1948. ÅRS LÄNSSTYRELSEUTREDNING

STOCKHOLM 1950

':»;u_;55.å'=:å_rp»* ' *:é—Lé (=.—__ ",,;V , ; »,u . ..

• Sida 3
•  Original

Statens offentliga

Kronologisk

. Elkraftutrdningens redogörelse nr 2: 18. Redogö- relse för åtaljdistributörema samt deras råkraft- kostnader )Ch priser vid distribution av elektrisk kraft. Örelro län. Beckman. 44 5. K

. Betänkand» angående tyskgruvorna och central- organ för :ruvärenden. Victor Petterson. 157 5. H. . Betänkand- med förslag angående folkskolans dis- ciplinmede m. m. Kihlström. 137 s. . Skolöverst'relsens utlåtande angående beskärning av timplarema vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstaltrr. Statens Reproduktionsanstalt. 1055. E. . Ortsavdragkommittén. Betänkande med förslag till ändrate kommunala ortsavdrag m.m. Beck- man. 199 -_ Fi. . Utredning angående överflyttning av viss del av riksbanken rörelse till en statlig affärsbank m.m. Marcus. 64 s. Fi.

. 1949 års tppbördssakkunniga. 1. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. Marcus. 12 s. Fi.

. Betänkané angående rationaliseringsverksamheten ånom den uffentliga förvaltningen. Beckman. 155 s. 11. . Utredning angående de handelspolitiska arbetsfor- merna m.n. 2. Redogörelse för de olika avtals- typema i let svenska avtalssystemet. Katalog och Tidskriftstyck. 74 5. H. . Den svenka elbranschens kapacitet och konkur- rensförhålanden. Marcus. 175 s.. 1 pl. H . Socialvårdkommitténs betänkande. 17. Utredning och förslg angående lag om socialhjälp m.m. Beckman. 64' s., 515 s. S. . Handelsutiildningskommitténs betank" ande och för- slag. 1.1—hndelsgynmasiema. Marcus. 445 5. E. . Slqrddsrun för civilbefolkningen. Nordisk Roto- gravyr. 154 s.. 1 pl.I . Betänkante rörande Sveriges smalspåriga jämvä— gar. Del 4 De smalspåriga västgötabanorna. Gum— messon. 915 K.. 1948 års jambruksutredning. Betänkande angående järnbruken arbetskraftsförsörjning och därmed sammanhängande problem. Kihlström. 55 S.S.

utredningar 1950

förteckning

. Förberedande utredning

angeåend lagstiftningp skadeståndsrättens område. Av I. Strahl. Victor Petterson. 168 s. Ju.

. Betänkande med förslag rörande decentralisering inom väg- och vattenbyggnadsverket m.m. Victor Petterson. 151 s. K.

. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 19. Redogö- relse för detaljdistrlbutörema samt deras råkraft- kostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Västmanlands län. Beckman. 37 3. K.

. Betänkande med utredning och förslag angående nställning i all- fordringar på synförmågan för & män och enskild tjänst m.m. Kihlström. 235 s. S.

. Undersökning rörande brukningskostnadernas sam- band med åkerfältens storlek. form och beskaffen- het. Gernandt. 276 3. Jo.

. 1944 års allmänna skattekommltté. 4. Betänkande

med förslag angående ändrade bestämmelser för beskattning av periodiskt understöd m. m. samt av utdelning å svenska aktier och andelar i vissa fall, m.m. Marcus. 170 s. Fi.

. Statsbidrag för ålderdomshem. Beclnnan. 61 s. S. . Statens sjukhusutredning av år 1943. Betänkande 5 angående verksamheten vid sjukhustvätteriema och möjligheterna att rationalisera densamma. Kihlström. 201 s. 1. . Betänkande med förslag till det rättspsykiatriska '

ungersölmlngsväsendets organisation. Norstedt. 62 s. u.

. Det statliga utredningstrycket. Trycksakskommit- tens betänkande. Idun. 43 |. Fl.

. Kommittésvenska. En undersökning och ett försök

till riktlinjer av E. Wellander. Bilaga till tryck- sakskommitténs betänkande. Idun. 88 s. Fi.

. Betänkande med förslag till ny lag om flottning i allmän flottled. m. m. Beckman. 220 s. Ju.

. Länsstyrelsernas organisation och ställning inom länsförvaltningen. Idun. 686 s. 1.

Anm. Om särskild tryckort ej angives. är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse- bokstävema ill det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. =ecklesiastikdepartementet. Jo. = iordbruksdepzrtementet.

• Sida 1
•  Original

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR l950:28 INRIKESDEPARTEMENTET'

LÄNSSTYRELSERNAS ORGANISATION OCH STÄLLNING INOM LÄNSFÖRVALTNINGEN

BETÄNKANDE

avgivet av

INLEDNING

KAPITEL 1

Direktiv och sammanfattning 1. LÄNSSTYRELSEUTREDNINGENS DIREKTIV

I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 5 mars 1948 i samband med utverkande av Kungl. Maj:ts bemyndigande för chefen för inrikesdeparte- mentet att tillkalla sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning om länsstyrelsernas organisation och ställning inom den lokala förvaltningen yttrade departementschefen, statsrådet Mossberg, följande.

Den 1 januari 1938 genomfördes åtskilliga förändringar i fråga om länsstyrel- sernas arbetsformer och personalförhållanden. Den ordning, som då tillkom, måste emellertid redan anses vara otidsenlig. Sedan dess har nämligen en kraftig utveckling ägt rum på ett flertal områden, där länsstyrelserna ha uppgifter att fylla. Ärendenas antal har ökat betydligt och nya verksamhetsområden ha till- kommit. Sålunda har landskansliernas verksamhetsområde vidgats särskilt beträf— fande byggnadsväsendet, socialvården, trafikväsendet och civilförsvaret. Ej minst har den år 1947 antagna nya byggnadslagstiftningen lagt nya och betydelsefulla uppgifter på länsstyrelserna. På landskontorssidan är det framför allt taxerings- väsendets utveckling samt folkbokförings- och uppbördsreformerna, som medfört en avsevärd ökning av arbetsuppgifterna.

Den alltjämt fortgående utvecklingen har medfört en kraftig utbyggnad av de inom länsförvaltningen sysselsatta statsorganen. Jag nämner länsarkitektkontoren, vägförvaltningarna samt landsfiskals- och häradsskrivarorganisationerna. Även för länsstyrelsernas vidkommande har expansionen medfört en mycket kraftig ansvällning av personalplanerna. Trots den avsevärda utökningen av länsstyrel- sernas arbetsuppgifter och av antalet befattningshavare vid länsstyrelserna och av hela länsförvaltningen äro länsstyrelserna organisatoriskt sett i stort sett oförändrade. Värdera huvudavdelningen, landskansliet och landskontoret, är fort- farande i huvudsak organiserad som en enda byrå under chefskap av lands- sekreteraren respektive landskamreraren med biträde av ett växlande antal före- dragande och andra medhjälpare.

I syfte att rationalisera arbetet på länsstyrelserna genomfördes år 1943 ett system med arbetsdetaljer med landskanslister respektive landskontorister som detaljföreståndare och biträdespersonal av olika grader. Den juridiskt utbildade personalen berördes ej av denna partiella reform.

På landskontoren har utvecklingen medfört en viss sektionsbildning med sär- skild föredragande närmast ansvarig för arbetet på sin sektion; jag syftar därvid på taxeringsavdelningarna samt de nyinrättade uppbörds- och folkbokförings- avdelningarna ävensom det under länsbokhållaren av 1:a klass sammanförda anordningsväsendet. Någon motsvarande sektionsbildning inom landskanslierna

• Sida 8
•  Original

förekommer endast i begränsad omfattning; hit kan i viss mån hänföras civilfönr- svarsavdelningarna under civilförsvarsdirektören samt sammanförandet av trafikk- ärendena till en särskild trafikföredragande.

Föredragandena äro vanligen ej knutna till något visst verksamhetsområde utaan handlägga ofta ärenden från flera arbetsdetaljer, liksom dessa hava att göra meed flera olika föredragande. Denna anordning innebär en viss organisatorisk svaghaet och är särskilt i fråga om landskanslierna ej ägnad att befrämja den uppsikt occh ledning, som länsstyrelserna hava att utöva t. ex. beträffande socialvården.

Jämväl avdelningschefernas ställning synes mindre tillfredsställande. Genonm mängden av olika slag av ärenden samt bristen på kvalificerade arbetskrafteer nödgas landssekreteraren påtaga sig en betungande föredragningsskyldighet tiiill men för de egentliga avdelningschefsuppgifterna. Detta gäller i viss mån äveen landskamreraren, även om han torde ha möjlighet att i större utsträckning ään landssekreteraren ägna sig åt sina uppgifter som avdelningschef.

Den utökning, som skett av länsstyrelsernas personalplaner, har huvudsakligecn kommit till synes i fråga om den lägre personalen samt beträffande landskonn- toren genom inrättandet av vissa nya föredragandetjänster (taxeringsintendenteer och länsassessorer). För landskansliernas del har _ bortsett från civilförsvarss- direktörstjänsterna _— praktiskt taget inga tjänster av högre grad tillkommit, vilil— ket bl. a. medfört avsevärda rekryteringssvårigheter.

Mindre tillfredsställande förhållanden äro rådande även för landskanslisternaas del. Då landskanslistbefattningarna numera äro sluttjänster, torde många länss- styrelser ha svårt att förvärva och behålla lämpliga aspiranter på dessa tjänsterr. För landskontoristernas del äro utsikterna något ljusare, eftersom dessa genonm den nuvarande häradsskrivarorganisationen ha vissa möjligheter att vinna bee- fordran till en jämförelsevis väl avlönad sluttjänst.

Nu angivna förhållanden, som vid skilda tillfällen påtalats av olika länss- styrelser och som varit föremål för överläggningar vid landshövdingmöteet hösten 1947, göra en snar översyn av länsstyrelseorganisationen nödvändig. Erin utredning i sådant syfte har också tidigare förebådats. I 1947 års statsverkss- proposition (V huvudtiteln sid. 327) uttalade jag med anledning av länsstyrel'l- sernas framställningar om utökning av antalet ordinarie och högre extraordili- narie tjänster vid länsstyrelserna, att de utvidgningar, som kunde vara erforderr- liga, borde genomföras först efter en grundligare översyn av länsstyrelsernass, främst landskansliernas, personal- och arbetsförhållanden. Jag framhöll, att skääl talade för att inom en nära framtid en dylik översyn verkställdes. I det vid proo- positionen nr 243 till samma riksdag angående grunder för ålderdomshemsvårr- dens ordnande och utbyggnad m. m. fogade statsrådsprotokollet uttalade chefenn för socialdepartementet, statsrådet Möller, att vid denna översyn särskilt beaktandde borde skänkas länsstyrelseorganisationens utformning ur socialvårdssynpunktt.

Organisationfrågans lösning är emellertid beroende av att länsstyrelsernaas kompetensområde och ställning i lokalförvaltningen närmare klarlägges. Organi-i- sationen måste ju anpassas efter de arbetsuppgifter, som länsstyrelserna skolzla fullgöra.

I detta sammanhang bör uppmärksammas en fortgående tendens att skapaa särskilda länsorgan vid sidan av länsstyrelserna för fullgörande av viktiga admi-i- nistrativa uppgifter. Så har skett bl. a. inom vägväsendet, för vilket tillskapatfts under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen stående vägförvaltningar. Vidare måå nämnas länsarbetsnämnderna, som sortera under arbetsmarknadsstyrelsen, läns-s- nykterhetsnämnderna och mödrahjälpsnämnderna, vilka inordnats under social—l— styrelsen, och de nya lantbruksnämnderna, som skola lyda under lantbruksstyv-

• Sida 9
•  Original

relsen. För närvarande föreligger ett kommittéförslag om inrättande av särskilda länsbostadsnämnder, som skola underställas en bostadsstyrelse.

Fortsätter denna utveckling — socialvårdskommittén föreslog på sin tid inrät- tande av länssocialnämnder, till vilka vissa socialvårdsärenden skulle överflyttas från länsstyrelserna _— föreligger fara, att länsstyrelsernas centrala ställning i länen försvagas, att länsstyrelserna komma att syssla med ärenden, som visser- ligen i och för sig äro viktiga men ej ha någon väsentlig betydelse för länens ut- veckling, och att de för länen verkligt centrala problemen handhavas av andra organ.

Genom den personalunion, som ofta förekommer genom landshövdingarnas ordförandeskap i en del av dessa sidoordnade länsorgan, och genom den auktori— tativa ställning, som landshövdingen intager, torde i allmänhet en relativt till- fredsstållande samordning mellan de olika organen kunna komma till stånd. Denna är emellertid knuten till landshövdingen personligen, icke till länsstyrel- sen, vilket är en organisatorisk svaghet. På grund av den mängd av skiftande uppgifter, som ankomma på landshövdingen, torde han ofta ha svårt att närmare följa arbetet inom de olika organen. Med nuvarande ordning har han i dessa ställföreträdare, som stå utan kontakt med länsstyrelsen och utan samordnande möjligheter med övriga organ.

Om man skulle söka avbryta den antydda utvecklingen och stärka länsstyrel— sernas ställning och göra dem till den myndighet i länen, till vilken de speciella länsförvaltningarna i stort sett anknytas, uppstå åtskilliga problem. Man måste se till att länsstyrelserna bliva rustade att ombesörja de nya uppgifterna. Vill man anknyta några av de nu självständiga lokala organen till länsstyrelsen, måste man taga ställning till hur denna anknytning skall ske, hur samarbetet med de centrala specialmyndigheterna skall ordnas etc. Man torde också komma in på frågan om medverkan inom länsstyrelsen av ett lekmannaelement, kanske i form av särskilda råd eller nämnder men kanske också genom att lekmän sitta med och besluta i vissa ärendesgrupper i länsstyrelserna. En tämligen grundlig om- stöpning av den nuvarande länsstyrelseorganisationen skulle bli följden.

Ett stärkande av länsstyrelsernas ställning i länen skulle sannolikt underlätta strävandena att decentralisera ärenden till dem från Kungl. Maj:t och de centrala organen i Stockholm.

Också denna fråga berördes på visst sätt i statsrådsprotokollet vid framläg- gandet av nämnda proposition om ålderdomshemmen. Statsrådet Möller framhöll i fråga om godkännande av ritningar till ålderdomshem m. m., att han för sin del ansåge, att man borde sträva efter att i möjligaste mån lägga statens gransk- nings- och beslutanderätt i här avsedda ärenden liksom överhuvud i sociala ärenden av lokal natur hos länsstyrelserna. Riksdagen anslöt sig till detta utta- lande och framhöll, att detta önskemål borde vid den blivande översynen av länsstyrelsernas organisation vara en utgångspunkt för organisationens utform- ning ur socialvårdssynpunkt.

Av vad jag i det föregående anfört torde framgå, att den nuvarande organisa- tionen av länsstyrelserna och den lokala statsförvaltningen i länen i åtskilliga avseenden icke är tillfredsställande. I betraktande av det på olika håll pågående utredningsarbetet —— bland annat beträffande socialvården, stadsplaneväsendet och näringslivets lokalisering — där vissa delar av länsadministrationens organi- satoriska problem äro föremål för uppmärksamhet, är erforderligt, att hithörande frågor upptagas till övervägande i ett sammanhang och att utredningen härom nu kommer till stånd.

• Sida 10
•  Original

Vid utredningsarbetet hör till behandling upptagas spörsmålet om lämjliga anordningar för avhjälpande av de av mig i det föregående antydda brista—ni.

Vid utredningsarbetet bör jämväl beaktas frågan om s. k. länsstyrelseexpe'ter- nas ställning. Med länsstyrelseexperter menar jag då bl. a. länsarkitekt, vägdirek- tör, distriktsingenjör för vatten och avlopp, överlantmätare, förste provimiel- läkare, länsveterinär, länsbrandinspektör, fattigvårds- och barnavårdskonstleat och landsfogde. Av dessa är vägdirektören tillika föredragande vid länsstyresen. Frågan är huruvida och i vilken utsträckning även de övriga skola inpassas i länsstyrelseorganisationen samt den ställning de skola erhålla inom densanma.

Avdelningschefernas ställning inom länsstyrelsen bör omprövas. Det bör iver— vägas, om dessa böra även utanför länsstyrelsen vara ställföreträdare för lands- hövdingen. Härvid böra särskilt uppmärksammas de funktioner, som skola full- göras av landskansliets chef.

I fråga om länsstyrelsens inre organisation bör undersökas lämpligheten av att genomföra en uppdelning av länsstyrelsen på sektioner med en sektionschef, som i första hand är ansvarig för de på sektionen ankommande arbetsuppgifterna. Det är ock tänkbart, att smärre jämkningar i ärendesfördelningen mellan huvud- avdelningarna kunna vara lämpliga.

Vid utredningsarbetet bör jämväl organisationen av länsstyrelsernas försvars- avdelningar bliva föremål för prövning liksom ock länsstyrelsernas beredskaps- oc'n krigsorganisation överhuvud.

Personal— och rekryteringsfrågorna böra ägnas stor uppmärksamhet. Efter- strävas bör, att länsstyrelserna förses med tjänstemän i tillräckligt antal och med nödiga kvalifikationer för de skiftande arbetsuppgifterna och att rimliga beford- ringsmöjligheter ordnas för olika kategorier befattningshavare. Landskanslister— nas och landskontoristernas ställning bör omprövas med hänsyn till att en sek— tionsindelning på sätt och vis undanrycker en del av grunden för deras nuva— rande ställning. Det kan också diskuteras att i större utsträckning än hittills skett överflytta kvalificerade arbetsuppgifter till befattningshavare i landskans- list- och landskontoristkarriären, samtidigt som dessa i viss omfattning beredas en högre tjänsteställning än för närvarande. Överhuvud bör eftersträvas att i görligaste mån differentiera göromålen mellan olika slag av tjänstemän efter graden av deras kvalifikationer.

Utredningen bör även upptaga frågan om kompetensvillkoren beträffande teoretiska och praktiska kunskaper för innehavare av högre tjänst vid länssty- relsen. I den mån speciella arbetsuppgifter tillföras länsstyrelserna, torde också krav uppstå, att man låter dessa uppgifter handhavas av för ändamålet särskilt utbildade personer. Även om man för innehavare av högre tjänst bör kräva viss examen, bör särskilt beaktas de speciella fordringar på insikter i sociala frågor, som i varje fall måste ställas på de tjänstemän, som hava att handlägga social- vårdsärendena inom länsstyrelsen. Enbart juridiska kunskaper synas icke här vara tillräckliga.

II. VISSA ALLMÄNNA SYNPUNKTER PÅ UTREDNINGSARBETET

Frågan om länsstyrelsens kompetensområde. Såsom i direktiven fram— hållits är organisationsproblemets lösning beroende av att länsstyrelsens kompetensområde och ställning i lokalförvaltningen närmare klarlägges. Bestämmande av kompetensområdet innefattar i första hand frågan i vil- ken utsträckning nu befintliga, utanför länsstyrelsen liggande uppgifter

• Sida 11
•  Original

i länsinstansen böra inordnas i länsstyrelsen. En fullständig genomgång av alla regionala statsuppgifter i nämnda syfte torde emellertid vara en syn— nerligen omfattande och dessutom knappast behövlig åtgärd. Ehuru några generella riktlinjer för begränsningen av utredningsarbetet i detta avseende icke lätteligen torde kunna uppdragas, synas såsom i kap. ?. närmare ut- vecklas undersökningarna bl. a. med ledning av de i direktiven nämnda exemplen kunna begränsas till vissa mera betydelsefulla områden.

Utredningen har icke ansett att direktiven innebära något uppdrag att undersöka, vare sig huruvida uppgifter, som nu ankomma på centrala myndigheter, böra överflyttas till länsstyrelsen eller huruvida några läns- sltyrelseuppgifter kunna läggas på andra myndigheter. Dylika problem ha emellertid behandlats av andra utredningar, bland vilka i detta samman- hang särskilt torde böra nämnas decentraliseringsutredningen, som enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juni 1947 tillkallades för att utreda möjligheterna av en ytterligare decentralisering inom statsförvaltningen jämte därmed sammanhängande frågor.

Decentraliseringsutredningen, som numera slutfört sitt arbete, har av- givit olika förslag — vilka delvis redan genomförts _ avseende överflytt- ning av vissa ärenden såväl från centrala myndigheter till länsstyrelserna som ock från dessa till lokala myndigheter. I flera av de av nämnda utred- ning avlämnade särskilda promemoriorna har emellertid framhållits att ytterligare och ganska vittgående decentraliseringsåtgärder på många om- råden vore möjliga, därest länsstyrelsernas kompetens i olika avseenden förstärktes.

Liksom vissa av decentraliseringsutredningens förslag, vilka ännu icke varit föremål för statsmakternas behandling, kunna inverka på bestäm- mandet av länsstyrelsens kompetensområde, ha också andra framlagda be- tänkanden betydelse i detta avseende. Här kunna särskilt nämnas alkoho— Iistvårdsutredningens förslag till lag om nykterhetsvård m. m. (SOU 1948:23), 1948 års Iösdriveriutrednings förslag om lösdrivarlagens upp- hävande rn. m. (SOU 1949:4) och medicinalstyrelsens förslag om den öppna läkarvården i riket (SOU 1948: 14). För länsförvaltningen i stort och därmed också indirekt för frågan om länsstyrelsens kompetensområde äro även vissa andra kommittéförslag i detta sammanhang av betydelse, näm- ligen socialvärdskommitténs betänkanden XII angående moderskapsbidrag (SOU 1946: 23), XVI med förslag till lag om obligatorisk arbetslöshetsför- säkring (' SOU 1948: 39) samt XVII med förslag till lag om socialhjälp m. m. (SOU 19:30:11) ävensom 1945 års folkskolesakkunnigas förslag angående nya mellaninstanser för folkskoleväsendet (SOU 1948: 28) samt angående förenklat rekvisitions- och granskningsförfarande beträffande vissa stats— bidrag till folkskoleuäsendet (SOU 1949: 40).

Jämsides med länsstyrelseutredningens undersökningar pågå andra ut— redningsarbeten, vilka kunna få betydelse för bestämmande av länsstyrel-

• Sida 12
•  Original

sens kompetensområde eller i vart fall för organisationsfrågan. Bland dzdessa utredningar kunna särskilt nämnas de som utföras av kommittén för ststnds- planeväsendets omorganisation, vilken enligt bemyndigande den 14 februruari 1947 tillkallats för att biträda med utredning rörande det statliga ststads- planeväsendets arbetsuppgifter och organisation, av den enligt bemyiyndi- gande samma dag tillsatta utredningen angående näringslivets lokaliselering, av 1946 års vatten- och avloppssakkunniga, som enligt bemyndigande : den 1 november 1946 tillkallats med uppdrag att verkställa utredning rörarande anläggnings- och bidragsverksamheten i fråga om vattenförsörjning ; och avlopp, av väg— och vattenbyggnadsstyrclsen och Skogsstyrelsen gemensrsamt beträffande vissa frågor rörande den enskilda väghållningen m. m.,u, av 1941; års nykterhetskommitté, som enligt bemyndigande den 17 noven-mber 1944 tillkallats för utredning rörande nykterhetslagstiftningens framntida innehåll och utformning samt av 1948 års polisutredning, som enligt ben'myn— digande den 30 juni 1948 tillkallats med uppdrag att verkställa utredrining rörande polisväsendets organisation.

För att undersöka i vad mån hänsyn borde tagas till de ännu icke frfram- lagda förslagen har utredningen tagit kontakt med ifrågavarande sakkkun— niga och i vissa fall också haft ingående överläggningar med dem. Efteer de synpunkter, som därvid framkommit, har utredningen sökt anpassat den organisationsform för länsstyrelserna, som utredningen med stödvavv all- männa resonemang och med hänsyn till de befintliga arbetsuppgiftcterna ansett lämplig. Av naturliga skäl har utredningen icke kunnat taga nåågon hänsyn till de personalbehov, som med förslagens genomförande slikulle uppstå för länsstyrelserna.

Vidare må i detta sammanhang nämnas att länsstyrelseutredningenn be- drivit sina undersökningar i intimt samarbete med statens organisatitions— nämnd. Till detta samarbete och resultaten därav återkommer utredniringen i det följande i olika sammanhang. Organisationsnämndens i samråd med utredningen bedrivna undersökningar ha även såtillvida berört frågann om kompetensområdet, att vid undersökningarna i vissa fall påvisats lämlplig— heten av decentraliseringsåtgärder. En del promemorior över underrsök- ningsresultaten ha framlagts av nämnden, vars arbete på detta omlråde emellertid fortgår och väntas resultera i mera definitiva förslag i dee av- seenden, som undersökningarna omfatta. De förslag, som sålunda ttorde vara att vänta, synas att döma av vad som hittills framkommit knarppast komma att påverka organisationsfrågan i stort. Utredningen har därför' icke ansett sig ha anledning avvakta förslagen, vilka lämpligen kunna görals till föremål för departementsbehandling jämsides med utredningens förrslag.

Överståthållarämbetets kompetensområde är i allt väsentligt detsannma som länsstyrelsernas och dess organisation är även i vissa delar av samlma typ som länsstyrelsernas. Utredningens uppdrag omfattar emelllertid allenast frågan om länsstyrelsernas organisation och ställning i lokallför-

• Sida 13
•  Original

valtmingen. Särskilt med hänsyn till att överensstäxmnelsen i kompetens— hänseende bör bibehållas, synes en motsvarande undersökning böra göras beträffande överståthållarämbetet. Utredningens överväganden beträffande länsstyrelserna äro i många delar icke tillämpliga på överståthållarämbetet. Dess; förhållande till Stockholms stads kommunala förvaltning ävensom möjligheterna för de centrala verken att hålla en nära kontakt med de lokalla problemen i Stockholm kunna bl. a. föranleda att andra synpunkter böra läggas på frågan om överståthållarämbetets kompetensområde än på motsvarande problem beträffande länsstyrelserna. Länsstyrelseutredningen vill därför förorda att frågan om överståthållarämbetets kompetensområde och organisation göres till föremål för särskild undersökning i anslutning till de av utredningen med avseende på länsstyrelserna i det följande fram- lagda förslagen.

Länsstyrelsernas inre organisation. De spörsmål, som utredningen enligt direktiven har att lösa, röra huvudsakligen landskanslierna. För landskon- torens del uppstå visserligen även en del frågor i samband med regleringen av kompetensområdet, men dessa frågor ha icke samma väsentliga inne- börd som motsvarande problem rörande landskanslierna. , Förutom det yttre kompetensområdet inverka emellertid på organisa- ]; tionsfrågan även sådana förändringar i arten och innebörden av de nuva- rande länsstyrelseuppgifterna, som kunna ha inträtt sedan organisations- , frågan senast prövades. I detta avseende märkas särskilt de förändringar, som den nya byggnadslagstiftningen medfört. Av beskaffenhet att på lik— nande sätt inverka på organisationsfrågan äro nya uppgifter, som på senare tid tillförts länsstyrelsen utan att nämnda fråga därvid särskilt övervägts, t. ex. rörande de allmänna barnbidragen, statsbidragsverksam- , heten för vattenförsörjning och avlopp 111. m. Slutligen är organisations— * frågans lösning beroende av den relativa omfattningen av länsstyrelsens hittillsvarande arbetsuppgifter och den ökning eller minskning i arbets- , belastningen på olika områden, som inträtt eller kan bedömas omedelbart förestående.

Även om arbetsbördan på många områden otvivelaktigt ökat, har å andra sidan vissa arbetsuppgifter bortfallit. Den samlade ökningen av arbetsbör- dan, som har skett sedan senaste omorganisation, täckes säkerligen icke av den relativt blygsamma personalökning, som — bortsett från ansvällningen av organisationen för vissa speciella ändamål (civilförsvar, taxering, folk- bokföring, uppbörd) — ägt rum under det senaste decenniet. I någon mån ha arbetsuppgifternas ökning kompenserats genom omfördelningar och rationaliseringar och på sistnämnda område torde ännu finnas plats för ytterligare åtgärder.

Till följd av Kungl. Maj:ts särskilda uppdrag den 4 oktober 1940 har landssekreteraren O. Åkesson, vilken jämväl som expert biträtt länsstyrelse- utredningen, den 9 mars 1946 avgivit betänkande med förslag till rationa-

• Sida 14
•  Original

lisering av länsstyrelsernas arbetssätt m. m. (stencilerat). Åkesson hzar .' även under åren 1941—1946 avgivit ett flertal andra förslag till partie—,llai r-refor- mer, vilka i olika avseenden föranlett åtgärder i rationaliseringssyftle. .

Genom vad som framkommit vid de av statens organisationsnäinmnd i samråd med utredningen företagna organisationsundersökiiingar'naa vid vissa länsstyrelser har utredningen bibragts den uppfattningen att eltt imera konsekvent genomförande av de i nyssnämnda betänkande framllaggdaa för- slagen och rekommendationerna skulle leda till en viss lättnad i (dem ttotala arbetsbelastningen. Även ytterligare åtgärder i samma riktning torde-, kxunna tänkas.

Av länsstyrelserna ha under senare år anmälts behov av vissa perssonal- förstärkningar. I regel synes det ha rört sig om juristpersonal eller: aannan personal över biträdesgraderna (jfr kap. 24, II C). Ehuru utredningenn kan förstå att med hänsyn till länsstyrelsens nuvarande organisation-sfmrml och arbetssätt personaltillgången på sina håll kunnat framstå som i viisse mån otillräcklig, anser utredningen likväl att personalen i länsförvaltminlgen i stort bör kunna nedbringas till antalet. Att utredningen sålunda. amseer sig kunna föreslå en minskning, totalt sett, av personalen i länsförvalttniingen, beror dels på de ännu outnyttjade rationaliseringsmöjligheterna inom ramen för nuvarande länsstyrelseorganisation, dels på de ökade möjligheter till rationalisering, som erbjudas i och med inordnandet i länsstyrelsen av vissa nu fristående länsorgan, samt dels och icke minst på den minskade belastning på många punkter, som en fortgående decentralisering sannt kom- munindelningsreformens genomförande kommer att innebära. Ävem om kommunsammanslagningen under en övergångsperiod kommer att medföra ett icke obetydligt merarbete, kommer den på längre sikt att innebära en avsevärd minskning i arbetsbördan. Ett färre antal kommuner betyder att åtskilliga beslut, kungörelser m. m. expedieras till färre adressater, att upp- gifter skola inhämtas från färre håll, att förordnanden av ledamöter i. olika kommunala organ bli färre samt att ledningen och tillsynen av den kom- munala verksamheten förenklas. De nya större kommunerna kunnat även väntas prestera bättre utredning i sina ärenden än vad många av de nuva— rande småkommunerna varit i stånd att åstadkomma.

III. SAMMANFATTNING AV UTREDNINGENS FÖRSLAG Bland huvudprinciperna i utredningens förslag må framhållas, att utred- ningen funnit den nuvarande uppdelningen av länsförvaltningen på ett fler- tal sinsemellan fristående länsorgan ha medfört ganska allvarliga olägen— heter. Det har för utredningen framstått som synnerligen angeläget att länsförvaltningen organiseras på sådant sätt, att erforderliga garantier ska- pas för en verklig samordning mellan de olika verksamhetsgrenarna. Sam- tidigt har det varit ett önskemål att förenkla metoderna för samarbetet. En organisatorisk samordning inom länsförvaltningen, innebärande en

• Sida 15
•  Original

komcentration till länsstyrelsen som det centrala länsorganet av flertalet uppgifter i länsförvaltningen, har utredningen ansett eftersträvansvärd särsskiilt med hänsyn till därav följande möjligheter att bättre betjäna all- mämheten och även de kommunala organ, som för sin verksamhet äro be- roemde av kontakter med olika statliga länsmyndigheter. En dylik kon- centtration av länsförvaltningen är även en förutsättning för att ytterligare deceentraliseringar skola kunna genomföras.

Imordnandet av vissa fristående länsorgan i länsstyrelsen skulle medföra Ök(1(d elasticitet och bättre möjligheter till rationellt utnyttjande av perso- naleen i länsförvaltningen. Vissa omedelbara besparingar i personal kunna görms, varjämte den ökade elasticiteten betyder att ökade arbetsuppgifter lättmre kunna bemästras utan nyanställningar. Samtidigt får man genom föräindring av länsstyrelsens organisationsform med oförändrat eller minskat antal befattningshavare en smidigare och effektivare organisation än ålen nuvarande. -

Ultredningen föreslår att de uppgifter, som nu ankomma på de fristående Iänsmrganen länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd och mödrahjälpsnämnd, skoha överflyttas på länsstyrelsen, i vilken dessa nämnder inordnas. Utred— ninggen förordar vidare att länsnykterhetsnämndens och länsvägnämndens uppgifter sammanarbetas med länsstyrelsens motsvarande uppgifter och att dessa nämnder till följd därav skola upphöra.

Huvuddelen av de nya uppgifterna skola ankomma på landskansliet. Uppgifter av huvudsakligen kameral art skola dock handläggas på lands- kontoret.

Då länsstyrelsen beslutar i ärenden, som länsstyrelsen övertager från nämnderna i fråga och som icke äro av rent kameral natur, skall länssty- relsen bestå av landshövdingen (eller vid förfall för honom landssekrete- raren) som ordförande samt särskilt utsedda lekmän som bisittare. Beslu- ten fattas efter omröstning med utslagsröst för landshövdingen. I vissa ärenden skola beslut emellertid kunna meddelas av länsstyrelsen utan med- verkan av bisittare, varom mera nedan. De lekmän, som skola deltaga i be- sluten på det arbetsmarknadspolitiska området, böra tills vidare utses enligt i huvudsak nu gällande regler beträffande länsarbetsnämnd, d. v. s. av Kungl. Maj:t efter förslag av vissa myndigheter eller organisationer. För utseende av lekmän på bostadspolitikens, nykterhetsvårdens och mödra- hjälpens samt vägvåsendets områden skola gälla nedan angivna regler.

Utredningen förordar att medverkan av lekmän i länsstyrelsens beslut på

* ovan antytt sätt skall äga rum — förutom i arbetsmarknadsfrågor — i

bostadspolitiska frågor ävensom i socialvårdsfrågor (däri inbegripet nykter- hetsvård, mödrahjälp samt på socialvårdsområdet förekommande admi- nistrativa frihetsberövanden) samt på bebyggelseplaneringens, vägvåsen- dets och trafikväsendets områden.

Lekmånnen på bostadspolitikens liksom på socialvårdens, bebyggelsepla-

• Sida 16
•  Original

neringens samt väg— och trafikväsendets områden utses särskilt för varje sådant område (alltså fem olika lekmannakollegier inklusive lekmänmen i arbetsmarknadsfrågor) av Kungl. Maj:t, landsting samt stadsfullmäktige i städer, som icke deltaga i landsting. Regelmässigt skola i besluten deltaga tre lekmän, en utsedd av Kungl. Maj :t och två av landstinget resp. stadsfull- mäktige. I län, som omfattar två landstingsområden, samt i län, inom villket finnes stad utanför landsting, skola vissa särskilda regler gälla. Länsstyrel- sen skall fördela tjänstgöringen mellan de olika lekmännen. Förekontmra ärenden, som beröra två eller flera olika lekmannakollegier, slås kollegie'rna samman och beslut fattas av det utökade lekmannakollegiet.

Befattningshavarna hos länsarbetsnämnd och länsbostadsnämnd över- föras i huvudsak till länsstyrelsernas stat. Vissa befattningshavare hos l:"äns— arbetsnämnderna överflyttas emellertid till arbetsförmedlingens huvudlkon— tor i respektive lån. Mödrahjälpsnämndens, länsnykterhetsnämndens och länsvägnämndens kansliarbete avses skola fullgöras av jämväl för andra uppgifter i länsstyrelsen ämnad personal. Detsamma gäller om de arbets- uppgifter, som nu ankomma på vissa befattningshavare hos de övriga nämnderna, nämligen länsarbetsnämndens kansliassistent och dess redo- görare samt länsbostadsnämndens kassör.

Vad angår lantbruksnämnden föreslår utredningen allenast vissa mindre förändringar, som avse att stärka garantierna för samordning. Landshöv- dingen bör vara självskriven ledamot och ordförande i nämnden med lands- sekreteraren som suppleant för honom i egenskap av ledamot. Därjämte föreslås bl. a. att uppgörandet av regionalplaner och vissa individualptaner alltid skall ske i samråd med länsstyrelsen.

Länsstyrelsens experter böra knytas fastare till länsstyrelsen och deras ställning i viss mån förändras. Bl. a. i syfte att begränsa remissväsendet inom länsförvaltningen föreslår utredningen att de skola vara skyldiga att såsom föredragande i länsstyrelsen handlägga dem berörande ärenden eller att eljest närvara vid handläggningen i länsstyrelsen av dylika ärenden. Såsom föredragande eller eljest närvarande skola de ha rätt och skyldighet att vid avvikande mening avgiva reservation. Efter nu angivna regler avses vägdirektörens medverkan i länsstyrelsearbetet skola utökas dels så, att hans föredragningsskyldighet skall kunna omfatta även andra ärenden än dem som nu ankomma på honom i egenskap av föredragande, och dels där- utinnan, att hans nuvarande skyldighet att närvara vid handläggningen även av andra ärenden än dem som tillhöra hans föredragning kompletteras med reservationsrätt och -skyldighet.

Skyldighet att åtaga sig föredragningsuppgifter eller att eljest närvara föreslås skola åläggas länsarkitekt, förste provinsialläkare, länsveterinär samt distriktsingenjör för vattenförsörjning och avlopp. Samma skyldighet bör åläggas landsfogde och biträdande landsfogde samt lappfogde och lappfogdeassistent. Samtidigt förordas att nämnda befattningshavare vid

• Sida 17
•  Original

lapppväsendet skola inordnas i länsstyrelsen såsom dennas tjänstemän. Även lämsbrandinspektören bör kunna anlitas som föredragande och ha skyldig- hett att även eljest närvara vid handläggningen av brandväsendet berörande fråigor. Vidare föreslås att överlantmätaren, som icke avses skola ianspråk- tagas som föredragande, skall ha skyldighet att närvara vid handläggning i länsstyrelsen av honom berörande ärenden. Detsamma bör gälla om lant- bruiksdirektör eller annan befattningshavare hos lantbruksnämnden, som nälmnden utser. Samtliga nu nämnda befattningshavare skola som före— draigande eller eljest närvarande ha rätt och plikt att vid avvikande mening avggiva reservation.

Wad angår socialvårdsområdet och där befintliga experter föreslår utred— nimgen att — samtidigt som länsnykterhetsnämnderna skola upphöra och deras nuvarande uppgifter handläggas av länsstyrelsen under medverkan av lekmän — fattigvårds- och barnavårdskonsulenternas samt länsnykter- hetzsnämndernas ombudsmäns uppgifter övertagas av en särskild tjänste- mam hos varje länsstyrelse i lönegrad Ce 26, benämnd socialkonsulent. De nuvarande barnavårdsassistenterna i lönegrad Ce 21 föreslås skola be- nännnas socialassistenter och det föreslås att den formella begränsningen av deras verksamhetsområde till barnavården upphäves, varigenom en smiidigare arbetsfördelning mellan socialkonsulenten och socialassistenten kam ske. Socialkonsulent och socialassistent skola vara föredragande och även eljest ha skyldighet att vara närvarande. Även för dem skall föreligga reservationsrätt och -plikt.

Länsstyrelsens ställning i instansordningen bör i vissa avseenden undergå en förskjutning. Den rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter samt råd och anvisningar, som nu tillkommer arbetsmarknadsstyrelsen, hostadsstyrelsen och socialstyrelsen på respektive länsarbetsnämndens, länsbostadsnämndens samlt länsnykterhetsnämndens och mödrahjälpsnämndens områden, bör efter omorganisationen gälla länsstyrelsens verksamhet på sagda områden. Likaledes böra dessa centrala verk i samma omfattning som nu vara be- svärsmyndigheter.

Vad angår länsstyrelsens inre organisation har utredningen sökt utforma en organisationstyp, som enligt utredningens mening i olika avseenden bör bidraga till att avlägsna vissa med den nuvarande organisationen sam- manhängande olägenheter. Särskilt har det framstått som önskvärt att åstadkomma möjligheter för en ökad decentralisering av beslutanderätten inom länsstyrelsen samt att stärka garantierna för samordning såväl på ettvart verksamhetsområde för sig som ock mellan de olika områdena. Samtidigt har utredningen funnit att en förändring av organisationsformen i viss mån är en förutsättning för att de förut berörda fristående organen skola på ett lämpligt sätt kunna inorganiseras i länsstyrelsen.

Utredningen föreslår därför att envar av länsstyrelsens huvudavdelningar, vilka anses böra bibehållas, skall indelas i ett antal sektioner. På flertalet

• Sida 18
•  Original

landskanslier föreslås skola finnas fem sektioner, nämligen planeringssek- tionen för ärenden, som angå bebyggelseplaneringen, byggnadsväsendet, den bostadspolitiska verksamheten, vägväsendet samt trafikväscndet m. m., arbetsmarknadssektionen för ärenden, som angä den arbetsmarknadspoli- tiska verksamheten, socialsektionen för socialvårdsfrågor samt ärenden angående hälso- och sjukvård m. m., försvarssektionen för ärenden, som angå civilförsvaret och b'andväsendet, samt allmänna sektionen för övriga på landskansliet ankommande ärenden, exempelvis personalärenden (med vissa undantag), överexekutorsgöromål ävensom ärenden angående allmän ordning och säkerhet samt polisväsendet, allmänna val, sparbanksväsendet, kommunala besvär m. m. Planeringssektionen tänkes bestå av tre i viss mån särskilda underavdelningar, en för bebyggelseplanering, byggnads- väsende, vägväsende m. m., en för den bostadspolitiska verksamheten samt en för trafikväsendet. På landskanslierna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Hallands och Västmanlands län föreslås socialsektionen och allmänna sek- tionen skola sammanslås. Landskansliet i Gotlands län bör vara indelat i arbetsmarknadssektion, försvarssektion och en allmän sektion, omfattande de ärendegrupper, som i flertalet län höra under planeringssektionen, socialsektionen och allmänna sektionen.

Landskontoren föreslås samtliga uppdelade på tre sektioner, nämligen taxeringssektionen för taxeringsfrågor, folkbokförings— och uppbördssek- tionen för ärenden, som höra till folkbokföringen och uppbördsväsendet, samt en allmänt ekonomisk sektion för övriga till landskontorets verksam— hetsområde hörande ärenden. Som en underavdelning ingår i sistnämnda sektion anordnings- och bokföringsavdelningen.

Länsstyrelsens huvudavdelningar, landskansli och landskontor, skola lik-_ som nu lyda under landssekreteraren respektive landskamreraren, vilka föreslås placerade i lönegrad Co 14. Avdelningscheferna, som avses bli be— friade från egen föredragningsskyldighet (utom i Gotlands län), föreslås skola i vidgad omfattning kunna i stället för landshövdingen avgöra vissa ärenden samt efter landshövdingens bestämmande även leda länsstyrelsens allmänna verksamhet och på vissa områden övertaga landshövdingens upp- gifter härutinnan. För att de skola bli i stånd att svara för samordning och kontinuitet förordar utredningen att de skola deltaga i handläggningen av alla ärenden, som avgöras av landshövdingen (med eller utan biträde av lekmän). Avdelningscheferna skola liksom nu vid förfall för landshöv- dingen var för sin avdelning träda i hans ställe.

Varje sektion skall stå under ledning av en sektionschef. Chefen för all- männa sektionen på landskansliet (i Uppsala m. fl. län sammanslagna all— männa och socialsektionen), som avses skola benämnas byråchef, bör lik— som taxeringsintendenten såsom chef för taxeringssektionen placeras i löne- grad Ca 33. Övriga sektionschefer föreslås placerade i lönegrad Ca 31 med undantag för cheferna fö' arbetsmarknadssektionen i Gotlands, Malmöhus

• Sida 19
•  Original

saunt Göteborgs och Bohus län, vilka sistnämnda böra bibehållas i nuvarande lönegrader, d. v. s. Ca 29 i Gotlands län samt Ca 33 i de båda övriga länen. Che- fen för arbetsmarknadssektionen avses skola benämnas länsarbetsdirektör, chefen för försvarssektionen civilförsvarsdirektör och chefen för taxerings— sektionen taxeringsintendent. Cheferna för övriga sektioner böra benämnas byrådirektörer. I Gotlands län avses landssekreteraren skola utöva chef- skapet för allmänna sektionen på landskansliet och landskamreraren för allmänt ekonomiska sektionen på landskontoret. Sektionschefen skall dels vara främste föredragande på sektionen, dels inom sektionen svara för samordning, kontinuitet och enhetlighet och dels leda och övervaka den honom underställda personalens arbete. De nuvarande länsassessorsbefatt- ningarna indragas. På två landskanslier och fyra landskontor inrättas i stället för en av de indragna länsassessorsbefattningarna en tjänst som förste byråsekreterare i Ca 29. En dylik befattning inrättas jämväl på ytter— ligare ett landskansli.

Den underlydande personalen fördelas av länsstyrelsen på de olika sek- tionerna, varvid en viss rörlighet förutsättes skola finnas dels för att möta tillfälliga ökningar i arbetet på någon sektion och dels för att möjliggöra en allsidig utbildning. Vissa befattningshavare skola dock vara mera fast knutna till sina sektioner. Länsbostadsnämndens nuvarande chefstjänste— man, länsbostadsdirektören, avses skola tillhöra planeringssektionen såsom särskild föredragande i bostadspolitiska ärenden och närmaste chef för den i planeringssektionen inordnade personalen hos länsbostadsnämnden. Till arbetsmarknadssektionen skall höra en förste byråinspektör eller byråin- spektör (nuvarande förste inspektör resp. inspektör för arbetsförmedlings- ärenden), ytterligare en byråinspektör (nuvarande inspektören för social- hjälpsärenden) samt en byråassistent (konsulenten för det kvinnliga arbets- förmedlingsområdet). Sistnämnda två befattningar vakantsättas i ett antal län i enlighet med nu gällande ordning. Till socialsektionen knytas social- konsulenten och socialassistenten och till försvarssektionen militärassisten- ten. I de tre nordligaste länen böra de i länsstyrelsen inflyttade befattnings- havarna vid lappväsendet inordnas i landskansliets allmänna sektion. Övriga befattningshavare på landskansliet i föredragandeställning benäm- nas förste byråsekreterare (nuvarande länsnotarie av 1:a klass), byråsekre- terare (länsnotarie av 2:a klass) respektive amanuens (icke—ordinarie läns- notarie) och placeras i samma lönegrader som för närvarande. En av dessa befattningshavare skall av länsstyrelsen förordnas att som trafikföredra— gande handlägga trafikärenden. Trafikföredraganden tillhör planerings- sektionen.

På landskontoren föreslår utredningen förstärkning av taxeringssektio- nen i fem län med en biträdande taxeringsintendent i Ce 32. På taxerings— sektionen äro, förutom taxeringsrevisorn, placerade förste byråsekreterare (nuvarande taxeringsinspektör i Ce 27), byråsekreterare (taxeringsinspek-

• Sida 20
•  Original

tör 1 Ge 24) samt amanuenser (taxeringsassistenter). Befattningarna som taxeringsinspektör i Ce 27 föreslås skola bli ordinarie i Ca 27. Läns- bokhållaren av 1:a klass föreslås skola benämnas förste byråsekreterare och avses skola tillhöra landskontorets allmänt ekonomiska sektion. Övriga länsbokhållare avses skola benämnas byråsekreterare resp. amanuenser. För samtliga befattningshavare, som motsvara de nuvarande länsbokhål- larna, föreslår utredningen oförändrad löneställning.

På varje sektion skall av länsstyrelsen utses en, undantagsvis två arbets— ledare, som i regel bör vara ordinarie landskanslist resp. landskontorist. På samtliga länsstyrelser utom länsstyrelsen i Gotlands län inrättas enligt utredningens förslag en eller i vissa fall flera tjänster som förste lands- kanslist resp. förste landskontorist (i Ca 24) som arbetsledare på större sektioner. En motsvarande minskning av övriga landskanslist- och lands- kontoristbefattningar föreslås. Landskanslist och landskontorist skall också kunna förordnas att vara föredragande. Utredningen föreslår slutligen att ett antal 1andskontoristbefattningar i den reglerade befordringsgången in— rättas, avsedda för de nuvarande taxeringskontrollanterna.

Vad angår biträdespersonalen föreslår utredningen ökning av antalet tjänster som kansliskrivare, kontorist och kanslibiträde på landskontoren, varigenom den nuvarande disproportionen på detta område mellan lands- kansli och landskontor i huvudsak utjämnas. En motsvarande minsk— ning av den lägre biträdespersonalen avses skola äga rum. En viss ökning av biträdespersonalen i länsstyrelsen äger rum genom inflyttandet av en del av de fristående nämndernas personal. Vissa biträdesbefattningar bli dock överflödiga och totalt sett sker en minskning av biträdespersonalen i länsförvaltningen.

Kompetensfordringarna för länsstyrelsens föredragande anser utred- ningen i vissa avseenden böra revideras, Särskilt på landskansliet finner utredningen önskvärt att jämsides med den juridiska sakkunskapen även sakkunskap på andra samhällsvetenskapliga områden är företrädd. Med hänsyn bl. a. till svårigheterna att med nuvarande examensordning finna någon examensform, som kan anses särskilt lämpad, föreslår utredningen att de formella kompetenskraven för landskansliets föredragande med vissa undantag avskaffas.

För att Såkel'Stålla tillgången på juridiskt utbildade befattningshavare på landskansliet böra krav på avlagd juris kandidatexamen fortfarande ställas på landssekreteraren samt på chefen för landskansliets allmänna sektion och en förste byråsekreterare eller byråsekreterare på landskansliet. Då landssekreteraren ävensom nämnda sektionschef såsom ersättare för landssekreteraren i stor omfattning torde få att leda förhandlingar av dom- stolskaraktär har utredningen ansett att jämväl krav på tingsutbildning bör ställas på sistnämnda två befattningshavare.

Beträffande landskontoret har utredningen funnit att de nuvarande

• Sida 21
•  Original

kompetenskraven på landskamrerarna med hänsyn till ordförandeskapet i prövningsnämnden böra skärpas. Utredningen förordar därför att av landskamreraren bör krävas juris kandidatexamen och genomgången tings- utbildning. Detsamma bör gälla chefen för landskontorets allmänt ekono- miska sektion, vilken i regel torde komma att fungera som ersättare för landskamreraren. Dessutom bör minst en byråsekreterare ha avlagt juris kandidatexamen. I övrigt föreslår utredningen ingen ändring av betydelse beträffande landskontoret.

Utredningen förutsätter såväl i fråga om landskansli som landskontor att dispenser i särskilda fall skola kunna meddelas.

Länsstyrelsens beslut fattas dels av länsstyrelsen i dess förut berörda särskilda sammansättning och dels av landshövding, avdelningschef eller sektionschef efter föredragning av annan befattningshavare. I vissa fall kan även en sektionschefen underställd befattningshavare på motsvarande sätt fatta beslut, exempelvis länsbostadsdirektören och trafikföredraganden. I många ärenden torde beslut komma att fattas av en befattningshavare efter samråd med annan befattningshavare, därvid Samrådet ersätter före— dragning. Så blir fallet då exempelvis länsarkitekt eller annan jämställd expert har att fatta beslut efter samråd med sektionschefen (0011 Vice versa). Denna beslutsordning bör regelmässigt komma till användning då två eller flera jämställda befattningshavare deltaga i handläggningen och beslut fattas av en av dem. Förekomma skiljaktiga meningar i dylika fall skall avgörandet hänskjutas till avdelningschef eller landshövding. Det nuvarande systemet med enmansärenden bör även bibehållas.

Utredningens förslag innebär en minskning av antalet befattningshavare i liinsförvaltningen med 79 samt en kostnadsbesparing om cirka 300000 kronor.

• Sida 22
•  Original

ALLMÄNNA SYNPUNKTER OCH MOTIV M. M.

KAPITEL 2

Länsstyrelsens ställning i länsförvaltningen

Allmänna drag i utvecklingen. Under tidigare epoker har länsstyrelsen intagit ställningen som en verklig lantregering inom länet. Under 1600—talet avsågs sålunda landshövdingen inom länet skola i stort sett representera konungamakten, och dennas befogenheter vore mer eller mindre fullstän- digt delegerade till landshövdingen, då det gällde länets inre angelägenheter. Ehuru begreppet länsstyrelse stammar från senare tid, äro de båda begrep- pen landshövding och länsstyrelse identiska såtillvida, att landshövdingen fortfarande i princip har beslutanderätten i alla ärenden i länsstyrelsen.

Att regeringsmaktens organ i landets olika delar under dessa tidigare tidsskeden måste vara utrustade med vidsträckta maktbefogenheter faller egentligen av sig själv. Avstånden voro stora och kommunikationsmöjlig- heterna dåliga, tillgången på administrativ personal var liten och samhälls- förhållandena över huvud sådana att en central ledning i detalj icke kunde ske.

Ehuru under följande tider regeringsmaktens ställning stärktes och även andra förutsättningar för en starkare central ledning av de lokala organens verksamhet skapades, synes länsstyrelsen ännu i början av 1800-talet ha innehaft i stort sett samma ställning som verklig lantregering. Under sistnämnda sekel och särskilt dess senare del samt under 1900-talet har emellertid utvecklingen gått i riktning mot minskat inflytande för läns— styrelsen. Det ena förvaltningsomrädet efter det andra har utsöndrats från länsstyrelsen och lagts direkt under vederbörande centrala myndighet, i allmänhet dock med en chefstjänsteman för den regionala verksamheten inom varje område (län eller motsvarande). Här kan t. ex. nämnas skogs- och domänväscndet, lantmäteriväsendet och det ecklesiastika boställsväsen— det, alla på sin tid omfattande och betydelsefulla länsstyrelseuppgifter, vilka i etapper frångätt länsstyrelserna. Senare ha också nya statliga verk- samhetsgrenar tillkommit, för vilka i stor utsträckning tillskapats speciella länsorgan vid sidan av länsstyrelsen. Särskilt märkbar har den sistnämnda utvecklingslinjen blivit under de senaste decennierna.

• Sida 23
•  Original

Orsakerna till den här antydda utvecklingsgången ha i någon mån varie- rat beträffande olika förvaltningsområden. I stort sett torde man dock kunna peka på vissa mera allmängiltiga orsakssammanhang. En av de mera framträdande orsakerna till den starka centralisering, som sålunda sam— tidigt med en differentiering på länsstadiet ägt rum, torde ha varit de för- bättrade kommunikationerna, som under 1800-talets senare del möjliggjorde en snabb och kontinuerlig kontakt mellan de centrala myndigheterna och dem underställda lokala organ. Samtidigt nyinrättades också en del centrala specialorgan för vissa uppgifter. Länsstyrelsens ställning som mellanhand blev av dessa skäl icke längre som förut motiverad med hänsyn till önsk- värdheten av en kvalificerad ledning av den lokala verksamheten. Till— gången på kvalificerad personal för handhavande av de speciella lokala förvaltningsuppgifterna förbättrades också, vilket i sin mån bidragit till att någon särskild mellaninstans icke längre ansetts erforderlig mellan de centrala myndigheterna och deras speciella lokala organ.

Medan nu nämnda förhållanden så att säga utgjort förutsättningar för centraliseringen, har å ena sidan en alltmer ökande arbetsbörda för läns- styrelsen medfört svårigheter för denna att med hittillsvarande organisa- tion ägna tillräcklig tid och omsorg åt varje gren av sin verksamhet, och å andra sidan envar central fackmyndighet rest starka anspråk på sak- kunnig och —— kanske framför allt — enhetlig handläggning av de under densamma hörande frågorna. Till detta har kommit att man vid organise- randet av nya verksamhetsgrenar ofta ansett ofrånkomligt att i den regio- nala organisationen inkoppla lekmän eller ock att binda lokalorganen genom ett subordinationsförhållande till något centralt verk. Båda dessa ting ha ansetts oförenliga med länsstyrelsens hittillsvarande organisations- t'orm och dess traditionella ställning i förvaltningen. Det har för den skull, då varje förvaltningsområde setts särskilt för sig, framstått som mest ända- målsenligt att de till området hörande uppgifterna i länsinstansen hand- hades av speciella organ, direkt underställda vederbörande centrala verk. Länsstyrelsens organisationsform har också — såsom närmare utvecklas i kapitlet om länsstyrelsens inre organisation —— på det sättet varit en bidra- gande orsak till utvecklingens inriktning, att organisationsformen ansetts utgöra hinder för att nya, mera omfattande förvaltningsuppgifter skulle kunna läggas på länsstyrelsen. Den enskilda länsstyrelsens storlek eller omfattningen i och för sig av de förutvarande uppgifterna torde ha varit av mera sekundär betydelse.

Utvecklingens följder. Den nu antydda utvecklingen har för länsstyrel- sens del inneburit, att länsstyrelsen från att ha varit en lantregering över- gått till att bli ett förvaltningsorgan i länet vid sidan av flera andra dylika. Visserligen är länsstyrelsen fortfarande det centrala av dessa organ och utrustad med mera allmän befogenhet än de övriga. Men om utvecklingen tillåtes fortskrida med tillskapande av än flera sidoordnade organ och

• Sida 24
•  Original

utbrytning av ytterligare verksamhetsområden från länsstyrelsens ämbets- befattning, kan denna centrala ställning äventyras, vilket enligt vad i det följande framhålles skulle vara till förfång icke minst för allmänheten.

Även om vissa begränsade fördelar i några fall kunnat vinnas genom den skedda specialiseringen och uppdelningen, synas olägenheterna därav överväga. En fortskridande förminskning av länsstyrelsens kompetensom- råde och uttunning av dess uppgifter skulle bland annat medföra att läns— styrelsens betydelse som remissmyndighet och allmänt utredande organ av- sevärt minskades. För närvarande förutsättes dock hos länsstyrelsen bland annat i dess verksamhet som remissmyndighet ett betydande mått av kunnig- het och erfarenhet i allmänna ting liksom en mångsidig kännedom om sam- hällslivets olika sidor. En begränsning av länsstyrelsens kapacitet på denna punkt kan knappast vara betydelselös, särskilt med hänsyn till beredningen av hos Kungl. Maj:t anhängiga ärenden. Men även i övrigt måste ur det allmännas synpunkt och med hänsyn till statens intressen splittringen i länsförvaltningen framstå som i hög grad irrationell.

För länsstyrelsens egen del skulle vidare en sådan utveckling ha den faran med sig, att frånvaron av kontakt med ett förvaltningsområde skulle minska möjligheterna för ett fullgott handhavande av uppgifterna på andra områden. Länsstyrelsens verksamhetsgrenar äro i stor utsträckning av den karaktär att en tillfredsställande handläggning inom en av dem förutsätter kännedom om och levande kontakt med andra grenar av förvaltningen och samhällslivet. Om än denna kunskap och kontakt i vissa fall kan ernås jämväl utanför länsstyrelsen är det givet, att vederbörliga synpunkter myc- ket lättare komma till sin rätt, om de äro representerade inom länsstyrel- sen, kanske hos en och samma befattningshavare. Ett snävare verksamhets- fält skulle minska utblicken och vidsynen. Även om några ytterligare stat- liga uppgifter vid sidan av länsstyrelsen icke skulle tillkomma, innebär redan den nuvarande ordningen en reducering av länsstyrelsens andel i hela det statliga lokala förvaltningsmaskineriet. Länsstyrelsens förmåga att överblicka verkningarna av en viss åtgärd eller ett visst beslut är där- igenom redan de facto begränsad.

Med den hittillsvarande samhällsutvecklingen har som nyss antytts läns— styrelsens centrala ställning i länet i viss mån förskjutits. Länsstyrelsen har dock alltfort ganska vidsträckta allmänna befogenheter, medan de nya länsorganen var på sitt område framstå såsom specialorgan och befattnings- havarna därstädes såsom specialister. I och för sig kan detta innebära en fördel om man på annat sätt kan skapa garantier för att också andra än specialsynpunkterna bli vederbörligen beaktade. Såsom organisationen nu är beskaffad och fungerar brister det dock åtskilligt häruti. Vissa läns— organ ha konstruerats som lokalorgan åt vederbörande centrala verk med samtidig uppgift att biträda länsstyrelsen i dess verksamhet. Andra läns— organ åter äro helt fristående och deras speciella verksamhet är oftast icke

• Sida 25
•  Original

närmare reglerad i förhållande till länsstyrelsens. Gemensamt för de flesta av dem är dels att de syssla med uppgifter, som äro av vital betydelse för länet och ofta ha nära samband med särskilda länsstyrelseuppgifter, och dels att de ha att handlägga dessa sina uppgifter ur de mera snäva specialsynpunkterna. Det ligger i sakens natur att tekniska eller andra specialister icke regelmässigt kunna antagas ha den erforderliga kunnig- heten och erfarenheten i allmänt ekonomiska och administrativa ting. En samverkan mellan företrädare för de olika speciella och mera allmänna kunskaps- och erfarenhetsområdena är därför nödvändig. Även om den administrativa rutinen så småningom mer eller mindre fullständigt kan inläras och även om erforderlig juridisk sakkunskap i viss mån kan utifrån ställas till förfogande, förefaller det föga rationellt att på dessa förutsätt— ningar bygga upp en organisation. Ytterst måste detta innebära slöseri med arbetskraft och därav följande fördyring av särskilt kansli- och kame- ralarbetet.

Det nuvarande systemet. Dettas olägenheter bottna främst i frånvaron av allmänna regler för ett samordnande av de olika organens arbete. För närvarande föreligga otvivelaktigt stora brister i fråga om den lokala enhet- ligheten och samordningen på viktiga områden. Olägenheterna framträda dock med mycket olika styrka på skilda områden. Från att tidigare ha varit av relativt mindre betydelse —— behovet av samordning och samarbete var icke särskilt framträdande (sålunda berördes exempelvis denna fråga överhuvud icke av 1935 års länsstyrelseutredning) _ ha olägenheterna framför allt på senare tid starkt accentuerats. Främsta anledningen härtill är att söka i den ständigt ökande omfattningen av den statliga verksam- heten och tillkomsten av allt flera självständiga organ. De olika krisregle- ringarna ha bidragit till att framhäva systemets brister. I den mån de fristående organen handlägga frågor av allmän och för länet i dess helhet vital betydelse uppstår i varje särskilt fall fråga om koordinering såväl av organens arbete inbördes som också i förhållande till länsstyrelsen. Spe- ciellt framträder behovet av samarbete i fråga om den planeringsverksam- het på många viktiga områden, som nu bedrives dels för att åstadkomma beredskap för extraordinära förhållanden som krig, avspärrning och eko- nomiska kriser och dels för att skapa grundvalar för en mer eller mindre direkt statlig ledning av utvecklingen på skilda områden. Sådan planerings- verksamhet berör i regel ett flertal frågor, av vilka en del ligga utom och andra inom länsstyrelsens nuvarande kompetensområde. I avsikt bland annat att befordra den samordning av de olika statliga uppgifterna på läns— stadiet, varav ett starkt behov uppenbarligen ansetts föreligga, har man anförtrott landshövdingarna att såsom ordförande leda flera av de fri- stående länsorganens verksamhet. Landshövdingen har därigenom kommit att personligen få befattning med vissa statliga verksamhetsområden, som äro undantagna från länsstyrelsen. Även om man genom denna personal-

• Sida 26
•  Original

union sökt ernå en viss garanti för samordning och samarbete, är det givet att landshövdingen icke har möjlighet att i varje dylikt organ —— ja knap- past i något av dem — följa det löpande arbetet och svara för kontinuitet och samordning. Landshövdingens ämbetsuppgifteriövrigt och andra honom i regel åvilande allmänna uppdrag äro av den natur och omfattning, att han omöjligen kan följa arbetet i de honom underställda organen dag från dag. Detta kommer därför faktiskt att vila på andra befattningshavare, som emellertid var och en är knuten allenast till ett visst av de särskilda organen.

Vissa begränsade föreskrifter om samordning och samarbete inom läns- förvaltningen finnas emellertid på en del områden. I gällande instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna är sålunda föreskrivet, bland annat, att landshövdingen i länet eller, vid förfall för honom, lands- sekreteraren eller landskamreraren äger rätt att närvara vid sammanträde med lantbruksnämnden. Vidare skall vid handläggning inom lantbruks— nämnd av fråga av större vikt, som berör annan länsmyndighets arbets- område, representant för sagda myndighet beredas tillfälle att deltaga i nämndens överläggningar. Dylik representant har då också reservations- rätt. I ärenden rörande fastighetsbildning skall lantbruksnämnden sam- råda med överlantmätaren. Slutligen skall vid handläggning i lantbruks- nämnd av ärende angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark m. rn. eller upplåtelse av norrländska fjällägenheter m. m. vederbörande lappfogde kallas att deltaga i överläggningen. Är därvid fråga om rätt för lägenhetsinnehavare till skogsförnödenheter, kreatursbete, jakt eller fiske å kronojord, som står under domänstyrelsens förvaltning, skall även över- jägmästaren eller annan tjänsteman hos domänverket, som domänstyrelsen bestämmer, kallas.

l instruktionen för Iänsm'betsnämnderna är stadgat, bland annat, att, därest landshövdingen i länet (i Stockholm överståthållaren) icke är ord- förande i länsarbetsnämnden, han skall kallas till nämndens samman- träden. Han äger också själv påkalla sammanträde med nämnden, deltaga i dess överläggningar och väcka förslag i de frågor, som tillhöra nämndens verksamhetsområde. Är landshövdingen närvarande vid sammanträde med nämnden, äger han leda förhandlingarna. Därest nämndens beslut icke överensstämmer med landshövdingens mening, äger han mot beslutet göra erinringar hos arbetsmarknadsstyrelsen. I händelse landshövdingen har för- fall eller ämbetet är ledigt, äger landssekreteraren (i Stockholm underståt- hållaren) utöva de befogenheter, som sålunda tillkomma landshövdingen.

Beträffande länsarbetsnämnd gäller vidare att nämnden enligt föreskrif- ter, som meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen, vid behandling av visst ärende eller visst slag av ärenden må anlita särskilda sakkunniga eller representanter för speciella intressegrupper, vilka då ha reservationsrätt.

• Sida 27
•  Original

Slutligen är föreskrivet att länsstyrelsen i länet skall underrättas om nämn- dens beslut i ärende av större vikt.

På bostadspolitikens område är föreskrivet i kungörelsen den 30 decem- ber 1947 (nr 1011) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsför— sörjningens främjande att vid upprättandet av bostadsförsörjningsplan samordning skall eftersträvas med den samhällsplanering, som föreskrives i byggnadslagen, samt i förekommande fall med utvecklingsplanering i fråga om jordbruket. I den utsträckning så kan ske skall för bostadsförsörj- ningsplans upprättande utnyttjas utredningsmaterial, som lägges till grund för sådan annan planeringsverksamhet.

Vidare stadgas i kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 546) om egnahemslån och förbättringslån att de lånebeviljande organen (hostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna) i låneärenden rörande bostäder å jordbruksfastig- heter skola samråda med lantbruksnämnderna.

Jämlikt instruktionen för hostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna äger landshövdingen i länet eller, vid förfall för honom, landssekreteraren eller landskamreraren rätt att närvara vid länsbostadsnämnds samman- träden. Dessutom gäller att vid handläggning inom länsbostadsnämnd av fråga av större vikt, som berör annan länsmyndighets arbetsområde, repre— sentant för denna myndighet skall beredas tillfälle att deltaga i nämndens överläggningar. Sådan representant har därvid reservationsrätt.

Enligt Iantmäteriinstruktionen skall överlantmätaren bland annat verka för samordning av fastighetsbildningen med de åtgärder, som på angrän- sande omräden planläggas och utföras genom andra myndigheter och organ. _ Beträffande förrättning eller åtgärd, som ur jordpolitisk synpunkt kan antagas vara av intresse för lantbruksnämnd i dess verksamhet för jord- brukets rationalisering, må överlantmätaren icke meddela fastställelsebe- slut eller avgiva yttrande rörande fastighetsbildningen utan att nämnden lämnats tillfälle att giva sin mening till känna. Det åligger överlantmätaren att ofördröjligen underrätta lantbruksnämnd om beslut rörande faststäl- lelse å förrättning eller tillstånd till jorddelning eller beslut om samman- läggning av intresse för nämndens verksamhet. —— Det åligger vidare över- lantmätaren att på anmodan av, bland annat, länsstyrelsen, lantbruks- nämnd eller ägodelningsdomare verkställa utredningar och avgiva utlåtan- den i ärenden, som äro föremål för handläggning hos dessa myndigheter. Överlantmätaren skall dessutom på kallelse deltaga i sammanträde med lantbruksnämnd samt i övrigt medverka i arbetet för jordbrukets ratio- nalisering.

Att de rådande förhållandena trots de försök till garantier för samord- ning, som inrymmas i landshövdingens ordförandeskap i vissa länsorgan samt de ovan berörda särskilda bestämmelserna om samarbete m. m., icke

• Sida 28
•  Original

äro tillfredsställande, torde med all önskvärd tydlighet framgå bland annat därav att man redan inom åtskilliga län sett sig nödsakad att tillskapa ett särskilt samarbetsorgan med speciell uppgift att främja den nödvändiga samordningen. Tillkomsten av dessa organ bestyrker enligt utredningens mening just hur svårt, ja omöjligt det är för landshövdingen att person- ligen ensam dirigera det erforderliga samarbetet. I dessa samarbetsorgan, på sina håll kallade länsråd, ingå under landshövdingens ordförandeskap vissa befattningshavare hos länsstyrelsen samt chefstjänstemännen hos de viktigare av de mer eller mindre fristående länsorganen. I allmänhet del— taga sålunda landssekreteraren, vägdirektören, överlantmätaren, länsarki- tekten, förste provinsialläkaren, distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp, lantbruksdirektören, länsarbetsdirektören samt länsbostads- direktören. Syftet med ett dylikt organ är dels att bereda deltagarna möj- lighet att informera sig om pågående arbeten och aktuella problem på andra närgränsande områden och dels att organet skall vara ett forum för dryf- tande av särskilda ärenden eller andra enskilda frågor, vilkas bedömanden äro beroende av de olika synpunkter, som finnas företrädda i samarbets- organet.

Att dessa samarbetsorgan fylla ett klart känt behov torde icke kunna bestridas. Därmed anmäler sig den frågan, huruvida icke den sålunda av det rådande tillståndet framkallade idén i huvudsak bör läggas till grund för organisationsarbetet på området, samtidigt som de olika myndigheterna i största möjliga utsträckning sammanföras i gemensamma lokaler. En dylik tanke ter sig naturligen ur vissa synpunkter lockande, särskilt för dem som i det nuvarande systemet med ett flertal sinsemellan självständiga specialorgan se den bästa vägen att tillgodose de olika förvaltningsända— målen och som följaktligen tillerkänna samordningsfrågorna allenast sekundär betydelse. Om man emellertid såsom utredningen håller före att en väsentlig förutsättning för att varje verksamhetsgren skall fungera till- fredsställande är att den bringas till samstämmighet med andra verksam- hetsgrenar, framstår det klart att dessa samarbetsorgan äro behäftade med vissa icke oväsentliga olägenheter. Även om den nu i huvudsak frivilliga medverkan i organet skulle lagfästas, kan organet likväl knappast utrustas med makt att skilja i kompetenskonflikter eller eljest vid åsiktsdivergen- ser. I dylika fall måste konflikterna lösas på annat håll, stundom centralt. I detta sammanhang synes särskilt böra uppmärksammas faran för kon- kurrens mellan jordbruksplaneringen och bebyggelseplaneringen. Det är utan tvivel önskvärt att i länsinstansen ha ett organ som kan slita priori- tetstvister av bland annat detta slag.

De enskilda ärendena kunna heller aldrig få ett definitivt avgörande i samarbetsorganet utan måste slutbehandlas hos respektive länsorgan. Ofta kunna icke ens formliga remisser länsrådets olika ledamöter emellan undvikas. '

• Sida 29
•  Original

Avigsidorna med länsförvaltningens nuvarande organisationssystem ha på senare tid i olika sammanhang påtalats. Här må sålunda exempelvis erinras om vad landssekreteraren Åkesson anfört i sitt förenänmda (sid. 8 f.) betänkande med förslag till rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt. Åkesson framhöll bl. a. att länsstyrelserna till följd av den under senare är starkt utvidgade och till sin natur delvis förändrade statliga verksamheten med därav följande nya och ökade uppgifter för länsorganen befunne sig nära nog i ett jäsningstillstånd, organisatoriskt sett. Sedan Åkesson förklarat att det till följd därav torde bli nödvändigt att upptaga frågan om länsstyrelsernas och länsförvaltningens organisation i stort till närmare, förutsättningslös prövning, anförde Åkesson bland annat följande.

Det mest karakteristiska och samtidigt, enligt vad den genom tiderna vunna erfarenheten torde få anses ha givit vid handen, värdefullaste och mest bärande hos länsstyrelseorganisationen vore länsstyrelsernas egenskap av samlande läns- centrala organ med väsentliga arbetsuppgifter inom flertalet mera betydelsefulla grenar av statsförvaltningen. Detta förhållande _ ävensom den omständigheten, att länsstyrelsernas arbetsuppgifter i stor utsträckning sammanhängde med och grepe in i varandra — syntes vid en kommande utredning böra skänkas det största beaktande. Utifrån denna synpunkt borde det blivande organisationsarbe- tet snarare inriktas på att söka hålla åtminstone huvudparten av länsförvalt- ningen i vidsträckt bemärkelse samlad hos ett enda länsorgan än på att fördela nuvarande —— och eventuella nya —— allmänna förvaltningsuppgifter å från var- andra skilda specialmyndigheter. En dylik uppdelning av hithörande arbets— uppgifter komme av allt att döma att medföra ogynnsamma konsekvenser i olika avseenden. Sålunda skulle till exempel tillskapandet, på sätt i allt fall tidigare ifrågasatts, av fristående länsorgan för socialvården, vilka skulle övertaga huvud— parten av länsstyrelsernas socialvårdsuppgifter, uppenbarligen bland annat föra med sig synnerligen svårlösta gränsdragningsproblem samt på ett irrationellt sätt splittra den till länen knutna statsuppsikten över kommunalförvaltningen.

Andra särskilda olägenheter, som äro förbundna med den nuvarande splittringen och förgreningen av den statliga lokala förvaltningen, ha påta- lats av riksdagens år 1948 församlade revisorer. I 5 17 av deras berättelse lämnades en redogörelse för den statliga inspektions— och tillsynsverksam- heten. Där påpekades sålunda, bland annat, att inom hälso— och sjukvården utövades inspektionsbefogenheter av förste provinsialläkaren, provinsial- läkare samt länsveterinären ävensom från centralt håll av särskilda inspek- törer för sinnessjukvården, sinnesslövården, sjuksköterskeväsendet och apoteksväsendet. Inom fattigvården och barnavården utövades och leddes den centrala inspektionens verksamhet av socialstyrelsen med biträde av statens inspektörer för fattigvård respektive barnavård. Dessutom funnes till styrelsen knutna hemhjälpskonsulent, konsulent för den halvöppna barnavården och inspektör för statsunderstödda förskoleseminarier även- som inspektör för skolor tillhörande barna- och ungdomsvården samt efter- vårdskonsulenter. Den lokala statsuppsikten över fattigvården och barna— vården vore förlagd till länsstyrelserna och särskilt till fattigvårds- och

• Sida 30
•  Original

barnavårdskonsulenterna och barnavårdsassistenterna ävensom de i vissa län befintliga barnavårdsombuden. För övervakning m. m. beträffande särskilt villkorligt frigivna funnes skyddskonsulenter och skyddsassistenter. Över pensionsnämndernas verksamhet utövades tillsyn av pensionsstyrelsens om- bud. Inom undervisningsväsendet funnes för olika ändamål konsulenter och inspektörer hos skolöverstyrelsen samt hos överstyrelsen för yrkesut- bildning, varjämte för lokal tillsyn funnes folkskoleinspektörer. Inom bygg- nadsväsendet utövades tillsynsbefogenheter av länsarkitekterna ävensom av tjänstemän hos de bostadspolitiska organen hostadsstyrelsen, länsbo- stadsnämnderna och de kommunala förmedlingsorganen liksom ock i vissa avseenden av länsarbetsnämndernas byggnadskontrollanter. Inom lant- bruksväsendet utövades inspektions- och konsulentverksamhet genom lant- bruksstyrelsen (mejeriinspektörer, statskonsulenter för får- och getsköt- seln, boskapsskötseln, svinskötseln samt mejerihushållningen, inspektör för köttklassificeringen, inspektris för lanthushållningen samt byråinspektör för lantbruksundervisningen), lantbruksnämnderna (lantbrukskonsulenter, byggnadskonsulenter och ortsombud) samt hushållningssällskapen (jord- brukskonsulenter, husdjurskonsulenter, hemkonsulenter, trädgårdskonsu- lenter, fiskerikonsulenter, maskinkonsulenter m. fl.)

Beträffande inspektions- och tillsynsverksamheten anförde revisorerna vidare bland annat följande.

Såsom den lämnade redogörelsen gåve vid handen, kännetecknades det stat- liga inspektions- och tillsynssystemet av en stundom mycket långt gående splitt- ring och förgrening. Härtill torde understundom ha medverkat, att vid tillska- pandet av nya inspektionsorgan icke tillräckligt beaktats möjligheten att anknyta de nytillkomna inspektionsbefogenheterna till redan befintliga organ. Inom vissa områden hade vidare en stark specialisering av arbetsuppgifterna inom ett i och för sig naturligt avgränsat fält genomförts. Exempelvis inom barnavården för- rättades inspektion av statens inspektör för barnavård, harnavårdskonsulenter, barnavårdsassistenter, barnavårdsombud, konsulenten för den halvöppna barna- vården och eftervårdskonsulenter samt dessutom av provinsialläkare och förste provinsialläkare. Inom livsmedelskontrollen utövades inspektion, förutom av kommunala hälsovårdstillsyningsmän, av förste provinsialläkaren, provinsial— läkare samt länsveterinär. Även på andra områden förekomme likartade förhål- landen.

Ifrågavarande långt gående uppdelning av inspektionsuppgifterna vore i många fall organisatoriskt sett mindre tillfredsställande. Även där de olika tillsynsorga- nens kompetensområden i princip preciserats, vore gränserna dem emellan i den praktiska tillämpningen ofta flytande, vilket i större eller mindre utsträckning visat sig medföra viss dubbelkontroll. Olägenheterna härav vore särskilt påtagliga i sådana fall, då uppsiktsorgan inom varandra närgränsande områden organisa- toriskt anknutits till skilda centrala fackorgan. De sålunda påtalade olägenheterna kunde självfallet komma att bli än mera framträdande i den mån en ytterligare utbyggnad av den statliga inspektionsverksamheten komme att beslutas. Det torde vidare kunna antagas att effektiviteten i den statliga tillsynen på visst område kunde komma att minskas genom att inspektionsobjekten beträffande ett och samma eller nära nog samma sakförhållande ofta måste taga hänsyn till

• Sida 31
•  Original

divergerande uppfattningar från olika funktionärers sida. Härtill komme att rådande splittring pä förevarande område mäste verka fördyrande på statens utgifter för resor samt medföra extra besvär och tidsspillan för de inspekterade kommunerna och allmänheten.

Med hänsyn till nu antydda förhållanden syntes det revisorerna, att frågan om ett mera rationellt och planmässigt ordnande av den statliga inspektions- och tillsynsverksamheten borde ägnas ökad uppmärksamhet. Strävandena borde själv- fallet härvid inriktas pä åtgärder, vilka utan eftersättande av effektiviteten kunde medföra största möjliga förenkling av tillsynsapparaten. Särskilt för undvikande av dubbelinspektioner syntes en ökad samordning mellan de olika tillsynsorga- nen samt ett intimare samarbete (lem emellan böra eftersträvas. På lång sikt torde härvid kunna övervägas en allmän översyn av formerna för och organisationen av den statliga tillsynsverksamheten, vilket måhända främst torde bli nödvändigt inom socialvården med hänsyn till en blivande omgestaitning av den kommunala sociala förvaltningsorganisationen.

I stalsutskottets utlåtande (nr 143) i anledning av berättelsen anförde utskottet i förevarande fråga, bl. a., att utskottet bibragts den uppfatt- ningen, att den stundom mycket långtgående splittringen och förgreningen, som kännetecknade den statliga inspektions- och tillsynsverksamheten, vore förenad med påtagliga olägenheter i olika avseenden. Frågan om ett mera rationellt och planmässigt ordnande av denna verksamhet borde ägnas ökad uppmärksamhet. Vissa skäl talade för att de påtalade förhål- landena gjordes till föremål för en allmän översyn. Vissa nu verksamma kommittéer, såsom socialvårdskommittén och länsstyrelseutredningen, torde icke kunna undgå att vid behandlingen av olika specialfrågor även taga ställning till det av revisorerna aktualiserade principspörsmålet. Det borde i sista hand ankomma på Kungl. Maj:t att närmare pröva under vilka former en utredning av förevarande problem lämpligen borde bedrivas. Utskottet hemställde därför att riksdagen mätte hos Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj :t ville taga under övervägande åtgärder i av utskottet angivet syfte. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (skrivelse nr 262).

Genom beslut den 27 maj 1949 har Kungl. Maj:t anbefallt länsstyrelse- utredningen att vid fullgörande av utredningsuppdraget beakta vad stats- utskottet i sitt förenämnda utlåtande anfört.

I 5 20 av berättelsen behandlade revisorerna frågor om samordning av vissa arbetsuppgifter hos statliga och statsunderstödda förvaltningsorgan i residensstäderna. Efter att ha erinrat om att den avsevärda utökningen under senare år av den statliga förvaltningsapparaten resulterat bland annat i tillskapandet av ett flertal nya lokalförvaltningar, bland vilka sär- skilt nämndes vägförvaltningar, länsarbetsnämnder, lantbruksnämnder och länsbostadsnämnder, konstaterade revisorerna att genom tillkomsten av de nya självständiga förvaltningarna och organen länsstyrelserna i viss mån förlorat sin ställning som samordnande lokal representant för staten. Revi- sorerna påpekade vidare att förutom nyssnämnda myndigheter i residens- städerna funnes ett flertal mer eller mindre självständiga statliga institutio-

• Sida 32
•  Original

ner och organ, såsom länsarkitektkontor, lantmäteriorganisationen, statens bilinspektion, fattigvårds- och'barnavårdskonsulenterna, yrkesinspekltonen, skyddskonsulentorganisationen m. m. ävensom de affärsdrivande verkens distriktsorganisation.

Revisorerna anförde i denna fråga vidare bland annat följande. De statliga och statsunderstödda myndigheterna och institutionerna i residens- städerna hade under senaste år undergått en stark expansion. En fortgående utökning torde inom den närmaste tiden vara att emotse, särskilt såvitt anginge nytillkomna myndigheter. Den redan tidigare relativt omfattande statliga för- valtningsapparaten i dessa städer kunde därför beräknas komma att svälla ut än ytterligare. Det framstode då som naturligt att söka tillvarataga alla möjlig- heter att genom effektivisering av arbetet nå besparingar. Sådana besparingar vore påkallade ej enbart för nedbringande av statsutgifterna utan kanske fram- för allt ur synpunkten av att tillgången till arbetskraft i den direkta produktio- nen ieke skulle ytterligare nedgå genom ökat behov av personal för förvaltnings— tjänst och därmed jämförligt arbete. Effektiviseringen borde givetvis i första hand inriktas på varje myndighets och institutions interna organisation. Det läge emellertid nära till hands att eftersträva en inbördes rationalisering även i fråga om handläggningen av arbetsuppgifter, som vore av i huvudsak likartad karaktär hos flera myndigheter. Sådana arbetsuppgifter vore främst allmänt administra- tiva och kamerala göromål ävensom biträdesarhete av olika slag. Den härmed sysselsatta personalen utgjorde en mycket betydande andel av den totala för- valtningspersonalen.

Den undersökning, som stickprovsvis företagits hos vissa lokala förvaltningar i residensstäderna, gåve vid handen att någon samordning mellan olika myndig- heter vid handläggningen av dessa arbetsuppgifter praktiskt taget icke förekomme. Strävandena syntes i stället ofta gå ut på att i möjlig mån göra sig oberoende av andra myndigheter och självförsörjande i fråga om arbetskraft, maskinell utrustning o. d. Enligt revisorernas mening borde emellertid besparingar vara att vinna såväl genom utförande i gemensam regi av vissa arbetsuppgifter hos de olika myndigheterna som genom utbyte och utlåning av personal vid ledig- heter, tillfälligt behov av arbetskraft m. m. Såsom exempel å arbetsuppgifter, som i större eller mindre utsträckning skulle kunna utföras gemensamt eller anförtros åt viss myndighet, anförde revisorerna skriv- och ritarbete, avlönings- uträkning, källskattefrågor, rekvisition och upphandling av viss materiel, av- lönings— och andra personalfrågor, siffermässig granskning, statistisk bearbetning, budskickning m. m. Nuvarande förhållanden innebure att inom flertalet mer eller mindre självständiga myndigheter och institutioner personal måste finnas anställd för ifrågavarande arbetsuppgifter, vilka delvis förutsätta relativt stor sakkunskap. Vad särskilt beträffar skrivhjälp, förelåge behov därav även vid de minsta institutionerna, men detta behov kunde ofta icke tillgodoses på ett rationellt och kostnadsbesparande sätt. En centralisering av dessa arbetsuppgif- ter skulle skapa möjlighet till ökad.specialisering och ett effektivare utnyttjande av arbetskraften, varjämte arbetsbesparande maskiner och tekniska hjälpmedel i större utsträckning än för närvarande skulle kunna komma till användning. Det vore även att märka, att toppbelastningen i fråga om arbete av detta slag ofta inträffade vid olika tidpunkter inom de olika myndigheterna, och en sam- manslagning skulle därför bidraga till att åstadkomma jämnare arbetsbörda. Revi- sorerna ville i sammanhang därmed framhålla, att det praktiska genomförandet av den sålunda åsyftade samordningen av arbetsuppgifterna icke borde få hindras

• Sida 33
•  Original

av formella krav och synpunkter i fråga om fördelning och utkrävande av redo- göraransvar.

Den berörda frågan om effektivisering i vissa hänseenden av den statliga för- valtningen vore självfallet i hög grad beroende av tjänstelokalernas lämplighet och belägenhet, och revisorerna vore väl medvetna om att de nuvarande förhål- landena på detta område i många fall lade hinder i vägen härför. Den inskränkta byggnadsverksamheten torde jämväl medföra, att under lång tid framåt lokal- frågorna för myndigheterna i residensstäderna i viss utsträckning komme att vara provisoriskt ordnade. Vid uppförandet av ämbetsbyggnader borde emeller- tid ur flera synpunkter en större koncentration än vad som för närvarande vore fallet eftersträvas. Förutom att detta skulle underlätta en effektivisering av myn- digheternas arbete, borde besparingar i vissa fall kunna vinnas genom för myn- digheterna gemensamma anläggningar för exempelvis telefon, arkiv, maskinell utrustning o. (1. Även ur den besökande allmänhetens synpunkt erbjöde en sådan koncentration avgjorda fördelar. Enligt nuvarande ordning löstes ofta byggnads- frågorna för varje myndighet för sig. Det måste enligt revisorernas mening betecknas som en brist, att planer icke utarbetades för lösning på längre sikt av lokalbehovet för de statliga myndigheterna och institutionerna i residens- städerna — en brist som för övrigt gjorde sig starkt gällande även i fråga om tillgodoseendet av statens lokalbehov i huvudstaden.

Vad revisorerna anfört toge endast sikte på ett begränsat område av den statliga förvaltningen i residensstäderna. Sannolikt skulle även på andra om— råden därav — exempelvis i fråga om reseverksamheten, genom gemensam hand- läggning och föredragning av ärenden, som beröra flera myndigheter 0. s. v. — åtskilligt kunna vinnas genom effektivisering och samordning de olika myndig- heterna emellan. Uppenbarligen kunde icke några generella riktlinjer härvid- lag uppställas, utan förhållandena finge bedömas från fall till fall. — I över- tygelse om att betydande besparingar kunde ernås och att den tänkta samord— ningen borde kunna ske utan tillskapande av tungrodda förvaltningsorgan och utan eftersättande av allmänhetens krav på snabb och smidig handläggning inom de olika myndigheterna hade revisorerna emellertid velat rikta uppmärk- samheten på ifrågavarande spörsmål.

I förenämnda av riksdagen godkända utlåtande nr 143 förklarade stats- utskottet att starka skäl syntes tala för att ifrågavarande spörsmål under- kastades en omsorgsfull prövning. Det hade emellertid upplysts att de av revisorerna påtalade förhållandena vore föremål för länsstyrelseutred— ningens uppmärksamhet samt att nämnda utredning i bland annat dessa frågor hölle nära kontakt med statens organisationsnämnd. Då det sålunda kunde förväntas, att de av revisorerna i förevarande sammanhang aktuali- serade spörsmålen komme att närmare prövas, ansåg sig utskottet kunna begränsa sig till att för riksdagen omförmäla vad som i ärendet förevarit. (Se vidare sid. 48 ff. samt kap. 20, IV.)

I första delen av sitt den 11 december 1948 avgivna principbetänkande (SOU 1949:1) har Norrlandskommittén påpekat betydelsen för Norrlands el av en effektivisering av länsadministrationen. Sedan kommittén fram— ! ållit, att en lokal självverksamhet från de olika länens sida vore oumbär- |ig redan ur den synpunkten att förhållandena i många hänseenden vore

3—016428

• Sida 34
•  Original

28 olika de skilda länen emellan och att många frågor vore rent länsbetonade, anförde kommittén i huvudsak följande.

De långa avstånden i Norrland samt de mycket skiftande förhållanden, som rådde i olika delar av denna landsända, medförde att det ur arbetssynpunkt vore ändamålsenligt med en tämligen långtgående decentralisation vid handläggning av sådana ärenden, som ankomme på allmänna organ. Även psykologiska skäl talade för en sådan anordning. Ju mer isolerat ett område vore från landet i övrigt, desto starkare framträdde behovet för befolkningen att inom området äga tillgång till handlingskraftiga lokala myndigheter. Lånens självverksamhet borde icke minst ta sig uttryck i initiativ till åtgärder, som kunde komma till stånd genom länsbornas egen försorg eller genom de lokala myndigheterna.

Det syntes ur effektivitetssynpunkt önskvärt, att de olika länsorganen sam— verkade sinsemellan. Bland mängden av länsorgan kunde nämnas —— bortsett från de kommunala organen _— hushållningssällskapen, skogsvårdsstyrelserna, lantbruksnämnderna, lantmäteriets, domänverkets, vägväsendets och de övriga kommunikationsverkens lokalorgan, företagarföreningarna, handelskamrarna, länsbostadsnämnderna, länsarkitekterna, förste provinsialläkarna m. fl. samt naturligtvis i första hand länsstyrelserna. Att dessa olika organ samverkade sins- emellan vore naturligtvis ett önskemål, som icke allenast gällde Norrland. Sär- skilt vissa delar av Norrland karakteriserades emellertid på ett helt annat sätt än andra landsdelar av att nybildning och uppbyggnad av näringslivet — både jordbruket och industrien —— ännu påginge. Det vore då särskilt ansvarsfullt för det allmänna att, i den mån åtgärder ankomme på dess försorg, åtgärderna komme att samverka till den eftertraktade utvecklingen och icke motverkade varandra. Ett samarbete mellan de olika länsorganen syntes sålunda böra orga- niseras.

Norrlandskommittén förklarade i fortsättningen att med hänsyn till de krav på effektiva åtgärder för utveckling av näringslivet och höjning av den sociala standarden, som med speciell styrka gjorde sig gällande för norrlandslänens de], man i vart fall inom dessa län borde komplettera läns— administrationen med en särskild funktionär, vilken kunde biträda lands- hövdingen i dennes arbete på att sammanhålla olika ekonomiska och sociala verksamheter. I vad mån denna fråga borde anses som aktuell för hela lan- dets del, finge bli beroende av överväganden vid pågående utredningar rörande näringslivets lokalisering samt om länsstyrelsernas organisation och ställning inom den lokala förvaltningen.

Frågan om samordning av biträdesarbetet och de kamerala uppgifterna i länsorganen har jämväl i andra sammanhang uppmärksammats. Den elasticitet, som nu otvivelaktigt finnes hos länsstyrelsens kontorsorganisa- tion, påpekas av statens organisationsnämnd i en promemoria den 7 februari 1947, vilken på sin tid överlämnades till 1946 års alkoholistvårdsutredning. Nämnden uttalade sig där för att sådana statliga länsorgan, vilkas kontors- organisation vore av mindre omfattning, för bestridande av kontorsgöro— målen borde anlita de andra statliga regionala myndigheter, vilka för sitt behov vore utrustade med större permanent sådan organisation, därvid i första hand länsstyrelserna kunde komma i fråga. _ I kungl. brev den 28

• Sida 35
•  Original

april 1949 har vidare föreskrivits, bland annat, att i de fall, där befattnings— havare vid länsstyrelserna tjänstgöra såsom sekreterare åt mödrahjälps- nämnderna, det skall åligga länsstyrelserna att, där så kan ske utan an- ställande av ny personal eller anlitande av befintlig personal å övertid, ställa erforderlig skrivhjälp till förfogande åt nämnderna.

I en den 23 november 1948 avlämnad promemoria, nr 21, angående decentraliseringsfrågor inom arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområde har decentraliseringsutredningen till behandling upptagit bland annat arbetsmarknadsstyrelsens kamerala verksamhet. Sedan nämnda utredning erinrat om att arbetsmarknadsstyrelsen i underdånig skrivelse den 18 november 1948 angående medelsbehovet för styrelsen och dess verksamhet under budgetåret 1949/50 föreslagit viss decentralisering av kamerala upp- gifter, anförde utredningen, att arbetsmarknadsstyrelsen som en förutsätt- ning för decentralisering av vissa mera kvalificerade kamerala uppgifter uppställt kravet, att länsarbetsnämnderna skulle beredas tillgång till i kameralt avseende bättre skolad och utbildad personal. Om detta måste ske genom nyanställning kunde en uppkommande kostnadsökning vara ett skäl mot decentralisering. En annan möjlighet vore emellertid enligt decent- raliseringsutredningen, att den inom den statliga länsförvaltningen i övrigt tillgängliga kameralt utbildade personalen kunde utnyttjas så, att decentra- liseringen icke medförde kostnadsökning. Frågan om en samordning av den kamerala verksamheten inom vissa länsorgan vore sålunda föremål för överväganden inom 1948 års länsstyrelseutredning.

Frågan om partiella reformer. Vad ovan anförts rörande det särskilda samarbetsorganet (länsrådet) ävensom beträffande inspektionsverksam- heten, biträdesarbetet och de kamerala göromålen i länsinstansen visar enligt länsstyrelseutredningens mening tydligt att allvarliga organisatoriska brister äro för handen. Det är väl i och för sig möjligt att utvidga det sam- arbete, som nu på många håll sker i länsrådets form, till att även avse en planering för inspektionsverksamheten samt ett i viss mån gemensamt utnyttjande av biträdespersonal och personal för kamerala göromål. Som utredningen redan förut beträffande länsråden anmärkt, kan man denna väg dock ej komma längre än till utanverkan. Lika litet som vid avgörande av andra frågor samarbetsorganet kan besluta på de fristående organens områden, kan ett samarbetsorgan gärna betros med att fritt disponera över ettvart av de fristående länsorganens personal för något av de andras behov. En sådan anordning skulle i själva verket innebära, att man berövar de fristående organen en del av det för deras funktion erforderliga maskineriet.

Det förhållandet att länsstyrelsen ostridigt är det största och särskilt vad biträdespersonalen angår mest elastiska av länsorganen, har som ovan antytts föranlett den tanken, att länsstyrelsen borde tillhandahålla kontors- organisation åt de mindre länsorganen. Det synes emellertid utredningen uppenbart, att en dylik ställning som skrivbyrå åt andra myndigheter

• Sida 36
•  Original

näppeligen kan väntas medföra någon större entusiasm för uppgiften. Det föreligger därför fara för att uppdragen från dessa myndigheter få stå tillbaka för det egentliga länsstyrelsearbetet. Då ansvaret för ett beslut eller annan åtgärd icke vilar på länsstyrelsen, är det knappast rimligt att begära att man inom länsstyrelsen skall angelägenhetsgradera ett dylikt uppdrag från en utomstående myndighet på ett rätt sätt i förhållande till de egentliga länsstyrelseuppgifterna. För övrigt torde man i regel inom länsstyrelsen komma att sakna förutsättningar härför, då man icke är insatt i de arbetsuppgifter, som ankomma på varje särskild sådan uppdrags- givare.

Vad angår frågan om en separat samordning av de kamerala uppgifterna torde få hänvisas till vad utredningen anför i kap. 20 (avsnitt IV). Här torde blott få framhållas att denna fråga, bl. a. med hänsyn till redo- göraransvaret, är av ganska komplicerat slag. Även om vissa eller alla kame- rala uppgifter skulle kunna överföras från något eller några fristående länsorgan till landskontoret, skulle detta visserligen innebära en rationa— lisering men i regel knappast av den omfattning, man gärna vill föreställa sig. Å andra sidan innebär det nuvarande systemet med åtminstone en högre kvalificerad kameral tjänsteman inom varje länsorgan ett uppenbart slöseri med arbetskraft.

De brister, som sålunda äro förenade med ett mera formlöst _ om än lagfäst —— samarbete mellan sinsemellan fristående organ, torde visa att det måste vara oriktigt att bygga upp en så rikt förgrenad men ändå med så starkt inre samband förenad verksamhet som länsförvaltningens på en så föga pålitlig grund som det spontana samarbetet. Även om man torde kunna förutsätta en lojal samarbetsvilja på alla händer, är var och en dock bunden inom sin sfär av föreskrifter, centrala direktiv och sitt eget kun- skapsstoff m. m.

Ehuru man näppeligen i allmänhet kan bygga upp en civil organisation med uteslutande eller ens huvudsaklig hänsyn till vad som kan krävas i ett krigs- eller annat krisläge, så kan man å andra sidan icke lämna dylika syn- punkter helt å sido. Erfarenheterna från de båda senaste krigen torde tala sitt tydliga språk. Dessutom gäller att starka extraordinära belastningar av civila statsorgan ingalunda äro begränsade till inträffande allmänna kriser. Det är därför ett vitalt statsintresse att ett snabbt och effektivt statsingri— pande i krislägen eller eljest plötsligt aktualiserade kritiska situationer icke äventyras genom att behövliga organisatoriska åtgärder icke vidtagits i tid. I dylika lägen blir ändå alltid landshövdingen den för verksamheten i länet ytterst ansvarige och den, på vars initiativ och ledning de statliga åtgärder- nas effektivitet till stor del kommer att bero. Det måste då framstå som oförsvarligt att icke i tid ha utrustat honom med de befogenheter eller hjälpmedel, förutan vilka han faktiskt måste vara ur stånd att fylla sin

• Sida 37
•  Original

uppgift. Att bygga beredskapen på att kritiska situationer skola redas upp genom improvisationer lärer icke kunna försvaras.

Länsstyrelsen som gemensamt länsorgan. En allmän analys av ovan an- tydda problem synes onekligen leda därhän att problemets lösning bör ligga i ett sammanförande av de olika organen till en gemensam myndig- het. Att detta bör ske i den formen att de fristående organen inordnas i länsstyrelsen förefaller också naturligt med hänsyn till länsstyrelsens all- männa ställning och uppgifter på skilda områden. Länsstyrelsens uppgifter äro mer vidsträckta än vad som direkt följer av de i gällande lagar och författningar angivna gränserna. Det ankommer nämligen också på läns- styrelsen att »giva noggrann akt på länets tillstånd och behov samt i allt söka främja länets utveckling och dess befolknings bästa». Det faller av sig självt att verksamheten för lösande av denna uppgift icke rimligen kan inskränkas till de områden, där länsstyrelsens vanliga arbetsuppgifter äro till finnandes. För detta ändamål torde det tvärtom vara nödvändigt att tillse att från länsstyrelsens kontroll och ledning icke undantagas sådana uppgifter, som utgöra en integrerande del av denna allmänna verksamhet, eller sådana områden av samhällslivet, vilka bilda naturliga föremål för en dylik verksamhet.

Bland de fördelar, som skulle ernås genom inordning av de fristående länsorganen i länsstyrelsen, kunna först framhållas de därmed skapade bättre förutsättningarna för samordning och enhetlighet. Det måste alltid vara lättare att få till stånd och vidmakthålla ett kontinuerligt samråd och samarbete inom ett organ än mellan olika organ. Samarbetet inom ett organ kan också göras mera formlöst samt mindre vidlyftigt och tidskrä- vande. Det blir över huvud mera naturligt och självfallet än då kon— takt skall sökas med utomstående organ. Genom att sammanslå de skilda länsorganen kan man sålunda ersätta de för närvarande synnerligen rikliga remisserna de olika länsorganen emellan med ett formlöst samråd. Endast i ett begränsat antal fall torde då erfordras att någon utförligare uppteck- ning sker av därvid framkomna synpunkter. Dessutom kan en ofta fler- dubbel diarieföring slopas. Mycket arbete och omgång kan undvikas.

Först genom en sådan samorganisation kan man vidare skapa en verklig förutsättning för genomförande av de krav i fråga om samordning, som ställas på landshövdingen. Det blir nämligen då möjligt att hålla befatt— ningshavare närmast under landshövdingen med huvudsaklig uppgift att befordra samordningen och den ändamålsenligaste fördelningen av det dagliga arbetet. Dessa befattningshavare kunna representera kontinuiteten och svara för erforderlig samstämmighet olika verksamhetsområden emel- lan. Det synes i varje fall högst otillfredsställande att som nu är fallet ansvaret för samordning skall vila på en enda person ( landshövdingen).

Den uppdelning av uppgifterna, som centralt är gjord på olika verk, innebär en fara för att de erforderliga kontakterna där förbises och under—

• Sida 38
•  Original

låtas och att därför de utgående direktiven icke alltid komma att kugga i varandra. Härav följande olägenheter kunna emellertid i stort sett undgås om dessa olika direktiv träffa ett och samma organ, som kan vidtaga åtgärder för att få dem att stämma samman. Fördelarna med ett gemen- samt länsorgan visar sig icke minst beträffande den ovan berörda frågan hur samordningen av den statliga inspektionsverksamheten på olika om- råden skall ske. En sådan samordning blir i ett dylikt organ självfallen, då olika inspekterande befattningshavare knytas närmare samman under en gemensam ledning.

I förhållandet till de centrala myndigheterna framträder också en annan fördel med ett koncentrerat regionalt organ. De remisser, som nu var och en utgå till flera eller samtliga länsorgan, skulle då komma att tillställas en enda adressat. Efter överläggningar inom det sammanslagna organet, varvid samtidigt alla olika synpunkter komma fram och läggas till grund för övervägandena, kan ett svar avgivas, som innefattar hänsynstagande till samtliga berörda intresseriktningar och facksynpunkter i länsin- stansen. Eventuellt avvikande meningar redovisas genom reservationer. Med nuvarande ordning har landshövdingen ofta att taga ställning till samma remissärende eller annan fråga dels i länsstyrelsen och dels som ordförande i ett eller flera fristående organ. Då behandlingen icke kan ske gemensamt, blir följden den att landshövdingen som regel blir nödsakad att avstå från att deltaga i besluten på ett eller flera håll.

Å andra sidan får denna sammanslagning av organen icke medföra ett medvetet utsuddande av gränslinjerna mellan de olika uppgifterna. En kompetensfördelning även inom det utvidgade verket måste ske för att säkerställa arbetets behöriga gång. Men möjligen uppkommande kompetens- konflikter kunna lösas enklare och snabbare till båtnad för det hela. Prestigesynpunkter torde därvidlag få mindre spelrum.

I fråga om det inre arbetet medför inpassandet av de fristående organen i länsstyrelsen andra påtagliga fördelar, vilka särskilt betingas av möjlig- heterna att gemensamt utnyttja förefintliga resurser såväl på det maski- nella området och beträffande biträdespersonal som i fråga om vissa slag av specialutbildad personal. Att härigenom betydande rationaliseringsmöj— ligheter öppnas står utom allt tvivel.

Sammanförandet av de olika organens tekniska personal skulle otvivel- aktigt innebära bättre möjligheter att åstadkomma en rationell fördelning av dithörande arbetsuppgifter och större möjligheter att på lämpligaste sätt utnyttja personalens olika art eller grad av sakkunskap. Speciellt fram— träda fördelarna om man tänker på den nuvarande uppdelningen på de olika organen av den byggnadstekniska sakkunskapen. Sådan finnes näm- ligen förutom på länsarkitektkontoret hos länsbostadsnämnden, länsarbets- nämnden och lantbruksnämnden och representeras i vissa avseenden även av distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp. Ett gemensamt

• Sida 39
•  Original

utnyttjande av denna sakkunskap för de olika ändamålen skulle innebära stora fördelar. Dubbeltjänster skulle kunna undvikas och utnyttjandet av personalen bli effektivare. Icke minst skulle rese- och kontrollverksamheten kunna rationaliseras. &

Framträdande bli också de fördelar, som rationaliseringsmöjligheterna medföra i fråga om biträdespersonalen. Även om genom sammanslag— ningen personalbesparingar kunna göras, blir den samlade biträdesper— sonalen dock större än vid den nuvarande länsstyrelsen. Under sådana om- ständigheter blir det relativa avbräck i arbetet, som vållas av sjukdom eller andra förfall, betydligt mindre. Det blir också lättare att utan nyanställ- ning av tillfällig arbetskraft möta temporära toppbelastningar. Större möj— ligheter finnas vidare att placera envar på den plats, för vilken veder- börande är bäst skickad eller som med hänsyn till personliga förhållanden eller dylikt eljest kan vara lämplig.

Rationaliseringsmöjligheterna i fråga om det inre arbetet torde vara sär- skilt påtagliga beträffande de kamerala uppgifterna. En större organisa- tion skapar möjligheter för stordrift, varigenom många nu manuella arbets- moment kunna ersättas av maskinarbete. Av detta skäl bli personalbespa— ringar i de lägre graderna möjliga. Men även behovet av personal i mellan— graderna liksom också av mera kvalificerad personal blir relativt sett mindre. Den kamerala chefspersonalen kan avsevärt inskränkas. Perso— nalen på en större kameral organisation blir betydligt mer rutinerad och organisationen mäktar med betydligt större uppgifter. Härigenom och där— för att den större organisationen nödvändiggör en relativt väl kvalificerad chefstjänsteman blir det möjligt att decentralisera stora avsnitt av de kamerala uppgifterna från respektive centrala verk, som på så sätt kunna beredas en lättnad i arbetsbördan. Åtminstone i vissa fall torde man kunna räkna med en nettovinst i arbetskraft även på centralt håll. I arbetsmark- nadsstyrelsens ovan berörda petita för budgetåret 1949/50 framhölls sålunda hurusom en förstärkning av länsarbetsnämndernas kamerala organisation skulle skapa förutsättningar för minskning av styrelsens egen personal.

För allmänhetens vidkommande är det utan minsta tvekan besvärligt med den nuvarande differentieringen av närbesläktade ärenden på olika länsorgan. Ej sällan äro de sökande villrådiga om vilket organ de rätteligen böra vända sig till. Oftast uppsökes då länsstyrelsen eller insändas hand- lingarna dit. Ej sällan inträffar emellertid i dylika fall att något annat organ är rätt adressat och ärendet blir följaktligen försenat. Om veder— börande i länsstyrelsen icke alltid vid direkta hänvändelser kan lämna full— ständiga eller definitiva upplysningar om vilken myndighet som rätteligen bör uppsökas, uppstår lätt irritation. Alla dessa olägenheter kunna i huvud- sak neutraliseras vid en sammanslagning av de skilda organen. Att man på vart och ett område inom ett verk i stora drag måste känna till arbets- uppgifterna på de andra områdena är givet. Det blir en naturlig sak att

• Sida 40
•  Original

lotsa en sökande genom irrgångarna och se till att han kommer till rätt avdelning och person.

För allmänhetens del kan emellertid också en annan och än mera väsent- lig fördel vinnas. Mest framträder väl denna i fråga om byggnadsväsendet och vad därmed sammanhänger. Frågor om tillstånd eller statlig medverkan i olika avseenden till ett byggnadsföretag handläggas och beslutas nu i länsinstansen av bland annat länsstyrelsen, länsbostadsnämnden, lant- bruksnämnden (och jämlikt byggnadsregleringen länsarbetsnämnden). Av länsstyrelsen torde ett dylikt ärende regelmässigt remitteras till länsarki- tekten, stundom också till överlantmätaren. Ofta torde det även erfordras att vägdirektören _ ensam eller jämte de sistnämnda experterna _ får granska ett dylikt ärende. Dessutom kan det ifrågakomma att ärendet skall behandlas ur vissa försvarssynpunkter, varför länsstyrelsens försvarsavdel— ning behöver inkopplas. Särskilt må här framhållas frågor om anordnande av skyddsrum. Den interna länsstyrelsebehandlingen av ett ärende kan ske genom mera formlösa samråd. Betydligt besvärligare och för allmänheten synnerligen betungande är den behandling, som ett byggnadsärende måste genomgå, om såväl länsstyrelsen som kanske alla tre nämnderna behöva anlitas. Var och en av nämnderna är då i allmänhet nödsakad att efter mer eller mindre formliga remisser till de båda övriga avvakta deras yttranden. Dessutom skola ärenden rörande bostäder på landsbygden remitteras till distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp.

Därest man kunde sammanföra länsstyrelsen och de tre berörda nämn- derna i ett verk och däri också införa länsarkitekten samt distriktsingen- jören för vattenförsörjning och avlopp, skulle detta för allmänhetens del innebära att man skapat möjligheter för en sökande att få hela sitt bygg- nadsföretag behandlat i länsinstansen på ett enda ställe och där få ett beslut med besked på en gång i alla de olika avseendena. Härigenom torde också en bättre samordning av byggnadsfrågorna i den kommunala in- stansen underlättas.

Vissa av de antydda rationaliseringsvinsterna kunna icke tillfullo inhös- tas, förrän de olika organen få såväl enhetlig ledning som gemensamma lokaler. Särskilt det gemensamma utnyttjandet av viss personal (t. ex. i form av skrivcentraler) är i stor utsträckning beroende av att lokalfrågorna ha fått en ändamålsenlig lösning. Ur denna synpunkt synes det på längre sikt ha varit en fördel att så många planerade och beslutade landsstats- byggnader på grund av tidsläget ännu icke blivit utförda. Frågan om deras utformning synes böra göras till föremål för förnyade överväganden ur här antydda synpunkter. Utredningen hänvisar i detta sammanhang till en i slutet av detta kapitel intagen redogörelse för länsstyrelsernas lokal- frågor.

Slutligen får man icke förgäta de många ovägbara men därför icke mindre reella kreditposter, som samarbetet inom en gemensam organisation

• Sida 41
•  Original

kan uppvisa och som samverka till ett bättre resultat. Vetskapen om att den egna meningen alltid kalfatras ur många synpunkter samt nödvändig- heten att visa samförståndsvilja för att ernå resultat uppfostrar till större vidsyn. Känslan av gemensamt ansvar dämpar prestigehänsynen och föder hjälpsamhet. Den av arbetsgemenskapen frambragta samhörighetskänslan och lojaliteten bidrager till att skapa laganda.

Att vissa mer eller mindre välgrundade erinringar mot länsförvaltningens koncentration till länsstyrelsen även kunna göras har utredningen dock ingalunda förbisett. Sådana invändningar kunna vara av mera allmän art eller hänföra sig till den ena eller andra speciella förvaltningsgrenen.

Sålunda torde farhågor förefinnas, att särskilt de fristående länsorgan, i vilka landshövdingen nu icke är ordförande, skulle förlora på en inord- ning i länsstyrelsen. Man gör gärna gällande att landshövdingarna kunna befaras icke få tid att tillfredsställande leda arbetet, att utforma handlägg— ningen så att lekmännen kunna bilda sig ett fylligt omdöme om varje ärende. Lekmännens inflytande skulle därigenom i realiteten begränsas. Härtill kan för det första anföras att de av de fristående länsorganens ord- förande, som icke äro landshövdingar, i de flesta fall icke äro bosatta i resi- densstäderna. De kunna därför svårligen leda det dagliga arbetet. I många fall äro de riksdagsledamöter och följaktligen borta från länet stora delar av året. Samtliga ordförandeuppdrag äro Vidare bisysslor och torde oftast handhas av i allmänna värv även eljest strängt upptagna personer. Vid ett inordnande av dessa organ i länsstyrelsen skulle ledningsuppgifterna kunna fördelas mellan landshövdingen och vederbörande avdelningschef. Effektiviteten skulle säkerligen vinna därpå. Och den på landshövdingen ytterst beroende samordningen skulle främjas bättre. Det förtjänar dess- utom här att anmärkas att i några fall landssekreterare nu äro ordförande eller vice ordförande i fristående länsorgan.

I nedan intagna tabell angives i vilka län landshövdingen vid årsskiftet 1949/50 var ordförande i vissa nämnder.

Lantbruks- Länsarbets- Länsbostads- Mödrahjälps- nämnd nämnd nämnd nämnd

Stockholms ...................... Uppsala ........................ Södermanlands .................. Östergötlands .................... Jönköpings ...................... Kronobergs

Kalmar

Gotlands ........................ Blekinge ........................ Kristianstads .................... Malmöhus Hallands ........................ Göteborgs och Bohus ............ Älvsborgs

Hlb—dn—AHHHHD—ev—k—v—k—ip—l |||_—|—|l—ll|—-| II—lll—I—Ill—l

b—lu—lp—tb—lb—lp-ki-Ar-Ab—hv-hr—AI hiv—A

• Sida 42
•  Original

Lantbruks— Länsarbets- Länsbostads- Mödrahjälps- nämnd nämnd nämnd nämnd

Skaraborgs ...................... Värmlands ...................... Örebro .......................... Västmanlands Kopparbergs .................... Gävleborgs ...................... Västernorrlands .................. Jämtlands ...................... Västerbottens Norrbottens

I—lI—lb—iv—ib—lb—År—l—AHH _s—A—A—H—n—tv—Av—p—t __| | [ | [_| _

Från skilda håll göres gällande att tillskapandet av de nya kollektiva länsorganen med deras starka lekmannainflytande —— samtidigt som där- med i främsta rummet avsetts att åstadkomma former för ett fritt sam- råd — också kommit att innebära ett led i statsförvaltningens demo- kratisering och att det kan vara ett medel för dess popularisering. Enligt denna uppfattning befaras ett inordnande av de fristående kollektiva orga- nen i länsstyrelsen komma att medföra att lekmannainflytandet förkväves och tjänstemannaelementet kommer att överväga. Som i annat sammanhang närmare utvecklas är utredningen av den meningen, att lekmannaelemen- tets medverkan i statliga organ är av stor betydelse. Det vidgade erkän- nande, som denna tanke fått, och dess alltmer.ökande praktiska tillämp- ning är utredningen över huvud benägen att främja. Utredningen är för sin del övertygad om att den organisationsform för länsstyrelsen, som utredningen föreslår, i själva verket är ägnad både att bibehålla de vinster, som redan gjorts i antydda hänseenden, och att ytterligare utvidga dem till vidare områden. Att i de fristående länsorganen lekmän från orten få deltaga i avgörandet av förekommande ärenden är en stor fördel. Denna fördel kommer emellertid icke fullt till sin rätt på grund av den arbets- fördelning mellan de centrala verken och dessa länsorgan, som med hän- syn till de sistnämndas allmänna kompetens ofta är rådande. En förstärk- ning av de fristående länsorganens allmänt administrativa kompetens genom deras inordnande i länsstyrelsen skulle väl medföra, att avgöranden i detaljärenden i vidare utsträckning skulle kunna ske i länsinstansen.

En sådan vidgad decentralisering är i och för sig önskvärd och innebär ej att de centrala myndigheternas möjligheter att i erforderlig omfattning leda verksamheten kringskäras. I ett centralt verk, som sysslar med mäng— der av lokala detaljfrågor, bli dessa uppdelade på ett så stort antal — ofta lägre — tjänstemän, att sammanhållningen och enhetligheten äventyras. Det blir helt enkelt omöjligt för en eller ett fåtal högre tjänstemän att hålla kontakt med alla ärenden och sammanhålla det hela under enhetliga normer. Skiljaktigheterna i detaljavgörandena bli då icke ens motiverade av olika lokala förhållanden. Motsvarande olägenheter torde knappast be-

• Sida 43
•  Original

höva befaras för länsstyrelsernas del, då det ju här är fråga om redan befintliga verksamhetsgrenar, som nu administreras av olika organ. En kon- centration — även om den skulle medföra en tämligen avsevärd utökning av länsstyrelsen —— måste alltid innebära en förbättring i jämförelse med bestående förhållanden. Därtill kommer att länsstyrelsens arbetsuppgifter äro fördelade på så många olika områden, att det blir möjligt att lägga en stor del av ansvaret för enhetligheten inom varje ämnesområde på en särskilt härför avsedd befattningshavare (sektionschef eller motsvarande), medan den högre ledningen mera ägnar sig åt samordningen mellan de olika ämnesområdena.

De principer för arbetsfördelningen mellan centrala och lokala organ, efter vilka förvaltningsorganisationen i stort sett bör uppbyggas, synas en— ligt utredningens mening böra taga sikte på att endast i undantagsfall en- skilda ärenden skola avgöras centralt i första instans. Den centrala myn- digheten bör i stället i princip genom råd och anvisningar samt besvärs- prövning leda verksamheten och verka för enhetlighet i stort. En sådan arbetsfördelning förutsätter emellertid väl kvalificerade lokalorgan, som kunna betros med vidgade befogenheter. En organisation i länsinstansen enligt de antydda linjerna skulle väl på längre sikt kunna innebära att man får möjligheter till en verkligt rationell arbetsfördelning med de cent- rala verken som allmänt och i stora drag planerande, ledande och över- vakande myndigheter samt länsorganen som verkställande, beslutande i enskilda ärenden och furnerande de centrala organen med material och lokala uppslag.

En annan invändning från centralt håll, som ligger nära till hands, är att de speciella synpunkter, som ett nu fristående organ har att tillgodose, skulle så att säga komma bort eller eftersättas i det större konglomeratet eller att behovet av personal skulle bli sämre tillgodosett för det speciella ändamålet. Utredningen kan för sin del knappast finna dylika farhågor befogade. För övrigt torde vederbörande centrala verk kunna med utnytt- jande av sin direktivrätt komma till rätta med dylika situationer. Ytterst återstår ju att påkalla åtgärder av Kungl. Maj:t.

Stundom pekar man på att de fristående organen medgiva en smidig handläggning och ett effektivt tillvägagångssätt. Dessa synpunkter äro emel- lertid ingalunda främmande för förfarandet hos länsstyrelsen, där i många fall just snabbheten och effektiviteten måste vara dominerande. Från åt- skilliga länsstyrelser har för utredningen uttalats en bestämd farhåga, att den medverkan av lekmän i länsstyrelsen, som ett inordnande i densamma av de olika nämnderna måste medföra, skulle göra länsstyrelsearbetet tyngre samt inverka menligt på dess snabbhet och effektivitet. Den starka känsla för dessa faktorers betydelse i länsstyrelsearbetet, som sålunda kommit till uttryck, synes i och för sig utgöra en borgen för att en syntes mellan det byråkratiska och det kollegiala systemet icke skall leda till att kraven

• Sida 44
•  Original

på snabbhet och effektivitet eftersättas. Även om stundom inom större organ tendenser till en viss omständlighet kunna framträda, torde detta icke vara något för de större organen särskilt utmärkande. Dylika ting bero ytterst på vederbörande tjänstemäns personliga läggning. Många gånger torde därför skulden utan fog läggas på organisationsformen. Om länsstyrelserna organiseras på sådant sätt att den högre ledningen beredes större möjligheter till övervakning, kunna härigenom vissa garantier skapas mot sådana olägenheter. Den förändring i ställning och uppgifter för läns- styrelsens avdelningschefer, som utredningen föreslår, är bl. a. avsedd Och synes väl ägnad att innebära en dylik garanti. Det må också framhållas att även med den av utredningen föreslagna organisationen länsstyrelserna - jämväl de största — fortfarande skulle konnna att vara avsevärt mindre än många centrala verk.

Slutligen torde den invändningen vara att vänta att, medan de 11 'a fri— stående länsorganen tillkommit och utöva sin verksamhet under beaktande av nutidens krav på en aktivare statlig insats, skulle länsstyrelsen såsom verk fortfarande i många avseenden vara traditionsmässigt bunden av tidi- gare föreställningar om statens uppgifter gentemot medborgarna såsom i gemen av mera passiv karaktär. Det kan icke förnekas att länsstyrelserna fått allt svårare att i tillräcklig mån ägna sig åt den aktiva verksamhet i länets intressen, som sedan gammalt ankommit på landshövdingen och i vilken hans ämbetsbiträden i mån av behov deltogo. Denna aktiva verk- samhet har därför säkerligen mer och mer kommit att vila på landshöv- dingen ensam, då länsstyrelsens befattningshavare i ständigt stegrad om- fattning måst tagas i anspråk för den dagliga byråtjänsten. Det föreligger därför en fara för att landshövdingens uppgifter och länsstyrelsens upp- gifter så småningom kunna komma att framstå som i viss mån skilda från varandra. Att dylika farhågor icke äro helt obefogade torde framgå av de från olika håll framförda önskemålen att till landshövdingens förfogande skulle kunna ställas ett särskilt, honom direkt underställt kansli för all- männa utredningsuppdrag m. m. Dylika arbetsuppgifter lära emellertid såsom berörande länets allmänna angelägenheter höra hemma inom läns— styrelsen i dess egenskap av det landshövdingen underställda verket.

Ehuru man i regel inom länsstyrelserna — om än i växlande grad —'-- sökt anpassa verksamheten efter de nyare kraven och därmed bland annat motverkat en mera uttalad boskillnad mellan landshövdingens och läns- styrelsens uppgifter, ha de personella resurserna varken kvantitativt, kvali- tativt eller i fråga om sammansättningen medgivit en tillräcklig aktivise- ring av verksamheten. Utredningen anser sig emellertid kunna konstatera, att tillräcklig vilja därtill liksom ett starkt intresse förefinnes så att läns- styrelserna, om de organisatoriskt sättas i stånd därtill, skola kunna fylla högt ställda anspråk i förevarande avseende. Med hänsyn härtill är det enligt utredningens mening så långt ifrån att befara att den äldre läns-

• Sida 45
•  Original

styrelsetraditionen på vissa områden skulle utöva någon hämmande in- verkan på de nyare organens arbete, att den närmare samordningen med och kännedomen om dessas verksamhet i stället bör verka som en ytter— ligare impuls för länsstyrelsen vid lösandet också av andra arbetsuppgifter.

I detta sammanhang må emellertid framhållas att det icke minst för de statliga länsorganen är av vikt att de i sin verksamhet icke blott noga beakta gällande regler om funktionsfördelningen mellan statliga och kom— munala organ utan även städse vårda sig om att icke genom sina påbud inkräkta på den kommunala självstyrelsen. Därutöver gäller det också för de statliga länsorganen i deras förhållande till kommunerna _ liksom mot- svarande i vissa avseenden bör gälla för centrala statliga myndigheter i för— hållande till lokala — att den verkställighet av olika beslut eller planer, som är anförtrodd kommunerna, icke får bindas på sådant sätt, att det statliga organet självt kan sägas ha övertagit verkställigheten.

Slutligen må här framhållas, att dessa utredningens allmänna övervägan- den ieke utan vidare få tagas till intäkt för att förorda inkorporering i läns- styrelsen av vilka organ som helst. Hänsyn måste tagas bland annat till att länsstyrelsen ieke belastas med vidlyftiga uppgifter, vilka ej ha någon nämnvärd betydelse för länsstyrelsens verksamhet i stort och vilkas hand- läggning i länsstyrelsen ej heller skulle medföra speciella fördelar ur exem- pelvis arbetsbesparingssynpunkt. Dessa synpunkter få ökad betydelse ju större länsstyrelsen blir. Det gäller att tillse att länsstyrelsens ledning icke betungas med ehefsuppgifter på dylika ur länsstyrelsens synpunkt mindre väsentliga arbetsområden till förfäng för mera betydelsefulla uppgifter. De på denna grund fotade betänkligheterna växa med storleken av det organ, vars inordnande i länsstyrelsen ifrågasättes, samtidigt som behovet ur exem— pelvis allmänna rationaliseringssynpunkter av ett inordnande i samma mån minskas.

Instansordning. Landsstatsorganisationen sorterar under inrikesdeparte- , mentet och närmast dess landsstatsavdelning, där särskilt landsstatens or- ganisations- och personalfrågor handläggas. En väsentlig del av de åren- den, som tillhöra länsstyrelsens ämbetsbefattning, ligger emellertid inom andra departements befogenhetsområden. Till handläggning i justitiedepar- tementet höra bland annat frågor om föreningsväsendet och om tillsyn över stiftelser, i försvarsdepartementet värnpliktsärenden, i socialdeparte- mentet olika sociala frågor, i kommunikationsdepartementet bebyggelse- planeringen och byggnadsväsendet, vägväsendet och biltrafiken 111. m., i finansdepartementet bland annat skatteväsendet och folkbokföringen, i ecklesiastikdepartementet frågor om statsbidrag till skolväsendet m. m., i jordbruksdepartementet bland annat frågor rörande jakt och jaktvård, hus— djurssjukdomar samt tillämpning av vattenlagen ävensom i handelsdeparte— mentet ärenden angående explosiva varor, eldfarliga oljor och lotterier m. m.

Utredningens förslag innebär att kretsen av sådana länsstyrelseärenden,

• Sida 46
•  Original

som handläggas inom annat departement än inrikesdepartementet, skulle utökas med vissa viktiga ärendegrupper, främst arbetsförmedlings— och andra arbetsmarknadsfrågor samt bostadspolitiska ärenden. De för nämnda uppgifter avsedda läns- och lokalorganen sortera nu via arbetsmarknads- styrelse respektive bostadsstyrelse under socialdepartementet, där alltså bl. a. de på Kungl. Maj:ts prövning beroende personalärendena berörande nämnda organ handläggas. Enligt utredningens förslag skulle den för ifråga- varande ärenden särskilt avsedda personalen inom länsstyrelserna liksom personalen vid arbetsförmedlingens lokala organ komma att i överensstäm- melse med vad som gäller för landsstaten i övrigt sortera under inrikes- departementet.

Utredningen förutsätter att den speciella bedömningen i personalärenden av vederbörandes mera fackligt betonade meriter skall ske hos veder- börande centrala verk, innan ärendena slutligen handläggas i inrikesde- partementet. Det torde emellertid i dessa liksom i vissa andra personal- ärenden, som bli föremål för liknande förändringar (socialkonsulenterna, lappfogdarna), vara önskvärt att faekdepartementen beredas medinflytande vid ärendenas handläggning. I sådana fall förutsätter utredningen att _ såsom nu sker beträffande personal vid länsstyrelsernas taxeringsavdel- ningar —— ärendena beredas gemensamt av inrikesdepartementet och veder- börande fackdepartement. Särskilt lärer detta bli nödvändigt om länssty— relsen och det centrala verket äro av skilda meningar.

Vid inordnande av de fristående organen i länsstyrelsen uppkomma emel- lertid särskilda problem även med avseende å frågan om förhållandet mel- lan vederbörande centrala verk och den utökade länsstyrelsen. Båda lyda nu direkt under Kungl. Maj:t. Det är emellertid tydligt att de fristående organens bundenhet vid vederbörande centrala verk i viss utsträckning måste överflyttas på länsstyrelsen. Visserligen bör som ovan antytts den förstärkning av länsorganets allmänna kompetens, som uppkommer genom de fristående organens inordnande i länsstyrelsen, kunna medföra att beslutanderätten i enskilda ärenden eller eljest i fråga om lokala åtgärder—s utformning i betydligt vidgad omfattning anförtros länsorganet. Men å andra sidan begränsas möjligheterna till en sådan decentralisering i någon mån därav, att den verksamhet det gäller många gånger är av den art, att det icke är till fyllest med allmänna råd och anvisningar. Detaljavgöran— den måste ibland träffas på grunder, som de lokala organen av naturliga skäl icke behärska. Vissa frågor måste stundom bedömas ur mera inter— lokala behovs— eller lämplighetssynpunkter eller kräva för sin lösning kän- nedom om förhållandena på andra orter. För bedömanden, som grunda sig på finans- och försörjningspolitiska eller eljest allmänna ekonomiska grunder, erfordras oftast en sådan allmän överblick, som i regel endast kan vinnas i den centrala instansen.

Även om alltså en friare ställning bör kunna beredas länsorganen, är det

• Sida 47
•  Original

likväl nödvändigt att i princip tillerkänna de centrala verken, var på sitt område, en överordnad ställning i vissa avseenden. En sådan anordning strider uppenbarligen mot den ställning, som länsstyrelsen enligt tradi- tionellt betraktelsesätt för närvarande intager såsom direkt underställd Kungl. Maj:t. Det må dock framhållas att denna ställning tidigare icke torde ha varit lika utpräglad. Särskilt kammarkollegium torde ha haft viss myndighet över länsstyrelserna. Kammarkollegium var i vart fall under 1800-talet besvärsinstans över länsstyrelserna bl. a. i vägfrågor och frågor om åborätt. Även för närvarande äro länsstyrelserna ålagda att i olika av- seenden följa centrala ämbetsverks föreskrifter. Vissa på länsstyrelsen enligt epizootilagen ankommande åtgärder skola vidtagas enligt veterinär- styrelsens anvisningar och föreskrifter. För tillämpningen av lagen om all- männa barnbidrag, enligt vilken vissa uppgifter ankomma på länsstyrelsen, äger socialstyrelsen efter Kungl. Maj :ts bemyndigande utfärda föreskrifter. Tillsynsmyndigheten enligt familjebidragsförordningen äger utfärda anvis- ningar rörande tillämpningen av nämnda förordning och familjebidrags- kungörelsen. Riksbrandinspektören äger meddela föreskrifter rörande till- lämpningen av kungörelsen om ersättning för verksamhet vid brandsläck— ning m. m. Vidare må nämnas att på krisförvaltningens område länssty- relsen i olika avseenden underställts centrala krismyndigheter.

Mest uppmärksammad i detta hänseende torde dock länsstyrelsens ställ- ning på civilförsvarsområdet ha blivit. Enligt 10 & civilförsvarskungörelsen den 14 september 1944 (nr 646) har länsstyrelsen att vid utövandet av ledningen av civilförsvaret ställa sig till efterrättelse de förskrifter, som eivilförsvarsstyrelsen meddelar.

Då statsmakterna vid eivilförsvarets organiserande i princip tagit ställ- ning till frågan om möjligheten att underordna länsstyrelsen under centrala verk, torde det vara av intresse att här något mera ingående beröra de synpunkter, som lågo till grund för bestämmelserna om länsstyrelsens ställ- ning inom civilförsvaret.

I 1941 års hemortsförsvarssakkunnigas förslag (SOU 1943: 27) till orga- nisation av folkskyddet hade länsstyrelserna icke inrangerats bland de myn- digheter, som hade att taga befattning med ledningen av folkskyddet. De sakkunniga avsågo att folkskyddet skulle vara en verklig, fast uppbyggd organisation med en central chefsmyndighet för hela landet, vilkens be- fogenheter ej vore inskränkta till inspektion, råd och anvisningar utan som hade bestämmanderätt. Detta vore enligt de sakkunnigas mening nödvän- digt för att folkskyddet skulle kunna utöva sin verksamhet med tillräcklig effektivitet i såväl fred som krig. Det syntes enligt de sakkunniga knappast förenligt med länsstyrelsernas allmänna administrativa ställning att in- ordna dem som organ, formligen underställda en dylik riksmyndighet.

Sedan en överarbetning av hemortsförsvarssakkunnigas förslag befunnits erforderlig, tillkallades särskilda sakkunniga, 1943 års civilförsvarsutred-

• Sida 48
•  Original

ning, att verkställa fortsatt utredning i frågan. I direktiven för sistnämnda utredning påpekades bland annat att under planläggningsarbetet för de civila myndigheternas verksamhet under krig allt tydligare framträtt hur nära avhängiga av varandra de olika civila förvaltningsgrenarna vore under krig. Allvarliga olägenheter kunde därför följa, om myndigheterna vidtoge sina dispositioner oberoende av varandra. Lokalt sett vore länsstyrelserna de organ, hos vilka utan rubbning av deras allmänna uppgifter kunde kon— centreras de befogenheter, som vore erforderliga för att vinna den i ett sådant läge erforderliga överblicken över den samhälleliga verksamheten. Både med hänsyn härtill och till länsstyrelsernas dittillsvarande ställning inom hemortsförsvaret borde en ny hemortsförsvarsorganisation bygga på deras medverkan.

I 1943 års civilförsvarsutrednings i februari 1944 avgivna betänkande med förslag till civilförsvarslag 111. m. (SOU 1944: 5) föreslogs att led- ningen av civilförsvaret i mellaninstansen skulle ligga hos länsstyrelserna. I enlighet med direktivens anvisningar byggde utredningens förslag på den uppfattningen, att länsstyrelsen borde vara civilförsvarets organ i mellan- instansen och besitta en sådan ställning i civilförsvarshänseende, att den vid avbrott i förbindelserna med det centrala organet självständigt skulle kunna leda civilförsvaret inom länet. Utredningen ansåg en koncentration till länsstyrelserna av ansvaret för civilförsvarets ledning i mellaninstansen vara en förutsättning av väsentlig betydelse för ett effektivt arbetande civil- försvar.

Då civilförsvarsutredningen med denna utgångspunkt beträffande mel- laninstansen hade att taga ställning till frågan om den centrala ledningen av civilförsvaret, stannade utredningen efter övervägande av olika möjlig- heter till inplacering av det centrala organet i statsförvaltningen för att förorda inrättande av en centralmyndighet i form av ett centralt verk. Beträffande förhållandet mellan detta verk och länsstyrelserna anförde civilförsvarsutredningen bl. a. att för att ett effektivt civilförsvar skulle kunna åstadkommas måste oavvisligen i organisationen ingå både en cen- tralmyndighet utrustad med befälsbefogenhet och länsstyrelserna som led- ningsorgan med förmåga av självständigt handlande. Då båda dessa in- stanser vore nödvändiga måste man också acceptera den underordning, som vore erforderlig för att civilförsvarsorganisationen som helhet skulle bli fullt funktionsduglig.

I den proposition (268/1944), vari riksdagen förelades förslag till civil- försvarslag m. m., framhöll föredragande statsrådet beträffande ifråga- varande spörsmål, att det materiellt sett framstode som ett önskemål att med civilförsvarsstyrelsens centrala ledning av civilförsvaret skulle följa befogenhet att i alla frågor inom dess verksamhetsområde utfärda bindande direktiv till länsstyrelserna.

• Sida 49
•  Original

' I andra särskilda utskottets av riksdagen godkända utlåtande (5/1944) i anledning av propositionen lämnades Kungl. Maj:ts förslag i förevarande delar utan erinran.

Vad angår frågan om länsstyrelsernas underordning under centrala verk är länsstyrelseutredningen för sin del av den uppfattningen att därav möj- ligen uppkommande olägenheter äro långt mindre än de vådor, som härröra av de statliga uppgifternas splittring i länsinstansen med därav i sin tur följande risk för dubbelarhete, oklarhet om befogenheter och ansvar samt bristande samordning och överensstämmelse i de olika organens åtgärder. Om därför starka skäl ur dessa och andra synpunkter tala för att nya befogenheter tilläggas länsstyrelserna, bör den omständigheten att detta förutsätter jämkning i ett traditionellt betraktelsesätt icke få utgöra hinder för att en eljest önskvärd och behövlig åtgärd vidtages. .

Även om alltså i princip hinder icke bör möta mot att underordna läns- styrelsen under vissa centrala verk, måste denna underordning preciseras och fördelningen av befogenheterna närmare angivas. Det torde icke böra ifrågakomma att mera allmänt konstituera länsstyrelsen som vederbörande centrala verks läns- eller lokalorgan. Anledningen härtill är dels länsstyrel- sens allmänna ställning i instansordningen som, om den också i viss män kan höra förskjutas, likväl i stort sett bör bibehållas, och dels den om- ständigheten att länsstyrelsen sannolikt skulle samtidigt bli lokalorgan åt flera olika verk.

Av allmänna grundsatser för funktionsfördelningen torde följa att sär- skilda befogenheter, som uti av Kungl. Maj:t och riksdagen eller Kungl. Maj:t ensam meddelad författning tillagts länsstyrelsen, icke kunna röna inskränkning genom direktiv med bindande verkan från andra myndig- heter, med mindre bemyndigande härom givits i vederbörande författning eller genom på motsvarande sätt meddelade föreskrifter. Häri ligger också att Kungl. Maj:t icke ensam torde äga att med avseende på befogenheter, som kunna vara tillagda länsstyrelsen genom lag eller författning, stiftad av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt, vare sig lämna sådant bemyn- digande eller själv meddela bindande direktiv.

En allmän direktivrätt med den utformning, som civilförsvarsstyrelsens direktivrätt gentemot länsstyrelsen har och som medför skyldighet för läns- styrelsen att vid utövandet av viss verksamhet ställa sig till efterrättelse av vederbörande verk meddelade föreskrifter, bör i regel taga sig uttryck i meddelande av allmänna föreskrifter. Ingripanden i individuella fall exem- pelvis i dispens— eller tillståndsärenden kunna enligt vad erfarenheten visat medföra högst olägliga konsekvenser.

Att ledningen från centralt håll av en viss på länsstyrelsen ankommande verksamhet bör ske genom bindande allmänna anvisningar kommer tyd- ligare till uttryck i de fall, där direktivrätten grundas på bemyndiganden i specialförfattningar att meddela tillämpningsföreskrifter. Sådana föreskrif—

• Sida 50
•  Original

ter utgöra ett av medlen att leda den allmänna utvecklingen på vederbörande område.

Som nyss antytts bör en central ledning endast i undantagsfall utövas genom ingripanden i individuella fall. Om sådana ingripanden likväl på något område anses böra förutsättas, höra de ske på så sätt att den centrala myndigheten övertager handläggningen samt ansvaret för beslutet. Man får med andra ord konstruera ett underställningsförfarande.

Som ett ytterligare medel att leda och dirigera verksamheten i länen tjänar den rätt att pröva besvär över länsstyrelsens beslut i olika mål, som tillkommer vissa centrala verk. Besvär över länsstyrelsens beslut gå visser- ligen i allmänhet direkt till Kungl. Maj:t, men i några fall finnas även andra besvärsinstanser över länsstyrelsen. I utsökningsmål är hovrätten besvärsinstans, i bl. a. ersättningstvister enligt fattigvårdslagen och barna— vårdslagen kammarrätten, i ärenden angående allmänna barnbidrag social- styrelsen samt i ärenden angående vissa tillstånd för utlänningar enligt näringsfrihetsförordningen kommerskollegium. Socialstyrelsens och kom- merskollegii beslut i ärenden som nu nämnts få icke överklagas. Rätten att pröva besvär är i vissa fall (t. ex. i fråga om de allmänna barnbidragen) förenad med en direktivrätt men i andra fall icke. På samma sätt kan direktivrätt föreligga utan att rätt att pröva besvär finnes.

Även om man godtager att länsstyrelsen i vissa avseenden underställes centrala verk, är det därför icke givet att besvärsprövningen på ifråga- varande områden bör tillkomma vederbörande centrala verk. Det må så- lunda framhållas att civilförsvarsstyrelsen icke är besvärsmyndighet över länsstyrelserna. Å andra sidan kan det måhända i vissa fall framstå som mindre lämpligt att Kungl. Maj:t skall pröva besvär över beslut, vilka helt eller delvis grundas på av ett centralt ämbetsverk utfärdade tillämpnings- föreskrifter.

Frågan huruvida besvär över länsstyrelsens beslut i olika slag av åren- den skola gå direkt till Kungl. Maj:t eller till vederbörande centrala verk torde så långt sig göra låter böra bedömas ur praktiska synpunkter. I så- dana ärendegrupper där det anses lämpligt att låta det slutliga avgörandet ankomma på annan myndighet än Kungl. Maj:t men där en central pröv- ning dock anses erforderlig, bör i och för sig hinder icke möta mot att låta besvären gå till ett centralt verk.

I vissa slag av ärenden, där fullföljdsrätten icke bör begränsas, kan det måhända ligga så till, att besvärsmålen äro eller kunna väntas bli ganska talrika. Om det föreligger anledning antaga att man genom anlitande av en central besvärsinstans under Kungl. Maj:t, där flertalet mål kunde vån— tas stanna, skulle kunna undvika en ökning i arbetshördan hos Kungl. Maj :t, torde detta också vara ett skäl, som kan tala för att besvärsprövning bör anförtros ett centralt verk. Förutsättningen härför är dock att verket i fråga normalt har att yttra sig i besvärsmålen. Det må emellertid fram—

• Sida 51
•  Original

hållas att ett dylikt inskjutande av en särskild besvärsinstans mellan läns- styrelsen och Kungl. Maj:t kan vålla omgång och att därför en viss för- siktighet bör iakttagas. Vederbörande verk har, även utan att själv ha be- fogenhet att avgöra besvär, möjlighet att remissvägen göra sina synpunkter gällande.

I samband med frågan om instansordningen synes även lämpligt att be- röra spörsmålet om tillsättandet av vissa tjänster. Länsstyrelsens befatt- ningshavare i 27 och högre lönegrader tillsättas för närvarande av Kungl. Maj:t efter förslag av länsstyrelsen, medan befattningshavare i lägre löne- grader tillsättas av länsstyrelsen. Någon förändring i dessa regler avser utredningen icke att föreslå. Till följd härav böra de befattningshavare vid nu fristående organ, som enligt utredningens olika förslag skola inordnas i länsstyrelsen, tillsättas enligt nämnda regler. Då tillsättningen sker efter förslag bör emellertid samråd om förslaget ske med det centrala verk, som i varje särskilt fall är närmast berört. Särskilt för bedömningen av de sökandes speciella fackliga meriter är det nödvändigt att de olika centrala verken beredas medinflytande i dessa frågor.

För att säkerställa detta inflytande även vid sådana tjänstetillsättningar, som ankomma på länsstyrelsen, kan man antingen binda länsstyrelsens utnämningsrätt inom gränserna för ett förslag eller en kompetensförkla- ring av det centrala verket eller också stadga att tillsättningen skall ske efter samråd med verket. Då det sistnämnda alternativet synes innebära tillräckliga garantier för att det centrala verkets synpunkter skola bli beaktade, i det att ett frångående av verkets förslag regelmässigt torde föranleda att besvär anföres av den som förhigåtts, förordar utredningen att i nu angivna fall tillsättningen göres av länsstyrelsen efter samråd med

. verket.

Samordningens omfattning (de skilda länsorganen). Såsom sådana sär— skilda länsorgan, vilkas anknytning till länsstyrelsen särskilt bör utredas, nämnas i direktiven för utredningen vägförvaltningarna, länsarbetsnämn— derna, länsnykterhetsnämnderna, mödrahjälpsnåmnderna, lantbruksnämn- derna och länsbostadsnämnderna. Utmärkande för alla dessa organ är att de syssla med mera allmänna förvaltningsuppgifter om än i växlande om- fattning. Utöver dylika uppgifter ankomma på vägförvaltningarna de mera speciella som avse byggande och underhåll av vägar.

Till de länsorgan i mera vidsträckt bemärkelse, vilka utredningen med det här ovan förda allmänna resonemanget avsett, böra också räknas de 5. k. länsstyrelseexperterna. Beträffande dessa bör enligt direktiven utred— ningen söka ge svar på frågan i vilken utsträckning de skola inpassas i länsstyrelseorganisationen och vilken ställning de skola erhålla inom den- samma. Utmärkande för experterna och samtidigt särskiljande dem från de ovan berörda nämnderna är, att de äro enmansmyndigheter och att i deras uppgift ingår som en mer eller mindre väsentlig del att med sin

• Sida 52
•  Original

expertis biträda länsstyrelsen och leverera en del av det material, varpå länsstyrelsens beslut grundas. De olika expertmyndigheternas ställning i förhållande till länsstyrelsen skiftar högst avsevärt. Medan länsbrandin— spektören och barnavårdsassistenten helt äro länsstyrelsens tjänstemän, är överlantmätarens enda författningsenliga allmänna beroende av länssty- relsen den i lantmäteriinstruktionen stadgade skyldigheten för honom att på anmodan av länsstyrelsen avgiva utlåtanden. Experternas befogenheter att självständigt fatta beslut eller eljest på egen hand vidtaga åtgärder variera också avsevärt.

Utöver de i direktiven särskilt nämnda myndigheterna och organen fin- nas emellertid många andra regionala statsmyndigheter ävensom andra allmänna organ med statlig verksamhet. I den mån dessa myndigheter och organ handha uppgifter av rikskaraktär eller av speciell natur utan allmän lokal förankring falla de utanför utredningens ram. Till dylika myndigheter hänför utredningen främst de affärsdrivande statliga verkens regionala organ samt lokalförvaltningarna för t. ex. bergsstaten, lots- och fyrstaten och tullväsendet ävensom i viss mån yrkesinspektionen. Utredningen vill dock påpeka att av de affärsdrivande verkens uppgifter de som samman- hänga med domänväsendet ingalunda äro utan betydelse för länets utveck- ling. Detsamma gäller för övrigt också t. ex. sådana frågor som järnvägs- kommunikationerna och postväsendet. De hithörande spörsmål, som ha be- tydelse för de enskilda länen, äro emellertid i regel samtidigt riksfrågor och torde därför böra handläggas centralt. De lokala synpunkterna inhäm- tas då ofta från länsstyrelserna. Dessutom äro enligt sakens natur dessa organ konstruerade för sina speciella uppgifter, vilka i regel äro mindre lämpade att handhas av allmänna förvaltningsmyndigheter. Även för yrkes- inspektionens del borde kontakter med de allmänna länsorganen vara av värde, exempelvis på det sociala området samt beträffande industrins byggnadsfrågor.

Vidare finnas sådana organ som hushållningssällskap och skogsvårds- styrelser, vilka äro mellanting mellan statliga organ och enskilda samman- slutningar. De handha var på sitt område för länets utveckling viktiga frågor med anknytning till de statliga uppgifter, som ankomma på lant— bruksnämnden men även i viss män på länsstyrelsen.

Slutligen äro på några områden lokala organ verksamma, vilkas upp- gifter på grund av föreliggande decentraliseringsförslag eller andra reform— förslag mer eller mindre befinna sig i stöpsleven. Här kan nämnas den statliga organisationen för den allmänna hälsovården, för socialförsäkring- arna samt för skolväsendet.

I detta sammanhang må särskilt framhållas att enbart den omständig- heten att ett organs uppgifter äro av väsentligt annan art än de nuvarande länsstyrelseuppgifterna icke i och för sig kan få vara avgörande för frågan om organets anknytning till länsstyrelsen. De sedan länge på länsstyrel-

• Sida 53
•  Original

sen vilande uppgifterna äro sinsemellan av ytterligt olika slag. Utred- ningen kommer emellertid i fortsättningen i huvudsak att uppehålla sig vid de i direktiven särskilt angivna olika länsmyndigheterna och orga- nen. Därmed har dock utredningen icke för sin del tagit ståndpunkt till frågan om icke en närmare samordning även beträffande andra organ bör komma till stånd. Utredningen har emellertid av två skäl ansett sig höra på angivet sätt begränsa sitt arbete. För det första torde utredningsresul— tatet därigenom komma att onispänna de viktigare områdena och har kunnat redovisas inom rimlig tid. Utredningen finner det sistnämnda icke minst viktigt med hänsyn till önskvärdheten av att snara åtgärder för för- bättring av de rådande förhållandena vidtagas. Och för det andra menar utredningen, att den organisationsform, som utredningen föreslår för läns- styrelserna, är särskilt ägnad att göra dem kapabla att mottaga ytterligare nya uppgifter utan mera tidsödande allmänna undersökningar. Ehuru ut- redningen ställer sig synnerligen tveksam till tanken på att mera allmänt låta allenast vissa separata uppgifter, t. ex. av kameral natur, överföras från de fristående länsorganen till länsstyrelsen, vill utredningen icke ute- sluta den möjligheten att något dylikt i enstaka fall och i begränsad om- fattning kan visa sig ändamålsenligt, därest vederbörande organs huvud- sakliga uppgifter skulle vara av den art att en inordning i länsstyrelsen därav icke skulle låta sig göras.

Former för samordningen. De former, under vilka de fristående länsorga- nen skola anknytas till länsstyrelsen, böra anpassas efter varje organs särart. Denna i sin tur är åtminstone delvis präglad av de uppgifter organet har att fylla och dess nuvarande allmänna ställning. Problemen äro i viss mån av annan art när det gäller de 5. k. expertmyndigheterna än beträf- fande de fristående nämnderna. Särskilt i fråga om de sistnämnda upp- komma spörsmål, som även tarva behandling ur principiell synpunkt.

För det första är det — som utredningen jämväl i annat sammanhang framhåller —— uppenbart att det lekmannainflytande som där etablerats måste bibehållas. För det andra böra de olika årendegrupperna även inom den större länsstyrelsen sammanhållas i stort sett efter samma linjer som för närvarande. Och för det tredje böra reglerna för handläggningen så långt det är möjligt utformas med tanke på att största möjliga enhetlighet vinnes. Samtidigt gäller det att hålla klart vilka de fundamentala syftena med omorganisationen äro.

I kapitlet om lekmannamedverkan uppdrager utredningen vissa riktlinjer för hur denna medverkan lämpligen bör anordnas inom länsstyrelsens ram. Utredningen förutsätter därvid att respektive nämnds tjänstemannapersonal ingår i länsstyrelsen, varvid huvuddelen bildar en mer eller mindre själv- ständig organisatorisk enhet för beredning och handläggning av de på den tidigare fristående nämnden ankommande ärendena. I stort sett fyller en dylik organisationsform alla de krav, som enligt utredningens mening böra

• Sida 54
•  Original

uppställas med hänsyn såväl till de på nuvarande ordning grundade önske— målen som ock till rationaliseringssträvandena. Framför allt är en sådan organisationsform ägnad att genom möjligheterna till gemensamt utnytt- jande av personal för olika ändamål minska personalkostnaderna. Dubbel- tjänster liksom också dubbelarbete kunna i största utsträckning undvikas. Denna organisationsform bör därför enligt utredningens mening i allmän- het äga företräde vid tillförande av nya verksamhetsområden till länssty- relsen.

Utredningen har emellertid också övervägt en något annorlunda organisa- torisk uppbyggnad. Utredningen har därvid i viss mån tagit som förebild länsprövningsnämnden. Enligt detta alternativ skulle lekmannakollegiet med landshövdingen som ordförande och vederbörande avdelningschef som vice ordförande fungera som självständigt beslutande myndighet. Besluten skulle alltså icke fattas av länsstyrelsen. Skillnaden i jämförelse med nu- varande ordning skulle — bortsett från ordförandeskapets och vice ord- förandeskapets obligatoriska anknytning till länsstyrelsen — i huvudsak bli den att som vederbörande länsnämnds kansli skulle fungera länsstyrel- sen och speciellt den däri inordnade tjänstemannastaben hos den förut helt fristående nämnden.

En sådan organisation skulle emellertid komma att innebära åtskilliga olägenheter. Genom att reglerna för kompetensfördelningen fortfarande måste strikt iakttagas med hänsyn till rättskraftsfrägorna och besvärsför- farandet blir det icke möjligt att mera avsevärt inskränka remissväsendet mellan länsorganen. Ärendena kunna icke bli föremål för gemensam hand- läggning och gemensamma beslut. Det kan befaras att oklarhet uppstår om ansvaret för och skyldigheten att vidtaga mera allmänna åtgärder. Över huvud torde förfarandet bli tyngre än nödvändigt. Slutligen måste frågorna om personaldispositionen bli komplicerade och svåra att lösa.

Den sålunda skisserade organisationsformen överensstämmer som an- tytts i stort sett med länsprövningsnämndens organisation. Prövningsnämn- derna äro emellertid skattedomstolar medan de organ, varom här är fråga, äro allmänna förvaltningsmyndigheter. De särskilda komplikationer som uppkomma beträffande de sistnämnda ha därför praktiskt taget icke någon motsvarighet när det gäller prövningsnämnden.

Vissa frågor beträffande länsförvaltningens lokalbehov. Tidigare i detta kapitel har utredningen framhållit att frågan om utformningen av plane— rade nya landsstatsbyggnader bör tagas under omprövning med hänsyn till det alltmer skärpta behovet av samarbete inom länsförvaltningen. Utred- ningen anser det därför här på sin plats att lämna en kort översikt över de närmast aktuella byggnadsfrågorna. Ur en av byggnadsstyrelsen i ämnet lämnad redogörelse må följande framhållas. Till de nedan angivna anslagen komma i regel vissa av prisstegringar föranledda tilläggskostnader, som

• Sida 55
•  Original

hittills brukat täckas enligt statsmakternas beslut allteftersom vederbörande byggnadsföretag avses komma till utförande.

Sto c k h 0 lm. Genom ny- och ombyggnader vid garnisonssjukhuset i Stockholm avses att ställa nya lokaler till överståthållarämbetets förfogande. Ämbetets lokaler vid Beridarebansgatan skulle därefter disponeras av länsstyrelsen. För byggnads- arbetena vid garnisonssjukhuset äro medel anvisade.

Uppsala. Ytterligare lokaler för länsförvaltningen avses vinnas dels i ett planerat posthus i kvarteret Draken och dels genom inredande av tjänstelokaler i Uppsala slotts södra torn. För posthuset äro medel ännu ej anvisade men där- emot för nämnda inredningsarbeten, som kostnadsberäknats till 150000 kronor. En ansökan om byggnadstillstånd enligt lagen om tillståndstvång för byggnads- arbete för sistnämnda arbeten har avslagits.

Nyköping. Kungl. Maj:t har den 6 december 1946 uppdragit åt byggnads— styrelsen att låta påbörja uppförandet av vissa byggnader inom kvarteret Borgaren. Kungl. Maj:t har för ändamålet ställt tillhopa 1200 000 kronor till byggnads- styrelsens förfogande. Frågan om byggnadstillstånd är under prövning.

Linkö pin g. Fångvårdsanstalten i Linköping är nedlagd från och med den 1 juli 1946. Enligt föreliggande förslag skall fångvårdsanstaltens byggnad rivas och i dess ställe uppföras en byggnad för landskontoret, varigenom landskontorets nuvarande lokaler i slottet skulle ställas till bl. a. landskansliets förfogande. För byggnadsföretaget, som 1948 kostnadsberäknats till 1 200 000 kronor, har riksdagen beviljat sammanlagt 1 060000 kronor, varav Kungl. Maj:t ställt till förfogande 825 000 kronor. Frågan om byggnadstillstånd är under prövning.

J 6 n k 6 p in g. För uppförande av en landsstatsbyggnad har riksdagen anvisat tillhopa 1 216 000 kronor. Beslut om användningen av detta belopp har ännu icke meddelats. Ansökan om byggnadstillstånd har ingivits av byggnadsstyrelsen.

V äxj ö. Kungl. Maj:t har den 10 maj 1946 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att låta utföra vissa om— och tillbyggnadsarbeten å residenset och bemyndigat bygg— nadsstyrelsen att för ändamålet ianspråktaga ett av riksdagen beviljat anslag å 225 000 kronor. Frågan om byggnadstillstånd är under prövning.

Kalm ar. Ett nybyggnadsprogram på tillhopa 1 800 000 kronor är under ut— förande. Vid årsskiftet 1949/50 var första etappen i det närmaste färdigställd och andra etappen nyligen påbörjad.

Visby. För uppförande av en särskild byggnad för vissa länsstyrelsen när— stående institutioner har till byggnadsstyrelsens förfogande ställts tillhopa 650 000 kronor. Frågan om byggnadstillstånd är under prövning.

K a r 1 s k r o n a. För rivning av nuvarande landsstatshuset samt uppförande å dess plats samt vissa angränsande tomter av ett nytt landsstatshus har Kungl. Maj:t ställt till byggnadsstyrelsens förfogande tillhopa 1 800000 kronor. Frågan om byggnadstillstånd är under prövning.

K r is t i a n s t a (1. För om- och tillbyggnad av residenset har riksdagen bevil- jat tillhopa 1 733 000 kronor. Beloppet har ännu icke av Kungl. Maj:t ställts till byggnadsstyrelsens förfogande. Ansökan om byggnadstillständ har ingivits av byggnadsstyrelsen.

M alm 6. Efter färdigställande 1946 av tillbyggnad till landsstatshuset ha under- sökningar upptagits angående anskaffande av erforderlig tomtmark för nybygg- nader för vissa länsstyrelsen närstående institutioner.

Halmstad. Ett ritningsförslag till nybyggnad föreligger, som i juli 1949 kostnadsberäknats till 2 500 000 kronor. Dess förverkligande är beroende av bl. a. tidpunkten för avveckling av fångvårdsanstalten i staden.

Göteborg. Utredning rörande anskaffande av lämplig tomtmark för ytter-

• Sida 56
•  Original

ligare lokaler för länsstyrelsen och vissa andra statliga organ pågår. En tillbygg- nad till landsstatshuset färdigställdes 1947.

Vä n er 5 b 0 r g. En fastighet i kvarteret Poppeln har inköpts för länsstyrel- sens räkning. I kvarteret Palmen är en byggnad för länslantmäterikontor och vat- tendomstolen under uppförande. Byggnadsstyrelsen har därjämte hemyndigats att i anslutning därtill låta uppföra en till 385 000 kronor kostnadsberäknad byggnad för länsarkitektkontor och vägförvaltning. Frågan om byggnadstillstånd för denna byggnad är under prövning. Därjämte har viss mark förvärvats för ytterligare utbyggnad.

Mariesta d. Genom avtal med staden har kronan tillförsäkrats en tomt för nybyggnad av landsstatshus mot att kronan till staden överlåter det nuvarande landsstatshuset. För nybyggnadsföretaget, som 1948 kostnadsberäknats till 2050 000 kronor, har riksdagen beviljat tillhopa 1 816 000 kronor. Beloppet har ännu icke ställts till byggnadsstyrelsens förfogande. Ansökan om byggnadstillstånd är in- given.

Karlsta d. Av riksdagen har anvisats tillhopa 1 078 000 kronor för upp- förande av en byggnad i första hand för landskontoret. Den nuvarande landsstats- huset skulle då tills vidare disponeras av landskansliet. Medlen ha ännu icke ställts till byggnadsstyrelsens förfogande. Ansökan om byggnadstillstånd är ingiven.

ö r e b r o. Riksdagen har anvisat ett anslag av 250 000 kronor till ökade lokaler för länsstyrelsen, av vilket belopp cirka 50 000 kronor tagits i anspråk för vissa omändringsarbeten inom Örebro slott. På byggnadsstyrelsens hemställan har där- utöver 100000 kronor ställts till förfogande för ytterligare ombyggnadsarbeten inom slottet. Ansökan om byggnadstillstånd för dessa arbeten har gjorts.

Västerås. Utredning pågår om ianspråktagande av viss statens järnvägar tillhörig mark eller anskaffande av annan lämplig tomt för tillgodoseende av läns— styrelsens behov av ökade lokaler.

Falun. Om- och tillby gnadsarbeten beträffande landsstatshuset pågå. Dessa arbeten, som kostnadsberäknats till 650 000 kronor, utgöra en första etapp av ett till omkring 1 000 000 kronor kostnadsberäknat byggnadsföretag.

G ä v 1 e. Kungl. Maj:t har ställt till byggnadsstyrelsens förfogande av riksdagen anvisade tillhopa 1 550 000 kronor för uppförande av nybyggnader för länssty- relsen och lantmäterikontoret. Ansökan om byggnadstillstånd är föremål för prövning.

H ä r n ö s a n (1. Av riksdagen har anvisats tillhopa cirka 1 600 000 kronor till nybyggnad för länsstyrelsen. Arbeten avseende en första etapp, kostnadsberäk— nad till 750 000 kronor, äro under utförande.

Ö st e r s u n (1. För nybyggnad för länsstyrelsen har riksdagen beviljat 700 000 kronor. Medlen ha ännu icke ställts till byggnadsstyrelsens förfogande. Ansökan om byggnadstillstånd har ingivits.

Um eå. Av riksdagen har beviljats tillhopa 2275 000 kronor till nybyggnad för länsstyrelsen. Kungl. Maj:t har för utförande av en första etapp av byggnads- företaget ställt 1 325000 kronor av anslagen till byggnadsstyrelsens förfogande. Denna etapp är under utförande.

Luleå. För uppförande av två flygelbyggnader vid landsstatshuset, den ena för Vägförvaltningen och den andra för länsarkitektkontoret, har riksdagen an- visat 850 000 kronor. Kungl. Maj:t har ställt nämnda belopp till byggnadsstyrelsens förfogande. Ansökan om byggnadstillstånd beträffande den för Vägförvaltningen avsedda byggnaden är föremål för prövning. Denna byggnad har kostnadsberäk- nats till 700000 kronor. Planer äro uppgjorda för ytterligare utbyggnad av an- läggningen.

• Sida 57
•  Original

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår är det avsevärda investe— ringar det här rör sig om. De aktuella byggnadsföretagen torde röra sig om tillhopa 25—30 miljoner kronor. Av dessa företag är en mindre del påbörjad. Det synes dock sannolikt att lokalbehoven för länsförvaltningen komma att kräva ytterligare investeringar utöver de nu planerade inom en icke alltför avlägsen framtid.

Såväl med hänsyn till storleksordningen av de investeringar det här är fråga om som ock för att möjliggöra rationaliseringar och personalbespa- ringar i länsförvaltningen är det nödvändigt att länsförvaltningens lokal- problem göras till föremål för ett noggrant studium. Länsstyrelseutred— ningen har icke ansett möjligt att inom ramen för sitt uppdrag gå närmare in på problemen i de särskilda residensstäderna. Utredningen har dock funnit sig böra anföra vissa allmänna synpunkter.

Ehuru länsstyrelsen avses skola förbli uppdelad på de båda nuvarande huvudavdelningarna, landskansli och landskontor, samt dessas arbetsupp- gifter till väsentliga delar äro av olika natur, torde man höra i möjligaste män i lokalhänseende söka hålla dem samlade. Det är framför allt av vikt att landshövdingen har möjlighet att lätt få kontakt med avdelnings- cheferna liksom det är betydelsefullt att dessa sinsemellan upprätthålla nära samband.

Enligt utredningens förslag skola länsarbetsnämnd och länsbostadsnämnd infogas i länsstyrelsen och för deras personal torde böra beredas utrymme i anslutning till länsstyrelsens övriga lokaler. För samarbetet inom läns— förvaltningen är vidare betydelsefullt att lantbruksnämnd liksom vägdirek- tör, länsarkitekt samt distriktsingenjör för vattenförsörjning och avlopp ävensom landsfogde kunna beredas lokaler i nära anslutning till länssty- relsen. Utredningen avser också att förste provinsialläkare och länsveterinär skola beredas tjänstelokaler hos länsstyrelsen. Det är även betydelsefullt att länslantmäterikontoret är beläget i nära anslutning till länsstyrelsen och framför allt till länsarkitektkontoret.

Som nyss antytts torde lokaler böra beredas länsarbetsnälnndens kansli— personal i anknytning till länsstyrelsens lokaler. Då denna personal av flera skäl torde böra ha lokaler i anslutning till åtminstone huvudparten av arbetsförmedlingens lokaler, torde även arbetsförmedlingen böra beredas plats i anslutning till länsstyrelsen. Därvid hör om möjligt anordnas sär— skild ingång för allmänheten till arbetsförmedlingen. I flera län torde emel— lertid anordnandet av gemensamma lokaler för länsarbetsnämnd och läns- styrelse vara en fråga på relativt lång sikt. På sina håll ha av kommunerna nyligen uppförts och ställts till arbetsförmedlingens förfogande särskilt därför avsedda byggnader.

I den mån lokalerna förläggas i olika intill varandra belägna byggnader är det en fördel om inre förbindelse kan anordnas.

• Sida 58
•  Original

KAPITEL 3

Länsstyrelsens inre organisation

I. GÄLLANDE ORGANISATION

Upprinnelsen till länsstyrelsens nuvarande indelning i landskontor och landskansli med deras chefer, landskamreraren och landssekreteraren, torde ha varit den uppdelning i kamerala göromål och övriga göromål, som låg till grund för arbetsfördelningen mellan landshövdingens tidigaste ämbets- biträden. Så småningom utvidgades kretsen av dessa ämbetsbiträden. Lands- kontoret kom att bestå av landskamreraren som chef samt länsbokhållare och landskontorister, medan till landskansliet under landssekreteraren hörde länsnotarier och landskanslister. Från och med 1918 finnas också på båda avdelningarna, utom på landskansliet i Gotlands län, en eller flera länsassessorer.

Länsstyrelsens nuvarande organisation daterar sig huvudsakligen från 1937, då den senaste allmänna omorganisationen beslöts. Emellertid inne- har denna omorganisation inga genomgripande förändringar av den förut bestående organisationen. Efter sagda tid ha på vissa områden inom läns- styrelsen ytterligare förändringar, delvis av ganska betydelsefull art, blivit genomförda. Enligt nu gällande ordning är länsstyrelsen fortfarande upp- delad på förenämnda två avdelningar, landskansli och landskontor.

Styrelsen inom varje län är anförtrodd åt en landshövding, "som utövar densamma med biträde av en landssekreterare och en landskamrerare jämte andra befattningshavare såsom föredragande, länsstyrelsen (Kungl. Maj:ts befallningshavande). (Landshövdinginstruktionen 1 g.)

Landshövdingen äger ensam beslutanderätt i alla de ärenden, som före- dragas inför honom. Länsstyrelsen kan dock uppdraga beslutanderätten åt avdelningschef beträffande vissa grupper av ärenden, vilka äro av den art att de icke skäligen böra kräva deltagande av landshövdingen. Föredragande äger dessutom ensam meddela beslut dels i ärenden av expeditionell natur och dels i vissa av länsstyrelsen särskilt bestämda ärenden, som eljest äro av den art, att i avgörandet icke skäligen bör krävas deltagande av mera än en person.

För landskansliet är landssekreteraren chef och tillika den främste av föredragandena. Under honom finnas ytterligare föredragande, en eller flera länsassessorer samt länsnotarier av olika grader (länsnotarie av 1:a klass, av 2:a klass och icke-ordinarie länsnotarie). I viss begränsad om- fattning kan länsstyrelsen också anförtro föredragning åt landskanslister. Länsassessorerna och det övervägande flertalet länsnotarier äro jurister.

• Sida 59
•  Original

I ett litet fåtal fall har dispens beviljats några landskanslister för befordran till icke-ordinarie länsnotarie. Härutöver finnas emellertid även vissa andra föredragande, för vilka juridisk kompetens icke är föreskriven. Sedan 1944 är på landskansliet inrättad en särskild avdelning, försvarsavdelningen, för handläggning av civilförsvarsärenden och därmed sammanhängande ärenden. Chef för denna avdelning och föredragande är civilförsvarsdirek- tören. På denna avdelning tjänstgör också militärassistenten, vars huvud- sakliga uppgift är att vara sambandsman med de militära myndigheterna. Han har också att bereda vissa ärenden samt kan vid förfall för civilför- svarsdirektören vara föredragande. Slutligen är chefen för Vägförvaltningen i länet, vägdirektören, föredragande i länsstyrelsen i flertalet vägärenden.

De föredragande ha alla med avseende på sina ärenden i stort sett samma befogenheter och skyldigheter. Dock äger landssekreteraren, när helst han därtill finner anledning, övertaga handläggningen av ärende, som eljest skolat ankomma på annan befattningshavare. Denna regel gäller emellertid ej beträffande vägärenden, som skola föredragas av vägdirektören. I fråga om dylika ärenden ävensom i fråga om ärenden rörande civilförsvaret gäl- ler, att vid föredragning av dem landssekreteraren skall närvara. Landssek- reteraren skall ock närvara vid föredragning inför landshövdingen av annat ärende av större vikt i den utsträckning landshövdingen bestämmer. Dess- utom skall civilförsvarsdirektören, ändå att han ej är föredragande, när- vara vid avgörandet av ärenden rörande civilförsvaret. _

Närmast under föredragandena finnas landskanslister. De ordinarie landskanslisterna äro i regel föreståndare för de arbetsdetaljer, i vilka landskanslierna skola vara indelade. Dessa arbetsdetaljer skola vara upp- byggda kring ett eller flera diarier. Inom eller vid sidan av dessa arbets- detaljer finnas en kassa med expedition för lösen av handlingar samt i allmänhet en skrivcentral. '

Landskanslist, som är detaljföreståndare, skall, bland annat, närmast under landssekreteraren eller, om hela arbetsdetaljen sorterar under viss annan föredragande, under denne leda och övervaka arbetet å detaljen samt biträda med beredning av ärenden. Under detaljföreståndaren sortera för utförande av olika slag av arbete å detaljen övriga biträden i olika grader, icke-ordinarie landskanslister, kansliskrivare, kontorister, kanslibiträden, kontorsbiträden samt biträden för skriv- och kontorsgöromål.

Landskontorets chef och främste föredragande är landskamreraren, som i denna sin egenskap jämväl är ordförande i länsprövningsnämnden och länets fastighetsprövningsnämnd. Under landskamreraren finnas likaledes ett antal föredragande i olika grader. Landskamreraren torde i flertalet län som föredragande handlägga i huvudsak endast personalärenden samt remisser rörande vissa betänkanden.

Emellertid är landskontoret i mera utpräglad grad än landskansliet upp- delat på vissa avdelningar. Främst kommer härvid i betraktande taxerings-

• Sida 60
•  Original

avdelningen under taxeringsintendenten. Denne är underställd landskam- reraren såsom personalchef men icke med avseende på sina arbetsuppgifter,. nämligen att bevaka det allmännas intresse vid taxering. Taxeringsinten- denten lyder ej heller med avseende på taxeringsarbetets ordnande under landskamreraren. På taxeringsavdelningen tjänstgöra taxeringsrevisor, taxe- ringsinspektörer och taxeringsassistenter såsom föredragande samt biträden åt taxeringsintendenten. På nämnda avdelning finnas jämväl kontrollanter samt landskontorister och biträdespersonal.

Ä landskontoret är vidare en särskild avdelning organiserad för hand- läggning av folkbokförings— och uppbördsärenden. Föredragande i dessa ärenden skall vara en länsassessor, som tillika närmast under landskamre— raren är chef för avdelningen. I vissa län är också en yngre länsbokhållare placerad på avdelningen som föredragande. Avdelningen är uppdelad i en folkbokförings- och en uppbördsdetalj. Å vardera detaljen finnes som före- ståndare en landskontorist och därutöver ytterligare landskontorister även- som biträdespersonal i olika grader.

Som en särskild avdelning fungerar även anordnings- och bokförings- väsendet (länsbokhållaravdelningen) under länsbokhållaren av 1:a klass som föredragande och chef närmast under landskamreraren. Där tjänst- göra vidare en eller flera länsbokhållare som föredragande samt landskon— torister och biträdespersonal.

' Landskontorets övriga befattningshavare bilda en allmän avdelning, till vilken i regel höra en länsassessor och stundom någon länsbokhållare som föredragande samt en eller flera landskontorister och biträdespersonal. I några län finnes inrättad ytterligare en länsassessorsbefattning. Härigenom har beretts tillfälle för landskamreraren i dessa län att få biträde av kvali- ficerad arbetskraft i prövningsnämndsarbetet.

Vid förfall för landskamreraren träder någon av länsassessorerna i den- nes ställe. Taxeringsintendenten fungerar i regel icke som landskamrera- rens ersättare.

Vid föredragning inför landshövdingen av ärenden rörande taxeringsarbe- tets eller folkbokförings- och uppbördsarbetets ordnande skall landskam- reraren närvara. Även i andra frågor av större vikt skall landskamreraren närvara i den utsträckning landshövdingen bestämmer.

Taxeringsintendenten ävensom den länsassessor, som förestår folkbok- förings— och uppbördsavdelningen, skola ävenledes i vissa fall vara när- varande vid föredragning inför landshövdingen ändå att de icke äro före- dragande.

Förutom åt de sålunda nämnda befattningshavarna i föredragandeställ- ning kan länsstyrelsen i begränsad omfattning anförtro föredragning åt landskontorister. Dessutom kan åt landskontorist — utan att han förordnas att uppehålla viss befattning —— uppdragas att bestrida med länsbokhållar— befattning förenade göromål.

• Sida 61
•  Original

Landskontoret är liksom landskansliet uppdelat i arbetsdetaljer, var och en under ledning av en ordinarie landskontorist. Landskontorets uppdel— ning i arbetsdetaljer ansluter sig till dess indelning i omnämnda avdel- ningar. Kassa och expedition samt skrivcentral finnas också. Av de på länsstyrelsens stat uppförda icke-ordinarie landskontoristerna äro vissa av— sedda för tjänstgöring vid häradsskrivarekontor. Härutöver finnas biträden i olika grader i överensstämmelse med vad som sagts om landskansliet.

II. ÖVERSIKT AV FÖREGÅENDE UTVECKLING M. M.

A. Ärendenas fördelning mellan landskansli och landskontor

Uppdelning av länsstyrelseärendena å två avdelningar omnämnes första gången i landshövdinginstruktionen av 1687. Enligt instruktionen 1752 skulle på landskontoret handläggas ärenden rörande kronans inkomster och utgifter samt andra ärenden av kameral natur samt på landskansliet övriga i instruktionen angivna ärenden. Även enligt instruktionerna 1855 och 1918 var fördelningen densamma. Några väsentliga förändringar skedde ej heller vid 1937 års omorganisation.

Av 1935 års länsstyrelseutredning framhölls att landskontoret borde lik- som dittills handha mantalsskrivning och beskattningsväsendet, uppbörds— och indrivningsväsendet, medelsförvaltningen samt kameralförvaltningen i övrigt. Å landskansliet borde handläggas ärenden angående enskildas och kommuners verksamhet i den mån denna vore föremål för administrativt ingripande eller reglering.

1 1937 års landshövdinginstruktion tillämpades ett i viss mån annat sätt än tidigare för angivande av ärendenas fördelning mellan avdelningarna, i det att landskontorets ärenden relativt noggrant specificerades medan övriga ej särskilt angivna ärenden avsågos skola handläggas på landskans- liet. Samtidigt stadgades att mindre jämkningar skulle kunna företagas i den sålunda föreskrivna fördelningen. Dylika jämkningar hade tidigare förekommit i ganska avsevärd omfattning vid vissa länsstyrelser, huvud- sakligen i syfte att utjämna arbetsbelastningen mellan avdelningarna.

B. Organisationen enligt tidigare landshövdinginstruktioner m. m.

I 1855 års landshövdinginstruktion stadgades att styrelsen inom varje län skulle vara anförtrodd åt en landshövding, såsom Kungl. Maj:ts befall- ningshavande, vilken utövade densamma med biträde av landssekreterare och landskamrerare (51). De till länsstyrelsens befattning hörande ären- dena skulle enligt särskild fördelning handläggas dels i landskansliet och dels i landskontoret, för vilka avdelningar landssekreteraren respektive landskamreraren skulle vara chef och föredragande (& 2).

• Sida 62
•  Original

Landshövdingen hade beslutanderätt i alla mål och ärenden, som an- kommo på länsstyrelsens avgörande, men borde inhämta vederbörande föredragandes mening. Därest denna icke godkändes ägde den föredragande att densamma i protokollet anteckna. Om sådan anteckning icke skedde, ansågs den föredragande ha instämt i landshövdingens beslut ( 5 3).

I 5 4 stadgades att vid landshövdingevakans samt landshövdings från— varo eller laga förfall skulle länsstyrelsen utövas av landssekreteraren och landskamreraren gemensamt, under benämning av landshövdingeämbete, med samfälld ansvarighet för de beslut och åtgärder, varom de voro ense. Uppstodo dem emellan skiljaktiga meningar, skulle den mening bli gäl- lande, som föredraganden yttrat.

Med avseende på avdelningschefernas chefsuppgifter märkas särskilt 55 58 och 59, enligt vilka det älåg landssekreteraren och landskamreraren, bland annat, att tillse att de å respektive avdelning anställda tjänstemän- nen behörigen fullgjorde sina skyldigheter samt att alla de till avdelningen hörande göromålen blevo med ordning och skyndsamhet bestridda.

Slutligen kan nämnas att i 5 44 gåvos bestämmelser om att vissa mål skulle på särskilt angivet sätt handläggas gemensamt av landssekreteraren och landskamreraren (alltså även då landshövdingen sedermera fattade beslutet). Dessa mål voro frågor om uppbördsmans balans, femårsberät- telser om tillståndet i länet samt förslag till lanträntmästare-, kronofogde- och häradsskrivaretjänster ävensom tjänstledighet eller avsked för sådana befattningshavare eller förordnande av vikarier för dem.

Några andra föredragande än dessa två, landssekreteraren och landskam- reraren, kände icke landshövdinginstruktionen av 1855. Emellertid kunde med den växande arbetsbördan i de flesta län icke all föredragning om- besörjas av landssekreteraren och landskamreraren. På sina håll torde man då till en början ha förfarit så att landssekreterare eller landskamrerare tidvis befriades från handläggningen av de löpande göromålen eller vissa slag därav för att kunna mera odelat ägna sig åt något eller några viktigare eller mera tidskrävande ärenden. Handläggningen av göromålen i övrigt uppdrogs då åt länsnotarie respektive länsbokhållare. I andra fall torde man ha förfarit så att länsnotarie eller länsbokhållare förordnades att be- reda och föredraga vissa till vederbörande avdelningschefs handläggning eljest hörande ärenden. Huruvida sistnämnda slag av förordnande kunde anses äga stöd i landshövdinginstruktionen var emellertid tvivelaktigt.

Så småningom lämnade emellertid Kungl. Maj:t i något fall tillstånd till att ordinarie länsnotarie förordnades att på eget ansvar bereda, föredraga och expediera de till landssekreterartjänsten hörande ärenden, vilkas hand— läggning landshövdingen med avseende på ärendenas beskaffenhet kunde finna lämpligt att åt honom överlämna.

I propositionen nr 211 till 1917 års riksdag angående omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering för tjänstemännen därstädes m. m.

• Sida 63
•  Original

anfördes, bland annat, att göromålens ökning, särskilt och icke minst i avseende å de sociala ärendena, medfört en arbetsbörda för avdelnings- cheferna i länsstyrelsen så stor, att man måste allvarligen vara hetänkt på att i någon mån underlätta densamma för att bereda landssekreteraren och landskamreraren möjlighet att åt mera invecklade eller omfattande frågor, såsom utlåtanden i remitterade ärenden m. m., ägna en mera odelad tid. Det ansågs ådagalagt, att det maktpåliggande arbete inom förvaltningen, vilket påvilade länsstyrelserna i så hög grad, med nödvändighet krävde en anordning, varigenom avdelningschefernas arbetsbörda —— utan eftergift i deras skyldighet att svara för alla göromålens behöriga gång — i någon mån underlättades. Den välbehövliga lättnaden i avdelningschefernas ar- betsbörda borde beredas sålunda att förste länsnotarie- och förste länsbok— hållarsysslorna ombildades till assessorat, vilkas innehavare skulle ha till åliggande att självständigt på eget ansvar bereda, föredraga och till expedi- tion befordra länsstyrelsens beslut i vissa grupper av mål och ärenden. Därjämte borde de biträda sina avdelningschefer vid övriga göromål samt vid dessas laga förfall, då ej annorlunda förordnades, förrätta deras tjänst.

I 1918 års landshövdinginstruktion, som utfärdades i anledning av den på grundval av nyssnämnda proposition beslutade omorganisationen, stadgades i 5 1, att styrelsen inom varje län var anförtrodd åt en landshövding, som utövade densamma med biträde av en landssekreterare och en landskam- rerare såsom föredragande. Enligt 5 2 var landssekreteraren chef för lands- kansliet och landskamreraren för landskontoret.

Enligt 5 49 ägde landshövdingen ensam beslutanderätt i alla de ärenden, som föredrogos inför honom. Föredragande var skyldig att uttala sin me- ning och, därest beslutet blev därifrån avvikande, låta anteckna densamma till protokollet. Då avdelningschef utan att vara föredragande hade att övervara ärendes handläggning (vid föredragning av den andra avdel— ningens chef) gällde jämväl beträffande honom vad sålunda stadgats om föredragande.

Landshövdingen hade att utöva tillsyn över ärendenas jämna gång inom länsstyrelsen samt övervaka att befattningshavarna med noggrannhet och drift fullgjorde sina åligganden (& 40).

Enligt'g 50 gällde vidare, att vid ledighet å landshövdingetjänsten eller då landshövdingen var tjänstledig eller frånvarande eller eljest hindrad av andra tjänsteangelägenheter beslutanderätten utövades av landssekretera- - ren och landskamreraren gemensamt. Uppstode mellan dem skiljaktiga me- ningar, gällde föredragandens mening såsom länsstyrelsens beslut. Där landssekreterare eller landskamrerare eljest åliggande föredragningsskyl— dighet fullgjordes av annan befattningshavare, skulle å denne tillämpas vad sålunda sagts om landssekreterare och landskamrerare.

Avdelningschefernas åligganden definierades närmare i åå 42 och 43, enligt vilka de bl. a. hade att söka vinna den förtrogenhet med förhållan-

• Sida 64
•  Original

dena inom länet, som erfordrades för ett behörigt fullgörande av deras be— fattningar, att bereda och föredraga samt till expedition befordra de till respektive avdelning hörande ärenden, vilkas föredragning icke blivit annan anförtrodd, samt att ha tillsyn över göromålen på sin avdelning samt över- vaka, att de därstädes tjänstgörande befattningshavarna behörigen full— gjorde sina skyldigheter. Dessutom föreskrevs vissa särskilda skyldigheter, för landssekreteraren beträffande granskningen av utmätningsmännens dag— böcker samt för landskamreraren med avseende på räkenskaps- och redo- visningsväsendet.

Enligt 5 44 hade länsassessor att under samma ansvar som vederbörande avdelningschef bereda, föredraga och till expedition befordra de ärenden, som enligt av Kungl. Maj:t för länet fastställd fördelningsplan tillhörde länsassessors föredragning, samt därjämte att biträda avdelningschefen med övriga förekommande göromål och vid avdelningschefens laga förfall, där ej annorlunda förordnades, förrätta dennes tjänst.

I åå 45 och 46 stadgades, bland annat, att länsnotarie respektive länsbok- hållare var pliktig att, där Kungl. Maj:t så förordnade, i stället för lands- sekreteraren eller länsassessor å landskansliet respektive landskamreraren eller länsassessor å landskontoret bereda, föredraga och till expedition be- fordra vissa grupper av ärenden.

I 5 55 stadgades vidare att i vissa fall vid ärendes handläggning inför landshövdingen förutom föredraganden jämväl avdelningschefen å den andra avdelningen skulle vara närvarande, nämligen vid ärenden rörande vissa inventeringar, tillsättning av befattningshavare vid landsstaten samt fel och försummelser i tjänsten av sådan befattningshavare, avgivande av arbetsredogörelse, jämkning av ärendesfördelningen mellan landskansli och landskontor samt i övrigt då länsstyrelsen beträffande särskilt ärende så bestämde.

Emellertid visade sig så småningom med den även i fortsättningen succes- sivt växande arbetsbördan föredragandenas antal vara för litet. Man tillgrep då ånyo systemet med partiella ledigheter, varigenom föredragandenas an— tal de facto utökades. Kungl. Maj:t meddelade också i flera fall förordnan- den enligt åå 45 och 46 i 1918 års landshövdinginstruktion. Under tiden fram till 1935 års länsstyrelseutredning hade dylika förordnanden med— delats vid samtliga länsstyrelser utom fem.

1937 års landshövdinginstruktion (SFS 902/1937), som utfärdades med ' anledning av den av riksdagen samma är godkända omorganisationen av länsstyrelserna på grundval av 1935 års länsstyrelseutrednings förslag, innebar vissa betydelsefulla förändringar bl. a. i fråga om föredragningen samt beslutanderätten vid förfall för landshövdingen. 1937 års omorganisa— tion lämnade emellertid den ursprungliga, för länsstyrelsen i viss mån spe— ciella organisationstypen i stort sett oförändrad.

Omorganisationen innebar bl. a. inrättande av ett system med s. k. en—

• Sida 65
•  Original

mansärenden, d. v. s. ärenden som kunna avgöras av föredraganden ensam. Vidare infördes för att minska behovet av partiell ledighet för avdelnings- cheferna s. k. delegation, varigenom handläggningen av vissa ärenden kunde delegeras till underordnad föredragande.

Vid ledighet å landshövdingtjänsten samt vid landshövdingens frånvaro eller annat förhinder för honom utövades före 1937 års omorganisation —— såsom av det* föregående framgått —— beslutanderätten av två befattnings- havare, en från vardera avdelningen. Då föredraganden var annan än avdel- ningschef utövades beslutanderätten av föredraganden och avdelningsche- fen på den andra avdelningen.

Vid tillämpningen av regeln 0111 den gemensamma beslutanderätten hade emellertid redan tidigare en del länsstyrelser gått tillväga så, att två be- fattningshavare på samma avdelning handlagt och beslutat i vissa ärenden; detta för att icke onödigtvis betunga den andra avdelningens chef. Därvid förfors formellt så, att den, som biträtt vid ett ärendes behandling utan att vara föredragande, förordnades att i egenskap av tjänstförrättande avdel- ningschef å den avdelning, dit ärendet icke hörde, deltaga i handläggningen av detta ärende.

I enlighet med 1935 års länsstyrelseutrednings förslag och i överensstäm- melse med den praxis, som sålunda utbildat sig, företogs 1937 den ändringen i det dittills gällande systemet, att beslutanderätt i landshövdingens från- varo skulle utövas av vederbörande föredragande och avdelningschefen på samma avdelning som denne gemensamt. Vid skiljaktiga meningar skulle avdelningschefens mening bli den bestämmande. Endast därest avdelnings— chef var föredragande skulle tidigare gällande ordning med gemensamt beslut av båda avdelningscheferna iakttagas.

1935 års länsstyrelseutredning framhöll emellertid att det nya systemet skulle innebära att avdelningscheferna i tämligen stor omfattning skulle komma att mottaga föredragning och deras arbetsbörda skulle då ökas genom att förutsättningar på så sätt skapades för en mera ingående saklig prövning av den som mottoge föredragningen. Då dennes mening skulle komma att bli den avgörande måste han grundligare sätta sig in i ären- dena. Samtidigt finge man då garanti för att prövningen skulle ske på ett ur rättssäkerhetens synpunkt mera betryggande sätt. Härom anförde 1935 års länsstyrelseutredning i huvudsak följande.

Att med bibehållande av avdelningschefernas samtliga dittillsvarande arbets- uppgifter införa obligatorisk föredragning inför avdelningscheferna syntes icke låta sig göra. Utredningen erinrade om att inrättandet genom 1917 års reform av länsassessorstjänsterna avsåg att bereda lättnad i arbetsbördan för avdelnings- cheferna, vilka ditintills instruktionsenligt varit föredragande i samtliga ärenden var för sin avdelning. Genom nämnda reform befriades avdelningscheferna från föredragningsskyldighet i åtskilliga ärenden. Genom att länsassessorerna eller

andra föredragande hade övertagit föredragningsskyldigheten beträffande ett flertal grupper av ärenden, hade anledning icke funnits för vederbörande avdel-

• Sida 66
•  Original

ningschef att deltaga i handläggningen av de ärenden, som undantagits från hans föredragningsskyldighet. Man kunde därför icke alltid förutsätta, att vederbörande avdelningschef i detalj behärskade alla de stora grupper av ärenden, som vore undantagna från hans dagliga handläggning. Föredragning i landshövdingens frånvaro inför avdelningschefen komme uppenbarligen att medföra, att avdel— ningscheferna finge att handlägga ärenden, som tidigare överflyttats från avdel- ningscheferna till länsassessorerna och andra föredragande. Det kunde därför antagas, att avdelningschefernas arbetsbörda skulle komma att i icke obetydlig grad öka. Ehuru denna ökning av arbetsbördan komme att bli olika stor vid skilda länsstyrelser, syntes föredragning i landshövdingens frånvaro inför avdel- ningschefen å samma avdelning som den föredragande icke kunna genomföras utan att avdelningscheferna samtidigt befriades från åtskilliga av de göromål, som dittills ålegat dem.

Enligt 1937 års landshövdinginstruktion bibehöllos avdelningscheferna liksom övriga föredragande i huvudsak vid sin förutvarande ställning med de förändringar, som betingades av de ändrade reglerna om beslutande- rätten i landshövdingens frånvaro. I detta sammanhang förtjänar emeller- tid att framhållas, att den nyheten infördes att avdelningschef utan hinder av fastställd arbetsordning skulle äga att, närhelst han därtill fann anled— ning, övertaga handläggningen av ärende som eljest skolat ankomma på annan befattningshavare inom avdelningen. '

Förändringar. Ehuru länsstyrelsens nuvarande organisation som nämnts i huvudsak bygger på den 1937 beslutade ordningen, ha sedan sistnämnda år ett antal i olika avseenden betydelsefulla förändringar genomförts. Den i början av detta kapitel lämnade redogörelsen för gällande ordning inne- fattar sålunda förutom de i 1937 års instruktion ursprungligen upptagna bestämmelserna även de förändringar som därefter skett.

Bland dessa förändringar må här nämnas införandet av systemet med arbetsdetal jer. Detta system, som beslöts vid 1943 års riksdag på grundval av ett av särskilda sakkunniga den 25 februari 1943 avgivet betänkande, inne- bär i huvudsak att vid samtliga landskanslier och landskontor skola vara inrättade arbetsdetaljer, i regel fyra inom vardera avdelningen. Arbets- detaljerna skola uppbyggas kring en i görligaste mån homogen och natur- ligt avgränsad samt tillräckligt stor grupp diarier. För varje arbetsdetalj skall en ordinarie landskanslist respektive landskontorist (med undantag av anordnings- och bokföringsdetaljen å vissa mindre landskontor) vara föreståndare under vederbörande föredragande. Föreståndaren skall leda arbetet inom detaljen, i lämplig utsträckning ombesörja ärendenas bered- ning, överlägga med föredragandena, länsstyrelsens experter m. fl. angående ärendena samt uppsätta förslag till beslut m. m. i sådana fall, där skriv- ningen ej bör förbehållas jurist eller kan anförtros detaljföreståndaren underställd personal.

I samband med vågväsendets förstatligande blev vägdirektören föredra- gande i länsstyrelsen i vissa ärenden. Det stadgades då att vid vägdirektörs

• Sida 67
•  Original

föredragning inför landshövdingen av sådant ärende landssekreteraren skulle närvara (se SFS 682/1943 samt sid. 255).

I samband med taxeringsreformen 1943 infördes beträffande landskon- toret den bestämmelsen, att landskamreraren skall vara närvarande vid föredragning inför landshövdingen av ärende rörande taxeringsarbetets ord- nande och bedrivande. Samtidigt infördes även den bestämmelsen att landskamreraren icke äger övertaga handläggningen av ärende, som an- kommer på taxeringsintendenten. Landskamrerarens avdelningschefsupp— gifter inskränktes såtillvida, att det ålades taxeringsintendenten att när- mast under landshövdingen ansvara för att taxeringsarbetet ordnas och bedrives på ett ändamålsenligt sätt.

Vid inrättandet från och med år 1944 av länsstyrelsernas försvarsavdel— ningar infördes beträffande ärenden rörande civilförsvaret motsvarande be- stämmelse som gällde i fråga om nyssnämnda vägärenden, nämligen att vid föredragning inför landshövdingen av sådana ärenden landssekreteraren skulle närvara (SFS 651/1944).

Den praxis, som tämligen allmänt torde ha utbildat sig, att för beredande av lättnad i landshövdingens arbetsbörda, med tillämpning av reglerna om beslutanderätten i landshövdingens frånvaro, regelmässigt låta avdelnings- cheferna mottaga föredragning och fatta beslut i vissa ärendegrupper, vann sin första sanktion genom en är 1943 företagen ändring (SFS 949/1943) av 22 å landshövdinginstruktionen. I nämnda paragraf infördes då den föreskriften att ärenden, som angä taxering enligt förordningen om allmän omsättningsskatt eller fastställelse av meddelat föreläggande att inbetala sådan skatt eller föreläggande av vite jämlikt nämnda förordning, skola, där ej landshövdingen påkallar föredragning, föredragas inför landskam- reraren och avgöras av honom.

Vid den mera genomgripande omarbetning av landshövdinginstruktionen, som företogs år 1947 (SFS 966/1947), utvidgades kretsen av ärenden, som enligt 22 5 skulle avgöras av landskamreraren, till att också omfatta vissa ärenden enligt uppbördsförordningen, ärenden angående arvsskatt, gåvo- skatt och kvarlåtenskapsskatt samt ärenden angående anordning av medel. Men därutöver togs steget fullt ut på så sätt att i paragrafen infördes en allmän bestämmelse att länsstyrelsen jämväl i övrigt må i arbetsordningen eller eljest uppdraga beslutanderätten åt avdelningschef beträffande vissa grupper av ärenden, vilka äro av den art att de icke skäligen böra kräva deltagande av landshövdingen.

Samtidigt infördes i 28 å en allmän bestämmelse av innehåll att vid före- dragning inför landshövdingen av annan befattningshavare än avdelnings- chef denne i fråga om ärenden av större vikt skall vara närvarande i den utsträckning landshövdingen bestämmer.

Det må också framhållas, att länsbokhållaren av första klass fick en

• Sida 68
•  Original

delvis ändrad ställning på så sätt att anordnings- och bokföringsväsendet mera direkt underställdes honom.

Slutligen är här att nämna att 1947 i form av ett tillägg till 19 & infördes skyldighet för landskanslist och landskontorist att efter beslut av länssty— relsen i varje särskilt fall såsom föredragande handlägga de grupper av ärenden som anförtros honom. Sådant beslut mä av länsstyrelsen lämnas endast när särskilda skäl därtill äro och avse allenast ärenden av expeditio- nell natur eller eljest ärenden av enklare beskaffenhet.

C. Frågan om byråindelning

Frågan om länsstyrelsens indelning har med organisationens successiva ansvällning vid olika tillfällen aktualiserats, varvid särskilt spörsmålet om en utvidgad tillämpning av byråsystemet vid länsstyrelsen tagits upp till diskussion.

Sålunda framkom i samband med 1917 års omorganisation den tanken, att man i länsstyrelserna i större län borde inrätta en helt ny självständig avdelning med en med landssekreteraren och landskamreraren fullt jäm— ställd chef, till vilken avdelning från landskansliet och landskontoret kunde överflyttas vissa mera fristående grupper av ärenden. Jämväl sedermera har från olika håll ifrågasatts, antingen att man borde inrätta ett något större antal, från varandra helt skilda och för varandras arbete icke an- svariga byråer, eller ock att man med bibehållande av indelningen i lands- kansli och landskontor skulle uppdela vardera av dessa avdelningar i sär- skilda byråer.

Av 1935 års länsstyrelseutredning framhölls, att dessa förslag om änd- ringar av den dittillsvarande länsstyrelseorganisationen, vilka redan då hade framkommit, uppenbarligen tagit sikte på att vid länsstyrelsen införa samma organisationsform som förekomme vid de centrala ämbetsverken. Nämnda utredning anförde härom vidare bl. a. följande.

Emellertid borde i detta sammanhang framhållas den säregna ställning inom statsförvaltningen, som intoges av länsstyrelserna i jämförelse med de centrala ämbetsverkcn i allmänhet. Vad de senare beträffade, gällde såsom regel att varje särskilt verk fått sig tilldelat allenast en viss gren av statens förvaltande verk- samhet. Annorlunda ställde sig förhållandet beträffande länsstyrelserna. Till följd av det mångsidiga sätt, på vilket länsstyrelserna hade att företräda eller till- handagå statsmakterna, komme under deras handläggning ärenden inom de flesta av förvaltningslivets olika grenar.

Arbetet inom det för vederbörande centrala ämbetsverk sålunda begränsade för— valtningsområdet hade allt efter verksamhetens olika sidor eller ärendenas natur utskiftats mellan de i verket tjänstgörande föredragande, benämnda byråchefer eller byrådirektörer, så att ärenden av relativt enhetlig beskaffenhet tilldelats viss föredragande. Föredragandena i de centrala ämbetsverken vore sinsemellan fullt självständiga och hade var och en egen personal och eget kansli. De vore

• Sida 69
•  Original

direkt underställda verkets chef. Denne utgjorde det sammanhållande momentet i centrala ämbetsverk, som organiserats enligt byråsystemet.

Landshövdingen intoge i förhållande till det löpande arbetet inom länsstyrelsen en annan ställning än chefen för ett centralt ämbetsverk. Ställningen som lands- hövding förutsatte alltid ett omfattande arbete utom själva länsstyrelsen. Lands- hövdingen hade att söka vinna förtrogenhet med förhållandena inom länet och för sådant ändamål genom resor och möten med länets innevånare göra sig under- rättad om de olika orternas tillstånd och behov. Landshövdingens tid toges av denna anledning liksom för undersökningar och utredningar i viktigare speciella frågor i stor utsträckning i anspråk för tjänsteresor och förrättningar utom resi- densorten. Landshövdingen anlitades dessutom ofta under längre eller kortare tid för fullgörande av annat offentligt uppdrag än sådant som direkt kunde anses tillhöra hans ämbetsåligganden och måste på grund därav vistas på annan ort än den, varest länsstyrelsen hade sitt säte. Men även under tiden, då landshöv- dingen för utövande av sitt ämbete vistades å residensorten, vore han i regel så upptagen av överläggningar eller studier i frågor, som berörde länets allmänna utveckling eller eljest vore av särskild betydelse, att han endast i begränsad om- fattning kunde ägna sig åt det mera ämbetsmässiga detaljarbetet inom länssty— relsen. Möjligheten att fullgöra de chefen för ett centralt ämbetsverk åliggande uppgifter bleve för landshövdingen synnerligen begränsad. Tillsynen över det löpande arbetet och ansvaret för arbetets behöriga gång komme på grund härav att åvila avdelningscheferna. Dessa hade i följd härav, var för sin avdelning, blivit det sammanhållande momentet. Med dem hade övriga föredragande i prin- cipiella spörsmål kunnat samråda. Deras yttrande torde landshövdingen i många fall ha inhämtat även då fråga varit om ärende, som tillhört annan föredragande.

Den ställning, länsassessorerna i länsstyrelserna intoge, sammanfölle delvis med föredragandenas i de centrala ämbetsverken. Länsassessorerna hade sålunda till åliggande att självständigt på eget ansvar bereda, föredraga och till expedition befordra länsstyrelsernas beslut och utslag i vissa grupper av mål och ärenden, enligt indelning och plan, som fastställdes av Kungl. Maj:t. Därjämte hade de emellertid enligt instruktionen att biträda sina respektive avdelningschefer vid övriga göromål. Sistnämnda äliggande inginge dock ej till någon väsentlig del i. deras arbete, på grund varav de huvudsakligen hade att ägna sig åt handlägg- ningen av de grupper av ärenden, som av dem självständigt föredrogos. Samma ställning tillkomme i huvudsak övriga föredragande. Föredragandena hade dock icke såsom byråchefer i vissa verk haft självständig beslutanderätt. I avseende å ärendenas behandling kunde det sägas, att länsassessorerna och föredragandena av lägre grad, var inom sitt område, hade att fullgöra uppgifter, som i väsentliga delar liknade avdelningschefernas. Detta hade medfört, att arbetet inom läns- styrelsernas båda huvudavdelningar, särskilt inom landskansliet, faktiskt kommit att fördelas å ett flertal underavdelningar eller sektioner, vilka företedde viss likhet med de centrala ämbetsverkens byråer.

Endast undantagsvis hade emellertid en sådan uppdelning i underavdelningar skett att under föredragande tjänstgörande personal varit indelad till tjänstgöring under viss föredragande. Gemensam för avdelningschefen och övriga föredragande vore i regel all underordnad personal med juridisk utbildning ävensom skriv- och kontorsbiträden samt i viss omfattning även övrig personal. Enär avdelnings- chefen hade att bestämma ifrågavarande personals arbetsuppgifter, hade möjlig- het funnits att på ett smidigt sätt ordna arbetet, som ofta vore av växlande om- fattning å olika detaljer, så att arbetskraft kunnat sättas in där den för tillfället bäst varit behövlig. Uppenbart vore att en stor gemensam avdelning måste giva

• Sida 70
•  Original

rum för större rörlighet i avseende å arbetsfördelningen än en indelning i smärre byråer. En dylik indelning komme otvivelaktigt att medföra behov av ökat per- sonalantal och lokalutrymme och därmed högre kostnader. En byråindelning skulle dessutom lätt kunna medföra, att de olika byråerna bleve i olika grad be- tungade. överhuvud finge det betraktas som särskilt svårt för att icke säga omöj- ligt att, huru än en byråindelning anordnades, med jämnhet fördela arbetet på olika byråer.

Inom de centrala ämbetsverken skedde, som nyss berörts, byråindelningen på det sätt, att ärenden av relativt enhetlig beskaffenhet tilldelades en byrå. På grund av att under länsstyrelsernas handläggning komme ärenden inom de flesta av förvaltningslivets olika grenar, hade föredragandena i allmänhet att handlägga ärenden av mycket olikartad beskaffenhet.

Bland de större ärendegrupperna å landskanslierna nämnde 1935 års ut- redning motorfordonsärendena samt fattigvårds- och barnavårdsärendena. Emellertid hade en undersökning av arbetsstyrkan för handläggning av dessa arbetsdetaljer givit vid handen, att dessa ärenden allenast vid tre, högst fyra länsstyrelser vore av den omfattning, att arbetet skulle kunna Organiseras som en byrå. Arbetet å motorfordonsdetaljen, som fordrade re- lativt stor underordnad personal, vore av den beskaffenhet, att biträde åt föredraganden av juridiskt utbildad arbetskraft endast undantagsvis er- fordrades, på grund varav vid ledighet eller förfall för föredraganden såsom vikarie för denne, i händelse av byråindelning, måste anlitas utom byrån tjänstgörande befattningshavare. Liknande förhållanden rådde på lands- kontoren beträffande taxeringsärendena, uppbördsväsendet samt anordnings- och bokföringsväsendet. Härefter anförde 1935 års utredning följande. Indelning av länsstyrelserna i byråer efter de angivna större arbetsuppgifterna vore således i allmänhet icke genomförbar. Sammanslagning av flera arbets- detaljer skulle därför bli nödvändig. Därjämte skulle det bli nödvändigt att med- dela föreskrift om till vilken eller vilka byråer alla övriga till länsstyrelsernas handläggning hörande ärenden skulle höra. Svårighet skulle alltid uppstå att så sammanföra arbetsuppgifterna, att full sysselsättning städse skulle kunna beredas all å byrån tjänstgörande personal.

Sammanförande av särskilda arbetsdetaljer till en byrå skulle med hänsyn till länsstyrelsernas växlande arbetsbörda och speciella ortsförhållanden bli olika för de särskilda länsstyrelserna. Anledning funnes att antaga, att byråindelning skulle medföra, att tjänstemännen bleve insatta allenast i den arbetsuppgift, som ålåge byrån. Då befordran av tjänstemännen ofta skedde icke inom vederbörande läns- styrelse utan genom förflyttning till annan länsstyrelse, måste uppenbarligen av länsstyrelsernas tjänstemän fordras en ingående fackkunskap på vitt skilda om- råden och förmåga att behärska de mest olikartade uppgifter. Byråindelning gåve icke samma möjlighet till allsidig utbildning av tjänstemännen som den bestående organisationsformen. Gällande arbetsform för länsstyrelserna gåve även större möjlighet att uppdela arbetet efter vederbörande tjänstemäns läggning, vilket torde medföra bättre arbetsresultat än en sträng byråindelning. —— _ _—

På grund av angivna förhållanden funne utredningen övervägande skäl tala mot införande av byråsystem vid länsstyrelserna. Detta borde dock naturligtvis icke utesluta, att det befintliga sektionssystemet vidare utbildades, särskilt vid

• Sida 71
•  Original

de större länsstyrelserna, så att varje föredragande, så långt görligt vore, finge särskild personal till sin disposition, särskilda diarier, koncept m. m. Därigenom att avdelningschefen hade tillsyn över arbetet inom hela avdelningen och bestäm- manderätten över personalen å avdelningen, behövde de olägenheter, som byrå- indelningen ansåges kunna medföra, ej uppstå.

Vissa av de skäl, som anförts emot införande av byråsystemet vid länsstyrel- serna, kunde möjligen anses tala för upphävande av indelningen av länsstyrel- serna i landskansli och landskontor. De särskilda avdelningarnas arbetsuppgifter vore emellertid och skulle enligt utredningens förslag alltjämt bli av så väsens- skild art, att avdelningarna, vilka i detta avseende syntes kunna jämställas med byråer inom ett centralt ämbetsverk, borde lyda under var sin chef.

I propositionen nr 178 till 1937 års riksdag angående anslag till länssty- relserna för budgetåret 1937/38 anförde chefen för socialdepartementet i förevarande avseenden i huvudsak följande.

. Den dåvarande ordningen (enligt 1917 års organisation) byggde på en stelt ut- formad arbetsfördelning. Det läge i sakens natur, att den avsevärda arbetsökning, som inträtt, sedan denna organisation tillkom, framtvingat ändrade dispositioner. Det gällde därför att söka uppnå en anpassning av organisationen efter de fak- tiska förhållandena. Därvid syntes det utan vidare klart, att det läge helt utan- för möjligheternas omräde att i detalj fastställa en enhetlig ordning, som skulle kunna med samma fördel tillämpas i alla länsstyrelser, större och mindre, och under alla delar av året, oberoende av växlingarna i arbetsbelastningen. Ett huvudvillkor för att organisationen skulle visa sig hållbar, låge däri, att man i görligaste mån undveke att binda vissa arbetsuppgifter till viss tjänst. Arbetsbördan ensam borde för fördelningen bli bestämmande. Den växlade väsent— ligt såväl de olika länsstyrelserna emellan som inom en och samma länsstyrelse under olika årstider. Från denna utgångspunkt hade departementschefen kommit till den uppfattningen, att det borde ankomma på länsstyrelsen själv att fördela arbetet mellan olika befattningshavare. Den enda grundsats, som vid sagda för- delning borde bestämt upprätthållas, vore att de svårare och viktigare ärendena skulle handläggas av de mest kvalificerade arbetskrafterna och att även i övrigt vid ärendenas fördelning å vederbörande befattningshavare hänsyn toges till dessas kvalifikationer.

Statsutskottet förklarade i sitt utlåtande (nr 162) i anledning av sagda proposition, att de riktlinjer för omorganisationen, som av departements- chefen uppdragits, icke givit utskottet anledning till erinran. Då emellertid åtgärderna i fråga till övervägande delen vore av administrativ natur, hade utskottet ansett sig salma anledning att upptaga dem till utförligare gransk— ning. Utskottet hade endast velat framhålla angelägenheten av att vid organisationens genomförande tillsåges, att alla berättigade intressen av snabb och säker handläggning av förekommande ärenden tillgodosåges samt att allmänhetens förtroende och tillit för länsstyrelserna vidmakthölles.

Riksdagen (skrivelse 389/1937) beslöt i denna del i överensstämmelse med utskottets utlåtande.

• Sida 72
•  Original

III. UTREDNINGEN

Inledning. Till stor del äro de olägenheter, som från tid till annan på- kallat översyn av länsstyrelseorganisationen, av samma slag som de, vilka i allmänhet med olika mellanrum bli aktuella i fråga om allmänna organ. Den ständigt fortgående ökningen av arbetsmängden, till en del beroende på tillväxt av antalet ärenden av förut vanligt slag och till en del hänförlig till samhällslivets utveckling och den statliga verksamhetens utvidgning till nya områden, föder successivt behov av mera arbetskraft.

Liksom det för en sund utveckling av den statliga organisationen över huvud är nödvändigt att låta den ständigt om ock i växlande takt fort- gående ansvällningen därav löpa jämsides med en successiv överflyttning av uppgifter från högre till lägre och från centrala till lokala organ, är del inom ett organ naturligt att lägre befattningshavare i växande omfattning få övertaga detaljuppgifter, som förut varit förbehållna mer kvalificerade krafter. En decentralisering, vare sig den sker mellan olika organ eller inom ett organ, möjliggöres bland annat av att allteftersom nya arbetsuppgifter bli gamla och en stadgad praxis utvecklar sig, mogna uppgifterna mer och mer för behandling inom lägre instanser. I regel behöver en sådan de- centralisering icke innebära ökat personalbehov för det organ eller inom den personalkategori, som sålunda får beslutanderätt överlåten på sig. Vad som sker är oftast det, att ett underordnat organ eller en lägre befattningshavare, som tidigare endast yttrat sig i eller berett ett visst slag av ärenden, så småningom också får rätt att mer eller mindre självständigt besluta däri.

Även om det ligger i sakens natur, att en dylik decentralisering måste vara en ständigt pågående process, påverkas denna dock alltid i de enskilda fallen av många särskilda faktorer, såsom de underlydande organens kom— petens och lämpligheten av deras organisation, de lägre befattningshavar- nas kvalifikationer eller den ändamålsenligaste fördelningen av arbets- bördan. ] stort sett måste alltid kompetens, organisation och kvalifikationer avvägas med hänsyn till de aktuella uppgifterna och de organisatoriska an- ordningarna släpa därför i regel efter i utvecklingen.

Då arbetsuppgifterna inom ett organ genom decentralisering eller eljest ökas i vidare mån än som ovan antytts, kunna de kanske till någon tid be- mästras genom omfördelningar, men då och då måste också ny arbetskraft anställas. Utvecklingen kan emellertid stundom leda därhän, att dylika en- skilda åtgärder icke längre förslå, så mycket mer som varje åtgärd oftast vidtagits utan att dess inverkan på organisationsproblemet i stort kunnat bedömas. I sådana lägen blir i regel nödvändigt att ompröva organets funk- tionssätt och verksamhetens organisation i stort. Oftast har väl resultatet av övervägandena i en sådan situation blivit en uppdelning av verksamheten och tillskapandet av ett eller flera nya organ. Så har exempelvis skett genom

• Sida 73
•  Original

inrättandet av veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen m. fl. verk. Men exempel saknas icke på sammanslagning av förut fristående verk, t. ex. vid bildandet av skolöverstyrelsen, fortil'ikationsförvaltningen och den nuvarande lant— bruksstyrelsen, ehuruväl behovet av sammanslagningar då kanske icke främst aktualiserats av organisationssvårigheter inom de enskilda verken.

Länsstyrelseorganisationens utveckling har som naturligt är i sina grund-— drag följt de sålunda antydda huvudlinjerna. Den allmänna översyn över länsstyrelseorganisationen, som företogs dels i samband med fögderirefor- men år 1917 och dels är 1937, byggde i stort sett på en decentralisering inom verket, i det att föredragningsuppgifter överflyttades från avdelnings- cheferna till lägre befattningshavare. I uppdraget till 1935 års länsstyrelse-» utredning, vars förslag låg till grund för 1937 års förändringar i organisa- tionen, ingick emellertid även att undersöka om icke vissa arbetsuppgifter kunde avlyftas från länsstyrelserna och handläggas av underordnade organ såsom magistrater, stadsstyrelser och landsfiskaler. Vissa härav föranledda förslag genomfördes också.

Även om reformerna 1917 och 1937 medförde beaktansvärda förändringar- och förbättringar i samband med en inre decentralisering, inneburo de dock icke — i viss mån till skillnad från senare partiella reformer i samband med t. ex. inrättande av försvarsavdelning, taxeringsavdelning m. m. — någon förändring av själva organisationstypen. Vardera av länsstyrelsens, avdelningar, landskansliet och landskontoret, är fortfarande i princip upp- byggd såsom en enda byrå med landssekreteraren respektive landskamre— raren som chef och främste föredragande.

Medan totala antalet tjänstemän vid länsstyrelserna år 1918 utgjorde 417 ordinarie befattningshavare (därav 12 lanträntmästare på övergångs- stat) ävensom 130 ständiga extra länsnotarier, länsbokhållare, landskans- lister och landskontorister samt uppskattningsvis ca 200 ständiga extra tjänstemän i lägre grad, eller tillhopa ca 750, hade antalet 1936 stigit till 470 ordinarie, 283 extra ordinarie och 257 extra tjänstemän eller tillhopa 1 010, vartill kom ett mindre antal mera tillfälliga biträden. Budgetåret 1949/50 bestod personalen av 949 ordinarie och 1 660 icke-ordinarie eller tillhopa 2 609 befattningshavare, däri inberäknat 169 tillfälliga biträden å fo]kbokföringsavdelningarna. Därtill kommer den särskilt för krisuppgifter— eller eljest tillfälligt anställda personalen.

Den stora personalökningen under de sista 15 åren har i någon mån varit en följd av en successivt fortgående stegring av antalet ärenden inom de tidigare verksamhetsområdena, men till övervägande del har personal-w ökningen betingats av vissa nya eller förändrade arbetsuppgifter. På lands—v kansliet har sålunda tillkommit försvarsavdelningen för civilförsvaret och därmed sammanhängande uppgifter ävensom barnavårdsassistenten. Från att tidigare ha varit mindre än landskansliet har nu landskontoret blivit i genomsnitt nära dubbelt så stort som landskansliet. Anledningen härtill.:

• Sida 74
•  Original

har varit taxeringsreformen 1943, varigenom den särskilda taxeringsavdel- ningen tillkom inom landskontoret, samt uppbörds- och folkbokförings- reformerna 1945, vilka medförde inrättande av den särskilda avdelningen för sistnämnda båda ändamål. Bland uppgifter, som genom förändringar i arten blivit mer maktpåliggande utan att därför några organisatoriska åt- gärder ännu vidtagits, kan för landskansliets del nämnas bebyggelseplane- ringen, vilken genom 1947 års byggnadslagstiftning i hög grad ökat i bety- delse och omfattning icke minst såvitt angår de på länsstyrelsen ankom- mande arbetsuppgifterna.

Länsstyrelsens föredragande tjänstemän ha intill senaste tid uteslutande varit jurister, om man bortser från att domänintendenten en tid hade vissa föredragningsuppgifter. Numera kunna emellertid även en del befattnings- havare, vilka icke behöva vara lagfarna, i speciella frågor vara föredragande, t. ex. vägdirektör, civilförsvarsdirektör, civilekonomer på taxeringsavdel- ningen samt i begränsad omfattning landskanslister och landskontorister. Oaktat länsstyrelsens uppgifter blivit flera och delvis skiftat karaktär i samband med den allmänna utvidgningen av den statliga verksamheten, har länsstyrelsens personalorganisation endast i ringa mån anpassats efter det förändrade läget. Den mera spontana och aktiva verksamhet, som nu- mera på många områden är den primära, har delvis med hänsyn härtill i flera fall kommit att läggas på speciella från länsstyrelsen mer eller mindre fristående befattningshavare (experter), vilka på länsstyrelsens uppdrag eller eljest på dess vägnar utövat denna verksamhet. Den verksamhet, som fullföljs av framför allt vissa av dessa experter, har sålunda kommit att framstå som en från länsstyrelsen mer eller mindre avskild verksamhet, till vilken länsstyrelsen endast i vissa fall och oftast på ett senare stadium tager ställning.

Länsstyrelsens sålunda angivna allmänna karaktär liksom också själva organisationsformen har vidare gjort, att ett flertal nya statliga uppgifter i länsinstansen, som fordrat en från länsstyrelsen avvikande organisations- form eller vilka till huvudsaklig del krävt annan sakkunskap än den juri- diska, lagts på nybildade, från länsstyrelsen fristående organ. Väl ha dylika överväganden knappast genomgående redovisats vid tillskapandet av dessa organ, men det är enligt utredningens mening uppenbart, att de om ock i växlande grad haft sin givna betydelse. I vissa sammanhang ha de direkt anförts, såsom exempelvis i den proposition med förslag till vanartslag, som förelades 1931 års riksdag samt i socialvårdskommitténs betänkande an- gående socialvårdens organisation m. m. (SOU 1942: 56). Beträffande de där redovisade övervägandena hänvisas till redogörelser i andra samman- hang (sid. 104 och 311 ff.).

Olägenheterna med det nuvarande systemet synas i huvudsak yttra sig dels däri, att en enhetlig ledning av verksamheten blir allt svårare att genomföra, dels ock däri att organisationsformen som sådan har visat sig

• Sida 75
•  Original

i viss mån hinderlig för en tillräcklig aktivisering och utåtriktning av för- valtningsverksamheten, som påkallas avde förändrade förhållandena.

Ansvällningen av arbetsuppgifterna och den därmed följande ökningen av personalen har medfört växande svårigheter för länsstyrelsens ledning att samordna arbetet och bevara kontinuiteten. Liksom beträffande sam- ordningen inom länsförvaltningen i stort gäller i fråga om samordningen av det inre länsstyrelsearbetet att landshövdingen ytterst är den ende, på vilken såväl ansvaret för samordningen som de formella befogenheterna att övervaka densamma vilar. Att han i praktiken ofta har svårt att i till- räcklig grad utöva en verkligt samordnande verksamhet har förut fram- hållits. Den överblick över och ledning av länsstyrelsens dagliga verksam— het i alla detaljer, som landshövdingen tidigare kunde ha, är icke längre möjlig. Å ena sidan är länsstyrelsens verksamhet för mångskiftande och omfattande, och å andra sidan har landshövdingen även utanför länssty- relsen alltför många och viktiga uppgifter.

Men denna länsstyrelsens mångförgrenade verksamhet kräver i och för sig själv en samordnande och ledande kraft. Det är därför nödvändigt, om man över huvud vill ernå full effektivitet såväl i länsförvaltningen i stort som inom länsstyrelsen, att se till att en verklig samordning och ledning av verksamheten i de stora linjerna ånyo blir möjlig. Förutsättningen här- för är först och främst att man skapar möjligheter för landshövdingen att hålla sig underrättad om alla viktigare ärenden och tilldragelser utan att själv behöva i tillnärmelsevis den omfattning, som nu sker, syssla med en- skilda detaljärenden. Emellertid torde särskilt i de större länen icke ens dylika åtgärder förslå för att möjliggöra en fullgod ledning av den totala verksamheten. På något längre sikt torde man också få se till att lands- hövdingen beredes möjlighet att på kvalificerade medhjälpare överlåta att å hans vägnar och enligt hans direktiv leda verksamheten på vissa områden. En dylik rätt för landshövdingen att i vidgad omfattning delegera vissa uppgifter får emellertid icke undanskymma vikten av att landshövdingen ständigt bibehåller ledningen i stort av länets angelägenheter. Med den av utredningen föreslagna utvidgningen av länsstyrelsens befogenheter fram- står det som än mera oundgängligt att landshövdingens huvudsakliga in- satser ägnas åt att leda länsstyrelsens verksamhet.

I den mera allmänna verksamhet —— mer eller mindre vid sidan av de vanliga länsstyrelseuppgifterna _ som landshövdingen enligt gammal hävd har att fullgöra och som icke är knuten till något särskilt organ, biträdes landshövdingen icke av eller har som ersättare någon högre kvalificerad befattningshavare. Väl kan landshövdingen i viss män för detta ändamål utnyttja tjänstemännen hos såväl länsstyrelsen som de andra länsorganen, men det biträde landshövdingen där kan påräkna inskränkes i vart fall till det snävare område, som varje sådant organ representerar.

Vad länsstyrelsen beträffar gäller väl att även om dessa allmänna upp-

• Sida 76
•  Original

gifter till stor del falla in under länsstyrelsens allmänna skyldighet att giva noggrann akt på länets tillstånd och behov samt i allt söka främja länets utveckling och dess befolknings bästa, torde uppgifterna många. gånger till sin natur framstå som mer eller mindre skilda från de vanliga länsstyrelseuppgifterna. På grund härav och till följd av den på samtliga länsstyrelsetjänstemän vilande stora mängden av detaljärenden har det ofta icke varit möjligt att i tillräcklig omfattning inkoppla länsstyrelsetjänste- männen, enkannerligen avdelningscheferna, på dylika uppgifter. Om man kan skapa de organisatoriska förutsättningarna för att begreppen lands- hövding och länsstyrelse i detta avseende åter skola sammanfalla, torde effektiviteten i länsförvaltningen kunna höjas avsevärt. Främst måste detta innebära att landshövdingens verksamhet skall kunna bedrivas fullt ratio- nellt.

Länsstyrelsens audelningschefer ha alltintill senaste tid i huvudsak jäm— ställts med byråchefer i allmänhet. Från början ensamma föredragande var på sin avdelning ha de med den fortskridande utökningen av uppgif— terna och den därmed följande expansionen beträffande föredragandeper- sonalen kommit att intaga platsen som den främste av föredragandena. På landskontoret har dock utvecklingen, som ovan antytts, medfört att lands- kamreraren fått en något starkare betonad chefsställning. På båda avdel- ningscheferna ha vilat och vilar fortfarande instruktionsmässigt ansvaret för arbetets behöriga gång på avdelningen i stort. Gemenligen torde i fråga om byråchefer i denna skyldighet inläggas en plikt för chefen att i stort sett följa de olika ärendenas gäng och hålla en samlad överblick över hela verksamheten.

Denna uppgift torde emellertid avdelningscheferna sedan länge ha kun— nat fylla endast i ganska begränsad omfattning. Det torde sålunda vara regel att avdelningscheferna — även efter ändringen år 1947 av 28 & lands— hövdinginstruktionen (se sid. 61) — allenast ha den mera sporadiska kontakt med stora och betydelsefulla ärendegrupper, som består däri, att de vid landshövdingens frånvaro ha att fatta beslut i dylika ärenden. Vad detta betyder, då också föredragandena ofta växla, kan lätt inses. Det är omöjligt att bevara kontinuiteten och praxis blir lätt osäker och vacklande.

Redan 1935 års länsstyrelseutredning framhöll att, sedan föredragnings- skyldighet ålagts länsassessorer eller andra lägre föredragande beträffande , ett flertal grupper av ärenden, anledning icke funnits för vederbörande avdelningschef att deltaga i handläggningen av de ärenden, som undantagits från hans föredragningsskyldighet. Det synes uppenbart att bakom ett så- dant uttalande ligger uppfattningen, att avdelningschefens främsta uppgift var föredragningen och följaktligen endast i andra hand att utöva en byrå- chefs allmänna uppgifter med avseende å ärendena på avdelningen. Det måste emellertid också hållas i minnet att utöver dessa uppgifter länssty— . relsens avdelningschefer skolat fungera som personalchefer i långt vid—

• Sida 77
•  Original

sträcktare mening än vad som i regel är fallet med en byråchef. Och per- sonalchefsuppgifterna ha genom den gradvisa ökningen av personal —— som bland annat skett för att lätta avdelningschefernas arbetsbörda _ blivit i motsvarande män utvidgade.

Trots denna avdelningschefernas ställning och deras befogenheter torde det emellertid vara ett faktum att man i många sammanhang ställer stora anspråk på dem just i fråga om den ledande och samordnande verksam- heten. Icke minst tager sig detta uttryck i att avdelningscheferna såväl vid förfall för landshövdingen som i fråga om vissa ärendegrupper även eljest ha att i landshövdingens ställe fatta beslut. Ett uttryck för den rådande uppfattningen om den ställning, som avdelningscheferna böra intaga, torde sålunda riksdagens ställningstagande till frågan om landssekreterarens med- verkan vid vägdirektörens föredragning i länsstyrelsen vara. Beträffande detta torde få hänvisas till kapitlet om vägväsendet (sid. 255).

Även om en enhetligare ledning genom en partiell reform inom den be- stående organisationsformen skulle kunna skapas, torde detta dock vara förenat med vissa svårigheter. Men betänkligare är, att denna organisations- form visat sig olämplig med hänsyn till fordringarna på en aktiv förvalt— ningsverksamhet. En följd härav har, som ovan antytts, blivit att åtskil- liga uppgifter kommit att anförtros andra länsorgan, vilkas organisation kunnat lämpas efter dessa fordringar. Det gäller därför att finna en orga- nisationsform för länsstyrelsen, som ger bättre möjlighet att fullgöra de aktiva förvaltningsuppgifterna.

Det utmärkande för länsstyrelsens nuvarande organisationsform torde väl i korthet kunna sägas vara att det inre länsstyrelsearbetet i princip är uppdelat på befattningshavarna icke med hänsyn till ärendenas inre sam- hörighet utan efter deras svårighetsgrad (jfr departementschefens ovan sid. 65 refererade uttalande). Denna princip för arbetsfördelningen har uppen- barligen sin historiskt betingade bakgrund i det förhållandet att de flesta hittills företagna organisationsförändringar haft till yttersta syfte att av- lasta vissa uppgifter från avdelningscheferna. Dessa uppgifter ha då an- förtrotts andra befattningshavare, vilka utrustats med samma befogenheter med avseende på ifrågavarande ärendegrupper, som eljest tillkommit av- delningscheferna, dock utan att man samtidigt sökt tillgodose det genom föredragningens uppdelning uppkomna behovet av samordning. Denna har till största delen kommit att vila på landshövdingen ensam. På grund av befattningshavarnas, särskilt föredragandenas, inbördes ställning _— i regel en i vardera av fyra eller fem lönegrader —— samt gällande vikariatsystem med den stegvisa uppryckningen komma de lägre föredragandena stundom att allenast under en begränsad del av året handlägga de ärenden, som egentligen tillkomma dem, och de olika ärendegrupperna att bli handlagda av än den ene än den andre. Ett sådant system måste tydligtvis i längden

• Sida 78
•  Original

bli menligt för kontinuiteten i ärendenas handläggning ävensom för sam— ordningen.

Av de i föregående stycke anförda förhållandena beträffande föredrag— ningen har också följt bl. a. att ofta icke tillräcklig tillsyn och ledning kunnat bestås nytillkomna föredragande. Detta har icke saknat betydelse ur bland annat rättssäkerhetssynpunkt. Det kan här vara på sin plats att erinra om vad professorn N. Herlitz i ett av honom i egenskap av särskilt tillkallad sakkunnig avgivet betänkande angående förvaltningsförfarandet (SOU 1946:69) anförde angående länsstyrelserna såsom besvärsmyndig- heter.

Kärnan i besvärsmyndigheterna måste alltid utgöras av ämbets- och tjänstemän. Med avseende på dessa syntes fyra omständigheter vara av betydelse ur de syn— punkter som bestämde Herlitz utredning. Det borde för det första, allt efter målens beskaffenhet, vara sörjt för att tillräckligt många personer deltaga i deras be— handling. För det andra borde den juridiska förfarenheten vara i tillräcklig mån företrädd. För det tredje vore det ur rättssäkerhetssynpunkt av stort värde, att de ämbets- och tjänstemän som hade att handlägga besvärsmål ägde den själv- ständighet som följer med oavsättligheten. I varje fall borde det, för det fjärde, sörjas för erforderlig kontinuitet i den administrativa rättsskipningen. Denna kunde äventyras t. ex. genom täta växlingar i de tjänster, på vilka besvärspröv- ningen ankomme, och genom att besvärsprövningen i allt för hög grad bleve en — måhända mindre uppmärksammad — bisyssla vid sidan av andra sysslor. Med styrka borde emellertid betonas, att antydda synpunkter icke ensamma kunde fälla utslaget. Extremt tillämpade skulle de leda till att all besvärsprövning kon— centrerades hos organ av förvaltningsdomstolens typ; med en sådan utveckling äventyrade man emellertid det för förvaltningsrättsskipningens anordning Väsent- liga strävandet att bibehålla en viss kontakt med förvaltningen.

Skärskådade man besvärsmyndigheterna ur nu antydda synpunkter, föranled— des inga reflexioner beträffande de egentliga förvaltningsdomstolarna -— rege— ringsrätten, kammarrätten, försäkringsrådet, patentverkets besvärsavdelning, hy— resrådet — och icke heller beträffande de centrala verk som fungerade som besvärsmyndigheter. Vad de sistnämnda anginge borde särskilt framhållas. att de i regel vore kollegialt organiserade, när de hade att avgöra besvärsniål. Med oav- sättligheten vore det emellertid mångenstädes illa beställt.

Särskild uppmärksamhet påkallade emellertid länsstyrelserna. De vore icke längre vad de fordom varit. Landshövdingen vore oftast icke jurist. Och den väl— diga anhopningen av göromål hade framtvungit allt enklare former för besvärs— målens handläggning. Föredragningen ankomme numera sällan, såsom förr, på landssekreterare eller landskamrerare utan merendels på lägre tjänstemän. Be— sluten fattades väl ibland av landshövdingen, men ofta antingen av landssekrete- rare och landskamrerare, eller av en lägre föredragande och hans avdelningschef (eller eventuellt annan befattningshavare) eller av »föredraganden» ensam. Denna sistnämnda form _ införd 1937 —— vore den mest anmärkningsvärda; den inne- bure bland annat att jämförelsevis unga och oerfarna tjänstemän ensamma kunde få avgöra vissa stundom icke alldeles obetydliga besvärsmål. Det vore överhuvud taget icke tillfredsställande, att det juridiska elementet stundom vore alltför svagt företrätt eller att avgörandet (formellt eller i varje fall reellt) ofta ankomme på personer med alltför ringa erfarenhet och auktoritet. Det vore också uppenbart att

• Sida 79
•  Original

den rådande ordningen medförde en äventyrlig splittring med risk för bristande sammanhang och följdriktighet.

Även om länsstyrelseutredningen icke till fullo delar de sålunda fram— förda betänkligheterna är det dock uppenbart att med nuvarande organisa- tion en icke obetydlig splittring med risk för bristande följdriktighet före— ligger. Enligt utredningens mening sammanhänger detta kanske främst med att varken landshövdingen eller avdelningschefen med gällande ordning har möjlighet att ägna den tid och omsorg åt varje del av verksamheten, som med hänsyn till dess natur är önskvärt.

I detta sammanhang må också framhållas, att inrättandet av arbets- detaljerna (se sid. 60) väl innebar en rationalisering och medförde vissa möjligheter till koncentrering och differentiering av arbetsuppgifterna på landskanslist- och landskontorist- samt biträdesplanet. Men genom att var och en av arbetsdetaljerna endast i vissa fall underställts en enda före— dragande, kan en enhetlig ledning ofta icke åstadkommas. Till belysning av svårigheterna härvidlag må följande schema över ärendenas fördelning på arbetsdetaljer och föredragande vid ett visst landskansli tjäna.

FÖREDRAGANDE A Handels— ARBETS- Försvurs- FGS'IQ' Yfkei' Väg- Tron k- Sociala Ekonomi- Allm. och Puss- DETAU ärenden hels- masslg- ärenden ärenden ärenden ärenden _. brev- f'o'ren-- ärenden ärenden biltrafik crenden regim,.

Anm. Varje linje representerar ett eller flera (högst fem) slag av ärenden.

Vissa synpunkter på organisationen av länsstyrelsen och särskilt dess led- ning. Bland annat i avsikt att underlätta för landshövdingarna att befordra samordningen och kontinuiteten samt verka för rationalisering föreslår utredningen att vissa fristående länsorgan skola inordnas i länsstyrelsen. Härigenom blir det möjligt att under landshövdingen lägga ett särskilt an- svar för den inre samordningen och kontinuiteten på kvalificerade befatt- ningshavare.

Behovet av befattningshavare med dylika uppgifter har emellertid som förut antytts framträtt redan inom den bestående länsstyrelseorganisatio- nen. På två av de största länsstyrelserna —— i Stockholms och Malmöhus län —— har utvecklingen framtvingat en provisorisk lösning på så sätt, att

• Sida 80
•  Original

'»en biträdande landssekreterare förordnats med uppgift att efter länsstyrel- sens bestämmande handlägga vissa på landssekreteraren eljest ankom- mande ärenden. Enligt vad utredningen inhämtat har denna anordning visat sig fylla ett påtagligt behov. Därigenom har icke blott beretts större möjlig- heter för den ordinarie landssekreteraren att få översikt över verksamheten och därmed att mera ägna sig åt de egentliga chefsuppgifterna. Den lättnad som på så sätt kunnat beredas landshövdingen med avseende på skyldig- heten att mottaga föredragning i detaljärenden, vilken uppgift i större om- fattning överflyttats till landssekreterarna, torde också ha inneburit att landshövdingen med uppoffrande av mindre tid kunnat hålla sig bättre underrättad om verksamheten på olika områden.

Såsom av det föregående torde framgå hänför sig behovet av kvalificerat biträde åt landshövdingen till två olika slag av uppgifter. För att taga en jämförelse från den centrala förvaltningen kan man tala om dels expedi- tionschefsuppgifter, d. v. s. främst tillsyn över kontinuitet och samordning i verksamheten samt beslutens författningsenlighet ävensom över göro- målens behöriga gång (personalchefsuppgifter), och dels överdirektörsupp- gifter, d. v. s. uppgifter av mera självständig, ledande karaktär. Det torde svårligen kunna förnekas att länsstyrelserna i gemen med hänsyn till omfattningen av göromålen böra förses med befattningshavare med dylika uppgifter. Att de nuvarande avdelningschefsbefattningarna höra om- bildas i överensstämmelse därmed förefaller naturligt, även om givetvis också andra möjligheter kunna diskuteras.

Innan definitiv ställning tages till denna fråga, torde emellertid spörs- målet om bibehållandet av den historiskt betingade uppdelningen av läns- styrelsen i Iandskansli och landskontor böra övervägas. Särskilt under 1930- talet minskades landskontorens arbetsbelastning genom överflyttning av vissa arbetsuppgifter till andra organ. På sina håll vidtog man då den åt- gärden att överföra en del ärendegrupper från landskansli till landskontor för att utjämna skillnaden i arbetsmängden. Läget i detta avseende är emellertid nu ett helt annat. Särskilt de nya och utökade uppgifterna på skatteväsendets område ha medfört en betydande ansvällning av landskon- toren och en konsolidering av deras ställning. Även folkbokförings- och uppbördsreformerna ha tillfört landskontoren betydande uppgifter.

I och för sig äro dessa uppgifter tillsammantagna troligen i allmänhet av den storleksordning, att de skulle kunna utgöra tillräckligt underlag för ett självständigt verk i länsinstansen. Som ytterligare skäl för utbrytande av dessa uppgifter från länsstyrelsen skulle kunna anföras att landshövdingen reellt och i vissa avseenden även formellt icke har stora möjligheter att del- taga i dessa ärenden eller i nämnvärd mån kan utöva inflytande på deras behandling. Å andra sidan skulle inrättande av ett dylikt nytt verk i läns- instansen strida mot de principer, som utredningen anser böra vara bärande vid den statliga länsförvaltningens utformning. Exempelvis skulle tillkoms-

• Sida 81
•  Original

ten av ett sådant verk medföra en ofrånkomlig splittring av den kamerala verksamheten, av vilken bl. a. hela den med skatteväsendet samman- hängande skulle ankomma på det nya verket, medan en ganska avsevärd del av återstoden skulle kvarstanna inom länsstyrelsen. Den nuvarande relativt smidiga personaldispositionen för prövningsnämndsarbetet samt för uppbördsorganisationen skulle försvåras, och det torde för övrigt vara osäkert om arbetsuppgifterna för ett sådant verks chef skulle bli tillräck- ligt stora.

Under alla omständigheter lärer en omorganisation i länsinstansen efter dessa linjer draga ökade kostnader och kräva mera personal än den nu— varande ordningen. Då tillskapandet av ett nytt verk knappast heller kan antagas i och för sig medföra ökad effektivitet, har utredningen icke funnit skäl att gå närmare in på denna fråga.

Vid sådant förhållande återstår att undersöka om den nuvarande upp- delningen på landskansli och landskontor kan anses vara rationell och höra bibehållas eller om den bör ersättas med en annan indelning.

Landskontorets nuvarande uppgifter hänföra sig i huvudsak till de eko— nomiska delarna av statsförvaltningen eller äro eljest av kameral eller där- med närbesläktad natur. Därutöver har landskontoret sedan gammalt hand- lagt frågor rörande befolknings- och fastighetsredovisningen. Landskonto- & rets arbetsuppgifter äro relativt lätta att sammanfatta under ett förhållande- vis fåtal sinsemellan ej alltför olikartade rubriker.

Medan landskontorets arbetsuppgifter, sådana de för närvarande äro utformade, sålunda synas vara tämligen lätt avgränsbara, spänna lands- ; kansliets över stora och små, från varandra många gånger vitt skilda om- råden. Det är knappast möjligt att sammanfatta dem under några tillräck- ligt klargörande rubriker. Det oaktat består som en följd av utvecklingen en tämligen klar skillnad mellan arten av de båda avdelningarnas uppgif- ter, även om talrika gränsfall finnas.

Enligt utredningens mening tala erfarenheten samt omfattningen av länsstyrelseuppgifterna för att länsstyrelsen bör arbeta på vissa tämligen självständiga avdelningar. I samband med den av utredningen föreslagna uppdelningen av länsstyrelsen i ett antal sektioner skulle väl i och för sig kunna ifrågasättas, om det ändå är lämpligt att samtidigt bibehålla en indelning i större avdelningar. Då utredningen för sin del anser en sådan uppdelning ofrånkomlig, beror detta dels på att de båda nuvarande avdel- ningarnas uppgifter sinsemellan äro så olikartade samt dels och icke minst på att den nödvändiga decentraliseringen inom verket icke kan genomföras utan att en eller flera högt kvalificerade befattningshavare få övertaga åtskilliga av landshövdingens uppgifter och på många områden utöva läns- styrelsens beslutanderätt. Att fylla dessa uppgifter beträffande hela läns- styrelsen och/samtidigt övervaka det inre arbetet samt fylla en personal- chefs funktion lärer icke vara möjligt för en befattningshavare. Att denne

• Sida 82
•  Original

också skulle kunna som ordförande i länsprövningsnämnden leda dess arbete torde icke vara tänkbart.

Att länsstyrelsen bör vara uppdelad på vissa större avdelningar står så- lunda klart för utredningen. Den tämligen homogena beskaffenheten av flertalet landskontorsärenden gör det likaså naturligt att det nuvarande landskontoret i stort sett bibehålles oförändrat. Visserligen skulle åtmins- tone i de större länen, där ärendenas mängd otvivelaktigt förorsakar vissa svårigheter för avdelningscheferna att hålla samman det hela, en uppdel— ning av landskansliet på två avdelningar kunna tänkas. Men då härigenom samordningen skulle försvåras och utredningen för sin del fäster synner- ligen stort avseende vid att icke på något sätt de nödvändiga samordnings— linjerna avskäras, vill utredningen söka anvisa andra vägar för att i till— räcklig mån avlasta avdelningscheferna vid de största länsstyrelserna fram- för allt sådana löpande göromål, där samordningsfrågan icke har aktualitet.

Med hänsyn särskilt till vad sålunda anförts har utredningen funnit att uppdelningen av länsstyrelsen på landskansli och landskontor bör bibehål— las. Ej heller föranleda de för närvarande tillämpade principerna för arbets- fördelningen mellan dessa huvudavdelningar i stort sett någon erinran. Utredningen vill dock i detta avseende förorda den ändringen att sådana ärenden, som bestå av ett ekonomiskt och ett annat, exempelvis socialt, moment icke böra handläggas på landskontoret, om den sakliga prövningen kan anses ha särskild betydelse på sådana ämnesområden, som enligt eljest gällande regler tillhöra landskansliet. Beslutet i sak träffas på landskansliet, medan själva anordningsbeslutet samt utbetalningen och bokföringen an- kommer på landskontoret (se kap. 20, IV). Å andra sidan hör till lands— kontoret icke endast hänföras i inskränkt mening kamerala angelägen- heter utan också sådana frågor av allmänt ekonomisk innebörd, som icke kunna anses ha särskilt samband med några av landskansliets arbets— uppgifter.

Utredningens ovan åberopade motivering för bibehållande av indelningen i landskansli och landskontor utgör i viss mån ett svar på frågan om hur landshövdingens behov av högre kvalificerade medarbetare bäst skall till— godoses. Visserligen är det väl tänkbart att man —— i motsvarighet till vad som skett i Finland — med bibehållande av avdelningscheferna vid i huvud- sak nuvarande uppgifter tillskapar en befattning mellan dem och lands- hövdingen, Men av många skäl synes en sådan lösning mindre tillfreds— ställande. Om än direkta kompetenskonflikter mellan en dylik befattnings- havare och landshövdingen väl icke skulle behöva befaras, blir likväl för— delningen av uppgifterna på dem båda en känslig fråga. Det måste vidare antagas att — även om en sådan »vice landshövding» ovedersägligen skulle öka möjligheterna för den yttre samordningen och verksamt kunna bidraga till intensifiering av den allmänna verksamheten _ de otvivelaktigt lika viktiga expeditionschefsuppgifterna icke skulle i samma mån kunna till-

• Sida 83
•  Original

| I | ! | | &

fredsställande fullgöras av honom utan fortfarande få ankomma på avdel- ningscheferna. För detta måste nämligen förutsättas en intim kontakt med vederbörande avdelnings dagliga inre arbete. Det är knappast möjligt att tänka sig att den ifrågasatta befattningshavaren skulle kunna upprätthålla denna kontakt beträffande såväl landskansliet som landskontoret. Vad särskilt angår landskontoret med dess i många avseenden särpräglade verk— samhet torde detta vara speciellt svårt. Ansvaret för samordning och kon- tinuitet beträffande varje avdelning skulle därför även i fortsättningen i stor omfattning behöva kvarligga hos vederbörande avdelningschef.

Bland annat av nu antydda skäl har utredningen i stället stannat för att förorda att avdelningscheferna åläggas de uppgifter och ges den ställning, som utvecklingen enligt vad förut anförts visat vara önskvärd för att bibe- hålla effektiviteten i länsförvaltningen. Detta förutsätter först och främst att avdelningscheferna i princip befrias från egen föredragningsskyldighet. Genom att avdelningscheferna på så sätt få möjlighet att mera aktivt leda arbetet och tillvarataga alla möjligheter till rationalisering och förenkling torde merbelastningen på de lägre föredragandena kunna reduceras högst avsevärt. Utredningen anser därför att en dylik åtgärd icke i och för sig behöver föranleda ökat personalbehov. Härtill bidrager också att vissa föredragningsuppgifter kunna anförtros landskanslister och landskonto— rister. Genom att denna föredragning kommer att omfatta ärenden, som dessa befattningshavare i stor utsträckning nu ha till uppgift att bereda, blir arbetsökningen för deras del mindre betydande.

Att riksdagens ovan berörda ställningstagande till frågan om landssekre- terarens medverkan vid vägdirektörens föredragning fattats i klar insikt om betydelsen av denna medverkan för bevarande av kontinuiteten framgår av utskottets utlåtande (se sid. 255). För att avdelningschefen skall sättas i stånd att utöva en verkligt samordnande verksamhet är det nödvändigt att han på samma sätt som gäller beträffande bl. a. vägärendena kan följa länsstyrelsens verksamhet på alla till respektive avdelning hörande områ- den. Utredningen avser sålunda att avdelningschefen — i syfte att främja kontinuiteten, enhetligheten och samordningen — skall deltaga i handlägg— ningen av alla ärenden, som avgöras av landshövdingen (med eller utan biträde av lekmän). Ofta bör detta innebära att avdelningschefen är när— varande vid föredragning men ej sällan kan detta förfaringssätt ersättas av förhandsgranskning med signum på förslag till beslut.

Det större ansvar, som genom dessa förändringar i avdelningschefernas uppgifter pålägges dem, gör att det blir nödvändigt att ägna största omsorg åt personvalet. Det kan därvid stundom komma att visa sig erforderligt att gå utanför landsstatens egna led för att finna lämpliga kandidater. Det torde dock rimligtvis kunna antagas att detta behöver ske endast i undan- tagsfall.

• Sida 84
•  Original

Byråsystemet som medel för bristernas avhjälpande. Genomförandet av den av utredningen föreslagna inkorporeringen i länsstyrelsen av vissa nu fristående länsorgan förutsätter i viss mån en annan organisationsform än den länsstyrelsen för närvarande har. Möjligheter måste skapas för att dessa organs nuvarande uppgifter kunna i länsstyrelsen i stort sett bilda en enhet var för sig under ledning av en för det löpande arbetet närmast ansvarig befattningshavare för varje sådant organs verksamhetsområde. En dylik koncentration och differentiering har i fråga om de nuvarande länsstyrelseuppgifterna visat sig behövlig och även i någon mån genomförts bl. a. i och med arbetsdetaljernas inrättande. En verkligt effektiv sam- ordning torde förutsätta att arbetet på varje någorlunda stort verksamhets- område ledes av en särskild befattningshavare, som å ena sidan kan hålla den högre ledningen underrättad om arbetets gång och å andra sidan kan mottaga och övervaka effektuerandet av ledningens anvisningar.

Det är uppenbart att länsstyrelsens organisationsform tillkommit och avpassats efter arbetsuppgifter, som varken till innebörd eller omfattning äro jämförbara med de länsstyrelsen nu åvilande, samt att organisations- formen ej heller är konstruerad med tillräcklig hänsyn till behovet av att på länsstyrelsen kunna lägga nya arbetsuppgifter.

Som utredningen ovan antytt ha med olika tidsintervaller iakttagelser i någon mån motsvarande de nu aktuella även förut gjorts och då föranlett vissa organisatoriska åtgärder, vilka emellertid lämnat den ursprungliga, för länsstyrelsen i viss mån speciella organisationstypen i stort sett oför- ändrad. Då man nu har att med utgångspunkt från de ovan antydda bristerna i den nuvarande organisationen söka finna en bättre ordning, anmäler sig uppenbarligen i första hand frågan om icke en indelning av landskansli och landskontor efter byråsystemets idé vore den bästa lös- ningen. Som förut antytts har på olika sätt i själva verket denna väg redan beträtts och någon annan möjlighet att komma till botten med problemet att undanröja de med nuvarande organisationsform sammanhängande olägenheterna synes icke erbjuda sig.

Önskvärdheten av ett byråsystem vid länsstyrelserna sammanhänger vis- serligen delvis med de av utredningen framlagda förslagen om inordnande i länsstyrelsen av ett antal nu fristående länsorgan. Genomförandet av dessa förslag skulle i avsevärd grad underlättas genom införandet av ett byråsystem och förslagen bygga på att ett sådant system kommer till stånd. Men även med avseende på de nuvarande länsstyrelseuppgifterna torde som ovan antytts ett byråsystem vara påkallat. Det må ha varit att vid tidigare översyner av länsstyrelsens organisation verksamheten ännu icke nått den omfattning, att en lösning av organisationsproblemet enligt i huvudsak byråsystemets idé synts ändamålsenlig. Så till vida har ju dock detta system varit rådande, att länsstyrelsens huvudavdelningar, landskansliet och lands- kontoret, var för sig i stort sett varit och äro formerade som en byrå. Utveck-

• Sida 85
•  Original

lingen synes emellertid nu ha nått därhän, att man bör överväga att uppdela dessa avdelningar i ett antal byråer eller sektioner. Denna väg har för övrigt redan i stor utsträckning faktiskt beträtts med upprättande av för- svarsavdelningen, taxeringsavdelningen samt uppbörds- och folkbokförings- avdelningen. Även anordnings- och bokföringsväsendets organisation samt skapandet av bilavdelningen äro steg på samma väg.

Dessa organisatoriska reformer, i stort sett genomförda var för sig, ha uppenbarligen varit uttryck för systemets nödvändighet på ettvart av de särskilda områdena. Redan detta utgör ett starkt indicium för att även övriga verksamhetsgrenar med fördel böra kunna inordnas i samma mönster.

Ett byråsystem vid länsstyrelserna kan emellertid icke uppbyggas efter någon en gång för alla given schablon. Variationer måste förekomma icke blott de skilda länsstyrelserna emellan. På samma gång som den främsta

anledningen till byråsystemets införande — främjandet av kontinuiteten och av samordningen på varje särskilt verksamhetsområde — alltid måste

tillmätas en avgörande betydelse, är det nödvändigt att taga hänsyn till den för länsstyrelsen som förvaltningsmyndighet säregna mångskiftande verk— samheten med uppgifter från flertalet statliga förvaltningsområden. Sam— tidigt som byråsystemet i viss mån är en förutsättning för att de fristående länsorganen skola kunna inordnas i länsstyrelsen, innebär det, att vid behov ytterligare verksamhetsgrenar utan rubbning av organisationsformen kunna läggas på länsstyrelsen genom inrättande av nya sektioner. Byrå- systemet måste anpassas efter den heterogena sammansättningen av läns— styrelsens uppgifter. Byråsystemet betyder, att en anpassning av länssty— relsens verksamhet efter den moderna tidens krav på en aktiv förvaltnings- verksamhet underlättas genom ett friare samspel mellan de materiella och de formella övervägandena. Utformningen av byråsystemet måste därför innebära att såväl juridiska som speciella fackliga synpunkter jämsides skola kunna göra sig gällande. Slutligen innebär systemet att den inled- ningsvis herörda inre decentraliseringen i vidgad omfattning kan genom- föras med uppdelning av såväl föredragning som beslutanderätt på lägre befattningshavare utan att enhetligheten behöver gå till spillo, då varje verksamhetsområde bildar en organisatorisk enhet under en bl. a. för sam- ordningen särskilt ansvarig chef.

Nackdelarna med byråsystemet synas i huvudsak sammanhänga med den strikta uppdelning av personalen på de olika byråerna eller sektionerna som antages skola följa av detta. En sådan uppdelning befaras medföra, att man finge svårt att genom förflyttning av personal eller arbetsuppgifter bemästra säsongmässiga eller eljest tillfälliga toppar i arbetsbelastningen. Det skulle vidare kunna tänkas, att befattningshavare bleve insatta i och behärskade allenast de arbetsuppgifter, som ålåge den byrå på vilken de placerats, samt att följaktligen de nuvarande möjligheterna till allsidig ut-

• Sida 86
•  Original

bildning starkt beskures. Slutligen vore det möjligt att den sålunda mins- kade rörligheten skulle medföra behov av större personal och draga med sig ökade personalkostnader.

Det är ett framträdande önskemål, att man icke genom av andra anled— ningar erforderliga organisatoriska åtgärder äventyrar den otvivelaktigt stora elasticitet, som kännetecknar den nuvarande organisationen med av- seende på möjligheterna att disponera personalen på sätt, som vid varje tillfälle är mest lämpligt ur arbetssynpunkt. Och lika angeläget är det ur skilda synpunkter, att den eftersträvade differentieringen och koncentra— tionen av de olika arbetsuppgifterna icke i högre grad än som är oundgäng- ligt inkräktar på möjligheterna till utbildning. Att dessa möjligheter i största görliga mån bevaras är viktigt, dels med hänsyn till det allmännas intresse av att befattningshavarna utbildas för tjänstgöring inom så många områden som möjligt, så att urvalet vid tjänstetillsättningar kan bli rik- haltigt, samt dels därför, att ett smidigt samarbete inom länsstyrelsen fordrar en viss kunskap hos olika befattningshavare om åtminstone huvud— dragen av de andra arbetsuppgifter, som ankomma på länsstyrelsen. Det är också en god princip att tillse att varje befattningshavares uppgifter behärskas icke blott av honom själv utan av ytterligare minst en befatt- ningshavare. Vid utformningen av organisationen torde detta önskemål i möjligaste mån böra tillgodoses.

Det är i detta avseende att märka, att de skilda länsstyrelserna för när— varande ha en synnerligen vidsträckt befogenhet att själva fördela arbets- uppgifterna på de olika befattningshavarna. Med den inskränkning som i fortsättningen kan föranledas därav, att omorganisationen som ett huvud- syfte har att åstadkomma större kontinuitet genom ett system med fasta sektionschefer samt att vissa befattningshavare måste utväljas med hänsyn till deras kompetens för särskilda uppgifter, böra länsstyrelserna alltjämt bibehållas vid en så stor rörelsefrihet beträffande arbetsfördelningen som möjligt. Det kommer att ligga stor vikt uppå att avdelningscheferna begagna sina ökade möjligheter att leda det inre arbetet till att låta den allmänna karriärpersonalen under sektionschefsgraderna genom omväxlande tjänst— göring på olika sektioner undergå utbildning och prov på skilda områden. Men även sektionscheferna böra ges möjlighet att bibehålla kontakten med andra områden än sitt eget, t. ex. därigenom att de i viss omfattning åtminstone vid kortare ledigheter få vikariera för varandra.

En försöksorganisation har på utredningens initiativ prövats vid läns- styrelserna i Kronobergs, Malmöhus, Värmlands, Västernorrlands och Jämt— lands Iän sedan dem 1 januari 1949. Utredningens överväganden i samband med anordnandet av denna försöksverksamhet redovisades i en promemoria den 3 december 1948 angående försök med sektionsindelning på vissa läns- styrelser. I denna promemoria uttalade utredningen bl. a., att en försöks— verksamhet med sektionsindelning borde äga rum för att utredningen

• Sida 87
•  Original

skulle få bättre möjligheter att bedöma huruvida och i så fall på vad sätt en sektionsindelning inom länsstyrelserna skulle genomföras. I prome— morian uppdrog utredningen vissa riktlinjer som kunde antagas bli till— lämpliga vid uppgörande av ett slutligt förslag. Sedan utredningen fram- hållit, att de bestående lokal- och personalförhållandena under försöks- verksamheten måste medföra modifikationer i ett eljest som önskvärt be- traktat tillvägagångssätt, anförde utredningen bl. a. följande.

Den grund efter vilken sektionsindelningen främst borde göras vore ärende— gruppernas art och inbördes samhörighet. En därmed närbesläktad grund vore den omständigheten att vissa olikartade ärendegrupper i en lägre, jämställd eller högre instans handläggas hos en och samma myndighet. Det kunde då vara lämpligt, att dylika ärenden jämväl hos länsstyrelserna behandlades på en och samma sektion. Många av länsstyrelsernas ärendegrupper voro emellertid av den art, att de med ungefär lika rätt kunde hänföras till två eller flera ämnes- områden. Där i sådana fall ingen av dessa anknytningar vore avsevärt starkare än den eller de övriga, finge andra synpunkter fälla utslaget, såsom önskemålet om en någorlunda jämn fördelning av arbetet på de olika sektionerna el. dyl.

Att indelningen på sektioner komme att ske efter samma linjer på alla läns— styrelser vore ett viktigt önskemål och en förutsättning för att de med en sek- tionsindelning förbundna fördelarna skulle kunna fullt utnyttjas. För de centrala myndigheterna vore det betydelsefullt att över hela landet ha med en viss sektion på varje länsstyrelse att göra och att veta att där en särskild befattningshavare hade det närmaste ansvaret för hela den centrala myndighetens ämnesområde i länsstyrelsen. Informationer och direktiv kunde då lämnas mera uniformt och med vetskap om att de alltid skulle träffa rätt vederbörande. Motsvarande syn- punkter gällde också för länsstyrelsernas samarbete med jämställda och under- ordnade organ. Det måste vara en fördel särskilt för de nödvändiga samråden mellan länsstyrelser i varandra angränsande län att sektionschefernas ämbets- områden vore kongruenta eller åtminstone icke skure varandra. Även och icke minst för kontakterna med allmänheten hade dessa synpunkter stor betydelse. Emellertid vore det uppenbart att vissa olikheter i sektionsindelningen måste uppkomma vid olika länsstyrelser. Denna olikhet borde dock icke få taga sig det uttrycket att ärendena fördelades efter skilda linjer. I stället borde man söka att på mindre länsstyrelser sammanslå två eller flera sektioner till en. Vad som på en större länsstyrelse utgjorde området för en sektion, borde alltså på en mindre om möjligt icke spaltas upp på de andra sektionerna.

Beträffande sektionschefernas och avdelningschefernas ställning och uppgifter anfördes i promemorian i huvudsak följande.

Sektionschefen hade att i likhet med vad som vanligen gällde för byråchefer följa och övervaka arbetet på sektionen. Han borde hålla sig underrättad om antalet och arten av oavgjorda ärenden och tillse att av länsstyrelsen inford- rade yttranden och utredningar behörigen inkomme ävensom att av annan myn- dighet begärda utlåtanden el. dyl. avgåves. Han borde genomgå all inkommande post och därvid i de fall så befunnes erforderligt på ärende, som tillhörde annan föredragandes handläggning, göra anteckningar om skyldighet för denne att sam- råda med honom.

Med en sektionsindelning skulle följa att avdelningschefernas ställning och uppgifter kunde och borde förändras. Vid upprepade tillfällen hade framhållits

• Sida 88
•  Original

önskvärdheten av att dessa befattningshavare i största möjliga utsträckning be- friades från egen föredragningsskyldighet för att kunna på ett effektivt sätt ägna sig åt avdelningschefsuppgifterna. För närvarande vore avdelningscheferna huvudsakligen blott de främsta av föredragandena. Av de egentliga chefsuppgif- terna torde i de flesta fall avdelningscheferna för närvarande på grund av bris- tande tid i stort sett icke kunna ägna sig åt andra än dem, som sammanhängde med personalfrågorna. Det vore alltså önskvärt, att avdelningscheferna under försöksverksamheten i största möjliga utsträckning befriades från egen föredrag— ningsskyldighet. Även om det i och för sig vore tänkbart att på vissa länsstyrel- ser avdelningschef samtidigt skulle kunna vara sektionschef _ varvid man finge tänka sig särskilt kvalificerade biträdande föredragande på denna sektion för att avlasta chefens egen föredragning — torde en sådan anordning såvitt möjligt böra undvikas. Man skulle eljest icke få någon entydig uppfattning om möjlighe- ten att genom förändring i avdelningschefens ställning rationalisera och effek- tivisera länsstyrelsearbetet. Detta uteslöte givetvis icke att avdelningschefen stundom kunde övertaga handläggningen av ett eller annat ärende av större vikt eller av mera komplicerat slag. Dessutom borde avdelningschefen i regel särskilt ägna sig åt personalärenden. Disciplinärenden, tjänstetillsättningar, vissa för- ordnanden och liknande frågor borde han själv föredraga liksom frågor berö- rande arbetsordning.

Det vore emellertid uppenbart att åtminstone landssekreterarnas nuvarande föredragningsskyldighet icke kunde överflyttas på de övriga föredragandena en- ligt gällande ordning. Det bleve därför nödvändigt att inom ramen för den be- stående organisationen i vart fall på landskanslierna anförtro föredragning jäm- väl åt personal i landskanslistgraderna. Detta syntes emellertid, särskilt med hän— syn till vad som framkommit vid undersökning av denna fråga vid ett par läns- styrelser, icke böra möta några större svårigheter.

De ärenden, som på så sätt komme att föredragas av landskanslist i stället för som hittills av jurist, torde som regel vara sådana vilka normalt borde föredragas för avdelningschefen. I många fall torde det också röra sig om ärenden som nu avgöras som enmansärenden. Denna form för beslut torde dock beträffande ärenden, som komme att handläggas av landskanslister som föredragande, tills vidare böra användas mycket sparsamt. Dels därför att sistnämnda befattnings- havare hittills som regel icke förvärvat någon erfarenhet i fråga om att på eget ansvar fatta beslut och dels på grund av ändamålet med försöksverksamheten borde en fortlöpande kontroll ske av dessa lägre befattningshavares självverksam- het. Denna kontroll syntes i varje fall i fråga om de rena rutinärendena, som tidigare varit enmansärenden, kunna läggas på sektionschefen.

Mot den förändring av de bestående förhållandena, som detta system i och för sig innebure, kunde givetvis anföras, att en återgång från enmans- till tvåmans— ärenden beträffande stora ärendegrupper skulle betyda, att man avstode från en vunnen förenkling. Men i själva verket torde i regel härigenom icke någon nämn— värd ändring reellt sett komma att ske i den bestående handläggningsordningen. Oftast torde ärendena förberedas och förslag till expeditioner uppsättas av land— kanslist, varefter föredraganden granskade och meddelade beslut. I stället skulle alltså landskanslistens arbete komma att ske under föredragandeansvar, varefter sektionschefen fattade beslutet. Hur ingående sektionschefens granskning be- hövde vara bleve givetvis beroende av den föredragandes kunnighet och allmänna personliga kvalifikationer.

Det sålunda skisserade systemet förutsatte å ena sidan, att avdelningscheferna verkligen utövade en granskande, samordnande och ledande verksamhet samt

• Sida 89
•  Original

följde och kontrollerade de underlydandes arbete, men beredde å andra sidan också möjlighet för dem att fullgöra en dylik uppgift. Denna uppgift innefattade bl. a. skyldighet att tillse att länsstyrelsens beslut vore författningsenliga samt överensstämde med länsstyrelsens tidigare beslut och dess allmänna praxis. I detta sammanhang borde särskilt framhållas vikten av att avdelningscheferna aktivt medverkade vid avgivandet av svar på remisser från Kungl. Maj:t eller andra myndigheter. Icke minst borde remissvaren i besvärsärenden göras till föremål för granskning. Avdelningscheferna skulle därjämte i sin egenskap av personalchefer tillse att den underlydande personalen disponerades och arbets- uppgifterna fördelades på det sätt som vid varje tillfälle vore mest rationellt.

De nu antydda uppgifterna vore icke minst för landskamrerarnas del av utom- ordentligt stor betydelse. För att den nya organisationen av landskontoren, som betingats av taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsreformerna och som i sig innebure en viss indelning av landskontoren i sektioner, skulle fungera tillfreds- ställande, erfordrades oavvisligen en verklig tillsyn och ledning från landskam- rerarens sida. På honom ankomme icke blott att tillse att befattningshavarna, särskilt sektionscheferna, utförde dem ålagt arbete utan även och framför allt, att det samarbete mellan de olika arbetsdetaljerna (sektionerna), som för de nya bestämmelsernas riktiga tillämpning vore så viktigt, fungerade oklanderligt. Det vore också betydelsefullt dels att denna ledning utövades av en befattningshavare, som genom sin ställning över sektionerna hade möjlighet att bedöma orsakerna till förekommande bristfälligheter och kunde vidtaga åtgärder för rättelse, samt dels att verksamheten på de nya arbetsområdena leddes på ett sådant sätt att olämplig praxis icke tillätes uppkomma. Det sagda gällde emellertid naturligtvis i tillämpliga delar lika mycket för landssekreterarna med avseende på lands- kanslierna.

Avdelningscheferna skulle vidare vaka över att samråd och samarbete i erfor- derlig utsträckning etablerades och fortlöpande bedreves med utomstående läns- organ och andra statliga eller kommunala myndigheter. I fall av behov borde de själva taga upp dessa kontakter med ledningen för dylika organ och myn- digheter. Slutligen och icke minst borde avdelningscheferna, var på sitt område, biträda landshövdingen med och efter dennes anvisningar själva leda den läns— styrelsens allmänna verksamhet, som i enlighet med 1andshövdinginstruktionens bestämmelser syftade till att »i allt främja länets utveckling och dess befolknings bästa». Överhuvud skulle de nya uppgifterna av avdelningscheferna kräva en insats av helt annat slag och andra mått än som hittills på många håll varit vanlig och med hänsyn till bestående organisatoriska förhållanden möjlig.

Av redogörelser för erfarenheterna från försöksverksamheten, vilka av utredningen infordrats från de olika försökslånsstyrelserna, synes framgå att redan med hänsyn till bestående arbetsuppgifter byråsystemet Visat sig klart överlägset den hittillsvarande ordningen. Alldeles särskilt har detta visat sig vara fallet på landskanslierna. På landskontoren har sektionsin- delningen inneburit en förhållandevis mindre betydande utbyggnad av gäl- lande ordning, men även där ha vissa fördelar förmärkts.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har framhållit att arbetets uppdelning på fasta sektioner i flera avseenden hade visat sig vara fördelaktig. Ansva- ret för handläggningen av ärendena och tillsynen över arbetet hade till- lagts sektionschefen. Tidigare älåg detta avdelningschefen men verkställdes i regel på sådant sätt, att varje föredragande svarade för sina grupper

• Sida 90
•  Original

ärenden. En återgång till förut rådande förhållanden beträffande bagatell- ärenden syntes utesluten. Juristerna hade nu helt befriats från all före- dragning av bagatellärenden och samtliga erhållit högt kvalificerat arbete.

Beträffande avdelningschefernas förändrade uppgifter och ställning har nämnda länsstyrelse vidare anfört att de nya arbetsformerna hade medfört obestridliga fördelar. Länsstyrelsens allmänna praxis komme i alla vik- tigare grupper av ärenden att följas av avdelningschefen. Kontinuiteten i arbetet kunde härigenom förväntas bli större. Avdelningschefens erfaren- het, ej minst beträffande de lokala förhållandena, kunde göra sig gällande jämväl under ärendenas beredning. Avdelningschefen erhölle vidare i be— tydligt större grad än hittills varit fallet i detalj kännedom om länsstyrel— sens beslut. På ett helt annat sätt än tidigare vore det möjligt för avdel- , ningschefen att nära följa och kontrollera föredragandenas och den övriga i personalens verksamhet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har beträffande landskansliet anfört att systemet med sektionsindelning ur arbetssynpunkt visat sig vara rationellt främst därigenom att ärendena i stort sett kommit att handläggas av be— stämda tjänstemän. Visserligen kunde förskjutning inom en sektion före- komma av föredragningen, då någon av sektionens personal icke vore i tjänst, men verkningarna härav stannade i regel inom sektionen. Övriga delar av landskansliet berördes i allmänhet ej, vilket däremot alltid varit fallet enligt förutvarande organisationssystem, då varje frånvaro av föredragande hade medfört en mer eller mindre långt gående förändring av föredrag- ningsskyldigheten. Denna växling på föredragandetjänsterna hade i läng- den varit irriterande för befattningshavarna och försvårat arbetets jämna gång. För allmänheten hade dessa omkastningar varit besvärande framför— ; allt i alla de grupper av ärenden, där personlig kontakt med vederbörande ! tjänsteman vore vanlig. — Samma skäl, som sålunda talade för sektions- systemet ur arbetssynpunkt, gåve detsamma ur rättssäkerhetens synpunkt l ett avgjort företräde framför det tidigare organisationssystemet å läns- * styrelserna. .

Anordningen att i princip befria landssekreteraren från egen föredrag- l ningsskyldighet finge utan tvekan anses vara det prövade systemets vik-

tigaste nyhet. Den hade främst motiverats av intresset att möjliggöra för landssekreteraren att i större utsträckning än förut ägna sig åt de egent- liga avdelningschefsuppgifterna. Otvivelaktigt vore det ett starkt önskemål att så skulle kunna ske.

Det kunde emellertid ifrågasättas, om befrielsen från föredragningsskyl- dighet i och för sig vore tillräcklig för att skänka landssekreteraren den eftersträvade möjligheten att ägna sig åt chefsuppgifterna. Den landssekre- g teraren åvilande skyldigheten att mottaga föredragning och vara närvarande ' vid all föredragning inför landshövdingen komme nämligen att till stor del konsumera den tid, som vunnes genom befrielsen från egen föredragnings-

• Sida 91
•  Original

skyldighet. Fråga vore därför om man ej, för att nå ett effektivt resultat, mäste kombinera anordningen med en mer genomgripande decentralise- ring av beslutanderätten till sektionscheferna än som vid denna länsstyrelse ansetts lämplig att genomföra under försöksstadiet.

Om försöket med en sektionsindelning sålunda medfört flera väsent- liga fördelar och några allvarliga nackdelar ej visat sig, borde emellertid icke förbises att den nya organisationsformen kunde medföra vissa olägen— heter. Det vore här närmast frågan om utbildningen som trädde i förgrun- den. Det hade uppenbarligen varit en styrka hos det tidigare tillämpade systemet, att det i princip medförde en allsidig utbildning. Så hade åtmins- tone varit fallet med juristerna, som tvingats syssla med så gott som alla förekommande ärenden, antingen som föredragande eller vid beredning av ärenden åt äldre kollegor. Med ett genomfört sektionssystem begränsa— des arbetsområdet för befattningshavarna i stort sett till vissa bestämda grupper av ärenden. Det vore därför av vikt, att garantier skapades för att de yngre föredragandena och biträdande juristerna finge möjlighet att cirkulera mellan sektionerna.

I detta sammanhang vore frågan om sektionernas lämpliga storlek av intresse. Uppenbarligen vore risken för bristande utbildning mindre om varje sektion komme att beröra ej alltför få ärendegrupper. Det kunde även befaras att, om sektionerna gjordes för små, systemet skulle bli mer personalkrävande därigenom att varje sektion eller två sektioner gemen- samt finge hålla sig med s. k. löparpersonal.

Erfarenheterna från försöksverksamheten här visade även att ur nu nämnda synpunkter det från början bestämda antalet sektioner varit för stort, varför två sektioner, som ingendera vore tillräckligt personellt bär— kraftig, hade sammanslagits.

Beträffande landskontoret framhölls bl. a. att försöksorganisationen med— givit en ökad delegation av beslutanderätten till sektionscheferna, varige— nom landskamrerarens och även i någon mån landshövdingens arbetsbörda kunnat reduceras. Avdelningschefen hade fått större möjligheter att över- blicka arbetet och kunde bättre följa ärendena.

Länsstyrelsen i Värmlands län har beträffande landskansliet anfört bl. a. —— med reservation för omdömenas slutgiltighet på grund av den korta försökstiden _ att den brist på överskådlighet, som sammanhängde med att en föredragandes ärenden tidigare vore spridda på flera arbetsdetaljer, väsentligen eliminerats. Koncentrationen hade befrämjat uppsikten över och ledningen av arbetet och syntes även ha bidragit till en snabbare, säkrare och enhetligare handläggning av ärendena. Avdelningschef och sek- tionschefer kunde i större utsträckning än tidigare ägna uppmärksamhet åt samordnande uppgifter och erforderlig övervakning. Moderniseringar och förenklingar kunde lättare genomföras. Några olägenheter av systemet hade icke förmärkts men däremot hade vissa icke oväsentliga fördelar vun-

• Sida 92
•  Original

nits. Såvitt nu kunde bedömas innebure sektionsindelningen en bättre orga- nisationsform än den hittillsvarande organisationen av landskanslierna.

Beträffande landskontoret har samma länsstyrelse anfört att den genom- förda sektionsindelningen för landskamrerarens del inneburit en icke oväsentlig förändring i arbetsuppgifterna. Möjligheterna för honom att ut- öva en samordnande och övervakande uppsikt över hela landskontoret hade i hög grad förbättrats. Han kunde mera ingående följa arbetet på de olika sektionerna och ge impulser till nya initiativ samt vidtaga åtgärder för bemästrande av arbetsbalanser. Över huvud finge erfarenheterna be- traktas som goda.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har i fråga om landskansliet fram- hållit, att koncentrationen av vissa sakligt sammanhörande ärenden till fastare organiserade mindre arbetsenheter bidragit till att skapa ordning och reda samt klara befälslinjer rakt igenom hela personalorganisationen. Sektionsindelningen hade gett möjligheter till bättre arbetsledning samt bättre överblick och kontroll. Avdelningschefen hade fått fastare grepp om hela länsstyrelsearbetet samtidigt som han avlastats en del av sitt ansvar på sektionscheferna. De ständiga besvärande variationerna i ansvaret för arbetsuppgifterna hade eliminerats. Det gåve en viss ökad trygghet och arbetsro icke endast för föredragandena utan också för den underlydande personalen, som tidigare kunde få byta förmän var och varannan dag.

Sistnämnda länsstyrelse anförde även vissa synpunkter på sektionernas lämpligaste storlek. Härav torde följande resonemang få citeras.

De små sektionerna innebure onekligen i vissa avseenden fördelar framför de stora. Den mindre enheten gåve större möjlighet till trivsel. Självständighet och chefsansvar gåve ökad arbetsglädje. Ämnesområdets begränsning gåve koncentra- tion och arbetsro. Ett större verksamhetsområde med större underlydande per- sonal innebure vid hög arbetsbelastning större risker för enerverande splittring och jäkt. Störningsfrekvensen bleve där större. De små sektionernas specialise- ring medförde å andra sidan risk för ensidighet och isolering med därav följande bristande överblick över samhällsverksamheten i stort samt över de skilda för- valtningsgrenarnas inbördes sammanhang och betydelse.

Även andra synpunkter måste emellertid beaktas. Många sektioner mäste betyda billiga sektionschefer och därmed försvårades möjligheterna att erhålla en till— fredsställande rekrytering. Om man — för att vinna erforderlig avlastning från landshövding och avdelningschef — ville skapa sektioner, som i större utsträck- ning skulle slutligt avgöra även relativt betydelsefulla ärenden inom sektionen, måste man se till att sektionschefsbefattningarna rekryterades med kvalificerade krafter. En annan olägenhet med de små sektionerna och den snäva specialise— ringen vore, att det bleve svårare att skaffa ersättare för vederbörande vid ledig- heter och avgång. De små sektionerna lämnade icke utrymme för befattnings- havare i sådan ställning och med sådana kvalifikationer att de kunde till och från träda i sektionschefens ställe. »För arbetets behöriga gång är det betydelse- fullt om varje arbetsuppgift behärskas av åtminstone två befattningshavare», hette det i länsstyrelseutredningens promemoria. Denna sanning kunde icke nog kraf— tigt understrykas. Den besannades dagligen av erfarenheten. Bristen på tillräck- ligt kvalificerade ersättare vållade avdelningschefen och övriga arbetsledare

• Sida 93
•  Original

ständiga bekymmer. En arbetsorganisation, som icke kunde förverkliga det cite— rade önskemålet, kunde icke godtagas.

Specialiseringen vore ett viktigt önskemål men den finge icke drivas längre än att minst två behärskade varje arbetsuppgift. Minst två befattningshavare borde alltså behärska arbetet inom varje sektion så att de kunde såsom sektionschef respektive vikarie för denne svara för arbetet inom sektionen. Båda två borde helst finnas tillgängliga inom sektionen och arbetsfördelningen mellan dem borde åtminstone i viss mån ständigt vara flytande. Om vederbörande icke hade till- fälle att dag för dag följa arbetet inom sektionen, kunde han svårligen behärska uppgifterna på ett sådant sätt som krävdes med hänsyn till den hårt uppdrivna arbetstakten. Detta gällde särskilt vid kortare vikariat å sådana arbetsdetaljer, där varje särskilt ärende måste ses i ett större sammanhang, såsom fallet i regel vore i planeringsfrågor, vägärenden, ärenden om yrkesmässig trafik m. fl. En vikarie utifrån kunde i sådana fall icke prestera ett effektivt arbete. Det vore också föga vunnet, om man genom att taga vikarie från en annan sektion gjorde den sektionen nödlidande. En av de väsentligaste fördelarna med sektionssystemet borde vara att befattningshavarna kunde relativt fast anknytas till sektionens begränsade verk- samhetsområde. Detta gällde i alldeles särskild grad sektionschefen. Denne borde helst sitta orubbad år efter år. Skulle han göras ambulerande, vore hela idén med sektionsindelningen förfuskad. '

Även om en organisation av små sektioner med idel specialister var på sitt område kunde synas mest effektiv, torde med hänsyn till behovet av kompetenta . vikarier en bredare organisation med flera blandade arbetsuppgifter och en i viss ! mån flytande arbetsfördelning mellan chefen och hans närmaste man vara mest | I | l I I

_; ___—__..- ("___—___—

rationell, trots att den självfallet medförde ett visst »dubbelarbete» i så måtto att två personer finge anledning att _— i större utsträckning än vad arbetsför- hållandena för närvarande medgåve — diskutera förekommande mål och ärenden med varandra och att hålla varandra underrättade om de löpande arbetsuppgif- terna. Det »dubbelarbete», som här förutsattes, torde ur såväl rättssäkerhcts- som utbildningssynpunkt vara väl värt sitt pris. En sålunda förstärkt organisation torde vara en nödvändig förutsättning för att även viktigare ärenden i större utsträckning än nu vore fallet skulle kunna avgöras såsom sektionschefsärenden och avlastas landshövding respektive avdelningschef.

Sektioner med utrymme endast för en jurist (eller likställd) vore enligt ovan- stående resonemang olämpliga ur såväl vikarie- som utbildningssynpunkt. En sådan organisation måste — om vikariebehovet skulle kunna täckas och utbild- t ningskravet tillgodoses — leda till tätare förflyttningar mellan sektionerna än om sektionerna gjordes större och i möjligaste mån självförsörjande i avseende å vikarier. För flera sektioner gemensam personal borde i princip undvikas med avseende på ständigt behövlig personal. Gemensam personal innebure i själva verket en uppluckring av sektionssystemet. (Detta uteslöte icke att viss personal kunde tillfälligt förflyttas från en sektion till en annan för att biträda med vissa säsongmässiga eller extraordinära arbetsuppgifter.)

Sektionerna borde göras så stora, att sektionschefen alltid hade tillgång till minst en heltidssysselsatt biträdande jurist. Dennes föredragningsskyldighet borde icke fixeras till bestämda ärendegrupper av sådan omfattning att han bleve fullt sysselsatt enbart med denna föredragning. Om så skulle ske, bleve han i själva verket en specialist på sitt lilla område och fördelen med den bredare organisa- tionen utebleve helt. I sådant fall kunde man lika gärna taga sektionschefens vikarie från en annan sektion. Den biträdande juristen borde till högst halva arbetstiden vara bunden vid i arbetsordningen fixerade ärendegrupper. I övrigt

• Sida 94
•  Original

så att han något så när kontinuerligt hölle kontakt med de inom sektionen före- kommande ärendegrupperna. Även sektionschefen finge genom denna direkta arbetsledning närmare kontakt med och grepp om handläggningen av en större del av de till sektionen hörande ärendena.

Samma länsstyrelse har, såvitt angår landskontoret, förklarat att även där erfarenheterna finge betraktas som mycket goda. Bl. a. hade landskam- reraren beretts tillfälle att ägna mera tid åt prövningsnämndsarbetet. Vad angår sektionsindelningen förklarades, att en sammanslagning av allmänna sektionen samt anordnings- och bokföringssektionen ur vissa synpunkter kunde framstå som lämplig men att det kunde befaras att chefen för en sådan sektion skulle få en alltför stor arbetsbörda. Det framstode i vart fall som önskvärt att länsstyrelsen finge göra de omdispositioner, som med hänsyn till lokala och personella förhållanden kunde te sig önskvärda.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har förklarat att länsstyrelsen icke ansett sig kunna i full utsträckning tillämpa de av utredningen förordade prin— ciperna beträffande avdelningschefernas ställning och uppgifter. Däremot hade själva sektionssystemet prövats och erfarenheterna därav överens- stämde med dem som härutinnan gjorts i de övriga länen. Sålunda hade enligt länsstyrelsen bl. a. större fasthet i arbetet vunnits, vilket icke minst vore till fördel för allmänheten.

Statens organisationsnämnds i samarbete med utredningen företagna preliminära organisationsundersökningar vid vissa länsstyrelser ha förut. berörts. Vid dessa undersökningar gjorda iakttagelser ävensom organisa— tionsnåmndens på grundval härav lämnade rekommendationer ha jämväl legat till grund för utredningens överväganden med avseende på organisa- tionsfrågan. Från nämndens sida ha principiella ståndpunktstaganden till de frågor, som berörts av dessa överväganden, allenast förekommit i vissa avseenden. Nämnden är sålunda i stort sett av samma mening som utred— ningen såvitt angår önskvärdheten av en förändring i avdelningschefernas ställning samt av att ett byrå- eller sektionssystem införes. De i och för sig omfattande men i förhållande till hela organisationsproblemet ändå relativt begränsade uppslag, såväl i fråga om arbetsmetoder som organisation, vilka från nämndens sida som ett resultat av de preliminära undersökningarna tillförts utredningsarbetet, ha därför i allmänhet icke inneburit några ny— heter men ha visat sig vara av stort värde för bestyrkande av utredningens slutsatser liksom för utredningens ställningstagande i olika detaljfrågor.

Utredningens ståndpunkt. De genom försöksverksamheten vunna erfaren- heterna synas i huvudsak bestyrka riktigheten av de av utredningen i före- nämnda promemoria uppställda principerna. Genom den nya organisations— formen synes icke blott det inre arbetet kunna bedrivas avsevärt mycket mer rationellt utan framför allt torde säkerheten och troligen även snabb- heten bli större. Utredningen har kommit till det resultatet att alldeles borde han av sektionschefen tilldelas från dag till dag växlande arbetsuppgifter

• Sida 95
•  Original

i

övervägande skäl måste anses tala för att länsstyrelserna ges en organisa— tionsform av i huvudsak den typ, som i den föregående framställningen berörts. På den närmare utformningen av organisationen kommer utred- ningen att gå in först i kap. 23 och 24, sedan frågorna om länsstyrelsens yttre organisation och arbetsuppgifter behandlats. Utredningen avslutar denna framställning med en sammanfattning av vissa allmänna synpunkter på frågan. '

Den av utredningen sålunda i princip förordade byrå— eller sektionsindel- ningen bygger på den grundtanken att en genomgående och i mån av behov fortskridande inre decentralisering skall kunna genomföras. En sådan decentralisering framstår som särskilt nödvändig med hänsyn till de viktiga och betungande samordnings- och ledningsuppgifter, som åligga och jämväl i fortsättningen i stor omfattning måste åvila landshövdingen. Decentra- liseringen innebär att dessa uppgifter underlättas genom att de i viss mån kunna delegeras och landshövdingarna kunna utnyttja sina närmaste medarbetares, avdelningschefernas, kvalificerade arbetskraft för lednings- uppgifter under landshövdingens tillsyn. Därigenom att avdelningscheferna bli befriade från att själva bereda och föredraga enskilda ärenden kunna de icke blott övertaga vissa av landshövdingens uppgifter och lätta hans arbetsbörda särskilt med avseende på mindre viktiga ärenden eller i fråga om genomförandet av hans principbeslut utan också i avsevärt större ut- sträckning ägna sig åt de egentliga avdelningschefsuppgifterna, d. v. 5. att sammanhålla, samordna och leda det inre arbetet samt att verka för moder- nisering och rationalisering av arbetsformer och organisation. Avdelnings— chefernas möjligheter att fullgöra dessa uppgifter äro emellertid beroende av att de olika detaljuppgifterna inom vissa mera begränsade områden i sin tur sammanhållas av andra befattningshavare, byrå- eller sektionsche- ferna. Dessa få övertaga en del av avdelningschefernas nuvarande uppgifter med avseende på ansvaret för ledningen av den dagliga verksamheten på respektive områden.

Decentraliseringstankens konsekventa genomförande inom länsstyrelsen måste vidare uppenbarligen innebära att varken fattande av beslut eller föredragning lägges högre upp än vad varje ärende eller ärendegrupp ound- gängligen kräver. Ur denna synpunkt får också frågan om kompetens- kraven beträffande de enskilda befattningshavarna omprövas. Uppenbar- ligen äro många rutin- och bagatellärenden icke av den art att för deras handläggning kräves högre formell kompetens. Å andra sidan måste här som överallt eljest decentraliseringen även avpassas efter de olika befatt- ningshavarnas kompetens och kapacitet. En anpassning efter vid de skilda länsstyrelserna rådande förutsättningar i personellt hänseende måste äga rum. Det bör särskilt åligga avdelningscheferna att ha inseende över att decentraliseringen icke äventyrar säkerheten.

Slutligen bör framhållas att sektionsindelningen i sin mån bidrager till

• Sida 96
•  Original

att de brännande frågorna om samordning i länsförvaltningen kunna få en naturlig lösning samtidigt som den med den yttre decentraliseringen sammanhängande koncentrationen kan tillgodoses.

Då utredningen i fortsättningen föredrager att använda beteckningarna sektion och sektionsindelning sammanhänger detta med att utredningen velat använda neutrala begrepp, som icke föregripa bedömningen av löne- sättningen. Denna fråga bör lösas under hänsynstagande till många olika synpunkter och behandlas i annat sammanhang (kap. 24).

Vid sektionsindelningens genomförande bör enligt utredningens förme- nande i första hand iakttagas att ärendegrupperna sammanföras i så homo- gena ämnesområden som möjligt. I sin förenämnda promemoria angående försöksverksamheten, som ovan delvis citerats, utvecklade utredningen när- mare betydelsen härav ävensom av att en så långt möjligt enhetlig indelning komme till stånd. Av försöksverksamheten synes framgå vikten av att sektionerna icke bli för små. Det är bland annat synnerligen önskvärt att sektionerna bli i stort sett självförsörjande i fråga om personal.

Som ovan antytts synes försöksverksamheten ge vid handen att säker- heten och troligen även snabbheten vid ärendenas handläggning skulle ökas genom införande av sektionssystemet. Vad snabbheten angår torde emeller- tid redan nu länsstyrelserna i allmänhet fylla ganska högt ställda anspråk, och det nya systemet kommer kanske därför icke att i detta avseende med- föra genomgående eller alltför påtagliga förbättringar.

KAPITEL 4

Länsstyrelseexperterna

I. INLE DNING

Ehuru de statliga förvaltningsuppgifterna utvidgats till nya områden och samtidigt i viss mån förändrats från att ha varit mera passivt regle— rande till att bli aktivt rådgivande och ledande, ha länsstyrelsernas orga- nisationsform och arbetssätt icke i tillräcklig omfattning anpassats efter de sålunda förändrade kraven. Det ofrånkomliga behovet av särskild fack- kunskap'i olika avseenden har till följd därav för länsstyrelsernas del kommit att tillgodoses genom inrättande av speciella befattningar eller länsorgan vid sidan av länsstyrelsen eller genom ianspråktagande av redan befintliga för ändamålet lämpliga dylika. Dessa befattningshavare eller organ ha som en mer eller mindre huvudsaklig uppgift att i det ena eller andra avseendet biträda länsstyrelsen och svara för de speciella facksyn- punkterna i förekommande ärenden.

• Sida 97
•  Original

! ! i I I i

Även om nu antydda förhållanden utan tvivel haft väsentlig betydelse för utformningen av den anknytning till länsstyrelsen, som varje expert eller expertorgan har, är det uppenbart att också många andra faktorer därjämte spelat en betydande roll. I detta avseende kan väl främst fram- hållas den omständigheten att flera av de olika experterna ha mer eller mindre omfattande uppgifter vid sidan av länsstyrelsen, vilket för övrigt också gör att det onekligen i ett eller annat fall kan tvistas om huruvida vederbörande verkligen bör karakteriseras som länsstyrelseexpert.

Det oaktat torde en viss generalisering icke vara opåkallad. I den mån gemensamma grunddrag kunna påvisas torde det vara möjligt att upp- draga vissa riktlinjer av mera allmän giltighet beträffande de olika exper- ternas lämpligaste ställning i länsförvaltningen.

II. EXPERTERNAS UPPGIFTER OCH STÄLLNING

I själva begreppet länsstyrelseexpert ligger att vederbörande på sitt spe- ciella område ställer sin sakkunskap till länsstyrelsens förfogande vid dess handhavande av olika uppgifter. Denna expertens medverkan i länsstyrelse- arbetet sker på flera olika sätt allt efter arten av de uppgifter det gäller. En faktor av väsentlig betydelse för utformningen av denna medverkan är dock den inspekterande och sakligt utredande verksamhet, som enligt sakens na— tur erfordras för expertens ställningstagande i olika frågor. Inspektionsverk- samheten har i första hand det allmänna syftet att vara en del av den till— synsverksamhet, som länsstyrelsen på skilda områden har att utöva. Exper- tens inspektionsverksamhet, som visserligen delvis utgör en direkt konsul- terande verksamhet, avser dock till ej ringa del att framskaffa och till länsstyrelsens förfogande ställa uppgifter om faktiska förhållanden. Genom denna konsulterande och inspekterande verksamhet fullgöra experterna i stor utsträckning i länsförvaltningen de aktiva insatser på olika områden, som den moderna statliga förvaltningsverksamhetens natur erfordrar. Det av experterna frambragta materialet bildar emellertid också grundval för initiativ från länsstyrelsens sida. Inspektioner utföras vidare beträffande enskilda fall, då fråga i annan ordning uppkommit om vidtagande av åtgär- der till avhjälpande eller förhindrande av missförhållanden.

Åtskilliga av experterna ha emellertid också en annan, ofta än mer väsent- lig uppgift, och det är att utföra eller biträda vid den planläggningsverk- samhet, som på olika områden under länsstyrelsens ledning eller tillsyn skall bedrivas. I den mån dylik verksamhet ankommer på och utföres av kommunala organ är expertens uppgift dels av rådgivande och dels av granskande natur.

Som förut antytts ha flera av experterna vid sidan av de uppgifter, i fråga om vilka de biträda länsstyrelsen, även sådana utanför länsstyrelsens befo-

• Sida 98
•  Original

genhetssfär. Beträffande sistnämnda uppgifter sortera dessa experter i regel mer eller mindre direkt under något centralt ämbetsverk och utgöra dettas länsorgan. Detta förhållande har icke oväsentligt bidragit till att de olika experternas ställning i länsförvaltningen fått en mycket skiftande utform- ning. Medan vissa av dem uteslutande äro länsstyrelsens tjänstemän eller biträden eller ock äro direkt underordnade länsstyrelsen, äro andra i huvud- sak fristående och självständiga och andra åter direkt underordnade veder- börande centrala verk.

Trots dessa stora olikheter i organisationsavseende torde formerna för de skilda experternas medverkan i länsstyrelsearbetet vara tämligen lik- artade. Formellt sett består denna medverkan i huvudsak dels i att de avlämna inspektionsrapporter och göra framställningar om vidtagande av åtgärder och dels i att de avgiva av länsstyrelsen infordrade yttranden. Därjämte deltaga de bland annat i av länsstyrelsen anordnade samman— träden och överläggningar med menigheter och andra för att lämna upp- lysningar m. m. Experterna äro sålunda var på sitt område rådgivare åt länsstyrelsen och ha icke att deltaga i den interna handläggningen eller vid besluten, med undantag dock för vägdirektören, som är föredragande i läns- styrelsen i vissa ärenden. På senare tid torde emellertid på många håll även flera andra av experterna informellt ha utnyttjats i vissa avseenden vid handläggningen i länsstyrelsen av en del ärenden.

I utredningens direktiv nämnas såsom länsstyrelsens experter vägdirek- tören, som är chef för vägförvaltningen men tillika föredragande i läns- styrelsen, länsarkitekten, som är byggnadsstyrelsens tjänsteman men tjänst- gör hos länsstyrelsen och står till dennas förfogande, distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp, som är anställd hos väg— och vatten- byggnadsverket med placering vid vederbörande vägförvaltning men skall biträda länsstyrelsen m. fl. myndigheter, överlantmätaren, som är chef för länslantmäterikontoret och har till åliggande bl. a. att på anmodan av länsstyrelsen verkställa utredningar och avgiva utlåtanden, förste provin- sialläkaren och länsveterinären, vilka äro underställda medicinalstyrelsen respektive veterinärstyrelsen och i rådgivande egenskap skola biträda läns- styrelsen, statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent, som är underställd såväl socialstyrelsen som länsstyrelsen och skall tillhandagå båda dessa myndigheter, Iandsfogden, som i sin egenskap av länspolischef är under- ställd länsstyrelsen, samt Iänsbrandinspektören, som är länsstyrelsens bi— träde. Utöver de sålunda uppräknade befattningshavarna torde emellertid ytterligare några böra hänföras till länsstyrelsens experter. Detta gäller särskilt barnavårdsassisienten, som är en länsstyrelsens tjänsteman, förste bilinspektör och bilinspektör, vilka äro befattningshavare vid den väg— och vattenbyggnadsstyrelsen underställda statens bilinspektion och ha till ålig- gande bl. a. att efter anmodan av länsstyrelsen utreda frågor angående

• Sida 99
•  Original

besiktningsverksamheten och trafiken med motorfordon m. m., samt lapp- fogde, som är underställd länsstyrelsen.

Mera tveksamt är om de till statens lokala fiskeriadministration hörande fiskeriinlendenterna skola anses som länsstyrelsens experter. Fiskeriinten- denterna lyda under fiskeristyrelsen och äro skyldiga, bl. a., att då de där— till kallas såsom sakkunniga biträda domstolar och andra myndigheter. Visst biträde lämnas också länsstyrelsen av vederbörande folkskolinspek- törer, vilka lyda under skolöverstyrelsen och ha till åliggande bl. a. att till länsstyrelsen lämna de upplysningar och avgiva de yttranden, som äskas eller av förhållandena eljest påkallas.

Slutligen nyttja länsstyrelserna som experter vissa icke-statliga befatt- ningshavare såsom i elkraftsförsörjningsfrågor de elektriska Iänsförening- arnas konsulenter samt i vissa vägärenden och andra planärenden veder- börande landsantikvarie, som i regel torde vara anställd hos lokal förening för fornminnesvård eller liknande sammanslutning.

III. UTREDNINGEN

Inledning. De starka skiftningar med avseende på de organisatoriska dra- gen, som känneteckna expertväsendet, ha sin grund i att fastställandet av envar experts ställning betraktats som ett särskilt problem, oavhängigt av frågan om länsförvaltningen i stort. Den enda hänsyn härtill, som i regel torde ha spelat in, har väl varit länsstyrelsens faktiska organisationsform och funktionssätt. Till dessa har envar experts ställning anpassats på sätt som vid det särskilda tillfället ansetts mest lämpligt.

Redan detta förhållande, att länsstyrelseexperternas ställning i länsför- valtningen i stort sålunda icke torde ha varit föremål för närmare prövning, gör det enligt utredningens mening nödvändigt att nu söka fastslå vissa principer i förevarande avseende. Detta torde vara önskvärt icke blott med hänsyn till de redan befintliga experterna utan även. och icke minst därför att en ytterligare utbyggnad av systemet annars kan befaras öka splittringen och förbistringen. De huvudproblem, som i detta avseende torde föreligga till bedömande, äro å ena sidan experternas organisatoriska ställning visavi länsstyrelsen och å andra sidan utformningen av deras medverkan i läns- styrelsearbetet.

Experternas ställning. Att experterna som en huvuduppgift eller i vart fall till en väsentlig del av sin verksamhet ha att medverka — för närva- rande i regel genom att avgiva yttranden _ i det inre länsstyrelsearbetet måste onekligen leda till den frågan varför experterna under sådana om- ständigheter icke äro länsstyrelsens tjänstemän. Länsstyrelsens organisa-

• Sida 100
•  Original

tionsform torde icke i och för sig kunna åberopas som ett bärande skäl mot en inordning av experterna i länsstyrelsen.

I många och viktiga ärendegrupper sker länsstyrelsens prövning allenast i ringa mån ur juridiska synpunkter. Med hänsyn härtill synes den nu- varande ordningen dels medföra en onödig omgång genom att facksynpunk- terna regelmässigt skola presenteras i formliga yttranden och dels innebära ett visst underskattande av expertens insats då denna endast kan ha råd— givande karaktär.

Redan vad sålunda anförts synes tala för att experterna i princip böra ha samma ställning som länsstyrelsens nuvarande befattningshavare med parallella uppgifter. Men därtill kommer att en rationell uppläggning av länsförvaltningen på längre sikt icke är möjlig utan den samordning och koordinering av de olika experternas insatser, som icke torde kunna ernås på annat sätt än genom en fastare anknytning till länsstyrelsen.

Sättet för en sådan anknytning kan variera i olika fall men måste be- tingas av de fördelar man anser sig böra eftersträva såväl allmänt som i det enskilda fallet. I första hand måste det te sig önskvärt att eliminera de rent praktiska olägenheter, som äro förenade med att experterna i princip icke deltaga i ärendenas handläggning i länsstyrelsen utan endast genom skriftliga yttranden skola göra sina synpunkter gällande. Visserligen torde vid särskilt behov vederbörande expert tillkallas för att muntligen kom- mentera och komplettera ett sådant yttrande, men det primära är dock det skriftliga yttrandet. Även om de obligatoriska yttrandena avskaffas, torde emellertid ofta, bl. a. av skäl som nedan (sid. 100) närmare utvecklas, erfordras en granskningspromemoria från expertens sida. Genom att en sådan kan ersätta en föredragningspromemoria och dessutom göras mera formlös än de nuvarande yttrandena synes likväl vinsten av de obliga— toriska yttrandenas avskaffande böra bli beaktansvärd. Och i alla de fall där en granskningspromemoria icke erfordras blir den påtagligen avsevärd. Remissgångens avskaffande skulle vidare innebära lättnader i arbetet åt- minstone för de experter, som icke ha tillgång till eget kansli.

Även i andra avseenden synes det inre arbetet kunna rationaliseras genom en närmare anknytning av experterna till länsstyrelsen. Experternas egen diarieföring av länsstyrelseärendena skulle försvinna. Rationaliseringar torde vidare kunna genomföras beträffande biträdesarbetet och den kame- rala verksamheten. Vissa av experterna ha egen kontorsorganisation men denna torde i några fall vara av så relativt liten omfattning, att den icke medgiver en verkligt rationell arbetsfördelning, varjämte elasticiteten blir mindre tillfredsställande. Flera av experterna ha emellertid ingen kontors- organisation utan måste själva utföra eller med användande av särskilda expensanslag genom tillfälliga biträden låta utföra kontorsarbetet. I den mån de själva utföra dylikt arbete föreligger uppenbarligen slöseri med kvalificerad arbetskraft.

• Sida 101
•  Original

Vidare må i detta sammanhang framhållas den stora betydelsen av att det planläggningsarhete, som på olika områden bedrives inom länsförvaltningen, kan på ett verkligt effektivt sätt samordnas. En sådan samordning måste _— såsom i andra sammanhang (bl. a. kapitlen 7 och 9) närmare utvecklas — icke blott innefatta ett planmässigt samarbete mellan alla i planlägg- ningen deltagande. Minst lika viktigt är att t. ex. frågor om företrädesrätt mellan olika slag av planläggningar samt mellan skilda på planeringsåtgär- der väntande områden kunna lösas på ett förnuftigt sätt och att den sam- tidiga planeringen på olika områden kan dirigeras i den lämpligaste rikt- ningen.

En ledande synpunkt bör vara att experternas anknytning till länsstyrel— sen skall befordra enhetligheten och samordningen i länsförvaltningen. Länsstyrelsen bör ha möjligheter att dirigera experternas insatser till så— dana punkter där de vid varje tillfälle äro mest behövliga med hänsyn till de lokala förhållandena. Länsstyrelsen torde i regel ha bättre förutsätt- ningar än de centrala verken att avgöra dylika frågor.

Ett ur sistnämnda synpunkter synnerligen betydelsefullt område är den inspektionsverksamhet, som är en av experternas mer eller mindre huvud- sakliga uppgifter. Organisationen av denna verksamhet är för närvarande ingalunda tillfredsställande (jfr sid. 23—25). Sammanförande i läns- instansen av ansvaret för och tillsynen över denna ur olika synpunkter ut- Övade inspektionsverksamhet torde vara förutsättningen för att en effekti- vare samordning skall ernås. På länsstyrelsen vilar redan stora delar av den statliga tillsynen över olika kommunala verksamhetsgrenar, och det vore därför naturligt att utbygga denna länsstyrelsens befogenhet att även omfatta ledningen av själva inspektionsverksamheten. Om tillsynen över denna verksamhet i länsinstansen i största möjliga utsträckning samman— föres hos länsstyrelsen, kan denna åstadkomma den i varje särskilt fall" erforderliga uppdelningen eller samordningen av inspektionerna (se t. ex. kap. 15, IV).

Vissa betänkligheter kunna emellertid även anföras mot den ene eller den andre expertens anknytning till länsstyrelsen. Till stor del hänföra dessa betänkligheter sig till speciella omständigheter, men mera allmängiltiga synpunkter kunna även anläggas. I viss mån äro dessa av samma art som de vilka redovisats i kapitlet om länsstyrelsens ställning i länsförvaltningen (sid. 35 ff), men även andra kunna anföras. Många experter ha sålunda vid sidan av sina länsstyrelseuppgifter andra uppgifter, som ej ligga under länsstyrelsens domvärjo. Denna omständighet — om än i och för sig av betydelse i fråga om detaljerna i sättet för expertens anknytning till läns- styrelsen — torde dock icke böra betraktas som något hinder för att exper- ten knytes till länsstyrelsen i stället för såsom fristående lokalorgan till ett centralt verk. I båda fallen utför experten uppgifter för två olika verk men är det enas tjänsteman. En viss konkurrens om expertens insatser torde

• Sida 102
•  Original

bestå oavsett vilket verk han tillhör, men lösningen av sådana konkurrens- frågor synes ej behöva bli svårare om han tillhör det ena verket än det andra.

Experternas anknytning till länsstyrelsen får icke ske på sådant sätt att fullgörandet av deras huvudsakliga arbetsuppgifter äventyras. Då dessa till större delen ligga på det yttre området och avse inspektion, rådgivning m. m. åt kommuner och enskilda, får en anknytning icke innebära att tyngdpunk- ten i deras arbete överflyttas från detta område till det inre länsstyrelse— arbetet. Deras anknytning får ej heller innebära att den omedelbara kon- takten med vederbörande centrala verk försvåras. Experterna böra tvärtom medverka till ett intimare samarbete mellan de centrala verken och läns— styrelsen. Samtidigt är det av stor betydelse att deras insatser på respektive tekniska eller eljest speciella områden i oförminskad utsträckning kunna granskas och värdesättas av vederbörande centrala fackmyndighet.

Ehuru det kan synas som om de centrala verkens intressen skulle kunna trädas för när, om experterna icke längre i samma utsträckning som nu skulle lyda direkt under dessa verk, torde det djupare sett ingalunda för- hålla sig så. Tvärtom torde kommunikationerna mellan det centrala verket och länsstyrelsen komma att befrämjas och bli mera omedelbara. I själva verket torde de centrala synpunkterna få minst lika stor möjlighet att göra sig gällande. Det måste också ligga i det centrala verkets intresse att en riktig avvägning av dess speciella synpunkter gentemot andra mera all- männa eller särskilda lokala kommer till stånd. I vart fall på längre sikt måste även vederbörande verks egna intressen vara bäst betjänta härav. Det kan sålunda icke vara någon mening i att genom centrala direktiv påbj uda exempelvis en viss planläggning, om —- vilket i regel torde vara fallet — för planens realiserande förutsättas åtgärder på områden, som ligga utan- för ifrågavarande verks befogenhet, och verket icke har möjlighet att be- döma huruvida dessa åtgärder kunna antagas vara genomförbara.

Instansordningen och de därmed sammanhängande problemen äro i stort sett av samma slag som när det gäller de fristående länsorganen. Dessa frågor har utredningen behandlat i ett föregående kapitel (sid. 39 ff). Här skall blott erinras om att flertalet experter icke ha någon självständig be- slutanderätt, vilket i och för sig ur formell synpunkt torde underlätta ex- perternas anknytning till länsstyrelsen. I den mån beslutanderätt kan till- komma experterna på områden utanför länsstyrelseärendenas krets, behö— ver den icke beröras av en sådan anknytning. Utredningen ifrågasätter i regel icke att länsstyrelsens befogenheter skola utvidgas till dylika områden.

Principer för experternas medverkan i länsstyrelsen. Det torde vara uppen- bart att möjligheterna att på ett smidigt sätt organisera experternas med- verkan i länsstyrelsearbetet skulle underlättas genom deras inordnande i länsstyrelsen. En sådan lösning av frågan om deras ställning i läns- förvaltningen är dock icke någon oeftergivlig förutsättning för att deras

• Sida 103
•  Original

medverkan i länsstyrelsen skall kunna ordnas på ett godtagbart sätt. Vissa generella riktlinjer för experternas medverkan i formellt avseende synas kunna uppdragas, Vilka i stort sett böra vara tillämpliga vare sig experterna äro länsstyrelsens tjänstemän eller ej. Utredningen har därvid utgått från att denna medverkan i det inre arbetet, byråarbetet, bör utfor- mas på sådant sätt att deras möjligheter att fullgöra sina praktiska arbets- uppgifter ute på fältet icke äventyras. Särskilt är det angeläget att de ex- perter, vilkas huvuduppgifter nu äro av konsulterande och inspekterande art, icke förvandlas till byråtjänstemän till förfång för dessa andra upp- gifter.

I dessa avseenden förtjänar särskilt den uppfattning att uppmärksam- mas, som gör gällande att, om experterna i egenskap av föredragande i den inom länsstyrelsen vanliga meningen skulle bereda och föredraga sina ären- den med hänsynstagande till jämväl allmänna ekonomiska, sociala, admi- nistrativa och andra synpunkter, så skulle ofta de rena facksynpunkterna icke komma fram på ett tillbörligt sätt. Enligt denna uppfattning fyller experten bäst sin uppgift genom att enbart driva facksynpunkterna och överlåta åt den i allmänt administrativa ting förfarne föredraganden att framlägga dessa andra synpunkter och i sitt förslag till beslut åstadkomma en lämplig syntes. Häremot torde dock kunna anföras att det rimligtvis måste krävas av experten att han icke driver facksynpunkterna in absur- dum. En viss avvägning måste han under alla omständigheter företaga.

Vid den närmare utformning av de skilda experternas medverkan, som utredningen i olika kapitel i det följande uppdrager riktlinjer för, är det alltså viktigt att beakta dels att experternas möjligheter att vara verkliga företrädare för de fackliga synpunkterna icke inskränkas och dels att de icke onödigtvis betungas med rent administrativa göromål till men för den övriga verksamheten.

Den för länsstyrelserna gällande handläggningsordningen, som innebär att facksynpunkterna i ett ärende i princip presenteras i form av ett skrift- ligt yttrande, varefter avvägningen sker vid den juridisk-administrativa prövningen i länsstyrelsen, torde endast undantagsvis förekomma på andra håll. Särskilt i de centrala verken torde samverkan mellan representanter för olika facksynpunkter å ena sidan och företrädare för den allmänna juri- diska och administrativa erfarenheten å den andra regelmässigt äga rum så- som mellan formellt jämställda parter. Vanligen torde det vara så att exper- ten svarar för den övervägande delen av handläggningen, medan juristen till- kallas då så påfordras med hänsyn till behovet av juridisk eller formell sakkunskap och erfarenhet. Enligt utredningens mening finnes ingen an- ledning att antaga att detta system, som torde ha visat sig tillfredsställande på andra håll, skulle ge sämre resultat om det tillämpades vid länsstyrelsen.

Beträffande sättet för experternas medverkan i handläggningen av läns- styrelseärendena synes man kunna bygga på vissa erfarenheter av under

• Sida 104
•  Original

senare tider tillämpade anordningar. Som förut antytts torde ofta experten tillkallas för att vid handläggningen av ett ärende muntligen närmare klar- göra de av honom i ett skriftligt yttrande framförda synpunkterna. Detta behov av muntliga konferenser har än tydligare manifesterats genom in- rättande i ett flertal län av de i kapitel 2 omnämnda länsråden. En fram- trädande brist hos dem är emellertid att där icke kunna fattas några slut— liga beslut, utan dessa äro i princip beroende av särskild handläggning inom ettvart av de i länsrådet deltagande organen. Detta gäller även om den slutliga handläggningen hos ett organ endast avser att fastställa ett utlåtande till ett annat i länsrådet deltagande organ.

Ett avsevärt framsteg skulle uppenbarligen göras om de formella förut— i sättningarna kunde skapas för att länsrådens överläggningar direkt skulle kunna utmynna i beslut. Vad angår på länsstyrelsen ankommande ärenden synes detta kunna ske genom att de olika experterna var för sig åläggas skyldighet att deltaga i handläggningen av inom länsstyrelsen förekom- mande ärenden med rätt och skyldighet att vid avvikande mening anmäla reservation.

En dylik handläggningsordning förutsätter visserligen icke i och för sig att experten skall vara föredragande. Det torde dock böra hävdas, att av praktiska skäl föredragningsskyldighet bör åligga experterna men att där , så av särskilda skäl påfordras undantag därifrån skall kunna göras. Denna j fråga är dock i förevarande sammanhang av mindre betydelse. Regelmäs- j sigt torde huvudföredragningen i ett ärende presteras av den av de i hand— läggningen deltagande, som bäst behärskar ärendet och eljest har de bästa förutsättningarna för uppgiften. Det primära är skyldigheten för experten att närvara och rätten för honom att reservera sig. i

Vissa principiella synpunkter synas dock kunna anläggas på frågan om experternas föredragning. De nuvarande experterna torde icke i allmänhet ha någon mer ingående erfarenhet av föredragningsuppgifter. Vissa härav föranledda övergångssvårigheter torde därför vara oundvikliga, vilka få lösas från fall till fall. Men även i fortsättningen kan föredragningsskyldig- heten böra begränsas dels för att expertens egentliga åligganden icke skola eftersättas och dels med hänsyn till vederbörandes lämplighet som föredra— gande. Det är alltid viktigare att tillse att man som experter förvärvar skick- liga fackmän än goda föredragande.

Samma principer som i fråga om experternas medverkan böra gälla för insatserna från den juridiska och allmänt administrativa erfarenhetens företrädare. Där den ene är föredragande är den andre närvarande och del- tager i handläggningen. Det bör emellertid anmärkas att medverkan av de | rent administrativa befattningshavarna i regel också bör innefatta biträde vid uppsättande av besluten då experten är föredragande. Även om exper- ten i sin egenskap av föredragande måste vara ansvarig för avfattningen av beslutet med avseende på det sakliga innehållet, bjuder hänsynen till en

• Sida 105
•  Original

förnuftig arbetsfördelning att, där formuleringen erbjuder formella svårig— heter, det bör ankomma på juristen att medverka till deras bemästrande. Men jämväl i de ärenden där dylika svårigheter icke förekomma och där experten själv eller efter hans anvisningar mindre kvalificerad personal kan avfatta besluten, torde dessa höra granskas av vid beslutet deltagande jurist.

Utifrån dessa mera allmänna synpunkter synes man kunna åstadkomma en tämligen allmängiltig konstruktion. Även om vissa avvikelser beträf- fande några av experterna torde vara erforderliga, synes följande förfarande vid experternas medverkan i länsstyrelsearbetet i stort sett vara användbart, därvid dock frågan om vederbörandes ställning inom länsstyrelsen i varje särskilt fall får övervägas för sig.

Anmälnings-, ansöknings- eller besvärsärende, däri expertens medver- kan erfordras, överlämnas, sedan det i erforderlig mån är berett genom remisser eller på annat sätt, till experten för studium. Särskild diarieföring av dylika överlämnade respektive mottagna ärenden bör icke ifrågakomma. Det kan dock understundom vara lämpligt att vid förandet av diariet an— vända ett genomskriftssystem, så att ett genomslag av den första diariean— teckningen kan överlämnas till experten, varigenom han hålles underrättad om alla inkommande ärenden. Stundom kan det vara önskvärt att samråd sker i fråga om vilka remisser som skola företagas eller rörande ifrågasatt komplettering. Om experten är föredragande, beordrar han själv den ut- redning eller komplettering som är nödvändig. Stundom behöver troligen icke formlig föredragning ske, utan akten studeras av var och en som del- tager i beslutet, varefter beslutförslaget signeras. På motsvarande sätt får experten, då han skall deltaga i handläggningen utan att vara före- dragande, i fall av behov akten formlöst överlämnad till _sig. Där formlig föredragning sker är han närvarande och redogör för sina synpunkter. Därest han finner sig böra anmäla avvikande mening, kan detta ske t. ex. genom en kortfattad reservation med hänvisning i fall av behov till en ut- förligare redogörelse som bilägges akten.

Beträffande förfarandet synes emellertid föreligga anledning att gå när- mare in på en särskild punkt, där det kan befaras att det av utredningen förordade systemet kan medföra vissa olägenheter. För närvarande torde ofta, då experten i sitt utlåtande i ett ärende framför erinringar, ärendet utställas för påminnelser för att sökanden skall få tillfälle att bemöta erin- ringarna eller göra därav föranledda ändringar i sin framställning. Endast om det bedömes uppenbart att en återremiss icke kan förändra läget torde ett dylikt ärende avgöras enbart på expertens utlåtande. Och i händelse avgörandet innebär helt eller delvis avslag å gjord framställning torde expertens utlåtande, om innehållet däri kan tjäna sökanden till ledning vid anförande av besvär eller vid förnyad framställning, jämte beslutet del-' givas sökanden.

• Sida 106
•  Original

Därest i enlighet med grundtanken i det nya systemet formligt utlåtande från experten icke kommer att föreligga, är det därför fara för att de en- skilda sökandenas ställning och möjligheter att utveckla sina synpunkter försämras. För att undvika detta bör sökanden i förekommande fall del- givas en sammanfattning av expertens synpunkter innan ärendet avgöres. Men stundom, särskilt i mera omfattande ärenden, torde det vara värde- fullt att bereda sökanden tillfälle att även muntligen framföra sina syn- punkter. Förfarandets eljest i regel skriftliga karaktär bör icke avhålla länsstyrelsen från att vid behov och i lämplig utsträckning använda ome- delbara, muntliga former.

Länsstyrelsens initiativärenden böra vare sig det verkliga initiativet utgår från länsstyrelsens ledning eller från experten —— i huvudsak på sätt som nu sker anhängiggöras genom en skriftlig anmälan, i regel i form av en enkel promemoria, från experten. Även här bör dock dubbel diarieföring undvikas. Ärendet blir anhängiggjort av en inom länsstyrelsen tjänstgö- rande befattningshavare och en dylik bör icke föra särskilda diarier för sina länsstyrelseärenden utöver de diarier, som finnas hos länsstyrelsen.

Inspektionsverksamhetens samordning torde, såvitt angår de experter och i andra tjänstemän, som äro länsstyrelsens befattningshavare, icke behöva erbjuda särskilda problem. Att samordna dessa befattningshavares verk— samhet blir under alla förhållanden en förstahandsuppgift för avdelnings- chefer och sektionschefer. Beträffande de experter, som även fortsättnings- vis komma att stå utanför länsstyrelsen, torde i respektive instruktioner böra inryckas skyldighet att i fråga om tid och sätt för inspektioner av sådan art, att de omfattas av länsstyrelsens tillsynsbefogenheter, ställa sig till efterrättelse av länsstyrelsen meddelade föreskrifter. Å andra sidan bör

det även instruktionsmässigt åvila länsstyrelsen att opåmint övervaka sam- ordningen. '

Vissa centrala myndigheter utöva emellertid direkt genom egna tjänste- män en omfattande inspektionsverksamhet även på områden, som helt eller delvis tillhöra länsstyrelsens ämbetsbefattning. Så är exempelvis fallet på socialvårdens samt vissa delar av hälsovårdens och angränsande om- råden. I den mån dylik inspektionsverksamhet icke lämpligen kan under- ställas länsstyrelsen utan av särskilda skäl fortfarande bör primärt åvila vederbörande centrala organ, är det likväl önskvärt att länsstyrelsen be- redes möjlighet att vidtaga åtgärder för samordning av sådan inspektion med den av länsorganen bedrivna. I sådant syfte böra inspektioner från centrala myndigheter på nyssnämnda och andra till länsstyrelsens ämbets- hefattning hörande områden av de inspekterande i förväg anmälas till läns- ; styrelsen.

• Sida 107
•  Original

!

KAPITEL 5

Lekmannamedverkan i länsstyrelsen

I. INLEDNING

I svenskt förvaltningsväsen har uppfattningen om värdet av samråd mellan flera personer vid träffande av förvaltningsbeslut på olika områden tagit sig uttryck i utformningen av förvaltningsmyndigheternas organisa- tion och handläggningsordningen därstädes. Våra tidigaste centrala ämbets- verk voro kollegier, där besluten fattades efter omröstning. Så småningom blev denna beslutsform med den växande mängden av ärenden alltför tungrodd och man övergick, tydligen främst av praktiska skäl, alltmer till det 5. k. enrådighetssystemet eller, som det i vissa fall benämnes, det byrå- kratiska systemet. Men tanken på samrådets betydelse har därför icke övergivits. Man har i stället infört obligatorisk föredragning inför den beslutande med rätt och plikt för den föredragande att vid avvikande mening anmäla formlig reservation mot beslutet. Men också andra former för samråd ha skapats genom föreskrifter om hörande av särskilda befatt— ningshavare eller att vissa beslut skola fattas i närvaro av ej blott före— draganden utan också andra tjänstemän.

En särskild form av samråd inom det statliga förvaltningsarbetet möjlig— göres genom att i detsamma deltaga lekmän, varmed då över huvud avses personer utanför de yrkesmässiga befattningshavarnas krets. Denna form för samråd är ingalunda ny. Häradstingen voro till en början ej enbart domstolar. Särskilt på det kyrkliga området har lekmannamedverkan gamla anor. liksom den inom t. ex. taxeringsväsendet går ganska långt tillbaka i tiden. Vid mantalsskrivningen liksom vid militära inskrivningsförrätt- ningar ha lekmän länge medverkat. Under senare tider ha i växande om- fattning lekmän tagits i anspråk såsom ledamöter i centrala verk och på senaste tid också i permanenta, rent statliga lokala organ. Anledningarna till att lekmän på detta sätt inkopplats i förvaltningsorganisationen torde i någon mån ha skiftat, men vissa mera genomgående synpunkter kunna dock urskiljas.

Sålunda torde stundom ett av skälen för skapandet av lekmannaorgan ha varit att man velat åstadkomma en kollegial beslutsform, men att organets tjänstemannauppsättning icke bildat tillräckligt underlag härför. Vidare kan här pekas på de synpunkter, som sammanhänga med den uppfatt— ningen att i många slag av ärenden jämte den sedvanliga tjänstemanna- rutinen erfordras inslag även av annan art. Det kan då vara fråga om speciell sakkunskap av visst slag men också den mera allmänna kunskap och förfarenhet i skilda ting, som erfarenhetsmässigt bäst förvärvas inom

• Sida 108
•  Original

det praktiska arbets- eller näringslivet. En annan kunskapsfond, som lek- männen ofta få representera, är orts- och personkännedomen. Vidare kan det i vissa organ eller speciella frågor vara önskvärt med särskild parts- representation för att säkerställa tillbörligt beaktande av vederbörande par- ters synpunkter och skapa förtroende hos dessa för organets verksamhet. Dessa synpunkter spela också in, då man anser sig böra bereda rum inom ett organ för det mera allmänna medborgerliga omdömet i förvaltnings— frågor.

I vissa fall ha särskilda garantier i form av lekmannamedverkan ansetts nödvändiga för att ernå den rätta avvägningen mellan det allmännas in- tresse och den enskildes anspråk på skydd för sin intressesfär i fråga om åtgärder, som framstått som ekonomiskt ömtåliga. Särskilt då staten före- tager kännbara ingrepp i enskild rätt eller där olika samhällsgruppers in- tressen stå emot varandra, har det kunnat framstå som önskvärt att etablera ett starkt lekmannainflytande vid avgörandena. Av liknande skäl äro också i många frågor om avvägning mellan statens fiskaliskt betonade intressen och enskildas rättigheter lekmän inkopplade.

Formerna för liksom omfattningen av lekmännens medverkan i den statliga förvaltningsverksamheten växla på olika områden och med hänsyn till de grunder, som i varje särskilt fall uppbära denna medverkan. Medan i vissa fall det beslutande organet helt består av lekmän, sådant detta be- grepp förut definierats, deltaga lekmännen i andra organ såsom bisittare vid sidan av en eller flera av organets tjänstemän. Till vissa myndigheter äro knutna lekmannakollegier med uteslutande rådgivande befogenheter.

Inom det speciella område av förvaltningen, som förvaltningsjustisen utgör, kan bakom önskemålen om lekmannamedverkan ligga kravet på rättssäkerhet, d. v. s. säkerhet för den enskilde att i samhället gällande lagar såvitt honom angår av myndigheterna ges en icke blott objektivt rik- tig och över huvud rimlig tillämpning. Rättssäkerhetsgarantier inrymmas annars i särskilda regler 0111 det processuella förfarandet liksom i besvärs- institutet samt i överordnade myndigheters och speciella organs kontroll- verksamhet. Lekmannamedverkan i ett dömande förvaltningsorgan är som rättssäkerhetsgaranti delvis en ersättning för den offentlighet, som på grund av administrativjustisens ofta skriftliga karaktär icke i detta avseende har samma betydelse som vid de allmänna domstolarna.

Det ligger över huvud nära till hands att draga paralleller med de all- männa underdomstolarna och lekmannainslagen där. Om det berättigade i lekmannamedverkan där lärer tvekan icke råda. I vissa hänseenden borde för önskemål om lekmannamedverkan vid förvaltningsjustisen skäl av samma art som i fråga om underdomstolarna kunna med än större rätt åbe- ropas. Förvaltningsverksamheten — även förvaltningsjustisen — innebär tillämpning av rättsregler, vilka ofta på grund av sin tämligen vaga ut- formning medgiva stort utrymme för myndigheternas fria skön. Det ligger

• Sida 109
•  Original

och måste ligga i förvaltningsverksamhetens natur — vare sig den är för- valtningsjustis eller ren förvaltning — att den i långt mindre grad än t. ex. straffrättsjustisen kan bindas genom noggrant angivande av förutsätt- ningarna för myndigheternas handlande. Icke minst framträder detta inom socialrättens område, där dylika förutsättningar med nödvändighet måste vara mycket allmänt formulerade. Lagtillämpningen blir därför i långt högre grad än vid de allmänna domstolarna beroende av hänsynstagande till det allmänna syfte, som i varje särskilt fall uppbär rättsreglerna.

II. TIDIGARE FÖRSLAG OM LEKMANNAMEDVERKAN I LÄNSSTYRELSEN

Den kollegiala beslutsform, som från början kom till användning i de på 1600-talet inrättade centrala ämbetsverken, fick icke någon motsvarighet i länens styrelse, som var anförtrodd vederbörande landshövding ensam. Emellertid uppkom längre fram fråga om införande av kollegiala besluts— former genom lekmannamedverkan i länsstyrelsen. Under intryck bland annat av liberalismens idéer framkommo under 1800-talet vissa förslag om införande av lekmannarepresentation, som skulle medverka vid länsstyrel- sens beslut. Dessa förslag byggde i allmänhet på den uppfattningen, att landshövdingens makt måste anses vara alltför stark och okontrollerad. Förslagen torde också ha influerats av den kommunala självstyrelsetanken. i dess moderna form. Det utmärkande för dem kan väl emellertid sägas ha varit, att de icke åsyftade en lekmannamedverkan så mycket med hänsyn till behovet på grund av ärendenas art utan mer i politiskt syfte och ur maktfördelningssynpunkt. I och med tillkomsten av landstingen förlorade de större delen av sin aktualitet.

Sedermera ha emellertid ur de synpunkter, som tidigare berörts, vid skilda tillfällen framkommit krav på lekmannainflytande i vissa av de ärenden, Som länsstyrelsen handlägger. Här kan exempelvis nämnas en motion till 1905 års riksdag (II: 126, ändrad genom motion II: 215), däri un- der intryck av de då påbörjade förarbetena för regeringsrättens tillskapande föreslogs, att riksdagen måtte begära revision av 1855 års landshövding- instruktion. Motionären ifrågasatte sålunda bland annat, om icke länssty- relsen borde ha någon uppsättning som motsvarade nämnden i häradsrät- terna, och erinrade om den sakkännedom om ortens förhållanden samt den i allmänhet goda karaktär och rättrådighet, som kännetecknat allmoge- mannens deltagande i domarkallet vid häradsrätten och som, rätt använda, säkert skulle komma även den administrativa lagskipningen till gagn. Andra kammarens femte tillfälliga utskott ansåg sig kunna konstatera (utl. nr 20) att det behov av ökade garantier för administrativjustisens nog- granna handhavande efter lag och laga stadgar, som riksdagen vid behand-

• Sida 110
•  Original

ling av väckt fråga om inrättande av en administrativ högsta domstol (riks- dagens skrivelse den 28 mars 1903) framhållit med avseende på prövningen i högsta instans, även förefunnes med avseende på den domsrätt, som ut- övades av länsstyrelsen. Utskottet, som fann tanken på lekmannadeltagande i den administrativa lagskipningen ur flera synpunkter tilltalande, ansåg sig dock av vissa anledningar icke böra ingå på närmare skärskådande därav. Utskottet föreslog, att riksdagen måtte besluta hemställa att Kungl. Maj:t täcktes —— till vinnande av mera betryggande former för avgörandet av vissa på länsstyrelsens prövning ankommande mål och ärenden — låta företaga revision av landshövdinginstruktionen. Utskottets förslag vann dock icke bifall.

På senare tid har frågan om lekmannamedverkan i länsstyrelsen särskilt aktualiserats på socialvårdens område. I exempelvis de propositioner med förslag till lag om åtgärder mot vanartigt levnadssätt (vanartslag), som förelades 1.930 och 1931 års riksdagar (nr 240 resp. 100) men vilka båda avslogos av riksdagen, berördes sålunda denna fråga. I den förstnämnda propositionen anförde föredragande departementschefen härom, bland annat, att han ej funnit skäl att förorda ett under ärendets behandling framkommet förslag att en lekman som bisittare borde deltaga i länssty- relsens behandling av mål om frihetsberövande enligt den föreslagna lagen. Särskilt med hänsyn därtill att offentlighetsprincipen vore avsedd att vinna tillämpning syntes behov av en dylik anordning ej föreligga. Däremot kunde det icke förnekas, att en bisittare kunde tänkas med gott resultat biträda länsstyrelsen för att medelst arbetsanskaffning eller eljest bereda hjälp åt en person, som vore under behandling. Men å andra sidan kunde det antagas att länsstyrelserna även utan dylika bisittare på grund av sin stora personkännedom kunde åvägabringa lämpliga hjälpåtgärder. I 1931 års proposition förklarade dåvarande departementschefen, att ej heller han kunde förorda förslaget att i länsstyrelserna inrymma ett lekmannaelement, särskilt med hänsyn till de organisatoriska svårigheter som skulle möta att ge lekmännen verkligt inflytande å frågornas avgörande.

Det förtjänar här också att påpekas, att i 1931 års proposition chefen för socialdepartementet stannade för att föreslå ett särskilt länsorgan för frågor enligt den ifrågasatta lagen. Detta organ avsåges benämnas skydds- kollegium och skulle bestå av bland annat vissa lekmän.

Sedermera anförde socialvårdskommittén i sitt i december 1942 avläm- nade betänkande VI angående socialvårdens organisation m. m. (SOU 1942: 56) åtskilliga skäl, som enligt kommitténs mening gjorde det önsk- värt, att utrymme bereddes för lekmannainflytande inom socialvårdens länsorganisation. Till dessa skäl återkommer utredningen utförligare i annat sammanhang (sid. 312 f.). Här må blott framhållas att kommittén i fråga om de faktorer, som motiverade lekmannamedverkan vid de judiciella funktio- nerna, angav sina synpunkter ligga i linje med nutida strävanden på det

• Sida 111
•  Original

processuella området, vilka i viss mån förverkligats i den nya rättegångs- balken. Därutöver talade emellertid enligt kommittén åtskilliga andra skäl till förmån för lekmannamedverkan på länsstadiet inom socialvården. Främst komme därvid önskemålet om en effektiv ledning av hjälpverk- samheten inom länen.

Med hänsyn emellertid till bland annat svårigheten att ordna lekmanna- medverkan inom länsstyrelsen ansåg sig kommittén —— ehuru vägande skäl av annan art kunde anföras mot att ställa länsstyrelserna utanför led- ningen av och tillsynen över socialvårdsförvaltningen inom länen -—- preli- minärt böra förorda ett särskilt organ med lekmannainslag för socialvården inom länsinstansen. Till detta organ, kallat länssocialnämnd, borde huvud- parten av socialhjälps-, barnavårds- och alkoholistvårdsärendena överföras från länsstyrelsen.

Frågan om lekmannamedverkan i länsstyrelsen har vidare berörts i en proposition till 1947 års riksdag (243/1947) angående grunder för ålder- domshemsvårdens ordnande och utbyggnad m. m. I denna proposition, för vars innehåll närmare redogöres i annat sammanhang (sid. 309), erinrade föredragande departementschefen —— sedan han uttalat som sin åsikt, att man borde sträva efter att i görligaste mån lägga statens gransknings- och beslutanderätt i sociala ärenden av lokal natur hos länsstyrelserna — om att socialstyrelsen i utlåtande över befolkningsutredningens betänkande om befolkningspolitikens organisation bland annat framhållit, att det borde övervägas huruvida och i vilken utsträckning lekmän borde få deltaga i avgörandet av ärenden rörande socialvården. Departementschefen förklarade även, att vid en blivande översyn av länsstyrelsernas organisation särskilt beaktande borde skänkas organisationens utformning ur socialvårdssyn- punkt.

I sitt den 14 februari 1948 avgivna betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård m. m. (SOU 1948: 23), för vilket närmare redogöres i kapit- let om socialvården (sid. 318 f.), föreslog 1946 års alkoholistvårdsutred- ning bl. a. att i handläggningen av tvångsbehandlingsärenden utom en re— presentant för länsstyrelsen som ordförande (landshövdingen, landssekre- teraren eller länsassessor) skulle deltaga tre, av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år förordnade personer, av vilka en borde vara läkare med lämplig utbildning, en äga förutsättningar att ur nykterhetsvårdens synpunkt he- döma förekommande fall av ifrågasatt omhändertagande för vård och en äga sådan erfarenhet, att han skulle kunna bedöma med dylika fall sam- manhängande frågor ur allmänna sociala synpunkter. Såsom länsstyrelsens beslut borde gälla den mening, som flertalet av de närvarande omfattade.

Alkoholistvårdsutredningen förklarade vidare att ett dylikt kollegium inom länsstyrelsen borde kunna användas som förebild för det beslutande organets sammansättning vid tillämpning av bestämmelserna om tvångs-

• Sida 112
•  Original

behandling i andra vårdlagar av social natur, enligt vilka omhändertagandet ej hade sin grund i ett rent medicinskt bedömande.

1948 års Iösdriveriutredning har i ett betänkande den 18 december 1948 (SOU 1949: 4) föreslagit att lösdrivarlagen skulle upphävas och tvångsåt- gärderna mot lösdrivare ersättas med andra åtgärder av social eller social- medicinsk karaktär. Sålunda har bland annat föreslagits en viss utbyggnad av vårdåtgärderna inom barna- och ungdomsvårdens ram. I samband där- med förklarade lösdriveriutredningen att, för att ernå större rättssäkerhet och garantier för att lämpligaste vårdform komme till användning, vissa jämkningar i det gällande förfarandet vid länsstyrelsen borde komma till stånd, varvid alkoholistvårdsutredningens förslag syntes kunna tjäna som förebild. Lösdriveriutredningen föreslog sålunda —— i syfte att garantera att erfarenheter från harnavårdande verksamhet samt medicinska synpunk- ter skulle vinna tillbörligt beaktande —— att länsstyrelsen vid avgörande av ärenden av förevarande slag borde ha en speciell sammansättning, näm- ligen landshövding, landssekreterare eller länsassessor som ordförande jämte tre sakkunniga, av vilka en skulle vara läkare, en äga insikt och erfarenhet rörande barna— eller ungdomsvårdande verksamhet samt en äga insikt och erfarenhet rörande annan social hjälpverksamhet eller liknande arbete.

Men även på andra områden än socialvårdens har fråga rests om lek- ? mannamedverkan i länsstyrelsen. Bortsett från de överväganden i denna ! riktning, som legat bakom besluten om inrättande av ett flertal fristående organ i länsinstansen, kan här framhållas exempelvis vad professor Herlitz

I

i sitt tidigare omnämnda betänkande angående förvaltningsförfarandet anfört i fråga om medverkan av lekmän i besvärsmål. Efter att ha konsta- terat att kärnan i besvärsmyndigheterna alltid måste utgöras av ämbets- och tjänstemän samt att länsstyrelserna såsom besvärsmyndigheter pä- kallade särskild uppmärksamhet, framhöll Herlitz bland annat, att det vid besvärsprövningen utöver tjänstemaunaelementet också kunde bli fråga om medverkan av andra element, dels för att tillföra besvärsmyndigheterna speciell sakkunskap på särskilda områden utöver dem, som tjänstemännen ! representera, och dels för att utnyttja det allmänna lekmannaomdömet. Sedan han erinrat 0111, att lekmannaelementet av ålder intoge en fram— trädande ställning i taxeringsprocessen och något dryftat betydelsen därav, lämnade han en redogörelse för frågan om lekmannainslag hos besvärsmyn- ' digheter i övrigt. Härom anförde han i huvudsak följande.

I de senaste årens diskussion hade ifrågasatts att på olika punkter stärka lek- mannaelementet. Sålunda hade det föreslagits, att i den tilltänkta lönedomstolen inrymma representanter dels för staten, dels för tjänstemännen. Och då det varit fråga om inrättande av s. k. »länssocialnämnder», »socialdomstolar» och »social- kollegier» för upptagande (i första eller andra instans) av mål om frihetsbe- rövande o. d., hade man särskilt tänkt sig att såsom bisittare i dem skulle ingå lekmän med erfarenhet från socialt arbete, läkare 0. s. v.

• Sida 113
•  Original

Detta spörsmål förtjänade synnerlig uppmärksamhet vid en lagstiftning om besvär. I samband med den måste emellertid övervägas, huruvida även på andra områden ett lekmannainslag kunde vara av värde. Den medverkan lekmännen av ålder utövat inom rättsskipningen gåve särskild anledning att övertänka vad de kunde betyda inom den administrativa rättsskipningen. Inom rättegångsväsendet hade lekmannaelementen funnit användning blott inom första instansen. Man kunde i anslutning därtill vilja hävda, att det inom förvaltningsrätten vore till- fyllest att de i icke ringa omfattning anlitades på ett tidigare stadium (t. ex. i kommunala nämnder, i nybildade socialdomstolar o. s. v.). Men ett så schematiskt svar vore utan tvivel ohållbart redan av den anledningen, att de förvaltningsrätts- liga avgörandena i första instans ingalunda alltid vore likvärdiga med härads- rätters och rådhusrätters beslut; ofta saknades där varje inslag av lekmän, och där det förefunnes, hade organen ofta icke sådana kvalifikationer, att icke en förnyad prövning under medverkan av lekmän kunde framstå som mycket önsk- värd. Vid övervägande angående ökat lekmannainslag vid besvärsprövningen måste emellertid noggrant besinnas, vilka fördelar man ansåge sig kunna vinna genom att på olika punkter infoga lekmännen i besvärsapparaten. Därvid åter- komme synpunkter som vore välkända från diskussion om lekmännens roll i rättegångsväsendet. Vilket värde borde tillerkännas dem i jämförelse med juris- ter och andra tjänstemän? Vilket reellt inflytande kunde man förvänta att de skulle utöva? I vad mån kunde deras medverkan skapa ökat förtroende för den administrativa rättsskipningen o. s. v.? Särskilt ömtålig förefölle frågan om in- förande av lekmannaelement med uppgift att utgöra en sorts partsrepresentation. Bortsett från de principiella invändningar som kunde resas mot sådana anord- ningar — och som ofta rests i diskussionen om tryckfrihetsjuryn — inställde sig också praktiska svårigheter, välkända från diskussioner om arbetsrådets och för- säkringsrådets organisation, särskilt svårigheten att gestalta partsrepresentationen, så att alla olika intressen därigenom funne sig tillfredsställda. Man måste också räkna med att i den mån kravet på partsrepresentation godkändes för vissa intres- segrupper (arbetsgivare, arbetare, statstjänstemän), enahanda krav med samma fog kunde resas på många andra områden med den påföljd, att förvaltningsrätts- skipningens enhetlighet och objektivitet prisgåves.

III. UTRE DN INGEN

Inledning. Vid bedömande av frågan om lekmannamedverkan i länssty- relsen synas de tidigare aktuella mera allmänna maktfördelnings- och kont- rollsynpunkterna icke böra tillmätas större betydelse. De önskemål om kontroll och insyn, som nu kunna åberopas, vila på en annan grund än de tidigare. Ej heller finnes anledning att godtaga någon självstyrelseprineip även 0111 vissa därmed besläktade synpunkter i några fall kunna spela in. Å andra sidan kan den omständigheten icke i och för sig tillerkännas bety- delse, att några av det nuvarande systemet föranledda missförhållanden eller mindre nöjaktiga bedömningar icke kunna påvisas. Den allmänna grunden för lekmannamedverkan i länsstyrelsen är enligt utredningens mening, att möjligheterna till samråd och samarbete vidgas och att sam- rådet blir obligatoriskt och därmed mera likformigt. Detta samråd har i och för sig stor betydelse för belysningen av förekommande problem och bör

• Sida 114
•  Original

skapa bättre förutsättningar för objektivt riktiga respektive ur skälighets- synpunkt rättvisa avgöranden. Samtidigt kan det emellertid otvivelaktigt bidraga till att befästa ett allmännare för-troende för länsstyrelsen och dess beslut.

En omständighet som enligt utredningens mening speciellt aktualiserar kravet på lekmannamedverkan i länsstyrelsen är den statliga förvaltningens utveckling till att omspänna allt större och mera skiftande delar av det samhälleliga livet. Även om för vissa dylika uppgifter tillskapats särskilda organ vid sidan av länsstyrelsen, ha många nya uppgifter av olika stor- leksordning tillförts länsstyrelsen. Än viktigare synes dock det förhållandet vara, att de alltmera komplicerade samhällsproblemen framtvinga en dju- pare och mera allsidig bedömning av de flesta frågor, även sådana som tidigare tett sig skäligen enkla. Det blir därför allt svårare för länsstyrelse- | tjänstemännen att tillfredsställande behärska alla delar av sina respektive områden. Även om man skulle kunna skapa de organisatoriska förutsätt- ningarna för att de enskilda tjänstemännen skulle kunna utbildas till spe- cialister var på sitt område, kan det ur många synpunkter ifrågasättas om det över huvud är önskligt med en mera genomförd specialisering än som redan till följd av kraven på rent teknisk sakkunskap är nödvändig beträf- fande vissa tjänstemän. För övrigt torde ändå alltid komma att återstå . vissa områden, på vilka tjänstemännen aldrig kunna förvärva kunskap eller

1 1 |

erfarenhet av rent praktisk art. Dessutom är det i många fall av vikt, att åtminstone vissa tjänstemän representera en mera vidsträckt orientering och förtrogenhet med allmänna förvaltningsfrågor.

Skäl för lekmannamedverkan i länsstyrelsen. Som inledningsvis antytts torde önskemålen om lekmannamedverkan i allmänhet syfta till att veder- börande statsorgans kompetens i ett eller annat avseende skall förstärkas. I de flesta fall vill man tillföra organet speciell fackkunskap, orts- och per- sonkännedom eller annan särskild sakkunskap. I andra fall åter kan det vara fråga om att ge rum för partsrepresentanter. Slutligen kan det finnas önskvärt att taga i anspråk det mera allmänna medborgerliga omdömet.

Länsstyrelsens behov av att vid behandlingen av en mångfald olika ären- 3 den anlita särskild expertis eller sakkunskap av teknisk eller annan speciell j art har på skilda områden vunnit beaktande på så sätt, att till länsstyrel- *, sens förfogande ställts experter av olika slag. Länsstyrelsen har också : möjlighet att genom remisser till specialmyndigheter eller andra experter l i allmän tjänst inhämta sakkunskapens syn på förekommande frågor. Sak- | kunskapens möjligheter att göra sig gällande i denna form äro emellertid icke helt tillfredsställande. Avsevärt bättre bli möjligheterna då ett skriftligt yttrande kan kompletteras med direkta muntliga överläggningar. Även , denna form för sakkunskapens medverkan har dock sina brister. Särskilt i de fall då ämnet är svårtillgängligt för en icke-fackman blir länsstyrelsens prövning inskränkt till en granskning ur mera allmänt administrativa syn-

• Sida 115
•  Original

punkter. Beslutet grundas därför ytterst på expertens uppfattning i sak- frågan. Under sådana omständigheter framstår det stundom som en brist att, ehuru fackmannen har det sakliga avgörandet i sin hand, han likväl icke har något formellt ansvar för beslutet. Dessa synpunkter ha kanske framför allt sin tillämpning på frågan om de 5. k. länsstyrelseexperternas ställning, men i den mån expertis utanför dessas krets behöver anlitas gälla de också för denna. Länsstyrelsen kan ju uppenbarligen icke förses med till densamma i tjänstemannaställning knuten expertis på alla de områden, där behov av sådan expertis föreligger. Uppgifterna skulle i de flesta fall icke ge vederbörande full sysselsättning. Därest länsstyrelsen därför, såsom stundom kan vara fallet, anser sig behöva rådfråga expertis, vars utsagor icke avgivas under sedvanligt tjänstemannaansvar, framstår olägenheten i än klarare dager. Med hänsyn till vad sålunda anförts ter det sig önskvärt och lämpligt att öppna möjligheter för lekmannamedverkan i länsstyrelsen för att tillgodose behovet av speciell sakkunskap i vissa fall.

Som andra stundom önskvärda tillskott utöver tjänstemannarutinen an- fördes inledningsvis dels en allmän kunskap och erfarenhet från det prak- tiska arbets- och näringslivet och dels orts- och personkännedom. Dessa båda kunskapsfonder torde ha starkare betydelse för länsstyrelsen än för de flesta andra myndigheter bland annat med hänsyn till länsstyrelsens mångskiftande och olikartade uppgifter. Från det förstnämnda kunskaps- området kan länsstyrelsen behöva tillföras insikter om exempelvis be- traktelsesätt och sedvana inom vissa yrkes- eller intressesfärer. Många ärenden skulle få en mångsidigare belysning och materialet för avgörandet te sig rikare och mera fylligt, 0111 dylika synpunkter i större utsträckning finge spela in. Orts- och personkännedom är visserligen i regel tämligen väl företrädd inom länsstyrelsen men kan uppenbarligen icke bli så intim som vid medverkan av representanter för ortsbefolkningen.

Om man tillför länsstyrelsen olika slag av fackkunskap och erfarenhet vinner man möjligheter till rikare belysning och mer ingående behandling av ärendena. Därav följer också att man stundom kan spara in remisser och göra den förberedande behandlingen mindre omständlig. Den roll, som de skriftliga utlåtandena spela för behandling av ett ärende i högre instans, kan i sådant fall lika väl fyllas av en mera formlös sammanställning i pro— memorieform av de särskilda facksynpunkter, som utgjort grundval för övervägandena. Vid avvikande mening hos någon av lekmännen komma de särskilda synpunkterna till synes i den reservation, som vederbörande blir skyldig att avgiva.

Genom en på nyssnämnda grunder fotad lekmannamedverkan kan vidare den lokala opinionen direkt göra sig gällande i länsstyrelsen, som på så sätt göres underkunnig om och kan i erforderlig och möjlig grad taga hän- syn till allmänna lokala förutsättningar för genomförande av ett beslut i ena eller andra riktningen. Ett beslut i allmänna frågor, som icke innebär

• Sida 116
•  Original

vcderbörliga hänsynstaganden till enskildas, gruppers eller orters berätti— gade intressen, väcker irritation och kan bli svårt att genomföra. Om i ett sådant beslut intresserade lekmän deltaga, blir det större möjligheter att undersöka olika utvägar och nå fram till en ur skilda synpunkter godtag— bar lösning.

Frågan om partsrepresentationen åter är av något känsligare natur. Detta spörsmål är visserligen i förevarande sammanhang för länsstyrelsernas del aktuellt endast så vitt angår vissa arbetsmarknadsfrågor men kan tänkas få betydelse med avseende på ämnesområden, som framdeles kunna komma att läggas under länsstyrelsens befogenhet. På områden, där partsbegreppet är lätt definierbart och möjligt att klart avgränsa, synas några större be- tänkligheter dock icke böra möta. I vissa fall kan en partsrepresentation vara av så stort värde, att man icke bör underlåta att ge rum för densamma. Särskilt när det gäller fast organiserade och starka intressesammanslut- ningar skulle förtroendet på längre sikt för länsstyrelsens åtgärder i regel kunna stärkas genom att representanter för dessa stundom mot varandra stående sammanslutningar själva finge dela ansvaret för åtgärderna. Det måste också vara ur allmän synpunkt betydelsefullt och för den ansvarige länsstyrelsetjänstemannen av stort värde att på så sätt skulle kunna skapas garantier för att parternas synpunkter i full utsträckning finge göra sig , gällande. Utformningen av en partsrepresentation måste dock ske med för- ] siktighet och under iakttagande av att tillräckliga garantier för objektivitet * och rättssäkerhet skapas. i Behovet av att det mera allmänna medborgerliga omdömet genom lekmän får representeras i länsstyrelsen kan föreligga jämsides med behov av tales- män för särskilda fack- eller intresseområden. Men även i frågor där behov av sistnämnda slag icke förefinnes, kan med hänsyn till önskemålet att skapa bättre förutsättningar för ett allmännare förtroende en lekmanna- medverkan böra konstitueras. Dylika önskemål kunna hänföras icke blott till ärenden, som angå enskilda parter, utan också i lika hög grad till mera allmänna frågor. Lekmannamedverkan av förevarande art är särskilt ägnad att tillgodose önskemålen om insyn och kontroll samt att bevara den good- will, som länsstyrelsen otvivelaktigt besitter.

Ur denna synpunkt torde lekmannamedverkan böra ses som ett led i strävandena efter att hos allmänheten bibehålla förtroendet för länsstyrel- sen. Detta förtroende är särskilt betydelsefullt med avseende på sådana områden, där skönsavgörandena intaga en betydande plats. Icke minst i dylika fall framstår det med hänsyn till länsstyrelsens ställning och vik- ' tiga uppgifter som angeläget att man skapar verksamma garantier mot obefogade angrepp. i

Med ett allmänt förtroende för länsstyrelsens åtgärder bör också kunna 3 följa vidgad förståelse för de strävanden, som det på olika områden ankom- mer på länsstyrelsen att fullfölja. Det är enligt utredningens mening av vikt, att man på allt sätt söker understryka och även hos allmänheten

• Sida 117
•  Original

skapa känsla för att av statsmakterna beslutade åtgärder äro en hela fol- kets sak, i vars utformning folket själv får deltaga. Över huvud kan väl sägas, att en organiserad lekmannamedverkan i länsstyrelsen bör innebära att former skapas för ett ordnat samarbete mellan länsstyrelsen och för dess uppgifter intresserade lekmän. Lekmannamedverkan bör därför — om den ordnas och begagnas på ett ändamålsenligt sätt — komma att ut- göra ett värdefullt stöd för länsstyrelsen i dess verksamhet. Genom att del- taga i och vinna förtrogenhet med länsstyrelsearbetet kunna lekmännen bi- draga till att utåt sprida större förståelse för detsamma och att inom läns- styrelsen ställa mindre lämplig praxis eller handläggningsordning under diskussion.

Vad slutligen angår utformningen av lekmannamedverkan som en av garantierna för rättssäkerhet vid fullgörandet av länsstyrelsens judiciella uppgifter måste det beaktas, att jämsides med rättssäkerhetskravet står kravet på effektivitet. Dessa båda krav äro visserligen ingalunda oförenliga, men det ligger i deras natur, att ett långt gående tillgodoseende av det ena gärna innebär ett eftersättande av det andra. Det gäller därför att söka finna den rätta avvägningen. Det får emellertid icke förbises att lekmannamed- verkan stundom kan komma att såväl utgöra en bättre garanti för rätts- säkerhet som också samtidigt medföra en ökad effektivitet. Så torde exem- pelvis kunna bli fallet i fråga om vissa grenar av socialvården och den på länsstyrelsen där ankommande tillsynen och ledningen.

Vissa olägenheter följa emellertid också med lekmannamedverkan. Först och främst innebär lekmannamedverkan — i varje fall i form av med- beslutanderätt — en övergång till de kollegiala beslutsformer, som man på andra områden tidigare av praktiska skäl sett sig nödsakad att frångå. Det råder ingen tvekan att lekmannamedverkan medför en viss tungroddhet och minskar tempot i ärendenas behandling. Att ordna sammanträden kan ofta visa sig besvärligt, särskilt om lekmännen bo mera avlägset. Av skäl som senare utvecklas böra sammanträdena ej hållas alltför ofta. Det blir nödvändigt att skjuta på behandlingen av vissa ärenden längre än som varit erforderligt, därest lekmännens inställelse ej behövt avvaktas. För att i någon mån motverka dessa olägenheter kan man vidtaga en del åtgär- der. I vissa fall är det lämpligt att lekmännen få deltaga vid fastställande av principer och allmänna tillämpningsföreskrifter, varefter de enskilda ärendena avgöras av tjänstemännen i sedvanlig ordning. Med regelbundna sammanträdesdagar böra lekmännen ha lättare att iakttaga inställelse. För vissa brådskande saker får undersökas lämpligheten av en anordning med provisoriska beslut, vilka överprövas i lekmännens närvaro. Slutligen får man undantaga vissa ärenden, däri lekmännens medverkan icke kan anses erforderlig. En dylik uppdelning motiveras också av andra skäl, för vilka senare redogöres.

På sina håll ha inför tanken på lekmannamedverkan i länsstyrelsen

• Sida 118
•  Original

yppats farhågor för att därigenom partipolitiken skulle komma att föras in i länsstyrelsen och inverka på besluten. Ehuru dylika farhågor ha fram- förts i olika sammanhang beträffande andra organ eller myndigheter, har erfarenheten visat att de sällan eller aldrig ha varit befogade. En annan sak är att uppskattningen av skilda för ett ärendes avgörande relevanta omständigheter växlar med den politiska uppfattningen. Dylika skilj- aktigheter kunna dock rimligtvis icke betraktas annorlunda än på andra grunder fotade meningsskiljaktigheter. Däremot torde det finnas större skäl att befara att rent lokalpatriotiska synpunkter eller med en snävare grupptillhörighet förbundna intressen i vissa fall kunna komma att i alltför stor utsträckning göra sig gällande. För att hindra uppkomsten av eller motverka dylika tendenser är det av vikt att stor omsorg nedlägges på utväljandet av lekmännen. Bland annat gäller det att tillse, att lekmanna— kollegiet icke blir ensidigt sammansatt i något avseende. Vissa garantier för att olägenheter i form av bristande objektivitet el. dyl. icke skola fram- träda torde även kunna vinnas genom att lekmannakollegierna göras så små som möjligt. Den enskilde ledamotens känsla av ansvar för besluten torde bli i motsvarande mån större.

Vidare har det anförts att, om länsstyrelsen förses med ett flertal olika lekmannakollegier för skilda områden, fara skulle föreligga för att läns— styrelsens beslut i de olika ärendegrupperna icke komme att stå i samklang med varandra. Konsekvensen i länsstyrelsens praxis och dess överensstäm- melse på olika områden med länsstyrelsens allmänna politik skulle där- igenom äventyras. Det kan icke förnekas att en dylik utveckling kan vara tänkbar. Det blir dock landshövdingens och i vissa avseenden särskilt vederbörande avdelningschefs sak att aktgiva på sådana tendenser. Dessa befattningshavares allmänna ställning torde i sig själv utgöra en garanti som, förstärkt av det personliga inflytandet, bör kunna skydda mot icke önskvärda tendenser av antytt slag. Det får heller icke bortses från att praxis eller den allmänna politiken ständigt bör omprövas liksom att av- steg därifrån alltid måste kunna göras. Därest emellertid praxis inom två olika lekmannakollegier tenderar till att i väsentliga ting skilja sig, synas kollegierna böra gemensamt dryfta de tveksamma punkterna. Dylika gemen- samma sammanträden kunna även motiveras av andra skäl, varom mera nedan.

Utredningens ståndpunkt. Då utredningen för sin del är övertygad om värdet av lekmannamedverkan samt att de därmed förbundna olägenheterna till största delen kunna undanröjas, förordar utredningen att lekmanna- medverkan kommer till stånd i länsstyrelsen genom att lekmän som bisit- tare deltaga i länsstyrelsens beslut på de områden, där detta enligt de förut anförda grunderna kan anses befogat. Utredningen har därvid också beaktat att det av utredningen föreslagna inflyttandet av vissa fristående organ i

• Sida 119
•  Original

länsstyrelsen förutsätter att den i dessa organ befintliga lekmannamed- verkan bibehålles.

Det inflytande, lekmännen komma att utöva, samt värdet av lekmanna- medverkan i varje särskilt fall bli emellertid ytterst beroende på den enskilde lekmannens personliga insats. I organisatoriskt avseende kan man icke göra mer än att skapa de former, i vilka lekmannamedverkan bör ske, och uppdraga de riktlinjer, som därvid böra följas för att lekmännens medverkan skall kunna ge det bästa resultatet. Utredningen är för sin del övertygad om att de av utredningen föreslagna formerna för lekmanna- medverkan, vilka i stor utsträckning äro hämtade från de på senare tid tillkomna fristående länsorganen, skola lämna tillfälle till ett lika starkt och fruktbringande lekmannainflytande, som varit möjligt i dessa organ.

Formen för lekmannamedverkan. Lekmannamedverkan i länsstyrelsen kan tänkas i såväl rådgivande som medbeslutande form. Och den råd- givande medverkan kan i sin tur konstrueras som obligatorisk eller fakul- tativ. En endast rådgivande medverkan skulle föga skilja sig från nuvarande ordning. Redan nu torde många länsstyrelser använda sig därav vid olika tillfällen och för skilda ändamål. Det står givetvis varje länsstyrelse fritt att på det sätt den finner mest lämpligt inhämta erforderliga råd och upplysningar. Därest man vid länsstyrelsens sida skulle ställa ett antal lekmannakollegier med uppgift att vid behov lämna råd och upplysningar, torde visserligen kunna förväntas att vederbörande beslutande befattnings— havare i länsstyrelsen skulle känna sig förpliktad att i största utsträckning taga hänsyn till åsikterna inom dessa kollegier. Det kan dock befaras, att lekmannakollegierna skulle anlitas i mycket olika omfattning av skilda länsstyrelser. Mången gång skulle lekmännens medverkan säkerligen komma att påkallas allenast i form av enstaka underhandssamråd. I vart fall är det knappast sannolikt att lekmännens inflytande skulle få av- görande betydelse.

Ett något starkare inflytande skulle beredas lekmännen, om deras råd- givande medverkan gjordes obligatorisk. Emellertid torde det förhålla sig så, att syftena med lekmannamedverkan skulle bli mindre väl tillgodosedda vid en allenast rådgivande lekmannamedverkan. Bland annat kan det be- faras, att lekmännens insats icke skulle bli helhjärtad eller så ansvarsmed- veten som önskvärt vore. Det torde också i längden bli svårt att på dylika villkor förvärva tillräckligt kvalificerade lekmän.

Utredningen är för sin del av den bestämda uppfattningen, att lekmanna- medverkan i länsstyrelsen bör innebära att lekmännen deltaga i besluten. Det kan enligt utredningens mening i vart fall icke ifrågakomma, att den medverkan av lekmän, som nu äger rum i de fristående länsorgan, vilka av utredningen föreslås inordnade i länsstyrelsen, därmed skulle få för- ändrad karaktär. Under sådana omständigheter saknas anledning att på de övriga områden, där medverkan av lekmän erfordras, ge lekmännen

• Sida 120
•  Original

en annan ställning. Det bör då icke heller ifrågakomma att införa annan beslutsordning än enligt majoritetsprincipen med utslagsröst för ordföran- den. Någon motsvarighet till den för allmän underrätt gällande ordningen, enligt vilken ordförandens mening blir gällande, därest icke minst visst antal lekmän ena sig om annan mening, synes icke böra ifrågakomma beträffande länsstyrelsen.

Sättet för utseende av lekmännen m. m. I länsarbetsnämnd och länsbo- stadsnämnd utser nu Kungl. Maj:t ledamöterna, såvitt angår den först- nämnda efter förslag av vissa organ och sammanslutningar (se sid. 133). I mödrahjälpsnämnd utser Kungl. Maj:t ordförande och en ledamot, me- dan landsting, respektive stadsfullmäktige i stad utanför landsting utse en ledamot. Även vid utseendet av ledamöter i länsnykterhetsnämnden medverka landsting och stadsfullmäktige. Liknande inflytande för kom- munala och andra lokala organ förekommer beträffande ledamöterna i länsvägnämnd, ehuru det kommunala inflytandet där är indirekt.

Att landstingen (eller primärkommunernas organ) utse ledamöter i rent statliga organ kan i och för sig icke anses mindre riktigt ur principiell synpunkt än att staten överlåter på kommunala organ att handha statliga uppgifter. Utredningen har för sin del funnit att det ur flera synpunkter vore lämpligt att bereda landstingen ett visst inflytande vid utseendet av de lekmän, som skola medverka i länsstyrelsen. Kontaktmöjligheterna mellan länssstyrelse och landsting skulle ökas och samarbetet dem emellan skulle i hög grad befrämjas. Den ömsesidiga förståelsen för de båda orga— nens arbete skulle ökas. Icke minst därigenom skulle förtroendet för läns- styrelsen och dess beslut säkerligen stärkas.

Av dessa och liknande skäl förordar utredningen att vissa av de lekmän, som skola medverka i länsstyrelsen, skola utses av landsting och stadsfull- mäktige i städer utanför landsting.

Lekmännens antal bör som förut antytts av flera skäl vara tämligen begränsat. Enligt utredningens mening bör i allmänhet lekmännens antal icke sättas högre än tre. Undantag därifrån bör tills vidare göras för lek- mannakollegiet i arbetsmarknadsfrågor (jfr sid. 148). Till vissa ytterligare undantag återkommer utredningen nedan.

Av de tre lekmän, som sålunda i det enskilda fallet böra tjänstgöra, bör enligt utredningens mening Kungl. Maj:t utse en, medan landsting resp. stadsfullmäktige i stad utanför landsting utse två. En annan fördelning av rätten att utse lekmännen har utredningen icke ansett sig kunna acceptera därför att ett verkligt inflytande eljest icke skulle tillkomma landstingen. Utredningen vill emellertid redan här ha sagt klart ifrån, att utredningen vad angår län, som omfattar två landsting eller i vilket finnes en eller flera städer utanför landsting, icke avser att de på olika håll utsedda lekmännen skola betraktas som lokala intresserepresentanter. Samtliga lekmännen skola deltaga i och bära upp arbetet för länet i dess helhet. Någon strängt

• Sida 121
•  Original

formell hehörighetsbegränsning med hänsyn till landstingsområde eller stad, av vars representation vederbörande utsetts, bör icke förekomma. En annan sak är att av rena lämplighetsskäl i första hand den bör kallas, som är bäst förtrogen med förhållandena på den ort, till vilken de förekom— mande ärendena främst ha anknytning.

Däremot synes en annan behörighetsbegränsning böra företagas. I olika senare avsnitt föreslår utredningen att lekmän skola medverka i 1) arbets- marknadsfrågor, 2) bostadspolitiska frågor, 3) sociala frågor av olika slag, 4) frågor rörande bebyggelseplaneringen samt 5) väg- och trafikfrågor. Lekmännen i arbetsmarknadsfrågor böra tills vidare utses efter samma regler som ledamöterna i länsarbetsnämnden och utgöra ett särskilt kolle- gium. Med hänsyn till att utredningen även beträffande de bostadspolitiska ärendena vill söka anknyta så nära som möjligt till de bestående förhål- landena, torde även på det området böra utses särskilda lekmän. På det allmänna socialvårdsområdet böra utses personer med erfarenhet av olika verksamhetsgrenar på området. Även på de övriga områdena bör tillses att personer med insikt och erfarenhet på respektive områden utses. Det synes därför åtminstone för närvarande ofrånkomligt att räkna med ett särskilt lekmannakollegium för vart och ett av de nämnda områdena.

I och för sig skulle det väl ha varit önskvärt att ha ett färre antal lek- mannakollegier. De frågor, i vilka lekmän skola medverka, torde kunna sam- mant'öras till två huvudgrupper, nämligen en, som omfattar socialvården, och en, där frågorna angä samhällsplaneringen i vidsträckt bemärkelse. Till den sistnämnda gruppen skulle då föras arbetsmarknadsfrågor, bo- stadspolitiska frågor, frågor rörande bebyggelseplaneringen samt väg- och trafikfrågor. Det är möjligt att utvecklingen kommer att visa att det blir lämpligt att på så sätt minska de föreslagna lekmannakollegiernas antal. Då utredningen för närvarande anser sig böra föreslå ett större antal lek- mannakollegier, sammanhänger detta i första hand med att utredningen vill anknyta så nära som möjligt till bestående förhållanden. Det är också önskvärt att få fram en viss erfarenhet av systemet med differentierade lekmannakollegier för att det bättre skall kunna bedömas, om några för- delar av större betydelse stå att vinna med ett färre antal kollegier. Det är möjligt att det i praktiken kommer att visa sig att en uppdelning av lek- männen i delegationer ändå måste ske i sådan utsträckning att man i reali- teten måste arbeta med det av utredningen för närvarande förordade antalet kollegier.

Även om lekmännen som ovan anförts i det enskilda fallet böra vara tre till antalet, bör ett större antal lekmän utses. Åtminstone i vissa frågor komma lekmännen att få bevista tämligen täta sammanträden. Man bör därför kunna i sådana fall inkalla olika lekmän växelvis. Utredningen förordar att för ettvart av de nämnda områdena Kungl. Maj:t skall utse tre lekmän, medan landstinget får utse sex. I län, som omfattar två lands-

• Sida 122
•  Original

ting, skall vartdera landstinget utse tre. Finnes inom länet stad, som icke deltager i landsting, utser landstinget likaledes tre och stadsfullmäktige tre. Då i länet finnas två sådana städer, utser landstinget två och stads- fullmäktige i vardera staden två. Kungl. Maj:t bör dock kunna förordna att flera lekmän än vad nu sagts i särskilda fall skola utses. Med undantag för arbetsmarknadsområdet avser utredningen ej att några suppleanter för lekmännen skola utses. På de övriga områdena bli därför samtliga lekmän ordinarie. Härigenom erhålles en viss motsvarighet i detta avseende till vad som gäller om nämndemän i allmän domstol.

Vid utväljandet av lekmännen bör i första hand iakttagas att sådana personer utses som äro förfarna i allmänna värv. Det bör även tillses att erfarenhet från olika verksamhetsområden blir företrädd. I vissa fall bör även mera speciell sakkunskap representeras. Detta gäller främst på social- vårdsområdet, där den medicinska sakkunskapen bör vara företrädd inom lekmannakollegiet särskilt i frågor rörande administrativa frihetsberövan- den. Det förutsättes att Kungl. Maj:t vid det på Kungl. Maj:t ankommande valet av lekmän bl. a. tillser att lekmannakollegierna på erforderligt sätt kompletteras så att en lämplig sammansättning erhålles.

I andra ärenden än sådana, som beröra arbetsmarknadsfrågor, skall läns- styrelsen vara beslutför då tre lekmän, en utsedd av Kungl. Maj:t och två utsedda av landsting eller stadsfullmäktige, äro närvarande, medan i arbets- marknadsfrågor tills vidare nuvarande regler böra gälla, d. v. s. beslutförhet skall föreligga, då minst halva antalet lekmän är närvarande. I åtskilliga frågor kommer emellertid ett större antal lekmän att få närvara. Förut har antytts att behörigheten visserligen formellt icke skall vara lokalt begränsad, men länsstyrelsen bör det oaktat tillse att lokala representanter deltaga i ärenden, som röra det landstingsområde eller den stad, av vars represen- tation de utsetts. En följd härav torde exempelvis bli att i Malmöhus län, där två landstingsfria städer finnas, åtminstone fyra lekmän torde komma att deltaga i vissa ärenden.

I ärenden, som beröra mer än ett av de olika verksamhetsområden för vilka de särskilda lekmannakollegierna utsetts, skola lekmän från alla de sålunda berörda områdena samtidigt deltaga. Åtminstone i viktigare frågor torde fulltaliga lekmannakollegier från de olika områdena böra deltaga, men ofta torde det räcka att inkalla en eller tvåivederbörande frågor insatta. I dylika fall fattas besluten av de sålunda sammanslagna respektive ut- ökade kollegierna. Separat behandling av samma ärende i skilda kollegier bör icke förekomma.

Lekmännen böra utses för begränsad tid, förslagsvis fyra år. För be- hörighet respektive rätt att avsäga sig uppdraget böra gälla samma bestäm- melser som i fråga om kommunala uppdrag. Lekmännen böra vara under- kastade ansvar för ämbetsbrott vid utövandet av uppdraget som bisittare i länsstyrelsen. Åtal torde böra ske vid vederbörande hovrätt. Länsstyrelsen

• Sida 123
•  Original

bör ha befogenhet att då fråga om åtal uppkommer avstänga vederbörande från tjänstgöring. Ersättning för uppdraget som bisittare bör utgå med förslagsvis 20 kronor för sammanträdesdag. Rese- och traktamentsersätt- ning bör utgå enligt resereglementet såsom för ledamot i ämbetsverk.

Det bör åligga lekman, som inkallas till tjänstgöring, att i händelse av förfall omedelbart anmäla detta. Länsstyrelsen torde böra bemyndigas att, om beslutförhet på grund av förfall icke skulle föreligga, utse behörig per- son att för visst tillfälle tjänstgöra.

Lekmännens deltagande i handläggningen bör utformas bl. a. med hänsyn till att de icke skola ianspråktagas i så stor utsträckning att uppdraget blir en börda eller att de kunna sägas förlora karaktären av lekmän.

Bestämda sammanträdesdagar böra såvitt möjligt fastställas. Till lek- männen böra icke andra ärenden hänskjutas än sådana, där deras insats kan väntas få någon betydelse. Rutinärenden eller eljest ärenden av obe- tydligare slag böra icke föreläggas dem. I arbetsmarknadsärenden och bo- stadspolitiska ärenden böra lekmännen deltaga i samma utsträckning som för närvarande. Lekmännen böra vidare framför allt deltaga i ärenden, som angå åtgärder i syfte att beröva någon hans personliga frihet eller att före- taga inskränkningar däri, ävensom i ärenden, som eljest äro av större vikt eller principiell betydelse.

Lekmännen böra indelas till tjänstgöring dels så, att belastningen blir så jämnt fördelad som möjligt, och dels med hänsynstagande till deras sär- skilda erfarenhet eller lämplighet. Sålunda bör en läkare tjänstgöra i ären- den angående frihetsberövanden, minst en kvinna i mödrahjälpsärenden o. s. v.

Som ordförande i lekmannakollegiet fungerar landshövdingen eller —— enligt gällande regler för arbetsfördelningen avdelningschefen. Lands- hövdingen är alltid berättigad att, utan hinder av vad om beslutanderättens fördelning må vara stadgat i arbetsordningen, övertaga ordförandeskapet. Som allmän grundsats bör gälla, att om ett ärende eller en grupp av åren- den kan anses ha den vikt, att lekmän böra deltaga i avgörandet, så bör därav också följa, att landshövdingen eller avdelningschefen skall tjänst- göra som ordförande. Landshövdingen skall vidare kunna besluta att ärende, som eljest kunnat avgöras av länsstyrelsen utan medverkan av lek- män, ändå skall hänskjutas till lekmännen. Regeln att avdelningschefen skall deltaga i handläggningen av alla ärenden, som föredragas för lands- hövdingen, gäller även då föredragningen sker inför landshövdingen jämte lekmännen.

Beslut fattas genom omröstning, varvid ordföranden äger utslagsröst. Före- draganden synes icke böra äga deltaga i omröstningen. Enligt utredningens mening böra kollegiala beslutsformer icke komma till användning i läns- styrelsen i annan mån än genom lekmännens deltagande. I de ärenden, som avgöras utan medverkan av lekmän, kommer föredraganden därför icke att

• Sida 124
•  Original

deltaga som medbeslutande. Det torde icke vara anledning att tillämpa en annan ordning, då lekmän medverka. För övrigt torde med allenast ett fåtal lekmän tjänstemannainflytandet vara i erforderlig grad tryggat genom ordförandens röst och föredragandens medverkan. Däremot bör föredra- ganden liksom envar ledamot av det beslutande kollegiet samt annan i handläggningen deltagande, exempelvis avdelningschefen (då landshöv- dingen är ordförande), annan sektionschef än föredraganden och läns- arkitekten eller annan expert, ha rätt och plikt att vid avvikande mening anmäla formlig reservation.

Garantier för lekmannainflytandet. I annat sammanhang har något be- rörts frågan om den förändring av lekmannainflytandet som kan tänkas ske vid inordnande i länsstyrelsen av vissa nu fristående länsorgan. Spe- ciellt har man härvidlag att tänka på de organ, där annan än landshöv- dingen för närvarande är ordförande. Men även betydelsen i detta sam- manhang för lekmannainflytandet i allmänhet av vice ordförandens verk- samhet i dylika organ bör uppmärksammas. Det kan nämligen med visst fog göras gällande, att om ordföranden — då denne nu är annan än lands- hövdingen — och vice ordföranden ersättas av befattningshavare hos läns- styrelsen, fara kan finnas för att lekmännens nuvarande inflytande i reali- teten begränsas. Grunden härtill skulle då vara, att ingen av lekmännen längre får tillfälle att lika grundligt sätta sig in i verksamheten och följa ! den i alla detaljer.

Vissa garantier för att lekmannainflytandet i erforderlig omfattning skall kunna göra sig gällande måste därför skapas. Sålunda bör fastslås som en allmän skyldighet för länsstyrelserna att på lämpligt sätt låta lek- männen följa ärendena och taga del av det för deras ställningstaganden erforderliga materialet. Men några alltför detaljerade regler i detta av- seende torde icke böra fastställas utan man torde få pröva sig fram med olika metoder. Stundom kan det vara lämpligt att någon av lekmännen före ett sammanträde får taga del av handlingarna, i andra fall kan det visa | sig lämpligare att utsända promemorior eller utförligare föredragningslistor el. dyl. I någon mån torde erfarenheterna från prövningsnämndsarbetet och , tillämpningen därvid av 13 och 23 55 kungörelsen med vissa föreskrifter * rörande taxeringsförfarandet kunna tjäna till ledning. Enligt nämnda för— ] fattningsrum skola prövningsnämndernas ledamöter på förhand informc- , ras om förekommande ärenden. Om det visar sig erforderligt att i här avsett syfte någon lekman inställer sig hos länsstyrelsen utan att samman- träde hålles, bör efter länsstyrelsens beprövande ersättning såsom för sam- manträde kunna utgå.

Lekmännen skola ha samma rätt att få informationer om förekommande ärenden i länsstyrelsen och beredningen av dessa som vilken befattnings— havare som helst i länsstyrelsen samt att taga del av diarier, handlingar o. s. v.

• Sida 125
•  Original

Som förut antytts torde det på många områden, där enligt utredningens mening lekmän böra medverka, icke vara praktiskt lämpligt att lekmännen deltaga i alla detaljärenden. Det bör ofta vara tillräckligt att allmänna prin- ciper fastslås, efter vilka detaljärendena få avgöras tjänstemannavägen. På vissa områden kunna ärendegrupper förekomma, vilka uppenbarligen icke äro av den vikt att lekmannamedverkan kan anses påkallad. Det torde böra ankomma på de enskilda länsstyrelserna att enligt närmare bestämda all- männa riktlinjer i arbetsordningen fastställa på vad sått olika slag av ärenden skola handläggas och beslut fattas. Härvid förutsättes att Kungl. Maj:t kommer att utfärda normalarbetsordning (exempel på arbetsord- ning), varvid de olika centrala verk, som äro berörda, böra medverka med förslag. Det torde icke vara praktiskt möjligt att låta alla de olika lek- mannakollegierna deltagai beslut om fastställelse (eller ändring) av arbets- ordning, utan sådana beslut torde böra fattas av länsstyrelsen utan med- verkan av lekmännen, som dock torde böra beredas tillfälle att yttra sig före beslutens meddelande. Beslut om fastställelse eller ändring av arbetsordning böra liksom för närvarande anmälas till chefen för inrikes- departementet. Oavsett vad som i arbetsordning är stadgat om fördelning av beslutanderätten böra ärenden av större vikt underställas lekmännen.

Sättet förvmeddelande av bestämmelser om lekmannamedverkan. De all- männa reglerna om lekmannamedverkan kunna antingen införas i respek- tive författningai: eller också ges i form av en särskild författning. Enligt utredningens mening vore det naturligt att alla bestämmelser om läns- styrelsens organisation sammanfördes i instruktionen för länsstyrelserna. Normalt äro dylika bestämmelser väl av den art att de böra utfärdas i administrativ ordning, låt vara att riksdagen dessförinnan getts tillfälle att taga ställning till dem. Emellertid är utredningen medveten om att också den uppfattningen kan ha fog för sig som gör gällande att, därest en myn- dighet vid handhavandet av särskilda, av Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt fastställda uppgifter skall ha en från den vanliga avvikande sammansättning, detta bör angivas i samband med fastställandet av upp- gifterna i fråga. Att huvudreglerna för lekmannamedverkan fastslås av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt kan även påkallas av vissa andra omständigheter. De nuvarande lekmannaorgan, vilka av utredningen före- slås skola inordnas i länsstyrelsen, ha på sin tid beslutats av riksdagen. Och lekmännen avses skola utses ej blott av Kungl. Maj:t utan även av icke-statliga organ.

Men oavsett om grundreglerna för lekmannamedverkan anses kunna meddelas i administrativ ordning eller ej tala vissa skäl för att de samman- föras i en författning. Kunna reglerna meddelas i administrativ ordning är det intet som hindrar att de införas i instruktionen för länsstyrelserna. I vart fall torde de icke böra intagas i envar av de olika lagar eller andra författningar vid vilkas tillämpning lekmännen skola medverka. Lekmanna-

• Sida 126
•  Original

medverkan kan nämligen stundom böra ske i ärenden, som icke falla inom ramen för någon särskild författning, exempelvis yttranden över remisser, särskilda framställningar till Kungl. Maj:t eller andra centrala myndig- heter m. m.

Utredningen har med hänsyn till vad sålunda anförts funnit lämpligt att uppgöra förslag dels till lag om särskilda bisittare i länsstyrelserna, dels till vissa tillämpningsbestämmelser inom ramen av instruktionen för läns— styrelserna och dels — för att icke tynga instruktionen —— till särskilda anvisningar rörande tillämpningen av bestämmelserna om bisittare i läns- styrelserna.

• Sida 127
•  Original

AVDELNING III

LÄNSFÖRVALTNINGENS ARBETSUPPGIFTER OCH. YTTRE ORGANISATION

KAPITEL 6

Den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

I. HISTORISK ÖVERSIKT

I början av 1900-talet inrättades de första moderna offentliga arbetsför- medlingsanstalterna i landet. De tidigaste av dessa anstalter anordnades av vissa städer. Genom beslut av riksdagen år 1906 ställdes medel till för- fogande för understöd till arbetsförmedlingsanstalter, som anordnades av landsting, hushållningssällskap eller kommun. Den första på huvudkontor och avdelningskontor organiserade arbetsförmedlingen tillskapades av landstinget i Östergötlands län år 1907. Tillsynen över arbetsförmedlings- anstalterna anförtroddes först kommerskollegium men överflyttades 1913 till den då inrättade socialstyrelsen.

År 1912 påbörjades ett samarbete mellan de olika länens arbetsförmed- lingar genom bildandet av större förmedlingsdistrikt, men redan 1910 hade kommerskollegium börjat utgiva en s. k. riksvakanslista för sådana lediga platser, för vilka lämpliga arbetssökande icke funnos anmälda på de olika kontoren. Under de följande åren utbyggdes statsbidragssystemet.

Genom lag om offentlig arbetsförmedling den 15 juni 1934 (nr 267) in- fördes skyldighet för varje landsting och stad, som icke deltog i landsting, att anordna offentliga arbetsförmedlingsanstalter. Därjämte blevo villkoren för statsbidrag väsentligt gynnsammare än förut.

Påkänningarna på arbetsförmedlingsverksamheten ha givetvis skiftat från tid till annan liksom behovet av en aktivare dylik verksamhet. Sist- nämnda spörsmål har särskilt aktualiserats icke blott vid större arbetslös- hetskriser utan också i lika hög grad då det förelegat brist på arbetskraft. Frågan om arbetskraftens disposition var sålunda särskilt aktuell under de båda världskrigen. Vid 1917 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om allmän tjänsteplikt, som skulle administreras av särskilda organ, nämligen riksarbetsnämnd, länsarbetsnämnder och kommunala arbetsnämnder. Frå- gan föll emellertid i riksdagen. År 1938, under trycket av det då försämrade

• Sida 128
•  Original

utrikespolitiska läget, upptogs frågan igen. Rikskommissionen för ekono— misk försvarsberedskap överlämnade till Kungl. Maj:t bland annat utkast till lag om tjänsteplikt m. m. samt förordning med särskilda bestämmelser om arbetsförmedling. Enligt nämnda utkast skulle arbetsförmedling bedri- vas endast av kristidsstyrelserna under ledning av ett centralt organ (arbets— kommissionen) och med biträde av kristidsnämnderna. De offentliga ar- betsförmedlingsanstalterna skulle övergå till att bli organ för kristidsstyrel- serna. I ett över utkasten avgivet yttrande ifrågasatte länsstyrelsen i Söder- manlands län om icke vissa skäl talade för att anförtro tjänstepliktslagens lokala tillämpning åt länsstyrelserna, detta med hänsyn bland annat till de frågor i övrigt angående disposition vid krig eller krigsfara av vissa katego- rier av befattningar, som ankomme på länsstyrelsen. Sedan särskilt tillkal- lade sakkunniga rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap härefter av- lämnat vissa förslag, förelade Kungl. Maj:t i proposition den 1 december 1939 (nr 92) urtima riksdagen ett förslag till lag om tjänsteplikt, m. m. Förslaget godkändes av riksdagen med några smärre ändringar.

Nyssnämnda sakkunniga föreslogo att tjänstepliktslagens tillämpning skulle närmast under Kungl. Maj:t ankomma på en riksarbetsstyrelse. Som riksarbetsstyrelse skulle fungera den myndighet, som Kungl. Maj:t därtill förordnade. I länen skulle lagens tillämpning ankomma på de myndigheter (länsarbetsstyrelser), vilka av Kungl. Maj:t erhållit detta uppdrag. I de sakkunnigas förslag förutsattes, att länsstyrelsen skulle fullgöra länsarbets- styrelsens funktion, där ej Kungl. Maj:t särskilt förordnat annan myndighet därtill. De sakkunniga förutsatte att för ändamålet borde inrättas särskilda provisoriska avdelningar i länsstyrelserna. Då i den ordinära lokalförvalt— ningen länsstyrelserna intoge en dominerande ställning vore det enligt de sakkunniga naturligt och lämpligt, att desamma även i den extraordinära krisförvaltningen erhölle ett sådant inflytande, som förhållandena kunde medgiva. De sakkunniga ansågo emellertid att med en ökning och intensi- l'iering av den ifrågavarande verksamheten åtminstone i större län kunde förväntas en sådan arbetsbörda av dessa och andra ärenden av krisnatur, att det bleve nödvändigt att bryta ut dylika uppgifter ur länsstyrelsernas ämbetsområde och uppdraga dem åt särskilt förordnade myndigheter för dessa län. I utbyggt skick förordade de sakkunniga slutligen att organisa- tionen på länsstadiet skulle bestå av särskilt förordnade arbetsmarknads- styrelser med tre medlemmar, nämligen 1) landshövdingen som ordförande, 2) en vice ordförande och verkställande ledamot samt 3) chefen för den för ändamålet omorganiserade arbetsförmedlingsanstalten.

I yttrande över förslaget anförde t. ex. länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus och Kopparbergs län betänkligheter mot att läns- styrelse skulle få utöva länsarbetsstyrelses funktion. Man tryckte i huvud- sak på länsstyrelsernas redan stora och alltmera växande arbetsbörda. Läns- styrelsen i Kopparbergs län avstyrkte på dylika grunder uttryckligen att

• Sida 129
•  Original

länsstyrelserna skulle åläggas dessa uppgifter. Samma ståndpunkt intog också socialstyrelsen, som menade att man i varje fall kunde utgå från att landshövdingarna icke skulle kunna ägna erforderlig tid åt dessa ärenden. Därmed bortfölle enligt styrelsens mening varje skäl för länsstyrelsernas inordnande i organisationen.

Föredragande departementschefen anförde i ovannämnda proposition nr 92 bl. a., att det med visshet kunde förutsägas, att i de allra flesta län länsstyrelserna icke ens för någon kortare period av den tid, då lagens centrala delar vore i aktuell tillämpning, kunde belastas med uppgiften att fungera som länsarbetsstyrelser. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 34) Över propositionen förklarade andra särskilda utskottet bl. a., att länsstyrelserna icke annat än i undantagsfall torde kunna komma att fungera såsom länsarbetsstyrelser. Av vikt vore att de organ, som därför torde komma att tillskapas, sammansattes av på området särskilt kvalifi- cerade män eller kvinnor.

Tjänstepliktslagen (SFS 934/1939), som hade fullmaktskaraktär, bragtes genom beslut den 26 april 1940 av Kungl. Maj:t med samtycke av riksdagen i tillämpning, såvitt avsåg lagens andra kapitel, vari stadgas om arbetsför- medling och om arbetsförmedlingsanstalts underställande under länsarbets- styrelse m. m. Den 7 maj 1940 tillsattes statens arbetsmarknadskommis- sion, vilken ersatte det rådgivande organ med samma namn, som tillkom- mit den 19 september 1939. Den nya kommissionen fick i uppgift att tjänst- göra som riksarbetsstyrelse enligt tjänstepliktslagen. Som styrelsen under- ställda länsorgan (länsarbetsstyrelser) tillkommo särskilda länsarbetsnämn- der (se SFS 328/1940). Åt arbetsmarknadskommissionen anförtroddes därutöver att leda statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbets- löshet (SFS 327/1940), vilken dittills åvilat den år 1914 inrättade arbets- löshetskommissionen, samt att tjänstgöra som tillsynsmyndighet enligt krigsfamiljebidragsförordningen m. m.

I anslutning till beslutet om tillämpning av 2 kap. tjänstepliktslagen ut- färdades kungörelse om statlig ledning av den offentliga arbetsförmed— lingen (SFS 329/1940), vilken bl. a. innefattade ett provisoriskt överflyt— tande på länsarbetsnämnderna av den ledning för de offentliga arbetsför- medlingsanstalterna, som tidigare tillkommit de kommunala styrelserna. I samband därmed övertog staten ansvaret för kostnaderna för arbetsförmed- lingsanstalternas verksamhet. Arbetsmarknadskommissionen blev tills vi- dare den offentliga arbetsförmedlingens chefsmyndighet, i samband varmed socialstyrelsens befattning såsom tillsynsmyndighet för arbetsförmedlingen upphörde.

Såsom länsorgan för arbetsmarknadskommissionen fungerade som ovan antytts i varje län en länsarbetsnämnd och i Stockholms stad en arbets— nämnd. Fram till årsskiftet 1944/45 bestod länsarbetsnämnd av en opartisk ordförande samt en representant för vardera arbetsgivar- och arbetstagar-

• Sida 130
•  Original

intressen. Genom kungörelser den 20 oktober 1944 (nr 703) samt den 1 juni 1945 (nr 339) föreskrevs en omorganisation av nämnderna. Syftet härmed var att nämnderna skulle kunna utnyttjas dels såsom samordningsorgan för det planeringsarbete inom respektive län, som för mötande av en syssel— sättningskris bedrevs av olika statliga och kommunala organ, dels också såsom tillsynsmyndigheter över de lokala kommunala organen för arbetslös- hetshjälp. I samband med omorganisationen av nämnderna utsåg Kungl. Maj:t i samtliga län utom tre vederbörande landshövding till ordförande i nämnden. Numera är i alla län utom Södermanlands län landshövdingen ordförande i länsarbetsnämnden. Det må dock anmärkas, att överståthål- laren ej är ordförande i arbetsnämnden i Stockholm.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition 239/1947 beslöt 1947 års riksdag (skrivelse nr 441) inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen. I denna proposition anfördes bl. a. —— i anslutning till vissa uttalanden därom i det till grund för propositionen liggande sakkunnigförslaget (SOU 1946: 51) —— att kär- nan i det centrala arbetsmarknadsorganets verksamhet måste vara led- ningen av den offentliga arbetsförmedlingen såsom samhällets främsta in— strument för utjämning av utbud av och efterfrågan på arbetskraft. Till denna kärna borde ansluta sig ledningen av de särskilda arbetsmarknads- politiska åtgärder, som betingades å ena sidan av överflöd på arbetskraft och å andra sidan av brist på arbetskraft.

Det må vidare framhållas att i sistnämnda sakkunnigförslag bl. a. hem- ställdes (sid. 27—29), att den dittillsvarande överensstämmelsen mellan länen och länsarbetsnämndernas verksamhetsområden skulle upphöra be- träffande vissa län. Stockholms län borde uppdelas på Stockholms stad samt Uppsala och Södermanlands län. Stor-Göteborg borde bilda ett eget arbets- marknadsområde och återstoden av Göteborgs och Bohus län sammanläggas med delar av Älvsborgs län till en särskild enhet med arbetsnämnd i Uddevalla.

I de flesta yttranden över förslaget, vilka behandlade nu angivna avsnitt, avstyrktes den föreslagna uppdelningen av länen. Bland de för avstyrkan- dena åberopade skälen märkas kanske främst de olägenheter, som kunde väntas uppstå genom nödvändigheten för nämnderna i dessa nya områden att samarbeta med andra länsmyndigheter i två olika län. Av särskilt in- tresse i detta sammanhang torde socialstyrelsens yttrande vara. Nämnda styrelse förklarade sig dela den uppfattningen, att de nuvarande länen i vissa fall icke vore lämpliga som lokala arbetsmarknadsområden. Styrelsen ville dock bestämt avråda från att enbart för detta ändamål rubba de läns- administrativa gränserna. Frågor om arbetsmarknadens reglering och ar- betsförmedlingen vore av betydande intresse för landshövdingarna i deras ämbetsutövning. Den föreslagna uppdelningen av vissa län skulle medföra,

• Sida 131
•  Original

att landshövdingen i dessa fall skulle undandragas den viktiga del i länets förvaltning, som arbetsmarknadsfrågorna utgjorde.

Föredragande statsrådet förklarade i förenämnda propositionen 239/1947 i denna fråga, att han vore av den meningen att vissa olägenheter vore för- knippade med den bestående gränsdragningen mellan länsarbetsnämnder- nas verksamhetsområden. Inrättande av speciella förvaltningsområden, vil— kas gränser avveke från länsindelningens, borde emellertid undvikas för verk med mera allmänna förvaltningsuppgifter och därmed även för arbets- förmedlingen. Genom dylik avvikelse skulle det samarbete, som måste äga rum mellan arbetsförmedlingsorganen och olika länsmyndigheter, otvivel- aktigt försvåras. Olägenheterna härav skulle med särskild styrka göra sig gällande i en krissituation på arbetsmarknaden. Han ansåge därför över- vägande skäl tala för att någon ändring i fråga om länsarbetsnämndernas verksamhetsområden icke genomfördes.

Riksdagen beslöt i denna fråga i enlighet med propositionen. Enligt riks- dagens beslut i anledning av propositionen inrättades från och med den 1 januari 1948 arbetsmarknadsstyrelsen och förstatligades från och med samma dag den offentliga arbetsförmedlingen. Beslutet innebar i huvudsak att de dittillsvarande provisoriska förhållandena på området med vissa smärre förändringar förlänades definitiv karaktär.

II. GÄLLANDE ORDNING M. M.

De arbetsmarknadspolitiska organens uppgifter och organisation äro an- givna i instruktionen den 17 juni 1948 (nr 439) för arbetsmarknadsstyrel- sen samt instruktionen samma dag (nr 440) för länsarbetsnämnderna.

A. Arbetsmarknadsstyrelsen

Uppgifter. Arbetsmarknadsstyrelsen är under Kungl. Maj:t central myn- dighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor och har i denna egenskap att handlägga ärenden rörande dylika frågor i den mån detta icke ankommer på annan statlig myndighet. Styrelsen är chefsmyndighet för länsarbets- nämnderna.

Till styrelsens verksamhetsområde hör att handha ledningen av den offentliga arbetsförmedlingen och den därtill knutna verksamheten för yrkesvägledning samt för arbetsvård åt partiellt arbetsföra; att utöva till- syn över annan arbetsförmedling än den offentliga; att handha ledningen av statlig och statsunderstödd planläggningsverksamhet för åtgärder till motverkande av arbetslöshet ävensom ledningen av statlig och statsunder- stödd hjälpverksamhet vid oförvållad arbetslöshet; att utöva tillsyn över de erkända arbetslöshetskassorna samt över andra understödsföreningar,

• Sida 132
•  Original

som uteslutande avse att bereda understöd vid arbetslöshet; att enligt an— visningar av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap planlägga ut- nyttjandet av landets arbetskraft vid krig eller eljest under utomordentliga av krig eller krigsfara föranledda förhållanden samt i samband därmed handlägga ärenden rörande uppskov och anstånd med inställelse till krigs- tjänstgöring vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap; att vidtaga åtgärder, som betingas av brist på arbetskraft; samt att handlägga vissa ärenden rörande investeringsfonder.

I fråga om planläggningsverksamheten för åtgärder i syfte att motverka arbetslöshet åligger det styrelsen bl. a. att årligen upprätta och till Kungl. Maj:t ingiva förslag till reserv av statliga, kommunala och statsunderstödda investeringsobjekt ; att till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag och i öv- rigt vidtaga de åtgärder, som må erfordras för att vederbörlig detaljplane- ring av arbeten, intagna i eller avsedda att intagas i investeringsreserven, skall komma till stånd; samt att föra ett centralt register över tillgängliga investeringsobjekt.

Det åligger vidare styrelsen att anskaffa maskiner, redskap och andra inventarier, material och effekter samt förläggningsutrymmen för arbeten, som i arbetslöshetsbekämpande syfte utföras av styrelsen, och för hållande av beredskapslager i viss omfattning.

Organisation. Arbetsmarknadsstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef, tillika ordförande i styrelsen, en överdirektör och souschef samt sju av Kungl. Maj:t för högst tre år i sänder särskilt utsedda ledamöter. Vid förfall för generaldirektören tjänstgör överdirektören såsom ordförande. För var och en av de särskilt utsedda ledamöterna skall finnas personlig ersättare.

Av de särskilt förordnade ledamöterna skola fem jämte ersättare för dem utses: två efter förslag av svenska arbetsgivareföreningen; två efter förslag av landsorganisationen i Sverige; samt en efter förslag av tjänstemännens centralorganisation.

Hos styrelsen skall finnas en särskild arbetslöshetsförsäkringsdelegation, vilken i styrelsens ställe skall handha ärenden rörande erkända arbetslös- hetskassor. Delegationen utgöres av generaldirektören, tillika ordförande, överdirektören och tre av Kungl. Maj:t för en tid av högst tre år i sänder särskilt utsedda ledamöter, representerande de erkända arbetslöshetskas- sorna, för vilka ledamöter ersättare jämväl skola utses av Kungl. Maj:t. Vid förfall för generaldirektören eller överdirektören inträder chefen för försäkringsbyrån som ledamot i delegationen. Delegationen skall biträdas av en befattningshavare med domarbehörighet och en befattningshavare med behörighet att vara aktuarie vid livförsäkringsbolag. Kungl. Maj:t kan förordna att ytterligare delegationer för andra uppgifter skola finnas.

Arbetsmarknadsstyrelsen är organiserad på åtta ordinarie byråer. För handläggning av ärenden, som betingas av extraordinära förhållanden inom

• Sida 133
•  Original

styrelsens verksamhetsområde, kunna inom styrelsen inrättas tillfälliga byråer. Beslut härom fattas av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. För när- varande finnas enligt kungl. brev den 30 juni 1947 inom arbetsmarknads- styrelsens krisorganisation tills vidare inrättade två sådana byråer, näm- ligen dels en byrå för handläggning av ärenden rörande tillämpningen av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete, dels ock en byrå för vissa utlänningsärenden.

Styrelsen äger att till överläggning inför styrelsen inkalla ordförande och ledamöter i länsarbetsnämnderna ävensom befattningshavare hos nämn- derna och den offentliga arbetsförmedlingen. Styrelsen kan också beordra befattningshavare vid länsarbetsnämnd eller den offentliga arbetsförmed— lingen att tjänstgöra hos styrelsen.

B. Länsarbetsnämnderna

Uppgifter. Såsom lokalmyndighet för frågor tillhörande arbetsmarknads- styrelsens verksamhetsområde skall i varje län å ort, som Kungl. Maj:t be- stämmer, finnas en länsarbetsnämnd samt i Stockholms stad en arbets- nämnd. För den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten finnas under varje länsarbetsnämnd ett huvudkontor samt avdelningskontor, expeditio— ner och ombud.

Länsarbetsnämnd åligger att följa utvecklingen på arbetsmarknadsom— rådet inom länet och hos arbetsmarknadsstyrelsen göra de framställningar och förslag, vartill läget ger anledning, att handha ledningen av den offent— liga arbetsförmedlingsverksamheten inom länet, att i samarbete med skolor och myndigheter planlägga och öva tillsyn över den offentliga yrkesväg- ledningen i länet, att i den utsträckning Kungl. Maj:t förordnar handha arbetsvården, att, efter arbetsmarknadsstyrelsens bestämmande, inom länet öva tillsyn över hjälpverksamheten i samband med arbetslöshet samt plan- läggningen av åtgärder för att motverka arbetslöshet, att enligt arbetsmark- nadsstyrelsens föreskrifter och anvisningar planlägga utnyttjandet av den arbetskraft, som under krig och därmed jämförliga förhållanden kan be- räknas stå till förfogande inom länet, samt att i övrigt handha de uppgifter, som av Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen åläggas nämnden. Ärende som rör fråga av principiell betydelse och större vikt skall över- lämnas till arbetsmarknadsstyrelsen. (Angående vissa ytterligare hithörande bestämmelser se sid. 20.)

Länsarbetsnämndernas väsentligaste ordinära uppgifter avse arbetsför- medlingsverksamheten och vad därmed har samband. I envar av nämnder- nas uppgifter ingår såsom mer eller mindre primär faktor en fråga om arbetskraften och dess användning. Utöver den löpande arbetsförmedlings- verksamheten ankomma emellertid på nämnderna vissa andra uppgifter av huvudsakligen planläggningsnatur eller avseende extraordinära förhållan-

• Sida 134
•  Original

den. Nämndernas befogenheter på dessa senare områden äro skiftande, men i allmänhet tillkommer dem ingen självständig rätt att besluta om verk- ställighetsåtgärder. De skola i regel upprätta planer eller införskaffa mate— rial till dylika samt verkställa arbetsmarknadsstyrelsens beslut.

De uppgifter, vilka sålunda förutom arbetsförmedlingsverksamheten för närvarande ankomma på länsarbetsnämnderna, äro i huvudsak att hänföra till tre på det hela taget skilda områden, nämligen dels sådana som direkt sammanhänga med arbetslöshetsbekämpningen, dels vissa med nuvarande förhållanden sammanhängande mera extraordinära uppgifter, dels och upp- gifter av viss krigsberedskapskaraktär.

Till den första gruppen höra uppgifter i samband med arbetslöshclsför- säkringen och arbetslöshetshjälpen. Den andra gruppen omfattar uppgifter, som sammanhänga med den statliga inuesteringsregleringen, medan den tredje avser sådana områden som arbetsblockorganisationen, beredskaps- registret och beredskapsmönstring ävensom uppskovsväsendet. För de till den andra och tredje gruppen hänförliga uppgifterna lämnas vissa redo- görelser i kap. 28. Utöver dessa tre grupper ärenden kunna nämnderna också få handlägga vissa frågor i samband med industrilolcaliseringen.

Den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten är författningsmässigt reglerad i kungörelsen den 30 december 1947 (nr 983) om den offentliga arbetsförmedlingen och skall enligt kungörelsen, under arbetsmarknads- styrelsens överinseende, inom varje län stå under ledning av vederbörande länsarbetsnämnd. I varje län skall finnas ett huvudkontor för den offent- liga arbetsförmedlingen samt erforderligt antal på lämpliga platser förlagda avdelningskontor, expeditioner och ombud. Antalet kontor och expeditioner samt dessas förläggning bestämmes av Kungl. Maj :t. Erforderliga bestäm- melser om ombuden meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen. Därjämte fin- nas vissa allmänna bestämmelser för huru verksamheten skall bedrivas m. m. Det är vidare föreskrivet att till den offentliga arbetsförmedlingen skall vara knuten en yrkesvägledande verksamhet med uppgift att stå all- mänheten till tjänst med råd och upplysningar i yrkesvals- och utbildnings- frågor samt att på annat sätt genom lämpliga åtgärder främja den enskildes yrkesutbildning och yrkesanpassning. '

Förutom yrkesvägledningen ha även andra av arbetsförmedlingsverksam- hetens grenar en i viss mån särpräglad karaktär. Detta gäller sålunda bland annat arbetsvården, d. v. s. åtgärderna för inpassande av de partiellt arbets- föra i arbetslivet. En annan dylik uppgift har varit den särskilt sommartid ganska intensiva verksamheten för ungdomsberedskap och arbetsläger för skolungdom, avseende att bereda främst jordbruket ett arbetskraftstillskott. De tidigare omfattande åtgärderna för organiserande av skogshuggningar torde också få föras hit. Vidare kan i sammanhanget nämnas rekryteringen av tjänstemän och arbetare till statens myndigheter och organ samt med- verkan vid överflyttning av krispersonal till andra arbetsområden, anskaff-

• Sida 135
•  Original

ning av civilanställningar åt avgånget militärmanskap och rekrytering av fast anställda till krigsmakten, medverkan vid utbyte eller överflyttning av arbetskraft de nordiska länderna emellan ävensom utbyte av praktikanter i studiesyfte mellan Sverige och andra länder. Här må också framhållas den verksamhet, som sammanhänger med det stora antalet i landet sysselsatta utländska arbetstagare. Beträffande den närmare innebörden av de olika verksamhetsgrenarna såväl inom den egentliga arbetsförmedlingen som vid sidan därav torde få hänvisas till ett av sakkunniga angående arbetsför- medlingens organisation är 1946 i två delar avgivet betänkande (SOU 1946:44 och 51). Slutligen bör här nämnas att vissa särskilda läger äro anordnade för mottagande av utländska flyktingar. Dessa läger stå under vederbörande länsarbetsnämnds omedelbara ledning.

Den privata arbetsförmedlingen är reglerad genom lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling. Enligt lagen, som äger tillämpning å all slags arbetsförmedling som drives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig, må arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte. Vill någon eljest bedriva arbetsförmedling, för vilken uppbäres ersättning, skall till- stånd sökas hos arbetsmarknadsstyrelsen, som också har att utöva tillsyn å efterlevnaden av lagen och i anledning av densamma meddela föreskrifter. Jämlikt övergångsbestämmelser till lagen (se även SFS 722/1948) får arbets- förmedling i förvärvssyfte, som bedrevs vid lagens ikraftträdande, under vissa villkor fortsättas, f. n. längst till den 1 januari 1955.

Arbetslöshetsförsäkringen regleras genom bestämmelser i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor, förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor, kungörelsen den 23 november 1934 (nr 554) angående övervakandet av er- kända arbetslöshetskassor, lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understöds- föreningar, kungörelsen den 8 november 1912 (nr 304) angående tillsyn å understödsföreningar, m. m., kungörelsen den 20 februari 1948 (nr 62) an- gående handläggningen av frågor om statsbidrag till erkända arbetslöshets- kassor samt förordningen den 15 december 1944 (nr 779) om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor.

Arbetsmarknadsstyrelsen är tillsynsmyndighet för de erkända arbetslös- hetskassorna och har att i denna egenskap övervaka kassornas verksamhet. För detta ändamål är varje kassa skyldig att bereda styrelsen eller dess ombud tillfälle att granska kassans räkenskaper, protokoll och övriga hand- lingar samt att lämna dem tillträde till sammanträden med kassan och dess styrelse. Arbetsmarknadsstyrelsen följer vidare kassornas verksamhet med stöd av rapporter, som månatligen skola insändas. Till arbetsmarknads— styrelsen skola överlämnas bland annat avskrifter av vid kassastyrelsens

• Sida 136
•  Original

sammanträden förda protokoll samt redogörelser för kassans beslut i fråga om understödsrätt vid arbetsvägran.

Om arbetsmarknadsstyrelsen finner anledning till anmärkning, skall den meddela kassan anvisning att inom viss tid vidtaga den åtgärd eller den förändring av kassans verksamhet, som prövas erforderlig, vid äventyr att antagandet av kassan som erkänd arbetslöshetskassa återkallas eller att rätten till statsbidrag helt eller delvis för viss tid upphör.

Länsarhetsnämndernas befattning med hithörande ärenden faller huvud- sakligen inom ramen för arbetsförmedlingen och nämnderna fungera så- som lokala kontrollorgan. För beräknande av karenstid, konstaterande av arbetsvägran m. m. förutsättes ett intimt samarbete mellan kassorna och ar- betsförmedlingsorganen. Detta samarbete får också uttryck däri att en leda- mot av varje länsarbetsnämnd utses efter förslag av de erkända arbetslöshets- kassornas samorganisation. Arbetsförmedlingsorganen skola dels meddela bevis (genom stämpling ä 5. k. karens- eller kvittokort) att respektive kassa- medlennnar sökt arbete och dels på begäran lämna arbetssökande biträde med tolkning av bestämmelserna om arbetsvägran. I den förut berörda kun- görelsen om den offentliga arbetsförmedlingen stadgas också att, om arbets— sökande, som åtnjuter eller påkallar arbetslöshetshjälp från kommunal arbetslöshetsnämnd eller är understödssökande medlem av erkänd arbets- löshetskassa, vägrar att antaga erbjudet lämpligt arbete, skall anmälan därom omedelbart göras till vederbörande arbetslöshetsnämnd eller arbets— löshetskassa samt till arbetsmarknadsstyrelsen.

Numera föreligger ett av socialvårdskommittén avgivet betänkande med förslag till lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (SOU 1948:39). Kommittén presenterar där två förslag, betecknade alternativ I och alter- nativ II, av vilka det sistnämnda såsom huvudalternativ förordas av kom— mittén. I organisationskapitlet till alternativ I förklarar kommittén sig vilja ge sin principiella anslutning till att länsstyrelsen göres till bärare på länsstadiet av arbetslöshetsförsäkringen. Detta förutsätter emellertid enligt kommittén att de nuvarande länsarbetsnämnderna inflyttas i länsstyrel— serna som en byrå. Härvid skulle inom länsmyndigheten uppnås en enhet— lighet, som måste bli av betydelse för alla de olika former av samhällets verksamhet, varom i detta sammanhang är fråga. Arbetsförmedling, arbets- löshetsförsäkring och socialhjälp ävensom arbetslinjen skulle på detta sätt kunna effektivt samordnas på länsstadiet.

Enligt alternativ 1, som åsyftar en enhetlig men inkomstgraderad försäk— ring, administrerad på lokalstadiet av socialförsäkringsnämnder, på läns- stadiet av länsarbetsnämnd (länsstyrelse) och på centralstadiet av arbets- marknadsstyrelsen, avses länsarbetsnämnderna skola genom inspektioner och rapporter följa de lokala organens verksamhet och tillhandagå dem med råd och anvisningar samt vara kommunerna behjälpliga med åtgärder för arbetslöshetens bekämpande. På länsarbetsnämnd skall ankomma att

i

• Sida 137
•  Original

pröva rätten till understöd vid arbetsvägran ävensom vissa andra under- stödsfrågor, men nämnden skall kunna underställa tveksamma fall central- myndighetens prövning. Länsarbetsnämnden skall vidare vara besvärs- instans men också spontant äga upptaga till prövning av lokalmyndighet avgjord fråga. För handhavande av uppgifterna enligt alternativ I föreslås länsarbetsnämnderna få en särskild sammansättning med såvitt möjligt paritetisk partsrepresentation. Nämndernas kanslier böra då också organi- seras på två avdelningar, en för de nuvarande ärendena och en för försäk— ringsärenden.

Huvudalternativet syftar till att bibehålla den nuvarande kassaförsäk- ringen. För det klientel, som icke har möjlighet att ingå i någon kassa, skapas en enhetsgren av försäkringen, vilken administreras av socialförsäkrings- nämnd, länsarbetsnämnd och arbetsmarknadsstyrelsen. Enligt huvudalter- nativet skola länsarbetsnämnderna handha allenast enhetsgrenen av försäk- ringen. Någon särskild organisation av dessa nämnder föreslås icke i huvudalternativet, där man dock tänker sig att de beträffande försäk- ringens enhetsgren skola få samma uppgifter som enligt alternativ I i fråga om hela försäkringen.

För arbetslöshetshjälpen gälla bestämmelserna i lagen den 30 juni 1944 (nr 475) om arbetslöshetsnämnd samt kungörelsen den 27 maj 1949 (nr 278) angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbets— löshet.

Beslutanderätt i hithörande frågor tillkommer i allmänhet antingen ar- betsmarknadsstyrelsen eller vederbörande kommunala arbetslöshetsnämnd samt beträffande yrkesutbildningskurser överstyrelsen för yrkesutbild- ning. Länsarbetsnämnderna ha dock en viss självständig kontroll- och till- synsverksamhet gentemot arbetslöshetsnämnderna, vilken utövas genom inspektioner m. m. Arbetsmarknadsstyrelsen äger uppdraga åt länsarbets— nämnd att handlägga ärende och utöva styrelsen tillkommande beslutande— rätt enligt nyssnämnda kungörelse. I huvudsak tjänstgör dock länsarbets- nämnden endast som mellanhand mellan de kommunala organen och arbets- marknadsstyrelsen. Ansökningar om beredskapsarbeten, hyreshjälp, dag— understöd m. m. skola ingivas till vederbörande länsarbetsnämnd, som har att med eget yttrande vidarebefordra dem till arbetsmarknadsstyrelsen.

En mycket viktig uppgift på detta område är länsarbetsnämndernas med— verkan vid investeringsplaneringen. Förarbetena för de förslag till reserv av statliga, kommunala och statsunderstödda investeringsobjekt, vilka det åligger arbetsmarknadsstyrelsen att årligen upprätta och ingiva till Kungl. Maj:t, utföras lokalt av nämnderna. Dessa ha att hos de kommunala myn- digheterna och andra ifrågakommande organisationer eller enskilda väcka intresse för planering av investeringsobjekt. Särskilt böra nämnderna tillse att detaljplanering bedrives i erforderlig omfattning, så att arbetena vid behov verkligen kunna komma till utförande.

• Sida 138
•  Original

Ifrågakommande särskilda hjälpåtgärder utföras i arbetsmarknadsstyrel- sens egen regi i den mån de icke handhas av andra statliga organ, t. ex. väg- och vattenbyggnadsverket. Såsom särskilda tillfälliga lokalorgan åt arbetsmarknadsstyrelsen fungera dess arkivarbetsplatser och beredskaps— arbetsplatser.

Vid den verksamhet för industrilokalisering, som av arbetsmarknadssty- relsen bedrives i samarbete med bland annat industriens produktionsråd, medverka länsarbetsnämnderna särskilt genom att utföra lokala utredningar och prognoser. Framför allt gäller det att undersöka närings- och sysselsätt- ningsförhållandena inom ifrågakommande kommuner. Men även utredningar beträffande tomtförhållanden, bostäder, kraftförsörjning, vattentillgång, tra- fikförhållanden, skatter etc. kunna vara nödvändiga. Frågan om närings— livets lokalisering och vissa därmed sammanhängande spörsmål behandlas något utförligare i kap. 9.

Ytterligare ha nämnderna att avgiva vissa rapporter angående sin verk- samhet och lämna uppgifter, i regel månadsvis, till arbetsm-arknadsstu- tistiken, som föres i ett antal olika serier.

Slutligen ha nämnderna vissa kamerala uppgifter, beträffande vilka redogörelse lämnas i kap. 20.

Till en del av kameral natur är även länsarbetsnämndernas förrådsuerk- samhet, som organiserades 1941i42 i anledning av åtgärderna för att förse skogsbruket med erforderlig arbetskraft. Verksamheten, som huvudsakligen bestått i utlåning och uthyrning av olika slag av materialier, arbetsredskap, kläder och annan utrustning, har sedermera även tagits i anspråk för flyk— tingsverksamheten. Förrådsorganisationen har också svarat för utrust- ningsfrågor i samband med anordnandet av vissa utbildningsläger m. m. Länsarbetsnämndernas förrådsverksamhet är nu under avveckling. Det är meningen att i fortsättningen centralisera densamma till ett begränsat antal centralförråd.

Förrådsverksamheten har även svarat för intendenturärenden vid mot- tagningslägren för flyktingar, vilka läger överförts från utlänningskommis- sionen till arbetsmarknadsstyrelsen. Här må erinras om att enligt ett av 1948 års kommitté för utlandssvenskar och flyktingar den 22 februari 1949 avgivet betänkande (stencilerat) det skulle ankomma på vederbörande läns- styrelse att efter Kungl. Maj:ts förordnande upprätta mottagningsläger för illegalt anländande flyktingar. Jämlikt beslut vid 1950 års riksdag (prop. 136/1950; statsutskottets utl. 83/1950; riksd. skriv. 155/1950) skola arbets- marknadsmyndigheterna emellertid tills vidare fortfarande driva de befint— liga lägren, i den mån icke särskilda skäl föranleda ändrat ställningstagande. Vilken myndighet som skall driva eventuellt erforderliga nya läger har ansetts böra avgöras med hänsynstagande till förhållandena när behovet

föreligger.

• Sida 139
•  Original

Organisationen. Länsarbetsnämnd består av ordförande samt det antal ledamöter Kungl. Maj:t bestämmer, dock minst i Stockholms stad sju och annorstädes åtta. Kungl. Maj:t förordnar, efter förslag avgivna i den ord— ning nedan sägs, för en tid av högst tre är ordförande, ledamöter och ersät- tare, därvid tillika en av ledamöterna förordnas att vara vice ordförande. För envar ledamot utom vice ordföranden skall finnas personlig ersättare. Vid förfall för ordförande och vice ordförande äger arbetsmarknadsstyrel- sen förordna annan ledamot att tillfälligt fullgöra ordförandens uppgifter.

Förslag till ordförande, vice ordförande och ytterligare en ledamot jämte ersättare för denne avgives av chefen för arbetsmarknadsstyrelsen, såvitt möjligt bland dem, vilka inom länet äro förfarna i allmänna arbetsmark- nadsfrågor.

Beträffande sex —— Stockholms stad fem — ledamöter jämte ersättare för dem skola förslag, i varje särskilt fall avseende en ledamot jämte er- sättare, avgivas av a) landstingens förvaltningsutskott, stadskollegierna i Stockholm och Göteborg samt drätselkamrarna i Norrköping, Malmö, Häl— singborg och Gävle, b) hushållningssällskapens förvaltningsutskott (utom i Stockholms stad), c) svenska arbetsgivareföreningen, d) landsorganisa- tionen i Sverige, e) tjänstemännens centralorganisation samt f) de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation.

Antalet ledamöter i nämnderna är nu, bortsett från ordförande och vice ordförande i Stockholms stad sex, i Malmöhus län nio, i ettvart av Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län åtta samt i övriga län sju.

Därest med hänsyn till särskilda förhållanden så finnes påkallat kan för viss del av ett län i anknytning till där befintligt arbetsmarknadskontor tillsättas en rådgivande nämnd, bestående av tre ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj:t efter förslag av landstingets förvaltningsutskott, svenska ar- betsgivareföreningen och landsorganisationen. Där sådan rådgivande nämnd blivit tillsatt — och så har hittills skett allenast vid arbetsförmedlingen i Uddevalla —— åligger det länsarbetsnämnden att vid handläggning av vik— tigare ärenden, som beröra. ifrågavarande länsdel, före besluts fattande rådgöra med denna nämnd.

Länsarbetsnämnd må enligt föreskrifter, som meddelas av arbetsmark- nadsstyrelsen, vid behandling av visst ärende eller visst slag av ärenden anlita särskilda sakkunniga eller representanter för speciella intresse- grupper.

Som verkställande tjänsteman skall hos varje länsarbetsnämnd vara anställd en länsarbetsdirektör (i Stockholms stad benämnd arbetsnämnds- direktör). Därutöver finnes i regel vid varje nämnd förutom länsarbets- direktören en inspektör för arbetsförmedlingsärenden (i Malmö och Göte- borg en förste inspektör för staden och en inspektör för länet), en inspektör för socialhjälpsärenden (f. n. allenast i Göteborgs och Bohus samt Väster-- norrlands och Norrbottens län; övriga befattningar vakantsatta), en förste

• Sida 140
•  Original

assistent (konsulent) för det kvinnliga arbetsförmedlingsområdet (ej i Gotlands län; tjänsten i Kronobergs län disponeras för annat ändamål; vakantsatt i sex län), en förste assistent (kansliassistent), ett kanslibiträde samt en expeditionsvakt (i Malmö två och Göteborg tre) ävensom ett antal kontors- och skrivbiträden.

För speciella krisuppgifter, främst byggnadsregleringen samt utlännings- frågan, finnes särskilt anställd personal, i huvudsak byggnadskontrollanter, förste assistenter, assistenter och biträden. Dessutom finnes för utlännings- lägren viss personal, som avlönas från anslaget Bidrag till flyktingars uppe- hälle, yrkesutbildning m. m.

Länsarbetsnämndernas fast anställda kanslipersonal budgetåret 1949/50 utgöres av i vidstående sammanställning upptagna befattningshavare.

Länsarbetsdirektören tillkommer bl. a. att meddela de föreskrifter, som, utöver vad gällande arbetsordning innehåller, erfordras angående sättet och ordningen för göromålens utförande inom länsarbetsnämnden, samt att inom ramen för till nämndens förfogande stående anslag fastställa res- planer för underlydande tjänstemäns tjänsteresor.

Vidare åligger länsarbetsdirektören bl. a. att med uppmärksamhet följa arbetsmarknadsläget och skaffa sig noggrann kännedom om inom länet befintliga företag, arbetstillfällen och arbetskraft samt hålla kontakt med arbetsmarknadens organisationer.

Inspektör för arbetsförmedlingsärenden (arbetsförmedlingsinspektör) åligger, bl. a., att vara direktörens ställföreträdare och vid förfall för honom fullgöra hans åligganden, att med uppmärksamhet följa arbetsmarknads— läget och skaffa sig noggrann kännedom om inom länet befintliga företag, arbetstillfällen och arbetskraft samt enligt anvisningar från länsarbetsdi— rektören hålla kontakt med arbetsmarknadens organisationer ävensom att närmast under länsarbetsdirektören utöva tillsyn över förmedlingsverksam— heten i länet och därvid bl. a. övervaka, att verksamheten vid samtliga arbetsförmedlingsorgan fortgår utan avbrott eller rubbningar, inspektera verksamheten vid kontor och hos ombud, deltaga i handläggningen av ärenden rörande arbetsförmedlingspersonalen samt handlägga frågor rörande samarbetet med arbetslöshetskassorna.

Vidare åligger arbetsförmedlingsinspektören bl. a. att övervaka uppgö- randet av arbetsförmedlingsstatistiken samt utarbetandet av översikter över arbetsförmedlingsverksamheten och arbetsmarknadsläget.

Inspektör för socialhjälpsärenden (socialhjälpsinspektör) åligger bl. a. att biträda länsarbetsdirektören vid handläggning av ärenden rörande till- syn över hjälpverksamheten i samband med arbetslöshet samt planläggning av åtgärder för att motverka arbetslöshet, att handlägga på länsarbetsnäm- den ankommande uppgifter i samband med uppgörande av investerings- reserv samt att verkställa utredningar i frågor rörande industriernas lokali- sering.

_ ___—___... —__.—v

• Sida 141
•  Original

Länsarbetsnämndernas kanslipersonal, budgetåret 1949/50.

Fast anställda befattningshavare.

Förste in- I n 5 p e k t 6 r Förste assistent _ spektör fö. Skriv-

Länsarhets- arbetsför— för arbets- . för social- konsulent för . eller direktör medlings- förmed- .. det kvinnliga .. kontors-

årenden lings- äi-låiiiijesnl arbetsförmed- biträden i staden ärenden lingsområdet

Ca Ca Ce Ce 27 25 24 22

& U

Lönegrad

O F!

1—4 na

Stockholms

Uppsala ............ Södermanlands ...... Östergötlands ...... Jönköpings Kronobergs ........ Kalmar ............ Gotlands

Blekinge Kristianstads Malmöhus .......... Hallands

Göteborgs och Bohus Älvsborgs .......... Skaraborgs Värmlands .......... Örebro Västmanlands Kopparbergs ........ Gävleborgs Västernorrlands Jämtiands .......... Västerbottens Norrbottens ........

1

H va—HHH—IHHHI

mmwhmvmwmnmmswmwommwbmmm

u-4 HHHHV—(v—tv—lv—lv—tr—i HHHHHHv—(HH

H 9:

[

Ib v—v—lv—(v—Il—tv—(HHHv—lv—HNv—lv—IHHHHHHHv—IH Hv—v—HHHH I HHHHv—lv—(HHv—CHHv—(Hv—(v—QH

H v—lv—tHv—(v—JHH | HH | H lv—lv—tHv-lv-(v—lr-IHHHH v—lv—HHHHH IHH In | HHv—uv—(HHv—HHHH

v—tv—OHHHHHHv—Hv—Hv—t HH

.a ee

1 Vakantsatt av Kungl. Maj:t. —— 2 Enligt reglerad befordringsgång. — 3 Ej vakantsatt. — 4 Därav ett i Ce 11. —- 5 I Ce 10: för sjömansförmedling. —— " Innehavaren skall tjänstgöra jämväl i Kristianstads län. — " Tjänsten disponeras för annat ändamål.

• Sida 142
•  Original

Förste assistenten för det kvinnliga arbetsförmedlingsområdet (konsulen— ten) åligger bl. a., att skaffa sig noggrann kännedom om kvinnornas arbets- marknadsförhällanden samt enligt anvisningar av länsarbetsdirektören verk- ställa utredningar på detta område, samarbeta med fackliga organisationer och kvinnoföreningar, att biträda arbetsförmedlingsinspektören med till- synen över förmedlingsverksamheten i länet i fråga om kvinnlig arbetskraft, att ägna särskild uppmärksamhet åt den sociala hemhjälpsverksamheten samt att biträda vid lösandet av större arbetsförmedlingsuppgifter i vad avser kvinnlig arbetskraft.

Förste assistent på länsarbetsnämndens kansli (kansliassistent) åligger bl. a. att biträda länsarbetsdirektören vid handläggning av personalärenden; att fullgöra vissa uppgifter i samband med organisation och medelsförvalt- ning, nämligen a) enligt särskilt utfärdade föreskrifter övervaka och leda det kamerala arbetet i nämnden, b) handlägga inköps- och rekvisitions- ärenden samt uppgöra förslag angående avskrivning och kassation, samt 0) utöva tillsyn över samt handlägga frågor angående lokaler, materiel och inventarier; att fullgöra sekreteraruppgifter i samband med länsarbets- nämndens sammanträden; att leda förekommande statistikarbeten; att verkställa utredningar och uppsätta skrivelser i ärenden, som ej tillhöra annan hefattningshavares arbetsområde, samt utarbeta kansliorder och cirkulär; att ha överinseende över nämndens bibliotek och därjämte ur dagspressen, facktidskrifter och tillgänglig litteratur utvälja artiklar av betydelse för verksamheten och bringa dem till personalens kännedom; samt att följa utkommande cirkulär, författningar och föreskrifter, som beröra verksamhetens olika grenar, och tillse, att gällande bestämmelser komma till personalens kännedom.

Ärendenas handläggning m. m. Länsarbetsnämnden är beslutför, då utom fungerande ordföranden minst halva antalet ledamöter eller ersättare för dem är närvarande. Såsom länsarbetsnämndens beslut gäller den mening, varom flertalet förenat sig, eller, vid lika röstetal för olika meningar, den som ordföranden biträder.

Viktigare ärenden skola handläggas av länsarbetsnämnden i dess helhet (pleniärenden). I övriga ärenden äger länsarbetsnämndens ordförande, vice ordförande eller annan ledamot av nämnden (ordförandeärenden) eller länsarbetsdirektören eller annan tjänsteman (kansliärenden) fatta beslut på nämndens vägnar.

Såsom pleniärenden skola handläggas bland annat ärenden angående nämndens och arbetsförmedlingens organisation ävensom mera betydelse- fulla frågor i vad angår verksamheten, förslag till arbetsmarknadsstyrelsen i frågor av större vikt eller principiell betydelse angående avskrivning, revi— sionsanmärkningar samt andra ekonomiska frågor, yttranden i ärenden av större vikt eller principiell betydelse rörande besvär över länsarbetsnämn- dens beslut, andra ärenden av större vikt eller principiell betydelse, i vilka

• Sida 143
•  Original

framställning eller utlåtande skall avgivas till arhetsmarknadsstyrelsen eller annan myndighet, samt ärenden, vilka enligt arbetsmarknadsstyrelsens beslut skola handläggas såsom pleniärenden, vissa personalärenden även- som frågor, som nämnden eller ordföranden finner böra handläggas i denna ordning.

Då ärende föredrages av länsarbetsdirektören eller annan tjänsteman hos länsarbetsnämnden, åligger det föredraganden att låta till protokollet an— teckna sin mening, om denna avviker från beslutet. Vid föredragning av annan tjänsteman än länsarbetsdirektören inför nämnden, dess ordförande, vice ordförande eller någon dess ledamot äger direktören deltaga i över- läggningen och har då skyldighet att låta anteckna eventuellt avvikande mening. Detsamma gäller annan tjänsteman hos nämnden eller av nämn- den anlitad sakkunnig i vad avser ärende, för vars handläggning han på | särskild kallelse är närvarande. & Andra ärenden än ovannämnda pleniärenden handläggas, där icke nämn- den förbehållit sig avgörandet, av ordföranden, därest icke denne för visst fall eller viss grupp av ärenden uppdragit åt vice ordförande, annan nämndsledamot eller länsarbetsdirektör att avgöra sådana ärenden. Läns- arbetsdirektören äger att till underlydande tjänsteman överlämna avgö- randet av ärende av mindre vikt, vari länsarbetsdirektören äger att själv fatta beslut. Direktören bör dock i regel själv handlägga ärenden, i vilka expedition skall avlåtas till arbetsmarknadsstyrelsen eller annan central statsmyndighet eller länsstyrelse.

U 11 d e 1' lä n s a r h e t 5 n ä m n d e r n a med deras centrala kansli sor— tera de lokala arbetsförmedlingsinstitutionerna. Dessa utgöras av huvud-

*_ kontoren, som ansluta sig ett till varje länsarbetsnämnd, samt avdelnings- - kontor, expeditioner, ortsombud och lokalombud. Avdelningskontoren och expeditionerna, som stå under ledning av kontors- respektive expeditions- föreståndare, äro uppdelade i sju olika klasser, nämligen 1 A och 1 B samt 2—6. Föreståndarna för kontoren i klass 1 A äro placerade i lönegrad 25, i klass 1 B i lönegrad 24, i klass 2 i lönegrad 22, i klass 3 i lönegrad 19 och i klass 4 i lönegrad 16. Expeditionerna (klass 5 och 6) ha deltidsan-

, ställda föreståndare. ' Ortsombud och lokalombud äro arvodesanställda och förordnas av veder-

börande länsarbetsnämnd inom ramen för anslag, som ställas till förfo- gande av arbetsmarknadsstyrelsen.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 december 1949 har chefen för socialdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga för översyn av arbetsmarknadsstyrelsens och den offentliga arbetsförmedlingens organisa- tion. Enligt direktiven för de sakkunniga bör översynen i första hand avse den offentliga arbetsförmedlingens kontorsorganisation. Även riktlinjerna för arbetsförmedlingens verksamhet böra upptagas till omprövning. Som

• Sida 144
•  Original

ett allmänt önskemål angives i direktiven att arbetsförmedlingens organi- sation göres så smidig att den kan anpassas efter växlingen i arbetsuppgif- ternas omfattning inom olika grenar av verksamheten.

III. UTRE DNINGEN

Särskilda skäl för samordning. Att en fastare samordning av länsstyrel- sens och länsarbetsnämndens uppgifter under gemensam ledning ur all- männa synpunkter måste vara önskvärd och ägnad att befordra arbetets effektivitet synes uppenbart och skälen härför ha av utredningen i kapitel 2 närmare utvecklats. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen torde framgå äro länsarbetsnämndens arbetsuppgifter i väsentliga delar av den allmänna förvaltningskaraktär, att de väl lämpa sig för en närmare sam- ordning med länsstyrelsens uppgifter. Men därtill kommer att på flera områden de båda myndigheternas uppgifter gripa in i varandra på ett sådant sätt, att man i själva verket kan tala om en gemensam uppgift. Detta gäller framför allt vissa avsnitt av den mera allmänna planerings— verksamheten. I fråga om användningen av arbetskraft för olika krigs- heredskapsändamål ha sålunda länsarbetsnämnd och länsstyrelse (sär- ; skilt försvarsavdelningen) delvis samma uppgifter. Länsstyrelsens plane- , ring av undanförsel och förstöring är också beroende av viss planering från ” nämndens sida.

Det är vidare troligt att anspråk komma att resas på att länsstyrelserna i en omfattande arbetslöshetskris, oavsett tillvaron av länsarbetsnämnderna, åtminstone i vissa lån på ett aktivare sätt än tidigare i regel varit fallet taga befattning med frågor om hjälpåtgärder eller andra åtgärder för mot- verkande av följderna av en kris. Det torde finnas skäl att antaga att den samlade överblicken över länets tillstånd och behov, som säkerligen främst finnes hos länsstyrelsen, skall kunna väsentligt bidraga till att planerade hjälpåtgärder ges den lämpligaste utformningen icke minst med hänsyn till ett förnuftigt utbyte av arbetena. Väg- och gatuarbeten samt lednings- ! arbeten bli säkerligen på många platser de mest förekommande beredskaps- 1 arbetena. Beträffande dylika arbeten bör länsstyrelsens kännedom om länet ; och dess behov kunna vara till stor fördel. Vidare torde länsstyrelsen med ! sin större auktoritet verksamt kunna bidraga till att förmå enskilda eller kommuner att i ett krisläge verkligen låta utföra arbeten av betydelse för krisens lindrande. Slutligen kommer länsstyrelsen att på det sociala om- rådet ställas inför särskilda problem, som sammanhänga med en dylik kris och som — t. ex. i fråga om yrkesutbildning, omskolning el. dyl. _ äro ! identiska med dem, som länsarbetsnämnden har att befatta sig med. Läns- ' styrelsens uppgifter härvidlag bli då att på grundval av den hos läns- ' styrelsen representerade kunskapen och erfarenheten i socialvårdsfrågor

• Sida 145
•  Original

| > ! %

tillse att alla erforderliga initiativ på dessa områden tagas av statliga eller kommunala myndigheter. Över huvud torde det svårligen kunna tänkas att vid kriser av olika slag länsstyrelsen skulle ställas utanför den statliga eller allmänt samhälleliga verksamhet av skilda slag, som då bör bedrivas. Men en förutsättning för att länsstyrelsen över huvud skall vara i stånd att fylla de till en sådan verksamhet hörande uppgifterna i länet är att läns- styrelsen på ett intimt sätt blir inkopplad på alla de planeringsarbeten och andra förberedelsearbeten, vilka taga sikte på att i skilda avseenden skapa beredskap för olika eventualiteter. Om allt sådant planeringsarbete kan ut- föras inom ett och samma organ undvikes vidare säkerligen mycket och vidlyftigt dubbelarbete. Det sagda gäller emellertid icke blott planerings- arbetet. Även utförandet av planerade åtgärder samt all annan verksamhet, som har samband därmed och ingår i nämndernas normala uppgifter, måste vinna på en samordning inom ett gemensamt större länsorgan.

I detta sammanhang vill utredningen erinra 0111 att vid ett sammanträde år 1944 med rikets landshövdingar, där bl. a. frågor rörande arbetsmark— naden voro föremål för överläggning, chefen för socialdepartementet dekla— rerade som sin uppfattning att lika väl som regeringen måste åtaga sig det slutliga huvudansvaret för att ett nödtillstånd i landet i möjligaste mån sanerades och att det vidtoges alla behövliga åtgärder för att lösa av kriser föranledda svårigheter, lika självklart borde det vara att landshövdingarna måste bli så att säga de främsta välfärdsmännen var och en inom sitt län. Departementschefen förklarade vidare att det för honom framstode som ganska självklart att denna uppgift i ett krisläge ginge före varje annan uppgift. Landshövdingarna måste bli de ledande krafterna, som toge initia- tiv genom hänvändelser till bland annat alla berörda statliga centrala myn- digheter. Men även beträffande enskilda företag hade landshövdingarna en stor uppgift genom att taga upp överläggningar med industrier angående omfattningen av driftsinskränkningar m. m. Landshövdingarna borde — slutade departementschefen —— fungera som lantregering eller Konungens befallningshavande då det gällde att se till att de statliga intentionerna vid en krisbekämpning fullföljdes.

Vidare kan det pekas på den enhetlighet i den samhälleliga verksamheten för motverkande av arbetslösheten och dess verkningar, som genom sam- manslagning av länsarbetsnämnd och länsstyrelse skulle kunna ernås. Soeialvårdskommittén framhåller för sin del i betänkandet angående den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen (SOU 1948:39 sid. 185) att såväl arbetsförmedling, arbetslöshetsförsäkring och den supplerande socialhjäl- pen som arbetslinjen på så sätt komme att kunna effektivt samordnas på länsstadiet.

För att länsstyrelsen på andra områden skall kunnå taga ställning i en rad frågor, exempelvis rörande samhällsbildning, bebyggelseplanering och kommunikationer, kräves att länsstyrelsen besitter en intim kännedom om

• Sida 146
•  Original

ortens näringsliv och arbetsliv. Genom att syssla med arbetsmarknadens problem skulle länsstyrelsen få en ytterligare och värdefull kunskapskälla på dessa områden. Den fond av erfarenhet på arbetsmarknadsområdet och de kontakter med arbetsmarknadens parter, som finnas hos de statliga arbetsmarknadsorganen, kunna vid en samordning på ett rationellt sätt göras fruktbärande inom andra områden av förvaltningen.

Den möjlighet till rationalisering av det inre arbetet, som en anknytning av länsarbetsnämnden till länsstyrelsen innebär, kan visserligen icke till fullo utnyttjas, förrän nämnden kan beredas lokaler i anslutning till läns- styrelsen. Den omedelbara besparingen av personal synes därför för när- varande bli förhållandevis liten. Men det är under alla förhållanden uppen- bart att på längre sikt den större gemensamma personalkadern måste inne- bära ökad elasticitet och därigenom i framtiden avsevärt minska behovet av nyanställningar. En rationellare arbetsfördelning kan också genomföras. Genom att de kamerala uppgifterna, som icke äro av mera speciell natur, kunna övertagas av landskontoret får man en förhållandevis stor kameral organisation med allt vad detta innebär i fråga om rationaliseringsmöj- ligheter.

Att länsarbetsnämnderna ha vissa uppgifter av mera omedelbart prak— tisk verkställande natur än som i regel är utmärkande för de nuvarande länsstyrelseuppgifterna synes enligt utredningens mening icke böra föranleda några betänkligheter mot en fastare samordning. Verksamhet av denna art är dock ingalunda okänd inom länsstyrelsearbetet, t. ex. i fråga om civil- försvaret. En annan sak är att den i någon mån särpräglade arten av vissa arbetsmarknadsärenden ständigt måste stå klar för länsstyrelsens ledning. Utredningen syftar härvid på vad föredragande statsrådet i den förut om» nämnda propositionen 239/1947 (sid. 36—37) anförde rörande arbetsmark- nadsstyrelsens ställning i förhållande till Kungl. Maj:t. Det vore, förklarade statsrådet, enligt hans mening ofrånkomligt, att det centrala arbetsmark- nadsorganet måste kunna beredas samma ställning i krissituationer, som de på området dittills verksamma krismyndigheterna erhållit. Arbetsmark- nadsstyrelsen borde sålunda ha ett vidsträckt utrymme för självständigt handlande och följaktligen icke bindas av detaljerade föreskrifter, som kunde vara ägnade att försvåra möjligheterna till snabba och effektiva ingripanden från styrelsens sida i de ofta hastigt växlande förhållanden, som föreligga på arbetsmarknadens område. — Även om det blir en viktig uppgift för länsstyrelserna att tillse att länsarbetsnämndernas nuvarande uppgifter länkas in i det allmänna förvaltningssystemet, är det betydelse- fullt att detta sker under iakttagande av att en friare verksamhet är nöd- vändig för arbeismarknadsorganen.

Vad så angår själva det löpande arbetsförmedlingsarbetet utföres detta av under nämnden lydande lokala arbetsförmedlingsorgan. Det i varje län centrala av dessa, huvudkontoret, bedriver sitt arbete i närmaste samband

• Sida 147
•  Original

med nämndens kansli. Visst utbyte av personal mellan kansliet och de lokala organen förekommer. Särskilt gäller detta i förhållandet mellan kansliet och huvudkontoret, vilka också ha lokaler i mer eller mindre omedelbart sammanhang med varandra. Dylikt utbyte eller tillfällig över- flyttning av personal är emellertid icke heller okända begrepp för läns- styrelserna. Tidigare förekom sådant i fråga om landskanslisterna, som alternerade mellan landskanslierna och landsfiskalskontoren. Numera för- stärkas häradsskrivarkontoren vid toppbelastning med landskontorister, som därtill förordnas av länsstyrelsen.

Utredningens förslag. Under åberopande av vad utredningen i tidigare avsnitt samt här ovan anfört förordar utredningen att länsarbetsnämnderna organisatoriskt anknytas till respektive länsstyrelser. Med hänsyn till den allmänna arten av landskansliets arbetsuppgifter torde samordningen i huvudsak böra ske inom landskansliets ram. Av skäl som även tidigare (sid. 47—48) antytts torde anknytningen böra ske så, att länsarbets- nämndens uppgifter övertagas av länsstyrelsen, som vid handläggning av arbetsmarknadsärenden förstärkes med vissa lekmän. I samband härmed förordar utredningen att de under länsarbetsnämnden lydande arbetsför- medlingsinstitutionerna underställas länsstyrelsen.

Organisationens utformning måste enligt utredningens mening betingas av det nära samband, som nu består mellan nämndens centrala kansli och arbetsförmedlingen (huvudkontoret) och som måste anses vara av sådan betydelse för verksamhetens bedrivande, att det i möjligaste mån bör be- varas. Största hänsyn bör därför tagas till att det interna arbetet på M— centrala kansliet och huvudkontoret flyter in i vartannat, så att betråå- fande många delar av verksamheten några bestämda skiljelinjer icke kunna upprätthållas. Personalen på kansliet och på huvudkontoret bör i stort» sett kunna utnyttjas gemensamt. Icke minst för länsarbetsdirektörens de! är det betydelsefullt att ha en omedelbar daglig kontakt med arbetsförmed- lingsverksamheten. Utan denna kontakt kan han icke få den överblick över de ständigt skiftande problemen, som är en oundgänglig förutsättning för att han skall kunna fylla sin uppgift.

Även om det med hänsyn till angivna omständigheter kunde förefalla önskvärt att i länsstyrelsen infoga såväl det centrala kansliet som huvud- kontoret, torde vissa skäl tala för att en dylik anordning bör undvikas. Dels skulle länsstyrelseorganisationen bli ganska otymplig och dels torde själva arbetsförmedlingsuppgifterna böra i sin helhet handhas av mera fristående lokala verkställighetsorgan. Den egentliga arbetsförmedlingsverksamheten torde såsom omfattande direkta service- och verkställighetsuppgifter bäst lämpa sig för organ av den typ de nuvarande kontoren, expeditionerna och ombuden representera.

Organisationsproblemet blir därför att utan uppgivande av sambandet mellan det centrala kansliet och huvudkontoret finna en form för kansliets-

• Sida 148
•  Original

inordnande i länsstyrelsen samt att uppdraga vissa riktlinjer för kom- petensfördelningen mellan länsstyrelsen och huvudkontoret.

i I angivna avseenden torde man till att börja med kunna utgå från att sådana uppgifter eller befogenheter, som nu ankomma på länsarbetsnämn- den eller å dess vägnar handhas eller utövas av ledamot eller befattnings- havare hos nämnden, skola tillföras länsstyrelsen. Men därutöver torde vissa allmänna synpunkter kunna tjäna till ledning. Sålunda torde i läns- styrelsen böra inflyttas sådan personal som är ansvarig för eller eljest huvudsakligen handhar allmänna planeringsuppgifter samt verkställandet * i förekommande fall av dylika planer. Detsamma torde böra gälla beträf- o fande sådan personal, som utövar centrala lednings- eller samordningsupp—

gifter för hela länet. Härvid bör dock märkas att vissa speciella förmed- lingsuppgifter, som centralt för hela länet omhänderhas av huvudkontoret, icke kunna hänföras till ledningsuppgifter av nyssnämnd art.

Från dessa utgångspunkter har utredningen kommit till den uppfatt- ningen att i länsstyrelsen böra inflyttas och till en inom landskansliets ram organiserad särskild sektion, förslagsvis benämnd arbetsmarknads- sektionen, knytas länsarbetsdirektören såsom sektionens chef, en inspek- tör för arbetsförmedlingsärenden såsom direktörens närmaste man och ställföreträdare, inspektören för socialhjälpsärenden, som har hand om = bland annat planeringen för arbetslöshet och inventeringen av sysselsätt- ningsmöjligheter m. m., samt förste assistenten (konsulenten) för det kvinnliga arbetsförmedlingsområdet, som bland annat handlägger frågor om nyttiggörande av den kvinnliga arbetskraftsreserven. Förutom dessa befattningar torde från den offentliga arbetsförmedlingens stat till läns— styrelserna böra överföras en kontorsbiträdesbefattning i varje län. De på länsarbetsnämnden ankommande kamerala uppgifterna (jfr kap. 20) överföras i princip till landskontoret. På grund härav och då de på den s. k. kansliassistenten ankommande övriga allmänt administrativa uppgif- terna avses skola handhas av länsstyrelsens juridiska och administrativa l personal, varjämte även på honom ankommande uppgifter med avseende , på planläggning av arbetskraftens utnyttjande under krig torde kunna i i överflyttas på annan personal, kan nämnda assistentbefattning indragas. ? Detsamma gäller den vid varje nämnd befintliga befattningen som redo— 1 görare i lönegrad Ca 11. Vidare har av verkställda undersökningar fram- ⁴ gått, att vid varje nämnd i regel även ett kontors- eller skrivbiträde är till j ungefär hälften eller mera ianspråktagen för kamerala och därmed sam- j manhängande göromål. Då motsvarande gäller beträffande ett dylikt biträde vid varje länsbostadsnämnd, vilka nämnder jämväl föreslås skola inordnas i länsstyrelsen, synes i varje län (t. v. med undantag för Gotlands län) en sådan biträdesbefattning kunna indragas. Indragningen bör lämpligen ske på den offentliga arbetsförmedlingens stat. ' Beträffande personalförändringarna uppstå dock vissa särskilda problem

• Sida 149
•  Original

i fråga om några nämnder. Sålunda böra de nuvarande förste inspektörerna för arbetsförmedlingsärenden vid länsarbetsnämnderna i Malmö och Göte— borg inflyttas i länsstyrelsen, medan de lägre befattningarna som inspek- tör för arbetsförmedlingsärenden vid sagda nämnder knytas till huvud- kontoren.

För Göteborgs del är även att märka att där finnes såväl en kansliinspek— tör som en kansliassistent. Ehuru ingen av dessa befattningar synes erfor— derlig med hänsyn till de uppgifter, som skola Överflyttas på länsstyrelsen, , kan utredningen icke utesluta den möjligheten att endera kan behövas för uppgifter inom huvudkontorets ram. Utredningen anser att denna fråga bör prövas i samband med den pågående översynen av arbetsmarknads- organen. Om någon av befattningarna finnes böra bibehållas, bör den an- knytas till huvudkontoret. En av befattningarna bör i vart fall indragas.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som enligt utredningens för- slag (se sid. 150) skulle komma att råda i Skaraborgs län, synes en något större personaluppsättning böra avses för arbetsmarknadssektionen där än på andra håll. En stor del av kansliassistentens sedvanliga uppgifter kom- mer att flyttas till landskontoret, men vissa uppgifter inom sektionen skulle kvarstå, vilka emellertid långt ifrån kunna beräknas motsvara en hel arbets- kraft. Dessa uppgifter synas i och för sig kunna fullgöras av ett biträde i högre lönegrad (Ca 15 eller Ca 13). Vad angår länsarbetsnämnden i Skövde förhåller det sig emellertid så att kansliassistenten har vissa uppgifter jäm- väl inom huvudkontoret (som s. k. koordinator). Utredningen har icke ansett sig böra ingå på en bedömning av huruvida dessa uppgifter skulle kunna fyllas av annan befintlig befattningshavare, då denna fråga torde ankomma på de sakkunniga för översyn av arbetsförmedlingsorganisa— tionen.

Utredningen har därför stannat för att vid arbetsmarknadssektionen i Skaraborgs län tills vidare bör — till skillnad från vad fallet blir i övriga län —— knytas en landskanslistbefattning. Utredningen beräknar för detta ändamål en särskild befattning i den reglerade befordringsgången vid läns— styrelsen i sistnämnda län.

Personalen inom nämndernas krisorganisation överföres i sin helhet till länsstyrelsen. Till övervägande del handhar denna personal uppgifter i samband med byggnadsregleringen. Jämväl de på krisorganisationen an- kommande utlänningsärendena torde böra handläggas inom länsstyrelsen.

Med hänsyn till det nuvarande nära sambandet mellan det centrala kans- liet och huvudkontoret synes länsarbetsdirektören — i motsvarighet till vad som nu de facto är förhållandet — böra samtidigt som han är chef för länsstyrelsens arbetsmarknadssektion fungera som huvudkontorets chef. Sambandet mellan centrala kansliet och huvudkontoret synes jämväl moti— vera en genom organisationsförändringen behövlig föreskrift om skyldighet för personal vid arbetsmarknadssektionen att tjänstgöra vid huvudkontoret

• Sida 150
•  Original

och vice versa (se sid. 147). Särskild ersättning härför utöver förekom- mande vikariatsersättning bör icke utgå.

Instansordningen. Även om, såsom tidigare antytts ( sid. 43), läns- styrelserna icke på samma sätt som nu länsarbetsnämnderna kunna vara arbetsmarknadsstyrelsens speciella länsorgan, måste arbetsmarknadssty- relsen på sitt verksamhetsområde ha en tämligen vidsträckt direktivrätt gentemot länsstyrelserna. Detta följer redan av verksamhetens i viss mån särpräglade natur, som betingas av bland annat den stora betydelsen av myndigheternas initiativ och spontana verksamhet samt hithörande frågors rikskaraktär.

Den funktionsfördelning, som enligt särskilda författningar nu råder mellan arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna i avseende å speciella uppgifter, exempelvis i fråga om arbetslöshetsförsäkringen, avser utredningen icke att rubba. Emellertid bör den allmänna direktivrätt, som ligger i det nuvarande subordinationsförhållandet mellan nämnda organ, klart avgränsas. Denna allmänna direktivrätt synes sålunda böra gälla beträffande arbetsförmedlingsverksamheten, åtgärder för överflyttning av arbetskraft samt åtgärder för bekämpande och motverkande av arbets- löshet. Att arbetsmarknadsstyrelsen bör vara arbetsförmedlingens centrala chefsmyndighet motiveras även av andra skäl, varom mera nedan. Direktiv- rätten bör visserligen i regel begränsas till allmänna anvisningar och till- lämpningsföreskrifter, men på förevarande område kan det stundom vara påkallat att arbetsmarknadsstyrelsen lämnar speciella direktiv, exempelvis i fråga om överflyttning av arbetskraft mellan olika delar av landet el. dyl.

De lokala arbetsförmedlingsinstitutionerna böra underställas länsstyrel- sen på i huvudsak samma sätt som häradsskrivarorganisationen och lands- fiskalsorganisationen. Arbetsförmedlingens huvudkontor, avdelningskon- tor, expeditioner och ombud underställas länsstyrelsen och erhålla regel- mässigt sina instruktioner därifrån. I vissa särskilt brådskande fall kan dock en direkt hänvändelse från centralmyndigheten förbi länsstyrelsen vara befogad. En sådan direkt kontakt kan också vara ändamålsenlig t. ex. vid inhämtande av upplysningar i olika avseenden i enskilda ärenden. , Direktivgivning förbi länsstyrelsen måste dock karakteriseras som undan- ? tagsfall och meddelande om en sådan åtgärd bör alltid så snart ske kan ' tillställas länsstyrelsen. På samma sätt böra arbetsförmedlingens ortsorgan kommunicera med länsstyrelsen t. ex. vid frågor om tolkning av centrala direktiv el. dyl.

Arbetsförmedlingsinstitutionernas ställning fastställes i särskild instruk- tion, där, bland annat, personalen i disciplinärt avseende torde böra under- ställas länsstyrelsen.

Vad vidare angår de speciella organ, som i form av beredskapsarbetsplat- ser, utlänningsläger el. dyl. kunna förekomma inom arbetsmarknadsstyrel— sens verksamhetsområde, torde höra från fall till fall avgöras, huruvida de

• Sida 151
•  Original

böra underställas länsstyrelsen eller sortera direkt under arbetsmarknads- styrelsen. I vart fall torde vid större arbetslöshet bli erforderligt att låta arbetsmarknadsstyrelsen direkt ha hand om de olika arbeten som kunna komma att bedrivas i dess regi. Möjligen kan den därmed förenade kame- rala verksamheten böra ankomma på länsstyrelsen.

Frågan om förfarandet vid tjänstetillsättningarna tilldrager sig i detta sammanhang särskild uppmärksamhet. Som förut anförts (sid. 45) torde i princip böra gälla likartade regler för tillsättning av alla befattningshavare hos länsstyrelsen. Detsamma synes böra gälla även i fråga om länsstyrelsen underställda organ. Beträffande tjänstetillsättningarna torde emellertid först vissa punkter av den hittillsvarande utvecklingen böra beröras. I den proposition, vari förslag framlades rörande den offentliga arbetsför- medlingens definitiva förstatligande (239/1947) anförde föredragande stats- rådet bland annat följande, vilket riksdagen för sin del lämnade utan erinran.

Frågan om befogenheten att tillsätta tjänsterna inom arbetsförmedlingen syn- tes böra prövas av Kungl. Maj:t i samband med utfärdandet av instruktioner för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna. Föredraganden ville dock såsom sin uppfattning uttala, att det syntes honom förefinnas praktiska skäl för att medgiva den centrala arbetsmarknadsmyndigheten rätt att tillsätta samtliga tjänster för förste inspektörer och inspektörer. Befattningarna i lägre lönegrader borde, åtminstone under viss övergångstid, likaledes tillsättas av den centrala arbetsmarknadsmyndigheten. Biträdes— och motsvarande befattningar syntes dock höra från början tillsättas av länsarbetsnämnderna. Då föredraganden fann sig böra föreslå, att även samtliga tjänster för assistenter och motsvarande åtminstone tills vidare skulle tillsättas av centralmyndigheten, ägde detta samband med dels att svårigheter eljest kunde uppstå att vid övergången till den nya organisationen placera den personal, som tidigare varit anställd hos landsting och övriga äldre huvudmän och som nu i vissa fall vore placerade hos annan nämnd än den, där landstingsanställningen innehafts, dels ock att befattningshavarna syntes höra konstitueras och förordnas att vara innehavare av viss tjänst hos den offentliga arbetsförmedlingen med en tills vidare bestämd placering och sålunda icke vid förordnandet bindas vid en viss bestämd nämnd.

De övergångssvårigheter som sålunda berörts äro väl icke längre på samma sätt aktuella, men de övriga av statsrådet antydda synpunkterna torde fortfarande vara av betydelse. Emellertid kan i detta sammanhang också erinras om att under tiden närmast före det definitiva förstatligan- det samtliga tjänster med undantag av länsarbetsdirektörens tillsattes av respektive länsarbetsnämnder med iakttagande av vad arbetsmarknads- kommissionen därutinnan föreskrev. Förfarandet var i korthet det att läns- arbetsnämnden efter ledigförklaring uppgjorde ett förslag, som översändes till kommissionen. Denna yttrade sig över vederbörande sökandes kompe- tens. Eventuellt justerades förslaget av kommissionen, varefter nämnden bemyndigades att utse någon av de på förslaget uppförda. Detta förfarande innebar en viss omgång, som kunde ökas därigenom att såväl förslag som

• Sida 152
•  Original

tillsättningsbeslut kunde överklagas hos kommissionen. I normala fall torde denna omgång dock icke ha varit av någon praktisk betydelse.

För en central tillsättning av arbetsförmedlingsinstitutionernas personal tala sådana skäl, som att det lokala organet ofta vill föredraga sina egna aspiranter eller av detsamma eljest kända sökande framför andra mera okända, medan det centrala organet genom sin vidare överblick är mindre bundet. Det torde vara obestridligt att i detta fall arbetsmarknadsstyrelsen besitter den bästa överblicken över behoven på olika orter och vid olika tidpunkter av personal av den ena eller andra kategorin eller kvalifikations— graden. Påkänningen på arbetsförmedlingsorganen kunna växla avsevärt och snabbt. Förflyttning av befattningshavare för längre eller kortare tid- rymder var framför allt under uppbyggnadstiden en tämligen vanlig före- teelse. Numera förekomma förflyttningar väl i mindre omfattning men äro dock fortfarande icke utan betydelse.

Medan de skäl, för vilka utredningen nyss redogjort, tala för en centralise- rad utnämningsrätt, kunna andra skäl åberopas för att denna rätt i princip anförtros länsstyrelserna. Länsstyrelserna komma att vara närmast ansva- riga för arbetet vid de lokala arbetsförmedlingsinstitutionerna. På länssty- relserna faller också ytterst ansvaret för den lokala rekryteringen. Under sådana omständigheter synas länsstyrelserna kunna resa starkt befogade . krav såväl på att i möjligaste mån få utvälja dem, som skola utföra läns- styrelsernas befallningar, som också på att beredas tillfälle att överblicka den närmaste utvecklingen med avseende på hefordringsgången för ny- rekryterad personal. Ur allmänna decentraliseringssynpunkter synes det också angeläget att förevarande befogenheter icke utan särskilda skäl för- läggas centralt.

I detta sammanhang torde jämväl frågan om befattningshavarnas för- flyttningsskyldighet böra dryftas. Som ovan antytts äro de ordinarie be- fattningshavarna nu konstituerade och förordnade att vara innehavare av viss tjänst hos den offentliga arbetsförmedlingen med en tills vidare be- stämd placering. Avsikten härmed är att arbetsmarknadsstyrelsen skall kUnna förflytta vederbörande, då så kan visa sig erforderligt. Denna rörlig- het, som på grund av bestämmelserna i 13 5 statens allmänna avlönings— reglemente vid nuvarande organisation består oavsett den nämnda tillsätt- ningsformen, röner genom omorganisationen vissa förändringar.

Enligt 13 & avlöningsreglementet är innehavare av ordinarie tjänst, vilken tillsatts medelst fullmakt eller konstitutorial, pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller annan ordinarie tjänst vid det verk han tillhör liksom ock, där Kungl. Maj :t så prövar lämpligt, till ordinarie tjänst vid annat verk, å vilket avlöningsreglementet är tillämpligt. _ Med verk torde här böra förstås de i den särskilda tjänsteförteckningen upptagna verken. Där återfinnas sålunda som särskilda verk bland annat arbets— marknadsstyrelsen, den offentliga arbetsförmedlingen samt länsstyrelserna.

• Sida 153
•  Original

Därest, såsom utredningen avser, vissa befattningar vid de nuvarande- nämndernas kanslier komma att tillhöra verket »länsstyrelserna» samt den offentliga arbetsförmedlingen i övrigt underställes länsstyrelserna, torde möjligheterna att förflytta personal utan Kungl. Maj:ts beslut komma att. inskränkas länsvis till de under länsstyrelsen lydande lokala arbetsförmed- lingsorganen i varje län. Utredningen utgår då ifrån att Kungl. Maj:ts beslut erfordras för förflyttning mellan olika länsstyrelser samt mellan länsstyrelse och underlydande arbetsförmedlingsanstalter. Arbetsmark— nadsstyrelsens befogenhet att förflytta personal mellan de lokala arbets- förmedlingsanstalterna synes bli beroende av om styrelsen konstitueras som arbetsförmedlingens chefsmyndighet.

Den frågan reser sig emellertid, huruvida det är av behovet påkallat att bibehålla den nuvarande rörligheten. De skäl för densamma, som betingades av det definitiva förstatligandet och därmed sammanhängande Övergångs- svårigheter, torde väl nu i det närmaste ha förlorat sin betydelse. För fram— tiden synes därför enligt utredningens mening behovet av rörlighet huvud- sakligen kunna motiveras med önskvärdheten att på ett smidigt sätt kunna disponera personalen för att möta tillfälliga belastningar på särskilda orter eller inom vissa län eller för att företaga justeringar i personaluppsätt- ningarna med hänsyn till mera bestående förändringar i arbetsuppgifternas omfattning. Därtill kan någon gång komma ett önskemål att på viss plats, justera sammansättningen av personalbeståndet för att få allsidigare kom- petens el. dyl.

Vid övervägande av de sålunda anförda synpunkterna har utredningen funnit att en viss rörlighet otvivelaktigt är önskvärd ävensom att åt arbets- marknadsstyrelsen bör inrymmas ett visst inflytande vid tillsättning av personal vid läns- och lokalorganen. Organisationsförslaget bör därför upp- göras under hänsynstagande till dessa synpunkter. Innebörden i fråga om förflyttningsmöjligheterna i utredningens förslag är i korthet den att för förflyttning av personal mellan länsstyrelsernas arbetsmarknadssektioner torde krävas beslut av Kungl. Maj:t. Förflyttningsskyldighet mellan läns- styrelsen (_arbetsmarknadssektionen) och underlydande arbetsförmedlings- organ inom länet torde ej föreligga annat än efter Kungl. Maj:ts beslut, men utredningen föreslår viss skyldighet för personal vid länsstyrelsen och för personal vid de lokala arbetsförmedlingsanstalterna att fullgöra tjänstgöring vid vederbörande lokala anstalter respektive länsstyrelsen. För arbetsmarknadsstyrelsen som arbetsförmedlingens centrala chefsmyndighet * skulle föreligga oinskränkt möjlighet att företaga omflyttningar mellan de lokala arbetsförmedlingsorganen inom hela riket.

Vad härefter angår frågan om ordningen för tillsättningen av personal torde böra tillämpas de av utredningen i kap. 2 (sid. 45) angivna prin— ciperna. Beträffande länsstyrelsens personal bör sålunda gälla att den skall utses enligt eljest för länsstyrelsen härutinnan gällande regler. Länsarbets—

• Sida 154
•  Original

direktören utnämnes alltså av Kungl. Maj:t efter förslag av länsstyrelsen. Utredningen utgår ifrån att före förslagets uppgörande samråd äger rum mellan vederbörande länsstyrelse och arbetsmarknadsstyrelsen. Då utred- ningen icke avser att föreslå någon ändring av den bestämmelsen att befatt- ningshavare vid länsstyrelsen i 27 och högre lönegrader skola tillsättas av Kungl. Maj:t, kommer samma förfarande som beträffande länsarbetsdirek- törerna att gälla i fråga om förste inspektörerna i Malmöhus samt Göte- borgs och Bohus län.

Den övriga speciella arbetsmarknadspersonalen på länsstyrelsen (i löne- grader under 27) bör i överensstämmelse med den vanliga ordningen till- sättas av länsstyrelsen. För att emellertid säkerställa det inflytande här- vidlag, som enligt vad förut anförts bör tillkomma arbetsmarknadsstyrel— sen, torde dessa utnämningar böra ske efter samråd med arbetsmarknads- styrelsen.

Tillsättning av personal vid huvudkontoren samt vid övriga avdelnings- kontor och expeditioner ävensom av orts- och lokalombud torde lämpligen i viss omfattning böra ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen. Utredningen förutsätter dock att dessa uppgifter i minst samma utsträckning som för närvarande skola kunna decentraliseras. Detta skulle innebära att befatt- ningar i 12 och högre lönegrader tillsättas av arbetsmarknadsstyrelsen efter förslag av länsstyrelsen. Befattningarna i 11 och lägre lönegrader skulle tillsättas av länsstyrelsen. Orts- och lokalombuden skulle likaledes till— sättas av länsstyrelsen inom ramen av de anslag som ställas till förfogande och enligt arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar. Vidare bör antagande av aspiranter ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen. Och slutligen torde det vara önskvärt att arbetsmarknadsstyrelsen får fördela de studerande från socialinstituten, vilka pläga fullgöra praktikanttjänstgöring vid arbets- marknadsorganen.

Arbetsmarknadsstyrelsens befogenheter i fråga om tillsättning av befatt- ningshavare vid de lokala arbetsförmedlingsanstalterna ävensom i fråga om förflyttning av dessa befattningshavare synas lämpligen böra grunda sig på att arbetsmarknadsstyrelsen konstitueras såsom den offentliga arbets- förmedlingens chefsmyndighet. Härigenom fastslås också styrelsens direk- tivrätt — jämväl gentemot länsstyrelserna — på arbetsförmedlingsområdet. Tjänsterna vid de lokala arbetsförmedlingsanstalterna behöva vidare icke bindas till viss anstalt eller visst län utan kunna även fortsättningsvis knytas till den offentliga arbetsförmedlingen. Även om detta med hänsyn till 13 & avlöningsreglementet icke är behövligt för att bibehålla den fulla rörlig- heten, har utredningen icke ansett sig böra föreslå någon ändring här- utinnan.

Medverkan av lekmän i länsstyrelsens beslut i arbetsmarknadsfrågor torde böra äga rum i stort sett i samma omfattning som för närvarande sker i länsarbetsnämnden. Utredningen anser visserligen att de olägenheter, som

• Sida 155
•  Original

äro förenade med ett alltför talrikt lekmannakollegium, tala för att antalet lekmän kan höra begränsas. Men med hänsyn till att omorganisationen icke bör medföra större förändringar i sak än som är nödvändigt, finner utred- ningen sig icke böra framlägga något förslag i detta avseende. Nuvarande regler torde därför tills vidare böra gälla oförändrade. Utredningen utgår emellertid från att vid den nu inledda översynen av arbetsförmedlingsorga- nens personalorganisation även denna fråga kommer att upptagas till pröv- ning.

Arbetsmarknadssektionens uppgifter böra i allt väsentligt bli desamma, som nu ankomma på länsarbetsnämnden. Dock böra dit också föras de övriga arbetsmarknadsfrågor som kunna förekomma hos länsstyrelsen. Dessa hänföra sig i huvudsak till den mera allmänna verksamhet, som på grund av länsstyrelsens ställning eller Kungl. Maj:ts särskilda uppdrag speciellt i krislägen ankommer på länsstyrelsen. Men även vissa mera ordi- narie uppgifter, vilka nu handhas av länsstyrelsen, böra handläggas på arbetsmarknadssektionen, t. ex. utseende av ordförande, vice ordförande och revisor i kommunal arbetslöshetsnämnd (i den mån dylika befattnings— havare även framgent befinnas böra utses av länsstyrelsen; jfr decentrali- seringsutredningens PM nr 28). Personalärenden beträffande arbetsmark- nadssektionen och arbetsförmedlingsinstitutionerna torde böra handläggas på nämnda sektion och icke tillsammans med övriga personalfrågor på länsstyrelsen. För nödig samordning skall avdelningschefen svara. En annan sak är att det stundom torde förekomma frågor, vilka böra hand- läggas gemensamt av arbetsmarknadssektionen och annan sektion. Vissa ärenden berörande t. ex. arbetslöshetshjälp och arbetsvård kunna jämväl ha anknytning till socialsektionen och vissa beredskapsärenden till för— svarssektionen. På frågor om beredskapsarbeten eller investeringsplanering bör ofta vägdirektören, distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp eller någon annan av länsstyrelsens tekniska sakkunniga inkopplas. Sålunda är t. ex. redan nu föreskrivet att i ärende rörande statsbidrag till stats— kommunala beredskapsarbeten i fråga om vägar yttrande skall inhämtas från länsstyrelsen, varvid vägdirektören medverkar.

De kamerala ärendena överflyttas till landskontorets anordnings- och bokföringsdetalj. Visserligen torde också i fortsättningen en del beslut om utbetalningar komma att få meddelas på arbetsmarknadssektionen i likhet med vad som nu sker på landskansliet t. ex. i fråga om vissa ensittarmedel, ersättningar för fattigvård m. m. Där en utbetalning eller dess storlek icke , uteslutande eller främst är beroende av rent kamerala bedömanden, kan * ett beslut i saken böra träffas efter behandling av ärendet på arbetsmark- , nadssektionen. Detta blir i främsta rummet en intern arbetsfördelnings- fråga. .

De närmare föreskrifter rörande den kamerala verksamheten och redo- visningen m. m., som komma att bli erforderliga, torde böra ankomma på

• Sida 156
•  Original

riksräkenskapsverket att efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen meddela.

Vissa särskilda frågor. Länsarbetsnämnderna i Södermanlands, Älvsborgs och Skaraborgs län äro icke förlagda till residensstäderna utan till respek- tive Eskilstuna, Borås och Skövde. Att i fortsättningen i dessa län ha arbets- marknadssektionen på annan plats än länsstyrelsen i övrigt är naturligtvis icke en tillfredsställande ordning. Enligt utredningens mening bör det där- för undersökas om icke huvudkontoren i dessa städer skulle kunna flyttas till respektive residensstäder. Beträffande Södermanlands län synes detta icke behöva möta några större svårigheter. Utredningen vill emellertid fästa uppmärksamheten på den omständigheten att det nuvarande avdelnings— kontoret i Nyköping är placerat i klass 1 B med föreståndare i lönegrad 24. Även om vid en förflyttning av huvudkontoret från Eskilstuna till Nyköping det kvarvarande avdelningskontoret skulle uppflyttas till klass 1A, synes. den härav föranledda uppflyttningen av en föreständarbefattning från löne- grad 24 till lönegrad 25 icke böra vara avskräckande. Den överflyttning av personal mellan kontoren i Eskilstuna och Nyköping, som därutöver blir erforderlig, torde det få ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att föran— stalta om. Härvid bör iakttagas, att inrättade länscentraler för exempelvis yrkesvägledning, tjänstemannaförmedling, arbetsvård m. m. icke behöva flyttas. Dessa länscentraler handha centralt för hela länet vissa arbetsför- medlingsuppgifter. De böra därför oberoende av länsstyrelsens förläggning , placeras på den ort där de bäst behövas (jfr sid. 142). i Beträffande Skaraborgs län torde emellertid en motsvarande anordning icke vara tänkbar. Avdelningskontoret i Mariestad, som tillhör klass 3 med föreståndare i 19 lönegraden, är av tämligen obetydlig omfattning och torde icke lämpa sig för att upphöjas till huvudkontor. Emellertid synes det för— hållandevis ringa avståndet mellan Mariestad och Skövde, cirka fyra mil, möjliggöra att arbetsmarknadssektionen kvarligger i Skövde. Den erforder- liga kontakten mellan arbetsmarknadssektionen och länsstyrelsens andra avdelningar synes hjälpligt kunna upprätthållas. Av skäl som förut anförts. (sid. 143) bör för arbetsmarknadssektionen i Skövde beräknas en sär- skild icke-ordinarie landskanslist.

För Älvsborgs läns vidkommande slutligen synes frågan något mera svår— löst. Avståndet mellan Vänersborg och Borås är så stort att erforderliga kontakter allenast med stor svårighet kunna upprätthållas mellan en arbets- marknadssektion på sistnämnda ort och länsstyrelsens huvuddel i Väners— borg. Arbetsförmedlingens avdelningskontor i Vänersborg tillhör klass 3 (föreståndare i lönegrad 19) och är på grund av sin storleksordning mindre lämpat att upphöjas till huvudkontor. Med hänsyn till svårigheterna ur organisatorisk synpunkt vid en splittrad förläggning av länsstyrelsen har utredningen dock byggt sitt förslag på att huvudkontoret flyttas till Väners- . borg. Då avdelningskontoret i Borås därefter kan höra hänföras till klass

• Sida 157
•  Original

1 A uppstår behov av en föreståndare i lönegrad 25 i stället för i löne- grad 19. Arbetsmarknadssektionens och huvudkontorets förläggning till Vänersborg är dock icke något oeftergivligt villkor. Om deras kvarblivande i Borås anses erforderligt ur andra synpunkter, torde härav föranledda orga- nisatoriska svårigheter kunna övervinnas. Vissa speciella organisationsfrågor m. m. Slutligen torde vissa speciella (letaljproblem tarva en närmare prövning. Utredningen syftar här närmast på sådana ting som de lokala arbetsförmedlingsanstalternas expenser och andra omkostnader, beräkningar av anslagsbehov, frågan om sättet för tillgodoseende av de lokala organens lokalbehov samt dispositionsrätten till de nuvarande nämndernas tjänstebilar m. m. Beträffande samtliga dessa och liknande frågor torde man i stort sett böra utgå ifrån att den sakliga innebörden i nu gällande ordning bör bibehållas i den mån man icke genom omorganisationen kan anses ha skapat förutsättningar för en mera rationell ordning. Expenser och omkostnader för de under länsstyrelsen lydande lokala organen torde böra bestridas av länsstyrelsen. Den nuvarande starkt centra- liserade beslutanderätten torde kunna överföras till länsstyrelsen. Arbets- marknadsstyrelsens kännedom om inventariebestånd och maskinella resur- ser hos samtliga lokalorgan blir i fortsättningen av mindre betydelse med hänsyn till länsstyrelsens möjligheter att förfoga över inventarier och maskiner hos hela den under länsstyrelsen lydande lokalförvaltningen. I stort sett bör den för landsfiskals- och häradsskrivarkontoren gällande ordningen kunna tjäna som förebild beträffande förevarande frågor. Beträffande lokalanskaffningen för arbetsförmedlingsorganen torde lämp- ligen böra gälla att, i den mån lokaler icke beredas i någon staten tillhörig byggnad, skola länsstyrelserna handlägga lokalanskaffningsfrågorna i sam- råd med arbetsmarknadsstyrelsen. Vad angår beräkningen av sakanslagen synes denna liksom hittills böra verkställas av arbetsmarknadsstyrelsen, lämpligen dock efter förslag från länsstyrelserna. Anslagsberäkningarna beträffande personalen inom läns- styrelsen och vid arbetsförmedlingsorganen samt i fråga om expenser o. dyl. böra uppgöras av vederbörande länsstyrelse. Petita, ställda till Kungl. Maj:t, böra ingivas till arbetsmarknadsstyrelsen för sammanställning och yttrande. I samband därmed —— eller i annan ordning »— kan arbetsmarknadsstyrel- sen hos Kungl. Maj:t anmäla gjorda iakttagelser beträffande tillgång på eller disposition av personalen för arbetsmarknadsuppgifter på länsstyrel— serna.

• Sida 158
•  Original

KAPITEL 7

Den jordbrukspolitiska verksamheten

I. INLEDNING

A. 1947 års beslut

1942 års jordbrukskommitté, som på sin tid tillkallades för att verkställa utredning och avgiva förslag angående grunderna för prissättningen å jordbrukets produkter 111. m., avlämnade den 1 juni 1946 sitt betänkande angående riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken (SOU 1946:42, 46 och 61). Detta betänkande låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition den 21 februari 1947 (nr 75) angående riktlinjerna för den framtida jord- brukspolitiken m. m., vilken proposition efter utskottsbehandling (sär- skilda utskottets utlåtande nr 2) med vissa ändringar godtogs av riksdagen (skrivelse 424/1947).

Riktlinjerna för jordbrukspolitiken. I det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet anförde chefen för jordbruksdepartementet bland annat (sid. 128) att huvudlinjerna för den jordbrukspolitik, som statsmak- terna under den tid som kunde överblickas borde föra, sammanfattningsvis syntes kunna angivas på följande sätt.

Det närmaste målet borde vara att bereda jordbruksbefolkningen möjlighet att uppnå och bevara jämställdhet i inkomsthänseende med andra befolkningsgrup— per. För att detta skulle bli möjligt borde staten lämna jordbruksproduktionen ett gränsskydd gentemot utlandet. Vidare borde staten medverka till en omfat- tande rationalisering inom jordbruket i syfte att nedbringa jordbrukets produk— tionskostnader. En dylik rationalisering torde vara en av förutsättningarna för nyssnämnda inkomstförbättring. Särskild uppmärksamhet borde i rationaliserings- arbetet ägnas behovet av en förvandling av sådana brukningsdelar, som med hänsyn till storlek och form icke kunna anses lämpliga under rådande för— hållanden. Bland annat på grund av vikten av att nyssnämnda gränsskydd skulle bli fullt effektivt borde man vid utformningen av rationaliseringsåtgärderna utgå från att produktionen ej borde vara större än att den Väl läge inom ramen för de inhemska avsättningsmöjligheterna. Då stöd i princip icke borde lämnas för export av jordbruksprodukter, torde den övre gränsen i praktiken tämligen lätt ge sig själv. Denna gräns torde komma att nå upp i närheten av det stöd, som ur beredskapssynpunkt antagits böra upprätthållas. Under sagda gräns borde pro— duktionens storlek få anpassa sig fritt efter de föreliggande förhållandena, såvida ej produktionen skulle visa tendenser att sjunka ned till en nivå, som ingåve mera allvarliga betänkligheter ur beredskapssynpunkt.

Departementschefen underströk vidare i olika sammanhang (t. ex. sid. 124, 205), att allt rationaliseringsarbete i första rummet borde vara en i jordbrukets egen verksamhet, till vilken statsmakterna lämnade sitt biträde genom ekonomiskt stöd och genom lagstiftningsåtgärder, vilka skulle avse

• Sida 159
•  Original

att undanröja eventuella hinder för densamma. Med hänsyn till den vikt det ur det allmännas synpunkt hade att utvecklingen inom jordbruksnä- ringen ginge i den riktning, som bäst överensstämde med hela samhällets intressen, vore det dock samtidigt nödvändigt, att en planering på detta område komme till stånd under medverkan från det allmännas sida samt att det allmänna skulle följa och leda utvecklingen på området.

Kommittén indelade rationaliseringsverksamheten i yttre rationalisering, inre rationalisering och rationalisering av driftsförhållandena. Denna in- delning accepterades också av departementschefen. Till åtgärder för yttre rationalisering borde hänföras sådana åtgärder som ginge ut på att få till stånd en utvidgning av arealen eller en förbättring av arronderingen eller ägosammansättningen. Den inre rationaliseringen borde omfatta sådana åtgärder av mera permanent art i fråga om jord eller byggnader, som hade till ändamål att förbättra produktionen och driftsförhållandena å en till storlek och gränser given brukningsdel. Åtgärderna för rationalisering av driftsförhållandena slutligen skulle vara sådana åtgärder för förbättring av driftsresultaten å en till storlek och gränser given brukningsdel, som ej på mera permanent sätt berörde brukningsdelens jord eller byggnader.

Rationaliseringsverksamhetens organisation. Efter att ha diskuterat möj- ligheten att ha ett centralorgan för den yttre och inre rationaliseringen samt ett för rationaliseringen av driftsförhållandena stannade jordbruks- kommittén för att förorda ett gemensamt centralorgan, bildat genom sam- manslagning av lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen. I fråga om den lokala organisationen av rationaliseringsverksamheten föreslog jordbruks- kommittén, att hushållningssällskapen alltfort skulle med ekonomiskt stöd från staten omhänderha verksamheten för rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden, medan all verksamhet för yttre och inre rationalisering och därmed sammanhängande arbetsuppgifter skulle uppdragas åt nybil- dade organ, kallade lantbruksnämnder. En dylik lantbruksnämnd borde finnas inom varje hushållningssällskaps område. I dessa lantbruksnämn- der borde till en början egnahemsnämnderna uppgå. Vidare borde lant- bruksnämnderna övertaga den förmedling av statliga lån och bidrag för inre rationalisering, som hushållningssällskapen förut bedrivit. Även torr- läggningsverksamheten borde omhändertas av lantbruksnämnderna. Lant- bruksingenjörsorganisationen borde alltså anknytas till lantbruksnämn— derna och torrläggningsnämnderna borde upphöra.

Lantbruksnämnderna borde enligt kommitténs mening förutom ärenden angående yttre och inre rationalisering handlägga en del närliggande arbets- uppgifter. Bland annat ansåg kommittén lämpligt, att lantbruksnämnderna skulle övertaga de frågor rörande tillämpning av vanhävdslagstiftningen, som handlades av jordbrukskommissionerna i de olika länen. Slutligen borde lantbruksnämnderna övertaga egnahemsnämndernas befattning med den sociala jordbruksegnahemsverksamheten.

• Sida 160
•  Original

I förenämnda proposition (75/1947) anförde departementschefen i orga- nisationsfrågan bland annat följande.

Såsom tidigare framhållits borde rationaliseringen inom jordbruket i princip framstå som en jordbrukets egen verksamhet, vilken det allmänna skulle stödja ekonomiskt och söka underlätta genom lagstiftningsåtgärder i syfte att undan- röja hinder för densamma. Samtidigt hade emellertid även understrukits, att statsmakterna med hänsyn till den betydelse jordbrukets fortsatta rationalisering hade för hela samhället måste följa och leda detta arbete. Det vore uppenbar- ligen av vikt, att ett förtroendefullt samarbete härvidlag komme till stånd mellan jordbrukarna och de organ, som skulle omhänderha den statliga verksamheten på detta område. Rationaliseringsåtgärderna borde därför om möjligt planläggas och utföras i samråd med jordbrukarna. För att ett dylikt samarbete skulle kunna genomföras vore det bland annat nödvändigt, att jordbrukarna bleve represen- terade i organen för den statliga verksamheten på detta område på ett sådant sätt, att de bleve i tillfälle att aktivt deltaga i arbetet och tillika hade garantier för att deras synpunkter bleve tillbörligt beaktade vid de avgöranden, som träf- fades. Samtidigt syntes det i vart fall i fråga om den statliga verksamheten för yttre och inre rationalisering nödvändigt, att organen för denna verksamhet hade en sådan sammansättning att det allmänna finge ett avgörande inflytande i desamma. Utformningen av de åtgärder, som vidtoges på detta område, bleve nämligen i väsentligt högre grad än vad fallet vore beträffande rationaliseringen av driftsförhållandena avgörande för i vad mån den effektivisering av jordbruket genom bildande av mer ändamålsenliga brukningsdelar, som vore det kanske viktigaste syftet med hela rationaliseringsarbetet, verkligen komme till stånd. Det vore för övrigt uteslutet, att det allmänna skulle ställa Så stora belopp som dem om vilka vore fråga till förfogande utan att kunna tillse att medlen användes på ett sätt, som stode i överensstämmelse med riktlinjerna för den statliga jord— brukspolitiken.

Ett viktigt önskemål i fråga om organisationen vore vidare, att denna skulle bli sådan, att man i erforderlig utsträckning kunde samordna de olika rationali— seringsåtgärder, vilka borde vidtagas beträffande en viss brukningsdel eller inom ett visst område. Särskilt gjorde sig kravet på en dylik samordning gällande beträffande sådana åtgärder, som förutsatte mera betydande kapitalinvesteringar och vilkas värde vore beroende av att en viss indelning av jorden i bruknings- delar bleve bestående.

Ehuru redan sammanförandet enligt jordbrukskommitténs förslag av huvudparten av de olika åtgärderna för den yttre och den inre rationalise- ' ringen till ett organ har visat sig medföra betydande framsteg i samordnings- avseende, torde ännu åtskilliga problem på detta område återstå. Frågan om en längre gående koncentration av hela rationaliseringsverksamheten be- handlades också vid förarbetena till den nuvarande organisationen. Huvud- spörsmålet synes därvid ha varit huruvida verksamheten i sin helhet borde anförtros hushållningssällskapen. Denna tanke avvisades emellertid, synbar- ligen främst av det skälet att hushållningssällskapens organisation ansågs olämplig för ändamålet. Likaså avvisades den tanken att hushållningssäll- .skapens befattningshavare skulle utföra kansliarbetet åt lantbruksnämn- den. Departementschefen anförde sålunda i propositionen 75/1947 bland annat följande.

&

• Sida 161
•  Original

Ur synpunkten, att man i det praktiska rationaliseringsarbetet borde söka sam- ordna de olika sidorna av denna verksamhet, syntes måhända den närmast till hands liggande lösningen av det föreliggande organisationsproblemet vara den, att man sammanförde alla tre grenarna av rationaliseringsarbetet till ett och samma verkställighetsorgan. Detta skulle leda till att antingen hela verksamheten lades hos hushållningssällskapen eller ett särskilt organ tillskapades för ända- målet. Att, såsom från vissa håll förordats, förlägga hela verksamheten till hus— hållningssällskapen syntes ur flera synpunkter mindre lämpligt. Hushållnings— sällskapen skulle då, förutom sitt dittillsvarande arbete, som omfattade även en betydande undervisnings- och upplysningsverksamhet, få taga hand om alla

; nya uppgifter, som sammanhängde med jordbrukets rationalisering, och dessutom få övertaga egnahemsnämndernas verksamhet.

I vissa yttranden, bland annat i lantbruksstyrelsens, över jordbrukskommitténs förslag hade hävdats, att redan ett organ med de uppgifter, som enligt detta för- slag skulle omhänderhas av lantbruksnämnderna, skulle bli alltför stort och få ett alltför vidsträckt arbetsfält. Departementschefen ansåg för sin del visserligen dessa farhågor obefogade, men däremot syntes det honom uppenbart, att desamma med en helt annan styrka skulle göra sig gällande, om man övervägde att hos ett organ sammanföra både nyssnämnda uppgifter och alla de uppgifter, som i övrigt nu åvilade hushållningssällskapen. Departemenschefen förklarade sig vara av den bestämda uppfattningen, att arbetsuppgifterna i så fall skulle bli alltför omfattande för att lämpligen kunna sammanhållas i ett organ med den organisationsform, som sällskapen hade.

De anförda olägenheterna skulle ej nämnvärt minskas, därest man inom hus- hållningssällskapen inrättade särskilda nämnder med uppgift att fatta beslut i vissa ärenden av mera typiskt statlig karaktär, till exempel inköp och försälj- ningar av fastigheter samt beviljande av lån och bidrag till åtgärder för yttre rationalisering. En dylik lösning vore desutom behäftad med den allvarliga olägenheten, att den nämnd, som sålunda skulle handha den statliga verksam- heten på ifrågavarande område, ej skulle få tillgång till några egna tjänstemän och bland annat till följd härav i realiteten skulle bli nästan helt avskild från det praktiska rationaliseringsarbetet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts fann departementschefen sig icke kunna förorda, att ifrågavarande verksamhet i sin helhet uppdroges åt hushållnings- sällskapen. Att tillskapa ett särskilt organ, som övertoge såväl den yttre och inre rationaliseringen som ock driftsrationaliseringen, skulle å andra sidan leda till att hushållningssällskapens återstående verksamhet bleve av alltför ringa omfattning och framför allt svårligen med framgång skulle kunna utövas av säll— skapen, då den kontakt med jordbruket saknades, som just läge i hushållnings- sällskapens arbete med driftsrationaliseringen. Departementschefen vore för övrigt av den uppfattningen, att hushållningssällskapen vore en sådan betydelse- full tillgång för landets jordbruk, att de borde bibehållas och vidare utvecklas.

I särskilda utskottets förenämnda, av riksdagen godkända utlåtande (2/1947) lämnades departementschefens angivna uttalanden i stort sett utan erinran. Utskottet underströk för sin del, bland annat, vikten av att organisationen bleve sådan—att garanti funnes för att sambandet mellan de olika grenarna av rationaliseringsverksamheten i erforderlig utsträck- ning bleve beaktat vid planeringen och verkställigheten av olika rationali- seringsåtgärder. Utskottet framhöll vidare angelägenheten av att organisa-

• Sida 162
•  Original

tionen utformades så att den kunde omfattas med förtroende av jordbru- karna. För detta ändamål måste jordbrukarna erhålla en tillfredsställande representation i rationaliseringsorganen. Slutligen måste enligt utskottets uttalande de beslutande organen så sammansättas, att det allmänna hade möjlighet att utöva ett avgörande inflytande beträffande det sätt, på vilket de av det allmänna till förfogande ställda rationaliseringsinstrumenten ut- nyttjades.

B. 1948 års beslut

Av 1947 års centrala lantbrukskommitté avgavs den 19 december 1947 betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av verksam- heten för jordbrukets yttre och inre rationalisering (SOU 1948: 2), vilket betänkande låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition den 27 februari 1948 (nr 149) angående organisationen av rationaliseringsverksamheten på jordbrukets område m. ni., som emellertid också i vissa delar behandlade två andra förslag, nämligen ett av 1945 års bankkommitté den 24 novem— ber 1947 avgivet betänkande med förslag till omläggning av den statliga kreditgivningen för bostads- och jordbruksåndamål till en statlig kredit- garantigivning (SOU 1947: 86) samt ett av sociala jordbrukskreditutred— ningen den 16 december 1947 avgivet betänkande med förslag till ordnande av den sociala jordhrukskreditgivningen m. m. (SOU 1947: 82).

I propositionen anförde chefen för jordbruksdepartementet bland annat att ett av huvudsyftena med den av riksdagen år 1947 i princip beslutade omorganisationen av rationaliseringsverksamheten var att samordna de insatser enligt då gällande ordning, som gjordes av olika organ, och att därigenom skapa garantier för att de medel, som samhället ställde till förfogande för rationaliseringsåndamål, utnyttjades på ett lämpligt sätt.

På jordbruksutskottets hemställan (utlåtande 27/1948) biföll riksdagen i allt väsentligt sistnämnda proposition (riksdagens skrivelse 233/1948). Den på grund av riksdagsbeslutet tillskapade organisationen framgår av följande redogörelse.

II. GÄLLANDE ORDNING M. M.

De sålunda på grund av statsmakternas beslut rörande rationaliserings— verksamheten på jordbrukets område tillsatta organen, centralt den om- organiserade lantbruksstyrelsen och lokalt de nybildade lantbruksnämn- derna och deras ortsombud, ha fått sin ämbetsbefattning och organisation m. m. fastställda i instruktionen den 17 juni 1948 (nr 349) för lantbruks- styrelsen och lantbruksnämnderna.

.. _ m_m:—1—.—4.Tu._._4.» ___—___.

• Sida 163
•  Original

A. Lantbruksstyrelsen

Ämbetsbefattning. Lantbruksstyrelsen åligger, bland annat, att med upp- märksamhet följa lantbrukets och dess binäringars tillstånd och utveckling såväl inom landet som ock, i den mån så är möjligt, i utlandet samt att efter omständigheterna själv vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åt- gärder, som styrelsen anser lämpliga för dessa näringars främjande. Hår- vid skall styrelsen, bland annat, i den mån sådant ej ankommer på annan myndighet utöva ledningen av och kontrollen över de statliga åtgärderna för att förbättra brukningsdelar i fråga om storlek, ägosammansättning eller ägoanordning (yttre rationalisering), främja mera varaktig förbätt- ring av jord, ekonomibyggnader eller tekniska anordningar å befintliga eller planerade brukningsdelar (inre rationalisering), i samarbete med rikets hushållningssällskap främja övriga åtgärder för förbättring av drifts- förhållandena och det ekonomiska utbytet av jordbruket (driftsrationali— sering) samt leda och övervaka den sociala jordbruksegnahemsverksam- heten ävensom verksamheten för beredande av särskilt stöd åt vissa mindre jordbruk.

Under lantbruksstyrelsen lyda, bland annat, lantbruksnämnderna och deras ortsombud. Under styrelsens tillsyn stå därjämte hushållningssäll- skapen, från vilka styrelsen äger infordra yttranden och upplysningar.

Organisation. Lantbruksstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef, två överdirektörer, varav en tillika souschef, och fyra av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år förordnade särskilda ledamöter.

Överdirektörerna förestå var sin avdelning nämligen rationaliseringsav- delningen och lantbruksavdelningen. Vardera avdelningen är uppdelad på vissa byråer. Inom styrelsen skola finnas en kanslibyrå och en kameral- byrå, vilka skola vara underställda den av överdirektörerna, som general- direktören bestämmer.

Byråchef ingår såsom ledamot av styrelsen vid handläggning av ärende, som tillhör hans byrå. Chefen för kanslibyrån skall härjämte efter general- direktörens bestämmande ingå såsom ledamot i styrelsen vid handläggning av sådana till andra byråer hörande ärenden, som äro av rättslig natur eller beträffande vilka särskild vikt ligger på deras formella behandling. Annan befattningshavare, som föredrager ärende i styrelsen, ingår, vad sådant ärende beträffar, såsom ledamot av styrelsen.

B. Lantbruksnämnderna och deras ortsombud

Ämbetsbefattning och organisation. För varje län skall finnas en lant- bruksnämnd. Kalmar och Älvsborgs län skola dock med avseende å här ifrågavarande verksamhet vartdera vara uppdelade på två områden, sam- manfallande med hushållningssällskapens verksamhetsområden och med

• Sida 164
•  Original

lantbruksnämnderna förlagda å följande orter, nämligen lantbruksnämn- den i Kalmar läns norra område i Västervik, lantbruksnämnden i samma läns södra område i Kalmar, lantbruksnämnden i Älvsborgs läns norra område i Vänersborg och lantbruksnämnden i sistnämnda läns södra om- råde i Borås. Lantbruksnämnden i Göteborgs och Bohus län skall ha sitt säte i Uddevalla och lantbruksnämnden i Skaraborgs län i Skara. Övriga lantbruksnämnder skola vara förlagda i länets residensstad.

Verksamhetsområdet för lantbruksnämnden i Stockholms län skall jäm— väl omfatta Stockholms stad.

Lantbruksnämnd utgöres av sju ledamöter. Tre av dem utses av Kungl. Maj :t för en tid av fyra år. Kungl. Maj:t förordnar en av dessa ledamöter att vara ordförande i nämnden samt utser en suppleant för en var av dem. Två ledamöter jämte suppleanter utses av hushållningssällskapet eller dess förvaltningsutskott för samma tid som de av Kungl. Maj:t utsedda ledamö- terna. Såsom självskrivna ledamöter i nämnden ingå lantbruksdirektören hos nämnden samt hushållningssällskapets sekreterare. Nämnden utser inom sig vice ordförande.

Lantbruksnämnd åligger, bland annat, att a) utse planeringskommittéer för regionalplaneringen inom jordbruket och förrättningsmän för indivi- dualplanering samt ha överinseende över sådan planeringsverksamhet; b) i den mån sådant icke ankommer på annan myndighet handha de statliga åtgärderna för jordbrukets yttre rationalisering, däri inbegripet förvärv och försäljning av fast egendom samt utövande av kronans förköpsrätt till jordbruksfastighet; c) verkställa utredning och till lantbruksstyrelsen av- giva yttrande över ansökningar om statsbidrag från statens avdikningsan- slag eller statslån från statens avdikningslånefond till utförande av plane- rat torrläggningsföretag; d) handha det statliga stödet för jordbrukets inre rationalisering i övrigt; e) handha den sociala jordbruksegnahemsverk- samheten; f ) ha tillsyn över efterlevnaden av vanhävdslagstiftningen även- som över att vanhävd ej förekommer å kronan tillhörig jordbruksfastig- het; g) fullgöra vad på lantbruksnämnd ankommer enligt lagen om in- skränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet; h) handha arrende- egnahemwerksamheten samt vissa uppgifter i samband med upplåtelse av norrländska fjällägenheter och lägenheter åt lappar ävensom rörande stat- ligt stöd åt sambruksföreningar och andelsladugårdsföretag; i) handha det statliga stödet i form av producent- och kontantbidrag till vissa inne- havare av mindre jordbruk; j) företräda Kungl. Maj:t och kronan gent- emot den, som erhållit län eller bidrag eller eljest är skyldig att erlägga betalning till nämnden; samt k) å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar tala och svara för den egendom, som nämnden förvaltar; så ock i övrigt såväl vid som utom domstol företräda Kungl. Maj:t och kronan i allt som angår nämndens verksamhet, under förutsättning att lantbruksstyrelsen ej för-

. ...-.mu- .nu- n.....- .:.

• Sida 165
•  Original

behåller sig rätten därtill. En närmare beskrivning av nämndens uppgifter lämnas i ett följande avsnitt (sid. 163 ff).

Lantbruksnämnd skall jämväl, då så kan ske utan att nämndens egna arbetsuppgifter eftersättas, på hemställan av hushållningssällskapet i om- rådet biträda sällskapet med sådana arbetsuppgifter, som ankomma på detsamma.

Inom varje lantbruksnämnd skola finnas två delegationer, en för yttre och en för inre rationalisering. Därjämte äger nämnden befogenhet att för vissa grupper av ärenden inrätta det antal permanenta eller tillfälliga dele- gationer, som nämnden finner erforderligt för arbetets ändamålsenliga be- drivande.

Delegation tillsättes av nämnden och består av tre ledamöter i nämnden med en suppleant för varje ledamot. Suppleanterna skola vara ledamöter eller suppleanter i nämnden. Lantbruksdirektören skall vara självskriven ledamot i delegationen för yttre rationalisering och hushållningssällskapets sekreterare självskriven ledamot i delegationen för inre rationalisering. Delegation utser inom sig ordförande. Lantbruksdirektören äger närvara vid sammanträde med delegation vilken han ej tillhör.

Arbetet inom nämndens kansli fördelas på avdelningar. Därest nämnden ej annorlunda beslutar eller annat följer av bestämmelserna om rikets in- delning i lantbruksingenjörsdistrikt skola finnas en avdelning för yttre rationalisering under ledning av lantbruksdirektören, en avdelning för inre rationalisering under ledning av en lantbrukskonsulent, en lantbruksingen- jörsavdelning under ledning av en lantbruksingenjör samt en kameral och administrativ avdelning under ledning av en kamrerare.

Angående vissa ytterligare föreskrifter i nu angivna hänseenden hänvi- sas till sid. 20.

Befattningshavarnas åligganden. Lantbruksdirektör åligger bl. a. att i egenskap av chefstjänsteman övervaka och leda de arbeten, som utföras av nämndens personal; att skaffa sig noggrann kännedom om de förhål- landen, som ha sammanhang med nämndens verksamhet; att taga initiativ till och för nämnden framlägga förslag till sådana åtgärder, som nämnden bör vidtaga till fullgörande av sina uppgifter; att ägna särskild uppmärk- samhet åt verksamheten för jordbrukets yttre rationalisering samt att, i den mån dylika ärenden ej enligt beslut av nämnden skola handläggas av annan befattningshavare, bereda och föredraga till avdelningen för yttre rationalisering hörande ärenden eller i mån av befogenhet själv avgöra desamma; att företräda nämnden vid domstolar och andra myndigheter, med rätt att sätta annan i sitt ställe; att övervaka att de, som erhållit stat- ligt stöd genom lantbruksnämnden, fullgöra sina skyldigheter mot staten; att ha överinseende över nämndens kassarörelse ; samt att tillhandagå lant- bruksstyrelsen med utredningar och yttranden och tillse, att vederbörliga berättelser och rapporter insändas till styrelsen.

• Sida 166
•  Original

Lantbrukskonsulent, som enligt nämndens förordnande förestår avdel- ningen för inre rationalisering, åligger att bereda och föredraga eller i mån av befogenhet själv avgöra sådana ärenden, som tillhöra hans avdelning; att själv eller genom annan tjänsteman å avdelningen kontrollera, besik- tiga, avsyna och inspektera sådana företag, som åsyfta inre rationalisering och som icke ankomma på lantbruksingenjören, meddela erforderliga an— visningar i fråga om däri ingående arbeten samt utfärda bevis om företags fortgång och fullbordande; samt att övervaka att de, som erhållit lån, låne- garanti eller bidrag till dylika företag, gentemot staten fullgöra sina skyl- digheter beträffande företagen.

Kamreraren åligger bl. a. att bereda och föredraga eller i mån av befogen— het själv avgöra sådana ärenden, som höra till hans avdelning; att handha lantbruksnämndens kassarörelse, bokföring och revision samt kameralför- valtning i övrigt; att ombesörja indrivning i den mån inbetalning icke sker ibehörig tid; att granska skuldebrev och säkerhet, som ställes för lån m. m.; att bevaka nämndens rätt i lagsökningsmål, vid exekutiva försäljningar m. m. i den mån lantbruksdirektören icke förbehållit sig dessa uppgifter eller uppdragit åt annan att fullgöra dessa åligganden; att ombesörja an- sökningar om lagfart och andra inskrivningsåtgärder beträffande nämn- dens fasta egendom; samt att handlägga ärenden rörande producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk i den mån ären- dena äro av rutinmässig karaktär.

Vid handläggning av ärenden av rättslig natur skall kamreraren i mån av behov erhålla biträde av juridiskt utbildad arbetskraft.

I detta sammanhang må erinras om att centrala lantbrukskommittén framhöll (SOU 1948: 2 sid. 123—125), att det icke kunde vara lämpligt eller erforderligt att i länen inrätta nya statliga organ för tillhandahållande av juridisk sakkunskap. Behovet därav borde med största fördel kunna tillgodoses av respektive länsstyrelser. I varje fall gällde detta för lant- bruksnämnderna. Den tjänstgöring, som föranleddes av att lantbruksnämn- dernas behov av juridisk sakkunskap skulle tillgodoses inom länsstyrelser- nas personalram, borde normalt ingå som ett led i länsstyrelsekarriären. I avvaktan på en blivande omprövning av länsstyrelsernas organisation borde emellertid enligt kommittén behovet av juridisk sakkunskap hos nämnderna tills vidare tillgodoses genom att nämnderna bemyndigades att anlita jurister mot arvode.

I förut omnämnda propositionen 149/1948 anförde föredragande departe- mentschefen i denna fråga, att han i likhet med kommittén ansåge att lantbruksnämndernas behov av juridisk sakkunskap tills vidare borde till— godoses genom att nämnderna anlitade utomstående jurister mot arvode. Där länsstyrelsen på grund av arbetets omfattning eller av annan anledning ej lämpligen kunde ställa erforderlig arbetskraft till förfogande funnes möjlighet att på annat sätt tillgodose sagda behov. Det borde för övrigt

• Sida 167
•  Original

ej förutsättas, att lantbruksnämnden under alla förhållanden i första hand skulle söka erhålla sådan arbetskraft från länsstyrelsen.

Ortsombud slutligen åligger att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar angående lantbruksnämndens verksamhet; att tillhandahålla formulär och blanketter samt lämna biträde vid upprättande av ansök- ningar och andra handlingar i ärenden, som höra till nämndens verksam- hetsområde; att mottaga och granska ansökningar samt, om dessa äro ofullständiga, giva sökanden anvisning om deras komplettering; att skynd- samt till nämnden insända mottagna ansökningshandlingar; att lämna nämnden de upplysningar samt avgiva de yttranden och verkställa de utredningar, som infordras av nämnden; att till nämnden göra anmälan om förhållanden, som kunna föranleda uppsägning av län eller återkrä- vande av bidrag eller som eljest kunna vara av betydelse för nämnden; att biträda vid förvaltningen av nämndens fasta egendom; att på anmodan av nämnden verkställa besiktningar; samt att med uppmärksamhet följa ut- vecklingen på fastighetsmarknaden inom sitt område samt giva nämnden tillkänna sådant, som i detta avseende kan vara av betydelse för nämnden.

I fråga om tjänstetillsättning m. m. gäller att lantbruksdirektörerna till- sättas av Kungl. Maj:t efter anmälan av generaldirektören i lantbrukssty— relsen. Övriga befattningshavare i 27 och högre lönegrader tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av lantbruksstyrelsen. Andra ordinarie och extra ordinarie befattningshavare tillsättas av lantbruksstyrelsen. Övrig personal antages av styrelsen. Styrelsen må dock medgiva att annan icke-ordinarie personal än sådan, som skall placeras i 27 eller högre lönegrad med beteck- ningen Ce, antages av lantbruksnämnderna. På grund härav få nämnderna nu själva tillsätta biträdespersonal i den reglerade hefordringsgången. Innan lantbruksstyrelsen tillsätter befattning hos lantbruksnämnd, skall styrel- sen, där så lämpligen kan ske, inhämta yttrande från nämnden. Över be— fattningshavarna hos lantbruksnämnd har lantbruksstyrelsen disciplinär myndighet.

Ärendenas handläggning. Följande ärenden skola handläggas i plenum nämligen a) regionalplanering och mera omfattande individualplanering; b) förvärv och försäljning av fast egendom; c) utövande av kronans för- köpsrätt; d) framställningar om expropriation för stärkande av ofullstän- diga jordbruk; e) beslut i anledning av ansökningar enligt lagen om in- skränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet; dock att beslut må fattas av delegation, då ansökan avser förvärv för utvidgning av icke bär- kraftig brukningsdel; f) framställningar om tvångsinlösen jämlikt lagen den 30 juni 1947 om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom; g) låne— och bidragsårenden av större vikt samt viktigare ärenden rörande den sociala jordbruksegnahemsverksamheten; h) ärenden rörande tjänste- tillsättningar samt viktigare ärenden i övrigt rörande nämndens personal och organisation; i) andra ärenden av större vikt; samt j) ärenden, vilka

• Sida 168
•  Original

av nämndens ordförande eller från delegation inom nämnden hänskjutas till avgörande i plenum.

Lantbruksstyrelsen äger meddela närmare anvisningar rörande den ut- sträckning i vilken under g)—i) avsedda ärenden skola avgöras i plenum.

Nämnden är beslutmässig, då ordföranden och minst fyra ledamöter äro närvarande. Beslut bestämmes genom enkel röstövervikt. Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst. I ordförandens frånvaro må beslut ej fattas i ärende av större vikt eller i ärenden eller grupp av ärenden, i vilkas hand- läggning ordföranden förklarat sig vilja deltaga och med vilkas avgörande utan olägenhet kan anstå till hans återkomst. Ej heller må i övrigt i ord- förandens frånvaro utan hans medgivande vidtagas sådana åtgärder, som rubba eller förändra av nämnden givna föreskrifter eller förut i nämndens verksamhet följda grunder.

Delegation skall, i den mån icke detta ankommer på viss befattnings- havare, tillse att ärenden, som skola föredragas i plenum och som tillhöra delegationens arbetsområde, äro nöjaktigt utredda. Vissa ärenden kunna avgöras av delegation. Uppstår i sådant ärende i delegation skiljaktiga me- ningar skall, därest yrkande därom under överläggningen framställes av ledamot av delegationen eller av lantbruksdirektören, ärendet hänskjutas till avgörande i plenum. Delegation bör ock i övrigt hänskjuta ärende till avgörande i plenum, då ärendet finnes vara av principiell betydelse eller eljest av större vikt.

C. Särskilda bestämmelser rörande lantbruksingenjörsavdelningen

Riket skall vara indelat i lantbruksingenjörsdistrikt, vilkas omfattning bestämmes av Kungl. Maj:t. Varje distrikt förestås av en lantbruksingenjör.

Personalen i respektive lantbruksingenjörsdistrikt ingår som en avdel- ning i den lantbruksnämnd, vars område sammanfaller med distriktet. Där lantbruksingenjörsdistrikt icke sammanfaller med lantbruksnämnds verk- samhetsområde, bestämmer lantbruksstyrelsen, till vilken nämnd personalen skall höra, samt utfärdar de särskilda bestämmelser, som må erfordras för reglering av dess tjänstgöringsförhållanden.

Lantbruksingenjören åligger, bl. a., a) att uppgöra planer till och leda ut- förandet av företag, som avse torrläggning av mark genom vattenreglering, dikning, vattenavledning, invallning eller andra dylika åtgärder, så ock av företag, som avse jords bevattning eller fastighets förseende med vatten och avlopp, i den mån dylik verksamhet ej uppdrages åt annan; b) att företaga uppskattning av nytta eller skada, som kan följa av jords torr- läggning eller uppdåmning av vatten ävensom av skada till följd av vatten- förorening; e) att verkställa andra förrättningar, som enligt vattenlagen eller eljest enligt lag eller särskild författning må åt lantbruksingenjör anförtros; d) att kontrollera, besiktiga, avsyna och inspektera företag,

#! mmm-.-_ ..,- ..

• Sida 169
•  Original

varom ovan förmäles, meddela erforderliga anvisningar i fråga om däri ingående arbeten samt utfärda bevis om företags fortgång och fullbordande ävensom övervaka fullgörandet av underhållsskyldigheten beträffande så— dana statsunderstödda torrläggningsföretag, till vilka förslag upprättats i samband med syneförrättning enligt vattenlagen; e) att, när statsunderstöd sökes till utförande av torrläggningsföretag, föredraga ärendet i lantbruks— nämnden och därvid framlägga utredning rörande företaget med förslag till det betänkande i understödsfrågan, som nämnden har att avgiva till lantbruksstyrelsen, däri jämväl inbegripet beräkning av statsunderstöds storlek och statslånets fördelning på de i företaget ingående fastigheterna; f) att, där fråga föreligger om beredande av statsunderstöd till annat av honom planlagt företag än nyss nämnts eller om fördelning av understöd till sådant företag, verkställa utredning och avgiva utlåtande i enlighet med föreskrifter, som lantbruksstyrelsen eller lantbruksnämnden meddelar; g) samt att då han därtill kallas, såsom sakkunnig eller förrättningsmän bi— träda domstolar eller andra myndigheter.

Lantbruksingenjör äger närvara vid sammanträde i lantbruksnämnden vid handläggning av ärende, som tillhör lantbruksingenjörsavdelningens arbetsområde. Är lantbruksingenjören av avvikande mening från beslut, som fattas i hans närvaro, åligger det honom att låta till protokollet an- teckna sin skiljaktiga mening.

III. LANTBRUKSNÄMNDERNAS ARBETSUPPGIFTER

Lantbruksnämndernas organisation och huvudsakliga arbetsuppgifter ha schematiskt åskådliggjorts i centrala lantbrukskommitténs betänkande (SOU 1948: 2 sid. 143), till vilket här torde få hänvisas. Av detta schema framgår med all önskvärd tydlighet de många och invecklade samarbets- linjer, efter vilka lantbruksnämnderna ha att verka. Innan de särskilda samarbetsproblemen undersökas torde dock få lämnas en redogörelse för den huvudsakliga innebörden av lantbruksnämndernas verksamhet. Bestäm- melser härom äro givna bl. a. i kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering m. In.

A. Yttre rationalisering

1. Jordbrukets utvecklingsplanering. Planeringen för utveckling av jord- bruket är avsedd att ske i form av regionalplanering eller individualplane- ring. I enlighet med riksdagens beslut skola lantbruksnämnderna tillsvidare bedriva regional planering endast för typområden, ett åttiotal i hela landet. Regionalplanering. Arbetsgången vid planeringen är i stora drag följande. Delegationen för yttre rationalisering gör upp ett förslag till indelning av

• Sida 170
•  Original

länet (respektive vederbörande länsdel) i regionalplaneområden. Till grund för förslaget läggas uppgifter om näringslivet, befolkningen, naturförutsätt- ningar, kommunikationer m. m. samt administrativa gränser och plan- områden enligt byggnadslagen. Vid förarbetena härtill medverka förutom nämndens egen personal bl. a. överlantmätaren, länsarkitekten, vägdirek- tören, hushållningssällskapets sekreterare, lånsjägmästaren, länsarbetsdi- rektören och länsbostadsdirektören. Planen underställes nämnden in pleno, som beslutar om en preliminär områdesindelning för planeringsarbetet.

Typområdesplanering. Delegationen för yttre rationalisering utväljer vissa kommuner (undantagsvis delar av kommuner) inom regionalplaneområdena till typområden för jordbruksplanering. Härvid medverka jämväl cheferna för ovan angivna länsmyndigheter. Förslaget underställes nämnden in pleno, som beslutar i ärendet. Nämnden tillsätter planeringskommittéer, en för vart typområde, och utser ordförande och verkställande ledamot i kom- mittén. Även enmansutredjnjng med anlitande av experter kan ifråga- komma. Verkställande ledamot bör helst väljas bland andra än lantbruks- nämndens befattningshavare.

I den mån lantbruksnänmd icke innehåller representanter för jordbru- kets ekonomiska och fackliga organisationer bör samråd ske med dylika innan områdesindelningen fastställes. Utväljandet av typområden bör även ske i samråd med representanter för vederbörande kommuner. I planarbetet skola gode män, utsedda av kommunalnämnder och hushållningsgillen, med- verka. Nämndernas ortsombud kunna dessutom i viss utsträckning anlitas för införskaffande av uppgifter.

Lantbruksnämnden skall följa planeringskommitténs arbete men ej di- rikt leda detsamma. Nämndens personal skall i erforderlig utsträckning biträda kommittén i arbetet. Detta gäller även skriv-, räkne- och ritarbete. Kommittén skall dessutom i stor utsträckning utnyttja personal i andra statliga eller statsunderstödda myndigheter och institutioner samt orga- nisationer av skilda slag. I den mån det visar sig behövligt kan planerings- kommittén verkställa intensivundersökningar för insamling av statistiskt material från planeringsområdet. Central bearbetning hos lantbruksstyrel- sen av planeringskommittéernas statistiska undersökningar har förutsatts i centralkommitténs betänkande, eftersom kvalificerad personal och lämp- liga maskiner icke kunna påräknas hos nämnderna. Lantbruksstyrelsen har tillgång till två vetenskapligt utbildade statistiker för ändamålet. Be- arbetning i hålkortsmaskiner kan vid behov ske efter avtal med andra myndigheter eller företag.

Den av kommittén upprättade typområdesplanen överlämnas till lant- bruksnämnden. Någon formell fastställelse av planen skall ej ske men den- samma tjänar i fortsättningen till ledning för nämndens åtgärder för en förbättrad fastighetsindelning samt det statliga stödet till den yttre ratio- naliseringen av jordbruket.

• Sida 171
•  Original

Individualplanering. Avvägningen av åtgärderna för de olika bruknings- enheterna bedöms efter utredning av förhållandena för större eller mindre grupper brukningsenheter, i vissa fall även för enstaka jordbruk, som göras till föremål för en individualplanering. Initiativet till en dylik plans upp- rättande kan tagas av nämnden eller av en sakägare. Individualplanens geografiska omfattning bestäms från fall till fall. Planen upprättas av lant- mätare med biträde av experter (agronomer, jägmästare, byggnadssakkun— niga o. s. v.) därest fastighetsbildningsproblemen överväga, eljest av tjänste- man som har lämplig utbildning med hänsyn till de förhärskande proble- men. Ofta torde nämndens lantbrukskonsulenter handha ledningen i intimt samarbete med experter. De berörda fastighetsägarnas medverkan är ound- gängligen nödvändig. Nämnden kan i plenum besluta rörande godkännan- det av upprättad individualplan, därest denna avser flera brukningsenheter eller har vittgående ekonomiska konsekvenser.

Verkställigheten av de i individualplanen föreslagna åtgärderna är be- roende av de myndigheter, som ha beslutanderätten i förevarande frågor, (1. v. s. distriktslantmätare, överlantmätaren och ägodelningsrätterna be- träffande fastighetsbildningen, länsstyrelserna och byggnadsnämnderna beträffande ändringar i bebyggelsen, länsstyrelserna, vägförvaltningarna och skogsvårdsmyndigheterna i fråga om vägar, länsstyrelserna och vatten- domstolarna i fråga om vissa torrläggningsfrågor och frågor rörande vatten och avlopp, 0. s. v.

Lantbruksnämndens huvuduppgift beträffande den yttre rationalise- ringen är att sörja för, att en allsidig utredning och planering samt med- verkan från olika myndigheter kommer till stånd samt att med lånegaranti och statsbidrag undanröja ekonomiska hinder för planens genomförande.

2. Hjälpmedel vid genomförandet av yttre rationalisering. Lånegaranti och statsbidrag för yttre rationalisering. Statlig garanti för lån från enskild kreditinrättning kan beviljas av lantbruksnämnd för att täcka kostnaden för förvärv av tillskottsmark (jord eller skog) till en icke bärkraftig bruk- ningsenhet och härvid få kostnaderna för bl. a. lantmäteriförrättningar, sammanläggningskostnader m. m. inräknas. Lånegaranti kan dessutom lämnas till andra yttre rationaliseringsåtgärder t. ex. ägoutbyte. Statsbidrag (avskrivningslån) kan beviljas bl. a. för utjämnande av skillnaden mellan en fastighets eller fastighetsdels värde i fria marknaden och dess värde för sammanläggningsändamål. Beviljande av lånegaranti eller bidrag är beroende av enskild sakägares ansökan därom. Mången gång torde dylik ansökan vara anledning till att en individualplanering igångsättes. Stöd till förvärv av tillskottsmark eller t. ex. ägoutbyte bör nämligen regelmässigt icke lämnas med mindre lant- bruksnämnden kan överblicka åtgärdens inverkan på angränsande bruk- ningsenheter eller en större eller mindre grupp av kringliggande bruknings- enheter. Stödets storlek och utformning blir också beroende av andra myn-

• Sida 172
•  Original

digheters medverkan med lån och bidrag, t. ex. för bostadsändamål, väg- anläggningar o. d.

Efter vederbörlig utredning rörande erforderliga åtgärder och sedan nämn- den, såvitt angår mera omfattande individualplanering, i plenum godkänt den upprättade individualplanen, föredrages ansökan om lånegaranti eller bidrag. inför delegationen för yttre rationalisering, som har att besluta därom därest icke ansökan avser ett företag, som med hänsyn till sin omfattning eller ekonomiska konsekvenser eller frågans principiella natur skall föredragas i plenum.

Innan ansökan om lånegaranti beviljas, måste samråd äga rum beträf- fande bl. a. kreditens storlek, säkerheten för lånet samt amorteringstid och ränta med den kreditinrättning, hos vilken sökanden avser att upptaga länet. Sedan lånegaranti beviljats och underrättelse härom lämnats sökan- den, inskränker sig lantbruksnämndens befattning med länet i regel till avisering till kreditinrättningen om att eventuellt föreskrivna åtgärder, t. ex. rättslig sammanläggning med viss registerfastighet, genomförts och att sålunda lånet eller del därav kan utlämnas.

Därest låntagaren sedermera försummar sina annuiteter underställer kreditinrättningen lantbruksnämnden frågan om eventuella åtgärder mot låntagare, varvid nämnden antingen beslutar att lånet skall uppsägas och indrivas eller medgiver anstånd eller annan eftergift. Om lantbruksnämn- den erhåller kännedom om att låntagaren missköter fastigheten eller på annat sätt bryter mot villkoren för lånegarantien, kan nämnden föreskriva att lånet skall uppsägas till återbetalning vid risk att garantien eljest åter- kallas.

Vid exekutiva åtgärder i anledning av låneuppsägning kan lantbruks— nämnd nödgas inropa den belånade fastigheten till skyddande av en sådan statens fordran som uppstått på grund av lånegarantiåtagandet gentemot långivaren.

Lantbruksnämnden mäste föra viss bokföring för att ständigt kunna överblicka sina garantiengagement. De garantilånebeviljande kreditinrätt— ningarna ha skyldighet att lämna periodiska rapporter om garantilånens utlämnande, amortering m. m.

Statsbidragen utgå i form av direkt bidrag eller i form av avskrivnings- lån. För det sistnämnda erfordras i flertalet fall säkerhet, som skall prövas av nämnden. Förvaltningen av dylika säkerheter kan ombesörjas av enskild kreditinrättning, därest bidraget beviljats i samband med en lånegaranti, eljest av lantbruksnämnden. För såväl bidrag som avskrivningslån erford— ras bokföring hos nämnden. Återkrävande av utbetalt bidrag eller län kan förekomma därest mottagaren ej fullgör föreskrivna villkor.

Aktiv inköpspolitik. För att möjliggöra en yttre rationalisering av bruk- ningsenheterna är det ofta nödvändigt för lantbruksnämnden att själv ha full dispositionsrätt till mark, som kan användas till förstärkningsändamål

......

.:... .nma)_- f_n—__

...—mun.

• Sida 173
•  Original

eller byte. Den aktiva inköpspolitik som är nödvändig härför skall bedrivas endast i syfte att så snart som möjligt genomföra rationaliseringen, varvid den inköpta marken försäljes till lämpliga köpare. Marken skall sålunda i regel icke förvaltas av nämnden för längre tid. Undantag från denna regel torde dock förekomma av skilda anledningar.

Initiativet till ett förvärv kan tagas av enskilda markägare eller av nämn- den. Utredningar och förhandlingar måste ofta ske snabbt, då andra speku— lanter kunna förefinnas. Besiktningar och värderingar göras av nämndens personal eller särskilt tillkallade sakkunniga. Det sistnämnda blir regel vid förvärv av större skogsarealer, där t. ex. skogsvärdsstyrelsernas tjänste- män kunna anlitas för taxering av virkesförrådet, bonitering o. s. v. Även värdering genom domänverkets tjänstemän eller enskilda sakkunniga kan förekomma i vissa fall. Beslut om markförvärv fattas i plenum, om icke nämnden överflyttat beslutanderätten i viss omfattning till delegationen för yttre rationalisering.

Köpeskillingen och kostnaderna för förbättringsarbeten på fastighet täckas av medel ur Jordfonden, vilken förvaltas av lantbruksstyrelsen. Styrelsen anvisar årligen vissa belopp åt nämnderna, för vilka fastighets- förvärv eller investeringar i grundförbättringar få ske.

Nämnderna skola ha bokföring beträffande sitt fastighetsinnehav och svara själva för utbetalningar m. m. Tillsynen av nämndens fastigheter utövas av tjänstemännen, ortsombuden eller särskilt anlitade personer i trakten. Som regel utarrenderas fastigheternas inägojord och byggnader, därest försäljning icke kan ske så snabbt, att jordens hrukning icke behöver ombesörjas under tiden för innehavet. Skogen ställes i regel under skogs- vårdsstyrelsens tillsyn. Vid utgången av 1949 innehade lantbruksnämnderna ca 200 fastigheter med en sammanlagd areal av 24 700 hektar, därav ca 1 300 hektar åker.

Kronans förköpsrätt. Sker försäljning av jordbruksfastighet äger lant- bruksnämnd, för att underlätta bildandet av bärkraftiga brukningsenheter, lösa till sig fastigheten till det pris köparen utfäst sig att betala, därest icke förvärvet skett från vissa nära släktingar. Detta medför att lantbruks— nämnd måste pröva varje förvärv av jordbruksfastighet, som kommer till dess kännedom, för att avgöra huruvida förköpsrätten skall utövas eller ej. Under kalenderåret 1949 prövade nämnderna ca 6 700 fastighetsförvärv ur denna synpunkt. Förköpsärenden behandlas i första hand i delegationen för yttre rationalisering men, om delegationen uttalar sig för att förköps- rätten bör användas, skall ärendet avgöras i plenum.

Nämnden företrädes inför domstol vid förköpsmålets behandling av sär- skilt utsett ombud, i regel en advokat. Lantbruksnämnd kan även förordna att förköpsrätten i visst fall skall tillkomma annan än kronan.

Expropriation. Genom år 1947 beslutade ändringar i expropriationslagen har lantbruksnämnd tillagts befogenhet att väcka fråga om att mark skall

• Sida 174
•  Original

exproprieras för stärkande av ofullständigt jordbruk, därest särskilda svå- righeter möta att genom avtal förvärva erforderlig mark till skäligt pris. Initiativ till väckande av frågan om expropriation kan tagas av enskild person eller av lantbruksnämnd.

3. Ärenden rörande förvärvstillstånd. Jämlikt lagen den 17 juni 1948 om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen), som har till syfte att förhindra olämpliga förvärv av jordbruks- och skogs- fastigheter, skall ansökan om tillstånd att förvärva jordbruksfastighet in- givas till lantbruksnämnd. Nämnden beslutar i regel i ärendet, men under vissa förutsättningar skola dylika ärenden hänskjutas till Kungl. Maj:t. Bolags, förenings eller stiftelses förvärv av jordbruksfastighet prövas dock i annan ordning. I vissa särskilt angivna fall erfordras icke förvärvstillstånd. enligt nyssnämnda lag. Tillståndsansökningar föranleda utredning dels om syftet med förvärvet, dels om lämpligheten av att förvärvaren erhåller tillstånd. För en fullstän— dig utredning fordras ofta besiktning av det förvärvade området. Jordför- värvslagen skall icke utnyttjas i rationaliseringssyfte, men då lantbruks- nämnden i vissa fall måste taga ställning till frågan huruvida vederbörande persons förvärv av marken är till övervägande gagn för jordbruksnäringen i orten måste stundom utredning göras även angående angränsande fastig- heters belägenhet och beskaffenhet. Förvärvstillständ prövas av nämnden i plenum eller i vissa fall av delega- tionen för yttre rationalisering. Antalet förvärvsärenden, som under är 1949 prövades av lantbruksnämnderna, utgjorde ca 4000. Tillståndsansökningar från bolag, föreningar och stiftelser remitteras i regel av länsstyrelsen till lantbruksnämnden för yttrande. Utredning genom lantmätare torde då finnas bifogad akten. Lantbruksnämndens uppgift torde i regel vara att bedöma lämpligheten av förvärvet dels ur jordbruks- rationaliseringens och dels ur social synpunkt.

- n -....)

4. Vahhävdsärenden. Sedan jordbrukskommissionerna upphört och upp- sikten över jordbruken jämlikt lagen den 30 juni 1947 om uppsikt å jord— bruk ålagts lantbruksnämnderna, ha dessa att dels mottaga och pröva an- mälningar om vanhävd, dels själva övervaka jordbruksfastigheternas hävd i den mån dessa falla under lagen. Där lantbruksnämnden på grund av inkommen anmälan eller eljest fin- !. ner skälig anledning antaga att vanhävd förekommer, skall nämnden före- taga besiktning å brukningsdelen. Därest så kan ske träffas avtal med den vanhävdade fastighetens ägare angående erforderliga åtgärder samt om den tid, inom vilken åtgärderna skola vara vidtagna. I överenskommelsen kan stadgas vite, som kan utdömas av länsstyrelsen i samband med före— läggande som nedan sägs. Vid tidsfristens utgång sker ny besiktning och, om bristerna då icke avhjälpts, anmäles förhållandet till länsstyrelsen. ?

• Sida 175
•  Original

Kan avtal som nu sagts ej träffas, skall likaledes anmälan göras till läns— styrelsen.

Länsstyrelsen har att i anledning av sådan anmälan, i förekommande fall efter syn av särskilda gode män, fastställa de åtgärder som erfordras för vanhävdens avhjälpande samt den tid inom vilken varje särskild åtgärd skall vara vidtagen. Länsstyrelsen äger därvid förelägga vite för under- låtenhet att vidtaga föreskrivna åtgärder samt fälla till sådant vite.

Jämlikt lagen den 30 juni 1947 om tvångsinlösen av vanhävdad jord— bruksegendom kan Konungen med riksdagens samtycke förordna att egen- dom, där synnerligen grov vanhävd förekommer och vanhävdens avhjäl- pande kräver åtgärder i annan ordning än enligt lagen om uppsikt å jord- bruk, skall mot lösen avstås till kronan. Fråga om sådan inlösen må väckas av länsstyrelsen eller lantbruksnämnden.

5. Jordpolitisk kontroll. Genom de ändringar av jorddelningslagen som beslutades av 1947 års riksdag ha lantbruksnämnderna beretts tillfälle att medverka vid den jordpolitiska kontrollen. Överlantmätare äger icke fast- ställa avstyckningar, mot vilka lantbruksnämnden anfört erinringar, och nämnden kan få tillfälle att framföra sina synpunkter vid sammanträde med ägodelningsrätt. Lantbruksnämnd liksom överlantmätare äger rätt att överklaga beslut om fastställelse av avstyckning, som fattats av länsstyrelse eller ägodelningsrätt. Härom hänvisas jämväl till kap. 9. I praktiken torde lantbruksnämnden medverka i den jordpolitiska kont— rollen företrädesvis på det sättet, att överlantmätaren vid nämndens sam- manträden föredrager sådana avstyckningsärenden, där överlantmätaren anser att tvekan kan föreligga om avstyckningens tillåtlighet och lämp- lighet. Därest erinringar framställas av nämnden, hänskjuter överlant- mätaren ärendet till ägodelningsrätt, varvid nämnden har tillfälle att följa- ärendet i dess behandling i rätten. I de fall, där länsstyrelse är fastställelse-- myndighet, torde i regel tillgå så att överlantmätaren, då han får ett ärende på remiss, anmäler ärendet i nämnden, om han anser så erforderligt.

B. Inre rationalisering

Lanthruksnämndernas medverkan vid jordbrukets inre rationalisering. omfattar alla åtgärder, som syfta till mera varaktiga förbättringar av jord” och driftsbyggnader eller andra fasta tekniska anläggningar. Bostädernas.

, förbättring handhas av länsbostadsnämnderna i samråd med lantbruks- , nämnderna.

Bland åtgärderna märkas särskilt nyodling, stenröjning, jordkörning, täckdikning, avloppsförbättring, betesanläggning, anläggning av skydds— planteringar, anläggning av ägovägar, torrläggning samt åtgärder till för-- bättring av ekonomibyggnader, däri inbegripet gödselvårds- och siloanlägg-—

• Sida 176
•  Original

ningar, ävensom anläggning av skyddsskogar eller skyddshäckar för att motverka sand- eller jordflykt. Beträffande sistnämnda åtgärder meddelar emellertid Kungl. Maj :t beslut om statsbidrag, därest bidraget skall tilldelas annan än enskild person (t. ex. förening som bildats för anordnande av _skyddsplantering) .

Lanthruksnämndernas verksamhet avser dels planläggning och teknisk projektering, dels beviljande av ekonomiskt stöd i form av lånegaranti och statsbidrag (avskrivningslån).

1. Planläggning och projektering. I regional- och individualplaneringen, som förut omnämnts, ingår jordbrukets inre rationalisering såsom ett vik- tigt avsnitt. I den regionala planeringen torde man i regel inskränka sig till en allmän åtgärdsinventering i stora drag, d. v. s. man söker utröna vilka brister av regional omfattning som föreligga, t. ex. i fråga om torrläggnings- behov inom större områden, behov av nybyggnader eller modernisering av driftsbyggnader, betesanläggningar för fredning av skogen o. s. v. Den in- dividuella planeringen för större eller mindre grupper av fastigheter måste i detalj fastställa omfattningen och beskaffenheten av de behövliga ätgär- . derna samt investeringsbehovet. Den tekniska projekteringen omfattar upprättandet av ritningar, arbets- beskrivningar och kostnadsberäkningar. Om initiativet till regional- och individualplanering har förut talats. An- sökan om projektering av förbättringsåtgärder ingives av de enskilda jord- brukare, som beröras av åtgärderna. Projektering i nämndens egen regi torde vara regel utom i fråga om byggnader och i vissa fall ägovägar. För projekteringen finnas konsulenter, assistenter och instruktörer samt beträf- fande större torrläggningsföretag lantbruksingenjör med assistenter och tekniska biträden. Nämndernas byggnadskonsulenter skola i regel icke pro- jektera byggnader utan endast granska av andra projektörer upprättade ritningar m. m. I projekteringen av driftsbyggnader deltager i hög grad Lantbruksförbundets Byggnadsförening u. p. a. (LBF). Projekteringen av olika förbättringsåtgärder är mycket omfattande (un- der år 1949 cirka 15 700 företag) och torde i allmänhet taga mer än hälften av den fältarbetande personalens tid i anspråk. Fältarbetena äga rum huvudsakligast under den snöfria delen av året. För all projektering av förbättringsåtgärder skall rekvirenten betala en- i ligt taxa. Debitering och upphörd härav utföres i huvudsak av nämndens !: kamerala personal. i 2. Lånegaranti och statsbidrag. Planläggning och projektering avser jord- 2

b I i

bruk i alla storleksgrupper. Lånegaranti kan också beviljas envar ägare " eller brukare av jordbruksfastighet oavsett jordbrukets storlek eller ägarens ekonomiska ställning. Statsbidrag, vilket i allmänhet utgår i form av av- skrivningslån, lämnas emellertid i regel endast till person, som äger eller brukar jordbruksfastighet om högst 20 hektar åker.

• Sida 177
•  Original

För lånegaranti och statsbidrag till inre rationalisering gälla i stort sett samma bestämmelser som i fråga om den yttre rationaliseringen.

Arbetsgången vid garantiverksamheten överensstämmer i stort sett med den som förut skildrats under yttre rationalisering ehuru ansökningarna prövas av delegationen för inre rationalisering.

Län och bidrag till den av lantbruksingenjörerna bedrivna torrläggnings- verksamheten handhas tills vidare av lantbruksstyrelsen och omfattas så- lunda icke av lånegarantiverksamheten. Kungl. Maj:t har 1948 tillkallat särskilda sakkunniga för utredning av frågan om torrläggningsverksam- hetens decentralisering och omorganisering.

3. Social låne- och bidragsverksamhet. Lantbruksnämnderna ha övertagit den av egnahemsnämnderna tidigare bedrivna jordbruksegnahemsverksam- heten. Frågor angående bostadzsegnahem handläggas av länsbostadsnämn- derna. Låneverksamheten för airbetarsmåbruk har upphört och inordnats i verksamheten för jordbruksegmahem. Arrendeegnahemsverksamheten har överflyttats från egnahemsstyrezlsen till lantbruksnämnderna. Lånegaranti och statsbidrag till sambruksföireningar och andelsladugårdar ha tillkom- mit från den 1 juli 1948. Dessuttom har garantigivning för driftslån införts. Ansökan om lånegaranti ellear bidrag (avskrivningslån) ingives av en- skilda personer, och ansökan remitteras regelmässigt till respektive orts- ombud för yttrande. Besiktning på platsen företages så gott som alltid. En finansieringsplan samt besiktniingsmannens yttrande föredrages inför de- legationen för inre rationalisering, som i regel fattar beslut. För registre- ring av sambruksföreningar OChl andelsladugårdar skall en ekonomisk plan m. m. underställas lantbruksstyrelsen, som även fattar beslut i fråga om lånegaranti och statsbidrag. Lantbruksnänmderna i Jämtland, Västerbotten och Norrbotten ha över- tagit vissa arbetsuppgifter från egnahemsnämnderna i fråga om de norr— ländska fjällägenheterna (SFS 267/1947). Det tekniska handhavandet av den socialt inriktade verksamheten i fråga om lånegaranti och statsbidrag skiljer sig icke från motsvarande handlägg- ning av den övriga rationaliseringsverksamheten. Under år 1949 prövades av nämnderna cirka 2 500 ansökningar om jord— bruksegnahemslån och cirka 1 400 ansökningar om driftslån.

C. Verksamheten vid Iantbruksingenjörsavdelningen

Lantbruksingenjörernas verksamhet har från och med den 1 juli 1948 inordnats under lantbruksnämnderna. Arbetets art och omfattning har emellertid icke ändrats i samband därmed. Av lantbruksingenjörerna hand- läggas frågor om vattenreglering, dikning, vattenavledning, bevattning och invallning samt vissa vatten- och avloppsledningar.

En särskild grupp av arbetsuppgifter utgöra förrättningarna för laga syn

• Sida 178
•  Original

enligt vattenlagen. Sedan ansökan om laga syn inkommit avgiver lantbruks- nämndens delegation för torrläggningsärenden, där sådan finnes, förslag till förrättningsmän, medan länsstyrelsen utfärdar förordnande för dylik. Förrättningsmannen har sedan att dels verkställa den tekniska och juri- diska utredningen, dels uppgöra en plan för företaget, därest detsamma skall komma till stånd.

Lantbruksnämnden skall leda och övervaka den av staten understödda torrläggningsverksamheten och bl. a. genom råd och upplysningar till för- rättningsmännen och jordbrukarna verka för en ändamålsenlig inriktning. Nämnderna skola också verkställa utredning och till lantbruksstyrelsen avgiva betänkande rörande frågan, huruvida planlagt företag med hänsyn till jordbruksekonomiska och övriga förutsättningar bör understödjas med län eller bidrag.

Den andra huvudgruppen av arbetsuppgifter består av uppdrag, som icke äro beroende av laga syneförrättning. Dessa handläggas i princip på samma sätt som konsulentärenden för inre rationalisering.

Ersättning för förrättningar utförda av lantbruksingenjörsavdelningens personal skall betalas av rekvirenten enligt taxa. Debiteringen granskas av lantbruksstyrelsen som också handhar upphörd och redovisning.

D. Kamerala och administrativa avdelningens verksamhet

1. Producent- och kontantbidrag. Producent- och kontantbidrag till vissa mjölkproducenter beviljas av lantbruksnämnderna. Bidragen avse att utgöra ett socialt betingat stöd till de nuvarande innehavarna av icke bärkraftiga brukningsenheter i avvaktan på att dessa jordbruk skola hinna rationali- seras och uppnå förbättrad bärkraft. Huvuddelen av ifrågavarande mjölkproducenter beviljas bidrag utan sär- skild ansökan härom. Detta gäller uteslutande leverantörer till mejeri. Lantbruksnämnden eller särskilt utsedd delegation fattar beslut med led- ning av mejeriernas leverantörsförteckningar. Ärendena beredas och före- dragas av kamreraren, sedan ortsombudet avgivit yttrande i ärendet. Under- stundom erfordras utredningar rörande leverantörens rätt till bidrag. Jäm- förelse måste bl. a. ske med fastighetstaxeringslängderna eller jordregistren för att kontrollera brukningsenhetens areal. För en mindre del mjölkproducenter beviljas bidrag först efter ansökan. Detta gäller sådana, som icke leverera till mejeri under någon del av året, samt dem, som ha lokal mjölkförsäljning och önska bidrag jämväl för den lokalt försålda mjölken. Sedan bidragsprövning under budgetåret 1948/49 skett för alla sådana producenter, som äro berättigade till bidrag, skall bidragsrätten i fortsätt- ningen icke omprövas annat än i de fall, då förändringar i vissa avseenden inträtt eller efter en längre tidsperiods förlopp. I viss utsträckning är så-

• Sida 179
•  Original

lunda denna bidragsprövning ett engångsarbete. Utredning har dock genom särskilda sakkunniga inletts rörande ändrade bestämmelser för bidrags- givningen.

Lantbruksnämnd meddelar vederbörande mejeri sitt beslut i bidrags- frågan, och bidraget utbetalas av mejerierna till producenterna. Antalet bidragstagare utgör cirka 200 000.

2. Rättsliga åtgärder i anledning av fastighetsbildning och/eller långivning. Kamreraren ombesörjer åtgärder för åstadkommande av sammanläggning av fastigheter samt ärenden angående inteckningar och lagfarter liksom granskning av säkerheter m. m. Nämnden har biträde av jurist på platsen, som mot fast arvode eller arvode för varje ärende vid behov tjänstgör som rådgivare eller ombud. Biträde lämnas härvid även vid utövande av kronans förköpsrätt samt i lagsökningsrnål.

3. Kamerala arbetsuppgifter. Härom hänvisas till kap. 20 (sid. 424).

4. Administrativa arbetsuppgifter. Kamreraren fullgör under direktören en personalchefs åligganden. Hlan svarar även för att diarium, protokoll, arkiv och förråd handhas enligtt instruktion och arbetsordning. Lantbruksnämnd skall uppläigga ett centralregister, som skall omfatta alla jordbruksfastigheter, med vilka nämnden i ett eller annat avseende haft befattning. Centralregistrelt handhas av kamerala och administrativa avdelningen.

IV. LANTBRUKSNÄMNDERNAS SAMARBETE MED ANDRA LÄNSORGAN

Dä jordbrukets utvecklillgspllanering icke kan anses såsom något helt fristående arbetsområde, böra de åtgärder, som vidtagas för att befrämja jordbrukets utveckling, ses mot bakgrunden av näringslivets struktur och utveckling över huvud taget. Detta i sin tur föranleder, att lantbruksnämn- den i sitt planeringsarbete måste intimt samverka med de övriga myndig-' heter och organ, som ha att planera eller på annat sätt befrämja olika grenar av samhällslivet och näringslivet. Bland de områden, där ett sådant samarbete måste etableras, kunna nämnas planeringar enligt byggnads— lagen, kommunernas bostadsförsörjningsplanering, vägväsendet, vatten- och avloppsanläggningar, skogsvården, industri och hantverk m. m. På alla dessa områden spela vidare arbetsmarknads- och lokaliseringsfrågor en betydelsefull roll. 1947 års centrala lantbrukskommitté erinrade sålunda beträffande planeringen enligt byggnadslagen, att enligt den av 1947 års riksdag antagna nya byggnadslagen och byggnadsstadgan skall för regle- ring av tätbebyggelsen genomföras en omfattande planering, dels i större sammanhang genom upprättande av region- och generalplaner, dels i detalj för de egentliga bebyggelseområdena genom upprättande av stadsplaner och byggnadsplaner. Kommittén fortsatte härefter.

• Sida 180
•  Original

Vid den översiktliga bebyggelseplaneringen skulle upptas till behandling bl. a. frågorna om grunddragen för markens disposition för olika ändamål, bebyg- gelsens lokalisering, viktigare trafikleder, anläggning för vatten och avlopp m. m. Genom byggnadslagens definition på tätbebyggelse _ »sådan samlad be- byggelse, som nödvändiggör särskilda anordningar för tillgodoseende av gemen- samma behov» — fölle åtskillig ren jordbruksbebyggelse under byggnadslagens bestämmelser. Det torde sålunda böra förutsättas, att ett samarbete skulle komma till stånd mellan stadsplanemyndigheterna och lantbruksorganen, framför allt i jordbruksbygder med inslag av tätbebyggelse och industri. Eftersom det i tät- orternas region— och generalplaner och jordbrukets regionalplaner i de inledande planmomenten förekomme i stort sett samma problemställningar, borde man kunna räkna med att samarbete skulle medföra besparing av tid och arbetskraft för planeringsorganen i fråga.

Kommunernas bostadsförsörjningsplaner. Enligt beslut av statsmakterna hade kommunerna ålagts betydande skyldigheter för befrämjande av bostadsförsörj— ningen. Bland annat ålåge det dem att upprätta bostadsförsörjningsplaner. Dessa torde väl oftast få karaktären av tämligen kortfristiga investeringsprogram för bostadsbyggandet inom kommunen, utformade mot bakgrund av en social bedöm- ning av behovet av bostadsförbättringsåtgärder. I detta sammanhang uppträdde frågan om bebyggelsens lokalisering, vilken komme att vara en av primärfrä- gorna i jordbrukets utvecklingsplanering. Anledning funnes sålunda för lant- bruksorganen att samarbeta med kommunerna i fråga om bostadsförsörjnings- planerna på den rena landsbygden.

Allmänna och enskilda vägar. Vägnätets och kommunikationernas framtida utveckling vore en fråga, som måste kunna överblickas vid en bedömning av jord- brukets produktions- och avsättningsbetingelser. Samråd i hithörande frågor borde därför komma till stånd mellan lantbruksnämnderna och Vägförvaltning- arna. Planläggningen av de allmänna vägarna torde redan nu ske med beaktande av näringslivets och alltså även jordbrukets krav. Då det gällde att bedöma sträck- ningen av en allmän väg i detalj, torde emellertid i vissa fall förekomma, att lösningar valdes, som vållade onödig skada å jordbruket. Detta torde framdeles kunna undvikas, om lantbruksnämnderna konsulterades. Om skador trots allt icke kunde undvikas, torde lantbruksnämnden böra ha till uppgift att i samarbete med lantmäteriorganen åstadkomma en fastighetsindelning, som på bästa sätt anslöte sig till den nya trafikleden.

Frågan om de enskilda vägarnas planläggning och byggande vore däremot enligt centralkommitténs uppfattning ingalunda löst på ett tillfredsställande sätt. Härtill bidroge att de statliga åtgärderna för detta ändamål vore splittrade på alltför många organ, nämligen väg— och vattenbyggnadsstyrelsen, Vägförvaltning- arna, länsstyrelserna, skogsvårdsstyrelserna, (egnahemsnämnderna) och fastig— hetsbildningsorganen. På detta område torde rikligt med exempel på ekonomiskt felaktiga kapitalinvesteringar kunna uppvisas. Önskemålet torde här vara, att frågor rörande planläggning av enskilda vägar samordnades till ett organ, som utrustades med erforderlig expertis. I detta organ, som lämpligen borde få karak- tären av en nämnd, skulle de olika myndigheter, som hade intresse av det enskilda vägnätet, vara representerade. Lanthruksnämndernas medverkan i detta sam- manhang borde enligt kommitténs uppfattning framför allt inriktas på att de enskilda vägarnas sträckning och tekniska standard anpassades efter jordbruks- driftens krav. Det vore vidare önskvärt, att en bättre anpassning till fastighets— indelningen och fastigheternas indelning i produktionsområden åstadkommes. Den hastigt fortskridande mekaniseringen inom jordbruket och skogsbruket hade

• Sida 181
•  Original

visserligen i viss mån minskat avståndsfaktorns betydelse, men samtidigt rest ökade krav på vägarnas tekniska standard. Vägfrågorna i jordbruket borde därför enligt kommitténs uppfattning ägnas betydligt större uppmärksamhet än hittills.

Hithörande spörsmål vore emellertid föremål för särskild utredning, i det statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet den 11 maj 1945 upp- dragit åt väg— och vattenbyggnadsstyrelsen och Skogsstyrelsen att verkställa en översyn av vissa frågor rörande den enskilda väghållningen m. m. Departements- chefen hade vidare den 23 maj 1947 förordnat särskild utredningsman att biträda förenämnda styrelser vid utredningsuppdraget. Vid gemensamma överläggningar mellan kommittén och utredningsmannen hade full enighet rått om behovet av en samordning av planläggning och byggande av enskilda vägar med jordbrukets utvecklingsplanering, liksom även behovet av enhetligare bidragsgrunder för hithörande ändamål. På grund härav hade kommittén avstått från att för sin del framlägga några konkreta förslag i frågan.

l'alten- och avloppsanläggningar. Planeringen av vatten- och avloppsanlägg- ningar stode för närvarande under tillsyn av väg- och vattenbyggnadsverkets vatten- och avloppsorganisation. Med hänsyn till de alltmer ökade arbetsuppgif- terna på detta område torde i framtiden en betydande utbyggnad av denna orga- nisation bli erforderlig. Hithörande spörsmål vore för närvarande föremål för utredning inom 1946 års vatten- och avloppssakkunniga. Såvitt kommittén erfarit vid samråd med nämnda sakkunniga, torde det kunna förutsättas, att det i varje län i framtiden komme att finnas expertis tillgänglig för vatten- och avlopps- frågor. Då numera även i jordbruket torde vara nödvändigt att genomföra en relativt hög sanitetsteknisk standard och vatten- och avloppsfrågorna även vid jämförelsevis begränsade behyggelseagglomerationer skulle lösas rationellast genom kollektiva anläggningar, torde det vara av stor betydelse, att samarbete komme till stånd mellan lantbruksnämnderna och den lokala vatten- och avlopps- organisationen. Omvänt torde det vara av värde för vatten- och avloppsorgani- sationen att vid planläggning av större anläggningar på landsbygden kunna kon- sultera lantbruksnämnderna rörande traktens utvecklingsbetingelser, vad jord- bruket beträffar.

Skogsvården. Med hänsyn till frekvensen av kombinerade jordbruk i landet torde vara uppenbart, att i regionalplaneringen stor uppmärksamhet måste ägnas åt den verksamhet, som skogsvårdsstyrelserna hade att bedriva för det enskilda skogsbrukets förkovran. Kommittén hade därför förutsatt, att nämnda organ skulle givas tillfälle att göra en betydande insats i planeringsarbetet. Förutom i allmänna skogspolitiska frågor borde samarbete komma till stånd mellan lant- bruksnämnder och skogsvårdsstyrelser framför allt beträffande betesförbättrings- verksamheten och skogsvägsbyggnadsföretag liksom även i fråga om skogsdik- ningsprojekt, som ägde samband med torrläggning för jordbruksändamål.

Industri och hantverk m. m. I regionalplaneringen torde ofta frågan komma upp om möjligheterna att bereda den jordbrukande befolkningen kompletterande sys- selsättning utanför jordbruket. I dylika sammanhang vore exempelvis etable— ringen av nya industrier av största vikt. En annan form av sysselsättning, som ofta med fördel kunde kombineras med arbete på eget jordbruk, vore arbete i skogsbruk eller småindustri, hantverk och hemslöjd. Rörande sysselsättnings- möjligheterna i storskogsbruket torde samarbete böra upptagas med domänverket och skogsindustrierna. Vad industri och hantverk beträffade, torde ett värdefullt samarbete kunna komma till stånd med företagareföreningar och liknande organ. Beträffande arbetsmarknadsfrågor i allmänhet torde länsarbetsnämnderna kunna ställa värdefullt material till lantbruksorganens förfogande.

• Sida 182
•  Original

I den tidigare omnämnda (sid. 156) propositionen 149/1948 berördes dessa samarbetsfrågor ganska kortfattat. Där framhölls sålunda i huvudsak endast att behovet av intimt samarbete mellan lantbruksnämnden och andra läns- organ, vilkas verksamhetsfält hade beröring med lantbruksnämndens, kraf- tigt betonats redan vid fattandet av 1947 års principbeslut. Det kunde icke anses erforderligt att, såsom ifrågasatts i ett par remissyttranden, särskilda föreskrifter meddelades rörande det förfaringssätt, som borde tillämpas, om motsättningar skulle uppkomma mellan länsorganen.

V. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAP OCH SKOGSVÅRDSSTYRELSER

I detta sammanhang synes med hänsyn till den betydelse hushållnings- sällskapen och skogsvårdsstyrelserna ha i fråga om rationaliseringsverk— samheten på jordbrukets område en redogörelse för dessa organ också böra lämnas.

Hushållningssällskapen ha alltsedan de bildades under första hälften av 1800-talet _ de flesta enligt en av Kungl. Maj:t genom cirkulär den 7 sep- tember 1813 godkänd allmän plan — bedrivit sin verksamhet till främjande av jordbruket och dess binäringar. Genom med tiden utökade statliga åtgår- der på hushållningssällskapens verksamhetsområde ha dessa kommit att intaga en ställning i det svenska näringslivet såsom verkställande lokala organ för statsmakternas beslut och i övrigt såsom allmänt forum för främjande av lanthushållningens utveckling. Detta verksamhetsområde har emellertid i viss grad begränsats genom att den yttre och inre rationalise- ringen nu handhas av lantbruksnämnderna. Hushållningssällskapen, vilka i samband med inrättandet av lantbruksnämnderna omorganiserades, skola liksom hittills omhänderha verksamheten för rationalisering av jordbru- kets driftsförhållanden, vilken verksamhet omfattar alla de åtgärder för förbättring av driftsresultatet å en till storlek och gränser given bruknings- del, som ej på ett mera permanent sätt beröra brukningsdelens jord eller byggnader. Till sällskapens arbetsuppgifter inom detta område ha hän- förts åtgärder för växtodlingens och husdjursskötselns utveckling, jord- brukets fortsatta mekanisering och ökad gemensam maskinanvändning. Sällskapen skola vidare liksom hittills bedriva undervisnings- och upplys ningsverksamhet på jordbrukets område samt verka för främjande av jord- bruket närstående näringar såsom trädgårds— och fiskerinäringarna även- som hemslöjd och hemvård.

Genom lantbruksnämndernas tillkomst har hushållningssällskapens be- fattning med den statliga låne- och bidragsverksamheten för nyodling, stenröjning, jordkörning samt betes— och avloppsförbättringar upphört.

Hushållningssållskap, som åtnjuter statsbidrag till sin verksamhet, skall enligt förordningen den 8 juni 1923 (nr 228) ha av Kungl. Maj:t fastställda stadgar, avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med i kungörelsen den

• Sida 183
•  Original

10 juli 1947 (nr 394) utfärdade allmänna grunder för sällskapens organi- sation. Enligt dessa äger envar kommunalt röstberättigad att vinna inträde som ledamot i hushållningssällskap. Beslutanderätt utövas dels av inom särskilda valdistrikt valda lantbruksombud och dels av sällskapens för- valtningsutskott. Självskrivna ledamöter i utskottet äro sällskapets av Kungl. Maj :t utsedde ordförande, dess verkställande tjänsteman (sekrete- raren) och lantbruksnämndens verkställande tjänsteman (lantbruksdirek- tören). _ Sekreteraren är som ovan nämnts ledamot även i lantbruks- nämnden. -— Av utskottets övriga ledamöter utses fyra av sällskapet och fyra av landstinget. För handhavande av skilda grenar av sällskapens verk— samhet eller för beredning av vissa ärenden kunna förvaltningsutskotten inrätta särskilda nämnder inom sällskapen. Dessa äro därjämte i sin verk- samhet uppdelade i underavdelningar vilka fungera som ortsorgan och omfatta minst en socken. Dessa underavdelningar benämnas hushållnings— gillen.

Alltsedan 1903 års skogsvårdslags tillkomst, då skogsvårdsstyrelserna tillskapades, ha dessa varit de lokala organ, som handhaft skogsvården och därmed sammanhängande verksamhet. Åt dessa med ortens förhållanden och befolkning förtrogna organ har lämnats en förhållandevis självständig befogenhet att öva tillsyn över efterlevnaden av de skogliga lagarna och att samtidigt verka för skogsvårdsintressets höjande. Denna skogsvårdsstyrel- sernas allmänna huvuduppgift har bibehållits oförändrad i de bestämmel- ser, som för närvarande reglera dessas organisation och verksamhet, näm- ligen skogsvårdslagen den 21 maj 1948 (nr 237) och förordningen den 30 maj 1941 (nr 350) angående skogsvårdsstyrelser.

I administrativt hänseende intaga skogsvårdsstyrelserna i viss mån en särställning, närbesläktad med hushållningssällskapens. Såsom uttryck för det samlade lokala skogsintresset i länen ha styrelserna ansetts böra äga erforderlig handlingsfrihet och utrymme för egna initiativ. En förändring av styrelserna antingen till kommunala eller halvkommunala eller till rent statliga organ har varit föremål för övervägande bl. a. av 1944 års skogs— vårdsstyrelseutredning, men ansetts icke böra ifrågakomma, då en ändring i deras administrativa ställning kunde befaras minska deras intresse för det skogsvårdande arbetet.

Genom 1941 års förordning vidtogs en omredigering av bestämmelserna rörande skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, varigenom dessa bestämmelser bringades i närmare överensstämmelse med då tillämpad praxis. Skogs- vårdsstyrelserna utgöra sålunda å ena sidan allmänna myndigheter för tillvaratagande av särskilda statsintressen och å andra sidan hjälporgan till den enskilde Skogsägarens tjänst med uppgift att stimulera och biträda samt i viss utsträckning även leda skogsägarna och deras organisationer i arbetet för åstadkommande av en förbättrad virkesproduktion. Förutom den förut nämnda tillsynen av skogsvårdslagarnas efterlevnad ankommer

• Sida 184
•  Original

det på styrelserna i det förra hänseendet att bl. a. uppgöra planer för och i anslutning därtill leda det statsunderstödda skogsvårdsarbetet inom sina distrikt samt vidtaga åtgärder i syfte att förstärka det gemensamma skyddet mot brand och annan skadegörelse i skogarna. Till styrelsernas uppgifter såsom skogsägarnas hjälporgan hör bedrivande av undervisning och upplysning samt utövande av biträdesverksamhet och bidragsverk— samhet.

I samband med handhayandet av bidragsverksamheten enligt de s. k. särskilda skogsvårdsanslagen biträda styrelserna med upprättande av pla- ner även för diknings-, väg- och skogsodlingsföretag samt för betesverk- samheten. Denna planläggning utföres i enlighet med i respektive bidrags- förordningar meddelade bestämmelser samt av Skogsstyrelsen utfärdade till— lämpningsföreskrifter.

Riket är uppdelat i 25 skogsvårdsstyrelseområden. Ordförande i skogs- vårdsstyrelse utses av Kungl. Maj:t. Styrelsernas övriga ledamöter, vilkas antal variera något inom olika områden, utses till halva antalet av landsting och till halva antalet av hushållningssällskap. Hos varje skogsvårdsstyrelse finnes anställd en länsjägmästare med uppgift att utöva den allmänna led- ningen av skogsvårdsarhetet samt vara föredragande inför styrelsen och chef för dess övriga personal. Kostnaderna för skogsvårdsverksamheten bestridas i huvudsak av skogsägarna själva genom en årlig skogsvårds- avgift, som enligt förordningen den 28 juni 1946 angående skogsvårds- avgift beräknas efter skogsfastigheternas taxeringsvärden. Vidare utgå betydande statsbidrag till verksamheten, varjämte den delvis även finan- sieras av styrelsernas »egna» inkomster, d. v. s. inkomster av biträdes— verksamheten samt av egna fastigheter och kapital.

VI. UTREDNINGEN

Inledning. Lantbruksnämnden är visserligen ett rent statligt organ. Men samtidigt har nämndens verksamhet en särpräglad och från vanliga stat- liga förvaltningsorgans verksamhet i viss mån skild karaktär, i det att jordbruksrationaliseringen främst skall vara en jordbrukarnas egen ange- lägenhet, som följes och ledes av det allmänna.

Den mest framträdande om också icke den kvantitativt mest betydande av lantbruksnämndens uppgifter är den planering, som nämnden i olika avseenden skall utföra eller medverka till. Större delen av de enskilda för- valtningsåtgärder, vilka ankomma på nämnden, skall också utföras under hänsynstagande till av nämnden uppgjorda planer eller pågående plane- ringsarbeten. Även om i det aktuella fallet en rationaliseringsåtgärd före- tages utan att en plan föreligger, blir åtgärden att betrakta som ett uttryck för nämndens uppfattning om jordbrukets planmässiga ordnande i det

• Sida 185
•  Original

speciella fallet. Det ligger i sakens natur och har i det föregående särskilt illustrerats, att planeringsverksamheten förutsätter samarbete med ett stort antal andra länsorgan. Behovet av ett dylikt samarbete torde också för de i verksamheten sysselsatta oavbrutet hållas aktuellt genom bl. a. de statis- tiska utredningar samt de undersökningar av kartmaterial, register, längder o. dyl. hos andra länsorgan, som ofta torde visa sig erforderliga. Detta sam- arbete är nödvändigt icke blott vid själva planläggningsarhetet utan i lika hög grad vid förarbeten därtill såsom insamling och bearbetning av material m. 111. Över huvud ha statsmakterna vid behandlingen av frågorna om jord— bruksrationaliseringen synnerligen starkt tryckt på betydelsen av sam- ordning och samarbete vid denna av lantbruksnämnden ledda verksamhet.

Länsstyrelseutredningen har i annat sammanhang närmare utvecklat den allmänna betydelsen av samordning och samarbete mellan de olika läns- organen. Utredningen anser sig dock böra komplettera nämnda framställ- ning med en redogörelse för vissa speciella avsnitt, där samordningens betydelse på detta område särskilt klart framträder i de avseenden, som utredningen har att beakta.

Särskilda samordningsfrågor. Som förut antytts intager lantbruksnämn- dens planeringsverksamhet en framträdande plats bland dess uppgifter. Samtidigt synas på detta område de viktigaste koordineringsfrågorna ligga. Vid varje regionalplanering torde sålunda utan undantag uppkomma frågor om samordning med den under länsstyrelsen sorterande bebyggelseplane- ringen och den därmed sammanhängande planläggningen på vägväsendets område ävensom med de under arbetsmarknadsorganen hörande frågorna om sysselsättning, exempelvis för innehavare av ofullständiga jordbruk. Regionalplaneringen måste i många fall baseras på antaganden rörande stadsnäringarnas utvecklingsmöjligheter inom det planerade området. Detta betyder att jordbrukets planering måste ske i kontakt och samråd med de organ, som syssla med eller komma att syssla med allmänna lokaliserings- politiska frågor (jfr även kap. 9, sid. 236). Samordningen på förevarande områden måste avse såväl det förberedande utredningsarbetet som det direkta planarbetet. Vid insamling och sammanställande av primärmaterial för de olika länsorganens planering måste det ske en arbetsfördelning, så att dubbelarbete undvikes och erforderliga uppgifter insamlas genom det organ, som är bäst lämpat härför. Sakligt sett är det också viktigt att detta material blir entydigt för de olika planeringarna. Det gäller vidare att tillse att de slutsatser, som dragas ur primärmaterialet och som kunna komma till uttryck i de olika planerna, bringas att överensstämma. Viktiga och svårlösta samordningsfrågor komma här att uppstå. Sålunda bli exem- pelvis möjligheterna att tillgodose de i tätorternas bebyggelseplaner redo- visade utvecklingsbehoven och därav betingade behov av mark beroende av de regionala jordbruksplanerna. I den regionala jordbruksplaneringen redovisade åtgärder i syfte att bibehålla och utveckla jordbruket i områden

• Sida 186
•  Original

med stödjordbruk genom att till området söka lokalisera småindustri och hantverk måste överensstämma med ett eventuellt länslokaliseringsorgans planer och intentioner. Å andra sidan måste ett länslokaliseringsorgan i stor utsträckning basera sitt arbete på det material och de slutsatser, som framkomma vid jordbruksplaneringen. Det råder sålunda ett ömsesidigt och starkt behov av fortlöpande kontakt mellan de olika organ, som på länsstadiet syssla med planläggningsfrågor. En samordning måste till sist innebära att betydelsefulla frågor om prioritet såväl mellan de olika slagen av planering som ock mellan skilda om planeringsåtgärder konkurrerande områden skola kunna lösas under hänsynstagande till alla relevanta om- ständigheter.

Beträffande individualplaneringen ävensom i fråga om de konkreta stöd— åtgärderna framträder också på betydelsefulla punkter den stora vikten av samordning och samarbete. Individualplanerna äro ofta till väsentlig del fastighetsbildningsplaner och kunna som sådana stundom beröra andra planfrågor eller vägfrågor. I sådana till den inre rationaliseringen hörande åtgärder, som avse byggnadsarbeten, föreligger behov av samarbete mellan å ena sidan lantbruksnämnden och å andra sidan länsstyrelsen (dispenser från avstyckningsförbud, förbud enligt byggnadslagen, väglagen m. m.), länsbostadsnämnden (jordbrukets bostäder) samt distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp. Emellertid är att märka, att samordnings- problemet här icke är mest brännande med avseende på att materialet för lantbruksnämndens överväganden skall bli så fylligt som möjligt. Att lämp- ligheten av ett och samma byggnadsföretag behöver prövas ur olika syn- punkter, är i och för sig naturligt, men att prövningen skall verkställas inom ett flertal skilda organ medför vissa olägenheter. Redan den omstän- digheten att frågorna om jordbrukets bostäder till följd av statsmakternas beslut skola behandlas av både lantbruksnämnd och länsbostadsnämnd medför i praktiken en viss omgång. Men olika byggnadsfrågor kunna 1 även behöva ur andra synpunkter behandlas av ytterligare länsmyndig- ' heter, såsom — under nuvarande förhållanden — länsarbetsnämnden ävensom i vissa fall länsstyrelsen, länsarkitekten och distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp. Ofta fordras särskilda ansökningar till de olika myndigheterna. Faran för att någon tillståndsprövning skall för- bises av den sökande torde icke vara helt obetydlig.

För vissa till den inre rationaliseringen hänförliga vägarbeten beviljar lantbruksnämnden statsbidrag (ägovägar). Beträffande andra slag av vägar kunna bidrag lämnas av andra myndigheter, t. ex. skogsvårdsstyrelsen för skogsvägar, lantmäteristyrelsen för vägar i samband med laga skiften samt länsstyrelsen för enskilda vägar i allmänhet. Därtill kommer den allmänna befattning med vägväsendet, som vilar på länsstyrelsen och Vägförvalt- ningen. All denna verksamhet måste också samordnas. Frågan om sam- ordning och förenkling av själva bidragsreglerna är föremål för utred-

• Sida 187
•  Original

ning i andra sammanhang. Enligt vad länsstyrelseutredningen inhämtat är det ifrågasatt att förslag skall framläggas om att såväl lantbruksnämndens som skogsvårdsstyrelsens bidragsgivning skall överflyttas till länsstyrelsen som en följd av att ägovägar och skogsvägar införas under den nuvarande gruppen enskilda vägar.

I fråga om rätt att förvärva jordbruksfastighet föreligga vissa inskränk- ningar. I princip erfordras lantbruksnämndens tillstånd därtill enligt lagen den 17 juni 1948 om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet, men genom särskilda föreskrifter kommer större delen av förvärven att falla utanför dessa tillståndsbestämmelser. Tillstånd till dylikt förvärv erfordras emellertid också i vissa fall ehuru mera undantagsvis från länsstyrelsens eller Kungl. Maj:ts sida (lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom samt lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag). I den mån ärenden enligt sistnämnda lagar avse jordbruksfastigheter torde ett formligt remissförfarande till lant- bruksnämnden äga rum.

Jämlikt lagen den 30 juni 1947 om uppsikt å jordbruk skall lantbruks- nämnden, då fall av vanhävd konstaterats, söka på frivillighetens väg ernå rättelse. Går ej detta eller håller ej ägaren på så sätt träffad överenskom- melse om vidtagande av erforderliga åtgärder för vanhävdens hävande, skall nämnden påkalla länsstyrelsens ingripande. Länsstyrelsen äger då genom föreläggande av vite framtvinga vanhävdens avhjälpande. Länsstyrelse eller lantbruksnämnd äger vidare påkalla statsinlösen av vanhävdad egendom.

Vid behandlingen av åtskilliga frågor har lantbruksnämnden behov av juridiskt biträde. Framför allt gäller det olika slag av fastighets- och låne- frågor men även vissa allmänt administrativa ärenden. Mindre komplice— rade sådana frågor avses nämndens kamrerare skola handlägga. Centrala lantbrukskommittén förutsatte att behovet av juridiskt biträde under vissa förutsättningar (se sid. 160) skulle kunna tillgodoses genom anlitande av någon länsstyrelsens jurist. Utredningen anser att genom sin befattning med fastighetsväsendet särskilt inom ramen för överexekutorsgöromålen lands- kansliets jurister torde få anses lämpade att ianspråktagas. Men även lands- kontorets jurister torde genom sin befattning med granskning av säker- heten för olika av länsstyrelsen förvaltade län 111. m. få anses ha förvärvat erfarenhet i dessa ting. Dylik erfarenhet torde också båda avdelningarnas jurister ha förvärvat i egenskap av allmänna ombud i sparbanker.

För närvarande tillgodoses behovet av juridisk sakkunskap i lantbruks- nämnderna genom tillfälligt anlitande av utomstående jurister mot särskilt arvode. Av de tjugosex lantbruksnämnderna ha sålunda sexton biträde av länsstyrelsejurist, medan sex anlita advokater eller eljest privatanställda jurister. Två nämnder biträdas av tjänstemän vid stiftsnämnd och två

• Sida 188
•  Original

nämnder ha icke något biträde förordnat. I regel beräknas vederbörande behöva ianspråktagas några timmar i veckan.

Särskilda synpunkter på organisationen av samarbetet. Den hittills läm- nade redogörelsen har främst avsett att framhålla de mest betydelsefulla av de områden, där en samordning måste fungera. Frågan om samordningens organisation åter påverkas av vissa speciella samverkanslinjer, som till stor del gå vid sidan av länsstyrelsen. Den yttre rationaliseringsverksam— heten måste sålunda bedrivas i intim samverkan icke blott med länens planmyndigheter utan också med fastighetsbildningsorganen, i första hand distriktslantmätarna samt överlantmätaren men även ägodelningsdomare och ägodelningsrätter. Lantbruksnämnden representerar här de jordbruks- tekniska och jordbruksekonomiska synpunkterna medan fastighetsbild- ningsorganen svara för de juridiska och fastighetsbildningstekniska. Men den yttre rationaliseringen kan ej heller skiljas från den inre rationalise— ringen. Och lika litet kan den sistnämnda bedrivas skild från driftsrationa— liseringen, som omhänderhas av hushållningssällskapen. Frågorna om pro- ducent- och kontantbidragen äro däremot icke på samma sätt oupplösligt förenade med rationaliseringsverksamheten men ha dock på längre sikt ett visst sammanhang med frågan om de bidragsberättigade jordbrukens ratio- nalisering. Vissa skäl tala för att dessa ärenden böra följa den yttre rationa- liseringen. *

Vad lantbruksnämndens kamerala och i inskränkt bemärkelse admini- strativa uppgifter angår föreligga med hänsyn till dessa uppgifters natur inga andra skäl att förbehålla nämnden dem än som kunna grundas på deras samhörighet med nämndens övriga uppgifter.

I detta sammanhang må också framhållas att över överlantmätarens beslut jämlikt 21 kap. 43 & jorddelningslagen samt länsstyrelsens beslut jämlikt 21 kap. 66 å samma lag, varigenom fastställelse av viss avstyckning meddelats eller vägrats, äger bland andra lantbruksnämnden anföra besvär. I samband med en redogörelse för dessa och andra närstående ändringar i jorddelningslagen påpekade lantbrukskommittén, att om samarbete lant- bruksnämnden—överlantmätaren i planeringen icke komme till stånd, kunde det befaras att den jordpolitiska efterprövningen komme att med- föra mycket arbete och tidsspillan icke endast för lantbruksnämnden och överlantmätaren utan även för ägodelningsrätterna och för den förrätt- ningssökande allmänheten. Angående vissa ändringar i länsstyrelsens be- fattning med avstyckningsfrågor hänvisas till kap. 9 (sid. 231).

Vissa gällande bestämmelser om samarbete. Betydelsen av en effektiv sam- ordning av lantbruksnämndens verksamhet, särskilt i fråga om planerings- arbetet, med de övriga länsorganens har, som framgår av den tidigare läm- nade redogörelsen, från början stått klar och i olika avseenden beaktats vid utformningen av bestämmelserna på området. Här kan t. ex. pekas på be- stämmelserna att samråd med överlantmätaren skall ske i ärenden rörande

• Sida 189
•  Original

fastighetsbildning, att vid handläggning inom lantbruksnämnd av fråga av större vikt, som berör annan länsmyndighets arbetsområde, representant för denna myndighet skall beredas tillfälle deltaga i nämndens överlägg- ningar samt att dylik representant då också har rätt och plikt att till proto- kollet anteckna eventuellt avvikande mening. Överlantmätaren torde regel- mässigt deltaga i nämndens sammanträden och uppbär särskilt arvode för sitt arbete för nämndens räkning. Här må också erinras om föreskrifterna rörande samarbete med länsbostadsnämnden såvitt angår jordbrukets bostä- der. För samordningen betydelsefull är vidare bestämmelsen att landshöv- dingen i länet eller, vid förfall för honom, landssekreteraren eller lands- kamreraren äger rätt att närvara vid sammanträde med nämnden. Den tanke om samordningens betydelse, som sålunda kommit till uttryck, har än mera framhävts genom att i samtliga lantbruksnämnder utom en lands- hövdingen förordnats till ordförande. Härigenom har understrukits, att ansvaret för att samordning kommer till stånd ytterst vilar på lands- hövdingen.

Skälen för en organisatorisk samordning av lantbruksnämnden med läns- styrelsen framgå i huvudsak av vad utredningen ovan anfört. Utredningen hänvisar också i detta sammanhang till de allmänna synpunkter i frågan vilka anförts i kap. 2. För samordningen tala även vissa jämväl förut berörda synpunkter som sammanhänga med rationaliseringsmöjligheterna i avseende på det inre arbetet. Formliga remisser skulle kunna slopas. Per- sonalen, i vart fall i biträdesgraderna, skulle kunna utnyttjas mera ratio- nellt. Maskinella anordningar för kontorsarbetet skulle kunna användas i större utsträckning. Besparingar i fråga om den kamerala personalen torde vinnas, m. m. Nämndens behov av administrativ sakkunskap och erfaren- het kunde bli mera rationellt tillgodosedda.

Att tillsynen över den nu i stort sett frivilliga samordningen vilar på landshövdingen är visserligen en garanti för att det erforderliga samarbetet icke eftersättes, men denna garanti kan knappast anses tillräckligt effektiv. Dess värde är sålunda icke blott beroende av i vad mån landshövdingen kan följa och övervaka den mera löpande verksamheten utan också av- hängig av att han står i ledningen jämväl för de andra länsorgan, med vilka samarbetet skall bedrivas. Då samarbetsfrågor, som beröra lantbruksnämn- dens verksamhet, lika väl kunna aktualiseras inom andra länsorgan, är förutsättningen för att en effektiv samordning skall åstadkommas, att något organ finnes, som ständigt och oberoende av person kan följa arbetet inom alla de grenar av länsförvaltningen, som syssla med frågor om utvecklings- planeringen och utvecklingens inriktning.

Även om lantbruksnämndens chefstjänsteman får antagas kunna tillse, att det ur nämndens synpunkt erforderliga samarbetet med avseende på inom nämnden aktuella frågor kommer till stånd, kan han näppeligen ha kännedom om alla de problem, som samtidigt föreligga hos andra länsorgan.

• Sida 190
•  Original

Det torde icke vara orimligt att antaga, att fall kunna förekomma, då man icke heller i dessa organ är klar över att samråd bör sökas. Endast den, som ständigt följer verksamheten på alla de berörda områdena, torde i längden kunna åstadkomma en kontinuerlig och effektiv samordning.

Ur allmänhetens synpunkt skulle en väsentlig lättnad ernås, 0111 alla lantbrukets byggnadsfrågor i länsinstansen kunde handläggas inom ett enda organ. Beslut på en ansökan kunde då i regel innefatta besked i alla de hänseenden, som vore aktuella för det särskilda fallet.

En samordning och förenkling av förfarandet vid beviljande av bidrag för andra än allmänna vägar är på grund av splittringen på olika bidrags- beviljande myndigheter för närvarande möjlig endast i begränsad omfatt- ning. Även här föreligger ett starkt behov av samarbete. Detta behov blir icke mindre därest bidragsgivningen för ägovägar och skogsvägar enligt vad ovan antytts kommer att överflyttas på länsstyrelserna.

I fråga om behandlingen av ärenden rörande tillstånd att förvärva jord- bruksfastigheter skulle i vissa om än relativt fåtaliga fall en organisatorisk samordning innebära att en remissinstans bortfaller då det gäller bolags, förenings eller stiftelses jordförvärv. Att dessa ärenden och andra jord— förvärvsärenden såsom nu är fallet i länsinstansen behandlas av olika myndigheter måste anses vara mindre rationellt.

Fastighetsbildningsfrågornas behandling hos fastighetsbildningsorganen skulle otvivelaktigt underlättas, om den lantbruksnämnden nu tillkom- mande jordpolitiska kontrollen på ett tidigt stadium kunde samordnas med övriga planmyudigheters kontrollverksamhet. Härmed sammanhängande spörsmål äro emellertid framför allt aktuella i samband med de i kap. 9 behandlade frågorna.

Till dessa mera speciella skäl för en organisatorisk samordning komma emellertid även vissa synpunkter av allmän natur. Det kan enligt utred— ningens mening ifrågasättas om det är möjligt att länsstyrelsen på längre sikt med bibehållande av sina nuvarande uppgifter kan avskäras från för- bindelsen med de för länets utveckling i stort oerhört viktiga frågorna om planerna för jordbrukets rationalisering och därmed sammanhängande spörsmål om näringslivets struktur över huvud. Därest länsstyrelsen blir länets organ för en statlig politik för näringslivets lokalisering, är det svårt att inse hur åtminstone vissa delar av jordbruksplaneringen skola kunna undantagas från länsstyrelsens verksamhet. Riktigheten av tanken om länsstyrelsens centrala ställning i dessa ting har uppenbarligen fått ett erkännande i och med att landshövdingarna i gemen förordnats till ord— förande i lantbruksnämnderna. Den skillnad, som härigenom gjorts mellan landshövding och länsstyrelse har, som utredningen i andra sammanhang utvecklat, i och för sig själv vissa menliga följder med avseende på lands- hövdingens möjligheter att fullgöra sina uppgifter. Länsstyrelsen bör så- lunda enligt utredningens mening ha intim kontakt med jordbrukets ut—

• Sida 191
•  Original

vecklingsplanering. Samtidigt är det emellertid med hänsyn till det nära sambandet mellan jordbruksplaneringen och den på länsstyrelsen ankom- mande planeringen av bl. a. bebyggelse och vägar otillfredsställande, att de jordbrukets speciella representanter, som inom lantbruksnämnden del- taga i arbetet för jordbrukets planering, icke ha något inflytande vid av- görande av sådana frågor, tillhörande länsstyrelsens planeringsverksamhet, som även nära beröra jordbrukets intressen.

Skälen mot en organisatorisk samordning sammanhänga i huvudsak med det inledningsvis berörda förhållandet, att rationaliseringsverksamheten främst skall betraktas som en jordbrukets egen uppgift. Denna särskilda karaktär hos lantbruksnämndens verksamhet gör det nödvändigt att verk- samhetens organ för jordbrukarna framstår som en verklig målsman för deras intressen. Rationaliseringsverksamhetens organ bör därför otvivel- aktigt ha en sådan utformning och ställning, att jordbrukets män kunna känna, att organet arbetar i deras intresse och att dess arbete får påverkas av andra däremot stridande inflytelser allenast under kontroll av jord- bruksrepresentanterna själva. Det är tänkbart att tilltron till länsstyrelsens förmåga att med framgång handlägga lantbruksärendena icke skulle vara lika stark som till lantbruksnämndens möjligheter på området.

En av dessa omständigheter föranledd negativ inställning till rationali- seringsorganet skulle kunna medföra mindre lyckliga verkningar för ratio- naliseringsverksamheten. Med hänsyn till den allmänna uppläggningen av rationaliseringsverksamheten torde stort avseende böra fästas vid jord- bruksnäringens inställning till förevarande problem. Detta framstår som önskvärt särskilt på grund av den grannlaga natur, som i många fall är kännetecknande för lantbruksnämndens uppgifter och som gör att nämn- dens ingripanden i första hand skola vara inriktade på att på frivillig- hetens väg uppnå de avsedda resultaten.

Det nära sambandet mellan lantbruksnämndens och hushållningssällska- pets uppgifter ävensom vad vid förarbetena till gällande ordning anförts i organisationsfrågan, föranleder till det antagandet att det kan bli aktuellt att sammanföra de båda organen. Denna fråga är dock av så vittutseende natur och omspänner så många skilda problem, att utredningen icke ansett möjligt att inom ramen för sitt uppdrag närmare ingå på densamma. Genom att inordna lantbruksnämnden i länsstyrelsen skulle emellertid en framtida lösning av denna fråga kunna föregripas.

Även om nu antydda mera allmänna synpunkter äro de mest betydelse- fulla av de skäl, som kunna andragas mot en organisatorisk samordning, torde också vissa mera speciella omständigheter kunna åberopas i samma riktning. Det förhållandet, att nämnden vid rationaliseringens genomfö- rande i första hand har att söka uppnå de avsedda resultaten på frivillig- hetens väg, utesluter icke att tvångsåtgärder (förköpsrätt, expropriation) behöva tillgripas. Tvångsåtgärder förekomma också enligt lagen om upp- _

• Sida 192
•  Original

sikt å jordbruk. Med nu gällande ordning skall lantbruksnämnden taga initiativet till dylika åtgärder, men deras genomförande är beroende på särskild prövning av andra myndigheter (Kungl. Maj:t, länsstyrelse, allmän domstol). Genom denna sin rätt att taga initiativ till tvångsåtgärder kan lantbruksnämnden komma i ett visst motsatsförhållande till enskilda jord- ägare eller -brukare. Denna motsatsställning blir icke mindre framträdande därför att nämnden som sådan med sina jordbrukarerepresentanter står bakom åtgärden. Det kan i viss mån vara betänkligt att på detta område ge länsstyrelsen en ställning som åtminstone utåt kan framstå som icke enbart den objektivt prövande.

En organisatorisk samordning försvåras vidare i någon om än ingalunda avgörande mån av det förhållandet, att lantbruksnämndernas verksamhets- områden sammanfalla med hushållningssällskapens och icke med länen, vilket gör att Kalmar och Älvsborgs län vartdera ha två lantbruksnämnder. Dessa äro stationerade en i vardera av vederbörande residensstäder samt en i Västervik respektive Borås. Men även nämnderna i Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län äro förlagda utanför residensstäderna, nämligen i Uddevalla respektive Skara. Därtill kommer att lantbruksingenjörsdistrik- ten icke överallt äro desamma som lantbruksnämndernas områden.

Utredningens överväganden av de sålunda anförda skälen för och emot ett inordnande av lantbruksnämnden i länsstyrelsen ha lett fram till den uppfattningen att det ur utredningens synpunkter icke är anledning föreslå några förändringar i grunderna för det gällande organisationssystemet. Allenast i fråga om vissa organisatoriska detaljer anser utredningen en del åtgärder påkallade i syfte att stärka samordningen.

Då utredningen sålunda icke ansett sig kunna förorda att lantbruks- nämnden inordnas i länsstyrelsen, har utredningen bland annat grundat sitt ställningstagande på de särskilda omständigheter, som äro förknippade med lantbruksnämndens ställning och uppgifter som ett jordbrukets eget organ och som sammanhänga med att verksamheten avser planering för en av enskilda medborgare bedriven näring. En avsevärd vikt måste fästas vid att de speciella jordbrukssynpunkterna på organisationsfrågan bli till— godosedda.

Vidare har utredningen stannat inför betydelsen av samspelet mellan lantbruksnämnd och hushållningssällskap. Visserligen skulle väl icke i och för sig samarbetet mellan länsstyrelsen som rationaliseringsorgan och hus— hållningssällskapet behöva bli annorlunda än det nuvarande samarbetet lantbruksnämnd—hushållningssällskap. Men avvägningen mellan dessa båda organs uppgifter kan troligen icke anses slutgiltig. Det ligger dess- utom nära till hands att antaga, att frågan om rationaliseringsverksamhe- tens organisation i sinom tid kan behöva göras till föremål för en särskild översyn, framför allt med hänsyn till samordningsproblemen. En dylik översyn torde komma att framstå som naturlig, då verksamheten pågått

• Sida 193
•  Original

en viss tid och erfarenheter hunnit samlas. Vid en sådan översyn torde även frågan om hushållningssällskapens organisation och deras ställning i förhållande till lantbruksnämnderna anmäla sig i första ledet.

En bidragande orsak till utredningens ställningstagande har också varit att det på vissa punkter torde bli möjligt att stärka samordningen även utan den mera genomgripande organisationsförändring, som utredningen av ovan anförda skäl icke kan förorda på detta område.

Innan utredningen härefter går in på dessa särskilda samordningsåtgär- der, vill utredningen framhålla att ej heller det alternativ till en mera full- ständig organisatorisk samordning, som utredningen tidigare skisserat (sid. 48), synes böra ifrågakomma. Mot detsamma kunna åberopas i stort sett samma skäl, som ovan anförts i fråga om den fullständiga sam- ordningen.

I nyss angivna syfte att förbättra samordningen har utredningen ansett sig böra undersöka möjligheterna för en viss anknytning av planeringsupp- gifterna till länsstyrelsen. Som tidigare framhållits utgör särskilt regional— planeringen en integrerande del av den allmänna utvecklingsplaneringen i länet. Det föreligger därför vissa skäl att regionalplaneringen på något sätt anknytes till länsstyrelsen. Med anledning härav förtjänar den utvägen övervägas, att ansvaret för sagda planering lägges på länsstyrelsen. Ehuru individualplaneringen icke på samma sätt som regionalplaneringen torde kunna brytas loss från sambandet med de enskilda stödåtgärderna av olika slag, torde ej sällan enligt vad de hittillsvarande erfarenheterna utvisat i praktiken vara svårt att göra en klar skillnad mellan de båda typerna av planering. Då det är nödvändigt att tills vidare rationaliseringsverksamhe- ten bedrives även utan att regionalplaner uppgjorts och uppgörandet av dessa planer måhända kan komma att bli fördröjt, får man tills vidare ofta nöja sig med mindre omfattande individualplaner. Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas, om icke jämväl individualplaneringen borde inbegripas i här avsedda åtgärder.

Denna befogenhet synes kunna läggas på länsstyrelsen efter i huvudsak två olika linjer. Den ena skulle innebära att själva planeringsarbetet utföres i länsstyrelsens regi. Härför skulle erfordras att länsstyrelsen fick med- verka vid utseende av planeringskommittéer samt att länsstyrelsen hade viss förfoganderätt över den av nämnden anlitade planeringspersonalen. Den sistnämnda erfordras emellertid stundom också för annan projekte- rings- och granskningsverksamhet i nämnden och torde därför icke kunna utbrytas ur nämnden, eller ock utgöres den av personal tillhörande exem- pelvis lantmäteriväsendet. Det synes över huvud svårt att finna några rationella riktlinjer efter vilka arbetsfördelningen mellan länsstyrelse och nämnd beträffande befogenheterna på detta område skulle kunna ske. En allmän oklarhet om kompetensfördelningen med därav följande olägene heter torde uppkomma.

• Sida 194
•  Original

Det andra alternativet skulle vara att regionalplaner och eventuellt vissa individualplaner skulle underställas länsstyrelsen för godkännande. Regio- nal— och individualplanerna äro icke avsedda att göras till föremål för form— lig fastställelse, och de få icke i och för sig några rättsverkningar. Läns- styrelsens godkännande, förutan vilket en plan icke skulle få läggas till grund för särskilda rationaliseringsåtgärder, skulle då innebära, att läns- styrelsen med hänsyn till andra befintliga planer, pågående planläggnings- arbeten eller den tänkta allmänna utvecklingen icke hade något att erinra mot att planen lades till grund för konkreta rationaliseringsåtgärder.

Även detta "alternativ synes innebära vissa olägenheter, i det man genom att inkoppla länsstyrelsen som en ytterligare instans skulle skapa en viss omgång. Alternativet synes även ur praktiska synpunkter betänkligt. Pla- nerna äro till sin natur egentligen icke annat än arbetshypoteser. Huruvida en enskild rationaliseringsåtgärd till fullo överensstämmer med en plan torde stundom vara svårt att exakt avgöra. Rationaliseringsverksamheten är icke och kan ej heller vara på samma sätt strikt bunden till planer som byggnadsverksamheten i samhällen.

Av sålunda angivna skäl finner utredningen sig icke kunna förorda en ankytning av planeringsuppgifterna till länsstyrelsen efter något av de ovan angivna alternativen. Utredningen har därför ansett sig böra stanna för att länsstyrelsens ställning i själva samrådet stärkes. Att samråd kommer till stånd är för närvarande beroende av att lantbruksnämnden, länsstyrelsen eller annat länsorgan påkallar samråd sedan sådant visat sig önskvärt på grund av någon hos respektive organ anhängig fråga. Det organ, som"—begär samrådet, är således hänvisat till det hos organet självt befintliga materialet och där kända omständigheter för bedömningen av om samråd skall vara erforderligt eller ej. En annan brist —— ehuru kanske av mindre praktisk betydelse — är att fastän en mer eller mindre uttrycklig skyldighet att söka samråd föreligger, så gäller icke motsvarande obetingade skyldighet att på begäran deltaga i samråd.

Med hänsyn till de här anförda synpunkterna finner utredningen ange- läget, dels att de personliga kontakterna mellan de olika organen förstärkas, så att kontinuiteten i samordningen skall bättre främjas, och dels att den ömsesidiga skyldigheten att ingå i samråd tydligare fastslås.

I förstnämnda avseende vill utredningen förorda att landshövdingen skall vara självskriven ledamot och ordförande i lantbruksnämnden. Som per— sonlig suppleant för honom som ledamot bör landssekreteraren fungera. Länsstyrelsen torde emellertid böra bemyndigas att utse någon befatt- ningshavare att, då så är erforderligt, inträda för landssekreteraren. Vice ordförande torde nämnden liksom nu själv böra utse. Landssekreteraren eller annan länsstyrelsens befattningshavare som nyss nämnts bör ha rätt att vara närvarande vid nämndens sammanträden även då landshövdingen tjänstgör som ordförande. Vidare bör landssekreteraren eller annan av läns-

• Sida 195
•  Original

styrelsen förordnad befattningshavare ha rätt att närvara vid samman- träde med delegation för yttre rationalisering. Å andra sidan bör lant- bruksdirektören eller annan befattningshavare hos nämnden, som nämnden för visst tillfälle eller viss fråga utser, ha rätt och skyldighet att närvara vid handläggningen i länsstyrelsen av ärende, som kan beröra lantbruks- nämndens verksamhet. Befattningshavare, som enligt vad som nu sagts är närvarande vid sammanträde i lantbruksnämnden respektive vid handlägg- ning i länsstyrelsen, skall ha rätt och plikt att vid avvikande mening anmäla reservation.

För att bättre säkerställa samrådet synes böra fastslås, att de olika orga- nen på begäran skola vara skyldiga att deltaga i erforderliga överlägg- ningar. Som förut framhållits torde de viktigaste samordningsfrågorna på förevarande område vara knutna till planläggningsverksamheten. Det all- männa torde ha ett betydande intresse av att länsstyrelsen som den cent- rala planmyndigheten i länet får ett visst inflytande även på jordbrukspla- neringen. Därest som ovan antytts länsstyrelsen skulle bli det lokalise- ringspolitiska länsorganet, torde det i vart fall vara uteslutet att jordbruks- planeringen skulle kunna bedrivas helt vid sidan av länsstyrelsen. Utred— ningen finner därför angeläget att det särskilt fastslås att upprättandet av regionalplaner och sådana individualplaner, som ha karaktär av fastighets- bildningsplaner, skall ske i samråd med länsstyrelsen.

Vid dylika samråd bör det ankomma på länsstyrelsen att pröva huruvida ifrågasatta planer låta sig sammanfogas med befintliga planer eller pågå- ende planeringsarbeten på de under länsstyrelsen sorterande planerings— områdena (bebyggelse, vägar, vatten och avlopp, sysselsättning av arbets— kraft). Länsstyrelsen bör också uppmärksamma att jordbruksplanerna sammanstämma med den enligt länsstyrelsens mening mest önskvärda in- riktningen av utvecklingen, varvid särskilt lokaliseringspolitiska synpunk- ter komma i betraktande. Däremot bör länsstyrelsen icke ingå på särskild prövning av de jordbrukstekniska och jordbruksekonomiska faktorerna.

Slutligen vill utredningen upptaga centrala lantbrukskommitténs tanke att särskilt lantbruksnämndens men eventuellt även andra fristående läns— organs behov av juridisk sakkunskap bör tillgodoses genom länsstyrelsens försorg på så sätt att länsstyrelsens befattningshavare enligt länsstyrelsens närmare bestämmande skola biträda dessa organ. Den personalorganisation, som utredningen föreslår, är avvägd med hänsyn bl. a. till att dylika upp- gifter skola ankomma på länsstyrelsens befattningshavare. Lantbruks— nämnd torde dock även fortsättningsvis böra ha möjlighet att som rätte- gångsombud anlita lämplig advokat. Det oaktat torde en icke oväsentlig besparing uppkomma.

• Sida 196
•  Original

KAPITEL 8

Den bostadspolitiska verksamheten

I. INLEDNING

Sedan riksdagen år 1933 (skrivelse 356/1933) såsom en av åtgärderna för motverkande av den då rådande arbetslösheten anvisat anslag till främjande av bostadsbyggande, inrättades samma år statens byggnads- lånebyrå för administrerande av den statliga verksamheten för nämnda ändamål.

Redan tidigare hade dock frågor rörande bland annat statliga lån och bidrag för bostadsförsörjningen på landsbygden utbrutits från hushåll- ningssällskapen och anförtrotts den statliga egnahemsorganisationen med egnahemsstyrelsen som centralt organ och egnahemsnämnderna som regionala organ.

I och med den offentliga finansieringen av större delen av bostadsbyg- gandet under det senaste kriget och i synnerhet fr. o. m. är 1942 samt den samtidigt starka tillväxten av egnahemsbyggandet för barnrika familjer och byggandet av pensionärshem utvecklades statens byggnadslånebyrå starkt och kom att omhänderha den dominerande delen av den offentliga låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål.

Från och med den 1 juli 1948 uppgick statens byggnadslånebyrå i den då nybildade hostadsstyrelsen, som också övertog vissa av egnahemsstyrel- sens uppgifter. Samtidigt tillkommo länsbostadsnämnderna som regionala organ. Egnahemsorganisationen upphörde och dess övriga uppgifter över- gick på den samtidigt omorganiserade lantbruksstyrelsen och på de nya lantbruksnämnderna.

II. DEN BOSTADSPOLITISKA VERKSAMHETEN

A. Verksamhetens mål

I första delen av sitt slutbetänkande (SOU 1945: 63) uppdrog bostads- sociala utredningen bl. a. vissa allmänna riktlinjer i fråga om den bostads- politiska målsättningen, vilka enligt utredningens mening borde ligga till grund för den framtida bostadspolitiken. Utredningens ifrågavarande för— slag redovisades i proposition nr 279 till 1946 års riksdag och- utvecklades närmare i proposition nr 235 till 1947 års riksdag. Av dessa båda propo— sitioner framgick, att föredragande departementschefen i allt väsentligt anslöt sig till den av bostadssociala utredningen förordade målsättningen för bostadspolitiken under den närmaste framtiden. Riksdagen uttalade

• Sida 197
•  Original

sig också i anledning av propositionen 279/1946 för en bostadspolitik, grundad på denna målsättning.

I nämnda betänkande och propositioner behandlades även metoderna för programmets genomförande. I betänkandet framhölls, att de åtgärder, som erfordras för att uppnå en avsevärd förbättring av bostadsförhållan- dena, syfta till att säkerställa dels att hyrorna hållas på en sådan nivå att hushållen anse sig ha ekonomiska möjligheter att efterfråga de nyprodu- cerade, rymliga och fullgott utrustade bostadslägenheterna, dels att produk- tionsinitiativ tagas i tillräcklig omfattning, dels att uppförandet av bostads- husen liksom förvaltandet av dessa blir ändamålsenligt (se bl. a. prop. 235/1947 sid. 11).

För tillgodoseende av förstnämnda syfte har riksdagen fattat beslut rörande nya former för den statliga låne- och bidragsverksamheten. Dessa låne- och bidragsformer innebära, att den ekonomiska bördan av subven- tioner och risktagande i huvudsak bäres av staten medan den för kom- munernas del är begränsad till det minimum, som är nödvändigt för att säkra en god förvaltning av husen, samt till frivillig komplettering av det statliga stödet.

B. Bostadspolitikens medel

Den statliga verksamheten för främjande av bostadspolitikens syften sker i huvudsak dels i form av låne- och bidragsverksamhet och dels genom att de statliga organen biträda kommunerna med råd och anvisningar. För att underlätta en rationell bostadspolitik har också 1949 års höstriksdag antagit ett förslag (SOU 1948: 4; prop. 184/1949) om vissa ändringar av expropriationslagen, varigenom möjligheterna för kommunerna-att'för be- byggelseändamål expropriera mark utvidgats.

De låne- och bidragsformer, som enligt nu gällande bestämmelser stå till förfogande för de bostadspolitiska organen för fullföljande av deras upp- gifter, äro främst tertiärlån och tilläggslän, statsbidrag till anordnande av pensionärshem, egnahemslån och förbättringslån, lantarbetarbostadslån.och lantarbetarbostadsbidrag, bidrag för fiskarbostäder inom vissa områden, familjebostadsbidrag och bränslebidrag ävensom den särskilda bostads- rabatten.

1. Enligt kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 587) om tertiärlån och till-' läggslån för flelfamiljshus kan tertiärlån utgå för ny- eller ombyggnads— företag, avseende flerfamiljshus, samt tilläggslån för nybyggnadsföretag, avseende sådant hus. Lån beviljas av hostadsstyrelsen. Tertiärlån skall förräntas och amorteras. Tertiärlån begränsas på visst sätt i förhållande till fastighetens avkastningsvärde. Högst ligger lånegrän- sen för kommunala och s.k. allmännyttiga bostadsföretag och därnäst komma kooperativa bostadsföretag. För övriga bostadsföretag gälla lägre gränser. '

• Sida 198
•  Original

Låntagaren garanteras under viss tid en högsta ränta på primärlån och sekundärlån. Hyrorna skola med ledning av självkostnadsprincipen fast- ställas av den myndighet, som beviljar tertiärlånet.

Tilläggslånen ha subventionskaraktär. De äro ränte- och amorterings- fria och beräknas i regel skola avskrivas efter 10 år. Tilläggslångivningen har till syfte att motverka en av byggnadskostnadsstegringen föranledd höjning av hyresnivån för nyuppförda bostäder. Denna låneform är avsedd att avvecklas så snart den med hänsyn till nämnda syfte icke är behövlig. Tilläggslän utgår allenast på vissa orter, där hyresläget är lågt och inkomst- läget sådant att nyproduktionen av bostäder kan befaras bli hämmad om subventionen ej lämnas. Det förutsättes att kommun på visst sätt skall bidraga till subventionen.

2. Enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 462) om statsbidrag till anord- nande au pensionärshem utgå dylika statsbidrag till kommun, kommunal- förbund eller allmännyttigt bostadsföretag för anordnande av billiga hyres- bostäder åt mindre bemedlade åldringar och invalider. Hyrorna i pensio- närshemmen äro maximerade. Bidrag beviljas av Kungl. Maj:t.

3. Egnahemslån och förbättringslån utgå enligt kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 546) om egnahemslån och förbättringslån för nybyggnad eller därmed i fråga om resultatet likvärdig, mera genomgripande ombyggnad av enfamiljshus, som skall bebos av låntagaren, eller av tväfamiljshus, vars ena lägenhet skall bebos av låntagaren, respektive för förbättring av sådant en- eller tvåfamiljshus. Lån beviljas av hostadsstyrelsen och länsbostads- nämnderna enligt särskild av Kungl. Maj:t fastställd fördelning dem emellan.

Egnahemslån må beviljas endast om bostadshus, som uppföres eller om- bygges med hjälp av länet, kan beräknas få stadigvarande användning för bostadsändamål. Särskilda villkor äro vidare uppställda med avseende på bostadens storlek och utrustning. Undantag härifrån kan dock beviljas. Vissa bestämmelser om skyldighet för låntagaren att ställa säkerhet, att inom viss tid utföra byggnadsföretaget, att därvid iakttaga meddelade före- skrifter och att underkasta sig teknisk och ekonomisk kontroll över bygg— nadsföretaget äro också givna. Ytterligare finnas föreskrifter om hur åter- betalningsskyldigheten skall bestämmas m. m. Egnahemslån kan i sin hel— het vara amorteringslån men består i regel av en räntefri, stående del samt en amorteringsdel. Den förstnämnda delen kan efter viss tid förvandlas till amorteringsdel eller ock avskrivas. Förbättringslån må beviljas beträffande bostadsbyggnadsföretag, som avser anordnande av ledningar för vatten och avlopp samt elektriska installationer ävensom anordnande av enklare centralvärmeanläggning så ock förbättring av vattentäkt. Dylikt län kan också beviljas, där fråga är om. hus, som visserligen kan förväntas bli bebott under ansenlig tid men som av ekonomiska skäl icke bör under- kastas en grundlig ombyggnad, jämväl för annan mindre genomgripande

• Sida 199
•  Original

förbättring av bostaden och dess utrustning. Även beträffande dessa lån äro givna bestämmelser om låntagarens skyldigheter av motsvarande innehåll som vid egnahemslån. Förbättringslån kan i sin helhet utgöra räntefritt, stående län eller bestå av en räntebärande amorteringsdel jämte en ränte- fri, stående del eller ock i sin helhet utgöra amorteringslån.

4. Lantarbetarbostadslån och Iantarbetarbostadsbidrag kunna enligt kun- görelsen den 22 juni 1939 (nr 465) om lantarbetarbostadslån och lantarbe- tarbostadsbidrag utgå för uppförande av nya bostäder för lantarbetare samt för ombyggnad av eller annat mera omfattande förbättringsarbete å dylika bostäder. Dylika lån och bidrag utgå till ägare eller brukare av jordbruksfastighet och må beviljas allenast under förutsättning att de bostadsutrymmen, som skola iordningställas, såvitt kan bedömas äro behövliga för framtiden. Lån må utgå endast för iordningställande av lägenhet om minst två rum och kök vilken inrättas så, att den ur hygienisk synpunkt och med hänsyn till möjligheterna att underlätta det husliga arbetets bedrivande utgör en god och ändamålsenlig bostad. Där så kan ordnas inom rimlig kostnad, skall lägenheten förses med vatten- och avloppsledningar samt anordningar för centraluppvärmning. Ansökan om lån prövas av hostadsstyrelsen, som skall fastställa plan och ritningar för företaget ävensom meddela bestäm- melser angående den tid, inom vilken arbetet skall vara fullbordat, samt rörande lånevillkoren. Bidrag må beviljas endast för lägenhet av ovan av- sedd beskaffenhet, som förses med vatten- och avloppsledningar samt an- ordningar för centraluppvärmning eller med enbart vatten— och avlopps- ledningar eller som innehåller minst tre rum och kök. Bidrag som ej avser enbart vatten- och avloppsledningar må utgå allenast i samband med lån. Sedan byggnadsföretag, för vilket län eller bidrag beviljats, blivit av- slutat, skall länsbostadsnämnden efter anmälan av sökanden undersöka om företaget utförts i enlighet med föreskrivna villkor.

5. Statsbidrag för iordningställande inom de norrländska kustlänen samt Uppland av fiskares bostäder, sjöbodar och båthus utgår i vissa fall enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 472) angående statsbidrag för fiskar— bostäder inom vissa områden. För iordningställande inom de norrländska kustlänen samt Uppland av fiskares bostäder, sjöbodar och båthus må, där sådant förbättringslån, som ej i sin helhet utgör amorteringslån, icke kan utgå enligt gällande bestäm- melser angående egnahemslån och förbättringslån, utgå bidrag enligt denna kungörelse. Bidrag beviljas av länsbostadsnämnden, som därvid skall taga hänsyn till varje byggnadsföretags angelägenhetsgrad ur hälso- och utrym- messynpunkt och i erforderlig mån bör samråda med provinsialläkaren i orten eller annan sakkunnig på bostadshygienens område. Bidrag må läm- nas för reparation av och annat förbättringsarbete å byggnader, däri inbe-

• Sida 200
•  Original

gripet anordnande av ledningar för vatten och avlopp samt av elektriska installationer, så ock för uppförande av nya byggnader i stället för förut befintliga samt för förbättring av vattentäkt. Då bidrag av länsbostads- nämnd beviljas, skall tillika plan för byggnadsföretaget fastställas samt föreskrift meddelas, bland annat, rörande den tid inom vilken arbetet skall vara fullbordat samt angående tid och ordning för bidragets utbetalande.

6. Familjebostadsbidrag jämte bränslebidrag kunna enligt kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 547) om familjebostadsbidrag och bränslebidrag be- viljas för att sänka de årliga bostadskostnaderna för familjer med flera barn samt befordra en förbättring av bostadsstandarden. Familjebostadsbidrag utgår regelmässigt endast för familj med minst två minderåriga barn, vilka helt eller delvis försörjas inom familjen. Bidrag må beviljas endast under förutsättning att familjeförsörjarens eller, i före- kommande fall, mannens och hustruns sammanlagda till statsskatt beskatt- ningsbara inkomst icke överstiger för familj med två barn 4 000 kronor och för familj med flera barn nämnda belopp ökat med 1 000 kronor för varje barn utöver två. Som villkor för bidraget gäller vidare att familjen bebor lägenhet av viss beskaffenhet. För familj som åtnjuter familjebostadsbidrag utgår också bränslebidrag.

7. Särskild bostadsrabatt (det 5. k. trekronorsbidraget) utgår i vissa fall enligt särskilda föreskrifter med syfte att stödja hushåll med begränsade inkomster och lägenhet i av kommun eller allmännyttigt företag förvaltade hus, som uppförts efter den 1 juli 1946. Denna bidragsgivning år tills vidare avsedd att bedrivas som försöksverksamhet (prop. 231/1948 sid. 122, stats- utsk. utl. 212/1948, riksd. skriv. 411/1948, prop. 153/1949 sid. 32, 37, stats- utsk. utl. 171/1949, riksd. skriv. 341/1949, prop. 144/1950, statsutsk. utl. 135/1950 0. memorial 187/1950, riksd. skriv. 342/1950). Genom beslut vid årets riksdag (se bl. a. prop. 144/1950) har en ny form av bostads— rabatt införts, i det att statsbidrag skall kunna utgå för beredande av bostäder åt åldringar i vissa hyreshus. Även denna statsbidragsgivning avses tills vidare skola bedrivas försöksvis. Härtill komma vissa mera speciella understödsformer på det bostads- politiska området såsom lån för anläggande, inköp, utvidgning eller moder— nisering av tvätterier enligt kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 566) angående statslån till kollektiva tvätterier. Kommunernas medverkan. Enligt bostadssociala utredningen borde de insatser från det allmännas sida, som erfordras för att produktionsinitiativ skola tagas i tillräcklig omfattning samt för att uppförandet och förvaltan- det av bostadshusen skall bli ändamålsenligt, i huvudsak ankomma på kom- munerna, vilka alltså skulle handha de organisatoriska, planläggande och initiativtagande uppgifterna. Denna uppfattning ligger till grund för för- slaget i proposition nr 259/1947 till lagstiftning rörande kommunernas bo—

• Sida 201
•  Original

stadspolitiska uppgifter (jfr riksdagens skrivelse nr 480/1947). Den i ämnet utfärdade lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande innebär i huvudsak följande.

1. Kommun äger ställa medel till förfogande att användas till åtgärder i syfte att nedbringa inom kommunen bosatta personers kostnader för an- skaffande eller innehav av en fullvärdig bostad.

2. Kommun är skyldig att förmedla lån och bidrag, som utgå av stats- medel i syfte att främja bostadsförsörjningen, samt även i övrigt bi- träda vid handhavandet av den statliga låne- och bidragsverksamheten för bostadsförsörjningsändamål i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer. Från denna skyldighet kan Kungl. Maj:t helt eller delvis befria mindre kommun. Någon sådan befrielse har ej medgivits.

3. Kommun med mera än 10000 invånare samt kommun, beträffande vilken Kungl. Maj:t med hänsyn till bebyggelsens snabba utveckling eller andra särskilda omständigheter så föreskrivit, skall till ledning för kom- munens framtida åtgärder med avseende å bostadsproduktionen uppgöra bostadsförsörjningsplan efter samråd med vederbörande statliga myndighet. Planen skall i huvudsak ligga till grund för bostadsproduktionen inom kommunen. Ny plan skall upprättas, om mera väsentliga avvikelser er- fordras. I fråga om det under 1. givna bemyndigandet må erinras om att genom beslut vid 1950 års riksdag (riksd. skriv. 342/1950) fastställts att kommu- nerna fr. o. m. den 1 januari 1951 skola bestrida en tredjedel av kostna- derna för trekronorsbidraget. Beträffande kommunernas under 2. nämnda skyldighet att biträda vid den statliga lån- och bidragsgivningen anfördes i propositionen nr 259, att den närmare omfattningen därav torde böra fastställas av Kungl. Maj :t sedan ståndpunkt tagits till organisationsfrågorna. I andra lagutskottets över propositionen avgivna utlåtande, nr 53, som av riksdagen godkändes, framhölls i denna fråga, att kommunerna icke borde belastas med alltför kostnadskrävande och betungande uppgifter, vilket dock icke borde utesluta, att avgörandet av ett stort antal detaljspörsmål skulle kunna avlastas från den centrala myndigheten å kommunerna. Den enligt de förut nämnda låne- och bidragsförfattningarna samt kun- görelsen den 30 december 1947 (nr 1011) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av nyssnämnda lagen den 10 juli 1947( nr 523) på kommun ankommande låne- och bidragsförmedlingen och därmed sammanhängande verksamhet skall utövas av ett särskilt kommunalt organ (förmedlings— organ). Förmedlingsorgan är i regel i stad drätselkammaren och på landet kommunalnämnden, där ej kommunen beslutat att verksamheten skall handhas av annat lämpligt kommunalt organ. I vissa fall kan särskilt för- medlingsorgan finnas för köping eller »municipalsamhälle, som tillhör kommun.

• Sida 202
•  Original

III. BOSTADSPOLITIKENS ORGANISATION

A. 1947 års principbeslut

I förutnämnda proposition nr 235/1947 (sid. 22—29) anfördes vissa principiella synpunkter på frågan om den allmänna bostadspolitikens orga- nisation. Dessa torde kunna sammanfattas på följande sätt. Samtliga arbets- uppgifter i fråga om bostadsförsörjningen som ankomme på egnahems- organisationen —— alltså även i vad de avsåge bostäder på jordbruksfastighet — borde överflyttas till den bostadspolitiska organisationen. Byggnads- lånebyrån borde omorganiseras och ges formen av ett permanent statligt verk. Handhavandet av de bostadspolitiska arbetsuppgifterna borde i största möjliga utsträckning decentraliseras. Statliga länsorgan borde sålunda in- rättas med uppgift att stå kommunerna till tjänst med råd och anvisningar i skilda avseenden, att handha vissa kontrollerande uppgifter samt att i viss omfattning besluta i låne- och bidragsårenden. Det förelåge ett uppen- bart behov av bostadspolitiska organ i kommuninstansen, vilka borde ingå i den kommunala administrationen. Det kommunala ansvaret för bostads— försörjningen borde åligga ett enda organ.

Efter utskottsbehandling (statsutsk. utl. nr 244, memorial nr 254» god- kände riksdagen (skrivelse nr 493) dessa riktlinjer för de bostadspolitiska organens uppbyggnad; frågan om vilket organ, lantbruksnämnd eller läns- bostadsnämnd, som skulle omhänderha verksamheten beträffande jord- brukets bostäder, borde dock ytterligare övervägas i samband med detal- jerade förslag till såväl den bostadspolitiska som den jordbrukspolitiska organisationen.

I propositionen nr 75 till 1947 års riksdag angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken m. m. föreslogs att egnahemsstyrelsen skulle sammanslås med lantbruksstyrelsen samt att den lokala egnahemsorganisa- tionen skulle slopas och nyinrättade lantbruksnämnder övertaga egnahems- nämndernas arbetsuppgifter. Vad nu sagts skulle dock icke avse den av egnahemsorganisationen bedrivna bostadsförbättringsverksamheten, som förutsattes bli övertagen av de bostadspolitiska organen. Förslaget godtogs av riksdagen.

B. 1948 års beslut

I proposition nr 218 till 1948 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till den allmänna bostadspolitikens organisation m. m. I propositionen, som grundade sig på ett av särskilda sakkunniga den 22 januari 1948 överläm- nat betänkande om den allmänna bostadspolitikens organisation (stencile— rat), förordades vissa riktlinjer för fördelningen av de bostadspolitiska arbetsuppgifterna under de närmaste åren mellan centralt organ (bostads-

• Sida 203
•  Original

styrelsen), länsorgan (länsbostadsnämnder) och kommunala organ (för- medlingsorgan) .

Beträffande ärendena angående jordbrukets bostäder föreslogs, att granskning ur tekniska, ekonomiska och bostadssociala synpunkter liksom förvaltningen av beviljade lån och bidrag skulle åvila de bostadspolitiska organen medan beslut i dylika ärenden skulle fattas av de jordbrukspoli— tiska organen.

I det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet uttalade före— dragande departementschefen beträffande fördelningen av de bostadspoli- tiska arbetsuppgifterna mellan statliga och kommunala organ, att enligt hans mening åtskilliga skäl talade för att de bostadspolitiska uppgifterna så långt möjligt anförtroddes de kommunala organen. Vad den tekniska granskningen anginge, vore det önskvärt att centralorganets befattning där- med successivt begränsades och i ett tidigt skede av planeringen ersattes av råd, upplysningar och anvisningar till lånesökanden.

I fråga om fördelningen av uppgifterna mellan det centrala organet och länsorganen uppdrog departementschefen vissa riktlinjer, som inneburo överflyttning till länsorganen av vissa förut på det centrala organet an- kommande uppgifter. Den i propositionen förordade fördelningen förkla- rades emellertid icke innebära att frågan om en framtida mera genomgri— pande decentralisering skötes åt sidan. Härom anförde departementschefen följande.

Sedan erfarenhet vunnits rörande länsorganens handläggning av ärenden an— gående lån och bidrag till nybyggnad av enfamiljshus syntes böra upptagas till övervägande, huruvida icke hela långivningen beträffande enfamiljshus — d. v. s. även ärenden beträffande enfamiljshus i städer med minst 10000 invånare —— skulle kunna överföras till dessa organ samt huruvida icke förutsättningar då fun- nes för överförande till länsorganen av viss del av låneverksamheten i avseende å flerfamiljshus. _ _ — Vad anginge frågan om en framtida decentralisering av handläggningen av låneverksamheten beträffande flerfamiljshus syntes kunna förutsättas, att ärenden avseende större bostadsbyggnadsprojekt icke med fördel kunde handläggas av länsorganen. Enligt vad departementschefen under hand erfarit av byggnadslånebyrån avsåge omkring hälften av flerfamiljshusärendena hus med högst 10 lägenheter. Med hänsyn till att vissa fördelar syntes vara för- bundna med en decentralisering av sistnämnda ärenden, borde sedermera över- vägas huvuvida icke förutsättningar förelåge att överföra handläggningen av dessa till länsorganen.

Beträffande jordbrukets bostäder anförde departementschefen att det syntes uppenbart, att ärenden rörande lån och bidrag till bostäder å jord- bruksfastighet borde prövas såväl ur bostadspolitisk som ur jordbrukspoli- tisk synpunkt. En tillfredsställande handläggning av dessa ärenden torde fördenskull förutsätta, att de bostadspolitiska och jordbrukspolitiska orga- nen fortlöpande samarbetade. Departementschefen fann för sin del övervä- gande skäl tala för att beslut i sagda ärenden fattades av de jordbrukspoli- tiska organen. Enligt departementschefens uppfattning borde nämligen i

• Sida 204
•  Original

fråga om jordbrukets bostäder arten och omfattningen av planerade bo— stadsförbättringar i sista hand bedömas ur jordbrukspolitiska synpunkter. De borde vidare i görligaste mån samordnas med åtgärder för rationalise- ring av vederbörande jordbruk.

I statsutskottets av riksdagen (skrivelse 336/1948) godkända utlåtande nr 159 hemställde utskottet bl. a. att riksdagen måtte godkänna dels Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av en bostadsstyrelse och därunder lydande länsbostadsnämnder, dels föreslagna former för kommunernas medverkan i bostadspolitiken ävensom den föreslagna fördelningen av arbetsuppgifter på statliga och kommunala organ samt mellan det centrala organet och länsorgan. Beträffande jordbrukets bostäder föreslog utskottet däremot att frågor om lån och bidrag skulle avgöras av länsbostadsnämnd efter sain- råd med lantbruksnämnd. I sistnämnda fråga anförde utskottet bland annat följande.

Utskottet anslöte sig till departementschefens uppfattning, att ärenden rörande lån och bidrag till bostäder å jordbruksfastighet borde komma under bedömande ur såväl bostadspolitisk som jordbrukspolitisk synpunkt. En tillfredsställande handläggning av dessa ärenden förutsatte därför såsom departementschefen ut- talat samarbete mellan de bostadspolitiska och jordbrukspolitiska organen. Detta samarbete borde i första hand avse frågan om lämpligheten ur jordbrukspolitiska synpunkter av att planerade bostadsförbättringar komme till stånd samt frågan, huruvida omfattningen av bostadsförbättringen svarade mot jordbruksfastighetens framtida avkastning. Behov av samordning av de bostadspolitiska och jordbruks- politiska stödåtgärderna förelåge vidare i de fall, då till en och samma fastighet lämnades såväl ett lån till förbättring av jordbruket som ett lån till förbättring av bostaden. Fördelar skulle vinnas, om i dylika fall förvaltningen av lånen åvilade ett enda organ. Med hänsyn till att lån till förbättring av jordbruket i fortsättningen skulle utlämnas av enskilda kreditinstitut, varvid det statliga stödet finge formen av kreditgaranti, medan det förutsattes att statliga lån i varje fall tills vidare skulle lämnas till bostadsförbättringar, borde slutlig ställning icke tagas till formerna för samarbete mellan de bostadspolitiska oclrjordbrukspoli- tiska organen.

Utskottet, som ansåge att samarbete borde ske i så smidiga former som möjligt, förordade den ordningen att beslut om lån och bidrag till bostäder på jordbruks- fastighet liksom lånens förvaltning skulle ankomma på länsbostadsnämnd, varvid utskottet dock förutsatte, att lantbruksnämndens mening skulle vara avgörande i vad det gällde ändamålsenligheten ur jordbrukspolitiska synpunkter av de bo- stadsförbättringar som ifrågasattes och tidpunkten för deras genomförande.

Jämlikt 1948 års beslut äro från och med den 1 juli 1948 inrättade bo- stadsstyrelsen som centralt organ för bostadspolitiken samt därunder ly— dande länsbostadsnämnder som länsorgan. I kommunerna skola enligt vad ovan sagts finnas kommunala förmedlingsorgan.

I instruktionen den 27 maj 1949 (nr 339) för hostadsstyrelsen och läns— bostadsnämnderna ha närmare bestämmelser givits i fråga om dessa myn— digheters ämbetsbefattning och organisation.

Bostadsstyrelsen skall under Kungl. Maj:t utöva den centrala ledningen

• Sida 205
•  Original

av statens verksamhet till främjande av bostadsförsörjningen. Styrelsen är chefsmyndighet för länsbostadsnämnderna. Utöver uppgiften att enligt gäl- lande bestämmelser handha den statliga låne- och bidragsverksamheten till främjande av bostadsförsörjningen åligger det styrelsen, bland annat, att söka klarlägga förutsättningarna för en fortgående allmän förbättring av bostadsförsörjningen, att föra statistik, avsedd att belysa utvecklingen på bostads- och byggnadsmarknaderna, verkställa undersökningar beträffande denna utveckling och utföra beräkningar rörande det framtida bostadsbe- hovet, att medverka vid uppgörande av sådana bostadsförsörjningsplaner, som det enligt lag åligger vissa kommuner att upprätta, samt att i mån av behov biträda övriga kommuner med särskilda undersökningar 0111 bostads- försörjningsläget och förutsättningarna för en förbättring därav.

Bostadsstyrelsen, som är organiserad på fyra byråer och en fristående social sektion, utgöres av en generaldirektör och chef, en av byråcheferna eller chefen för den sociala sektionen som generaldirektörens ställföreträ— dare samt fem av Kungl. Maj:t för en tid av högst tre år förordnade sär- skilda ledamöter. Styrelsen äger bl. a. beordra befattningshavare vid läns- bostadsnämnd att tjänstgöra hos styrelsen.

Länsbostadsnämnd skall finnas en i varje län. Länsbostadsnämnderna äro förlagda till vederbörande residensstäder utom i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län, där nämnden är förlagd till respektive Udde- valla, Borås och Skara.

Beträffande länsbostadsnämndernas förläggning anfördes i propositionen 218/1948 att länsbostadsnämnderna måste förutsättas ha viss kontakt med länsstyrelserna såsom länens högsta bälsovårds- och byggnadsmyndighet, med länsarkitektkontoren, överlantmätarna, distriktsingenjörerna för vat— tenförsörjning och avlopp, förste provinsialläkarna ävensom med länsar- betsnämnderna och lantbruksnämnderna. Med hänsyn härtill syntes lämp- ligt att länsbostadsnämnden i allmänhet förlades till vederbörande resi- densstad.

I statsutskottets förenämnda utlåtande 159/1948 gjordes i denna fråga följande uttalande.

Utskottet, som förklarade sig dela departementschefens uppfattning, att det vore lämpligt att länsbostadsnämnd i allmänhet förlades till residensstaden, ville framhålla, att behov komme att föreligga av fortlöpande kontakt mellan läns— bostadsnämnderna och lantbruksnämnderna. Det förtjänade därför övervägas, huruvida icke avvikelse från regeln borde göras i fråga om Göteborgs och Bohus län samt Skaraborgs län, där lantbruksnämnd vore avsedd att inrättas i Udde- valla respektive Skara. Utskottet fann vidare starka skäl i och för sig tala för att två länsbostadsnämnder inrättades såväl i Älvsborgs län som i Kalmar län med förläggning i samma städer som lantbruksnämnderna. Med hänsyn till angelägen— heten av att organisationen så långt möjligt begränsades syntes dock med en så- dan utbyggnad böra anstå till dess viss erfarenhet vunnits rörande de nya läns- organen.

• Sida 206
•  Original

Länsbostadsnämnd skall i länet handha den statliga låne— och bidrags- verksamheten till främjande av bostadsförsörjningen, i den mån detta ej ankommer på hostadsstyrelsen eller annan statlig myndighet. Härvid ålig- ger det länsbostadsnämnd, bland annat, att verka för en planmässig förbätt- ring av bostadsförsörjningen i länet och för detta ändamål under samråd med hostadsstyrelsen verkställa erforderliga undersökningar rörande bo- stadsförhållandena och det framtida bostadsbehovet samt att såväl vid som utom domstol företräda Kungl. Maj:t och kronan dels gentemot den, som är skyldig att erlägga betalning till nämnden, dels för den egendom, som nämnden förvaltar, dels ock i övrigt i allt som angår nämndens verk- samhet, under förutsättning att hostadsstyrelsen ej förbehållit sig rätten därtill.

Länsbostadsnämnd består av fem ledamöter. Fyra av dem utses av Kungl. Maj :t för en tid av tre år. Kungl. Maj:t förordnar en av dessa ledamöter att vara ordförande i nämnden samt utser suppleanter för de övriga tre leda— möterna. Såsom självskriven ledamot i nämnden ingår länsbostadsdirek- tören. Nämnden utser inom sig vice ordförande. Landshövdingen i länet eller, vid förfall för honom, landssekreteraren eller landskamreraren äger rätt att närvara vid nämndens sammanträden.

Ordförande, ledamöter och ersättare i nämnderna ha den 21 juli 1948 av Kungl. Maj:t förordnats för tiden till och med den 30 juni 1951. Därvid har i nämnderna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus, Värmlands, Örebro och Västmanlands län landshövdingen samt i nämnderna i Kalmar, Hallands och Gävleborgs län landssekreteraren förordnats till ordförande.

Länsbostadsnämndernas personal den 15 augusti 1949 framgår av vid- stående förteckning. I anslutning till den däri angivna lönegradsplaceringen må framhållas att i årets statsverksproposition (bil. 7 sid. 101) föreslagits att direktörstjänsterna vid länsbostadsnämnderna skola extra—ordinarie- sättas fr. o. m. den 1 juli 1950. Frågan, huruvida samtliga dessa extra ordinarie tjänster borde tillsättas redan då, syntes emellertid enligt depar— tementschefens mening av vissa skäl böra bli föremål för ytterligare över- väganden. Samtidigt avses ingenjörs- och biträdespersonalen skola erhålla viss förstärkning. Propositionen har i dessa delar bifallits av riksdagen.

Länsbostadsdirektören är i främsta rummet ansvarig för fullgörandet av de arbetsuppgifter, som åligga nämndens personal. Han har därvid, bland annat, att tillse, att föreliggande ärenden utan onödig tidsutdräkt företagas till behandling och nämndens beslut utan dröjsmål expedieras, att inför nämnden föredraga förekommande ärenden, i den mån föredragningen icke enligt nämndens beslut uppdrages åt annan befattningshavare eller ledamot av nämnden, att taga initiativ till och för nämnden framlägga förslag till åtgärder, som böra vidtagas av nämnden, att upprätthålla för nämndens verksamhet erforderlig förbindelse med vederbörande länsstyrelse, andra statliga länsorgan samt kommunala organ, att ha tillsyn över att skuldför-

• Sida 207
•  Original

häftigtåds- 1:83??? Kassör Ingenjör Biträdespersonal L ä n Cg 31 Cg 29 Ge 27 Ce 22 ägg; Ce (0911 53:82; B ............ 1 — 1 1 —— _ 2 C ............ — 1 1 1 — —— 2 D ............ — 1 1 1 — —— 2 E ............ -— 1 1 1 -— 1 1 F ............ — 1 1 ] —— 1 1 1 G ............ —— 1 1 1 —— -— 2 H ............ — 1 1 1 ——- — 2 I ............ —— 1 1 1 -— — 2 K ............ — 1 1 1 — —— 2 L ............ — 1 1 1 —— —- 2 M ............ — 1 1 1 — — 2 N ............ — 1 1 1 —— — 2 O ............ 1 —— 1 1 —— —— 2 P ............ — 1 1 1 —— — 2 H ............ — 1 1 1 — —— 1 S ............ —— 1 1 1 1 —- 3 T ............ — 1 1 1 — _ 2 U ............ — 1 1 l -— 1 1 W ............ 1 — 1 1 — -— 2 X ............ —— 1 1 1 1 — 2 Y ............ 1 _ 1 ] 1 —- 3 Z ............ 1 —— 1 1 1 -— 3 AC ............ 1 — 1 1 ———- 1 2 BD ............ 1 -— 1 1 —— — 3 Summa 7 17 24 24 4 4 48 1 Arvodesanställning.

bindelse för lån och bidrag samt säkerhet, som ställes för sådan förbindelse, bli granskade och förvarade på betryggande sätt.

Förste byråingenjören åligger att enligt nämndens bestämmande förbe- reda och inför nämnden föredraga förekommande låne- och bidragsåren- den samt att tillhandagå kommunala förmedlingsorgan och lånesökande med råd och upplysningar.

Vid handläggning av ärenden av teknisk natur skall förste byråingen- jören i mån av behov erhålla biträde av arkitekt.

Kassören åligger att handha länsbostadsnämndens kassarörelse samt bok- föring och revision, att svara för utbetalning av löner och reseersättningar till nämndens personal i den mån utbetalning ej ombesörjes av bostads- styrelsen, att vidtaga åtgärder för debitering och upphörd av räntor, amor- teringar och andra avgifter samt att granska skuldförbindelse och säker- het, som ställes för lån eller bidrag, ävensom svara för förvaringen av sådana säkerhetshandlingar, som skola omhänderhas av nämnden, och för att de- samma bibehållas i gällande kraft.

Vid handläggning av ärenden av rättslig natur skall kassören i mån av behov erhålla biträde av juridiskt utbildad arbetskraft.

• Sida 208
•  Original

Det erforderliga biträdet av arkitekt respektive jurist lämnas på olika sätt. Medverkan av arkitekt lämnas i alla län utom Stockholms, Gotlands och Skaraborgs län av länsarkitektkontoret. I regel lämnas denna medver- kan, som avser bostadsteknisk granskning samt rådgivning åt allmänheten, av biträdande länsarkitekt. Denne tjänstgör i allmänhet hos nämnden några timmar upp till en dag per vecka.

Såsom juridiskt biträde åt nämnderna skola i mån av behov mot särskilt arvode vara anställda jurister. Det biträde de lämna nämnderna består främst i juridisk granskning av låneärendena. I en nämnd (Härnösand) är direktören jurist och verkställer själv denna granskning. Särskilda biträden (ombudsmän) hade intill den 30 juni 1950 förordnats vid 23 nämnder. Av dessa ombudsmän äro 14 länsstyrelsejurister.

Viktigare ärenden skola handläggas av länsbostadsnämnden i dess helhet (pleniärenden). I övriga ärenden äger nämndens ordförande, vice ord— förande, länsbostadsdirektören eller annan tjänsteman fatta beslut på nämndens vägnar enligt i arbetsordning meddelade bestämmelser. Vid av- görande av pleniärenden är nämnden beslutför, då utom ordföranden minst två ledamöter eller ersättare för dem äro närvarande. Är ledamot, ersättare för honom eller föredragande av mening, som avviker från beslut, som i hans närvaro fattas av länsbostadsnämnd, åligger det honom att låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening. Beträffande vissa ytterligare i detta sammanhang aktuella bestämmelser hänvisas till sid. 21.

Befattningar vid länsbostadsnämnderna i 27 och högre lönegrader till- * sättas av Kungl. Maj:t efter förslag av hostadsstyrelsen. Övriga befatt- ningar tillsättas av hostadsstyrelsen, som ock äger antaga extra personal. Styrelsen må dock medgiva att icke-ordinarie personal i högst lönegrad Ce 24 får antagas av nämnderna.

Besvär över länsbostadsnämnds beslut anföres, där ej i särskild ordning annat föreskrivits, hos hostadsstyrelsen. Besvär ingivas till nämnden, som med eget yttrande översänder dem till hostadsstyrelsen. Besvär över bostads- styrelsens beslut anföres, där ej annat är stadgat, hos Kungl. Maj:t i social- departementet.

Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan hostadsstyrelsen, länsbostads- nämnderna och de kommunala förmedlingsorganen grundar sig jämväl på ovannämnda 1948 års beslut, där fördelningen angivits böra ske efter följande riktlinjer.

1. B 0 sta d s sty r e l s e n s uppgifter skulle sålunda vara följande. 'I fråga om planering av bostadsförsörjningen:

Följande av utvecklingen på bostads- och byggnadsmarknaderna samt klar— läggande av förskjutningar i de framtida förutsättningarna för en allmän förbätt- ring av bostadsförsörjningen.

Handhavande av löpande statistik avsedd att belysa utvecklingen på bostads- och byggnadsmarknaderna, verkställande av särskilda undersökningar beträffande

• Sida 209
•  Original

denna utveckling samt utförande av beräkningar rörande det framtida bostads- behovet och den framtida utvecklingen på bostadsmarknaden.

Medverkan vid upprättande av bostadsförsörjningsplaner för kommuner med minst 10000 invånare.

Biträde åt mindre kommuner, där behov föreligger av särskilda undersökningar för belysning av bostadsförsörjningsläget och förutsättningarna för en förbätt- ring av detsamma i framtiden.

I fråga om förhandsgranskning av projekt för vilka lån och bidrag äro avsedda att sökas:

Förhandsgranskning av ritningar och tekniska beskrivningar avseende

a) ny- eller ombyggnad av flerfamiljshus

b) nybyggnad, ombyggnad eller förbättringar av enfamiljshus i städer med minst 10000 invånare

c) projekt som länsorganen icke anse sig kunna bedöma. Biträde åt länsorganen och de kommunala organen med råd, upplysningar och anvisningar i tekniska frågor.

Biträde i form av konsultationer åt byggnadsföretagare vid planering av bostads- byggnadsföretag.

Granskning och utarbetande av typritningar till enfamiljshus. Projektering av kollektiva tvätterier, för vilka statliga lån och bidrag äro av- sedda att sökas.

I fråga om beviljande och förvaltning av lån och bidrag: Beslut i låne- och bidragsårenden avseende

a) ny- eller ombyggnad av flerfamiljshus

b) nybyggnad, ombyggnad eller förbättring av enfamiljshus i städer med minst 10 000 invånare

c) lantarbetarebostäder

d) kollektiva tvätterier

e) familjebostadsbidrag till familjer i hus till vilka lån och bidrag kunna be- viljas av centralorganet

f) projekt som länsorganen icke anse sig kunna bedöma

g) besvär över länsorganens beslut. Förvaltning av lån och bidrag, beviljade av centralorganet. Granskning av ansökningar angående statsbidrag till pensionärshem och ytt- rande till Kungl. Maj:t däröver.

Förslag till fördelning mellan kommunerna av trekronorsbidrag. Råd och anvisningar till länsorganen rörande den ekonomiska och juridiska granskningen.

Inspektion av länsorganens låne- och bidragsverksamhet. Översyn över den byggnadstekniska kontrollen.

2. Länsbostadsnämnderna skulle ha följande uppgifter. I fråga om planering av bostadsförsörjningen: Verkställande i samråd med centralorganet av undersökningar rörande bostads- förhållandena och bostadsbehovet i de olika länen.

I fråga om förhandsgranskning av projekt för vilka lån och bidrag äro avsedda att sökas:

Förhandsgranskning av ritningar och tekniska beskrivningar avseende nybygg- nad, ombyggnad eller förbättring av enfamiljshus i andra kommuner än städer med minst 10 000 invånare.

• Sida 210
•  Original

I fråga om beviljande och förvaltning av lån och bidrag: Beslut i låne- och bidragsårenden avseende

a) nybyggnad, ombyggnad eller förbättring av enfamiljshus i andra kommuner än städer med minst 10000 invånare

b) familjebostadsbidrag till familjer i hus till vilka lån och bidrag kunna be- viljas av länsorganen.

Förberedande granskning av ärenden avseende lantarbetarbostäder. Förvaltning av lån och bidrag, beviljade av länsorganen. 3." Fö r m e (1 l i n g 5 o r g a n e n slutligen skulle handha nedannämnda upp- gifter.

I fråga om. planering av bostadsförsörjningen: I fråga om kommuner med minst 10 000 invånare, upprättande av bostadsför- sörjningsplaner i samråd med centralorganet.

Insamling av statistiska primäruppgifter, avsedda att belysa utvecklingen på bostads— och byggnadsmarknaderna.

Biträde åt byggnadsföretagare vid planeringen av bostadsbyggnadsföretag. Tillhandahållande av typritningar till enfamiljshus. I fråga om förhandsgranskning av projekt för vilka lån och bidrag äro avsedda att sökas:

Förmedling av ansökningar om förhandsgranskning. I fråga om beviljande och förvaltning av lån och bidrag: Förmedling av ansökningar om lån och bidrag. Biträde vid utbetalning av lån och bidrag. Biträde vid förvaltningen av lån och bidrag, beviljade såväl av centralorganet som av länsorganen.

Verkställande av byggnadsteknisk kontroll.

4. Utöver ovannämnda uppgifter har lä n 5 b 0 st a d 5 11 å m n d att beträffande kommun som befriats från att förmedla lån m. m. handha de eljest på förmed- lingsorganet ankommande uppgifterna.

Arbetsfördelningen, som till en början i huvudsak grundade sig på ifråga- varande plan, har senare undergått en viss förskjutning. Under budgetåret 1948/49 handlade länsbostadsnämnderna i viss utsträckning ärenden an- gående förbättringslån, varjämte före den 1 juli 1949 till nämnderna över- flyttades ärenden angående egnahemslån beträffande städer med mindre än 10 000 invånare samt alla landskommuner. Fr. o. m. den 1 januari 1950 handha nämnderna även ärenden angående egnahemslån och förbättrings- lån, avseende samtliga städer utom Stockholm, Göteborg och Malmö, samt handlägga ärenden angående familjebostadsbidrag och bränslebidrag till familjer i enfamiljs- och tvåfamiljshus i samtliga kommuner utom de tre nämnda städerna. Det må anmärkas att vad ovan sagts om enfamiljshus även gäller tvåfamiljshus.

IV. UTREDN INGEN

Inledning. Länsbostadsnämndens uppgifter ligga visserligen åtminstone tills vidare mindre på planläggningsverksamhetens än på den direkta låne— och bidragsgivningens område. På planeringsområdet har länsbostadsnämn-

I

• Sida 211
•  Original

den som en primär uppgift allenast att i samråd med hostadsstyrelsen verk- ställa undersökningar rörande bostadsförhållanden och bostadsbehov i lä- net. Men det ligger dock i sakens natur, att nämnden icke kan fullgöra sina uppgifter beträffande låne- och bidragsgivningen utan att både vara i kontakt med den planering, som på olika håll sker inom länet, och själv bilda sig en uppfattning om efter vilka linjer nämndens verksamhet med hänsyn till dessa planeringar bör bedrivas. Därtill kommer emellertid även att vid det nödvändiga samarbetet för planeringen på olika områden nämn- den 1nåste företräda de bostadspolitiska synpunkterna på förekommande planarbeten.

Som framgår av den föregående redogörelsen har också vid tillskapandet av organisationen framhållits, att länsbostadsnämnden måste anses i hög grad beroende av samarbete såväl med länsstyrelsen som med ett flertal andra länsorgan. Detta år för övrigt självklart med den centrala betydelse bostadspolitiken har för planeringsverksamheten över huvud. Redan med hänsyn härtill synes böra övervägas i vad mån en fastare samordning mel- lan länsbostadsnämnden och övriga länsorgan kan genomföras än den som enligt nu gällande bestämmelser är möjlig.

Att denna samordning bör ske i länsstyrelsens regi synes i och för sig naturligt. Man bör komma ihåg att den statliga tillsynen och ledningen av kommunernas verksamhet på flertalet förvaltningsområden ankommer på länsstyrelsen. Den länsstyrelsen åvilande ledningen av bebyggelseplane— ringen blir utan tvivel försvårad om bostadsförsörjningsfrågan, som är ett av de viktigaste elementen i denna planering, skall vara undantagen från länsstyrelsens ämbetsbefattning. På längre sikt är det ofrånkomligt att bostadspolitikens lokala inriktning göres beroende av storleken av exploa- teringskostnaderna, däri inbegripet kostnader för behövliga allmänna nyt- tigheter, inom olika områden. En samordning av hithörande undersökningar och bedömanden synes bäst kunna ske inom det centrala bebyggelseplane— ringsorganet i länet, länsstyrelsen. Bostadspolitiken är vidare en av social— politikens grenar. Socialvården och stora delar av socialpolitiken i övrigt är ett av länsstyrelsens hetydelsefullaste verksamhetsområden.

I detta sammanhang förtjänar framhållas, att i ett den 13 juli 1938 fram- lagt betänkande med vissa riktlinjer för en fortsatt statsunderstödd bostads- byggnadsverksamhet, utarbetat av en kommitté representerande bygg— nadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, egnahemsstyrelsen, byggnadslånebyrån och bostadssociala utredningen, föreslogs att förbindelseorgan eller mellan- instanser mellan kommunerna och ett centralt organ skulle inrättas. Såsom dylika förhindelseorgan skulle enligt nämnda kommitté länsstyrelserna kunna tänkas bli anlitade. Dessa syntes ur flera synpunkter vara lämpade därför icke minst med hänsyn till deras tillgång till byggnadsteknisk sak- kunskap på länsarkitektkontoren. Då emellertid arbetet kunde väntas bli mycket omfattande och länsstyrelserna redan med dåvarande arbetsupp-

• Sida 212
•  Original

gifter vore hårt arbetstyngda, kunde det, anförde kommittén, måhända icke anses lämpligt att belasta länsstyrelserna även med ifrågavarande uppgif- ter, varför andra utvägar borde sökas.

Bostadssociala utredningen synes för sin del icke ha diskuterat att lägga ifrågavarande uppgifter på länsstyrelserna. Något alternativ till inrättande av länsbostadsnämnderna uppställes egentligen ej. Innan länsstyrelseutred- ningen för sin del går att undersöka möjligheterna för en närmare sam- ordning mellan länsbostadsnämnd och övriga länsorgan, torde det höra på- pekas att länsstyrelserna icke kunna anses mindre hårt arbetsbelastade nu än 1938. Att trots detta samordningstanken icke å priori även nu hör av- visas är främst beroende dels av samordningsfrågans utomordentliga och alltmer ökande betydelse och dels av den nya organisationsform för läns— styrelsen, som utredningen föreslår.

För en organisatorisk samordning tala här som i fråga om de andra fri- stående länsorganen de fördelar, som ur allmänt organisatorisk synpunkt skulle vara att vinna med ett gemensamt länsorgan för alla de centrala länsfrägorna. Dessa allmänna skäl har utredningen förut närmare utveck- lat. Det torde därför här blott behöva helt kort understrykas, att samord- ningen och kontinuiteten givetvis skulle i hög grad befordras och det er- forderliga samarbetet väsentligt underlättas, om den bostadspolitiska verk- samheten kunde förläggas till det organ, länsstyrelsen, som har att svara för eller eljest taga befattning med många av de frågor, av vilka bostads— politikens praktiska utformning är beroende. Å andra sidan skulle det säkerligen för dem, som speciellt ha att syssla med bostadspolitiken, vara värdefullt att komma i närmare kontakt med dessa frågor och kunna utöva inflytande på deras behandling.

En enhetlig ledning av bostadspolitiken och annan allmän verksamhet för samhällsutvecklingen i länet skulle vidare innebära stora fördelar med avseende på möjligheter att spara arbetskraft och undvika dubbelarbete. Speciellt i fråga om den administrativa personalen synas betydande ratio— naliseringar möjliga. Länsbostadsnämnderna äro ännu mycket små organ med en personal på i regel 5 a 6 befattningshavare. Det är under sådana förhållanden svårt att åstadkomma en rationell arbetsfördelning. Särskilt i fråga om de kamerala göromålen torde avsevärda personalbesparingar kunna ernås, om dessa göromål överflyttas till landskontoret. En väntad ansvällning av verksamheten torde framdeles kunna mötas med långt ringare nyanställning av personal, därest nämndernas personal komma att utgöra en del av länsstyrelsepersonalen än om den bildar en fristående enhet i varje län.

Planläggningsverksamheten med avseende på bostadsförsörjningen skall visserligen för närvarande ankomma på kommunerna själva och är obliga- torisk endast såvitt angår kommuner med minst 10 000 invånare. Som in—

• Sida 213
•  Original

ledningsvis antytts, torde dock nämnderna ofta få taga ställning till olika planfrågor, där bostadspolitiska synpunkter spela in. Särskilt torde detta komma att gälla frågor om planering ur bebyggelsesynpunkt, med hänsyn till vattenförsörjning och avlopp eller i jordbruksrationaliseringsavseende.

Det material, som tarvas för en bedömning av bostadsförsörjningsfrågan, är hänförligt å ena sidan till de faktorer som skapa efterfrågan, d. v. s. befolkningsutvecklingen och alla på denna inverkande omständigheter så- som näringslivets inriktning och sannolika utveckling, kommunikationer, utbildningsmöjligheter m. m., och å andra sidan särskilt till möjlig— heterna att tillgodose en väntad efterfrågan med avseende på för bostads- bebyggelse lämplig mark. Hela denna mekanism är emellertid så invecklad och i vissa avseenden beroende av faktorer i utvecklingen även utom länet, att man icke rimligen kan förutsätta att nämnden skall kunna behärska densamma med de resurser, som stå till nämndens förfogande. Det torde dock vara möjligt för nämnden att med anlitande av vissa kunskapskällor, bl. a. inom andra länsorgan, bilda sig en någorlunda hållbar uppfattning om den sannolika utvecklingsgängen och härav påkallade åtgärder i fråga om bostadsförsörjningen. En på så sätt bildad uppfattning kan därefter ligga till grund för nämndens bedömande av problem av blandad karaktär, däri hostadsförsörjningssynpunkten utgör en del.

Frågan om samordning har berörts i tillämpningskungörelsen till lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande. Där stadgas sålunda, bl. a., att vid upprättande av bostadsförsörjningsplan skall efter- strävas samordning av planen med den samhällsplanering, som föreskrives i byggnadslagen, samt i förekommande fall utvecklingsplanering i fråga om jordbruket. I den utsträckning så kan ske skall för bostadsförsörjnings— planens upprättande utnyttjas utredningsmaterial, som lägges till grund för planeringsverksamhet av nu nämnt slag. Bostadsförsörjningsplan skall i regel avse en tid av tio år från planens antagande.

Det ligger i sakens natur att, ehuru dessa föreskrifter om samordning i första hand ha avseende på de kommunala organen och planförfattarna samt hostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna likväl i många fall såsom lokalorgan ät styrelsen och efter dennas uppdrag torde komma att kopplas in på speciella uppgifter beträffande planeringsverksamheten. Lika viktigt som det därvid är att nämnden är informerad om pågående planarbeten på andra områden och de ledande synpunkterna vid dessa planläggningar, lika betydelsefullt är det för planläggningsverksamheten på de andra om- rådena, att de bostadspolitiska synpunkterna där vederbörligen beaktas.

Ehuru ett intimt samarbete i nu nämnda frågor redan torde bedrivas, främst kanske på grundval av de särskilda låne- och bidragsårenden, med vilka länsbostadsnämnden har att taga befattning, torde detta samarbete kunna göras ännu fastare och även mera rationellt, om handläggningen

• Sida 214
•  Original

kan ske gemensamt inom ett och samma organ och formliga remisser icke behöva användas.

Emellertid är med nu gällande ordning i fråga om bostadsförsörjnings- planeringen länsbostadsnämnden berövad en förutsättning för att kunna överblicka hela länets bostadsförsörjningsfråga. Utredningen syftar härvid på, att de bostadsförsörjningsplaner, som vissa kommuner skola uppgöra, icke författningsenligt skola passera länsbostadsnämnden eller något an- nat statligt länsorgan. Visserligen ha dylika planer inga direkta rättsverk- ningar, men då de skola ligga till grund för bostadsproduktionen inom kommunen, äro deras allmänna återverkningar på andra områden bety- dande. Det ligger dessutom i sakens natur, att vissa statliga länsmyndig- heter böra inkopplas i samband med förarbetena för planerna och vid deras uppgörande, så att bostadsförsörjningsplanerna i största möjliga utsträck— ning koordineras med planer på andra områden. Under sådana omständig- heter skulle det uppenbarligen vara värdefullt för centralorganet, bostads- styrelsen, att få den kontroll på att alla erforderliga åtgärder i fråga om samordning vidtagits, som ett yttrande i saken från ett därför ansvarigt länsorgan innebär. Den omgång, som länsorganens inkopplande här skulle innebära och som ansågs motivera att länsbostadsnämnderna skulle förbi- gås, torde i själva verket mer än väl uppvägas av fördelarna med en effek- tivare samordning.

Enligt utredningens mening äro dessa planer även av största betydelse för länsplaneringen på andra områden och höra i allmänhet ingå som ele- ment i denna. Även detta utgör ett motiv för att länsstyrelsen bör inkopplas på behandlingen av dem. Därest utredningens förslag i organisationsfrågan vinner beaktande, vill utredningen förorda, att länsstyrelsen får befogen- het att granska bostadsförsörjningsplanerna. Motsvarande synpunkter kunna anföras beträffande frågor om statsbidrag till pensionärshem, vilka frågor ej heller handläggas i länsinstansen.

Stadsplanesynpunktema beaktas icke ex officio av de bostadspolitiska organen, med undantag för någon enstaka länsbostadsnämnd, vid behand- lingen av byggnadsprojekten, då dessa synpunkter skola komma under be- aktande vid behandlingen av motsvarande byggnadsärenden hos stadsplane- myndigheterna. Enär ofta gången av dessa olika ärenden är den, att län eller bidrag först sökes, kunna lätt komplikationer uppstå med avseende på byggnads förläggning, utseende m. in. Att lånegranskning och gransk— ning ur stadsplanesynpunkt icke äro samordnade kan även ur allmän syn— punkt få menliga följder. Härtill kommer en förklarlig benägenhet hos många byggnadsnämnder att beträffande låneunderstödda hus icke till- räckligt beakta de stadsplanetekniska synpunkterna. Särskilt gäller väl detta mindre samhällen. Det är därför synnerligen viktigt, att länets plan- myndigheter beredas tillfälle att på ett tidigt stadium medverka vid gransk- ningen. Icke minst på grund härav har man på länsarkitekthåll hälsat med

• Sida 215
•  Original

tillfredsställelse, att lånsarkitektkontoren i de flesta län tagas i anspråk för den särskilda bostadstekniska granskningen i låneärenden. Man får då samtidigt möjlighet att granska ärendena ur stadsplanesynpunkt. Att märka är emellertid att denna samverkan icke äger rum i alla län.

Den arbetsfördelning, som nämnda praxis innebär, kan väl i och för sig sägas vara rationell och den bygger på ett strikt iakttagande av behörig- hetsgränserna. Men samtidigt böra såväl med hänsyn till allmänhetens anspråk på fullgod service som också ur allmän bebyggelseplaneringssyn— punkt skapas verkliga garantier för att båda leden i samarbetet fungera oklanderligt. En förutsättning härför torde vara att de bostadspolitiska organen kontrollera att stadsplanemyndigheterna granskat fallet innan be— slut meddelas. Då så i regel icke torde ske, blir samordningen oftast be- roende av planmyndigheternas initiativ. Om de icke genom länsbostads- nämndens åtgärder sättas i tillfälle att taga sådana initiativ kommer följ- aktligen intet samarbete till stånd. Här som på andra håll inom det område, som berör byggnadsfrågorna, synes en rationell och särskilt ur allmän- hetens synpunkt effektiv ordning icke kunna skapas på annat sätt än genom att sammanföra prövningen till ett gemensamt organ. Endast här- igenom kan i vart fall en sökande samtidigt få besked om lån samt klarhet i att byggandet icke hindras av byggnadsförbud eller andra särskilda be- stämmelser.

Frågan om ordnande av vattenförsörjning och avlopp skall, innan lån beviljas, enligt gällande regler vara tillfredsställande utredd. På grund härav är länsbostadsnämnden beroende av samverkan med distriktsingen- jören för vattenförsörjning och avlopp ävensom med länsstyrelsen, som granskar och yttrar sig över ansökningar om bidrag till vatten— och avlopps- anläggningar. Ett betydande remissväsen existerar därför på detta område. Men härtill kommer att, enligt vad utredningen inhämtat, det icke alltid beaktas att vatten— och avloppsfrågan även sammanhänger med bebyggelse— planeringen i allmänhet. Vatten- och avloppsfrågan blir stundom behand- lad som ett fristående element trots denna samhörighet. Erforderliga kon- takter i denna fråga med länsarkitekten torde ej sällan ha underlåtits och olägenheter ha till följd härav uppkommit.

Även om dessa samarbetslinjer vid oförändrad organisation så små- ningom skulle kunna bringas i bättre ordning, synes det uppenbart, att samarbetet skulle bäst främjas genom att de olika samarbetande parterna inordnas i ett gemensamt organ. Inom ett sådant blir det en av ledningens angelägnaste uppgifter att tillse att vederbörligt samarbete bedrives och att samordning och kontinuitet främjas och bevaras.

Län och bidrag till jordbrukets bostäder beviljas av de bostadspolitiska organen. Större delen av dessa ärenden handläggas av länsbostadsnämn- den men vissa av bostadsstyrelsen. I fråga om de jordbrukspolitiska syn- punkterna skall dock lantbruksnämndens mening vara avgörande.

• Sida 216
•  Original

Slutligen torde särskilt i bidragsfrågor länsbostadsnämnden stundom behöva kontakta länsstyrelsens taxeringsavdelning. Dessutom torde det vara önskvärt att kontakter upprätthållas mellan länsbostadsnämnd och läns- styrelsens socialvårdsdetalj.

Det synes uppenbart att en närmare samordning mellan länsbostads- nämnden och de andra här berörda länsorganen skulle medföra stora för— delar. Att denna samordning bör gå via det centrala länsorganet, läns- styrelsen, förefaller som förut nämnts också naturligt. Om alla eller i vart fall flertalet av nämnda länsorgan kunna sammanföras inom länsstyrel- sens ram, skulle uppenbarligen samordningen och samarbetet kunna orga- niseras och bedrivas på ett betydligt mera målmedvetet sätt med påtag- liga fördelar icke minst för den sökande allmänheten, som på ett enda ställe skulle kunna få planerade byggnadsföretag granskade ur alla de olika synpunkter, som nu representeras av de skilda länsorganen.

Mot de synpunkter, som sålunda tala för en organisatorisk samordning, kunna emellertid ställas vissa svårigheter och olägenheter. En invändning torde vara den, att bostadspolitikens särskilda syften bäst kunna tillgodoses, om de bostadspolitiska ärendena handläggas inom ett särskilt för ända- målet avsett organ. Denna invändning har utredningen upptagit till be- handling i den allmänna delen av betänkandet. Här torde blott behöva till- läggas, att invändningen mister större delen av sin betydelse vid införandet av den av utredningen föreslagna organisationsformen för länsstyrelsen. Därigenom blir det möjligt att inom länsstyrelsens ram skapa en särskild arbetsdetalj, som under medverkan av lekmän ägnar sig åt de speciella bostadspolitiska problemen.

En praktiskt organisatorisk svårighet utgör den omständigheten, att vissa länsbostadsnämnder nu äro förlagda på annan ort än vederbörande residensstad (Uddevalla, Borås och Skara). Även om dessa länsbostads- nämnders stationeringsort ingalunda torde vara avgörande för huruvida de kunna inordnas i länsstyrelsen eller ej, bör dock enligt utredningens mening frågan om deras förläggning kunna omprövas. Utredningen anser sig finna stöd för denna mening i det förhållandet, att departementschefen vid framläggande av organisationsförslaget synes ha utgått från att samt- liga länsbostadsnämnder borde förläggas till residensstäderna. Enligt ut- redningens mening är vikten för länsbostadsnämnden av samarbetet med lantbruksnämnden icke större än den betydelse, som en samverkan mellan länsbostadsnämnden och övriga länsorgan (särskilt länsstyrelsen, läns— arkitekten, distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp samt förste provinsialläkaren) har. Genom länsbostadsnämndens förening med läns- styrelsen stå betydande fördelar att vinna. Då länsbostadsnämnd och lant- bruksnämnd äro skilda. organ och gemensamma beslut icke kunna fattas, måste kommunikationen dem emellan åtminstone såvitt angår besluten i

• Sida 217
•  Original

princip vara skriftlig. Olägenheterna av att länsbostadsnämnden är förlagd till annan ort än lantbruksnämnden torde därför bli mindre än de fördelar en förening med länsstyrelsen kan erbjuda.

Vad angår särskilt länsbostadsnämnden i Älvsborgs län synes med hän- syn till önskvärdheten av samarbetet med lantbruksnämnden tämligen lik— giltigt om länsbostadsnämnden är förlagd till Borås eller Vänersborg. — Länsbostadsnämnden i Uddevalla får nu sitt behov av arkitektexpertis till- godosett från länsarkitektkontoret i Göteborg, varifrån en tjänsteman i regel en dag i veckan reser till Uddevalla för att biträda nämnden.

Då vissa fördelar ur organisatorisk synpunkt skulle följa av att de tre länsbostadsnämnderna flyttas till respektive residensstäder, har utredningen byggt sitt förslag på att en sådan förflyttning kommer till stånd. Som förut framhållits är denna förflyttning dock intet oeftergivligt villkor för en organisatorisk samordning.

Utredningens förslag. Enligt utredningens mening tala övervägande skäl för att länsbostadsnämnden inorganiseras i länsstyrelsen. De olägenheter, som skulle följa därav, äro förhållandevis obetydliga. På grund härav för- ordar utredningen en dylik omorganisation.

Visserligen äro nämndens uppgifter i viss utsträckning av kameral natur, men låne- och bidragsgivningen är väsentligen en social- och bostads- politisk verksamhet. Samtidigt är den nära förbunden med den allmänna planläggningsverksamheten på bostadspolitikens och angränsande om- råden. Inordnandet av länsbostadsnämnden i länsstyrelsen torde därför- böra ske inom landskansliets ram, på vilken sistnämnda avdelning övriga på länsstyrelsen ankommande samhällsplaneringsfrågor och sociala frågor handläggas. Dock torde den del av de kamerala göromålen, som icke inne- fattar överväganden ur nyssnämnda andra synpunkter, böra läggas på landskontoret.

För den närmare utformningen av länsstyrelsens inre organisation för den bostadspolitiska verksamheten lämnas redogörelse i kap. 23. Frå- gan om de riktlinjer efter vilka organisationen bör uppbyggas kompli- ceras emellertid av vissa särskilda omständigheter. Nämndens nuvarande personal är ringa. Någon större utökning inom den närmaste framtiden torde icke vara att vänta. Som i propositionen (153/1949) angående anslag till främjande av bostadsförsörjningen för budgetåret 1949/50 m. m. (sid. 71) anförts, torde vissa allmänna skäl tala för att nämndernas kapacitet redan vid oförändrad personalstyrka kommer att successivt öka. Därest nämnden inordnas i länsstyrelsen, torde enligt utredningens mening en ytterligare kapacitetsökning kunna påräknas. Under sådana förhållanden synes, såsom i propositionen framhållits, även en tänkbar ytterligare de— centralisering icke komma att nämnvärt påverka personalbehovet. Under överskådlig tid torde man därför böra räkna med en personalstyrka av i

• Sida 218
•  Original

stort sett nuvarande storlek, dock sannolikt med en viss ökning av ingen- jörspersonalen.

Den särskilda personalen på en speciell bostadspolitisk arbetsdetalj inom landskansliet kan av nu angivna skäl beräknas bli tämligen fåtalig, 2—3 eller i de största länen 4—5 befattningshavare, biträden icke inräknade. Med hänsyn till det allmänna önskemålet att icke organisera för små sek— tioner bör övervägas om icke förevarande uppgifter kunna sammanslås med vissa andra och sålunda bilda underlag för en större och bärkraftigare enhet. Även om den för de bostadspolitiska uppgifterna avsedda perso- nalen i stort sett bör hållas samman, synes detta icke utesluta, att den —— jämte för andra uppgifter avsedd personal — ingår i en sektion, där för- utom bostadsärendena också andra uppgifter handläggas.

Utredningen har trott sig finna att den för bebyggelseplaneringen och därmed sammanhängande ärenden avsedda sektionen inom landskansliet ur ovan antydda synpunkter skulle vara särskilt lämpad att åtminstone tills vidare omfatta även de bostadspolitiska ärendena. Som ytterligare skäl härför kan anföras att länsstyrelsens kontakter med lantbruksnämnden i planeringsfrågor o. dyl. böra gå över denna sektion. Det bör vara en för— del att samtliga anknytningspunkter mellan länsstyrelsen och lantbruks- nämnden äro förenade inom en och samma sektion i länsstyrelsen. Å andra sidan är det med hänsyn till organisationsformen som sådan intet som hindrar att en särskild sektion för bostadsärendena bildas, när helst detta anses erforderligt.

Beslutanderätt, Iekmannadeltagande, föredragning m. m. ordnas efter samma linjer på detta område som inom övriga områden, och här hän- visas till särskilda redogörelser därför. För tydlighetens skull vill utred- ningen framhålla, att utredningen avser att lekmannakollegiet på detta område skall bestå av tre ledamöter, en utsedd av Kungl. Maj:t och två av vederbörande landsting resp. stadsfullmäktige i stad utanför landsting. Här torde vidare böra särskilt övervägas frågan om länsbostadsdirektörens ställ— ning. Enligt nuvarande ordning är länsbostadsdirektören självskriven leda- mot av nämnden. Anledning torde dock ej finnas att beträffande honom göra något undantag från den av utredningen i andra fall förordade regeln att vederbörande sektionschef eller annan föredragande ej skall deltaga i besluten i annan mån än att han skall ha rätt och plikt att anmäla av— vikande mening (jfr även sid. 117). Länsbostadsdirektören bör vara den främste föredraganden i bostadspolitiska ärenden och närmaste chef för den särskilt för dessa ärenden avsedda personalen.

Till landskontoret bör flyttas befattningen med de rent kamerala upp- gifterna såsom utbetalning och förvaltning av lån m. m. Nämndens nu- varande kassörsbefattning blir överflödig och kan indragas. Beträffande viss ytterligare för kamerala göromål nu avsedd personal hänvisas till sid. 142 samt i fråga om särskilda övergångsbestämmelser till kap. 24 (avsn.

• Sida 219
•  Original

III F). Då erforderligt juridiskt biträde i de bostadspolitiska ärendena kom- mer att lämnas av länsstyrelsens befattningshavare såväl på landskansliet som landskontoret, erfordras icke några särskilda ombudsmän. De nu till dessa utgående arvodena inbesparas.

Instansordningen blir jämväl ett särskilt problem. Bostadsstyrelsen torde gentemot länsstyrelsen böra ha i stort sett motsvarande direktivrätt be- träffande verksamheten som nu gentemot länsbostadsnämnden (jfr härom även sid. 39 ff.). Besvär över länsbostadsnämnds beslut enligt de sär- skilda låne— och bidragsförfattningarna anföras nu hos bostadsstyrelsen. Något skäl att göra ändring häri torde icke föreligga. Besvär över läns— styrelsens beslut i dessa frågor torde alltså böra anföras hos bostadssty- relsen. I den mån enligt låne- och bidragsförfattningarna direktivrätt rö- rande verksamheten inrymmes åt hostadsstyrelsen, bör länsstyrelsen vara underkastad denna direktivrätt. Länsstyrelsen bör likaledes vara skyldig att i fråga om bostadsförsörjningsplaneringen rätta sig efter bostadsstyrel- sens anvisningar.

Beträffande vissa tjänsteiillsättningar i länsstyrelsen ävensom i fråga om anslagsberäkningar m. m. torde böra gälla i huvudsak samma regler, som föreslagits i fråga om länsarbetsnämnderna (se sid. 148 och 151).

Utredningen har för sin del intet att erinra mot en viss rörlighet hos den ingenjörspersonal, som är underställd förste byråingenjören. Då denna ingenjörspersonal nu är så fåtalig att endast ett mindre antal länsstyrelser skulle kunna påräkna mer stadigvarande biträde av dylik personal, synes densamma åtminstone i viss utsträckning tills vidare böra direkt understäl- las bostadsstyrelsen som dennas tjänstemän. Bostadsstyrelsen bör i samråd med länsstyrelserna fördela denna personals tjänstgöring hos länsstyrel- serna. Då befattningshavare som här avses tjänstgör hos länsstyrelse, skall länsstyrelsen äga förfoga över honom som en sin befattningshavare.

KAPITEL 9

Bebyggelseplanering och byggnadsväsen m. m.

1. INLEDNING

Även i ett flertal andra kapitel behandlar utredningen den planläggnings- verksamhet, som på en mångfald områden bedrives inom länsförvaltningen. Planläggningsverksamhet, som till en mer eller mindre väsentlig del syftar till att underlätta en planmässig och ur olika synpunkter ändamålsenlig bebyggelse, försiggår sålunda förutom hos länsstyrelserna och länsarkitekt- kontoren bl. a. inom organen för bostadspolitiken och lantbrukspolitiken samt lantmäteriväsendet. Verksamhet av denna art hör också hemma inom

• Sida 220
•  Original

vägväsendet samt bedrives av distriktsingenjörerna för vattenförsörjning och avlopp ävensom beträffande den av krisförhållandena betingade bygg— nadsregleringen inom de arbetsmarknadspolitiska organen. Ifrågavarande olika slag av planläggningsverksamhet ävensom annan dylik verksamhet, t. ex. för näringslivets lokalisering, för kommunikationsväsendet i stort, m. m. plågar sammanfattas i det gemensamma begreppet samhällsplanering.

Splittringen av planläggningsverksamheten på ett flertal organ i läns- instansen medför bl. a. att konkurrensfrågor och gränsfall uppkomma. Länsstyrelsens befattning med byggnadsfrågor är vidare fördelad på olika områden, nämligen förutom bebyggelseplaneringens även vägväsendets, hälsovårdens, brandväsendets m. fl. områden. Dessa omständigheter med- föra att det erbjuder vissa svårigheter att renodla frågan om länsstyrelsens uppgifter med avseende på plan- och byggnadsväsendet i vidsträckt mening. Emellertid torde den egentliga bebyggelseplaneringens dominerande ställ- ning inom samhällsplaneringen tala för att i första hand länsstyrelsens uppgifter med avseende på denna planering läggas till grund för över- vägandena angående samhällsplaneringens organisation i länsinstansen. Som en särskild uppgift framstår därvid att finna formerna för samarbete mellan de efter översynen av organisationen ännu fristående organen, så att hela samhällsplaneringsverksamheten på ett rationellt sätt kan sam— ordnas.

Förutom den egentliga bebyggelseplaneringen och det därmed samman- hängande byggnadsväsendet torde för det med denna framställning avsedda ändamålet vara lämpligt att även beröra vissa fastighetsbildningsfrågor samt spörsmålen om vattenförsörjning och avlopp. Beträffande jordbruks- planeringen torde även få hänvisas till kap. 7.

II. LÄNSSTYRELSENS UPPGIFTER

Enligt byggnadslagen skall marks användning för bebyggelse i den om- fattning som stadgas i nämnda lag föregås av planläggning. Grunddragen för marks användning inom kommun eller samhälle skola angivas i gene— ralplan. Närmare reglering av bebyggelsen sker genom stadsplan eller bygg- nadsplan. Byggnadsverksamheten inom område, som ej ingår i stadsplan eller byggnadsplan, kan regleras genom utomplansbestämmelser. För sam- ordning av flera kommuners eller samhällens planläggning skall upprättas regionplan.

Det närmaste inseendet över byggnadsverksamheten utövas av byggnads- nämnd. Länsstyrelsen har att öva tillsyn över planläggningen och bygg- nadsväsendet inom länet. Den allmänna uppsikten över planläggningen och byggnadsväsendet inom riket tillkommer byggnadsstyrelsen.

I utövningen av sin allmänna uppsikt över planläggning och byggnads—

• Sida 221
•  Original

väsende, som avses i byggnadsstadgan, har byggnadsstyrelsen att meddela för ändamålet erforderliga föreskrifter, formulär, råd och anvisningar.

Vid tillsynen över planläggningen och byggnadsväsendet i länet åligger det länsstyrelsen, bl. a., att tillse att stad eller annat samhälle i mån av behov förses med generalplan, stadsplan, utomplansbestämmelser och bygg- nadsordning av för samhället lämplig beskaffenhet, att besörja att område på landet, som är i behov därav, erhåller generalplan, stadsplan, byggnads- plan, utomplansbestämmelser och byggnadsordning av för området lämp- lig beskaffenhet, att när regionplan finnes erforderlig för visst område vid- taga åtgårder för att sådan plan där kommer till stånd och vidmakthålles, att i den mån så erfordras meddela förordnanden om vissa byggnadsför- bud, att då plan, utomplansbestämmelser eller särskilda förordnanden prö— vas böra ändras eller upphävas, vidtaga de åtgärder som av denna anled- ning finnas erforderliga, att övervaka att byggnadslagen, byggnadsstadgan, byggnadsordningarna i länet, fastställda generalplaner, stadsplaner, bygg- nadsplaner, utomplansbestämmelser och regionplaner samt övriga före- skrifter angående planläggningen och byggnadsväsendet vederbörligen iakt- tagas samt att tillse att byggnadsnämnd har erforderlig tillgång till sak— kunnigt biträde.

Generalplan skall antagas av kommun och kan i vissa fall fastställas av Kungl. Maj :t för städer och vissa andra samhällen samt för landet av läns- styrelsen. Mindre ändring i av Kungl. Maj:t fastställd generalplan kan fast- ställas av länsstyrelsen. Beträffande stadsplan gälla i huvudsak motsva— rande bestämmelser. Byggnadsplan skall länsstyrelsen, i den mån det fin- nes erforderligt, upprätta och fastställa. Utomplansbestämmelser faststäl- las av länsstyrelsen, när så erfordras. Kungl. Maj:t bestämmer — efter ut- redning av länsstyrelsen _ huruvida regionplan skall finnas, angående regionplaneområdets omfattning m. 111. För handläggning av frågor rörande sådan plan skola vederbörande kommuner och samhällen bilda regionplane- förbund. Regionplan fastställes av Kungl. Maj:t.

När fråga väckts om antagande av eller ändring i vissa planer, äger läns— styrelsen utfärda förbud mot nybyggnad inom området för sådan plan. Förbud, som nu sagts, kan också meddelas till förekommande av tätbebyg— gelse inom område utanför stadsplan eller byggnadsplan ävensom för att skydda områden, som på grund av naturskönhet, historisk bebyggelse, fasta fornlämningar m. m. böra bevaras. Dispens från sådana förbud ävensom ifrån vissa andra dylika förbud kan meddelas av länsstyrelsen.

Tomtindelning och ändring däri skall fastställas av länsstyrelsen. För städer och vissa samhällen skall finnas byggnadsordning, som skall uppgöras med ledning av utav byggnadsstyrelsen upprättade normalförslag. För att bli gällande skall byggnadsordning fastställas av länsstyrelsen, som där byggnadsordningen innefattar avvikelse från normalförslaget, har att före prövningen höra byggnadsstyrelsen ; avstyrker byggnadsstyrelsen fast-

• Sida 222
•  Original

ställande av byggnadsordning, mot vilken länsstyrelsen icke har något att erinra, skall frågan om fastställelse hänskjutas till Kungl. Maj:t.

Länsstyrelsen äger medgiva undantag från bestämmelserna i byggnads— stadgan om byggnads anordnande m. m. inom städer och vissa samhällen.

För område på landet, för vilket stadsplan, byggnadsplan eller utom— plansbestämmelser fastställts, äger länsstyrelsen, där så finnes erforderligt, utfärda byggnadsordning.

Inom område på landet, för vilket stadsplan, byggnadsplan eller utom— plansbestämmelser ej fastställts, får nybyggnad av hotell, sjukhus, fabrik eller annan industriell anläggning —- även om hinder eljest ej möter —— dock ej äga rum, med mindre länsstyrelsen prövat att byggnaden eller anläggningen ej är olämplig med hänsyn till områdets naturskönhet, växt- lighet el. dyl. eller ock till förefintlig från historisk eller konstnärlig syn- punkt värdefull bebyggelse eller på gr'und av fasta fornlämningar m. 111.

Om påbörjat byggnadsarbete strider mot fastställd plan eller andra före- skrifter äger länsstyrelsen, såvitt angår område där skyldighet att söka byggnadslov icke föreligger, rätt att förbjuda arbetets fortsättande. Läns— styrelsen äger vidare i vissa fall förordna att utfört byggnadsarbete skall undanröjas eller ändras. Slutligen äger länsstyrelsen i vissa fall förelägga viten eller annat äventyr.

Över byggnadsnämnds beslut enligt byggnadsstadgan eller byggnadsord— ning anföres besvär hos länsstyrelsen.

III. DEN NYA LAGSTIFTNINGENS INNEBÖRD MED AVSEENDE PÅ VISSA LÄNSSTYRELSENS UPPGIFTER

Genom 1947 års byggnadslagstiftning fingo länsstyrelsens uppgifter på förevarande område såväl betydligt större omfattning som ock en i icke ringa grad förändrad karaktär. Detta förhållande får ses som ett av de många uttrycken för förskjutningen i uppfattningen om relationerna mel— lan det allmänna och den enskilde samt för statens anspråk på att i det allmännas intresse aktivt leda utvecklingen. Till belysning av innebörden av dessa förändringar torde kunna åberopas vissa uttalanden i samband med förarbetena till lagstiftningen. Chefen för justitiedepartementet an— förde exempelvis i propositionen den 28 februari 1947 (nr 131) med för— slag till byggnadslag in. m., bl. a., att planläggningen av bebyggelsen enligt då gällande lag vilade på den principen, att det allmänna, med respekte— rande av den enskildes rätt till marken, föreskrev de inskränkningar däri som voro oundgängligen erforderliga från allmän synpunkt. Planläggningen innebar sålunda en avvägning mellan de enskilda markägarnas och det all— männas intressen. De senare företräddes därvid huvudsakligen av kommu— nala organ. Härefter anförde departementschefen följande.

• Sida 223
•  Original

De statliga myndigheternas uppgift borde emellertid icke vara begränsad till att övervaka, att de kommunala organens beslut stode i överensstämmelse med gällande lag. All planläggning måste ske under hänsynstagande till viktiga intres- sen, som vore gemensamma för hela landet. Från allmän social synpunkt samt på kommunikationernas, bostadspolitikens, hälsovårdens, försvarets, friluftslivets och naturskyddets områden funnes sålunda starka riksintressen att bevaka vid plan- läggning av bebyggelsen. För staten vore det sålunda ett ekonomiskt intresse att tätbebyggelsen, i den mån så vore möjligt, leddes till sådana platser att kostna- derna för allmänna vägar och för andra av staten helt eller delvis bekostade an- läggningar icke bleve större än som vore behövligt. Det vore vidare ett statligt intresse, att sträckningen av allmänna trafikleder vid planläggning skedde under hänsynstagande till det allmänna vägnätet i övrigt samt att trafiksäkerheten icke minskades genom olämplig bebyggelse invid sådana samfärdselleder. De statliga myndigheterna måste därför ha ett betydande inflytande på avgörandet av plan- läggningsfrågor. Ett sådant inflytande betingades även av de starka intressemot- sättningar som kunde uppkomma mellan olika kommuner vid en för flera kom— muner gemensam planläggning. Farhågor hade uttalats för att det statliga infly- tandet skulle medföra ett åsidosättande av den kommunala självstyrelsen. Det hade därvid framhållits, att de kommunala organen ägde den bästa kännedomen om de lokala förhållandena och att ärendena skulle fördröjas genom handlägg- ningen inom statsförvaltningen. Det syntes emellertid vara möjligt att utforma lagstiftningen så, att den tillförsäkrade de statliga myndigheterna erforderligt inflytande på planläggningsfrågorna utan att beröva kommunerna deras centrala ställning vid dessa frågors avgörande. För att undvika tidsspillan vid de statliga myndigheternas befattning med hithörande ärenden måste erforderliga organisa- toriska åtgärder vidtagas.

Längre fram gjorde departementschefen följande uttalande.

Reglering av bebyggelsen ägde rum främst genom ändamålsenlig planläggning. Enligt gällande lag förutsattes planläggningen skola i huvudsak ske endast för sådana lokalt begränsade delar av en kommun eller ett samhälle, där tätbebyg- gelse uppstått eller inom relativt kort tid vore att förvänta. För att komma till rätta med hithörande problem vore det numera nödvändigt att de skärskådades under en vidare synvinkel och i ett större sammanhang än som förut i regel skett. De måste ses mot bakgrunden av den ekonomiska och sociala utvecklingen i landet i dess helhet. Härigenom hade ett visst behov uppkommit av en plane- ring i nationell skala av industriens och befolkningens fördelning på olika orter. En planering av denna art hade återverkningar även på den lokala bebyggelse- planeringen. Den föreslagna lagstiftningen komme att i viss utsträckning under- lätta en planering ur vidare synpunkter.

Beträffande de olika planinstituten gjordes ävenledes under förarbetena vissa uttalanden, som bland annat understryka betydelsen av samordning och samarbete mellan olika myndigheter och intressen vid planerings- arbetena.

Sålunda framhölls i fråga om regionplan att behov av interkommunal planläggning särskilt framträtt med avseende å marks användning för tät— bebyggelse, viktigare trafikleder och friluftsliv. Regionplanering syntes där— jämte ej sällan komma att påkallas rörande förläggningen av flygplatser och industriområden. Även om frågor rörande vattenförsörjning och avlopp

• Sida 224
•  Original

i och för sig ej nödvändiggjorde en planreglering i egentlig mening, vore de av så grundläggande betydelse för tätbebyggelse, att de borde kunna ingå i gemensam planläggning.

Vidare påpekades att vid utarbetande av generalplan samråd borde äga rum med bl. a. vederbörande statliga plan-, väg- och civilförsvarsmyndig— heter. Generalplan borde dessutom innan den antoges granskas av bygg- nadsstyrelsen eller, för landskommun, av länsarkitekten.

Stadsplaneinstitutet borde i princip oförändrat överföras från den tidi— gare gällande lagstiftningen. Det syntes dock ligga i sakens natur att stads- planearbetet komme att i viss mån förändra karaktär. Detta torde följa därav att översiktsplaneringar avsåges skola bli regel och följaktligen kom— me att underlätta stadsplanearbetet. Därtill komme att stadsplanerna skulle omfatta mindre områden. Byggnadsplaneinstitutet, som jämväl avsågs er- sätta avstyckningsplanerna, angavs vidare i stort sett uppbyggt med hän- syn till att de viktigaste spörsmål, som påkallade reglering inom ett bygg- nadsplaneområde, gällde vägar och andra allmänna platser samt vatten och avlopp. Utomplansbestämmelser angåvos skola kunna fastställas för områden utanför tätbebyggelse i avsikt att reglera användandet av där be— fintliga fastighetgr.

Som en principiell nyhet i byggnadslagstiftningen framhölls slutligen den befogenhet, som nu är tillagd länsstyrelsen, att till förekommande av tät- bebyggelse inom område, som ej ingår i stadsplan eller byggnadsplan, med— dela antingen förbud mot nybyggnad eller andra särskilda föreskrifter. Fråga huruvida viss mark kunde anses lämpad för tätbebyggelse borde be- dömas främst från hygieniska, ekonomiska och sociala synpunkter. Det vore sålunda klart, att samhällsbildningar icke finge tillåtas uppkomma på om- råde, som vore direkt olämpligt därför från sundhetssynpunkt. Tätbebyg- gelse borde vidare kunna förvägras om kostnaderna för anläggande av vä— gar samt anordnande av kommunikationer, vattenförsörjning, avlopp, sko- lor och belysning skulle bli oskäligt stora. Hänsyn borde även tagas till frå— gan, huruvida invånarna kunde förväntas'inom området eller inom rimligt avstånd få tillgång till fritidsanordningar, inköpsmöjligheter och andra för ett fullvärdigt samhällsliv önskvärda inrättningar.

IV. LÄNSSTYRELSENS EXPERTER

A. Länsarkitektorganisationen

Tillkomst och gällande organisation. I samband med 1917 års omorga- nisation av dåvarande överintendentsämbetet, som därvid erhöll namnet byggnadsstyrelsen, beslöts inrättande av länsarkitektstjänster i enlighet med närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t skulle äga meddela. Efter det att förslag till instruktion för länsarkitekterna utarbetats av särskilda

• Sida 225
•  Original

sakkunniga, utfärdade Kungl. Maj:t den 28 februari 1919 sådan instruktion (SFS nr 105). Länsarkitektsinstitutionen, som efter ytterligare utredning trädde i verksamhet mot slutet av år 1920, omfattade till en början allenast fem länsarkitekter men utvidgades sedermera successivt, så att den år 1935 omfattade tolv länsarkitekter, envar med sitt distrikt.

Länsarkitekt skulle enligt 1919 års instruktion förordnas av byggnads- styrelsen i samråd med vederbörande länsstyrelse eller länsstyrelser för en tid av tre år. Då förordnandena emellertid voro beroende av storleken av det av riksdagen för varje år beviljade anslaget till länsarkitekterna, med- delades de blott för ett år i sänder.

Jämlikt beslut vid 1935 års riksdag genomfördes en omorganisation av länsarkitektsinstitutionen, varigenom, bland annat, institutionen utvidgades samt länsarkitekterna i princip blevo heltidsanställda. Nu gällande instruk- tion för länsarkitektsorganisationen är utfärdad den 15 juni 1935 (SFS nr 354).

Riket skall vara indelat i länsarkitektsdistrikt, vilkas omfattning be- stämmes av Kungl. Maj:t. Genom kungl. brev den 29 juni 1945 har förord- nats — med tillämpning från och med den 1 juli 1945 tills vidare ——- att varje län skall utgöra ett länsarkitektsdistrikt samt att en länsarkitekt skall vara stationerad i varje residensstad.

Enligt sistnämnda instruktion skola för handhavande av de ämbetsupp- gifter, som omförmälas i instruktionen, hos byggnadsstyrelsen vara an- ställda länsarkitekter, biträdande länsarkitekter och assistenter samt övrig biträdespersonal i enlighet med vad gällande stat angiver eller eljest sär- skilt bestämts. Dessa befattningshavare skola tjänstgöra hos länsstyrelserna och vara stationerade i vederbörliga residensstäder enligt fördelning, som bestämmes, beträffande länsarkitekt, biträdande länsarkitekt och assistent av Kungl. Maj:t samt beträffande övrig biträdespersonal av byggnadssty- relsen.

Länsstyrelse, hos vilken befattningshavare vid länsarkitektsorganisatio- nen är stationerad, äger bestämma över dennes tjänstgöring samt i det dag- liga arbetet förfoga över honom såsom en länsstyrelsens biträdande tjänste- man, allt med den inskränkning, som föranledes av tjänstemannens ställ- ning såsom befattningshavare hos byggnadsstyrelsen. Länsstyrelsen skall tillhandahålla lokal för kontorsarbetet.

Länsarkitekt åligger bl. a. att i fråga om byggnads- och stadsplaneväsen- det tillvarataga det allmännas bästa samt att därvid vaka över att gällande bestämmelser efterlevas och en sund utveckling av byggnadsväsendet be- fordras; att biträda vid utövandet av byggnadsstyrelsens och länsstyrelsens åligganden jämlikt byggnadsstadgan ; att biträda länsstyrelsen med gransk- ning av ärenden rörande byggnads- och stadsplaneväsendet; att närmast handha tillsynen över Kronans under byggnadsstyrelsens förvaltning ställda

15—016428

• Sida 226
•  Original

byggnader; att biträda byggnadsstyrelsen i ärenden rörande byggnadsmin- nesvården samt att för statsverkets räkning utöva arkitektverksamhet.

Med avseende å byggnads- och stadsplaneväsendet åligger det länsarki- tekt såsom biträde åt länsstyrelse särskilt att, om så finnes nödigt efter iakttagelser på platsen, avgiva yttrande i ärenden angående tillämpningen å nya områden av vissa bestämmelser i byggnadslagen, angående förslag till planer och andra bestämmelser för reglering av bebyggelsen, angående nybyggnad, förbud mot nybyggnad och undantag från sådant förbud samt i besvärsmål rörande byggnadsföretag m. m.; att verka för nödiga förbätt- ringar av gällande planer och andra bestämmelser; att biträda vid hand- läggning av arkitektoniska och byggnadstekniska frågor i allmänhet samt att, i den mån anledning därtill förekommer, hos vederbörande länsstyrelse anmäla behovet av åtgärder i fråga om byggnads- och stadsplaneväsendet samt avgiva förslag härom.

Vid granskning av planärenden skall länsarkitekt, därest samråd i ären- det icke ägt rum med Vägförvaltningen, inhämta dennas yttrande.

Med avseende å Kronans under byggnadsstyrelsens förvaltning ställda byggnader åligger det länsarkitekt att förrätta eller eljest närvara vid de årliga synerna å dessa byggnader samt upprätta och inom bestämd tid till byggnadsstyrelsen avlämna förslag rörande nästkommande års reparations- arbeten å sådana byggnader ävensom att förrätta av- och tillträdessyner å boställen inom nämnda byggnader och därvid uppgöra kostnadsberäk- ningar ; att upprätta förslag till entreprenadkontrakt samt arbets- och leve— ransavtal beträffande förekommande arbeten å ifrågavarande byggnader, leda och övervaka utförandet av dessa arbeten ävensom granska och attes- tera hithörande räkningar samt att jämväl i övrigt hos byggnadsstyrelsen eller annan vederbörlig myndighet i avseende å ifrågavarande byggnaders vård göra de framställningar, som kunna av omständigheterna påkallas.

I den mån tjänsten i övrigt medgiver är länsarkitekt skyldig att för stats- verkets räkning åtaga sig uppdrag av statliga, kommunala eller andra myn- digheter eller enskilda att uppgöra förslag till planer för skilda slag av samhällelig bebyggelse, utomplansbetämmelser, byggnadsordningar och be- gravningsplatser, att verkställa utredningar ur planläggningssynpunkt an- gående ifrågasatta vägar inom områden, där hänsyn skall tagas till mar- kens ändamålsenliga bebyggande, samt att utföra arkitektuppdrag till stat- liga, kommunala eller med allmänna medel understödda byggnadsföretag ävensom att företaga undersökningar, utöva kontroll samt verkställa be- siktningar beträffande sådana byggnadsföretag eller därmed sammanhäng- ande anläggningar. Länsarkitekt skall dessutom tillhandagå myndigheter och enskilda med råd och upplysningar i alla frågor rörande stadsplane- och byggnadsväsendet.

För av länsarkitekt utförda granskningar eller särskilda uppdrag utgå avgifter till statsverket enligt särskilda betämmelser (kung. den 15 juni

• Sida 227
•  Original

1935, nr 392, angående avgifter för av tjänsteman vid länsarkitektsorgani- sationen utförd granskning av vissa ärenden; kung. den 20 december 1935, nr 631, angående ersättning till statsverket för vissa uppdrag och förrätt— ningar, som utföras av tjänsteman vid länsarkitektsorganisationen, m. m. samt kungl. brev den 28 februari 1947, nr 56, angående tillägg å vissa er- sättningar enligt sistnämnda kungörelse).

Länsarkitekt förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av högst sex år efter förslag av chefen för byggnadsstyrelsen.

Biträdande länsarkitekt tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag av bygg- nadsstyrelsen, som före förslagets avgivande har att höra vederbörande länsarkitekt.

Övriga icke-ordinarie befattningshavare tillsättas av byggnadsstyrelsen eller, i den mån styrelsen så medgiver, av vederbörande länsarkitekt. Extra ordinarie befattning må icke av styrelsen tillsättas utan länsarkitektens hörande.

För länsarkitektsorganisationen finnes av byggnadsstyrelsen den 13 feb— ruari 1937 fastställd arbetsordning.

I personalförteckning enligt kungl. brev den 23 april 1948 äro upptagna följande befattningar.

Tjänstemän & ordinarie stat:

Lönegrad 24 länsarkitekter ........................ Cp 9 19 kontorsbiträden ...................... Ca 8 Extra tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24: 24 biträdande länsarkitekter .............. Ce 29 24 assistenter ............................ Ce 27

De biträdande länsarkitekterna äro placerade, två i Stockholm samt en i envar av övriga residensstäder med undantag av Visby.

Fördelning av personal och anslag å de olika länsarkitektkontoren för budgetåret 1949/50 framgår av följande uppställning (sid. 222).

Innebörden av vissa uppgifter m. m. Antalet mottagna arkitektuppdrag varierar högst väsentligt under olika är och inom skilda län. Kontorens möjligheter att åtaga sig dylika uppdrag äro beroende av den arbetsbörda, som i övrigt åvilar dem, särskilt i fråga om granskningsärenden. Arkitekt— verksamheten har därför kommit att bli en slags arbetsregulator, som möj- liggjort att hålla en på det hela taget konstant arbetsvolym. Då uppdragen i regel äro av stor omfattning 'och måste genomföras i olika etapper, varige- nom de kunna sträcka sig över flera år — så ofta vid uppgörande av olika planer, vilka arbeten även kräva överläggningar med uppdragsgivaren och fortlöpande samråd med övriga länsorgan _ har under vissa tider upp- kommit en anhopning av kontorens tjänsteärenden. För att sedermera av—

• Sida 228
•  Original

Avlöningar t. bitr. ingen- Läns- Bitr. . Kon- jörer och arkitekter m. fl. " ark läns- Assrst. tors— E L a n ' ark. bitr. 48/49 xPenser Cp 9 Ge 29 Ce 27 En 8 Ord- + Extra 49/50 anslag Stockholms .......... 1 2 1 1 40 000 40 000 12 100 Uppsala ............ 1 1 1 1 25 000 + 15 600 25 000 4 200 Södermanlands ...... 1 1 1 1 15 000 + 13 300 15 000 3 100 Östergötlands ........ 1 1 1 1 20 000 + 24 500 20 000 4 600 Jönköpings .......... 1 1 1 1 25 000 + 15 760 25 000 6 800 Kronobergs .......... 1 1 1 1 27 000 + 13 300 27 000 6 200 Kalmar .............. 1 1 1 1 30 000 30 000 8 700 Gotlands ............ 1 -— 1 —— 2 000 10 000 1 580 Blekinge ............ 1 1 1 1 20 000 20 000 4 050 Kristianstads ........ 1 1 1 2 30 000 + 24 500 30 000 5 150 Malmöhus ............ 1 1 1 — 40 000 + 31 500 40 000 7 500 Hallands ............ 1 1 1 —— 20 000 20 000 7 000 Göteborgs och Bohus 1 1 1 1 40 000 40 000 8 100 Älvsborgs ............ 1 1 1 1 30 000 + 9 100 30 000 6 500 Skaraborgs .......... 1 1 1 1 18 000 18 000 3 020 Värmlands .......... 1 1 1 1 20 000 + 3 000 20 000 5 500 Örebro .............. 1 1 1 2 25 000 + 12 700 25 000 6 200 Västmanlands ........ 1 1 1 1 8 000 8 000 2 150 Kopparbergs ........ 1 1 1 — 20 000 + 3 350 20 000 6 200 Gävleborgs .......... 1 1 1 ——- 25 000 + 15 000 25 000 6 150 Västernorrlands ...... 1 1 1 — 20 000 + 6 359 20 000 5 400 Jämtlands .......... 1 1 1 1 25 000 + 29 750 25 000 5 300 Västerbottens ........ 1 1 1 _ 30 000 30 000 6 600 Norrbottens .......... 1 1 1 1 30 000 + 5 450 30 000 6 900 Vid de ordinarie anslagens fördelning reserverade belopp .................................... 73 000 65 000 s—-—,——— Av det extra anslaget hittills ej disponerat belopp 64 631 Summa anslag kronor 658 000+250 000| 658 000 139 000

verka en på så sätt uppkommen balans i fråga om granskningsärenden har en del av den med uppdragsarbete eljest sysselsatta personalen tagits i an- språk.

Möjligheterna för länsarkitektkontoren att driva arkitektverksamhet ha under senare år blivit allt mindre. Byggnadsstyrelsen har också på grund av den konstaterade ökningen av balanserade granskningsarbeten tillrått en viss återhållsamhet i arkitektverksamheten. Delvis har denna begräns- ning av arkitektverksamheten berott på personalsvårigheter, men främsta orsaken torde dock ha varit att flertalet av kontorens tjänsteärenden icke blott vuxit i antal utan också blivit mer komplicerade.

Länsarkitektkontorens befattning med kronans byggnader innefattar ett flertal olika detaljuppgifter. Vid den årliga synen å varje byggnad beräknas det anslagsbelopp, som under kommande budgetår kräves för såväl de år- liga driftsonikostnaderna (uppvärmning, "belysning, renhållning etc.) som kostnader för nödiga reparations- och underhållsarbeten. Med ledning av de sålunda uppgjorda förslagen fastställer byggnadsstyrelsen för varje sär-

• Sida 229
•  Original

skild byggnad en generalplan, vari de' godkända arbetena angivas och kost— nadsbeloppen bestämmas.

Med avseende å det fortsatta bestyret med de arbeten, som innefattas i den fastställda generalplanen, har byggnadsstyrelsen med beaktande av en av statens organisationsnämnd gjord utredning lämnat länsarkitekterna en viss rörelsefrihet.

Beträffande arbeten, som icke upptagits i generalplanen (icke påsynade ombyggnadsarbeten av större omfattning och dylikt), avgiver länsarkitek— ten särskilt förslag härom till byggnadsstyrelsen. Utföras för sådant arbete ritningar av vidlyftigare art av länsarkitekten, utgår arvode härför såsom för annat åtaget arkitektuppdrag för statsverkets räkning. Byggnadsstyrel— sen uppdrager därefter genom vederbörande länsstyrelse åt länsarkitekten att inom en fastställd kostnadsram ombesörja arbetets utförande genom anbudsförfarande eller på räkning.

Här må även erinras, att enligt 5 6 byggnadsstyrelsens instruktion (SFS 358/1928) må styrelsen — följaktligen också de tjänstemän, åt vilka styrelsen uppdragit att handlägga ärenden av sådan art — vid verkställan- de av upphandling eller utförande av arbete för styrelsens räkning utan hinder av gällande förordning om upphandling och arbeten för statens be- hov m. m. infordra anbud på sätt som i varje fall befinnes lämpligt även- som träffa uppgörelse under hand så ofta sådan finnes vara för ändamålet fördelaktig. De formella bestämmelserna i upphandlingsförordningen, exempelvis beträffande sättet för anbudens öppnande och dylikt, har sty— relsen dock ansett böra iakttagas. Länsarkitekten skall till byggnadssty- relsen översända avskrift av antaget anbud eller attesterad räkning. Likvi- dering av räkningarna skall verkställas genom länsstyrelsernas försorg.

Den dagliga, omedelbara uppsikten och tillsynen av byggnaderna omhän— derhas av den myndighet eller institution, som disponerar vederbörande byggnad. "

Omfattningen av ifrågavarande arbetsuppgifter å de olika länsarkitekt— kontoren varierar naturligen allt efter byggnadernas förekomst och des— sas belägenhet inom länen. I de större länen har en särskild befattningså havare måst avdelas för bestyret med byggnaderna. I Malmöhus län hav hit- hörande ärenden nödvändiggjort utökning av länsarkitektkontorets perso— nal. Tillsynen av kronans byggnader inom Stockholms län ankommer icke på länsarkitektkontoret utan handhas helt av byggnadsstyrelsen. ' -'

Ifrågasatta förändringar. I direktiven för kommittén för stadsplaneväsene dets omorganisation anfördes bl. a., att de sakkunniga borde söka närmare bestämma det statliga stadsplaneväsendets arbetsuppgifter i det nya läge, som uppkomme, därest en ny byggnadslagstiftning genomfördes. — — +'- Länsarkitektsorganisationens möjligheter att medverka vid'det regionala planarbetet borde ökas. Det borde också undersökas vilka uppgifter 'som borde tillkomma det statliga stadsplaneväsendet beträffande vägledningen

• Sida 230
•  Original

av den lokala planeringen, främst med avseende å upprättandet av general-, stads- och byggnadsplaner, rådgivning i övrigt till lokala planmyndigheter samt granskning av uppgjorda planer. Då stadsplaneringspersonalen på grund av arbetsbördans tillväxt kommit att bli knapp redan för de plan- granskande uppgifterna, torde en nyorientering av arbetet med tyngdpunk- ten lagd på vägledning för planers upprättande och annan upplysning uppenbarligen medföra krav på personalökning. Vid länsarkitektsorganisa- tionen förelåge en betydande balans av ärenden. Det borde övervägas huru- vida en förstärkning av länsarkitektsorganisationen borde företagas i syfte att genom decentralisering förebygga en eljest antaglig alltför stor ökning av arbetsbördan hos den centrala stadsplanemyndigheten. De sakkunniga borde utreda huru länsarkitektkontoren skulle organiseras för att kunna fullgöra sina utökade uppgifter. Därvid borde tillses att det nödvändiga sam- arbetet mellan länsarkitektkontoren och övriga av planfrågorna berörda myndigheter ordnades på ett så smidigt och praktiskt sätt som möjligt. —— — —— Man borde beakta möjligheterna att genom en samordning av plane— ringsverksamheten hos olika statliga, kommunala och enskilda organ uppnå besparingar inom de verksamhetsområden, som berördes av bebyggelse- planeringen.

Av kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation har gjorts en rundfråga till länsstyrelser och länsarkitekter rörande inställningen till frå- gan om införande av föredragningsskyldighet för länsarkitekterna. Av sva- ren därpå framgår, att meningarna äro mycket delade. Bland länsarkitek- terna råder uppenbarligen stor tveksamhet. Flertalet förordade visserligen — om än med tvekan — att länsarkitekterna skulle göras till föredragande men ansågo att frågan borde närmare undersökas. De funno i stort sett nu- varande ordning tillfredsställande och framhöllo, att systemet med remisser och skriftliga remissvar innebure, att länsarkitekten hade en garanti för att hans yttrande vore tillgängligt vid ärendets fortsatta handläggning hos högre myndighet. De länsarkitekter som avstyrkte ansågo att det skulle bli svårt att ordna regelbundna föredragningar, då landshövdingar och landssekre- terare vore mycket upptagna.

Av de särskilda svaren kan nämnas länsarkitektens i Älvsborgs län, som förklarade sig finna fördelarna uppenbara. Argumenteringen kunde bli de- taljerad och den beslutande få svar på frågor, alternativ kunde sökas och utvägar anvisas. Den beslutande kunde själv bilda sig ett oförmedlat in- tryck av länsarkitektens synpunkter och tyngden av hans argument. Den juridiska sidan borde tillgodoses genom att en av länsstyrelsens jurister ackrediterades hos länsarkitekten, varjämte landssekreteraren i regel kunde väntas närvara. Länsarkitekten i Göteborgs och Bohus län menade även att påtagliga fördelar kunde vinnas genom att länsarkitekten föredroge sina ärenden och den juridiska sakkunskapen på tillfredsställande sätt kunde göra sig gällande. Behandlingen kunde bli enklare och snabbare genom att

• Sida 231
•  Original

skriftligt förfarande undvekes och den beslutande finge direkt kontakt med teknikern.

Länsstyrelserna uttalade sig allmänt mot en förändring. Blott länsstyrel- sen i Örebro län ansåg att det vore fördelaktigt att bereda länsarkitekten föredragandeställning. Länsstyrelsens i Kopparbergs län argument till stöd för att stadsplanefrågor borde föredragas av juridiskt-administrativt skolad ämbetsman äro i stort sett representativa för de länsstyrelser, som hävdade denna mening. Stadsplaneärendena ingrepe ofta högst väsentligt i den en- skildes rättssfär och medförde för samhällena icke sällan ersättningsskyl- dighet till markägarna. Detta komme i allt högre grad att bli fallet sedan nya byggnadslagen trätt i kraft. De rättsliga synpunkterna måste därför beaktas men även de sociala och samhällsekonomiska. En föredragande, som vore obunden av rent tekniska synpunkter, ägde utan tvekan en friare ställ- ning vid bedömandet av de olika problemen än den tekniske experten. Länsarkitektens arbetsuppgifter skulle genom åläggandet av föredragnings- skyldighet ytterligare öka och hans arbetstid splittras. Stadsplaneärendena kunde icke jämföras med vägärendena, som vore mera tekniskt betonade. Den mest rationella arbetsformen vore att organisera en byrå för bland annat stadsplane- och byggnadsärenden, vars chef tillika vore föredragande inom ämnesgruppen.

I samma fråga har Länsarkitekternas förening i en skrift den 7 juni 1948 till förenämnda kommitté framfört vissa synpunkter. Föreningen har därvid uppgivit att dessa synpunkter i allt Väsentligt delades av de särskilda delegerade, som av Svenska arkitekters riksförbund utsetts att följa orga- nisationsfrågor av betydelse för samhällsbyggandet. I nämnda skrift anför- des bland annat följande.

Enligt föreningens mening borde de nu sedan mera än tio år tillbaka före- kommande länsarkitektkontoren i varje län alltjämt äga bestånd såsom de stat- liga företrädarna ute i landet för planerings— och byggnadsväsendet. För de kom- munala myndigheterna och för allmänheten torde länsarkitektkontoren numera ha kommit att framstå såsom en realitet. Kontorens möjligheter att prestera en ännu bättre service borde emellertid stärkas. Om så ej skulle ske eller de länsarki- tektkontoren hittills åvilande arbetsuppgifterna skulle helt eller delvis övertagas av nya organ, kunde allvarligt befaras, att en god del av det pionjärarbete, som av kontoren utförts —- många gånger under svåra förhållanden på grund av otill- räcklig personal och en kännbar brist på fackmän utanför kontoren — ginge för— lorat, varigenom resultatet av den nya byggnadslagstiftningen skulle kunna för- skjutas längre fram i tiden. Föreningen kunde sålunda icke ansluta sig till tan— ken, att kontoren skulle uppgå i nya länsorgan. Däremot ansåge föreningen, att länsarkitektkontorens ställning till och samordning med den statliga förvaltnings— apparat, som redan funnes i länsstyrelserna, borde närmare övervägas. Detta torde lämpligen böra ske i samband med utredningen om länsstyrelsernas om- organisation.

Föreningen fann sålunda, att det skulle vara en lämplig anordning, att läns- arkitekten jämsides med sin uppgift som chef för länsarkitektkontoret bleve före- dragande i ärenden rörande planerings- och byggnadsväsendet inom länsstyrel-

• Sida 232
•  Original

sen, där en särskild sektion för handläggning av ifrågavarande ärenden i så fall borde inrättas. Denna sektion borde då även kunna handha sådana frågor i den framtida lokaliseringspolitiken, som lämpligen borde samordnas med den all— männa samhällsplaneringen. För planerings- och byggnadsväsendets anknytning till länsstyrelserna på nu angivet sätt talade bl. a. det förhållandet, att länsstyrel- serna hade god kontakt med praktiskt taget alla sidor av samhällslivet. Föreningens medlemmar vore medvetna om att med länsarkitektens nya upp- gift som föredragande i länsstyrelsen skulle följa såväl ökat arbete som ökat an- svar, särskilt som föredragningsskyldigheten borde vara förenad med ensam- beslutanderätt i vissa enklare ärenden. Medlemmarna vore emellertid beredda att se sina åligganden utökade, då väsentliga fördelar syntes vara att vinna med läns- arkitekten som föredragande. Sålunda kunde ärendenas behandling bli snabbare, de tekniska synpunkterna kunde framföras på ett smidigare sätt, större kontinui- tet i ett ärendes handläggning från initiativ till det slutliga avgörandet kunde ernås, allmänheten kunde erhålla klarare besked och säkrare rådgivning vid hän- vändelse till den beslutande myndigheten. Det förutsattes dock att länsarkitekten för sitt arbete inom länsstyrelsen finge lämplig till länsstyrelsen knuten personal såväl för den juridiska behandlingen av ärendena som för expeditionsgöromålen.

Själv har länsstyrelseutredningen vid de besök, som utredningen eller vissa ledamöter därav gjort hos olika länsstyrelser, kunnat konstatera att allmänt råder en viss tveksamhet huruvida och i vad mån länsarkitekterna böra knytas närmare till länsstyrelserna. Speciellt gäller denna tveksam- het den ifrågasatta föredragningsskyldigheten. Man befarar att läns- arkitekterna, om de formellt bli föredragande — redan nu förekommer tämligen allmänt att de vid behov tillkallas för att i vissa ärenden lämna muntliga redogörelser — skola förlora sin ställning som experter med hu- vudsaklig uppgift att driva de tekniska synpunkterna. Dessa skulle därige- nom vid avgörandet få ett relativt mindre beaktande. Samtidigt hyser man farhågor för att länsarkitekterna skola bli mera bundna vid tjänsterummen för att bereda och föredraga sina ärenden, varigenom det viktiga fältarbetet skulle lida avbräck. Från länsstyrelsehåll göres framför allt gällande att _ även om föredragning i vissa ärenden av övervägande teknisk natur, t. ex. en del dispensfrågor, skulle kunna anförtros länsarkitekterna — de likväl icke alltid ha den administrativa kunnighet och erfarenhet, som man på länsstyrelsehåll anser sig böra kräva av en föredragande i planärenden.

B. Distriktsingenjörerna för vattenförsörjning och avlopp

Grundläggande bestämmelser. Genom kungörelsen den 17 november 1944 (nr 733) angående statsbidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp har Kungl. Maj:t förordnat, bl. a., att till utförande av anläggning för vattenförsörjning och avlopp, gemensam för minst fem (eller i vissa särskilda fall färre) till bostad avsedda fastigheter, må utgå statsbidrag. Dy- likt statsbidrag, som beviljas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, må be- viljas allenast under förutsättning att de byggnader, som beröras av an-

• Sida 233
•  Original

läggningen, kunna antagas vara behövliga för framtiden, att anläggningen finnes påkallad ur sanitär eller eljest ur social synpunkt och att den beräk- nade kostnaden ej kan anses oskälig i förhållande till nyttan av anlägg- ningen samt att anläggningen prövas tillfredsställande med hänsyn såväl till befintlig bebyggelse som ock till den bebyggelse, vilken inom rimlig tid kan förväntas inom det av anläggningen berörda området.

Ansökan om statsbidrag ingives till kommunalnämnd eller drätselkam- mare. Efter erforderlig utredning och besiktning i samråd med hälsovårds- nämnden skall kommunalnämnden respektive drätselkammaren med eget yttrande insända ansökningen till vederbörande distriktsingenjör för vat— tenförsörjning och avlopp. Denne har att i erforderlig utsträckning samråda med förste provinsialläkaren, länsbrandinspektören, länsarkitekten och väg- förvaltningen i länet samt skall därefter föredraga ärendet i länsbostads— nämnden. Efter föredragningen skola handlingarna jämte eventuella yttran- den från nämnda länsmyndigheter överlämnas till länsstyrelsen. Denna skall med eget utlåtande och förslag överlämna ärendet till väg- och vattenbygg- nadsstyrelsen. Då ansökning avser anläggning, som omfattar högst tjugu bostadslägenheter, kan i vissa fall bidrag lämnas enligt de grunder som gälla för bosl:adsförbättringsbidrag. I sådant fall skall ärendet avgöras av bostadsstyrelsen. Stanna vid statsbidragsfrågas handläggning våg- och vat- tenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelse i olika meningar skall ärendet un- derställas Kungl. Maj:ts prövning. Vid meningsskiljaktighet mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt hostadsstyrelsen fäller också Kungl. Maj :t utslaget.

Organisationen. Genom beslut den 17 november 1944 bemyndigade Kungl. ”Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att såsom extra tjänstemän eller ”mot visst högsta arvode anställa distriktsingenjörer till det antal som prövades erforderligt för biträde vid handläggning av frågor 0111 anlägg- ningar för vattenförsörjning och avlopp, dock högst en för varje län, att med stationering vid vägförvaltning ställas till de länsstyrelsers förfogande, vilka kunde vara i behov därav. Sedermera förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 11 maj 1945 att alla frågor om nyanställning av distriktsingenjö- rer från och med den 1 juli 1945 skulle underställas Kungl. Maj:ts pröv- ning. Enligt av Kungl. Maj:t givna bemyndiganden skola tolv distriktsingen- jörer finnas anställda. För närvarande finnas distriktsingenjörer anställda med stationering och distrikt enligt följande.

Stationering vid väg-

förvaltningen i D 1 s t r 1 k t

Stockholm Stockholms, Södermanlands och Gotlands län Uppsala Uppsala och Västmanlands län

Jönköping Jönköpings, Östergötlands och Skaraborgs län Karlskrona Blekinge, Kronobergs och Kalmar län

Malmö Kristianstads och Malmöhus län

• Sida 234
•  Original

Stationer-lng vid väg-

förvaltningen i D 1 S t r i k t

Göteborg Hallands samt Göteborgs och Bohus län Göteborg Älvsborgs län Karlstad Värmlands och Örebro län Falun Kopparbergs och Gävleborgs län Härnösand Västernorrlands och Jämtlands län Umeå Västerbottens län Luleå Norrbottens län

Distriktsingenjörerna äro placerade i lönegrad Ce 29. För organisationen gällde för budgetåret 1949/50 följande personalstat. I denna redovisas också vissa arvoden för tillfällig arbetsförstärkning.

Distr.- Arvodesbelopp ingen- Ingenjör 13?" I???” för tillfälliga Distrikt omfattande länen jör ' ' arbetsförstärk- ningar 1948/49 Ce 29 Ge 27 Ge 24 C3 21 Ge 8 kronor Stockholms, Södermanlands, Gotlands.. 1 1 — — 1 20 000 Uppsala, Västmanlands .............. 1 —— —— — _ — Jönköpings, Östergötlands, Skaraborgs 1 — — ——-- 1 18 000 Blekinge, Kronobergs, Kalmar ........ 1 — -— —— 1 — Malmöhus, Kristianstads ............ 1 —— 1 —- — _ Göteborgs o. Bohus, Hallands ........ 1 — — — — 8000 Alvsborgs .......................... 1 —— —— — —- 13 000 Värmlands, Örebro .................. 1 —— — 1 1 14 000 Kopparbergs, Gävleborgs ............ 1 — 1 — — 13 000 Västernorrlands, Jämtlands .......... 1 1 — —- — 8 000 Västerbottens ...................... 1 1 -— 1 1 6 000 Norrbottens ........................ 1 — 1 1 1 22 000 Hela riket 12 3 3 3 6 122 000

De angivna årliga arvodesbeloppen avse den tillfälliga förstärkningsper- sonalens fördelning å distrikten den 1 juni 1949. Då denna personal insät- tes där tillfälliga arbetsanhopningar uppstå, fluktuerar kostnadernas för- delning å varje distrikt under olika tider. Anslagsbeloppet för budgetåret 1948/49 utgjorde 102 000 kronor och har sålunda överskridits med cirka 20 000 kronor. Någon nedgång i kostnaderna under budgetåret 1949/50 torde icke ha skett.

Distriktsingenjörernas arbetsuppgifter äro närmare angivna dels i av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdade provisoriska bestämmelser an- gående distriktsingenjörernas för vattenförsörjning och avlopp tjänstgöring och arbetsuppgifter m. m. dels ock i en av nämnda styrelse utgiven prome- moria den 7 juli 1945 med riktlinjer för distriktsingenjörs biträde åt läns- styrelsen.

Enligt dessa bestämmelser svarar distriktsingenjör själv för fullgörande av sina arbetsuppgifter och är med avseende å dem icke underställd väg-

• Sida 235
•  Original

direktören. På distriktsingenjör ankommer, bl. a., att biträda länsstyrelse och vägförvaltning liksom också, då sådant begäres, länsbostadsnämnd, förste provinsialläkare, hushållningssällskap, hälsovårdsnämnd, landsting, länsarbetsnämnd, länsarkitekt m. fl. myndigheter vid handläggning av ärenden rörande vattenförsörjning och avlopp, att lämna kommuner och enskilda råd och upplysningar rörande projektering och utförande av an- läggningar, som kunna få statsbidrag, ävensom att i mån av tid upprätta förslag till smärre sådana anläggningar samt att skaffa sig noggrann kännedom om behovet av anläggningar för vattenförsörjning och avlopp ävensom om befintliga sådana anläggningar.

Som ovan antytts äro distriktsingenjörerna knutna till väg- och vatten- byggnadsverket. I ett av särskilda sakkunniga den 3 januari 1946 framlagt betänkande med förslag till omorganisation av väg- och vattenbyggnads— styrelsen (SOU 1946: 10) föreslogo de sakkunniga att distriktsingenjörerna och deras biträden skulle inordnas i vägförvaltningarnas organisation. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförde i yttrande över detta förslag, bl. a., att distriktsingenjörernas arbetsuppgifter endast delvis ägde en naturlig anknytning till en vägförvaltnings uppgifter. Först när det gällde att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens egen regi eller under dess kontroll utföra en anläggning förelåge väsentliga skäl för sammanförande av väg- och vatten- byggnadsverkets arbetsuppgifter beträffande vattenförsörjning och avlopp med övriga verksamhetsgrenar. I överensstämmelse härmed föreslog sty— relsen att distriktsingenjörerna skulle på eget ansvar handlägga andra frå- gor än kontroll över utförande av anläggningar. Att inskjuta vägdirektö- rerna som en ny mellaninstans vore icke lämpligt.

I propositionen nr 286 till 1946 års riksdag, vari bl. a. denna fråga be— handlades, anslöt sig föredragande departementschefen till väg- och vatten- byggnadsstyrelsens förenämnda förslag. Riksdagen beslöt också i överens- stämmelse härmed.

Sedermera ha 1946 års vatten- och avloppssakkunniga i en underdånig skrivelse den 19 januari 1948 hemställt bland annat att distriktsingenjörer- nas antal skulle ökas från tolv till tjugotre. Härigenom skulle samtliga län utom Gotlands län få egen distriktsingenjör. Sistnämnda län borde sam- manföras med Stockholms län. De sakkunniga framhöllo därvid särskilt att byggnadslagens ikraftträdande samt de beslutade åtgärderna på bo- stadspolitikens och jordbruksrationaliseringens områden komme att inne- bära stora påfrestningar på distriktsingenjörsorganisationen. Det bleve en- ligt de sakkunnigas mening icke längre möjligt för distriktsingenjörerna att vid nu gällande organisation jämsides med sina övriga uppgifter till— godose de nya kraven på biträde av teknisk sakkunskap i vatten- och av- loppsfrågor från länsstyrelser, länsarkitekter, länsbostadsnämnder och lant- bruksnämnder m. fl.

• Sida 236
•  Original

V. BEBYGGELSEPLANERINGEN OCH FASTIGHETSBILDNINGEN

Länslantmäterikontoren. Enligt instruktionen den 30 juni 1948 (nr 526) för lantmäteristyrelsen, länslantmäterikontoren och lantmäteriets distrikts-- organisation (lantmäteriinstruktionen) skall i varje län i residensstaden finnas ett lantmäterikontor, som förestås av en överlantmätare. Denna har att leda och öva tillsyn över länets lantmäteriväsen samt taga initiativ till åtgärder, som äro ägnade att främja en ändamålsenlig fastighetsindelning. Angående vissa ytterligare åligganden för överlantmätaren hänvisas till sid. 21.

Avstyckningsväsendet har genom ändringar av jorddelningslagen och fastighetsbildningslagen i samband med byggnadslagens antagande under- gått vissa förändringar. Bl. a. avskaffades sålunda avstyckningsplaneinsti- tutet. Jämlikt förstnämnda båda lagar gäller i fråga om avstyckningar nu- mera i huvudsak följande i de avseenden, varom här närmast är fråga. Angående vid 1950 års riksdag beslutade ändringar, se nedan.

Avstyckning inom område, för vilket enligt fastställd generalplan, stads- plan eller byggnadsplan eller på annan grund särskilda bestämmelser med avseende å markens bebyggande gälla, må ej verkställas så, att områdets ändamålsenliga bebyggande försvåras eller syftet med bestämmelserna eljest motverkas. Länsstyrelsen äger dock medgiva undantag när särskilda skäl finnas. Inom område för vilket regionplan fastställts skall också denna beaktas.

Har inom visst område tätbebyggelse uppkommit eller är sådan bebyg— gelse att vänta inom nära förestående tid eller kan eljest avstyckning av flera lägenheter framdeles förväntas, må innan stadsplan eller byggnads- plan blivit fastställd, avstyckning icke verkställas så, att områdets ända- målsenliga bebyggande försvåras eller lämplig planläggning av området eljest motverkas. Bland annat skall iakttagas att vägar och allmänna platser kunna anordnas när behov därav uppkommer. Finnes fast fornlämning skall därtill hörande område såvitt möjligt kunna avsättas till öppen plats. Med avseende å tillämpningen i övrigt av vad nu sagts äger länsstyrelsen meddela de anvisningar som prövas erforderliga.

När fråga väckts om upprättande av stadsplan eller byggnadsplan för visst område eller om ändring av sådan plan, äger länsstyrelsen i erforder- lig utsträckning meddela förbud mot avstyckning inom området utan läns— styrelsens medgivande. I den mån så finnes lämpligt äger länsstyrelsen be- stämma, att avstyckning utan hinder av sådant förbud må äga rum därest stadsarkitekten respektive länsarkitekten ej funnit anledning till erinran däremot. Befogenhet att meddela dispens som här avses hade enligt i maj 1950 tillgängliga uppgifter av vederbörande länsstyrelse lämnats länsarki— tekterna i tolv län, därav två i viss begränsad omfattning.

Avstyckning skall fastställas, i stad och samhälle, för vilket 5 kapitlet

• Sida 237
•  Original

fastighetsbildningslagen gäller, av magistrat eller länsstyrelse (eller undan- tagsvis annan myndighet), i samhälle eller område, där byggnadslagens be- stämmelser för stad äga tillämpning eller stadsplan eller byggnadsplan fastställts eller jämlikt äldre lag förordnats att stadsplan skall upprättas, av länsstyrelsen samt på landsbygden i övrigt av överlantmätaren eller i vissa fall ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten. Fastighetsbildningssakkunniga, som tillkallades enligt Kungl. Maj:ts be- myndigande den 9 juni 1939, ha i en promemoria den 29 januari 1949 (stencilerad) framlagt förslag bland annat om upphävande av den bestäm- melse (21 kap. 66 å jorddelningslagen) enligt vilken den nyssnämnda fast- ställelseprövningen av vissa avstyckningar ankommer på länsstyrelsen. På grundval av detta fastighetsbildningssakkunnigas förslag har Kungl. Maj:t i en av riksdagen (skrivelse 197/1950; jfr tredje lagutsk. utl. 12/1950) godkänd proposition den 10 mars 1950 (nr 177) föreslagit bl. a., att sär- bestämmelsen i 21 kap. 66 % jorddelningslagen om länsstyrelsens befattning med avstyckningsmål skall upphöra att gälla; fastställelseprövningen i dessa mål avses skola fr. o. m. den 1 juli 1950 (med vissa undantag) an- komma på fastighetsbildningsorganen. Fastställelseprövningen beträffande avstyckningar skall ankomma på överlantmätaren, såvida avstyckningen icke beror av sammanläggning. Emellertid förutsättes, att samråd kommer att äga rum mellan jorddelnings- och planmyndigheterna, främst länsarki- tekter och länsstyrelser, där omständigheterna äro sådana, att dylikt sam- råd kan anses påkallat. Om erinran mot förrättningen framställs av läns- styrelsen, överlantmätaren, lantbruksnämnden eller byggnadsnämnden, skall frågan om fastställelse hänskjutas till ägodelningsrätten. 0111 dom- stolen därvid anser sig böra frångå vad planmyndigheten yrkat, skall en- ligt förslaget länsarkitekten äga fullfölja talan mot fastställelsebeslutet. Beträffande det berörda samrådet har departementschefen i propositio- nen anfört, att samarbetet mellan jorddelnings- och planmyndigheterna borde utformas efter mönster av den samverkan som etablerats med lant- bruksnämnderna. Detta samarbete bygger på att det är överlantmätaren som avgör, i vilka ärenden lantbruksnämnden skall höras. Av praktiska skäl borde, enligt departementschefen, även i fråga om den byggnadspoli- tiska kontrollen i första hand ankomma på förrättningslantmätare och överlantmätare att bedöma när samråd är behövligt och bör äga rum. Departementschefen har vidare understrukit att länsstyrelserna kunna, få en viktig uppgift att fylla i fråga om samarbetets uppbyggnad genom att anordna regelbundna sammankomster mellan länets olika planmyndighe- ter. Betydelsen av att distriktslantmätarna inordnas i samarbetet har även framhållits. Departementschefen har hänvisat till att han i annat samman- hang uttalat att samråd borde äga rum redan under förrättningens gång. Då distriktslantmätaren vore den befattningshavare, som först komme i kontakt med fastighetsbildnings- och bebyggelseutvecklingen i orten, borde

• Sida 238
•  Original

han i sin verksamhet stå i nära kontakt med byggnadsnämnd, länsarkitekt och överlantmätare.

Därjämte har departementschefen framhållit vikten av att planmyndig- heterna hållas å jour med fastighetsbildningar inom samhällen och orter. där tätbebyggelse uppkommit eller är att vänta, så att dessa myndigheter skola kunna uppbära det ansvar för planväsendets utveckling som åvilar dem enligt byggnadslagstiftningen. Departementschefen har i detta av- seende anfört, att det torde böra åligga överlantmätarna att medverka till att länsarkitekternas sammanställnings- och översiktskartor över fastig- hetsindelningen hållas levande.

Slutligen har departementschefen uttalat, att han utginge från att vid fastställelseprövningar den största hänsyn skulle tagas till den mening som länsstyrelsen eller annat planvårdande organ uttalat. Upprättade planer för bebyggelsen liksom andra byggnadsreglerande föreskrifter måste re- spekteras vid fastighetsbildningen. Det finge icke bli så, att en myndighet medverkade till uppkomsten av en fastighet för bebyggelse medan en annan myndighet ansåge sig icke kunna medgiva att den bebyggdes. Vad planmyn- digheterna yrkade borde därför i regel bli avgörande. Även om formellt be— slutanderätten tillkomme fastighetsbildningsmyndigheterna, borde således den reella prövningen i dessa ärenden även fortsättningsvis ligga hos plan- myndigheterna.

I ifrågavarande proposition föreslogs jämväl ändring av 19 kap. 13 Q 3 mom. jorddelningslagen, innebärande att inom område, där tätbebyggelse uppkommit eller är att vänta inom nära förestående tid eller där eljest avstyckning av flera lägenheter framdeles är att förvänta, avstyckning icke får verkställas så, att olämplig tätbebyggelse kan föranledas.

I detta sammanhang må framhållas att länsarkitekternas förening i en skrivelse den 10 september 1949 till statsrådet och chefen för justitiede- partementet framlagt vissa synpunkter i fråga om den i fastighetsbildnings- sakkunnigas förenämnda promemoria föreslagna lagändringen. Föreningen anförde i denna skrivelse, bland annat, att fastighetsbildning för andra än jordbrukets, fiskets och skogsskötselns behov i regel åsyftade att tillskapa en fastighet för bebyggande för bostads-, industri- eller annat ändamål eller för beredande av plats för någon varaktig anläggning, vars tillkomst när- mast sammanhängde med bebyggelseutvecklingen i allmänhet. Fastighets- bildningen komme därför att mer eller mindre vara en åtgärd i plangenom- förande syfte. Detta gällde även områden, för vilka detaljplan icke funnes. Avstyckningar innebure även för sådana områden oftast i själva verket ett led i plangenomförande, som här tillätes komma före planläggningen. När det gällde bebyggelse utanför detaljplanlagda områden, måste det all- tid bli förenat med stora svårigheter att enbart på grundval av bebyggel— sens omfattning och behovet av särskilda anordningar för gemensamt be- hov angiva en exakt tidpunkt, då plansynpunkterna borde beaktas. Det-

• Sida 239
•  Original

samma måste anses vara förhållandet med den för bebyggelsen avsedda fastighetsbildningen. Enstaka avstyckningar kunde därför lätt komma att skapa kärnan i en framväxande samhällsbildning.

Föreningen anförde beträffande de olika myndigheternas befattning med fastighetsbildningsfrågorna vidare följande.

Även om det i de fall, där plansynpunkterna borde tillmätas betydelse, skulle kunna etableras ett lämpligt samarbete icke blott mellan överlantmätare och läns- arkitekt utan jämväl mellan förrättningsmän och byggnadsnämnd, hyste för- eningen dock allvarliga betänkligheter mot att domstolarna skulle tilldelas upp— giften att bli avgörande instans i sådana frågor, som ovedersägligen måste an- ses tillhöra planmyndigheternas kompetensområde.

Vissa av föreningens medlemmar hade fått erfarenhet av att tidigare gällande ordning för fastställelse av avstyckningar utanför plan- eller bebyggelsereglerade områden liksom den nyligen genomförda ändringen i fråga om fastställelsen av avstyckningar inom utomplansområden på landet inneburit, att betydelsefulla plansynpunkter, varom enighet dock rätt mellan överlantmätaren och länsarki- tekten, lämnats utan avseende av vederbörande ägodelningsrätt. Rätten hade där- vid även i något fall ._ trots överlantmätarens och länsarkitektens samstämmiga uppfattning om behov av detaljplanläggning på grund av förekommande tätbe- byggelse —— förklarat att dylikt behov icke kunde anses aktuellt för tillfället och fastställt avstyckning, som uppenbarligen vore ägnad att motverka en lämplig, planläggning.

Lades prövningen av ärenden, där meningsskiljaktighet eller tveksamhet i plan- frågor förelåge, till ägodelningsrätt, funnes även en stor risk för bristande en- hetlighet i det slutliga bedömandet, då inom varje län alltid funnes ett flertal: ägodelningsrätter, som var för sig kunde ge uttryck för andra uppfattningar än den för länet gemensamma planmyndigheten, som länsstyrelsen enligt föreskrif- terna i byggnadslagstiftningen utgjorde.

Det av fastighetsbildningssakkunniga rekommenderade samrådet mellan över— lantmätare och länsarkitekt fann föreningen förtjänstfullt. _ — — Om fastig- hetsbildningsväsendet skulle rationaliseras i syfte att ernå ett enklare och snab— bare handläggningsförfarande speciellt beträffande avstyckningar, där plansyn- punkterna borde tillgodoses, syntes det föreningen angeläget, att ett gott sam— arbete mellan jorddelningsmyndigheterna och planmyndigheterna ägde rum re- dan från och med en förrättnings början. Detta samarbete borde sålunda inledas mellan vederbörande förrättningsman samt byggnadsnämnden och dess sakkun- niga biträde och syntes särskilt viktigt beträffande avstyckningar på landet utan- för detaljplanlagt område.

Lika angeläget som det vore att byggnadsnämnderna finge kännedom om alla nybyggnadsföretag, som icke endast avsåge jordbrukets, fiskets, skogsskötselns och därmed jämförligt behov, lika angeläget måste det anses vara, att nämnderna erhölle kännedom om den för byggnadsföretagen avsedda fastighetsbildningen— för att med anledning härav kunna vidtaga samma åtgärder som ifråga om bygg— nadsföretagen. I annat fall kunde stor risk föreligga för att en fastighetsbildning komme till stånd utan att fastighetens bebyggande eller användande för avsett ändamål sedermera bleve medgivet. Med hänsyn till föreskrifterna i byggnads- lagstiftningen vore det därför naturligt, att alla ansökningar om avstyckningar för annat än jordbrukets, fiskets, skogsskötselns och därmed jämförligt behov gjordes hos byggnadsnämnden, som sedan överlämnade ansökningen med sin ut— redning till vederbörande förrättningsman för verkställighet.

• Sida 240
•  Original

Sedan länsarkitektkontoren successivt efter den 1 mars 1949 blivit granskande organ åt länsbostadsnämnderna ifråga om sådana bostadsbyggnadsföretag, vartill nämnderna hade att bevilja statliga lån och bidrag, hade det visat sig, att i en del fall fastigheter för bostadsändamål bildats, utan att lån kunnat beviljas i en— lighet med de principer, som tillämpades vid den statliga låne- och bidragsgiv- ningen. Det hade därvid alltid gällt frågan om byggnadsföretagens belägenhet från allmän plansynpunkt och möjligheten att förse företagen med tillfredsställande anordningar för vattenförsörjning och avlopp, alltså sådana förhållanden, som särskilt borde beaktas av planmyndigheterna. I samma mån som ett vidgat sam— arbete komme till stånd mellan planmyndigheterna samt de organ, som hand— hade den statliga låne- och bidragsgivningen, vore det angeläget, att fastighets- bildningen skedde i samförstånd med nämnda myndigheter och organ.

VI. UTRE DNINGEN

Inledning. I likhet med vad som är fallet på flera andra områden ha läns- styrelsens uppgifter med avseende på byggnadsväsendet och bebyggelse— planeringen skiftat karaktär. De ha nu i långt högre grad än tidigare en aktivt ledande och dirigerande innebörd och fordra framför allt en vid överblick över länets olika problem och behov samt en samordnande verk- samhet av förut knappast avsedda mått. _

Bebyggelseplaneringen och vad därmed har samband har i vart fall tidi- gare varit den centrala av de olika utvecklingsplaneringarna, i det den sammanfattar och konkretiserar större delen av den planläggning, som från olika synpunkter anses erforderlig på skilda områden, samt utgör det medel, varmed utvecklingen i många avseenden dirigeras. Det ligger där- för i sakens natur att det organ, som i länet har hand om bebyggelseplane- ringen, måste ha en central ställning i länsförvaltningen.

På senaste tid har emellertid jordbruksplaneringen, åtminstone såvitt an- går övervägande jordbruksbetonade bygder, fått en motsvarande uppgift. Härav följer att gränsfall kunna uppkomma, som måste lösas genom sam- ordning och samarbete. I stort sett gäller därvid att, även om bebyggelse- planeringen förutsätter hänsynstagande till många och viktiga faktorer på olika områden, bl. a. jordbruksrationaliseringen, så tränger dock den med samhällenas utveckling sammanhängande bebyggelsen undan andra kon- kurrerande markanvändningssyften. Å andra sidan kunna de på bebyggelse- planeringens område verksamma myndigheterna genom att förhindra be- byggelse inom därför olämpliga områden i vissa fall bidraga till att ge större stabilitet åt jordbruksplaneringen.

Länsstyrelsens uppgifter och ställning. Som framgår av den förut läm— nade redogörelsen äro länsstyrelsens huvuduppgifter på förevarande om- råde i formellt avseende av i stort sett fyra olika slag, nämligen ]) tillsyn och övervakning att städer och samhällen förses med planer och att före— skrifter iakttagas m. m., 2) skyldighet att besörja att landsbygden förses

• Sida 241
•  Original

med behövliga planer och att. erforderliga regionplaner upprättas samt 3) granskning och fastställelseprövning. Därtill kommer 4) handläggningen av ett stort antal enskilda ansökningsärenden, t. ex. rörande dispenser, samt besvärsprövning.

För fullgörande av dessa uppgifter svara inom länsstyrelsen i första hand vissa av länsstyrelsens befattningshavare såsom föredragande enligt för varje länsstyrelse fastställd arbetsordning. Dessa befattningshavare repre- sentera de juridiska samt allmänt administrativa och ekonomiska syn- punkterna. För den tekniska sakkunskapen svara främst länsarkitekten samt överlantmätaren och distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp, av vilkas medverkan länsstyrelsen också är beroende för utövande av den viktiga initiativverksamheten. Dessa experter tillhöra dock icke länsstyrelsen utan sortera under andra verk men stå i olika avseenden till länsstyrelsens förfogande. Beträffande övervakningen slutligen har läns- styrelsen jämväl att lita till biträde av byggnadsnämnderna.

Länsstyrelsens egen personal är i regel så sammansatt att, medan den juridiska och allmänt administrativa sakkunskapen är väl företrädd, sam- hällsekonomiska och liknande synpunkter äro svagare representerade. Ej heller länsstyrelsens experter äro med hänsyn till sin utbildning ägnade att i mera avsevärd mån företräda dessa synpunkter. Detta är så mycket mer betänkligt som de ekonomiska synpunkterna i samband med överväganden angående bebyggelsens dirigering med hänsyn till kostnader för allmänna nyttigheter och andra exploateringskostnader få en alltmer framträdande betydelse.

Icke minst ur sistnämnda och andra lokaliseringspolitiska synpunkter måste länsstyrelsens uppgifter på bebyggelseplaneringens och byggnads- väsendets område i långt större utsträckning än tidigare vara av konsulte- rande, rådgivande och dirigerande innebörd. Såväl bebyggelseplaneringen som övriga delar av samhällsplaneringen förutsätta kännedom om sam- hällsekonomiska, befolkningspolitiska och sociala förhållanden, på vilka utvecklingsprognoser böra grundas. Om icke hela denna verksamhet inom läneti stort sett samordnas och ledes av ett organ, riskerar man icke endast att praktiska olägenheter i form av dubbelarbete och tidsspillan uppstå. Det föreligger också fara för att de förberedande utredningsresul- taten kunna föranleda olika slutsatser och att därigenom planeringsarbe- tena icke bringas att stämma samman. Av väsentlig betydelse är att .de olika planeringsorganen arbeta med samma grunduppfattning om de olika proble- mens och faktorernas art och innebörd samt att målsättningen samordnas för att delresultaten skola kunna sammanjämkas.

Såsom den för bebyggelseplaneringen på länsstadiet främst ansvariga myndigheten bör länsstyrelsen ges en sådan ställning, sådana befogen- heter och sådan personell utrustning, att den på ett effektivt sätt kan be- fordra samordningen och samverkan samt bilda en centralpunkt i samhälls-

• Sida 242
•  Original

planeringen i stort inom länet. Vissa sidor av detta spörsmål behandlar utredningen i kapitlen om länsstyrelsens ställning i länsförvaltningen, om de arbetsmarknadspolitiska, bostadspolitiska och jordbrukspolitiska orga— nen, vägväsendet, trafikväsendet och skolväsendet. I det följande behandlas samma spörsmål även beträffande frågorna om vattenförsörjning och avlopp. Som ett nytt och viktigt avsnitt på samhällsplaneringens område kan också nämnas planeringen för näringslivets lokalisering, vilket spörsmål är föremål för särskild utredning.

Oavsett de åtgärder, vartill sistnämnda utredning kan komma att för- anleda, synes det uppenbart, att de problem och synpunkter, som ligga bakom begreppet lokaliseringspolitik, i en eller annan form måste beaktas vid den översiktliga samhällsplaneringen. Dessa problem komma därigenom att i vissa delar som element ingå i bebyggelseplaneringen, samtidigt som denna i olika avseenden blir att betrakta som ett av instrumenten för loka- liseringspolitikens genomförande. Frågan om näringslivets lokalisering är på samma sätt en viktig faktor bland annat även i jordbrukets utvecklings- planering (jfr sid. 179 f.).

För den myndighet, som på länsstadiet främst ansvarar för bebyggelse- planeringen, är det nödvändigt att ha grundlig kännedom om de synpunk- ter, som böra bestämma näringslivets lokalisering. Emellertid äro dessa i viss mån av den mera vittutseende karaktär, att de icke lämpligen böra bli föremål för ett mera slutgiltigt bedömande i länsinstansen. I själva verket äro dessa synpunkter och problem de kanske väsentligaste av de frågor, som påkalla en riksplanering eller i vart fall en planering i större skala än länsvis. Även om de erforderliga utredningarna i regel böra göras lokalt och lokala prognoser i stor utsträckning måste ligga till grund för bedömandena, torde de avgörande besluten och rekommendationerna ej sällan komma att bli en vidare fråga med aspekter i nationell skala. Det är därför troligt att direktiv och anvisningar i viss omfattning måste bli en central fråga. Men å andra sidan böra de lokaliseringspolitiska synpunk- terna alltid ha lokala företrädare eller organ, som kunna fullgöra de lokalt betonade uppgifterna och i planeringsarbetet företräda dessa synpunkter.

Även om det icke i första hand ankommer på länsstyrelseutredningen att uttala sig om den närmare utformningen av den lokaliseringspolitiska läns— organisationen, torde redan den nära anknytning därav till övriga länspla— neringsorgan, som påkallas av lokaliseringspolitikens egenskap av att del- vis vara ett element i bebyggelseplaneringen, göra att utredningen måste taga ställning i frågan. Enligt vad utredningen inhämtat avser lokalise- ringsutredningen att föreslå ett centralt organ samt särskilda länsorgan. Såsom sådana lärer nämnda utredning vara benägen att förorda läns- styrelserna under förutsättning att dessa ges en för ändamålet lämpad organisation. För länsstyrelseutredningen framstår det i vart fall som en naturlig lösning, att de lokaliseringspolitiska uppgifterna i länsinstansen

• Sida 243
•  Original

skola vila på länsstyrelserna. Säkerligen skulle det ur många synpunkter vara olyckligt att för detta ändamål tillskapa nya organ.

I detta sammanhang torde det även vara skäl att framhålla att —- även om framdeles liksom hittills en stor del av den tekniska granskningen av vidlyftigare planförslag kommer att verkställas centralt i byggnadsstyrelsen — det med hänsyn till samordningsfrågorna och ur lokaliseringspolitisk ..yn- punkt torde bli nödvändigt att göra även dessa planförslag till föremål för noggrannare studium i länsinstansen än som hittills på sina håll torde ha skett.

Betydelsen av samordning. Som utredningen antytt måste det länsorgan, som har att svara för bebyggelseplaneringen, ha en central ställning i läns- förvaltningen. Att länsstyrelsen är detta organ är därför helt naturligt. Det enda alternativet härtill vore väl att bygga ut länsarkitektkontoret. Redan med hänsyn till att i så fall den hos länsstyrelsen nu befintliga juridiska och allmänt administrativa sakkunskapen i icke obetydlig mån måste dubbleras, synes denna utväg icke böra ifrågakomma. Utredningen har därför som en given förutsättning utgått från att länsstyrelsen alltfort bör vara det cent- rala länsorganet på detta område.

Under sådana förhållanden måste vid utformningen av länsstyrelsens organisation avsevärd viktfästas vid att länsstyrelsen göres skickad att lösa sina hithörande uppgifter. En betydande del av dessa uppgifter ligger med nödvändighet i att samordna de olika insatserna. Och härvid gäller det icke blott eller kanske icke ens främst att tillse att det erforderliga samarbetet vid planförfattande och plangranskning äger rum mellan alla myndigheter, som kunna ha intressen att bevaka. Det ligger särskild vikt uppå att läns- styrelsen vid alla tillfällen beaktar de större sammanhang, som i fråga om utvecklingen i stort inom länet anmäla sig. Särskilt för de på länsstyrelsen ankommande initiativen till planeringar i större skala erfordras en grund- lig kännedom om de allmänna tendenserna inom befolkningsutvecklingen, på arbets- och näringslivets områden, rörande kommunikationer m. rn. En dylik kännedom torde vara förutsättningen för att länsstyrelsen tillräckligt snabbt skall kunna ställa in skeende förändringar på dessa områden i deras rätta sammanhang och därav draga konsekvenserna med avseende å sitt handlande. Det är därför nödvändigt att länsstyrelsen har en intim kontakt med alla de myndigheter och organ, som i olika avseenden följa och leda samhällsverksamheten på skilda områden i länet, ävensom med enskilda intressesammanslutningar.

Byggnadslagens och byggnadsstadgans bestämmelser bygga i olika avse— enden på att i planarbetet deltaga icke blott länsarkitekten utan även bl. a. överlantmätaren, vägdirektören och förste provinsialläkaren samt lands— antikvarien. Icke mindre betydelsefull är medverkan från distriktsingen— jören för vattenförsörjning och avlopp. I många fall uppkomma också frå- gor som beröra civilförsvarsmyndigheter eller militära myndigheter. Vid

• Sida 244
•  Original

planeringsarbetet föreligger vidare behov av intima kontakter med lant— bruksnämnd, länsbostadsnämnd och länsarbetsnämnd, vilkas planerings- arbeten mäste koordineras med bebyggelseplaneringen och vice versa. En fortlöpande kontakt tarvas också med landstingets ävensom med kommu- nala organ på olika områden. Än vidare böra kontakter upprätthållas med enskilda företag och intressesammanslutningar. Alla dessa kontakter, av vilka de sistnämnda icke äro minst betydelsefulla för en ändamålsenlig lokaliseringspolitik, äro av stor vikt på alla stadier av planarbetet. De ha sin givna betydelse för den granskning, som det ankommer på länsstyrelsen att utöva i samband med fastställelseprövning eller vid avgivande av ut— låtande rörande ifrågasatt fastställelse. De äro även nödvändiga för att länsstyrelsen i förut angivna syften skall kunna följa utvecklingen på olika områden.

Som i kap. 2 (sid. 21 f.) antytts har behovet av samordning på samhälls- planeringsområdet i länsinstansen framtvingat särskilda åtgärder. För att utvidga och befästa samarbetet har man inom åtskilliga län tillskapat de särskilda allmänna beredningsorgan, på sina håll kallade länsråd, som förut omtalats. Då vissa av de i planeringsarbetet deltagande länsorganen väl även fortsättningsvis komma att stå utanför länsstyrelsen, torde ett dylikt allmänt beredningsorgan alltid få en uppgift att fylla. Som ett instrument i länsstyrelsens hand torde det vara väl ägnat att underlätta samordningen.

Av vad hittills anförts torde framgå att den nuvarande länsorganisationen för samhällsplaneringen är splittrad och att en enhetlig ledning i stort sett saknas. Ehuru länsstyrelsen är ansvarig för planläggningsverksamheten i fråga om bebyggelseplaneringen, har länsstyrelsen endast begränsade be- fogenheter att förfoga över den härför i främsta rummet avsedda tekniska personalen samt att lämna erforderliga föreskrifter om samarbete, koordi- nering eller prioritet. Delar av samhällsplaneringen ligga utanför länssty— relsens domvärjo. Länsstyrelsen har vidare icke tillgång till speciell sak- kunskap för utredningar av ekonomisk art. Att icke större olägenheter än som skett uppkommit genom bristen på samordning kan delvis hänföras till det samarbete, som i regel under landshövdingarnas ledning åvägabringats i åtskilliga län. En i samma riktning kraftigt verkande faktor har den av krisförhållandena betingade byggnadsregleringen varit. Då denna upphör torde olägenheterna komma att framträda med ökad skärpa.

Den utredning, som kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation har i uppdrag att verkställa, synes icke i första hand avsedd att behandla förevarande problem om samordning. Enligt vad länsstyrelseutredningen inhämtat torde kommittén i stort sett komma att inskränka sina undersök- ningar beträffande länsinstansen till länsarkitektkontorens arbetsuppgifter och personalbehov samt Vissa mera speciella frågor om samordning. Då det uppenbarligen är nödvändigt att i samband med undersökningen om läns- styrelsens organisation för olika uppgifter också behandlas problemet om

• Sida 245
•  Original

dess organisation och ställning med avseende på stadsplaneväsendet, har länsstyrelseutredningen icke kunnat finna att det till kommittén för stads- planeväsendets omorganisation lämnade uppdraget bör utgöra något hinder att upptaga problemet ur de särskilda aspekter, som länsstyrelseutredningen har att beakta.

Innan utredningen går närmare in på frågan om länsstyrelsens inre orga- nisation för de med planväsendet m. m. sammanhängande frågorna, torde de olika expertmyndigheternas ställning böra preciseras.

Länsarkitektens ställning. Enligt gällande bestämmelser äger länsstyrelsen förfoga över länsarkitekten såsom en länsstyrelsens biträdande tjänsteman med den inskränkning, som föranledes av att länsarkitekten är befattnings- havare hos byggnadsstyrelsen. Att härigenom länsarkitekten får en dubbel- ställning är ofrånkomligt. Det är icke helt tillfredsställande att en befatt- ningshavare, vars synpunkter många gånger äro av avgörande betydelse för länsstyrelsens ställningstagande, skall tillhöra ett annat organ och dessutom icke omedelbart medverkar i länsstyrelsens beslut. Med hänsyn till de all- mänt organisatoriska synpunkter, som ligga till grund för utredningens överväganden på skilda områden, har utredningen funnit angeläget att undersöka möjligheterna att även på detta område söka åstadkomma större koncentration. En sådan skulle vinnas om länsarkitekten inordnades i läns- styrelsen som en dennas tjänsteman.

Förutom de allmänna skäl för en sådan åtgärd, för vilka utredningen i vissa föregående kapitel redogjort, tala härför bland annat de här ovan på- talade förhållandena att den för vissa länsstyrelseuppgifter på förevarande område avsedda personalen icke är länsstyrelsens utan tillhör ett annat verk samt att, ehuru länsstyrelsen är ansvarig för samordning, länsstyrel— sens befogenheter att meddela föreskrifter därom äro i viss mån begrän- sade på grund av länsarkitektpersonalens nämnda dubbelställning. Den nära kontakt med bostadspolitiken, som länsarkitekten i de flesta län har genom sitt samarbete med länsbostadsnämnden, skulle vidare, om länsarki- tekten samtidigt med denna nämnd inordnas i länsstyrelsen, avsevärt under— lättas. Möjligheter skulle då kunna skapas att sammanföra samtliga tek- niska experter inom länsstyrelsen till en organisatorisk enhet till båtnad för samarbetet såväl dem emellan som utåt. Även om länsbostadsnämnden skulle fortbestä som ett fristående organ, skulle länsarkitektens inordnande i länsstyrelsen få betydelse för en närmare samordning av bostadspolitiken med bebyggelseplaneringen genom den omedelbara kontakt, som då skulle bestå mellan länsstyrelsen och länsbostadsnämnden.

Emellertid kan som skäl mot en sådan förändring av länsarkitektens ställning anföras, att länsarkitekten utöver sitt biträde åt länsstyrelsen dels har tillsyn över kronans byggnader och dels skall utöva uppdragsverksam- het. Även om dessa båda slag av uppgifter kunna fullgöras av länsarkitek-

• Sida 246
•  Original

ten oberoende av vilken ställning han intager i förhållande till länsstyrel— sen, kan det naturligtvis hävdas att vissa komplikationer kunna uppstå.

Särskilt beträffande länsarkitekten har som skäl mot hans inordnande i länsstyrelsen och framför allt mot att ge honom ställning som föredragande anförts, att han då skulle få att handlägga frågor om fastställelse av pla— ner, som upprättats av honom själv eller under hans ledning. Åtminstone ur strängt formell synpunkt är detta visserligen mindre tillfredsställande, men i sakligt avseende bör ifrågavarande invändning måhända icke tillmätas alltför stor betydelse. Man kan hänvisa till förhållandena på vägväsendets område, där några olägenheter icke veterligen förmärkts av att vägdirek— tören som föredragande i länsstyrelsen handlägger frågor om fastställelse av planer, som uppgjorts under hans ledning. Utredningen kan därför icke tillerkänna sagda invändning någon större relevans beträffande detta orga— nisatoriska problem.

Slutligen vill man från vissa håll göra gällande att länsarkitekterna, därest de bleve länsstyrelsens tjänstemän, skulle förlora den omedelbara kontakten med det centrala planorganet, byggnadsstyrelsen, som därigenom skulle se sina möjligheter att utöva inflytande över planverksamheten avse- värt försämrade. Länsstyrelsen kan endast i begränsad omfattning kont— rollera och bedöma den rent tekniska sidan av länsarkitektens verksamhet och tillsynen från länsstyrelsens sida över denna verksamhet kan icke er- sätta byggnadsstyrelsens omedelbara tillsyn och ledning. Enligt denna upp- fattning skulle avskärandet av den direkta linjen mellan byggnadsstyrelsen och länsarkitekterna innebära faror för bland annat den enhetliga utveck- lingen inom de skilda länen. Även om byggnadsstyrelsen skulle få sin dis- positionsrätt över ifrågavarande befattningshavare inskränkt, torde dock farhågorna för styrelsens del i förevarande avseende vara överdrivna. Med en direktivrätt gentemot länsstyrelserna av den karaktär, som utredningen på andra områden föreslår, synas berättigade önskemål om inflytande kunna tillgodoses.

Ehuru sålunda vissa skäl tala för att länsarkitekten borde inordnas i läns- styrelsen samt hinder ur nyss angivna synpunkter i och för sig icke bör möta däremot, kunna andra omständigheter andragas såsom stöd för att en sådan förändring icke skulle vara påkallad.

Länsarkitektens medverkan beträffande länsstyrelseuppgifterna är i allt väsentligt av beredande och utredande karaktär, vartill ansluter sig en råd- givande och upplysande verksamhet gentemot kommuner och allmänhet. Hans uppgifter på länsstyrelseområdet äro i stort sett jämställda med en föredragandes, även om de i allmänhet endast avse de mera tekniska sidorna. Beträffande de ärenden, varom här är fråga, har länsarkitekten i princip icke någon självständig beslutanderätt. I den mån han på sistone tillagts en viss sådan, är den endast att betrakta som ett utflöde av läns- styrelsens befogenheter.

• Sida 247
•  Original

Behovet av samordning hänför sig sålunda i allt väsentligt till länsarki— tektens nämnda uppgifter av beredande och utredande karaktär. Något egentligt behov av att med hänsyn till gällande ordning skapa förutsätt- ningar för gemensamma beslut föreligger ej.

Länsstyrelsens möjligheter att åstadkomma erforderlig samordning såvitt angår länsarkitektens verksamhet äro därför beroende av länsstyrelsens be- fogenheter att dirigera denna utredande verksamhet. Enligt utredningens mening få sådana befogenheter redan med gällande bestämmelser anses till- komma länsstyrelsen, som jämlikt instruktionen för länsarkitektorganisa- tionen äger förfoga över länsarkitekten såsom en länsstyrelsens biträdande tjänsteman. Föreskriften om att denna förfoganderätt gäller med den in- skränkning, som föranledes av länsarkitektens ställning som befattnings- havare hos byggnadsstyrelsen, torde åtminstone tidigare delvis ha varit grundad på att byggnadsstyrelsen skulle medverka till lämplig fördelning av länsarkitektens insatser på de olika län, i vilka han hade att tjänstgöra. Numera, då varje län har egen länsarkitekt, torde däri blott böra inläggas -— frånsett de disciplinära befogenheterna _ en rätt för byggnadsstyrelsen att lämna vissa direktiv i fråga om den tekniska verksamheten.

Ej heller den omständigheten att länsarkitekten i likhet med flertalet av länsstyrelseexperterna på sätt i kap. 4 närmare utvecklats torde böra för- länas ställning som föredragande i länsstyrelsen, synes i och för sig förut- sätta att han göres till länsstyrelsens tjänsteman.

Vid nu angivna förhållanden skulle en dylik organisationsförändring må- hända framstå som tillkommen för förändringens egen skull utan att några sakliga motiv förklara densamma. En sådan uppfattning skulle kunna vinna ytterligare stöd av det förhållandet —— vilket nedan (sid. 249) när— mare utvecklas —— att förutsättningar icke synas föreligga för att inom länsstyrelsens ram bilda en gemensam organisatorisk enhet (sektion) om- fattande såväl länsarkitektkontoret som övrig med samhällsplaneringsupp— gifter sysselsatt personal inom länsstyrelsen.

Under sådana omständigheter har utredningen funnit mest lämpligt att länsarkitekten bibehålles vid sin nuvarande ställning. Innebörden av läns- styrelsens befogenhet att förfoga över befattningshavare vid länsarkitekt- organisationen såsom en länsstyrelsens biträdande tjänsteman torde dock böra förtydligas i vissa avseenden. Sålunda böra uttryckliga föreskrifter ges därom att sådan befattningshavare är skyldig att tjänstgöra som före- dragande i länsstyrelsen eller att eljest deltaga i handläggningen inom läns- styrelsen av förekommande ärenden. Därest annan befattningshavare vid länsarkitektorganisationen än länsarkitekten är föredragande, bör föredrag- ningen stå under överinseende av länsarkitekten på samma sätt som en lägre föredragande i länsstyrelsen är underställd sektionschefen. Rätt och plikt att vid avvikande mening anmäla reservation bör tillkomma före- dragande eller eljest närvarande befattningshavare.

• Sida 248
•  Original

Genom att fullt utnyttja sin befogenhet att förfoga över befattningshavare som nu nämnts bör länsstyrelsen kunna åvägabringa det erforderliga sam- arbetet såväl mellan länsarkitekten och inom länsstyrelsen befintliga tek- niker, exempelvis den nuvarande länsbostadsnämndens ingenjörspersonal, som enligt utredningens förslag i vart fall till större delen skall tillhöra länsstyrelsen, som ock mellan länsarkitekten och utanför länsstyrelsen stå- ende organ. Med stöd av nämnda befogenhet bör länsstyrelsen jämväl ägna tillsyn däråt att länsarkitektens inspektionsverksamhet samordnas med an- nan dylik verksamhet i länet.

Med den sålunda förordade organisationen böra sådana oformligheter som den dubbla diarieföringen och de formliga remisserna mellan länssty- relse och länsarkitekt kunna avskaffas. Då länsarkitekten kommer att del- taga i handläggningen av förekommande ärenden, bli länsstyrelsens stånd- punktstaganden också att betrakta som hans, i den mån han icke reserve- rar sig. Utredningen utgår därför såsom självfallet från att de centrala myndigheterna under sådana omständigheter i regel icke komma att fordra särskilda yttranden från länsarkitekten.

Den närmare utformningen ävensom omfattningen av länsarkitektens föredragningsskyldighet torde böra bestämmas av den enskilda länsstyrel- sen. Föredragningsskyldigheten bör kunna omfatta exempelvis ärenden rörande fastställelse av stadsplan, byggnadsplan, utomplansbestämmelser, tomtindelningar m. m. samt dispenser från byggnadsförbud och avstyck- ningsförbud. Som föredragande bör länsarkitekten i lämplig omfattning kunna anförtros att å länsstyrelsens vägnar ensam meddela beslut i vissa ärenden.

Distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp tillkom ursprung- ligen för att handlägga ärenden angående statsbidrag till vatten- och av- loppsanläggningar samt utöva kontroll av de anläggningar som tillkomma med anlitande av statsbidrag. Med hänsyn till vatten- och avloppsfrågornas stora betydelse på många områden inom samhälls- och bebyggelseplane- ringen har distriktsingenjören kommit att i största utsträckning ianspråk- tagas för utredning angående dylika frågor i samband med olika slag av planeringsverksamhet m. m.

Den skärpta byggnadslagstiftningen med dess ökade krav beträffande vatten- och avloppsproblemens beaktande vid utarbetande av stads- och byggnadsplaner kräver nära samarbete mellan länsarkitektkontor och distriktsingenjör. Så småningom torde byggnadsplanerna normalt böra innefatta utredning angående vatten- och avloppsförhållandenas ordnande inom de planlagda områdena ävensom angående kostnaderna härför, det senare i viss mån en motsvarighet till städers och större samhällens egna beräkningar rörande exploateringskostnader för mark under planläggning. På grund härav måste ett intimt samarbete etableras mellan distriktsingen- jören och länsarkitektkontoret.

• Sida 249
•  Original

Med hänsyn till vatten- och avloppsfrågans centrala betydelse inom bo- stadsförbättringsverksamheten och till att bidrag för vatten- och avlopps- anläggningar i vissa fall beviljas av de bostadspolitiska organen arbeta läns- bostadsnämnden och distriktsingenjören i nära samverkan med varandra. På motsvarande sätt kunna distriktsingenjörerna i vissa delar av landet få biträda länens jordbruksorgan i rationaliserihgsverksamheten för att kom- plettera lantbruksingenjörernas expertis. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar (B nr 1 1949) gäller att länsarbetsnämnderna skola inhämta yttranden från vederbörande distriktsingenjör över vissa ansökningar om byggnadstillstånd.

I sanitära frågor torde ej sällan behov uppkomma av samarbete mellan förste provinsialläkaren och distriktsingenjören, vilket samarbete utåt i regel tager sig uttryck i inspektioner och undersökningar från bådas sida beträffande samma objekt. Det är då av vikt att dessa inspektioner sam— ordnas. Likaledes erfordras någon gång ett visst samarbete med vägför- valtningen i de fall då vägfrågor samt vatten- och avloppsfrågor kräva gemensam planläggning.

Distriktsingenjörens uppgifter ligga som härav framgår såväl på bebyg— gelseplaneringens område som inom skilda delar av byggnadsväsendet över huvud. Men de ha också samband med annan samhällsplanerande verk- samhet och därmed sammanhängande verkställighetsåtgärder. Det förhål- landet exempelvis, att det statliga stödet för bostadsproduktionen i allmän- het utgår endast under förutsättning att vattenförsörjning och avlopp visats kunna ordnas, förlänar distriktsingenjören en central ställning i den bo- stadspolitiska verksamheten. Detta förhållande inverkar för övrigt också vid tillämpningen av gällande byggnadsreglering så att byggnadstillstånd göres beroende av att sagda förutsättning uppfyllts.

Vid genomförande av länsstyrelseutredningens förslag om inordnande i länsstyrelsen av länsarbetsnämnd och framför allt länsbostadsnämnd skulle antalet av de särskilda statliga länsorgan, som ha att pröva frågor om rätt att exempelvis uppföra ett bostadshus, avsevärt minskas. Det bör då i och för sig ligga nära till hands att, eftersom distriktsingenjörens uppgifter där— med till största delen skulle ligga inom området för länsstyrelsens ämbets- befattning, jämväl han borde inordnas i länsstyrelsen. Men även om utred- ningens förslag om inordnande av dessa nämnder i länsstyrelsen icke skulle föranleda någon åtgärd, synes den betydelse, hans medverkan i bebyggelse- planeringen har, tala för att han bör tillhöra länsstyrelsen. Samarbetet mel- lan honom och andra länsorgan torde därigenom på det mest rationella sättet kunna främjas icke minst därför att länsstyrelsen då skulle kunna dirigera hans verksamhet till de för länets del mest angelägna arbetsupp- gifterna. Hans inordnande i länsstyrelsen skulle även ha en viss betydelse i samband med en i och för sig önskvärd decentralisering av beslutande-

• Sida 250
•  Original

rätten rörande bidrag till vatten- och avloppsanläggningar till länsstyrelsen i överensstämmelse med vad som nu gäller i fråga om enskilda vägar.

Beträffande distriktsingenjören föreligga ej heller särskilda skäl av den art, som i fråga om länsarkitekten anförts för bibehållande i huvudsak av den nuvarande ordningen. Särskilt i fråga om planeringsverksamheten ligga distriktsingenjörens uppgifter nästan helt inom områden som icke sortera under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Den nuvarande anknyt- ningen av distriktsingenjören till Vägförvaltningen torde mindre böra ses som en ur sakliga synpunkter med hänsyn till arbetsuppgifternas art moti— verad ordning än som en rent praktisk åtgärd vid organisationens tillkomst. Frågan om distriktsingenjörens anknytning till länsstyrelsen måste därför bli en betydligt mindre komplicerad fråga än motsvarande spörsmål beträf- fande länsarkitekten.

Det må vidare framhållas, att distriktsingenjörens inordnande i länssty- relsen eller frågan om hans ställning över huvud icke torde påverkas av att utförandet av vatten- och avloppsanläggningar i framtiden i större utsträck- ning kan komma att ske i statlig regi genom vägförvaltningarna. Det synes i vart fall knappast möjligt att tänka sig att distriktsingenjören skulle kunna engageras i själva arbetsföretagen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utredningen funnit sig höra i princip förorda att distriktsingenjören inordnas i länsstyrelsen som dennas tjänsteman. Emellertid torde erfarenheterna av den nuvarande ordningen ha gett vid handen att det förhållandet, att varje distriktsingenjör skall biträda länsorganen inom flera län, medfört att hans insatser blivit ojämnt fördelade mellan länen. Denna ojämnhet kan befaras bli än större, därest en av länsstyrelserna skulle få ensam bestämma över distriktsingenjören. Så länge inte varje län kan förses med egen distriktsingenjör, torde därför frågorna om prioriteten mellan de olika länen böra avgöras centralt. Ut— redningen erinrar emellertid om att 1946 års vatten- och avloppssakkunniga redan framlagt förslag om att varje län utom Gotlands län skulle förses med egen distriktsingenjör. Enligt vad utredningen erfarit torde detta för- slag även upptagas i de sakkunnigas slutliga betänkande, som torde vara att vänta inom kort. Den avgörande förändringen i den organisatoriska ställningen torde därför böra tills vidare anstå i avvaktan på en sådan ut- byggnad av distriktsingenjörsorganisationen.

Under tiden till dess en dylik förändring kan genomföras torde dock böra gälla att, medan företrädesrätten till distriktsingenjörens tjänster hör av- göras centralt, skola för hans anknytning till varje enskild länsstyrelse till- lämpas samma regler som ovan angivits beträffande länsarkitekten.

Fastighetsbildningsorganen. Genom 1947 års ändringar i jorddelnings- lagen överflyttades fastställelseprövningen beträffande vissa avstyckningar från länsstyrelsen till fastighetsbildningsorganen. Jämlikt det på förenämnda propositionen 177/1950 grundade riksdagsbeslutet skall nu jämväl åter-

• Sida 251
•  Original

stående på länsstyrelsen ankommande fastställelseprövning enligt jorddel- ningslagen överflyttas till dessa organ. Denna koncentrering av fastställelsen .av alla jorddelningsförrättningar till fastighetsbildningsorganen, överlant— mätare, ägodelningsdomare och ägodelningsrätt, har givit frågan om sam- arbete mellan dessa organ och planmyndigheterna en alldeles särskild be- tydelse.

Utredningen vill i detta sammanhang framhålla att utredningen för sin del vid samråd med fastighetsbildningssakkunniga förklarat sig icke ha något att erinra mot överflyttandet av fastställelseprövningen beträffande avstyckningar till fastighetsbildningsorganen. Utredningen utgick därvid från att tillräckliga garantier för plansynpunkternas beaktande skulle ligga 'i det intima samarbete, som etablerats mellan å ena sidan länsstyrelsen och länsarkitekten och å andra sidan lantmäteriorganisationen och främst över- lantmätaren. Erfarenheterna från den tid, som förflutit sedan faststäl- lelseprövningen beträffande avstyckningar inom utomplansområden över- förts till fastighetsbildningsorganen, synas bekräfta att detta samarbete i stort sett fungerat väl och att detsamma där så erfordras torde kunna ytterligare utbyggas. Men däremot synas plansynpunkterna i många fall icke ha vunnit tillbörligt beaktande i sådana ärenden, där överlant- mätaren ansett hinder mot fastställelse föreligga och som därför överläm- nats till ägodelningsrätten. I flera för utredningen relaterade fall har ägo- delningsrätten mot överlantmätarens och länsarkitektens avstyrkande fast- ställt avstyckningar, som av dessa myndigheter ur plansynpunkt ansetts olämpliga.

Även om detta måhända delvis kan förklaras av att uttryckliga före- skrifter om plansynpunkternas iakttagande icke funnits, är det likväl anled- ning antaga att den nuvarande sammansättningen av ägodelningsrätterna gjort att förståelsen för dylika synpunkter icke varit tillräckligt stor. Visser- ligen kan det sägas, att departementschefens uttryckliga ställningstagande till frågan om verkan av planmyndigheternas yrkanden bör kunna innebära en garanti för att dessa myndigheters synpunkter i fortsättningen mera genomgående skola beaktas. Men å andra sidan är det i propositionen 177/1950 utsagt att planmyndigheternas yrkanden skola kunna frångås om särskilda tungt vägande skäl föranleda härtill. Då plansynpunkterna regel- mässigt icke äro företrädda i ägodelningsrätterna, kan uppskattningen av de mot varandra stående skälen väl fortfarande stundom tänkas utfalla till plansynpunkternas nackdel. En omständighet, som i detta sammanhang icke är utan sin betydelse, är att varje ägodelningsrätt endast kommer i kontakt med ett fåtal fall. Om ägodelningsrätterna sträckte sig över större områden skulle troligen den oftare återkommande kontakten med avstyck- ningsfrågorna och deras förhållande till frågan om främjandet av en ända- målsenlig bebyggelse kunna skapa större insikt hos ägodelningsrättens leda- möter. Även andra skäl _- såsom önskemål om enhetlighet inom större

• Sida 252
•  Original

områden —— kunna andragas för förnyat övervägande av tanken på allenast en ägodelningsrätt för varje län.

Med hänsyn till nu gällande ordning och den antagliga utvecklingen under den närmaste tiden är det enligt utredningens mening framför allt viktigt att tillse att samarbetet mellan de egentliga planmyndigheterna och lantmäteriorganisationen får fasta former. Det ligger den största vikt uppå att redan på det förberedande stadiet lantmätarna undersöka alla förut- sättningar för en avstycknings lämplighet. Häri torde ligga den bästa ga- rantin för att olämpliga avstyckningar eller för den enskilde mindre ända- målsenliga sådana skola kunna undvikas. I sistnämnda avseende tänker utredningen främst på avstyckningar av sådana tomtplatser där bostads- hus avses skola uppföras med stöd av statliga bostadskrediter. Enligt vad utredningen inhämtat äro anvisningar beträffande olika hithörande frågor under utgivande av lantmäteristyrelsen. Anvisningarna ha utarbetats i sam- råd med bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

Följderna för allmänhetens del av bristande samarbete kan här som på andra områden i länsförvaltningen bli att medan den ena myndigheten tillåter så förbjuder den andra. Det ligger i länsstyrelsens makt att begränsa verkningarna av en olämplig avstyckning genom att lägga byggnadsförbud på området. Men redan det förhållandet att två myndigheter sålunda kunna meddela mot varandra stridande beslut måste anses högst otillfredsstäl- lande. Också torde planmyndigheterna mången gång tveka att begagna den angivna utvägen för att icke enskilda skola åsamkas kännbara förluster, men plansynpunkterna få då stå tillbaka.

Visserligen är i propositionen 177/1950 uttalat att det i första hand bör ankomma på förrättningslantmätare och överlantmätare att bedöma, när samråd med planmyndigheterna är behövligt, samt att samrådet icke bör göras obligatoriskt för vissa typfall. Men detta uttalande — särskilt om det sammanställes med vad i propositionen i övrigt anföres om samrådets betydelse _ kan icke rimligtvis anses innebära, att det skulle vara planmyn- digheterna betaget att påfordra samråd. Med den tänjbara innebörd, som be- greppet tätbebyggelse har, är det en viss fara för att fastighetsbildningsorgan och planmyndigheter kunna ha olika uppfattning om begreppets tillämplig- het i särskilda fall. Om plansynpunkterna skola kunna tillgodoses, är det nödvändigt att frågan om samråd skall kunna väckas också av planmyndig- heterna. Å andra sidan har utredningen icke därmed velat säga att alla avstyckningsärenden skola passera planmyndigheterna. Andra mera prak- tiska förfaranden torde kunna utformas så att dessa myndigheter hållas vederbörligen underrättade.

Det sålunda förefintliga oavvisliga behovet av samordning mellan plan- väsendet och fastighetsbildningen kan — icke minst med hänsyn till allmän- hetens krav — också åberopas som skäl för en närmare organisatorisk an- knytning av länslantmäterikontoret till länsstyrelsen. Därtill kommer att

• Sida 253
•  Original

distriktslantmätarna skola hålla länsstyrelsen underrättad om tendenser till begynnande tätbebyggelse m. 111. Men å andra sidan skulle en sådan orga- nisationsförändring icke råda bot på de olägenheter, som sammanhänga med ägodelningsrätternas fastställelseprövning. Överlantmätarens arbetsuppgif- ter äro dessutom till väsentlig del knutna till sådana jorddelnings— och lant- mäterifrågor m. m., vilka icke alls beröra länsstyrelsens verksamhet.

Väl har länsstyrelsen tidigare handhaft tillsynen över lantmäteriväsen- det och genom fastställelseprövning av avsöndringar enligt äldre bestäm— melser utövat en viss kontroll. Även om fastighetsbildningsfrågorna, sär- skilt inom områden där tätbebyggelse finnes eller kan väntas eller där jord- bruksrationaliseringsfrågor spela in, mera än någonsin ha betydelse för utvecklingen i olika avseenden i länet, torde det emellertid icke vara möj- ligt att lägga dessa frågor i sin helhet under länsstyrelsen.

Vad lantmäteriorganisationen angår utgöra emellertid avstyckningsären- dena allenast en del av dess arbetsuppgifter. Och beträffande avstycknings- ärendena är det åtminstone i många län endast ett mindre antal, i vilka länsstyrelsen har ett _ visserligen i och för sig starkt —— intresse av att utöva inflytande vid avgörande av förekommande ärenden. Bl. a. på grund härav har utredningen icke funnit skälen för länslantmäterikontorets in— ordnande i länsstyrelsen tillräckligt starka. I fråga om det stora antalet rent tekniska ärenden skulle länsstyrelsens ledning i regel icke kunna utöva något inflytande i sak, utan avgörandet måste i realiteten uteslutande komma att vila på överlantmätaren. Härtill kommer att vinsten ur rationali- seringssynpunkt av lantmäteriväsendets återinförande i länsstyrelsen icke synes bli av någon betydelse bl. a. därför att större delen av personalen är avsedd för ganska speciella tekniska uppgifter.

Då utredningen med hänsyn till vad sålunda anförts och i överensstäm- melse med sina principiella ståndpunktstaganden (jfr sid. 39) funnit sig icke böra förorda att överlantmätaren och länslantmäterikontoret in- ordnas i länsstyrelsen, har detta ståndpunktstagande gjorts bland annat under den förutsättningen, att det ändå skall vara möjligt att skapa till- fredsställande garantier för att länsstyrelsens synpunkter skola vinna be— aktande i fastighetsbildningsärendena.

I detta avseende anser sig utredningen — icke minst med hänsyn till de från länsarkitekthåll framförda betänkligheterna mot att fastighetsbild- ningsorganen skola handha all fastställelseprövning av avstyckningar en- ligt jorddelningslagen — icke kunna underlåta att trycka på betydel- sen dels av att länsarkitekterna i största möjliga omfattning beredas till- fälle att taga ställning till de enskilda avstyckningsfrågorna och dels att länsarkitekterna fortlöpande hållas underrättade om skeende avstyckningar. Denna kännedom om förekomsten av avstyckningar är en av länsarkitek- ternas förnämsta kunskapskällor i fråga om begynnande tätbebyggelse.

Som en sammanfattning av vad förut anförts vill utredningen under-

• Sida 254
•  Original

stryka det oavvisliga behovet av ett intimt samarbete redan från en för- rättnings början mellan fastighetsbildningsorgan och planmyndigheter samt av att de senare ges ett avgörande inflytande på sådana fastighetsbildnings- frågor, där plansynpunkterna äro av betydelse. Det är på förrättningsstadiet eller i vart fall vid prövningen av förrättningen, som de bästa möjligheterna att ingripa mot olämplig bebyggelse ligga. Har avstyckningen väl en gång skett äro möjligheterna att behärska utvecklingen mindre. Och i vart fall bli svårigheterna och förlustriskerna för de enskilda större. Ett fast orga- niserat samarbete är också en oeftergivlig förutsättning för att icke syftet med överflyttningen av fastställelseprövningen från länsstyrelsen —— näm- ligen att förkorta fastställelseförfarandet — skall spolieras genom remisser på ett senare stadium mellan fastighetsbildningsorganen och planmyndig- heterna. Det bör därför vara en väsentlig uppgift för länsstyrelse och över- lantmätare att i samråd organisera ett samarbete mellan alla berörda myn- digheter.

Även med den ståndpunkt, som utredningen sålunda tagit i fråga om den huvudsakliga organisationsfrågan, har utredningen likväl funnit att vissa smärre förändringar i gällande ordning böra vidtagas. En sådan gäl- ler överlantmätarens ställning i förhållande till länsstyrelsen. I likhet med de egentliga länsstyrelseexperterna hör han vara skyldig att närvara vid avgörande av vissa ärenden i länsstyrelsen med rätt och skyldighet för honom att vid avvikande mening anmäla reservation. Något behov av att ifrågasätta föredragningsskyldighet för överlantmätaren synes knappast föreligga. Om överlantmätaren på angivet sätt beredes möjlighet att deltaga i handläggningen i länsstyrelsen, böra de formliga remisserna komma att försvinna, varjämte den dubbla diarieföringen bortfaller. I stort sett torde överlantmätarens medverkan i fortsättningen komma att äga rum i fråga om planeringsverksamheten samt kanske i särskilda fall beträffande dis— penser från avstyckningsförbud och byggnadsförbud. Fördelarna med över- lantmätarens direkta medverkan i länsstyrelsen framträda exempelvis då det gäller att fastställa gränserna för ett blivande planområde. I dylika ärenden tarvas i regel besiktning på platsen av bland andra överlantmätare och läns- arkitekt samt stundom vägdirektör, lantbruksdirektör m. fl. Om alla dessa äro formellt behöriga att deltaga i länsstyrelsens beslut, torde mången gång omedelbart i samband med besiktningen ett avgörande kunna träffas av länsstyrelsen, utan att i varje särskilt fall var och en av dessa befattnings- havare behöver avgiva ett eget skriftligt yttrande.

En annan punkt på vilken en förändring synes motiverad är den befogen- het att förordna vissa förrättningsmän, som nu tillkommer länsstyrelsen och där länsstyrelsen utan undantag torde följa överlantmätarens förslag. Denna fråga är emellertid i det avseendet något komplicerad att i vissa fall andra förrättningsmän än distriktslantmätare kunna ifrågakomma. Utredningen har därför avstått från att själv penetrera frågan men förut—

• Sida 255
•  Original

sätter att lantmäteristyrelsen kan upptaga densamma, eventuellt i samråd med fastighetsbildningssakkunniga.

Länsstyrelsens inre organisation för här ifrågavarande uppgifter lärer böra anpassas särskilt därefter att samordningen såväl inom länsstyrelsen som i förhållande till centrala och utanför länsstyrelsen stående regionala organ på lämpligaste sätt kan befrämjas. Organisationen bör också upp- byggas med tanke på att till länsstyrelsens förfogande bör stå erforderlig expertis i all den omfattning som är möjlig.

Utredningen har ovan (sid. 241) berört det förhållandet att förutsätt- ningar icke synas föreligga för att inom länsstyrelsens ram bilda en sär- skild sektion, omfattande såväl länsarkitektkontoret som övrig med sam- hällsplaneringsuppgifter sysselsatt personal inom länsstyrelsen. En mera begränsad samordning av till länsstyrelsen knuten teknisk personal, d. v. s. utom länsarkitekten främst ingenjören för bostadsärenden samt distrikts- ingenjören för vattenförsörjning och avlopp ävensom ev. civilförsvarstek- nikern, skulle väl erbjuda vissa fördelar. Men även om en sådan sam- ordning skulle kunna på lämpligt sätt ordnas, synas de därmed förenade fördelarna icke i och för sig starka nog att motivera ett annat ställ- ningstagande till frågan om länsarkitektens inordnande i länsstyrelsen än den av utredningen på förut angivna skäl intagna ståndpunkten. Huvud- frågan är dock samordningen av såväl samtliga tekniska som juridiska, all- mänt administrativa och ekonomiska synpunkter. När hela denna samord- ning icke synes kunna ske inom en sektion och frågan därför ändå måste lösas efter andra linjer, böra de särskilda skäl, som ha avseende på läns- » arkitektens ställning, tillmätas större betydelse än de under nu angivna andra förutsättningar skulle ha haft.

Med hänsyn till länsarkitektens allmänna ställning kan han icke under- ordnas en sektionschef. Å andra sidan torde länsarkitekten icke lämpligen böra avses som chef för en sådan sektion. Han skulle därigenom dragas bort från den väsentliga delen av sin nuvarande uppgift. Med hänsyn till sin utbildning torde länsarkitekterna i regel icke i tillräcklig mån behärska . de samhällsekonomiska och de administrativa frågekomplexen ävensom de bostadssociala frågorna. I detta sammanhang är utredningen även angelägen . att betona att den vanliga arkitektutbildningen måste anses mindre väl upplagd för dem, som få att syssla med samhällsplaneringsfrågor i större omfattning. Särskilt torde det brista beträffande insikterna om de eko- nomiska frågornas betydelse i exploateringssammanhangen.

Utredningen har alltså vid uppbyggandet av organisationen utgått från att länsarkitekten i stort sett bör bibehålla sin nuvarande ställning i för— hållande till länsstyrelsen. Med iakttagande härav bör dock enhetligheten och samordningen så långt det är möjligt kunna säkras genom att alla frågor berörande samhällsplanering och byggnadsväsen sammanföras inom en sektion på landskansliet. Förutom bebyggelseplaneringen och byggnads-

• Sida 256
•  Original

väsendet bör dit föras vägväsendet och trafikväsendet, vilka ha intimt sam- band med samhällsplaneringen, ävensom frågor om vattenförsörjning och avlopp. Till samma område böra också de bostadspolitiska ärendena räknas (jfr sid. 212). Därest frågor om näringslivets lokalisering såsom ett särskilt ämnesområde skulle komma att tillföras länsstyrelsen, böra dylika frågor även handläggas på denna sektion. På detta sätt erhålles en koncentration till ett ställe av större delen av de för samhällsplaneringen betydelsefulla ämnesområdena inom länsstyrelsens befogenhetssfär och den nödvändiga samordningen underlättas. Ifrågavarande sektion bör förslagsvis benämnas planeringssektionen.

Visserligen kommer en avsevärd del av ansvaret för kontinuiteten och samordningen i det dagliga byråarbetet att vila på chefen för denna sektion. Men å andra sidan spänna samordningsfrågorna över vida områden och beröra även utanför länsstyrelsen stående organ, varför det såsom en väsent- lig uppgift ankommer på landshövdingen och landssekreteraren att följa och leda framför allt de större planeringsfrågorna ävensom samarbetet med ' de utanför länsstyrelsen stående organen. På landssekreteraren bör där- jämte särskilt ankomma att med biträde av sektionschefen svara för sam- ordningen och samarbetet inom länsstyrelsen och med länsstyrelsens ex- perter.

Som särskilt forum för samarbetet böra väl fortfarande i många fall sam- manträden i stil med de nuvarande länsråden (jfr sid. 22) kunna fun- gera. Dessa sammanträden få dock i och med den förändrade ställning för flertalet experter, som utredningen föreslår, en annan karaktär än för när- varande. Genom att experterna bli behöriga att deltaga i själva handlägg- ningen äro i vart fall de formella förutsättningarna skapade för att ett beslut skall kunna träffas omedelbart utan att särskilda skriftliga yttran- den behöva inväntas från experterna. Endast i den mån företrädare för helt fristående organ deltaga och ärenden behandlas, i vilka länsstyrelsen icke har att besluta eller i vilka ett formligt yttrande från ett fristående * organ måste inhämtas, bibehåller länsrådet sin nuvarande karaktär.

I regel kommer emellertid det nuvarande länsrådet att övergå till att bli ett beredningsorgan inom länsstyrelsen. Beredningsorganet, som hör arbeta under landshövdingens ordförandeskap, har att lita till planeringssektionen som sitt kansli. För samordningen bli i främsta rummet landshövdingen och landssekreteraren ansvariga. Men även sektionschefen bör ha ett visst ansvar för samordning, framför allt såvitt angår verksamheten inom sek- tionen och beträffande i länsrådet eljest deltagande organ. Sektionschefen bör därjämte övervaka att länsstyrelsens vid sådana sammanträden med- , delade beslut expedieras och att länsrådets rekommendationer och anvis- ningar verkställas. Han får på så sätt i viss mån en ställning som bered- ningsorganets huvudsekreterare.

Förutom sektionschefen, som i första hand svarar för den inre samord-

• Sida 257
•  Original

ningen och själv bör handlägga viktigare frågor rörande bebyggelseplane- ring och byggnadsväsen samt eventuellt näringslivets lokalisering, komma till sektionen att höra länsbostadsdirektören med dennes tekniska personal samt trafikföredraganden (jfr sid. 212 och 277) ävensom distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp och till honom knuten teknisk personal, i den mån dessa befattningshavare komma att inordnas i länsstyrelsen. Om distriktsingenjörens allmänna ställning därvid skulle anses medföra att han icke bör underordnas sektionschefen, torde det få övervägas att låta honom sortera direkt under avdelningschefen. I vart fall hör han knytas nära till ifrågavarande sektion. Knutna till sektionen men stående utanför densamma och följaktligen icke underordnade sektionschefen bli vägdirektören, läns- arkitekten och överlantmätaren.

Genom denna sammansättning av sektionen bli flertalet av de för plane- ringsverksamheten erforderliga ämnesområdena och specialiteterna före- trädda inom sektionen av var sin särskilde talesman, som närmast har an- svaret för sitt område. De olika centrala verken ha därigenom också vart och ett sin särskilde kontaktman. I vissa fall, särskilt i samband med frågor om näringslivets lokalisering, bör samråd ske även med arbetsmarknads- sektionen ävensom stundom med försvarssektionen.

Inom sektionen böra emellertid om möjligt även kunskap och erfarenhet såväl på det allmänt administrativa och juridiska området som på de sam- hällsekonomiska, befolkningspolitiska och sociologiska områdena finnas re- presenterade. Vad angår den allmänt administrativa och juridiska kunnig- heten avses densamma i viktigare och mera komplicerade frågor skola företrädas av landssekreteraren. De övriga kunskapsområdena äro däremot i vart fall inom den nuvarande landskanslipersonalen svagt företrädda.

Sektionschefen bör framför allt vara väl insatt i och intresserad av planeringsverksamhet i vidsträckt mening och ha särskild fallenhet för utredningsarbete på området. Det är emellertid önskvärt, att ifrågavarande befattningshavare eller ev. annan befattningshavare på sektionen därjämte undergått särskild utbildning på de samhällsekonomiska och angränsande områden. I detta sammanhang må erinras om det förut berörda önskemålet att till landshövdingens förfogande skulle stå någon befattningshavare med uppgift att biträda med förekommande utredningsarbeten. Därest detta önskemål skulle kunna tillgodoses, torde det lämpligen böra ske inom planeringssektionens ram.

Det kan dock knappast antagas att dylika utredningsuppdrag skulle komma att erfordra en hel arbetskraft. Utredningsuppgifterna böra därför kombineras med andra uppgifter av kontinuerlig natur på de ordinära länsstyrelseärendenas område. Utredningsuppdragen böra fördelas bland ur olika synpunkter därför lämpade befattningshavare.

Med hänsyn dels till att sektionschefen såvitt möjligt bör representera de nyssnämnda kunskapsområdena och i vart fall jämte allmänt administra-

• Sida 258
•  Original

tiv rutin bör besitta fallenhet för planeringsverksamhet, har utredningen icke kunnat finna att det nuvarande kravet på juridisk kompetens beträf- fande landskansliets föredragande bör gälla för här ifrågavarande befatt- ningshavare. Av skäl, som närmare utvecklas i kap. 25, anser utredningen att för denna liksom för vissa andra befattningar överhuvud icke böra upp- ställas några formella kompetenskrav. Till följd härav bör tillträde till amanuensgraden lämnas för personer med för ändamålet lämpad utbild- ning, vilka efter administrativ skolning i länsstyrelsen kunna avancera till sektionschef på förevarande sektion. Beträffande detta spörsmål hänvisas i övrigt till kap. 25.

Lekmannamedverkan torde i viss omfattning böra äga rumi de på pla- neringssektionen ankommande ärendena. Som tidigare anförts bör i fråga om de bostadspolitiska ärendena lekmannamedverkan äga rum i huvudsak på samma sätt som nu sker i länsbostadsnämnden. Enligt vad utredningen från lokaliseringsutredningen erfarit torde lekmannamedverkan i länssty- relsen vidare vara en förutsättning för att frågorna om näringslivets lokali- sering i länsinstansen anses kunna anförtros länsstyrelsen. Men enligt ut- redningens mening kunna skäl för lekmannamedverkan anföras beträffande planfrågorna över huvud. Städer och större samhällen ha visserligen till- erkänts ett betydande inflytande på sina egna planfrågor, men såväl be- träffande landsbygden som även i viss män i fråga om den vidsträcktare översiktsplaneringen ha de enskilda bygderna och samhällena mindre möj- ligheter att göra sina intressen gällande. Det bör därför vara ett allmänt intresse att i dessa frågor tillföra länsstyrelsen representanter för orts- kånnedomen och kunskapen om de olika bygdernas närings- och arbetsliv. Utredningen förordar därför att i den slutliga handläggningen av viktigare planärenden som bisittare i länsstyrelsen skola deltaga tre särskilt utsedda lekmän, som böra företräda kunskap och erfarenhet om länets näringsliv och framför allt vara insatta i kommunala angelägenheter. Beträffande lek- mannamedverkan hänvisas i övrigt till kap. 5.

Frågor om vattenförsörjning och avlopp, som ha plankaraktär eller eljest äro av större betydelse, kunna även böra handläggas under medverkan av dessa lekmän. Det kan övervägas att låta lekmännen regelmässigt deltaga även i de enskilda bidragsårendena. Därest bidragsgivningen skulle i mera avsevärd omfattning överflyttas på länsstyrelsen torde i vart fall denna tanke ha visst fog för sig. Länsstyrelseutredningen anser dock att frågan tills vidare bör anstå i avvaktan på de förslag, som kunna komma att fram- läggas av 1946 års vatten- och avloppssakkunniga.

Utredningen föreslår i andra sammanhang att vissa lekmän skola del- taga i handläggningen av arbetsmarknadsärenden samt frågor angående vägväsendet och trafikväsendet. I åtskilliga planfrågor, framför allt sådana som beröra näringslivets lokalisering, torde förutom de egentliga bebyggelse- planeringssynpunkterna även problem på arbetsmarknadens, bostadsför-

• Sida 259
•  Original

sörjningens, vägväsendets och trafikväsendets områden komma att aktuali- seras. Där så blir fallet böra de förenämnda tre bisittarna utökas med en eller flera bisittare från vart och ett av de för de senare områdena funge- rande lekmannakollegierna och besluten fattas inom det sålunda utökade kollegiet.

Sammanfattning. Utredningen föreslår i detta kapitel att länsarkitekten samt distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp skola åläggas skyldighet att mottaga förordnande att vara föredragande i länsstyrelsen och att även eljest deltaga i handläggningen av ärenden i länsstyrelsen. Skyldighet att närvara vid föredragning av visst eller vissa ärenden i läns- styrelsen föreslås även beträffande överlantmätaren. Befattningshavare som sålunda är föredragande eller eljest deltager i handläggningen skall ha reservationsrätt och -plikt. _

Utredningen framlägger icke förslag om att länsarkitekten skall inordnas i länsstyrelsen som dennas tjänstemän men understryker att länsstyrelsen med användande av sin befogenhet att förfoga över befattningshavare vid länsarkitektorganisationen såsom en länsstyrelsens biträdande tjänsteman bör kunna åvägabringa erforderligt samarbete och samordning såvitt angår länsarkitekten. Något behov av att skapa förutsättningar för gemensamma beslut anses här icke föreligga.

Beträffande distriktsingenjören anser utredningen i och för sig anledning förefinnas att förorda hans inordnande i länsstyrelsen och tillstyrker i princip en sådan förändring. Genomförandet härav bör dock anstå i av- vaktan på sådan utbyggnad av distriktsingenjörsorganisationen, att varje län kan förses med en ingenjör.

Överlantmätaren och länslantmäterikontoren böra enligt utredningens mening icke inordnas i länsstyrelsen. Med hänsyn till fastighetsbildnings- frågornas stora betydelse för bebyggelseplaneringen understrykes dock be- tydelsen av ett intimt samarbete mellan å ena sidan länsstyrelse och läns- arkitekt och å andra sidan överlantmätare och lantmäteriorganisationen. Utredningen påvisar att med nuvarande organisation beträffande ägodel- ningsrätterna viss fara föreligger för att plansynpunkterna vid fastighets- bildningen icke alltid skola vinna tillräckligt beaktande.

I avseende på länsstyrelsens inre organisation föreslås att en särskild planeringssektion bildas inom landskansliet. På denna sektion skola främst handläggas ärenden, som beröra bebyggelseplaneringen, byggnadsväsendet, vägväsendet, trafikväsendet, vattenförsörjning och avlopp, bostadspolitiken samt ev. näringslivets lokalisering.

Inom sektionen, till vilken länsstyrelsens experter på nu angivna om- råden böra knytas, bör även finnas företrädare för det samhällsekonomiska kunskapsområdet. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att det nuva- rande kravet på juridisk utbildning för landskansliets föredragande skall slopas i fråga om befattningen som chef för ifrågavarande sektion. Till-

• Sida 260
•  Original

träde bör lämnas till amanuensgraden för personer med ekonomisk utbild— ning, vilka efter administrativ skolning i länsstyrelsen kunna avancera till sektionschefer vid ifrågavarande sektion.

Genom att länsstyrelsens experter även formellt kunna deltaga i hand— läggningen av länsstyrelseärendena kommer det nu i åtskilliga län till- skapade länsrådet att i viss mån skifta karaktär, då beslut i regel kunna fattas i omedelbar anslutning till handläggningen i länsrådet utan att formella remisser behöva äga rum till deltagarna däri. Endast i den mån företrädare för helt fristående organ deltaga i länsrådet kunna formella remisser bli nödvändiga. I regel blir dock länsrådet ett beredningsorgan inom länsstyrelsen. Som detta beredningsorgans kansli fungerar planerings- sektionen, och dess chef får i viss mån ställningen som beredningsorganets huvudsekreterare.

För den yttre samordningen svarar i första hand landshövdingen med biträde av landssekreteraren. Den inre samordningen ledes av den sist- nämnde, som i det löpande arbetet därmed biträdes av sektionschefen.

Slutligen förordar utredningen att medverkan av lekmän skall äga rum i länsstyrelsens beslut i fråga om viktigare planärenden m. m. ävensom —— enligt vad i andra sammanhang närmare utvecklas — i bostadspolitiska ärenden samt i väg- och trafikärenden.

KAPITEL 10

Vägväsendet

I. INLE DNING

F örstatligandet av vägväsendet från och med den 1 januari 1944 innebar bland annat att länsstyrelsens befogenheter på detta område inskränktes samt att en särskild statlig vägorganisation inrättades för den allmänna väghållningen. Denna vägorganisation består av väg— och vattenbyggnads- styrelsen som central myndighet samt vägförvaltningarna som länsorgan.

I den proposition (122/1942), som låg till grund för riksdagens princip- beslut (skrivelse 325/1942) om förstatligandet, framhölls att den allmänna väghållningen kunde sägas innefatta två huvuduppgifter, nämligen 1) om- besörjande av vägunderhåll och vägbyggnad samt 2) planläggning av det allmänna Vägnätets utformande. I propositionen anförde chefen för kom- munikationsdepartementet, att det utan vidare syntes klart, att vägunder- hålls- och vägbyggnadsarbetena, vilka uteslutande vore av tekniskt-ekono- misk natur, skulle ombesörjas av ett helt statligt, tekniskt verk. Något behov av att bereda inflytande åt länsstyrelser och organ för de lokala vägintres-

• Sida 261
•  Original

sena på sättet för vägarbetenas utförande kunde icke anses föreligga. Plan- läggningen av Vägnätets utformande åter vore en uppgift, som bland annat förutsatte en ingående kunskap om olika orters ekonomiska och sociala för- hållanden. Då det vore uppenbart, att ett centralt tekniskt verk icke kunde i detalj känna dessa förhållanden, måste vid planläggningen samverkan äga rum mellan det tekniska verket, länsstyrelserna och organ för de lokala vägintressena.

Departementschefen framhöll vidare, att det enligt hans mening vore nödvändigt att lägga det lokala ståndpunktstagandet helt i länsstyrelsernas händer. Endast därigenom vunnes säkerhet för att de lokala synpunkterna bleve vederbörligen beaktade. För det lokala ståndpunktstagandet fordrades emellertid även teknisk sakkunskap och länsstyrelserna behövde därför vid ärendenas beredande biträde av vägförvaltningarna. På grund därav och för att skapa förutsättningar för ett verkligt intimt samråd mellan läns- styrelse och vägförvaltning borde vägdirektören göras till föredragande i länsstyrelsen med avseende å vägärenden. Självfallet skulle vägdirektören äga rätt och skyldighet att låta anteckna eventuellt avvikande mening. Vid förhinder för landshövdingen att besluta i vägärenden, som skulle ankomma på länsstyrelsen, borde landssekreteraren inträda i hans ställe. Departe- mentschefen förutsatte dock, att alla viktigare vägärenden skulle handläg- gas av landshövdingen.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 2) i anledning av proposi— tionen förklarade andra särskilda utskottet, att den föreslagna anordningen med vägdirektören som föredragande i länsstyrelsen syntes ändamålsenlig. Utskottet anförde vidare att det torde vara nödvändigt att landssekretera- ren, som enligt propositionen skulle vid förhinder för landshövdingen in- träda i dennes ställe, ständigt följde utvecklingen av vägväsendet inom länet. Då därjämte tillgång till juridisk sakkunskap vid vägärendenas handlägg- ning måste anses önskvärd, förordade utskottet att landssekreteraren skulle närvara vid vägdirektörens föredragningar inför landshövdingen. Lands- sekreteraren borde därvid, om han vid besluts fattande vore av annan mening än länsstyrelsen, äga rätt och skyldighet att låta till protokollet anteckna avvikande mening.

II. VÄGVÄSENDETS ORGAN

De regionala organen på vägväsendets område äro vägförvaltningarna, som lyda under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna samt länsvägnämnderna och vägnämnderna. Funktionsfördelningen mellan dessa organ vilar i huvudsak på bestämmelser i lagen den 30 juni 1943 om all- männa vägar, stadgan samma dag angående behandlingen av vissa väg- frågor (vägstadgan) samt lagen den 30 juni 1943 om vägnämnder och läns- vägnämnder. '

• Sida 262
•  Original

Vägförvaltningen. I anslutning till innehållet i dessa författningar har vägförvaltningens åligganden i instruktionen den 30 augusti 1943 (nr 681) för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och dess lokala förvaltningar angivits vara, bl. a., att i den utsträckning väg— och vattenbyggnadsstyrelsen bestäm- mer ombesörja projektering, byggande och underhåll av allmän väg, att utöva tillsyn över städers och stadsliknande samhällens allmänna väghåll- ning samt gatuhållning i vad avser för biltrafiken viktiga gator samt att i enlighet med vad därom är särskilt stadgat lämna länsstyrelsen biträde vid handläggningen av vägfrågor ävensom av ärenden angående statsbidrag till enskild väghållning.

Chef för vägförvaltning är vägdirektör, som i vissa vägärenden är före- dragande hos länsstyrelsen. Men därjämte åligger det vägdirektör dels att på anmodan av länsstyrelsen avgiva yttranden jämväl i andra, kommunika- tionsväsendet berörande ärenden än sådana, i vilka han är föredragande, dels ock att, i den mån sådant påkallas, närvara i länsstyrelsen vid före- dragning av dylika ärenden för att därvid tillhandagå med upplysningar.

Vägdirektörens föredragning i länsstyrelsen omfattar — med vissa undan- tag —— dels sådana ärenden, som jämlikt lagen om allmänna vägar, väg— stadgan, kungörelsen den 26 juni 1933 (nr 469) angående varningsmärken och säkerhetsanordningar m. 111. vid korsningar i samma plan mellan järn- väg och väg samt kungörelsen den 22 januari 1937 (nr 44) angående väg- märken skola handläggas av länsstyrelsen, och dels ärenden rörande stats- bidrag till allmän och enskild väghållning samt gatuhållning ävensom frå- gor om sammankallande av vägnämnd eller länsvägnämnd. I stort sett gälla i fråga om Vägdirektörens föredragning i länsstyrelsen samma regler som beträffande annan föredragning. Dock har landssekreteraren icke den av- delningschef eljest i regel tillkommande rätten att övertaga handläggningen av ärende, som ankommer på vägdirektören.

Den vid vägförvaltningarna anställda personalen omfattade den 1 januari 1949 något över 850 befattningshavare. Häri är icke inräknad vatten- och avloppsorganisationens personal liksom ej heller vägmästarna. Av en av överrevisorerna för väg- och vattenbyggnadsverket den 27 november 1946 avgiven berättelse framgår att nettopersonalökningen vid vägväsendet i dess helhet (inklusive länsstyrelserna samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen) från tiden omedelbart före förstatligandet fram till den 1 juli 1946 kunde uppskattas till totalt något över 100 befattningshavare. Därvid är emeller— tid att märka att vid sistnämnda tid ungefär 100 tjänstemän voro syssel— satta med investeringsutredningar. . Länsstyrelsens befogenheter med avseende på det allmänna vägväsendet omfatta dels den lokala planläggningen och vad därmed sammanhänger och dels vissa judiciella eller allmänt administrativa frågor samt smärre dispensfrågor o. dyl. I fråga om planläggningen gäller i huvudsak, beträf- fande femårsplaner för huvudvägar, att länsstyrelsen yttrar sig över av

• Sida 263
•  Original

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgjord plan, som därefter prövas och fastställes av Kungl. Maj:t, samt beträffande fyraårsplaner för bygdevägar och ödebygdsvägar, att länsstyrelsen upprättar dylik plan, som prövas och fastställes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller, vid skiljaktiga me— ningar mellan denna och länsstyrelsen, av Kungl. Maj:t. Flerårsplanerna äro avsedda att tjäna till ledning vid fördelningen av de medel, som be- viljas för olika vägbyggnadsändamål. Fråga om anläggning av allmän väg anhängiggöres genom ansökan hos länsstyrelsen och prövas efter i huvud- sak samma regler som gälla för behandlingen av flerårsplaner. Arbetsplan för vägföretag upprättas genom väg- och vattenbyggnadsstyrelscns eller vägförvaltningens försorg, varjämte länsstyrelsen äger föranstalta om upp- rättande av alternativt förslag. Arbetsplan skall behandlas av länsstyrelsen, som yttrar sig däröver, samt prövas därefter av väg- och vattenbygg- nadsstyrelsen, som därest planen icke kan av styrelsen godkännas, skall underställa Kungl. Maj:t densamma. Vid utarbetandet av arbetsplan skall samråd beträffande vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigt ske med länsstyrelsen och ordföranden i vägnämnden samt i förekommande fall med överlantmätaren, länsarkitekten och riksantikvariens ombud även- som de övriga myndigheter, lokala organ och sammanslutningar, som ha ett väsentligt intresse av företaget.

Bland länsstyrelsens övriga uppgifter på det allmänna vägväsendets om- råde kan nämnas befogenhet att stadga förbud att utan länsstyrelsens till- stånd uppföra byggnad på visst avstånd från planerad väg, att meddela tillstånd till uppförande av byggnad m. m. inom visst avstånd från väg, att förordna om inrättande av arbetslag att vid svåra snöfall biträda med vinterväghållningen, m. m.

Beträffande enskilda vägar förordnar länsstyrelsen enligt lagen den 3 september 1939 om enskilda vägar vissa förrättnings- och tillsynsmän. Länsstyrelsen granskar och fastställer stadgar för vägsamfällighet och för vägförening samt kan i vissa fall förordna om bildande av vägförening. Bland länsstyrelsens övriga befogenheter på detta område kan nämnas, att länsstyrelsen är besvärsmyndighet beträffande beslut av vägförening.

Jämlikt kungörelse den 3 december 1943 (nr 800) angående statsbidrag till enskild väghållning äger länsstyrelsen bl. a. bevilja byggnadsbidrag och underhållsbidrag. Då ansökan gjorts om underhållsbidrag, skall utredning verkställas av Vägförvaltningen. Sedan bidrag beviljats skall länsstyrelsen sluta kontrakt med väghållarna eller styrelsen för vägföretag om väghållar- nas skyldigheter. Innan beviljat byggnadsbidrag utbetalas skall länsstyrel- sen ha godkänt plan för företaget.

Slutligen torde här böra omnämnas länsstyrelsens uppgifter med avseende på vägtrafiken, vilka huvudsakligen finnas angivna i vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936 och främst avse ordningsföreskrifter m. m. beträffande vägtrafiken.

• Sida 264
•  Original

Vägnämnder och länsvägnämnder skola enligt lagen den 30 juni 1943 i vägfrågor företräda de lokala vägintressena på landet och i de städer, där kronan är väghållare. Vägnämnd har till uppgift att verka för att väg— hehoven inom nämndens område på bästa sätt tillgodoses. Länsvägnämnd har till uppgift att verka för att vägfrågor, som äro gemensamma för flera eller alla vägnämndsområdena inom länet, erhålla den för hela länet ända— målsenligaste lösningen. I sådant avseende ha nämnderna att avgiva av vederbörande myndigheter infordrade yttranden. Nämnderna äga dessutom anföra besvär hos Kungl. Maj:t över beslut, som meddelats av väg— och vattenbyggnadsstyrelsen eller vederbörande länsstyrelse. Vägnämnd äger jämväl i övrigt framställa förslag i frågor rörande vägväsendet och väg- trafiken inom nämndens område.

Syftet med inrättandet av vägnämnder och länsvägnämnder var att skapa organ, som skulle kunna utöva de rådgivande uppgifter, vilka tidigare an— kommit på vägstyrelser och vägstämmor.

Vägnämnd skall bestå av fem ledamöter. Ledamöterna jämte suppleanter för dem väljas, om vägnämndsområdet utgöres av endast en kommun, av kommunalfullmäktige och eljest av ombud för de i området ingående kom- munerna.

Ledamöterna i länsvägnämnden utses av länsstyrelsen samt skogsvårds— styrelsen (skogsvårdsstyrelserna) och vägnämnderna i länet så, att läns- styrelsen förordnar två ledamöter samt skogsvårdsstyrelsen (envar av skogs- vårdsstyrelserna) och varje vägnämnd en ledamot, dock att vägnämnd i Gotlands 'län utser två ledamöter. För varje ledamot utses i enahanda ord- ning en suppleant. Av de ledamöter, som förordnas av länsstyrelsen, skall en vara representant för städerna i länet. Länsvägnämnden må ej hand- lägga ärende såvida icke minst halva antalet ledamöter är tillstädes.

III. VISSA ÄNDRINGSFÖRSLAG M. M.

I en motion (11: 150) till 1945 års riksdag, som emellertid icke föranledde någon riksdagens åtgärd, föreslogs att vägnämnd skulle beredas tillfälle att yttra sig över vissa framställningar om statsbidrag till enskild väghållning.

I tre motioner (11:114 samt 1:180 och 11: 279) vid 1946 års riksdag påyrkades även vissa åtgärder för att stärka de lokala intresserepresen- tanternas ställning. I de två sistnämnda motionerna föreslogs inrättande av en vägombudsstämma, vari skulle deltaga de kommunombud som hade att utse ledamöter i vägnämnd. Dessa vägombud skulle därigenom inom sitt vägnämndsområde på sätt och vis erhålla liknande funktion som socken- ombuden vid de tidigare vägstämmorna. På grund av sin kännedom om de lokala förhållandena skulle ombuden säkerligen kunna göra en verksam insats för vägväsendets förbättrande.

• Sida 265
•  Original

Jordbruksutskottet (utl. 65/1946) förklarade sig vara medvetet om att de lokala intressena efter genomförandet av den nya vägorganisationen stundom haft svårt att göra sig gällande. Vissa skäl syntes därför tala för att frågan om säkerställandet av ett ökat inflytande för dessa intressen upptoges till förnyat övervägande. Möjlighet till initiativ i vägfrågor stode dock ostridigt öppen för vägnämnder och länsvägnämnder. Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ärendet förklarat sig beredd att medverka till ett ökat samarbete mellan de lokala vägförvaltningarna samt vägnämnder och länsvägnämnder samt utskottet utgick från att såväl Kungl. Maj:t som nämnda styrelse hade sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor, ansåg utskottet sig icke böra föreslå riksdagen att vidtaga några åtgärder. Riks- dagen avslog motionerna.

Vid 1947 års riksdag föreslogs ånyo i två motioner (1:207 och 11: 323) att vägombudsstämma skulle inrättas inom varje vägnämndsområde. Däri framhölls bland annat att det vore omöjligt för den i förhållande till be- hoven fåtaliga vägförvaltningspersonalen att kunna överblicka hela det distrikt, som skulle övervakas. En lokal övervakning genom vägombuden borde därför ha en stor uppgift att fylla. Vidare anfördes att erfarenheterna sedan vägväsendets förstatligande gåve vid handen att det rådande läget icke motsvarade de krav på möjligheter för självständiga och effektiva in- satser från de lokala intresserepresentationernas sida, som vore önskvärda eller nödvändiga och som förutsattes komma till stånd vid stiftandet av 1943 års väglagar.

Jordbruksutskottet (utl. 21/1947) förklarade sig icke vilja motsätta sig" att frågan gjordes till föremål för närmare överväganden. På utskottets hemställan beslöt riksdagen begära att frågan om på vad sätt och i vilken omfattning önskemålen om ett ökat lokalt inflytande inom vägorganisa— tionen kunde tillgodoses gjordes till föremål för utredning.

Vid 1947 års riksdag berörde även statsutskottet frågan om det lokala inflytandet i vägfrågor. I sitt utlåtande nr 6 i anledning av i statsverks- propositionen gjorda framställningar under sjätte huvudtiteln uttalade ut- skottet (punkt 7) bl. a. att enligt utskottets mening vägnämndernas och länsvägnämndernas medverkan vid behandling av förekommande vägfrågor icke kommit att motsvara vad som förutsatts vid 1943 års väglagstiftning. En orsak härtill kunde måhända vara den starka centralisering av väg- ärenden som alltjämt vore förhanden. Spörsmålet om en fortsatt decentrali- sering vore emellertid föremål för en särskild utredning. Enligt utskottets mening borde därvid jämväl beaktas frågan om beredande för vägnämn- derna och länsvägnämnderna av ökade möjligheter att taga aktiv del i väg- frågorna inom länen.

Den utredning, som avsågs i statsutskottets utlåtande, är 1947 års ut— redning rörande decentralisering inom väg- och vattenbyggnadsverket, som enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 februari 1947 tillkallades

• Sida 266
•  Original

för att utreda möjligheterna av en decentraliserad handläggning av vissa ärenden inom nämnda verk. Denna utredning, vars arbete fortgår, har i ett särskilt den 23 februari 1948 avgivet betänkande (SOU 1948: 18) be- handlat frågan om vägnämndernas och länsvägnämndernas arbetsuppgifter m. m. I detta betänkande anförde sagda utredning bl. a. att genom ett fullt utnyttjande av de möjligheter till samråd och initiativ i vägfrågor, som vägnämnderna redan hade, kunde dessa taga större aktiv del i he- handlingen av länets vägfrågor än som dittills i många fall skett. Decentrali- sering av beslutanderätten till de lokala organen inom väg- och vatten- byggnadsverket kunde även förväntas öka effekten av nämndernas arbete och medverka till att nämnderna komme i intimare kontakt med de lokala önskemålen och med förhållandena i övrigt inom länets vägväsende. En sådan effektivisering av de redan befintliga lokala organen vore enligt ut- redningens mening till bättre nytta för vägväsendet än inrättande av nya lokala organ i form av vägombudsstämmor. Dessa skulle öka antalet remiss- instanser och utgöra en onödig påbyggnad av organisationen. Även den lokala övervakningen syntes kunna ske på ett fullt tillfredsställande sätt utan inrättande av vägombudsstämma. ,

Ifrågavarande utredning, som därför avstyrkte förslaget om inrättande av vägombudsstämma, förordade i stället vissa smärre åtgärder inom ramen för gällande bestämmelser i syfte att stärka det lokala inflytandet och bereda större möjligheter för detsamma att göra sig gällande.

IV. UTRE DNINGEN

Inledning. Vägväsendets förstatligande innebar icke blott att länsstyrel- sernas befogenhet på detta område inskränktes utan även att vägfrågornas behandling blev starkt centraliserad. Sistnämnda förhållande har medfört dubbelarbete i ej ringa omfattning och därmed en ökning av arbets- bördan för organisationen i dess helhet. Den lokala granskningen, som förut resulterade i ett beslut, skall nu utmynna i ett skriftligt yttrande, varefter ärendet ånyo skall granskas i den centrala instansen. Att centralise- ringen medfört ökad omgång torde vara klart. Ur synpunkten av en ratio- nell arbetsfördelning torde sålunda centraliseringen vara väl stark och en viss decentralisering därför önskvärd med bl. a. utökad beslutanderätt för länsstyrelserna. Något behov av ytterligare arbetskraft för länsstyrelsernas del kunna decentraliseringsåtgärder icke föranleda, då länsstyrelserna nu ha att yttra sig i de ärenden, som kunna tänkas bli överflyttade. Däremot synas decentraliseringsåtgärder kunna få en viss betydelse med hänsyn till behovet av personal i den centrala instansen.

I olika sammanhang, bl. a. i motioner (I: 82 och 11: 101) vid årets riks— dag vilkas behandling uppskjutits till riksdagens höstsession, har på-

• Sida 267
•  Original

talats att vägorganisationen efter förstatligandet skulle ha svällt ut och kostnaderna för administrationen ha ökat långt över vad som vid förstat- ligandet beräknades. I nämnda motioner angives kostnadsökningen till 243 procent eller från av 1942 års vägsakkunniga beräknade cirka 5 345 000 kronor till i statsverkpropositionen för budgetåret 1950/51 äskade 18 335 200 kronor.

I ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med anledning av dessa mo- tioner till statsutskottet avgivet yttrande anföres emellertid att enligt en av styrelsen verkställd utredning en direkt jämförelse mellan de vägsak- kunnigas beräkningar och de senare beslutade anslagen skulle vara missvisande redan av de skälen, att vägsakkunnigas beräkningar icke innefattade kostnader för kristillägg m. m. samt att statsmakterna icke i allo följde förslaget. Om man åter jämförde kostnaderna under den nya organisationens första hela verksamhetsår, budgetåret 1944/45, framginge att ökningen från 1944 till 1950, såvitt angår avlöningsanslagen, vore samman- satt av olika delposter, av vilka många icke hade något samband med den i motionerna påtalade ansvällningen av vägadministrationen. Dessa delposter vore bl. a. löneregleringen år 1947, uppflyttningar i löneklass och i reglerad befordringsgång m. m., överflyttning från andra anslag av personal för den allmänna väghållningen. De i nämnda poster liggande kostnadsökning- arna, tillhopa omkring 6 milj. kronor, hade uppkommit utan att någon som helst ökning av personalen ägt rum.

Ej heller delposterna personal för vatten- och avloppsanläggningar, för hamnärenden och för flygfältsärenden samt för enskilda vägar borde enligt styrelsens mening rimligen tagas med i beräkningen. Ökningen här är cirka 1,3 milj. kronor.

I avlöningsanslagen inginge vidare, anförde styrelsen, utgiftskontot för viss förråds- och verkstadspersonal. Förråds- och verkstadsrörelsen vore emel- lertid upplagd som en friställd affärsrörelse med särskilt redovisade in- komster. Av denna anledning borde från ökningen avdragas cirka 0,25 milj. kronor. Slutligen uppginge kostnaderna för arbete med källskatten till 0,11 milj. kronor.

Styrelsen framhöll att en viss personalökning för planläggningsverksam— het (0,42 milj. kronor) och för byggnadsverksamhet (0,74 milj. kronor) hade ägt rum. Personalökningen för planläggningsverksamhet hade föranletts av nytillkomna arbetsuppgifter, dels sådana som övertagits från konsulterande ingenjörer och dels sådana som till stor del sammanhängde med den nya byggnadslagen. Ökningen av personalen för byggnadsverksamhet, vilken ökning uttryckligen förutsattes vid omorganisationen, sammanhängde med att personalen till en början beräknats med hänsyn till den då på grund av kriget starkt begränsade byggnadsverksamheten.

Frånräknades alla nu nämnda poster återstode såsom reell ökning på av- löningsanslagen för administrationen av det allmänna vägväsendet i runt

• Sida 268
•  Original

tal 1 milj. kronor, motsvarande 18 procents förhöjning från 1944 till 1950. Med den häremot svarande personalökningen skulle emellertid även vissa nya arbetsuppgifter fullgöras, såsom arbetsritningar till vissa broar, kaj- byggnader samt garage-, förråds- och verkstadsbyggnader ävensom olika slag av beredskapsuppgifter m. m.

Även vad gäller omlcostnadsanslagen vore ökningen till stor del att hän- föra till delposter, vilka icke borde medräknas vid en jämförelse. Från- räknades dessa delposter återstode en ökning av i runt tal 0,3 milj. kronor motsvarande cirka 45 procent.

För att belysa de sålunda redovisade ökningarna framhöll styrelsen, att under motsvarande tid vägunderhållsanslaget ökat med cirka 140 procent.

På vägväsendets område torde ur de synpunkter utredningen har att beakta anledning finnas att särskilt uppehålla sig vid två olika organisato- riska problem. Det ena gäller frågan om vägförvaltningens och vägdirek- törens ställning i länsförvaltningen och deras förhållande till länsstyrelsen, medan det andra avser Spörsmålet om de lokala representanternas infly— tande vid vägfrågornas behandling eller'med andra ord frågan om särskilt länsvägnämndens ställning i förhållande till länsstyrelsen och vägförvalt— ningen.

Vägförvaltningen. Vägförvaltningens uppgifter äro som ovan antytts i främsta rummet att vara en arbetsorganisation för utförande av vägunder- hålls- och vägbyggnadsarbeten ävensom att verkställa planläggningsarbeten samt vissa projekteringsarbeten och utredningar m. m. Länsstyrelsen har emellertid även i det sammanhanget otvivelaktigt vissa intressen att be- vaka. Liksom länsstyrelsen vid behandlingen av flerårsplaner deltager i bedömningen av olika vägföretags inbördes angelägenhet, kan det vara be- fogat att länsstyrelsen ur sina synpunkter får medverka vid angelägenhets- gradering även av vissa reparations- och underhållsarbeten. Vägarbetena ha vidare stor betydelse för den lokala arbetsmarknaden. Som sysselsätt- ningsobjekt vid en arbetslöshetskris äro de av stort värde. Under nu rå— dande omständigheter och med den av nuvarande krisförhållanden be- tingade byggnadsregleringen äro länsstyrelsens möjligheter att genom di- rekta ingripanden på detta område verka i arbetslöshetslindrande syfte beskurna. I allmänhet föreligger väl icke heller behov därav. Det är dock av vikt att för framtiden tillse att en riktig avvägning kan ske mellan be- hovet av arbetskraft för vägarbeten och t. ex. jordbruksarbetet. Något behov för länsstyrelsen att utöva inflytande beträffande de rent tekniska frågorna vid vägarbetenas bedrivande synes i allmänhet knappast föreligga i vidare mån än att länsstyrelsen bör ha möjlighet att påtala brister i väghållningen. Sådan möjlighet har länsstyrelsen emellertid i det att länsstyrelsen kan göra de framställningar, som i sådant avseende befinnas erforderliga, hos vägorganisationen eller hos Kungl. Maj:t (se prop. 122/1942 sid. 94—95).

• Sida 269
•  Original

Planläggnings- samt andra projekterings- och utredningsarbeten utföras av vägförvaltningen huvudsakligen dels efter direktiv från väg- och vatten- byggnadsstyrelsen och dels på grund av förordnanden eller uppdrag från länsstyrelsen. I sistnämnda avseende är Vägförvaltningen därför att be- trakta som en expertmyndighet åt länsstyrelsen, på vilken i sista hand an— svaret för en stor del av planläggningsverksamheten ligger.

Sammanfattningsvis synes kunna sägas att Vägförvaltningen dels själv utför vägarbeten och bedriver i anslutning därtill erforderlig projekterings- verksamhet och dels biträder länsstyrelsen i på denna ankommande plan- läggnings- och utredningsarbeten. Vid nu antydda förhållande synes frågan om vägförvaltningens ställning till länsstyrelsen kunna lösas efter endera av fyra alternativa linjer: 1) inordnande av vägförvaltningen i länsstyrel- sen, 2) överflyttande av det direkta chefskapet över Vägförvaltningen från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till länsstyrelsen, 3) uppdelning av väg- förvaltningen på så sätt att de till arbetsorganisationen hörande uppgifterna kvarligga på den fristående Vägförvaltningen, medan planläggningsverk- samheten helt införes i länsstyrelsen eller 4) bibehållande i huvudsak av vägförvaltningens nuvarande ställning. Med hänsyn till den av utredningen i andra sammanhang ventilerade frågan om en koncentration av det kame- rala arbetet i länsinstansen synes dessutom den variationen av alternativ 3 kunna ifrågasättas, att de kamerala göromålen helt eller delvis överflyttas från Vägförvaltningen till länsstyrelsen.

Visserligen skulle inordnandet av Vägförvaltningen i länsstyrelsen (alt. 1) medföra vissa fördelar med avseende på möjligheterna att rationalisera själva kontorsarbetet. Vad utredningen härutinnan anfört i andra samman- hang är också tillämpligt i detta fall. Men de uppgifter som ankomma på Vägförvaltningen i egenskap av arbetsorganisation torde vara av den art, att de lämpligast utföras av speciellt härför avsedda organ. Dessa uppgifter, somli allt väsentligt ha avseende på utförandet av olika slags vägarbeten och sålunda icke innefatta handläggning av administrativa ärenden, äro knutna till respektive arbetsplatser och avse ledning, kontroll el. dyl. av själva arbetena, handhavande av maskiner och förråd eller projektering av särskilda arbeten. Den härför avsedda personalen skulle icke med för— del kunna användas för andra ändamål i länsstyrelsen och något behov att samordna dessa åtgärder med andra länsstyrelseuppgifter föreligger i regel knappast. Det ligger också i sakens natur att handhavandet av väg- arbetsfrågorna måste ske efter andra regler och med användande av andra beslutsformer än de vanliga administrativa. Vägarbetena äro dessutom självfallet av sådan rent teknisk natur, att länsstyrelsens ledning icke annat än rent undantagsvis torde kunna taga ställning i sak till de därtill hörande frågorna. Landshövdingens eller avdelningschefens prövning, i den mån sådan över huvud kunde tänkas förekomma, skulle därför regelmässigt bli en formalitet, och på så vis skulle en onödig omgång uppstå. Ehuru läns-

• Sida 270
•  Original

styrelsen redan är och vid genomförande av utredningens övriga förslag än mer skulle bli ett i hög grad heterogent verk, synas likväl uppgifter av den direkta verkställighetskaratär det här är fråga om icke böra läggas på läns— styrelsen. Då kraven på samordning och samarbete på de områden där sådant påkallas, d. v. s. främst i fråga om planläggningsverksamheten, i huvudsak kunna tillgodoses på andra vägar, är det icke med hänsyn till dessa krav nödvändigt att påfordra vägförvaltningens inordnande i läns- styrelsen. Ansvaret för det regionala planeringsarbetet ligger på länssty- relsen, som enligt gällande bestämmelser äger påkalla vägförvaltningens deltagande däri. Vid sådana förhållanden och då det måste te sig angeläget att icke belasta länsstyrelsens ledning med fler uppgifter än som med hän- syn till länsförvaltningens rationella anordnande är erforderligt, anser sig utredningen icke böra förorda att Vägförvaltningen inorganiseras i läns— styrelsen.

Vad angår alternativ 2 att lägga Vägförvaltningen under länsstyrelsen i stället för under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen synas i huvudsak mot- svarande betänkligheter kunna anföras. Även om de icke i allo ha samma styrka, som när det gäller frågan om vägförvaltningens direkta inordnande i länsstyrelsen, är det dock att märka att fördelarna av ett underordnande i rationaliseringsavseende ej heller äro lika påtagliga. De skäl, som ha för- anlett utredningen att föreslå att de lokala arbetsförmedlingsinstitutionerna skola underställas länsstyrelsen, äro icke tillämpliga på förevarande om— råde. Dels är arbetsförmedlingsverksamheten på ett helt annat sätt en förut- sättning för och en integrerande del av länsstyrelsens tilltänkta uppgifter på arbetsmarknadsområdet än vad den konkreta befattningen med ut- förande av vägarbeten är i förhållande till planeringsverksamheten på väg- väsendets område, och dels äro arbetsförmedlingsuppgifterna icke av tek- nisk utan av administrativ natur. Förhållandena på dessa båda områden äro därför icke jämförbara. Vägförvaltningens underordnande under läns- styrelsen skulle vidare innebära att en ytterligare instans tillskapades, vilket beträffande vägarbetena måste anses icke blott onödigt utan direkt olämp- ligt, särskilt som denna nya instans — länsstyrelsen —- icke skulle kunna prestera någon egentlig sakkunskap på området. Utredningen finner därför ej heller skäl att förorda detta alternativ.

Beträffande alternativet 3 torde kunna anföras att då ansvaret för det lokala ståndpunktstagandet enligt statsmakternas beslut skall vila på läns- styrelsen och planläggningsverksamheten därför i stort sett ankommer på länsstyrelsen, det onekligen skulle te sig naturligt att dithörande praktiska arbetsuppgifter också utfördes så att säga i länsstyrelsens regi och av läns- styrelsens egna tjänstemän. Det borde vara tänkbart att därigenom åstad- komma en ännu bättre samordning och ett än intimare samarbete med annan under länsstyrelsens ledning bedriven planeringsverksamhet. Nu är emellertid att märka a ena sidan, att samarbetet i tillfredsställande grad

• Sida 271
•  Original

kan sägas vara säkrat genom att Vägförvaltningen redan enligt gällande bestämmelser är skyldig att inom ramen för beviljade anslag på länsstyrel- sens uppdrag utföra projekteringar, och å andra sidan, att den personal hos Vägförvaltningen, som användes för den på länsstyrelsen ankommande planläggningsverksamheten, också ianspråktages för annan projektering. Denna personal torde också i viss mån vara erforderlig för praktiska inspektions-, kontroll- och arbetsledningsuppgifter. Om denna projekte- ringspersonal skulle inordnas i länsstyrelsen, måste därför antingen dessa uppgifter följa med eller också måste ny personal anställas. Det sist- nämnda alternativet torde icke kunna ifrågakomma. Även om det i och för sig icke skulle vara något hinder att låta ifrågavarande personal, om den införes i länsstyrelsen, ha vissa uppgifter vid sidan av länsstyrelsen, synes en dylik anordning i detta speciella fall mindre lycklig. Till skillnad från andra områden, på vilka utredningen föreslår något liknande, skulle i detta fall ”befattningshavarna ha uppgifter inom två olika vid sidan av varandra stående länsorgan. Konkurrensen om vederbörandes prestationer skulle bli mera påtaglig och befattningshavarna skulle otvivelaktigt komma i ett svårare läge. Därtill kommer att länsstyrelsen skulle ha svårt att be- döma omfattningen av arbetsuppgifterna på de olika områdena och därför ha föga möjlighet att avgöra skäligheten i vägförvaltningens anspråk på att disponera vederbörande. Med hänsyn bland annat till denna konkur- rens synes den befintliga anordningen, enligt vilken vägförvaltingen såsom sådan är skyldig att lämna länsstyrelsen erforderligt biträde, vara ur orga- nisatorisk synpunkt mer tillfredsställande.

Vad slutligen angår de kamerala uppgifterna lämnar utredningen en redogörelse för dessa i kapitlet om kameralväsendet (kap. 20), till vilken redogörelse torde få hänvisas.

Vad utredningen sålunda anfört har föranlett utredningen att förorda bibehållande i stort sett av den nuvarande ordningen (alt. 4). Till detta utredningens ställningstagande har också bidragit dels de ovan antydda be- fintliga garantierna för samordning och dels att ett intimt samarbete kan anses säkrat genom Vägdirektörens ställning som föredragande i länssty- relsen. I fråga om en del detaljer är utredningen emellertid av den uppfatt— ningen, att man genom smärre ändringar bör kunna ernå vissa förbättringar.

Vägdirektören. I inledningskapitlet om länsstyrelseexperterna (kap. 4) har utredningen uppdragit vissa allmänna riktlinjer för hur man bör kunna tänka sig medverkan i länsstyrelsen av olika experter. I någon mån har denna skiss byggt på de regler som nu gälla för Vägdirektörens medverkan i länsstyrelsen. Vägdirektörens ställning skiljer sig emellertid från den, som enligt utredningens mening experterna i allmänhet böra intaga, däri, att han allenast som föredragande kan deltaga i länsstyrelsens beslut och utöva sin reservationsrätt. Han skall visserligen även, då så är påkallat, närvara vid föredragning av annan befattningshavare, men i dylika fall äger han icke

• Sida 272
•  Original

reservationsrätt. Väl delvis som en följd härav torde den föreskriften ha tillkommit att handläggningen av ärende, som instruktionsmässigt skall föredragas av vägdirektören, icke får övertagas av landssekreteraren. Här- igenom har garanti skapats för att vägdirektören alltid även i formellt av— seende kommer att deltaga vid fattande av beslut i de i landshövdinginstruk- tionen särskilt angivna ärendena.

Enligt utredningens mening bör emellertid vägdirektören i likhet med vissa övriga experter kunna deltaga vid besluten även i andra ärenden än sådana där han är föredragande. Den nuvarande föreskriften att han skall närvara vid handläggningen av vissa ärenden för att yttra sig, bör därför kompletteras så att han i dylika fall även får reservationsrätt. Därigenom får man också möjlighet att i viss utsträckning avskaffa remisserna till honom och därav beroende dubbel diarieföring. '

Vidare bör enligt utredningens mening vägdirektörens skyldighet att åtaga sig föredragning utökas. Särskilt beträffande en del ärendegrupper på vägtrafikområdet m. m. synes föredragningen och i vissa fall även be- slutanderätten med fördel kunna anförtros vägdirektören, exempelvis ären- den, som angå tillstånd till ledningsarbeten i väg eller avse verkställighets- åtgärder i följd av beslut om statsbidrag till enskilda vägar. I och för sig skulle det icke vara omotiverat att överväga överflyttning av vissa dylika ärenden från länsstyrelsen till vägförvaltningen. Detta problem torde emel- lertid komma att övervägas av den förut omnämnda 1947 års utredning rörande decentralisering inom väg- och vattenbyggnadsverket, som jämväl enligt vunna upplysningar avser att behandla frågan om bundenheten vid flerårsplanerna. Genom den här föreslagna utvidgningen av vägdirektörens föredragning skulle man i stort sett vinna samma fördelar som dem, Vilka skulle följa av en formlig överflyttning av ärendena från länsstyrelsen till vägförvaltningen. Det blir också möjligt att i varje särskilt län taga hänsyn till olika lokala eller personella förhållanden. Länsstyrelseutredningen vill för egen del förorda att den nuvarande bundenheten vid fastställda planer icke oväsentligt uppmjukas. Det medför betydande olägenheter att frågor om ändring i turordningen i de centralt fastställda flerårsplanerna skola behöva behandlas centralt. Denna ordning innebär icke tillräckligt hänsyns- tagande till behovet av smidig anpassning efter växlande faktiska omstän- digheter.

I detta sammanhang vill utredningen förorda att också annan befatt- ningshavare vid Vägförvaltningen än vägdirektören skall kunna anförtros föredragning i länsstyrelsen på det område, varom här är fråga. Dylikt för- ordnande bör ges av länsstyrelsen. Utredningen utgår från att därvid sam- råd sker med vägdirektören. Sådan befattningshavares föredragning bör stå under vägdirektörens närmaste överinseende på samma sätt som en lägre föredragande i länsstyrelsen är underställd sektionschefen. Befatt- ningshavare vid vägförvaltningen, som sålunda förordnas till föredragande,

• Sida 273
•  Original

torde icke böra erhålla särskilt arvode härför. Skyldighet för befattnings- havare vid Vägförvaltningen att åtaga sig sådant förordnande bör stadgas i instruktionen.

Länsvägnämnden och vägnämnderna. Dessa nämnder äro avsedda att i den nuvarande vägorganisationen fylla den rådgivande funktion på plan- läggningens område, som tidigare tillkom vägstyrelser och vägstämmor, varvid särskilt vägnämnderna med områden som i stort sett torde mot- svara de förutvarande vägdistrikten skola representera de rent lokala syn- punkterna. Nämnderna ha icke någon självständig beslutanderätt i väg— frågorna. Deras inflytande är begränsat till den rådgivande funktionen, var- jämte de ha rätt att anföra besvär över länsstyrelsens samt väg— och vatten— byggnadsstyrelsens beslut rörande vägväsendet inom vederbörande nämnds område.

I linje med utredningens allmänna överväganden om lekmannamedver- kan i länsstyrelsen på skilda områden anmäler sig uppenbarligen här den frågan huruvida icke lekmannainflytandet i vägfrågorna bör äga rum i den för andra ärendegrupper vanliga formen, d. v. s. att lekmännen deltaga som medbeslutande vid ärendenas behandling i länsstyrelsen. Att införa länsvägnämnden med dess nuvarande rådgivande funktioner i länsstyrelsen torde icke böra ifrågakomma. Däremot synes den tanken väl förtjänt att övervägas, att länsvägnämnden som medbeslutande inordnas i länsstyrelsen. De allmänna önskemål om lekmannamedverkan i länsstyrelsen, för vilka utredningen i annat sammanhang redogjort, äga sin givna tillämpning på detta område med dess för ortsbefolkningen ofta synnerligen betydelsefulla frågor. Därtill kommer att med hänsyn till nämndens nuvarande karaktär av ett fristående organ inordnande av densamma i länsstyrelsen skulle inhespara remisser och avskaffa en viss omgång i ärendenas behandling.

Emellertid kunna enligt utredningens mening planläggningsfrågorna på detta område icke ses som en isolerad grupp. De utgöra tvärtom allenast en del av den planering för utvecklingen på skilda områden, t. ex. beträf- fande bebyggelse, bostadsförsörjning, vattenförsörjning och avlopp samt jordbruksrationalisering m. in., som inom varje län äger rum under läns- styrelsens ledning eller med dess medverkan. Till samma kategori av pro— blem höra också trafikfrågorna såsom närmare utvecklas i kap. 11. Det är därför utredningens uppfattning, att den samordning av all utvecklings- planering som uppenbarligen är så viktig och som utredningen med många andra av sina förslag avser att befrämja i olika avseenden, också bör utsträckas till den lekmannamedverkan som kan anses erforderlig på detta område.

Mot tanken på att låta ett lekmannakollegium deltaga i avgörandet av vissa vägfrågor, främst mera betydelsefulla planärenden, synes i huvudsak kunna anföras att en viss risk kan tänkas uppstå att lekmännen skulle vara benägna att övervärdera var och en sina rent lokala ortsintressen till för-

• Sida 274
•  Original

fång för utvecklingen i stort. Denna risk synes emellertid icke böra över- drivas. Den torde för övrigt i viss mån kunna neutraliseras, om lekmännens antal icke blir för stort. Med allenast ett mindre antal lekmän torde det vara anledning antaga, att var och en av dem starkare skall känna ansvaret för en riktig avvägning och därför bli mindre benägen att betrakta sig som en intresserepresentant.

Då lekmannainflytandet härigenom skulle bli starkare än vad nu är fallet och länsstyrelsen skulle bli det forum, där de lokala intressena skulle komma att prövas jämväl av personer, hämtade ur de intresserades led, synes länsvägnämnden icke behöva bibehållas. De lokala vägintressena torde få anses ha tillräcklig möjlighet att göra sig hörda genom lekmännens del— tagande i länsstyrelsens beslut samt genom vägnämndernas verksamhet. Utredningen förordar därför att, om lekmannamedverkan i länsstyrelsen i dessa ärenden kommer till stånd, länsvägnämnderna skola upphöra.

Beträffande den sålunda föreslagna medverkan av lekmän i länsstyrelsen hänvisas vidare till kap. 5.

Sammanfattning. Utredningen föreslår ingen förändring beträffande väg- förvaltningens ställning. I fråga om vägdirektören föreslås att dennes skyl- dighet att åtaga sig föredragning i länsstyrelsen i viss mån vidgas samtidigt som den honom åvilande skyldigheten att närvara vid föredragning i läns— styrelsen av annan befattningshavare kompletteras med reservationsrätt och -plikt. Skyldighet att åtaga sig föredragningsuppgifter samt att även eljest deltaga i handläggningen av länsstyrelseärenden föreslås skola kunna åläg- gas jämväl annan befattningshavare vid Vägförvaltningen än vägdirektören.

Utredningen förordar vidare att vissa lekmän skola deltaga i länsstyrel- sens beslut i vägärenden. Till följd härav föreslås att länsvägnämnderna skola upphöra.

KAPITEL 11

Motorfordons- och trafikväsendet

I. INLEDNING

Med motorfordonsväsendet har länsstyrelsen att taga befattning i olika avseenden. Hos länsstyrelsen skola motorfordonen registreras och på grundval därav debiteras fordonsskatt, varjämte länsstyrelsen har en viss uppsikt över fordonens användbarhet. Vidare har länsstyrelsen att god- känna förare och kan återkalla dylikt godkännande. Slutligen handhar läns- styrelsen väsentliga uppgifter på den yrkesmässiga trafikens område.

Till dessa huvuduppgifter ansluta sig även vissa ytterligare bestyr som emellertid jämväl höra hemma på andra områden och därför huvudsak-

• Sida 275
•  Original

ligen behandlas i samband med dessa områden. Bland dessa uppgifter mär- kas sådana som ha samband med det militära försvaret, civilförsvaret och den ekonomiska försvarsberedskapen ävensom med vägtrafiken.

II. GÄLLANDE ORDNING

A. Länsstyrelsens uppgifter

Registrering av fordon m. m. Enligt motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 skola hos länsstyrelsen föras automobilregister och bered- skapsförteckning. Hos statistiska centralbyrån skall föras centralt automo- bilregister.

Sedan besiktning verkställts av särskilda besiktningsmän, införas motor- och släpfordon efter vederbörlig ansökan därom i länsstyrelsens register. Förändringar i fråga om äganderätt, hemort, fordonets beskaffenhet m. m. skola jämväl registreras. Om fordon får hemort inom annat län skall det införas i registret hos länsstyrelsen i sistnämnda län. Anmälan om nyregist- rering av fordon liksom också om vissa förändringar göres av länsstyrel- sen till centrala automobilregistret. Fordon, som icke avses skola utnyttjas viss tid eller tills vidare, kan avföras ur automobilregistret och införas i beredskapsförteckningen.

För motorfordon skall, dock med vissa undantag, erläggas automobil- skatt enligt förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt. Sådan skatt skall så länge ett fordon är registrerat påföras vederbörande skattskyldige av en särskild av länsstyrelsen förordnad debiteringsförrättare. Anteckning om fullgjord betalningsskyldighet skall verkställas i automobilregistret.

Besiktningsman eller därtill särskilt förordnad polisman äger i vissa fall förbjuda användande av bristfälligt fordon. Dylikt förbud skall understäl- las länsstyrelsens prövning. Länsstyrelsen kan också i annan ordning med— dela förbud mot fordons användande.

Godkännande av förare m. m. Motorfordon får föras allenast av den, som genom av länsstyrelsen utfärdat tillstånd (körkort) berättigats till förande av fordonet. Körkort utfärdas för körande av automobil, av tyngre motor- cykel eller av lättviktsmotorcykel. Körkort för bil gäller också för motor— cykel samt körkort för tyngre motorcykel jämväl för lättviktsmotorcykel.

Den som önskar erhålla körkort skall undergå förarprov, i regel inför besiktningsman. Ansökan om körkort göres hos vederbörande länsstyrelse och skall vara åtföljd av, bl. a., bevis om undergånget godkänt förarprov samt intyg angående nykterhetsförhållanden m. m. Efter prövning av an- sökningen utfärdar länsstyrelsen körkort och kan då meddela vissa villkor t. ex. rörande skyldighet att bära glasögon. Körkort kan av länsstyrelsen under vissa i förordningen angivna förutsättningar återkallas antingen för viss tid, högst fem år, eller vid sjukdom eller skada tills vidare. Då fast-

• Sida 276
•  Original

ställd tid gått till ända äger vederbörande påkalla prövning av frågan om rätt för honom att återfå körkortet eller i vissa fall att erhålla nytt körkort.

Över utfärdade körkort skall länsstyrelsen föra särskilt körkortsregister, som i regel torde bestå av ett kortregister i bokstavsordning efter körkorts- innehavarnas nanm.

Tillstånd att bedriva yrkesmässig utbildning av förare meddelas vidare av länsstyrelsen, som också har att godkänna lärare vid sålunda upprättad körskola. Motorfordon som användes vid körskola skall vara godkänt av besiktningsman. Tillstånd att bedriva körskola liksom godkännande av lärare vid sådan skola kan återkallas.

Yrkesmässig trafik. Enligt förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. ankommer det på statens biltrafik- nämnd samt länsstyrelserna att verka för ett ändamålsenligt ordnande av den yrkesmässiga trafiken. Biltrafiknämnden är en kollegial myndighet, som består av vissa av Kungl. Maj :t förordnade ledamöter (f. n. ordförande och sex ledamöter). Dessa skola äga insikt eller erfarenhet i fråga om de viktigaste trafik—, yrkes- eller näringsintressen, som beröras av den yrkes- mässiga trafiken. En av ledamöterna skall vara lagkunnig.

Den yrkesmässiga trafiken indelas i linjetrafik och beställningstrafik och må bedrivas endast efter vederbörligt tillstånd (trafiktillstånd). Tillstånd att bedriva linjetrafik å vägsträcka, som är belägen i mer än ett län eller mellan orter inom skilda län eller att i beställningstrafik för godsbefordran använda lastautomobil med maximilast överstigande 4500 kilogram (före den 1 juli 1950 3 500 kilogram) eller att i sådan beställningstrafik använda lastautomobil jämte släpvagn, vilkas sammanlagda maximilast överstiger 5500 kilogram (före den 1 juli 1950 4000 kilogram), meddelas av bil- trafiknämnden (se bl. a. SFS 54/1950 samt sid. 274 nedan). Tillstånd till beställningstrafik för personbefordran med stationsort i stad meddelas av polismyndigheten i staden. I övriga fall meddelas trafiktillstånd av läns- styrelsen i det län, varest linjetrafik skall äga rum eller stationsort för beställningstrafik skall förläggas. Bestämmelserna angående trafiktillstånd gälla jämväl beträffande tillstånd till ökning av antalet automobiler i viss tillståndshavares trafik eller höjning av lastförmåga vid utbyte av for- don, m. m.

I ärenden rörande ansökningar om trafiktillstånd skall företagas ganska vidlyftig utredning. Särskilt skola andra trafikföretag samt sammanslut- ningar av utövare av yrkesmässig automobiltrafik liksom vissa kommunala myndigheter m. fl. beredas tillfälle att yttra sig.

Tillstånd till linjetrafik bör i erforderlig utsträckning upptaga föreskrift om skyldighet att driva samtrafik med anslutande järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafikföretag samt om sättet för samtrafikens bedrivande. För linjetrafik bör turlista i erforderlig omfattning fastställas av myndighet, som medde-

• Sida 277
•  Original

lat tillståndet. Biltrafiknämnden må dock uppdraga åt länsstyrelse att fast- ställa turlista, som eljest skolat fastställas av nämnden.

Vid meddelande av tillstånd till beställningstrafik skall bestämmas sta— tionsort. I fråga om beställningstrafik för godsbefordran skall tillika an- givas ett lokalområde för trafiken. Lokalområde skall utgöras av län eller sammanhängande delar av ett eller flera län. Biltrafiknämnden har att efter länsstyrelsernas hörande indela riket i lokalområden.

Automobil må icke användas i yrkesmässig trafik utan att vara godkänd för sådan trafik av myndighet, som meddelat trafiktillståndet, eller, i fråga om trafik, vartill tillstånd lämnats av biltrafiknämnden, av länsstyrelse, som nämnden bestämmer. Sådant godkännande kan, när anledning därtill föreligger, återkallas.

Hos länsstyrelserna skola föras vissa förteckningar över innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik samt över automobiler och släpfordon, som godkänts för dylik trafik.

För förande av automobil i yrkesmässig trafik erfordras särskilt tillstånd (trafikkort), som utfärdas av länsstyrelsen. Beträffande trafikkort gälla i huvudsak samma bestämmelser som i fråga om körkort.

Länsstyrelsen meddelar vidare tillstånd till yrkesmässig uthyrning av automobiler (uthyrningsrörelse). Dylikt tillstånd kan när anledning därtill föreligger återkallas eller för viss tid indragas. För användande av automo- mobil i uthyrningsrörelse erfordras godkännande av länsstyrelsen.

Slutligen kan nämnas, att för s. k. transportförmedling, d. v. s. yrkes- mässig rörelse för hopsamlande eller mottagande av gods för regelbundna transporter med automobil, erfordras tillstånd av biltrafiknämnden.

Beredskapsuppgifter m. m. Uttagning av motorfordon för olika försvars- ändamål verkställes av arméförvaltningens tygavdelning såsom biluttag- ningsmyndighet. Om uttagning göres anteckning i länsstyrelsens bilregister. Över fordon, som äro uttagna för civilförsvaret, föres hos länsstyrelsen dessutom särskilt register.

Som ett led i den ekonomiska försvarsberedskapen skall länsstyrelsen planlägga regleringen av det civila trafikväsendet i länet vid krig eller krigsfara. Härom ävensom i fråga om övriga försvarsberedskapsuppgifter beträffande motorfordonsväsendet hänvisas till kap. 28.

Vägtrafiken. Allmänna bestämmelser om vägtrafiken återfinnas i allt väsentligt i vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936. Enligt denna äger bl. a. länsstyrelsen meddela vissa förbud eller inskränkningar i trafik. För anord— nande av tävling med bl. a. motorfordon å väg erfordras vidare länsstyrel- sens tillstånd. För framförande av automobil med hjultryck som överstiger viss gräns erfordras i allmänhet tillstånd av länsstyrelsen eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Även vissa andra tillstånd eller dispenser kunna meddelas av länsstyrelsen. Beträffande hithörande frågor hänvisas också till kap. 10.

• Sida 278
•  Original

B. Organisation m. m.

Centrala organ på biltrafikområdet äro väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statens biltrafiknänmd. Enligt den för väg- och vattenbyggnadsstyrel- sen och dess lokala förvaltningar gällande instruktionen har nämnda sty- relse att handlägga bland annat ärenden angående vägtrafiken och bilbe- siktningsväsendet. I utövandet av "sin ämbetsbefattning har väg- och vat- tenbyggnadsstyrelsen, bland annat, att noggrant följa utvecklingen av väg- och vattenbyggnadsväsendet samt kommunikationsväsendet i övrigt, att ägna uppmärksamhet åt de ekonomiska betingelserna för olika slag av kommunikationsmedel och den ändamålsenliga avgränsningen deln emel— lan samt att verka för en sådan tekniskt och ekonomiskt ändamålsenlig planläggning och utveckling i nämnda hänseenden, som bäst kan främja samhällsintresset. Beträffande vägtrafiken åligger det styrelsen att verka för största möjliga trafiksäkerhet.

Jämlikt beslut av 1949 års riksdag (skrivelse nr 6) skall i anslutning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vara inrättat ett särskilt expertorgan i form av ett trafiksäkerhetsråd. Detta har som uppgift i första hand att ut- arbeta förslag till trafiksäkerhetsåtgärder, vilka förslag av rådet skola överlämnas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Statens biltrafiknämnd, som är centralorgan såvitt angår den yrkesmäs- siga automobiltrafiken, har enligt för nämnden gällande instruktion den 14 mars 1941 (nr 160) till uppgift att verka för ett ändamålsenligt ordnande av nämnda trafik. Till fullgörande av denna uppgift åligger det nämnden bland annat att inhämta möjligast fullständiga kännedom angående trafik- behov, fordonsbestånd och transportarbete i vad angår den yrkesmässiga biltrafiken samt att i övrigt med uppmärksamhet följa den allmänna ut- vecklingen inom trafikväsendet samt vidtaga eller hos Kungl. Maj:t eller vederbörande myndigheter föreslå de åtgärder, som nämnden kan finna påkallade med avseende på den yrkesmässiga biltrafiken.

Nämnden är tillståndsmyndighet i den omfattning som framgår av ovan lämnad redogörelse för den yrkesmässiga trafiken. Därutöver kan nämnas att nämnden äger att i vissa fall förordna om begränsning av eljest stadgad maximiarbetstid m. m. för förare i yrkesmässig trafik. Nämnden har att efter länsstyrelsens hörande fastställa allmänna grunder för uppställning av taxor samt att i vissa fall själv fastställa taxor. Slutligen må framhållas att nämnden äger draga länsstyrelses eller polismyndighets beslut i frågor om yrkesmässig trafik under prövning hos vederbörande besvärsinstans.

I länsinstansen handläggas de till förevarande område hörande ärendena på sedvanligt sätt i länsstyrelsen. Här må erinras om att enligt vad förut nämnts de till motorfordonsväsendet hörande ärendena i allmänhet till största delen äro sammanförda till en särskild avdelning (bilavdelningen) inom landskansliet.

• Sida 279
•  Original

Enligt kungl. brev den 30 januari 1948, som genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 november 1949 upphört att gälla från och med den 1 januari 1950, skulle vid länsstyrelserna i samtliga län alla de på länsstyrelserna ankom- mande ärendena rörande regleringen av trafikväsendet i länen och dess samordnande med trafikväsendet i landet i övrigt jämte därmed samman- hängande frågor sammanföras till handläggning av en och samma föredra- gande (trafikföredragande). Genom beslutet den 18 november 1949 avsågs enligt särskilt utfärdad byråskrivelse icke att göra någon ändring i grund- satsen, att samtliga trafikärenden borde handläggas av en och samma före- dragande.

Besiktningsmän enligt motorfordonsförordningen äro förste bilinspek— tör, bilinspektör samt annan befattningshavare vid statens bilinspektion, som inspektionens chefsmyndighet därtill förordnar. Chefsmyndighet är väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Kungl. Maj :t bestämmer de orter där besiktningsmän skola vara statio- nerade, medan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beslutar å vilken ort be- fattningshavare vid statens bilinspektion skall tjänstgöra. Styrelsen äger att efter samråd med vederbörande länsstyrelser utfärda erforderliga före- skrifter om landets indelning i tjänstgöringsdistrikt (besiktningsdistrikt).

Kontakterna mellan bilinspektionen och länsstyrelserna hänföra sig i allt väsentligt till bilinspektionens befattningshavares verksamhet som be- siktningsmän. Utöver vad härom är stadgat i motorfordonsförordningen kan nämnas, att förste bilinspektör och bilinspektör åligger att efter anmo- dan av chefsmyndigheten eller länsstyrelse utreda frågor angående besikt- ningsverksamheten och trafiken med motorfordon m. m. samt att yttra sig i sådana frågor. Förste bilinspektör har vidare, bl. a., att hos chefsmyn- digheten anmäla eventuella behov av åtgärder i frågor om bilinspektionen samt motorfordonstrafiken och därmed sammanhängande förhållanden. särskilt med hänsyn till den allmänna trafiksäkerhetens tryggande. Han skall dessutom på visst sätt deltaga i och leda polisens flygande besiktning och fordonstillsyn i övrigt.

III. KOMPETENSFÖRDELNINGEN BILTRAFIKNÄMND _— LÄNSSTYRELSE M. M.

Under de senaste åren ha i decentraliseringssyfte förslag framförts i olika sammanhang om höjning av de förut angivna viktgränser, vilka bestämma biltrafiknämndens kompetensområde i fråga om tillståndsgivningen. För- slag av denna innebörd ha sålunda framlagts dels av 1944 års trafikutred- ning i dess betänkande den 27 november 1947 (SOU 1947: 85), dels av den år 1947 tillkallade biltrafiknämndsutredningen i dess betänkande den 26 januari 1948 (stencilerat) och dels slutligen av decentraliseringsutred- ningen, som i ärendet avgivit en promemoria nr 10 den 27 januari 1948.

• Sida 280
•  Original

1944 års trafikutredning stannade för sin del inför ett förslag att här ifrågavarande gräns borde höjas till 5 000 kg för enbart lastbil samt till 6 000 kg för lastbil jämte tillkopplad släpvagn.

Biltrafiknämndsutredningen föreslog den ändringen, att biltrafiknänm- den skulle meddela trafiktillstånd beträffande lastbilar med en lastförmåga överstigande 4500 kg. Beträffande lastbilar jämte släpvagnar borde grän- sen enligt utredningens mening höjas proportionsvis mera, förslagsvis till 5 500 kg.

Decentraliseringsutredningen förordade, att till länsstyrelserna skulle överflyttas biltrafiknämndens befattning med samtliga frågor om tillstånd till beställningstrafik samt med fråga om tillstånd till linjetrafik, som ej berör mer än två län.

Hos årets riksdag anhöll Kungl. Maj:t (prop. 26/1950) om yttrande över förslag till höjning av ifrågavarande viktgränser enligt biltrafiknämndsut- redningens mening, d. v. s. till 4,5 resp. 5,5 ton.

I sitt utlåtande (nr 3) i anledning av propositionen uttalade andra lag- utskottet, bl. a., att vissa skäl enligt utskottets uppfattning talade för de— centraliseringsutredningens förslag att länsstyrelserna skulle helt handha tillståndsgivningen för beställningstrafik med lastbil samt frågor om till- stånd till linjetrafik, som ej berör mer än två län. Tillståndsprövningen borde emellertid även framdeles i viss, ej alltför obetydlig utsträckning om— händerhas av biltrafiknämnden. Detta framstode som önskvärt främst för att nämnden på ett verksamt sätt skulle kunna fullgöra sin uppgift att jämte länsstyrelserna verka för ett ändamålsenligt ordnande av den yrkes- mässiga trafiken. —— Frågan om vilka viktgränser som borde vara avgörande för kompetensfördelningen syntes i viss mån svårbedömlig och tveksam. Utskottet anslöt sig emellertid till förslaget i propositionen. Riksdagen (skrivelse nr 38) fann ej skäl att i anslutning till förslaget göra andra uttalanden än utskottet i sitt utlåtande upptagit.

IV. UTRE DNINGEN

Den tämligen enhetliga karaktären hos de länsstyrelseärenden, som sam- manhänga med motorfordonsväsendet, ävensom bilregistrets centrala bety- delse för dessa ärenden har gjort, att de naturligt grupperats kring regist- ret och på så sätt kanske tidigare än andra till omfattningen liknande ärendegrupper kommit att bilda en någorlunda sluten enhet. Denna enhet har ytterligare befästs genom den ovannämnda föreskriften att alla de på länsstyrelserna ankommande ärendena rörande regleringen av trafikväsen— det i länen och dess samordnande med trafikväsendet i landet i övrigt jämte därmed sammanhängande frågor skulle sammanföras till handläggning av en trafikföredragande. Ehuru denna anordning framtvungits genom kris-

• Sida 281
•  Original

förhållandenas tryck, torde behovet därav ingalunda vara begränsat till sådana förhållanden.

På trafikens liksom på så många andra områden har samhällets utveck- ling och det alltmera komplicerade samhällslivet aktualiserat kraven på samordning i olika avseenden. Här må exempelvis framhållas trafikväsen- dets beroende av konjunkturutvecklingen och betydelsen av att felaktiga investeringar i trafikväsendet om möjligt undvikas. I detta sammanhang kunna också trafiksäkerhetsfrågor spela in på så sätt att icke räntabla investeringar i fordon kunna medföra att fordonen icke få erforderlig vård till men för trafiksäkerheten. Sambandet mellan dessa frågor kommer till synes även däri, att anskaffning av tyngre vagnar än vägnätet tål bör förhindras. Å andra sidan bör samarbetet mellan trafikmyndigheterna och vägmyndigheterna sikta till att vägnätet anpassas efter trafikmedlens ut- veckling. I sistnämnda samarbete bör också trafiksäkerhetsfrågan ingå som ett viktigt moment.

I samhällsplaneringen i vidsträckt mening ingå kommunikationsproble— men som en betydelsefull del. Samordningen av nya förbindelseleder med befintliga är icke blott ett tekniskt problem utan även ett trafikekonomiskt. En orts eller en bygds utveckling är i viktiga hänseenden beroende av att kommunikationsfrågorna få en riktig lösning och denna utveckling kan därför i viss mån dirigeras genom en lämplig politik i sistnämnda avseende.

För en ekonomiskt riktig utveckling av trafiken och den rätta fördel— ningen av olika transporter på skilda slag av trafikmedel spelar taxepoliti— ken och i viss mån även tidtabellsfrågorna en stor roll. I olika sammanhang har påtalats behovet av en bättre samordning såväl inom biltransportom- rådet som ock i fråga om samtrafiken mellan järnvägstrafik, sjötrafik och biltrafik.

Trafikproblemen ha även på många andra områden stor betydelse. Genom goda trafikförbindelser kunna arbetskraftsfrågorna lättare lösas och den dolda arbetskraften utnyttjas. Skolfrågorna äro ofta intimt förknippade med trafikproblem. Jämväl ur rent social synpunkt har trafikväsendet en stor uppgift att fylla.

Även om de antydda frågorna i viss utsträckning kunna erfordra en central planering och rådgivning, måste de regionala synpunkterna på pro- blemen företrädas av vederbörande länsmyndigheter, främst länsstyrelsen. Det ligger i sakens natur att mycket av det material, som kräves för en central planering, måste sammanbringas av de lokala myndigheterna liksom att initiativ och impulser till samordningsåtgärder på enskilda områden komma från dessa myndigheter. Här som på andra områden synes en dylik verksamhet böra vara intimt förbunden med en lokal detaljplanlägg- ning och ansvar för planernas verkställande.

Genom den senast beslutade decentraliseringen av viss tillståndsgivning synes biltrafiknämnden ha beretts en viss lättnad i arbetsbördan utan att

• Sida 282
•  Original

276 motsvarande ökning inträder för länsstyrelsernas del. Härigenom torde nämnden beredas större möjlighet att utöka sin verksamhet på sådana om- råden, där en central ledning och rådgivning har en viktig uppgift att fylla, exempelvis i fråga om taxepolitiken.

Länsstyrelsen å sin sida bör icke blott i sina beslut och yttranden utan även genom initiativ i olika avseenden verka för samordning och rationa- lisering på trafikområdet. Trafikfrågornas stora betydelse torde kräva att länsstyrelsen får större möjligheter att intensifiera sin verksamhet i syfte att ernå större planmässighet i trafiken.

Utredningen erinrar om att 1944 års trafikutredning framhöll att, med den utomordentliga betydelse som trafikväsendet hade för hela samhälls— livet, det vore angeläget att de befattningshavare, som hade att handlägga trafikärendena, verkligen finge tid att ägna sig åt denna uppgift. Trafik- utredningen underströk även att en viktig förutsättning för att länsstyrel- serna skulle kunna på ett fullgott sätt handlägga trafikärendena vore att vederbörande tjänstemän i större utsträckning bereddes tillfälle att erhålla praktisk kännedom om länets trafik- och näringsförhållanden. Då en dylik kunskap lättast och säkrast kunde inhämtas genom resor i länet, förordade trafikutredningen att särskilda reseanslag beviljades för ifrågavarande ändamål.

Även om redan på många håll de olika orternas trafikproblem undersökas genom besök på platsen, vill utredningen för sin del understryka vikten av att denna metod att studera de aktuella problemen praktiseras i vidast möj- liga omfattning.

Anordningen med en trafikföredragande torde inom den nuvarande organisationen ha visat sig fylla ett faktiskt behov. Om en verklig samord- ning skall komma till stånd är det oundgängligt att de betydelsefullare trafikfrågorna samlas på en hand. Detta torde i sin tur även vara en betingelse såväl för att initiativverksamheten skall fungera som för att erforderlig kontinuitet skall vinnas. Initiativverksamheten förutsätter en intim kännedom om trafikproblemen, som i regel endast kan förvärvas genom en längre tids handläggning av dithörande frågor, ävensom det sär- skilda ansvar för trafikens utveckling, som kan åläggas en just för detta ändamål avsedd befattningshavare.

Den koncentration av trafikfrågorna inom länsstyrelsen, som sålunda erfordras, kan med fördel vinnas vid tillämpning av det av utredningen föreslagna sektionssystemet. Vid den försöksverksamhet med en sektions- indelning, som nu bedrives på fem länsstyrelser, ha sålunda trafikfrågorna vid från början fyra länsstyrelser sammanförts till en särskild trafiksek- tion. Vid en av dessa länsstyrelser sammanslogs trafiksektionen efter någon tid med annan sektion. Erfarenheterna från försöksverksamheten synas ha gett vid handen att trafiksektionen i regel icke har ett större kontinuer- ligt behov av mera kvalificerad arbetskraft än som motsvarar en befatt-

• Sida 283
•  Original

ningshavare. Då härigenom den erforderliga smidigheten i organisationen icke kan erhållas, har utredningen sett sig föranlåten att undersöka möjlig- heterna för att infoga trafikärendena inom en större ram. Utredningen har därvid funnit att jämväl den sektion, som avses omfatta bebyggelse- planeringen och byggnadsväsendet, för närvarande i allmänhet skulle bli av relativt mindre omfattning. Det samband som trafikfrågorna ha såväl med vägfrågorna, vilka avses skola tillhöra sistnämnda sektion, som med samhällsplaneringen över huvud, talar för att ett intimt samarbete i vart fall måste etableras mellan de befattningshavare, som syssla med dessa olika frågor. Under sådana omständigheter och då man genom att låta samtliga ifrågavarande områden bilda underlag för en gemensam sektion kan få en större och ur organisatorisk synpunkt bättre avvägd enhet, torde ifrågavarande ämnesområden böra sammanföras under en sektion.

Ansvaret bland annat för samordningen och initiativverksamheten skulle därmed i första hand komma att åvila sektionschefen, som emellertid även får andra områden att svara för. Utredningen anser därför att inom denna sektion handläggningen av trafikärendena bör ligga hos en särskild trafik- föredragande. På denne skulle ankomma, förutom handläggningen av de enskilda trafikärendena, även att biträda sektionschefen i fråga om de större frågorna samt att själv väcka förslag om åtgärder, som han anser erforderliga. Han bör också under sektionschefen ha tillsyn över den under- lydande personal, som inom sektionen skall biträda vid trafikärendenas be- handling.

Som utredningen i kap. 28 närmare utvecklar bör, som numera är fallet, planläggningen inom länet av den trafikreglering, som erfordras i ett krigs- eller krisläge, åvila länsstyrelsen. Dessa uppgifter bör det närmast ankomma på trafikföredraganden att under tillsyn av sektionschefen full- göra. De frågor som sammanhänga med verkställigheten av sådana planer behandlas likaledes i sistnämnda kapitel.

Det bl. a. på sambandet mellan samhällsplaneringen och trafikfrågorna grundade allmänna intresset av en ändamålsenlig trafikpolitik gör det önsk- värt att i dessa frågor icke minst de olika trafikantgruppernas synpunkter i möjligaste mån beaktas. Dessa önskemål ha delvis vunnit beaktande i fråga om biltrafiknämndens sammansättning. Liknande synpunkter kunna även åberopas såvitt angår de trafikfrågor, som handläggas av länsstyrelsen. Emellertid är väl den mera utpräglade partsrepresentation, som präglar biltrafiknämndens sammansättning, enligt utredningens mening knappast lämplig och ej heller erforderlig för länsstyrelsernas del. Beträffande dem föreligger snarare ett behov av att ortsfolkets och de lokala trafikantgrup— pernas intressen få konnna till tals samt att de lokala synpunkterna över- huvud bli beaktade. På grund härav vill utredningen förorda att i viktigare trafikfrågor i länsstyrelsens beslut skola deltaga vissa lekmän. Med hänsyn till det nära sambandet mellan trafikfrågorna och vägfrågorna finner ut-

• Sida 284
•  Original

redningen lämpligt att samma lekmän som deltaga i sistnämnda frågor även skola medverka i handläggningen av trafikfrågorna. En dylik lek- mannamedverkan torde jämväl kunna bidraga till en intensifiering av ini- tiativverksamheten genom att lekmännen ofta torde representera en grund- ligare kännedom om lokala förhållanden. Beträffande den närmare utform- ningen av lekmannamedverkan hänvisas till kap. 5.

Slutligen vill utredningen här anmärka, att utredningen även ägnat upp— märksamhet åt frågan om rationalisering och förenkling av bilregistre- ringen 111. m. Särskilt har utredningen uppmärksammat att förutom det allmänna bilregistret i regel föras två eller flera andra register för olika speciella ändamål, exempelvis för civilförsvaret på försvarsavdelningen och för planläggningen av viss trafik i krig hos länstrafikledaren. Hithörande problem ha visat sig inrymma ett flertal ganska svårbedömbara detalj- spörsmål av såväl formell som praktisk art. Frågan om bilregistreringens rationalisering har emellertid i annan ordning väckts i statens organisa- tionsnämnd, som enligt vad utredningen inhämtat avser att efter vissa undersökningar framlägga förslag i ämnet.

Sammanfattning. Utredningen förordar att trafikärendena sammanföras inom en särskild underavdelning inom den i kap. 9 föreslagna planerings— sektionen. Handläggningen av trafikärendena skall i första hand ankomma på en särskild trafikföredragande, vartill länsstyrelsen skall äga förordna därför lämplig befattningshavare. Utredningen föreslår ock att i handlägg- ningen av viktigare trafikfrågor skola deltaga särskilt utsedda lekmän, gemensamma för väg- och trafikfrågor.

KAPITEL 12

Elkraftförsörj ningen

Till länsstyrelsens åligganden hör att i olika sammanhang taga befatt- ning med kraftförsörjningsfrågor. En betydande del av arbetsuppgifterna på detta område har samband med ansökningar om bidrag från förefintligt anslag till befrämjande av landsbygdens elektrifiering samt ärenden, som avse tillstånd enligt lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmel- ser om elektriska anläggningar, att utföra vissa elektriska anläggningsarbe- ten (koncessionsärenden).

Ansökning angående statsbidrag ingives till länsstyrelsen, som vid granskning av ärendet tillser, att av elektrifieringsberedningen fastställda formella villkor för bidragets åtnjutande blivit uppfyllda. Efter verkställd närmare utredning överlämnar länsstyrelsen ärendet med eget yttrande till beredningen, som prövar och avgör detsamma. Sedan statsbidrag beviljats,

• Sida 285
•  Original

översändes beslut därom till länsstyrelsen, som har att utbetala bidragsbe- loppet på av beredningen för varje särskilt fall angivna villkor.

Koncessionsärendena remitteras av kommerskollegium bl. a. till veder- börande länsstyrelse, som svarar för att ärendet delgives av anläggningen berörda menigheter och enskilda. Länsstyrelsen överlämnar därefter ären- det med inkomna förklaringar jämte eget utlåtande till kollegiet.

Lagstiftningen om elektriska anläggningar har vidare tilldelat länssty- relserna en viktig uppgift genom att i deras händer lägga användningen av tvångsmedel gentemot försumliga kraftleverantörer. Enligt lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anlägg- ningar samt om rätt till elektrisk kraft m. ni. har länsstyrelsen befogenhet att, då ägaren till elektrisk anläggning underlåter att fullgöra sin skyldig- het att tillhandahålla kraft, på ansökan förelägga honom vid vite att full- göra skyldigheten. Kan större skada eller olägenhet uppkomma av under— låtenheten och kan omedelbar rättelse icke väntas genom vitesföreläggan- det, äger länsstyrelsen förordna, att anläggning, som utgör fast egendom, skall avträdas till tvångsförvaltning samt utse lämplig person till förvaltare. Även om dessa lagstadganden kanske icke i något fall blivit strikt tilläm- pade, äro de likväl icke utan betydelse. Det av lagen åsyftade förhållandet torde nämligen icke sällan ha inträffat. Härvid synes emellertid rättelse ha kunnat ernås under hand, sedan vederbörande av länsstyrelsen erinrats om dess möjligheter till ingripanden.

Tillsyn över elektriska starkströmsanläggningar omhänderhas av befatt- ningshavare inom kommerskollegium och den kommerskollegium under- ställda statens elektriska inspektion. Härför är landet uppdelat i fyra in- spektionsdistrikt. De fyra statsinspektörerna äro alla stationerade i Stock- holm. Bland andra myndigheter har även länsstyrelsen möjlighet att på- kalla, att besiktning av en elektrisk anläggnings utförande och skötsel skall äga rum. Vid arbete med framdragande av starkströmsledningar inom om- råden för allmän väg har länsstyrelsen att utfärda de föreskrifter för arbe- tets bedrivande, som erfordras med hänsyn till trafiksäkerheten å vägen.

Inom elektrifieringsområdet ha länsstyrelserna i regel bedrivit en omfat- tande initiativverksamhet, varvid nämnda anslag till främjande av lands— bygdens elektrifiering kunnat utnyttjas för utredningar m. 111. Av detta an- slag äger nämligen Kungl. Maj :t ställa särskilt belopp till viss länsstyrelses förfogande att av denna disponeras för undersökning rörande möjligheten till nyelektrifiering av vissa områden av länet eller en ändamålsenligare planläggning av elektrifieringen inom tidigare elektrifierade områden, allt i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Särskilt under de senaste krigsåren utnyttjades dessa möjligheter till förmån för den inten- sifiering av landsbygdens elektrifiering, som påkallats av den dåvarande avspärrningen av tillförseln till landet av bensin samt lys- och brännoljor.

Även inom andra delar av länsstyrelsens verksamhetsområde har läns-

• Sida 286
•  Original

styrelsen att handlägga ärenden, som ofta kräva ett bedömande också ur kraftförsörjningssynpunkt. Här må endast nämnas länsstyrelsernas upp- gifter inom stads- och byggnadsplanevåsendet. Problemet om de planlagda områdenas förseende med elektrisk kraft genom bl. a. friläggande från be- byggelse av lämplig mark för kraftledningsgator måste beaktas vid läns- styrelsens prövning av planerna. På länsstyrelsen kan vidare ankomma att upprätta förslag till användning av regleringsavgifter, fastställda enligt 4 kap. vattenlagen. Dessa avgifter kunna efter de närmare bestämmelser, som härutinnan meddelas av Konungen, användas för olika ändamål, bl. a. för beredande av tillgång till elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hant- verk eller småindustri eller eljest till befolkningens behov (se vattenlagen 4 kap. 14—15 55).

Omfattningen av länsstyrelsernas uppgifter på elkraftförsörj ningens om— råde är naturligen icke densamma inom alla län. I län med mindre befolk- ningstäthet men större oelektrifierade områden kräva landsbygdens elkraft- frågor annan uppmärksamhet _ i synnerhet i avseende å mera vanlottade trakter, där de allmänna livsbetingelserna äro mindre goda _— än i mera välbelågna bygder. I anslutning härtill blir arten av problemet hur elektri— fieringen bör ske icke ensartad för samtliga fall. Betingelserna för elektri- fiering variera högst väsentligt med hänsyn till respektive bygds utveck- lingsmöjligheter samt gårdarnas större eller mindre spridning och stor- leken av den odlade arealen inom området 111. m. Kostnaderna för elekt- rifieringsförslag bli beroende på anslutningens fullständighet. Andra syn- punkter kunna även komma under beaktande.

Vid behandlingen av de elkraftfrågor, som i ovan angivna och andra sam— manhang komma under länsstyrelsernas bedömande, har det varit erforder- ligt att i viss utsträckning anlita sakkunnigt biträde. I allmänhet ha läns- styrelserna härvid haft tillgång till en vid vederbörande elektriska länsför- ening anställd sakkunnig person, länskonsulent. Dylika lånsföreningar —— vissa gemensamma för flera län -— finnas i Stockholms, Uppsala, Söder- manlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Inom andra län har sakkunnigfrågan ordnats på olika sätt. Såsom sakkunniga i Kalmar, Malmöhus samt Göte— borgs och Bohus län ha anvisats vissa namngivna ingenjörer med egen verksamhet eller knutna till en större teknisk organisation, exempelvis Södra Sveriges ångpanneförening. Inom övriga län torde sakkunnig per- son ha stått till förfogande genom där verksamma storkraftföretag, i Got- lands län AB Skandinaviska Elverk och i Kopparbergs län Stora Koppar- bergs Bergslags AB samt i Östergötlands, Älvsborgs och Västmanlands län någon av Statens vattenfallsverks lokala kraftverksförvaltningar. I vissa delar av Älvsborgs län bedrives konsulteringsverksamhet även genom Värm- lands elektricitetsförening.

• Sida 287
•  Original

Av de elektriska länsföreningarna, till vilka de flesta distributionsföre- tagen inom respektive län äro anslutna, åtnjuta numera endast förening- arna för de tre nordligaste länen statsbidrag. Någon skyldighet för läns-- konsulenterna i vare sig dessa eller övriga länsföreningar eller för andra såsom länsstyrelsernas sakkunniga anlitade personer att utan kostnad för statsverket stå till länsstyrelsernas förfogande föreligger emellertid icke. Behovet av sakkunskap har därför vid länsstyrelserna måst ordnas från fall till fall genom frivilliga åtaganden från de sakkunnigas sida.

De sålunda i fråga om tillgången på expertis rådande förhållandena torde i viss mån ha avhållit länsstyrelserna från att anlita sakkunniga och i följd. härav ha stundom även ärenden, som innefattat elkraftspörsmål av mera komplicerad natur, icke blivit sakkunnigt belysta inom länsstyrelserna. Huruvida expertis tillkallats torde ofta ha varit mer eller mindre beroende på tillfälligheter. Avsaknaden av en sakkunnig beredning av elkraftsären— dena synes mången gång ha medfört, att handläggningen vid länsstyrelserna av statsbidrags- och koncessionsärendena i praktiken kommit att inskrän— kas till allenast en prövning av de mera formella förutsättningarna för an- sökningen och ombesörjandet av handlingarnas delgivning med vederbö— rande, varefter ärendet redovisats i befintligt skick och utan att länsstyrel- sen tagit ställning till eventuella invändningar eller eljest föreliggande tvek— W samma förhållanden. En på närmare Överväganden grundad allsidig pröv- ning med hänsyn" till bl. a. faromomenten av anläggningen, huruvida den kan anses förenlig med en planmässig elektrifiering av bygden i övrigt samt de berörda kommunernas och fastighetsägarnas intressen torde ofta icke ha föregått ett sådant yttrande, åtminstone i de fall då invändningar icke framförts från vederbörande kommuner och fastighetsägare.

Under det att städer och andra tätorter numera ha tillgång till elektrisk kraft, har elektrifieringen på den egentliga landsbygden på grund av ogynn- sammare förutsättningar gått betydligt långsammare. Ännu återstående elkraftförsörjningsproblem, som i detta sammanhang tarva uppmärksam- het, äro därför i huvudsak problem beträffande landsbygden. Genom det allmännas medverkan i form av bl. a. statliga bidrag till och lånefonder för elektrifieringsarbeten har en snabbare utveckling på detta område under de senaste åren ägt rum. Det synes därför vara anledning att räkna med att med nuvarande takt i elektrifieringen tillgången på elektrisk kraft på landsbygden inom överskådlig tid skall kunna sägas vara allmän. Särskilda problem erbjuda emellertid även framgent de områden, vilkas elektrifiering blivit ordnad på ett mindre tillfredsställande sätt. I detta avseende före- fintliga brister sammanhänga i regel med att detaljdistributionen av elekt- risk kraft i stor utsträckning omhänderhas av lokala mindre distributions— företag, vilka ofta sakna de tekniska och ekonomiska resurser, som fordras för att tillgodose ett stigande elkraftshehov. Dessa och andra härmed sam— manhängande frågor äro sedan år 1943 föremål för närmare utredning av

• Sida 288
•  Original

särskilda sakkunniga, den s. k. elkraftutredningen. Omfattningen av de arbetsuppgifter, som framdeles kunna komma att åvila länsstyrelserna på elkraftförsörjningens område, torde i viss mån bli beroende av de åtgärder, vartill denna utredning kan föranleda.

De nuvarande förhållandena på detaljdistributionens område med bl. a. cirka 3 400 distribuerande företag tala för att en reorganisation av distribu- tionen i rationaliserande syfte är erforderlig. Som ett led i strävandena att härunder samordna de skilda intressena kan en vidgad rådgivnings- och kontrollverksamhet komma att visa sig nödvändig, utövad av organ, som stå helt obundna i förhållande till olika gruppintressen. För att detta skall bli möjligt och en reorganisation inom rimlig tid skall kunna genomföras, kan en konsulent- och inspektionsorganisation med distriktsindelning bli påkallad. Möjligheten att länsstyrelsen härvid kan anses utgöra en lämplig anknytningsmyndighet för de lokala organen kan icke uteslutas.

Även bortsett från den framtida utvecklingens inverkan på länsstyrelser- nas befattning med elkraftfrågorna torde det vara erforderligt, att länssty- relsen för fullgörandet av sina nuvarande uppgifter på området blir i stånd att ägna de spörsmål av allmänt samhällelig betydelse, som bl. a. ärendena om statsbidrag och koncessioner regelmässigt innesluta, en mera ingående behandling än vad som för närvarande är möjligt. Enligt nu gällande ord- ning torde det nämligen ankomma på länsstyrelsen att i dessa ärenden be- vaka lokala intressen av olika slag. Kraven på en mera planmässig behovs- prövning i vidare sammanhang med hänsyn till lokala förhållanden och ut- vecklingsmöjligheter synas emellertid _ som ovan berörts — med nuva- rande tillvägagångssätt vid ärendenas handläggning icke alltid bli i till- räcklig grad beaktade. Härtill bidrager i avgörande grad det förhållandet, att den erforderliga syntesen av tekniska och samhälleliga synpunkter med nuvarande system mera sällan kan komma till stånd vid remissbehand- lingen av ärendena vare sig hos vederbörande kommunala myndigheter eller hos länsstyrelsen. Ett fastare och mera kontinuerligt samarbete mellan läns- styrelserna och särskilda, lokala sakkunnigorgan på elkraftförsörjningens området skulle därför redan nu vara värdefullt.

• Sida 289
•  Original

KAPITEL 13

Kulturminnesvård och naturskydd

Den kulturminnesvårdande verksamheten i landet utövas under tillsyn av riksantikvarieämbetet, anknutet till Vitterhets-, historie- och antikvitets— akademien. Vid sidan av de prövande och granskande uppgifter, som åvila riksantikvarieämbetet i egenskap av centralt ämbetsverk, bedriver ämbetet en betydande aktiv verksamhet inom den praktiska kulturminnesvården, innefattande även propaganda- och konsultationsverksamhet. För full- görandet av dessa arbetsuppgifter har ett livligt samarbete etablerats med landsantikvarierna samt länens eller landskapens hembygds— och fornmin- nesföreningar och övriga kulturminnesvårdande organisationer. Ämbetet har dessutom ett större antal tillfälligt anställda fackmän för olika under- söknings- och utredningsuppgifter på området.

Som riksantikvarieämbetets lokala organ fungera landsantikvarierna en- var inom sitt distrikt, motsvarande ett län eller landskap. Landsantikva- rien är anställd vid en distriktet omfattande organisation för kulturminnes- vården, som härför uppbär statsbidrag och vars verksamhet i anledning därav är underkastad riksantikvarieämbetets inspektion. I övrigt torde organisationskostnaderna bestridas genom anslag från landsting och vissa kommuner m. fl. Inom sitt verksamhetsområde skall landsantikvarien handha de kulturminnesvårdande uppgifterna och tillse, att gällande för- fattningar rörande fornminnes- och kulturminnesvården efterlevas. Han är skyldig att utföra av ämbetet påkallade utredningar och undersökningar. Tillika torde han i regel vara den lokala organisationens sekreterare och föreståndare för dess museala samlingar och inrättningar.

Förutom de läns- eller landskapsombud, som landsantikvarierna själv- skrivet utgöra, har riksantikvarieämbetet även ett stort antal sockenombud utsedda, varje ombud representerande en eller flera socknar. Dessa ombud äro oavlönade och tjänstgöra endast som ämbetets rapportörer. De erhålla i allmänhet icke uppdrag att utföra sådana fornvårdsuppdrag, som kräva vetenskaplig skolning.

Även länsstyrelsen har att på olika områden taga befattning med forn- minnesvärden. Särskilda stadganden härom återfinnas främst i lagen om fornminnen den 12 juni 1942. Enligt denna skall till fast fornlämning höra ett visst omkringliggande område på marken. Det ankommer på länssty- relsen att på framställning av riksantikvarien eller markens ägare fastställa gränserna för området. Länsstyrelsen äger även meddela de särskilda före- skrifter, som påkallas för att bevara fornlämningens helgd, och att stadga erforderligt vite. Sådana föreskrifter kunna gälla även ett större område

• Sida 290
•  Original

än nyss nämnts, om de icke åsamka markägaren eller annan något bety- dande intrång. Då föremål från äldre tid påträffas, har länsstyrelsen möj- lighet att vid vite fridlysa fyndplatsen, intill dess denna kunnat undersökas, såvida ej därigenom uppkommer väsentlig olägenhet. I ärenden, som enligt fornminneslagen ankomma på länsstyrelsens prövning, äger denna med- dela provisoriska föreskrifter i avbidan på slutligt avgörande.

I avseende å byggnadsminnesvärden ha särskilda uppgifter ålagts läns- styrelsen. Enligt lagen den 12 juni 1942 om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader kunna till skydd för sådan byggnad i enskild ägo eller del därav jämte tillhörande område särskilda i lagen angivna föreskrifter, s. k. skyddsföreskrifter, meddelas av vederbörande länsstyrelse. För med- delande av skyddsföreskrifter kräves medgivande av fastighetsägaren samt tillstyrkan av riksantikvarien. Utan fastighetsägarens medverkan kan ett ingripande från det allmännas sida ske, om en kulturhistoriskt värdefull byggnad i privat ägo är hotad av åtgärd, som helt eller delvis skulle spoliera detta värde. 1 dylikt fall äger länsstyrelsen på ansökan av riksantikvarien meddela förbud vid vite mot åtgärdens vidtagande. Sådant förbud gäller sex månader men kan förlängas lika lång tid.

Även inom olika grenar av länsstyrelsens verksamhetsområden i övrigt har länsstyrelsen att i skilda sammanhang tillvarataga och beakta de forn- minnesvårdande synpunkterna. Fornminneslagen stadgar allmän skyldig- het att vid planerande av väganläggningar eller andra arbetsföretag sam- råda med riksantikvarien eller dennes ombud, då företaget kan beröra fast fornlämning. Detta stadgande har betydelse för länsstyrelsen vid handläg— gandet av såväl olika vägfrågor —— varom både den allmänna och enskilda väglagen innehålla hänvisning _ i avseende å vägens sträckning och ett vägförslags närmare utformning som även skilda ärenden inom stads- och byggnadsplaneväsendet. I fråga om upprättande och antagande av stads- plan eller byggnadsplan föreskrives dessutom i byggnadsstadgan, att sär- skilt bör tillses att skyldigheten att bevara fasta fornlämningar iakttages. Detsamma gäller vid uppgörande av regionplan. För det fall att kultur- minnesmärke förekommer inom område, som icke ingår i stads- eller bygg- nadsplan, ger byggnadslagen länsstyrelsen befogenhet att förordna, att nybyggnad icke får ske inom området utan länsstyrelsens tillstånd. Inom stads område äger Kungl. Maj:t förordna härom. Vidare stadgas i jorddel- ningslagen att vid avstyckning av mark innan stadsplan eller byggnadsplan blivit fastställd inom område, där tätbebyggelse uppkommit eller är att vänta, skall förefintlig fast fornlämning om möjligt avsättas till öppen plats.

Under det att det administrativa handhavandet av kulturminnesvården i landet huvudsakligen ankommer på riksantikvarieämbetet såsom central- myndighet, har sålunda även länsstyrelsen betydelsefulla uppgifter att fylla inom området, vilka antingen direkt tilldelats länsstyrelsen eller vilka an- komma på länsstyrelsen i dess egenskap av granskande och fastställande

• Sida 291
•  Original

myndighet inom bland annat planerings- och byggnadsväsendet. För att länsstyrelsen tillfredsställande skall kunna fullgöra dessa uppgifter har det visat sig erforderligt att ge länsstyrelsen möjlighet att i förekommande ärenden få de olika spörsmålen sakkunnigt belysta. Vad avser tillämp- ningen av 1942 års lagar har detta behov tillgodosetts därigenom att det sakkunniga bedömandet lagts i riksantikvarieämbetets händer. Även eljest då länsstyrelsen har att taga befattning med ärenden, som beröra kultur- minnesvårdens angelägenheter, torde emellertid ett ställningstagande från länsstyrelsens sida regelmässigt icke ske utan ämbetets hörande eller sam- råd med någon av dettas fackutbildade medarbetare, främst vederbörande landsantikvarie. Det torde kunna sägas, att om möjligheterna till dylikt samarbete med den förefintliga offentliga minnesvårdande organisationen i landet utnyttjas, de olika länsstyrelsernas behov av experter vid befatt- ningen med fornminnes- och byggnadsminnesvården kan beräknas bli'i stort sett väl tillgodosett. I synnerhet synes landsantikvarieinstitutionen härvid kunna vara länsstyrelserna till god hjälp genom denna institutions förbindelse med den centrala myndigheten och samhörighet med bygden och det arbete, som där utföres i kulturminnesvårdens tjänst.

I samband härmed mä emellertid även erinras om att i årets statsverks- proposition (bil. 10 sid. 61) chefen för ecklesiastikdepartementet uttalat att han vore beredd att föranstalta om utredning angående landsantikvarie- organisationen. — Därest en sådan utredning skulle ge till resultat att landsantikvarieorganisationen förstatligas, bör det övervägas att knyta landsantikvarierna till länsstyrelserna. Detta skulle icke förhindra att i den mån så vore önskvärt särskilda styrelser kunna bildas för handhavande av angelägenheter i samband med de museala samlingarna m. m.

Den befattning, länsstyrelsen har att taga med naturskyddsväsendet i lan- det, grundar sig huvudsakligen på bestämmelserna i lagen den 25 juni 1909 angående naturminnesmärkens fredande. Det genom lagen införda insti- tutet fridlysning såsom naturminnesmärke av markområde eller naturföre- mål, som för framtiden bör skyddas, omhänderhas av länsstyrelsen. Sådan fridlysning fordrar fastighetsägarens medgivande och föregås av ett offent- ligt kungörande samt infordrande av vetenskapsakademiens utlåtande i ärendet. Ansökning om fridlysning får icke mot akademiens avstyrkan bi- fallas. Kan fridlysning medgivas, underrättas sökanden att så kommer att ske, därest platsen utmärkes och inhägnas enligt de närmare bestämmelser som länsstyrelsen därvid meddelar. Förslag till sådana bestämmelser har i regel lämnats i vetenskapsakademiens utlåtande. Sedan föreskrivna åtgär- - der vidtagits, förklarar länsstyrelsen naturminnesmärket fridlyst. Hos varje länsstyrelse skall föras register över sådana fridlysningar. Uti vissa i lagen särskilt angivna fall åligger det länsstyrelsen att på ansökan förklara frid- lysning upphävd, i andra fall äger länsstyrelsen efter vetenskapsakademiens hörande besluta därom. Ifrågavarande lag ger även möjlighet att på an-

• Sida 292
•  Original

nat sätt än genom fullständig fridlysning söka förhindra förstörelse av märkliga företeelser på djur- och växtlivets område. På framställning av akademien äger länsstyrelsen förbjuda, att vissa sällsynta djur eller växter borttagas eller skadas. Sådant förbud gäller icke ägare eller nyttjanderätts— havare till det område, varom är fråga. Slutligen ger lagen länsstyrelsen befogenhet att för ett område förbjuda vanprydande annonsering i det fria på annat sätt än å bostads- eller affärsbyggnader.

Vad i det föregående anförts rörande länsstyrelsens åligganden att inom fastighets- och byggnadsväsendet beakta och tillvarataga de kulturminnes- vårdande synpunkterna har giltighet jämväl i avseende å naturskyddsvår— den och de intressen denna företräder. Vid exempelvis planerande av väg- anläggningar och upprättande av planer för bebyggelse skall sålunda hän- syn tagas till de bestående naturvärdena. Ett annat område av länsstyrel- sens ämbetsbefattning, som någon gång kan kräva bedömanden även ur naturskyddssynpunkt, är jakt- och fiskevården. Bland annat i utövningen av sina befogenheter att medgiva undantag från gällande fridlysningsbe— stämmelser och genom att taga initiativ till eller själv meddela ytterligare skyddsföreskrifter ha länsstyrelserna möjligheter att verka för den del av naturskyddet, som avser omvårdnaden av ett egenartat djurliv.

Det har i det föregående nämnts, att det sakkunniga bedömandet av åren- den enligt 1909 års lag i stor utsträckning ankommer på vetenskapsakade- mien. För detta ändamål ävensom för de uppgifter, som åvila vetenskaps- akademien enligt lagen den 25 juni 1909 angående nationalparker, har aka- demien inom sig utsett en särskild naturskyddskommitté med företrädare för de olika naturvetenskaperna. Denna är en ren sakkunnignämnd utan lokal förgrening ute i landet. Den aktiva naturvårdande verksamheten be- drives på frivillig våg av olika enskilda sammanslutningar, främst Svenska naturskyddsföreningen, landets enda riksorganisation för naturskydd med lokala organisationer och ombud. Länsstyrelsernas behov att även i andra ärenden av intresse för naturskyddet än sådana, som röra tillämpningen av lagen om naturminnesmärken, få dessa sakkunnigt belysta har i viss mån kunnat tillgodoses genom inhämtande av yttranden från dylika samman- slutningar. Härvid torde naturskyddsföreningen i främsta rummet ha tagits i anspråk.

Den fortgående omdaning av naturen, som den tilltagande bebyggelsen, väganläggningarna samt naturtillgångarnas exploatering medfört, har med tiden gett naturskyddet växande arbetsuppgifter. Behovet av tillgång till en i dessa avseenden fullgod sakkunskap såsom biträde vid olika plane- ringar torde därmed ha gjort sig alltmer gällande. Hur detta rådgivnings- behov skall kunna tillgodoses är föremål för utredning inom den år 1946 tillsatta naturskyddsutredningen. Denna har dessutom att företaga en över- syn av gällande naturskyddslagstiftning och pröva naturskyddets statliga organisering och förvaltning. I direktiven för utredningen uttalas, att det

• Sida 293
•  Original

synes nödvändigt, att en särskild organisation tillskapas, som har att hand- lägga bland annat ovan berörda frågor och även i övrigt bevakar natur- skyddsintressena i landet. Tillkomsten av ett statligt organ, varigenom naturskyddsintresset skulle få en företrädare av offentlig natur, med vilken myndigheter och enskilda kunna samråda i de i skilda sammanhang upp- kommande naturskyddsfrågorna, skulle komma att i synnerhet för läns- styrelsernas del vara till stort gagn. I avbidan på en sådan utveckling torde behovet av sakkunnigt biträde för fullgörandet av länsstyrelsernas natur- skyddsvårdande uppgifter höra i fortsättningen kunna lösas efter i stort sett samma linjer som hitintills.

KAPITEL 14

Socialvården

I. INLE DNING

Den egentliga socialvården med dess centrala grenar fattigvården och barnavården har väl tidigare mer eller mindre utpräglat tagit sikte på att avhjälpa redan inträdda missförhållanden. Först så småningom har den uppfattning, som kommer till uttryck exempelvis i 37 5 fattigvårdslagen och bygger på att socialvårdens uppgift icke minst bör vara av förebyg- gande art, mera allmänt trängt igenom och medfört en aktiv socialpolitik, vars allmänna syften i stort sett torde kunna sägas vara att genom sär- skilda åtgärder på olika områden undanröja de vanliga orsakerna till sociala missförhållanden. Praktiskt tager sig denna politik främst uttryck i att anordningar för förebyggande vård göras allmänt tillgängliga samt att åt— gärder vidtagas för att vinna standardhöjningar eller garantier mot stan- dardsänkningar. Socialpolitiska syften komma därför att fullföljas även på många andra områden än den egentliga socialvårdens. Dylika syften äro sålunda i mycket bestämmande inom skattepolitiken, jordbrukspolitiken, där särskilt den sociala jordbrukskreditgivningen kan framhållas, samt bo— stadspolitiken. Gränserna mellan de olika områdena äro emellertid ur socialpolitisk synpunkt icke sällan flytande.

Inom andra områden än den egentliga socialvården falla också exempel- vis sådana företrädesvis till den allmänna hälso- och sjukvården hörande verksamhetsgrenar som den förebyggande mödra- och barnavården, för- lossningsvården, dispensärverksamheten, folktandvården samt vården av kroniskt sjuka ävensom de samhälleliga åtgärderna beträffande sterilisering och legala aborter. Vidare märkas vissa socialpedagogiska åtgärder såsom

• Sida 294
•  Original

skolhälsovården och skolbarnsbespisningen. Av socialpolitisk karaktär är också skyddskonsulentverksamheten med avseende på villkorligt dömda och villkorligt frigivna.

Mera till den egentliga socialvården höra sådana speciellt familjevårdande socialpolitiska verksamhetsgrenar som barna- och ungdomsvårdsskole— verksamheten, barnhems— och koloniverksamheten, den halvöppna barna- vården, bidragsförskotten och de allmänna barnbidragen. Än tydligare framträder den familjestödjande linjen i fråga om familjebidragen åt värn- pliktiga, den sociala hemhjälpsverksamheten, husmoderssemestern, de av- giftsfria resorna för barn och husmödrar m. fl., moderskapshjälpen och mödrahjälpen. Hit hör också i viss mån hjälpverksamheten för arbetslösa.

Bland de socialpolitiska verksamhetsgrenarna intaga socialförsäkring- arna —— folkpensioneringen, olycksfallsförsäkringen, sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen _ en framträdande plats.

De ovan antydda olika socialpolitiska verksamhetsgrenarna handhas av många skilda organ. Det centrala lånsorganet när det gäller den egentliga socialvården är väl fortfarande länsstyrelsen men ett stort antal uppgifter äro i länsinstansen också anförtrodda andra organ. Främst bland dessa kan framhållas landstinget och av detta tillsatta organ. Andra särskilda läns- organ äro t. ex. mödrahjälpsnämnden och länsnykterhetsnämnden liksom också lantbruksnämnden, länsbostadsnämnden och länsarbetsnämnden. Vi- dare kunna här nämnas länens socialvårdsförbund (fattigvårds- och barna- vårdsförbu nd) .

Den följande redogörelsen för socialvårdens länsorgan kommer i första hand att avse länsstyrelsen. Därutöver komma de organ att beröras, vilkas verksamhet närmare ansluter sig till eller eljest försiggår på samma om- råden som länsstyrelsens. Till följd härav behandlas sålunda här särskilt bl. a. de speciella organen mödrahjälpsnämnd och länsnykterhetsnämnd, varjämte landstingets verksamhet kommer att något beröras. För de tre övriga berörda länsnämnderna lämnas redogörelser i andra sammanhang.

II. LÄNSSTYRELSEN A. Inledning

Länsstyrelsens befattning med socialvårdsfrågor är i allt väsentligt för- lagd till den egentliga socialvårdens områden. Länsstyrelsen är sålunda mellaninstans på framför allt fattigvårdens samt barna- och ungdomsvår- dens områden. Men därjämte har länsstyrelsen betydelsefulla uppgifter be- träffande alkoholistvården och behandlingen av lösdrivare, vilka båda om- råden enligt nutida betraktelsesätt torde böra hänföras till socialvården. Vidare har länsstyrelsen vissa uppgifter med avseende på familjebidragen

• Sida 295
•  Original

åt värnpliktiga. Slutligen har länsstyrelsen viss kontakt med hjälpverk- samheten för arbetslösa.

Däremot har länsstyrelsen i fråga om den främst ur befolkningspolitiska synpunkter bedrivna familjeunderstödjande socialvården inga andra vä- sentliga uppgifter än dem, som sammanhänga med dess befattning med barnavården i allmänhet samt familjebidragen, bidragsförskotten och all— männa barnbidragen samt i någon mån mödrahjälpen.

På socialförsäkringarnas —— folkpensioneringens, olycksfallsförsäkring- ens, sjukförsäkringens och arbets]öshetsförsäkringens — områden har läns- styrelsen endast vissa mera periferiska befogenheter.

B. Länsstyrelsens uppgifter

Uppgifternas art. Länsstyrelsens uppgifter med avseende på fattigvården samt på harna— och ungdomsvårdens områden äro dels av judiciell karak- tär, dels av ledande, rådgivande och kontrollerande art och dels av kameral natur. De grundläggande bestämmelserna därom återfinnas i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården och lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslagen).

De judiciella befogenheterna enligt fattigvårdslagen avse först och främst vissa tvångsåtgärder. Enligt 75 & nämnda lag kan länsstyrelsen på fram- ställning av fattigvårdsstyrelse eller anstaltsstyrelse döma till tvångsarbete eller meddela varning. Såsom besvärsinstans kan länsstyrelsen pröva frå- gor om kvarhållande på fattigvårdsanstalt enligt 71 och 73 55 fattigvårds- lagen eller om verkställighet av arbetsföreläggande enligt 71 och 72 åå samma lag. Till de judiciella befogenheterna höra också frågor om hem- sändning enligt 57 & samt hemortsrättsfrågor och därav beroende frågor om ersättning till kommun för fattigvård av annan kommun, landsting, staten eller enligt nordiska fattigvårdskonventionen. Vidare böra hit hän- föras frågor om åläggande för vårdtagare eller försörjningsskyldig att er- sätta utgiven vård (67 5).

Den allmänna föreskriften om länsstyrelsens ledning och tillsyn av fat- tigvården återfinnes i 43 & fattigvårdslagen, som stadgar att länsstyrelsen har att vaka över att fattigvården i länet i enlighet med gällande bestäm- melser ändamålsenligt ordnas och handhas, så att de behövande komma i åtnjutande av det underhåll och den värd, som omständigheterna påkalla. I allt vad som rör länsstyrelsens befattning med fattigvårdsförvaltningen inom länet skall länsstyrelsen ha biträde av fattigvårdskonsulent, som jäm- väl har till uppgift att tillhandagå med upplysningar och råd rörande fat— tigvården. Enligt 78 & fattigvårdslagen har länsstyrelsen, oavsett huru- vida besvär anförts, ej blott att tillhålla fattigvårdssamhälle, som under- låter att lämna fattigvård, då sådan enligt 1 5 lagen erfordras, att fullgöra sin skyldighet, utan även att, där eljest missförhållande i vissa avseenden

• Sida 296
•  Original

föreligger, förordna om den åtgärd, som må vara erforderlig till missförhål— landets avhjälpande.

Till länsstyrelsens uppsiktsbefogenheter hör vidare befattningen med frågor om anstalter (ålderdomshem, försörjningshem, vårdhem). Länssty— relsen skall sålunda pröva frågor om flera fattigvårdssamhällens förening om gemensam anstalt samt om reglemente för sådan anstalt (31 å). Läns- styrelsen skall vidare pröva plan för uppförande av fattigvårdsanstalt med undantag av arbetshem (34 å). Länsstyrelsen har ock att pröva frågor om fastställande av reglemente för fattigvården (8 5).

De på länsstyrelsen ankommande judiciella befogenheterna enligt barna- vårdslagen äro beträffande tvångsarbete, varning, kvarhållande på fattig- vårdsanstalt och verkställighet av arbetsföreläggande (72 å) parallella med motsvarande befogenheter enligt fattigvårdslagen. Detsamma gäller om hemsändning (62 5) samt om ersättning för utgift för omhändertaget barn av annan kommun eller landsting eller av staten (62 och 63 55). Även i fråga om ersättning av enskilda har länsstyrelsen motsvarande uppgifter som i fråga om fattigvården (70 5). Av speciell karaktär är på barnavår- dens område länsstyrelsens befattning med frågor om barns och ungdoms omhändertagande enligt 3 kap. barnavårdslagen. Beslut av barnavårds— nämnd om omhändertagande för skyddsuppfostran skall i vissa fall under- ställas länsstyrelsen. Länsstyrelsen är vidare besvärsmyndighet i frågor rörande, bland annat, vägrad samhällsvård, vägrad slutlig utskrivning av för skyddsuppfostran omhändertagen samt rörande fosterbarnsvården.

Enligt 20 5 barnavårdslagen har länsstyrelsen att vaka över att den barnavårdsverksamhet, varom förmäles i lagen, ändamålsenligt ordnas och handhas, så att de, som äro i behov därav, bli föremål för de åtgärder, vilka av omständigheterna påkallas. Vid sin befattning med kommunernas barna- vård skall länsstyrelsen ha biträde av barnavårdskonsulent och barnavårds— assistent, vilka jämväl skola ha till uppgift att tillhandagå med upplys- ningar och råd rörande barnavården. Befattningen som barnavårdskonsu— lent skall innehas av fattigvårdskonsulent. Där så prövas påkallat, må läns- styrelsen förordna vederbörande tjänsteläkare att verkställa undersökning rörande missförhållande i avseende å barns och ungdoms vård. Oavsett huruvida besvär anförts har länsstyrelsen att, då missförhållande förelig- ger, vars avhjälpande enligt barnavårdslagen ankommer på barnavårds- nämnd eller styrelse för anstalt, tillhålla nämnden eller styrelsen att vid— taga erforderlig åtgärd.

För länsstyrelsens tillsynsbefattning beträffande barnavårdsanstalterna, d. v. s. barnhem (spädbarnshem, mödrahem, upptagningshem och barnhem för varaktig värd), barnkolonier och anstalter för halvöppen barnavård,. äro vissa särskilda bestämmelser givna. Sålunda äger länsstyrelsen, där det med hänsyn till barnets bästa finnes erforderligt, förordna att barn, som intagits i visst barnhem, icke må vårdas därstädes (41 a 5 3 mom.)-

• Sida 297
•  Original

Finner länsstyrelsen i anledning av anmälan (jfr 42 å och 42 a 5 1 mom.) eller eljest, att missförhållande av visst slag föreligger vid barnavårdsan- stalt, har länsstyrelsen att ålägga anstaltens styrelse eller innehavare att vidtaga tjänliga åtgärder för missförhållandets avhjälpande.

På alkoholistvårdens område regleras länsstyrelsens befogenheter i lagen den 12 juni 1931 om behandling av alkoholister (alkoholistlagen). Läns— styrelsen har att efter särskild framställning besluta om tvångsintagning å alkoholistanstalt samt kan likaledes i anledning av sådan framställning för- ordna om hjälpåtgärder med avseende å alkoholmissbrukare eller uppdraga åt nykterhetsnämnd att föranstalta därom. Länsstyrelsen är också på detta område besvärsinstans. Däremot utövar länsstyrelsen icke någon upp- sikt över nykterhetsvården. Denna uppgift ankommer i stället på länsnyk- terhetsnämnden, som står under tillsyn av socialstyrelsen.

Ehuru behandlingen av lösdrivare i rättssystematiken närmast hänföres till politirätten torde den enligt rådande uppfattning mera höra samman med socialvården. Enligt lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares be- handling har länsstyrelsen att pröva frågor om fastställande av varning, som meddelats av polismyndighet, och äger ådöma tvångsarbete. Länssty— relsen kan vidare i vissa fall förordna om frigivning av den, som undergår tvångsarbete (13 5). I stad, där poliskammare finnes, utövar poliskamma- ren i fråga om lösdrivares behandling den myndighet, som enligt lösdrivar- lagen tillkommer länsstyrelsen, dock med undantag för frigivning enligt 13 5. (Jfr vidare sid. 324 f.)

Inom den familjeunderstödjande socialvården regleras länsstyrelsens be- fattning med barnhems- och koloniverksamheten i huvudsak i barnavårds- lagen, medan för de övriga verksamhetsgrenarna inom detta område, med vilka länsstyrelsen har att taga befattning, speciella bestämmelser gälla. Jämlikt lagen den 11 juni 1943 om förskottering au underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslagen) kan länsstyrelsen besluta om eftergift av åter- kravsrätt beträffande utgivet bidragsförskott. Länsstyrelsen beviljar och utbetalar statsbidrag till barnavårdsnämnderna för bidragsförskottsverk- samheten, därvid länsstyrelsen bland annat skall granska att barnavårds- nämnderna skäligen få anses ha fullgjort vad desamma ålegat i fråga om åtgärder för förskottens återkrävande. Länsstyrelsen är vidare besvärsin- stans i ärenden rörande beviljande eller indragning av bidragsförskott.

Enligt lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag har socialstyrelsen att öva tillsyn över tillämpningen av lagen och äger i sådant avseende till ledning för barnavårdsnämnderna meddela råd och anvisningar. Över barnavårdsnämnds beslut i ärende angående allmänt barnbidrag kan kla- gan föras hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens befattning med familjebidragen åt värnpliktiga regleras i förordningen den 29 mars 1946 (nr 99) om familjebidrag åt värnpliktiga m. m. (familjebidragsförordning), kungörelsen sistnämnda dag (nr 100)

• Sida 298
•  Original

om ikraftträdande av sagda förordning samt kungörelsen samma dag (nr 101) med närmare bestämmelser angående tillämpning av familjebi- dragsförordningen. Familjebidragen beslutas och utbetalas av kommunala familjebidragsnämnder. Länsstyrelsen är besvärsinstans men har därjämte, bland annat, att inom länet utöva tillsyn över familjebidragsnämndernas verksamhet och främja en enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser, att pröva ansökningar från familjebidragsnämnder om statsbidrag och för- skott, att verkställa utbetalningar därav, att utöva medelskontroll samt att verkställa fortlöpande revision av familjebidragsnämndernas verksamhet. Här må även nämnas att länsstyrelsen under statskontorets överinseende handhar förvaltningen av värnpliktslån. Dessa lån beviljas enligt särskilda bestämmelser av försvarets socialbyrå.

Den sociala hemhjälpsverksamheten står under socialstyrelsens tillsyn. Jämlikt 22 å kungörelsen den 31 december 1943 (nr 947) om statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet har länsstyrelsen att granska rekvisitioner å statsbidrag och därvid tillse att av socialstyrelsen i samband med bevil- jande av statsbidrag föreskrivna villkor uppfyllts. Länsstyrelsen skall där- efter utanordna till betalning godkänt belopp. Länsstyrelsen har därjämte att utbetala på visst sätt bestämt förskott till verksamheten. Länsstyrelsen skall årligen underrätta socialstyrelsen om utbetalda belopp.

På husmoderssemeslerverksamhetens område har länsstyrelsen icke några uppgifter.

Jämlikt kungörelsen den 31 maj 1946 (nr 234) angående avgiftsfria resor för barn och husmödrar m. fl. är socialstyrelsen centralmyndighet för samt skall ha tillsyn och utöva kontroll över de avgiftsfria resorna. Härutinnan har länsstyrelsen inga andra uppgifter än att vara besvärsinstans.

Beträffande övriga socialpolitiska verksamhetsgrenar lämnas, i den mån de beröra länsstyrelsen, vissa redogörelser i andra sammanhang. Här skall blott erinras om att t. ex. hjälpverksamhet för arbetslösa stundom sker inom fattigvårdens eller barnavårdens ram. I fråga om socialförsäkringarna gäller att länsstyrelsens befattning med folkpensioneringen och olycksfalls- försäkringen inskränker sig till vissa uppgifter i samband med upphörd av avgifter. Därjämte skall länsstyrelsen förordna ordförande och suppleant i pensionsnämnd. Med avseende på sjukförsäkringen har länsstyrelsen icke avsetts skola få några uppgifter. Vad slutligen arbetslöshetsförsäkringen angår torde här få hänvisas till en i kap. 6 lämnad redogörelse.

Uppgifternas innebörd m. m. Länsstyrelsens allmänna tillsynsuppgifter enligt fattigvårds- och barnavårdslagarna äro vidsträckta och innefatta många skiftande moment. Dessa uppgifter äro i 6 g 1 mom. 4 landshöv- dinginstruktionen angivna så att det tillkommer länsstyrelsen att, på sätt särskilt är stadgat, taga befattning med socialvården inom länet samt över— vaka, att de förpliktelser, vilka enligt lag eller författning åligga fattigvårds- styrelserna och barnavårdsnämnderna, bli behörigen fullgjorda. En full-

• Sida 299
•  Original

ständig redogörelse för tillsynsverksamhetens innebörd och natur torde vara omöjligt att lämna, men en viss uppfattning därom torde man kunna få genom att studera dels de uppgifter som i främsta rummet skola fyllas av de kommunala socialvårdsorganen och dels de åligganden som -— delvis för länsstyrelsens räkning —— ankomma på, bland annat, fattigvårds— och barnavårdskonsulenten samt barnavårdsassistenten.

Jämlikt 10 & fattigvårdslagen har fattigvårdsstyrelse att ombesörja alla de angelägenheter inom samhällets fattigvård, som äro att hänföra till för- valtning och verkställighet. I sådant hänseende åligger det fattigvårdssty- relse särskilt, bland annat, att bestämma, i vilka fall och under vilka for- mer fattigvård skall meddelas, att förvalta alla till fattigvården anslagna eller eljest hörande medel, fastigheter och annan egendom samt att hos fattigvårdssamhället göra framställningar rörande de på samhällets beslut ankommande åtgärder, som fattigvårdsstyrelsen finner böra vidtagas för fattigvårdens ändamålsenliga ordnande och handhavande.

Vid fattigvårdens handhavande bör fattigvårdsstyrelsen låta sig angeläget vara att lämna understöd på sådant sätt att den behövande såvitt möjligt må bli i stånd att för framtiden genom eget arbete försörja sig och de sina. Fördenskull bör fattigvårdsstyrelsen särskilt göra sig noga underrättad om de arbetstillfällen, som givas, för att kunna anvisa arbete åt hjälpsökande, vilken är arbetsför och, om arbetsförmedlingsanstalt finnes i orten, i sådant syfte samarbeta med denna (26 5).

Fattigvård skall i allmänhet meddelas genom understöd i hemmet, ut- ackordering i enskilt hem eller vård å anstalt (27 5).

Särskilda regler äro givna om vad som bör iakttagas vid lämnande av vård av olika slag och om tillsyn av att vården kommer till nytta (28—30 55).

Fattigvårdsstyrelsen skall vidare verka därför, att samhällets innevånare genom försäkring, inträde i sjukkassor och understödsföreningar, insätt- ning i sparkassor eller annorledes bereda sig trygghet mot nöd vid arbets- oförmåga, sjukdom eller andra olyckor; den bör ock i övrigt söka att genom tjänliga åtgärder förebygga framtida fattigvårdsbehov (37 å ).

Fattigvårdsstyrelsen bör låta sig angeläget vara att uppehålla samarbete såväl med myndigheter och institutioner, vilkas verksamhet berör fattig- vården, som ock med föreningar och enskilda, vilka utöva understödsverk- samhet eller annan social verksamhet inom samhället (38 5).

Vidare skall av fattigvårdsstyrelsen (eller annat kommunalt organ, som kommunen därtill utser) föras ett register (socialregister) över hjälpverk— samheten inom kommunen (lagen den 20 mars 1936 om socialregister).

Barnavårdsnämnden har enligt 2 5 barnavårdslagen att med uppmärk- samhet följa de inom kommunen rådande förhållandena i avseende å barns och ungdoms vård och uppfostran samt noggrant tillse, att barn och ung- dom, som vistas inom kommunen och äro i den belägenhet. att det enligt barnavårdslagen ankommer på nämnden att ingripa, bli föremål för dess

• Sida 300
•  Original

åtgärder. Särskilt åligger det nämnden, bland annat, att i vissa fall taga befattning med misshandlade, vanvårdade eller för annan fara till hälsan utsatta barn samt barn, som äro vanartade eller i fara att bli vanartade, ävensom ungdom, som befinnes föra ett oordentligt, lättjefullt eller sedes- löst Iiv eller eljest visat svår oart, att omhändertaga nödställda, sjuka och värnlösa barn, att övervaka de inom kommunen förefintliga barnavårds- anstalternas verksamhet samt att öva kontroll över fosterbarnsvården. Där- jämte har barnavårdsnämnd motsvarande uppgifter som enligt 10 & fattig- vårdslagen ankomma på fattigvårdsstyrelse.

Barnavårdsnämnden bör också verka för förbättrad barn- och ungdoms- vård och i sådant syfte söka främja tillkomsten och utvecklingen av barna- vårdsanstalter ävensom andra åtgärder till barns och ungdoms välfärd. Barnavårdsnämnden har vidare betydelsefulla uppgifter med avseende på tillämpningen av bestämmelser om äktenskaplig börd, om barn i äktenskap, om adoption, om barn utom äktenskap, om förbud för vissa underhålls- skyldiga att avflytta från riket, om förmynderskap, om förskottering av underhållsbidrag till barn, om allmänna barnbidrag, om socialregister samt om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa ävensom av vissa bestäm- melser i strafflagen, lagarna om särskild förundersökning i brottmål och om eftergift av åtal mot vissa underåriga samt av förordningarna om moder- skapspenning och om mödrahjälp.

Det skulle föra för långt att här gå in på en detaljerad redogörelse för innebörden av alla dessa uppgifter. Det må endast framhållas att de i största utsträckning få ses som uttryck för den allt klarare uppfattningen om betydelsen för barns och ungdoms fostran till samhällsdugliga med- borgare av en synnerligen vidsträckt såväl allmän som individuell profy- laktisk verksamhet sida vid sida med den mera terapeutiskt betonade. Sär— skilt under det senaste decenniet har, bland annat i samband med de krimi- nalpolitiska reformerna, denna verksamhet kommit att träda i förgrunden. Den är till sin natur av känslig art och erbjuder betydande svårigheter för oskolade krafter. De lokala socialvårdsorganen ha därför ett starkt behov av ledning och upplysning på området. En dylik ledning är åtminstone ännu så länge oftast icke möjlig att effektivt anordna annat än i samband med personliga kontakter i anledning av aktuella fall.

De uppgifter, som sålunda åvila de kommunala socialvårdsorganen, äro som synes betydande och maktpåliggande. Den tillsynsverksamhet, som det åligger länsstyrelsen att utöva, är därför i motsvarande mån ansvarsfull, om man vill ha en verklig garanti för att intentionerna i fråga om social- vården skola uppnås. För att ytterligare utveckla innebörden av denna till- synsverksamhet och samtidigt belysa de huvudsakliga möjligheterna att fullgöra densamma lämnas här en redogörelse för de befattningshavare, som å länsstyrelsens vägnar närmast handha tillsynsverksamheten, samt de uppgifter, som ankomma på dem.

• Sida 301
•  Original

De experter, vilka stå till länsstyrelsernas förfogande i socialvårdsarhetet och vilkas verksamhet skall ledas av länsstyrelserna, äro statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent och barnavårdsassistenten. I de tre nordligaste länen biträdes länsstyrelsen också av lappfogdar i socialvårdsarhetet bland lappar. Dessutom plåga stundom länsnykterhetsnämndernas ombudsmän räknas som länsstyrelseexperter såvitt angår länsstyrelsernas befattning med alkoholistvården.

Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter skola dels tillhandagå länsstyrelserna och dels i vissa hänseenden företräda socialstyrelsen. Kon— sulenterna äro emellertid ej anställda som tjänstemän hos vare sig läns- styrelsen eller socialstyrelsen utan ha en i stort sett självständig om än underordnad ställning i förhållande till båda dessa myndigheter. Organisa- toriskt äro de dock närmast anknutna till socialstyrelsen, som har att vid- taga åtgärder för tillsättande av ledig konsulenttjänst och som beslutar om tjänstledighet samt förordnar vikarie. Socialstyrelsen har även viss discipli- när myndighet över dem.

Enligt kungörelsen den 22 juni 1945 (nr 510) om rikets indelning i fattig— vårds— och barnavårdskonsulentdistrikt, m. m. äro distrikten till antalet tretton och omfatta följande områden, nämligen första distriktet Stock- holms stad samt Stockholms och Uppsala län, andra distriktet Söderman- lands och Västmanlands län, tredje distriktet Östergötlands och Kalmar län, fjärde distriktet Jönköpings och Kronobergs län, femte distriktet Blekinge och Kristianstads län, sjätte distriktet Malmöhus län, sjunde distriktet Hallands samt Göteborgs och Bohus län, åttonde distriktet Älvsborgs län, nionde distriktet Skaraborgs län, tionde distriktet Värmlands och Örebro län, elfte distriktet Kopparbergs och Gävleborgs län, tolfte distriktet Väster- norrlands och Jämtlands län samt trettonde distriktet Västerbottens och Norrbottens län. Beträffande Gotlands län omhänderhas de på fattigvårds- och barnavårdskonsulent ankommande åliggandena och befogenheterna av förste byråsekreteraren på socialstyrelsens socialvårdsbyrå.

Konsulenterna skola ha sin stationeringsort, i första distriktet i Stock— holm, i andra i Västerås, i tredje i Linköping, i fjärde i Växjö, i femte i Kristianstad, i sjätte i Malmö, i sjunde i Göteborg, i åttonde i Vänersborg, i nionde i Mariestad, i tionde i Karlstad, i elfte i Falun, i tolfte i Östersund och i trettonde distriktet i Luleå.

Konsulenternas åligganden äro angivna i instruktionen den 8 maj 1925 (nr 134) för statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter. Konsulent har sålunda, bland annat, att tillhandagå länsstyrelse inom konsulentens distrikt i allt vad som rör länsstyrelsens befattning med fattigvård, barna— vård och ungdomsskydd inom distriktets kommuner. Härvid åligger det konsulent särskilt att å länsstyrelsens vägnar utöva sådan uppsikt över kom- munernas fattigvård, barnavård och ungdomsskydd, som avses i 43 å fattigvårdslagen och 20 & barnavårdslagen. I sådant hänseende har konsu-

• Sida 302
•  Original

lent jämväl att övervaka, att de förpliktelser, som enligt bestämmelserna om barn utom äktenskap åligga barnavårdsnämnderna, varda behörigen fullgjorda.

Vidare åligger det konsulent att å socialstyrelsens vägnar och under dess ledning utöva tillsyn över tillämpningen av förordningen om mödrahjälp, såvitt angår på barnavårdsnämnderna ankommande åtgärder. Konsulent är skyldig att avgiva yttrande i de frågor rörande fattigvård, barnavård, ungdomsskydd och mödrahjälp, vilka av länsstyrelserna, socialstyrelsen eller statens inspektör för fattigvård och barnavård hänskjutas till honom. (Inspektörskapet är numera uppdelat på en inspektör för fattigvården och en för barnavården.)

Konsulent har att lämna fattigvårdsstyrelser och barnavårdsnämnder inom sitt distrikt upplysningar och råd i allt vad som rör kommunernas fattigvård och barnavård. Härjälnte ankommer det å konsulenten att till— handagå barnavårdsnämnderna beträffande de förpliktelser, som åligga dem enligt bestämmelserna om barn utom äktenskap, förordningen om mödrahjälp och lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn. Vid utövande av sin upplysande och rådgivande verksamhet har konsulent att följa de anvisningar, som meddelas av socialstyrelsen eller statens inspektör för fattigvård och statens inspektör för barnavård.

Konsulent har att genom resor inom distriktet göra sig underrättad om förhållandena på det område, som är föremål för hans verksamhet. Under sina resor skall han vidare utöva en allmänt inspekterande och kontrolle- rande verksamhet såväl gentemot vederbörande kommunala myndigheter som beträffande fattigvårds- och barnavårdsanstalter.

Konsulent skall vidare på begäran tillhandagå föreningar och enskilda, vilka utöva frivilligt understöds- eller barnavårdsarbete, med upplysningar och råd.

Konsulenterna, som tillsättas av Kungl. Maj:t sedan vederbörande läns- styrelser och socialstyrelsen avgivit yttranden, äro placerade i lönegrad Ce 26. Konsulent, åt vilken icke kan beredas arbetsrum med telefon i av staten upplåten lokal, äger åtnjuta viss expensersättning.

Barnavårdsassistent, som är länsstyrelsens tjänsteman och placerad i lönegrad Ce 21, finnes en i vart län. Med avseende å barnavårdsassistenten gäller landshövdinginstruktionen i tillämpliga delar ävensom kungörelsen den 19 oktober 1945 (nr 679) med närmare bestämmelser angående barna- vårdsassistenterna vid länsstyrelserna.

Förslag om inrättande av särskilda barnavårdsassistentbefattningar vid länsstyrelserna framlades av socialvårdskommittén i dess är 1944 avläm- nade betänkande (SOU 1944: 34) med förslag angående revision av lag— stiftningen om barnavårdsanstalter och fosterbarnsvård. Assistenternas arbetsuppgifter borde enligt kommittén i huvudsak vara desamma, som då omhänderhades av barnavårdsförbundens barnavårdsombud, framför allt

• Sida 303
•  Original

ombudens verksamhet på fosterbarnsförmedlingens och fosterbarnskontrol- lens område. Då tillsynen över barnavårdsanstalterna ägde nära samband med nämnda verksamhet, syntes det naturligt att samma befattningshavare finge hand om samtliga nu nämnda uppgifter. Kommitténs förslag i denna del innebar, att till varje länsstyrelse skulle knytas en befattningshavare med huvudsaklig uppgift att dels biträda länsstyrelsen vid dess uppsikt över barnavårdsanstalterna och dels omhänderha fosterbarnsförmedlingen och deltaga i fosterbarnskontrollen inom länet. I den mån tiden medgåve skulle det härutöver åligga denna befattningshavare (barnavårdsassistenten) att verkställa utredningar i barnavårdsärenden, företaga inspektioner o. s. v. Visst biträde borde också kunna lämnas mödrahjälpsnänmden vid dess utredningsarbete. I anslutning härtill anförde kommittén bland annat följande.

Barnavårdsassistenten skulle i viss mån komma att fullgöra uppgifter, som åvilade barnavårdskonsulenten. I den mån så vore fallet borde assistenten givetvis vara underordnad denne. Detsamma borde tydligen vara fallet vid den rent in- spektionsbetonade verksamheten, då ju förslaget i denna del ingalunda avsåge, att konsulenten skulle helt befrias från de skyldigheter som i detta hänseende åvilade honom. Den närmare arbetsfördelningen mellan konsulenten och assisten- ten borde verkställas av länsstyrelsen efter hörande av socialstyrelsen. Assisten- tens ställning i förhållande till socialstyrelsen borde tydligen vara densamma som konsulentens.

Vid framläggandet av socialvårdskommitténs förslag för riksdagen före- slog föredragande departementschefen (prop. 227/1945 sid. 165—166) såvitt angår assistenternas ställning i förhållande till konsulenterna, till skillnad från vad kommittén förordat, att assistenterna ej skulle vara underställda fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna. De borde placeras å landskansliet och närmast underställas föredraganden i barnavårdsärenden därstädes. '

Med avseende å barnavårdsassistenternas arbetsuppgifter framhöll depar- tementschefen, att assistenterna skulle ha till uppgift främst att biträda vid den på länsstyrelsen ankommande tillsynen över barnavårdsanstalterna och över barnavårdsnämndernas verksamhet på fosterbarnsvårdens område samt handha förmedling av fosterhem. Måhända kunde det befinnas lämp- ligt att dessutom ge länsstyrelserna befogenhet att i viss utsträckning an- lita assistenterna jämväl för andra uppgifter inom barnavården.

Vad departementschefen sålunda anfört föranledde ingen erinran från sammansatta stats- och andra lagutskottet (utl. 4/1945) och godtogs jämväl av riksdagen (skrivelse 445/1945).

Enligt ovannämnda kungörelse den 19 oktober 1945 (nr 679) åligger det barnavårdsassistent vid länsstyrelse att närmast under länsstyrelsens före— dragande i barnavårdsårenden handha den tillsyn över barnavårdsanstal- terna och fosterbarnsvården i länet, som ankommer på länsstyrelsen, att i enlighet med 41 a & harnavårdslagen medverka vid intagning av barn i barnhem, att taga sådan befattning med förmedling och undersökning av

• Sida 304
•  Original

fosterhem, som omförmäles i 4—6 55 stadgan om fosterbarnskontroll, att tillhandagå myndigheter och enskilda med råd och upplysningar i barna— vårdsfrågor, särskilt rörande barnavårdsanstalter och fosterbarnsvård, samt att, i den mån så kan ske utan eftersättande av nu nämnda åligganden, biträda länsstyrelsen vid handläggningen jämväl av andra ärenden rörande barnavård. Barnavårdsassistent har också viss tillsyn över enskilda för- lossningshem.

Barnavårdsassistent skall genom resor, inspektioner och på annat sätt hålla sig noggrant underrättad om förhållandena vid barnavårdsanstalterna och på fosterbarnsvårdens område inom länet. Assistenten skall därvid tillse att givna föreskrifter efterlevas, föreslå förbättringar och i vissa fall på- kalla länsstyrelsens ingripande. I fråga om fosterbarnsvården skall assisten- ten vidare ägna särskild uppmärksamhet åt de kommunala fosterbarns- inspektörernas verksamhet.

Barnavårdsassistent skall fortlöpande samarbeta med statens fattig— vårds- och barnavårdskonsulent samt vid behov också med andra myndig- heter, institutioner och sammanslutningar med uppgifter på barnavårdens område. Socialstyrelsen samt statens inspektör för fattigvård och statens inspektör för barnavård äga att hos länsstyrelsen påkalla biträde av barna- vårdsassistenten för utförande av särskild inspektion eller utredning eller för annan angelägenhet på barnavårdens område.

Numera ha i ett flertal län ånyo anställts barnavårdsombud hos barna— vårdsförbunden (eller motsvarande) för fosterhemsförmedlingen, vilka av- lönas bl. a. med bidrag från allmänna barnhuset.

Lappfogde finnes en i ettvart av Jämtlands och Västerbottens län samt tre i Norrbottens län. Beträffande lappfogdarna hänvisas till kap. 18. Lapp- fogdens uppgifter ligga allenast delvis på socialvårdsområdet. I fråga om fattigvård och barnavård för lappar har lappfogde i huvudsak samma upp- gifter, som ankomma på statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent, med vilken lappfogden bör uppehålla samarbete.

Ombudsmännen hos länsnykterhetsnämnderna behandlas i ett senare av- snitt av detta kapitel.

C. Nuvarande handläggningsordning

Frågor berörande skilda sociala spörsmål kunna komma under länsstyrel- sens prövning på flera olika sätt. Den vanligaste formen för anhängig- görande av ett ärende är ansökningen. I regel innebär ansökningsförfaran- det liksom besvärsförfarandet att en process konstitueras mellan två parter, den enskilde och vederbörande kommun eller kommunala myndighet eller ock två kommuner sinsemellan. I vissa fall är det dock fråga om ett statligt godkännande av särskilda anordningar för meddelande av vård åt därtill berättigade el. dyl.

• Sida 305
•  Original

Särskilda frågor kunna emellertid bringas under länsstyrelsens prövning även genom anmälningar om iakttagna förhållanden, antingen från utom- stående enskilda personer eller av andra myndigheter, exempelvis polis- myndigheter eller tjänsteläkare m. fl. Dessutom skall länsstyrelsen även upptaga frågor som den i sin verksamhet på annat sätt får kännedom om. Största betydelsen i fråga om att bibringa länsstyrelsen dylik kännedom ha de ovan nämnda till länsstyrelsens förfogande stående särskilda social- vårdstjänstemännen, statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent samt barnavårdsassistenten.

Den formella handläggningen inom länsstyrelsen sker efter samma nor- mer, som gälla för handläggningen av länsstyrelseärenden över huvud. Före- draganden ombesörjer själv eller genom honom underordnad tjänsteman att ärendet blir tillfredsställande berett genom att infordra förklaringar och påminnelser från parterna, upplysningar och yttranden från underlydande eller andra myndigheter samt genom att anbefalla utredningar, främst genom försorg av polismyndighet eller någon av de förut nämnda social— vårdstjänstemännen. Ärendet föredrages därefter i vanlig ordning i läns- styrelsen.

I vissa ärenden äger föredraganden i den utsträckning länsstyrelsen be- stämmer ensam besluta. Till dylika ärenden må hänföras bland annat sådana som angä dels ersättningstvist och ersättning av staten enligt 8 kap. t'attigvårdslagen och 8 kap. barnavårdslagen ävensom tillämpning av be— stämmelserna i nordiska fattigvårdskonventionen samt rörande nödställda sjömän och nödställda svenska undersåtar, dels ock förskottering av under- hållsbidrag för barn, dock ej besvär över barnavårdsnämnds beslut, och mödrahjälp.

Socialvårdsärendena handläggas till övervägande delen å landskansliet. I regel handläggas dock å landskontoret ärenden som angä förskottering av underhållsbidrag åt barn samt mödrahjälp och familjebidrag.

III. LANDSTINGET

Landstingets uppgifter på den socialpolitiska verksamhetens områden äro — förutom huvudmannaskapet för barnhemsverksamheten —— i huvud- sak att hänföra till den allmänna hälso- och sjukvården. Beträffande barn- hemsverksamheten gäller bl. a. att Kungl. Maj:t efter förslag av landstinget skall fastställa plan för barnhemsvårdens ordnande inom landstingsområdet. I den mån annan icke drager försorg därom, åligger det landsting att an— ordna och driva barnhem, som finns upptaget i sådan plan. Då barnhem skall upprättas, skall plan för hemmet och dess verksamhet fastställas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, av socialstyrelsen. På socialvårdsområdet märkas för landstingets del vidare hemhjälpsverk- samheten och husmoderssemesterverksamheten.

• Sida 306
•  Original

Den statliga kontrollen på de till hälso- och sjukvårdsområdet hörande socialpolitiska verksamhetsområdena utövas i huvudsak av medicinalsty- relsen. I vissa särskilda fall är länsstyrelsen inkopplad, särskilt såvitt angår utbetalning och redovisning av en del statsbidrag. Då utredningen icke har för avsikt att härvidlag föreslå några förändringar och det allmänna sam- bandet mellan dessa verksamhetsgrenar och socialvården torde ligga klart, avstår utredningen från att lämna någon detaljerad redogörelse i ämnet.

Däremot torde de mera specifikt socialvårdsbetonade verksamhetsgre- narna den sociala hemhjälpsverksamheten och husmoderssemesterverksam- heten böra något närmare belysas.

För den sociala hemhjälpsverksamheten, som står under socialstyrelsens tillsyn och i kommuninstansen vilar på kommunala hemhjälpsnämnder, handhas de regionala uppgifterna av landstingets hemhjälpsstyrelse. Denna skall enligt kungörelsen den 31 december 1943 (nr 947) om statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet utgöras av landstingets hälsovårdsberedning eller annat landstingets organ eller ock av särskild hemhjälpsstyrelse. Huvudman för social hemhjälpsverksamhet kan vara kommun eller enskild sammanslutning.

Hemhjälpsstyrelsens uppgifter äro bl. a. att på förslag av hemhjälps- nämnd fastställa instruktion för hemvårdarinnor samt grunder för ut- tagande av ersättning för lämnad hemhjälp, att efter granskning till lands- tinget (länsstyrelsen) överlämna ansökningar om (rekvisitioner av) stats- bidrag samt att verka för hemhjälpsverksamhetens ändamålsenliga ut— veckling inom landstingsområdet och för största möjliga enhetlighet vid verksamhetens utövande.

I stad, som ej deltager i landsting, skall hemhjälpsnämnden jämväl full- göra de uppgifter, som eljest åvila hemhjälpsstyrelse.

Hemhjälpsverksamheten understödes genom landstingsbidrag och stats- bidrag.

För att aktgiva på husmoderssemester—verksamhetens tillstånd och behov samt vidtaga åtgärder, som befinnas lämpliga för denna verksamhets vidare utveckling, skall för varje landsting och landstingsfri stad finnas en hus— moderssemesternämnd. Denna nämnd har enligt kungörelsen den 31 maj 1946 (nr 232) angående husmoderssemesternämnder vissa tillsynsbefogen- heter. Statsbidrag till driften av semesterhem för husmödrar, som drives av organisation, förening eller annan, kan under vissa förutsättningar utgå. Dylikt statsbidrag beviljas och utbetalas av socialstyrelsen enligt kun— görelsen den 31 maj 1946 (nr 233) angående statsbidrag till driften av semesterhem för husmödrar m. m.

Nämnden har att utbetala statsbidrag, som av socialstyrelsen översänts till nämnden, m. m. ävensom att pröva och avgöra sådana ansökningar om avgiftsfria resor till semesterhem, som av barnavårdsnämnd överlämnats till nämnden.

• Sida 307
•  Original

Husmoderssemesternämnden prövar också vissa frågor enligt kungörelsen den 31 maj 1946 (nr 234) angående avgiftsfria resor för barn och husmöd- rar m. fl. Denna kungörelse avser andra resor än till de särskilda semester- hemmen. Nämndens uppgift är även här i huvudsak att pröva vissa ansök— ningar, som överlämnats av barnavårdsnämnd.

IV. LÄNSNYKTERHETSNÄMNDEN

Länsnykterhetsnämnd har till uppgift att övervaka nykterhetstillståndet samt att i enlighet med givna stadganden vidtaga för dess höjande erfor- derliga åtgärder. Det åligger därvid länsnykterhetsnämnd — liksom kom- munal nykterhetsnämnd — att söka förebygga och motverka onykterhet och dryckenskap genom upplysningar, råd och anvisningar till systembolag och andra försäljare av alkoholhaltiga drycker eller ersättningsmedel därför samt genom åtgärder mot olaglig försäljning av sådana drycker eller ersätt— ningsmedel, att verka för nykterhetsfrämjande åtgärder genom framställ— ningar och yttranden till vederbörande myndigheter samt att tillhandagå enskilda personer med de råd och upplysningar, som äga samband med nämndens uppgifter. Länsnykterhetsnämnd åligger därjämte att hålla sig noggrant underrättad om de kommunala nykterhetsnämndernas verk— samhet, att öva tillsyn över att dessa fullgöra dem tillkommande uppgifter samt att lämna dem vägledning och bistånd.

Länsnykterhetsnämnd står som antytts under tillsyn av socialstyrelsen samt har att ställa sig till efterrättelse de råd och anvisningar angående verksamheten, som socialstyrelsen meddelar. Finner länsnykterhetsnämn- den, att fråga om hjälpåtgärd enligt alkoholistlagen av kommunal nykter- hetsnämnd ej handlagts på nöjaktigt sätt, skall länsnykterhetsnämnden genom råd och anvisningar söka åvägabringa rättelse. Vinnes ej rättelse härigenom äger länsnykterhetsnämnden vidtaga de åtgärder i ärendet, som eljest skolat tillkomma den kommunala nämnden. Underlåter kommunal, nykterhetsnämnd att, då så bör ske, till länsstyrelsen ingiva ansökan om. förordnande att viss person må intagas å allmän alkoholistanstalt, må, sådan ansökning göras av länsnykterhetsnämnden. _

Länsnykterhets'nämnderna inrättades efter beslut av 1938 års riksdag I. den proposition (nr 207), som låg till grund för beslutet, omtalades som; alternativa kontrollorgan de befintliga sammanslutningarna av nykterhets- nämnder eller också särskilda nykterhetskonsulenter (eventuellt fattig- vårds— och barnavårdskonsulenterna med utvidgat uppdrag). Däremot synes över huvud icke den tanken ha övervägts att lägga kontroll- och tillsyns-_, uppgifterna på länsstyrelsen. Införandet av denna kontroll och tillsyn, som. icke tidigare hade någon motsvarighet, betraktades för övrigt på sina håll som ett otillbörligt ingrepp i den kommunala självstyrelserätten.

• Sida 308
•  Original

Ombudsmän hos länsnykterhetsnämnderna må enligt kungl. brev den 6 maj 1949 tills vidare finnas högst tio heltidsanställda i lönegrad Ce 23 och högst tre heltidsanställda i lönegrad Cg 21. I övriga län finnas mera tillfälligt anställda befattningshavare med ombudsmannauppgifter. Ombudsmännen äro länsnykterhetsnämndernas verkställande tjänstemän och ha såsom sådana att fullgöra de uppdrag, som nämnderna inom ramen för sina upp- gifter ålägga dem.

V. MÖDRAHJÄLPSNÄMNDEN

A. Inledning

Från och med år 1913 utgick statsbidrag till sjukkassor, som meddelade moderskapshjälp åt sina kvinnliga medlemmar.

Genom reformen år 1931 av sjukkasseväsendet infördes vissa nya bestäm- melser även beträffande denna kassornas verksamhet. Enligt 32 å förord- ningen den 26 juni 1931 om erkända sjukkassor skulle centralsjukkassa vid barnsbörd utgiva moderskapshjälp åt kvinnlig medlem, som omedelbart före barnsbörden varit medlem av erkänd sjukkassa under oavbrutet minst 270 dagar. Moderskapshjälpen omfattade dels ersättning för barnmorske- vård och dels moderskapspenning enligt viss beräkningsgrund. Till moder- skapspenningen utgick statsbidrag liksom också till barnmorskevården. Direkt av statsmedel utgick det offentliga moderskapsunderstödet enligt förordningen den 26 juni 1931 om moderskapsunderstöd till varje kvinna —— med visst oväsentligt undantag —— som var i behov därav och vilken icke såsom medlem av erkänd sjukkassa var berättigad till moderskapshjälp från denna. Behovsprövningen, som var av summarisk natur och skedde enligt vissa fastställda grunder, handhades av centralsjukkassan för den ort, där kvinnan var bosatt.

Befolkningskommissionen avgav den 9 januari 1936 betänkande angående moderskapspenning och mödrahjälp (SOU 1936: 15). Kommissionen före- s10g där dels moderskapsunderstödets ersättande med en utan behovspröv- 'ning utgående moderskapspenning och dels införande av särskild hjälp åt nödställda mödrar, mödrahjälp. Ärendena om moderskapspenning föreslogs _skola överflyttas från sjukkassorna till barnavårdsnämnderna. Frågor om inödrahjälp skulle enligt förslaget handläggas av en för ändamålet särskilt organiserad fristående central nämnd. Som utredande och förberedande lokalorgan skulle barnavårdsnämnderna med viss särskild förstärkning fungera. Barnavårdsombuden i länen borde också på visst sätt inkopplas. ' Iden proposition (38/1937) i ämnet, som på grundval av betänkandet förelades 1937 års riksdag, följde Kungl. Maj:t i fråga om mödrahjälpen — :vartill redogörelsen i det följande begränsas —— med vissa ändringar det i betänkandet framlagda förslaget. Beträffande organisationen för verksam-

• Sida 309
•  Original

heten förordades dock i propositionen en decentraliserad handläggning, i det att inrättandet av särskilda mödrahjälpsnämnder, en för varje lands- tingsområde samt stad utanför landsting, föreslogs. I propositionen anförde föredragande departementschefen i denna fråga i huvudsak följande. Kommissionens förslag att uppdraga beslutanderätten i mödrahjälpsärendena åt en för hela riket gemensam nämnd, statens familje- och barnanämnd, hade i flertalet remissyttranden avstyrkts. Även departementschefen delade den upp- fattningen, att en dylik nämnd icke skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fylla de uppgifter, den enligt förslaget skulle få sig förelagda. Rent principiellt måste det möta synnerliga svårigheter för ett centralt organ att omhänderhava en in- gående realprövning av förhållandena av den personliga natur, varom vore fråga. Och uppenbart syntes också vara, att den kvantitativa arbetsprestationen skulle bli så avsevärd, att farhågor för en ur saksynpunkt hinderlig långsamhet i hand- läggningen icke kunde avvisas. Det faktiska avgörandet skulle säkerligen som regel komma att träffas av de beredande organen, d. v. s. barnavårdsnämnderna och deras föredragande. Obestridligen borde decentralisation jämväl vara ägnad att avsevärt påskynda ärendenas behandling. —— —— —— Enligt departementschefens mening skulle den bästa lösningen av organisationsfrågan vinnas, om för ända- målet inrättades särskilda nämnder, en för varje landstingsområde eller för varje stad, som ej deltoge i landsting. Dylika nämnder skulle kunna ingå i en verklig prövning av ärendena och dock tillgodose det grundläggande kravet på ett snabbt avgörande. De kunde vidare förutsättas besitta någon kännedom om de lokala förhållandena och vid behov lätt inhämta nödiga kompletterande upplysningar.

Det kan här anmärkas att i remissyttranden över befolkningskommissio- nens betänkande tre länsstyrelser, ett barnavårdsförbund samt svensk sjuk- sköterskeförening föreslogo att länsstyrelserna skulle bli beslutande organ i mödrahjälpsärendena.

I propositionen föreslogs bland annat att de ifrågasatta nämnderna, kal- lade mödrahjälpsnämnder, skulle bestå av ordförande och två ledamöter jämte suppleanter. Av dessa skulle ordföranden och dennes suppleant utses av Kungl. Maj:t medan en ledamot jämte suppleant skulle utses av veder- börande landsting respektive stadsfullmäktige samt en ledamot och suppleant för honom av vederbörande barnavårdsförbund (eventuellt i vissa fall Kungl. Maj:t).

Vid riksdagsbehandlingen framfördes motionsvis (I: 203 och 11:406) den tanken att antingen länsstyrelserna eller barnavårdsnämnderna borde vara beslutande organ i mödrahjälpsärenden. Andra lagutskottet (utlåtande 38/1937) biträdde i princip Kungl. Maj:ts förslag beträffande organisadonen av hjälpverksamheten men förordade vissa jämkningar däri. Enligt ut- skottet borde sålunda icke barnavårdsförbunden, vilka utgöra helt frivilliga sammanslutningar, beredas rätt att utse ledamot i mödrahjälpsnämnderna. Utskottet föreslog i stället att denne ledamot skulle utses av landstinget respektive stadsfullmäktige. Riksdagen (skrivelse 262/1937) godkände för sin del utskottets förslag med den ändring att riksdagen i enlighet med ett i utskottet reservationsvis framfört yrkande beslöt att den ledamot av

• Sida 310
•  Original

nämnden, som enligt propositionen borde utses av barnavårdsförbund, stället skulle förordnas av Kungl. Maj:t. Som motivering för nämnda yrkande åberopades att, då mödrahjälpen helt skulle utgå av statsmedel, majoriteten av nämndens medlemmar borde förordnas av Kungl. Maj:t.

B. Gällande bestämmelser m. m.

De bestånnnelser, som med anledning av riksdagens beslut i frågan ut- färdades, återfinnas i förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) om mödra- hjälp, kungörelsen den 22 oktober 1937 (nr 848) med tillämpningsföre- skrifter till nämnda förordning samt instruktionen den 22 oktober 1937 (nr 847) för mödrahjälpsnämnderna. Av innehållet i dessa författningar må här framhållas följande.

I förordningen om mödrahjälp stadgas, att kvinna, som i anledning av havandeskap eller barnsbörd är i uppenbart behov av understöd må — med vissa undantag _— tillerkännas mödrahjälp av statsmedel. Mödrahjälp skall lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpligast, i en eller flera poster, till ett sammanlagt värde av högst fyrahundra eller, vid fler- börd, högst femhundra kronor. Mödrahjälp må, där ej särskilda skäl till annat föranleda, icke avse tid, som infaller senare än sex månader eller, såvitt fråga är om hjälp till tandvård, nio månader efter nedkomsten.

Mödrahjälp får endast lämnas till kvinna som författningsenligt skall vara mantalsskriven här i riket. Fr. o. m. den 1 juli 1950 gäller ej längre som förut det villkoret för erhållande av mödrahjälp att kvinnan är svensk med- borgare.

Mödrahj älp kan också lämnas make till kvinna som avlidit i samband med förlossning.

För behandling av frågor rörande mödrahjälp skall i varje landstings- område och i varje stad, som icke deltager i landsting, finnas en nämnd (mödrahjälpsnämnd), bestående av en ordförande och två ledamöter, ut- sedda på sätt ovan sagts. '

Ansökan om mödrahjälp skall ingivas till barnavårdsnämnden i den kommun, där kvinnan vistas. Är kvinnan ogift, må ansökan göras av barna- vårdsmannen. Mödrahjälp skall, där det kan ske, sökas i god tid före den väntade nedkomsten. Ingives ansökan senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, må den icke upptagas till prövning med mindre sökanden finnes ha anfört giltigt skäl för att ansökan ej ingivits inom nämnda tid. Barnavårdsnämnden skall med eget yttrande översända ärendet till mödra- hjälpsnämnden. Tillstyrkan av mödrahjälp skall också innefatta förslag till lämpliga hjälpåtgärder. . Mödrahjälpsnämndens beslut, vari skall angivas vilka huvudsakliga behov beviljad hjälp avser att täcka, skall i två exemplar översändas till barna-

• Sida 311
•  Original

vårdsnämndens ordförande, som har att tillställa sökanden det ena exempla— ret. Barnavårdsnämnden skall verkställa beslut, varigenom mödrahjälp beviljats, ävensom vaka över att hjälpen kommer till användning enligt givna föreskrifter.

Mödrahjälp kunde tidigare lämnas jämväl som lån. För utlämnade dylika lån gälla vissa övergångsbestämmelser.

Socialstyrelsen har att med biträde av statens fattigvårds- och barna- vårdskonsulenter utöva tillsyn över tillämpningen av förordningen om mödrahjälp och med stöd av densamma meddelade föreskrifter samt äger att i sådant avseende till ledning för vederbörande mödrahjälps- och barna- vårdsnämnder meddela nödiga råd och anvisningar.

Klagan över mödrahjälpsnämnds beslut i ärende enligt sistnämnda för- ordning föres hos socialstyrelsen. Över socialstyrelsens beslut på sålunda anförda besvär får klagan icke föras.

Enligt förenämnda tillämpningskungörelse skall beslut, varigenom mödra- hjälp beviljats, av mödrahjälpsnämnden delgivas länsstyrelsen, som har att till den barnavårdsnämnd, på vilken det ankommer att verkställa beslut, utanordna det belopp, vartill kostnaderna för hjälpen enligt beslutet högst må uppgå.

Inträffa sådana omständigheter, att mödrahjälp, varom beslut meddelats, enligt barnavårdsnämndens mening ej bör vidare utgå eller bör lämnas i annan form eller på andra villkor än i beslutet föreskrivits, åligger det barnavårdsnämnden att därom lämna meddelande till mödrahjälpsnämn- den för den åtgärd mödrahjälpsnämnden finner påkallad.

Barnavårdsnämnd skall årligen avgiva redovisning till länsstyrelsen även- som lämna vissa uppgifter till mödrahjälpsnämnden.

Jämlikt instruktionen för mödrahjälpsnämnderna åligger det mödra- hjälpsnämnd bl. a. att lämna barnavårdsnämnderna råd och anvisningar i avseende å spörsmål, som sammanhänga med mödrahjälpsverksamheten, att bidraga till spridande av kännedom om förordningens bestämmelser samt att i övrigt inom nämndens verksamhetsområde övervaka efterlev- naden av förordningen. Mödrahjälpsnämnd skall sammanträda å bestämd veckodag minst en gång varje månad. Mödrahjälpsnämnd får efter med- givande av socialstyrelsen antaga sekreterare.

Förutom de vanliga okomplicerade ärendena angående ansökningar om mödrahjälp kunna under mödrahjälpsnämndens bedömande komma frågor avseende t. ex. omprövning av tidigare icke bifallna ansökningar, i regel sedan barnavårdsnämnd anfört ytterligare omständigheter, samt framställ- ningar om ökat bidrag på grund av försvårade ekonomiska förhållanden eller att beviljat bidrag måtte avse ett tidigare ej uppgivet behov. Nämnden yttrar sig vidare över besvär. Dessutom har nämnden understundom att avgiva utlåtanden över remisser. Slutligen kunna också förekomma anmäl- ningar om missförhållanden, t. ex. rörande underhållspliktigas underlåten-

• Sida 312
•  Original

het att fullgöra sina skyldigheter. Dylika anmälningar överlämnas till vederbörande myndighet för på denna ankommande åtgärd.

Sakprövningen av ärendena sker vid nämndens sammanträden och syftar till en värdesättning i det enskilda fallet av vederbörandes ekonomiska ställning och det därav föranledda hjälpbehovet. Till ledning vid pröv- ningen tjäna riktlinjer, som av socialstyrelsen uppdragits dels i en inom styrelsen utarbetad handbok för mödrahjälpsverksamheten, dels i publika- tionen Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor och dels — delvis i tabella- risk form — i särskilda cirkulärskrivelser. Härigenom ha mödrahjälps- nämnderna fått vissa normer för storleken av bidragen vid en given in— komst och ett visst barnantal. Vid sidan därav prövas dock i vad mån andra omständigheter skola påverka bidragens storlek.

Ordförande och suppleant för honom ävensom ledamot och suppleant för ledamot äger att för varje dag, han deltager i sammanträde med nämnden, åtnjuta dagarvode som skall utgå med 25 kronor till ordföranden och suppleant för denne samt 15 kronor till ledamot och suppleant för ledamot. Ersättning till sekreterare i mödrahjälpsnämnd skall utgå med, beträffande mödrahjälpsnämnd i landstingsområde, 20 kronor för varje sammanträdes- dag och 1 krona för varje behandlad ansökning samt, beträffande mödra- hjälpsnämnd i stad, som ej deltager i landsting, 20 kronor för varje sam— manträdesdag och 50 öre för varje behandlad ansökning.

Antal Antal Antal Antal handlagda sam- _ ... handlagda sam-

ansök- man Mödrahjälpsomräden ansök- man- ningar träden ningar träden

Mödrahjälpsområden

Stockholms stad ......... 4 610 50 Hallands läns 1.0 ........ 1 220 20 Stockholms läns l.o. 3395 23 Göteborgs och Bohus läns 1 844 25 Uppsala läns l.o. ........ 1 806 24 Göteborgs stad .......... 3 555 45 Södermanlands läns 1.0. . . . 1 416 24 Älvsborgs läns 1.0 ........ 3 129 35 Östergötlands läns l.o. .. . 2474 26 Skaraborgs läns 1.0 ....... 2490 24 Norrköpings stad ........ 683 14 Värmlands läns 1.0 ....... 2 861 35 Jönköpings läns 1.0. . . . . . 2 659 57 Örebro läns 1.0. ......... 2 140 24 Kronobergs läns 1.0. . . . . . 1 409 43 Västmanlands läns 1.0. . . . 1 818 24 Kalmar läns norra 1.0. 1 014 24 Kopparbergs läns l.o. 2 607 38 Kalmar läns södra 1.0. 1 463 24 Gävleborgs läns 1.0 ....... 3465 19 Gotlands läns l.o ......... 669 19 Gävle stad .............. 406 12 Blekinge läns 1.0 ......... 1 736 40 Västernorrlands läns l.o. . . 3 814 45 Kristianstads läns l.o ..... 2 627 30 Jämtlands läns 1.0. . . . . . . 2 184 30 Malmöhus läns 1.0. . . . . . . 3 030 48 Västerbottens läns 1.0. . . . 4 029 41 Malmö stad ............. 1 390 27 Norrbottens läns l.o ...... 4 901 24 Hälsingborgs stad ........ 753 23 Summa 71 597 937

I ovanstående tabell lämnas vissa uppgifter om de olika nämndernas arbetsbelastning rn. in. Uppgifterna om antalet handlagda ansökningar avse kalenderåret 1948 och de övriga uppgifterna budgetåret 1948/49.

I åtta mödrahjälpsnämnder är vederbörande landshövding ordförande, nämligen i nämnderna för Uppsala, Kronobergs, Gotlands, Hallands, Skara- borgs, Örebro, Västerbottens och Norrbottens läns landstingsområden.

• Sida 313
•  Original

Nämnderna i Gävleborgs läns landstingsområde och Gävle stad ha samma ordförande.

I elva nämnder är länsstyrelsetjänsteman förordnad till sekreterare, näm— ligen i nämnderna för Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens läns landstingsområden.

VI. SKYDDSKONSULENTORGANISATIONEN

Jämlikt kungörelsen den 1 oktober 1943 (nr 731) är riket indelat i tretton skyddskonsulentdistrikt, vilka omfatta, det första Stockholms stad, det andra Stockholms och Uppsala län, det tredje Södermanlands och Östergöt- lands län, det fjärde Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län, det femte Gotlands län, det sjätte Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, det sjunde Göteborgs och Bohus samt Hallands län, det åttonde Älvsborgs och Skaraborgs län, det nionde Värmlands och Örebro län, det tionde Västman- lands och Kopparbergs län, det elfte Gävleborgs län, det tolfte Västernorr- lands och Jämtlands län samt det trettonde Västerbottens och Norrbottens län. Skyddskonsulenterna ha sin stationeringsort i residensstad med undan- tag för konsulenterna i tredje, åttonde och tolfte distrikten, som äro statio— nerade i respektive Norrköping, Borås och Sundsvall.

I första distriktet äro två skyddsassistenter anställda och i vart och ett av sjätte, tolfte och trettonde distrikten en assistent. Assistenterna i ettvart av de tre sistnämnda distrikten äro stationerade i annan stad än vederbörande konsulent.

Skyddskonsulent är placerad i lönegrad Ce 24 och tillsättes av Kungl. Maj:t. Skyddsassistent, som är placerad i lönegrad Ce 20, förordnas av fångvårdsstyrelsen.

Enligt instruktionen den 1 oktober 1943 (nr 732) för statens skydds— konsulenter och skyddsassistenter har Skyddskonsulent till uppgift att taga befattning med övervakning, tillsyn och annan verksamhet beträffande villkorligt dömda och villkorligt frigivna samt att biträda vid särskild för— undersökning i brottmål. Då konsulent därtill anlitas skall han jämväl ägna sig åt eftervård av andra från fångvårdsanstalt frigivna än villkorligt fri- givna ävensom av personer, som utskrivits från anstalt för verkställighet av tvångsuppfostran, ungdomsfängelse, förvaring eller internering.

Skyddskonsulent skall vid utövande av sin verksamhet följa de anvis- ningar och föreskrifter som meddelas av fångvårdsstyrelsen.

Skyddskonsulent bör skaffa sig ingående kännedom om arbetsförhållan- den och vårdmöjligheter inom sitt distrikt. Han har ock att söka samarbeta med myndigheter och föreningar, som kunna bereda villkorligt dömda och frigivna arbetsanställning eller eljest på lämpligt sätt hjälpa och stödja dem.

• Sida 314
•  Original

Skyddskonsulent skall vidare, bland annat, tillhandagå domstolarna med upplysningar och åtgärder, som kunna vara av betydelse för tillämpningen av lagen om villkorlig dom, särskilt i fråga om utbildning, arbetsanställ— ning, bostad och fritidssysselsättning för villkorligt dömda samt vårdmöj— ligheter för dem å sjukhus, alkoholistanstalt eller annan anstalt eller inom den till sinnessjukvården anknutna hjälpverksamheten.

Konsulent skall öva uppsikt över de övervakningar, som stå under tillsyn av domstol inom hans distrikt, samt å ena sidan bistå förundersökare, över- vakare och tillsynsmän med råd och upplysningar och å andra sidan lämna villkorligt dömda och frigivna hjälp och stöd. Han skall tillse att de vill- korligt dömda fullgöra vad dem åligger till följd av domen.

Konsulent är skyldig att i den mån det kan ske utan eftersättande av övriga tjänsteåligganden utan särskild ersättning mottaga uppdrag såsom övervakare eller tillsynsman eller förundersökare.

Skyddsassistent har att biträda Skyddskonsulent i hans arbete och i kon- sulentens ställe fullgöra vissa på denne ankommande uppgifter.

För skrivhjälp och expenser beräknas till skyddskonsulentorganisationen årligen åtgå 50—60 000 kronor. .

Jämlikt beslut vid årets riksdag skall en viss förstärkning ske av skydds- konsulentorganisationen. För ändamålet ha särskilda medel ställts till för- fogande för mera tillfällig arbetshjälp till de hårdast belastade konsulent- distrikten, varjämte visst belopp anvisats för ökade omkostnader.

I statsverkspropositionen (bil. 4 sid. 70) anfördes att en utbyggnad av skyddskonsulentorganisationen framstode som synnerligen angelägen. Av praktiska skäl borde detta ske etappvis. I nuvarande statsfinansiella läge borde några nya fasta tjänster icke inrättas.

Statsutskottet (utl. nr 2 sid. 19) framhöllatt ett senare ställningstagande till en utökning av den fasta organisationen borde kunna grundas på viss erfarenhet rörande effekten av den provisoriska personalförstärkningen.

VII. BESLUTADE REFORMER SAMT VISSA REFORMFÖRSLAG

Vissa på olika områden beslutade eller under förberedande varande refor- mer torde komma att i olika avseenden förändra länsorganens, enkanner- ligen länsstyrelsens, uppgifter inom socialvården såväl till innebörd som omfattning. I allmänhet blir det väl fråga om att uppgifterna ökas eller bli mera maktpåliggande men i något fall kan även en motsatt utveckling skönjas. Verkningar med avseende på länsstyrelsens uppgifter ha sålunda bland annat ålderdomshemsreformen och kommunindelningsreformen. Sådana verkningar skulle också genomförande av exempelvis alkoholist- vårdsutredningens och lösdriveriutredningens förslag samt icke minst för- slaget om socialhjälpen få. Med hänsyn till de olika frågornas betydelse

• Sida 315
•  Original

i dylikt avseende och för att belysa i samband därmed framförda tankar beträffande länsstyrelsens organisation lämnas här en redogörelse för vissa reformer och reformförslag m. m.

Ålderdomshemsreformen — som i anledning av Kungl. Maj:ts proposi- tion den 18 april 1947 (nr 243) angående grunder för ålderdomshemsvår- dens ordnande och utbyggnad m. m. i princip beslöts av 1947 års riksdag (skrivelse nr 361) _ torde komma att påkalla en ökad aktivitet på om- rådet från länsstyrelsens sida. Reformen är avsedd att träda i kraft i sam- band med reformen av fattigvården. Omdaningen av ålderdomshemmen i överensstämmelse med riktlinjerna i principbeslutet torde dock böra ske redan nu i den mån de reala resurserna medgiva.

Ifrågavarande reform, som grundar sig på ett av socialvårdskommittén i juli 1946 avlämnat betänkande med förslag angående ålderdomshem m. m. (SOU 1946: 52), bygger på den tanken att ålderdomshemmen böra få karak- tären av kommunala inackorderingshem för åldringar och invalider, som äro i behov av omvårdnad och tillsyn. Ålderdomshemmen komma härigenom att förlora sin fattigvårdskaraktär. En nödvändig förutsättning för refor- men är dock att ålderdomshemmen befrias från de olika kategorier av sjuka

' och lytesbehäftade personer, som för närvarande utgöra en betydande del av deras klientel. Huvuddelen av de vårdbehövande personer, som nu vistas å ålderdomshemmen men som icke lämpligen böra vårdas därstädes, ut- göres av sinnessjuka, sinnesslöa och kroniskt sjuka personer. Därtill komma vissa ytterligare grupper, nämligen andra specialvårdbehövande såsom epileptiker, tuberkulossjuka m. fl., vissa obotligt sjuka, vilka dock ej till- höra gruppen kroniskt sjuka, och konvalescenter, vidare svårhanterliga eller för omgivningen störande ävensom vissa åldringar, behäftade med olika lyten, t. ex. dövstumma, samt slutligen de 3. k. försörjningsfallen, d. v. s. yngre och medelålders tämligen arbetsföra men ej försörjnings— dugliga personer.

Beträffande ålderdomshemmens standard innebar principbeslutet bland annat att fordringarna på denna standard ej böra sättas lägre än dem som i allmänhet anses böra gälla i fråga om en god vård på inrättning, som drives av det allmänna, samt att man i möjligaste mån bör sträva efter att undvika anstaltprägeln och i stället få fram en trivsam hemmiljö. Princip— beslutet, vari hänvisades till att med standarden sammanhängande spörsmål vore föremål för prövning av 1945 års vårdhemssakkunniga, berörde alle- nast två särskilda frågor rörande standarden, nämligen lämpligaste antalet enpersonsrum samt hemmens storlek. Beslutet innebar vidare att den nu- varande ordningen för handläggning av ärenden rörande godkännande av ålderdomshemsbyggnader tills vidare skulle bibehållas.

Länsstyrelsens uppgifter med avseende på ålderdomshemsreformens genomförande hänföra sig dels till frågan om klientelet och dels till pröv- ningen av standarden. I fråga om klientelet ankommer det på länsstyrelsen

• Sida 316
•  Original

att ha tillsyn över att de personer, som enligt vad ovan sagts icke böra vårdas å ålderdomshem, överföras till annan lämplig vårdanstalt. Länssty- relsen bör också verka för att dylika vårdanstalter i mån av behov komma till stånd och i sådant syfte hålla sig underrättad om antalet och arten av dylika särskilda vårdbehövande för att kunna med vederbörande statliga myndigheter eller andra huvudmän för olika vårdgrenar taga upp frågan om omhändertagande av dessa vårdbehövande. I detta sammanhang aktuali- seras särskilt behovet av samråd med landstinget rörande vårdmöjlig- heterna för kroniskt sjuka samt vissa sinnessjuka och sinnesslöa. Vidare bör länsstyrelsen utöva kontroll på att ålderdomshemmen icke i onödan utnyttjas som upptagningsanstalter samt att de tillfälligt intagna icke kvar— stanna där längre tid än som kan anses erforderlig.

Länsstyrelsen har vidare att som hittills pröva frågor om godkännande av ålderdomshem och därvid granska att dessa anordnas i enlighet med de nyare kraven med avseende på standard. I fråga om godkännande av tomt för ifrågasatta ålderdomshem bör då alltid undersökas hur saken ligger till ur hebyggelseplaneringssynpunkt.

I samband med ålderdomshemsreformen togo emellertid statsmakterna också i vissa avseenden principiell ståndpunkt till frågan om socialvårdens organ i länsinstansen. Socialvårdskommittén föreslog nämligen i sitt ovan— nämnda betänkande med förslag angående ålderdomshem m. m., bland annat, att Konungen eller efter Konungens bestämmande socialstyrelsen skulle godkänna såväl den för ålderdomshem avsedda tomten som ritningar till hemmet. I förenämnda propositionen 243/1947 anförde föredragande departementschefen i förevarande avseende i huvudsak följande.

För egen del ansåge departementschefen att man borde sträva efter att i möj— ligaste mån lägga statens gransknings- och beslutanderätt i ifrågavarande ärenden liksom överhuvud i sociala ärenden av lokal natur hos länsstyrelserna. En förut- sättning för att detta skulle kunna ske vore emellertid att länsstyrelserna hade tillgång till kvalificerade tjänstemän med särskild kompetens för handläggning av olika sociala frågor. Detta torde som regel för närvarande icke vara fallet. Med den fortgående snabba utbyggnaden av socialvården hade bristen i detta hän- seende gjort sig alltmer kännbar. Bland annat hade de centrala ämbetsverk, som vore tillsynsmyndigheter för de särskilda sociala verksamhetsgrenarna, kommit att belastas med detaljfrågor, som med fördel borde kunna handläggas av det lokala länsorganet. Socialstyrelsen hade i utlåtande över befolkningsutredningens betänkande om befolkningspolitikens organisation framhållit, att länsstyrelsernas organisation ur socialvårdssynpunkt redan då framstode som mindre ändamåls— enlig samt att man borde eftersträva en organisation med byråindelning, varvid en särskild byrå för socialvården i vidsträckt bemärkelse borde komma till stånd. Enligt styrelsens mening borde övervägas, huruvida och i vilken utsträckning lekmän borde få deltaga i avgörandet av ärenden rörande socialvården. I anled- ning härav ville departementschefen framhålla, att vid den översyn av länsstyrel— sens organisation, vilken, såsom i 1947 års statsverksproposition (V ht, p. 211) angivits, borde verkställas inom en nära framtid, särskilt beaktande borde skänkas organisationens utformning ur socialvårdssynpunkt.

• Sida 317
•  Original

I statsutskottets utlåtande (nr 184) liksom också i riksdagens skrivelse (nr 361) i anledning av sagda proposition uttalades, att man såsom departe- mentschefen framhållit borde sträva efter att i möjligaste mån lägga statens gransknings- och beslutanderätt beträffande ålderdomshemsbyggnader liksom över huvud i sociala ärenden av lokal natur hos länsstyrelserna. Vid den blivande översynen av länsstyrelsernas organisation borde detta vara en utgångspunkt för organisationens utformning ur socialvårdssynpunkt.

Även om kommunindelningsreformen, när den genomförts, kommer att medföra lättnad såväl i fråga om länsstyrelsens expeditionsarbete som be- träffande tillsynsverksamheten, erbjuder den säkerligen vanskligheter under en icke alltför obetydlig övergångsperiod (jfr sid. 8). Det är angeläget att länsstyrelsen så fort som möjligt träder i kontakt med kommunerna och tillser att planer för socialvårdsverksamheten i god tid uppgöras och att alla erforderliga förberedande åtgärder träffas. Den lättnad, som det i framtiden kommer att innebära att ha med färre kommuner att göra, bör då i stället tillåta en högst önskvärd intensifiering av tillsynsarbetet.

Soeialvårdskommittén uppdrog i sitt betänkande VI angående socialvår- dens organisation m. m. (SOU 1942: 56) vissa principer för organisationen av socialvårdens länsinstans, sådana de då varit föremål för preliminära överväganden inom kommittén. I betänkandet framhölls dock att det så- lunda framlagda organisationsutkastet icke finge betraktas som ett defi- nitivt förslag i ämnet från kommitténs sida. Ett slutligt och detaljerat för- slag kunde icke utarbetas förrän då pågående och planerade utredningar angående socialvårdssystemets materiella innehåll fortskridit.

Sedan kommittén redogjort för sin uppfattning att socialvården krävde en enhetlig central ledning, anförde kommittén, bland annat, att länsstyrel- sen hade betydelsefulla uppgifter med avseende på ett flertal socialvårds- grenar, uppgifter vilka inginge som ett naturligt led i den statliga upp- sikten över kommunernas verksamhet och länsstyrelsens allmänna skyl- dighet att i allt söka främja länets utveckling och dess befolknings bästa. Ingen tvekan kunde råda om värdet av denna länsstyrelsens insats. Den omständigheten att kommittén förutsatte, att hos socialstyrelsen samlades den centrala statliga ledningen av vissa socialvårdsgrenar, förminskade icke behovet av länsorgan. En konsekvent genomförd centralisation av till- synsverksamheten vore icke eftersträvansvärd.

De grundprinciper, varå länsstyrelsens befattning med socialvårdsange- lägenheterna vilade, syntes kommittén icke kunna föranleda erinran. Detta innebure dock ej, att nuvarande ordning borde bestå oförändrad. Trots det nit och intresse, som de olika länsstyrelserna obestridligen nedlagt i egenskap av länsorgan för viktiga delar av socialvården, syntes det kom- mittén önskvärt, att man finge till stånd en mera effektiv ledning av denna verksamhet. I länsstyrelsens verksamhet på socialvårdsområdet hade —— icke minst till följd av mångfalden av andra betydelsefulla arbetsuppgifter

• Sida 318
•  Original

»— tyngdpunkten kommit att ligga på rättandet av felaktigheter i de enskilda hjälpfallens behandling, på vilka uppmärksamheten riktats genom anmäl— ningar eller besvär, samt på en inspektionsbetonad verksamhet genom fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna. Denna vore dock på grund av konsulentdistriktens storlek ej så effektiv som önskvärt vore. Konsulen- ternas arbetsbörda i förening med distriktens storlek tilläte icke en intim och kontinuerlig kontakt med den lokala hjälpverksamheten. De judiciella funktionerna på socialvårdsområdet hade emellertid kommit att överskugga den kontinuerliga statsuppsikten. Denna utveckling bottnade delvis i läns— styrelsens inre organisation. Socialvårdsärendena behandlades som övriga administrativa ärenden och deras handläggning vore övervägande tjänste— mannabetonad. Genom att socialvårdsärendena handlades av länsstyrelsen erhölles naturligen en garanti för en riktig behandling av ärenden där i främsta rummet vore fråga om lagtolkning eller spörsmål i övrigt av över— vägande rättslig natur.

Sedan kommittén härefter erinrat om att under länsstyrelsens kompetens fölle en mångfald socialvårdsärenden, där det icke så mycket gällde att av— göra rent rättsliga frågor som att bedöma fallen ur social synpunkt, att pröva sakägares personliga förhållanden och andra liknande omständig— heter och dessas inverkan på ärendets avgörande, utvecklade kommittén sin ståndpunkt närmare på följande sätt.

I stora grupper mål och ärenden funnes sålunda i högre grad behov av person- och ortskännedom, livserfarenhet och erfarenhet av praktiskt socialvårdsarhete m. m. än speciell juridisk sakkunskap. Exempel på ärenden, i vilka förstnämnda egenskaper vore av särskild betydelse för ett rätt avgörande, vore sådana, där fråga vore om prövning i visst fall av fattigvårdsbehovet, understödets storlek och i vilken form understödet skulle utgå, hemsändning, utkrävande av försörjnings- plikt, omhändertagande av barn och ungdom för skyddsuppfostran o. s. v. Vid en rent ämbets- eller tjänstemannabetonad handläggning av sådana ärenden kunde det personliga momentet lätt komma i bakgrunden, synnerligen inom ett förvaltningsorgan, vars verksamhetsområde geografiskt sett vore omfattande, vars arbetsbörda vore stor och vars arbetsformer i princip förutsatte ett skriftligt förfarande. Samtidigt gåve erfarenheten vid handen, att det utredningsmaterial, som stode länsstyrelsen till buds, alltför ofta vore bristfälligt; i den mån det icke kunde kompletteras genom parternas egen medverkan eller utredning genom länsstyrelsens försorg vore myndigheten ofta beroende av den person- och ortskännedom, som den under sin ämbetsförvallning kunde ha förvärvat.

Kommittén förklarade härefter att den funnit önskvärt att utrymme kunde beredas för lekmannainflytande inom socialvårdens länsorganisation. Till förmån för en lekmannamedverkan på länsstadiet inom socialvården talade emellertid också andra skäl än de förut anförda.

Främst komme härvid önskemålet om en effektiv ledning av hjälpverksam— heten inom länet. Trots den i hög grad förtjänstfulla verksamhet, som från läns— styrelsernas sida bedrivits, kunde det svårligen förnekas, att den nuvarande läns- styrelseorganisationen icke vore lämpad för uppgiften att följa den allmänna gången av hjälparbetet inom kommunerna, att övervaka dess enhetliga och ratio—

• Sida 319
•  Original

nella skötsel samt att uppdraga riktlinjerna för utvecklingen av socialvården inom länet. Härvid hade enligt kommitténs mening erfarna och sakkunniga lek- män en stor uppgift att fylla. Icke minst torde det vara ett intresse för de lokala socialvårdsmyndigheterna, att även på länsstadiet lekmän bereddes tillfälle med- verka vid den allmänna statstillsynen och vid fattandet av sådana beslut, som vore utflöden därutav, så att icke byråkratiska eller formella synpunkter finge taga alltför stort utrymme. Det skulle utan tvivel lända socialvården till stor skada, därest den uppfattningen skulle vinna insteg bland allmänheten och de kommunala förtroendemännen, att den statliga uppsikten över samhällets hjälp- verksamhet helt låge i händerna på tjänstemän, hos vilka de så att säga fiskaliska intressena lätt kunde misstänkas komma att dominera. Farhågor av dylik art skulle undanröjas, därest även länsorganet hade lekmannarepresentation, och ökade förutsättningar skapas för att organets verksamhet skulle vinna gehör och ingiva förtroende hos kommunala myndigheter och bland allmänheten. Här- igenom skulle också organisationen på länsstadiet komma närmare den, som råder inom primärkommunerna, och socialvårdens karaktär av det svenska folk- styrets angelägenhet starkare poängteras.

Kommittén förklarade vidare att tillräckliga arbetskrafter ej stode till länsstyrelsens förfogande för fullgörande av de uppgifter, som efter en socialvårdsreform borde tillkomma ett länsorgan för socialvården, samt an- förde slutligen, att av kommittén förutsatt fördelning mellan stat och kom- mun av kostnaderna för kommunernas socialvård måste få till konsekvens en viss statlig kontroll över den ekonomiska sidan av hjälpverksamheten inom kommunerna. Denna kontroll borde enligt kommitténs mening i första hand utövas genom särskilt anställda befattningshavare, förslagsvis be- nämnda socialvårdsrevisorer.

I fråga om länsorganets organisation förklarade kommittén att den största svårigheten läge i att tillgodose önskemålet om lekmannamedverkan vid länsorganets verksamhet. Två huvudalternativ hade dryftats. För det första att med bibehållande av länsstyrelsens nuvarande funktioner på socialvårdens område infoga lekmän i länsstyrelsen med uppgift att deltaga i handlägg- ningen av socialvårdsärenden. Enligt det andra alternativet skulle skapas ett fristående länsorgan för socialvården, vilket skulle övertaga huvudpar- ten av länsstyrelsens socialvårdsuppgifter och i vilket lekmannaintresset skulle vara representerat. Det kunde emellertid anföras vägande skäl mot att ställa länsstyrelsen utanför ledningen av och tillsynen över socialvårds- förvaltningen i länet. Dessa skäl kunde sammanfattningsvis angivas så att vägande invändningar över huvud kunde resas mot ett system, som inne— bure en splittring av den till lånen knutna statsuppsikten över det kom- munala livet; socialvården vore endast en yttring därav, och den borde kunna ses och bedömas mot bakgrunden av de kommunala funktionerna i övrigt. Även ekonomiska skäl kunde anföras mot en fullständig utbryt- ning av socialvärdsangelägenheterna från länsstyrelsen. Administrations- kostnaderna för ett fristående länsorgan måste bli ganska betydande.

Mot ett system, som innebure att länsstyrelsen skulle bibehållas vid sin

• Sida 320
•  Original

befattning med socialvårdsangelägenheterna men därvid kompletteras med lekmän, kunde också invändningar framställas. Anordningen innebure ett markant avsteg från traditionella principer för länsförvaltningen, vilken städse kännetecknats av ämbetsmannastyre genom landshövdingen. Den två- spårighet, som skulle bli utmärkande för länsstyrelsens organisation, kunde också befaras bli administrativt tyngande. I viss män skulle de erinringar, som kunde framställas mot ett system av sålunda antydd innebörd, förlora sin betydelse, därest lekmännen tillerkändes allenast rådgivande befogen- het, men detta vore å andra sidan ägnat att starkt förringa värdet av lek- mannaelementets medverkan.

Kommittén erinrade vidare om länsstyrelsens och socialstyrelsens inbör- des ställning. Hos socialstyrelsen skulle enligt kommitténs mening samlas den centrala ledningen av socialhjälp, barnavård och alkoholistvård. Social- styrelsen vore emellertid icke att anse som överordnad myndighet i förhål- lande till länsstyrelsen. Gränsdragningen mellan kompetensområdena skulle erbjuda stora svårigheter.

Ur de synpunkter, för vilka sålunda redogjorts, stannade kommittén preliminärt vid att förorda en länsorganisation, som i viss män skulle utgöra ett mellanting mellan de båda huvudalternativen. Kommittén tänkte sig sålunda, att huvudparten av socialhjälps-, barnavårds- och alkoholistvårds- ärendena skulle överföras från länsstyrelsens direkta handläggning till ett särskilt länsorgan med lekmannainslag, förslagsvis benämnt länssocial- nämnd, vilket skulle vara nära knutet till länsstyrelsen, att landshövdingen obligatoriskt skulle vara ordförande i denna nämnd med landssekreteraren som suppleant samt att socialvårdskonsulenter, barnavårdskonsulenter och socialvårdsrevisorer skulle vara befattningshavare hos länsstyrelsen men biträda länssocialnämnden vid dess verksamhet.

Kommittén förutsatte vidare — av såväl praktiska som ekonomiska skäl — att kretsen av ledamöter i nämnden borde vara tämligen snäv. Förutom ordföranden och dennes suppleant borde nämnden bestå av tre ledamöter och tre suppleanter, av vilka Kungl. Maj:t skulle utse två ledamöter med suppleanter samt landstinget en ledamot jämte suppleant. Emellertid förut- satte kommittén att i vissa fall en utvidgning av nämnden skulle kunna ske dels för att erhålla garantier för en riktig handläggning av alkoholistvårds- ärendena och dels för att tillförsäkra nämnden läkares medverkan.

Vad angår alkoholistvården anförde kommittén, att de nykterhetsvår- dande uppgifterna hade ett så intimt samband med socialhjälp, fattigvård och barnavård att vägande skäl talade för att det länsorgan, som hade led- ningen av denna verksamhet, även omhänderhade nykterhetsvården. , — Befattningar, motsvarande länsnykterhetsnämndernas ombudsmän, bor- l de alltjämt finnas; dessa befattningshavare borde, lämpligen benämnda * nykterhetskonsulenter, anknytas till länsstyrelsen.

Kommittén framhöll vidare betydelsen av läkares medverkan i social-

• Sida 321
•  Original

vårdSarbetet. Kommittén tänkte sig därför att Kungl. Maj :t skulle utse en läkare som ledamot och en som suppleant att deltaga vid nämndens be- handling av vissa ärenden, särskilt sådana, som avsåge omhändertagande av barn och ungdom, samt vissa alkoholistärenden.

Av nämnden borde i huvudsak följande ärenden behandlas, nämligen an- gående upprättande av ålderdomshem och barnhem på konsulentens före- dragning, angående ersåttningstvister mellan kommuner på föredragning av lagfaren befattningshavare (dock endast där denne och konsulenten ej vore eniga; förelåge enighet borde ärendet kunna avgöras utan att hån- skjutas till nämnden), angående hemsändning på föredragning av konsu- lenten, besvärsärenden på föredragning av lagfaren befattningshavare samt ärenden angående omhändertagande för skyddsuppfostran på föredragning av lagfaren befattningshavare.

Socialvårdskommitténs förslag om länssocialnämnder avstyrktes av fler- talet remissinstanser. Av länsstyrelserna tillstyrkte dock en (Örebro län) förslaget och en (Kopparbergs län) lämnade det utan erinran, medan övriga länsstyrelser _ flertalet i mycket bestämd form _ framförde invändningar mot förslaget. Även i övriga yttranden övervägde de kritiska synpunkterna. En utbyggnad av konsulentorganisationen hos länsstyrelserna förordades däremot tämligen allmänt. Genom en dylik utbyggnad ansåges bland annat ett ökat lekmannainflytande kunna vinnas. I åtskilliga yttranden under- ströks önskvärdheten av att en enhetlig bedömning av ärendena tryggades genom att de fingo handläggas av tjänstemän med den formella kompetens, som vore att finna inom länsstyrelserna.

I sitt i februari 1946 avlämnade betänkande XII angående moderskaps— bidrag (SOU 1946:23) föreslog socialvårdskommittén att de nuvarande stödformerna moderskapshjälp och moderskapspenning samt mödrahjälp skulle upphöra och ersättas av moderskapsbidrag. Sådana bidrag skulle utgå i form av dels fasta engångsbidrag, förslagsvis betecknade grund- bidrag, dels löpande bidrag till mödrar, vilka icke ägnade sig åt förvärvs- arbete utanför hemmet (hemvårdspenning), och dels löpande bidrag till förvärvsarbetande mödrar såsom gottgörelse för inkonistbortfall under ledighet i anledning av havandeskap och barnsbörd (moderskapspenning). Moderskapsbidragen skulle vara på visst sätt differentierade men de olika formerna skulle äga det gemensamt, att de skulle utgå med i förväg be- stämda, standardiserade belopp utan behovs- eller inkomstprövning. Enligt förslaget skulle bidragsverksamheten handhas av sjukkassorna.

Kommittén framlade emellertid också ett alternativförslag, som uppgjorts under förutsättning att man av statsfinansiella skäl funne sig böra begränsa det ekonomiska stödet till blivande och nyblivna mödrar inom en trängre kostnadsram. Enligt detta förslag skulle de på generella grunder vilande bidragen, i förslaget benämnda moderskapshjälp och moderskapspenning, motsvara huvudförslagets grundbidrag respektive moderskapspenning. Be-

• Sida 322
•  Original

hovet av samhällelig hjälp utöver dessa generella moderskapsbidrag skulle tillgodoses genom en på individuell behovsprövning baserad mödrahjälp. För dennas handhavande skulle nuvarande mödrahjälpsadministration bibehållas. ,

Slutligen har socialvårdskommittén i april 1950 framlagt betänkande XVII med förslag till lag om socialhjälp m. m. Kommittén uttalar i betän- kandet bl. a. att socialvården inom sin ram borde rymma en generell, be- hovsprövad hjälpform, vilken för varje medborgare i ett faktiskt nödläge —— oberoende av dettas orsak och omfattning _— borde vara en rättighet. För denna hjälpform, som av kommittén benämnes socialhjälp, avses kom- munerna skola vara huvudmän men staten lämna väsentliga bidrag. Social— hjälpen avses skola bilda komplement till socialförsäkringen, de familje— sociala förmånerna m. m. Enligt kommitténs mening borde de särskilda behovsprövade hjälpformerna för speciella delar av socialvårdens område försvinna, bl. a. mödrahjälpen samt arbetslöshetsunderstöden enligt hjälp- kungörelsen.

Beträffande kommuninstansen erinrar kommittén om att den i ett tidi- gare förslag till lag om socialnämnd m. m. (SOU 1942: 56) framfört tanken på en koncentrering av socialvårdsarhetet till en enda nämnd i kommunen, socialnämnden. I sitt förevarande betänkande intager kommittén i huvud— sak samma ståndpunkt som 1942, dock med vissa modifikationer beträf— fande möjligheterna för de enskilda kommunerna att tillsätta en del spe- ciella socialvårdsorgan.

Övervakandet över socialhjälpsverksamheten avses skola ankomma när- _mast på länsstyrelserna. Kommittén (sid. 265) ansluter sig för sin del till tanken på en koncentration till länsstyrelsen av samtliga eller åtminstone vissa administrativa socialvårdsuppgifter i länsinstansen, vilka nu äro uppdelade på flera organ. Kommittén, med vilken länsstyrelseutredningen samrått i organisationsfrågan, biträder vad angår socialvården tanken på byråindelning i länsstyrelsen samt förordar att till en blivande byrå eller avdelning för socialvården i varje län knytes bl. a. en befattning motsva- rande de nuvarande befattningarna som statens fattigvårds— och barna- vårdskonsulent. Jämsides med denna ökning (från 13 till 25) av konsulent- befattningarna förordar kommittén inrättande av en befattning som social- läkare vid varje länsstyrelse, i de mindre länen ev. som deltidstjänst.

Högsta tillsynen över socialhjälpsverksamheten skall enligt förslaget ut— övas av socialstyrelsen, dit också den högsta dömande instansen, social— överdomstolen, avses bli förlagd. Socialöverdomstolen föreslås skola bli sista instans i socialvårdsmål, bl. a. sådana vilka nu handläggas i kammar- rätten eller regeringsrätten.

I detta sammanhang torde också något höra beröras ett av 1941 års be- folkningsutredning avgivet betänkande om befolkningspolitikens organisa- tion m. m. (SOU 1946: 53). Sedan i betänkandet erinrats om att skilda

• Sida 323
•  Original

uppgifter, som nära berörde den familjevårdande politiken, på länsstadiet handhades av flera olika organ (länsstyrelser, mödrahjälpsnämnder, lands- ting, egnahemsnämnder och länsarbetsnämnder), uttalade nämnda utred- ning bland annat följande. »

Som framginge av vad utredningen förut anfört vore verksamheten på länsstadiet splittrad på ett flertal olika organ. Utredningen ville i det sammanhanget fästa uppmärksamheten vid det förhållandet, att länsadministrationen syntes undergå en utveckling, som torde vara förtjänt av att uppmärksammas. I samband med en fortgående ökning av arbetsuppgifterna för länsadministrationen gjorde sig där- vid en tendens gällande att flytta ut betydande sakliga arbetsuppgifter från läns"- styrelserna. En 'sådan utveckling hade redan ägt rum i fråga om bland annat vägväsendet och egnahemsverksamheten. Socialvårdskommitténs förslag om in- rättandet av länssocialnämnder innebure även partiell avlastning av socialvårds— ärenden från länsstyrelserna. ,

Skulle man välja att fortsätta på den inslagna vägen att avlasta länsstyrelserna ett flertal betydelsefulla sakliga arbetsuppgifter, riskerade man att länsstyrelserna bleve formalistiska ämbetsverk, som i viss utsträckning skulle förlora kontakten med den allmänna utvecklingen i sina områden. Viktiga problem om den" nöd- vändiga samordningen av åtgärder på olika fält måste även uppstå. Skulle man åter välja att öka länsstyrelsernas arbetsbörda, riskerade man å andra sidan att dessa komme att svälla ut till ämbetsverk av sådan omfattning, att betydande svå— righeter torde uppstå för deras chefer att överblicka och leda verksamheten. _ '

Problemen syntes i det sammanhanget gälla icke endast frågan, hunniy'cket som skulle ligga inom eller utom länsstyrelserna. En annan fråga avsåge den lämpligaste avvägningen mellan centralisering och decentralisering, mellan vad som skulle ankomma på staten, på landstingen och kommunerna. En fråga vore också formerna för åstadkommande av lekmannainflytande på ärendenas be- handling. '

Riksdagens år 1947 församlade revisorer upptogo i sin berättelse under socialdepartementet, 5 11, till granskning frågan i vilken utsträckning-'de av barnavårdsnämnderna utgivna bidragsförskotten ersättas av de under- hållsskyldiga. Av den av revisorerna verkställda utredningen framgick att under perioden 1944—1946 de underhållsskyldiga i genomsnitt ersatt,.alle- nast ca 41 procent av de utgivna förskotten. De ersatta beloppen varierade mellan högst 46,8 procent i Stockholms stad och lägst 34,8 procent i Stock— holms län. Av beräkningarna framgick vidare att staten under perioden fått slutligt bestrida ca 44 procent och kommunerna ca 15 procent av förskotten.

Revisorerna, som förklarade att det icke varit möjligt att i detalj utröna orsakerna till det mindre goda indrivningsresultatet, påpekade bland annat bristen på klargörande anvisningar och direktiv för barnavårdsnämnder- nas återkravsverksamhet. Revisorerna hade också fått den uppfattningen att länsstyrelserna i vissa fall underkastat ansökningarna en prövning mer ur formella och expeditionella än materiella synpunkter. Reviso» rerna uttalade slutligen önskvärdheten av att vederbörande myndigheter. hade sin uppmärksamhet riktad på att de underhållsskyldiga i skälig ut.- sträckning fullgjorde sin underhållsskyldighet samt att, därest så ansåges.

• Sida 324
•  Original

I yttrande över revisorernas berättelse framhöll socialstyrelsen, bland annat, att socialstyrelsen ämnade lämna anvisningar rörande de åtgärder, som vid återkravsverksamheten i olika fall borde komma till stånd, men att effektiviteten av en dylik verksamhet skulle bli betydligt större, därest styrelsen, som helt saknade instruktionsenliga befogenheter beträffande bidragsl'örskottsverksamheten, vore tillsynsmyndighet över barnavårds- mannainstitutionen och bidragsförskottsverksamheten och därigenom hade större befogenheter på detta område.

I sitt utlåtande (153/1948) i anledning av revisorernas berättelse anförde statsutskottet, bland annat, att därest socialstyrelsens beramade verksamhet beträffande råd och anvisningar skulle leda till önskat resultat, samtidigt en effektivisering av själva införselinstitutet vore erforderlig. Det kunde enligt utskottet vidare ifrågasättas, huruvida icke kontrollen över barna- vårdsmäns och barnavårdsnämnders befattning med dessa ärenden skulle genom att underställas socialstyrelsen kunna ytterligare förbättras. De be— stämmelser som reglerade den ifrågavarande verksamheten syntes böra göras till föremål för särskild översyn. I samband därmed borde enligt ut- skottets uppfattning av revisorerna jämväl berörd möjlighet att ersätta viss grupp av bidragsförskotten med särskilda barnbidrag närmare undersökas.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t an- hålla. att Kungl. Maj :t ville taga under övervägande åtgärder i av utskottet angivna syfte. Riksdagen (skrivelse 332/1948) beslöt i överensstämmelse med vad utskottet sålunda föreslagit. Socialstyrelsen har numera utfärdat särskilda anvisningar rörande återkravsverksamheten.

I sitt den 14 februari 1948 avgivna betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård 111. m. (SOU 1948: 23) har 1946 års alkoholistvårdsutredning redogjort för vissa på senare tid framkomna anmärkningar mot interne- ringsprocessen såsom typ för processen vid s. k. administrativa frihetsbe- rövanden. Nämnda utredning framhöll att processens huvudsakliga brist enligt kritikernas mening bestode i att den som hotas av frihetsberövande ej finge tillfälle att i tillfredsställande ordning framföra sina synpunkter, enär det endast i undantagsfall förekomme muntligt förhör inför det beslutande organet. Vidare hade man påpekat, att processen i allmänhet icke vore förbunden med domstolsförhandlingens rättsgarantier i övrigt (offentlighet, vittnesförhör, biträde på det allmännas bekostnad).

Alkoholistvårdsutredningen anförde vidare att även om man icke kunde hänvisa till konkreta exempel på opåkallade, i administrativ ordning beslu- tade frihetsberövanden i fall av alkoholmissbruk, utgjorde likväl enligt ut- redningens mening det förhållandet, att på vissa håll misstro förefunnes mot den nuvarande ordningen tillräcklig anledning för en omprövning av det processuella förfarandet vid dylika frihetsberövanden. Denna misstro syntes huvudsakligen bottna däri, att alkoholmissbrukaren med nuvarande

• Sida 325
•  Original

ordning icke hade tillfälle att, om han så önskade, muntligen inför det be- slutande organet själv eller med biträde av rättsbildad person (eventuellt på det allmännas bekostnad) framlägga sin mening rörande föreliggande omständigheter. Om alkoholmissbrukare erhölle starkare rättsskydd genom åtgärder för ökad muntlighet vid handläggningen av ärenden angående om- händertagande och vård genom tvång, funnes anledning att antaga att den kverulans, som ofta utmärkte sådana personer, i viss män skulle kunna eli— mineras och deras inställning till vården bli mindre negativ. Även åtgärder för att öka allmänhetens förtroende för handläggningen av dessa ärenden syntes vara ägnade att främja en mera positiv inställning till nykterhets- vården och förståelse för nödvändigheten i vissa fall av omhändertagande genom tvång.

Beträffande organet för beslut om alkoholmissbrukares omhändertagande för vård förklarade alkoholistvårdsutredningen att den anslöte sig till ett av andra lagutskottet (utl. 16/1947) gjort uttalande, att avgörandet av ifrågavarande slag av ärenden icke borde överflyttas till allmän domstol, vilket kunde ge allmänheten och klientelet intryck av att dylika ärenden jämställdes med brottmål. Därtill komme att domstolarna med sin nuva- rande sammansättning icke syntes besitta för sådana ärenden lämplig koma petens och erfarenhet. Då länsstyrelserna, som nu hade att handlägga dessa ärenden, förvärvat omfattande erfarenhet av och kunskap om de sociala förhållandena i allmänhet inom respektive län, syntes det enligt utred- ningens mening opåkallat, att så socialt betonade mål som de ifrågavarande överflyttades till organ utanför länsstyrelsen, t. ex. särskilt inrättade social- domstolar. Dylika specialorgans inrättande skulle också säkerligen bli kost— samt. Enligt alkoholistvårdsutredningens mening borde länsstyrelsen allt— fort fungera som nykterhetsvårdens organ för beslut om omhändertagande. Nämnda utredning föreslog emellertid att länsstyrelsen vid handläggningen av tvångsbehandlingsärenden skulle ha den särskilda sammansättning, för vilken tidigare redogjorts (sid. 105). Alkoholistvårdsutredningen föreslog vidare bibehållande av länsnykterhetsnämnderna med i stort sett samma uppgifter som hittills. Viss utbyggnad av nämndernas personalbestånd an- sågs dock böra ske.

I sina under år 1948 avlämnade promemorior nr 17 angående decentrali- seringsfrågor inom socialstyrelsens verksamhetsområde och nr 18 angående decentraliseringsfrägor inom socialförsäkringens område (stencilerade) har decentraliseringsutredningen framlagt åtskilliga förslag, vilkas genomfö— rande skulle ha betydelse för frågan om länsstyrelsens uppgifter på social- vårdens område.

I förenämnda promemorian m' 17 anförde decentraliseringsutredningen inledningsvis, att utredningen i fråga om vissa mera omfattande decentraj. liseringsförslag beträffande socialvården funnit, att deras genomförande förutsatte en väsentlig kvalitativ och kvantitativ utbyggnad av socialvårds-

• Sida 326
•  Original

organen, speciellt i länsinstansen. Sedan decentraliseringsutredningen er- inrat om socialvårdskommitténs förslag om länssocialnämnder, anförde utredningen att det med hänsyn till innehållet i direktiven för länsstyrelse- utredningen syntes sannolikt att man kunde räkna med att länsstyrelserna jämväl i fortsättningen komme att fungera som socialvårdsorgan i läns- instansen. Decentraliseringsutredningen förklarade sig slutligen vilja fram- hålla,-att även om vissa i promemorian framförda förslag förutsatte genom- förd förstärkning av länsstyrelsernas organisation för socialvårdsärendenas handläggning, syntes det dock vara av betydelse för organisationsarbetet att beslut om decentralisering meddelades, även om ikraftträdande av be- slutet måste göras beroende av omorganisationens genomförande. '

Decentraliseringsutredningen framlade i promemorian nr 17 särskilda förslag på nio olika områden av socialvården i vidsträckt mening, nämligen i fråga om barnavård i allmänhet, statsbidrag till barnhem och institutioner inom den halvöppna barnavården, mödrahjälp, allmänna barnbidrag, social hemhjälpsverksamhet, husmoderssemester, avgiftsfria resor för barn och husmödrar m. fl., barna— och ungdomsvårdsskolor samt fattigvård i allmän- het. ALänsstyrelseutredningen lämnar här endast en kortfattad översikt över förslagen. I fråga om motiveringen för desamma torde få hänvisas till promemorian.

Beträffande barnavård i allmänhet föreslogs att fastställande av särskild plan-för barnhem och dess verksamhet, tillstånd till upprättande av barn- hem: av annan än kommun eller landsting saint fastställande av reglemente för barnhem skulle anförtros länsstyrelserna, medan å socialstyrelsen skulle ankömma att utöva tillsyn över verksamheten samt ledningen av densamma genom utfärdande av råd och anvisningar. Anmälningsskyldigheten rörande öppnande av barnkoloni eller anstalt för halvöppen barnavård borde full- göras till barnavårdsnämnden och länsstyrelsen. På länsstyrelsen borde ankomma att underrätta socialstyrelsen om anmälan. Befogenhet att befria barnavårdsanstalt från tillsyn av barnavårdSnämnd borde -— om sådan be- frielse över huvud skulle få ifrågakomma -— tillkomma länsstyrelserna. Län5stfyr-elserna borde vidare såsom en konsekvens av den föreslagna be- fogenheten att meddela tillstånd till upprättande av barnhem ges behörig- het'att återkalla lämnat tillstånd eller meddela förbud mot barns mot- tagande ä dylik anstalt. Socialstyrelsen borde dock ha befogenhet att hem- ställa hos vederbörande länsstyrelse om sådan åtgärd. Om länsstyrelsen funne. sig icke kunna bifalla framställningen, borde länsstyrelsen vara skyl— dig;-att överlämna ärendet till Kungl. Maj:ts avgörande.

Ansökningar om statsbidrag till barnhem och institutioner inom den halv- öppna barnavården borde lämpligen ingivas till länsstyrelserna, som skulle ha ;att före bestämd tid varje år till Kungl. Maj:t inkomma med beräkning av "det enligt länsstyrelsens bedömande erforderliga anslagsbeloppet för statsbidrag till anordnande och till drift av barnhem inom länet under näst-

• Sida 327
•  Original

följande budgetår. Beräkningarna borde avse såväl barnhem, som upptagits i fastställd plan för barnhemsvårdens ordnande, som i förekommande fall andra barnhem. Länsstyrelsen borde i petitaframställning även upptaga frågor om ändring i sådan plan. Då bestämmandet av vårdplatsernas antal vid barnhem borde ske i samband med prövningen av fråga, huruvida stats— bidrag skulle utgå, syntes det lämpligt att i petitaframställningen också framlades förslag rörande vårdplatsantal vid barnhem, där prövning därav skulle ske. Avsyning och godkännande av barnhem såsom förutsättning för statsbidrag borde ankomma på länsstyrelsen. Omprövning av frågor om statsbidrag på grund av ändrade förhållanden borde ske i samma ordning som i fråga om beviljande av statsbidrag. Till länsstyrelserna kunde utan olägenhet överflyttas uppgiften att granska räkenskaper över anskaffnings- kostnaderna för barnhem samt att uträkna och utbetala statsbidrag till an- ordnande och drift av barnhem.

I fråga om mödrahjälp framlade utredningen vissa förslag, som numera i huvudsak genomförts.

Vidkommande allmänna barnbidragen föreslog decentraliseringsutred- ningen allenast, såvitt här är i fråga, att ärenden om eftergift av återbetal- ningsskyldighet enligt 12 & allmänna barnbidragslagen skulle handläggas av länsstyrelserna.

Beträffande statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet föreslogs, att länsstyrelserna skulle åläggas att årligen före viss dag till socialstyrelsen ingiva till Kungl. Maj:t ställda beräkningar av det antal hemvårdarinnor inom varje län, för vilka statsbidrag för nästföljande budgetår borde utgå. Särskilt skulle därvid angivas, huruvida i något fall statsbidrag ansåges böra utgå till avlönande av flera hemvårdarinnor i en kommun, än vad som kunde komma att föreskrivas angående högsta antalet, räknat i förhållande till kommunens folkmängd. I anslutning härtill borde tillika angivas det anslagsbelopp, som skulle erfordras till statsbidrag till avlönande av det beräknade sammanlagda antalet hemvårdarinnor i länet. Sedan anslags- frågan avgjorts av riksdagen, borde Kungl. Maj:t, i samband med att an- slaget ställdes till länsstyrelsernas disposition, angiva det högsta antal hem- vårdarinnor i de olika länen, för vilka statsbidrag finge utgivas, samt huruvida i särskilt fall maximitalet hemvårdarinnor per folkmängdsenhet i kommun, till vilkas avlönande statsbidrag skulle få utgivas, finge över- skridas. Prövningen av statsbidragsansökningarna borde i övrigt helt an- komma å länsstyrelserna liksom, såsom för närvarande, utbetalningen av de beviljade bidragen.

Uppgiften att pröva statsbidragsansökningarna om driftsbidrag till semesterhem för husmödrar samt att utbetala bidragsbeloppen borde enligt decentraliseringsutredningen med fördel kunna decentraliseras till länssty— relserna. Däremot syntes det fortfarande böra ankomma på socialstyrelsen att avgöra för vilka semesterhem driftbidrag skulle! få utgå. Denna senare

• Sida 328
•  Original

prövning borde emellertid kunna förenklas därigenom att länsstyrelserna ålades att årligen till socialstyrelsen inkomma med förslag å de semester- hem inom varje län, till vilka driftbidrag av statsmedel under nästföljande budgetår ansåges höra utgå, samt med beräkning av driftbidragets storlek.

I fråga om avgiftsfria resor för barn och husmödrar m. fl. syntes enligt decentraliseringsutredningen prövningen av ansökningar om ersättning för utlägg för resor till barnkolonier utan olägenhet kunna decentraliseras till länsstyrelserna. Därest emellertid redovisningssystemet kunde omläggas på visst sätt, torde erforderlig förenkling av förfarandet kunna vinnas utan decentraliseringsåtgärder.

Beträffande barna- och ungdomsvårdsskolor föreslogs, att förordnande av ledamöter i styrelse för dylik skola skulle uppdragas åt länsstyrelserna. Ordförande i skolstyrelse syntes alltjämt böra utses av Kungl. Maj:t. Dess- utom föreslogos vissa decentraliseringsåtgärder, vilka icke beröra läns- styrelserna.

Under rubriken fattigvård i allmänhet anförde decentraliseringsutred— ningen, att utredningen förutsatte att frågan om statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenters inordnande under länsstyrelserna i samband med dessas utbyggnad för socialvårdsärendenas handläggning komme att upp- tagas till prövning av länsstyrelseutredningen. Decentraliseringsutredningen förordade dock vissa provisoriska åtgärder.

Slutligen föreslog decentraliseringsutredningen, att ansökan om stats- bidrag till drift av arbetshem skulle av arbetshemmets styrelse ingivas till länsstyrelsen, som borde tillerkännas prövningsrätten i dylika ärenden.

Över de i förevarande promemorian nr 17 framlagda förslagen avgåvos efter remiss yttranden av ett flertal myndigheter. Av dessa utlåtanden torde här följande böra beröras.

Socialstyrelsen ansåg sig böra mycket starkt understryka det i prome- morian gjorda uttalandet, att en mera omfattande decentralisering beträf- fande socialvården förutsatte en väsentlig kvalitativ och kvantitativ utbygg- nad av socialvårdsorganen, speciellt i länsinstansen. Så länge det nuvarande systemet med en föredragande i socialvårdsärenden, som växlade med några års mellanrum, tillämpades vid länsstyrelserna, vore det icke möjligt att få fram den djupa förtrogenhet med socialvården, som måste vara en ound- gänglig förutsättning för att länsstyrelserna skulle kunna övertaga några av de nu på den centrala myndigheten ankommande uppgifterna. Socialstyrel- sen anförde vidare bland annat följande.

Även om länsstyrelserna från och med år 1946 förstärkts med en speciell barna— vårdstjänsteman, syntes organisationen icke vara sådan, att ytterligare social- vårdsuppgifter med fördel borde påläggas länsstyrelserna. Det kunde i samband därmed erinras om att det, redan knappt två år efter barnavårdsassistenternas tillsättande, visat sig att assistenterna pålagts alltför stora arbetsuppgifter. Med hänsyn härtill hade i flertalet län genom allmänna barnhusets försorg medel ställts till barnavårdsförbundens förfogande för anställande av en tjänsteman, som skulle

• Sida 329
•  Original

vara barnavårdsnämnderna behjälplig med anskaffande av fosterhem. —— —— — Socialstyrelsen hade vidare i olika sammanhang kunnat förstå, att länsstyrelserna själva ansåge, att de med tillgängliga resurser icke kunde åtaga sig ytterligare uppgifter på socialvårdens område. Detta hade särskilt framgått i samband med socialstyrelsens förfrågan våren 1948 hos samtliga länsstyrelser om möjligheterna att få inhämta yttrande över nämnda års ansökningar om statliga driftsbidrag till barnkolonier från länsstyrelserna i stället för såsom tidigare skett från respektive provinsialläkare.

Beträffande barnavården samt statsbidrag till barnhem m. m. erinrade socialstyrelsen om att frågan om decentraliserad eller centraliserad hand- läggning ingående dryftats vid förarbetena till de lagändringar, varigenom nu gällande ordning införts (jfr SOU 1944: 34, prop. 227/1945, samman— satta stats- och andra lagutskottets utlåtande 4/1945 samt riksdagens skri- velse 445/1945). Frågan hade slutligen avgjorts till centraliseringens förmån. Socialstyrelsen avstyrkte för sin del i det väsentliga decentraliseringsutred: ningens förslag i nu nämnda avseenden och åberopade därvid huvudsak- ligen två skäl. Då huvudmännen, d. v. s. landstingen och de landstingsfria städerna, icke kunde avkopplas skulle man genom att införa länsstyrelsen på dessa ärenden få ytterligare en instans. Socialstyrelsen plågade dock, ehuru föreskrift därom saknades, regelmässigt inhämta länsstyrelsernas yttranden över huvudmännens förslag. Vidare skulle socialstyrelsens upp- gift att utfärda råd och anvisningar i dessa frågor bli svårlöst, om styrelsen lämnades utanför de speciella ärendenas behandling. Styrelsen skulle komma att arbeta i lufttomt rum vid utgivande av sina råd och kunde icke följa med utvecklingen i önskvärd grad.

Socialstyrelsen avstyrkte jämväl i allt väsentligt de övriga förslagen. Be- träffande fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna anförde styrelsen bl. a. att planläggningen av konsulenternas verksamhet måste underställas social- styrelsen så länge ej varje län erhållit egen konsulent.

Statskontoret tillstyrkte med vissa mindre modifikationer förslagen, dock endast i den mån de föreslagna åtgärderna ej orsakade ett ökat personal- behov hos länsstyrelserna.

Av länsstyrelserna tillstyrkte samtliga utom en i huvudsak förslagen. Därvid framställdes dock vissa detaljanmärkningar av åtta länsstyrelser, varjämte nio länsstyrelser särskilt framhöllo, att de icke med nuvarande organisation eller personaltillgångar kunde svara för fullgörande av de ifrågasatta uppgifterna.

Slutligen kan nämnas att svenska stadsförbundet, svenska landskommu— nernas förbund och svenska socialvårdsförbundet i allt väsentligt tillstyrkte förslagen. Det sistnämnda förbundet framhöll särskilt, bland annat, att de föreslagna ändringarna framför allt syntes innebära den betydelsefulla för- enklingen, att länsstyrelserna skulle bli det organ, till vilket berörda parter hade att vända sig och till vilket olika framställningar skulle ingivas. Svenska Iandstingsförbundet slutligen påpekade, att decentraliseringsutred-

• Sida 330
•  Original

ningen icke undersökt, i vad mån uppgifter, som nu ankomme på statliga myndigheter, kunde överflyttas på landstingsorganen. Det förefölle som om denna väg skulle erbjuda större möjligheter till förenkling och rationalise- ring samt därför i första hand bort beträdas.

I decentraliseringsutredningens promemoria nr 18 angående decentrali- ringsfrågor inom socialförsäkringens område behandlades arbetslöshetsför- säkringen, sjukförsäkringen, folkpensioneringen och olycksfallsförsäk- ringen.

Beträffande sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen anfördes, att verksamheten enligt gällande författningar vore decentraliserad så långt det syntes möjligt. Därtill komme att socialvårdskommittén i det betänkande angående obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, som kommittén hade under behandling, väntades komma att upptaga frågorna om organisationen av dessa båda försäkringsgrenar. Decentraliseringsutredningen hade därför icke funnit anledning att i dessa avseenden framlägga några särskilda förslag.

Länsstyrelseutredningen vill erinra om att socialvårdskommittén numera framlagt förslag rörande obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. För dess innehåll i vad det berör frågan om länsstyrelsernas organisation redogöres i annat sammanhang (kap. 6).

I fråga om folkpensioneringen framförde decentraliseringsutredningen vissa synpunkter, som enligt dess mening borde beaktas i samband med de förslag rörande folkpensioneringen, som socialvårdskommittén kunde komma att framlägga. Enligt decentraliseringsutredningen borde man sträva efter att ernå en samordning av pensionsstyrelsens ortsombuds och sjukkassornas verksamhet. Ortsombuden borde göras till heltidsanställda tjänstemän i samband varmed distriktens antal skulle kunna nedbringas från cirka 80 till omkring 30.

För olycksfallsförsäkringen föreslog decentraliseringsutredningen förenk- ling av premietarifferna, premiebefrielse i vissa fall samt befrielse för de lokala skattemyndigheterna från skyldighet att till riksförsäkringsanstalten lämna uppgift om arbetsgivare med allenast en anställd. Därutöver hän— visades till särskilda i annat sammanhang aktuella överväganden om för- enklingar på området. Här må också erinras om att Kungl. Maj:t i propo- sition 169/1950 framlagt förslag till vissa omläggningar i förenklingssyfte inom riksförsäkringsanstalten. I propositionen, som grundar sig på ett inom anstalten uppgjort förslag, beräknas anstaltens personal kunna mins- kas med 92 befattningshavare. Propositionen har efter utskottsbehandling (statsutsk. utl. 123/1950) godkänts av riksdagen.

Vidare må erinras om 1948 års lösdriveriutrednings förut (sid. 106) be- rörda förslag om upphävande av lösdrivarlagen, varvid tvångsåtgärderna mot lösdrivare skulle ersättas med andra åtgärder av social eller social- medicinsk karaktär. Enligt förslaget skulle länsstyrelsen vid behandlingen

• Sida 331
•  Original

av vissa ärenden ha en särskild sammansättning i huvudsak överensstäm- mande med den, som föreslagits av 1946 års alkoholistvårdsutredning.

Sedan lösdriveriutredningens förslag varit föremål för remissbehandling, upprättades inom inrikesdepartementet en särskild promemoria i ärendet, som jämväl remissbehandlades. På grundval av vad sålunda förekommit har Kungl. Maj:t i proposition nr 90 till årets riksdag framlagt förslag om vissa ändringar i lösdrivarlagen och fattigvårdslagen. I propositionen ut- talas, att lösdrivarlagen borde upphävas så snart omständigheterna det medgåve men att det icke vore möjligt att med omedelbar verkan göra det nu. Då en stor del av Iösdrivarna måste betraktas som psykopater och vård- möjligheterna för dessa vore mycket begränsade, vore det nödvändigt att, innan tidpunkten för upphävandet kunde fastställas, avvakta det förslag till förbättring av psykopatvården, som vore att vänta från 1947 års psyko- patvårdsutredning. Det framhölls, att den möjlighet till direkt ingripande mot vissa grovt asociala element, som lagen gåve polisen, icke helt kunde undvaras och att en förutsättning för lagens upphävande därför vore att en lagstiftning av motsvarande innebörd komme till stånd. Frågan härom över- vägdes av psykopatvårdsutredningen enligt ett i december 1949 lämnat uppdrag.

I propositionen föreslås bl. a. att permission skall kunna medgivas den som undergår tvångsarbete samt att förtida frigivning skall kunna ske. Polisuppsikten över frigivna tvångsarbetare föreslås skola avskaffas och viss eftervård anordnas. Slutligen föreslås att poliskammare skall utöva vissa länsstyrelsen eljest tillkommande befogenheter allenast såvitt stads- fiskal icke är ledamot av poliskammaren (se sid. 291). Riksdagsbehand- lingen av propositionen har uppskjutits till höstsessionen med riksdagen (andra lagutsk. mem. 47/1950).

Förslag till kontrollåtgärder beträffande de allmänna barnbidragen över- lämnades av socialstyrelsen den 20 december 1948 till Kungl. Maj:t. För- slaget, som till sina grundvalar utarbetats av riksräkenskapsverket, tog sikte på den gentemot de kommunala organen erforderliga kontrollen. Denna kontroll föreslogs bli förlagd till länsstyrelserna av i huvudsak tre skäl. Länsstyrelserna hade genom sin befattning med fattigvårds- och barnavårdsärendena vunnit en viss kännedom om barnavårdsnämnderna och deras verksamhet. Länsstyrelserna hade vidare redan att granska den del av barnavårdsnämudernas förvaltningsverksamhet, som avser mödra- hjälp, varjämte länsstyrelserna handhade den statliga kontrollen av familje— bidragsverksamheten. Slutligen måste folkbokföringsregistret utgöra grund- valen för kontrollen i fråga. Förslaget utgick från att kontrollverksamheten borde uppdelas i kontroll ur socialvårdssynpunkt samt kollationerande kontroll.

Kontrollen ur socialvårdssynpunkt föreslogs bli ålagd barnavårdskon- sulenterna och barnavårdsassistenterna och genomförd vid besök hos barna-

• Sida 332
•  Original

vårdsnämnderna. Denna kontroll avsågs ingå som ett led i den allmänna— kontroll ur socialvårdssynpunkt, som under tillsyn av socialstyrelsen ut— övas över barnavårdsnämndernas verksamhet. Kontrollen skulle innebära inspektion av att nämnderna handha verksamheten i enlighet med gällande bestämmelser och borde speciellt avse nämndernas beslut om bidragsmot- tagare och om omhändertagande av barnbidrag jämlikt 5 & barnbidrags- lagen ävensom kontroll av att anteckningar och register fördes i enlighet med givna anvisningar. Inspektionen beräknades bli kombinerad med råd- givande verksamhet.

Den kollationerande kontrollen skulle närmast vara att betrakta som en kameral revisionsuppgift, i huvudsak innebärande en stickprovsvis ut- förd avstämning av barnavårdsnämndernas handlingar angående verk- ställda utbetalningar mot folkbokföringsregistret. Denna kontroll kunde i huvudsak verkställas hos länsstyrelsen. Besök hos barnavårdsnämnd (plats— kontroll) skulle erfordras endast undantagsvis, nämligen i sådana fall där genom avstämningen eller på annat sätt framkommit felaktighetEr av större omfattning eller av särskild beskaffenhet. Emellertid kunde den kollatio— nerande kontrollen exempelvis i de större städerna i viss utsträckning även normalt ske genom platskontroll.

VIII. UTREDNINGEN A. Inledning

Till utgångspunkt för sina överväganden angående socialvårdens läns- organ har utredningen uppenbarligen att taga statsmakternas uttalande, att man bör sträva efter att i möjligaste mån lägga statens gransknings- och beslutanderätt i sociala ärenden av lokal natur hos länsstyrelserna. Utredningen utgår därför i första band från att länsstyrelsen kommer att bibehållas vid sina nuvarande uppgifter och befogenheter. Det ankommer emellertid även på utredningen att undersöka om ur organisatoriska eller liknande synpunkter skäl kunna föreligga att utvidga länsstyrelsens befo- genheter på vissa punkter. Särskilt torde böra undersökas i vad mån social— vårdsuppgifterna i länsinstansen kunna koncentreras till länsstyrelsen. I detta avseende anmäler sig främst frågan om de uppgifter som nu ankomma på landstingen, länsnykterhetsnämnderna och mödrahjälpsnämnderna.

B. Landstingets uppgifter

Landstingets uppgifter på förevarande område sammanhänga huvudsak— ligen med landstingets huvudmannaskap beträffande vissa vårdformer, av vilka flera endast mera periferiskt tillhöra socialvården. I den mån det överhuvud kan bli tal om en särskild lokal statlig ledning av några till

• Sida 333
•  Original

socialvården hörande landstingsuppgifter, finner utredningen naturligt att länsstyrelsen kopplas in. Uti en stor del av här ifrågavarande landstings- uppgifter intaga emellertid de medicinska synpunkterna i allmänhet en dominerande plats. Frågan 0111 dessa uppgifters ställning i förhållande till [de regionala statliga organen är därför intimt förbunden med Spörsmålet om statliga mellaninstanser på medicinalväsendets område. Detta problem behandlar utredningen i kap. 15.

I vart fall under nuvarande förhållanden torde frågorna om samordning mellan landstingets och länsstyrelsens uppgifter framför allt beträffande de mera medicinskt betonade spörsmålen böra lösas genom ett intimt sam- arbete, som även bör få komma till uttryck i själva organisationen genom att landstinget beredes medinflytande vid utseende av de lekmän, som böra deltaga i länsstyrelsens beslut. Även i den mån länsstyrelsen har eller kan få sig anförtrodda statliga lednings- eller tillsynsuppgifter beträffande vissa socialvårdsfrågor, som ankomma på landstinget _ här erinras bl. a. om vissa delar av barnavården samt decentraliseringsutredningens förslag på detta område — lärer det i allt väsentligt bli en fråga om samarbete. Denna uppfattning synes också bäst rimma med de båda organens allmänna ställ- ning ävensom önskemålet att undvika tillskapande av flera instanser än nödvändigt.

Å andra sidan är det viktigt att länsstyrelsen får tillfälle att följa lands- tingets socialvårdande verksamhet och därmed möjlighet att medverka vid dess koordinering med annan sådan verksamhet. Idetta sammanhang synes det böra framhållas som önskvärt att verksamhetsgrenar av mera väsentlig socialvårdskaraktär icke inom landstinget splittras på för många organ. Sådana verksamhetsgrenar torde även i denna instans i görligaste mån böra koncentreras för att icke samordningen skall äventyras.

C. Skyddskonsulentverksamheten

Skyddskonsulentorganisationens uppgifter sammanhänga särskilt såvitt angår ungdomsvården med de egentliga socialvårdsorganens verksamhet och ett intimt samarbete är därför oundgängligt. Några bestämda gränser torde icke kunna upprätthållas. Liksom alkoholistvård och annan social— vård ofta måste insättas jämsides beträffande olika medlemmar av en familj, kan kriminalvården behöva stödjas eller kompletteras av socialvård. En förundersökning för ett straffrättsligt förfarande torde stundom blotta förhållanden av beskaffenhet att påkalla socialvårdsmyndigheternas ingri- panden. Överhuvud torde kriminalvårdens och socialvårdens i mycket sam- manfallande syften ofta påkalla gemensamma eller samordnade insatser.

Såsom av redogörelsen för skyddskonsulentorganisationen torde ha fram- gått, äro konsulenterna beroende av kännedom om och samarbete med många olika vårdmyndigheter både på det sociala området och på andra

• Sida 334
•  Original

områden för att kunna fullgöra sina uppgifter, å ena sidan att leda övervak- nings- och tillsynsarbetet och å andra sidan att förse domstolarna med upplysningar. Konsulenterna äro vidare i många fall hänvisade till sam- arbete med arbetsförmedlingsorganen.

Nu nämnda förhållanden ävensom den omständigheten att skyddskonsu- lentorganisationen icke har anknytning till någon annan regional organi- sation tala i och för sig för att skyddskonsulenternas närmare anslutning till vederbörande länsstyrelse borde övervägas. I samma riktning peka sådana omständigheter som att länsstyrelsen tidigare haft ingående befatt— ning med fångvården ävensom att länsstyrelsen nu äger besluta i frågor om anstånd med verkställighet av frihetsstraff. Det torde i själva verket, sett på litet längre sikt, icke vara försvarligt att underlåta sådana åtgärder, som kunna medverka till en även på detta område nödvändig sam- ordning. Med hänsyn till arten av skyddskonsulenternas uppgifter och deras förhållande till länsstyrelseuppgifterna kan det dock här mindre bli fråga om dessa konsulenters direkta medverkan i länsstyrelsearbetet än att ordna en central länsmyndighet med befogenhet och förutsättningar att vid behov samordna de olika organens insatser. Tillvaron av en dylik gemensam länsmyndighet skulle även kunna bidraga till att i de enskilda fallen åstads komma ett samspel mellan de båda centralmyndigheternas, fångvårdssty- relsens och socialstyrelsens, intentioner.

Även om nu antydda skäl i och för sig tala för att skyddskonsulentorga- nisationen borde anknytas till länsstyrelserna på i huvudsak samma sätt som av utredningen föreslås beträffande statens fattigvårds- och barna— vårdskonsulenter —— och en sådan organisation torde enligt utredningens mening så småningom bli ofrånkomlig — kunna vissa särskilda skäl tala för att det definitiva avgörandet härom något uppskjutes. Visserligen äro skyddskonsulentdistrikten anknutna till länen, men i flera fall omfatta dessa distrikt mer än ett län. Man torde så långt möjligt böra undvika att direkt till länsstyrelseorganisationen knyta tjänstemän med ämbets- områden omfattande flera län. Vid den fortgående utbyggnad av skydds— konsulentorganisationen, som enligt vad förut nämnts är avsedd att äga rum, bör det därför undersökas, huruvida organisationen kan anknytas till länen med åtminstone en befattningshavare i varje län. Om så 'sker, synas dessa befattningshavare böra anknytas till länsstyrelsen.

I avvaktan på en dylik omorganisation bör i skyddskonsulenternas in— struktion inryckas bestämmelse om skyldighet för dem att efter länssty— relsens bestämmande samarbeta med socialvårdsmyndigheterna. För läns- styrelsens del bör gälla att länsstyrelsen skall vidtaga åtgärder för att ur dess synpunkt erforderligt samarbete kommer till stånd.

• Sida 335
•  Original

D. Nykterhetsvården

Medan länsstyrelsen på det nykterhetspolitiska området handhar frågor om omhändertagande av alkoholmissbrukare samt frågor om utskänknings- tillstånd och vissa därmed sammanhängande ordningsfrågor, utövar läns- nykterhetsnämnden under socialstyrelsen den allmänna tillsynen över nyk— terhetsvården. Dessutom åligger det statens fattigvårds- och barnavårds- konsulent att med upplysningar och råd tillhandagå nykterhetsnämnderna i fråga om deras åligganden enligt lagen om behandling av alkoholister.

Utredningen vill här inledningsvis erinra om att socialvårdskommittén (SOU 1942: 56 sid. 181) gett uttryck åt den uppfattningen, att de nykter- hetsvårdande uppgifterna ha ett så intimt samband med socialhjälp och barnavård att vägande skäl tala för att det länsorgan, som har ledningen av denna verksamhet, även omhänderhar nykterhetsvården. Utredningen vill för sin del understryka att ett sådant samband föreligger. Särskilt kom- mer detta till synes därigenom, att ingripanden med stöd av alkoholist- lagen mycket ofta blotta förhållanden, som påkalla även andra socialvårds— åtgärder, liksom behovet av dylika åtgärder kan visa sig bottna i alkohol-— missbruk. Med nu gällande ordning är det i vart fall nödvändigt med ett nära samarbete i första hand i den kommunala instansen. För närvarande torde emellertid på sina håll brista i detta samarbete. Nykterhetsnämnd och övriga sociala nämnder arbeta stundom var för sig utan nämnvärt hän- synstagande till varandras verksamhet. Delvis sammanhänger väl detta med en i och för sig naturlig benägenhet att begränsa intresset och den egna verksamheten till de mest närliggande uppgifterna, medan intresset för och kanske till och med kännedomen om andra verksamhetsgrenar är mera ytlig. Till en del kan det måhända också förklaras av önskemål att icke överskrida gränserna för den egna befogenheten, vare sig dessa— önskemål betingas av sidoblickar på anslagsredovisningen eller hänsyn till att icke träda andra myndigheters intressen för nära. I vart fall torde det kunna konstateras att den nuvarande ordningen icke är tillfredsstäl— lande. Även om man först så småningom kan realisera tanken på en gemensam kommunal socialnämnd, vilken tanke i flera olika samman— hang framförts, bland annat i socialvårdskommitténs förslag rörande in— rättande av socialnämnd samt i vissa yttranden (t. ex. av Svenska lands-- kommunernas förbund) över alkoholistvårdsutredningens förslag, torde man icke kunna undgå att vidtaga kraftiga åtgärder för att en mera effek- tiv samordning skall vinnas (se även sid. 337). Den allmänna effektivise— ring av den kommunala verksamheten, som torde kunna väntas till följd av kommunindelningsreformen, kan kanske på en del håll även inverka fördelaktigt på detta område. Förhoppningarna i sådant avseende torde dock icke böra ställas för högt. I många fall råda i mindre kommuner perso— nalunioner, som äro väl ägnade att befrämja ett samarbete. Ju större en

• Sida 336
•  Original

kommun blir desto mera är att befara att både nämndsledamöter och tjänstemän äro knutna till allenast ett organ med ty åtföljande svårig- heter att få fram ett spontant och kontinuerligt samarbete samt med ökade möjligheter till kompetenskonflikter.

Vad sålunda anförts har föranlett utredningen att överväga, om icke på detta som på andra områden en koncentration i länsinstansen bör kunna underlätta samordningen även i kommuninstansen. Utredningen har där- vid bibringats den uppfattningen att, om tillsynsuppgifterna såväl på det allmänna socialvårdsområdet som beträffande nykterhetsvården koncentre- ras hos länsstyrelsen, måste detta innebära betydligt ökade möjligheter att befrämja det erforderliga samarbetet. Enligt utredningens mening bör denna koncentration i så fall utsträckas till att på sätt som senare närmare angives omfatta även de befattningshavare, som i första hand omhänderha den lokala kontrollen, nämligen fattigvårds— och barnavårdskonsulenterna samt länsnykterhetsnämndernas ombudsmän.

Länsstyrelseutredningen är vidare medveten om att en blivande revision av reglerna om rusdrycksförsäljningen kan medföra krav på att vissa av de nuvarande systembolagens nykterhetspolitiska uppgifter skola övertagas av ett administrativt statligt organ. Med nuvarande ordning synes måhända länsnykterhetsnämnden ligga närmast till att övertaga dessa uppgifter. I sådant fall måste dock nämnden utbyggas och ett fast kansli skapas. Bortsett från att detta _ såsom utredningens undersökningar och förslag på andra områden tydligt visa —— kommer att innebära dålig ekonomi både i fråga om arbetskraft och kostnader, måste varje tillskapande av nya organ i länsinstansen väcka betänkligheter. Lika väl som det på andra områden är högst otillfredsställande att länsstyrelsen ställes utanför viktiga delar av samhällslivet i länet, skulle det vid en utökning av de rent statliga upp— gifterna på nykterhetsvårdens område te sig olyckligt om dessa uppgifter skulle handläggas vid sidan av länsstyrelsen. Av dessa skäl hävdar utred- ningen principiellt att här som på andra områden nya allmänna förvalt— ningsuppgifter endast då alldeles speciella skäl därtill föranleda böra anför- tros andra länsorgan än länsstyrelsen. Enligt utredningens mening föreligga icke sådana skäl i detta fall.

Utredningen är vidare angelägen att framhålla att med den organisation av länsstyrelsen, som utredningen förordar, finnas alla möjligheter att under tillgodoseende av kraven på lekmannainflytande och central ledning i läns- styrelsen skapa en administrativ apparat av fullt ut samma värde som den nuvarande länsnykterhetsnämnden. Det är utredningens avsikt att de nyk- terhetspolitiska ärendena skola handläggas inom samma sektion på lands- kansliet dit alla övriga socialvårdsfrågor skola koncentreras. I den mån de nykterhetspolitiska uppgifterna framdeles öka i omfattning kan till denna sektion knytas en särskild föredragande i nykterhetsfrågor.

Utredningen är dock medveten om att mot den sålunda antydda genom-

• Sida 337
•  Original

gående koncentrationen i länsinstansen erinringar komma att göras, såväl av den mera allmänna art som de, vilka utredningen behandlat i kap. 2 (sid. 36 ff.), som ock av mera speciell natur. Utredningen vill bl. a. erinra om att ett tidigare framfört förslag om viss samordning av särskilda länsorgans kontorsorganisation mött betänkligheter särskilt med avseende på länsnykterhetsnämnderna. I yttranden över den i annat sammanhang (sid. 28) berörda promemorian den 7 februari 1947 från statens organisa- tionsnämnd ifrågasatte sålunda socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen av principiella skäl lämpligheten av att låta länsnykterhetsnämnden ut- nyttja länsstyrelsens eller länsarbetsnämndens kontorsorganisation. Social- styrelsen framhöll, att länsnykterhetsnämndens arbete vore av mycket grannlaga natur. Vad som förekomme hos länsnykterhetsnämnd rörande personer, som vore föremål för nämndens behandling, finge ej yppas för obehöriga. Nämndens handlingar vore underkastade sekretesslagen. Det vore därför icke lämpligt att låta personal med övervägande andra arbets- uppgifter syssla med länsnykterhetsnämndens arbetsmaterial. Överhuvud måste enligt socialstyrelsens mening vid prövning av frågan om en anknyt- ning av länsnykterhetsnämndens kontorsorganisation till annat organ över- vägas, om diskretionen ej äventyrades genom en sådan anknytning. Social- styrelsen påpekade dessutom att åtskilliga länsnykterhetsnämnders expedi- tioner (i 15 av de 24 länen) vore förlagda till de hel— eller halvtidsanställda tjänstemännens privatbostäder. En dylik expeditionsförläggning vore i många fall till fördel, då länsnykterhetsnämnden borde fungera så diskret som möjligt och kontakt med nämndens tjänstemän ofta måste sökas även på kvällarna.

Länsstyrelseutredningen är för sin del ingalunda oförstående för de särskilda krav på diskretion. smidighet och förståelse, som måste ställas på tillsynsmyndigheten på nykterhetsvårdens område. Utredningen kan emellertid icke inse att dessa krav icke lika väl skulle kunna fyllas av länsstyrelsen, om tillsynsbefogenheterna ges en sådan innebörd att de låta sig inordnas i länsstyrelsen. Denna har på andra områden hand om ären- den vilka fordra iakttagande av sekretess och diskretion. Här kan erinras om försvarsärenden, en mångfald ärenden om enskildas ekonomiska ange- lägenheter såsom taxeringsfrågor m. m. ävensom ärenden enligt lex veneris m. m. Det bör sålunda icke vara vederbörande tjänstemän främmande att i vissa fall den största tystlåtenhet och finkänslighet måste iakttagas.

Utredningen har emellertid även för egen del oaktat de förut anförda, enligt utredningens mening synnerligen starka skälen för samordning känt en viss tvekan inför tanken på den skisserade koncentrationen i länsinstan- sen. Denna utredningens tvekan sammanhänger främst med vissa allmänna drag i den nuvarande nykterhetsvården, vilka avvika från socialvården i övrigt. Medan den sistnämnda till stor del tager sikte på att genom åtgär- der av ekonomisk art förebygga eller undanröja ekonomisk misär, varvid

• Sida 338
•  Original

endast i undantagsfall tvångsåtgärder kunna ifrågakomma, bygger nykter- hetsvården i princip på tvånget även i de fall där rättelse erhålles genom frivilliga åtgärder.

Även om sålunda tvångsåtgärder kunna förekomma på båda områdena, föreligger en väsentlig skillnad med avseende på tillsynsmyndigheternas befogenheter i fråga om tvångsåtgärderna. Väl förutsätta länsstyrelsens ingripanden med tvångsåtgärder på båda områdena ett initiativ av kom— munal eller annan lokal myndighet. Men medan detta initiativ på det all- männa socialvårdsområdet icke förutsättes skola behöva framtvingas av tillsynsmyndigheten (länsstyrelsen), ingår som en väsentlig del av befogen- heterna hos nykterhetsvårdens tillsynsorgan en makt att framtvinga eller själva taga dylika initiativ. Det är å andra sidan sant att på fattigvårdens och barnavårdens områden respektive i fråga om behandlingen av lös- drivare på grund av den allmänna tillsynsbefogenheten eller, i vissa fall, med stöd av länsstyrelsens ställning som överordnad polismyndighet må- hända föreligger rätt för länsstyrelsen att i vissa fall framtvinga initiativ till eller ex officio själv besluta om tvångsågärder. Beträffande skyddsupp- fostran föreligger med nuvarande bestämmelser knappast denna möjlighet och några fall på andra områden, i vilka ett sådant initiativ skulle ha tagits, äro icke för utredningen kända, men möjligheterna för att denna väg kan behöva beträdas ökas givetvis med den aktivisering av socialvårdsarhetet som utredningens förslag syftar till.

Att länsstyrelsen som tillsynsmyndighet bör ha befogenhet att föranstalta om utredning, huruvida ett frihetsberövande bör företagas, synes naturligt. Om en sådan utredning visar sannolika skäl för att frihetsberövandet bör äga rum men vederbörligt formellt initiativ underlåtes av de lokala myn- digheterna, skulle det framstå som en betänklig brist att frågan om frihets- berövandet icke skulle kunna prövas enbart på grund av denna underlåten— het. En annan sak är att faran för att de lokala initiativen framdeles komma att underlåtas torde bli mindre bl. a. på grund av kommunindel- ningsreformens verkningar. Därtill kommer att genom en aktiv inspek- tionsverksamhet vederbörliga lokala initiativ torde kunna framkallas.

För närvarande intager länsstyrelsen i fråga om tvångsåtgärder på de allmänna socialvårdsområdena i stort sett en objektivt dömande ställning eller fungerar med andra ord som förvaltningsdomstol, och dess tillsyns- befogenheter på samma områden ha icke någon åklagarmässig'karaktär. På nykterhetsvårdens område åter fungerar länsstyrelsen enbart som dom- stol, medan tillsynsbefogenheterna ankomma på länsnykterhetsnämnden och i vissa avseenden ha en åklagarmässig karaktär.

Att hos samma myndighet (länsstyrelsen) förena tillsynsbefogenheterna, sådana dessa nu äro utformade, samt den dömande funktionen skulle onek- ligen i och för sig framstå som mindre förenligt med rättssäkerhetskravet. Det mindre lämpliga i en dylik anordning framträder särskilt mot bak-

• Sida 339
•  Original

grunden av den ännu ganska vanliga uppfattningen om alkoholistens möj— ligheter att utan hjälp råda bot för det onda.

Om tillsynsbefogenheterna skola kunna läggas på länsstyrelsen samtidigt som denna är beslutande myndighet rörande tvångsåtgärderna, måste till— synsbefogenheterna och organisationen utformas på sådant sätt, att det enligt utredningens mening oeftergivliga kravet på att den förundersökande och den beslutande myndigheten icke få utövas av samma personer kan tillgodoses. En motsatt ordning skulle säkerligen ofördelaktigt påverka alkoholmissbrukarens inställning till den följande vården och kan även väntas minska allmänhetens respekt för det offentliga nykterhetsvårds- arbetet. Dylika enligt utredningens mening ganska självklara reaktioner hos vederbörande undvikas, om förundersökning och plädering inför läns- styrelsen som dömande myndighet ankomma på den lokala nykterhets— nämnden. Därest även de nykterhetsvårdande tillsynsuppgifterna skulle ankomma på länsstyrelsen och ett initiativ till en förundersökning och en domsförhandling utgår från länsstyrelsen som tillsynsmyndighet, kunna kraven på uppdelning av de nämnda befogenheterna tillgodoses genom att de allmänna vårdsynpunkterna företrädas av en särskild tjänsteman (kon- sulent), som utåt och för den berörda alkoholmissbrukaren framträder som självständigt agerande.

Denne tjänsteman bör — i viss män i motsvarighet till vad som gäller be- träffande taxeringsintendenten — ha en från länsstyrelsen fristående befo- genhet och plikt att, då behov av tvångsåtgärder anses föreligga men frågan icke i annan ordning (av nykterhetsnämnd eller polismyndighet) bringas under länsstyrelsens prövning, själv genom en anmälan hos länsstyrelsen anhängiggöra frågan. Vid utövande av en allmän tillsynsbefogenhet skulle länsstyrelsen även kunna anmoda denne tjänsteman att bringa en viss fråga under länsstyrelsens prövning. Genom en sådan anmodan kan läns— styrelsen knappast anses ha föregripit ärendets slutliga behandling.

Vid övervägande av de sålunda anförda synpunkterna har utredningen kommit till den slutsatsen att en rationell samordning inom de delar av socialvården, varom här är fråga, icke kan ernås på annat sätt än genom att överföra länsnykterhetsnämndens uppgifter på länsstyrelsen, som där- vid förutsättes skola i dylika ärenden förstärkas med vissa lekmän. Anled- ning att bibehålla den länsnykterhetsnämnden nu tillkommande befogen- heten att utse särskilt ombud i kommunal nykterhetsnämnd föreligger enligt utredningens mening ej. Länsstyrelsens allmänna tillsynsbefogen- heter torde utgöra tillräckliga garantier för att de statliga intressena skola beaktas. Utredningen förutsätter vidare att den länsnykterhetsnämnden nu tillkommande befogenheten att väcka frågor om omhändertagande skall ersättas av länsstyrelsens allmänna tillsynsbefogenheter och vederbörande konsulenters därav härflytande befogenheter, innefattande bl. a. skyldighet att föra under länsstyrelsens prövning frågor om tvångsåtgärder på nyk-

• Sida 340
•  Original

terhetsvårdsområdet. Utredningen förordar till följd härav att länsnykter— hetsnämnderna avskaffas.

E. Mödrahjälpen

Mödrahjälpsnämndens befogenheter äro inskränkta till mödrahjälpens område och nämnden är alltså ett utpräglat specialorgan. Med hänsyn till de allmänna och vidsträckta uppgifter på socialvårdens område, som till- komma länsstyrelsen, synes det numera föga rationellt att den speciella vårdform, som mödrahjälpen utgör, skall vara undantagen från länsstyrel- sens ämbetsbefattning.

Anledningen härtill är visserligen icke uttryckligen angiven i förarbe- tena till de gällande bestämmelserna om mödrahjälp. Det torde dock vara berättigat att av de i samband därmed gjorda uttalandena draga den slut— satsen att anledningen varit svårigheten att ordna lekmannadeltagande i länsstyrelsens beslut samt nödvändigheten att åstadkomma en viss subor— dination av lokalorganen under socialstyrelsen. Möjligen synes också den tanken ha förekommit att mödrahjälpsärendena i de fristående små orga- nen skulle få en snabbare och smidigare handläggning.

Av socialvårdskommittén har i olika sammanhang betonats vikten av att allt socialvårdsarhete bedrives efter enhetliga principer samt att de olika socialvårdsgrenarna samordnas och bringas att verka var efter sin art i överensstämmelse med varandra. Nyligen har kommittén i sitt betänkande XVI med förslag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring påpekat vikten av att denna försäkringsverksamhet samordnas med socialhjälpens olika former. Kommittén har också framhållit önskvärdheten av att de olika socialvårdsformerna i de skilda instanserna såvitt möjligt handhas av gemensamma organ. Socialvårdskommitténs sålunda tillkännagivna upp- fattning delas helt av länsstyrelseutredningen.

Samtidigt som mödrahjälpens inflyttande i länsstyrelsen skulle innebära att barnavårdsnämnderna finge ett organ mindre i länsinstansen att kom- municera med, skulle därmed länsstyrelserna tillföras en värdefull kun— skapskälla rörande de olika kommunernas sätt att handha sina uppgifter på barnavårdsområdet.

Det är enligt länsstyrelseutredningens mening uppenbart att mödrahj älps- ärendena icke till sin art så skilja sig från andra socialvårdsfrågor, att de därför skulle för sin handläggning kräva särskilda organ. Kravet på lek- mannamedverkan kan med samma rätt som ifråga om mödrahjälpsären- dena resas beträffande andra understöds- och liknande sociala ärenden. Då utredningen bland annat i medvetande om detta för sin del i princip för- ordar lekmannamedverkan i länsstyrelsens beslut på vissa områden samt anvisar en allmän form för denna, bortfaller ett skäl för bibehållande av den nuvarande ordningen.

• Sida 341
•  Original

Såsom senare närmare utvecklas är utredningen likaledes beredd att förorda att socialstyrelsen bl. a. i fråga om mödrahjälpsärenden får samma ställning i förhållande till länsstyrelserna, som den nu har i förhållande till mödrahjälpsnämnderna.

Vad slutligen angår frågan huruvida mödrahjälpsärendenas förläggande till länsstyrelsen skulle kunna befaras medföra en mindre snabb och smidig handläggning än för närvarande, vill utredningen inskränka sig till att påpeka vissa omständigheter. Kansliarbetet för nämnderna utföres nu helt såsom bisysslor, i en del fall av länsstyrelsetjänstemän. Åtminstone i dessa fall bör rimligen icke någon försämring av effektiviteten i kansli- arbetet inträda, då det kan utföras på ordinarie tjänstetid. I de län, där annan än länsstyrelsetjänsteman nu är sekreterare åt nämnden, kan vis— serligen under en kortare övergångstid den förberedande handläggningen väntas bli något tyngre, tills rutinen behärskas. Ärendena äro emellertid i regel föga komplicerade och utredningen oftast från början ganska god. Fördelningen av de olika momenten i beredningen på befattningshavare i olika grader kan i länsstyrelsen ske på ett rationellt sätt till förmån för en snabb och smidig handläggning. Vidare vill utredningen peka på att inom länsstyrelsearbetet på många områden just kravet på snabbhet och effektivitet är ganska framträdande. Bland de ärenden, där så är fallet, kunna nämnas åtskilliga ärenden rörande sociala frågor t. ex. frågor om internering av alkoholister.

Beträffande arbetets omfattning har utredningen inhämtat att för sekre- teraregöromålen, bortsett från föredragningen, erfordras i de medelstora mödrahjälpsområdena 1/;—1 timme per dag. Skrivgöromålen kunna över- slagsvis beräknas taga cirka 5—7 minuter per ärende eller 100—500 timmar per år i de olika nämnderna. Då sekreterargöromålen som antytts kunna uppdelas i olika moment, vilka anförtros befattningshavare i skilda grader, kommer en inflyttning av mödrahjälpsärendena icke i och för sig att motivera utökning av förevarande personalkategorier. Men ej heller skriv— göromålen äro av den omfattning att för deras fullgörande kommer att erfordras särskild personal.

Av det hittills anförda finner utredningen framgå icke blott att mödra- hjälpsärendena äro väl lämpade att handläggas av länsstyrelsen, såvida denna förstärkes med vissa lekmannarepresentanter, utan också att dessa ärenden såsom en integrerande del av socialvården icke böra vara undan— tagna från länsstyrelsens befogenheter. Utredningen finner vidare klarlagt att vissa organisatoriska fördelar kunna ernås. Därjämte är det uppenbart att kostnadsbesparingar komma att uppstå. Härom hänvisas till kapitel 27.

Utredningen finner med hänsyn till vad ovan anförts i och för sig över— vägande skäl tala för att mödrahjälpsärendena anförtros länsstyrelsen och att mödrahjälpsnämnderna upphöra. Därest socialvårdskommitténs tidigare omnämnda förslag om bl. a. mödrahjälpens ersättande med moderskaps-

• Sida 342
•  Original

bidrag eller kommitténs förslag rörande mödrahjälpens uppgående i social- hjälpen skulle genomföras, blir visserligen en dylik organisationsförändring ej aktuell. För det fall emellertid att mödrahjälpen, om också blott för kortare tid, skulle komma att bestå som särskild hjälpform, vill utredningen för sin del förorda att administreringen av densamma överflyttas på läns- styrelserna i samband med de övriga organisationsförändringar, vartill utredningens förslag kunna föranleda. Utredningen framlägger i annat sammanhang (kap. 5) sin allmänna syn på frågan om organisationen av den beslutande instansen i länsstyrelsen i de fall, då lekmannamedverkan skall äga rum.

F. Socialförsäkringarna

Då utredningen sökt bedöma frågan om länsstyrelsens uppgifter i social— vårdshänseende, har utredningen icke ansett sig helt kunna förbigå social- försäkringarnas mellaninstansproblem. På detta område råder uppenbar- ligen en svår förbistring. Försäkringarna äro centralt uppdelade på pen- sionsstyrelsen (folkpensioneringen och sjukförsäkringen), arbetsmark— nadsstyrelsen (arbetslöshetsförsäkringen) och riksförsäkringsanstalten (olycksfallsförsäkringen). Beträffande folkpensioneringen fungera pen- sionsstyrelsens ortsombud som mellaninstanser. I fråga om sjukförsäk- ringen äro centralsjukkassorna mellaninstanser och avses skola bibehålla denna ställning även efter den allmänna sjukförsäkringens ikraftträdande. På den befintliga frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringens om- råde tjänstgöra länsarbetsnämnderna som lokala kontrollorgan m. m. Härom hänvisas till kap. 6 (sid. 130). Slutligen har riksförsäkringsanstal- ten å olika orter anställda ombud, som ha att biträda anstalten i dess försåkringsverksamhet samt närvara vid mantalsskrivningar och vid polis- undersökningar om olycksfall.

Den sålunda mycket heterogena utformningen av de olika socialförsäk- ringarnas organisation bottnar synbarligen i det förhållandet att försäk— ringarna uppbyggts var för sig, i vissa fall på en bestående, genom frivillig verksamhet utformad grund. Även om man icke blundat för önskvärdheten av en framtida närmare samordning, har vid gestaltandet av varje enskild gren de faktiska möjligheterna att beakta samordningstanken varit små. Uti betänkandet angående den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen gör emellertid socialvårdskommittén ett försök till en dylik samordning. Några mer genomgripande resultat av sina överväganden härutinnan redovisar kommittén icke annat än såvitt angår den lägsta instansen. Kommittén föreslår sålunda att ett gemensamt kommunalt organ, kallat socialförsäk- ringsnämnd, skall handha folkpensioneringen, sjukförsäkringen och den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen (ev. endast en del därav). Som mel- laninstanser avses pensionsstyrelsens ortsombud, centralsjukkassorna och

]

• Sida 343
•  Original

länsarbetsnämnderna. Vid genomförande av socialvårdskommitténs förslag förutsättas dock centralsjukkassorna få ändrad karaktär eller ev. ersättas av rent administrativa regionala organ (länsstyrelserna?).

Ehuru länsstyrelseutredningen icke anser sig böra närmare ingå på frå- gan om hur socialförsäkringarnas organisation med hänsyn till varje sär- skild försäkringsgrens materiella innehåll lämpligast bör gestaltas, har ut- redningen med hänsyn till det framträdande behovet av samordning på detta område icke ansett sig kunna underlåta att upptaga problemet till behandling ur mera allmänna synpunkter. Utredningen är för sin del av den bestämda uppfattningen att frågan om samordning i själva verket är av primär betydelse såväl med hänsyn till allmänhetens krav på snabb och smidig handläggning av försäkringsfrågorna som på grund av dess inver- kan på behovet av personal för försäkringarnas administrering. Behovet av samordning framträder med särskild styrka vid de icke ovanliga gräns- fallen mellan olika försäkringar eller mellan försäkringarna och social- vården. Bristen på samordning är i sådana fall icke blott av försvårande inverkan på de lokala organens handlande, den fördröjer också hjälpen åt den enskilde hjälpbehövande.

Utformningen av försäkringarnas botteninstans måste alltid bli i viss mån bestämmande även för hur mellaninstanserna skola byggas upp. Det borde icke vara omöjligt och är i och för sig önskvärt att sammanföra socialförsäkringarna och socialhjälpen i ett gemensamt kommunalt organ (jfr betr. nykterhetsvården sid. 329). Visserligen finge detta åtminstone i de större kommunerna arbeta på avdelningar. Då efter kommunindel- ningsreformens genomförande det torde bli möjligt att mera allmänt anlita heltidsanställd personal, synes samordningen likväl kunna säkras på tjäns- temannastadiet.

Många svårigheter, som bero på den nuvarande differentieringen i kom— muninstansen, skulle bortfalla om man kunde sammanföra socialförsäk— ringarna och socialhjälpen. Detta förutsätter dock att man accepterar den enligt utredningens mening ganska naturliga tanken att varje oförvållat bortfall av möjligheten till försörjning skall medföra rätt till visst under- stöd. Det bleve då möjligt att konstruera ett enhetligt statsbidragssystem, varigenom kontrollen i hög grad skulle underlättas. En dylik koncentration i den lägsta instansen icke blott möjliggör utan förutsätter en koncentration också i länsinstansen. I sistnämnda instans skulle säkerligen, bland annat på grund av den förenklade kontrollen, personalbehovet bli avsevärt re— ducerat. .

Utan att här närmare ingå på frågan huruvida vid en sådan utveckling länsstyrelsen bör bli ett gemensamt länsorgan för försäkringarna, vill ut- redningen dock ytterligare understryka vikten av att den egentliga social- vården och socialförsäkringarna i länsinstansen samordnas. En av social- vårdsorganens uppgifter i det enskilda vårdfallet är att tillse att de möjlig—

• Sida 344
•  Original

heter försäkringarna erbjuda till fullo utnyttjas ävensom att, där försäk- ringarna icke medgiva tillräckliga understödsmöjligheter, annan socialvård får supplera. Socialvårdsorganen måste därför under alla omständigheter besitta en ingående kännedom om försäkringarna. Det förefaller uppenbart att denna kännedom icke på bättre sätt kan förvärvas än just genom att försäkringsfrågorna få handläggas av socialvårdsorganen.

Ehuru utredningen sålunda icke är främmande för tanken att länssty- relsen i framtiden kan höra betros med betydligt vidgade uppgifter på socialförsäkringarnas område, har utredningen icke ansett sig kunna taga särskild hänsyn därtill vid utformningen av en organisation av länsstyrel- sen för socialvårdsändamål. För övrigt är utredningen av den uppfatt- ningen, att med den organisationsform utredningen föreslår det icke skall möta större "svårigheter att utvidga länsstyrelsens uppgifter. I varje fall bli de erforderliga överVägandena då sannolikt av helt annan och mindre kom- plicerad art än vad nu är fallet.

G. Länsstyrelsens uppgifter

Med avseende på frågan om länsstyrelsens uppgifter på socialvårdsom- 'rådet har utredningen övervägt den inverkan härpå som skulle bli följden av ett genomförande av alkoholistvårdsutredningens och lösdriveriutred— ningens förslag rörande processen i tvångsintagningsärenden. Som utred— ningen i remissyttrande över förstnämnda förslag anfört är det sannolikt att förslagets genomförande åtminstone på de största länsstyrelserna kom— mer att påkalla någon förstärkning av arbetskrafterna. Detta behov av för- stärkning blir starkare om även det senare förslaget går igenom. Det må emellertid anmärkas att vissa länsstyrelser redan i ganska avsevärd om- fattning anställa muntliga förhör, som nu äro fakultativa men som enligt förslagen skola bli obligatoriska i de fall, då förhör påkallas av den som ifrågasättes skola tvångsintagas.

Utredningen har vidare funnit sannolika skäl tala för att länsstyrelsens befattning med de allmänna barnbidragen inom en snar framtid kommer att få större omfattning än nu. Utredningen syftar härvid i första hand på det förslag till kontrollåtgärder beträffande de allmänna barnbidragen, som i det föregående berörts. Behovet av personal för de sålunda ifrågasatta åtgärderna är emellertid uppenbarligen beroende av den omfattning, i vilken statsmakterna anse kontroll påkallad. Därutöver anser utredningen sannolikt, att en effektivare tillämpning av de sociala synpunkterna i bi- dragsverksamheten med en mera ingående prövning av frågorna om till vem bidrag skall utbetalas kommer att medföra en ökning av besvärsären- dena hos länsstyrelsen.

Med hänsyn bland annat till visSa av de synpunkter, som framkommit i 1947 års statsrevisorers förut refererade uttalande, finner utredningen

• Sida 345
•  Original

skäl tala för att några av de ärendegrupper på socialvårdsområdet, vilka nu handläggas på landskontoret, överflyttas till den av utredningen i det följande föreslagna socialsektionen på landskansliet. Det gäller här när- mast ärenden rörande förskottering av underhållsbidrag åt barn, gransk- ning av barnavårdsnämndernas redovisning av mödrahjälp samt familje- bidragen åt värnpliktiga. Det är enligt utredningens mening anledning an- taga att syftena med länsstyrelsens granskning skulle kunna bli bättre till- godosedda om granskningen förlades till den sektion, där de sociala frågorna i gemen höra hemma. Socialsektionen skulle därigenom även tillföras en kunskapskälla av betydelse för att följa och bedöma de kommunala orga- nens verksamhet på ifrågavarande områden. Utredningen förordar därför att dessa ärendegrupper i fortsättningen skola handläggas på landskans- liets socialsektion. Samtidigt böra även vissa ärenden rörande folkpensio- neringen, vilka nu i regel torde handläggas på landskontoret, överföras till landskansliet och dess socialsektion, nämligen sådana ärenden, som ej avse debitering eller upphörd av folkpensionsavgifter.

Utredningen har vid sina överväganden angående utformningen av läns- styrelsens organisation för socialvårdsändamål ansett sig böra först och främst utgå från länsstyrelsens nuvarande uppgifter. Utredningen har emellertid också sökt anpassa personalorganisationen med hänsynstagande dels till att samtliga mödrahjälpsärenden i länsinstansen i enlighet med utredningens förslag komma att handläggas av länsstyrelsen, dels till att länsnykterhetsnämndens tillsynsuppgifter komma att övertagas av läns- styrelsen och dels till att ovannämnda ärendegrupper överflyttas från lands— kontoret till landskansliet.

Däremot har utredningen icke vid beräkningen av personalbehoven tagit hänsyn till de övriga nya eller utökade arbetsuppgifter, som enligt vad ovan anförts kunna tänkas tillföras länsstyrelsen. Särskilt den föreslagna social- hjälpsreformens betydelse i detta avseende är svår att bedöma. Vissa av de förslag, som utredningen — främst med hänsyn redan till nuvarande so- cialvårdsuppgif ter — framlägger, överensstämma i stort sett med socialvårds— kommitténs intentioner i fråga om organisationen. Beträffande åter somliga av nämnda kommittés organisationsutkast, exempelvis rörande inrättande av socialläkartjänster, har utredningen icke för sin del. ansett sig kunna taga ställning. Vad angår den decentralisering, delvis av statliga uppgifter i samband med landstingens socialvårdande verksamhet, som decentralise- ringsutredningen föreslagit, kan den knappast tänkas påverka behovet av personal annat än möjligen i biträdesgraderna eller eljest i mera under- ordnad ställning. Även vid en för socialstyrelsens vidkommande avsevärd decentralisering blir merbelastningen för varje länsstyrelse förhållande- vis ringa. 4

Även om alltså utredningen icke vid sin beräkning av personalbehovet tagit hänsyn till större delen av de nya eller ökade uppgifter, som kunna

• Sida 346
•  Original

tänkas tillföras länsstyrelsen, har utredningen dock i så mån beaktat dem, att utredningen sökt anpassa organisationsformen med hänsyn till att nya uppgifter skola kunna läggas på länsstyrelsen utan att behöva draga med sig några förändringar av själva organisationen.

På grund av vad sålunda anförts har utredningen sett som sin uppgift särskilt att undersöka, vilka organisatoriska åtgärder som äro nödvändiga för att med minsta möjliga personalåtgång bereda länsstyrelserna den till- gång till kvalificerade tjänstemän med särskild kompetens för handlägg- ning av olika sociala frågor, som är en förutsättning för att länsstyrelserna på ett tillfredsställande sätt skola kunna fullgöra de uppgifter, som ingå i statens gransknings- och beslutanderätt i de sociala ärendena.

Det är då enligt utredningens mening tydligt, att den nuvarande ord— ningen lämnar åtskilligt övrigt att önska såväl i fråga om tillgången på dylik personal som ock beträffande själva den organisatoriska utform- ningen och den interna handläggningsordningen. Vidare kan med visst fog här nämnas länsstyrelsens och socialstyrelsens inbördes ställning, i vil— ket sistnämnda avseende råder en viss oklarhet och oenhetlighet på skilda områden. Utredningen vill i detta sammanhang även erinra om att den centralisering av ärenden rörande barnhem m. ni., som genom 1945 års reform på området ägde rum, till icke oväsentlig grad torde ha berott på den mindre tillfredsställande kompetens rörande dessa frågor, som läns- styrelserna i gemen torde ha ansetts besitta. Utredningen kan ävenledes för sin del ansluta sig till socialstyrelsens uttalande i det tidigare refererade remissyttrandet över decentraliseringsutredningens promemoria angående decentraliseringsfrågor inom socialstyrelsens verksamhetsområde, att under det nuvarande systemet med föredragande i socialvårdsärenden i länssty- relsen, vilka växla med några års mellanrum, det icke är möjligt att få fram den djupa förtrogenhet med socialvården, som måste vara en ound- gänglig förutsättning för att länsstyrelserna skola kunna övertaga några av de nu på den centrala myndigheten ankommande uppgifterna. .

Utredningen har vid sina undersökningar över huvud kommit till det resultatet, att länsstyrelsen redan med hänsyn till sina nuvarande uppgifter är behäftad med så tydliga brister i organisatoriskt avseende, att ganska omfattande åtgärder äro nödvändiga om icke förverkligandet av redan beslutade och väntade stora reformer på det sociala området skall försvåras.

Som inledningsvis antydes äro de rådande bristfälligheterna i länsstyrel- sens organisation för socialvårdsändamål avhängiga främst av bristen på kompetent personal samt av den gällande organisatoriska utformningen och den interna handläggningsordningen. I sistnämnda avseende aktuali— seras särskilt frågan om sektionsindelningen samt Spörsmålet om lekman- namedverkan. Frågan om sektionsindelningen behandlas i hela sin vidd i annat sammanhang (kap. 23) och kommer här blott att beröras i den mån den är av speciellt intresse ur socialvårdssynpunkt. Vissa allmänna

• Sida 347
•  Original

synpunkter på lekmannamedverkan och dess utformning ha också anförts på annat ställe (kap. 5). Sistnämnda spörsmål erbjuder emellertid ur socialvårdssynpunkt och med hänsyn till de nykterhetspolitiska ärendenas och mödrahjälpsärendenas handläggning i länsstyrelsen vissa särskilda aspekter, för vilka här torde böra närmare redogöras.

H. Lekmannamedverkan

Av statsmakternas uttalanden i samband med antagandet av principerna för ålderdomshemsreformen måste enligt utredningens mening anses fram- gå att statsmakterna i princip tagit ställning för lekmannamedverkan i länsstyrelsen beträffande socialvårdsfrågor. Länsstyrelseutredningen vill för sin del deklarera att utredningen i stort sett kan ansluta sig till social- vårdskommitténs uttalande om önskvärdheten av lekmannainflytande inom socialvårdens länsorgan. Det kan dessutom uppenbarligen icke ifrågakomma att borttaga eller minska lekmannainflytandet beträffande den allmänna tillsynen över nykterhetsvården eller i mödrahjälpsärendena. Enligt utred- ningens mening är det särskilt i två avseenden, som lekmannainflytandet i fråga om socialvården har stor betydelse. Samtidigt som det framstår som en garanti för sakligt riktiga beslut, tjänar det bland annat också till att öka de enskildas förtroende för sådana avgöranden som beröra för den enskilde livsviktiga frågor. Särskilda garantier i nämnda avseen- den äro redan i och för sig eftersträvansvärda med hänsyn till såväl klientelets särskilda art som det processuella förfarandets än så länge i regel skriftliga karaktär, som försvårar för vederbörande att göra sina synpunkter gällande. Lekmannamedverkan bör vidare kunna utgöra ett stöd för den statliga ledningen och tillsynen av socialvårdsarhetet i kom— munerna och bidraga till att denna ledning och tillsyn effektiviseras icke minst därigenom att möjligheterna till ett mera intimt och förtroendefullt samarbete mellan länsstyrelsen och kommunernas socialvårdsorgan ökas. Länsstyrelseutredningen vill därför förorda införandet av lekmannamed- verkan i länsstyrelsen vid avgörandet av socialvårdsärenden. Som utred- ningen i annat sammanhang framhållit bör det icke ifrågakomma att denna medverkan får annan form än deltagande i besluten.

Med den ståndpunkt, som utredningen sålunda intager i lekmannafrågan, förfaller tydligen den mest vägande av tidigare anförda invändningar mot att bibehålla länsstyrelserna som mellaninstans i socialvårdsfrågorna. Vad angår frågan om den närmare utformningen av lekmännens medverkan uppstå emellertid särskilda problem. Ur vissa synpunkter vore det önskvärt att variera lekmannakollegiernas sammansättning för olika slag av åren- den. Det kan sålunda med hänsyn till ärendenas olika art vara önskvärt att ha särskilda lekmannakollegier för ärenden rörande respektive alkoholist- vård, barnavård (skyddsuppfostran), tvångsarbete, mödrahjälp samt all—

• Sida 348
•  Original

männa socialvårdsfrågor. I vart fall blir behovet av särskild sakkunskap olika i de nämnda ärendegrupperna. En differentiering kan vidare vara önskvärd med hänsyn till att lekmännen icke böra betungas med alltför täta sammanträden. Å andra sidan förlorar lekmannamedverkan en del av sin betydelse om de olika lekmännen icke få en någorlunda god möjlighet att kontinuerligt följa arbetet och såmedelst påverka utvecklingen. En allt— för stark variation av lekmannakollegierna kan också lätt leda till att enhetligheten i praxis äventyras. Den relativa betydelsen av dessa särskilda synpunkter torde emellertid starkt växla inom skilda län av olika storleks- ordning och struktur.

I övrigt hänvisas här till kap. 5, där redogörelse lämnas för hur lekmän- nen (bisittarna) böra utses m. m. Här må blott framhållas att vid utväl— jandet av bisittarna hänsyn bör tagas till behovet av medverkan av sär- skilda slag av medicinsk expertis i olika socialvårdsmål (alkoholistvårds- mål, barnavårdsmål m. m.).

På socialvårdens område torde lekmännens medverkan komma att på- fordras i relativt större utsträckning än på andra områden, där utredningen föreslår lekmannamedverkan. Detta sammanhänger framförallt med att ärenden av vanlig rutinmässig karaktär endast sparsamt förekomma inom socialvården. Med vissa undantag förekomma ej heller ärenden, som regel— mässigt kunna avgöras enligt strikta riktlinjer och principer. Med hänsyn till de två ovan antydda huvudskälen för lekmannamedverkan i social- vårdsärenden, nämligen dels ökade garantier för sakligt riktiga beslut och för rättssäkerhet och dels effektiviteten av den statliga ledningen av kom- munernas socialvårdsarhete, böra framför allt ärenden, där någon av dessa båda synpunkter är relevant, avgöras under medverkan av lekmännen. De ärenden, där rättssäkerhets- och liknande synpunkter dominera, äro fram- för allt sådana som avse frihetsberövanden eller andra inskränkningar i den personliga friheten. Förutom tvångsintagning eller annan frihets- inskränkande åtgärd beträffande alkoholister ifrågakomma här tvångs- arbete enligt lösdrivarlagen, enligt 75 & fattigvårdslagen och 72 å barna- vårdslagen, kvarhållande på fattigvårdsanstalt enligt fattigvårdslagen och barnavårdslagen, omhändertagande för skyddsuppfostran enligt barna— vårdslagen samt hemsändning enligt fattigvårdslagen. Dessutom kan arbets- föreläggande enligt 71 & fattigvårdslagen och 72 & barnavårdslagen före- komma fristående utan samband med kvarhållande på anstalt.

Men även i frågor om den enskildes rätt till eller förpliktelser i samband med understöd har rättssäkerhetssynpunkten en framträdande ställning. Av sådant slag äro exempelvis ärenden rörande besvär över kommunala organs beslut på framställningar om understöd, ökat understöd eller änd- rade grunder för understödets beräknande ävensom ärenden enligt 62, 63 och 66 åå fattigvårdslagen samt 68 och 71 55 barnavårdslagen. Hit höra också ärenden rörande på annat sätt än genom besvär väckta frågor om

• Sida 349
•  Original

ålägganden för kommun att utgiva understöd eller vidtaga annan vård- åtgärd. En viss ehuru indirekt betydelse för de enskilda vårdfallen ha också ersättningstvisterna kommunerna emellan. I den mån nämligen som dessa tvister röra vårdkostnadernas storlek påverka besluten kommunernas understödspolitik i allmänhet. Dock synes ej erforderligt att i alla sådana mål påfordra lekmannamedverkan. Det borde räcka att föreskriva sådan vid mål av principiell innebörd eller eljest av särskild betydelse. Därigenom blir det möjligt att under medverkan av lekmän uppdraga de principer som skola följas. Då ändring i eller avsteg från principerna ifrågasättas, böra lekmännen jämväl inträda.

Länsstyrelsens tillsyn och ledning av kommunernas socialvård kommer bland annat till uttryck i besluten i sådana ärenden om understödens stor- lek m. 111. som nyss sagts. Jämväl av denna anledning är därför lekmanna- medverkan i dessa ärenden påkallad. En mera allmän tillsyn innebär så— dana frågor som angä t. ex. fastställelse av fattigvårdsreglemente (8 & fat— tigvårdslagen), reglemente för fattigvårdsanstalt (31 5 fattigvårdslagen) samt plan för sådan anstalt (34 & fattigvårdslagen). Under tillsynsverk- samheten hör också exempelvis länsstyrelsens befattning med frågor om rättelse av missförhållanden vid barnavårdsanstalter (42a & barnavårds— lagen). Till ifrågavarande verksamhet hör vidare länsstyrelsens behand- ling av de berättelser, som fattigvårds- och barnavårdskonsulenten samt barnavårdsassistenten årligen ha att avgiva, ävensom de åtgärder vartill dessa berättelser kunna föranleda. Slutligen hör också hit den tillsynsverk- samhet på nykterhetsvårdsområdet, som enligt utredningens förslag skall ankomma på länsstyrelsen.

Som av den tidigare lämnade redogörelsen torde framgå, är den otillräck- liga ledning och tillsyn av det praktiska socialvårdsarhetet, som bland annat bottnar i den nuvarande organisationsformen och den mindre tillfredsstäl- lande tillgången på kompetent personal, en av de för närvarande kanske största bristerna. Det är enligt utredningens mening av stor betydelse att nämnda verksamhet intensifieras och planer för sådant ändamål uppgöras. Det synes angeläget att under medverkan av lekmän det pågående social- vårdsarhetet kartlägges och behövliga förbättringar diskuteras. I samband härmed erforderliga uppgifter höra i den mån så kan ske inhämtas vid in- spektioner eller eljest genom muntliga förfrågningar. I någon mån kunna lekmännen tänkas medverka härvid. I vart fall torde deras orts— och person- kännedom icke sällan vara av. värde för bedömande av erhållna upplys- ningar. Över huvud torde »fältarbetet» böra ges ökad tyngd och lekmän- nen böra fortlöpande hållas underrättade om dess resultat liksom de böra deltaga i planläggningen därav. Sammanträden med lekmännen kunna , stundom lämpligen avhållas på andra platser än i residensstaden.

Att lekmän böra deltaga i besluten rörande mödrah j älp i samma utsträck- ning som hittills är självfallet. Det är i dessa ärenden fråga om enskildas

• Sida 350
•  Original

rätt till understöd. Av samma anledning synas besvärsärenden rörande bi— dragsförskott böra handläggas under medverkan av lekmän. I frågor om eftergivande av återkravsrätt är visserligen icke lekmannamedverkan moti- verad av samma skäl. Med hänsyn emellertid till den stundom känsliga av— vägningen mellan statens fiskaliska intresse och den enskildes betalnings— förmåga synes lekmannamedverkan även här stundom motiverad. Frågor om statsbidrag till bidragsförskott i samband varmed fråga uppkommer huruvida kommun fullgjort vad densamma ålegat i fråga om åtgärder för förskottens återkrävande, torde böra handläggas under medverkan av lekmän. Beträffande de allmänna barnbidragen förekomma sådana av— göranden, i vilka lekmän lämpligen böra deltaga, i huvudsak endast då det gäller till vem visst bidrag skall utbetalas. Därest en decentralisering av ärenden enligt 12 & barnbidragslagen (frågor om eftergift av återbetalnings- skyldighet för oriktigt utbekomna barnbidrag) kommer till stånd, kan lekmän också böra deltaga i dessa ärenden.

Något behov av att inkoppla lekmän i de socialförsäkringsfrågor, som enligt nu gällande regler kunna komma under länsstyrelsens bedömande, torde icke föreligga. Annorlunda blir förhållandet om socialförsäkringarnas mellaninstansuppgifter skulle koncentreras till länsstyrelsen. Beträffande arbetslöshetsförsäkringen aktualiseras frågan om lekmannamedverkan i länsstyrelsen i samband med utredningens förslag om inlemmande av läns- arbetsnämnden i länsstyrelsen. Därest en sådan inordning kommer till stånd, förbättras möjligheterna för samordning av arbetslöshetsförsäk- ringsfrågorna med socialvården i övrigt.

Lekmannamedverkan kommer i vissa fall att innebära en något tyngre och mer utdragen handläggning än den som med nuvarande system till- lämpas. Till följd härav skulle erforderliga ingripanden kunna försenas och effektiviteten däri minskas. Det torde därför vara erforderligt att kom— plettera bestämmelserna om lekmannamedverkan med en rättighet för länsstyrelsen att utan deltagande av lekmännen meddela provisoriska be- slut. Det kan i detta sammanhang framhållas att man för närvarande, då frågor om skyldighet att lämna vård uppkomma, ofta vid remiss av framställning, anmälan eller besvär angående visst ifrågasatt vårdbehov torde bemyndiga vederbörande lokala polismyndighet att provisoriskt ålägga kommun (fattigvårdssamhälle) att avhjälpa ett konstaterat vård— behov. Utan att här ingå på frågan om ett sådant bemyndigandes natur och verkan därav eller exegibiliteten av ett på grund därav meddelat förstån— digande vill utredningen blott framhålla, att den sålunda tillämpade ord— ningen visar nödvändigheten av att interimistiska beslut kunna meddelas. Det torde icke vara möjligt att fullständigt angiva alla de slag av ärenden, där sådana beslut må vara erforderliga. Ej heller torde detta vara nödvän- digt. Utredningen finner för sin del jämväl lämplighetsskäl tala för att man nöjer sig med en allmän bestämmelse av innehåll att provisoriska åtgärder,

• Sida 351
•  Original

som icke på ett definitivt sätt föregripa det slutliga ställningstagandet, må kunna beslutas av länsstyrelsen ändå att lekmän icke deltaga.

Utredningen har i det föregående föreslagit att lekmän skola deltaga i länsstyrelsen vid handläggning av frågor om ådömande av tvångsarbete för lösdriveri. Då upphävandet av lösdrivarlagen och lösdrivarklientelets om- händertagande i annan ordning har uppskjutits i avvaktan på utbyggandet av den särskilda psykopatvården, synes det önskvärt att lösdriveriets karak- tär av socialvårdsfall ändå på lämpligt sätt understrykes. För behandlingen av lösdriverifallen torde det innebära en vinst om socialvårdsmyndigheterna regelbundet inkopplas på fallen på samma sätt som i andra socialvårdsfall. Emellertid är det att märka att länsstyrelsens befattning med lösdrivarären- dena —- med visst här ej aktuellt undantag _ i stad, där poliskammare fin- nes, utövas av denna. Det vore naturligtvis icke tillfredsställande om häkt- ningsorten skulle bli avgörande för frågan huruvida den häktade skall få sin sak bedömd jämväl av lekmän eller ej. Med anledning härav bör över- vägas att upphäva poliskamrarnas befattning med frågor om ådömande av tvångsarbete. Å andra sidan förutsätta de särskilda socialt betonade åtgär- der, som av lösdriveriutredningen rekommenderas i avvaktan på lösdrivar- lagens upphävande, en nära kontakt mellan den dömande myndigheten samt ortens socialvårds- och arbetsmarknadsmyndigheter. Emellertid är betydel- sen av kontakter emellan polismyndigheter och socialvårdsmyndigheter väl störst beträffande de lösdrivarfall som icke föranleda häktning. I själva verket torde, därest lösdriveriutredningens intentioner förverkligas, häkt— ning icke böra ske förrän andra möjligheter undersökts men befunnits icke ändamålsenliga. Därtill kommer att antalet städer med poliskammare, vilka icke tillika äro residensstäder, är mycket ringa. På grund av vad så- lunda anförts och med hänsyn till att tvångsarbetsdomar för lösdriveri numera endast förekomma i relativt obetydlig utsträckning —— år 1946 av- seende 22 män och 15 kvinnor, är 1947 sammanlagt omkring 20 personer — vill utredningen förorda, att frågor om ådömande av tvångsarbete skola för- behållas länsstyrelsens avgörande. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att i det förslag till vanartslag, som förelades 1931 års riksdag, förutsattes att poliskamrarnas liksom länsstyrelsernas befattning med van- artsfallen skulle överföras till särskilt utsedda skyddskollegier, ett för varje län. —— Däremot synes icke nu erforderligt att ärenden rörande fastställande av varningar också överflyttas till länsstyrelsen. Därest för den, som er- hållit varning, sedermera ifrågasättes tvångsarbete, kan frågan om den tidigare varningens berättigande komma upp till bedömande i samband med den nya prövningen.

• Sida 352
•  Original

I . Organisationen

Organisationen och tjänstemännen. På de tjänstemän inom länsstyrelsen, vilka ha att handlägga socialvårdsärenden, ställas för närvarande formellt inga krav på speciell utbildning eller erfarenhet i sociala frågor. I prak- tiken torde dock vissa krav i detta avseende ställas på barnavårdsassisten- ten. I övrigt företrädes den speciella erfarenheten i sociala frågor av fattig— vårds— och barnavårdskonsulenten, som emellertid i regel skall biträda flera länsstyrelser. Varken assistenten eller konsulenten är föredragande i läns- styrelsen. Att nu angivna förhållanden lämna rum för anmärkningar torde icke kunna förnekas.

Visserligen har icke annat gjorts gällande än att länsstyrelserna i allmän- het inom ramen för de personella resurserna ägna all möjlig omsorg åt handläggningen av de sociala frågorna och det kan än mindre bestridas, att många föredragande hos de olika länsstyrelserna förvärvat betydande mått av kunnighet och erfarenhet i dessa ting samt nedlägga ett intresserat och fruktbringande arbete även i fråga om den aktiva ledningen och tillsynen. Men å andra sidan kan en ringare aktivitet från somliga länsstyrelsers sida icke i och för sig anses innebära ett verkligt eftersättande av någon skyl- dighet. Förhållandet torde helt enkelt Vara det, att man i allmänhet icke har tid och tillfälle att tränga djupare in i problemen. Det måste emellertid starkt understrykas, att detta förhållande icke kan tagas till intäkt för att allt skulle vara gott och väl, om man blott tillsåge att socialvårdsföredragan- dena på alla håll utsåges med särskild hänsyn till förmågan av inlevelse i de sociala frågorna. Just från de länsstyrelser, där dessa frågor ägnas en relativt större uppmärksamhet än på andra, framhålles med skärpa att den tid och de resurser, som stå föredraganden till buds, icke på långt när medgiva de prestationer, som kunna anses motsvara även ganska blygsamt ställda krav.

Utredningen kan för sin del i huvudsak instämma i socialvårdskommit— téns uttalande, att de judiciella funktionerna på socialvårdsområdet inom länsstyrelsen kommit att överskugga den kontinuerliga statsuppsikten. Detta bottnar utan tvivel delvis i länsstyrelsens inre organisation. Men del- vis torde det också sammanhänga med den här och var ännu kvardröjande uppfattningen om den statliga administrativa verksamhetens rätta inne- börd. Man torde stundom icke med tillräckligt klar blick för utvecklingen ha vidtagit eller påfordrat åtgärder, som kunnat bringa socialvårdens lånsorganisation i nivå med utvecklingen. Bristerna härutinnan framträda kanske tydligast i det förhållandet att socialvården som sådan saknar en särskild målsman inom länsstyrelsen. De olika uppgifterna äro i regel uppdelade på flera befattningshavare och en samlande och samordnande hand saknas. Av detta skäl är det heller oftast ingen som känner sig an- svarig för och manad att göra ens de mera blygsamma aktiva insatser, som

• Sida 353
•  Original

vederbörandes tid och krafter kunna medgiva. Det är ju nämligen att märka, att de olika föredragandena i socialvårdsärenden i regel därjämte ha att svara för ett större eller mindre antal andra ärendegrupper. Nu nämnda brister avser utredningen skola i stort sett elimineras genom det förslag till sektionsindelning, som utredningen framlägger, samt genom en riktig avvägning av personalen på socialsektionen. Därmed torde också de av nuvarande handläggningsordning förorsakade olägenheterna komma att försvinna.

Utredningens i ett senare kapitel redovisade organisationsförslag innebär bland annat, att socialvårdsärendena och vissa närbesläktade ärendegrup- per samt hälso- och sjukvårdsärendena skola sammanföras till handlägg- ning inom en särskild för ändamålet bildad sektion inom landskansliet, för- slagsvis benämnd socialsektionen. På de mindre länsstyrelserna torde emel- lertid de sociala ärendena böra sammanföras med vissa ytterligare ärende- grupper för att man skall kunna få en funktionsduglig arbetsenhet.

Vad angår de personella resurserna är det visserligen möjligt att i huvud- sak inom ramen för de förefintliga personaltillgångarna genom en omorga- nisation vinna vissa förbättringar, som skulle innebära att för socialvärds- uppgifterna i större utsträckning än nu särskild personal avdelas. Utan en viss personalförstärkning för socialvårdsuppgifterna torde det dock vara svårt att vinna huvudsyftet, nämligen att säkerställa en fullgod och själv— ständig ledning av socialvården i länet och den betydelsefulla initiativverk- samheten härvidlag. En sådan personalförstärkning kan till en del men icke uteslutande vinnas genom omfördelningar av arbetsuppgifter inom länsstyrelserna. Utredningen är av den uppfattningen att de möjligheter till aktivisering av den statliga ledningen av olika samhälleliga verksam- hetsgrenar, som under senaste årtionden skapats, icke mycket längre kunna undanhållas socialvårdens länsinstans. På lång sikt kan den blygsamma investering, varom här är fråga, även rent ekonomiskt ur samhällets syn- punkt ge en god avkastning i form av ökade arbetsinsatser av dem, som genom socialvårdens försorg kunna se sin arbetsförmåga förbättrad. De nya uppgifter, som enligt vad ovan föreslagits avses skola tillföras lands- kansliets socialsektion, kräva också viss personal. Än vidare må framhållas, att den ökade omfattning, i vilken länsstyrelserna på senare tid funnit sig böra begagna möjligheten att i skyddsuppfostrings- och alkoholistärenden hålla muntliga förhör, visat sig kräva ökade personella resurser. På detta område torde rationaliseringsåtgärder därför icke vara till fyllest för att det eftersträvade syftet skall uppnås. Av nu angivna skäl torde såväl kvan— titativt som icke minst kvalitativt en viss förstärkning av personalen för socialvårdsarhetet i länsstyrelsen i allmänhet böra beräknas. Utredningen har heller icke ansett sig kunna underlåta att framlägga ett förslag, som totalt sett innebär en viss mindre utökning av personalen för socialvårds- ärendena, utan vilken förstärkning enligt utredningens mening en under

• Sida 354
•  Original

nuvarande förhållanden tillfredsställande administration av socialvården knappast är möjlig.

Utredningen vill vidare understryka att man bör sörja för att länsstyrel- sens socialvårdsarbete kommer att få ledas av befattningshavare med ett levande intresse för socialvården och med lämpliga förutsättningar i fråga om utbildning och erfarenhet. Att uppställa krav på särskilda examens- meriter i sådant avseende eller åtminstone längre praktisk erfarenhet skulle måhända åtminstone ur snävare socialvårdssynpunkter vara önskvärt. Det vill dock synas som om man härigenom onödigtvis skulle inskränka urvals- möjligheterna. Juridisk och allmänt administrativ kunnighet och erfaren- het ha väl också många gånger lika stor betydelse som den speciella social- vårdskunskapen. I vilket fall som helst innefatta många av de hos läns- styrelsen förekommandc sociala ärendena ett större eller mindre juridiskt moment. Det är under sådana omständigheter angeläget att tillse att också den juridiska sakkunskapen blir företrädd på lämpligt sätt.

Utredningen har efter övervägande av olika möjligheter stannat för att förorda att några formella kompetenskrav beträffande befattningen som chef för länsstyrelsens socialsektion icke böra uppställas. Utslagsgivande bör endast vara vederbörandes kunskaper och erfarenhet samt hans all- männa lämplighet. Därvid bör stort avseende fästas vid omdöme samt initiativförmåga. Det måste emellertid beaktas att frånvaron av juridisk sak- kunskap hos socialsektionens chef kommer att medföra en hårdare be- lastning av den juridiska fackpersonalen på landskansliet i övrigt. Det kan därför i framtiden bli nödvändigt att vid beräkningen av behovet av ama— nuenspersonal vid åtskilliga länsstyrelser taga särskild hänsyn till om socialsektionens chef är lagfaren eller ej. Det måste emellertid också be- aktas, att den medverkan av lagfarna befattningshavare, som i många socialvårdsmål kräves, långt ifrån regelmässigt kan tänkas presteras av amanuenspersonal. Särskilt gäller detta målen om frihetsberövanden av olika slag. Garantier måste skapas för att i handläggningen av dylika mål alltid kommer att deltaga en erfaren, högre kvalificerad jurist, helst med tingsutbildning. Dylika mål skola regelmässigt avgöras under medverkan av lekmän. Redan härav följer att handläggningen i regel kommer att ledas av landshövdingen eller landssekreteraren. Om landshövdingen leder handläggningen kommer enligt de allmänna reglerna alltid landssekretera- ren (eller hans ersättare byråchefen) att deltaga i handläggningen. I flera län torde emellertid den stora frekvensen av mål om frihetsberövanden ut- göra hinder för att landshövding eller landssekreterare regelmässigt skall kunna handlägga alla dylika mål. I dessa län torde därför ofta landssekre- terarens ersättare komma att få leda handläggningen av sådana mål. An- tingen landssekreteraren eller byråchefen kommer således alltid att deltaga i handläggningen av här avsedda mål; såsom i kap. 25 närmare utvecklas böra krav på jur. kand. examen samt tingsutbildning ställas på båda dessa

• Sida 355
•  Original

befattningshavare. I allmänhet synes jämväl böra krävas att föredraganden i mål om frihetsberövanden har juridisk utbildning ävensom god erfarenhet.

Nu angivna regler —— vilka för övrigt höra i tillämpliga delar följas även vid avgöranden av andra viktigare mål av juridisk innebörd — synas i och för sig innebära tillfredsställande garantier för att den ur rättssäkerhets- synpunkt påkallade medverkan av juridisk sakkunskap skall komma till stånd i mål om frihetsberövanden. Samtidigt må framhållas att det själv— fallet är länsstyrelsens skyldighet att fördela de särskilt utsedda lekmän- nens tjänstgöringsskyldighet så, att det vid varje tillfälle tjänstgörande lekmannakollegiet har en ur olika synpunkter lämplig sammansättning, som ock att länsstyrelsens egna speciella socialvårdstjänstemän i erforder- lig omfattning få deltaga i handläggningen. Slutligen hör framhållas att, om av särskild anledning handläggningen av mål av ifrågavarande slag kommer att ledas av landshövding, som ej är lagfaren, hinder icke hör möta mot att däri förekommande förhör ledas av lagfaren befattnings— havare. Att annan än ordföranden leder förhör inför kollegiala domstolar förekommer på flera håll, t. ex. vid hovrätter och fältkrigsrätter.

Utredningens förslag innebär tillskapande av en ny tjänst (som social- sektionschef) på åtskilliga länsstyrelser, medan i fråga om andra länssty- relser utredningen anser att genom omfördelningar och utnyttjande av rationaliseringsmöjligheter en personalökning kan undvikas. För närva- rande torde på flertalet medelstora länsstyrelser för föredragning av social- vårdsärendena i genomsnitt disponeras icke fullt en arbetskraft. Utred- ningens förslag innebär dels att vissa nya uppgifter skola tillföras social- vårdsdetaljen i länsstyrelsen och dels att i stort sett minst en föredragande på envar av de större och medelstora länsstyrelserna skall vara helt syssel- satt med socialvården. Därjämte hör viss föredragning, som i det följande angives, kunna omhänderhas av konsulenter och barnavårdsassistenter ävensom av landskanslister.

På socialsektionen bör placeras en landskanslist som arbetsledare för den lägre personalen med huvudsaklig uppgift att svara för tillsyn över diarie- föringen och expeditionen ävensom att biträda med beredningen av före- kommande ärenden samt verkställa eller ha tillsyn över förberedande granskningar av vissa redovisningar m. m. Denne landskanslist bör kunna föredraga vissa ärenden för sektionschefen. Med hänsyn till att lands- kanslisten bör besitta en intim förtrogenhet med sociala frågor, kan det visa sig önskvärt att öppna tillträde till befattningen för exempelvis kom- munala socialvårdstjänstemän. Man skulle på så sätt få tillfälle till ett be- fruktande utbyte av erfarenheter och synpunkter de olika instanserna emellan.

Ehuru enligt vad nedan anföres speciella befattningshavare böra finnas för den regelbundna inspektionsverksamheten, böra även _ förutom sek- tionschefen — övriga befattningshavare över biträdesgraderna på social-

• Sida 356
•  Original

sektionen genom besök i kommunerna träda i kontakt med de lokala orga- nen och sätta sig in i det praktiska arbetet. Detta gäller icke blott jurister eller andra föredragande i lägre befattningar utan också landskanslistper- sonalen, vars arbete med granskning av redovisningar t. ex. rörande bi- dragsförskott, mödrahjälp, familjebidrag och eventuellt allmänna barn— bidrag därigenom bör underlättas och kan göras mera effektivt. _ Länsstyrelsens experter. Oaktat sektionschefen avses skola ägna stor tid och uppmärksamhet åt inspektionsverksamheten, torde det även fortsätt- ningsvis på det allmänna socialvårdsområdet finnas behov av den speciella sakkunskap och erfarenhet på fältarbetets område, som de nuvarande kon— sulenterna och barnavårdsassistenterna representera. Sektionschefens tid torde till stor del tagas i anspråk för det interna arbetet, även om han i görligaste mån bör deltaga i eller själv förrätta inspektioner m. in. För hans initiativverksamhet är en intim kontakt med de kommunala socialvårds- myndigheterna en oundgänglig förutsättning. Men även för att bedöma och handleda den underordnade personalens inspektionsverksamhet bör sek- tionschefen deltaga i inspektioner. Därest sektionschefen icke har någon tidigare mer omfattande erfarenhet av sådant arbete, är det också ound- gängligt att sektionen tillföres befattningshavare med den mera speciella kompetens, som konsulent och barnavårdsassistent besitta. Att dylika be- fattningshavare knytas till sektionen torde överhuvud vara nödvändigt för att sektionen skall få den styrka och allsidiga sammansättning, som måste vara en förutsättning för att länsstyrelsen skall kunna betros med de vid- gade uppgifter på socialvårdsområdet, varom ovan varit tal. Konsulentens och assistentens uppgifter bli i första hand att förrätta inspektioner och utöva rådgivningsverksamhet.

Vad angår konsulenterna vill utredningen erinra om att utredningen i det föregående förordat att länsstyrelsen skall övertaga länsnykterhets- nämndens tillsynsuppgifter. Till följd härav böra de båda myndigheternas tillsynsorgan sammanslås, så att i varje län kommer att finnas minst en tjänsteman med de befogenheter och skyldigheter, som nu ankomma på fattigvårds— och barnavårdskonsulenten samt länsnykterhetsnämndens om- budsman. I överensstämmelse med vad som förut anförts bör denne be— fattningshavare jämväl tilläggas befogenhet att väcka frågor om omhänder- tagande av alkoholmissbrukare.

Genom en dylik omorganisation skulle man få 24 socialkonsulenter i stål— let för nu 26 heltidsanställda fattigvårds- och barnavårdskonsulenter och ombudsmän hos länsnykterhetsnämnder (13 av vartdera slaget) samt 11 deltidsanställda sådana ombudsmän. Minskningen av antalet torde emel— lertid icke behöva föranleda minskad effektivitet. Vid alla inspektioner kunna både de allmänna socialvårdsfrågorna och nykterhetsvården sam- tidigt genomgås. Kommunernas antal och därmed inspektionsobjektens minskas genom kommunsammanslagningen. Denna kommer säkerligen

• Sida 357
•  Original

även att på det sättet minska konsulenternas arbete, att en högre standard i den kommunala verksamheten över huvud kan förväntas.

Vidare torde länsstyrelsens nya organisationsform innebära att länssty- relsens eget arbete kan effektiviseras och medföra ökat stöd åt konsulen— terna. Sålunda må bl. a. framhållas att på de största länsstyrelsernas social- sektioner utom sektionschefen ytterligare minst en föredragande (utöver konsulent och assistent) beräknas bli stadigvarande placerad. Om sektions- chefen ej är jurist bör minst en av de underordnade föredragandena på sek- tionen vara jurist. I vissa län kan det vara lämpligt att denne jurist sam— tidigt biträder även på annan sektion. Samtidigt kunna konsulenterna av- lastas mindre kvalificerade arbetsuppgifter, som övertagas av länsstyrelsens befattningshavare i lägre grader, varigenom ökat utrymme beredes för fält— arbetet.

Slutligen torde de sociala reformerna med ökade förmåner och standard- höjningar medföra att konsulenternas arbetsuppgifter åtminstone på vissa områden komma att i någon mån begränsas.

Utredningen är emellertid medveten om att i de län, som nu bilda egna konsulentdistrikt (Malmöhus, Älvsborgs och Skaraborgs län), arbetet lik— väl, åtminstone under en övergångsperiod, kan tänkas bli av den omfatt- ning, att det kan erfordras någon ytterligare konsulentpersonal. Då emel- lertid detta behov kommer att bli avsevärt förminskat efter kommunindel- ningsreformens genomförande och det dessutom är ovisst, hur den kom- mande socialhjälpsreformen kommer att påverka konsulenternas arbets- uppgifter, synes stor försiktighet härvidlag böra iakttagas. Behov av ytter- ligare arbetskraft bör därför tillsvidare tillgodoses genom anlitande av till- fällig arbetshjälp (ev. deltidsanställd).

I detta sammanhang torde även vissa smärre detaljproblem höra beröras. I Gotlands län torde konsulentens och barnavårdsassistentens uppgifter böra sammanföras till en befattning som konsulent. I avvaktan på en sär- skild översyn av överståthållarämbetets organisation bland annat för social- vårdsfrågor synes provisoriskt konsulenten för Stockholms län också kunna tjänstgöra för Stockholms stad såvitt angår de allmänna socialvårdsfrågorna.

Vad härefter angår konsulentens och barnavårdsassistentens ställning så intager för närvarande konsulenten en självständig men i stort sett under- ordnad ställning i förhållande till länsstyrelsen medan barnavårdsassisten— ten är en länsstyrelsens tjänsteman. Enligt utredningens mening böra emel- lertid båda dessa befattningshavare intaga samma ställning i förhållande till länsstyrelsen. Utredningen förordar därför att jämväl konsulenten kny— tes till länsstyrelsen som en dennas tjänsteman. Icke minst sambandet mel— lan konsulentens och assistentens verksamhetsområden talar därför. Den tveksamhet i fråga om fördelarna med "en närmare anknytning av konsu- lenten till länsstyrelsen, som utredningen funnit hos vissa konsulenter, synes knappast vara motiverad. Sålunda torde det icke kunna bestridas att

• Sida 358
•  Original

möjligheterna att utnyttja länsstyrelsens biträdespersonal måste innebära en lättnad. Därjämte kunna under konsulentens resor frågor från allmän- heten liksom tidigare infordrade upplysningar mottagas av annan tjänste- man och i vissa fall också besked lämnas. Att konsulenten i fortsättningen liksom nu bör vara skyldig att även utom den sedvanliga tjänstetiden i sin bostad stå till förfogande för besvarande av telefonförfrågningar o. dyl. finner utredningen uppenbart. Konsulentens tjänstgöring hos länsstyrelsen och ianspråktagandet av hans tid för det interna länsstyrelsearbetet måste avvägas med beaktande av att tyngdpunkten allt fortfarande bör ligga på det yttre arbetsområdet.

I allmänhet synas arbetsformerna för barnavårdsassistenten, sådana de i praxis utformats sedan institutionens tillkomst, kunna tagas till utgångs- punkt för ordnandet också av konsulentens tjänstgöring. Därvid är dock att märka att de båda i viss utsträckning torde böra tagas i anspråk för föredragning i länsstyrelsen. I vart fall böra de närvara vid föredragningar då så påfordras med hänsyn till arten av förekommande ärenden.

Länsstyrelseutredningen har vidare övervägt lämpligheten av en föränd- ring av konsulentens och barnavårdsassistentens uppgifter efter vissa linjer som antytts av socialvårdskommittén och befolkningsutredningen. Läns- styrelseutredningen har därvid funnit att barnavårdsassistenten icke kan påläggas ökade uppgifter, tagna från konsulentens arbetsområde, utan att assistentens nuvarande huvudsakliga arbetsuppgifter bli åsidosatta. Ett belägg härför finner utredningen bland annat i det förhållandet, att inom de flesta län återinförts ett barnavårdsombud, vilken organisation med inrättandet av barnavårdsassistenterna ansågs skola bli överflödig. Den fara för dubbelarbete, som med nuvarande ordning förefinnes, bör emeller- tid kunna elimineras, då både konsulenten och barnavårdsassistenten komma att tillhöra länsstyrelsen. Samarbetet och samordningen bör då kunna ordnas i önskvärd omfattning såväl dem emellan som i förhållande till förste provinsialläkaren. Det ingår i sektionschefens uppgifter att vaka häröver.

Ehuru som nyss sagts barnavårdsassistentens arbetsuppgifter icke torde kunna ökas, böra assistentens befogenheter ej vara så begränsade att hon ej kan t. ex. vid en inspektion granska även andra socialvårdsfrågor än sådana som i första hand falla inom hennes befogenhetsområde. En utvidgning av assistentens formella befogenheter skulle därför icke innebära någon nämn— värd ändring i sak men väl medgiva en bättre samordning och en smidigare fördelning av vissa inspektionsuppgifter. Även om utredningen självfallet icke avser annat än att barnavården även fortsättningsvis skall vara assisten- tens utan gensägelse främsta uppgift, synes det av praktiska skäl önskvärt att ur arbetsfördelningssynpunkt och för att dubbelinspektioner skola kunna undvikas de formella kompetensreglerna justeras. Utredningen utgår från att detta skall kunna instruktionsvägen lösas på ett tillfredsställande sätt.

• Sida 359
•  Original

På grund av vad sålunda anförts vill utredningen förorda att i varje län skola finnas två (i Gotlands län en) befattningshavare med uppgifter i huvudsak motsvarande fattigvårds- och barnavårdskonsulentens, länsnyk- terhetsnämndens ombudsmans samt barnavårdsassistentens uppgifter med de ändringar som ovan angivits. Dessa befattningshavare skola tillhöra läns— styrelsen och vara placerade på socialsektionen (eller motsvarande) och höra förslagsvis benämnas socialkonsulent respektive socialassistent. För deras yttre verksamhet böra fastställas särskilda bestämmelser.

De nya barnavårdsombudcn böra åtminstone tills vidare icke inflyttas i länsstyrelsen. Genom deras tillkomst ha vissa arbetsuppgifter avlyftats från barnavårdsassistenten, som därmed fått större möjligheter att ägna sig åt allmän tillsyn och egentlig konsulentverksamhet. Det ligger dock stor vikt uppå att ett intimt samarbete upprättas mellan barnavårdsassistenten och barnavårdsombudet. Länsstyrelsen bör ha tillsyn över att sådant sam- arbete sker och på allt sätt befrämja detsamma. Länsstyrelsen torde dess- utom såvitt möjligt böra upplåta lokal åt barnavårdsombudet. Om om- budet har lokal i anslutning till länsstyrelsens lokaler torde samarbetet kunna underlättas.

Instansordningen har ur principiella synpunkter behandlats i kap. 2 (sid. 39 ff.). Såvitt särskilt angår socialvårdsärendena må här erinras om att i yttrandena över socialvårdskommitténs förut berörda förslag angående socialvårdens organisation m. m. från något håll framhölls hurusom den omständigheten, att socialstyrelsen enligt nämnda förslag skulle utöva in— seendet över och ledningen av socialvårdens verksamhet med befogenhet att meddela anvisningar, icke vore något hinder för att socialvårdsärendena bibehölles hos länsstyrelsen. Från annat håll betonades att svårigheterna med gränsdragningen mellan länsstyrelsens och socialstyrelsens kompetens icke torde bli av den art, att de icke jämförelsevis lätt skulle kunna över- vinnas; under kristiden utfärdades anvisningar från centrala verk till lokala myndigheter utan att egentliga kompetenskonflikter förekommit.

Utredningen vill vidare erinra om att socialvårdskommittén i sitt nyss- nämnda förslag ävensom i det nu framlagda förslaget rörande socialhjälp förordat att besvär över länsorganets (länssocialnämnds resp. länsstyrelses) beslut i bl. a. sådana socialmål, som nu gå från länsstyrelsen till kammar- rätten, skulle behandlas av en särskild inom socialstyrelsen inrättad dom- stolsavdelning. Soeialvårdskommittén framhöll i sitt betänkande angående obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, att länsstyrelserna i fråga om de all- männa barnbidragen placerats som en instans under socialstyrelsen. En ut- veckling i samma riktning syntes vara oundviklig även på andra områden. Kommittén underströk emellertid att man därvid måste tillse, att icke en olämplig centralisering av beslutanderätten i enskilda ärenden ägde rum.

Som utredningen tidigare framhållit är utredningen beredd att i princip godtaga en lagfäst skyldighet för länsstyrelsen att i vissa avseenden följa

• Sida 360
•  Original

direktiv från centrala verk. Utredningen hyser icke några betänkligheter mot att länsstyrelsen ålägges att vid utövande av sin verksamhet beträf- fande ledningen och tillsynen av socialvården ställa sig till efterrättelse av socialstyrelsen utfärdade anvisningar. Beträffande socialvårdsarhetet gäller att, ehuru tyngdpunkten i verksamheten enligt sakens natur måste ligga i periferin och grunda sig på kontakten med de enskilda fallen, detta lokala arbete måste bedrivas efter någorlunda enhetliga linjer och med beaktande av den speciella expertisens erfarenheter.

En direktivrätt för socialstyrelsen gentemot länsstyrelsen är visserligen i första hand betingad av de av utredningen föreslagna förändringarna be- träffande nykterhetsvården, mödrahjälpen samt fattigvårds- och barna- vårdskonsulenternas ställning och uppgifter. Men utredningen har i princip intet att-erinra mot att direktivrätten utsträckes'till andra områden, där den kan anses sakligt motiverad.

Handläggningen. Utredningen behandlar i andra sammanhang mera in- gående tillvägagångssättet vid ärendenas handläggning inom sektionerna i allmänhet ävensom formerna för lekmännens medverkan därvid. Utred- ningen inskränker sig därför här till att i korthet antyda hur systemet bör kunna fungera i fråga om socialvårdsärendena.

Sektionens personal kommer i regel att bestå av sektionschefen, i Vissa fall ytterligare en eller flera på sektionen helt eller delvis tjänstgörande föredragande, socialkonsulenten, socialassistenten samt en landskanslist ävensom viss biträdespersonal. Föredragningen fördelas av sektionschefen, i regel efter vissa i arbetsordning fastställda riktlinjer. Därvid hör bland annat hänsyn tagas till å ena sidan nödvändigheten av att i vissa fall före- dragningen måste ombesörjas av lagfaren befattningshavare och å andra sidan de särskilda socialvårdstjänstemännens och landskanslistpersonalens olika lämplighet och fallenhet för föredragningsuppgifter. I fråga om före- dragningen torde särskilt böra beaktas att vid inspektioner gjorda iakt- tagelser i regel skola föredragas av den inspekterande. I den mån rättelse på under hand gjorda påstötningar icke erhålles, upprättas en promemoria av den inspekterande, vilken promemoria lägges till grund för länsstyrelsens vidare åtgärder.

Föredragning kommer regelmässigt att ske inför landshövdingen eller — i dennes frånvaro eller på grund av särskild arbetsfördelning —— inför av- delningschefen. I vissa ärenden bör länsstyrelsen emellertid kunna upp— draga beslutanderätten åt sektionschefen eller eventuellt åt annan föredra- gande. I förekommande fall deltaga lekmän i besluten under ordförande- skap av den som sålunda eljest är beslutande. I regel måste emellertid de ärenden, där lekmän skola medverka, anses vara av den vikt att landshöv- dingen eller avdelningschefen bör deltaga i besluten *och sålunda leda sam- manträdet med lekmännen. Bland ärenden där beslutanderätten bör kunna utövas av sektionschefen kunna nämnas ärenden rörande ersättningstvister

• Sida 361
•  Original

och ersättning av staten enligt 8 kap. fattigvårdslagen och 8 kap. barna-- vårdslagen, tillämpning av bestämmelserna i nordiska fattigvårdskonven- tionen, nödställda sjömän och nödställda svenska undersåtar, vissa ärenden rörande förskottering av underhållsbidrag för barn och vissa mödrahjälps- ärenden. I en del av dessa och liknande fall torde beslutanderätten kunna uppdragas även åt annan befattningshavare på sektionen än dess chef. I de ärenden där landshövdingen utövar beslutanderätten kommer regel- mässigt också avdelningschefen att deltaga i den slutliga handläggningen (ehuru ej som medbeslutande).

] . Sammanfattning

De överväganden och förslag beträffande länsstyrelsens uppgifter och organisation för socialvårdsändamål, vilka utredningen här ovan framlagt, synas i huvudsak kunna sammanfattas på följande sätt.

I. Utredningen utgår från att organisationen skall vara sådan att man i möjligaste män kan lägga statens gransknings- och beslutanderätt i sociala ärenden av lokal natur hos länsstyrelserna samt betonar behovet av sam- arbete med andra organ för socialpolitiken.

II. Utredningen utgår vidare vid utformningen av organisationen i stort sett från länsstyrelsens nuvarande uppgifter med de ändringar som föran- ledas av

a) länsstyrelsens övertagande av tillsynsuppgifterna i fråga om nykter— hetsvården samt av mödrahjälpsärendena,

b) utredningens förslag om lekmannamedverkan i länsstyrelsen,

c) ålderdomshemsreformen,

d) utredningens förslag om överflyttning av vissa uppgifter från lands-' kontoret till landskansliet,

e) utredningens överväganden om behovet av en effektivare ledning och tillsyn av det lokala socialvårdsarhetet,

f) kommunindelningsreformens verkningar.

På socialvårdssektionen skola, i vart fall tillsvidare, även handläggas hälso- och sjukvårdsfrågor.

Utredningen fäster också uppmärksamheten på vissa önskemål och för- slag om ytterligare utvidgning av länsstyrelsens uppgifter och effektivise— ring av dess arbete men tager icke annan hänsyn härtill än att organisatio- nen utformas så att för nämnda ändamål erforderlig personal utan större svårigheter skall kunna inpassas i organisationen. De förslag m. ni. som här särskilt komma i fråga äro

a) behov av utökat samarbete särskilt med landstinget på vissa till social- vården hörande eller därtill angränsande områden,

• Sida 362
•  Original

b) en eventuell framtida utökning av de nykterhetspolitiska uppgifterna i länsinstansen,

c) alkoholistvårdsutredningens förslag om processen i alkoholistärendena,

d) lösdriveriutredningens förslag,

e) socialförsäkringarnas mellaninstansproblem,

f) decentraliseringsutredningens förslag,

g) kontrollen av verksamheten med de allmänna barnbidragen samt

h) den väntade socialhjälpsreformen. III. Utredningen föreslår att samtliga socialvårdsärenden och därmed närbesläktade frågor skola handläggas på en särskild inom landskansliet tillskapad socialsektion. Särskilda formella kompetensvillkor torde icke böra föreskrivas beträffande chefen för denna sektion. För tjänstgöring på sektionen placeras av länsstyrelsen därutöver erforderligt antal andra be- fattningshavare, bl. a. någon landskanslist. Därvid bör iakttagas, att, om sektionschefen icke är lagfaren, i handläggningen av vissa ärenden bör del— taga en lagfaren befattningshavare. Där sådan icke kan tilldelas sektionen, lämnas den erforderliga medverkan av utom sektionen stående befattnings- havare. I vissa fall innefattas det juridiska momentet i handläggningen i avdelningschefens granskning.

På socialsektionen placeras vidare nuvarande fattigvårds- och barnavårds- konsulenten, som jämväl övertager de på länsnykterhetsnämndens ombuds- man ankommande tillsynsuppgifterna, samt barnavårdsassistenten. Nämnda befattningshavare benämnas socialkonsulent respektive socialassistent. I samband därmed upphäves begränsningen av den sistnämndas uppgifter formellt. Länsstyrelsen bör kunna förfoga över dessa befattningshavare på sätt som i varje särskilt fall är lämpligt.

IV. Sektionschefens huvudsakliga uppgifter utom att leda och fördela det interna arbetet avses skola omfatta ledningen av den synnerligen viktiga initiativverksamheten, vidare föredragningsskyldighet, samordning av in- spektionsverksamheten (bl. a. konsulentens, assistentens, förste provinsial- läkarens och länsveterinärens), utövande av egen inspektionsverksamhet ävensom samarbete med landstinget. På sektionschefen vilar också i första hand ansvaret för att erforderligt samarbete äger rum såväl med övriga sektioner inom länsstyrelsen som ock med andra myndigheter. Han svarar därvid jämväl för att kontinuerlig kontakt hålles med socialstyrelsen och att dess anvisningar beaktas.

Bland de ärenden, som sektionschefen 1 regel själv torde böra föredraga, märkas frågor om tvångsåtgärder med avseende på alkoholmissbrukare, understödstagare, försörjningspliktiga och lösdrivare, omhändertagande av barn, besvärsmål och andra ärenden angående utgivande av understöd m. m., frågor om rättelser av missförhållanden i fråga om anstalter av olika slag ävensom om ålägganden för kommuner att vidtaga vissa åtgärder,

• Sida 363
•  Original

frågor om godkännande av plan för ålderdomshem, besvärsmål rörande allmänna barnbidrag, frågor om åtgärder i anledning av redovisningar rörande bidragsförskott, mödrahjälp och familjebidrag åt värnpliktiga samt slutligen vissa hälsovårdsärenden. Då sektionschefen icke är lagfaren torde föredragningen i vissa av dessa ärenden få omhänderhas av annan, lagfaren befattningshavare.

Bland ärenden, som kunna fördelas till föredragning av annan befatt- nlngshavare (ev. landskanslist), märkas i första hand vissa ersättningstvis- ter, vissa ärenden rörande nordiska fattigvårdskonventionen samt vissa statsbidragsärenden.

Konsulenterna och assistenterna avses i första hand skola föredraga frå- gor som uppkommit med anledning av deras inspektionsverksamhet, i den mån föredragningen icke bör övertagas av sektionschefen, men kunna också i vissa fall utnyttjas även för annan föredragning.

Landskanslistens huvudsakliga uppgifter böra vara, utom att svara för dia- rier och register samt expeditionen, att bereda ärenden som överlämnas till honom ävensom att utföra eller ha tillsyn över granskningen av redovis- ningar rörande bidragsförskott, mödrahjälp och familjebidrag. Han bör också som nämnts kunna åläggas viss föredragningsskyldighet.

KAPITEL 15

Den allmänna hälso- och sjukvården

I. INLEDNING

Jämlikt landshövdinginstruktionen har länsstyrelsen bland annat att taga befattning med den allmänna hälso- och sjukvården. Denna del av sina ämbetsåligganden fullgör länsstyrelsen på skilda vägar. Enligt olika lagar och författningar åligger det länsstyrelsen att utöva kontroll och tillsyn över att vederbörande myndigheter och tjänstemän fullgöra sina åligganden i avseende å allmän sundhet och sjukvård och att gällande be— stämmelser därom efterlevas. Såsom besvärsinstans över hälsovårdsnämn- derna och vissa andra lokala hälso- och sjukvårdande myndigheter prövar länsstyrelsen för hälso— och sjukvården i länet betydelsefulla frågor. Vidare ankommer det på länsstyrelsen i vissa fall, exempelvis i samband med epidemier och epizootier, att utfärda de föreskrifter, som ur hälso— och sjuk— vårdssynpunkt kunna anses erforderliga.

Vid en närmare redogörelse för de uppgifter, som sålunda ankomma på länsstyrelsen, synes en viss överskådlighet kunna vinnas genom uppdelning

• Sida 364
•  Original

av uppgifterna i dels sådana som sammanhänga med hälsovård i allmänhet (allmän sundhet, sanitära förhållanden, livsmedelskontroll etc.), dels ock sådana som ha avseende å den egentliga sjukvården, inklusive sinnessjuk— vården. Vidare synes av lämplighetsskäl i detta sammanhang också böra behandlas länsstyrelsens befattning med djursjukvården och veterinärvå- sendet över huvud. Slutligen bör nämnas att länsstyrelsen på dessa om— råden även har vissa uppgifter i samband med statsbidragsgivning och en del kamerala frågor.

11. GÄLLANDE ORDNING

A. Allmänna hälsovården

Högsta tillsynen över allmänna hälsovården i riket tillkommer enligt 55 ä 1 mom. hälsovårdsstadgan medicinalstyrelsen, som har att i sådant avseende till ledning för vederbörande hälsovårdsnämnder meddela nödiga råd och anvisningar.

Den grundläggande bestämmelsen för länsstyrelsens befattning med den allmänna hälsovården är given i 2 mom. av samma paragraf, där det stad- gas att länsstyrelserna skola, var inom sitt län, vaka däröver, att kommu- ner, hälsovårdsnämnder samt vederbörande läkare fullgöra sina åliggan- den i avseende å allmänna hälsovården, för vilket ändamål länsstyrelsen äger att, där sådant finnes vara av nöden, förelägga lämpliga viten. När genom vederbörande läkares eller nämnds anmälan eller på annat sätt till länsstyrelsens kunskap kommer, att i stad eller på landet förefinnas miss— förhållanden i avseende på allmänna hälsovården, skall länsstyrelsen tillse, att tjänliga åtgärder för deras avhjälpande vidtagas.

Bland de allmänna tillsynsbefogenheterna enligt nämnda stadga kan vidare nämnas, att länsstyrelsen enligt 30 och 30a 55 har att pröva kommu- nala beslut om antagande av ny eller ytterligare föreskrift utöver vad stad- gan innehåller eller 0111 upphävande eller ändring av sådan föreskrift samt i vissa fall själv kan — med skyldighet dock att i så fall underställa sitt beslut Kungl. Maj:ts prövning — meddela dylika föreskrifter, att hälso- vårdsnämnd enligt 3 och 38 55 är skyldig att på anmodan av länsstyrelsen skyndsamt sammanträda samt att länsstyrelsen enligt 60 Q är besvärs- myndighet.

Till den allmänna sundhetskontrollen torde även böra hänföras länssty- relsens befogenheter enligt kungörelsen den 26 november 1943 (nr 324) angående flyttning av gravsatt lik m. m. att pröva och avgöra frågor om upptagande av gravsatt lik för flyttning till annan grav eller undergående av eldbegängelse.

I läns-styrelsens befogenheter på hälsovårdens område ingår också viss kontroll och tillsyn över vatten och vattendrag. Enligt förordningen den

• Sida 365
•  Original

19 juli 1941 (nr 654) om kontroll av vattenledningsvatten har länsstyrelsen såvitt angår kontrollen av vattenledningsvatten i stort sett samma befogen— heter och skyldigheter som enligt hälsovårdsstadgan och andra författ— ningar ankomma på länsstyrelsen i frågor, som äga samband med den allmänna hälsovården. Jämlikt lagen den 20 juni 1941 (nr 615) om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden kan länsstyrelsen meddela förbud mot utsläppande av avloppsvatten utan erforderlig rening eller före- skriva åtgärd till motverkande av olägenhet genom utsläppande därav. Länsstyrelsen kan också i vissa fall förordna särskilda tillsyningsmän. Med stöd av 8 kap. 2 & vattenlagen har vidare Kungl. Maj:t genom kungörelse den 17 oktober 1941 (nr 843) om meddelande av bestämmelser mot förore— ning genom fast avfall eller genom avfall från fartyg förordnat, att erfor- derliga föreskrifter till förebyggande av att vatten förorenas genom utkas- tande, utsläppande eller uppläggande av fast avfall från samhälle eller fastighet eller genom avfall från fartyg må utfärdas av vederbörande läns- styrelse.

I fråga om livsmedelskontrollen har länsstyrelsen vissa åligganden, som avse tillsyn över saluhållandet av köttvaror samt tillverkningen av och han— deln med vissa andra livsmedel. Enligt lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angå- ende köttbesiktning och slakthus äger sålunda länsstyrelse på framställning av den kommunala representationen och efter hörande av hushållningssäll— skapets förvaltningsutskott stadga köttbesiktningstvång för stad, kommun eller samhälle av mindre storleksordning eller område därav. Beträffande kringföringshandel med kött och charkuterivaror skall hälsovårdsnämnd enligt kungörelsen den 18 november 1938 (nr 658) med vissa bestämmelser angående kringföringshandel med kött och charkuterivaror till länsstyrel- sen insända uppgift om lämnat eller återkallat godkännande av förvarings- lokal eller fordon, som begagnas i dylik handel. För besiktning av sådana fordon förordnar länsstyrelsen särskild veterinär.

Vederbörande länsstyrelse fungerar även som besvärsinstans ifråga om besiktnings- respektive kontrollveterinärs beslut eller åtgärd enligt före- nämnda lag om köttbesiktning m. m., enligt kungörelserna den 30 novem- ber 1934 angående kontrollslakterier (nr 559), angående under offentlig kontroll ställda charkuterifabriker (nr 560) och angående kontroll vid utförsel av kött (nr 563) samt förordningen den 30 september 1921 (nr 581) angående kontroll vid införseln till riket av köttvaror och djurfett.

Länsstyrelsens befattning med livsmedelstillverkningen avser främst kontroll av beredningen av mjölk och matfett. Den som till avsalu vill till- verka margarin, margarinost, fettemulsion och konstister skall enligt för- ordningen den 30 juni 1932 (nr 355) angående kontroll å tillverkningen av samt handeln med margarin, margarinost, fettemulsion och konstister, , m. m. göra skriftlig anmälan därom till länsstyrelsen. Tillverkningen skall stå under tillsyn av en av länsstyrelsen förordnad tillsyningsmän. Om till—

• Sida 366
•  Original

verkningen ej sker på tillfredsställande sätt, kan länsstyrelsen förbjuda fortsatt tillverkning till dess rättelse skett. —— Om tillsyn över mejerier ges bestämmelser i mejeristadgan den 22 maj 1936 (nr 174). Den omedelbara tillsynen utövas av hos lantbruksstyrelsen anställda mejeriinspektcörer. Länsstyrelsen kan i vissa fall förordna om stängning av mejeri tills vidare eller på viss tid. — Beträffande pastörisering av mjölk och grädde nu. 111. föreskrives i förordningen den 21 juli 1937 (nr 737) med vissa bestämmel- ser rörande till människoföda avsedd mjölk och grädde m. m., att talan mot hälsovårdsnämnds beslut i ärende angående dispens från pastörise— ringstvång skall föras hos länsstyrelsen.

B. Egentliga sjukvården

Länsstyrelsens uppgifter på den egentliga sjukvårdens område äro i huvudsak begränsade till åtgärder, som ha till syfte att motverka sprid- ning av vissa sjukdomar, varjämte länsstyrelsen på sinnessjukvårdens om— råde har vissa speciella uppgifter.

Länsstyrelsens uppgifter i förstnämnda avseende finnas främst angivna i epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443), karantänskungörelsen den 4 maj 1934 (nr 142), lagen den 2 juni 1916 (nr 180) om skyddskoppympning, tuberkulosförordningen den 31 mars 1939 (nr 113) och lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Allmänt åvilar det länsstyrelsen att övervaka, att vederbörande lokala myndigheter och läkare fullgöra sina åligganden enligt epidemilagen. För detta ändamål kan länsstyrelsen förelägga lämpligt vite. Länsstyrelsen skall i vissa fall förordna tjänsteläkare att besöka ort, där smittsam sjuk- dom förekommer eller misstänkes. Uppträder smittsam sjukdom av svå- rare art, synnerligen elakartat eller med större utbredning, skall länssty- relsen hållas underrättad om sjukdomens fortgång och vidtagna åtgärder samt i vissa fall göra anmälan till chefen för inrikesdepartementet och medicinalstyrelsen. Länsstyrelsen äger i dylika fall även förordna, att epide- milagens stadganden om epidemisk sjukdom skall för viss tid äga till— lämpning.

För skydd mot införande genom landtrafik av pest, kolera, fläckfeber eller smittkoppor från finskt eller norskt område, som förklarats smittat av sådan sjukdom, åligger det länsstyrelsen i gränslän att vid behov an- ordna bevakning vid de allmänna trafiklederna över gränsen. Anser läns- styrelse, att trafik över gränsen bör förbjudas, skall den anmäla detta till Kungl. Maj:t (49 & karantänskungörelsen).

Även med avseende på skyddskoppympningen har länsstyrelsen att över— € vaka hälsovårdsnämndernas fullgörande av deras åligganden och kan här- _ för förelägga viten. På framställning av hälsovårdsnämnd eller tjänsteläkare må länsstyrelsen vid inträffad eller hotande smittkoppsepidemi påbjuda

• Sida 367
•  Original

ympningsplikt i den omfattning som erfordras. Tredskas den som är an- svarig för ympningspliktens fullgörande efter vitesföreläggande av hälso- vårdsnämnd att fullgöra sin skyldighet och anmäles förhållandet till läns- styrelsen, äger denna ge nytt föreläggande vid förhöjt vite.

Vid överträdelse av vad i tuberkulosförordningen stadgas om förbud att i viss rörelse sysselsätta person, som icke styrkt sig vara fri från smittsam tuberkulos, må länsstyrelsen på framställning av hälsovårdsnämnd vid vite förbjuda, att rörelsen fortsättes.

I egenskap av hälsovårdsmyndighet enligt lex veneris har länsstyrelsen inseendet över befattningen med de åtgärder, som avse att förekomma könssjukdomarnas utbredning. Till länsstyrelsens närmare åligganden hör att vid sjukdoms förekomst å mera avlägsen ort förordna läkare att besöka platsen. Om vidare någon underlåter att efterkomma sundhetsinspektörs anmaning att inställa sig hos läkare för undersökning eller sjukbehandling eller att låta intaga sig till sjukhusvård, hänskjutes ärendet till hälsovårds- myndigheten (i regel länsstyrelsen), som äger förordna härom. Föreligger fall av uppenbar tredska, kan dylikt förordnande ges utan föregående varning och i brådskande fall må sundhetsinspektören meddela interimis- tiskt förordnande. Detta skall dock omedelbart underställas hälsovårds- myndighetens prövning.

Över hälsovårdsnämnds beslut eller åtgärd enligt de nu berörda sjuk— vårdsförfattningarna ävensom enligt kungörelsen den 31 augusti 1938 (nr 563) om sanitär kontroll över luftfarten kunna besvär anföras hos läns— styrelsen.

Enligt sinnessjuklagen den 19 september 1929 åligger det länsstyrelsen att, då någon för brott tilltalad, som icke är häktad, genom domstols utslag förklarats på grund av sinnesbeskaffenhet från ansvar fri och han är i behov av vård å sinnessjukhus, förordna om den straffriförklarades inta- gande å sinnessjukhus för vård.

Övriga bestämmelser om länsstyrelsens ämbetsuppgifter på sinnessjuk- vårdens område äga huvudsakligen samband med kontroll enligt 5 kap. stadgan angående sinnessjukvården i riket över vård av sinnessjuka och sinnesslöa, som icke äro intagna å sinnessjukhus eller vårdhem, ävensom med kontroll enligt kungörelsen den 9 december 1927 (nr 484) angående kontroll i vissa fall över enskild vård av sinnessjuka, sinnesslöa och fal- landesjuka, vilka förklarats berättigade till inträde å staten tillhörig vård- anstalt. Sedan hjälpverksamhet blivit anordnad vid samtliga statens sinnes- sjukhus, har emellertid denna kontrollerande verksamhet överlåtits på vederbörande hjälpverksamhetsläkare, varför bestämmelserna om läns— styrelsernas befogenheter och åligganden härutinnan numera torde sakna praktisk betydelse.

• Sida 368
•  Original

C. Djursjukvården

I sammanhang med redogörelsen för länsstyrelsens befattning med hälso— vården synas också böra behandlas länsstyrelsens uppgifter på djursjuk- vårdens och veterinärväsendets område. Bestämmelserna härom återfinnas i allt väsentligt i epizootilagen den 12 april 1935 och epizootikungörelsen samma dag (nr 106). Det åligger sålunda länsstyrelsen att vaka över att nämnda lag och enligt densamma meddelade bestämmelser noggrant iakt- tagas. Länsstyrelsen äger hos Kungl. Maj:t göra framställning om lagens tillämpning även å andra djursjukdomar än däri särskilt angivna. Genom skilda kungörelser har en sådan utsträckning av lagens tillämpningsområde också genomförts beträffande ett flertal smittsamma husdjurssjukdomar. , Då sjukdom som här avses inträffat eller kan antagas förefinnas, gäller ' i stort sett att länsstyrelsen skall förklara område för smittat eller miss- tänkt för smitta och, delvis i samråd med veterinärstyrelsen, utfärda de , bestämmelser som erfordras. På länsstyrelsen ankommer även att förklara , ett vidare omkringliggande område för skyddsområde och i samband där- ,! med utfärda bestämmelser. 1 epizootikungörelsen lämnas närmare stadgan- den om vad länsstyrelsens föreskrifter i olika fall böra innehålla, jämväl 1 ur hälsovårds- och ordningssynpunkt. Därest någon underlåter att fullgöra l anbefalld åtgärd, skall den genom länsstyrelsens försorg verkställas på den försumliges bekostnad.

För fall av mul- och klövsjuka finnas särskilda bestämmelser i epizoo— tikungörelsen samt i vissa avseenden i kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 536) angående skyddsområde vid utbrott av mul- och klövsjuka m. m. Kan sjukdomen befaras utbryta skall länsstyrelsen från kommunerna in- fordra uppgift å personer lämpliga att utföra arbete såsom desinfektörer, slaktare m. m., samt upprätta och till vederbörande chefsveterinär över- sända förteckning å sådan personal. Med vägförvaltningsmyndigheten skall överenskommelse träffas om eventuellt anlitande av dess arbetskraft och materiel för gravgrävning. .

För länsstyrelsernas befattning med bekämpandet av boskapspest och elakartad lungsjuka samt svinpest gälla enligt epizootikungörelsen i huvud— sak samma bestämmelser som ifråga om mul- och klövsjuka. Beträffande * sjukdomarna rots, vattuskräck, koppor hos får, mjältbrand och frasbrand, _ skabb hos får och bäst, hönspest och hönskolera samt smittsam kastning hos häst finnas särskilda föreskrifter om länsstyrelsens utfärdande av smitt- eller misstänktförklaring, förordnande av tjänsteveterinär för under- sökningar, anställande av jakt å vissa djur, påbud att hålla hund i band eller om dödande av kattor m. fl. åtgärder. För bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur åligger det länsstyrelsen enligt kungörelsen den 17 juni 1943 (nr 387) angående bekämpande av smittsam kastning hos nöt- , kreatur — förutom att utfärda smittförklaring _ att övervaka tillämp-

• Sida 369
•  Original

ningen av de bestämmelser, som avse att förhindra, att sjuka kreatur införas till kastsjukefritt eller kastsjukeskyddat område. En allmänt övervakande uppgift åvilar länsstyrelsen även ifråga om tillämpningen av förordningen den 20 juni 1941 (nr 577) angående bekämpande av tuberkulos hos nöt- kreatur.

T ill djursjukvårdens område torde även böra hänföras länsstyrelsernas befattning med kontroll ur smittoskyddssynpunkt av in- och utförsel av levande djur. Vissa föreskrifter härom ha redan nämnts vara angivna i kungörelsen om bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur. Grund- läggande skyddsbestämmelser beträffande införsel återfinnas i kungörelsen den 9 december 1948 (nr 127 ) angående vad iakttagas hör till förekom— mande av smittosamma husdjurssjukdomars införande i riket. Enligt denna åligger det länsstyrelsen, om smittsam sjukdom utbrutit å närbelägen ut- rikes ort, att i brådskande fall utan att avvakta kommerskollegii förord- nande påbjuda, att de i kungörelsen angivna bestämmelserna skola iaktta- gas. Över varje besiktning å införda djur, som veterinär verkställt enligt för— fattningen, skall denne avgiva berättelse till länsstyrelsen, som därefter förordnar om vidtagande av erforderliga åtgärder. Länsstyrelse förordnar vidare särskild kontrollant å lossningsort för tillsyn över reningsbehand- ling i vissa fall av införda djurdelar. Införsel av nötkreatur, får, get eller svin må enligt kungörelsen den 13 september 1928 (nr 352) angående in- försel till riket av idisslande djur och svin ske endast till vissa orter och icke av annan än den, som anmält sig som importör av sådana djur hos länsstyrelsen i det län, där importorten är belägen. Genom kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 436) om införsel av nötkreatur till de sex nordligaste länen och Gotlands län är därjämte föreskrivet, att nötkreatur icke få införas till de nämnda länen med mindre länsstyrelsen i införsellänet där— till lämnat tillstånd. — Utförsel av klövbärande djur och hästar till av mul— och klövsjuka smittat land får enligt kungörelsen den 3 januari 1931 (nr 1) med vissa bestämmelser rörande utförsel av klövbärande djur och hästar till av mul- och klövsjuka smittat land _— med visst undantag — äga rum allenast efter tillstånd av länsstyrelsen.

D. Länsstyrelsens experter

I sin verksamhet på förevarande områden biträdes länsstyrelsen av vissa experter, nämligen dels förste provinsialläkaren med de honom under— ställda tjänsteläkarna (i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Häl- singborg fyller förste stadsläkaren de uppgifter som eljest ankomma på förste provinsialläkaren) och dels länsveterinären med distriktsveteri- närerna. ,

Förste provinsialläkaren. Enligt allmänna läkarinstruktionen den 19 de- cember 1930 (nr 442) skall för varje län finnas en i länets residensstad

• Sida 370
•  Original

stationerad förste provinsialläkare ävensom en biträdande förste provinsial- läkare.

Förste provinsialläkaren åligger, bland annat, att utöva tillsyn över den allmänna hälso- och sjukvården inom länet, att verkställa de inspektioner, undersökningar och andra tjänsteförrättningar, som enligt instruktionen ankomma på honom eller vilkas utförande av myndighet uppdrages åt honom, samt att tillhandagå länsstyrelsen och menigheter inom länet med råd och anvisningar rörande allmänna hälso- och sjukvården. Han är också skyldig att mottaga förordnande å byråchefsbefattning i medicinalstyrelsen.

Förste provinsialläkaren har att i frågor angående allmän hälso- och sjukvård till medicinalstyrelsen avgiva infordrade förslag och utlåtanden samt, om anledning därtill förekommer, jämväl själv göra framställning samt att fullgöra vad medicinalstyrelsen i övrigt uppdrager åt honom i tjänsten.

Förste provinsialläkare skall i rådgivande egenskap biträda länsstyrelsen vid handläggning av länets hälsovårdsangelägenheter och i sådant avseende dels på anmodan avgiva yttranden i mål och ärenden, som angä hälso- vårdsförhållandena inom länet, dels ock bringa till länsstyrelsens känne— dom sanitära missförhållanden, varom han erhållit vetskap, samt föreslå åtgärder för deras avhjälpande. I övrigt åligger det honom att övervaka iakttagandet av vad länsstyrelsen föreskriver i avseende å hälsovården samt att utan dröjsmål verkställa de förrättningar, vartill förordnande av läns- styrelsen meddelats honom.

Förste provinsialläkaren har vidare inseende över tjänsteläkarna i länet och skall ägna tillsyn åt tandläkare, apoteksföreståndare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, barnmorskor, fältskärer m. 111. Han har vidare vissa be— fogenheter gent emot hälsovårdsnämnderna. Han skall också utöva tillsyn över sjukhus, sjuk- och vilohem, förlossningshem, dispensärer, brunns— och badanstalter, institut för ljusbehandling, medicinska och hygieniska institut samt anstalter för blinda och dövstumma —— allt dock med vissa undantag, bl. a. för inrättningar och anstalter som drivas av staten. Han är jämväl skyldig att utöva tillsyn över fattigvårdsanstalter, anstalter för vård och uppfostran av barn samt skolor samt har närmaste överinseendet över viss vård av sinnessjuka m. fl. samt över anstalter för kroniskt sjuka.

Förste provinsialläkaren har vidare vissa speciella åligganden med av— seende på motverkande av epidemier samt könssjukdomar, på skyddskopp- ympningen samt beträffande barnmorskeväsendet. En viktig och tidskrä- vande uppgift är den honom ålagda skyldigheten att en gång årligen visi- tera varje apoteksinrättning inom länet.

Förste provinsialläkare tillsättes av Kungl. Maj :t på förslag av medicinal- styrelsen. Biträdande förste provinsialläkare förordnas av medicinalsty— relsen.

Biträdande förste provinsialläkare, som skall vara en i länets residens-

• Sida 371
•  Original

stad eller dess omedelbara närhet boende läkare, åligger att då förste pro- vinsialläkaren är i tjänsteärende frånvarande från residensstaden under mer än ett dygn, handlägga denne åliggande löpande ärenden, vilka icke tåla uppskov.

Länsveterinären. Jämlikt allmänna veterinärinstruktionen den 17 novem- ber 1933 (nr 616) skall för varje län finnas en i länets residensstad statio- nerad länsveterinär. Länsveterinär utnämnes av Kungl. Maj:t på förslag av veterinärstyrelsen.

Länsveterinären åligger, bland annat, att utöva tillsyn över den allmänna hälso- och sjukvården bland husdjuren ävensom över den animala födo- ämneskontrollen inom länet, att verkställa de inspektioner, undersökningar och andra tjänsteförrättningar, som enligt instruktionen ankomma på ho- nom eller vilkas utförande av myndighet uppdrages åt honom, samt att till- handagå länsstyrelsen, hushållningssällskap och kommunala myndigheter inom länet med råd och anvisningar rörande den allmänna hälso- och sjuk- vården bland husdjuren samt den animala födoämneskontrollen.

Länsveterinär har att i frågor angående allmän hälso- och sjukvård bland husdjuren samt animal födoämneskontroll till veterinärstyrelsen avgiva infordrade förslag och utlåtanden samt jämväl själv göra erforderliga fram- ställningar ävensom att fullgöra vad veterinärstyrelsen i övrigt uppdrager åt honom i tjänsten.

Länsveterinär skall i rådgivande egenskap biträda länsstyrelsen vid hand- läggning av ärenden rörande den allmänna hälso- och sjukvården bland husdjuren ävensom den animala födoämneskontrollen inom länet och i sådant avseende dels på anmodan avgiva yttrande i dylika ärenden, dels ock bringa till länsstyrelsens kännedom missförhållanden, varom han er- hållit vetskap, samt föreslå åtgärder för deras avhjälpande. I övrigt åligger det honom att övervaka iakttagandet av vad länsstyrelsen föreskriver i dylika ärenden samt att utan dröjsmål verkställa de förrättningar, vartill förordnande av länsstyrelsen meddelats honom.

Länsveterinär har vidare inseende över tjänsteveterinärer vid det civila veterinärväsendet i länet samt är skyldig att samarbeta med vissa kom- munala myndigheter m. fl.

Länsstyrelsen granskar och godkänner av förste provinsialläkaren och länsveterinären föreslagna resplaner, upptagande erforderliga inspektions- och andra tjänsteresor för året. Vid uppgörande av sin resplan skall läns- veterinären i vissa avseenden samråda med förste provinsialläkaren enligt medicinalstyrelsens cirkulärskrivelse den 24 januari 1934. Sedan tjänste— förrättningarna enligt planen avslutats skola rapporter och protokoll där- över avlämnas till länsstyrelsen. Av de årligen avgivna redogörelserna för vederbörandes tjänsteverksamhet och tillståndet i länet på respektive verk- samhetsområden skall ett exemplar tillställas länsstyrelsen.

• Sida 372
•  Original

Provinsialläkare och distriktsveterinär åligger enligt förenämnda instruk- tioner att ställa sig till noggrann efterrättelse av länsstyrelsen meddelade förordnanden och ålägganden. De äga till länsstyrelsen ingiva framställ- ningar eller förslag rörande hälso- och sjukvården inom distrikten. I sin tillsynsverksamhet skall provinsialläkare för främjande av allmän sundhet söka medverkan av länsstyrelsen. Denna fastställer av honom vart tredje år ingiven plan för kontroll- och inspektionsresor inom distriktet. Rapporter över företagna resor skola avgivas till länsstyrelsen. För ordnande av pro— vinsialläkares mottagning i en avlägset belägen kommun har kommunen möjlighet att, om överenskommelse icke kan uppnås med läkaren, göra framställning i ämnet hos länsstyrelsen, som äger besluta i ärendet. Enligt kungörelsen den 12 april 1935 (nr 106) med närmare föreskrifter angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar åligger det veterinär att ställa sig till noggrann efterrättelse av länsstyrelsen meddelade föreskrifter i fråga om bekämpande av smittosamma husdjurssjukdomar.

Vad här anförts om länsstyrelsens förhållande till provinsialläkare och distriktsveterinärer har i tillämpliga delar avseende även å stads- och stadsdistriktsläkare samt köpings- och municipalläkare, resp. stadsveteri- narer.

III. REFORMFÖRSLAG

Frågan om hälso- och sjukvårdens framtida organisation och huvud— mannaskap, administration, ekonomi och finansiering behandlas i medi- cinalstyrelsens betänkande om den öppna Iäkarvärden i riket (SOU 1948: 14). Här skall blott i korthet beröras styrelsens förslag såvitt det angår den statliga regionala organisationen. För motiveringen till förslagen torde få hänvisas till betänkandet (särskilt sid. 266——284).

I betänkandet skisseras en regional organisation efter två olika alter- nativa linjer för den enligt i betänkandet angivna principer reformerade hälso- och sjukvården. Enligt den ena borde den regionala organisationen bygga på förste provinsialläkarna, vilka skulle tilläggas vidgade befogen— heter och ingå i länsstyrelserna som en särskild avdelning. På sådana läns— styrelsernas hälsovårdsavdelningar borde då förutom förste provinsialläka- ren finnas anställda 1—4 biträdande provinsialläkare, en administrativ chefstjänsteman, en byggnadsinspektör samt erforderlig biträdespersonal. På avdelningarna borde till en början ankomma de uppgifter, som nu till- komma förste provinsialläkare. Beträffande tjänsteläkarväsendet borde hälsovårdsavdelningarna härutöver svara för vissa nya statliga uppgifter på området, t. ex. beträffande bostäder, mottagningslokaler, inventarier och biträdespersonal åt tjänsteläkarna m. m. Hälsovårdsavdelningarna borde hålla sin uppmärksamhet på frågan om distriktsindelning och allmänt .taget vara tjänsteläkarnas förmän.

• Sida 373
•  Original

Enligt detta alternativ borde förste provinsialläkaren föredraga större ärenden och ärenden av principiell betydelse för landshövdingen men i övrigt besluta på föredragning av vederbörande byråchef för hälsovården. Omfattningen av hans byråmässiga arbete skulle göra det uteslutet att han kunde biträda landstinget; däremot borde han själv eller representant för honom deltaga i hälso— och sjukvårdsberedningarnas sammanträden med rätt att få skiljaktig mening antecknad till protokollet.

Därest en dylik lösning ifrågakomme, borde den emellertid enligt medi- cinalstyrelsens mening endast få provisorisk karaktär. Åtskilliga anmärk- ningar kunde nämligen göras däremot. Allmänt känt vore, att länsstyrel- sernas arbetsbörda vore stor nog, trots att den hittills i fråga om hälso— och sjukvård i huvudsak endast omfattat sanitära frågor, och att man tvärtemot att söka tillföra länsstyrelserna nya arbetsuppgifter på senare tid sökt avlasta dem. Förste provinsialläkarna skulle förvandlas från fly- gande inspektörer till byråtjänstemän. Den avgörande anmärkningen vore dock den, att anordningen skulle bidraga till att konservera den olämpliga uppdelningen av uppgifterna på ett antal delvis små sjukvårdsområden.

Av vissa i betänkandet närmare angivna skäl borde enligt medicinal- styrelsen de regionala statliga uppgifterna beträffande hälso- och sjuk- vården anknytas till områden med befolkningssiffror mellan 600 000 och 1,5 milj. Såsom centrum i ett sådant område borde finnas ett undervis- ningssjukhus. I anslutning till dessa, för närvarande fyra och enligt för- slaget så småningom sex, borde inrättas statskommunala hälsovårdsstyrel- ser, vilka borde från medicinalstyrelsen övertaga provinsialläkarfrågorna, allmänna och speciella hjälpåtgärder vid epidemier samt åtgärder enligt karantänsföreskrifterna, enligt bestämmelserna om sanitär kontroll över luftfarten, om skyddskoppympning och om difterivaccination ävensom vissa frågor rörande förvaltningen och driften av sinnessjukhusen. Hälsovårds— styrelserna skulle allenast i vissa frågor vara underställda medicinalsty— relsen. Hälsovårdsstyrelserna borde bestå av förslagsvis tio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter under ordförandeskap av en hälsovårdschef, som skulle vara ensam beslutande i ärenden av mindre vikt. Under honom borde fin- nas två byråchefer, den ene för medicinska och den andre för administrativa ärenden. I den administrativa byrån borde ingå ett byggnadskontor under närmaste ledning av en byggnadsinspektör. Vid hälsovårdsstyrelsens sam— manträden borde beslut fattas genom omröstning, varvid såsom styrelsens mening borde gälla majoritetens, där denna översteg tre fjärdedelar av det fastställda antalet ledamöter. I andra fall borde som styrelsens mening gälla den, som omfattades av hälsovårdschefen.

Vid ett genomförande av detta förslag borde förste provinsialläkarna bi- behållas vid i stort sett nuvarande arbetsuppgifter. I stad, där statlig hälso- vårdsstyrelse funnes, vore det önskvärt, att expeditionslokal och skrivhjälp tillhandahölles förste provinsialläkarna av hälsovårdsstyrelsen, varigenom

• Sida 374
•  Original

nu utgående expensersättningar till dessa förste provinsialläkare skulle bortfalla. Dessutom borde biträdande förste provinsialläkareinstitutionen på visst sätt utvidgas m. m.

I två särskilda den 10 maj 1949 avlämnade promemorior, nr 25 och 26 (stencilerade), angående decentraliseringsfrågor inom medicinalstyrelsens respektive veterinärstyrelsens verksamhetsområde framlade decentralise- ringsutredningen vissa decentraliseringsförslag.

I den förstnämnda promemorian framhöll sagda utredning inledningsvis, bland annat, att de statliga lokala organ, till vilka decentralisering av medi- cinalärenden i allmänhet torde kunna tänkas ske i större omfattning, vore länsstyrelserna och förste provinsialläkarna. Dessa organ vore emellertid icke i allt rustade för att övertaga ett större antal ärenden från medicinal- styrelsen. Länsstyrelserna saknade sålunda medicinsk kompetens och förste provinsialläkarna torde icke alltid kunna förutsättas ha tillräcklig admi- nistrativ förfarenhet. Därtill komme att förste provinsialläkarna i regel saknade expeditionshjälp för handhavandet av ett ökat antal ärenden. En förutsättning för att decentralisering till de statliga länsorganen på hälso- och sjukvårdsområdet skulle kunna ske i större omfattning vore därför, att den i denna instans tillgängliga kompetensen i administrativt och medi- cinskt avseende närmare samordnades i någon form. Därvid åsyftades i första hand ökad samverkan mellan länsstyrelserna och förste provinsial- läkarna. För att ytterligare förstärka länsorganen i medicinskt avseende skulle man kunna tänka sig utnyttjande i någon form, t. ex. såsom kon- sulterande läkarnämnder, av den medicinska expertis, som i övrigt kunde vara tillgänglig inom länen. Decentraliseringsutredningen hade icke funnit sig ha anledning att närmare ingå på de sålunda berörda spörsmålen i vad mån ett samordnande lämpligen borde ske av de statliga länsorganen för hälso- och sjukvården utan förutsatte att denna fråga komme att upptagas av länsstyrelseutredningen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts ansåg sig decentraliseringsutred- ningen kunna föreslå överflyttande av beslutanderätt till länsstyrelserna allenast i ett fåtal ärendegrupper. Beviljande av semester och annan ledig— het samt förordnande av vikarie för tjänsteläkare ansågs kunna handhas av länsstyrelsen, men denna decentralisering borde icke ske förrän läkar- bristen hävts i sådan omfattning, att det kunde antagas att länsstyrelserna i de flesta fall skulle kunna anskaffa lämpliga vikarier utan att vända sig till centralt organ. Motsvarande borde gälla beträffande förordnande av vikarier å distriktstandläkartjänster. Frågor om befrielse från skyddskopp- ympning borde avgöras av länsstyrelsen med biträde av förste provinsial- läkaren. Samma ordning borde kunna gälla i fråga om ärenden rörande inskränkning i apoteks öppethållande, men med hänsyn till det ringa an- talet dylika ärenden samt till att medicinalstyrelsen utfärdat normerande

• Sida 375
•  Original

bestämmelser härom fann utredningen icke anledning att i fråga om dessa ärenden framlägga något förslag.

I samma promemoria behandlades vidare bland annat frågan om forum för godkännande av upprättade planer för den förebyggande mödra- och barnavården, för folktandvårdens ordnande och för distriktsvård. Decent- raliseringsutredningen hänvisade därutinnan till sin promemoria nr 17, för vars innehåll delvis redogjorts i kap. 14, samt förklarade att vad i sist- nämnda promemoria anförts beträffande den statliga ledningen av barn- hemsvården i viss mån vore tillämpligt även i fråga om den förebyggande mödra— och barnavården, folktandvården och distriktsvården. Utred- ningen anförde i denna fråga att länsstyrelserna icke vore så organise- rade, att de kunde antagas vara i stånd att beträffande sistnämnda vård- områden fullgöra de uppgifter, som enligt utredningens förslag skulle an- komma på dem beträffande barnhemsvården, nämligen fastställande av plan för barnhem och dess verksamhet, tillstånd till upprättande av vissa barnhem, fastställande av reglemente för barnhem samt behandling av vissa framställningar om statsbidrag. Av denna anledning förklarade sig utred- ningen icke vilja framlägga något decentraliseringsförslag i dessa avseenden. En förstärkning av länsstyrelsernas organisation kunde framdeles bringa frågan i annat läge.

Slutligen berördes i promemorian nr 25 ärenden angående kastrering, sterilisering och avbrytande av havandeskap samt granskning av rapporter rörande verkställda kastreringar, steriliseringar och aborter. På grund av att befattningen med dessa ärenden innebure en avsevärd arbetsbelastning vore en decentralisering önskvärd. Därvid syntes ligga närmast till hands att anförtro beslutanderätten åt länsstyrelserna med biträde av förste pro- vinsialläkaren och något slag av konsulterande läkarråd, sammansatt av den inom länet tillgängliga medicinska expertisen på olika områden. Det kunde emellertid antagas att svårigheter åtminstone för närvarande skulle föreligga att alltid vinna tillgång till erforderlig expertis i länen. Med hän- syn till denna och vissa andra omständigheter ville utredningen icke föreslå någon decentralisering. Skulle framdeles visa sig att medicinsk expertis bleve tillgänglig inom de skilda länen, borde emellertid frågan upptagas till förnyat övervägande.

I promemorian nr 26 föreslog decentraliseringsutredningen att beslutande- rätten skulle överflyttas till länsstyrelserna dels —— med biträde av läns- veterinären — i ärenden rörande befrielse från skyldighet att hålla kött- besiktningsbyrå, dels oclc i fråga om bestämmande i vissa fall av stations- ort för distriktsveterinär. Därjämte anförde utredningen, bland annat, att hinder icke syntes föreligga att överflytta den på veterinärstyrelsen an— kommande tillsynen över efterlevnaden av pastöriseringsförfattningarna t. ex. å länsveterinärerna om dessa i någon form kunde få expeditionshjälp

• Sida 376
•  Original

från länsstyrelserna. Frågan härom övervägdes enligt vad decentraliserinlgs- utredningen inhämtat av länsstyrelseutredningen.

I ett den 26 september 1949 avgivet betänkande med förslag till liivs- medelsstadga m. m. (SOU 1949: 43) ha 1948 års Iivsmedelssakkunniga fram- lagt vissa förslag bl. a. angående livsmedelskontrollens organisation. Desssa förslag bygga i stort sett på gällande ordning. Centralmyndighet för koxnt- rollen skulle enligt förslaget, vad angår framställning och beskaffenhet av animala livsmedel, vara veterinärstyrelsen samt i övrigt (alltså även be- träffande försäljningslokaler för animala livsmedel) medicinalstyrelsen. Centralt undersökningsorgan för livsmedelskontrollen skulle statens insti- tut för folkhälsan vara.

Länsstyrelserna avses skola med biträde av förste provinsialläkaren och länsveterinären vaka över att kommuner, hälsovårdsnämnder samt vissa befattningshavare fullgöra sina åligganden beträffande den föreslagna livs- medelskontrollen. Hälsovårdsnämnderna skulle vara lokala organ för denna kontroll. Tjänsteläkare och tjänsteveterinärer skulle också medverka vid kontrollen. Gränsdragningen mellan läkares och veterinärers befattning med kontrollen anges böra ske efter i huvudsak samma grunder som skola gälla vid fördelningen mellan medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen. Länsstyrelsen skulle dock beträffande den lokala kontrollen vidtaga den jämkning i fördelningen," som kan vara betingad av förhållandena i orten. Slutligen avses även polismyndigheterna skola biträda vid kontrollen enligt vissa särskilda regler.

Beträffande livsmedelskontrollen på landsbygden ha de sakkunniga haft under övervägande ett förslag om tillsättande av särskilda hälsovårdstill- syningsmän för landstingsområden. Något positivt förslag ha de sakkunniga icke framställt i frågan. De sakkunniga ha framhållit, att denna fråga gällde icke blott livsmedelskontrollen utan hälsovården i allmänhet och att hälso- vårdsstadgan vore föremål för översyn av särskilda sakkunniga.

Den föreslagna livsmedelsstadgan avses skola kompletteras genom lokala föreskrifter (matvarustadgor). Förslag till normalstadga har bifogats för- slaget. Om förslag till lokal stadga innebär väsentlig avvikelse från normal- stadgan, avses skola gälla att hälsovårdsnämnden, innan förslaget antages, skall inhämta yttrande av ett till statens institut för folkhälsan anslutet samarbetsråd för livsmedelshygien.

IV. UTRE DNINGEN

Inledning. Då statsmakterna ännu icke tagit ställning till medicinalsty- relsens ovan refererade förslag samt de närmast aktuella decentraliserings— frågorna knappast synas vara av någon större omfattning, har länsstyrelse- utredningen vid sina överväganden av de till hälso- och sjukvården hörande organisationsspörsmålen i fråga om länsstyrelserna funnit sig höra i stort

• Sida 377
•  Original

sett utgå från nu gällande materiella bestämmelser. Samtidigt har emeller— tid utredningen sett som ett väsentligt önskemål att organisationen blir sådan att den i fall av behov utan större svårigheter eller återverkningar på andra håll skall kunna svälla ut och överta avsevärt vidgade uppgifter.

I huvuddelen av de på förevarande område på länsstyrelsen ankommande uppgifterna har länsstyrelsen i fråga om den medicinska (respektive veterinärmedicinska) faktorn i förekommande ärenden att lita till förste provinsialläkarens och länsveterinärens expertis. I regel torde också läns- styrelsen, framför allt i ärenden där ekonomiska eller andra icke-medicinska synpunkter ej spela in och några avvägningsfrågor därför icke uppstå, vara hänvisad till att följa experternas mening. I stort sett torde man kunna säga att åtminstone vad de nuvarande länsstyrelseuppgifterna angår frågan om länsstyrelsens organisation på förevarande område är en fråga om förste provinsialläkarens och länsveterinärens ställning i förhållande till läns- styrelsen.

De nuvarande länsstyrelseuppgifterna på själva hälso- och sjukvårdsom- rådet äro nämligen av en förhållandevis måttlig omfattning i förhållande till hela länsstyrelseverksamheten och kunna därför än så länge icke bilda grundvalen för en självständig sektion utan måste sammanföras med andra ärendegrupper. En annan sak är att särskilt förste provinsialläkarens med- verkan i länsstyrelsen påkallas även vid många ärenden, där hälsovårds- synpunkterna icke äro de primära och som därför på grund av sin huvud- sakliga art handläggas på annat håll i länsstyrelsen. På grund härav är det med avseende på frågan om länsstyrelsens inre organisation av relativt mindre betydelse, på vilken arbetsdetalj eller sektion hälsovårdsärendena handläggas.

I och för sig skulle kanske anledning finnas att undersöka, huruvida icke vissa av länsstyrelsens nuvarande uppgifter kunde överlåtas på förste provinsialläkaren eller länsveterinären ensam. Utredningen har emellertid trott sig finna att samma resultat skulle kunna vinnas på en annan väg. som dessutom medgiver större variationer med hänsyn till olika lokala eller personella förhållanden.

Sammanfattning av gällande ordning. Tyngdpunkten i såväl förste pro- vinsialläkarens som länsveterinärens verksamhet ligger för närvarande på inspektions- och tillsynsuppgifterna samt den fackmässiga rådgivningen åt länsstyrelsen och andra myndigheter. Någon självständig beslutanderätt i administrativa frågor i samband med länsstyrelsernas uppgifter ha de i stort sett icke. Och där så är fallet är länsstyrelsen i regel besvärs- eller under- ställningsmyndighet. Därjämte äro de vederbörande centrala verks regio— nala ombud och förmån för tjänsteläkarna och tjänsteveterinärerna. I sin egenskap av de centrala verkens regionala organ utöva de kontroll och till- syn jämväl på områden, vilka icke ligga inom länsstyrelsens verksamhets- sfär. Därtill kommer att vissa förste provinsialläkare och länsveterinärer

• Sida 378
•  Original

utöva praktik. Detta gäller särskilt sådan länsveterinär, som samtidigt är distriktsveterinär. Slutligen må här också framhållas den konsulentverk— samhet på sjukvårdsområdet, som vissa förste provinsialläkare utöva visavi landstingen. Enligt hos svenska landstingsförbundet i maj 1950 tillgängliga uppgifter voro i 17 landstingsområden vederbörande förste pro- vinsialläkare knutna till landstingen för att på skilda sätt biträda som konsulter.

Sammanfattningsvis torde kunna sägas att förevarande experter på många områden och beträffande en stor del av sin verksamhet fylla upp- gifter, vilka icke ligga under länsstyrelsens domvärjo. Även om en under- sökning i och för sig skulle vara motiverad, huruvida icke åtskilliga av dessa uppgifter med fördel kunde anförtros länsstyrelsen att med biträde av respektive expert utföra, har utredningen ansett sig böra avstå därifrån. En dylik undersökning torde kräva tid och skulle kunna försena framläg- gandet av utredningens förslag utan att mera avsevärda fördelar torde kunna förväntas. Utredningen inskränker sig därför att i detta avseende hänvisa till decentraliseringsutredningens ovan omtalade förslag.

Länsstyrelseutredningen har således ansett sig böra koncentrera sina över- väganden till det rent organisatoriska Spörsmålet om vilken ställning förste provinsialläkaren och länsveterinären böra intaga i förhållande till läns- styrelsen för att med länsstyrelsens nuvarande uppgifter största möjliga samordning och de mest praktiska arbetsmetoderna skola ernås. Samord- ningsproblemen, som delvis också behandlas i andra sammanhang, bl. a. i kap. 2, ha särskilt avseende på vissa inspektions- och tillsynsuppgifter. Så- lunda ha både förste provinsialläkaren och länsveterinären dylika uppgifter med avseende på livsmedelshandeln och födoämneskontrollen. Förste pro- vinsialläkaren har vidare inspektionsskyldighet beträffande olika social- vårdsanstalter, vilka även skola inspekteras av bland andra statens fattig- vårds- och barnavårdskonsulent samt barnavårdsassistenten. Dessutom kan för förste provinsialläkarens del nämnas tillsynsverksamheten med avseende på vatten och vattendrag, där också tillsynen från fiskevårdsmyndigheterna kan komma in, samt den bostadshygieniska tillsynen, som kan beröra bygg- nadsmyndigheternas verksamhet.

På senare tid har behovet av läkarmedverkan i socialvården allt klarare insetts. I regel lämnas dylik medverkan av tjänsteläkare, som efter under- sökning av förekommande fall avgiva sina yttranden, men det skulle säker- ligen vara av särskilt värde för länsstyrelsen om vid behandlingen av dylika ärenden inom länsstyrelsen läkarexpertis kunde deltaga. För vissa fall avser utredningen att läkare inom ramen för den allmänna lekmannamedverkan skall deltaga i handläggningen (se kap. 14). Även om behovet av dylik expertis ej sällan hänför sig till vissa specialiteter, t. ex. den psykiatriska, som förste provinsialläkaren väl i regel ej behärskar och som därför kan- ske bäst tillgodoses på sätt nyss antytts, torde likväl i regel även en allmän

• Sida 379
•  Original

socialmedicinsk erfarenhet vara betydelsefull, särskilt på ett mera förbe- redande utredningsstadium. Vidare uppkommer ofta vid den under läns- styrelsens ledning stående bebyggelseplaneringen behov av sanitetsteknisk sakkunskap. Denna representeras i viss mån av distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp men behöver ej sällan kompletteras med me- dicinska synpunkter.

Som nämnts inskränker sig länsveterinärens medverkan i de uppgifter som nu berörts i huvudsak till födoämneskontrollen, medan förste provin- sialläkarens insatser erfordras över betydligt vidare områden. Emellertid torde allmänt kunna sägas att omfattningen och intensiteten i förste provin— sialläkarnas insatser på dessa olika områden variera betydligt, såväl inom skilda län som mellan de särskilda ämnesområdena. Till stor del beror detta otvivelaktigt på att med den relativt fria ställning dessa tjänsteläkare in- taga de ofta inrikta sin verksamhet på de områden, där deras erfarenhet är rikast och för vilka deras intressen äro starkast. Härav följer väl gärna att den avvägning av prioriteten mellan olika uppgifter, som de sålunda själva göra, kanske icke alltid blir den ur allmänna synpunkter riktigaste. Frågan om prioriteten mellan olika arbetsuppgifter har emellertid ingalunda bety- delse endast för inspektions- och tillsynsverksamheten utan också i kanske än högre grad för deras övriga verksamhet som länsstyrelsens experter, när det gäller att granska förslag och planer, verkställa utredningar och avgiva olika slag av yttranden.

Vad slutligen angår arbetsmetoderna gäller beträffande dessa experter liksom i fråga om flertalet andra länsstyrelseexperter, att den ställning de ha i förhållande till länsstyrelsen föranlett tillkomsten av ett alltför om- ständligt remissväsen.

Synpunkter på organisationsfrågan. Syftena med en organisationsföränd- ring böra med hänsyn till vad sålunda anförts vara dels att förbättra sam- ordningen i fråga om inspektions- och tillsynsverksamheten och dels att över huvud införa rationellare former för experternas medverkan i läns- styrelsearbetet. Under alla omständigheter lärer ett fastare organiserat sam- arbete än det som för närvarande på många håll bedrives böra åstadkommas. Om inspektionsverksamheten i länsinstansen kunde samordnas av en ge- mensam myndighet, skulle detta säkerligen innebära stora fördelar. Dubbel- inspektioner skulle kunna undvikas. De inspekterande skulle på platsen kunna jämföra sina iakttagelser och jämka sina olika krav efter varandra, de inspekterade skulle besparas på varandra följande inspektioner med kanske motstridiga anvisningar och dessutom behöva sätta till mindre tid och slutligen skulle den myndighet, i regel länsstyrelsen, som i sista hand skall taga ställning till de inspekterandes yrkanden, kunna få frågorna be- lysta från olika synpunkter på en gång. De långtidsplaner för inspektions- verksamheten, som länsstyrelsen nu har att granska, kunna icke uppgöras så specificerat, att det på grundval av dem är möjligt att åstadkomma någon

• Sida 380
•  Original

koordinering. En sådan synes möjlig att ernå endast om de olika inspek- törernas verksamhet kan ställas under gemensam tillsyn och ledning. I det ovan berörda förslaget till livsmedelsstadga ha dessa synpunkter i någon mån beaktats, men principfrågan kan därmed icke anses löst.

I ärenden av olika slag, som nu remitteras till länsveterinären samt förste provinsialläkaren, förefaller den nuvarande ordningen med diarie- föring pä två ställen och med skriftliga yttranden i varje ärende innebära en ganska onödig omgång. Detsamma gäller beträffande gången av dessa experters initiativärenden, d. v. s. deras framställningar till länsstyrelsen om vidtagande av åtgärder i anledning av gjorda iakttagelser el. dyl.

För att vinna de sålunda angivna syftena lära fastare former för dessa experters samarbete med länsstyrelsen böra konstrueras. Det ligger därvid nära till hands att låta ifrågavarande experter ingå i länsstyrelsen som dennas tjänstemän, varigenom på enklaste sätt den erforderliga samord— ningen skulle vinnas. Att man emellertid tvekar inför denna tanke sam- manhänger med vissa särskilda omständigheter.

Frågan om medicinalväsendets mellaninstansproblem måste inom en ganska snar framtid upptagas till prövning i hela sin vidd. Även om den nyss antydda förändringen icke i och för sig skulle föregripa en tänkbar lösning, kan det ur praktiska synpunkter och för att undvika flera för- ändringar än nödvändigt vara klokt att tills vidare föredraga en mera provisorisk lösning på den bestående ordningens grund. Vissa särskilda synpunkter på detta mellaninstansproblem redovisar utredningen längre fram i kapitlet.

Båda experterna ha vid sidan av länsstyrelseuppgifterna andra statliga uppgifter, och det synes för närvarande knappast vara anledning att flytta in dessa uppgifter i länsstyrelsen. Experterna ifråga ha om än i olika om— fattning på flera håll enskild praktik vid sidan av sin tjänst. De äro vidare förmån för tjänsteläkare respektive tjänsteveterinärer. Att för närvarande i större utsträckning än som nu är fallet underställa dessa länsstyrelsen synes varken erforderligt eller lämpligt. Även om man kan hävda att dessa vid sidan av länsstyrelsen liggande uppgifter icke utgöra något absolut hinder för att inordna experterna i länsstyrelsen —— vilken myndighet de tillhöra eller sortera under torde icke i och för sig ha någon betydelse för deras fullgörande av uppgifter, som ligga utanför respektive myndighets område — torde praktiska synpunkter tala för att en viss försiktighet iakttages.

De sålunda anförda synpunkterna ha visserligen något mindre relevans då det gäller länsveterinären än förste provinsialläkaren. Även om det såväl på grund härav som ock för att vinna erfarenhet av följderna av en organisationsförändring av antytt slag skulle finnas anledning att lösa denna fråga på ett annat sätt beträffande länsveterinären än förste provin-

• Sida 381
•  Original

_sialläkaren, tala enligt utredningens mening starkare skäl för att de båda i organisatoriskt avseende behandlas lika.

Utredningens förslag. Ehuru stora fördelar onekligen ur många synpunk- ter skulle vara förenade med förste provinsialläkarens och länsveterinärens inordnande i länsstyrelsen, har utredningen med hänsyn till vad ovan an- förts stannat vid att förorda vissa partiella reformer, genom vilka utred- ningen tror sig vinna de syften, som utredningen anser oeftergivliga för en bättre ordning.

Beträffande inspektions- och tillsynsverksamheten ifråga om sådana objekt, som i ett eller annat avseende ligga under länsstyrelsens kontroll, böra större befogenheter ges länsstyrelsen att dirigera denna verksamhet. Ett steg i rätt riktning synes den i förslaget till livsmedelsstadga intagna bestämmelsen vara, att länsstyrelsen skall äga företaga jämkningar i fördelningen av inspektionsskyldigheten mellan läkare och veterinär. Ut- redningen finner emellertid påkallat att inspektioner icke blott såsom nu skola verkställas efter en allmän, av länsstyrelsen fastställd plan. Inspek- tionerna höra i princip i största möjliga utsträckning i enskilda fall utföras i samråd med länsstyrelsen och efter dennas anvisningar. Anvisningarna böra visserligen icke avse själva sättet för inspektionernas utförande men väl tiden och omfattningen för desamma. Med stöd av sådan rätt att ut- färda anvisningar bör länsstyrelsen kunna samordna och fördela inspek- tionsverksamheten på lämpligt sätt.

För att länsstyrelsen skall kunna bättre samordna dessa experters verk- samhet med olika länsstyrelseuppgifter även på andra områden och för att ge länsstyrelsen större möjligheter att avgöra prioritetsspörsmål synes man böra instruktionsmässigt fastslå ett närmare samband mellan läns- styrelsen och dessa experter. Utredningen förordar därför att det — i viss män i analogi med vad som gäller beträffande länsarkitekt _— före- skrives att förste provinsialläkare och länsveterinär vid utförande av dem åliggande uppgifter inom området för länsstyrelsens ämbetsbefattning skola vara skyldiga att följa länsstyrelsens anvisningar samt att länsstyrelsen inom dessa gränser skall äga påkalla deras medverkan i länsstyrelsearbetet.

I sistnämnda föreskrift bör också innefattas skyldighet för förste provin- sialläkare och länsveterinär att åtaga sig föredragningsuppgifter i länssty— relsen samt att, då länsstyrelsen så bestämmer, vara närvarande vid före- dragning av annan befattningshavare. Såsom föredragande eller eljest när- varande skola de ha reservationsrätt. Genom en dylik ordning vinnes möj- ligheter att förenkla formerna för experternas medverkan i länsstyrelse- arbetet, då remissväsendet kan avsevärt begränsas.

Utredningen finner vidare självfallet att förste provinsialläkaren och läns- veterinären böra beredas expeditionslokal och biträdeshjälp hos länsstyrel- sen. Biträdeshjälpen bör avse alla vederbörandes tjänsteuppgifter, icke en— dast dem som ligga inom länsstyrelsens ämbetsområde. Härigenom skulle

• Sida 382
•  Original

experterna beredas lättnad i sitt expeditionsarbete och en intensifiering av deras egentliga uppgifter borde på så sätt bli möjlig.

Mot att förlägga förste provinsialläkarens expeditionslokal till länsstyrel- sen kan visserligen anföras att han stundom får mottaga besök, vilka av humanitära skäl böra omgivas av viss diskretion. Om det i några fall så kan finnas önskvärt, är det givetvis intet som hindrar att dylika besök efter överenskommelse få avläggas hos honom i hans bostad eller i hans mottagningslokal, om han driver praktik. I regel torde emellertid dylika undantagsåtgärder icke vara av behovet påkallade. Utredningen anser sig så mycket mindre böra tillmäta dylika eller andra liknande skäl någon av- görande betydelse som medicinalstyrelsen i sitt förslag om den öppna läkar- vården själv förordat, att förste provinsialläkare i samma städer som de statskommunala hälsovårdsstyrelserna skulle ha tjänstelokaler hos dessa styrelser.

Den närmare utformningen av de båda experternas medverkan i läns- ' styrelsearbetet torde böra ske i huvudsak efter de riktlinjer, som utred- ' ningen skisserat i kap. 4. Härvid böra emellertid vissa särskilda synpunk- ter beaktas. Deras ianspråktagande för det interna länsstyrelsearbetet får _, icke medföra, att deras möjligheter att utöva verksamhet även vid sidan ' av de rena länsstyrelseuppgifterna försvåras. Utredningen har härvid sär- skilt tänkt på förste provinsialläkarnas verksamhet som experter eller kon- sulter åt landstingen. Det framstår för utredningen såsom synnerligen vär— defullt att en kontakt på detta sätt skapats mellan den statliga hälsovårds- administrationen och landstingens hälso- och sjukvårdsförvaltning. Utred- ningen är för sin del ingalunda benägen att föreslå en anordning, som skulle inkräkta på detta samarbete.

Experternas fältarbete, deras inspektions- och tillsynsverksamhet i orterna, är en huvuduppgift, som i vart fall vid nu gällande ordning icke får försvåras. De båda experternas nuvarande karaktär av flygande exper- ter bör icke genom de av utredningen föreslagna anordningarna förändras. De farhågor för en dylik utveckling, som utredningen vid sina undersök- ningar av dessa spörsmål trott sig finna hos åtskilliga av de nuvarande förste provinsialläkarna, synas i hög grad överdrivna. Möjligen kunna de återföras på det förslag till framtida hälsovårdsorganisation i länsstyrel- ' sen, som framlagts i medicinalstyrelsens förenämnda utredning. Det är dock att märka att denna organisation avses för helt andra och betydligt mer omfattande uppgifter än de nuvarande. Därest uppgifter av den så- lunda tänkta omfattningen skulle åläggas länsstyrelsen och förste provin- sialläkaren, förefaller det visst troligt att förste provinsialläkaren varken skulle kunna bibehållas vid sin egenskap av flygande inspektör eller tjänst- göra som biträde åt landstinget. Under nu rådande och med utredningens . förslag avsedda förhållanden torde sådana följder av den av utredningen ' tänkta organisationsförändringen ingalunda behöva befaras. "

• Sida 383
•  Original

Då ifrågavarande experter icke skulle bli länsstyrelsens tjänstemän, bli de heller icke underkastade sedvanliga subordinationsregler inom länssty- relsen. På grund härav men också med hänsyn till deras allmänna ställ- ning kan det icke ifrågakomma att ställa dem under förmanskap av en sektionschef. Även 0111 de såsom föredragande i och för sin föredragning äro skyldiga att efterkomma avdelningschefens anvisningar, är det i stort sett länsstyrelsen, som meddelar de erforderliga föreskrifterna om deras deltagande i länsstyrelsearbetet. Vederbörande byrå- eller sektionschef är icke behörig att genom tjänsteföreskrifter bestämma om handläggningen av ärenden, för vilka dessa experter äro närmast ansvariga, eller eljest ålägga dem särskilda uppgifter. I den mån icke överenskommelser om dessa och liknande ting kan träffas, får frågan hänskjutas till avdelnings- chefen eller landshövdingen. Motsvarande blir för övrigt fallet om förste provinsialläkaren eller länsveterinären anser sig bli förvägrad erforderligt biträde av byrå- eller sektionschef eller annan befattningshavare.

Med avseende på vikariatväsendet torde vissa särskilda regler böra gälla vid förfall för endera av experterna. Det torde sålunda i regel icke vara möjligt att påfordra en lika omfattande medverkan av vikarien som av den ordinarie experten. Särskilt gäller väl detta biträdande förste provin- sialläkarens tjänstgöring för förste provinsialläkaren vid kortare förfall. I regel torde därför vikarien på samma sätt som nu främst böra handha löpande och mera brådskande fall. I princip böra dock samma regler i for- mellt avseende gälla för den ordinarie och vikarien.

Med hänsyn till den vikt, som ligger uppå att förste provinsialläkarbe- fattningarna rekryteras med goda krafter, är det nödvändigt att tillse att de med befattningarna förenade ekonomiska villkoren äro någorlunda till- fredsställande i jämförelse med vad annan läkarverksamhet kan erbjuda. På grund av det statliga lönesystemets uppbyggnad torde det icke vara möjligt att utforma själva löneförmånerna ur denna synpunkt. Under så- dana förhållanden torde ur det allmännas synpunkt vara önskvärt att man lämnar möjlighet öppen för dessa befattningshavare att på lämpligt sätt utöka sina inkomster. I detta avseende förefaller just anknytningen till landstingen mycket acceptabel, då den måste anses innebära icke oväsent- liga fördelar för samordningen av hälsovårdsarbetet i länen. Det är emeller- tid uppenbart att dessa icke-statliga uppdrag kunna komma att bereda ett visst besvär vid utformningen av förste provinsialläkarens och läns- veterinärens skyldighet att tjänstgöra inom länsstyrelsen. Att sådan skyl— dighet icke skall föreligga, då han är hindrad av tjänsteresor eller andra tjänsteförrättningar utom länsstyrelsen är klart. I den mån konsultarbetet åt landstinget eller annan icke-statlig verksamhet kan utföras i samband med expeditionstjänsten hos länsstyrelsen torde hinder därför icke böra möta. I övrigt torde frågan få lösas genom direkta förhandlingar mellan länsstyrelsen och vederbörande utomstående huvudman. I den mån exper—

• Sida 384
•  Original

terna förutsättas skola eller eljest äro berättigade driva privatpraktik måste även viss hänsyn härtill tagas vid bestämmande av tjänstgöringen i länsstyrelsen.

Vissa förste stadsläkare. Ett särskilt problem utgör till sist frågan om de förste stadsläkare (i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsing- borg), vilka ha att fullgöra de uppgifter, som eljest ankomma på förste provinsialläkaren. Det torde knappast böra ifrågakomma att ansluta dem till länsstyrelsen på samma sätt som förste provinsialläkarna. Såsom kom— munala tjänstemän kunna de icke lämpligen infogas i ett statligt verk. De torde icke heller höra i vidsträcktare mån än vad nu är fallet ställas under länsstyrelsen. Det bör undvikas att på det sättet återinföra förste provinsial- läkarens befattning med städer som en gång undantagits från hans tillsyn. Praktiska skäl tala dock för att man bör på förste stadsläkare, som här avses, kunna tillämpa den ordningen att han skall vara skyldig att närvara vid avgörande av honom berörande ärenden i länsstyrelsen med rätt att därvid anmäla reservation. Mot en dylik anordning synas några principiella invändningar icke kunna göras, och utredningen förordar den för sin del, varvid utredningen förutsätter att för inställelse i länsstyrelsen skall utgå ersättning för resa och traktamente. För övrigt torde remisserna till sådan " förste stadsläkare kunna inskränkas i någon män och ersättas av ett mera formlöst samråd mellan honom och förste provinsialläkaren. Särskilt bör detta kunna ske i vissa mera allmänna frågor av medicinsk karaktär, där den ortsbundna sakkunskapen icke är huvudsaken.

Riktlinjer för en framtida utbyggnad av organisationen. Ehuru utred- ningen inser att vissa fördelar kunna vara förenade med en regional hälso- och sjukvårdsorganisation av den typ med särskilda statskommunala hälsovårdsstyrelser, som medicinalstyrelsen föreslagit, finner utredningen högst betänkligt om särskilda administrativa områden skulle tillskapas vid sidan av länen. Då emellertid uppenbarligen anledning finnes att antaga att de regionala statliga hälso— och sjukvårdsorganenien kanske nära fram- - tid böra förstärkas för att övertaga vidgade uppgifter, synas i detta sam- manhang vissa riktlinjer böra anvisas, efter vilka en sådan förstärkning torde kunna ske. Önskvärdheten av att en dylik skiss presenteras här under- *. strykes bland annat av decentraliseringsutredningens ovan redovisade över- f väganden.

Som förut antytts äro länsstyrelsens uppgifter på här ifrågavarande om— råde för närvarande icke av den omfattning, att de kunna utgöra grund- valen för en självständig sektion. Att så blir fallet synes vara den första förutsättningen för att en arbetsduglig och i olika avseenden kompetent organisation skall kunna byggas upp. I överensstämmelse med vad utred- ningen beträffande andra speciella områden inom länsförvaltningen före- ' slår, torde när tiden är inne organisationen för hälso- och sjukvården inom

• Sida 385
•  Original

länsstyrelsen böra byggas upp som en dylik särskild sektion. På grund av ärendenas art synes denna sektion böra inordnas i landskansliet.

Som chef för densamma bör kunna placeras en läkare. Därest särskild läkarexpertis för socialvården skall finnas inom länsstyrelsen, synas vissa skäl tala för att sådan knytes till hälso- och sjukvårdssektionen och där- ifrån ställes till'socialsektionens förfogande. Den erforderliga juridiska och allmänt administrativa medverkan insättes alltefter behov i form av expedi- tionschefsgranskning av landssekreteraren eller genom deltagandeibesluten från annan jurists sida. Erforderlig biträdespersonal avdelas av länsstyrel— sen eller ställes tillfälligt till förfogande av avdelningschefen. Biträde av annan specialutbildad personal än läkare, t. ex. byggnadssakkunniga, läm- nas av befattningshavare, som knytes vid sektionen eller ställes till för- fogande från annan sektion. Byggnadsexpertisen synes med fördel kunna ställas till förfogande från länsarkitektkontoret eller från den för bostads- politiska uppgifter avsedda ingenjörspersonalen.

Ärendena torde böra avgöras i överensstämmelse med eljest för länssty- relsen gällande regler, d. v. s. av landshövdingen, landssekreteraren eller chefen för hälsovårdssektionen efter föredragning och med den fördelning dem emellan, som kan vara stadgad i arbetsordning. Vissa ärenden böra kunna utan föredragning avgöras av chefen'för sektionen eller eventuellt annan på sektionen tjänstgörande befattningshavare.

Emellertid torde i vissa ärenden uppkomma behov av särskild medicinsk sakkunskap utöver den som finnes representerad i länsstyrelsen. I sådana fall kan det vara lämpligt att ärendena avgöras av ett läkarkollegium under ordförandeskap av den eljest beslutande. Till ledamöter i detta kollegium böra förordnas representanter för erforderliga specialiteter, t. ex. psykiatri, gynekologi och pediatrik, hämtade från den på vårdanstalter eller annor- städes i länet eller dess närhet verksamma läkarkåren. Därest så finnes erforderligt beträffande vissa ärendegrupper kan också ett sådant medbe- slutande kollegium bildas av lekmän som representanter för ortsintressen el. dyl.

Den sålunda skisserade organisationen ansluter sig till utredningens för- slag på andra områden och torde utan några organisatoriska svårigheter eller konsekvenser vid behov kunna genomföras, därest den av utredningen förordade organisationstypen för länsstyrelserna kommer till stånd.

Sammanfattning. I avsikt bl. a. att förbättra möjligheterna till samord- ning och för att begränsa remissväsendet föreslås att förste provinsialläkare och länsveterinär skola vara skyldiga att åtaga sig uppgifter som föredra- gande i länsstyrelsen ävensom att eljest närvara vid handläggningen av visst ärende eller vissa slag av ärenden i länsstyrelsen. Som föredragande eller eljest närvarande skola de ha reservationsrätt och -plikt. Ifråga om in- spektionsverksamheten avses länsstyrelsen instruktionsvägen skola få ökade möjligheter att samordna dessa befattningshavares inspektioner såväl dem

• Sida 386
•  Original

emellan som i förhållande till andra befattningshavares inspektionsverk- samhet.

Utredningen förordar även att vissa förste stadsläkare skola vara skyl- diga att på kallelse närvara vid handläggningen i länsstyrelsen av dem berörande ärenden.

Slutligen uppdrager utredningen vissa riktlinjer för en framtida utbygg- nad av länsstyrelsens organisation för hälso- och sjukvården.

KAPITEL 16

Polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet

I. INLE DN ING

Kungl. Maj:t är högsta polismyndighet i riket såväl i adminstrativt hän- seende som vad angår polismaktens handhavande. Polismyndighet för hela riket utövas i vissa avseenden jämväl av cheferna för inrikes- och justitie— departementen (den senare enligt tryckfrihetsförordningen).

Inom länen intaga länsstyrelserna ställningen av högsta lokala polismyn— dighet. Motsvarande ställning tillkommer i Stockholm överståthållarämbetet.

Under länsstyrelsen såsom högsta polismyndighet i länet har landsfogden i egenskap av länspolischef ansvaret för och ledningen av polisverksam- heten inom länet, med undantag dock för Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg, som äro undantagna från området för landsfogdens polisverk- samhet. Närmast under landsfogden eller, vad angår stad som nyss nämnts, under länsstyrelsen har polischefen ansvaret för och ledningen av polis- verksamheten inom distriktet. Polischef är i regel i stad med polismästare denne och i annat polisdistrikt distriktsåklagaren.

Den administrativa polismyndigheten utövas såvitt angår landsbygden och flertalet städer av vederbörande polischefer, men i städer med polis- kammare ankommer den administrativa polismyndigheten icke på polis- chefen utan på poliskammaren.

Till myndighetsorganisationen inom polisväsendet höra även de myndig— heter som handha den disciplinära bestraffningsrätten över polispersonalen. Härutinnan gäller att jämte polischeferna, vilka utöva den disciplinära bestraffningsrätten såvitt angår förseelser av ringare beskaffenhet, finnas inrättade särskilda disciplindomstolar, poliskollegier, för handhavandet av den disciplinära bestraffningsrätten i övrigt. Dessa poliskollegier äro även besvärsinstanser i förhållande till polischeferna. Den högsta besvärs— instansen utgöres av Kungl. Maj:t i regeringsrätten.

• Sida 387
•  Original

II. LÄNSSTYRELSEN

Länsstyrelsen intager i administrativt hänseende ställningen av besvärs- instans i förhållande till underlydande polismyndigheter. I vissa avseenden utövar länsstyrelsen dock omedelbart den administrativa beslutanderätten.

Enligt lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet i riket ha vissa befogen- heter tillagts länsstyrelsen. Denna beslutar om indelning i polisdistrikt samt äger tillsätta ordinarie befattningshavare vid polisväsendet. Inne- havare av fjärdingsmansbefattning utses genom val, som skall underställas länsstyrelsen. Länsstyrelsen äger ock i vissa fall skilja befattningshavare vid polisväsendet från tjänsten. Länsstyrelsen prövar vidare av polis- distrikt fattade beslut angående avlöning, pensionering m. m. i avseende å befattningshavare vid polisväsendet. Om avlöning, pension m. ni. av polis- distriktet bestämts till belopp, som uppenbarligen ej är skäligt eller om polisdistrikt eljest uppenbarligen åsidosätter sina åligganden enligt polis- lagen äger länsstyrelsen, såvida erforderliga åtgärder på länsstyrelsens framställning icke vidtagas, förordna därom samt i fall av behov förelägga vite och fälla till sådant vite. Länsstyrelsen äger vidare förordna om bil— dande av kommunalförbund mellan kommuner, som ingå i ett polisdistrikt, samt har vissa befogenheter beträffande fastställande och ändring av för- bundsordning för sådant kommunalförbund. Slutligen är länsstyrelsen be- svärsinstans beträffande av polischef meddelat beslut enligt polislagen.

Rörande länsstyrelsens allmänna uppgifter i övrigt i avseende å polis- väsendet stadgas i 6 & landshövdinginstruktionen, att det tillkommer läns- styrelsen att såsom länets högsta polismyndighet ha ansvar för och ledning av polisväsendet i länet samt övervaka, att allmän ordning och säkerhet därstädes behörigen upprätthållas och att, i händelse något däremot stri- dande förekommer, erforderliga åtgärder varda vidtagna. Vidare ankom- mer det på länsstyrelsen att tillse, att polisdistrikten fullgöra vad dem i avseende å polisväsendet åligger, varjämte länsstyrelsen äger att, där an- svar icke är i lag bestämt, meddela erforderliga vitesbestämmelser för upp- rätthållande av allmän ordning och säkerhet. Länsstyrelsen äger ock, där så befinnes nödvändigt, på statens bekostnad anställa extra polismän.

Landshövdinginstruktionen innehåller därjämte stadgande om det sub- ordinationsförhållande, vari de lokala polismyndigheterna och befattnings- havarna vid polisväsendet stå till länsstyrelsen. I detta hänseende före- skrives, att under länsstyrelsen lyda, på sätt särskilda författningar och instruktioner närmare bestämma, landsfogdarna i deras egenskap av läns- polischefer samt länens magistrater, kommunalborgmästare, poliskammare, landsfiskaler och andra polischefer ävensom i övrigt till polisväsendet i länet hörande befattningshavare. '

Som ovan antytts är från länsstyrelsens befogenheter som länets högsta polismyndighet undantagen viss del av den disciplinära bestraffningsrätten.

• Sida 388
•  Original

III. LANDSFOGDEORGANISATIONEN

Landsfogdeorganisationen infördes genom den vid 1917 års riksdag ge- nomförda omorganisationen av fögderiförvaltningen. I den proposition, som låg till grund för omorganisationen, föreslogs bland annat, att de i fögderi- förvaltningen dittills ingående kronofogdetjänsterna skulle indragas samt att befattningshavarna inom fögderiförvaltningen skulle utgöras av härads- skrivare och landsfiskaler ävensom en kategori nya tjänstemän, benämnda länspolismästare. Beträffande de sistnämnda föreslogs, att en länspolis- mästare skulle finnas i varje län utom såvitt anginge de tre nordligaste kust- länen, där antalet länspolismästare skulle vara två i vart län. Länspolis- mästaren skulle intaga en mellanställning mellan länsstyrelsen och lands— fiskalerna samt närmast under länsstyrelsen vara polischef inom sitt dist— rikt. Vidare skulle länspolismästaren tjänstgöra såsom åklagare, då läns- styrelsen uppdroge visst åtal åt honom, samt i varje fall utöva tillsyn över landsfiskalernas åklagarverksamhet. Därjämte skulle han närmast under länsstyrelsen öva inseende över landsfiskalernas befattning med exekutions- väsendet, inventera deras medelsförvaltning och inspektera deras allmänna tjänsteverksamhet. Slutligen skulle länspolismästaren, vilken skulle inord— nas såsom tjänsteman hos länsstyrelsen, kunna av densamma användas för hållande av sammanträden med menighet inom länet rn. m. samt för att biträda med beredning av vissa ärenden.

I anledning av propositionen anförde riksdagen rörande förslaget om inrättande av länspolismästare, att riksdagen funne den för dessa befatt— ningshavare föreslagna benämningen mindre tillfredsställande samt att titeln landsfogde vore lämpligare. I övrigt biföll riksdagen propositionen i den del varom här är fråga dock med den inskränkningen att landsfogdar- nas antal bestämdes till en i varje län eller således 24 i hela riket.

Den landsfogdeorganisation som sålunda kom till stånd visade sig be- häftad med vissa brister. På landsfogdarna hade lagts alltför många och alltför olikartade arbetsuppgifter, vilket medförde en splittring i lands— fogdarnas verksamhet. Med anledning härav genomfördes år 1936 en reform av organisationen. Huvudsyftemålet med denna reform var att stärka lands— fogdarnas ställning i åklagar- och polishänseende. Detta skedde dels däri- genom att landsfogdarna befriades från dem åliggande kamerala uppgifter, främst skyldigheten att förrätta inventeringar hos olika medelsförvaltare, och dels därigenom att deras verksamhet som åklagare och polismän gjor- des mera kvalificerad än tidigare, samtidigt som de i denna sin verksamhet erhöllo en mera markerad chefsställning än de förut intagit.

Åklagarväsendet omorganiserades på det sätt, att länsstyrelsernas befatt- ning därmed upphörde. Landsfogdarna blevo överåklagare i länen och ställ- des i denna sin egenskap omedelbart under justitiekanslersämbetets in- seende. Genom en är 1948 ikraftträdd omorganisation avlyftes de allmänna

• Sida 389
•  Original

åklagaruppgifterna från justitiekanslersämbetet och lades på en nyinrättad myndighet, riksåklagarämbetet, under vilken myndighet landsfogdarna så- som åklagare sortera. I länsstyrelsernas ställning i förhållande till polis- väsendet inträdde däremot ingen ändring i samband med 1936 års reform. Såsom länspolischefer äro landsfogdarna sålunda fortfarande underställda länsstyrelserna.

De tidigare bestämmelserna rörande landsfogdeorganisationen voro med- delade i en instruktion av den 14 december 1917. I samband med nämnda reform ersattes denna instruktion av den nu gällande instruktionen av den 24 april 1936. Vad angår landsfogdens ställning såsom länspolischef har på sätt tidigare anmärkts organisationen icke enhetligt utformats, enär vissa städer undantagits från området för landsfogdens polisverksamhet. Enligt instruktionen ankommer det på Kungl. Maj:t att förordna om så- dant undantagande. Av praktiska hänsyn ha de i inledningen omnämnda fyra städerna, där polisorganisationen är mera omfattande och står under kvalificerad ledning, undantagits. Det har befunnits lämpligt att polis-. cheferna i dessa städer äro direkt underställda länsstyrelsen.

Att märka är, att då i detta sammanhang talas om landsfogdens polis- verksamhet avses därmed icke den befattning med förundersökning an— gående brott som landsfogden i egenskap av åklagare är skyldig att taga. I vad angår denna verksamhet liksom vad gäller landsfogdens åklagarverk— samhet överhuvud omfattar landsfogdens verksamhetsområde vederbörande län i dess helhet. Beträffande Göteborg och Malmö gälla dock särskilda be- stämmelser, i det att dessa städers åklagarmyndigheter lyda direkt under riksåklagarämbetet.

Rörande landsfogdens uppgifter såsom länspolischef stadgas i instruk- tionen i huvudsak följande. Under länsstyrelsen såsom högsta polismyndig- het har landsfogden i egenskap av länspolischef ansvaret för och ledningen av polisväsendet inom området för hans polisverksamhet. I första hand åligger det honom att vaka över att allmän ordning och säkerhet upprätt- hållas. Vidare skall landsfogden ha en allmän översyn av polisväsendet samt tillse att effektiviteten uppehålles. Sålunda skall han tillse, att gäl— lande polisinstruktioner eller eljest för polispersonalen meddelade före- skrifter äro lämpade efter förhållandena samt att polisväsendet tillhörande befattningshavare på lämpligaste sätt utnyttjas för sina uppgifter och veder- börligen fullgöra sina åligganden. Särskild uppmärksamhet skall landsfog- den ägna åt att de olika polisdistrikten fullgöra vad på dem ankommer till polisväsendets behöriga upprätthållande. Där i nu nämnda avseenden läns- styrelsens medverkan erfordras, har landsfogden att hos länsstyrelsen göra de framställningar vartill omständigheterna kunna föranleda. Även eljest då landsfogden under sin verksamhet som länspolischef iakttager förhållan— den, som finnas böra komma till länsstyrelsens kännedom, skall han ,göra anmälan därom till länsstyrelsen. Landsfogden skall med uppmärksamhet

• Sida 390
•  Original

följa den underlydande polispersonalens verksamhet och såsom personal- chef göra sig underrättad om de olika befattningshavarnas duglighet, nit och uppförande såväl i som utom tjänsten.

I alla frågor rörande polisväsendet inom området för landsfogdens polis— verksamhet, i vilka beslutanderätten tillkommer länsstyrelsen, skall läns- styrelsen inhämta landsfogdens yttrande. Denna anordning har införts till befästande av landsfogdens ställning som länspolischef och till befordrande av enhetlighet inom polisväsendet. För att landsfogden skall komma i så nära kontakt som möjligt med de underlydande polischeferna har skyldig- het införts för dessa att kvartalsvis till landsfogden avgiva rapporter an- gående polisväsendet, s. k. polischefsrapporter. I dessa rapporter, vilka skola granskas av landsfogden, skola förändringar inom de lokala polis- organisationerna ävensom polischefernas verksamhet under det senast för- flutna kvartalet i stora drag komma till synes. Å andra sidan åligger det landsfogden att årligen före den 1 februari till länsstyrelsen avgiva en sum- marisk berättelse angående sin polisverksamhet under det senast förflutna kalenderåret med uppgift om polisväsendets tillstånd och behov. Berättel- sen skall tillika innehålla förslag till de åtgärder, som kunna finnas på- kallade för avhjälpande av anmärkta brister.

Av redogörelsen torde framgå, att länspolischefskapet främst har karak- tären av en tillsynsmyndighet. Landsfogden har emellertid jämväl tillagts uppgifter som mera omedelbart sammanhänga med ledningen av polis- väsendet. Sålunda tillkommer det landsfogden att närmast under länssty- relsen svara för tillkallande av polisförstärkning, då behov därav uppkom- mer inom området för hans polisverksamhet. Vidare har landsfogden ålagts åtskilliga uppgifter med avseende å ledningen av statspolisens verksamhet. En uppgift, som i förevarande sammanhang torde böra framhållas, är att landsfogden för visst fall utövar chefskap över polispersonalen. Detta är förhållandet om en polisstyrka sammandrages å ort inom länet. För lands- fogden föreligger därvid skyldighet att, efter länsstyrelsens förordnande, övertaga chefskapet över styrkan. Sammandrages styrkan å ort inom om— rådet för landsfogdens polisverksamhet har landsfogden befogenhet att utan dylikt förordnande utöva chefskapet över styrkan.

Slutligen gäller att, om landsfogden i visst län åvilande göromål äro av mindre omfattning, det åligger honom att efter förordnande av Kungl. Maj:t även utöva verksamhet inom länsstyrelsen. '

Landsfogdarna äro placerade i lönegrad Ca 32 och tillsättas av Kungl. Maj:t.

I fem län (Stockholms, Malmöhus, Värmlands, Gävleborgs och Väster- norrlands län) finnas jämväl biträdande Iandsfogdar, en i varje län. Vad ovan sagts om landsfogde gäller i tillämpliga delar även för biträdande landsfogde. Särskilda bestämmelser om arbetsfördelningen mellan lands-

”',--.

• Sida 391
•  Original

fogden och biträdande landsfogden äro meddelade. Biträdande landsfog- darna, som äro placerade i lönegrad Ce 30, tillsättas av Kungl. Maj:t.

Hos vissa landsfogdar tjänstgöra rättsbildade biträden, landsfogdeassi- stenter. För dessa gäller en kungörelse den 24 april 1936. Landsfogde- assistent är pliktig att under landsfogdens ledning biträda denne i göro— målen och har enligt kungörelsen vissa självständiga åligganden, främst av expeditionell natur. Landsfogdeassistent, som fullgjort viss i kungörel- sen närmare angiven praktisk tjänstgöring inom polis— och åklagarväsendet, kan dessutom förordnas att på eget ansvar fullgöra på landsfogde ankom- mande uppgifter.

Enligt gällande personalförteckning skola finnas fyra landsfogdeassisten- ter med fast placering vid länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Koppar- bergs, Västerbottens och Norrbottens län ävensom åtta ambulerande lands- fogdeassistenter. Dessa sistnämndas placering bestämmes av riksåklagar- ämbetet.

Landsfogdeassistenterna, som äro placerade i lönegrad Ce 25, antagas av riksåklagarämbetet. Viss reglerad befordringsgång är fastställd för dem. Särskilda bestämmelser äro ock meddelade rörande aspiranter å landsfogde- assistenttjänst. Sådana aspiranter antagas av riksåklagarämbetet.

IV. POLISKOLLEGIET

Jämlikt 12 5 lagen om polisväsendet i riket skall i varje landstingsområde och i stad, som ej deltager i landsting, finnas poliskollegium för behandling av dit hänskjutna frågor om disciplinär bestraffning av vissa befattnings- havare vid polisväsendet. Fråga om disciplinär bestraffning skall hänskju- tas till poliskollegiet, så snart vederbörande polischef anser strängare straff än varning, förlust av löneförmåner i sju dagar eller mistning av tjänsten under samma tid böra tillämpas. Annan fråga om disciplinär be- straffning kan efter besvär komma under behandling i poliskollegiet.

Poliskollegium skall bestå av fyra ledamöter, av vilka ordföranden till- sättes av Konungen och de övriga av landstinget respektive stadsfullmäk- tige. Samtliga ledamöter utses för fyra år. Till ordförande må förordnas allenast borgmästare, lagfaren rådman eller häradshövding.

Poliskollegium är beslutfört, då ordföranden och två av ledamöterna äro närvarande. Beslut fattas genom omröstning enligt rättegångsbalkens regler för annan domstol än häradsrätt.

Enligt gällande landshövdinginstruktion är länsnotarie skyldig att om- besörja protokollföring vid poliskollegium.

• Sida 392
•  Original

I ett den 14 november 1944 avgivet betänkande (SOU 1944: 53 och 54) föreslog 1939 års polisutredning att polisväsendet skulle förstatligas. I orga- nisatoriskt avseende förordade nämnda utredning att ledningen av polis- väsendet närmast under Kungl. Maj:t skulle handhas av en polisstyrelse. För polisväsendets ledning närmast under polisstyrelsen skulle riket indelas i polismästardistrikt med en polismästare som chef för polisen i varje så- dant distrikt. De lokala organisationsenheterna skulle utgöras av åklagar- distrikten, d. v. s. av landsfiskalsdistrikten samt de städer som skulle bilda egna åklagardistrikt.

I avseende å länsstyrelsernas ställning till organisationen skulle gälla, att länsstyrelserna skulle äga utöva en allmän tillsyn över polisväsendet inom vederbörande län med rätt för länsstyrelserna att påtala befunna brister och föreslå åtgärder till förbättring. Länsstyrelserna skulle även äga att på ett mera omedelbart sätt deltaga i själva polisarbetet. För detta ändamål skulle länsstyrelserna tillerkännas direktivrätt i förhållande till organisationen, innebärande att länsstyrelserna skulle äga meddela före- skrift om att en viss polisåtgärd skulle vidtagas. Direktivrätten skulle i avseende å uppgiftens beskaffenhet icke vara på annat sätt begränsad än att den skulle avse åtgärd för ordningens och säkerhetens upprätthållande. I övrigt skulle polismästaren i kritiska situationer söka samråd med veder- börande länsstyrelse rörande de åtgärder som borde vidtagas. Länsstyrel- serna skulle bibehållas vid rätten att meddela vitesbestämmelser för upp- rätthållande av allmän ordning och säkerhet. I länsstyrelsernas ställning såsom administrativa myndigheter skulle ändring icke föranledas av för- slaget. Vidare må nämnas, att landsfiskalsorganisationen icke skulle in- ordnas i polisorganisationen i annan bemärkelse än att landsfiskalerna i sin verksamhet såsom polischefer skulle lyda under myndigheterna inom denna organisation. Landsfiskalerna skulle sålunda fortfarande vara befatt- ningshavare vid landsstaten.

VI. 1948 ÅRS POLISUTREDNING

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1948 ha särskilda sak- kunniga tillkallats för att verkställa utredning rörande polisväsendets orga- nisation och framlägga därav föranledda förslag. I direktiven för utred- ningen anförde statsrådet och chefen för inrikesdepartementet, bland annat, att om utredningen skulle ge till resultat, att polisväsendet helt eller delvis borde övertagas av staten, borde vid utredningsarbetet eftersträvas, att det lokala inflytandet fortfarande finge möjlighet att göra sig gällande ier— forderlig utsträckning. Då länsstyrelserna för närvarande hade och även vid ett förstatligande av polisväsendet alltjämt torde böra bibehålla ansvaret

• Sida 393
•  Original

för den allmänna ordningens och säkerhetens upprätthållande i länen, borde utredningen i första hand utgå från att ledningen av polisväsendet i länen skulle utövas av länsstyrelserna. Utredningen borde härvid beakta frågan, om särskilda åtgärder vore behövliga för att länsstyrelserna på ett rationellt sätt skulle kunna fullgöra sina polisiära åligganden. I samband därmed borde undersökas, huruvida de på landsfogdarna ankommande överåklagar- och polisuppgifterna i vissa län kunde uppdelas på olika be- fattningshavare eller 0111 denna verksamhet borde sammanföras för flera län. I dessa frågor borde samråd sökas med länsstyrelseutredningen.

Skulle polisutredningen förorda ett bibehållande av den kommunala orga— nisationsformen, borde bland annat statens bidrag till kostnaderna för polisväsendet upptagas till allsidig prövning. Det borde också undersökas. om icke staten borde förbehållas större befogenheter vid fastställande av distriktsindelningen för att man skulle kunna få större och mera enhetliga. polisdistrikt.

VII. UTREDNINGEN

Inledning. Den omständigheten att länsstyrelsen samtidigt som den är länets högsta polismyndighet också är en allmän förvaltningsmyndighet komplicerar i viss mån frågan om länsstyrelsens organisation och formerna för utövningen av dess befogenheter beträffande allmän ordning och säker— het. Med avseende på de administrativa ärendena på detta område torde några olägenheter icke behöva befaras. Annorlunda torde det emellertid ligga till beträffande den egentliga polisverksamheten. Med den nuvarande organisationen, då polisväsendet i länet ledes av en särskild befattnings— havare, landsfogden, som är fristående från länsstyrelsen ehuru underställd densamma, torde emellertid funktionsfördelningen ha kommit att utbildas. efter tämligen enhetliga linjer och med hänsyn till de praktiska behoven.

Ehuru lösningen av frågan om länsstyrelsens organisation för uppgifterna på förevarande område måste röna inverkan av de åtgärder, vartill polis— utredningens blivande förslag kan föranleda, synes det för länsstyrelse—» utredningens del icke möjligt att avvakta statsmakternas beslut härom. Länsstyrelseutredningen har därför vid sina överväganden utgått från nu- varande ordning. Samtidigt har emellertid utredningen funnit angeläget att söka ge vissa anvisningar rörande den organisation, som torde bli er- forderlig, därest polisväsendet förstatligas. Enligt polisutredningens direk— tiv synes det kunna förväntas att ledningen av polisväsendet alltfort skall komma att ligga hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens huvudsakliga uppgifter på förevarande område torde kunna uppdelas i dels sådana som ha avseende på förebyggande åtgärder vid till- synen över allmän ordning och säkerhet och innefatta befogenheter att meddela generella ordningsföreskrifter m. m. eller särskilda dispenser, till—

• Sida 394
•  Original

stånd och föreskrifter, dels de med ställningen som högsta polismyndighet förenade befogenheterna att leda polisverksamheten samt dels slutligen sådana som avse administreringen av polisväsendet.

För handhavandet av dessa uppgifter är länsstyrelsen på olika sätt be- roende av landsfogden samt de lokala polismyndigheterna. I de båda först- nämnda grupperna medverka de underlydande polismyndigheterna genom att taga initiativ, avgiva förslag och yttranden samt genom att handha den omedelbara tillsynen över efterlevnaden av utfärdade bestämmelser och verkställa länsstyrelsens beslut. 1 den sistnämnda gruppen, som huvudsak- ligen innefattar frågor om polisväsendets organisation samt personalfrågor, avgiva de underlydande polismyndigheterna förslag och yttranden.

Frågor berörande allmän ordning och säkerhet samt polisväsendet hand- läggas sålunda i länet i, bortsett från poliskollegiet, tre olika instanser, nämligen hos länsstyrelsen, landsfogden samt de lokala polismyndigheterna. Beslutanderätt i olika frågor tillkommer i allmänhet endast länsstyrelsen samt de lokala polismyndigheterna. Landsfogdens uppgift består i huvud- sak i tillsynsverksamhet. Men därjämte utövar han befälet över polisen och kan därvid i vissa fall meddela order om särskilda polisåtgärder och sättet för deras utförande. Gentemot länsstyrelsen fungerar landsfogden i huvudsak som remissmyndighet och i vissa fall som verkställare eller för- medlare av länsstyrelsens befallningar.

Länsstyrelsens ställning på polisväsendets område bestämmes i stort sett därav att länsstyrelsen är högsta polismyndighet i länet. Då tillsynen över allmän ordning och säkerhet är en länsstyrelsens fundamentala uppgift måste länsstyrelsen ha en omedelbar och ovillkorlig dispositionsrätt över polisorganisationen.

På polisväsendets liksom på andra områden handhas emellertid de kon- kreta arbetsuppgifterna i denna övervakning av länsstyrelsen underordnade myndigheter. Länsstyrelsen biträdes på detta område vid tillsynsverksam- heten — förutom av de lokala polismyndigheterna —— av landsfogden såsom länspolischef och länsstyrelsens expert på polisväsendets område samt be— träffande allmän ordning och säkerhet. Som ovan antytts kan landsfogden i vissa fall närmast under länsstyrelsen utöva befäl över polisen.

Med hänsyn till den centrala ställning, som frågorna rörande allmän ordning och säkerhet samt polisväsendet sålunda intaga inom området för länsstyrelsens ämbetsbefattning, vore det i och för sig befogat att den be- fattningshavare, landsfogden, som särskilt svarar för effektiviteten hos polisväsendet, skulle tillhöra länsstyrelsens personal. Denna tanke vinner även i någon mån stöd av vissa olägenheter, som äro förenade med nu- varande ordning med två myndigheter i länsinstansen. Önskvärdheten av en närmare organisatorisk samordning mellan länsstyrelsen och lands— fogden understrykes sålunda bl. a. av det remissväsen, som nu karakterise- rar dessa myndigheters förhållande till varandra, då landsfogden har att

• Sida 395
•  Original

avgiva yttrande till länsstyrelsen i alla på länsstyrelsen ankommande frågor rörande polisväsendet. Det kan också framhållas att åtminstone på sina håll vissa ordningsfrågor för närvarande över huvud icke komma under landsfogdens bedömande och stundom kanske icke ens bringas till hans kännedom. Flertalet till den första gruppen av länsstyrelsens uppgifter hörande ärenden torde sålunda ofta _ i vart fall då det gäller rutinärenden eller eljest mindre viktiga frågor _ avgöras efter direkt kommunikation mellan länsstyrelsen och vederbörande lokala polismyndighet.

Vissa med den nuvarande ordningen sammanhängande olägenheter skulle väl kunna elimineras genom en översyn av funktionsfördelningen mellan länsstyrelse och landsfogde i syfte att ernå en rationellare arbetsfördelning med en viss självständig beslutanderätt för landsfogden. Dylika ändringar erbjuda emellertid vissa svårigheter bland annat med hänsyn till olika för- hållanden inom skilda län. De torde dessutom många gånger icke kunna göras mera definitiva och omprövningar kunna bli nödvändiga, liksom be- hov av ny fördelning på förut icke berörda områden kan uppstå. Med hän- syn härtill synes en sådan organisatorisk samordning i första hand böra eftersträvas, som skulle kunna reducera dessa fördelningsproblem till en inre arbetsordningsfråga.

Landsfogdens ställning karakteriseras av att han dels är länsstyrelsens expert såvitt angår polisväsendet samt den allmänna ordningen och säker- heten, dels länspolischef och dels överåklagare. I förstnämnda två egen- skaper sorterar han under länsstyrelsen, i den sistnämnda icke. Då utred— ningen ur de synpunkter utredningen företräder icke anser någon föränd- ring av landsfogdens nämnda befogenheter påkallad, har utredningen att anpassa sitt organisationsförslag med hänsyn till landsfogdens sålunda angivna allmänna ställning. För avgörandet av frågan huruvida landsfogden bör knytas närmare till länsstyrelsen och på vad sätt detta i så fall bör ske torde erfordras, att innebörden i hans allmänna ställning närmare klar— lägges.

Till en början torde då böra konstateras att landsfogdens polischefs- uppgifter ligga utanför länsstyrelsen och sålunda, därest landsfogden som föredragande knytes till länsstyrelsen, icke falla under avdelningschefens befogenhet att meddela föreskrifter med avseende på det inre länsstyrelse- arbete. Medan landsfogden såsom föredragande i vissa avseenden i det inre länsstyrelsearbetet skulle vara underställd avdelningschefen, har han i egen- skap av länspolischef allenast att taga order av länsstyrelsen. Det må erinras om att landsfogden i Gotlands län tjänstgör som föredragande i länsstyrel- sen i vissa ärenden. - '

Ehuru denna distinktion i förstone kan synas bereda vissa svårigheter, torde den särskilda karaktären av polischefsuppgifterna i och för sig under- lätta särskiljandet såväl mellan landsfogdens inre och yttre uppgifter som ock mellan länsstyrelsens och landsfogdens befogenheter.

• Sida 396
•  Original

Vad då först angår de uppgifter, som skulle tillkomma landsfogden inom länsstyrelsen, ligga dessa på det administrativa området. Det blir här fråga om polisväsendets organisations- och personalfrågor samt allmänna före- skrifter för polisverksamheten. Vidare kan landsfogdens medverkan på- fordras i sådana tillstånds— eller dispensärenden eller förbudsärenden, som falla inom området för allmän ordning och säkerhet. Slutligen må fram- hållas att vissa på länsstyrelsen ankommande socialvårdsärenden kunna ha anknytning till landsfogdens uppgifter, exempelvis då det gäller ung- domsbrottsligheten eller eftervård åt straffade. Utanför länsstyrelsen åter faller den konkreta polisverksamheten. Landsfogdens tillsynsverksamhet kan tillhöra såväl den ena som den andra gruppen alltefter det aktuella objektet för tillsynen.

För att belysa den skillnad, som enligt utredningens mening bör finnas mellan länsstyrelsens befogenheter och landsfogdens i fråga om den egent- liga polisverksamheten, må det vara tillåtet att låna vissa uttryck från det militära området. Medan länsstyrelsens uppgifter böra ligga på det stra- tegiska planet skola landsfogdens uppgifter vara av taktisk art. Länsstyrel- sen skall — eventuellt på landsfogdens föredragning — besluta om och var sådan mera extraordinär polisverksamhet skall utövas, som i regel är förutsättningen för att landsfogden skall inträda i sitt befäl. Länsstyrelsen bör också ha befogenhet att i stora drag angiva hur den aktuella uppgiften skall lösas, men de praktiska modaliteterna därvid bör det ankomma på landsfogden att avgöra. Landsfogden bör emellertid även vara behörig att på eget initiativ ingripa och taga befäl över den ordinarie polisstyrkan på viss plats om omständigheterna kunna anses påfordra det.

Då landsfogden är särskilt utbildad för handhavande av polischefsupp— gifter bör det gälla som regel att länsstyrelsen, hos vilken eljest denna sak- kunskap icke kan antagas vara företrädd, bör undvika att ingripa i fråga om utformandet av sådana praktiska åtgärder, för vilka denna utbildning är särskilt avsedd.

Enligt utredningens mening synes sålunda möjligt att, även om lands- fogden knytes närmare till länsstyrelsen, upprätthålla en tillräckligt marke- rad skillnad mellan hans uppgifter inom länsstyrelsen och hans uppgifter med avseende på den egentliga polisverksamheten. Landsfogdens ställning som länspolischef torde därför kunna bibehållas orubbad.

Det måste emellertid här framhållas att landsfogdens uppgifter inom länsstyrelsen icke kunna tillåtas inkräkta vare sig på hans tillsynsuppgifter och övriga yttre verksamhet eller på hans uppgifter som överåklagare. I sistnämnda egenskap lyder han dessutom icke under länsstyrelsen. Genom de ofta tidskrävande brottsundersökningarna och uppvaktningarna i under- och överrätter i brottmål tages landsfogdens tid synnerligen hårt i anspråk. Det kan därför komma att visa sig ur praktisk synpunkt mycket svårt att regelmässigt av honom kräva någon mera betydande insats som föredra—

• Sida 397
•  Original

gande i länsstyrelsen. Redan härav följer att det är uteslutet att landsfogden skulle kunna vara ensam föredragande i några" slag av ärenden. Fördel- ningen av föredragningen blir därför alltid en lämplighetsfråga.

Vissa särskilda omständigheter utöver dem som här anförts påfordra emellertid även uppmärksamhet i fråga om landsfogdens anknytning till länsstyrelsen. Såsom överåklagare lyder landsfogden direkt under riks- åklagarämbetet och personalfrågorna vid det kommunala åklagarväsendet gå delvis utanför länsstyrelsen. Såsom föredragande i länsstyrelsen skulle landsfogden kunna komma att intaga en mellanställning vid meningsskilj- aktigheter mellan länsstyrelsen och riksåklagarämbetet i sådana personal— frågor, som samtidigt beröra polisväsendet och åklagarväsendet. Därtill kommer att vissa landsfogdeassistenter äro rörliga och stå till riksåklagar- ämbetets förfogande. Dessa assistenter ställas av ämbetet till förfogande för de landsfogdar, som visa sig i särskilt behov av sådant biträde.

I fråga om de större städer, som nu med hänsyn till befintlig mera kvali— ficerad ledning äro undantagna från området för landsfogdens polisverk- samhet, skulle man genom att göra landsfogden till föredragande i läns- styrelsen i viss mån ändå ställa landsfogden över polischeferna i dessa stä- der. Även om landsfogden som föredragande i princip icke blir överordnad dessa polischefer, kan det framstå som mindre lämpligt att han som före- dragande får taga ställning till ärenden, vilka han i egenskap av länspolis— chef icke får taga befattning med. Det olämpliga häri skulle än mer fram- hävas, om landsfogden bleve inordnad i länsstyrelsen som dennas tjänste- man, medan sådan annan polischef som här avses endast vore underordnad länsstyrelsen.

Utredningens förslag. Visserligen skall länsstyrelsen enligt gällande ord- ning tillhandahålla landsfogden lokal och skrivbiträde, varför det i dessa avseenden är bättre ordnat i fråga om landsfogden än beträffande andra länsstyrelsens eXperter. Lokal torde på åtskilliga håll vara beredd lands- fogden i anslutning till länsstyrelsens övriga lokaler. Men utredningen har likväl vid övervägande av de ovan anförda synpunkterna funnit önskvärt att landsfogden i vissa avseenden knytes närmare till länsstyrelsen än vad nu är fallet. Liksom vad angår länsstyrelsens övriga experter är det även i fråga om landsfogden önskvärt att former skapas för ett smidigare sam- arbete och en begränsning av remissväsendet, den dubbla diarieföringen m. m. Utredningen finner därför önskvärt och lämpligt att landsfogden ålägges skyldighet att åtaga sig föredragningsuppgifter i länsstyrelsen även- som att eljest närvara vid handläggning i länsstyrelsen av ärenden berö- rande polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet. Som föredragande eller eljest närvarande skall landsfogden ha reservationsrätt och -plikt. Den sålunda föreslagna skyldigheten för landsfogden att vara föredragande m. 111. skulle visserligen. formellt bli vidsträcktare än den för honom nu gällande skyldigheten att under vissa förutsättningar utöva verksamhet

• Sida 398
•  Original

inom länsstyrelsen. Men därigenom skulle likväl ej grunderna för bestäm- melsen angående sistnämnda skyldighet rubbas, då föredragningen i princip endast skall avse ärenden, i vilka han eljest skolat avgiva yttrande till länsstyrelsen.

Genom en dylik anordning undanröjas i allt väsentligt de olägenheter, som sammanhänga med att landsfogden nu formellt icke äger deltaga i handläggningen inom länsstyrelsen. Det må också framhållas att lands- fogden i egenskap av föredragande efter länsstyrelsens förordnande kan som ensam beslutande få avgöra vissa ärenden. Då sålunda de eftersträvade förbättringarna i huvudsak synas kunna ernås utan den mera genomgri- pande förändring, som landsfogdens inordnande i länsstyrelsen skulle inne- bära, har utredningen icke funnit skäl att föreslå en dylik åtgärd. Denna utredningens ståndpunkt grundar sig bl. a. på de svårigheter, vilka med hänsyn till landsfogdens ställning som överåklagare skulle vara förenade med hans inordnande i länsstyrelsen. Frågan om de ambulerande lands— fogdeassistenternas ställning skulle även bli i viss mån komplicerad. Men särskilt har utredningen funnit att slutlig ställning till frågan om lands- fogdens inordnande i länsstyrelsen icke bör tagas förrän i samband med prövningen av polisutredningens blivande förslag. Om det därvid blir fråga om polisväsendets förstatligande kan utan större svårigheter med den av länsstyrelseutredningen förordade organisationsformen, om så är lämpligt, i länsstyrelsen bildas en särskild polissektion under landsfogdens chefskap.

Vid tillämpningen av den av utredningen beträffande landsfogden för- ordade ordningen böra emellertid vissa särskilda synpunkter beaktas. Lands- fogdens föredragningsskyldighet måste avpassas så att hans uppgifter som länspolischef och som överåklagare icke eftersättas. Föredragningen får ej heller inkräkta på hans inspektionsverksamhet.

Särskilt måste emellertid beaktas att landsfogdens ställning som före- dragande icke innebär att han blir att anse som överordnad polischeferna i de städer, som äro undantagna från landsfogdens polisverksamhet. Då det med hänsyn till vad utredningen därom ovan anfört torde vara mindre lämpligt, att landsfogden som föredragande handlägger ärenden, som be- röra polisväsendet i sådana städer, böra därför dylika ärenden föredragas av någon länsstyrelsens egen befattningshavare och ej av landsfogden. Att det ej sällan kan finnas skäl att påfordra landsfogdens närvaro vid före- dragning av dylika ärenden — ev. jämte polischefen i vederbörande stad (se nedan) — är en annan sak.

De landsfogden berörande ärendena torde regelmässigt komma att hand- läggas inom landskansliets allmänna sektion. Som föredragande blir lands— fogden dock ej underställd sektionschefen.

I fråga om biträdande landsfogdarna torde böra gälla samma regler som beträffande landsfogdarna. Även landsfogdeassistenterna torde böra åläg— - gas skyldighet att i den mån övriga göromål det medgiva åtaga sig före—

• Sida 399
•  Original

dragningsuppgifter inom den länsstyrelse, där de tjänstgöra. Biträdande landsfogdes och landsfogdeassistents föredragning bör stå under lands- fogdens överinseende på samma sätt som en lägre föredragande i länssty- relsen är underställd sektionschefen.

Landsfogdarna och polischeferna i vissa städer. Som förut antytts får landsfogdens föredragning i länsstyrelsen icke utformas så att han därige- nom får sken av att vara överordnad polischeferna i de städer, som äro undantagna från landsfogdens polisverksamhet (Göteborg, Malmö, Norr- köping och Hälsingborg). Någon anledning att föreskriva att dessa polis- chefer skola vara föredragande i länsstyrelsen såvitt angår ärenden från respektive stad synes icke föreligga, utan dylika ärenden torde som nämnts böra föredragas av någon befattningshavare i länsstyrelsen. Däremot torde det vara skäl att stadga skyldighet för polischeferna i fråga att närvara och deltaga i handläggningen i länsstyrelsen av dem berörande ärenden. Självfallet skola de därvid ha reservationsrätt och -p]ikt. Polischef i stad som icke är residensstad förutsättes också skola ha rätt att av statsmedel uppbära ersättning för resa och traktamente vid inställelse i länsstyrelsen.

Poliskollegiet. Bland de skäl, som på sin tid androgos för inrättande av särskilda disciplindomstolar vid polisväsendet, kan nämnas polispersona— lens vanskliga ställning, som ansågs lätt kunna utsätta denna personal för klander och misstankar för felaktigt förfarande i tjänsten. Man borde där- för, anfördes det, låta den allmänna medborgerliga uppfattningen med- verka vid bedömandet och därigenom avlägsna varje fruktan för godtycke, för slapphet eller för alltför stor stränghet. Man kunde också på så sätt vinna samverkan mellan det statliga och det kommunala inflytandet. Som särskilt skäl för att en ordinarie lagfaren underrättsdomare borde vara ledamot i domstolen anfördes att disciplinfrågorna inför domstolen skulle företagas till muntlig handläggning.

Å andra sidan anfördes att den disciplinära myndigheten borde överläm- nas åt länsstyrelsen, vilken hade inseende över personalens tjänstgöring och ansvar för göromålens handhavande. Inrättande av särskilda disciplin- domstolar måste, förklarades det, medföra ett försvagande av länsstyrelsens ställning som högsta polismyndighet samt i viss mån rubba sammanhanget i polisorganisationen.

Länsstyrelseutredningen anser för sin del att — oavsett huruvida de för den ena eller andra ståndpunkten på sin tid åberopade skälen må anses ha varit bärande eller ej — med den organisation av länsstyrelsen, som utredningen föreslår, starka skäl tala för att överlämna den disciplinära bestraffningsrätten till länsstyrelsen. I dylika mål höra i så fall i länssty- relsens beslut deltaga lekmän på motsvarande sätt som nu i poliskollegiet.

Med denna anordning kan det önskemålet tillgodoses, att här som på andra områden den disciplinära bestraffningsrätten skall ligga hos veder- börande administrativa chefsmyndighet. Länsstyrelsens ställning som länets

• Sida 400
•  Original

högsta polismyndighet skulle stärkas. Länsstyrelsen torde ock på grmnd av sin allmänna ställning kunna utöva bestraffningsrätten med minst llika stor auktoritet som poliskollegiet. -

Vid flera av sina judiciella och även andra funktioner använda länssty— relserna i ökande omfattning den muntliga förhandlingsordningen och någon anledning att ur denna synpunkt påfordra medverkan av underräitts- domare synes numera knappast föreligga.

Ehuru utredningen sålunda anser starka skäl tala för att poliskollegierrna skola upphöra och deras befogenheter överflyttas på den på antytt sätt för— stärkta länsstyrelsen, har utredningen icke ansett sig böra för egen del framlägga ett definitivt förslag i ämnet. Frågan torde vara föremål för polisutredningens överväganden och torde i vart fall böra bedömas i sam- band med de förslag, som sistnämnda utredning i övrigt kommer att fram-

lägga.

KAPITEL 17

Brandväscndet

I. INLEDNING

Det allmänna brandförsvaret under fred är en kommunal angelägenhet och kommunernas skyldighet i detta avseende äro reglerade i brandlagen den 15 juli 1944 och brandstadgan samma dag. De statliga myndigheternas befattning med det allmänna brandväsendet avser väsentligen tillsyn över den kommunala verksamheten på området.

II. GÄLLANDE ORDNING A. Riksbrandinspektören

Den centrala ledningen av brandväsendet i fred handhas direkt under Kungl. Maj:t av riksbrandinspektören. Frågor rörande brandförsvaret un- der krig handlägger riksbrandinspektören såsom föredragande i civilför- svarsstyrelsen.

Enligt instruktionen den 10 november 1944 (nr 722) för riksbrandinspek— tören åligger det denne, bl. a., att verka för enhetlighet i fråga om brand- försvarets organisation i olika delar av landet, att yttra sig över de förslag till brandordningar eller ändringar däri, som överlämnas till hans gransk- ning (riksbrandinspektörens hörande är i vissa fall obligatoriskt; se 2 5 1 mom. brandstadgan) samt att, därest inom visst län åtgärder erfordras för brandförsvarets stärkande, göra framställning därom hos länsstyrelsen.

Riksbrandinspektörens uppgifter såvitt angår fredsbrandväsendet äro i

• Sida 401
•  Original

huvudsak av rådgivande och vägledande natur (jfr dock sid. 41). Under hans bedömande komma därför i regel icke andra enskilda frågor än sådana som uppkomma i samband med hans inspcktionsverksamhet eller vilka remitteras till honom i hans egenskap av högsta sakkunniga myndighet på området.

B. Länsstyrelsen

Medan riksbrandsinspektören enligt brandlagen skall utöva tillsyn över brandförsvaret inom riket, skall länsstyrelsen tillse att brandförsvaret inom länet är tillfredsställande ordnat. Länsstyrelsen skall sålunda, om kommun åsidosätter sina skyldigheter enligt brandlagen, förordna om rättelse samt, där förordnandet ej efterkommes, förelägga lämpligt vite.

Länsstyrelsen har vidare vissa särskilda befogenheter med avseende på kommunernas verksamhet på detta område. Länsstyrelsen kan förordna att särskilt brandförsvar för skydd mot skogsbrand skall ordnas inom visst område. Länsstyrelsen kan i vissa fall befria kommun från skyldighet att hålla brandkår. Brandchefs och vissa andra befattningshavares lämplighet prövas av länsstyrelsen, som även äger skilja dylik befattningshavare från hans tjänst.

Länsstyrelsen beslutar vidare om fastställelse av brandordning. Läns- styrelsen äger förordna särskild brandbefälhavare, om brand har tagit eller hotar att taga större omfattning. Länsstyrelsen kan också i vissa fall begära handräckning av militärmanskap för släckning av brand.

Ytterligare skall länsstyrelsen vid tvist mellan kommuner fastställa er- sättning för kostnad, som åsamkats kommun i anledning av framställning från annan kommun om släckningshjälp. Dessutom skall länsstyrelsen av- göra crsiittningsärenden enligt kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 343) om ersättning för verksamhet vid brandsläckning rn. 111. Denna kungörelse avser ersättning för sakskada, för utfört arbete samt för nyttjande av trans- portmedel m. m. Klagan över länsstyrelsens beslut i dessa ersättningsären- den må icke föras. Frågor om ersättning i anledning av kroppsskada, ådra- gen under verksamhet vid brandsläckning, avgöras av riksförsälu'ingsan— stalten.

Länsstyrelsen är slutligen besvärsinstans i vissa ärenden. 1 frågor rörande länets brandförsvar har länsstyrelsen till sitt biträde Iänsbrandinspektör. Enligt instruktionen den 10 november 1944 (nr 723) för länsbrandinspektörerna åligger det länsbrandinspektör, bl. a., att med- verka vid planläggningen och genomförandet av civilförsvaret i länet, sär— skilt i vad angår hrandtjänsten, att bistå kommunerna med råd i frågor rörande brandförsvaret, att organisera samverkan mellan länets brand- kårer samt förvissa sig om att utbildningen vid kårerna är tillfredsställande ordnad samt att med hänsyn till nya brandrisker föreslå erforderliga för— ändringar i brandförsvaret.

• Sida 402
•  Original

I vissa län är särskild länsinspektör för skogsbrandförsvaret utsedd. Fin— nes icke sådan (länsskogsbrandinspektör), skall länsbrandinspektör ägna uppmärksamhet jämväl åt skogsbrandväsendet.

Länsbrandinspektör (och länsskogsbrandinspektör) tillsättes av länssty- relsen genom förordnande tills vidare. Innan tillsättning sker skall riks- brandinspektörens yttrande inhämtas. Ifrågavarande befattningar äro arvo- desbefattningar.

III. UTREDNINGEN

På brandväsendets område är det särskilt två spörsmål, som varit före- mål för utredningens uppmärksamhet, nämligen frågan om länsbrandin- spektörens ställning och frågan om varest brandärendena böra handläggas inom länsstyrelsen.

Vad angår länsbrandinspektören är han visserligen i sådan egenskap att anse som en länsstyrelsens tjänsteman, ehuru denna hans anställning endast är en deltidstjänst. I alla län utom ett är länsbrandinspektören samtidigt befattningshavare vid kommunal brandkår. I Malmöhus län är konsulenten hos Skånska brandkårsförbundet länsbrandinspektör. Men länsbrandin- spektörens ställning beträffande det inre länsstyrelsearbetet är närmast att jämföra med exempelvis länsarkitektens och han tjänstgör som länssty- relsens expert på här ifrågavarande område.

Av samma skäl som beträffande övriga experter —— begränsning av re- missväsendet m. m. — bör även länsbrandinspektören kunna åläggas före- dragningsskyldighet och skyldighet att eljest närvara vid handläggningen av vissa ärenden i länsstyrelsen. Samtidigt hör han ha rätt och plikt att vid avvikande mening anmäla reservation.

Brandförsvarsfrågorna ha i vissa avseenden ett intimt samband med civilförsvaret. Brandtjänsten inom civilförsvaret är uppbyggd på freds- brandväsendet. Särskilt planläggnings-, organisations— och utbildningsfrå- gor äro ofta gemensamma för båda områdena. Som förut nämnts har läns- brandinspektören särskild skyldighet att medverka vid planläggning och genomförande av civilförsvaret.

Med hänsyn härtill tala starka skäl för att brandärendena böra handläg- gas inom försvarssektionen på landskansliet. Å andra sidan kan den om— ständigheten, att någon lagfaren befattningshavare i regel icke kan beräk- nas stadigvarande tillhöra denna sektion, tala för att brandärendena, av vilka åtskilliga äro av rättslig eller formell natur, böra handläggas på lands- kansliets allmänna sektion. Enligt utredningens mening överväga dock de förstnämnda skälen. Det är angeläget att tillse att från civilförsvarsdirek- törens ledning och tillsyn icke undantagas frågor, vilka utgöra en så bety- delsefull del av civilförsvaret som brandförsvarsfrågorna. Behovet av juri- disk sakkunskap i vissa ärenden får därför tillgodoses genom att någon

• Sida 403
•  Original

jurist från annan sektion avdelas att medverka vid handläggning av åren- den, där sådan sakkunskap erfordras.

Vissa av länsstyrelseärendena på brandväsendets område äro som fram- går av den förut lämnade redogörelsen av kameral natur. I regel synas dessa ärenden böra handläggas på landskontorets allmänt ekonomiska sek- tion. Särskilda skäl att ärendena skulle handläggas på landskansliet torde icke föreligga. I den mån så erfordras bör samråd ske mellan avdel- ningarna.

KAPITEL 18

Lappväsendet

I. GÄLLANDE ORDNING

Lappfogdar skola — enligt instruktionen den 31 augusti 1938 (nr 592) för lappfogdarna _ finnas anställda i Jämtlands, Västerbottens och Norr- bottens län i enlighet med gällande personalförteckning.

Lappfogde lyder under länsstyrelsen och har att fullgöra vad honom av länsstyrelsen i och för tjänsten anbefalles. Lappfogden skall ha sin tjänste- lokal hos länsstyrelsen.

Lappfogden skall göra sig förtrogen med lapparnas ekonomiska och sociala förhållanden samt bistå dem med erforderliga upplysningar och råd. Han skall verka för ett gott förhållande mellan de bofasta och lapparna samt för sådant ändamål göra sig förtrogen jämväl med de bofastas för- hållanden och söka ej mindre bibringa båda befolkningsgrupperna känne- dom om deras ömsesidiga rättigheter och skyldigheter än även förekomma övergrepp härutinnan.

Lappfogden är förman för honom underställda tillsynsmän vid lapp- väsendet och äger anlita dem till biträde vid tjänstegöromålens utförande på sätt som särskilt föreskrivits eller av länsstyrelsen närmare beslutas. Lappfogden skall även tillse, att underlydande tillsynsmän och ordnings- män fullgöra sina skyldigheter.

Lappfogden har vidare vissa åligganden med avseende på renskötseln och förhållandet därvid till Norge och Finland, beträffande fattigvård, barnavård och nykterhetsvård för lappar, i fråga om nomadskoleväsendet, rörande beskattning av lappar samt beträffande vissa ordningsfrågor.

I vartdera av Jämtlands och Västerbottens län finnes en lappfogde och i Norrbottens län tre lappfogdar. Samtliga lappfogdar utom en i Norrbot- tens län äro placerade i lönegrad Ca 27. Den sistnämnde är extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Ce 27. Lappfogde tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag av länsstyrelsen.

• Sida 404
•  Original

Lappväsendet sorterar under jordbruksdepartementet. För lappfogdarna finnas under nionde huvudtiteln uppförda särskilda anslag för skrivhjälp, expenser m. 111. I ettvart av Västerbottens och Norrbottens län finnes så- lunda anställt ett kontorsbiträde och i Jämtlands län har Kungl. Maj:t medgivit att, under förutsättning att lappfogdeassistent icke finnes anställd hos länsstyrelsen, å länets lappfogdekontor får anställas ett skrivhiträde.

Anslagen till lappväsendet överfördes fr. o. m. budgetåret 1941/42 från femte huvudtiteln till nionde huvudtiteln. Något särskilt skäl angavs icke för denna åtgärd (prop. 1/1941, nionde huvudtiteln sid. 244).

Inom länsstyrelserna äro lappärendena fördelade efter delvis olika regler. Medan dessa ärenden i Jämtlands län samtliga handläggas på landskon- toret, äro de i Västerbottens och Norrbottens län fördelade på landskansli och landskontor efter eljest gällande principer.

II. UTREDNINGEN

Lappfogde intager i formellt avseende i stort sett samma ställning till länsstyrelsen som landsfogden i dennes egenskap av länspolischef, d. v. s. han är fristående från länsstyrelsen men underordnad denna. Vissa olik- heter föreligga dock, bland annat däri att landsfogden såsom överåklagare icke lyder under länsstyrelsen, medan lappfogden icke har några funktioner av betydelse utanför länsstyrelseområdet. Om de landsfogden åvilande göro- målen i visst län äro av mindre omfattning, åligger det landsfogden att efter förordnande av Kungl. Maj:t även utöva verksamhet inom länsstyrel- sen. Motsvarande skyldighet finnes ej för lappfogdarna.

Vad utredningen tidigare anfört om önskvärdheten av att länsstyrelsens experter knytas närmare till länsstyrelsen gäller icke minst beträffande lappfogdarna. Om lappfogde vore föredragande eller eljest ägde rätt att närvara vid handläggning av ärende i länsstyrelsen, skulle remissväsendet på detta område kunna inskränkas och dubbel diarieföring undvikas. Några hinder mot en sådan ordning med hänsyn till lappfogdens ställning i för- hållande till andra myndigheter synes ej heller föreligga.

Den'nuvarande ordningen med särskilda anslag till lappfogdarna för expenser och skrivhjälp m. rn. synes icke så smidig som önskvärt vore. Här som på andra områden torde bättre resultat kunna nås om förefintliga resurser få utnyttjas gemensamt utan hinder av speciella anslagsredovis- ningar. Även om ett sådant gemensamt utnyttjande i ej ringa utsträckning torde förekomma lärer en vidare utveckling därav ej böra hämmas genom formella hinder.

Å andra sidan kan det ligga ett visst berättigande i att de anslag, i vilka verksamhetens omfattning mera direkt kommer till uttryck, såsom rese— anslag o. dyl., kontrolleras av det departement under vilket verksamheten lyder. Vad angår själva avlöningsanslagen synas dock dylika synpunkter

• Sida 405
•  Original

icke relevanta. Att de synpunkter, som jordbruksdepartementet företräder, böra ha ett avgörande inflytande på personalfrågorna och spörsmålen om verksamhetens omfattning och inriktning är i och för sig naturligt. Men detta torde lika litet på förevarande som på andra områden förutsätta att organisationsanslagen skola redovisas under vederbörande fackdepartement. De särskilda synpunkterna torde kunna beredas nödigt beaktande genom anordnande av gemensamma beredningar. Dock må erinras om att anslags- frågorna beträffande viss tillfällig personal på länsstyrelsernas folkbok- föringsavdelningar handläggas inom finansdepartementet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts synes hinder icke böra möta mot att till landsstatsanslagen återföra i vart fall den del av avlönings- och omkostnadsanslagen, som ha avseende på den redan nu mera direkt till länsstyrelsen knutna delen av lappfogdeorganisationen. Däremot kunna, då verksamheten alltjämt torde böra lyda under jordbruksdepartementet, vissa skäl tala för att kostnaderna för den underlydande organisationen fortfarande redovisas under detta departement. I och för sig skulle väl ej heller hinder möta mot att reseanslaget behandlas på motsvarande sätt.

Lappväsendet sorterar icke under något centralt ämbetsverk utan lyder direkt under Kungl. Maj:t. Någon skillnad i förhållandet mellan de centrala och regionala myndigheterna skulle ej behöva uppkomma därest lappfog- darna inflyttades i länsstyrelserna. I realiteten torde de för övrigt betraktas som länsstyrelsens tjänstemän. Som belysande härför kan exempelvis näm- nas att Kungl. Maj:t i vissa brev till vederbörande länsstyrelser talar om lappfogdeassistenter såsom anställda hos respektive länsstyrelse. Då någon reell förändring i lappfogdarnas ställning eller möjligheter att fylla sina uppgifter icke skulle inträda genom den ifrågasatta organisatoriska för- ändringen, men ökade möjligheter till rationalisering av arbetet skulle vinnas, förordar utredningen att lappfogdar och lappfogdeassistenter in- ordnas i länsstyrelsen såsom dess tjänstemän.

De under lappfogdarna lydande lapptillsynsmännen och lappordnings— männen synas hÖra sortera under länsstyrelsen på samma sätt som exem- pelvis befattningshavare vid polisväsendet. Hinder bör icke möta mot att lappfogde liksom nu konstitueras som tillsynsmännens och ordningsmän- nens direkta förman.

Frågan om länsstyrelsens inre organisation vad angår lappväsendet synes i så måtto erbjuda ett särskilt problem, att lappärendena i två av länen äro fördelade på landskansli och landskontor, medan de i ett län helt hand- läggas på landskontoret. Det synes emellertid önskvärt med en enhetlig ordning i detta avseende liksom i övrigt beträffande sektionsindelningen och ärendesfördelningen. Fördelningen av lappärendena mellan landskansli och landskontor bör ske enligt de för arbetsfördelningen mellan avdel- ningarna eljest gällande reglerna. Att inordna de till landskansliet hörande lappärendena i någon av de föreslagna sektionerna på landskansliet är

• Sida 406
•  Original

emellertid icke så alldeles lätt, då anknytningar till flera sektioner före- ligga. Emellertid vill det synas som om allmänna sektionen skulle vara när- mast till hands att välja. Utredningen har därvid särskilt tänkt på att ord- ningsfrågor av olika slag intaga en framskjuten plats bland de förekommande ärendena. Samråd med andra sektioner bli emellertid ofta erforderliga. I något fall kan måhända den expertis och erfarenhet, som någon befatt- ningshavare kan ha förvärvat beträffande lappärenden, tagas i anspråk, ändå att han icke blir placerad på sistnämnda sektion. Detta synes i så fall kunna ske på så sätt att länsstyrelsen tills vidare förordnar vederbörande att inom allmänna sektionen biträda vid handläggningen av dessa ärenden.

KAPITEL 19

Skolväsendet

I. GÄLLANDE ORDNING

De regionala statliga organen på skolväsendets område äro domkapitel, länsstyrelse och folkskolinspektion. Beträffande dessa olika myndigheter torde här få lämnas följande redogörelse, som i huvudsak är hämtad ur 1945 års folkskolesakkunnigas den 16 juni 1948 avgivna betänkande angå- ende nya mellaninstanser för folkskoleväsendet (SOU 1948: 28).

Domkapitlen. Då den svenska folkskolan i modern mening skapades ge- nom 1842 års folkskolestadga erhöllo domkapitlen betydelsefulla uppgifter i fråga om folkskoleväsendet. Sålunda ålades biskopen och domkapitlet att i förening med den dem i allmänhet anförtrodda vården om undervis- ningsverken föra en sorgfällig uppsikt över anstalterna för folkundervis- ningen samt vaka över deras ledning och utveckling till uppnående av deras viktiga bestämmelse. Vid sidan av denna allmänt hållna föreskrift om uppsikt över folkundervisningen — vilken föreskrift alltjämt finnes kvar i folkskolestadgan — ålades domkapitlen flera närmare specificerade upp- gifter i förhållande till folkskoleväsendet. Sålunda skulle domkapitlen pröva och godkänna reglementen samt öva tillsyn över deras tillämpning, anordna seminarier för utbildande av folkskollärare, pröva och avgöra be- svär över lärares tillsättande o. s. v. Dessa bestämmelser i 1842 års folk- skolestadga inneburo, att domkapitlen fingo en central ställning som mel- laninstanser för folkskoleväsendet.

Efter 1842 har utvecklingen medfört, att domkapitlen fått befattning med åtskilliga nya folkskoleärenden, exempelvis frågor om förening av lärartjänst med organist- eller klockarsyssla, fastställande av instruktion för kommunal folkskolinspektör och överlärare, förflyttning av lärare inom

• Sida 407
•  Original

skoldistrikt vid omorganisation av skolväsendet o. s. v. Å andra sidan ha också vissa ärenden överflyttats från domkapitlen till andra myndigheter, främst skolöverstyrelsen. Genom lagen om domkapitel den 13 november 1936 ha domkapitlen tillförts särskild sakkunskap på folkskoleväsendets område, i det att lagen föreskriver, att en av ledamöterna i domkapitlet skall representera detta område.

Enligt nu gällande bestämmelser, vilka huvudsakligen återfinnas i folk- skolestadgan, ha domkapitlen — förutom den allmänna skyldigheten att utöva uppsikt över anstalterna för folkundervisningen _ vissa uppgifter i fråga om folkskoleväsendet, dels såsom beslutande i första instans, dels som besvärsmyndighet och dels som remissmyndighet.

Bland de frågor, i vilka domkapitlen själva ha att i första hand fatta be- slut, märkas vissa tjänsteföreningsärenden, nämligen rörande förening av lärartjänst med prästerlig befattning eller med organist- eller klockarsyssla, vissa förflyttningsärenden, vissa organisationsplaneärenden samt i vissa fall uppgörande av förslag till val av lärare.

Bland frågor, som besvärsvägen komma under domkapitlens prövning, kunna som exempel nämnas sådana som röra folk- och fortsättningsskol— undervisningen samt dithörande anstalter, val av ledamöter i skolråd och fortsättningsskolstyrelse, tillsättande och avskedande av lärare vid folk- och fortsättningsskolor, val av lärarkårens representant i skolråd och skol— styrelse samt val av revisorer och beslut om ansvarsfrihet i fråga om skolor- nas och de under den kyrkliga kommunen lydande bibliotekens räkenskaper.

Yttranden skola slutligen avgivas av domkapitlen exempelvis i vissa orga- nisationsplaneärenden, i frågor om avvikelser från tim- och kursplaner, om förflyttning av lärare på landsbygden (i vissa fall) samt om centralisering av fortsättningsskolväsendet.

Länsstyrelserna. Redan vid den obligatoriska folkskolans införande synas länsstyrelserna ha fått viss befattning med folkskoleväsendet. Sålunda be- stämdes i en kungörelse av 1846 angående folkundervisningsavgiftens in- level'erande till lantränterierna, bland annat, att denna avgift skulle av ränterierna efter rekvisition avlämnas till vederbörande skolstyrelse. I en kungörelse av 1871 stadgades vidare, att skoldistrikten tillkommande stats- anslag skulle på rekvisition, som av vederbörande skolråd borde för varje, år göras senast innan december månads utgång, av länsstyrelsen utbetalas] I fråga om statsbidragen gällde vidare, att de fingo utbetalas först sedan folkskolinspektören vitsordat att de för statsbidragens erhållande stadgade villkor blivit fullgjorda. Dessa bestämmelser gälla i huvudsak ännu och återfinnas dels i landshövdinginstruktionen, dels i de särskilda statsbidrags— kungörelserna.

I fråga om länsstyrelserna såsom besvärsinstans stadgades i 1855 års landshövdinginstruktion, att det tillhörde länsstyrelsen att pröva och av- göra besvär i sådana ekonomiska mål, som vid sockenstämma upptogos och

• Sida 408
•  Original

behandlades och icke därifrån skulle annorstädes fullföljas. I landshöv- dinginstruktionerna av 1918 och 1937 föreskrevs, att det älåg länsstyrelsen att pröva och avgöra bland annat tvister om lärares lönerättigheter.

Folkskolinspektionen inrättades genom beslut av 1859—60 års riksdag. De första folkskolinspektörerna, 20 till antalet, förordnades av Kungl. Maj:t för åren 1861—63. Av dessa inspektörer var det endast en, för vilken upp— draget som inspektör var huvudsyssla. Av de övriga 19 voro 8 präster, 6 läroverkslärare, 2 seminarielärare, 1 konsistorienotarie, 1 militär och 1 folk- skollärare.

Instruktion för inspektörerna utfärdades den 15 juli 1861. Enligt denna skulle det åligga varje folkskolinspektör att inom det honom anvisade om- rådet med noggrann uppmärksamhet följa folkundervisningens gång, per- sonligen besöka de inom området befintliga folkskolorna, inhämta känne- dom om deras tillstånd och behov samt därom avgiva berättelse dels till domkapitlet, dels till ecklesiastikdepartementet.

Folkskolinspektörerna voro direkt underställda Kungl. Maj:t och förord- nade pä viss tid. Förordnandena under tiden 1861——1914 voro i regel av kortare varaktighet, varierande mellan två och sex år. Det stora flertalet av folkskolinspektörerna innehade sitt ämbete såsom bisyssla. Först från och med den inspektionsperiod, som tog sin början 1905, innehade ett något större antal inspektörer sin tjänst som huvudsyssla.

Vid 1914 års lagtima riksdag beslöts, att antalet inspektionsområden skulle bestämmas till 34 samt att samtliga inspektörer skulle vara heltids- tjänstgörande. Den 15 december 1914 utfärdades ny instruktion för folk- skolinspektörerna _ vilken instruktion med få ändringar ännu gäller _ och den 1 januari 1915 trädde den nya organisationen i kraft. Genom beslut vid 1919 års riksdag utökades antalet inspektionsområden till 52. Någon ändring häri har sedermera icke skett. För ledningen av nomadskolväsendet finns dessutom en statens nomadskolinspektör. Folkskolinspektörerna äro direkt underställda skolöverstyrelsen.

Folkskolinspektörernas arbetsuppgifter äro angivna i deras instruktion. Enligt denna åligger det folkskolinspektör att, under inseende av skolöver- styrelsen, inom det honom anvisade inspektionsområdet ha tillsyn över folkskoleväsendet samt främja dess utveckling. För sådant ändamål har han att förskaffa sig noggrann kännedom 0111 skolväsendets tillstånd och behov, övervaka att gällande författningar efterlevas, befordra åtgärder för skol— väsendets ändamålsenliga anordning inom de särskilda skoldistrikten samt genom upplysningar och råd understödja det vid skolorna bedrivna arbetet.

Vid sin verksamhet har folkskolinspektör att aktgiva på nödvändigheten av folkskoleväsendets anordning med hänsyn till olika orters växlande för- hållanden. Ej mindre har han att beakta den enskilda lärarpersonlighetens betydelse för framgången i skolarbetet och dess rätt att inom vissa gränser låta sina särdrag göra sig gällande. Hans verksamhet må alltså icke avse

• Sida 409
•  Original

att åstadkomma en likformighet, som ej betingas av sakliga hänsyn eller som kan bliva hinderlig för arbetets anpassning efter förhandenvarande förhållanden.

Inspektör bör låta sig angeläget vara att träda i samarbete med de myn- digheter och personer, som med avseende på hans inspektionsområde och de särskilda skoldistrikten ha sig anförtrodda ledningen av och inseendet över skolväsendet.

Folkskolinspektören har att öva tillsyn icke blott över folk- och små- skolor utan även över fortsättningsskolor, högre folkskolor (efter bestäm- mande av skolöverstyrelsen), vissa enskilda skolor och skolhem samt enligt särskilda föreskrifter även över skolverksamheten vid sjukvårdsanstalter och barnhem. Vidare skall han över undervisningen i slöjd och huslig ekonomi utöva den tillsyn, som ingår i den honom åliggande inspektionen över folkskoleväsendet i allmänhet.

Den tillsyn över skolväsendet, som åligger folkskolinspektören, utövas främst genom besök i de olika skoldistrikten. Härom heter det i instruk— tionen.

Vid dessa besök har han särskilt att, i den mån förhållandena sådant på- kalla och medgiva, göra sig underrättad om huruvida föreskrivna reglemen- ten, ordningsstadgar, läroplaner och arbetsordningar finnas och blivit i be- hörig ordning uppgjorda och fastställda ävensom huru desamma tillämpas, åhöra undervisningen, taga kännedom om av barnen utförda skriftliga arbe- ten, teckningar med mera, granska skolornas anteckningsböcker samt be- siktiga skollokaler med tillhörande materiel och inredning, uthus, skolgår— dar och lekplatser, skolträdgårdar och för skolornas personal upplåtna bo- städer med tillhörande ekonomibyggnader. Inspektören bör söka åstad- komma ett gott samarbete med skolornas lärare. För ett riktigt bedömande av lärarnas arbete bör inspektören, bland annat genom överläggningar med lärarna angående skolarbetet samt skolans tillstånd och behov, söka skaffa sig så noggrann kännedom som möjligt om de särskilda omständigheter, under vilka lärarna ha att utöva sin verksamhet. När inspektören finner anledning därtill föreligga, hör han till lärarna på lämpligt sätt framställa erinringar, råd och anvisningar.

Instruktionen innehåller vidare föreskrifter om folkskolinspektörens ad- ministrativa åligganden. Sålunda har han att, om skäl till anmärkning rörande skolväsendet i något distrikt föreligger, tillställa Skolstyrelsen eller skolrådet skriftligt meddelande i ärendet. Därjämte finnes föreskrift om hur han skall förfara, 0111 rättelse icke sker. Folkskolinspektören är också skyldig att till statsmyndigheterna lämna de upplysningar och avgiva de yttranden, som infordras. Han skall gå de kommunala skolmyndigheterna, lärare och målsmän till handa med upplysningar, som falla inom hans verk- samhetsområde, granska ansökningar om statsbidrag till bestridande av kostnader för folkskoleväsendet och se till, att de lämnade skolstatistiska

• Sida 410
•  Original

uppgifterna äro med verkligheten överensstämmande. Han skall avgiva yttrande över skoltomts läge, då fråga är om uppförande av nytt skolhus, och granska ritningar till skolbyggnader m. m.

11. 1945 ÅRS FOLKSKOLESAKKUNNIGA

I sitt betänkande angående nya mellaninstanser för folkskoleväsendet föreslogo 1945 års folkskolesakkunniga att för folkskoleväsendet skulle in— rättas nya mellaninstanser, benämnda skoldirektioner, vilkas verksamhets- områden skulle bli i huvudsak de nuvarande inspektionsområdena.

Skoldirektion skulle enligt förslaget i regel komma att bestå av fem leda- möter, nämligen direktionens chefstjänsteman folkskolinspektören, som av- såges benämnas skoldirektör, ävensom en av Kungl. Maj:t till ordförande utsedd lekman, två av skolstyrelserna inom direktionsområdet genom in— direkta val utsedda lekmän och en av lärarkårerna inom direktionsområdet likaledes genom indirekta val utsedd lärare. Vid behandlingen av vissa ären- den avsågs skola som ledamot ingå lagfaren person.

Skoldirektionernas arbetsuppgifter skulle enligt förslaget i första hand omfatta de nu på domkapitlen ankommande skolärendena med undantag av vissa tjänsteföreningsärenden samt besvärsmål. Besvärsmål, som avsåge s. k. oreglerad förvaltning eller kommunalbesvär, borde gå till länsstyrelsen, samt besvär i mål inom reglerad förvaltning, d. v. s. förvaltningsbesvär, av- såges skola gå till skolöverstyrelsen.

De sakkunniga föreslogo att till skoldirektionerna skulle överflyttas vissa ärenden från skolöverstyrelsen, nämligen organisationsplane- och skol- skjutsärenden, frågor om uppskov med inrättande av distriktsöverlärar— tjänster, förordnanden av semestervikarier för distriktsöverlärare, ärenden rörande fastställande av instruktion för överlärare, frågor om bestämmande av antalet icke-ordinarie lärartjänster, vissa frågor rörande prövning av an- talet erforderliga ordinarie lärartjänster, frågor om befrielse från skyldig- het att inrätta fortsättningsskola m. m., ärenden rörande fastställande av reglemente för fortsättningsskola, frågor om avvikelse från fördelningen av undervisningstiden i fortsättningsskola, ärenden angående befrielse från fortsättningsskolplikt, ärenden rörande statsbidrag till undervisningsavdel- ning i fortsättningsskola, frågor om förening av lärartjänst med viss tjänste- befattning eller visst uppdrag ävensom ärenden rörande undantag från vissa villkor för beredande av ordinarie eller extra ordinarie anställning. Därest vid behandling av någon av här berörda frågor skoldirektionen och skol- distriktet vore av olika meningar, borde ärendet överlämnas till skolöver- styrelsen för avgörande.

De sakkunniga framhöllo vidare att en decentralisering av åtskilliga stats- bidragsärenden vore önskvärd. De sakkunniga hade för avsikt att under-

• Sida 411
•  Original

söka möjligheterna för en förenkling av bland annat det nuvarande stats- bidragssystemet och förfarandet vid rekvisition av statsbidrag. Om ett för- enklat statsbidragssystem kunde åstadkommas, borde detta kunna medföra decentralisering i viss utsträckning.

Skoldirektionen skulle enligt förslaget vara huvudman för vissa slag av lärare, särskilt övningslärare som anställts för tjänstgöring inom två eller flera skoldistrikt, ävensom t. ex. skolkuratorer och gymnastikinstruktörer samt reservvikarier. Skoldirektionen avsågs dessutom få på sig överflyttad den disciplinära myndigheten över folkskolans och fortsättningsskolans lärare.

Skoldirektionen skulle slutligen enligt förslaget fungera som distriktssty- relse och i denna egenskap främja samarbetet mellan hem och skola, an- ordna upplysningskurser för föräldrar och fortbildningskurser för lärare från flera skoldistrikt ävensom verka för användning av film och radio i undervisningen m. m.

Länsstyrelsen förutsattes i huvudsak skola bibehållas vid sin nuvarande befattning med skolärenden, dock med den ändringen att länsstyrelsen skulle handlägga alla mål rörande kommunalbesvär (besvär över beslut inom oreglerad förvaltning). Huvuddelen av de på länsstyrelsen ankom- mande ärendena rör dock statsbidragsfrågor.

Sedermera ha 1945 års folkskolesakkunniga i ett den 10 juni 1949 avgivet betänkande angående förenklat rekvisitions- och granskningsförfarande be- träffande vissa statsbidrag till folkskoleväsendet (SOU 1949: 40) bland an- nat redogjort för undersökningar rörande den tid, som länsstyrelserna äg- nade åt granskning av statsbidragsrekvisitioner beträffande skolväsendet. De sakkunniga erinrade om att en tidigare (år 1938) i annat sammanhang verkställd undersökning givit vid handen att den årliga arbetstiden inom länsstyrelserna för granskning, föredragning och redovisning m. m. beträf- fande rekvisitioner av statsbidrag från åttonde huvudtitelns anslag till skol- ändamål utgjorde i medeltal inemot fem månader per länsstyrelse, varav omkring två månader fölle på länsbokhållarpersonal. En av de sakkunniga själva verkställd undersökning beträffande allenast rekvisitioner av stats- bidrag till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor hade givit vid handen att granskningen av dessa rekvisitioner årligen i medeltal ianspråktoge en tid av 2,65 månader per länsstyrelse.

De sakkunniga erinrade vidare om att den regionala kontrollen av stats- bidragsrekvisitionernas riktighet vore uppdelad på folkskolinspektörerna och länsstyrelserna så, att de förra hade att tillse att de uppgifter, varå rekvisitionerna grundade sig, vore riktiga och att föreskrivna villkor för statsbidrags erhållande vore uppfyllda. Länsstyrelserna å sin sida hade att granska rekvisitionernas författningsenlighet, kontrollera sifferuppgifterna och rätta eventuella felaktigheter. De sakkunniga uppgåvo vidare att fler- talet folkskolinspektörer utan att detta ålåge dem i varje fall i viss omfatt-

• Sida 412
•  Original

ning även granskade rekvisitionerna i de avseenden, som egentligen an- komme på länsstyrelserna.

De sakkunnigas betänkande utmynnade i vissa förslag beträffande för- enklade rekvisitions- och kontrollförfaranden rörande olika statsbidrags— former. I fråga om dessa förslag hänvisas till betänkandet. Såvitt angår granskningen av rekvisitionerna byggde förslagen i stort sett på att gransk- ningen i sin helhet med vissa mindre betydelsefulla undantag skulle läggas på folkskolinspektörerna, medan länsstyrelserna endast skulle ha hand om själva utanordningen av godkända belopp. I samband därmed föreslogs att det särskilda redogöraransvaret skulle avskaffas i dessa utanordnings- ärenden.

De sakkunniga ansågo sig emellertid vara nödsakade att konstatera att folkskolinspektörerna icke för närvarande kunde påläggas de ytterligare uppgifter, som de sakkunnigas förslag avsåge. En förutsättning för att så skulle kunna ske vore, att kvalificerad arbetshjälp ställdes till folkskol- inspektörernas förfogande i den omfattning, som angivits i de sakkunnigas betänkande angående nya mellaninstanser för folkskoleväsendet.

III. 1946 ÅRS SKOLKOMMISSION

I sitt den 4 juni 1948 avlämnade betänkande (SOU 1948: 27) med för- slag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling förordade 1946 års skolkommission att skolväsendet skulle bli en övervägande kommunal angelägenhet och att i överensstämmelse härmed huvudansvaret för skol- väsendet skulle överlämnas till de enskilda skoldistrikten. Kostnaderna för skolväsendet borde dock så långt som möjligt överflyttas på statsverket. Statsbidragssystemet borde enligt kommissionen kunna utformas så att bi— dragen utginge automatiskt; bestämmanderätten borde ligga hos kommu- nerna. Det allmänna skolväsendet borde dock, liksom nu är fallet med dess kommunala sektor, vara underkastat statlig inspektion, vars art dc-ck komme att bli en annan än den nuvarande.

Kommissionen framhöll vidare att i det framtida skolväsende, som kom- missionen tänkt sig, mellaninstanserna måste få en annan ställning än i det nuvarande. Den nu befintliga folkskoleinspektionen vore inte avsedd för inspektion av realskolan och gymnasiet, medan framtidens regionala inspektion måste ha kompetens för det allmänna skolväsendet i dess helhet. Regionsinspektörernas verksamhet måste så till vida oniläggas, att den också bleve ett instrument för det pedagogiska framstegsarbetet och i detta avseende samordnad både med den centrala instansen och de lokala skol- ledningarnas verksamhet. Vidare borde behovet av lekmannainslag i niel- laninstansen beaktas. Slutligen föreslog kommissionen att till mellm- instansen skulle knytas en Skolpsykolog för att leda psykologiska under-

• Sida 413
•  Original

sökningar av skolbarn och samordna dessa undersökningar med uppgifter som tillhörde medicinsk rådgivning, socialvård och yrkesvägledning.

IV. UTREDNINGEN

I underdånigt utlåtande över folkskolesakkunnigas förut refererade för- slag angående nya mellaninstanser uttalade länsstyrelseutredningen, bland annat, att frågan om mellaninstansens organisation borde anstå till dess klarhet vunnits om skolväsendets framtida gestaltning samt att utredningen komme att undersöka de organisatoriska möjligheterna för att anförtro skolärendena åt länsstyrelserna som huvudsakliga mellaninstanser.

Jämlikt beslut av riksdagen (prop. 7/1950, särsk. utsk. utl. 1/1950, riksd. skriv. 341/1950) är beträffande skolväsendets utveckling numera fastslaget, bl. a., att åtgärder skola vidtagas för genomförande inom tid, som fram- deles bstämmes, av en på nioårig allmän skolplikt grundad enhetsskola avsedd att, i den mån en tillämnad försöksverksamhet ådagalägger lämplig— heten, ersätta folkskolan, fortsättningsskolan, den högre folkskolan, den kommunala mellanskolan och realskolan. Utöver handledning i praktiska ämnen på enhetsskolans olika stadier är det avsett att i klasserna 7 och 8 inrymma yrkesorientering och att senast i klass 9 anordna, i nära kontakt med yrkeslivet, en förberedande yrkesutbildning eller, där förhållandena motivera detta, en allmänpraktisk utbildning. Vissa reformer avseende gymnasiet skola även företagas. För den närmaste tiden avses huvudsak- ligen försöksverksamhet skola äga rum.

Chefen för ecklesiastikdepartementet har i en särskild proposition (ISB/1950) angående vissa riktlinjer för enhetsskolans ledning och lokala organisation, bl. a., förklarat att ovanberörda förslag till nya mellaninstan- ser ansetts böra vila i avbidan på slutförandet av länsstyrelseutredningens arbete. Departementschefen framhåller vidare, att, om mellaninstanserna i enlighet med skolkommissionens förslag böra avses även för realskolan och gymnasiet, erfordras en annan sammansättning av dem än den folkskole- sakkunniga förordat. Frågan om skolans framtida regionala inspektion och ledning bör sålunda enligt departementschefens mening göras till föremål för ytterligare överväganden. — Riksdagsbehandlingen av denna proposi- tion har uppskjutits till riksdagens höstsession.

Enligt utredningens mening måste övervägandena angående organsatio- nen till en väsentlig del taga sikte på att lösa samordningsproblemen. I stor utsträckning kan det vara fråga om samordning av den pedagogiska verk- samheten med exempelvis den psykologiska forskningen eller den sociala barna- och ungdomsvårdande verksamheten, men icke minst ligga samord- ningsproblemen på själva undervisningens område.

I sistnämnda avseende framträder bland annat frågan om yrkesundervis- ningen, som nu saknar mellaninstanser. Enligt utredningens mening torde

• Sida 414
•  Original

frågan om yrkesundervisningen i framtiden få en utomordentligt stor be- tydelse även vid utformandet av den allmänna undervisningen. Behov av särskilda yrkesskolor kan icke tänkas föreligga i alla kommuner. Yrkes- undervisning bedrives i ej ringa omfattning även i landstingens samt hus- hållningssällskapens och stundom i industriföretagens regi. Dessa omstän— digheter påkalla å ena sidan ett intimt samarbete mellan kommunerna och övriga huvudmän, men å andra sidan måste detta samarbete ledas och diri- geras av organ med vidare utblick och möjligheter att bedöma undervis- ningshehoven i större sammanhang. Uppläggningen av yrkesundervisningen lärer också böra ske med hänsyn till olika orters mera varaktiga behov av arbetskraft och härför kräves kunskap bl. a. om de faktorer som påverka industriens lokalisering. Om handhavandet av den statliga lokaliserings— politiken i länen skall ankomma på länsstyrelserna, komma viktiga sam- arbetslinjer därför att gå över länsstyrelserna.

I den mån de allmänna skolorna skulle komma att i vidare omfattning meddela en åtminstone förberedande yrkesundervisning uppkommer för deras del också ett samarbetsbehov på detta område. Ett dylikt behov torde för övrigt få anses föreligga redan nu med hänsyn till yrkesvägledningen.

Om skolväsendet i sin helhet skulle bli en kommunal angelägenhet, torde det med hänsyn till kraven på samordning och enhetlighet bli lämpligt att låta den statliga tillsynen utövas av organ, som omspänna områden av icke alltför ringa omfattning. Utredningen är för sin del övertygad om att med den fortskridande utvecklingen kravet på ett gemensamt länsorgan för alla skolfrågor kommer att växa sig allt starkare. Det förhållandet att den stat- liga tillsynen av andra betydelsefulla kommunala förvaltningsuppgifter lig- ger hos länsstyrelserna, låter det framstå som naturligt att även skolväsendet skulle inordnas under samma tillsynsmyndighet.

Vad angår länsstyrelsernas befattning med skolväsendet berörande. frågor kan vidare framhållas sambandet mellan skolans organisationsfrågor och den utvecklingsplanering, som på olika områden bedrives i länsinstansen. Även om samordningssynpunkterna på detta område icke ha samma be- tydelse som då det gäller undervisningsproblemen, torde dock skolforms— frågorna och spörsmålen om skolornas centralisering skänka en betydande vikt åt organisationsfrågorna över huvud. En lösning på längre sikt av dem kan icke åstadkommas på ett rationellt sätt, om icke sambandet med ut- vecklingsplaneringen i stort hålles klart. I detta avseende kommer sär— skilt i fråga den under länsstyrelsens ledning bedrivna bebyggelseplane- ringen. I region- och generalplaneringen ingår som ett viktigt moment frå- gan om behovet av allmänna nyttigheter, bl. a. undervisningsanstalter. Det framtida skolbehovet inom ett visst område kan uppenbarligen icke bedö— mas enbart med ledning av statistiska beräkningar över befolkningsutveck- lingen. Därför erfordras också kunskap om samhällenas faktiska utveck- lingsmöjligheter samt planmyndigheternas avsikter med avseende på ut-

• Sida 415
•  Original

vecklingens inriktning. Vid detaljplanering uppkomma frågor om avsät- tande av tillräckligt stora och lämpligt belägna områden för skoländamål. I samband med planfrågor eller såsom fristående ärenden har länsstyrelsen att handlägga åtskilliga kommunikationsspörsmäl. Även dessa ha ofta in— timt samband med skolorganisationsfrågor. De skolärenden vilka sålunda ha nära samhörighet med vissa länsstyrelseuppgifter, torde främst vara organisationsärenden, skolbyggnadsfrågor samt frågor om Skolskjutsar och inackorderingsanordningar.

För att tillföra de ifrågasatta mellaninstanserna (direktionerna) den juri- diska sakkunskap, som särskilt vid handläggningen av disciplinmål är er- forderlig, föreslogo folkskolesakkunniga att i dylika mål skulle som leda- mot i direktionen inträda en av länsstyrelsen särskilt förordnad jurist. Om skolärendena handläggas inom länsstyrelsen, blir behovet av medverkan av juridisk sakkunskap lätt att tillgodose, samtidigt som den inom länsstyrel- sen representerade allmänt administrativa erfarenheten kan komma också andra skolärendens behandling till godo.

Med avseende på möjligheterna att insätta länsstyrelserna som skolväsen- dets mellaninstanser ha 1945 års folkskolesakkunniga anfört vissa betänk- ligheter. I detta sammanhang synes det därför föreligga anledning att upp- taga de av de sakkunniga framförda synpunkterna till närmare granskning. Sålunda förklarade de sakkunniga, som i korthet avvisade tanken på att göra länsstyrelserna till mellaninstanser, bl. a., att länsstyrelserna med sin nuvarande sammansättning och organisation saknade förutsättningar att handlägga frågor av pedagogisk natur. Det skulle enligt de sakkunniga möta stora svårigheter att genom en omorganisation göra länsstyrelserna lämpade att fullgöra de åligganden, som skulle komma att åvila mellan- instanserna.

ViSSerligen är det riktigt att länsstyrelsen med nuvarande organisations- form icke är lämpad att handha ifrågavarande skolärenden. Annorlunda torde saken emellertid komma att ligga till, därest länsstyrelsen får en organisation av den typ, som utredningen föreslår. Den av skolkommissio— nen påfordrade och av folkskolesakkunniga föreslagna lekmannamedverkan kan då lätt ordnas. Det blir vidare möjligt att inom länsstyrelsen organi- sera en särskild skolsektion med de speciella befattningshavare som kunna erfordras. Som chef för denna sektion kan en skolman placeras. Inspek- törer kunna knytas till sektionen eller om så anses lämpligare placeras ute i särskilda inspektionsområden. Stora fördelar skulle dock vinnas genom att knyta dem till skolsektionen. Allmänheten och kommunerna hade då endast ett ställe att vända sig till. Även om vederbörande inspektör vore frånvarande, skulle åtminstone i många fall besked på förfrågningar kunna lämnas. Expeditionsarbetet skulle avsevärt underlättas. Oavsett vilket av dessa alternativ beträffande inspektörerna som väljes, bör hinder icke möta att de i länsstyrelsen få föredraga vissa ärenden, som beröra deras områden.

• Sida 416
•  Original

Även om de icke själva föredraga dylika ärenden, böra de i erforderlig cun- fattning närvara vid sådan föredragning.

Folkskolesakkunniga övervägde jämväl tanken att inrätta ett särskilt länsorgan som mellaninstans. De sakkunniga framhöllo i samband därmed att, även om länen ur vissa synpunkter skulle vara lämpliga som admi- nistrativ enhet för folkskoleväsendet, så tedde sig tanken på länen som om- råden för mellaninstansen ur pedagogiska synpunkter mindre tilltalande. De sakkunniga anförde vidare i denna fråga bland annat att, om folkskol- inspektörerna skulle knytas till länsorganet, många inspektörer komme att deltaga i två eller i vissa fall tre länsorgans arbete, beroende på att inspek- tionsområdenas gränser icke sammanfölle med länsgränserna. Även om inspektionsområdena genom vissa justeringar i större utsträckning kunde bringas att sammanfalla med länen, skulle antalet inspektörer i varje läns- organ dock icke understiga i medeltal tre. Om till varje länsorgan endast knötes en inspektör medan de övriga stode utanför länsorganet, skulle detta innebära en icke önskvärd uppdelning av inspektörerna i olika kategorier med delvis skiftande arbetsuppgifter. Många inspektörer skulle i så fall endast genom skriftliga yttranden kunna delgiva länsorganet sina synpunk- ter och man skulle icke få en behandling av ärendena, som grundade sig på länsorganets egen kännedom om förhållandena. Länens storlek skulle också i och för sig försvåra för länsorganet att skaffa sig den kännedom om skol- väsendet, som vore en nödvändig förutsättning för mellaninstansens verk— samhet.

Länsstyrelseutredningen kan för sin del icke ansluta sig till detta de sak- kunnigas resonemang. Sålunda torde det icke möta alltför stora svårigheter att sammanjämka inspektionsområdenas gränser med länens. Utredningen stöder denna sin uppfattning bland annat på det förhållandet att antalet läraravdelningar är mycket olika i skilda områden redan nu. Om man bort— ser från områden i vilka ingå större städer, varierar antalet mellan 300 och 650. Utredningen kan vidare icke finna att den differentiering i arbetsupp— gifter, som skulle uppkomma genom att en av inspektörerna knytes till länsorganet, behöver innebära några olägenheter. Utredningen ser i stället saken så att en facklig chefstjänsteman och huvudföredragande i länsorga— net (eller vilken mellaninstans som helst) alltid är nödvändig. Om de med denna ställning förenade arbetsuppgifterna medgiva att vederbörande dess- utom ägnar sig åt speciell inspektionsverksamhet bör detta endast vara en fördel. För övrigt torde inrättandet av en mellaninstans, omfattande flera inspektionsområden, innebära att inspektörerna kunna avlastas åtskilligt flera expeditionsgöromål än om varje inspektionsområde skall bilda under- lag för en mellaninstans.

Därest mellaninstanserna knytas till inspektionsområdena, skulle varje inspektör samtidigt bli administrativ chefstjänsteman. Även om han därvid

• Sida 417
•  Original

skulle förses med biträden för de administrativa och expeditionella göro- målen, synes det utredningen troligt att den rent inspekterande verksam- heten icke skullc kunna tillgodoses i fullt ut samma omfattning som om han icke hade ansvaret också för dessa andra ting. Utredningen är därför benägen att tro att mellaninstansens anknytning till de nuvarande inspek- tionsområdena även ur denna synpunkt skulle vara mindre lycklig.

Vad därefter angår frågan om den inverkan, som storleken av mellan- instansens område kan ha på möjligheterna för mellaninstansen att fylla de på densamma ankommande uppgifterna, är det uppenbarligen knappast möjligt för utredningen att fälla några bestämda omdömen på denna punkt. Den rätta avvägningen mellan intensiv och extensiv inspektion även vid nuvarande förhållanden torde över huvud vara svår att göra. Utredningen vill därför för sin del inskränka sig till några allmänna anmärkningar i denna fråga.

Det är visserligen klart att ju mindre mellaninstansens område är dess större bli möjligheterna för mellaninstansen att skaffa sig detaljerad känne- dom om alla förhållanden inom området. Mot denna fördel måste emeller- tid vägas de uppenbara olägenheter som ur organisatorisk synpunkt äro förenade med ett litet organ. I sitt tidigare omförmälda utlåtande över folk- skolesakkunnigas förslag påtalade utredningen sålunda att genom mellan- instansernas anknytning till inspektionsområdena skulle organen bli så små och personalen vid ettvart av dem så liten, att en rationell arbetsför- delning icke kunde genomföras. Hos så små organ blir elasticiteten liten och möjligheten att utjämna tillfälliga höga arbetsbelastningar ringa. Risk föreligger för att personalen blir större än vad som på längre sikt motsvarar behovet. Ett relativt stort antal mellaninstanser kommer också att försvåra genomförandet av enhetlighet i verksamhetens handhavande. Samtidigt skapas en i nuvarande läge föga önskvärd efterfrågan på relativt kvalifice- rad arbetskraft.

Mellaninstansens kännedom om förhållandena inom området måste uppenbarligen grundas på dels den inspektionsverksamhet, som utövas av till mellaninstansen hörande eller under densamma lydande tjänstemän, och dels ledamöternas genom självsyn eller vid behandlingen av förekom- mande ärenden förvärvade kunskap. Det synes därför icke orimligt att antaga att, om en direkt medverkan i mellaninstansen av de inspekterande säkras samt ledamöterna utväljas från olika delar av området, detta kan göras tämligen vidsträckt utan att mellaninstansens möjlighet att noggrant följa verksamheten skall behöva lida förfång. I detta avseende vill utred- ningen icke underlåta att framhålla att just länsstyrelsen på många om- råden torde besitta en ganska ingående kännedom om olika förhållanden inom länet. Detta förhållande torde borga för att motsvarande skulle kunna påräknas även på skolväsendets område.

27—016428

• Sida 418
•  Original

Av vad sålunda anförts lärer framgå att starka skäl måste anses tala för att man vid lösningen av skolans mellaninstansproblem tillser att de peda- gogiska syftena samordnas med andra synpunkter. Med hänsyn härtill och då utredningen anser sig ha påvisat, att det ur organisatoriska synpunkter bör vara möjligt att förlägga skolärendenas handläggning till länsstyrelsen, därest den av utredningen föreslagna omorganisationen kommer till stånd, förutsätter utredningen att vid skolorganisationens slutliga utformande även detta alternativ kommer under bedömande.

I avvaktan härpå böra enligt utredningens mening de nuvarande brist- fälligheterna i fråga om folkskoleinspektionen provisoriskt avhjälpas ge- nom att ökad biträdeshjälp mera tillfälligt ställes till inspektörernas för- fogande. Den av folkskolesakkunniga föreslagna genomgripande omorga- nisationen av mellaninstanserna anser utredningen icke böra komma till stånd. Om emellertid folkskoleväsendets mellaninstansproblem skulle anses påkalla ytterligare åtgärder innan skolproblemen i stort vinna sin lösning, böra ävenledes möjligheterna för att anlita länsstyrelserna som mellan- instanser ytterligare undersökas. Och om länsstyrelserna bli mellaninstan- ser torde en decentralisering kunna genomföras i minst samma omfattning som folkskolesakkunniga föreslagit.

KAPITEL 20

Kameralväsendet

I. INLEDNING

I denna framställning förstås med kameralväsende anordnings— och bokföringsverksamheten samt den egentliga kassarörelsen. Med denna be- greppsbestämning sammanfaller kameralväsendet i stort sett med begrep- pet medelsförvaltning. Därav följer emellertid också att vissa delar av upp- bördsväsendet, som närmare behandlas i kap. 22, böra räknas till kameral- väsendet i vidsträckt mening.

II. REDOGÖRARANSVAR OCH BESLUTSORDNING

Jämlikt 33 & kungörelsen den 13 november 1931 (nr 396; omtryckt 899/ 1946) med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen må utbetal- ning av medel för länsstyrelsens räkning ske endast efter av länsstyrelsen meddelat särskilt anordningsbeslut. Dylika beslut skilja sig med hänsyn till verkningarna i vissa avseenden från andra beslut, som länsstyrelsen träffar, och huvudanledningen härtill är förefintligheten av det med de

• Sida 419
•  Original

förra besluten förenade särskilda redogöraransvaret. Detta ansvar, som drabbar envar i ett anordningsbeslut deltagande, anses enligt praxis kunna utkrävas oavsett om vårdslöshet eller annan försummelse förekommit eller ej. Den eller de för ett beslut ansvariga bli ersättningsskyldiga gentemot staten redan i och med beslutets felaktighet.

Frågan om redogöraransvaret har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för behandling. Här kan sålunda bl. a. hänvisas till riksräkenskapsverkets revisionsberättelse för år 1922. Vidare kan nämnas att militieombudsman- nen i sina ämbetsberättelser till 1932 och 1942 års riksdagar berört frå- gan, som också varit föremål för interpellationer vid 1939 och 1949 års riksdagar. Spörsmålet har även behandlats bl. a. av militära expeditions- tjänstkommittén i dess är 1944 avlämnade förslag angående förenkling och modernisering av den militära expeditionstjänsten samt av 1945 års folk- skolesakkunniga i dess är 1949 avgivna betänkande (SOU 1949: 40) med förslag angående förenklat rekvisitions- och granskningsförfarande beträf- fande vissa statsbidrag till folkskoleväsendet. I detta sammanhang må också erinras om att 1945 års riksdag i anledning av i ämnet väckta motio- ner anhållit om utredning rörande redogöraransvaret. Någon sådan utred- ning har dock ännu icke kommit till stånd.

Redogöraransvaret innebär som ovan antytts att vederbörande tjänste- män kunna ådömas ersättningsskyldighet oavsett om de vid sin gransk— ning av ett ärende haft möjlighet eller ej att upptäcka felaktigheterna i en medelsrekvisition. Regeln är att revisionsorganet icke riktar sitt krav mot den, som mottagit ett felaktigt utbetalt belopp, utan mot de befatt- ningshavare, som deltagit i beslutet om utanordning. Enligt praxis likstäl- les därvid med deltagande i beslutet även tillstyrkande av utanordning. De sålunda ersättningsskyldiga kunna sedan i mån av befogenhet söka sitt åter hos vederbörande. Besvär över revisionsorganets beslut om ersätt- ningsskyldighet kan anföras hos kammarrätten; över dennas beslut må i vissa fall klagan föras hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten.

Länsstyrelsens beslut i anordningsärenden skola enligt 22 å landshöv- dinginstruktionen efter föredragning fattas av avdelningschefen, där ej landshövdingen påkallar föredragning. Föredragande i dessa ärenden är på landskontoret enligt det inom inrikesdepartementet senast utarbetade exemplet på arbetsordning för länsstyrelserna länsbokhållaren av första klass. Enligt 33 & medelsförvaltningskungörelsen skall länsbokhållare (ä landskansliet den tjänsteman som därtill förordnas) bereda förekomman- de anordningsärenden samt därvid avgiva skriftligt yttrande i vad mån anordningen till- eller avstyrkes. Anordningsbeslut skall undertecknas på sätt om länsstyrelses utgående expedition är stadgat och kontrasigneras av den som berett ärendet.

Beträffande beslutanderätten i anordningsärenden gällde före 1937 års landshövdinginstruktion, att ärendena skulle avgöras på föredragning av

• Sida 420
•  Original

landskamreraren respektive landssekreteraren (den senare beträffande ut— betalning frän landskansliets expeditionsmedel). Genom 1937 års lands— hövdinginstruktion vidtogos sådana ändringar i beslutanderätten, att ären- dena hänfördes till s. k. enmansärenden, d. v. s. föredraganden ägde en- sam meddela beslut i ärendena. Genom en i samband därmed vidtagen änd— ring i medelsförvaltningskungörelsen infördes ovannämnda bestämmelse, att anordningsbeslutet skall kontrasigneras av den länsbokhålla1e, som be- rett och granskat ärendet.

Den sålunda genomförda reformen visade sig emellertid vara behäftad med vissa nackdelal. Den med ansvällningen av länsstyielsens arbetsupp- gifter ökade arbetsbördan för landskamrerarna medförde emellanåt svå- righeter för dessa att utöva tillräcklig kontroll över anordningsväsendet. Då därjämte ett flertal länsbokhållare sysslade med beredning av anord- ningsärenden, förelåg risk för att enhetligheten i länsstyrelsens beslut skulle bli lidande. Under sådana förhållanden framstod såsom önskvärt, att förste länsbokhållaren gjordes till föredragande i dessa ärenden. Häri— genom skulle uppnås den fördelen, att föredragningen koncentrerades till den befattningshavare som bäst behärskade anordningsväsendets alla för- fattningar och föreskrifter. Föredragningen skulle ske inför avdelnings- chefen, enär det icke ansågs riktigt, att med så stora ekonomiska risker för— enade ärenden helt överlätos på underordnad personal. Dessa önskemål vunno beaktande vid de ändringar som vidtogos av landshövdinginstruk- tionen genom kungörelsen den 12 december 1947 (nr 966) samt av medels- förvaltningskungörelsen genom kungörelsen den 9 januari 1948 (nr 15).

Beredning av anordningsärenden å landskontoret åvilar i princip läns- bokhållarna och innefattar dels sakgranskning och dels siffergranskning av verifikationsmaterialet. Beredningen är vanligen uppdelad mellan läns- bokhållarna, så att varje länsbokhållare har sina bestämda grupper av ärenden att granska. Vid det enklare granskningsarbetet biträder i stor utsträckning landskontorist- och biträdespersonal under kontroll av ve- derbörande länsbokhållare. Framförallt gäller detta beträffande gransk- ning av reseräkningar, expensräkningar och enklare statsbidragsrekvisi- tioner samt i fråga om löneuträkningar. Beredningen skall som förut nämnts utmynna i ett skriftligt yttrande av länsbokhållaren i vad mån anordningen till— eller avstyrkes. Sådant yttrande tecknas i allmänhet å själva verifikationshandlingen och innehåller uppgift om från vilken an- slagstitel utbetalningen skall avföras.

Sedan utanordning tillstyrkts av länsbokhållare, utskrives anordnings- beslutet å särskild blankett. Utskriften verkställes av biträdespersonalen på bokföringsdetaljen. Å anordningsblanketten angives från vilket anslag utbetalningen skall avföras, det utanordnade beloppets storlek eller i före— kommande fall det belopp, som skall omföras. Vidare angives till vem utbe- talningen skall ske, vad utbetalningen avser ävensom på vilket sätt utbe-

• Sida 421
•  Original

talningen skall äga rum. Om möjligt sammanföras flera räkningar eller rekvisitioner, som skola avföras från samma titel, till en gemensam an- ordning, 5. k. samlingsanordning. Då på så sätt samma anordning upptager flera betalningsmottagare, angives på anordningsblankettens framsida en— dast en av dem med tillägg av >>m. fl.», medan å blankettens baksida bctalningsmottagarna specificeras med angivande av hur mycket som skall utbetalas till var och en.

De till anordningen hörande verifikationerna häftas fast vid anordning- en och handlingarna överlämnas därefter till föredraganden. Denne gran- skar handlingarna samt undertecknar anordningsbeslutet, varefter hand- lingarna överlämnas till avdelningschefen. Någon formlig föredragning fö- rekommer 1nera sällan. I tveksamma fall brukar den beredande länsbok— hållaren redan innan anordning utskrivits rådgöra med föredraganden, vilken, därest omständigheterna därtill föranleda, föredrar ärendet för av- delningschefen, varvid beslut fattas. Sedan jämväl avdelningschefen un— dertecknat anordningsbesluten överlämnas anordningarna till bokförings— detaljen för bokföring och expedition.

III. FÖRFARANDET INOM OLIKA LÄNSORGAN

Inom länsstyrelsen, som är huvudförvaltning med dispositionsrätt över åtskilliga riksstatsanslag, är kameralväsendet i huvudsak koncentrerat till landskontoret, men även på landskansliet förekommer en icke obetydlig kameral verksamhet. Bestämmelser angående länsstyrelsernas medelsför- valtning återfinnas, förutom i medelsförvaltningskungörelsen, bl. a. i föl- jande författningar, nämligen kungörelsen den 10 november 1933 (nr 613) angående sättet för vissa utbetalningar till kommuner m. fl., kungörelsen den 17 december 1937 (nr 974) om länsstyrelses anlitande av postgiro- rörelsen, kungörelsen den 14 juni 1940 (nr 695) med vissa bestämmelser angående bokföring av utgifter å riksstatsanslag, kungörelsen den 30 maj 1941 (nr 535) med vissa föreskrifter angående bokföring och redovisning av utgifter från omkostnadsanslag för statliga verk och myndigheter m. m., kungörelsen den 2 november 1945 (nr 699) angående statsverkets räken— skapsår samt avlämnande till riksräkenskapsverket av årsräikenskaper m. m., förordningen den 14 december 1917 (nr 915) angående indrivning och redovisning av böter, förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om auto- mobilskatt ävensom uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896). Dessutom innehåller landshövdinginstruktionen åtskilliga bestäm- melser av kameral natur. Vidare har riksräkenskapsverket meddelat an- visningar av olika. slag _— ofta i samband med fastställande av formulär m. 111. —— för räkenskapernas förande och för redovisningen.

Enligt 13 å medelsförvaltningskungörelsen skall å landskontoret föras

• Sida 422
•  Original

räkenskaper och avgivas redovisning över länets upphörd och länsstyrel- sens medelsförvaltning. Den till landskontoren centraliserade bokföringen utgöres av dels en fortlöpande kassabokföring, dels en periodvis utförd de- biteringsbokföring. Kassabokföringen återspeglar varje in- och utbetal- ning, som kommer till stånd, och sker omedelbart i samband med dessa transaktioner. Debiteringsbokföringen sker däremot en gång i månaden med ledning av uppgifter från uppbördsavdelningen och avser debiterade uppbördsmedel, böter och övriga medel, vilka enligt av riksräkenskaps- verket meddelade bestämmelser skola redovisas i månadsräkning.

De räkenskapsböcker och redogörelser, som det enligt medelsförvalt- ningskungörelsen åligger landskontoret att föra eller upprätta, äro i hu— vudsak följande: journaler över inkomster och utgifter, inkomstbok, ut— giftsbok, huvudbok, kassarapport, debiteringsrapport, uppbördsredogö- relse, bötesredogörelse samt liggare över deponerade värde- och säkerhets- handlingar. Härjämte åligger det landskontoret att i egenskap av redogö- rare upprätta månadsräkning. Vid sidan av här nämnda handlingar föras vanligen åtskilliga hjälphandlingar. Sålunda brukar bl. a. på en del lands- kontor förekomma förskottsliggare, där anteckning sker om utlämnande och redovisning av förskott. För uträkning av löner föras löneliggare och skattekort, eventuellt lönekort där jämväl skatteavdragen antecknas. Vidare föres som regel en särskild liggare över deponerade medel. För redovisning av de lån, som handläggas å landskontoret, finnas i allmänhet kortregister upprättade, där anteckning om amorteringar och ränteinbetalningar sker.

Debiteringsrapport, uppbördsredogörelse och bötesredogörelse upprättas å uppbördsavdelningen, medan återstående räkenskaper och redogörelser i regel torde föras och upprättas å den s. k. bokföringsdetaljen.

Länsstyrelsens kassarörelse ombesörjes av riksbanken. Som regel skola inbetalningar till länsstyrelsen ske på så sätt, att medlen insättas antingen å statsverkets checkräkning i riksbanken eller på länsstyrelsens postgiro- konto. I det senare fallet överföras medlen genom postens försorg till stats- verkets checkräkning. Det ojämförligt största antalet inbetalningar till länsstyrelsen sker numera genom anlitande av postgirorörelsen. AV prak- tiska skäl har medgivits, att inbetalning i vissa fall må ske jämväl direkt hos länsstyrelsen eller till någon länsstyrelsens befattningshavare. Sålunda skola medel, vilka erläggas vid auktion eller annan förrättning, inbetalas till vederbörande förrättningsmän. Vidare må hos länsstyrelsen kontant inbetalas bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, avgifter för registrering av motorfordon eller annan anmälan till automobilregistret samt automobilskatt, som i samband därmed erlägges, betalning för enkla beläggningsstämplar, avgifter för registrering och anmälan till förenings- och handelsregistren, förskott å kostnader för utmättegendoms försälj— ning, ersättning för tillkännagivande i länskungörelserna eller i ortstid- ningar samt granskningsavgifter vid länsarkitektorganisationen. Efter med-

• Sida 423
•  Original

givande av vederbörande avdelningschef kunna medel även i andra än här angivna fall inbetalas kontant till länsstyrelsen. För mottagande av kontant- inbetalningar finnes å varje avdelning förordnad en eller flera kassörer. Varje vecka eller eljest, när inneliggande medel överstiga trehundra kronor, skall kassören insätta medlen i riksbanken eller på länsstyrelsens postgirokonto. Insättning torde vid de flesta länsstyrelser ske varje dag. Mottagna belopp skola bokföras i en särskild kassabok. Medel som uppburits vid auktion eller annan förrättning skola så snart ske kan av förrättningsmannen in- sättas i riksbanken eller på länsstyrelsens postgirokonto.

Bokföring av länsstyrelsens inkomster sker med ledning av dels från riksbanken mottagna reversal avseende samtliga för länsstyrelsens räkning gjorda insättningar under föregående dag, dels till länsstyrelsen inkomna övriga inkomstverifikationer, huvudsakligen postgirotalonger. Sedan pos- terna införts i inkomstjournalen sker bokföring i inkomstboken å respek- tive konto efter inkomstjournalens uppgifter. Som inkomst bokföras även de belopp, som enligt omföringsanordning skola uppdebiteras i bokföringen. De belopp, vilka äro av sådan natur att de skola redovisas i uppbördsredo- görares månadsräkning. bokföras under månaden å ett samlingskonto be- nämnt »uppbördsredogörare». Dessa medel bokföras sedan vid månadens slut i klumpsummor på vederbörande inkomsttitel med ledning av de vid debiteringsrapporten fogade omföringsanordningarna.

Vad härefter angår utgiftsbokföringen sker denna i princip på samma sätt som inkomstbokföringen. Sedan anordningsbeslut fattats på sätt soul förut närmare angivits, bokföras anordningarna först i utgiftsjournal, var- efter överföring sker till vederbörande konto i utgiftsboken. I utgiftsjour— nalen redovisas även utställda checker och uttagningar av hos enskilda banker insatta medel. Journalen nedsummeras varje dag.

Utbetalning av medel kan ske antingen genom postgiro, med postanvis- ning, genom check eller kontant. Utbetalning över postgiro är vanligast förekommande. Beträffande utbetalning till kommunal förvaltningsmyn- dighet är direkt föreskrivet, att utbetalning skall ske genom girering till myndighetens postgirokonto. Utbetalning över postgiro sker med anlitande av länsstyrelsens expeditionspostgirokonto. Detta konto gottskrives endast sådana inbetalningar som länsstyrelsen själv verkställer. Med ledning av anordningarna utskrivas girokort respektive utbetalningskort, vilka där— efter uppföras å särskild postgiroförteckning. Inbetalningskort till tjänste- postgirokontot utskrivas å belopp motsvarande de likvider, som skola ut- betalas över postgiro. Slutligen utskrives check å samma belopp. Giro- och utbetalningskort, två exemplar av postgiroförteckningen, inbetalningskort till tjänstepostgirokontot samt checken expedieras därefter till postkontoret.

Utbetalning med postanvisning eller check sker mera sällan och huvud- sakligen vid brådskande fall. Kontantutbetalning förekommer huvudsakli- gen vid utbetalning av avlöningar.

• Sida 424
•  Original

För möjliggörandc av den kontroll av länsstyrelsens medelsförvaltning, som åligger riksräkenskapsverket och andra myndigheter, har länsstyrel- sen att till dessa myndigheter lämna rapporter och avskrifter av räken— skapshandlingar.

Sålunda skall landskontoret varje dag till statskontorets kassabyrå in- sända specifik uppgift å alla under nästföregående dag av riksbanken an- mälda, för länsstyrelsens räkning verkställda insättningar å statsverkets checkräkning. Vidare åligger det landskontoret att, då check å statsverkets checkräkning utfärdats, påföljande dag till statskontorets kassabyrå och till riksbankens huvudkontor insända uppgift om checkens nummer och belopp.

Före den 16 i varje månad skall landskontoret till riksräkenskapsverket avlämna kassarapport för föregående månad. I kassarapporten redovisas samtliga inkomster och utgifter under månaden specificerade å särskilda bilagor. Kassarapporten upprättas å bokföringsdetaljen.

Debiteringsrapport samt uppbörds- och hötesredogörelserna skola för varje månad insändas till riksräkenskapsverket före utgången av nästföl— jande månad. I debiteringsrapporten, som är en sammanställning av upp- börds- och bötesredogörelserna, redovisas under månaden uppdebiterade, avkortade, avskrivna och influtna statsmedel samt fond- och diversemedel ävensom utbetalda enskildas bötesandelar. Som verifikation till uppbörds— och bötesredogörelserna insändas de av vederbörande uppbördsredogörare avgivna månadsräkningarna jämte därtill hörande handlingar.

Avskrift av inkomst- och utgiftsjournalerna samt inkomst- och utgifts- böckerna jämte tillhörande inkomst- och utgiftsverifikationer insändas kvartalsvis till riksräkenskapsverket.

Huvudboken jämte därvid fogade specifikationer och bilagor insändes till riksräkenskapsverket senast den 15 augusti efter budgetårets slut.

Redovisningsräkning över kommun eller annan kommunal samfällighet tillkommande medel, vilka ingå i eller enligt föreskrift av Kungl. Maj:t uppbäras i samband med den allmänna uppbörden eller i särskild ord- ning, ävensom redovisningsräkning över enskilda fonder och inrättningar tillhörande medel, vilka förvaltas av länsstyrelsen, skola upprättas för ka- lenderår i två exemplar samt avlämnas till vederbörande senast den 15 feb- ruari påföljande år.

Vid flertalet länsstyrelser utgöras inkomst- och utgiftsböckerna av bundna böcker med ett uppslag för varje konto. Inkomst— och utgiftsjour- nalerna föras däremot genomgående enligt lösbladssystem. Överföring från journalerna, vilka i allmänhet torde utskrivas på maskin med en genom- slagskopia, sker för hand. Det är ofrånkomligt, att ett dylikt system medför ett omfattande och tidsödande arbete med kollationering och avstämning av böckerna mot journalerna. Därtill kommer det kvartalsvis skeende arbetet med att verkställa avskrift av samtliga konton i böckerna för redovisningen till riksräkenskapsverket.

• Sida 425
•  Original

Vid länsstyrelsen i Stockholms län har från den 1 juli 1948 samt vid länsstyrelsen i Malmöhus län från den 1 januari 1949 bokföringen skett med anlitande av textskrivande hokföringsmaskiner. Systemets princip är att journalföring och bokföring ske samtidigt. Härigenom bortfaller det tidsödande överförandet för hand av posterna från journalerna till böc- kerna jämte därmed förenat kollationeringsarbete. Inkomst- och utgifts- böckerna föras enligt lösbladssystem med ett blad för varje konto. Även journalerna föras enligt lösbladssystem. Journal- och kontobladen äro dubbla, varigenom vid utskrift erhålles en kopia avsedd att användas vid redovisningen till riksräkenskapsverket. Vid bokföringsarbetet insättes först journalbladet i maskinen. Det kontoblad, på vilket bokföring skall ske, införes i maskinen framför journalbladet, varefter erforderlig text och siffror skrivas. Kontobladet täcker drygt halva journalens bredd. Å den återstående delen av journalen skrives kontots beteckning jämte övriga uppgifter, som endast skola inflyta i journalen. Därefter borttages konto— bladet och nästa kontoblad införes i maskinen och inpassas i journalens nästa textrad. Maskinen är försedd med ackumulerande räkneverk så att samtidigt med bokföringen journalen erhålles summerad. Maskinen an- vändes även för samtidig utskrift av postgiroförteckning och girokort eller utbetalningskort, varvid summan av utbetalningarna över postgiro erhål- les i räkneverket och snabbt kan avstämmas mot motsvarande belopp i ut- giftsjournalen.

Omläggning av bokföringen till maskinell drift skall enligt Kungl. Maj:ts beslut den 3 juni 1949 försöksvis genomföras jämväl vid länsstyrelserna i Gotlands, Västmanlands, Jämtlands och Västerbottens län. Där användas emellertid tills vidare enklare maskiner utan räkneverk. Länsstyrelsen i Jämtlands län beräknas emellertid snarast få till sitt förfogande en maskin av samma typ som länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län ha. Vidare är en maskin av annan typ med salderande räkneverk avsedd att enligt Kungl. Maj:ts medgivande ställas till förfogande för länsstyrelsen i Östergötlands län.

Vid flertalet länsstyrelser torde för avlöningsredovisningen användas särskilda löneliggare med ett uppslag för varje befattningshavare. Före eller i samband med löneuträkningen införas i liggaren samtliga föränd- ringar i tjänstgöringsförhållandena med ledning av till landskontoret in— komna tjänstgöringsuppgifter. Därefter uträknas i liggaren avlöningsbe- lopp och skatteavdrag. De senare bokföras dessutom i en del län å särskilda skattekort. Löneliggarens uppgifter överföras därefter till lönelistor varpå anordning utskrives.

Vid länsstyrelsen i Stockholms län har sedan år 1949 tillämpats ett redo- visningssystem för löner enligt genomskriftsmetoden. För varje befattnings- havare finnes upplagt ett statistikkort, som innehåller alla för avlöningsut- räkningen och skatteredovisningen erforderliga grunduppgifter. Kortet är

• Sida 426
•  Original

horisontellt indelat i tolv rum, ett för varje månad, samt vertikalt i 22 kolumner för anteckning om tjänstgöringsförhållanden, lönebelopp, skatte- avdrag och övriga förhållanden av betydelse för löneuträkningen. Vid ut- räknandet av löneheloppen placeras statistikkortet över avlöningslistor i två exemplar med motsvarande kolumnindelning som å kortet. Kortet och listorna hållas fast av en särskild fästanordning. Erforderliga uppgifter införas därefter på kortet varvid genomskrift samtidigt erhålles å avlönings- listorna. Statistikkortet utbytes därefter mot ett annat, som inpassas å av- löningslistorna medelst fästanordningen. Ett exemplar av avlöningslistorna utgör verifikation till anordningen. Det andra exemplaret är perforerat så att samtliga uppgifter beträffande envar befattningshavare kan avskiljas och tillställas honom i avlöningskuvertet.

Genom användande av detta system ha skattekorten kunnat slopas, var- jämte man slipper arbetet med att avskriva lönelistorna från löneliggaren och därmed förenad kollationering.

Å landskansliet är befattningen med medelsförvaltningen i huvudsak in- skränkt till automobilskatten, olika slag av registreringsavgifter ävensom bevillningsavgifter samt granskningsavgifter vid länsarkitektorganisatio- nen. Därtill kommer stämpelförsäljningen samt likvider vid exekutiva auktioner.

Den kontanta kassarörelsen vid landskanslierna är förhållandevis 0111- fattande. Den omhänderhas av en kassör, i regel med biträde av ytterli— gare någon befattningshavare. Som kassör tjänstgör i allmänhet en lands- kanslist eller ett biträde i någon av lönegraderna Ca 15, Ca 13 eller Ca 11. I kassaexpeditionens arbete ingår som en väsentlig del utsändande mot postförskott av avgiftsbelagda expeditioner. Kassabok samt förteckning över postförskottsförsändelser föras ävensom vissa andra förteckningar.

På landskansliet träffas även vissa anordningsbeslut nämligen såvitt an- går titeln Landskausliets expeditionsmedel. På denna titel insättas medel som åter skola utbetalas eller inkomna medel, vilkas slutliga disposition icke genast kan avgöras. Omföringar över denna titel äro ganska talrika.

Över landskansliets medelsförvaltning uppgöres månadsräkning, som överlämnas till landskontoret och där inarbetas i uppbördsredogörelsen och debiteringsrapporten. För beslutanderätten i fråga om landskansliets me- delsförvaltning gälla motsvarande regler som i fråga om landskontorets.

Länsarbetsnämnderna äro icke som länsstyrelserna huvudförvaltningar utan lyda under arbetsmarknadsstyrelsen, vilken är huvudförvaltning. För att innebörden av nämndernas kamerala verksamhet skall tydligare fram- träda torde därför erfordras en kortfattad redogörelse för arbetsmarknads- styrelsens medelsförvaltning.

Dåvarande statens arbetsmarknadskommissions bokföring hade ur- sprungligen upplagts för dess föregångare, arbetslöshetskommissionen, och utformningen hade därför kommit att ske efter de ringare anspråk,

• Sida 427
•  Original

som betingades av en relativt enhetlig kameral verksamhet. Under arbets- marknadskommissionens tid kom emellertid läget att starkt och hastigt förändras. Nya omfattande arbetsuppgifter tillkommo i forcerad takt och därmed följde en alltmer differentierad ekonomisk förvaltning. Bokförings- systemet var emellertid icke tillräckligt bärkraftigt för en vidare differen- tiering. De ekonomiska sammanställningar av olika slag i såväl utrednings— som redovisningssyfte, i vilka bokföringen skulle utmynna, blevo alltmer fördröjda.

Vid kommissionens ombildning till ett ordinarie verk förändrades dess ställning Också i kameralt hänseende. Medan kommissionen haft karaktär av underförvaltning under statskontoret blev arbetsmarknadsstyrelsen hu- vudförvaltning. På grund härav måste bokföringssystemet omläggas efter de för huvudförvaltning gällande bestämmelserna. Denna omläggning, som även på motsvarande sätt skedde beträffande länsarbetsnämnderna, ge- nomfördes i samråd med riksräkenskapsverket. För arbetsmarknadsstyrel- sens kassarörelse m. m. gälla nu vissa särskilda av Kungl. Maj:t den 30 december 1947 fastställda föreskrifter.

Vid den nya bokföringen användes en särskild littereringstabell, som framför allt avser att underlätta överblicken över anslagsbelastningen. Lit- tereringstahellen är upprättad enligt decimalsystemet, som möjliggör en praktiskt taget obegränsad utvidgning av littereringen samtidigt som upp- lagda underkonton lätt kunna sammanföras till samlingskonton. Tabellen ansluter vidare till de riksstatsanslag, som stå till arbetsmarknadsstyrelsens förfogande, på sådant sätt, att varje anslag betecknats med en eller två siffror, utgörande en första siffergrupp i kontobeteckningen. De därpå föl- jande siffergrupperna användas för specificering i olika avseenden av skilda anslagsposter inmn respektive anslag. Regeln att första siffergruppen avser vederbörande huvudanslag gäller emellertid endast i begränsad omfattning. Första siffergruppen kan också i vissa fall avse de s. k. balanskontona, nämligen kontona för levereringar, förskott, avräkningar samt fonder och diverse medel. I beteckningarna för dessa konton representera efterföljande siffergrupper arbetsmarknadsstyrelsen och dess lokalorgan, de anslag, till _ vilka tillgångarna respektive skulderna hänföra sig, samt de olika detalj- ändamålen.

Littereringstahellen har tillskapats för att bokföringen alltid skall kunna lämna de upplysningar, som påfordras dels av riksräkenskapsverket och dels av arbetsmarknadsstyrelsens ledning eller dess skilda fackbyråer. Riksräkenskapsverkets önskemål torde i första hand avse ren anslagsredo- visning, d. v. s. främst kontroll av att inkomster och utgifter redovisas under vederbörliga titlar och anslag (anslagsposter) samt att tillgångar och skulder bokföras på därför fastställda balanskonton. För arbetsmark- nadsstyrelsens egen del erfordras specificerade uppgifter dels för att an- slagsbelastningarna skola kunna kontrolleras men dels och kanske framför

• Sida 428
•  Original

allt därför att styrelsen måste kunna följa kostnaderna för de olika verk- samhetsgrenarna. På vetskapen om dessa kostnader grunda sig ofta över- väganden om olika åtgärders lämplighet och ändamålsenlighet. De utgöra också stundom grund för bedömanden av kostnader för nya åtgärder, som kunna vara ifrågasatta.

Av de anslag, som arbetsmarknadsstyrelsen för sin verksamhet dispo- nerar över, ställer styrelsen efter rekvisition nödiga belopp till länsarbets- nämndernas förfogande. Dessa besluta och verkställa därefter individuella utbetalningar enligt särskilda för varje verksamhetsgren meddelade före- skrifter. Större delen av löneutbetalningarna är dock centraliserad till arbetsmarknadsstyrelsen. Vissa utbetalningar, som ske lokalt, gå emeller- tid vid sidan av länsarbetsnämnderna. Så är förhållandet t. ex. i fråga om beredskapsarbetsplatserna och arkivarbetena. För dessa finnas särskilda redogörare som redovisa direkt till arbetsmarknadsstyrelsen.

För länsarbetsnämndernas medelsförvaltning gälla särskilda av arbets- marknadsstyrelsen den 8 april 1949 fastställda föreskrifter och anvisningar. Medelsförvaltningen handhas av en därtill förordnad redogörare, som under överinseende av länsarbetsdirektören eller i vissa avseenden kansliassisten- ten (i förekommande fall inspektören för kansliärenden) har att föra nämn- dens räkenskapsböcker och i övrigt ombesörja till kassa- och redovisnings- arbetet hänförliga arbetsuppgifter. Anordningsbeslut _— med vilket följer redogöraransvar — träffas dock av länsarbetsdirektören och underskrives av honom med kontrasignation av kansliassistenten (inspektören för kansli- ärenden).

Länsarbetsnämnden har att själv beräkna sitt medelsbehov för den när- maste tiden samt, om disponibla medel och beräknade inkomster icke vän- tas förslå, rekvirera erforderligt belopp hos arbetsmarknadsstyrelsen, som insätter beloppet å nämndens postgirokonto. För nödvändiga kontanta nt- betalningar disponerar redogöraren ett förskott. Övriga utbetalningar ske över postgiro medelst giro- eller utbetalningskort.

Hos nämnden föras utgifts- och inkomstjournal, anslagsliggare (disposi- tionsbok) ävensom avräkningsregister och redovisningskort för arbetare med särskilda förmåner (överflyttningsbidrag m. m.). Månadsvis upprättas kassarapport, som jämte bilagor översändes till arbetsmarknadsstyrelsen.

Från nämnderna utbetalas bl. a. avlöningar till ortsombud. Vidare utbe- talas avlöningar till ledare för jordbruksläger, ungdomsläger m. fl. läger samt till kockor. Nämnderna bestrida förutom vissa egna omkostnader jäm— väl omkostnader för den offentliga arbetsförmedlingen. En mindre grupp av ärenden avser sådana bidrag med vilka icke följer återbetalningsskyldig- het, t. ex. vissa bidrag till arbetstagares resor m. m.

I betydande omfattning ha nämnderna att verkställa utbetalningar i form av förskott. I den mån de förskotterade kostnaderna skola slutligt avföras från riksstatstitlar, synas dessa ärenden icke bereda några problem i bok-

• Sida 429
•  Original

föringstekniskt avseende. Så t. ex. förekommer i viss utsträckning reseför- skott till nämndernas tjänstemän. Ett lämpligt avvägt stående förskott torde i dylika fall vara ägnat att väsentligt nedbringa antalet förskottsanord- ningar. För bestridande av vissa kostnader för driften av läger tilldelas lägerledare förskott. I dessa fall har man möjlighet att innehålla hälften av lägerledarens avlöning i avvaktan på redovisning av uppburet förskott.

I de fall åter då den förskotterade kostnaden icke skall avföras från riks- statstitel utan skall återbetalas till nämnden av den, som uppburit förskot- tet, möta två grupper av ärenden som synas förorsaka nämnderna ett visst besvär.

Den ena gruppen utgöres av sådana förskott, som utbetalas till utländsk arbetskraft vid ankomsten till riket och avse hjälp till bestridande av kost- nader för anskaffande av kläder, verktyg, husgeråd o. dyl. Utlänningen har att avge en förbindelse, enligt vilken det uppburna förskottet skall ersättas genom löneavdrag, som verkställas av arbetsgivaren. Flyttar sådan utlän- ning från ett län till ett annat, skall ärendet överflyttas till länsarbets- nämnden i det sistnämnda länet, som har att söka kontakt med den nye arbetsgivaren och bevaka att inbetalning av utestående belopp sker i be- hörig ordning.

Den andra gruppen av hithörande förskottsärenden utgör förskott till kostnader för arbetstagares resor. Då en arbetstagare saknar medel att inställa sig på anvisad arbetsplats, kan han genom nämnderna och deras underlydande organ få en biljettrekvisition, som han sedermera skall er- sätta genom att inbetala resekostnaden till nämnden. Rekvisitionen ut- skrives i tre exemplar varav utfärdaren behåller ett, påstigningsstationen ett och det tredje gäller som färdbiljett. Trafikföretagen söka ofta betal- ning för ett stort antal rekvisitioner samtidigt, varvid räkningen endast upptar en klumpsumma, och som verifikationer härtill bifogas de av på- stigningsstationerna behållna exemplaren av biljettrekvisitionerna. Då så- lunda utbetalning i regel sker innan ersättning för samtliga kostnader in— l'lutit till nämnderna får man utanordna beloppet å förskottstitel samt ersätta förskottet, allteftersom arbetstagarna inbetala ersättning för rese- kostnaderna.

För redovisning av förskotten föras hos nämnderna avräkningskort för varje arbetstagare, som erhållit förskott (biljettrekvisition). Dessa avräk- ningskort kunna uppgå till betydande antal och registrets handhavande är arbetskrävande.

Till de kamerala uppgifterna torde också i viss mån få räknas länsarbets- nämndernas förrådsverksamhet, för vilken lämnats redogörelse i kap. 6.

I fråga om revisionen gäller att arbetsmarknadsstyrelsen är underställd riksräkenskapsverkets och statens sakrevisions granskning. Dessutom fin- nas särskilda överrevisorer för en mera kontinuerlig saklig granskning av verksamheten ur ändamålsenlighetssynpunkter. Den kamerala gransk-

• Sida 430
•  Original

ningen av samtliga de underlydande lokala organens verksamhet ankom— mer dock i första hand på en inom arbetsmarknadsstyrelsen organiserad specialrevision i form av en revisionssektion inom styrelsens kamerala byrå, till vilken länsarbetsnämndernas räkenskapshandlingar månadsvis insändas för granskning. Denna specialrevision utövar även viss sak- granskning.

Länsbostadsnämndernas kamerala uppgifter äro begränsade och ha hu- vudsakligen samband med nämndernas låne- och bidragsverksamhet. Ut- betalning av lån och bidrag sker genom de lokala förmedlingsorganen, vilka jämväl ombesörja upphörd av annuiteter å utlämnade lån. Utbetalning av löner samt ersättningar för resor och kontorskostnader sker i stor utsträck— ning centralt genom bostadsstyrelsen.

Förekommande in- och utbetalningar ske över postgiro. Nämnderna äro icke huvudförvaltningar. Erforderliga medel för utbetalningar erhållas från bostadsstyrelsen. Hos nämnderna föras i två exemplar inkomst- och utgifts- journaler samt titelbok. Kassarapporter samt ena exemplaret av inkomst- och utgiftsjournalerna insändas till bostadsstyrelsen för varje månad. Ena exemplaret av titelboken insändes till styrelsen halvårsvis.

Över utlämnade lån föras särskilda lånekort, varå fortlöpande anteck- ningar införas om utbetalningar, förfallotider, inbetalningar m. 111.

De kamerala göromålen hos länsbostadsnämnderna ankonnna på en kas- sör i lönegrad Ce 22 vid varje nämnd.

Lantbruksnämnderna, som ej heller äro huvudförvaltningar, ha för sin kamerala verksamhet en särskild kameral och administrativ avdelning in- rättad under en kamrerare. En närmare redogörelse för vissa dithörande uppgifter återfinnes i kap. 7 (sid. 172 f.). Lantbruksnämndens kamerala avdelning handhar nämndens räkenskaper och ombesörjer debitering, upp- börd och redovisning av bl. a. annuiteter, ersättningar enligt taxa m. m. Avdelningen svarar för utanordnande av medel, såsom löner samt rese- ersättningar till befattningshavarna, ävensom för alla åtgärder, som för- anledas av kreditgarantigivningen, såsom korrespondens med de enskilda kreditinrättningarna m. m.

Vägförvaltningens kamerala uppgifter avse i huvudsak av vägförvalt- ningen bedrivna vägarbeten. Vägförvaltningen utbetalar löner till tjänste- män och arbetare samt likviderar till vägarbetena hänförliga fakturor. Väg- förvaltningen handhar likaså bokföring dels av nämnda utbetalningar och dels beträffande maskinanvändningen och förrådshållningen.

I viss mån särpräglad är den av vägförvaltningarna omhänderhavda s. k. kalkylationsbokföringen, som är en statistisk bearbetning av vissa utgifts- poster. Till denna återkommer utredningen i det följande.

Länslantmäterikontorens kamerala verksamhet är av ringa omfattning. För lantmäteriväsendets del är den kamerala verksamheten så gott som helt centraliserad till lantmäteristyrelsen. På länslantmäterikontoren ligga alle-

• Sida 431
•  Original

nast stämpelredovisning samt sakgranskning av förrättningslantmätares och deras biträdens rese- och förrättningsräkningar. Siffergranskning samt utbetalning m. m. handhas av lantmäteristyrelsen, där för närvarande 10 51 15 befattningshavare äro sysselsatta med kamerala uppgifter.

IV. UTREDNINGEN

Inledning. Liksom den statliga verksamheten på andra områden är även kameralväsendet i länsinstansen splittrat på ett flertal organ. Medan läns- styrelsen i egenskap av huvudförvaltning i kameralt hänseende lyder direkt under Kungl. Maj:t, sortera övriga berörda länsorgan vart och ett under sitt centrala ämbetsverk, som är huvudförvaltning och enligt vars direktiv vederbörande länsorgan har att bedriva sin kamerala verksamhet.

Men även inom länsstyrelsen är den kamerala verksamheten i viss mån splittrad. Medan den allmänna delen därav ligger inom anordnings- och bokföringsväsendets område, handläggas betydande delar av samma verk- samhet på uppbördsavdelningen och även på landskansliet. Frågan om länsstyrelsens organisation för kameralväsendet är sålunda dels ett problem om de kamerala uppgifternas hemvist över huvud i länsförvaltningen och dels en fråga om den inre arbetsfördelningen inom länsstyrelsen.

De fristående länsorganen, vilka enligt utredningens förut redovisade för- slag skola inordnas i länsstyrelsen, skulle enligt dessa förslag få sin kame- rala verksamhet förlagd till landskontorets anordnings- och bokförings- detalj. Varken länsarbetsnämndens eller länsbostadsnämndens kamerala verksamhet skiljer sig i princip från den, som nu ankommer eller tidigare på olika områden ankommit på länsstyrelsen. Liksom fallet är på många andra områden komma emellertid åtskilliga hithörande ärenden, som en- dast delvis äro av kameral natur, att handläggas inom annan sektion, när- mast då på landskansliet, medan verkställigheten m. m. ankommer på an- ordnings- och bokföringsdetaljen på landskontoret.

På grund av länsstyrelsernas karaktär av huvudförvaltningar torde dis- positionsrätten till de sakanslag, med vilka respektive nämnder nu arbeta, böra utsträckas till länsstyrelserna. Fördelningen mellan länsstyrelserna av dessa anslag kan ske genom beslut av Kungl. Maj:t i regleringsbreven. I vissa fall kan det tänkas att ett förskottssystem med efterhandstäckning från vederbörande riksstatsanslag bör användas.

Utredningen har efter företagna undersökningar kommit till det resul- tatet att överförandet av länsarbetsnämndens och länsbostadsnämndens kamerala uppgifter i stort sett icke skall behöva föranleda personalökning på landskontoret. Beträffande den kvalificerade personalen råder ingen tvekan härom. Men även i fråga om biträdespersonalen torde den förhål- landevis moderata utökning av landskontorets arbetsuppgifter, som här-

• Sida 432
•  Original

igenom inträder, kunna ske inom den bestående personalramen. Utrymme bör t. 0. in. finnas för ytterligare decentralisering till länsstyrelsen av kamerala arbetsuppgifter på förevarande områden. Jämlikt utredningens förslag skola vissa ärendegrupper överflyttas från landskontor till lands- kansli, varigenom viss arbetskraft på landskontoret kan disponeras för de nya uppgifterna. Enligt vad som framkommit vid organisationsnämndens _ hittills gjorda undersökningar torde det dessutom vara möjligt att genom rationaliseringsåtgärder minska behovet särskilt av biträdespersonal. I detta sammanhang kan också framhållas att den planerade successiva övergången till maskinell bokföring hos länsstyrelserna kommer att minska belast- ningen *på biträdespersonalen.

Länsarbetsnämndens och länsbostadsnämndens inordnande i länsstyrel- sen medför att samtliga arbetsuppgifter, som nu ankomma på länsbostads- nämndens kassör och länsarbetsnämndens redogörare, samt ungefär hälften av länsarbetsnämndens kansliassistents arbetsuppgifter komma att utföras av landskontorets nuvarande personal. Med hänsyn till att kansliassisten- tens återstående arbetsuppgifter avses skola överflyttas på annan personal kunna dessa tre befattningar indragas. Därjämte kan en biträdesbefattning indragas. Detta innebär en personalbesparing (brutto) av cirka 95 befatt- ningshavare i länen. Därutöver torde anledning vara att antaga att genom sådana decentraliseringar och förenklingar hos de centrala myndigheterna (arbetsmarknadsstyrelsen och bostadsstyrelsen), som böra bli möjliga ge- nom omorganisationen, även där skall kunna inbesparas viss personal.

Den kamerala verksamheten hos sådana av de även fortsättningsvis fri- stående Iänsorganen, vilka över huvud ha någon egen sådan verksamhet, är väl i stort sett ej heller med vissa undantag av annan natur än den sed- vanliga. Mera speciella äro dock som i det följande visas vissa delar av vägförvaltningens kamerala verksamhet.

I fråga om denna gäller i än mera utpräglad grad än beträffande de öv- riga organens kamerala verksamhet att den är intimt förknippad med den huvudsakliga verksamheten. Där framträda särskilt de omständigheter, som i fråga om de kvarvarande fristående länsorganen i allmänhet försvåra ett fullständigt överförande av de kamerala uppgifterna från vederbörande organ till länsstyrelsen. I den mån sakgranskning i någon mera väsentlig mån ingår i prövningen av de kamerala ärendena, är det rationellt att denna granskning ligger hos de organ, där den speciella sakkunskapen är till finnandes. Det kan icke vara lämpligt att låta befattningshavare inom ett annat organ — i detta fall länsstyrelsen — sätta sig in i de speciella ämnes- områden det här är fråga om, när denna kunskap redan är representerad på andra håll. Man finge därför tänka sig en uppdelning så, att sakgransk- ningen verkställdes inom det särskilda länsorganet, medan Siffergranskning, utbetalning och bokföring skulle ankomma på länsstyrelsen. Bortsett från att man i så fall finge förutsätta en revidering av begreppet redogöraran-

• Sida 433
•  Original

svar, torde denna uppdelning av de kamerala funktionerna i allmänhet komma att medföra ett visst dubbelarbete i fråga om granskningen — sakgranskning och Siffergranskning gå ej alltid att särskilja — samt en omgång genom att ärendena måste behandlas på två håll. Även om man låter siffergranskningen ligga på samma ställe som sakgranskningen, d. v. 3. hos det särskilda länsorganet, undgår man icke den omgång, som betingas av att två olika organ skola i tur och ordning handlägga ärendena. Dessutom kan man icke komma ifrån att en viss formell granskning, avseende bl. a. att rätt anslag blir belastat, måste utövas aV' den utbetalande myndigheten, även om det sakliga beslutet träffats på annat håll. Utbetalningsbeslutet och ansvaret därför skulle dock ankomma på länsstyrelsen.

Här må emellertid framhållas, att den sålunda skisserade arbetsfördel— ningen med det sakliga beslutet på ett håll och verkställigheten på ett annat redan nu i stor utsträckning förekommer inom länsstyrelsen och enligt ut— redningens i det följande framlagda förslag hädanefter i än mera utpräglad grad bör användas därstädes. I dessa fall träffas dock besluten av en och samma myndighet.

Därest emellertid redogöraransvaret reformeras så att ansvaret för en utbetalningsåtgärd kan begränsas till den myndighet som träffar det sak- liga avgörandet, äro ur förevarande synpunkter betänkligheterna mindre mot att överföra de kamerala verkställighetsåtgärderna från de fristående länsorganen till länsstyrelsen. Då emellertid dessa uppgifter äro av täm- ligen okomplicerad beskaffenhet, synas de i allmänhet för sitt utförande allenast kräva relativt okvalificerad personal. Den mera kvalificerade granskningspersonalen beröres i regel icke av en sådan sammanslagning. Även om någon gång särskilt bokföringen kan erbjuda vissa svårigheter, då det gäller att avgöra t. ex. vilket anslag som skall belastas, torde detta dock bli undantagsfall, som icke i och för sig eller ens tillsammans med andra sporadiskt förekommande mera kvalificerade fall kunna antagas motivera en minskning av den kvalificerade granskningspersonalen hos de fristående organen.

Som förut antytts skulle överförandet av ifrågavarande arbetsuppgifter från de fristående länsorganen till länsstyrelsen alltid innebära att en viss omgång uppstår. En förutsättning för att överförandet det oaktat skulle ske måste därför vara att fördelar vinnas i andra avseenden, t. ex. personal- eller kostnadsbesparingar. I regel kan som nyss nämnts en besparing vän- tas ske endast beträffande den lägre personalen. En'sådan besparing torde vidare vara tänkbar allenast under förutsättning att den nuvarande biträ- despersonalen hos det fristående organet icke kan utnyttjas på ett rationellt sätt, t. ex. till följd av att den är liten till antalet eller att den icke kan samtidigt utnyttjas för andra ändamål. Även om länsstyrelsen med hänsyn till den relativt talrika personalen måste antagas besitta en förhållandevis stor elasticitet, synas vad de större av de kvarvarande fristående läns-

• Sida 434
•  Original

organen angår de kamerala uppgifterna i allmänhet vara av den omfatt- ning, att de icke utan personalförstärkning i biträdesgraderna kunna över- tagas av länsstyrelsen. Det finnes anledning att antaga att denna förstärk- ning icke fullt ut skulle kompenseras av en motsvarande minskning hos de fristående länsorganen, som dock skulle ha kvar en stor del av de kamerala uppgifterna och där ifrågavarande personal jämväl sysselsättes med andra göromål.

Annorlunda ligger emellertid saken till om länsorganets kamerala verk- samhet är av relativt ringa omfattning. Under sådana omständigheter blir gärna dess personal för kamerala uppgifter överdimensionerad och det är då lättare för länsstyrelsen att utan personalförstärkning övertaga en sådan verksamhet.

För att kunna bedöma frågan om den kamerala verksamhetens organisa- tion bör utöver vad nu anförts också hänsyn tagas till de speciella omstän- digheter, som i varje särskilt fall kunna vara förknippade därmed. Vad då först vägförvaltningen angår måste dess kamerala verksamhet sägas vara i vissa avseenden särpräglad. Här märkes särskilt den s. k. kalkylations- bokföringen som avser att genom en statistisk bearbetning av räkningsmate- rialet snabbt få fram fortlöpande uppgifter i olika hänseenden. Främst gäller det att kunna följa kostnaderna för skilda arbeten samt olika slag av arbeten. Avsikten därmed är främst att man skall få ett begrepp om kostnaderna för olika arbetsmetoder eller materialslag för att på så sätt få hållpunkter för bedömande av lämpligaste sätten att utföra olika under- hållsarbeten. I viss mån tjänar kalkylationsbokföringen också som ett re- gister över belastningen på olika anslagsposter. Kalkylationsbokföringen måste ständigt hållas aktuell och dessutom vara lättillgänglig särskilt för projekteringspersonalen.

Inkommande fakturor ävensom uppgifter om arbetstid m. m. från arbets- platserna granskas successivt av skilda befattningshavare ur olika syn- punkter. Främst gäller det sakgranskning och prisgranskning, vartill krä- ves särskild sakkunnig personal, samt Siffergranskning. För granskning särskilt av uppgifter rörande arbetarnas ackordslöner kräves också sak- kunnig personal.

Beträffande fakturorna gäller vidare att de böra granskas och behandlas så snabbt att likvid kan ske med utnyttjande av t. ex. 30-dagarsrabatten.

Visserligen torde hinder icke i och för sig möta mot att själva utbetal- ningsförfarandet överflyttas till länsstyrelsen. Däremot förefaller i vart fall sakgranskningen av arbetslöneuppgifterna och fakturorna icke kunna hand— has av annan än vägförvaltningens personal. Om allenast utbetalningen överflyttas skulle ett omfattande attesterings- och rapportsystem erfordras. Ett tämligen omfattande dubbelarbete skulle icke kunna undvikas. Expe— dieringen skulle bli försenad. Därtill kommer att den för verksamheten i övrigt viktiga kalkylationsbokföringen skulle komma att släpa efter. De

• Sida 435
•  Original

med stordrift på det kamerala området förenade fördelarna av förevarande uppgifters överflyttning till länsstyrelsen synas därför motvågas av åtskil- liga olägenheter. För övrigt torde vägförvaltningens rörelse i allmänhet vara av den omfattning — på de större vägförvaltningarna torde upp mot 20 be- fattningshavare vara helt eller till övervägande del sysselsatta med i huvud- sak kamerala och därmed sammanhängande göromål -— att den redan på grund härav kan erbjuda underlag för användande av arbetsbesparande maskinella hjälpmedel. Utredningen har därför kommit till den uppfatt- ningen att vägförvaltningens kamerala uppgifter icke böra överflyttas till länsstyrelsen.

Hos lantbruksnämnden är inrättad en särskild kameral avdelning under chefskap av en kamrerare. På denna avdelning handläggas också ärenden av allmänt administrativ natur samt frågor rörande producentbidragsverk- samheten. Kamreraren fullgör dessutom under lantbruksdirektören en per- sonalchefs åligganden. Med hänsyn till dessa omständigheter synes en över- flyttning i förut antydd omfattning av de kamerala göromålen från lant- bruksnämnden till länsstyrelsen icke komma att medföra någon personal- besparing totalt sett. Däremot skulle en minskning av lantbruksnämndens för dessa ändamål avsedda personal — troligen motsvarande den erforder- liga ökningen på landskontoret —— innebära en reducering av elasticiteten i nämndens personalorganisation. Under sådana omständigheter har utred- ningen kommit till den uppfattningen att ej heller lantbruksnämndens ka- merala uppgifter böra överflyttas till länsstyrelsen.

Vad härefter angår övriga länsorgan (länslantmäterikontor, länsarkitekt- kontor, förste provinsialläkare m. fl. expertorgan), beträffande vilka utred- ningen behandlat frågan om en anknytning till länsstyrelsen, synas deras kamerala uppgifter i de fall de över huvud ha sådana vara av den obetyd- liga omfattning att det knappast föreligger anledning att överväga någon separat överflyttning därav till länsstyrelsen.

I sin berättelse till 1949 års riksdag anförde statsrevisorerna, som tidi- gare omtalats (sid. 25 ff.), vissa synpunkter bl. a. på frågan om samordning av det kamerala arbetet samt biträdesarbetet över huvud i länsförvalt- ningen. Statsrevisorerna anförde sålunda att en effektivisering på detta område borde kunna ske genom samordning av arbetsuppgifter, vilka vore av i huvudsak likartad karaktär hos flera myndigheter (såsom skriv- och ritarbete. avlöningsuträkning, källskattefrågor, rekvisition och upphand- ling av viss materiel, siffermässig granskning, statistisk bearbetning, bud- skickning m. m.). Den personal, som vore sysselsatt med dylika arbetsupp- gifter, utgjorde en mycket betydande andel av den totala förvaltningsper— sonalen och uppginge enbart inom vägförvaltningarna, lantbruksnämn— derna, hushållningssällskapen, skogsvårdsstyrelserna och länsarbetsnämn— derna till sammanlagt inemot 1 400 personer. Besparingar borde stå att vinna såväl genom centralisering av arbetsuppgifterna i fråga som genom

• Sida 436
•  Original

utbyte och utlåning av personal vid ledigheter, tillfälligt behov av arbets- kraft m. m. De nuvarande lokalförhållandena syntes emellertid i viss ut- sträckning lägga hinder i vägen för sådana åtgärder. Det måste betecknas som en brist att planer icke utarbetats för lösning på längre sikt av lokal- behovet för de statliga myndigheterna och institutionerna i residensstä- derna —- en brist som för övrigt gjorde sig starkt gällande även i fråga om tillgodoseendet av statens lokalbehov i huvudstaden.

Statsrevisorerna framhöllo slutligen, att även på andra områden av den statliga förvaltningen i residensstäderna åtskilligt torde kunna vinnas ge- nom rationalisering, och föreslogo, att statens organisationsnämnd skulle få i uppdrag att göra en allsidig undersökning av förhållandena.

I yttrande över statsrevisorernas berättelse framhöll länsstyrelseutred- ningen bl. a. att utredningen kommit till den slutsatsen, att den av riks- dagens revisorer efterlysta samordningen med därav följande rationalise- ringsvinster icke kunde i någon nämnvärd omfattning vinnas på annat sätt än genom skapande av en koncentrerad länsförvaltning, omfattande så många som möjligt av de nuvarande fristående länsorganen: Därigenom skulle ernås fasta och enkla former för ett samarbete och en samordning utan kompetenskonflikter. Utredningen fann det naturligt att organisa— tionsnämndens uppdrag att i vissa hänseenden biträda utredningen vidga- des till att avse även de av riksdagsrevisorerna berörda spörsmålen (jfr härom sid. 27).

Riksräkenskapsverket, som jämväl yttrade sig över berättelsen, framhöll att den väckta frågan vore av så komplicerad och vittutseende karaktär, att den knappast kunde lösas utan ingående organisationsundersökningar. Ämbetsverket vore i likhet med revisorerna av den uppfattningen, att en närmare utredning borde anförtros åt organisationsnämnden. Därvid borde även övervägas, huruvida icke den av revisorerna åsyftade rationalise— ringen i vissa fall skulle kunna ernås genom en utsträckt centralisering av speciellt de kamerala göromålen till vederbörande centrala förvaltnings- myndigheter.

Länsstyrelseutredningen har för sin del ovan redovisat sin syn på möjlig- heterna att närmare samordna den kamerala verksamheten mellan länssty- relsen och vissa andra länsorgan. Enligt utredningens mening torde i all- mänhet några nämnvärda rationaliseringar och besparingar icke kunna vinnas genom en separat samordning på detta område. Utredningen anser det dock önskvärt att frågan, som riksräkenskapsverket föreslagit, göres till föremål för särskilda mera ingående organisationsundersökningar. Utredningen vill i det sammanhanget gentemot riksräkenskapsverket framhålla, att i vart fall sådan kameral verksamhet i länen som erfaren- hetsmässigt förutsätter mera omedelbara kommunikationer med allmänhet, kommuner eller underlydande tjänstemän icke bör centraliseras till något

• Sida 437
•  Original

ämbetsverk i Stockholm. Dylik kameral verksamhet bör i så fall koncentre- ras till länsstyrelsen eller annat länsorgan.

Utredningen övergår härefter till frågan om länsstyrelsens inre organisa- tion för de kamerala uppgifterna. I detta avseende har utredningen sär- skilt funnit sig böra uppmärksamma det förhållandet att länsstyrelsernas kassarörelse är splittrad på flera håll. På alla länsstyrelser finnes sålunda kassaexpedition med kassör både på landskansli och landskontor. På vissa landskanslier finnas även i realiteten två eller flera kassaexpeditioner, även om endast en kassör förordnats. Denna anordning synes knappast så ratio- nell som önskvärt vore, men dess förefintlighet är betingad av en önskan att underlätta förfarandet för allmänheten. Man har ansett att allmänheten skall kunna på den expedition, där sakupplysningar i ett ärende lämnas, också få erlägga förekommande avgifter. Emellertid har åtminstone på vissa landskanslier kassarörelsen koncentrerats, varvid den anordningen praktiserats att en sökande först får sitt ärende summariskt granskat på vederbörande expedition. Sedan ärendet där försetts med anteckning om den avgift som skall erläggas, inlämnar han handlingarna och avgifterna på kassaexpeditionen. Enligt uppgift har detta system visat sig fungera fullt tillfredsställande. Ett villkor härför är dock att lokalförhållandena medgiva en någorlunda koncentrerad förläggning av de olika expeditionerna.

Av de sålunda gjorda erfarenheterna föranledes utredningen till den slutsatsen att en koncentrering av hela länsstyrelsens kassarörelse bör vara möjlig. Visserligen förefaller det naturligt att denna koncentration sker inom landskontorets ram, men det bör dock beaktas att den till antalet större delen av de kontanta inbetalningarna gäller ärenden, som handläggas på landskansliet. Då här i stor utsträckning måste gälla att allmänhetens kommunikation med länsstyrelsen icke försvåras, torde under alla om- ständigheter kassaexpeditionen böra förläggas inom landskansliets lokaler eller så nära desamma som möjligt. Emellertid synes detta icke i och för sig hindra att kassaexpeditionen organisatoriskt knytes till landskontoret. Bland annat ur redovisningssynpunkt torde starka skäl tala för att kassa- expeditionen inordnas inom anordnings- och bokföringsväsendet och ägnas tillsyn av samma befattningshavare som svara för sistnämnda verksamhets- område.

Då genom en koncentration av här antytt slag en viss besparing synes kunna vinnas — det erfordras endast en i stället för nu två eller flera kassörer och endast en stämpelförsäljare —— samt olägenheterna för allmän- heten synas vara av mindre betydelse, vill utredningen förorda en dylik organisation. Någon skillnad i sak i fråga om exempelvis landskansliets expeditionshavandes möjligheter att kontrollera stämpelbeläggning och expediering synes icke behöva inträda.

Av praktiska skäl —— särskilt ur lokalsynpunkt — kan det åtminstone

• Sida 438
•  Original

under en övergångsperiod på vissa håll visa sig lämpligt att anordna någon expedition för mottagande av medel även utanför den egentliga kassaexpe- ditionen. En sådan filialkassa bör dock ges enklast möjliga utformning. Någon egentlig bokföring bör icke förekomma där. Mottagna medel böra dagligen i enlighet med kvittoförteckningar (genomskriftssystem) inlevere- ras till kassaexpeditionen, där all bokföring bör ske.

Tidigare har nämnts, att betydande delar av den kamerala verksamheten handläggas på uppbördsavdelningen. Något överförande av dessa arbets- uppgifter på bokföringsdetaljen torde icke kunna komma i fråga. Arbets- uppgifterna ha närmast samband med den s. k. debiteringsbokföringen och de åtgärder, som här ankomma på uppbördsavdelningen, äro till sin natur att likställa med de beslut av ekonomisk art, som fattas på andra sektioner men beträffande vilka verkställigheten sker genom bokförings- detaljens försorg.

Som tidigare antytts har utvecklingen lett till att landskontoret i större utsträckning än landskansliet faktiskt uppdelats i underavdelningar. En av dessa omfattar anordnings— och bokföringsväsendet och en annan olika allmänt ekonomiska ärenden m. m. Vissa av dessa sistnämnda ärenden innefatta ett större eller mindre kameralt moment i det att de antingen utmynna i ett utbetalningsbeslut eller avse att utkräva betalning eller ock innefatta revisionsmässig granskning. På de landskontor, där ett sektions— system försöksvis tillämpas, bilda vardera av dessa underavdelningar en särskild sektion. På landskontoret i Malmö äro dock de allmänt ekonomiska ärendena uppdelade på två sektioner.

Emellertid synas de sålunda på försökslänsstyrelserna konstruerade sek- tionerna åtminstone i vissa fall icke ha blivit så stora som önskvärt vore. En viss stelhet i personalens användning på sektionerna synes också kunna befaras. Utredningen har därför för sin del funnit sig böra förorda att de allmänt ekonomiska ärendena samt anordnings- och bokföringsväsendet tills vidare få bilda underlag för en gemensam sektion. Detta kan också motiveras med att de ärenden, som handläggas på anordnings- och bok- föringssektionen, äga nära samband med vissa av ärendena på allmänna sektionen. En sådan större enhet torde medföra den önskade ökade smidig- heten i fråga om disposition av personal. En omständighet, som understry- ker betydelsen av sistnämnda synpunkt, är att personalen på dessa sek- tioner även i viss utsträckning måste kunna tagas i anspråk för prövnings— nämndsarbetet. Sektionerna måste därför besitta en hög grad av elasticitet. Utredningen återkommer emellertid till detta problem såvitt angår de största länsstyrelserna i samband med de slutliga övervägandena angående sektionssystemets utformning i kap. 23.

Den enligt utredningens förslag sålunda bildade sektionen skulle bli ganska omfattande. Förutom sektionschefen skulle där tjänstgöra en förste byråsekreterare (nuvarande länsbokhållaren av 1:a klass) jämte ett varie- rande antal byråsekreterare eller amanuenser (länsbokhållare i lägre grad).

• Sida 439
•  Original

Även landskontorist- och biträdespersonalen torde bli tämligen omfattande. Enligt vad förut anförts hör till denna sektion också höra den för lands— kansliet och landskontoret gemensamma kassaexpeditionen.

Som förut antytts har länsbokhållaren av 1:a klass nu den närmaste tillsynen över anordnings— och bokföringsväsendet. Han är också i regel föredragande i flertalet anordningsärenden. Det vill emellertid synas som om för de löpande tillsynsuppgifterna beträffande'bokföringsarbetet icke skulle behöva ianspråktagas en så relativt kvalificerad befattningshavare. Härför krävs framförallt erfarenhet och sinne för praktiskt bokföringsarbete. På de flesta länsstyrelser torde väl också redan nu en stor del av dessa upp— gifter i realiteten ankomma på en erfaren landskontorist, som kan sägas fullgöra de åligganden som pläga ankomma på en kamrer.

Särskilt ansvar beträffande tillsynen och ledningen av anordnings- och bokföringsväsendet bör ankomma på sektionschefen och dennes när— maste man. Den dagliga tillsynen över bokföringsarbetet synes däremot som ovan framhållits kunna med fördel åläggas en befattningshavare med lägre formell kompetens. En sådan tjänsteman, hämtad ur landskontorist— karriären men med något högre löneställning än de nuvarande landskon- toristerna, skulle kunna beräknas för längre tid stanna i en dylik befatt- ning till båtnad för kontinuiteten på detta viktiga område. En sådan be- fattningshavare bör vidare i ej ringa omfattning kunna granska och före- draga enklare anordningsärenden. Därjämte hör han vara arbetsledare för den underordnade biträdespersonalen på sektionen.

Förefintligheten av det särskilda redogöraransvaret synes såvitt angår länsstyrelserna medföra att handläggningen av vissa ärenden stundom an— kommer på högre kvalificerade befattningshavare än som mången gång i och för sig kan anses nödvändigt. Frågan om en reformering av redo- göraransvaret är emellertid av betydelse för statsförvaltningen i dess hel— het och bör göras till föremål för särskild utredning. Länsstyrelseutred- ningen har därför för sin del att anpassa organisationen efter de bestående förhållandena.

Under sådana omständigheter har utredningen icke funnit skäl att före- slå några förändringar i de på detta område gällande principerna i annan mån än att de med sektionssystemet förenade decentraliseringsmöjligheterna böra utnyttjas på så sätt, att beslutanderätten i anordningsärendena i regel bör utövas av sektionschefen. Landskamreraren bör sålunda befrias från deltagandet i det löpande arbetet, men i tveksamma fall och i viktigare frågor torde föredragning böra ske för honom. Han bör också övervaka utvecklingen av praxis ändå att han icke regelbundet deltager i besluten. Om förste byråsekreteraren icke själv föredrager anordningsärenden, som avgöras av överordnade befattningshavare, bör han ändå i regel närvara för att representera kontinuiteten och enhetligheten.

Sammanfattning. I detta kapitel förordar utredningen att den kamerala

• Sida 440
•  Original

verksamheten hos länsarbetsnämnd och länsbostadsnämnd, vilka organ i annat sammanhang föreslås inordnade i länsstyrelsen, skall överföras till landskontoret.

Beträffande de även fortsättningsvis fristående länsorganen har utred- ningen av olika skäl ej funnit anledning att föreslå någon motsvarande åtgärd. Utredningen understryker bl. a. det särskilda redogöraransvarets betydelse i detta sammanhang.

I fråga om länsstyrelsens inre organisation förordar utredningen inrät— tandet av en allmänt ekonomisk sektion på landskontoret, vilken sektion skall omfatta bl. a. den nuvarande anordnings- och bokföringsavdelningen.

Utredningen föreslår vidare att länsstyrelsens kassarörelse koncentreras till landskontoret. Slutligen föreslår utredningen inrättandet av en särskild tjänst för befattningshavare ur landskontoristkarriären i något högre löne- grad än de nuvarande ordinarie landskontoristerna. Denne befattnings- havare skall ha till uppgift att ägna särskild tillsyn åt bokföringen samt att vara arbetsledare för biträdespersonalen. Utredningen angiver till sist vissa riktlinjer för beslutsordningen i anordningsärenden.

KAPITEL 21

Taxeringsväsendet

I. GÄLLANDE ORDNING

A. Beskattningsnämnder m. m.

Taxering enligt kommunalskattelagen samt enligt förordningarna 0111 statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt skall enligt taxerings— förordningen den 28 september 1928 verkställas av beskattningsnämnder. Dessa äro i första instans, dels för allmän fastighetstaxering, som normalt äger rum vart femte är, å landet beredningsnänmder och fastighetstaxe- ringsnämnder samt i städerna fastighetstaxeringsnämnder och dels för årlig taxering taxeringsnämnder. Taxeringsnämnderna äro dels lokala, dels särskilda. De särskilda taxeringsnänmderna verkställa taxering för inkomst- skatt och förmögenhetsskatt av skattskyldiga, som icke äro fysiska—per- soner, oskifta dödsbon eller familjestiftelser, de lokala taxeringsnämnderna av övriga skattskyldiga. Över dessa nämnder är i varje län en fastighets- prövningsnänmd respektive en länsprövningsnämnd (i Stockholm: Stock- holms stads prövningsnämnd). Därjämte finns en för hela riket gemen- sam prövningsnämnd, den mellankommunala prövningsnämnden.

Länsstyrelsen bestämmer indelningen i taxeringsdistrikt och förordnar

• Sida 441
•  Original

ordförande i nämnderna i första instans ävensom kronoombud i taxerings- nämnderna. ] övrigt utses ledamöter av vederbörande kommuner samt be- träffande fastighetstaxeringsnämnd jämväl av länsstyrelse och landsting. Länsstyrelsen skall vidare årligen förordna taxeringskonsulent som för ett visst antal lokala taxeringsdistrikt skall granska i huvudsak deklarationer, avgivna av rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser.

Länsprövningsnämnd består av landskamreraren som ordförande samt minst fyra högst åtta av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter jämte suppleanter för ledamöterna. Fastighetsprövningsnämnden utgöres av landskamreraren som ordförande samt länsprövningsnämndens ledamöter ävensom ytter- ligare nio av länsstyrelsen utsedda ledamöter jämte sex suppleanter för de sistnämnda.

Den mellankommunala prövningsnämnden består av ordförande och sju ledamöter jämte suppleanter för ledamöterna. En av ledamöterna är vice ordförande. Ordförande och ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t.

Besvär över prövningsnämnds beslut anföres i kammarrätten. Över kam- marrättens beslut i taxeringsmål må med vissa undantag klagan föras hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten.

B. Länsstyrelsen

Länsstyrelsen har enligt taxeringsförordningen att vaka över att taxe- ringsarbetet ordnas och bedrives ändamålsenligt, men beslutanderätten i taxeringsfrågorna ligger, vad länsinstansen angår, hos fastighetsprövnings- nämnd respektive länsprövningsnämnd. Beredningsarbetet samt övrigt kansliarbete i dessa frågor åvilar dels i viss del landskamreraren som ord- förande i sagda nämnder jämte till hans förfogande för detta ändamål stående personal och dels särskild för taxeringsarbetet avsedd personal, som är sammanförd i en taxeringsavdelning under ledning av en taxerings- intendent.

Taxeringsavdelningarna erhöllo sin nuvarande utformning genom 1943 års taxeringsreform, varigenom bl. a. även prövningsnämndsorganisationen i olika avseenden förstärktes. Samtidigt gjordes landskamreraren till ord- förande i prövningsnämnderna. De på honom förut ankommande uppgif- terna som ledare av taxeringsarbetet och bevakare av det allmännas in— tresse anförtroddes åt taxeringsintendenten; denna befattning nyinrätta- des i samband med ifrågavarande reform.

Taxeringsintendentens arbetsuppgifter finnas närmare angivna i taxerings- förordningen och i kungörelsen den 28 september 1928 (nr 382) med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet (taxeringskungörelsen) ävensom i landshövdinginstruktionen. Taxeringsintendenten åligger främst att dels övervaka taxeringsarbetet i första instans genom att meddela råd och an-

• Sida 442
•  Original

Tablå, utvisande i vissa avseenden taxerings-

I inkomstlängden uppförda I fastighetslängd upptagna skattskyldiga enheter

1

Stockholms stad .......... — — — — —— ——

Stockholms ............... 142 978 195 348 206 241 93 663 116 086 117 549 Uppsala ................. 64 651 81 421 85 661 22 947 25 736 26 666 Södermanlands ........... 88 579 110 326 116 229 30 840 37 775 38 940 Östergötlands ............. 141 966 183 760 191 434 49 445 57 341 58 962 Jönköpings ............... 105 485 139 796 144 882 49 591 57 210 58 030 Kronobergs .............. 57 061 77 592 81 518 36 518 39 921 40 450 Kalmar .................. 90 652 113 883 118 410 49 004 54 520 56180 Gotlands ................. 22 225 29 898 31 518 17 245 17 344 17 629 Blekinge ................. 55 235 71 500 73 701 31 115 34 049 35 375 Kristianstads ............. 104 961 136 987 141 875 76 912 77 177 77 521 Malmöhus ................ 270 010 346 234 361 156 100 175 106 589 107 800 Hallands ................. 67 047 87 408 91 822 36 846 44 900 47 469 Göteborgs och Bohus ..... 244 391 312 527 322 766 80 611 97 181 98 858 Älvsborgs ................ 153 415 198 809 209 311 72 713 84 013 86 238 Skaraborgs ............... 103 775 128 059 134 289 52 128 57 886 58 845 Värmlands ............... 105 640 144 285 155 657 62 237 68 186 70 440 Örebro ................... 106 990 130 490 135 062 49 335 52 225 52 958 Västmanlands ............ 77 078 101 577 108 970 28 158 32 691 33 134 Kopparbergs ............. 104 989 137 779 143 109 69 356 74 020 76 424 Gävleborgs ............... 111 582 139 911 145 462 56 448 64 375 65 679 Västernorrlands ........... 103 627 138 438 144 424 57 026 66 120 66 106 Jämtlands ............... 50 927 71 370 72 506 34 712 36 550 36 779 Västerbottens ............ 75 466 104 627 113 308 50 404 59 840 60 609 Norrbottens .............. 64 360 102 024 104 055 49 294 60 635 59 492

Summa 2 513 090 3 284 049 3 433 546 1 256 723 1 422 370 1 448 133

Anm.: 1. Som jämförelse vid kol. 2 och 5 må nämnas, att motsvarande antal i Stockholms Anm.: 2. I kol. 11 redovisas antal deklarationer, som granskats av särskilda taxerings- och av taxeringskonsulenter.

Anm.: 3. I kol. 16 och 17 redovisat antal bilagor för Kalmar län grundar sig på uppskatt-

visningar åt ordförandena i taxeringsnämnderna såväl före taxeringsarbe- tets början som under detsamma, i senare fallet stundom i samband med besök hos taxeringsnämnderna, ävensom att därefter kontrollera hur arbetet utförts, dels avgiva yttranden till prövningsnämnden, kammarrätten och Kungl. Maj:t i samtliga besvärsmål, framställa yrkanden hos prövnings— nämnden om rättelse av felaktiga taxeringar samt anföra besvär hos kam- marrätten och Kungl. Maj:t över utslag av prövningsnämnden och kam- marrätten, dels ock leda och öva tillsyn över den honom underställda per- sonalens arbete.

För fullgörandet av dessa uppgifter har taxeringsintendenten till sitt för- fogande befattningshavarna å taxeringsavdelningen: taxeringsrevisor, taxe— ringsinspektörer, taxeringsassistenter, landskontorister och biträdesperso-

• Sida 443
•  Original

materialets omfattning åren 1940, 1948 och 1949.

Inkomstdeklarationer Bilagor till inkomstdeklarationer 1 9 4 9 1 9 4 9 1940 1948 AY kval" 1940 1943 Där” bilagor ang- ficerad Totalt svårig- Totalt jordbr. rör. en]. rör. enl. hetsgrad fast. f. 7 a 0. b f.8ao. 9 8 9 1 0 1 1 1 2 1 3 1 4 1 5 1 6 1 7

388 168 —— 488 366 84 203 — —

141 952 191 255 201 171 17 691 83 601 119 812 125 560 13 817 9 799 6 643 64 671 81 935 85 653 11 799 29 371 40 351 42 426 9 950 4 679 2 468 90 697 112 643 116 969 9 206 35 247 50 517 52 124 11 295 5 813 3 970 145 047 188 267 193 640 14 566 61 667 83 625 86 470 22 470 10 712 6 571 107 093 140 861 147 207 13 332 54 436 73 168 76 085 24 559 8 966 6 575 51 938 75 477 80 115 7 991 30 724 42 262 45 427 19 826 5 392 2 711 81 555 109 262 115 376 6 232 46 003 63 321 66 201 20 041 8 900 4 600 18 000 29 218 30 888 2 306 11 778 17 068 17 823 7 151 2 121 1 060 46 182 65 700 70 299 5 575 25 999 35 367 36 426 7 561 4 982 2 254 101 060 135 104 140 112 12 100 59 788 80 050 83 435 23 500 12 407 5 308 288 711 347 124 363 744 30 721 126 513 154 055 158 550 27 025 20 628 13 790 62 595 84 948 88 028 5 912 33 023 46 034 48 506 15 022 4 853 2 959 260 150 325 482 341 084 40 751 96 896 126 797 132 891 16 719 17 381 11 626 125 180 181 239 198 240 17 105 60 175 88 878 94 964 31 714 8 219 7 308 103 116 128 775 133 475 9 277 53 582 67 965 69 287 30 494 6 822 4 571 107 889 140 303 150 031 10 114 54 712 71 239 73 626 32 102 7 287 4 448 103 357 127 878 133 867 7 884 45 730 57 710 61 074 16 249 6 503 4 442 75 026 97 496 104 671 7 460 29 251 39 231 41 765 10 228 3 696 2 970 109 099 135 472 142 181 11 050 52 106 67 729 68 973 27 192 7 150 5 092 100 285 130 585 138 337 9 607 45 415 62 922 65 571 18 885 9 630 4 239 106 852 132 751 141 534 10 690 51 942 64 223 69 155 26 521 8 894 3 682 34 840 62 779 68 136 5 441 20 343 32 570 34 449 19 031 3 784 1 724 68 468 99 586 108 366 6 772 40 421 55 966 58 600 30 880 7 809 2 809 49 558 87 918 97 284 7 421 27 396 44 114 46 965 21 034 5 824 2 540

2 831 489 3 212 058 3 878 774 365 206 1 176 119 1 584 974 1 656 353 483 238 192 132 114 360

stad utgör 390 500 resp. 30 334. nämnder för aktiebolag och ekonomiska föreningar, av taxeringsnämnder för rörelsedistrikt

ning.

nal. Vid taxeringsavdelningarna ha därjämte — närmast för att biträda vid fullgörandet av å länsstyrelserna tidigare ankommande arbetsuppgifter beträffande den allmänna omsättningsskatten _— varit anställda taxerings- kontrollanter, av vilka fortfarande efter beslut av Kungl. Maj:t åtskilliga (budgetåret 1949/50 42) finnas kvar i tjänst och biträda vid taxerings— arbetet.

Utredningen har låtit införskaffa statistiska uppgifter från länsstyrel- serna angående taxeringsmaterialets omfattning och arbetsbördan på taxe- ringsavdelningarna. Dessa uppgifter ha sammanställts i vidstående tablåer, som beträffande taxeringsmaterialets omfattning under år 1948 och 1949 utvisa en avsevärd ökning jämfört med taxeringsmaterialet år 1940, d. v. 5. det år, beträffande vilket motsvarande uppgifter redovisats i beskattnings—

• Sida 444
•  Original

Antal av taxerings-

Antal till länsstyrelserna inkomna taxerings- intendenten avgivna besvär till yttranden över an-

förda besvär till

regerings- kamma r-

regenngsratten kammarrätten rätten rätten

1 . 5 6 7 8

Stockholms ....... 258 332 (6) 312 (23) 64 Uppsala ......... 112 151 (1) 92 (0) 34 Södermanlands 136 265 (2) 243 (5) 25 ' 308 Östergötlands ..... 121 300 (11) 207 (6) 70 421 Jönköpings ....... 133 200 (2) 196 (5) 23 187 Kronobergs ...... 141 172 (3) 146 (6) 46 212 Kalmar .......... 219 187 (5) 176 (3) 22 206 Gotland .......... 41 51 (7) 47 (3) 3 51 Blekinge ......... 116 244 (15) 210 (8) 12 296 Kristianstads ..... 121 204(10) 200 (17) 38 297 Malmöhus ........ 112 210 518(40) 417 (44) 84 752 Hallands ......... 31 120 182 (3) 260 (2) 15 254 ' Göteborgs o. Bohus 171(11) 328 863 (25) 1006 (17) 175 720 Älvsborgs ........ 69 (12) 293 409 (15) 367 (2) 35 250 Skaraborgs ....... 42 (3) 215 287 (0) 247 (20) 33 277 Värmlands ....... 43 (x) 238 207 (x) 201 (x) 41 242 Örebro ........... 33 (0) 180 118 (6) 207(20) 56 187 Västmanlands.... 30 (3) 245 162 (0) 146 (3) 17 174 Kopparbergs ..... 43 (3) 267 190 (7) 376 (4) 54 223 Gävleborgs ....... 1 (1) 175 141 (1) 235 (1) 33 156 Västernorrlands... 45 (1) 631 254 (1) 418 (4) 58 396 Jämtlands ....... 26 (O) 224 102 (0) 304 (2) 26 130 Västerbottens.... 20 (1) 266 180 (5) 259 (0) 24 127 Norrbottens ...... 36 (x) 20 (x) 226 165 (x) 176 (x) 54 345

Anm. 1. I kol. 3, 4, 6 och 7 har inom parentes angivits antalet av taxeringsintendenten Anm. 2. I kol. 23 har inom parentes angivits antalet resdagar. Anm. 3. x = uppgift ej lämnad. Anm. 4. TO : taxeringsnämndsordiörande.

organisationssakkunnigas år 1942 framlagda betänkande (som låg till grund för 1943 års taxeringsreform). Sålunda må bl. a. framhållas, att antalet inkomstdeklarationer i hela riket stigit från 2 831 489 år 1940 till 3878 774 år 1949. Antalet i inkomstlängden uppförda skattskyldiga ut- gjorde för länen (exkl. Stockholm) motsvarande år 2 513 090 resp. 3 433 546.

11. VISSA ÄNDRINGSFÖRSLAG M. M.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter har i en till utredningen in- given promemoria framhållit, att taxeringsavdelningarna under tiden från

• Sida 445
•  Original

taxeringsavdelningarnas arbetsbörda.

Antal taxeringsbesvär samt ansökningar om Antaltaxe- skattebefrielse för ringsbesvär dödsbon, preliminär och ansök- fast.-taxering rn. m.

Antal av taxerings- intendenten fram- Under tiden 1/7 1948—30]& 1949 antal ställda och fullföljda yrkanden till 1948

_, .. . .. ningar till 1/7 1943—”A; 1949 ”"$ pmvnmgsmmnd i sam mer prövnings- band fram- nämnd och därav därav verk- med efter- ställ- besök- SärSkild på Ställd? »käll- gram" ning hos pröynings- ao/G grund €£$:— skatte- 18:32?- av T0 taxe- "ilmånd totalt enklare 1949 tom” formell av gransb kontroll» rings_ *?rk- rings- 9 9 besvär ej av- rättelse »käll— ningar granska- distrikt stallda namnder gjorda skatte- de taxe- utred- kontr.» ringar ningar 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 1 749 5 522 1 392 588 4 141 1 063 2 150 400 7 000 0 x 5 (5) 860 1 735 280 18 1 867 550 750 287 3 000 18 20 14 (5) 768 2 470 x 4 1 738 '208 1 200 201 1 850 6 65 17 (15) 1 178 2 766 1 700 137 2 798 1 450 810 120 3 000 14 25 1 (1) 1 105 2 230 x 132 1 132 234 480 314 3 700 0 47 15 (7) 745 1 343 100 1 1 700 150 700 185 5 000 25 — 6 (6) 1 472 1 826 x 578 944 225 400 151 4 998 10 50 0 344 605 75 0 879 50 200 110 2 000 47 20 15 (13) 727 1 911 1 000 90 1 068 200 800 52 3 000 2 0 3 (3) 819 2 400 1 170 91 1 874 540 740 186 2 700 5 21 0 1 902 5 778 x 1 404 4 291 375 1 172 592 9 700 20 650 6 (6) 616 1 637 200 10 2 006 200 1 500 124 10 000 59 41 31 (22) 2 308 7 931 740 293 3 200 900 1 330 449 2 500 161 300 44 (12) 1 750 3 811 1 200 688 3 324 200 1 650 204 18 000 16 200 16 (9) 1 128 2 600 x 46 1 106 x 700 201 10 000 3 50 0 1 501 2 588 500 12 1 803 250 750 289 3 000 12 50 26 (12) 992 2 150 X 37 2 178 820 600 81 4 700 9 45 23 (4) 972 1 677 x 130 1 290 576 600 58 2 000 5 5 21 (15) 1 536 2 761 350 520 1 707 400 775 36 4 377 0 25 O 1 415 2 575 400 530 2 147 900 1 100 206 1 500 0 0 12 (10) 2 134 3 715 500 668 2 641 150 1 500 412 4 500 0 267 6 (3) 1 073 2 606 300 32 1 284 200 600 214 x 19 400 20 (15) 2 258 2 965 x 204 2 444 388 1 200 222 15 000 7 25 18 (12) 1 244 3 032 x 565 3 200 1 000 600 329 1 000 15 45 57 (45)

anförda besvär.

den nya taxeringsreformens införande t. o. m. arbetsåret 1947/48 varit synnerligen arbetstyngda på grund av de extra arbetsuppgifter, som de haft att fullgöra, dels i samband med taxeringen till krigskonjunkturskatt, dels ock med påföring av skatt enligt övergångsbestämmelserna till upp- bördsförordningen under arbetsåret 1947/48. Under hösten 1948 hade där- efter den första avräkningen enligt uppbördsförordningen av preliminär skatt mot slutlig skatt medfört ett osedvanligt stort antal taxeringsbesvär och nödvändiggjort en omfattande eftergranskning till förhindrande av felaktig restitution av preliminärskatt på grund av utebliven eller för låg taxering. Detta granskningsarbete hade medfört, att ett stort antal yrkan-

• Sida 446
•  Original

den om rättelse av taxeringarna måst framställas hos prövningsnämnderna. Den ansvällning av arbetsuppgifterna, som följt i den nya uppbördsrefor- mens spår, hade medfört att prövningsnämndsarbetet i det närmaste för- dubblats. Den med uppbördsreformen sammanhängande ökningen av taxeringsavdelningarnas arbetsbörda kunde väntas bli bestående, även om man hade anledning räkna med att antalet besvär skulle minska. Taxerings- intendenten hade därigenom fått ett väsentligt tillskott till sin i övrigt stora arbetsbörda. Under framhållande av dessa omständigheter har föreningen betonat, att det vore av vikt att taxeringsintendenten såsom representant för det allmännas intresse bereddes en väl skyddad ställning och att den nu ganska låga löneställningen väsentligen förbättrades. I anslutning här- till har föreningen, som hos Kungl. Maj:t gjort framställning om taxerings— intendenttjänstens uppflyttande i 35 lönegraden, ifrågasatt huruvida icke sådana åtgärder borde övervägas, att taxeringsintendenten efter en viss tids tjänstgöring skulle kunna beredas möjlighet att Övergå till länsasses— sorstjänst eller annan befattning inom statsförvaltningen utan att därvid behöva underkasta sig någon minskning i sin rätt till tjänste- och familje- pension såsom taxeringsintendent.

Sveriges juristförbund har i en till utredningen ingiven promemoria, såvitt gäller landskontoret, framhållit, att landskamrerarnas för närvarande orimligt stora arbetsbörda med behandling av skatteärenden borde minskas genom inrättandet av särskilda tjänster som föredragande i prövnings- nämnderna. Den hittills tillämpade anordningen för beredande av lättnader åt taxeringsintendenten i hans arbetsbörda genom förordnande av biträ- dande intendent har förbundet ansett böra ersättas med inrättandet av ytter— ligare taxeringsintendenttjänster i de län, där arbetsbelastningen motive- rade detta. Vidare har förbundet berört den konkurrens, som framträtt mel- lan jurister och civilekonomer på taxeringsavdelningen och som där enligt förbundet skapat en viss irritation, samt framhållit såsom önskvärt, att skilda befordringslinjer tillskapas för jurister och civilekonomer.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer har inför utredningen framhållit dels angelägenheten av att åtgärder vidtagas för beredande av lättnader i taxeringsintendentens arbetsbörda, vilket torde böra ske genom förord— nande av biträdande intendenter, dels oclc önskvärdheten av att i de län där biträdande intendent funnes, antingen denne eller taxeringsintendenten vore civilekonom.

Taxeringskontrollanterna vid länsstyrelsen i Malmöhus län ha i en skri— velse till utredningens ordförande framhållit angelägenheten av att frågan om deras anställningsförhållanden bringas till lösning.

• Sida 447
•  Original

III. UTREDNINGEN

Vid 1943 års taxeringsreform erhöllo taxeringsavdelningarna en omfatt— ning, som då bedömdes vara tillräcklig för fullgörande av arbetsuppgifterna under normala förhållanden.

Under de gångna åren ha taxeringsavdelningarna haft att fullgöra flera extraordinära arbetsuppgifter beträffande krigskonjunkturskatt, omsätt- ningsskatt och skatt för inkomstökning enligt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen. Det av dessa skatter föranledda arbetet var i stort sett slutfört den 30 juni 1948. Under hösten 1948 inföll den första avräk- ningen enligt uppbördsförordningen av preliminär skatt mot slutlig skatt. Denna avräkning ledde till upptäckt av ett stort antal felaktiga taxeringar och härav föranleddes motsvarande antal taxeringsbesvär. Avräkningen nöd- vändiggjorde vidare en omfattande eftergranskning till förhindrande av felaktig restitution av preliminärskatt på grund av utebliven eller för låg taxering. Dessa arbetsuppgifter återkomma visserligen varje år, men man torde ha anledning antaga, att omfattningen härav skall minska.

Under sådana omständigheter har man ännu ej kunnat slutgiltigt bedöma, om personalen på taxeringsavdelningarna är tillräcklig för att på ett effek- tivt sätt fullgöra på länsstyrelsen under normala förhållanden ankommande arbetsuppgifter i fråga om taxeringsväsendet. De av utredningen införskaf- fade statistiska uppgifterna visa emellertid, att taxeringsmaterialet vuxit avsevärt under de senaste åren. Önskemålen om förstärkning av arbets- kraften kunna därför synas befogade.

Framhållas bör emellertid, att taxeringsavdelningarna ingå som ett led i hela taxeringsorganisationen och omfattningen av deras arbetsuppgifter är i väsentlig mån beroende av hur arbetet i taxeringsorganisationens första instans, d. v. s. i taxeringsnämnderna, organiseras. Det är i dessa nämnder det grundläggande taxeringsarbetet utföres, och det är därför av utomordentlig betydelse, att största möjliga noggrannhet och omsorg ned- läggas icke blott på den sakliga granskningen av taxeringsmaterialet utan även på den rent tekniska behandlingen av detsamma. Ett omsorgsfullt utfört arbete i taxeringsnämnderna är i hög grad ägnat att nedbringa antalet besvär till prövningsnämnden och underlätta taxeringsintenden- tens eftergranskning av taxeringarna. Såväl i beskattningsorganisationssak— kunnigas betänkande som i en stor del av de däröver avgivna yttrandena framhölls också, att en tillfredsställande organisation av beskattningsnämn- derna i första instans utgjorde en förutsättning för en förbättrad taxering.

Den genom 1943 års beslut genomförda omorganisationen av taxerings- väsendet medförde betydelsefulla förbättringar i fråga om taxeringsväsen- det i såväl första som andra instans, d. v. s. på taxeringsnämnds- och pröv— ningsnämndsstadierna. Beträffande taxeringsnämndsarbetet må sålunda

• Sida 448
•  Original

framhållas tillskapandet av särskilda taxeringsnämnder för taxering av juridiska personer med undantag av oskifta dödsbon och familjestiftelser. Vidare ställdes till de lokala taxeringsnämndernas förfogande sakkunnig hjälp — taxeringskonsulenter —— för granskning av deklarationer, huvud- sakligen avgivna av rörelseidkare. I landsbygdsdistrikten överflyttades dess- utom en del av längdföringsarbetet, den s. k. bankningen, på häradsskri- varna, vilka jämväl ålades tillhandahålla ordförandena stommar till taxe— ringslängd. Efter införandet av folkbokföringsreformen upprätta numera länsstyrelserna stommar till såväl inkomstlängd som fastighetslängd för både landsbygden och städerna. Dessa reformer ha givetvis varit av stor betydelse för underlättande av taxeringsnämndernas arbete, men de torde icke kunna anses innebära en slutgiltig och tillfredsställande lösning av organisationsproblemet.

Enligt gällande bestämmelser i taxeringsförordningen ankommer å taxe- ringsnämndsordföranden en mångfald rent tekniska arbetsuppgifter av i allmänhet enkel men dock tidskrävande beskaffenhet. Till de mest be- tungande av dessa göromål kunna hänföras dels mottagande och sortering av deklarationer och uppgifter, dels kontrollsummering av deklarationerna, dels ock införande i vederbörliga längder av de åsatta taxeringarna samt summering av dessa längder, på landet dock endast i viss utsträckning. Fullgörandet av dessa till viss del rent manuella arbetsuppgifter inkräktar i alltför stor utsträckning på den korta tid, som står till buds för den kvali- ficerade taxeringskontrollen, med påföljd, att denna ofta blir bristfälligt utförd. Sålunda händer stundom, att taxeringsnämnden på grund av bristande tid icke hinner verkställa nöjaktig utredning utan nödgas åsätta skönsmässigt bestämda taxeringar. Felaktigt uträknade taxeringar före- komma också i icke ringa utsträckning. Otvivelaktigt skulle en stor del av dessa felaktigheter kunna undvikas, om ordförandena bereddes möjlighet att mera odelat ägna sig åt den kvalificerade taxeringskontrollen. I detta syfte få också taxeringsnämndsordförandena i vissa städer biträde vid mot— tagandet och sorteringen av deklarationer och vid längdföringen.

Enighet torde råda därom, att det föreligger ett starkt behov att bereda ordförandena lättnader i fråga om det tekniska taxeringsarbetet. Vid skilda tillfällen har frågan varit föremål för diskussion, varvid bl. a. övervägts möjligheten att å länsstyrelserna eller de lokala skattemyndigheterna över— flytta sorterings- och längdföringsarbetet. Denna utväg har emellertid icke ansetts framkomlig främst på grund av brist på erforderlig personal och behövliga lokalutrymmen. Innan lnan helt kan överblicka verkningarna av uppbörds- och folkbokföringsreformerna torde det knappast vara möjligt att pålägga de lokala skattemyndigheterna ytterligare arbetsuppgifter. Som en annan utväg att bereda ordförandena en välbehövlig lindring i deras arbetsbörda har även diskuterats möjligheten att stimulera kommunerna att i större utsträckning än för närvarande biträda vid taxeringsarbetet.

• Sida 449
•  Original

Detta skulle kunna ske genom att kommunerna i vidgad omfattning be- redas möjlighet att få statsbidrag till kostnaderna för sitt biträde. I en av numera landskamreraren H. Whitefield den 31 januari 1949 avlämnad ut— redning angående rätt för kommun att träffa särskilda anstalter för taxe- ringsarbetet har bl. a. föreslagits, att ökade statsbidrag skola ställas till för- fogande i syfte att åstadkomma ökat frivilligt deltagande från kommuner- nas sida.

Till de förenämnda bristerna i taxeringsväsendet kommer, att det under de senaste åren visat sig allt svårare för länsstyrelserna att utanför läns- styrelsetjänstemännens krets finna tillräckligt kvalificerade personer, som kunna och vilja åtaga sig uppdraget att vara ordförande i taxeringsnämnd. Detta är också naturligt med hänsyn till de stora krav, som på grund av den alltmer komplicerade lagstiftningen på taxeringsväsendets område måste ställas på ordförandena.

Såsom av det anförda framgår, föreligga vissa brister i taxeringsnämnds- arbetet. Det finnes anledning antaga, att om berörda brister avhjälpas, detta tillika kommer att medföra lättnad i arbetet för prövningsnänmderna och taxeringsavdelningarna. Det torde ligga utanför länsstyrelseutredningens uppdrag att framlägga förslag till avhjälpande av dessa brister. Med hän- syn härtill torde det icke heller föreligga anledning att nu föreslå några större förändringar i taxeringsavdelningarnas organisation. Frågan härom äger nära samband med en ändamålsenlig organisation av taxerings- arbetet i första instans, och dessa spörsmål synas därför böra utredas i ett sammanhang. Innevarande års riksdag har beslutat hemställa hos Kungl. Maj:t om utredning angående taxeringsförfarandet och taxerings- processen. Chefen för finansdepartementet har jämväl förebådat en sådan utredning.

Såsom framhållits av bl. a. föreningen Sveriges taxeringsintendenter äro emellertid taxeringsintendenterna mycket arbetstyngda. Detta samman- hänger till stor del med att praktiskt taget alla ärenden å taxeringsavdel- ningarnil Skola paSSera taxeringsintendenten. Med hänsyn till den ansvars- fulla ställning denne intager i taxeringsorganisationen och angelägenheten av att han skall kunna ägna erforderlig tid åt ledningen av taxeringsarbetet i länet torde det vara ofrånkomligt att på något sätt lätta hans arbetsbörda.

I detta avseende har hitintills viss avlastning kunnat genomföras genom att länsstyrelserna i olika utsträckning efter av Kungl. Maj:t jämlikt 16 å taxeringsförordningen lämnat medgivande förordnat annan befattnings- havare å landskontoret än taxeringsintendenten (biträdande taxeringsin- tendent) att beträffande vissa taxeringsärenden eller vissa grupper av så— dana ärenden fullgöra de uppgifter, som åvila taxeringsintendenten.

Framför allt vid de största landskontoren har denna anordning blivit mer eller mindre permanent. Vid vissa landskontor ha under åtskillig tid flera biträdande taxeringsintendenter varit förordnade. Det är utredningens

• Sida 450
•  Original

uppfattning att det föreligger ett stadigvarande behov av en eller flera biträdande taxeringsintendenter vid åtminstone de fem största landskon- toren. Som jämförelse må framhållas att vid överståthållarämbetets skatteavdelning finnas en förste taxeringsintendent, en revisionsintendent och sex taxeringsintendenter.

Med hänsyn till arbetsbördans omfattning samt den utsträckning, i vilken biträdande taxeringsintendenter för närvarande regelbundet förordnas, skulle i de två största länen behövas två dylika befattningar och i åtmins- tone tre ytterligare län en sådan befattning. Utredningen har emellertid ansett sig böra begränsa sitt förslag till att avse en befattning vid envar av länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Västernorrlands län.

Av de ovan intagna statistiska redogörelserna framgår att i de fyra först- nämnda länen såväl omfattningen av taxeringsmaterialet i länen som an- talet av de vid taxeringsavdelningarna handlagda ärendena betydligt över— stiger vad som i dessa avseenden redovisas för övriga län. Beträffande Västernorrlands län är visserligen taxeringsmaterialets omfattning ej an- märkningsvärt stort i förhållande till vad som gäller för vissa andra län, men svårighetsgraden är erfarenhetsmässigt större. Detta sammanhänger med det stora antalet industrier och framförallt med det omfattande skogs- bruket. Anmärkningsvärt är även det stora antalet besvärsmål i sistnämnda län. Av dessa skäl har utredningen ansett att en befattning som biträdande taxeringsintendent erfordras även i Västernorrlands län. _ Frågan om löne- ställningen för de sålunda föreslagna befattningarna behandlas i kap. 24.

Som nyss antytts torde åtminstone för några av de nu nämnda läns- styrelserna behovet av dylika befattningshavare därmed icke vara fyllt. Vid dessa länsstyrelser liksom vid flertalet övriga länsstyrelser torde därför även fortsättningsvis biträdande taxeringsintendenter få förordnas under kortare eller längre perioder, då arbetets omfattning det påfordrar. En förutsättning för att sådant förordnande skall medföra verklig avlastning av taxeringsintendentens arbetsbörda är emellertid, att den befattnings- havare, som förordnas till biträdande intendent, frigöres från eljest å honom ankommande arbetsuppgifter. Detta förutsätter antingen att biträ- dande intendenten hämtas utifrån, från annan länsstyrelse eller från kam- marrätten, eller ock att —— då någon länsstyrelsens egen befattningshavare tages i anspråk _ förordnanden i succession meddelas, stundom ända ner till botten i karriären, så att länsstyrelsen för motsvarande tid anställer en befattningshavare motsvarande icke—ordinarie länsbokhållare respektive taxeringsassistent.

Taxeringskontrollanterna anställdes ursprungligen för att medverka vid kontrollen av omsättningsskatteförordningens efterlevnad. Efter det om- sättningsskatten bortfallit, ha 'kontrollanterna tagits i anspråk för löpande arbetsuppgifter å taxeringsavdelningarna. De ha vidare i viss utsträckning

• Sida 451
•  Original

biträtt å uppbördsavdelningarna vid kontrollen av att arbetsgivarna full- göra sin skatteavdragsskyldighet. I den mån kontrollanterna avgått ur tjänst ha länsstyrelserna bemyndigats att i stället anställa extra arbetskraft.

De arbetsuppgifter, som fullgjorts av kontrollanterna, motsvara närmast vad som ankommer å landskontoristerna å taxeringsavdelningarna. Med hänsyn till att de motsvara ett faktiskt arbetskraftsbehov, vill utredningen förorda, att antalet icke-ordinarie landskontoristtjänster å taxeringsavdel- ningarna utökas i samma omfattning som länsstyrelserna för närvarande äga ha kontrollanter eller ersättare härför anställda.

Sammanfattning. Då frågan om taxeringsavdelningarnas organiSation äger nära samband med Spörsmålet om en rationalisering av taxeringsorga- nisationen i första instans böra dessa båda problem utredas i ett samman- hang. Med hänsyn till att det icke ankommer på utredningen att föreslå några åtgärder beträffande taxeringsnämnderna har utredningen ej heller ansett sig böra — med vissa undantag _ framlägga några definitiva förslag i fråga om länsstyrelsernas taxeringsavdelningar.

Utredningen har emellertid funnit att ett visst stadigvarande behov av biträdande taxeringsintendenter föreligger och föreslår inrättande av en sådan befattning vid envar av fem länsstyrelser. Utredningen föreslår där— jämte, att de nuvarande befattningarna som taxeringskontrollant, vilka ävenledes motsvara ett stadigvarande behov av arbetskraft, ersättas med befattningar som icke-ordinarie landskontorist.

KAPITEL 22

Folkbokförings- och uppbördsväsendet

II. FOLKBOKFÖRINGSVÄSENDET

Den lokala löpande folkbokföringen ombesörjdes tidigare helt av präs— terskapet. Årligen förrättades mantalsskrivning, på landet och i städer

• Sida 452
•  Original

utan magistrat av häradsskrivare samt i städer med magistrat under magistratens inseende och ansvar av särskilda tjänstemän, kronouppbörds- kassörer eller kronokamrerare. Besvär över kyrkoskrivning och mantals— skrivning anfördes hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen hade därjämte bl. a. att förordna om tid och ställe för mantalsskrivningens förrättande inom de olika kommunerna.

Sedan folkbokföringskommittén år 1944 framlagt betänkande med för- slag till omorganisation av folkbokföringen (SOU 1944: 52) och riksdagen år 1945 (riksd.skriv. nr 446) godkänt ett av Kungl. Maj:t i proposition 282/1945 framlagt förslag angående huvudgrunderna för en sådan omorga- nisation samt frågan varit föremål för ytterligare beredning inom finans- departementet (prop. 255/1946) och handläggning i riksdagen (riksd.skriv. 447/1946), utfärdades den 28 juni 1946 (SFS 469/1946) den folkbokförings- förordning, som nu reglerar ordningen för folkbokföringen i riket.

Folkbokföringen är numera organiserad i stort sett på följande sätt. Den lokala löpande folkbokföringen ankommer alltjämt på prästerskapet. Mantalsskrivningen har bibehållits som en särskild förrättning och om— besörjes av de lokala skattemyndigheterna (se nedan sid. 448 f.). Adress- maskinanläggningar, »tl'yckande register», med registerplåtar över bl. a. alla fysiska personer ha införts för folkbokföringen. Anläggningarna hand- has av länsstyrelserna i egenskap av länsbyråer för folkbokföringen med undantag dock beträffande städerna Stockholm, Malmö och Göteborg, där den lokala skattemyndigheten fungerar som länsbyrå. Registren hållas stän— digt aktuella med stöd av fortlöpande avisering från pastorsämbetena. Med hjälp av de tryckande registren tryckas stommar till mantalslängder och, efter mantalsskrivningsförrättningarna, färdiga mantalslängder samt vidare stommar till taxeringslängder, debiteringslängder, debetsedlar av olika slag och röstlängder m. m. ävensom flera olika adressregister. Statistiska cent— ralbyrån utövar i egenskap av riksbyrå för folkbokföringen den centrala ledningen av och tillsynen över folkbokföringen. Liksom tidigare är läns- styrelsen besvärsinstans beträffande besvär över kyrkoskrivning och man- talsskrivning. Länsstyrelsen förordnar alltjämt om tider och ställen för mantalsskrivningarnas förrättande och har därjämte _ utöver funktionen som länsbyrå för folkbokföringen —— tillförts ytterligare en del arbets- uppgifter.