1948. ÅRS LÄNSSTYRELSEUTREDNING

STOCKHOLM 1950

':»;u_;55.å'=:å_rp»* ' *:é—Lé (=.—__ ",,;V , ; »,u . ..

• Sida 3
•  Original

Statens offentliga

Kronologisk

. Elkraftutrdningens redogörelse nr 2: 18. Redogö- relse för åtaljdistributörema samt deras råkraft- kostnader )Ch priser vid distribution av elektrisk kraft. Örelro län. Beckman. 44 5. K

. Betänkand» angående tyskgruvorna och central- organ för :ruvärenden. Victor Petterson. 157 5. H. . Betänkand- med förslag angående folkskolans dis- ciplinmede m. m. Kihlström. 137 s. . Skolöverst'relsens utlåtande angående beskärning av timplarema vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstaltrr. Statens Reproduktionsanstalt. 1055. E. . Ortsavdragkommittén. Betänkande med förslag till ändrate kommunala ortsavdrag m.m. Beck- man. 199 -_ Fi. . Utredning angående överflyttning av viss del av riksbanken rörelse till en statlig affärsbank m.m. Marcus. 64 s. Fi.

. 1949 års tppbördssakkunniga. 1. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. Marcus. 12 s. Fi.

. Betänkané angående rationaliseringsverksamheten ånom den uffentliga förvaltningen. Beckman. 155 s. 11. . Utredning angående de handelspolitiska arbetsfor- merna m.n. 2. Redogörelse för de olika avtals- typema i let svenska avtalssystemet. Katalog och Tidskriftstyck. 74 5. H. . Den svenka elbranschens kapacitet och konkur- rensförhålanden. Marcus. 175 s.. 1 pl. H . Socialvårdkommitténs betänkande. 17. Utredning och förslg angående lag om socialhjälp m.m. Beckman. 64' s., 515 s. S. . Handelsutiildningskommitténs betank" ande och för- slag. 1.1—hndelsgynmasiema. Marcus. 445 5. E. . Slqrddsrun för civilbefolkningen. Nordisk Roto- gravyr. 154 s.. 1 pl.I . Betänkante rörande Sveriges smalspåriga jämvä— gar. Del 4 De smalspåriga västgötabanorna. Gum— messon. 915 K.. 1948 års jambruksutredning. Betänkande angående järnbruken arbetskraftsförsörjning och därmed sammanhängande problem. Kihlström. 55 S.S.

utredningar 1950

förteckning

. Förberedande utredning

angeåend lagstiftningp skadeståndsrättens område. Av I. Strahl. Victor Petterson. 168 s. Ju.

. Betänkande med förslag rörande decentralisering inom väg- och vattenbyggnadsverket m.m. Victor Petterson. 151 s. K.

. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 19. Redogö- relse för detaljdistrlbutörema samt deras råkraft- kostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Västmanlands län. Beckman. 37 3. K.

. Betänkande med utredning och förslag angående nställning i all- fordringar på synförmågan för & män och enskild tjänst m.m. Kihlström. 235 s. S.

. Undersökning rörande brukningskostnadernas sam- band med åkerfältens storlek. form och beskaffen- het. Gernandt. 276 3. Jo.

. 1944 års allmänna skattekommltté. 4. Betänkande

med förslag angående ändrade bestämmelser för beskattning av periodiskt understöd m. m. samt av utdelning å svenska aktier och andelar i vissa fall, m.m. Marcus. 170 s. Fi.

. Statsbidrag för ålderdomshem. Beclnnan. 61 s. S. . Statens sjukhusutredning av år 1943. Betänkande 5 angående verksamheten vid sjukhustvätteriema och möjligheterna att rationalisera densamma. Kihlström. 201 s. 1. . Betänkande med förslag till det rättspsykiatriska '

ungersölmlngsväsendets organisation. Norstedt. 62 s. u.

. Det statliga utredningstrycket. Trycksakskommit- tens betänkande. Idun. 43 |. Fl.

. Kommittésvenska. En undersökning och ett försök

till riktlinjer av E. Wellander. Bilaga till tryck- sakskommitténs betänkande. Idun. 88 s. Fi.

. Betänkande med förslag till ny lag om flottning i allmän flottled. m. m. Beckman. 220 s. Ju.

. Länsstyrelsernas organisation och ställning inom länsförvaltningen. Idun. 686 s. 1.

Anm. Om särskild tryckort ej angives. är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse- bokstävema ill det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. =ecklesiastikdepartementet. Jo. = iordbruksdepzrtementet.

• Sida 1
•  Original

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR l950:28 INRIKESDEPARTEMENTET'

LÄNSSTYRELSERNAS ORGANISATION OCH STÄLLNING INOM LÄNSFÖRVALTNINGEN

BETÄNKANDE

avgivet av

INLEDNING

KAPITEL 1

Direktiv och sammanfattning 1. LÄNSSTYRELSEUTREDNINGENS DIREKTIV

I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 5 mars 1948 i samband med utverkande av Kungl. Maj:ts bemyndigande för chefen för inrikesdeparte- mentet att tillkalla sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning om länsstyrelsernas organisation och ställning inom den lokala förvaltningen yttrade departementschefen, statsrådet Mossberg, följande.

Den 1 januari 1938 genomfördes åtskilliga förändringar i fråga om länsstyrel- sernas arbetsformer och personalförhållanden. Den ordning, som då tillkom, måste emellertid redan anses vara otidsenlig. Sedan dess har nämligen en kraftig utveckling ägt rum på ett flertal områden, där länsstyrelserna ha uppgifter att fylla. Ärendenas antal har ökat betydligt och nya verksamhetsområden ha till- kommit. Sålunda har landskansliernas verksamhetsområde vidgats särskilt beträf— fande byggnadsväsendet, socialvården, trafikväsendet och civilförsvaret. Ej minst har den år 1947 antagna nya byggnadslagstiftningen lagt nya och betydelsefulla uppgifter på länsstyrelserna. På landskontorssidan är det framför allt taxerings- väsendets utveckling samt folkbokförings- och uppbördsreformerna, som medfört en avsevärd ökning av arbetsuppgifterna.

Den alltjämt fortgående utvecklingen har medfört en kraftig utbyggnad av de inom länsförvaltningen sysselsatta statsorganen. Jag nämner länsarkitektkontoren, vägförvaltningarna samt landsfiskals- och häradsskrivarorganisationerna. Även för länsstyrelsernas vidkommande har expansionen medfört en mycket kraftig ansvällning av personalplanerna. Trots den avsevärda utökningen av länsstyrel- sernas arbetsuppgifter och av antalet befattningshavare vid länsstyrelserna och av hela länsförvaltningen äro länsstyrelserna organisatoriskt sett i stort sett oförändrade. Värdera huvudavdelningen, landskansliet och landskontoret, är fort- farande i huvudsak organiserad som en enda byrå under chefskap av lands- sekreteraren respektive landskamreraren med biträde av ett växlande antal före- dragande och andra medhjälpare.

I syfte att rationalisera arbetet på länsstyrelserna genomfördes år 1943 ett system med arbetsdetaljer med landskanslister respektive landskontorister som detaljföreståndare och biträdespersonal av olika grader. Den juridiskt utbildade personalen berördes ej av denna partiella reform.

På landskontoren har utvecklingen medfört en viss sektionsbildning med sär- skild föredragande närmast ansvarig för arbetet på sin sektion; jag syftar därvid på taxeringsavdelningarna samt de nyinrättade uppbörds- och folkbokförings- avdelningarna ävensom det under länsbokhållaren av 1:a klass sammanförda anordningsväsendet. Någon motsvarande sektionsbildning inom landskanslierna

• Sida 8
•  Original

förekommer endast i begränsad omfattning; hit kan i viss mån hänföras civilfönr- svarsavdelningarna under civilförsvarsdirektören samt sammanförandet av trafikk- ärendena till en särskild trafikföredragande.

Föredragandena äro vanligen ej knutna till något visst verksamhetsområde utaan handlägga ofta ärenden från flera arbetsdetaljer, liksom dessa hava att göra meed flera olika föredragande. Denna anordning innebär en viss organisatorisk svaghaet och är särskilt i fråga om landskanslierna ej ägnad att befrämja den uppsikt occh ledning, som länsstyrelserna hava att utöva t. ex. beträffande socialvården.

Jämväl avdelningschefernas ställning synes mindre tillfredsställande. Genonm mängden av olika slag av ärenden samt bristen på kvalificerade arbetskrafteer nödgas landssekreteraren påtaga sig en betungande föredragningsskyldighet tiiill men för de egentliga avdelningschefsuppgifterna. Detta gäller i viss mån äveen landskamreraren, även om han torde ha möjlighet att i större utsträckning ään landssekreteraren ägna sig åt sina uppgifter som avdelningschef.

Den utökning, som skett av länsstyrelsernas personalplaner, har huvudsakligecn kommit till synes i fråga om den lägre personalen samt beträffande landskonn- toren genom inrättandet av vissa nya föredragandetjänster (taxeringsintendenteer och länsassessorer). För landskansliernas del har _ bortsett från civilförsvarss- direktörstjänsterna _— praktiskt taget inga tjänster av högre grad tillkommit, vilil— ket bl. a. medfört avsevärda rekryteringssvårigheter.

Mindre tillfredsställande förhållanden äro rådande även för landskanslisternaas del. Då landskanslistbefattningarna numera äro sluttjänster, torde många länss- styrelser ha svårt att förvärva och behålla lämpliga aspiranter på dessa tjänsterr. För landskontoristernas del äro utsikterna något ljusare, eftersom dessa genonm den nuvarande häradsskrivarorganisationen ha vissa möjligheter att vinna bee- fordran till en jämförelsevis väl avlönad sluttjänst.

Nu angivna förhållanden, som vid skilda tillfällen påtalats av olika länss- styrelser och som varit föremål för överläggningar vid landshövdingmöteet hösten 1947, göra en snar översyn av länsstyrelseorganisationen nödvändig. Erin utredning i sådant syfte har också tidigare förebådats. I 1947 års statsverkss- proposition (V huvudtiteln sid. 327) uttalade jag med anledning av länsstyrel'l- sernas framställningar om utökning av antalet ordinarie och högre extraordili- narie tjänster vid länsstyrelserna, att de utvidgningar, som kunde vara erforderr- liga, borde genomföras först efter en grundligare översyn av länsstyrelsernass, främst landskansliernas, personal- och arbetsförhållanden. Jag framhöll, att skääl talade för att inom en nära framtid en dylik översyn verkställdes. I det vid proo- positionen nr 243 till samma riksdag angående grunder för ålderdomshemsvårr- dens ordnande och utbyggnad m. m. fogade statsrådsprotokollet uttalade chefenn för socialdepartementet, statsrådet Möller, att vid denna översyn särskilt beaktandde borde skänkas länsstyrelseorganisationens utformning ur socialvårdssynpunktt.

Organisationfrågans lösning är emellertid beroende av att länsstyrelsernaas kompetensområde och ställning i lokalförvaltningen närmare klarlägges. Organi-i- sationen måste ju anpassas efter de arbetsuppgifter, som länsstyrelserna skolzla fullgöra.

I detta sammanhang bör uppmärksammas en fortgående tendens att skapaa särskilda länsorgan vid sidan av länsstyrelserna för fullgörande av viktiga admi-i- nistrativa uppgifter. Så har skett bl. a. inom vägväsendet, för vilket tillskapatfts under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen stående vägförvaltningar. Vidare måå nämnas länsarbetsnämnderna, som sortera under arbetsmarknadsstyrelsen, läns-s- nykterhetsnämnderna och mödrahjälpsnämnderna, vilka inordnats under social—l— styrelsen, och de nya lantbruksnämnderna, som skola lyda under lantbruksstyv-

• Sida 9
•  Original

relsen. För närvarande föreligger ett kommittéförslag om inrättande av särskilda länsbostadsnämnder, som skola underställas en bostadsstyrelse.

Fortsätter denna utveckling — socialvårdskommittén föreslog på sin tid inrät- tande av länssocialnämnder, till vilka vissa socialvårdsärenden skulle överflyttas från länsstyrelserna _— föreligger fara, att länsstyrelsernas centrala ställning i länen försvagas, att länsstyrelserna komma att syssla med ärenden, som visser- ligen i och för sig äro viktiga men ej ha någon väsentlig betydelse för länens ut- veckling, och att de för länen verkligt centrala problemen handhavas av andra organ.

Genom den personalunion, som ofta förekommer genom landshövdingarnas ordförandeskap i en del av dessa sidoordnade länsorgan, och genom den auktori— tativa ställning, som landshövdingen intager, torde i allmänhet en relativt till- fredsstållande samordning mellan de olika organen kunna komma till stånd. Denna är emellertid knuten till landshövdingen personligen, icke till länsstyrel- sen, vilket är en organisatorisk svaghet. På grund av den mängd av skiftande uppgifter, som ankomma på landshövdingen, torde han ofta ha svårt att närmare följa arbetet inom de olika organen. Med nuvarande ordning har han i dessa ställföreträdare, som stå utan kontakt med länsstyrelsen och utan samordnande möjligheter med övriga organ.

Om man skulle söka avbryta den antydda utvecklingen och stärka länsstyrel— sernas ställning och göra dem till den myndighet i länen, till vilken de speciella länsförvaltningarna i stort sett anknytas, uppstå åtskilliga problem. Man måste se till att länsstyrelserna bliva rustade att ombesörja de nya uppgifterna. Vill man anknyta några av de nu självständiga lokala organen till länsstyrelsen, måste man taga ställning till hur denna anknytning skall ske, hur samarbetet med de centrala specialmyndigheterna skall ordnas etc. Man torde också komma in på frågan om medverkan inom länsstyrelsen av ett lekmannaelement, kanske i form av särskilda råd eller nämnder men kanske också genom att lekmän sitta med och besluta i vissa ärendesgrupper i länsstyrelserna. En tämligen grundlig om- stöpning av den nuvarande länsstyrelseorganisationen skulle bli följden.

Ett stärkande av länsstyrelsernas ställning i länen skulle sannolikt underlätta strävandena att decentralisera ärenden till dem från Kungl. Maj:t och de centrala organen i Stockholm.

Också denna fråga berördes på visst sätt i statsrådsprotokollet vid framläg- gandet av nämnda proposition om ålderdomshemmen. Statsrådet Möller framhöll i fråga om godkännande av ritningar till ålderdomshem m. m., att han för sin del ansåge, att man borde sträva efter att i möjligaste mån lägga statens gransk- nings- och beslutanderätt i här avsedda ärenden liksom överhuvud i sociala ärenden av lokal natur hos länsstyrelserna. Riksdagen anslöt sig till detta utta- lande och framhöll, att detta önskemål borde vid den blivande översynen av länsstyrelsernas organisation vara en utgångspunkt för organisationens utform- ning ur socialvårdssynpunkt.

Av vad jag i det föregående anfört torde framgå, att den nuvarande organisa- tionen av länsstyrelserna och den lokala statsförvaltningen i länen i åtskilliga avseenden icke är tillfredsställande. I betraktande av det på olika håll pågående utredningsarbetet —— bland annat beträffande socialvården, stadsplaneväsendet och näringslivets lokalisering — där vissa delar av länsadministrationens organi- satoriska problem äro föremål för uppmärksamhet, är erforderligt, att hithörande frågor upptagas till övervägande i ett sammanhang och att utredningen härom nu kommer till stånd.

• Sida 10
•  Original

Vid utredningsarbetet hör till behandling upptagas spörsmålet om lämjliga anordningar för avhjälpande av de av mig i det föregående antydda brista—ni.

Vid utredningsarbetet bör jämväl beaktas frågan om s. k. länsstyrelseexpe'ter- nas ställning. Med länsstyrelseexperter menar jag då bl. a. länsarkitekt, vägdirek- tör, distriktsingenjör för vatten och avlopp, överlantmätare, förste provimiel- läkare, länsveterinär, länsbrandinspektör, fattigvårds- och barnavårdskonstleat och landsfogde. Av dessa är vägdirektören tillika föredragande vid länsstyresen. Frågan är huruvida och i vilken utsträckning även de övriga skola inpassas i länsstyrelseorganisationen samt den ställning de skola erhålla inom densanma.

Avdelningschefernas ställning inom länsstyrelsen bör omprövas. Det bör iver— vägas, om dessa böra även utanför länsstyrelsen vara ställföreträdare för lands- hövdingen. Härvid böra särskilt uppmärksammas de funktioner, som skola full- göras av landskansliets chef.

I fråga om länsstyrelsens inre organisation bör undersökas lämpligheten av att genomföra en uppdelning av länsstyrelsen på sektioner med en sektionschef, som i första hand är ansvarig för de på sektionen ankommande arbetsuppgifterna. Det är ock tänkbart, att smärre jämkningar i ärendesfördelningen mellan huvud- avdelningarna kunna vara lämpliga.

Vid utredningsarbetet bör jämväl organisationen av länsstyrelsernas försvars- avdelningar bliva föremål för prövning liksom ock länsstyrelsernas beredskaps- oc'n krigsorganisation överhuvud.

Personal— och rekryteringsfrågorna böra ägnas stor uppmärksamhet. Efter- strävas bör, att länsstyrelserna förses med tjänstemän i tillräckligt antal och med nödiga kvalifikationer för de skiftande arbetsuppgifterna och att rimliga beford- ringsmöjligheter ordnas för olika kategorier befattningshavare. Landskanslister— nas och landskontoristernas ställning bör omprövas med hänsyn till att en sek— tionsindelning på sätt och vis undanrycker en del av grunden för deras nuva— rande ställning. Det kan också diskuteras att i större utsträckning än hittills skett överflytta kvalificerade arbetsuppgifter till befattningshavare i landskans- list- och landskontoristkarriären, samtidigt som dessa i viss omfattning beredas en högre tjänsteställning än för närvarande. Överhuvud bör eftersträvas att i görligaste mån differentiera göromålen mellan olika slag av tjänstemän efter graden av deras kvalifikationer.

Utredningen bör även upptaga frågan om kompetensvillkoren beträffande teoretiska och praktiska kunskaper för innehavare av högre tjänst vid länssty- relsen. I den mån speciella arbetsuppgifter tillföras länsstyrelserna, torde också krav uppstå, att man låter dessa uppgifter handhavas av för ändamålet särskilt utbildade personer. Även om man för innehavare av högre tjänst bör kräva viss examen, bör särskilt beaktas de speciella fordringar på insikter i sociala frågor, som i varje fall måste ställas på de tjänstemän, som hava att handlägga social- vårdsärendena inom länsstyrelsen. Enbart juridiska kunskaper synas icke här vara tillräckliga.

II. VISSA ALLMÄNNA SYNPUNKTER PÅ UTREDNINGSARBETET

Frågan om länsstyrelsens kompetensområde. Såsom i direktiven fram— hållits är organisationsproblemets lösning beroende av att länsstyrelsens kompetensområde och ställning i lokalförvaltningen närmare klarlägges. Bestämmande av kompetensområdet innefattar i första hand frågan i vil- ken utsträckning nu befintliga, utanför länsstyrelsen liggande uppgifter

• Sida 11
•  Original

i länsinstansen böra inordnas i länsstyrelsen. En fullständig genomgång av alla regionala statsuppgifter i nämnda syfte torde emellertid vara en syn— nerligen omfattande och dessutom knappast behövlig åtgärd. Ehuru några generella riktlinjer för begränsningen av utredningsarbetet i detta avseende icke lätteligen torde kunna uppdragas, synas såsom i kap. ?. närmare ut- vecklas undersökningarna bl. a. med ledning av de i direktiven nämnda exemplen kunna begränsas till vissa mera betydelsefulla områden.

Utredningen har icke ansett att direktiven innebära något uppdrag att undersöka, vare sig huruvida uppgifter, som nu ankomma på centrala myndigheter, böra överflyttas till länsstyrelsen eller huruvida några läns- sltyrelseuppgifter kunna läggas på andra myndigheter. Dylika problem ha emellertid behandlats av andra utredningar, bland vilka i detta samman- hang särskilt torde böra nämnas decentraliseringsutredningen, som enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juni 1947 tillkallades för att utreda möjligheterna av en ytterligare decentralisering inom statsförvaltningen jämte därmed sammanhängande frågor.

Decentraliseringsutredningen, som numera slutfört sitt arbete, har av- givit olika förslag — vilka delvis redan genomförts _ avseende överflytt- ning av vissa ärenden såväl från centrala myndigheter till länsstyrelserna som ock från dessa till lokala myndigheter. I flera av de av nämnda utred- ning avlämnade särskilda promemoriorna har emellertid framhållits att ytterligare och ganska vittgående decentraliseringsåtgärder på många om- råden vore möjliga, därest länsstyrelsernas kompetens i olika avseenden förstärktes.

Liksom vissa av decentraliseringsutredningens förslag, vilka ännu icke varit föremål för statsmakternas behandling, kunna inverka på bestäm- mandet av länsstyrelsens kompetensområde, ha också andra framlagda be- tänkanden betydelse i detta avseende. Här kunna särskilt nämnas alkoho— Iistvårdsutredningens förslag till lag om nykterhetsvård m. m. (SOU 1948:23), 1948 års Iösdriveriutrednings förslag om lösdrivarlagens upp- hävande rn. m. (SOU 1949:4) och medicinalstyrelsens förslag om den öppna läkarvården i riket (SOU 1948: 14). För länsförvaltningen i stort och därmed också indirekt för frågan om länsstyrelsens kompetensområde äro även vissa andra kommittéförslag i detta sammanhang av betydelse, näm- ligen socialvärdskommitténs betänkanden XII angående moderskapsbidrag (SOU 1946: 23), XVI med förslag till lag om obligatorisk arbetslöshetsför- säkring (' SOU 1948: 39) samt XVII med förslag till lag om socialhjälp m. m. (SOU 19:30:11) ävensom 1945 års folkskolesakkunnigas förslag angående nya mellaninstanser för folkskoleväsendet (SOU 1948: 28) samt angående förenklat rekvisitions- och granskningsförfarande beträffande vissa stats— bidrag till folkskoleuäsendet (SOU 1949: 40).

Jämsides med länsstyrelseutredningens undersökningar pågå andra ut— redningsarbeten, vilka kunna få betydelse för bestämmande av länsstyrel-

• Sida 12
•  Original

sens kompetensområde eller i vart fall för organisationsfrågan. Bland dzdessa utredningar kunna särskilt nämnas de som utföras av kommittén för ststnds- planeväsendets omorganisation, vilken enligt bemyndigande den 14 februruari 1947 tillkallats för att biträda med utredning rörande det statliga ststads- planeväsendets arbetsuppgifter och organisation, av den enligt bemyiyndi- gande samma dag tillsatta utredningen angående näringslivets lokaliselering, av 1946 års vatten- och avloppssakkunniga, som enligt bemyndigande : den 1 november 1946 tillkallats med uppdrag att verkställa utredning rörarande anläggnings- och bidragsverksamheten i fråga om vattenförsörjning ; och avlopp, av väg— och vattenbyggnadsstyrclsen och Skogsstyrelsen gemensrsamt beträffande vissa frågor rörande den enskilda väghållningen m. m.,u, av 1941; års nykterhetskommitté, som enligt bemyndigande den 17 noven-mber 1944 tillkallats för utredning rörande nykterhetslagstiftningens framntida innehåll och utformning samt av 1948 års polisutredning, som enligt ben'myn— digande den 30 juni 1948 tillkallats med uppdrag att verkställa utredrining rörande polisväsendets organisation.

För att undersöka i vad mån hänsyn borde tagas till de ännu icke frfram- lagda förslagen har utredningen tagit kontakt med ifrågavarande sakkkun— niga och i vissa fall också haft ingående överläggningar med dem. Efteer de synpunkter, som därvid framkommit, har utredningen sökt anpassat den organisationsform för länsstyrelserna, som utredningen med stödvavv all- männa resonemang och med hänsyn till de befintliga arbetsuppgiftcterna ansett lämplig. Av naturliga skäl har utredningen icke kunnat taga nåågon hänsyn till de personalbehov, som med förslagens genomförande slikulle uppstå för länsstyrelserna.

Vidare må i detta sammanhang nämnas att länsstyrelseutredningenn be- drivit sina undersökningar i intimt samarbete med statens organisatitions— nämnd. Till detta samarbete och resultaten därav återkommer utredniringen i det följande i olika sammanhang. Organisationsnämndens i samråd med utredningen bedrivna undersökningar ha även såtillvida berört frågann om kompetensområdet, att vid undersökningarna i vissa fall påvisats lämlplig— heten av decentraliseringsåtgärder. En del promemorior över underrsök- ningsresultaten ha framlagts av nämnden, vars arbete på detta omlråde emellertid fortgår och väntas resultera i mera definitiva förslag i dee av- seenden, som undersökningarna omfatta. De förslag, som sålunda ttorde vara att vänta, synas att döma av vad som hittills framkommit knarppast komma att påverka organisationsfrågan i stort. Utredningen har därför' icke ansett sig ha anledning avvakta förslagen, vilka lämpligen kunna görals till föremål för departementsbehandling jämsides med utredningens förrslag.

Överståthållarämbetets kompetensområde är i allt väsentligt detsannma som länsstyrelsernas och dess organisation är även i vissa delar av samlma typ som länsstyrelsernas. Utredningens uppdrag omfattar emelllertid allenast frågan om länsstyrelsernas organisation och ställning i lokallför-

• Sida 13
•  Original

valtmingen. Särskilt med hänsyn till att överensstäxmnelsen i kompetens— hänseende bör bibehållas, synes en motsvarande undersökning böra göras beträffande överståthållarämbetet. Utredningens överväganden beträffande länsstyrelserna äro i många delar icke tillämpliga på överståthållarämbetet. Dess; förhållande till Stockholms stads kommunala förvaltning ävensom möjligheterna för de centrala verken att hålla en nära kontakt med de lokalla problemen i Stockholm kunna bl. a. föranleda att andra synpunkter böra läggas på frågan om överståthållarämbetets kompetensområde än på motsvarande problem beträffande länsstyrelserna. Länsstyrelseutredningen vill därför förorda att frågan om överståthållarämbetets kompetensområde och organisation göres till föremål för särskild undersökning i anslutning till de av utredningen med avseende på länsstyrelserna i det följande fram- lagda förslagen.

Länsstyrelsernas inre organisation. De spörsmål, som utredningen enligt direktiven har att lösa, röra huvudsakligen landskanslierna. För landskon- torens del uppstå visserligen även en del frågor i samband med regleringen av kompetensområdet, men dessa frågor ha icke samma väsentliga inne- börd som motsvarande problem rörande landskanslierna. , Förutom det yttre kompetensområdet inverka emellertid på organisa- ]; tionsfrågan även sådana förändringar i arten och innebörden av de nuva- rande länsstyrelseuppgifterna, som kunna ha inträtt sedan organisations- , frågan senast prövades. I detta avseende märkas särskilt de förändringar, som den nya byggnadslagstiftningen medfört. Av beskaffenhet att på lik— nande sätt inverka på organisationsfrågan äro nya uppgifter, som på senare tid tillförts länsstyrelsen utan att nämnda fråga därvid särskilt övervägts, t. ex. rörande de allmänna barnbidragen, statsbidragsverksam- , heten för vattenförsörjning och avlopp 111. m. Slutligen är organisations— * frågans lösning beroende av den relativa omfattningen av länsstyrelsens hittillsvarande arbetsuppgifter och den ökning eller minskning i arbets- , belastningen på olika områden, som inträtt eller kan bedömas omedelbart förestående.

Även om arbetsbördan på många områden otvivelaktigt ökat, har å andra sidan vissa arbetsuppgifter bortfallit. Den samlade ökningen av arbetsbör- dan, som har skett sedan senaste omorganisation, täckes säkerligen icke av den relativt blygsamma personalökning, som — bortsett från ansvällningen av organisationen för vissa speciella ändamål (civilförsvar, taxering, folk- bokföring, uppbörd) — ägt rum under det senaste decenniet. I någon mån ha arbetsuppgifternas ökning kompenserats genom omfördelningar och rationaliseringar och på sistnämnda område torde ännu finnas plats för ytterligare åtgärder.

Till följd av Kungl. Maj:ts särskilda uppdrag den 4 oktober 1940 har landssekreteraren O. Åkesson, vilken jämväl som expert biträtt länsstyrelse- utredningen, den 9 mars 1946 avgivit betänkande med förslag till rationa-

• Sida 14
•  Original

lisering av länsstyrelsernas arbetssätt m. m. (stencilerat). Åkesson hzar .' även under åren 1941—1946 avgivit ett flertal andra förslag till partie—,llai r-refor- mer, vilka i olika avseenden föranlett åtgärder i rationaliseringssyftle. .

Genom vad som framkommit vid de av statens organisationsnäinmnd i samråd med utredningen företagna organisationsundersökiiingar'naa vid vissa länsstyrelser har utredningen bibragts den uppfattningen att eltt imera konsekvent genomförande av de i nyssnämnda betänkande framllaggdaa för- slagen och rekommendationerna skulle leda till en viss lättnad i (dem ttotala arbetsbelastningen. Även ytterligare åtgärder i samma riktning torde-, kxunna tänkas.

Av länsstyrelserna ha under senare år anmälts behov av vissa perssonal- förstärkningar. I regel synes det ha rört sig om juristpersonal eller: aannan personal över biträdesgraderna (jfr kap. 24, II C). Ehuru utredningenn kan förstå att med hänsyn till länsstyrelsens nuvarande organisation-sfmrml och arbetssätt personaltillgången på sina håll kunnat framstå som i viisse mån otillräcklig, anser utredningen likväl att personalen i länsförvaltminlgen i stort bör kunna nedbringas till antalet. Att utredningen sålunda. amseer sig kunna föreslå en minskning, totalt sett, av personalen i länsförvalttniingen, beror dels på de ännu outnyttjade rationaliseringsmöjligheterna inom ramen för nuvarande länsstyrelseorganisation, dels på de ökade möjligheter till rationalisering, som erbjudas i och med inordnandet i länsstyrelsen av vissa nu fristående länsorgan, samt dels och icke minst på den minskade belastning på många punkter, som en fortgående decentralisering sannt kom- munindelningsreformens genomförande kommer att innebära. Ävem om kommunsammanslagningen under en övergångsperiod kommer att medföra ett icke obetydligt merarbete, kommer den på längre sikt att innebära en avsevärd minskning i arbetsbördan. Ett färre antal kommuner betyder att åtskilliga beslut, kungörelser m. m. expedieras till färre adressater, att upp- gifter skola inhämtas från färre håll, att förordnanden av ledamöter i. olika kommunala organ bli färre samt att ledningen och tillsynen av den kom- munala verksamheten förenklas. De nya större kommunerna kunnat även väntas prestera bättre utredning i sina ärenden än vad många av de nuva— rande småkommunerna varit i stånd att åstadkomma.

III. SAMMANFATTNING AV UTREDNINGENS FÖRSLAG Bland huvudprinciperna i utredningens förslag må framhållas, att utred- ningen funnit den nuvarande uppdelningen av länsförvaltningen på ett fler- tal sinsemellan fristående länsorgan ha medfört ganska allvarliga olägen— heter. Det har för utredningen framstått som synnerligen angeläget att länsförvaltningen organiseras på sådant sätt, att erforderliga garantier ska- pas för en verklig samordning mellan de olika verksamhetsgrenarna. Sam- tidigt har det varit ett önskemål att förenkla metoderna för samarbetet. En organisatorisk samordning inom länsförvaltningen, innebärande en

• Sida 15
•  Original

komcentration till länsstyrelsen som det centrala länsorganet av flertalet uppgifter i länsförvaltningen, har utredningen ansett eftersträvansvärd särsskiilt med hänsyn till därav följande möjligheter att bättre betjäna all- mämheten och även de kommunala organ, som för sin verksamhet äro be- roemde av kontakter med olika statliga länsmyndigheter. En dylik kon- centtration av länsförvaltningen är även en förutsättning för att ytterligare deceentraliseringar skola kunna genomföras.

Imordnandet av vissa fristående länsorgan i länsstyrelsen skulle medföra Ök(1(d elasticitet och bättre möjligheter till rationellt utnyttjande av perso- naleen i länsförvaltningen. Vissa omedelbara besparingar i personal kunna görms, varjämte den ökade elasticiteten betyder att ökade arbetsuppgifter lättmre kunna bemästras utan nyanställningar. Samtidigt får man genom föräindring av länsstyrelsens organisationsform med oförändrat eller minskat antal befattningshavare en smidigare och effektivare organisation än ålen nuvarande. -

Ultredningen föreslår att de uppgifter, som nu ankomma på de fristående Iänsmrganen länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd och mödrahjälpsnämnd, skoha överflyttas på länsstyrelsen, i vilken dessa nämnder inordnas. Utred— ninggen förordar vidare att länsnykterhetsnämndens och länsvägnämndens uppgifter sammanarbetas med länsstyrelsens motsvarande uppgifter och att dessa nämnder till följd därav skola upphöra.

Huvuddelen av de nya uppgifterna skola ankomma på landskansliet. Uppgifter av huvudsakligen kameral art skola dock handläggas på lands- kontoret.

Då länsstyrelsen beslutar i ärenden, som länsstyrelsen övertager från nämnderna i fråga och som icke äro av rent kameral natur, skall länssty- relsen bestå av landshövdingen (eller vid förfall för honom landssekrete- raren) som ordförande samt särskilt utsedda lekmän som bisittare. Beslu- ten fattas efter omröstning med utslagsröst för landshövdingen. I vissa ärenden skola beslut emellertid kunna meddelas av länsstyrelsen utan med- verkan av bisittare, varom mera nedan. De lekmän, som skola deltaga i be- sluten på det arbetsmarknadspolitiska området, böra tills vidare utses enligt i huvudsak nu gällande regler beträffande länsarbetsnämnd, d. v. s. av Kungl. Maj:t efter förslag av vissa myndigheter eller organisationer. För utseende av lekmän på bostadspolitikens, nykterhetsvårdens och mödra- hjälpens samt vägvåsendets områden skola gälla nedan angivna regler.

Utredningen förordar att medverkan av lekmän i länsstyrelsens beslut på

* ovan antytt sätt skall äga rum — förutom i arbetsmarknadsfrågor — i

bostadspolitiska frågor ävensom i socialvårdsfrågor (däri inbegripet nykter- hetsvård, mödrahjälp samt på socialvårdsområdet förekommande admi- nistrativa frihetsberövanden) samt på bebyggelseplaneringens, vägvåsen- dets och trafikväsendets områden.

Lekmånnen på bostadspolitikens liksom på socialvårdens, bebyggelsepla-

• Sida 16
•  Original

neringens samt väg— och trafikväsendets områden utses särskilt för varje sådant område (alltså fem olika lekmannakollegier inklusive lekmänmen i arbetsmarknadsfrågor) av Kungl. Maj:t, landsting samt stadsfullmäktige i städer, som icke deltaga i landsting. Regelmässigt skola i besluten deltaga tre lekmän, en utsedd av Kungl. Maj :t och två av landstinget resp. stadsfull- mäktige. I län, som omfattar två landstingsområden, samt i län, inom villket finnes stad utanför landsting, skola vissa särskilda regler gälla. Länsstyrel- sen skall fördela tjänstgöringen mellan de olika lekmännen. Förekontmra ärenden, som beröra två eller flera olika lekmannakollegier, slås kollegie'rna samman och beslut fattas av det utökade lekmannakollegiet.

Befattningshavarna hos länsarbetsnämnd och länsbostadsnämnd över- föras i huvudsak till länsstyrelsernas stat. Vissa befattningshavare hos l:"äns— arbetsnämnderna överflyttas emellertid till arbetsförmedlingens huvudlkon— tor i respektive lån. Mödrahjälpsnämndens, länsnykterhetsnämndens och länsvägnämndens kansliarbete avses skola fullgöras av jämväl för andra uppgifter i länsstyrelsen ämnad personal. Detsamma gäller om de arbets- uppgifter, som nu ankomma på vissa befattningshavare hos de övriga nämnderna, nämligen länsarbetsnämndens kansliassistent och dess redo- görare samt länsbostadsnämndens kassör.

Vad angår lantbruksnämnden föreslår utredningen allenast vissa mindre förändringar, som avse att stärka garantierna för samordning. Landshöv- dingen bör vara självskriven ledamot och ordförande i nämnden med lands- sekreteraren som suppleant för honom i egenskap av ledamot. Därjämte föreslås bl. a. att uppgörandet av regionalplaner och vissa individualptaner alltid skall ske i samråd med länsstyrelsen.

Länsstyrelsens experter böra knytas fastare till länsstyrelsen och deras ställning i viss mån förändras. Bl. a. i syfte att begränsa remissväsendet inom länsförvaltningen föreslår utredningen att de skola vara skyldiga att såsom föredragande i länsstyrelsen handlägga dem berörande ärenden eller att eljest närvara vid handläggningen i länsstyrelsen av dylika ärenden. Såsom föredragande eller eljest närvarande skola de ha rätt och skyldighet att vid avvikande mening avgiva reservation. Efter nu angivna regler avses vägdirektörens medverkan i länsstyrelsearbetet skola utökas dels så, att hans föredragningsskyldighet skall kunna omfatta även andra ärenden än dem som nu ankomma på honom i egenskap av föredragande, och dels där- utinnan, att hans nuvarande skyldighet att närvara vid handläggningen även av andra ärenden än dem som tillhöra hans föredragning kompletteras med reservationsrätt och -skyldighet.

Skyldighet att åtaga sig föredragningsuppgifter eller att eljest närvara föreslås skola åläggas länsarkitekt, förste provinsialläkare, länsveterinär samt distriktsingenjör för vattenförsörjning och avlopp. Samma skyldighet bör åläggas landsfogde och biträdande landsfogde samt lappfogde och lappfogdeassistent. Samtidigt förordas att nämnda befattningshavare vid

• Sida 17
•  Original

lapppväsendet skola inordnas i länsstyrelsen såsom dennas tjänstemän. Även lämsbrandinspektören bör kunna anlitas som föredragande och ha skyldig- hett att även eljest närvara vid handläggningen av brandväsendet berörande fråigor. Vidare föreslås att överlantmätaren, som icke avses skola ianspråk- tagas som föredragande, skall ha skyldighet att närvara vid handläggning i länsstyrelsen av honom berörande ärenden. Detsamma bör gälla om lant- bruiksdirektör eller annan befattningshavare hos lantbruksnämnden, som nälmnden utser. Samtliga nu nämnda befattningshavare skola som före— draigande eller eljest närvarande ha rätt och plikt att vid avvikande mening avggiva reservation.

Wad angår socialvårdsområdet och där befintliga experter föreslår utred— nimgen att — samtidigt som länsnykterhetsnämnderna skola upphöra och deras nuvarande uppgifter handläggas av länsstyrelsen under medverkan av lekmän — fattigvårds- och barnavårdskonsulenternas samt länsnykter- hetzsnämndernas ombudsmäns uppgifter övertagas av en särskild tjänste- mam hos varje länsstyrelse i lönegrad Ce 26, benämnd socialkonsulent. De nuvarande barnavårdsassistenterna i lönegrad Ce 21 föreslås skola be- nännnas socialassistenter och det föreslås att den formella begränsningen av deras verksamhetsområde till barnavården upphäves, varigenom en smiidigare arbetsfördelning mellan socialkonsulenten och socialassistenten kam ske. Socialkonsulent och socialassistent skola vara föredragande och även eljest ha skyldighet att vara närvarande. Även för dem skall föreligga reservationsrätt och -plikt.

Länsstyrelsens ställning i instansordningen bör i vissa avseenden undergå en förskjutning. Den rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter samt råd och anvisningar, som nu tillkommer arbetsmarknadsstyrelsen, hostadsstyrelsen och socialstyrelsen på respektive länsarbetsnämndens, länsbostadsnämndens samlt länsnykterhetsnämndens och mödrahjälpsnämndens områden, bör efter omorganisationen gälla länsstyrelsens verksamhet på sagda områden. Likaledes böra dessa centrala verk i samma omfattning som nu vara be- svärsmyndigheter.

Vad angår länsstyrelsens inre organisation har utredningen sökt utforma en organisationstyp, som enligt utredningens mening i olika avseenden bör bidraga till att avlägsna vissa med den nuvarande organisationen sam- manhängande olägenheter. Särskilt har det framstått som önskvärt att åstadkomma möjligheter för en ökad decentralisering av beslutanderätten inom länsstyrelsen samt att stärka garantierna för samordning såväl på ettvart verksamhetsområde för sig som ock mellan de olika områdena. Samtidigt har utredningen funnit att en förändring av organisationsformen i viss mån är en förutsättning för att de förut berörda fristående organen skola på ett lämpligt sätt kunna inorganiseras i länsstyrelsen.

Utredningen föreslår därför att envar av länsstyrelsens huvudavdelningar, vilka anses böra bibehållas, skall indelas i ett antal sektioner. På flertalet

• Sida 18
•  Original

landskanslier föreslås skola finnas fem sektioner, nämligen planeringssek- tionen för ärenden, som angå bebyggelseplaneringen, byggnadsväsendet, den bostadspolitiska verksamheten, vägväsendet samt trafikväscndet m. m., arbetsmarknadssektionen för ärenden, som angä den arbetsmarknadspoli- tiska verksamheten, socialsektionen för socialvårdsfrågor samt ärenden angående hälso- och sjukvård m. m., försvarssektionen för ärenden, som angå civilförsvaret och b'andväsendet, samt allmänna sektionen för övriga på landskansliet ankommande ärenden, exempelvis personalärenden (med vissa undantag), överexekutorsgöromål ävensom ärenden angående allmän ordning och säkerhet samt polisväsendet, allmänna val, sparbanksväsendet, kommunala besvär m. m. Planeringssektionen tänkes bestå av tre i viss mån särskilda underavdelningar, en för bebyggelseplanering, byggnads- väsende, vägväsende m. m., en för den bostadspolitiska verksamheten samt en för trafikväsendet. På landskanslierna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Hallands och Västmanlands län föreslås socialsektionen och allmänna sek- tionen skola sammanslås. Landskansliet i Gotlands län bör vara indelat i arbetsmarknadssektion, försvarssektion och en allmän sektion, omfattande de ärendegrupper, som i flertalet län höra under planeringssektionen, socialsektionen och allmänna sektionen.

Landskontoren föreslås samtliga uppdelade på tre sektioner, nämligen taxeringssektionen för taxeringsfrågor, folkbokförings— och uppbördssek- tionen för ärenden, som höra till folkbokföringen och uppbördsväsendet, samt en allmänt ekonomisk sektion för övriga till landskontorets verksam— hetsområde hörande ärenden. Som en underavdelning ingår i sistnämnda sektion anordnings- och bokföringsavdelningen.

Länsstyrelsens huvudavdelningar, landskansli och landskontor, skola lik-_ som nu lyda under landssekreteraren respektive landskamreraren, vilka föreslås placerade i lönegrad Co 14. Avdelningscheferna, som avses bli be— friade från egen föredragningsskyldighet (utom i Gotlands län), föreslås skola i vidgad omfattning kunna i stället för landshövdingen avgöra vissa ärenden samt efter landshövdingens bestämmande även leda länsstyrelsens allmänna verksamhet och på vissa områden övertaga landshövdingens upp- gifter härutinnan. För att de skola bli i stånd att svara för samordning och kontinuitet förordar utredningen att de skola deltaga i handläggningen av alla ärenden, som avgöras av landshövdingen (med eller utan biträde av lekmän). Avdelningscheferna skola liksom nu vid förfall för landshöv- dingen var för sin avdelning träda i hans ställe.

Varje sektion skall stå under ledning av en sektionschef. Chefen för all- männa sektionen på landskansliet (i Uppsala m. fl. län sammanslagna all— männa och socialsektionen), som avses skola benämnas byråchef, bör lik— som taxeringsintendenten såsom chef för taxeringssektionen placeras i löne- grad Ca 33. Övriga sektionschefer föreslås placerade i lönegrad Ca 31 med undantag för cheferna fö' arbetsmarknadssektionen i Gotlands, Malmöhus

• Sida 19
•  Original

saunt Göteborgs och Bohus län, vilka sistnämnda böra bibehållas i nuvarande lönegrader, d. v. s. Ca 29 i Gotlands län samt Ca 33 i de båda övriga länen. Che- fen för arbetsmarknadssektionen avses skola benämnas länsarbetsdirektör, chefen för försvarssektionen civilförsvarsdirektör och chefen för taxerings— sektionen taxeringsintendent. Cheferna för övriga sektioner böra benämnas byrådirektörer. I Gotlands län avses landssekreteraren skola utöva chef- skapet för allmänna sektionen på landskansliet och landskamreraren för allmänt ekonomiska sektionen på landskontoret. Sektionschefen skall dels vara främste föredragande på sektionen, dels inom sektionen svara för samordning, kontinuitet och enhetlighet och dels leda och övervaka den honom underställda personalens arbete. De nuvarande länsassessorsbefatt- ningarna indragas. På två landskanslier och fyra landskontor inrättas i stället för en av de indragna länsassessorsbefattningarna en tjänst som förste byråsekreterare i Ca 29. En dylik befattning inrättas jämväl på ytter— ligare ett landskansli.

Den underlydande personalen fördelas av länsstyrelsen på de olika sek- tionerna, varvid en viss rörlighet förutsättes skola finnas dels för att möta tillfälliga ökningar i arbetet på någon sektion och dels för att möjliggöra en allsidig utbildning. Vissa befattningshavare skola dock vara mera fast knutna till sina sektioner. Länsbostadsnämndens nuvarande chefstjänste— man, länsbostadsdirektören, avses skola tillhöra planeringssektionen såsom särskild föredragande i bostadspolitiska ärenden och närmaste chef för den i planeringssektionen inordnade personalen hos länsbostadsnämnden. Till arbetsmarknadssektionen skall höra en förste byråinspektör eller byråin- spektör (nuvarande förste inspektör resp. inspektör för arbetsförmedlings- ärenden), ytterligare en byråinspektör (nuvarande inspektören för social- hjälpsärenden) samt en byråassistent (konsulenten för det kvinnliga arbets- förmedlingsområdet). Sistnämnda två befattningar vakantsättas i ett antal län i enlighet med nu gällande ordning. Till socialsektionen knytas social- konsulenten och socialassistenten och till försvarssektionen militärassisten- ten. I de tre nordligaste länen böra de i länsstyrelsen inflyttade befattnings- havarna vid lappväsendet inordnas i landskansliets allmänna sektion. Övriga befattningshavare på landskansliet i föredragandeställning benäm- nas förste byråsekreterare (nuvarande länsnotarie av 1:a klass), byråsekre- terare (länsnotarie av 2:a klass) respektive amanuens (icke—ordinarie läns- notarie) och placeras i samma lönegrader som för närvarande. En av dessa befattningshavare skall av länsstyrelsen förordnas att som trafikföredra— gande handlägga trafikärenden. Trafikföredraganden tillhör planerings- sektionen.

På landskontoren föreslår utredningen förstärkning av taxeringssektio- nen i fem län med en biträdande taxeringsintendent i Ce 32. På taxerings— sektionen äro, förutom taxeringsrevisorn, placerade förste byråsekreterare (nuvarande taxeringsinspektör i Ce 27), byråsekreterare (taxeringsinspek-

• Sida 20
•  Original

tör 1 Ge 24) samt amanuenser (taxeringsassistenter). Befattningarna som taxeringsinspektör i Ce 27 föreslås skola bli ordinarie i Ca 27. Läns- bokhållaren av 1:a klass föreslås skola benämnas förste byråsekreterare och avses skola tillhöra landskontorets allmänt ekonomiska sektion. Övriga länsbokhållare avses skola benämnas byråsekreterare resp. amanuenser. För samtliga befattningshavare, som motsvara de nuvarande länsbokhål- larna, föreslår utredningen oförändrad löneställning.

På varje sektion skall av länsstyrelsen utses en, undantagsvis två arbets— ledare, som i regel bör vara ordinarie landskanslist resp. landskontorist. På samtliga länsstyrelser utom länsstyrelsen i Gotlands län inrättas enligt utredningens förslag en eller i vissa fall flera tjänster som förste lands- kanslist resp. förste landskontorist (i Ca 24) som arbetsledare på större sektioner. En motsvarande minskning av övriga landskanslist- och lands- kontoristbefattningar föreslås. Landskanslist och landskontorist skall också kunna förordnas att vara föredragande. Utredningen föreslår slutligen att ett antal 1andskontoristbefattningar i den reglerade befordringsgången in— rättas, avsedda för de nuvarande taxeringskontrollanterna.

Vad angår biträdespersonalen föreslår utredningen ökning av antalet tjänster som kansliskrivare, kontorist och kanslibiträde på landskontoren, varigenom den nuvarande disproportionen på detta område mellan lands- kansli och landskontor i huvudsak utjämnas. En motsvarande minsk— ning av den lägre biträdespersonalen avses skola äga rum. En viss ökning av biträdespersonalen i länsstyrelsen äger rum genom inflyttandet av en del av de fristående nämndernas personal. Vissa biträdesbefattningar bli dock överflödiga och totalt sett sker en minskning av biträdespersonalen i länsförvaltningen.

Kompetensfordringarna för länsstyrelsens föredragande anser utred- ningen i vissa avseenden böra revideras, Särskilt på landskansliet finner utredningen önskvärt att jämsides med den juridiska sakkunskapen även sakkunskap på andra samhällsvetenskapliga områden är företrädd. Med hänsyn bl. a. till svårigheterna att med nuvarande examensordning finna någon examensform, som kan anses särskilt lämpad, föreslår utredningen att de formella kompetenskraven för landskansliets föredragande med vissa undantag avskaffas.

För att Såkel'Stålla tillgången på juridiskt utbildade befattningshavare på landskansliet böra krav på avlagd juris kandidatexamen fortfarande ställas på landssekreteraren samt på chefen för landskansliets allmänna sektion och en förste byråsekreterare eller byråsekreterare på landskansliet. Då landssekreteraren ävensom nämnda sektionschef såsom ersättare för landssekreteraren i stor omfattning torde få att leda förhandlingar av dom- stolskaraktär har utredningen ansett att jämväl krav på tingsutbildning bör ställas på sistnämnda två befattningshavare.

Beträffande landskontoret har utredningen funnit att de nuvarande

• Sida 21
•  Original

kompetenskraven på landskamrerarna med hänsyn till ordförandeskapet i prövningsnämnden böra skärpas. Utredningen förordar därför att av landskamreraren bör krävas juris kandidatexamen och genomgången tings- utbildning. Detsamma bör gälla chefen för landskontorets allmänt ekono- miska sektion, vilken i regel torde komma att fungera som ersättare för landskamreraren. Dessutom bör minst en byråsekreterare ha avlagt juris kandidatexamen. I övrigt föreslår utredningen ingen ändring av betydelse beträffande landskontoret.

Utredningen förutsätter såväl i fråga om landskansli som landskontor att dispenser i särskilda fall skola kunna meddelas.

Länsstyrelsens beslut fattas dels av länsstyrelsen i dess förut berörda särskilda sammansättning och dels av landshövding, avdelningschef eller sektionschef efter föredragning av annan befattningshavare. I vissa fall kan även en sektionschefen underställd befattningshavare på motsvarande sätt fatta beslut, exempelvis länsbostadsdirektören och trafikföredraganden. I många ärenden torde beslut komma att fattas av en befattningshavare efter samråd med annan befattningshavare, därvid Samrådet ersätter före— dragning. Så blir fallet då exempelvis länsarkitekt eller annan jämställd expert har att fatta beslut efter samråd med sektionschefen (0011 Vice versa). Denna beslutsordning bör regelmässigt komma till användning då två eller flera jämställda befattningshavare deltaga i handläggningen och beslut fattas av en av dem. Förekomma skiljaktiga meningar i dylika fall skall avgörandet hänskjutas till avdelningschef eller landshövding. Det nuvarande systemet med enmansärenden bör även bibehållas.

Utredningens förslag innebär en minskning av antalet befattningshavare i liinsförvaltningen med 79 samt en kostnadsbesparing om cirka 300000 kronor.

• Sida 22
•  Original

ALLMÄNNA SYNPUNKTER OCH MOTIV M. M.

KAPITEL 2

Länsstyrelsens ställning i länsförvaltningen

Allmänna drag i utvecklingen. Under tidigare epoker har länsstyrelsen intagit ställningen som en verklig lantregering inom länet. Under 1600—talet avsågs sålunda landshövdingen inom länet skola i stort sett representera konungamakten, och dennas befogenheter vore mer eller mindre fullstän- digt delegerade till landshövdingen, då det gällde länets inre angelägenheter. Ehuru begreppet länsstyrelse stammar från senare tid, äro de båda begrep- pen landshövding och länsstyrelse identiska såtillvida, att landshövdingen fortfarande i princip har beslutanderätten i alla ärenden i länsstyrelsen.

Att regeringsmaktens organ i landets olika delar under dessa tidigare tidsskeden måste vara utrustade med vidsträckta maktbefogenheter faller egentligen av sig själv. Avstånden voro stora och kommunikationsmöjlig- heterna dåliga, tillgången på administrativ personal var liten och samhälls- förhållandena över huvud sådana att en central ledning i detalj icke kunde ske.

Ehuru under följande tider regeringsmaktens ställning stärktes och även andra förutsättningar för en starkare central ledning av de lokala organens verksamhet skapades, synes länsstyrelsen ännu i början av 1800-talet ha innehaft i stort sett samma ställning som verklig lantregering. Under sistnämnda sekel och särskilt dess senare del samt under 1900-talet har emellertid utvecklingen gått i riktning mot minskat inflytande för läns— styrelsen. Det ena förvaltningsomrädet efter det andra har utsöndrats från länsstyrelsen och lagts direkt under vederbörande centrala myndighet, i allmänhet dock med en chefstjänsteman för den regionala verksamheten inom varje område (län eller motsvarande). Här kan t. ex. nämnas skogs- och domänväscndet, lantmäteriväsendet och det ecklesiastika boställsväsen— det, alla på sin tid omfattande och betydelsefulla länsstyrelseuppgifter, vilka i etapper frångätt länsstyrelserna. Senare ha också nya statliga verk- samhetsgrenar tillkommit, för vilka i stor utsträckning tillskapats speciella länsorgan vid sidan av länsstyrelsen. Särskilt märkbar har den sistnämnda utvecklingslinjen blivit under de senaste decennierna.

• Sida 23
•  Original

Orsakerna till den här antydda utvecklingsgången ha i någon mån varie- rat beträffande olika förvaltningsområden. I stort sett torde man dock kunna peka på vissa mera allmängiltiga orsakssammanhang. En av de mera framträdande orsakerna till den starka centralisering, som sålunda sam— tidigt med en differentiering på länsstadiet ägt rum, torde ha varit de för- bättrade kommunikationerna, som under 1800-talets senare del möjliggjorde en snabb och kontinuerlig kontakt mellan de centrala myndigheterna och dem underställda lokala organ. Samtidigt nyinrättades också en del centrala specialorgan för vissa uppgifter. Länsstyrelsens ställning som mellanhand blev av dessa skäl icke längre som förut motiverad med hänsyn till önsk- värdheten av en kvalificerad ledning av den lokala verksamheten. Till— gången på kvalificerad personal för handhavande av de speciella lokala förvaltningsuppgifterna förbättrades också, vilket i sin mån bidragit till att någon särskild mellaninstans icke längre ansetts erforderlig mellan de centrala myndigheterna och deras speciella lokala organ.

Medan nu nämnda förhållanden så att säga utgjort förutsättningar för centraliseringen, har å ena sidan en alltmer ökande arbetsbörda för läns- styrelsen medfört svårigheter för denna att med hittillsvarande organisa- tion ägna tillräcklig tid och omsorg åt varje gren av sin verksamhet, och å andra sidan envar central fackmyndighet rest starka anspråk på sak- kunnig och —— kanske framför allt — enhetlig handläggning av de under densamma hörande frågorna. Till detta har kommit att man vid organise- randet av nya verksamhetsgrenar ofta ansett ofrånkomligt att i den regio- nala organisationen inkoppla lekmän eller ock att binda lokalorganen genom ett subordinationsförhållande till något centralt verk. Båda dessa ting ha ansetts oförenliga med länsstyrelsens hittillsvarande organisations- t'orm och dess traditionella ställning i förvaltningen. Det har för den skull, då varje förvaltningsområde setts särskilt för sig, framstått som mest ända- målsenligt att de till området hörande uppgifterna i länsinstansen hand- hades av speciella organ, direkt underställda vederbörande centrala verk. Länsstyrelsens organisationsform har också — såsom närmare utvecklas i kapitlet om länsstyrelsens inre organisation —— på det sättet varit en bidra- gande orsak till utvecklingens inriktning, att organisationsformen ansetts utgöra hinder för att nya, mera omfattande förvaltningsuppgifter skulle kunna läggas på länsstyrelsen. Den enskilda länsstyrelsens storlek eller omfattningen i och för sig av de förutvarande uppgifterna torde ha varit av mera sekundär betydelse.

Utvecklingens följder. Den nu antydda utvecklingen har för länsstyrel- sens del inneburit, att länsstyrelsen från att ha varit en lantregering över- gått till att bli ett förvaltningsorgan i länet vid sidan av flera andra dylika. Visserligen är länsstyrelsen fortfarande det centrala av dessa organ och utrustad med mera allmän befogenhet än de övriga. Men om utvecklingen tillåtes fortskrida med tillskapande av än flera sidoordnade organ och

• Sida 24
•  Original

utbrytning av ytterligare verksamhetsområden från länsstyrelsens ämbets- befattning, kan denna centrala ställning äventyras, vilket enligt vad i det följande framhålles skulle vara till förfång icke minst för allmänheten.

Även om vissa begränsade fördelar i några fall kunnat vinnas genom den skedda specialiseringen och uppdelningen, synas olägenheterna därav överväga. En fortskridande förminskning av länsstyrelsens kompetensom- råde och uttunning av dess uppgifter skulle bland annat medföra att läns— styrelsens betydelse som remissmyndighet och allmänt utredande organ av- sevärt minskades. För närvarande förutsättes dock hos länsstyrelsen bland annat i dess verksamhet som remissmyndighet ett betydande mått av kunnig- het och erfarenhet i allmänna ting liksom en mångsidig kännedom om sam- hällslivets olika sidor. En begränsning av länsstyrelsens kapacitet på denna punkt kan knappast vara betydelselös, särskilt med hänsyn till beredningen av hos Kungl. Maj:t anhängiga ärenden. Men även i övrigt måste ur det allmännas synpunkt och med hänsyn till statens intressen splittringen i länsförvaltningen framstå som i hög grad irrationell.

För länsstyrelsens egen del skulle vidare en sådan utveckling ha den faran med sig, att frånvaron av kontakt med ett förvaltningsområde skulle minska möjligheterna för ett fullgott handhavande av uppgifterna på andra områden. Länsstyrelsens verksamhetsgrenar äro i stor utsträckning av den karaktär att en tillfredsställande handläggning inom en av dem förutsätter kännedom om och levande kontakt med andra grenar av förvaltningen och samhällslivet. Om än denna kunskap och kontakt i vissa fall kan ernås jämväl utanför länsstyrelsen är det givet, att vederbörliga synpunkter myc- ket lättare komma till sin rätt, om de äro representerade inom länsstyrel- sen, kanske hos en och samma befattningshavare. Ett snävare verksamhets- fält skulle minska utblicken och vidsynen. Även om några ytterligare stat- liga uppgifter vid sidan av länsstyrelsen icke skulle tillkomma, innebär redan den nuvarande ordningen en reducering av länsstyrelsens andel i hela det statliga lokala förvaltningsmaskineriet. Länsstyrelsens förmåga att överblicka verkningarna av en viss åtgärd eller ett visst beslut är där- igenom redan de facto begränsad.

Med den hittillsvarande samhällsutvecklingen har som nyss antytts läns— styrelsens centrala ställning i länet i viss mån förskjutits. Länsstyrelsen har dock alltfort ganska vidsträckta allmänna befogenheter, medan de nya länsorganen var på sitt område framstå såsom specialorgan och befattnings- havarna därstädes såsom specialister. I och för sig kan detta innebära en fördel om man på annat sätt kan skapa garantier för att också andra än specialsynpunkterna bli vederbörligen beaktade. Såsom organisationen nu är beskaffad och fungerar brister det dock åtskilligt häruti. Vissa läns— organ ha konstruerats som lokalorgan åt vederbörande centrala verk med samtidig uppgift att biträda länsstyrelsen i dess verksamhet. Andra läns— organ åter äro helt fristående och deras speciella verksamhet är oftast icke

• Sida 25
•  Original

närmare reglerad i förhållande till länsstyrelsens. Gemensamt för de flesta av dem är dels att de syssla med uppgifter, som äro av vital betydelse för länet och ofta ha nära samband med särskilda länsstyrelseuppgifter, och dels att de ha att handlägga dessa sina uppgifter ur de mera snäva specialsynpunkterna. Det ligger i sakens natur att tekniska eller andra specialister icke regelmässigt kunna antagas ha den erforderliga kunnig- heten och erfarenheten i allmänt ekonomiska och administrativa ting. En samverkan mellan företrädare för de olika speciella och mera allmänna kunskaps- och erfarenhetsområdena är därför nödvändig. Även om den administrativa rutinen så småningom mer eller mindre fullständigt kan inläras och även om erforderlig juridisk sakkunskap i viss mån kan utifrån ställas till förfogande, förefaller det föga rationellt att på dessa förutsätt— ningar bygga upp en organisation. Ytterst måste detta innebära slöseri med arbetskraft och därav följande fördyring av särskilt kansli- och kame- ralarbetet.

Det nuvarande systemet. Dettas olägenheter bottna främst i frånvaron av allmänna regler för ett samordnande av de olika organens arbete. För närvarande föreligga otvivelaktigt stora brister i fråga om den lokala enhet- ligheten och samordningen på viktiga områden. Olägenheterna framträda dock med mycket olika styrka på skilda områden. Från att tidigare ha varit av relativt mindre betydelse —— behovet av samordning och samarbete var icke särskilt framträdande (sålunda berördes exempelvis denna fråga överhuvud icke av 1935 års länsstyrelseutredning) _ ha olägenheterna framför allt på senare tid starkt accentuerats. Främsta anledningen härtill är att söka i den ständigt ökande omfattningen av den statliga verksam- heten och tillkomsten av allt flera självständiga organ. De olika krisregle- ringarna ha bidragit till att framhäva systemets brister. I den mån de fristående organen handlägga frågor av allmän och för länet i dess helhet vital betydelse uppstår i varje särskilt fall fråga om koordinering såväl av organens arbete inbördes som också i förhållande till länsstyrelsen. Spe- ciellt framträder behovet av samarbete i fråga om den planeringsverksam- het på många viktiga områden, som nu bedrives dels för att åstadkomma beredskap för extraordinära förhållanden som krig, avspärrning och eko- nomiska kriser och dels för att skapa grundvalar för en mer eller mindre direkt statlig ledning av utvecklingen på skilda områden. Sådan planerings- verksamhet berör i regel ett flertal frågor, av vilka en del ligga utom och andra inom länsstyrelsens nuvarande kompetensområde. I avsikt bland annat att befordra den samordning av de olika statliga uppgifterna på läns— stadiet, varav ett starkt behov uppenbarligen ansetts föreligga, har man anförtrott landshövdingarna att såsom ordförande leda flera av de fri- stående länsorganens verksamhet. Landshövdingen har därigenom kommit att personligen få befattning med vissa statliga verksamhetsområden, som äro undantagna från länsstyrelsen. Även om man genom denna personal-

• Sida 26
•  Original

union sökt ernå en viss garanti för samordning och samarbete, är det givet att landshövdingen icke har möjlighet att i varje dylikt organ —— ja knap- past i något av dem — följa det löpande arbetet och svara för kontinuitet och samordning. Landshövdingens ämbetsuppgifteriövrigt och andra honom i regel åvilande allmänna uppdrag äro av den natur och omfattning, att han omöjligen kan följa arbetet i de honom underställda organen dag från dag. Detta kommer därför faktiskt att vila på andra befattningshavare, som emellertid var och en är knuten allenast till ett visst av de särskilda organen.

Vissa begränsade föreskrifter om samordning och samarbete inom läns- förvaltningen finnas emellertid på en del områden. I gällande instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna är sålunda föreskrivet, bland annat, att landshövdingen i länet eller, vid förfall för honom, lands- sekreteraren eller landskamreraren äger rätt att närvara vid sammanträde med lantbruksnämnden. Vidare skall vid handläggning inom lantbruks— nämnd av fråga av större vikt, som berör annan länsmyndighets arbets- område, representant för sagda myndighet beredas tillfälle att deltaga i nämndens överläggningar. Dylik representant har då också reservations- rätt. I ärenden rörande fastighetsbildning skall lantbruksnämnden sam- råda med överlantmätaren. Slutligen skall vid handläggning i lantbruks- nämnd av ärende angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark m. rn. eller upplåtelse av norrländska fjällägenheter m. m. vederbörande lappfogde kallas att deltaga i överläggningen. Är därvid fråga om rätt för lägenhetsinnehavare till skogsförnödenheter, kreatursbete, jakt eller fiske å kronojord, som står under domänstyrelsens förvaltning, skall även över- jägmästaren eller annan tjänsteman hos domänverket, som domänstyrelsen bestämmer, kallas.

l instruktionen för Iänsm'betsnämnderna är stadgat, bland annat, att, därest landshövdingen i länet (i Stockholm överståthållaren) icke är ord- förande i länsarbetsnämnden, han skall kallas till nämndens samman- träden. Han äger också själv påkalla sammanträde med nämnden, deltaga i dess överläggningar och väcka förslag i de frågor, som tillhöra nämndens verksamhetsområde. Är landshövdingen närvarande vid sammanträde med nämnden, äger han leda förhandlingarna. Därest nämndens beslut icke överensstämmer med landshövdingens mening, äger han mot beslutet göra erinringar hos arbetsmarknadsstyrelsen. I händelse landshövdingen har för- fall eller ämbetet är ledigt, äger landssekreteraren (i Stockholm underståt- hållaren) utöva de befogenheter, som sålunda tillkomma landshövdingen.

Beträffande länsarbetsnämnd gäller vidare att nämnden enligt föreskrif- ter, som meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen, vid behandling av visst ärende eller visst slag av ärenden må anlita särskilda sakkunniga eller representanter för speciella intressegrupper, vilka då ha reservationsrätt.

• Sida 27
•  Original

Slutligen är föreskrivet att länsstyrelsen i länet skall underrättas om nämn- dens beslut i ärende av större vikt.

På bostadspolitikens område är föreskrivet i kungörelsen den 30 decem- ber 1947 (nr 1011) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsför— sörjningens främjande att vid upprättandet av bostadsförsörjningsplan samordning skall eftersträvas med den samhällsplanering, som föreskrives i byggnadslagen, samt i förekommande fall med utvecklingsplanering i fråga om jordbruket. I den utsträckning så kan ske skall för bostadsförsörj- ningsplans upprättande utnyttjas utredningsmaterial, som lägges till grund för sådan annan planeringsverksamhet.

Vidare stadgas i kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 546) om egnahemslån och förbättringslån att de lånebeviljande organen (hostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna) i låneärenden rörande bostäder å jordbruksfastig- heter skola samråda med lantbruksnämnderna.

Jämlikt instruktionen för hostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna äger landshövdingen i länet eller, vid förfall för honom, landssekreteraren eller landskamreraren rätt att närvara vid länsbostadsnämnds samman- träden. Dessutom gäller att vid handläggning inom länsbostadsnämnd av fråga av större vikt, som berör annan länsmyndighets arbetsområde, repre— sentant för denna myndighet skall beredas tillfälle att deltaga i nämndens överläggningar. Sådan representant har därvid reservationsrätt.

Enligt Iantmäteriinstruktionen skall överlantmätaren bland annat verka för samordning av fastighetsbildningen med de åtgärder, som på angrän- sande omräden planläggas och utföras genom andra myndigheter och organ. _ Beträffande förrättning eller åtgärd, som ur jordpolitisk synpunkt kan antagas vara av intresse för lantbruksnämnd i dess verksamhet för jord- brukets rationalisering, må överlantmätaren icke meddela fastställelsebe- slut eller avgiva yttrande rörande fastighetsbildningen utan att nämnden lämnats tillfälle att giva sin mening till känna. Det åligger överlantmätaren att ofördröjligen underrätta lantbruksnämnd om beslut rörande faststäl- lelse å förrättning eller tillstånd till jorddelning eller beslut om samman- läggning av intresse för nämndens verksamhet. —— Det åligger vidare över- lantmätaren att på anmodan av, bland annat, länsstyrelsen, lantbruks- nämnd eller ägodelningsdomare verkställa utredningar och avgiva utlåtan- den i ärenden, som äro föremål för handläggning hos dessa myndigheter. Överlantmätaren skall dessutom på kallelse deltaga i sammanträde med lantbruksnämnd samt i övrigt medverka i arbetet för jordbrukets ratio- nalisering.

Att de rådande förhållandena trots de försök till garantier för samord- ning, som inrymmas i landshövdingens ordförandeskap i vissa länsorgan samt de ovan berörda särskilda bestämmelserna om samarbete m. m., icke

• Sida 28
•  Original

äro tillfredsställande, torde med all önskvärd tydlighet framgå bland annat därav att man redan inom åtskilliga län sett sig nödsakad att tillskapa ett särskilt samarbetsorgan med speciell uppgift att främja den nödvändiga samordningen. Tillkomsten av dessa organ bestyrker enligt utredningens mening just hur svårt, ja omöjligt det är för landshövdingen att person- ligen ensam dirigera det erforderliga samarbetet. I dessa samarbetsorgan, på sina håll kallade länsråd, ingå under landshövdingens ordförandeskap vissa befattningshavare hos länsstyrelsen samt chefstjänstemännen hos de viktigare av de mer eller mindre fristående länsorganen. I allmänhet del— taga sålunda landssekreteraren, vägdirektören, överlantmätaren, länsarki- tekten, förste provinsialläkaren, distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp, lantbruksdirektören, länsarbetsdirektören samt länsbostads- direktören. Syftet med ett dylikt organ är dels att bereda deltagarna möj- lighet att informera sig om pågående arbeten och aktuella problem på andra närgränsande områden och dels att organet skall vara ett forum för dryf- tande av särskilda ärenden eller andra enskilda frågor, vilkas bedömanden äro beroende av de olika synpunkter, som finnas företrädda i samarbets- organet.

Att dessa samarbetsorgan fylla ett klart känt behov torde icke kunna bestridas. Därmed anmäler sig den frågan, huruvida icke den sålunda av det rådande tillståndet framkallade idén i huvudsak bör läggas till grund för organisationsarbetet på området, samtidigt som de olika myndigheterna i största möjliga utsträckning sammanföras i gemensamma lokaler. En dylik tanke ter sig naturligen ur vissa synpunkter lockande, särskilt för dem som i det nuvarande systemet med ett flertal sinsemellan självständiga specialorgan se den bästa vägen att tillgodose de olika förvaltningsända— målen och som följaktligen tillerkänna samordningsfrågorna allenast sekundär betydelse. Om man emellertid såsom utredningen håller före att en väsentlig förutsättning för att varje verksamhetsgren skall fungera till- fredsställande är att den bringas till samstämmighet med andra verksam- hetsgrenar, framstår det klart att dessa samarbetsorgan äro behäftade med vissa icke oväsentliga olägenheter. Även om den nu i huvudsak frivilliga medverkan i organet skulle lagfästas, kan organet likväl knappast utrustas med makt att skilja i kompetenskonflikter eller eljest vid åsiktsdivergen- ser. I dylika fall måste konflikterna lösas på annat håll, stundom centralt. I detta sammanhang synes särskilt böra uppmärksammas faran för kon- kurrens mellan jordbruksplaneringen och bebyggelseplaneringen. Det är utan tvivel önskvärt att i länsinstansen ha ett organ som kan slita priori- tetstvister av bland annat detta slag.

De enskilda ärendena kunna heller aldrig få ett definitivt avgörande i samarbetsorganet utan måste slutbehandlas hos respektive länsorgan. Ofta kunna icke ens formliga remisser länsrådets olika ledamöter emellan undvikas. '

• Sida 29
•  Original

Avigsidorna med länsförvaltningens nuvarande organisationssystem ha på senare tid i olika sammanhang påtalats. Här må sålunda exempelvis erinras om vad landssekreteraren Åkesson anfört i sitt förenänmda (sid. 8 f.) betänkande med förslag till rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt. Åkesson framhöll bl. a. att länsstyrelserna till följd av den under senare är starkt utvidgade och till sin natur delvis förändrade statliga verksamheten med därav följande nya och ökade uppgifter för länsorganen befunne sig nära nog i ett jäsningstillstånd, organisatoriskt sett. Sedan Åkesson förklarat att det till följd därav torde bli nödvändigt att upptaga frågan om länsstyrelsernas och länsförvaltningens organisation i stort till närmare, förutsättningslös prövning, anförde Åkesson bland annat följande.

Det mest karakteristiska och samtidigt, enligt vad den genom tiderna vunna erfarenheten torde få anses ha givit vid handen, värdefullaste och mest bärande hos länsstyrelseorganisationen vore länsstyrelsernas egenskap av samlande läns- centrala organ med väsentliga arbetsuppgifter inom flertalet mera betydelsefulla grenar av statsförvaltningen. Detta förhållande _ ävensom den omständigheten, att länsstyrelsernas arbetsuppgifter i stor utsträckning sammanhängde med och grepe in i varandra — syntes vid en kommande utredning böra skänkas det största beaktande. Utifrån denna synpunkt borde det blivande organisationsarbe- tet snarare inriktas på att söka hålla åtminstone huvudparten av länsförvalt- ningen i vidsträckt bemärkelse samlad hos ett enda länsorgan än på att fördela nuvarande —— och eventuella nya —— allmänna förvaltningsuppgifter å från var- andra skilda specialmyndigheter. En dylik uppdelning av hithörande arbets— uppgifter komme av allt att döma att medföra ogynnsamma konsekvenser i olika avseenden. Sålunda skulle till exempel tillskapandet, på sätt i allt fall tidigare ifrågasatts, av fristående länsorgan för socialvården, vilka skulle övertaga huvud— parten av länsstyrelsernas socialvårdsuppgifter, uppenbarligen bland annat föra med sig synnerligen svårlösta gränsdragningsproblem samt på ett irrationellt sätt splittra den till länen knutna statsuppsikten över kommunalförvaltningen.

Andra särskilda olägenheter, som äro förbundna med den nuvarande splittringen och förgreningen av den statliga lokala förvaltningen, ha påta- lats av riksdagens år 1948 församlade revisorer. I 5 17 av deras berättelse lämnades en redogörelse för den statliga inspektions— och tillsynsverksam- heten. Där påpekades sålunda, bland annat, att inom hälso— och sjukvården utövades inspektionsbefogenheter av förste provinsialläkaren, provinsial- läkare samt länsveterinären ävensom från centralt håll av särskilda inspek- törer för sinnessjukvården, sinnesslövården, sjuksköterskeväsendet och apoteksväsendet. Inom fattigvården och barnavården utövades och leddes den centrala inspektionens verksamhet av socialstyrelsen med biträde av statens inspektörer för fattigvård respektive barnavård. Dessutom funnes till styrelsen knutna hemhjälpskonsulent, konsulent för den halvöppna barnavården och inspektör för statsunderstödda förskoleseminarier även- som inspektör för skolor tillhörande barna- och ungdomsvården samt efter- vårdskonsulenter. Den lokala statsuppsikten över fattigvården och barna— vården vore förlagd till länsstyrelserna och särskilt till fattigvårds- och

• Sida 30
•  Original

barnavårdskonsulenterna och barnavårdsassistenterna ävensom de i vissa län befintliga barnavårdsombuden. För övervakning m. m. beträffande särskilt villkorligt frigivna funnes skyddskonsulenter och skyddsassistenter. Över pensionsnämndernas verksamhet utövades tillsyn av pensionsstyrelsens om- bud. Inom undervisningsväsendet funnes för olika ändamål konsulenter och inspektörer hos skolöverstyrelsen samt hos överstyrelsen för yrkesut- bildning, varjämte för lokal tillsyn funnes folkskoleinspektörer. Inom bygg- nadsväsendet utövades tillsynsbefogenheter av länsarkitekterna ävensom av tjänstemän hos de bostadspolitiska organen hostadsstyrelsen, länsbo- stadsnämnderna och de kommunala förmedlingsorganen liksom ock i vissa avseenden av länsarbetsnämndernas byggnadskontrollanter. Inom lant- bruksväsendet utövades inspektions- och konsulentverksamhet genom lant- bruksstyrelsen (mejeriinspektörer, statskonsulenter för får- och getsköt- seln, boskapsskötseln, svinskötseln samt mejerihushållningen, inspektör för köttklassificeringen, inspektris för lanthushållningen samt byråinspektör för lantbruksundervisningen), lantbruksnämnderna (lantbrukskonsulenter, byggnadskonsulenter och ortsombud) samt hushållningssällskapen (jord- brukskonsulenter, husdjurskonsulenter, hemkonsulenter, trädgårdskonsu- lenter, fiskerikonsulenter, maskinkonsulenter m. fl.)

Beträffande inspektions- och tillsynsverksamheten anförde revisorerna vidare bland annat följande.

Såsom den lämnade redogörelsen gåve vid handen, kännetecknades det stat- liga inspektions- och tillsynssystemet av en stundom mycket långt gående splitt- ring och förgrening. Härtill torde understundom ha medverkat, att vid tillska- pandet av nya inspektionsorgan icke tillräckligt beaktats möjligheten att anknyta de nytillkomna inspektionsbefogenheterna till redan befintliga organ. Inom vissa områden hade vidare en stark specialisering av arbetsuppgifterna inom ett i och för sig naturligt avgränsat fält genomförts. Exempelvis inom barnavården för- rättades inspektion av statens inspektör för barnavård, harnavårdskonsulenter, barnavårdsassistenter, barnavårdsombud, konsulenten för den halvöppna barna- vården och eftervårdskonsulenter samt dessutom av provinsialläkare och förste provinsialläkare. Inom livsmedelskontrollen utövades inspektion, förutom av kommunala hälsovårdstillsyningsmän, av förste provinsialläkaren, provinsial— läkare samt länsveterinär. Även på andra områden förekomme likartade förhål- landen.

Ifrågavarande långt gående uppdelning av inspektionsuppgifterna vore i många fall organisatoriskt sett mindre tillfredsställande. Även där de olika tillsynsorga- nens kompetensområden i princip preciserats, vore gränserna dem emellan i den praktiska tillämpningen ofta flytande, vilket i större eller mindre utsträckning visat sig medföra viss dubbelkontroll. Olägenheterna härav vore särskilt påtagliga i sådana fall, då uppsiktsorgan inom varandra närgränsande områden organisa- toriskt anknutits till skilda centrala fackorgan. De sålunda påtalade olägenheterna kunde självfallet komma att bli än mera framträdande i den mån en ytterligare utbyggnad av den statliga inspektionsverksamheten komme att beslutas. Det torde vidare kunna antagas att effektiviteten i den statliga tillsynen på visst område kunde komma att minskas genom att inspektionsobjekten beträffande ett och samma eller nära nog samma sakförhållande ofta måste taga hänsyn till

• Sida 31
•  Original

divergerande uppfattningar från olika funktionärers sida. Härtill komme att rådande splittring pä förevarande område mäste verka fördyrande på statens utgifter för resor samt medföra extra besvär och tidsspillan för de inspekterade kommunerna och allmänheten.

Med hänsyn till nu antydda förhållanden syntes det revisorerna, att frågan om ett mera rationellt och planmässigt ordnande av den statliga inspektions- och tillsynsverksamheten borde ägnas ökad uppmärksamhet. Strävandena borde själv- fallet härvid inriktas pä åtgärder, vilka utan eftersättande av effektiviteten kunde medföra största möjliga förenkling av tillsynsapparaten. Särskilt för undvikande av dubbelinspektioner syntes en ökad samordning mellan de olika tillsynsorga- nen samt ett intimare samarbete (lem emellan böra eftersträvas. På lång sikt torde härvid kunna övervägas en allmän översyn av formerna för och organisationen av den statliga tillsynsverksamheten, vilket måhända främst torde bli nödvändigt inom socialvården med hänsyn till en blivande omgestaitning av den kommunala sociala förvaltningsorganisationen.

I stalsutskottets utlåtande (nr 143) i anledning av berättelsen anförde utskottet i förevarande fråga, bl. a., att utskottet bibragts den uppfatt- ningen, att den stundom mycket långtgående splittringen och förgreningen, som kännetecknade den statliga inspektions- och tillsynsverksamheten, vore förenad med påtagliga olägenheter i olika avseenden. Frågan om ett mera rationellt och planmässigt ordnande av denna verksamhet borde ägnas ökad uppmärksamhet. Vissa skäl talade för att de påtalade förhål- landena gjordes till föremål för en allmän översyn. Vissa nu verksamma kommittéer, såsom socialvårdskommittén och länsstyrelseutredningen, torde icke kunna undgå att vid behandlingen av olika specialfrågor även taga ställning till det av revisorerna aktualiserade principspörsmålet. Det borde i sista hand ankomma på Kungl. Maj:t att närmare pröva under vilka former en utredning av förevarande problem lämpligen borde bedrivas. Utskottet hemställde därför att riksdagen mätte hos Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj :t ville taga under övervägande åtgärder i av utskottet angivet syfte. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (skrivelse nr 262).

Genom beslut den 27 maj 1949 har Kungl. Maj:t anbefallt länsstyrelse- utredningen att vid fullgörande av utredningsuppdraget beakta vad stats- utskottet i sitt förenämnda utlåtande anfört.

I 5 20 av berättelsen behandlade revisorerna frågor om samordning av vissa arbetsuppgifter hos statliga och statsunderstödda förvaltningsorgan i residensstäderna. Efter att ha erinrat om att den avsevärda utökningen under senare år av den statliga förvaltningsapparaten resulterat bland annat i tillskapandet av ett flertal nya lokalförvaltningar, bland vilka sär- skilt nämndes vägförvaltningar, länsarbetsnämnder, lantbruksnämnder och länsbostadsnämnder, konstaterade revisorerna att genom tillkomsten av de nya självständiga förvaltningarna och organen länsstyrelserna i viss mån förlorat sin ställning som samordnande lokal representant för staten. Revi- sorerna påpekade vidare att förutom nyssnämnda myndigheter i residens- städerna funnes ett flertal mer eller mindre självständiga statliga institutio-

• Sida 32
•  Original

ner och organ, såsom länsarkitektkontor, lantmäteriorganisationen, statens bilinspektion, fattigvårds- och'barnavårdskonsulenterna, yrkesinspekltonen, skyddskonsulentorganisationen m. m. ävensom de affärsdrivande verkens distriktsorganisation.

Revisorerna anförde i denna fråga vidare bland annat följande. De statliga och statsunderstödda myndigheterna och institutionerna i residens- städerna hade under senaste år undergått en stark expansion. En fortgående utökning torde inom den närmaste tiden vara att emotse, särskilt såvitt anginge nytillkomna myndigheter. Den redan tidigare relativt omfattande statliga för- valtningsapparaten i dessa städer kunde därför beräknas komma att svälla ut än ytterligare. Det framstode då som naturligt att söka tillvarataga alla möjlig- heter att genom effektivisering av arbetet nå besparingar. Sådana besparingar vore påkallade ej enbart för nedbringande av statsutgifterna utan kanske fram- för allt ur synpunkten av att tillgången till arbetskraft i den direkta produktio- nen ieke skulle ytterligare nedgå genom ökat behov av personal för förvaltnings— tjänst och därmed jämförligt arbete. Effektiviseringen borde givetvis i första hand inriktas på varje myndighets och institutions interna organisation. Det läge emellertid nära till hands att eftersträva en inbördes rationalisering även i fråga om handläggningen av arbetsuppgifter, som vore av i huvudsak likartad karaktär hos flera myndigheter. Sådana arbetsuppgifter vore främst allmänt administra- tiva och kamerala göromål ävensom biträdesarhete av olika slag. Den härmed sysselsatta personalen utgjorde en mycket betydande andel av den totala för- valtningspersonalen.

Den undersökning, som stickprovsvis företagits hos vissa lokala förvaltningar i residensstäderna, gåve vid handen att någon samordning mellan olika myndig- heter vid handläggningen av dessa arbetsuppgifter praktiskt taget icke förekomme. Strävandena syntes i stället ofta gå ut på att i möjlig mån göra sig oberoende av andra myndigheter och självförsörjande i fråga om arbetskraft, maskinell utrustning o. d. Enligt revisorernas mening borde emellertid besparingar vara att vinna såväl genom utförande i gemensam regi av vissa arbetsuppgifter hos de olika myndigheterna som genom utbyte och utlåning av personal vid ledig- heter, tillfälligt behov av arbetskraft m. m. Såsom exempel å arbetsuppgifter, som i större eller mindre utsträckning skulle kunna utföras gemensamt eller anförtros åt viss myndighet, anförde revisorerna skriv- och ritarbete, avlönings- uträkning, källskattefrågor, rekvisition och upphandling av viss materiel, av- lönings— och andra personalfrågor, siffermässig granskning, statistisk bearbetning, budskickning m. m. Nuvarande förhållanden innebure att inom flertalet mer eller mindre självständiga myndigheter och institutioner personal måste finnas anställd för ifrågavarande arbetsuppgifter, vilka delvis förutsätta relativt stor sakkunskap. Vad särskilt beträffar skrivhjälp, förelåge behov därav även vid de minsta institutionerna, men detta behov kunde ofta icke tillgodoses på ett rationellt och kostnadsbesparande sätt. En centralisering av dessa arbetsuppgif- ter skulle skapa möjlighet till ökad.specialisering och ett effektivare utnyttjande av arbetskraften, varjämte arbetsbesparande maskiner och tekniska hjälpmedel i större utsträckning än för närvarande skulle kunna komma till användning. Det vore även att märka, att toppbelastningen i fråga om arbete av detta slag ofta inträffade vid olika tidpunkter inom de olika myndigheterna, och en sam- manslagning skulle därför bidraga till att åstadkomma jämnare arbetsbörda. Revi- sorerna ville i sammanhang därmed framhålla, att det praktiska genomförandet av den sålunda åsyftade samordningen av arbetsuppgifterna icke borde få hindras

• Sida 33
•  Original

av formella krav och synpunkter i fråga om fördelning och utkrävande av redo- göraransvar.

Den berörda frågan om effektivisering i vissa hänseenden av den statliga för- valtningen vore självfallet i hög grad beroende av tjänstelokalernas lämplighet och belägenhet, och revisorerna vore väl medvetna om att de nuvarande förhål- landena på detta område i många fall lade hinder i vägen härför. Den inskränkta byggnadsverksamheten torde jämväl medföra, att under lång tid framåt lokal- frågorna för myndigheterna i residensstäderna i viss utsträckning komme att vara provisoriskt ordnade. Vid uppförandet av ämbetsbyggnader borde emeller- tid ur flera synpunkter en större koncentration än vad som för närvarande vore fallet eftersträvas. Förutom att detta skulle underlätta en effektivisering av myn- digheternas arbete, borde besparingar i vissa fall kunna vinnas genom för myn- digheterna gemensamma anläggningar för exempelvis telefon, arkiv, maskinell utrustning o. (1. Även ur den besökande allmänhetens synpunkt erbjöde en sådan koncentration avgjorda fördelar. Enligt nuvarande ordning löstes ofta byggnads- frågorna för varje myndighet för sig. Det måste enligt revisorernas mening betecknas som en brist, att planer icke utarbetades för lösning på längre sikt av lokalbehovet för de statliga myndigheterna och institutionerna i residens- städerna — en brist som för övrigt gjorde sig starkt gällande även i fråga om tillgodoseendet av statens lokalbehov i huvudstaden.

Vad revisorerna anfört toge endast sikte på ett begränsat område av den statliga förvaltningen i residensstäderna. Sannolikt skulle även på andra om— råden därav — exempelvis i fråga om reseverksamheten, genom gemensam hand- läggning och föredragning av ärenden, som beröra flera myndigheter 0. s. v. — åtskilligt kunna vinnas genom effektivisering och samordning de olika myndig- heterna emellan. Uppenbarligen kunde icke några generella riktlinjer härvid- lag uppställas, utan förhållandena finge bedömas från fall till fall. — I över- tygelse om att betydande besparingar kunde ernås och att den tänkta samord— ningen borde kunna ske utan tillskapande av tungrodda förvaltningsorgan och utan eftersättande av allmänhetens krav på snabb och smidig handläggning inom de olika myndigheterna hade revisorerna emellertid velat rikta uppmärk- samheten på ifrågavarande spörsmål.

I förenämnda av riksdagen godkända utlåtande nr 143 förklarade stats- utskottet att starka skäl syntes tala för att ifrågavarande spörsmål under- kastades en omsorgsfull prövning. Det hade emellertid upplysts att de av revisorerna påtalade förhållandena vore föremål för länsstyrelseutred— ningens uppmärksamhet samt att nämnda utredning i bland annat dessa frågor hölle nära kontakt med statens organisationsnämnd. Då det sålunda kunde förväntas, att de av revisorerna i förevarande sammanhang aktuali- serade spörsmålen komme att närmare prövas, ansåg sig utskottet kunna begränsa sig till att för riksdagen omförmäla vad som i ärendet förevarit. (Se vidare sid. 48 ff. samt kap. 20, IV.)

I första delen av sitt den 11 december 1948 avgivna principbetänkande (SOU 1949:1) har Norrlandskommittén påpekat betydelsen för Norrlands el av en effektivisering av länsadministrationen. Sedan kommittén fram— ! ållit, att en lokal självverksamhet från de olika länens sida vore oumbär- |ig redan ur den synpunkten att förhållandena i många hänseenden vore

3—016428

• Sida 34
•  Original

28 olika de skilda länen emellan och att många frågor vore rent länsbetonade, anförde kommittén i huvudsak följande.

De långa avstånden i Norrland samt de mycket skiftande förhållanden, som rådde i olika delar av denna landsända, medförde att det ur arbetssynpunkt vore ändamålsenligt med en tämligen långtgående decentralisation vid handläggning av sådana ärenden, som ankomme på allmänna organ. Även psykologiska skäl talade för en sådan anordning. Ju mer isolerat ett område vore från landet i övrigt, desto starkare framträdde behovet för befolkningen att inom området äga tillgång till handlingskraftiga lokala myndigheter. Lånens självverksamhet borde icke minst ta sig uttryck i initiativ till åtgärder, som kunde komma till stånd genom länsbornas egen försorg eller genom de lokala myndigheterna.

Det syntes ur effektivitetssynpunkt önskvärt, att de olika länsorganen sam— verkade sinsemellan. Bland mängden av länsorgan kunde nämnas —— bortsett från de kommunala organen _— hushållningssällskapen, skogsvårdsstyrelserna, lantbruksnämnderna, lantmäteriets, domänverkets, vägväsendets och de övriga kommunikationsverkens lokalorgan, företagarföreningarna, handelskamrarna, länsbostadsnämnderna, länsarkitekterna, förste provinsialläkarna m. fl. samt naturligtvis i första hand länsstyrelserna. Att dessa olika organ samverkade sins- emellan vore naturligtvis ett önskemål, som icke allenast gällde Norrland. Sär- skilt vissa delar av Norrland karakteriserades emellertid på ett helt annat sätt än andra landsdelar av att nybildning och uppbyggnad av näringslivet — både jordbruket och industrien —— ännu påginge. Det vore då särskilt ansvarsfullt för det allmänna att, i den mån åtgärder ankomme på dess försorg, åtgärderna komme att samverka till den eftertraktade utvecklingen och icke motverkade varandra. Ett samarbete mellan de olika länsorganen syntes sålunda böra orga- niseras.

Norrlandskommittén förklarade i fortsättningen att med hänsyn till de krav på effektiva åtgärder för utveckling av näringslivet och höjning av den sociala standarden, som med speciell styrka gjorde sig gällande för norrlandslänens de], man i vart fall inom dessa län borde komplettera läns— administrationen med en särskild funktionär, vilken kunde biträda lands- hövdingen i dennes arbete på att sammanhålla olika ekonomiska och sociala verksamheter. I vad mån denna fråga borde anses som aktuell för hela lan- dets del, finge bli beroende av överväganden vid pågående utredningar rörande näringslivets lokalisering samt om länsstyrelsernas organisation och ställning inom den lokala förvaltningen.

Frågan om samordning av biträdesarbetet och de kamerala uppgifterna i länsorganen har jämväl i andra sammanhang uppmärksammats. Den elasticitet, som nu otvivelaktigt finnes hos länsstyrelsens kontorsorganisa- tion, påpekas av statens organisationsnämnd i en promemoria den 7 februari 1947, vilken på sin tid överlämnades till 1946 års alkoholistvårdsutredning. Nämnden uttalade sig där för att sådana statliga länsorgan, vilkas kontors- organisation vore av mindre omfattning, för bestridande av kontorsgöro— målen borde anlita de andra statliga regionala myndigheter, vilka för sitt behov vore utrustade med större permanent sådan organisation, därvid i första hand länsstyrelserna kunde komma i fråga. _ I kungl. brev den 28

• Sida 35
•  Original

april 1949 har vidare föreskrivits, bland annat, att i de fall, där befattnings— havare vid länsstyrelserna tjänstgöra såsom sekreterare åt mödrahjälps- nämnderna, det skall åligga länsstyrelserna att, där så kan ske utan an- ställande av ny personal eller anlitande av befintlig personal å övertid, ställa erforderlig skrivhjälp till förfogande åt nämnderna.

I en den 23 november 1948 avlämnad promemoria, nr 21, angående decentraliseringsfrågor inom arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområde har decentraliseringsutredningen till behandling upptagit bland annat arbetsmarknadsstyrelsens kamerala verksamhet. Sedan nämnda utredning erinrat om att arbetsmarknadsstyrelsen i underdånig skrivelse den 18 november 1948 angående medelsbehovet för styrelsen och dess verksamhet under budgetåret 1949/50 föreslagit viss decentralisering av kamerala upp- gifter, anförde utredningen, att arbetsmarknadsstyrelsen som en förutsätt- ning för decentralisering av vissa mera kvalificerade kamerala uppgifter uppställt kravet, att länsarbetsnämnderna skulle beredas tillgång till i kameralt avseende bättre skolad och utbildad personal. Om detta måste ske genom nyanställning kunde en uppkommande kostnadsökning vara ett skäl mot decentralisering. En annan möjlighet vore emellertid enligt decent- raliseringsutredningen, att den inom den statliga länsförvaltningen i övrigt tillgängliga kameralt utbildade personalen kunde utnyttjas så, att decentra- liseringen icke medförde kostnadsökning. Frågan om en samordning av den kamerala verksamheten inom vissa länsorgan vore sålunda föremål för överväganden inom 1948 års länsstyrelseutredning.

Frågan om partiella reformer. Vad ovan anförts rörande det särskilda samarbetsorganet (länsrådet) ävensom beträffande inspektionsverksam- heten, biträdesarbetet och de kamerala göromålen i länsinstansen visar enligt länsstyrelseutredningens mening tydligt att allvarliga organisatoriska brister äro för handen. Det är väl i och för sig möjligt att utvidga det sam- arbete, som nu på många håll sker i länsrådets form, till att även avse en planering för inspektionsverksamheten samt ett i viss mån gemensamt utnyttjande av biträdespersonal och personal för kamerala göromål. Som utredningen redan förut beträffande länsråden anmärkt, kan man denna väg dock ej komma längre än till utanverkan. Lika litet som vid avgörande av andra frågor samarbetsorganet kan besluta på de fristående organens områden, kan ett samarbetsorgan gärna betros med att fritt disponera över ettvart av de fristående länsorganens personal för något av de andras behov. En sådan anordning skulle i själva verket innebära, att man berövar de fristående organen en del av det för deras funktion erforderliga maskineriet.

Det förhållandet att länsstyrelsen ostridigt är det största och särskilt vad biträdespersonalen angår mest elastiska av länsorganen, har som ovan antytts föranlett den tanken, att länsstyrelsen borde tillhandahålla kontors- organisation åt de mindre länsorganen. Det synes emellertid utredningen uppenbart, att en dylik ställning som skrivbyrå åt andra myndigheter

• Sida 36
•  Original

näppeligen kan väntas medföra någon större entusiasm för uppgiften. Det föreligger därför fara för att uppdragen från dessa myndigheter få stå tillbaka för det egentliga länsstyrelsearbetet. Då ansvaret för ett beslut eller annan åtgärd icke vilar på länsstyrelsen, är det knappast rimligt att begära att man inom länsstyrelsen skall angelägenhetsgradera ett dylikt uppdrag från en utomstående myndighet på ett rätt sätt i förhållande till de egentliga länsstyrelseuppgifterna. För övrigt torde man i regel inom länsstyrelsen komma att sakna förutsättningar härför, då man icke är insatt i de arbetsuppgifter, som ankomma på varje särskild sådan uppdrags- givare.

Vad angår frågan om en separat samordning av de kamerala uppgifterna torde få hänvisas till vad utredningen anför i kap. 20 (avsnitt IV). Här torde blott få framhållas att denna fråga, bl. a. med hänsyn till redo- göraransvaret, är av ganska komplicerat slag. Även om vissa eller alla kame- rala uppgifter skulle kunna överföras från något eller några fristående länsorgan till landskontoret, skulle detta visserligen innebära en rationa— lisering men i regel knappast av den omfattning, man gärna vill föreställa sig. Å andra sidan innebär det nuvarande systemet med åtminstone en högre kvalificerad kameral tjänsteman inom varje länsorgan ett uppenbart slöseri med arbetskraft.

De brister, som sålunda äro förenade med ett mera formlöst _ om än lagfäst —— samarbete mellan sinsemellan fristående organ, torde visa att det måste vara oriktigt att bygga upp en så rikt förgrenad men ändå med så starkt inre samband förenad verksamhet som länsförvaltningens på en så föga pålitlig grund som det spontana samarbetet. Även om man torde kunna förutsätta en lojal samarbetsvilja på alla händer, är var och en dock bunden inom sin sfär av föreskrifter, centrala direktiv och sitt eget kun- skapsstoff m. m.

Ehuru man näppeligen i allmänhet kan bygga upp en civil organisation med uteslutande eller ens huvudsaklig hänsyn till vad som kan krävas i ett krigs- eller annat krisläge, så kan man å andra sidan icke lämna dylika syn- punkter helt å sido. Erfarenheterna från de båda senaste krigen torde tala sitt tydliga språk. Dessutom gäller att starka extraordinära belastningar av civila statsorgan ingalunda äro begränsade till inträffande allmänna kriser. Det är därför ett vitalt statsintresse att ett snabbt och effektivt statsingri— pande i krislägen eller eljest plötsligt aktualiserade kritiska situationer icke äventyras genom att behövliga organisatoriska åtgärder icke vidtagits i tid. I dylika lägen blir ändå alltid landshövdingen den för verksamheten i länet ytterst ansvarige och den, på vars initiativ och ledning de statliga åtgärder- nas effektivitet till stor del kommer att bero. Det måste då framstå som oförsvarligt att icke i tid ha utrustat honom med de befogenheter eller hjälpmedel, förutan vilka han faktiskt måste vara ur stånd att fylla sin

• Sida 37
•  Original

uppgift. Att bygga beredskapen på att kritiska situationer skola redas upp genom improvisationer lärer icke kunna försvaras.

Länsstyrelsen som gemensamt länsorgan. En allmän analys av ovan an- tydda problem synes onekligen leda därhän att problemets lösning bör ligga i ett sammanförande av de olika organen till en gemensam myndig- het. Att detta bör ske i den formen att de fristående organen inordnas i länsstyrelsen förefaller också naturligt med hänsyn till länsstyrelsens all- männa ställning och uppgifter på skilda områden. Länsstyrelsens uppgifter äro mer vidsträckta än vad som direkt följer av de i gällande lagar och författningar angivna gränserna. Det ankommer nämligen också på läns- styrelsen att »giva noggrann akt på länets tillstånd och behov samt i allt söka främja länets utveckling och dess befolknings bästa». Det faller av sig självt att verksamheten för lösande av denna uppgift icke rimligen kan inskränkas till de områden, där länsstyrelsens vanliga arbetsuppgifter äro till finnandes. För detta ändamål torde det tvärtom vara nödvändigt att tillse att från länsstyrelsens kontroll och ledning icke undantagas sådana uppgifter, som utgöra en integrerande del av denna allmänna verksamhet, eller sådana områden av samhällslivet, vilka bilda naturliga föremål för en dylik verksamhet.

Bland de fördelar, som skulle ernås genom inordning av de fristående länsorganen i länsstyrelsen, kunna först framhållas de därmed skapade bättre förutsättningarna för samordning och enhetlighet. Det måste alltid vara lättare att få till stånd och vidmakthålla ett kontinuerligt samråd och samarbete inom ett organ än mellan olika organ. Samarbetet inom ett organ kan också göras mera formlöst samt mindre vidlyftigt och tidskrä- vande. Det blir över huvud mera naturligt och självfallet än då kon— takt skall sökas med utomstående organ. Genom att sammanslå de skilda länsorganen kan man sålunda ersätta de för närvarande synnerligen rikliga remisserna de olika länsorganen emellan med ett formlöst samråd. Endast i ett begränsat antal fall torde då erfordras att någon utförligare uppteck- ning sker av därvid framkomna synpunkter. Dessutom kan en ofta fler- dubbel diarieföring slopas. Mycket arbete och omgång kan undvikas.

Först genom en sådan samorganisation kan man vidare skapa en verklig förutsättning för genomförande av de krav i fråga om samordning, som ställas på landshövdingen. Det blir nämligen då möjligt att hålla befatt— ningshavare närmast under landshövdingen med huvudsaklig uppgift att befordra samordningen och den ändamålsenligaste fördelningen av det dagliga arbetet. Dessa befattningshavare kunna representera kontinuiteten och svara för erforderlig samstämmighet olika verksamhetsområden emel- lan. Det synes i varje fall högst otillfredsställande att som nu är fallet ansvaret för samordning skall vila på en enda person ( landshövdingen).

Den uppdelning av uppgifterna, som centralt är gjord på olika verk, innebär en fara för att de erforderliga kontakterna där förbises och under—

• Sida 38
•  Original

låtas och att därför de utgående direktiven icke alltid komma att kugga i varandra. Härav följande olägenheter kunna emellertid i stort sett undgås om dessa olika direktiv träffa ett och samma organ, som kan vidtaga åtgärder för att få dem att stämma samman. Fördelarna med ett gemen- samt länsorgan visar sig icke minst beträffande den ovan berörda frågan hur samordningen av den statliga inspektionsverksamheten på olika om- råden skall ske. En sådan samordning blir i ett dylikt organ självfallen, då olika inspekterande befattningshavare knytas närmare samman under en gemensam ledning.

I förhållandet till de centrala myndigheterna framträder också en annan fördel med ett koncentrerat regionalt organ. De remisser, som nu var och en utgå till flera eller samtliga länsorgan, skulle då komma att tillställas en enda adressat. Efter överläggningar inom det sammanslagna organet, varvid samtidigt alla olika synpunkter komma fram och läggas till grund för övervägandena, kan ett svar avgivas, som innefattar hänsynstagande till samtliga berörda intresseriktningar och facksynpunkter i länsin- stansen. Eventuellt avvikande meningar redovisas genom reservationer. Med nuvarande ordning har landshövdingen ofta att taga ställning till samma remissärende eller annan fråga dels i länsstyrelsen och dels som ordförande i ett eller flera fristående organ. Då behandlingen icke kan ske gemensamt, blir följden den att landshövdingen som regel blir nödsakad att avstå från att deltaga i besluten på ett eller flera håll.

Å andra sidan får denna sammanslagning av organen icke medföra ett medvetet utsuddande av gränslinjerna mellan de olika uppgifterna. En kompetensfördelning även inom det utvidgade verket måste ske för att säkerställa arbetets behöriga gång. Men möjligen uppkommande kompetens- konflikter kunna lösas enklare och snabbare till båtnad för det hela. Prestigesynpunkter torde därvidlag få mindre spelrum.

I fråga om det inre arbetet medför inpassandet av de fristående organen i länsstyrelsen andra påtagliga fördelar, vilka särskilt betingas av möjlig- heterna att gemensamt utnyttja förefintliga resurser såväl på det maski- nella området och beträffande biträdespersonal som i fråga om vissa slag av specialutbildad personal. Att härigenom betydande rationaliseringsmöj— ligheter öppnas står utom allt tvivel.

Sammanförandet av de olika organens tekniska personal skulle otvivel- aktigt innebära bättre möjligheter att åstadkomma en rationell fördelning av dithörande arbetsuppgifter och större möjligheter att på lämpligaste sätt utnyttja personalens olika art eller grad av sakkunskap. Speciellt fram— träda fördelarna om man tänker på den nuvarande uppdelningen på de olika organen av den byggnadstekniska sakkunskapen. Sådan finnes näm- ligen förutom på länsarkitektkontoret hos länsbostadsnämnden, länsarbets- nämnden och lantbruksnämnden och representeras i vissa avseenden även av distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp. Ett gemensamt

• Sida 39
•  Original

utnyttjande av denna sakkunskap för de olika ändamålen skulle innebära stora fördelar. Dubbeltjänster skulle kunna undvikas och utnyttjandet av personalen bli effektivare. Icke minst skulle rese- och kontrollverksamheten kunna rationaliseras. &

Framträdande bli också de fördelar, som rationaliseringsmöjligheterna medföra i fråga om biträdespersonalen. Även om genom sammanslag— ningen personalbesparingar kunna göras, blir den samlade biträdesper— sonalen dock större än vid den nuvarande länsstyrelsen. Under sådana om- ständigheter blir det relativa avbräck i arbetet, som vållas av sjukdom eller andra förfall, betydligt mindre. Det blir också lättare att utan nyanställ- ning av tillfällig arbetskraft möta temporära toppbelastningar. Större möj— ligheter finnas vidare att placera envar på den plats, för vilken veder- börande är bäst skickad eller som med hänsyn till personliga förhållanden eller dylikt eljest kan vara lämplig.

Rationaliseringsmöjligheterna i fråga om det inre arbetet torde vara sär- skilt påtagliga beträffande de kamerala uppgifterna. En större organisa- tion skapar möjligheter för stordrift, varigenom många nu manuella arbets- moment kunna ersättas av maskinarbete. Av detta skäl bli personalbespa— ringar i de lägre graderna möjliga. Men även behovet av personal i mellan— graderna liksom också av mera kvalificerad personal blir relativt sett mindre. Den kamerala chefspersonalen kan avsevärt inskränkas. Perso— nalen på en större kameral organisation blir betydligt mer rutinerad och organisationen mäktar med betydligt större uppgifter. Härigenom och där— för att den större organisationen nödvändiggör en relativt väl kvalificerad chefstjänsteman blir det möjligt att decentralisera stora avsnitt av de kamerala uppgifterna från respektive centrala verk, som på så sätt kunna beredas en lättnad i arbetsbördan. Åtminstone i vissa fall torde man kunna räkna med en nettovinst i arbetskraft även på centralt håll. I arbetsmark- nadsstyrelsens ovan berörda petita för budgetåret 1949/50 framhölls sålunda hurusom en förstärkning av länsarbetsnämndernas kamerala organisation skulle skapa förutsättningar för minskning av styrelsens egen personal.

För allmänhetens vidkommande är det utan minsta tvekan besvärligt med den nuvarande differentieringen av närbesläktade ärenden på olika länsorgan. Ej sällan äro de sökande villrådiga om vilket organ de rätteligen böra vända sig till. Oftast uppsökes då länsstyrelsen eller insändas hand- lingarna dit. Ej sällan inträffar emellertid i dylika fall att något annat organ är rätt adressat och ärendet blir följaktligen försenat. Om veder— börande i länsstyrelsen icke alltid vid direkta hänvändelser kan lämna full— ständiga eller definitiva upplysningar om vilken myndighet som rätteligen bör uppsökas, uppstår lätt irritation. Alla dessa olägenheter kunna i huvud- sak neutraliseras vid en sammanslagning av de skilda organen. Att man på vart och ett område inom ett verk i stora drag måste känna till arbets- uppgifterna på de andra områdena är givet. Det blir en naturlig sak att

• Sida 40
•  Original

lotsa en sökande genom irrgångarna och se till att han kommer till rätt avdelning och person.

För allmänhetens del kan emellertid också en annan och än mera väsent- lig fördel vinnas. Mest framträder väl denna i fråga om byggnadsväsendet och vad därmed sammanhänger. Frågor om tillstånd eller statlig medverkan i olika avseenden till ett byggnadsföretag handläggas och beslutas nu i länsinstansen av bland annat länsstyrelsen, länsbostadsnämnden, lant- bruksnämnden (och jämlikt byggnadsregleringen länsarbetsnämnden). Av länsstyrelsen torde ett dylikt ärende regelmässigt remitteras till länsarki- tekten, stundom också till överlantmätaren. Ofta torde det även erfordras att vägdirektören _ ensam eller jämte de sistnämnda experterna _ får granska ett dylikt ärende. Dessutom kan det ifrågakomma att ärendet skall behandlas ur vissa försvarssynpunkter, varför länsstyrelsens försvarsavdel— ning behöver inkopplas. Särskilt må här framhållas frågor om anordnande av skyddsrum. Den interna länsstyrelsebehandlingen av ett ärende kan ske genom mera formlösa samråd. Betydligt besvärligare och för allmänheten synnerligen betungande är den behandling, som ett byggnadsärende måste genomgå, om såväl länsstyrelsen som kanske alla tre nämnderna behöva anlitas. Var och en av nämnderna är då i allmänhet nödsakad att efter mer eller mindre formliga remisser till de båda övriga avvakta deras yttranden. Dessutom skola ärenden rörande bostäder på landsbygden remitteras till distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp.

Därest man kunde sammanföra länsstyrelsen och de tre berörda nämn- derna i ett verk och däri också införa länsarkitekten samt distriktsingen- jören för vattenförsörjning och avlopp, skulle detta för allmänhetens del innebära att man skapat möjligheter för en sökande att få hela sitt bygg- nadsföretag behandlat i länsinstansen på ett enda ställe och där få ett beslut med besked på en gång i alla de olika avseendena. Härigenom torde också en bättre samordning av byggnadsfrågorna i den kommunala in- stansen underlättas.

Vissa av de antydda rationaliseringsvinsterna kunna icke tillfullo inhös- tas, förrän de olika organen få såväl enhetlig ledning som gemensamma lokaler. Särskilt det gemensamma utnyttjandet av viss personal (t. ex. i form av skrivcentraler) är i stor utsträckning beroende av att lokalfrågorna ha fått en ändamålsenlig lösning. Ur denna synpunkt synes det på längre sikt ha varit en fördel att så många planerade och beslutade landsstats- byggnader på grund av tidsläget ännu icke blivit utförda. Frågan om deras utformning synes böra göras till föremål för förnyade överväganden ur här antydda synpunkter. Utredningen hänvisar i detta sammanhang till en i slutet av detta kapitel intagen redogörelse för länsstyrelsernas lokal- frågor.

Slutligen får man icke förgäta de många ovägbara men därför icke mindre reella kreditposter, som samarbetet inom en gemensam organisation

• Sida 41
•  Original

kan uppvisa och som samverka till ett bättre resultat. Vetskapen om att den egna meningen alltid kalfatras ur många synpunkter samt nödvändig- heten att visa samförståndsvilja för att ernå resultat uppfostrar till större vidsyn. Känslan av gemensamt ansvar dämpar prestigehänsynen och föder hjälpsamhet. Den av arbetsgemenskapen frambragta samhörighetskänslan och lojaliteten bidrager till att skapa laganda.

Att vissa mer eller mindre välgrundade erinringar mot länsförvaltningens koncentration till länsstyrelsen även kunna göras har utredningen dock ingalunda förbisett. Sådana invändningar kunna vara av mera allmän art eller hänföra sig till den ena eller andra speciella förvaltningsgrenen.

Sålunda torde farhågor förefinnas, att särskilt de fristående länsorgan, i vilka landshövdingen nu icke är ordförande, skulle förlora på en inord- ning i länsstyrelsen. Man gör gärna gällande att landshövdingarna kunna befaras icke få tid att tillfredsställande leda arbetet, att utforma handlägg— ningen så att lekmännen kunna bilda sig ett fylligt omdöme om varje ärende. Lekmännens inflytande skulle därigenom i realiteten begränsas. Härtill kan för det första anföras att de av de fristående länsorganens ord- förande, som icke äro landshövdingar, i de flesta fall icke äro bosatta i resi- densstäderna. De kunna därför svårligen leda det dagliga arbetet. I många fall äro de riksdagsledamöter och följaktligen borta från länet stora delar av året. Samtliga ordförandeuppdrag äro Vidare bisysslor och torde oftast handhas av i allmänna värv även eljest strängt upptagna personer. Vid ett inordnande av dessa organ i länsstyrelsen skulle ledningsuppgifterna kunna fördelas mellan landshövdingen och vederbörande avdelningschef. Effektiviteten skulle säkerligen vinna därpå. Och den på landshövdingen ytterst beroende samordningen skulle främjas bättre. Det förtjänar dess- utom här att anmärkas att i några fall landssekreterare nu äro ordförande eller vice ordförande i fristående länsorgan.

I nedan intagna tabell angives i vilka län landshövdingen vid årsskiftet 1949/50 var ordförande i vissa nämnder.

Lantbruks- Länsarbets- Länsbostads- Mödrahjälps- nämnd nämnd nämnd nämnd

Stockholms ...................... Uppsala ........................ Södermanlands .................. Östergötlands .................... Jönköpings ...................... Kronobergs

Kalmar

Gotlands ........................ Blekinge ........................ Kristianstads .................... Malmöhus Hallands ........................ Göteborgs och Bohus ............ Älvsborgs

Hlb—dn—AHHHHD—ev—k—v—k—ip—l |||_—|—|l—ll|—-| II—lll—I—Ill—l

b—lu—lp—tb—lb—lp-ki-Ar-Ab—hv-hr—AI hiv—A

• Sida 42
•  Original

Lantbruks— Länsarbets- Länsbostads- Mödrahjälps- nämnd nämnd nämnd nämnd

Skaraborgs ...................... Värmlands ...................... Örebro .......................... Västmanlands Kopparbergs .................... Gävleborgs ...................... Västernorrlands .................. Jämtlands ...................... Västerbottens Norrbottens

I—lI—lb—iv—ib—lb—År—l—AHH _s—A—A—H—n—tv—Av—p—t __| | [ | [_| _

Från skilda håll göres gällande att tillskapandet av de nya kollektiva länsorganen med deras starka lekmannainflytande —— samtidigt som där- med i främsta rummet avsetts att åstadkomma former för ett fritt sam- råd — också kommit att innebära ett led i statsförvaltningens demo- kratisering och att det kan vara ett medel för dess popularisering. Enligt denna uppfattning befaras ett inordnande av de fristående kollektiva orga- nen i länsstyrelsen komma att medföra att lekmannainflytandet förkväves och tjänstemannaelementet kommer att överväga. Som i annat sammanhang närmare utvecklas är utredningen av den meningen, att lekmannaelemen- tets medverkan i statliga organ är av stor betydelse. Det vidgade erkän- nande, som denna tanke fått, och dess alltmer.ökande praktiska tillämp- ning är utredningen över huvud benägen att främja. Utredningen är för sin del övertygad om att den organisationsform för länsstyrelsen, som utredningen föreslår, i själva verket är ägnad både att bibehålla de vinster, som redan gjorts i antydda hänseenden, och att ytterligare utvidga dem till vidare områden. Att i de fristående länsorganen lekmän från orten få deltaga i avgörandet av förekommande ärenden är en stor fördel. Denna fördel kommer emellertid icke fullt till sin rätt på grund av den arbets- fördelning mellan de centrala verken och dessa länsorgan, som med hän- syn till de sistnämndas allmänna kompetens ofta är rådande. En förstärk- ning av de fristående länsorganens allmänt administrativa kompetens genom deras inordnande i länsstyrelsen skulle väl medföra, att avgöranden i detaljärenden i vidare utsträckning skulle kunna ske i länsinstansen.

En sådan vidgad decentralisering är i och för sig önskvärd och innebär ej att de centrala myndigheternas möjligheter att i erforderlig omfattning leda verksamheten kringskäras. I ett centralt verk, som sysslar med mäng— der av lokala detaljfrågor, bli dessa uppdelade på ett så stort antal — ofta lägre — tjänstemän, att sammanhållningen och enhetligheten äventyras. Det blir helt enkelt omöjligt för en eller ett fåtal högre tjänstemän att hålla kontakt med alla ärenden och sammanhålla det hela under enhetliga normer. Skiljaktigheterna i detaljavgörandena bli då icke ens motiverade av olika lokala förhållanden. Motsvarande olägenheter torde knappast be-

• Sida 43
•  Original

höva befaras för länsstyrelsernas del, då det ju här är fråga om redan befintliga verksamhetsgrenar, som nu administreras av olika organ. En kon- centration — även om den skulle medföra en tämligen avsevärd utökning av länsstyrelsen —— måste alltid innebära en förbättring i jämförelse med bestående förhållanden. Därtill kommer att länsstyrelsens arbetsuppgifter äro fördelade på så många olika områden, att det blir möjligt att lägga en stor del av ansvaret för enhetligheten inom varje ämnesområde på en särskilt härför avsedd befattningshavare (sektionschef eller motsvarande), medan den högre ledningen mera ägnar sig åt samordningen mellan de olika ämnesområdena.

De principer för arbetsfördelningen mellan centrala och lokala organ, efter vilka förvaltningsorganisationen i stort sett bör uppbyggas, synas en— ligt utredningens mening böra taga sikte på att endast i undantagsfall en- skilda ärenden skola avgöras centralt i första instans. Den centrala myn- digheten bör i stället i princip genom råd och anvisningar samt besvärs- prövning leda verksamheten och verka för enhetlighet i stort. En sådan arbetsfördelning förutsätter emellertid väl kvalificerade lokalorgan, som kunna betros med vidgade befogenheter. En organisation i länsinstansen enligt de antydda linjerna skulle väl på längre sikt kunna innebära att man får möjligheter till en verkligt rationell arbetsfördelning med de cent- rala verken som allmänt och i stora drag planerande, ledande och över- vakande myndigheter samt länsorganen som verkställande, beslutande i enskilda ärenden och furnerande de centrala organen med material och lokala uppslag.

En annan invändning från centralt håll, som ligger nära till hands, är att de speciella synpunkter, som ett nu fristående organ har att tillgodose, skulle så att säga komma bort eller eftersättas i det större konglomeratet eller att behovet av personal skulle bli sämre tillgodosett för det speciella ändamålet. Utredningen kan för sin del knappast finna dylika farhågor befogade. För övrigt torde vederbörande centrala verk kunna med utnytt- jande av sin direktivrätt komma till rätta med dylika situationer. Ytterst återstår ju att påkalla åtgärder av Kungl. Maj:t.

Stundom pekar man på att de fristående organen medgiva en smidig handläggning och ett effektivt tillvägagångssätt. Dessa synpunkter äro emel- lertid ingalunda främmande för förfarandet hos länsstyrelsen, där i många fall just snabbheten och effektiviteten måste vara dominerande. Från åt- skilliga länsstyrelser har för utredningen uttalats en bestämd farhåga, att den medverkan av lekmän i länsstyrelsen, som ett inordnande i densamma av de olika nämnderna måste medföra, skulle göra länsstyrelsearbetet tyngre samt inverka menligt på dess snabbhet och effektivitet. Den starka känsla för dessa faktorers betydelse i länsstyrelsearbetet, som sålunda kommit till uttryck, synes i och för sig utgöra en borgen för att en syntes mellan det byråkratiska och det kollegiala systemet icke skall leda till att kraven

• Sida 44
•  Original

på snabbhet och effektivitet eftersättas. Även om stundom inom större organ tendenser till en viss omständlighet kunna framträda, torde detta icke vara något för de större organen särskilt utmärkande. Dylika ting bero ytterst på vederbörande tjänstemäns personliga läggning. Många gånger torde därför skulden utan fog läggas på organisationsformen. Om länsstyrelserna organiseras på sådant sätt att den högre ledningen beredes större möjligheter till övervakning, kunna härigenom vissa garantier skapas mot sådana olägenheter. Den förändring i ställning och uppgifter för läns- styrelsens avdelningschefer, som utredningen föreslår, är bl. a. avsedd Och synes väl ägnad att innebära en dylik garanti. Det må också framhållas att även med den av utredningen föreslagna organisationen länsstyrelserna - jämväl de största — fortfarande skulle konnna att vara avsevärt mindre än många centrala verk.

Slutligen torde den invändningen vara att vänta att, medan de 11 'a fri— stående länsorganen tillkommit och utöva sin verksamhet under beaktande av nutidens krav på en aktivare statlig insats, skulle länsstyrelsen såsom verk fortfarande i många avseenden vara traditionsmässigt bunden av tidi- gare föreställningar om statens uppgifter gentemot medborgarna såsom i gemen av mera passiv karaktär. Det kan icke förnekas att länsstyrelserna fått allt svårare att i tillräcklig mån ägna sig åt den aktiva verksamhet i länets intressen, som sedan gammalt ankommit på landshövdingen och i vilken hans ämbetsbiträden i mån av behov deltogo. Denna aktiva verk- samhet har därför säkerligen mer och mer kommit att vila på landshöv- dingen ensam, då länsstyrelsens befattningshavare i ständigt stegrad om- fattning måst tagas i anspråk för den dagliga byråtjänsten. Det föreligger därför en fara för att landshövdingens uppgifter och länsstyrelsens upp- gifter så småningom kunna komma att framstå som i viss mån skilda från varandra. Att dylika farhågor icke äro helt obefogade torde framgå av de från olika håll framförda önskemålen att till landshövdingens förfogande skulle kunna ställas ett särskilt, honom direkt underställt kansli för all- männa utredningsuppdrag m. m. Dylika arbetsuppgifter lära emellertid såsom berörande länets allmänna angelägenheter höra hemma inom läns— styrelsen i dess egenskap av det landshövdingen underställda verket.

Ehuru man i regel inom länsstyrelserna — om än i växlande grad —'-- sökt anpassa verksamheten efter de nyare kraven och därmed bland annat motverkat en mera uttalad boskillnad mellan landshövdingens och läns- styrelsens uppgifter, ha de personella resurserna varken kvantitativt, kvali- tativt eller i fråga om sammansättningen medgivit en tillräcklig aktivise- ring av verksamheten. Utredningen anser sig emellertid kunna konstatera, att tillräcklig vilja därtill liksom ett starkt intresse förefinnes så att läns- styrelserna, om de organisatoriskt sättas i stånd därtill, skola kunna fylla högt ställda anspråk i förevarande avseende. Med hänsyn härtill är det enligt utredningens mening så långt ifrån att befara att den äldre läns-

• Sida 45
•  Original

styrelsetraditionen på vissa områden skulle utöva någon hämmande in- verkan på de nyare organens arbete, att den närmare samordningen med och kännedomen om dessas verksamhet i stället bör verka som en ytter— ligare impuls för länsstyrelsen vid lösandet också av andra arbetsuppgifter.

I detta sammanhang må emellertid framhållas att det icke minst för de statliga länsorganen är av vikt att de i sin verksamhet icke blott noga beakta gällande regler om funktionsfördelningen mellan statliga och kom— munala organ utan även städse vårda sig om att icke genom sina påbud inkräkta på den kommunala självstyrelsen. Därutöver gäller det också för de statliga länsorganen i deras förhållande till kommunerna _ liksom mot- svarande i vissa avseenden bör gälla för centrala statliga myndigheter i för— hållande till lokala — att den verkställighet av olika beslut eller planer, som är anförtrodd kommunerna, icke får bindas på sådant sätt, att det statliga organet självt kan sägas ha övertagit verkställigheten.

Slutligen må här framhållas, att dessa utredningens allmänna övervägan- den ieke utan vidare få tagas till intäkt för att förorda inkorporering i läns- styrelsen av vilka organ som helst. Hänsyn måste tagas bland annat till att länsstyrelsen ieke belastas med vidlyftiga uppgifter, vilka ej ha någon nämnvärd betydelse för länsstyrelsens verksamhet i stort och vilkas hand- läggning i länsstyrelsen ej heller skulle medföra speciella fördelar ur exem- pelvis arbetsbesparingssynpunkt. Dessa synpunkter få ökad betydelse ju större länsstyrelsen blir. Det gäller att tillse att länsstyrelsens ledning icke betungas med ehefsuppgifter på dylika ur länsstyrelsens synpunkt mindre väsentliga arbetsområden till förfäng för mera betydelsefulla uppgifter. De på denna grund fotade betänkligheterna växa med storleken av det organ, vars inordnande i länsstyrelsen ifrågasättes, samtidigt som behovet ur exem— pelvis allmänna rationaliseringssynpunkter av ett inordnande i samma mån minskas.

Instansordning. Landsstatsorganisationen sorterar under inrikesdeparte- , mentet och närmast dess landsstatsavdelning, där särskilt landsstatens or- ganisations- och personalfrågor handläggas. En väsentlig del av de åren- den, som tillhöra länsstyrelsens ämbetsbefattning, ligger emellertid inom andra departements befogenhetsområden. Till handläggning i justitiedepar- tementet höra bland annat frågor om föreningsväsendet och om tillsyn över stiftelser, i försvarsdepartementet värnpliktsärenden, i socialdeparte- mentet olika sociala frågor, i kommunikationsdepartementet bebyggelse- planeringen och byggnadsväsendet, vägväsendet och biltrafiken 111. m., i finansdepartementet bland annat skatteväsendet och folkbokföringen, i ecklesiastikdepartementet frågor om statsbidrag till skolväsendet m. m., i jordbruksdepartementet bland annat frågor rörande jakt och jaktvård, hus— djurssjukdomar samt tillämpning av vattenlagen ävensom i handelsdeparte— mentet ärenden angående explosiva varor, eldfarliga oljor och lotterier m. m.

Utredningens förslag innebär att kretsen av sådana länsstyrelseärenden,

• Sida 46
•  Original

som handläggas inom annat departement än inrikesdepartementet, skulle utökas med vissa viktiga ärendegrupper, främst arbetsförmedlings— och andra arbetsmarknadsfrågor samt bostadspolitiska ärenden. De för nämnda uppgifter avsedda läns- och lokalorganen sortera nu via arbetsmarknads- styrelse respektive bostadsstyrelse under socialdepartementet, där alltså bl. a. de på Kungl. Maj:ts prövning beroende personalärendena berörande nämnda organ handläggas. Enligt utredningens förslag skulle den för ifråga- varande ärenden särskilt avsedda personalen inom länsstyrelserna liksom personalen vid arbetsförmedlingens lokala organ komma att i överensstäm- melse med vad som gäller för landsstaten i övrigt sortera under inrikes- departementet.

Utredningen förutsätter att den speciella bedömningen i personalärenden av vederbörandes mera fackligt betonade meriter skall ske hos veder- börande centrala verk, innan ärendena slutligen handläggas i inrikesde- partementet. Det torde emellertid i dessa liksom i vissa andra personal- ärenden, som bli föremål för liknande förändringar (socialkonsulenterna, lappfogdarna), vara önskvärt att faekdepartementen beredas medinflytande vid ärendenas handläggning. I sådana fall förutsätter utredningen att _ såsom nu sker beträffande personal vid länsstyrelsernas taxeringsavdel- ningar —— ärendena beredas gemensamt av inrikesdepartementet och veder- börande fackdepartement. Särskilt lärer detta bli nödvändigt om länssty— relsen och det centrala verket äro av skilda meningar.

Vid inordnande av de fristående organen i länsstyrelsen uppkomma emel- lertid särskilda problem även med avseende å frågan om förhållandet mel- lan vederbörande centrala verk och den utökade länsstyrelsen. Båda lyda nu direkt under Kungl. Maj:t. Det är emellertid tydligt att de fristående organens bundenhet vid vederbörande centrala verk i viss utsträckning måste överflyttas på länsstyrelsen. Visserligen bör som ovan antytts den förstärkning av länsorganets allmänna kompetens, som uppkommer genom de fristående organens inordnande i länsstyrelsen, kunna medföra att beslutanderätten i enskilda ärenden eller eljest i fråga om lokala åtgärder—s utformning i betydligt vidgad omfattning anförtros länsorganet. Men å andra sidan begränsas möjligheterna till en sådan decentralisering i någon mån därav, att den verksamhet det gäller många gånger är av den art, att det icke är till fyllest med allmänna råd och anvisningar. Detaljavgöran— den måste ibland träffas på grunder, som de lokala organen av naturliga skäl icke behärska. Vissa frågor måste stundom bedömas ur mera inter— lokala behovs— eller lämplighetssynpunkter eller kräva för sin lösning kän- nedom om förhållandena på andra orter. För bedömanden, som grunda sig på finans- och försörjningspolitiska eller eljest allmänna ekonomiska grunder, erfordras oftast en sådan allmän överblick, som i regel endast kan vinnas i den centrala instansen.

Även om alltså en friare ställning bör kunna beredas länsorganen, är det

• Sida 47
•  Original

likväl nödvändigt att i princip tillerkänna de centrala verken, var på sitt område, en överordnad ställning i vissa avseenden. En sådan anordning strider uppenbarligen mot den ställning, som länsstyrelsen enligt tradi- tionellt betraktelsesätt för närvarande intager såsom direkt underställd Kungl. Maj:t. Det må dock framhållas att denna ställning tidigare icke torde ha varit lika utpräglad. Särskilt kammarkollegium torde ha haft viss myndighet över länsstyrelserna. Kammarkollegium var i vart fall under 1800-talet besvärsinstans över länsstyrelserna bl. a. i vägfrågor och frågor om åborätt. Även för närvarande äro länsstyrelserna ålagda att i olika av- seenden följa centrala ämbetsverks föreskrifter. Vissa på länsstyrelsen enligt epizootilagen ankommande åtgärder skola vidtagas enligt veterinär- styrelsens anvisningar och föreskrifter. För tillämpningen av lagen om all- männa barnbidrag, enligt vilken vissa uppgifter ankomma på länsstyrelsen, äger socialstyrelsen efter Kungl. Maj :ts bemyndigande utfärda föreskrifter. Tillsynsmyndigheten enligt familjebidragsförordningen äger utfärda anvis- ningar rörande tillämpningen av nämnda förordning och familjebidrags- kungörelsen. Riksbrandinspektören äger meddela föreskrifter rörande till- lämpningen av kungörelsen om ersättning för verksamhet vid brandsläck— ning m. m. Vidare må nämnas att på krisförvaltningens område länssty- relsen i olika avseenden underställts centrala krismyndigheter.

Mest uppmärksammad i detta hänseende torde dock länsstyrelsens ställ- ning på civilförsvarsområdet ha blivit. Enligt 10 & civilförsvarskungörelsen den 14 september 1944 (nr 646) har länsstyrelsen att vid utövandet av ledningen av civilförsvaret ställa sig till efterrättelse de förskrifter, som eivilförsvarsstyrelsen meddelar.

Då statsmakterna vid eivilförsvarets organiserande i princip tagit ställ- ning till frågan om möjligheten att underordna länsstyrelsen under centrala verk, torde det vara av intresse att här något mera ingående beröra de synpunkter, som lågo till grund för bestämmelserna om länsstyrelsens ställ- ning inom civilförsvaret.

I 1941 års hemortsförsvarssakkunnigas förslag (SOU 1943: 27) till orga- nisation av folkskyddet hade länsstyrelserna icke inrangerats bland de myn- digheter, som hade att taga befattning med ledningen av folkskyddet. De sakkunniga avsågo att folkskyddet skulle vara en verklig, fast uppbyggd organisation med en central chefsmyndighet för hela landet, vilkens be- fogenheter ej vore inskränkta till inspektion, råd och anvisningar utan som hade bestämmanderätt. Detta vore enligt de sakkunnigas mening nödvän- digt för att folkskyddet skulle kunna utöva sin verksamhet med tillräcklig effektivitet i såväl fred som krig. Det syntes enligt de sakkunniga knappast förenligt med länsstyrelsernas allmänna administrativa ställning att in- ordna dem som organ, formligen underställda en dylik riksmyndighet.

Sedan en överarbetning av hemortsförsvarssakkunnigas förslag befunnits erforderlig, tillkallades särskilda sakkunniga, 1943 års civilförsvarsutred-

• Sida 48
•  Original

ning, att verkställa fortsatt utredning i frågan. I direktiven för sistnämnda utredning påpekades bland annat att under planläggningsarbetet för de civila myndigheternas verksamhet under krig allt tydligare framträtt hur nära avhängiga av varandra de olika civila förvaltningsgrenarna vore under krig. Allvarliga olägenheter kunde därför följa, om myndigheterna vidtoge sina dispositioner oberoende av varandra. Lokalt sett vore länsstyrelserna de organ, hos vilka utan rubbning av deras allmänna uppgifter kunde kon— centreras de befogenheter, som vore erforderliga för att vinna den i ett sådant läge erforderliga överblicken över den samhälleliga verksamheten. Både med hänsyn härtill och till länsstyrelsernas dittillsvarande ställning inom hemortsförsvaret borde en ny hemortsförsvarsorganisation bygga på deras medverkan.

I 1943 års civilförsvarsutrednings i februari 1944 avgivna betänkande med förslag till civilförsvarslag 111. m. (SOU 1944: 5) föreslogs att led- ningen av civilförsvaret i mellaninstansen skulle ligga hos länsstyrelserna. I enlighet med direktivens anvisningar byggde utredningens förslag på den uppfattningen, att länsstyrelsen borde vara civilförsvarets organ i mellan- instansen och besitta en sådan ställning i civilförsvarshänseende, att den vid avbrott i förbindelserna med det centrala organet självständigt skulle kunna leda civilförsvaret inom länet. Utredningen ansåg en koncentration till länsstyrelserna av ansvaret för civilförsvarets ledning i mellaninstansen vara en förutsättning av väsentlig betydelse för ett effektivt arbetande civil- försvar.

Då civilförsvarsutredningen med denna utgångspunkt beträffande mel- laninstansen hade att taga ställning till frågan om den centrala ledningen av civilförsvaret, stannade utredningen efter övervägande av olika möjlig- heter till inplacering av det centrala organet i statsförvaltningen för att förorda inrättande av en centralmyndighet i form av ett centralt verk. Beträffande förhållandet mellan detta verk och länsstyrelserna anförde civilförsvarsutredningen bl. a. att för att ett effektivt civilförsvar skulle kunna åstadkommas måste oavvisligen i organisationen ingå både en cen- tralmyndighet utrustad med befälsbefogenhet och länsstyrelserna som led- ningsorgan med förmåga av självständigt handlande. Då båda dessa in- stanser vore nödvändiga måste man också acceptera den underordning, som vore erforderlig för att civilförsvarsorganisationen som helhet skulle bli fullt funktionsduglig.

I den proposition (268/1944), vari riksdagen förelades förslag till civil- försvarslag m. m., framhöll föredragande statsrådet beträffande ifråga- varande spörsmål, att det materiellt sett framstode som ett önskemål att med civilförsvarsstyrelsens centrala ledning av civilförsvaret skulle följa befogenhet att i alla frågor inom dess verksamhetsområde utfärda bindande direktiv till länsstyrelserna.

• Sida 49
•  Original

' I andra särskilda utskottets av riksdagen godkända utlåtande (5/1944) i anledning av propositionen lämnades Kungl. Maj:ts förslag i förevarande delar utan erinran.

Vad angår frågan om länsstyrelsernas underordning under centrala verk är länsstyrelseutredningen för sin del av den uppfattningen att därav möj- ligen uppkommande olägenheter äro långt mindre än de vådor, som härröra av de statliga uppgifternas splittring i länsinstansen med därav i sin tur följande risk för dubbelarhete, oklarhet om befogenheter och ansvar samt bristande samordning och överensstämmelse i de olika organens åtgärder. Om därför starka skäl ur dessa och andra synpunkter tala för att nya befogenheter tilläggas länsstyrelserna, bör den omständigheten att detta förutsätter jämkning i ett traditionellt betraktelsesätt icke få utgöra hinder för att en eljest önskvärd och behövlig åtgärd vidtages. .

Även om alltså i princip hinder icke bör möta mot att underordna läns- styrelsen under vissa centrala verk, måste denna underordning preciseras och fördelningen av befogenheterna närmare angivas. Det torde icke böra ifrågakomma att mera allmänt konstituera länsstyrelsen som vederbörande centrala verks läns- eller lokalorgan. Anledningen härtill är dels länsstyrel- sens allmänna ställning i instansordningen som, om den också i viss män kan höra förskjutas, likväl i stort sett bör bibehållas, och dels den om- ständigheten att länsstyrelsen sannolikt skulle samtidigt bli lokalorgan åt flera olika verk.

Av allmänna grundsatser för funktionsfördelningen torde följa att sär- skilda befogenheter, som uti av Kungl. Maj:t och riksdagen eller Kungl. Maj:t ensam meddelad författning tillagts länsstyrelsen, icke kunna röna inskränkning genom direktiv med bindande verkan från andra myndig- heter, med mindre bemyndigande härom givits i vederbörande författning eller genom på motsvarande sätt meddelade föreskrifter. Häri ligger också att Kungl. Maj:t icke ensam torde äga att med avseende på befogenheter, som kunna vara tillagda länsstyrelsen genom lag eller författning, stiftad av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt, vare sig lämna sådant bemyn- digande eller själv meddela bindande direktiv.

En allmän direktivrätt med den utformning, som civilförsvarsstyrelsens direktivrätt gentemot länsstyrelsen har och som medför skyldighet för läns- styrelsen att vid utövandet av viss verksamhet ställa sig till efterrättelse av vederbörande verk meddelade föreskrifter, bör i regel taga sig uttryck i meddelande av allmänna föreskrifter. Ingripanden i individuella fall exem- pelvis i dispens— eller tillståndsärenden kunna enligt vad erfarenheten visat medföra högst olägliga konsekvenser.

Att ledningen från centralt håll av en viss på länsstyrelsen ankommande verksamhet bör ske genom bindande allmänna anvisningar kommer tyd- ligare till uttryck i de fall, där direktivrätten grundas på bemyndiganden i specialförfattningar att meddela tillämpningsföreskrifter. Sådana föreskrif—

• Sida 50
•  Original

ter utgöra ett av medlen att leda den allmänna utvecklingen på vederbörande område.

Som nyss antytts bör en central ledning endast i undantagsfall utövas genom ingripanden i individuella fall. Om sådana ingripanden likväl på något område anses böra förutsättas, höra de ske på så sätt att den centrala myndigheten övertager handläggningen samt ansvaret för beslutet. Man får med andra ord konstruera ett underställningsförfarande.

Som ett ytterligare medel att leda och dirigera verksamheten i länen tjänar den rätt att pröva besvär över länsstyrelsens beslut i olika mål, som tillkommer vissa centrala verk. Besvär över länsstyrelsens beslut gå visser- ligen i allmänhet direkt till Kungl. Maj:t, men i några fall finnas även andra besvärsinstanser över länsstyrelsen. I utsökningsmål är hovrätten besvärsinstans, i bl. a. ersättningstvister enligt fattigvårdslagen och barna— vårdslagen kammarrätten, i ärenden angående allmänna barnbidrag social- styrelsen samt i ärenden angående vissa tillstånd för utlänningar enligt näringsfrihetsförordningen kommerskollegium. Socialstyrelsens och kom- merskollegii beslut i ärenden som nu nämnts få icke överklagas. Rätten att pröva besvär är i vissa fall (t. ex. i fråga om de allmänna barnbidragen) förenad med en direktivrätt men i andra fall icke. På samma sätt kan direktivrätt föreligga utan att rätt att pröva besvär finnes.

Även om man godtager att länsstyrelsen i vissa avseenden underställes centrala verk, är det därför icke givet att besvärsprövningen på ifråga- varande områden bör tillkomma vederbörande centrala verk. Det må så- lunda framhållas att civilförsvarsstyrelsen icke är besvärsmyndighet över länsstyrelserna. Å andra sidan kan det måhända i vissa fall framstå som mindre lämpligt att Kungl. Maj:t skall pröva besvär över beslut, vilka helt eller delvis grundas på av ett centralt ämbetsverk utfärdade tillämpnings- föreskrifter.

Frågan huruvida besvär över länsstyrelsens beslut i olika slag av åren- den skola gå direkt till Kungl. Maj:t eller till vederbörande centrala verk torde så långt sig göra låter böra bedömas ur praktiska synpunkter. I så- dana ärendegrupper där det anses lämpligt att låta det slutliga avgörandet ankomma på annan myndighet än Kungl. Maj:t men där en central pröv- ning dock anses erforderlig, bör i och för sig hinder icke möta mot att låta besvären gå till ett centralt verk.

I vissa slag av ärenden, där fullföljdsrätten icke bör begränsas, kan det måhända ligga så till, att besvärsmålen äro eller kunna väntas bli ganska talrika. Om det föreligger anledning antaga att man genom anlitande av en central besvärsinstans under Kungl. Maj:t, där flertalet mål kunde vån— tas stanna, skulle kunna undvika en ökning i arbetshördan hos Kungl. Maj :t, torde detta också vara ett skäl, som kan tala för att besvärsprövning bör anförtros ett centralt verk. Förutsättningen härför är dock att verket i fråga normalt har att yttra sig i besvärsmålen. Det må emellertid fram—

• Sida 51
•  Original

hållas att ett dylikt inskjutande av en särskild besvärsinstans mellan läns- styrelsen och Kungl. Maj:t kan vålla omgång och att därför en viss för- siktighet bör iakttagas. Vederbörande verk har, även utan att själv ha be- fogenhet att avgöra besvär, möjlighet att remissvägen göra sina synpunkter gällande.

I samband med frågan om instansordningen synes även lämpligt att be- röra spörsmålet om tillsättandet av vissa tjänster. Länsstyrelsens befatt- ningshavare i 27 och högre lönegrader tillsättas för närvarande av Kungl. Maj:t efter förslag av länsstyrelsen, medan befattningshavare i lägre löne- grader tillsättas av länsstyrelsen. Någon förändring i dessa regler avser utredningen icke att föreslå. Till följd härav böra de befattningshavare vid nu fristående organ, som enligt utredningens olika förslag skola inordnas i länsstyrelsen, tillsättas enligt nämnda regler. Då tillsättningen sker efter förslag bör emellertid samråd om förslaget ske med det centrala verk, som i varje särskilt fall är närmast berört. Särskilt för bedömningen av de sökandes speciella fackliga meriter är det nödvändigt att de olika centrala verken beredas medinflytande i dessa frågor.

För att säkerställa detta inflytande även vid sådana tjänstetillsättningar, som ankomma på länsstyrelsen, kan man antingen binda länsstyrelsens utnämningsrätt inom gränserna för ett förslag eller en kompetensförkla- ring av det centrala verket eller också stadga att tillsättningen skall ske efter samråd med verket. Då det sistnämnda alternativet synes innebära tillräckliga garantier för att det centrala verkets synpunkter skola bli beaktade, i det att ett frångående av verkets förslag regelmässigt torde föranleda att besvär anföres av den som förhigåtts, förordar utredningen att i nu angivna fall tillsättningen göres av länsstyrelsen efter samråd med

. verket.

Samordningens omfattning (de skilda länsorganen). Såsom sådana sär— skilda länsorgan, vilkas anknytning till länsstyrelsen särskilt bör utredas, nämnas i direktiven för utredningen vägförvaltningarna, länsarbetsnämn— derna, länsnykterhetsnämnderna, mödrahjälpsnåmnderna, lantbruksnämn- derna och länsbostadsnämnderna. Utmärkande för alla dessa organ är att de syssla med mera allmänna förvaltningsuppgifter om än i växlande om- fattning. Utöver dylika uppgifter ankomma på vägförvaltningarna de mera speciella som avse byggande och underhåll av vägar.

Till de länsorgan i mera vidsträckt bemärkelse, vilka utredningen med det här ovan förda allmänna resonemanget avsett, böra också räknas de 5. k. länsstyrelseexperterna. Beträffande dessa bör enligt direktiven utred— ningen söka ge svar på frågan i vilken utsträckning de skola inpassas i länsstyrelseorganisationen och vilken ställning de skola erhålla inom den- samma. Utmärkande för experterna och samtidigt särskiljande dem från de ovan berörda nämnderna är, att de äro enmansmyndigheter och att i deras uppgift ingår som en mer eller mindre väsentlig del att med sin

• Sida 52
•  Original

expertis biträda länsstyrelsen och leverera en del av det material, varpå länsstyrelsens beslut grundas. De olika expertmyndigheternas ställning i förhållande till länsstyrelsen skiftar högst avsevärt. Medan länsbrandin— spektören och barnavårdsassistenten helt äro länsstyrelsens tjänstemän, är överlantmätarens enda författningsenliga allmänna beroende av länssty- relsen den i lantmäteriinstruktionen stadgade skyldigheten för honom att på anmodan av länsstyrelsen avgiva utlåtanden. Experternas befogenheter att självständigt fatta beslut eller eljest på egen hand vidtaga åtgärder variera också avsevärt.

Utöver de i direktiven särskilt nämnda myndigheterna och organen fin- nas emellertid många andra regionala statsmyndigheter ävensom andra allmänna organ med statlig verksamhet. I den mån dessa myndigheter och organ handha uppgifter av rikskaraktär eller av speciell natur utan allmän lokal förankring falla de utanför utredningens ram. Till dylika myndigheter hänför utredningen främst de affärsdrivande statliga verkens regionala organ samt lokalförvaltningarna för t. ex. bergsstaten, lots- och fyrstaten och tullväsendet ävensom i viss mån yrkesinspektionen. Utredningen vill dock påpeka att av de affärsdrivande verkens uppgifter de som samman- hänga med domänväsendet ingalunda äro utan betydelse för länets utveck- ling. Detsamma gäller för övrigt också t. ex. sådana frågor som järnvägs- kommunikationerna och postväsendet. De hithörande spörsmål, som ha be- tydelse för de enskilda länen, äro emellertid i regel samtidigt riksfrågor och torde därför böra handläggas centralt. De lokala synpunkterna inhäm- tas då ofta från länsstyrelserna. Dessutom äro enligt sakens natur dessa organ konstruerade för sina speciella uppgifter, vilka i regel äro mindre lämpade att handhas av allmänna förvaltningsmyndigheter. Även för yrkes- inspektionens del borde kontakter med de allmänna länsorganen vara av värde, exempelvis på det sociala området samt beträffande industrins byggnadsfrågor.

Vidare finnas sådana organ som hushållningssällskap och skogsvårds- styrelser, vilka äro mellanting mellan statliga organ och enskilda samman- slutningar. De handha var på sitt område för länets utveckling viktiga frågor med anknytning till de statliga uppgifter, som ankomma på lant— bruksnämnden men även i viss män på länsstyrelsen.

Slutligen äro på några områden lokala organ verksamma, vilkas upp- gifter på grund av föreliggande decentraliseringsförslag eller andra reform— förslag mer eller mindre befinna sig i stöpsleven. Här kan nämnas den statliga organisationen för den allmänna hälsovården, för socialförsäkring- arna samt för skolväsendet.

I detta sammanhang må särskilt framhållas att enbart den omständig- heten att ett organs uppgifter äro av väsentligt annan art än de nuvarande länsstyrelseuppgifterna icke i och för sig kan få vara avgörande för frågan om organets anknytning till länsstyrelsen. De sedan länge på länsstyrel-

• Sida 53
•  Original

sen vilande uppgifterna äro sinsemellan av ytterligt olika slag. Utred- ningen kommer emellertid i fortsättningen i huvudsak att uppehålla sig vid de i direktiven särskilt angivna olika länsmyndigheterna och orga- nen. Därmed har dock utredningen icke för sin del tagit ståndpunkt till frågan om icke en närmare samordning även beträffande andra organ bör komma till stånd. Utredningen har emellertid av två skäl ansett sig höra på angivet sätt begränsa sitt arbete. För det första torde utredningsresul— tatet därigenom komma att onispänna de viktigare områdena och har kunnat redovisas inom rimlig tid. Utredningen finner det sistnämnda icke minst viktigt med hänsyn till önskvärdheten av att snara åtgärder för för- bättring av de rådande förhållandena vidtagas. Och för det andra menar utredningen, att den organisationsform, som utredningen föreslår för läns- styrelserna, är särskilt ägnad att göra dem kapabla att mottaga ytterligare nya uppgifter utan mera tidsödande allmänna undersökningar. Ehuru ut- redningen ställer sig synnerligen tveksam till tanken på att mera allmänt låta allenast vissa separata uppgifter, t. ex. av kameral natur, överföras från de fristående länsorganen till länsstyrelsen, vill utredningen icke ute- sluta den möjligheten att något dylikt i enstaka fall och i begränsad om- fattning kan visa sig ändamålsenligt, därest vederbörande organs huvud- sakliga uppgifter skulle vara av den art att en inordning i länsstyrelsen därav icke skulle låta sig göras.

Former för samordningen. De former, under vilka de fristående länsorga- nen skola anknytas till länsstyrelsen, böra anpassas efter varje organs särart. Denna i sin tur är åtminstone delvis präglad av de uppgifter organet har att fylla och dess nuvarande allmänna ställning. Problemen äro i viss mån av annan art när det gäller de 5. k. expertmyndigheterna än beträf- fande de fristående nämnderna. Särskilt i fråga om de sistnämnda upp- komma spörsmål, som även tarva behandling ur principiell synpunkt.

För det första är det — som utredningen jämväl i annat sammanhang framhåller —— uppenbart att det lekmannainflytande som där etablerats måste bibehållas. För det andra böra de olika årendegrupperna även inom den större länsstyrelsen sammanhållas i stort sett efter samma linjer som för närvarande. Och för det tredje böra reglerna för handläggningen så långt det är möjligt utformas med tanke på att största möjliga enhetlighet vinnes. Samtidigt gäller det att hålla klart vilka de fundamentala syftena med omorganisationen äro.

I kapitlet om lekmannamedverkan uppdrager utredningen vissa riktlinjer för hur denna medverkan lämpligen bör anordnas inom länsstyrelsens ram. Utredningen förutsätter därvid att respektive nämnds tjänstemannapersonal ingår i länsstyrelsen, varvid huvuddelen bildar en mer eller mindre själv- ständig organisatorisk enhet för beredning och handläggning av de på den tidigare fristående nämnden ankommande ärendena. I stort sett fyller en dylik organisationsform alla de krav, som enligt utredningens mening böra

• Sida 54
•  Original

uppställas med hänsyn såväl till de på nuvarande ordning grundade önske— målen som ock till rationaliseringssträvandena. Framför allt är en sådan organisationsform ägnad att genom möjligheterna till gemensamt utnytt- jande av personal för olika ändamål minska personalkostnaderna. Dubbel- tjänster liksom också dubbelarbete kunna i största utsträckning undvikas. Denna organisationsform bör därför enligt utredningens mening i allmän- het äga företräde vid tillförande av nya verksamhetsområden till länssty- relsen.

Utredningen har emellertid också övervägt en något annorlunda organisa- torisk uppbyggnad. Utredningen har därvid i viss mån tagit som förebild länsprövningsnämnden. Enligt detta alternativ skulle lekmannakollegiet med landshövdingen som ordförande och vederbörande avdelningschef som vice ordförande fungera som självständigt beslutande myndighet. Besluten skulle alltså icke fattas av länsstyrelsen. Skillnaden i jämförelse med nu- varande ordning skulle — bortsett från ordförandeskapets och vice ord- förandeskapets obligatoriska anknytning till länsstyrelsen — i huvudsak bli den att som vederbörande länsnämnds kansli skulle fungera länsstyrel- sen och speciellt den däri inordnade tjänstemannastaben hos den förut helt fristående nämnden.

En sådan organisation skulle emellertid komma att innebära åtskilliga olägenheter. Genom att reglerna för kompetensfördelningen fortfarande måste strikt iakttagas med hänsyn till rättskraftsfrägorna och besvärsför- farandet blir det icke möjligt att mera avsevärt inskränka remissväsendet mellan länsorganen. Ärendena kunna icke bli föremål för gemensam hand- läggning och gemensamma beslut. Det kan befaras att oklarhet uppstår om ansvaret för och skyldigheten att vidtaga mera allmänna åtgärder. Över huvud torde förfarandet bli tyngre än nödvändigt. Slutligen måste frågorna om personaldispositionen bli komplicerade och svåra att lösa.

Den sålunda skisserade organisationsformen överensstämmer som an- tytts i stort sett med länsprövningsnämndens organisation. Prövningsnämn- derna äro emellertid skattedomstolar medan de organ, varom här är fråga, äro allmänna förvaltningsmyndigheter. De särskilda komplikationer som uppkomma beträffande de sistnämnda ha därför praktiskt taget icke någon motsvarighet när det gäller prövningsnämnden.

Vissa frågor beträffande länsförvaltningens lokalbehov. Tidigare i detta kapitel har utredningen framhållit att frågan om utformningen av plane— rade nya landsstatsbyggnader bör tagas under omprövning med hänsyn till det alltmer skärpta behovet av samarbete inom länsförvaltningen. Utred- ningen anser det därför här på sin plats att lämna en kort översikt över de närmast aktuella byggnadsfrågorna. Ur en av byggnadsstyrelsen i ämnet lämnad redogörelse må följande framhållas. Till de nedan angivna anslagen komma i regel vissa av prisstegringar föranledda tilläggskostnader, som

• Sida 55
•  Original

hittills brukat täckas enligt statsmakternas beslut allteftersom vederbörande byggnadsföretag avses komma till utförande.

Sto c k h 0 lm. Genom ny- och ombyggnader vid garnisonssjukhuset i Stockholm avses att ställa nya lokaler till överståthållarämbetets förfogande. Ämbetets lokaler vid Beridarebansgatan skulle därefter disponeras av länsstyrelsen. För byggnads- arbetena vid garnisonssjukhuset äro medel anvisade.

Uppsala. Ytterligare lokaler för länsförvaltningen avses vinnas dels i ett planerat posthus i kvarteret Draken och dels genom inredande av tjänstelokaler i Uppsala slotts södra torn. För posthuset äro medel ännu ej anvisade men där- emot för nämnda inredningsarbeten, som kostnadsberäknats till 150000 kronor. En ansökan om byggnadstillstånd enligt lagen om tillståndstvång för byggnads- arbete för sistnämnda arbeten har avslagits.

Nyköping. Kungl. Maj:t har den 6 december 1946 uppdragit åt byggnads— styrelsen att låta påbörja uppförandet av vissa byggnader inom kvarteret Borgaren. Kungl. Maj:t har för ändamålet ställt tillhopa 1200 000 kronor till byggnads- styrelsens förfogande. Frågan om byggnadstillstånd är under prövning.

Linkö pin g. Fångvårdsanstalten i Linköping är nedlagd från och med den 1 juli 1946. Enligt föreliggande förslag skall fångvårdsanstaltens byggnad rivas och i dess ställe uppföras en byggnad för landskontoret, varigenom landskontorets nuvarande lokaler i slottet skulle ställas till bl. a. landskansliets förfogande. För byggnadsföretaget, som 1948 kostnadsberäknats till 1 200 000 kronor, har riksdagen beviljat sammanlagt 1 060000 kronor, varav Kungl. Maj:t ställt till förfogande 825 000 kronor. Frågan om byggnadstillstånd är under prövning.

J 6 n k 6 p in g. För uppförande av en landsstatsbyggnad har riksdagen anvisat tillhopa 1 216 000 kronor. Beslut om användningen av detta belopp har ännu icke meddelats. Ansökan om byggnadstillstånd har ingivits av byggnadsstyrelsen.

V äxj ö. Kungl. Maj:t har den 10 maj 1946 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att låta utföra vissa om— och tillbyggnadsarbeten å residenset och bemyndigat bygg— nadsstyrelsen att för ändamålet ianspråktaga ett av riksdagen beviljat anslag å 225 000 kronor. Frågan om byggnadstillstånd är under prövning.

Kalm ar. Ett nybyggnadsprogram på tillhopa 1 800 000 kronor är under ut— förande. Vid årsskiftet 1949/50 var första etappen i det närmaste färdigställd och andra etappen nyligen påbörjad.

Visby. För uppförande av en särskild byggnad för vissa länsstyrelsen när— stående institutioner har till byggnadsstyrelsens förfogande ställts tillhopa 650 000 kronor. Frågan om byggnadstillstånd är under prövning.

K a r 1 s k r o n a. För rivning av nuvarande landsstatshuset samt uppförande å dess plats samt vissa angränsande tomter av ett nytt landsstatshus har Kungl. Maj:t ställt till byggnadsstyrelsens förfogande tillhopa 1 800000 kronor. Frågan om byggnadstillstånd är under prövning.

K r is t i a n s t a (1. För om- och tillbyggnad av residenset har riksdagen bevil- jat tillhopa 1 733 000 kronor. Beloppet har ännu icke av Kungl. Maj:t ställts till byggnadsstyrelsens förfogande. Ansökan om byggnadstillständ har ingivits av byggnadsstyrelsen.

M alm 6. Efter färdigställande 1946 av tillbyggnad till landsstatshuset ha under- sökningar upptagits angående anskaffande av erforderlig tomtmark för nybygg- nader för vissa länsstyrelsen närstående institutioner.

Halmstad. Ett ritningsförslag till nybyggnad föreligger, som i juli 1949 kostnadsberäknats till 2 500 000 kronor. Dess förverkligande är beroende av bl. a. tidpunkten för avveckling av fångvårdsanstalten i staden.

Göteborg. Utredning rörande anskaffande av lämplig tomtmark för ytter-

• Sida 56
•  Original

ligare lokaler för länsstyrelsen och vissa andra statliga organ pågår. En tillbygg- nad till landsstatshuset färdigställdes 1947.

Vä n er 5 b 0 r g. En fastighet i kvarteret Poppeln har inköpts för länsstyrel- sens räkning. I kvarteret Palmen är en byggnad för länslantmäterikontor och vat- tendomstolen under uppförande. Byggnadsstyrelsen har därjämte hemyndigats att i anslutning därtill låta uppföra en till 385 000 kronor kostnadsberäknad byggnad för länsarkitektkontor och vägförvaltning. Frågan om byggnadstillstånd för denna byggnad är under prövning. Därjämte har viss mark förvärvats för ytterligare utbyggnad.

Mariesta d. Genom avtal med staden har kronan tillförsäkrats en tomt för nybyggnad av landsstatshus mot att kronan till staden överlåter det nuvarande landsstatshuset. För nybyggnadsföretaget, som 1948 kostnadsberäknats till 2050 000 kronor, har riksdagen beviljat tillhopa 1 816 000 kronor. Beloppet har ännu icke ställts till byggnadsstyrelsens förfogande. Ansökan om byggnadstillstånd är in- given.

Karlsta d. Av riksdagen har anvisats tillhopa 1 078 000 kronor för upp- förande av en byggnad i första hand för landskontoret. Den nuvarande landsstats- huset skulle då tills vidare disponeras av landskansliet. Medlen ha ännu icke ställts till byggnadsstyrelsens förfogande. Ansökan om byggnadstillstånd är ingiven.

ö r e b r o. Riksdagen har anvisat ett anslag av 250 000 kronor till ökade lokaler för länsstyrelsen, av vilket belopp cirka 50 000 kronor tagits i anspråk för vissa omändringsarbeten inom Örebro slott. På byggnadsstyrelsens hemställan har där- utöver 100000 kronor ställts till förfogande för ytterligare ombyggnadsarbeten inom slottet. Ansökan om byggnadstillstånd för dessa arbeten har gjorts.

Västerås. Utredning pågår om ianspråktagande av viss statens järnvägar tillhörig mark eller anskaffande av annan lämplig tomt för tillgodoseende av läns— styrelsens behov av ökade lokaler.

Falun. Om- och tillby gnadsarbeten beträffande landsstatshuset pågå. Dessa arbeten, som kostnadsberäknats till 650 000 kronor, utgöra en första etapp av ett till omkring 1 000 000 kronor kostnadsberäknat byggnadsföretag.

G ä v 1 e. Kungl. Maj:t har ställt till byggnadsstyrelsens förfogande av riksdagen anvisade tillhopa 1 550 000 kronor för uppförande av nybyggnader för länssty- relsen och lantmäterikontoret. Ansökan om byggnadstillstånd är föremål för prövning.

H ä r n ö s a n (1. Av riksdagen har anvisats tillhopa cirka 1 600 000 kronor till nybyggnad för länsstyrelsen. Arbeten avseende en första etapp, kostnadsberäk— nad till 750 000 kronor, äro under utförande.

Ö st e r s u n (1. För nybyggnad för länsstyrelsen har riksdagen beviljat 700 000 kronor. Medlen ha ännu icke ställts till byggnadsstyrelsens förfogande. Ansökan om byggnadstillstånd har ingivits.

Um eå. Av riksdagen har beviljats tillhopa 2275 000 kronor till nybyggnad för länsstyrelsen. Kungl. Maj:t har för utförande av en första etapp av byggnads- företaget ställt 1 325000 kronor av anslagen till byggnadsstyrelsens förfogande. Denna etapp är under utförande.

Luleå. För uppförande av två flygelbyggnader vid landsstatshuset, den ena för Vägförvaltningen och den andra för länsarkitektkontoret, har riksdagen an- visat 850 000 kronor. Kungl. Maj:t har ställt nämnda belopp till byggnadsstyrelsens förfogande. Ansökan om byggnadstillstånd beträffande den för Vägförvaltningen avsedda byggnaden är föremål för prövning. Denna byggnad har kostnadsberäk- nats till 700000 kronor. Planer äro uppgjorda för ytterligare utbyggnad av an- läggningen.

• Sida 57
•  Original

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår är det avsevärda investe— ringar det här rör sig om. De aktuella byggnadsföretagen torde röra sig om tillhopa 25—30 miljoner kronor. Av dessa företag är en mindre del påbörjad. Det synes dock sannolikt att lokalbehoven för länsförvaltningen komma att kräva ytterligare investeringar utöver de nu planerade inom en icke alltför avlägsen framtid.

Såväl med hänsyn till storleksordningen av de investeringar det här är fråga om som ock för att möjliggöra rationaliseringar och personalbespa- ringar i länsförvaltningen är det nödvändigt att länsförvaltningens lokal- problem göras till föremål för ett noggrant studium. Länsstyrelseutred— ningen har icke ansett möjligt att inom ramen för sitt uppdrag gå närmare in på problemen i de särskilda residensstäderna. Utredningen har dock funnit sig böra anföra vissa allmänna synpunkter.

Ehuru länsstyrelsen avses skola förbli uppdelad på de båda nuvarande huvudavdelningarna, landskansli och landskontor, samt dessas arbetsupp- gifter till väsentliga delar äro av olika natur, torde man höra i möjligaste män i lokalhänseende söka hålla dem samlade. Det är framför allt av vikt att landshövdingen har möjlighet att lätt få kontakt med avdelnings- cheferna liksom det är betydelsefullt att dessa sinsemellan upprätthålla nära samband.

Enligt utredningens förslag skola länsarbetsnämnd och länsbostadsnämnd infogas i länsstyrelsen och för deras personal torde böra beredas utrymme i anslutning till länsstyrelsens övriga lokaler. För samarbetet inom läns— förvaltningen är vidare betydelsefullt att lantbruksnämnd liksom vägdirek- tör, länsarkitekt samt distriktsingenjör för vattenförsörjning och avlopp ävensom landsfogde kunna beredas lokaler i nära anslutning till länssty- relsen. Utredningen avser också att förste provinsialläkare och länsveterinär skola beredas tjänstelokaler hos länsstyrelsen. Det är även betydelsefullt att länslantmäterikontoret är beläget i nära anslutning till länsstyrelsen och framför allt till länsarkitektkontoret.

Som nyss antytts torde lokaler böra beredas länsarbetsnälnndens kansli— personal i anknytning till länsstyrelsens lokaler. Då denna personal av flera skäl torde böra ha lokaler i anslutning till åtminstone huvudparten av arbetsförmedlingens lokaler, torde även arbetsförmedlingen böra beredas plats i anslutning till länsstyrelsen. Därvid hör om möjligt anordnas sär— skild ingång för allmänheten till arbetsförmedlingen. I flera län torde emel— lertid anordnandet av gemensamma lokaler för länsarbetsnämnd och läns- styrelse vara en fråga på relativt lång sikt. På sina håll ha av kommunerna nyligen uppförts och ställts till arbetsförmedlingens förfogande särskilt därför avsedda byggnader.

I den mån lokalerna förläggas i olika intill varandra belägna byggnader är det en fördel om inre förbindelse kan anordnas.

• Sida 58
•  Original

KAPITEL 3

Länsstyrelsens inre organisation

I. GÄLLANDE ORGANISATION

Upprinnelsen till länsstyrelsens nuvarande indelning i landskontor och landskansli med deras chefer, landskamreraren och landssekreteraren, torde ha varit den uppdelning i kamerala göromål och övriga göromål, som låg till grund för arbetsfördelningen mellan landshövdingens tidigaste ämbets- biträden. Så småningom utvidgades kretsen av dessa ämbetsbiträden. Lands- kontoret kom att bestå av landskamreraren som chef samt länsbokhållare och landskontorister, medan till landskansliet under landssekreteraren hörde länsnotarier och landskanslister. Från och med 1918 finnas också på båda avdelningarna, utom på landskansliet i Gotlands län, en eller flera länsassessorer.

Länsstyrelsens nuvarande organisation daterar sig huvudsakligen från 1937, då den senaste allmänna omorganisationen beslöts. Emellertid inne- har denna omorganisation inga genomgripande förändringar av den förut bestående organisationen. Efter sagda tid ha på vissa områden inom läns- styrelsen ytterligare förändringar, delvis av ganska betydelsefull art, blivit genomförda. Enligt nu gällande ordning är länsstyrelsen fortfarande upp- delad på förenämnda två avdelningar, landskansli och landskontor.

Styrelsen inom varje län är anförtrodd åt en landshövding, "som utövar densamma med biträde av en landssekreterare och en landskamrerare jämte andra befattningshavare såsom föredragande, länsstyrelsen (Kungl. Maj:ts befallningshavande). (Landshövdinginstruktionen 1 g.)

Landshövdingen äger ensam beslutanderätt i alla de ärenden, som före- dragas inför honom. Länsstyrelsen kan dock uppdraga beslutanderätten åt avdelningschef beträffande vissa grupper av ärenden, vilka äro av den art att de icke skäligen böra kräva deltagande av landshövdingen. Föredragande äger dessutom ensam meddela beslut dels i ärenden av expeditionell natur och dels i vissa av länsstyrelsen särskilt bestämda ärenden, som eljest äro av den art, att i avgörandet icke skäligen bör krävas deltagande av mera än en person.

För landskansliet är landssekreteraren chef och tillika den främste av föredragandena. Under honom finnas ytterligare föredragande, en eller flera länsassessorer samt länsnotarier av olika grader (länsnotarie av 1:a klass, av 2:a klass och icke-ordinarie länsnotarie). I viss begränsad om- fattning kan länsstyrelsen också anförtro föredragning åt landskanslister. Länsassessorerna och det övervägande flertalet länsnotarier äro jurister.

• Sida 59
•  Original

I ett litet fåtal fall har dispens beviljats några landskanslister för befordran till icke-ordinarie länsnotarie. Härutöver finnas emellertid även vissa andra föredragande, för vilka juridisk kompetens icke är föreskriven. Sedan 1944 är på landskansliet inrättad en särskild avdelning, försvarsavdelningen, för handläggning av civilförsvarsärenden och därmed sammanhängande ärenden. Chef för denna avdelning och föredragande är civilförsvarsdirek- tören. På denna avdelning tjänstgör också militärassistenten, vars huvud- sakliga uppgift är att vara sambandsman med de militära myndigheterna. Han har också att bereda vissa ärenden samt kan vid förfall för civilför- svarsdirektören vara föredragande. Slutligen är chefen för Vägförvaltningen i länet, vägdirektören, föredragande i länsstyrelsen i flertalet vägärenden.

De föredragande ha alla med avseende på sina ärenden i stort sett samma befogenheter och skyldigheter. Dock äger landssekreteraren, när helst han därtill finner anledning, övertaga handläggningen av ärende, som eljest skolat ankomma på annan befattningshavare. Denna regel gäller emellertid ej beträffande vägärenden, som skola föredragas av vägdirektören. I fråga om dylika ärenden ävensom i fråga om ärenden rörande civilförsvaret gäl- ler, att vid föredragning av dem landssekreteraren skall närvara. Landssek- reteraren skall ock närvara vid föredragning inför landshövdingen av annat ärende av större vikt i den utsträckning landshövdingen bestämmer. Dess- utom skall civilförsvarsdirektören, ändå att han ej är föredragande, när- vara vid avgörandet av ärenden rörande civilförsvaret. _

Närmast under föredragandena finnas landskanslister. De ordinarie landskanslisterna äro i regel föreståndare för de arbetsdetaljer, i vilka landskanslierna skola vara indelade. Dessa arbetsdetaljer skola vara upp- byggda kring ett eller flera diarier. Inom eller vid sidan av dessa arbets- detaljer finnas en kassa med expedition för lösen av handlingar samt i allmänhet en skrivcentral. '

Landskanslist, som är detaljföreståndare, skall, bland annat, närmast under landssekreteraren eller, om hela arbetsdetaljen sorterar under viss annan föredragande, under denne leda och övervaka arbetet å detaljen samt biträda med beredning av ärenden. Under detaljföreståndaren sortera för utförande av olika slag av arbete å detaljen övriga biträden i olika grader, icke-ordinarie landskanslister, kansliskrivare, kontorister, kanslibiträden, kontorsbiträden samt biträden för skriv- och kontorsgöromål.

Landskontorets chef och främste föredragande är landskamreraren, som i denna sin egenskap jämväl är ordförande i länsprövningsnämnden och länets fastighetsprövningsnämnd. Under landskamreraren finnas likaledes ett antal föredragande i olika grader. Landskamreraren torde i flertalet län som föredragande handlägga i huvudsak endast personalärenden samt remisser rörande vissa betänkanden.

Emellertid är landskontoret i mera utpräglad grad än landskansliet upp- delat på vissa avdelningar. Främst kommer härvid i betraktande taxerings-

• Sida 60
•  Original

avdelningen under taxeringsintendenten. Denne är underställd landskam- reraren såsom personalchef men icke med avseende på sina arbetsuppgifter,. nämligen att bevaka det allmännas intresse vid taxering. Taxeringsinten- denten lyder ej heller med avseende på taxeringsarbetets ordnande under landskamreraren. På taxeringsavdelningen tjänstgöra taxeringsrevisor, taxe- ringsinspektörer och taxeringsassistenter såsom föredragande samt biträden åt taxeringsintendenten. På nämnda avdelning finnas jämväl kontrollanter samt landskontorister och biträdespersonal.

Ä landskontoret är vidare en särskild avdelning organiserad för hand- läggning av folkbokförings— och uppbördsärenden. Föredragande i dessa ärenden skall vara en länsassessor, som tillika närmast under landskamre— raren är chef för avdelningen. I vissa län är också en yngre länsbokhållare placerad på avdelningen som föredragande. Avdelningen är uppdelad i en folkbokförings- och en uppbördsdetalj. Å vardera detaljen finnes som före- ståndare en landskontorist och därutöver ytterligare landskontorister även- som biträdespersonal i olika grader.

Som en särskild avdelning fungerar även anordnings- och bokförings- väsendet (länsbokhållaravdelningen) under länsbokhållaren av 1:a klass som föredragande och chef närmast under landskamreraren. Där tjänst- göra vidare en eller flera länsbokhållare som föredragande samt landskon— torister och biträdespersonal.

' Landskontorets övriga befattningshavare bilda en allmän avdelning, till vilken i regel höra en länsassessor och stundom någon länsbokhållare som föredragande samt en eller flera landskontorister och biträdespersonal. I några län finnes inrättad ytterligare en länsassessorsbefattning. Härigenom har beretts tillfälle för landskamreraren i dessa län att få biträde av kvali- ficerad arbetskraft i prövningsnämndsarbetet.

Vid förfall för landskamreraren träder någon av länsassessorerna i den- nes ställe. Taxeringsintendenten fungerar i regel icke som landskamrera- rens ersättare.

Vid föredragning inför landshövdingen av ärenden rörande taxeringsarbe- tets eller folkbokförings- och uppbördsarbetets ordnande skall landskam- reraren närvara. Även i andra frågor av större vikt skall landskamreraren närvara i den utsträckning landshövdingen bestämmer.

Taxeringsintendenten ävensom den länsassessor, som förestår folkbok- förings— och uppbördsavdelningen, skola ävenledes i vissa fall vara när- varande vid föredragning inför landshövdingen ändå att de icke äro före- dragande.

Förutom åt de sålunda nämnda befattningshavarna i föredragandeställ- ning kan länsstyrelsen i begränsad omfattning anförtro föredragning åt landskontorister. Dessutom kan åt landskontorist — utan att han förordnas att uppehålla viss befattning —— uppdragas att bestrida med länsbokhållar— befattning förenade göromål.

• Sida 61
•  Original

Landskontoret är liksom landskansliet uppdelat i arbetsdetaljer, var och en under ledning av en ordinarie landskontorist. Landskontorets uppdel— ning i arbetsdetaljer ansluter sig till dess indelning i omnämnda avdel- ningar. Kassa och expedition samt skrivcentral finnas också. Av de på länsstyrelsens stat uppförda icke-ordinarie landskontoristerna äro vissa av— sedda för tjänstgöring vid häradsskrivarekontor. Härutöver finnas biträden i olika grader i överensstämmelse med vad som sagts om landskansliet.

II. ÖVERSIKT AV FÖREGÅENDE UTVECKLING M. M.

A. Ärendenas fördelning mellan landskansli och landskontor

Uppdelning av länsstyrelseärendena å två avdelningar omnämnes första gången i landshövdinginstruktionen av 1687. Enligt instruktionen 1752 skulle på landskontoret handläggas ärenden rörande kronans inkomster och utgifter samt andra ärenden av kameral natur samt på landskansliet övriga i instruktionen angivna ärenden. Även enligt instruktionerna 1855 och 1918 var fördelningen densamma. Några väsentliga förändringar skedde ej heller vid 1937 års omorganisation.

Av 1935 års länsstyrelseutredning framhölls att landskontoret borde lik- som dittills handha mantalsskrivning och beskattningsväsendet, uppbörds— och indrivningsväsendet, medelsförvaltningen samt kameralförvaltningen i övrigt. Å landskansliet borde handläggas ärenden angående enskildas och kommuners verksamhet i den mån denna vore föremål för administrativt ingripande eller reglering.

1 1937 års landshövdinginstruktion tillämpades ett i viss mån annat sätt än tidigare för angivande av ärendenas fördelning mellan avdelningarna, i det att landskontorets ärenden relativt noggrant specificerades medan övriga ej särskilt angivna ärenden avsågos skola handläggas på landskans- liet. Samtidigt stadgades att mindre jämkningar skulle kunna företagas i den sålunda föreskrivna fördelningen. Dylika jämkningar hade tidigare förekommit i ganska avsevärd omfattning vid vissa länsstyrelser, huvud- sakligen i syfte att utjämna arbetsbelastningen mellan avdelningarna.

B. Organisationen enligt tidigare landshövdinginstruktioner m. m.

I 1855 års landshövdinginstruktion stadgades att styrelsen inom varje län skulle vara anförtrodd åt en landshövding, såsom Kungl. Maj:ts befall- ningshavande, vilken utövade densamma med biträde av landssekreterare och landskamrerare (51). De till länsstyrelsens befattning hörande ären- dena skulle enligt särskild fördelning handläggas dels i landskansliet och dels i landskontoret, för vilka avdelningar landssekreteraren respektive landskamreraren skulle vara chef och föredragande (& 2).

• Sida 62
•  Original

Landshövdingen hade beslutanderätt i alla mål och ärenden, som an- kommo på länsstyrelsens avgörande, men borde inhämta vederbörande föredragandes mening. Därest denna icke godkändes ägde den föredragande att densamma i protokollet anteckna. Om sådan anteckning icke skedde, ansågs den föredragande ha instämt i landshövdingens beslut ( 5 3).

I 5 4 stadgades att vid landshövdingevakans samt landshövdings från— varo eller laga förfall skulle länsstyrelsen utövas av landssekreteraren och landskamreraren gemensamt, under benämning av landshövdingeämbete, med samfälld ansvarighet för de beslut och åtgärder, varom de voro ense. Uppstodo dem emellan skiljaktiga meningar, skulle den mening bli gäl- lande, som föredraganden yttrat.

Med avseende på avdelningschefernas chefsuppgifter märkas särskilt 55 58 och 59, enligt vilka det älåg landssekreteraren och landskamreraren, bland annat, att tillse att de å respektive avdelning anställda tjänstemän- nen behörigen fullgjorde sina skyldigheter samt att alla de till avdelningen hörande göromålen blevo med ordning och skyndsamhet bestridda.

Slutligen kan nämnas att i 5 44 gåvos bestämmelser om att vissa mål skulle på särskilt angivet sätt handläggas gemensamt av landssekreteraren och landskamreraren (alltså även då landshövdingen sedermera fattade beslutet). Dessa mål voro frågor om uppbördsmans balans, femårsberät- telser om tillståndet i länet samt förslag till lanträntmästare-, kronofogde- och häradsskrivaretjänster ävensom tjänstledighet eller avsked för sådana befattningshavare eller förordnande av vikarier för dem.

Några andra föredragande än dessa två, landssekreteraren och landskam- reraren, kände icke landshövdinginstruktionen av 1855. Emellertid kunde med den växande arbetsbördan i de flesta län icke all föredragning om- besörjas av landssekreteraren och landskamreraren. På sina håll torde man då till en början ha förfarit så att landssekreterare eller landskamrerare tidvis befriades från handläggningen av de löpande göromålen eller vissa slag därav för att kunna mera odelat ägna sig åt något eller några viktigare eller mera tidskrävande ärenden. Handläggningen av göromålen i övrigt uppdrogs då åt länsnotarie respektive länsbokhållare. I andra fall torde man ha förfarit så att länsnotarie eller länsbokhållare förordnades att be- reda och föredraga vissa till vederbörande avdelningschefs handläggning eljest hörande ärenden. Huruvida sistnämnda slag av förordnande kunde anses äga stöd i landshövdinginstruktionen var emellertid tvivelaktigt.

Så småningom lämnade emellertid Kungl. Maj:t i något fall tillstånd till att ordinarie länsnotarie förordnades att på eget ansvar bereda, föredraga och expediera de till landssekreterartjänsten hörande ärenden, vilkas hand— läggning landshövdingen med avseende på ärendenas beskaffenhet kunde finna lämpligt att åt honom överlämna.

I propositionen nr 211 till 1917 års riksdag angående omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering för tjänstemännen därstädes m. m.

• Sida 63
•  Original

anfördes, bland annat, att göromålens ökning, särskilt och icke minst i avseende å de sociala ärendena, medfört en arbetsbörda för avdelnings- cheferna i länsstyrelsen så stor, att man måste allvarligen vara hetänkt på att i någon mån underlätta densamma för att bereda landssekreteraren och landskamreraren möjlighet att åt mera invecklade eller omfattande frågor, såsom utlåtanden i remitterade ärenden m. m., ägna en mera odelad tid. Det ansågs ådagalagt, att det maktpåliggande arbete inom förvaltningen, vilket påvilade länsstyrelserna i så hög grad, med nödvändighet krävde en anordning, varigenom avdelningschefernas arbetsbörda —— utan eftergift i deras skyldighet att svara för alla göromålens behöriga gång — i någon mån underlättades. Den välbehövliga lättnaden i avdelningschefernas ar- betsbörda borde beredas sålunda att förste länsnotarie- och förste länsbok— hållarsysslorna ombildades till assessorat, vilkas innehavare skulle ha till åliggande att självständigt på eget ansvar bereda, föredraga och till expedi- tion befordra länsstyrelsens beslut i vissa grupper av mål och ärenden. Därjämte borde de biträda sina avdelningschefer vid övriga göromål samt vid dessas laga förfall, då ej annorlunda förordnades, förrätta deras tjänst.

I 1918 års landshövdinginstruktion, som utfärdades i anledning av den på grundval av nyssnämnda proposition beslutade omorganisationen, stadgades i 5 1, att styrelsen inom varje län var anförtrodd åt en landshövding, som utövade densamma med biträde av en landssekreterare och en landskam- rerare såsom föredragande. Enligt 5 2 var landssekreteraren chef för lands- kansliet och landskamreraren för landskontoret.

Enligt 5 49 ägde landshövdingen ensam beslutanderätt i alla de ärenden, som föredrogos inför honom. Föredragande var skyldig att uttala sin me- ning och, därest beslutet blev därifrån avvikande, låta anteckna densamma till protokollet. Då avdelningschef utan att vara föredragande hade att övervara ärendes handläggning (vid föredragning av den andra avdel— ningens chef) gällde jämväl beträffande honom vad sålunda stadgats om föredragande.

Landshövdingen hade att utöva tillsyn över ärendenas jämna gång inom länsstyrelsen samt övervaka att befattningshavarna med noggrannhet och drift fullgjorde sina åligganden (& 40).

Enligt'g 50 gällde vidare, att vid ledighet å landshövdingetjänsten eller då landshövdingen var tjänstledig eller frånvarande eller eljest hindrad av andra tjänsteangelägenheter beslutanderätten utövades av landssekretera- - ren och landskamreraren gemensamt. Uppstode mellan dem skiljaktiga me- ningar, gällde föredragandens mening såsom länsstyrelsens beslut. Där landssekreterare eller landskamrerare eljest åliggande föredragningsskyl— dighet fullgjordes av annan befattningshavare, skulle å denne tillämpas vad sålunda sagts om landssekreterare och landskamrerare.

Avdelningschefernas åligganden definierades närmare i åå 42 och 43, enligt vilka de bl. a. hade att söka vinna den förtrogenhet med förhållan-

• Sida 64
•  Original

dena inom länet, som erfordrades för ett behörigt fullgörande av deras be— fattningar, att bereda och föredraga samt till expedition befordra de till respektive avdelning hörande ärenden, vilkas föredragning icke blivit annan anförtrodd, samt att ha tillsyn över göromålen på sin avdelning samt över- vaka, att de därstädes tjänstgörande befattningshavarna behörigen full— gjorde sina skyldigheter. Dessutom föreskrevs vissa särskilda skyldigheter, för landssekreteraren beträffande granskningen av utmätningsmännens dag— böcker samt för landskamreraren med avseende på räkenskaps- och redo- visningsväsendet.

Enligt 5 44 hade länsassessor att under samma ansvar som vederbörande avdelningschef bereda, föredraga och till expedition befordra de ärenden, som enligt av Kungl. Maj:t för länet fastställd fördelningsplan tillhörde länsassessors föredragning, samt därjämte att biträda avdelningschefen med övriga förekommande göromål och vid avdelningschefens laga förfall, där ej annorlunda förordnades, förrätta dennes tjänst.

I åå 45 och 46 stadgades, bland annat, att länsnotarie respektive länsbok- hållare var pliktig att, där Kungl. Maj:t så förordnade, i stället för lands- sekreteraren eller länsassessor å landskansliet respektive landskamreraren eller länsassessor å landskontoret bereda, föredraga och till expedition be- fordra vissa grupper av ärenden.

I 5 55 stadgades vidare att i vissa fall vid ärendes handläggning inför landshövdingen förutom föredraganden jämväl avdelningschefen å den andra avdelningen skulle vara närvarande, nämligen vid ärenden rörande vissa inventeringar, tillsättning av befattningshavare vid landsstaten samt fel och försummelser i tjänsten av sådan befattningshavare, avgivande av arbetsredogörelse, jämkning av ärendesfördelningen mellan landskansli och landskontor samt i övrigt då länsstyrelsen beträffande särskilt ärende så bestämde.

Emellertid visade sig så småningom med den även i fortsättningen succes- sivt växande arbetsbördan föredragandenas antal vara för litet. Man tillgrep då ånyo systemet med partiella ledigheter, varigenom föredragandenas an— tal de facto utökades. Kungl. Maj:t meddelade också i flera fall förordnan- den enligt åå 45 och 46 i 1918 års landshövdinginstruktion. Under tiden fram till 1935 års länsstyrelseutredning hade dylika förordnanden med— delats vid samtliga länsstyrelser utom fem.

1937 års landshövdinginstruktion (SFS 902/1937), som utfärdades med ' anledning av den av riksdagen samma är godkända omorganisationen av länsstyrelserna på grundval av 1935 års länsstyrelseutrednings förslag, innebar vissa betydelsefulla förändringar bl. a. i fråga om föredragningen samt beslutanderätten vid förfall för landshövdingen. 1937 års omorganisa— tion lämnade emellertid den ursprungliga, för länsstyrelsen i viss mån spe— ciella organisationstypen i stort sett oförändrad.

Omorganisationen innebar bl. a. inrättande av ett system med s. k. en—

• Sida 65
•  Original

mansärenden, d. v. s. ärenden som kunna avgöras av föredraganden ensam. Vidare infördes för att minska behovet av partiell ledighet för avdelnings- cheferna s. k. delegation, varigenom handläggningen av vissa ärenden kunde delegeras till underordnad föredragande.

Vid ledighet å landshövdingtjänsten samt vid landshövdingens frånvaro eller annat förhinder för honom utövades före 1937 års omorganisation —— såsom av det* föregående framgått —— beslutanderätten av två befattnings- havare, en från vardera avdelningen. Då föredraganden var annan än avdel- ningschef utövades beslutanderätten av föredraganden och avdelningsche- fen på den andra avdelningen.

Vid tillämpningen av regeln 0111 den gemensamma beslutanderätten hade emellertid redan tidigare en del länsstyrelser gått tillväga så, att två be- fattningshavare på samma avdelning handlagt och beslutat i vissa ärenden; detta för att icke onödigtvis betunga den andra avdelningens chef. Därvid förfors formellt så, att den, som biträtt vid ett ärendes behandling utan att vara föredragande, förordnades att i egenskap av tjänstförrättande avdel- ningschef å den avdelning, dit ärendet icke hörde, deltaga i handläggningen av detta ärende.

I enlighet med 1935 års länsstyrelseutrednings förslag och i överensstäm- melse med den praxis, som sålunda utbildat sig, företogs 1937 den ändringen i det dittills gällande systemet, att beslutanderätt i landshövdingens från- varo skulle utövas av vederbörande föredragande och avdelningschefen på samma avdelning som denne gemensamt. Vid skiljaktiga meningar skulle avdelningschefens mening bli den bestämmande. Endast därest avdelnings— chef var föredragande skulle tidigare gällande ordning med gemensamt beslut av båda avdelningscheferna iakttagas.

1935 års länsstyrelseutredning framhöll emellertid att det nya systemet skulle innebära att avdelningscheferna i tämligen stor omfattning skulle komma att mottaga föredragning och deras arbetsbörda skulle då ökas genom att förutsättningar på så sätt skapades för en mera ingående saklig prövning av den som mottoge föredragningen. Då dennes mening skulle komma att bli den avgörande måste han grundligare sätta sig in i ären- dena. Samtidigt finge man då garanti för att prövningen skulle ske på ett ur rättssäkerhetens synpunkt mera betryggande sätt. Härom anförde 1935 års länsstyrelseutredning i huvudsak följande.

Att med bibehållande av avdelningschefernas samtliga dittillsvarande arbets- uppgifter införa obligatorisk föredragning inför avdelningscheferna syntes icke låta sig göra. Utredningen erinrade om att inrättandet genom 1917 års reform av länsassessorstjänsterna avsåg att bereda lättnad i arbetsbördan för avdelnings- cheferna, vilka ditintills instruktionsenligt varit föredragande i samtliga ärenden var för sin avdelning. Genom nämnda reform befriades avdelningscheferna från föredragningsskyldighet i åtskilliga ärenden. Genom att länsassessorerna eller

andra föredragande hade övertagit föredragningsskyldigheten beträffande ett flertal grupper av ärenden, hade anledning icke funnits för vederbörande avdel-

• Sida 66
•  Original

ningschef att deltaga i handläggningen av de ärenden, som undantagits från hans föredragningsskyldighet. Man kunde därför icke alltid förutsätta, att vederbörande avdelningschef i detalj behärskade alla de stora grupper av ärenden, som vore undantagna från hans dagliga handläggning. Föredragning i landshövdingens frånvaro inför avdelningschefen komme uppenbarligen att medföra, att avdel— ningscheferna finge att handlägga ärenden, som tidigare överflyttats från avdel- ningscheferna till länsassessorerna och andra föredragande. Det kunde därför antagas, att avdelningschefernas arbetsbörda skulle komma att i icke obetydlig grad öka. Ehuru denna ökning av arbetsbördan komme att bli olika stor vid skilda länsstyrelser, syntes föredragning i landshövdingens frånvaro inför avdel- ningschefen å samma avdelning som den föredragande icke kunna genomföras utan att avdelningscheferna samtidigt befriades från åtskilliga av de göromål, som dittills ålegat dem.

Enligt 1937 års landshövdinginstruktion bibehöllos avdelningscheferna liksom övriga föredragande i huvudsak vid sin förutvarande ställning med de förändringar, som betingades av de ändrade reglerna om beslutande- rätten i landshövdingens frånvaro. I detta sammanhang förtjänar emeller- tid att framhållas, att den nyheten infördes att avdelningschef utan hinder av fastställd arbetsordning skulle äga att, närhelst han därtill fann anled— ning, övertaga handläggningen av ärende som eljest skolat ankomma på annan befattningshavare inom avdelningen. '

Förändringar. Ehuru länsstyrelsens nuvarande organisation som nämnts i huvudsak bygger på den 1937 beslutade ordningen, ha sedan sistnämnda år ett antal i olika avseenden betydelsefulla förändringar genomförts. Den i början av detta kapitel lämnade redogörelsen för gällande ordning inne- fattar sålunda förutom de i 1937 års instruktion ursprungligen upptagna bestämmelserna även de förändringar som därefter skett.

Bland dessa förändringar må här nämnas införandet av systemet med arbetsdetal jer. Detta system, som beslöts vid 1943 års riksdag på grundval av ett av särskilda sakkunniga den 25 februari 1943 avgivet betänkande, inne- bär i huvudsak att vid samtliga landskanslier och landskontor skola vara inrättade arbetsdetaljer, i regel fyra inom vardera avdelningen. Arbets- detaljerna skola uppbyggas kring en i görligaste mån homogen och natur- ligt avgränsad samt tillräckligt stor grupp diarier. För varje arbetsdetalj skall en ordinarie landskanslist respektive landskontorist (med undantag av anordnings- och bokföringsdetaljen å vissa mindre landskontor) vara föreståndare under vederbörande föredragande. Föreståndaren skall leda arbetet inom detaljen, i lämplig utsträckning ombesörja ärendenas bered- ning, överlägga med föredragandena, länsstyrelsens experter m. fl. angående ärendena samt uppsätta förslag till beslut m. m. i sådana fall, där skriv- ningen ej bör förbehållas jurist eller kan anförtros detaljföreståndaren underställd personal.

I samband med vågväsendets förstatligande blev vägdirektören föredra- gande i länsstyrelsen i vissa ärenden. Det stadgades då att vid vägdirektörs

• Sida 67
•  Original

föredragning inför landshövdingen av sådant ärende landssekreteraren skulle närvara (se SFS 682/1943 samt sid. 255).

I samband med taxeringsreformen 1943 infördes beträffande landskon- toret den bestämmelsen, att landskamreraren skall vara närvarande vid föredragning inför landshövdingen av ärende rörande taxeringsarbetets ord- nande och bedrivande. Samtidigt infördes även den bestämmelsen att landskamreraren icke äger övertaga handläggningen av ärende, som an- kommer på taxeringsintendenten. Landskamrerarens avdelningschefsupp— gifter inskränktes såtillvida, att det ålades taxeringsintendenten att när- mast under landshövdingen ansvara för att taxeringsarbetet ordnas och bedrives på ett ändamålsenligt sätt.

Vid inrättandet från och med år 1944 av länsstyrelsernas försvarsavdel— ningar infördes beträffande ärenden rörande civilförsvaret motsvarande be- stämmelse som gällde i fråga om nyssnämnda vägärenden, nämligen att vid föredragning inför landshövdingen av sådana ärenden landssekreteraren skulle närvara (SFS 651/1944).

Den praxis, som tämligen allmänt torde ha utbildat sig, att för beredande av lättnad i landshövdingens arbetsbörda, med tillämpning av reglerna om beslutanderätten i landshövdingens frånvaro, regelmässigt låta avdelnings- cheferna mottaga föredragning och fatta beslut i vissa ärendegrupper, vann sin första sanktion genom en är 1943 företagen ändring (SFS 949/1943) av 22 å landshövdinginstruktionen. I nämnda paragraf infördes då den föreskriften att ärenden, som angä taxering enligt förordningen om allmän omsättningsskatt eller fastställelse av meddelat föreläggande att inbetala sådan skatt eller föreläggande av vite jämlikt nämnda förordning, skola, där ej landshövdingen påkallar föredragning, föredragas inför landskam- reraren och avgöras av honom.

Vid den mera genomgripande omarbetning av landshövdinginstruktionen, som företogs år 1947 (SFS 966/1947), utvidgades kretsen av ärenden, som enligt 22 5 skulle avgöras av landskamreraren, till att också omfatta vissa ärenden enligt uppbördsförordningen, ärenden angående arvsskatt, gåvo- skatt och kvarlåtenskapsskatt samt ärenden angående anordning av medel. Men därutöver togs steget fullt ut på så sätt att i paragrafen infördes en allmän bestämmelse att länsstyrelsen jämväl i övrigt må i arbetsordningen eller eljest uppdraga beslutanderätten åt avdelningschef beträffande vissa grupper av ärenden, vilka äro av den art att de icke skäligen böra kräva deltagande av landshövdingen.

Samtidigt infördes i 28 å en allmän bestämmelse av innehåll att vid före- dragning inför landshövdingen av annan befattningshavare än avdelnings- chef denne i fråga om ärenden av större vikt skall vara närvarande i den utsträckning landshövdingen bestämmer.

Det må också framhållas, att länsbokhållaren av första klass fick en

• Sida 68
•  Original

delvis ändrad ställning på så sätt att anordnings- och bokföringsväsendet mera direkt underställdes honom.

Slutligen är här att nämna att 1947 i form av ett tillägg till 19 & infördes skyldighet för landskanslist och landskontorist att efter beslut av länssty— relsen i varje särskilt fall såsom föredragande handlägga de grupper av ärenden som anförtros honom. Sådant beslut mä av länsstyrelsen lämnas endast när särskilda skäl därtill äro och avse allenast ärenden av expeditio- nell natur eller eljest ärenden av enklare beskaffenhet.

C. Frågan om byråindelning

Frågan om länsstyrelsens indelning har med organisationens successiva ansvällning vid olika tillfällen aktualiserats, varvid särskilt spörsmålet om en utvidgad tillämpning av byråsystemet vid länsstyrelsen tagits upp till diskussion.

Sålunda framkom i samband med 1917 års omorganisation den tanken, att man i länsstyrelserna i större län borde inrätta en helt ny självständig avdelning med en med landssekreteraren och landskamreraren fullt jäm— ställd chef, till vilken avdelning från landskansliet och landskontoret kunde överflyttas vissa mera fristående grupper av ärenden. Jämväl sedermera har från olika håll ifrågasatts, antingen att man borde inrätta ett något större antal, från varandra helt skilda och för varandras arbete icke an- svariga byråer, eller ock att man med bibehållande av indelningen i lands- kansli och landskontor skulle uppdela vardera av dessa avdelningar i sär- skilda byråer.

Av 1935 års länsstyrelseutredning framhölls, att dessa förslag om änd- ringar av den dittillsvarande länsstyrelseorganisationen, vilka redan då hade framkommit, uppenbarligen tagit sikte på att vid länsstyrelsen införa samma organisationsform som förekomme vid de centrala ämbetsverken. Nämnda utredning anförde härom vidare bl. a. följande.

Emellertid borde i detta sammanhang framhållas den säregna ställning inom statsförvaltningen, som intoges av länsstyrelserna i jämförelse med de centrala ämbetsverkcn i allmänhet. Vad de senare beträffade, gällde såsom regel att varje särskilt verk fått sig tilldelat allenast en viss gren av statens förvaltande verk- samhet. Annorlunda ställde sig förhållandet beträffande länsstyrelserna. Till följd av det mångsidiga sätt, på vilket länsstyrelserna hade att företräda eller till- handagå statsmakterna, komme under deras handläggning ärenden inom de flesta av förvaltningslivets olika grenar.

Arbetet inom det för vederbörande centrala ämbetsverk sålunda begränsade för— valtningsområdet hade allt efter verksamhetens olika sidor eller ärendenas natur utskiftats mellan de i verket tjänstgörande föredragande, benämnda byråchefer eller byrådirektörer, så att ärenden av relativt enhetlig beskaffenhet tilldelats viss föredragande. Föredragandena i de centrala ämbetsverken vore sinsemellan fullt självständiga och hade var och en egen personal och eget kansli. De vore

• Sida 69
•  Original

direkt underställda verkets chef. Denne utgjorde det sammanhållande momentet i centrala ämbetsverk, som organiserats enligt byråsystemet.

Landshövdingen intoge i förhållande till det löpande arbetet inom länsstyrelsen en annan ställning än chefen för ett centralt ämbetsverk. Ställningen som lands- hövding förutsatte alltid ett omfattande arbete utom själva länsstyrelsen. Lands- hövdingen hade att söka vinna förtrogenhet med förhållandena inom länet och för sådant ändamål genom resor och möten med länets innevånare göra sig under- rättad om de olika orternas tillstånd och behov. Landshövdingens tid toges av denna anledning liksom för undersökningar och utredningar i viktigare speciella frågor i stor utsträckning i anspråk för tjänsteresor och förrättningar utom resi- densorten. Landshövdingen anlitades dessutom ofta under längre eller kortare tid för fullgörande av annat offentligt uppdrag än sådant som direkt kunde anses tillhöra hans ämbetsåligganden och måste på grund därav vistas på annan ort än den, varest länsstyrelsen hade sitt säte. Men även under tiden, då landshöv- dingen för utövande av sitt ämbete vistades å residensorten, vore han i regel så upptagen av överläggningar eller studier i frågor, som berörde länets allmänna utveckling eller eljest vore av särskild betydelse, att han endast i begränsad om- fattning kunde ägna sig åt det mera ämbetsmässiga detaljarbetet inom länssty— relsen. Möjligheten att fullgöra de chefen för ett centralt ämbetsverk åliggande uppgifter bleve för landshövdingen synnerligen begränsad. Tillsynen över det löpande arbetet och ansvaret för arbetets behöriga gång komme på grund härav att åvila avdelningscheferna. Dessa hade i följd härav, var för sin avdelning, blivit det sammanhållande momentet. Med dem hade övriga föredragande i prin- cipiella spörsmål kunnat samråda. Deras yttrande torde landshövdingen i många fall ha inhämtat även då fråga varit om ärende, som tillhört annan föredragande.

Den ställning, länsassessorerna i länsstyrelserna intoge, sammanfölle delvis med föredragandenas i de centrala ämbetsverken. Länsassessorerna hade sålunda till åliggande att självständigt på eget ansvar bereda, föredraga och till expedition befordra länsstyrelsernas beslut och utslag i vissa grupper av mål och ärenden, enligt indelning och plan, som fastställdes av Kungl. Maj:t. Därjämte hade de emellertid enligt instruktionen att biträda sina respektive avdelningschefer vid övriga göromål. Sistnämnda äliggande inginge dock ej till någon väsentlig del i. deras arbete, på grund varav de huvudsakligen hade att ägna sig åt handlägg- ningen av de grupper av ärenden, som av dem självständigt föredrogos. Samma ställning tillkomme i huvudsak övriga föredragande. Föredragandena hade dock icke såsom byråchefer i vissa verk haft självständig beslutanderätt. I avseende å ärendenas behandling kunde det sägas, att länsassessorerna och föredragandena av lägre grad, var inom sitt område, hade att fullgöra uppgifter, som i väsentliga delar liknade avdelningschefernas. Detta hade medfört, att arbetet inom läns- styrelsernas båda huvudavdelningar, särskilt inom landskansliet, faktiskt kommit att fördelas å ett flertal underavdelningar eller sektioner, vilka företedde viss likhet med de centrala ämbetsverkens byråer.

Endast undantagsvis hade emellertid en sådan uppdelning i underavdelningar skett att under föredragande tjänstgörande personal varit indelad till tjänstgöring under viss föredragande. Gemensam för avdelningschefen och övriga föredragande vore i regel all underordnad personal med juridisk utbildning ävensom skriv- och kontorsbiträden samt i viss omfattning även övrig personal. Enär avdelnings- chefen hade att bestämma ifrågavarande personals arbetsuppgifter, hade möjlig- het funnits att på ett smidigt sätt ordna arbetet, som ofta vore av växlande om- fattning å olika detaljer, så att arbetskraft kunnat sättas in där den för tillfället bäst varit behövlig. Uppenbart vore att en stor gemensam avdelning måste giva

• Sida 70
•  Original

rum för större rörlighet i avseende å arbetsfördelningen än en indelning i smärre byråer. En dylik indelning komme otvivelaktigt att medföra behov av ökat per- sonalantal och lokalutrymme och därmed högre kostnader. En byråindelning skulle dessutom lätt kunna medföra, att de olika byråerna bleve i olika grad be- tungade. överhuvud finge det betraktas som särskilt svårt för att icke säga omöj- ligt att, huru än en byråindelning anordnades, med jämnhet fördela arbetet på olika byråer.

Inom de centrala ämbetsverken skedde, som nyss berörts, byråindelningen på det sätt, att ärenden av relativt enhetlig beskaffenhet tilldelades en byrå. På grund av att under länsstyrelsernas handläggning komme ärenden inom de flesta av förvaltningslivets olika grenar, hade föredragandena i allmänhet att handlägga ärenden av mycket olikartad beskaffenhet.

Bland de större ärendegrupperna å landskanslierna nämnde 1935 års ut- redning motorfordonsärendena samt fattigvårds- och barnavårdsärendena. Emellertid hade en undersökning av arbetsstyrkan för handläggning av dessa arbetsdetaljer givit vid handen, att dessa ärenden allenast vid tre, högst fyra länsstyrelser vore av den omfattning, att arbetet skulle kunna Organiseras som en byrå. Arbetet å motorfordonsdetaljen, som fordrade re- lativt stor underordnad personal, vore av den beskaffenhet, att biträde åt föredraganden av juridiskt utbildad arbetskraft endast undantagsvis er- fordrades, på grund varav vid ledighet eller förfall för föredraganden såsom vikarie för denne, i händelse av byråindelning, måste anlitas utom byrån tjänstgörande befattningshavare. Liknande förhållanden rådde på lands- kontoren beträffande taxeringsärendena, uppbördsväsendet samt anordnings- och bokföringsväsendet. Härefter anförde 1935 års utredning följande. Indelning av länsstyrelserna i byråer efter de angivna större arbetsuppgifterna vore således i allmänhet icke genomförbar. Sammanslagning av flera arbets- detaljer skulle därför bli nödvändig. Därjämte skulle det bli nödvändigt att med- dela föreskrift om till vilken eller vilka byråer alla övriga till länsstyrelsernas handläggning hörande ärenden skulle höra. Svårighet skulle alltid uppstå att så sammanföra arbetsuppgifterna, att full sysselsättning städse skulle kunna beredas all å byrån tjänstgörande personal.

Sammanförande av särskilda arbetsdetaljer till en byrå skulle med hänsyn till länsstyrelsernas växlande arbetsbörda och speciella ortsförhållanden bli olika för de särskilda länsstyrelserna. Anledning funnes att antaga, att byråindelning skulle medföra, att tjänstemännen bleve insatta allenast i den arbetsuppgift, som ålåge byrån. Då befordran av tjänstemännen ofta skedde icke inom vederbörande läns- styrelse utan genom förflyttning till annan länsstyrelse, måste uppenbarligen av länsstyrelsernas tjänstemän fordras en ingående fackkunskap på vitt skilda om- råden och förmåga att behärska de mest olikartade uppgifter. Byråindelning gåve icke samma möjlighet till allsidig utbildning av tjänstemännen som den bestående organisationsformen. Gällande arbetsform för länsstyrelserna gåve även större möjlighet att uppdela arbetet efter vederbörande tjänstemäns läggning, vilket torde medföra bättre arbetsresultat än en sträng byråindelning. —— _ _—

På grund av angivna förhållanden funne utredningen övervägande skäl tala mot införande av byråsystem vid länsstyrelserna. Detta borde dock naturligtvis icke utesluta, att det befintliga sektionssystemet vidare utbildades, särskilt vid

• Sida 71
•  Original

de större länsstyrelserna, så att varje föredragande, så långt görligt vore, finge särskild personal till sin disposition, särskilda diarier, koncept m. m. Därigenom att avdelningschefen hade tillsyn över arbetet inom hela avdelningen och bestäm- manderätten över personalen å avdelningen, behövde de olägenheter, som byrå- indelningen ansåges kunna medföra, ej uppstå.

Vissa av de skäl, som anförts emot införande av byråsystemet vid länsstyrel- serna, kunde möjligen anses tala för upphävande av indelningen av länsstyrel- serna i landskansli och landskontor. De särskilda avdelningarnas arbetsuppgifter vore emellertid och skulle enligt utredningens förslag alltjämt bli av så väsens- skild art, att avdelningarna, vilka i detta avseende syntes kunna jämställas med byråer inom ett centralt ämbetsverk, borde lyda under var sin chef.

I propositionen nr 178 till 1937 års riksdag angående anslag till länssty- relserna för budgetåret 1937/38 anförde chefen för socialdepartementet i förevarande avseenden i huvudsak följande.

. Den dåvarande ordningen (enligt 1917 års organisation) byggde på en stelt ut- formad arbetsfördelning. Det läge i sakens natur, att den avsevärda arbetsökning, som inträtt, sedan denna organisation tillkom, framtvingat ändrade dispositioner. Det gällde därför att söka uppnå en anpassning av organisationen efter de fak- tiska förhållandena. Därvid syntes det utan vidare klart, att det läge helt utan- för möjligheternas omräde att i detalj fastställa en enhetlig ordning, som skulle kunna med samma fördel tillämpas i alla länsstyrelser, större och mindre, och under alla delar av året, oberoende av växlingarna i arbetsbelastningen. Ett huvudvillkor för att organisationen skulle visa sig hållbar, låge däri, att man i görligaste mån undveke att binda vissa arbetsuppgifter till viss tjänst. Arbetsbördan ensam borde för fördelningen bli bestämmande. Den växlade väsent— ligt såväl de olika länsstyrelserna emellan som inom en och samma länsstyrelse under olika årstider. Från denna utgångspunkt hade departementschefen kommit till den uppfattningen, att det borde ankomma på länsstyrelsen själv att fördela arbetet mellan olika befattningshavare. Den enda grundsats, som vid sagda för- delning borde bestämt upprätthållas, vore att de svårare och viktigare ärendena skulle handläggas av de mest kvalificerade arbetskrafterna och att även i övrigt vid ärendenas fördelning å vederbörande befattningshavare hänsyn toges till dessas kvalifikationer.

Statsutskottet förklarade i sitt utlåtande (nr 162) i anledning av sagda proposition, att de riktlinjer för omorganisationen, som av departements- chefen uppdragits, icke givit utskottet anledning till erinran. Då emellertid åtgärderna i fråga till övervägande delen vore av administrativ natur, hade utskottet ansett sig salma anledning att upptaga dem till utförligare gransk— ning. Utskottet hade endast velat framhålla angelägenheten av att vid organisationens genomförande tillsåges, att alla berättigade intressen av snabb och säker handläggning av förekommande ärenden tillgodosåges samt att allmänhetens förtroende och tillit för länsstyrelserna vidmakthölles.

Riksdagen (skrivelse 389/1937) beslöt i denna del i överensstämmelse med utskottets utlåtande.

• Sida 72
•  Original

III. UTREDNINGEN

Inledning. Till stor del äro de olägenheter, som från tid till annan på- kallat översyn av länsstyrelseorganisationen, av samma slag som de, vilka i allmänhet med olika mellanrum bli aktuella i fråga om allmänna organ. Den ständigt fortgående ökningen av arbetsmängden, till en del beroende på tillväxt av antalet ärenden av förut vanligt slag och till en del hänförlig till samhällslivets utveckling och den statliga verksamhetens utvidgning till nya områden, föder successivt behov av mera arbetskraft.

Liksom det för en sund utveckling av den statliga organisationen över huvud är nödvändigt att låta den ständigt om ock i växlande takt fort- gående ansvällningen därav löpa jämsides med en successiv överflyttning av uppgifter från högre till lägre och från centrala till lokala organ, är del inom ett organ naturligt att lägre befattningshavare i växande omfattning få övertaga detaljuppgifter, som förut varit förbehållna mer kvalificerade krafter. En decentralisering, vare sig den sker mellan olika organ eller inom ett organ, möjliggöres bland annat av att allteftersom nya arbetsuppgifter bli gamla och en stadgad praxis utvecklar sig, mogna uppgifterna mer och mer för behandling inom lägre instanser. I regel behöver en sådan de- centralisering icke innebära ökat personalbehov för det organ eller inom den personalkategori, som sålunda får beslutanderätt överlåten på sig. Vad som sker är oftast det, att ett underordnat organ eller en lägre befattningshavare, som tidigare endast yttrat sig i eller berett ett visst slag av ärenden, så småningom också får rätt att mer eller mindre självständigt besluta däri.

Även om det ligger i sakens natur, att en dylik decentralisering måste vara en ständigt pågående process, påverkas denna dock alltid i de enskilda fallen av många särskilda faktorer, såsom de underlydande organens kom— petens och lämpligheten av deras organisation, de lägre befattningshavar- nas kvalifikationer eller den ändamålsenligaste fördelningen av arbets- bördan. ] stort sett måste alltid kompetens, organisation och kvalifikationer avvägas med hänsyn till de aktuella uppgifterna och de organisatoriska an- ordningarna släpa därför i regel efter i utvecklingen.

Då arbetsuppgifterna inom ett organ genom decentralisering eller eljest ökas i vidare mån än som ovan antytts, kunna de kanske till någon tid be- mästras genom omfördelningar, men då och då måste också ny arbetskraft anställas. Utvecklingen kan emellertid stundom leda därhän, att dylika en- skilda åtgärder icke längre förslå, så mycket mer som varje åtgärd oftast vidtagits utan att dess inverkan på organisationsproblemet i stort kunnat bedömas. I sådana lägen blir i regel nödvändigt att ompröva organets funk- tionssätt och verksamhetens organisation i stort. Oftast har väl resultatet av övervägandena i en sådan situation blivit en uppdelning av verksamheten och tillskapandet av ett eller flera nya organ. Så har exempelvis skett genom

• Sida 73
•  Original

inrättandet av veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen m. fl. verk. Men exempel saknas icke på sammanslagning av förut fristående verk, t. ex. vid bildandet av skolöverstyrelsen, fortil'ikationsförvaltningen och den nuvarande lant— bruksstyrelsen, ehuruväl behovet av sammanslagningar då kanske icke främst aktualiserats av organisationssvårigheter inom de enskilda verken.

Länsstyrelseorganisationens utveckling har som naturligt är i sina grund-— drag följt de sålunda antydda huvudlinjerna. Den allmänna översyn över länsstyrelseorganisationen, som företogs dels i samband med fögderirefor- men år 1917 och dels är 1937, byggde i stort sett på en decentralisering inom verket, i det att föredragningsuppgifter överflyttades från avdelnings- cheferna till lägre befattningshavare. I uppdraget till 1935 års länsstyrelse-» utredning, vars förslag låg till grund för 1937 års förändringar i organisa- tionen, ingick emellertid även att undersöka om icke vissa arbetsuppgifter kunde avlyftas från länsstyrelserna och handläggas av underordnade organ såsom magistrater, stadsstyrelser och landsfiskaler. Vissa härav föranledda förslag genomfördes också.

Även om reformerna 1917 och 1937 medförde beaktansvärda förändringar- och förbättringar i samband med en inre decentralisering, inneburo de dock icke — i viss mån till skillnad från senare partiella reformer i samband med t. ex. inrättande av försvarsavdelning, taxeringsavdelning m. m. — någon förändring av själva organisationstypen. Vardera av länsstyrelsens, avdelningar, landskansliet och landskontoret, är fortfarande i princip upp- byggd såsom en enda byrå med landssekreteraren respektive landskamre— raren som chef och främste föredragande.

Medan totala antalet tjänstemän vid länsstyrelserna år 1918 utgjorde 417 ordinarie befattningshavare (därav 12 lanträntmästare på övergångs- stat) ävensom 130 ständiga extra länsnotarier, länsbokhållare, landskans- lister och landskontorister samt uppskattningsvis ca 200 ständiga extra tjänstemän i lägre grad, eller tillhopa ca 750, hade antalet 1936 stigit till 470 ordinarie, 283 extra ordinarie och 257 extra tjänstemän eller tillhopa 1 010, vartill kom ett mindre antal mera tillfälliga biträden. Budgetåret 1949/50 bestod personalen av 949 ordinarie och 1 660 icke-ordinarie eller tillhopa 2 609 befattningshavare, däri inberäknat 169 tillfälliga biträden å fo]kbokföringsavdelningarna. Därtill kommer den särskilt för krisuppgifter— eller eljest tillfälligt anställda personalen.

Den stora personalökningen under de sista 15 åren har i någon mån varit en följd av en successivt fortgående stegring av antalet ärenden inom de tidigare verksamhetsområdena, men till övervägande del har personal-w ökningen betingats av vissa nya eller förändrade arbetsuppgifter. På lands—v kansliet har sålunda tillkommit försvarsavdelningen för civilförsvaret och därmed sammanhängande uppgifter ävensom barnavårdsassistenten. Från att tidigare ha varit mindre än landskansliet har nu landskontoret blivit i genomsnitt nära dubbelt så stort som landskansliet. Anledningen härtill.:

• Sida 74
•  Original

har varit taxeringsreformen 1943, varigenom den särskilda taxeringsavdel- ningen tillkom inom landskontoret, samt uppbörds- och folkbokförings- reformerna 1945, vilka medförde inrättande av den särskilda avdelningen för sistnämnda båda ändamål. Bland uppgifter, som genom förändringar i arten blivit mer maktpåliggande utan att därför några organisatoriska åt- gärder ännu vidtagits, kan för landskansliets del nämnas bebyggelseplane- ringen, vilken genom 1947 års byggnadslagstiftning i hög grad ökat i bety- delse och omfattning icke minst såvitt angår de på länsstyrelsen ankom- mande arbetsuppgifterna.

Länsstyrelsens föredragande tjänstemän ha intill senaste tid uteslutande varit jurister, om man bortser från att domänintendenten en tid hade vissa föredragningsuppgifter. Numera kunna emellertid även en del befattnings- havare, vilka icke behöva vara lagfarna, i speciella frågor vara föredragande, t. ex. vägdirektör, civilförsvarsdirektör, civilekonomer på taxeringsavdel- ningen samt i begränsad omfattning landskanslister och landskontorister. Oaktat länsstyrelsens uppgifter blivit flera och delvis skiftat karaktär i samband med den allmänna utvidgningen av den statliga verksamheten, har länsstyrelsens personalorganisation endast i ringa mån anpassats efter det förändrade läget. Den mera spontana och aktiva verksamhet, som nu- mera på många områden är den primära, har delvis med hänsyn härtill i flera fall kommit att läggas på speciella från länsstyrelsen mer eller mindre fristående befattningshavare (experter), vilka på länsstyrelsens uppdrag eller eljest på dess vägnar utövat denna verksamhet. Den verksamhet, som fullföljs av framför allt vissa av dessa experter, har sålunda kommit att framstå som en från länsstyrelsen mer eller mindre avskild verksamhet, till vilken länsstyrelsen endast i vissa fall och oftast på ett senare stadium tager ställning.

Länsstyrelsens sålunda angivna allmänna karaktär liksom också själva organisationsformen har vidare gjort, att ett flertal nya statliga uppgifter i länsinstansen, som fordrat en från länsstyrelsen avvikande organisations- form eller vilka till huvudsaklig del krävt annan sakkunskap än den juri- diska, lagts på nybildade, från länsstyrelsen fristående organ. Väl ha dylika överväganden knappast genomgående redovisats vid tillskapandet av dessa organ, men det är enligt utredningens mening uppenbart, att de om ock i växlande grad haft sin givna betydelse. I vissa sammanhang ha de direkt anförts, såsom exempelvis i den proposition med förslag till vanartslag, som förelades 1931 års riksdag samt i socialvårdskommitténs betänkande an- gående socialvårdens organisation m. m. (SOU 1942: 56). Beträffande de där redovisade övervägandena hänvisas till redogörelser i andra samman- hang (sid. 104 och 311 ff.).

Olägenheterna med det nuvarande systemet synas i huvudsak yttra sig dels däri, att en enhetlig ledning av verksamheten blir allt svårare att genomföra, dels ock däri att organisationsformen som sådan har visat sig

• Sida 75
•  Original

i viss mån hinderlig för en tillräcklig aktivisering och utåtriktning av för- valtningsverksamheten, som påkallas avde förändrade förhållandena.

Ansvällningen av arbetsuppgifterna och den därmed följande ökningen av personalen har medfört växande svårigheter för länsstyrelsens ledning att samordna arbetet och bevara kontinuiteten. Liksom beträffande sam- ordningen inom länsförvaltningen i stort gäller i fråga om samordningen av det inre länsstyrelsearbetet att landshövdingen ytterst är den ende, på vilken såväl ansvaret för samordningen som de formella befogenheterna att övervaka densamma vilar. Att han i praktiken ofta har svårt att i till- räcklig grad utöva en verkligt samordnande verksamhet har förut fram- hållits. Den överblick över och ledning av länsstyrelsens dagliga verksam— het i alla detaljer, som landshövdingen tidigare kunde ha, är icke längre möjlig. Å ena sidan är länsstyrelsens verksamhet för mångskiftande och omfattande, och å andra sidan har landshövdingen även utanför länssty- relsen alltför många och viktiga uppgifter.

Men denna länsstyrelsens mångförgrenade verksamhet kräver i och för sig själv en samordnande och ledande kraft. Det är därför nödvändigt, om man över huvud vill ernå full effektivitet såväl i länsförvaltningen i stort som inom länsstyrelsen, att se till att en verklig samordning och ledning av verksamheten i de stora linjerna ånyo blir möjlig. Förutsättningen här- för är först och främst att man skapar möjligheter för landshövdingen att hålla sig underrättad om alla viktigare ärenden och tilldragelser utan att själv behöva i tillnärmelsevis den omfattning, som nu sker, syssla med en- skilda detaljärenden. Emellertid torde särskilt i de större länen icke ens dylika åtgärder förslå för att möjliggöra en fullgod ledning av den totala verksamheten. På något längre sikt torde man också få se till att lands- hövdingen beredes möjlighet att på kvalificerade medhjälpare överlåta att å hans vägnar och enligt hans direktiv leda verksamheten på vissa områden. En dylik rätt för landshövdingen att i vidgad omfattning delegera vissa uppgifter får emellertid icke undanskymma vikten av att landshövdingen ständigt bibehåller ledningen i stort av länets angelägenheter. Med den av utredningen föreslagna utvidgningen av länsstyrelsens befogenheter fram- står det som än mera oundgängligt att landshövdingens huvudsakliga in- satser ägnas åt att leda länsstyrelsens verksamhet.

I den mera allmänna verksamhet —— mer eller mindre vid sidan av de vanliga länsstyrelseuppgifterna _ som landshövdingen enligt gammal hävd har att fullgöra och som icke är knuten till något särskilt organ, biträdes landshövdingen icke av eller har som ersättare någon högre kvalificerad befattningshavare. Väl kan landshövdingen i viss män för detta ändamål utnyttja tjänstemännen hos såväl länsstyrelsen som de andra länsorganen, men det biträde landshövdingen där kan påräkna inskränkes i vart fall till det snävare område, som varje sådant organ representerar.

Vad länsstyrelsen beträffar gäller väl att även om dessa allmänna upp-

• Sida 76
•  Original

gifter till stor del falla in under länsstyrelsens allmänna skyldighet att giva noggrann akt på länets tillstånd och behov samt i allt söka främja länets utveckling och dess befolknings bästa, torde uppgifterna många. gånger till sin natur framstå som mer eller mindre skilda från de vanliga länsstyrelseuppgifterna. På grund härav och till följd av den på samtliga länsstyrelsetjänstemän vilande stora mängden av detaljärenden har det ofta icke varit möjligt att i tillräcklig omfattning inkoppla länsstyrelsetjänste- männen, enkannerligen avdelningscheferna, på dylika uppgifter. Om man kan skapa de organisatoriska förutsättningarna för att begreppen lands- hövding och länsstyrelse i detta avseende åter skola sammanfalla, torde effektiviteten i länsförvaltningen kunna höjas avsevärt. Främst måste detta innebära att landshövdingens verksamhet skall kunna bedrivas fullt ratio- nellt.

Länsstyrelsens audelningschefer ha alltintill senaste tid i huvudsak jäm— ställts med byråchefer i allmänhet. Från början ensamma föredragande var på sin avdelning ha de med den fortskridande utökningen av uppgif— terna och den därmed följande expansionen beträffande föredragandeper- sonalen kommit att intaga platsen som den främste av föredragandena. På landskontoret har dock utvecklingen, som ovan antytts, medfört att lands- kamreraren fått en något starkare betonad chefsställning. På båda avdel- ningscheferna ha vilat och vilar fortfarande instruktionsmässigt ansvaret för arbetets behöriga gång på avdelningen i stort. Gemenligen torde i fråga om byråchefer i denna skyldighet inläggas en plikt för chefen att i stort sett följa de olika ärendenas gäng och hålla en samlad överblick över hela verksamheten.

Denna uppgift torde emellertid avdelningscheferna sedan länge ha kun— nat fylla endast i ganska begränsad omfattning. Det torde sålunda vara regel att avdelningscheferna — även efter ändringen år 1947 av 28 & lands— hövdinginstruktionen (se sid. 61) — allenast ha den mera sporadiska kontakt med stora och betydelsefulla ärendegrupper, som består däri, att de vid landshövdingens frånvaro ha att fatta beslut i dylika ärenden. Vad detta betyder, då också föredragandena ofta växla, kan lätt inses. Det är omöjligt att bevara kontinuiteten och praxis blir lätt osäker och vacklande.

Redan 1935 års länsstyrelseutredning framhöll att, sedan föredragnings- skyldighet ålagts länsassessorer eller andra lägre föredragande beträffande , ett flertal grupper av ärenden, anledning icke funnits för vederbörande avdelningschef att deltaga i handläggningen av de ärenden, som undantagits från hans föredragningsskyldighet. Det synes uppenbart att bakom ett så- dant uttalande ligger uppfattningen, att avdelningschefens främsta uppgift var föredragningen och följaktligen endast i andra hand att utöva en byrå- chefs allmänna uppgifter med avseende å ärendena på avdelningen. Det måste emellertid också hållas i minnet att utöver dessa uppgifter länssty— . relsens avdelningschefer skolat fungera som personalchefer i långt vid—

• Sida 77
•  Original

sträcktare mening än vad som i regel är fallet med en byråchef. Och per- sonalchefsuppgifterna ha genom den gradvisa ökningen av personal —— som bland annat skett för att lätta avdelningschefernas arbetsbörda _ blivit i motsvarande män utvidgade.

Trots denna avdelningschefernas ställning och deras befogenheter torde det emellertid vara ett faktum att man i många sammanhang ställer stora anspråk på dem just i fråga om den ledande och samordnande verksam- heten. Icke minst tager sig detta uttryck i att avdelningscheferna såväl vid förfall för landshövdingen som i fråga om vissa ärendegrupper även eljest ha att i landshövdingens ställe fatta beslut. Ett uttryck för den rådande uppfattningen om den ställning, som avdelningscheferna böra intaga, torde sålunda riksdagens ställningstagande till frågan om landssekreterarens med- verkan vid vägdirektörens föredragning i länsstyrelsen vara. Beträffande detta torde få hänvisas till kapitlet om vägväsendet (sid. 255).

Även om en enhetligare ledning genom en partiell reform inom den be- stående organisationsformen skulle kunna skapas, torde detta dock vara förenat med vissa svårigheter. Men betänkligare är, att denna organisations- form visat sig olämplig med hänsyn till fordringarna på en aktiv förvalt— ningsverksamhet. En följd härav har, som ovan antytts, blivit att åtskil- liga uppgifter kommit att anförtros andra länsorgan, vilkas organisation kunnat lämpas efter dessa fordringar. Det gäller därför att finna en orga- nisationsform för länsstyrelsen, som ger bättre möjlighet att fullgöra de aktiva förvaltningsuppgifterna.

Det utmärkande för länsstyrelsens nuvarande organisationsform torde väl i korthet kunna sägas vara att det inre länsstyrelsearbetet i princip är uppdelat på befattningshavarna icke med hänsyn till ärendenas inre sam- hörighet utan efter deras svårighetsgrad (jfr departementschefens ovan sid. 65 refererade uttalande). Denna princip för arbetsfördelningen har uppen- barligen sin historiskt betingade bakgrund i det förhållandet att de flesta hittills företagna organisationsförändringar haft till yttersta syfte att av- lasta vissa uppgifter från avdelningscheferna. Dessa uppgifter ha då an- förtrotts andra befattningshavare, vilka utrustats med samma befogenheter med avseende på ifrågavarande ärendegrupper, som eljest tillkommit av- delningscheferna, dock utan att man samtidigt sökt tillgodose det genom föredragningens uppdelning uppkomna behovet av samordning. Denna har till största delen kommit att vila på landshövdingen ensam. På grund av befattningshavarnas, särskilt föredragandenas, inbördes ställning _— i regel en i vardera av fyra eller fem lönegrader —— samt gällande vikariatsystem med den stegvisa uppryckningen komma de lägre föredragandena stundom att allenast under en begränsad del av året handlägga de ärenden, som egentligen tillkomma dem, och de olika ärendegrupperna att bli handlagda av än den ene än den andre. Ett sådant system måste tydligtvis i längden

• Sida 78
•  Original

bli menligt för kontinuiteten i ärendenas handläggning ävensom för sam— ordningen.

Av de i föregående stycke anförda förhållandena beträffande föredrag— ningen har också följt bl. a. att ofta icke tillräcklig tillsyn och ledning kunnat bestås nytillkomna föredragande. Detta har icke saknat betydelse ur bland annat rättssäkerhetssynpunkt. Det kan här vara på sin plats att erinra om vad professorn N. Herlitz i ett av honom i egenskap av särskilt tillkallad sakkunnig avgivet betänkande angående förvaltningsförfarandet (SOU 1946:69) anförde angående länsstyrelserna såsom besvärsmyndig- heter.

Kärnan i besvärsmyndigheterna måste alltid utgöras av ämbets- och tjänstemän. Med avseende på dessa syntes fyra omständigheter vara av betydelse ur de syn— punkter som bestämde Herlitz utredning. Det borde för det första, allt efter målens beskaffenhet, vara sörjt för att tillräckligt många personer deltaga i deras be— handling. För det andra borde den juridiska förfarenheten vara i tillräcklig mån företrädd. För det tredje vore det ur rättssäkerhetssynpunkt av stort värde, att de ämbets- och tjänstemän som hade att handlägga besvärsmål ägde den själv- ständighet som följer med oavsättligheten. I varje fall borde det, för det fjärde, sörjas för erforderlig kontinuitet i den administrativa rättsskipningen. Denna kunde äventyras t. ex. genom täta växlingar i de tjänster, på vilka besvärspröv- ningen ankomme, och genom att besvärsprövningen i allt för hög grad bleve en — måhända mindre uppmärksammad — bisyssla vid sidan av andra sysslor. Med styrka borde emellertid betonas, att antydda synpunkter icke ensamma kunde fälla utslaget. Extremt tillämpade skulle de leda till att all besvärsprövning kon— centrerades hos organ av förvaltningsdomstolens typ; med en sådan utveckling äventyrade man emellertid det för förvaltningsrättsskipningens anordning Väsent- liga strävandet att bibehålla en viss kontakt med förvaltningen.

Skärskådade man besvärsmyndigheterna ur nu antydda synpunkter, föranled— des inga reflexioner beträffande de egentliga förvaltningsdomstolarna -— rege— ringsrätten, kammarrätten, försäkringsrådet, patentverkets besvärsavdelning, hy— resrådet — och icke heller beträffande de centrala verk som fungerade som besvärsmyndigheter. Vad de sistnämnda anginge borde särskilt framhållas. att de i regel vore kollegialt organiserade, när de hade att avgöra besvärsniål. Med oav- sättligheten vore det emellertid mångenstädes illa beställt.

Särskild uppmärksamhet påkallade emellertid länsstyrelserna. De vore icke längre vad de fordom varit. Landshövdingen vore oftast icke jurist. Och den väl— diga anhopningen av göromål hade framtvungit allt enklare former för besvärs— målens handläggning. Föredragningen ankomme numera sällan, såsom förr, på landssekreterare eller landskamrerare utan merendels på lägre tjänstemän. Be— sluten fattades väl ibland av landshövdingen, men ofta antingen av landssekrete- rare och landskamrerare, eller av en lägre föredragande och hans avdelningschef (eller eventuellt annan befattningshavare) eller av »föredraganden» ensam. Denna sistnämnda form _ införd 1937 —— vore den mest anmärkningsvärda; den inne- bure bland annat att jämförelsevis unga och oerfarna tjänstemän ensamma kunde få avgöra vissa stundom icke alldeles obetydliga besvärsmål. Det vore överhuvud taget icke tillfredsställande, att det juridiska elementet stundom vore alltför svagt företrätt eller att avgörandet (formellt eller i varje fall reellt) ofta ankomme på personer med alltför ringa erfarenhet och auktoritet. Det vore också uppenbart att

• Sida 79
•  Original

den rådande ordningen medförde en äventyrlig splittring med risk för bristande sammanhang och följdriktighet.

Även om länsstyrelseutredningen icke till fullo delar de sålunda fram— förda betänkligheterna är det dock uppenbart att med nuvarande organisa- tion en icke obetydlig splittring med risk för bristande följdriktighet före— ligger. Enligt utredningens mening sammanhänger detta kanske främst med att varken landshövdingen eller avdelningschefen med gällande ordning har möjlighet att ägna den tid och omsorg åt varje del av verksamheten, som med hänsyn till dess natur är önskvärt.

I detta sammanhang må också framhållas, att inrättandet av arbets- detaljerna (se sid. 60) väl innebar en rationalisering och medförde vissa möjligheter till koncentrering och differentiering av arbetsuppgifterna på landskanslist- och landskontorist- samt biträdesplanet. Men genom att var och en av arbetsdetaljerna endast i vissa fall underställts en enda före— dragande, kan en enhetlig ledning ofta icke åstadkommas. Till belysning av svårigheterna härvidlag må följande schema över ärendenas fördelning på arbetsdetaljer och föredragande vid ett visst landskansli tjäna.

FÖREDRAGANDE A Handels— ARBETS- Försvurs- FGS'IQ' Yfkei' Väg- Tron k- Sociala Ekonomi- Allm. och Puss- DETAU ärenden hels- masslg- ärenden ärenden ärenden ärenden _. brev- f'o'ren-- ärenden ärenden biltrafik crenden regim,.

Anm. Varje linje representerar ett eller flera (högst fem) slag av ärenden.

Vissa synpunkter på organisationen av länsstyrelsen och särskilt dess led- ning. Bland annat i avsikt att underlätta för landshövdingarna att befordra samordningen och kontinuiteten samt verka för rationalisering föreslår utredningen att vissa fristående länsorgan skola inordnas i länsstyrelsen. Härigenom blir det möjligt att under landshövdingen lägga ett särskilt an- svar för den inre samordningen och kontinuiteten på kvalificerade befatt- ningshavare.

Behovet av befattningshavare med dylika uppgifter har emellertid som förut antytts framträtt redan inom den bestående länsstyrelseorganisatio- nen. På två av de största länsstyrelserna —— i Stockholms och Malmöhus län —— har utvecklingen framtvingat en provisorisk lösning på så sätt, att

• Sida 80
•  Original

'»en biträdande landssekreterare förordnats med uppgift att efter länsstyrel- sens bestämmande handlägga vissa på landssekreteraren eljest ankom- mande ärenden. Enligt vad utredningen inhämtat har denna anordning visat sig fylla ett påtagligt behov. Därigenom har icke blott beretts större möjlig- heter för den ordinarie landssekreteraren att få översikt över verksamheten och därmed att mera ägna sig åt de egentliga chefsuppgifterna. Den lättnad som på så sätt kunnat beredas landshövdingen med avseende på skyldig- heten att mottaga föredragning i detaljärenden, vilken uppgift i större om- fattning överflyttats till landssekreterarna, torde också ha inneburit att landshövdingen med uppoffrande av mindre tid kunnat hålla sig bättre underrättad om verksamheten på olika områden.

Såsom av det föregående torde framgå hänför sig behovet av kvalificerat biträde åt landshövdingen till två olika slag av uppgifter. För att taga en jämförelse från den centrala förvaltningen kan man tala om dels expedi- tionschefsuppgifter, d. v. s. främst tillsyn över kontinuitet och samordning i verksamheten samt beslutens författningsenlighet ävensom över göro- målens behöriga gång (personalchefsuppgifter), och dels överdirektörsupp- gifter, d. v. s. uppgifter av mera självständig, ledande karaktär. Det torde svårligen kunna förnekas att länsstyrelserna i gemen med hänsyn till omfattningen av göromålen böra förses med befattningshavare med dylika uppgifter. Att de nuvarande avdelningschefsbefattningarna höra om- bildas i överensstämmelse därmed förefaller naturligt, även om givetvis också andra möjligheter kunna diskuteras.

Innan definitiv ställning tages till denna fråga, torde emellertid spörs- målet om bibehållandet av den historiskt betingade uppdelningen av läns- styrelsen i Iandskansli och landskontor böra övervägas. Särskilt under 1930- talet minskades landskontorens arbetsbelastning genom överflyttning av vissa arbetsuppgifter till andra organ. På sina håll vidtog man då den åt- gärden att överföra en del ärendegrupper från landskansli till landskontor för att utjämna skillnaden i arbetsmängden. Läget i detta avseende är emellertid nu ett helt annat. Särskilt de nya och utökade uppgifterna på skatteväsendets område ha medfört en betydande ansvällning av landskon- toren och en konsolidering av deras ställning. Även folkbokförings- och uppbördsreformerna ha tillfört landskontoren betydande uppgifter.

I och för sig äro dessa uppgifter tillsammantagna troligen i allmänhet av den storleksordning, att de skulle kunna utgöra tillräckligt underlag för ett självständigt verk i länsinstansen. Som ytterligare skäl för utbrytande av dessa uppgifter från länsstyrelsen skulle kunna anföras att landshövdingen reellt och i vissa avseenden även formellt icke har stora möjligheter att del- taga i dessa ärenden eller i nämnvärd mån kan utöva inflytande på deras behandling. Å andra sidan skulle inrättande av ett dylikt nytt verk i läns- instansen strida mot de principer, som utredningen anser böra vara bärande vid den statliga länsförvaltningens utformning. Exempelvis skulle tillkoms-

• Sida 81
•  Original

ten av ett sådant verk medföra en ofrånkomlig splittring av den kamerala verksamheten, av vilken bl. a. hela den med skatteväsendet samman- hängande skulle ankomma på det nya verket, medan en ganska avsevärd del av återstoden skulle kvarstanna inom länsstyrelsen. Den nuvarande relativt smidiga personaldispositionen för prövningsnämndsarbetet samt för uppbördsorganisationen skulle försvåras, och det torde för övrigt vara osäkert om arbetsuppgifterna för ett sådant verks chef skulle bli tillräck- ligt stora.

Under alla omständigheter lärer en omorganisation i länsinstansen efter dessa linjer draga ökade kostnader och kräva mera personal än den nu— varande ordningen. Då tillskapandet av ett nytt verk knappast heller kan antagas i och för sig medföra ökad effektivitet, har utredningen icke funnit skäl att gå närmare in på denna fråga.

Vid sådant förhållande återstår att undersöka om den nuvarande upp- delningen på landskansli och landskontor kan anses vara rationell och höra bibehållas eller om den bör ersättas med en annan indelning.

Landskontorets nuvarande uppgifter hänföra sig i huvudsak till de eko— nomiska delarna av statsförvaltningen eller äro eljest av kameral eller där- med närbesläktad natur. Därutöver har landskontoret sedan gammalt hand- lagt frågor rörande befolknings- och fastighetsredovisningen. Landskonto- & rets arbetsuppgifter äro relativt lätta att sammanfatta under ett förhållande- vis fåtal sinsemellan ej alltför olikartade rubriker.

Medan landskontorets arbetsuppgifter, sådana de för närvarande äro utformade, sålunda synas vara tämligen lätt avgränsbara, spänna lands- ; kansliets över stora och små, från varandra många gånger vitt skilda om- råden. Det är knappast möjligt att sammanfatta dem under några tillräck- ligt klargörande rubriker. Det oaktat består som en följd av utvecklingen en tämligen klar skillnad mellan arten av de båda avdelningarnas uppgif- ter, även om talrika gränsfall finnas.

Enligt utredningens mening tala erfarenheten samt omfattningen av länsstyrelseuppgifterna för att länsstyrelsen bör arbeta på vissa tämligen självständiga avdelningar. I samband med den av utredningen föreslagna uppdelningen av länsstyrelsen i ett antal sektioner skulle väl i och för sig kunna ifrågasättas, om det ändå är lämpligt att samtidigt bibehålla en indelning i större avdelningar. Då utredningen för sin del anser en sådan uppdelning ofrånkomlig, beror detta dels på att de båda nuvarande avdel- ningarnas uppgifter sinsemellan äro så olikartade samt dels och icke minst på att den nödvändiga decentraliseringen inom verket icke kan genomföras utan att en eller flera högt kvalificerade befattningshavare få övertaga åtskilliga av landshövdingens uppgifter och på många områden utöva läns- styrelsens beslutanderätt. Att fylla dessa uppgifter beträffande hela läns- styrelsen och/samtidigt övervaka det inre arbetet samt fylla en personal- chefs funktion lärer icke vara möjligt för en befattningshavare. Att denne

• Sida 82
•  Original

också skulle kunna som ordförande i länsprövningsnämnden leda dess arbete torde icke vara tänkbart.

Att länsstyrelsen bör vara uppdelad på vissa större avdelningar står så- lunda klart för utredningen. Den tämligen homogena beskaffenheten av flertalet landskontorsärenden gör det likaså naturligt att det nuvarande landskontoret i stort sett bibehålles oförändrat. Visserligen skulle åtmins- tone i de större länen, där ärendenas mängd otvivelaktigt förorsakar vissa svårigheter för avdelningscheferna att hålla samman det hela, en uppdel— ning av landskansliet på två avdelningar kunna tänkas. Men då härigenom samordningen skulle försvåras och utredningen för sin del fäster synner- ligen stort avseende vid att icke på något sätt de nödvändiga samordnings— linjerna avskäras, vill utredningen söka anvisa andra vägar för att i till— räcklig mån avlasta avdelningscheferna vid de största länsstyrelserna fram- för allt sådana löpande göromål, där samordningsfrågan icke har aktualitet.

Med hänsyn särskilt till vad sålunda anförts har utredningen funnit att uppdelningen av länsstyrelsen på landskansli och landskontor bör bibehål— las. Ej heller föranleda de för närvarande tillämpade principerna för arbets- fördelningen mellan dessa huvudavdelningar i stort sett någon erinran. Utredningen vill dock i detta avseende förorda den ändringen att sådana ärenden, som bestå av ett ekonomiskt och ett annat, exempelvis socialt, moment icke böra handläggas på landskontoret, om den sakliga prövningen kan anses ha särskild betydelse på sådana ämnesområden, som enligt eljest gällande regler tillhöra landskansliet. Beslutet i sak träffas på landskansliet, medan själva anordningsbeslutet samt utbetalningen och bokföringen an- kommer på landskontoret (se kap. 20, IV). Å andra sidan hör till lands— kontoret icke endast hänföras i inskränkt mening kamerala angelägen- heter utan också sådana frågor av allmänt ekonomisk innebörd, som icke kunna anses ha särskilt samband med några av landskansliets arbets— uppgifter.

Utredningens ovan åberopade motivering för bibehållande av indelningen i landskansli och landskontor utgör i viss mån ett svar på frågan om hur landshövdingens behov av högre kvalificerade medarbetare bäst skall till— godoses. Visserligen är det väl tänkbart att man —— i motsvarighet till vad som skett i Finland — med bibehållande av avdelningscheferna vid i huvud- sak nuvarande uppgifter tillskapar en befattning mellan dem och lands- hövdingen, Men av många skäl synes en sådan lösning mindre tillfreds— ställande. Om än direkta kompetenskonflikter mellan en dylik befattnings- havare och landshövdingen väl icke skulle behöva befaras, blir likväl för— delningen av uppgifterna på dem båda en känslig fråga. Det måste vidare antagas att — även om en sådan »vice landshövding» ovedersägligen skulle öka möjligheterna för den yttre samordningen och verksamt kunna bidraga till intensifiering av den allmänna verksamheten _ de otvivelaktigt lika viktiga expeditionschefsuppgifterna icke skulle i samma mån kunna till-

• Sida 83
•  Original

| I | ! | | &

fredsställande fullgöras av honom utan fortfarande få ankomma på avdel- ningscheferna. För detta måste nämligen förutsättas en intim kontakt med vederbörande avdelnings dagliga inre arbete. Det är knappast möjligt att tänka sig att den ifrågasatta befattningshavaren skulle kunna upprätthålla denna kontakt beträffande såväl landskansliet som landskontoret. Vad särskilt angår landskontoret med dess i många avseenden särpräglade verk— samhet torde detta vara speciellt svårt. Ansvaret för samordning och kon- tinuitet beträffande varje avdelning skulle därför även i fortsättningen i stor omfattning behöva kvarligga hos vederbörande avdelningschef.

Bland annat av nu antydda skäl har utredningen i stället stannat för att förorda att avdelningscheferna åläggas de uppgifter och ges den ställning, som utvecklingen enligt vad förut anförts visat vara önskvärd för att bibe- hålla effektiviteten i länsförvaltningen. Detta förutsätter först och främst att avdelningscheferna i princip befrias från egen föredragningsskyldighet. Genom att avdelningscheferna på så sätt få möjlighet att mera aktivt leda arbetet och tillvarataga alla möjligheter till rationalisering och förenkling torde merbelastningen på de lägre föredragandena kunna reduceras högst avsevärt. Utredningen anser därför att en dylik åtgärd icke i och för sig behöver föranleda ökat personalbehov. Härtill bidrager också att vissa föredragningsuppgifter kunna anförtros landskanslister och landskonto— rister. Genom att denna föredragning kommer att omfatta ärenden, som dessa befattningshavare i stor utsträckning nu ha till uppgift att bereda, blir arbetsökningen för deras del mindre betydande.

Att riksdagens ovan berörda ställningstagande till frågan om landssekre- terarens medverkan vid vägdirektörens föredragning fattats i klar insikt om betydelsen av denna medverkan för bevarande av kontinuiteten framgår av utskottets utlåtande (se sid. 255). För att avdelningschefen skall sättas i stånd att utöva en verkligt samordnande verksamhet är det nödvändigt att han på samma sätt som gäller beträffande bl. a. vägärendena kan följa länsstyrelsens verksamhet på alla till respektive avdelning hörande områ- den. Utredningen avser sålunda att avdelningschefen — i syfte att främja kontinuiteten, enhetligheten och samordningen — skall deltaga i handlägg— ningen av alla ärenden, som avgöras av landshövdingen (med eller utan biträde av lekmän). Ofta bör detta innebära att avdelningschefen är när— varande vid föredragning men ej sällan kan detta förfaringssätt ersättas av förhandsgranskning med signum på förslag till beslut.

Det större ansvar, som genom dessa förändringar i avdelningschefernas uppgifter pålägges dem, gör att det blir nödvändigt att ägna största omsorg åt personvalet. Det kan därvid stundom komma att visa sig erforderligt att gå utanför landsstatens egna led för att finna lämpliga kandidater. Det torde dock rimligtvis kunna antagas att detta behöver ske endast i undan- tagsfall.

• Sida 84
•  Original

Byråsystemet som medel för bristernas avhjälpande. Genomförandet av den av utredningen föreslagna inkorporeringen i länsstyrelsen av vissa nu fristående länsorgan förutsätter i viss mån en annan organisationsform än den länsstyrelsen för närvarande har. Möjligheter måste skapas för att dessa organs nuvarande uppgifter kunna i länsstyrelsen i stort sett bilda en enhet var för sig under ledning av en för det löpande arbetet närmast ansvarig befattningshavare för varje sådant organs verksamhetsområde. En dylik koncentration och differentiering har i fråga om de nuvarande länsstyrelseuppgifterna visat sig behövlig och även i någon mån genomförts bl. a. i och med arbetsdetaljernas inrättande. En verkligt effektiv sam- ordning torde förutsätta att arbetet på varje någorlunda stort verksamhets- område ledes av en särskild befattningshavare, som å ena sidan kan hålla den högre ledningen underrättad om arbetets gång och å andra sidan kan mottaga och övervaka effektuerandet av ledningens anvisningar.

Det är uppenbart att länsstyrelsens organisationsform tillkommit och avpassats efter arbetsuppgifter, som varken till innebörd eller omfattning äro jämförbara med de länsstyrelsen nu åvilande, samt att organisations- formen ej heller är konstruerad med tillräcklig hänsyn till behovet av att på länsstyrelsen kunna lägga nya arbetsuppgifter.

Som utredningen ovan antytt ha med olika tidsintervaller iakttagelser i någon mån motsvarande de nu aktuella även förut gjorts och då föranlett vissa organisatoriska åtgärder, vilka emellertid lämnat den ursprungliga, för länsstyrelsen i viss mån speciella organisationstypen i stort sett oför- ändrad. Då man nu har att med utgångspunkt från de ovan antydda bristerna i den nuvarande organisationen söka finna en bättre ordning, anmäler sig uppenbarligen i första hand frågan om icke en indelning av landskansli och landskontor efter byråsystemets idé vore den bästa lös- ningen. Som förut antytts har på olika sätt i själva verket denna väg redan beträtts och någon annan möjlighet att komma till botten med problemet att undanröja de med nuvarande organisationsform sammanhängande olägenheterna synes icke erbjuda sig.

Önskvärdheten av ett byråsystem vid länsstyrelserna sammanhänger vis- serligen delvis med de av utredningen framlagda förslagen om inordnande i länsstyrelsen av ett antal nu fristående länsorgan. Genomförandet av dessa förslag skulle i avsevärd grad underlättas genom införandet av ett byråsystem och förslagen bygga på att ett sådant system kommer till stånd. Men även med avseende på de nuvarande länsstyrelseuppgifterna torde som ovan antytts ett byråsystem vara påkallat. Det må ha varit att vid tidigare översyner av länsstyrelsens organisation verksamheten ännu icke nått den omfattning, att en lösning av organisationsproblemet enligt i huvudsak byråsystemets idé synts ändamålsenlig. Så till vida har ju dock detta system varit rådande, att länsstyrelsens huvudavdelningar, landskansliet och lands- kontoret, var för sig i stort sett varit och äro formerade som en byrå. Utveck-

• Sida 85
•  Original

lingen synes emellertid nu ha nått därhän, att man bör överväga att uppdela dessa avdelningar i ett antal byråer eller sektioner. Denna väg har för övrigt redan i stor utsträckning faktiskt beträtts med upprättande av för- svarsavdelningen, taxeringsavdelningen samt uppbörds- och folkbokförings- avdelningen. Även anordnings- och bokföringsväsendets organisation samt skapandet av bilavdelningen äro steg på samma väg.

Dessa organisatoriska reformer, i stort sett genomförda var för sig, ha uppenbarligen varit uttryck för systemets nödvändighet på ettvart av de särskilda områdena. Redan detta utgör ett starkt indicium för att även övriga verksamhetsgrenar med fördel böra kunna inordnas i samma mönster.

Ett byråsystem vid länsstyrelserna kan emellertid icke uppbyggas efter någon en gång för alla given schablon. Variationer måste förekomma icke blott de skilda länsstyrelserna emellan. På samma gång som den främsta

anledningen till byråsystemets införande — främjandet av kontinuiteten och av samordningen på varje särskilt verksamhetsområde — alltid måste

tillmätas en avgörande betydelse, är det nödvändigt att taga hänsyn till den för länsstyrelsen som förvaltningsmyndighet säregna mångskiftande verk— samheten med uppgifter från flertalet statliga förvaltningsområden. Sam— tidigt som byråsystemet i viss mån är en förutsättning för att de fristående länsorganen skola kunna inordnas i länsstyrelsen, innebär det, att vid behov ytterligare verksamhetsgrenar utan rubbning av organisationsformen kunna läggas på länsstyrelsen genom inrättande av nya sektioner. Byrå- systemet måste anpassas efter den heterogena sammansättningen av läns— styrelsens uppgifter. Byråsystemet betyder, att en anpassning av länssty— relsens verksamhet efter den moderna tidens krav på en aktiv förvaltnings- verksamhet underlättas genom ett friare samspel mellan de materiella och de formella övervägandena. Utformningen av byråsystemet måste därför innebära att såväl juridiska som speciella fackliga synpunkter jämsides skola kunna göra sig gällande. Slutligen innebär systemet att den inled- ningsvis herörda inre decentraliseringen i vidgad omfattning kan genom- föras med uppdelning av såväl föredragning som beslutanderätt på lägre befattningshavare utan att enhetligheten behöver gå till spillo, då varje verksamhetsområde bildar en organisatorisk enhet under en bl. a. för sam- ordningen särskilt ansvarig chef.

Nackdelarna med byråsystemet synas i huvudsak sammanhänga med den strikta uppdelning av personalen på de olika byråerna eller sektionerna som antages skola följa av detta. En sådan uppdelning befaras medföra, att man finge svårt att genom förflyttning av personal eller arbetsuppgifter bemästra säsongmässiga eller eljest tillfälliga toppar i arbetsbelastningen. Det skulle vidare kunna tänkas, att befattningshavare bleve insatta i och behärskade allenast de arbetsuppgifter, som ålåge den byrå på vilken de placerats, samt att följaktligen de nuvarande möjligheterna till allsidig ut-

• Sida 86
•  Original

bildning starkt beskures. Slutligen vore det möjligt att den sålunda mins- kade rörligheten skulle medföra behov av större personal och draga med sig ökade personalkostnader.

Det är ett framträdande önskemål, att man icke genom av andra anled— ningar erforderliga organisatoriska åtgärder äventyrar den otvivelaktigt stora elasticitet, som kännetecknar den nuvarande organisationen med av- seende på möjligheterna att disponera personalen på sätt, som vid varje tillfälle är mest lämpligt ur arbetssynpunkt. Och lika angeläget är det ur skilda synpunkter, att den eftersträvade differentieringen och koncentra— tionen av de olika arbetsuppgifterna icke i högre grad än som är oundgäng- ligt inkräktar på möjligheterna till utbildning. Att dessa möjligheter i största görliga mån bevaras är viktigt, dels med hänsyn till det allmännas intresse av att befattningshavarna utbildas för tjänstgöring inom så många områden som möjligt, så att urvalet vid tjänstetillsättningar kan bli rik- haltigt, samt dels därför, att ett smidigt samarbete inom länsstyrelsen fordrar en viss kunskap hos olika befattningshavare om åtminstone huvud— dragen av de andra arbetsuppgifter, som ankomma på länsstyrelsen. Det är också en god princip att tillse att varje befattningshavares uppgifter behärskas icke blott av honom själv utan av ytterligare minst en befatt- ningshavare. Vid utformningen av organisationen torde detta önskemål i möjligaste mån böra tillgodoses.

Det är i detta avseende att märka, att de skilda länsstyrelserna för när— varande ha en synnerligen vidsträckt befogenhet att själva fördela arbets- uppgifterna på de olika befattningshavarna. Med den inskränkning som i fortsättningen kan föranledas därav, att omorganisationen som ett huvud- syfte har att åstadkomma större kontinuitet genom ett system med fasta sektionschefer samt att vissa befattningshavare måste utväljas med hänsyn till deras kompetens för särskilda uppgifter, böra länsstyrelserna alltjämt bibehållas vid en så stor rörelsefrihet beträffande arbetsfördelningen som möjligt. Det kommer att ligga stor vikt uppå att avdelningscheferna begagna sina ökade möjligheter att leda det inre arbetet till att låta den allmänna karriärpersonalen under sektionschefsgraderna genom omväxlande tjänst— göring på olika sektioner undergå utbildning och prov på skilda områden. Men även sektionscheferna böra ges möjlighet att bibehålla kontakten med andra områden än sitt eget, t. ex. därigenom att de i viss omfattning åtminstone vid kortare ledigheter få vikariera för varandra.

En försöksorganisation har på utredningens initiativ prövats vid läns- styrelserna i Kronobergs, Malmöhus, Värmlands, Västernorrlands och Jämt— lands Iän sedan dem 1 januari 1949. Utredningens överväganden i samband med anordnandet av denna försöksverksamhet redovisades i en promemoria den 3 december 1948 angående försök med sektionsindelning på vissa läns- styrelser. I denna promemoria uttalade utredningen bl. a., att en försöks— verksamhet med sektionsindelning borde äga rum för att utredningen

• Sida 87
•  Original

skulle få bättre möjligheter att bedöma huruvida och i så fall på vad sätt en sektionsindelning inom länsstyrelserna skulle genomföras. I prome— morian uppdrog utredningen vissa riktlinjer som kunde antagas bli till— lämpliga vid uppgörande av ett slutligt förslag. Sedan utredningen fram- hållit, att de bestående lokal- och personalförhållandena under försöks- verksamheten måste medföra modifikationer i ett eljest som önskvärt be- traktat tillvägagångssätt, anförde utredningen bl. a. följande.

Den grund efter vilken sektionsindelningen främst borde göras vore ärende— gruppernas art och inbördes samhörighet. En därmed närbesläktad grund vore den omständigheten att vissa olikartade ärendegrupper i en lägre, jämställd eller högre instans handläggas hos en och samma myndighet. Det kunde då vara lämpligt, att dylika ärenden jämväl hos länsstyrelserna behandlades på en och samma sektion. Många av länsstyrelsernas ärendegrupper voro emellertid av den art, att de med ungefär lika rätt kunde hänföras till två eller flera ämnes- områden. Där i sådana fall ingen av dessa anknytningar vore avsevärt starkare än den eller de övriga, finge andra synpunkter fälla utslaget, såsom önskemålet om en någorlunda jämn fördelning av arbetet på de olika sektionerna el. dyl.

Att indelningen på sektioner komme att ske efter samma linjer på alla läns— styrelser vore ett viktigt önskemål och en förutsättning för att de med en sek- tionsindelning förbundna fördelarna skulle kunna fullt utnyttjas. För de centrala myndigheterna vore det betydelsefullt att över hela landet ha med en viss sektion på varje länsstyrelse att göra och att veta att där en särskild befattningshavare hade det närmaste ansvaret för hela den centrala myndighetens ämnesområde i länsstyrelsen. Informationer och direktiv kunde då lämnas mera uniformt och med vetskap om att de alltid skulle träffa rätt vederbörande. Motsvarande syn- punkter gällde också för länsstyrelsernas samarbete med jämställda och under- ordnade organ. Det måste vara en fördel särskilt för de nödvändiga samråden mellan länsstyrelser i varandra angränsande län att sektionschefernas ämbets- områden vore kongruenta eller åtminstone icke skure varandra. Även och icke minst för kontakterna med allmänheten hade dessa synpunkter stor betydelse. Emellertid vore det uppenbart att vissa olikheter i sektionsindelningen måste uppkomma vid olika länsstyrelser. Denna olikhet borde dock icke få taga sig det uttrycket att ärendena fördelades efter skilda linjer. I stället borde man söka att på mindre länsstyrelser sammanslå två eller flera sektioner till en. Vad som på en större länsstyrelse utgjorde området för en sektion, borde alltså på en mindre om möjligt icke spaltas upp på de andra sektionerna.

Beträffande sektionschefernas och avdelningschefernas ställning och uppgifter anfördes i promemorian i huvudsak följande.

Sektionschefen hade att i likhet med vad som vanligen gällde för byråchefer följa och övervaka arbetet på sektionen. Han borde hålla sig underrättad om antalet och arten av oavgjorda ärenden och tillse att av länsstyrelsen inford- rade yttranden och utredningar behörigen inkomme ävensom att av annan myn- dighet begärda utlåtanden el. dyl. avgåves. Han borde genomgå all inkommande post och därvid i de fall så befunnes erforderligt på ärende, som tillhörde annan föredragandes handläggning, göra anteckningar om skyldighet för denne att sam- råda med honom.

Med en sektionsindelning skulle följa att avdelningschefernas ställning och uppgifter kunde och borde förändras. Vid upprepade tillfällen hade framhållits

• Sida 88
•  Original

önskvärdheten av att dessa befattningshavare i största möjliga utsträckning be- friades från egen föredragningsskyldighet för att kunna på ett effektivt sätt ägna sig åt avdelningschefsuppgifterna. För närvarande vore avdelningscheferna huvudsakligen blott de främsta av föredragandena. Av de egentliga chefsuppgif- terna torde i de flesta fall avdelningscheferna för närvarande på grund av bris- tande tid i stort sett icke kunna ägna sig åt andra än dem, som sammanhängde med personalfrågorna. Det vore alltså önskvärt, att avdelningscheferna under försöksverksamheten i största möjliga utsträckning befriades från egen föredrag— ningsskyldighet. Även om det i och för sig vore tänkbart att på vissa länsstyrel- ser avdelningschef samtidigt skulle kunna vara sektionschef _ varvid man finge tänka sig särskilt kvalificerade biträdande föredragande på denna sektion för att avlasta chefens egen föredragning — torde en sådan anordning såvitt möjligt böra undvikas. Man skulle eljest icke få någon entydig uppfattning om möjlighe- ten att genom förändring i avdelningschefens ställning rationalisera och effek- tivisera länsstyrelsearbetet. Detta uteslöte givetvis icke att avdelningschefen stundom kunde övertaga handläggningen av ett eller annat ärende av större vikt eller av mera komplicerat slag. Dessutom borde avdelningschefen i regel särskilt ägna sig åt personalärenden. Disciplinärenden, tjänstetillsättningar, vissa för- ordnanden och liknande frågor borde han själv föredraga liksom frågor berö- rande arbetsordning.

Det vore emellertid uppenbart att åtminstone landssekreterarnas nuvarande föredragningsskyldighet icke kunde överflyttas på de övriga föredragandena en- ligt gällande ordning. Det bleve därför nödvändigt att inom ramen för den be- stående organisationen i vart fall på landskanslierna anförtro föredragning jäm- väl åt personal i landskanslistgraderna. Detta syntes emellertid, särskilt med hän— syn till vad som framkommit vid undersökning av denna fråga vid ett par läns- styrelser, icke böra möta några större svårigheter.

De ärenden, som på så sätt komme att föredragas av landskanslist i stället för som hittills av jurist, torde som regel vara sådana vilka normalt borde föredragas för avdelningschefen. I många fall torde det också röra sig om ärenden som nu avgöras som enmansärenden. Denna form för beslut torde dock beträffande ärenden, som komme att handläggas av landskanslister som föredragande, tills vidare böra användas mycket sparsamt. Dels därför att sistnämnda befattnings- havare hittills som regel icke förvärvat någon erfarenhet i fråga om att på eget ansvar fatta beslut och dels på grund av ändamålet med försöksverksamheten borde en fortlöpande kontroll ske av dessa lägre befattningshavares självverksam- het. Denna kontroll syntes i varje fall i fråga om de rena rutinärendena, som tidigare varit enmansärenden, kunna läggas på sektionschefen.

Mot den förändring av de bestående förhållandena, som detta system i och för sig innebure, kunde givetvis anföras, att en återgång från enmans- till tvåmans— ärenden beträffande stora ärendegrupper skulle betyda, att man avstode från en vunnen förenkling. Men i själva verket torde i regel härigenom icke någon nämn— värd ändring reellt sett komma att ske i den bestående handläggningsordningen. Oftast torde ärendena förberedas och förslag till expeditioner uppsättas av land— kanslist, varefter föredraganden granskade och meddelade beslut. I stället skulle alltså landskanslistens arbete komma att ske under föredragandeansvar, varefter sektionschefen fattade beslutet. Hur ingående sektionschefens granskning be- hövde vara bleve givetvis beroende av den föredragandes kunnighet och allmänna personliga kvalifikationer.

Det sålunda skisserade systemet förutsatte å ena sidan, att avdelningscheferna verkligen utövade en granskande, samordnande och ledande verksamhet samt

• Sida 89
•  Original

följde och kontrollerade de underlydandes arbete, men beredde å andra sidan också möjlighet för dem att fullgöra en dylik uppgift. Denna uppgift innefattade bl. a. skyldighet att tillse att länsstyrelsens beslut vore författningsenliga samt överensstämde med länsstyrelsens tidigare beslut och dess allmänna praxis. I detta sammanhang borde särskilt framhållas vikten av att avdelningscheferna aktivt medverkade vid avgivandet av svar på remisser från Kungl. Maj:t eller andra myndigheter. Icke minst borde remissvaren i besvärsärenden göras till föremål för granskning. Avdelningscheferna skulle därjämte i sin egenskap av personalchefer tillse att den underlydande personalen disponerades och arbets- uppgifterna fördelades på det sätt som vid varje tillfälle vore mest rationellt.

De nu antydda uppgifterna vore icke minst för landskamrerarnas del av utom- ordentligt stor betydelse. För att den nya organisationen av landskontoren, som betingats av taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsreformerna och som i sig innebure en viss indelning av landskontoren i sektioner, skulle fungera tillfreds- ställande, erfordrades oavvisligen en verklig tillsyn och ledning från landskam- rerarens sida. På honom ankomme icke blott att tillse att befattningshavarna, särskilt sektionscheferna, utförde dem ålagt arbete utan även och framför allt, att det samarbete mellan de olika arbetsdetaljerna (sektionerna), som för de nya bestämmelsernas riktiga tillämpning vore så viktigt, fungerade oklanderligt. Det vore också betydelsefullt dels att denna ledning utövades av en befattningshavare, som genom sin ställning över sektionerna hade möjlighet att bedöma orsakerna till förekommande bristfälligheter och kunde vidtaga åtgärder för rättelse, samt dels att verksamheten på de nya arbetsområdena leddes på ett sådant sätt att olämplig praxis icke tillätes uppkomma. Det sagda gällde emellertid naturligtvis i tillämpliga delar lika mycket för landssekreterarna med avseende på lands- kanslierna.

Avdelningscheferna skulle vidare vaka över att samråd och samarbete i erfor- derlig utsträckning etablerades och fortlöpande bedreves med utomstående läns- organ och andra statliga eller kommunala myndigheter. I fall av behov borde de själva taga upp dessa kontakter med ledningen för dylika organ och myn- digheter. Slutligen och icke minst borde avdelningscheferna, var på sitt område, biträda landshövdingen med och efter dennes anvisningar själva leda den läns— styrelsens allmänna verksamhet, som i enlighet med 1andshövdinginstruktionens bestämmelser syftade till att »i allt främja länets utveckling och dess befolknings bästa». Överhuvud skulle de nya uppgifterna av avdelningscheferna kräva en insats av helt annat slag och andra mått än som hittills på många håll varit vanlig och med hänsyn till bestående organisatoriska förhållanden möjlig.

Av redogörelser för erfarenheterna från försöksverksamheten, vilka av utredningen infordrats från de olika försökslånsstyrelserna, synes framgå att redan med hänsyn till bestående arbetsuppgifter byråsystemet Visat sig klart överlägset den hittillsvarande ordningen. Alldeles särskilt har detta visat sig vara fallet på landskanslierna. På landskontoren har sektionsin- delningen inneburit en förhållandevis mindre betydande utbyggnad av gäl- lande ordning, men även där ha vissa fördelar förmärkts.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har framhållit att arbetets uppdelning på fasta sektioner i flera avseenden hade visat sig vara fördelaktig. Ansva- ret för handläggningen av ärendena och tillsynen över arbetet hade till- lagts sektionschefen. Tidigare älåg detta avdelningschefen men verkställdes i regel på sådant sätt, att varje föredragande svarade för sina grupper

• Sida 90
•  Original

ärenden. En återgång till förut rådande förhållanden beträffande bagatell- ärenden syntes utesluten. Juristerna hade nu helt befriats från all före- dragning av bagatellärenden och samtliga erhållit högt kvalificerat arbete.

Beträffande avdelningschefernas förändrade uppgifter och ställning har nämnda länsstyrelse vidare anfört att de nya arbetsformerna hade medfört obestridliga fördelar. Länsstyrelsens allmänna praxis komme i alla vik- tigare grupper av ärenden att följas av avdelningschefen. Kontinuiteten i arbetet kunde härigenom förväntas bli större. Avdelningschefens erfaren- het, ej minst beträffande de lokala förhållandena, kunde göra sig gällande jämväl under ärendenas beredning. Avdelningschefen erhölle vidare i be— tydligt större grad än hittills varit fallet i detalj kännedom om länsstyrel— sens beslut. På ett helt annat sätt än tidigare vore det möjligt för avdel- , ningschefen att nära följa och kontrollera föredragandenas och den övriga i personalens verksamhet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har beträffande landskansliet anfört att systemet med sektionsindelning ur arbetssynpunkt visat sig vara rationellt främst därigenom att ärendena i stort sett kommit att handläggas av be— stämda tjänstemän. Visserligen kunde förskjutning inom en sektion före- komma av föredragningen, då någon av sektionens personal icke vore i tjänst, men verkningarna härav stannade i regel inom sektionen. Övriga delar av landskansliet berördes i allmänhet ej, vilket däremot alltid varit fallet enligt förutvarande organisationssystem, då varje frånvaro av föredragande hade medfört en mer eller mindre långt gående förändring av föredrag- ningsskyldigheten. Denna växling på föredragandetjänsterna hade i läng- den varit irriterande för befattningshavarna och försvårat arbetets jämna gång. För allmänheten hade dessa omkastningar varit besvärande framför— ; allt i alla de grupper av ärenden, där personlig kontakt med vederbörande ! tjänsteman vore vanlig. — Samma skäl, som sålunda talade för sektions- systemet ur arbetssynpunkt, gåve detsamma ur rättssäkerhetens synpunkt l ett avgjort företräde framför det tidigare organisationssystemet å läns- * styrelserna. .

Anordningen att i princip befria landssekreteraren från egen föredrag- l ningsskyldighet finge utan tvekan anses vara det prövade systemets vik-

tigaste nyhet. Den hade främst motiverats av intresset att möjliggöra för landssekreteraren att i större utsträckning än förut ägna sig åt de egent- liga avdelningschefsuppgifterna. Otvivelaktigt vore det ett starkt önskemål att så skulle kunna ske.

Det kunde emellertid ifrågasättas, om befrielsen från föredragningsskyl- dighet i och för sig vore tillräcklig för att skänka landssekreteraren den eftersträvade möjligheten att ägna sig åt chefsuppgifterna. Den landssekre- g teraren åvilande skyldigheten att mottaga föredragning och vara närvarande ' vid all föredragning inför landshövdingen komme nämligen att till stor del konsumera den tid, som vunnes genom befrielsen från egen föredragnings-

• Sida 91
•  Original

skyldighet. Fråga vore därför om man ej, för att nå ett effektivt resultat, mäste kombinera anordningen med en mer genomgripande decentralise- ring av beslutanderätten till sektionscheferna än som vid denna länsstyrelse ansetts lämplig att genomföra under försöksstadiet.

Om försöket med en sektionsindelning sålunda medfört flera väsent- liga fördelar och några allvarliga nackdelar ej visat sig, borde emellertid icke förbises att den nya organisationsformen kunde medföra vissa olägen— heter. Det vore här närmast frågan om utbildningen som trädde i förgrun- den. Det hade uppenbarligen varit en styrka hos det tidigare tillämpade systemet, att det i princip medförde en allsidig utbildning. Så hade åtmins- tone varit fallet med juristerna, som tvingats syssla med så gott som alla förekommande ärenden, antingen som föredragande eller vid beredning av ärenden åt äldre kollegor. Med ett genomfört sektionssystem begränsa— des arbetsområdet för befattningshavarna i stort sett till vissa bestämda grupper av ärenden. Det vore därför av vikt, att garantier skapades för att de yngre föredragandena och biträdande juristerna finge möjlighet att cirkulera mellan sektionerna.

I detta sammanhang vore frågan om sektionernas lämpliga storlek av intresse. Uppenbarligen vore risken för bristande utbildning mindre om varje sektion komme att beröra ej alltför få ärendegrupper. Det kunde även befaras att, om sektionerna gjordes för små, systemet skulle bli mer personalkrävande därigenom att varje sektion eller två sektioner gemen- samt finge hålla sig med s. k. löparpersonal.

Erfarenheterna från försöksverksamheten här visade även att ur nu nämnda synpunkter det från början bestämda antalet sektioner varit för stort, varför två sektioner, som ingendera vore tillräckligt personellt bär— kraftig, hade sammanslagits.

Beträffande landskontoret framhölls bl. a. att försöksorganisationen med— givit en ökad delegation av beslutanderätten till sektionscheferna, varige— nom landskamrerarens och även i någon mån landshövdingens arbetsbörda kunnat reduceras. Avdelningschefen hade fått större möjligheter att över- blicka arbetet och kunde bättre följa ärendena.

Länsstyrelsen i Värmlands län har beträffande landskansliet anfört bl. a. —— med reservation för omdömenas slutgiltighet på grund av den korta försökstiden _ att den brist på överskådlighet, som sammanhängde med att en föredragandes ärenden tidigare vore spridda på flera arbetsdetaljer, väsentligen eliminerats. Koncentrationen hade befrämjat uppsikten över och ledningen av arbetet och syntes även ha bidragit till en snabbare, säkrare och enhetligare handläggning av ärendena. Avdelningschef och sek- tionschefer kunde i större utsträckning än tidigare ägna uppmärksamhet åt samordnande uppgifter och erforderlig övervakning. Moderniseringar och förenklingar kunde lättare genomföras. Några olägenheter av systemet hade icke förmärkts men däremot hade vissa icke oväsentliga fördelar vun-

• Sida 92
•  Original

nits. Såvitt nu kunde bedömas innebure sektionsindelningen en bättre orga- nisationsform än den hittillsvarande organisationen av landskanslierna.

Beträffande landskontoret har samma länsstyrelse anfört att den genom- förda sektionsindelningen för landskamrerarens del inneburit en icke oväsentlig förändring i arbetsuppgifterna. Möjligheterna för honom att ut- öva en samordnande och övervakande uppsikt över hela landskontoret hade i hög grad förbättrats. Han kunde mera ingående följa arbetet på de olika sektionerna och ge impulser till nya initiativ samt vidtaga åtgärder för bemästrande av arbetsbalanser. Över huvud finge erfarenheterna be- traktas som goda.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har i fråga om landskansliet fram- hållit, att koncentrationen av vissa sakligt sammanhörande ärenden till fastare organiserade mindre arbetsenheter bidragit till att skapa ordning och reda samt klara befälslinjer rakt igenom hela personalorganisationen. Sektionsindelningen hade gett möjligheter till bättre arbetsledning samt bättre överblick och kontroll. Avdelningschefen hade fått fastare grepp om hela länsstyrelsearbetet samtidigt som han avlastats en del av sitt ansvar på sektionscheferna. De ständiga besvärande variationerna i ansvaret för arbetsuppgifterna hade eliminerats. Det gåve en viss ökad trygghet och arbetsro icke endast för föredragandena utan också för den underlydande personalen, som tidigare kunde få byta förmän var och varannan dag.

Sistnämnda länsstyrelse anförde även vissa synpunkter på sektionernas lämpligaste storlek. Härav torde följande resonemang få citeras.

De små sektionerna innebure onekligen i vissa avseenden fördelar framför de stora. Den mindre enheten gåve större möjlighet till trivsel. Självständighet och chefsansvar gåve ökad arbetsglädje. Ämnesområdets begränsning gåve koncentra- tion och arbetsro. Ett större verksamhetsområde med större underlydande per- sonal innebure vid hög arbetsbelastning större risker för enerverande splittring och jäkt. Störningsfrekvensen bleve där större. De små sektionernas specialise- ring medförde å andra sidan risk för ensidighet och isolering med därav följande bristande överblick över samhällsverksamheten i stort samt över de skilda för- valtningsgrenarnas inbördes sammanhang och betydelse.

Även andra synpunkter måste emellertid beaktas. Många sektioner mäste betyda billiga sektionschefer och därmed försvårades möjligheterna att erhålla en till— fredsställande rekrytering. Om man — för att vinna erforderlig avlastning från landshövding och avdelningschef — ville skapa sektioner, som i större utsträck- ning skulle slutligt avgöra även relativt betydelsefulla ärenden inom sektionen, måste man se till att sektionschefsbefattningarna rekryterades med kvalificerade krafter. En annan olägenhet med de små sektionerna och den snäva specialise— ringen vore, att det bleve svårare att skaffa ersättare för vederbörande vid ledig- heter och avgång. De små sektionerna lämnade icke utrymme för befattnings- havare i sådan ställning och med sådana kvalifikationer att de kunde till och från träda i sektionschefens ställe. »För arbetets behöriga gång är det betydelse- fullt om varje arbetsuppgift behärskas av åtminstone två befattningshavare», hette det i länsstyrelseutredningens promemoria. Denna sanning kunde icke nog kraf— tigt understrykas. Den besannades dagligen av erfarenheten. Bristen på tillräck- ligt kvalificerade ersättare vållade avdelningschefen och övriga arbetsledare

• Sida 93
•  Original

ständiga bekymmer. En arbetsorganisation, som icke kunde förverkliga det cite— rade önskemålet, kunde icke godtagas.

Specialiseringen vore ett viktigt önskemål men den finge icke drivas längre än att minst två behärskade varje arbetsuppgift. Minst två befattningshavare borde alltså behärska arbetet inom varje sektion så att de kunde såsom sektionschef respektive vikarie för denne svara för arbetet inom sektionen. Båda två borde helst finnas tillgängliga inom sektionen och arbetsfördelningen mellan dem borde åtminstone i viss mån ständigt vara flytande. Om vederbörande icke hade till- fälle att dag för dag följa arbetet inom sektionen, kunde han svårligen behärska uppgifterna på ett sådant sätt som krävdes med hänsyn till den hårt uppdrivna arbetstakten. Detta gällde särskilt vid kortare vikariat å sådana arbetsdetaljer, där varje särskilt ärende måste ses i ett större sammanhang, såsom fallet i regel vore i planeringsfrågor, vägärenden, ärenden om yrkesmässig trafik m. fl. En vikarie utifrån kunde i sådana fall icke prestera ett effektivt arbete. Det vore också föga vunnet, om man genom att taga vikarie från en annan sektion gjorde den sektionen nödlidande. En av de väsentligaste fördelarna med sektionssystemet borde vara att befattningshavarna kunde relativt fast anknytas till sektionens begränsade verk- samhetsområde. Detta gällde i alldeles särskild grad sektionschefen. Denne borde helst sitta orubbad år efter år. Skulle han göras ambulerande, vore hela idén med sektionsindelningen förfuskad. '

Även om en organisation av små sektioner med idel specialister var på sitt område kunde synas mest effektiv, torde med hänsyn till behovet av kompetenta . vikarier en bredare organisation med flera blandade arbetsuppgifter och en i viss ! mån flytande arbetsfördelning mellan chefen och hans närmaste man vara mest | I | l I I

_; ___—__..- ("___—___—

rationell, trots att den självfallet medförde ett visst »dubbelarbete» i så måtto att två personer finge anledning att _— i större utsträckning än vad arbetsför- hållandena för närvarande medgåve — diskutera förekommande mål och ärenden med varandra och att hålla varandra underrättade om de löpande arbetsuppgif- terna. Det »dubbelarbete», som här förutsattes, torde ur såväl rättssäkerhcts- som utbildningssynpunkt vara väl värt sitt pris. En sålunda förstärkt organisation torde vara en nödvändig förutsättning för att även viktigare ärenden i större utsträckning än nu vore fallet skulle kunna avgöras såsom sektionschefsärenden och avlastas landshövding respektive avdelningschef.

Sektioner med utrymme endast för en jurist (eller likställd) vore enligt ovan- stående resonemang olämpliga ur såväl vikarie- som utbildningssynpunkt. En sådan organisation måste — om vikariebehovet skulle kunna täckas och utbild- t ningskravet tillgodoses — leda till tätare förflyttningar mellan sektionerna än om sektionerna gjordes större och i möjligaste mån självförsörjande i avseende å vikarier. För flera sektioner gemensam personal borde i princip undvikas med avseende på ständigt behövlig personal. Gemensam personal innebure i själva verket en uppluckring av sektionssystemet. (Detta uteslöte icke att viss personal kunde tillfälligt förflyttas från en sektion till en annan för att biträda med vissa säsongmässiga eller extraordinära arbetsuppgifter.)

Sektionerna borde göras så stora, att sektionschefen alltid hade tillgång till minst en heltidssysselsatt biträdande jurist. Dennes föredragningsskyldighet borde icke fixeras till bestämda ärendegrupper av sådan omfattning att han bleve fullt sysselsatt enbart med denna föredragning. Om så skulle ske, bleve han i själva verket en specialist på sitt lilla område och fördelen med den bredare organisa- tionen utebleve helt. I sådant fall kunde man lika gärna taga sektionschefens vikarie från en annan sektion. Den biträdande juristen borde till högst halva arbetstiden vara bunden vid i arbetsordningen fixerade ärendegrupper. I övrigt

• Sida 94
•  Original

så att han något så när kontinuerligt hölle kontakt med de inom sektionen före- kommande ärendegrupperna. Även sektionschefen finge genom denna direkta arbetsledning närmare kontakt med och grepp om handläggningen av en större del av de till sektionen hörande ärendena.

Samma länsstyrelse har, såvitt angår landskontoret, förklarat att även där erfarenheterna finge betraktas som mycket goda. Bl. a. hade landskam- reraren beretts tillfälle att ägna mera tid åt prövningsnämndsarbetet. Vad angår sektionsindelningen förklarades, att en sammanslagning av allmänna sektionen samt anordnings- och bokföringssektionen ur vissa synpunkter kunde framstå som lämplig men att det kunde befaras att chefen för en sådan sektion skulle få en alltför stor arbetsbörda. Det framstode i vart fall som önskvärt att länsstyrelsen finge göra de omdispositioner, som med hänsyn till lokala och personella förhållanden kunde te sig önskvärda.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har förklarat att länsstyrelsen icke ansett sig kunna i full utsträckning tillämpa de av utredningen förordade prin— ciperna beträffande avdelningschefernas ställning och uppgifter. Däremot hade själva sektionssystemet prövats och erfarenheterna därav överens- stämde med dem som härutinnan gjorts i de övriga länen. Sålunda hade enligt länsstyrelsen bl. a. större fasthet i arbetet vunnits, vilket icke minst vore till fördel för allmänheten.

Statens organisationsnämnds i samarbete med utredningen företagna preliminära organisationsundersökningar vid vissa länsstyrelser ha förut. berörts. Vid dessa undersökningar gjorda iakttagelser ävensom organisa— tionsnåmndens på grundval härav lämnade rekommendationer ha jämväl legat till grund för utredningens överväganden med avseende på organisa- tionsfrågan. Från nämndens sida ha principiella ståndpunktstaganden till de frågor, som berörts av dessa överväganden, allenast förekommit i vissa avseenden. Nämnden är sålunda i stort sett av samma mening som utred— ningen såvitt angår önskvärdheten av en förändring i avdelningschefernas ställning samt av att ett byrå- eller sektionssystem införes. De i och för sig omfattande men i förhållande till hela organisationsproblemet ändå relativt begränsade uppslag, såväl i fråga om arbetsmetoder som organisation, vilka från nämndens sida som ett resultat av de preliminära undersökningarna tillförts utredningsarbetet, ha därför i allmänhet icke inneburit några ny— heter men ha visat sig vara av stort värde för bestyrkande av utredningens slutsatser liksom för utredningens ställningstagande i olika detaljfrågor.

Utredningens ståndpunkt. De genom försöksverksamheten vunna erfaren- heterna synas i huvudsak bestyrka riktigheten av de av utredningen i före- nämnda promemoria uppställda principerna. Genom den nya organisations— formen synes icke blott det inre arbetet kunna bedrivas avsevärt mycket mer rationellt utan framför allt torde säkerheten och troligen även snabb- heten bli större. Utredningen har kommit till det resultatet att alldeles borde han av sektionschefen tilldelas från dag till dag växlande arbetsuppgifter

• Sida 95
•  Original

i

övervägande skäl måste anses tala för att länsstyrelserna ges en organisa— tionsform av i huvudsak den typ, som i den föregående framställningen berörts. På den närmare utformningen av organisationen kommer utred- ningen att gå in först i kap. 23 och 24, sedan frågorna om länsstyrelsens yttre organisation och arbetsuppgifter behandlats. Utredningen avslutar denna framställning med en sammanfattning av vissa allmänna synpunkter på frågan. '

Den av utredningen sålunda i princip förordade byrå— eller sektionsindel- ningen bygger på den grundtanken att en genomgående och i mån av behov fortskridande inre decentralisering skall kunna genomföras. En sådan decentralisering framstår som särskilt nödvändig med hänsyn till de viktiga och betungande samordnings- och ledningsuppgifter, som åligga och jämväl i fortsättningen i stor omfattning måste åvila landshövdingen. Decentra- liseringen innebär att dessa uppgifter underlättas genom att de i viss mån kunna delegeras och landshövdingarna kunna utnyttja sina närmaste medarbetares, avdelningschefernas, kvalificerade arbetskraft för lednings- uppgifter under landshövdingens tillsyn. Därigenom att avdelningscheferna bli befriade från att själva bereda och föredraga enskilda ärenden kunna de icke blott övertaga vissa av landshövdingens uppgifter och lätta hans arbetsbörda särskilt med avseende på mindre viktiga ärenden eller i fråga om genomförandet av hans principbeslut utan också i avsevärt större ut- sträckning ägna sig åt de egentliga avdelningschefsuppgifterna, d. v. 5. att sammanhålla, samordna och leda det inre arbetet samt att verka för moder- nisering och rationalisering av arbetsformer och organisation. Avdelnings— chefernas möjligheter att fullgöra dessa uppgifter äro emellertid beroende av att de olika detaljuppgifterna inom vissa mera begränsade områden i sin tur sammanhållas av andra befattningshavare, byrå- eller sektionsche- ferna. Dessa få övertaga en del av avdelningschefernas nuvarande uppgifter med avseende på ansvaret för ledningen av den dagliga verksamheten på respektive områden.

Decentraliseringstankens konsekventa genomförande inom länsstyrelsen måste vidare uppenbarligen innebära att varken fattande av beslut eller föredragning lägges högre upp än vad varje ärende eller ärendegrupp ound- gängligen kräver. Ur denna synpunkt får också frågan om kompetens- kraven beträffande de enskilda befattningshavarna omprövas. Uppenbar- ligen äro många rutin- och bagatellärenden icke av den art att för deras handläggning kräves högre formell kompetens. Å andra sidan måste här som överallt eljest decentraliseringen även avpassas efter de olika befatt- ningshavarnas kompetens och kapacitet. En anpassning efter vid de skilda länsstyrelserna rådande förutsättningar i personellt hänseende måste äga rum. Det bör särskilt åligga avdelningscheferna att ha inseende över att decentraliseringen icke äventyrar säkerheten.

Slutligen bör framhållas att sektionsindelningen i sin mån bidrager till

• Sida 96
•  Original

att de brännande frågorna om samordning i länsförvaltningen kunna få en naturlig lösning samtidigt som den med den yttre decentraliseringen sammanhängande koncentrationen kan tillgodoses.

Då utredningen i fortsättningen föredrager att använda beteckningarna sektion och sektionsindelning sammanhänger detta med att utredningen velat använda neutrala begrepp, som icke föregripa bedömningen av löne- sättningen. Denna fråga bör lösas under hänsynstagande till många olika synpunkter och behandlas i annat sammanhang (kap. 24).

Vid sektionsindelningens genomförande bör enligt utredningens förme- nande i första hand iakttagas att ärendegrupperna sammanföras i så homo- gena ämnesområden som möjligt. I sin förenämnda promemoria angående försöksverksamheten, som ovan delvis citerats, utvecklade utredningen när- mare betydelsen härav ävensom av att en så långt möjligt enhetlig indelning komme till stånd. Av försöksverksamheten synes framgå vikten av att sektionerna icke bli för små. Det är bland annat synnerligen önskvärt att sektionerna bli i stort sett självförsörjande i fråga om personal.

Som ovan antytts synes försöksverksamheten ge vid handen att säker- heten och troligen även snabbheten vid ärendenas handläggning skulle ökas genom införande av sektionssystemet. Vad snabbheten angår torde emeller- tid redan nu länsstyrelserna i allmänhet fylla ganska högt ställda anspråk, och det nya systemet kommer kanske därför icke att i detta avseende med- föra genomgående eller alltför påtagliga förbättringar.

KAPITEL 4

Länsstyrelseexperterna

I. INLE DNING

Ehuru de statliga förvaltningsuppgifterna utvidgats till nya områden och samtidigt i viss mån förändrats från att ha varit mera passivt regle— rande till att bli aktivt rådgivande och ledande, ha länsstyrelsernas orga- nisationsform och arbetssätt icke i tillräcklig omfattning anpassats efter de sålunda förändrade kraven. Det ofrånkomliga behovet av särskild fack- kunskap'i olika avseenden har till följd därav för länsstyrelsernas del kommit att tillgodoses genom inrättande av speciella befattningar eller länsorgan vid sidan av länsstyrelsen eller genom ianspråktagande av redan befintliga för ändamålet lämpliga dylika. Dessa befattningshavare eller organ ha som en mer eller mindre huvudsaklig uppgift att i det ena eller andra avseendet biträda länsstyrelsen och svara för de speciella facksyn- punkterna i förekommande ärenden.

• Sida 97
•  Original

! ! i I I i

Även om nu antydda förhållanden utan tvivel haft väsentlig betydelse för utformningen av den anknytning till länsstyrelsen, som varje expert eller expertorgan har, är det uppenbart att också många andra faktorer därjämte spelat en betydande roll. I detta avseende kan väl främst fram- hållas den omständigheten att flera av de olika experterna ha mer eller mindre omfattande uppgifter vid sidan av länsstyrelsen, vilket för övrigt också gör att det onekligen i ett eller annat fall kan tvistas om huruvida vederbörande verkligen bör karakteriseras som länsstyrelseexpert.

Det oaktat torde en viss generalisering icke vara opåkallad. I den mån gemensamma grunddrag kunna påvisas torde det vara möjligt att upp- draga vissa riktlinjer av mera allmän giltighet beträffande de olika exper- ternas lämpligaste ställning i länsförvaltningen.

II. EXPERTERNAS UPPGIFTER OCH STÄLLNING

I själva begreppet länsstyrelseexpert ligger att vederbörande på sitt spe- ciella område ställer sin sakkunskap till länsstyrelsens förfogande vid dess handhavande av olika uppgifter. Denna expertens medverkan i länsstyrelse- arbetet sker på flera olika sätt allt efter arten av de uppgifter det gäller. En faktor av väsentlig betydelse för utformningen av denna medverkan är dock den inspekterande och sakligt utredande verksamhet, som enligt sakens na— tur erfordras för expertens ställningstagande i olika frågor. Inspektionsverk- samheten har i första hand det allmänna syftet att vara en del av den till— synsverksamhet, som länsstyrelsen på skilda områden har att utöva. Exper- tens inspektionsverksamhet, som visserligen delvis utgör en direkt konsul- terande verksamhet, avser dock till ej ringa del att framskaffa och till länsstyrelsens förfogande ställa uppgifter om faktiska förhållanden. Genom denna konsulterande och inspekterande verksamhet fullgöra experterna i stor utsträckning i länsförvaltningen de aktiva insatser på olika områden, som den moderna statliga förvaltningsverksamhetens natur erfordrar. Det av experterna frambragta materialet bildar emellertid också grundval för initiativ från länsstyrelsens sida. Inspektioner utföras vidare beträffande enskilda fall, då fråga i annan ordning uppkommit om vidtagande av åtgär- der till avhjälpande eller förhindrande av missförhållanden.

Åtskilliga av experterna ha emellertid också en annan, ofta än mer väsent- lig uppgift, och det är att utföra eller biträda vid den planläggningsverk- samhet, som på olika områden under länsstyrelsens ledning eller tillsyn skall bedrivas. I den mån dylik verksamhet ankommer på och utföres av kommunala organ är expertens uppgift dels av rådgivande och dels av granskande natur.

Som förut antytts ha flera av experterna vid sidan av de uppgifter, i fråga om vilka de biträda länsstyrelsen, även sådana utanför länsstyrelsens befo-

• Sida 98
•  Original

genhetssfär. Beträffande sistnämnda uppgifter sortera dessa experter i regel mer eller mindre direkt under något centralt ämbetsverk och utgöra dettas länsorgan. Detta förhållande har icke oväsentligt bidragit till att de olika experternas ställning i länsförvaltningen fått en mycket skiftande utform- ning. Medan vissa av dem uteslutande äro länsstyrelsens tjänstemän eller biträden eller ock äro direkt underordnade länsstyrelsen, äro andra i huvud- sak fristående och självständiga och andra åter direkt underordnade veder- börande centrala verk.

Trots dessa stora olikheter i organisationsavseende torde formerna för de skilda experternas medverkan i länsstyrelsearbetet vara tämligen lik- artade. Formellt sett består denna medverkan i huvudsak dels i att de avlämna inspektionsrapporter och göra framställningar om vidtagande av åtgärder och dels i att de avgiva av länsstyrelsen infordrade yttranden. Därjämte deltaga de bland annat i av länsstyrelsen anordnade samman— träden och överläggningar med menigheter och andra för att lämna upp- lysningar m. m. Experterna äro sålunda var på sitt område rådgivare åt länsstyrelsen och ha icke att deltaga i den interna handläggningen eller vid besluten, med undantag dock för vägdirektören, som är föredragande i läns- styrelsen i vissa ärenden. På senare tid torde emellertid på många håll även flera andra av experterna informellt ha utnyttjats i vissa avseenden vid handläggningen i länsstyrelsen av en del ärenden.

I utredningens direktiv nämnas såsom länsstyrelsens experter vägdirek- tören, som är chef för vägförvaltningen men tillika föredragande i läns- styrelsen, länsarkitekten, som är byggnadsstyrelsens tjänsteman men tjänst- gör hos länsstyrelsen och står till dennas förfogande, distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp, som är anställd hos väg— och vatten- byggnadsverket med placering vid vederbörande vägförvaltning men skall biträda länsstyrelsen m. fl. myndigheter, överlantmätaren, som är chef för länslantmäterikontoret och har till åliggande bl. a. att på anmodan av länsstyrelsen verkställa utredningar och avgiva utlåtanden, förste provin- sialläkaren och länsveterinären, vilka äro underställda medicinalstyrelsen respektive veterinärstyrelsen och i rådgivande egenskap skola biträda läns- styrelsen, statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent, som är underställd såväl socialstyrelsen som länsstyrelsen och skall tillhandagå båda dessa myndigheter, Iandsfogden, som i sin egenskap av länspolischef är under- ställd länsstyrelsen, samt Iänsbrandinspektören, som är länsstyrelsens bi— träde. Utöver de sålunda uppräknade befattningshavarna torde emellertid ytterligare några böra hänföras till länsstyrelsens experter. Detta gäller särskilt barnavårdsassisienten, som är en länsstyrelsens tjänsteman, förste bilinspektör och bilinspektör, vilka äro befattningshavare vid den väg— och vattenbyggnadsstyrelsen underställda statens bilinspektion och ha till ålig- gande bl. a. att efter anmodan av länsstyrelsen utreda frågor angående

• Sida 99
•  Original

besiktningsverksamheten och trafiken med motorfordon m. m., samt lapp- fogde, som är underställd länsstyrelsen.

Mera tveksamt är om de till statens lokala fiskeriadministration hörande fiskeriinlendenterna skola anses som länsstyrelsens experter. Fiskeriinten- denterna lyda under fiskeristyrelsen och äro skyldiga, bl. a., att då de där— till kallas såsom sakkunniga biträda domstolar och andra myndigheter. Visst biträde lämnas också länsstyrelsen av vederbörande folkskolinspek- törer, vilka lyda under skolöverstyrelsen och ha till åliggande bl. a. att till länsstyrelsen lämna de upplysningar och avgiva de yttranden, som äskas eller av förhållandena eljest påkallas.

Slutligen nyttja länsstyrelserna som experter vissa icke-statliga befatt- ningshavare såsom i elkraftsförsörjningsfrågor de elektriska Iänsförening- arnas konsulenter samt i vissa vägärenden och andra planärenden veder- börande landsantikvarie, som i regel torde vara anställd hos lokal förening för fornminnesvård eller liknande sammanslutning.

III. UTREDNINGEN

Inledning. De starka skiftningar med avseende på de organisatoriska dra- gen, som känneteckna expertväsendet, ha sin grund i att fastställandet av envar experts ställning betraktats som ett särskilt problem, oavhängigt av frågan om länsförvaltningen i stort. Den enda hänsyn härtill, som i regel torde ha spelat in, har väl varit länsstyrelsens faktiska organisationsform och funktionssätt. Till dessa har envar experts ställning anpassats på sätt som vid det särskilda tillfället ansetts mest lämpligt.

Redan detta förhållande, att länsstyrelseexperternas ställning i länsför- valtningen i stort sålunda icke torde ha varit föremål för närmare prövning, gör det enligt utredningens mening nödvändigt att nu söka fastslå vissa principer i förevarande avseende. Detta torde vara önskvärt icke blott med hänsyn till de redan befintliga experterna utan även. och icke minst därför att en ytterligare utbyggnad av systemet annars kan befaras öka splittringen och förbistringen. De huvudproblem, som i detta avseende torde föreligga till bedömande, äro å ena sidan experternas organisatoriska ställning visavi länsstyrelsen och å andra sidan utformningen av deras medverkan i läns- styrelsearbetet.

Experternas ställning. Att experterna som en huvuduppgift eller i vart fall till en väsentlig del av sin verksamhet ha att medverka — för närva- rande i regel genom att avgiva yttranden _ i det inre länsstyrelsearbetet måste onekligen leda till den frågan varför experterna under sådana om- ständigheter icke äro länsstyrelsens tjänstemän. Länsstyrelsens organisa-

• Sida 100
•  Original

tionsform torde icke i och för sig kunna åberopas som ett bärande skäl mot en inordning av experterna i länsstyrelsen.

I många och viktiga ärendegrupper sker länsstyrelsens prövning allenast i ringa mån ur juridiska synpunkter. Med hänsyn härtill synes den nu- varande ordningen dels medföra en onödig omgång genom att facksynpunk- terna regelmässigt skola presenteras i formliga yttranden och dels innebära ett visst underskattande av expertens insats då denna endast kan ha råd— givande karaktär.

Redan vad sålunda anförts synes tala för att experterna i princip böra ha samma ställning som länsstyrelsens nuvarande befattningshavare med parallella uppgifter. Men därtill kommer att en rationell uppläggning av länsförvaltningen på längre sikt icke är möjlig utan den samordning och koordinering av de olika experternas insatser, som icke torde kunna ernås på annat sätt än genom en fastare anknytning till länsstyrelsen.

Sättet för en sådan anknytning kan variera i olika fall men måste be- tingas av de fördelar man anser sig böra eftersträva såväl allmänt som i det enskilda fallet. I första hand måste det te sig önskvärt att eliminera de rent praktiska olägenheter, som äro förenade med att experterna i princip icke deltaga i ärendenas handläggning i länsstyrelsen utan endast genom skriftliga yttranden skola göra sina synpunkter gällande. Visserligen torde vid särskilt behov vederbörande expert tillkallas för att muntligen kom- mentera och komplettera ett sådant yttrande, men det primära är dock det skriftliga yttrandet. Även om de obligatoriska yttrandena avskaffas, torde emellertid ofta, bl. a. av skäl som nedan (sid. 100) närmare utvecklas, erfordras en granskningspromemoria från expertens sida. Genom att en sådan kan ersätta en föredragningspromemoria och dessutom göras mera formlös än de nuvarande yttrandena synes likväl vinsten av de obliga— toriska yttrandenas avskaffande böra bli beaktansvärd. Och i alla de fall där en granskningspromemoria icke erfordras blir den påtagligen avsevärd. Remissgångens avskaffande skulle vidare innebära lättnader i arbetet åt- minstone för de experter, som icke ha tillgång till eget kansli.

Även i andra avseenden synes det inre arbetet kunna rationaliseras genom en närmare anknytning av experterna till länsstyrelsen. Experternas egen diarieföring av länsstyrelseärendena skulle försvinna. Rationaliseringar torde vidare kunna genomföras beträffande biträdesarbetet och den kame- rala verksamheten. Vissa av experterna ha egen kontorsorganisation men denna torde i några fall vara av så relativt liten omfattning, att den icke medgiver en verkligt rationell arbetsfördelning, varjämte elasticiteten blir mindre tillfredsställande. Flera av experterna ha emellertid ingen kontors- organisation utan måste själva utföra eller med användande av särskilda expensanslag genom tillfälliga biträden låta utföra kontorsarbetet. I den mån de själva utföra dylikt arbete föreligger uppenbarligen slöseri med kvalificerad arbetskraft.

• Sida 101
•  Original

Vidare må i detta sammanhang framhållas den stora betydelsen av att det planläggningsarhete, som på olika områden bedrives inom länsförvaltningen, kan på ett verkligt effektivt sätt samordnas. En sådan samordning måste _— såsom i andra sammanhang (bl. a. kapitlen 7 och 9) närmare utvecklas — icke blott innefatta ett planmässigt samarbete mellan alla i planlägg- ningen deltagande. Minst lika viktigt är att t. ex. frågor om företrädesrätt mellan olika slag av planläggningar samt mellan skilda på planeringsåtgär- der väntande områden kunna lösas på ett förnuftigt sätt och att den sam- tidiga planeringen på olika områden kan dirigeras i den lämpligaste rikt- ningen.

En ledande synpunkt bör vara att experternas anknytning till länsstyrel— sen skall befordra enhetligheten och samordningen i länsförvaltningen. Länsstyrelsen bör ha möjligheter att dirigera experternas insatser till så— dana punkter där de vid varje tillfälle äro mest behövliga med hänsyn till de lokala förhållandena. Länsstyrelsen torde i regel ha bättre förutsätt- ningar än de centrala verken att avgöra dylika frågor.

Ett ur sistnämnda synpunkter synnerligen betydelsefullt område är den inspektionsverksamhet, som är en av experternas mer eller mindre huvud- sakliga uppgifter. Organisationen av denna verksamhet är för närvarande ingalunda tillfredsställande (jfr sid. 23—25). Sammanförande i läns- instansen av ansvaret för och tillsynen över denna ur olika synpunkter ut- Övade inspektionsverksamhet torde vara förutsättningen för att en effekti- vare samordning skall ernås. På länsstyrelsen vilar redan stora delar av den statliga tillsynen över olika kommunala verksamhetsgrenar, och det vore därför naturligt att utbygga denna länsstyrelsens befogenhet att även omfatta ledningen av själva inspektionsverksamheten. Om tillsynen över denna verksamhet i länsinstansen i största möjliga utsträckning samman— föres hos länsstyrelsen, kan denna åstadkomma den i varje särskilt fall" erforderliga uppdelningen eller samordningen av inspektionerna (se t. ex. kap. 15, IV).

Vissa betänkligheter kunna emellertid även anföras mot den ene eller den andre expertens anknytning till länsstyrelsen. Till stor del hänföra dessa betänkligheter sig till speciella omständigheter, men mera allmängiltiga synpunkter kunna även anläggas. I viss mån äro dessa av samma art som de vilka redovisats i kapitlet om länsstyrelsens ställning i länsförvaltningen (sid. 35 ff), men även andra kunna anföras. Många experter ha sålunda vid sidan av sina länsstyrelseuppgifter andra uppgifter, som ej ligga under länsstyrelsens domvärjo. Denna omständighet — om än i och för sig av betydelse i fråga om detaljerna i sättet för expertens anknytning till läns- styrelsen — torde dock icke böra betraktas som något hinder för att exper- ten knytes till länsstyrelsen i stället för såsom fristående lokalorgan till ett centralt verk. I båda fallen utför experten uppgifter för två olika verk men är det enas tjänsteman. En viss konkurrens om expertens insatser torde

• Sida 102
•  Original

bestå oavsett vilket verk han tillhör, men lösningen av sådana konkurrens- frågor synes ej behöva bli svårare om han tillhör det ena verket än det andra.

Experternas anknytning till länsstyrelsen får icke ske på sådant sätt att fullgörandet av deras huvudsakliga arbetsuppgifter äventyras. Då dessa till större delen ligga på det yttre området och avse inspektion, rådgivning m. m. åt kommuner och enskilda, får en anknytning icke innebära att tyngdpunk- ten i deras arbete överflyttas från detta område till det inre länsstyrelse— arbetet. Deras anknytning får ej heller innebära att den omedelbara kon- takten med vederbörande centrala verk försvåras. Experterna böra tvärtom medverka till ett intimare samarbete mellan de centrala verken och läns— styrelsen. Samtidigt är det av stor betydelse att deras insatser på respektive tekniska eller eljest speciella områden i oförminskad utsträckning kunna granskas och värdesättas av vederbörande centrala fackmyndighet.

Ehuru det kan synas som om de centrala verkens intressen skulle kunna trädas för när, om experterna icke längre i samma utsträckning som nu skulle lyda direkt under dessa verk, torde det djupare sett ingalunda för- hålla sig så. Tvärtom torde kommunikationerna mellan det centrala verket och länsstyrelsen komma att befrämjas och bli mera omedelbara. I själva verket torde de centrala synpunkterna få minst lika stor möjlighet att göra sig gällande. Det måste också ligga i det centrala verkets intresse att en riktig avvägning av dess speciella synpunkter gentemot andra mera all- männa eller särskilda lokala kommer till stånd. I vart fall på längre sikt måste även vederbörande verks egna intressen vara bäst betjänta härav. Det kan sålunda icke vara någon mening i att genom centrala direktiv påbj uda exempelvis en viss planläggning, om —- vilket i regel torde vara fallet — för planens realiserande förutsättas åtgärder på områden, som ligga utan- för ifrågavarande verks befogenhet, och verket icke har möjlighet att be- döma huruvida dessa åtgärder kunna antagas vara genomförbara.

Instansordningen och de därmed sammanhängande problemen äro i stort sett av samma slag som när det gäller de fristående länsorganen. Dessa frågor har utredningen behandlat i ett föregående kapitel (sid. 39 ff). Här skall blott erinras om att flertalet experter icke ha någon självständig be- slutanderätt, vilket i och för sig ur formell synpunkt torde underlätta ex- perternas anknytning till länsstyrelsen. I den mån beslutanderätt kan till- komma experterna på områden utanför länsstyrelseärendenas krets, behö— ver den icke beröras av en sådan anknytning. Utredningen ifrågasätter i regel icke att länsstyrelsens befogenheter skola utvidgas till dylika områden.

Principer för experternas medverkan i länsstyrelsen. Det torde vara uppen- bart att möjligheterna att på ett smidigt sätt organisera experternas med- verkan i länsstyrelsearbetet skulle underlättas genom deras inordnande i länsstyrelsen. En sådan lösning av frågan om deras ställning i läns- förvaltningen är dock icke någon oeftergivlig förutsättning för att deras

• Sida 103
•  Original

medverkan i länsstyrelsen skall kunna ordnas på ett godtagbart sätt. Vissa generella riktlinjer för experternas medverkan i formellt avseende synas kunna uppdragas, Vilka i stort sett böra vara tillämpliga vare sig experterna äro länsstyrelsens tjänstemän eller ej. Utredningen har därvid utgått från att denna medverkan i det inre arbetet, byråarbetet, bör utfor- mas på sådant sätt att deras möjligheter att fullgöra sina praktiska arbets- uppgifter ute på fältet icke äventyras. Särskilt är det angeläget att de ex- perter, vilkas huvuduppgifter nu äro av konsulterande och inspekterande art, icke förvandlas till byråtjänstemän till förfång för dessa andra upp- gifter.

I dessa avseenden förtjänar särskilt den uppfattning att uppmärksam- mas, som gör gällande att, om experterna i egenskap av föredragande i den inom länsstyrelsen vanliga meningen skulle bereda och föredraga sina ären- den med hänsynstagande till jämväl allmänna ekonomiska, sociala, admi- nistrativa och andra synpunkter, så skulle ofta de rena facksynpunkterna icke komma fram på ett tillbörligt sätt. Enligt denna uppfattning fyller experten bäst sin uppgift genom att enbart driva facksynpunkterna och överlåta åt den i allmänt administrativa ting förfarne föredraganden att framlägga dessa andra synpunkter och i sitt förslag till beslut åstadkomma en lämplig syntes. Häremot torde dock kunna anföras att det rimligtvis måste krävas av experten att han icke driver facksynpunkterna in absur- dum. En viss avvägning måste han under alla omständigheter företaga.

Vid den närmare utformning av de skilda experternas medverkan, som utredningen i olika kapitel i det följande uppdrager riktlinjer för, är det alltså viktigt att beakta dels att experternas möjligheter att vara verkliga företrädare för de fackliga synpunkterna icke inskränkas och dels att de icke onödigtvis betungas med rent administrativa göromål till men för den övriga verksamheten.

Den för länsstyrelserna gällande handläggningsordningen, som innebär att facksynpunkterna i ett ärende i princip presenteras i form av ett skrift- ligt yttrande, varefter avvägningen sker vid den juridisk-administrativa prövningen i länsstyrelsen, torde endast undantagsvis förekomma på andra håll. Särskilt i de centrala verken torde samverkan mellan representanter för olika facksynpunkter å ena sidan och företrädare för den allmänna juri- diska och administrativa erfarenheten å den andra regelmässigt äga rum så- som mellan formellt jämställda parter. Vanligen torde det vara så att exper- ten svarar för den övervägande delen av handläggningen, medan juristen till- kallas då så påfordras med hänsyn till behovet av juridisk eller formell sakkunskap och erfarenhet. Enligt utredningens mening finnes ingen an- ledning att antaga att detta system, som torde ha visat sig tillfredsställande på andra håll, skulle ge sämre resultat om det tillämpades vid länsstyrelsen.

Beträffande sättet för experternas medverkan i handläggningen av läns- styrelseärendena synes man kunna bygga på vissa erfarenheter av under

• Sida 104
•  Original

senare tider tillämpade anordningar. Som förut antytts torde ofta experten tillkallas för att vid handläggningen av ett ärende muntligen närmare klar- göra de av honom i ett skriftligt yttrande framförda synpunkterna. Detta behov av muntliga konferenser har än tydligare manifesterats genom in- rättande i ett flertal län av de i kapitel 2 omnämnda länsråden. En fram- trädande brist hos dem är emellertid att där icke kunna fattas några slut— liga beslut, utan dessa äro i princip beroende av särskild handläggning inom ettvart av de i länsrådet deltagande organen. Detta gäller även om den slutliga handläggningen hos ett organ endast avser att fastställa ett utlåtande till ett annat i länsrådet deltagande organ.

Ett avsevärt framsteg skulle uppenbarligen göras om de formella förut— i sättningarna kunde skapas för att länsrådens överläggningar direkt skulle kunna utmynna i beslut. Vad angår på länsstyrelsen ankommande ärenden synes detta kunna ske genom att de olika experterna var för sig åläggas skyldighet att deltaga i handläggningen av inom länsstyrelsen förekom- mande ärenden med rätt och skyldighet att vid avvikande mening anmäla reservation.

En dylik handläggningsordning förutsätter visserligen icke i och för sig att experten skall vara föredragande. Det torde dock böra hävdas, att av praktiska skäl föredragningsskyldighet bör åligga experterna men att där , så av särskilda skäl påfordras undantag därifrån skall kunna göras. Denna j fråga är dock i förevarande sammanhang av mindre betydelse. Regelmäs- j sigt torde huvudföredragningen i ett ärende presteras av den av de i hand— läggningen deltagande, som bäst behärskar ärendet och eljest har de bästa förutsättningarna för uppgiften. Det primära är skyldigheten för experten att närvara och rätten för honom att reservera sig. i

Vissa principiella synpunkter synas dock kunna anläggas på frågan om experternas föredragning. De nuvarande experterna torde icke i allmänhet ha någon mer ingående erfarenhet av föredragningsuppgifter. Vissa härav föranledda övergångssvårigheter torde därför vara oundvikliga, vilka få lösas från fall till fall. Men även i fortsättningen kan föredragningsskyldig- heten böra begränsas dels för att expertens egentliga åligganden icke skola eftersättas och dels med hänsyn till vederbörandes lämplighet som föredra— gande. Det är alltid viktigare att tillse att man som experter förvärvar skick- liga fackmän än goda föredragande.

Samma principer som i fråga om experternas medverkan böra gälla för insatserna från den juridiska och allmänt administrativa erfarenhetens företrädare. Där den ene är föredragande är den andre närvarande och del- tager i handläggningen. Det bör emellertid anmärkas att medverkan av de | rent administrativa befattningshavarna i regel också bör innefatta biträde vid uppsättande av besluten då experten är föredragande. Även om exper- ten i sin egenskap av föredragande måste vara ansvarig för avfattningen av beslutet med avseende på det sakliga innehållet, bjuder hänsynen till en

• Sida 105
•  Original

förnuftig arbetsfördelning att, där formuleringen erbjuder formella svårig— heter, det bör ankomma på juristen att medverka till deras bemästrande. Men jämväl i de ärenden där dylika svårigheter icke förekomma och där experten själv eller efter hans anvisningar mindre kvalificerad personal kan avfatta besluten, torde dessa höra granskas av vid beslutet deltagande jurist.

Utifrån dessa mera allmänna synpunkter synes man kunna åstadkomma en tämligen allmängiltig konstruktion. Även om vissa avvikelser beträf- fande några av experterna torde vara erforderliga, synes följande förfarande vid experternas medverkan i länsstyrelsearbetet i stort sett vara användbart, därvid dock frågan om vederbörandes ställning inom länsstyrelsen i varje särskilt fall får övervägas för sig.

Anmälnings-, ansöknings- eller besvärsärende, däri expertens medver- kan erfordras, överlämnas, sedan det i erforderlig mån är berett genom remisser eller på annat sätt, till experten för studium. Särskild diarieföring av dylika överlämnade respektive mottagna ärenden bör icke ifrågakomma. Det kan dock understundom vara lämpligt att vid förandet av diariet an— vända ett genomskriftssystem, så att ett genomslag av den första diariean— teckningen kan överlämnas till experten, varigenom han hålles underrättad om alla inkommande ärenden. Stundom kan det vara önskvärt att samråd sker i fråga om vilka remisser som skola företagas eller rörande ifrågasatt komplettering. Om experten är föredragande, beordrar han själv den ut- redning eller komplettering som är nödvändig. Stundom behöver troligen icke formlig föredragning ske, utan akten studeras av var och en som del- tager i beslutet, varefter beslutförslaget signeras. På motsvarande sätt får experten, då han skall deltaga i handläggningen utan att vara före- dragande, i fall av behov akten formlöst överlämnad till _sig. Där formlig föredragning sker är han närvarande och redogör för sina synpunkter. Därest han finner sig böra anmäla avvikande mening, kan detta ske t. ex. genom en kortfattad reservation med hänvisning i fall av behov till en ut- förligare redogörelse som bilägges akten.

Beträffande förfarandet synes emellertid föreligga anledning att gå när- mare in på en särskild punkt, där det kan befaras att det av utredningen förordade systemet kan medföra vissa olägenheter. För närvarande torde ofta, då experten i sitt utlåtande i ett ärende framför erinringar, ärendet utställas för påminnelser för att sökanden skall få tillfälle att bemöta erin- ringarna eller göra därav föranledda ändringar i sin framställning. Endast om det bedömes uppenbart att en återremiss icke kan förändra läget torde ett dylikt ärende avgöras enbart på expertens utlåtande. Och i händelse avgörandet innebär helt eller delvis avslag å gjord framställning torde expertens utlåtande, om innehållet däri kan tjäna sökanden till ledning vid anförande av besvär eller vid förnyad framställning, jämte beslutet del-' givas sökanden.

• Sida 106
•  Original

Därest i enlighet med grundtanken i det nya systemet formligt utlåtande från experten icke kommer att föreligga, är det därför fara för att de en- skilda sökandenas ställning och möjligheter att utveckla sina synpunkter försämras. För att undvika detta bör sökanden i förekommande fall del- givas en sammanfattning av expertens synpunkter innan ärendet avgöres. Men stundom, särskilt i mera omfattande ärenden, torde det vara värde- fullt att bereda sökanden tillfälle att även muntligen framföra sina syn- punkter. Förfarandets eljest i regel skriftliga karaktär bör icke avhålla länsstyrelsen från att vid behov och i lämplig utsträckning använda ome- delbara, muntliga former.

Länsstyrelsens initiativärenden böra vare sig det verkliga initiativet utgår från länsstyrelsens ledning eller från experten —— i huvudsak på sätt som nu sker anhängiggöras genom en skriftlig anmälan, i regel i form av en enkel promemoria, från experten. Även här bör dock dubbel diarieföring undvikas. Ärendet blir anhängiggjort av en inom länsstyrelsen tjänstgö- rande befattningshavare och en dylik bör icke föra särskilda diarier för sina länsstyrelseärenden utöver de diarier, som finnas hos länsstyrelsen.

Inspektionsverksamhetens samordning torde, såvitt angår de experter och i andra tjänstemän, som äro länsstyrelsens befattningshavare, icke behöva erbjuda särskilda problem. Att samordna dessa befattningshavares verk— samhet blir under alla förhållanden en förstahandsuppgift för avdelnings- chefer och sektionschefer. Beträffande de experter, som även fortsättnings- vis komma att stå utanför länsstyrelsen, torde i respektive instruktioner böra inryckas skyldighet att i fråga om tid och sätt för inspektioner av sådan art, att de omfattas av länsstyrelsens tillsynsbefogenheter, ställa sig till efterrättelse av länsstyrelsen meddelade föreskrifter. Å andra sidan bör

det även instruktionsmässigt åvila länsstyrelsen att opåmint övervaka sam- ordningen. '

Vissa centrala myndigheter utöva emellertid direkt genom egna tjänste- män en omfattande inspektionsverksamhet även på områden, som helt eller delvis tillhöra länsstyrelsens ämbetsbefattning. Så är exempelvis fallet på socialvårdens samt vissa delar av hälsovårdens och angränsande om- råden. I den mån dylik inspektionsverksamhet icke lämpligen kan under- ställas länsstyrelsen utan av särskilda skäl fortfarande bör primärt åvila vederbörande centrala organ, är det likväl önskvärt att länsstyrelsen be- redes möjlighet att vidtaga åtgärder för samordning av sådan inspektion med den av länsorganen bedrivna. I sådant syfte böra inspektioner från centrala myndigheter på nyssnämnda och andra till länsstyrelsens ämbets- hefattning hörande områden av de inspekterande i förväg anmälas till läns- ; styrelsen.

• Sida 107
•  Original

!

KAPITEL 5

Lekmannamedverkan i länsstyrelsen

I. INLEDNING

I svenskt förvaltningsväsen har uppfattningen om värdet av samråd mellan flera personer vid träffande av förvaltningsbeslut på olika områden tagit sig uttryck i utformningen av förvaltningsmyndigheternas organisa- tion och handläggningsordningen därstädes. Våra tidigaste centrala ämbets- verk voro kollegier, där besluten fattades efter omröstning. Så småningom blev denna beslutsform med den växande mängden av ärenden alltför tungrodd och man övergick, tydligen främst av praktiska skäl, alltmer till det 5. k. enrådighetssystemet eller, som det i vissa fall benämnes, det byrå- kratiska systemet. Men tanken på samrådets betydelse har därför icke övergivits. Man har i stället infört obligatorisk föredragning inför den beslutande med rätt och plikt för den föredragande att vid avvikande mening anmäla formlig reservation mot beslutet. Men också andra former för samråd ha skapats genom föreskrifter om hörande av särskilda befatt— ningshavare eller att vissa beslut skola fattas i närvaro av ej blott före— draganden utan också andra tjänstemän.

En särskild form av samråd inom det statliga förvaltningsarbetet möjlig— göres genom att i detsamma deltaga lekmän, varmed då över huvud avses personer utanför de yrkesmässiga befattningshavarnas krets. Denna form för samråd är ingalunda ny. Häradstingen voro till en början ej enbart domstolar. Särskilt på det kyrkliga området har lekmannamedverkan gamla anor. liksom den inom t. ex. taxeringsväsendet går ganska långt tillbaka i tiden. Vid mantalsskrivningen liksom vid militära inskrivningsförrätt- ningar ha lekmän länge medverkat. Under senare tider ha i växande om- fattning lekmän tagits i anspråk såsom ledamöter i centrala verk och på senaste tid också i permanenta, rent statliga lokala organ. Anledningarna till att lekmän på detta sätt inkopplats i förvaltningsorganisationen torde i någon mån ha skiftat, men vissa mera genomgående synpunkter kunna dock urskiljas.

Sålunda torde stundom ett av skälen för skapandet av lekmannaorgan ha varit att man velat åstadkomma en kollegial beslutsform, men att organets tjänstemannauppsättning icke bildat tillräckligt underlag härför. Vidare kan här pekas på de synpunkter, som sammanhänga med den uppfatt— ningen att i många slag av ärenden jämte den sedvanliga tjänstemanna- rutinen erfordras inslag även av annan art. Det kan då vara fråga om speciell sakkunskap av visst slag men också den mera allmänna kunskap och förfarenhet i skilda ting, som erfarenhetsmässigt bäst förvärvas inom

• Sida 108
•  Original

det praktiska arbets- eller näringslivet. En annan kunskapsfond, som lek- männen ofta få representera, är orts- och personkännedomen. Vidare kan det i vissa organ eller speciella frågor vara önskvärt med särskild parts- representation för att säkerställa tillbörligt beaktande av vederbörande par- ters synpunkter och skapa förtroende hos dessa för organets verksamhet. Dessa synpunkter spela också in, då man anser sig böra bereda rum inom ett organ för det mera allmänna medborgerliga omdömet i förvaltnings— frågor.

I vissa fall ha särskilda garantier i form av lekmannamedverkan ansetts nödvändiga för att ernå den rätta avvägningen mellan det allmännas in- tresse och den enskildes anspråk på skydd för sin intressesfär i fråga om åtgärder, som framstått som ekonomiskt ömtåliga. Särskilt då staten före- tager kännbara ingrepp i enskild rätt eller där olika samhällsgruppers in- tressen stå emot varandra, har det kunnat framstå som önskvärt att etablera ett starkt lekmannainflytande vid avgörandena. Av liknande skäl äro också i många frågor om avvägning mellan statens fiskaliskt betonade intressen och enskildas rättigheter lekmän inkopplade.

Formerna för liksom omfattningen av lekmännens medverkan i den statliga förvaltningsverksamheten växla på olika områden och med hänsyn till de grunder, som i varje särskilt fall uppbära denna medverkan. Medan i vissa fall det beslutande organet helt består av lekmän, sådant detta be- grepp förut definierats, deltaga lekmännen i andra organ såsom bisittare vid sidan av en eller flera av organets tjänstemän. Till vissa myndigheter äro knutna lekmannakollegier med uteslutande rådgivande befogenheter.

Inom det speciella område av förvaltningen, som förvaltningsjustisen utgör, kan bakom önskemålen om lekmannamedverkan ligga kravet på rättssäkerhet, d. v. s. säkerhet för den enskilde att i samhället gällande lagar såvitt honom angår av myndigheterna ges en icke blott objektivt rik- tig och över huvud rimlig tillämpning. Rättssäkerhetsgarantier inrymmas annars i särskilda regler 0111 det processuella förfarandet liksom i besvärs- institutet samt i överordnade myndigheters och speciella organs kontroll- verksamhet. Lekmannamedverkan i ett dömande förvaltningsorgan är som rättssäkerhetsgaranti delvis en ersättning för den offentlighet, som på grund av administrativjustisens ofta skriftliga karaktär icke i detta avseende har samma betydelse som vid de allmänna domstolarna.

Det ligger över huvud nära till hands att draga paralleller med de all- männa underdomstolarna och lekmannainslagen där. Om det berättigade i lekmannamedverkan där lärer tvekan icke råda. I vissa hänseenden borde för önskemål om lekmannamedverkan vid förvaltningsjustisen skäl av samma art som i fråga om underdomstolarna kunna med än större rätt åbe- ropas. Förvaltningsverksamheten — även förvaltningsjustisen — innebär tillämpning av rättsregler, vilka ofta på grund av sin tämligen vaga ut- formning medgiva stort utrymme för myndigheternas fria skön. Det ligger

• Sida 109
•  Original

och måste ligga i förvaltningsverksamhetens natur — vare sig den är för- valtningsjustis eller ren förvaltning — att den i långt mindre grad än t. ex. straffrättsjustisen kan bindas genom noggrant angivande av förutsätt- ningarna för myndigheternas handlande. Icke minst framträder detta inom socialrättens område, där dylika förutsättningar med nödvändighet måste vara mycket allmänt formulerade. Lagtillämpningen blir därför i långt högre grad än vid de allmänna domstolarna beroende av hänsynstagande till det allmänna syfte, som i varje särskilt fall uppbär rättsreglerna.

II. TIDIGARE FÖRSLAG OM LEKMANNAMEDVERKAN I LÄNSSTYRELSEN

Den kollegiala beslutsform, som från början kom till användning i de på 1600-talet inrättade centrala ämbetsverken, fick icke någon motsvarighet i länens styrelse, som var anförtrodd vederbörande landshövding ensam. Emellertid uppkom längre fram fråga om införande av kollegiala besluts— former genom lekmannamedverkan i länsstyrelsen. Under intryck bland annat av liberalismens idéer framkommo under 1800-talet vissa förslag om införande av lekmannarepresentation, som skulle medverka vid länsstyrel- sens beslut. Dessa förslag byggde i allmänhet på den uppfattningen, att landshövdingens makt måste anses vara alltför stark och okontrollerad. Förslagen torde också ha influerats av den kommunala självstyrelsetanken. i dess moderna form. Det utmärkande för dem kan väl emellertid sägas ha varit, att de icke åsyftade en lekmannamedverkan så mycket med hänsyn till behovet på grund av ärendenas art utan mer i politiskt syfte och ur maktfördelningssynpunkt. I och med tillkomsten av landstingen förlorade de större delen av sin aktualitet.

Sedermera ha emellertid ur de synpunkter, som tidigare berörts, vid skilda tillfällen framkommit krav på lekmannainflytande i vissa av de ärenden, Som länsstyrelsen handlägger. Här kan exempelvis nämnas en motion till 1905 års riksdag (II: 126, ändrad genom motion II: 215), däri un- der intryck av de då påbörjade förarbetena för regeringsrättens tillskapande föreslogs, att riksdagen måtte begära revision av 1855 års landshövding- instruktion. Motionären ifrågasatte sålunda bland annat, om icke länssty- relsen borde ha någon uppsättning som motsvarade nämnden i häradsrät- terna, och erinrade om den sakkännedom om ortens förhållanden samt den i allmänhet goda karaktär och rättrådighet, som kännetecknat allmoge- mannens deltagande i domarkallet vid häradsrätten och som, rätt använda, säkert skulle komma även den administrativa lagskipningen till gagn. Andra kammarens femte tillfälliga utskott ansåg sig kunna konstatera (utl. nr 20) att det behov av ökade garantier för administrativjustisens nog- granna handhavande efter lag och laga stadgar, som riksdagen vid behand-

• Sida 110
•  Original

ling av väckt fråga om inrättande av en administrativ högsta domstol (riks- dagens skrivelse den 28 mars 1903) framhållit med avseende på prövningen i högsta instans, även förefunnes med avseende på den domsrätt, som ut- övades av länsstyrelsen. Utskottet, som fann tanken på lekmannadeltagande i den administrativa lagskipningen ur flera synpunkter tilltalande, ansåg sig dock av vissa anledningar icke böra ingå på närmare skärskådande därav. Utskottet föreslog, att riksdagen måtte besluta hemställa att Kungl. Maj:t täcktes —— till vinnande av mera betryggande former för avgörandet av vissa på länsstyrelsens prövning ankommande mål och ärenden — låta företaga revision av landshövdinginstruktionen. Utskottets förslag vann dock icke bifall.

På senare tid har frågan om lekmannamedverkan i länsstyrelsen särskilt aktualiserats på socialvårdens område. I exempelvis de propositioner med förslag till lag om åtgärder mot vanartigt levnadssätt (vanartslag), som förelades 1.930 och 1931 års riksdagar (nr 240 resp. 100) men vilka båda avslogos av riksdagen, berördes sålunda denna fråga. I den förstnämnda propositionen anförde föredragande departementschefen härom, bland annat, att han ej funnit skäl att förorda ett under ärendets behandling framkommet förslag att en lekman som bisittare borde deltaga i länssty- relsens behandling av mål om frihetsberövande enligt den föreslagna lagen. Särskilt med hänsyn därtill att offentlighetsprincipen vore avsedd att vinna tillämpning syntes behov av en dylik anordning ej föreligga. Däremot kunde det icke förnekas, att en bisittare kunde tänkas med gott resultat biträda länsstyrelsen för att medelst arbetsanskaffning eller eljest bereda hjälp åt en person, som vore under behandling. Men å andra sidan kunde det antagas att länsstyrelserna även utan dylika bisittare på grund av sin stora personkännedom kunde åvägabringa lämpliga hjälpåtgärder. I 1931 års proposition förklarade dåvarande departementschefen, att ej heller han kunde förorda förslaget att i länsstyrelserna inrymma ett lekmannaelement, särskilt med hänsyn till de organisatoriska svårigheter som skulle möta att ge lekmännen verkligt inflytande å frågornas avgörande.

Det förtjänar här också att påpekas, att i 1931 års proposition chefen för socialdepartementet stannade för att föreslå ett särskilt länsorgan för frågor enligt den ifrågasatta lagen. Detta organ avsåges benämnas skydds- kollegium och skulle bestå av bland annat vissa lekmän.

Sedermera anförde socialvårdskommittén i sitt i december 1942 avläm- nade betänkande VI angående socialvårdens organisation m. m. (SOU 1942: 56) åtskilliga skäl, som enligt kommitténs mening gjorde det önsk- värt, att utrymme bereddes för lekmannainflytande inom socialvårdens länsorganisation. Till dessa skäl återkommer utredningen utförligare i annat sammanhang (sid. 312 f.). Här må blott framhållas att kommittén i fråga om de faktorer, som motiverade lekmannamedverkan vid de judiciella funktio- nerna, angav sina synpunkter ligga i linje med nutida strävanden på det

• Sida 111
•  Original

processuella området, vilka i viss mån förverkligats i den nya rättegångs- balken. Därutöver talade emellertid enligt kommittén åtskilliga andra skäl till förmån för lekmannamedverkan på länsstadiet inom socialvården. Främst komme därvid önskemålet om en effektiv ledning av hjälpverk- samheten inom länen.

Med hänsyn emellertid till bland annat svårigheten att ordna lekmanna- medverkan inom länsstyrelsen ansåg sig kommittén —— ehuru vägande skäl av annan art kunde anföras mot att ställa länsstyrelserna utanför led- ningen av och tillsynen över socialvårdsförvaltningen inom länen -—- preli- minärt böra förorda ett särskilt organ med lekmannainslag för socialvården inom länsinstansen. Till detta organ, kallat länssocialnämnd, borde huvud- parten av socialhjälps-, barnavårds- och alkoholistvårdsärendena överföras från länsstyrelsen.

Frågan om lekmannamedverkan i länsstyrelsen har vidare berörts i en proposition till 1947 års riksdag (243/1947) angående grunder för ålder- domshemsvårdens ordnande och utbyggnad m. m. I denna proposition, för vars innehåll närmare redogöres i annat sammanhang (sid. 309), erinrade föredragande departementschefen —— sedan han uttalat som sin åsikt, att man borde sträva efter att i görligaste mån lägga statens gransknings- och beslutanderätt i sociala ärenden av lokal natur hos länsstyrelserna — om att socialstyrelsen i utlåtande över befolkningsutredningens betänkande om befolkningspolitikens organisation bland annat framhållit, att det borde övervägas huruvida och i vilken utsträckning lekmän borde få deltaga i avgörandet av ärenden rörande socialvården. Departementschefen förklarade även, att vid en blivande översyn av länsstyrelsernas organisation särskilt beaktande borde skänkas organisationens utformning ur socialvårdssyn- punkt.

I sitt den 14 februari 1948 avgivna betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård m. m. (SOU 1948: 23), för vilket närmare redogöres i kapit- let om socialvården (sid. 318 f.), föreslog 1946 års alkoholistvårdsutred- ning bl. a. att i handläggningen av tvångsbehandlingsärenden utom en re— presentant för länsstyrelsen som ordförande (landshövdingen, landssekre- teraren eller länsassessor) skulle deltaga tre, av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år förordnade personer, av vilka en borde vara läkare med lämplig utbildning, en äga förutsättningar att ur nykterhetsvårdens synpunkt he- döma förekommande fall av ifrågasatt omhändertagande för vård och en äga sådan erfarenhet, att han skulle kunna bedöma med dylika fall sam- manhängande frågor ur allmänna sociala synpunkter. Såsom länsstyrelsens beslut borde gälla den mening, som flertalet av de närvarande omfattade.

Alkoholistvårdsutredningen förklarade vidare att ett dylikt kollegium inom länsstyrelsen borde kunna användas som förebild för det beslutande organets sammansättning vid tillämpning av bestämmelserna om tvångs-

• Sida 112
•  Original

behandling i andra vårdlagar av social natur, enligt vilka omhändertagandet ej hade sin grund i ett rent medicinskt bedömande.

1948 års Iösdriveriutredning har i ett betänkande den 18 december 1948 (SOU 1949: 4) föreslagit att lösdrivarlagen skulle upphävas och tvångsåt- gärderna mot lösdrivare ersättas med andra åtgärder av social eller social- medicinsk karaktär. Sålunda har bland annat föreslagits en viss utbyggnad av vårdåtgärderna inom barna- och ungdomsvårdens ram. I samband där- med förklarade lösdriveriutredningen att, för att ernå större rättssäkerhet och garantier för att lämpligaste vårdform komme till användning, vissa jämkningar i det gällande förfarandet vid länsstyrelsen borde komma till stånd, varvid alkoholistvårdsutredningens förslag syntes kunna tjäna som förebild. Lösdriveriutredningen föreslog sålunda —— i syfte att garantera att erfarenheter från harnavårdande verksamhet samt medicinska synpunk- ter skulle vinna tillbörligt beaktande —— att länsstyrelsen vid avgörande av ärenden av förevarande slag borde ha en speciell sammansättning, näm- ligen landshövding, landssekreterare eller länsassessor som ordförande jämte tre sakkunniga, av vilka en skulle vara läkare, en äga insikt och erfarenhet rörande barna— eller ungdomsvårdande verksamhet samt en äga insikt och erfarenhet rörande annan social hjälpverksamhet eller liknande arbete.

Men även på andra områden än socialvårdens har fråga rests om lek- ? mannamedverkan i länsstyrelsen. Bortsett från de överväganden i denna ! riktning, som legat bakom besluten om inrättande av ett flertal fristående organ i länsinstansen, kan här framhållas exempelvis vad professor Herlitz

I

i sitt tidigare omnämnda betänkande angående förvaltningsförfarandet anfört i fråga om medverkan av lekmän i besvärsmål. Efter att ha konsta- terat att kärnan i besvärsmyndigheterna alltid måste utgöras av ämbets- och tjänstemän samt att länsstyrelserna såsom besvärsmyndigheter pä- kallade särskild uppmärksamhet, framhöll Herlitz bland annat, att det vid besvärsprövningen utöver tjänstemaunaelementet också kunde bli fråga om medverkan av andra element, dels för att tillföra besvärsmyndigheterna speciell sakkunskap på särskilda områden utöver dem, som tjänstemännen ! representera, och dels för att utnyttja det allmänna lekmannaomdömet. Sedan han erinrat 0111, att lekmannaelementet av ålder intoge en fram— trädande ställning i taxeringsprocessen och något dryftat betydelsen därav, lämnade han en redogörelse för frågan om lekmannainslag hos besvärsmyn- ' digheter i övrigt. Härom anförde han i huvudsak följande.

I de senaste årens diskussion hade ifrågasatts att på olika punkter stärka lek- mannaelementet. Sålunda hade det föreslagits, att i den tilltänkta lönedomstolen inrymma representanter dels för staten, dels för tjänstemännen. Och då det varit fråga om inrättande av s. k. »länssocialnämnder», »socialdomstolar» och »social- kollegier» för upptagande (i första eller andra instans) av mål om frihetsbe- rövande o. d., hade man särskilt tänkt sig att såsom bisittare i dem skulle ingå lekmän med erfarenhet från socialt arbete, läkare 0. s. v.

• Sida 113
•  Original

Detta spörsmål förtjänade synnerlig uppmärksamhet vid en lagstiftning om besvär. I samband med den måste emellertid övervägas, huruvida även på andra områden ett lekmannainslag kunde vara av värde. Den medverkan lekmännen av ålder utövat inom rättsskipningen gåve särskild anledning att övertänka vad de kunde betyda inom den administrativa rättsskipningen. Inom rättegångsväsendet hade lekmannaelementen funnit användning blott inom första instansen. Man kunde i anslutning därtill vilja hävda, att det inom förvaltningsrätten vore till- fyllest att de i icke ringa omfattning anlitades på ett tidigare stadium (t. ex. i kommunala nämnder, i nybildade socialdomstolar o. s. v.). Men ett så schematiskt svar vore utan tvivel ohållbart redan av den anledningen, att de förvaltningsrätts- liga avgörandena i första instans ingalunda alltid vore likvärdiga med härads- rätters och rådhusrätters beslut; ofta saknades där varje inslag av lekmän, och där det förefunnes, hade organen ofta icke sådana kvalifikationer, att icke en förnyad prövning under medverkan av lekmän kunde framstå som mycket önsk- värd. Vid övervägande angående ökat lekmannainslag vid besvärsprövningen måste emellertid noggrant besinnas, vilka fördelar man ansåge sig kunna vinna genom att på olika punkter infoga lekmännen i besvärsapparaten. Därvid åter- komme synpunkter som vore välkända från diskussion om lekmännens roll i rättegångsväsendet. Vilket värde borde tillerkännas dem i jämförelse med juris- ter och andra tjänstemän? Vilket reellt inflytande kunde man förvänta att de skulle utöva? I vad mån kunde deras medverkan skapa ökat förtroende för den administrativa rättsskipningen o. s. v.? Särskilt ömtålig förefölle frågan om in- förande av lekmannaelement med uppgift att utgöra en sorts partsrepresentation. Bortsett från de principiella invändningar som kunde resas mot sådana anord- ningar — och som ofta rests i diskussionen om tryckfrihetsjuryn — inställde sig också praktiska svårigheter, välkända från diskussioner om arbetsrådets och för- säkringsrådets organisation, särskilt svårigheten att gestalta partsrepresentationen, så att alla olika intressen därigenom funne sig tillfredsställda. Man måste också räkna med att i den mån kravet på partsrepresentation godkändes för vissa intres- segrupper (arbetsgivare, arbetare, statstjänstemän), enahanda krav med samma fog kunde resas på många andra områden med den påföljd, att förvaltningsrätts- skipningens enhetlighet och objektivitet prisgåves.

III. UTRE DN INGEN

Inledning. Vid bedömande av frågan om lekmannamedverkan i länssty- relsen synas de tidigare aktuella mera allmänna maktfördelnings- och kont- rollsynpunkterna icke böra tillmätas större betydelse. De önskemål om kontroll och insyn, som nu kunna åberopas, vila på en annan grund än de tidigare. Ej heller finnes anledning att godtaga någon självstyrelseprineip även 0111 vissa därmed besläktade synpunkter i några fall kunna spela in. Å andra sidan kan den omständigheten icke i och för sig tillerkännas bety- delse, att några av det nuvarande systemet föranledda missförhållanden eller mindre nöjaktiga bedömningar icke kunna påvisas. Den allmänna grunden för lekmannamedverkan i länsstyrelsen är enligt utredningens mening, att möjligheterna till samråd och samarbete vidgas och att sam- rådet blir obligatoriskt och därmed mera likformigt. Detta samråd har i och för sig stor betydelse för belysningen av förekommande problem och bör

• Sida 114
•  Original

skapa bättre förutsättningar för objektivt riktiga respektive ur skälighets- synpunkt rättvisa avgöranden. Samtidigt kan det emellertid otvivelaktigt bidraga till att befästa ett allmännare för-troende för länsstyrelsen och dess beslut.

En omständighet som enligt utredningens mening speciellt aktualiserar kravet på lekmannamedverkan i länsstyrelsen är den statliga förvaltningens utveckling till att omspänna allt större och mera skiftande delar av det samhälleliga livet. Även om för vissa dylika uppgifter tillskapats särskilda organ vid sidan av länsstyrelsen, ha många nya uppgifter av olika stor- leksordning tillförts länsstyrelsen. Än viktigare synes dock det förhållandet vara, att de alltmera komplicerade samhällsproblemen framtvinga en dju- pare och mera allsidig bedömning av de flesta frågor, även sådana som tidigare tett sig skäligen enkla. Det blir därför allt svårare för länsstyrelse- | tjänstemännen att tillfredsställande behärska alla delar av sina respektive områden. Även om man skulle kunna skapa de organisatoriska förutsätt- ningarna för att de enskilda tjänstemännen skulle kunna utbildas till spe- cialister var på sitt område, kan det ur många synpunkter ifrågasättas om det över huvud är önskligt med en mera genomförd specialisering än som redan till följd av kraven på rent teknisk sakkunskap är nödvändig beträf- fande vissa tjänstemän. För övrigt torde ändå alltid komma att återstå . vissa områden, på vilka tjänstemännen aldrig kunna förvärva kunskap eller

1 1 |

erfarenhet av rent praktisk art. Dessutom är det i många fall av vikt, att åtminstone vissa tjänstemän representera en mera vidsträckt orientering och förtrogenhet med allmänna förvaltningsfrågor.

Skäl för lekmannamedverkan i länsstyrelsen. Som inledningsvis antytts torde önskemålen om lekmannamedverkan i allmänhet syfta till att veder- börande statsorgans kompetens i ett eller annat avseende skall förstärkas. I de flesta fall vill man tillföra organet speciell fackkunskap, orts- och per- sonkännedom eller annan särskild sakkunskap. I andra fall åter kan det vara fråga om att ge rum för partsrepresentanter. Slutligen kan det finnas önskvärt att taga i anspråk det mera allmänna medborgerliga omdömet.

Länsstyrelsens behov av att vid behandlingen av en mångfald olika ären- 3 den anlita särskild expertis eller sakkunskap av teknisk eller annan speciell j art har på skilda områden vunnit beaktande på så sätt, att till länsstyrel- *, sens förfogande ställts experter av olika slag. Länsstyrelsen har också : möjlighet att genom remisser till specialmyndigheter eller andra experter l i allmän tjänst inhämta sakkunskapens syn på förekommande frågor. Sak- | kunskapens möjligheter att göra sig gällande i denna form äro emellertid icke helt tillfredsställande. Avsevärt bättre bli möjligheterna då ett skriftligt yttrande kan kompletteras med direkta muntliga överläggningar. Även , denna form för sakkunskapens medverkan har dock sina brister. Särskilt i de fall då ämnet är svårtillgängligt för en icke-fackman blir länsstyrelsens prövning inskränkt till en granskning ur mera allmänt administrativa syn-

• Sida 115
•  Original

punkter. Beslutet grundas därför ytterst på expertens uppfattning i sak- frågan. Under sådana omständigheter framstår det stundom som en brist att, ehuru fackmannen har det sakliga avgörandet i sin hand, han likväl icke har något formellt ansvar för beslutet. Dessa synpunkter ha kanske framför allt sin tillämpning på frågan om de 5. k. länsstyrelseexperternas ställning, men i den mån expertis utanför dessas krets behöver anlitas gälla de också för denna. Länsstyrelsen kan ju uppenbarligen icke förses med till densamma i tjänstemannaställning knuten expertis på alla de områden, där behov av sådan expertis föreligger. Uppgifterna skulle i de flesta fall icke ge vederbörande full sysselsättning. Därest länsstyrelsen därför, såsom stundom kan vara fallet, anser sig behöva rådfråga expertis, vars utsagor icke avgivas under sedvanligt tjänstemannaansvar, framstår olägenheten i än klarare dager. Med hänsyn till vad sålunda anförts ter det sig önskvärt och lämpligt att öppna möjligheter för lekmannamedverkan i länsstyrelsen för att tillgodose behovet av speciell sakkunskap i vissa fall.

Som andra stundom önskvärda tillskott utöver tjänstemannarutinen an- fördes inledningsvis dels en allmän kunskap och erfarenhet från det prak- tiska arbets- och näringslivet och dels orts- och personkännedom. Dessa båda kunskapsfonder torde ha starkare betydelse för länsstyrelsen än för de flesta andra myndigheter bland annat med hänsyn till länsstyrelsens mångskiftande och olikartade uppgifter. Från det förstnämnda kunskaps- området kan länsstyrelsen behöva tillföras insikter om exempelvis be- traktelsesätt och sedvana inom vissa yrkes- eller intressesfärer. Många ärenden skulle få en mångsidigare belysning och materialet för avgörandet te sig rikare och mera fylligt, 0111 dylika synpunkter i större utsträckning finge spela in. Orts- och personkännedom är visserligen i regel tämligen väl företrädd inom länsstyrelsen men kan uppenbarligen icke bli så intim som vid medverkan av representanter för ortsbefolkningen.

Om man tillför länsstyrelsen olika slag av fackkunskap och erfarenhet vinner man möjligheter till rikare belysning och mer ingående behandling av ärendena. Därav följer också att man stundom kan spara in remisser och göra den förberedande behandlingen mindre omständlig. Den roll, som de skriftliga utlåtandena spela för behandling av ett ärende i högre instans, kan i sådant fall lika väl fyllas av en mera formlös sammanställning i pro— memorieform av de särskilda facksynpunkter, som utgjort grundval för övervägandena. Vid avvikande mening hos någon av lekmännen komma de särskilda synpunkterna till synes i den reservation, som vederbörande blir skyldig att avgiva.

Genom en på nyssnämnda grunder fotad lekmannamedverkan kan vidare den lokala opinionen direkt göra sig gällande i länsstyrelsen, som på så sätt göres underkunnig om och kan i erforderlig och möjlig grad taga hän- syn till allmänna lokala förutsättningar för genomförande av ett beslut i ena eller andra riktningen. Ett beslut i allmänna frågor, som icke innebär

• Sida 116
•  Original

vcderbörliga hänsynstaganden till enskildas, gruppers eller orters berätti— gade intressen, väcker irritation och kan bli svårt att genomföra. Om i ett sådant beslut intresserade lekmän deltaga, blir det större möjligheter att undersöka olika utvägar och nå fram till en ur skilda synpunkter godtag— bar lösning.

Frågan om partsrepresentationen åter är av något känsligare natur. Detta spörsmål är visserligen i förevarande sammanhang för länsstyrelsernas del aktuellt endast så vitt angår vissa arbetsmarknadsfrågor men kan tänkas få betydelse med avseende på ämnesområden, som framdeles kunna komma att läggas under länsstyrelsens befogenhet. På områden, där partsbegreppet är lätt definierbart och möjligt att klart avgränsa, synas några större be- tänkligheter dock icke böra möta. I vissa fall kan en partsrepresentation vara av så stort värde, att man icke bör underlåta att ge rum för densamma. Särskilt när det gäller fast organiserade och starka intressesammanslut- ningar skulle förtroendet på längre sikt för länsstyrelsens åtgärder i regel kunna stärkas genom att representanter för dessa stundom mot varandra stående sammanslutningar själva finge dela ansvaret för åtgärderna. Det måste också vara ur allmän synpunkt betydelsefullt och för den ansvarige länsstyrelsetjänstemannen av stort värde att på så sätt skulle kunna skapas garantier för att parternas synpunkter i full utsträckning finge göra sig , gällande. Utformningen av en partsrepresentation måste dock ske med för- ] siktighet och under iakttagande av att tillräckliga garantier för objektivitet * och rättssäkerhet skapas. i Behovet av att det mera allmänna medborgerliga omdömet genom lekmän får representeras i länsstyrelsen kan föreligga jämsides med behov av tales- män för särskilda fack- eller intresseområden. Men även i frågor där behov av sistnämnda slag icke förefinnes, kan med hänsyn till önskemålet att skapa bättre förutsättningar för ett allmännare förtroende en lekmanna- medverkan böra konstitueras. Dylika önskemål kunna hänföras icke blott till ärenden, som angå enskilda parter, utan också i lika hög grad till mera allmänna frågor. Lekmannamedverkan av förevarande art är särskilt ägnad att tillgodose önskemålen om insyn och kontroll samt att bevara den good- will, som länsstyrelsen otvivelaktigt besitter.

Ur denna synpunkt torde lekmannamedverkan böra ses som ett led i strävandena efter att hos allmänheten bibehålla förtroendet för länsstyrel- sen. Detta förtroende är särskilt betydelsefullt med avseende på sådana områden, där skönsavgörandena intaga en betydande plats. Icke minst i dylika fall framstår det med hänsyn till länsstyrelsens ställning och vik- ' tiga uppgifter som angeläget att man skapar verksamma garantier mot obefogade angrepp. i

Med ett allmänt förtroende för länsstyrelsens åtgärder bör också kunna 3 följa vidgad förståelse för de strävanden, som det på olika områden ankom- mer på länsstyrelsen att fullfölja. Det är enligt utredningens mening av vikt, att man på allt sätt söker understryka och även hos allmänheten

• Sida 117
•  Original

skapa känsla för att av statsmakterna beslutade åtgärder äro en hela fol- kets sak, i vars utformning folket själv får deltaga. Över huvud kan väl sägas, att en organiserad lekmannamedverkan i länsstyrelsen bör innebära att former skapas för ett ordnat samarbete mellan länsstyrelsen och för dess uppgifter intresserade lekmän. Lekmannamedverkan bör därför — om den ordnas och begagnas på ett ändamålsenligt sätt — komma att ut- göra ett värdefullt stöd för länsstyrelsen i dess verksamhet. Genom att del- taga i och vinna förtrogenhet med länsstyrelsearbetet kunna lekmännen bi- draga till att utåt sprida större förståelse för detsamma och att inom läns- styrelsen ställa mindre lämplig praxis eller handläggningsordning under diskussion.

Vad slutligen angår utformningen av lekmannamedverkan som en av garantierna för rättssäkerhet vid fullgörandet av länsstyrelsens judiciella uppgifter måste det beaktas, att jämsides med rättssäkerhetskravet står kravet på effektivitet. Dessa båda krav äro visserligen ingalunda oförenliga, men det ligger i deras natur, att ett långt gående tillgodoseende av det ena gärna innebär ett eftersättande av det andra. Det gäller därför att söka finna den rätta avvägningen. Det får emellertid icke förbises att lekmannamed- verkan stundom kan komma att såväl utgöra en bättre garanti för rätts- säkerhet som också samtidigt medföra en ökad effektivitet. Så torde exem- pelvis kunna bli fallet i fråga om vissa grenar av socialvården och den på länsstyrelsen där ankommande tillsynen och ledningen.

Vissa olägenheter följa emellertid också med lekmannamedverkan. Först och främst innebär lekmannamedverkan — i varje fall i form av med- beslutanderätt — en övergång till de kollegiala beslutsformer, som man på andra områden tidigare av praktiska skäl sett sig nödsakad att frångå. Det råder ingen tvekan att lekmannamedverkan medför en viss tungroddhet och minskar tempot i ärendenas behandling. Att ordna sammanträden kan ofta visa sig besvärligt, särskilt om lekmännen bo mera avlägset. Av skäl som senare utvecklas böra sammanträdena ej hållas alltför ofta. Det blir nödvändigt att skjuta på behandlingen av vissa ärenden längre än som varit erforderligt, därest lekmännens inställelse ej behövt avvaktas. För att i någon mån motverka dessa olägenheter kan man vidtaga en del åtgär- der. I vissa fall är det lämpligt att lekmännen få deltaga vid fastställande av principer och allmänna tillämpningsföreskrifter, varefter de enskilda ärendena avgöras av tjänstemännen i sedvanlig ordning. Med regelbundna sammanträdesdagar böra lekmännen ha lättare att iakttaga inställelse. För vissa brådskande saker får undersökas lämpligheten av en anordning med provisoriska beslut, vilka överprövas i lekmännens närvaro. Slutligen får man undantaga vissa ärenden, däri lekmännens medverkan icke kan anses erforderlig. En dylik uppdelning motiveras också av andra skäl, för vilka senare redogöres.

På sina håll ha inför tanken på lekmannamedverkan i länsstyrelsen

• Sida 118
•  Original

yppats farhågor för att därigenom partipolitiken skulle komma att föras in i länsstyrelsen och inverka på besluten. Ehuru dylika farhågor ha fram- förts i olika sammanhang beträffande andra organ eller myndigheter, har erfarenheten visat att de sällan eller aldrig ha varit befogade. En annan sak är att uppskattningen av skilda för ett ärendes avgörande relevanta omständigheter växlar med den politiska uppfattningen. Dylika skilj- aktigheter kunna dock rimligtvis icke betraktas annorlunda än på andra grunder fotade meningsskiljaktigheter. Däremot torde det finnas större skäl att befara att rent lokalpatriotiska synpunkter eller med en snävare grupptillhörighet förbundna intressen i vissa fall kunna komma att i alltför stor utsträckning göra sig gällande. För att hindra uppkomsten av eller motverka dylika tendenser är det av vikt att stor omsorg nedlägges på utväljandet av lekmännen. Bland annat gäller det att tillse, att lekmanna— kollegiet icke blir ensidigt sammansatt i något avseende. Vissa garantier för att olägenheter i form av bristande objektivitet el. dyl. icke skola fram- träda torde även kunna vinnas genom att lekmannakollegierna göras så små som möjligt. Den enskilde ledamotens känsla av ansvar för besluten torde bli i motsvarande mån större.

Vidare har det anförts att, om länsstyrelsen förses med ett flertal olika lekmannakollegier för skilda områden, fara skulle föreligga för att läns— styrelsens beslut i de olika ärendegrupperna icke komme att stå i samklang med varandra. Konsekvensen i länsstyrelsens praxis och dess överensstäm- melse på olika områden med länsstyrelsens allmänna politik skulle där- igenom äventyras. Det kan icke förnekas att en dylik utveckling kan vara tänkbar. Det blir dock landshövdingens och i vissa avseenden särskilt vederbörande avdelningschefs sak att aktgiva på sådana tendenser. Dessa befattningshavares allmänna ställning torde i sig själv utgöra en garanti som, förstärkt av det personliga inflytandet, bör kunna skydda mot icke önskvärda tendenser av antytt slag. Det får heller icke bortses från att praxis eller den allmänna politiken ständigt bör omprövas liksom att av- steg därifrån alltid måste kunna göras. Därest emellertid praxis inom två olika lekmannakollegier tenderar till att i väsentliga ting skilja sig, synas kollegierna böra gemensamt dryfta de tveksamma punkterna. Dylika gemen- samma sammanträden kunna även motiveras av andra skäl, varom mera nedan.

Utredningens ståndpunkt. Då utredningen för sin del är övertygad om värdet av lekmannamedverkan samt att de därmed förbundna olägenheterna till största delen kunna undanröjas, förordar utredningen att lekmanna- medverkan kommer till stånd i länsstyrelsen genom att lekmän som bisit- tare deltaga i länsstyrelsens beslut på de områden, där detta enligt de förut anförda grunderna kan anses befogat. Utredningen har därvid också beaktat att det av utredningen föreslagna inflyttandet av vissa fristående organ i

• Sida 119
•  Original

länsstyrelsen förutsätter att den i dessa organ befintliga lekmannamed- verkan bibehålles.

Det inflytande, lekmännen komma att utöva, samt värdet av lekmanna- medverkan i varje särskilt fall bli emellertid ytterst beroende på den enskilde lekmannens personliga insats. I organisatoriskt avseende kan man icke göra mer än att skapa de former, i vilka lekmannamedverkan bör ske, och uppdraga de riktlinjer, som därvid böra följas för att lekmännens medverkan skall kunna ge det bästa resultatet. Utredningen är för sin del övertygad om att de av utredningen föreslagna formerna för lekmanna- medverkan, vilka i stor utsträckning äro hämtade från de på senare tid tillkomna fristående länsorganen, skola lämna tillfälle till ett lika starkt och fruktbringande lekmannainflytande, som varit möjligt i dessa organ.

Formen för lekmannamedverkan. Lekmannamedverkan i länsstyrelsen kan tänkas i såväl rådgivande som medbeslutande form. Och den råd- givande medverkan kan i sin tur konstrueras som obligatorisk eller fakul- tativ. En endast rådgivande medverkan skulle föga skilja sig från nuvarande ordning. Redan nu torde många länsstyrelser använda sig därav vid olika tillfällen och för skilda ändamål. Det står givetvis varje länsstyrelse fritt att på det sätt den finner mest lämpligt inhämta erforderliga råd och upplysningar. Därest man vid länsstyrelsens sida skulle ställa ett antal lekmannakollegier med uppgift att vid behov lämna råd och upplysningar, torde visserligen kunna förväntas att vederbörande beslutande befattnings— havare i länsstyrelsen skulle känna sig förpliktad att i största utsträckning taga hänsyn till åsikterna inom dessa kollegier. Det kan dock befaras, att lekmannakollegierna skulle anlitas i mycket olika omfattning av skilda länsstyrelser. Mången gång skulle lekmännens medverkan säkerligen komma att påkallas allenast i form av enstaka underhandssamråd. I vart fall är det knappast sannolikt att lekmännens inflytande skulle få av- görande betydelse.

Ett något starkare inflytande skulle beredas lekmännen, om deras råd- givande medverkan gjordes obligatorisk. Emellertid torde det förhålla sig så, att syftena med lekmannamedverkan skulle bli mindre väl tillgodosedda vid en allenast rådgivande lekmannamedverkan. Bland annat kan det be- faras, att lekmännens insats icke skulle bli helhjärtad eller så ansvarsmed- veten som önskvärt vore. Det torde också i längden bli svårt att på dylika villkor förvärva tillräckligt kvalificerade lekmän.

Utredningen är för sin del av den bestämda uppfattningen, att lekmanna- medverkan i länsstyrelsen bör innebära att lekmännen deltaga i besluten. Det kan enligt utredningens mening i vart fall icke ifrågakomma, att den medverkan av lekmän, som nu äger rum i de fristående länsorgan, vilka av utredningen föreslås inordnade i länsstyrelsen, därmed skulle få för- ändrad karaktär. Under sådana omständigheter saknas anledning att på de övriga områden, där medverkan av lekmän erfordras, ge lekmännen

• Sida 120
•  Original

en annan ställning. Det bör då icke heller ifrågakomma att införa annan beslutsordning än enligt majoritetsprincipen med utslagsröst för ordföran- den. Någon motsvarighet till den för allmän underrätt gällande ordningen, enligt vilken ordförandens mening blir gällande, därest icke minst visst antal lekmän ena sig om annan mening, synes icke böra ifrågakomma beträffande länsstyrelsen.

Sättet för utseende av lekmännen m. m. I länsarbetsnämnd och länsbo- stadsnämnd utser nu Kungl. Maj:t ledamöterna, såvitt angår den först- nämnda efter förslag av vissa organ och sammanslutningar (se sid. 133). I mödrahjälpsnämnd utser Kungl. Maj:t ordförande och en ledamot, me- dan landsting, respektive stadsfullmäktige i stad utanför landsting utse en ledamot. Även vid utseendet av ledamöter i länsnykterhetsnämnden medverka landsting och stadsfullmäktige. Liknande inflytande för kom- munala och andra lokala organ förekommer beträffande ledamöterna i länsvägnämnd, ehuru det kommunala inflytandet där är indirekt.

Att landstingen (eller primärkommunernas organ) utse ledamöter i rent statliga organ kan i och för sig icke anses mindre riktigt ur principiell synpunkt än att staten överlåter på kommunala organ att handha statliga uppgifter. Utredningen har för sin del funnit att det ur flera synpunkter vore lämpligt att bereda landstingen ett visst inflytande vid utseendet av de lekmän, som skola medverka i länsstyrelsen. Kontaktmöjligheterna mellan länssstyrelse och landsting skulle ökas och samarbetet dem emellan skulle i hög grad befrämjas. Den ömsesidiga förståelsen för de båda orga— nens arbete skulle ökas. Icke minst därigenom skulle förtroendet för läns- styrelsen och dess beslut säkerligen stärkas.

Av dessa och liknande skäl förordar utredningen att vissa av de lekmän, som skola medverka i länsstyrelsen, skola utses av landsting och stadsfull- mäktige i städer utanför landsting.

Lekmännens antal bör som förut antytts av flera skäl vara tämligen begränsat. Enligt utredningens mening bör i allmänhet lekmännens antal icke sättas högre än tre. Undantag därifrån bör tills vidare göras för lek- mannakollegiet i arbetsmarknadsfrågor (jfr sid. 148). Till vissa ytterligare undantag återkommer utredningen nedan.

Av de tre lekmän, som sålunda i det enskilda fallet böra tjänstgöra, bör enligt utredningens mening Kungl. Maj:t utse en, medan landsting resp. stadsfullmäktige i stad utanför landsting utse två. En annan fördelning av rätten att utse lekmännen har utredningen icke ansett sig kunna acceptera därför att ett verkligt inflytande eljest icke skulle tillkomma landstingen. Utredningen vill emellertid redan här ha sagt klart ifrån, att utredningen vad angår län, som omfattar två landsting eller i vilket finnes en eller flera städer utanför landsting, icke avser att de på olika håll utsedda lekmännen skola betraktas som lokala intresserepresentanter. Samtliga lekmännen skola deltaga i och bära upp arbetet för länet i dess helhet. Någon strängt

• Sida 121
•  Original

formell hehörighetsbegränsning med hänsyn till landstingsområde eller stad, av vars representation vederbörande utsetts, bör icke förekomma. En annan sak är att av rena lämplighetsskäl i första hand den bör kallas, som är bäst förtrogen med förhållandena på den ort, till vilken de förekom— mande ärendena främst ha anknytning.

Däremot synes en annan behörighetsbegränsning böra företagas. I olika senare avsnitt föreslår utredningen att lekmän skola medverka i 1) arbets- marknadsfrågor, 2) bostadspolitiska frågor, 3) sociala frågor av olika slag, 4) frågor rörande bebyggelseplaneringen samt 5) väg- och trafikfrågor. Lekmännen i arbetsmarknadsfrågor böra tills vidare utses efter samma regler som ledamöterna i länsarbetsnämnden och utgöra ett särskilt kolle- gium. Med hänsyn till att utredningen även beträffande de bostadspolitiska ärendena vill söka anknyta så nära som möjligt till de bestående förhål- landena, torde även på det området böra utses särskilda lekmän. På det allmänna socialvårdsområdet böra utses personer med erfarenhet av olika verksamhetsgrenar på området. Även på de övriga områdena bör tillses att personer med insikt och erfarenhet på respektive områden utses. Det synes därför åtminstone för närvarande ofrånkomligt att räkna med ett särskilt lekmannakollegium för vart och ett av de nämnda områdena.

I och för sig skulle det väl ha varit önskvärt att ha ett färre antal lek- mannakollegier. De frågor, i vilka lekmän skola medverka, torde kunna sam- mant'öras till två huvudgrupper, nämligen en, som omfattar socialvården, och en, där frågorna angä samhällsplaneringen i vidsträckt bemärkelse. Till den sistnämnda gruppen skulle då föras arbetsmarknadsfrågor, bo- stadspolitiska frågor, frågor rörande bebyggelseplaneringen samt väg- och trafikfrågor. Det är möjligt att utvecklingen kommer att visa att det blir lämpligt att på så sätt minska de föreslagna lekmannakollegiernas antal. Då utredningen för närvarande anser sig böra föreslå ett större antal lek- mannakollegier, sammanhänger detta i första hand med att utredningen vill anknyta så nära som möjligt till bestående förhållanden. Det är också önskvärt att få fram en viss erfarenhet av systemet med differentierade lekmannakollegier för att det bättre skall kunna bedömas, om några för- delar av större betydelse stå att vinna med ett färre antal kollegier. Det är möjligt att det i praktiken kommer att visa sig att en uppdelning av lek- männen i delegationer ändå måste ske i sådan utsträckning att man i reali- teten måste arbeta med det av utredningen för närvarande förordade antalet kollegier.

Även om lekmännen som ovan anförts i det enskilda fallet böra vara tre till antalet, bör ett större antal lekmän utses. Åtminstone i vissa frågor komma lekmännen att få bevista tämligen täta sammanträden. Man bör därför kunna i sådana fall inkalla olika lekmän växelvis. Utredningen förordar att för ettvart av de nämnda områdena Kungl. Maj:t skall utse tre lekmän, medan landstinget får utse sex. I län, som omfattar två lands-

• Sida 122
•  Original

ting, skall vartdera landstinget utse tre. Finnes inom länet stad, som icke deltager i landsting, utser landstinget likaledes tre och stadsfullmäktige tre. Då i länet finnas två sådana städer, utser landstinget två och stads- fullmäktige i vardera staden två. Kungl. Maj:t bör dock kunna förordna att flera lekmän än vad nu sagts i särskilda fall skola utses. Med undantag för arbetsmarknadsområdet avser utredningen ej att några suppleanter för lekmännen skola utses. På de övriga områdena bli därför samtliga lekmän ordinarie. Härigenom erhålles en viss motsvarighet i detta avseende till vad som gäller om nämndemän i allmän domstol.

Vid utväljandet av lekmännen bör i första hand iakttagas att sådana personer utses som äro förfarna i allmänna värv. Det bör även tillses att erfarenhet från olika verksamhetsområden blir företrädd. I vissa fall bör även mera speciell sakkunskap representeras. Detta gäller främst på social- vårdsområdet, där den medicinska sakkunskapen bör vara företrädd inom lekmannakollegiet särskilt i frågor rörande administrativa frihetsberövan- den. Det förutsättes att Kungl. Maj:t vid det på Kungl. Maj:t ankommande valet av lekmän bl. a. tillser att lekmannakollegierna på erforderligt sätt kompletteras så att en lämplig sammansättning erhålles.

I andra ärenden än sådana, som beröra arbetsmarknadsfrågor, skall läns- styrelsen vara beslutför då tre lekmän, en utsedd av Kungl. Maj:t och två utsedda av landsting eller stadsfullmäktige, äro närvarande, medan i arbets- marknadsfrågor tills vidare nuvarande regler böra gälla, d. v. s. beslutförhet skall föreligga, då minst halva antalet lekmän är närvarande. I åtskilliga frågor kommer emellertid ett större antal lekmän att få närvara. Förut har antytts att behörigheten visserligen formellt icke skall vara lokalt begränsad, men länsstyrelsen bör det oaktat tillse att lokala representanter deltaga i ärenden, som röra det landstingsområde eller den stad, av vars represen- tation de utsetts. En följd härav torde exempelvis bli att i Malmöhus län, där två landstingsfria städer finnas, åtminstone fyra lekmän torde komma att deltaga i vissa ärenden.

I ärenden, som beröra mer än ett av de olika verksamhetsområden för vilka de särskilda lekmannakollegierna utsetts, skola lekmän från alla de sålunda berörda områdena samtidigt deltaga. Åtminstone i viktigare frågor torde fulltaliga lekmannakollegier från de olika områdena böra deltaga, men ofta torde det räcka att inkalla en eller tvåivederbörande frågor insatta. I dylika fall fattas besluten av de sålunda sammanslagna respektive ut- ökade kollegierna. Separat behandling av samma ärende i skilda kollegier bör icke förekomma.

Lekmännen böra utses för begränsad tid, förslagsvis fyra år. För be- hörighet respektive rätt att avsäga sig uppdraget böra gälla samma bestäm- melser som i fråga om kommunala uppdrag. Lekmännen böra vara under- kastade ansvar för ämbetsbrott vid utövandet av uppdraget som bisittare i länsstyrelsen. Åtal torde böra ske vid vederbörande hovrätt. Länsstyrelsen

• Sida 123
•  Original

bör ha befogenhet att då fråga om åtal uppkommer avstänga vederbörande från tjänstgöring. Ersättning för uppdraget som bisittare bör utgå med förslagsvis 20 kronor för sammanträdesdag. Rese- och traktamentsersätt- ning bör utgå enligt resereglementet såsom för ledamot i ämbetsverk.

Det bör åligga lekman, som inkallas till tjänstgöring, att i händelse av förfall omedelbart anmäla detta. Länsstyrelsen torde böra bemyndigas att, om beslutförhet på grund av förfall icke skulle föreligga, utse behörig per- son att för visst tillfälle tjänstgöra.

Lekmännens deltagande i handläggningen bör utformas bl. a. med hänsyn till att de icke skola ianspråktagas i så stor utsträckning att uppdraget blir en börda eller att de kunna sägas förlora karaktären av lekmän.

Bestämda sammanträdesdagar böra såvitt möjligt fastställas. Till lek- männen böra icke andra ärenden hänskjutas än sådana, där deras insats kan väntas få någon betydelse. Rutinärenden eller eljest ärenden av obe- tydligare slag böra icke föreläggas dem. I arbetsmarknadsärenden och bo- stadspolitiska ärenden böra lekmännen deltaga i samma utsträckning som för närvarande. Lekmännen böra vidare framför allt deltaga i ärenden, som angå åtgärder i syfte att beröva någon hans personliga frihet eller att före- taga inskränkningar däri, ävensom i ärenden, som eljest äro av större vikt eller principiell betydelse.

Lekmännen böra indelas till tjänstgöring dels så, att belastningen blir så jämnt fördelad som möjligt, och dels med hänsynstagande till deras sär- skilda erfarenhet eller lämplighet. Sålunda bör en läkare tjänstgöra i ären- den angående frihetsberövanden, minst en kvinna i mödrahjälpsärenden o. s. v.

Som ordförande i lekmannakollegiet fungerar landshövdingen eller —— enligt gällande regler för arbetsfördelningen avdelningschefen. Lands- hövdingen är alltid berättigad att, utan hinder av vad om beslutanderättens fördelning må vara stadgat i arbetsordningen, övertaga ordförandeskapet. Som allmän grundsats bör gälla, att om ett ärende eller en grupp av åren- den kan anses ha den vikt, att lekmän böra deltaga i avgörandet, så bör därav också följa, att landshövdingen eller avdelningschefen skall tjänst- göra som ordförande. Landshövdingen skall vidare kunna besluta att ärende, som eljest kunnat avgöras av länsstyrelsen utan medverkan av lek- män, ändå skall hänskjutas till lekmännen. Regeln att avdelningschefen skall deltaga i handläggningen av alla ärenden, som föredragas för lands- hövdingen, gäller även då föredragningen sker inför landshövdingen jämte lekmännen.

Beslut fattas genom omröstning, varvid ordföranden äger utslagsröst. Före- draganden synes icke böra äga deltaga i omröstningen. Enligt utredningens mening böra kollegiala beslutsformer icke komma till användning i läns- styrelsen i annan mån än genom lekmännens deltagande. I de ärenden, som avgöras utan medverkan av lekmän, kommer föredraganden därför icke att

• Sida 124
•  Original

deltaga som medbeslutande. Det torde icke vara anledning att tillämpa en annan ordning, då lekmän medverka. För övrigt torde med allenast ett fåtal lekmän tjänstemannainflytandet vara i erforderlig grad tryggat genom ordförandens röst och föredragandens medverkan. Däremot bör föredra- ganden liksom envar ledamot av det beslutande kollegiet samt annan i handläggningen deltagande, exempelvis avdelningschefen (då landshöv- dingen är ordförande), annan sektionschef än föredraganden och läns- arkitekten eller annan expert, ha rätt och plikt att vid avvikande mening anmäla formlig reservation.

Garantier för lekmannainflytandet. I annat sammanhang har något be- rörts frågan om den förändring av lekmannainflytandet som kan tänkas ske vid inordnande i länsstyrelsen av vissa nu fristående länsorgan. Spe- ciellt har man härvidlag att tänka på de organ, där annan än landshöv- dingen för närvarande är ordförande. Men även betydelsen i detta sam- manhang för lekmannainflytandet i allmänhet av vice ordförandens verk- samhet i dylika organ bör uppmärksammas. Det kan nämligen med visst fog göras gällande, att om ordföranden — då denne nu är annan än lands- hövdingen — och vice ordföranden ersättas av befattningshavare hos läns- styrelsen, fara kan finnas för att lekmännens nuvarande inflytande i reali- teten begränsas. Grunden härtill skulle då vara, att ingen av lekmännen längre får tillfälle att lika grundligt sätta sig in i verksamheten och följa ! den i alla detaljer.

Vissa garantier för att lekmannainflytandet i erforderlig omfattning skall kunna göra sig gällande måste därför skapas. Sålunda bör fastslås som en allmän skyldighet för länsstyrelserna att på lämpligt sätt låta lek- männen följa ärendena och taga del av det för deras ställningstaganden erforderliga materialet. Men några alltför detaljerade regler i detta av- seende torde icke böra fastställas utan man torde få pröva sig fram med olika metoder. Stundom kan det vara lämpligt att någon av lekmännen före ett sammanträde får taga del av handlingarna, i andra fall kan det visa | sig lämpligare att utsända promemorior eller utförligare föredragningslistor el. dyl. I någon mån torde erfarenheterna från prövningsnämndsarbetet och , tillämpningen därvid av 13 och 23 55 kungörelsen med vissa föreskrifter * rörande taxeringsförfarandet kunna tjäna till ledning. Enligt nämnda för— ] fattningsrum skola prövningsnämndernas ledamöter på förhand informc- , ras om förekommande ärenden. Om det visar sig erforderligt att i här avsett syfte någon lekman inställer sig hos länsstyrelsen utan att samman- träde hålles, bör efter länsstyrelsens beprövande ersättning såsom för sam- manträde kunna utgå.

Lekmännen skola ha samma rätt att få informationer om förekommande ärenden i länsstyrelsen och beredningen av dessa som vilken befattnings— havare som helst i länsstyrelsen samt att taga del av diarier, handlingar o. s. v.

• Sida 125
•  Original

Som förut antytts torde det på många områden, där enligt utredningens mening lekmän böra medverka, icke vara praktiskt lämpligt att lekmännen deltaga i alla detaljärenden. Det bör ofta vara tillräckligt att allmänna prin- ciper fastslås, efter vilka detaljärendena få avgöras tjänstemannavägen. På vissa områden kunna ärendegrupper förekomma, vilka uppenbarligen icke äro av den vikt att lekmannamedverkan kan anses påkallad. Det torde böra ankomma på de enskilda länsstyrelserna att enligt närmare bestämda all- männa riktlinjer i arbetsordningen fastställa på vad sått olika slag av ärenden skola handläggas och beslut fattas. Härvid förutsättes att Kungl. Maj:t kommer att utfärda normalarbetsordning (exempel på arbetsord- ning), varvid de olika centrala verk, som äro berörda, böra medverka med förslag. Det torde icke vara praktiskt möjligt att låta alla de olika lek- mannakollegierna deltagai beslut om fastställelse (eller ändring) av arbets- ordning, utan sådana beslut torde böra fattas av länsstyrelsen utan med- verkan av lekmännen, som dock torde böra beredas tillfälle att yttra sig före beslutens meddelande. Beslut om fastställelse eller ändring av arbetsordning böra liksom för närvarande anmälas till chefen för inrikes- departementet. Oavsett vad som i arbetsordning är stadgat om fördelning av beslutanderätten böra ärenden av större vikt underställas lekmännen.

Sättet förvmeddelande av bestämmelser om lekmannamedverkan. De all- männa reglerna om lekmannamedverkan kunna antingen införas i respek- tive författningai: eller också ges i form av en särskild författning. Enligt utredningens mening vore det naturligt att alla bestämmelser om läns- styrelsens organisation sammanfördes i instruktionen för länsstyrelserna. Normalt äro dylika bestämmelser väl av den art att de böra utfärdas i administrativ ordning, låt vara att riksdagen dessförinnan getts tillfälle att taga ställning till dem. Emellertid är utredningen medveten om att också den uppfattningen kan ha fog för sig som gör gällande att, därest en myn- dighet vid handhavandet av särskilda, av Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt fastställda uppgifter skall ha en från den vanliga avvikande sammansättning, detta bör angivas i samband med fastställandet av upp- gifterna i fråga. Att huvudreglerna för lekmannamedverkan fastslås av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt kan även påkallas av vissa andra omständigheter. De nuvarande lekmannaorgan, vilka av utredningen före- slås skola inordnas i länsstyrelsen, ha på sin tid beslutats av riksdagen. Och lekmännen avses skola utses ej blott av Kungl. Maj:t utan även av icke-statliga organ.

Men oavsett om grundreglerna för lekmannamedverkan anses kunna meddelas i administrativ ordning eller ej tala vissa skäl för att de samman- föras i en författning. Kunna reglerna meddelas i administrativ ordning är det intet som hindrar att de införas i instruktionen för länsstyrelserna. I vart fall torde de icke böra intagas i envar av de olika lagar eller andra författningar vid vilkas tillämpning lekmännen skola medverka. Lekmanna-

• Sida 126
•  Original

medverkan kan nämligen stundom böra ske i ärenden, som icke falla inom ramen för någon särskild författning, exempelvis yttranden över remisser, särskilda framställningar till Kungl. Maj:t eller andra centrala myndig- heter m. m.

Utredningen har med hänsyn till vad sålunda anförts funnit lämpligt att uppgöra förslag dels till lag om särskilda bisittare i länsstyrelserna, dels till vissa tillämpningsbestämmelser inom ramen av instruktionen för läns— styrelserna och dels — för att icke tynga instruktionen —— till särskilda anvisningar rörande tillämpningen av bestämmelserna om bisittare i läns- styrelserna.

• Sida 127
•  Original

AVDELNING III

LÄNSFÖRVALTNINGENS ARBETSUPPGIFTER OCH. YTTRE ORGANISATION

KAPITEL 6

Den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

I. HISTORISK ÖVERSIKT

I början av 1900-talet inrättades de första moderna offentliga arbetsför- medlingsanstalterna i landet. De tidigaste av dessa anstalter anordnades av vissa städer. Genom beslut av riksdagen år 1906 ställdes medel till för- fogande för understöd till arbetsförmedlingsanstalter, som anordnades av landsting, hushållningssällskap eller kommun. Den första på huvudkontor och avdelningskontor organiserade arbetsförmedlingen tillskapades av landstinget i Östergötlands län år 1907. Tillsynen över arbetsförmedlings- anstalterna anförtroddes först kommerskollegium men överflyttades 1913 till den då inrättade socialstyrelsen.

År 1912 påbörjades ett samarbete mellan de olika länens arbetsförmed- lingar genom bildandet av större förmedlingsdistrikt, men redan 1910 hade kommerskollegium börjat utgiva en s. k. riksvakanslista för sådana lediga platser, för vilka lämpliga arbetssökande icke funnos anmälda på de olika kontoren. Under de följande åren utbyggdes statsbidragssystemet.

Genom lag om offentlig arbetsförmedling den 15 juni 1934 (nr 267) in- fördes skyldighet för varje landsting och stad, som icke deltog i landsting, att anordna offentliga arbetsförmedlingsanstalter. Därjämte blevo villkoren för statsbidrag väsentligt gynnsammare än förut.

Påkänningarna på arbetsförmedlingsverksamheten ha givetvis skiftat från tid till annan liksom behovet av en aktivare dylik verksamhet. Sist- nämnda spörsmål har särskilt aktualiserats icke blott vid större arbetslös- hetskriser utan också i lika hög grad då det förelegat brist på arbetskraft. Frågan om arbetskraftens disposition var sålunda särskilt aktuell under de båda världskrigen. Vid 1917 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om allmän tjänsteplikt, som skulle administreras av särskilda organ, nämligen riksarbetsnämnd, länsarbetsnämnder och kommunala arbetsnämnder. Frå- gan föll emellertid i riksdagen. År 1938, under trycket av det då försämrade

• Sida 128
•  Original

utrikespolitiska läget, upptogs frågan igen. Rikskommissionen för ekono— misk försvarsberedskap överlämnade till Kungl. Maj:t bland annat utkast till lag om tjänsteplikt m. m. samt förordning med särskilda bestämmelser om arbetsförmedling. Enligt nämnda utkast skulle arbetsförmedling bedri- vas endast av kristidsstyrelserna under ledning av ett centralt organ (arbets— kommissionen) och med biträde av kristidsnämnderna. De offentliga ar- betsförmedlingsanstalterna skulle övergå till att bli organ för kristidsstyrel- serna. I ett över utkasten avgivet yttrande ifrågasatte länsstyrelsen i Söder- manlands län om icke vissa skäl talade för att anförtro tjänstepliktslagens lokala tillämpning åt länsstyrelserna, detta med hänsyn bland annat till de frågor i övrigt angående disposition vid krig eller krigsfara av vissa katego- rier av befattningar, som ankomme på länsstyrelsen. Sedan särskilt tillkal- lade sakkunniga rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap härefter av- lämnat vissa förslag, förelade Kungl. Maj:t i proposition den 1 december 1939 (nr 92) urtima riksdagen ett förslag till lag om tjänsteplikt, m. m. Förslaget godkändes av riksdagen med några smärre ändringar.

Nyssnämnda sakkunniga föreslogo att tjänstepliktslagens tillämpning skulle närmast under Kungl. Maj:t ankomma på en riksarbetsstyrelse. Som riksarbetsstyrelse skulle fungera den myndighet, som Kungl. Maj:t därtill förordnade. I länen skulle lagens tillämpning ankomma på de myndigheter (länsarbetsstyrelser), vilka av Kungl. Maj:t erhållit detta uppdrag. I de sakkunnigas förslag förutsattes, att länsstyrelsen skulle fullgöra länsarbets- styrelsens funktion, där ej Kungl. Maj:t särskilt förordnat annan myndighet därtill. De sakkunniga förutsatte att för ändamålet borde inrättas särskilda provisoriska avdelningar i länsstyrelserna. Då i den ordinära lokalförvalt— ningen länsstyrelserna intoge en dominerande ställning vore det enligt de sakkunniga naturligt och lämpligt, att desamma även i den extraordinära krisförvaltningen erhölle ett sådant inflytande, som förhållandena kunde medgiva. De sakkunniga ansågo emellertid att med en ökning och intensi- l'iering av den ifrågavarande verksamheten åtminstone i större län kunde förväntas en sådan arbetsbörda av dessa och andra ärenden av krisnatur, att det bleve nödvändigt att bryta ut dylika uppgifter ur länsstyrelsernas ämbetsområde och uppdraga dem åt särskilt förordnade myndigheter för dessa län. I utbyggt skick förordade de sakkunniga slutligen att organisa- tionen på länsstadiet skulle bestå av särskilt förordnade arbetsmarknads- styrelser med tre medlemmar, nämligen 1) landshövdingen som ordförande, 2) en vice ordförande och verkställande ledamot samt 3) chefen för den för ändamålet omorganiserade arbetsförmedlingsanstalten.

I yttrande över förslaget anförde t. ex. länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus och Kopparbergs län betänkligheter mot att läns- styrelse skulle få utöva länsarbetsstyrelses funktion. Man tryckte i huvud- sak på länsstyrelsernas redan stora och alltmera växande arbetsbörda. Läns- styrelsen i Kopparbergs län avstyrkte på dylika grunder uttryckligen att

• Sida 129
•  Original

länsstyrelserna skulle åläggas dessa uppgifter. Samma ståndpunkt intog också socialstyrelsen, som menade att man i varje fall kunde utgå från att landshövdingarna icke skulle kunna ägna erforderlig tid åt dessa ärenden. Därmed bortfölle enligt styrelsens mening varje skäl för länsstyrelsernas inordnande i organisationen.

Föredragande departementschefen anförde i ovannämnda proposition nr 92 bl. a., att det med visshet kunde förutsägas, att i de allra flesta län länsstyrelserna icke ens för någon kortare period av den tid, då lagens centrala delar vore i aktuell tillämpning, kunde belastas med uppgiften att fungera som länsarbetsstyrelser. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 34) Över propositionen förklarade andra särskilda utskottet bl. a., att länsstyrelserna icke annat än i undantagsfall torde kunna komma att fungera såsom länsarbetsstyrelser. Av vikt vore att de organ, som därför torde komma att tillskapas, sammansattes av på området särskilt kvalifi- cerade män eller kvinnor.

Tjänstepliktslagen (SFS 934/1939), som hade fullmaktskaraktär, bragtes genom beslut den 26 april 1940 av Kungl. Maj:t med samtycke av riksdagen i tillämpning, såvitt avsåg lagens andra kapitel, vari stadgas om arbetsför- medling och om arbetsförmedlingsanstalts underställande under länsarbets- styrelse m. m. Den 7 maj 1940 tillsattes statens arbetsmarknadskommis- sion, vilken ersatte det rådgivande organ med samma namn, som tillkom- mit den 19 september 1939. Den nya kommissionen fick i uppgift att tjänst- göra som riksarbetsstyrelse enligt tjänstepliktslagen. Som styrelsen under- ställda länsorgan (länsarbetsstyrelser) tillkommo särskilda länsarbetsnämn- der (se SFS 328/1940). Åt arbetsmarknadskommissionen anförtroddes därutöver att leda statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbets- löshet (SFS 327/1940), vilken dittills åvilat den år 1914 inrättade arbets- löshetskommissionen, samt att tjänstgöra som tillsynsmyndighet enligt krigsfamiljebidragsförordningen m. m.

I anslutning till beslutet om tillämpning av 2 kap. tjänstepliktslagen ut- färdades kungörelse om statlig ledning av den offentliga arbetsförmed— lingen (SFS 329/1940), vilken bl. a. innefattade ett provisoriskt överflyt— tande på länsarbetsnämnderna av den ledning för de offentliga arbetsför- medlingsanstalterna, som tidigare tillkommit de kommunala styrelserna. I samband därmed övertog staten ansvaret för kostnaderna för arbetsförmed- lingsanstalternas verksamhet. Arbetsmarknadskommissionen blev tills vi- dare den offentliga arbetsförmedlingens chefsmyndighet, i samband varmed socialstyrelsens befattning såsom tillsynsmyndighet för arbetsförmedlingen upphörde.

Såsom länsorgan för arbetsmarknadskommissionen fungerade som ovan antytts i varje län en länsarbetsnämnd och i Stockholms stad en arbets— nämnd. Fram till årsskiftet 1944/45 bestod länsarbetsnämnd av en opartisk ordförande samt en representant för vardera arbetsgivar- och arbetstagar-

• Sida 130
•  Original

intressen. Genom kungörelser den 20 oktober 1944 (nr 703) samt den 1 juni 1945 (nr 339) föreskrevs en omorganisation av nämnderna. Syftet härmed var att nämnderna skulle kunna utnyttjas dels såsom samordningsorgan för det planeringsarbete inom respektive län, som för mötande av en syssel— sättningskris bedrevs av olika statliga och kommunala organ, dels också såsom tillsynsmyndigheter över de lokala kommunala organen för arbetslös- hetshjälp. I samband med omorganisationen av nämnderna utsåg Kungl. Maj:t i samtliga län utom tre vederbörande landshövding till ordförande i nämnden. Numera är i alla län utom Södermanlands län landshövdingen ordförande i länsarbetsnämnden. Det må dock anmärkas, att överståthål- laren ej är ordförande i arbetsnämnden i Stockholm.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition 239/1947 beslöt 1947 års riksdag (skrivelse nr 441) inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen. I denna proposition anfördes bl. a. —— i anslutning till vissa uttalanden därom i det till grund för propositionen liggande sakkunnigförslaget (SOU 1946: 51) —— att kär- nan i det centrala arbetsmarknadsorganets verksamhet måste vara led- ningen av den offentliga arbetsförmedlingen såsom samhällets främsta in— strument för utjämning av utbud av och efterfrågan på arbetskraft. Till denna kärna borde ansluta sig ledningen av de särskilda arbetsmarknads- politiska åtgärder, som betingades å ena sidan av överflöd på arbetskraft och å andra sidan av brist på arbetskraft.

Det må vidare framhållas att i sistnämnda sakkunnigförslag bl. a. hem- ställdes (sid. 27—29), att den dittillsvarande överensstämmelsen mellan länen och länsarbetsnämndernas verksamhetsområden skulle upphöra be- träffande vissa län. Stockholms län borde uppdelas på Stockholms stad samt Uppsala och Södermanlands län. Stor-Göteborg borde bilda ett eget arbets- marknadsområde och återstoden av Göteborgs och Bohus län sammanläggas med delar av Älvsborgs län till en särskild enhet med arbetsnämnd i Uddevalla.

I de flesta yttranden över förslaget, vilka behandlade nu angivna avsnitt, avstyrktes den föreslagna uppdelningen av länen. Bland de för avstyrkan- dena åberopade skälen märkas kanske främst de olägenheter, som kunde väntas uppstå genom nödvändigheten för nämnderna i dessa nya områden att samarbeta med andra länsmyndigheter i två olika län. Av särskilt in- tresse i detta sammanhang torde socialstyrelsens yttrande vara. Nämnda styrelse förklarade sig dela den uppfattningen, att de nuvarande länen i vissa fall icke vore lämpliga som lokala arbetsmarknadsområden. Styrelsen ville dock bestämt avråda från att enbart för detta ändamål rubba de läns- administrativa gränserna. Frågor om arbetsmarknadens reglering och ar- betsförmedlingen vore av betydande intresse för landshövdingarna i deras ämbetsutövning. Den föreslagna uppdelningen av vissa län skulle medföra,

• Sida 131
•  Original

att landshövdingen i dessa fall skulle undandragas den viktiga del i länets förvaltning, som arbetsmarknadsfrågorna utgjorde.

Föredragande statsrådet förklarade i förenämnda propositionen 239/1947 i denna fråga, att han vore av den meningen att vissa olägenheter vore för- knippade med den bestående gränsdragningen mellan länsarbetsnämnder- nas verksamhetsområden. Inrättande av speciella förvaltningsområden, vil— kas gränser avveke från länsindelningens, borde emellertid undvikas för verk med mera allmänna förvaltningsuppgifter och därmed även för arbets- förmedlingen. Genom dylik avvikelse skulle det samarbete, som måste äga rum mellan arbetsförmedlingsorganen och olika länsmyndigheter, otvivel- aktigt försvåras. Olägenheterna härav skulle med särskild styrka göra sig gällande i en krissituation på arbetsmarknaden. Han ansåge därför över- vägande skäl tala för att någon ändring i fråga om länsarbetsnämndernas verksamhetsområden icke genomfördes.

Riksdagen beslöt i denna fråga i enlighet med propositionen. Enligt riks- dagens beslut i anledning av propositionen inrättades från och med den 1 januari 1948 arbetsmarknadsstyrelsen och förstatligades från och med samma dag den offentliga arbetsförmedlingen. Beslutet innebar i huvudsak att de dittillsvarande provisoriska förhållandena på området med vissa smärre förändringar förlänades definitiv karaktär.

II. GÄLLANDE ORDNING M. M.

De arbetsmarknadspolitiska organens uppgifter och organisation äro an- givna i instruktionen den 17 juni 1948 (nr 439) för arbetsmarknadsstyrel- sen samt instruktionen samma dag (nr 440) för länsarbetsnämnderna.

A. Arbetsmarknadsstyrelsen

Uppgifter. Arbetsmarknadsstyrelsen är under Kungl. Maj:t central myn- dighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor och har i denna egenskap att handlägga ärenden rörande dylika frågor i den mån detta icke ankommer på annan statlig myndighet. Styrelsen är chefsmyndighet för länsarbets- nämnderna.

Till styrelsens verksamhetsområde hör att handha ledningen av den offentliga arbetsförmedlingen och den därtill knutna verksamheten för yrkesvägledning samt för arbetsvård åt partiellt arbetsföra; att utöva till- syn över annan arbetsförmedling än den offentliga; att handha ledningen av statlig och statsunderstödd planläggningsverksamhet för åtgärder till motverkande av arbetslöshet ävensom ledningen av statlig och statsunder- stödd hjälpverksamhet vid oförvållad arbetslöshet; att utöva tillsyn över de erkända arbetslöshetskassorna samt över andra understödsföreningar,

• Sida 132
•  Original

som uteslutande avse att bereda understöd vid arbetslöshet; att enligt an— visningar av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap planlägga ut- nyttjandet av landets arbetskraft vid krig eller eljest under utomordentliga av krig eller krigsfara föranledda förhållanden samt i samband därmed handlägga ärenden rörande uppskov och anstånd med inställelse till krigs- tjänstgöring vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap; att vidtaga åtgärder, som betingas av brist på arbetskraft; samt att handlägga vissa ärenden rörande investeringsfonder.

I fråga om planläggningsverksamheten för åtgärder i syfte att motverka arbetslöshet åligger det styrelsen bl. a. att årligen upprätta och till Kungl. Maj:t ingiva förslag till reserv av statliga, kommunala och statsunderstödda investeringsobjekt ; att till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag och i öv- rigt vidtaga de åtgärder, som må erfordras för att vederbörlig detaljplane- ring av arbeten, intagna i eller avsedda att intagas i investeringsreserven, skall komma till stånd; samt att föra ett centralt register över tillgängliga investeringsobjekt.

Det åligger vidare styrelsen att anskaffa maskiner, redskap och andra inventarier, material och effekter samt förläggningsutrymmen för arbeten, som i arbetslöshetsbekämpande syfte utföras av styrelsen, och för hållande av beredskapslager i viss omfattning.

Organisation. Arbetsmarknadsstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef, tillika ordförande i styrelsen, en överdirektör och souschef samt sju av Kungl. Maj:t för högst tre år i sänder särskilt utsedda ledamöter. Vid förfall för generaldirektören tjänstgör överdirektören såsom ordförande. För var och en av de särskilt utsedda ledamöterna skall finnas personlig ersättare.

Av de särskilt förordnade ledamöterna skola fem jämte ersättare för dem utses: två efter förslag av svenska arbetsgivareföreningen; två efter förslag av landsorganisationen i Sverige; samt en efter förslag av tjänstemännens centralorganisation.

Hos styrelsen skall finnas en särskild arbetslöshetsförsäkringsdelegation, vilken i styrelsens ställe skall handha ärenden rörande erkända arbetslös- hetskassor. Delegationen utgöres av generaldirektören, tillika ordförande, överdirektören och tre av Kungl. Maj:t för en tid av högst tre år i sänder särskilt utsedda ledamöter, representerande de erkända arbetslöshetskas- sorna, för vilka ledamöter ersättare jämväl skola utses av Kungl. Maj:t. Vid förfall för generaldirektören eller överdirektören inträder chefen för försäkringsbyrån som ledamot i delegationen. Delegationen skall biträdas av en befattningshavare med domarbehörighet och en befattningshavare med behörighet att vara aktuarie vid livförsäkringsbolag. Kungl. Maj:t kan förordna att ytterligare delegationer för andra uppgifter skola finnas.

Arbetsmarknadsstyrelsen är organiserad på åtta ordinarie byråer. För handläggning av ärenden, som betingas av extraordinära förhållanden inom

• Sida 133
•  Original

styrelsens verksamhetsområde, kunna inom styrelsen inrättas tillfälliga byråer. Beslut härom fattas av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. För när- varande finnas enligt kungl. brev den 30 juni 1947 inom arbetsmarknads- styrelsens krisorganisation tills vidare inrättade två sådana byråer, näm- ligen dels en byrå för handläggning av ärenden rörande tillämpningen av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete, dels ock en byrå för vissa utlänningsärenden.

Styrelsen äger att till överläggning inför styrelsen inkalla ordförande och ledamöter i länsarbetsnämnderna ävensom befattningshavare hos nämn- derna och den offentliga arbetsförmedlingen. Styrelsen kan också beordra befattningshavare vid länsarbetsnämnd eller den offentliga arbetsförmed— lingen att tjänstgöra hos styrelsen.

B. Länsarbetsnämnderna

Uppgifter. Såsom lokalmyndighet för frågor tillhörande arbetsmarknads- styrelsens verksamhetsområde skall i varje län å ort, som Kungl. Maj:t be- stämmer, finnas en länsarbetsnämnd samt i Stockholms stad en arbets- nämnd. För den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten finnas under varje länsarbetsnämnd ett huvudkontor samt avdelningskontor, expeditio— ner och ombud.

Länsarbetsnämnd åligger att följa utvecklingen på arbetsmarknadsom— rådet inom länet och hos arbetsmarknadsstyrelsen göra de framställningar och förslag, vartill läget ger anledning, att handha ledningen av den offent— liga arbetsförmedlingsverksamheten inom länet, att i samarbete med skolor och myndigheter planlägga och öva tillsyn över den offentliga yrkesväg- ledningen i länet, att i den utsträckning Kungl. Maj:t förordnar handha arbetsvården, att, efter arbetsmarknadsstyrelsens bestämmande, inom länet öva tillsyn över hjälpverksamheten i samband med arbetslöshet samt plan- läggningen av åtgärder för att motverka arbetslöshet, att enligt arbetsmark- nadsstyrelsens föreskrifter och anvisningar planlägga utnyttjandet av den arbetskraft, som under krig och därmed jämförliga förhållanden kan be- räknas stå till förfogande inom länet, samt att i övrigt handha de uppgifter, som av Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen åläggas nämnden. Ärende som rör fråga av principiell betydelse och större vikt skall över- lämnas till arbetsmarknadsstyrelsen. (Angående vissa ytterligare hithörande bestämmelser se sid. 20.)

Länsarbetsnämndernas väsentligaste ordinära uppgifter avse arbetsför- medlingsverksamheten och vad därmed har samband. I envar av nämnder- nas uppgifter ingår såsom mer eller mindre primär faktor en fråga om arbetskraften och dess användning. Utöver den löpande arbetsförmedlings- verksamheten ankomma emellertid på nämnderna vissa andra uppgifter av huvudsakligen planläggningsnatur eller avseende extraordinära förhållan-

• Sida 134
•  Original

den. Nämndernas befogenheter på dessa senare områden äro skiftande, men i allmänhet tillkommer dem ingen självständig rätt att besluta om verk- ställighetsåtgärder. De skola i regel upprätta planer eller införskaffa mate— rial till dylika samt verkställa arbetsmarknadsstyrelsens beslut.

De uppgifter, vilka sålunda förutom arbetsförmedlingsverksamheten för närvarande ankomma på länsarbetsnämnderna, äro i huvudsak att hänföra till tre på det hela taget skilda områden, nämligen dels sådana som direkt sammanhänga med arbetslöshetsbekämpningen, dels vissa med nuvarande förhållanden sammanhängande mera extraordinära uppgifter, dels och upp- gifter av viss krigsberedskapskaraktär.

Till den första gruppen höra uppgifter i samband med arbetslöshclsför- säkringen och arbetslöshetshjälpen. Den andra gruppen omfattar uppgifter, som sammanhänga med den statliga inuesteringsregleringen, medan den tredje avser sådana områden som arbetsblockorganisationen, beredskaps- registret och beredskapsmönstring ävensom uppskovsväsendet. För de till den andra och tredje gruppen hänförliga uppgifterna lämnas vissa redo- görelser i kap. 28. Utöver dessa tre grupper ärenden kunna nämnderna också få handlägga vissa frågor i samband med industrilolcaliseringen.

Den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten är författningsmässigt reglerad i kungörelsen den 30 december 1947 (nr 983) om den offentliga arbetsförmedlingen och skall enligt kungörelsen, under arbetsmarknads- styrelsens överinseende, inom varje län stå under ledning av vederbörande länsarbetsnämnd. I varje län skall finnas ett huvudkontor för den offent- liga arbetsförmedlingen samt erforderligt antal på lämpliga platser förlagda avdelningskontor, expeditioner och ombud. Antalet kontor och expeditioner samt dessas förläggning bestämmes av Kungl. Maj :t. Erforderliga bestäm- melser om ombuden meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen. Därjämte fin- nas vissa allmänna bestämmelser för huru verksamheten skall bedrivas m. m. Det är vidare föreskrivet att till den offentliga arbetsförmedlingen skall vara knuten en yrkesvägledande verksamhet med uppgift att stå all- mänheten till tjänst med råd och upplysningar i yrkesvals- och utbildnings- frågor samt att på annat sätt genom lämpliga åtgärder främja den enskildes yrkesutbildning och yrkesanpassning. '

Förutom yrkesvägledningen ha även andra av arbetsförmedlingsverksam- hetens grenar en i viss mån särpräglad karaktär. Detta gäller sålunda bland annat arbetsvården, d. v. s. åtgärderna för inpassande av de partiellt arbets- föra i arbetslivet. En annan dylik uppgift har varit den särskilt sommartid ganska intensiva verksamheten för ungdomsberedskap och arbetsläger för skolungdom, avseende att bereda främst jordbruket ett arbetskraftstillskott. De tidigare omfattande åtgärderna för organiserande av skogshuggningar torde också få föras hit. Vidare kan i sammanhanget nämnas rekryteringen av tjänstemän och arbetare till statens myndigheter och organ samt med- verkan vid överflyttning av krispersonal till andra arbetsområden, anskaff-

• Sida 135
•  Original

ning av civilanställningar åt avgånget militärmanskap och rekrytering av fast anställda till krigsmakten, medverkan vid utbyte eller överflyttning av arbetskraft de nordiska länderna emellan ävensom utbyte av praktikanter i studiesyfte mellan Sverige och andra länder. Här må också framhållas den verksamhet, som sammanhänger med det stora antalet i landet sysselsatta utländska arbetstagare. Beträffande den närmare innebörden av de olika verksamhetsgrenarna såväl inom den egentliga arbetsförmedlingen som vid sidan därav torde få hänvisas till ett av sakkunniga angående arbetsför- medlingens organisation är 1946 i två delar avgivet betänkande (SOU 1946:44 och 51). Slutligen bör här nämnas att vissa särskilda läger äro anordnade för mottagande av utländska flyktingar. Dessa läger stå under vederbörande länsarbetsnämnds omedelbara ledning.

Den privata arbetsförmedlingen är reglerad genom lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling. Enligt lagen, som äger tillämpning å all slags arbetsförmedling som drives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig, må arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte. Vill någon eljest bedriva arbetsförmedling, för vilken uppbäres ersättning, skall till- stånd sökas hos arbetsmarknadsstyrelsen, som också har att utöva tillsyn å efterlevnaden av lagen och i anledning av densamma meddela föreskrifter. Jämlikt övergångsbestämmelser till lagen (se även SFS 722/1948) får arbets- förmedling i förvärvssyfte, som bedrevs vid lagens ikraftträdande, under vissa villkor fortsättas, f. n. längst till den 1 januari 1955.

Arbetslöshetsförsäkringen regleras genom bestämmelser i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor, förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor, kungörelsen den 23 november 1934 (nr 554) angående övervakandet av er- kända arbetslöshetskassor, lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understöds- föreningar, kungörelsen den 8 november 1912 (nr 304) angående tillsyn å understödsföreningar, m. m., kungörelsen den 20 februari 1948 (nr 62) an- gående handläggningen av frågor om statsbidrag till erkända arbetslöshets- kassor samt förordningen den 15 december 1944 (nr 779) om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor.

Arbetsmarknadsstyrelsen är tillsynsmyndighet för de erkända arbetslös- hetskassorna och har att i denna egenskap övervaka kassornas verksamhet. För detta ändamål är varje kassa skyldig att bereda styrelsen eller dess ombud tillfälle att granska kassans räkenskaper, protokoll och övriga hand- lingar samt att lämna dem tillträde till sammanträden med kassan och dess styrelse. Arbetsmarknadsstyrelsen följer vidare kassornas verksamhet med stöd av rapporter, som månatligen skola insändas. Till arbetsmarknads— styrelsen skola överlämnas bland annat avskrifter av vid kassastyrelsens

• Sida 136
•  Original

sammanträden förda protokoll samt redogörelser för kassans beslut i fråga om understödsrätt vid arbetsvägran.

Om arbetsmarknadsstyrelsen finner anledning till anmärkning, skall den meddela kassan anvisning att inom viss tid vidtaga den åtgärd eller den förändring av kassans verksamhet, som prövas erforderlig, vid äventyr att antagandet av kassan som erkänd arbetslöshetskassa återkallas eller att rätten till statsbidrag helt eller delvis för viss tid upphör.

Länsarhetsnämndernas befattning med hithörande ärenden faller huvud- sakligen inom ramen för arbetsförmedlingen och nämnderna fungera så- som lokala kontrollorgan. För beräknande av karenstid, konstaterande av arbetsvägran m. m. förutsättes ett intimt samarbete mellan kassorna och ar- betsförmedlingsorganen. Detta samarbete får också uttryck däri att en leda- mot av varje länsarbetsnämnd utses efter förslag av de erkända arbetslöshets- kassornas samorganisation. Arbetsförmedlingsorganen skola dels meddela bevis (genom stämpling ä 5. k. karens- eller kvittokort) att respektive kassa- medlennnar sökt arbete och dels på begäran lämna arbetssökande biträde med tolkning av bestämmelserna om arbetsvägran. I den förut berörda kun- görelsen om den offentliga arbetsförmedlingen stadgas också att, om arbets— sökande, som åtnjuter eller påkallar arbetslöshetshjälp från kommunal arbetslöshetsnämnd eller är understödssökande medlem av erkänd arbets- löshetskassa, vägrar att antaga erbjudet lämpligt arbete, skall anmälan därom omedelbart göras till vederbörande arbetslöshetsnämnd eller arbets— löshetskassa samt till arbetsmarknadsstyrelsen.

Numera föreligger ett av socialvårdskommittén avgivet betänkande med förslag till lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (SOU 1948:39). Kommittén presenterar där två förslag, betecknade alternativ I och alter- nativ II, av vilka det sistnämnda såsom huvudalternativ förordas av kom— mittén. I organisationskapitlet till alternativ I förklarar kommittén sig vilja ge sin principiella anslutning till att länsstyrelsen göres till bärare på länsstadiet av arbetslöshetsförsäkringen. Detta förutsätter emellertid enligt kommittén att de nuvarande länsarbetsnämnderna inflyttas i länsstyrel— serna som en byrå. Härvid skulle inom länsmyndigheten uppnås en enhet— lighet, som måste bli av betydelse för alla de olika former av samhällets verksamhet, varom i detta sammanhang är fråga. Arbetsförmedling, arbets- löshetsförsäkring och socialhjälp ävensom arbetslinjen skulle på detta sätt kunna effektivt samordnas på länsstadiet.

Enligt alternativ 1, som åsyftar en enhetlig men inkomstgraderad försäk— ring, administrerad på lokalstadiet av socialförsäkringsnämnder, på läns- stadiet av länsarbetsnämnd (länsstyrelse) och på centralstadiet av arbets- marknadsstyrelsen, avses länsarbetsnämnderna skola genom inspektioner och rapporter följa de lokala organens verksamhet och tillhandagå dem med råd och anvisningar samt vara kommunerna behjälpliga med åtgärder för arbetslöshetens bekämpande. På länsarbetsnämnd skall ankomma att

i

• Sida 137
•  Original

pröva rätten till understöd vid arbetsvägran ävensom vissa andra under- stödsfrågor, men nämnden skall kunna underställa tveksamma fall central- myndighetens prövning. Länsarbetsnämnden skall vidare vara besvärs- instans men också spontant äga upptaga till prövning av lokalmyndighet avgjord fråga. För handhavande av uppgifterna enligt alternativ I föreslås länsarbetsnämnderna få en särskild sammansättning med såvitt möjligt paritetisk partsrepresentation. Nämndernas kanslier böra då också organi- seras på två avdelningar, en för de nuvarande ärendena och en för försäk— ringsärenden.

Huvudalternativet syftar till att bibehålla den nuvarande kassaförsäk- ringen. För det klientel, som icke har möjlighet att ingå i någon kassa, skapas en enhetsgren av försäkringen, vilken administreras av socialförsäkrings- nämnd, länsarbetsnämnd och arbetsmarknadsstyrelsen. Enligt huvudalter- nativet skola länsarbetsnämnderna handha allenast enhetsgrenen av försäk- ringen. Någon särskild organisation av dessa nämnder föreslås icke i huvudalternativet, där man dock tänker sig att de beträffande försäk- ringens enhetsgren skola få samma uppgifter som enligt alternativ I i fråga om hela försäkringen.

För arbetslöshetshjälpen gälla bestämmelserna i lagen den 30 juni 1944 (nr 475) om arbetslöshetsnämnd samt kungörelsen den 27 maj 1949 (nr 278) angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbets— löshet.

Beslutanderätt i hithörande frågor tillkommer i allmänhet antingen ar- betsmarknadsstyrelsen eller vederbörande kommunala arbetslöshetsnämnd samt beträffande yrkesutbildningskurser överstyrelsen för yrkesutbild- ning. Länsarbetsnämnderna ha dock en viss självständig kontroll- och till- synsverksamhet gentemot arbetslöshetsnämnderna, vilken utövas genom inspektioner m. m. Arbetsmarknadsstyrelsen äger uppdraga åt länsarbets— nämnd att handlägga ärende och utöva styrelsen tillkommande beslutande— rätt enligt nyssnämnda kungörelse. I huvudsak tjänstgör dock länsarbets- nämnden endast som mellanhand mellan de kommunala organen och arbets- marknadsstyrelsen. Ansökningar om beredskapsarbeten, hyreshjälp, dag— understöd m. m. skola ingivas till vederbörande länsarbetsnämnd, som har att med eget yttrande vidarebefordra dem till arbetsmarknadsstyrelsen.

En mycket viktig uppgift på detta område är länsarbetsnämndernas med— verkan vid investeringsplaneringen. Förarbetena för de förslag till reserv av statliga, kommunala och statsunderstödda investeringsobjekt, vilka det åligger arbetsmarknadsstyrelsen att årligen upprätta och ingiva till Kungl. Maj:t, utföras lokalt av nämnderna. Dessa ha att hos de kommunala myn- digheterna och andra ifrågakommande organisationer eller enskilda väcka intresse för planering av investeringsobjekt. Särskilt böra nämnderna tillse att detaljplanering bedrives i erforderlig omfattning, så att arbetena vid behov verkligen kunna komma till utförande.

• Sida 138
•  Original

Ifrågakommande särskilda hjälpåtgärder utföras i arbetsmarknadsstyrel- sens egen regi i den mån de icke handhas av andra statliga organ, t. ex. väg- och vattenbyggnadsverket. Såsom särskilda tillfälliga lokalorgan åt arbetsmarknadsstyrelsen fungera dess arkivarbetsplatser och beredskaps— arbetsplatser.

Vid den verksamhet för industrilokalisering, som av arbetsmarknadssty- relsen bedrives i samarbete med bland annat industriens produktionsråd, medverka länsarbetsnämnderna särskilt genom att utföra lokala utredningar och prognoser. Framför allt gäller det att undersöka närings- och sysselsätt- ningsförhållandena inom ifrågakommande kommuner. Men även utredningar beträffande tomtförhållanden, bostäder, kraftförsörjning, vattentillgång, tra- fikförhållanden, skatter etc. kunna vara nödvändiga. Frågan om närings— livets lokalisering och vissa därmed sammanhängande spörsmål behandlas något utförligare i kap. 9.

Ytterligare ha nämnderna att avgiva vissa rapporter angående sin verk- samhet och lämna uppgifter, i regel månadsvis, till arbetsm-arknadsstu- tistiken, som föres i ett antal olika serier.

Slutligen ha nämnderna vissa kamerala uppgifter, beträffande vilka redogörelse lämnas i kap. 20.

Till en del av kameral natur är även länsarbetsnämndernas förrådsuerk- samhet, som organiserades 1941i42 i anledning av åtgärderna för att förse skogsbruket med erforderlig arbetskraft. Verksamheten, som huvudsakligen bestått i utlåning och uthyrning av olika slag av materialier, arbetsredskap, kläder och annan utrustning, har sedermera även tagits i anspråk för flyk— tingsverksamheten. Förrådsorganisationen har också svarat för utrust- ningsfrågor i samband med anordnandet av vissa utbildningsläger m. m. Länsarbetsnämndernas förrådsverksamhet är nu under avveckling. Det är meningen att i fortsättningen centralisera densamma till ett begränsat antal centralförråd.

Förrådsverksamheten har även svarat för intendenturärenden vid mot- tagningslägren för flyktingar, vilka läger överförts från utlänningskommis- sionen till arbetsmarknadsstyrelsen. Här må erinras om att enligt ett av 1948 års kommitté för utlandssvenskar och flyktingar den 22 februari 1949 avgivet betänkande (stencilerat) det skulle ankomma på vederbörande läns- styrelse att efter Kungl. Maj:ts förordnande upprätta mottagningsläger för illegalt anländande flyktingar. Jämlikt beslut vid 1950 års riksdag (prop. 136/1950; statsutskottets utl. 83/1950; riksd. skriv. 155/1950) skola arbets- marknadsmyndigheterna emellertid tills vidare fortfarande driva de befint— liga lägren, i den mån icke särskilda skäl föranleda ändrat ställningstagande. Vilken myndighet som skall driva eventuellt erforderliga nya läger har ansetts böra avgöras med hänsynstagande till förhållandena när behovet

föreligger.

• Sida 139
•  Original

Organisationen. Länsarbetsnämnd består av ordförande samt det antal ledamöter Kungl. Maj:t bestämmer, dock minst i Stockholms stad sju och annorstädes åtta. Kungl. Maj:t förordnar, efter förslag avgivna i den ord— ning nedan sägs, för en tid av högst tre är ordförande, ledamöter och ersät- tare, därvid tillika en av ledamöterna förordnas att vara vice ordförande. För envar ledamot utom vice ordföranden skall finnas personlig ersättare. Vid förfall för ordförande och vice ordförande äger arbetsmarknadsstyrel- sen förordna annan ledamot att tillfälligt fullgöra ordförandens uppgifter.

Förslag till ordförande, vice ordförande och ytterligare en ledamot jämte ersättare för denne avgives av chefen för arbetsmarknadsstyrelsen, såvitt möjligt bland dem, vilka inom länet äro förfarna i allmänna arbetsmark- nadsfrågor.

Beträffande sex —— Stockholms stad fem — ledamöter jämte ersättare för dem skola förslag, i varje särskilt fall avseende en ledamot jämte er- sättare, avgivas av a) landstingens förvaltningsutskott, stadskollegierna i Stockholm och Göteborg samt drätselkamrarna i Norrköping, Malmö, Häl— singborg och Gävle, b) hushållningssällskapens förvaltningsutskott (utom i Stockholms stad), c) svenska arbetsgivareföreningen, d) landsorganisa- tionen i Sverige, e) tjänstemännens centralorganisation samt f) de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation.

Antalet ledamöter i nämnderna är nu, bortsett från ordförande och vice ordförande i Stockholms stad sex, i Malmöhus län nio, i ettvart av Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län åtta samt i övriga län sju.

Därest med hänsyn till särskilda förhållanden så finnes påkallat kan för viss del av ett län i anknytning till där befintligt arbetsmarknadskontor tillsättas en rådgivande nämnd, bestående av tre ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj:t efter förslag av landstingets förvaltningsutskott, svenska ar- betsgivareföreningen och landsorganisationen. Där sådan rådgivande nämnd blivit tillsatt — och så har hittills skett allenast vid arbetsförmedlingen i Uddevalla —— åligger det länsarbetsnämnden att vid handläggning av vik— tigare ärenden, som beröra. ifrågavarande länsdel, före besluts fattande rådgöra med denna nämnd.

Länsarbetsnämnd må enligt föreskrifter, som meddelas av arbetsmark- nadsstyrelsen, vid behandling av visst ärende eller visst slag av ärenden anlita särskilda sakkunniga eller representanter för speciella intresse- grupper.

Som verkställande tjänsteman skall hos varje länsarbetsnämnd vara anställd en länsarbetsdirektör (i Stockholms stad benämnd arbetsnämnds- direktör). Därutöver finnes i regel vid varje nämnd förutom länsarbets- direktören en inspektör för arbetsförmedlingsärenden (i Malmö och Göte- borg en förste inspektör för staden och en inspektör för länet), en inspektör för socialhjälpsärenden (f. n. allenast i Göteborgs och Bohus samt Väster-- norrlands och Norrbottens län; övriga befattningar vakantsatta), en förste

• Sida 140
•  Original

assistent (konsulent) för det kvinnliga arbetsförmedlingsområdet (ej i Gotlands län; tjänsten i Kronobergs län disponeras för annat ändamål; vakantsatt i sex län), en förste assistent (kansliassistent), ett kanslibiträde samt en expeditionsvakt (i Malmö två och Göteborg tre) ävensom ett antal kontors- och skrivbiträden.

För speciella krisuppgifter, främst byggnadsregleringen samt utlännings- frågan, finnes särskilt anställd personal, i huvudsak byggnadskontrollanter, förste assistenter, assistenter och biträden. Dessutom finnes för utlännings- lägren viss personal, som avlönas från anslaget Bidrag till flyktingars uppe- hälle, yrkesutbildning m. m.

Länsarbetsnämndernas fast anställda kanslipersonal budgetåret 1949/50 utgöres av i vidstående sammanställning upptagna befattningshavare.

Länsarbetsdirektören tillkommer bl. a. att meddela de föreskrifter, som, utöver vad gällande arbetsordning innehåller, erfordras angående sättet och ordningen för göromålens utförande inom länsarbetsnämnden, samt att inom ramen för till nämndens förfogande stående anslag fastställa res- planer för underlydande tjänstemäns tjänsteresor.

Vidare åligger länsarbetsdirektören bl. a. att med uppmärksamhet följa arbetsmarknadsläget och skaffa sig noggrann kännedom om inom länet befintliga företag, arbetstillfällen och arbetskraft samt hålla kontakt med arbetsmarknadens organisationer.

Inspektör för arbetsförmedlingsärenden (arbetsförmedlingsinspektör) åligger, bl. a., att vara direktörens ställföreträdare och vid förfall för honom fullgöra hans åligganden, att med uppmärksamhet följa arbetsmarknads— läget och skaffa sig noggrann kännedom om inom länet befintliga företag, arbetstillfällen och arbetskraft samt enligt anvisningar från länsarbetsdi— rektören hålla kontakt med arbetsmarknadens organisationer ävensom att närmast under länsarbetsdirektören utöva tillsyn över förmedlingsverksam— heten i länet och därvid bl. a. övervaka, att verksamheten vid samtliga arbetsförmedlingsorgan fortgår utan avbrott eller rubbningar, inspektera verksamheten vid kontor och hos ombud, deltaga i handläggningen av ärenden rörande arbetsförmedlingspersonalen samt handlägga frågor rörande samarbetet med arbetslöshetskassorna.

Vidare åligger arbetsförmedlingsinspektören bl. a. att övervaka uppgö- randet av arbetsförmedlingsstatistiken samt utarbetandet av översikter över arbetsförmedlingsverksamheten och arbetsmarknadsläget.

Inspektör för socialhjälpsärenden (socialhjälpsinspektör) åligger bl. a. att biträda länsarbetsdirektören vid handläggning av ärenden rörande till- syn över hjälpverksamheten i samband med arbetslöshet samt planläggning av åtgärder för att motverka arbetslöshet, att handlägga på länsarbetsnäm- den ankommande uppgifter i samband med uppgörande av investerings- reserv samt att verkställa utredningar i frågor rörande industriernas lokali- sering.

_ ___—___... —__.—v

• Sida 141
•  Original

Länsarbetsnämndernas kanslipersonal, budgetåret 1949/50.

Fast anställda befattningshavare.

Förste in- I n 5 p e k t 6 r Förste assistent _ spektör fö. Skriv-

Länsarhets- arbetsför— för arbets- . för social- konsulent för . eller direktör medlings- förmed- .. det kvinnliga .. kontors-

årenden lings- äi-låiiiijesnl arbetsförmed- biträden i staden ärenden lingsområdet

Ca Ca Ce Ce 27 25 24 22

& U

Lönegrad

O F!

1—4 na

Stockholms

Uppsala ............ Södermanlands ...... Östergötlands ...... Jönköpings Kronobergs ........ Kalmar ............ Gotlands

Blekinge Kristianstads Malmöhus .......... Hallands

Göteborgs och Bohus Älvsborgs .......... Skaraborgs Värmlands .......... Örebro Västmanlands Kopparbergs ........ Gävleborgs Västernorrlands Jämtiands .......... Västerbottens Norrbottens ........

1

H va—HHH—IHHHI

mmwhmvmwmnmmswmwommwbmmm

u-4 HHHHV—(v—tv—lv—lv—tr—i HHHHHHv—(HH

H 9:

[

Ib v—v—lv—(v—Il—tv—(HHHv—lv—HNv—lv—IHHHHHHHv—IH Hv—v—HHHH I HHHHv—lv—(HHv—CHHv—(Hv—(v—QH

H v—lv—tHv—(v—JHH | HH | H lv—lv—tHv-lv-(v—lr-IHHHH v—lv—HHHHH IHH In | HHv—uv—(HHv—HHHH

v—tv—OHHHHHHv—Hv—Hv—t HH

.a ee

1 Vakantsatt av Kungl. Maj:t. —— 2 Enligt reglerad befordringsgång. — 3 Ej vakantsatt. — 4 Därav ett i Ce 11. —- 5 I Ce 10: för sjömansförmedling. —— " Innehavaren skall tjänstgöra jämväl i Kristianstads län. — " Tjänsten disponeras för annat ändamål.

• Sida 142
•  Original

Förste assistenten för det kvinnliga arbetsförmedlingsområdet (konsulen— ten) åligger bl. a., att skaffa sig noggrann kännedom om kvinnornas arbets- marknadsförhällanden samt enligt anvisningar av länsarbetsdirektören verk- ställa utredningar på detta område, samarbeta med fackliga organisationer och kvinnoföreningar, att biträda arbetsförmedlingsinspektören med till- synen över förmedlingsverksamheten i länet i fråga om kvinnlig arbetskraft, att ägna särskild uppmärksamhet åt den sociala hemhjälpsverksamheten samt att biträda vid lösandet av större arbetsförmedlingsuppgifter i vad avser kvinnlig arbetskraft.

Förste assistent på länsarbetsnämndens kansli (kansliassistent) åligger bl. a. att biträda länsarbetsdirektören vid handläggning av personalärenden; att fullgöra vissa uppgifter i samband med organisation och medelsförvalt- ning, nämligen a) enligt särskilt utfärdade föreskrifter övervaka och leda det kamerala arbetet i nämnden, b) handlägga inköps- och rekvisitions- ärenden samt uppgöra förslag angående avskrivning och kassation, samt 0) utöva tillsyn över samt handlägga frågor angående lokaler, materiel och inventarier; att fullgöra sekreteraruppgifter i samband med länsarbets- nämndens sammanträden; att leda förekommande statistikarbeten; att verkställa utredningar och uppsätta skrivelser i ärenden, som ej tillhöra annan hefattningshavares arbetsområde, samt utarbeta kansliorder och cirkulär; att ha överinseende över nämndens bibliotek och därjämte ur dagspressen, facktidskrifter och tillgänglig litteratur utvälja artiklar av betydelse för verksamheten och bringa dem till personalens kännedom; samt att följa utkommande cirkulär, författningar och föreskrifter, som beröra verksamhetens olika grenar, och tillse, att gällande bestämmelser komma till personalens kännedom.

Ärendenas handläggning m. m. Länsarbetsnämnden är beslutför, då utom fungerande ordföranden minst halva antalet ledamöter eller ersättare för dem är närvarande. Såsom länsarbetsnämndens beslut gäller den mening, varom flertalet förenat sig, eller, vid lika röstetal för olika meningar, den som ordföranden biträder.

Viktigare ärenden skola handläggas av länsarbetsnämnden i dess helhet (pleniärenden). I övriga ärenden äger länsarbetsnämndens ordförande, vice ordförande eller annan ledamot av nämnden (ordförandeärenden) eller länsarbetsdirektören eller annan tjänsteman (kansliärenden) fatta beslut på nämndens vägnar.

Såsom pleniärenden skola handläggas bland annat ärenden angående nämndens och arbetsförmedlingens organisation ävensom mera betydelse- fulla frågor i vad angår verksamheten, förslag till arbetsmarknadsstyrelsen i frågor av större vikt eller principiell betydelse angående avskrivning, revi— sionsanmärkningar samt andra ekonomiska frågor, yttranden i ärenden av större vikt eller principiell betydelse rörande besvär över länsarbetsnämn- dens beslut, andra ärenden av större vikt eller principiell betydelse, i vilka

• Sida 143
•  Original

framställning eller utlåtande skall avgivas till arhetsmarknadsstyrelsen eller annan myndighet, samt ärenden, vilka enligt arbetsmarknadsstyrelsens beslut skola handläggas såsom pleniärenden, vissa personalärenden även- som frågor, som nämnden eller ordföranden finner böra handläggas i denna ordning.

Då ärende föredrages av länsarbetsdirektören eller annan tjänsteman hos länsarbetsnämnden, åligger det föredraganden att låta till protokollet an— teckna sin mening, om denna avviker från beslutet. Vid föredragning av annan tjänsteman än länsarbetsdirektören inför nämnden, dess ordförande, vice ordförande eller någon dess ledamot äger direktören deltaga i över- läggningen och har då skyldighet att låta anteckna eventuellt avvikande mening. Detsamma gäller annan tjänsteman hos nämnden eller av nämn- den anlitad sakkunnig i vad avser ärende, för vars handläggning han på | särskild kallelse är närvarande. & Andra ärenden än ovannämnda pleniärenden handläggas, där icke nämn- den förbehållit sig avgörandet, av ordföranden, därest icke denne för visst fall eller viss grupp av ärenden uppdragit åt vice ordförande, annan nämndsledamot eller länsarbetsdirektör att avgöra sådana ärenden. Läns- arbetsdirektören äger att till underlydande tjänsteman överlämna avgö- randet av ärende av mindre vikt, vari länsarbetsdirektören äger att själv fatta beslut. Direktören bör dock i regel själv handlägga ärenden, i vilka expedition skall avlåtas till arbetsmarknadsstyrelsen eller annan central statsmyndighet eller länsstyrelse.

U 11 d e 1' lä n s a r h e t 5 n ä m n d e r n a med deras centrala kansli sor— tera de lokala arbetsförmedlingsinstitutionerna. Dessa utgöras av huvud-

*_ kontoren, som ansluta sig ett till varje länsarbetsnämnd, samt avdelnings- - kontor, expeditioner, ortsombud och lokalombud. Avdelningskontoren och expeditionerna, som stå under ledning av kontors- respektive expeditions- föreståndare, äro uppdelade i sju olika klasser, nämligen 1 A och 1 B samt 2—6. Föreståndarna för kontoren i klass 1 A äro placerade i lönegrad 25, i klass 1 B i lönegrad 24, i klass 2 i lönegrad 22, i klass 3 i lönegrad 19 och i klass 4 i lönegrad 16. Expeditionerna (klass 5 och 6) ha deltidsan-

, ställda föreståndare. ' Ortsombud och lokalombud äro arvodesanställda och förordnas av veder-

börande länsarbetsnämnd inom ramen för anslag, som ställas till förfo- gande av arbetsmarknadsstyrelsen.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 december 1949 har chefen för socialdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga för översyn av arbetsmarknadsstyrelsens och den offentliga arbetsförmedlingens organisa- tion. Enligt direktiven för de sakkunniga bör översynen i första hand avse den offentliga arbetsförmedlingens kontorsorganisation. Även riktlinjerna för arbetsförmedlingens verksamhet böra upptagas till omprövning. Som

• Sida 144
•  Original

ett allmänt önskemål angives i direktiven att arbetsförmedlingens organi- sation göres så smidig att den kan anpassas efter växlingen i arbetsuppgif- ternas omfattning inom olika grenar av verksamheten.

III. UTRE DNINGEN

Särskilda skäl för samordning. Att en fastare samordning av länsstyrel- sens och länsarbetsnämndens uppgifter under gemensam ledning ur all- männa synpunkter måste vara önskvärd och ägnad att befordra arbetets effektivitet synes uppenbart och skälen härför ha av utredningen i kapitel 2 närmare utvecklats. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen torde framgå äro länsarbetsnämndens arbetsuppgifter i väsentliga delar av den allmänna förvaltningskaraktär, att de väl lämpa sig för en närmare sam- ordning med länsstyrelsens uppgifter. Men därtill kommer att på flera områden de båda myndigheternas uppgifter gripa in i varandra på ett sådant sätt, att man i själva verket kan tala om en gemensam uppgift. Detta gäller framför allt vissa avsnitt av den mera allmänna planerings— verksamheten. I fråga om användningen av arbetskraft för olika krigs- heredskapsändamål ha sålunda länsarbetsnämnd och länsstyrelse (sär- ; skilt försvarsavdelningen) delvis samma uppgifter. Länsstyrelsens plane- , ring av undanförsel och förstöring är också beroende av viss planering från ” nämndens sida.

Det är vidare troligt att anspråk komma att resas på att länsstyrelserna i en omfattande arbetslöshetskris, oavsett tillvaron av länsarbetsnämnderna, åtminstone i vissa lån på ett aktivare sätt än tidigare i regel varit fallet taga befattning med frågor om hjälpåtgärder eller andra åtgärder för mot- verkande av följderna av en kris. Det torde finnas skäl att antaga att den samlade överblicken över länets tillstånd och behov, som säkerligen främst finnes hos länsstyrelsen, skall kunna väsentligt bidraga till att planerade hjälpåtgärder ges den lämpligaste utformningen icke minst med hänsyn till ett förnuftigt utbyte av arbetena. Väg- och gatuarbeten samt lednings- ! arbeten bli säkerligen på många platser de mest förekommande beredskaps- 1 arbetena. Beträffande dylika arbeten bör länsstyrelsens kännedom om länet ; och dess behov kunna vara till stor fördel. Vidare torde länsstyrelsen med ! sin större auktoritet verksamt kunna bidraga till att förmå enskilda eller kommuner att i ett krisläge verkligen låta utföra arbeten av betydelse för krisens lindrande. Slutligen kommer länsstyrelsen att på det sociala om- rådet ställas inför särskilda problem, som sammanhänga med en dylik kris och som — t. ex. i fråga om yrkesutbildning, omskolning el. dyl. _ äro ! identiska med dem, som länsarbetsnämnden har att befatta sig med. Läns- ' styrelsens uppgifter härvidlag bli då att på grundval av den hos läns- ' styrelsen representerade kunskapen och erfarenheten i socialvårdsfrågor

• Sida 145
•  Original

| > ! %

tillse att alla erforderliga initiativ på dessa områden tagas av statliga eller kommunala myndigheter. Över huvud torde det svårligen kunna tänkas att vid kriser av olika slag länsstyrelsen skulle ställas utanför den statliga eller allmänt samhälleliga verksamhet av skilda slag, som då bör bedrivas. Men en förutsättning för att länsstyrelsen över huvud skall vara i stånd att fylla de till en sådan verksamhet hörande uppgifterna i länet är att läns- styrelsen på ett intimt sätt blir inkopplad på alla de planeringsarbeten och andra förberedelsearbeten, vilka taga sikte på att i skilda avseenden skapa beredskap för olika eventualiteter. Om allt sådant planeringsarbete kan ut- föras inom ett och samma organ undvikes vidare säkerligen mycket och vidlyftigt dubbelarbete. Det sagda gäller emellertid icke blott planerings- arbetet. Även utförandet av planerade åtgärder samt all annan verksamhet, som har samband därmed och ingår i nämndernas normala uppgifter, måste vinna på en samordning inom ett gemensamt större länsorgan.

I detta sammanhang vill utredningen erinra 0111 att vid ett sammanträde år 1944 med rikets landshövdingar, där bl. a. frågor rörande arbetsmark— naden voro föremål för överläggning, chefen för socialdepartementet dekla— rerade som sin uppfattning att lika väl som regeringen måste åtaga sig det slutliga huvudansvaret för att ett nödtillstånd i landet i möjligaste mån sanerades och att det vidtoges alla behövliga åtgärder för att lösa av kriser föranledda svårigheter, lika självklart borde det vara att landshövdingarna måste bli så att säga de främsta välfärdsmännen var och en inom sitt län. Departementschefen förklarade vidare att det för honom framstode som ganska självklart att denna uppgift i ett krisläge ginge före varje annan uppgift. Landshövdingarna måste bli de ledande krafterna, som toge initia- tiv genom hänvändelser till bland annat alla berörda statliga centrala myn- digheter. Men även beträffande enskilda företag hade landshövdingarna en stor uppgift genom att taga upp överläggningar med industrier angående omfattningen av driftsinskränkningar m. m. Landshövdingarna borde — slutade departementschefen —— fungera som lantregering eller Konungens befallningshavande då det gällde att se till att de statliga intentionerna vid en krisbekämpning fullföljdes.

Vidare kan det pekas på den enhetlighet i den samhälleliga verksamheten för motverkande av arbetslösheten och dess verkningar, som genom sam- manslagning av länsarbetsnämnd och länsstyrelse skulle kunna ernås. Soeialvårdskommittén framhåller för sin del i betänkandet angående den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen (SOU 1948:39 sid. 185) att såväl arbetsförmedling, arbetslöshetsförsäkring och den supplerande socialhjäl- pen som arbetslinjen på så sätt komme att kunna effektivt samordnas på länsstadiet.

För att länsstyrelsen på andra områden skall kunnå taga ställning i en rad frågor, exempelvis rörande samhällsbildning, bebyggelseplanering och kommunikationer, kräves att länsstyrelsen besitter en intim kännedom om

• Sida 146
•  Original

ortens näringsliv och arbetsliv. Genom att syssla med arbetsmarknadens problem skulle länsstyrelsen få en ytterligare och värdefull kunskapskälla på dessa områden. Den fond av erfarenhet på arbetsmarknadsområdet och de kontakter med arbetsmarknadens parter, som finnas hos de statliga arbetsmarknadsorganen, kunna vid en samordning på ett rationellt sätt göras fruktbärande inom andra områden av förvaltningen.

Den möjlighet till rationalisering av det inre arbetet, som en anknytning av länsarbetsnämnden till länsstyrelsen innebär, kan visserligen icke till fullo utnyttjas, förrän nämnden kan beredas lokaler i anslutning till läns- styrelsen. Den omedelbara besparingen av personal synes därför för när- varande bli förhållandevis liten. Men det är under alla förhållanden uppen- bart att på längre sikt den större gemensamma personalkadern måste inne- bära ökad elasticitet och därigenom i framtiden avsevärt minska behovet av nyanställningar. En rationellare arbetsfördelning kan också genomföras. Genom att de kamerala uppgifterna, som icke äro av mera speciell natur, kunna övertagas av landskontoret får man en förhållandevis stor kameral organisation med allt vad detta innebär i fråga om rationaliseringsmöj- ligheter.

Att länsarbetsnämnderna ha vissa uppgifter av mera omedelbart prak— tisk verkställande natur än som i regel är utmärkande för de nuvarande länsstyrelseuppgifterna synes enligt utredningens mening icke böra föranleda några betänkligheter mot en fastare samordning. Verksamhet av denna art är dock ingalunda okänd inom länsstyrelsearbetet, t. ex. i fråga om civil- försvaret. En annan sak är att den i någon mån särpräglade arten av vissa arbetsmarknadsärenden ständigt måste stå klar för länsstyrelsens ledning. Utredningen syftar härvid på vad föredragande statsrådet i den förut om» nämnda propositionen 239/1947 (sid. 36—37) anförde rörande arbetsmark- nadsstyrelsens ställning i förhållande till Kungl. Maj:t. Det vore, förklarade statsrådet, enligt hans mening ofrånkomligt, att det centrala arbetsmark- nadsorganet måste kunna beredas samma ställning i krissituationer, som de på området dittills verksamma krismyndigheterna erhållit. Arbetsmark- nadsstyrelsen borde sålunda ha ett vidsträckt utrymme för självständigt handlande och följaktligen icke bindas av detaljerade föreskrifter, som kunde vara ägnade att försvåra möjligheterna till snabba och effektiva ingripanden från styrelsens sida i de ofta hastigt växlande förhållanden, som föreligga på arbetsmarknadens område. — Även om det blir en viktig uppgift för länsstyrelserna att tillse att länsarbetsnämndernas nuvarande uppgifter länkas in i det allmänna förvaltningssystemet, är det betydelse- fullt att detta sker under iakttagande av att en friare verksamhet är nöd- vändig för arbeismarknadsorganen.

Vad så angår själva det löpande arbetsförmedlingsarbetet utföres detta av under nämnden lydande lokala arbetsförmedlingsorgan. Det i varje län centrala av dessa, huvudkontoret, bedriver sitt arbete i närmaste samband

• Sida 147
•  Original

med nämndens kansli. Visst utbyte av personal mellan kansliet och de lokala organen förekommer. Särskilt gäller detta i förhållandet mellan kansliet och huvudkontoret, vilka också ha lokaler i mer eller mindre omedelbart sammanhang med varandra. Dylikt utbyte eller tillfällig över- flyttning av personal är emellertid icke heller okända begrepp för läns- styrelserna. Tidigare förekom sådant i fråga om landskanslisterna, som alternerade mellan landskanslierna och landsfiskalskontoren. Numera för- stärkas häradsskrivarkontoren vid toppbelastning med landskontorister, som därtill förordnas av länsstyrelsen.

Utredningens förslag. Under åberopande av vad utredningen i tidigare avsnitt samt här ovan anfört förordar utredningen att länsarbetsnämnderna organisatoriskt anknytas till respektive länsstyrelser. Med hänsyn till den allmänna arten av landskansliets arbetsuppgifter torde samordningen i huvudsak böra ske inom landskansliets ram. Av skäl som även tidigare (sid. 47—48) antytts torde anknytningen böra ske så, att länsarbets- nämndens uppgifter övertagas av länsstyrelsen, som vid handläggning av arbetsmarknadsärenden förstärkes med vissa lekmän. I samband härmed förordar utredningen att de under länsarbetsnämnden lydande arbetsför- medlingsinstitutionerna underställas länsstyrelsen.

Organisationens utformning måste enligt utredningens mening betingas av det nära samband, som nu består mellan nämndens centrala kansli och arbetsförmedlingen (huvudkontoret) och som måste anses vara av sådan betydelse för verksamhetens bedrivande, att det i möjligaste mån bör be- varas. Största hänsyn bör därför tagas till att det interna arbetet på M— centrala kansliet och huvudkontoret flyter in i vartannat, så att betråå- fande många delar av verksamheten några bestämda skiljelinjer icke kunna upprätthållas. Personalen på kansliet och på huvudkontoret bör i stort» sett kunna utnyttjas gemensamt. Icke minst för länsarbetsdirektörens de! är det betydelsefullt att ha en omedelbar daglig kontakt med arbetsförmed- lingsverksamheten. Utan denna kontakt kan han icke få den överblick över de ständigt skiftande problemen, som är en oundgänglig förutsättning för att han skall kunna fylla sin uppgift.

Även om det med hänsyn till angivna omständigheter kunde förefalla önskvärt att i länsstyrelsen infoga såväl det centrala kansliet som huvud- kontoret, torde vissa skäl tala för att en dylik anordning bör undvikas. Dels skulle länsstyrelseorganisationen bli ganska otymplig och dels torde själva arbetsförmedlingsuppgifterna böra i sin helhet handhas av mera fristående lokala verkställighetsorgan. Den egentliga arbetsförmedlingsverksamheten torde såsom omfattande direkta service- och verkställighetsuppgifter bäst lämpa sig för organ av den typ de nuvarande kontoren, expeditionerna och ombuden representera.

Organisationsproblemet blir därför att utan uppgivande av sambandet mellan det centrala kansliet och huvudkontoret finna en form för kansliets-

• Sida 148
•  Original

inordnande i länsstyrelsen samt att uppdraga vissa riktlinjer för kom- petensfördelningen mellan länsstyrelsen och huvudkontoret.

i I angivna avseenden torde man till att börja med kunna utgå från att sådana uppgifter eller befogenheter, som nu ankomma på länsarbetsnämn- den eller å dess vägnar handhas eller utövas av ledamot eller befattnings- havare hos nämnden, skola tillföras länsstyrelsen. Men därutöver torde vissa allmänna synpunkter kunna tjäna till ledning. Sålunda torde i läns- styrelsen böra inflyttas sådan personal som är ansvarig för eller eljest huvudsakligen handhar allmänna planeringsuppgifter samt verkställandet * i förekommande fall av dylika planer. Detsamma torde böra gälla beträf- o fande sådan personal, som utövar centrala lednings- eller samordningsupp—

gifter för hela länet. Härvid bör dock märkas att vissa speciella förmed- lingsuppgifter, som centralt för hela länet omhänderhas av huvudkontoret, icke kunna hänföras till ledningsuppgifter av nyssnämnd art.

Från dessa utgångspunkter har utredningen kommit till den uppfatt- ningen att i länsstyrelsen böra inflyttas och till en inom landskansliets ram organiserad särskild sektion, förslagsvis benämnd arbetsmarknads- sektionen, knytas länsarbetsdirektören såsom sektionens chef, en inspek- tör för arbetsförmedlingsärenden såsom direktörens närmaste man och ställföreträdare, inspektören för socialhjälpsärenden, som har hand om = bland annat planeringen för arbetslöshet och inventeringen av sysselsätt- ningsmöjligheter m. m., samt förste assistenten (konsulenten) för det kvinnliga arbetsförmedlingsområdet, som bland annat handlägger frågor om nyttiggörande av den kvinnliga arbetskraftsreserven. Förutom dessa befattningar torde från den offentliga arbetsförmedlingens stat till läns— styrelserna böra överföras en kontorsbiträdesbefattning i varje län. De på länsarbetsnämnden ankommande kamerala uppgifterna (jfr kap. 20) överföras i princip till landskontoret. På grund härav och då de på den s. k. kansliassistenten ankommande övriga allmänt administrativa uppgif- terna avses skola handhas av länsstyrelsens juridiska och administrativa l personal, varjämte även på honom ankommande uppgifter med avseende , på planläggning av arbetskraftens utnyttjande under krig torde kunna i i överflyttas på annan personal, kan nämnda assistentbefattning indragas. ? Detsamma gäller den vid varje nämnd befintliga befattningen som redo— 1 görare i lönegrad Ca 11. Vidare har av verkställda undersökningar fram- ⁴ gått, att vid varje nämnd i regel även ett kontors- eller skrivbiträde är till j ungefär hälften eller mera ianspråktagen för kamerala och därmed sam- j manhängande göromål. Då motsvarande gäller beträffande ett dylikt biträde vid varje länsbostadsnämnd, vilka nämnder jämväl föreslås skola inordnas i länsstyrelsen, synes i varje län (t. v. med undantag för Gotlands län) en sådan biträdesbefattning kunna indragas. Indragningen bör lämpligen ske på den offentliga arbetsförmedlingens stat. ' Beträffande personalförändringarna uppstå dock vissa särskilda problem

• Sida 149
•  Original

i fråga om några nämnder. Sålunda böra de nuvarande förste inspektörerna för arbetsförmedlingsärenden vid länsarbetsnämnderna i Malmö och Göte— borg inflyttas i länsstyrelsen, medan de lägre befattningarna som inspek- tör för arbetsförmedlingsärenden vid sagda nämnder knytas till huvud- kontoren.

För Göteborgs del är även att märka att där finnes såväl en kansliinspek— tör som en kansliassistent. Ehuru ingen av dessa befattningar synes erfor— derlig med hänsyn till de uppgifter, som skola Överflyttas på länsstyrelsen, , kan utredningen icke utesluta den möjligheten att endera kan behövas för uppgifter inom huvudkontorets ram. Utredningen anser att denna fråga bör prövas i samband med den pågående översynen av arbetsmarknads- organen. Om någon av befattningarna finnes böra bibehållas, bör den an- knytas till huvudkontoret. En av befattningarna bör i vart fall indragas.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som enligt utredningens för- slag (se sid. 150) skulle komma att råda i Skaraborgs län, synes en något större personaluppsättning böra avses för arbetsmarknadssektionen där än på andra håll. En stor del av kansliassistentens sedvanliga uppgifter kom- mer att flyttas till landskontoret, men vissa uppgifter inom sektionen skulle kvarstå, vilka emellertid långt ifrån kunna beräknas motsvara en hel arbets- kraft. Dessa uppgifter synas i och för sig kunna fullgöras av ett biträde i högre lönegrad (Ca 15 eller Ca 13). Vad angår länsarbetsnämnden i Skövde förhåller det sig emellertid så att kansliassistenten har vissa uppgifter jäm- väl inom huvudkontoret (som s. k. koordinator). Utredningen har icke ansett sig böra ingå på en bedömning av huruvida dessa uppgifter skulle kunna fyllas av annan befintlig befattningshavare, då denna fråga torde ankomma på de sakkunniga för översyn av arbetsförmedlingsorganisa— tionen.

Utredningen har därför stannat för att vid arbetsmarknadssektionen i Skaraborgs län tills vidare bör — till skillnad från vad fallet blir i övriga län —— knytas en landskanslistbefattning. Utredningen beräknar för detta ändamål en särskild befattning i den reglerade befordringsgången vid läns— styrelsen i sistnämnda län.

Personalen inom nämndernas krisorganisation överföres i sin helhet till länsstyrelsen. Till övervägande del handhar denna personal uppgifter i samband med byggnadsregleringen. Jämväl de på krisorganisationen an- kommande utlänningsärendena torde böra handläggas inom länsstyrelsen.

Med hänsyn till det nuvarande nära sambandet mellan det centrala kans- liet och huvudkontoret synes länsarbetsdirektören — i motsvarighet till vad som nu de facto är förhållandet — böra samtidigt som han är chef för länsstyrelsens arbetsmarknadssektion fungera som huvudkontorets chef. Sambandet mellan centrala kansliet och huvudkontoret synes jämväl moti— vera en genom organisationsförändringen behövlig föreskrift om skyldighet för personal vid arbetsmarknadssektionen att tjänstgöra vid huvudkontoret

• Sida 150
•  Original

och vice versa (se sid. 147). Särskild ersättning härför utöver förekom- mande vikariatsersättning bör icke utgå.

Instansordningen. Även om, såsom tidigare antytts ( sid. 43), läns- styrelserna icke på samma sätt som nu länsarbetsnämnderna kunna vara arbetsmarknadsstyrelsens speciella länsorgan, måste arbetsmarknadssty- relsen på sitt verksamhetsområde ha en tämligen vidsträckt direktivrätt gentemot länsstyrelserna. Detta följer redan av verksamhetens i viss mån särpräglade natur, som betingas av bland annat den stora betydelsen av myndigheternas initiativ och spontana verksamhet samt hithörande frågors rikskaraktär.

Den funktionsfördelning, som enligt särskilda författningar nu råder mellan arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna i avseende å speciella uppgifter, exempelvis i fråga om arbetslöshetsförsäkringen, avser utredningen icke att rubba. Emellertid bör den allmänna direktivrätt, som ligger i det nuvarande subordinationsförhållandet mellan nämnda organ, klart avgränsas. Denna allmänna direktivrätt synes sålunda böra gälla beträffande arbetsförmedlingsverksamheten, åtgärder för överflyttning av arbetskraft samt åtgärder för bekämpande och motverkande av arbets- löshet. Att arbetsmarknadsstyrelsen bör vara arbetsförmedlingens centrala chefsmyndighet motiveras även av andra skäl, varom mera nedan. Direktiv- rätten bör visserligen i regel begränsas till allmänna anvisningar och till- lämpningsföreskrifter, men på förevarande område kan det stundom vara påkallat att arbetsmarknadsstyrelsen lämnar speciella direktiv, exempelvis i fråga om överflyttning av arbetskraft mellan olika delar av landet el. dyl.

De lokala arbetsförmedlingsinstitutionerna böra underställas länsstyrel- sen på i huvudsak samma sätt som häradsskrivarorganisationen och lands- fiskalsorganisationen. Arbetsförmedlingens huvudkontor, avdelningskon- tor, expeditioner och ombud underställas länsstyrelsen och erhålla regel- mässigt sina instruktioner därifrån. I vissa särskilt brådskande fall kan dock en direkt hänvändelse från centralmyndigheten förbi länsstyrelsen vara befogad. En sådan direkt kontakt kan också vara ändamålsenlig t. ex. vid inhämtande av upplysningar i olika avseenden i enskilda ärenden. , Direktivgivning förbi länsstyrelsen måste dock karakteriseras som undan- ? tagsfall och meddelande om en sådan åtgärd bör alltid så snart ske kan ' tillställas länsstyrelsen. På samma sätt böra arbetsförmedlingens ortsorgan kommunicera med länsstyrelsen t. ex. vid frågor om tolkning av centrala direktiv el. dyl.

Arbetsförmedlingsinstitutionernas ställning fastställes i särskild instruk- tion, där, bland annat, personalen i disciplinärt avseende torde böra under- ställas länsstyrelsen.

Vad vidare angår de speciella organ, som i form av beredskapsarbetsplat- ser, utlänningsläger el. dyl. kunna förekomma inom arbetsmarknadsstyrel— sens verksamhetsområde, torde höra från fall till fall avgöras, huruvida de

• Sida 151
•  Original

böra underställas länsstyrelsen eller sortera direkt under arbetsmarknads- styrelsen. I vart fall torde vid större arbetslöshet bli erforderligt att låta arbetsmarknadsstyrelsen direkt ha hand om de olika arbeten som kunna komma att bedrivas i dess regi. Möjligen kan den därmed förenade kame- rala verksamheten böra ankomma på länsstyrelsen.

Frågan om förfarandet vid tjänstetillsättningarna tilldrager sig i detta sammanhang särskild uppmärksamhet. Som förut anförts (sid. 45) torde i princip böra gälla likartade regler för tillsättning av alla befattningshavare hos länsstyrelsen. Detsamma synes böra gälla även i fråga om länsstyrelsen underställda organ. Beträffande tjänstetillsättningarna torde emellertid först vissa punkter av den hittillsvarande utvecklingen böra beröras. I den proposition, vari förslag framlades rörande den offentliga arbetsför- medlingens definitiva förstatligande (239/1947) anförde föredragande stats- rådet bland annat följande, vilket riksdagen för sin del lämnade utan erinran.

Frågan om befogenheten att tillsätta tjänsterna inom arbetsförmedlingen syn- tes böra prövas av Kungl. Maj:t i samband med utfärdandet av instruktioner för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna. Föredraganden ville dock såsom sin uppfattning uttala, att det syntes honom förefinnas praktiska skäl för att medgiva den centrala arbetsmarknadsmyndigheten rätt att tillsätta samtliga tjänster för förste inspektörer och inspektörer. Befattningarna i lägre lönegrader borde, åtminstone under viss övergångstid, likaledes tillsättas av den centrala arbetsmarknadsmyndigheten. Biträdes— och motsvarande befattningar syntes dock höra från början tillsättas av länsarbetsnämnderna. Då föredraganden fann sig böra föreslå, att även samtliga tjänster för assistenter och motsvarande åtminstone tills vidare skulle tillsättas av centralmyndigheten, ägde detta samband med dels att svårigheter eljest kunde uppstå att vid övergången till den nya organisationen placera den personal, som tidigare varit anställd hos landsting och övriga äldre huvudmän och som nu i vissa fall vore placerade hos annan nämnd än den, där landstingsanställningen innehafts, dels ock att befattningshavarna syntes höra konstitueras och förordnas att vara innehavare av viss tjänst hos den offentliga arbetsförmedlingen med en tills vidare bestämd placering och sålunda icke vid förordnandet bindas vid en viss bestämd nämnd.

De övergångssvårigheter som sålunda berörts äro väl icke längre på samma sätt aktuella, men de övriga av statsrådet antydda synpunkterna torde fortfarande vara av betydelse. Emellertid kan i detta sammanhang också erinras om att under tiden närmast före det definitiva förstatligan- det samtliga tjänster med undantag av länsarbetsdirektörens tillsattes av respektive länsarbetsnämnder med iakttagande av vad arbetsmarknads- kommissionen därutinnan föreskrev. Förfarandet var i korthet det att läns- arbetsnämnden efter ledigförklaring uppgjorde ett förslag, som översändes till kommissionen. Denna yttrade sig över vederbörande sökandes kompe- tens. Eventuellt justerades förslaget av kommissionen, varefter nämnden bemyndigades att utse någon av de på förslaget uppförda. Detta förfarande innebar en viss omgång, som kunde ökas därigenom att såväl förslag som

• Sida 152
•  Original

tillsättningsbeslut kunde överklagas hos kommissionen. I normala fall torde denna omgång dock icke ha varit av någon praktisk betydelse.

För en central tillsättning av arbetsförmedlingsinstitutionernas personal tala sådana skäl, som att det lokala organet ofta vill föredraga sina egna aspiranter eller av detsamma eljest kända sökande framför andra mera okända, medan det centrala organet genom sin vidare överblick är mindre bundet. Det torde vara obestridligt att i detta fall arbetsmarknadsstyrelsen besitter den bästa överblicken över behoven på olika orter och vid olika tidpunkter av personal av den ena eller andra kategorin eller kvalifikations— graden. Påkänningen på arbetsförmedlingsorganen kunna växla avsevärt och snabbt. Förflyttning av befattningshavare för längre eller kortare tid- rymder var framför allt under uppbyggnadstiden en tämligen vanlig före- teelse. Numera förekomma förflyttningar väl i mindre omfattning men äro dock fortfarande icke utan betydelse.

Medan de skäl, för vilka utredningen nyss redogjort, tala för en centralise- rad utnämningsrätt, kunna andra skäl åberopas för att denna rätt i princip anförtros länsstyrelserna. Länsstyrelserna komma att vara närmast ansva- riga för arbetet vid de lokala arbetsförmedlingsinstitutionerna. På länssty- relserna faller också ytterst ansvaret för den lokala rekryteringen. Under sådana omständigheter synas länsstyrelserna kunna resa starkt befogade . krav såväl på att i möjligaste mån få utvälja dem, som skola utföra läns- styrelsernas befallningar, som också på att beredas tillfälle att överblicka den närmaste utvecklingen med avseende på hefordringsgången för ny- rekryterad personal. Ur allmänna decentraliseringssynpunkter synes det också angeläget att förevarande befogenheter icke utan särskilda skäl för- läggas centralt.

I detta sammanhang torde jämväl frågan om befattningshavarnas för- flyttningsskyldighet böra dryftas. Som ovan antytts äro de ordinarie be- fattningshavarna nu konstituerade och förordnade att vara innehavare av viss tjänst hos den offentliga arbetsförmedlingen med en tills vidare be- stämd placering. Avsikten härmed är att arbetsmarknadsstyrelsen skall kUnna förflytta vederbörande, då så kan visa sig erforderligt. Denna rörlig- het, som på grund av bestämmelserna i 13 5 statens allmänna avlönings— reglemente vid nuvarande organisation består oavsett den nämnda tillsätt- ningsformen, röner genom omorganisationen vissa förändringar.

Enligt 13 & avlöningsreglementet är innehavare av ordinarie tjänst, vilken tillsatts medelst fullmakt eller konstitutorial, pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller annan ordinarie tjänst vid det verk han tillhör liksom ock, där Kungl. Maj :t så prövar lämpligt, till ordinarie tjänst vid annat verk, å vilket avlöningsreglementet är tillämpligt. _ Med verk torde här böra förstås de i den särskilda tjänsteförteckningen upptagna verken. Där återfinnas sålunda som särskilda verk bland annat arbets— marknadsstyrelsen, den offentliga arbetsförmedlingen samt länsstyrelserna.

• Sida 153
•  Original

Därest, såsom utredningen avser, vissa befattningar vid de nuvarande- nämndernas kanslier komma att tillhöra verket »länsstyrelserna» samt den offentliga arbetsförmedlingen i övrigt underställes länsstyrelserna, torde möjligheterna att förflytta personal utan Kungl. Maj:ts beslut komma att. inskränkas länsvis till de under länsstyrelsen lydande lokala arbetsförmed- lingsorganen i varje län. Utredningen utgår då ifrån att Kungl. Maj:ts beslut erfordras för förflyttning mellan olika länsstyrelser samt mellan länsstyrelse och underlydande arbetsförmedlingsanstalter. Arbetsmark— nadsstyrelsens befogenhet att förflytta personal mellan de lokala arbets- förmedlingsanstalterna synes bli beroende av om styrelsen konstitueras som arbetsförmedlingens chefsmyndighet.

Den frågan reser sig emellertid, huruvida det är av behovet påkallat att bibehålla den nuvarande rörligheten. De skäl för densamma, som betingades av det definitiva förstatligandet och därmed sammanhängande Övergångs- svårigheter, torde väl nu i det närmaste ha förlorat sin betydelse. För fram— tiden synes därför enligt utredningens mening behovet av rörlighet huvud- sakligen kunna motiveras med önskvärdheten att på ett smidigt sätt kunna disponera personalen för att möta tillfälliga belastningar på särskilda orter eller inom vissa län eller för att företaga justeringar i personaluppsätt- ningarna med hänsyn till mera bestående förändringar i arbetsuppgifternas omfattning. Därtill kan någon gång komma ett önskemål att på viss plats, justera sammansättningen av personalbeståndet för att få allsidigare kom- petens el. dyl.

Vid övervägande av de sålunda anförda synpunkterna har utredningen funnit att en viss rörlighet otvivelaktigt är önskvärd ävensom att åt arbets- marknadsstyrelsen bör inrymmas ett visst inflytande vid tillsättning av personal vid läns- och lokalorganen. Organisationsförslaget bör därför upp- göras under hänsynstagande till dessa synpunkter. Innebörden i fråga om förflyttningsmöjligheterna i utredningens förslag är i korthet den att för förflyttning av personal mellan länsstyrelsernas arbetsmarknadssektioner torde krävas beslut av Kungl. Maj:t. Förflyttningsskyldighet mellan läns- styrelsen (_arbetsmarknadssektionen) och underlydande arbetsförmedlings- organ inom länet torde ej föreligga annat än efter Kungl. Maj:ts beslut, men utredningen föreslår viss skyldighet för personal vid länsstyrelsen och för personal vid de lokala arbetsförmedlingsanstalterna att fullgöra tjänstgöring vid vederbörande lokala anstalter respektive länsstyrelsen. För arbetsmarknadsstyrelsen som arbetsförmedlingens centrala chefsmyndighet * skulle föreligga oinskränkt möjlighet att företaga omflyttningar mellan de lokala arbetsförmedlingsorganen inom hela riket.

Vad härefter angår frågan om ordningen för tillsättningen av personal torde böra tillämpas de av utredningen i kap. 2 (sid. 45) angivna prin— ciperna. Beträffande länsstyrelsens personal bör sålunda gälla att den skall utses enligt eljest för länsstyrelsen härutinnan gällande regler. Länsarbets—

• Sida 154
•  Original

direktören utnämnes alltså av Kungl. Maj:t efter förslag av länsstyrelsen. Utredningen utgår ifrån att före förslagets uppgörande samråd äger rum mellan vederbörande länsstyrelse och arbetsmarknadsstyrelsen. Då utred- ningen icke avser att föreslå någon ändring av den bestämmelsen att befatt- ningshavare vid länsstyrelsen i 27 och högre lönegrader skola tillsättas av Kungl. Maj:t, kommer samma förfarande som beträffande länsarbetsdirek- törerna att gälla i fråga om förste inspektörerna i Malmöhus samt Göte- borgs och Bohus län.

Den övriga speciella arbetsmarknadspersonalen på länsstyrelsen (i löne- grader under 27) bör i överensstämmelse med den vanliga ordningen till- sättas av länsstyrelsen. För att emellertid säkerställa det inflytande här- vidlag, som enligt vad förut anförts bör tillkomma arbetsmarknadsstyrel— sen, torde dessa utnämningar böra ske efter samråd med arbetsmarknads- styrelsen.

Tillsättning av personal vid huvudkontoren samt vid övriga avdelnings- kontor och expeditioner ävensom av orts- och lokalombud torde lämpligen i viss omfattning böra ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen. Utredningen förutsätter dock att dessa uppgifter i minst samma utsträckning som för närvarande skola kunna decentraliseras. Detta skulle innebära att befatt- ningar i 12 och högre lönegrader tillsättas av arbetsmarknadsstyrelsen efter förslag av länsstyrelsen. Befattningarna i 11 och lägre lönegrader skulle tillsättas av länsstyrelsen. Orts- och lokalombuden skulle likaledes till— sättas av länsstyrelsen inom ramen av de anslag som ställas till förfogande och enligt arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar. Vidare bör antagande av aspiranter ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen. Och slutligen torde det vara önskvärt att arbetsmarknadsstyrelsen får fördela de studerande från socialinstituten, vilka pläga fullgöra praktikanttjänstgöring vid arbets- marknadsorganen.

Arbetsmarknadsstyrelsens befogenheter i fråga om tillsättning av befatt- ningshavare vid de lokala arbetsförmedlingsanstalterna ävensom i fråga om förflyttning av dessa befattningshavare synas lämpligen böra grunda sig på att arbetsmarknadsstyrelsen konstitueras såsom den offentliga arbets- förmedlingens chefsmyndighet. Härigenom fastslås också styrelsens direk- tivrätt — jämväl gentemot länsstyrelserna — på arbetsförmedlingsområdet. Tjänsterna vid de lokala arbetsförmedlingsanstalterna behöva vidare icke bindas till viss anstalt eller visst län utan kunna även fortsättningsvis knytas till den offentliga arbetsförmedlingen. Även om detta med hänsyn till 13 & avlöningsreglementet icke är behövligt för att bibehålla den fulla rörlig- heten, har utredningen icke ansett sig böra föreslå någon ändring här- utinnan.

Medverkan av lekmän i länsstyrelsens beslut i arbetsmarknadsfrågor torde böra äga rum i stort sett i samma omfattning som för närvarande sker i länsarbetsnämnden. Utredningen anser visserligen att de olägenheter, som

• Sida 155
•  Original

äro förenade med ett alltför talrikt lekmannakollegium, tala för att antalet lekmän kan höra begränsas. Men med hänsyn till att omorganisationen icke bör medföra större förändringar i sak än som är nödvändigt, finner utred- ningen sig icke böra framlägga något förslag i detta avseende. Nuvarande regler torde därför tills vidare böra gälla oförändrade. Utredningen utgår emellertid från att vid den nu inledda översynen av arbetsförmedlingsorga- nens personalorganisation även denna fråga kommer att upptagas till pröv- ning.

Arbetsmarknadssektionens uppgifter böra i allt väsentligt bli desamma, som nu ankomma på länsarbetsnämnden. Dock böra dit också föras de övriga arbetsmarknadsfrågor som kunna förekomma hos länsstyrelsen. Dessa hänföra sig i huvudsak till den mera allmänna verksamhet, som på grund av länsstyrelsens ställning eller Kungl. Maj:ts särskilda uppdrag speciellt i krislägen ankommer på länsstyrelsen. Men även vissa mera ordi- narie uppgifter, vilka nu handhas av länsstyrelsen, böra handläggas på arbetsmarknadssektionen, t. ex. utseende av ordförande, vice ordförande och revisor i kommunal arbetslöshetsnämnd (i den mån dylika befattnings— havare även framgent befinnas böra utses av länsstyrelsen; jfr decentrali- seringsutredningens PM nr 28). Personalärenden beträffande arbetsmark- nadssektionen och arbetsförmedlingsinstitutionerna torde böra handläggas på nämnda sektion och icke tillsammans med övriga personalfrågor på länsstyrelsen. För nödig samordning skall avdelningschefen svara. En annan sak är att det stundom torde förekomma frågor, vilka böra hand- läggas gemensamt av arbetsmarknadssektionen och annan sektion. Vissa ärenden berörande t. ex. arbetslöshetshjälp och arbetsvård kunna jämväl ha anknytning till socialsektionen och vissa beredskapsärenden till för— svarssektionen. På frågor om beredskapsarbeten eller investeringsplanering bör ofta vägdirektören, distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp eller någon annan av länsstyrelsens tekniska sakkunniga inkopplas. Sålunda är t. ex. redan nu föreskrivet att i ärende rörande statsbidrag till stats— kommunala beredskapsarbeten i fråga om vägar yttrande skall inhämtas från länsstyrelsen, varvid vägdirektören medverkar.

De kamerala ärendena överflyttas till landskontorets anordnings- och bokföringsdetalj. Visserligen torde också i fortsättningen en del beslut om utbetalningar komma att få meddelas på arbetsmarknadssektionen i likhet med vad som nu sker på landskansliet t. ex. i fråga om vissa ensittarmedel, ersättningar för fattigvård m. m. Där en utbetalning eller dess storlek icke , uteslutande eller främst är beroende av rent kamerala bedömanden, kan * ett beslut i saken böra träffas efter behandling av ärendet på arbetsmark- , nadssektionen. Detta blir i främsta rummet en intern arbetsfördelnings- fråga. .

De närmare föreskrifter rörande den kamerala verksamheten och redo- visningen m. m., som komma att bli erforderliga, torde böra ankomma på

• Sida 156
•  Original

riksräkenskapsverket att efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen meddela.

Vissa särskilda frågor. Länsarbetsnämnderna i Södermanlands, Älvsborgs och Skaraborgs län äro icke förlagda till residensstäderna utan till respek- tive Eskilstuna, Borås och Skövde. Att i fortsättningen i dessa län ha arbets- marknadssektionen på annan plats än länsstyrelsen i övrigt är naturligtvis icke en tillfredsställande ordning. Enligt utredningens mening bör det där- för undersökas om icke huvudkontoren i dessa städer skulle kunna flyttas till respektive residensstäder. Beträffande Södermanlands län synes detta icke behöva möta några större svårigheter. Utredningen vill emellertid fästa uppmärksamheten på den omständigheten att det nuvarande avdelnings— kontoret i Nyköping är placerat i klass 1 B med föreståndare i lönegrad 24. Även om vid en förflyttning av huvudkontoret från Eskilstuna till Nyköping det kvarvarande avdelningskontoret skulle uppflyttas till klass 1A, synes. den härav föranledda uppflyttningen av en föreständarbefattning från löne- grad 24 till lönegrad 25 icke böra vara avskräckande. Den överflyttning av personal mellan kontoren i Eskilstuna och Nyköping, som därutöver blir erforderlig, torde det få ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att föran— stalta om. Härvid bör iakttagas, att inrättade länscentraler för exempelvis yrkesvägledning, tjänstemannaförmedling, arbetsvård m. m. icke behöva flyttas. Dessa länscentraler handha centralt för hela länet vissa arbetsför- medlingsuppgifter. De böra därför oberoende av länsstyrelsens förläggning , placeras på den ort där de bäst behövas (jfr sid. 142). i Beträffande Skaraborgs län torde emellertid en motsvarande anordning icke vara tänkbar. Avdelningskontoret i Mariestad, som tillhör klass 3 med föreståndare i 19 lönegraden, är av tämligen obetydlig omfattning och torde icke lämpa sig för att upphöjas till huvudkontor. Emellertid synes det för— hållandevis ringa avståndet mellan Mariestad och Skövde, cirka fyra mil, möjliggöra att arbetsmarknadssektionen kvarligger i Skövde. Den erforder- liga kontakten mellan arbetsmarknadssektionen och länsstyrelsens andra avdelningar synes hjälpligt kunna upprätthållas. Av skäl som förut anförts. (sid. 143) bör för arbetsmarknadssektionen i Skövde beräknas en sär- skild icke-ordinarie landskanslist.

För Älvsborgs läns vidkommande slutligen synes frågan något mera svår— löst. Avståndet mellan Vänersborg och Borås är så stort att erforderliga kontakter allenast med stor svårighet kunna upprätthållas mellan en arbets- marknadssektion på sistnämnda ort och länsstyrelsens huvuddel i Väners— borg. Arbetsförmedlingens avdelningskontor i Vänersborg tillhör klass 3 (föreståndare i lönegrad 19) och är på grund av sin storleksordning mindre lämpat att upphöjas till huvudkontor. Med hänsyn till svårigheterna ur organisatorisk synpunkt vid en splittrad förläggning av länsstyrelsen har utredningen dock byggt sitt förslag på att huvudkontoret flyttas till Väners- . borg. Då avdelningskontoret i Borås därefter kan höra hänföras till klass

• Sida 157
•  Original

1 A uppstår behov av en föreståndare i lönegrad 25 i stället för i löne- grad 19. Arbetsmarknadssektionens och huvudkontorets förläggning till Vänersborg är dock icke något oeftergivligt villkor. Om deras kvarblivande i Borås anses erforderligt ur andra synpunkter, torde härav föranledda orga- nisatoriska svårigheter kunna övervinnas. Vissa speciella organisationsfrågor m. m. Slutligen torde vissa speciella (letaljproblem tarva en närmare prövning. Utredningen syftar här närmast på sådana ting som de lokala arbetsförmedlingsanstalternas expenser och andra omkostnader, beräkningar av anslagsbehov, frågan om sättet för tillgodoseende av de lokala organens lokalbehov samt dispositionsrätten till de nuvarande nämndernas tjänstebilar m. m. Beträffande samtliga dessa och liknande frågor torde man i stort sett böra utgå ifrån att den sakliga innebörden i nu gällande ordning bör bibehållas i den mån man icke genom omorganisationen kan anses ha skapat förutsättningar för en mera rationell ordning. Expenser och omkostnader för de under länsstyrelsen lydande lokala organen torde böra bestridas av länsstyrelsen. Den nuvarande starkt centra- liserade beslutanderätten torde kunna överföras till länsstyrelsen. Arbets- marknadsstyrelsens kännedom om inventariebestånd och maskinella resur- ser hos samtliga lokalorgan blir i fortsättningen av mindre betydelse med hänsyn till länsstyrelsens möjligheter att förfoga över inventarier och maskiner hos hela den under länsstyrelsen lydande lokalförvaltningen. I stort sett bör den för landsfiskals- och häradsskrivarkontoren gällande ordningen kunna tjäna som förebild beträffande förevarande frågor. Beträffande lokalanskaffningen för arbetsförmedlingsorganen torde lämp- ligen böra gälla att, i den mån lokaler icke beredas i någon staten tillhörig byggnad, skola länsstyrelserna handlägga lokalanskaffningsfrågorna i sam- råd med arbetsmarknadsstyrelsen. Vad angår beräkningen av sakanslagen synes denna liksom hittills böra verkställas av arbetsmarknadsstyrelsen, lämpligen dock efter förslag från länsstyrelserna. Anslagsberäkningarna beträffande personalen inom läns- styrelsen och vid arbetsförmedlingsorganen samt i fråga om expenser o. dyl. böra uppgöras av vederbörande länsstyrelse. Petita, ställda till Kungl. Maj:t, böra ingivas till arbetsmarknadsstyrelsen för sammanställning och yttrande. I samband därmed —— eller i annan ordning »— kan arbetsmarknadsstyrel- sen hos Kungl. Maj:t anmäla gjorda iakttagelser beträffande tillgång på eller disposition av personalen för arbetsmarknadsuppgifter på länsstyrel— serna.

• Sida 158
•  Original

KAPITEL 7

Den jordbrukspolitiska verksamheten

I. INLEDNING

A. 1947 års beslut

1942 års jordbrukskommitté, som på sin tid tillkallades för att verkställa utredning och avgiva förslag angående grunderna för prissättningen å jordbrukets produkter 111. m., avlämnade den 1 juni 1946 sitt betänkande angående riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken (SOU 1946:42, 46 och 61). Detta betänkande låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition den 21 februari 1947 (nr 75) angående riktlinjerna för den framtida jord- brukspolitiken m. m., vilken proposition efter utskottsbehandling (sär- skilda utskottets utlåtande nr 2) med vissa ändringar godtogs av riksdagen (skrivelse 424/1947).

Riktlinjerna för jordbrukspolitiken. I det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet anförde chefen för jordbruksdepartementet bland annat (sid. 128) att huvudlinjerna för den jordbrukspolitik, som statsmak- terna under den tid som kunde överblickas borde föra, sammanfattningsvis syntes kunna angivas på följande sätt.

Det närmaste målet borde vara att bereda jordbruksbefolkningen möjlighet att uppnå och bevara jämställdhet i inkomsthänseende med andra befolkningsgrup— per. För att detta skulle bli möjligt borde staten lämna jordbruksproduktionen ett gränsskydd gentemot utlandet. Vidare borde staten medverka till en omfat- tande rationalisering inom jordbruket i syfte att nedbringa jordbrukets produk— tionskostnader. En dylik rationalisering torde vara en av förutsättningarna för nyssnämnda inkomstförbättring. Särskild uppmärksamhet borde i rationaliserings- arbetet ägnas behovet av en förvandling av sådana brukningsdelar, som med hänsyn till storlek och form icke kunna anses lämpliga under rådande för— hållanden. Bland annat på grund av vikten av att nyssnämnda gränsskydd skulle bli fullt effektivt borde man vid utformningen av rationaliseringsåtgärderna utgå från att produktionen ej borde vara större än att den Väl läge inom ramen för de inhemska avsättningsmöjligheterna. Då stöd i princip icke borde lämnas för export av jordbruksprodukter, torde den övre gränsen i praktiken tämligen lätt ge sig själv. Denna gräns torde komma att nå upp i närheten av det stöd, som ur beredskapssynpunkt antagits böra upprätthållas. Under sagda gräns borde pro— duktionens storlek få anpassa sig fritt efter de föreliggande förhållandena, såvida ej produktionen skulle visa tendenser att sjunka ned till en nivå, som ingåve mera allvarliga betänkligheter ur beredskapssynpunkt.

Departementschefen underströk vidare i olika sammanhang (t. ex. sid. 124, 205), att allt rationaliseringsarbete i första rummet borde vara en i jordbrukets egen verksamhet, till vilken statsmakterna lämnade sitt biträde genom ekonomiskt stöd och genom lagstiftningsåtgärder, vilka skulle avse

• Sida 159
•  Original

att undanröja eventuella hinder för densamma. Med hänsyn till den vikt det ur det allmännas synpunkt hade att utvecklingen inom jordbruksnä- ringen ginge i den riktning, som bäst överensstämde med hela samhällets intressen, vore det dock samtidigt nödvändigt, att en planering på detta område komme till stånd under medverkan från det allmännas sida samt att det allmänna skulle följa och leda utvecklingen på området.

Kommittén indelade rationaliseringsverksamheten i yttre rationalisering, inre rationalisering och rationalisering av driftsförhållandena. Denna in- delning accepterades också av departementschefen. Till åtgärder för yttre rationalisering borde hänföras sådana åtgärder som ginge ut på att få till stånd en utvidgning av arealen eller en förbättring av arronderingen eller ägosammansättningen. Den inre rationaliseringen borde omfatta sådana åtgärder av mera permanent art i fråga om jord eller byggnader, som hade till ändamål att förbättra produktionen och driftsförhållandena å en till storlek och gränser given brukningsdel. Åtgärderna för rationalisering av driftsförhållandena slutligen skulle vara sådana åtgärder för förbättring av driftsresultaten å en till storlek och gränser given brukningsdel, som ej på mera permanent sätt berörde brukningsdelens jord eller byggnader.

Rationaliseringsverksamhetens organisation. Efter att ha diskuterat möj- ligheten att ha ett centralorgan för den yttre och inre rationaliseringen samt ett för rationaliseringen av driftsförhållandena stannade jordbruks- kommittén för att förorda ett gemensamt centralorgan, bildat genom sam- manslagning av lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen. I fråga om den lokala organisationen av rationaliseringsverksamheten föreslog jordbruks- kommittén, att hushållningssällskapen alltfort skulle med ekonomiskt stöd från staten omhänderha verksamheten för rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden, medan all verksamhet för yttre och inre rationalisering och därmed sammanhängande arbetsuppgifter skulle uppdragas åt nybil- dade organ, kallade lantbruksnämnder. En dylik lantbruksnämnd borde finnas inom varje hushållningssällskaps område. I dessa lantbruksnämn- der borde till en början egnahemsnämnderna uppgå. Vidare borde lant- bruksnämnderna övertaga den förmedling av statliga lån och bidrag för inre rationalisering, som hushållningssällskapen förut bedrivit. Även torr- läggningsverksamheten borde omhändertas av lantbruksnämnderna. Lant- bruksingenjörsorganisationen borde alltså anknytas till lantbruksnämn— derna och torrläggningsnämnderna borde upphöra.

Lantbruksnämnderna borde enligt kommitténs mening förutom ärenden angående yttre och inre rationalisering handlägga en del närliggande arbets- uppgifter. Bland annat ansåg kommittén lämpligt, att lantbruksnämnderna skulle övertaga de frågor rörande tillämpning av vanhävdslagstiftningen, som handlades av jordbrukskommissionerna i de olika länen. Slutligen borde lantbruksnämnderna övertaga egnahemsnämndernas befattning med den sociala jordbruksegnahemsverksamheten.

• Sida 160
•  Original

I förenämnda proposition (75/1947) anförde departementschefen i orga- nisationsfrågan bland annat följande.

Såsom tidigare framhållits borde rationaliseringen inom jordbruket i princip framstå som en jordbrukets egen verksamhet, vilken det allmänna skulle stödja ekonomiskt och söka underlätta genom lagstiftningsåtgärder i syfte att undan- röja hinder för densamma. Samtidigt hade emellertid även understrukits, att statsmakterna med hänsyn till den betydelse jordbrukets fortsatta rationalisering hade för hela samhället måste följa och leda detta arbete. Det vore uppenbar- ligen av vikt, att ett förtroendefullt samarbete härvidlag komme till stånd mellan jordbrukarna och de organ, som skulle omhänderha den statliga verksamheten på detta område. Rationaliseringsåtgärderna borde därför om möjligt planläggas och utföras i samråd med jordbrukarna. För att ett dylikt samarbete skulle kunna genomföras vore det bland annat nödvändigt, att jordbrukarna bleve represen- terade i organen för den statliga verksamheten på detta område på ett sådant sätt, att de bleve i tillfälle att aktivt deltaga i arbetet och tillika hade garantier för att deras synpunkter bleve tillbörligt beaktade vid de avgöranden, som träf- fades. Samtidigt syntes det i vart fall i fråga om den statliga verksamheten för yttre och inre rationalisering nödvändigt, att organen för denna verksamhet hade en sådan sammansättning att det allmänna finge ett avgörande inflytande i desamma. Utformningen av de åtgärder, som vidtoges på detta område, bleve nämligen i väsentligt högre grad än vad fallet vore beträffande rationaliseringen av driftsförhållandena avgörande för i vad mån den effektivisering av jordbruket genom bildande av mer ändamålsenliga brukningsdelar, som vore det kanske viktigaste syftet med hela rationaliseringsarbetet, verkligen komme till stånd. Det vore för övrigt uteslutet, att det allmänna skulle ställa Så stora belopp som dem om vilka vore fråga till förfogande utan att kunna tillse att medlen användes på ett sätt, som stode i överensstämmelse med riktlinjerna för den statliga jord— brukspolitiken.

Ett viktigt önskemål i fråga om organisationen vore vidare, att denna skulle bli sådan, att man i erforderlig utsträckning kunde samordna de olika rationali— seringsåtgärder, vilka borde vidtagas beträffande en viss brukningsdel eller inom ett visst område. Särskilt gjorde sig kravet på en dylik samordning gällande beträffande sådana åtgärder, som förutsatte mera betydande kapitalinvesteringar och vilkas värde vore beroende av att en viss indelning av jorden i bruknings- delar bleve bestående.

Ehuru redan sammanförandet enligt jordbrukskommitténs förslag av huvudparten av de olika åtgärderna för den yttre och den inre rationalise- ' ringen till ett organ har visat sig medföra betydande framsteg i samordnings- avseende, torde ännu åtskilliga problem på detta område återstå. Frågan om en längre gående koncentration av hela rationaliseringsverksamheten be- handlades också vid förarbetena till den nuvarande organisationen. Huvud- spörsmålet synes därvid ha varit huruvida verksamheten i sin helhet borde anförtros hushållningssällskapen. Denna tanke avvisades emellertid, synbar- ligen främst av det skälet att hushållningssällskapens organisation ansågs olämplig för ändamålet. Likaså avvisades den tanken att hushållningssäll- .skapens befattningshavare skulle utföra kansliarbetet åt lantbruksnämn- den. Departementschefen anförde sålunda i propositionen 75/1947 bland annat följande.

&

• Sida 161
•  Original

Ur synpunkten, att man i det praktiska rationaliseringsarbetet borde söka sam- ordna de olika sidorna av denna verksamhet, syntes måhända den närmast till hands liggande lösningen av det föreliggande organisationsproblemet vara den, att man sammanförde alla tre grenarna av rationaliseringsarbetet till ett och samma verkställighetsorgan. Detta skulle leda till att antingen hela verksamheten lades hos hushållningssällskapen eller ett särskilt organ tillskapades för ända- målet. Att, såsom från vissa håll förordats, förlägga hela verksamheten till hus— hållningssällskapen syntes ur flera synpunkter mindre lämpligt. Hushållnings— sällskapen skulle då, förutom sitt dittillsvarande arbete, som omfattade även en betydande undervisnings- och upplysningsverksamhet, få taga hand om alla

; nya uppgifter, som sammanhängde med jordbrukets rationalisering, och dessutom få övertaga egnahemsnämndernas verksamhet.

I vissa yttranden, bland annat i lantbruksstyrelsens, över jordbrukskommitténs förslag hade hävdats, att redan ett organ med de uppgifter, som enligt detta för- slag skulle omhänderhas av lantbruksnämnderna, skulle bli alltför stort och få ett alltför vidsträckt arbetsfält. Departementschefen ansåg för sin del visserligen dessa farhågor obefogade, men däremot syntes det honom uppenbart, att desamma med en helt annan styrka skulle göra sig gällande, om man övervägde att hos ett organ sammanföra både nyssnämnda uppgifter och alla de uppgifter, som i övrigt nu åvilade hushållningssällskapen. Departemenschefen förklarade sig vara av den bestämda uppfattningen, att arbetsuppgifterna i så fall skulle bli alltför omfattande för att lämpligen kunna sammanhållas i ett organ med den organisationsform, som sällskapen hade.

De anförda olägenheterna skulle ej nämnvärt minskas, därest man inom hus- hållningssällskapen inrättade särskilda nämnder med uppgift att fatta beslut i vissa ärenden av mera typiskt statlig karaktär, till exempel inköp och försälj- ningar av fastigheter samt beviljande av lån och bidrag till åtgärder för yttre rationalisering. En dylik lösning vore desutom behäftad med den allvarliga olägenheten, att den nämnd, som sålunda skulle handha den statliga verksam- heten på ifrågavarande område, ej skulle få tillgång till några egna tjänstemän och bland annat till följd härav i realiteten skulle bli nästan helt avskild från det praktiska rationaliseringsarbetet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts fann departementschefen sig icke kunna förorda, att ifrågavarande verksamhet i sin helhet uppdroges åt hushållnings- sällskapen. Att tillskapa ett särskilt organ, som övertoge såväl den yttre och inre rationaliseringen som ock driftsrationaliseringen, skulle å andra sidan leda till att hushållningssällskapens återstående verksamhet bleve av alltför ringa omfattning och framför allt svårligen med framgång skulle kunna utövas av säll— skapen, då den kontakt med jordbruket saknades, som just läge i hushållnings- sällskapens arbete med driftsrationaliseringen. Departementschefen vore för övrigt av den uppfattningen, att hushållningssällskapen vore en sådan betydelse- full tillgång för landets jordbruk, att de borde bibehållas och vidare utvecklas.

I särskilda utskottets förenämnda, av riksdagen godkända utlåtande (2/1947) lämnades departementschefens angivna uttalanden i stort sett utan erinran. Utskottet underströk för sin del, bland annat, vikten av att organisationen bleve sådan—att garanti funnes för att sambandet mellan de olika grenarna av rationaliseringsverksamheten i erforderlig utsträck- ning bleve beaktat vid planeringen och verkställigheten av olika rationali- seringsåtgärder. Utskottet framhöll vidare angelägenheten av att organisa-

• Sida 162
•  Original

tionen utformades så att den kunde omfattas med förtroende av jordbru- karna. För detta ändamål måste jordbrukarna erhålla en tillfredsställande representation i rationaliseringsorganen. Slutligen måste enligt utskottets uttalande de beslutande organen så sammansättas, att det allmänna hade möjlighet att utöva ett avgörande inflytande beträffande det sätt, på vilket de av det allmänna till förfogande ställda rationaliseringsinstrumenten ut- nyttjades.

B. 1948 års beslut

Av 1947 års centrala lantbrukskommitté avgavs den 19 december 1947 betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av verksam- heten för jordbrukets yttre och inre rationalisering (SOU 1948: 2), vilket betänkande låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition den 27 februari 1948 (nr 149) angående organisationen av rationaliseringsverksamheten på jordbrukets område m. ni., som emellertid också i vissa delar behandlade två andra förslag, nämligen ett av 1945 års bankkommitté den 24 novem— ber 1947 avgivet betänkande med förslag till omläggning av den statliga kreditgivningen för bostads- och jordbruksåndamål till en statlig kredit- garantigivning (SOU 1947: 86) samt ett av sociala jordbrukskreditutred— ningen den 16 december 1947 avgivet betänkande med förslag till ordnande av den sociala jordhrukskreditgivningen m. m. (SOU 1947: 82).

I propositionen anförde chefen för jordbruksdepartementet bland annat att ett av huvudsyftena med den av riksdagen år 1947 i princip beslutade omorganisationen av rationaliseringsverksamheten var att samordna de insatser enligt då gällande ordning, som gjordes av olika organ, och att därigenom skapa garantier för att de medel, som samhället ställde till förfogande för rationaliseringsåndamål, utnyttjades på ett lämpligt sätt.

På jordbruksutskottets hemställan (utlåtande 27/1948) biföll riksdagen i allt väsentligt sistnämnda proposition (riksdagens skrivelse 233/1948). Den på grund av riksdagsbeslutet tillskapade organisationen framgår av följande redogörelse.

II. GÄLLANDE ORDNING M. M.

De sålunda på grund av statsmakternas beslut rörande rationaliserings— verksamheten på jordbrukets område tillsatta organen, centralt den om- organiserade lantbruksstyrelsen och lokalt de nybildade lantbruksnämn- derna och deras ortsombud, ha fått sin ämbetsbefattning och organisation m. m. fastställda i instruktionen den 17 juni 1948 (nr 349) för lantbruks- styrelsen och lantbruksnämnderna.

.. _ m_m:—1—.—4.Tu._._4.» ___—___.

• Sida 163
•  Original

A. Lantbruksstyrelsen

Ämbetsbefattning. Lantbruksstyrelsen åligger, bland annat, att med upp- märksamhet följa lantbrukets och dess binäringars tillstånd och utveckling såväl inom landet som ock, i den mån så är möjligt, i utlandet samt att efter omständigheterna själv vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åt- gärder, som styrelsen anser lämpliga för dessa näringars främjande. Hår- vid skall styrelsen, bland annat, i den mån sådant ej ankommer på annan myndighet utöva ledningen av och kontrollen över de statliga åtgärderna för att förbättra brukningsdelar i fråga om storlek, ägosammansättning eller ägoanordning (yttre rationalisering), främja mera varaktig förbätt- ring av jord, ekonomibyggnader eller tekniska anordningar å befintliga eller planerade brukningsdelar (inre rationalisering), i samarbete med rikets hushållningssällskap främja övriga åtgärder för förbättring av drifts- förhållandena och det ekonomiska utbytet av jordbruket (driftsrationali— sering) samt leda och övervaka den sociala jordbruksegnahemsverksam- heten ävensom verksamheten för beredande av särskilt stöd åt vissa mindre jordbruk.

Under lantbruksstyrelsen lyda, bland annat, lantbruksnämnderna och deras ortsombud. Under styrelsens tillsyn stå därjämte hushållningssäll- skapen, från vilka styrelsen äger infordra yttranden och upplysningar.

Organisation. Lantbruksstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef, två överdirektörer, varav en tillika souschef, och fyra av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år förordnade särskilda ledamöter.

Överdirektörerna förestå var sin avdelning nämligen rationaliseringsav- delningen och lantbruksavdelningen. Vardera avdelningen är uppdelad på vissa byråer. Inom styrelsen skola finnas en kanslibyrå och en kameral- byrå, vilka skola vara underställda den av överdirektörerna, som general- direktören bestämmer.

Byråchef ingår såsom ledamot av styrelsen vid handläggning av ärende, som tillhör hans byrå. Chefen för kanslibyrån skall härjämte efter general- direktörens bestämmande ingå såsom ledamot i styrelsen vid handläggning av sådana till andra byråer hörande ärenden, som äro av rättslig natur eller beträffande vilka särskild vikt ligger på deras formella behandling. Annan befattningshavare, som föredrager ärende i styrelsen, ingår, vad sådant ärende beträffar, såsom ledamot av styrelsen.

B. Lantbruksnämnderna och deras ortsombud

Ämbetsbefattning och organisation. För varje län skall finnas en lant- bruksnämnd. Kalmar och Älvsborgs län skola dock med avseende å här ifrågavarande verksamhet vartdera vara uppdelade på två områden, sam- manfallande med hushållningssällskapens verksamhetsområden och med

• Sida 164
•  Original

lantbruksnämnderna förlagda å följande orter, nämligen lantbruksnämn- den i Kalmar läns norra område i Västervik, lantbruksnämnden i samma läns södra område i Kalmar, lantbruksnämnden i Älvsborgs läns norra område i Vänersborg och lantbruksnämnden i sistnämnda läns södra om- råde i Borås. Lantbruksnämnden i Göteborgs och Bohus län skall ha sitt säte i Uddevalla och lantbruksnämnden i Skaraborgs län i Skara. Övriga lantbruksnämnder skola vara förlagda i länets residensstad.

Verksamhetsområdet för lantbruksnämnden i Stockholms län skall jäm— väl omfatta Stockholms stad.

Lantbruksnämnd utgöres av sju ledamöter. Tre av dem utses av Kungl. Maj :t för en tid av fyra år. Kungl. Maj:t förordnar en av dessa ledamöter att vara ordförande i nämnden samt utser en suppleant för en var av dem. Två ledamöter jämte suppleanter utses av hushållningssällskapet eller dess förvaltningsutskott för samma tid som de av Kungl. Maj:t utsedda ledamö- terna. Såsom självskrivna ledamöter i nämnden ingå lantbruksdirektören hos nämnden samt hushållningssällskapets sekreterare. Nämnden utser inom sig vice ordförande.

Lantbruksnämnd åligger, bland annat, att a) utse planeringskommittéer för regionalplaneringen inom jordbruket och förrättningsmän för indivi- dualplanering samt ha överinseende över sådan planeringsverksamhet; b) i den mån sådant icke ankommer på annan myndighet handha de statliga åtgärderna för jordbrukets yttre rationalisering, däri inbegripet förvärv och försäljning av fast egendom samt utövande av kronans förköpsrätt till jordbruksfastighet; c) verkställa utredning och till lantbruksstyrelsen av- giva yttrande över ansökningar om statsbidrag från statens avdikningsan- slag eller statslån från statens avdikningslånefond till utförande av plane- rat torrläggningsföretag; d) handha det statliga stödet för jordbrukets inre rationalisering i övrigt; e) handha den sociala jordbruksegnahemsverk- samheten; f ) ha tillsyn över efterlevnaden av vanhävdslagstiftningen även- som över att vanhävd ej förekommer å kronan tillhörig jordbruksfastig- het; g) fullgöra vad på lantbruksnämnd ankommer enligt lagen om in- skränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet; h) handha arrende- egnahemwerksamheten samt vissa uppgifter i samband med upplåtelse av norrländska fjällägenheter och lägenheter åt lappar ävensom rörande stat- ligt stöd åt sambruksföreningar och andelsladugårdsföretag; i) handha det statliga stödet i form av producent- och kontantbidrag till vissa inne- havare av mindre jordbruk; j) företräda Kungl. Maj:t och kronan gent- emot den, som erhållit län eller bidrag eller eljest är skyldig att erlägga betalning till nämnden; samt k) å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar tala och svara för den egendom, som nämnden förvaltar; så ock i övrigt såväl vid som utom domstol företräda Kungl. Maj:t och kronan i allt som angår nämndens verksamhet, under förutsättning att lantbruksstyrelsen ej för-

. ...-.mu- .nu- n.....- .:.

• Sida 165
•  Original

behåller sig rätten därtill. En närmare beskrivning av nämndens uppgifter lämnas i ett följande avsnitt (sid. 163 ff).

Lantbruksnämnd skall jämväl, då så kan ske utan att nämndens egna arbetsuppgifter eftersättas, på hemställan av hushållningssällskapet i om- rådet biträda sällskapet med sådana arbetsuppgifter, som ankomma på detsamma.

Inom varje lantbruksnämnd skola finnas två delegationer, en för yttre och en för inre rationalisering. Därjämte äger nämnden befogenhet att för vissa grupper av ärenden inrätta det antal permanenta eller tillfälliga dele- gationer, som nämnden finner erforderligt för arbetets ändamålsenliga be- drivande.

Delegation tillsättes av nämnden och består av tre ledamöter i nämnden med en suppleant för varje ledamot. Suppleanterna skola vara ledamöter eller suppleanter i nämnden. Lantbruksdirektören skall vara självskriven ledamot i delegationen för yttre rationalisering och hushållningssällskapets sekreterare självskriven ledamot i delegationen för inre rationalisering. Delegation utser inom sig ordförande. Lantbruksdirektören äger närvara vid sammanträde med delegation vilken han ej tillhör.

Arbetet inom nämndens kansli fördelas på avdelningar. Därest nämnden ej annorlunda beslutar eller annat följer av bestämmelserna om rikets in- delning i lantbruksingenjörsdistrikt skola finnas en avdelning för yttre rationalisering under ledning av lantbruksdirektören, en avdelning för inre rationalisering under ledning av en lantbrukskonsulent, en lantbruksingen- jörsavdelning under ledning av en lantbruksingenjör samt en kameral och administrativ avdelning under ledning av en kamrerare.

Angående vissa ytterligare föreskrifter i nu angivna hänseenden hänvi- sas till sid. 20.

Befattningshavarnas åligganden. Lantbruksdirektör åligger bl. a. att i egenskap av chefstjänsteman övervaka och leda de arbeten, som utföras av nämndens personal; att skaffa sig noggrann kännedom om de förhål- landen, som ha sammanhang med nämndens verksamhet; att taga initiativ till och för nämnden framlägga förslag till sådana åtgärder, som nämnden bör vidtaga till fullgörande av sina uppgifter; att ägna särskild uppmärk- samhet åt verksamheten för jordbrukets yttre rationalisering samt att, i den mån dylika ärenden ej enligt beslut av nämnden skola handläggas av annan befattningshavare, bereda och föredraga till avdelningen för yttre rationalisering hörande ärenden eller i mån av befogenhet själv avgöra desamma; att företräda nämnden vid domstolar och andra myndigheter, med rätt att sätta annan i sitt ställe; att övervaka att de, som erhållit stat- ligt stöd genom lantbruksnämnden, fullgöra sina skyldigheter mot staten; att ha överinseende över nämndens kassarörelse ; samt att tillhandagå lant- bruksstyrelsen med utredningar och yttranden och tillse, att vederbörliga berättelser och rapporter insändas till styrelsen.

• Sida 166
•  Original

Lantbrukskonsulent, som enligt nämndens förordnande förestår avdel- ningen för inre rationalisering, åligger att bereda och föredraga eller i mån av befogenhet själv avgöra sådana ärenden, som tillhöra hans avdelning; att själv eller genom annan tjänsteman å avdelningen kontrollera, besik- tiga, avsyna och inspektera sådana företag, som åsyfta inre rationalisering och som icke ankomma på lantbruksingenjören, meddela erforderliga an— visningar i fråga om däri ingående arbeten samt utfärda bevis om företags fortgång och fullbordande; samt att övervaka att de, som erhållit lån, låne- garanti eller bidrag till dylika företag, gentemot staten fullgöra sina skyl- digheter beträffande företagen.

Kamreraren åligger bl. a. att bereda och föredraga eller i mån av befogen— het själv avgöra sådana ärenden, som höra till hans avdelning; att handha lantbruksnämndens kassarörelse, bokföring och revision samt kameralför- valtning i övrigt; att ombesörja indrivning i den mån inbetalning icke sker ibehörig tid; att granska skuldebrev och säkerhet, som ställes för lån m. m.; att bevaka nämndens rätt i lagsökningsmål, vid exekutiva försäljningar m. m. i den mån lantbruksdirektören icke förbehållit sig dessa uppgifter eller uppdragit åt annan att fullgöra dessa åligganden; att ombesörja an- sökningar om lagfart och andra inskrivningsåtgärder beträffande nämn- dens fasta egendom; samt att handlägga ärenden rörande producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk i den mån ären- dena äro av rutinmässig karaktär.

Vid handläggning av ärenden av rättslig natur skall kamreraren i mån av behov erhålla biträde av juridiskt utbildad arbetskraft.

I detta sammanhang må erinras om att centrala lantbrukskommittén framhöll (SOU 1948: 2 sid. 123—125), att det icke kunde vara lämpligt eller erforderligt att i länen inrätta nya statliga organ för tillhandahållande av juridisk sakkunskap. Behovet därav borde med största fördel kunna tillgodoses av respektive länsstyrelser. I varje fall gällde detta för lant- bruksnämnderna. Den tjänstgöring, som föranleddes av att lantbruksnämn- dernas behov av juridisk sakkunskap skulle tillgodoses inom länsstyrelser- nas personalram, borde normalt ingå som ett led i länsstyrelsekarriären. I avvaktan på en blivande omprövning av länsstyrelsernas organisation borde emellertid enligt kommittén behovet av juridisk sakkunskap hos nämnderna tills vidare tillgodoses genom att nämnderna bemyndigades att anlita jurister mot arvode.

I förut omnämnda propositionen 149/1948 anförde föredragande departe- mentschefen i denna fråga, att han i likhet med kommittén ansåge att lantbruksnämndernas behov av juridisk sakkunskap tills vidare borde till— godoses genom att nämnderna anlitade utomstående jurister mot arvode. Där länsstyrelsen på grund av arbetets omfattning eller av annan anledning ej lämpligen kunde ställa erforderlig arbetskraft till förfogande funnes möjlighet att på annat sätt tillgodose sagda behov. Det borde för övrigt

• Sida 167
•  Original

ej förutsättas, att lantbruksnämnden under alla förhållanden i första hand skulle söka erhålla sådan arbetskraft från länsstyrelsen.

Ortsombud slutligen åligger att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar angående lantbruksnämndens verksamhet; att tillhandahålla formulär och blanketter samt lämna biträde vid upprättande av ansök- ningar och andra handlingar i ärenden, som höra till nämndens verksam- hetsområde; att mottaga och granska ansökningar samt, om dessa äro ofullständiga, giva sökanden anvisning om deras komplettering; att skynd- samt till nämnden insända mottagna ansökningshandlingar; att lämna nämnden de upplysningar samt avgiva de yttranden och verkställa de utredningar, som infordras av nämnden; att till nämnden göra anmälan om förhållanden, som kunna föranleda uppsägning av län eller återkrä- vande av bidrag eller som eljest kunna vara av betydelse för nämnden; att biträda vid förvaltningen av nämndens fasta egendom; att på anmodan av nämnden verkställa besiktningar; samt att med uppmärksamhet följa ut- vecklingen på fastighetsmarknaden inom sitt område samt giva nämnden tillkänna sådant, som i detta avseende kan vara av betydelse för nämnden.

I fråga om tjänstetillsättning m. m. gäller att lantbruksdirektörerna till- sättas av Kungl. Maj:t efter anmälan av generaldirektören i lantbrukssty— relsen. Övriga befattningshavare i 27 och högre lönegrader tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av lantbruksstyrelsen. Andra ordinarie och extra ordinarie befattningshavare tillsättas av lantbruksstyrelsen. Övrig personal antages av styrelsen. Styrelsen må dock medgiva att annan icke-ordinarie personal än sådan, som skall placeras i 27 eller högre lönegrad med beteck- ningen Ce, antages av lantbruksnämnderna. På grund härav få nämnderna nu själva tillsätta biträdespersonal i den reglerade hefordringsgången. Innan lantbruksstyrelsen tillsätter befattning hos lantbruksnämnd, skall styrel- sen, där så lämpligen kan ske, inhämta yttrande från nämnden. Över be— fattningshavarna hos lantbruksnämnd har lantbruksstyrelsen disciplinär myndighet.

Ärendenas handläggning. Följande ärenden skola handläggas i plenum nämligen a) regionalplanering och mera omfattande individualplanering; b) förvärv och försäljning av fast egendom; c) utövande av kronans för- köpsrätt; d) framställningar om expropriation för stärkande av ofullstän- diga jordbruk; e) beslut i anledning av ansökningar enligt lagen om in- skränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet; dock att beslut må fattas av delegation, då ansökan avser förvärv för utvidgning av icke bär- kraftig brukningsdel; f) framställningar om tvångsinlösen jämlikt lagen den 30 juni 1947 om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom; g) låne— och bidragsårenden av större vikt samt viktigare ärenden rörande den sociala jordbruksegnahemsverksamheten; h) ärenden rörande tjänste- tillsättningar samt viktigare ärenden i övrigt rörande nämndens personal och organisation; i) andra ärenden av större vikt; samt j) ärenden, vilka

• Sida 168
•  Original

av nämndens ordförande eller från delegation inom nämnden hänskjutas till avgörande i plenum.

Lantbruksstyrelsen äger meddela närmare anvisningar rörande den ut- sträckning i vilken under g)—i) avsedda ärenden skola avgöras i plenum.

Nämnden är beslutmässig, då ordföranden och minst fyra ledamöter äro närvarande. Beslut bestämmes genom enkel röstövervikt. Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst. I ordförandens frånvaro må beslut ej fattas i ärende av större vikt eller i ärenden eller grupp av ärenden, i vilkas hand- läggning ordföranden förklarat sig vilja deltaga och med vilkas avgörande utan olägenhet kan anstå till hans återkomst. Ej heller må i övrigt i ord- förandens frånvaro utan hans medgivande vidtagas sådana åtgärder, som rubba eller förändra av nämnden givna föreskrifter eller förut i nämndens verksamhet följda grunder.

Delegation skall, i den mån icke detta ankommer på viss befattnings- havare, tillse att ärenden, som skola föredragas i plenum och som tillhöra delegationens arbetsområde, äro nöjaktigt utredda. Vissa ärenden kunna avgöras av delegation. Uppstår i sådant ärende i delegation skiljaktiga me- ningar skall, därest yrkande därom under överläggningen framställes av ledamot av delegationen eller av lantbruksdirektören, ärendet hänskjutas till avgörande i plenum. Delegation bör ock i övrigt hänskjuta ärende till avgörande i plenum, då ärendet finnes vara av principiell betydelse eller eljest av större vikt.

C. Särskilda bestämmelser rörande lantbruksingenjörsavdelningen

Riket skall vara indelat i lantbruksingenjörsdistrikt, vilkas omfattning bestämmes av Kungl. Maj:t. Varje distrikt förestås av en lantbruksingenjör.

Personalen i respektive lantbruksingenjörsdistrikt ingår som en avdel- ning i den lantbruksnämnd, vars område sammanfaller med distriktet. Där lantbruksingenjörsdistrikt icke sammanfaller med lantbruksnämnds verk- samhetsområde, bestämmer lantbruksstyrelsen, till vilken nämnd personalen skall höra, samt utfärdar de särskilda bestämmelser, som må erfordras för reglering av dess tjänstgöringsförhållanden.

Lantbruksingenjören åligger, bl. a., a) att uppgöra planer till och leda ut- förandet av företag, som avse torrläggning av mark genom vattenreglering, dikning, vattenavledning, invallning eller andra dylika åtgärder, så ock av företag, som avse jords bevattning eller fastighets förseende med vatten och avlopp, i den mån dylik verksamhet ej uppdrages åt annan; b) att företaga uppskattning av nytta eller skada, som kan följa av jords torr- läggning eller uppdåmning av vatten ävensom av skada till följd av vatten- förorening; e) att verkställa andra förrättningar, som enligt vattenlagen eller eljest enligt lag eller särskild författning må åt lantbruksingenjör anförtros; d) att kontrollera, besiktiga, avsyna och inspektera företag,

#! mmm-.-_ ..,- ..

• Sida 169
•  Original

varom ovan förmäles, meddela erforderliga anvisningar i fråga om däri ingående arbeten samt utfärda bevis om företags fortgång och fullbordande ävensom övervaka fullgörandet av underhållsskyldigheten beträffande så— dana statsunderstödda torrläggningsföretag, till vilka förslag upprättats i samband med syneförrättning enligt vattenlagen; e) att, när statsunderstöd sökes till utförande av torrläggningsföretag, föredraga ärendet i lantbruks— nämnden och därvid framlägga utredning rörande företaget med förslag till det betänkande i understödsfrågan, som nämnden har att avgiva till lantbruksstyrelsen, däri jämväl inbegripet beräkning av statsunderstöds storlek och statslånets fördelning på de i företaget ingående fastigheterna; f) att, där fråga föreligger om beredande av statsunderstöd till annat av honom planlagt företag än nyss nämnts eller om fördelning av understöd till sådant företag, verkställa utredning och avgiva utlåtande i enlighet med föreskrifter, som lantbruksstyrelsen eller lantbruksnämnden meddelar; g) samt att då han därtill kallas, såsom sakkunnig eller förrättningsmän bi— träda domstolar eller andra myndigheter.

Lantbruksingenjör äger närvara vid sammanträde i lantbruksnämnden vid handläggning av ärende, som tillhör lantbruksingenjörsavdelningens arbetsområde. Är lantbruksingenjören av avvikande mening från beslut, som fattas i hans närvaro, åligger det honom att låta till protokollet an- teckna sin skiljaktiga mening.

III. LANTBRUKSNÄMNDERNAS ARBETSUPPGIFTER

Lantbruksnämndernas organisation och huvudsakliga arbetsuppgifter ha schematiskt åskådliggjorts i centrala lantbrukskommitténs betänkande (SOU 1948: 2 sid. 143), till vilket här torde få hänvisas. Av detta schema framgår med all önskvärd tydlighet de många och invecklade samarbets- linjer, efter vilka lantbruksnämnderna ha att verka. Innan de särskilda samarbetsproblemen undersökas torde dock få lämnas en redogörelse för den huvudsakliga innebörden av lantbruksnämndernas verksamhet. Bestäm- melser härom äro givna bl. a. i kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering m. In.

A. Yttre rationalisering

1. Jordbrukets utvecklingsplanering. Planeringen för utveckling av jord- bruket är avsedd att ske i form av regionalplanering eller individualplane- ring. I enlighet med riksdagens beslut skola lantbruksnämnderna tillsvidare bedriva regional planering endast för typområden, ett åttiotal i hela landet. Regionalplanering. Arbetsgången vid planeringen är i stora drag följande. Delegationen för yttre rationalisering gör upp ett förslag till indelning av

• Sida 170
•  Original

länet (respektive vederbörande länsdel) i regionalplaneområden. Till grund för förslaget läggas uppgifter om näringslivet, befolkningen, naturförutsätt- ningar, kommunikationer m. m. samt administrativa gränser och plan- områden enligt byggnadslagen. Vid förarbetena härtill medverka förutom nämndens egen personal bl. a. överlantmätaren, länsarkitekten, vägdirek- tören, hushållningssällskapets sekreterare, lånsjägmästaren, länsarbetsdi- rektören och länsbostadsdirektören. Planen underställes nämnden in pleno, som beslutar om en preliminär områdesindelning för planeringsarbetet.

Typområdesplanering. Delegationen för yttre rationalisering utväljer vissa kommuner (undantagsvis delar av kommuner) inom regionalplaneområdena till typområden för jordbruksplanering. Härvid medverka jämväl cheferna för ovan angivna länsmyndigheter. Förslaget underställes nämnden in pleno, som beslutar i ärendet. Nämnden tillsätter planeringskommittéer, en för vart typområde, och utser ordförande och verkställande ledamot i kom- mittén. Även enmansutredjnjng med anlitande av experter kan ifråga- komma. Verkställande ledamot bör helst väljas bland andra än lantbruks- nämndens befattningshavare.

I den mån lantbruksnänmd icke innehåller representanter för jordbru- kets ekonomiska och fackliga organisationer bör samråd ske med dylika innan områdesindelningen fastställes. Utväljandet av typområden bör även ske i samråd med representanter för vederbörande kommuner. I planarbetet skola gode män, utsedda av kommunalnämnder och hushållningsgillen, med- verka. Nämndernas ortsombud kunna dessutom i viss utsträckning anlitas för införskaffande av uppgifter.

Lantbruksnämnden skall följa planeringskommitténs arbete men ej di- rikt leda detsamma. Nämndens personal skall i erforderlig utsträckning biträda kommittén i arbetet. Detta gäller även skriv-, räkne- och ritarbete. Kommittén skall dessutom i stor utsträckning utnyttja personal i andra statliga eller statsunderstödda myndigheter och institutioner samt orga- nisationer av skilda slag. I den mån det visar sig behövligt kan planerings- kommittén verkställa intensivundersökningar för insamling av statistiskt material från planeringsområdet. Central bearbetning hos lantbruksstyrel- sen av planeringskommittéernas statistiska undersökningar har förutsatts i centralkommitténs betänkande, eftersom kvalificerad personal och lämp- liga maskiner icke kunna påräknas hos nämnderna. Lantbruksstyrelsen har tillgång till två vetenskapligt utbildade statistiker för ändamålet. Be- arbetning i hålkortsmaskiner kan vid behov ske efter avtal med andra myndigheter eller företag.

Den av kommittén upprättade typområdesplanen överlämnas till lant- bruksnämnden. Någon formell fastställelse av planen skall ej ske men den- samma tjänar i fortsättningen till ledning för nämndens åtgärder för en förbättrad fastighetsindelning samt det statliga stödet till den yttre ratio- naliseringen av jordbruket.

• Sida 171
•  Original

Individualplanering. Avvägningen av åtgärderna för de olika bruknings- enheterna bedöms efter utredning av förhållandena för större eller mindre grupper brukningsenheter, i vissa fall även för enstaka jordbruk, som göras till föremål för en individualplanering. Initiativet till en dylik plans upp- rättande kan tagas av nämnden eller av en sakägare. Individualplanens geografiska omfattning bestäms från fall till fall. Planen upprättas av lant- mätare med biträde av experter (agronomer, jägmästare, byggnadssakkun— niga o. s. v.) därest fastighetsbildningsproblemen överväga, eljest av tjänste- man som har lämplig utbildning med hänsyn till de förhärskande proble- men. Ofta torde nämndens lantbrukskonsulenter handha ledningen i intimt samarbete med experter. De berörda fastighetsägarnas medverkan är ound- gängligen nödvändig. Nämnden kan i plenum besluta rörande godkännan- det av upprättad individualplan, därest denna avser flera brukningsenheter eller har vittgående ekonomiska konsekvenser.

Verkställigheten av de i individualplanen föreslagna åtgärderna är be- roende av de myndigheter, som ha beslutanderätten i förevarande frågor, (1. v. s. distriktslantmätare, överlantmätaren och ägodelningsrätterna be- träffande fastighetsbildningen, länsstyrelserna och byggnadsnämnderna beträffande ändringar i bebyggelsen, länsstyrelserna, vägförvaltningarna och skogsvårdsmyndigheterna i fråga om vägar, länsstyrelserna och vatten- domstolarna i fråga om vissa torrläggningsfrågor och frågor rörande vatten och avlopp, 0. s. v.

Lantbruksnämndens huvuduppgift beträffande den yttre rationalise- ringen är att sörja för, att en allsidig utredning och planering samt med- verkan från olika myndigheter kommer till stånd samt att med lånegaranti och statsbidrag undanröja ekonomiska hinder för planens genomförande.

2. Hjälpmedel vid genomförandet av yttre rationalisering. Lånegaranti och statsbidrag för yttre rationalisering. Statlig garanti för lån från enskild kreditinrättning kan beviljas av lantbruksnämnd för att täcka kostnaden för förvärv av tillskottsmark (jord eller skog) till en icke bärkraftig bruk- ningsenhet och härvid få kostnaderna för bl. a. lantmäteriförrättningar, sammanläggningskostnader m. m. inräknas. Lånegaranti kan dessutom lämnas till andra yttre rationaliseringsåtgärder t. ex. ägoutbyte. Statsbidrag (avskrivningslån) kan beviljas bl. a. för utjämnande av skillnaden mellan en fastighets eller fastighetsdels värde i fria marknaden och dess värde för sammanläggningsändamål. Beviljande av lånegaranti eller bidrag är beroende av enskild sakägares ansökan därom. Mången gång torde dylik ansökan vara anledning till att en individualplanering igångsättes. Stöd till förvärv av tillskottsmark eller t. ex. ägoutbyte bör nämligen regelmässigt icke lämnas med mindre lant- bruksnämnden kan överblicka åtgärdens inverkan på angränsande bruk- ningsenheter eller en större eller mindre grupp av kringliggande bruknings- enheter. Stödets storlek och utformning blir också beroende av andra myn-

• Sida 172
•  Original

digheters medverkan med lån och bidrag, t. ex. för bostadsändamål, väg- anläggningar o. d.

Efter vederbörlig utredning rörande erforderliga åtgärder och sedan nämn- den, såvitt angår mera omfattande individualplanering, i plenum godkänt den upprättade individualplanen, föredrages ansökan om lånegaranti eller bidrag. inför delegationen för yttre rationalisering, som har att besluta därom därest icke ansökan avser ett företag, som med hänsyn till sin omfattning eller ekonomiska konsekvenser eller frågans principiella natur skall föredragas i plenum.

Innan ansökan om lånegaranti beviljas, måste samråd äga rum beträf- fande bl. a. kreditens storlek, säkerheten för lånet samt amorteringstid och ränta med den kreditinrättning, hos vilken sökanden avser att upptaga länet. Sedan lånegaranti beviljats och underrättelse härom lämnats sökan- den, inskränker sig lantbruksnämndens befattning med länet i regel till avisering till kreditinrättningen om att eventuellt föreskrivna åtgärder, t. ex. rättslig sammanläggning med viss registerfastighet, genomförts och att sålunda lånet eller del därav kan utlämnas.

Därest låntagaren sedermera försummar sina annuiteter underställer kreditinrättningen lantbruksnämnden frågan om eventuella åtgärder mot låntagare, varvid nämnden antingen beslutar att lånet skall uppsägas och indrivas eller medgiver anstånd eller annan eftergift. Om lantbruksnämn- den erhåller kännedom om att låntagaren missköter fastigheten eller på annat sätt bryter mot villkoren för lånegarantien, kan nämnden föreskriva att lånet skall uppsägas till återbetalning vid risk att garantien eljest åter- kallas.

Vid exekutiva åtgärder i anledning av låneuppsägning kan lantbruks— nämnd nödgas inropa den belånade fastigheten till skyddande av en sådan statens fordran som uppstått på grund av lånegarantiåtagandet gentemot långivaren.

Lantbruksnämnden mäste föra viss bokföring för att ständigt kunna överblicka sina garantiengagement. De garantilånebeviljande kreditinrätt— ningarna ha skyldighet att lämna periodiska rapporter om garantilånens utlämnande, amortering m. m.

Statsbidragen utgå i form av direkt bidrag eller i form av avskrivnings- lån. För det sistnämnda erfordras i flertalet fall säkerhet, som skall prövas av nämnden. Förvaltningen av dylika säkerheter kan ombesörjas av enskild kreditinrättning, därest bidraget beviljats i samband med en lånegaranti, eljest av lantbruksnämnden. För såväl bidrag som avskrivningslån erford— ras bokföring hos nämnden. Återkrävande av utbetalt bidrag eller län kan förekomma därest mottagaren ej fullgör föreskrivna villkor.

Aktiv inköpspolitik. För att möjliggöra en yttre rationalisering av bruk- ningsenheterna är det ofta nödvändigt för lantbruksnämnden att själv ha full dispositionsrätt till mark, som kan användas till förstärkningsändamål

......

.:... .nma)_- f_n—__

...—mun.

• Sida 173
•  Original

eller byte. Den aktiva inköpspolitik som är nödvändig härför skall bedrivas endast i syfte att så snart som möjligt genomföra rationaliseringen, varvid den inköpta marken försäljes till lämpliga köpare. Marken skall sålunda i regel icke förvaltas av nämnden för längre tid. Undantag från denna regel torde dock förekomma av skilda anledningar.

Initiativet till ett förvärv kan tagas av enskilda markägare eller av nämn- den. Utredningar och förhandlingar måste ofta ske snabbt, då andra speku— lanter kunna förefinnas. Besiktningar och värderingar göras av nämndens personal eller särskilt tillkallade sakkunniga. Det sistnämnda blir regel vid förvärv av större skogsarealer, där t. ex. skogsvärdsstyrelsernas tjänste- män kunna anlitas för taxering av virkesförrådet, bonitering o. s. v. Även värdering genom domänverkets tjänstemän eller enskilda sakkunniga kan förekomma i vissa fall. Beslut om markförvärv fattas i plenum, om icke nämnden överflyttat beslutanderätten i viss omfattning till delegationen för yttre rationalisering.

Köpeskillingen och kostnaderna för förbättringsarbeten på fastighet täckas av medel ur Jordfonden, vilken förvaltas av lantbruksstyrelsen. Styrelsen anvisar årligen vissa belopp åt nämnderna, för vilka fastighets- förvärv eller investeringar i grundförbättringar få ske.

Nämnderna skola ha bokföring beträffande sitt fastighetsinnehav och svara själva för utbetalningar m. m. Tillsynen av nämndens fastigheter utövas av tjänstemännen, ortsombuden eller särskilt anlitade personer i trakten. Som regel utarrenderas fastigheternas inägojord och byggnader, därest försäljning icke kan ske så snabbt, att jordens hrukning icke behöver ombesörjas under tiden för innehavet. Skogen ställes i regel under skogs- vårdsstyrelsens tillsyn. Vid utgången av 1949 innehade lantbruksnämnderna ca 200 fastigheter med en sammanlagd areal av 24 700 hektar, därav ca 1 300 hektar åker.

Kronans förköpsrätt. Sker försäljning av jordbruksfastighet äger lant- bruksnämnd, för att underlätta bildandet av bärkraftiga brukningsenheter, lösa till sig fastigheten till det pris köparen utfäst sig att betala, därest icke förvärvet skett från vissa nära släktingar. Detta medför att lantbruks— nämnd måste pröva varje förvärv av jordbruksfastighet, som kommer till dess kännedom, för att avgöra huruvida förköpsrätten skall utövas eller ej. Under kalenderåret 1949 prövade nämnderna ca 6 700 fastighetsförvärv ur denna synpunkt. Förköpsärenden behandlas i första hand i delegationen för yttre rationalisering men, om delegationen uttalar sig för att förköps- rätten bör användas, skall ärendet avgöras i plenum.

Nämnden företrädes inför domstol vid förköpsmålets behandling av sär- skilt utsett ombud, i regel en advokat. Lantbruksnämnd kan även förordna att förköpsrätten i visst fall skall tillkomma annan än kronan.

Expropriation. Genom år 1947 beslutade ändringar i expropriationslagen har lantbruksnämnd tillagts befogenhet att väcka fråga om att mark skall

• Sida 174
•  Original

exproprieras för stärkande av ofullständigt jordbruk, därest särskilda svå- righeter möta att genom avtal förvärva erforderlig mark till skäligt pris. Initiativ till väckande av frågan om expropriation kan tagas av enskild person eller av lantbruksnämnd.

3. Ärenden rörande förvärvstillstånd. Jämlikt lagen den 17 juni 1948 om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen), som har till syfte att förhindra olämpliga förvärv av jordbruks- och skogs- fastigheter, skall ansökan om tillstånd att förvärva jordbruksfastighet in- givas till lantbruksnämnd. Nämnden beslutar i regel i ärendet, men under vissa förutsättningar skola dylika ärenden hänskjutas till Kungl. Maj:t. Bolags, förenings eller stiftelses förvärv av jordbruksfastighet prövas dock i annan ordning. I vissa särskilt angivna fall erfordras icke förvärvstillstånd. enligt nyssnämnda lag. Tillståndsansökningar föranleda utredning dels om syftet med förvärvet, dels om lämpligheten av att förvärvaren erhåller tillstånd. För en fullstän— dig utredning fordras ofta besiktning av det förvärvade området. Jordför- värvslagen skall icke utnyttjas i rationaliseringssyfte, men då lantbruks- nämnden i vissa fall måste taga ställning till frågan huruvida vederbörande persons förvärv av marken är till övervägande gagn för jordbruksnäringen i orten måste stundom utredning göras även angående angränsande fastig- heters belägenhet och beskaffenhet. Förvärvstillständ prövas av nämnden i plenum eller i vissa fall av delega- tionen för yttre rationalisering. Antalet förvärvsärenden, som under är 1949 prövades av lantbruksnämnderna, utgjorde ca 4000. Tillståndsansökningar från bolag, föreningar och stiftelser remitteras i regel av länsstyrelsen till lantbruksnämnden för yttrande. Utredning genom lantmätare torde då finnas bifogad akten. Lantbruksnämndens uppgift torde i regel vara att bedöma lämpligheten av förvärvet dels ur jordbruks- rationaliseringens och dels ur social synpunkt.

- n -....)

4. Vahhävdsärenden. Sedan jordbrukskommissionerna upphört och upp- sikten över jordbruken jämlikt lagen den 30 juni 1947 om uppsikt å jord— bruk ålagts lantbruksnämnderna, ha dessa att dels mottaga och pröva an- mälningar om vanhävd, dels själva övervaka jordbruksfastigheternas hävd i den mån dessa falla under lagen. Där lantbruksnämnden på grund av inkommen anmälan eller eljest fin- !. ner skälig anledning antaga att vanhävd förekommer, skall nämnden före- taga besiktning å brukningsdelen. Därest så kan ske träffas avtal med den vanhävdade fastighetens ägare angående erforderliga åtgärder samt om den tid, inom vilken åtgärderna skola vara vidtagna. I överenskommelsen kan stadgas vite, som kan utdömas av länsstyrelsen i samband med före— läggande som nedan sägs. Vid tidsfristens utgång sker ny besiktning och, om bristerna då icke avhjälpts, anmäles förhållandet till länsstyrelsen. ?

• Sida 175
•  Original

Kan avtal som nu sagts ej träffas, skall likaledes anmälan göras till läns— styrelsen.

Länsstyrelsen har att i anledning av sådan anmälan, i förekommande fall efter syn av särskilda gode män, fastställa de åtgärder som erfordras för vanhävdens avhjälpande samt den tid inom vilken varje särskild åtgärd skall vara vidtagen. Länsstyrelsen äger därvid förelägga vite för under- låtenhet att vidtaga föreskrivna åtgärder samt fälla till sådant vite.

Jämlikt lagen den 30 juni 1947 om tvångsinlösen av vanhävdad jord— bruksegendom kan Konungen med riksdagens samtycke förordna att egen- dom, där synnerligen grov vanhävd förekommer och vanhävdens avhjäl- pande kräver åtgärder i annan ordning än enligt lagen om uppsikt å jord- bruk, skall mot lösen avstås till kronan. Fråga om sådan inlösen må väckas av länsstyrelsen eller lantbruksnämnden.

5. Jordpolitisk kontroll. Genom de ändringar av jorddelningslagen som beslutades av 1947 års riksdag ha lantbruksnämnderna beretts tillfälle att medverka vid den jordpolitiska kontrollen. Överlantmätare äger icke fast- ställa avstyckningar, mot vilka lantbruksnämnden anfört erinringar, och nämnden kan få tillfälle att framföra sina synpunkter vid sammanträde med ägodelningsrätt. Lantbruksnämnd liksom överlantmätare äger rätt att överklaga beslut om fastställelse av avstyckning, som fattats av länsstyrelse eller ägodelningsrätt. Härom hänvisas jämväl till kap. 9. I praktiken torde lantbruksnämnden medverka i den jordpolitiska kont— rollen företrädesvis på det sättet, att överlantmätaren vid nämndens sam- manträden föredrager sådana avstyckningsärenden, där överlantmätaren anser att tvekan kan föreligga om avstyckningens tillåtlighet och lämp- lighet. Därest erinringar framställas av nämnden, hänskjuter överlant- mätaren ärendet till ägodelningsrätt, varvid nämnden har tillfälle att följa- ärendet i dess behandling i rätten. I de fall, där länsstyrelse är fastställelse-- myndighet, torde i regel tillgå så att överlantmätaren, då han får ett ärende på remiss, anmäler ärendet i nämnden, om han anser så erforderligt.

B. Inre rationalisering

Lanthruksnämndernas medverkan vid jordbrukets inre rationalisering. omfattar alla åtgärder, som syfta till mera varaktiga förbättringar av jord” och driftsbyggnader eller andra fasta tekniska anläggningar. Bostädernas.

, förbättring handhas av länsbostadsnämnderna i samråd med lantbruks- , nämnderna.

Bland åtgärderna märkas särskilt nyodling, stenröjning, jordkörning, täckdikning, avloppsförbättring, betesanläggning, anläggning av skydds— planteringar, anläggning av ägovägar, torrläggning samt åtgärder till för-- bättring av ekonomibyggnader, däri inbegripet gödselvårds- och siloanlägg-—

• Sida 176
•  Original

ningar, ävensom anläggning av skyddsskogar eller skyddshäckar för att motverka sand- eller jordflykt. Beträffande sistnämnda åtgärder meddelar emellertid Kungl. Maj :t beslut om statsbidrag, därest bidraget skall tilldelas annan än enskild person (t. ex. förening som bildats för anordnande av _skyddsplantering) .

Lanthruksnämndernas verksamhet avser dels planläggning och teknisk projektering, dels beviljande av ekonomiskt stöd i form av lånegaranti och statsbidrag (avskrivningslån).

1. Planläggning och projektering. I regional- och individualplaneringen, som förut omnämnts, ingår jordbrukets inre rationalisering såsom ett vik- tigt avsnitt. I den regionala planeringen torde man i regel inskränka sig till en allmän åtgärdsinventering i stora drag, d. v. s. man söker utröna vilka brister av regional omfattning som föreligga, t. ex. i fråga om torrläggnings- behov inom större områden, behov av nybyggnader eller modernisering av driftsbyggnader, betesanläggningar för fredning av skogen o. s. v. Den in- dividuella planeringen för större eller mindre grupper av fastigheter måste i detalj fastställa omfattningen och beskaffenheten av de behövliga ätgär- . derna samt investeringsbehovet. Den tekniska projekteringen omfattar upprättandet av ritningar, arbets- beskrivningar och kostnadsberäkningar. Om initiativet till regional- och individualplanering har förut talats. An- sökan om projektering av förbättringsåtgärder ingives av de enskilda jord- brukare, som beröras av åtgärderna. Projektering i nämndens egen regi torde vara regel utom i fråga om byggnader och i vissa fall ägovägar. För projekteringen finnas konsulenter, assistenter och instruktörer samt beträf- fande större torrläggningsföretag lantbruksingenjör med assistenter och tekniska biträden. Nämndernas byggnadskonsulenter skola i regel icke pro- jektera byggnader utan endast granska av andra projektörer upprättade ritningar m. m. I projekteringen av driftsbyggnader deltager i hög grad Lantbruksförbundets Byggnadsförening u. p. a. (LBF). Projekteringen av olika förbättringsåtgärder är mycket omfattande (un- der år 1949 cirka 15 700 företag) och torde i allmänhet taga mer än hälften av den fältarbetande personalens tid i anspråk. Fältarbetena äga rum huvudsakligast under den snöfria delen av året. För all projektering av förbättringsåtgärder skall rekvirenten betala en- i ligt taxa. Debitering och upphörd härav utföres i huvudsak av nämndens !: kamerala personal. i 2. Lånegaranti och statsbidrag. Planläggning och projektering avser jord- 2

b I i

bruk i alla storleksgrupper. Lånegaranti kan också beviljas envar ägare " eller brukare av jordbruksfastighet oavsett jordbrukets storlek eller ägarens ekonomiska ställning. Statsbidrag, vilket i allmänhet utgår i form av av- skrivningslån, lämnas emellertid i regel endast till person, som äger eller brukar jordbruksfastighet om högst 20 hektar åker.

• Sida 177
•  Original

För lånegaranti och statsbidrag till inre rationalisering gälla i stort sett samma bestämmelser som i fråga om den yttre rationaliseringen.

Arbetsgången vid garantiverksamheten överensstämmer i stort sett med den som förut skildrats under yttre rationalisering ehuru ansökningarna prövas av delegationen för inre rationalisering.

Län och bidrag till den av lantbruksingenjörerna bedrivna torrläggnings- verksamheten handhas tills vidare av lantbruksstyrelsen och omfattas så- lunda icke av lånegarantiverksamheten. Kungl. Maj:t har 1948 tillkallat särskilda sakkunniga för utredning av frågan om torrläggningsverksam- hetens decentralisering och omorganisering.

3. Social låne- och bidragsverksamhet. Lantbruksnämnderna ha övertagit den av egnahemsnämnderna tidigare bedrivna jordbruksegnahemsverksam- heten. Frågor angående bostadzsegnahem handläggas av länsbostadsnämn- derna. Låneverksamheten för airbetarsmåbruk har upphört och inordnats i verksamheten för jordbruksegmahem. Arrendeegnahemsverksamheten har överflyttats från egnahemsstyrezlsen till lantbruksnämnderna. Lånegaranti och statsbidrag till sambruksföireningar och andelsladugårdar ha tillkom- mit från den 1 juli 1948. Dessuttom har garantigivning för driftslån införts. Ansökan om lånegaranti ellear bidrag (avskrivningslån) ingives av en- skilda personer, och ansökan remitteras regelmässigt till respektive orts- ombud för yttrande. Besiktning på platsen företages så gott som alltid. En finansieringsplan samt besiktniingsmannens yttrande föredrages inför de- legationen för inre rationalisering, som i regel fattar beslut. För registre- ring av sambruksföreningar OChl andelsladugårdar skall en ekonomisk plan m. m. underställas lantbruksstyrelsen, som även fattar beslut i fråga om lånegaranti och statsbidrag. Lantbruksnänmderna i Jämtland, Västerbotten och Norrbotten ha över- tagit vissa arbetsuppgifter från egnahemsnämnderna i fråga om de norr— ländska fjällägenheterna (SFS 267/1947). Det tekniska handhavandet av den socialt inriktade verksamheten i fråga om lånegaranti och statsbidrag skiljer sig icke från motsvarande handlägg- ning av den övriga rationaliseringsverksamheten. Under år 1949 prövades av nämnderna cirka 2 500 ansökningar om jord— bruksegnahemslån och cirka 1 400 ansökningar om driftslån.

C. Verksamheten vid Iantbruksingenjörsavdelningen

Lantbruksingenjörernas verksamhet har från och med den 1 juli 1948 inordnats under lantbruksnämnderna. Arbetets art och omfattning har emellertid icke ändrats i samband därmed. Av lantbruksingenjörerna hand- läggas frågor om vattenreglering, dikning, vattenavledning, bevattning och invallning samt vissa vatten- och avloppsledningar.

En särskild grupp av arbetsuppgifter utgöra förrättningarna för laga syn

• Sida 178
•  Original

enligt vattenlagen. Sedan ansökan om laga syn inkommit avgiver lantbruks- nämndens delegation för torrläggningsärenden, där sådan finnes, förslag till förrättningsmän, medan länsstyrelsen utfärdar förordnande för dylik. Förrättningsmannen har sedan att dels verkställa den tekniska och juri- diska utredningen, dels uppgöra en plan för företaget, därest detsamma skall komma till stånd.

Lantbruksnämnden skall leda och övervaka den av staten understödda torrläggningsverksamheten och bl. a. genom råd och upplysningar till för- rättningsmännen och jordbrukarna verka för en ändamålsenlig inriktning. Nämnderna skola också verkställa utredning och till lantbruksstyrelsen avgiva betänkande rörande frågan, huruvida planlagt företag med hänsyn till jordbruksekonomiska och övriga förutsättningar bör understödjas med län eller bidrag.

Den andra huvudgruppen av arbetsuppgifter består av uppdrag, som icke äro beroende av laga syneförrättning. Dessa handläggas i princip på samma sätt som konsulentärenden för inre rationalisering.

Ersättning för förrättningar utförda av lantbruksingenjörsavdelningens personal skall betalas av rekvirenten enligt taxa. Debiteringen granskas av lantbruksstyrelsen som också handhar upphörd och redovisning.

D. Kamerala och administrativa avdelningens verksamhet

1. Producent- och kontantbidrag. Producent- och kontantbidrag till vissa mjölkproducenter beviljas av lantbruksnämnderna. Bidragen avse att utgöra ett socialt betingat stöd till de nuvarande innehavarna av icke bärkraftiga brukningsenheter i avvaktan på att dessa jordbruk skola hinna rationali- seras och uppnå förbättrad bärkraft. Huvuddelen av ifrågavarande mjölkproducenter beviljas bidrag utan sär- skild ansökan härom. Detta gäller uteslutande leverantörer till mejeri. Lantbruksnämnden eller särskilt utsedd delegation fattar beslut med led- ning av mejeriernas leverantörsförteckningar. Ärendena beredas och före- dragas av kamreraren, sedan ortsombudet avgivit yttrande i ärendet. Under- stundom erfordras utredningar rörande leverantörens rätt till bidrag. Jäm- förelse måste bl. a. ske med fastighetstaxeringslängderna eller jordregistren för att kontrollera brukningsenhetens areal. För en mindre del mjölkproducenter beviljas bidrag först efter ansökan. Detta gäller sådana, som icke leverera till mejeri under någon del av året, samt dem, som ha lokal mjölkförsäljning och önska bidrag jämväl för den lokalt försålda mjölken. Sedan bidragsprövning under budgetåret 1948/49 skett för alla sådana producenter, som äro berättigade till bidrag, skall bidragsrätten i fortsätt- ningen icke omprövas annat än i de fall, då förändringar i vissa avseenden inträtt eller efter en längre tidsperiods förlopp. I viss utsträckning är så-

• Sida 179
•  Original

lunda denna bidragsprövning ett engångsarbete. Utredning har dock genom särskilda sakkunniga inletts rörande ändrade bestämmelser för bidrags- givningen.

Lantbruksnämnd meddelar vederbörande mejeri sitt beslut i bidrags- frågan, och bidraget utbetalas av mejerierna till producenterna. Antalet bidragstagare utgör cirka 200 000.

2. Rättsliga åtgärder i anledning av fastighetsbildning och/eller långivning. Kamreraren ombesörjer åtgärder för åstadkommande av sammanläggning av fastigheter samt ärenden angående inteckningar och lagfarter liksom granskning av säkerheter m. m. Nämnden har biträde av jurist på platsen, som mot fast arvode eller arvode för varje ärende vid behov tjänstgör som rådgivare eller ombud. Biträde lämnas härvid även vid utövande av kronans förköpsrätt samt i lagsökningsrnål.

3. Kamerala arbetsuppgifter. Härom hänvisas till kap. 20 (sid. 424).

4. Administrativa arbetsuppgifter. Kamreraren fullgör under direktören en personalchefs åligganden. Hlan svarar även för att diarium, protokoll, arkiv och förråd handhas enligtt instruktion och arbetsordning. Lantbruksnämnd skall uppläigga ett centralregister, som skall omfatta alla jordbruksfastigheter, med vilka nämnden i ett eller annat avseende haft befattning. Centralregistrelt handhas av kamerala och administrativa avdelningen.

IV. LANTBRUKSNÄMNDERNAS SAMARBETE MED ANDRA LÄNSORGAN

Dä jordbrukets utvecklillgspllanering icke kan anses såsom något helt fristående arbetsområde, böra de åtgärder, som vidtagas för att befrämja jordbrukets utveckling, ses mot bakgrunden av näringslivets struktur och utveckling över huvud taget. Detta i sin tur föranleder, att lantbruksnämn- den i sitt planeringsarbete måste intimt samverka med de övriga myndig-' heter och organ, som ha att planera eller på annat sätt befrämja olika grenar av samhällslivet och näringslivet. Bland de områden, där ett sådant samarbete måste etableras, kunna nämnas planeringar enligt byggnads— lagen, kommunernas bostadsförsörjningsplanering, vägväsendet, vatten- och avloppsanläggningar, skogsvården, industri och hantverk m. m. På alla dessa områden spela vidare arbetsmarknads- och lokaliseringsfrågor en betydelsefull roll. 1947 års centrala lantbrukskommitté erinrade sålunda beträffande planeringen enligt byggnadslagen, att enligt den av 1947 års riksdag antagna nya byggnadslagen och byggnadsstadgan skall för regle- ring av tätbebyggelsen genomföras en omfattande planering, dels i större sammanhang genom upprättande av region- och generalplaner, dels i detalj för de egentliga bebyggelseområdena genom upprättande av stadsplaner och byggnadsplaner. Kommittén fortsatte härefter.

• Sida 180
•  Original

Vid den översiktliga bebyggelseplaneringen skulle upptas till behandling bl. a. frågorna om grunddragen för markens disposition för olika ändamål, bebyg- gelsens lokalisering, viktigare trafikleder, anläggning för vatten och avlopp m. m. Genom byggnadslagens definition på tätbebyggelse _ »sådan samlad be- byggelse, som nödvändiggör särskilda anordningar för tillgodoseende av gemen- samma behov» — fölle åtskillig ren jordbruksbebyggelse under byggnadslagens bestämmelser. Det torde sålunda böra förutsättas, att ett samarbete skulle komma till stånd mellan stadsplanemyndigheterna och lantbruksorganen, framför allt i jordbruksbygder med inslag av tätbebyggelse och industri. Eftersom det i tät- orternas region— och generalplaner och jordbrukets regionalplaner i de inledande planmomenten förekomme i stort sett samma problemställningar, borde man kunna räkna med att samarbete skulle medföra besparing av tid och arbetskraft för planeringsorganen i fråga.

Kommunernas bostadsförsörjningsplaner. Enligt beslut av statsmakterna hade kommunerna ålagts betydande skyldigheter för befrämjande av bostadsförsörj— ningen. Bland annat ålåge det dem att upprätta bostadsförsörjningsplaner. Dessa torde väl oftast få karaktären av tämligen kortfristiga investeringsprogram för bostadsbyggandet inom kommunen, utformade mot bakgrund av en social bedöm- ning av behovet av bostadsförbättringsåtgärder. I detta sammanhang uppträdde frågan om bebyggelsens lokalisering, vilken komme att vara en av primärfrä- gorna i jordbrukets utvecklingsplanering. Anledning funnes sålunda för lant- bruksorganen att samarbeta med kommunerna i fråga om bostadsförsörjnings- planerna på den rena landsbygden.

Allmänna och enskilda vägar. Vägnätets och kommunikationernas framtida utveckling vore en fråga, som måste kunna överblickas vid en bedömning av jord- brukets produktions- och avsättningsbetingelser. Samråd i hithörande frågor borde därför komma till stånd mellan lantbruksnämnderna och Vägförvaltning- arna. Planläggningen av de allmänna vägarna torde redan nu ske med beaktande av näringslivets och alltså även jordbrukets krav. Då det gällde att bedöma sträck- ningen av en allmän väg i detalj, torde emellertid i vissa fall förekomma, att lösningar valdes, som vållade onödig skada å jordbruket. Detta torde framdeles kunna undvikas, om lantbruksnämnderna konsulterades. Om skador trots allt icke kunde undvikas, torde lantbruksnämnden böra ha till uppgift att i samarbete med lantmäteriorganen åstadkomma en fastighetsindelning, som på bästa sätt anslöte sig till den nya trafikleden.

Frågan om de enskilda vägarnas planläggning och byggande vore däremot enligt centralkommitténs uppfattning ingalunda löst på ett tillfredsställande sätt. Härtill bidroge att de statliga åtgärderna för detta ändamål vore splittrade på alltför många organ, nämligen väg— och vattenbyggnadsstyrelsen, Vägförvaltning- arna, länsstyrelserna, skogsvårdsstyrelserna, (egnahemsnämnderna) och fastig— hetsbildningsorganen. På detta område torde rikligt med exempel på ekonomiskt felaktiga kapitalinvesteringar kunna uppvisas. Önskemålet torde här vara, att frågor rörande planläggning av enskilda vägar samordnades till ett organ, som utrustades med erforderlig expertis. I detta organ, som lämpligen borde få karak- tären av en nämnd, skulle de olika myndigheter, som hade intresse av det enskilda vägnätet, vara representerade. Lanthruksnämndernas medverkan i detta sam- manhang borde enligt kommitténs uppfattning framför allt inriktas på att de enskilda vägarnas sträckning och tekniska standard anpassades efter jordbruks- driftens krav. Det vore vidare önskvärt, att en bättre anpassning till fastighets— indelningen och fastigheternas indelning i produktionsområden åstadkommes. Den hastigt fortskridande mekaniseringen inom jordbruket och skogsbruket hade

• Sida 181
•  Original

visserligen i viss mån minskat avståndsfaktorns betydelse, men samtidigt rest ökade krav på vägarnas tekniska standard. Vägfrågorna i jordbruket borde därför enligt kommitténs uppfattning ägnas betydligt större uppmärksamhet än hittills.

Hithörande spörsmål vore emellertid föremål för särskild utredning, i det statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet den 11 maj 1945 upp- dragit åt väg— och vattenbyggnadsstyrelsen och Skogsstyrelsen att verkställa en översyn av vissa frågor rörande den enskilda väghållningen m. m. Departements- chefen hade vidare den 23 maj 1947 förordnat särskild utredningsman att biträda förenämnda styrelser vid utredningsuppdraget. Vid gemensamma överläggningar mellan kommittén och utredningsmannen hade full enighet rått om behovet av en samordning av planläggning och byggande av enskilda vägar med jordbrukets utvecklingsplanering, liksom även behovet av enhetligare bidragsgrunder för hithörande ändamål. På grund härav hade kommittén avstått från att för sin del framlägga några konkreta förslag i frågan.

l'alten- och avloppsanläggningar. Planeringen av vatten- och avloppsanlägg- ningar stode för närvarande under tillsyn av väg- och vattenbyggnadsverkets vatten- och avloppsorganisation. Med hänsyn till de alltmer ökade arbetsuppgif- terna på detta område torde i framtiden en betydande utbyggnad av denna orga- nisation bli erforderlig. Hithörande spörsmål vore för närvarande föremål för utredning inom 1946 års vatten- och avloppssakkunniga. Såvitt kommittén erfarit vid samråd med nämnda sakkunniga, torde det kunna förutsättas, att det i varje län i framtiden komme att finnas expertis tillgänglig för vatten- och avlopps- frågor. Då numera även i jordbruket torde vara nödvändigt att genomföra en relativt hög sanitetsteknisk standard och vatten- och avloppsfrågorna även vid jämförelsevis begränsade behyggelseagglomerationer skulle lösas rationellast genom kollektiva anläggningar, torde det vara av stor betydelse, att samarbete komme till stånd mellan lantbruksnämnderna och den lokala vatten- och avlopps- organisationen. Omvänt torde det vara av värde för vatten- och avloppsorgani- sationen att vid planläggning av större anläggningar på landsbygden kunna kon- sultera lantbruksnämnderna rörande traktens utvecklingsbetingelser, vad jord- bruket beträffar.

Skogsvården. Med hänsyn till frekvensen av kombinerade jordbruk i landet torde vara uppenbart, att i regionalplaneringen stor uppmärksamhet måste ägnas åt den verksamhet, som skogsvårdsstyrelserna hade att bedriva för det enskilda skogsbrukets förkovran. Kommittén hade därför förutsatt, att nämnda organ skulle givas tillfälle att göra en betydande insats i planeringsarbetet. Förutom i allmänna skogspolitiska frågor borde samarbete komma till stånd mellan lant- bruksnämnder och skogsvårdsstyrelser framför allt beträffande betesförbättrings- verksamheten och skogsvägsbyggnadsföretag liksom även i fråga om skogsdik- ningsprojekt, som ägde samband med torrläggning för jordbruksändamål.

Industri och hantverk m. m. I regionalplaneringen torde ofta frågan komma upp om möjligheterna att bereda den jordbrukande befolkningen kompletterande sys- selsättning utanför jordbruket. I dylika sammanhang vore exempelvis etable— ringen av nya industrier av största vikt. En annan form av sysselsättning, som ofta med fördel kunde kombineras med arbete på eget jordbruk, vore arbete i skogsbruk eller småindustri, hantverk och hemslöjd. Rörande sysselsättnings- möjligheterna i storskogsbruket torde samarbete böra upptagas med domänverket och skogsindustrierna. Vad industri och hantverk beträffade, torde ett värdefullt samarbete kunna komma till stånd med företagareföreningar och liknande organ. Beträffande arbetsmarknadsfrågor i allmänhet torde länsarbetsnämnderna kunna ställa värdefullt material till lantbruksorganens förfogande.

• Sida 182
•  Original

I den tidigare omnämnda (sid. 156) propositionen 149/1948 berördes dessa samarbetsfrågor ganska kortfattat. Där framhölls sålunda i huvudsak endast att behovet av intimt samarbete mellan lantbruksnämnden och andra läns- organ, vilkas verksamhetsfält hade beröring med lantbruksnämndens, kraf- tigt betonats redan vid fattandet av 1947 års principbeslut. Det kunde icke anses erforderligt att, såsom ifrågasatts i ett par remissyttranden, särskilda föreskrifter meddelades rörande det förfaringssätt, som borde tillämpas, om motsättningar skulle uppkomma mellan länsorganen.

V. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAP OCH SKOGSVÅRDSSTYRELSER

I detta sammanhang synes med hänsyn till den betydelse hushållnings- sällskapen och skogsvårdsstyrelserna ha i fråga om rationaliseringsverk— samheten på jordbrukets område en redogörelse för dessa organ också böra lämnas.

Hushållningssällskapen ha alltsedan de bildades under första hälften av 1800-talet _ de flesta enligt en av Kungl. Maj:t genom cirkulär den 7 sep- tember 1813 godkänd allmän plan — bedrivit sin verksamhet till främjande av jordbruket och dess binäringar. Genom med tiden utökade statliga åtgår- der på hushållningssällskapens verksamhetsområde ha dessa kommit att intaga en ställning i det svenska näringslivet såsom verkställande lokala organ för statsmakternas beslut och i övrigt såsom allmänt forum för främjande av lanthushållningens utveckling. Detta verksamhetsområde har emellertid i viss grad begränsats genom att den yttre och inre rationalise- ringen nu handhas av lantbruksnämnderna. Hushållningssällskapen, vilka i samband med inrättandet av lantbruksnämnderna omorganiserades, skola liksom hittills omhänderha verksamheten för rationalisering av jordbru- kets driftsförhållanden, vilken verksamhet omfattar alla de åtgärder för förbättring av driftsresultatet å en till storlek och gränser given bruknings- del, som ej på ett mera permanent sätt beröra brukningsdelens jord eller byggnader. Till sällskapens arbetsuppgifter inom detta område ha hän- förts åtgärder för växtodlingens och husdjursskötselns utveckling, jord- brukets fortsatta mekanisering och ökad gemensam maskinanvändning. Sällskapen skola vidare liksom hittills bedriva undervisnings- och upplys ningsverksamhet på jordbrukets område samt verka för främjande av jord- bruket närstående näringar såsom trädgårds— och fiskerinäringarna även- som hemslöjd och hemvård.

Genom lantbruksnämndernas tillkomst har hushållningssällskapens be- fattning med den statliga låne- och bidragsverksamheten för nyodling, stenröjning, jordkörning samt betes— och avloppsförbättringar upphört.

Hushållningssållskap, som åtnjuter statsbidrag till sin verksamhet, skall enligt förordningen den 8 juni 1923 (nr 228) ha av Kungl. Maj:t fastställda stadgar, avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med i kungörelsen den

• Sida 183
•  Original

10 juli 1947 (nr 394) utfärdade allmänna grunder för sällskapens organi- sation. Enligt dessa äger envar kommunalt röstberättigad att vinna inträde som ledamot i hushållningssällskap. Beslutanderätt utövas dels av inom särskilda valdistrikt valda lantbruksombud och dels av sällskapens för- valtningsutskott. Självskrivna ledamöter i utskottet äro sällskapets av Kungl. Maj :t utsedde ordförande, dess verkställande tjänsteman (sekrete- raren) och lantbruksnämndens verkställande tjänsteman (lantbruksdirek- tören). _ Sekreteraren är som ovan nämnts ledamot även i lantbruks- nämnden. -— Av utskottets övriga ledamöter utses fyra av sällskapet och fyra av landstinget. För handhavande av skilda grenar av sällskapens verk— samhet eller för beredning av vissa ärenden kunna förvaltningsutskotten inrätta särskilda nämnder inom sällskapen. Dessa äro därjämte i sin verk- samhet uppdelade i underavdelningar vilka fungera som ortsorgan och omfatta minst en socken. Dessa underavdelningar benämnas hushållnings— gillen.

Alltsedan 1903 års skogsvårdslags tillkomst, då skogsvårdsstyrelserna tillskapades, ha dessa varit de lokala organ, som handhaft skogsvården och därmed sammanhängande verksamhet. Åt dessa med ortens förhållanden och befolkning förtrogna organ har lämnats en förhållandevis självständig befogenhet att öva tillsyn över efterlevnaden av de skogliga lagarna och att samtidigt verka för skogsvårdsintressets höjande. Denna skogsvårdsstyrel- sernas allmänna huvuduppgift har bibehållits oförändrad i de bestämmel- ser, som för närvarande reglera dessas organisation och verksamhet, näm- ligen skogsvårdslagen den 21 maj 1948 (nr 237) och förordningen den 30 maj 1941 (nr 350) angående skogsvårdsstyrelser.

I administrativt hänseende intaga skogsvårdsstyrelserna i viss mån en särställning, närbesläktad med hushållningssällskapens. Såsom uttryck för det samlade lokala skogsintresset i länen ha styrelserna ansetts böra äga erforderlig handlingsfrihet och utrymme för egna initiativ. En förändring av styrelserna antingen till kommunala eller halvkommunala eller till rent statliga organ har varit föremål för övervägande bl. a. av 1944 års skogs— vårdsstyrelseutredning, men ansetts icke böra ifrågakomma, då en ändring i deras administrativa ställning kunde befaras minska deras intresse för det skogsvårdande arbetet.

Genom 1941 års förordning vidtogs en omredigering av bestämmelserna rörande skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, varigenom dessa bestämmelser bringades i närmare överensstämmelse med då tillämpad praxis. Skogs- vårdsstyrelserna utgöra sålunda å ena sidan allmänna myndigheter för tillvaratagande av särskilda statsintressen och å andra sidan hjälporgan till den enskilde Skogsägarens tjänst med uppgift att stimulera och biträda samt i viss utsträckning även leda skogsägarna och deras organisationer i arbetet för åstadkommande av en förbättrad virkesproduktion. Förutom den förut nämnda tillsynen av skogsvårdslagarnas efterlevnad ankommer

• Sida 184
•  Original

det på styrelserna i det förra hänseendet att bl. a. uppgöra planer för och i anslutning därtill leda det statsunderstödda skogsvårdsarbetet inom sina distrikt samt vidtaga åtgärder i syfte att förstärka det gemensamma skyddet mot brand och annan skadegörelse i skogarna. Till styrelsernas uppgifter såsom skogsägarnas hjälporgan hör bedrivande av undervisning och upplysning samt utövande av biträdesverksamhet och bidragsverk— samhet.

I samband med handhayandet av bidragsverksamheten enligt de s. k. särskilda skogsvårdsanslagen biträda styrelserna med upprättande av pla- ner även för diknings-, väg- och skogsodlingsföretag samt för betesverk- samheten. Denna planläggning utföres i enlighet med i respektive bidrags- förordningar meddelade bestämmelser samt av Skogsstyrelsen utfärdade till— lämpningsföreskrifter.

Riket är uppdelat i 25 skogsvårdsstyrelseområden. Ordförande i skogs- vårdsstyrelse utses av Kungl. Maj:t. Styrelsernas övriga ledamöter, vilkas antal variera något inom olika områden, utses till halva antalet av landsting och till halva antalet av hushållningssällskap. Hos varje skogsvårdsstyrelse finnes anställd en länsjägmästare med uppgift att utöva den allmänna led- ningen av skogsvårdsarhetet samt vara föredragande inför styrelsen och chef för dess övriga personal. Kostnaderna för skogsvårdsverksamheten bestridas i huvudsak av skogsägarna själva genom en årlig skogsvårds- avgift, som enligt förordningen den 28 juni 1946 angående skogsvårds- avgift beräknas efter skogsfastigheternas taxeringsvärden. Vidare utgå betydande statsbidrag till verksamheten, varjämte den delvis även finan- sieras av styrelsernas »egna» inkomster, d. v. s. inkomster av biträdes— verksamheten samt av egna fastigheter och kapital.

VI. UTREDNINGEN

Inledning. Lantbruksnämnden är visserligen ett rent statligt organ. Men samtidigt har nämndens verksamhet en särpräglad och från vanliga stat- liga förvaltningsorgans verksamhet i viss mån skild karaktär, i det att jordbruksrationaliseringen främst skall vara en jordbrukarnas egen ange- lägenhet, som följes och ledes av det allmänna.

Den mest framträdande om också icke den kvantitativt mest betydande av lantbruksnämndens uppgifter är den planering, som nämnden i olika avseenden skall utföra eller medverka till. Större delen av de enskilda för- valtningsåtgärder, vilka ankomma på nämnden, skall också utföras under hänsynstagande till av nämnden uppgjorda planer eller pågående plane- ringsarbeten. Även om i det aktuella fallet en rationaliseringsåtgärd före- tages utan att en plan föreligger, blir åtgärden att betrakta som ett uttryck för nämndens uppfattning om jordbrukets planmässiga ordnande i det

• Sida 185
•  Original

speciella fallet. Det ligger i sakens natur och har i det föregående särskilt illustrerats, att planeringsverksamheten förutsätter samarbete med ett stort antal andra länsorgan. Behovet av ett dylikt samarbete torde också för de i verksamheten sysselsatta oavbrutet hållas aktuellt genom bl. a. de statis- tiska utredningar samt de undersökningar av kartmaterial, register, längder o. dyl. hos andra länsorgan, som ofta torde visa sig erforderliga. Detta sam- arbete är nödvändigt icke blott vid själva planläggningsarhetet utan i lika hög grad vid förarbeten därtill såsom insamling och bearbetning av material m. 111. Över huvud ha statsmakterna vid behandlingen av frågorna om jord— bruksrationaliseringen synnerligen starkt tryckt på betydelsen av sam- ordning och samarbete vid denna av lantbruksnämnden ledda verksamhet.

Länsstyrelseutredningen har i annat sammanhang närmare utvecklat den allmänna betydelsen av samordning och samarbete mellan de olika läns- organen. Utredningen anser sig dock böra komplettera nämnda framställ- ning med en redogörelse för vissa speciella avsnitt, där samordningens betydelse på detta område särskilt klart framträder i de avseenden, som utredningen har att beakta.

Särskilda samordningsfrågor. Som förut antytts intager lantbruksnämn- dens planeringsverksamhet en framträdande plats bland dess uppgifter. Samtidigt synas på detta område de viktigaste koordineringsfrågorna ligga. Vid varje regionalplanering torde sålunda utan undantag uppkomma frågor om samordning med den under länsstyrelsen sorterande bebyggelseplane- ringen och den därmed sammanhängande planläggningen på vägväsendets område ävensom med de under arbetsmarknadsorganen hörande frågorna om sysselsättning, exempelvis för innehavare av ofullständiga jordbruk. Regionalplaneringen måste i många fall baseras på antaganden rörande stadsnäringarnas utvecklingsmöjligheter inom det planerade området. Detta betyder att jordbrukets planering måste ske i kontakt och samråd med de organ, som syssla med eller komma att syssla med allmänna lokaliserings- politiska frågor (jfr även kap. 9, sid. 236). Samordningen på förevarande områden måste avse såväl det förberedande utredningsarbetet som det direkta planarbetet. Vid insamling och sammanställande av primärmaterial för de olika länsorganens planering måste det ske en arbetsfördelning, så att dubbelarbete undvikes och erforderliga uppgifter insamlas genom det organ, som är bäst lämpat härför. Sakligt sett är det också viktigt att detta material blir entydigt för de olika planeringarna. Det gäller vidare att tillse att de slutsatser, som dragas ur primärmaterialet och som kunna komma till uttryck i de olika planerna, bringas att överensstämma. Viktiga och svårlösta samordningsfrågor komma här att uppstå. Sålunda bli exem- pelvis möjligheterna att tillgodose de i tätorternas bebyggelseplaner redo- visade utvecklingsbehoven och därav betingade behov av mark beroende av de regionala jordbruksplanerna. I den regionala jordbruksplaneringen redovisade åtgärder i syfte att bibehålla och utveckla jordbruket i områden

• Sida 186
•  Original

med stödjordbruk genom att till området söka lokalisera småindustri och hantverk måste överensstämma med ett eventuellt länslokaliseringsorgans planer och intentioner. Å andra sidan måste ett länslokaliseringsorgan i stor utsträckning basera sitt arbete på det material och de slutsatser, som framkomma vid jordbruksplaneringen. Det råder sålunda ett ömsesidigt och starkt behov av fortlöpande kontakt mellan de olika organ, som på länsstadiet syssla med planläggningsfrågor. En samordning måste till sist innebära att betydelsefulla frågor om prioritet såväl mellan de olika slagen av planering som ock mellan skilda om planeringsåtgärder konkurrerande områden skola kunna lösas under hänsynstagande till alla relevanta om- ständigheter.

Beträffande individualplaneringen ävensom i fråga om de konkreta stöd— åtgärderna framträder också på betydelsefulla punkter den stora vikten av samordning och samarbete. Individualplanerna äro ofta till väsentlig del fastighetsbildningsplaner och kunna som sådana stundom beröra andra planfrågor eller vägfrågor. I sådana till den inre rationaliseringen hörande åtgärder, som avse byggnadsarbeten, föreligger behov av samarbete mellan å ena sidan lantbruksnämnden och å andra sidan länsstyrelsen (dispenser från avstyckningsförbud, förbud enligt byggnadslagen, väglagen m. m.), länsbostadsnämnden (jordbrukets bostäder) samt distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp. Emellertid är att märka, att samordnings- problemet här icke är mest brännande med avseende på att materialet för lantbruksnämndens överväganden skall bli så fylligt som möjligt. Att lämp- ligheten av ett och samma byggnadsföretag behöver prövas ur olika syn- punkter, är i och för sig naturligt, men att prövningen skall verkställas inom ett flertal skilda organ medför vissa olägenheter. Redan den omstän- digheten att frågorna om jordbrukets bostäder till följd av statsmakternas beslut skola behandlas av både lantbruksnämnd och länsbostadsnämnd medför i praktiken en viss omgång. Men olika byggnadsfrågor kunna 1 även behöva ur andra synpunkter behandlas av ytterligare länsmyndig- ' heter, såsom — under nuvarande förhållanden — länsarbetsnämnden ävensom i vissa fall länsstyrelsen, länsarkitekten och distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp. Ofta fordras särskilda ansökningar till de olika myndigheterna. Faran för att någon tillståndsprövning skall för- bises av den sökande torde icke vara helt obetydlig.

För vissa till den inre rationaliseringen hänförliga vägarbeten beviljar lantbruksnämnden statsbidrag (ägovägar). Beträffande andra slag av vägar kunna bidrag lämnas av andra myndigheter, t. ex. skogsvårdsstyrelsen för skogsvägar, lantmäteristyrelsen för vägar i samband med laga skiften samt länsstyrelsen för enskilda vägar i allmänhet. Därtill kommer den allmänna befattning med vägväsendet, som vilar på länsstyrelsen och Vägförvalt- ningen. All denna verksamhet måste också samordnas. Frågan om sam- ordning och förenkling av själva bidragsreglerna är föremål för utred-

• Sida 187
•  Original

ning i andra sammanhang. Enligt vad länsstyrelseutredningen inhämtat är det ifrågasatt att förslag skall framläggas om att såväl lantbruksnämndens som skogsvårdsstyrelsens bidragsgivning skall överflyttas till länsstyrelsen som en följd av att ägovägar och skogsvägar införas under den nuvarande gruppen enskilda vägar.

I fråga om rätt att förvärva jordbruksfastighet föreligga vissa inskränk- ningar. I princip erfordras lantbruksnämndens tillstånd därtill enligt lagen den 17 juni 1948 om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet, men genom särskilda föreskrifter kommer större delen av förvärven att falla utanför dessa tillståndsbestämmelser. Tillstånd till dylikt förvärv erfordras emellertid också i vissa fall ehuru mera undantagsvis från länsstyrelsens eller Kungl. Maj:ts sida (lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom samt lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag). I den mån ärenden enligt sistnämnda lagar avse jordbruksfastigheter torde ett formligt remissförfarande till lant- bruksnämnden äga rum.

Jämlikt lagen den 30 juni 1947 om uppsikt å jordbruk skall lantbruks- nämnden, då fall av vanhävd konstaterats, söka på frivillighetens väg ernå rättelse. Går ej detta eller håller ej ägaren på så sätt träffad överenskom- melse om vidtagande av erforderliga åtgärder för vanhävdens hävande, skall nämnden påkalla länsstyrelsens ingripande. Länsstyrelsen äger då genom föreläggande av vite framtvinga vanhävdens avhjälpande. Länsstyrelse eller lantbruksnämnd äger vidare påkalla statsinlösen av vanhävdad egendom.

Vid behandlingen av åtskilliga frågor har lantbruksnämnden behov av juridiskt biträde. Framför allt gäller det olika slag av fastighets- och låne- frågor men även vissa allmänt administrativa ärenden. Mindre komplice— rade sådana frågor avses nämndens kamrerare skola handlägga. Centrala lantbrukskommittén förutsatte att behovet av juridiskt biträde under vissa förutsättningar (se sid. 160) skulle kunna tillgodoses genom anlitande av någon länsstyrelsens jurist. Utredningen anser att genom sin befattning med fastighetsväsendet särskilt inom ramen för överexekutorsgöromålen lands- kansliets jurister torde få anses lämpade att ianspråktagas. Men även lands- kontorets jurister torde genom sin befattning med granskning av säker- heten för olika av länsstyrelsen förvaltade län 111. m. få anses ha förvärvat erfarenhet i dessa ting. Dylik erfarenhet torde också båda avdelningarnas jurister ha förvärvat i egenskap av allmänna ombud i sparbanker.

För närvarande tillgodoses behovet av juridisk sakkunskap i lantbruks- nämnderna genom tillfälligt anlitande av utomstående jurister mot särskilt arvode. Av de tjugosex lantbruksnämnderna ha sålunda sexton biträde av länsstyrelsejurist, medan sex anlita advokater eller eljest privatanställda jurister. Två nämnder biträdas av tjänstemän vid stiftsnämnd och två

• Sida 188
•  Original

nämnder ha icke något biträde förordnat. I regel beräknas vederbörande behöva ianspråktagas några timmar i veckan.

Särskilda synpunkter på organisationen av samarbetet. Den hittills läm- nade redogörelsen har främst avsett att framhålla de mest betydelsefulla av de områden, där en samordning måste fungera. Frågan om samordningens organisation åter påverkas av vissa speciella samverkanslinjer, som till stor del gå vid sidan av länsstyrelsen. Den yttre rationaliseringsverksam— heten måste sålunda bedrivas i intim samverkan icke blott med länens planmyndigheter utan också med fastighetsbildningsorganen, i första hand distriktslantmätarna samt överlantmätaren men även ägodelningsdomare och ägodelningsrätter. Lantbruksnämnden representerar här de jordbruks- tekniska och jordbruksekonomiska synpunkterna medan fastighetsbild- ningsorganen svara för de juridiska och fastighetsbildningstekniska. Men den yttre rationaliseringen kan ej heller skiljas från den inre rationalise— ringen. Och lika litet kan den sistnämnda bedrivas skild från driftsrationa— liseringen, som omhänderhas av hushållningssällskapen. Frågorna om pro- ducent- och kontantbidragen äro däremot icke på samma sätt oupplösligt förenade med rationaliseringsverksamheten men ha dock på längre sikt ett visst sammanhang med frågan om de bidragsberättigade jordbrukens ratio- nalisering. Vissa skäl tala för att dessa ärenden böra följa den yttre rationa- liseringen. *

Vad lantbruksnämndens kamerala och i inskränkt bemärkelse admini- strativa uppgifter angår föreligga med hänsyn till dessa uppgifters natur inga andra skäl att förbehålla nämnden dem än som kunna grundas på deras samhörighet med nämndens övriga uppgifter.

I detta sammanhang må också framhållas att över överlantmätarens beslut jämlikt 21 kap. 43 & jorddelningslagen samt länsstyrelsens beslut jämlikt 21 kap. 66 å samma lag, varigenom fastställelse av viss avstyckning meddelats eller vägrats, äger bland andra lantbruksnämnden anföra besvär. I samband med en redogörelse för dessa och andra närstående ändringar i jorddelningslagen påpekade lantbrukskommittén, att om samarbete lant- bruksnämnden—överlantmätaren i planeringen icke komme till stånd, kunde det befaras att den jordpolitiska efterprövningen komme att med- föra mycket arbete och tidsspillan icke endast för lantbruksnämnden och överlantmätaren utan även för ägodelningsrätterna och för den förrätt- ningssökande allmänheten. Angående vissa ändringar i länsstyrelsens be- fattning med avstyckningsfrågor hänvisas till kap. 9 (sid. 231).

Vissa gällande bestämmelser om samarbete. Betydelsen av en effektiv sam- ordning av lantbruksnämndens verksamhet, särskilt i fråga om planerings- arbetet, med de övriga länsorganens har, som framgår av den tidigare läm- nade redogörelsen, från början stått klar och i olika avseenden beaktats vid utformningen av bestämmelserna på området. Här kan t. ex. pekas på be- stämmelserna att samråd med överlantmätaren skall ske i ärenden rörande

• Sida 189
•  Original

fastighetsbildning, att vid handläggning inom lantbruksnämnd av fråga av större vikt, som berör annan länsmyndighets arbetsområde, representant för denna myndighet skall beredas tillfälle deltaga i nämndens överlägg- ningar samt att dylik representant då också har rätt och plikt att till proto- kollet anteckna eventuellt avvikande mening. Överlantmätaren torde regel- mässigt deltaga i nämndens sammanträden och uppbär särskilt arvode för sitt arbete för nämndens räkning. Här må också erinras om föreskrifterna rörande samarbete med länsbostadsnämnden såvitt angår jordbrukets bostä- der. För samordningen betydelsefull är vidare bestämmelsen att landshöv- dingen i länet eller, vid förfall för honom, landssekreteraren eller lands- kamreraren äger rätt att närvara vid sammanträde med nämnden. Den tanke om samordningens betydelse, som sålunda kommit till uttryck, har än mera framhävts genom att i samtliga lantbruksnämnder utom en lands- hövdingen förordnats till ordförande. Härigenom har understrukits, att ansvaret för att samordning kommer till stånd ytterst vilar på lands- hövdingen.

Skälen för en organisatorisk samordning av lantbruksnämnden med läns- styrelsen framgå i huvudsak av vad utredningen ovan anfört. Utredningen hänvisar också i detta sammanhang till de allmänna synpunkter i frågan vilka anförts i kap. 2. För samordningen tala även vissa jämväl förut berörda synpunkter som sammanhänga med rationaliseringsmöjligheterna i avseende på det inre arbetet. Formliga remisser skulle kunna slopas. Per- sonalen, i vart fall i biträdesgraderna, skulle kunna utnyttjas mera ratio- nellt. Maskinella anordningar för kontorsarbetet skulle kunna användas i större utsträckning. Besparingar i fråga om den kamerala personalen torde vinnas, m. m. Nämndens behov av administrativ sakkunskap och erfaren- het kunde bli mera rationellt tillgodosedda.

Att tillsynen över den nu i stort sett frivilliga samordningen vilar på landshövdingen är visserligen en garanti för att det erforderliga samarbetet icke eftersättes, men denna garanti kan knappast anses tillräckligt effektiv. Dess värde är sålunda icke blott beroende av i vad mån landshövdingen kan följa och övervaka den mera löpande verksamheten utan också av- hängig av att han står i ledningen jämväl för de andra länsorgan, med vilka samarbetet skall bedrivas. Då samarbetsfrågor, som beröra lantbruksnämn- dens verksamhet, lika väl kunna aktualiseras inom andra länsorgan, är förutsättningen för att en effektiv samordning skall åstadkommas, att något organ finnes, som ständigt och oberoende av person kan följa arbetet inom alla de grenar av länsförvaltningen, som syssla med frågor om utvecklings- planeringen och utvecklingens inriktning.

Även om lantbruksnämndens chefstjänsteman får antagas kunna tillse, att det ur nämndens synpunkt erforderliga samarbetet med avseende på inom nämnden aktuella frågor kommer till stånd, kan han näppeligen ha kännedom om alla de problem, som samtidigt föreligga hos andra länsorgan.

• Sida 190
•  Original

Det torde icke vara orimligt att antaga, att fall kunna förekomma, då man icke heller i dessa organ är klar över att samråd bör sökas. Endast den, som ständigt följer verksamheten på alla de berörda områdena, torde i längden kunna åstadkomma en kontinuerlig och effektiv samordning.

Ur allmänhetens synpunkt skulle en väsentlig lättnad ernås, 0111 alla lantbrukets byggnadsfrågor i länsinstansen kunde handläggas inom ett enda organ. Beslut på en ansökan kunde då i regel innefatta besked i alla de hänseenden, som vore aktuella för det särskilda fallet.

En samordning och förenkling av förfarandet vid beviljande av bidrag för andra än allmänna vägar är på grund av splittringen på olika bidrags- beviljande myndigheter för närvarande möjlig endast i begränsad omfatt- ning. Även här föreligger ett starkt behov av samarbete. Detta behov blir icke mindre därest bidragsgivningen för ägovägar och skogsvägar enligt vad ovan antytts kommer att överflyttas på länsstyrelserna.

I fråga om behandlingen av ärenden rörande tillstånd att förvärva jord- bruksfastigheter skulle i vissa om än relativt fåtaliga fall en organisatorisk samordning innebära att en remissinstans bortfaller då det gäller bolags, förenings eller stiftelses jordförvärv. Att dessa ärenden och andra jord— förvärvsärenden såsom nu är fallet i länsinstansen behandlas av olika myndigheter måste anses vara mindre rationellt.

Fastighetsbildningsfrågornas behandling hos fastighetsbildningsorganen skulle otvivelaktigt underlättas, om den lantbruksnämnden nu tillkom- mande jordpolitiska kontrollen på ett tidigt stadium kunde samordnas med övriga planmyudigheters kontrollverksamhet. Härmed sammanhängande spörsmål äro emellertid framför allt aktuella i samband med de i kap. 9 behandlade frågorna.

Till dessa mera speciella skäl för en organisatorisk samordning komma emellertid även vissa synpunkter av allmän natur. Det kan enligt utred— ningens mening ifrågasättas om det är möjligt att länsstyrelsen på längre sikt med bibehållande av sina nuvarande uppgifter kan avskäras från för- bindelsen med de för länets utveckling i stort oerhört viktiga frågorna om planerna för jordbrukets rationalisering och därmed sammanhängande spörsmål om näringslivets struktur över huvud. Därest länsstyrelsen blir länets organ för en statlig politik för näringslivets lokalisering, är det svårt att inse hur åtminstone vissa delar av jordbruksplaneringen skola kunna undantagas från länsstyrelsens verksamhet. Riktigheten av tanken om länsstyrelsens centrala ställning i dessa ting har uppenbarligen fått ett erkännande i och med att landshövdingarna i gemen förordnats till ord— förande i lantbruksnämnderna. Den skillnad, som härigenom gjorts mellan landshövding och länsstyrelse har, som utredningen i andra sammanhang utvecklat, i och för sig själv vissa menliga följder med avseende på lands- hövdingens möjligheter att fullgöra sina uppgifter. Länsstyrelsen bör så- lunda enligt utredningens mening ha intim kontakt med jordbrukets ut—

• Sida 191
•  Original

vecklingsplanering. Samtidigt är det emellertid med hänsyn till det nära sambandet mellan jordbruksplaneringen och den på länsstyrelsen ankom- mande planeringen av bl. a. bebyggelse och vägar otillfredsställande, att de jordbrukets speciella representanter, som inom lantbruksnämnden del- taga i arbetet för jordbrukets planering, icke ha något inflytande vid av- görande av sådana frågor, tillhörande länsstyrelsens planeringsverksamhet, som även nära beröra jordbrukets intressen.

Skälen mot en organisatorisk samordning sammanhänga i huvudsak med det inledningsvis berörda förhållandet, att rationaliseringsverksamheten främst skall betraktas som en jordbrukets egen uppgift. Denna särskilda karaktär hos lantbruksnämndens verksamhet gör det nödvändigt att verk- samhetens organ för jordbrukarna framstår som en verklig målsman för deras intressen. Rationaliseringsverksamhetens organ bör därför otvivel- aktigt ha en sådan utformning och ställning, att jordbrukets män kunna känna, att organet arbetar i deras intresse och att dess arbete får påverkas av andra däremot stridande inflytelser allenast under kontroll av jord- bruksrepresentanterna själva. Det är tänkbart att tilltron till länsstyrelsens förmåga att med framgång handlägga lantbruksärendena icke skulle vara lika stark som till lantbruksnämndens möjligheter på området.

En av dessa omständigheter föranledd negativ inställning till rationali- seringsorganet skulle kunna medföra mindre lyckliga verkningar för ratio- naliseringsverksamheten. Med hänsyn till den allmänna uppläggningen av rationaliseringsverksamheten torde stort avseende böra fästas vid jord- bruksnäringens inställning till förevarande problem. Detta framstår som önskvärt särskilt på grund av den grannlaga natur, som i många fall är kännetecknande för lantbruksnämndens uppgifter och som gör att nämn- dens ingripanden i första hand skola vara inriktade på att på frivillig- hetens väg uppnå de avsedda resultaten.

Det nära sambandet mellan lantbruksnämndens och hushållningssällska- pets uppgifter ävensom vad vid förarbetena till gällande ordning anförts i organisationsfrågan, föranleder till det antagandet att det kan bli aktuellt att sammanföra de båda organen. Denna fråga är dock av så vittutseende natur och omspänner så många skilda problem, att utredningen icke ansett möjligt att inom ramen för sitt uppdrag närmare ingå på densamma. Genom att inordna lantbruksnämnden i länsstyrelsen skulle emellertid en framtida lösning av denna fråga kunna föregripas.

Även om nu antydda mera allmänna synpunkter äro de mest betydelse- fulla av de skäl, som kunna andragas mot en organisatorisk samordning, torde också vissa mera speciella omständigheter kunna åberopas i samma riktning. Det förhållandet, att nämnden vid rationaliseringens genomfö- rande i första hand har att söka uppnå de avsedda resultaten på frivillig- hetens väg, utesluter icke att tvångsåtgärder (förköpsrätt, expropriation) behöva tillgripas. Tvångsåtgärder förekomma också enligt lagen om upp- _

• Sida 192
•  Original

sikt å jordbruk. Med nu gällande ordning skall lantbruksnämnden taga initiativet till dylika åtgärder, men deras genomförande är beroende på särskild prövning av andra myndigheter (Kungl. Maj:t, länsstyrelse, allmän domstol). Genom denna sin rätt att taga initiativ till tvångsåtgärder kan lantbruksnämnden komma i ett visst motsatsförhållande till enskilda jord- ägare eller -brukare. Denna motsatsställning blir icke mindre framträdande därför att nämnden som sådan med sina jordbrukarerepresentanter står bakom åtgärden. Det kan i viss mån vara betänkligt att på detta område ge länsstyrelsen en ställning som åtminstone utåt kan framstå som icke enbart den objektivt prövande.

En organisatorisk samordning försvåras vidare i någon om än ingalunda avgörande mån av det förhållandet, att lantbruksnämndernas verksamhets- områden sammanfalla med hushållningssällskapens och icke med länen, vilket gör att Kalmar och Älvsborgs län vartdera ha två lantbruksnämnder. Dessa äro stationerade en i vardera av vederbörande residensstäder samt en i Västervik respektive Borås. Men även nämnderna i Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län äro förlagda utanför residensstäderna, nämligen i Uddevalla respektive Skara. Därtill kommer att lantbruksingenjörsdistrik- ten icke överallt äro desamma som lantbruksnämndernas områden.

Utredningens överväganden av de sålunda anförda skälen för och emot ett inordnande av lantbruksnämnden i länsstyrelsen ha lett fram till den uppfattningen att det ur utredningens synpunkter icke är anledning föreslå några förändringar i grunderna för det gällande organisationssystemet. Allenast i fråga om vissa organisatoriska detaljer anser utredningen en del åtgärder påkallade i syfte att stärka samordningen.

Då utredningen sålunda icke ansett sig kunna förorda att lantbruks- nämnden inordnas i länsstyrelsen, har utredningen bland annat grundat sitt ställningstagande på de särskilda omständigheter, som äro förknippade med lantbruksnämndens ställning och uppgifter som ett jordbrukets eget organ och som sammanhänga med att verksamheten avser planering för en av enskilda medborgare bedriven näring. En avsevärd vikt måste fästas vid att de speciella jordbrukssynpunkterna på organisationsfrågan bli till— godosedda.

Vidare har utredningen stannat inför betydelsen av samspelet mellan lantbruksnämnd och hushållningssällskap. Visserligen skulle väl icke i och för sig samarbetet mellan länsstyrelsen som rationaliseringsorgan och hus— hållningssällskapet behöva bli annorlunda än det nuvarande samarbetet lantbruksnämnd—hushållningssällskap. Men avvägningen mellan dessa båda organs uppgifter kan troligen icke anses slutgiltig. Det ligger dess- utom nära till hands att antaga, att frågan om rationaliseringsverksamhe- tens organisation i sinom tid kan behöva göras till föremål för en särskild översyn, framför allt med hänsyn till samordningsproblemen. En dylik översyn torde komma att framstå som naturlig, då verksamheten pågått

• Sida 193
•  Original

en viss tid och erfarenheter hunnit samlas. Vid en sådan översyn torde även frågan om hushållningssällskapens organisation och deras ställning i förhållande till lantbruksnämnderna anmäla sig i första ledet.

En bidragande orsak till utredningens ställningstagande har också varit att det på vissa punkter torde bli möjligt att stärka samordningen även utan den mera genomgripande organisationsförändring, som utredningen av ovan anförda skäl icke kan förorda på detta område.

Innan utredningen härefter går in på dessa särskilda samordningsåtgär- der, vill utredningen framhålla att ej heller det alternativ till en mera full- ständig organisatorisk samordning, som utredningen tidigare skisserat (sid. 48), synes böra ifrågakomma. Mot detsamma kunna åberopas i stort sett samma skäl, som ovan anförts i fråga om den fullständiga sam- ordningen.

I nyss angivna syfte att förbättra samordningen har utredningen ansett sig böra undersöka möjligheterna för en viss anknytning av planeringsupp- gifterna till länsstyrelsen. Som tidigare framhållits utgör särskilt regional— planeringen en integrerande del av den allmänna utvecklingsplaneringen i länet. Det föreligger därför vissa skäl att regionalplaneringen på något sätt anknytes till länsstyrelsen. Med anledning härav förtjänar den utvägen övervägas, att ansvaret för sagda planering lägges på länsstyrelsen. Ehuru individualplaneringen icke på samma sätt som regionalplaneringen torde kunna brytas loss från sambandet med de enskilda stödåtgärderna av olika slag, torde ej sällan enligt vad de hittillsvarande erfarenheterna utvisat i praktiken vara svårt att göra en klar skillnad mellan de båda typerna av planering. Då det är nödvändigt att tills vidare rationaliseringsverksamhe- ten bedrives även utan att regionalplaner uppgjorts och uppgörandet av dessa planer måhända kan komma att bli fördröjt, får man tills vidare ofta nöja sig med mindre omfattande individualplaner. Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas, om icke jämväl individualplaneringen borde inbegripas i här avsedda åtgärder.

Denna befogenhet synes kunna läggas på länsstyrelsen efter i huvudsak två olika linjer. Den ena skulle innebära att själva planeringsarbetet utföres i länsstyrelsens regi. Härför skulle erfordras att länsstyrelsen fick med- verka vid utseende av planeringskommittéer samt att länsstyrelsen hade viss förfoganderätt över den av nämnden anlitade planeringspersonalen. Den sistnämnda erfordras emellertid stundom också för annan projekte- rings- och granskningsverksamhet i nämnden och torde därför icke kunna utbrytas ur nämnden, eller ock utgöres den av personal tillhörande exem- pelvis lantmäteriväsendet. Det synes över huvud svårt att finna några rationella riktlinjer efter vilka arbetsfördelningen mellan länsstyrelse och nämnd beträffande befogenheterna på detta område skulle kunna ske. En allmän oklarhet om kompetensfördelningen med därav följande olägene heter torde uppkomma.

• Sida 194
•  Original

Det andra alternativet skulle vara att regionalplaner och eventuellt vissa individualplaner skulle underställas länsstyrelsen för godkännande. Regio- nal— och individualplanerna äro icke avsedda att göras till föremål för form— lig fastställelse, och de få icke i och för sig några rättsverkningar. Läns- styrelsens godkännande, förutan vilket en plan icke skulle få läggas till grund för särskilda rationaliseringsåtgärder, skulle då innebära, att läns- styrelsen med hänsyn till andra befintliga planer, pågående planläggnings- arbeten eller den tänkta allmänna utvecklingen icke hade något att erinra mot att planen lades till grund för konkreta rationaliseringsåtgärder.

Även detta "alternativ synes innebära vissa olägenheter, i det man genom att inkoppla länsstyrelsen som en ytterligare instans skulle skapa en viss omgång. Alternativet synes även ur praktiska synpunkter betänkligt. Pla- nerna äro till sin natur egentligen icke annat än arbetshypoteser. Huruvida en enskild rationaliseringsåtgärd till fullo överensstämmer med en plan torde stundom vara svårt att exakt avgöra. Rationaliseringsverksamheten är icke och kan ej heller vara på samma sätt strikt bunden till planer som byggnadsverksamheten i samhällen.

Av sålunda angivna skäl finner utredningen sig icke kunna förorda en ankytning av planeringsuppgifterna till länsstyrelsen efter något av de ovan angivna alternativen. Utredningen har därför ansett sig böra stanna för att länsstyrelsens ställning i själva samrådet stärkes. Att samråd kommer till stånd är för närvarande beroende av att lantbruksnämnden, länsstyrelsen eller annat länsorgan påkallar samråd sedan sådant visat sig önskvärt på grund av någon hos respektive organ anhängig fråga. Det organ, som"—begär samrådet, är således hänvisat till det hos organet självt befintliga materialet och där kända omständigheter för bedömningen av om samråd skall vara erforderligt eller ej. En annan brist —— ehuru kanske av mindre praktisk betydelse — är att fastän en mer eller mindre uttrycklig skyldighet att söka samråd föreligger, så gäller icke motsvarande obetingade skyldighet att på begäran deltaga i samråd.

Med hänsyn till de här anförda synpunkterna finner utredningen ange- läget, dels att de personliga kontakterna mellan de olika organen förstärkas, så att kontinuiteten i samordningen skall bättre främjas, och dels att den ömsesidiga skyldigheten att ingå i samråd tydligare fastslås.

I förstnämnda avseende vill utredningen förorda att landshövdingen skall vara självskriven ledamot och ordförande i lantbruksnämnden. Som per— sonlig suppleant för honom som ledamot bör landssekreteraren fungera. Länsstyrelsen torde emellertid böra bemyndigas att utse någon befatt- ningshavare att, då så är erforderligt, inträda för landssekreteraren. Vice ordförande torde nämnden liksom nu själv böra utse. Landssekreteraren eller annan länsstyrelsens befattningshavare som nyss nämnts bör ha rätt att vara närvarande vid nämndens sammanträden även då landshövdingen tjänstgör som ordförande. Vidare bör landssekreteraren eller annan av läns-

• Sida 195
•  Original

styrelsen förordnad befattningshavare ha rätt att närvara vid samman- träde med delegation för yttre rationalisering. Å andra sidan bör lant- bruksdirektören eller annan befattningshavare hos nämnden, som nämnden för visst tillfälle eller viss fråga utser, ha rätt och skyldighet att närvara vid handläggningen i länsstyrelsen av ärende, som kan beröra lantbruks- nämndens verksamhet. Befattningshavare, som enligt vad som nu sagts är närvarande vid sammanträde i lantbruksnämnden respektive vid handlägg- ning i länsstyrelsen, skall ha rätt och plikt att vid avvikande mening anmäla reservation.

För att bättre säkerställa samrådet synes böra fastslås, att de olika orga- nen på begäran skola vara skyldiga att deltaga i erforderliga överlägg- ningar. Som förut framhållits torde de viktigaste samordningsfrågorna på förevarande område vara knutna till planläggningsverksamheten. Det all- männa torde ha ett betydande intresse av att länsstyrelsen som den cent- rala planmyndigheten i länet får ett visst inflytande även på jordbrukspla- neringen. Därest som ovan antytts länsstyrelsen skulle bli det lokalise- ringspolitiska länsorganet, torde det i vart fall vara uteslutet att jordbruks- planeringen skulle kunna bedrivas helt vid sidan av länsstyrelsen. Utred— ningen finner därför angeläget att det särskilt fastslås att upprättandet av regionalplaner och sådana individualplaner, som ha karaktär av fastighets- bildningsplaner, skall ske i samråd med länsstyrelsen.

Vid dylika samråd bör det ankomma på länsstyrelsen att pröva huruvida ifrågasatta planer låta sig sammanfogas med befintliga planer eller pågå- ende planeringsarbeten på de under länsstyrelsen sorterande planerings— områdena (bebyggelse, vägar, vatten och avlopp, sysselsättning av arbets— kraft). Länsstyrelsen bör också uppmärksamma att jordbruksplanerna sammanstämma med den enligt länsstyrelsens mening mest önskvärda in- riktningen av utvecklingen, varvid särskilt lokaliseringspolitiska synpunk- ter komma i betraktande. Däremot bör länsstyrelsen icke ingå på särskild prövning av de jordbrukstekniska och jordbruksekonomiska faktorerna.

Slutligen vill utredningen upptaga centrala lantbrukskommitténs tanke att särskilt lantbruksnämndens men eventuellt även andra fristående läns— organs behov av juridisk sakkunskap bör tillgodoses genom länsstyrelsens försorg på så sätt att länsstyrelsens befattningshavare enligt länsstyrelsens närmare bestämmande skola biträda dessa organ. Den personalorganisation, som utredningen föreslår, är avvägd med hänsyn bl. a. till att dylika upp- gifter skola ankomma på länsstyrelsens befattningshavare. Lantbruks— nämnd torde dock även fortsättningsvis böra ha möjlighet att som rätte- gångsombud anlita lämplig advokat. Det oaktat torde en icke oväsentlig besparing uppkomma.

• Sida 196
•  Original

KAPITEL 8

Den bostadspolitiska verksamheten

I. INLEDNING

Sedan riksdagen år 1933 (skrivelse 356/1933) såsom en av åtgärderna för motverkande av den då rådande arbetslösheten anvisat anslag till främjande av bostadsbyggande, inrättades samma år statens byggnads- lånebyrå för administrerande av den statliga verksamheten för nämnda ändamål.

Redan tidigare hade dock frågor rörande bland annat statliga lån och bidrag för bostadsförsörjningen på landsbygden utbrutits från hushåll- ningssällskapen och anförtrotts den statliga egnahemsorganisationen med egnahemsstyrelsen som centralt organ och egnahemsnämnderna som regionala organ.

I och med den offentliga finansieringen av större delen av bostadsbyg- gandet under det senaste kriget och i synnerhet fr. o. m. är 1942 samt den samtidigt starka tillväxten av egnahemsbyggandet för barnrika familjer och byggandet av pensionärshem utvecklades statens byggnadslånebyrå starkt och kom att omhänderha den dominerande delen av den offentliga låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål.

Från och med den 1 juli 1948 uppgick statens byggnadslånebyrå i den då nybildade hostadsstyrelsen, som också övertog vissa av egnahemsstyrel- sens uppgifter. Samtidigt tillkommo länsbostadsnämnderna som regionala organ. Egnahemsorganisationen upphörde och dess övriga uppgifter över- gick på den samtidigt omorganiserade lantbruksstyrelsen och på de nya lantbruksnämnderna.

II. DEN BOSTADSPOLITISKA VERKSAMHETEN

A. Verksamhetens mål

I första delen av sitt slutbetänkande (SOU 1945: 63) uppdrog bostads- sociala utredningen bl. a. vissa allmänna riktlinjer i fråga om den bostads- politiska målsättningen, vilka enligt utredningens mening borde ligga till grund för den framtida bostadspolitiken. Utredningens ifrågavarande för— slag redovisades i proposition nr 279 till 1946 års riksdag och- utvecklades närmare i proposition nr 235 till 1947 års riksdag. Av dessa båda propo— sitioner framgick, att föredragande departementschefen i allt väsentligt anslöt sig till den av bostadssociala utredningen förordade målsättningen för bostadspolitiken under den närmaste framtiden. Riksdagen uttalade

• Sida 197
•  Original

sig också i anledning av propositionen 279/1946 för en bostadspolitik, grundad på denna målsättning.

I nämnda betänkande och propositioner behandlades även metoderna för programmets genomförande. I betänkandet framhölls, att de åtgärder, som erfordras för att uppnå en avsevärd förbättring av bostadsförhållan- dena, syfta till att säkerställa dels att hyrorna hållas på en sådan nivå att hushållen anse sig ha ekonomiska möjligheter att efterfråga de nyprodu- cerade, rymliga och fullgott utrustade bostadslägenheterna, dels att produk- tionsinitiativ tagas i tillräcklig omfattning, dels att uppförandet av bostads- husen liksom förvaltandet av dessa blir ändamålsenligt (se bl. a. prop. 235/1947 sid. 11).

För tillgodoseende av förstnämnda syfte har riksdagen fattat beslut rörande nya former för den statliga låne- och bidragsverksamheten. Dessa låne- och bidragsformer innebära, att den ekonomiska bördan av subven- tioner och risktagande i huvudsak bäres av staten medan den för kom- munernas del är begränsad till det minimum, som är nödvändigt för att säkra en god förvaltning av husen, samt till frivillig komplettering av det statliga stödet.

B. Bostadspolitikens medel

Den statliga verksamheten för främjande av bostadspolitikens syften sker i huvudsak dels i form av låne- och bidragsverksamhet och dels genom att de statliga organen biträda kommunerna med råd och anvisningar. För att underlätta en rationell bostadspolitik har också 1949 års höstriksdag antagit ett förslag (SOU 1948: 4; prop. 184/1949) om vissa ändringar av expropriationslagen, varigenom möjligheterna för kommunerna-att'för be- byggelseändamål expropriera mark utvidgats.

De låne- och bidragsformer, som enligt nu gällande bestämmelser stå till förfogande för de bostadspolitiska organen för fullföljande av deras upp- gifter, äro främst tertiärlån och tilläggslän, statsbidrag till anordnande av pensionärshem, egnahemslån och förbättringslån, lantarbetarbostadslån.och lantarbetarbostadsbidrag, bidrag för fiskarbostäder inom vissa områden, familjebostadsbidrag och bränslebidrag ävensom den särskilda bostads- rabatten.

1. Enligt kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 587) om tertiärlån och till-' läggslån för flelfamiljshus kan tertiärlån utgå för ny- eller ombyggnads— företag, avseende flerfamiljshus, samt tilläggslån för nybyggnadsföretag, avseende sådant hus. Lån beviljas av hostadsstyrelsen. Tertiärlån skall förräntas och amorteras. Tertiärlån begränsas på visst sätt i förhållande till fastighetens avkastningsvärde. Högst ligger lånegrän- sen för kommunala och s.k. allmännyttiga bostadsföretag och därnäst komma kooperativa bostadsföretag. För övriga bostadsföretag gälla lägre gränser. '

• Sida 198
•  Original

Låntagaren garanteras under viss tid en högsta ränta på primärlån och sekundärlån. Hyrorna skola med ledning av självkostnadsprincipen fast- ställas av den myndighet, som beviljar tertiärlånet.

Tilläggslånen ha subventionskaraktär. De äro ränte- och amorterings- fria och beräknas i regel skola avskrivas efter 10 år. Tilläggslångivningen har till syfte att motverka en av byggnadskostnadsstegringen föranledd höjning av hyresnivån för nyuppförda bostäder. Denna låneform är avsedd att avvecklas så snart den med hänsyn till nämnda syfte icke är behövlig. Tilläggslän utgår allenast på vissa orter, där hyresläget är lågt och inkomst- läget sådant att nyproduktionen av bostäder kan befaras bli hämmad om subventionen ej lämnas. Det förutsättes att kommun på visst sätt skall bidraga till subventionen.

2. Enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 462) om statsbidrag till anord- nande au pensionärshem utgå dylika statsbidrag till kommun, kommunal- förbund eller allmännyttigt bostadsföretag för anordnande av billiga hyres- bostäder åt mindre bemedlade åldringar och invalider. Hyrorna i pensio- närshemmen äro maximerade. Bidrag beviljas av Kungl. Maj:t.

3. Egnahemslån och förbättringslån utgå enligt kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 546) om egnahemslån och förbättringslån för nybyggnad eller därmed i fråga om resultatet likvärdig, mera genomgripande ombyggnad av enfamiljshus, som skall bebos av låntagaren, eller av tväfamiljshus, vars ena lägenhet skall bebos av låntagaren, respektive för förbättring av sådant en- eller tvåfamiljshus. Lån beviljas av hostadsstyrelsen och länsbostads- nämnderna enligt särskild av Kungl. Maj:t fastställd fördelning dem emellan.

Egnahemslån må beviljas endast om bostadshus, som uppföres eller om- bygges med hjälp av länet, kan beräknas få stadigvarande användning för bostadsändamål. Särskilda villkor äro vidare uppställda med avseende på bostadens storlek och utrustning. Undantag härifrån kan dock beviljas. Vissa bestämmelser om skyldighet för låntagaren att ställa säkerhet, att inom viss tid utföra byggnadsföretaget, att därvid iakttaga meddelade före- skrifter och att underkasta sig teknisk och ekonomisk kontroll över bygg— nadsföretaget äro också givna. Ytterligare finnas föreskrifter om hur åter- betalningsskyldigheten skall bestämmas m. m. Egnahemslån kan i sin hel— het vara amorteringslån men består i regel av en räntefri, stående del samt en amorteringsdel. Den förstnämnda delen kan efter viss tid förvandlas till amorteringsdel eller ock avskrivas. Förbättringslån må beviljas beträffande bostadsbyggnadsföretag, som avser anordnande av ledningar för vatten och avlopp samt elektriska installationer ävensom anordnande av enklare centralvärmeanläggning så ock förbättring av vattentäkt. Dylikt län kan också beviljas, där fråga är om. hus, som visserligen kan förväntas bli bebott under ansenlig tid men som av ekonomiska skäl icke bör under- kastas en grundlig ombyggnad, jämväl för annan mindre genomgripande

• Sida 199
•  Original

förbättring av bostaden och dess utrustning. Även beträffande dessa lån äro givna bestämmelser om låntagarens skyldigheter av motsvarande innehåll som vid egnahemslån. Förbättringslån kan i sin helhet utgöra räntefritt, stående län eller bestå av en räntebärande amorteringsdel jämte en ränte- fri, stående del eller ock i sin helhet utgöra amorteringslån.

4. Lantarbetarbostadslån och Iantarbetarbostadsbidrag kunna enligt kun- görelsen den 22 juni 1939 (nr 465) om lantarbetarbostadslån och lantarbe- tarbostadsbidrag utgå för uppförande av nya bostäder för lantarbetare samt för ombyggnad av eller annat mera omfattande förbättringsarbete å dylika bostäder. Dylika lån och bidrag utgå till ägare eller brukare av jordbruksfastighet och må beviljas allenast under förutsättning att de bostadsutrymmen, som skola iordningställas, såvitt kan bedömas äro behövliga för framtiden. Lån må utgå endast för iordningställande av lägenhet om minst två rum och kök vilken inrättas så, att den ur hygienisk synpunkt och med hänsyn till möjligheterna att underlätta det husliga arbetets bedrivande utgör en god och ändamålsenlig bostad. Där så kan ordnas inom rimlig kostnad, skall lägenheten förses med vatten- och avloppsledningar samt anordningar för centraluppvärmning. Ansökan om lån prövas av hostadsstyrelsen, som skall fastställa plan och ritningar för företaget ävensom meddela bestäm- melser angående den tid, inom vilken arbetet skall vara fullbordat, samt rörande lånevillkoren. Bidrag må beviljas endast för lägenhet av ovan av- sedd beskaffenhet, som förses med vatten- och avloppsledningar samt an- ordningar för centraluppvärmning eller med enbart vatten— och avlopps- ledningar eller som innehåller minst tre rum och kök. Bidrag som ej avser enbart vatten- och avloppsledningar må utgå allenast i samband med lån. Sedan byggnadsföretag, för vilket län eller bidrag beviljats, blivit av- slutat, skall länsbostadsnämnden efter anmälan av sökanden undersöka om företaget utförts i enlighet med föreskrivna villkor.

5. Statsbidrag för iordningställande inom de norrländska kustlänen samt Uppland av fiskares bostäder, sjöbodar och båthus utgår i vissa fall enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 472) angående statsbidrag för fiskar— bostäder inom vissa områden. För iordningställande inom de norrländska kustlänen samt Uppland av fiskares bostäder, sjöbodar och båthus må, där sådant förbättringslån, som ej i sin helhet utgör amorteringslån, icke kan utgå enligt gällande bestäm- melser angående egnahemslån och förbättringslån, utgå bidrag enligt denna kungörelse. Bidrag beviljas av länsbostadsnämnden, som därvid skall taga hänsyn till varje byggnadsföretags angelägenhetsgrad ur hälso- och utrym- messynpunkt och i erforderlig mån bör samråda med provinsialläkaren i orten eller annan sakkunnig på bostadshygienens område. Bidrag må läm- nas för reparation av och annat förbättringsarbete å byggnader, däri inbe-

• Sida 200
•  Original

gripet anordnande av ledningar för vatten och avlopp samt av elektriska installationer, så ock för uppförande av nya byggnader i stället för förut befintliga samt för förbättring av vattentäkt. Då bidrag av länsbostads- nämnd beviljas, skall tillika plan för byggnadsföretaget fastställas samt föreskrift meddelas, bland annat, rörande den tid inom vilken arbetet skall vara fullbordat samt angående tid och ordning för bidragets utbetalande.

6. Familjebostadsbidrag jämte bränslebidrag kunna enligt kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 547) om familjebostadsbidrag och bränslebidrag be- viljas för att sänka de årliga bostadskostnaderna för familjer med flera barn samt befordra en förbättring av bostadsstandarden. Familjebostadsbidrag utgår regelmässigt endast för familj med minst två minderåriga barn, vilka helt eller delvis försörjas inom familjen. Bidrag må beviljas endast under förutsättning att familjeförsörjarens eller, i före- kommande fall, mannens och hustruns sammanlagda till statsskatt beskatt- ningsbara inkomst icke överstiger för familj med två barn 4 000 kronor och för familj med flera barn nämnda belopp ökat med 1 000 kronor för varje barn utöver två. Som villkor för bidraget gäller vidare att familjen bebor lägenhet av viss beskaffenhet. För familj som åtnjuter familjebostadsbidrag utgår också bränslebidrag.

7. Särskild bostadsrabatt (det 5. k. trekronorsbidraget) utgår i vissa fall enligt särskilda föreskrifter med syfte att stödja hushåll med begränsade inkomster och lägenhet i av kommun eller allmännyttigt företag förvaltade hus, som uppförts efter den 1 juli 1946. Denna bidragsgivning år tills vidare avsedd att bedrivas som försöksverksamhet (prop. 231/1948 sid. 122, stats- utsk. utl. 212/1948, riksd. skriv. 411/1948, prop. 153/1949 sid. 32, 37, stats- utsk. utl. 171/1949, riksd. skriv. 341/1949, prop. 144/1950, statsutsk. utl. 135/1950 0. memorial 187/1950, riksd. skriv. 342/1950). Genom beslut vid årets riksdag (se bl. a. prop. 144/1950) har en ny form av bostads— rabatt införts, i det att statsbidrag skall kunna utgå för beredande av bostäder åt åldringar i vissa hyreshus. Även denna statsbidragsgivning avses tills vidare skola bedrivas försöksvis. Härtill komma vissa mera speciella understödsformer på det bostads- politiska området såsom lån för anläggande, inköp, utvidgning eller moder— nisering av tvätterier enligt kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 566) angående statslån till kollektiva tvätterier. Kommunernas medverkan. Enligt bostadssociala utredningen borde de insatser från det allmännas sida, som erfordras för att produktionsinitiativ skola tagas i tillräcklig omfattning samt för att uppförandet och förvaltan- det av bostadshusen skall bli ändamålsenligt, i huvudsak ankomma på kom- munerna, vilka alltså skulle handha de organisatoriska, planläggande och initiativtagande uppgifterna. Denna uppfattning ligger till grund för för- slaget i proposition nr 259/1947 till lagstiftning rörande kommunernas bo—

• Sida 201
•  Original

stadspolitiska uppgifter (jfr riksdagens skrivelse nr 480/1947). Den i ämnet utfärdade lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande innebär i huvudsak följande.

1. Kommun äger ställa medel till förfogande att användas till åtgärder i syfte att nedbringa inom kommunen bosatta personers kostnader för an- skaffande eller innehav av en fullvärdig bostad.

2. Kommun är skyldig att förmedla lån och bidrag, som utgå av stats- medel i syfte att främja bostadsförsörjningen, samt även i övrigt bi- träda vid handhavandet av den statliga låne- och bidragsverksamheten för bostadsförsörjningsändamål i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer. Från denna skyldighet kan Kungl. Maj:t helt eller delvis befria mindre kommun. Någon sådan befrielse har ej medgivits.

3. Kommun med mera än 10000 invånare samt kommun, beträffande vilken Kungl. Maj:t med hänsyn till bebyggelsens snabba utveckling eller andra särskilda omständigheter så föreskrivit, skall till ledning för kom- munens framtida åtgärder med avseende å bostadsproduktionen uppgöra bostadsförsörjningsplan efter samråd med vederbörande statliga myndighet. Planen skall i huvudsak ligga till grund för bostadsproduktionen inom kommunen. Ny plan skall upprättas, om mera väsentliga avvikelser er- fordras. I fråga om det under 1. givna bemyndigandet må erinras om att genom beslut vid 1950 års riksdag (riksd. skriv. 342/1950) fastställts att kommu- nerna fr. o. m. den 1 januari 1951 skola bestrida en tredjedel av kostna- derna för trekronorsbidraget. Beträffande kommunernas under 2. nämnda skyldighet att biträda vid den statliga lån- och bidragsgivningen anfördes i propositionen nr 259, att den närmare omfattningen därav torde böra fastställas av Kungl. Maj :t sedan ståndpunkt tagits till organisationsfrågorna. I andra lagutskottets över propositionen avgivna utlåtande, nr 53, som av riksdagen godkändes, framhölls i denna fråga, att kommunerna icke borde belastas med alltför kostnadskrävande och betungande uppgifter, vilket dock icke borde utesluta, att avgörandet av ett stort antal detaljspörsmål skulle kunna avlastas från den centrala myndigheten å kommunerna. Den enligt de förut nämnda låne- och bidragsförfattningarna samt kun- görelsen den 30 december 1947 (nr 1011) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av nyssnämnda lagen den 10 juli 1947( nr 523) på kommun ankommande låne- och bidragsförmedlingen och därmed sammanhängande verksamhet skall utövas av ett särskilt kommunalt organ (förmedlings— organ). Förmedlingsorgan är i regel i stad drätselkammaren och på landet kommunalnämnden, där ej kommunen beslutat att verksamheten skall handhas av annat lämpligt kommunalt organ. I vissa fall kan särskilt för- medlingsorgan finnas för köping eller »municipalsamhälle, som tillhör kommun.

• Sida 202
•  Original

III. BOSTADSPOLITIKENS ORGANISATION

A. 1947 års principbeslut

I förutnämnda proposition nr 235/1947 (sid. 22—29) anfördes vissa principiella synpunkter på frågan om den allmänna bostadspolitikens orga- nisation. Dessa torde kunna sammanfattas på följande sätt. Samtliga arbets- uppgifter i fråga om bostadsförsörjningen som ankomme på egnahems- organisationen —— alltså även i vad de avsåge bostäder på jordbruksfastighet — borde överflyttas till den bostadspolitiska organisationen. Byggnads- lånebyrån borde omorganiseras och ges formen av ett permanent statligt verk. Handhavandet av de bostadspolitiska arbetsuppgifterna borde i största möjliga utsträckning decentraliseras. Statliga länsorgan borde sålunda in- rättas med uppgift att stå kommunerna till tjänst med råd och anvisningar i skilda avseenden, att handha vissa kontrollerande uppgifter samt att i viss omfattning besluta i låne- och bidragsårenden. Det förelåge ett uppen- bart behov av bostadspolitiska organ i kommuninstansen, vilka borde ingå i den kommunala administrationen. Det kommunala ansvaret för bostads— försörjningen borde åligga ett enda organ.

Efter utskottsbehandling (statsutsk. utl. nr 244, memorial nr 254» god- kände riksdagen (skrivelse nr 493) dessa riktlinjer för de bostadspolitiska organens uppbyggnad; frågan om vilket organ, lantbruksnämnd eller läns- bostadsnämnd, som skulle omhänderha verksamheten beträffande jord- brukets bostäder, borde dock ytterligare övervägas i samband med detal- jerade förslag till såväl den bostadspolitiska som den jordbrukspolitiska organisationen.

I propositionen nr 75 till 1947 års riksdag angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken m. m. föreslogs att egnahemsstyrelsen skulle sammanslås med lantbruksstyrelsen samt att den lokala egnahemsorganisa- tionen skulle slopas och nyinrättade lantbruksnämnder övertaga egnahems- nämndernas arbetsuppgifter. Vad nu sagts skulle dock icke avse den av egnahemsorganisationen bedrivna bostadsförbättringsverksamheten, som förutsattes bli övertagen av de bostadspolitiska organen. Förslaget godtogs av riksdagen.

B. 1948 års beslut

I proposition nr 218 till 1948 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till den allmänna bostadspolitikens organisation m. m. I propositionen, som grundade sig på ett av särskilda sakkunniga den 22 januari 1948 överläm- nat betänkande om den allmänna bostadspolitikens organisation (stencile— rat), förordades vissa riktlinjer för fördelningen av de bostadspolitiska arbetsuppgifterna under de närmaste åren mellan centralt organ (bostads-

• Sida 203
•  Original

styrelsen), länsorgan (länsbostadsnämnder) och kommunala organ (för- medlingsorgan) .

Beträffande ärendena angående jordbrukets bostäder föreslogs, att granskning ur tekniska, ekonomiska och bostadssociala synpunkter liksom förvaltningen av beviljade lån och bidrag skulle åvila de bostadspolitiska organen medan beslut i dylika ärenden skulle fattas av de jordbrukspoli— tiska organen.

I det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet uttalade före— dragande departementschefen beträffande fördelningen av de bostadspoli- tiska arbetsuppgifterna mellan statliga och kommunala organ, att enligt hans mening åtskilliga skäl talade för att de bostadspolitiska uppgifterna så långt möjligt anförtroddes de kommunala organen. Vad den tekniska granskningen anginge, vore det önskvärt att centralorganets befattning där- med successivt begränsades och i ett tidigt skede av planeringen ersattes av råd, upplysningar och anvisningar till lånesökanden.

I fråga om fördelningen av uppgifterna mellan det centrala organet och länsorganen uppdrog departementschefen vissa riktlinjer, som inneburo överflyttning till länsorganen av vissa förut på det centrala organet an- kommande uppgifter. Den i propositionen förordade fördelningen förkla- rades emellertid icke innebära att frågan om en framtida mera genomgri— pande decentralisering skötes åt sidan. Härom anförde departementschefen följande.

Sedan erfarenhet vunnits rörande länsorganens handläggning av ärenden an— gående lån och bidrag till nybyggnad av enfamiljshus syntes böra upptagas till övervägande, huruvida icke hela långivningen beträffande enfamiljshus — d. v. s. även ärenden beträffande enfamiljshus i städer med minst 10000 invånare —— skulle kunna överföras till dessa organ samt huruvida icke förutsättningar då fun- nes för överförande till länsorganen av viss del av låneverksamheten i avseende å flerfamiljshus. _ _ — Vad anginge frågan om en framtida decentralisering av handläggningen av låneverksamheten beträffande flerfamiljshus syntes kunna förutsättas, att ärenden avseende större bostadsbyggnadsprojekt icke med fördel kunde handläggas av länsorganen. Enligt vad departementschefen under hand erfarit av byggnadslånebyrån avsåge omkring hälften av flerfamiljshusärendena hus med högst 10 lägenheter. Med hänsyn till att vissa fördelar syntes vara för- bundna med en decentralisering av sistnämnda ärenden, borde sedermera över- vägas huvuvida icke förutsättningar förelåge att överföra handläggningen av dessa till länsorganen.

Beträffande jordbrukets bostäder anförde departementschefen att det syntes uppenbart, att ärenden rörande lån och bidrag till bostäder å jord- bruksfastighet borde prövas såväl ur bostadspolitisk som ur jordbrukspoli- tisk synpunkt. En tillfredsställande handläggning av dessa ärenden torde fördenskull förutsätta, att de bostadspolitiska och jordbrukspolitiska orga- nen fortlöpande samarbetade. Departementschefen fann för sin del övervä- gande skäl tala för att beslut i sagda ärenden fattades av de jordbrukspoli- tiska organen. Enligt departementschefens uppfattning borde nämligen i

• Sida 204
•  Original

fråga om jordbrukets bostäder arten och omfattningen av planerade bo— stadsförbättringar i sista hand bedömas ur jordbrukspolitiska synpunkter. De borde vidare i görligaste mån samordnas med åtgärder för rationalise- ring av vederbörande jordbruk.

I statsutskottets av riksdagen (skrivelse 336/1948) godkända utlåtande nr 159 hemställde utskottet bl. a. att riksdagen måtte godkänna dels Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av en bostadsstyrelse och därunder lydande länsbostadsnämnder, dels föreslagna former för kommunernas medverkan i bostadspolitiken ävensom den föreslagna fördelningen av arbetsuppgifter på statliga och kommunala organ samt mellan det centrala organet och länsorgan. Beträffande jordbrukets bostäder föreslog utskottet däremot att frågor om lån och bidrag skulle avgöras av länsbostadsnämnd efter sain- råd med lantbruksnämnd. I sistnämnda fråga anförde utskottet bland annat följande.

Utskottet anslöte sig till departementschefens uppfattning, att ärenden rörande lån och bidrag till bostäder å jordbruksfastighet borde komma under bedömande ur såväl bostadspolitisk som jordbrukspolitisk synpunkt. En tillfredsställande handläggning av dessa ärenden förutsatte därför såsom departementschefen ut- talat samarbete mellan de bostadspolitiska och jordbrukspolitiska organen. Detta samarbete borde i första hand avse frågan om lämpligheten ur jordbrukspolitiska synpunkter av att planerade bostadsförbättringar komme till stånd samt frågan, huruvida omfattningen av bostadsförbättringen svarade mot jordbruksfastighetens framtida avkastning. Behov av samordning av de bostadspolitiska och jordbruks- politiska stödåtgärderna förelåge vidare i de fall, då till en och samma fastighet lämnades såväl ett lån till förbättring av jordbruket som ett lån till förbättring av bostaden. Fördelar skulle vinnas, om i dylika fall förvaltningen av lånen åvilade ett enda organ. Med hänsyn till att lån till förbättring av jordbruket i fortsättningen skulle utlämnas av enskilda kreditinstitut, varvid det statliga stödet finge formen av kreditgaranti, medan det förutsattes att statliga lån i varje fall tills vidare skulle lämnas till bostadsförbättringar, borde slutlig ställning icke tagas till formerna för samarbete mellan de bostadspolitiska oclrjordbrukspoli- tiska organen.

Utskottet, som ansåge att samarbete borde ske i så smidiga former som möjligt, förordade den ordningen att beslut om lån och bidrag till bostäder på jordbruks- fastighet liksom lånens förvaltning skulle ankomma på länsbostadsnämnd, varvid utskottet dock förutsatte, att lantbruksnämndens mening skulle vara avgörande i vad det gällde ändamålsenligheten ur jordbrukspolitiska synpunkter av de bo- stadsförbättringar som ifrågasattes och tidpunkten för deras genomförande.

Jämlikt 1948 års beslut äro från och med den 1 juli 1948 inrättade bo- stadsstyrelsen som centralt organ för bostadspolitiken samt därunder ly— dande länsbostadsnämnder som länsorgan. I kommunerna skola enligt vad ovan sagts finnas kommunala förmedlingsorgan.

I instruktionen den 27 maj 1949 (nr 339) för hostadsstyrelsen och läns— bostadsnämnderna ha närmare bestämmelser givits i fråga om dessa myn— digheters ämbetsbefattning och organisation.

Bostadsstyrelsen skall under Kungl. Maj:t utöva den centrala ledningen

• Sida 205
•  Original

av statens verksamhet till främjande av bostadsförsörjningen. Styrelsen är chefsmyndighet för länsbostadsnämnderna. Utöver uppgiften att enligt gäl- lande bestämmelser handha den statliga låne- och bidragsverksamheten till främjande av bostadsförsörjningen åligger det styrelsen, bland annat, att söka klarlägga förutsättningarna för en fortgående allmän förbättring av bostadsförsörjningen, att föra statistik, avsedd att belysa utvecklingen på bostads- och byggnadsmarknaderna, verkställa undersökningar beträffande denna utveckling och utföra beräkningar rörande det framtida bostadsbe- hovet, att medverka vid uppgörande av sådana bostadsförsörjningsplaner, som det enligt lag åligger vissa kommuner att upprätta, samt att i mån av behov biträda övriga kommuner med särskilda undersökningar 0111 bostads- försörjningsläget och förutsättningarna för en förbättring därav.

Bostadsstyrelsen, som är organiserad på fyra byråer och en fristående social sektion, utgöres av en generaldirektör och chef, en av byråcheferna eller chefen för den sociala sektionen som generaldirektörens ställföreträ— dare samt fem av Kungl. Maj:t för en tid av högst tre år förordnade sär- skilda ledamöter. Styrelsen äger bl. a. beordra befattningshavare vid läns- bostadsnämnd att tjänstgöra hos styrelsen.

Länsbostadsnämnd skall finnas en i varje län. Länsbostadsnämnderna äro förlagda till vederbörande residensstäder utom i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län, där nämnden är förlagd till respektive Udde- valla, Borås och Skara.

Beträffande länsbostadsnämndernas förläggning anfördes i propositionen 218/1948 att länsbostadsnämnderna måste förutsättas ha viss kontakt med länsstyrelserna såsom länens högsta bälsovårds- och byggnadsmyndighet, med länsarkitektkontoren, överlantmätarna, distriktsingenjörerna för vat— tenförsörjning och avlopp, förste provinsialläkarna ävensom med länsar- betsnämnderna och lantbruksnämnderna. Med hänsyn härtill syntes lämp- ligt att länsbostadsnämnden i allmänhet förlades till vederbörande resi- densstad.

I statsutskottets förenämnda utlåtande 159/1948 gjordes i denna fråga följande uttalande.

Utskottet, som förklarade sig dela departementschefens uppfattning, att det vore lämpligt att länsbostadsnämnd i allmänhet förlades till residensstaden, ville framhålla, att behov komme att föreligga av fortlöpande kontakt mellan läns— bostadsnämnderna och lantbruksnämnderna. Det förtjänade därför övervägas, huruvida icke avvikelse från regeln borde göras i fråga om Göteborgs och Bohus län samt Skaraborgs län, där lantbruksnämnd vore avsedd att inrättas i Udde- valla respektive Skara. Utskottet fann vidare starka skäl i och för sig tala för att två länsbostadsnämnder inrättades såväl i Älvsborgs län som i Kalmar län med förläggning i samma städer som lantbruksnämnderna. Med hänsyn till angelägen— heten av att organisationen så långt möjligt begränsades syntes dock med en så- dan utbyggnad böra anstå till dess viss erfarenhet vunnits rörande de nya läns- organen.

• Sida 206
•  Original

Länsbostadsnämnd skall i länet handha den statliga låne— och bidrags- verksamheten till främjande av bostadsförsörjningen, i den mån detta ej ankommer på hostadsstyrelsen eller annan statlig myndighet. Härvid ålig- ger det länsbostadsnämnd, bland annat, att verka för en planmässig förbätt- ring av bostadsförsörjningen i länet och för detta ändamål under samråd med hostadsstyrelsen verkställa erforderliga undersökningar rörande bo- stadsförhållandena och det framtida bostadsbehovet samt att såväl vid som utom domstol företräda Kungl. Maj:t och kronan dels gentemot den, som är skyldig att erlägga betalning till nämnden, dels för den egendom, som nämnden förvaltar, dels ock i övrigt i allt som angår nämndens verk- samhet, under förutsättning att hostadsstyrelsen ej förbehållit sig rätten därtill.

Länsbostadsnämnd består av fem ledamöter. Fyra av dem utses av Kungl. Maj :t för en tid av tre år. Kungl. Maj:t förordnar en av dessa ledamöter att vara ordförande i nämnden samt utser suppleanter för de övriga tre leda— möterna. Såsom självskriven ledamot i nämnden ingår länsbostadsdirek- tören. Nämnden utser inom sig vice ordförande. Landshövdingen i länet eller, vid förfall för honom, landssekreteraren eller landskamreraren äger rätt att närvara vid nämndens sammanträden.

Ordförande, ledamöter och ersättare i nämnderna ha den 21 juli 1948 av Kungl. Maj:t förordnats för tiden till och med den 30 juni 1951. Därvid har i nämnderna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus, Värmlands, Örebro och Västmanlands län landshövdingen samt i nämnderna i Kalmar, Hallands och Gävleborgs län landssekreteraren förordnats till ordförande.

Länsbostadsnämndernas personal den 15 augusti 1949 framgår av vid- stående förteckning. I anslutning till den däri angivna lönegradsplaceringen må framhållas att i årets statsverksproposition (bil. 7 sid. 101) föreslagits att direktörstjänsterna vid länsbostadsnämnderna skola extra—ordinarie- sättas fr. o. m. den 1 juli 1950. Frågan, huruvida samtliga dessa extra ordinarie tjänster borde tillsättas redan då, syntes emellertid enligt depar— tementschefens mening av vissa skäl böra bli föremål för ytterligare över- väganden. Samtidigt avses ingenjörs- och biträdespersonalen skola erhålla viss förstärkning. Propositionen har i dessa delar bifallits av riksdagen.

Länsbostadsdirektören är i främsta rummet ansvarig för fullgörandet av de arbetsuppgifter, som åligga nämndens personal. Han har därvid, bland annat, att tillse, att föreliggande ärenden utan onödig tidsutdräkt företagas till behandling och nämndens beslut utan dröjsmål expedieras, att inför nämnden föredraga förekommande ärenden, i den mån föredragningen icke enligt nämndens beslut uppdrages åt annan befattningshavare eller ledamot av nämnden, att taga initiativ till och för nämnden framlägga förslag till åtgärder, som böra vidtagas av nämnden, att upprätthålla för nämndens verksamhet erforderlig förbindelse med vederbörande länsstyrelse, andra statliga länsorgan samt kommunala organ, att ha tillsyn över att skuldför-

• Sida 207
•  Original

häftigtåds- 1:83??? Kassör Ingenjör Biträdespersonal L ä n Cg 31 Cg 29 Ge 27 Ce 22 ägg; Ce (0911 53:82; B ............ 1 — 1 1 —— _ 2 C ............ — 1 1 1 — —— 2 D ............ — 1 1 1 — —— 2 E ............ -— 1 1 1 -— 1 1 F ............ — 1 1 ] —— 1 1 1 G ............ —— 1 1 1 —— -— 2 H ............ — 1 1 1 ——- — 2 I ............ —— 1 1 1 -— — 2 K ............ — 1 1 1 — —— 2 L ............ — 1 1 1 —— —- 2 M ............ — 1 1 1 — — 2 N ............ — 1 1 1 —— — 2 O ............ 1 —— 1 1 —— —— 2 P ............ — 1 1 1 —— — 2 H ............ — 1 1 1 — —— 1 S ............ —— 1 1 1 1 —- 3 T ............ — 1 1 1 — _ 2 U ............ — 1 1 l -— 1 1 W ............ 1 — 1 1 — -— 2 X ............ —— 1 1 1 1 — 2 Y ............ 1 _ 1 ] 1 —- 3 Z ............ 1 —— 1 1 1 -— 3 AC ............ 1 — 1 1 ———- 1 2 BD ............ 1 -— 1 1 —— — 3 Summa 7 17 24 24 4 4 48 1 Arvodesanställning.

bindelse för lån och bidrag samt säkerhet, som ställes för sådan förbindelse, bli granskade och förvarade på betryggande sätt.

Förste byråingenjören åligger att enligt nämndens bestämmande förbe- reda och inför nämnden föredraga förekommande låne- och bidragsåren- den samt att tillhandagå kommunala förmedlingsorgan och lånesökande med råd och upplysningar.

Vid handläggning av ärenden av teknisk natur skall förste byråingen- jören i mån av behov erhålla biträde av arkitekt.

Kassören åligger att handha länsbostadsnämndens kassarörelse samt bok- föring och revision, att svara för utbetalning av löner och reseersättningar till nämndens personal i den mån utbetalning ej ombesörjes av bostads- styrelsen, att vidtaga åtgärder för debitering och upphörd av räntor, amor- teringar och andra avgifter samt att granska skuldförbindelse och säker- het, som ställes för lån eller bidrag, ävensom svara för förvaringen av sådana säkerhetshandlingar, som skola omhänderhas av nämnden, och för att de- samma bibehållas i gällande kraft.

Vid handläggning av ärenden av rättslig natur skall kassören i mån av behov erhålla biträde av juridiskt utbildad arbetskraft.

• Sida 208
•  Original

Det erforderliga biträdet av arkitekt respektive jurist lämnas på olika sätt. Medverkan av arkitekt lämnas i alla län utom Stockholms, Gotlands och Skaraborgs län av länsarkitektkontoret. I regel lämnas denna medver- kan, som avser bostadsteknisk granskning samt rådgivning åt allmänheten, av biträdande länsarkitekt. Denne tjänstgör i allmänhet hos nämnden några timmar upp till en dag per vecka.

Såsom juridiskt biträde åt nämnderna skola i mån av behov mot särskilt arvode vara anställda jurister. Det biträde de lämna nämnderna består främst i juridisk granskning av låneärendena. I en nämnd (Härnösand) är direktören jurist och verkställer själv denna granskning. Särskilda biträden (ombudsmän) hade intill den 30 juni 1950 förordnats vid 23 nämnder. Av dessa ombudsmän äro 14 länsstyrelsejurister.

Viktigare ärenden skola handläggas av länsbostadsnämnden i dess helhet (pleniärenden). I övriga ärenden äger nämndens ordförande, vice ord— förande, länsbostadsdirektören eller annan tjänsteman fatta beslut på nämndens vägnar enligt i arbetsordning meddelade bestämmelser. Vid av- görande av pleniärenden är nämnden beslutför, då utom ordföranden minst två ledamöter eller ersättare för dem äro närvarande. Är ledamot, ersättare för honom eller föredragande av mening, som avviker från beslut, som i hans närvaro fattas av länsbostadsnämnd, åligger det honom att låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening. Beträffande vissa ytterligare i detta sammanhang aktuella bestämmelser hänvisas till sid. 21.

Befattningar vid länsbostadsnämnderna i 27 och högre lönegrader till- * sättas av Kungl. Maj:t efter förslag av hostadsstyrelsen. Övriga befatt- ningar tillsättas av hostadsstyrelsen, som ock äger antaga extra personal. Styrelsen må dock medgiva att icke-ordinarie personal i högst lönegrad Ce 24 får antagas av nämnderna.

Besvär över länsbostadsnämnds beslut anföres, där ej i särskild ordning annat föreskrivits, hos hostadsstyrelsen. Besvär ingivas till nämnden, som med eget yttrande översänder dem till hostadsstyrelsen. Besvär över bostads- styrelsens beslut anföres, där ej annat är stadgat, hos Kungl. Maj:t i social- departementet.

Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan hostadsstyrelsen, länsbostads- nämnderna och de kommunala förmedlingsorganen grundar sig jämväl på ovannämnda 1948 års beslut, där fördelningen angivits böra ske efter följande riktlinjer.

1. B 0 sta d s sty r e l s e n s uppgifter skulle sålunda vara följande. 'I fråga om planering av bostadsförsörjningen:

Följande av utvecklingen på bostads- och byggnadsmarknaderna samt klar— läggande av förskjutningar i de framtida förutsättningarna för en allmän förbätt- ring av bostadsförsörjningen.

Handhavande av löpande statistik avsedd att belysa utvecklingen på bostads- och byggnadsmarknaderna, verkställande av särskilda undersökningar beträffande

• Sida 209
•  Original

denna utveckling samt utförande av beräkningar rörande det framtida bostads- behovet och den framtida utvecklingen på bostadsmarknaden.

Medverkan vid upprättande av bostadsförsörjningsplaner för kommuner med minst 10000 invånare.

Biträde åt mindre kommuner, där behov föreligger av särskilda undersökningar för belysning av bostadsförsörjningsläget och förutsättningarna för en förbätt- ring av detsamma i framtiden.

I fråga om förhandsgranskning av projekt för vilka lån och bidrag äro avsedda att sökas:

Förhandsgranskning av ritningar och tekniska beskrivningar avseende

a) ny- eller ombyggnad av flerfamiljshus

b) nybyggnad, ombyggnad eller förbättringar av enfamiljshus i städer med minst 10000 invånare

c) projekt som länsorganen icke anse sig kunna bedöma. Biträde åt länsorganen och de kommunala organen med råd, upplysningar och anvisningar i tekniska frågor.

Biträde i form av konsultationer åt byggnadsföretagare vid planering av bostads- byggnadsföretag.

Granskning och utarbetande av typritningar till enfamiljshus. Projektering av kollektiva tvätterier, för vilka statliga lån och bidrag äro av- sedda att sökas.

I fråga om beviljande och förvaltning av lån och bidrag: Beslut i låne- och bidragsårenden avseende

a) ny- eller ombyggnad av flerfamiljshus

b) nybyggnad, ombyggnad eller förbättring av enfamiljshus i städer med minst 10 000 invånare

c) lantarbetarebostäder

d) kollektiva tvätterier

e) familjebostadsbidrag till familjer i hus till vilka lån och bidrag kunna be- viljas av centralorganet

f) projekt som länsorganen icke anse sig kunna bedöma

g) besvär över länsorganens beslut. Förvaltning av lån och bidrag, beviljade av centralorganet. Granskning av ansökningar angående statsbidrag till pensionärshem och ytt- rande till Kungl. Maj:t däröver.

Förslag till fördelning mellan kommunerna av trekronorsbidrag. Råd och anvisningar till länsorganen rörande den ekonomiska och juridiska granskningen.

Inspektion av länsorganens låne- och bidragsverksamhet. Översyn över den byggnadstekniska kontrollen.

2. Länsbostadsnämnderna skulle ha följande uppgifter. I fråga om planering av bostadsförsörjningen: Verkställande i samråd med centralorganet av undersökningar rörande bostads- förhållandena och bostadsbehovet i de olika länen.

I fråga om förhandsgranskning av projekt för vilka lån och bidrag äro avsedda att sökas:

Förhandsgranskning av ritningar och tekniska beskrivningar avseende nybygg- nad, ombyggnad eller förbättring av enfamiljshus i andra kommuner än städer med minst 10 000 invånare.

• Sida 210
•  Original

I fråga om beviljande och förvaltning av lån och bidrag: Beslut i låne- och bidragsårenden avseende

a) nybyggnad, ombyggnad eller förbättring av enfamiljshus i andra kommuner än städer med minst 10000 invånare

b) familjebostadsbidrag till familjer i hus till vilka lån och bidrag kunna be- viljas av länsorganen.

Förberedande granskning av ärenden avseende lantarbetarbostäder. Förvaltning av lån och bidrag, beviljade av länsorganen. 3." Fö r m e (1 l i n g 5 o r g a n e n slutligen skulle handha nedannämnda upp- gifter.

I fråga om. planering av bostadsförsörjningen: I fråga om kommuner med minst 10 000 invånare, upprättande av bostadsför- sörjningsplaner i samråd med centralorganet.

Insamling av statistiska primäruppgifter, avsedda att belysa utvecklingen på bostads— och byggnadsmarknaderna.

Biträde åt byggnadsföretagare vid planeringen av bostadsbyggnadsföretag. Tillhandahållande av typritningar till enfamiljshus. I fråga om förhandsgranskning av projekt för vilka lån och bidrag äro avsedda att sökas:

Förmedling av ansökningar om förhandsgranskning. I fråga om beviljande och förvaltning av lån och bidrag: Förmedling av ansökningar om lån och bidrag. Biträde vid utbetalning av lån och bidrag. Biträde vid förvaltningen av lån och bidrag, beviljade såväl av centralorganet som av länsorganen.

Verkställande av byggnadsteknisk kontroll.

4. Utöver ovannämnda uppgifter har lä n 5 b 0 st a d 5 11 å m n d att beträffande kommun som befriats från att förmedla lån m. m. handha de eljest på förmed- lingsorganet ankommande uppgifterna.

Arbetsfördelningen, som till en början i huvudsak grundade sig på ifråga- varande plan, har senare undergått en viss förskjutning. Under budgetåret 1948/49 handlade länsbostadsnämnderna i viss utsträckning ärenden an- gående förbättringslån, varjämte före den 1 juli 1949 till nämnderna över- flyttades ärenden angående egnahemslån beträffande städer med mindre än 10 000 invånare samt alla landskommuner. Fr. o. m. den 1 januari 1950 handha nämnderna även ärenden angående egnahemslån och förbättrings- lån, avseende samtliga städer utom Stockholm, Göteborg och Malmö, samt handlägga ärenden angående familjebostadsbidrag och bränslebidrag till familjer i enfamiljs- och tvåfamiljshus i samtliga kommuner utom de tre nämnda städerna. Det må anmärkas att vad ovan sagts om enfamiljshus även gäller tvåfamiljshus.

IV. UTREDN INGEN

Inledning. Länsbostadsnämndens uppgifter ligga visserligen åtminstone tills vidare mindre på planläggningsverksamhetens än på den direkta låne— och bidragsgivningens område. På planeringsområdet har länsbostadsnämn-

I

• Sida 211
•  Original

den som en primär uppgift allenast att i samråd med hostadsstyrelsen verk- ställa undersökningar rörande bostadsförhållanden och bostadsbehov i lä- net. Men det ligger dock i sakens natur, att nämnden icke kan fullgöra sina uppgifter beträffande låne- och bidragsgivningen utan att både vara i kontakt med den planering, som på olika håll sker inom länet, och själv bilda sig en uppfattning om efter vilka linjer nämndens verksamhet med hänsyn till dessa planeringar bör bedrivas. Därtill kommer emellertid även att vid det nödvändiga samarbetet för planeringen på olika områden nämn- den 1nåste företräda de bostadspolitiska synpunkterna på förekommande planarbeten.

Som framgår av den föregående redogörelsen har också vid tillskapandet av organisationen framhållits, att länsbostadsnämnden måste anses i hög grad beroende av samarbete såväl med länsstyrelsen som med ett flertal andra länsorgan. Detta år för övrigt självklart med den centrala betydelse bostadspolitiken har för planeringsverksamheten över huvud. Redan med hänsyn härtill synes böra övervägas i vad mån en fastare samordning mel- lan länsbostadsnämnden och övriga länsorgan kan genomföras än den som enligt nu gällande bestämmelser är möjlig.

Att denna samordning bör ske i länsstyrelsens regi synes i och för sig naturligt. Man bör komma ihåg att den statliga tillsynen och ledningen av kommunernas verksamhet på flertalet förvaltningsområden ankommer på länsstyrelsen. Den länsstyrelsen åvilande ledningen av bebyggelseplane— ringen blir utan tvivel försvårad om bostadsförsörjningsfrågan, som är ett av de viktigaste elementen i denna planering, skall vara undantagen från länsstyrelsens ämbetsbefattning. På längre sikt är det ofrånkomligt att bostadspolitikens lokala inriktning göres beroende av storleken av exploa- teringskostnaderna, däri inbegripet kostnader för behövliga allmänna nyt- tigheter, inom olika områden. En samordning av hithörande undersökningar och bedömanden synes bäst kunna ske inom det centrala bebyggelseplane— ringsorganet i länet, länsstyrelsen. Bostadspolitiken är vidare en av social— politikens grenar. Socialvården och stora delar av socialpolitiken i övrigt är ett av länsstyrelsens hetydelsefullaste verksamhetsområden.

I detta sammanhang förtjänar framhållas, att i ett den 13 juli 1938 fram- lagt betänkande med vissa riktlinjer för en fortsatt statsunderstödd bostads- byggnadsverksamhet, utarbetat av en kommitté representerande bygg— nadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, egnahemsstyrelsen, byggnadslånebyrån och bostadssociala utredningen, föreslogs att förbindelseorgan eller mellan- instanser mellan kommunerna och ett centralt organ skulle inrättas. Såsom dylika förhindelseorgan skulle enligt nämnda kommitté länsstyrelserna kunna tänkas bli anlitade. Dessa syntes ur flera synpunkter vara lämpade därför icke minst med hänsyn till deras tillgång till byggnadsteknisk sak- kunskap på länsarkitektkontoren. Då emellertid arbetet kunde väntas bli mycket omfattande och länsstyrelserna redan med dåvarande arbetsupp-

• Sida 212
•  Original

gifter vore hårt arbetstyngda, kunde det, anförde kommittén, måhända icke anses lämpligt att belasta länsstyrelserna även med ifrågavarande uppgif- ter, varför andra utvägar borde sökas.

Bostadssociala utredningen synes för sin del icke ha diskuterat att lägga ifrågavarande uppgifter på länsstyrelserna. Något alternativ till inrättande av länsbostadsnämnderna uppställes egentligen ej. Innan länsstyrelseutred- ningen för sin del går att undersöka möjligheterna för en närmare sam- ordning mellan länsbostadsnämnd och övriga länsorgan, torde det höra på- pekas att länsstyrelserna icke kunna anses mindre hårt arbetsbelastade nu än 1938. Att trots detta samordningstanken icke å priori även nu hör av- visas är främst beroende dels av samordningsfrågans utomordentliga och alltmer ökande betydelse och dels av den nya organisationsform för läns— styrelsen, som utredningen föreslår.

För en organisatorisk samordning tala här som i fråga om de andra fri- stående länsorganen de fördelar, som ur allmänt organisatorisk synpunkt skulle vara att vinna med ett gemensamt länsorgan för alla de centrala länsfrägorna. Dessa allmänna skäl har utredningen förut närmare utveck- lat. Det torde därför här blott behöva helt kort understrykas, att samord- ningen och kontinuiteten givetvis skulle i hög grad befordras och det er- forderliga samarbetet väsentligt underlättas, om den bostadspolitiska verk- samheten kunde förläggas till det organ, länsstyrelsen, som har att svara för eller eljest taga befattning med många av de frågor, av vilka bostads— politikens praktiska utformning är beroende. Å andra sidan skulle det säkerligen för dem, som speciellt ha att syssla med bostadspolitiken, vara värdefullt att komma i närmare kontakt med dessa frågor och kunna utöva inflytande på deras behandling.

En enhetlig ledning av bostadspolitiken och annan allmän verksamhet för samhällsutvecklingen i länet skulle vidare innebära stora fördelar med avseende på möjligheter att spara arbetskraft och undvika dubbelarbete. Speciellt i fråga om den administrativa personalen synas betydande ratio— naliseringar möjliga. Länsbostadsnämnderna äro ännu mycket små organ med en personal på i regel 5 a 6 befattningshavare. Det är under sådana förhållanden svårt att åstadkomma en rationell arbetsfördelning. Särskilt i fråga om de kamerala göromålen torde avsevärda personalbesparingar kunna ernås, om dessa göromål överflyttas till landskontoret. En väntad ansvällning av verksamheten torde framdeles kunna mötas med långt ringare nyanställning av personal, därest nämndernas personal komma att utgöra en del av länsstyrelsepersonalen än om den bildar en fristående enhet i varje län.

Planläggningsverksamheten med avseende på bostadsförsörjningen skall visserligen för närvarande ankomma på kommunerna själva och är obliga- torisk endast såvitt angår kommuner med minst 10 000 invånare. Som in—

• Sida 213
•  Original

ledningsvis antytts, torde dock nämnderna ofta få taga ställning till olika planfrågor, där bostadspolitiska synpunkter spela in. Särskilt torde detta komma att gälla frågor om planering ur bebyggelsesynpunkt, med hänsyn till vattenförsörjning och avlopp eller i jordbruksrationaliseringsavseende.

Det material, som tarvas för en bedömning av bostadsförsörjningsfrågan, är hänförligt å ena sidan till de faktorer som skapa efterfrågan, d. v. s. befolkningsutvecklingen och alla på denna inverkande omständigheter så- som näringslivets inriktning och sannolika utveckling, kommunikationer, utbildningsmöjligheter m. m., och å andra sidan särskilt till möjlig— heterna att tillgodose en väntad efterfrågan med avseende på för bostads- bebyggelse lämplig mark. Hela denna mekanism är emellertid så invecklad och i vissa avseenden beroende av faktorer i utvecklingen även utom länet, att man icke rimligen kan förutsätta att nämnden skall kunna behärska densamma med de resurser, som stå till nämndens förfogande. Det torde dock vara möjligt för nämnden att med anlitande av vissa kunskapskällor, bl. a. inom andra länsorgan, bilda sig en någorlunda hållbar uppfattning om den sannolika utvecklingsgängen och härav påkallade åtgärder i fråga om bostadsförsörjningen. En på så sätt bildad uppfattning kan därefter ligga till grund för nämndens bedömande av problem av blandad karaktär, däri hostadsförsörjningssynpunkten utgör en del.

Frågan om samordning har berörts i tillämpningskungörelsen till lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande. Där stadgas sålunda, bl. a., att vid upprättande av bostadsförsörjningsplan skall efter- strävas samordning av planen med den samhällsplanering, som föreskrives i byggnadslagen, samt i förekommande fall utvecklingsplanering i fråga om jordbruket. I den utsträckning så kan ske skall för bostadsförsörjnings— planens upprättande utnyttjas utredningsmaterial, som lägges till grund för planeringsverksamhet av nu nämnt slag. Bostadsförsörjningsplan skall i regel avse en tid av tio år från planens antagande.

Det ligger i sakens natur att, ehuru dessa föreskrifter om samordning i första hand ha avseende på de kommunala organen och planförfattarna samt hostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna likväl i många fall såsom lokalorgan ät styrelsen och efter dennas uppdrag torde komma att kopplas in på speciella uppgifter beträffande planeringsverksamheten. Lika viktigt som det därvid är att nämnden är informerad om pågående planarbeten på andra områden och de ledande synpunkterna vid dessa planläggningar, lika betydelsefullt är det för planläggningsverksamheten på de andra om- rådena, att de bostadspolitiska synpunkterna där vederbörligen beaktas.

Ehuru ett intimt samarbete i nu nämnda frågor redan torde bedrivas, främst kanske på grundval av de särskilda låne- och bidragsårenden, med vilka länsbostadsnämnden har att taga befattning, torde detta samarbete kunna göras ännu fastare och även mera rationellt, om handläggningen

• Sida 214
•  Original

kan ske gemensamt inom ett och samma organ och formliga remisser icke behöva användas.

Emellertid är med nu gällande ordning i fråga om bostadsförsörjnings- planeringen länsbostadsnämnden berövad en förutsättning för att kunna överblicka hela länets bostadsförsörjningsfråga. Utredningen syftar härvid på, att de bostadsförsörjningsplaner, som vissa kommuner skola uppgöra, icke författningsenligt skola passera länsbostadsnämnden eller något an- nat statligt länsorgan. Visserligen ha dylika planer inga direkta rättsverk- ningar, men då de skola ligga till grund för bostadsproduktionen inom kommunen, äro deras allmänna återverkningar på andra områden bety- dande. Det ligger dessutom i sakens natur, att vissa statliga länsmyndig- heter böra inkopplas i samband med förarbetena för planerna och vid deras uppgörande, så att bostadsförsörjningsplanerna i största möjliga utsträck— ning koordineras med planer på andra områden. Under sådana omständig- heter skulle det uppenbarligen vara värdefullt för centralorganet, bostads- styrelsen, att få den kontroll på att alla erforderliga åtgärder i fråga om samordning vidtagits, som ett yttrande i saken från ett därför ansvarigt länsorgan innebär. Den omgång, som länsorganens inkopplande här skulle innebära och som ansågs motivera att länsbostadsnämnderna skulle förbi- gås, torde i själva verket mer än väl uppvägas av fördelarna med en effek- tivare samordning.

Enligt utredningens mening äro dessa planer även av största betydelse för länsplaneringen på andra områden och höra i allmänhet ingå som ele- ment i denna. Även detta utgör ett motiv för att länsstyrelsen bör inkopplas på behandlingen av dem. Därest utredningens förslag i organisationsfrågan vinner beaktande, vill utredningen förorda, att länsstyrelsen får befogen- het att granska bostadsförsörjningsplanerna. Motsvarande synpunkter kunna anföras beträffande frågor om statsbidrag till pensionärshem, vilka frågor ej heller handläggas i länsinstansen.

Stadsplanesynpunktema beaktas icke ex officio av de bostadspolitiska organen, med undantag för någon enstaka länsbostadsnämnd, vid behand- lingen av byggnadsprojekten, då dessa synpunkter skola komma under be- aktande vid behandlingen av motsvarande byggnadsärenden hos stadsplane- myndigheterna. Enär ofta gången av dessa olika ärenden är den, att län eller bidrag först sökes, kunna lätt komplikationer uppstå med avseende på byggnads förläggning, utseende m. in. Att lånegranskning och gransk— ning ur stadsplanesynpunkt icke äro samordnade kan även ur allmän syn— punkt få menliga följder. Härtill kommer en förklarlig benägenhet hos många byggnadsnämnder att beträffande låneunderstödda hus icke till- räckligt beakta de stadsplanetekniska synpunkterna. Särskilt gäller väl detta mindre samhällen. Det är därför synnerligen viktigt, att länets plan- myndigheter beredas tillfälle att på ett tidigt stadium medverka vid gransk- ningen. Icke minst på grund härav har man på länsarkitekthåll hälsat med

• Sida 215
•  Original

tillfredsställelse, att lånsarkitektkontoren i de flesta län tagas i anspråk för den särskilda bostadstekniska granskningen i låneärenden. Man får då samtidigt möjlighet att granska ärendena ur stadsplanesynpunkt. Att märka är emellertid att denna samverkan icke äger rum i alla län.

Den arbetsfördelning, som nämnda praxis innebär, kan väl i och för sig sägas vara rationell och den bygger på ett strikt iakttagande av behörig- hetsgränserna. Men samtidigt böra såväl med hänsyn till allmänhetens anspråk på fullgod service som också ur allmän bebyggelseplaneringssyn— punkt skapas verkliga garantier för att båda leden i samarbetet fungera oklanderligt. En förutsättning härför torde vara att de bostadspolitiska organen kontrollera att stadsplanemyndigheterna granskat fallet innan be— slut meddelas. Då så i regel icke torde ske, blir samordningen oftast be- roende av planmyndigheternas initiativ. Om de icke genom länsbostads- nämndens åtgärder sättas i tillfälle att taga sådana initiativ kommer följ- aktligen intet samarbete till stånd. Här som på andra håll inom det område, som berör byggnadsfrågorna, synes en rationell och särskilt ur allmän- hetens synpunkt effektiv ordning icke kunna skapas på annat sätt än genom att sammanföra prövningen till ett gemensamt organ. Endast här- igenom kan i vart fall en sökande samtidigt få besked om lån samt klarhet i att byggandet icke hindras av byggnadsförbud eller andra särskilda be- stämmelser.

Frågan om ordnande av vattenförsörjning och avlopp skall, innan lån beviljas, enligt gällande regler vara tillfredsställande utredd. På grund härav är länsbostadsnämnden beroende av samverkan med distriktsingen- jören för vattenförsörjning och avlopp ävensom med länsstyrelsen, som granskar och yttrar sig över ansökningar om bidrag till vatten— och avlopps- anläggningar. Ett betydande remissväsen existerar därför på detta område. Men härtill kommer att, enligt vad utredningen inhämtat, det icke alltid beaktas att vatten— och avloppsfrågan även sammanhänger med bebyggelse— planeringen i allmänhet. Vatten- och avloppsfrågan blir stundom behand- lad som ett fristående element trots denna samhörighet. Erforderliga kon- takter i denna fråga med länsarkitekten torde ej sällan ha underlåtits och olägenheter ha till följd härav uppkommit.

Även om dessa samarbetslinjer vid oförändrad organisation så små- ningom skulle kunna bringas i bättre ordning, synes det uppenbart, att samarbetet skulle bäst främjas genom att de olika samarbetande parterna inordnas i ett gemensamt organ. Inom ett sådant blir det en av ledningens angelägnaste uppgifter att tillse att vederbörligt samarbete bedrives och att samordning och kontinuitet främjas och bevaras.

Län och bidrag till jordbrukets bostäder beviljas av de bostadspolitiska organen. Större delen av dessa ärenden handläggas av länsbostadsnämn- den men vissa av bostadsstyrelsen. I fråga om de jordbrukspolitiska syn- punkterna skall dock lantbruksnämndens mening vara avgörande.

• Sida 216
•  Original

Slutligen torde särskilt i bidragsfrågor länsbostadsnämnden stundom behöva kontakta länsstyrelsens taxeringsavdelning. Dessutom torde det vara önskvärt att kontakter upprätthållas mellan länsbostadsnämnd och läns- styrelsens socialvårdsdetalj.

Det synes uppenbart att en närmare samordning mellan länsbostads- nämnden och de andra här berörda länsorganen skulle medföra stora för— delar. Att denna samordning bör gå via det centrala länsorganet, läns- styrelsen, förefaller som förut nämnts också naturligt. Om alla eller i vart fall flertalet av nämnda länsorgan kunna sammanföras inom länsstyrel- sens ram, skulle uppenbarligen samordningen och samarbetet kunna orga- niseras och bedrivas på ett betydligt mera målmedvetet sätt med påtag- liga fördelar icke minst för den sökande allmänheten, som på ett enda ställe skulle kunna få planerade byggnadsföretag granskade ur alla de olika synpunkter, som nu representeras av de skilda länsorganen.

Mot de synpunkter, som sålunda tala för en organisatorisk samordning, kunna emellertid ställas vissa svårigheter och olägenheter. En invändning torde vara den, att bostadspolitikens särskilda syften bäst kunna tillgodoses, om de bostadspolitiska ärendena handläggas inom ett särskilt för ända- målet avsett organ. Denna invändning har utredningen upptagit till be- handling i den allmänna delen av betänkandet. Här torde blott behöva till- läggas, att invändningen mister större delen av sin betydelse vid införandet av den av utredningen föreslagna organisationsformen för länsstyrelsen. Därigenom blir det möjligt att inom länsstyrelsens ram skapa en särskild arbetsdetalj, som under medverkan av lekmän ägnar sig åt de speciella bostadspolitiska problemen.

En praktiskt organisatorisk svårighet utgör den omständigheten, att vissa länsbostadsnämnder nu äro förlagda på annan ort än vederbörande residensstad (Uddevalla, Borås och Skara). Även om dessa länsbostads- nämnders stationeringsort ingalunda torde vara avgörande för huruvida de kunna inordnas i länsstyrelsen eller ej, bör dock enligt utredningens mening frågan om deras förläggning kunna omprövas. Utredningen anser sig finna stöd för denna mening i det förhållandet, att departementschefen vid framläggande av organisationsförslaget synes ha utgått från att samt- liga länsbostadsnämnder borde förläggas till residensstäderna. Enligt ut- redningens mening är vikten för länsbostadsnämnden av samarbetet med lantbruksnämnden icke större än den betydelse, som en samverkan mellan länsbostadsnämnden och övriga länsorgan (särskilt länsstyrelsen, läns— arkitekten, distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp samt förste provinsialläkaren) har. Genom länsbostadsnämndens förening med läns- styrelsen stå betydande fördelar att vinna. Då länsbostadsnämnd och lant- bruksnämnd äro skilda. organ och gemensamma beslut icke kunna fattas, måste kommunikationen dem emellan åtminstone såvitt angår besluten i

• Sida 217
•  Original

princip vara skriftlig. Olägenheterna av att länsbostadsnämnden är förlagd till annan ort än lantbruksnämnden torde därför bli mindre än de fördelar en förening med länsstyrelsen kan erbjuda.

Vad angår särskilt länsbostadsnämnden i Älvsborgs län synes med hän- syn till önskvärdheten av samarbetet med lantbruksnämnden tämligen lik— giltigt om länsbostadsnämnden är förlagd till Borås eller Vänersborg. — Länsbostadsnämnden i Uddevalla får nu sitt behov av arkitektexpertis till- godosett från länsarkitektkontoret i Göteborg, varifrån en tjänsteman i regel en dag i veckan reser till Uddevalla för att biträda nämnden.

Då vissa fördelar ur organisatorisk synpunkt skulle följa av att de tre länsbostadsnämnderna flyttas till respektive residensstäder, har utredningen byggt sitt förslag på att en sådan förflyttning kommer till stånd. Som förut framhållits är denna förflyttning dock intet oeftergivligt villkor för en organisatorisk samordning.

Utredningens förslag. Enligt utredningens mening tala övervägande skäl för att länsbostadsnämnden inorganiseras i länsstyrelsen. De olägenheter, som skulle följa därav, äro förhållandevis obetydliga. På grund härav för- ordar utredningen en dylik omorganisation.

Visserligen äro nämndens uppgifter i viss utsträckning av kameral natur, men låne- och bidragsgivningen är väsentligen en social- och bostads- politisk verksamhet. Samtidigt är den nära förbunden med den allmänna planläggningsverksamheten på bostadspolitikens och angränsande om- råden. Inordnandet av länsbostadsnämnden i länsstyrelsen torde därför- böra ske inom landskansliets ram, på vilken sistnämnda avdelning övriga på länsstyrelsen ankommande samhällsplaneringsfrågor och sociala frågor handläggas. Dock torde den del av de kamerala göromålen, som icke inne- fattar överväganden ur nyssnämnda andra synpunkter, böra läggas på landskontoret.

För den närmare utformningen av länsstyrelsens inre organisation för den bostadspolitiska verksamheten lämnas redogörelse i kap. 23. Frå- gan om de riktlinjer efter vilka organisationen bör uppbyggas kompli- ceras emellertid av vissa särskilda omständigheter. Nämndens nuvarande personal är ringa. Någon större utökning inom den närmaste framtiden torde icke vara att vänta. Som i propositionen (153/1949) angående anslag till främjande av bostadsförsörjningen för budgetåret 1949/50 m. m. (sid. 71) anförts, torde vissa allmänna skäl tala för att nämndernas kapacitet redan vid oförändrad personalstyrka kommer att successivt öka. Därest nämnden inordnas i länsstyrelsen, torde enligt utredningens mening en ytterligare kapacitetsökning kunna påräknas. Under sådana förhållanden synes, såsom i propositionen framhållits, även en tänkbar ytterligare de— centralisering icke komma att nämnvärt påverka personalbehovet. Under överskådlig tid torde man därför böra räkna med en personalstyrka av i

• Sida 218
•  Original

stort sett nuvarande storlek, dock sannolikt med en viss ökning av ingen- jörspersonalen.

Den särskilda personalen på en speciell bostadspolitisk arbetsdetalj inom landskansliet kan av nu angivna skäl beräknas bli tämligen fåtalig, 2—3 eller i de största länen 4—5 befattningshavare, biträden icke inräknade. Med hänsyn till det allmänna önskemålet att icke organisera för små sek— tioner bör övervägas om icke förevarande uppgifter kunna sammanslås med vissa andra och sålunda bilda underlag för en större och bärkraftigare enhet. Även om den för de bostadspolitiska uppgifterna avsedda perso- nalen i stort sett bör hållas samman, synes detta icke utesluta, att den —— jämte för andra uppgifter avsedd personal — ingår i en sektion, där för- utom bostadsärendena också andra uppgifter handläggas.

Utredningen har trott sig finna att den för bebyggelseplaneringen och därmed sammanhängande ärenden avsedda sektionen inom landskansliet ur ovan antydda synpunkter skulle vara särskilt lämpad att åtminstone tills vidare omfatta även de bostadspolitiska ärendena. Som ytterligare skäl härför kan anföras att länsstyrelsens kontakter med lantbruksnämnden i planeringsfrågor o. dyl. böra gå över denna sektion. Det bör vara en för— del att samtliga anknytningspunkter mellan länsstyrelsen och lantbruks- nämnden äro förenade inom en och samma sektion i länsstyrelsen. Å andra sidan är det med hänsyn till organisationsformen som sådan intet som hindrar att en särskild sektion för bostadsärendena bildas, när helst detta anses erforderligt.

Beslutanderätt, Iekmannadeltagande, föredragning m. m. ordnas efter samma linjer på detta område som inom övriga områden, och här hän- visas till särskilda redogörelser därför. För tydlighetens skull vill utred- ningen framhålla, att utredningen avser att lekmannakollegiet på detta område skall bestå av tre ledamöter, en utsedd av Kungl. Maj:t och två av vederbörande landsting resp. stadsfullmäktige i stad utanför landsting. Här torde vidare böra särskilt övervägas frågan om länsbostadsdirektörens ställ— ning. Enligt nuvarande ordning är länsbostadsdirektören självskriven leda- mot av nämnden. Anledning torde dock ej finnas att beträffande honom göra något undantag från den av utredningen i andra fall förordade regeln att vederbörande sektionschef eller annan föredragande ej skall deltaga i besluten i annan mån än att han skall ha rätt och plikt att anmäla av— vikande mening (jfr även sid. 117). Länsbostadsdirektören bör vara den främste föredraganden i bostadspolitiska ärenden och närmaste chef för den särskilt för dessa ärenden avsedda personalen.

Till landskontoret bör flyttas befattningen med de rent kamerala upp- gifterna såsom utbetalning och förvaltning av lån m. m. Nämndens nu- varande kassörsbefattning blir överflödig och kan indragas. Beträffande viss ytterligare för kamerala göromål nu avsedd personal hänvisas till sid. 142 samt i fråga om särskilda övergångsbestämmelser till kap. 24 (avsn.

• Sida 219
•  Original

III F). Då erforderligt juridiskt biträde i de bostadspolitiska ärendena kom- mer att lämnas av länsstyrelsens befattningshavare såväl på landskansliet som landskontoret, erfordras icke några särskilda ombudsmän. De nu till dessa utgående arvodena inbesparas.

Instansordningen blir jämväl ett särskilt problem. Bostadsstyrelsen torde gentemot länsstyrelsen böra ha i stort sett motsvarande direktivrätt be- träffande verksamheten som nu gentemot länsbostadsnämnden (jfr härom även sid. 39 ff.). Besvär över länsbostadsnämnds beslut enligt de sär- skilda låne— och bidragsförfattningarna anföras nu hos bostadsstyrelsen. Något skäl att göra ändring häri torde icke föreligga. Besvär över läns— styrelsens beslut i dessa frågor torde alltså böra anföras hos bostadssty- relsen. I den mån enligt låne- och bidragsförfattningarna direktivrätt rö- rande verksamheten inrymmes åt hostadsstyrelsen, bör länsstyrelsen vara underkastad denna direktivrätt. Länsstyrelsen bör likaledes vara skyldig att i fråga om bostadsförsörjningsplaneringen rätta sig efter bostadsstyrel- sens anvisningar.

Beträffande vissa tjänsteiillsättningar i länsstyrelsen ävensom i fråga om anslagsberäkningar m. m. torde böra gälla i huvudsak samma regler, som föreslagits i fråga om länsarbetsnämnderna (se sid. 148 och 151).

Utredningen har för sin del intet att erinra mot en viss rörlighet hos den ingenjörspersonal, som är underställd förste byråingenjören. Då denna ingenjörspersonal nu är så fåtalig att endast ett mindre antal länsstyrelser skulle kunna påräkna mer stadigvarande biträde av dylik personal, synes densamma åtminstone i viss utsträckning tills vidare böra direkt understäl- las bostadsstyrelsen som dennas tjänstemän. Bostadsstyrelsen bör i samråd med länsstyrelserna fördela denna personals tjänstgöring hos länsstyrel- serna. Då befattningshavare som här avses tjänstgör hos länsstyrelse, skall länsstyrelsen äga förfoga över honom som en sin befattningshavare.

KAPITEL 9

Bebyggelseplanering och byggnadsväsen m. m.

1. INLEDNING

Även i ett flertal andra kapitel behandlar utredningen den planläggnings- verksamhet, som på en mångfald områden bedrives inom länsförvaltningen. Planläggningsverksamhet, som till en mer eller mindre väsentlig del syftar till att underlätta en planmässig och ur olika synpunkter ändamålsenlig bebyggelse, försiggår sålunda förutom hos länsstyrelserna och länsarkitekt- kontoren bl. a. inom organen för bostadspolitiken och lantbrukspolitiken samt lantmäteriväsendet. Verksamhet av denna art hör också hemma inom

• Sida 220
•  Original

vägväsendet samt bedrives av distriktsingenjörerna för vattenförsörjning och avlopp ävensom beträffande den av krisförhållandena betingade bygg— nadsregleringen inom de arbetsmarknadspolitiska organen. Ifrågavarande olika slag av planläggningsverksamhet ävensom annan dylik verksamhet, t. ex. för näringslivets lokalisering, för kommunikationsväsendet i stort, m. m. plågar sammanfattas i det gemensamma begreppet samhällsplanering.

Splittringen av planläggningsverksamheten på ett flertal organ i läns- instansen medför bl. a. att konkurrensfrågor och gränsfall uppkomma. Länsstyrelsens befattning med byggnadsfrågor är vidare fördelad på olika områden, nämligen förutom bebyggelseplaneringens även vägväsendets, hälsovårdens, brandväsendets m. fl. områden. Dessa omständigheter med- föra att det erbjuder vissa svårigheter att renodla frågan om länsstyrelsens uppgifter med avseende på plan- och byggnadsväsendet i vidsträckt mening. Emellertid torde den egentliga bebyggelseplaneringens dominerande ställ- ning inom samhällsplaneringen tala för att i första hand länsstyrelsens uppgifter med avseende på denna planering läggas till grund för över- vägandena angående samhällsplaneringens organisation i länsinstansen. Som en särskild uppgift framstår därvid att finna formerna för samarbete mellan de efter översynen av organisationen ännu fristående organen, så att hela samhällsplaneringsverksamheten på ett rationellt sätt kan sam— ordnas.

Förutom den egentliga bebyggelseplaneringen och det därmed samman- hängande byggnadsväsendet torde för det med denna framställning avsedda ändamålet vara lämpligt att även beröra vissa fastighetsbildningsfrågor samt spörsmålen om vattenförsörjning och avlopp. Beträffande jordbruks- planeringen torde även få hänvisas till kap. 7.

II. LÄNSSTYRELSENS UPPGIFTER

Enligt byggnadslagen skall marks användning för bebyggelse i den om- fattning som stadgas i nämnda lag föregås av planläggning. Grunddragen för marks användning inom kommun eller samhälle skola angivas i gene— ralplan. Närmare reglering av bebyggelsen sker genom stadsplan eller bygg- nadsplan. Byggnadsverksamheten inom område, som ej ingår i stadsplan eller byggnadsplan, kan regleras genom utomplansbestämmelser. För sam- ordning av flera kommuners eller samhällens planläggning skall upprättas regionplan.

Det närmaste inseendet över byggnadsverksamheten utövas av byggnads- nämnd. Länsstyrelsen har att öva tillsyn över planläggningen och bygg- nadsväsendet inom länet. Den allmänna uppsikten över planläggningen och byggnadsväsendet inom riket tillkommer byggnadsstyrelsen.

I utövningen av sin allmänna uppsikt över planläggning och byggnads—

• Sida 221
•  Original

väsende, som avses i byggnadsstadgan, har byggnadsstyrelsen att meddela för ändamålet erforderliga föreskrifter, formulär, råd och anvisningar.

Vid tillsynen över planläggningen och byggnadsväsendet i länet åligger det länsstyrelsen, bl. a., att tillse att stad eller annat samhälle i mån av behov förses med generalplan, stadsplan, utomplansbestämmelser och bygg- nadsordning av för samhället lämplig beskaffenhet, att besörja att område på landet, som är i behov därav, erhåller generalplan, stadsplan, byggnads- plan, utomplansbestämmelser och byggnadsordning av för området lämp- lig beskaffenhet, att när regionplan finnes erforderlig för visst område vid- taga åtgårder för att sådan plan där kommer till stånd och vidmakthålles, att i den mån så erfordras meddela förordnanden om vissa byggnadsför- bud, att då plan, utomplansbestämmelser eller särskilda förordnanden prö— vas böra ändras eller upphävas, vidtaga de åtgärder som av denna anled- ning finnas erforderliga, att övervaka att byggnadslagen, byggnadsstadgan, byggnadsordningarna i länet, fastställda generalplaner, stadsplaner, bygg- nadsplaner, utomplansbestämmelser och regionplaner samt övriga före- skrifter angående planläggningen och byggnadsväsendet vederbörligen iakt- tagas samt att tillse att byggnadsnämnd har erforderlig tillgång till sak— kunnigt biträde.

Generalplan skall antagas av kommun och kan i vissa fall fastställas av Kungl. Maj :t för städer och vissa andra samhällen samt för landet av läns- styrelsen. Mindre ändring i av Kungl. Maj:t fastställd generalplan kan fast- ställas av länsstyrelsen. Beträffande stadsplan gälla i huvudsak motsva— rande bestämmelser. Byggnadsplan skall länsstyrelsen, i den mån det fin- nes erforderligt, upprätta och fastställa. Utomplansbestämmelser faststäl- las av länsstyrelsen, när så erfordras. Kungl. Maj:t bestämmer — efter ut- redning av länsstyrelsen _ huruvida regionplan skall finnas, angående regionplaneområdets omfattning m. 111. För handläggning av frågor rörande sådan plan skola vederbörande kommuner och samhällen bilda regionplane- förbund. Regionplan fastställes av Kungl. Maj:t.

När fråga väckts om antagande av eller ändring i vissa planer, äger läns— styrelsen utfärda förbud mot nybyggnad inom området för sådan plan. Förbud, som nu sagts, kan också meddelas till förekommande av tätbebyg— gelse inom område utanför stadsplan eller byggnadsplan ävensom för att skydda områden, som på grund av naturskönhet, historisk bebyggelse, fasta fornlämningar m. m. böra bevaras. Dispens från sådana förbud ävensom ifrån vissa andra dylika förbud kan meddelas av länsstyrelsen.

Tomtindelning och ändring däri skall fastställas av länsstyrelsen. För städer och vissa samhällen skall finnas byggnadsordning, som skall uppgöras med ledning av utav byggnadsstyrelsen upprättade normalförslag. För att bli gällande skall byggnadsordning fastställas av länsstyrelsen, som där byggnadsordningen innefattar avvikelse från normalförslaget, har att före prövningen höra byggnadsstyrelsen ; avstyrker byggnadsstyrelsen fast-

• Sida 222
•  Original

ställande av byggnadsordning, mot vilken länsstyrelsen icke har något att erinra, skall frågan om fastställelse hänskjutas till Kungl. Maj:t.

Länsstyrelsen äger medgiva undantag från bestämmelserna i byggnads— stadgan om byggnads anordnande m. m. inom städer och vissa samhällen.

För område på landet, för vilket stadsplan, byggnadsplan eller utom— plansbestämmelser fastställts, äger länsstyrelsen, där så finnes erforderligt, utfärda byggnadsordning.

Inom område på landet, för vilket stadsplan, byggnadsplan eller utom— plansbestämmelser ej fastställts, får nybyggnad av hotell, sjukhus, fabrik eller annan industriell anläggning —- även om hinder eljest ej möter —— dock ej äga rum, med mindre länsstyrelsen prövat att byggnaden eller anläggningen ej är olämplig med hänsyn till områdets naturskönhet, växt- lighet el. dyl. eller ock till förefintlig från historisk eller konstnärlig syn- punkt värdefull bebyggelse eller på gr'und av fasta fornlämningar m. 111.

Om påbörjat byggnadsarbete strider mot fastställd plan eller andra före- skrifter äger länsstyrelsen, såvitt angår område där skyldighet att söka byggnadslov icke föreligger, rätt att förbjuda arbetets fortsättande. Läns— styrelsen äger vidare i vissa fall förordna att utfört byggnadsarbete skall undanröjas eller ändras. Slutligen äger länsstyrelsen i vissa fall förelägga viten eller annat äventyr.

Över byggnadsnämnds beslut enligt byggnadsstadgan eller byggnadsord— ning anföres besvär hos länsstyrelsen.

III. DEN NYA LAGSTIFTNINGENS INNEBÖRD MED AVSEENDE PÅ VISSA LÄNSSTYRELSENS UPPGIFTER

Genom 1947 års byggnadslagstiftning fingo länsstyrelsens uppgifter på förevarande område såväl betydligt större omfattning som ock en i icke ringa grad förändrad karaktär. Detta förhållande får ses som ett av de många uttrycken för förskjutningen i uppfattningen om relationerna mel— lan det allmänna och den enskilde samt för statens anspråk på att i det allmännas intresse aktivt leda utvecklingen. Till belysning av innebörden av dessa förändringar torde kunna åberopas vissa uttalanden i samband med förarbetena till lagstiftningen. Chefen för justitiedepartementet an— förde exempelvis i propositionen den 28 februari 1947 (nr 131) med för— slag till byggnadslag in. m., bl. a., att planläggningen av bebyggelsen enligt då gällande lag vilade på den principen, att det allmänna, med respekte— rande av den enskildes rätt till marken, föreskrev de inskränkningar däri som voro oundgängligen erforderliga från allmän synpunkt. Planläggningen innebar sålunda en avvägning mellan de enskilda markägarnas och det all— männas intressen. De senare företräddes därvid huvudsakligen av kommu— nala organ. Härefter anförde departementschefen följande.

• Sida 223
•  Original

De statliga myndigheternas uppgift borde emellertid icke vara begränsad till att övervaka, att de kommunala organens beslut stode i överensstämmelse med gällande lag. All planläggning måste ske under hänsynstagande till viktiga intres- sen, som vore gemensamma för hela landet. Från allmän social synpunkt samt på kommunikationernas, bostadspolitikens, hälsovårdens, försvarets, friluftslivets och naturskyddets områden funnes sålunda starka riksintressen att bevaka vid plan- läggning av bebyggelsen. För staten vore det sålunda ett ekonomiskt intresse att tätbebyggelsen, i den mån så vore möjligt, leddes till sådana platser att kostna- derna för allmänna vägar och för andra av staten helt eller delvis bekostade an- läggningar icke bleve större än som vore behövligt. Det vore vidare ett statligt intresse, att sträckningen av allmänna trafikleder vid planläggning skedde under hänsynstagande till det allmänna vägnätet i övrigt samt att trafiksäkerheten icke minskades genom olämplig bebyggelse invid sådana samfärdselleder. De statliga myndigheterna måste därför ha ett betydande inflytande på avgörandet av plan- läggningsfrågor. Ett sådant inflytande betingades även av de starka intressemot- sättningar som kunde uppkomma mellan olika kommuner vid en för flera kom— muner gemensam planläggning. Farhågor hade uttalats för att det statliga infly- tandet skulle medföra ett åsidosättande av den kommunala självstyrelsen. Det hade därvid framhållits, att de kommunala organen ägde den bästa kännedomen om de lokala förhållandena och att ärendena skulle fördröjas genom handlägg- ningen inom statsförvaltningen. Det syntes emellertid vara möjligt att utforma lagstiftningen så, att den tillförsäkrade de statliga myndigheterna erforderligt inflytande på planläggningsfrågorna utan att beröva kommunerna deras centrala ställning vid dessa frågors avgörande. För att undvika tidsspillan vid de statliga myndigheternas befattning med hithörande ärenden måste erforderliga organisa- toriska åtgärder vidtagas.

Längre fram gjorde departementschefen följande uttalande.

Reglering av bebyggelsen ägde rum främst genom ändamålsenlig planläggning. Enligt gällande lag förutsattes planläggningen skola i huvudsak ske endast för sådana lokalt begränsade delar av en kommun eller ett samhälle, där tätbebyg- gelse uppstått eller inom relativt kort tid vore att förvänta. För att komma till rätta med hithörande problem vore det numera nödvändigt att de skärskådades under en vidare synvinkel och i ett större sammanhang än som förut i regel skett. De måste ses mot bakgrunden av den ekonomiska och sociala utvecklingen i landet i dess helhet. Härigenom hade ett visst behov uppkommit av en plane- ring i nationell skala av industriens och befolkningens fördelning på olika orter. En planering av denna art hade återverkningar även på den lokala bebyggelse- planeringen. Den föreslagna lagstiftningen komme att i viss utsträckning under- lätta en planering ur vidare synpunkter.

Beträffande de olika planinstituten gjordes ävenledes under förarbetena vissa uttalanden, som bland annat understryka betydelsen av samordning och samarbete mellan olika myndigheter och intressen vid planerings- arbetena.

Sålunda framhölls i fråga om regionplan att behov av interkommunal planläggning särskilt framträtt med avseende å marks användning för tät— bebyggelse, viktigare trafikleder och friluftsliv. Regionplanering syntes där— jämte ej sällan komma att påkallas rörande förläggningen av flygplatser och industriområden. Även om frågor rörande vattenförsörjning och avlopp

• Sida 224
•  Original

i och för sig ej nödvändiggjorde en planreglering i egentlig mening, vore de av så grundläggande betydelse för tätbebyggelse, att de borde kunna ingå i gemensam planläggning.

Vidare påpekades att vid utarbetande av generalplan samråd borde äga rum med bl. a. vederbörande statliga plan-, väg- och civilförsvarsmyndig— heter. Generalplan borde dessutom innan den antoges granskas av bygg- nadsstyrelsen eller, för landskommun, av länsarkitekten.

Stadsplaneinstitutet borde i princip oförändrat överföras från den tidi— gare gällande lagstiftningen. Det syntes dock ligga i sakens natur att stads- planearbetet komme att i viss mån förändra karaktär. Detta torde följa därav att översiktsplaneringar avsåges skola bli regel och följaktligen kom— me att underlätta stadsplanearbetet. Därtill komme att stadsplanerna skulle omfatta mindre områden. Byggnadsplaneinstitutet, som jämväl avsågs er- sätta avstyckningsplanerna, angavs vidare i stort sett uppbyggt med hän- syn till att de viktigaste spörsmål, som påkallade reglering inom ett bygg- nadsplaneområde, gällde vägar och andra allmänna platser samt vatten och avlopp. Utomplansbestämmelser angåvos skola kunna fastställas för områden utanför tätbebyggelse i avsikt att reglera användandet av där be— fintliga fastighetgr.

Som en principiell nyhet i byggnadslagstiftningen framhölls slutligen den befogenhet, som nu är tillagd länsstyrelsen, att till förekommande av tät- bebyggelse inom område, som ej ingår i stadsplan eller byggnadsplan, med— dela antingen förbud mot nybyggnad eller andra särskilda föreskrifter. Fråga huruvida viss mark kunde anses lämpad för tätbebyggelse borde be- dömas främst från hygieniska, ekonomiska och sociala synpunkter. Det vore sålunda klart, att samhällsbildningar icke finge tillåtas uppkomma på om- råde, som vore direkt olämpligt därför från sundhetssynpunkt. Tätbebyg- gelse borde vidare kunna förvägras om kostnaderna för anläggande av vä— gar samt anordnande av kommunikationer, vattenförsörjning, avlopp, sko- lor och belysning skulle bli oskäligt stora. Hänsyn borde även tagas till frå— gan, huruvida invånarna kunde förväntas'inom området eller inom rimligt avstånd få tillgång till fritidsanordningar, inköpsmöjligheter och andra för ett fullvärdigt samhällsliv önskvärda inrättningar.

IV. LÄNSSTYRELSENS EXPERTER

A. Länsarkitektorganisationen

Tillkomst och gällande organisation. I samband med 1917 års omorga- nisation av dåvarande överintendentsämbetet, som därvid erhöll namnet byggnadsstyrelsen, beslöts inrättande av länsarkitektstjänster i enlighet med närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t skulle äga meddela. Efter det att förslag till instruktion för länsarkitekterna utarbetats av särskilda

• Sida 225
•  Original

sakkunniga, utfärdade Kungl. Maj:t den 28 februari 1919 sådan instruktion (SFS nr 105). Länsarkitektsinstitutionen, som efter ytterligare utredning trädde i verksamhet mot slutet av år 1920, omfattade till en början allenast fem länsarkitekter men utvidgades sedermera successivt, så att den år 1935 omfattade tolv länsarkitekter, envar med sitt distrikt.

Länsarkitekt skulle enligt 1919 års instruktion förordnas av byggnads- styrelsen i samråd med vederbörande länsstyrelse eller länsstyrelser för en tid av tre år. Då förordnandena emellertid voro beroende av storleken av det av riksdagen för varje år beviljade anslaget till länsarkitekterna, med- delades de blott för ett år i sänder.

Jämlikt beslut vid 1935 års riksdag genomfördes en omorganisation av länsarkitektsinstitutionen, varigenom, bland annat, institutionen utvidgades samt länsarkitekterna i princip blevo heltidsanställda. Nu gällande instruk- tion för länsarkitektsorganisationen är utfärdad den 15 juni 1935 (SFS nr 354).

Riket skall vara indelat i länsarkitektsdistrikt, vilkas omfattning be- stämmes av Kungl. Maj:t. Genom kungl. brev den 29 juni 1945 har förord- nats — med tillämpning från och med den 1 juli 1945 tills vidare ——- att varje län skall utgöra ett länsarkitektsdistrikt samt att en länsarkitekt skall vara stationerad i varje residensstad.

Enligt sistnämnda instruktion skola för handhavande av de ämbetsupp- gifter, som omförmälas i instruktionen, hos byggnadsstyrelsen vara an- ställda länsarkitekter, biträdande länsarkitekter och assistenter samt övrig biträdespersonal i enlighet med vad gällande stat angiver eller eljest sär- skilt bestämts. Dessa befattningshavare skola tjänstgöra hos länsstyrelserna och vara stationerade i vederbörliga residensstäder enligt fördelning, som bestämmes, beträffande länsarkitekt, biträdande länsarkitekt och assistent av Kungl. Maj:t samt beträffande övrig biträdespersonal av byggnadssty- relsen.

Länsstyrelse, hos vilken befattningshavare vid länsarkitektsorganisatio- nen är stationerad, äger bestämma över dennes tjänstgöring samt i det dag- liga arbetet förfoga över honom såsom en länsstyrelsens biträdande tjänste- man, allt med den inskränkning, som föranledes av tjänstemannens ställ- ning såsom befattningshavare hos byggnadsstyrelsen. Länsstyrelsen skall tillhandahålla lokal för kontorsarbetet.

Länsarkitekt åligger bl. a. att i fråga om byggnads- och stadsplaneväsen- det tillvarataga det allmännas bästa samt att därvid vaka över att gällande bestämmelser efterlevas och en sund utveckling av byggnadsväsendet be- fordras; att biträda vid utövandet av byggnadsstyrelsens och länsstyrelsens åligganden jämlikt byggnadsstadgan ; att biträda länsstyrelsen med gransk- ning av ärenden rörande byggnads- och stadsplaneväsendet; att närmast handha tillsynen över Kronans under byggnadsstyrelsens förvaltning ställda

15—016428

• Sida 226
•  Original

byggnader; att biträda byggnadsstyrelsen i ärenden rörande byggnadsmin- nesvården samt att för statsverkets räkning utöva arkitektverksamhet.

Med avseende å byggnads- och stadsplaneväsendet åligger det länsarki- tekt såsom biträde åt länsstyrelse särskilt att, om så finnes nödigt efter iakttagelser på platsen, avgiva yttrande i ärenden angående tillämpningen å nya områden av vissa bestämmelser i byggnadslagen, angående förslag till planer och andra bestämmelser för reglering av bebyggelsen, angående nybyggnad, förbud mot nybyggnad och undantag från sådant förbud samt i besvärsmål rörande byggnadsföretag m. m.; att verka för nödiga förbätt- ringar av gällande planer och andra bestämmelser; att biträda vid hand- läggning av arkitektoniska och byggnadstekniska frågor i allmänhet samt att, i den mån anledning därtill förekommer, hos vederbörande länsstyrelse anmäla behovet av åtgärder i fråga om byggnads- och stadsplaneväsendet samt avgiva förslag härom.

Vid granskning av planärenden skall länsarkitekt, därest samråd i ären- det icke ägt rum med Vägförvaltningen, inhämta dennas yttrande.

Med avseende å Kronans under byggnadsstyrelsens förvaltning ställda byggnader åligger det länsarkitekt att förrätta eller eljest närvara vid de årliga synerna å dessa byggnader samt upprätta och inom bestämd tid till byggnadsstyrelsen avlämna förslag rörande nästkommande års reparations- arbeten å sådana byggnader ävensom att förrätta av- och tillträdessyner å boställen inom nämnda byggnader och därvid uppgöra kostnadsberäk- ningar ; att upprätta förslag till entreprenadkontrakt samt arbets- och leve— ransavtal beträffande förekommande arbeten å ifrågavarande byggnader, leda och övervaka utförandet av dessa arbeten ävensom granska och attes- tera hithörande räkningar samt att jämväl i övrigt hos byggnadsstyrelsen eller annan vederbörlig myndighet i avseende å ifrågavarande byggnaders vård göra de framställningar, som kunna av omständigheterna påkallas.

I den mån tjänsten i övrigt medgiver är länsarkitekt skyldig att för stats- verkets räkning åtaga sig uppdrag av statliga, kommunala eller andra myn- digheter eller enskilda att uppgöra förslag till planer för skilda slag av samhällelig bebyggelse, utomplansbetämmelser, byggnadsordningar och be- gravningsplatser, att verkställa utredningar ur planläggningssynpunkt an- gående ifrågasatta vägar inom områden, där hänsyn skall tagas till mar- kens ändamålsenliga bebyggande, samt att utföra arkitektuppdrag till stat- liga, kommunala eller med allmänna medel understödda byggnadsföretag ävensom att företaga undersökningar, utöva kontroll samt verkställa be- siktningar beträffande sådana byggnadsföretag eller därmed sammanhäng- ande anläggningar. Länsarkitekt skall dessutom tillhandagå myndigheter och enskilda med råd och upplysningar i alla frågor rörande stadsplane- och byggnadsväsendet.

För av länsarkitekt utförda granskningar eller särskilda uppdrag utgå avgifter till statsverket enligt särskilda betämmelser (kung. den 15 juni

• Sida 227
•  Original

1935, nr 392, angående avgifter för av tjänsteman vid länsarkitektsorgani- sationen utförd granskning av vissa ärenden; kung. den 20 december 1935, nr 631, angående ersättning till statsverket för vissa uppdrag och förrätt— ningar, som utföras av tjänsteman vid länsarkitektsorganisationen, m. m. samt kungl. brev den 28 februari 1947, nr 56, angående tillägg å vissa er- sättningar enligt sistnämnda kungörelse).

Länsarkitekt förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av högst sex år efter förslag av chefen för byggnadsstyrelsen.

Biträdande länsarkitekt tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag av bygg- nadsstyrelsen, som före förslagets avgivande har att höra vederbörande länsarkitekt.

Övriga icke-ordinarie befattningshavare tillsättas av byggnadsstyrelsen eller, i den mån styrelsen så medgiver, av vederbörande länsarkitekt. Extra ordinarie befattning må icke av styrelsen tillsättas utan länsarkitektens hörande.

För länsarkitektsorganisationen finnes av byggnadsstyrelsen den 13 feb— ruari 1937 fastställd arbetsordning.

I personalförteckning enligt kungl. brev den 23 april 1948 äro upptagna följande befattningar.

Tjänstemän & ordinarie stat:

Lönegrad 24 länsarkitekter ........................ Cp 9 19 kontorsbiträden ...................... Ca 8 Extra tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24: 24 biträdande länsarkitekter .............. Ce 29 24 assistenter ............................ Ce 27

De biträdande länsarkitekterna äro placerade, två i Stockholm samt en i envar av övriga residensstäder med undantag av Visby.

Fördelning av personal och anslag å de olika länsarkitektkontoren för budgetåret 1949/50 framgår av följande uppställning (sid. 222).

Innebörden av vissa uppgifter m. m. Antalet mottagna arkitektuppdrag varierar högst väsentligt under olika är och inom skilda län. Kontorens möjligheter att åtaga sig dylika uppdrag äro beroende av den arbetsbörda, som i övrigt åvilar dem, särskilt i fråga om granskningsärenden. Arkitekt— verksamheten har därför kommit att bli en slags arbetsregulator, som möj- liggjort att hålla en på det hela taget konstant arbetsvolym. Då uppdragen i regel äro av stor omfattning 'och måste genomföras i olika etapper, varige- nom de kunna sträcka sig över flera år — så ofta vid uppgörande av olika planer, vilka arbeten även kräva överläggningar med uppdragsgivaren och fortlöpande samråd med övriga länsorgan _ har under vissa tider upp- kommit en anhopning av kontorens tjänsteärenden. För att sedermera av—

• Sida 228
•  Original

Avlöningar t. bitr. ingen- Läns- Bitr. . Kon- jörer och arkitekter m. fl. " ark läns- Assrst. tors— E L a n ' ark. bitr. 48/49 xPenser Cp 9 Ge 29 Ce 27 En 8 Ord- + Extra 49/50 anslag Stockholms .......... 1 2 1 1 40 000 40 000 12 100 Uppsala ............ 1 1 1 1 25 000 + 15 600 25 000 4 200 Södermanlands ...... 1 1 1 1 15 000 + 13 300 15 000 3 100 Östergötlands ........ 1 1 1 1 20 000 + 24 500 20 000 4 600 Jönköpings .......... 1 1 1 1 25 000 + 15 760 25 000 6 800 Kronobergs .......... 1 1 1 1 27 000 + 13 300 27 000 6 200 Kalmar .............. 1 1 1 1 30 000 30 000 8 700 Gotlands ............ 1 -— 1 —— 2 000 10 000 1 580 Blekinge ............ 1 1 1 1 20 000 20 000 4 050 Kristianstads ........ 1 1 1 2 30 000 + 24 500 30 000 5 150 Malmöhus ............ 1 1 1 — 40 000 + 31 500 40 000 7 500 Hallands ............ 1 1 1 —— 20 000 20 000 7 000 Göteborgs och Bohus 1 1 1 1 40 000 40 000 8 100 Älvsborgs ............ 1 1 1 1 30 000 + 9 100 30 000 6 500 Skaraborgs .......... 1 1 1 1 18 000 18 000 3 020 Värmlands .......... 1 1 1 1 20 000 + 3 000 20 000 5 500 Örebro .............. 1 1 1 2 25 000 + 12 700 25 000 6 200 Västmanlands ........ 1 1 1 1 8 000 8 000 2 150 Kopparbergs ........ 1 1 1 — 20 000 + 3 350 20 000 6 200 Gävleborgs .......... 1 1 1 ——- 25 000 + 15 000 25 000 6 150 Västernorrlands ...... 1 1 1 — 20 000 + 6 359 20 000 5 400 Jämtlands .......... 1 1 1 1 25 000 + 29 750 25 000 5 300 Västerbottens ........ 1 1 1 _ 30 000 30 000 6 600 Norrbottens .......... 1 1 1 1 30 000 + 5 450 30 000 6 900 Vid de ordinarie anslagens fördelning reserverade belopp .................................... 73 000 65 000 s—-—,——— Av det extra anslaget hittills ej disponerat belopp 64 631 Summa anslag kronor 658 000+250 000| 658 000 139 000

verka en på så sätt uppkommen balans i fråga om granskningsärenden har en del av den med uppdragsarbete eljest sysselsatta personalen tagits i an- språk.

Möjligheterna för länsarkitektkontoren att driva arkitektverksamhet ha under senare år blivit allt mindre. Byggnadsstyrelsen har också på grund av den konstaterade ökningen av balanserade granskningsarbeten tillrått en viss återhållsamhet i arkitektverksamheten. Delvis har denna begräns- ning av arkitektverksamheten berott på personalsvårigheter, men främsta orsaken torde dock ha varit att flertalet av kontorens tjänsteärenden icke blott vuxit i antal utan också blivit mer komplicerade.

Länsarkitektkontorens befattning med kronans byggnader innefattar ett flertal olika detaljuppgifter. Vid den årliga synen å varje byggnad beräknas det anslagsbelopp, som under kommande budgetår kräves för såväl de år- liga driftsonikostnaderna (uppvärmning, "belysning, renhållning etc.) som kostnader för nödiga reparations- och underhållsarbeten. Med ledning av de sålunda uppgjorda förslagen fastställer byggnadsstyrelsen för varje sär-

• Sida 229
•  Original

skild byggnad en generalplan, vari de' godkända arbetena angivas och kost— nadsbeloppen bestämmas.

Med avseende å det fortsatta bestyret med de arbeten, som innefattas i den fastställda generalplanen, har byggnadsstyrelsen med beaktande av en av statens organisationsnämnd gjord utredning lämnat länsarkitekterna en viss rörelsefrihet.

Beträffande arbeten, som icke upptagits i generalplanen (icke påsynade ombyggnadsarbeten av större omfattning och dylikt), avgiver länsarkitek— ten särskilt förslag härom till byggnadsstyrelsen. Utföras för sådant arbete ritningar av vidlyftigare art av länsarkitekten, utgår arvode härför såsom för annat åtaget arkitektuppdrag för statsverkets räkning. Byggnadsstyrel— sen uppdrager därefter genom vederbörande länsstyrelse åt länsarkitekten att inom en fastställd kostnadsram ombesörja arbetets utförande genom anbudsförfarande eller på räkning.

Här må även erinras, att enligt 5 6 byggnadsstyrelsens instruktion (SFS 358/1928) må styrelsen — följaktligen också de tjänstemän, åt vilka styrelsen uppdragit att handlägga ärenden av sådan art — vid verkställan- de av upphandling eller utförande av arbete för styrelsens räkning utan hinder av gällande förordning om upphandling och arbeten för statens be- hov m. m. infordra anbud på sätt som i varje fall befinnes lämpligt även- som träffa uppgörelse under hand så ofta sådan finnes vara för ändamålet fördelaktig. De formella bestämmelserna i upphandlingsförordningen, exempelvis beträffande sättet för anbudens öppnande och dylikt, har sty— relsen dock ansett böra iakttagas. Länsarkitekten skall till byggnadssty- relsen översända avskrift av antaget anbud eller attesterad räkning. Likvi- dering av räkningarna skall verkställas genom länsstyrelsernas försorg.

Den dagliga, omedelbara uppsikten och tillsynen av byggnaderna omhän— derhas av den myndighet eller institution, som disponerar vederbörande byggnad. "

Omfattningen av ifrågavarande arbetsuppgifter å de olika länsarkitekt— kontoren varierar naturligen allt efter byggnadernas förekomst och des— sas belägenhet inom länen. I de större länen har en särskild befattningså havare måst avdelas för bestyret med byggnaderna. I Malmöhus län hav hit- hörande ärenden nödvändiggjort utökning av länsarkitektkontorets perso— nal. Tillsynen av kronans byggnader inom Stockholms län ankommer icke på länsarkitektkontoret utan handhas helt av byggnadsstyrelsen. ' -'

Ifrågasatta förändringar. I direktiven för kommittén för stadsplaneväsene dets omorganisation anfördes bl. a., att de sakkunniga borde söka närmare bestämma det statliga stadsplaneväsendets arbetsuppgifter i det nya läge, som uppkomme, därest en ny byggnadslagstiftning genomfördes. — — +'- Länsarkitektsorganisationens möjligheter att medverka vid'det regionala planarbetet borde ökas. Det borde också undersökas vilka uppgifter 'som borde tillkomma det statliga stadsplaneväsendet beträffande vägledningen

• Sida 230
•  Original

av den lokala planeringen, främst med avseende å upprättandet av general-, stads- och byggnadsplaner, rådgivning i övrigt till lokala planmyndigheter samt granskning av uppgjorda planer. Då stadsplaneringspersonalen på grund av arbetsbördans tillväxt kommit att bli knapp redan för de plan- granskande uppgifterna, torde en nyorientering av arbetet med tyngdpunk- ten lagd på vägledning för planers upprättande och annan upplysning uppenbarligen medföra krav på personalökning. Vid länsarkitektsorganisa- tionen förelåge en betydande balans av ärenden. Det borde övervägas huru- vida en förstärkning av länsarkitektsorganisationen borde företagas i syfte att genom decentralisering förebygga en eljest antaglig alltför stor ökning av arbetsbördan hos den centrala stadsplanemyndigheten. De sakkunniga borde utreda huru länsarkitektkontoren skulle organiseras för att kunna fullgöra sina utökade uppgifter. Därvid borde tillses att det nödvändiga sam- arbetet mellan länsarkitektkontoren och övriga av planfrågorna berörda myndigheter ordnades på ett så smidigt och praktiskt sätt som möjligt. —— — —— Man borde beakta möjligheterna att genom en samordning av plane— ringsverksamheten hos olika statliga, kommunala och enskilda organ uppnå besparingar inom de verksamhetsområden, som berördes av bebyggelse- planeringen.

Av kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation har gjorts en rundfråga till länsstyrelser och länsarkitekter rörande inställningen till frå- gan om införande av föredragningsskyldighet för länsarkitekterna. Av sva- ren därpå framgår, att meningarna äro mycket delade. Bland länsarkitek- terna råder uppenbarligen stor tveksamhet. Flertalet förordade visserligen — om än med tvekan — att länsarkitekterna skulle göras till föredragande men ansågo att frågan borde närmare undersökas. De funno i stort sett nu- varande ordning tillfredsställande och framhöllo, att systemet med remisser och skriftliga remissvar innebure, att länsarkitekten hade en garanti för att hans yttrande vore tillgängligt vid ärendets fortsatta handläggning hos högre myndighet. De länsarkitekter som avstyrkte ansågo att det skulle bli svårt att ordna regelbundna föredragningar, då landshövdingar och landssekre- terare vore mycket upptagna.

Av de särskilda svaren kan nämnas länsarkitektens i Älvsborgs län, som förklarade sig finna fördelarna uppenbara. Argumenteringen kunde bli de- taljerad och den beslutande få svar på frågor, alternativ kunde sökas och utvägar anvisas. Den beslutande kunde själv bilda sig ett oförmedlat in- tryck av länsarkitektens synpunkter och tyngden av hans argument. Den juridiska sidan borde tillgodoses genom att en av länsstyrelsens jurister ackrediterades hos länsarkitekten, varjämte landssekreteraren i regel kunde väntas närvara. Länsarkitekten i Göteborgs och Bohus län menade även att påtagliga fördelar kunde vinnas genom att länsarkitekten föredroge sina ärenden och den juridiska sakkunskapen på tillfredsställande sätt kunde göra sig gällande. Behandlingen kunde bli enklare och snabbare genom att

• Sida 231
•  Original

skriftligt förfarande undvekes och den beslutande finge direkt kontakt med teknikern.

Länsstyrelserna uttalade sig allmänt mot en förändring. Blott länsstyrel- sen i Örebro län ansåg att det vore fördelaktigt att bereda länsarkitekten föredragandeställning. Länsstyrelsens i Kopparbergs län argument till stöd för att stadsplanefrågor borde föredragas av juridiskt-administrativt skolad ämbetsman äro i stort sett representativa för de länsstyrelser, som hävdade denna mening. Stadsplaneärendena ingrepe ofta högst väsentligt i den en- skildes rättssfär och medförde för samhällena icke sällan ersättningsskyl- dighet till markägarna. Detta komme i allt högre grad att bli fallet sedan nya byggnadslagen trätt i kraft. De rättsliga synpunkterna måste därför beaktas men även de sociala och samhällsekonomiska. En föredragande, som vore obunden av rent tekniska synpunkter, ägde utan tvekan en friare ställ- ning vid bedömandet av de olika problemen än den tekniske experten. Länsarkitektens arbetsuppgifter skulle genom åläggandet av föredragnings- skyldighet ytterligare öka och hans arbetstid splittras. Stadsplaneärendena kunde icke jämföras med vägärendena, som vore mera tekniskt betonade. Den mest rationella arbetsformen vore att organisera en byrå för bland annat stadsplane- och byggnadsärenden, vars chef tillika vore föredragande inom ämnesgruppen.

I samma fråga har Länsarkitekternas förening i en skrift den 7 juni 1948 till förenämnda kommitté framfört vissa synpunkter. Föreningen har därvid uppgivit att dessa synpunkter i allt Väsentligt delades av de särskilda delegerade, som av Svenska arkitekters riksförbund utsetts att följa orga- nisationsfrågor av betydelse för samhällsbyggandet. I nämnda skrift anför- des bland annat följande.

Enligt föreningens mening borde de nu sedan mera än tio år tillbaka före- kommande länsarkitektkontoren i varje län alltjämt äga bestånd såsom de stat- liga företrädarna ute i landet för planerings— och byggnadsväsendet. För de kom- munala myndigheterna och för allmänheten torde länsarkitektkontoren numera ha kommit att framstå såsom en realitet. Kontorens möjligheter att prestera en ännu bättre service borde emellertid stärkas. Om så ej skulle ske eller de länsarki- tektkontoren hittills åvilande arbetsuppgifterna skulle helt eller delvis övertagas av nya organ, kunde allvarligt befaras, att en god del av det pionjärarbete, som av kontoren utförts —- många gånger under svåra förhållanden på grund av otill- räcklig personal och en kännbar brist på fackmän utanför kontoren — ginge för— lorat, varigenom resultatet av den nya byggnadslagstiftningen skulle kunna för- skjutas längre fram i tiden. Föreningen kunde sålunda icke ansluta sig till tan— ken, att kontoren skulle uppgå i nya länsorgan. Däremot ansåge föreningen, att länsarkitektkontorens ställning till och samordning med den statliga förvaltnings— apparat, som redan funnes i länsstyrelserna, borde närmare övervägas. Detta torde lämpligen böra ske i samband med utredningen om länsstyrelsernas om- organisation.

Föreningen fann sålunda, att det skulle vara en lämplig anordning, att läns- arkitekten jämsides med sin uppgift som chef för länsarkitektkontoret bleve före- dragande i ärenden rörande planerings- och byggnadsväsendet inom länsstyrel-

• Sida 232
•  Original

sen, där en särskild sektion för handläggning av ifrågavarande ärenden i så fall borde inrättas. Denna sektion borde då även kunna handha sådana frågor i den framtida lokaliseringspolitiken, som lämpligen borde samordnas med den all— männa samhällsplaneringen. För planerings- och byggnadsväsendets anknytning till länsstyrelserna på nu angivet sätt talade bl. a. det förhållandet, att länsstyrel- serna hade god kontakt med praktiskt taget alla sidor av samhällslivet. Föreningens medlemmar vore medvetna om att med länsarkitektens nya upp- gift som föredragande i länsstyrelsen skulle följa såväl ökat arbete som ökat an- svar, särskilt som föredragningsskyldigheten borde vara förenad med ensam- beslutanderätt i vissa enklare ärenden. Medlemmarna vore emellertid beredda att se sina åligganden utökade, då väsentliga fördelar syntes vara att vinna med läns- arkitekten som föredragande. Sålunda kunde ärendenas behandling bli snabbare, de tekniska synpunkterna kunde framföras på ett smidigare sätt, större kontinui- tet i ett ärendes handläggning från initiativ till det slutliga avgörandet kunde ernås, allmänheten kunde erhålla klarare besked och säkrare rådgivning vid hän- vändelse till den beslutande myndigheten. Det förutsattes dock att länsarkitekten för sitt arbete inom länsstyrelsen finge lämplig till länsstyrelsen knuten personal såväl för den juridiska behandlingen av ärendena som för expeditionsgöromålen.

Själv har länsstyrelseutredningen vid de besök, som utredningen eller vissa ledamöter därav gjort hos olika länsstyrelser, kunnat konstatera att allmänt råder en viss tveksamhet huruvida och i vad mån länsarkitekterna böra knytas närmare till länsstyrelserna. Speciellt gäller denna tveksam- het den ifrågasatta föredragningsskyldigheten. Man befarar att läns- arkitekterna, om de formellt bli föredragande — redan nu förekommer tämligen allmänt att de vid behov tillkallas för att i vissa ärenden lämna muntliga redogörelser — skola förlora sin ställning som experter med hu- vudsaklig uppgift att driva de tekniska synpunkterna. Dessa skulle därige- nom vid avgörandet få ett relativt mindre beaktande. Samtidigt hyser man farhågor för att länsarkitekterna skola bli mera bundna vid tjänsterummen för att bereda och föredraga sina ärenden, varigenom det viktiga fältarbetet skulle lida avbräck. Från länsstyrelsehåll göres framför allt gällande att _ även om föredragning i vissa ärenden av övervägande teknisk natur, t. ex. en del dispensfrågor, skulle kunna anförtros länsarkitekterna — de likväl icke alltid ha den administrativa kunnighet och erfarenhet, som man på länsstyrelsehåll anser sig böra kräva av en föredragande i planärenden.

B. Distriktsingenjörerna för vattenförsörjning och avlopp

Grundläggande bestämmelser. Genom kungörelsen den 17 november 1944 (nr 733) angående statsbidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp har Kungl. Maj:t förordnat, bl. a., att till utförande av anläggning för vattenförsörjning och avlopp, gemensam för minst fem (eller i vissa särskilda fall färre) till bostad avsedda fastigheter, må utgå statsbidrag. Dy- likt statsbidrag, som beviljas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, må be- viljas allenast under förutsättning att de byggnader, som beröras av an-

• Sida 233
•  Original

läggningen, kunna antagas vara behövliga för framtiden, att anläggningen finnes påkallad ur sanitär eller eljest ur social synpunkt och att den beräk- nade kostnaden ej kan anses oskälig i förhållande till nyttan av anlägg- ningen samt att anläggningen prövas tillfredsställande med hänsyn såväl till befintlig bebyggelse som ock till den bebyggelse, vilken inom rimlig tid kan förväntas inom det av anläggningen berörda området.

Ansökan om statsbidrag ingives till kommunalnämnd eller drätselkam- mare. Efter erforderlig utredning och besiktning i samråd med hälsovårds- nämnden skall kommunalnämnden respektive drätselkammaren med eget yttrande insända ansökningen till vederbörande distriktsingenjör för vat— tenförsörjning och avlopp. Denne har att i erforderlig utsträckning samråda med förste provinsialläkaren, länsbrandinspektören, länsarkitekten och väg- förvaltningen i länet samt skall därefter föredraga ärendet i länsbostads— nämnden. Efter föredragningen skola handlingarna jämte eventuella yttran- den från nämnda länsmyndigheter överlämnas till länsstyrelsen. Denna skall med eget utlåtande och förslag överlämna ärendet till väg- och vattenbygg- nadsstyrelsen. Då ansökning avser anläggning, som omfattar högst tjugu bostadslägenheter, kan i vissa fall bidrag lämnas enligt de grunder som gälla för bosl:adsförbättringsbidrag. I sådant fall skall ärendet avgöras av bostadsstyrelsen. Stanna vid statsbidragsfrågas handläggning våg- och vat- tenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelse i olika meningar skall ärendet un- derställas Kungl. Maj:ts prövning. Vid meningsskiljaktighet mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt hostadsstyrelsen fäller också Kungl. Maj :t utslaget.

Organisationen. Genom beslut den 17 november 1944 bemyndigade Kungl. ”Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att såsom extra tjänstemän eller ”mot visst högsta arvode anställa distriktsingenjörer till det antal som prövades erforderligt för biträde vid handläggning av frågor 0111 anlägg- ningar för vattenförsörjning och avlopp, dock högst en för varje län, att med stationering vid vägförvaltning ställas till de länsstyrelsers förfogande, vilka kunde vara i behov därav. Sedermera förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 11 maj 1945 att alla frågor om nyanställning av distriktsingenjö- rer från och med den 1 juli 1945 skulle underställas Kungl. Maj:ts pröv- ning. Enligt av Kungl. Maj:t givna bemyndiganden skola tolv distriktsingen- jörer finnas anställda. För närvarande finnas distriktsingenjörer anställda med stationering och distrikt enligt följande.

Stationering vid väg-

förvaltningen i D 1 s t r 1 k t

Stockholm Stockholms, Södermanlands och Gotlands län Uppsala Uppsala och Västmanlands län

Jönköping Jönköpings, Östergötlands och Skaraborgs län Karlskrona Blekinge, Kronobergs och Kalmar län

Malmö Kristianstads och Malmöhus län

• Sida 234
•  Original

Stationer-lng vid väg-

förvaltningen i D 1 S t r i k t

Göteborg Hallands samt Göteborgs och Bohus län Göteborg Älvsborgs län Karlstad Värmlands och Örebro län Falun Kopparbergs och Gävleborgs län Härnösand Västernorrlands och Jämtlands län Umeå Västerbottens län Luleå Norrbottens län

Distriktsingenjörerna äro placerade i lönegrad Ce 29. För organisationen gällde för budgetåret 1949/50 följande personalstat. I denna redovisas också vissa arvoden för tillfällig arbetsförstärkning.

Distr.- Arvodesbelopp ingen- Ingenjör 13?" I???” för tillfälliga Distrikt omfattande länen jör ' ' arbetsförstärk- ningar 1948/49 Ce 29 Ge 27 Ge 24 C3 21 Ge 8 kronor Stockholms, Södermanlands, Gotlands.. 1 1 — — 1 20 000 Uppsala, Västmanlands .............. 1 —— —— — _ — Jönköpings, Östergötlands, Skaraborgs 1 — — ——-- 1 18 000 Blekinge, Kronobergs, Kalmar ........ 1 — -— —— 1 — Malmöhus, Kristianstads ............ 1 —— 1 —- — _ Göteborgs o. Bohus, Hallands ........ 1 — — — — 8000 Alvsborgs .......................... 1 —— —— — —- 13 000 Värmlands, Örebro .................. 1 —— — 1 1 14 000 Kopparbergs, Gävleborgs ............ 1 — 1 — — 13 000 Västernorrlands, Jämtlands .......... 1 1 — —- — 8 000 Västerbottens ...................... 1 1 -— 1 1 6 000 Norrbottens ........................ 1 — 1 1 1 22 000 Hela riket 12 3 3 3 6 122 000

De angivna årliga arvodesbeloppen avse den tillfälliga förstärkningsper- sonalens fördelning å distrikten den 1 juni 1949. Då denna personal insät- tes där tillfälliga arbetsanhopningar uppstå, fluktuerar kostnadernas för- delning å varje distrikt under olika tider. Anslagsbeloppet för budgetåret 1948/49 utgjorde 102 000 kronor och har sålunda överskridits med cirka 20 000 kronor. Någon nedgång i kostnaderna under budgetåret 1949/50 torde icke ha skett.

Distriktsingenjörernas arbetsuppgifter äro närmare angivna dels i av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdade provisoriska bestämmelser an- gående distriktsingenjörernas för vattenförsörjning och avlopp tjänstgöring och arbetsuppgifter m. m. dels ock i en av nämnda styrelse utgiven prome- moria den 7 juli 1945 med riktlinjer för distriktsingenjörs biträde åt läns- styrelsen.

Enligt dessa bestämmelser svarar distriktsingenjör själv för fullgörande av sina arbetsuppgifter och är med avseende å dem icke underställd väg-

• Sida 235
•  Original

direktören. På distriktsingenjör ankommer, bl. a., att biträda länsstyrelse och vägförvaltning liksom också, då sådant begäres, länsbostadsnämnd, förste provinsialläkare, hushållningssällskap, hälsovårdsnämnd, landsting, länsarbetsnämnd, länsarkitekt m. fl. myndigheter vid handläggning av ärenden rörande vattenförsörjning och avlopp, att lämna kommuner och enskilda råd och upplysningar rörande projektering och utförande av an- läggningar, som kunna få statsbidrag, ävensom att i mån av tid upprätta förslag till smärre sådana anläggningar samt att skaffa sig noggrann kännedom om behovet av anläggningar för vattenförsörjning och avlopp ävensom om befintliga sådana anläggningar.

Som ovan antytts äro distriktsingenjörerna knutna till väg- och vatten- byggnadsverket. I ett av särskilda sakkunniga den 3 januari 1946 framlagt betänkande med förslag till omorganisation av väg- och vattenbyggnads— styrelsen (SOU 1946: 10) föreslogo de sakkunniga att distriktsingenjörerna och deras biträden skulle inordnas i vägförvaltningarnas organisation. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförde i yttrande över detta förslag, bl. a., att distriktsingenjörernas arbetsuppgifter endast delvis ägde en naturlig anknytning till en vägförvaltnings uppgifter. Först när det gällde att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens egen regi eller under dess kontroll utföra en anläggning förelåge väsentliga skäl för sammanförande av väg- och vatten- byggnadsverkets arbetsuppgifter beträffande vattenförsörjning och avlopp med övriga verksamhetsgrenar. I överensstämmelse härmed föreslog sty— relsen att distriktsingenjörerna skulle på eget ansvar handlägga andra frå- gor än kontroll över utförande av anläggningar. Att inskjuta vägdirektö- rerna som en ny mellaninstans vore icke lämpligt.

I propositionen nr 286 till 1946 års riksdag, vari bl. a. denna fråga be— handlades, anslöt sig föredragande departementschefen till väg- och vatten- byggnadsstyrelsens förenämnda förslag. Riksdagen beslöt också i överens- stämmelse härmed.

Sedermera ha 1946 års vatten- och avloppssakkunniga i en underdånig skrivelse den 19 januari 1948 hemställt bland annat att distriktsingenjörer- nas antal skulle ökas från tolv till tjugotre. Härigenom skulle samtliga län utom Gotlands län få egen distriktsingenjör. Sistnämnda län borde sam- manföras med Stockholms län. De sakkunniga framhöllo därvid särskilt att byggnadslagens ikraftträdande samt de beslutade åtgärderna på bo- stadspolitikens och jordbruksrationaliseringens områden komme att inne- bära stora påfrestningar på distriktsingenjörsorganisationen. Det bleve en- ligt de sakkunnigas mening icke längre möjligt för distriktsingenjörerna att vid nu gällande organisation jämsides med sina övriga uppgifter till— godose de nya kraven på biträde av teknisk sakkunskap i vatten- och av- loppsfrågor från länsstyrelser, länsarkitekter, länsbostadsnämnder och lant- bruksnämnder m. fl.

• Sida 236
•  Original

V. BEBYGGELSEPLANERINGEN OCH FASTIGHETSBILDNINGEN

Länslantmäterikontoren. Enligt instruktionen den 30 juni 1948 (nr 526) för lantmäteristyrelsen, länslantmäterikontoren och lantmäteriets distrikts-- organisation (lantmäteriinstruktionen) skall i varje län i residensstaden finnas ett lantmäterikontor, som förestås av en överlantmätare. Denna har att leda och öva tillsyn över länets lantmäteriväsen samt taga initiativ till åtgärder, som äro ägnade att främja en ändamålsenlig fastighetsindelning. Angående vissa ytterligare åligganden för överlantmätaren hänvisas till sid. 21.

Avstyckningsväsendet har genom ändringar av jorddelningslagen och fastighetsbildningslagen i samband med byggnadslagens antagande under- gått vissa förändringar. Bl. a. avskaffades sålunda avstyckningsplaneinsti- tutet. Jämlikt förstnämnda båda lagar gäller i fråga om avstyckningar nu- mera i huvudsak följande i de avseenden, varom här närmast är fråga. Angående vid 1950 års riksdag beslutade ändringar, se nedan.

Avstyckning inom område, för vilket enligt fastställd generalplan, stads- plan eller byggnadsplan eller på annan grund särskilda bestämmelser med avseende å markens bebyggande gälla, må ej verkställas så, att områdets ändamålsenliga bebyggande försvåras eller syftet med bestämmelserna eljest motverkas. Länsstyrelsen äger dock medgiva undantag när särskilda skäl finnas. Inom område för vilket regionplan fastställts skall också denna beaktas.

Har inom visst område tätbebyggelse uppkommit eller är sådan bebyg— gelse att vänta inom nära förestående tid eller kan eljest avstyckning av flera lägenheter framdeles förväntas, må innan stadsplan eller byggnads- plan blivit fastställd, avstyckning icke verkställas så, att områdets ända- målsenliga bebyggande försvåras eller lämplig planläggning av området eljest motverkas. Bland annat skall iakttagas att vägar och allmänna platser kunna anordnas när behov därav uppkommer. Finnes fast fornlämning skall därtill hörande område såvitt möjligt kunna avsättas till öppen plats. Med avseende å tillämpningen i övrigt av vad nu sagts äger länsstyrelsen meddela de anvisningar som prövas erforderliga.

När fråga väckts om upprättande av stadsplan eller byggnadsplan för visst område eller om ändring av sådan plan, äger länsstyrelsen i erforder- lig utsträckning meddela förbud mot avstyckning inom området utan läns— styrelsens medgivande. I den mån så finnes lämpligt äger länsstyrelsen be- stämma, att avstyckning utan hinder av sådant förbud må äga rum därest stadsarkitekten respektive länsarkitekten ej funnit anledning till erinran däremot. Befogenhet att meddela dispens som här avses hade enligt i maj 1950 tillgängliga uppgifter av vederbörande länsstyrelse lämnats länsarki— tekterna i tolv län, därav två i viss begränsad omfattning.

Avstyckning skall fastställas, i stad och samhälle, för vilket 5 kapitlet

• Sida 237
•  Original

fastighetsbildningslagen gäller, av magistrat eller länsstyrelse (eller undan- tagsvis annan myndighet), i samhälle eller område, där byggnadslagens be- stämmelser för stad äga tillämpning eller stadsplan eller byggnadsplan fastställts eller jämlikt äldre lag förordnats att stadsplan skall upprättas, av länsstyrelsen samt på landsbygden i övrigt av överlantmätaren eller i vissa fall ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten. Fastighetsbildningssakkunniga, som tillkallades enligt Kungl. Maj:ts be- myndigande den 9 juni 1939, ha i en promemoria den 29 januari 1949 (stencilerad) framlagt förslag bland annat om upphävande av den bestäm- melse (21 kap. 66 å jorddelningslagen) enligt vilken den nyssnämnda fast- ställelseprövningen av vissa avstyckningar ankommer på länsstyrelsen. På grundval av detta fastighetsbildningssakkunnigas förslag har Kungl. Maj:t i en av riksdagen (skrivelse 197/1950; jfr tredje lagutsk. utl. 12/1950) godkänd proposition den 10 mars 1950 (nr 177) föreslagit bl. a., att sär- bestämmelsen i 21 kap. 66 % jorddelningslagen om länsstyrelsens befattning med avstyckningsmål skall upphöra att gälla; fastställelseprövningen i dessa mål avses skola fr. o. m. den 1 juli 1950 (med vissa undantag) an- komma på fastighetsbildningsorganen. Fastställelseprövningen beträffande avstyckningar skall ankomma på överlantmätaren, såvida avstyckningen icke beror av sammanläggning. Emellertid förutsättes, att samråd kommer att äga rum mellan jorddelnings- och planmyndigheterna, främst länsarki- tekter och länsstyrelser, där omständigheterna äro sådana, att dylikt sam- råd kan anses påkallat. Om erinran mot förrättningen framställs av läns- styrelsen, överlantmätaren, lantbruksnämnden eller byggnadsnämnden, skall frågan om fastställelse hänskjutas till ägodelningsrätten. 0111 dom- stolen därvid anser sig böra frångå vad planmyndigheten yrkat, skall en- ligt förslaget länsarkitekten äga fullfölja talan mot fastställelsebeslutet. Beträffande det berörda samrådet har departementschefen i propositio- nen anfört, att samarbetet mellan jorddelnings- och planmyndigheterna borde utformas efter mönster av den samverkan som etablerats med lant- bruksnämnderna. Detta samarbete bygger på att det är överlantmätaren som avgör, i vilka ärenden lantbruksnämnden skall höras. Av praktiska skäl borde, enligt departementschefen, även i fråga om den byggnadspoli- tiska kontrollen i första hand ankomma på förrättningslantmätare och överlantmätare att bedöma när samråd är behövligt och bör äga rum. Departementschefen har vidare understrukit att länsstyrelserna kunna, få en viktig uppgift att fylla i fråga om samarbetets uppbyggnad genom att anordna regelbundna sammankomster mellan länets olika planmyndighe- ter. Betydelsen av att distriktslantmätarna inordnas i samarbetet har även framhållits. Departementschefen har hänvisat till att han i annat samman- hang uttalat att samråd borde äga rum redan under förrättningens gång. Då distriktslantmätaren vore den befattningshavare, som först komme i kontakt med fastighetsbildnings- och bebyggelseutvecklingen i orten, borde

• Sida 238
•  Original

han i sin verksamhet stå i nära kontakt med byggnadsnämnd, länsarkitekt och överlantmätare.

Därjämte har departementschefen framhållit vikten av att planmyndig- heterna hållas å jour med fastighetsbildningar inom samhällen och orter. där tätbebyggelse uppkommit eller är att vänta, så att dessa myndigheter skola kunna uppbära det ansvar för planväsendets utveckling som åvilar dem enligt byggnadslagstiftningen. Departementschefen har i detta av- seende anfört, att det torde böra åligga överlantmätarna att medverka till att länsarkitekternas sammanställnings- och översiktskartor över fastig- hetsindelningen hållas levande.

Slutligen har departementschefen uttalat, att han utginge från att vid fastställelseprövningar den största hänsyn skulle tagas till den mening som länsstyrelsen eller annat planvårdande organ uttalat. Upprättade planer för bebyggelsen liksom andra byggnadsreglerande föreskrifter måste re- spekteras vid fastighetsbildningen. Det finge icke bli så, att en myndighet medverkade till uppkomsten av en fastighet för bebyggelse medan en annan myndighet ansåge sig icke kunna medgiva att den bebyggdes. Vad planmyn- digheterna yrkade borde därför i regel bli avgörande. Även om formellt be— slutanderätten tillkomme fastighetsbildningsmyndigheterna, borde således den reella prövningen i dessa ärenden även fortsättningsvis ligga hos plan- myndigheterna.

I ifrågavarande proposition föreslogs jämväl ändring av 19 kap. 13 Q 3 mom. jorddelningslagen, innebärande att inom område, där tätbebyggelse uppkommit eller är att vänta inom nära förestående tid eller där eljest avstyckning av flera lägenheter framdeles är att förvänta, avstyckning icke får verkställas så, att olämplig tätbebyggelse kan föranledas.

I detta sammanhang må framhållas att länsarkitekternas förening i en skrivelse den 10 september 1949 till statsrådet och chefen för justitiede- partementet framlagt vissa synpunkter i fråga om den i fastighetsbildnings- sakkunnigas förenämnda promemoria föreslagna lagändringen. Föreningen anförde i denna skrivelse, bland annat, att fastighetsbildning för andra än jordbrukets, fiskets och skogsskötselns behov i regel åsyftade att tillskapa en fastighet för bebyggande för bostads-, industri- eller annat ändamål eller för beredande av plats för någon varaktig anläggning, vars tillkomst när- mast sammanhängde med bebyggelseutvecklingen i allmänhet. Fastighets- bildningen komme därför att mer eller mindre vara en åtgärd i plangenom- förande syfte. Detta gällde även områden, för vilka detaljplan icke funnes. Avstyckningar innebure även för sådana områden oftast i själva verket ett led i plangenomförande, som här tillätes komma före planläggningen. När det gällde bebyggelse utanför detaljplanlagda områden, måste det all- tid bli förenat med stora svårigheter att enbart på grundval av bebyggel— sens omfattning och behovet av särskilda anordningar för gemensamt be- hov angiva en exakt tidpunkt, då plansynpunkterna borde beaktas. Det-

• Sida 239
•  Original

samma måste anses vara förhållandet med den för bebyggelsen avsedda fastighetsbildningen. Enstaka avstyckningar kunde därför lätt komma att skapa kärnan i en framväxande samhällsbildning.

Föreningen anförde beträffande de olika myndigheternas befattning med fastighetsbildningsfrågorna vidare följande.

Även om det i de fall, där plansynpunkterna borde tillmätas betydelse, skulle kunna etableras ett lämpligt samarbete icke blott mellan överlantmätare och läns- arkitekt utan jämväl mellan förrättningsmän och byggnadsnämnd, hyste för- eningen dock allvarliga betänkligheter mot att domstolarna skulle tilldelas upp— giften att bli avgörande instans i sådana frågor, som ovedersägligen måste an- ses tillhöra planmyndigheternas kompetensområde.

Vissa av föreningens medlemmar hade fått erfarenhet av att tidigare gällande ordning för fastställelse av avstyckningar utanför plan- eller bebyggelsereglerade områden liksom den nyligen genomförda ändringen i fråga om fastställelsen av avstyckningar inom utomplansområden på landet inneburit, att betydelsefulla plansynpunkter, varom enighet dock rätt mellan överlantmätaren och länsarki- tekten, lämnats utan avseende av vederbörande ägodelningsrätt. Rätten hade där- vid även i något fall ._ trots överlantmätarens och länsarkitektens samstämmiga uppfattning om behov av detaljplanläggning på grund av förekommande tätbe- byggelse —— förklarat att dylikt behov icke kunde anses aktuellt för tillfället och fastställt avstyckning, som uppenbarligen vore ägnad att motverka en lämplig, planläggning.

Lades prövningen av ärenden, där meningsskiljaktighet eller tveksamhet i plan- frågor förelåge, till ägodelningsrätt, funnes även en stor risk för bristande en- hetlighet i det slutliga bedömandet, då inom varje län alltid funnes ett flertal: ägodelningsrätter, som var för sig kunde ge uttryck för andra uppfattningar än den för länet gemensamma planmyndigheten, som länsstyrelsen enligt föreskrif- terna i byggnadslagstiftningen utgjorde.

Det av fastighetsbildningssakkunniga rekommenderade samrådet mellan över— lantmätare och länsarkitekt fann föreningen förtjänstfullt. _ — — Om fastig- hetsbildningsväsendet skulle rationaliseras i syfte att ernå ett enklare och snab— bare handläggningsförfarande speciellt beträffande avstyckningar, där plansyn- punkterna borde tillgodoses, syntes det föreningen angeläget, att ett gott sam— arbete mellan jorddelningsmyndigheterna och planmyndigheterna ägde rum re- dan från och med en förrättnings början. Detta samarbete borde sålunda inledas mellan vederbörande förrättningsman samt byggnadsnämnden och dess sakkun- niga biträde och syntes särskilt viktigt beträffande avstyckningar på landet utan- för detaljplanlagt område.

Lika angeläget som det vore att byggnadsnämnderna finge kännedom om alla nybyggnadsföretag, som icke endast avsåge jordbrukets, fiskets, skogsskötselns och därmed jämförligt behov, lika angeläget måste det anses vara, att nämnderna erhölle kännedom om den för byggnadsföretagen avsedda fastighetsbildningen— för att med anledning härav kunna vidtaga samma åtgärder som ifråga om bygg— nadsföretagen. I annat fall kunde stor risk föreligga för att en fastighetsbildning komme till stånd utan att fastighetens bebyggande eller användande för avsett ändamål sedermera bleve medgivet. Med hänsyn till föreskrifterna i byggnads- lagstiftningen vore det därför naturligt, att alla ansökningar om avstyckningar för annat än jordbrukets, fiskets, skogsskötselns och därmed jämförligt behov gjordes hos byggnadsnämnden, som sedan överlämnade ansökningen med sin ut— redning till vederbörande förrättningsman för verkställighet.

• Sida 240
•  Original

Sedan länsarkitektkontoren successivt efter den 1 mars 1949 blivit granskande organ åt länsbostadsnämnderna ifråga om sådana bostadsbyggnadsföretag, vartill nämnderna hade att bevilja statliga lån och bidrag, hade det visat sig, att i en del fall fastigheter för bostadsändamål bildats, utan att lån kunnat beviljas i en— lighet med de principer, som tillämpades vid den statliga låne- och bidragsgiv- ningen. Det hade därvid alltid gällt frågan om byggnadsföretagens belägenhet från allmän plansynpunkt och möjligheten att förse företagen med tillfredsställande anordningar för vattenförsörjning och avlopp, alltså sådana förhållanden, som särskilt borde beaktas av planmyndigheterna. I samma mån som ett vidgat sam— arbete komme till stånd mellan planmyndigheterna samt de organ, som hand— hade den statliga låne- och bidragsgivningen, vore det angeläget, att fastighets- bildningen skedde i samförstånd med nämnda myndigheter och organ.

VI. UTRE DNINGEN

Inledning. I likhet med vad som är fallet på flera andra områden ha läns- styrelsens uppgifter med avseende på byggnadsväsendet och bebyggelse— planeringen skiftat karaktär. De ha nu i långt högre grad än tidigare en aktivt ledande och dirigerande innebörd och fordra framför allt en vid överblick över länets olika problem och behov samt en samordnande verk- samhet av förut knappast avsedda mått. _

Bebyggelseplaneringen och vad därmed har samband har i vart fall tidi- gare varit den centrala av de olika utvecklingsplaneringarna, i det den sammanfattar och konkretiserar större delen av den planläggning, som från olika synpunkter anses erforderlig på skilda områden, samt utgör det medel, varmed utvecklingen i många avseenden dirigeras. Det ligger där- för i sakens natur att det organ, som i länet har hand om bebyggelseplane- ringen, måste ha en central ställning i länsförvaltningen.

På senaste tid har emellertid jordbruksplaneringen, åtminstone såvitt an- går övervägande jordbruksbetonade bygder, fått en motsvarande uppgift. Härav följer att gränsfall kunna uppkomma, som måste lösas genom sam- ordning och samarbete. I stort sett gäller därvid att, även om bebyggelse- planeringen förutsätter hänsynstagande till många och viktiga faktorer på olika områden, bl. a. jordbruksrationaliseringen, så tränger dock den med samhällenas utveckling sammanhängande bebyggelsen undan andra kon- kurrerande markanvändningssyften. Å andra sidan kunna de på bebyggelse- planeringens område verksamma myndigheterna genom att förhindra be- byggelse inom därför olämpliga områden i vissa fall bidraga till att ge större stabilitet åt jordbruksplaneringen.

Länsstyrelsens uppgifter och ställning. Som framgår av den förut läm— nade redogörelsen äro länsstyrelsens huvuduppgifter på förevarande om- råde i formellt avseende av i stort sett fyra olika slag, nämligen ]) tillsyn och övervakning att städer och samhällen förses med planer och att före— skrifter iakttagas m. m., 2) skyldighet att besörja att landsbygden förses

• Sida 241
•  Original

med behövliga planer och att. erforderliga regionplaner upprättas samt 3) granskning och fastställelseprövning. Därtill kommer 4) handläggningen av ett stort antal enskilda ansökningsärenden, t. ex. rörande dispenser, samt besvärsprövning.

För fullgörande av dessa uppgifter svara inom länsstyrelsen i första hand vissa av länsstyrelsens befattningshavare såsom föredragande enligt för varje länsstyrelse fastställd arbetsordning. Dessa befattningshavare repre- sentera de juridiska samt allmänt administrativa och ekonomiska syn- punkterna. För den tekniska sakkunskapen svara främst länsarkitekten samt överlantmätaren och distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp, av vilkas medverkan länsstyrelsen också är beroende för utövande av den viktiga initiativverksamheten. Dessa experter tillhöra dock icke länsstyrelsen utan sortera under andra verk men stå i olika avseenden till länsstyrelsens förfogande. Beträffande övervakningen slutligen har läns- styrelsen jämväl att lita till biträde av byggnadsnämnderna.

Länsstyrelsens egen personal är i regel så sammansatt att, medan den juridiska och allmänt administrativa sakkunskapen är väl företrädd, sam- hällsekonomiska och liknande synpunkter äro svagare representerade. Ej heller länsstyrelsens experter äro med hänsyn till sin utbildning ägnade att i mera avsevärd mån företräda dessa synpunkter. Detta är så mycket mer betänkligt som de ekonomiska synpunkterna i samband med överväganden angående bebyggelsens dirigering med hänsyn till kostnader för allmänna nyttigheter och andra exploateringskostnader få en alltmer framträdande betydelse.

Icke minst ur sistnämnda och andra lokaliseringspolitiska synpunkter måste länsstyrelsens uppgifter på bebyggelseplaneringens och byggnads- väsendets område i långt större utsträckning än tidigare vara av konsulte- rande, rådgivande och dirigerande innebörd. Såväl bebyggelseplaneringen som övriga delar av samhällsplaneringen förutsätta kännedom om sam- hällsekonomiska, befolkningspolitiska och sociala förhållanden, på vilka utvecklingsprognoser böra grundas. Om icke hela denna verksamhet inom läneti stort sett samordnas och ledes av ett organ, riskerar man icke endast att praktiska olägenheter i form av dubbelarbete och tidsspillan uppstå. Det föreligger också fara för att de förberedande utredningsresul- taten kunna föranleda olika slutsatser och att därigenom planeringsarbe- tena icke bringas att stämma samman. Av väsentlig betydelse är att .de olika planeringsorganen arbeta med samma grunduppfattning om de olika proble- mens och faktorernas art och innebörd samt att målsättningen samordnas för att delresultaten skola kunna sammanjämkas.

Såsom den för bebyggelseplaneringen på länsstadiet främst ansvariga myndigheten bör länsstyrelsen ges en sådan ställning, sådana befogen- heter och sådan personell utrustning, att den på ett effektivt sätt kan be- fordra samordningen och samverkan samt bilda en centralpunkt i samhälls-

• Sida 242
•  Original

planeringen i stort inom länet. Vissa sidor av detta spörsmål behandlar utredningen i kapitlen om länsstyrelsens ställning i länsförvaltningen, om de arbetsmarknadspolitiska, bostadspolitiska och jordbrukspolitiska orga— nen, vägväsendet, trafikväsendet och skolväsendet. I det följande behandlas samma spörsmål även beträffande frågorna om vattenförsörjning och avlopp. Som ett nytt och viktigt avsnitt på samhällsplaneringens område kan också nämnas planeringen för näringslivets lokalisering, vilket spörsmål är föremål för särskild utredning.

Oavsett de åtgärder, vartill sistnämnda utredning kan komma att för- anleda, synes det uppenbart, att de problem och synpunkter, som ligga bakom begreppet lokaliseringspolitik, i en eller annan form måste beaktas vid den översiktliga samhällsplaneringen. Dessa problem komma därigenom att i vissa delar som element ingå i bebyggelseplaneringen, samtidigt som denna i olika avseenden blir att betrakta som ett av instrumenten för loka- liseringspolitikens genomförande. Frågan om näringslivets lokalisering är på samma sätt en viktig faktor bland annat även i jordbrukets utvecklings- planering (jfr sid. 179 f.).

För den myndighet, som på länsstadiet främst ansvarar för bebyggelse- planeringen, är det nödvändigt att ha grundlig kännedom om de synpunk- ter, som böra bestämma näringslivets lokalisering. Emellertid äro dessa i viss mån av den mera vittutseende karaktär, att de icke lämpligen böra bli föremål för ett mera slutgiltigt bedömande i länsinstansen. I själva verket äro dessa synpunkter och problem de kanske väsentligaste av de frågor, som påkalla en riksplanering eller i vart fall en planering i större skala än länsvis. Även om de erforderliga utredningarna i regel böra göras lokalt och lokala prognoser i stor utsträckning måste ligga till grund för bedömandena, torde de avgörande besluten och rekommendationerna ej sällan komma att bli en vidare fråga med aspekter i nationell skala. Det är därför troligt att direktiv och anvisningar i viss omfattning måste bli en central fråga. Men å andra sidan böra de lokaliseringspolitiska synpunk- terna alltid ha lokala företrädare eller organ, som kunna fullgöra de lokalt betonade uppgifterna och i planeringsarbetet företräda dessa synpunkter.

Även om det icke i första hand ankommer på länsstyrelseutredningen att uttala sig om den närmare utformningen av den lokaliseringspolitiska läns— organisationen, torde redan den nära anknytning därav till övriga länspla— neringsorgan, som påkallas av lokaliseringspolitikens egenskap av att del- vis vara ett element i bebyggelseplaneringen, göra att utredningen måste taga ställning i frågan. Enligt vad utredningen inhämtat avser lokalise- ringsutredningen att föreslå ett centralt organ samt särskilda länsorgan. Såsom sådana lärer nämnda utredning vara benägen att förorda läns- styrelserna under förutsättning att dessa ges en för ändamålet lämpad organisation. För länsstyrelseutredningen framstår det i vart fall som en naturlig lösning, att de lokaliseringspolitiska uppgifterna i länsinstansen

• Sida 243
•  Original

skola vila på länsstyrelserna. Säkerligen skulle det ur många synpunkter vara olyckligt att för detta ändamål tillskapa nya organ.

I detta sammanhang torde det även vara skäl att framhålla att —- även om framdeles liksom hittills en stor del av den tekniska granskningen av vidlyftigare planförslag kommer att verkställas centralt i byggnadsstyrelsen — det med hänsyn till samordningsfrågorna och ur lokaliseringspolitisk ..yn- punkt torde bli nödvändigt att göra även dessa planförslag till föremål för noggrannare studium i länsinstansen än som hittills på sina håll torde ha skett.

Betydelsen av samordning. Som utredningen antytt måste det länsorgan, som har att svara för bebyggelseplaneringen, ha en central ställning i läns- förvaltningen. Att länsstyrelsen är detta organ är därför helt naturligt. Det enda alternativet härtill vore väl att bygga ut länsarkitektkontoret. Redan med hänsyn till att i så fall den hos länsstyrelsen nu befintliga juridiska och allmänt administrativa sakkunskapen i icke obetydlig mån måste dubbleras, synes denna utväg icke böra ifrågakomma. Utredningen har därför som en given förutsättning utgått från att länsstyrelsen alltfort bör vara det cent- rala länsorganet på detta område.

Under sådana förhållanden måste vid utformningen av länsstyrelsens organisation avsevärd viktfästas vid att länsstyrelsen göres skickad att lösa sina hithörande uppgifter. En betydande del av dessa uppgifter ligger med nödvändighet i att samordna de olika insatserna. Och härvid gäller det icke blott eller kanske icke ens främst att tillse att det erforderliga samarbetet vid planförfattande och plangranskning äger rum mellan alla myndigheter, som kunna ha intressen att bevaka. Det ligger särskild vikt uppå att läns- styrelsen vid alla tillfällen beaktar de större sammanhang, som i fråga om utvecklingen i stort inom länet anmäla sig. Särskilt för de på länsstyrelsen ankommande initiativen till planeringar i större skala erfordras en grund- lig kännedom om de allmänna tendenserna inom befolkningsutvecklingen, på arbets- och näringslivets områden, rörande kommunikationer m. rn. En dylik kännedom torde vara förutsättningen för att länsstyrelsen tillräckligt snabbt skall kunna ställa in skeende förändringar på dessa områden i deras rätta sammanhang och därav draga konsekvenserna med avseende å sitt handlande. Det är därför nödvändigt att länsstyrelsen har en intim kontakt med alla de myndigheter och organ, som i olika avseenden följa och leda samhällsverksamheten på skilda områden i länet, ävensom med enskilda intressesammanslutningar.

Byggnadslagens och byggnadsstadgans bestämmelser bygga i olika avse— enden på att i planarbetet deltaga icke blott länsarkitekten utan även bl. a. överlantmätaren, vägdirektören och förste provinsialläkaren samt lands— antikvarien. Icke mindre betydelsefull är medverkan från distriktsingen— jören för vattenförsörjning och avlopp. I många fall uppkomma också frå- gor som beröra civilförsvarsmyndigheter eller militära myndigheter. Vid

• Sida 244
•  Original

planeringsarbetet föreligger vidare behov av intima kontakter med lant— bruksnämnd, länsbostadsnämnd och länsarbetsnämnd, vilkas planerings- arbeten mäste koordineras med bebyggelseplaneringen och vice versa. En fortlöpande kontakt tarvas också med landstingets ävensom med kommu- nala organ på olika områden. Än vidare böra kontakter upprätthållas med enskilda företag och intressesammanslutningar. Alla dessa kontakter, av vilka de sistnämnda icke äro minst betydelsefulla för en ändamålsenlig lokaliseringspolitik, äro av stor vikt på alla stadier av planarbetet. De ha sin givna betydelse för den granskning, som det ankommer på länsstyrelsen att utöva i samband med fastställelseprövning eller vid avgivande av ut— låtande rörande ifrågasatt fastställelse. De äro även nödvändiga för att länsstyrelsen i förut angivna syften skall kunna följa utvecklingen på olika områden.

Som i kap. 2 (sid. 21 f.) antytts har behovet av samordning på samhälls- planeringsområdet i länsinstansen framtvingat särskilda åtgärder. För att utvidga och befästa samarbetet har man inom åtskilliga län tillskapat de särskilda allmänna beredningsorgan, på sina håll kallade länsråd, som förut omtalats. Då vissa av de i planeringsarbetet deltagande länsorganen väl även fortsättningsvis komma att stå utanför länsstyrelsen, torde ett dylikt allmänt beredningsorgan alltid få en uppgift att fylla. Som ett instrument i länsstyrelsens hand torde det vara väl ägnat att underlätta samordningen.

Av vad hittills anförts torde framgå att den nuvarande länsorganisationen för samhällsplaneringen är splittrad och att en enhetlig ledning i stort sett saknas. Ehuru länsstyrelsen är ansvarig för planläggningsverksamheten i fråga om bebyggelseplaneringen, har länsstyrelsen endast begränsade be- fogenheter att förfoga över den härför i främsta rummet avsedda tekniska personalen samt att lämna erforderliga föreskrifter om samarbete, koordi- nering eller prioritet. Delar av samhällsplaneringen ligga utanför länssty— relsens domvärjo. Länsstyrelsen har vidare icke tillgång till speciell sak- kunskap för utredningar av ekonomisk art. Att icke större olägenheter än som skett uppkommit genom bristen på samordning kan delvis hänföras till det samarbete, som i regel under landshövdingarnas ledning åvägabringats i åtskilliga län. En i samma riktning kraftigt verkande faktor har den av krisförhållandena betingade byggnadsregleringen varit. Då denna upphör torde olägenheterna komma att framträda med ökad skärpa.

Den utredning, som kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation har i uppdrag att verkställa, synes icke i första hand avsedd att behandla förevarande problem om samordning. Enligt vad länsstyrelseutredningen inhämtat torde kommittén i stort sett komma att inskränka sina undersök- ningar beträffande länsinstansen till länsarkitektkontorens arbetsuppgifter och personalbehov samt Vissa mera speciella frågor om samordning. Då det uppenbarligen är nödvändigt att i samband med undersökningen om läns- styrelsens organisation för olika uppgifter också behandlas problemet om

• Sida 245
•  Original

dess organisation och ställning med avseende på stadsplaneväsendet, har länsstyrelseutredningen icke kunnat finna att det till kommittén för stads- planeväsendets omorganisation lämnade uppdraget bör utgöra något hinder att upptaga problemet ur de särskilda aspekter, som länsstyrelseutredningen har att beakta.

Innan utredningen går närmare in på frågan om länsstyrelsens inre orga- nisation för de med planväsendet m. m. sammanhängande frågorna, torde de olika expertmyndigheternas ställning böra preciseras.

Länsarkitektens ställning. Enligt gällande bestämmelser äger länsstyrelsen förfoga över länsarkitekten såsom en länsstyrelsens biträdande tjänsteman med den inskränkning, som föranledes av att länsarkitekten är befattnings- havare hos byggnadsstyrelsen. Att härigenom länsarkitekten får en dubbel- ställning är ofrånkomligt. Det är icke helt tillfredsställande att en befatt- ningshavare, vars synpunkter många gånger äro av avgörande betydelse för länsstyrelsens ställningstagande, skall tillhöra ett annat organ och dessutom icke omedelbart medverkar i länsstyrelsens beslut. Med hänsyn till de all- mänt organisatoriska synpunkter, som ligga till grund för utredningens överväganden på skilda områden, har utredningen funnit angeläget att undersöka möjligheterna att även på detta område söka åstadkomma större koncentration. En sådan skulle vinnas om länsarkitekten inordnades i läns- styrelsen som en dennas tjänsteman.

Förutom de allmänna skäl för en sådan åtgärd, för vilka utredningen i vissa föregående kapitel redogjort, tala härför bland annat de här ovan på- talade förhållandena att den för vissa länsstyrelseuppgifter på förevarande område avsedda personalen icke är länsstyrelsens utan tillhör ett annat verk samt att, ehuru länsstyrelsen är ansvarig för samordning, länsstyrel— sens befogenheter att meddela föreskrifter därom äro i viss mån begrän- sade på grund av länsarkitektpersonalens nämnda dubbelställning. Den nära kontakt med bostadspolitiken, som länsarkitekten i de flesta län har genom sitt samarbete med länsbostadsnämnden, skulle vidare, om länsarki- tekten samtidigt med denna nämnd inordnas i länsstyrelsen, avsevärt under— lättas. Möjligheter skulle då kunna skapas att sammanföra samtliga tek- niska experter inom länsstyrelsen till en organisatorisk enhet till båtnad för samarbetet såväl dem emellan som utåt. Även om länsbostadsnämnden skulle fortbestä som ett fristående organ, skulle länsarkitektens inordnande i länsstyrelsen få betydelse för en närmare samordning av bostadspolitiken med bebyggelseplaneringen genom den omedelbara kontakt, som då skulle bestå mellan länsstyrelsen och länsbostadsnämnden.

Emellertid kan som skäl mot en sådan förändring av länsarkitektens ställning anföras, att länsarkitekten utöver sitt biträde åt länsstyrelsen dels har tillsyn över kronans byggnader och dels skall utöva uppdragsverksam- het. Även om dessa båda slag av uppgifter kunna fullgöras av länsarkitek-

• Sida 246
•  Original

ten oberoende av vilken ställning han intager i förhållande till länsstyrel— sen, kan det naturligtvis hävdas att vissa komplikationer kunna uppstå.

Särskilt beträffande länsarkitekten har som skäl mot hans inordnande i länsstyrelsen och framför allt mot att ge honom ställning som föredragande anförts, att han då skulle få att handlägga frågor om fastställelse av pla— ner, som upprättats av honom själv eller under hans ledning. Åtminstone ur strängt formell synpunkt är detta visserligen mindre tillfredsställande, men i sakligt avseende bör ifrågavarande invändning måhända icke tillmätas alltför stor betydelse. Man kan hänvisa till förhållandena på vägväsendets område, där några olägenheter icke veterligen förmärkts av att vägdirek— tören som föredragande i länsstyrelsen handlägger frågor om fastställelse av planer, som uppgjorts under hans ledning. Utredningen kan därför icke tillerkänna sagda invändning någon större relevans beträffande detta orga— nisatoriska problem.

Slutligen vill man från vissa håll göra gällande att länsarkitekterna, därest de bleve länsstyrelsens tjänstemän, skulle förlora den omedelbara kontakten med det centrala planorganet, byggnadsstyrelsen, som därigenom skulle se sina möjligheter att utöva inflytande över planverksamheten avse- värt försämrade. Länsstyrelsen kan endast i begränsad omfattning kont— rollera och bedöma den rent tekniska sidan av länsarkitektens verksamhet och tillsynen från länsstyrelsens sida över denna verksamhet kan icke er- sätta byggnadsstyrelsens omedelbara tillsyn och ledning. Enligt denna upp- fattning skulle avskärandet av den direkta linjen mellan byggnadsstyrelsen och länsarkitekterna innebära faror för bland annat den enhetliga utveck- lingen inom de skilda länen. Även om byggnadsstyrelsen skulle få sin dis- positionsrätt över ifrågavarande befattningshavare inskränkt, torde dock farhågorna för styrelsens del i förevarande avseende vara överdrivna. Med en direktivrätt gentemot länsstyrelserna av den karaktär, som utredningen på andra områden föreslår, synas berättigade önskemål om inflytande kunna tillgodoses.

Ehuru sålunda vissa skäl tala för att länsarkitekten borde inordnas i läns- styrelsen samt hinder ur nyss angivna synpunkter i och för sig icke bör möta däremot, kunna andra omständigheter andragas såsom stöd för att en sådan förändring icke skulle vara påkallad.

Länsarkitektens medverkan beträffande länsstyrelseuppgifterna är i allt väsentligt av beredande och utredande karaktär, vartill ansluter sig en råd- givande och upplysande verksamhet gentemot kommuner och allmänhet. Hans uppgifter på länsstyrelseområdet äro i stort sett jämställda med en föredragandes, även om de i allmänhet endast avse de mera tekniska sidorna. Beträffande de ärenden, varom här är fråga, har länsarkitekten i princip icke någon självständig beslutanderätt. I den mån han på sistone tillagts en viss sådan, är den endast att betrakta som ett utflöde av läns- styrelsens befogenheter.

• Sida 247
•  Original

Behovet av samordning hänför sig sålunda i allt väsentligt till länsarki— tektens nämnda uppgifter av beredande och utredande karaktär. Något egentligt behov av att med hänsyn till gällande ordning skapa förutsätt- ningar för gemensamma beslut föreligger ej.

Länsstyrelsens möjligheter att åstadkomma erforderlig samordning såvitt angår länsarkitektens verksamhet äro därför beroende av länsstyrelsens be- fogenheter att dirigera denna utredande verksamhet. Enligt utredningens mening få sådana befogenheter redan med gällande bestämmelser anses till- komma länsstyrelsen, som jämlikt instruktionen för länsarkitektorganisa- tionen äger förfoga över länsarkitekten såsom en länsstyrelsens biträdande tjänsteman. Föreskriften om att denna förfoganderätt gäller med den in- skränkning, som föranledes av länsarkitektens ställning som befattnings- havare hos byggnadsstyrelsen, torde åtminstone tidigare delvis ha varit grundad på att byggnadsstyrelsen skulle medverka till lämplig fördelning av länsarkitektens insatser på de olika län, i vilka han hade att tjänstgöra. Numera, då varje län har egen länsarkitekt, torde däri blott böra inläggas -— frånsett de disciplinära befogenheterna _ en rätt för byggnadsstyrelsen att lämna vissa direktiv i fråga om den tekniska verksamheten.

Ej heller den omständigheten att länsarkitekten i likhet med flertalet av länsstyrelseexperterna på sätt i kap. 4 närmare utvecklats torde böra för- länas ställning som föredragande i länsstyrelsen, synes i och för sig förut- sätta att han göres till länsstyrelsens tjänsteman.

Vid nu angivna förhållanden skulle en dylik organisationsförändring må- hända framstå som tillkommen för förändringens egen skull utan att några sakliga motiv förklara densamma. En sådan uppfattning skulle kunna vinna ytterligare stöd av det förhållandet —— vilket nedan (sid. 249) när— mare utvecklas —— att förutsättningar icke synas föreligga för att inom länsstyrelsens ram bilda en gemensam organisatorisk enhet (sektion) om- fattande såväl länsarkitektkontoret som övrig med samhällsplaneringsupp— gifter sysselsatt personal inom länsstyrelsen.

Under sådana omständigheter har utredningen funnit mest lämpligt att länsarkitekten bibehålles vid sin nuvarande ställning. Innebörden av läns- styrelsens befogenhet att förfoga över befattningshavare vid länsarkitekt- organisationen såsom en länsstyrelsens biträdande tjänsteman torde dock böra förtydligas i vissa avseenden. Sålunda böra uttryckliga föreskrifter ges därom att sådan befattningshavare är skyldig att tjänstgöra som före- dragande i länsstyrelsen eller att eljest deltaga i handläggningen inom läns- styrelsen av förekommande ärenden. Därest annan befattningshavare vid länsarkitektorganisationen än länsarkitekten är föredragande, bör föredrag- ningen stå under överinseende av länsarkitekten på samma sätt som en lägre föredragande i länsstyrelsen är underställd sektionschefen. Rätt och plikt att vid avvikande mening anmäla reservation bör tillkomma före- dragande eller eljest närvarande befattningshavare.

• Sida 248
•  Original

Genom att fullt utnyttja sin befog