Prop. 1988/89:90

om ingenjörsutbildning

Regeringens proposition 1988/ 89: 90 '

om ingenjörsutbildning Prop

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den l6 februari 1989.

På regeringens vägnar

Kjell-OlofFe/dz

Bengt Göransson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny organisation av den tekniska utbildningen på mellannivå. En ny, tvåårig ingenjörsutbildning inom högskolan, med statligt huvudmannaskap. föreslås ersätta den nuvarande'fjärde årskursen på gymnasieskolans fyraåriga tekniska linje. Under en övergångsperiod bör det även finnas en ettårig påbyggnadsutbildning inom högskolan, avsedd för studerande som gått genom hela den fyraåriga tekniska linjen.

Den nya organisationen föreslås bli utbyggd successivt som försöksverk— samhet inom högskolan. Läsåret 1992/93 anordnas tekniska linjens fjärde årskurs för sista gången. oeh'den nya organisationen är fullt utbyggd fr.o.m. läsåret 1993/94.

I propositionen lämnas förslag om vilka orter den nya utbildningen bör förläggas till samt vilken försöksverksamhet som bör anordnas under läsåret 1989/90. -

l Riku/amt" 1988/89. ] Jam/. Nr 90

Utbildningsdepartementet , _ - PFOP: 1938/39190

Utdrag ur protokoll vid rcgeringssammanträde den 16 februari 1989 '

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden S. Andersson, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Hellström. Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition-om ingenjörsutbildning 1 Inledning .

1 mars 1987 tillkallade min företrädaregstatsrådet Bodström. en arbets- grupp med uppgift att belysa den framtida inriktningen, omfattningen och organisationen av teknisk utbildning på mellannivå. ] gruppens uppgift ingick särskilt att studera förutsättningarna för att på sikt föra all teknisk utbildning på mellannivå till högskolan. Arbetsgruppen antog namnet Arbetsgruppen för samordnad ingenjörsutbildning på mellannivå (SIM- gruppen).

Arbetsgruppen överlämnade i mars 1988 slutrapporten (Ds 1988:20) Samordnad ingenjörsutbildning på mellannivå. Gruppen hade tidigare överlämnat delrapporten (Ds U 1987: 12) Försök med samordnad ingen- jörsutbildning på mellannivå. En sammanfattning av utredningens förslag bör fogas som bilaga I till protokollet i detta ärende.

Arbetsgruppens slutrapport har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas som bilaga 2 till protokollet. Som bilaga 3 bör bifogas en redovisning" av dimensionering och lokalisering av den fjärde årskursen av gymnasiesko- lans fyraåriga tekniska linje läsåret 1988/89, som bilaga 4 en sammanställ- ning av pågående försöksverksamhet med samordnad ingenjörsutbildning och som bilaga 5 en sammanställning av arbetsgruppens förslag till utökad försöksverksamhet under läsåret 1989/90.

Jag har vid mina överväganden i de frågorjag nu tar upp samrått med statsrådet Persson.

2. Allmänna utgångspunkter 2.1 Ökade krav på kunskaper

Under det senaste årtiondet har den tekniska utvecklingen varit snabbare än kanske någonsin tidigare. Informationsteknologins genombrott har ska- pat förutsättningar för en genomgripande omställning av de flesta produk- tionsprocesser. Numeriskt styrda maskiner. industrirobotar och datorstyr- , - 2

da produktions-, process- och administrationssystem utnyttjas i allt större utsträckning. Datorisering och automatisering sker 1 ökande takt mom lalla områden 1 arbetslivet.

För' ingenjörer och tekniker innebär utvecklingen krav på att fortlöpan- de kunna tillgodogöra sig gjorda landvinningar. Det blir allt viktigare att kunna använda sig av datorstöd i ingenjörsarbetet. Eftersom elektroniska. komponenter allt oftare ingår i mekaniska konstruktioner måste det tek- niska kunnandct i ökad grad breddas till att omfatta både maskin- och elområdena. Nya material ställer ökade krav på materialkunskap. Utveck- ' lingen inom bioteknikområdet medför andra krav på kunskap. Insiktema växer om vikten av att ta hänsyn till de miljömässiga förutsättningarna för den tekniska utvecklingen. '

Det har' 1 många sammanhang framhållits'att Sverige har goda förutsätt- ningar för en fortsatt snabb omställning till en mer kunskapsintensiv inriktning av produktionen. Enligt den senaste långtidsutredningen och andra bedömare sker redan en strukturell utveckling inom näringslivet mot ett ökat kunskaps- och tjänsteinnehåll i produktion och produkter. Allt detta kräver en fortsatt bred satsning på utbildning, en satsning som utgör en viktig och nödvändig investering för framtiden..

Prop. 1988/89: 90

En central roll i en sådan omställning har .de tekniskt utbildade på den . '

nivå, som ligger i gränsfältet mellan gymnasieskolan och högskolan. Den största rekryteringskällan vad gäller teknisk kompetens på denna nivå är. för närvarande gymnasieskolans fyraåriga tekniska linje. Denna utbild- ning har under en följd av är försett den svenska arbetsmarknaden med ett stort antal skickliga tekniker och ingenjörer. När kraven nu ökar behöver utbildningen för denna grupp förstärkas. '

Det har blivit allt tydligare att en sådan förstärkning är nödvändig. Åtskilliga steg i en sådan riktning har redan tagits under de senaste åren. Det är nu dags att genomföra en samlad reform av den tekniska utbild- ningen på mellannivå.-

2.2. Den hittillsvarande utvecklingen

Den senaste tioårsperioden har inneburit viktiga förändringar av den tekniska utbildningens omfattning och organisation inom både gymnasie- skolan och högskolan. En orsak till dessa förändringar är den utveckling som skett av samhällets och individernas efterfrågan på teknisk utbild- ning. För högskolans del medförde högskolereformen- år 1977 ändrade förutsättningar som kom att påverka den fortsatta utvecklingen.

I slutet av 1970-talet rådde uppfattningen att det under då överskådlig ' tid skulle komma att vara balans mellan behov av och efterfrågan på tekniskt utbildade inom landet. Denna bild kom efter 1980 att ändras radikalt. Läget på arbetsmarknaden ändrades genom den industriella upp- -- gången några år in på 1980-talet, med en akut brist på tekniskt utbildade främst —- men inte enbart — inom data-. elektronik- och telekommunika- tionsområdena som följd. Redan efter kort tid hävdade olika intressenter, som 1ngenjörsvetenskapsakademin (IVA), Sveriges industriförbund, Sve- riges verkstadsförening och Svenska arbetsgivarföreningen (SAF), att det

ökade behovet inte bara berodde på konjunkturförändringen utan att det var av strukturell natur. Detta ledde till starka krav på utbyggnad och förstärkning av den tekniska utbildningen.

Gymnasieskolan och komvux

Gymnasieskolans fyraåriga tekniska linje (T-linjen) har fortfarande i allt väsentligt samma utformning som den fick vid mitten av 1960-talet. De första tre åren har till stor del en studieförbercdande inriktning.-Ungefär en fjärdedel av studietiden ägnas åt tekniska ämnen, och tredje årskursen är delad på för närvarande fyra olika tekniska grenar. Utbildningen kan avslutas efter tre år. och ger då behörighet för ett stort antal tekniska och icke-tekniska högskoleutbildningar. Alternativt kan de studerande genom- gå ett avslutande fjärde år, som har en rent yrkesutbildande inriktning.

Det växande behovet på arbetsmarknaden av tekniskt utbildad personal har bidragit till att intresset för T-linjen har ökat bland ungdomarna. Elever som genomgått T-linjen har också haft lätt att få arbete. Antalet sökande är nu dubbelt så stort som i mitten på 1970-talet, och linjen har läsåret 1988/89 ca 13000 platser i årskurs 1 mot ca 6500 läsåret 1975/76. Den avslutande fjärde årskursen omfattade före budgetåret 1988/89 in- emot 10000 platser. '

Möjlighet att genOmgå teknisk utbildning svarande mot T-linjen ges även inom den kommunala vuxenutbildningen (komvux). Studieorganisa- tionen där är flexibel och bygger på ett kurssystem där deltagarna skall kunna välja själva hur många kurser de vill följa samtidigt. Ofta samverkar komvux- och gymnasieorganisationen på en ort för att åstadkomma full- ständiga studiealternativ för vuxenstuderande. Ca 300 studerande beräk- nas årligen inom komvux avsluta en teknisk utbildning, svarande mot fjärde årskursen på T-linjen. Ungefär lika många beräknas övergå från komvux till gymnasieSkolan för det avslutande fjärde året. Även vid sta- tens skolor för vuxna ges möjlighet att slutföra utbildning på teknisk linje.

Gymnasieskolan har under den senaste tioårsperioden ställts inför kraven på att förstärka den tekniska utbildningen. Den snabba tekniska förnyelsen har medfört att T-linjen inte längre ansetts ge-fullt tillräcklig kunskap för de funktioner på arbetsmarknaden den skulleförbereda för. Detta har lett till olika åtgärder för att möta önskemålen.

Med hänsyn till de ökande kraven från arbetsmarknaden föreslog dåva- rande utbildningsministern i 1985 års budgetproposition att en försöks- verksamhet med en förlängning av T-linjen skulle få starta i två län. Enligt förslaget skulle grendelningen i årskurs 3 slopas och förlängningen av linjen bl.a. därigenom kunna ske inom oförändrade ekonomiska ramar. Riksdagen beslutade i enlighet med detta förslag (prop. 1984/85: 100 bil. 10 s. 190. UbU 18. rskr. 272). Försöksverksamhet med en femårig T-linje startade i Kronobergs och Blekinge län läsåret 1985/86. Intresset för försö— ket var stort redan från starten och intresseanmälningar lämnades från flera län om att få delta i försöksverksamheten. Skolöverstyrelsen (SÖ) föreslog årenl985 och 1986 att försöksverksamheten skulle utvidgas till flera län, men inga beslut om en sådan utvidgning fattades.

Som ett alternativ till en förlängning av T-linjen har det på många orter utvecklats påbyggnadsutbildningar av olika slag på upp till ett års längd inom gymnasieskolan. Dessa utbildningar bygger på T-linjens fjärde år (T4) och behandlar ofta kvalificerad datateknik, som t.ex. datorstödd konstruktion och produktion (CAD/CAM) och konstruktion i kisel, mo- ment som man har svårigheter att hinna med i den reguljära utbildningen på linjen. Denna typ av påbyggnadsutbildningar började etableras i större utsträckning under första hälften av 1980-talet. _

Inom gymnasieskolan pågår för närvarande ett omfattande utvecklings- och förändringsarbete. Vad gäller de tre- och fyraåriga linjerna har SÖ fått regeringens uppdrag att till den 1 mars 1989 göra en översyn av timplaner- na. ] detta uppdrag ingår bl. a. att lämna förslag om den framtida organisa- tionen och utformningen av den tekniska linjen.

Högskolan

Samtidigt med denna utveckling i gymnasieskolan skedde viktiga föränd- ringar av den tekniska utbildningen inom högskolan. För civilingenjörsut- bildningen gällde dessa förändringar — förutom den ständigt pågående utvecklingen av innehållet i utbildningen — i stor utsträckning utbildning- ens volym. Antalet nybörjarplatser inom civilingenjörsutbildningen hade av främst statsfinansiella skäl dragits ned från ca 3 500 vid mitten av 1970- talet till, som lägst, drygt 3000 budgetåret 1981/82. Därefter skedde åter en snabb utbyggnad till närmare 4000 nybörjarplatser budgetåret 1985/86.

Även de nya högskolor som etablerats genom högskolereformen år 1977 ställdes inför ökande krav från sin omgivning på att medverka i utbyggna- den av den tekniska utbildningen. Genom reformen hade samtidigt möj- ligheten öppnats för alla högskolor att utveckla och pröva nya utbildningar genom egna beslut, i form av lokala linjer. Utan bindningar i tidigare verksamhet inom det tekniska området kom de nya högskolorna att söka sig nya vägar. Med början omkring år 1980 ledde detta till en snabb tillväxt både till antal och volym av olika nya, kortare tekniska utbildningslinjer, som snart stabiliserades som en grupp av huvudsakligen tvååriga utbild- ningslinjer. Sammanlagt hade dessa utbildningslinjer vid mitten av 1980- talet vuxit till att omfatta ca 1 200 nybörjarplatser. De särskilda, tillfälliga regionalpolitiska insatserna under 1980-talet och den ökade medvetenhe- ten om utbildningens roll i dessa sammanhang — inte minst hos olika lokala och regionala intressenter — bidrog verksamt till att förstärka och påskynda denna utveckling. ,

Vid mitten av 1980-talet hade därmed en ny struktur börjat växa fram inom högskolan, där de långa civilingenjörslinjerna kompletterades med en allt större grupp av kortare tekniska högskoleutbildningar. Huvudsakli- gen hade dessa formen av lokala linjer; ett antal sådana inom data- och elektronikområdet ersattes dock genom riksdagsbeslut år 1986 av två nya allmänna linjer, dataingenjörslinjen samt data- och elektroniklinjen. Linjetypen var vid det laget etablerad även vid de stora tekniska högsko- lorna. Större enighet började också råda om att dessa kortare utbildningar Svarade mot ett bestående behov.

Den tekniska utbildningens organisation

Som framgått av den beskrivning jag nu lämnat ledde de ändrade signaler- na från arbetsmarknaden i början av 1980-talet snabbt till åtgärder både inom gymnasieskolans och högskolans områden. Samtidigt innebar detta också att frågor om förhållandet mellan dessa båda utbildningsfonner och om den tekniska utbildningens fortsatta organisation kom att aktualiseras. Jag vill här kortfattat redovisa de viktigaste stegen'i den utvecklingen.

Redan i prop. 1983/84: 100 (bil. 10, s. 24 f.) anförde dåvarande utbild- ningsministern att en rad skäl talade för att arbetet med ätt utveckla en kortare teknisk utbildning skulle drivas vidare. Bl. a. framhöll hon att det för elever från tre- och fyraåriga linjer i gymnasieskolan kunde behövas kortare utbildningsalternativ än fyraårig civilingenjörsutbildning. En fråga som därvid borde uppmärksammas var vilken ställning T-linjens avslutan- de år skulle ha. Vid sådana överväganden borde skola och högskola ses i ett sammanhang för att åstadkomma en helhetssyn på organisation och resur- ser vad gäller kortare teknisk utbildning.

Med anledning av dessa uttalanden tillsattes i mars 1984 inom utbild- ningsdepartementet en arbetsgrupp för kortare teknisk utbildning (KTU- gruppen). Arbetsgruppen avlämnade hösten' 1985 en rapport (Ds U 1985211) Kortare teknisk utbildning. 'I rapporten förordades bl.a. att regeringen skulle uppdra åt SÖ och universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att försöksvis pröva en närmare samverkan mellan T4 och' ingen- jörsutbildningen' 1 högskolan.

Regeringen uppdrog vidare under år 1984, på förslag av industriminis- tern, åt IVA att genomföra en studie av industrins behov av kvalificerad teknisk personal på olika nivåer. I sin rapport, som avlämnades hösten 1985, förordade IVA bl.a. en kraftig utbyggnad av den tekniska utbild- ningen på mellannivå. Denna borde åstadkommas i form 'av en rent yrkesinriktad utbildning som skulle leda till en ingenjörsexamen. Utbild- ningens Iängd föreslogs vara sammanlagt fem år efter grundskolan.

I 1986 års budgetproposition (prop. 1985/86: 100 bil. '10 s. 39 f.) tog min företrädare upp KTU-gruppens förslag. Han anförde att han" avsåg att föreslå regeringen att uppdra åt SÖ och UHÄ att på några orter försöksvis pröva en närmare samverkan mellan T4, ingenjörsutbildningen i högsko- lan och tekniska resurscentra. Ett sådant uppdrag lämnades i maj 1986. Uppdraget avsåg såväl utbildningens innehåll som användningen av resur- ser i form av lärare, lokaler och utrustning. I två lika benämnda rapporter, Ingenjörs- och teknikerutbildningar i samverkan, åren 1986 resp. 1987, redovisade verken det samarbete mellan högskolan och gymnasieskolan som initierats på fem orter, nämligen Stockholm, Jönköping, Karlstad, Borlänge och Skellefteå.

Det framstod vid denna tidpunkt som nödvändigt att åstadkomma ett samlat grepp om den tekniska utbildningens fonsatta organisation. De erfarenheter som det dittillsvarande arbetet lett till b'orde utgöra ett till-

Prop. 1988/89: 90

räckligt underlag för ett sådant steg. 1 1987 års budgetproposition tog ' därför min företrädare äter upp frågan om en samverkan mellan gymnasie- skolan och högskolan om ingenjörsutbildning. Han framhöll därvid att

den framtida inriktningen", omfattningen och organisationen av den tek- niska utbildningen på mellannivå behövde belysas såväl ekonomiskt och organisatoriskt som tidsmässigt, varför han avsåg att föreslå regeringen att en arbetsgrupp skulle tillsättas inom utbildningsdepartementet för detta ändamål. Han angav vidare att arbetsgruppen särskilt borde få till uppgift - att studera förutsättningarna för att på sikt föra all teknisk utbildning på mellannivå till högskolan. Riksdagen hade ingen erinran mot vad som anförts (prop. 1986/87:100 bil. 10 s. 35 f., UbU 14, 21, r'skr. 186, 219).

I avvaktanpå resultatet av detta arbete föreslogs vidare i 1987 års budgetproposition att en förstärkning på kort sikt av ingenjörsutbildning- en på mellannivå skulle göras genom att kurser om 40 poäng inrättades inom högskolan som påbyggnad på T-linjen. Riksdagen hade inget att' erinra mot detta, och_ medel för de föreslagna utbildningarna anvisades under anslaget D 13.'Lokala och individuella linjer och enstaka kurser (prop. 1986/87: 100 bil. 10 s. 36, 293, UbUIZI, rskr. 219). Sådana kurser kom sedan till stånd fr.o.m. budgetåret 1987/88 i Haninge. Södertälje, Visby, Trollhättan, Härnösand, Örnsköldsvik och Skellefteå.

Den arbetsgrupp för samordnad ingenjörsutbildning på mellannivå (SIM-gruppen) som aviserats tillkallades i mars 1987. I arbetsgruppens uppgift ingick att i en första etapp lämna förslag om utbyggd försöksverk- samhet inom området redan fr.o.m. budgetåret 1988/89. På grundval av arbetsgruppens förslag beräknades i 1988 års-budgetproposition medel för en omfattande utvidgning av denna verksamhet (prop. 1987/88: 100 bil. 10, s. 236 f .). Den föreslagna utökningen avsåg dels åtta nya 40-poängskur- ser jämte en ökning av platsantalet på-de tidigare kurserna i Härnösand och Örnsköldsvik, dels start av en ny försöksverksamhet med tvåårig högskoleutbildning som byggde på tredje årskursen av T-linjen. Denna nya försöksverksamhet — som föreslogs komma till stånd på 19 orter — skulle på resp. ort ersätta motsvarande antal'platser på den fjärde årskursen av T- linjen. Bland de 19 orterna ingick Växjö och Karlskrona; i denna del innebar förslaget att den pågående försöksverksamheten med femårig ut- bildning på T-linjen förändrades så att de två avslutande åren överfördes till högskolan. '

Riksdagen beslutade i enlighet med dessa förslag (UbU 1987/88:22, rskr. 207), och den utvidgade försöksverksamheten startade hösten 1988.

2.3. Utgångspunkter för en reform '

Av min beskrivning i det föregående-framgår att utvecklingen både inom gymnasieskolan och högskolan vad gäller den tekniska utbildningen hittills under 1980-talet på flera sätt varit betydande. Vad gäller högskolan vill jag ' särskilt framhålla följande.

När möjligheten att starta lokala utbildningslinjer öppnades med hög- skolereformen år 1977 var avsikten att frigöra lokal initiativförmåga. I prop. 1975: 9 om reformering av högskoleutbildningen m.m. framhöll den dåvarande chefen för utbildningsdepartementet, att det är naturligt att nya utbildningslinjer ”först prövas lokalt för att senare. om de visar sig svara mot mera varaktiga'behov, bli allmänna utbildningslinjer. De lokala linjer-

Prop; 1988/89: 90

na bör sålunda bli betydelsefulla hjälpmedel i det fortlöpande utvecklings- arbetet, hjälpmedel av ett slag som i dag i stort sett saknas inom högskole- utbildningen." (s. 439).

Utvecklingen inom tekniksektorn är enligt min mening ett av de bästa

exemplen på hur denna strategi för högskolan har lyckats. Samtidigt har utvecklingen nu nått ett stadium där det finns ett stort behov att gå vidare: . En samlad insats bör nu göras för att förstärka den tekniska utbildningen på mellannivå. Den nuvarande utbildningen på denna nivå behöver förlängas och utvecklas. . Det stora antalet lokala utbildningslinjer inom högskolan med olika namn. men med många gånger likartat innehåll. gör utbild- ningsutbudet inom högskolan svåröverskådligt, både för de stude- rande och för arbetsmarknaden. . 0 Genom de samtidiga förändringarna inom högskolan och gymna- sieskolan har förhållandet mellan dessa båda nivåer blivit oklart, med överlappningar av olika slag. Inte minst av ekonomiska skäl är det nödvändigt att undvika en fortsatt utveckling mot mera omfat- tande dubblering av resurser och insatser. Det är enligt min mening uppenbart att en samlad förstärkning av ingenjörsutbildningen på mellannivå nu bör genomföras. Samstämmiga bedömningar från såväl arbetsmarknadens parter som olika organisationer och enskilda näringslivsföreträdare ger vid handen att utbildningen på-

denna nivå är väsentlig för den fortsatta utvecklingen, men att de nuvaran- dc insatserna är för splittrade och otillräckliga. Förslaget om en förstärk- ning har fått ett mycket starkt stöd vid remissbehandlingen av. SIM- gruppens rapport. Det grundläggande syftet är att åstadkomma en sådan utveckling av ingenjörsutbildningen att den svarar mot samhällets och näringslivets krav under 90-talet och den närmaste tiden efter sekelskiftet.

Vid genomförandet av denna reform bör de principiella utgångspunkter- na i övrigt vara följande.

. Rejbrmt'n bör bidra till att skapa en samlad och överblickbar grundläggande strukturjö'r den tekniska utbildningen. .

Det samlade utbudet av teknisk utbildning inom gymnasieskola och

högskola är i dag svåröverskådligt.

Förutom de olika linjerna ges inom gymnasieskolan ett stort antal tek- niska påbyggnadsutbildningar ovanpå såväl de tvååriga linjerna som T- linjen. Inom komvux får anordnas utbildning som ger samma kompetens som motsvarande utbildning i gymnasieskolan.

Inom högskolan finns dels yrkesteknisk högskoleutbildning, dels några olika tvååriga teknikcrutbildningar som bygger på de tvååriga gymnasie- linjerna. l högskolan finns vidare kortare, mestadels tvååriga ingenjörsut- bildningar. som bygger på antingen treårig eller fyraårig gymnasiekompe- tens samt civilingenjörsutbildningar om fyra och ett halvt års längd. ] många fall överlappar olika utbildningar varandra såväl nivåmässigt som innehållsmässigt. .

De flesta med Sverige jämförbara länder har vid sidan av en längre

utbildning, som motsvarar vår civilingenjörsnivå, utvecklat en kortare teknisk utbildning som vanligen omfattar 2—3 år ovanpå gymnasieutbild- ning. UHÄ har sedan några år förordat en tydligare och mera genomförd struktur för den tekniska utbildningen, för att den svenska utbildningen skall anpassas både till behoven på vår egen arbetsmarknad och till inter- nationell praxis. En sådan struktur skulle enligt UHÄ:s anslagsframställ- ning för budgetåret 1989/90 (UHÄzrapport 1988: 12) kunna omfatta tre olika nivåer:

tekniker svarar för drift och underhåll av energi- och produktionssy- stem med känd teknik.

ingenjör svarar för tillämpning och utveckling av känd kunskap/teknik i produktion, konstruktion och utveckling.

civil- svarar för utveckling och nyttiggörande av ny kunskap/tek- ingenjör nik.

De europeiska ingenjörsorganisationernas samarbetsorgan, Fédération européenne des associations nationales d' ingénieurs (FEANI), arbetar för närvarande med att skapa ett enhetligt klassifikationssystem för ingenjörs- utbildning, som grundar sig på utbildningens innehåll och arbetslivets reella behovsnivåer. FEANI utgår därvid från två nivåer, som närmast motsvarar ”ingenjör” och ”civilingenjör” enligt UHÄ:s benämning: en nivå (II) som innebär minst två års högskolestudier efter en treårig teore- tisk gymnasiekompetens resp. en nivå (I) som innebär minst fyra års högskolestudier efter en treårig teoretisk gymnasiekompetens.

En reformering av den tekniska utbildningen bör enligt min mening bygga på den struktur som UHÄ föreslagit, och till vilken även SIM- gruppens förslag knyter an. Utbildningen på mellannivå svarar därvid mot ”ingenjörsnivån”, och den bör nu i sin helhet föras till högskolan. Därige- nom skapas en klarare ansvarsfördelning mellan gymnasieskola/komvux och högskola, och förändringen svarar mot de behov som kommer till uttryck på arbetsmarknaden. Det är en fördel att en sådan struktur också stämmer överens med en internationellt gångbar indelning.

. Reformen bör bidra till att avlägsna återvändsgränder inom den tekniska utbildningen.

I det nuvarande utbildningssystemet finns flera återvändsgränder. Ele- ver som gått ut T4 och önskar höja sin ingenjörskompetens genom en tvåårig ingenjörsutbildning eller en eivilingenjörsutbildning kan inte räkna sig det fjärde året tillgodo. De som genomgått någon av de kortare, i allmänhet tvååriga, högskolelinjerna kan inte därigenom få generell till- gång till avkortad civilingenjörsutbildning. Steget från de olika teknikcrut- bildningarna till andra högskoleutbildningar är inte heller reglerat.

Det är angeläget att de enskilda individerna får ökad valfrihet att på olika vägar skaffa sig en hög teknisk kompetens. Detta förutsätter ett system med möjlighet till successiva val. I ett sådant system måste ligga att alla studerande innan de påbörjat en utbildning kan veta i vilken utsträck- ning en tidigare genomförd utbildning kan tillgodoräknas.

. Reformen måste genomföras i samarbete mellan gymnasieskolan och högskolan. '

En reform som innebär att den nuvarande T4-utbildningen förstärks och utvecklas, samtidigt som den förs till högskolans ansvarsområde, påverkar under flera år framåt på ett genomgripande sätt både högskolans och gymnasieskolans verksamhet och planering. Den kompetens och de mate- riella resurser som finns inom den nuvarande T4-utbildningen måste i stor utsträckning kunna utnyttjas för den nya utbildningen, samtidigt som utbildningens forskningsanknytning och högskolekaraktär skall utvecklas. Detta måste ske i en fortlöpande process under flera år och i nära kontakt mellan gymnasieskola och högskola. ' '

. Reformen bör balansera kraven på spridning av utbildningen mot kraven på en stabil och sammanhållen bas för den nya utbildningen.

Utbildningen måste få en tillräckligt bred spridning för att den skall vara geografiskt lättillgänglig och kunna bidra till teknikspridning och regional utveckling. Samtidigt måste denna önskan vägas mot önskemålen om tillräckligt studerandeunderlag på varje ort för att utbildningens högskole- karaktär skall kunna utvecklas och bibehållas.

3. En ny ingenjörsutbildning 3.1 En ny. utbildning

Mitt förslag: En tvåårig ingenjörsutbildning inrättas inom den stat- liga högskolan. Den skall ersätta och förstärka den utbildning som' nu ges inom årskurs 4 av gymnasieskolans fyraåriga tekniska linje (T4) och motsvarande vuxenutbildning. Under en övergångsperiod skall det i högskolan också finnas en ettårig teknisk utbildning för dem som efter genomgången T4 önskar en fortsatt påbyggnad.

En alternativ utbildningsmöjlighet efter genomgången årskurs 3 av teknisk linje (T3) eller motsvarande — teknikerutbildning — bör komma till stånd. Denna utbildnings organisation och inriktning utreds vidare.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna:5å gott som alla remissinstanser tillstyrker förslaget om en ny tvåårig utbildning. Statskontoret, Lärarnas Riksförbund (L'R), Sveriges sko/ledar/b'rbund. Gymnasieingenjörsskolornas rektorskon'vent, länsskolnämnden i Gävleborgs län. universitetet i Umeå samt Kiruna kom- mun ifrågasätter förslaget om statligt huvudmannaskap för den nya utbild- ningen. Kiruna kommun anser också att utbildningens längd bör kunna vara mer än två år. ' ' '

De flesta remissinstanserna är vidare positiva till förslaget om en ettårig

påbyggnad ovanpå T4 under en övergångsperiod. UHÄ framhåller att utbildningen endast bör erbjudas om den verkligen blir efterfrågad, medan högskolan i Eskilstuna/ Västerås, Svenska arbetsgivar/öreningen (SAF), Verkstadsjöreningen (VF) och Industrtjörbundet avstyrker förslaget. Läns- skolnämnderna i Blekinge och Västmanlands län understryker att över- gångsperioden bör vara kort, medan länsskolnämnderna i Älvsborgs, Öre- bro och Kopparbergs län i stället förordar en lång övergångsperiod.-

De allra flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget att utreda tekniker- utbildning som ett alternativ efter T3.

Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående beskrivit hur utbildning- en på mellannivå behöver förstärkas. Jag-ansluter mig till uppfattningen att en tvåårig ingenjörsutbildning, som bygger på en treårig teknisk utbild- ning på gymnasienivå, är en lämpligt avvägd utformning för detta. En sådan svarar såväl mot arbetsmarknadens behov som mot önskemålen om en anpassning till en internationell standard för ingenjörsutbildning.

Den snabba teknikutvecklingen och övergången till en mer kunskapsin- tensiv tjänste- och varuproduktion kräver att ingenjörsutbildningen har nära kontakt med den forskning och utveckling som sker inom högskolor- na och i näringslivet. Det är därför naturligt att organisera en förstärkt ingenjörsutbildning som en tvåårig utbildning i högskolan och med statligt huvudmannaskap.

Jag finner det vidare angeläget att möjlighet ges för redan yrkesverksam- ma med T4-utbildning att bygga på sin kompetens till den nya nivån. Som jag senare skall visa finns det också särskilda skäl — som hänger samman med mina förslag beträffande reformens genomförande — för att en ut- bildning av denna typ behövs under i varje fall en övergångsperiod. Hur lång en sådan övergångsperiod skall vara, och hur möjligheterna till fort- bildning och vidareutbildning därefter skall organiseras, finns det enligt min mening inte anledning att nu ta ställning till".

Det kan inte förutsättas att alla elever, som i dag väljer att gå i T 4, i framtiden kan eller vill gå över till den nya tvååriga ingenjörsutbildningen i högskolan. Det är nödvändigt — även med hänsyn till rekryteringen till den framtida T-linjen — att eleverna på denna linje även efter införandet av den nya ingenjörsutbildningen ges en alternativ möjlighet till yrkesin- riktad avslutning på sin tekniska utbildning. Jag avser att föreslå'regering- en att uppdra åt UHÄ och SÖ att gemensamt utreda och lämna förslag om hur en sådan utbildning — teknikerutbildning — kan utformas och organi- seras.

UHÄ har,'i anslagsframställningen för budgetåret 1989/90 och i sitt ' remissyttrande över arbetsgruppens. förslag, redovisat ett förslag om för- ' söksverksamhet för att skapa reguljära övergångsmöjligheter från tvåårig ' ingenjörsutbildning till civilingenjörsutbildning. Förslaget, som bygger'på en utredning av UHÄ, harlbemöttslpositivt av de berörda högskolorna. ' Det innebär att en särskilt anpassad studiegång om' 140 poäng, ledande till civilingenjörsexamen, erbjuds dem som har gått genom den'tvååriga ut- bildningen. Jag finner det glädjande att denna" fråga, som fördes fram redan av den arbetsgrupp för kortare teknisk utbildning (KTU-gruppe'n) som jag berört i det föregående, nu synes kunna få en lösning. Jag utgår

Prop. 1988/89: 90

från att UHÄ återkommer med förslag i denna fråga i nästa anslagsfram- ställning.

3.2. Utbildningens organisation och allmänna uppläggning

Jag tar nu upp vissa frågor om strukturen på och uppläggningen av den nya ingenjörsutbildningen. Det bör ankomma på UHÄ att, om riksdagen bifal- ler mina förslag i övrigt, återkomma med'ett definitivt förslag till utbild- ningens organisation på utbildningslinjer och till målbeskrivningar för dessa linjer. Jag vill erinra om att det numera är de enskilda högskolorna som beslutar om utbildningsplanerna för sådana utbildningar som det här blir frågan om. Jag vill dock inför riksdagen redovisa min uppfattning om den allmänna inriktningen av det fortsatta planeringsarbetet för den nya utbildningen.

Mina bedömningar: Det fonsatta planeringsarbetet skall inriktas på att den nya ingenjörsutbildningen skall erbjudas i form av ett be- gränsat antal allmänna utbildningslinjer med relativt bred inrikt- ning, som karaktäriseras av att de är avslutade, yrkesinriktade ut- bildningar med egna utbildningsmål. Utbildningen bör till sitt tek- niska innehåll knyta an till och bygga vidare på den utbildning som ges under de tre första årskurserna på T-linjen i gymnasieskolan.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mina bedömningar. Ar- betsgruppen har därutöver föreslagit att till den nya utbildningen bör knytas examensbenämningen ”högskoleingenjörsexamen”.

Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag om organisationen av den nya utbildningen på ett begränsat antal allmänna linjer tillstyrks av samtli- ga remissinstanser som yttrat sig i frågan. UHÄ'framhåller att vissa special- linjer, med inriktning på klart definierade yrkesfunktioner som t. ex. skyddsingenjörs- och brandingenjörslinjerna, måste kunna få finnas vid sidan av de nya breda linjerna. Flera remissinstanser, t. ex. länsskolnämn- den i Västmanlands län, betonar att det är önskvärt att ta tillvara möjlighe- terna till lokala eller regionala profileringar av de nya utbildningslinjerna.

De flesta remissinstanser som yttrat sig har inget att invända mot den föreslagna anknytningen till T-linjen. UHÄ betonar dock att ingenjörsut- bildningen inte ensam kan ersätta T4 samt att ingenjörslinjernas framtida innehåll inte kan låsas av nuvarande tekniska ämnesinnehåll i T-linjen. Några länsskolnämnder och högskolan i Halmstad vill att även avgångsbe- tyg från N-linjen. direkt eller efter komplettering, skall ge behörighet till den nya ingenjörsutbildningen.

Flera remissinstanser tar upp frågan om den framtida organisationen av T-linjen i gymnasieskolan. Några länsskolnämnder, högskolan i Eskilstu- na/Västerås samt Sveriges Verkstads/örening anser att den framtida treåri- ga T-linjen bör vara ogrenad, medan SA CO/SR, CF och Sveriges skolledar- förbund förordar en grendelad T-linje.

Centrala studiestödsnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen, länsskolnämn-

derna i Östergötlands, Älvsborgs och Gävleborgs län, länsstyrelserna i Gäv- leborgs och Norrbottens län samt SAF framhåller att den föreslagna utbild- ningen inte får bli en återvändsgränd utan att möjligheter bör ges för de studerande att gå vidare till civilingenjörsutbildning.

Övervägande delen av de remissinstanser som yttrat sig om examensbe- nämning för den nya utbildningen har förordat benämningen ”ingen- jörsexamen”.

Skälen för mina bedömningar: Ett av syftena med den reform av ingen- jörsutbildningen på mellannivå som nu bör genomföras är att skapa en enklare och mera överskådlig utbildningsstruktur. Utbildningen i högsko- lan bör vidare inriktas på att ge en tillräcklig bredd i kompetens och kunskapsbas. Den snabba tekniska utvecklingen innebär att såväl produk- ter som produktionsteknik förnyas inom loppet av några år. Varje utbild- ning måste däremot förbereda för en lång yrkesverksamhet och ge förut- sättningar för fortsatt inlärning och personlig utveckling. Alltför smala utbildningar riskerar att snabbt bli föråldrade. Högskolans utbud av ingen- jörsutbildningar bör av dessa skäl byggas upp av få men breda utbildnings- linjer, inriktade mot var sin sektor av yrkeslivet.

UHÄ har i sitt remissyttrande förordat att fyra linjer — maskiningen- jörslinjen, elektroingenjörslinjen, byggnadsingenjörslinjen och kemiingen- jörslinjen — får utgöra basen i ett system av ingenjörslinjer. Utöver dessa kan enligt UHÄ övervägas ytterligare någon eller några linjer, t.ex. med inriktning mot ekonomi eller datateknik. Områden som t. ex. materialtek- nik, textilteknik, VVS-teknik och miljöteknik kan enligt ämbetet tills. vidare ges som inriktningar inom de allmänna linjerna, medan andra speeialinriktningar bör ges som särskilda linjer. UHÄ kommer att åter- komma med definitiva förslag i dessa delar.

Jag har för egen del inget att invända mot en sådan inriktning av det fortsatta planeringsarbetet som framgår av UHÄ:s yttrande. I likhet med några av remissinstanserna, däribland även UHÄ, finnerjag det naturligt att profileringar skall kunna ske av de blivande allmänna ingenjörslinjerna även med hänsyn till lokala och regionala förutsättningar och önskemål. Till dessa och andra frågor om inriktningen av de nya utbildningarna blir det dock möjligt att återkomma när slutligt förslag skall föreläggas riksda- gen om vilka allmänna utbildningslinjer som skall inrättas.

Den nya utbildningen — som syftar till att stärka den tekniska kompe- tensen på mellannivå — bör vad avser det tekniska innehållet bygga på utbildningen på T-linjens tre första årskurser. Som jag tidigare har redovi- sat genomför SÖ för närvarande på regeringens uppdrag en översyn av timplanerna för de tre- och fyraåriga linjerna i gymnasieskolan. Det fort- satta arbetet med dessa frågor är viktigt för att klargöra förutsättningarna för den konkreta utformningen av den nya ingenjörsutbildningen.

Den tvååriga ingenjörsutbildningen bör vara en avslutad utbildning med egna mål och ha en sådan uppläggning att den direkt förbereder för arbetsmarknaden. Samtidigt är det viktigt att det efter utbildningen kan erbjudas en systematiserad övergångsmöjlighet till civilingenjörsutbild- ning för dem som önskar det. Jag hänvisar till vad jag nyss anfört i denna fråga.

Prop. 1988/89: 90

För den försöksverksamhet med samordnad ingenjörsutbildning på mel- "lannivå som, enligt vad jag tidigare redoviSat, startat budgetåret 1988/89 har regeringen bl.a. föreskrivit att examensbenämningen ”högskoleingen- ' jörsexamen" skall användas. Efter det att beslut har fattats om nya allmän"- na utbildningslinjer är det UHÄ:s uppgift att fastställa vilken examensbe- nämning som skall användas. Jag har för egen del inget att invända mot den benämning som förespråkats av majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig, nämligen ingenjörsexamen”.

Ett målmedvetet arbete pågår inom landet för att förbättra såväl arbets- miljön som den yttre miljön. Ingenjörer är en viktig yrkesgrupp i detta sammanhang. Redan när nya produkter eller produktionsprocesser ut- vecklas måste hänsyn tas till miljöaspekterna, om miljöproblemen skall kunna bemästras. Jag vill betona vikten av att dessa frågor beaktas i tillräcklig utsträckning, och inom alla de blivande"utbildningslinjerna, vid en'så genomgripande omläggning av den tekniska utbildningen som den jag nu föreslår.

I sin anmälan till regeringens proposition (1987/88: 105) om jämställd- hetspolitiken inför 90-talet redovisade min företrädare de mål som bör ställas upp för jämställdhetsarbetet inom högskolan under den närmaste femårsperioden. Riksdagen hade inget att erinra mot dessa förslag (UbU 1987/88: 34, rskr. 365). Enligt dessa mål bör särskilt stora ansträngningar göras för att öka andelen kvinnor i tekniska utbildningar inom högskolan; Denna andel bör öka till minst 30 % av de antagna. Långsiktigt bör strävan vara att inget kön skall vara representerat med mindre än 40 % på någon Studieväg. Vid den fortsatta planeringen av den nya ingenjörsutbildningen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna att uppfylla dessa målsättningar.

3.3. Behörighet och _urval

När de nya utbildningslinjerna inrättas kommer reglerna om allmän behö- righet för högskoleutbildning att gälla. UHÄ har till uppgift att fastställa eventuella villkor för särskild behörighet därutöver. Frågan om vilka sär- skilda behörighetskrav som skall gälla är dock så avgörande för inriktning- en av den nya utbildningen, och har diskuterats så pass ingående såväl av arbetsgruppen som av remissinstanserna", att jag finner det motiverat att låta riksdagen ta del av mina överväganden i denna fråga.

Mina bedömningar: Det fortsatta planeringsarbetet bör utgå från att de särskilda behörighetskraven för de nya allmänna utbildnings- linjerna skall utformas i likhet med vad som i övrigt gäller inom högskolan, dvs. som krav på betyget 3 i ett eller flera särskilda ämnen. Det förhållandet att linjerna bygger vidare på T-linjen bör återspeglas i de förkunskapskrav som fastställs för dem.

Under den försöksverksamhet som jag i det följande kommer att föreslå för tiden fram till dess nya allmänna utbildningslinjer kan inrättas bör liksom hittills särskilda bestämmelser gälla.

.14

Arbetsgruppens förslag: Som särskilt behörighetskrav till tvåårig ingen- jörsutbildning skall under den fortsatta försöksverksamheten gälla av- gångsbetyg från angiven gren på den treåriga tekniska linjen. På motsva- rande sätt skall för ettårig ingenjörsutbildning gälla krav på avgångsbetyg från angiven gren på T4. Försöksverksamheten får utvisa vilka behörig- hetskrav som längre fram kan behöva ställas för att elever från T3 skall kunna genomföra högskolestudier inom det tekniska området med godtag- bart resultat.

Remissinstanserna: I fråga om den särskilda behörighetens utformning har remissinstanserna mycket skilda uppfattningar. Bl.a. flertalet av' ar- betsmarknadsorganisationerna, UHÄ', samtliga högskolor samt några läns- skolnämnder avstyrker arbetsgruppens förslag.' SÖ och flera länsskolnämn- der tillstyrker förslaget angående den särskilda behörigheten under för- söksverksamheten. Erfarenheterna från försöksperioden får sedan, enligt dessa instanser, utvisa om det finns anledning att ompröva dessa krav. LO tillstyrker förslaget i fråga om försöksperioden, men anser att efter dennas slut bör samma regler gälla som för högskolan i övrigt. Blandkommunerna finns en stor majoritet för arbetsgruppens förslag. Några. remissinstanser —länsskolnämnden i Västernorrlands län och SAF— förordar försök med antagningspmv. '

Flera remissinstanser vill vidga basen för rekrytering till den nya ingen- jörsutbildningen till att även, oftast efter viss. komplettering, omfatta elever från N-linjen.

Skälen för mina bedömningar: Arbetsgruppens förslag avser endast ut- formningen av de särskilda förkunskapskraven under den återstående försöksperioden fram till dess att allmänna utbildningslinjer inrättas. För tiden därefter har gruppen förutsatt att beslut får fattas på grundval av de erfarenheter försöksverksamheten givit.

Jag finner det för min del nödvändigt att nu ta upp de frågor som aktualiserats av arbetsgruppen och i remissbehandlingen även vad- gäller tiden efter försöksverksamhetens avslutande.

Innebörden av arbetsgruppens förslag är att samtliga de elever som genomgått T3 (resp. T4) skall ha full behörighet till den nya ingenjörsut- bildningen, oavsett betygsnivå i de enskilda ämnena.

Arbetsgruppen framhåller att de elever som i dagsöker sig till T-linjen ur betygssynpunkt utgör ett positivt urval, och att det under studiernas gång dessutom sker en fortsatt selektion genom att ett antal av eleverna avbryter sina studier. Konsekvenserna av' att uppställa krav på särskild behörighet för fortsatta studier med hjälp av en viss betygsnivå är att en viss procen- tuell andel av eleverna blir förhindrade att fortsätta utan betygskomplette- ring. Till skillnad mot vad som nu är fallet inom den fyraåriga T-linjen kommer dessa elever att sakna den omedelbara möjligheten att slutföra en teknisk utbildning som är användbar och eftertraktad på arbetsmarkna- den. Arbetsgruppen betonar den risk detta kan innebära för den fortsatta rekryteringen till gymnasieskolans T-linje.

För egen del vill jag anföra följande. Den föreslagna reformen påverkar på ett genomgripande sätt förutsätt- ningarna för den mycket stora grupp av elever som nu söker sig till den

Prop. 1988789: 90

tekniska linjen i gymnasieskolan. Den säkerhet dessa elever nu har, att Prop. l988/89:90 kunna genomföra och avsluta en yrkesinriktad utbildning av stort värde på arbetsmarknaden, ersätts av nödvändigheten att söka fortsatt utbildning inom högskolan för att få en sådan avslutande yrkesinriktning. Om särskil- da förkunskapskrav uppställs enligt högskolans normala behörighetsbe- stämmelser riskerar den enskilde T-eleven att inte uppnå behörighet för fortsatt ingenjörsutbildning inom högskolan. Detta förhållande kan i sin tur komma att menligt påverka intresset för och rekryteringen till T-linjen.'

En nödvändig följd av att på denna grupp tillämpa de normala behörig- hetsbestämmelserna är därför enligt min mening att alternativa möjlighe- ter till avslutande teknisk utbildning erbjuds de elever som inte kan, eller inte önskar. genomgå den nya tvååriga ingenjörsutbildningen eller annan högskoleutbildning. Som jag angivit i det föregående avser jag att föreslå regeringen att uppdra åt UHÄ och SÖ att utarbeta förslag om en sådan utbildning. .

[ avvaktan på ett sådant förslag bör särskilda bestämmelser'i enlighet med arbetsgruppens förslag gälla för sökande från T-linjens årskurs tre' respektive komvux under den fortsatta försöksverksamheten. Jag erinrar om att en sådan möjlighet till avsteg från de generella reglerna vid denna försöksverksamhet förutsattes i prop. 1987/88: 109 om urval m.m. till högskoleutbildning (s. 10). Det är regeringen som har att fatta beslut härom. När försöksverksamheten avslutats och de nödvändiga alternativa utbildningsmöjligheterna tillskapats bör enligt min mening de särskilda behörighetskraven för de nya ingenjörslinjerna fastställas enligt samma principer som gäller för högskolan i övrigt. Som jag anfört är detta UHÄ:s uppgift. Jag utgår från att UHÄ kommer att avväga det antal ämnen i vilka sådana särskilda behörighetskrav skall fastställas med hänsyn både till utbildningens krav och till önskemålet att inte alltför många av T-linjens studerande skall utestängas av dem.

Det är även enligt min mening angeläget att underlätta för studerande från gymnasieskolans N-linje att efter komplettering antas till den nya ingenjörsutbildningen. Möjligheter att erbjuda sådana kompletteringsstu- dier inom eller i anknytning till den reguljära utbildningen existerar redan. Innehåll och organisation för detta bör ses över och anpassas till de ändrade förutsättningar som följer av mitt förslag. Jag avser att återkom- ma till regeringen i denna fråga.

För urval bland behöriga sökande till de nya allmänna ingenjörslinjerna bör högskolans normala regler gälla. Under försöksperioden bör dock, av hänsyn till de elever som redan påbörjat sina studier på T-linjen, särskilda regler om förtur gälla. Jag återkommer till denna fråga vid min behandling av tidplanen för reformens genomförande.

3.4. Reformens genomförande

Mitt förslagz'Efter principbeslut av riksdagen byggs den nya ingen- jörsutbildningen successivt ut som försöksverksamhet inom högsko- lan samtidigt som antalet platser på T4 minskas i motsvarande mån. T4 avvecklas helt med ingången av budgetåret 1993/94.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i fråga om den successiva upp— byggnaden med mitt förslag. Arbetsgruppen har föreslagit att den nya ingenjörsutbildningen skall organiseras reguljärt som allmänna utbild- ningslinjer fr.o.m. budgetåret 1992/93 och att T4 skall avvecklas helt med ingången av samma budgetår.

Remissinstanserna: SÖ och ett antal länsskolnämnder tillstyrker försla- get att reformen skall genomföras fullt ut budgetåret 1992/93. SÖ betonar vikten av att så långt som möjligt samordna ställningstagandena till ingen- jörsutbildningens utformning resp. de reformerade tim- och kursplaner för gymnasieskolan som avses gälla fr.o.m. 1991/92.

Lf'IIA' och några länsskolnämnder förordar att reguljär ingenjörsutbild- ning i form av allmänna linjer får starta i högskolan redan .1990/91, samtidigt som T4 bibehålls fram till 1992/93. Flera remissinstanser fram- håller vikten av att tillräcklig information ges till eleverna i grundskolan och gymnasieskolan. Flera framhåller också den osäkerhet — både om utbildningens utformning och om olika ansvarsförhållanden — som enligt deras mening kan följa med en utdragen övergångsperiod.

Ett stort antal av remissinstanserna — bl.a. Svenska kommun/ärbundet. flera länsskolnämiuler och ett flertal kommuner _ framhåller de plane- ringssvårigheter som följer om utbildningens utbyggnad skall avgöras ge- nom årliga beslut.

Skälen för mitt förslag: Avgörande för valet av tidpunkt för det slutliga genomförandet av reformen är hänsynen till eleverna på T-linjen. De måste. om de så önskar, ges möjlighet att slutföra den fyraåriga utbildning som de valt och antagits till. De elever som under innevarande vår söker till T-linjen i gymnasieskolan bör ha möjlighet att slutföra sina studier på denna linje. T4 måste därför enligt min mening behållas t. o. m. budgetåret 1992/93. liksom möjligheten att anordna motsvarande utbildning som vuxenutbildning.

En successiv övergång i försöksvisa former till en ny och utvecklad ingenjörsutbildning har. som jag redovisat i det föregående. redan på- börjats genom olika steg under de senaste åren. Större omfattning har dessa åtgärder fått genom riksdagens beslut om försöksverksamhet under innevarande budgetår. med samtidig indragning av motsvarande antal T4- klasser. Jag finner det naturligt att den fortsatta övergången till en refor- merad ingenjörsutbildning får ske "genom en ytterligare stegvis uppbygg- nad på samma sätt fram till 1993/94. En sådan reformstrategi lämnar också tid för det lokala planerings— och utvecklingsarbete som blir nödvän- digt för reformens genomförande. och för att'i detta arbete ta vara på de erfarenheter som fortlöpande vinns.

Frågan om från vilken tidpunkt den reformerade ingenjörsutbildningen inom högskolan bör organiseras i form av allmänna utbildningslinjer kan enligt min mening bedömas fristående från frågan om takten i uppbyggna- den av denna utbildning resp. avvecklingen av T4. I detta sammanhang bör också hänsyn tas till de kommande resultaten av det pågående arbetet med översyn av gymnasieskolans timplaner. Jag finner mot denna bak- grund inte anledning att nu ta ställning till den lämpliga tidpunkten för

7 Riksdagen 1988/89. [ saml. Nr 90

Prop. 1988/89: 90

inrättande av de nya utbildningslinjerna. Senast bör det dock ske vid den slutliga avvecklingen av T4. ' '

Som jag framhållit måste valfriheten för de nuvarande eleverna på T- linjen att fullfölja sina studier där bibehållas. Detta innebär också att de olika grenarna av'T4 — huvudsakligen byggteknisk'grcn, elteknisk gren, kemiteknisk gren och maskinteknisk gren .— i princip skall vara tillgängli- ga för dessa elcver fram till dess att T4 avvecklas.

På många orter finns det för vissa grenar för närvarande bara elevunder- lag för en klass i årskurs 4. För dessa grenar och orter blir det inte möjligt — om den grundläggande T4-organisationen skall bibehållas t.o.m. 1992/93 — att erbjuda intresserade elever försöksverksamhet med ny ingenjörsutbildning som förutsätter att en T4-klass samtidigt avvecklas. För dessa elever kan i stället ges möjligheten att fullfölja studierna i T4 och sedan bygga på med en sådan ettårig utbildning som jag i det föregående föreslagit. Detta förhållande utgör ett väsentligt motiv för att försöksverk— samheten också skall omfatta sådan ettårig utbildning.

1 och med att den nuvarande T4-organisationen minskas i takt med att den nya ingenjörsutbildningen successivt byggs upp som försöksverksam- het måste de nuvarande eleverna på T-linjens tre första årskurser och motsvarande vuxenstuderande i komvux ges förtur vid antagningen till den nya utbildningen. Det är regeringen som har att besluta härom, och bestämmelser av denna innebörd har meddelats för den försöksverksam- het som påbörjats innevarande budgetår.

3.5. Samverkan mellan gymnasieskola och högskola

Arbetsgruppen har föreslagit att den nya ingenjörsutbildningen — först som försöksverksamhet, sedan i form av allmänna utbildningslinjer —- skall byggas upp inom högskolan under statligt huvudmannaskap men i samarbete mellan gymnasieskola och högskola och med utnyttjande av T4- utbildningens lärare, lokaler och utrustning.

Gruppen har vidare föreslagit att kommunernas inflytande över de förestående förändringarna vad gäller utbildningens innehåll, dimensione- ring och lokalisering får tillgodoses på lokal nivå i former som högskolor och kommuner gemensamt kommer överens om.

Förslaget om samverkan mellan högskola och gymnasieskola tillstyrks av en stor del av remissinstanserna. bl.a. SÖ, Atl-IS. de flesta länsskol- nämnderna och lic'igskolorna. Alla kommuner som yttrat sig tillstyrker samverkan. men många betonar att den nya utbildningen bör vara ett entydigt statligt ansvar. UHÄ tillstyrker förslaget men finner det vagt formulerat och betonar, i likhet med bl.a. Sveriges förenade studentkårer (SFS). Industri/örbundet rn. fl., statens ansvar för utbildningen.

Förslaget om formerna för kommunernas inflytande tillstyrks bl.a. av en majoritet av de kommuner som yttrat sig i frågan. Flera av dessa vill dock stärka det kommunala inflytandet t.ex. genom att särskilda förvalt- ningsnämnder inrättas av högskolorna. UI—I..—'1' betonar att samverkan bör ske i de former som anvisas av högskolelag och -förordning. Svenska kommunförbundet menar att kommunernas representation i organ med

Prop. 1988/89: 90

x

beslutsfunktion måste författningsregleras. Flera remissinstanser anser att berörda kommuner bör få ett i högskoleförordningen garanterat inflytande över utbildningens planering. ,

Länsskolnämnden i Värmlands län, SAF. Industrtförbzmdet. gymnasie- ingenjörsskolornas rektorskonvent och CF för fram förslag om särskilda," mer eller mindre fristående ”ingenjörshögskolor”, medan LO tar upp och avvisar denna tanke.

För egen del 'fårjag anföra följande. Den reform av ingenjörsutbildningen som nu föreslås är rent volymmäs- sigt mycket omfattande; som jag tidigare framhållit går för närvarande inemot 10000 elever i T4 eller i den påbörjade försöksverksamheten. En betydande kompetens och erfarenhet finns bland gymnasieskolans lärare, och stora resurser har byggts upp i foi-m av lokaler och utrustning för den nuvarande T4-utbildningen. Det är uteslutet _att genomföra denna reform utan att de nuvarande resurserna i form av lärare, lokaler och utrustning tas till vara genom samverkan mellan gymnasieskolan och högskolan.

Det är angeläget att denna samverkan på varje ort får ett reellt innehåll. Även om det grundläggande ansvaret för den nya utbildningens planering "och genomförande ligger på högskolan och dess organ,'måste den fortsatta planeringen bygga på samverkan mellan högskolan och gymnasieskolan. Högskolans olika beslutande organ måste vid sina ställningstaganden ha kännedom om. och ta hänsyn till, de betydande konsekvenser för" den kommunala planeringen som de fortsatta besluten om ingenjörsutbild- ningen under de närmaste åren kommer att få.

Formerna för hur denna samverkan skall etableras avgörs enligt min mening bäst på lokal nivå. Detta bör kunna ske inom de ramar som anges av högskolelagen och högskoleförordningen. Jag är därför inte beredd att föreslå någon förändring av dessa författningar vad gäller sammansätt- ningen av högskolans beslutsorgan.

3.6 Lärarfrågor.

En grundläggande förutsättning för den reform av ingenjörsutbildningen som nu bör företas är att lärarrekryteringen kan tryggas. 1 stor utsträckning måste detta åstadkommas genom medverkan av de lärare som för närva- rande tindervisar i T4.

De tjänster inom högskolan som huvudsakligen kan komma ifråga för verksamhet inom den nya ingenjörsutbildningen är tjänst som högskole- lektor resp. tjänst som högskoleadjunkt.

För behörighet till tjänst som högskoleadjunkt krävs enligt 19 kap. 23 Q' högskoleförordningen (l977:263', omtryckt 1988: 1060) att man har ge- nomgått allmän utbildningslinje eller motsvarande grundläggande högsko- leutbildning, som är av betydelse för tjänsten, eller på annat sätt har förvärvat motsvarande kunskaper och erfarenheter. För behörighet som högskolelektor krävs därutöver att man har avlagt doktorsexamen eller har motsvarande vetenskapliga kompetens eller har kompetens av annat slag (19 kap. 24 & högskoleförordningen).

Vad gäller behörighetskraven för tjänst som högskolelektor innebär praxis att ”motsvarande vetenskapliga kompetens" tillerkänns den som avlagt licentiatexamen enligt den ordning som gällde före den 1 juli 1969. Behörighetsgrunden "kompetens av annat slag" avser (jfr- prop. 1984/85: 57 s. 17. UbU 9, rskr. 115) t.ex. meriter från konstnärligt utveck- lingsarbete och är inte tillämplig för ämnesområden där forskarutbildning är möjlig.

Möjligheterna till fyllnadstjänstgöring för innehavare av tjänster i hög- skola resp. gymnasieskola regleras i högskoleförordningen resp. skolför- ordningen. Enligt högskoleförordningen (19 kap. 19 5 2 ) får innehavare av tjänst som högskolelektor eller högskoleadjunkt i tjänsten inräkna fyll- nadstjänstgöring i gymnasieskolan. Enligt 14 kap. 15 & skolförordningen (1971: 235. omtryckt 1988: 1044) får i tjänst som lärare vid bl. a. gymnasie- skolan ingå tjänstgöring som lärare vid annan skola eller läroanstalt i den mån så föreskrivs i bestämmelser som regeringen meddelar. Av 16 kap. 42 & samma förordning framgår att fyllnadstjänstgöring vid statlig läroan- stalt kan ingå i en lärartjänst vid gymnasieskolan.

Arbetsgruppen förordar att tjänstekonstruktionerna för den nya ingen- jörsutbildningen görs sådana att så många lärare som möjligt får undervisa både i gymnasieskolan och högskolan. Arbetsgruppen framhåller vidare vikten av särskilda insatser under en övergångsperiod för fortbildning och vidareutbildning av lärarna.

Lärarfrågornas vikt betonas av ett flertal av remissinstanserna. SÖ. länsskolnämtiderna i Östergötlands och Jämtlands län samt länsstyrelsen i Norrbottens lätt förordar en tjänsteorganisation som främjar att lärarna undervisar både i gymnasieskolan och högskolan. CF önskar att en ny tjänstetyp inrättas som innebär undervisning inom både högskola och gymnasieskola: liknande synpunkter framförs av ll'erkstads/öreningen och SAF. Bl.a. Sveriges universitetslära(förbund och SACO/SR och flera av högskolorna betonar däremot de behörighetskrav som ligger i nuvarande tjänstekonstruktion. LR förordar att reglerna om fyllnadstjänstgöring ut- nyttjas.

UHA' föreslår att en ny tjänstetyp, ”tekniklektor", inrättas. Behörighets- reglerna för denna tjänstetyp bör utformas i analogi med dem som gäller för nuvarande gymnasielektorstjänst. l konsekvens med kraven på kontakt med och deltagande i forskning för högskolelektorer bör enligt UHÄ ett motsvarande krav på kontakt med och deltagande i industriellt ingenjörs- arbetc gälla för tekniklektorerna.

Bl.a. UHA' framhåller att det ökade behovet av lärare för ingenjörsut- bildningen kommer att kräva en avsevärt större examination från de tekniska fakulteternas forskarutbildning.

Behovet av särskilda insatser för fortbildning och vidareutbildning beto- nas av flera av remissinstanserna.

För egen del fårjag anföra följande. Den lärartjänstreform som beslutades av riksdagen år 1985 innebar att en enhetlig tjänsteorganisation infördes för alla delar av högskolan. Refor- men innebar samtidigt ökad lokal frihet i användningen av lärarresurser-

na. Möjligheterna är nu stora att inom vida ramar utforma och avväga arbetsuppgifterna för enskilda lärare.

De berörda lärarna i gymnasieskolan har i stor utsträckning medverkat i utvecklingsarbete, ofta i samarbete med industri och näringsliv. En kvali- tativt högtstående ingenjörsutbildning kommer att kräva lärare med såväl vetenskaplig kompetens som industriell ingenjörserfarenhet. Det är också viktigt att lärarna kan hålla kontakt med forskningen, med utvecklingsar- bete inom högskola och industri samt med ingenjörsverksamhet ute i näringslivet. För alla högskolans lärare ingår det i tjänsten att ägna sig åt egen fortbildning. Därmed avses bland annat att följa utvecklingen inom det egna ämnesområdet.

Högskolans tjänsteorganisation bör enligt min mening ge goda förutsätt- ningar för arbetet inom ingenjörsutbildningen och för lärarnas utveck- lingsmöjligheter inom denna. Det är dock nödvändigt att högskolan och gymnasieskolan övergångsvis samverkar för att utnyttja de begränsade lärarresurscrna. Lärarnas möjligheter till fyllnadstjänstgöring inom hög- skola och gymnasieskola är därvid viktiga.

Den lokala friheten inom högskolan gäller i viss mån även lönesättning- en. Jag bedömer att såväl erfarenheter av gymnasieskolans arbetssätt som industriell erfarenhet och pedagogisk utbildning är av värde för lärare inom den nya ingenjörsutbildningen.

Högskolorna bör ha rätt att, när en tjänst som behövs för ingenjörsut- bildningen tillsätts första gången, utan ansökningsförfärande göra detta med lärare som har motsvarande arbetsuppgifter vid berörd gymnasiesko- la. Bestämmelse av den innebörden har meddelats av regeringen för den försöksverksamhet som startat innevarande budgetår. Den som har för- ordnats på ordinarie tjänst som gymnasielektor i ämne som berörs av avvecklingen av T4 skall ha rätt att med förtur förordnas på nyinrättad tjänst som högskolelektor inom ingenjörsutbildningen. Det är regeringen som utfärdar de föreskrifter som behövs för detta.

Jag kommer i det följande att föreslå dels särskilda medel för att under en övergångsperiod underlätta för de lärare inom ingenjörsutbildningen som saknar forskarutbildning att genomgå sådan, dels särskilda medel för fortbildning och vidareutbildning av lärare inom ingenjörsutbildningen.

3.7. Dimensioneringen av utbildningen

Enligt arbetsgruppens förslag bör dimensioneringen av ingenjörsutbild- ningen vara sådan att den ersätter nuvarande T4. Detta innebär enligt gruppen att alla elever som vill och som har förutsättningar att klara utbildningen bör beredas tillfälle att genomgå den.

SÖ , ett antal länsskolnämnder och majoriteten av de kommuner som yttrat sig tillstyrker utredningens förslag. CF och I-'erkstadsjöreningen an- ser att dimensioneringsfrågan inte går att avgöra nu, medan SAF och Industri/örbmidet räknar med 6000—8000 elever i slutet av 1990-talet. UHA'betonar vikten av alternativet teknikerutbildning, och föreslår därut- över som planeringsmål för de första årens utbyggnad av ingenjörsutbild- ningen 4000 platser plus ca 1 800 som överförs från nuvarande kortare

ingenjörslinjer i högskolan. Ämbetet betonar osäkerheten i de kalkyler som nu kan göras, men gör bedömningen att en total slutlig dimensionering om ungefär 6 OOO—7000 nybörjarplatser för tvåårig ingenjörsutbildning i hög- skolan är rimlig.

Min företrädare tog i årets budgetproposition upp frågan om en samlad långsiktig planering av högskolans dimensionering och vikten av att få ett bättre underlag för en sådan planering (prop. 1988/89: 100 bil.- 10, s. 158). Regeringen har tidigare givit i uppdrag åt UHÄ att göra en samlad bedöm- ning av samhällets framtida behov av högskoleutbildade och av rekryte- ringen till högskoleutbildningen fram till i första hand år 2000. I budget- propositionen aviserades olika kompletteringar av uppdraget, bland annat vad gäller rekryteringen till yrkesgrupper på arbetsmarknaden med särskil- da kvalifikationskrav.

Dimensioneringen av den nya ingenjörsutbildningen måste under de kommande åren avvägas i detta större sammanhang. Till frågan om den fortsatta utbyggnadstakten på de olika orterna efter' 1989/90 avser jag att återkomma. För budgetåren 1990/91 — 1992793 kan detta ske i den treårs- budget som regeringen avser att lägga fram år 1990. För budgetåret 1993/9'4, då den nya utbildningen skall vara helt genomförd, sker detta i den budget som läggs fram år 1993. Med hänsyn till den fortsatta plane- ringen av den nya utbildningen finner jag det dock motiverat att ange en riktpunkt, enligt vad "som nu kan överblickas, för dimensioneringen av ingenjörsutbildningen år 1993/94'.' Enligt min bedömning utgör 6250 ny- börjarplatser en lämplig sådan riktpunkt. Jag har då utgått från att en avslutande yrkesinriktad teknikerutbildning antingen i gymnasieskolan eller i högskolan skall kunna erbjudas de elever från T3 (motsvarande) som inte väljer att fortsätta till ingenjörsutbildningen eller till annan högskole- utbildning. Jag har vidare utgått från att ett antal av de nuvarande lokala ingenjörslinjerna i högskolan — uppskattningsvis svarande mot ca 800 nybörjarplatser — då kommer att ha överförts till den-nya ingenjörsutbild- ningen.

Sammanfattningsvis innebär mitt förslag att uppbyggnaden av den nya ingenjörsutbildningen och av den teknikerutbildning som jag tidigare dis- kuterat motsvaras av en avveckling av T4, samtidigt som en minskning sker av antalet platser på de nuvarande korta, lokala högskolelinjerna inom teknikområdet. Jag räknar därvid även med att behovet i huvudsak bortfaller av de nuvarande specialkurser inom gymnasieskolan som bygger på T3 eller T4, samt att dataingenjörslinjen och verkstadsingenjörslinjen inom högskolan på några års sikt bör kunna ersättas av den nya'ingenjörs- utbildningen. ' ' '

3.8. Utbildningens lokalisering

Mitt förslag: Följande orter bör ha framtida permanent lokalisering av ingenjörsutbildning: Haninge, Järfälla, Täby, Stockholm, Söder— tälje, Uppsala, Eskilstuna, Katrineholm, Linköping, Norrköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Visby, Karlskrona, Kristianstad/Hässle- holm, Helsingborg, Lund, Malmö, Halmstad, Göteborg, Uddeval- la/Trollhättan, Borås, Skövde, Karlstad, Örebro, Karlskoga, Väster- ås, Borlänge, Ludvika, Gävle/Sandviken, Härnösand, Sundsvall, Örnsköldsvik, Östersund, Skellefteå, Umeå, Kiruna och Luleå. Där- utöver bör, som för övrig högskoleutbildning, ansvar ligga på varje högskola att inom sitt verksamhetsområde planera utbildningens geografiska förläggning med hänsyn till lokala förutsättningar och samhällets behov.

Arbetsgruppens förslag: På sikt bör en så bred lokalisering eftersträvas att utbildningen kan erbjudas på alla orter som idag har T4-utbi1dning och där högskolan kan ansvara för en god kvalitet i utbildningen.

Remissinstanserna: Remissinstanscrna har skilda uppfattningar i lokali- seringsfrågan. Ett stort antal av instanserna tillstyrkerarbetsgruppens för- slag som sådant, men uppfattningen om dess konkreta tillämpning skiljer ' sig mycket. Bl.a. UHÄ. SÖ. AMS, SIND. RRV, länsskolnämnderna i Jönköpings och Blekinge län framhåller att utbildningen på respektive orter måste ha en sådan omfattning vad gäller antal inriktningar och antal studerande att utbildningens kvalitet och utveckling genom lärarsamver- kan och lärarspecialisering kan garanteras. Flera av högskolorna betonar vikten av att tillräckligt stora enheter för ingenjörsutbildning skapas, för att medge flera heltidslärare i varje ämne, för att kunna utnyttja utrustning effektivt och för att en fungerande högskolemiljö skall kunna etableras. Av kommunerna tillstyrker ett flertal arbetsgruppens förslag, medan ett mind- re antal förordar en vidare lokalisering och en lika stor grupp en mera begränsad sådan. Några länsstyrelser och länsskolnämnder samt LO beto- nar vikten av geografisk spridning av utbildningen bl. a. ur regionalpolitisk synvinkel.

UHÄ föreslår att ingenjörsutbildning lökaliseras till högskoleorter med T4-skola, några ytterligare orter med stora T4-skolor —- ämbetet anger Helsingborg, Hässleholm, Uddevalla/Trollhättan samt Storstockholm — och av kommunikationsskäl Visby och Kiruna.

Vad gäller stockholmsområdet avstyrker länsstyrelsen i Stockholms län. länsskolnämnden iStaek/iolms län och KTH en lokalisering till samtliga de orter som' föreslagits av SIM-gruppen. '

Skälen för mitt förslag: F rågan' om vilken lokalisering den nya ingenjörs- utbildningen skall ges är av central betydelse för den fortsatta planeringen. De olika lösningar som kan diskuteras ger olika förutsättningar för utbild- ningens uppläggning och organisation. Ett stort antal kommuner och hög- skolor är berörda av lokaliseringsbesluten, söm även får konsekvenser

Prop. 1988/89: 90

t.ex. för gymnasieskolans fortsatta planering. Jag finner det därför nöd- vändigt att nu ta ställning till denna fråga.

Utbildningen har en nyckelroll för den fortsatta tekniska och industriel- la utvecklingen. Behovet av kvalificerade personer med god utbildning ökar i alla delar av landet. Närhet till utbildning — inte minst fortbildning och vidareutbildning — blir därmed allt viktigare utvecklingsfaktorer.

Detta förhållande gör — som min företrädare framhöll i prop. 1985/86: 100 (bil. 10, s. 40) '— att utbildning och forskning blir nyckelfak- torer också i regionalpolitiken. Aktiva insatser bl.a. för kunskaps- och teknikspridning behövs för att främja en önskvärd regional utveckling. Utbildningspolitiken bör inte bidra till att verksamheter och arbetstillfäl- len i än högre grad koncentreras till orter och regioner där de stora högskolcenheterna och de stora företagen med egna resurser för forskning och utveckling är belägna.

Dessa skäl talar för en bred lokalisering och utgör en viktig bedömnings- grund när beslut skall fattas i denna fråga. I samma riktning pekar önskvärdheten att genom en bred lokalisering främja rekryteringen till utbildningen, liksom att i största möjliga utsträckning nyttiggöra de resur- ser i form av lärare, lokaler och utrustning som finns i den nuvarande T4- utbildningen.

Hur bred lokaliseringen kan göras får bedömas genom avvägning mot kvalitetskraven. Många remissinstanser har framhållit behovet av bredd i utbildningen och av en omfattning av verksamheten som ger tillräckligt underlag för att kompetenta lärare på heltidstjänster skall kunna rekryteras och behållas. Det är av vikt både för lärarna och för de studerande att en kreativ och utvecklande högskolemiljö skapas. Det är ett kvalitetskrav att åstadkomma stabila och utvecklingsbara utbildningsenheter av tillräcklig storlek.

T4-utbildning ges i dag i 49 kommuner (se bilaga 3). Reguljär högskole- utbildning är genom riksdagens beslut förlagd till 28 kommuner (högskole- orter). Teknisk högskoleutbildning i någon form ges på ett antal orter därutöver. .

Skälen för mitt förslag i lokaliseringsfrågan är följande. Av de angivna orterna är Stockholm, Uppsala, Eskilstuna, Linköping, Jönköping. Växjö, Kalmar, Karlskrona (fr. o. m. den 1 juli 1989), Lund, Malmö, Halmstad. Göteborg, Borås, Skövde, Karlstad, Örebro. Västerås. Borlänge, Gävle/Sandviken, Härnösand, Sundsvall, Östersund, Umeå och . Luleå högskoleorter, samtliga med högskoleutbildning inom teknikområ- det och — med undantag för Härnösand och Östersund — med T4-skolor med 100 platser eller därutöver 1988/89. Det är enligt min mening uppen- bart att permanent ingenjörsutbildning bör etableras på dessa orter. -

I Katrineholm finns för närvarande en relativt omfattande T4-utbild-

ning i gymnasiet, med sammanlagt ca 230 platser på tre grenar. Katrine- , holm har vidare en omfattande komvux-utbildning på T-linjen med riksin— tag.

Gotland har fr.o.m. innevarande år enligt riksdagens beslut en särskild organisation för högskoleutbildning och deltar i försöksverksamheten med ingenjörsutbildning. I Kiruna har särskilda insatser genomförts för hög-

skoleutbildning. Utbildning bedrivs här bl.a. i anslutning till forskningsre- surserna inom rymdteknologiområdet.

Helsingborg hör till de större T4-orterna och bör erhålla den nya ingen- jörsutbildningen. Samma sak gäller för Hässleholm och Trollhättan. Un- der senare tid har T4-utbildning också etablerats i Kristianstad och Ud- devalla. Vad beträffar Uddevalla och Trollhättan hänvisarjag till vad som anförs om organisationen av högskoleutbildning i Fyrstadsområdet i årets budgetproposition (prop. 1988/89: 100 bil. 10 s. 161). Jag räknar vad gäller de senast nämnda med att huvuddelen av ingenjörsutbildningen även i fortsättningen skall vara förlagd till Hässleholm resp. Trollhättan.

Nuvarande T4-utbildning i Karlskoga och Ludvika är av mindre omfatt- ning." Med hänsyn till vikten av att stärka utbildningsmöjligheterna i Bergslagen bör ingenjörsutbildning etableras även på dessa orter. Inom ramen för projektet Bergslagens tekniska högskola har redan viss linjeut- bildning kommit till stånd i Ludvika. ,

Både i Örnsköldsvik och Skellefteå finns högskoleutbildning inom det tekniska området, för Skellefteås del bl.a. genom utlokalisering från hög- ' skolan i Luleå och för Örnsköldsviks del genom insatser från högskolan i Sundsvall/Härnösand. Motsvarande gäller beträffande Norrköping och universitetet i Linköping.

1 Stockholms län finns för närvarande T4,-utbildning på elva skolor. varav tre inom Stockholms kommun och åtta inom andra av länets kom- muner. Sammanlagt uppgår antalet T4-platser i länet (inklusive redan beslutad försöksverksamhet med ingenjörsutbildning) till ca 1 500. Det är enligt min mening inte möjligt eller önskvärt att koncentrera en utbildning av sådan omfattning till en ort eller kommun inom länet. Med hänsyn till

behovet av en bred rekrytering till ingenjörsutbildningen samt till kommu- .

nikationsmöjligheterna inom stoekholmsregionen anser jag att Haninge, Järfälla, Södertälje och Täby vid sidan av Stockholm är lämpliga platser för lokaliseringen av ingenjörsutbildningen i Stockholms län.

Förutom de orter jag nu diskuterat har ett antal andra föreslagits av arbetsgruppenzTierp, Nyköping, Stenungsund, Lidköping, Köping, Boll- näs, Hudiksvall och Robertsfors. Av dessa orter har för närvarande Lidkö- ping och Köping T4-utbildning. Förutom på de av arbetsgruppen föreslag- na orterna finns sådan också i Ljungby. I Bollnäs och Hudiksvall har försöksverksamhet med ingenjörsutbildning startat budgetåret 1988/89, och i årets budgetproposition har medel beräknats till högskolan i Gävle'l Sandviken för fortsatt försöksverksamhet där under 1989/90. Jag vill beträffande dessa orter anföra följande.

I årets budgetproposition (prop. 1988/89: 100 bil. 10, s. 161) framhåller min företrädare vikten av en flexibel organisation för och inriktning av högskoleutbildningen för att möta 90-ta1ets behov. Den modell för utbild- ningsplaneringen i ett område som där diskuteras tar sikte också på andra vägar att möta dessa behov än de som förutsätter en fast högskole- och utbildningsorganisation på en viss ort. I propositionen framhålls universi- tetens och högskolornas möjligheter att förlägga utbildning till en annan ort än högskoleorten, om tillgången till lärare, lokaler och utrustning kan säkras. Där pekas vidare på möjligheterna till samverkan mellan högsko-

lorna och länsstyrelserna resp. kommunerna när det gäller planering och genomförande av högskoleutbildning enligt en sådan modell.

Denna möjlighet att på ett flexibelt sätt tillgodose olika utbildningsbe- hov bör enligt min mening även tillämpas'när det gäller den fortsatta planeringen för teknisk utbildning av olika slag, däribland också den nya ingenjörsutbildningen. Det ligger ett ansvar på de olika högskolorna att så sker i den utsträckning det är möjligt, och med hänsyn till den ansvars- och kostnadsfördelning mellan stat och kommun som jag senare kommer att föreslå.

Den utgångspunkt som i detta sammanhang angivits i årets budgetpro- position, att inga ytterligare högskoleenheter bör inrättas, kvarstår oför- ändrad.

Jag återkommer i det följande till frågan om utbyggnad av försöksverk- samheten under budgetåret 1989/90.

Hänvisningar till S3-8

  • Prop. 1988/89:90: Avsnitt 6

3.9. Övergångsfrågor och kostnadsansvar'

Driftkostnaderna för utbildningen i T4 delas av staten — genom statsbi- drag till lärarlöner m.m. — och kommunerna. Enligt arbetsgruppens be- räkningar uppgick de genomsnittliga kostnaderna för staten budgetåret 1987/88 till ca 21000 kr. per elev, för kommunerna till 27000 kr. Något mindre än hälften av kommunernas kostnader beräknas avse lokaler och utrustning. '

Härtill kommer statens kostnader för statsbidrag till skolledare och för lärarfortbildning.

Om riksdagen beslutar i enlighet med mitt förslag att T4 fr.o.m. budget- året 1993/94 skall vara ersatt av en ny ingenjörsutbildning under statligt huvudmannaskap övergår fr.o.m. det året hela kostnadsansvaret för ut- bildningen till staten. För den försöksverksamhet som dessförinnan på- börjas bekostas driftkostnaderna utöver lokaler och utrustning helt av staten. * '

Jag har tidigare betonat vikten av att de resurser som nu finns för T4 bl.a. i form av lokaler och utrustning kan få utnyttjas även för den nya ingenjörsutbildningen. Rent kostnadsmässigt får dock denna samverkan fr.o.m. 1993/94 ske genom normalt hyresförfarande för de kommunala lokaler etc. som staten utnyttjar. .

Under försöksperioden fram_t.o.m. 1992/93 räknar jag med att de berörda kommunerna ställer lokaler och utrustning till högskolans förfo- gande utan krav på ersättning. Det åtagande detta innebär för de berörda kommunerna balanseras av att övriga kommunala kostnader bortfaller för de delar av T4 som ersätts med försöksverksamhet. Svenska kommunför- bundet har utfärdat en rekommendation till kommunerna om en över- gångsersättning avseende kommunernas kostnader för lokaler och utrust- ning under försöksperioden.

Jag räknar med att det finns en beredskap från kommunernas sida att medverka till finansieringen av den nya ingenjörsutbildningen i en ut- sträckning som svarar mot kommunernas hittillsvarande åtaganden för

T4. Hur detta skall åstadkommas får avgöras i samband med fortsatta Prop. 1988/89:90 överläggningar om de övergripande ekonomiska relationerna mellan sta- ten och kommunerna.

4. Utbyggd försöksverksamhet 1989/90

1 årets budgetproposition har under anslaget D 7. Utbildning för tekniska yrken beräknats medel för budgetåret 1989/90 dels för andra årets kostna- der för de'utbildningar som startade hösten 1988, dels för ett nyintag hösten 1989 på dessa utbildningar.Arbetsgruppen har därutöver lämnat förslag till utbyggnad av försöksverksamheten budgetåret 1989/90, förde- lat på tvåårig resp. ettårig utbildning. 1 bilaga 5 redovisas arbetsgruppens förslag.

Jag beräknar nu medel för en fortsatt utbyggnad av försöksverksamhe- ten under budgetåret 1989/90 enligt följande. sammanställning (+27 900000 kr.. varav 16 700000 kr. som överföring från anslaget B 18. Bidrag till driften av gymnasieskolor). För varje utbildning beräknas 30 nybörjarplatser. med motsvarande minskning av antalet platser i T4. Jag har vid min beräkning av dessa förändringar utgått från en kostnadsnivå för den fortsatta försöksverksamheten som ligger betydligt högre än vad som tillämpats för den försöksverksamhet som startade hösten 1988. Det är dock en uppgift för varje högskola att inom ramen för sina resurser avväga hur dessa skall fördelas på olika utbildningar, inklusive försöks- verksamheten med ingenjörsutbildning.

Högskolcenhct' ort utbildning tvååriga utbildningar KTH Haninge byggteknik

" Järfälla elteleteknik

Stockholm elteleteknik

" " byggteknik UU Uppsala kemiteknik HE/V Katrineholm maskinteknik HF/B Borlänge elektroteknik HG/S Gävle/Sandviken elteleteknik " __ Qävle VVS-teknik HO Orebro elteleteknik ' HJ Jönköping elektroteknik HK Kalmar maskinteknik H Kr Hässleholm byggteknik UL Malmö maskinteknik ' " kemiteknik " Lund elteleteknik " Helsingborg kemiteknik CTH Göteborg maskinteknik " " elteleteknik " " byggteknik

' Uddevalla elteleteknik ' Trollhättan maskinteknik ' " elkraftteknik HB Borås elteleteknik HKs Karlskoga kemiteknik HS Skövde maskinteknik UUm Umeå maskinteknik HLu Luleå byggteknik HS/H Örnsköldsvik maskinteknik HOs Östersund elektroteknik

' KTH = tekniska högskolan | Stockholm UU = universitetet i Uppsala, HF./V = högskolan r Eskilstuna/Västerås, HF/B= högskolan r Falun/Borlänge. HG/S= hög- skolan i Gävle/Sandviken, HÖ= högskolan 1 Örebro, HJ= högskolan r Jönköping HK = högskolan i Kalmar HKr = högskolan i Kristianstad, UL = universitetet i Lund CTH= Chalmers tekniska högskola HB= högskolaniBorås, HKs=högskolan iKarlstad. HS= högskolaniSkövde. UUm= universit_e_tetiUmcå, HLu= högskolan i Luleå. HS/H= högskolan ! Sundsvall/Härnösand. HÖs— — högskolan 1 Östersund.

Jag räknar vidare med att tre befintliga ettåriga utbildningar — VVS- teknik i Gävle samt elektroteknik i Uddevalla och Trollhättan -— ersätts av följande nya ettåriga utbildningar inom ramen för försöksverksamheten hösten 1989:

HE/V Eskilstuna kemiteknik HB Borås kemiteknik HLu Kiruna maskinteknik

Detta föranleder en minskning, i förhållande till förslaget i årets bud- getproposition, av beräknat antal årselevplatser på gymnasieskolans di- rektram. Antalet intagningsplatser (ipl) och årselevplatser (åepl) budget- åren 1989/90— 1991/92 bör sålunda vara följande:

Förslag till slutliga ramar för budgetåren 1989/90 och 1990/91 på grund- .s'koleanknutna studievägar (direktramen)

Läsår Antal Förslag 16-år- ingar enligt BP enligt denna prop. ipl åepl ipl ' åepl l989/90 110800 125000 303200 125000 302570 1990/91 111600 123000 298 400 123000 297800

Förslag till planerings'ram för budgetåret 1991/92 Prop, 1988/ 89: 90

Läsår Antal Förslag 16-år- ingar enligt BP enligt denna prop. ipl åepl ipl åepl

1991/92 105 200 119000 288 700 119000 288100

5. Fortbildning och vidareutbildning av lärare m.m.

Jag har i det föregående berört behovet av särskilda insatser dels för att underlätta för de lärare inom ingenjörsutbildningen som saknar forskarut- bildning att genomgå sådan. dels för fortbildning och vidareutbildning över huvud taget för lärarna inom ingenjörsutbildningen. Jag delar den åsikt som framförts av ett flertal remissinstanser att sådana särskilda insatser är helt nödvändiga för ett lyckosamt genomförande av reformen.

Under anslaget D 28. Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål har under de senaste åren anvisats medel avsedda för bl. a. stöd till forskarut- bildning av lärare vid de mindre och medelstora högskolorna. Dessa medel fördelas av UHÄ till de skilda högskoleenheterna. Jag beräknar nu ytterli- gare medel under detta anslag för stöd till forskarutbildning av lärare inom ingenjörsutbildningen under budgetåret l989/90 (+ 1 000000 kr.).

Jag beräknar vidare medel för fortbildning och vidareutbildning av lärare inom ingenjörsutbildningen samt för vissa övriga utvecklingsinsat- ser under budgetåret 1989/90 (+4000 000 kr.). ] avvaktan på underlag för en närrnare planering av användningen av dessa medel bör de ställas till regeringens disposition under anslaget D 7. Utbildning för tekniska yrken. Sammanlagt utgårjag från att 5 milj. kr. kan avsättas för de ändamål jag nu angivit under vart och ett av budgetåren 1989/90—1993/94.

Jag har vid beräkningen av dessa medel också tagit hänsyn till behovet av utvärdering av den fortsatta försöksverksamheten. Genomförandet av försöksverksamheten bör kontinuerligt följas och utvärderas av UHÄ och SÖ samt årligen redovisas i verkens anslagsframställningar, så att erfaren- heterna från uppbyggnaden av den nya ingenjörsutbildningen fortlöpande återförs till verksamheten.

6. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att . 1. godkänna vad jag har förordat om ny ingenjörsutbildning (av- snitt 3.1), 2. godkänna vad jag har förordat om lokalisering av utbildningen (avsnitt 3.8). 29

. 3. besluta om försöksverksamhet budgetåret 1989/90 enligt vad Prop. 1988/89: 90

jag har förordat (avsnitt 4),

4. till Utbildning för tekniska yrken för budgetåret 1989/90 under åttonde huvudtiteln utöver vad som har föreslagits i prop. 1988/89: 100 bil. 10 anvisa ett reservationsanslag om 31 900000 kr.,

5. till Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål för budget- året 1989/90 under åttonde huvudtiteln utöver vad som har föresla- gits i prop. 1988/89:100 bil. 10 anvisa ett reservationsanslag om 1 000000 kr..

6. med ändring av vad som föreslagits i prop. 1988/89: 100 bil. 10 till Bidrag till driften av gymnasieskolor för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag om 5 626 910 000 kr..

7. godkänna förslaget om ramar för elcvplatser i gymnasieskolan för budgetåret 1989/90,

8. godkänna förslaget om ramar för elevplatser i gymnasieskolan för budgetåret 1990/91,

9. godkänna förslaget om planeringsramar för elcvplatser i gym- nasieskolan för budgetåret 1991/92. '

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om inriktningen av den fortsatta planeringen.

Hänvisningar till S6

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att'anta de förslag-som föredraganden lagt fram.

Sammanfattning av rapporten Samordnad Prop. 1988/89:90 ingenjörsutbildning på mellannivå (Ds 1988: 20) Bllagal Nuvarande teknisk utbildning på mellannivå (kap. 2)

Årskurs.4 av den tekniska linjen i gymnasieskolan finns på 49 orter. Teknisk utbildning i högskola ges i dag på 26 orter. Denna utbildning ligger i många fall på samma nivå som gymnasieutbildningen och i många fall ges denna högskoleutbildning på samma orter som har T4-utbildning.

1 gymnasieskolan finns det också ettåriga påbyggnadsutbildningar som bygger på T3 och/eller T4. Dessutom finnsdet ett försök i två län med en förlängning av teknisk linje till fem år. '

1 högskolan erbjuds försöksvis kurser på 40 poäng som 'bygger på T4. Kortare teknisk utbildning erbjuds således både inom gymnasieskolan och högskolan i form av ettåriga och tvååriga utbildningar, ofta lokalisera- de till samma ort. Detta utbildningsutbud har gått under benämningen ”den grå zonen"

Under 1980- talet har T—linjens maskintekniska gren och eltekniska gre- nens teletekniska variant mer än fördubblats. Den kemitekniska grenen och den eltekniska grenens elkrafttekniska variant har ökat med ca 50% medan den byggtekniska grenen-har minskat något.

I högskolan finns i dag kortare teknisk utbildning som allmänna linjer främst inom driftområdet och data- och elektronikområ'det. Dessutom finns ett stort antal lokala linjer.

Teknikerutbildning om 80 poäng finns som driftteknikerlinje och, sedan ett par år, som produktionsteknikerlinje. Dessutom f nns det yrkesteknisk högskola (YTH).

Huvuddelen av här nämnda utbildningar omfattar på varje ort 30 ny- börjarplatser. Flertalet utbildningar ges vid små och medelstora högskolor eller är utlokaliserade till icke högskoleorter.

Några internationella jämförelser (kap. 3)

I många länder i Västeuropa erbjuds teknisk utbildning på tre olika nivåer.

Nivå 1 innebär en skolning för ingery'örsmäss'ig hantering avj'rontlinje- teknik. Utbildningar av denna typ ligger på en hög teknisk-vetenskaplig nivå. '

Nivå 2 innebär en skolning för ingenjömnäsxtig hantering av redan etablerad teknik. Denna utbildning kan karakteriseras som teknisk-teore- tisk. '

Nivå 3 innebär en skolning för praktisk hantering av tekniska system. Utbildningar på denna nivå utmärks av en teknisk-praktisk uppläggning.

Gemensamt för de övriga nordiska länderna är — att rekryteringen till ingenjörsutbildningen främst sker från treårig gymnasial utbildning utan specifikt tekniskt innehåll,

— att utbildningen är två- eller treårig. — att utbildningen ges i särskilda tekniska institut eller ingenjörshög-

skolor, 31

— att antalet utbildade procentuellt sett är betydligt mindre än vad som Prop. 1988/89: 90 gäller för T4-utbildningen i Sverige. Bilaga 1 En jämförelse med tekniska utbildningar i USA och Japan visar att ”bachelor"-nivån saknas i Sverige, tvåårig teknisk högskoleutbildning har ganska liten omfattning och T4-utbi1dningen når inte jämförbar kvalitets- nivå. 1 USA är antalet ”bachelor"-utbi1dade mer än dubbelt så stort som antalet ”masters"-utbildade. Summan av "masters"- och ”bachelor”-ut- bildade utgjorde 1983 ca 1,4% av arbetskraften i USA. Motsvarande tal för summan av civilingenjörer och T4-utbildade i Sverige är 22%. De slutsatser man kan dra för Sveriges del av jämförelserna är — att rekryteringen till högre teknisk utbildning är god, — att "masters"-nivån är väl tillgodosedd, — att nivån som närmast motsvarar ”bachelor”-nivån kan bli väl tillgo- dosedd om den svenska ingenjörsutbildningen på mellannivå förstärks i förhållande till dagens T4—utbildning.

Behovet av en förstärkt ingenjörsutbildning på mellannivå (kap. 6)

Det kommer i dag samstämmiga signaler från ett stort antal håll om att den tekniska utbildningen på mellannivå är efterfrågad. men behöver förstärkas. .

På regeringens uppdrag har länsstyrelserna utformat regionala teknik- spridningsprogram för sitt resp. län. Dessutom har SIND. STU, SÖ och UHÄ på regeringens uppdrag gjort en samlad bedömning av dessa pro- gram. Den enskilda sektor som sammantaget ges högsta prioritet i tek- nikspridningsprogrammen är utbildningssektorn. Man framhåller den nyckelroll som en tvåårig ingenjörsutbildning hari detta sammanhang.

IVA kommer fram till liknande slutsatser i sina studier av behovet av teknisk utbildning. vilka man genomfört på regeringens uppdrag.

SAF:s statistik över antalet civilingenjörer och utbildade från T4 som i SAF-anslutna företag utför ingenjörsarbete visar på en intressant föränd- ring sedan mitten av 1960-talet. Då anställdes i genomsnitt en civilingen- jör på fem gymnasieingenjörer. I dag är förhållandet ca ett till ett. Detta kan tyda på att vissa arbetsmoment som förr kunde utföras av T4-utbilda- de. i dag har blivit för avancerade för denna yrkesgrupp.

Arbetsgruppen för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen (ÖGY) framhöll i sin analys av teknisk-naturvetenskaplig sektor att en förstärk- ning av den fyraåriga T-linjen är nödvändig. Vidare framhålls att den förstärkning med ett femte år som prövas i Kronobergs och Blekinge län inte torde vara tillräcklig.

Högskolan har uppfattat näringslivets signaler om att det behövs en förstärkt ingenjörsutbildning på mellannivå genom att utveckla nya teknis- ka utbildningar.

Gymnasieskolan har reagerat på signaler om att T4-utbi1dningen behö- ver förstärkas. Försöksverksamhet med förlängning av T-linjen med ett femte år har påbörjats och ettåriga påbyggnadsutbildningar har tagits 37 fram. ' =-

Utbudet av kortare tekniska utbildningar måste systematiseras och ren- Prop. 1988/89: 90 odlas. Det behövs en tvåårig ingenjörsutbildning på mellannivå. Bilaga 1

Utformningen av en ingenjörsutbildning i högskolan'(kap. 8)

T-linjens uppdelning på olika grenar avspeglar näringslivets behov. Gre- narna är byggteknisk, elteknisk, kemiteknisk, maskinteknisk, materialtek- nisk och VVS-teknisk gren.. Dessutom prövas .i försöks'verksamhet en energiteknisk och en datateknisk gren. . .

En förstärkt ingenjörsutbildning i högskolan skall ha målsättningen att vara en' avslutad utbildning som direkt förbereder'för arbetslivet. Utbild- ningen får dock inte bli en ”återvändsgränd” i förhållande till annan teknisk utbildning. Utan att ge avkall på utbildningens kvalitet som avslu- . tad utbildning bör den utformas så att vissa delar av den'kan ”krediteras" för fortsatt utbildning. ' . ' , .

Dagens T4-utbildning bygger vidare på det tekniska innehåll som ges under de tre första årskurserna på T-linjen. De nya ingenjörsutbildningar- na i högskolan som skall ersätta T4-utbildningarna skall vara utformade med samma utgångspunkt. Detta innebär bl. a. att sökande fråri' N-lir'ijen' först måste komplettera sin utbildning i tekniska ämnen.

De nya ingenjörsutbildningarna"skall ge en teoretisk fördjupning av det tekniska innehållet jämfört med T4-utbildningen. De bör organiseras i ett mindre antal linjer inriktade mot varsin bred arbetsmarknads'sektor. '

Kostnadsjämförelser (kap. 9)

Den hypotes som vi enligt våra direktiv skall pröva är att på sikt'föra all teknisk utbildning på'mellannivå till högskolan. Därvid skall så långt möjligt befintliga resurseri form av lärare, lokaler och utrustning utnytt- jas. . ' '

Vad gäller finansieringen får enligt våra direktiv de totala kostnaderna för den offentliga sektorn inte öka. Vidare skall eventuellt ökade kostnader för statens del rymmas inom de resurser som faller inom utbildningsdepar- tementets verksamhetsområde. ' '

Vi tolkar direktiven så att de förslag vi lägger fram inte får öka kostna- ' derna för kommunerna. Samtidigt menar vi att det inte är rimligt att kommunerna skall göra besparingar på grund av'våra förslag, samtidigt- som staten tar på sig ökade kostnader för den aktuella utbildningen. .

En överföring av T4 till högskolan ger kommunkollektivet en besparing" - ' ' motsvarande den interkommunala ersättningen. Kostnaden försvinner - reellt för de kommuner som i dag inte har T4-utbildnin'g och som sänder- elever till T4-kommun'. Kommuner som har T4-utbildning kan tillgodogö- ra sig huvuddelen av besparingen endast om de finner full alternativ användning för sina lokaler'och utrustning.

Lärarbehov och lärartillgång i tekniska ämnen (kap. 10) PFOP- 1988/89: 90

.. . . . . . . Bilaga 1 For undervrsning i T4 finns tjanstcr som adjunkt och lektor i tekniska

ämnen. För behörighet till adjunktstjänster krävs vanligen civilingen- jörsexamen eller teknisk magisterexamen samt lärarutbildning.

Behörig till lektorstjänst är den som har civilingenjörsexamen samt uppvisar särskild lämplighet för tjänsten, ådagalagd genom vetenskapliga studier och vetenskapligt författarskap samt föregående praktisk och peda- gogisk verksamhet. Som alternativ till vetenskapliga studier m. m. gäller för behörighet minst fem års kvalificerad yrkesverksamhet inom tjänstens område. Dessutom krävs i båda fallen lärarutbildning.

För att förbättra rekryteringssituationen skapades fr. o. m. den 1 juli 1986 möjligheten att inrätta extra ordinarie tjänster som lektor i tekniska ämnen i gymnasieskolan. Sådan tjänst får utlysas som ersättning för va- kant tjänst som ordinarie lektor, om ingen behörig sökande finns till . sistnämnda tjänst. Till de nya tjänsterna gäller samma behörighetskrav' som till ordinarie tjänst bortsett från kravet om lärarutbildning.

Undervisningen inom ingenjörsutbildningen i högskolan fullgörs fram- för allt av högskolelektorer, .högskoleadjunkter och timlärare.

Behörig till lärartjänst är den som har den vetenskapliga och den peda- gogiska skicklighet och den förmåga i övrigt som behövs för att fullgöra

'tjänsten väl. ' '

Utöver detta behövs att man genomgått allmän utbildningslinje eller motsvarande grundläggande högskoleutbildning. som är av betydelse för tjänsten, eller på annat sätt har förvärvat motsvarande kunskaper och erfarenheter.

För tjänst som högskolelektor krävs därutöver att man har avlagt dok- torsexamen eller har motsvarande vetenskapliga kompetens eller har kom- petens av annat slag.

Vid vissa högskolor har man ansett att längre och kvalificerad, relevant erfarenhet från näringslivet kan utgöra en sådan ”kompetens av annat slag” för tjänst som högskolelektor i ingenjörs- och teknikcrutbildningar.

Vår uppfattning är att det för varje utbildning bör finnas en kärna av kvalificerade lärare som är huvudansvariga för kvalitet och utveckling. Vissa av dessa bör vara högskolelektorer medan andra kan vara högskole- adjunkter eller timlärare.

Enligt vår mening torde ett stort antal av dagens gymnasielektorer vara behöriga för tjänster som högskolelektorer. Jämför man behörighetskraven för en adjunkt i gymnasieskolan med kraven på en högskoleadjunkt kan man konstatera att de är helt likvärdiga, bortsett från att man för som adjunkt i gymnasieskolan dessutom kräver lärarutbildning.

Våra slutsatser är att det uppstår ett ökat lärarbehov i storleksordningen 50 ”hela” tjänster per tusen elever, om dagens T4-utbildning ersätts av 80- poängsutbildning i högskolan, dvs. en ökning med ca 50%.

Under en övergångsperiod behövs enligt vår mening speciella insatser vidtagas för att hjälpa lärarna i deras fort- och vidareutbildning. Föreläs- nings- och seminarieserier behöver anordnas.

För att säkerställa ett så nära samarbete som möjligt mellan gymnasie- 34

skola och högskola bör högskoleutbildningen i så stor omfattning som Prop. 1988/89290 möjligt integreras i gymnasieskolans lokaler och så många av gymnasiesko- Bilaga 1 lans lärare som möjligt få undervisa både inom gymnasieskolan och hög- skolan. Tjänstekonstruktionerna bör därför vara sådana att detta främjas.

Dimensionering och lokalisering (kap. 1 1)

Det som skall styra dimensioneringen av en utbildning i högskolan är

— samhällets behov av utbildade, _ de studerandes efterfrågan på utbildningen, —- tillgängliga resurser. lVA har med utgångspunkt i en jämförelse med ingenjörstätheten i USA - och Japan uttalat att det behöver utbildas minst lika många ingenjörer på mellannivå som det utbildas civilingenjörer, dvs. 4000-5 000 ingenjörer per år.

Vi har tolkat IVA:s uttalande så att det vid sidan av dagens T4-utbild- ning också behövs en tvåårig ingenjörsutbildning av denna storleksord- ning.

I vår samrådsgrupp har dimensioneringssilfror mellan 4000 och 8000 utbildningsplatser i ingenjörsutbildning nämnts.'Dcn lägre' siffran bygger bl. a. på resonemanget att kraven på de elever som skall genomgå en ingenjörsutbildning kommer att vara betydligt högre än vad som i dag gäller för T4-utbildning. Av denna anledning kommer många av eleverna som i dag går T4-utbildning inte att vara kvalificerade för den nya ingen- jörsutbildningen. _

Den högre siffran är baserad på tankegången att så många som möjligt bör få chansen att gå en ingenjörsutbildning. Dock kommer en mindre grupp av dagens T4-elever inte att vilja binda sig för en tvåårig ingenjörs- utbildning som förläggs till högskolan, vilket gör att dimensioneringen därför kan vara något lägre än för dagens T4-utbi1dning.

Vi menar att det ur behovssynpunkt från samhällets sida knappast under överskådlig tid är någon riSk för att vi kommer att utbilda för många eller ge för många en alltför' kvalificerad utbildning inom området kortare teknisk utbildning.

Slutsatsen av detta är för vår del att alla som vill och kan bör erbjudas en tvåårig ingenjörsutbildning i högskolan.

Den osäkerhet som trots allt råder om hur många av ungdomarna från T3 som "vill och kan" genomgå en tvåårig ingenjörsutbildning innebär att utbildningen bör byggas 'ut successivt genom årliga beslut.

T4-utbildning ges'i dag på 49 orter. På'37 av dessa orter ges i dag även teknisk högskoleutbildning i någon form. ' På de 38 orterna omfattar T4-utbildningen minst två utbildningsinrikt- ningar (maskinteknik och elteknik) och minst tre klassavdelningar. På de resterande ] 1 orterna omfattar T4-utbildningen för närvarande endast en inriktning och en eller två klassavdelningar. Dessa orter/kommuner är Köping. Ludvika, Upplands—Väsby. Sigtuna, Sollentuna, Haninge, Hud- dinge, Visby, Lidköping,-Kristianstad och Ljungby. . 35

Högskolan har redan i dag teknisk högskoleutbildning förlagd till tre av PYOD- 1988/89190 dessa kommuner, nämligen Ludvika, Visby och Haninge.

Lokalisering av en attraktiv utbildning till en ort kan enligt vår mening medverka till att en stagnerad eller negativ utvecklingstrend bryts. Vi menar att en tvåårig ingenjörsutbildning i högskolan ger en kompetens som det — inte minst i en tid då teknikutvecklingen är så utomordentligt snabb som nu — är angeläget att näringslivet i alla våra regioner får del av.

Strävan efter en bred lokalisering måste gå hand i hand med kravet på kvalitet i utbildningen. Ansvaret för utbildningens kvalitet vilar på berörd.

högskola.

Vår slutsats är att det är angeläget att vidmakthålla en så bred lokalise-- ring av högskolans ingenjörsutbildning på mellannivå som möjligt. Utbild- ningen bör därför, vad gäller T4-orter, erbjudas på alla de orter där högskolan kan ansvara för en god kvalitet på utbildningen. '

Val av reformstrategi (kap. 12) "

Enligt vår mening finns det redan nu tillräcklig grund för att ta ställning till om en reform skall genomföras eller ej. Vi vill förorda en reformstrategi som innebär en successiv utbyggnad av tvåårig ingenjörsutbildning i hög- skola och att denna utbyggnad under de första åren sker i form av försöks- verksamhet. '

Skälen till att vi förordar en sådan reformstrategi är bl. a. följande: ]. innehåll och utformning av nya tvååriga ingenjörsutbildningar i hög- skolan behöver få växa fram under ganska lång tid och bygga på lokalt utarbetade utbildningsplaner som tagits fram i nära samverkan mellan gymnasieskolan, högskolan och näringslivet. Först längre fram börde olika utbildningarna föras samman till ett mindre antal allmänna linjer.

2. Förutsättningarna för och beredskapen att medverka i en reform av detta slag är mycket olika för olika kommuner och högskolor. En successiv reform tar bäst hänsyn till detta.

3. En förstärkt ingenjörsutbildning kräver ökade resurser i form av lärare, lokaler och utrustning. Dessa resurser behöver tas fram successivt.

4. Det underlag som för närvarande föreligger som grund för att besluta om dimensionering och lokalisering är mycket osäkert. En successiv refor- mering med årliga beslut torde därför vara nödvändig. Mot en successiv reformering talar bl. a. följande. — Den ”gråzon" som vi sagt oss vilja begränsa kommer under:-.en' övergångstid att bestå och i vissa avseenden bli ännu ”gråare”. — Den valmöjlighet mellan T4 och 80-poängsutbildning som successivt byggs ut kommer att ”sortera” eleverna. Den utbildning som i förhållande till elevintresset får det mest begränsade antalet utbildningsplatser kom- mer att få elever med förhållandevis de bästa betygen. Då dimensionering- en av 80-poängsutbildningen på en ort har blivit sådan att den dominerar, kan T4-utbildningen komma att framstå som ett sämre utbildningsalterna- tiv. Vår allmänna uppfattning är att de framförda invändningarna mot en

successiv reform bör tas på allvar men att de inte motiverar en annan Prop. 1988/89290 reformstrategi. . , . Bilaga 1-

Organisatoriska frågor (kap. 13)

De viktigaste"beslutsnivåerna när det gäller utbildningen inom de statliga högskoleenheterna utgörs av styrelse. linjenämnder och institutioner.

Högskolestyrelsen svarar för den övergripande och samordnande plane- ringen av den grundläggande högskoleutbildningen. Styrelsen svarar också för hur själva beslutsordningen inom högskolan utformas.

Linjenämnderna har var och en ansvar för en eller flera utbildningslinjer samt annan utbildning i anknytning till dessa. Linjenämnderna svarar för den närmare planeringen av utbildningen, dess innehåll och organisation.

Själva utbildningen, dess genomförande och de fysiska och personella resurserna för detta, organiseras i institutioner under ledning av institu- tionsstyrelser. '

Det ankommer på de olika högskolestyrelserna att besluta om den organisation på linjenämnds- och institutionsnivå som i varje enskilt fall kan vara den mest lämpliga för den fortsatta försöksverksamheten.

Det är därför viktigt att man i den fortsatta beslutsprocessen reellt

. beaktar det förhållandet att de berörda kommunerna och gymnasieskolor- na har mycket stora intressen i de förändringar som försöksverksamheten medför. Den medför omfattande förändringar i deras organisation, samti- digt 'som de förutsätts samverka med högskolan kring resurser som lärare,. lokaler och utrustning. Det är nödvändigt att högskolorna och kommuner- na gemensamt finner sådana former för denna samverkan att den kan fungera positivt för båda parter.

Behörighet och urval (kap; 14)

Efter intagningen till gymnasieskolan bildar T- linjens elever vid den nya normeringen efter betygsskalan

— egen referensgrupp i tekniska ämnen, .

- tillsammans med N-linjen egen referensgrupp i ämnena matematik, fysik, kemi och biologi,

— gemensam referensgrupp med övriga treåriga linjer i övriga ämnen,

— egen referensgrupp i alla ämnen-som läses i T4. Detta betyder vad gäller de tekniska ämnena i Tl-T3 att betygsfördel- ningen för de 13 500 intagna hösten 1987 skall vara följande:

Andel (%) Antal ' Betyg 7 - 945 1 24 3 240 2 38 5 130 3 24 3 240 4 5 7 , 945

Den nämnda procentuella fördelningen skall tillämpas oberoende av om PTOP- 1988/892 90 vissa elever avbryter eller tillkommer. Studieavbrotten under de två första Bilaga 1 årskurserna är ca 10%, dvs. ca 1 300 elever. Man kan gissa att en stor andel av ”avbrytarna" finns bland dem med betygen 1 och 2.

Vad gäller betygssättningen i ämnena Ma, Fy, Ke och Bi gäller sedan läsåret 1975/76 att betygsmedclvärdet för riket skall vara 3,3. För de 13500 intagna på T-linjen och de 7800 intagna på N-linjen, tillsammans 21 300, skall följande betygsfördelning gälla:

Andel (%) Antal Betyg 5 1065 1 18 3 834 2 34 7 242 3 28 5 964 4 15 3 195 5

Avbrottsfrekvensen under de första årskurserna kan för linjerna tillsam- mans beräknas till 10— 15%. Detta leder till att ytterligare några tusental elever av de ursprungligen intagna skall ha betyget 1 eller 2 i dessa ämnen.

Det relativa betygssystemet är framför allt konstruerat för att ge under- lag för ett så rättvisande urval som möjligt till fortsatta studier. Enligt vår mening fungerar också betygssystemet godtagbart som urvalsinstrument när det gäller att bland behöriga elever välja ut de som i första hand skall antagas till en utbildning. Ä

För närvarande gäller att särskild behörighet till högskolan skall avse ämne i gymnasieskolan, varvid betyget 3 skall ha uppnåtts. Om flera ämnen ingår i den särskilda behörigheten kan det vara tillräckligt med medelbetyget 3 i grupper av dem.

I propositionen (prop. 1987/88: 109) om urval m. m. till högskolutbild- ning föreslås att huvudregeln skall vara att betyget 3 skall ha uppnåtts i vart och ett av de ämnen som ingår i den särskilda behörigheten.

Vidare föreslås att betygskomplettering. t. ex. genom studier i komvux, skall vara tillåtna samt att man skall få tillgodoräkna sig kompletteringsbe- tygcn fullt ut vid antagningsförfarandet till högskolan.

Till civilingenjörsutbildning krävs i dag normalt betygsnivån 3 i ämnena Ma. Fy och Ke på N- och T-linjcn. Detta betyder att definitionsmässigt 23 % av eleverna inte kan nå betygsnivån 3 i vart och ett av ämnena och därför är blockerade från möjligheten till direktövergång till civilingenjörs- ' utbildning.

Sannolikt finns det elever som har betyg under 3 i antingen matematik eller fysik eller kemi, vilket betyder att det kan vara avsevärt fler än 23 % som är förhindrade att kunna antas direkt.

Om samma behörighetsregler skulle gälla för 80-poängs ingenjörsutbild- ning i högskolan blir situationen denna. 17 % eller 1 600 elever tas i dag in i T4 med betyg under 3 i matematik. Dessa elever skulle således varit utestängda från 80-poängsutbildningen utan betygskomplettering. Antalet skulle självfallet stiga för varje ämne som tillkommer i den särskilda behörigheten. - ' 38

Ett stort antal företrädare för gymnasieskolan har pekat på riskerna med Prop. 1988/89: 90 att införa spärrar som i dag inte finns för fortsatt teknisk utbildning. Man Bilaga 1 framhåller att en av anledningarna till att T-linjen är så attraktiv för eleverna är att de känner sig säkra på att få slutföra en teknisk utbildning som är eftertraktad på arbetsmarknaden. '

Om dessa möjligheter begränsas kan det leda till att rekryteringen till T- linjen skadas och att man på linjen får samma typ av betygskonkurrans som i dag råder på N-linjen.

Vi vill dock klart framhålla att visjälvfallet anser att det krävs en minsta nivå på kunskaperna från gymnasieskolan för att fortsatta studier i högsko- lan skall vara framgångsrika.

Enligt vår mening borde det vara fullt möjligt för_gymnasieskolan att föra fram i stort sett alla elever i den så positivt selekterade elevgrupp som eleverna i T3 utgör, till ”godkända". grundläggande kunskaper, tillräckliga för fortsatta tekniska studier. '

Vissa avgränsningsfrågor (kap. 17)

Vår uppfattning är att de förslag som vi i det följande kommer att lägga fram inte är beroende av om grendelningen finns kvar eller försvinner på ' T-linjen. Såvida inte det tekniska innehållet i T-linjen radikalt minskas, vilket vi utgår ifrån inte kommer att ske. kvarstår också grunden för vårt ställningstagande att en ingenjörsutbildning i högskolan skall bygga på T- linjens tekniska innehåll.

Sammanfattning av SIM-gruppens förslag FÖRSLAG 1: '

Tvåårig ingenjörsutbildning i högskolan byggs upp som ersättning för gymnasieskolans T4-utbildning.-

FÖRSLAG z:

Ettårig ingenjörsutbildning i högskolan som påbyggnad på gymnasiesko- lans T4-utbildning byggs upp och erbjuds under en övergångstid.

FÖRSLAG 3:

lngenjörsutbildningen erbjuds i form av ett begränsat antal allmänna linjer, som karakteriseras av — att de är avslutade utbildningar med egna utbildningsmål och med syftet att leda direkt ut på arbetsmarknaden, ' — att de är avsedda att ersätta resp. bygga på nuvarande T4-utbildning och ge en teoretisk fördjupning av det tekniska innehållet,

— att de skall bygga på T-linjens tekniska innehåll. 39

Bilaga 1

FÖRSLAG 4: Efter genomgången utbildning med' godkända-studieresultat skall utbild- ningsbevis utfärdas till vilket knyts examensbenämningen högskoleingen- jörsexamen. '

FÖRSLAG 5:

Som särskild behörighet till tvåårig ingenjörsutbildning skall under för- söksverksamheten gälla avgångsbetyg från angiven gren på den treåriga tekniska linjen.

FÖRSLAG 6: Som särskild behörighet till ettårig ingenjörsutbildning'skall gälla avgångs- betyg från angiven gren på T4.

FÖRSLAG 7: Ingenjörsutbildningen byggs 'upp i högskolan i samarbete med gymnasie- skolan och med utnyttjande av lärare, lokaler och utrustning för dagens T4-utbildning. '

FÖRSLAG 8:

Kommunernas inflytande över ingenjörsutbildningens innehåll, dimensio- nering och lokalisering skall tillgodoses på lokal nivå i former som högsko- lor och kommuner gemensamt kommer överens om.

FÖRSLAG 9:

Principbeslut om reguljär tvåårig ingenjörsutbildning i högskolan som ersättning för T4 och organiserad i samarbete med gymnasieskolan fattas av riksdagen under våren 1989, att gälla fr. o. m. budgetåret 1992/93.

FÖRSLAG 10:'

Ingenjörsutbildningen byggs upp successivt som försöksverksamhet med årliga beslut om utformning, dimensionering och lokalisering under tiden fram t. o. m. budgetåret 1991/92.

FÖRSLAG ] l :

För försöksverksamheten läsåret 1989/90 beräknas för statens del samma kostnader som vi i vår försöksrapport angav för läsåret 1988/89. '

Bilaga 1

FÖRSLAG 12: -

Under försöksverksamheten svarar kommunerna för kostnaden för loka- ler, inventarier och utrustning.

FÖRSLAG 13: Vid reformens genomförande skall för kommunkollektivet gälla kostnads- neutralitet i förhållande till deras kostnader för T4—utbildningen. Hur detta skall åstadkommas får avgöras i förhandlingar mellan stat och kom- mun.

FÖRSLAG 14: På sikt skall dimensioneringen av ingenjörsutbildningen vara sådan att den ersätter nuvarande T4. Detta innebär att alla elever som vill och som har förutsättningar att klara utbildningen bör beredas tillfälle att genomgå den.

FÖRSLAG 15:

På sikt bör en så bred lokalisering eftersträvas att utbildningen kan erbju- das på alla orter som i dag har T4-utbildning och där högskolan kan ansvara för en god kvalitet'i utbildningen.

FÖRSLAG 16:

SÖ och UHÄ får i uppdrag att analysera behovet av och komma med förslag om teknikerutbildning som bygger på det tredje året av den teknis- ka linjen.

FÖRSLAG 17:

Försöksverksamheten med tvåårig ingenjörsutbildning i högskolan som ersättning för T4 och ettårig ingenjörsutbildning som påbyggnad på T4 bör med början läsåret 1989/90 utökas i enlighet med angiven prioritering.

FÖRSLAG 18:

Genomförandet av försöksverksamheten bör löpande följas och utvärde- ras av UHÄ och SÖ samt årligen redovisas i verkens anslagsframställning- ar.

Remissarnmanställning Prop. 1988/89:90

2 Allmänna synpunkter på arbetsgruppens förslag

l Remissinstanscrna

Efter remiss har yttranden inkommit från byggnadsstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), utrustningsnämnden för universitet och hög- skolor (UUH), centrala studiestödsnänmdcn (CSN), Skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens industriverk (SlND), styrel- sen för teknisk utveckling (STU), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), länsskolnämnderna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands. Göteborg och Bohus, Älvsborgs, Ska- ' raborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. Länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands och Norr- bottens län, Botkyrka, Haninge. Huddinge, Järfälla, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Stockholms, Södertälje, Täby, Upplands-Väsby, Tierp, Uppsala, Eskilstuna, Katrineholms, Nyköpings, Linköpings, Norrköpings, Jönkö- pings, Ljungby, Växjö. Kalmar, Gotlands, Karlskrona, Hässleholms, Kris- tianstads, Helsingborgs, Lunds, Malmö, Ystads, Halmstads, Göteborgs, Uddevalla. Borås, Trollhättans, Lidköpings, Filipstads, Karlskoga, Öre- bro. Köpings, Västerås, Borlänge, Ludvika. Gävle, Sandvikens, Härnö- sands, Kramfors. Sundsvalls, Örnsköldsviks. Robertsfors, Skellefteå, Umeå, Kiruna, Luleå samt Piteå kommun, lngenjörsvetenskapsakademi- en (IVA). Svenska kommunförbundet, Tjänstemännens ccntralorganisa- tion (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sve- rige (LO). Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges förenade studentkårer (SFS).

UHÄ har bifogat yttranden från högskoleenheterna samt från Sveriges lantbruksuniversitet. Länsstyrelsen i Örebro län har bifogat yttranden från bl.a. Lindesbergs kommun.

Centralorganisationen SACO/SR har bifogat yttranden från Civilingen- jörsförbundet (CF), lngenjörsförbundet TLI (TLl), Lärarnas riksförbund (LR), Sveriges skolledarförbund och Sveriges universitetslärarförbund (SULF).

Yttranden har dessutom inkommit från statens lantmäteriverk. telever- ket, länsstyrelserna i Uppsala och Jönköpings län, Sveriges industriför- bund, Sveriges verkstadsförening (VF), Gymnasieingenjörsskolornas rek- torskonvent samt andra organisationer och enskilda.

Remissinstanscrna instämmer överlag i arbetsgruppens (SIM-gruppen) uppfattning att det finns ett starkt behov av en förstärkning av ingenjörsut- bildningen på mellannivå. I allmänhet gör remissinstanserna samma bc- 42

Bilaga 2

dömning som arbetsgruppen vad gäller behovet av en samordning av de nuvarande utbildningarna på detta område.

UHÄ framhåller att det råder stor enighet om att nuvarande ingenjörsut- bildning på mellannivå inte längre tillfredsställer samhällets behov, att de svåröverblickbara alternativa utbildningar som uppstått inte leder till ett effektivt utnyttjande av samhällets resurser och att de normer för ingen- jörskompetens som sätts av vår omvärld kräver en förändring och för- stärkning av ingenjörsutbildningen i Sverige.

Högskolorna tillstyrker enhälligt att ingenjörsutbildningen på mellan- nivå förstärks och förs till högskolan. Universitetet i Uppsala hälsar med tillfredsställelse regeringens initiativ att utreda denna fråga och instämmer i SIM-gruppens grundläggande bedömningar. UHÄ framhåller dock, med stöd av en uttalad högskoleopinion, vikten av att den nya utbildningen ges tillräckliga resurser och möjligheter att utvecklas på ett högskolemässigt sätt. KTH och högskolan i Halmstad anser att SIM-gruppen för mycket betonat sambandet mellan gymnasieskolan och den nya ingenjörsutbild- ningen och ägnat för liten uppmärksamhet åt problemen att inlemma utbildningen i högskolesystemet.

Några remissinstanser ifrågasätter arbetsgruppens förslag om statligt huvudmannaskap för den nya ingenjörsutbildningen. Statskontoret fram- håller att gruppens direktiv inte gjort en förutsättningslös prövning av denna fråga möjlig, och att målet om en bred geografisk spridning av utbildningen, med hänsyn tagen till regionala och lokala förutsättningar, bäst uppnås med ett oförändrat kommunalt huvudmannaskap. LR anser att försöksverksamheten med samordnad ingenjörsutbildning bör ligga inom gymnasieskolan, och Sveriges skolledarförbund önskar att huvud- mannaskapsfrågan övervägs ytterligare. Gymnasieingenjörsskolornas rek- torskonvent menar att det är olyckligt att huvudmannaskapet för för- söksverksamheten bundits till högskolan innan andra alternativ utretts och prövats. Kiruna kommun uttrycker stor tveksamhet inför förslaget om, statligt huvudmannaskap och önskar att beslut i denna fråga senareläggs till dess försöksverksamheten givit ytterligare erfarenheter. Även länsskol- nämnden i Gävleborgs län uttrycker tveksamhet inför ett statligt huvud- mannaskap men säger sig kunna acceptera ett sådant. Umeå kommun anser att den nya ingenjörsutbildningen i första hand bör organiseras som kommunal högskoleutbildning, i andra hand som statlig sådan.

SÖ ställer sig positiv till SIM-gruppens förslag om en tvåårig ingenjörs- utbildning men pekar på riskerna för att anknytningen till högskolan — med konsekvenser i form av bl.a. en trolig betygsspärr till ingenjörsut- bildningen, ökat geografiskt avståndtill utbildningen, en förändrad studie- social situation och förlängning av utbildningstiden — kan komma att påverka rekryteringen till T-linjen negativt. För att motverka dessa risker bör en avslutande yrkesutbildning, t. ex. en teknikerutbildning enligt SIM- gruppens förslag, kunna erbjudas inom gymnasieskolan för dem som inte vill eller kan gå vidare till högskoleutbildningar. Samma uppfattning förs fram av Kommunförbundet, som allmänt sett finner behovet av en förbätt- rad utbildning i förhållande till dagens fyraåriga tekniska linje väl styrkt och som inte har något att erinra mot valet av högskolan som huvudman

Prop. 1988/89: 90

Bilaga 2

för utbildningen. SÖ hänvisar vidare till det pågående arbetet med översyn av timplanerna för bl. a. T-linjen och framhåller vikten av att ställningsta- gandena till en reformerad T-linjes respektive ingenjörsutbildningens ut- formning så långt som möjligt samordnas.

AMS ställer sig positiv till förslagen om förstärkt och samordnad ingen- jörsutbildning på mellannivå , men understryker att utbildningen inte får utgöra en återvändsgränd utan att den bör utformas så att vissa delar av den kan utgöra grund för fortsatt utbildning till högre kompetensnivåer. SIND ställer sig bakom SIM-gruppens förslag och betonar att behovet av högt utbildad arbetskraft i alla delar av landet är ett starkt motiv för den spridda lokalisering av utbildningen som gruppen föreslagit. '

STU instämmer i att den nuvarande utbildningen på mellannivå inte är tillräcklig för att svara mot den accelererande teknikutvecklingen och näringslivets strävan mot mera kunskapsintensiv produktion. En förstärk- ning behövs, men denna måste ligga på tillräcklig kvalitetsnivå. Om den nya utbildningen skall kunna uppnå en sådan blir beroende av tillgången på lärarkraft, och STU anser inte att-SIM-gruppen' utrett denna fråga — bl.a. frågan om erforderlig utbyggnad av de tekniska högskolornas forskarutbildning — tillräckligt'. '

Statskontoret finner inte att den föreslagna reformens totala kostnads- konsekvenser belysts tillräckligt av arbetsgruppen. Liknande synpunkter framförs av RRV, som dock i princip tillstyrker förslaget att samla all utbildning på mellannivå till högskolan, bl.a. för att komma till rätta med lågt kapacitetsutnyttjande på påbyggnadsutbildningarna inom gymnasie- skolan. ' _

Samtliga länsstyrelser som yttrat sig tillstyrker den nya ingenjörsutbild- ningen. Länsstyrelsen i Stockholms län finner det viktigt att reformen kommer till stånd, och länsstyrelsen iMa/möhus län framhåller betydelsen för den svenska industrins konkurrenskraft av att den genom reformen erhåller en efter internationella mått väl utbildad arbetskraft. Länsstyrel- sen i Gävleborgs län framhåller att det är av vital betydelse för länets utveckling och av stor regionalpolitisk vikt att antalet tekniskt utbildade ökar i länet.

IVA tillstyrker förslaget om en tvåårig ingenjörsutbildning och betonar de kvalitetskrav som denna utbildning måste kunna uppfylla, genom en högskolemässig miljö och med tillräckligt kvalificerade lärare. Tillgången på sådana blir avgörande för utbyggnadstakten, och en nödvändig förut- sättning för reformen är att de tekniska högskolorna får ökade resurser för forskarutbildning. ,

TCO ser positivt på arbetsgruppens förslag och på att de innebär en anpassning till den nivå som ingenjörsutbildningen håller i de flesta länder i Västeuropa. TCO framhåller att utbildningen också bör vara öppen för redan yrkesverksamma ingenjörer med gymnasieutbildning. SACO/SR tillstyrker likaså förslagen i dess huvuddrag, och framhåller sin anslutning till den utbildningsstruktur för den tekniska utbildningen efter gymnasie- skolan som det bygger på. CF stödjer i allt väsentligt förslagen, men framhåller att dess konsekvenser för högskolebegreppet och för högskolans organisation inte är odiskutabla. TLI ansluter sig till arbetsgruppen i

.huvudmannaskapsfrågan och SULF finner det självklart att ingenjörsut- Prop. 1988/89190 bildningen skall vara förlagd till statliga högskoleenheter. Bilaga 2 - LO instämmer i stora delar i arbetsgruppens förslag, men betonaratt försöksverksamheten bör vara begränsad och relativt kort samt att det är ' av stor vikt att utbildningen får en så god geografisk spridning som möjligt.

LO framhåller att det ärangelägct att en samordning-sker av förslagen från de utredningar som berör hela det tekniska utbildningsområdet. från

ÖGY-reformen via YTl—l-l och teknikerutbildning till ingenjörsutbildning på mellannivå och övergång från denna utbildning till civilingenjörsutbild-

ning. ' . ' .

SAF finner det mycket tillfredsställande att SIM-gruppen föreslår en utbyggnad av en tvåårig ingenjörsutbildning i högskolan.. Den nya utbild- ningen får inte ses som en förlängd T4-utbildning utan som en verklig högskoleutbildning. SAF betonar dock vikten av direkt anknytning mellan utbildningen och omgivande industri och näringsliv, likaväl som med forskningen. . . .

Sveriges industri/örbund välkomnar förslaget till en ingenjörsutbildning som har möjligheter att bli accepterad utomlands; det har enligt förbundet under senare år blivit alltmera märkbart att Sverige saknar en sådan. Sveriges Verkstadsförening ser med tillfredsställelse på den nya ingenjörs- utbildningen, men framhåller de stora krav 'som kommer att ställas på det fortsatta utvecklingsarbetet. Televerket och lantmäteriverket betonar beho- vet av den nya utbildningen inom respektive områden.

SFS välkomnar en förstärkt ingenjörsutbildning, förlagd till högskolan. Utbildningen bör ha förutsättningar att uppfattas som målinriktad och meningsfull av grupper som inte alltid har så stor benägenhet att söka till ' högskolestudier. Den nya ingenjörsutbildningen bör därför enligt SFS kunna bidra till att minska dennuvarande sociala snedrekryteringen till högre utbildning.

3 Utformningen av en ny ingenjörsutbildning

Nästan samtliga remissinstanser tillstyrker SIM-gruppens förslag att den - nya ingenjörsutbildningen" skall vara tvåårig, liksom att den bör organise- ras som ett begränsat antal breda linjer inriktade mot var sin arbetsmark- nadssektor, kompletterade med några speciallinjer inriktade mot. olika yrkesfunktioner. Flera av högskolorna, som t. ex. CTH och högskolorna i_ Halmstad och Sundsvall/Härnösand, betonar vikten av att utbildningen. ges en klart högskolemässig karaktär. Gymnasieingenjörsskolornas rektors- . . konvent betonar däremot vikten av att erfarenheterna från den nuvarande . . utbildningen i T4 tas till vara, och rektorskonventet anser att detta skett i för liten utsträckning iden hittillsvarande försöksverksamheten. Kom- munförbundet finner det väsentligt att den nuvarande tekniska linjens karaktär av avslutad utbildning med klar yrkesprofil får prägla den nya utbildningen, så att denna-får en egen profil med balans mellan teoretiska och praktiska inslag: Liknande synpunkter framförs av länsskolnämnder- na i Östergötlands och Blekinge län. ' 45

Länsskolnämnde'n iSkaraborgs [än och Kiruna kommun ifrågasätter om Prop. 1988/89: 90 en tvåårig utbildningstid kommer att räcka till för den ingenjörsnivå som Bilaga 2 avses med reformen; liknande synpunkter framförs av högskolan i Halm- stad.

Bl.a. UI-I/l'. CTH, I VA, SACO/SR, VF, gymnasieingenjörsskolornas rek— torskonvent och Industri/örbundet betonar att den nya ingenjörsutbildning- en måste ha ett eget utbildningsmål fristående från civilingenjörsutbild- ningen och inte får ses som en etapp inom denna. Flera av remissinstanser- na framhåller dock att den nya utbildningen inte får bli en återvändsgränd, utan att möjligheter bör ges för de studerande som så önskar att gå vidare till civilingenjörsutbildning; sådana synpunkter framförs av AMS, läns- skolnämnderna i Östergötlands, Älvsborgs och Gävleborgs län. länsstyrel— serna i Gävleborgs och Norrbottens län samt SAF. CSN framhåller att de gällande begränsningarna för hur många terminer studiemedel kan be- viljas gör det angeläget att studerande som efter ingenjörsutbildningen önskar läsa till civilingenjör kan erbjudas avkortad civilingenjörsutbild- ning. AMS framhåller även att elever som avbrutit sin civilingenjörsutbild- ning bör ha möjlighet att gå över till den nya ingenjörsutbildningen.

UHÄlägger i sitt remissyttrande fram ett konkret förslag om en avkortad utbildning till civilingenjörsexamen under budgetåret 1989/90, i form av en särskild påbyggnadsutbildning om 140 poäng ovanpå tvåårig ingenjörs- utbildning; förslaget har tidigare varit föremål för särskild remissbehand- ' ling genom UHÄ:s försorg. [ de nu aktuella remissyttrandena tillstyrks detta förslag av länsskolnämnden i Gotlands län . KTH, högskolan [ Kal- mar, CTH och högskolan i Luleå; liknande synpunkter anförs av SAF, högskolan i Örebro och högskolan i Skövde. Sveriges lantbruksuniversitet poängterar att den nya ingenjörsutbildningen även borde kunna vara intressant för fortsatt utbildning till agronom med teknisk inriktning ge- nom en påbyggnadsutbildning av motsvarande längd. Högskolan i Eskils— tuna/Västerås avstyrker förslaget, och SULF framhåller att de studerande i viss utsträckning bör få tillgodoräkna sig vunna kunskaper och färdigheter, men avvisar institutionaliserade ctapputbildningar.

Länsskolnämnderna [ Gotlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län framhåller att möjligheter bör finnas till lokal profilering av de nya utbildningslinjerna. Samma uppfattning framförs av bl.a. universitetet i Umeå och högskolan i Gävle/Sandviken. Högskolorna i Kalmar och Karl- stad framhåller att olika speciella utbildningsbehov även fortsättningsvis bör kunna tillgodoses genom lokala linjer.

UHÄ förordar att fyra linjer får utgöra basen i det framtida systemet av ingenjörslinjer: maskiningenjörslinjen, elektroingenjörslinjen, byggnads- ingenjörslinjen och kemiingenjörslinjen. Ytterligare kan enligt UHÄ över- vägas en ekonomiinriktad ingenjörslinje, eventuellt om 100 poäng, en linje svarande mot den nuvarande dataingenjörslinjen samt linjer inriktade på materialteknik, textilteknik, VVS-teknik och miljöteknik. De senare bör enligt UHÄ dock i första hand prövas som inriktningar på någon av de bredare linjerna. Sveriges lantbruksuniversitet betonar hur i stort sett samt- liga problem med natur och miljö har samband med teknik och ser det som en brist att SIM-gruppen inte övervägt en ”miljöingenjörslinje”. 46 -

SAF framhåller att praktik bör ingå i utbildningen. Prop. 1988/89: 90 UHÄ'anför att det är självklart att undervisningen i årskurs 1 av den nya Bilaga 2 ingenjörsutbildningen måste bygga på kunskaper i tekniska ämnen från tredje årskursen av gymnasieskolans tekniska linje, förutsatt att dessa ämnen kommer att ha sådan omfattning att de kan och bör utgöra förkun- skaps-lbehörighetskrav. Det blir därför enligt ämbetets mening nödvän- digt att skapa en möjlighet för elever från gymnasieskolans naturveten- skapliga linje att komplettera sina förkunskaper utan alltför stor tidsför- lust. Även SÖ delar uppfattningen att de tvååriga ingenjörslinjerna skall bygga på det tekniska innehåll som ges under de tre första årskurserna av T—linjen. SÖ hänvisar samtidigt till den pågående översynen av timplaner- na för de tre- och fyraåriga linjerna i gymnasieskolan och framhåller, att förändringar av T-linjen i detta sammanhang självklart påverkar förutsätt- ningarna för den föreslagna ingenjörsutbildningen.

Önskvärdheten av kompletteringsmöjligheter till behörighet för den nya ingenjörsutbildningen framhålls också av länsskolnämnder/ta t' Söderman- lands, Östergötlands. Kronobergs och Kopparbergs län. högskolan i Kalmar samt TCO och SAF.

Länsskolnämnderna i Kalmar. Gotlands, Blekinge, Hallands och Skara- borgs län föreslår att även gymnasieskolans treåriga naturvetenskapliga linje skall ge behörighet till den nya ingenjörsutbildningen; enligt länsskol- nämnden i Gotlands län borde detta kunna ske genom möjlighet till "in- gcnjörsprolilering” inom den naturvetenskapliga linjen. Högskolan i Halmstad vill ge den nya utbildningen en bredare rekryteringsbas än T3. UHÄ finner det. med' hänsyn till behovet att bredda ingenjörsutbild- ningens rekryterin'gsbas. också angeläget att elever från övriga treåriga linjer i gymnasieskolan via t. ex. tekniskt basår eller motsvarande ges möj- lighet att bli behöriga för ingenjörsutbildning. Liknande synpunkter anförs av högskolan i Borås och SFS.

bil.-t'. AMS. samt län'sskolnämnderna i Södermanlands och Östergöt- lands län betonar vikten att den nya utbildningen aktivt utformas så att den underlättar för flickor både att söka till och att fullfölja utbildningen. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Västernorrlands län. CTH och 1154.

Remissinstanscrna är i huvudsak positiva till SIM-gruppens förslag om att det under en övergångsperiod byggs upp en ettårig ingenjörsutbildning i högskolan som påbyggnad på tekniska linjens fjärde årskurs. UHÄunder- stryker dock att sådan utbildning endast bör anordnas i den mån den verkligen efterfrågas, och att den snarare bör inriktas på att erbjuda vidareutbildning till yrkesverksamma ingenjörer än fortsatt utbildning för ungdomar som lämnar gymnasieskolan: AMS och TCO betonar vikten av sådana vidarcutbildningsmöjlighcter. Linköpings kommun uttrycker där- emot stor tveksamhet, och SAF avstyrker förslaget, då en påbyggnad tillsammans med årskurs 4 inte kan göras likvärdig med den nya ingenjörs- utbildningen. Liknande synpunkter framförs av högskolan i Eski/stu— na/Västerås, I""F och lndustri/örbundet. C TH. SFS, IVA och CF framhåller

att den av SIM-gruppen förutsatta övergångsperioden bör vara kort, me- - 47

Bilaga 2

dan länsskolnämnderna i Älvsborgs. Örebro, Kopparbergs. Västerbottens och Norrbottens län förordar en längre sådan.

Länsskolnämnderna i Kronobergs, Kalmar och Blekinge län , högskolan i Eskilstutta/Västerås samt VF framhåller att den framtida treåriga T-linjen bör vara ogrenad. SACO/SR och CF förordar en-grendelning, och Skolle- darförbundet framhåller de risker för en utarmning på tekniskt kunnande inom T-linjen som kan följa utan grendelning. Länsskolnämnden i Ble- kinge län förordar vidare studiealternativ med en sammanhållen NT-linje för gymnasieorter med ett begränsat antal l6- åringar. Länsskolnämnden i Västerbottens län anser att det tekniska innehållet minskats alltför mycket i pågående förSÖk med sammanhållen årskurs 3.

De flesta av de remissinstanser som yttrat sig i frågan avstyrker SlM- gruppens förslag att examensbenämningen ”högskoleingenjörsexamen" ska knytas till den nya utbildningen och förordar i stället ”ingenjörsexa- men”. Länsskolnämnden i Gotlands län tillstyrker SIM-gruppens förslag, liksom Linköpings, Kalmar, Uddevalla, Trollhättans och Örnsköldsviks kommuner, högskolorna i Halmstad och Skövde samt TCO.

4 Behörighet och urval

I' fråga om den särskilda behörigheten till den nya ingenjörsutbildningen har remissinstanserna mycket skilda uppfattningar. .

Förslaget att behörighetskravet skall vara avgångsbetyg från viss gren på den treåriga tekniska linjen avstyrks av UHÄ', samtliga högskolor, Sveriges lantbruksuniversitet, SAC O/SR, CF, SAF, VF, Industri/örbundet, IVA, SFS. länsskolnämnderna i Kalmar, Malmöhus och Värmlands län , läns- styrelsen i Gävleborgs län , Sigtuna, Katrineholms, Norrköpings, Jönkö- pings. Ljungby. Gotlands och Gävle kommuner samt Gymnasieingenjörs- skolornas rektorskonvent. SIM-gruppens förslag att ett sådant behörigs- hetskrav skall gälla under försöksverksamheten med den nya utbildningen tillstyrks av SÖ, länsskolnämnderna i Södermanlands, Jönköpings, Ble- kinge, Kristianstads. Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs. Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Väs- terbottens och Norrbottens län samt huvuddelen avde kommuner som yttrat sig i frågan. Länsskolnämnden i Gävleborgs län, vill komplettera SlM-gruppens förslag med krav på betyget 3 i matematik.

SÖ betonar att frågan får prövas på nytt efter försöksperioden, och länsskolnämnderna i Södermanlands, Blekinge, Kristianstads, Skaraborgs och Jämtlands län framhåller att kraven för ingenjörsutbildningen inte bör avvika från dem som gäller för andra högskoleutbildningar när försökspe- rioden är avslutad. LOlkan acceptera SIM-gruppens förslag för försökspe- rioden, men anser att efter denna bör samma urvalssystem gälla som för övriga delar av högskolan. Länsskolnämnden i Västernorrlands län föreslår att försök görs med kompletterande antagningsprov. SAF föreslår försök med kursrelaterad bedömning i årskurs 3 på T-linjen, alternativt försök med antagningsprov.

5 Reformens genomförande -

Huvuddelen av de remissinstanser som yttrat sig tillstyrker SIM- g—ruppens förslag att principbeslut om den nya ingenjörsutbildningen fattas av riks- dagen våren 1989, men att utbildningen byggs upp successivt som försöks- verksamhet med årliga beslut om utformning. dimensionering och lokali- sering undertiden framt. o. m. budgetåret l99ll'92. _ _ 'Umeå kommun anser att principbeslut inte kan fattas våren 1989, då alltför mycket fortfarande är oklart i fråga om ekonomi, elevrekrytering och organisation; liknande synpunkter anförs av Lidköpings kommun. ' UH if förordar att den nya utbildningen blir reguljär, genom att fyra nya allmänna utbildningslinjer inrättas i högskolan, redan budgetåret 1990/91, men att den successiva utbyggnaden får fortsätta även därefter, liknande förslag lämnas av länsskolnämnderna i Älvsborgs och Skaraborgs län, KTH, högskolorna i Eskilstuna/ Västerås och Östersund samt Haninge och Södertälje kommuner. Länsstyrelserna i Stockholms och Gotlands län samt länsskolnämnderna i Blekinge och Kristianstads län förordar ett tidigt genomförande, medan länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län menar att en längre försöksperiod behövs. Länsskolnämnden i Västerbottens län anser att övergångsperioden måste utsträckas fram till budgetåret 1993/94 om riksdagens beslut dröjer, och högskolan i Örebro framför samma för- slag. ' SFS framhåller sin tveksamhet till en planering för reguljär verksamhet i full skala budgetåret 1991/92 om inte ett omfattande resurstillskott kom- mer till stånd.

TCO, SAF och Industriförbundet avstyrker att den successiva uppbygg-' _ nadsperioden skall betraktas som försöksverksamhet. LO menar att för- söksverksamheten bör vara tidsbegränsad och relativt kon. '

CF och SAC O/SR framhåller att frågor om lärartjänster och resurser måste regleras innan beslut tas om reguljär organisation, och SÖ påpekar att det är viktigt att så långt som möjligt tidsmässigt samordna ställnings- tagandena till ingenjörsutbildningens respektive en reformerad T-linjes' utformning. CTH finner det nödvändigt att-. ett principbeslut om ny ingen- jörsutbildning även innefattar beslut om reguljär teknikerutbildning. Länsskolnämnderna i Östergötlands och Västernorrlands/än framhåller de svårigheter som årliga beslut om organisationen kommer att medföra för kommunerna. Beslut med längre giltighetstid är därför att föredra. Samma sak framhålls av Sollentuna, Täby, Linköpings, Ljungby, Gotlands

Bilaga 2

och Göteborgs kommuner 'samt av gymnasieingenjörsskolornas rektorskon- ' vent. Länsskolnämnden i Gotlands län framhåller särskilt vikten av infor- mation i god tid till eleverna i grundskolans årskurs 9 och i gymnasiesko- lan. Kommunförbundet finner det angeläget att konsekVensema '_under försöksperioden för skolhuvudmännen beaktas. '

'- Prop. l9'88l89: 90_

Bilaga 2

6 Samverkan mellan högskola och gymnasieskola; resurs— och lärarfrågör SIM-gruppens förslag att den nya ingenjörsutbildningen byggs upp i hög- skolan i samarbctc med gymnasieskolan och med utnyttjande av lärare, lokaler och utrustning för dagens T4-utbildning tillstyrks av en stor del av remissinstanserna, däribland flertalet av de kommuner och de högskolor som yttrat sig i frågan. AMS framhåller att ett samutnyttjande av lokaler och utrustning även bör ske med andra utbildningsanordnare och företag. VF betonar vikten av industrins medverkan i det fortsatta utvecklingsar- betet. . , Statskontoret anser att formerna för ett samutnyttjande bör fastställas på förhand. så att kostnaderna för reformen kan beräknas, alternativt upp- skattas för några olika modeller. SFS be'tonar vikten av att kvalitetsaspek- terna tillgodoses. . _ UHÄ' finner förslaget vagt formulerat och svårt att ta ställning till. Ingenjörsutbildningen bör vara ett entydigt statligt ansvar, men det vore ett oacceptabelt resursslöseri att inte utnyttja den kunskap och kompetens.

som finns bland gymnasieskolans T4'-lärare eller de stora resurser som byggts upp i kommunerna i form av lokaler och utrustning. UHÄ framhål- ler att flera problem återstår att lösa, t.ex. lärarnas forskningsanknytning och fortbildningsbehov. ”Högskolan” är inte något enhetligt begrepp, och de tekniska högskolorna måste ges en större roll i reformen och anvisas resurser för att möta kraven på medverkan i utveckling, fortbildning och forskningsanknytning.

Ett stort antal remissinstanser framhåller att frågan om huvudmanna- skapet för den nya utbildningen måste avgöras snabbt. Högskolorna anser genomgående att staten bör vara ensam huvudman och högskolanlensam ha ansvaret för utbildningarnas genomförande. Att huvudmannaskapet och kostnadsansvaret bör vara statens, och att ett kommande riksdagsbe- slut måste innefatta ett entydigt ställningstagande till huvudmannaskaps- frågan, betonas också av Kommunförbundet och t. ex. länsskolnämnderna i Stockholms, Blekinge och Skaraborgs län. länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Norrbottens län samt Haninge, Stockholms, Katrineholms. Nyköpings, Jönköpings, Helsingborgs. Lunds, Borås, Karlskoga, Sandvi- kens och Skelle/ieå kommuner samt av SFS och VF. _

SIM-gruppens förslag att_kommunerna under försöksverksamheten skall svara för kostnaderna för lokaler och utrustning tillstyrks av en majoritet av de kommuner som yttrat sig i frågan. Förslaget avstyrks däremot av länsskolnämtiderna i Stockholms, Blekinge, Malmöhus och Skaraborgs län samt av länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Norrbottens län. Kommunförbundet framhåller att det inte _är möjligt attsärskilja frågan om försöksperioden och tiden efter ett reformbeslut. Byggnadsstyrelsen på- pekar att en försöksperiod med kommunalt ansvar för lokaler, inredning och utrustning kan leda till en lokalanskaffning för de nya utbildningarna som överstiger vad som normalt beräknas för likartade statliga utbildning- ar. Flera kommuner framhållcr att investeringar kommer att bli nödvändi- ga redan under den nya utbildningens uppbyggnadsperiod. Stockholms

Prop. l988/_89: 90

kommun anser att staten måste ta 'det fulla kostnadsansvaret senast Prop. 1988/892 90 fr.o.m. budgetåret 1990/91. ' Bilaga 2

Länsskolnämnde/t [ Östergötlands län föreslår att ingenjörsutbildningen organisatoriskt förs till en särskild institution inom högskolan med kom- munal insyn. Länsskolnämnden i Värmlands län anser att utbildningen bör organiseras inom fristående ingenjörsskolor inom högskolesystemet; samma uppfattning framförs av CF. SAF. Industri/örbundet och gymnasie- mgen/orsskolornas tektonskonvent. LO anser däremot att begreppet ingen- jörsskola nu kan utmönstras. . .

Länsskolnämnderna i Jämtlands och Västerbottens län betonar vikten . av att kommunerna ges inflytande i högskolans ledningorgan för den nya utbildningen. SÖ och CF framhåller att det kan vara nödvändigt att reglera formerna för samverkan genom avtal eller andra liknande-former. Flera remissinstanser anser att kommunernas inflytande i högskolans organ bör fastslås genom föreskrifter i högskoleförordningen: länsskolnämnden i Värmlands län, Sigtuna. Linköpings, Lidköpings. Karlskoga. Örebro, Sundsvalls och Örnsköldsviks kommuner, Kommun/örbundet, gymnasiet skolornas rektorskon vent och universitetet i Linköping. Liknande synpunk- ter framförs av Täby, Göteborgs, Skellefteå och Umeå kommuner. CTII, universitetet i Umeå, IV-f och Industri/örbundet menar- däremot att sam- verkan kan tillgodoses' mom nuvarande regelsystem för högskolans organi- sation. .. Många remissinstanser betonar lärarfrågornas vikt för den föreslagna reformen. Flera av högskolorna — KTH, C TH, universitetet i Umeå och högskolorna i Kalmar, Karlstad, Sundsvall/Hörnösand och Luleå — fram- håller att kravet på forskarutbildning för tjänst som högskolelektor måste upprätthållas, även om en bristsituation kan komma att gälla under den nya utbildningens uppbyggnad. Liknande synpunkter framförs av. läns- skolnämnden [ l-"ästernorrlands län, I VA, SACO/SR och SULF.

UHÄ föreslår att en ny tjänst som tekniklektör inrättas i högskolesyste- met, med bchörighetsregler analoga med vad som gäller högskolelektors- tjänsterna, men där kraven på kontakt med och' deltagande i forskning ersätts av motsvarande krav på industriellt ingenjörsarbete. Liknande förslag framförs av univemiteteti Umeå.

SÖ framhåller vikten att vidmakthålla en hög lärarkompetens för den treåriga T-linjen inom gymnasieskolan. Om detta ska vara _möjligt även i fortsättningen kan det enligt SÖ:s mening 'bli nödvändigt att samma lärare i stor utsträckning undervisar både i gymnasieskolan och i ingenjörsutbild- ningen i högskolan. och att detta beaktas vid utformningen av tjänste- konstruktionen. En kombination av_tjänst inom gymnasieskolan resp. högskolan framhålls som önskvärd av länsskolnämnden [ Jämtlands län. och liknande synpunkter framförs även av Gotlands kommun, LR, och CF, medan IVA avstyrker förslag om fyllnadstjänstgöring i högskolan för gym- nasielärare. '

AMS betonar vikten av att tillräckliga resurser avsätts för lärarnas fortbildning och vidareutbildning. Samma uppfattning framförs av läns- 'skolnämndernai Blekinge. l="ästmanlands, I-'-'ästernorrlandv och Jämtlands 51

län samt av länsstyrelsen i Västernorrlands län. .TCO, CF. LO, SFS, -- VF, Prop. 1988/89: 90 K TH. universitetet i Lund, CTH och högskolan i Växjö.

STU och IVA framhåller att en tillräcklig försörjning av den nya ingen-. jörsutbildningen med forskarutbildade lärare kräver en flerdubbling av antalet sådana lärare vidde regionala högskolorna och därmed även en utbyggnad av forskarutbildningen vid teknisk fakultet. Vikten-av kraftfulla insatser för rekrytering och lärarutbildning betonas också ”av länsskol- nämnderna iJönköpings, Kalmar och Blekinge län.

Sveriges skolledarförbund framhåller att den planerade samverkan mel- . lan högskola och gymnasieskola kommer att ställa anspråk på skolled- ningsresurser inom gymnasieskolan, och att bestämmelser för beräkningen av sådana måste utarbetas. Behovet av skollednings'resurser framhålls också av länsskolnämnden i Östergötlands län, Stockholms och Gotlands kommuner samt LR. -

UHA'och samtliga högskolor som yttrat sig anser att SIM-gruppen beräk- nat driftkostnaderna för ingenjörsutbildningen för lågt. EnligtUHÄ bör anslaget för utbildningen beräknas till 40 000 kr per årsstudieplats, exklusi- ve lokaler och utrustning. Vikten av en tillräckig kostnadsram för den nya utbildningen betonas också av länsskolnämnderna [ Blekinge. Göteborgs och Bohus, Skaraborgs. Värmlands och Jämtlands län, länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs län, Haninge, Linköpings, Gotlands, Västerås och Örnsköldsviks kommuner, I m, TC O, SA CO/SR, CF, SAF och gymna- sieingenjörsskolornas rektorskonvent.

UUH framhåller att det utifrån de verksamhetsbeskrivningar som' läm- nats av arbetsgruppen endast går att göra grova uppskattningar av utrust- - ningskostnaderna för den nya ingenjörsutbildningen. Nämnden uppskat- tar utifrån vad som är känt om denna och andra utbildningar kostnaderna för drift, underhåll och ersättningsanskaffning av utrustning till den före- slagna utbildningen till ca 10000 kr per årsstudieplats och år, varav ca hälften beräknas belasta kostnadsramar till UHÄ:s förfogande.

Statskontoret anser att SIM-gruppens kostnadsberäkningar — bl.a.-vad gäller lärartätheten — är opreciserade och att den framtida kostnadsfördel- ningen mellan stat och kommun därför är svår att bedöma. Totalt sett förefaller kostnadskonsekvenserna att ha underskattats.

7 Utbildningens dimensionering

Meningarna är delade om vilken dimensionering som bör planeras för den föreslagna ingenjörsutbildningen, och många-remissinstanser framhåller den osäkerhet som gäller-för sådana bedömningar. Länsskolnämna'erna [ Kronobergs, Gotlands, Älvsborgs och Västernorrlands län samt majoriteten av de kommuner som inkommit med remissvar tillstyrker SIM-gruppens förslag att dimensioneringen av ingenjörsutbildningen på sikt skall vara sådan att den ersätter nuvarande T4. Även SÖ instämmer i denna uppfatt- ' ning, men gör bedömningen att det blir svårt att uppnå ett sådant resultat. SFS ifrågasätter det realiStiska i SIM-gruppens förslag, och högskolan i Sundsvall/Härnösand avstyrker att det läggs till grund för planeringen.

Bilaga-2

Bilaga 2

Länssko'lnämnden [ Stockholmslän anser att samhällets behov av utbil-' dade på denna nivå skall vara vägledande för ingenjörsutbildningens di-'-. mensionering, inte den nuvarande T4-organisationens omfattning. Läns- skolnämnden [ Blekinge _län framhåller att dimensioneringen bör utredas närmare under försöksperioden. Universitetet i Lund varnar för. alltför snabb utbyggnad, och universitetet i Umeå oroas av att en sådan kan hota rekryteringen till olika längre högskoleutbildningar. Malmö kommun prio- riterar'kvaliteten i en avvägning mot kvantiteten. ,

IVA bedömer att dimensioneringen i ett första steg bör omfatta 5000 platser, medan SAF och Industrijörbundet beräknar 6000—8000 platser för slutet av l990-talet. UHÄförordar i en första fas en planering för ca 4000 platser, vartill bör komma ca 1 800 platser svarande mot nuvarande korta ingenjörslinjer i högskolan. '

8 Utbildningens lokalisering

Ett stort antal remissinstanser 1nstammer1 SIM- g—ruppens förslag, att en så bred lokalisering på sikt bör eftersträvas att utbildningen kan erbjudas på alla orter som i dag har T4-utbildning och där högskolan kan ansvara för en god kvalitet i utbildningen. ] många fall är dock tillstyrkandet kombine— ' rat med förbehåll framför allt vad gäller antalet utbildningsplatser i ingen- jörsutbildningen på respektive ort.

SÖ framhåller att utbildningen måste ha en sådan omfattning på varje ort'vad gäller inriktningar och paralleller att utbildningens kvalitet och utveckling genom lärarsamverkan och lärarspecialiseringar kan garante- ras. Liknande synpunkter anförs av länsskolnämnderna i Jönköpings och Blekinge län samt av länsstyrelsen i Stockholms län.. UHÄ hänvisar, för- utom till sådana skäl, även till önskvärdheten av ett tillräckligt underlag för en rimlig studiesocial miljö, för kårverksamhet för de studerande och. för en god utrustningsstandard. UHÄ menar därför att att utbildningen bör erbjudas på samtliga högskoleorter med större T4-utbildning, på några ytterligare orter med stora T4-skolor (Katrineholm, Hässleholm, Helsing- borg, Trollhättan/Uddevalla och Skellefteå) samt av kommunikationsskäl i Kiruna och Visby. UHÄ räknar med en dimensionering om minst 180 nybörjarplatser och minst två linjer på varje ort. ,

Samma grundläggande bedömningar som uttryckts av UHÄ och SÖ framförs även av KTH, CTH, universiteten i Linköping och Umeå samt högskolorna i Örebro, Jönköping, Kalmar, Växjö. Luleå och Sundsvall/ Härnös,and I IA S 4F SACO/SR CF och g.ymnasieingenjörsskolornas rektorskonvent. SFS uttrycker stor tveksamhet till lokalisering av ingenjör- sutbildning utanför de nuvarande högskoleorterna.

AMS framhåller att det ur ett regionalpolitiskt perspektiv är viktigt att ' utbildningen har en bred spridning, men att utbildningens kvalitet måste

. vara vägledande för lokaliseringen. RRVbetonar vikten _av att noggrannt.

avväga lokaliseringen mot såväl utbildningens kostnader 'och kvalitet som

mot elevernas intresse. Länsstyrelsen _i Västernorrlands län betonar vikten ' av en bred lokalisering av 'utbildningen som ett regionalpolitiskt instru- ment. Kommunförbundet finner det viktigt att ta vara på de positiva

Prop. 1988/89: 90

Bilaga 2

effekterna på rekryteringen till teknisk utbildning av den utbyggnad som huvudmännen gjort av -T4, och LO betonar att det är' av stor vikt att utbildningen får en så god geografisk spridning som möjligt. Högskolan i Östersund framhåller att respektive orts specifika möjligheter vad gäller verksamheter utanför själva högskoleorganisationen också måste beaktas. "

Länsskolnämnden och länsstyrelsen i Uppsala län betonar vikten ur regionalpolitisk synpunkt av att högskoleutbildning även fortsättningsvis skall kunna dcccntraliseras utanför själva högskoleorterna. Liknande syn- punkter framförs av länsskolnämnden [ Kalmar län.

Länsskolnämnden och länsstyrelser: i Stockholms län samt KTH avstyr- ker SIM- -gruppens förslag att ingenjörsutbildning skall anordnas på samtli- ga de orter i länet som för närvarande har T4- -utbildning, och förordar' 1 stället en betydande koncentration' 1nom länet.

Av de kommuner som yttrat sig om utbildningens lokalisering tillstyrker en majoritet SIM-gruppens förslag. En vidare lokalisering förordas av Ljungby. Kristianstads, Lidköpings, Karlskoga. Köpings, Ludvika och Pi— teå kommuner, medan Haninge. Södertälje. Eskilstuna. Jönköpings. Malmö, Göteborgs, Västerås och Skellefteå kommuner förespråkar en mera begränsad lokalisering.

9 Teknikerutbildning

De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget att SÖ och UHÄ skall få 'i uppdrag att utreda och komma med förslag om en teknikerutbildning som bygger på det tredje året av den tekniska linjen. Både UHÄ och SÖ hänvisar till egna tidigare förslag 1 denna riktning

SÖ framhåller att sådan teknikerutbildning huvudsakligen bör förläggas till gymnasieskolan och komvux, för att minska de negativa konsekvenser överföringen av ingenjörsutbildningen till högskolan kan få för gymnasie- skolan. Liknande synpunkter framförs'av länsskolnämnderna i Värm- lands, Örebro, Kopparbergs och Västernorrlands län. Det föreslagna upp- draget bör enligt SÖ även ge möjlighet att genomföra försöksverksamhet med teknikerutbildning i gymnasieskolan. '

Länsskolnämnden i Stockholms län anser att en utredning om tekniker- utbildning inte bör begränsas enbart till att avse en påbyggnad på den tekniska linjens tredje år, eftersom även andra yrkesutbildningar inom gymnasieskolan kan behöva byggas på till tek'nikerkompetens. Liknande synpunkter framförs även av länsskolnämnderna i Södermanlands. Öster- götlands och Gävleborgs/än samt av länsstyrelsen i Gävleborgs län och

kommunförbundet. Länsskolnämnden i Värmlands län och vmnasiein- . g_ . genjörsskolornas rektorskonvent anser att en ettårig teknikerutbildning bör ingå i en fast studiegång för att garantera alla elever ur T-linjen en avslutad yrkesutbildning, och universitetet i [ und och Södertälje kommun föreslår att T4 behålls' 1 gymnasieorganisationen i mo difie'rad utformning och med ett minskat antal platser. Högskolan i Sundsvall/Härnösand och Kiruna kommun avstyrker inrättandet av en teknikerutbildning med hänvisning till risken att den får karaktären av ett negativt val, och CF menar att även' andra möjligheter än de av SIM-gruppen föreslagna bör utredas.

10 Övriga frågor ' Prop. 1988/89:90

.. .. . .. .. . .. . .. . Bilaga 2 CSN och lansskolnamndtm [ Jonkopings lan 1nstammer 1 SIM-gruppens

bedömning att den förändring i det studiesociala stödet som sker för eleverna, om T4 ersätts av den nya ingenjörsutbildningen, inte är av sådan art att man därför bör tveka inför ett reformbeslut.

SIM-gruppens förslag om utvärdering av försöksverksamheten tillstyrks av övervägande delen av de remissinstanser som yttrat sig därom. Läns- skolnäm'nden i Gävleborgs län anser att utvärderingsaspekten blivit för svagt betonad av arbetsgruppen. och gymnasieingenjörsskolornas rektors- konvent anser att inget definitivt beslut om nedläggning av T4 bör fattas innan utvärderingen genomförts.

CTH framhåller att det 'är nödvändigt att avsätta särskilda resurser för information om den omfattande omläggning av teknikutbildningen Som

, förestår.

Dimensionering och lokalisering av'den fjärde årskursen av

gymnasieskolans fyraåriga tekniska linje läsåret l988/89

Antal elever

AB

Uf)

(":CQ'H rn

Z

02

W

Haninge Huddinge

Järfälla Sollentuna

Thorildsplan. Stockholm Vasa, Stockholm Åsö. Stockholm Södertälje Täby Upplands-Väsby

Sigtuna . Uppsala

Eskilstuna Katrineholm

Nyköping Linköping Norrköping Jönköping Ljungby Kalmar .

Hässleholm Kristianstad

Helsingborg Lund

Malmö Halmstad Frölunda. Göteborg Katrinelund. Göteborg

Lundby. Göteborg Polhem, Göteborg

Uddevalla Borås

Trollhättan Lidköping Skövde Karlstad

Karlskoga Orebro Köping

' Västerås . '

Borlänge ' Ludvika

By

38 60

32. 73 23 '

32

37

26 29

37

47 75

77' 39 53

92

52 _41

36 42

34

47

El

85 35

58- 27

135 89

198 48

76

44 92

67 90

35 129

39 94

65 59

85 71

168 62

133

34 171

42 95

59.

76 113

42 88

116

147 22

Ke

25 15

72 16

35

25 23

13 38

57 17

14

15 24

24

15 37

'Ma

37

77 17

78 29 52 26

69

36 39

41 91

44 116

25 78

72

81 57

68 47

96

195

57 87

52 65

48 95

39 53

25 116

57

- Mt VVS

17 ' 30 49 17 37 30

-(X

.4

BD

El Ke— Ma

VVS

Gävle Härnösand

Sundsvall Ornsköldsvik Östersund Skellefteå

Umeå Kiruna

Luleå Summa totalt

= Byggteknisk gren = Elteknisk gren = Kemiteknisk gren = Maskinteknisk gren = Materialtcknisk gren = VVS-teknisk gren

By

46 17

27

10 31

30

37 1399

El

122 44

82 45

47. 37

64 34

119 3583

14

596"

Prop. 1988/89: 90 Bilaga 3

Ma Mt vvs 60 25 18 17 41 28 '27 42 42 . 11 22 84

2 529 34 199

Sammanställning av pågående Försöksverksamhet PTOP- 1988/89190 _

med Samordnad ingenjörsutbildning i högskolan Bing” läsåret l988/89

Hög- Ort Utbildning skola

7i'ååriga utbildningar

KTH Huddinge El-telcteknik KTH Södertälje Maskinteknik KTH Visby Maskinteknik HE/V Eskilstuna Maskinteknik HE/V Västerås Elteknik HE/V Katrineholm Installationsteknik/VVS HF/B Borlänge Maskinteknik - CAD/CAM HG/S Bollnäs Teleteknik HG/S Hudiksvall Maskinteknik ULi Linköping El-teleteknik ULi Norrköping Elkraft-reglerteknik HJ Jönköping Maskinteknik

HH ' Halmstad Maskinteknik

H Kr Hässleholm El-teleteknik HKs Karlstad Produktionsingenjör UUm Umeå Kemiteknik/bioteknik HLu Skellefteå Elteknik - elektronik/data HS/H S_undsvall Maskinteknik/konstruktion HOs Ostersund Maskinteknik

Ettåriga utbildningar HE/V Nyköping Maskinteknik

HE/V Ludvika Elkraft . HF/B Borlänge CAM

HG/S Gävle VVS-teknik CTH Uddevalla Elektroteknik CTH Trollhättan Elektroteknik HKs Karlstad Datateknik/bygg HLu Kiruna Elteknik HS/H Härnösand Maskinteknik (15 platser) HS/H Ornsköldsvik Maskinteknik (15 platser)

KTH = tekniska högskolan i Stockholm. HE/V= högskolan i Eskilstuna/Västerås. HF/B= högskolan i Falun/Borlänge. ULi = universitetet i Linköping, HH = högskolan i Halmstad. HKr = högskolan i Kristianstad, CTH = Chalmers tekniska högskola. HKs = högskolan i Karlstad. UUm= universitetet i Umeå, HLu = högskolan i Luleå.

HS_/H= högskolan i Sundsvall/Härnösand. HOS = högskolan i Oster8und.

Sammanställning av arbetsgruppens förslag till utökad Försöksverksamhet under läsåret. 1989/90

Försöksverksanihetrned 80-poängsingenjörsutbädrnng

(30 nybörjarplatser per utbildning)

Pri- Län grUDD

1 AB

zrznn

1

gNKåCmO mo

m = > . w

>OZF"

Hög- skola

KTH

UU m HK HKMUL) UL

CTH

HB Hå HO HKs HG/S

HS/H UUm HLu

KTH UU ULi

CTH HKs HE/V HF/B HS/H HOs HLu

KTH

HK . HKr(U L) HH

CTH HLu

KTH

On

Sigtuna

Järfälla Stockholm .

Uppsala Jönköping Kalmar Hässleholm Malmö

Lund Helsingborg Göteborg

Uddevalla Trollhättan

Borås S_kövde Orebro Karlskoga Gävle

Örnsköldsvik Umeå Luleå

Stockholm ' Uppsala Linköping Norrköping Göteborg Karlstad Västerås Borlänge Sundsvall

Östersund Luleå

Södertälje Stockholm Kalmar

Hässleholm Halmstad Stenungsund Skellefteå

Botkyrka Haninge Upplands-Väsby Stockholm

Inriktning

El-teleteknik (flyginriktn.) Elteknik Maskinteknik Byggteknik Kemiteknik Elektronik Maskinteknik Byggteknik Byggteknik Kemiteknik El-teleteknik Kemiteknik Maskinteknik Byggteknik El-teleteknik' Maskinteknik El-tcleteknik' El-teleteknik Maskinteknik El-teleteknik Kemiteknik . EI-teleteknik VVS-teknik| Maskinteknik' Maskinteknik Byggteknik

Elteknik El-teleteknik Maskinteknik Kemiteknik El-teleteknik El-teleteknik Maskinteknik Maskinteknik Kemiteknik Elektroteknik Elteknik/data

El-telcteknik Elteknik Kemiteknik (miljö) Maskinteknik Elteknik Kemiteknik Maskinteknik

Byggteknik El-telcteknik Maskinteknik Maskinteknik Kemiteknik

Prop.]988/89190 BHagaS

. Bilaga 5

Pri- Län grupp

27502"

AC BD

zrxm m om

ävan—oo

>>€ (')

' Byte av T4 och 40-poängskurs mot 80-poängsutbildning.

Hög- skola

UL CTH HS HF/B UUm HLu

KTH

UU HE/V

ULi

HJ HK HKr(UL) UL

CTH

HB HS HKs

HF/B HG/S' UUm

Ort

Malmö Göteborg Lidköping Borlänge ' Umeå Luleå

J ärtälla Stockholm Tierp Katrineholm

Nyköping Linköping Norrköping Jönköping Kalmar Hässleholm Malmö Lund Helsingborg Göteborg

Borås Skövde Karlstad

Borlänge Gävle Umeå Robertsfors

Inriktning

Maskinteknik El-kraftteknik Maskinteknik Elteknik Elteknik Maskinteknik

Maskinteknik Elteknik Maskinteknik Elteknik/ . Elektronik El-teleteknik El-teleteknik Maskinteknik Maskinteknik El-teleteknik El-teleteknik El-teleteknik Maskinteknik Elkraftteknik Maskinteknik Kemiteknik Maskinteknik Elteknik ' Maskinteknik (konstr.) Kemiteknik Maskinteknik Elteknik Maskinteknik

Prop.1988/89:90

Försöksverksamhet med 40-poängs ingenjörsutbildning. byggande på T4

(30 nybörjarplatser per utbildning)

Pri- ' Län Hög- Ort inriktning grupp skola 1 AB KTH Stockholm Maskinteknik Byggteknik Sollentuna Byggteknik D HE/V Eskilstuna . Kemiteknik Katrineholm . Maskinteknik . ' - (värmeprod) P HB Borås ' Kemiteknik ' (textil) S HKs Karlstad Kemiteknik BD HLu Kiruna . Maskinteknik 2 AB KTH ' Stockholm Kemiteknik Upplands-Väsby Maskinteknik L HKr(UL)" - Kristianstad Mikrodator- teknik O CTH Göteborg Medicinsk ' ' teknik R HS ' Lidköping Maskinteknik U HE/V '. Köping Maskinteknik Västerås Elteknik X

HG/S - Gävle - Byggteknik

Prop. l988/89: 90

Innehåll Prop. 1988/89: 90

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... 1 Utdrag ur protokoll vid rcgeringssammanträde den 16 februari 1989 2 1 Inledning ............................. . ............. 2 2 Allmänna utgångspunkter .............................. 2 2.1 Ökade krav på kunskaper ........................... 2 . 2.2 Den hittillsvarande utvecklingen .. ................... |. 3 2.3 Utgångspunkter för en reform . . . ' .................... 7 3 En ny ingenjörsutbildning ......... . .- .................. 10 3.1 En ny utbildning ................................. 10 3.2 Utbildningens organisation och allmänna uppläggning ..... 12 3.3 Behörighet och urval .............................. 14 3.4 Reformensgenomförande . . . . . . . . . . . . . . . . . .'. ..... 16 3.5 Samverkan mellan gymnasieskola och högskola .......... 18 3.6 Lärarfrågor .................................. .' . . 19 3.7 Dimensionering av utbildningen ., .................... 21 3.8 Utbildningenslokalisering .......................... 23 3.9 Övergångsfrågor och kostnadsansvar .................. 26 4 Utbyggd försöksverksamhet 1989/90 ..................... 27 5 Fortbildning och vidareutbildning av lärare m.m. .......... _. . 29 6 Hemställan ........................................ 29 7 Beslut ............................................ 30 Bilaga 1 Sammanfattning av rapporten Samordnad ingenjörsut- bildning på mellannivå (Ds 1988: 20) ............. 31 Bilaga 2 Remissammanställning . . .I ..................... 42 Bilaga 3 Dimensionering och lokalisering av den fjärde årskursen av gymnasieskolans fyraåriga tekniska linje läsåret 1988/89 ................................... 56 Bilaga 4 Sammanställning av pågående försöksverksamhet med ' samordnad ingenjörsutbildning i högskolan läsåret

1988/89 ................................... 58 Bilaga 5 Sammanställning av arbetsgruppens förslag till utökad försöksverksamhet under läsåret 1989/90 .......... 59

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 62