Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till åtgärder för att förstärka djurskyddstill- synen.

Utbildningsinsatser görs för miljö- och hälsoskyddsinspcktörerna. Vissa ändringar föreslås också i djurskyddslagen (1988: 534). Bl.a. införs krav på att miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall ha tillgång till personal med utbildning på djurskyddsområdet. Kommunerna skall själva få bestämma vilken avgift som skall tas ut för tillsynen.

Vidare föreslås, för att stärka skyddet för sällskapsdjur. att skötselråd skall kunna krävas vid yrkesmässiga överlåtelser.

&

ww %&

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till

Lag om ändring i djurskyddslagen (1 988: 534)

Härigenom föreskrivs i fråga om djurskyddslagen (1988: 534) dels att 2. 24, 25 och 32 $$ skall ha följande lydelse. dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7aå, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2?"

Föreslagen lydelse

Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.

Djur. som används för ändamål som avses i 19.é'_lörsta stycket. skall inte anses vara utsatta för onödigt lidande eller sjukdom vid använd- ningen. om denna har tillstyrkts av en diur/örsöksetisk nämnd.

7ag'

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. lanthruksstyrel— sen får meddela _löreskri/ier om skyldighet/ör den som yrkesmässigt säljer sällskapsdjur att vid ö ver/ärel- sen lämna in_lbrmation om djurets skötsel.

24.8 Lantbruksstyrelscn utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och. om inte annat är angivet, av de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Lantbruksstyrclsen samordnar övriga till- synsmyndigheters verksamhet och läm verksamhet.

Miljö— och hälsoskyddsnämnden utövar tillsynen inom kommunen om regeringen inte har föreskrivit att tillsynen skall utövas på något annat sätt.

nar vid behov råd och hjälp i denna

Miljö- och hälsmkyddsnämnden utövar tillsynen inom kommunen om regeringen inte har föreskrivit att tillsynen skall utövas på något annat sätt. il-Iil/ö- och Itälsaskydds- nämnden skall ha tillgång till djur- skyddsut/Jildad personal i den om- fattning som behövs jör att nämn- den skall kunna jul/göra sina upp— gifter på ett till/ie'ds'ställättdt' sätt.

Tillsynen i övrigt skall utövas av den eller de myndigheter som rege ring- en bestämmer.

Polismyndigheten skall på bcgä ran lämna den hjälp som behövs vid

tillsynen.

'x)

• Sida 3
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25ä

Regeringen eller, efter regering— Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. lantbruksstyrel- ens bemyndigande, lantbruksstyrel- sen får föreskriva att det får tas ut sen får föreskriva att det får tas ut avgift för tillsynen och i ärenden avgift för tillsynen och i ärenden enligt denna lag. enligt denna lag. Regeringen jär överlåta åt kommunen att meddela jöreskrifter om sådana avgifter.

325

Utan hinder av vad i 315 l föreskrivs om tillsägelse och rättelse får länsstyrelsen. en tillsynsmyndighet eller polismyndigheten besluta att ett djur som är utsatt lör lidande omedelbart skall omhändertas om

1. det bedöms utsiktslöst att felet blir avhjälpt.

2. ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas, eller

3. det i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssyn- punkt.

Om beslutet har meddelats av någon annan än länsstyrelsen. skall beslu- tet underställas länsstyrelsen. som snarast skall avgöra om det skall fortsät- ta att gälla.

Omhändertagande! skall ske ge- nom polismyndighetensförsorg.

Dennalagträderikraft den ljuli 1990.

• Sida 4
•  Original

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986: 99) om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt

djurskyddslagen (1988: 534)

Härigenom föreskrivs att 25 lagen (1986:99) om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen (1988: 534) skall ha följande lydelse.

Nuvarande I ydelse Föreslagen lydelse

2 _S' Miljö- och hälsoskyddsnämnden har samma befogenheter som enligt 29, 31 och 32 55 djurskyddslagen (1988: 534) tillkommer länsstyrelsen.

Om en miljö- och hälsoskydds- nämnd beslutar om omhänderta— gande av djur. skall nämnden till- lämpa 34; djurskyddslagen.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1990.

' Senaste lydelse 1988z536.

• Sida 5
•  Original

Jordbruksdepartementet Prop. 1989/90:118

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng- ström. Göransson. Gradin, Dahl, R.Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist. G.Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Hellström

Proposition om tillsyn enligt djurskyddslagen, m. m.

2.2. En bättre tillsyn

Det är av avgörande betydelse för ett framgångsrikt djurskyddsarbete att tillsynen och kontrollen av djurskyddslagens efterlevnad är effektiv och ändamålsenlig. Tillsynen måste planeras och prioriteras med hänsyn här- till. En kraftfull satsning på tillsynen och ett effektivt tillsynsarbete från myndigheternas sida ger bättre förutsättningar för den stadga och effekti- vitet i djurskyddsarbetet som behövs för att förbättra djurhållningen. De största bristerna i tillsynen finns på det lokala planet. dvs. hos miljö- och hälsoskyddsnämndema. Jag anser det nödvändigt att avsevärt förstärka den tillsynen. Detta bör ske genom

. ökade krav på tillsynsresurser hos nämnderna,

. en bred satsning på information om lagstiftningen, . bättre grundutbildning i djurskyddsfrågor.

. vidareutbildning av befintlig tillsynspersonal,

• Sida 7
•  Original

Avsikten med den nya djurskyddslagen är att förstärka djurskyddet. Det gäller nu att se till att lagen verkligen får genomslagskraft och blir nyska— pande på det sätt som har avsetts. Miljö- och hälsoskyddsnämndema måste ägna djurskyddstillsynen betydligt större uppmärksamhet än som i allmänhet sker för närvarande. För att få till stånd en förbättring och en förnyelse av tillsynen är det viktigt att kommunerna informeras om den nya lagen och om sina skyldigheter. Detta bör ske genom en omfattande informationsverksamhet. Förtroendevalda och tjänstemän bör få informa- tion om den nya djurskyddslagen och därigenom få kunskaper om avsik- terna med lagen och hur den skall tillämpas. De bör särskilt informeras om nämndernas roll som tillsynsmyndigheter och om de nya krav som i många fall ställs på nämnderna i det hänseendet. Informationen bör omfatta samtliga miljö- och hälsoskyddsnämnder i landet. Genom en sådan bred satsning ökas intresset för djurskyddsfrågorna vilket i sin tur medverkar till att ge tillsynen en mera framskjuten plats i nämndernas verksamhet. Härigenom skapas också incitament för kommunen att ta till vara de nya utbildningsmöjlighetema för tillsynspersonalen som jag föreslår i det föl- jande.

Jag har i dessa frågor haft överläggningar bl.a. med Svenska kommun- förbundet. Förbundet har därvid åtagit sig att på olika sätt aktivt arbeta för att förbättra tillsynen. Bl.a. kommer förbundet att anordna en sådan särskild informationsdag om djurskydd som jag nyss förordat. För att ge alla tillfälle att delta kommer en sådan dag att anordnas i varje län. Kommunförbundets länsförbund kommer härvid att medverka. Förbun- dets erfarenheter av liknande dagar i andra sammanhang är att intresset är stort och att alla som kan deltar. En uppföljning av informationsdagen skall genomföras. Detta kommer att ske genom att djurskyddstillsynen tas upp t. ex. i samband med en planerad informationsdag angående miljöfrå- gorna i jordbruket.

Förbundet har tillsatt en särskild arbetsgrupp med uppgift bl.a. att diskutera hur en effektivisering av tillsynen skall kunna genomföras. I arbetsgruppen ingår dels miljö- och hälsoskyddsinspektörer, dels en veteri- när. Gruppen skall utarbeta material för inforrnationsdagarna och också på annat sätt medverka i informationsarbetet. Genom arbetet i gruppen är avsikten att ta till vara erfarenheter från tillsynsarbetet i olika kommuner på ett sådant sätt att de mera allmänt kan komma djurskyddet till godo.

Jag redovisar i det följande mina överväganden och förslag i olika avsnitt. Utgångspunkten för förslagen är att öka intresset för och kunska- perna om djurskyddsfrågorna hos de lokala tillsynsmyndigheterna i stället för att utfärda bindande föreskrifter för hur tillsynen skall anordnas. Detta innebär att jag har utformat mina förslag med beaktande av de riktlinjer för den kommunala verksamheten som har gällt sedan mitten av 1970-ta- let. Riksdagen antog då en proposition om minskad statlig detaljreglering av kommunerna m.m. (prop. 1976/77: 1, KU 25. rskr. 148) med förslag till ändrade regler för bl.a. de kommunala specialreglerade nämnderna. Den grundläggande principen bakom förslagen var att kommunernas hand-

• Sida 8
•  Original

lingsfrihet skall ökas liksom deras möjligheter att anpassa verksamhetsfor- merna efter, lokala förhållanden.

3. Lokal tillsyn 3.1 Tillsynsmyndighet

Mitt förslag: Den lokala tillsynen skall liksom hittills utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Nämnden skall ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den omfattning som krävs för en tillfredsställandc tillsyn.

Lantbruksstyrelscns förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt så- vitt avser att tillsynen skall utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden. En särskild tillsynsorganisation föreslås dock för vissa tävlingshästar. Vidare föreslås att den närmare tillsynen av vilthägn skall utövas direkt av läns- styrelsen i samråd med lantbruksnämnden. Styrelsen har också föreslagit att kommunerna skall vara skyldiga att utse utbildade tillsynsmän för djurskyddet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget att miljö- och hälsoskyddsnämnden skall ha det huvudsakliga ansvaret för den lokala tillsynen utan invändning. Av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan är också flertalet positiva till ett krav på särskilt utbildade tillsynsmän. Ett par remissinstanser, däribland Svenska kommunförbun- det, avstyrker dock förslaget. Några remissinstanser framhåller att en mellankommunal samverkan måste kunna tillåtas. Länsstyrelsen i Malmö- hus län anser att kommunerna själva bör få avgöra vilken kompetens som skall krävas av tillsynsmännen.

Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över förslaget till särskild tillsynsorganisation för tävlingshästar. Förslaget tillstyrks av ett antal re- missinstanser däribland Sveriges veterinärförbund. Länsstyrelsernas orga- nisationsnämnd avstyrker däremot förslaget med hänvisning till att det skulle kunna motverka en samordnad länsförvaltning. Även Svenska travsportens centralförbund, Svenska galoppsportens centralförbund och Aktiebolaget Trav och galopp avstyrker förslaget därför att bl.a. de ekono- miska konsekvenserna inte närmare utretts och sporten inte skulle kunna bära de ökade kostnaderna.

Förslaget att tillsynen av vilthägn skall utövas direkt av länsstyrelsen tillstyrks av det fåtal remissinstanser som har yttrat sig i frågan.

Skälen för mitt förslag: Enligt den tidigare gällande djurskyddslagen från år 1944 skulle miljö- och hälsoskyddsnämnden utöva tillsynen över dju- rens vård och behandling. För tillsynen gällde bl.a. att nämnden skulle utse en eller vid behov flera tillsynsmän.

Även enligt den nya djurskyddslagen utövas den lokala tillsynen av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Lagen innehåller dock ett bemyndigande

• Sida 9
•  Original

för regeringen att föreskriva att tillsynen skall utövas på något annat sätt. Några sådana föreskrifter har inte meddelats.

Av lantbruksstyrelsens rapport framgår att ambitionsnivån och kvalite- ten när det gäller tillsynen varierar avsevärt mellan olika kommuner. I de fall regelbunden tillsyn förekommer genom återkommande kontroller va- rierar frekvensen från en gång per år till en gång vart tionde år.

Miljö- och hälsoskyddsnämndema har omfattande tillsynsuppgifter en- ligt flera olika lagar. Djurskyddet är bara en del av det som faller inom nämndens ansvarsområde. Att djurskyddstillsynen är otillräcklig i många kommuner beror enligt lantbruksstyrelsen på att nämnderna ger den tillsy- nen låg prioritet. Detta har medfört att otillräckliga resurser har avsatts för tillsynen och att i vissa fall kompetensen hos den inspekterandc personalen är bristfällig.

Som jag redan tidigare har uttalat i propositionen med förslag till ny djurskyddslag måste djurskyddstillsynen anses vara en naturlig del av miljö- och hälsoskyddsnämndernas arbete. Det kan bl.a. hänvisas till att nämnderna också har andra uppgifter som rör jordbruket eller på annat sätt har anknytning till djurskyddet. Det måste därför anses lämpligt att den lokala tillsynen utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden även i fortsättningen.

Ett grundläggande krav är då att tillsynen ges tillräckliga resurser genom att personal finns tillgänglig för uppgiften. Detta innebär att varje kom- mun måste ha tillgång till tillsynsmän för djurskyddet. Så många tillsyns- män måste finnas att tillsynen verkligen blir genomförd på ett bra sätt. Av betydelse är vidare att personalen är tillräckligt kvalificerad. Basen för en god tillsyn är utbildning och information. Kraven på kommunerna i de avseenden jag nu har behandlat bör komma till uttryck i lagstiftningen. Jag anser således att det bör anges i djurskyddslagen att nämnderna skall ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i sådan omfattning att tillsynen kan genomföras på ett tillfredsställande sätt. Utbildningskravet bör dock inte preciseras i lagtexten. Jag återkommer i det följande till frågan om utbyggd utbildning i djurskydd för tillsynsmännen.

I propositionen med förslag till ny djurskyddslag uttalade jag att det i vissa fall kan finnas skäl att lägga ansvaret för den direkta tillsynen på någon annan myndighet än miljö- och hälsoskyddsnämnden. Så kan vara fallet om tillsynen ställer krav på särskilda kunskaper eller av praktiska skäl är svår att genomföra. Det kan t.ex. gälla tillsynen över offentliga tävlingar, cirkusar och djurparker.

Lantbruksstyrelscn har föreslagit att särskild tillsyn skall anordnas i fråga om hästtävlingar och vilthägn.

Lantbruksstyrelsens förslag vad gäller tillsyn över hästtävlingar innebär att tillsynen skulle utövas direkt av styrelsen. Tillsynen skulle omfatta offentliga hästtävlingar på tävlingsbana med totalisatorspel och träning för sådan tävling. För ändamålet skulle styrelsen ha en grupp på 15 fast anställda veterinärer med särskild utbildning.

För närvarande gäller enligt djurskyddsförordningen att det vid offentlig tävling med djur skall finnas en veterinär som förordnats av lantbrukssty- relsen eller. om lantbruksstyrelsen bestämmer det, av länsstyrelsen. Lant-

• Sida 10
•  Original

bruksstyrelsen kan medge undantag om det finns särskilda skäl. Kravet på s.k. banveterinär fanns redan i tidigare djurskyddslagstiftning.

Sedan länge sker således en särskild tillsyn av bl. a. trav— och galopptäv- lingar genom banveterinärernas verksamhet.

Som jag framhöll i propositionen med förslag till ny djurskyddslag är det viktigt att betona djurskyddet vid tävling med bl.a. hästar. Detta på grund av de ekonomiska intressen som är förenade med verksamheten. För att förhindra att djuren utsätts för lidande innehåller djurskyddslagen också bestämmelser som gör det möjligt att meddela föreskrifter om använd- ningen av djur i sådana sammanhang.

För egen del anserjag inte att det finns skäl för en sådan särskild tillsyn. som lantbruksstyrelsen föreslår. av just hästtävlingar och vad därmed sammanhänger. Genom banveterinärerna sker enligt min mening en till- fredsställande tillsyn av själva tävlingen. Tillsynen över träningsverksam- heten bör även i fortsättningen utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Genom kravet på särskilt utbildad personal vid nämnderna anser jag att den tillsynen bör kunna utövas av nämnderna på ett kompetent sätt.

Vad gäller djur i vilthägn har lantbruksstyrelsen föreslagit att tillsynen skall utövas direkt av länsstyrelsen i samråd med lantbruksnämnden.

Lantbruksstyrelscn anser att särskilt i de s.k. intensivhägnen kan utrym- mes-, foder- och djurhälsofrågorna utgöra problem liksom frågan om av- livningsmetod. Enligt vad som uppges i rapporten håller lantbruksstyrel- sen på att utarbeta föreskrifter för hägnens utformning och för skötseln av djuren.

För egen del anserjag att det inte finns några särskilda skäl att undanta tillsynen över vilthägnen från miljö- och hälsoskyddsnämndens ansvars- område. Om nämnderna har hand också om den tillsynen, får man ett samlat ansvar för den lokala tillsynen på en myndighet. Detta har enligt min mening klara fördelar. Lantbruksstyrelsens förslag i den här delen bör således inte genomföras.

Jag vill i det här sammanhanget också ta upp en särskild fråga som rör tillsynen av försöksdjur och som har uppmärksammats i den allmänna debatten. Användningen av sådana djur prövas av särskilda djurförsöks- etiska nämnder medan tillsynen är anordnad på samma sätt som i fråga om andra djur. Detta har i ett par fall lett till att miljö- och hälsoskydds- nämnden meddelat föreläggande om förbud mot försök som godkänts vid den etiska prövningen. Ett ärende om överklagande av ett sådant beslut har nyligen avgjorts av kammarrätten. Kammarrätten har därvid uttalat att nämnden inte lagligen är förhindrad att meddela ett sådant förbud.

Enligt 25 djurskyddslagen får djur inte utsättas för onödigt lidande och sjukdom. I propositionen med förslag till ny djurskyddslag framhållerjag att huvudregeln bör vara att djur alltid skall åtnjuta sådant skydd men att det dock i vissa fall är oundvikligt att djur åsamkas ett visst lidande, t. ex. vid användning av försöksdjur.

Användningen av försöksdjur skall enligt djurskyddslagen prövas från etisk synpunkt innan försöket påbörjas. Prövningen görs av särskilda djurförsöksetiska nämnder. Nämndernas uppgift är att göra en ingående och allsidig bedömning av nödvändigheten av ett djurförsök och de etiska

• Sida 11
•  Original

problemen kring försöket. För att klara den uppgiften har nämnderna getts en särskild sammansättning. I nämnderna ingår således representanter för lekmän, forskare och försöksdjurspersonal. Bland lekmännen finns såväl allmänintressena som djurskyddsorganisationema företrädda. Bland fors- karrepresentantema ingår om möjligt forskare med kunskaper om alter- nativa metoder. Vid prövningen gäller enligt djurskyddsförordningen att nämnden skall ta hänsyn till å ena sidan försökets betydelse och å andra sidan lidandet för djuren. Nämnden skall bl.a. avstyrka att djur används för vetenskapliga ändamål om det inte kan anses angeläget från allmän synpunkt.

Genom den etiska prövningen tillgodoses således bl. a. kravet på att djur inte onödigtvis skall utsättas för lidande och sjukdom. Avsikten med gällande bestämmelser är givetvis att den bedömning av angelägenheten av forskningen som görs av de djurförsöksetiska nämnderna skall vara bindande för tillsynsmyndighetema. I annat fall förlorar den etiska pröv— ningen en del av sitt värde. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har inte heller sådan särskild kompetens som bör krävas för att pröva om ett försök bör få utföras eller inte. Nämnden har i stället en viktig uppgift att se till att försöket utförs i enlighet med den tillstyrkta ansökningen och att djurens vård och förvaring i samband med försöksverksamheten är tillfredsställan- de från djurskyddssynpunkt. Jag anser att lagen bör förtydligas så att det klarare framgår att om ett djurförsök har tillstyrkts vid den etiska pröv- ningen så skall djuret. såvitt avser försöket. inte anses vara utsatt för onödigt lidande eller sjukdom. En bestämmelse med den innebörden bör tas in i ett nytt andra stycke i 25.

3.2. Utbildning i djurskyddsfrågor

Mitt ställningstagande: Insatser bör göras för att öka kunskaperna om djurskyddet hos tillsynspersonalen.

Lantbruksstyrelsens förslag: Styrelsen föreslår att Sveriges lantbruksuni- versitet ges i uppdrag att utforma en kurs i djurskydd. Remissinstanserna: Lantbruksstyrelsens förslag tillstyrks av de remissin- stanser som yttrat sig i frågan. Skälen för mitt ställningstagande: I flertalet kommuner sköts tillsynen över djurskyddet av miljö- och hälsoskyddsinspektörer. Sedan år 1977 utbildas miljö- och hälsoskyddsinspektörer i Umeå vid institutionen för miljö- och hälsoskydd. De inspektörer som utbildats före år 1977 har i allmänhet en särskild grundutbildning för hälsovårdsinspektörer omfat- tande ca ett år. Den utbildningen. som var direkt inriktad på att ge de blivande hälsovårdsinspektörerna erforderliga teoretiska och praktiska kunskaper, krävde i praktiken att man först hade genomgått en treårig gymnasieskolutbildning. År 1977 övertog universitetet i Umeå utbildning- en av hälsovårdsinspektörer i och med inrättandet av den treåriga hälso- och miljövårdslinjen. För närvarande antas till denna utbildning 32 stude- rande per termin.

• Sida 12
•  Original

Miljö- och hälsoskyddslinjen, som linjen numera benämns, omfattar sammanlagt 120 poäng. Den utbildning i djurskydd som ingår äger rum under det andra året. Utbildningen ingår i en kurs på sammanlagt nio poäng i livsmedelshygien och djurskydd. Enligt kursplanen skall tyngd- punkten i kursen ligga på livsmedelshygien.

Sedan ett antal år anordnar universitetet i Umeå också fort- och vidare- utbildning för yrkesverksamma inom miljö- och hälsoskydd. Utbildnings- programmet omfattar bl.a. en kurs på fem poäng i djurskydd. Kurserna anordnas vartannat år i samarbete med lantbruksuniversitetet. Kursort är Skara. Kursens mål är att ge kunskap om djurhållning i olika former, olika krav på djurmiljön och djurs beteende i fångenskap, att ge en överblick om djurhälsa och att ge kunskap om sanitära aspekter på djurhållning, om djurskyddstillsyn och lagstiftning. Till varje kurs kan 20 deltagare antas.

En viss vidareutbildning sker också i Kommunförbundets regi. Sedan mitten av 1970—talet har förbundet anordnat veckolånga grundkurser och påbyggnadskurser för inspektörer och ledamöter i miljö- och hälsoskydds- nämndema. Också de kurserna har hållits i Skara.

Mycket av den kritik som har riktats mot tillsynen går ut på att den inspekterandc personalen inte har tillräckliga kunskaper. Som lantbruks- styrelsen och flera remissinstanser har framhållit är detta naturligtvis en allvarlig brist. En grundförutsättning för en meningsfull tillsyn är självfal- let att den som utövar tillsynen har tillräckliga kunskaper för sin uppgift. Bristande kunskaper hos den som skall utföra tillsynsarbetet kan säkert också i många fall medverka till att tillsynen över djurskyddet inte priori- teras.

I tillsynen ingår inte enbart kontroll av att gällande föreskrifter följs. Den som utövar tillsynen måste kunna göra en egen bedömning av förhål- landena för djuren. En viktig del av tillsynen är också att lämna informa- tion och råd om djurhållningen. Skall den som utövar tillsynen kunna utföra sitt arbete på rätt sätt och få gehör för sina åsikter och synpunkter fordras givetvis att han också besitter sådana kunskaper på området att han respekteras.

I undervisningen på miljö- och hälsoskyddslinjen vid universitetet i Umeå ingår, som framgår av vad jag nyss anfört, ämnet djurskydd i så begränsad omfattning att det enligt min mening är uppenbart att utbild- ningen inte är tillräcklig för den som skall syssla med djurskyddstillsyn.

Mot bakgrund bl.a. av det ökade behovet av personal för miljöskydd beslutade regeringen i april 1989 att ge universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) i uppdrag att göra en översyn av utbildningen inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Översynen skall i första hand avse miljö- och hälso- skyddslinjen och skall omfatta såväl dimensioneringen av utbildningen som dess innehåll. Jag har erfarit att chefen för utbildningsdepartementet avser att föreslå regeringen att utvidga uppdraget till att även omfatta bl. a. djurskyddsfrågorna i utbildningen. UHÄ kommer att redovisa sitt upp- drag till regeringen under hösten 1990.

För att åstadkomma en snabb förbättring av kunskaperna hos befintlig tillsynspersonal behövs dessutom extra insatser. Den vidareutbildning i djurskydd som för närvarande finns är inte tillräcklig. Insatser av en helt

• Sida 13
•  Original

annan omfattning krävs. Den nu tillgängliga utbildningen som anordnas av universitetet i Umeå erbjuder bara i genomsnitt tio platser om året. Skall kunskaperna hos tillsynsmyndigheterna ökas så att det kan få någon genomslagskraft i arbetet måste enligt min mening så många utbildnings- platser skapas att alla som önskar det kan erbjudas en plats inom de närmaste fyra—fem åren.

Det finns också skäl att se över innehållet i och omfattningen av denna vidareutbildning. Det bör, enligt min mening. övervägas om inte den utbildningen bör bestå av kurser som sammanlagt ger tio poäng. Som lantbruksstyrelsen har föreslagit bör Sveriges lantbruksuniversitet ges i uppdrag att utarbeta kurserna. Jag har för avsikt att senare återkomma till regeringen med förslag i den delen. Enligt lantbruksstyrelsen bör utbild- ningen kunna bedrivas på distans. Jag anser att det bör ingå i uppdraget att också lämna förslag till en lämplig uppläggning av utbildningen.

I regeringens förslag i propositionen 1989/90: 90 om forskning har medel reserverats för denna utbildningsinsats under nionde huvudtitelns anslag Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder.

3.3. Tillsynsverksamheten

Mitt ställningstagande: Ökade insatser bör göras i fråga om riktad tillsyn och projektverksamhet. Miljö- och hälsoskyddsnämndema bör ha register över tillsynsobjekten. Nämnderna bör också i ökad omfattning anlita veterinär för tillsynen.

Lantbruksstyrelsens förslag: Styrelsens rapport innehåller förslag till riktlinjer för hur tillsynsverksamheten skall utövas i framtiden. Förslagen överensstämmer med vad jag förordar. Bl.a. föreslås att nämnden skall ha visst register över tillsynsobjekten och att en s.k. anvisningsveterinär skall anlitas i vissa fall.

Remissinstanserna: Lantbruksstyrelsens förslag till riktlinjer för tillsy— nen liksom förslaget om anvisningsveterinär tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Svenska kommunförbundet anser dock bl.a. att det bör ankomma på varje kommun att besluta om deltagan— de i särskild projektverksamhet och att avgöra om veterinär expertis behöver anlitas i ett djurskyddsärende. Några remissinstanser tar upp frågor som rör tillsynen över särskilda djurgrupper och anser att tillsynen i dessa fall bör förstärkas. Bl.a. gäller detta försöksdjuren.

Skälen för mitt ställningstagande: För att tillsynen skall fungera är det viktigt att verksamheten bedrivs på ett rationellt sätt. Tillsynsarbetet mås— te enligt min mening organiseras och planeras mera noggrant än hittills. Bl.a. måste frågan om vilken inriktning tillsynen skall ha ägnas större uppmärksamhet. För närvarande bedrivs i huvudsak enbart fortlöpande tillsyn. Endast i undantagsfall förekommer riktad verksamhet i någon form. Där sådan tillsyn förekommit är emellertid erfarenheterna goda. En fortlöpande kontroll är. som lantbruksstyrelsen också framhållit, mycket

• Sida 14
•  Original

resurskrävande. Den är också föga ändamålsenlig när det gäller tillsyns- objekt där förhållandena är väl kända och man på förhand vet att några djurskyddsproblem inte förekommer. Inom animalieproduktionen fyller den organiserade hälsokontrollen en uppgift som kommer djurskyddet till godo. På det området är dessutom antalet tillsynsobjekt mycket stort.

Tillsynen över djurskyddet inom bl.a. animalieproduktionen bör ges en ny huvudinriktning. Lantbruksstyrelscn anser i sin rapport att ökade insat- ser bör göras i fråga om riktad tillsyn och projektverksamhet. Jag delar den uppfattningen.

En grundförutsättning för att detta skall vara möjligt är att miljö- och hälsoskyddsnämnden vet vilken djurhållning som finns inom kommunen. Det är därför av stor betydelse att nämnden har en förteckning över viktigare tillsynsobjekt. Utan en sådan förteckning saknas det underlag som behövs för en effektiv verksamhetsplanering.

Med riktad tillsyn menar jag tillsyn som bygger på en verksamhetsplane- ring som utgår från de förtecknade tillsynsobjekten. Sådan tillsyn innebär att kontrollen inriktas på djurhållning där problem har identifierats och att regelbunden inspektion då sker. Vid planeringen kan det vara lämpligt att veterinär anlitas. Jag återkommer längre fram till den frågan.

Med projektinriktad tillsyn avser jag tillsyn som koncentrerar sig på speciella djurhållningsmetoder. Det kan vara fråga om uppbindning av nötkreatur, utformning av svinstallar och liknande. Projekten genomförs under en begränsad tidsperiod och utvärderas därefter. Riktlinjer för hur projekten kan genomföras bör utformas av lantbruksstyrelsen. Länsstyrel- sen bör regionalt kunna medverka till projektets genomförande och svara för utvärderingen.

Upptäckta missförhållanden får miljö- och hälsoskyddsnämnden hand- lägga enligt ordinarie rutiner.

Annan djurhållning som kan lämpa sig för tillsyn genom särskilda projektinsatser är t.ex. zoologiska affärer, hunduppfödning och liknande verksamheter med ekonomisk inriktning. För sådan verksamhet kan det emellertid i vissa fall vara lämpligt också med en regelbundet återkom- mande kontroll av verksamheten.

Lantbruksstyrelscn har i sin rapport angivit enligt vilka riktlinjer som styrelsen anser att tillsynen i första hand bör bedrivas. Riktlinjerna avser flera olika djurslag. Jag har emellertid inte för avsikt att häri detalj gå in på den frågan. Vad jag i det här sammanhanget har velat peka på är i stället att inriktningen av tillsynsverksamheten i framtiden bör ägnas mycket större uppmärksamhet än vad som sker för närvarande. Därigenom kan tillsynen anpassas till det behov som finns. Att verksamheten bedrivs på ett effektivt sätt är en nödvändig förutsättning för att tillsynen skall funge- ra.

För att tillsynen skall kunna bedrivas på det sätt som jag nu förordat krävs en planering av verksamheten också på central nivå. Lantbrukssty- relsen måste på ett helt nytt sätt vara policyskapande och göra insatser för att styra och påverka arbetet så att det får den önskvärda inriktningen. För att skapa förutsättningar för detta kommer lantbruksstyrelsen att utarbeta en handbok för miljö- och hälsoskyddsnämndemas tiilsynsverksamhet.

• Sida 15
•  Original

Tillsynen över djurskyddslagstiftningen har blivit alltmer komplicerad. bl. a. på grund av utvecklingen inom animalieproduktionen med allt större enheter och en specialiserad uppfödning. Detta innebär ökade krav på sakkunskap. Redan i propositionen med förslag till ny djurskyddslag peka— de jag på möjligheten för miljö- och hälsoskyddsnämndema att anlita distriktsveterinärerna för tillsynen. Jag anser att kommunerna i vissa fall bör anlita veterinär. Detta kan gälla i ärenden som rör omhändertagande av djur. när det i övrigt finns anledning att befara missförhållanden eller när det annars finns särskilda skäl för att anlita veterinär sakkunskap. Kommunerna bör också vid verksamhetsplaneringen, så som jag tidigare berört, anlita veterinär. Kommunernas möjligheter att anlita veterinär bör öka om kommunerna. i enlighet med mina förslag i det följande, får ta ut avgift för tillsynen.

Inom ramen för det s.k. frikommunförsöket pågår i vissa kommuner försöksverksamhet med kommunal tillsyn enligt djurskyddslagen. Bestäm- melser härom finns i en särskild lag (l989:99) om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter enligt djurskyddslagen (l988:534). Ett tillägg bör göras i den lagen så att det klart framgår att en kommun när den beslutar om omhändertagande av ett djur också skall besluta hur det skall förfaras med djuret.

Jag föreslår också att ett förtydligande tillägg görs i 32 Q'. Av den pragra- fen bör. liksom av 31 & framgå att ett omhändertagande av djur skall ske genom polisniyndighctens försorg.

3.4. Tillsynsavgifter

Mitt förslag: Kommunen skall få besluta om avgifter för tillsynen.

Lantbruksstyrelsens förslag: Styrelsens förslag innebär att avgift skall tas ut för tillsyn av försöksdjur och cirkusdjur. Styrelsen har inget förslag om att kommunen själv skall få besluta om avgiften.

Remissinstanserna: Centrala försöksdjursnämnden tillstyrker förslaget att ta ut avgift för tillsynen av försöksdjur. om det är det enda sättet att åstadkomma en förbättring av tillsynen. Även ett par djurskyddsorganisa- tioner tillstyrker detta förslag. Några remissinstanser. däribland försvarets sjukvårdsstyrelse och Läkemedelsindustriföreningen, avstyrker förslaget. Läkemedelsindustriföreningen hänvisar bl. a. till att annan djurskyddstill- syn inte föreslås bli avgiftsbelagd.

Förslaget att ta ut avgift för tillsyn av cirkusdjur avstyrks av bl. a. statens kulturråd och cirkusakademien.

Skälen för mitt förslag: Med stöd av 259" djurskyddslagen kan regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen föreskriva att avgift skall tas ut för bl.a. tillsynen enligt lagen.

] förarbetena till djurskyddslagen uttaladejag att det borde vara möjligt att ta ut avgift för tillsynen. Innan det fanns ett förslag från lantbrukssty- relsen om förstärkning av tillsynen var det emellertid inte möjligt att

• Sida 16
•  Original

närmare ange några riktlinjer för hur ett eventuellt avgiftssystem skulle vara utformat. Samtidigt framhölljag att avsikten inte var att avgiftsbeläg- ga tillsyn annat än då tillsynen ställde särskilda krav på sakkunskap eller det annars fanns särskilda skäl.

Bemyndigandet att meddela föreskrifter om avgift för tillsynen har ännu inte utnyttjats.

Lantbruksstyrelscn löreslår nu att avgift skall tas ut för kommunernas tillsyn över försöksdjur och cirkusdjur.

För egen del vill jag anföra följande. Jag anser att det är rimligt att kommunerna vid en satsning på en förstärkt och förbättrad tillsyn också får en möjlighet att ta ut viss avgift för tillsynen. Det är som jag tidigare anfört angeläget att tillsynen kan genomföras på ett kompetent och tillfreds- ställande sätt. En avsikt med att förstärka tillsynen är att insatser från kom- munernas sida på ökad sakkunskap hos nämnderna också skall tillföra dju- rägaren ny och värdefull kunskap och information. Främst kan en möjlighet att ta ut avgift för tillsynen få betydelse för kommuner som måste skaffa sig särskild kompetens för komplicerad och resurskrävande tillsyn. Det kan t.ex. vara fråga om mycket stora anläggningar eller mycket speciell djurhåll- ning i en ekonomisk verksamhet. Exempel på detta kan vara anläggningar för försöksdjur och cirkusar. En möjlighet till avgiftsfinansiering kan också få betydelse när det gäller att genomföra den av mig tidigare förordade projektinriktade tillsynen. l dessa fall genomför kommunen under en be- gränsad tidsperiod vissa projekt där tillsynen koncentreras på speciella djur- hållningsmetoder. t. ex. utformning av svinstallar. De djurhållare som be- rörs av denna tillsyn kan vid en sådan tillsyn få värdefull information och hjälp till förbättringar av djurhållningen.

Utgångspunkten för tillsynsavgifter av det slag det är fråga om är att avgifterna inte får täcka mer än kostnaderna för tillsynen. Avgiften skall utformas så att den som betalar avgiften erhåller en motsvarande presta- tion från myndigheternas sida. Vidare måste avgiftstaxan vara överskådlig så att den avgiftsskyldige kan förutse den ungefärliga kostnaden. Taxan bör också utformas så att den kan administreras på enklast möjliga sätt.

Efter förebild bl.a. i miljöskyddslagen (1969:387) förordarjag att kom- munerna själva får fastställa avgiftens storlek. Det är naturligtvis lämpligt att kommunerna håller en likartad nivå på avgifterna. Jag förutsätter att lantbruksstyrelsen bistår Kommunförbundet i arbetet med att lämna re- kommendationer för kommunernas avgiftsuttag.

På grund av vad som nu anförts bör avgiftsbemyndigandet i djurskydds- lagen utvidgas så att det blir möjligt för regeringen att överlåta åt kommu- nen att meddela föreskrifter om avgifter. Detta bör gälla inte bara avgifter för tillsynen utan också i ärenden enligt lagen. Exempel på ärenden där ett avgiftsuttag kan aktualiseras är tillstånd enligt 165q till kennel- och ridsko- leverksamhet samt till pälsdjursuppfödning.

• Sida 17
•  Original

4. Överlåtelse av sällskapsdjur

Mitt förslag: Krav skall kunna ställas på att skötselråd skall lämnas vid yrkesmässig försäljning av sällskapsdjur.

Lantbruksstyrelsens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Förslaget har i allmänhet lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Sällskapsdjur finns i ett stort antal svenska hem. Nyblivna ägare har ofta dåliga kunskaper om hur djuret skall skötas. Många gånger innebär detta att djuren inte får den skötsel de borde få. Att den som skall ta hand om ett djur får sakkunnig information om hur djuret skall skötas måste vara ett grundläggande krav. Som lantbruksstyrelsen föreslår bör det därför kunna uppställas krav på skötselinformation i samband med överlåtelsen. Om kravet skall bli meningsfullt bör det dock begränsas till att avse yrkesmässig försäljning.

Bemyndigandet bör omfatta all yrkesmässig försäljning av sällskapsdjur. Med sällskapsdjur avses djur som hålls för sällskap och som hobby. Som exempel kan nämnas hundar och katter. Också marsvin, hamstrar, bur- fåglar och akvariefiskar hör dit. Vilka krav på information som skall ställas kommer naturligen att variera. Kraven blir beroende bl.a. av hur omfat- tande försäljningcn är, vilken sorts djur det är fråga om och den kunskap som köparna i allmänhet kan antas ha. Behovet av att information lämnas torde vara störst vid sådan försäljning som sker från en zoologisk affär direkt till allmänheten. I sådana affärer handlar många som är helt okunni- ga om de djur de köper och som inte tidigare har haft hand om djur. 1 de fallen måste det anses vara särskilt viktigt att köparna får veta hur djuren skall skötas. Jag anser att det vid försäljning av djur från sådana affärer som regel bör lämnas över någon form av skriftliga skötselråd till köparna. Anvisningarna för skötseln bör också vara ganska utförliga.

] vissa fall torde något informationskrav inte alls behöva uppställas. Detta kan gälla t.ex. för sådan försäljning som bara sker till en begränsad kundkrets som redan har god kunskap om djuren.

Närmare föreskrifter om vilka krav som skall gälla bör meddelas av regeringen eller om regeringen bestämmer det av lantbruksstyrelsen.

5. Upprättade lagförslag

! enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till 1. lag om ändring i djurskyddslagen (1988: 534), 2. lag om ändring i lagen (1986z99) om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen (l988:534).

• Sida 18
•  Original

6. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om ändring i djurskyddslagen (1988: 534), 2. lag om ändring i lagen (1986z99) om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen (19881534).

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 19
•  Original

Lantbruksstyrelsens rapport (1988: 9) Tillsyn enligt Pr0p. 1989/90: _118 djurskyddslagen Bllaga 1 Sammanfattning

Arbetsgruppen har haft i uppdrag att med beaktande av vad som anförs i regeringens proposition 1987/88r93 om djurskyddslag. m.m. utreda hur tillsynen av lagen skall ordnas och förstärkas.

Arbetsgruppen har genomfört en enkät om djurskyddstillsynen till lan- dets samtliga 284 kommuner. Härav framgår att den nuvarande tillsynen är otillräcklig.

Arbetsgruppens överväganden och förslag har gjorts med utgångspunkt från att en anpassning av husdjursskötseln till nya och djurvänligare pro- duktionsmetoder i enlighet med den nya djurskyddslagen skall genomföras successivt under en tioårsperiod. Detta sker inte enbart genom en kontrol- lerande tillsynsfunktion. Dessutom krävs att insatserna vad gäller infor- mation och rådgivning förstärks.

Arbetsgruppen finner att kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder även i fortsättningen bör vara lokala tillsynsmyndigheter för animaliepro- duktionens djur. Ett primärt krav är att tillsynsorganisationen förfogar över kvalificerad personal så att förutsättningama för en ändamålsenlig och en så långt möjligt likformig tillsyn i hela landet skapas. Arbetsgrup- pen föreslår att det i djurskyddsförordningen borde införas en skyldighet för kommunerna att utse tillsyningsmän med lämplig utbildning. Vidare anser arbetsgruppen att tillsynen bör kunna ges en något ändrad inriktning genom s.k. riktad tillsyn, projektverksamhet och anmälningsärenden.

Enligt arbetsgruppens uppfattning bör länsstyrelserna även i fortsätt- ningen som regional tillsynsmyndighet se till att miljö- och hälsoskydds- nämndema, tillsyningsmännen och veterinärema fullgör sina åligganden. vad gäller tillsynen av att djurskyddslagen efterlevs.

Vidare föreslår arbetsgruppen att särskilda resurser ställs till lant- bruksverkets förfogande för insatser vad gäller djurmiljö- och djurskydd. För att lagens intentioner skall kunna omsättas i praktiken krävs ett omfattande informations- och rådgivningsprogram, vidare krävs att lant- bruksstyrelsen erhåller särskilda resurser för att utveckla, planera och leda verksamheten. Arbetsgruppen har beräknat behovet av medel till totalt 6,9 milj. kr. per år under en femårsperiod varav 600000 kr. för två tjänster vid lantbruksstyrelsen, 500000 kr. till intern fortbildning, 300000 kr. för lantbruksverkets kostnader för fortbildning av personal vid kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder, 5 milj. kr. för kurser och individuell rådgivning till jordbrukare, 400000 kr. för ökning av bidragen till pröv- ning av nya djurhållningsmetoder samt 100000 kr. för interna arbetsgrup- per m.m. Finansiering bör ske inom ramen för nuvarande miljöavgifter på handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

Arbetsgruppen föreslår att den fortlöpande tillsynen över pälsdjursnä- ringen läggs på kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder.

Beträffande sällskapsdjur och hobbydjur framhåller arbetsgruppen att

• Sida 20
•  Original

regelbunden tillsyn i princip endast torde vara nödvändig vid kennlar. Prop. 1989/901118 hundpensionat, ridhäststallar och zooaffärer. Arbetsgruppen förordar Bilaga ] även när det gäller sällskaps- och hobbydjur att miljö- och hälsoskydds- nämnderna intimt samverkar med de organisationer som har egen tillsyn och med de lokala djurskyddsföreningarna.

Tillsynen av tävlingshästar och hästtävlingar bör enligt arbetsgruppens förslag kompletteras med ca 15 direkt under lantbruksstyrelsen heltidsan- ställda veterinärer. Av dessa bör 5 ges chefsansvar för lika många regioner. Kostnaderna för denna särskilda tillsyn kan beräknas till ca 7.5 milj. kr. per år. Verksamheten bör finansieras med avgifter från de organisationer som anordnar tävlingar med hästar.

Tillsynen på försöksdjursområdet bör enligt arbetsgruppen handhas av miljö— och hälsoskyddsnämndema. Avgifter bör kunna tas ut för denna tillsyn bl. a. eftersom tillsynspersonalen måste specialutbildas.

Vad gäller djurparker bör tillsynen liksom för närvarande ske i samarbe- te mellan lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna och miljö- och hälsoskydds- nämndema. Tillsynen över djurhållningen i vilthägn bör utövas av länssty- relserna i samråd med lantbruksnämndema.

Tillsyn av cirkusar bör enligt arbetsgruppen kunna ske genom att länsve- terinär eller gränsveterinär inför varje säsong företar en s.k. inbesiktning av alla cirkusar som skall ut på turné varefter lantbruksstyrelsen utfärdar tillstånd. Krav på sådan tillståndsgivning bör införas i djurskyddsförord- ningen. Särskild avgift bör kunna tas ut för denna tillsyn.

Arbetsgruppen föreslår beträffande transporter av djur att tillsynen bör ske genom stickprovskontroller av olika transporter.

Slutligen föreslår arbetsgruppen att Sveriges lantbruksuniversitet bör ges i uppdrag att utforma en lämplig grundkurs i djurskydd. Kommunerna bör erinras om sitt ansvar för att den personal som skall handha tillsynen har erforderlig utbildning härför.

• Sida 21
•  Original

Sammanställning av remissyttrandena över Prop. 1989/90: 118 lantbruksstyrelsens rapport (1988: 9) Tillsyn enligt B'laga 2 djurskyddslagen, såvitt rör frågor som behandlas i

propositionen

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av försvarets sjukvårds- styrelse, socialstyrelsen. universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), statens livsmedelsverk, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), kammarrätten i Sundsvall, Sveriges lant- bruksuniversitet (SLU), statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), cen- trala försöksdjursnämnden (CFN), statens kulturråd, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet, Aktiebolaget Trav och Galopp (ATG), Svens- ka galoppsportens centralförbund (SGC), Svenska travsportens centralför- bund (STC), Centralorganisationen SACO/SR. Cirkusakademien, För- eningarna djurens vänners riksorganisation. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska lantarbetareförbundet, Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Svenska djur- skyddsföreningen, Svenska kennelklubben (SKK), Sveriges djurskyddsför— eningars riksförbund (SDR), Sveriges kattklubbars riksförbund (SVE- RAK). Sveriges veterinärförbund, Tjänstemännens centralorganisation och Svenska ridsportens centralförbund.

Universitets- och högskoleämbetet har bilagt yttrande av Umeå univer- sitet. SAC O/SR har bilagt yttrande av Agrifack. Tjänstemännens central- organisation har bilagt yttrande av Sveriges arbetsledareförbund.

Härutöver har yttrande inkommit från Trolle Rhodin.

3.14. Länsstyrelsen i Östergötlands län: Tävlingrdiur

För tillsyn av tävlingshästar och hästtävlingar vid trav och galoppbanor föreslås att en ny organisation med 15 av lantbruksstyrelsen fast anställda veterinärer skall bildas. Det framgår inte klart om denna organisation också skall svara för tillsynen vid de mer än 1000-talet anordnade hopp- tävlingarna på olika ställen i landet. Om så är avsikten måste avsevärda tillfälliga förstärkningar göras eftersom tävlingarna är koncentrerade till veckoslut och helger. 1 vilket fall som helst är det önskvärt att ersättningen även till de veterinärer som har tillsyn vid hopptävlingar och liknande betalas ut av lantbruksstyrelsen, som i sin tur tar ut avgifter från tävlings- arrangörerna för att täcka veterinärkostnaderna. Tävlingsveterinären blir härigenom inte direkt ekonomiskt beroende av arrangören och kan där- med känna sig friare att agera.

lf'ilthägn

Tillsynsobjekten är förhållandevis få och speciella vad avser djurskydds- problematiken. Tillsynen bör därför läggas på ett fåtal personer. Förslaget att tillsynen skall utföras av länsstyrelsen i samråd med lantbruksnämnden tillstyrks därför.

Länsstyrelsens tillståndsprövning vid uppförande av vilthägn sker enligt naturvårdslagen. Synpunkter av djurskyddsintresse kan därvid meddelas i form av allmänna råd. Med tanke på att hjortuppfödning är en ny produk- tionsgren som förväntas expandera kraftigt den närmaste tiden och att från djurskyddssynpunkt mindre lämpliga utformningar kan uppkomma, synes det vara motiverat med tillståndsprövning även enligt djurskydds- lagen analogt med vad som sker vid annan animalieproduktion.

3.15 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen tillstyrker planerna för hur tillsynsansvaret fördelas mellan myndigheterna vad avser pälsdjur, säll- skapsdjur, tävlingsdjur, försöksdjur, djurparker, cirkusdjur och djur i vilt- hägn. Länsstyrelsen vill understryka behovet av den särskilda tillsynsorganisa- tion som föreslås för travhästar. Djurskyddstillsyncn omfattar också do- ping samt bedöms i övrigt vara så komplex att särskild kompetens krävs. Tillsynen bör som föreslås också omfatta träningsverksamheten. 37

• Sida 38
•  Original

Sammanfattning

Trav- och galoppsportens organisationer vill mot bakgrund av det presen- terade underlaget och de konsekvenser som detta skulle medföra bestämt avstyrka lantbruksstyrelsens framställan. Vi förutsätter. att det inte vidta— ges några åtgärder utan tillfredsställande utredningar där trav— och ga- loppsportens organisationer beredes tillfälle — och även är beredda — att medverka.

3.21 Cirkusakademien: — — — tillsyn av cirkusar.

Inledningsvis sägs under denna punkt att det varje år turnerar 15—20 cirkusar i landet. Siffrorna 10— 15 svarar bättre mot de verkliga förhållan- dena.

Ett bifall till lantbruksstyrelsens förslag skulle inte bara innebära en ytterligare byråkratisk belastning för cirkusverksamheten i Sverige. Det skulle dessutom medföra betydande merutgifter främst för alla cirkusar som inte har en egen djuruppsättning i Sverige. Detta har endast ett fåtal cirkusar och även dessa brukar engagera kompletterande utomlands hem- mahörande djur för sina turnéer. De beräknade merutgifterna samman— hänger med den långa tid som alla från främmande länder införda djur 39

• Sida 40
•  Original

samt deras dressörer och skötare måste hållas overksamma, innan lant- Prop. 1989/90: 118 bruksstyrelsen hunnit pröva resultaten av företagen veterinärbesiktning. Bilaga 2

Hur långt som lantbruksstyrelsen kan komma att sträcka sina krav på djurhållning och transportanordningar är dessutom en öppen fråga. Cir- kusakademien kan inte underlåta att framhålla risken att den föreslagna tillståndsprövningen kan resultera i längre gående förbud mot cirkusdjur än vad som följer av 35å djurskyddsförordningen.

"Kvaliteten på djurhållningen varierar starkt mellan olika cirkusar. Detsamma gäller också de fordon som används för transport av djuren.” Detta är lantbruksstyrelsens motivering till det föreslagna till- ståndstvånget. Därom kan sägas att kvaliteten på djurhållningen och trans- portfordonen av naturliga skäl måste variera inom all djurhållning men att detta inte kan vara en tillräcklig grund för ett tillståndstvång.

Dessa omständigheter gör att Cirkusakademien avstyrker bifall till lant- bruksstyrelsens förslag om tillståndstvång i samband med cirkusverksam- het. [ stället och som en bättre åtgärd till skydd för djuren föreslås att lantbruksstyrelsen på nytt får samma åligganden och befogenheter som enligt 2—4ää kungörelsen om offentlig förevisning av djur.

Cirkusakademien tar — — — bestämt avstånd från förslaget att lant- bruksstyrelsen skall äga rätt att som ett införselvillkor kräva ekonomisk säkerhet för vidtagande av eventuellt erforderliga åtgärder med avseende på cirkusdjuren. Utnyttjandet av denna enligt förutvarande lagstiftning gällande befogenhet för styrelsen har varit till stort förfång för cirkusverk- samheten i Sverige. Akademien föreslår därför att lantbruksstyrelsen inte får något nytt bemyndigande i förevarande avseende.

3.22 Föreningarna djurens vänners riksorganisation: — — — Av utred- ningsmaterialet framgår att pälsdjursorganisationerna ämnar starta en egentillsyn. I anledning därav menar utredningen att den kommunala djurtillsynen på sådana uppfödningsställen kan bli av mera sporadisk karaktär. Samtidigt säger utredningen också, att kommunerna främst i - Blekinge måste ha kompetens för sådan tillsyn.

Då pälsdjursuppfödama är medlemmar i sin egen pälsdjursorganisation uppkommer en jävsituation. Därtill kommer att anläggningarna finns inom en region där medlemmarnas sysselsättningsmöjligheter kan komma att väga tyngre än djurskyddsaspekter. Därför är det vår uppfattning att kontroll från samhällets sida är lika erforderlig hos pälsdjursuppfödare som när det gäller andra större djuruppfödningar. Liknande synpunkter skulle eljest kunna anföras av varje annan grupp av djuruppfödare.

— — — Lantbruksstyrelsens förslag om tillsyn av träningscamper och travtävling etc. genom speciell veterinärgrupp är mycket bra. En motsva- rande tillsyn bör dock ske av hundkapp och draghundstävling.

— — — Utredningens förslag brister när det gäller försöksdjurstillsynen. Detta är uppenbart av vad som under de senaste åren inträffat i Göteborg

Om en djurtillsyn på försöksdjursområdet, värd namnet, skall fungera måste en omorganisation ske och tillsynen organiseras direkt under lant- bruksstyrelsen med banveterinärorganisationen som förebild. 40

• Sida 41
•  Original

Nuvarande ordning har inte allmänt förtroende. Prop, 1989/90; 1 18 — _ — Utredningen anför diskussioner om huruvida hjortintensivhägn Bilaga 2 skall tillåtas eller ej. Det är vår förhoppning att lantbruksstyrelsen inte skall ge tillstånd till sådan hjortuppfödning — — -— — _ — Den besiktning av cirkusdjuren som utredningen föreslår skall äga rum före varje säsong tillstyrkes. Denna besiktning får dock inte utesluta annan besiktning av tillsyningsmyndighet när det gäller cirkusar som har sina vinterkvarter i Sverige. — — — Lantbruksstyrelsens utredning konstaterar att "specialutbild- ning" erfordras av djurtillsyningsmän på försöksdjursområdet. En sådan specialutbildning är dock knappast meningsfull om tillsynen inte är mer än ett skådespel för galleriet — —— —. Det är också lite förvånande att lant- bruksstyrelsen finner anledning till en särskild banveterinärorganisation, medan man på försöksdjursområdet med mer medicinska och komplexa förhållanden endast talar om specialutbildning. I likhet med vad en kom- mun anfört i enkät, är vi av den uppfattningen att lantbruksstyrelsen skall ta ett mer direkt ansvar för djurskyddsfrågor. Med .en försöksdjurstillsyn, organiserad efter banveterinärorganisationens mönster, skulle specialut- bildning och auktoritct tillgodoses på ett mer adekvat sätt.

3.23 Lantbrukarnas riksförbund: Pälsdjur

LRF stödjer förslaget att den fortlöpande tillsynen över pälsdjursnäringen läggs på kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder.

Vilthägn

LRF stödjer förslaget att tillsynen över djurhållning i hägn läggs på länssty- relsen i samråd med lantbruksnämnden.

Transport a v djur

LRF stödjer förslaget att besiktningsveterinär vid slakteri även i fortsätt- ningen har tillsynsansvar för transport av slaktdjur till det slakteri vid vilket han tjänstgör.

3.25 Läkemedelsindustrif'oreningen: LIF — — -— vad beträffar försöks- djur, bifaller utredningens förslag att lokala hälso- och miljöskyddsnämn- den ansvarar för tillsynen på lokal nivå. Länsstyrelsen bibehåller tillsynen på regional nivå. Viktigt är att tjänstemännen som skall utöva tillsynen har en gedigen utbildning inom området. Detta borde säkerställa en kompe- tent och i hela Sverige likartad inspektionsverksamhet.

• Sida 42
•  Original

3.26 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Prop, 1989/90: 1 18 Pälsdjur Bilaga 2

Beträffande tillsynen av pälsdjursnäringen har vi inget att invända emot att denna läggs på miljö- och hälsoskyddsnämndema, dock med benäget bistånd av länsveterinär och etologisk kompetens. [ det senare fallet krävs en specialist på minkars och rävars beteenden. Utbildningsmässigt är det nödvändigt att etologisk kompetens knyts till det nya pälsdjurscentret i Sölvesborg (och eventuella andra utbildningssatsningar inom området), om nu centret skall fortsätta sin verksamhet.

Vi vill emellertid framhålla att vi anser att uppfödningsforrnen strider mot innehållet i djurskyddslagen 45. varför vi instämmer i Kopparbergs läns länsstyrelses beslut att föreslå regeringen att pälsdjursuppfödning skall förbjudas. — — —

Under tiden måste naturligtvis tillsyn ske av befintliga anläggningar. I djurmiljögruppens rapport har vi angett vår syn på hur anläggningarna skall förbättras ur djurskyddssynpunkt.

Sällskapsdjur och hobbydjur

Vi vill med anledning av att inga särskilda åtgärder nämns beträffande importen och tillsynen av transporter (utom stickprov för alla typer av transporter), försäljning och innehav av kräldjur. påpeka att tillsynen måste regleras för dessa liksom för andra sällskapsdjur, särskilt vid impor- ten, då transport sker till och inom Sverige. Vår grundläggande mening är att förbudet att importera kräldjur av smittskyddsskäl, som upphävdes förra året, bör införas på nytt och stadfästas i lag. Denna gång bör import och försäljning av kräldjur i Sverige förbjudas på grund av djurskyddsskäl.

Tidigare har berörts svårighetema med inhysning av omhändertagna djur inom animalieproduktionen. Situationen är inte annorlunda för säll- skapsdjuren. Erfarenheten från arbetet med omhändertagande och försök till omplacering av sällskapsdjur är att det är en nära nog omöjlig uppgift att klara av på ett tillfredsställande sätt med de små ekonomiska — och personellt i de flesta fall helt ideella — resurser som stått till förfogande.

Vi föreslår att kommunerna uppmanas planera för och ekonomiskt stödja omhändertagande, inhysning och omplacering av sällskapsdjur. De lokala djurskyddsorganisationerna är säkert intresserade av att hjälpa till, men hela bördan kan inte läggas på dem.

F örsö/csdj ur

Som tidigare nämnts visar den tunna behandlingen av detta område att man inte haft expertis tillgänglig. Om Nordiska Samfundet Mot Plågsam- 42

• Sida 43
•  Original

ma Djurförsök hade varit representerat i gruppen hade vi kunnat tillbaka- Prop. 1989/90; 1 18 visa det häpnadsväckande påståendet att ”Tillsynen torde fungera till- Bilaga 2 fredsställande". Motsatsen är ju fallet! Ett påstående av detta slag bör naturligtvis motiveras.

Det finns varken tillräckliga resurser eller välutbildad personal för upp- giften, vilket bl.a. berörda tillsynsmyndigheter själva vittnat om i de olika sammanhang försöksdjurstillsynen behandlats och diskuterats.

Enligt vår erfarenhet är det bra om en djurförsöksinstitution får besök av tillsynsmyndigheten en gång om året. Av miljö- och hälsoskyddsnämn- dernas rapporter framgår att det främst -— eller endast — är uppställningen av djuren man tittar på. Ett nog så viktigt område. men det omfattar bara en del av tillsynsansvaret. Att ”titta på” djuren eller försöken. om ett sådant råkar vara i gång. utan att säkert kunna veta vilka djur som används i vilket försök enligt vilken anmälan/ansökan till etiska nämnden (omvitt- nade förhållanden). kan knappast anses tillfredsställande såvida inte ambi- tionsnivån är lika med noll. Av enkätsvaren i lantbruksstyrelsens under- sökning framgår att tillsyn överhuvudtaget i djursammanhang av samma enhet i bästa fall äger rum två gånger om året, i sämsta fall vart [00:e år...

Sedan år 1979 finns det djurförsöksetiska nämnder i Sverige. Före denna tidpunkt var tillsynsmyndigheternas möjligheter att överhuvudta- get hitta tillsynsobjekten (vilket i enkätsvaren omvittnas fortfarande är svårt i dag för flera typer av djurhållning) inte särskilt goda. Genom att alla planerade djurförsök har måst anmälas eller ansökas om sedan de djurför- söksetiska nämndernas tillkomst skulle man kunnat tro att tillsynen borde varit lättare att genomföra, i varje fall borde alla objekt ha kunnat identi- fieras.

[ själva verket har en mängd svårigheter varit för handen under dessa år på grund av dåliga rutiner från den djurförsökande institutionens sida. bristande identifikationsmöjligheter av vilka djur som använts i vilka försök och, vilket är allvarligast ur rättssäkerhetssynpunkt, experimente- rande på djur där varken anmälningar eller ansökningar existerat. Under årens lopp har vi på olika sätt kommit i kontakt med sådana fall. — — — Den sedan år 1982 förda statistiken över djurförsöksverksamheten har understött antagandet att ett visst antal djurförsök kan ha utförts utan anmälan eller ansökan. — — -—

Bristande kontroll underlättar förstås för djurförsökarna att agera enligt eget gottfinnande och, som synes. i strid med gällande bestämmelser. Det är därför viktigt att kontrollen i form av fler tillsynstillfällen, helst oanmäl- da. utökas för djurens skull.

Det är en väsentlig skillnad mellan användning av djur i experiment och annan djurhållning, därför att försöksdjuren per definition i varierande grad tillfogas skada innan de avlivas eller självdör på grund av skadans omfattning. — — —

Detta innebär att särskilda krav måste ställas på tillsynen. — — — Mot bakgrund av den brist på etisk medvetenhet som generellt finns i djurför- sökarkårcn (undantag finns och medvetenheten har definitivt ökat sedan år 1979) och som omvittnats bl.a. genom att ansökningar till de djurför- 43

• Sida 44
•  Original

söksetiska nämnderna mötts av djurförsökarnas bifall en masse, även om Prop. 1989/90: 1 18 de orsakar djuren svåra lidanden. är det särskilt viktigt att tillsynsfunk- Bilaga 2 tionen fungerar väl.

Liksom inom animalieproduktionens tillsyn vore det säkert fruktbart att även inom försöksdjurstillsynen tillämpa projekttanken och riktad tillsyn. Vid flera miljö- och hälsoskyddsnämnder har ambitionerna för för- söksdjurstillsynen varit höga, men på grund av bristande resurser har i de flesta fall en utökad tillsyn inte varit genomförbar.

Arbetsuppgifterna inom ramen för en förbättrad försöksdjurstillsyn är många. Ett projekt att ha som utgångspunkt vore att göra en grundlig inventering av rutinförfaranden på institutionerna. — — — Av djur- skyddsskäl vore en sådan inventering önskvärd liksom stickprovskontroll på institutionerna för att se hur vardagen förflyter.

Ett annat försummat tillsynsområde är övervakning av försök vid ge- nomförandet, särskilt av dem där någon grad av lidande kan förväntas uppstå. (Jfr närvaro av besiktningsveterinär på slakteri — var finns tillsy- nen vid utförande av djurförsök?)

En annan uppgift är förstås att kontrollera att försökets utförande stäm- mer överens med ansökan. dvs. kontroll av att fattade beslut verkligen följs. Efter vad vi erfarit har detta varit en omöjlig uppgift hittills.

Hur skall kontrollen ske av att djuren behandlas väl individuellt? Djuren ärju nämligen individer, upplevelsen är kopplad till varje individ. Det är viktigt att lidandet i alla led av ett experiment minimeras — för djurets skull. Hur skall djurhållningen i förhållande till kraven på naturligt beteen- de utformas i framtiden? Vi är medvetna om att detta är en fråga för separat behandling, men den är också en tillsynsfråga, eftersom bestäm- melserna skall övervakas.

I alla de här fallen behövs både tillräckliga resurser och kompetens. Och för att få kompetens behövs utbildning. Och utbildning behövs särskilt om djurens naturliga beteenden och reaktionsmönster, när de utsätts för nå- gon typ av ingrepp. Enligt förslaget blir det centrala försöksdjursnämndens uppgift att utbilda tillsynspersonalen för sina uppgifter.

Man kan nog säga att detta i stor utsträckning är jungfrulig mark för tillsynsmyndigheten, även om djurförsök inte är någon ny företeelse. Men det gäller att skydda de enskilda djurindividerna och enligt nya djur- skyddslagen skall de skyddas mot onödigt lidande (2 5). Tillsynen får inte bli en till intet förpliktande pappersuppgift.

Ett uttalande i centrala försöksdjursnämndens protokoll den 6 december 1988 att ledamöter i de djurförsöksetiska nämnderna inte har inspektions- rätt beträffande de ansökningar de skall ta ställning till, varken före eller efter ansökans behandling. ställer ännu större krav på tillsynsmyndighe- ten, eftersom de som varit med och behandlat ansökan och kan förväntas vara väl insatta i denna ansökan inte har möjlighet att följa upp den på plats, såvida inte institutionen välvilligt tillåter detta.

Vi föreslår som en konkret åtgärd, som vi tror är nödvändig. att ett möte snarast anordnas av lantbruksstyrelsen som högsta tillsynsmyndighet — eller är det en uppgift för centrala försöksdjursnämnden? — med alla berörda inspektörer och eventuellt annan personal från miljö- och hälso- 44

• Sida 45
•  Original

skyddsnämnder i de kommuner där djurförsök utförs eller destinations- Prop. 1989/90; 118 uppfödning av djur till försök förekommer för att lyssna på deras erfaren- Bilaga 2 heter och önskemål, innan närmare bestämmelser om tillsynen utformas och resurserna fastställs. Vid en sådan sittning. där de berörda skulle kunna utgöra en referensgrupp för lantbruksstyrelsen vid utarbetandet av bestämmelserna, bör även representanter för de ideella djurskyddsorgani- 'sationerna närvara, främst från Nordiska Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök som har den största erfarenheten inom området. Alla parter bör samarbeta i det uttalade syftet att begränsa djurförsöken och minska lidandet för de djur som används. Mycket större resurser än vad som finns i dag krävs i de kommuner där djurförsök utförs. om intentionerna i denna del av nya djurskyddslagen skall kunna fullföljas. I förhållande till omfattningen av djurförsöksverk— samheten i varje kommun, bör hel- eller halvtidstjänster tillsättas, som endast omfattar djurförsökstillsynen. Behovet av tjänstetimmar är natur— ligtvis beroende av vilken ambitionsnivå man vill lägga sig på. Bedöm- ningen bör göras efter samråd med de närmast berörda, dvs. de som i dag utövar tillsynen och har en lång erfarenhet av förhållandena. Det är den centrala myndighetens uppgift att söka få kommunerna att förstå behovet av utökade resurser för djurförsökstillsynen.

Vi lthägn

Vi föreslår att lantbruksstyrelsen med stöd av 45 djurskyddslagen inte ger tillstånd till upprättande av intensivhägn.

Cirkus

Förslaget att varje turnerande cirkus skall ansöka om tillstånd hos lant- bruksstyrelsen och erhålla ett besiktningsprt'itokoll, som på anmodan skall uppvisas för den lokala tillsynsmyndigheten, är en förbättring jämfört med nuvarande förhållanden. För att tillsynsmyndigheten skall veta att en cirkus är i antågande bör en rutin upprättas som innebär att information om godkända ansökningar skickas till miljö- och hälsoskyddsnämndema i de kommuner som turne'n besöker, annars får tillsynen bli svår att genom- föra.

3.27 Svenska djurskyddsföreningen: När det gäller de olika tillsynsobjek- tcn, finner föreningen arbetsgruppens överväganden och förslag väl ge- nomtänkta och har inga kompletteringar eller andra synpunkter att fram- föra utom vad det gäller cirkus. Ifråga om cirkus anser föreningen, att sjölejon i likhet med andra säldjur och elefanter i likhet med bl. a. noshör- ningar och flodhästar inte skall få transporteras omkring i landet för att visas på cirkusföreställningar. Föreningen har i skrivelse till lantbrukssty— relsen hemställt om förbud för dessa djur på cirkus. 45

• Sida 46
•  Original

Prop. 1989/902118 3.28 Svenska kennelklubben: SKK har ingenting att invända mot skriv- Bilaga 2 ningen i rapporten men önskar göra följande kompletteringar:

— förbud mot försäljning av hundar i zoo-butiker eller liknande lokaler införes;

— tillsynsverksamheten hos Sveriges destinationsuppfödare skärps och att hundar ej får uppköpas på den fria marknaden för vidareförsäljning som försöksdjur.

3.31 Sveriges veterinärförbund:

Tä vli n gsdjur

Beträffande hästsporten noteras med tillfredsställelse att arbetsgruppen föreslår anställning på heltid av 15 veterinärer för övervakning av djur- skyddet. Genom sin centrala anställning vid lantbruksstyrelsen har dessa möjlighet att övervaka såväl träningsverksamheten som tävlingsverksam- heten. Förbundet vill dock påpeka att innehavama av dessa tjänster måste ha gedigna kunskaper inom relevanta veterinärmedicinska områden och att systemet måste igångsättas successivt.

Sällskapsdjuren

Sveriges veterinärförbund tillstyrker förslagen i rapporten. Samverkan med sällskaps- och hobbydjursorganisationer och inriktningen på projekt- insatser synes vara ändamålsenliga metoder att utöva tillsynen. Förbundet vill understryka att ingående kunskaper måste finnas hos miljö- och hälso- skyddsnämndemas tillsyningsmän även beträffande dessa djurslag.

3.33 Svenska ridsportens centralförbund: Vår tolkning av rubricerade rap- port under närmare bestämt dess 5.2 är att ingen förändring beträffande verksamheten vid ryttartävlingar föreslås gentemot nuvarande förhållan- den. Vid ryttartävlingar förordnas banveterinär av lantbruksstyrelsen efter förslag från tävlingsarrangörerna. Förslaget sänds till lantbruksstyrelsen via länsstyrelsen. Vi tillstyrker förslaget enligt ovanstående tolkning.

3.34 Trolle Rhodin: Yrkandet om tillståndstvång är visserligen den här gången formulerat som att avse rätten att turnera med cirkusdjur men gäller i själva verket samma sak som det tidigare yrkandet om till- ståndstvång för rätten att visa djur på cirkus. Utan rätt att turnera med djur får en cirkus nämligen aldrig tillfälle att visa några djur. Det föreslagna tillståndstvånget är utan tvekan förenat med en ödesdiger risk att lantbruksstyrelsen kommer att ställa så stränga krav på djurhåll- ningen att styrelsen den vägen på egen hand inför ett förbud mot den enligt 46

• Sida 47
•  Original

djurskyddsförordningen tillåtna cirkusförevisningen av elefanter och sjö- Prop. 1989/90; 118 lejon- Bilaga 2

Dessutom finns andra synpunkter på det föreslagna tillståndstvånget. Min familjs cirkus —— Cirkus Brazil Jack — äger majoriteten av de djur som visas under våra turnéer i Sverige. Veterinärbesiktningen av dessa djur skulle därför kunna ombesörjas i så god tid före säsongstarten att vi hinner få lantbruksstyrelsens eventuella tillstånd, innan vi börjar vår tur- né. Flertalet andra cirkusar som turnerar i Sverige befinner sig inte i samma gynnsamma situation. Deras djur engageras från utlandet och anländer inte till Sverige förrän någon dag före säsongstarten. Antingen måste då deras säsongstart uppskjutas på obestämd tid i avvaktan på lantbruksstyrelsens beslut eller också måste man ändra på praxis och se till att djuren mot mycket höga kostnader anländer till Sverige mycket lång tid, förmodligen flera veckor, innan cirkussäsongen kan ta sin början. Även Cirkus Brazil Jack skulle drabbas av sådana konsekvenser med avseende på de djur som vi varje år engagerar från utlandet. För undvikan- de av missförstånd kan nämnas att säsongstart och tuméstart är identiska begrepp, när det gäller cirkusverksamheten i Sverige. Situationen kompli- ceras dessutom av att de i Sverige turnerande cirkusama ibland blir tvungna att engagera kompletterande djurnummer under pågående sä- song. Jag föreslår därför en strykning av tillståndskravet.