om minskad statlig detaljreglering av kommunerna m.m.

Regeringens proposition

1976/77:1

om minskad statlig detaljreglering av kommunerna m. m.:

beslutad den 19 augusti 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME HANS GUSTAFSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bl. a. ändrade regler för de kommunala och landstingskommunala specialreglerade nämnderna. Den grundläggande principen bakom förslagen i propositionen är att kommunernas och landstings-

kommunernas handlingsfrihet skall ökas liksom deras möjligheter att an-

passa verksamhetsformerna efter lokala förhållanden. Genom förslagen skapas större enhetlighet och enkelhet i nämndorganisationen. De nya reglerna innebär att förslagen i prop. 1975/76:187 om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m. slår igenom också i de specialreglerade nämnderna. Detta sker genom att bestämmelserna i den nya kommunallagen, som innehåller ett minimum av särregler och detalijföreskrifter, görs tillämpliga också på dessa nämnder. Flertalet särbestäm melser i specialförfattningarna om nämndernas organisation och arbetsformer föreslås utgå. Det innebär bl. a. att alla nämnder skall kunna väljas proportionellt och att frågan om nämndernas sammansättning och utomståendes närvarorätt vid nämndsammanträden

avgörs av kommunerna och landstingskommunerna. Dessa får också en större frihet att bestämma vilka nämnder som skall inrättas och hur uppgifterna skall fördelas mellan nämnderna. Gemensam personaladministra-

tion och egendomsförvaltning kommer att kunna anordnas för alla nämnder. Skyldigheten att underställa länsstyrelsen vissa nämnders beslut om bl. a. delegation och beslut om plan för ålderdomshem slopas. Vidare föreslås att institutet jordbruksstimma avvecklas. ;

| Riksdagen 1976/77. I saml. Nr I

Prop, 1976/77:1

I Förslag till Lag om ändring i brandlagen (1974:80)

Härigenom föreskrives att 3 och 3a § I brandlagen (1974:80) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Ar

Förvaltningen av brandförsvarets I varje kommun skall finnas en angelägenheter skall handhavas av brandstyrelse. Kommun får tillsätta den kommunala nämnd som kom- särskild brandstyrelse eller uppdraga munfullmäktige bestämmer (brandsty- åt annan nämnd att vara brandstyrel-

relse). se. Har så ej skett är kommunstyrelsen

brandstyrelse.

Brandstyrelsen skall handha förvalt-

ningen av brandförsvarets angelägen-

heter, i den mån förvaltningen ej till-

kommer annan enligt beslut som avses

i 494 kommunallagen (1976:000).

3as!

I mom. Ledamöter och suppleanter I fråga om särskild brandstyrelse

i särskild brandstyrelse väljes av kom- äger 378, 38S första stycket, 39w,

munfullmäktige till det antal fullmäk- 40) $ första och tredie styckena, 42 och tige bestämmer. Antalet ledamöter får 43 §§, 44 § första stycket och 45—47 §§ dock icke vara under fem. Valet skall samt, utom i Stockholms kommun, vara proportionellt, om det begäres av 41 § kommunallagen (1976:000) mot-

minst så många väljande. som mot- svarande tillämpning.

svarar det tal vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med I. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns särskilda bestämmelser. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall också bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

Beträffande särskild brandstyrelse skall bestämmelserna i 32-36 4. 37x första stycket och 38-42 WS kommunallagen (1953:753) rörande kom-

I Senaste Ivdelse 1975:96.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse munstyrelsen samt bestämmelserna i 45 § andra och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd äta motsvarande tillämpning. För särskild

brandstyrelse i Stockholm skall. dock

gälla bestämmelserna i SIX I mom. kommunallagen (1937:50) för Stockholm, med undantag av hänvisningen

till 394 andra stycket nämnda lag,

samt därutöver vad kommunfullmäktige föreskriver med iakttagande av bestämmelserna i samma lag.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äger 4 och 5 §§ nämnda

lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild brandstyrelse.

Brandstyrelses protokoll behöver ej upptaga annat än förteckning då närvarande ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen därför.

2 mom. Vid sammanträde med brandstyrelsen har brandehefen rätt

att deltaga i överläggningarna men ej

i besluten samt att få sin mening an-

tecknad till protokollet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1977.

2¶Förslag till Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)! dels att 5-7 SS skall upphöra att gälla. dels av 38 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

Ledamöter och suppleanter i bygg- I fråga om byggnadsnämnd äga nadsnämnd väljas av kommunfullmäk- 374, 384 första stycket, 3985, 408 tige till der antalfullmäktige bestämma. första och tredje styckena. 42 och Antalet ledamöter må dock icke vara 43 §§, 44 § första stecket och 45-47 §§ under fem. Valet skall ske proportio- samt, utom i Stockholms kommun, nellt ide fall då sådan är föreskrivet vid 418 kommunallagen (1976:N00) motväl till kommunstyrelsen. Sker ej val av svarande tillämpning.

suppleanter proportionellt, skall tillika

bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöÖring.

I övrigt skall med avseende å bvgg- Uppdrag som avses i 47§ andra nadsnämnd vad i 32-36 §8, 37 § första stvcket kommunallagen (1976:000) får stycket och 38-42 54 kommunallagen ej omfatta befogenhet att (1953:753) är stadgat om kommunsty- 1. slutligt avgöra fråga om availt relsen äga motsvarande tillämpning, enligt lagen (1976:666) om påföljder dock att för byggnadsnämnden i Stock- och ingripanden vid olovligt byggande holm skola gälla bestämmelserna i51s m. m., I mom. kommunallagen (1957:50) för 2. meddela föreläggande vid vite Stockholm, med undantag av hänvis- utom i fall som avses i 3 + nämnda lag ningen till 39 x andra stvcket nämnda eller föreläggande vid annat äventyr ellag. samt därutöver vad kommunfull- ler mäktige med iakttagande av stadgan- 3. slutligt avgöra ärende, som är av dena i samma lag föreskriva. principiell natur eller annars av större

Utan hinder av vad i andra stycket vikt. sägs skall gälla, dels at i kommunens tjänst anställd befattningshavare icke på grund av denna sin tjänsteställning

skall vara obehörig att vara ledamot el-

ler suppleant i byggnadsnämnd dels ock att nämndens protokoll icke behöver upptaga annat än förteckning å närva-

I Stadgan omtryckt 1972:776.

Senaste lydelse av 7§ 1976:668.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

rande ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen därför.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos byggnadsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

3 Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1962:319)

Härigenom föreskrives i fråga om skollagen (1962:319)!

dels att 12, 14-16, 18 och 47 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 3, 8, 9, 13, 19, 20 b, 20 c och 20 f 85 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelse

35? I varje kommun skall finnas en skolstyrelse och en skolchef. Då skolväsendet i kommunen omfattar mindre än sju klasser eller eljest särskilda skäl äro därtill. må skolöverstyrelsen på framställning av kommunfullmäktige besluta, att skolchef ej skall finnas.

För specialskolan finnas särskilda lokala styrelser enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

I varje landstingskommun som anordnat gymnasieskola, skall finnas en utbildningsnämnd.

Till utbildningshämnd må utses Landstingskommun får tillsätta särnämnd som handhar andra lands- — skild utbildningsnämnd eller uppdraga

tingskommunens — förvaltningsuppgif- åt annan nämnd att vara utbildningster. nämnd. Har så ej skett är förvaltnings-

utskottet utbildningsnämnd.

83 På framställning av kommunfullmäktige må regeringen besluta, att sär-

skild styrelse skall finnas för del av kommunens gymnasieskola.

Beträffande sådan styrelse skola gälla de bestämmelser, som meddelas

av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

Kommunfullmäktige må föreskriva att annan kommunal nämnd än skolstyrelsen skall

1. handha förvaltning och verkstäl-

lighet i fråga om byggnad och mark för skola som eljest står under skolstyrelsens förvaltning,

2. beträffande annan personal vid kommuns grundskola eller gvmnasie-

I Lagen omtryckt 1970:1026. Senaste lydelse av

148 1971:630

185 1971:630. 2 Senaste lydelse 1975:159, 3 Senaste lydelse 1975:159.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

skola än skolledare. lärare, skolläkare och skolsköterska handlägga frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skil- Jjande från tjänst.

9xy

Skolstyrelsen skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets område, följa skolväsendets tillstånd inom kommunen och taga erforderliga

initiativ för att bereda barn och ungdom i kommunen tillfredsställande utbildning.

Skolstyrelsen skall vidare Skolstyrelsen skall vidare a) i den mån sådant ej tillkommer a) i den mån sådant ej tillkommer

annan enligt bestämmelser som re- annan enligt bestämmelser som re-

geringen meddelar eller enligt beslut geringen meddelar eller enligt beslut som avses i & +. ombesörja de an- som avses i 49Xx kommunallagen gelägenheter avseende skolväsendet (1976:000). ombesörja de angelägeni kommunen, vilka äro att hänföra heter avseende skolväsendet i komtill förvaltning och verkställighet, munen, vilka äro att hänföra till förvaltning och verkställighet, b) tillse, att verksamheten vid skolorna fortgår enligt gällande föreskrifter, och sörja för samordning av och enhetlighet i verksamheten, c) främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning samt d) verka för samarbete mellan hem och skola.

13 §

Ledamöter och suppleanter iskolstv- I fråga om skolstyrelse äga 37§, relsen väljas av kommunfullmäktige till 38 § första stycket, 39 v, 40 § första det antal fullmäktige bestämma. Anta- och tredje styckena, 42 och 43 §§, 44 § let ledamöter må dock ej vara under sju. första stycket och 43-47 §§ samt, utom i Stockholms kommun, 41§ kommunallagen (1976:000) motsvarande tillämpning. Valet skall vara proportionellt, där- Uppdrag som avses i 4784 andra est det begäres av minst så många väl- stycket kommunallagen (1976:000) får jande, som motsvara det tal. vilket er- ej omfatta befogenhet att meddela eller hålles, om samtliga väljandes antal de- återkalla godkännande enligt 34 + denlas med det antal personer valet avser, na lag. ökar med I. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat. Sker ej val av suppleanter proportio- Utan hinder av 2 8 2 förvaltningslanellt, skall tillika bestämmas den ord- gen (1971:290) äga 4 och 5 Sv nämnda

+ Senaste lydelse 1975:159.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

ning. ivilken suppleanterna skola inkal- lag tillämpning i samtliga ärenden hos las till tjänstgöring. skolstyrelse.

195 Skolchefen i kommunen åligger

a) att biträda skolstyrelsen i dess verksamhet och närmast under styrelsen vara ledare av skolväsendet i kommunen.

b) att. iden mån sådant enligt 75 + b) att. iden mån sådam enligt 47 § uppdrages åt honom, fatta beslut å — andra Stycket kommunallagen

styrelsens vägnar samt (1976:000) uppdrages åt honom, fatta

beslut å styrelsens vägnar samt

c) att taga befattning med de ärenden och i övrigt fullgöra de uppgifter,

vilka enligt särskilda författningar eller skolstyrelsens beslut ankomma på

honom.

20 b sö

På framställning av landstinget må regeringen besluta, att särskild styrelse skall finnas för del av landstingskommunens gymnasieskola.

Beträffande sådan styrelse skola gälla de bestämmelser, som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

Landstinget må föreskriva att annan nämnd hos landstingskommunen än utbildningshämnden skall

1. handha förvaltning och verkstätlighet i fråga om byggnad och mark för skola som eljest står under utbildningsnämndens förvaltning,

2. beträffande annan personal vid landstingskommuns gymnasieskola än skolledare, lärare, skolläkare och skolsköterska handlägga frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skiljande från tjänst.

20c 86

Utbildningsnämnden skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets område, följa tillståndet i landstingskommunens gymnasieskola

och taga erforderliga initiativ för att bereda ungdom i landstingskommunen

tillfredsställande utbildning i gymnasieskolan.

Utbildningsnämnden skall vidare Utbildningsnämnden skall vidare

a) i den mån sådant ej tillkommer a) i den mån sådant ej tillkommer

annan enligt bestämmelse som re- — annan enligt bestämmelse som regeringen meddelar eller enligt beslut — geringen meddelar eller enligt beslut 5 Senaste lydelse 1975:159. & Senaste lydelse 1975:159.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

som avses i 20 bs, ombesörja de an- som avses I 4Y+ kommunallagen gelägenheter avseende landstings- (1976:000), ombesörja de angelägenkommunens gymnasieskola, vilka heter avseende landstingskommu-

äro att hänföra till förvaltning och nens gymnasieskola. vilka äro att

verkställighet. hänföra till förvaltning och verkstäl-

lighet,

b) tillse. att verksamheten vid landstingskommuncens gymnasieskola fort-

går enligt gällande föreskrifter och sörja för samordning av och enhetlighet

i verksamheten.

c) främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning samt

d) verka för samarbete mellan hem och skola.

20 fv I den mån ej annat följer av3 femte I tråga om särskild utbildnings-

stycket, väljas ledamöter och supplean- nämnd äga 13 och 17 §§ motsvarande ter i utbildningshämnden av landstinget tillämpning. till det antal landstinget bestämmer. Antalet ledamöter må dock ej vara under sju. Valet skall vara proportionellt. därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med I. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

Beträffande utbildningshämnd, som väljes enligt första stycket, skola bestämmelserna i 17X ovan samt i J3-47 WW, 48 § första stycket, 49-51 och 54 § fjärde stycket landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319) äga motsvarande tillämpning.

Utan hinder av 2 4 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §Y nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos utbildningsnämnd. som väljes enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. 7 Senaste lydelse 1971:630.

4¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970:296) om social centralnämnd m.m.

dels av 35-10 5§ skall upphöra att gälla, dels avt rubrikerna närmast före 1. 3 och 8 5§ skall utgå. dels att 2—4 58 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen tvdelse

Har beslut fattats enligt 1 S, ull- Har beslut fattats enligt I 5, tilllämpas icke 2-5, 5 och 9 85§ lagen lämpas icke 2-3 och 938 lagen (1956:2) om socialhjälp. 25 andra (1956:2) om socialhjälp. 238 andra stycket. 7. & och 10-12 §§ burna- stycket och 7 § första, tredje och tiärvårdslagen —(1960:97), 38 första de Swckena barnavårdslagen stycket, 5-7 §§ samt & $ I och 2 mom. (1960:97). 3 § första stycket och 5 + lagen (1954:579) om nykterhetsvård. första, andra, fjärde och temte styck-

ena lagen (1954:579) om nykterhets-

vård.

Vad i övrigt i lag eller annan författning är föreskrivet om soctalnämnd. barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om social centralnämnd och, i förekommande fall. social distriktsnämnd.

PG

Ledamöter och suppleanter i social I fråga om social centralnämnd och centrälnämnd väljes av kommunens social distriktsnämnd äger 37 §, 388 Jullmäktige tll det antal fullmäktige första stycket. 398. 408 första och bestämmer. Antalet ledamöter får tredje styckena, 42 och 43 sy, 44X dock ej vara under nio. Där så lämp- första stecketr och A4S-A78§ samt, ligen kan ske, bör juridisk och medi- utom i Stockholms kommun, 41§ cinsk sakkunskap vara företrädd inom kommunallagen (1976:000) motsvanämnden. rande tillämpning.

Valet skall vara proportionellt, om Social distriktshämnds eller, om det begäres av minst så många väljan- distriktsnämnder ej har inrättats. socide som motsvarar det tal, vilket er- al centralnämnds protokoll behöver hålles då samiliga väljandes antal de- dock ej, utöver vad som följer av I4w las med det antal personer valet avser. tredje stvcket barnavårdslagen ökat med I. Om Jförlarandet vid så- (1960:97), upptaga annat än uppgift dant proportionellt val finns särskilda om nänrarande ledamöter, beslutet i bestämmelser. varje ärende och uppgift om reserva-

tion. Föreskrifter om i vilken utsträck-

ning beslut skall innehålla de skäl som

har bestämt utgången finns i I7 8 för-

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse

vältningslagen (1971:290) och 148

fjärde stycket barnavårdslagen.

Sker ej val av suppleanter proportio- Utan hinder av 28 2 förvaltningsnellt, skall den ordning bestämmas, i lagen (1971:290) äger 4 och 344 vilken suppleanterna skall inkallas till nämnda lag tillämpning i samtliga tjänstgöring. ärenden hos social centralnämnd och

social distriktshämnd.

Ny

I fråga om social centralnämnd äger Det ankommer på social distrikts-

32-36 §Y. 378 första stycket och nämnd att avgöra ärenden som avser

38-42 SV kommunallagen (1953:753) vård och behandling eller annan åtom kommunstyrelsen motsvarande gärd beträffande enskild person enligt tillämpning. Nämndens protokoll be- lagen (1956:2) om socialhjälp, barnahöver, förutom vad som följer av 148 vårdslagen — (1960:97) eller lagen tredje stycket barnavårdslagen (1954:579) om nykterhetsvård. Kom- (1960:97), ej innehålla annat än för- munens fullmäktige får uppdraga åt teckning på närvarande ledamöter nämnden att även i övriut avgöra ärensamt för varje ärende beslutet och skä- den som avser vård och behandling ellen därför. ler annan åtgärd beträffande enskild

person. Endast sociala centralnämn-

den får göra framställning och avge

vitrande till fullmäktige.

Utan hinder av 2§ 2 förvaltningslagen (1971:290) äger 4 och 5§§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos social centralnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

I Senaste lydelse 1971:669.

5¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956:2) om socialhjälp! dels att 4, 5 och 10 §X skall upphöra att gälla, dels att 3, 6, 3, 18 och 1958 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

3s

Ledamöter och suppleanter i social- I fråga om socialnämnd äga 375§. nämnden väljas av kommuntullmäkti- 38 + första stycket, 39, 40 § första ge till det antal fullmäktige bestämma. och tredje styckena, 42 och 43 §§. 448 Antalet ledamöter må dock icke vara första stecket och 45-47 §§ samt, under fem. utom i Stockholms kommun, 418

kommunallagen (1976:000) motsva-

rande tillämpning.

Valet skall vara proportionellt, där- Nämndens protokoll behöver dock

est det begäres av minst så många väl- ej upptaga annat än uppgift om närva-

jande. som motsvara det tal. vilket er- rande ledamöter, beslutet i varje ärenhålles. om samtliga väljandes antal de- de och uppgift om reservation. Förelas med det antal personer valet avser, skrifter om i vilken utsträckning beslut ökat med 1. Om förfarandet vid så- skall innehålla de skäl som ha bestämt dant proportionellt väl är särskilt stad- utgången finnas i 178 förvaltningslasat. - gen (1971:290).

Sker ej val av suppleanter proportio- Utan hinder av 2x 2 förvaltningslanellt, skall tillika bestämmas den ord- 2en (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda ning, i vilken suppleanterna skola in- lag tillämpning i samtliga ärenden hos kallas till tjänstgöring. socialnämnd,

68 Socialnämnden har

att göra sig väl förtrogen med den enskildes behov av omvårdnad och

verka för att detta blir tillgodoseu:

alt bestämma, i vilka fall. i vilken omfattning och under vilka former socialhjälp skall meddelas;

att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar I frågor. som äga samband med nämndens verksamhet. samt. där så lämpligen kan ske, lämna annat bistånd i personliga angelägenheter;

att förvalta till kommunens socialhjälpsverksamhet anslagen eller cljest

hörande egendom. i den mån ej förvaltningen därav uppdragits ät annan

nämnd eller ät särskild styrelse:

! Senaste Ivdelse av 45 1971:664 103 1971:664. "Senaste Iydelse 1971:664. 3 Senaste Iydelse 1971:664.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

att själv eller genom ombud föra kommunens talan i atla mål och ärenden, som angå socialhjälpsverksamheten: samt

att jämväl i övrigt ombesörja de alt jämväl i övrigt, i den mån detta angelägenheter avseende socialhjäl- ej tillkommer annan enligt beslut som pen inom kommunen, vilka äro att avses i 49X kommunallagen

hänföra till förvaltning och verkstiäl- (1976:000), ombesörja de angelägen-

lighet. heter avseende socialhjälpen inom

kommunen, vilka äro att hänföra till

förvaltning och verkställighet.

Socialnämnden har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas handläggning enligt särskilda författningar ankommer på nämnden.

Nämnden skall hos kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och kommunens Övriga nämnder ävensom hos andra myndigheter göra de framställningar. som finnas påkallade, samt äger att från kommunstyrelsen och kommunens övriga nämnder samt dess beredningar och befattningshavare infordra de yttranden och upplysningar, som erfordras för fullgörande av nämndens uppgifter.

Är någon i så trängande behov av socialhjälp, att med dess avhjälpande ej kan anstå, till dess socialnämnden sammanträder, må nämndens ordförande tills vidare bevilja honom socialhjälp.

Om kommunfiullmäktige så besluta, äger socialnämnden uppdraga åt särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i nämnden, eller åt ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen att d nämndens vägnar fatta beslut i vissa erupper av ärenden, vilkas beskafttenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Framställning eller vitrande till fullmäktige må dock icke beslutas annorledes än av nämnden samfällt.

Beslut, vilket fattas med stöd av Beslut. vilket fattas med stöd av

första stycket eller på grund av upp- första stycket, skall anmälas vid drag som sägs i andra stycket, skall nämndens nästa sammanträde. anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

+ Senaste lydelse 1971:664.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lIvdelse

185 Det åligger kommun att anordna och driva hem för åldringar och andra personer, vilka äro i behov av vård eller tillsyn som icke eljest tillgodoses.

Två eller flera kommuner må ge- Två eller flera kommuner må gemensamt hava hem, som avses i mensamt hava hem, som avses i första stycket. I sådant fall skola de — första stycket. bestämmelser, vilka äro erforderliga för hemmets skötsel. upptagas i reglemente, som fastställes av länsstvrelsen.

Om särskilda skäl äro därvll. må länsstyrelsen tills vidare befria kommun från skyldighet att själv eller gemensamt med annan kommun hava hem, varom stadgas i denna paragraf. Har så skett, åligger det likväl kommunen att sörja för att sådant behov av vård eller tillsyn, som avses i första stycket, blir tillgodosett.

198 Hem, som avses i 188, skall vara så inrättat och utrustat, att skäliga krav på trevnad och hygien tillgodoses samt lämplig fördelning av vårdtagarna möjliggöres.

Innan dylikt hem uppföres eller i mera avsevärd omfattning ändras genom om- eller tillbyggnad eller inrättas i byggnad, som uppförts för annat ändamål, skall länsstyrelsen, efter att hava inhämtat yttrande från socialstyrelsen, hava godkänt plan för hem-

met.

Vid hemmet skola finnas anställda befattningshavare till det antal och med sådan utbildning att de som berctts plats i hemmet kunna erhålla tillfredsställande vård och tillsyn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

|

in

6¶Förslag till Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)

Härigenom föreskrives i fråga om barnavärdslagen (1960:97) dels att 8, 10 och 12 §§ skall upphöra att gälla, dels att 3 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Barnavårdsnämnden har

att göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen samt därvid särskilt uppmärksamma sådana underåriga som med hänsyn ull kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem- och

familjeförhållanden samt omständigheterna I övrigt kunna anses vara särskilt

utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt.

att verka för önskvärda förbättringar i fråga om kommunens barnavård samt därvid i mån av behov och möjligheter främja anordningar för bättre

fritidsförhållanden för barn och ungdom,

att stödja den personlighetsutvecklande och samhällstostrande verksamhet som utövas genom ungdomens egna sammanslutningar,

att lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor som äga samband med nämndens verksamhet.

att förvalta egendom som hör till kommunens barnavård, i den mån ej förvaltningen uppdragits åt annan nämnd eller åt särskild styrelse,

att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och ärenden som angå nämndens verksamhet samt

att även i Övrigt ombesörja sådana att även i Övrigt, i den mån detta

angelägenheter som avse kommu- = ej tillkommer annan enligt beslut som

nens barnavård och äro att hänföra — avses i 49 yx kommunallagen (1976: till förvaltning och verkställighet. 000). ombesörja sådana angelägen-

heter som avse kommunens barna-

vård och äro att hänföra till förvalt-

ning och verkställighet.

Ledamöter och suppleanter i barna- I fråga om barnavårdsnämnd äga vårdsnämnd väljas av kommunfull- "378, 38 första stycket, 398x, 409 mäktige till det antal fidlmäktige be- första och tredje styckena. 42 och stämma. Antalet ledamöter må dock 42 wW, 44 § första stycket och 45-17 XX icke vara under fem. Där så lämpligen samt, utom i Stockholms kommun, kan ske, bör juridisk sakkunskap vara 418 kommunallagen (1976:000) motföreträdd inom nämnden. svarande tillämpning.

I Lagen omtryckt 1971:308.

Senaste lydelse av 123 1976:621.

Nuvarande Ivdelse Förestagen tvdelse

Valet skall vara proportionellt, om Uppdrag, som avses i 47X andra det begäres av minst så många väljan- stycket kommunallagen (1976:000). de som motsvara det tat, vilket erhål- fär ej omfatta befogenhet att les, då sumtliga väljandes antal delas I. utdöma förelast vite, med det antal personer valet avser, 2, vidtava dteärd enligt 26 X 2,3 elökat med I. Om förfarandet vid så- ler 4 eller enligt 29 eller 30§ eller göra dant proportionellt val är särskilt stad- framställning om intagning i ungdomsgat. vårdsskola,

3. meddela beslut som avses i 46 §

andra stycket, tillstånd eller förhands-

besked som avses i 47 X eller förbud

som avses i 50 eller 51 § eller

4. fullköra vad som ankommer på nämnden enligt föräldrabalken i andra avseenden än som sägs i I kap. 4§, 2 kap. I. 7 eller 9 §. 7 kap. 2 eller 79, om avtalet ej innefattar dtagande att utge engångsbelopp, eller 7 kap. IIS, enligt 5 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller enligt 9, IL eller I8 § lagen (1964:143) om bidragsförskott. Sker ej val av suppleanter proportio- Nämndens protokoll behöver ej, nellt, skall den ordning bestämmas, i utöver vad som följer av 14§ tredje vilken suppleanterna skola inkallas till och fjärde styckena denna lag, upptjänstgöring. taga annat än uppgift om närvarande ledamöter, beslutet i varje ärende och uppgift om reservation.

Utan hinder av 28 2 förvaltnings-

lagen (1971:290) äga 4 och 5§§

nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos barnavårdsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954:579) om nykterhetsvård!

dels att 6 och 7 §§ samt 8§ I och 2 mom. skall upphöra att gälla, dels att 4§ 2 mom. och 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelse

2 mom. Kommunal nykterhetsniämnd har därjämte

att förvalta till kommunens nykterhetsvård anslagen eller eljest hörande

egendom, i den mån ej förvaltningen därav uppdragits åt annan nämnd

eller åt särskild styrelse;

att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och ärenden, som angå nykterhetsvården: samt

att jämväl i övrigt ombesörja de att jämväl i övrigt, i den mån detta

angelägenheter avseende nykter- ej tillkommer annan enligt beslut som hetsvården inom kommunen, vilka avses i 49 § kommunallagen (1976:

äro att hänföra till förvaltning och 000), ombesörja de angelägenheter

verkställighet. avseende nykterhetsvården inom

kommunen, vilka äro att hänföra till

förvaltning och verkställighet.

> $

Kommunal nvkterhetshämnd skall Kommun får tillsätta särskild nykter-

utgöras av särskilt tillsatt nämnd eller, hetsnämnd. Har så ej skett är socialdärest kommunens ringa folkmängd nämnden nykterhetshämnd. eller liknande förhållande gör sådan obehövlig, av kommunens — socialnämnd.

Konungen äger föreskriva, att kom- I fråga om särskild nykterhetsmun skall tillsätta särskild nykterhets- nämnd äga 37 §, 38 § första stycket, nämnd. Framställning härom må gö- 39 &, 408 första och tredje styckena, ras av länsnykterhetshämnden. 2 och 43 §§, 44 § första stvcket och

Ledamöter i särskild kommunal 435-47 §§ samt, utom i Stockholms nykterhetsnhämnd utses av kommunen kommun, 418 kommunallagen till det antal, som med hänsyn till tfolk- (1976:000) motsvarande tillämpning. mängden och andra förhållanden erfordras, dock minst fem. Suppleanter utses av kommunen till minst ledamöternas halva antal. Såväl män som

I Lagen omtryckt 1971:307. Senaste lydelse av 6 3 1972:669. 2 Riksdagen 19761/77, I saml. Nr I

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

kvinnor skola vara representerade i nämnden. Om möjligt bör läkare vara ledamot av nämnden.

Vid val av suppleanter skall tillika Uppdrag som avses i 47§ andra bestämmas den ordning. i vilken supp- stycket kommunallagen (1976:000) får leanterna skola inkallas till tjänstgö- ej omfatta befogenhet att ring. 1. utdöma förelagt vite,

I fråga om valbarhet till ledamot et- 2. föranstalta om åtgärd enligt 148 ler suppleant. verkan av valbarhetens 2 mom., upphörande och rätt till avsägelse, 3. meddela beslut om övervakning mandattid och avgång. val av ordfö- eller lydnadsföreskrifter, rande och vice ordförande, ställe och 4. göra ansökan om tvånsgsintagtid för sammanträde. suppleants ning på allmän vårdanstalt, tjänstgöring och rätt att närvara vid 3. föranstalta om verkställighet av sammanträde, beslutförhet. förfaran- slutligt beslut om tvångsintagning av det vid fattande av beslut, protokoll annan än den som enligt 58 § vårdas då och reservation, tillkännagivande va- allmän vårdanstalt, rest till nämnden ställda framställning- 6. bevilja anstånd med verkställigar mottagas, tidpunkt när handling het av slutligt beslut om tvångsintagskall anses ha kommit in till nämnden, ning eller förklara sådant anstånd förskriftväxling, vård och förtecknande av verkat. eller handlingar hörande till nämndens ar- 7. göra anmälan hos överförmynkiv, utseende av kassaförvaltare samt dare. ledamots ansvar och skadeståndsskyl- Nämndens protokoll behöver ej dighet skall vad i 32-36 §§, 37 § första upptaga annat än uppgift om närvastycket och 38-42 §§ kommunallagen rande ledamöter, beslutet i varje ärenär stadgat rörande kommunstyrelsen de och uppgift om reservation. Föreäga motsvarande tillämpning; dock att skrifter om i vilken utsträckning beslut det ej är erforderligt, att protokoll upp- skall innehålla de skäl som ha bestämt tager annat än förteckning å närva- utgången finnas i 178 förvaltningslarande ledamöter samt för varie ärende gen (1971:290). beslutet och skälen därför.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda

lag tillämpning i samtliga ärenden hos kommunal nykterhetsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

8 Förslag till Lag om upphävande av lagen (1953:228) om tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården

Härigenom föreskrives att lagen (1953:228) om tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården skall upphöra att gälla vid utgången av år 1976.

9¶Förslag till Lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663)

Härigenom föreskrives i fråga om hälsovårdsstadgan (1958:663)'

dels att 8-12 §§ skall upphöra att gälla, dels att 75 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

75 Ledamöter och suppleanter i hälso- I fråga om hälsovårdsnämnd äga vårdsnämnd väljas av kommunfull- 37§, 388 första stycket, 398, 408 mäktige till det antal fullmäktige be- första och tredje styckena, 42 och

stämma. Antalet ledamöter må dock 43. $$, 44 § första stvcket och 43—47 §§

icke vara under fem. Om möjligt böra samt, utom i Stockholms kommun, läkare och veterinär vara ledamöter i 418 kommunallagen (1976:000) motnämnden. svarande tillämpning.

Vid val av suppleanter skall tillika Uppdrag som avses i 47 § andra bestämmas den ordning, i vilken supp- stycket kommunallagen (1976 :000) får

leanterna skola inkallas till tjänstgö- ej omfatta befogenhet att besluta om ring. föreläggande vid vite eller om verkställande av åtgärd på försumligs bekostnad. Utan hinder av 2§ 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5§§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos hälsovårdsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

I Senaste lydelse av 85 1971:673 93 1972:675 10.5 -1972:675 1285 1975:339. 2 Senaste lydelse 1971:673.

10¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1944:219) om djurskydd

Härigenom föreskrives att 14 § 3 mom. lagen (1944:219) om djurskydd” skall upphöra att gälla vid utgången av år 1976.

I Senaste lydelse av 148 3 mom. 1973:269.

11¶Förslag till Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom föreskrives att 3 kap. 1. 2 och 5 §§ vallagen (1972:620)' skall

ha nedan angivna lIvdelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelse

2 kap.

18¶I varje kommun skall finnas en valnämnd.

Ledamöter och suppleanter i valnämnden väljes av kommunfullmäktige till det antal jullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får dock icke vara under fem. Valet skall ske pro-

portionellt i de fall då sådant är före-

skrivet vid val tull kommunstyrelsen. Sker ej valet av suppleanter proportionellt, skall bestämmas i vilken ordning de skall kallas in till tjänstgöring.

Valnämnd skall ha tillgång till personal i den omfattning som behövs

för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter.

28 I fråga om annan valnämnd än val- I fråga om valnämnd äger 37 §, 38 § nämnden i Stockholm äger bestäm- = första stycket, 39§. 40§ första och melserna i 32-42 §4 kommunallagen = tredje styckena, 42 och 43 §§, 448 (1953:753) om kommunstyrelse mot- = första stycket och 45-47 §§ samt,

svarande tillämpning. För valnämnden = utom i Stockholms kommun, 41s§ i Stockholm gäller 31 § I mom. kom- - kommunallagen (1976:000) motsvamunallagen (1957:50) för Stockholm rande tillämpning. och vad kommunfullmäktige med iakttagande av sistnämnda lag föreskriver.

I stället för 37 § andra stvcket kommu-

nallagen och 39 § andra stycket kommunallagen för Stockholm skall dock 4 och 5 §§ förvaltningslagen (1971:290) tillämpas i samtliga ärenden hos valnämnd.

Utan hinder av föreskrifter som av- Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslases i första stvcket gäller att nämndens — gen (1971:290) äger 4 och 5 §§ nämn-

Lagen omtryckt 1976:404.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse protokoll icke behöver upptaga annat da lag tillämpning i samtliga ärenden än närvarande ledamöter samt för hos valnämnd. varje ärende beslutet och skälen för detta.

5§

Var och en som är röstberättigad Var och en som är valbar till levid val till riksdagen och ej fellt 60 år damot i valnämnden är skyldig att är skyldig att mottaga uppdrag mottaga uppdrag som valförrättare. som ledamot eller ersättare i val- om han ej har giltigt hinder.

nämnd eller som valförrättare, om

han ej har giltigt hinder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

12¶Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrives att 19 kap. 15 och 16 3§ föräldrabalken! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

15 § I fråga om ersättning till överför- I fråga om ersättning, arvode, pen-

myndare, ledamot i överförmyndar- sion och andra ekonomiska förmåner nämnd och ersättare äger vad som till överförmyndare, ledamot i över-

föreskrives i 28 § I och 2 mom. kom- förmyndarnämnd och ersättare äger munallagen (19353:753) om ersättning vad som föreskrives i 34 § kommu-

till kommunfiullmäktig motsvarande nallagen —(1976:000) motsvarande

tillämpning. I Stockholms kommun tillämpning.

tillämpas dock vad som föreskrives i 298 I och 2 mom. kommunallagen (1957:50) för Stockholm.

16 § Vad som föreskrives i kommunal- Vad som föreskrives i kommunal-

lagen (1953:7353) om nämnd som av- lagen (1976:000) om nämnd som avses i 44 § andra stycket kommunal- ses I 48 § andra stycket nämnda lag lagen gäller, med de avvikelser som gäller, med de avvikelser som följa följa av detta kapitel, i fråga om över- av detta kapitel, i fråga om överförförmyndarnämnd och i tillämpliga myndarnämnd och i tillämpliga dedelar bewräffande överförmyndare. I lar beträffande överförmyndare. Stockholms kommun tillämpas dock, med de avvikelser som nu angivits, vad som föreskrives i kommunallagen (19357:50) för Stockholm om nämnd som avses 149 § andra stycket nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den I januari 1977.

! Balken omtrycki 1976:612.

13¶Förslag till Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föreskrives att 41 8 civilförsvarslagen (1960:74)! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

Al $

I mom. I varje kommun skola I mom. I varje kommun skola de kommunen med avseende å de kommunen med avseende å civilförsvaret åvilande uppgifterna civilförsvaret åvilande uppgifterna handhavas av en civilför- handhavas av en civilför-

svarsnämnd.om ej annat följer svarsnämnd, om ej annat följer

av andra stycket. av andra stycket eller av sådant beslut

som avses i 498X kommunallagen

(1976:000).

Kommun äger uppdraga åt annat Kommunfullmäktige äger uppdraga kommunalt organ än civilförsvars- åt annan nämnd än civilförsvarsnämnden att upprätta skyddsrums- nämnden att upprätta skyddsrums-

plan. Har enligt 23 § överlämnats åt plan. Har enligt 23 § överlämnats åt

kommunen att antaga skydds- kommunen att antaga skyddsrumsplan, fattas beslutet härom av rumsplan, fattas beslutet härom av

kommunfullmäktige. kommunfullmäktige.

Kommun äger tillsätta särskild Kommun får tillsätta särskild civilförsvarsnämnd. Under civilför- civilförsvarsnämnd eller uppdraga åt svarsberedskap md regeringen för- annan nämnd att vara civilförsvarsordna, att särskild civilförsvars- nämnd. Har så ej skett är kommunstynämnd skall tillsättas. relsen civilförsvarsnämnd. Under ci-

vilförsvarsberedskap får regeringen

förordna, att särskild civilförsvars-

nämnd skall tillsättas.

Där särskild civilförsvarsnämnd ej Jinnes, skall kommunstyrelsen vara civilförsvarshämnd; kommun dock obetaget att uppdraga åt annat kommunalt organ att vara civilförsvarsnämnd.

2 mom. Ledamöter och supple- 2 mom. I fråga om särskild civilanter i särskild civilförsvarsnämnd våäl- försvarsnämnd äga 37 4, 38 x första Jas av kommunfiullmäktige till det antal stvcket, 398. 40N första och tredje tullmäktige bestämma. Antalet leda- steckena. 42 och 43 §§, 44 första möter må dock icke vara under tem. stycket och 45-47 §§ samt, utom i

I Lagen omtryckt 1975:712.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

Valet skall vara proportionellt, därest Stockholms kommun, 41 + kommudet beväres av minst så många väljan- — nallagen (1976:000) motsvarande tillde, som motsvara det tal, vilket erhål-—— lämpning. les. om samtliga väljandes antat delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stad- Kat.

I tråga om särskild civilförsvarsnämnd i annan kommun än Stockholm skall därjämte vad i 313 andra

stycket. 32-36 §§. 378 första stycket

och 358-42 §§ kommunallagen (1953:753) är stadgat rörande kom-

munstyvrelsen ävensom i 458 andra

och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd äga motsvarande tillämpning, dock att det ej är ertorderligt att protokoll upptager annat än förteckning 4 närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Beträffande särskild civilförsvars-

nämnd i Stockholm skola. utöver vad i detta moments första stvcke sägs, bestämmelserna i SIN kommunallagen (1957:50) för Stockholm, med undantag av hänvisningen till 398 andra stycket nämnda lag, äga tillämpning, varjämte skall gälla vad kommunfullmäktige med iakttagande av stadgandena i sagda lag föreskriva. Protokoll som föres vid civilförsvarshämndens sammanträde behöver dock ej upptaga annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Utan hinder av 25 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 XX nämnda

lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild civilförsvarsnämnd.

3 mom. Kid civilförsvarsnämnds sammanträde äger civilförsvarschefen, även om han ej är ledamot eller suppleant, närvara och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Om han

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse så önskar, äger han få sin mening antecknad till protokollet.

Länstyrelsen äger kalla civilförsvarsnämnd att sammanträda med

länsstyrelsen eller företrädare för denna. Under civilförsvarsberedskap ävensom eljest, då ledningen av civilförsvaret ankommer på civilförsvarschefen,

äger denne påkalla sammanträde av nämnden för behandling av uppgivna frågor.

Denna lag träder i kraft den I januari 1977.

14¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

Härigenom föreskrives att 9 och 10 5§ lagen (1964:63) om kommunal beredskap skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen Ivdelse

95!

Uppgift som kommun skall full- Uppgift som kommun skall fullgöra under civilförsvarsberedskap göra under civilförsvarsberedskap

och som saknar motsvarighet i freds- och som saknar motsvarighet i fredstid.skall, i den mån föreskrifter för tid skall, i den mån föreskrifter för uppgiftens handhavande ej medde- uppgiftens handhavande ej meddelats i särskild lag eller författning, lats i särskild lag eller författning e/-

handhavas av en beredskapsnämnd. ler annat följer av sådant beslut som

avses i 498 kommunallagen

(1976:000), handhavas av en bered-

skapsnämnd. Beredskapsnämnd får

tillsättas redan i fredstid.

Kommun äger tillsätta särskild be- Kommun fär tillsätta särskild beredskapsnämnd. Beredskapsnämnd redskapsnämnd e/ler uppdraga åt anmå tillsättas redan i fredstid. nan nämnd att vara beredskaps-

Där särskild beredskapsnämnd ej nämnd. Har så ej skett är kommuninrättas, skall kommunstyrelsen vara styrelsen beredskapsnämnd. beredskapsnämnd; kommun dock obertaget att uppdraga åt annat kommunalt organ att vara beredskapsnämnd.

Ledamöter och suppleanter i sär- I fråga om särskild beredskapsskild beredskapsnämnd väljas av kom- nämnd äga 37 8, 38X första stycket, munfullmäktige till det antal fullmäk- 398, 408 första och tredje styckena, tige bestämma. Antalet ledamöter må 42 och 43. $$. 44X första stycket och dock icke vara under fem. Valet skall 43X-47 4 samt, utom i Stockholms vara proportionellt, därest det begäres kommun, 418 kommunallagen av minst så många väljande. som mot- (1976:000) motsvarande tillämpning. svara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det anial personer valer ovser, ökat med I.

I Senaste Ivdelse 1971:1168. 2 Senaste Iydelse 1971:1168.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat. Sker ej vat av suppleanter proportionellt, skall tilllika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

I fråga om särskild beredskapsnämnd i annan kommun än Stock-

holm skall därjämte vad i 32-36 SX,

37§ första stycket och 38-42 §§ kom-

munallagen (1953:753) är stadgat rö-

rande kommunstyrelsen ävensom i 45 § andra och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd äga motsvarande tillämpning. dock att det ej är erforderligt att protokoll upptager annat än förteckning d närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Beträffande särskild beredskapsnämnd i Stockholm skola, utöver vad i första stycket sägs, bestämmelserna i 518 kommunallagen (1957:50) för

Stockholm, med undantag av hänvis-

ningen till 39 § andra stycket nämnda lag, äga tillämpning, varjämte skall gälla vad kommunfullmäktige med iakttagande av stadgandena i sagda lag föreskriva. Protokoll behöver dock ej upptaga annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varie ärende.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild beredskapsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

15¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning

dels att i 1, 2, 11 och 12 8§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”re-

geringen”,

dels avt 4 och 5§8§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Uppgift enligt 2§ och planläggning, som föranledes därav, ankommer på kristidsnämnd.

Kommun kan tillsätta särskild Kommun fär tillsätta särskild kriskristidsnämnd. Om särskild kristids- tidsnämnd eller uppdraga åt annan nämnd ej finns, skall kommunstyrelsen nämnd att vara kristidsnämnd. Har

vara kristidsnhämnd. Kommun kan så ej skett är kommunstyrelsen kris-

också uppdraga åt annat kommunalt tidshämnd. organ att vara kristidsnämnd.

rn

Ledamöter och suppleanter i sär- I fråga om särskild kristidsnämnd

skild kristidsnämnd väljes av kommun- äger 37 §. 38§ första stycket, 395, ftullmäktige till det antal fullmäktige 40 första och tredje styckena, 42 och bestämmer. Antalet ledamöter får ej 43 §§, 44 § första stycket och 45-47 §§ vara under fem. Valet skall vara pro- samt, utom i Stockholms kommun, portionellt, om det begäres av minst så 41 § kommunallagen (1976:000) motmånga väljande, som motsvarar det svarande tillämpning. tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med I. Om förfarandet vid sådant proportionellt vat finns särskilda bestämmelser. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall bestämmas den ardning, i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänsteöring.

I fråga om särskild kristidsnämnd i annan kommun än Stockholm äger bestämmelserna i 32-36 §§, 37 § förs-

ta stycket och 38—42 §§ kommunalla-

gen (1953:753) om kommunstyrelsen samt 45 § andra och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd motsvarande tillämpning. Pro-

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

tokoll behöver dock ej innehålla annat än förteckning över närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Beträffande kristidsnämnd i Stockholm gäller 518 kommunallagen (1957:50) för Stockholm med undantag av hänvisningen till 39 § andra stycket nämnda lag. Dessutom gäller vad kommunfullmäktige föreskriver

enligt samma lag. Protokoll behöver

dock ej innehålla annat än förteckning över närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Utan hinder av 2 8 2 förvaltningslagen (1971:290) äger 4 och 5 §§ nämnda

lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild kristidsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977,

16¶Förslag till Lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99)

Härigenom föreskrives i fråga om familjebidragslagen (1946:99)!

dels att 25 och 26 8§ skall upphöra att gälla,

dels att 23 och 2458 skall ha nedan angivna Ivdelse.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lIvdelse

23 §

Kommun skall antingen inrätta I varje kommun skall finnas en fasärskild familjebidragsnämnd eller miljebidragsnämnd. Kommun får tillock uppdraga åt annat kommunalt or- sätta särskild familjebidragsnämnd

gan att vara familjebidragsnämnd. eller uppdraga åt annan nämnd att vara familjebidragsnämnd. Har så ej

skett är socialnämnden familjebi-

dragsnämnd.

24 §

Ledamöter och suppleanter i sär- I fråga om särskild familjebidragsskild familjebidragshämnd väljas av nämnd äga 37 §,. 384 första stycket, kommunfullmäktige till det antal full- 398. 408 första och tredje styckena, mäktige bestämma. Antalet ledamöter 42 och 43 §§, 448 första stycket och må dock icke vara under fem. 45-47 §§ samt, utom i Stockholms

kommun, -41§ —- kommunallagen

(1976:000) motsvarande tillämpning.

Falet skall vara proportionellt, där- Familjebidragsnämnds protokoll

est det begäres av minst så många väl- behöver ej upptaga annat än uppgift

jande, som motsvara det tal, vilket er- om närvarande ledamöter, beslutet i hålles, om samtliga väljandes antal de- varje ärende och uppgift om reservalas med det antal personer valet avser, tion. Föreskrifter om i vilken utsträckökat med 1. Om förfarandet vid så- ning beslut skall innehålla de skäl som dant proportionellt val är särskilt stad- ha bestämt utgången finnas i 17 § förgat. Sker ej val av suppleanter propor- valmingslagen (1971:290). tionellt, skall tillika bestämmas den Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslaordning. i vilken suppleanterna skola gen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda inkallas till tjänstgöring. lag tillämpning i samtliga ärenden hos

särskild familjebidragsnämnd.

Denna lag träder i kraft den I januari 1977.

Lagen omtryckt 1975:554.

17¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:47) om krigshjälp

Härigenom föreskrives att 6 och 7 §§ lagen (1964:47) om krigshjälp skall

ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

63! I varje kommun skall finnas en I varje kommun skall finnas en krigshjälpsnämnd för handhavande krigshjälpsnämnd för handhavande

av de uppgifter, som åvila kommu- av de uppgifter. som åvila kommunen enligt denna lag. Socialnämnden nen enligt denna lag. Kommun får skall vara krigshjälpsnämnd, där tillsätta särskild krigshjälpsnämnd e/kommunen icke uppdrager åt annat ler uppdraga åt annan nämnd alt vara kommunalt organ att vara krigs- krigshjälpsnämnd. Har så ej skett är hjälpsnämnd eller inrättar särskild socialnämnden krigshjälpsnämnd. krigshjälpsnämnd.

Ledamöter och suppleanter i sär- I fråga om särskild krigshjälps-

skild krigshjälpsnämnd väljas av kom- nämnd äga 37 §, 38.4 första stycket, munjfullmäktige till det antal fullmäk- 394, 40 § första och tredje styckena, tige bestämma. Antalet ledamöter må 42 och 43 §§, 44 § första stvcket och dock icke vara under fem. Valet skall 45-47 §§ samt, utom i Stockholms vara proportionellt, därest det begäres kommun, 418 kommunallagen av minst så många väljande, som mot- (1976:000) motsvarande tillämpning. svara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med I. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat. Sker ej val av suppleanter proportionellt skall tilllika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

I fråga om särskild krigshjälps- Krigshjälpsnämnds protokoll behönämnd i annan kommun än Stock- ver ej upptaga annat än uppgift om holm skall vad i 32-36 §§, 37 § första närvarande ledamöter, beslutet i varie stycket och 38-42 §§ kommunallagen ärende och uppgift om reservation. Fö- (1953:753) är stadgat rörande kom- reskrifter om i vilken utsträckning bemunstyrelsen ävensom i 45§ andra slut skall innehålla de skäl som ha beoch tredje styckena samma lag i fråga stämt utgången finnas i 178 förvaltom där avsedd nämnd äga motsvaran- ningslagen (1971:290).

I Senaste lydelse 1971:1167. 3 Riksdagen 1970177. I saml. Nr I

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

de tillämpning. dock att det ej är erforderligt att protokoll upptager annat än förteckning då närvarande ledamöter och beslutet i varie ärende.

Beträflände särskild — krigshjälpsnämnd i Stockholm skola bestämmelserna i SES kommunallagen (195 7:50) för Stockholm med undamag för hänvisningen till 39 Xx andra stycket sagda lag äga tillämpning, varilämte skall gälla vad kommunfullmäktige med iakttagande av stadgandena i sagda lag föreskriva. Protokoll. behöver dock ej upptaga annat än förteckning då närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild krigshjälpsnämnd.

Ledarnot av krigshjälpsnämnd och Ledamot av krigshjälpsnämnd o/den som av nämnden utsetts att ler den som av nämnden utsetts att mottaga ansökan om krigshjälp må, mottaga ansökan om krigshjälp må, för tid intill dess nämnden nästa för tid intill dess nämnden nästa gång sammanträder, å dess vägnar gång sammanträder, å dess vägnar bevilja krigshjälp, om sökanden är bevilja krigshjälp, om sökanden är i så trängande behov därav, att i så trängande behov därav, att nämndens sammanträde ej kan av- nämndens sammanträde ej kan avvaktas, eller om hjälpen skall utgå vaktas. eller om hjälpen skall utgå enligt 2 § andra stycket. Sådant be- enligt 2§ andra stycket. Sådant beslut skall anmälas vid nämndens slut skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde. nästa sammanträde.

Denna lag träder + kraft den 1 januari 1977.

18¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd

dels att I och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels avt i tagen skall införas tre nya paragrafer, 3-5 88, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

nr

kommunen äger förordna, att inom I varje kommun skall finnas en ar-

kommun skall finnas arbetslöshets- betslöshetsnämnd. Kommun får till-

nämnd för handhavande av lokala åt- sätta särskild arbetslöshetsnämnd elgärder i fråga om statlig och statsun- ler uppdraga åt annan nämnd att vara derstödd hjälpverksamhet vid oförvål- arbetslöshetsnhämnd. Har så ej skett är lad arbetslöshet. ävensom att för än- kommunstyrelsen arbetslöshets-

damdålet skall tillsättas särskild sådan nämnd.

nämnd. Innefattar förordnande som nyss sagts ej föreskrift om tillsättande av särskild nämnd och beslutar kommunen ej härom, skall i stad drätselkammare och på landet kommunalnämnd vara arbetslöshetsnämnd.

Arbetslöshetshämnd må vara £2e-

mensam för flera kommuner.

2 §

Närmare föreskrifter om utseende Arbetslöshetsnämnd har till uppgift av särskild arbetslöshetshämnd, om att vidtaga eller på annat sätt främja revision av arbetslöshetsnämnds verk- kommunala åtgärder för att förebygga samhet, så ock om tillämpningen i öv- arbetslöshet eller minska verkningarna rigt av denna lag medelas av Konung- av arbetslöshet. en.

ur

Det åligger arbetslöshetsnämnd

särskilt att

1. handlägga frågor om kommuns

hjälpverksamhet vid arbetslöshet enligt

arbetsmarknadskungörelsen

(1966:368), 2. samarbeta med myndigheter och

enskilda vilkas verksamhet rör syssel-

Sättningsfrågor samt

3. omedelbart underrätta länsar-

betsnämnden om arbetskonflikt som

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

påverkar hjälpverksamhet inom kom-

munen.

45¶Arbetslöshetshämnd skall göra de framställningar till kommunftullmäktige och kommunstyrelsen som behövs för nämndens verksamhet. Nämnden får infordra vttranden och upplysningar från kommunstyrelsen, annan

nämnd, beredning eller tjänsteman

hos kommunen.

I fråga om särskild arbetslöshetsnämnd äger 37 Y, 35 § första stycket,

398, 408 första och tredje styckena,

42 och 43 §V, 448 första stycket och 45-147 §§ samt, utom i Stockholms kommun, 418 —- kommunallagen (1976:000) motsvarande tillämpning.

Utan hinder av 28 2 förvaltningslagen (1971:290) äger 4 och 5§4 nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild arbetslöshetsnämnd. |

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977, då kungörelsen (1966:369) med närmare föreskrifter om arbetslöshetsnämnd och dess verksamhet m. m. upphör att gälla.

19¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m.

dels aut 11 §S-3 mom. skall upphöra att gälla,

dels att 198 I och 4 mom., 10 5 3 mom. samt 20 och 22 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 11 § 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse INN

2 mom. Offentligt slakthus skall 2 mom. Offentligt slakthus skall stå under förvaltning av särskild sty- stå under förvaltning av slakthusstv-

relse. relse i den mån annat ej följer av så-

dant beslut som avses i 49 § kommu-

nallagen (1976:000). Kommun fär till-

sätta särskild slakthusstvrelse eller

uppdraga åt annan nämnd att vara

slakthusstvrelse. Har så ej skett är

kommunstyrelsen slakthusstyrelse.

Vad i 45 § kommunallagen är stad- I fråga om särskild slakthusstvrelse gat i fråga om där avsedd nämnd skall äga 37§, 38§ första stycket, 393. äga motsvarande tillämpning beträf- 40§ första och tredie styckena, Jande slakthusstyrelse i annan kom- 42-47 §§ samt, utom i Stockholms

mun än Stockholm. För slakthusstyrel- kommun, -41§ —- kommunallagen

se i Stockholm skola gälla bestämmel- (1976:000) motsvarande tillämpning. serna i 51 § kommunallagen för Stock-

holm. Utan hinder av vad nu sagts må

"protokoll, som föres vid slakthusstyrelses sammanträde, begränsas till att upptaga förteckning då närvarande ledamöter samt beslutet i varje ärende.

Utöver vad i andra stycket stadgas

skall beträffande slakthusstyrelse gälla vad kommunens fullmäktige föreskri-

va.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

2. I fråga om särskild slakthusstyrelse tillimpas bestämmelserna i 37 §

första stycket och 40 § första stycket kommunallagen (1976:000) första gång-

en vid val som avser tiden efter utgången av år 1979. Vid denna tidpunkt upphör löpande tjänstgöringstider för ledamöter och suppleanter i särskild slakthusstyrelse. I Senaste lydelse av 203 1971:1114.

20¶Förslag till Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242)

Härigenom föreskrives i fråga om sjukvårdslagen (1962:242)!

dels att 9. 8-3 mom.. 11 8 2,3 och 5 mom. och 12 § skall upphöra att

gilla,

dels aut 9 S 1 och 2 mom., 11 § I och 4 mom. och 34 5 I mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

9 &

1 mom.?2 I landstingskommun 1 mom. I landstingskommun eller kommun som ej tillhör lands- eller kommun som ej tillhör landstingskommun utövas ledningen av tingskommun utövas ledningen av den sjukvårdande verksamheten en- den sjukvårdande verksamheten enligt denna lag av en sjukvårdsstyrel- ligt denna lag av en sjukvårdsstyrel-

se. Ledamöter och suppleanter i sjuk- se, i den mån annat ej följer av sådant

vårdsstyrelsen väljas av landstinget el- beslut som avses i 49 X kommunallaler kommunfullmäktige till det antal gen (1976:000). landstinget eller tiullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter må dock icke vara under fem. Valet skall vara pro-

portionellt om det begäres av minst så mänga väljande som motsvara det tal

vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med I. Om förfarandet vid sådant proportionellt val gälla särskilda föreskrifter. Sker val av suppleanter icke proportionellt, skall även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

Landsting må besluta, att lands- Landstingskommunen eller kom-

tingskommunens sjukvårdsstyvrelse munen får tillsätta särskild sjukskall utgöras av förvaltningsutskottet vårdsstyrelse eller uppdraga åt annan eller viss avdelning av utskottet. nämnd att vara sjukvårdsstyrelse. Har

! Senaste lydelse av

93 3 mom. 1972:665 HHS 2 mom. 1970:211

115 3 mom. 1970:211

128 1972:665. 2 Senaste Iydelse 1970:211.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

så ei skett är förvaltningsutskottet eller

kommunstyrelsen. sjukvårdsstyrelse.

2 mom.” För sjukvårdsstyrelse 2mom. Ifråga om särskild sjukäga I landstingskommun bestämmetl- vårdsstyrelse äga 327-47 §§ kommu-

serna i 43-51 Xx och 548 fjärde stvck- naliagen —(1976:000) motsvarande

et landstingslagen och i kommun som tillämpning. ej tillhör landstingskommun bestämmelserna i 32-42 §§ och 45 § andra och tredje styckena kommunallagen

motsvarande tillämpning. I protokoll

behöver dock upptagas endast törteckning Över närvarande ledamöter och besluter i varie ärende.

11 N I mom”? Närmast under sjuk- I mom. Närmast under sjuk-

vårdsstyrelsen utövas tillsynen vid vårdsstyrelsen utövas tillsvnen vid

och ansvaret för förvaltningen av och ansvaret för förvaltningen av

sjukhus av en direktion. Direktion sjukhus av en direktion, i den mån må vara gemensam för två eller flera annat ej följer av sådant beslut som avsjukhus och kan utöver sjukhusför- ses i 49 § kommunallagen (1976:000). valtning anförtros andra motsvaran- Direktion må vara gemensam för två de uppgifter inom sjukvården. eller flera sjukhus och kan utöver

sjukhusförvaltning anförtros andra

motsvarande uppgifter inom sjuk-

vården.

Landsting äger besluta. att sjukvårdsstyrelsen skall utgöra direktion. I kommun som icke tillhör landstingskommun äger kommunfullmäktige motsvarande befogenhet.

4 mom.” Beträffande särskilt ut- 4 mom. I fråga om särskild disedd direktion skola, med de avvikel- rektion äga 37-47 §§ kommunallagen ser som framgå av vad i 2. 3 och 5 (1976:000) motsvarande — tillämpmom. stadgas. följande bestämmelser - ning. äga motsvarande tillämpning, nämligen för direktion i landstineskommun vad i 43, 44 och 46-51 §§ landstingslagen är föreskrivet med avseende då

5 Senaste Ivdelse 1970:211. + Senaste lydelse 1970:211. 5 Senaste Iydelse 1970:211.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

förvaltningsutskottet och i 54 § fiärde

stycket samma lag i fråga om där avsedd nämnd samt för direktion i kommun, som ej tillhör landstingskommun, vad i 32, 33 och 35-42 §§ kommunallagen är föreskrivet med avse-

ende å kommunstyrelsen samt i 458

andra och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd.

34 8

I mom.” Talan mot beslut av sakkunniga om tjänsteförslag enligt 20 8

föres hos socialstyrelsen genom besvär. Mot socialstyrelsens beslut med

anledning av sådana besvär får talan icke föras.

Om besvär över beslut av sjuk- Om besvär över beslut av sjuk-

vårdsstyrelse eHer direktion gäller - vårdsstyrelse eller direktion gäller vad som stadgas i landstingslagen el- vad som stadgas i kommmunallagen ler kommunallagen. (1976:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

2. I fråga om särskild direktion tillämpas bestämmelsen i 37 8 första stycket kommunallagen (1976:000) om minsta antalet ledamöter första gången

vid val som avser tiden efter utgången av år 1979.

3. Bestämmelsen i 11 § 5 mom. om beslutförhet tillämpas intill utgången av år 1979.

6 Senaste lydelse 1972:665.

21¶Förslag till Lag om ändring i folktandvårdslagen (1973:457)

Härigenom föreskrives att 5 § folktandvårdslagen (1973:457) skall ha nedan ungivna lydelse.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse

5 8

Ledningen av folktandvården ut- Ledningen av folktandvården utövas inom varje landstingskommun övas inom varie landstingskommun

av Ssjukvårdsstvrelse som avses i 9 v av en tandvårdsnämnd, i den mån an-

Sjukvårdslagen (1962:242). nat ej följer av sådant beslut som avses

i 49§ kommunallagen (1976:000).

Landstineskommun fär tillsätta sär-

skild tandvårdsnämnd eller uppdraga

åt annan nämnd att vara tandvårds-

nämnd. Har så ej skett är sjukvårds-

styrelsen tandvårdsnämnd.

Landstingzskommun får dock utse I fråga om särskild tandvårdsnämnd särskild nämnd att i stället för sjuk- äger 37-—47 §X kommunallagen vårdsstyrelse utöva ledningen av folk- (1976:000) motsvarande tuillämptandvården. I fråga om sådan nämnd ning. äger bestämmelserna om sjukvärdsstvrelsei9 § I och 2 mom. sjukvårdslagen motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa

psykiskt utvecklingsstörda.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1967:940) angående omsorger

om vissa psykiskt utvecklingsstörda

dels avt 158 skall upphöra att gälla,

dels att i lagen orden ”styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda” eller böjningsform dirav skall bytas ut mot ”omsorgsstyrelse” i motsvarande form.

dels att 6 och 1453 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

6¶Ledningen av Jlandstingskom- Ledningen av landstingskommuns verksamhet enligt denna lag muns verksamhet enligt denna lag utövas av en stvrelse för omsorger om utövas av en omsorgsstyrelse, i den psykiskt utvecklingsstörda. Till sådan man annat ej följer av sådant beslut styrelse får utses nämnd som handhar som avses i 498 kommunallagen andra landstingskommunens törvalt- (1976:000). ningsuppgilter.

Landsungskommun får tillsätta sär-

skild omsorgsstyrelse eller uppdraga at

annan nämnd att vara omsorgsstyrel-

se. Har så ej skett är sjukvårdsstyrelsen

omsorasstyrelse.

Landstingskommun äger överlåta ledningen av särskola på skolstyrelsen i den kommun där särskolan är belägen.

Landstingskommun äger besluta att ledningen av specialstukhus skall utövas av landstingskommunens sjukvårdsstyrelse.

Drives inrättning för omsorger om Drives inrättning för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda av lands- psykiskt utvecklingsstörda av laänds-

tingskommuner gemensamt. får sär- tingskommuner gemensamt. får sär-

skild styrelse utses att för inrättning- skild styrelse utses att för inrättningen fullgöra de uppgifter som annars en fullgöra de uppgifter som annars ankommer på sivrelse för omsorger ankommer på omsorasstyrelse. om psykiskt utvecklingsstörda.

För vissa uppgifter som anges särskilt i denna lag finnes i landstingskommun en beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda eller. om regeringen bestämmer det, flera sådana nämnder.

i Senaste Ivdelse 1974:582.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

1458 Ledamöter och suppleanter i sär- I fråga om särskild omsoresstyrelse skild styrelse för omsorger om psykiskt äger. 37—47 §X kommunallagen utvecklingsstörda — väljes av lands- (1976:000) motsvarande tillämpning. tinget eller kommunfullmäktige till det antal landstinget eller kommunfullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får dock icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt om det begä-

res av minst så många väljande som

motsvarar det tal vilket erhålles. om samtliga väliandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med I. Om förfarandet vid sådant proportionellt val gäller särskilda föreskrifter. Sker val av suppleanter icke proportionellt, skall även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

För särskild styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda äger i

landstineskommun bestämmelserna i

43-51 §X och 54 fjärde stycket landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319) samt i kommun som ej tillhör landstingskommun bestämmelserna i 32—42 SÅ och 45 + andra och tredje styckena kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) motsvarande tillämpning. I protokoll behöver dock uppta- 2us endast förteckning över närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

2 Senaste Ivdelse 1971:639.

23 Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:598) angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län

Härigenom föreskrives att 1-5 SÅ lagen (1968:598) angående handläggning

av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

1 N

Har med stöd av 127 8 andra Har med stöd av 1278 andra stycket byggnadslagen den 30 juni stycket byggnadslagen (1947:355)

1947 (nr 385) bestämts att Stock- bestämts att Stockholms län skall ut-

holms län skall utgöra ett regionpla- göra ett regionplaneområde, skall frå-

neområde. kan Konungen förordna gor om regionplan för området handatt frågor om regionplan för området läggas av Stockholms läns landsskall handläggas av AKommunalför- tingskommun.

bund mellan Stockholms stad och Stockholms läns ländstingskommun eller. om staden inträder i landstingskommunen, av landstingskommunen.

sr

Förslag till regionplan upprättas av Förslag till regionplan upprättas av

en regionplanenämnd och antages en regionplanenämnd och antages av kommunalförbundets fullmäktige av landstinget. eller av landstinget.

ur.

Kommunalförbundet eller lands- Landstingskommunen fär tillsätta tingskommunen kan tillsätta — sär- särskild regionplanenämnd = eller skild regionplanenämnd. Tillsättes ej uppdraga åt annan nämnd art vara särskild regionplanenämnd. skall i regionplanenämnd. Har så ej skett är kommunalförbundet — förbundsstyrel- förvaltningsutskottet regionplanesen eller annan nämnd som angives i nämnd. förbundsordningen eller i landstingskommunen — förvaltningsutskottet eller annan nämnd som landstinget bestämmer vara regionplanenämnd.

Ledamöter och suppleanter i sär- I fråga om särskild regionplane-

skild regionplanenämnd väljes av för- nämnd äger 37—47 §S$ kommunallagen bundstullmäktige eller landstinget till (1976:000) motsvarande tillämpning. det anal förbundstullmäktige eller

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse

landstinget bestämmer. Antalet ledamöter får dock icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt, om det begåres av minst så många väljande som motsvarar det tal vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat

med 1. Om förfarandet vid sådant pro-

portionellt val säller särskilda föreskrifter. Sker val av suppleanter icke proportionellt, skall även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

För särskild regionplanenämnd äger i kommunallörbundet 32 §, 33 § första stycket första punkten och andra stecket, 34—42 yx samt 45 § andra och tredje styckena kommunallagen den

18 december 1953 (nr 753) och i land-

stingskommunen 438, 448 första stvcket första punkten och andra stycket, 45-51 §§ samt 549 fjärde stycket landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319) motsvarande tillämpning.

Regionplan fastställes av Konung- Regionplan fastställes av regeringen. Har avvikande mening i fråga om en. Har avvikande mening i fråga om förslaget till regionplan uttalats inom förslaget till regionplan uttalats inom styrelsen i kommunalförbundet eller regionplanenämnd eller inom landslandstineskommunen, inom annan tinget eller har erinran mot förslaget nämnd som är regionplanenämnd el- framställts av kommun inom reler inom fullmäktige eller landsunget gionplaneområdet, kan regeringen

eller har erinran mot förslaget fram- göra den avvikelse från förslaget som

ställts av kommun inom regionpla- är befogad med hänsyn till den ut-

neområdet, kan Konungen göra den talade meningen. avvikelse från förslaget som är be-

fogad med hänsyn till den uttalade meningen.

I fråga om kommunalförbundets kostnader för upprättande och ändring

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse av regionplan äger 13258 bygenadslasen motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i 133 § och 149 8 Bestämmelserna i 133 § och 149 X

första stycket första punkten bygg- första stycket första punkten bygg-

nadslagen äger motsvarande till- nadslagen (1947:385) äger motsvalämpning när kommunalförbundet cl- rande tillämpning när landsiuingskomler landstinget handlägger frågor om munen handlägger frågor om reregionplan. Vad som sägs om för- glonplan. Vad som sägs om regionbundsfullmäktige skall därvid avse planeförbund och förbundsfullmäktifullmäktige i kommunalförbundet eller ge skall därvid avse landstingskomlandstunget. munen och landstinget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

24 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:653) om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden m. m.

Härigenom föreskrives att lagen (1964:653) om överflyttunde uv magi-

stratens befattning med burskapsärenden m. m. skall ha nedan angivna lv-

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Stadens styrelse skall övertaga den Kommunstyrelsen eller den nämnd befattning med ansökan om burskap kopununlullmäkuge beslutar skall och med uppsägning av burskap. övertaga den befauning med ansösom enligt 3 kap. FP och 5SÅS han- kan om burskup och med uppsägdeisbalken ankommer på borgmäs- ning av burskap, som enligt 3 kap. tare och råd. I och 5 §§ handelsbalken ankommer

på borgmästare och råd.

Stadens styrelse äger antaga regle- Kommunstyrelsen eller den nämnd mente angående burskap i staden att kommuntullmäkrtige beslutar äger angälla i stället för vad som stadgas I taga reglemente angående burskap

3 kap. handelsbalken. Innan regle- att gälla i stället för vad som stadgas

mente antages. skall stadens borger- i 3 kap. handelsbalken. Innan regskap beredas ullfälle vura sig. Reg- lemente antages. skall borgerskapet lemenrte fastställes av länsstyrelsen. beredas ulltälle vittra sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

25¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m.

Härigenom föreskrives att 4 X lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m.!' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

45¶Om det behövs för bostadsförsörjningens tfrimjande skall kommun anordna avgiftsfri bostadsförmedling. I område som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende åligger sådan skyldighet kommunerna i området. Därvid skall gemensam bostadslörmedling anordnas och enhetliga grunder tillämpas vid anvisning av bostäder.

Regeringen kan ålägga kommun att fullgöra skyldighet enligt första stycket.

Har regeringen ålagt kommuner Har regeringen ålagt kommuner att anordna gemensam bostadsför- att anordna gemensam bostadsförmedling skola de deltagande kom- medling skola de deltagande kommunerna handha denna i kommu- munerna handha denna i kommunaltörbund. Enas de icke om förbunds- nalförbund. ordningen eller ändring av den eller om ordförande i förbundets tullmäktige eller styrelse, beslutar länsstyrelsen eller, om kommuner i mer än ett län beröras, regeringen. I övrigt gäller lagen (1957:281) om kommunalförbund.

Denna lag träder i kraft den I januari 1977.

I Lagen omtryckt 1975:131. Senaste Ivdelse av lagens rubrik 1975:131.

26 Förslag till Lag om egendom som förvaltas av kommunalstämma

Härigenom föreskrives följande.

Om sockenmagasin. tillgångar som hör till magasinskassa eller rowehållarkassa eller annan egendom vid utgången av år 1977 förvaltas av kommunalstämma som avses i 138 lagen (1930:251) om kommunalstyrelse på landet, skall egendomen vid nämnda tidpunkt tillfalla kommunen. Sådan förvaltning får dessförinnan avvecklas i den ordning och under de förutsättningar som i fråga om vissa kassor föreskrevs i 1-3 §§ i den numera upphävda kungörelsen (1963:43) med föreskrifter rörande vissa av kommunalstämma förvaltade kassor.

Denna lag träder i kraft den I januari 1977.

4 Riksdagen 1976177. I saml. Nr I

Utdrag

KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammunträde

1976-08-19

Närvarande: statsministern Palme. ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Carlsson. Feldt. Sigurdsen, Gustafsson. Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Pe-

terson

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Proposition om minskad statlig detaljreglering av kommunerna m. m.

1. Inledning

Den kommunala indeliningens anpassning till samhällsutvecklingen har skapat förutsättningar att vidga den kommunala självstyrelsen. Komnrunindelningsreformen motiverar också överväganden beträffande statens förhållande till kommunerna från delvis nya utgångspunkter. I 1974 års statsverksproposition (prop. 1974:1, bil. 16) uttalade jag att en fortsatt översyn skulle göras av statens tillsyns- och kontrollfunktioner gentemot kommunerna. Inom kommundepartementet pågår i samråd med andra berörda de-

partement en sådan Översyn. Utöver de förslag till förändringar som har lagts fram i samband med

reformer på andra områden har översynsarbetet hittills resulterat i fyra departementspromemorior med den gemensamma beteckningen Minskad stutlig detaljreglering av kommunerna. Den första promemorian (Ds Kn 1975:1, PM I Avgifter hos byggnadsnämnd, har lagts till grund för en proposition (1975:107). Propositionen godtogs av riksdagen (CU 1975:29. rskr 1975:220). Genom ändringar (1973:462 resp. 1975:821) i byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776) och förordningen (1961:568) om brandfarliga varor har regeringen slopat kommuns skyldighet att understilla länsstyrelsen beslut om avgifter hos byggnadsnämnd.

De följande tre promemoriorna, PM II (Ds Kn 1975:3) Nämndorgani-

sationen, underställning m, m., PM HI (Ds Kn 1975:6) Övriga specialreg-

lerade kommunala nämnder m. m. och PM IV (Ds Kn 1975:7) Landstingskommunernas specialreglerade nämnder, behandlar bl.a. de kommunala och landstingskommunala nämndernas organisation och arbetsformer. Pro-

memortorna bör fogas till protokollet i detta ärende som hilaga 1-3.

Inom kommundepartementet har vidare upprättats promemorian (Ds Kn 1976:3) Avveckling av institutet jordbruksstämma. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Efter remiss har yttranden över PM II avgetts av socialstyrelsen, riksarkivet, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens planverk. statens brandnämnd. socialutredningen ($ 1969:29), hilso-

vårdsstadgeutredningen (S 1974:08), utredningen (U 1972:06) om skolan, sta-

ten och kommunerna, samtliga länsstyrelser, Stockholms, Södermanlands.

Jönköpings, Malmöhus, Hallands. Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs och

Visterbottens läns landstingskommuner, Alvesta, Avesta, Bengtsfors, Bo-

dens, Borlänge, Eskilstuna, Falkenbergs. Falu, Flens. Gislaveds, Gotlands, Göteborgs, Götene, Haninge, Hjo, Jönköpings, Katrineholms, Kumla, Kungsbacka, Köpings. Laholms, Landskrona, Lerums, Ludvika, Lycksele, Malmö, Mora, Mörbylånga, Norrköpings, Nyköpings, Piteå, Ronneby, Skövde, Stockholms, Strängnäs, Sundsvalls, Svenljunga, Söderhamns, Sölves-

borgs, Trollhättans, Uddevalla, Umeå, Uppsala, Vallentuna, Varbergs,

Vingåkers, Vänersborgs, Värnamo, Växjö, Åtvidabergs, Öckerö. Örebro,

Örnsköldsviks och Östersunds kommuner, sociala centralnämnden i Östra

Göinge kommun, Landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet, Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Över PM III har efter remiss yttranden avgetts av överbefälhavaren (ÖB).

chefen för armén, försvarets civilförvaltning, försvarets materielverk, civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, riksskatteverket, skolöverstyrelsen, statens livsmedelsverk, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, riksnämnden för kommunal beredskap. militärbefälhavaren i Östra militärområdet, utredningen om skolan, staten och kommunerna, länsstyrelserna i Stockholms. Södermanlands, Östergötlands. Kalmar, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län, Örebro läns landstingskommun, Eskilstuna, Göteborgs, Halmstads, Hedemora, Järfälla, Karlstads, Landskrona, Luleå, Malmö, Motala, Norrköpings, Piteå, Stockholms, Sundsvalls, Surahammars, Tyresö, Älvsbyns och Örnsköldsviks kommuner. Nordvästra Skånes kommunalförbund. Sydvästra Skånes kommunalförbund och

Svenska kommunförbundet.

Över PM IV har efter remiss yttranden avgetts av socialstyrelsen, riksarkivet. skolöverstyrelsen, statens planverk. folkhögskoleutredningen (U 1972:08), länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands. Malmöhus. Göteborgs

och Bohus. Västmanlands och Västerbottens län, samtliga landstingskom-

muner, Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Centralorganisationen SACO/SR, TCO, Handikappförbundens centralkommitté och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn.

Över promemorian Avveckling av institutet jordbruksstämma har eher remiss yttranden avgetts av justitiekanslern (JK), kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävle-

borgs, Västernorrlands och Jämtlands län, Alingsås, Katrineholms, Kungälvs. Ludvika. Säters, Södenälje. Vingåkers, Åre och Örnsköldsviks kom-

muner, Svenska kommunförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Hushållningssällskapens förbund, Lantbrukarnas riksförbund och Samfundet för hembygdsvård.

2. Departementspromemoriorna m. m.

I fråga om gällande rätt och förslagen i departemenispromemoriorna får

jag hänvisa till bilaga 1-4.

3. Remissyttrandena

Departementspromemoriorna har fått ett genomgående positivt motta-

gande vid remissbehandlingen. I enstaka frågor förordar en del remissinstanser andra lösningar än de som har föreslagits i promemoriorna. Detta gäller främst frågor som hänger samman med tjänstemännens ställning i nämndorganisationen. Åtskilliga remissinstanser önskar ytterligare förslag om lättnader i den statliga tillsynen och kontrollen över kommunerna. Framför allt framhålls att skyldigheten att underställa statlig myndighet vissa beslut bör kunna avskaffas i vtterligare ett antal fall, bl. a. i fråga om beslut att ta upp lån och att teckna borgen. Förslaget att institutet jordbruksstämma skall avvecklas bemöts i huvudsak positivt. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

4. Föredraganden

4.1 Allmän bakgrund

Under efterkrigstiden har den offentliga sektorn vuxit kraftigt. Inte minst kommunens verksamhet har ökat i omfattning. Åtskilliga uppgifter som är av betydelse för att skapa ett välordnat samhälle där medborgarnas behov av trygghet och service tillgodoses handhas i dag av kommunala och landstingskommunala organ. Kommunindelningsreformerna har varit en för-

utsättning för denna utveckling. Genom tillkomsten av bärkraftiga kom-

muner har dessa kunnat ta ansvar för betydelsefulla samhällsfunktioner samtidigt som former har skapats för ett stärkt medborgarinflytande.

Ansvaret för samhällets utveckling och uppgifter vilar såväl på staten som på kommunerna och landstingskommunerna. Samverkan på skilda om-

råden och i olika former är en nödvändig förutsättning för att gemensamma

samhälleliga mål skall kunna uppnås. Eftersom statsmakterna har det över-

gripande ansvaret, måste de på olika sätt ange ramar för kommunernas

och landstingskommunernas befogenheter.

Den kommunala självstyrelsens formella ram ges i lagstiftning. 1 regeringsformen (RF) stås fast att den svenska folkstyrelsen förverkligas bl. a. genom kommunal självstyrelse (1 kap. I $). Det anges (1 kap. 6 §) att det i riket finns primärkommuner och landstingskommuner. att bestutanderätten utövas av valda församlingar och att kommunerna har rätt att ta

ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Vidare föreskrivs i RF (8 kap. 5 8)

att grunderna för ändring i rikets indelning i kommuner, för kommunernas organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen

bestäms i lag samt att i lag också meddelas föreskrifter om kommunernas

befogenheter i övrigt och om deras åligganden. I kommunallagen (1953:733,

omtryckt 1969:765) (KL), kommunallagen (1957:50) för Stockholm tomtryckt

1969:766)(K LS) och landstingslagen (1954:319, omtryckt 1972:10D (LD) finns bestämmelser om bl. a. kommunernas och landstingskommunernas kom-

petens, uppgiftsfördelningen mellan beslutande samt förvaltande och verk-

ställande organ, de kommunala och landstingskommunala organens arbetsformer, den ekonomiska förvaltningen, underställning och besvär. I fråga om befogenheter och åligganden reglerar kommunallagarna endast den s. k.

allmänna kompetensen. Uppgifter enligt denna är i princip frivilliga. Den

kompetens som regleras i olika specialförfattningar innebär däremot i de

flesta fall att uppgifterna är obligatoriska. Genom sådan lagstiftning har

kommunerna tilldelats betydande ansvar inom plan- och byggnadsväsendet,

bostadsförsörjningen, socialvården, undervisningen m. m. och landstingskommunerna inom hälso- och sjukvårdsområdet.

Statens tillsyn och kontroll över kommunernas och landstingskommunernas verksamhet utövas i olika former. Det mest vidsträckta tillämpningsområdet har den statskontroll som utlöses på enskilds initiativ genom besvär över ett kommunalt eller landstirgskommunah beslut. Besvär som anförs med stöd av kommunallagarna, s. k. kommunalbesviär, är den kontrollform som innebär det minsta ingreppet i den kommunala självstyrelsen. En mer ingående kontroll kommer till stånd genom s. k. förvaltningsbesvär,

som anförs med stöd av specialförfattningar.

Vissa beslut av kommuner och landstingskommuner prövas och fastställs av regeringen eller annan statlig myndighet genom underställning. Exempel

på sådana ärenden utgör finansiella åtaganden, antagande av kommunala

stadgor. planläggningsbeslut och beslut om vissa avgifter.

Effektivitetskontroll sker med stöd av olika specialförfattningar, som ålägger

kommunerna och landstingskommunerna att svara för vissa förvaltnings-

uppgifter och som föreskriver statlig tillsyn över att uppgifterna fullgörs på ett tillfredsställande sätt.

En mycket långtgaende styrning är möjlig genom att staten inom vissa verksamhetsgrenar kan besvimma över resurstilldelningen ull kommuner och landsungskommuner. Exempet på ekonomiska styrmedel är investeringsavgifter och statsbidrag.

Förutsättningarna för att öka kommunernas och lundstingskommunernas ansvar och handlingsfrihet har under de senaste decennierna i hög grad förbättrats. Genom kommunindelningsreformen och i takt med verksamhetens utbyggnad har förvaltningsorganisationen tillförts sakkunskap på olika områden. Den service som kommunförbunden lämnar sina medlemmar har också i betvdande utsträckning medverkat till effektivitet och enhetlighet i den kommunala och landstingskommunala verksamheten. Behovet av statlig tillsvn och kontroll över kommunernas och landstingskommunernas

sätt att fullgöra sina uppgifter har därför minskat. Mot den bakgrunden

uttalade jag i 1974 års statsverksproposituion (prop. 1974:1, bil. 16, s. 2) och i 1975 års budgetproposition (prop. 1975:1, bil. 16. s. 3) att en översyn skulle göras av statens tillsyns- och kontrollfunktioner.

Syftet med översynen är att mönstra ut sådana detaljföreskrifter som med hänsyn till de kommunala och landstingskommunala organens ställning och resurser inte längre är nödvändiga. Flera motiv kan anföras för att

på detta sätt decentralisera ansvar och befogenheter. Statsförvaltningen kan avlastas arbetsuppgifter och få bättre tid för planering och andra övergripande

frågor. Det innebär effektivitetsvinster för samhällsförvaltningen som helhet

om myndigheter som bereder ärenden också fattar de slutliga besluten. Vidare kan de kommunala organens kännedom om lokala förhållanden bättre

utnyttjas. Medborgarna får också större möjligheter till kontakter med be-

slutsfattarna vilket kan göra det lättare att lösa många problem. Samtidigt är jag helt medveten om de krav som finns på samordning och likformighet

i samhällsarbetet. Beslut av statsmakterna för att tillförsäkra medborgarna exempelvis rättssäkerhet, svsselsättning och lika tillgång tll samhällsservice

skalt självfallet förverkligas. Det är knappast möjligt att ställa upp någon allmängiltig princip som kan tillämpas vid ställningstaganden till utform-

ningen av statens tillsyns- och kontrollfunktioner. En avvägning mellan

delvis motstridiga intressen måste komma till stånd vid varje tillfälle. Ytterst gäller därvid frågan vilka styrinstrument och vilken grad av styrning som är förenlig med statsmakternas uppfattning om den kommunala självstyrelsens roll i samhället.

Förutom de förslag till förändringar som har lagts fram i samband med reformer på andra områden har det hittills bedrivna utredningsarbetet resulterat i fyra departementspromemorior som berör lagar och andra för-

fattningar avseende kommunal och landstingskommunal verksamhet. Promemoriorna har redovisats under den gemensamma beteckningen Minskad

statlig detaljreglering av kommunerna. Ett delresultat av översynsarbetet

redovisades i PM I (Ds Kn 1975:1) Avgifter hos byggnadsnämnd. Regeringen

har efter bemyndigande av riksdagen (prop. 1975:107, CU 1975:29, rskr 1975:220) beslutat att slopa kommuns skyldighet att underställa länsstyrelsen beslut om sådada avgifter (SFS 1975:462 och 821). I de övriga tre depar-

tementspromemoriorna, PM II (Ds Kn 1975:3) Nämndorganisationen, un-

derställning m. m., PM II (Ds Kn 1975:6) Övriga specialreglerade nämnder

m. m. och PM IV (Ds Kn 1975:7) Landstingskommunernas specialreglerade nämnder, behandlas bl. a. de kommunala och landstingskommunala nämn-

dernas organisation och arbetsformer samt underställning hos statlig myndighet av vissa beslut. Jag anser att det är angeläget att specialförfattningarnas regler om nämndernas organisation och arbetsformer tas upp nu så att enhetlighet kan nås med förslaget till ny kommunallag (prop. 1975/76:187).

I de fall då den kommunala verksamhetens innehåll och omfattning på ett visst område har regleraws närmare talar starka skäl för au frågan om statlig tillsyn och kontroll normalt bör bedömas i samband med att sakområdet utreds. I utredningsdirektiven för vissa nu arbetande kommittéer anges, att denna fråga skall prövas och att inriktningen är att begränsningar

i den statliga tillsynen bör föreslås. Utredningsuppdrag med denna inriktning har bl. a. utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna, häl-

sovårdsstadgeutredningen (S 1974:08) och utredningen (S 1975:04) om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården. Vidare ingår i den kommunaleko-

nomiska utredningens (Fi 1971:08) uppdrag att behandla frågan om övergång

till mera generella former för statsbidragsgivningen.

Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen att uppdra åt övriga berörda kommittéer att överväga frågan om hur man skall kunna minska statlig tillsyn över och detaljkontroll av kommunerna och landstingskommunerna inom resp. utredningsområde. Ett motsvarande uppdrag bör även lämnas

till de centrala statliga myndigheterna att pröva gällande föreskrifter, råd

och anvisningar från samma utgångspunkt.

I de promemorior som har upprättats inom kommundepartementet har

en fullständig genomgång gjorts av bestämmelserna om de kommunala

och landstingskommunala specialreglerade nämnderna. Översynen avser organisationen av ett 30-tal specialreglerade verksamheter inom kommuner. landstingskommuner och kommunalförbund. De förslag som läggs fram kännetecknas av en strävan mot större enhetlighet och enkelhet i nämndorganisationen efter mönster av förslaget till ny kommunallag med eu minimum av särregler och detaljföreskrifter. Förslagen bygger på principen alt kommunernas och landstingskommunernas handlingsfrihet skall ökas

och att deras möjligheter att anpassa verksamhetsformerna efter lokala för-

hållanden skall förbättras. Denna grundtanke har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. I vissa avseenden har den uppfattningen förts fram att förslagen från pågående utredningar bör avvaktas. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag dock att övervägande skäl talar för att man söker lösa frågorna om de specialreglerade nämndernas

organisation och arbetsformer i ett sammanhang och med utgångspunkt

i bestämmelserna om styrelsen i förslaget ull ny kommunallar (3 kap.) Dessa frågor bör i första hand bedömas från allmänna kommunalrättsliga utgångspunkter och med beaktande av vad den kommunala självstyrelsen och demokraun fordrar. Deua är inte i första hand en uppgift för de ut-

redningar som arbetar med olika specialreglerade kommunala verksamheter. Därför anser jag inte att jag föregriper utredningarnas arbete, när jag gör bedömningen att förslagen i promemoriorna kan ligga till grund för lagstiftning nu. Beträffande flera andra frågor. som det i och för sig skulle ha funnits anledning att ta upp i ett översynsarbete av detta slag, gör jag däremot, som jag skall återkomma till, den bedömningen at de inte bör

tas upp fristående från verksamhetsområdet i övrigt. Möjligheterna att min-

ska den statliga detaljregleringen får i dessa fall prövas i resp. utredning - och under beredningen i regeringens kansli.

Bestämmelser om kommunernas och landstingskommunernas special-

reglerade nämnder finns i de olika specialförfattningarna. Dessa innehåller

dels särskilda bestämmelser om nämnderna och dels i allmänhet en hänvisning till vissa bestämmelser i KL. KLS resp. LL. Specialförfattningarnas särskilda nämndbestämmelser kan avse frågor som saknar motsvarande reglering i kommunallagarna beträffande kommunstyrelsen resp. förvaltnings-

utskottet. I andra fall finns liknande bestämmelser i kommunallagarna, men

för den specialreglerade nämnden ges då i specialförfattningarna en avvi-

kande regel. Även om det finns ett gemensamt, grundläggande mönster

för samtliga kommunala och landstingskommunala nämnder. är mängden avvikande bestämmelser betydande. Jag anser att goda skäl talar för att ytterligare anpassa specialförfattningarnas nämndbestämmelser till den nya kommunallagens bestämmelser om styrelsen.

Som jag aviserade i kommunallagspropositionen (s. 567) anser jag att tiden nu är mogen att avveckla institutet jordbruksstämma. Jag avser att ta upp

också denna fråga i detta sammanhang (avsnitt 4.6).

Jag har i detta ärende samrått med cheferna för justitie-, försvars-. social-, kommunikations-. finans-, utbildnings-, jordbruks-, handels-. arbetsmark-

nads- och bostadsdepartementen samti med statsrådet Hjelm-Wallén.

4.2 Specialförfattningarnas särbestämmelser

Frågan om i vilken utsträckning de specialreglerade nämndernas organisation och arbetsformer kan regleras genom en hänvisning till den nva kommunallagens bestämmelser om styrelsen fordrar en rad ställningsta-

ganden till behovet av olika särregler. Jag avser att ta upp detta punkt för punkt, i huvudsak i samma ordning som de olika frågorna behandlas i förslaget till ny kommunallag, för att sedan återkomma till spörsmålet

om en enhetlig hänvisning till den nya kommunallagen.

Mina förslag berör ett stort antal nämnder och innebär ändringar i åt-

skilliga specialtörfattningar. För att ge överblick över de olika konsekven-

serna skall jag sedan sammanfatta mina förslag nämnd för nämnd (avsnitt

4.3).

4.2.1 Fakultativa eller obligatoriska nämnder

De viktigaste kommunala specialreglerude nämnderna är obligatoriska i den meningen att särskild nämnd måste inrättas. Kommunen är skyldig att inrätta byggnadsnämnd, skolstyrelse, social centralnämnd (eller socialnämnd. barnavärdsnämnd och nykterhetsnämnd) sann hälsovårdsnämnd. Också valnämnd. uttagningsnämnd och i vissa fall handels- och sjöfartsnämnd är obligatoriska nämnder. Övriga kommunala specialreglerade nämnder är fakultativa i den meningen au särskild nämnd inte behöver inrättas. Eftersom den uppgift som regleras i en specialförfattning i allmänhet är obligatorisk. innebär detta att kommunen kan välja mellan att inrätta en särskild nämnd för uppgiften och att uppdra åt annan nämnd att ha hand

om uppgiften. I flera fall anges att kommunstyrelsen ti något fall social-

nämnden) skall utgöra nämnd för den aktuella uppgiften, om den inte har

anförtrotts annan nämnd och särskild nämnd inte har inrättats. Beträffande

arbetslöshetsnämnd är detta det enda alternativet ull att inrätta särskild nämnd.

De landstingskommunala specialreglerade nämnderna är i huvudsak fukultativa. Undantaget är folkhögskolestyrelse. Specialförfattningarna har något olika bestämmelser om inrättande av nämnder. Genomgäende anges att särskild nämnd kan inrättas för var och en av de specialreglerade verksamheterna. Härutöver gäller att förvaltningsutskottet eHer avdelning därav kan utgöra sjukvårdsstyrelse. att sjukvårdsstyrelse kan utgöra tandvårdsnämnd och direktion lör sjukhus. att utbildningsnämnd eller styrelse för

annan värdyrkesutbildning kan utgöra styrelse för sjuksköterskeskola sant

att Oomsorgsstyrelse, utbildningsnämnd, semesterhemsnämnd och regionplanenämnd kan utgöras av annan nämnd i landsungskommunen.

I PM III och IV föreslås att uttagningsnämnd och handels- och sjöfarts-

nämnd görs fakultativa och att också annan nämnd än kommunstyrelse skall kunna vara arbetslöshetsnännd. De begränsningar som finns i landstingens möjligheter att forma sin nämndorganisation slopas med ett undantag. Endast sjukvårdsstyrelse bör kunna vara direktion, om särskild sådan inte inrättas. Detta motiveras med hänvisning till de komplikationer som i annat fall skulle kunna uppstå med tanke på att direktion är i viss mening underordnad sjukvärdsstyrelsen.

I promemoriorna föreslås en enhetlig utformning av bestämmelserna om inrättande av de specialreglerade nämnder som inte måste vara särskilda

nämnder. Innebörden av de bestämmelser som föreslås för dessa nämnder är att det i varje kommun och landstingskommun skall finnas en nämnd för den specialreglerade uppgiften och att kommunen resp. landstingskommunen får tillsätta särskild sådan nämnd eller uppdra åt annan nämnd att ha hand om uppgiften. I PM III föreslas en kompletterande regel med den innebörden att kommunstyrelsen eller viss annan nämnd skall ha hand om uppgilten, om kommunfullmiäktige inte har beslutat annorlunda. Någon

motsvarighet till denna kompletterande regel föreslas däremot inte tör de landstingskommunala verksamheterna.

I PM II framhålls att en enhetlig utformning av bestämmelserna om inrättande av nämnder gör det lättare att inrätta gemensamma nämnder tör Nera av de uppgifter som i dag oftast ankommer på kommunstyrelsen och som vur för sig inte motiverar en särskild nämnd.

Remissinstanserna tillstyrker nära nog genomgående förslagen. Stockholms kommun anser att även valnämnd bör göras fakultativ, även om särskild valnämnd torde behövas i en kommun av Stockholms storlek. Sundsvalls kommun pekar på att kommunstyrelsen får hand om verksamheten för åtta av de nämnder som behandlas i PM IIL Kommunen anser att man bör överväga att lägga uppgifterna direkt på andra organ för att om-

gången över ett delegationsförfarande skall kunna undvikas. Flera remissinstanser sätter i fråga det framtida behovet av uttagningsnämnd och fram-

håller att hästar numera inte tas ut för försvarsmaktens behov. Sundsvalls

kommun går längre och sätter i fråga också behovet av kristidsnämnd. fa-

miljebidragsnämnd, hemvärnsnämnd. handels- och sjöfartsnämnd samt slakthusstyrelse. Flera remissinstanser uppehåller sig vid de förbättrade för-

utsättningarna att sammanföra flera i och för sig begränsade specialreglerade

verksamheter till en särskild gemensam nämnd. Överbefälhavaren önskar uttryckligt författningsstöd för inrättande av en särskild totalförsvarsnämnd som skulle ersätta i första hand civilförsvars-. beredskaps-, kristids- och hemvärnsnämnderna. Flera remissinstanser, däribland folkhögskoleutredningen (U 1972:08). anser att folkhögskolestyrelserna även i fortsättningen bör vara obligatoriska som särskilda nämnder eller att resultatet av utredningens arbete bör avvaktas. innan någon ändring görs på denna punkt.

För egen del anser jag att förslagen i promemoriorna är väl avvägda. Jag är inte beredd att i detta sammanhang föreslå att några specialreglerade nämnder slopas. Min grundläggande inställning är att det är av värde ati förtroendevalda ansvarar för de olika specialreglerade kommunala verksamheterna. Den väg man bör välja för att öka kommunernas möjligheter att forma nimndorganisationen efter lokala behov är enligt min mening att göra det frivilligt att inrätta särskilda nämnder och att öppna möjligheter alt relativt fritt fördeta förvaltningsuppgifterna mellan nämnderna.

Särskilt behovet av uttagningsnämnd har satts i fråga av flera remiss-

instanser. Frågan har berörts av 1967 års rekvisitions- och förfogandeut-

redning, vars betänkande (SOU 1975:65) Förfogandelagstiftningen har remissbehandlats och f. n. bereds inom regeringens kansli. I avvaktan på rosultatet av den fortsatta beredningen av ärendet bör enligt min mening göras den ändringen att det inte längre blir obligatoriskt avt inrätta särskild uttagningsnämnd. Chefen för försvarsdepartementet avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att uttagningskungörelsen (1963:110) ändras på detta sätt.

Vad gäller frågan om foölkhögskolestyrelse skall vara obligatorisk eller

inte har jag inledningsvis tavsnitt 4.1) uttalat att bestämmelserna om samtliga nämnders organisation och arbetsformer bör lösas i ett sammanhang och från gemensamma utgångspunkter. Denna bedömning gäller i princip också landstingskommunal fölkhögskolestyrelse. Hithörande frågor har emellertid nyligen övervägts av folkhögskoleutredningen. vars huvudbe-

tänkande (SOU 1976:16) Folkhögskolan ft. n. remissbehandlas. För att inte

föregripa remissbehandlingen och den fortsatta beredningen av utredningens förslag, har jag funnit det lämpligt att i detta sammanhang inte föreslå några ändringar i folkhögskoleförordningen (1958:478).

En remissinstans har föreslagit att också valnämnd skall bli fakultativ. Jag kan inte finna att det föreligger något behov av att öppna möjlighet att överlåta valnämnds uppgifter på kommunstyrelsen eller annan nämnd

och är således inte beredd att biträda deta förslag.

Invändningen från en remissinstans att kommunstyrelsen. om förslagen genomförs, får ansvar för alltför många verksamhetsområden och att andra former bör väljas för flera av de specialreglerade uppgifterna fordrar en kommentar. Jag anser nämligen att förslagen i promemoriorna skapar mycket goda möjligheter för varje kommun att välia den organisationstorm som den finner lämpligast. Detta kan ske genom at särskilda nämnder inrättas eller genom att verksamheterna anförtros andra nämnder. Att kommun-

styrelsen eller i ett par fall socialnämnden (sociala centralnämnden eller dist-

riktsnämnd) ges ett sistahandsansvar för den specialreglerade uppgiften innebär inte att jag anser att det i regel är lämpligast att uppgiften anförtros åt kommunstyrelsen resp. socialnämnden. Den regel som föreslås i promemoriorna medför emellertid betydande praktiska fördelar i det fall det rör sig Om en uppgift som är obligatorisk för. kommunen. Det är av värde att det vid varje tillfälle finns ett ansvarigt organ i varje kommun för exempelvis kommunens uppgifter av försvars- eller beredskapskaraktär.

Det principiella synsätt som jag nu har redovisat är enligt min mening tillämpligt också i fråga om landstingskommunernas obligatoriska uppgifter. Jag förordar att förvaltningsutskottet eller i några fall sjukvårdsstyrelsen I landstingskommun ges ett motsvarande sistahandsansvar. Jag finner det inte möjligt att i detta sammanhang ta ställning till den fråga om ytterligare flexibilitet i förtroendemannaorganisationen som har tagits upp av bl. a. Landstingsförbundet.

Inrättande av en särskild totalförsvarsnämnd för kommunernas uppgifter av försvars- och beredskapskaraktär, vilka f.n. i flertalet kommuner händ-

läggs av kommunstyrelsen, bedöms av flera remissinstanser som en värdefull möjlighet. Ett bra sätt ati öka antalet förtroendevalda kan enligt min mening

vara att samla flera i och för sig ganska begränsade arbetsuppgifter och av dem skapa ett meningsfullt verksamhetsområde för en eller flera nämnder. Till bilden hör också att kommunstyrelsen i dag ofta har eu ansvarsområde som är större än nödvändigt. Arbetsbelastningen är stor och sannolikt skulle såväl styrelsens huvudsakliga arbetsuppgifter som olika specialreglerade upp-

gifter vinna på att ärendegrupperna sprids. En möjlighet kan härvid vara att inrätta en nämnd för kommunens försvars- och beredskapsfrågor. Andra kombinationer kan också tänkas och förekommer i viss utsträckning redan. De förslag jag här lägger fram underlättar sådana lösningar genom att utformningen av nämndorganisationen i huvudsak överlämnas åt kommunerna och landstingskommunerna och genom att specialförfauningarnas nämndbestämmelser tförenhetligas och flertalet särregler mönstras ut. Jag anser det emellertid inte nödvändigt att i spectallagstiftningen precisera olika organisationsmodeller.

Med de avvikelser som jag har redovisat i det föregående förordar jag alltid att promemorieförslaget om enhetliga bestämmelser om inrättande av specialreglerade nämnder genomförs.

4.2.2 Antal ledamöter och suppleanter

Kommunstyrelsen skall liksom förvaltningsutskottet bestå av minst fem

ledamöter. Suppleanter skall väljas till det antal fullmäktige resp. landstinget bestämmer, vilket anses innebära att minst en suppleant skall utses. För de övriga kommunallagsreglerade nämnderna saknas regler om antalet Icdamöter och suppleanter.

Specialförfattningarna innehåller i flertalet fall samma regler som gäller beträffande kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet. Avvikande föreskrifter om antal ledamöter finns för skolstyrelse (minst sju, social centralnämnd (minst nio). överförmyndarnämnd (minst tre). uttagningsnämnd (tre eller fenv), särskild arbetslöshetsnämnd (ordförande samt minst fvra och högst tio ledamöter) handels- och sjöfartsnämnd (minst sju och högst tolv). slakthusstyrelse (inget minimiantal), stjukhusdirektion (minst tre), semesterhemsnämnd (ordförande och fyra andra ledamöter) samt styrelse för sjuksköterskeskola (inget minimiantal. Avvikande bestämmelser om antalet suppleanter finns i några författningar. Det gäller nykterhetsnämnd (minst hälften av antalet Jedamöter). uttagningsnämnd (en för varje ledamot, särskild arbetslöshetsnämnd tför ordföranden och minst halva antalet Iedamöter), semesterhemsnämnd ten för varje ledamot) och folkhögskolestyrelse (minst tre).

I PM II - IV föreslås att de bestämmelser om minimiantal ledamöter och om suppleanter som piller tör styrelsen enligt förslaget ull ny kommunallag genom hinvisning görs tlämpliga på samtliga specialreglerade

nämnder. Beträtfande överförmyndarnämnd föreslås dock ingen ändring.

I PM IH framhålls beträffande skoölstyrelse och social centralnämnd, där för-

slaget innebär en sänkning av minimiantalet, att avsikten inte är att minska

antalet förtroendevalda. Tvänom är det ett värde i sig att många förtroendevalda engageras i nämndarbetet. Men inga starka skäl talar enligt

promemorian för att föreskriva et högre minimiantat ledamöter i dessa

nämnder än i exempelvis kommunstyrelsen.

Förslagen tillstyrks av samtliga remissinstanser utom socialstyrelsen, som beträffande social centralnämnd anför att socialutredningens förslag bör avvaktas. En remissinstans anser att bestämmelsen om minst fem ledamöter bör gälla också taxeringsniämnd, överförmyndarnämnd, trafiknämnd och sådant organ vid försäkringskassa som utses av kommunen.

För egen del finner jag det lämpligt och praktiskt med enhetliga regler

för samtliga specialregierade nämnder. Kommunallagens bestämmelser om

styrelsen bör därvid vara normgivande. Även om jag är den förste att stryka under värdet av att flera förtroendevalda engageras i det kommunala arbetet. anser jag inte att det finns anledning att i speciallagstiftningen föreskriva

högre minimiantal ledamöter än vud som gäller för kommunstyrelsen. Jag förutsätter givetvis att det förhållandet att minimiantalet ledamöter i ett

par nämnder sänks inte kommer att medföra att antalet förtroendevalda i dessa nämnder minskar. Med hänsyn till att bl. a. socialutredningen har tillstyrkt promemorieförslaget anser jag till skillnad från socialstyrelsen utt

det inte finns anledning att beträffande sociala centralnämnden avvakta en ny sociallagstiftning. Beträffande de nämnder som regleras i författningar som har tillkommit

under riksdagens medverkan föreslår jag alltså att bestämmelserna om antalet ledamöter utformas i enlighet med vad jag har anfört. Beträffande

de nämnder som regleras i annan författning kommer chefen för resp. de-

partement att senare föreslå regeringen motsvarande ändringar.

En remissinstans har föreslagit att de enhetliga reglerna skall gälla också

sådant organ i allmän försäkringskassa som kommunen utser. I första hand torde försäkringsnämnd avses. Goda skäl talar för att antalet ledamöter

och suppleanter i försäkringsnämnd följer samma regler som annars tillämpas

i kommunerna. Jag har i samråd med chefen för socialdepartementet funnit

att denna fråga bör prövas i annat sammanhang. Förslaget att samma minimiantal ledamöter skall gälla också för taxeringsnämnd och trafiknämnd får prövas i anslutning till det reformarbete som pågår på dessa områden.

Beträffande överförmyndarnämnd anser jag att det ännu inte finns anledning

att överväga några ändringar i de nya bestämmelser som trädde i kraft den I januari i år.

I promemoriorna föreslås också att de olika bestämmelserna i speciallförfattningarna om antalet suppleanter skall utgå. Jag biträder detta förslag.

Den bestämmelse som gäller för kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet bör kunna gälla också för de specialreglerade nämnderna.

4.2.3¶Valbarhet

Bestämmelser om valbarhet till resp. nämnd finns i praktiskt taget samtliga

specialförfattningar. I allmänhet gäller genom hänvisning bestämmelserna

i KL resp. LL vid val också till de specialreglerade nämnderna. I KL resp. LL föreskrivs valbarhetshinder för bl. a. kommunens ledande tjänsteman

(7 SKL. SY LD samt — vid val till styrelsen eller annan kommunallags-

reglerad nämnd - resp. förvaltningsehef (32 och 45 IS KL, 43 och 54-58 LD. EF nägra specialförfattningar undantas vid hänvisningen till KL valbarhetshindret för tjänstemännen i kommunen. Det gäller bvggnadsstadgan (1959:612. omtryckt 1972:776), barnavårdslagen (1960:97. omitryckt 1971:308) och hälsovårdsstadgan (1958:663). I vtterligare några specialförfattningar töreskrivs valbarhetsregler som avviker från bestämmelserna I kommunallagarna. Dessa föreskrifter innebär i allmänhet att den krets som utesluts från valbarhet vidgas. I något fall föreskrivs särskilda kvalifikationer, medan valbarhetsbestämmelser helt saknas i ett par författningar.

I PM II — IV föreslås enhetliga valbarhetsbestämmelser för samtliga Specialreglerade nämnder. Förslagen. som har utarbetats med utgångspunkt i kommunallagsutredningens förslag till enhetlig kommunallag, innebär att nuvarande valbarhetshinder slopas för kommunens ledande tjänsteman hiksom för resp. förvaltningschef vid val till de olika nämnderna. Detta förslag har, liksom kommunallagsutredningens motsvarande förslag (SOU 1974:99), väckt kritik hos ett betydande antal remissinstanser, även om flertalet ullstyrker förslaget. De remissinstanser som har en negativ inställning pekar i allmänhet på svårigheterna att förena ett poliuskt uppdrag som nämndledamot med ställningen som förvaltningschef hos samma nämnd. Åtskilliga crinrar om kommunallagskommitténs ställningstagande (SOU 1952:14)i frågån och stryker under intresset av att förvaltningschefen intar en partipolitiskt oberoende. självständig ställning.

Min ståndpunkt innebär att hitullsvarande regler får anses utgöra en godtagbar kompromiss mellan olika intressen. I propositionen med förslag ull ny kommunallag föreslås också att de nuvarande valbarhetshindren för den ledande tjänstemannen och för resp. förvaltningschef behålls. De nuvarande valbarhetshindren kan inte anses ha vållat några större olägenheter beträltfande de specialreglerade nämnderna. Jag anser därför att det inte finns anledning att i fråga om dessa nämnder överväga någon annan lösning än den som föreslås i förslaget till ny kommunallag. De valbarhetsbestimmelser i specialförfattningarna som stämmer överens med kommunaltagarnas bör således inte ändras i annat än formellt hänseende.

Förslagen i PM II — IV innebär att samtliga specialförfattningar i fråga

om valbarhet hänvisar till kommunallagen. Detta förslag har bemötts positivt

av flertalet remissinstanser. också av sådana som har ställt sig tveksamma eller negativa till de valbarhetsbestämmelser som kommunallagsutredningen har föreslagit. Öckså jag anser att en sådan enhetlighet är lämplig. I et

par Fall innebär den att ytterligare några kommunala chefstjänstemiin utesluts

från valbarhet.

Vid val till byggnadsnämnd gäller att tjänsteman hos kommun inte på grund av sin tjänst skall vara obehörig att vara ledamot eller suppleant i nämnden (3 § tredje stycket byggnadsstadgan). Denna bestämmelse har ersatt tidigare föreskrifter om att kommunalborgmästaren var självskriven

ledamot av nämnden eller att länsstyrelsen eller magistraten utsåg en Iedamot. Bestämmelsen har motiverats av önskemålet att skapa möjligheter att knyta främst juridisk sakkunskap till nämnden.

Jag kan med hänvisning tll vad jag har anfört i valbarhetsfrågan i propositionen med förslag till ny kommunallag inte finna tillräckliga skäl av behålla en särreglering av frågan om valbarhet till byggnadsnämnd. Särregeln innebär i praktiken att kommunens ledande tjänsteman tkanslichefen) och stadsarkitekten samt eventuellt stadsingenjören kan ingå som ledamöter i nämnden. Detta är knappast nödvändigt för att nämnden skall få tillgång till deras sakkunskap och torde inte heller förekomma.

Valbarhetsbestämmelserna för barna vårdsnämnd innehåller samma avvikelse från kommunallagarna som byggnadsstadgan (8 3 barnavårds-

lagen). Också här har avvikelsen motiverats av intresset att nämnden tillförs

Juridisk sakkunskap. Den äldre barnavårdslagen (1924:361) innehöll dock inga bestämmelser om självskrivna ledamotskap för jurister (däremot för

präst, lärare och i vissa fall läkare). Det är av intresse i detta sammanhang

att lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m. inte innehåller någon bestämmelse motsvarande den i 8 § barnavårdslagen. Vid val till social centralnämnd gäller alltså valbarhetsbestämmelserna i KL fullt ut. Med hänvisning härtill och till vad jag nyss har anfört i fråga om valbarhet till bygg-

nadsnämnd finner jag övervägande skäl tala för att slopa särbestämmelsen i barnavårdslagen.

Också för val till hälsovårdsnämnd finns en begränsning i hän-

visningen till KL. Begränsningen innebär att tjänsteman hos kommunen

inte på grund av sitt tjänsteinnehav skall vara obehörig att väljas till ledamot

eller suppleant. Bestämmelsen har i likhet med motsvarande regler i bygg-

nadsstadgan och barnavårdslagen till syfte att göra val av särskilt sakkunniga ledamöter möjligt. Det kan gälla jurister. exempelvis kanslichef, eller nämndens förvaltningschef, som i de större kommunerna kan vara stadsläkaren. I de allra minsta kommunerna utan underlag för egen hilsovårdsinspektlörstjänst har bestämmelsen haft betydelse för möjligheten att förena lörtroendeuppdrag som exempelvis ordförande med tjänst som inspektör. Sådana lösningar förekommer enligt tillgängliga uppgifter numera i endast två kommuner i landet. Om den nva kommunallagens valbarhetsbestämmelse görs tillämplig vid val av hälsovårdsnämnd. kan det sättas i fråga om valbarhetshindret för verkschef utesluter sådan förening av uppdrag. Frågan bör i allmänhet kunna besvaras nekande. Förvaltningarna hos hälsovårdsnämnder som tvingas tillgripa lösningar av det slag jag har beskrivit torde inte vara av sådan omfattning aut hälsovårdsjnspektören kan betraktas som verkschef'. Jag vill därför förorda att valbarhetsbestämmelserna i kommunallagen i sin helhet görs tillämpliga också på val till hälsovårdsnämnd.

Bestämmelser om valbarhet till val nämnd finns i 3 kap. 23 vallagen

(1972:620, omtryckt 1976:404), som har formen av en hänvisning till KL.

Svenska kommunförbundet har i sitt yttrande över PM 11 förordat att val-

barhetshindret för kommunens ledande tjänsteman och för verkschef inte skall gälla val till valnämnd. Förbundet framhäller att man i många kommuner har ansett det lämpligt att i valnämnden välja in den person som tidigare har varit förordnad av länsstyrelsen som valnämndens ordförande. Jag har för egen del svårt att se att detta motiverar en särreglering i vallagen. Om en kommun har behov av att anlita sin kanslichef i valnämndens arbete, torde detta kunna ske utan att han ingår som ledamot i nämnden. Jag

kan därför inte biträda förslaget om avvikande regler för val till valnämnd.

Ledamot och ersättare i överförmyndarnämnd skall enligt 19 kap. 8§ föräldrabalken vara myndiga svenska medborgare och kyrkobok-

förda i kommunen. Konkurstillstånd utgör valbarhetshinder liksom innehav

av domartjänst inom domsagan. Valbarhetsbestämmelserna avviker alltså på flera punkter från motsvarande bestämmelser i kommunallagarna. Bestämmelserna om överförmyndarnämnd är helt nya. I PM IH framhålls att det inte är motiverat att överväga nägra mer genomgripande förändringar, förrän erfarenheter har vunnits av den nva ordningen. Denna uppfattning delas av det helt övervägande antalet remissinstanser. Endast Eskilstuna

kommun anser att bestämmelserna i föräldrabalken bör ses över redan nu.

Hedemora kommun är inne på liknande tankegångar men finner det rimligt att en översyn av bestämmelserna anstår tll slutet av kommande mandatperiod. Också jag anser det lämpligt att inte nu göra andra ändringar i bestämmelserna om överförmyndarnämnd än de som kommunallagsreformen påkallar. Denna bedömning gäller inte enbart frågan om valbarhet

utan också de andra frågor som jag kommer att ta upp i det följande. Jag

är i princip positiv till möjligheten att, sedan erfarenheter har vunnits av den nya ordningen, ytterligare anpassa bestämmelserna till den nya kommunallagen. Jag vilt dock peka på de särskilda krav som det finns anledning att ställa på överförmyndare och ledamot av överförmyndarnämnd och som också i fortsättningen torde motivera viss särreglering.

Bestämmelserna om val till arbetslöshetsnämnd är knapphändiga. Valbarhetshinder föreligger enligt 5 § kungörelsen (1966:369) med närmare föreskrifter om arbetslöshetsnämnd och dess verksamhet m. m. (arbetslöshetsnämndskungörelsen) för tjänsteman som är redovisningsskyldig inför nämnden samt — vid val av särskild nämnd — för ledamot. suppleant eller tjänsteman i arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden. I PM HI föreslås att dessa valbarhetshinder slopas. Ingen remissinstans har haft

något att invända mot förslaget. Även jag biträder förslaget. Något hinder

att i stället tillämpa valbarhetsbestämmelserna i den nya kommunallagen

kan jag inte finna.

Till ledamot eller suppleant i sjukhusdirektion kan endast väl- Jas den som är valbar till sjukvårdsstyrelse (11 § 3 mom. sjukvårdslagen, 1962:242). För val till sjukvårdsstyrelse gäller bestämmelserna i LL. Härigenom undantas landstingskommunens ledande tjänsteman (landstingsdirektör) liksom sjukvårdsstyrelsens förvaltningschef (sjukvårdsdirektör).

Valbarhetshinder föreskrivs vid val will direktion också för ett antal tjänstemiän vid sjukhus som står under direktionen. Det gäller sjukhusdirektör,

styresman, chefstäkare, den som leder den ekonomiska förvaltningen vid

sjukhus med styresman och sjukvårdsdirektör som är högste förvaltningschef för sådant sjukhus. Dessa senare tjänstemän kan däremot väljas till

sjukvårdsstyrelse som utgör direktion, men de får i så fall inte delta i handläggning av direktionsärendena. För egen del kan jag inte finna att det är nödvändigt att behålla särskilda valbarhetshinder för olika tjänstemän inom sjukhusledningen. Den person-

krets som f. n. utesluts från valbarhet till sjukhusdirektion är ganska omfattande. Jag vill också peka på det förhållandet att sjukvårdshuvudmännen

har relativt stor frihet att organisera sjukhusledningen efter eget skön. Upp-

räkningen av vissa tjänstemän, som skall omfattas av valbarhetshinder, blir därför inte alltid meningsfull. Jag förordar därför att frågan om valbarhet regleras genom cen hänvisning till den nya kommunallagen. Därigenom ute-

sluts tjänsteman som är chef för verk som hör till direktions förvaltnings-

område från valbarhet till ledamot eller suppleant i direktion. Vad som

är verk hos direktion får, liksom i fråga om alla andra kommunala och

landstingskommunala nämnder, bedömas med utgångspunkt i den organisationsform som landstingskommunen resp. kommunen har valt. Vem

eller vilka som skall vara att anse som verkschef torde framgå av instruktion eller reglemente som resp. landstingskommun beslutar om. Någon särreglering för det fall sjuk vårdsstyrelse utgör direktion anser jag inte nödvändig. Att den som inte är valbar till särskild direktion inte blir valbar till sjukvårdsstyrelse som är direktion förefaller tvärtom vara en rimlig konsekvens av en sådan organisatorisk lösning. Detta avviker inte från vad som gäller

i andra fall när en specialreglerad uppgift, som annars handhas av särskild

nämnd, läggs på en redan befintlig nämnd.

I PM III och IV behandlas några nämnder som regleras i författningar som har tillkommit utan riksdagens medverkan. Det gäller uttagningsnämnd, för vars ledamöter särskilda kvalifikationskrav ställs upp i uttag-

ningskungörelsen samt handels- och sjöfartshämnd och semesterhemsnämnd, och styrelse för sjuksköterskeskola, för vilka valbarhetsbestämmel-

ser saknas. Resp. departementschef kommer senare att föreslå regeringen att även dessa nämnder regleras efter mönster av den nya kommunallagens bestämmelser om val till styrelsen, under förutsättning att riksdagen godtar denna princip.

4.2.4 Nämndernas sammansättning

Kommunallagarna innehåller liksom flertalet specialförfattningar inga be-

stämmelser eller rekommendationer om hur nämnder eller styrelser skall vara sammansatta. Det har ansetts böra ankomma på kommunfullmäktige

och landsting att inom de ramar som valbarhetsreglerna ger till nämnd-

5 Riksdagen 1976177. I saml. Nr I

ledamöter välja de personer som de anser bäst skickade att fullgöra de olika uppdragen. Numera finns med något undantag inte heller några bestämmelser om självskrivna ledamöter eller om att statlig myndighet skall utse ordförande eller ledamöter.

I några specialförfattningar finns dock fortfarande rekommendationer om hur nämnderna bör vara sammansatta. Lagstiftningen om de sociala nämnderna innehåller rekommendationer om att medicinsk och juridisk sakkunskap bör vara företrädd i nämnderna. I nykterhetsnämnd skall både min och kvinnor vara representerade. I hälsovärdsnämnd bör läkare och veterinär

ingå. Bland de nämnder som regleras 1 regeringsförfattningar finns uttagningsnämnd, vars ledamöter bl. a. bör ha ingående kännedom om kom-

munens hästbestånd. och folk högskolestyrelse, i vilken tjänstgörande rektor skall ingå som ledamot och sekreterare.

I PM II — IV föreslås att samtliga föreskrifter och rekommendationer om nämndernas sammansättning slopas. Beträffande de sociala nämnderna erinras om att riksdagen tidigare (2 LU 1970:51, rskr 1970:285) hos regeringen

har begärt att reglerna om expertledamöter skall slopas.

I promemoriorna framhålls också att nämndernas möjligheter att skaffa

sig sakkunskap på andra vägar än genom särskilt utsedda ledamöter allmänt

sett torde vara goda. Det är främmande för moderna demokratiska principer att specialdestinera mandat i de politiskt sammansatta nämnderna till vissa yrkesgrupper. Det framhålls också att de särskilda föreskrifterna i ett par fall har utgjort hinder för att införa föreskrifter om proportionellt val av nämndledamöterna. Regeln om att nykterhetsnämnd skall bestå av såväl män som kvinnor betecknas i PM II som lika självklar som otidsenlig. Remissinstanserna har i allmänhet bedömt förslagen positvivt. Det fåtal som avstyrker pekar på värdet av den medicinska eller juridiska sakkunskap som expertledamöterna tillför nämnderna.

För egen del kan jag inte finna att rekommendationerna om expertle-

damöter, som ett par remissinstanser har förutsatt, garanterar sådan med-

verkan. Helt visst har särskilt sakkunniga ledamöter — såväl ur de yrkesgrupper som anges i författningarna som ur andra — i alla tider berikat nämndarbetet. Detta torde emellertid ha skett oavsett rekommendationer i lagstiftningen och så kommer säkert att ske också i fortsättningen. Jag delar uppfattningen i promemoriorna att det är främmande för ett modernt demokratiskt tänkesätt att specialdestinera platser i de kommunala nämnderna. Det fria politiska urvalssystemet är överlägset sådana urvalssystem som skapas genom regler av denna typ och det är min uppfattning att

statsmakterna bör avhålla sig från pekpinnar av det här slaget. Regeln om

att nykterhetsnämnd skall bestå av både män och kvinnor torde inte längre ha någon uppgift att fvlla.

I lagen om social centralnämnd finns en bestämmelse om att minst en

ledamot av varje distrikstnämnd bör vara ledamot också av centralnämnden. Inte heller en sådan rekommendation anser jag ha sin plats i lagstiftningen.

Den är f. ö. mindre väl förenlig med bestimmelsen om utt social distriktsnämnd kan väljas proportionellt.

Jag förordar därför att föreskrifterna och rekommendationerna om nämn-

dernas sammansättning utgår ur lagen om social centralnämnd (jurist och Kikare, centralnämndsledamot i social distriktsnämnd), barnavårdstagen tju-

ris), nykterhetsvårdslagen (1954:579, omtryckt 1971:307) (likare, båda kö-

nen) och hälsovårdsstadgan (läkare och veterinär).

Beträffande de nämnder som regleras i regeringsförfattningar kommer

resp. departementschef senare att föreslå regeringen motsvarande ändringar, om riksdagen godtar de förslag jag här lägger fram. Det gäller uttagningsnämnd samt några hamnstyrelser i vilka bl. a. regeringen och handelskammare tillsätter vissa ledamöter.

4.2.5 Proportionella val

I propositionen med förslag till nv kommunallag föreslås en bestämmelse

(28 §) som innebär att samtliga kommunala nämnder skall kunna utses pro-

portionellt. Detta har hittills föreskrivits i KL och CL endast beträffande val av kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet och de kommunallagsreglerade nämnderna. I flertalet specialförfattningar finns motsvarande bestämmelser. Några viktiga specialreglerade nämnder som t. ex. nykterhets-

nämnd, hälsovårdsnämnd och sjukhusdirektion kan dock formellt inte utses

proportionellt.

Förslaget att minoritetsskyddet skall stärkas genom en regel i den nya kommunallagen om att alla nämnder skall kunna väljas proportionellt är

ett resultat av den översyn av specialförfattningarna som har gjorts i PM

II —- IV. Förslaget förutsätter att de förslag som jag nyss har lagt fram om att de olika bestämmelserna om nämndernas sammansättning skall slopas (avsnitt 4.2.4) godtas av riksdagen. Om förslaget i kommunallagspropositionen godtas av riksdagen, blir specialförfattningarnas bestämmelser om proportionella val överflödiga. Jag förordar att de tas bort.

En remissinstans har förordat att även taxeringsnämnd bör kunna väljas proportionellt. Sådan nämnd omfattas inte av bestämmelsen i den nya kommunallagen, eftersom den inte är en i egentlig mening kommunal nämnd. Taxeringen i första instans är f. n. föremål för genomgripande förändringar. Riksdagen lade förra året fast riktlinjerna för denna reform (prop. 1975:87, SkU 1975:31, rskr 1975:229) och avsikten är att författningsförslag i enlighet med riktlinjerna senare skall läggas fram för riksdagen. Det finns därför inte anledning att i detta sammanhang föreslå några ändringar be-

träffande taxeringsnämnd. Jag anser emellertid att goda skäl talar för att

de ledamöter som utses av kommunen skall kunna väljas proportionellt. Chefen för finansdepartementet kommer senare att föreslå en sådan ändring, under förutsättning att riksdagen godtar principen att alla de kommunala nämnderna skall kunna vä!sas proportionellt.

4.2.6 Utomstdendes närvarorätt

I specialförfattningarna förekommer olika slag av bestämmelser om utomståendes medverkan vid nämndernas sammanträden. Med utomstående menar jag i detta sammanhang andra än ledamöter och suppleanter i nämnden. Den medverkan av utomstående som föreskrivs i specialförfattningarna

är av skiftande karaktär alltifrån rekommendationer till nämnderna om att anlita sakkunnigt biträde till tvingande föreskrifter om närvarorätt, vttranderätt och rätt att anteckna avvikande mening till protokollet (s. k. falsk

reservationsritt). I vissa författningar — exempelvis hälsovårdsstadgan — preciseras mycket noggrant vilken eller vilka utomstående som avses. medan i andra tonvikten läggs vid det särskilda kunnande som avses - exempelvis juridisk eller medicinsk sakkunskap.

I PM II - IV föreslås att specialförfattningarnas olika bestämmelser om utomståendes medverkan skall slopas. I stället skall nämnderna genom hänvisning till en bestämmelse i den nya kommunallagen ges möjlighet att

kalla in bl. a. sakkunniga. Sådana beslut fattas med enkel majoritet. I pro-

memoriorna framhålls att behovet av att tillföra nämnderna sakkunskap knappast har minskat men att det växlar från uppgift till uppgift och kan tillgodoses på flera olika sätt. Rekommendationer eller föreskrifter att ex-

pertkravet skall tillgodoses på visst sätt kan därför medföra stelhet i tilllämpningen. Redan därför finns det, anförs i promemoriorna, anledning

att undvika sådana bestämmelser. Den grundläggande utgångspunkten i promemoriorna är dock att intresset av statlig tillsyn och kontroll över nämndernas arbete inte utan tungt vägande skäl får inskränka nämndernas frihet att själva välja sina arbetsformer.

Jag vill inledningsvis förklara att jag ansluter mig ull den grundläggande syn, som kommer till uttryck i promemoriorna, nämligen att nämnderna har förmåga att själva avgöra vilka utomstående som skall kallas. I propositionen med förslag till ny kommunallag föreslås en bestämmelse (42 §) som ger kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet rätt att kalla särskild sakkunnig att närvara vid sammanträde. Jag ämnar i det följande föreslå att denna bestämmelse ges motsvarande tillämpning i fråga om de specialreglerade nämnderna.

Redan i anslutning ull detta principuttalande vill jag helt kort erinra om

den verksamhet som pågår i svfte att finna nya former för vidgat perso-

nalinflytande i den offentliga förvaltningen. En omfattande försöksverksamhet pågår med närvarorätt för personalföreträdare i kommunala och

landstingskommunala nämnder (SFS 1972:271). Bl. a. med hänvisning härtill

har ett par remissinstanser avstyrkt förslagen i promemoriorna att niärvarorätten för förvaltningschefer och andra experter skall slopas. TCO anser sålunda att ett genomförande av förslagen skulle försämra medinflytandemöjligheterna för vissa personalkutegorier. Jag vill bestämt avvisa ett sådant synsätt. Den medverkan vid nämndsammanträidena som föreskrivs

för förvaltningsehefer. föredragande eller andra tjänstemän har aldrig svftat ull att ge dessa grupper en plattform för personalinflytande. Syftet har varit att tillföra nämnderna den sakkunskap dessa tjänstemän kan besitta I cgenskap av fackmin eller experter på resp. område.

De kategorier utomstående som behandlas i specialförfattningarna kan, även om gränserna flyter något. delas in i tre grupper. Det är förvaltningschefer och andra föredragande, statliga experter samt andra sakkunniga.

Närvarorätt för förvaltningschef eller annan föredragande föreskrivs i flera specialförfattningar. Enligt 3 a § 2 mom. brandlagen (1974:80.

ändrad 1975:96) har brandehefen rätt att vid sammanträde med brandstyrelsen delta i överläggningarna men inte i besluten samt att få sin mening antecknad till protokollet. Samma rätt tillkommer vid sammanträde med byggnadsnämnden enligt 6 § byggnadsstadgan tjänsteman som har till åliggande att föredra ärenden inför denna nämnd. Skolchefen har enligt 16 § skollagen (1962:319,. omtryckt 1970:1026) samma rätt och därtill en skyldighet att närvara vid sammanträde med skolstyrelsen. Till sammanträde med sjukvårdsstyrelse skall enligt 9 § 3 mom. sjukvårdsjagen sjuk vårdsdirektör eller. om sådan inte finns. landstingsdirektör kallas.

Om landstinget eller kommunfullmäktige beslutar det. skall även annan som har att föredra sjukvårdsärenden inför förvaltningsutskottet eller kom-

munstyrelsen kallas till sådant sammanträde. Fill sjukvårdsstyrelses sammanträde, liksom till skolstyrelses, skall också kallas särskolchef och vård-

chef, om ärende rör dessa tjänstemäns verksamhetsområden (15 § lagen,

1967:940. angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, omsorgs-

lagen). Även i fråga om sjukhusdirektion är kretsen av utomstående med

närvarorätt omfattande. Enligt 12 § sjukvårdslagen skall sjukvårdsdirektör, eller om sådan inte finns, landstingsdirektör, samt sjukhusdirektör, styresman, chefslikare och den som vid sjukhus med styresman leder den ekonomiska förvaltningen kallas till direktionens sammanträden. Närvarorätt har också i ärende rörande sjukvårdspersonalen den som närmast

under sjukhusdirektör eller styresman handlägger sådana frågor. Med när-

varorätten i sjukvårdsstyrelse resp. sjukhusdirektion följer rätt att delta i överlägningarna men inte i besluten och s.k. falsk reservationsrätt.

Till sammanträde med omsorgsstyrelse skall samma tjänstemin kallas som till sjukvårdsstyrelse vid behandling av omsorgsärenden, alltså sär-

skolchef och vårdcehef. I PM II — IV föreslås att samtliga bestämmelser om närvarorätt, yttran-

derätt och falsk reservationsrätt för förvaltningschef eller annan föredragande slopas. Varje nämnd skall i stället avgöra vilka tjänstemän som skall kallas

till dess sammanträden. Detta föreslås lagtekniskt bli löst genom en hänvisning till den nya kommunallagens bestämmelse om rätt för styrelsen

att kalla bl.a. tjänsteman för au meddela de upplysningar som behövs.

Remissopinionen är inte entydig i denna fråga. Förslagen tillstyrks av det övervägande antalet remissinstanser. De remissinstanser som avstyrker

har det gemensamt att de finner föreskrifterna om närvarorätt för förvalt-

ningschef eller annan föredragande värdefulla och att de inte är övertygade om att nämnderna i alla lägen inser sitt behov av särskild sakkunskap.

För egen del är jag av motsatt uppfattning. Erfarenheten visar att bestämmelser av den typ jag har redovisat är av mycket begränsat värde.

Det kommunala nämndarbetet följer vissa mönster. Ett inslag häri är för-

valtningschefens och annan föredragandes deltagande i sammanträdena. Ar-

betet i de nämnder där denna medverkan har reglerats i specialförfattning

skiljer sig i detta hänseende inte nämnvärt från arbetet i de övriga specialreglerade eller de kommunallagsreglerade nämnderna. Samarbetsproblem som tar sig uttryck i att tjänstemännen hos nämnden inte får delta i sammanträdena torde inte kunna lösas genom tvingande lagstiftning. Det finns, menar jag, inte anledning för statsmakterna att närmare reglera chefstjänstemännens medverkan i nämndarbetet. Bestämmelserna om närvarorätt och yttranderätt bör därför utgå. Detsamma gäller de bestämmelser som finns om rätt att anteckna avvikande mening till protokollet. Föredragandens

förslag till nämnden finns oftast dokumenterat i handlingarna till ett ärende.

Något behov av uttryckliga författningsföreskrifter om rätt för föredraganden

eller annan tjänsteman att få anteckna avvikande mening finns därför knap-

past. Som jag anförde i propositionen med. förslag till ny kommunallag (s. 452) bör rätt att få avvikande mening antecknad i protokollet i princip förbehållas dem som har rätt att delta i beslutet. Med stöd av vad jag nu har anfört förordar jag att bestämmelserna i specialförfattningarna om förvaltningschefs och annan föredragandes närvarorätt, yttranderätt och rätt att få avvikande mening antecknad i protokollet tas bort.

Vissa statliga tjänstemän har i några specialförfattningar tillerkänts rätt att närvara och yttra sig vid den specialreglerade nämndens

sammanträden samt att få avvikande mening antecknad till protokollet.

Vid sammanträde med hälsovårdsnämnd har länsläkaren eller biträdande

länsläkaren liksom länsveterinären eller biträdande länsveterinären rätt att

närvara m. m. (10 § hälsovårdsstadgan och 148 3 mom. lagen, 1944:219,

om djurskydd). Länsveterinären har en motsvarande rätt i fråga om sam-

manträde med slakthusstyrelse (11 & 3 mom. lagen, 1959:99, om köttbesiktning m. m.). Länstäkaren har rätt att närvara m. m. vid sjuk vårdsstyrelses

sammanträde (9 § 3 mom. sjukvårdslagen). Närvarorätt m. m. tillkommer slutligen civilförsvarschefen vid sammanträde med civilförsvarsnämnd (41 $ 3 mom. civilförsvarslagen, 1960:74, omtryckt 1975:712) och företrädare

för länsarbetsnämnden och arbetsmark nadsstyrelsen vid sammanträde med arbetslöshetsnämnd (8 § arbetslöshetsnämndskungörelsen). I vissa författningar finns vidare bestämmelser om rätt för länsstyrelsen eller annan statlig myndighet att påkalla sammanträde med specialreglerad nämnd. När länsstyrelsen begär det. skall sammanträde med hälsovårdsnämnden äga rum för behandling av ärende som rör vården eller behandlingen av djur (14 83 mom. lagen om djurskydd). Enligt 41 3 3 mom. civilförsvarslagen

kan länsstyrelsen kalla civillörsvarsnämnd att sammanträda med länsstyrelsen eller företrädare för denna. Under vissa förutsättningar kan också civilförsvarsehef påkalla sammanträde med civilförsvarsnämnd. Arbetsmarknadsstyvrelsen eller länsarbetsnämnden kan enligt 8 8 arbetslöshetsnämndskungörelsen påkalla sammanträde med arbetslöshetsnämnd.

I PM II — IV föreslås att närvarorätten m. m. för länsläkaren och länsveterinären skall slopas liksom bestämmelserna om närvarorätt m. m.

för arbetsmarknadsverkets företrädare vid sammanträde med arbetslöshetsnämnd. Utöver de skäl som anförs beträffande formerna för utomstående

sakkunnigas medverkan över huvud taget framhålls i PM II att intresset av statlig tillsyn och kontroll inte är så starkt att tillsyns- och kontroll-

funktionen måste utövas i former som är främmande för ett modernt kom-

munalpolitiskt tänkesätt.

Förslaget tillstyrks ganska allmänt men avstyrks av bl. a. några länsstyrel-

ser och ett par centrala myndigheter. Livsmedelsverket framhåller att livs-

medelstillsynen bygger på ett centralt organiserat samspel mellan tillsynsmyndigheter på olika nivåer. Detta gör det nödvändigt, framhåller verket. med samordning och nära och ömsesidigt etablerade kontakter tillsynsmyndigheterna emellan. Det är mera fråga om information och rådgivning till nämnderna, mindre fråga om kontroll av hur nämnden fullgör sina uppgifter. Liknande synpunkter för socialstyrelsen fram beträffande länsläkarens med-

verkan i sjukvårdsstyrelsen.

Jag delar helt dessa remissinstansers syn på vikten av ett gott samarbete

mellan de statliga myndigheterna och de kommunala nämnderna. Det gäller

livsmedelstillsyn och sjukvård men också flera andra kommunala verksamheter såsom utbildning. fysisk planering och sociala omsorger. Jag tror

emellertid inte att det är de tvingande föreskrifterna om närvarorätt m. m.

för de statliga tjänstemännen som utgör grunden för ett sådant gott sam-

arbete. Sådana föreskrifter finns dessutom för bara ett par av de special-

reglerade verksamheterna. Med just den inriktning på samverkan, rådgivning och information som livsmedelsverket förespråkar kan reglerna om närvarorätt m. m. undvaras. Jag föreslår därför att de slopas. En remissinstans har påpekat att konsekvensen bjuder att också bestämmelsen om civilförsvarschefs rätt att närvara m. m. vid sammanträde med civilförsvarsnämnd slopas. Även om civilförsvarsnämndens uppgifter är ganska speciella,

förordar jag att närvarorätten tas bort.

Bestämmelserna om rätt för länsstyrelsen resp. arbetsmarknadsstyvrelsen och länsarbetsnämnden att påkalla sammanträde med hälsovårdsnämnd resp. arbetslöshetsnämnd fyller knappast något praktiskt behov. Man har

anledning att räkna med att nämndens ordförande ser till att sammanträde hålls, när det behövs. Jag förordar därför att dessa bestämmelser slopas. Däremot är jag inte beredd att lägga fram något motsvarande förslag i fråga

om civilförsvarsnämnden.

Också vissaandra sakkunniga hari olika specialförfattningar getts

en särställning i nämndernas arbete. Barnavårdsnämnd bör enligt 10 § barnavårdslagen anlita biträde av lagfaren person. om behovet av juridisk sakkunskap inte är tillgodosett inom nämnden. I 6 § nykerhetsvårdslagen finns en motsvarande bestämmelse om medicinsk sakkunskap. I 5§ lagen om social centralnämnd har dessa bestämmelser smälts samman till en regel om anlitande av såväl juridisk som medicinsk sakkunskap. Dessa bestämmelser är rekommendationer till nämnderna och föreskriver alltså ingen

ovillkorlig närvarorätt. Enligt 9 § hälsovårdsstadgan skall distriktsläkaren

eller stadsläkaren resp. tjänsteveterinären eller stadsveterinären närvara vid

sammanträde med hälsovårdsnämnd i vilken inte läkare resp. veterinär ingår.

Distrikts- eller stadsveterinärens närvarorätt vid hälsovårdsnämnds behandling av djurskyddsärende framgår också av 14 5 3 mom. lagen om djurskydd. Vid sammanträde med slakthusstyrelse har stadsveterinär och främste ve-

terinären vid slakthuset samma rätt enligt 11 5 3 mom. lagen om köttbesiktning m. m. I samtliga här nämnda fall är närvarorätten förenad med

yttranderätt och rätt att anteckna avvikande mening till protokollet.

Bestämmelser om utomstående sakkunnigs medverkan finns också i sjukvårdslagstiftningen. Vid behandling av sjukvårdsärende av större vikt i sjukvårdsstyrelse skall enligt 9 § 3 mom. sjukvårdslagen kallas en överläkare eller en distriktsläkare. Rör ärende omsorgsinrättning, skall enligt 15 § om-

sorgslagen överläkare hos omsorgsstyrelsen kallas. Dessa läkare har rätt att yttra sig vid sammanträdena och att få avvikande mening antecknad till

protokollet. Om sjukvårdsstyrelsen utövar ledningen av specialsjukhus, bör

den enligt 6 § stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omtryckt 1972:456) (omsorgsstadgan) bereda representant

för föräldraförening tillfälle att närvara vid sina sammanträden eller på annat

lämpligt sätt informera föreningen. De två senast nämnda bestämmelserna

gäller också omsorgsstyrelse.

Vid sammanträde med sjukhusdirektion har enligt 12 § sjukvårdslagen överläkare, sjukstuguläkare, sjukhemsläkare samt distriktsläkare som står direkt under direktion rätt att närvara m. m., var och en såvitt rör hans eller hennes verksamhetsområde.

Till sammanträde med styrelse för folkhögskola skall skolläkare kallas,

när elevernas hälsotillstånd eller sundhetsförhållandena vid skolan behandlas

(3§ 2 mom. folkhögskoleförordningen). Samma moment innehåller också en bestämmelse om lärarrepresentation i styrelsen. En lärare, som årligen utses av lärarrådet. har rätt att närvara, yttra sig och få avvikande mening antecknad till protokollet.

I PM II — IV anförs att motiven för de bestämmelser om utomstående

sakkunnigas medverkan som jag har redovisat har varit väsentligen desamma som motiven för bestämmelserna om förvaltningschef och andra föredragande. I promemoriorna framhålls att det i största möjliga utsträckning bör överlämnas åt kommunerna och landstingskommunerna att själva bestämma hur nämndarbetet skall ordnas. Problemet att ge nämnderna er-

. 73

forderlig sakkunskap och ett fullödigt beslutsunderlag kan ha flera rimliga lösningar. Lagstiftaren har inte anledning att föreskriva en viss lösning. I promemoriorna föreslås därför att bestämmelserna utgår. Med stöd av bestämmelsen i den nya kommunallagen om tillkallande av utomstående sakkunniga får nämnderna i stället från fall till fall besluta om vilka utomstående de skall höra.

Nästan alla remissinstanser ansluter sig till det grundläggande synsättet bakom förslagen. Flertalet tillstyrker förslagen men inte så få har invändningar beträffande någon nämnd eller någon kategori utomstående. Ett par länsstyrelser undantar från sitt tillstyrkande förslaget aw föreskriften om Juristmedverkan i barnavårdsnämnden skall slopas, Det gör också socialstyrelsen som anser att socialutredningens förslag bör avvaktas. Socialutredningen har däremot ingen invändning mot förslagen utan pekar på att behovet av sakkunskap i nämndarbetet inte är begränsat till de kategorier som anges i författningarna. Socialstyrelsen avstyrker också att ändringar nu görs I sjukvårdslagstiftningens bestämmelser om närvarorätt m. m. Den nyligen tillkallade utredningen om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården bör avvaktas. Förslaget att rekommendationen att ge föräldraförening närvarorätt i omsorgsstyrelse skall slopas är enligt riksförbundet för utvecklingsstörda barn uttryck för överkänslighet. Förbundet konstaterar dock att denna form för samverkan med föräldrarna inte är den dominerande.

För egen del vill jag bedöma förslagen från utgångspunkten att nämnderna inte onödigtvis skall styras av statsmakterna vid sitt val av arbetsformer. En bedömning på det lokala planet från fall till fall av vilket beslutsunderlag och vilken utomstående sakkunskap som behövs kan bättre än generella direktiv från lagstiftaren främja kloka och väl underbyggda beslut. Det bör därför finnas särskilt starka skäl för föreskrifter eller rekommendationer av detta slag. För att undvika varje missförstånd är jag angelägen att framhålla att mitt ställningstagande inte avser behovet av att tillföra nämnden sakkunskap. Jag tar inte heller ställning till lämpligheten av att kalla in utomstående till de olika nämnderna. Mitt ställningstagande avser enbart lämpligheten av att i lagstiftningen föreskriva vissa lösningar.

Det kan hävdas att sådana särskilt starka skäl skulle motivera rekommendationen om juristmedverkan i barnavårdsärenden. Skälen skulle vara att nämndens möjligheter till tvångsingripanden måste omgärdas med särskilda rättssäkerhetsgarantier. Jag delar uppfattningen att rättssäkerhetsaspekten måste skjutas mer i förgrunden ju större befogenheter gentemot den enskilde ett offentligt organ har. Emellertid anser jag det vara mycket tveksamt om detta uppnås med en rekommendation av detta slag. Den enskildes oavvisliga krav på en korrekt behandling förutsätter visserligen att gällande lagstiftning tillämpas riktigt. Av minst lika stor vikt är dock en kvalificerad bedömning av hela hans eller hennes sociala situation. För detta kan krävas sakkunskap av olika slag, som det inte är möjligt att närmare precisera 1 lagstiftningen. Det mäste i stället ankomma på nämnden att

i varje ärende skalfa nödvändigt bestutsunderlag. Att den rättsliga sidan därvid skall beaktas är självklart och behöver inte fram hållas särskilt framför andra slag av sakkunnig utredning. Rekommendationen om juristmedverkan bör därför utgå. I princip samma bedömning vill jag anlägga på läkares medverkan i nykterhetsvårdsärenden.

Läkares och veterinärs medverkan i hälsovårdsnämnd och i slakthusstyrelse torde i många fall vara ett naturligt och oundgänghegt inslag i nämndarbetet. Jag är emellertid beredd att överlämna åt nämnderna att avgöra när detta är förhållandet. Inte heller läkares medverkan i sjuk värdsstyrelse,

sjukhusdirektion eller omsorgsstyrelse föranleder en annan bedömning. Jag

förordar alltså att bestämmelserna om närvarorätt för läkare och veterinärer tas bort.

Frågan om föräldraförenings medverkan i bl. a. omsorgsstyrelse är av del-

vis annan karaktär. Här är det inte frågan om en vanlig expert medverkan utan om en intresserepresentation för en grupp som har särskilda svårigheter att föra fram sina synpunkter. Jag kan därför inte biträda promemoricför-

slaget att rekommendationen i 6 § omsorgsstadgan om närvarorätt för representant för föräldraförening skall tas bort. Som jag har nämnt i det föregående remissbehandlas f.n. folkhögsko-

leutredningens betänkande Folkhögskolan. Frågan om ändring i folkhögskoleförordningen tas därför inte upp i detta sammanhang.

Frågan om tillkallad tjänstemans eller särskild sakkunnigs ställning vid sammanträde har berörts av några remissinstanser, som har anfört att den

som kallas till sammanträde bör tillförsäkras yttranderätt. Några vill också

bevara den s.k. falska reservationsrätten. Jag har i kommunallagspropositionen närmare utvecklat min syn på bestämmelsen i den nya kommu-

nallagen (42 §) om rätt att kalla sakkunnig till sammanträde (prop. s. 450).

Det ligger i sakens natur att en sakkunnig som har kallats till sammanträde ges möjlighet att lämna alla de upplysningar han eller hon anser vara av vikt i ärendet. Nämnden skall därför kunna besluta att ge utomstående rätt att delta i överläggningarna. Min syn på behovet av att ge andra än

nämndledamöter rätt att anteckna avvikande mening till protokollet har jag redovisat i det föregående.

De praktiska problemen I samband med att utomstående skall kallas till sammanträde har uppmärksammats av några remissinstanser. Beträffande dessa frågor får jag hänvisa till vad jag har anfört i kommunallagspropositionen (ts. 431).

4.2.7 Beslutförhet

Den beslutförhetsregel som i allmänhet gäller de kommunala och lands-

uingskommunala nämnderna innebär att ett ärende inte får avgöras om inte flera än hälften av ledamöterna är närvarande. Bestämmelsen återfinns

i 44 § förslaget till ny kommunallag. I några specialförfattningar finns av-

vikande bestämmelser. Särskild arbetslöshetsnämnd är beslutför när ordföranden och minst halva antalet ledamöter är närvarande, I sak detsamma gäller i fråga om särskild semesterhemsnämnd. Siukhusdircktion som består av tre ledamöter är beslutför om minst två Iedamöter är närvarande och

är ense om beslutet. För folkhögskolestyrelse gäller i flertalet ärenden den

vanliga regeln om att mer än halva antalet ledamöter skall vara närvarande. I vissa tillsättnings- och disciplinärenden skall däremot minst två tredjedelar av antalet ledamöter vara närvarande. I handels- och sjöfartsnämnd slutligen gäller avvikande beslutförhetsregel och omröstningsregler i ärende som rör antagande av mäklare. Vid lika röstetal i fråga om mäklare skall antas faller frågan. Har nämnden i stället beslutat att anta mäklare fordras sedan att

mer än hälften av antalet ledamöter i nämnden (alltså inte endast av de närvarande) förenar sig om en sökande. Uppnås inte detta efter högst två omröstningar faller frågan. E PM IH och IV föreslås att specialförfattningarnas avvikande regler om

beslutförhet och särskilda omröstningsregler slopas. Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslagen. För egen del biträder jag pro-

memorieförslagen utom i fråga om folkhögskolestyrelsen. De väl inarbetade

reglerna om beslutförhet och om fattande av beslut som har förts över till förslaget till ny kommunallag bör tillämpas också i de specialreglerade

nämnder där så hittills inte har skett.

4.2.8 Järv

I de kommunala och landstingskommunala nämndernas arbete kan gälla

Jävsbestämmelserna i antingen förvaltningslagen (1971:290) eller KL resp.

LL. Förvaltningslagens jävsregler (4 och 5 SS) som kan betraktas som

strängare, gäller vanligen i samtliga ärenden i de kommunala specialreglerade nämnderna. Jävsbestämmelserna i KL gäller i fullmäktige, kommunsty-

relsen, de kommunallagsreglerade nämnderna samt i särskild arbetslöshets-

nämnd och slakthusstyrelse. De likalydande bestämmelserna i EL gäller i landstinget, förvaltningsutskottet, de kommunallagsreglerade nämnderna

och alla viktigare specialreglerade nämnder utom utbildningsnämnden, där

förvaltningslagens regler gäller. För några specialreglerade nämnder saknas uttryckliga jävsbestämmelser. Det gäller uttagningsnämnd. särskild hemvärnsnämnd, handels- och sjöfartsnämnd, semesterhemsnämnd och styrelse för sjuksköterskeskola. I den mån dessa nämnders beslut kan överklagas genom förvaltningsbesvär gäller förvaltningslagens jävsregler.

Den jävsbestämmelse som ingår i förslaget till ny kommunallag (18 §) stämmer i huvudsak överens med motsvarande bestämmelser i KL och LL. En smärre ändring innebär dock att släktskapsjäven i förslaget avgränsas på samma sätt som i förvaltningslagen.

I PM Iil och IV behandlas de specialreglerade nämndernas jävsbesvim-

melser med utgångspunkt i den vid 1971 års förvaltningsrättsreform eta-

blerade principen att samma jävsregler skall gälla i samtliga ärenden hos

en nämnd. Med hänsyn till de typer av ärenden som resp. nämnd har att handlägga föreslås att förvaltningslagens jävsbestämmelser görs tillämpliga i samtliga ärenden hos särskild arbetslöshetsnämnd. särskild hemvärnsnämnd, särskild uttagningsnämnd. särskild handels- och sjöfartsnämnd. särskild folkhögskolestyrelse och särskild styrelse för sjuksköterskeskola. Den nya kommunallagens jävsbestämmelser bör däremot enligt promemoriorna gälla i slakthusstyrelse och i semesterhemsnämnd. I övriga specialtförfatt-

ningar föreslås inga förändringar. Remissinstanserna har i allmänhet inte haft några invändningar mot för-

slagen. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser dock att inga vägande skäl har förts fram för att slakthusstyrelse skall undantas från förvaltningslagens Jävsbestämmelser.

För egen del finner jag förslagen i promemoriorna väl avvägda. De utgör väsentligen ett fullföljande av de principer som knäsattes i samband med 1971 års förvaltningsrättsrelorm. AU samma jävsbestämmelser skall gälla i samtliga ärenden hos en och samma nämnd är ägnat att skapa en enklare och därmed tillföriitligare ullämpning av bestämmelserna. Jag biträder förslagen att förvaltningslagens jävsbestämmelser skall göras ullämpliga i samt-

liga ärenden hos särskild arbetslöshetsnämnd. särskild hemvärnsnämnd,

särskild uttagningsnämnd, särskild handels- och sjöfantsnämnd och särskild styrelse för sjuksköterskeskola. Dessa nämnder fattar i stor utsträckning beslut som rör enskilda och som kan angripas med förvaltningsbesvär. Detta gäller däremot inte slakthusstyrelse, vars uppgifter väsentligen är förvaltande. Beträffande semesterhemsnämnd tycks praktuska skäl tala för att den nya kommunallagens jävsregler görs tillämpliga. I enlighet med principen att samma jävsbestämmelser skall gälla i samtliga ärenden hos en och samma nämnd bör kommunallagens jävsbestämmelser allud ultämpas. när kommunstivrelsen eller annan kommunallagsreglerad nämnd fullgör den spe-

cialreglerade uppgiften.

4.2.9 Protokoll

I kommunallagarna finns relativt detaljerade föreskrifter om protokoll.

Dessa skall innehålla en förteckning över närvarande ledamöter, en kort-

fattad redogörelse för varje ärende, förslag och yrkanden som har framställts och som inte har återtagits samt beslutet i varje ärende. Om omröstning har ägt rum skall dessutom i protokollet tas in en redogörelse för propositionsordningen och uppgilt om hur många som har röstat för eller emot.

Vid öppen omröstning skall vidare anges hur var och en har röstat. I huvudsak samma regler gäller för landsting. kommunfull mäktige, förvaltnings-

utskott, kommunstyrelse och kommunallagsreglerade nämnder. Reglerna

lämnas i huvudsak orubbade i förslaget till ry kommunalltag (30. 45 och

48 583).

För de specialreglerade nämnderna regleras protokollföringen i regel

genom en hänvisning till bestimmelserna om förvaltningsutskottet resp. kommunstyrelsen. I flertalet fall jämkas hänvisningen genom särbestämmelser av olika slag. För skolstyrelse, utbildningsnämnd, regionplanenämnd och arbetslöshetsnämnd gäller kommunallagarnas protokollsregler dock fullt ut. Detsamma får anses gälla hem värnsnämnd., handels- och sjöfartsnämnd, semesterhemsnämnd, folkhögskolestyrelse och styrelse för sjuksköterskeskola, för vilka uttryckliga protokollsbestämmelser saknas. För övriga specialreglerade nämnder, som har inrättats särskilt, får protokollen begränsas till att ta upp förteckning över de närvarande och beslutet i varje ärende. För flera av de kommunala nämnderna gäller av protokollen härutöver

skall innehålla skälen för varje beslut. Det gäller valnämnd. brandstyrelse,

byggnadsnämnd, de sociala nämnderna. hälsovårdsnämnd och uttagningsnämnd.

Den betydande begränsning i protokollsskyldigheten som finns i flertalet specialförfattningar infördes ursprungligen i socialhjälpstagen (1956:2) på för-

slag av andra lagutskottet (2LU 1955:29). Motiven var dels att man ville avlasta nämnden onödigt betungande skrivarbete, dels att det på grund

av ärendenas känsliga natur ansågs kunna vara till mer skada än nytta

med en fullständig redovisning i protokollet. Socialhjälpslagens protokollsbestämmelse har sedan bildat mönster för en rad specialförfattningar. ofta

utan att skälen härför närmare har redovisats i förarbetena.

I PM II och III framhålls att 17 § förvaltningslagen innehåller föreskrifter

om skyldighet att motivera beslut. Dessa föreskrifter, som avser de fall när part kan förutsättas ha behov av en beslutsmotivering. bedöms i promemoriorna vara fullt tillräckliga för de specialreglerade nämndernas verk-

samhet. Bestämmelserna i specialförfattningarna om att i protokoll skall

redovisas skälen för alla beslut föreslås därför utgå. I stället skall en erinran tas in om förvaltningslagens motsvarande bestämmelse.

I PM IV anförs att de skäl på vilka begränsningen i protokollsskyldigheten grundas knappast har samma giltighet i fråga om sjukvårdsstyrelse, sjukhusdirektion, tandvårdsnämnd eller omsorgsstyrelse. Dessa nämnder vidtar sällan åtgärder eller ingripanden mot enskild. Att den protokollsskyldighet som är acceptabel för förvaltningsutskottet kan betraktas som alltför betungande för de specialreglerade nämnderna är enligt promemorian tveksamt. Vidare pekas på de komplikationer som uppstår, när förvaltningsutskottet eller annan nämnd med fullständig protokollföring får i uppdrag att vara exempelvis sjukvårdsstyrelse eller omsorgsstyrelse, för vilka protokollen kan begränsas. Övervägande skäl talar enligt promemorian för att slopa begränsningarna i protokollsskyldigheten, vilken skulle regleras uteslutande genom en hänvisning till den nya kommunallagen.

Remissinstanserna är nära nog genomgående positiva till förslagen i pro-

memoriorna. Planverket avstyrker och vill behålla den generella motiveringsskyldigheten. Verket framhåller att byggnadsnämnds beslut i flera fall fordrar särskilda skäl, vilka bör redovisas i protokollet. även när detta inte

krävs enligt 17 § förvaltningslagen. Socialstyrelsen anser det onödigt att i specialförfattningarna erinra om förvaltningslagens bestämmelser.

För egen del anser jag att frågan om nämndernas protokoll bör bedömas med utgångspunkt I bestämmelserna i den förestagna nya kommunallagen. som i huvudsak tar upp nu gällande principer i CL och KL.

Möjligheten att begränsa protokollen till en redovisning av de närvarande och beslutet i varje ärende tillkom ursprungligen för de sociala nämnderna. En sådan ordning kan knappast anses motiverad beträffande övriga specetalreglerade nämnder. Jag förordar därför att de minimikrav på protokoll som ställs upp i den förestagna nya kommunallagen och som har tillkommit frimst i kommunmedlemmarnas intresse skall gälla i alla andra nämnder än de sociala. Härutöver gäller givetvis utan att detta särskilt behöver anges bestiimmelserna i förvaltningslagen om motivering av beslut. Vad planverket

anför om att byggnadsniämnds beslut i flera fall fordrar särskilda skäl. som bör redovisas I protokollet även när detta inte krävs enligt 17 § förvalt-

ningslagen utgör enligt min mening inte skäl för en bestämmelse om genere motiveringsskyldighet för byggnadsnämnd. I de fall som verket avser är det naturligtvis önskvärt att nämnden motiverar sitt beslut och detta torde

också oftast ske även utan uttrycklig föreskrift. För statliga förvaltnings-

myndigheter saknas regelmässigt andra föreskrifter om motiveringsskyldig-

het än 17 § förvaltningslagen.

Också beträffande de sociala nämnderna — social centralnämnd, social distriktsnämnd. socialnämnd, barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd. familjebidragsniimnd och krigshjälpsnämnd — kan enligt min mening sättas i fråga om tillräckliga skäl föreligger att behålla den begränsning som giller i fråga om protokollsskyldighet. Jag är emellertid inte beredd att i deta sammanhang föreslå att de nuvarande begränsningarna slopas. Jag förordar dock att det föreskrivs att protokollen i de sociala nämnderna skall innehålla inte bara uppgift om närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende utan också uppgift om reservation som avses I 31 S förslaget till ny kommunallag. För social centralnämnd bör begränsningen i protokollsskyldigheten gälla endast i kommun utan distriktsnämndsorganisation. Där sociala distriktsnämnder har inrättats. är det ju dessa som handlägger de känsliga ärenden som påkallar begränsningarna i protokollen. Jag förordar vidare att de siär-

skilda föreskrifterna om skyldighet att redovisa skälen för beslutet i varje

ärende slopas också i fråga om de sociala nämnderna. Motiveringsskyldig-

heten enligt 17 § förvaltningslagen är som anförs i promemoriorna tillräcklig.

Med hänsyn till den utformning socialförfattningarnas bestämmelser om protokoll har anser jag ull skillnad från socialstyrelsen att det är nödvändigt

att i författningstexten erinra om bestämmelserna i förvaltningslagen. Denna

lag gäller nämligen bara I den utsträckning avvikande bestämmelser inte har meddelats i annan författning (1 § andra stycket). Specialförfattningarnas

bestämmelser om att protokoll inte behöver innehålla annat än uppgift om de närvarande och bestutet i varje ärende samt. enligt mitt förslag, uppgift

om reservation skulle kunna uppfattas som uttömmande. En erinran om bestämmelserna i ämnet I förvaltningslägen markerar att dessa bestämmelser gilller.

4.2.10 Arkivvdård

Kommunstyrelsen skall enligt 30 5 KL vårda och förteckna de kommunala

arkiven i den mån arkivvården ej ankommer på annan. De andra kommunallagsreglerade nämnderna får enligt 45 § överlämna sina handlingar

till kommunstyrelsen. Förvaltningsutskottet tillkommer enligt 41 § LL att

vårda och förteckna landstingets och nämndernas protokoll och övriga till dess arkiv hörande handlingar i den mån de för sådant ändamål har överlämnats till utskottet. Enligt 50 §. som genom hänvisning gäller också de kommunallagsreglerade nämnderna, skall utskottets arkivhandlingar vårdas

och förtecknas på det sätt som utskottet har bestämt. I den föreslagna nya

kommunallagen finns en bestämmelse (45 § andra stycket) om att kommunstyrelsens och förvaltningsutskottets protokoll och övriga arkivhand-

lingar skall vårdas enligt föreskrifter som meddelas av kommunfullmäktige resp. landstinget. Bestämmelsen i 45 § föreslås gälla också för övriga kom-

munallagsreglerade nämnder.

I specialförfattningarna finns varierande bestämmelser. För brandstyrelse, skolstyrelse, socialnämnd, slakthusstyrelse, sjukvårdsstyrelse, direktion, tandvårdsnämnd, omsorgsstyrelse och regionplanenämnd gäller genom ut-

trycklig föreskrift eller genom hänvisning till bestämmelserna i KL resp.

LL samma bestämmelser som för kommunallagsreglerade nämnder. Övriga

specialförfattningar saknar uttryckliga regler. I PM II — IV konstateras att flera kommuner numera har byggt upp

gemensamma arkiv för hela den kommunala förvaltningen. Den nya kommunallagens bestämmelser om arkivvård bör enligt promemoriorna gälla också för de specialreglerade nämnderna. Särskilda föreskrifter i special-

författningarna blir därmed onödiga.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen i promemoriorna. Socialutredningen anser dock att huvudregeln bör vara att ordföranden ansvarar för nämndens arkiv men att nämnden skall ha rätt att lämna över sina arkivhandlingar till kommunstyrelsen. Riksarkivet, som förutsätter att den nya kommunallagen får bestämmelser som leder till en betryggande arkivvård, har inget att invända mot en enhetlig reglering för samtliga nämnder.

För egen del förordar jag att förslagen att de specialreglerade nämndernas arkivvård skall regleras genom en hänvisning till den nya kommunallagens

bestämmelse i ämnet genomförs. En sådan lösning underlättar utvecklingen

mot att bygga upp arkiv som är gemensamma för hela den kommunala förvaltningen. En sådan utveckling torde också vara den som på sikt ger

den mest betryggande arkivvården.

Jag vill i sammanhanget erinra om att landstingens arkivutredning nyligen har lagt fram förslag rörande vård och gallring av lundstingskommunernas arkiv. Betänkandet (SOU 1975:71) Landstingets arkiv bereds f. n. inom kommundepartementet.

42.11 Delegation

Bestämmelser om delegation av nämnds eller styrelses beslutanderätt

finns i KL och CL. I den föreslagna nya kommunallagen har dessa bestim-

melser förts samman till 47 5. Enligt denna bestämmelse får beslutanderätt

med fullmäktiges medgivande överlåtas på en eller flera ledamöter eller suppleanter eller på tjänsteman hos den egna kommunen eller landstingskommunen. Framställning eller yttrande till fullmäktige eller yttrande över besvär får ej delegeras.

De specialreglerade nämndernas möjlighet att delegera beslutanderätt framgår av resp. specialförfattning. I allmänhet gäller ungefär samma bestämmelser som i kommunallagarna. Avvikelserna är dock flera. För byggnadsnämnd gäller enligt 7 § byggnadsstadgan att beslut om delegationsbemyndigande skall underställas länsstyrelsen. Motsvarande gäller enligt

12§ hälsovårdsstadgan beträffande hälsovårdsnämnd. Fullmäktiges med-

givande fordras inte för delegation i byggnadsnämnd eller hälsovårdsnämnd.

Vidare gäller att beslutanderätt får delegeras till tjänsteman endast om han

eHer hon är anställd hos resp. nämnd. Vissa kvalificerade ärendegrupper

undantas I bvggnadsstadgan och hilsovårdsstadgan liksom i flera andra för-

fattningar från delegation, däribland framställning eller yttrande till regeringen eller länsstyrelsen.

Nykterhetsnämnd får enligt 8 § nykterhetsvårdslagen delegera endast en ärendegrupp, nämligen yttranden i körkortsärenden och fullmäktiges medgivande behövs inte. Enligt 12 § barnavårdslagen undantas från delegation

bl. a. vissa beslut om förebyggande åtgärder och om omhändertagande för

samhällsvård. Social centralnämnd får enligt 7 § lagen om social centralnämnd delegera endast socialhjälps-, barnavårds-, eller nykterhetsvårdsärenden. I barnavårdsärenden gäller de begränsningar som anges i barna-

vårdslagen. Liknande begränsningar gäller i fråga om delegation i nykter-

hetsvårdsärenden. I socialhjälpslagen och barnavårdslagen förekommer utö-

ver delegation också att ordföranden i vissa angelägna ärendegrupper får

besluta i avbidan på nämndens prövning. Denna beslutanderätt. som får utövas endast när nämndens beslut inte utan olägenhet kan avvaktas, regleras direkt i lagstiftningen och fordrar varken fullmäktiges eller nämndens

medgivande.

Sjuk vårdsstyrelse kan enligt 14 § andra stycket sjukvårdslagen och 75§

sjuk vårdskungörelsen (1972:676) utan att landstingets medgivande fordras

uppdra åt sjukvårdsdirektör att svara för vissa uppgifter som ankommer på direktion. I 6 § sjukvårdskungörelsen finns en regel om yttranderätt vid

fattande av beslut på sjukhusdirektionens vägnar. Den som skulle ha haft närvarorätt om ärendet hade avgjorts av direktionen samfällt skall ges tillfälle att yttra sig, om han begär det.

Bestämmelser om delegation saknas för valnämnd. uttagningsnämnd, handels- och sjöfartsnämnd, semesterhemsnämnd, folkhögskolestyrelse och styrelse för sjuksköterskeskola.

I PM II — IV föreslås att delegationsbestämmelsen (47 §) i den föreslagna

nya kommunallagen görs tillämplig på samtliga specialreglerade nämnder. Undantagen för särskilt kvalificerade ärendegrupper skall dock behållas liksom den möjlighet till ordförandebeslut i brådskande fall som finns i so-

cialvårdslagarna.

Förslagen tillstyrks av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Ett par

instanser pekar på de särskilda överväganden som kan behövas beträffande

möjlighet för byggnadsnämnd att vidaredelegera beslutanderätt som nämn-

den enligt 67 § byggnadsstadgan har fått delegerad till sig av länsstyrelsen.

Några remissinstanser anser att tjänstemannadelegat bör vara anställd hos resp. nämnd och inte endast hos kommunen resp. landstingskommunen.

Ett par instanser vill beträffande hälsovårdsnämnd avvakta förslag från häl-

sovårdsstadgeutredningen. Socialstyrelsen föreslår att delegation skall bli möjlig i ytterligare en grupp av nykterhetsvårdsärenden. Det gäller beslut om verkställighet av tvångsintagning av person som redan tidigare enligt

58 § frivilligt vårdas på allmän vårdanstalt. Svenska kommunförbundet för-

ordar att det skall vara möjligt för kommunstyrelse som är specialreglerad nämnd att delegera alla nämndens uppgifter till avdelning inom kommunstyrelsen.

I likhet med nästan samtliga remissinstanser finner jag förslagen i promemoriorna lämpliga och väl avvägda. Jag förordar alltså att även delegation i de specialreglerade nämnderna skall ske enligt de regler som anges i den

föreslagna nya kommunallagen. Det innebär bl. a. att beslut om delegation

alltid fordrar fullmäktiges medgivande, när delegationsbemyndigandet inte lämnas direkt i lagstiftningen. Nuvarande underställningsförfarande hos

länsstyrelsen beträffande byggnadsnämnds och hälsovårdsnämnds beslut att

delegera slopas alltså. Jag anser det inte nödvändigt att på denna punkt avvakta förslag från hälsovårdsstadgeutredningen. Den begränsning i möjligheten att delegera beslut eller yttrande till regeringen eller länsstyrelsen som föreskrivs i byggnadsstadgan och hälsovårdsstadgan saknas i övriga

specialförfattningar liksom i kommunallagarna, som däremot utesluter dele-

gation i fråga om framställning till fullmäktige resp. landsting och i fråga om yttrande i besvärsärende. Jag förordar att den särskilda begränsningen

i byggnadsstadgan och hälsovårdsstadgan tas bort. Av allmänna grunder

följer ändå att delegation i allmänhet inte kommer i fråga i de fall som avses med begränsningen, eftersom det som regel inte rör sig om rutinärenden.

En enhetlig reglering innebär vidare att den begränsning till socialhjälps-,

6 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr I

barnavårds- och nykterhetsvårdsärenden som - i varje fall formellt — giller i fråga om social centralnämnds möjlighet att delegera slopas. De nämnder som nu saknar möjlighet att delegera beslutanderätt kan efter fullmäktiges medgivande få en sådan möjlighet. Detta är enligt flera remissinstanser särskilt angeläget i valnämndernas arbete.

I enlighet med vad som föreslås i PM II förordar jag att nykterhetsnämnds delegationsrätt vidgas så att den kommer att få samma omfattning som social centralnämnds delegationsrätt i nykterhetsvårdsärenden. Jag biträder

vidare socialstyrelsens förslag att delegation skall få ske av beslut om verkställighet av tvångsintagning av person som enligt 58 § nykterhetsvårdslagen är frivilligt intagen på allmän vårdanstalt.

Den särskilda regeln i 6 § sjukvårdskungörelsen om vissa tjänstemäns

rätt att vitra sig, innan beslut fattas med stöd av delegation, saknar motsvarighet i övriga specialförfattningar. Med hänvisning till att jag nyss (av-

sniu 2.2.6) har föreslagit att närvarorätten för dessa tjänstemän skall slopas.

förordar jag att bestämmelsen om vttranderätt upphävs.

Ett par remissinstanser har tagit upp frågan om vidaredelegation av sådan

beslutanderätt enligt 67 § byggnadsstadgan som byggnadsnämnd har fått genom delegation från länsstyrelsen. Problemen torde vara enahanda i fråga om beslutanderätt som har delegerats från länsstyrelse till byggnadsnämnd

enligt 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988) och till kommunal myn-

dighet med stöd av 43 § naturvårdslagen (1964:822, omtryckt 1974:1025) och 218 naturvårdskungörelsen (1974:1028). Jag har i propositionen om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m. redovisat min syn på dele-

gationsinstitutets syfte och användning (prop. s. 260 och 466). Möjligheten att delegera beslutanderätt syftar till att avlasta nämnderna rutinbeslut. Även

om antalet ärenden ökar, bör delegationsinstitutet av hänsvn till intresset av ett starkt och bevarat förtroendemannainflytande enligt min mening an-

vändas med återhållsamhet. De byggnads- och naturvårdsärenden som kan delegeras från länsstyrelse till byggnadsnämnd eller annan kommunal myndighet är i allmänhet av sådan karaktär att vidaredelegation inte bör komma

i fråga. Ett undantag kan vara beslut att i fråga om byggnads yttre och

inre anordnande medge mindre avvikelse från vad härom har föreskrivits

i byggnadsstadgan eller med stöd av stadgan. För återhållsamhet i fråga

om delegation i dessa ärendegrupper talar också det förhållandet att fråga

är om att utöva en beslutanderätt som tillkommer nämnden först efter

länsstyrelsens prövning och i allmänhet endast om vissa villkor beträffande tillgång till personal, planberedskap etc. är uppfyllda. Länsstyrelsen har hittills genom underställningsförfarandet haft möjlighet att pröva beslut om

vidaredelegation från byggnadsnämnd. Någon motsvarande kontrollmöjlig-

het finns inte beträffande sådan beslutanderätt i naturvårdsärenden som länsstyrelsen har överlåtit på exempelvis kommunstyrelsen (underställningsskyldigheten beträffande reglemente för kommunstyrelse slopades år 1971.

prop. 1969:63, KU 1969:44, rskr 1969:405).

Jag anser mig kunna utgå från att kommunerna iakttar den återhållsamhet

ifråga om utnyttjandet av delegationsinstitutet som från allmänna synpunk-

ter är påkallad. Om vidaredelegation skulle förekomma i betydligt större utsträckning än vad som är lämpligt från allmänna synpunkter och från de utgångspunkter som gällde när länsstyrelsen överlät beslutanderätten,

kan länsstyrelsen återkalla sin delegation. Mot denna bakgrund anser jag

det inte vara nödvändigt att i författningstexten närmare reglera möjligheten till vidaredelegation.

Enligt ett par specialförfattningar, byggnadsstadgan och hälsovårdsstad-

gan, skall tjänsteman vara anställd hos nämnden för att kunna bli delegat. Om bestämmelserna ersätts med en hänvisning till den föreslagna nya kom-

munallagens delegationsbestämmelse, bortfaller detta krav. Mot detta har ett par remissinstanser riktat kritik. Jag kan för min del inte se att för-

hållandena i byggnadsnämnd eller hälsovårdsnämnd skulle vara så speciella

att en särreglering skulle vara nödvändig. Självfallet är det i allmänhet det naturligaste och lämpligaste att delegation till tjänsteman avser tjänsteman hos nämnden. I vissa fall kan skäl finnas att delegera beslutanderätt i ärenden

om inköp eller andra ärenden som inte är specialreglerade till tjänsteman som inte är anställd hos nämnden. Någon anledning att förhindra sådana

lösningar finns inte. Fullmäktige har de bästa förutsättningarna att bedöma

om särskilda begränsningar i valet av delegat behövs i något fall.

Svenska kommunförbundet har i sitt remissyttrande pekat på det vanliga

förhållandet att kommunstyrelsen utgör specialreglerad nämnd, exempelvis

beredskapsnämnd. Förbundet önskar att det klarläggs att styrelsen i sådana fall till avdelning av styrelsen kan delegera hela den specialreglerade uppgiften. Jag ställer mig avvisande till en sådan lösning, som innebär att såväl

principfrågor som rutinärenden utan egentlig urskillning delegeras, vilket

stämmer dåligt överens med delegationsinstitutets syfte. Vill kommunen avlasta kommunstyrelsen uppgifter av detta slag, föreligger alltid möjligheten att inrätta en särskild nämnd eller att uppdra uppgifterna åt en annan nämnd.

4.2.12 Gemensam personaladministration och egendomsförvalining

I propositionen om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m. föreslås en ny bestämmelse (49 §) som innebär att kommunfullmäktige resp. landstinget får besluta att styrelsen eller annan nämnd skall ta över egendomsförvaltning eller personaladministration, som annars ankommer på andra

nämnder. Sådant beslut skall få fattas om annat inte är föreskrivet i lag eller annan författning. Bakgrunden till förslaget är i korthet den att många kommuner anser det angeläget att inrätta för hela kommunen gemensamma

organ för dessa funktioner och att det inte kan anses nödvändigt att lagstiftaren föreskriver någon bestämd organisatorisk lösning.

Den nya kommunallagsbestämmelsen. som föreslogs i PM II, tar sikte på egendomsförvaltning och personaladministration hos främst de special-

reglerade nämnderna. Som framgår av promemorian är det särskilt i spe-

cialförfattningarna som hinder har funnits för fullmäktige eller landsting

att besluta om hur dessa funktioner skall organiseras. I PM II - IV föreslås därför utöver den nya kommunallagsbestämmelsen en rad ändringar i specialförfattningarna. Ändringarna innebär i huvudsak att hindren i lagstiftningen för fullmäktige eller landsting att besluta om en centraliserad egendomsförvaltning undanröjs. Detsamma gäller gemensam personaladministration beträffande icke statligt reglerad personal.

För egen del vill jag än en gång stryka under vad jag anförde i kommunallagspropositionen i dessa frågor (prop. s. 479). Att en möjlighet öppnas

i lagstiftningen att införa gemensam egendomsförvaltning och personalad-

ministration, motiveras av bedömningen att statsmakterna inte har anled-

ning att närmare reglera hur kommunerna och landstingskommunerna organiserar dessa uppgifter. En sådan ändring skall därför på intet sätt uppfattas

som ett ställningstagande för en centrahsering. Ställningstagandet innebär endast att denna fråga bäst och lämpligast löses på den kommunala nivån.”

Förslagen i promemoriorna finner jag väl avvägda. Principen att gemensam personaladministration skall avse endast i egentlig mening kommunal per-

sonal är rimlig.

Jag förordar alltså att förslagen i promemoriorna om ändringar i specialförfattningarna genomförs. Det innebär att de specialförfattningar där

nämnden ges ett allmänt förvaltningsansvar ändras så att det framgår att detta inte utesluter att fullmäktige eller landstinget beslutar att annan nämnd skall ha hand om uppgifter som avser egendomsförvaltning eller perso-

naladministration. De särskilda bestämmelser om tjänstetillsättning som

finns i socialvårdslagarna upphävs. På skolområdet finns redan möjlighet att genomföra gemensam egendomsförvaltning och gemensam personalad-

ministration i fråga om annan personal än lärare och skolledare.

I hälsovårdsstadgan och folk högskoleförordningen samt i sjukvårds-, folktandvårds- och omsorgsförfattningarna finns bestämmelser om att resp. nämnd tillsätter specialiserade tjänstemän som stadsläkare, sjukvårdsadmi-

nistratörer, läkare, tandläkare och lärare. Dessa bestämmelser är i regel knutna till andra bestämmelser om tillsättningsförfarande m. m. Om de skall

behållas, bör prövas inom ramen för en översyn av resp. förvaltningsområde. Eftersom en sådan översyn pågår på flertalet områden, avstår jag från att

lägga fram några förslag. | Övrig personal inom vårddelen av omsorgsverksamheten skall enligt 105 §

omsorgsstadgan tillsättas av omsorgsstyrelsen, och annan personal än rektor och lärare vid sjuksköterskeskola skall tillsättas av skolans styrelse enligt

40 § brevet den 30 april 1971 med vissa bestämmelser angående sjuksköterskeskola m. m. Chefen för socialdepartementet och chefen för utbildningsdepartementet kommer senare att föreslå att dessa bestämmelser upp-

hävs.

4.2.13 Rän an väcka ärende hos fullmäktige

Nämnd har enligt 21 § LL och 185 KL rätt att anhängiggöra ärende hos landstinget resp. kommunfullmäktige. Beträffande social distrikts-

nämnd gäller dock et undantag från denna regel. Distriktsnämnds begrän-

sade arbetsuppgifter och underordnade karaktär har ansetts motivera att

rätten att väcka ärende hos kommunfullmäktige förbehålls sociala central-

nämnden (10 5 lagen om social centralnämnd). En bestämmelse med i hu-

vudsak samma innehåll som 21 § LL och 18 § KL har tagits in i 20 § förslaget

till ny kommunallag.

I PM II föreslås att förbudet för social distriktsnämnd att ge in fram-

ställning till fullmäktige slopas. Det anförs att denna fråga bör regleras av fullmäktige.

Förslaget har i allmänhet inte kommenterats av remissinstanserna. Bland

dem som uttryckligen tillstyrker finns socialstyrelsen, medan ett par

länsstyrelser och Svenska kommunförbundet avstyrker förslaget, främst med

hänvisning till social distriktsnämnds begränsade arbetsuppgifter. Förbundet

anser också att konsekvenserna av att flera distriktsnämnder oberoende av

varandra kan göra framställningar till fullmäktige är otillräckligt belysta.

För egen del vill jag främst ta fasta på att förslaget i promemorian innebär

att social distriktsnämnd ges en annan ställning än den som ursprungligen har avsetts. Innebörden eller konsekvenserna av detta har inte närmare klarlagts. Jag vill därför inte i detta sammanhang ansluta mig till förslaget.

Frågan om distriktsnämndernas ställning bör i stället bedömas från samma

utgångspunkter som motsvarande problem på andra kommunala områden,

exempelvis skolans. Det kommer därför att finnas anledning att återkomma till denna fråga.

4.3¶Enhetliga nämndbestämmelser

De förslag som jag har lagt fram i det föregående innebär att special-

författningarnas särbestämmelser om nämndernas organisation och arbetsformer begränsas till ett minimum. Bestämmelserna om styrelsen i förslaget till ny kommunallag kan i huvudsak tillämpas också beträffande de specialreglerade nämnderna. Härigenom vinner man inte bara i enhetlighet och överskådlighet. Framför allt blir tillämpningen av bestämmelserna en-

klare och därmed tillförlitligare. I PM II —- IV föreslås enhetliga modeller för hänvisning i specialförfattningarna till den föreslagna nya kommunallagen. Förslagen är något olika utformade beroende på om nämnden skall vara obligatorisk eller fakultativ

och beroende på vilka jävs- och protokollsbestämmelser som skall gälla.

Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot de lösningar som har föreslagits.

Också jag anser att förslagen är väl ägnade att ligga till grund för lag-

stiftning. Jag förordar att hänvisningsregeln i specialförfattningarna ges i

princip följande tydelse.

I fråga om (särskild) -nämnd äger 37-47 §§ kommunallagen

(1976:000) motsvarande tillämpning.

Beträffande nämnd i vilken förvaltningslagens jävsbestämmelser skall till-

lämpas får hänvisningen till 44 § begränsas till att avse första styckets be-

slutförhetsregel. Beträffande de kommunala nämnderna får hänvisningen till 38 och 40 §§ begränsas, så att de bestämmelser om borgarråds valbarhet och tidpunkt för val som endast avser kommunstyrelsen i Stockholm inte blir tillämpliga på övriga nämnder i Stockholms kommun. I fråga om de specialreglerade nämnderna i Stockholms kommun bör vidare bestämmelserna i 41 § om ordförande i nämnd undantas. 1 stället kommer då be-

stämmelserna i 53 § om att kommunstyrelsen utser borgarråd till ordförande att gälla, om fullmäktige inte beslutar annat.

Utöver de bestämmelser i den nya kommunallagens regler om styrelsen som jag har behandlat i det föregående (avsnitt 4.2) innebär hänvisningen

att en rad ytterligare bestämmelser om styrelsen blir tillämpliga på de spe-

cialreglerade nämnderna. Vissa av dem gäller redan tidigare, andra införs

genom den nya kommunallagen.

De bestämmelser i den nya kommunallagen om styrelsen som kommer

att gälla också för de specialreglerade nämnderna är i korthet följande. Ledamöter och suppleanter väljs av fullmäktige eller landstinget till det antal som fullmäktige resp. landstinget bestämmer. Antalet ledamöter får dock inte understiga fem (37 § första stycket). Det blir obligatoriskt att utse minst en suppleant. Fullmäktige resp. landstinget skall vid valet bestämma ord-

ningen mellan suppleanterna (37 § andra stycket). Beträffande valbarhet till

ledamot eller suppleant, verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse blir bestämmelserna i 9 § om fullmäktige och landsting tillämpliga.

Därtill kommer att verkschef hos nämnden inte är valbar till ledamot eller suppleant i nämnden (38 5 första stycket). Ledamot och suppleant får rätt

till ledighet för att fullgöra sitt uppdrag (39 §). Nämnderna väljs för tre år räknat från och med den 1 januari året efter valår (40 § första stycket). Avgår nämndledamot som har utsetts vid proportionellt val under tjänst-

göringstiden, inträder i ledamotens ställe den suppleant som står i tur enligt den ordning som har bestämts vid valet. Avgår annan ledamot, förrättas

fyllnadsval för återstoden av tjänstgöringstiden (40 § tredje stycket). Fuill-

mäktige resp. landstinget utser en ordförande, en vice ordförande och, om

fullmäktige resp. landstinget beslutar det, en andre vice ordförande bland

nämndens ledamöter (41 § första stycket). Fullmäktige resp. landstinget bestämmer ordförandenas mandattid. Om ingen av ordförandena kan närvara

vid sammanträde med nämnden, skall denna utse annan ledamot att för

tillfället föra ordet (41 § andra stycket). Nämnden får förordna ersättare för ordföranden, om han under längre tid är förhindrad att fullgöra uppdraget

(41 § tredje stycket).

Nämnden bestämmer tid och plats för sina sammanträden. Extra sammanträde skall hållas när ordföranden anser att det behövs eller när minst en tredjedel av nämndledamöterna begär det (42 § första stycket). Nämnden får kalla ledamot eller suppleant i fullmäktige resp. landstinget, i annan nämnd eller beredning celler tjänsteman hos den egna kommunen eller den egna landstingskommunen celler särskild sakkunnig att närvara vid sammanträde med nämnden. Om nämnden medger det, får den som har kallats till sammanträdet deha i nämndens överläggningar men inte i besluten (42 §

andra stycket).

Bestämmelsernai 16 § om suppleants tjänstgöring i fullmäktige resp. lundstinget gäller i tillämpliga delar beträffande suppleant i nämnd (43 § första stycket). Suppleant får närvara vid nämndens sammanträden, även om han eller hon inte tjänstgör, och skall underrättas om tid och plats för sammanträde (43 § andra stycket). Nämnd är beslutför när fer än hälften av

ledamöterna är närvarande (44 § första stycket). I fråga om jäv för ledamot

ciler annan som handlägger ärenden hos nämnden skall antingen 1883 om

Jäv för fullmäktige resp. landstinget eller 4 och 5 §§ förvaltningslagen gälla. Jag hänvisar till vad jag tidigare har anfört i frågan (avsnitt 4.2.8). Den som är jävig skall lämna sammanträdet. I fråga om förfarandet vid fattande av beslut. protokollföring, protokolls

innehåll, justering, tillkännagivande av justering och reservation och vården

av nämndens arkiv gäller bestämmelserna i 27, 30 och 31 §§ om fullmäktige

resp. landstinget i tillämpliga delar för nämnden (43 § första stycket). Nämndens protokoll justeras senast fjorton dagar efter sammanträdet. Utöver ordföranden behöver endast en justeringsman utses. Nämndens protokoll och

övriga arkivhandlingar skall vårdas och förtecknas. Närmare föreskrifter meddelas av fullmäktige resp. landstinget (45 § andra stycket). Bestämmel-

serna i 7 § förvaltningslagen om ingivande av handling är tillämpliga i ärende hos nämnden (46 § första styckew). Delgivning med nämnden sker med ordföranden eller den som enligt reglemente, instruktion eller särskilt beslut är behörig att ta emot delgivning (46 § andra stycket). Fullmäktige resp. landstinget får antaga reglemente med närmare bestämmelser om nämndens verksamhet (47 § första stycket). Nämnden får med fullmäktiges resp. landstingets medgivande delegera ärenden till särskild avdelning av nämnden, till ledamot eller suppleant eller till tjänsteman hos kommunen resp. lands-

tingskommunen (47 3 andra stycket). Framställning eller yttrande till fullmäktige liksom yttrande i anledning av besvär över nämndens beslut måste dock beslutas av nänmmden samfällt. Beslut som har fattats med stöd av

delegation skall anmälas till nämnden (47 § tredje stycket). Nämnden bestämmer i vilken ordning detta skall ske.

Jag förordar att dessa bestämmelser görs tillämpliga även på de specialreglerade nämnderna. Jag vill framhålla att de nya bestiimmelser om styrelsen som jag har föreslagit i syfte att stärka den kommunala demokratin med denna lösning omedelbart blir tillämpliga på hela det kommunala fältet.

Flertalet specialreglerade nämnder skall enligt milt förslag vara fakultativa. Jag har nyss redovisat min uppfattning om vad som skall gälla i detta avseende (avsnitt 4.2.1). Bestämmelserna om inrättande av fakultativa specialreglerade nämnder bör ges en enhetlig utformning i de olika specialförfattningarna. Jag förordar att de utformas på följande sätt.

I varje (landstings-Jkommun skall finnas en -nämnd. (Lands-

tings-Jkommun får tillsätta särskild -nämnd eller uppdraga åt

annan nämnd att vara -nämnd. Har så ej skett är kommunsty-

relsen (förvaltningsutskottet)-nämnd.

Med denna lösning når man de syften som jag tidigare: har redovisat,

nämligen att ge kommunerna och landstingskommunerna största möjliga frihet att utforma nämndorganisationen, samtidigt som det klart framgår

att den specialreglerade uppgiften är obligatorisk. Kommunstyrelsen resp.

förvaltningsutskottet ges ett ansvar i sista hand för verksamheten. Beträffande den verksamhet som ankommer på nykterhetsnämnden, familjebi-

dragsnämnden och krigshjälpsnämnden får socialnämnden (sociala central-

nämnden), som är obligatorisk. detta ansvar. I landsungskommun får sjuk-

vårdsstyrelsen ansvaret I sista hand för vissa verksamheter.

Jag går nu över till att nämnd för nämnd redovisa hur jag anser att specialförfattningarnas bestämmelser om nämndernas organisation och ar-

betsformer bör utformas.

4.3.1¶Brandstvrelse

Brandlagens nämndbestämmelser är relativt rmnoderna. De förslag som

jag har lagt fram i det föregående innebär därför ganska obetydliga för-

ändringar beträffande brandstyrelsens organisation och arbetsformer. I kort-

het innebär förslagen att kommunstyrelsen får ett sistahandsansvar för

brandförsvarets angelägenheter. Kommunstyrelsen blir alltså brandstyrelse om särskild brandstyrelse inte inrättas och uppgiften inte anförtros annan nämnd. Fullmäktige får besluta om centraliserad personaladministration och

egendomsförvaltning också för brandförsvarets del. Protokollen skall föras enligt reglerna i den nya kommunallagen. Frågan om brandchefens rätt

att närvara och delta i överläggningarna avgörs av brandstyrelsen. Härutöver gäller att de förändringar i bestämmelserna om styrelsen som förslaget till ny kommunallag innebär kommer att omfatta också brandstyrelse.

4.3.2 Byggnadsnämnd

Bestämmelser om byggnadsnämnd finns i byggnadsstadgan. De förslag som jag har redovisat i det föregående innebär — utöver vad som följer av förslaget till ny kommunallag — följande. Den nya kommunallagens val-

barhetshinder gäller också val till byggnadsnämnd. Protokoll skall föras enligt

bestämmelserna i den nya kommunallagen. Föredragandes ovillkorliga närvarorätt slopas. Nämnden avgör i vilken utsträckning föredraganden och annan tillkallad utomstående skall få dela i överläggningarna. Frågan om delegation prövas av kommunfullmäktige och inte av länsstyrelsen. Nuvarande begränsningar i delegationsrätten behålls bortsett från förbudet att

delegera beslut om framställning till regeringen eller länsstyrelsen. Dele-

gation till tjänsteman kan avse även annan tjänsteman hos kommunen än den som är anställd hos nämnden.

De bestämmelser om kallelse till sammanträde m. m. som finns i 5X

byggnadsstadgan saknar motsvarighet i kommunallagen och andra specialförfattningar. De bör kunna undvaras även här.

4.3.3 Skolstvrekse och utbildningsnämnd

Bestämmelser om skolstyrelse finns i skollagen. De förslag jag har lagt

fram innebär beträffande skolstyrelse - utöver vad som följer av förslaget till ny kommunallag — följande. Möjligheten för kommunfullmäktige att

uppdra åt annan nämnd än skolstyrelsen att ha egendomsförvaltning om hand och att handlägga olika personaladministrativa frågor rörande annan personal än skolledare, lärare, skolläkare och skolsköterska framgår nu av 85 tredje stycket skollagen. Med den motsvarande bestämmelse som har

tagits in i förslaget till ny kommunallag blir denna föreskrift överflödig. Undantaget för vissa personalgrupper kommer därmed inte längre att stå i lag utan framgår av regeringsförfattningar som skolförordningen (1971:235) och förordningen (1971:424) om kommunal och statlig vuxenutbildning.

I förordningarna föreskrivs numera inte att skolstyrelsen eller utbildnings-

nämnden skall tillsätta skolläkare och skolsköterska. Det blir alltså kom-

munfullmäktiges sak att avgöra om också dessa grupper bör omfattas av en eventuell centraliserad personaladministration.

I övrigt innebär mina förslag att frågan om skolchefens rätt och skyldighet att delta i styrelsens sammanträde prövas av skolstyrelsen.

Beträffande utbildningsnämnd blir ändringarna huvudsakligen av formell

natur. Förvaltningsutskottet får ett sistahandsansvar för landstingskommunens gymnasieskola. För särskild utbildningsnämnd regleras organisation

och arbetsformer genom hänvisning till motsvarande bestämmelser om skol-

styrelse.

4.3.4 Social centralnämnd och social distriktsnhämnd

I lagen om social centralnämnd m. m. finns bestämmelser om inrättande

av social centralnämnd och distriktsnämnd. De förslag jag har lagt fram

i det föregående innebär - utöver vad som följer av förslaget till ny kom-

munallag — följande.

Föreskriften att juridisk och medicinsk sakkunskap bör vara företrädd inom

nämnden tas bort. Rekommendationerna att biträde av personer med juridisk och medicinsk sakkunskap bör anlitas och om att minst en ledamot i social distriktsnämnd bör vara ledamot av centralnämnden slopas. Detsamma gäller bestämmelserna om att centralnämnden tillsätter sina egna tjänster och

tjänster hos distrikisnämnd och om att tjänst som är gemensam för cen-

tralnämnd och annan nämnd tillsätts i den ordning som kommunen be-

stämmer. Samma regel finns i lagen (1953:228) om tillsättning av vissa befauningshavare inom socialvården. Jag förordar att denna lag upphävs.

Föreskriften att i protokoll skall redovisas skälen för alla beslut ersätts med en erinran om bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen om motivering av beslut och i 14 § fjärde stycket barnavårdslagen om utvidgad tillämpning av nyssnämnda bestämmelser i förvaltningslagen. Bestämmelserna om begränsningar i fråga om vad protokoll skall innehålla flyttas från 4 § till 3 §. Därvid anges uttryckligen att protokoll alltid skall innehålla inte bara uppgift om närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende utan också uppgift om reservation.

Bestämmelserna om delegation utgår och därmed den begränsning till enbart socialhjälps-, barnavårds- eller nykterhetsvårdsärenden som f. n. föreskrivs i 75. I stället gäller genom hänvisningar dels 47 X i förslaget till

ny kommunallag, dels delegationsbestämmetlserna i de tre vårdlagarna. Detta

anser jag vara en enkel och godtagbar lösning i avvaktan på den nva sociala lag som övervägs av socialutredningen. Bestämmelserna i 6 § om beslut

av ordförande i vissa brådskande fall tas bort. I stället görs motsvarande

bestämmelser i socialhjälpslagen och barnavårdslagen tillämpliga genom ändringar i 2X5.

4.3.5 Socialnämnd

I socialhjälpslagen finns bestämmelser om socialnämnd. Utöver vissa redaktionella ändringar innebär mina förslag beträffande socialnämnd i stort sett detsamma som i fråga om social centralnämnd.

4.3.6¶Barnavårdsnämnd

Också ändringarna i barnavårdslagens bestämmelser om barnavårds-

nämnd är av väsentligen samma innebörd som ändringarna i fråga om social

centralnämnd. I fråga om förvaltningslagens tillämplighet gäller särskilda regler i barnavårdsärenden (14 3 fjärde stycket). Någon särskild erinran om

förvaltningslagens motiveringsbestämmelse behövs därför inte i barnavårds-

lagens protokollsföreskrift.

4.3.7 Nykterhetsnämnd

Bestämmelser om kommunal nykterhetsnimnd finns i nykterhetsvårdslagen. Kommunal nykterhetsnämnd är fakultativ och utgörs. om särskild nämnd inte har tillsatts, av socialnämnden. som i sådant fall skall utse en ledamot att bereda och föredra nykterhetsvårdsärendena. Regeringen kan föreskriva att särskild nykterhetsnämd skall tillsättas. Samtliga dessa bestämmelser bör ersättas av den enhetliga regel om inrättande av fakultativ nämnd som jag nyss har föreslagit. Något behov av en möjlighet att uppdra åt annan nämnd än socialnämnden att vara nykterhetsnämnd finns dock inte.

Ändringarna i övrigt motsvarar i huvudsak dem som jag har redovisat i fråga om social centralnämnd. Härutöver kommer särskild nykterhets-

nämnd att kunna utses proportionellt. Bestämmelsen om att såväl män

som kvinnor skall ingå i nämnden slopas.

Nykterhetsnämndens f. n. mycket begränsade möjligheter att delegera be-

slutanderätt vidgas efter mönster från lagen om social centralnämnd. Där-

utöver blir det möjligt att delegera beslut om verkställighet av beslut om

tvångsintagning i fråga om den som enligt 58 § redan tidigare vårdas på

allmän vårdanstalt.

4.3.8 Hälsovårdsnämnd

Bestämmelserna om hälsovårdsnämnd, som finns i hälsovårdsstadgan, är kanske de nämndregler som är mest detaljrika. Följdriktigt innebär mina

förslag åtskilliga förändringar i denna nämnds arbetsformer. Utöver de änd-

ringar som följer av förslaget till nv kommunallag innebär mina förslag

följande.

Den nya kommunallagens valbarhets- och protokollföringsbestämmelser blir tillämpliga på hälsovårdsnämnd. Rekommendationen att läkare och veterinär bör ingå som ledamöter i nämnden slopas. Frågan om delegation prövas av kommunfullmäktige. Det nuvarande underställningsförfarandet hos länsstyrelsen slopas alltså. Delegation kan ske till annan tjänsteman i kommunen än sådan som är anställd hos nämnden. Förbudet mot delegation i fråga om framställning eller yvitrande till regeringen eller länsstyrelsen slopas. Närvarorätten och -skyldigheten för distriktsläkare eller stadsläkare och tjänsteveterinär eller stadsveterinär slopas. Detsamma gäller närvaro-

rätten för länsläkare och länsveterinär. Frågan om tillkallad sakkunnigs ytranderätt och rätt att anteckna avvikande mening ull protokollet prövas

av nämnden. De olika bestämmelserna om kahelse till och underrättelse om sammanträde utgår.

Bestämmelserna i 14 § 3 mom. lagen om djurskydd om närvarorätt m. m. för länsveterinär och distriktsveterinär eller stadsveterinär samt om rätt för länsstyrelsen att påkalla sammanträde med hälsovårdsnämnd tas också bon.

4.3.9 Välnämnd

Bestämmelserna om valnämnd. som finns i 3 kap. vallagen, är jämförelsevis modernt utformade. De förslag som jag har lagt fram innebär därför —- utöver de ändringar som följer av förslaget till nv kommunallag — i huvudsak endast två förändringar. Dels skall protokollföringsreglerna i den nya kommunallagen tillämpas i valnämnd, dels får nämnden en möjlighet att med kommunfullmäktiges medgivande delegera beslutanderätt.

Enligt 3 kap. 5 § vallagen är den som är röstberättigad vid val till riksdagen

och inte har fvHt 60 år skyldig att mottaga uppdrag som ledamot eller ersättare i valnämnd eller som valförrättare. om han inte har giltigt hinder. I fråga om ledamöter och suppleanter förordar jag att i stället bestämmelserna i den nya kommunallagen om rätt till avsägelse görs tillämpliga. Det innebär att fullmäktige skall befria ledamot eller suppleant från hans uppdrag, om

han vill avgå och särskilda skäl inte talar däremot. Jag förordar vidare att 3 kap. 54 ändras så att den som är valbar till ledamot i valnämnden blir skyldig att mottaga uppdrag som valförrättare,

om han inte har giltigt hinder. Enligt min mening är det naturligt att skyldigheten att mottaga sådant uppdrag omfattar dem som är valbara till ledamöter i valnämnden.

4.3.10 Överförmyndarnämnd

Bestämmelserna i föräldrabalken om överförmyndarnämnd är helt nya.

De trädde i kraft den I januari i år. Det finns därför ännu inga erfarenheter av hur bestämmelserna fungerar och jag har därför i det föregående (avsnitt

4.2.2) deklarerat att en översyn av dessa regler tills vidare får anstå. De ändringar som jag föreslår är därför — utöver vad som följer av förslaget till ny kommunallag — av uteslutande formell natur.

4.3.11 Ciuilförsvarsnämnd

Bestämrnelser om civilförsvarsnämnd finns i 41§ civilförsvarslagen (1960:74, omtryckt 1975:712). Reglerna stämmer redan nu väl överens med

de principer som jag har förordat i det föregående. En avvikelse är att kommunfullmäktige kan uppdra åt annat kommunalt organ att vara civilför-

svarsnämnd. Detta bör i enlighet med vad jag tidigare har anfört ändras

till annan nämnd. Utöver vad som följer av förslaget till ny kommunallag inskränker sig ändringarna till att närvarorätten m. m. för civilförsvarschef tas bort, att protokollföringen skall följa den nya kommunallagens regler

och till att nämndens allmänna förvaltningsansvar begränsas. om kommun-

fullmäktige har fattat sådant beslut som avses i 49 § i den nya kommunallagen, dvs. har beslutat om central personaladministration eller egendomsförvaltning. Kommunstyrelsen skall vara civilförsvarsnämnd, om full-

mäktige inte har inrättat särskild nämnd eller uppdragit åt annan nämnd att vara civilförsvarsnämnd.

43.12 Beredskapsnämnd

Bestämmelser om beredskapsnämnd finns i 9 och 10 Så lägen (1964:63) om kommunal beredskap. Bestämmelserna stämmer i stort sett överens

med bestämmelserna om civilförsvarsnämnd. De ändringar som jag föreslår

har också samma innebörd som i fråga om civilförsvarsnämnd.

4.3.13 Kristidsnämnd

Bestämmelser om kristidsnämnd finns i 4 och 5 8§ lagen (1973:861) om

lokal kristidsförvaltning. Även dessa bestämmelser ansluter väl till de prin-

ciper som jag har förordat i det föregående. De ändringar som jag föreslår

innebär därför — utöver vad som följer av förslaget till ny kommunallag

- i huvudsak endast att de nuvarande begränsningarna i fråga om vad protokoll måste innehålla tas bort.

4.314 Familjebidragsnämnd

Bestämmelser om familjebidragsnämnd finns i 23-26 §§ familjebidragslagen (1946:99, omtryckt 1975:554). Också dessa bestämmelser ansluter väl till de principer som jag har förordat. Mina ändringsförslag har därför i fråga om familjebidragsnämnd i huvudsak inte annan innebörd än i fråga om civilförsvarsnämnd. En skillnad är dock att socialnämnden (sociala cen-

tralnämnden eller i förekommande fall distriktsnämnd) ges ewt sistahandsansvar för familjebidragsfrågorna. Vidare föreslår jag att den begränsade protokolliföringen också i fortsättningen skall få tillämpas i familjebidragsnämnd liksom i andra sociala nämnder. Detta bör gälla vare sig nämnden

har inrättats särskilt eller familjebidragsärendena har anförtrotts åt annan

nämnd.

4.3.15 Krivshjälpsnämnd

Bestämmelser om krigshjälpsnämnd finns i 6 och 7 §§ lagen (1964:47) om krigshjälp. De förslag som jag har lagt fram i det föregående innebär beträffande krigshjälpsnämnd detsamma som i fråga om familjebidrags-

nämnd. I 7 5 finns en bestämmelse om beviljande av krigshjälp när nämndens sammanträde inte kan avvaktas. Regelns utformning kan ge intryck av att sådan beslutanderätt skall utövas av förtroendevald och tjänsteman gemensamt. Jag förordar att bestimmelsen ändras så att det klart framgår att sådant beslut på nämndens vägnar kan fattas av ledamot och tjänsteman var för sig.

43.16 Arbeislöshetshämnd

Bestämmelser om urbetslöshetsnämnd finns dets i tagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd, dels i arbetslöshetsnämndskungörelsen. I lagen anges

att regeringen får förordna att arbetslöshetsnämnd skall finnas. Sådant för-

ordnande kan innefatta föreskrift om att särskild nämnd skall inrättas. Om kommun inte inrättar särskild arbetslöshetsnämnd, skall kommunstyrelsen vara arbetslöshetsnämnd. Arbetslöshetsnämnd kan vara gemensam för flera kommuner. I enlighet med vad jag tidigare har föreslagit bör dessa bestämmelser ersättas med den enhetliga regeln om inrättande av fakultativa nämnder. Detta innebär att kommunen får tillsätta en särskild arbetslöshetsnämnd eller uppdra åt annan nämnd att vara arbetslöshetsnämnd. Endast om kommunen inte har valt något av dessa alternativ skall kommunstyrelsen vara arbetslöshetsnämnd.

Jag förordar att de närmare föreskrifter om arbetslöshetsnämnd som nu finns i kungörelsen och som inte kan slopas tas in i lagen. Bestämmelserna om nämndens allmänna åligganden (2 § kungörelsen) kan föras över i huvudsak oförändrade. Föreskriften att nämnden skall se till att hjälpverksamheten begränsas till vad som påkallas av verkligt behov och särskilt iaktta att verksamheten inte kommer arbetsovilliga eller andra obehöriga till godo kan enligt min mening undvaras. Utöver vad som följer av förslaget till ny kommunallag innebär de ändringar som jag tidigare (avsnitt 4.2) har föreslagit i huvudsak följande beträffande arbetslöshetsnämnd. Bestämmelserna om antal ledamöter och suppleanter slopas liksom valbarhetshindret för ledamot eller suppleant i arbetsmarknadsstyrelsen = eller länsarbetsnämnd eller tjänsteman vid dessa myndigheter. Valbarhetshindret för tjänsteman hos kommunen som är redovisningsskyvldig inför nämnden slopas också. De särskilda beslutförhets- och omröstningsreglerna utgår. I stället kommer bestämmelserna om kommunstyrelsen i den nya kommunallagen att gälla. Vidare slopas bestämmelserna om att företrädare för arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden får granska nämndens rä-

kenskaper m. m. och delta i nämndens sammanträden. Likaledes slopas

dessa myndigheters rätt att påkalla sammanträde med nämnden och att fordra in handlingar och uppgifter. Att nämnden bör tillhandahålla hand-

lingar och uppgifter får anses framgå av åliggandet att samarbeta med bl. a. myndigheter vilkas verksamhet rör sysselsättningsfrågor.

4.3.17¶Slakihusstyrelse

Bestämmelserna om slakthusstyrelse, som finns i 11 § lagen om köttbesiktning m. m.. knyter an till den nuvarande kommunallagens bestämmelser om kommunallagsreglerad nämnd. Utöver de ändringar som följer av förslaget till ny kommunallag innebär mina förslag följande. Antalet ledamöter blir minst fem. Det blir obligatoriskt att utse suppleanter. Full-

mikuge skall utse ordförande och vice ordförande. Mandattiden blir tre år. Vidare skall protokollföringen ske enligt reglerna i den nya kommunäallagen. Frågan om närvaroräv för frimste veterinären vid slukthuset och stads- eller länsveterinären avgörs av slakthusstyrelsen. Några få övergångsbestämmelser blir nödvändiga.

4.318 Sjukvårdsstyrelse och sjukhusdirektion

Bestämmelser om sjuk vårdsstyrelse och sjukhusdirektion finns i sjuk vårds-

lagen och i sjukvårdskungörelsen (1972:676). Utöver vad som följer av förslaget till ny kommunallag innebär mina förslag beträffande sjukvårdsstyrelse och sjukhusdirektion it huvudsak följande.

Nuvarande bestämmelse att landstinget får besluta att förvaltningsutskottet eller avdelning av utskottet skall utgöra sjukvårdsstyrelse utgår. I stället

föreskrivs som beträffande andra fakultativa nämnder att landstingskommun eller kommun kan uppdra åt annan nämnd att vara sjukvårdsstyrelse.

Om så inte sker och särskild styrelse inte har inrättats, skall förvaltnings-

utskottet resp. kommunstyrelsen vara sjukvårdsstyrelse. Sjukvårdsstyrelsens allmänna förvaltningsansvar begränsas i den mån landstinget resp. kommunfullmäktige har beslutat om gemensam personaladministration eller

egendomsförvaltning. Hur det personaladministrativa ansvaret skall fördelas

beträffande sådan personal som omfattas av särskilda bestämmelser i sjukvårdslagstiftningen övervägs i annan ordning, Nu föreslår jag därför inga ändringar i dessa särskilda bestämmelser.

I enlighet med vad jag tidigare har anfört (avsnitt 4.2.9) bör protokollföringen i sjukvårdsstyrelsen följa reglerna i den nya kommunallagen. Mina

förslag innebär vidare att frågan om utomståendes närvaro- och yttranderätt vid sjukvårdsstyrelsens sammanträde avgörs av styrelsen.

Mina förslag beträffande sjukhusdirektion har i huvudsak samma inne-

börd som i fråga om sjukvårdsstyrelse. Även i fortsättningen skall dock gälla att endast sjukvårdsstyrelsen kan utgöra direktion, om särskild sådan inte har inrättats. Minimiantalet ledamöter höjs från tre till fem. Den nuvarande särskilda beslutförhetsregeln kan därför undvaras. Landstinget resp.

kommunfullmäktige utser ordförande och vice ordförande. Bestämmelsen

om valbarhetshinder för dem som f. n. har generell närvarorätt tas bort.

Detsamma gäller förbudet för sådan tjänsteman att i sjukvårdsstyrelse som

utgör direktion delta i handläggningen av direktionsärende.

Om riksdagen godtar de förslag som jag nu har redovisat. kommer chefen för socialdepartementet att senare föreslå regeringen att 6 § sjukvårdskungö-

relsen upphävs. I paragrafen föreskrivs att de som f. n. har närvarorätt och yttranderätt vid sammanträde med direktion skall ges tillfälle att yttra sig innan beslut fattas med stöd av delegation.

I fråga om sjukhusdirektion blir några övergångsbestämmelser nödvändiga.

4.319 FTandvårdsnämnd

Knapphändiga bestämmelser om nämnd för ledningen av folktandvården i landstingskommun och kommun som inte tillhör landstingskommun finns i 5§ folktandvårdslagen (1973:457). Huvudregeln är att sjukvårdsstyrelsen utövar ledningen av folktandvården. Särskild nämnd får utses. I fråga om sådan nämnd gäller bestämmelserna om sjukvärdsstyrelse i 9.8 I och 2 mom. sjukvårdslagen.

Jag förordar att frågan om inrättande av nämnd för ledningen av folk-

tandvården, som lämpligen bör kallas tandvårdsnämnd, regleras på samma

sätt som beträffande andra fakultativa nämnder. Candstuingei resp. kommunfullmäktige skall alltså kunna uppdra åt annan nämnd att vara folktandvårdsnämnd. Om så inte har skett och särskild tandvårdsnämnd inte har inrättats, skall sjukvårdsstyrelsen vara tandvårdsnämnd. De bestämmelser som skall gälla för särskild tandvårdsnämnd bör anges genom hänvisning direkt till den nva kommunallagen och inte till sjukvårdslagen.

4.3.20 Omsoresstyrelse

Bestämmelser om styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda finns i omsorgslagen och i stadgan angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Jag förordar att sådan styrelse i fortsättningen kallas omsorgsstyrelse också i lagtexten. vilket innebär en anpassning till det språkbruk som allmänt tillämpas.

De förslag som jag har lagt fram i det föregående innebär beträffande

omsorgsstyrelse, utöver vad som följer av förslaget till ny kommunallag, i huvudsak följande. Nuvarande bestämmelse om inrättande av omsorgsstyrelse kompletteras med en bestämmelse som ger sjuk vårdsstyrelsen sis-

tahandsansvaret för ledningen av verksamheten, om särskild omsorgssty-

relse inte har tillsatts och annan nämnd inte har fått uppdraget att vara omsorgsstyrelse. Omsorgsstyrelsens allmänna förvaltningsansvar begränsas. om landstinget har fattat sådant beslut om centraliserad personaladministration som avses i 49 § nya kommunallagen. Den nya kommunallagens bestämmelser om protokollföring tillämpas i omsorgsstyrelse. Frågan om närvarorätt m. m. för särskolchef. vårdehef och styrelsens överläkare vid styrelsens sammanträde avgörs av styrelsen.

Om riksdagen godtar de förslag om centraliserad personaladministration

som jag har lagt fram, kommer chefen för socialdepartementet senare att

föreslå regeringen att bestämmelsen i 105 § omsorgsstadgan om tillsättning av annan personal än läkare och vissa andra tjänstemän ändras så att det framgår att hinder inte möter att besluta om centraliserad personaladministration beträffande denna personalgrupp.

4.321 Revionplanenämnd

Bestämmelser om regionplanenämnd finns i lagen (1968:598) angäende handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län. Regionplanenämnd är en landstingskommunal nämnd. Stockholms läns landstingskommun är den enda landstingskommun i landet som svarar för regionplan. På övriga håll i landet, där regionplan skall finnas, handläggs dessa frågor av kommunalförbund.

De förslag som jag i det föregående har lagt fram innebär, utöver vad

som följer av förslaget till ny kommunallag, huvudsakligen formella ändringar i bestämmelserna om regionplanenämnd. Förvaltningsutskottet får ett sistahandsansvar också för denna verksamhet. Bestämmelserna om kom-

munalförbund för regionplanefrågorna i Stockholms län har förlorat aktua-

litet och utgår därför.

4.322 Övriga specialreglerade nämnder

Jag har nu redovisat mina förslag beträffande samtliga de nämnder som

regleras i författningar som har tillkommit under riksdagens medverkan. Härutöver finns några nämnder för vilka föreskrifter har meddelats i andra författningar. Det gäller uttagningsnämnd, handels- och sjöfartsnämnd., se-

mesterhemsnämnd och styrelse för sjuksköterskeskola. Tidigare har bestäm-

melser funnits också om hemvärnsnämnd.

Det är min uppfattning att de principer som jag har redovisat i det fö-

regående bör tillämpas också i fråga om dessa nämnder. Under förutsättning

att mina förslag godtas av riksdagen kommer resp. departementschef att i annat sammanhang föreslå de författningsändringar som behövs.

4.3.23 Ikraftträdande

De ändringar i bestämmelserna om de kommunala och landstingskommunala nämnderna som jag har förordat bör träda i kraft samtidigt som den nya kommunallagen, dvs. den I januari 1977.

4.4 Kommunalförbund för specialreglerad verksamhet

I några författningar finns bestämmelser om kommunalförbund för spe-

cialreglerad verksamhet, vilka avviker från reglerna i lagen (1957:281) om kommunalförbund. I 47 § skollagen föreskrivs att länsskolnämnd kan förordna att kommunalförbund för skola skall bildas. om det finns särskilda skäl. I 48 lagen (1947:523, omtryckt 1975:131) om kommunala åtgärder

till bostadsförsörjningens främjande m. m. finns bestämmelser om kommunalförbund för bostadsförmedling. Sådant kommunalförbund kan under

7 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr I

vissa förutsättningar inrättas tvångsvis. I fråga om regionplaneförbund finns liknande bestämmelser i 127-129 §§ byggnadslagen.

I PM II behandlas bestämmelserna om kommunalförbund för speciulreglerad verksamhet. I promemorian föreslås att möjligheten att mot berörda kommuners vilja inrätta skolförbund slopas. Beträffande bestämmelserna om kommunalförbund för bostadsförmedling. som har aktualitet endiust i de tre storstadsområdena, konstateras att de har prövats av riksdagen så

sent som förra året. Någon ändring i fråga om möjligheten att tvångsvis inrätta bostadsförmedlingsförbund, som då ansågs värd att behålla, föreslås

därför inte i promemorian. Däremot föreslås att bestämmelserna om att länsstyrelsen eller regeringen utser ordförande och bestutar om förbundsordning vid ocnighet mellan kommunerna slopas. Enligt promemorian bör i stället de vanliga bestämmelserna om kommunalförbund gälla. I fråga om regionplaneförbund. slutligen. konstateras i promemorian att frågan om regionplaneinstitutets framtid övervägs under beredningen inom regeringens

kansli av bygglagutredningens förslag (SOU 1974:21). I avvaktan på resultatet

av dessa överväganden föreslås endast formella ändringar i bestämmelserna

om regionplaneförbund.

Ingen remissinstans har haft någon invändning mot bedömningarna eller förslagen i promemorian. Också jag ansluter mig till dem. Något behov av att inrätta skolförbund mot de berörda kommunernas vilja finns inte längre. Jag betvivlar att en motsvarande möjlighet någonsin kommer att utnyttjas för att inrätta kommunalförbund för bostadsförmedling. Det är dock tänkbart att en sådan bestämmelse kan ha ett visst värde för att stimulera lösningar på storstadsregionernas speciella bostadsförsörjningsproblem. Som anfördes vid bestämmelsens tillkomst år 1967 bör det dock föreligga starka skäl för ett ingripande från statsmakternas sida (prop. 1967:101 s. 28).

Beträffande bestämmelserna om regionplaneförbund anser jag inte att det i ett läge där hela plansystemet övervägs I annan ordning finns anledning att föreslå nägra förändringar.

4.5¶Underställning

Kommunala beslut i vissa ärenden måste för att gälla underställas re-

geringen eller statlig myndighet för prövning och fastställelse. Bestämmelser om underställning finns både i kommunallagarna och i olika specialförfattningar. Den underställningsskyldighet som numera föreskrivs i kommunallagarna avser främst vissa finansiella beslut, nämligen beslut om anslag att täckas genom flerårig utdebitering. beslut om avsättning till och tianspråktagande av vissa fonder samt beslut om upptagande av vissa lån och tecknande av borgen. I kommunallagspropositionen föreslås att föreskrifterna om underställningsskyldighet skall slopas i fråga om den först-

nämnda ärendegruppen. Beträffande de övriga föreslås lättnader i under-

ställningsskyldigheten. |

Utöver vad jag nyss har nämnt är kommunerna enligt olika specialförfattningar skyldiga att underställa statlig myndighet i huvudsak beslut om lokala förordningar, vissa avgifter samt beslut om planer av olika slag. I den landstingskommunala verksamheten gäller underställningsskyldigheten

bi. a. vissa planer samt byggnadsritningar. I PM II görs en genomgång av kommunernas underställningsskyldighet

I olika slag av ärenden. Motsvarande inventering av den landstingskom-

munala sektorn har ännu inte gjorts. Det konstateras i promemorian att de senaste årens utveckling har inneburit en kraftigt minskad användning

av underställningsförfarandet som metod att utöva tillsyn över kommunerna. Som jag har nämnt innebär förslaget till ny kommunallag att denna

utveckling fortsätter. Några ytterligare förslag beträffande underställnings-

skyldigheten i kommunallagarna läggs inte fram i promemorian.

Lokala förordningar (brandordning, lokal ordningsstadga, hälsovårdsord-

ning och hamnordning) skall underställas statlig myndighet. Med hänvisning till att föreskrifterna i lokala förordningar många gånger bygger på tillgång till straffsanktioner föreslås inga förändringar i formerna för antagande av sådana förordningar, Att slopa underställningsskyldigheten i dessa fall skulle

enligt promemorian få så vittgående konsekvenser att det knappast kan övervägas utan en mer omfattande utredning.

Beträffande planbesluten enligt byggnadslagstiftningen konstateras i promemorian att bygglagutredningens förslag f. n. bereds inom regeringens kansli. Förslaget innehåller väsentliga lättnader i statskontrollen på detta område

och det finns inte anledning att föregripa detta reformarbete.

Den statliga kontrollen av de kommunala avgifterna har sedan gammalt

varit jämförelsevis ingående. Numera är dock kommunernas frihet att själva fastställa avgifter relativt stor. Underställningsskyldighet föreligger i endast

ett fåtal fall. Beträffande hamnavgifterna m. m. har hamnutredningen 1 sitt

slutbetänkande (SOU 1974:24) Förslag till hamnlag, som f. n. bereds inom

regeringens kansli, föreslagit att underställningsskyldigheten skall tas bort. Med hänsyn hänill har bestämmelsen om underställningsskyldighet i fråga om dessa avgifter tills vidare behållits i förslaget till ny kommunallag. Be-

stämmelserna om gatubyggnadskostnadsbidrag (67 § byggnadslagen), som

rymmer moment av underställning, utreds f. n. av gatukostnadsutredningen (B 1975:02). Det kan enligt PM II förutsättas att ett framtida avgiftssystem

ges en sådan utformning att det kan överlämnas åt kommunerna att själva besluta om dessa avgifter. I 2 § renhållningslagen (1970:892) finns en föreskrift om underställning av beslut om åläggande av ny skyldighet för

fastighetsägare att renhålla eller bekosta renhållning av gångbana. Dessa bestämmelser har påtagligt samband med reglerna om gatubyggnadskostnadsbidrag och bör enligt promemorian prövas i samband med dessa. Underställningsskyldigheten beträffande avgifter hos byggnadsnämnd har tidigare behandlats inom ramen för kommundepartementets översynsarbete

(Ds Kn 1975:1 PM I Avgifter hos byggnadsnämnd). Förslagen i PM I har

som jag tidigare har nämnt godtagits av riksdagen och beslutanderätten

beträffande sådana avgifter har överlämnats ull kommunerna.

Kommunerna och landstuingskommunerna skall enligt olika specialförfattningar upprätta planer för vissa verksamheter. I en del fall gäller att planerna skall fastställas av statlig myndighet. Av de verksamhetsplaner som kommun skall upprätta är det endast plan för ålderdomshem som hbehöver underställas. I PM II föreslås att denna underställningsskyldighet slopas liksom underställningsskyldigheten beträffande beslut att anta reglemente för ålderdomshem som drivs av två eller flera kommuner gemensamt.

I promemorian behandlas också bestämmelserna om fastställande av reglemente angående burskap. Den underställningsskyldighet som räller be-

träffande sådant reglemente föreslås utgå.

Det övervägande antalet remissinstanser är positiva till förslagen i PM I. Till dem som avstyrker hör ett par länsstyrelser. Länsstyrelsen i Älvsborgs län vill, med hänvisning till länsstyrelsens roll som tillsvnsmyndighet för bl. a. brand-, byggnads-, hälsovårds- och socialvårdslagstiftningen, behålla underställningsskyldigheten beträffande plan för ålderdomshem. Socialstyrelsen anser att frågan bör prövas i samband med utarbetandet av en ny social ramlag. Också socialutredningen sätter i fråga om inte dess förslag bör av vaktas men framhåller att den inte har något att erinra mot förslagen

i promemorian. Flera remissinstanser framhåller att möjligheten att få rit-

ningar för ny- eller ombyggnad av ålderdomshem granskade är värdefull och bör bevaras i någon form. Mot förslaget att skyldigheten att underställa

länsstyrelsen beslut om burskapsreglemente skall slopas har ingen femiss-

instans haft något att erinra.

Ett antal remissinstanser för fram önskemål om att underställningsskyldigheten skall slopas i ytterligare ärendegrupper. I synnerhet gäller detta beslut att ta upp lån eller teckna borgen. Några remissinstanser anser att också underställningsskyldigheten beträffande beslut om antagande av brandordning kan slopas. Från det ländstingskommunala verksamhetsområdet förs fram krav om att den statliga ritningsgranskningen vid uppförande av sjukhus skall slopas liksom underställningsskyldigheten beträffande lundstingskommunernas barnhemsplaner och omsorgsplancer. Svenska kommunförbundet framhåller att översynen av mäklareordningens bestämmelser om handels- och sjöfartsnämnd bör omfatta också den underställningsskyvldighet

som gäller vid beslut om antagande av mäklare.

För egen del får jag anföra följande.

Bland de former för tillsyn och kontroll av den kommunala verksamheten

som förekommer kan underställningsförfarandet sägas inta en särställning. Medan övriga villsynsformer utmärks av att den statliga kontrollen i regel träder in först sedan detta har påkallats genom kommunatbesviär eller för-

valtningsbesvär eller när något missförhållande kan befaras, är det typiska

för underställningsinstitutet att det kommunala beslutet blir gällande först

sedan det har godkänts av statlig myndighet. Dot befogade i en sådan generell

kontroll kan sättas i fråga även bortsett från den onödiga omgång systemet

kan sägas innebära i alla de ärenden där det kommunala beslutet fastställs utan ändring. Gränserna mellan underställning och andra former för statlig fastställelseprövning, t.ex. prövningen av stads- och byggnadsplaner. kan stundom vara flytande. Jag anser det inte nödvändigt att här dra upp någon gräns utan avser med begreppet underställning i det följande också de närbesläktade formerna av statlig prövning.

Antalet underställningspliktiga ärendegrupper har successivt minskat un-

der senare år. Denna utveckling, som jag ser som ett uttryck för statsmak-

ternas förtroende för kommunernas förmåga att själva sköta sina angelägenheter, bör enligt min mening fortsätta. Inte minst kommunindelningsretormen har skapat förutsättningar för att låta kommunerna själva avgöra ärenden i vilka beslutanderätten tidigare har varit delad mellan kommunen och en statlig myndighet.

Jag har i det föregående (avsnitt 4.2.11) föreslagit att undersuällningsskyldigheten beträffande byggnadsnämnds och hälsovårdsnämnds beslut om

delegation skall slopas. I förslaget till ny kommunallag har understillningsskyldigheten slopats beträffande beslut om anslag att täckas genom flerårig

utdebitering och beslut om avsättning till fonder samt beträffande flertalet beslut om ianspråktagande av fonder.

Beträffande beslut om att ta upp lån och teckna borgen föreslås i PM

I ingen ändring. Åtskilliga remissinstanser anser att underställningsskyl-

digheten bör slopas också i fråga om dessa beslut. I kommunallagspropositionen föreslås, som har nämnts i det föregående, vissa lättnader i underställningsskyldigheten. Jag får hänvisa till vad jag anförde i det sammanhanget (prop. 1975/76:187 s. 514).

Beträffande de lokala förordningarna anförs i promemorian att underställningsskyldigheten inte kan slopas utan en mer omfatiande utredning. Häremot har flera remissinstanser invänt att kommunernas brandordningar 1 huvudsak innehåller föreskrifter som det bör ankomma på kommunerna ati besluta om. Statens brandnämnds förslag till brandordning, som allmänt

torde tjäna som norm för kommunerna. innehåller endast en straffsank-

tionerad bestämmelse (8 §). Om denna flyttades över till brandstadgan skulle enligt dessa remissinstanser underställningsskyldigheten kunna slopas.

Enligt 6 § brandlagen kan länsstyrelsen helt eHer delvis befria kommunen från skyldigheten att hålla brandkår, om kommunen har träffat avtal om hjälp från brandkår i annan kommun. Om kommunen har träffat avtal om sådan hjälp från annan brandkår (1. ex. industribrandkår) eller från annat

räddningsorgan än brandkår (t. ex. oljesaneringsföretag) får länsstyrelsen delvis befria kommunen från skyldigheten att hålla brandkår. Har kommunen helt eller delvis befrias från sådan skyldighet skall enligt 4 8 brandstadgan

av brandordningen framgå i vilken utsträckning och inom vilka områden

räddningstjänsten i kommunen skall ombesörjas enligt avtal som avses i

6 § brandlagen. I brandordningen skall också tas in andra bestämmelser som rör den kommunala brandstyrkans organisation. Av vad jag nu har

sagt framgår att brandlagstiftningen ger kommunerna stor frihet i fråga om

den kommunala räddningstjänstorganisationens uppbyggnad. Kontrollen av

att räddningstjänstorganisationen tillfredsställer skäliga anspråk på effek-

tivitet sker genom att brandordningen prövas av länsstyrelsen. Även om

skäl alltså kan anföras för en viss statlig tillsyn. är jag beredd att i annat sammanhang överväga formerna för denna kontroll. Beslut att anta lokal ordningsstadga skall enligt 235 allmänna ord-

ningsstadgan underställas länsstyrelsen. Jag har i ett annat sammanhang uttalat att allmänna ordningsstadgan skall ses över. Detta motiveras bl. a.

av den nya regeringsformens bestämmelser om normgivningsmakten. Vid

denna översyn kommer även formerna för beslut om lokal ordningsstadga

att prövas. Den åtminstone delvis föråldrade bestämmelsen i 25 § allmänna ordningsstadgan om underställning av reglementen eller taxor för åkare, spårvägsföretag, stadsbud m. m. bör också prövas i detta sammanhang.

Formerna för beslut om lokal hälsovårdsordning torde komma att prövas av hälsovårdsstadgeutredningen. Frågan om underställning av hamnordning prövas under beredningen av hamnutredningens förslag inom regeringens kansli.

En omfattande reform av hela byggnadslagstiftningen övervägs f. n. inom

regeringens kansli. Med hänsyn till de genomgripande förändringar av planinstituten som kan förutses finns inte anledning att i detta sammanhang föreslå några förändringar. Detsamma gäller formerna för beslut om ga-

tubyggnadskostnadsbidrag och för föreläggande att hålla gångbana ren.

I sociallagstiftningen finns särskilda bestämmelser om beslutsordningen

i omhändertagandeärenden. Dessa frågor övervägs inom socialutredningen,

vars arbete inte bör föregripas på denna punkt.

Annorlunda ser jag på bestämmelsen i socialhjälpslagen om underställning av plan för ålderdomshem. Socialstyrelsen anser visserligen att socialutredningens förslag bör avvaktas. Detta är enligt min mening inte nödvändigt, i synnerhet som utredningen har förklarat sig inte ha någon erinran mot förslaget i PM II. Ålderdomshemsplan fordras för uppförande av ålderdomshem. större ändring genom om- eller tillbyggnad samt inrättande av ålderdomshem i byggnad som ursprungligen har uppförts för annat ändamål. Planen skall godkännas av länsstyrelsen, som skall hämta in socialstyrelsens yttrande. I PM II framhålls att underställningsprövningen väsentligen innebär granskning och godkännande av byggnadsritningar. Med hänvisning till att den statliga ritningsgranskningen numera inte anses nöd-

vändig i fråga om skolor inom det obligatoriska skolväsendet eller i fråga om förskolor görs i promemorian den bedömningen att granskningen kan

undvaras också i ålderdomshemsbyggandet. Det framhålls i promemorian att statsbidrag numera inte utgår till byggande av ålderdomshem, vilket

däremot är fallet i fråga om skolor och daghem.

Det övervägande antalet remissinstanser ansluter sig till bedömningarna och förslagen i promemorian. Ett par remissinstanser är dock kritiska. Jag kan inte godta invändningen att länsstyrelsens roll som tillsvnsmyndighet för bl. a. brand-, byggnads-, socialvårds- och hälsovårdslagstiftningen kräver

att underställningsprövningen av ålderdomshemsplanerna behålls. Vårt långt

decentraliserade system på bl. a. dessa områden innebär ju att de kommunala

nämnderna har et förstahandsansvar för dessa verksamhetsområden. Bortsett från prövningen av generella normer som brandordningar och studs-

planer är den statliga tillsynen på dessa områden begränsad till fall där den

föranleds av besvär eller av att missförhållanden befaras. Denna ordning bör kunna tillämpas också i fråga om ålderdomshemsbyggandet. Jag förordar

därför att underställningsskyldigheten tas bort.

Flera remissinstanser har framhållit att i nuvarande underställningsprövning finns moment som är värda att behålla. Dit hör länsexperternas medverkan och tillgången till den samlade erfarenhet av institutionsbyggande som den centrala ritningsgranskningen ger. Jag finner dessa synpunkter

väl värda att beakta och förutsätter att kommunerna i mån av behov rådfrågar

länsexperterna på resp. område. I likhet med vad som gäller på andra områden

bör en möjlighet till frivillig ritningsgranskning finnas kvar.

I PM II föreslås också att kommunerna skall befrias från skyldigheten enligt 18 § andra stycket socialhjälpslagen att underställa länsstvrelsen re g lIemente för ålderdomshem som drivs av två eller flera kommuner gemensamt. Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Jag förordar att det genomförs. Enligt 18 X första stycket åligger det kommun att anordna ålderdomshem. Länsstyrelsen kan enligt tredje stycket befria kommunen från sådan skyldighet om det finns särskilda skäl. Denna skyldighet hänger nära samman med hur kommunernas allmänna vårdansvar skall utformas. Den frågan övervägs av socialutredningen, vars arbete i denna del inte bör föregripas. I avvaktan på en ny sociallagstiftning, bör alltså enligt min mening skyldigheten för kommun att anordna ålderdomshem stå kvar. Denna skyldighet kan fullgöras av kommunen ensam eller i samarbete med en eller flera andra kommuner.

Förslaget att underställningsskyldigheten i fråga om beslut att anta re g - Jlemente angående burskap skall slopas har inte mött någon invändning från remissinstansernas sida. Också jag ansluter mig till förstaget. Dock anser jag i linje med vad jag har anfört i fråga om uppgiftsfördelningen mellan nämnderna att kommun skall kunna anförtro uppgiften att anta burskapsreglemente även åt annan nämnd än kommunstyrelsen.

I likhet med Svenska kommunförbundet anser jag att det inte finns anledning att behålla en föreskrift i mäklareordningen (4 §) om att linsstyrelsen skalt förordna mäklare som handels- och sjöfartsnämnd har antagit. Chefen för finansdepartementet kommer i annat sammanhang att föreslå regeringen att föreskriften tas bort.

Beträffande det landstingskommunala området har. som jag har nämnt.

ingen genomgång gjorts av föreskrifterna om underställning. Bland de bestämmelser som bör prövas i det fortsatta översynsarbetet inom kommundepartementet eller inom de utredningar som överväger frågor inom lands-

tingskommunernas verksamhetsområde märks underställning av barn-

hemsplaner och plan för omsorgsverksamheten liksom den ritningsgranskning som är obligatorisk vid byggande av bl.a. sjukhus.

4.6 Institutet jordbruksstämma

Jordbruksstämma är en särskild form av kommunalstämma för behandling av ärenden som endast rör den mantalssatta jorden. Bestämmelser om

jordbruksstämma finns i 13 § i den i övrigt upphävda lagen (1930:251) om

kommunalstyrelse på landet. Vid tillkomsten av KL (prop. 1953:210. KU 1953:22, rskr 1953:419) förutsattes att institutet jordbruksstämma skulle av-

vecklas under en övergångsperiod. som sedermera har förlängts till och med utgången av år 1976. De tillgångar som skulle få förbrukas eller ges

nya förvaltningsformer var ursprungligen ganska betydande. De bestod

främst av kassor för olika ändamål såsom magasinskassor och rotehållar-

kassor. År 1960 beräknades antalet kassor till närmare 400. Fyra år senare hade antalet sjunkit till något mer än hälften. År 1974 redovisades ett 30-1al kassor och fonder. Kassornas sammanlagda behållning har minskat på lik-

nande sätt från närmare 6 milj. kr. år 1960 till något över 3 milj. kr. år

1964 och ungefär 550 000 kr. år 1974. Antalet sockenmagasin uppgick år 1960 till 54. År 1974 fanns sex sockenmagasin till ett sammanlagt värde

av högst 40 000 kr. I fråga om den fasta egendom som tidigare förvaltades på jordbruksstämma gäller sedan den 1 juli 1974 lagen (1973:1150) om för-

valtning av samfälligheter. Det innebär att bl. a. sockenallmänningarna och de allmänningskassor som var knutna till dem inte längre hör till jord-

bruksstämmotillgångarna.

För en närmare redogörelse för institutet jordbruksstämma och det avvecklingsarbete som hittills har förekommit hänvisar jag till departementspromemorian (Ds Kn 1976:3) Avveckling av institutet jordbruksstämma (bi-

laga 4). I promemorian konstateras att de ändamål som jordbruksstämmotillgångarna ursprungligen skulle tillgodose numera har förlorat sin betydelse

cHer inte längre kan tillgodoses genom dessa tillgångar. Förvaltningen av

tillgångarna faller utanför den egentliga kommunala verksamheten och det

är därför enligt promemorian uppenbart att institutet jordbruksstämma bör avvecklas i samband med den kommunallagsreform som förestår. Förvalt-

ningen av den helt övervägande delen av de jordbruksstämmotillgångar som har utgjorts av kassor har numera avvecklats. För att slutligt genomföra

avvecklingen bör väljas ett så enkelt förfaringssätt som möjligt. Möjligheten att låta delägarna dela tillgångarna mellan sig avvisas i promemorian med hänvisning till att detta lämpligen skulle kunna ske endast i fall där värdet

är mycket ringa. Det skulle därför behövas en beloppsgräns, som skulle bli ganska godtvekligt bestämd. Härtill kommer att i magasinskassorna kan ingå statliga nödhjälpsmedel och donationsmedel. Möjligheten att tvångsvis omvandla tillgångarna till stiftelser avvisas också i promemorian.

Den lösning som bedöms som den enklaste och naturligaste är att kvarvarande tillgångar tas över av kommunen. Med hänvisning till aut värdet av tillgångarna i flertalet fall är obetydligt framhålls i promemorian att sär-

skilda föreskrifter om hur tillgångarna får användas skulle medföra onödiga

administrativa svårigheter och därför bör undvikas. Det finns enligt promemorian inte heller skäl att föreskriva att eventuella donationsbesvimmelser skall takttas eller att tillgångarna inte får användas till ändamål som

kommunen enligt författning har att tillgodose. Detta hindrar inte att det

ligger nära till hands att medlen används för något av de ändamål som kunde tillgodoses enligt de tidigare reglerna för avveckling av jordbruksstämmoltillgångar.

Med hänsyn till att för några kassor redovisas betydande tillgångar bör enligt promemorian delägarna under en kort övergångstid ges tillfälle utt avveckla förvaltningen av tillgångarna i enlighet med reglerna i kungörelsen

(1963:43) med föreskrifter rörande vissa av kommunalstämma förvaltade

kassor. Kungörelsen. som upphävdes år 1973 (SFS 1973:76), avser tillgångar

som hör till magasinskassa eller därmed jämförlig kassa eller invalidbe-

väringskassa. uddemantalskassa eller annan rotehållarkassa. Stäimmorna be-

reds enligt kungörelsen möjlighet att avveckla förvaltningen av kassorna.

1 den mån donationsvillkor inte lägger hinder i vägen. Avvecklingen kan ske antingen i den formen att tillgångarna helt förbrukas för visst ändamål eller genom att stämman beslutar att de skall bestå som särskilt kapital, vars avkastning skall användas för eu bestämt ändamål. Endast vissa ändamål är tillåtna. Enligt kungörelsen får tillgångarna inte användas för ändamå! som kommunerna eller församlingarna författningsenligt skall tillgodose. Magasinskassas kapital och avkastning får användas till stipendier åt ungdom från orten för jordbruksutbildning eller liknande utbildning, för

något förbrukningsbehov som är gemensamt för delägarna. för anskaffande

eller förbättring av någon stadigvarande tillgång, som är till nytta för delägarna, kommunen celler församlingen eller för annat ändamål som är angeläget för dem. Rotcehällarkassornas kapital och avkastning får användas för samma ändamål och dessutom för ändamål som har anknytning till lokal försvarsverksamhet. Kassas tillgångar kan enligt kungörelsen överlämnas till bl. a. kommun. församling, by- eller vägsamfällighet. styrelse

för läroanstalt, hembygdsförening, hushållningsgille, intresseorganisation för jordbrukare, lokal sammanslutning på försvarets område eller annan för-

ening, stiftelse eller sammanslutning på orten som kan antas bli bestående.

Enligt promemorian bör avveckling enligt reglerna i 1963 års kungörelse få ske fram till utgången av år 1976. Det bör vara tillräckligt att beslut

om avveckling fattas under denna tid. Det skall alltså inte vara nödvändigt

att beslutet har vunnit laga kraft. Kvarvarande egendom skall utlfalla kommunen. Dessa regler har i promemorian ges form av ett förslag till lag om egendom som förvaltas av jordbruksstämma.

Remissinsuanserna är positiva till förslagen i promemorian. Allmän enighet råder om att institutet jordbruksstämma bör av vecklas och att nuvarande tillgångar efter en avvecklingsperiod bör tillfalla kommunen. JK hyser dock stor tvekan inför en tvångsmässig överföring till kommunerna i de fall tillgångarnas värde inte är obetydligt. I dessa fall bör man enligt JK i första hand uppmuntra till en frivillig avveckling. De tillgångar som återstår efter

avvecklingsperioden bör tillfalla kommunerna men få användas endast för

vissa särskilda ändamål.

De invändningar som remissinstanserna i Övrigt har rest avser dels av-

vecklingsperiodens längd. dels frågan om vilken frihet kommunen skall ha att förfoga över tillgångar som har tillfallit kommunen enligt de bestämmelser som föreslås i promemorian.

Även jag anser att tiden nu är mogen att avveckla institutet jordbruksstämma. Detta bör ske genom att kvarvarande egendom efter en övergångsperiod tillfaller kommunen. För avveckling under övergånsperioden bör principerna i 1963 års kungörelse följas. Någon motsvarighet till föreskriften

i 48 kungörelsen om att jordbruksstämmas beslut om avveckling skall un-

derställas länsstyrelsen behövs enligt min mening inte. Detta ligger t linje med mina tidigare ställningstaganden i fråga om underställning (avsnitt 4.5).

I frågan om av vecklingsperiodens längd vill jag anföra föl-

jande. Principbestlut om avveckling av institutet jordbruksstämma fattades

för mer än tjugo år sedan. Under åren 1963-1973 har delägarna haft möjlighet

att avveckla förvaltningen av jordbruksstämmotillgångarna och inom vida ramar besluta om hur dessa skall användas. Sådan avveckling har också ägt rum i mycket stor utsträckning. En ny. slutlig avvecklingsperiod bör enligt min mening kunna bli tämligen kort. Förslaget i promemorian innebär

att avvecklingsperioden bestäms till ett halvt år. I likhet med några re-

missinstanser anser jag att en sådan udsfrist är väl kort. För att de stämmor som önskar det skall få tillräcklig tid att avveckla förvaltningen enligt reglerna i 1963 års kungörelse föreslår jag att avvecklingsperioden bestäms till ett år. Jag tror inte att flera stämmor skulle utnyttja en sådan möjlighet om tidsfristen förlängdes ytterligare. Jag anser det viktigt att information om under vilken tid avveckling kan ske når fram ordentligt till stämmorna. Om riksdagen godtar mina förslag, ämnar jag ta fasta på ett par remissinstansers förslag att sådan information skall föras ut med hjälp av länsstyrel-

serna. Länsstyrelsen i Stockholms län har i sitt remissyttrande pekat på möj-

ligheten att ett avvecklingsbeslut som jordbruksstämma har fattat angrips med kommunalbesvär. Om beslutet upphävs efier utgången av avvecklingsperioden kommer egendomen att tillfalla kommunen. Detta kan enligt linsstyrelsen uppfattas som otillfredsställande. Jag vill framhålla att problem av denna

art kan uppstå även om man stannar för en tämligen lång avvecklingsperiod.

Reglerna i 1963 års kungörelse erbjuder vida ramar för avvecklingen av

egendomsförvaltningen. Risken för att ett avvecklingsbeslut, som inte är behäftat med något formfel, skall behöva upphävas är därför ganska ringa.

En längre avvecklingsfrist utgör däremot ingen garanti mot sådana effekter.

FE frågan om donationsvillkor skall iakttas, när egendom efter avvecklingsperiodens slut har tillfallit kommunen, vill jag anlägga följande synpunkter. Om enskild donation med särskilda villkor ingår i egendomen,

innebär förslaget i promemorian ett slags generell permutation. Detta finner JK från principiella utgångspunkter föga tilltalande. Även ett par andra remissinstanser anser att kommunen bör vara skyldig att iaktta donationsvillkoren. Jag vill framhålla att det finns flera exempel på föreskrifter som

innebär ett slags generell permutation. Det har gällt egendom som har do-

nerats eller satts av för ändamål som inte längre utan svårighet kan tillgodoses eller som numera tillgodoses i annan ordning. Dessa förhållanden föreligger också i fråga om jordbruksstämmotillgångarna. Det torde i många fall vara

svårt att utreda tillgångarnas sammansättning och ursprung liksom före-

komsten av och innebörden i eventuella donationsvillkor. I flertalet fall

är värdet av tillgångarna obetydligt. Två tredjedelar av kassorna har en

behållning av mindre än eller omkring 6 000 kr. Om eventuella donations-

villkor skall tillgodoses, skulle det innebära ett i många fall omfattande utredningsarbete för att. fastställa donationernas andel av nuvarande tillgångar. Detta arbete skulle i många fall inte stå i rimlig proportion till värdet

av de tillgångar det är fråga om. Donationsmedlen skulle sedan få omvandlas

till stiftelser. Donationsvillkoren skulle sannolikt behöva permuteras i fler-

talet fall. Praktiska skäl talar för att en sådan omgång bör undvikas. Med

hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag att de principiella skäl som kan anföras mot en generell permutation bör få vika i detta fall. Jag biträder

alltså förslaget att donationsvillkor inte skall behöva beaktas.

En andra fråga är om kommunens förfoganderätt över egendom som har tillfallit den bör begränsas på annat sätt. JK anser att föreskrifter om att tillgångarna får användas endast för vissa bestämda ändamål bör meddelas för de fall det inte är fråga om helt obetydliga tillgångar. Kammarkollegiet föreslår att det föreskrivs att tillgångarna skall bilda en stipendiefond för ungdomens yrkesutbildning på främst jordbrukets område

eller föras till investeringsfond för kommunen.

För egen del vill jag främst se till vad som kan vara enkelt och praktiskt. Enligt vad jag tidigare har föreslagit får stämmorna under en nv avvecklingsperiod möjlighet att avveckla förvaltningen av tillgångarna. Inom vida ramar kan behållningen fonderas eller förbrukas för olika ändamål som har

samband med de ursprungliga syftena. Det är rimligt att anta att denna

sista avvecklingsmöjlighet kommer att utnyttjas, inte minst beträffande kas-

sor som har en inte helt obetydlig behållning. Under sådana förhållanden

kan jag inte finna att några särskilda föreskrifter bör ges om användningen av de — i allmänhet obetydliga — tillgångar som efter avvecklingsperiodens

slut skall tillfalla kommunerna. Sådana föreskrifter skulle vara administrativt

tyngande utan att tillgodose något nämnvärt allmänt intresse. Detta gäller också föreskrifter av det slag som kammarkollegiet föreslår. I fråga om förslaget att det skall föreskrivas att medlen skall föras till investeringsfond för kommunen kan vidare invändas att det här är fråga om mycket obetydliga tillgängar i jämförelse med de avsättningar till kapitalbudgeten som normalt görs I kommunerna.

Jag anser alltså att frågan om jordbruksstämmotillgångarnas användning kan överlämnas till kommunerna utan särskilda villkor. Om det i något eller några fall skulle komma att röra sig om mer betydande tillgångar, är jag övertygad om att kommunerna ägnar särskild omsorg ät frågan om hur medlen skall användas för att tillgodose behov som är förenliga med

de ursprungliga ändamålen.

Frågan om de civilrättsliga verkningarna av en bestämmelse om att cgendomen ullfaller kommunen har tagits upp av Svenska kommunförbundet.

som förutsätter att alla enskilda rättsanspråk försvinner. Som torde ha framgått av vad jag har anfört är innebörden av mitt förslag att några obli-

gationsrättsliga anspråk från delägarnas sida inte kan göras gällande mot kommunen.

Jag förordar att det i en iag om egendom som förvaltas av kommunalstämma föreskrivs att. om sockenmagasin, tillgångar som hör till ma-

gasinskassa eller rotehållarkassa eller annan egendom vid utgången av år

1977 förvaltas av kommunalstämma som avses i 13 § lagen om kommunalstyrelse på landet, skall egendomen vid nämnda tidpunkt tillfalla kommunen. Dessförinnan skall sådan förvaltning få avvecklas i den ordning och under de förutsättningar som i fråga om vissa kassor föreskrevs i 1—3 §§ 1963 års kungörelse. Genom denna lydelse klargörs att — under avvecklingsperioden — reglerna i 1963 års kungörelse skall ges motsvarande tilllämpning i fråga om annan egendom än tillgångar som hör till kassor, att sådant hinder mot avveckling som kan föreligga på grund av villkor vid enskild donation skall beaktas och att underställning enligt 4 I kungörelsen inte behövs.

I kommunallagspropositionen föreslås cn föreskrift om att 8 § lagen om

införande av 1953 års kommunallag fortfarande skall gälla (14 § förslaget

till lag om införande av kommunallagen, 1976:000). Om riksdagen godtar de förslag som jag nu har lagt fram, bör det i stället föreskrivas att 88 skall gälla intill utgången av år 1977.

5¶Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommundepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i brandlagen (1974:80),

lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612), WIN lag om ändring i skollagen (1962:319).

BR lag om ändring i lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m.,

NM lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp, ARA Jag om ändring 1 barnavårdsltagen (1960:97), lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård. ON lag om upphävande av lagen (1953:228) om tillsättning av vissa be-

faltningshavare inom socialvården.

lag om ändring tr hälsovårdsstadgan (1958:663),

. lag om ändring lagen (1944:219) om djurskydd, . lag om ändring vallagen (1972:620), . lag om ändring föräldrabalken,

. lag om ändring civilförsvarslagen (1960:74),

. lag om ändring lagen (1964:63) om kommunal beredskap. om ändring lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning, om ändring familjebidragslagen (1946:99), om ändring lagen (1964:47) om krigshjälp, om ändring lagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd,

om ändring lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m.,

om ändring i sjukvårdslagen (1962:242),

. lag om ändring i folktandvårdslagen (1973:457). . lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

23. lag om ändring i lagen (1968:598) angående handläggning av frågor

om regionplan för kommunerna i Stockholms län,

24. lag om ändring i lagen (1964:653) om överflyttande av magistratens

befattning med burskapsärenden m. m., ro 'n . lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m., 26. lag om egendom som förvaltas av kommunalstämma. Av de angivna förslagen har de som har tagits upp under 2, 23 och 25 upprättats i samråd med chefen för bostadsdepartementet. Förslaget under 3 har upprättats i samråd med statsrådet Hjelm-Wallén, förslagen under 4-9, 17 och 20-22 i samråd med chefen för socialdepartementet och förslagen under 10 och 19 i samråd med chefen för jordbruksdepartementet. Förslagen under 11, 12 och 24 har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet. förslagen under 13 och 16 i samråd med chefen för försvars-

departementet och förslaget under I5 i samråd med chefen för handels-

departementet. Förslaget under 18 har upprättats i samråd med chefen för arbetsmark nadsdepartementet.

6¶Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Innehållsförteckning

Bilaga 1 PM IH (Ds Kn 1975:3) Nämndorganisationen, underställning m. m. INICdNHg sosse eeeer ser ere er rer ere rr ere sera rer rr rer esse east 119 Sammanfattning av fÖrSlägeh sosse ss rr reser rss rss s era 120 1. Kommunernas roll i samhället ossssoossrresess ss rss sets LA 1.1 Den kommunala Indelning&n osscsosrsss ss esse ss esta 0

Am BO 2

Am FJ fo

1.3¶Samspelet mellan stat och KOMMUN sososossssios ss sea

mA 2 SR

1.3.2 Former för statlig uillsvn och kontroll 00000... mr bh 'n

bo IF

Besvärstnstitulet oocsssoss ss sseessr esse ss ss ss sa

mm BD —-

UL nderställtifg oocooossssseerrr rer reses reses s a

EffektivitetskOntroll sosse ser rss ess ss ses rests RI 20

Fkonomisk styfftifig oosssssssssssssssssss sno ss sm Hb [o.0]

2¶Några genomförda åtgärder innebärande minskad statlig tillsyn

och KOnNUOll ooooooseererrsrerererrer reser rer rr rar ss ss 129

2.1¶Ändringar i kommunallagen M.M. oossosserssss esse 129

2.2 Förändringar på trafikområdet sossoosssssresrsss rr rss 130 2.3 Förändringar på skolområdet sosoosssressserer isar era 130 2.4 Förändringar på socialvårdsområdet sossossssssssre rss 131 2.5 Förändringar på naturvårds- och miljövårdsområdena 132 2.6 Vissa andra ålgärder ooocossossessrerersrrrresrs ere ss rss 133 Förslag från några statliga kommittéer rörande förhållandet S Lat—KOMIMUN sosse eeeeererrsrerrer reser rr rer ss ss ss ss ts Ga 0 3 Am a +

— LänsberedningeN Lossooeoesrerssssrrsse reses esse ss ett

No Kommunallagsutredningen mossor ssrressssosss ss ta sm t RR

3 tu BygglagutredniNgen sosssosserererrrrrrrrras ss rss resta É nn 3 4 2 Hamnutrednifge0..sosooooeerssesererrrersss issn ss sett mm 3 in Länsskolnämndsutredningen och utredningen om skolans

iNfe drÖCle sosreereerrerrererr rer rer rer rss ess ss sea "3.6 FosterbarnsutredningeN sosssssoeerersreerss sor rss sea

Några pågående utredningar som behandlar förhållandet

Stat-KOPMUMUN oosrerererererrerserees er rr rr ess rss ess ss ss a 137

4.2¶Byggadministrationsutredningeh —ooossssssssssssrs ess 138

4.3 Utredningen om vissa kommunala trafik- och trafiksäkerhetslrågOr mosse rerereerrrrerer er er reser rss ess ses ess 139

4.4 Elutredningell sosoossrreeserersrrrrrrr rss sees ss nt 139

4.6 Socialutredningen ooosososreereesrrres rs sses rss ses sn 140 4.7 HilsovårdsstadgekommitlCh osssssssssss oss sonsons 141 4.8 Översyn av lagstiftningen om stiftelser ss sooo00o000... 141

4.9 Översyn av bestämmelserna om intvgsgivning vid rekvi-

Sition av stalsbiClfräg oossooseosss esse ses ss ss ss l sla 1422

112 5. Nämndernas organisation och arbetslförmer —ossssssss..ss.. 142

51 Valbarhetsbestiälttmelsef oocssssssssssrssessssss senses 144

Bilaga 2 PM III (Ds Kn 1975:6) Övriga specialreglerade kommunala nämnder m. m. Sammanfattning ooossssreresererseererrerrsrrr rer rr rr rer sr sa 1. INledNiNg sososeeerererrreserrre reser reser rr rr rss rer ss 2. Niämndreglernas principiella uppbyggnad —-sssssssssssssss rs 3. Förslagen i PM dl ooooooooeeseeee esse rser esse reser reses

3.1¶Valbarhetsbestämmelser sosocsossereerrerrreser rer res

3.3¶Proportionella val av nämnder oosssssserssssser ere oa

3.4 Utomståendes närvarOräll s.ssssosseeeserrrerrer rer rer

3.5¶Gemensam personaladministratiöoN osssssorssserr ere rs

3.6 Bestämmelser om delegatiof s..ssoosossseserserr rr era 3.7 Föreskrifter om protokoll sosssooseeseerser ere sr rs ers

3.8¶Antal ledamöter M.M. sossssssseerresrrer rr rer ser rs

3.9 En allmän modell för regler om nämndernas organisation och arbetsförmMer ..sosssseserereerrrsrere rr sees reses HD BB 00

RR JÄVSIeglel soseseosererer reser errer reser sars ser rer rer Kra MM BB 0 in Obligatoriska särskilda Nämnder ooososssorseserers reser ert I An — INET 1006 (at bi An RB 6.1 ValnämndG oossoooseossesreseresserrrrrr ers ere rs rr rr er rs RI An BB

6.2¶Överförmyndarnämnd o...sssssssssesesserrrssre rer ta bh in nr

6.3 Särskild civilförsvarshämnd osoooosssesssrerrrrrrere rss hb on An 6.4 Särskild beredskapsnämnd -.sssssosseosseessrersrssrs ret Na inv DTD

6.5¶Särskild kristtdsnämnd sosooossssesessserererrs reser r rs hb 'n —

6.6 Uttagningsnämnd oososoososoesesreereserse rs rss rss ra hb JL 6.7 Särskild familjebidragsnämnNd ...soossosssssssssssssss NI in SO 6.8 Särskild krigshjälpsnämnd -..ssoosssrsosesesssrssrs sera 260

6.9¶Särskild hemvärnsnämnd oosssssessessssessssss ess oa pA RJ a

6.11 Handels- och sjöfartshämnd sosososesssssesr rss ess rst 6.12 Slakthusstyrelse ossoosssseeeserreeerss rss sees sees saa

Bestämmelser i specialförfattningar om kommunalförbund ..

7.1¶Kommunalförbund för SKOla = ssssoosssrssssss sees oroa

7.3¶Regionplaneförbufnd sososossesssersererssssr ess sr era

Bilageförteckning

Förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620) ... — bilaga

Förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74) — bilaga

Förslag till lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskäp soosossossssssssssssssrss ss ss bilaga 4.

Förslag till lag om ändring i lagen (1973:861) om lokal = bilaga =S.

kristidsförvaltning oosossssesessrsssrsss rer rerna Förslag till förordning om ändring i kungörelsen

(1963:110) om uttagning i fred av vissa förnödenheter = Bilaga 6.

Förslag till lag om ändring i familjebidragsförordningen = bilaga 7.

(1946:99) eoleoeeeeeeeeseeeeseessssss ser rss rr ra bilaga 8. Förslag till tag om ändring i lagen (1964:47) om krigshjälp Förslag till lag om ändring i hemvärnskungörelsen = bilaga 9.

(1970:304) ooo eereereeerererees rss rer reser es sa Förslag till lag om ändring i lagen (1944:475) om ar- = bilaga 10.

betslöshetsnämnO mosse seeeereserr rss sr rr ra Förslag till förordning om upphävande av kungörelsen

(1966:369) med närmare föreskrifter om arbetslös- = bilaga 11.

Förslag till förordning om ändring i arbetsmarknads- = bilaga 12.

kungörelsen (1966:368) s.soossosssesssssss ere os Förslag till lag om ändring i mäklareordningen (1893:51 = bilaga 13.

SR

Förslag till lag om ändring i lagen (1959:99) om kött- = bilaga 14.

besiktnNiNg sosoeoseesrrerserreer rss rer orre rr s a bilaga 15.

Förslag till lag om ändring i skollagen (1962:319) .. Förslag till lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande = bilaga 16. fed ee eeeeer erste esset rer ers ere rs rr ss rens bilaga 17. Förslag till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Bilaga 3 PM IV (Ds Kn 1975:7) Landstingskommunernas specialreglerade nämnder Sammanfattning oosssoserrerersersr res r rr ers rrereeess seas 1. Inledning s.sossersereerererreeser rer ser rr rss rerna enas 2. Reglerna om de landstingskommunala nämndernas organisation

och arbetsförmMer ...sososeersereserrrrrrrarr sees sees reses

2.1¶Nuvarande regler osossssosserereererrrrrrer rs r seeds

2.2 Kommunallagsreformen s.sssseserresrera reser er ers ess

3. Fakultativa eller obligatoriska nämnder sssssssosererer rer

4. Antalet ledamöter och suppleanter —.s.ssssssssssesersrr est 5. Valbarhet IM. fo oooosssssssesrrererere reser rskr res rr eka rk ts 6. Nimndernas sammansättning -.soossmeerrreserr sars rr rr rr 7. Proportionella val av nämnder M.M, cosssrsrersrsr ers rr er

14. Gemensam personaladministration och egendomsförvaltning 336 15. Närmare om förslagen till författningsändringar 337

15.1 En modell för regler om nämndernas organisation och ar-

betsfOörmer sossssssserserereers sr ere ere rea 337

15.2 Sjukvårdslagen Im. M. sossssssssssore rr rss 338

15.3 Folktandvårdslagen oosossossssersss rr re ra 339

15.4 Lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklings-

störda M.M cosoossese reser see e rer rs

15.5 Lagen angående handläggning av frågor om regionplan för

15.6 Kungörelsen om statsbidrag till driften av semesterhem 341

Bilageförteckning Förslag till tag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242) bilaga 1. Förslag till förordning om ändring i sjukvårdskungörelsen (1972:676) sosoosossorsresrssr ere rer rr rea bilaga 2. Förslag till lag om ändring i folktandvårdslagen (1973:457) oooooeeeerererererererr rr reor rr erat bilaga 3. Förslag till lag om ändring i lagen (1969:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda bilaga 4. Förslag till förordning om ändring i stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklings-. SfÖTdå soseoeerereeserrereerr ers r sr rr reser Rss bilaga 5. Förslag till lag om ändring i lagen (1968:598) angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län s.sssssssssesersrise reses bilaga 6. Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1967:472) om statsbidrag till driften av semesterhem, Maffo oooeeeeerseererssesssererrees ses essens bilaga 7. Förslag till förordning om ändring i folkhögskoleförordningen (1958:478) mosoooooosessrssssess ses ses bilaga 8. Kommunallagsutredningens förstag till enhetlig kommunallag (EKL) med de ändringar som har föranletts av kommunaldemokratiutredningens förslag, 1-3

(Ej i tryckev)

117 Bilaga 4 Promemorian (Ds Kn 1976:3) Avveckling av institutet jordbruksstämma 1. INIedniNg sosoosererserrrrrseerereerr reste trt rer ers ss ss 363 2. Nuvarande förhållanden ssososossossssessersersrssss reses ras 364

2.1 Allmänna Synpunktet ooossososseesesrsrsssrsss reser ra

2.4¶Övriga frågOr sossomsesrerereerrrsrrrrrerer rs rr e sena

: Bilaga 1

Minskad statlig |

detaljreglering.

av. kommunerna

PM nm

Nämndorganisationen |

underställning 1 m. m. ee

Ds Kn 19753

Inledning

Den kommunala indelningens anpassning till samhällsutvecklingen har skapat förutsättningar att vidga den kommunala självstyrelsen. Kommunerna har numera ansvaret för nästan hälften av den offentliga sektorns aktiviteter. I takt med den kommunala verksamhetens expansion har också kommunernas förvaltningsorganisation byggts ut med ökad tillgång till kva-

lificerad sakkunskap på olika områden. Den service som kommunförbunden

limnar sina medlemmar har också i betydande utsträckning medverkat till effektivitet och enhetlighet i den kommunala förvaltningen. Behovet av

statlig tillsyn och kontroll över kommunernas sätt att fullgöra sina uppgifter har därför minskat.

Formerna för statens relationer till kommunerna har i stor utsträckning utvecklats under en tid då den kommunala strukturen och förvaltningen var helt annorlunda än nu. Detta motiverar överväganden från delvis nya

utgångspunkter. Mot denna bakgrund har statsmakterna vid olika tillfällen

uttalat, att den statliga detaljkontrollen av kommunal verksamhet bör begränsas. I samband med reformer på olika områden, där kommunerna har viktiga uppgifter att fullgöra, har åtgärder vidtagits i denna riktning. Frågan om kommuns skyldighet att underställa statlig myndighet vissa beslut be-

handlades i en särskild proposition vid 1972 års riksdag. Vidare har i di-

rektiven till olika statliga kommittéer uttalats att ett ökat kommunalt an-

svarstagande med minskad statlig detaljkontroll skall eftersträvas.

Förhållandet mellan stat och kommun i här aktuellt avseende måste emellertid prövas kontinuerligt. I 1974 års statsverksproposition (prop. 1974:1, bil. 16) uttalades att en fortsatt översyn skulle göras av statens tillsynsoch kontroltfunktioner gentemot kommunerna. Syftet angavs vara att mön-

stra ut sådana detaljföreskrifter som inte längre kan anses nödvändiga. Mot

denna bakgrund pågår inom kommundepartementet i samråd med andra berörda departement en successiv översyn.

Statens tillsyn och kontroll utövas i olika former och på skilda verksamhetsområden. Översyvnsarbetet har därför uppdelats i olika etapper, nämligen

0 lagar och andra författningar rörande kommunal verksamhet 0 lagar och andra författningar rörande landstingskommunal verksamhet Ö statliga myndigheters råd- och anvisningsverksamhet 0 kommunala frågor som behandlas av statliga kommittéer.

Någon klar gräns går knappast att dra mellan frågan om fördelning av uppgifter på olika samhällsorgan och frågan om statens tillsyn och kontroll av den kommunala verksamheten. Det torde därför inte vara möjligt att ställa upp någon allmängiltig princip, som kan tillämpas på alla områden, vid ställningstaganden till utformningen av statens tillsyns- och kontroll-

funktioner. Mot önskemålet att öka kommunernas handlingsfrihet står bl. a.

kraven på samordning och likformighet i samhällsarbetet. En avvägning mellan delvis motstridiga intressen måste därför komma till stånd vid varje

tillfälle.

Ett delresultat av översynsarbetet utgör promemorian (Ds Kn 1975:1)

Minskad statlig detaljreglering av kommunerna, PM I avgifter hos byggnadsnämnd. I denna föreslås att kommunfullmäktiges skyldighet att un-

derställa Kinsstyrelsen beslut om avgifter hos byggnadsnämnd slopas den I juli 1975. Promemorian har remissbehandlats och regeringen har i enlighet

med förslaget i promemorian i en proposition till 1975 års riksmöte hemställt om riksdagens bemyndigande att få besluta om föreskrifter med rätt för regeringen att överlåta åt kommun att meddela föreskrifter om sådana av-

gifter.

I föreliggande promemoria, som utarbetats inom kommundepartementet i samråd med berörda departement, behandlas i huvudsak nämndernas organisation och arbetssätt samt underställning hos statlig myndighet av vissa kommunala beslut.

Under översynsarbetets gång har kontakter fortlöpande upprätthållits med

företrädare för den kommunala sektorn. Svenska kommunförbundet har beretts tillfälle att lämna synpunkter. Vidare har värdefulla uppslag inhämtats vid överläggningar med företrädare för kommuner och kommunför-

bundets länsavdelningar.

Sammanfattning av förslagen

I promemorian föreslås dels ändringar i reglerna om de specialreglerade nämndernas organisation och arbetsformer, dels upphävande av kommuns skyldighet att underställa statlig myndighet vissa beslut.

I avsnitt 5 redovisas en översyn av de i flertalet kommuner oftast fö-

rekommande specialreglerade nämnderas organisation och arbetsformer. Det

gäller brandstyrelse, byggnadsnämnd, hälsovårdsnämnd, skolstyrelse, social centralnämnd, socialnämnd, barnavårdsnämnd och nykterhetsnämnd. De

författningar som behandlas är således, förutom kommunallagen, i första

hand brandlagen, byggnadsstadgan, hälsovårdsstadgan, skollagen och skol-

förordningen, lagen om social centralnämnd, socialhjälpslagen, barnavårds-

lagen och nykterhetsvårdslagen. Det konstateras att bestämmelserna om

de specialreglerade nämndernas organisation och arbetsformer i flera avseenden är onödigt detaljerade och innebär en obefogad statlig styrning av den kommunala verksamheten. De olika specialförfattningarna innehåller på vissa punkter avvikelser från gängse ordning, vilka inte kan anses sakligt

motiverade. Det framhålls att onödiga detaljföreskrifter bör tas bort och

att enhetlighet bör eftersträvas efter förebild i den nya enhetliga kommu-

nallag som kommunallagsutredningen föreslår (SOU 1974:99). Kommunal-

lagens regler om kommunstyrelsen bör så långt möjligt göras tillämpliga

på de specialreglerade nämnderna och särregler bör inte utan vägande skäl behållas.

I det följande anges i korthet de ändringar som föreslås i reglerna om de specialreglerade nämndernas organisation och arbetsformer.

Bestämmelserna om valbarhet till brandstyrelse, skolstyrelse och de sociala nämnderna ändras så att nuvarande valbarhetshinder för kommunens ledande tjänsteman och vederbörande förvaltningschef faller bort. Därigenom

kommer samma valbarhetsregler att gälla för ledamöter i de specialreglerade nämnderna som enligt kommunallagsutredningens förslag skall gälla för ledamöter i kommunstyrelsen och de oreglerade nämnderna samt fullmiäk-

tige.

Specialförfattningarnas rekommendationer att vissa yrkesgrupper tläkare,

jurister och veterinärer) bör vara företrädda i social centralnämnd, barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd och hälsovårdsnämnd föreslås utgå. Det är

inte förenligt med moderna demokratiska tankegångar att föreskriva eller

rekommendera visst yrke eller utbildning som kvalifikation för uppdrag som kommunal förtroendeman. Nämnderna har, särskilt efter kommun-

indelningsformen, goda möjligheter att tillgodose sitt behov av sakkunskap

på andra sätt. Nykterhetsvårdslagens regel om att nykterhetsnämnd skall bestå av såväl män som kvinnor är lika självklar som otidsenlig och bör tas born.

Kommunallagens bestämmelse om proportionellt val utvidgas till att om-

fatta alta kommunala nämnder. Därigenom kommer även hälsovårdsnämnd,

nykterhetsnämnd m. fl. nämnder att kunna väljas med tillämpning av bestämmelserna om proportionellt valsätt. När specialreglerna om nämnds sammansättning mönstrats ut finns inte längre något hinder för propor-

tionellt val. Platserna i alla kommunala nämnder torde för övrigt i allmänhet

ha fördelats efter proportionell grund.

Bestämmelserna i speciallagstiftningen om rätt för andra än nämndledamöter att närvara vid nämnds sammanträden ersätts av en regel om att nämnden själv avgör vilka sakkunniga den skall kalla. Kommunallags-

utredningen föreslår att samma princip skall gälla för kommunstyrelsen och

de oreglerade nämnderna. Det här framlagda förstaget avser främst vissa

experters medverkan i de sociala nämnderna, olika statliga tjänstemäns när-

varo vid hälsovårdsnämnds sammanträde och vissa förvaltningschefers rätt att närvara vid nämndsammanträden. Nämnderna behöver visserligen ofta

anlita sakkunskap men det bör kunna överlämnas åt dem själva att avgöra när och hur detta skall ske. Det statliga kontrollintresset är inte så starkt

att det kan motivera att nämndernas frihet i det berörda hänseendet begränsas.

Kommunfullmäktige föreslås genom ändringar i kommunallagen och spe-

cialförfattningarna få ökade befogenheter att bestämma hur uppgifterna att

handha egendomsförvaltning och personaladministration skall fördelas mellan nämnderna. Förslaget innebär bl. a. att fullmäktige får bättre möjligheter att överföra rätten att tillsätta tjänster från facknämnd till gemensamt per-

sonalorgan. Kommunerna bör ha största möjliga frihet att i dessa hänseenden

ordna sin förvaltning och verksamhet med hänsyn till skiftande lokala behov.

Vissa ändringar föreslås i reglerna om delegation från specialreglerad nämnd ull förtroendemin och tjänstemän. Den viktigaste är att byggnadsnämnds och hälsovårdsnämnds delegationsbeslut inte längre skall under-

ställas länsstyrelsen utan fattas efter medgivande av kommunfullmäktge.

Kommunallagens delegationsbestämmelse görs med vissa undantag tillämplig på de specialreglerade nämnderna.

Beträffande protokollföringen föreslås att bestämmelserna i specialförfatt-

ningarna om att nämndernas protokoll skall innehålla skälen för alla beslut mönstras ut. Förvaltningslagens regel om skyldighet att motivera beslut

gäller numera hos de specialreglerade nämnderna i kvalificerade partsären-

den som avgörs genom beslut som överklagas med förvaltningsbesvir. Det finns ingen anledning att behålla motiveringsskyldigheten i de rent kommunala ärendena. Den regel om rättelse av s. k. förbiseendefet, vilken ingår

i kommunallagsutredningens förslag föreslås i promemorian bli tillämplig även på de specialregicrade nämndernas protokoll.

Reglerna om minimiantal ledamöter i social centralnämnd och skolstyvrelse

ändras så att för dessa nämnder gäller att fullmäktige bestämmer ledamots-

antal och att det skall vara minst fem, såsom för övriga kommunala nämnder. Slutligen görs den av kommunallagsutredningen föreslagna regeln om att fullmäktige beslutar om formerna för kommunstyrelsens och de ore-

glerade nämndernas arkivvård tillämplig även på de specialreglerade nämn-

derna.

De överväganden som görs i promemorian visar att det är möjligt att med ett minimum av särregler anpassa specialförfattningarnas nämndregler till kommunallagens motsvarande bestämmelser. Detta sker genom hänvisning i spcialförfattningarna till kommunallagens regler om kommunsty-

relsen. Hänvisningsregeln kan ges i stort sett samma lydelse i alla specialförfattningar.

För Stockholms kommun har i vissa fall krävts särskilda lösningar.

I avsnitt 6 ges en kort översikt över de olika reglerna om kommuns skyldighet att underställa statlig myndighet vissa beslut. Det konstateras

att användningen av underställning som form för statlig kontroll har minskat

betydligt och att förslag om att avskaffa underställningsskyldighet har lagts

fram på flera områden. Förslagen om inskränkning i underställningsskyldigheten begränsas därför i detta sammanhang till tre fal, nämligen beslut

om plan för byggande av ålderdomshem, beslut om reglemente för ålder-

domshem, som drivs av två eller flera kommuner, samt beslut om reglemente angående burskap.

1. Kommunernas roll i samhället

1.1 Den kommunala indelningen

Under efterkrigstiden har den kommunala indelningen genomgått om-

fattande förändringar. Beslut om en indelningsreform fattades år 1948, varigenom antalet kommuner år 1952 minskade från 2 498 till 1037. Under

60-talet beslutade statsmakterna om nya riktlinjer för den kommunala in-

delningen. Dessa beslut om förändringar är nu praktiskt taget helt genom-

förda, vilket innebär att kommunantalet i dag uppgår till 278. Även efter denna betydande omstrukturering varierar kommunernas storlek. En fjär-

dedel av kommunerna har exempelvis under 10 000 invånare. Detta framgår

av nedanstående sammanställning.

Invånarantal Antal kommuner = ”u

En av riktlinjerna för 60-talets kommunindelningsreform var, att varje

kommun skulle omfatta tätort och kringliggande landsbygd som med hänsyn till näringsliv, bosättning, kommunikationer och service samt människornas

kontaktinriktning i övrigt bildade en sammanhållen region. Målsättningen var vidare att skapa kommuner med erforderliga ekonomiska och personella resurser för att kunna tillgodose medborgarnas behov och kommunal service.

Reformen utgick också från behovet att göra kommunerna till väl av-

passade områden för den lokala samhällsplaneringen och därmed skapa möjligheter för aktiv medverkan i den närings- och regionalpolitik som statsmakterna beslutar om. Alternativet till reformen hade varit att lyfta av kommunerna uppgifter och låta regionala eller centrala organ få ansvaret

för dessa. Detta skulle ha inneburit ett fjärmande från medborgarna av

beslutanderätten i angelägenheter av direkt lokalt intresse. Statsmakterna

valde i stället att reformera den kommunala indelningen. Den kommun-

struktur, som därigenom tillkommit, är således avsedd att utgöra en garanti

för att medborgarna även i framtiden skall kunna ta ansvar för viktiga samhällsfrågor genom kommunala beslut.

1.2 Den kommunala verksamhetens expansion

Under de senaste decennierna har den offentliga sektorns tillväxt varit betydande. Både konsumtion och investeringar har ökat mer inom den of-

fentliga än inom den privata delen av ekonomin. Under åren 1960-1972 har den andel av bruttonationalprodukten som stat och kommun tagit i anspråk stigit från 21 till 32 procent. Till stor del har expansionen ägt rum genom att kommunernas och landstingskommunernas uppgifter blivit alltmer omfattande. Ända fram till 50-talets mitt svarade staten för större delen

av den offentliga sektorn. Därefter har kommunernas och landstingskom-

munernas tillväxt varit störst. År 1972 uppgick sålunda den statliga andelen

till 12 och den kommunala till 20 procentenheter. De totala bruttoutgifterna för samtliga kommuntyper ökade under tidsperioden 1960-1972 från 11 miljarder till 52 miljarder kronor. Kommu-

nernas medelutdebitering höjdes samtidigt från 14,63 till 23,79 per skattekrona.

Den kommunala verksamhetens utbyggnad sammanhänger med olika

faktorer i samhällsutvecklingen. Hit hör konsekvenserna av befolknings-

omflyttningen, medborgarnas krav på ökad samhällelig service och statsmakternas beslut om att lägga ansvaret för olika samhällsfrågor på kommunal nivå. Rent allmänt kan konstateras, att välståndsutvecklingen medfört behov

av ökade kommunala engagemang. Det gäller för samhällsbyggandet i stort

liksom för tillhandahållande av allmän service såsom barntillsyn. under-

visning, kollektivtrafik och åldringsvård.

1.3 Samspelet mellan stat och kommun

Kommunernas betydelse för samhällsutvecklingen har, som tidigare fram-

gått, ökat. Kommunindeiningsreformen har varit en förutsättning för denna

utveckling, som påverkats av såväl statsmakternas beslut som kommunernas egna ansvarstaganden. Kännetecknande för dagens samhällsförvaltning är

bl. a. det ömsesidiga beroendet mellan statliga och kommunala åtgärder.

1.3.1 Ansvars- och uppgiftsfördelning

Fördelningen och ansvaret för olika samhällsuppgifter kan ses som ett

resultat av både praktiskt administrativa och principiella överväganden. I propositionen (1961:180) med förslag till kommunindelningsreform framhöll

departemenischefen, att fördelningen av uppgifter mellan stat och kommun

inte är en gång för alla given. En fortlöpande anpassning efter utvecklingen

bedömdes som nödvändig, varvid den vägledande principen skulle vara ändamålsenligheten. Med denna utgångspunkt uttalades att kommunerna borde handlägga sådana angelägenheter, som bäst sköttes genom lokal självstyrelse och kommunal förvaltningsorganisation.

I direktiven (C 1970:28) för den år 1970 tillkallade länsberedningen framhöll departementschefen, att kommunerna i enlighet med kommunindel-

ningsreformens syfte även framdeles skulle svara för betydelsefulla samhällsuppgifter och i ökad usträckning aktivt medverka i samhällsbyggandet.

Som motiv för detta ställningstagande angavs dels intresset av att ge medborgarna största möjliga inflytande över allmänna angelägenheter, dets möjligheterna till anpassning av samhällets åtgärder efter skiftande lokala förhållanden.

Länsberedningen konstaterar i sitt betänkande (SOU 1974:84) Stat och

kommun i samverkan, att det utmärkande för offentlig verksamhet — vare

sig den är statlig eller kommunal — är

0 insynen i beslutsfattandet

9 offentlighetsprincipen O rättssäkerheten

Länsberedningen formulerar fem principer som underlag för en bedöm-

ning av uppgiftsfördelningen mellan olika samhällsorgan.

e Det är ett riksintresse att garantera landets alla medborgare en viss mi-

nimistandard i fråga om trygghet, säkerhet och välfärd. & En uppgift bör ej ligga på högre beslutsnivå än nödvändigt i förhållande till de av beslutet direkt berörda.

0 Uppgifter som kräver stort mått av likformighet eller där överblick över hela riket är nödvändig bör ligga på central nivå. € Uppgifter som kräver ett betydande inslag av lokalkännedom och specifik

detaljkunskap bör decentraliseras.

Ö Närliggande uppgifter bör verkställas på samma beslutsnivå och handhas

av samma huvudman, om effektivitetsvinster därigenom kan uppnås.

1.3.2¶Former för statlig tillsvn och kontroll

I det föregående har konstaterats att ett fortlöpande samspel mellan statliga åtgärder och intentioner samt den kommunala verksamheten är nödvändigt. Det övergripande ansvaret för samhällsutvecklingen och den samhällsekonomiska balansen åvilar självfallet statsmakterna. Exempel på områden där bl. a. önskemålet om enhetlighet motiverar statliga insatser utgör närings-, utbildnings- och socialpolitiken. I dessa fall gäller det också att åstadkomma

en samlad bedömning av landets resurser och dess fördelning, varvid målsättningen att skapa regional balans intar en central plats liksom åtgärder för att bereda medborgarna i olika delar av landet en så långt möjligt likvärdig

kommunal service.

I regeringsformen anges att den svenska folkstyrelsen bl. a. förverkligas

genom kommunal självstyrelse (RF 1§). I lagar och andra författningar reglerar statsmakterna den kommunala självstyrelsens form och innehåll. Av kommunallagarna framgår exempelvis kommunernas kompetens och

i speciallagstiftning anges kommunernas ansvar på olika områden såsom bostadsförsörining, socialvård, undervisning och hälsovård.

Det statliga inflytandet och kontrollen över kommunerna kan utövas på i princip följande fyra sätt:

Besvärsinstitutet

Det vidsträcktaste tillämpningsområdet har den statskontroll, som utlöses

på enskilds initiativ genom besvär över ett kommunalt beslut. Syftet med

besvärsprövningen är att få till stånd en kontroll av att kommunen använder

sina maktbefogenheter i enlighet med dessas ändamål och inte i strid med

allmänna eller andra berättigade intressen. Besvär, som anförs med stöd av kommunallagarna [(76-78 §§ kommunallagen, 1953:753, omtryckt 1969:765 (KL); 80-82 §§ kommunallagen för Stockholm, 1957:50, omtryckt

1969:766 (KLS); 89-92 §§ lag om församlingsstyrelse, 1961:436, omtryckt 1972:228 (LFS); 78 § landstingslagen, 1954:319, omtryckt 1972:101 (LL); 20 §

lag om kommunalförbud, 1957:281 (LKF); 23 och 43 §§ lag om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning, 1919:293, omtryckt 1969:770 (LKD] s. k. kommunalbesvär, är den kontroliform som innebär det minsta ingreppet

i den kommunala självstyrelsen. En mer ingående kontroll kommer till

stånd genom s. k. förvaltningsbesvär, som anförs med stöd av specialförfattningar.

Kommunfullmäktiges beslut överklagas alltid genom kommunalbesvär

(76 § I mom. KL). Detsamma gäller för beslut av kommunstyrelsen eller

annan kommunal nämnd, om inte annat är särskilt föreskrivet, (76 § 2 mom.). Prövningen av sådant kommunalt beslut ankommer på länsstyrelsen (76 § 1 mom.) och länsstyrelsens beslut kan överklagas till regeringsrätten (78 §). Bara den som är medlem av kommunen kan anföra kommunalbesvär (76 § I mom.).

Vid kommunalbesvär kan som grund för talan åberopas endast att beslutet inte har tillkommit i laga ordning, står i strid mot allmän lag eller författning, annorledes överskrider deras befogenhet som har fattat beslutet, kränker klagandens enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund (76 5 I mom.). Om besvärsmyndigheten finner att någon av dessa

besvärsgrunder är tillämplig, upphävs det överklagade beslutet. Myndig-

heten kan däremot inte, som vid förvaltningsbesvär. ändra beslutets innehåll. I princip föreligger inget hinder att verkställa ett kommunalt organs beslut även om det överklagats.

I den mån specialförfattningarna innehåller särskilda bestämmelser om besvär mot beslut av nämnd för specialreglerad förvaltning gäller inte reglerna om kommunalbesvär. I stället blir de allmänna reglerna om förvaltningsbesvär tillämpliga. Detta innebär bl. a. att besvärsrätt tillkommer

den som beslutet angår, om det gått honom emot, att besvärsprövningen är allsidig och inte begränsad till laglighetsfrågan och att besvärsmyndigheten kan göra ändringar i det överklagade beslutets innehåll.

Underställning

Vissa kommunala beslut måste för att bli gällande underställas regeringen eller statlig myndighet för prövning och fastställelse. Initiativet till fastställelseprövningen tillkommer det kommunala organet. Bestämmelser om underställning finns både i kommunallagarna och i olika specialförfattningar. Enligt kommunaHagarna skall underställning bl. a. ske

av vissa finansiella beslut. såsom låne-, borgens- och fondärenden. Enligt

olika specialförfattningar krävs länsstyrelsens fastställelse av beslut om antagande av kommunala stadgor, t. ex. lokala ordningsstadgor (23 § allmänna ordningsstadgan, 1956:617), hamnordningar (förordningen, 1874:26 s. II, angående hamnordningar och andra ordningsföreskrifter för allmänna hamnarne i riket), brandordningar (238 brandstadgan, 1962:91) och hälsovårdsordningar (68 § hälsovårdsstadgan, 1958:663).

Vissa beslut om kommunala avgifter t. ex. taxor för gatumarksupplåtelser skall fastställas av länsstyrelsen. Vidare krävs statlig myndighets fast-

ställelse av flertalet kommunala planläggningsbeslut enligt byggnadsla-

gen (1947:385). I ett underställningsmål skall en allsidig prövning av det underställda

beslutet företas. Prövningen avser inte bara beslutets laglighet utan även

dess lämplighet. ändamålsenlighet och skälighet. Underställningsmyn-

digheten skall antingen fastställa eller ogilla det underställda beslutet

och den kan i regel inte ändra beslutets innehåll. Rent formella ändringar utan saklig innebörd är dock tillåtna. Underställningsmyndigheten har enligt några specialförfattningar rätt

att besluta i kommunens ställe. Om fullmäktige inte antar lokal ordningsstadga med innehåll som länsstyrelsen anser nödvändigt, kan

länsstyrelsen själv besluta om lokal ordningsstadga för kommunen.

Länsstyrelsens beslut skall i sådant fall underställas regeringen. Motsvarande gäller i fråga om hamnordning, brandordning och hälsovårds-

ordning. Ett underställt kommunalt beslut bör i princip inte fastställas förrän det har vunnit laga kraft. eftersom fastställelsen skulle förlora sitt objekt,

om det kommunala beslutet upphävs efter besvär. Vid underställning enligt kommunallagarna har endast kommunen rätt att besvära sig över

länsstyrelsens beslut att vägra fastställelse (75 § KL. 79 § KLS. 88 § LFS). Vid underställning enligt specialförfattning gäller enligt 11 § förvaltningslagen (1971:290) att den som beslutet angår har rätt att besvära sig över

länsstyrelsens beslut att meddela eller vägra fastställelse, om beslutet har gått honom emot. I fråga om rätten att överklaga fastställelsebeslut enligt kommunallagarna råder viss oklarhet. Sådan rätt kan möjligen anses tillkomma kommunmedlem. Besvär över länsstyrelsens beslut i underställningsmål prövas av regeringen.

Effektivitetskontroll

Kommunallagarna medger i princip inte några positiva statliga ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Efftektivitetskontroll äger däremot rum med stöd av olika speciulförfattningar som åligger kommunerna att svara

för vissa förvaltningsuppgifter och föreskriver statlig tillsyn över att uppgifterna fullgörs på ett tillfredsställande sätt. Exempel på sådan reglering erbjuder allmänna ordningsstadgan (23 §). hälsovårdsstadgan (3, 68 och

81 55) och brandstadgan (2 och 24 §§). Tillsynen kan utövas genom att en statlig myndighet ges befogenhet att lämna råd och anvisningar, på-

kalla rättelse, förelägga kommunen att förfara på visst sätt eller besluta

i kommunens ställe. Den omedelbara kontrollen ligger främst på

länsstyrelsen samt andra = rfegionala = statliga myndigheter. I länsstyrelseinstruktionen (5 §) anges att länsstyrelsen inom sitt verksamhetsområde skall övervaka att vad som enligt lag eller annan författning åligger bl. a. kommunerna blir fullgjort. Sedan år 1957 har vidare riksdagens ombudsmän (JO) vissa tillsynsbefogenheter över kommunerna. JO:s tillsyn omfattar förtroendemän med fullständigt ämbetsansvar och tjänstemän med självständiga uppgifter. |

Till åtskilliga kommunala förvaltningsgrenar, såväl obligatoriska som fakultativa, utgår statsbidrag. Statsbidragsförfattningarna brukar föreskriva, att statsbidrag får beviljas endast om vissa villkor är uppfyllda, och

att bidraget skall upphöra eller återbetalas om villkoren inte uppfylls.

En styrning av kommunernas handhavande av åtskilliga angelägenheter

utövas på detta sätt genom statlig bidragsgivning.

Genom lagstiftningen anger statsmakterna huvudmålsättningarna för

den verksamhet, som är föremål för reglering. Mer preciserade målangivelser redovisas i olika författningar, som regeringen utfärdar. I detta

sammanhang ges ofta centrala ämbetsverk befogenhet att utfärda tilllämpningsföreskrifter. Denna anvisningsverksamhet är på vissa områden

av betydande omfattning och utgör ett väsentligt statligt styrinstrument över kommunerna. En begränsning av myndigheternas rätt härvidlag har införts genom en särskild kungörelse (1970:641). I denna föreskrivs, att myndighet inte utan regeringens medgivande får ge ändrade eller nya föreskrifter, anvisningar eller råd, som kan påverka gällande standard eller tillämpade normer och som i väsentlig grad kan leda till direkta eller indirekta kostnadsökningar.

Ekonomisk styrning

Ett mycket långtgående styrningsinstrument utgör statens möjlighet att inom vissa verksamhetsgrenar bestämma över resurstilldelningen till

kommunerna. Svftet med dessa åtgärder är bl. a.

a) att motverka säsongssvängningar I investeringsaktiviteten i över-

ensstämmelse med samhällets sysselsättningspolitiska mål (säsongsstyrning),

b) att påverka investeringarna i konjunkturstabiliserande riktning i

överensstämmelse med allmänt stabiliseringspolitiska mål (konjunkturstyrning),

c) att påverka investeringarnas geografiska fördelning i överensstäm-

melse med målen för samhällets regionalpolitik (regional styrning), samt

d) att påverka investeringarnas fördelning på skilda sektorer i över-

ensstämmelse med samhällets ekonomiska och allmänt välfärdspolitiska mål (sektorsstyrning).

För att uppnå de nämnda målen används såväl administrativa som

ekonomiska styrmedel. Till den första gruppen hör bl. a. lagen (1971:1204)

om byggnadstillstånd m. m. Exempel på ekonomiska styrmedel utgör inves-

teringsavgifter, statsbidrag till kommunalt byggande och fastställda ramar för

vissa byggnadsinvesteringar såsom sjukvårdsbyggnader, ålderdomshem och

icke statsbelånade bostadshus exkl. fritidshus. En ekonomisk styrning från statens sida sker också genom att vissa

kommunala borgens-, låne- och fondbeslut måste underställas regeringen. Ett annat ekonomiskt styrinstrument utgör de statsbidrag som har till syfte att stimulera tillkomsten av viss kommunal verksamhet.

2. Några genomförda reformer innebärande minskad statlig tillsyn och kontroll

Begränsningar i statens tillsyns- och kontrolluppgifter har under senare år gjorts i samband med beslut om reformer på olika områden. I det följande skall några exempel redovisas.

2.1 Ändringar i kommunallagen m. m.

Vid 1969 och 1972 års riksdagar fattades beslut om att begränsa kom-

muns underställningsskyldighet i vissa ärenden. Vid det förstnämnda

tillfället gavs kommunerna rätt att själva anta reglemente för andra kommunala nämnder än besvärsnämnder och plan beträffande hushållning med stads donationsjord (prop. 1969:63, KU 1969:44, rskr (1969:405).

Det underställningspliktiga området reducerades ytterligare år 1972. På grundval av bl. a. kommunalrättskommitténs betänkande XIII (Ds C 1970:2) Kommuns och andra kommunala menigheters skyldighet att underställa statlig myndighet vissa beslut beslutade statsmakterna, att slopa

underställningsskyldigheten den 1 juli 1972 i fråga om reglemente för

besvärsnämnd och kommuns beslut om placering av penningmedel. som

inte behövs för nära förestående utbetalningar, samt beträffande vissa offentligrättsliga avgifter, nämligen torgavgifter, gatuhandelsavgifter m. m.,

9 Riksdagen 19761/77. I saml. Nr I

parkeringsavgifter och sotningsavgifter (prop. 1972:12, KU 1972:11, rskr 1972:45).

2.2 Förändringar på trafikområdet

En successiv utveckling har ägt rum som medfört att kommunerna i större utsträckning själva bestämmer beträffande förhållanden som rör den lokala trafikverksamheten. Detta har delvis skett utan författningsåtgärder som ctt led i det ökade kommunala engagemanget i fråga om lokal trafikplanering och kollektiv trafikförsörjning.

Kommunerna har under senare tid fått vidgade möjligheter att med hjälp av förordningen (1940:910) ang. yrkesmässig automobiltrafik m. m. (Y TF) påverka trafikförsörjningen inom kommunen. Genom författningsändringar år 1969 erhöll kommun, ländstingskommun eller kommunalt trafikföretag viss företrädesrätt beträffande tillstånd till linjetrafik med buss (12 § tredje stycket). Härtill kopplades bestämmelser om återkallelse av tidigare meddelade tillstånd (19 § 2 mom. första stycket). Genom ändringar I YTF som trädde i kraft den I oktober 1972 fick kommunerna också möjlighet att mera direkt påverka uppläggningen av taxitrafiken inom kommunerna och vid behov själva engagera sig i den (5 § tredje stycket).

I fråga om den lokala trafiken har kommunerna i ökad utsträckning själva vidtagit åtgärder för att åstadkomma en tillfredsställande trafikförsörjning. Vidare åligger det kommunerna a't upprätta trafikförsörjningsplaner enligt kungörelsen (1973:639) om statligt stöd till lokal landsbygdstrafik. Planerna skall tjäna som underlag för bedömning av kommunala ekonomiska engagemang i den kollektiva trafiken.

2.3 Förändringar på skolområdet

Flera genomgripande reformer har under de senaste decennierna genomförts rörande den obligatoriska skolan och gymnasieskolan. Ett gemensamt drag för denna omdaning är, att kommunerna fått ökat ansvar för verksamheten. Vid olika tillfällen har också förändringar vidtagits för att vidga kommunernas handlingsfrihet. Ett uttryck för detta är statsmakternas beslut år 1957 om grunder för en förenklad statsbidragsgivning (prop. 1957:112, StU 1957:91. rskr 1957:239). Ett betydande antal speciella driftbidrag ersattes då av två, nämligen ett lärarbidrag och ett högre skolbidrag. För beräkning av de båda nya gemensamma statsbidragen infördes förenklade regler. En avlösning av vissa statsbidrag på skolans område vidtogs också år 1965 i samband med beslut om reformerad kommunal skatteutjämning (prop. 1965:43, StU 1965:78, rskr 1965:319). Vid utformningen av statsbidragssystemet till de gymnasiala skolformerna under 60-talet (SFS 1966:115) beaktades i hög grad önskemålet om ett enkelt

bidragssystem. Till de kommunala huvudmännen utgår sålunda ett allmänt driftbidrag med 100 procent av ett bidragsunderlag som utgör de faktiska lönekostnaderna. Kommun kan för varje månad hos länsstyrelsen rekvirera statsbidrag som utan dröjsmål skall utbetalas. Kommunen svarar själv för revisionen av räkenskaperna.

har vidare gjorts i bestämmelserna rörande det fritt valda arbetet och systemet med resurstimmar inom ramen för grundskolans verksamhet

(prop. 1968:129, StU 1968:179 och L?U 1968:71, rskr 1968:336). De lokala

skolstyrelserna har härigenom fått större frihet att välja medel och me-

toder för att nå de uppställda utbildningsmålen. Andra exempel på ut-

vecklingen mot minskad statlig styrning utgör de ändringar som senare gjorts i skolstadgan. Kommunerna kan numera själva dels besluta om

skolfastigheternas förvaltning (KU 1969:30, rskr 1969:314), dels om per-

sonaltjänstens organisation beträffande viss skolpersonal (prop. 1972:14, UblU 1972:8, rskr 1972:97). På skolområdet skall slutligen erinras om statsmakternas beslut år 1973 om förenklad handläggning av skolbyggnadsärenden (prop. 1973:174, UbU 1973:55, rskr 1973:332). Denna reform innebar bl. a. att lokalbehovsprövningen för grundskolan numera är en

kommunal angelägenhet, att själva handläggningsförfarandet förenklats och att den statliga avsyningen slopats.

2.4¶Förändringar på socialvårdsområdet

Kommunernas insatser på socialvårdsområdet har under senare år kän-

netecknats av en stark utbyggnad. Det gäller i särskilt hög grad barntillsyn, färdtjänst. hemtjänst och rådgivande verksamhet. Samtidigt har arbetsformerna inom socialvården successivt förändrats. Särskilt betonas numera behovet av samordning och helhetssyn. Bakom dessa önskemål ligger uppfattningen, att den hjälpsökandes svårigheter och problem måste bedömas i sin helhet och inte utifrån enstaka symptom. För att möjliggöra

en sådan utveckling har kommunernas handlingsfrihet vidgats när det gäller

förtroendemannaorganisationens uppbyggnad. Genom lagen (1970:296) om social centralnämnd kan kommun numera inrätta social centralnämnd för att handlägga de uppgifter som enligt gällande författningar ankommer på barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd och socialnämnd. Den nämnda lagen ger också kommun rätt att tillskapa sociala distriktsnämnder.

På barnomsorgens område har lättnader i den statliga tillsynen

åstadkommits. Den nya statsbidragskungörelsen (1973:1207) till förskolor

och fritidshem innebär bl. a.. att den statliga ritningsgranskningen slopas vid prövning av statsbidrag till barnstugebyggande. Den statliga kontrollen omfattar i fortsättningen endast en allmän bedömning av lokalernas lämplighet för förskoleändamål och att vissa krav på minimiytor är uppfvllda.

Den så kallade balansregeln i kungörelsen (1968:236) om statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhet har slopats i syfte att ge kommunerna frihet att utan statsbidragsstyrning bestämma formerna för barnomsorgens utbyggnad. Ytterligare ett steg mot produktionsneutral statsbidragsgivning på detta område togs i och med statsmakternas beslut år 1974 om statsbidrag till bl. a. familjedaghemsverksamhet, varvid den så skallade kvotregeln slopades (prop. 1974:141, SoU 1974:41. rskr

1974:345).

2.5¶Förändringar på naturvårds- och miljövårdsområdena

Kommunernas ställning inom naturvården har genom beslut av 1974 års riksdag stärkts (prop. 1974:166, JoU 1974:52, rskr 1974:405). I propositionen framhöll departementschefen att kommunernas engagemang på detta område ökat kraftigt under senare år och att denna utveckling

låg i linje med kommunindelningsreformens syfte och den fysiska riksplaneringens utformning. De ökade kommunala insatserna på naturvårds-

området motiverade enligt departementschefens mening en bättre samordning och samstämmighet mellan de statliga och de kommunala organens ställningstaganden samt att kommunerna i ökad utsträckning får

direkt inflytande på handläggningen av naturvårdsärenden. Departe-

mentschefen förordade därför att betydelsen härav markerades genom en uttrycklig lagbestämmelse av innehåll att länsstyrelsen skall samråda med vederbörande kommun. innan den fattar beslut om bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt. Riksdagen biföll regeringens förslag om ändring av 4338 naturvårdstagen (1964:822). Ändringen i 43 § naturvårdslagen innebär också att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att vissa närmare angivna befogenheter som ankommer på länsstyrelse skall ankomma på kommunal myndighet. I 21 § naturvårdskungörelsen (1974:1028) har regeringen angett delegeringens närmare innehåll. De ärenden som kan delegeras är länsstyrelsens befogenheter att medge undantag från strandskydd (16 9), ge föreläggande om borttagande av stängsel (17 §) eller rivning av förfallen byggnad (21 §), meddela dispens

från föreskrifter för naturvårdsområde (19 §) samt meddela tillstånd och föreläggande beträffande utomhusreklam (22 §). Därjämte kan delegation att meddela föreläggande även inbegripa befogenhet att förena detta med

vite (39 § andra stycket).

Statsmakterna har vidare vid 1974 års riksdag beslutat (prop. 1974:163,

JoU 1974:50, rskr 1974:395) om ändring i kommunala renhållningslagen

(1970:892). Härigenom får kommunerna i fortsättningen större möjlighet

att själva bestämma den närmare utformningen av renhållningsverksamheten i glesbygd. I propositionen framhåller departementschefen, att pro-

blemen med det obligatoriska kommunala renhållningsmonopolet främst

gällt tillämpningen inom glesbygds- och fritidsområden. Särskilda åtgär-

der för att underlätta för kommunerna att tillämpa renhållningslagen har därför ansetts motiverade. Med stöd av bemyndigande i renhållningslagen har regeringen i renhållningskungörelsen (1974:1024) utfärdat tilllämpningsbestämmelser som närmare reglerar renhållningsskyldighetens utövande av kommunen. I prop. 1975:32 om återvinning och omhänder-

tagande av avfall föreslås bl.a. vissa ändringar i kommunala renhållningslagen som svftar till ökad återvinning och bättre omhändertagande av avfall. Sålunda avses att kommunen skall kunna utfärda vissa föreskrifter i dessa hänseenden.

2.6 Vissa andra åtgärder

Regeringen fastställde fram till den 1 oktober 1973 kommunala vapen. Genom fastställelsebeslut blev vapnet skyddat mot obehörig användning

I näringsverksamhet i enlighet med bestämmelserna i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar. Sådant skydd tillkom med säkerhet bara vapen som använts av ålder och otvetydigt vunnit hävd. Statsmakterna beslutade år 1973 att slopa fastställelsesy-

stemet (prop. 1973:69, LU 1973:17, rskr 1973:186). Detta ersattes genom lag (1973:405) om ändring i ovan nämnda lag av ett system med re-

gistrering av kommunala vapen. Den enda förutsättning för registrering, som lagen uppställer, är att riksarkivets heraldiska sektion skall ha avgivit yttrande i ärendet innan kommunen beslutar anta vapnet.

Regeringen har i proposition (1975:37) framlagt förslag om nytt förmånssystem för värnpliktiga m. fl. och ändringar i familjebidragsförordningen (1946:99) m. m. I propositionen föreslås, att administrationen av ersättningar åt bl. a. värnpliktiga under repetitionstjänstgöring förs över

till försäkringskassorna. Dit förs också den lokala administrationen av

det familjesociala stödet över. Genom reformen avlastas kommunerna vissa administrativa uppgifter och därmed försvinner statlig kontroll.

Av intresse i detta sammanhang är förslaget till ny aktiebolagslag. Enligt 75 a § aktiebolagslagen (1944:705) kan aktiebolag inte låna ut medel till bl. a. aktieägare. Regeln innehåller, vissa undantag men omfattar också kommunägt bolags lån till kommun. I förslaget till ny aktiebolagslag föreslår regeringen, att kommun och landstingskommun skall undantas

från låneförbudet (12 kap. 7 5). Föredragande departementschefen fram-

håller, att det finns starka skäl för att en kommun bör ha möjlighet att tillgodose ett tillfälligt behov av likvida medel genom lån från kommunägda bolag.

3. Förslag från några statliga kommittéer rörande förhållandet stat - kommun

Flera statliga kommittéer har lagt fram förslag som berör den kommunala verksamheten i olika avseenden. I det följande behandlas några

sådana utredningsförslag varvid särskilt intresse ägnas frågor avseende uppgiftsfördelning och statlig reglering,

3.1 Länsberedningen

Länsberedningens uppdrag har varit att i anslutning till vissa tidigare verkställda utredningar, nämbhigen länsförvaltningsutredningen, landskontorsutredningen och länsindelningsutredningen (SOU 1967:20-23)

samt länsdemokratiutredningen (SOU 1968:47) göra en sammanfattande bedömning rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation. Därvid skulle bl. a. fördelningen i stort av samhällsuppgifter

mellan stat och kommun övervägas.

De förslag som beredningen lagt fram i betänkandet (SOU 1974:84)

Stat och kommun i samverkan innefattar huvudsakligen principiella ställningstaganden. Beredningen konstaterar därvid, att staten och kommu-

nerna delar ansvaret för utvecklingen av den offentliga sektorn. Allmänt gäller att staten och kommunerna samverkar på skilda områden och i olika former för att uppnå gemensamma samhälleliga mål. Det är därför enligt beredningen varken lämpligt eller möjligt att en gång för alla dra orubbliga och preciserade gränser kring en kommunal självstyrelsesektor. Arbets- och befogenhetsfördelningen mellan stat och kommun måste

i stället i ganska vid omfattning kunna ändras i takt med samhällsut-

vecklingen. Med denna bakgrund har beredningen gått igenom flertalet samhällssektorer för att se om ansvaret bör vara statligt eller kommunalt. Resultatet av genomgången är. att uppgiftsfördelningen i stort sett är väl avvägd när det gäller huvudmannaskapet för olika verksamhetsområden. I betänkandet framhålls att statens tillsyn och kontroll över den

kommunala verksamheten har stor betydelse för den faktiska kompe-

tensfördelningen mellan stat och kommun. Beredningen uttalar, att direktivens intentioner, att staten skall påverka inriktningen i stort av den kommunala verksamheten men lämna en betydande frihet för kommunerna vid den praktiska utformningen, kan förverkligas genom att kommunerna i större utsträckning än nu får disponera statsbidrag utan in-

gående författningsreglering. Genom tillkomsten av större och bärkraftigare kommuner bör det vidare vara möjligt att minska den statliga

tillsvnen och kontrollen över den kommunala verksamheten.

3.2¶Kommunallagsutredningen

Den centrala kommunallagstiftningen -- kommunallagen (1953:753), kommunallagen (1957:50) för Stockholm, landstingslagen (1954:319) och

Jagen (1957:281) om kommunalförbund — har övervägts av kommunal-

lagsutredningen (C 1970:30). Översynen har gjorts med syfte att göra

lagstiftningen enklare och mer enhetlig samt i förekommande fall anpassa

bestämmelserna till utvecklingen av kommunal praxis. Kommunallagsutredningens betänkande (SOU 1974:99) Enhetlig kommunallag inne-

håller olika förslag som ökar kommunernas handlingsfrihet. Utredningen föreslår bl. a. att länsstyrelsens rätt att förordna om sammanträde med kommunfullmiiktige slopas. Nuvarande krav på under-

ställningsskyldighet i fråga om anslag som skall täckas genom utdebitering under mer än fem år föreslås utgå liksom kravet på underställning för vissa fondavsättningar och fondanvändningar.

3.3 Bygglagutredningen

I direktiven för bygglagutredningen (1969 års riksdagsberättelse K:55)

framhålls beträffande förhållandet stat-kommun bl. a. att utgångspunkten vid avvägningen mellan statligt och kommunalt inflytande på den fysiska

planläggningen bör vara, att den statliga myndigheten skall pröva över-

siktsplanerna med de långsiktiga perspektiven och de viktiga principiella

bedömningarna. Däremot uttalas tveksamhet om alla detaljplaner behöver underkastas granskning av statlig planexpertis. Den resurskapacitet som därigenom frigörs hos statliga myndigheter borde i stället enligt

departementschefen ägnas åt viktiga principiella frågor samt rådgivning

och service åt kommunerna.

Bygglagutredningen har i sitt principbetänkande (SOU 1974:21) Mark-

användning och byggande skisserat en markanvändningstag för planläggningen, en byggnadslag för byggandet och en särskild lag om kommunala vägar. I varje kommun skall finnas en kommunplan, som ger riktlinjer för markanvändningen och miljöutformningen och som omspänner hela kommunen. För område där närmare utredning och ställningstaganden behövs skall s.k. kommundelsplan upprättas. Båda de nämnda planformerna skall antas av kommunfullmäktige, varefter länsstyrelsen skall

pröva att planen är godtagbar från de synpunkter länsstyrelsen har att

företräda.

De nuvarande detaljplaneformerna stadsplan och byggnadsplan föreslås bli avskaffade. I stället införs en ny typ av detaljplan, kallad byggnadsplan, som skall antas av byggnadsnämnden i kommunen eller i vissa fall av kommunfullmäktige. Den behöver inte prövas av statligt organ där kom-

mundelsplan gäller. För andra områden skall det kunna bestämmas i

kommunplanen i vilken utsträckning byggnadsplan skall få beslutas utan

statlig prövning. I övriga fall skall byggnadsplan fordra fastställelse av länsstyrelsen för att bli giltig. Bygglagutredningens förslag, som remiss-

behandlats, överarbetas f.n. inom bostadsdepartementet.

3.4 Hamnutredningen

Hamnutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1974:24) Förslag till hamniag föreslagit. att det nuvarande systemet med särskilda av kom-

munfullmäktige antagna och av länsstyrelsen fastställda hamnordningar skall slopas. Utredningen anser att. om behov av regler föreligger rörande allmän ordning och säkerhet utöver vad som följer av hamnlagen. sådana kan ges i form av lokal ordningsstadga utfärdad enligt allmänna ordningsstadgan. I betänkandet övervägs också frågan om att i en ny hamnlag

behålla bestämmelserna om statlig kontroll av taxor och andra avgifter i de allmänna hamnarna. Denna tanke avvisas. I stället föreslås att i hamnlagen föreskrivs att avgift i allmän hamn skall bestämmas efter

skälig och rättvis grund. Hamnutredningen föreslår vidare, att den nuvarande underställningsplikten av hamntaxor upphör. Taxeprövningen

enligt hamntaxekungörelsen anses ej heller erforderlig. Taxesättningen

i hamnarna överlämnas således till hamninnehavarna inom ramen för

hamnlagens generella begränsningar. Efter mönster av va-lagen föreslås,

att en särskild nämnd — statens hamnnämnd — inrättas för prövning av tvister mellan innehavare av allmän hamn och hamnens trafikanter.

3.5¶Länsskolnämndsutredningen och utredningen om skolans inre

arbete

Länsskolnämndsutredningen redovisar i sitt betänkande (SOU 1973:48)

Skolans regionala ledning sin allmänna syn på hur ansvarsfördelningen

mellan stat och kommun bör fördelas i en framtid. Statens uppgifter bör enligt utredningen främst koncentreras till att, utifrån ett principiellt ansvar för lika tillgång till utbildning och likvärdig kvalitet på undervisningen i alla delar av landet, ange undervisningens mål, riktlinjer och innehåll. Statsmakternas generella ansvar för samhällsekonomin gör

det också självklart, att dessa skall ha ett avgörande inflytande över den

totala omfattningen av de resurser som skall disponeras för utbildnings-

ändamål. Ett ytterligare motiv för statligt inflytande utgörs av behovet av överblick över förhållandena i hela landet som grund för beslut. I

frågor som ställer krav på god kännedom om lokala förhållanden är där-

emot ett lokalt inflytande av stor betydelse. Utredningen framhåller att uppgifter, vid vars lösande stora valmöjligheter står öppna och där stort utrymme finns för fri prövning, bör handhas av politiskt ansvariga organ, vilket ofta kan utgöra ett motiv för att förlägga beslutanderätten till kom-

munal nivå. Som ett motiv för kommunal beslutanderätt talar i princip även önskemålet om att beslut bör fattas så nära dem som är berörda av besluten som det med hänsyn till övriga intressen är möjligt. Ett

enkelt administrativt handläggningsförfarande bör vidare eftersträvas.

Beslut av ren verkställighetskaraktär bör därför enligt utredningens me-

ning kunna fattas av lokala organ. Med dessa principiella utgångspunkter

framlägger länsskolnämndsutredningen bl. a. förslag till organisation av och uppgifter för den statliga regionala skol myndigheten (länsskolinspektio-

nen), fortbildningsverksamheten,. den framtida psykologorganisationen på

regional nivå och förslag i anslutning till tillsättning av ordinarie lärartjänster. Enligt uttalande i årets budgetproposition (prop. 1975:1, bil. 10) kommer huvuddelen av länsskolnämndsutredningens förslag att överlämnas för beaktande till den pågående utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna.

Utredningen om skolans inre arbete (SIA) har i sitt huvudbetänkande

(SOU 1974:53) Skolans arbetsmiljö lagt fram förslag om omfattande för-

ändringar av formerna för skolans verksamhet. SIA presenterar bl. a. för-

slag ull åtgärder för en bättre anpassning av undervisningen till alla ele-

vers behov och förutsättningar. Ett annat förslag berör hur eleverna i nära kontakt med samhället i övrigt skall kunna beredas meningsfulla aktiviteter i skolan under den del av skoldagen som inte direkt sam-

manhänger med själva undervisningen. En annan viktig fråga som behandlas är hur man i större utsträckning skall kunna öka det lokala ansvaret för skolans arbete och utveckling. SIA framlägger i denna del förslag som innebär att ansvaret för och beslutsrätten angående vissa ut-

bildningsresursers användning kan delegeras till lokala organ och till enskilda

skolor.

3.6 Fosterbarnsutredningen

Fosterbarnsutredningen formulerar i sitt betänkande (SOU 1974:7)

Barn- och ungdomsvård sina utgångspunkter för vård och behandling

i begreppen normalisering, närhet, frivillighet och medinflytande. För att skapa förutsättningar för en verksamhet efter dessa riktlinjer anser

utredningen det angeläget, att ett odelat vårdansvar åläggs den nämnd som svarar för barn och ungdom. Utredningen föreslår, att kommunerna

skall vara huvudmän för alla delar av den sociala barn- och ungdomsvården, inkl. de nu landstingsdrivna barnhemmen. Förutom ökat kom-

munalt ansvarstagande för verksamheten bör enligt utredningens mening

kommunernas handlingsfrihet vidgas. Det nuvarande systemet med barn-

hemsplaner, som underställs statlig myndighet, föreslås upphöra liksom

socialstyrelsens och länsstyrelsernas särskilda tillsyn över kommunernas barn- och ungdomshem.

4. Några pågående utredningar som behandlar förhållandet statkommun

Frågor som rör stora delar av kommunernas verksamhet utreds av olika statliga utredningar. I det följande behandlas några som är av in-

tresse när det gäller förhållandet mellan stat och kommun.

4.1 Kommunalekonomiska utredningen

I direktiven tilt utredningen (11 1971:08) om kommunernas ekonomi

framhäller departemenischefen. att takten i den kommunala utgiftsexpansionen måste bringas till en nivå som står i bättre överensstämmelse

med tillväxten i landets totala inkomster och produktionskapacitet. En

allsidig utredning om kommunernas och landstingskommunernas eko-

nomiska situation anses motiverad. En av kommitténs uppgifter anges vara att söka bedöma efterfrågeutvecklingen på de olika områden som har ett kommunalt huvudmannaskap och att genomföra en analvs av vilka reala resurser som skulle behöva tas i anspråk för att tillgodose de kommunala tjänsterna. I uppdraget ingår vidare en bedömning av den framtida kommunala finansieringssituationen. varvid utvecklingen

av de skilda finansieringskällorna skall bedömas var för sig. Beträffande skattefinansieringen uttalas att det i dag framstår som helt klart att ut-

rymmet för fortsatt stegring av den kommunala utdebiteringen är ytterst begränsat. Kommittén bör mot denna bakgrund redovisa konsekvenserna för de kommunala utgiftsprogrammen av en i framtiden i huvudsak oför-

ändrad genomsnittlig utdebiteringsnivå. I detta sammanhang framhålls,

att kommittén alternativt bör pröva frågan om en begränsning av den

kommunala beskattningsrätten liksom olika former av begränsningar av

den kommunala expansionen genom fysiska regleringar eller en kvantitativ reglering av lånefinansieringen. I utredningsuppdraget ingår också att behandla utformningen av statsbidragssystemet. Kommittén har därvid att undersöka fördelar och nackdelar av en övergång till generella former för statsbidragsgivningen.

Genom tilläggsdirektiv den 28 december 1973 fick kommunalekonomiska utredningen i uppdrag att med förtur behandla frågorna om storlek

och utformning av statsbidragen till kommunernas sociala hemhjälp. familjedaghemsverksamhet och färdtjänst. Resultatet av utredningens överväganden har redovisats i ett delbetänkande (SOU 1974:41). Statsmakterna beslutade i huvudsak enligt de förslag som utredningen fram-

förde (prop. 1974:141, SoU 1974:41, rskr 1974:345). Utformningen av

statsbidragsförfattningarna har gjorts på sådant sätt, att önskemålen om enkelhet och minskad statlig kontroll i hög grad tillgodosetts (1974:840,

841 och 842).

4.2 Byggadministrationsutredningen

Byggadministrationsutredningen (B 1974:04) har bl. a. i uppdrag att undersöka möjligheterna att flytta över flera uppgifter till kommunala organ. I detta sammanhang skall länsbostadsnämndernas ställning och

uppgifter omprövas. Målsättningen är därvid att ge kommunerna ökad

självständighet och större befogenheter vid handhavandet av de uppgifter

som redan förut anförtrotts den kommunala sektorn. I direktiven framhälls, att utredningen vid denna prövning bör utgå från att kommunerna efter slutförandet av indelningsreformen har förutsättningar för att ta ett väsentligt ökat ansvar för samhällsuppgifterna inom samhällsplanering och bostadspohtik.

4.3 Utredningen om vissa kommunala trafik- och trafiksäkerhetsfrågor

Ansvaret för utvecklingen inom trafikområdet är fördelat mellan olika myndigheter. Länsstyrelserna meddelar tillstånd till vrkesmässig trafik med buss, medan trafiknämnderna meddelar tillstånd till taxitrafik. Flera kommunala nämnder har att ta ställning till frågor som hänger samman

med trafikförsörjningen. Förutom kommunstyrelsen har skolstyrelsen och socialnämnden viktiga uppgifter på området.

En arbetsgrupp bestående av representanter för statens trafiksäkerhets-

verk och Svenska kommunförbundet föreslog år 1971 i promemorian

Kommunerna och trafiksäkerheten, att i varje kommun skulle finnas en av kommunfullmäktige vald trafiknämnd. Den nya nämnden skulle enligt förslaget i allt väsentligt överta de nuvarande trafiknämndernas

och trafiksäkerhetskommittéernas uppgifter. Vid remissbehandlingen

framhöll vissa remissinstanser att ytterligare utredning erfordrades beträffande bl. a. samordningen mellan den nya trafiknämnden och andra

kommunala organ, kompetensfördelningen mellan länsstyrelse, trafik-

nämnd och väghållare, kostnadsansvaret för beslutade åtgärder, polisens

befattning med utformningen av lokala trafikföreskrifter, det frivilliga trafiksäkerhetsarbetet och handläggningen av frågor angående tillstånd

till taxitrafik.

För att överväga nämnda och vissa andra frågor på det kommunala wrafik-och trafiksäkerhetsområdet har en särskild utredning nu (K 1974:03)

tillsatts. I direktiven framhålls, att arbetet bör syfta till samordning och överblick över handläggningen. För att ge kommunerna möjlighet att välja lämplig organisation bör en ramlagstiftning övervägas.

4.4¶Elutredningen

Frågan om eldistributionens och elproduktionens organisation utreds

av elutredningen (1 1971:1). De kommunala företagen utgör en femtedel av det totala antalet samt svarar för mer än 60 94 av elenergin till landets 3,9 miljoner abonnenter. I direktiven framhålls. att kommunerna spelar en viktig roll i fråga om elförsörjningen framförallt i de större tätorterna.

Det konstateras. att en intensitfierad rationalisering av distributionen ägt

rum i anslutning till kommunindelningsreformens genomförande. Kom-

munerna har även ongagerat sig I distributionsförhållandena på lands-

bygden och i de mindre tätorterna. Från kommunalt håll har också i

olika sammanhang uttalats att ett ökat inflytande från kommunernas sida är önskvärt med hänsyn till eiförsörjningens samband med bl. a.

bebyggelseplanering och bostadsförsörjning. Mot den bakgrunden fram-

håller departementschefen. att det är angeläget au möjligheterna till samordning av eldistributionen med andra allmännyttiga servicefunktioner effektivt tas tillvara. Huvudansvaret för distributionens ordnande bör

enligt direktiven åvila staten och kommunerna.

4.5 Utredningen om skolan, staten och kommunerna

Utredningen om skolan, staten och kommunerna (U 1972:06) har i

uppdrag att överväga den framtida ansvarsfördelningen på skolans om-

råde. Av direktiven framgår. att utredningen bl. a. skall undersöka möj-

ligheterna att komma fram till ett regelsystem för grundskolan och gym-

nasieskolan som väsentligt ökar kommunernas ansvar för skolans verksamhet. Huvuduppgiften för utredningen är att nå den för skolans arbete mest gynnsamma avvägningen mellan å ena sidan de centrala bestäm-

melser som behövs för att de för skolan fastställda målen skall förverkligas och å andra sidan behovet av utrymme för de lokala initiativ. åtgärder

och ansvarstaganden som också är nödvändiga för en väl fungerande skola. Utredningen skall särskilt studera den styrning som sker genom skolväsendets statsbidragssystem och dess personalförfattningar.

Utredningen har i ett delbetänkande (SOU 1974:36) Skolan, staten och

kommunerna kartlagt det omfattande regelsystem som gäller för kommunernas skolväsende.

I betänkandet (SOU 1975:6) Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan har utredningen tagit upp till diskussion frågan om vem som

bör vara huvudman för dessa skolformer. I betänkandet (SOU 1975:9) Individen och skolan tar utredningen upp till diskussion huvudfrågorna om ansvarsfördelningen i pedagogiska och organisatoriska frågor.

4.6 Socialutredningen

Socialutredningens (S 1969:29) uppdrag kan sägas omfatta en omprövning av samhällets hela socialvårdande verksamhet. Av utredningens

principbetänkande (SOU 1974:39) Socialvården framgår bl. a., att utred-

ningens avsikt är att i en andra etapp lägga förslag till en ramlag för

hela den kommunala sociala omvårdnaden. Den sociala ramlagen skulle således ersätta bl. a. nuvarande barnavårdslag, nykterhetsvårdslag och socialhjälpslag.

Utredningen konstaterar, att den rättsliga regleringen bör lämna ut-

rymme för en utformning av den kommunala socialvården under beaktande av kommunens särskilda förutsättningar och behov. En alltför

detaljerad reglering av socialvården kan medföra bristande flexibilitet i åtgärdsvalet. konstaterar utredningen, varför den författningsmissiga regleringen måste utformas under beaktande av de negativa effekter som kan följa av att verksamheten blir alltför hårt bunden.

4.7 Hälsovårdsstadgekommittén

Hiälsovårdsstadgekommittén (S 1974:08) har till uppgift att företa en allmän översyn av hälsovårdsstadgan (1958:663) och att samordna lagstiftningen på hälso- och miljövårdsområdet. Utredningens uppdrag om-

fattar också att föreslå slopande av onödig statlig detaljreglering. I di-

rektiven anförs bl. a. följande:

Utvecklingen har som tidigare framhållits medfört att hälsovårdsnämn-

derna fått fler och mer komplicerade arbetsuppgifter. Samtidigt har genom kommunindelningsreformen större och ekonomiskt mer bärkraftiga kommuner skapats. Denna utveckling aktualiserar en översyn av hälsovårdsstadgans bestämmelser om organisation av hälsovårdsarbetet och om hälsovårdsnämndernas sammansättning m. m. liksom frågan om nämndernas medverkan i samhällsplaneringen. Härvid bör de sakkunniga särskilt överväga vilka möjligheter till minskad statlig styrning och kontroll! den

genomförda kommunindelningsreformen har medfört. Detaljföreskrifter

som kan försvåra nämndens arbete bör utmönstras till förmån för en frihet för kommunerna att välja sina arbetsformer i den mån föreskrifterna

inte påkallas av rättsäkerhetsskäl.

4.8 Översyn av lagstiftningen om stiftelser

Lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser föreskriver, att stiftelse som främjar ett allmännyttigt ändamål skall stå under länsstyrelsens tillsyn.

Från denna regel kan undantag göras för bl. a. kommunala verksam-

hetsdrivande stiftelser. I fråga om donationsfonder föreligger ingen mot-

svarande undantagsmöjlighet. Med hänsyn till bl. a. den kommunala revisionens utbyggnad har man från kommunalt håll under översynsarbetet ifrågasatt om länsstyrelsetillsynen numera är berättigad. Denna tråga kommer att övervägas i den utredning som regeringen nyligen tillsatt för översyn av lagstiftningen rörande stiftelser (Ju 1975:01).

I direktiven anges, att utgångspunkten för en ny lagstiftning bör vara att alla stiftelser — både självständiga och osjälvständiga — skall anmälas

för registrering. I de fall stiftelsens tillgångar är små bör undantag kunna

göras. Föredragande statsrådet anför vidare att de sakkunniga skall över-

väga vilka stiftelser som bör undantas skyldigheten att avge offentlig

årsredovisning. Beträffande de kommunala stiftelserna framhålls. att dessa regelmässigt torde avge årsredovisning till kommunfullmäktige eller motsvarande organ. I sina överväganden skall de sakkunniga beakta detta och anpassa kraven på årsredovisning härtill.

4.9 Översyn av bestämmelserna om intygsgivning vid rekvisition av statsbidrag

För utbetalning av vissa statsbidrag till kommuner och landstingskommuner krävs f. n. att rekvisitionen är försedd med ct särskilt intyg från revisor. Kraven på intygets innehåll varierar alltifrån ett bestyrkande av att överensstämmelse föreligger med uppgifterna i statsbidragsansökan och bokföringen till en fullständig granskning av det aktuella projektet.

Regeringen har uppdragit åt riksrevisionsverket att kartlägga omfattningen av den berörda intygsgivningen. Där verket bedömer det möjligt att vidta förenklingar skall överläggningar upptas med statsbidragsgivande myndighet. Utredningsarbetet skall bedrivas i nära kontakt med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.

5. Nämndernas organisation och arbetsformer

Den kommunala nämndorganisationen, nämndernas arbetsformer m. m. regleras i första hand i kommunallagarna, som innehåller dels föreskrifter om kommunstyrelsen och dess arbetsformer, dels motsvarande regler för nämnderna för oreglerad förvaltning (oreglerade nämnder). Genom hänvisning i de olika specialförfattningarna har stora delar av kommunallagarnas regelkomplex gällande främst kommunstyrelsen gjorts ullämpliga också på nämnderna för specialreglerad förvaltning (specialreglerade nämnder).

I de olika författningar som reglerar de specialreglerade nämndernas

verksamhet återfinns emellertid varierande särskilda föreskrifter om bl. a.

val, valbarhet. sammansättning. utomståendes närvarorätt, delegation och protokoll. Mer detaljerade föreskrifter i berörda avseenden kan utgöra en obefogad statlig styrning av de kommunala arbetsformerna. Enhetlighet i reglerna om den kommunala nämndorganisationen i dessa hänseenden är också önskvärd. Reglerna om de specialreglerade nämnderna har därför närmare studerats inom ramen för översynen av den statliga tillsynen över och kontrollen av den kommunala verksamheten

Det föreligger vidare ett lagtekniskt skäl att i detta sammanhang uppmärksamma reglerna för de specialreglerade nämndernas arbetsformer.

I stor utsträckning innehåller de olika specialförfattningarna hänvisningar

till kommunallagens motsvarande regler för kommunstyrelse. Kommunallagsutredningens lagtekniska översyn av kommunallagarna innebär icke oväsentliga ändringar i kommunstyrelsereglerna.

Detta motiverar att ändringar i det följande föreslås bl.a. i reglerna för de sociala nämnderna, trots socialutredningens arbete, som syftar till bl. a. en helt ny ramlag, som skall ersätta de nuvarande socialvårds-

lagarna. På detta sätt kan tillämpningen på de specialreglerade nämn-

derna av kommunallagsutredningens förslag till enhetlig kommunallag

(förkortas i fortsättningen EKL) belysas på ett tidigt skede genom samtidig remissbehandling. Övervägandena har sin utgångspunkt i att det är önskvärt att kommunallagens näimndregler också i fortsättningen blir till-

lämpliga på de specialreglerade nämnderna. Särskilda lösningar för enstaka nämnder bör behållas endast då tungt vägande skäl finns.

Kommunallagskommitten övervägde i sitt betänkande III (SOU

1952:14 s. 204, 211-212) Förslag ull kommunallag m. m. en sådan regel

i kommunallagen att de organisatoriska bestämmelserna för kommunens styrelse skulle tillämpas även på de specialreglerade nämnderna. Kommittén förkastade dock av olika skäl denna tanke men förordade att man vid kommande revisioner av specialförfattningarna, liksom vid lagstiftning om nya kommunala organ sökte i görligaste mån göra kommunallagens bestämmelser om kommunens styrelse tillämpliga. Så har också i viss utsträckning skett. Någon allmän översyn i syfte att

åstadkomma enhetlighet i de specialreglerade nämndernas organisations-

former med kommunallagens regler som förebild har emellertid hittills inte kommit till stånd. Kommunallagsutredningen framhåller att det i och för sig kan vara önskvärt att uppnå enhetlighet mellan styrelsens och de

specialreglerade nämndernas organisationsformer (SOU 1974:99 s. 92). Enligt utredningens uppfattning bör de ändringar i fråga om reglerna om kom-

munstyrelsens organisation som föreslås i betänkandet kunna genomföras också för de specialreglerade nämndernas del.

De förslag som läggs fram i det följande tangerar i vissa deltar frågor

som utredningen om den kommunala demokratin har att överväga. Det bör därför framhållas att de förslag till anpassning av specialförfattningarnas nämndregler till kommunallagen som läggs fram inte avser att föregripa demokratifrågornas lösning. Sådana ändringar i kommunallagens kommunstyrelseregler som kan komma att föreslås av demokra-

tiutredningen i syfte att stärka medborgarinflytandet får förutsättas bli

tillämpliga också på de specialreglerade nämnderna.

Av främst arbetstekniska skäl har i översynsarbetets första etapp en

begränsning gjorts till de i flertalet kommuner oftast förekommande spe-

cialreglerade nämnderna. nämligen brandstyrelse, byggnadsnämnd, skolstyrelse, social centralnämnd, social distriktsnämnd, socialnämnd, barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd och hälsovårdsnämnd. Av dessa är brand-

styrelse och nykterhetsnämnd fakultativa, vilket innebär att kommunen inte behöver inrätta sådan nämnd utan kan överlåta åt annan nämnd att fullgöra uppgifterna. De övriga är obligatoriska. De flesta av de specialreglerade nämnder som inte behandlas här är fakultativa och i många

kommuner. särskilt de mindre, har det inte ansetts nödvändigt att inrätta

dem. Om man vill göra den eftersträvade enhetligheten i nämndorga-

nisationen praktiskt betydelsefull, är det därför angekiget att i första hand inrikta översynsarbetet på de här valda nämnderna.

Här skal! emellertid tilläggas att 256 av landets 278 kommuner har

inrättat social centralnämnd. De föreslagna ändringarna i bestämmelserna för nykterhetsnämnd, socialnämnd och barnavårdsnämnd fär således inte särskilt stor räckvidd.

De gjorda övervägandena torde i allt väsentligt äga tillämpning också

på Övriga specialreglerade nämnder, men de författningar vari dessa regleras har ännu inte omfattats av översynen. I det fortsatta lagstiftningsarbetet bör de om möjligt anpassas till den här föreslagna enhetliga regleringen.

Det bör vidare anmärkas att vissa förslag i detta kapitel får effekter inte bara på här angivna nämnder. I något fall leder förslagen till ändringar

också i reglerna rörande den landstingskommunala nämndorganisationen.

5.1 Valbarhetsbestämmelser

Enligt 7 § KL väljs kommunfullmäktige bland dem som uppfyller vill-

koren för rösträtt i kommunen. För valbarhet till fullmäktige fordras således svenskt medborgarskap, kyrkobokföring i kommunen och upp-

nådda arton års ålder. Den som är omyndigförklarad har dock inte rösträtt

och är därmed inte valbar. Från valbarhet utesluts vidare landshövding och vissa högre tjänstemän vid länsstyrelse samt kommunens ledande tjäns-

teman.

För valbarhet till kommunstyrelse och nämnd för oreglerad förvaltning gäller enligt 32 I KL vad som har föreskrivits om valbarhet till full-

mäktige. Kretsen av icke valbara har dock utvidgats till att omfatta cheferna för de förvaltningar som hör till respektive nämnd.

När det gäller de specialreglerade nämnderna varierar valbarhetskraven. För flertalet äger kommunstyrelsens valbarhetsregler motsvarande till-

lämpning. I några specialförfattningar föreskrivs dock att tjänsteman hos

kommunen inte på grund av sin tjänsteställning är obehörig att vara ledamot eller suppleant i nämnden.

Motiveringen för valbarhetshindren är enligt kommunallagskommittén (SOU 1952:14 s. 223) i huvudsak att den ledande tjänstemannen och förvaltningscheferna enbart som tjänstemän bör tillföra resp. nämnd sina särskilda kunskaper och erfarenheter. Det ansågs angeläget att de står neutrala i förhållande till olika partiriktningar, åtminstone såtillvida att de inte företräder viss riktning såsom ledamot av kommunal nämnd.

Kommunallagsutredningen föreslår att de för fullmäktige, styrelsen och oreglerade nämnderna gällande valbarhetsbestämmelserna ändras så att valbarhetshindren för kommunens ledande tjänsteman och för för-

valtningscheferna faller bort (9 och 33 §§ EKL). Utredningen anser att

de skäl på vilka valbarhetshindren grundats inte längre är bärande och

att valbarhetshindren för verkschefer bör ersättas med en särskild jävsregel av innebörd att verkschef inte får delta i avgörande av ärende som rör

verket. Förslaget påkallar en översyn av specialförfattningarnas valbarhetsregler, som genomgående innehåller en hänvisning till kommunallagens

bestämmelser om valbarhet till fullmäktige cller styrelsen.

5.1.1 Nämnder med kommunstyrelseregler

I 3 a §1 mom. andra stycket brandlagen (1974:80), 4 § första stycket lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m., 4§ socialhjälpslagen (1956:2) och 5 § femte stycket nykterhetsvårdslagen (1954:579) ges val-

barhetsregler genom reservationslösa hänvisningar till kommunallagens bestämmelser om valbarhet till kommunstyrelsen. Uteslutna från val-

barhet till brandstyrelse, social centralnämnd. social distriktsnämd, so-

cialnämnd och nykterhetsnämnd är således kommunens ledande tjän-

steman och vederbörande förvaltningschefer.

För skolstyrelse gäller i sak samma valbarhetsregel som för de nu uppräknade nämnderna. Formellt sett avviker dock skollagens valbarhetsregel från motsvarande bestämmelser i de nyss berörda specialförfatt-

ningarna. I 14§ första stycket skollagen (1962:319) har valbarhetsregel

sålunda getts formen av en hänvisning till kommunallagens bestämmel-

ser om valbarhet till fullmäktige med tillägget att skolchefen inte får utses till ledamot eller suppleant i skolstyrelsen.

5.1.2¶Nämnder med modifierade kommunstyrelseregler

I 3 § andra stycket byggnadsstadgan (1959:612), 8 § första stycket bar-

navårdslagen (1960:97) och 8 § första och andra styckena hälsovårdsstadgan (1958:663) ges valbarhetsregler genom hänvisningar till kommunal-

lagens bestämmelser om valbarhet till kommunstyrelse. Dessa bestämmelsers tillämplighet på byggnadsnämnden, barnavårdsnämnden och hälsovårdsnämnden har dock inskränkts genom en särskild regel att tjänsteman hos kommunen inte på grund av sin tjänsteställning skall vara obehörig att vara ledamot eller suppleant.

Denna särbestämmelse innebär att kommunens ledande tjänsteman och förvaltningschefen hos resp. nämnd är valbara. Skälet för denna ord-

ning har framför allt varit det praktiskt betingade önskemålet att möjliggöra inval av jurist hos kommunen i byggnadsnämnden och barnavårdsnämnden. Beträffande hälsovårdsnämnd förklaras regeln av önskemålet om möjlighet att förena ledamotskap i nämnden med tjänst som

hälsovårdsinspektör.

5.1.3 Överväganden och förslag

Som förut har framhållits föreslår kommunallagsutredningen att kommunallagens regler om valbarhet till fullmäktige, styrelsen och de oreg- 10 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr I

lerade nämnderna ändras så att gällande valbarhetshinder för kommunens ledande tjänsteman och för vederbörande förvaltningschefer faller bort. I stället föreslår utredningen en särskild jävsregel för förvaltningschef.

Om kommunallagsutredningens förslag förverkligas uppkommer frågan om de nyss nämnda valbarhetshindren bör slopas också i den mån

de gäller för de specialreglerade nämnderna. Skälen för valbarhetshindren

har i huvudsak varit desamma för alla nämnder och nämnderna bör . även i fortsättningen kunna behandlas lika. Frågan om valbarhet till

brandstyreise, skolstyrelse, social centralnämnd, social disktriktsnämnd,

socialnämnd och nykterhetsnämnd bör kunna regleras genom en hän-

visning till valbarhetsregeln för styrelsen i en ny enhetlig kommunallag. Om förvaltningschef bör vara valbar synes nämligen kunna bedömas på samma sätt beträffande de specialreglerade nämnderna som för övriga nämnder. Det kan erinras om att den föreslagna generösare regeln sedan flera år har gällt för val till betydelsefulla nämnder som byggnadsnämnd.

barnavårdsnämnd och hälsovårdsnämnd, utan att detta synes ha vållat några påtagliga olägenheter.

En bibehållen anknytning till kommunstyrelsereglerna synes inte ford-

ra att den särskilda jävsregel som kommunallagsutredningen föreslår för förvaltningschef ges mostvarande tillämpning beträffande de här aktuella

specialreglerade nämnderna. Erfarenheterna från byggnads-, barnavårds- och hälsovårdsnämndernas verksamhet visar att jävsreglerna i 4

och 5 §§ förvaltningslagen, som gäller i alla ärenden hos de specialreglerade nämnderna, är tillräckliga också i de fall då valbarhetshindren

är mindre strikta.

Den nu förordade lösningen medför att valbarhetsreglerna i byggnadsstadgan, barnavårdslagen och hälsovårdsstadgan behöver justeras. Valbarhetsreglerna i övriga här berörda specialförfattningar behöver däremot inte ändras. De har redan formen av orceserverade hänvisningar till kommunallagens bestämmelser om valbarhet till kommunstyrelsen. Regeln

om jäv för verkschef görs ej tillämplig.

Vidare bör valbarhetsregeln i skollagen med hänsyn till intresset av

enhetlighet ändras så att också den får formen av en hänvisning till kommunallagens bestämmelser om valbarhet till kommunstyrelsen.

5.2¶Särskilda regler om nämndernas sammansättning

Vissa av specialförfattningarna innehåller särskilda regler eller rekom-

mendationer om hur nämnderna skall vara sammansatta. Förutom hälsovårdsstadgan gäller detta flertalet lagar om de sociala nämnderna. Bestämmelserna är regelmässigt utformade så att vissa yrkesgrupper

— läkare, veterinärer eller jurister — anges böra vara företrädda i nämnden. I allmänhet ges härutöver en rekommendation till nämnden att. om angiven yrkesgrupp inte är företrädd i nämnden, anlita sådan expertis. Dessa

senare bestämmelser behandlas i avsnitt 5.4.

De särskilda reglerna om nämndernas sammansättning har till syfte att ge nämnderna tillgång till den sakkunskap som behövs.

Eftersom kommunindelningsreformen bl. a. har öppnat andra möjligheter att utnyttja behövlig expertis, har det bedömts lämpligt att pröva

denna typ av föreskrifter I översynsarbetet.

Någon anledning att för denna begränsade fråga avvakta socialutred-

ningens förslag om en ny social ramlagstiftning synes inte föreligga. Inte

heller synes det vara nödvändigt att avvakta resultatet av hälsovårdsutredningens översyn av hälsovårdsstadgan.

5.2.1 Social centralnämnd och social distriktshämnd

Bland social centralnämnds minst nio ledamöter och social distrikts-

nämnds minst fem ledamöter bör enligt 3§ första stycket och 8§ lagen

om social centralnämnd juridisk och medicinsk sakkunskap om möjligt vara företrädd. Vid lagens tillkomst fördes denna rekommendation på so-

cialutredningens förslag över från barnavårdslagen och nykterhetsvårdslagen, vilka, som utvecklas närmare i det följande, innehåller bestämmelser om att jurist resp. läkare om möjligt bör vara nämndledamot. Socialut-

redningen (Stencil S 1969:11) framhöll att den visserligen var av den upp-

fattningen att det inte står i god överensstämmelse med moderna demo-

kratiska tankegångar att föreskriva eller ens rekommendera yrke eller utbildning som kompetensgrund när det gäller val till offentligt uppdrag. Ett förtroendemannaorgans behov av särskild expertis bör i princip tillgodoses på annat sätt. Utredningen ansåg emellertid att den i anslutning till förslaget

om social centralnämnd, som bara syftade till att göra en integration av

de tre sociala nämnderna möjlig, så lång möjligt borde avstå från att föreslå sakliga ändringar i förhållande till gällande rätt. Vid sitt slutliga ställnings-

tagande till den framtida socialvårdsorganisationen skulle utredningen be-

handla även hithörande frågor.

Vissa remissinstanser fann förslaget om specialistledamöter i nämnderna riktigt. Några länsstyrelser beklagade att utredningen inte i detta sammanhang ansett sig böra gå längre och ta ställning till frågan om obligatorisk juristmedverkan i ärenden som gäller administrativa frihets-

berövanden. Andra remissinstanser. bland dem Svenska kommunförbundet, förordade att bestämmelser om specialistledamöter i nämnderna skul-

le utgå. Om nämnderna ansågs ha behov av en särskild expertis borde en sådan knytas till nämnden i andra former.

Föredragande departementschefen (prop. 1970:121 s. 28) uttalade för-

ståelse för åsikten att ett kommunalt förtroendemannaorgans behov av särskild expertis i princip bör tillgodoses på annat sätt än genom att experter ingår som ledarnöter. Eftersom socialutredningen skulle ta upp

dessa frågor i ett större sammanhang borde dock enligt departementschefen ingen saklig ändring vid detta tillfälle göras i gällande ordning.

Vid riksdagsbehandlingen av lagförslaget tilldrog sig frågan om expertmedverkan särskilt intresse. I motionerna 1970:£:1181 och II:1388 yrkades att rekommendationen om inval av jurist och läkare i sociala centralnämnden skulle utgå. Motionärerna ansåg att en sådan rekommendation är otidsenlig och menade att det är främ mande för en demokratisk valordning att specialdestinera mandat till vissa yrkesgrupper. Den expertmedverkan

som krävs vid behandling av vissa ärenden borde enligt deras mening ske

genom medverkan av nämndens egna tjänstemän eller genom att särskilda sakkunniga tillkallas. I det sammanhanget framhöll motionärerna att det

kan bli fråga om att tillkalla inte bara jurist eller läkare utan också andra sakkunniga som barnpsykolog, skolkurator, familjerådgivare, tjänsteman vid

invandrarbyrå m. fl.

Andra lagutskottet (2 LU 1970:51) erinrade om att frågan om jurists medverkan i barnavårdsärenden hade ägnats åtskillig uppmärksamhet

vid barnavårdslagens tillkomst och att justitiecombudsmannen i en fram-

ställning till Kungl. Maj:t den 30 maj 1967 hade ifrågasatt om inte barnavårdslagen borde ändras på sådant sätt att juristmedverkan i någon

form gjordes obligatorisk i ärenden angående frihetsberövanden och för-

bud mot fosterbarnsförflyttning. En närmare redogörelse för vad som har förevarit i dessa sammanhang lämnas i det följande (avsnitten 5.2.3

och 5.4.6). I själva sakfrågan om juristmedverkan vid behandling av barnavårds-

ärenden gav utskottet uttryck för uppfattningen att det är viktigt att de berörda nämnderna tillförs juridisk sakkunskap i erforderlig omfattning. När det gäller formerna för hur juristmedverkan lämpligen bör anordnas var dock utskottet berett att i princip ansluta sig till de synpunkter som hade redovisats i motionerna. Gällande bestämmelser härom fick enligt utskottet anses vara otidsenliga. Det behov av särskild expertis som ett förtroendemannaorgan kan ha borde enligt utskottets mening tillgodoses på sätt motionärerna hade föreslagit genom medverkan av nämndens eller kommunens egna tjänstemän eller genom att särskilda sakkunniga tillkallas.

Utskottet ansåg i princip att nuvarande rekommendation i barnavårdslagen om inval av jurist i nämnden borde utgå och att någon motsvarande rekommendation inte borde föras över till den föreslagna lagen om social

centralnämnd. Samma uppfattning hade utskottet i fråga om rekommendationen i nykterhetsvårdslagen om inval av läkare i nykterhetsnämnden och överförandet av denna rekommendation till lagförslaget. Med hänsyn

till kravet på enhetlighet i lagstiftningen om kommunala nämnder med

delvis samma kompetensområde ansåg utskottet det nödvändigt att barnavårdslagen, nykterhetsvårdslagen och den föreslagna lagen om social centralnämnd innehåller likartade bestämmelser om expertmedverkan i nämnderna. Eftersom det inte var möjligt att i det aktuella ärendet ta

upp frågor om ändring av de båda förstnämnda lagarna ansåg sig utskottet

= som saknade anledning att för denna frågas skull avstyrka propositionen

i dess helhet — nödsakat att tillstyrka den föreslagna rekommendationen

om medverkan av läkare och jurist inom den sociala centralnämnden. Detta ställningstagande skulle dock ses som en lösning under kortare övergångstid. Enligt utskottets mening borde Kungl. Maj:t lägga fram förslag om ändring i barnavårdslagen, nykterhetsvårdslagen och lagen om social centralnämnd av innebörd att rekommendationen om expertmedverkan inom berörda

nämnder tas bort. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1970:285).

Riksdagsskrivelsen överlämnades för beaktande till socialutredningen, som

bl. a. har att överväga socialvårdslagstiftningen.

5.2.2 Socialnämnd

För socialnämnd gäller inte några särskilda regler om sammansättningen. Vid tillkomsten av socialhjälpslagen övervägdes dock om inte

den i fattigvårdslagen (1918:422) intagna bestämmelsen att minst en av ledamöterna och en av suppleanterna i fattigvårdsstyrelsen skulle vara

kvinna borde få en motsvarighet i socialhjälpslagen. Önskvärdheten av att kvinnor väljs in i socialnämnden ansågs dock framstå som så självklar att anledning saknades att genom tvingande bestämmelser tillföra nämn-

den kvinnliga ledamöter (prop. 1955:177, 2 LU 39, rskr 397).

5.2.3 Barnavårdsnämnd

Bland barnavårdsnämnds minst fem ledamöter bör enligt 7 § första stycket barnavårdslagen juridisk sakkunskap om möjligt vara företrädd.

Frågan om juristmedverkan i barnavårdsnämnd behandlades ingående under förarbetena till barnavårdslagen. Barnavårdskommittén (SOU 1956:61) ansåg att sådan medverkan bara kunde tänkas motiverad av behov att höja nämndens förmåga att utreda och pröva ärenden som är av stor vikt och kan erbjuda betydande svårigheter.

Om juristmedverkan skulle anses önskvärd, ansåg kommittén över-

vägande skäl tala för att en kvalificerad domare skulle inträda som ledamot av nämnden vid handläggningen, företrädesvis av ärenden rörande

omhändertagande. En sådan ordning skulle dock enligt kommittén in-

nebära en principiell nyhet, som skulle bryta den dittillsvarande upp-

fattningen om lämpliga former för det kommunala socialvårdsarbetets bedrivande. Med hänsyn härtill ansåg kommittén att det inte borde komma ifråga att införa en obligatorisk domarmedverkan i barnavårdsnämnden. Denna borde enligt kommittén fullt ut behålla sin karaktär av kom-

munal nämnd, bildad av valda ledamöter; och inte vid handhavandet av vissa ärenden framträda som en domstolsliknande myndighet.

Denna ståndpunkt fick starkt stöd vid remissbehandlingen. I vissa yttranden redovisades dock en positiv inställning till tanken att barna-

vårdsnämnd vid handläggningen av vissa ärenden borde förstärkas med domare eller annan jurist.

Föredraganden (prop. 1960:10 s. 94-96) framhöll vid remissen till lag-

rådet att kraven på obligatorisk juristmedverkan i barnavårdsnämndens arbete hade kommit fram i den allmänna diskussionen om rättssäkerhet vid s. k. administrativa frihetsberövanden. Den synpunkt som därvid hade anlagts hade varit att det var nödvändigt att stärka rättssäkerhets-

garantierna för de enskilda. Dessutom hade hävdats att barnavårds-

nämnderna måste organiseras med domare eller annan jurist som le-

damot, för att ungdomsbrottsligheten skulle kunna bekämpas tillräckligt effektivt och behovet av samhällsskydd tillgodoses.

Enligt föredraganden stod det fullt klart att ett ökat utnyttjande av juridisk sakkunskap skulle stärka rättssäkerheten och främja effektiviteten i barnavårdsnämndernas arbete. Härigenom skulle nämndernas ställ-

ning allmänt sett också förbättras. När det gäller formerna för jurist-

medverkan anslöt sig föredraganden till kommitténs förslag, som hade

biträtts av flertalet remissinstanser. Föredraganden ville därför inte tillstyrka att den i den äldre barnavårdslagen intagna föreskriften att juridisk

sakkunskap om möjligt borde vara företrädd i nämnden skulle behållas

i den nya barnavårdslagen. Även om inval av domare eller annan jurist i barnavårdsnämnd i många fall kunde vara ett lämpligt sätt att tillgodose

nämndens behov av juridisk sakkunskap kunde detta enligt föredragan-

den tillgodoses också på andra vägar.

Lagrådet erinrade i sitt utlåtande (prop. 1960:10 s. 451-452) över förslaget till ny barnavårdslag om att detta i flera hänseenden innebar väsentligt ökade befogenheter för barnavårdsnämnderna. De ökade befogenheterna aktualiserade i hög grad behovet av juristmedverkan i nämnderna. Lagrådet ansåg att obligatorisk juristmedverkan i barnavårdsnämn-

derna var ett ofrånkomligt krav. Hur en sådan medverkan lämpligen

borde anordnas i organisatoriskt avseende fick enligt lagrådet bli beroende på ytterligare utredning. I avbidan härpå ansåg lagrådet att man borde behålla den dittills gällande rekommendationen att om möjligt välja in en jurist i nämnden.

Vid anmälan av lagrådets yttrande förklarade föredraganden att hon — även om bestämmelser som endast innebär en rekommendation om inval i kommunala nämnder av personer med särskilda kvalifikationer syntes

kunna ge anledning till invändningar från såväl praktiska som principiella

synpunkter — ville gå lagrådet till mötes. I förslaget till ny barnavårdslag

togs därför in en bestämmelse av innehåll att juridisk sakkunskap om möjligt borde vara företrädd inom nämnden. Vid riksdagsbehandlingen (2 LU 1960:5, rskr 152) kom inte några ytterligare synpunkter på frågan fram.

5.2.4¶Nykterhetsnämnd

Av nykterhetsnämnds minst fem ledamöter bör enligt 5 § tredje stycket

nykterhetsvårdslagen om möjligt en vara läkare. I lagen föreskrivs dess-

utom att såväl män som kvinnor skall vara representerade i nämnden.

Vid nykterhetsvårdslagens tillkomst fördes bestämmelsen om att läkare om möjligt skall vara ledamot av nämnden utan särskilda kommentarer

över från alkoholistlagen (1931:233). Skälet till föreskriften synes ha varit en önskan att förstärka det medicinska inslaget i nykterhetsvården.

Även bestämmelsen att såväl män som kvinnor skall vara representerade i nykterhetsnämnden hade sin motsvarighet i alkoholistlagen, i vilken föreskrevs att minst en av ledamöterna och en av suppleanterna

i nämnden skulle vara kvinna. Alkoholistutredningen (SOU 1948:23) hade föreslagit att bestämmelsen skulle behållas. Med anledning av den kritik

som riktades mot förslaget av vissa remissinstanser föreslog föredragande

departementschefen (prop. 1954:159) en föreskrift att såväl män som kvinnor skulle vara representerade i nämnden. Någon saklig ändring avsågs dock inte med den nya formuleringen. Föreskriften skulle enligt departementschefen inte tolkas så att nämnden behöver ha mer än en kvinnlig

ledamot.

5.2.5 Hälsovårdsnämnd

Av hälsovårdsnämnds minst fem ledamöter bör enligt 7 § hälsovårds-

stadgan om möjligt en vara läkare och en vara veterinär. Vid hälsovårdsstadgans tillkomst tilldrog sig frågan om formerna för

medicinsk och veterinärmedicinsk sakkunskaps medverkan inom den

allmänna hälsovården särskilt intresse. Hälsovårdsstadgekommittén (SOU 1953:31) föreslog regler som nära anslöt till tidigare gällande bestämmelser. Enligt kommittéförslaget skulle sålunda stadsläkare och stadsveterinär samt köpingsläkare vara självskrivna ledamöter i hälsovårdsnämnd. Inom andra hälsovårdsnämnder än de med läkare och ve-

terinär som självskrivna ledamöter skulle också om möjligt medicinsk

och veterinärmedicinsk sakkunskap vara företrädd.

Remissinstanserna hade delade meningar om kommittéförslaget i dessa avseenden. Å ena sidan hävdade bl. a. Svenska stadsförbundet och Svens-

ka Landskommunernas förbund att självskrivna ledamöter i princip över

huvud taget inte borde förekomma i hälsovårdsnämnd. Å andra sidan

föreslogs att tjänsteläkare och tjänsteveterinär borde vara självskrivna le-

damöter i hälsovårdsnämnderna inom samtliga kommuner och inte bara i nämnderna i vissa städer och köpingar.

Föredragande departementschefen (prop. 1958: B 46 s. 72-73) framhöll att omgivningshygienens förebyggande betydelse var allmänt erkänd och att därav följde att frågeställningarna inom hälsovården ofta krävde medicinsk fackkunskap för en tillfredsställande lösning. Läkarnas medverkan

inom hälsovårdsnämnderna hade också enligt departementschefens genomgående visat sig vara mycket värdefull. Departementschefen anslöt sig alltså till kommitténs uppfattning att medicinsk sakkunskap knappast kan undvaras inom hälsovårdsarbetet om detta skall kunna bli effektivt. Med hänsyn till hälsovårdsnämndens ökade uppgifter i fråga om livsmedelskontrollen och djurskyddet delade departementschefen kommit-

téns uppfattning att också veterinärmedicinsk sakkunskap borde tillför-

säkras nämnden.

Departementschefen ansåg emellertid att självskrivet ledamotskap i hälsovårdsnämnd för vissa tjäsntemän över huvud taget inte säkerställer deras medverkan i hälsovårdsarbetet. Däremot ansåg han så starka sakliga skäl tala för deras ledamotskap att de i betydande utsträckning kunde

väntas bli invalda i nämnden. Enligt departementschefens mening var ett sådant val att rekommendera. Han förordade därför inte obligatoriskt ledamotskap i hälsovårdsnämnden för tjänsteläkare och tjänsteveterinär

men väl en i hälsovårdsstadgan intagen rekommendation att läkare och veterinär om möjligt bör vara ledamöter av nämnden.

5.2.6 Överväganden och förslag

Riksdagen har som tidigare framhållits (avsnitt 3.2.1) hemställt om förslag till ändringar i barnavårdslagen, nykterhetsvårdslagen och lagen om

social centralnämnd av innebörd att rekommendationen om expertmedverkan i berörda nämnder tas bort. Skälen för sådana ändringar är flera.

För det första står det, som socialutredningen har påpekat, inte i överensstämmelse med moderna demokratiska tankegångar att föreskriva eller ens rekommendera yrke eller utbildning som kompetensgrund när det gäller val till offentligt uppdrag. Det måste sägas vara i hög grad

otidsenligt att på sådant sätt destinera mandat till vissa yrkesgrupper. De politiska partierna bör enligt modernt synsätt inte vara bundna av sådana föreskrifter eller rekommendationer när de nominerar förtroen-

demän.

Särskilda rekommendationer om nämndernas sammansättning har,

som framgår nedan (avsnitt 5.3.1), i vissa fall ansetts utgöra hinder mot

föreskrift om proportionell valmetod, vilket redan det utgör ett vägande

skäl att pröva nödvändigheten av sådana föreskrifter.

Rekommendationerna att vissa yrkesgrupper om möjligt bör vara företrädda i nämnderna har till syfte att ge nämnderna tillgång till den

sakkunskap som behövs. Frågan hur nämndernas behov av sakkunskap

skall tillgodoses kan dock lösas på flera olika sätt. Skälen för att göra det förtroendemannavägen synes ha förlorat sin bärkraft när kommun-

indelningsreformen har genomförts och kommunernas personalresurser

därmed har blivit större. I de fall då erforderlig sakkunskap inte finns

att tillgå bland kommunens tjänstemän kan nämnderna få sitt behov

av sakkunskap tillgodosett genom att tillkalla särskilda experter.

Det måste vidare betonas att nämndernas behov av sakkunskap inte är begränsat till den sakkunsakp som företräds av jurister och läkare. Även andra yrkesgruppers 1. ex. psykologers sakkunskap är värdefull och kan i vissa sammanhang vara vil så betydelsefull som juridisk och medi-

cinsk sakkunskap. Det kan därför ifrågasättas om det finns tillräckligt starka skäl att utpeka medverkan av viss sakkunskap som särskilt an-

gelägen.

En särskild uppmärksamhet har frågan om juristmedverkan i barna-

vårdsnämnd tilldragit sig. Bl. a. har justiticombundsmannen som tidigare

nämnts (avsnitt 5.2.1) ifrågasatt om inte barnavårdslagen bör ändras på sådant sätt att juristmedvérkan i någon form görs obligatorisk i vissa ärenden. Också i andra sammanhang har förslag om obligatorisk juristmedverkan förts fram. I allmänhet har dock dessa förslag inte inneburit

krav att jurist skall ingå som ledamot i nämnden. Om juristmedverkan ges denna form skulle barnavårdsnämnden på sätt och vis förlora sin

egenskap av kommunal nämnd och -— i vart fall vid handläggningen av vissa ärenden —- framträda som en domstolsliknande myndighet. En sådan

utveckling bör inte accepteras. Barnavårdsnämndens behov av juridisk

sakkunskap får därför tillgodoses på annat sätt. Frågan om andra tänkbara

former för juristmed verkan behandlas närmare i ett följande avsnitt (5.4).

Vad som nu har anförts leder till slutsatsen att samtliga föreskrifter

om särskild yrkesrepresentation bör mönstras ut ur hälsovårdsstadgan

och lagstiftningen om de sociala nämnderna. Dessa ändringar kan inte anses vara av sådan karaktär att de på något sätt föregriper hälsovårdsutredningens eller socialutredningens överväganden. Utan att mer genomgripande påverka den materiella regleringen av dessa områden eller utgöra hinder för ytterligare reformer ansluter förslaget väl till den anda som präglar de bägge utredningarnas direktiv.

Vad beträffar nykterhetsvårdslagens föreskrift att såväl män som kvin-

nor skall vara representerade i nykterhetsnämnd framstår det som så självklart att båda könen bör vara företrädda i nämnden att någon tving-

ande bestämmelse härom inte behövs. Som föråldrad bör föreskriften

mönstras ut ur nykterhetsvårdslagen.

5.3 Proportionella val av nämnder 5.3.1 Nuvarande ordning

För flertalet kommunala nämnder föreskrivs att de skall väljas pro-

portionellt, om det begärs av ett visst antal ledamöter i fullmäktige (minst

så många väljande som motsvarar det tal som erhålls om samtliga väl-

jandes antal delas med det antal personer valet avser. ökat med 1). Prin-

cipen är att en grupp i fullmäktige, som är tillräckligt stor för att få

mandat vid proportionell fördelning, skall kunna genomdriva att valet

görs proportionellt. Regelns syfte är att garantera att en minoritet i fullmäktige kan bli företrädd i nämnderna och att partierna där representeras 1 förhållande till sin styrka i fullmäktige. Förfarandet vid proportionella val regleras i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

För val av kommunstyrelsen, nämnder för oreglerad förvaltning, revisorer och beredningar för ärenden som skall avgöras av fullmäktige finns en bestämmelse om proportionellt val med nyss angivet innehåll

i 225 fjärde stycket KL. Motsvarande bestämmelse finns i 234 KLS

och 328 LL.

Samma regel om minoritets rätt att påkalla proportionellt val finns för de flesta nämnderna för reglerad förvaltning, däribland brandstyrelse

(3 a § brandlagen), social centralnämnd och social distriktsnämnd (3 och

8 §§ lagen om social centralnämnd), socialnämnd (3 § lagen om social-

hjälp), barnavårdsnämnd (7 § barnavårdslagen), skolstyrelse (13 § skollagen), utbildningsnämnd (20 F $ skollagen), sjukvårdsstyrelse (9 § sjukvårdslagen,

1962:242), styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda (14 § lagen, 1967:940, angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda), civilförsvarsnämnd (41 8 civilförsvarslagen . 1960:74) och arbetslöshetsnämnd (4X kungörelsen, 1966:369, med närmare föreskrifter om arbetslöshetsnämnd och dess verksamhet). I 3 § byggnadsstadgan och 3 kap. 1 § vallagen (1972:620) finns hänvisningsregler enligt vilka val av byggnadsnämnd resp. valnämnd skall ske proportionellt i de fall då sådant är föreskrivet vid val till kommunstyrelsen.

Även andra av fullmäktige eller landsting förrättade val än sådana som avser den egna kommunens nämnder kan ske proportionellt om en minoritet i fullmäktige begär det. Detta gäller exempelvis val av andra ledamöter av polisstyrelse än polischefen (76 § polisinstruktionen, 1972:511), val av huvudmän i sparbank (13 § lagen, 1955:416. om sparbanker) och val av ledamöter i länsstyrelse (42 § länsstyrelseinstruktionen. 1971:460). Vidare kan nämnas att en inom justiliedepartementet nyligen utarbetad promemoria (Ds Ju 1975:1) angående vissa ändringar i rät-

tegångsbalken m. m. innehåller förslag om att val av nämndemän i tingsrätt, fastighetsdomstol, länsrätt, länsskatterätt och fastighetstaxeringsrätt

skall kunna ske proportionellt enligt samma regler som i kommunallagen.

Den proportionella valmetoden vid val inom de beslutande kommunala församlingarna infördes 1913 för val av landstings förvaltningsutskott. drätselkammare och organ med beredande uppgifter. Sedan dess har me-

todens användning successivt utvidgats till att omfatta det stora flertalet val som förrättats av fullmäktige och landsting. Huvudinvändningarna

mot att låta metoden användas över hela linjen har varit att proportionella val dels var ägnade att leda till en icke önskvärd politisering av valen och nämndsarbetet, dels var oförenliga med de författningsbestämmelser om krav på nämnledamöters sakkunskap som gäller för vissa nämnder.

För hälsovårdsnämnd och nykterhetsnämnd saknas föreskrift om pro-

portionellt val. De väljs alltså formellt genom majoritetsval. Detsamma gäller ytterligare några specialreglerade nämnder med mer eller mindre klar kommunal anknytning, 1. ex. försäkringsnämnd, trafiknämnd, sjukhusdirektion och beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda.

Al föreskrift om proportionellt valsätt saknas i hälsovårdsstadgan motiverades av föredragande departementschefen (prop. 1958:B 46 s. 140) med alt den proportionella valmetoden inte alltid var förenlig med rekommendationen i 7 § hälsovårdsstadgan att välja in läkare och veterinär i hälsovårdsnämnd. En liknande förklaring ges beträffande nykterhetsnämnd (prop. 1956:137 s. 29). Enligt föredragande departementschefen är den proportio-

nella valmetoden mindre ändamålsenlig om särskilda kvalifikationer är fö-

reskrivna för en eller flera av nämndledamöterna. I 5 § nykterhetsvårdslagen

föreskrivs att läkare om möjligt bör vara ledamot av nämnden och att såväl

män som kvinnor skall vara representerade.

Enligt 235 KLS kan proportionellt val inte förekomma i fråga om nämnd där borgarråd är självskriven som ordförande. Kommunallagsutredningen föreslår att regeln tills vidare står kvar (24 § fjärde stycket EKL).

5.3.2¶Överväganden och förslag

Huvudregeln i kommunal förvaltning är att fullmäktiges val av nämnder och andra organ skall vara proportionella. om en på visst sätt beräknad minoritet i fullmäktige begär det. De här aktuella undantagen förklaras fram-

för allt av svårigheter att förena den proportionella valmetoden med särskilda

föreskrifter om nämnds sammansättning.

Eftersom rekommendationerna och föreskrifterna om hur hälsovårdsnämnd och nykterhetsnämnd skall vara sammansatta i det föregående föreslås utgå, föreligger inga hinder mot att bereda möjlighet för fullmäktige att utse även ledamöterna i dessa nämnder genom proportionellt val.

Den proportionella valmetoden torde i och för sig kunna tillämpas även om man behåller rekommendationerna rörande nämndernas sammansättning. Sådana rekommendationer finns i flera specialförfattningar utan att detta har ansetts behöva utesluta en föreskrift om proportionellt val. Inte

heller den omständigheten att någon är självskriven ledamot eller ordförande

i en nämnd är nödvändigtvis ett hinder för proportionellt val av övriga ledamöter i nämnden. Kyrkoråd och polisstyrelse kan sålunda väljas pro-

portionellt trots att kyrkoherden författningsenligt är ledamot av kyrkorådet och polischefen ordförande i polisstyrelsen (25 § fjärde stycket och 44 § I mom. lagen, 1961:436. om församlingsstyrelse samt 38 och 76 §§ polisin-

striktionen).

Det torde sedan länge ha förhållit sig på det sättet att de av fullmäktige och landsting valda organen nästan utan undantag har fått sina platser för-

delade efter proportionell grund vare sig formellt stöd för proportionellt val funnits eller ej. Denna ordning har tett sig självklar och farhågorna för skadlig politisering eller andra okligenheter har knappast besannats. I praktiken går valen oftast till så att partigrupperna i förväg kommer överens om en gemensam kandidatlista, som innehåller samma mandatfördelning som skulle följa av ett proportionellt val.

Möjligheten att välja hälsovärdsnämnd eller nykterhetsnämnd proportionelli leder sannolikt i allmänhet inte tll att dessa nämnder blir sammansatta på annat sätt än de har brukat vara. En utvidgning av den proportionella valmetodens användningsområde torde trots detta vara av visst värde för att fullständiga det kommunala minoritetsskyddet. Utan lagstöd kan inte minoriteten framtvinga ett proportionellt val.

En regel om möjlighet till proportionellt val bör införas för val av i första hand hälsovårdsnämnd och nykterhetsnämnd. Inga bärande skäl kan emellertid anföras mot att tillämpa en sådan regel även på andra kommunala nämnder, som hittills formellt inte kunnat väljas proportionellt.

Den förslagna utvidgningen av den proportionella valmetodens tillämpningsområde kan lagtekniskt genomföras på två olika sätt.

Det första innebär att en hänvisning till kommunallagens regel om proportionellt val tas in i specialförfattningen. Den kan exempelvis, såsom skett i byggnadsstadgan och vallagen, ges den formen att val av nämnden i fråga

skall ske proportionellt i de fall då sådant är föreskrivet vid val till kom-

munstyrelsen.

Det andra innebär att bestämmelsen i KL om proportionellt val utvidgas

till att omfatta samtliga kommunala nämnderna.

Det första alternativet innebär att man fortsätter på den hitills beträdda vägen och successivt utvidgar den proportionella valmetodens användning. Det andra innebär ett nytt grepp. Det ger från flera synpunkter det mest tilltalande resultatet. I sin nuvarande Ivdelse, som i kommunallagsutredningens förslag behålls i princip oförändrad, föreskriver kommunallagens bestämmelse proportionellt nämndval endast beträffande kommunstyrelsen och sådan nämnd som sägs i 44 § andra stycket KL, dvs. nämnd för oreglerad

förvaltning. Begränsningen till de enbart kommunallagsreglerade nämnder-

na bör tas bort. Hänvisningen till 44 § andra stycket utgår och regeln görs

tillämplig, förutom på kommunstyrelsen, på annan nämnd. Detta skall gälla

vare sig nämndens verksamhet är oreglerad eller specialreglerad. Special-

författningarnas regler i ämnet kan därigenom mönstras ul.

Konsekvenserna härav blir i korthet följande. Förutom hälsovårdsnämnd och nykterhetsnämnd kommer några enstaka nämnder, som för närvarande

inte kan väljas proportionellt, att formellt kunna utses på detta sätt. Med

utgångspunkt i att ändringen görs i den av kommunallagsutredningen föreslagna enhetliga kommunallagen (24 § tredie stycket EKL). som även avser landstingskommun. gäller det sjukhusdirektion, uttagningsnämnd, slakthusstyrelse och möjligen ytterligare någon nämnd. På de flesta håll medför

den nya ordningen sannolikt inga ändringar i sak i förhållande till den nuvarande. Vid lagstiftning om nya kommunala nämnder blir det proportioneltla valsättet tillämpligt på dessa, om man inte uttryckligen föreskriver annat.

Uttrycket ”annan nämnd” bör inte vålla några större problem i tillämp-

ningen. Kommunallagen innehåller flera regler som gäller oreglerade och

specialreglerade nämnder, t. ex. bestämmelserna om ersättning till ledamöter av kommunstyrelsen och annan nämnd (46 § I mom.) och om besvär över beslut av kommunstyrelsen och annan nämnd (76 & 2 mom.).

Den föreslagna bestämmelsen om proportionellt val avser. i likhet med kommunallagens övriga regler om nämnd, endast kommunal nämnd. Sådana nämnder och andra organ som med hänsyn till bestämmelserna om deras tillsättande, verksamhetsformer och uppgifter är att betrakta som statliga myndigheter eller åtminstone icke kommunala organ faller således utanför

bestämmelsens tillämpningsområde. Detta torde gälla bl. a. trafiknämnd, försäkringsnämnd och beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda vilka

alltså inte heller i fortsättningen utan ändring i resp. specialförfattning formelit kan viljas proportionellt. Vidare skall understrykas att ändringen endast gäller nämnder. För kommittéer, arbetsgrupper m. m. blir rättsläget således detsamma som tidigare.

Med den föreslagna ändringen vinner man den fördelen att kommunatllagen uttömmande anger vilka av kommunens egna organ som kan väljas proportionellt. En sådan enhetlig reglering kan ha ett visst värde med hänsyn till att fullmäktige och landsting i regel förrättar valen till dessa organ samtidigt. Reglerna om proportionellt val av kommunala nämnder behöver då

inte sökas i flera olika författningar.

De särskilda bestämmelserna om proportionellt val föreslås utgå ur de specialförfattningar som omfattas av översynen. Att tills vidare låta dem stå kvar i övriga författningar angående specialreglerade kommunala nämn-

der kan knappast medföra några olägenheter.

Den av borgarrådsinstitutionen betingade undantagsregeln för val av nämnder i Stockholms kommun, som intagits i kommunallagsutredningens förslag, bör inte ändras på annat sätt än så att dess lydelse i formellt hänseende stämmer överens med huvudregeln om proportionellt val.

5.4 Utomståendes närvarorätt

I de olika specialförfattningarna återfinns varierande bestämmelser om utomståendes närvaro vid nämndsammanträden. På den sociala sektorn har dessa föreskrifter i allmänhet getts formen av rekommendationer att

biträde av medicinsk eller juridisk sakkunskap bör anlitas i de fall sådan

inte är företrädd i nämnden. Vid hälsovårdsnämnds sammanträde har et flertal utomstående tjänstemän rätt att närvara. Vissa har därutöver skyldighet att vara närvarande, om rekommenderad sakkunskap inte är företrädd

i nämnden. Motsvarande fråga har i soctathjälpstagen lösts så att nämnden får tillkalla särskilda sakkunniga att delta i överläggningarna. Denna rätt tillkommer f. ö. flertalet specialroglerade nämnder men i socialhjälpslagen har det inte ansetts behövligt med en uttrycklig rekommendation att anlita biträde av viss sakkunskap. Andra specialförfattningar innehåller varierande bestämmelser om närvarorätt för förvaltningschef eller föredragande. De bestämmelser som gäller och de skäl som i olika sammanhang har anförts för och mot dessa föreskrifter redovisas i det följande.

Under senare år har frågor om närvarorätt för andra än nämndledamöterna främst aktualiserats beträffande heltidsengagerade förtroendemän och de anställda hos kommunerna. I direktiven för utredningen om den kommunala demokratin (1971 års riksdagsberättelse C 20) nämns särskilt frågan om när-

varorätt för heltidsengagerad förtroendeman i nämnd där vederbörande inte är ledamot. Samma utredning har genom tilläggsdirektiv (1973 års riks-

dagsberättelse C 10) fått i uppdrag att utreda de problem som med hänsyn till den politiska demokratin och den kommunala verksamhetens karaktär är förenade med frågan om personalrepresentation i kommunala nämnder. Med stöd av lagen (1972:271) om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd bedrivs under innevarande mandatperiod viss försöksverksamhet i ett sextiotal kommuner och landstingskommuner.

Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet och eftersom dessa frågor

främst måste prövas från andra utgångspunkter än de som gäller för över-

synsarbetet, kommer frågorna inte att vidare beröras i detta sammanhang.

5.4.1 Brandstyrelse

Enligt 3 a § 2 mom. brandlagen har brandehefen rätt att vid sammanträde

med brandstyrelsen delta i överläggningarna men inte i besluten samt att få sin mening antecknad till protokollet. Bestämmelsen fanns tidigare intagen 1 brandstadgan (1962:91).

Vid brandstadgans tillkomst gav Stadsförbundet och Landskommunernas förbund uttryck för uppfattningen att brandchefs rätt att närvara och yttra

sig vid sammanträde med brandstyrelsen inte borde bestämmas i författning.

Till stöd för denna mening åberopade förbunden att jämförbara kommunala Vänstemän inte har en sådan särställning.

Föredragande departementschefen (prop. 1962:12 s. 149) erinrade dock om att det inom den specialreglerade förvaltningen är vanligt att förvaltningschefen och vissa andra experter har närvaro- och yttranderätt. Med

hänsyn till den ställning som tillkommer brandchefen enligt brandlagstiftningen och viss annan lagstiftning ansåg departementschefen att hans rätt att närvara och vira sig liksom dittills borde anges uttryckligen.

5.4.2¶Bvggnadsnämnd

Enligt 6 § byggnadsstadgan har tjänsteman, som har till åliggande att

föredra ärenden inför byggnadsnämnden. rätt att delta i nämndens över-

läggningar men inte i besluten samt att där han begär det få sin särskilda mening antecknad till protokollet. Samma rätt tillkommer sådan tjänsteman vid länsstyrelse eller annan tjänsteman, som kallats att i denna egenskap närvara vid sammanträde med nämnden.

Vid byggnadsstadgans tillkomst slopades i stor utsträckning tidigare bestämmelser om rätt för utomstående att utan kallelse delta i byggnadsnämndens överläggningar. Rätt att närvara vid nämndens sammanträden tillerkändes bara tjänsteman hos nämnden, i vars uppgifter det ingår att föredra ärenden direkt inför nämnden 1t. ex. stadsarkitekt. stadsplanechef, stadsingenjör, mätningsman, byggnadsinspektör m. fl. Om utomstående tjänsteman av nämnden kallades att närvara vid sammanträde ansåg föredragande departementschefen (prop. 1959:168) det naturligt att han gavs

rätt ati få sin mening antecknad till protokollet.

5.4.3¶Skolstyrelse

Enligt 16 § skollagen skall skolchefen närvara vid sammanträde med skol-

styrelsen eller avdelning av denna. Han har därvid rätt att delta i över-

läggningarna men inte i besluten och att få sin särskilda mening antecknad till protokollet.

Bestämmelsen överfördes vid tillkomsten av skollagen oförändrad från

skolstyrelselagen (1956:614). I förarbetena till denna lag framhölls att de

pedagogiska facksynpunkterna vid skolstyrelsens sammanträden skall företrädas av såväl skolledare som lärare. Det påpekades att skolledarens deltagande i styrelsearbetet inte är betingat endast av behovet av att ha en sekreterare och föredragande utan också av nödvändigheten att vid frågornas behandling ha tillgång till den särskilda sakkunskap han besitter. Stor uppmärksamhet ägnades frågan om fackrepresentation i skolstyrelsen dvs. rätt för lärare att delta i sammanträden. Fakrepresentationen avskaffades genom en ändring i skollagen år 1970.

Frågan om fackrepresentationens avskaffande väcktes av riksdagen genom

en skrivelse till Kungl. Maj:t (2 LU 1969:88, rskr 376). I samband därmed framhöll andra lagutskottet att skolområdet inte är så säreget att behovet

av sakkunnig hjälp inte kan tillgodoses på samma sätt som på andra områden av den kommunala verksamheten. Önskemålet om sakkunskap kan tillgodoses bl. a. genom att skolchefen deltar, genom att andra tjänstemän fungerar som föredragande inför styrelsen och genom att lärare och andra tillkallas för att lämna upplysningar. För skolstyrelserna borde enligt utskottet i fråga om sammansättningen gälla samma principer som för andra kommunala nämnder.

5.4.4 Social centralnämnd och social distriktshämnd

Som har framhållits i det föregående (avsnitt 5.2.1) bör juridisk och medi-

cinsk sakkunskap om möjligt vara företrädd inom social centralnämnd. Är behovet av juridisk eller medicinsk sakkunskap inte tillgodosett inom nämnden, bör den enligt 5 § lagen om social centralnämnd anlita biträde av personer med sådan sakkunskap. Enligt samma lagrum får nämnden vid behov

tillkalla särskilda sakkunniga att delta i nämndens överläggningar och anlita

det biträde i övrigt som fordras. Vad nu har sagts om social centralnämnd gäller också social distriktsnämnd.

Förebild till rekommendationerna att nämnden vid behov skall anlita biträde av person med juridisk och medicinsk sakkunskap har hämtats från barnavårdslagen resp. nykterhetsvårdslagen. Vid tillkomsten av lagen om social centralnämnd förklarade socialutredningen (Stencil S 1969:11) att man

— eftersom lagförslaget endast syftade till att göra en integration av de tre vårdnämnderna möjlig — inte borde göra några sakliga ändringar i gällande rätt. Utredningen framhöll dock att det i ett behandlingsteam inom so-

cialvården borde ingå även andra experter än läkare, t. ex. psykolog och sociolog. Utredningen avsåg därför att vid sin slutliga revidering av vårdlagstiftningen ta ställning till frågan i vilken utsträckning det kan vara motiverat att i fortsättningen i lagtexten särskilt framhäva betydelsen av den

medicinska —- liksom den juridiska — expertisen. Föredragande departementschefen (prop. 1970:121) anslöt sig till utredningens uppfattning att ingen saklig ändring vid detta tillfälle borde göras i gällande ordning såvitt avsåg rekommendationen att nämnden skulle anlita biträde av juridisk och medicinsk sakkunskap.

5.4.5 Socialnämnd

Enligt 5 § socialhjälpslagen får socialnämnd vid behov tillkalla särskilda sakkunniga att delta i nämndens överläggningar samt anlita det biträde i övrigt som behövs. Vid tillkomsten av socialhjälpslagen diskuterades frågan om man i lagen borde ta in bestämmelser som motsvarade fattigvårdslagens föreskrifter om rätt för kyrkoherde och tjänsteläkare att delta i fattigvårds-

styrelsens förhandlingar. Föredragande departementschefen (prop. 1955:177 s. 275) ansåg att en sådan lagfäst rätt att närvara vid socialnämndens sam-

manträden inte borde tillerkännas prästerskapet eller någon annan grupp av socialt verksamma personer och således inte heller tjänsteläkarna. I stället borde det ankomma på nämnden själv att avgöra om församlingsprästen eller annan socialt intresserad person skulle tillkallas för att såsom sakkunnig delta i överläggningarna. Även om det kanske var självklart att nämnden hade denna befogenhet borde en bestämmelse härom tas in i lagen. Givetvis

borde nämnden också i andra fall ha rätt att i sin verksamhet anlita biträde

av socialt intresserade män och kvinnor. Till departementschefens uppfattning anslöt sig andra lagutskottet (2 LU 1955:39), som dock framhöll att

råd 161

det är av vikt att nämnden utnyttjar den sakkunskap och personkännedom som må finnas hos prästerskapet eller andra.

5.4.6 Barnavårdsnämnd

Som har nämnts i det föregående (avsnitt 5.2.3) bör enligt 7 § barnavårdslagen juridisk sakkunskap om möjligt vara företrädd inom barnavårdsnämnd. Är behovet av juridisk sakkunskap inte tillgodosett inom nämnden, bör denna enligt 10 § barnavårdslagen anlita biträde av lagfaren person. Enligt samma lagrum får nämnden vid behov tillkalla särskilda sakkunniga att delta i nämndens överläggningar och anlita det biträde i övrigt som erfordras.

Frågan om juristmedverkan i barnavårdsnämndens arbete har utförligt behandlats i avsnitt 5.2.3. Frågan om eventuellt inval av jurist i nämnden stod där i förgrunden.

Här lämnas en redogörelse för de skäl som vid barnavårdslagens tillkomst och vid andra tillfällen har anförts för och mot föreskriften att nämnden bör anlita biträde av jurist. om sådan inte ingår i nämnden.

Föredraganden (prop. 1960:10 s. 94-96) strök starkt under betydelsen av att juridisk sakkunskap utnyttjas i barnavårdsnämndernas arbete. Det stod enligt föredraganden fullt klart att ett ökat utnyttjande av juridisk sakkunskap skulle främja rättssäkerheten och effektiviteten i barnavårdsnämndernas arbete. Föredraganden framhöll att nämndens behov av juridisk sakkunskap kan tillgodoses också på andra vägar än genom inval av jurist i nämnden. Nämnden borde enligt föredraganden ha en allmän befogenhet att tillkalla särskilda sakkunniga att delta i överläggningarna och att anlita det biträde i övrigt som erfordras. Med stöd av denna befogenhet kunde nämnden tillförsäkra sig bl. a. erforderligt juridiskt biträde.

Utan att i någon mån förringa betydelsen för barnavårdsarbetet av annan sakkunskap kunde enligt föredraganden med fog sägas att behovet av juristmedverkan ligger på ett särskilt plan. Juristens uppgift är att vaka över att de i lagen föreskrivna formerna och anvisade utvägarna anlitas. Sålunda skall han bl. a. se till att speciell sakkunskap, t. ex. medicinsk och psykologisk sådan, i erforderlig omfattning anlitas i nämndens arbete. Kraven på rättssäkerhet talade också enligt föredraganden för att den juridiska sakkunskapen i viss mån bör inta en särställning. Föredraganden föreslog därför att i lagen skulle införas en direkt anmaning till barnavårdsnämnd att anlita biträde av lagfaren person, om behovet av juridisk sakkunskap inte är tillgodosett inom nämnden. Närmare föreskrifter om på vilket sätt eller i vilken omfattning detta skall ske ansåg föredraganden inte vara nödvändiga eller ens önskvärda.

Som tidigare nämnts (avsnitt 5.2.1) har justitieombudsmannen i en framställning till Kungl. Maj:t den 30 maj 1967 tagit upp frågan om juristmedverkan i barnavårdsnämnd. Han har därvid uttalat att åtskilliga ärenden angående ingripanden med stöd av 258 barnavårdslagen om omhänder-

11 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr I

tagande av barn för samhällsvård elter 50 § angående förbud att flytta barn från dess fosterhem avgjorts utan juristmedverkan. Vid vissa inspektioner

hade han kunnat konstatera att barnaväårdsnämnderna i åtskilliga av dessa

ärenden gjort sig skyldiga till allvarliga och betänkliga feltolkningar av barnavårdslagen och andra fel. Detta framstod desto mer betänkligt som det gällde frågor om frihetsberövanden. Enligt JO:s mening torde dessa fel i

betydande utsträckning ha kunnat undvikas om jurist hade medverkat vid beslutens fattande. Han ville därför ifrågasätta om inte 10 § barnavårdslagen borde ändras på sådant sätt att juristmedverkan i någon form gjordes obligatorisk i ärenden angående frihetsberövanden och förbud mot förflyttning av fosterbarn. Den fråga som JO aktualiserade nämns i socialutredningens direktiv (1969

års riksdagsberättelse $ 29) som ett av de spörsmål angående barnavårdslagens sakliga innehåll som utredningen bör uppmärksamma.

3.4.7 Nyvkterhetsnhämnd

Som framgår av det föregående (avsnitt 5.2.4) bör läkare om möjligt vara ledamot av nykterhetsnämnd. Är behovet av medicinsk sakkunskap inte

tillgodosett inom nämnden, bör denna enligt 6 § nykterhetsvårdslagen anlita biträde av person med sådan sakkunskap. Enligt 74 får nykterhetsnämnd vidare i den mån det är erforderligt till sitt biträde kalla därtill skickade män och kvinnor.

Vid nykterhetsvårdslagens tillkomst diskuterades frågan om läkares med-

verkan i nykterhetsnämndens arbete. Alkoholistvårdsutredningen (SOU

1948:23) föreslog att vederbörande tjänsteläkare skulle vara skyldig att närvara vid nykterhetsnämndens förhandlingar i den mån han inte hindrades av andra tjänsteåligganden. Eftersom det ansågs angeläget att såvitt möjligt stärka det medicinska inflytandet inom nykterhetsvården anslöt sig föredragande departementschefen till förslaget (prop. 1954:159). I nykterhetsvårdslagen föreskrevs också att vederbörande tjänsteläkare — om i nykterhetsnämnden inte fanns ledamot som var läkare — skulle närvara vid nämndens sammanträden i den mån han inte hindrades av andra tjänsteåligganden. Han skulle därvid ha rätt att delta i överläggningarna och att få sin mening antecknad till protokollet.

Vid 1963 års översyn av nykterhetsvårdslagen prövades på nytt frågan om läkarrepresentation i nykterhetsnämnderna. 1956 års nykterhetsvårds-

utredning (SOU 1961:58) hade ifrågasatt om de då gällande bestämmelserna

tillräckligt verksamt främjade sitt syfte att såvitt möjligt tillförsäkra varje

nykterhetsnämnd fortlöpande medverkan av läkare. Utredningen föreslog

att tjänsteläkarens särställning enligt nykterhetsvårdslagen skulle avskaffas och att det i stället skulle införas en skyldighet för nämnden att där så lät sig göra träffa överenskommelse med vissa läkare om medverkan i niämndens arbete.

Förslaget avvisades emellertid (prop. 1963:13 s. 11). Föredragande departemenitschefen ansåg det synnerligen angeläget att medicinsk sakkunskap i görligaste mån står till nämndens förfogande. Han var dock inte övertygad om att utredningens förslag var ägnat att stärka läkarinAytandet i nämndens arbete. Departementschefen ansåg det värdefullt med bestämmelserna att tjänsteläkaren skulle — i de fall då läkare inte var ledamot av nämnden - 1 möjlig mån närvara vid nämndens sammanträden med ritt att delta

I överläggningarna och få sin mening antecknad till protokollet. Det borde enligt föredraganden i sammanhanget framhållas att denna ordning inte innebar något hinder mot att nykterhetsnämnd anlitar utomstående läkure för särskilda uppgifter, när det är påkallat. I samband med att tjänsteläkarbegreppet avskaffades år 1972 ersattes fö-

reskriften om tjänsteläkarens skyldighet att närvara vid nämndens sammanträden med en regel om att nykterhetsnämnd bör anlita biträde av person med medicinsk sakkunskap, om behovet av sådan sakkunskap inte är tillgodosett inom nämnden.

5.4.8 Hälsovårdsnämnd

Som har framhållits i det föregående (avsnitt 5.2.5) bör läkare och veterinär

om möjligt vara ledamöter av hälsovårdsnämnd. Om läkare och veterinär inte ingår i nämnden, skall distriktstäkaren eller, i kommun med stadsläkare

eller motsvarande läkare, denne resp. tjänsteveterinären eller stadsveteri-

nären enligt 9 § hälsovårdsstadgan närvara vid nämndens sammanträden

i den mån han inte hindras av andra tjänsteåligganden. Han har därvid

» rätt att delta i överläggningarna och få sin mening antecknad till protokollet.

Enligt 10 § hälsovårdsstadgan har dessutom ett flertal experter rätt att närvara vid nämndens sammanträden, att delta i överläggningarna och att

få sin mening antecknad till protokollet. Sådan rätt har tillerkänts bl. a.

länsläkaren eller biträdande länsläkaren samt linsveterinären eller biträdande länsveterinären. Hälsovårdsnämnden får vidare enligt samma lagrum tillkalla särskild sakkunnig att delta i nämndens överläggningar.

Vid tillkomsten av hälsovårdsstadgan tilldrog sig frågan om skyldighet för tjänsteläkare och tjänsteveterinär att närvara vid hälsovårdsnämndens sammanträde viss uppmärksamhet. Föredragande departementschefen (prop. 1958:B 46 s. 72-73), som ansåg det angeläget att nämnden tillför-

säkrades medicinsk och veterinärmedicinsk sakkunskap, befarade att tjän-

steläkare och tjänsteveterinär särskilt på landsbygden med hänvisning till sin arbetsbörda skulle vägra att acceptera ledamotskap av nämnden och

att inval av annan läkare eller veterinär av olika anledningar i många fall

kanske inte kunde komma t fråga. För att i detta läge —- när alltså läkare och veterinär inte ingår i nämnden -— likväl tillföra nämnden medicinsk och veterinärmedicinsk sakkunskap och erfarenhet föreslog departementschefen att vederbörande tjärsteläkare och tjänsteveterinär i princip skulle

vara skyldig att närvara vid hälsovårdsnämndens sammanträden i den mån han inte hindrades av andra tjänsteåligganden. Förutom en sådan skyldighet föreslogs en regel om rätt för tjänsteläkare och tjänsteveterinär att närvara i de fall då skyldighet att närvara inte förelåg dvs. då annan läkare resp. veterinär var ledamot av nämnden.

Vid riksdagsbehandlingen mildrades skyldigheten för tjänstelikare och tjänsteveterinär att närvara vid nämndens sammanträden. I 1vå hikalydande motioner (1958:1:B 210 och Il:B 271) hemställdes att föreskriften skulle ut-

formas på sådant sätt, att tjänsteläkaren resp. tjänsteveterinären uppmanades men inte ålades att närvara vid sammanträdena. Andra lagutskottet (2 LU

1958:B 19) ansåg för sin del att bestämmelsen borde formuleras om så att

det framgick att tjänsteläkare och tjänsteveterinär inte skulle vara skyldiga att närvara vid nämndens sammanträden i andra fall än när deras närvaro verkligen måste anses från saklig synpunkt erforderlig.

För en sådan ståndpunkt talade enligt utskottet inte bara dessa tjänstemäns tunga arbetsbörda utan också tjänstedistriktens på många håll vidsträckta

omfattning och anknytning till flera kommuner. Det angivna syftet fick enligt utskottet anses tillfredsställande tillgodosett, om tjänsteläkare och

tjänsteveterinär ålades att närvara vid nämndens sammanträden bara i den mån nämndens ordförande ansåg deras närvaro påkallad. Riksdagen följde utskottet.

Begränsningen av tjänsteläkarens och tjänsteveterinärens skyldighet att närvara vid nämndens sammanträden togs emellertid bort i samband med

tillkomsten av den nya livsmedelslagen (1971:511). Ändringen tillkom på förslag av livsmedelsstadgekommittén (SOU 1970:6) som ville ha en direkt

skyldighet för hälsovårdsnämnden att kalla tjänsteläkare och tjänsteveterinär till sammanträden vid vilka livsmedelsärenden förekommer (prop, 1971:61, JoU 41, rskr 218). Svftet härmed skulle vara atv förbättra möjligheterna för en så sakkunnig bedömning av sådana ärenden som möjligt hos de hälsavårdsnämnder som inte har egen läkare och veterinär anställd.

I samband med att tjänsteläkarbegreppet avskaffades år 1972 väcktes förslag om att länshälsovårdskonsulent skulle få rätt att närvara vid sammanträde med hälsovårdsnämnd. Föredragande departementschefen biträdde förslaget, som hade vunnit allmän anslutning under remissbehandlingen (prop. 1972:104).

Förslaget avvisades emellertid av riksdagen (SoU 1972:37, rskr 286) sedan

yrkande härom hade framställts i två motioner (1972:1729 och 1735). I den ena motionen (1735) framhölls att närvarorätt I äldre sociallagstiftning fanns föreskriven för vissa utanför de sociala nämnderna stående personer men att frågan om utomstående sakkunnigs närvarorätt i nyare lagstiftning hade

lagts i resp. nämnds hand. Som exempel härpå nämndes 5 X socialhjälpslagen och 10 8 barnavårdslagen. Tendensen kunde enligt motionärerna sägas vara den att de specialreglerade nämnderna själva får avgöra om utomstående expertis skall tillkallas.

Motionärerna ansåg det allmänt sett önskvärt att man beaktar denna fråga vid kommande revisioner av lagstiftning som berör specialreglerade nämnders verksamhet. Den lösning som redan har kommit till användning för de sociala nämndernas del borde enligt motionärerna kunna tillämpas även för annan specialreglerad förvaltning.

I motionerna framhölls också att frågan för hälsovårdsnämndernas del borde tas upp till särskilt övervägande snarast, varvid målet borde vara all mönstra ut de regler om närvaroskyldighet och närvarorätt för tjänsteläkare m. fl. som finns i 9 och 10 53 hälsovårdsstadgan. Dessa bestämmelser borde enligt motionärerna ersättas med en regel som lägger i hälsovårdsnämndens hand att bestämma när utomstående sakkunniga skall vara närvarande vid nämndens sammanträden.

5.4.9 Övervävanden och förslag

De olika bestämmelserna i specialförfattningarna om närvaro vid nämndsammanträde av annan än nämndledamot har främst motiverats av angelägenheten att tillförsäkra nämnderna erforderlig sakkunskap. Om nämndernas behov av att anlita utomstående sakkunskap och önskvärdheten av att detta behov tillgodoses råder inte några delade meningar. Behovet av att i lagstiftningen reglera detta har dock minskat till följd av kommunindelningsreformen. Det kan ifrågasättas om inte nämnderna nu kan betros med att själva avgöra när sådan sakkunskap behöver anlitas eller med andra

ord om inte de föreskrifter som inskränker nämndernas frihet i detta hän-

seende kan mönstras ut som obehövliga. Vad som sägs i det följande får på intet sätt ses som uttryck för uppfattningen att nämndernas behov av

sakkunskap nu är mindre än tidigare. |

Nämndernas behov av utomstående sakkunskap kvarstår och kan i viss mån sägas ha vuxit i takt med att nämnderna har anförtrotts nya och mer maktpåliggande arbetsuppgifter. Behovet växlar dock starkt från uppgift till uppgift och kan tillgodoses på flera olika sätt. Bestämmelser, som innebär rekommendation eller föreskrift att expertbehovet bör eller skall tillgodoses på ett visst i författning angivet sätt, kan därför medföra stelhet vid tilllämpningen. Redan av denna anledning finns det skäl att undvika sådana bestämmelser. Som grundläggande utgångspunkt för de följande övervägandena gäller dock att intresset av statlig tillsyn och kontroll över nämn-

dernas verksamhet inte utan tungt vägande skäl får inskränka nämndernas frihet att själva avgöra när biträde av utomstående sakkunskap behövs. Som framgår av den föregående redogörelsen för de olika bestämmelserna

om utomståendes närvaro vid nämndsammanträde innebär en del av dem att nämnden har rätt att anlita biträde av utomstående sakkunskap. En sädan bestämmelse ger möjlighet för nämnden att med enkel majoritet besluta om att tillkalla sådan sakkunskap. Utan uttryckligt författningsstöd

för åtgärden anses ett sådant beslut annars fordra enhällighet i nämnden.

Kommunallagsutredningen föreslår att i en ny kommunallag tas in en bestämmelse om att kommunstyrelse och oreglerad nämnd skall få ullkalta tjänsteman hos den egna kommunen eller landstingskommunen eller särskild sakkunnig för att meddela de upplysningar som behövs (37 § andra stycket EKL). Bestämmelsen skiljer sig från vissa av de i specialförfattningarna givna reglerna på så sätt att en tillkallad sakkunnig inte tillerkänns rätt att delta i överläggningarna utan endast att lämna upplysningar på frågor som nämndledamöterna kan ställa, dvs. att yttranderätten beror på om någon

ledamot påkallar att vederbörande hörs. Den sakkunnige skall enligt kom-

munallagsutredningens förslag inte heller ha rätt att få sin mening antecknad till protokollet (s.k. falsk reservationsrätt).

Även för de specialreglerade nämnderna bör det vara möjligt att med enkel majoritet besluta om att tillkalla utomstående sakkunskap. Det synes också vara naturligt att begränsa en av nämnden tillkallad experts yttranderätt på det sätt som kommunallagsutredningen föreslår. Bärande skäl synes

inte heller finnas för att tillerkänna en tillkallad sakkunnig rätt att få sin mening antecknad till protokollet. Med hänsyn till vad som nu anförts föreslås att en hänvisning till den

föreslagna bestämmelsen i en ny kommunallag tas in bland de föreskrifter som gäller för de specialreglerade nämnderna. Skäl att därvid undanta någon av nämnderna synes inte föreligga. Hänvisningen föreslås ersätta nu gällande bestämmelser i specialförfattningarna om rätt för nämnd att tillkalla sak-

kunnig. Dessa bestämmelser bör således upphävas. Detsamma gäller be-

stämmelsen i byggnadsstadgan att tjänsteman vid länsstyrelsen eller annan tjänsteman, som har kallats att i denna egenskap närvara vid sammanträde med byggnadsnämnden, har rätt att delta i överläggningarna och att få sin mening antecknad till protokollet.

Vissa nämnder har inte bara tillagts en uttrycklig rätt att anlita biträde av utomstående sakkunskap utan har också, som tidigare har framhållits, genom författningsbestämmelser rekommenderats att anlita viss sakkunskap, om sådan inte är företrädd bland nämndens ledamöter. Sålunda rekommenderas barnavårdsnämnden att anlita juridisk sakkunskap och nykterhetsnämnden att anlita medicinsk sakkunskap. Båda dessa rekommendationer lämnas också social centralnämnd, som vid sin befattning med barnavårdsärenden och nykterhetsvårdsärenden har underkastats samma regler som barnavårdsnämnden resp. nykterhetsnämnden.

Från principiell synpunkt bör kommunala nämnder inte onödigtvis styras av sådana rekommendationer vid prövningen av om biträde av särskild

sakkunskap behövs och hur ett sådant behov bör tillgodoses. Mot rekom-

mendationer att anlita visst slag av sakkunskap kan också göras den in-

vändningen att nämndernas behov av sakkunskap givetvis inte är begränsat

till den sakkunskap som företräds av jurister eller läkare. Även andra vrkesgruppers t. cx. psykologers sakkunskap, kan som förut har påpekats, vara värdefull och ibland väl så betydelsefull som juridisk eller medicinsk sak-

kunskap. Denna invändning bör med hänsyn till de senare årens utveckling mot en helhetssyn på det sociala arbetet nu tillmätas en större vikt än tidigare. Också kommunindelningsreformen har, som framhållits i olika sammanhang, stärkt de kommunala nämndernas förmåga att rätt fullgöra sina uppgifter och minskat behovet av sådana rekommendationer som det här är fråga om.

Det resonemang som nu har förts är fullt ut tillämpligt på rekommendationen att i nykterhetsnämndens och sociala centralnämndens verksamhet anlita biträde av medicinsk sakkunskap. TilHräckliga skäl att behålla denna

rekommendation föreligger alltså inte och bestämmelserna härom föreslås utgå ur lagstiftningen.

När det däremot gäller rekommendationen att i barnavårdsnämndens och sociala centralnämndens verksamhet anlita biträde av juridisk sakkunskap

är frågan mer komplicerad. Som föredraganden framhöll i samband med barnavårdslagens tillkomst ligger behovet av juristmedverkan i barnavårds-

arbetet på ett särskilt plan. Framför allt kravet på rättssäkerhet talar för att den juridiska sakkunskapen i viss mån bör inta en särställning. JO har

också, som förut har redovisats, i skrivelse till Kungl. Maj:t ifrågasatt om

inte barnavårdslagen bör ändras så att juristmedverkan i någon form görs obligatorisk i ärenden angående frihetsberövanden och förbud mot förflyttningar av fosterbarn.

Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om tillräckliga skäl finns att nu mönstra ut rekommendationen om juristmedverkan i barnavårdsnämn-

dens arbete och hävdas att man bör avvakta socialutredningens förslag till ny social ramlagstiftning, som kommer att innefatta en prövning av denna

fråga från vidare utgångspunkter än de som kan anläggas inom ramen för

detta översynsarbete. För kommunerna kan det knappast vara någon större olägenhet om rekommendationen behålls ännu någon tid.

Emellertid synes rekommendationen inte ha någon större praktisk betydelse. Man kan utgå från att barnavårdsnämnderna liksom de sociala centralnämnderna och distriktsnämnderna kommer att beakta behovet av juristmedverkan, även om en rekommendation härom inte finns inskriven i lag. Rekommendationen bör därför kunna utgå ur lagstiftningen. Härför talar också önskvärdheten av enhetliga regler för de kommunala nämndernas verksamhet.

En slutlig bedömning av de skäl som talar för och mot att rekommen-

dationen om juristmedverkan i barnavårdsarbetet nu mönstras ut ur lag-

stiftning leder till uppfattningen att tillräckliga skäl saknas för att behålla

denna bestämmelse.

Härefter återstår att behandla frågan om den skyldighet eller ovillkorliga

rätt att närvara vid nämndsammanträde som i vissa speciallagar har till-

erkänts förvaltningschef eller annan föredragande i nämnden eller vissa

landstingskommunala eller statliga tjänstemän och som nämnden inte kan

ta ifrån dem. Frågan om villkorlig närvarorätt, dvs. närvarorätt som är be-

roende av nämndens medgivande, regleras genom den av kommunallags-

utredningen föreslagna bestämmelsen att nämnd skall få tillkalla tjänsteman

hos kommunen eller landstingskommunen eller särskild sakkunnig för att

meddela de upplysningar som behövs. Bestämmelsen har i det föregående

föreslagits bli tillämplig på de specialreglerade nämnderna genom hänvisningar till kommunallagen i de olika specialförfattningarna.

Vid granskningen av de nu aktuella bestämmelserna om närvaroplikt

och ovillkorlig närvarorätt finns det skäl att skilja mellan dem som avser vissa läkares och veterinärers närvaro vid sammanträde med hälsovårdsnämnd och dem som avser förvaltningschefs och annan föredragandes närvaro vid sammanträde med brandstyrelse, byggnadsnämnd och skolstyrelse. Vad den förstnämnda kategorin beträffar motiveras bestämmelserna uppen-

barligen inte bara av hälsovårdsnämndens intresse av au tillförsäkras er-

forderlig sakkunskap. I vart fall såvitt de avser närvarorätt för vissa länsexperter får de i hög grad sägas vara grundade på intresset av statlig tillsyn och kontroll över nämndens verksamhet.

Hälsovårdsnämndens intresse av att tillförsäkras erforderlig sakkunskap

fordrar inte att nuvarande närvaroplikt eller närvarorätt för läkare och veterinärer behålls. Från denna synpunkt bör det räcka med den förut föreslagna

rätten för nämnden att tillkalla särskild sakkunnig för att meddela de upplysningar som behövs. Det bör inte möta svårigheter för nämnden att till sig i lämplig form knyta en läkare och veterinär, som kan biträda med

den sakkunskap som behövs.

Intresset av statlig tillsyn och kontroll kan inte heller sägas vara så starkt

att tillsyns- och kontrollfunktionen måste utövas i nuvarande form, vilken

framstår som främmande för ett modernt kommunalpolitiskt tänkesätt. Det är svårt att påvisa att just hälsovårdsnämndens verksamhet har en sådan

karaktär att utomstående sakkunniga fortfarande måste åläggas närvaroplikt

eller tillerkännas närvarorätt vid nämndens sammanträden. Även på detta verksamhetsområde får kommunindelningsreformen förutsättas ha i så hög

grad ökat kommunernas förmåga att rätt fullgöra sina uppgifter att intresset av statlig tillsyn och kontroll över hälsovårdsnämndernas arbete nu kan tillgodoses på annat sätt. Bestämmelserna i hälsovårdsstadgan om rätt och skyldighet för vissa läkare och veterinärer att närvara vid nämndens sam-

manträden bör därför kunna upphävas.

Som har nämnts i det föregående har brandchefen rätt och skolchefen

skyldighet att närvara vid brandstyrelsens resp. skolstyrelsens sammanträden. Vid byggnadsnämnds sammanträde har ett flertal tjänstemän, som

har föredragningsskyldighet inför nämnden, rätt att närvara. Nu nämnda tjänstemän har rätt att delta i nämndens överläggningar men inte i besluten samt att få sin mening antecknad till protokollet.

En föredragande i byggnadsnämnden intar i de hänseenden som nu är av intresse inte någon särställning i förhållande ill föredragandena i andra

specialreglerade nämnder, 1. ex. hälsovårdsnämnden och de sociala nämn-

derna. Det synes därför inte finnas några bärande skäl av behålla de särskilda regler om närvarorätt för föredragande som finns i byggnadsstadgan. De bör således nu kunna mönstras ut. Någon anledning att avvakta resultatet av den pågående översynen av byggnadslagstiftningen torde inte finnas.

Beträffande brandchefs och skolchefs närvaro vid styrelses sammanträde kan en liknande bedömning göras trots de särskilda skyldigheter och be-

fogenheter som dessa tjänstemän har tillagts i speciallagstiftningen. Reglerna

om deras närvaro vid sammanträdena är av begränsat praktiskt intresse. Såväl brandehef och skolchef som andra kommunala förvaltningschefer torde så gott som undantagslöst närvara vid berörda nämnders och styrelsers

sammanträden oavsett om det finns författningsstöd härför eller inte. En

ovillkorlig närvarorätt har i praktiken bara den konsekvensen att nämnden, om den i särskilt fall vill överlägga enskilt, måste välja utvägen att sam-

manträda formlöst. Skäl talar för att överlåta åt nämnderna att avgöra i vilken utsträckning

de egna tjänstemännen skall få vara närvarande vid sammanträdena och

delta i överläggningarna. Mot bakgrund av vad som redovisats om förvaltningschefs närvaro i de fall författningsstöd härför saknas kan det inte antas bli några mer genomgripande förändringar i nämndernas arbetsformer om de särskilda reglerna för brandchef och skolchef slopas. Nuvarande ordning är säkert ändamålsenlig i de allra flesta fall och när de särskilda närvaroreglerna nu föreslås utgå är avsikten inte att ändra denna ordning utan

endast att överlåta beslutanderätten i närvarofrågan till nämnden.

Vad slutligen beträffar den falska reservationsrätten kan skäl anföras för att behålla denna i de fall brandchef eller skolchef varit närvarande vid nämndens sammanträde. Det kan i så fall ifrågasättas om inte samma rätt

att till protokollet anteckna avvikande mening borde tillerkännas andra för-

valtningschefer, åtminstone i den specialreglerade verksamheten. Något behov härav har inte aktualiserats och då skälen att särbehandta brandstyrelsens och skolstyrelsens förvaltningschefer inte verkar övertygande, föreslås också

regeln om falsk reservationsrätt utgå.

5.5 Gemensam personaladministration och fastighetsförvaltning

5.5.1 Uppgiftsfördelningen mellan kommunens organ

Principen för kompetensfördelningen mellan kommunfullmäktige och

nämnder anges i 4 § KL. Kommunens beslutanderätt tillkommer fullmäk-

tige, medan förvaltning och verkställighet utövas av kommunstyrelsen och övriga nämnder. KLS innehåller samma regel (4 5). En i huvudsak mot-

svarande bestämmelse finns för landstingens del i 58 LL. Denna grundläggande uppgiftsfördelning har numera slagits fast i regeringsformen (1

kap. 6 och 788). Nämnderna har även beredningsuppgilter.

Fullmäktiges beslutanderätt innebär att de har att fatta alla viktigare finansiella beslut. Fullmäktige beviljar sålunda bl. a. anslag till alla kommu-

nala utgifter och kan därvid genom anslagsvillkor inskränka nämndernas handlingsfrihet. i den mån de inte inkräktar på nämndernas lagenliga befogenheter. Alla viktigare förmögenhetsförfoganden beslutas av fullmäktige. Der gäller exempelvis köp och försäljning av fasugheter, upptagande av lån och ingående av borgen. Till fullmäktiges befogenheter hör vidare att fatta alla beslut av mera generell räckvidd, t. ex. att utfärda kommunala

förordningar och anta reglementen för nämnderna. Det är fullmäktige som

fastställer kommunens nämnd- och förvaltningsorganisation samt väljer nämnder och inrättar tjänster. Fullmäktige kan förbehålla sig rätten att tillsätta tjänst, som de inrättat, om inte annat är föreskrivet i lag. De kommunala revisorerna utses av fullmäktige, som också prövar de anmärkningar som kan ha framställts i revisionsberättelsen.

Nämndernas förvaltning innefattar i KL och specialförfattningarna an-

givna nämnduppgifter och sådan verksamhet som grundas på bemyndiganden av fullmäktige. Med verkställighet avses nämnds skyldighet att se till att fullmäktiges beslut förverkligas. I denna förvaltande och verkställande

verksamhet fattar nämnderna en mängd mer eller mindre självständiga beslut.

Fullmäktige får inte blanda sig i nämndernas löpande förvaltning. t. ex.

genom att överta beslutanderätten i enskilda ärenden. Denna begränsning

är särskilt påtaglig i förhållande till de specialreglerade nämnderna. vars beslutsfunktioner grundas på specialförfattning. När fullmäktige beviljar an-

slag eller fastställer en nämnds budget har dock fullmäktige vissa möjligheter

att ställa upp villkor för hur anslagna medel skall användas och därigenom binda nämnden mera i detalj.

Vad här har sagts om fullmäktige gäller i huvudsak också landsting.

Den kommunala nämndindelningen är väsentligen en indelning efter sak-

område och inte efter funktion. Varje nämnd handlägger alla slags ärenden inom ett visst område såsom barnavård, hälsovård eller kultur, oberoende av om det gäller förvaltning. verkställighet, beredning eller utövande av självständig beslutanderätt. Kommunstyrelsens verksamhet spänner över hela det kommunala fältet men i regel är varje nämnds verksamhet begränsad till visst sakområde.

Vid sidan av den förvaltning som direkt knyter an till en nämnds i lag eller reglemente angivna uppgifter fullgör nämnden ofta en rad minder cen-

trala åligganden, som inte är typiska för dess verksamhetsområde utan återkommer i ungefär samma form hos de flesta nämnder, vare sig de är ore-

glerade eller specialreglerade. Här åsyftas i första hand personaladministration, egendomsförvaltning, upphandling och medelsförvaltning. Som ett led i den strävan efter effektivitet och rationalisering som utmärker modern

kommunalförvaltning har man i kommunerna sökt föra över dessa uppgifter från de olika facknämnderna ull et centralt organ. Denna utveckling mot

centraliserad personaladministration ete. har, i den mån den inte har haft

direkt lagstöd, kunnat ske med den till fullmäktiges anslagsbefogenhet knut-

na direktiv- och delegationsrätten som rättsgrund. Den har emellertid bromsats av kraven på att förvaltningen i ett och samma ärende inte får fördelas mellan flera nämnder och att fullmäktige inte får uppdra åt en nämnd att handlägga ärenden för vilka en annan nämnd bär ansvaret tdet odelade ansvarets princip). Rättstläget är inte så klart att det är möjligt att dra några säkra gränser mellan å ena sidan det område där fullmäktige fritt avgör vilken nämnd som skall anförtros förvaltningsuppgifter av det här aktuella slager och å andra sidan det område där lagstiftningen tvingar kommunen att låta resp. facknämnd handha uppgifterna. På senare tid har intresset främst kretsat kring möjligheterna att centrälisera den kommunala perso-

naladministrationen, i synnerhet de s. k. myndighetsfunktionerna, dvs. tjän-

stetillsättningar samt beslut om vikariat, ledighet och skiljande från tjänst

m. m. I detta sammanhang behandlas främst denna fråga och därutöver

centralisering av egendomsförvaltningen.

5.5.2 Nämnder för oreglerad förvaltning

Kommunfullmiäktige bestämmer enligt 44 § andra stycket KL vilka ämnesområden de olika oreglerade nämnderna skall svara för. Inom sitt område

har nämnd enligt 4 & KL en egen kompetens i förvaltningsfrågor. Den närmare omfattningen av denna kompetens när det gäller personaladministration, egendomsförvaltning, medelsförvaltning och upphandling samt full-

mäktiges befogenhet att föra över dessa uppgifter från oreglerad facknämnd till annat organ kan inte utläsas ur KL. I fråga om egendomsförvaltning

och medelsförvaltning får man dock viss ledning i några av bestämmelserna om kommunstyrelsen.

Kommunfullmiäktige får enligt 43§ första stycket a) KL i reglemente

för kommunstyrelsen bestämma att de specialreglerade nämndernas medelsförvaltning skall föras samman med kommunstyrelsens medelsförvaltning. Kommunallagskommittén framhöll i sitt betänkande (SOU 1952:14) Kommunallag m. m. att ingen särskild föreskrift behövs för centralisering av de oreglerade nämndernas medelsförvaltning, eftersom kommun har full

frihet att besluta hur denna förvaltning skall ombesörjas. I allmänhet om-

fattar kommunernas beslut om centralisering samtliga medelsförvaltande organ i kommunen. Kommunallagsutredningen föreslår mot bakgrund av utvecklingen i kommunal praxis att den enhetliga kommunallagen som huvudregel upptar att medelsförvaltningen skall vara centraliserad och ankomma på kommunstyrelsen (32 § andra stycket b) EKL).

I 308 KL föreskrivs att kommunstyrelsen har att förvalta kommunens egendom. i den mån inte sådan förvaltning har uppdragits åt annan nämnd. Denna bestämmelse ger fullmäktige relativt fria händer att organisera förvaltningen av den egendom tfastigherer och inventarier) som iär avsedd för de oreglerade niimndernas verksamhet efter vad som är lämpligt. Förvaltningsuppgiften kan ligga kvar hos kommunstyrelsen, uppdras åt ett sär-

skilt organ eller anförtros åt den facknämnd i vars verksamhet egendomen

anvilnds. Inget hindrar således att förvaltningen av exempelvis en bibliotcksfastighet överlämnas åt fastighetsnämnden, medan kulturnämnden har hand om biblioteksverksamheten.

På motsvarande sätt kan fullmäktige med stöd av regeln om egendomsför-

valtningen och den till anslagsmakten knutna direktiv- och delegationsrätten

genomföra en ganska långtgående centralisering av upphandlingen av varor och tjänster för de oreglerade facknämndernas behov.

En viss centralisering av de oreglerade nämndernas personaladministration är förenlig med kommunallagen. I praktiskt taget alla kommuner har frågor om arbetstagarnas löne- och anställningsvillkor (detta gäller även de specialreglerade nämnderna) förts över till en särskilt vald lönenämnd, personalnämnd ce. d. eller till kommunstyrelsen. Det är däremot osäkert om

uppgiften att tillsätta tjänster kan föras över till det centrala personalorganet.

Med ansvaret för förvaltningen av en viss verksamhet följer rätten aut tillsätta den personal som behövs. En annan ordning skulle kunna medföra problem från revisions- och ansvarssyvnpunkt. De andra myndighetsfunktionerna,

dvs. fattande av beslut om bl. a. ledighet, vikariat, avsked och entledigande

bör bedömas på samma sätt som tillsättning av tjänster.

5.5.3 Nämnder för specialreglerad förvaltning

De specialreglerade nämndernas uppgifter anges i resp. specialförfattning, som i en celler annan form föreskriver att nämnden skall utöva inseendet över den verksamhet eller handha förvaltningen av de angelägenheter som

regleras i författningen. När det gäller denna obligatoriska verksamhet inskränker sig fullmäktiges befogenhet i huvudsak till att anvisa de medel som behövs för densamma och utöva revisionskontrollen.

De specialreglerade nämnderas förvaltningsbefogenhet anses innebära att de också skall handha förvaltningen i fråga om den personal och den egendom som tas i anspråk för verksamheten. Möjligheten att centralisera de

specialreglerade nämndernas personaladministration etc. är mindre än när

det gäller de oreglerade nämnderna. Inom det specialreglerade området finns emellertid på flera håll särskilda bestämmelser som dels understryker

nämnds ansvar för en viss förvaltningsuppgift, dels ger fullmäktige befogenhet att föra över uppgift till ett centralt organ. De specialreglerade nämn-

dernas medelsförvaltning kan som ovan nämnts genom beslut av fullmäktige enligt 43 § första stycket a) kommunallagen föras över till kommunstyrelsen. I övrigt varierar specialförfattningarnas bestämmelser om de här aktuella

förvaltningsuppgifterna.

Dec sociala nämnderna har var och en att förvalta den cgendom som

hör till den sektor av socialvården som nämnden ansvarar för, i den mån

tullmäktige inte har uppdragit förvaltningen åt kommunstyrelsen eller annan nämnd (4 § 2 mom. nykterhetsvårdslagen, 6 § lagen om socialhjälp, 3 § bar-

navårdslagen, I $ lagen om social centralnämnd). Bestämmelserna härom har utformats med förebild i 30 3 andra stycket b) kommunallagen (se t. ex. prop. 1955:177 s. 276 och prop. 1956:137 s. 29).

Socialvårdslagstitftningen innehåller också vissa föreskrifter om tillsättning av tjänster. Social centralnämnd får enligt 5 första stycket och 103 lagen om social centralnämnd tillsätta tjänst hos nämnden och tjänst hos social distriktsnämnd. Detsamma gäller för socialnämnd enligt 5 3 första stycket socialhjälpslagen och för barnavårdsnämnd enligt 108 första stycket barnavårdslagen, medan motsvarande regel i 7 § nykterhetsvårdslagen har formulerats så att nykterhetsniimnden till sitt biträde får kalla därtill skickade

män och kvinnor. Dessa bestämmelser innebär att varje nämnd själv skall tillsätta de tjänster som hör uteslutande till den nämnden. För tjänst som är gemensam för de sociala nämnderna gäller särskilda

bestämmelser om tillsättning. Har sådan tjänst inrättats, får den tillsättas i den ordning kommunen bestämmer. Denna regel infördes genom lagen

(1953:228) om tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården och

inarbetades senare i socialhjälpslagen (5 § andra stycket) barnavårdslagen (10 § tredje stycket) och lagen om social centralnämnd (5 § andra stycket) varvid den utvidgades till att omfatta också tjänster som är gemensamma

för ifrågavarande nämnd och annat kommunalt förvaltnings- och verkställighetsorgan. 1953 års lag avsågs utgöra en provisorisk lösning av problemet att åstadkomma en rationell ordning för tillsättande av tjänster i socialvården.

Föredragande departementschefen framhöll att lagen inte får tillämpas på tjänstemän som biträder endast en av de sociala nämnderna (prop. 1953:180

s. 5). Rätten att tillsätta tjänst hos social centralnämnd kan alltså inte enligt

gällande regler överlämnas till kommunstyrelsen eller personalnämnden.

I en motion till 1975 års riksdag hemställs att socialhjälpslagen och lagen om social centralnämnd ändras så att fullmäktige får föreskriva att personal hos socialnämnd, social centralnämnd och social distriktsniämnd får anställas av annan kommunal nämnd än socialnämnden och sociala centralnämnden (mot. 1975:1291). Motionen har ännu inte behandlats.

Även för skolstyrelsen gäller särskilda bestämmelser om fastighetsförvaltning och personaladministration. Enligt 8 § tredje stycket skollagen får kommunfullmäktige föreskriva att förvaltning och verkställighet i fråga om byggnad och mark för skola som förvaltas av skolstyrelsen skall handhas av annan kommunal nämnd. Bestämmelsen återfanns tidigare i 2 kap. 48

skolstadgan (1971:235). Innan denna regel infördes i skolstadgan medförde

den bestämmelse i 9 § skollagen enligt vilken skolstyrelsen skall ombesörja

förvaltning och verkställighet inom skolväsendet att förvaltningen av den

för skoländamål anskaffade egendomen ankom på skolstyrelsen och att fullmäktige inte kunde besluta att skollokalerna skulle förvaltas på annat sätt.

Den nya regeln tillkom för att underlätta dels samordningen av den kom-

munala fastighetsförvaltningen, dels förvaltningen av skolbyggnaderna i de fall då dessa används till flera ändamål (KU 1969:30).

I skolförordningen. som skolstadgan numera heter, regleras bl. a. vilket organ som skall tillsätta tjänster inom skolväsendet. Enligt 17 kap. 55§ första stycket skolförordningen anställer skolstyrelsen annan personal än skolledare, lirare, skolläkare och skolsköterska. I 18 kap. 9 § föreskrivs att skolstyrelsen även beslutar om ledighet. vikariat eller skiljande från tjänst. År 1972 infördes tillägg till dessa bestämmelser av innebörd att.kommunfullmäktige får bestämma att beslut om anställning etc. skall meddelas av annan kommunal nämnd in skolstyrelsen. Föredragande departementsche-

fen ansåg att kommunerna själva borde få avgöra vilket organ som skall besluta i dessa frågor (prop. 1972:14 s. 6). Tilläggsbestämmelsen är numera

intagen i 835 tredje stycket skollagen.

Skolområdet uppvisar det mest betydande undantaget från regeln att den kommunala personaltjänsten inte är underkastad mer omfattande statlig styrning, nämligen det omfattande regelkomplexet rörande statligt reglerad personal, dvs. lirare och skolledare, Med hänsyn till det arbete som bedrivs inom utredningen om skolan, staten och kommunerna behandlas reglerna rörande denna personal inte vidare i detta sammanhang.

Enligt 3 § brandlagen skall förvaltningen av brandförsvarets angelägenheter handhas av brandstyrelsen. I denna förvaltningsuppgift anses ligga

rätten och skyldigheten att tillsätta personal inom brandförsvaret och förvalta

den egendom som har anskaffats för verksamheten. Fullmäktige anses inte kunna besluta att annat kommunalt organ skall fullgöra dessa uppgifter.

För byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd saknas särskilda bestämmelser om egendomsförvaltning och personaladministration. Byggnads- och hilsovårdslagstiftningen innehåller inte ens någon allmän bestämmelse om att förvaltning och verkställighet inom ifrågavarande områden skall ombesörjas av byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd. Det får ändå anses osäkert om

fullmäktige i någon nämnvärd utsträckning kan överföra egendomsförvalt-

ning och personaladministration, i synnerhet tjänstetillsättning, från byggnadsnämnd eller hälsovårdsnämnd till ett centralt organ.

5.5.4 Överväganden och förslag

Kommunallagens regler om uppgiftsfördelningen mellan fullmäktige och nämnder och specialförfattningarnas ålägganden för de specialreglerade nämnderna att handha förvaltningen inom de olika sakområdena begränsar

möjligheterna för kommunerna att ordna den kommunala förvaltningen som de finner lämpligt. Kommunallagarna syftar till att ge en grundläggande enhetlig reglering av den kommunala förvaltningens organisation och arbetsformer med iakttagande av principen att kommunerna bör ha största möjliga frihet att ordna sin förvaltning och verksamhet med hänsyn till skiftande lokala behov. Från denna synpunkt förefaller fullmäktiges be-

fogenheter i fråga om egendomsförvaltning och personaladministration mera

begränsade än vad som är nödvändigt.

Hos kommunerna har sedan kinge pågått en utveckling som innebär att vissa nämndfunktioner förts samman till kommunstyrelsen eter något annat centralt kommunalt organ. Man har strävat efter ökad effektivitet i nämndarbetet och önskat avlasta facknämnderna förvaltningsuppgifter som inte

har direkt betydelse för verksamheten på deras olika sakområden. Nämnd-

ledamöterna har därigenom 1 större utsträckning kunnat koncentrera sina insatser till huvuduppgifierna på det område vars förvaltning de har att svara för. Denna utveckling har ägt rum på flera områden och tagit sig

olika former. Kommunerna har infört s. k. centraladministration, central

byggnadskommitté, centraliserad inköpsverksamhet osv. I lagstiftning som

berör den kommunala uppgiftsfördelningen kan på senare tid iakttas en

motsvarande tendens att ge fullmäktige ökad frihet att bestämma vilket organ som skall handlägga en viss typ av ärenden.

De här behandlade uppgifterna fullgörs i större eller mindre utsträckning av både oreglerade och specialreglerade nämnder. Hos de sistnämnda hand-

läggs hithörande ärenden oftast på i stort sett samma sätt som inom den

oreglerade förvaltningen. Ärendenas kommunala karaktär tar sig bl. a. det uttrycket att besluten kan överklagas genom kommunalbesvär. Detta medför i sin tur att förvaltningstlagen. om särskilt undantag inte har gjorts, inte

blir tillämplig på de specialreglerade nämndernas handläggning av dessa

ärenden. Staten synes inte heller ha något påtagligt intresse av att reglera de specialreglerade nämndernas egendomsförvaltning och personaladministration mera ingående än de oreglerade nämndernas.

Av redogörelsen i föregående avsnitt framgår att oklarhet i flera avseenden råder om fullmäktiges möjligheter att välja lämplig organisation för egendomsförvaltning och personaladministration. Det finns inget utrymme för enhetliga lösningar av det slag som är möjligt beträffande medelsförvaltningen genom bestämmelserna därom i 43 § KL. Reglerna varierar från nämnd till nämnd. I några fall ges detaljerade föreskrifter i specialförfattning. I andra fall får man lita till kommunallagens regler och allmänt kommunalrättsliga principer.

Fullmäktige har redan nu relativt stora möjligheter att uppdra förvaltningen av både fast och lös egendom, som används i de kommunala nämndernas verksamhet, till kommunstyrelse, fastighetsnämnd, central byggnadskommitté eller annat centralt organ. Dewua gäller I synnerhet de oreglerade nämnderna. På det specialreglerade området har genom särskilda bestämmelser i resp. specialförfattning öppnats möjligheter för fullmäktige att överföra de sociala nämndernas egendomsförvaltning och skolstyrelsens

fastighetsförvaltning till annan nämnd. Det finns ingen anledning varför fullmäktige inte skulle ha samma befogenhet i fråga om byggnadsnämnds,

hälsovårdsnämnds och brandstyrelses samt övriga specialreglerade nämnders

egendomsförvaltning. Här föreslås därför att fullmäktiges befogenhet ut-

vidgas i dessa hänseenden. Detta kommer inte att få någon större betydelse för kommunal praxis men kommer att undanröja de formella hindren mot

gemensam fastighetsförvaltning, inköpsverksamhet och förrådsförvaltning.

Personalad ministrationen är det område där de författningsmässiga hindren för fullmäktige att välja organisationsform vållar de största olägenheterna för kommunerna. Kraven på att den kommunala personalpolitiken skall vara konsekvent och ändamålsenlig och att handläggningen av personalfrågorna skall vara planmissig och effektiv har ständigt ökat i styrka. De

förstärks ytterligare av den nya arbetsrättsliga lagstiftningen.

Frågor om löne- och anställningsvillkor samt rådgivande och samordnande uppgifter på personalområdet kan, som har skett i åtskilliga kommuner, koncentreras till kommunstyrelsen eller en särskilt inrättad personalnämnd. Däremot har fullmäktige, som framgår av redogörelsen i föregående avsnitt, bara begränsade möjligheter aut överlåta åt ett centralt personalorgan att

för alla facknämnder utöva de s. k. myndighetsfunktionerna, dvs. att besluta

om tillsättning av tjänst, eller om ledighet, vikariat eller skiljande från tjänst m. m. Detta gäller framför allt för de specialreglerade nämnderna men även i viss mån för de oreglerade. Det finns emellertid knappast några vägande skäl mot att ge kommunerna rätt att centralisera även tjänstetillsättningarna.

Kommunerna föreslås därför friut få välja organisationsform för sin per-

sonaladministration även i den del som avser tillsättning av tjänst och de andra myndighetsfunktionerna. Detta bör gälla alla tjänster hos de oreglerade nämnderna och i princip alla icke statligt reglerade tjänster hos de spe-

cialreglerade nämnderna. Invändningar kan möjligen resas mot att öppna en möjlighet för full-

mäktige att frånhända facknämnderna beslutanderätten rörande alla icke statligt reglerade tjänster, således även sådana specialiserade befattningar som bara förekommer inom ctt visst sakområde och för vilka särskilda kompetenskrav har föreskrivits i specialförfattning. Starka skäl talar emel-

lertid för att ge kommunerna största möjliga frihet att utforma sin per-

sonaladministration på sätt de finner lämpligt. Härigenom blir det möjligt

för kommunerna att överlämna beslutanderätten i de frågor det här gäller till ett organ med tillgång till arbetsrättslig och personaladministrativ sak-

kunskap. Behovet av sakkunskap i fråga om de olika förvaltningsområdena kan tillgodoses genom samråd med facknämnderna. Tillsättningsbeslut som strider mot kompetensvillkor som har föreskrivits i lag eller av fullmäktige upphävs efter kommunalbesvär. Några negativa erfarenheter finns veterligen inte av vare sig lagen om tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården, 1972 års ändringar i skolstadgan eller den rätt som sedan länge har tillskrivits fullmäktige att, om annat cj föreskrivits, i samband med

inrättande av tjänst förbehålla sig tillsättningsrätten. De föreslagna ändringarna beträffande egendomsförvaltning och perso-

naladministration kan genomföras på olika sätt. När det gäller egendomsför-

valtningen kan antingen särskilda bestämmelser av det slag som finns i

socialvårdslagarna tas in i övriga specialförfattningar eller en generell regel införas i KL. Om det första alternativet väljs, utelämnas de oreglerade nämn-

derna. Det är i och för sig inte nödvändigt att låta en lagändring innefatta dessa, eftersom fullmäktige redan har goda möjligheter att centralisera deras egendomstörvaltning. Det lämpligaste synes emellerud vara att införa en generell bestämmelse i KL, eftersom principen bör gilla allu nämnder, om

inget annat sägs i specialförfattning.

Behovet av en bestämmelse om befogenhet för fullmäktige att centralisera tjänstevillsättningar etc. är bl.a. med hänsyn till frågan om ansvaret för

tjänstemännens verksamhet större än beträffande egendomsförvaltningen.

Bestämmelsen bör vara generell, dvs. gälla alla kommunala nämnder, spe-

cialreglerade såväl som oreglerade. I annat fall skulle en särskild föreskrift behöva inarbetas i varje specialförfattning. Genom en generell regel i KL undanröjs också den oklarhet som hittills har rått i fråga om tillsättningen

av tjänster hos de oreglerade nämnderna. Inom den specialreglerade för-

valtningen bör i första hand den inskränkningen av fullmäktiges befogenhet

undanröjas som ligger i socialvårdslagarnas särskilda bestämmelser som de

sociala nämndernas exklusiva tillsättningsrätt. För att fullmäktige skall få den eftersträvade valfriheten, krävs dessutom en uttrycklig bestämmelse av det slag som redan finns i 8 § tredje stycket skollagen. I annat fall skulle tillsättningsrätten fortfarande ligga kvar hos nämnderna på grund av deras i specialförfattningarna ålagda uppgift att utöva förvaltningen på resp. sakområde. Om däremot en generell bestämmelse tas in i KL, får fullmäktige

möjlighet att till kommunstyrelse eller personalnämnd föra över tillsätt-

ningen av tjänster hos alla nämnder, om inget annat sägs i specialförfattningarna.

Den nya bestämmelsen i KL föreslås få följande lydelse:

Fullmäktige får, i den mån ej annat är föreskrivet i lag eller annan för-

fattning, besluta att styrelsen eller annan nämnd skall

1. handha förvaltning och verkställighet i fråga om egendom som eljest förvaltas av andra nämnder,

2, handlägga frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skiljande från tjänst beträffande personal som är underställd andra nämnder.

Syftet med bestämmelsen är, som framgår av det följande, att göra det

möjligt för kommunerna att ordna sin egendomsförvaltning och personaladministration på det sätt som de själva anser mest ändamålsenligt. Staten har ingen anledning att på detta område söka påtvinga kommunerna någon

bestämd lösning. Mest angeläget är att ge fullmäktige befogenhet att be-

stämma vilket organ som skall tillsätta tjänstemän hos de sociala nämnderna.

Beträffande statligt reglerade tjänster, som finns framför allt inom skol-

väsendet, och andra tjänster som enligt uttrycklig bestämmelse i specialförfattning skall tillsättas av ett visst organ, föreslås här inga ändringar.

Den föreslagna bestämmelsen kan kanske sägas innebära att man delvis ger upp det odelade ansvarets princip i dess traditionella utformning. Det ligger emellertid knappast någon risk i detta. Det bör understrykas att regeln inte gör anspråk på att reglera alla detaljfrågor som uppkommer när en

12 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr I

kommun skall besluta om sin förvaltningsorganisation. Fullmäktige bör självfallet även i fortsättningen sträva efter att kompetensfördelningen mellan de kommunala organen sker på sådant sätt att ansvaret för besluten blir klart fördelat. Kommun som för över hela personaladministrationen till ett centralt organ kan vidare förutsättas se till att samråd sker mellan den nämnd som tillsätter tjänst och den facknämnd till vilken tjänsten

hör. Författningsföreskrifter härom torde inte behövas, Det bör kunna överlämnas åt kommunerna att bestämma detta i reglementen för ifrågavarande

nämnder eller på annat sätt.

Den bestämmelse som nu föreslås bör ha sin plats i regeln om special-

reglerade och oreglerade nämnder i 44 § KL (43 5 EKL). 4 § handlar vis-

serligen om uppegiftsfördelning och i kommunallagsutredningens förslag

även om kommunal personal. Paragrafen bör dock på grund av sitt allmänna innehåll och sin placering inte innehålla bestämmelser om speciella delar av den kommunala förvaltningen.

Vissa följdändringar i de olika specialförfattningarna blir nödvändiga.

Främst gäller detta socialvårdslagarna, där bestämmelserna om nämndernas rätt att tillsätta tjänster föreslås utgå. De bestämmelser som anger

att egendomsförvaltningen ankommer på nämnden, om fullmäktige ej beslutat annat, föreslås också utgå, medan bestämmelserna om nämndernas

allmänna förvaltningsansvar föreslås ändrade så att en hänvisning till den

nya regeln i KL införs. 1953 års lag om tillsättning av vissa tjänstemän

inom socialvården fyller inte längre någon funktion och kan upphävas.

Detsamma gäller 8 § tredje stycket skollagen som i sak stämmer överens med den nya regeln i KL. Vissa justeringar föreslås också i 9 § skollagen samt i 17 kap. 55§ och 18 kap. 9§ skolförordningen.

Brandstyrelsens allmänna förvaltningsansvar framgår av 3 § brandlagen, som föreslås ändrad så att det framgår att regeln ej utesluter sådant fullmäxrtiges beslut som avses i den nva regeln i KL.

Motsvarande ändringar synes ej erforderliga i bvggnadsstadgan eller häl-

sovårdsstadgan. I dessa författningar anges att byggnadsnämnden och häl-

sovårdsnämnden skall öva inseende över byggnadsverksamheten resp. den allmänna hälsovården i kommunen (18 byggnadsstadgan och 15 hälsovårdsstadgan) Någon regel om att nämnderna handhar förvaltningen ges däremot inte, varför det inte bör vara nödvändigt att i dessa specialför-

fattningar ange att hinder ej möter att fullmäktige fattar sådant beslut som

avses i den nya regeln i KL. I hälsovårdsstadgan (148 första stycket) ges

vidare en regel om tjänstetillsättning i ett fall. Det avser tjänst som stadsläkare, vilken skall tillsättas av hälsovårdsnämnden, om kommunfullmäk-

tige ej förbehållit sig tillsättningsrätten. Denna regel torde komma att över-

vägas av hälsovårdsstadgekommittén och lämnas här orubbad. Vissa ändringar torde fordras också i andra specialförfattningar. exempelvis

sjukvårdslagen. för att den föreslagna regeln i KL skall vinna tillämpning. Förslag härom har dock inte utarbetats i denna etapp av översynsarbetet.

5.6 Bestämmelser om delegation

De kommunala nämnderna ges i KL resp. de olika specialförfattningarna en mer eller mindre långtgående befogenhet att uppdra åt en celler flera förtroendemän eller åt tjänsteman att fatta beslut på nämndens vägnar. Sådan delegation, som i huvudsak avser ärenden av rutinkaraktär, utgör för nämnderna —- framförallt i de något större kommunerna - en värdefull arbetsmetod som gör det möjligt för nämnderna att ägna ärenden av större omfattning eller av principiell betydelse den tid och uppmärksamhet de förtjänar. Delegationsreglerna är ganska lika för flertalet nämnder, men väsentliga avvikelser med exempel på detaljreglering, som kan sättas i fråga, förekommer.

3.6.1 Nämnder med kommunstyrelseregler

Fullmäktige kan enligt 43 § KL i reglemente ge kommunstyrelsen rätt

alt

”uppdraga åt särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i styrelsen, eller åt ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen att å styrelsens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall i reglementet angivas, dock att framställning eller yttrande

till kommunfullmiktige icke må beslutas annorledes än av styrelsen sam-

fällt”.

Sådant reglemente behöver numera inte underställas länsstyrelsen. Motsvarande föreskrift beträffande oreglerad nämnd är likalydande bortsett från

att fullmäktiges delegationsmedgivande inte ges i reglemente utan i särskilt

beslut (45 § andra och tredje styckena KL). Kommunallagsutredningen föreslår den förändringen att delegationsbemyndigande för kommunstyrelsen inte behöver ges reglementes form utan kan meddelas i annat fullmäktiges beslut (42 § andra stycket EKL). Härigenom fordras ingen särskild delegationsregel för de oreglerade nämnderna,

för vilka kommunstyrelseföreskriften i stället görs tillämplig genom hän-

visning. Beträffande de specialreglerade nämnderna varierar delegationsbestämmelserna något. För brandstyrelse och skolstyrelse gäller regler som i huvudsak motsvarar föreskrifterna i KL, medan övriga specialförfattningar innehåller något större avvikelser.

För brandstyrelse gäller sålunda reglerna för oreglerad nämnd genom en hänvisning till KL (3a § I mom, andra stycket brandlagen).

För skolstyrelse gäller i huvudsak samma regler. Tänkbara tjänstemannadelegater preciseras dock i viss utsträckning genom att även skolchef och annan skolledare utöver tjänsteman hos kommunen anges. Vidare undantas viss ärendegrupp, nämligen beslut om att meddela eller återkalla godkännande av enskild skola (15 § skoHagen).

5.6.2 Nämnder med modifierade kommunstyrelseregler

De sociala nämndernas dekkgationsregler är uppbyggda efter kommunallagens mönster men skiljer sig härifrån bl. a. genom att de ärendegrupper för vilka delegation får användas I vissa fall preciseras och genom att delegation tll ordföranden i nägra I lagsuftningen angivna fall får ullgripas, om nämndens beslut inte utan olägenhet kan avvaktas.

De regler som gäller för social centralnämnds delegation sammanfattar i stort vad som giller enligt resp. särskilda lag. Fullmäktiges medgivande fordras och delegatkretsen är densamma som i KL (6 och 7 §§ lagen om social centralnämnd m. m.). Ärendegrupper som kan delegeras anges som socialhjälps-, barnavårds- eller nykterhetsvårdsärenden. Detta skulle enligt ordalydelsen innebära en begränsning av området där delegation kan komma i fråga jämfört nied reglerna i socialhjälpslagen och barnavårdslagen, där inga motsvarande preciseringar av iärendegrupperna ges. Av propositionen

(1970:121) med förslag till lag om social centralnämnd framgår emellertid inte någon sådan avsikt. Tvärtom kan den allmänna inriktningen i propositionen beskrivas som en strävan efter att utan mer ingående materiella ändringar skapa möjligheter till nämndintegration. Delegationsmöjligheten

torde heller inte tillimpas på detta begränsade sätt.

I likhet med vad som gäller för all nämnddelegation får framställning eller yttrande till fullmäktige inte delegeras. Detsamma gäller vissa kvalificerade grupper av barnavårds- och nykterhetsvårdsärenden.

Delegation till ordföranden får tillgripas i vissa brådskande socialhjälps-

och barnavårdsärenden. Denna befogenhet för ordföranden ges direkt i lagen

och fordrar således inte nämndens bemyndigande.

Bestämmelserna om delegation gäller i tillämpliga delar också social distriktsnämnd (10 § lagen om social centralnämnd m. m.).

De regler som gäller socialnämnds detegation behöver inte ytterligare behandlas, eftersom de helt stämmer överens med motsvarande regler som gäller för socialhjälpsärenden i social centralnämnd (8 § socialhjälpslagen).

Beträffande de regler som gäller för barnavårdsnämnd skall utöver det föregående endast antecknas att vissa beslut huvudsakligen av tvångskaraktär enligt barnavårdslagen inte får delegeras vare sig barnomsorgen handhas' av social centralnämnd eller av barnavårdsnämnd (11 och 12 §§ barnaväårdslagen).

Möjliligheten för nykterhetsnämnd att delgera beslutanderätten är utomordentligt begränsad och avser endast yttranden över körkortsansökningar

(83 2 mom. nykterhetsvårdslagen). Fullmäktiges medgivande fordras inte i detta fall.

Tillkomsten av lagen om social centralnämnd innebar en utvidgning av möjligheten till delegation av nykterhetsvårdsärenden, även om vissa ärendegrupper av tvångskaraktär undantas — helt analogt med barnavårdslagens regler.

56.3 Nämnder vars delegationsbemyndigande fordrar underställning hos

länsstyrelsen

För byggnadsnämnd gäller avvikande regler. Delegationsbemyndigande prövas inte av fullmäktige. utan nämndens beslut att delegera skall i stället underställas länsstyrelsen för fastställelse. Vidare får delegation till tjäns-

teman endast avse tjänstemän hos nämnden. Krav på samfällt bestlutsfat-

tande gäller framställning eller yttrande inte bara till kommunfullmäktige

utan även till länsstyrelsen och till regeringen. För beslut om föreläggande

vid vite eller annat äventyr och för slutliga avgöranden i ärenden av principiell natur eller eljest av större vikt krävs likaså beslut av nämnden i

dess helhet (7 3 byggnadsstadgan). Också för hälsovårdsnämnd avviker delegationsbestämmelserna väsentligt

från dem som gäller för flertalet nämnder. Överensstämmelsen med bygg-

nadsstadgans bestämmelser är däremot stor. Sålunda krävs inte heller i hälsovårdsstadgan fullmäktiges medgivande till delegation men däremot un-

derställning hos länsstyrelsen. Tjänstemannadelegationen är på samma sätt

begränsad till nämndens egna tjänstemän och delegation får inte heller här avse framställning till fullmäktige, länsstyrelsen eller regeringen. Också en-

ligt hälsovårdsstadgan kräver vissa former av myndighetsutövning nämndens samfällda beslut, nämligen vitesföreläggande och verkställande av åt-

gärd på den försumliges bekostnad (128 hälsovårdsstadgan).

3.6.4 Överväganden och förslag

Ganska stor enhetlighet kan trots de redovisade avvikelserna sägas prägla

delegationsföreskrifterna i de olika författningarna. Delegatkretsen är i samtliga fall densamma med undantag av de fall då

beslutanderätten lämnas till tjänsteman enligt byggnadsstadgan och hälsovårdsstadgan. Där har den givits en något snävare omfattning.

Avgränsningen av ärendegrupper är generös och i stort likalydande med vissa undantag. Dessa avser mer ingripande myndighetsutövning eller beslut om tvångsåtgärder i resp. specialförfattning. Nykterhetsvårdslagens delgetionsmöjligheter är dock mycket begränsade. I detta avseende får nykterhetsvårdslagen anses vara föråldrad, vilket framgår av delegationsinstitutets

utformning i lagen om social centralnämnd. |

Den mest påfallande avvikelsen består i byggnadsstadgans och hälsovårdsstadgans regler om underställning hos länsstyrelsen av delegationsbemyndigande i stället för eljest förekommande medgivande av fullmäktige.

Denna konstruktion. som betingas av byggnadsnämnds och hälsovårdsnämnds relativt långtgående befogenheter, är främmande för allmänna kom-

munalrättsliga principer och mindre väl förenlig med strävandena att begränsa statlig tillsyn och kontroll. Konstruktionen kan försvaras främst be-

träffande de ärendegrupper som kan karaktäriseras som myndighetsutövning, även om en naturlig invändning är att motsvarande lösning inte har

ansetts nödvändig för övriga myndighetsutövande nämnder. För dessa har det ansetts tillräckligt att i resp. författning ange de undantag som behövs. Liknande undantag ges f.ö. som nämnts också i byggnadsstadgans och hälsovårdsstadgans delegationsregler.

Helt främmande ter sig kravet på medgivande av länsstyrelsen i stället

för av fullmäktige bewäffande de ärendegrupper som inte hänför sig till

specialförfattningen utan utgör gängse inslag i flertalet kommunala nämnders förvaltning. Enligt nuvarande ordning krävs länsstyrelsens medgivande till delegation av exempelvis tillsättningar av kommunala tjänster, andra

personalärenden, lokalfrågor, ekonomiska frågor och en rad mer eller mindre

rutinbetonade ärenden inom det rent kommunala ansvarsområdet.

Av intresse i detta sammanhang är att bygglagutredningen i sitt betänkande (SOU 1974:21) förordar en övergång till de delegationsregler som gäller i den kommunala förvaltningen i övrigt för ärenden enligt en framtida

markanvändnings- och byggnadslagstiftning.

I svfte att reducera den statliga tillsynen bör nuvarande underställning hos länsstyrelsen beträffande bemyndigande för byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd att delegera beslutanderätt ersättas av eljest förekommande

medgivande av fullmäktige.

Särskilt intressant ter sig därvid möjligheten att anknyta bestämmelserna till kommunallagens motsvarande regler för oreglerad nämnd, vilka enligt

komunnallagsutredningens förslag skall gälla också för kommunstyrelse. Et sådant förenhetligande av lagstiftningen, genomfört exempelvis efter

brandlagens mönster, bör kunna omfatta också övriga specialreglerade nämnder, om en hänvisning tull 45 § andra och tredje styckena KL i specialförfatttningarna kompletteras med undantag för särskilt kvalificerade ären-

degrupper. Detta synes vara en lämplig och enkel lösning. Konsekvenserna

skulle bli i huvudsak följande.

Brandlagen: ingen förändring i sak.

Byggnadsstadgan: medgivande at delegera beslutanderätt ankommer på fullmäktige i stället för på länsstyrelsen. Kravet att tjänstemannadelegat skall vara anställd hos nämnden utgår. Vissa ärendegrupper undantas på samma sätt som hittills.

Skollagen: uppräkningen av möjliga tjänstemannadelegater utgår, vilket inte innebär någon saklig ändring, eftersom samtliga angivna tjänstemän

innefattas i begreppet ”tjänsteman hos kommunen”. Samma ärendegrupp

som f. n. undandtas.

Lagen om social centralnämnd: uppräkningen av ärendegrupper utgår. Hänvisningen ull KL kompletteras med regler om delegation till ordföranden i vissa brådskande fall. Uppräkningen av ärendegrupper som undantas från

delegation behålles.

Socialhjälpstagen och barnavårdslagen: vissa lagtekniska ändringar men ingen förändring i sak.

Nykterhetsvårdslagen: nuvarande delegationsmöjlighet ökar genom en an-

passning till vad som gäller för nykterhetsvårdsärenden i social centralnämnd. Vissa ärendegrupper. som f. n. anges i lagen om social centralnämnd, undantas från delegation.

Hälsovärdsstadgan: samma konsekvenser som i byggnadsstadgan.

5.7 Föreskrifter om protokoll

[ 24§ KL finns jämförelsevis detaljerade föreskrifter om kommunfullmäktiges protokoll. Dessa regler gäller i huvudsak också för kommunstyrelsens och de oreglerade nämndernas protokoll (39 och 45 38). När det

gäller specialreglerad nämnds protokoll hänvisas regelmässigt i vederbörande specialförfattning till kommunallagens bestämmelser om kommunstyrelsens protokoll, som dock vanligen jämkas genom en särbestämmelse om protokollets innehåll. I den mån fråga är om sådant ärende om myndighetsulövning mot enskild (s. k. kvalificerat partsärende) som avgörs genom beslut som överklagas genom förvaltningsbesvär, regleras de specialreglerade

nämndernas protokollföring även av förvaltningslagens bestämmelser om beslutsmotivering (17 8 ) och rättelse av bestut (19 5). Vid en genomgång av de bestämmelser som reglerar nämndernas organisation och arbetsformer ter det sig naturligt att behandla också reglerna

om protokoll. En översyn av dessa regler torde för övrigt vara påkallad av bristande kongruens mellan specialförfattningarna och förvaltningslagen och aktualiseras ytterligare av de förslag till ändringar i kommunallagens protokollsbestämmelser som kommunallagsutredningen föreslår.

51A Kommunallagens protokollsregler

Enligt 24 § KL skall kommunfullmiktiges ordförande föra eller på eget

ansvar låta föra fullmäktiges protokoll. Detta skall innehålla en förteckning

över närvarande ledamöter, en kortfattad redogörelse för varje ärendes beskaffenhet, i varje ärende framstillda förslag och yrkanden som inte har

återkallats samt beslutet i varje ärende. Om omröstning har ägt rum, skall dessutorn i protokoHet tas in redogörelse för propositionsordningnen och uppgift om hur många som har röstat för eller emot. Vid öppen omröstning skall vidare anges hur var och en har röstat.

Utan uttryckligt stöd i KL anses att reservationer skall redovisas i fullmäiktiges protokoll. Däremot behöver skälen för beslut inte anges i protokollet.

För justeringen av fullmäktiges protokoll finns utförliga regler i KL. Det

torde dock inte finnas anledning att här närmare redovisa dessa regler. Vad som nu sagts om kommunfullmiäktiges protokoll gäller enligt 39 och 45 8§& KL också kommunstyrelsens och oreglerad nämnds protokoll.

För justering av dessa nämnders protokoll gäller bestämmelser, som i viss mån avviker från reglerna om justering av fullmäktiges protokoll.

Regler om rittelse av förbiseendefel i protokoll saknas f.n. i KL. Kom-

munallagsutredningen förslår dock att i lagen tas in en bestämmelse enligt vilken rättelse före besvärstidens utgång får vidtas i protokoll. om detta på grund av skrivfel, räknefel eller annat förbiseende uppenbart har avfattats felaktigt. Bestämmelsen föreslås gälla för såväl fullmäktige som styrelse och oreglerad nämnd (26 § tredje stycket EKL).

De övriga ändringar i kommunallagens protokollsregler som kommunallagsutredningen föreslagit är av mindre intresse i detta sammanhang. Ftt undantag är utredningens förslag att redovisningen i protokollet av närvarande ledamöter skall kunna ske inte bara genom en förteckning över

de närvarande utan också genom att de som är frånvarande anges (264 första stycket EKL).

5.1.2 De specialreglerade nämndernas protokoll

I fråga om specialreglerad nämnds protokol! hänvisas, som tidigare har

framhållits, regelmässigt i specialförfattningen till kommunallagens bestäm-

melser om kommunstyrelsens protokoll. För skolstyrelsens del stannar det härvid. När det däremot gäller brandstyrelsen, byggnadsnämnden, de sociala

nämnderna och hälsovårdsnämnden föreskrivs i resp. specialförfattning att protokollet inte behöver innehålla annat än förteckning över närvarande ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen därför. I förhållande

till kommunallagens protokollsregler innebär bestämmelsen en påtaglig begränsning men också en viss utvidgning av protokollsskyldigheten. Dessa specialreglerade nämnders protokoll måste således — till skillnad från de oreglerade nämndernas protokoll — innehålla beslutsmotiveringar.

Skälen till att de specialreglerade nämndernas protokollsskyldighet har begränsats belyses bl. a. i förarbetena till socialhjälpslagen, vid vars tillkomst

frågan ingående behandlades av riksdagen. I prop. (1955:177) med förslag

till lag om socialhjälp föreslogs att kommunallagens bestämmelser om kommunstyrelsens protokoll skulle till fullo göras tillämpliga på socialnämndens

protokoll. Mot detta förslag framkom cerinringar i flera motioner. I de likalydande motionerna 1955:1:548 och 11:677 uttalades att fattig-

vårdslagens bestämmelse att endast fattigvårdsstyrelsens beslut och skälen härför skulle antecknas i protokollet borde gälla också för socialnämnden.

Den noggranna protokollföring.som hade föreslagits i propositionen kunde

enligt motionärerna vara berättigad beträffande kommunens beslutande och verkställande organs sammanträden men i fråga om socialnämnden syntes

den motionärerna medföra ett onödigt betungande arbete, som ibland kunde vara mer till skada än nytta. När det gäller åtgärder och ingripanden mot enskilda personer, kunde det enligt motionärerna vara till uppenbar skada

om vederbörande fick kännedom om varje ledamots personliga ställningstagande.

Frågan om socialnämndens protokoll behandlades också i de likalydande

mationerna 1955:1:552 och H:682. Motionärerna fann det angeläget att bestäämmelserna om protokollet gjordes enklare och att föreskriften om redovisning av de enskilda ledamöternas vota föll bort.

Andra lagutskottet (2LU 1955:39) framhöll med hänvisning till förslaget

I propositionen att vissa fördelar givetvis stod att vinna om reglerna för protokolleringen i olika kommunala nämnder och organ gjordes likalydande.

Enligt utskottets mening förelåg emellertid i fråga om socialnämndens protokoll inte samma skäl till utförlighet som i fråga om kommunfull-

mäktiges och kommunstyrelsens protokoll. Den protokollsskyldighet som hade föreslagits i propositionen ansågs framtvinga ett betydande skrivarbete

och skulle enligt utskottets mening bli onödigt betungande för nämnderna.

De i motionerna framförda erinringarna mot att ledamöternas personliga

ställningstaganden framgick av protokollet kunde enligt utskottet inte heller frånkännas betydelse. Utskottet ansåg det inte erforderligt att socialnämn-

dens protokoll upptog annat än förteckning över närvarande ledamöter samt

beslutet i varje ärende och skälen härför. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag trskr 1955:397).

I den mån specialreglerade nämnders beslut kan överklagas genom för-

valtmingsbesvär och innebär myndighetsutövning mot enskild är förvaltningslagens bestämmelser om bl. a. beslutsmotivering (17 §) och rättelse av beslut (19 §) tillämpliga. Eftersom nämndernas beslut i allmänhet avfattas i protokollform. får dessa föreskrifter betydelse för nämndernas protokollföring.

Föreskriften om beslutmotivering innebär att beslut, varigenom ärende avgörs dvs. prövas slutligt. skall innehålla de skäl som har bestämt utgången. Skälen får utelämnas bara under vissa bestämda förutsättningar, som anges i lagen, t.ex. om beslutet inte har gått part emot eller när det annars är uppenbart obehövhgt att redovisa skilen.

Rättelseregeln i förvaltningslagen innebär att beslut, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet, får rättas först sedan part har lämnats tillfälle att yttra sig. Parten behöver dock inte höras om det är uppenbart obehövligt.

Dessa föreskrifter i förvaltningslagen är som nämnts bara tillämpliga i fråga om sådamt beslut av specialreglerad nämnd som kan överklagas genom förvalt ningsbesvär och som innebär myndighetsutövning mot enskild. Enligt en särskild bestämmelse i barnavårdstagen (14 X 4 stycket) är föreskrifterna

dock tillämpliga också i sådant ärende hos barnavårdsnämnd i vilket medgelas beslut, som kan överklagas genom kommunalbesvär. Föreskriften om

beslutsmotivering skall enligt samma bestämmelse tillämpas också på barnavårdsnämnds beslut under ärendes handläggning. Denna specialreglering

beträffande barnavårdsnämnd hänger samman med att man vid förvaltningslagens tillkomst inte ville försämra det rättsskydd som den enskilde

redan tidigare åtnjöt på grund av barnavårdslagens utförliga reglering av förfarandet i ärenden hos barnavårdsnämnd. Det bör observeras att sär-

bestämmelserna endast avser barnavårdsärenden och inte ärenden av annat slag.

Vad som nu har sagts om barnavårdsnämnd gäller också social centralnämnd och social distriktsnämnd vid handläggning av barnavårdsärende.

5.7.3¶Överväganden och förslag

Självfallet är det önskvärt att enhetliga regler så långt möjligt gäller för de kommunala nämnderna protokoltföring. Detta önskemål är dock svårt att helt tillgodose med hänsyn till de skilda förutsättningar som gäller för den specialreglerade förvaltningen och för den sektor av kommunftörvalt-

ningen som inte regleras annorstädes än i kommunallagen. Denna skillnad

blev, som tidigare har redovisats, utförligt belvst vid socialhjälpslagens tillkomst. Det ansågs då inte lämpligt att ålägga socialnämnden en lika omfattande protokollsskyldighet som kommunstyrelsen och de oreglerade

nämnderna. Föreskriften om socialnämnds protokoll motsvaras av regler

av samma innebörd i övriga här aktuella specialförfattningar med undantag av skollagen.

De olika förutsättningar som gäller för specialreglerad och kommunallagsreglerad förvaltning har vuerligare markerats genom tillkomsten av förvaltningslagen. som gäller ärende hos kommunal myndighet om ärendet avgörs genom beslut, som kan överklagas genom förvaltningsbesvär men inte om det kan angripas med kommunalbesvär. Till följd härav kan förvaltningslagens regler om förfarandet i kvalificerade partsärenden — t. ex.

reglerna om beslutsmotivering och om rittelse av beslut — bli tillämpliga

i de specialreglerade men inte i de oreglerude nämnderna.

De särregler som gäller för de här behandlade specialreglerade nämndernas protokoll avser framför allt protokollets innehåll. Särreglerna innebär i detta hänseende en påtaglig inskränkning men också en betydelsefull utvidgning av protokollsskyldigheten.

Att i enhetlighetens intresse ta bort gällande inskränkning i de specialreglerade nämndernas protokollsskyldighet synes inte böra komma i fråga. De skäl på vilka inskränkningen har grundats synes fortfarande vara giltiga. Den eftersträvade enhetligheten skulle också kunna uppnås, om motsvarande inskränkning görs i kommunstyrelsens och de oreglerade nämndernas protokollsskyldighet. Denna fråga kan dock inte lämpligen övervägas inom ramen för det nu aktuella översynsarbetet. I sammanhanget bör observeras att kommunallagsutredningen inte har förestagit någon ändring i detta syfte av kommunallagens regler om kommunstyrelsens och de oreglerade nämndernas protokoll. Den bristande enhetligheten på detta område torde för övrigt inte ha vållat några påtagliga olägenheter.

Den utvidgning av protokollsskyldigheten som gäller för de specialreglerade nämnderna avser beslutsmotiveringen och grundar sig 1. n. på föreskritter både i specialtörfattningarna och i förvaltningslagen. Specialförfattningarnas föreskrifter om beslutsmotivering kan sägas vara mer kate-

voriska än motsvarande bestämmelse i förvaltningslagen, som bara gäller ärenden. som innebär myndighetsutövning mot enskild och som uttryckligen anger att beslut inte behöver motiveras under vissa förutsättningar. Till skillnad från denna föreskrift i förvaltningslagen gäller specialförfattningarnas föreskrifter om beslutsmotivering inte bara bestut i kvalificerat partsärende, som kan överklagas genom förvaltningsbesvär, utan också andra typer av beslut.

Någon anledning att nu ompröva de överväganden på vilka förvaltningslagen har grundats i nu berörda hänseende föreligger inte. Förvaltningslagens

föreskrift om beslutsmotivering bör fortfarande gälta för de specialreglerade

nämnderna I samma utsträckning som nu. Vid sidan av denna nyanserade

föreskrift synes det inte finnas behov av regler om motivering av special-

reglerade nämnders beslut. Gällande bestämmelser i specialförfattningarna att skälen för beslut skall anges i protokollet kan därför utgå. Exempel

på =n sådan lösning finns bl. a. i lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning (55).

Den nu förordade lösningen innebär att de specialreglerade nämndernas skyldighet att motivera andra beslut än de som meddelas i sådana kvalificerade partsärenden som kan överklagas genom förvaltningsbesvär faller bort. Föreskrifterna om motivering av samtliga beslut torde inte ha tillämpats

särskilt strikt i övriga ärenden.

I den mån det är önskvärt att kräva motivering av andra beslut av spe-

cialreglerad nämnd än de som omfattas av förvaltningslagens föreskrift om beslutsmotivering. bör den utvägen väljas att nämnda föreskrifts tillämpningsområde utvidgas. Exempel härpå finns som tidigare har redovisats

1 barnavårdslagen.

Fnligt särskilda bestämmelser i barnavårdslagen (14 § fjärde stycket) är förvaltningslagens föreskrifter om bl. a. beslutsmotivering tillämpliga också i sådant barnavårdsärende i vilket meddelas beslut som kan överklagas genom kommunalbesvär. Föreskrifterna skall enligt samma bestämmelser tillämpas också på barnavårdsnämnds beslut under ärendes handläggning. Skäl att nu ompröva dessa bestämmelser, som infördes vid förvaltningslagens tillkomst, finns inte.

Som förut har tramhållits saknas f.n. i KL regler om rättelse av förbiseendefel. Kommunallagsutredningen föreslår att en sådan regel tas in i lagen (26 § tredje sycket EKL). Den föreslagna bestiimmelsen ger möjlighet alt före besvärstidens utgång rätta såväl fullmäktiges som styrelsens och

oreglerad nämnds protokoll. om dewua på grund av skrivfel, räknefet eller

annat förebiseende uppenbart har avfattats felaktigt.

Om utredningens förslag förverkligas. uppkommer frågan om kommunallagens rättelseregel skall gälla också de specialreglerade nämndernas protokoll. Detta förefaller vara en lämplig huvudregel. I den mån det är fråga om kvalificerat partsärende. vilket avgörs genom beslut som kan överklagas ecenom förvaltningsbesvär. gäller redan förvaltningslagens regel om kom-

munikation med part innan rättelse av förbiseendefel vidtas (19 §). Skäl att ändra denna ordning finns inte. Hinder synes inte föreligga mot att fåta båda reglerna gälla samtidigt beträffande de kvalificerade partsärendena. Tvärtom talar rättssäkerhetsskäl för en sådan lösning. Den rättelseregel som kommunallagsutredningen föreslår kommer härvid att gälla samtliga ärenden hos den specialroglerade nämnden. I den mån protokollet redovisar beslut som innebär myndighetsutövning mot enskild och som kan angripas

med förvaltningsbesvär gäller härutöver fortfarande 195 förvaltningslagen med det förstärkta rättsskydd denna regel innebär. Detta bör uttryckligen

anges i hänvisningen till KL.

Av den tidigare redogörelsen för gällande bestämmelser framgår att replerna om ansvaret för och justeringen av kommunstyrelsens protokoll är uillämpliga på de specialreglerade nämndernas protokoll genom särskilda hänvisningar i specialförfattningarna. Det finns inte skäl att ändra denna ordning.

För närvarande gäller att såväl kommunstyrelsens och oreglerad nämnds protokoll som specialreglerad nämnds protokoll skall innehålla förteckning över närvarande nämndledamöter. Kommunallagsutredningen töreslår som förut nämnts att kommunallagens regler om närvaroredovisning skall ändras så att redovisningen kan ske inte bara genom en förteckning över de närvarande ledamöterna utan också genom att de som är frånvarande anges. Denna ordning synes utan komplikationer kunna tillämpas också på de speialreglerade nämndernas protokoll. Om utredningens förslag förverkligas, bör därför specialförfattningarnas protokollsbestämmelser jämkas så att rådande enhetlighet behålls.

5.8¶Några återstående frågor

I detta avsnitt behandlas de i översynsarbetet aktuella specialförfattningarnas nämndregler, i den mån de avviker från kommunallagens motsvarande avsnitt och inte tidigare har avhandlats.

Regler om antal ledamöter ges i samtliga här aktuella specialförfattningar. I två fall avviker föreskrifterna från den regel om minst fem ledamöter

som gäller för kommunstyrelsen. Skolstyrelse skall sålunda ha minst sju

ledamöter (13 § skollagen) och social centralnämnd minst nio (3 § lagen om social centralnämnd m. m.).

Föreskrifterna om suppleanter stämmer överens med kommunallagens regler i sanuliga aktuella törfattningar utom nykterhetsvårdslagen, där antalet suppleanter i nykterhetsnämnd anges till minst hälften av antalet ledamöter. Bestämmelsen i 313 första stycket KL om utt suppleanter väljs av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer anses innebära att minst en suppleant skall utses.

I stället för jävsregeln i 37 § andra stycket KL gäller för alla här aktuella nämnder förvaltningslagens jävsregler (4 och 558) i samtliga ärenden.

Brandstyrelses rätt att ull kommunstyrelsen överlämna sitt arkiv följer av en hänvisning till 45 § KL (3 a § I mom. andra stycket brandlagen). Motsvarande bestämmelse finns positivt uttryckt i skollagen (12 §) och socialhjälpslagen (10 §) men saknas i övriga specialförfattningar. De oreglerade

nämnderna ges i 45 § KL en möjlighet att till kommunstyrelsen överlämna

sina arkivhandlingar. Kommunallagsutredningen föreslår att fullmäktige skall få föreskriva formerna för arkivvården (40 § tredje stycket EKL).

De särregler i specialförfattningarna som inte behandlats här eller i föregående avsnitt kan beskrivas som en reglering utöver kommunaullagens bestämmelser. I allmänhet har dessa ytterligare regler sin grund i nämndens specialreglerade arbetsuppgifter.

Som framgår av det föregående är det, utöver de tidigare behandlade

detaljföreskrifterna, endast i ett fåtal avseenden som specialförfattningarnas nämndregler avviker från kommunallagens motsvarande regler. Utöver jävsreglerna gäller detta föreskrifterna om antal ledamöter och suppleanter och

om arkivvård. Föreskrifterna om antal ledamöter anger genomgående minimiantal. För

skolstyrelse är minimiantalet sju, för social centralnämnd nio. Att skolstyrelse celler social centralnämnd obligatoriskt skall ha fler ledamöter än exempelvis kommunstyrelsen förefaller svårt att motivera. Det ligger eu

värde i sig att till nämnderna knyts så många förtroendemän som är möjligt

med hänsyn till kravet på effektivitet och arbetsduglighet. Det bör kunna

överlämnas åt kommunerna att själva fastställa antalet ledamöter i nämnderna utöver ett minimiantal. som lämpligen kan vara det som giller för

kommunstyrelsen. Särbestämmelserna föreslås därför utgå. Det bör särskilt understrykas att detta förslag inte åsyftar cen minskning av antalet nämndledamöter utan har sin grund uteslutande i en strävan att nå en enhetlig reglering med ett minimum av detaljföreskrifter.

Antalet suppleanter skall i nykterhetsnämnd uppgå till minst hälften av antalet ledamöter. Motsvarande föreskrift saknas för övriga nämnder och inga skäl talar för att behålla den.

Beträffande jävsreglerna synes ingen ändring vara påkallad. Det skall också framhållas att kommunallagsutredningens förslag innebär en anpassning tll

förvaltningslagens regel om släktskapsjäv.

De olikheter som har konstaterats beträffande föreskrifterna om de specialreglerade nämndernas arkivvård företaller sakna berättigande. Eu flertal kommuner har byggt upp gemensamma arkiv för hela den kommunala

förvaltningen. Den regel som kommunallagsutredningen föreslår om att

fullmäktige beslutar om arkivvården bör bli tillämplig också på de specialreglerade nämnderna. Därigenom anpassas lagstiftningen till praxis och de särskilda bestämmelserna i specialförfattningarna kan slopas.

5.9 Närmare om förslagen till författningsändringar

De överväganden som har gjorts I de föregående avsnitten har lett fram till att goda föruisättningar finns för att med ett minimun av särregler anpassa de olika specialförfattningarnas regler om nämndernas organisation och arbetsformer till kommunatllagens motsvarande bestämmelser.

Genomgående föreslås i det följande en hänvisning I alla behandlade specialförfattningar till kommunallagsutredningens enhetliga kommunalag. Den bör ges i princip följande lydelse:

Beträffande s-nämnd skall bestämmelserna i 33.3. 345 första stycket, 35-33 §§, 398 första stycket samt 40-42 §& kommunallagen äga mMotsva-

rande tillämpning.

Nämndens protokoll behöver dock ej upptaga annat än uppgift om närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende. Föreskrifter om i vilken utsträckning beslut skall innehålla de skäl som har bestämt utgången finns i 178 förvaltningslagen (1971:290). Föreskrifter om rättelse av beslut finns

i 193 samma lag.

Utan hinder av 28 2 förvaltningslagen äger 4 och 5 §§ nämnda lag till-

fämpning I samtliga ärenden hos x-nämnd.

Smärre avvikelser behövs på grund av att skolstyrelses protokoll skall vara fullständigt, att hänvisningen till 17 8 förvaltningslagen inte låter sig infoga i barnavårdslagen samt att vissa begränsningar i delegationsrätten gilller beträffande några grupper av ärenden. som innefattar kvalificerad myndighetsutövning.

I stort kan den angivna normalhänvisningen dock användas, varigenom ett stort antal motsvarande celler likartade regler i specialförfattningarna kan mönstras ut.

Kommunallagsutredningens förslag ull ny lagtext (1 - 3 kap.) redovisas i bilaga 14.

I detta sammanhang har endast preliminära överväganden kunnat göras

beträffande de särskilda lösningar som fordras för Stockholms kommun.

Inte heller de särskilda överväganden som den nya regeringsformen påkallar om olika reglers status av lag eller förordning återspeglas i författ-

ningsförslagen.

I detta kapitel sammanfattas först förslagen till ändringar i KL, varefter förslagen till ändringar i specialtörfattningarna redovisas nämnd för nämnd. Förekommande hänvisningar till komunallagens bestämmelser avser kommunallagsutredningens förslag ull enhetlig kommunaltag.

01 Förslag till ändvingar i KL

I ett föregående avsnitt(5.3) föreslås att en regel om proportionellt valmetod skall införas beträffande val till hälsovårdsnämnd och nykterhetsnämnd m. f. nämnder.

Denna förstärkning av minoritetsskyddet nås genom att tuillämpligheten

av kommunallagens bestämmelse om proportionella val (24 § tredje stycket EKL) utvidgas. Begränsningen till de oreglerade nämnderna slopas. Specialförfattningarnas regler i ämnet kan därigenom utgå. I on tudigare avsnitt (5.5) föreslås att kommunfullmiäkuge själva skall fastställa fördelningen mellan nämnderna av vissa förvalningsuppgifter. Den lämpligaste metoden att åstadkomma detta är att föga ett nytt fjärde stycke till 43 § EKL. Ändringslörslagen, som av praktiska skäl utformats som förslag till ändringar + kommunallagsutredningens förslag (EKO redovisas i bilaga I.

592 Förslag ull ändringar i brandlagen

Brandlagstiftningens moderna utformning gör att de ändringar som föreslås här får begränsad praktisk betydelse. Brandlagens regler fyller ganska högt ställda anspråk på enkelhet och — vad beträffar brandstyrelsens arbetsformer - frånvaro av detaljbestämmelser. |

I 3 8 ges brandstyrelsen ett allmänt förvaltningsansvar för brandförsvarets

ungeligeneheter. Paragrafen ändras så att det framgår att fullmäktige beträffande brandförsvaret får fatta sådant beslut som avses i det nya härde stycket i 43 § EKL. Den allmänna hänvisningen till KL ersätter nuvarande 3 a § brandlagen. Sakligt innebär detta att bestämmelsen om den begränsade protokollsskyldigheten ges en bättre uttormning och att regeln om brandehefts ovillkorliga närvarorätt och falska reservationsrätt ersätts av den regel om möjligHet

att tillkalla bl. a. tjänsteman som kommunallagsutredningen har föreslagit

skall gälla hela den kommunallagsreglerade sektorn. Förslaget redovisas i bilaga 2.

5.9.3 Förslag till ändringar i byggnadsstadgan Byggnadsnämnds sammansättning och arbetstormer regleras i byggnadsstadgans första kapitel. En tillämpning av den föreslagna hänvisningen till KL medför att en betvdande del av textmassan kan undvaras. ] enlighet med vad som tidigare har föreslagits slopas närvarorätten för de tjänstemän som har föredragsningsskyldighet hos nämnden liksom den falska reservationsrätt som tillkommer dessa och andra tjänstemän. Bestämmelser om skyldighet för nämnden att underställa länsstyrelsen beslut om delegation ersätts av kommunallagens delegationsregler. Hituills gällande

begränsning i delegationsrätten beträffande vissa kvalificerade ärendegrupper behålls.

I byggnadsstadgan återstår av nämndbestämmelserna därmed hänvisningen till KL med viss inskränkning I delegauonsrätten och en tföreskritt om viss personal hos nämnden. Det kan givetvis också ifrågasättas om det är

nödvändigt att behålla dessa regler. De har dock en sådan utformning att de knappast kan anses innebära en besvärande detaljreglering och de bör därför prövas vid övervägandena i anledning av bygglagutredningens betänkande.

Förslaget redovisas i bilaga 3.

5.9.4 Förslag till ändringar i skollagen och skolförordningen

Skolstyrelses sammansättning och arbetsformer regleras i 2 kap. skollagen.

Bestämmelserna i 12-16 och 18 §§ ersätts av den genomgående hänvisningen vill KL. Skyldigheten att föra protokoll enligt reglerna i KL kvarstår dock

fullt ut. Liksom f.n. undantas en ärendegrupp från delegation.

De förändringar detta förslag innebär är i korthet fäljande. Minimiantalet

ledamöter sänks från nuvarande sju till fem, vilket gäller för kommunstyrelse

och flertalet övriga nämnder. Det skall erinras om att med detta förslag

självfallet inte aves att minska antalet förtroendemän utan endast att över-

lämna åt kommunerna att själva utforma sin nämndorganisauion. Vidare anpassas valbarhetsreglerna till de regler kommunallagsutredningen föreslår beträffande kommunstyrelsen. vilket bl. a. innebär att skolchefen blir valbar till skolstyrelsen. Hans med tjänsten förenade rätt och skvidighet att närvara

vid styrelsens sammanträden slopas liksom hans falska reservationsrätt. Ett par ändringar föreslås också i skollagen och skolförordningen som

en följd av det tillägg till 43 § EKL som har föreslagits i det föregående.

Sålunda föreslås att 8 § tredje stycket skollagen utgår. I detta stycke fö-

reskrivs att kommunfullmäktige kan uppdra förvaltning och verkställighet i fråga om byggnad och mark för skola, som står under skolstyrelsens förvaltning, åt annan nämnd liksom att motsvarande uppdrag kan lämnas beträffande anställning m. m. av viss personal. Bestämmelserna blir överflödiga, om en hänvisning till 43 § fjärde stycket EKL ges i 9 5 skollagen samt i 17 kap. 535§ och 18 kap. 9 § skoltörordningen.

Slutligen föreslås motsvarande ändringar i reglerna om landstingskom-

muns utbildningsnämnd (3 kap. skollagen).

Förstag ull ändring i skollagen redovisas i bilaga 4, förslag tull ändring

i skolförordningen i bilaga 35.

3.9.5 Förslag till ändringar i lagen om socialt centralnämnd

Förslagen till ändringar i lagen om social centralnämnd motsvarar i stort sett ändringsförslagen beträffande de särskilda vårdlagarna.

Den hänvisning ull KL som föreslås i samtliga specialförfattningar kompletteras här. liksom i barnavårdslagen, med en hänvisning beträffande pro-

wkollföringen till 148 tredje stycket barnavårdslagen. De begränsningar i delegationsrätten som föreskrivs för vissa barnavårds-

och nykterhetsvårdsärenden upprätthålls i förslaget genom att de regler här-

om som skall gälla för barnavårdsnämnd och nykterhetsnämnd görs tilllämpliga även i kommun, som har fattat beslut om att inrätta social cen-

tralnämnd. Detta sker genom att 2s5 första stycket lagen om social centralnämnd ändras så att delegationsbestämmelserna i de särskilda vårdla-

garna inte längre undantas från tillämplighet i sådan kommun samtidigt

som den begränsning i delegationsrätten i nykterhetsvårdsärenden som f. n.

finns i lagen om social centralnämnd förs över till nykterhetsvårdslagen.

Bestämmelsen i 25 andra stycket lagen om social centralnämnd kommer därefter att medföra att delegationsbestiimmelserna i de särskilda vårdtagarna

blir tillämpliga på social centralnämnd.

Med samma metod kan bestämmelserna i 6 § om ordförandedelegation slopas.

De ändringar i KL som föreslås innebär att reglerna i lagen om social

centralnämnd om rätt att tillkalla särskilda sakkunniga och om tillsättning

av tjänst, som nämnden har gemensamt med annan nämnd, kan mönstras ut.

Förslaget innebär sålunda att lagen, utöver inledande bestämmelser om

inrättande av social centralnämnd och om tillämpligheten av föreskrifterna i de tre vårdlagarna i sådant fall, beträffande social centralnämnd endast innehåller hänvisning till KL. Beträffande social distriktshnämnd begränsas

bestämmelserna på motsvarande sätt.

Sakligt innebär ändringarna i huvudsak att föreskrivet minimiantal ledamöter minskas från nio till för övriga nämnder gällande fem, vilket, lika

litet som motsvarande ändring beträffande skolstyrelsen, avses få någon

styrande effekt. Vidare utgår rekommendationen om anlitande av juridisk

och medicinsk sakkunskap och nämndens delegationsmöjligheter vidgas till att omfatta också andra ärenden än socialhjälps-, barnavårds-och nykterhetsvårdsärenden.

Beträffande social distriktsnämnd föreslås att förbudet att göra framställ-

ning eller avge yttrande till fullmäktige slopas. Kommunfullmäktige bör få avgöra om distriktsnämnd skall ges sådan befogenhet.

Förslaget redovisas i bilaga 6.

5.9.6 Förslag tll ändringar i socialhjälpslagen

De ändringar som föreslås i socialhjälpslagens nämndregler är sakligt sett av begränsad betydelse, även om en betydande textmassa utgår. Normalhänvisningen till KL föreslås ersätta 3-5 §§, 8 X andra och tredje styckena

samt 103. Bestämmelsen om egendomsförvaltning i 6 § utgår och regeln om nämndens allmänna förvaltningsansvar kompletteras med en hänvisning

till 43 § fjärde stycket EKL. Övriga bestiimmelser kvarstår oförändrade. De sakliga förändringar förslaget innebär inskränker sig i stort sett till vad som

följer av kommunallagsutredningens förslag till ny kommunallag och de

förslag till ändringar i KL som tidigare har redovisats.

Förslaget redovisas i bilaga 7. 13 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr I

5.9.7 Förslag till ändringar i barnavårdslagen

Beträffande barnavårdslagen föreslås att rekommendationen om att jurist

skall vara ledamot i nämnden eller att juridiskt biträde i annat fall bör anlitas skall utgå. Bestämmelsen om egendomsförvaltning i 3 § utgår och regeln om nämndens allmänna förvaltningsansvar kompletteras med en hiän-

visning till 43§ fjärde stycket EKL.

I övrigt föreslås den hänvisning ull KL som genomgående används ersiitta ett flertal bestämmelser. Hänvisningen kompletteras med den regel om begränsning av delegationsrätten som nu ges i 12 § barnavårdslagen. Reglerna om nämnden och dess arbetsformer kan därigenom begränsas till hänvisningen till KL, bestämmelsen i 9 §. som reglerar bl. a. samarbete med andra

organ, regeln i 11 § om ordförandedelegation i vissa fall samt föreskriften

i 135, som ger regeringen möjlighet att medge undantag från föreskriven organisation och undantar Stockholms kommun från tillämpligheten av burnavårdslagens nämndregler.

Förslaget redovisas i bilaga 8.

5.9.8¶Förslag till ändringar i nykterhetsvårdslagen m.m.

Nykterhetsvårdslagens regler om kommunal nykterhetsnämnd föreslås ändrade på i huvudsak samma sätt som reglerna om socialnämnd och barnavårdsnämnd.

Sakligt innebär detta att kravet på att såväl män som kvinnor skall vara företrädda slopas liksom rekommendationen om att läkare skall vara ledamot i eler biträde åt nämnden. Nämndens möjlighet att delegera beslutanderätt utvidgas väsentligt. Bestämmelsen i lagen om social centralnämnd om att

delegation ime får ske i vissa kvalificerade nykterhetsvårdsärenden flyttas

till nykterhetsvårdslagen. Övriga ändringar är sådana som följer av EKL.

Förslaget redovisas i bilaga 9.

Som tidigare framhållis kan lagen om tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården i och med de föreslagna ändringarna i socialvårdslagarna upphävas. Förslag till lag härom redovisas i bilaga 10.

5.9.9 Förslag till ändringar i hälsovårdsstadgan m.m.

Flertalet bestämmelser i hälsovårdsstadgans 2 kap.. som reglerar hälso-

vårdsnämnds sammansättning och arbetsformer, föreslås utgå. Den genomgående hänvisningen till KL, som kompletteras med nuvarande begränsning i delegationsrätten, förestås ersätta 7-12 §§. I huvudsak

innebär detta att rekommendationerna om läkares och veterinärs ledamotskap mönstras ut och att bestiimmelserna om olika utomstående befattningshavares närvarorätt och falska reservationsrätt utgår. Vidare föreslås att underställningsskyldigheten beträffande delegationsbemyndigande ersätts av kommunallagens delegationsregler.

Härutöver innehåller 2 kap. föreskrifter om skyldighet att avge årlig berättelse (13 §) och skyldighet att ha stadsläkare och hälsovårdsinspektör (14 §). Dessa bestämmelser föreslås kvarstå oförändrade i avvaktan på förslag från hälsovårdsstadgekommittén, som har i uppdrag att särskilt överväga

vilka detaljbestämmelser av denna typ som kan mönstras ut.

Närvarorätt och falsk reservationsrätt tillkommer länsveterinären och dis-

trikts- och stadsveteriniren också enligt djurskyddslagen (1944:219). Även

dessa bestämmelser föreslås utgå.

Förslag till ändring i hälsovårdsstadgan redovisas i bilaga I och förslag

til ändring i djurskyddslagen i bilaga 12.

6. Kommuns skyldighet att underställa statlig myndighet vissa beslut

Kommunala beslut skall i vissa fall för att vinna giltighet underställas statlig myndighetsprövning. Underställningsskyldigheten enligt KL och olika specialförfattningar har successivt reducerats. Särskilt gäller detta kom-

munernas rätt att ta ut avgifter, där tendensen har varit att ersätta underställning av taxor med lagregler som ger kommunerna frihet att själva

bestämma avgifterna inom ramen för verksamhetens självkostnader. Här kan erinras om hamnutredningens förslag att beslut om hamnavgifter skall

undantas från underställninsskyldighet. I 74 § KL skulle därmed inga underställningspliktiga områden återstå. Underställningsskyldighet kvarstår däremot såväl i andra delar av KL som i vissa specialförfattningar.

6.1 Underställning enligt KL m. m.

Underställningsskyldighet föreligger i tre fall i kommunallagens drätselkapitel. Den avser beslut om anslag att täckas genom flerårig utdebitering, beslut om avsättning till och ianspråktagande av vissa fonder samt beslut om upptagande av vissa lån och tecknande av borgen för vissa lån.

Beviljas anslag att täckas genom utdebitering under mer än fem år, skall beslutet underställas länsstyrelsens prövning (52 § andra stycket KL och

56 § andra stycket KLS). För landstingskommun gäller en motsvarande regel med den skillnaden att beslutet skall underställas regeringen (58 § andra stycket LL).

Möjligheten att underställningsfritt bilda och ta i anspråk fonder regleras

i 558 KL, 59 & KLS och 61 8 LL. Bestämmelsernas utformning är sådan

att kommunerna mera sällan har behov av att bilda andra fonder eller ta i anspråk fondmedel för annat ändamål än det ursprungligen avsedda. Sådana beslut skall annars enligt 56 § KL. 60 § KLS och 62 § EL underställas regeringen.

Den viktigaste och för kommunerna mest ingripande underställningsskyldigheten i drätselkapitlen avser beslut om upptagande av vissa lån och

tecknande av borgen för vissa lån.

Lånerätten och rätten att teckna borgen regleras för kommunerna i 58-60 3§ KL och 62-64 §§ KLS samt för landstingskommunerna i 64 § LL. Beträffande möjligheterna att ta upp lån utan regeringens tillstånd föreligger vissa skillnader mellan kommun och landstingskommun.

För båda giller att lånen skall vara ställda att återbetalas inom högst fom år. För kommunerna gäller dessutom en beloppsmässig inskränkning, så att lånerätten står i relation till skatteunderlaget i kommunen. LCandstingskommunerna är inte underkastade denna begränsning och inte heller

den för kommunerna gällande bestämmelsen, att lånen årligen skall av-

betalas. I andra avseenden är landstingskommunernas rätt att ta upp lån utan regeringens särskilda medgivande mer inskränkt än kommunernas. Detta hänger samman med kommunernas uppgifter inom bostadsförsörjningens område samt kommunernas ansvar för gemensamma vatten- och avloppsanläggningar m. m.

Kommunallagsutredningen föreslår att underställningsskyldighewen slopas i fråga om beslut om anslag att täckas genom flerårig utdebitering och

beslut om avsättning till och ianspråktagande av vissa fonder. Beträffande lån och borgen behålls underställningsskyldigheten. De beloppsmässiga be-

gränsningarna och kravet på årlig avbetalning som nu återfinns i KL och KLS men inte i LL skall dock enligt utredningens förslag slopas. I detta sammanhang föreslås inte några ytterligare ändringar i fråga om under-

ställningsskyldigheten i driätselkapitlen.

6.2 Den kommunala förordningsmakten

Utöver de beslut som nu har nämnts är kommunerna skyldiga underställa statlig myndighet i huvudsak vissa bestut om lokala förordningar, vissa taxor på det specialreglerade området samt planbeslut.

6.2.1 Lokala förordningar

Med lokala förordningar, som regelmässigt skall underställas statlig myn-

dighet avses i det följande lokal ordningsstadga, lokal hälsovårdsordning, brandordning och hamnordning.

All ta bort statsuppsikten i fråga om de lokala förordningarna eller att ändra formerna för denna medför svåröverskådliga konsekvenser, Dessa föreskrifter bygger på tillgång till bl. a. straffsanktioner och det torde inte vara förenligt med svensk rättsuppfattning att ge kommunerna cen rätt att

självständigt besluta om straffsanktionerade föreskrifter. Av statsmakterna fastställda normalföreskrifter av samma typ som ex-

empelvis normalhälsovårdsordningen (1971:761) också på de områden där sådana i dag inte förekommer skulle snarast innebära en hårdare styrning än hitills. Metwoden är också mindre lämplig på områden med större behov av lokala variationer.

Av bl.a. dessa skäl finns anledning att åtminstone tills vidare undanta

de lokala förordningarna från översynsarbetet. En avveckling av statskontrollen av dessa har så vittgående och komplicerade konsekvenser att den

knappast kan övervägas utan en mer omfattande utredning.

I detta sammanhang skall noteras att hamnutredningen föreslår att systemet med särskilda hamnordningar skall slopas. De föreskrifter utöver den föreslagna hamnlagen som kan erfordras för allmän ordning och säkerhet skall kunna ges i lokal ordningsstadga. FHärutöver skall hamninnehavaren

kunna utfärda särskilda driftsföreskrifter utan straffsanktion. Formerna för antagande och fastställelse av lokal hälsovårdsordning får förutsättas bli övervägda av hälsovårdsstadgekommittén.

6.2.2 Planbeslut

För flertalet planbeslut gäller att de skall fastställas av länsstyrelsen. Hela

planväsendet har emellertid övervägts av bygglagutredningen. I sitt principbetänkande föreslår utredningen väsentliga lättnader i statskontrollen på detta område. Det finns således inte anledning att i detta sammanhang

gå närmare in på dessa frågor.

6.2.3¶Offentligrättsliga avgifter m. m.

Avgiftsmakten, som kan ses som ett utflöde av förordningsmakten, har sedan länge underkastats en ingående statlig kontroll. Det främsta instrumentet har härvid varit underställningsinstitutet. Som tidigare har fram-

hållits har det underställningspliktiga området successivt reducerats. Beträffande avgifterna har underställningsskyldigheten i allmänhet ersatts av

generellt hållna författningsföreskrifter. I flertalet fall gäller att avgifterna skall svara mot kommunens självkostnad. Taxorna skall härutöver givetvis vara förenliga med den kommunala likställighetsprincipen.

1972 års riksdagsbeslut om slopad underställningsskyldighet i vissa avseenden gällde i stor utsträckning de offentligrättsliga avgifterna, nämligen torgavgifter, gatuhandelsavgifter m. m., parkeringsavgifter och sotningsavgifter. Beträffande torg- och gatuhandelsavgifterna föreskrivs en skälighetsprincip, som innebär att kommunen vid avgiftssättningen får ta hänsyn inte bara till sina egna kostnader utan också till bl. a. nyttjarens fördel av markupplåtelsen. För parkeringsavgifter gäller i stället för självkostnadsprincipen att kommunen får ta ut den avgift som fordras för trafikens ordnande. Friheten att fastställa avgifter för särskilda uppställningsplatser för den yrkesmässiga trafiken och sotningsavgifter begränsas av självkostnadsprincipen.

Sammanfattningsvis kan sägas att kommunens frihet att själv fastställa

avgifter i dag är relativt stor. De inskränkningar som finns gäller utöver

hamntaxan, där hamnutredningen har föreslagit att underställningsskyldigheten skall ersättas av eu system efter mönster av va-avgifterna, två typer av avgifter enligt byggnadslagstiftningen. Ifråga om gatubyggnadskostnads-

bidrag skall varje utökning av fastighetsägares skyldighet underställas statlig

myndighet. Taxa för avgifter hos byggnadsnämnd utfärdas av länsstyrelsen efter förslag av kommunen. Dessa avgifter har redan behandlats inom ramen

för kommundepartementets översynsarbete (Ds Kn 1975:1 PM I Avgifter

hos byggnadsnärnnd) och regeringen har (prop. 1975:107) begärt riksdagens bemyndigande att till kommunen överlåta beslutanderätten beträffande av-

gifter hos byggnadsnämnd.

Beträffande gatubyggnadskostnadsbidrag anförde föredragande departe-

mentschefen i prop 1972:12 att det i avvaktan på resultatet av bygglag-

utredningens allmänna översyn av byggnadslagstiftningen saknades anled-

ning att slopa underställningsskyldigheten. Chefen för bostadsdepartementet har den 15 maj 1975 bemyndigats tillkalla en utredning för aut se över

bl. a. gatubyggnadskostnadsbidragens utformning i en kommande byggnadslagstiftning. Det kan förutsättas att ett framtida avgiftssystem ges en sådan

utformning att det kan överlämnas åt kommunerna att själva besluta dessa avgifter.

En bestämmelse, som har ett påtagligt samband med reglerna om gatubyggnadskostnadsbidrag, återfinns i kommunala renhållningslagen (1970:892). Enligt 2 § kan kommun ålägga fastighetsägare att svara för renhållning m. m. av gångbana. Innebär sådant beslut åläggande av ny skyldighet, skall det underställas länsstyrelsen. Skyldigheten anses under vissa förutsättningar kunna bytas ut mot en avgiftsplikt.

Det kan, liksom beträffande gatubyggnadskostnadsbidragen, ifrågasättas om ett underställningsförfarande inte är ett väl omständligt och tidskrävande instrument för att tillgodose rättssäkerhetsintresset. Skäl talar för att det

skulle vara till fyllest med en besvärskontroll. I motioner till riksdagen har vid åtskilliga tillfällen krävts att kommuns möjlighet att ålägga fastighetsägare skyldighet att renhålla gångbana slopas.

Vid den senaste riksdagsbehandlingen ställde sig jordbruksutskottet (JoU 1974:50) inte avvisande till detta krav. Mot bakgrund av bl. a. tredje lag-

utskottets uttalande (3 LU 1970:90) i samma fråga förutsatte jordbruks-

utskottet att frågan var uppmärksammad och skulle prövas när tiden var

mogen. Tredje lagutskottet hade uttalat att frågan borde anstå tills förhållandena efter bl. a. kommunindelningsreformen hade stabiliserats. Riksdagen följde i båda fallen utskotten. Motionskravet har förnyats vid innevarande riksmöte (motion 1975:67). Föreskriften om möjlighet att ålägga fastighetsägare att renhålla gångbana

har samband med reglerna om gatubyggnadskostnadsbidrag inte bara vad avser underställningsskyldigheten utan också vad gäller förutsättningarna för att en kategori kommunmedlemmar skall kunna åläggas ett särskilt ansvar för vissa åtgärder av gemensamt intresse. Med hänsyn härtill synes

det lämpligast att frågan om underställningsskyldighet beträffande åläggande att renhålla gångbana inte prövas för sig. Något förslag om ändring i kom-

munala renhållningslagen läggs därför inte fram i avvaktan på den nyss-

nämnda utredningen om reglerna om gatubyggnadskostnadsbidrag.

Avgifterna för vård i ålderdomshem är till skillnad från övriga avgifter

på det sociala området reglerade i detalj. Reglerna (19 a 3 socialhjälpslagen

och kungörelsen, 1971:830, om avgifter vid ålderdomshem), som tillkom

år 1971 på förslag av socialutredningen (Ds S 1970:6), har väckt kritik från

kommunalt håll främst på grund av den komplicerade och kostnadskrävande avgiftsprövning som de föranleder. I korthet innebär reglerna att differen-

tierade avgifter får tas ut under förutsättning att vårdtagaren garanteras

ett visst, på särskilt sätt beräknat belopp för egna utgifter. Om det anses nödvändigt att genom författningsbestämmelser hindra ett oskäligt avgifts-

uttag, bör det vara möjligt att utforma bestämmelser om schablonmässig

avgiftssättning. Denna fråga har emellertid sådant samband med de frågor

socialutredningen och kommunalekonomiska utredningen har att överväga,

att några förslag inte kan läggas fram i förevarande sammanhang.

6.3¶Övrig underställning enligt olika specialförfattningar

Utöver vad som har redovisats i det föregående förekommer i en del specialförfattningar underställningsskyldighet i olika ärendegrupper. Den föl- Jande framställningen gör inte anspråk på att vara fullständig men behandlar några olika fall av underställningsskyldighet, beträffande vilka det har bedömts möjligt att lägga fram förslag i detta sammanhang.

Kommun skall upprätta planer för olika verksamheter. Denna skyldighet slås fast i olika specialförfattningar, inte minst på det sociala området. Ofta gäller att planerna skall fastställas av länsstyrelsen.

Sålunda föreskrivs exempelvis i 56 och 57 §§ barnavårdslagen att underställning skall ske av såväl landstingskommunal barnhemsplan som plan för varje barnhem som inrättas. Fosterbarnsutredningen föreslår i betänkandet (SOU 1974:7) Barn- och ungdomsvård att detta system, liksom f. ö. också socialstyrelsens och länsstyrelsernas tillsyn över kommunernas barnoch ungdomshem, skall slopas. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs f.n. inom socialdepartementet.

Socialutredningen skisserar i sitt betänkande (SOU 1974:39) Socialvården en skyldighet för konimunerna och landstingskommunerna att gemensamt utarbeta en plan för länets totala behov av institutionsresurser. Planen skall granskas och fastställas av länsstyrelsen. som också föreslås få kompetens att i samband med granskningsarbetet göra erforderliga ändringar i planen, exempelvis för att skapa tillräckligt underlag för att trygga även mindre och medelstora kommuners behov av en särskilt resurskrävande institutionstyp. Förslaget har sin bakgrund i de huvudmannaskapsreformer utredningen föreslår, vars genomförande enligt utredningen fordrar någon form

av regional överblick och samordning.

I 18 och 1988 socialhjälpslagen föreskrivs att underställning skall ske av bl.a. ålderdomshemsplan. Denna underställningsskyldighet diskuteras

i avsnitt 6.3.1. I avsnittet 6.3.2 behandlas underställningsskyldigheten be-

träffande beslut om antagande av reglemente angående burskap.

6.3.1 Ålderdomshemsplan m.m.

Uppförande eller mer omfattande förändring av ålderdomshem fordrar

enligt 19 § andra stycket socialhjälpslagen länsstyrelsens godkännande. Detta

inhämtas genom att plan för ålderdomshemmet underställs länsstyrelsen. Socialstyrelsens yttrande över planen skall inhämtas före fastställelse. Un-

derställningsskyldigheten gäller uppförande av ålderdomshem, ändring av mer avsevärd omfattning genom om- eller tillbyggnad av sådant hem samt inrättande av ålderdomshem i byggnad som har uppförts för annat ändamål.

Underställningsskyldighet föreskrivs vidare (18 § andra stycket) beträffande reglemente för ålderdomshem, som innehas gemensamt av två eller flera kommuner. I 18 § tredje stycket föreskrivs också att länsstyrelsen får befria kommun från skyldighet att ha ålderdomshem. Ett sådant medgivande befriar inte

kommunen från skyldighet att dra försorg om åldringar och andra vårdbehövande, vars vård inte tillgodoses i annan ordning. Detta anges uttryckligt i samma bestämmelse.

Underställningsskyldigheten beträffande plan för ålderdomshem och interkommunalt ålderdomshemsreglemente utgör exempel på sådan statlig styrning eller kontroll som bör prövas i denna översyn.

Det kan invändas att hela den sociala vårdlagstiftningen övervägs av so-

cialutredningen. Detta bör dock inte hindra smärre lagändringar i förenk-

lande syfte, vilka inte på ett mer genomgripande sätt påverkar regelsystemets materiella innehåll och principer eller förutsättningarna för senare reformer. Denna ståndpunkt får större tyngd ju högre frekvens en ärendegrupp har.

Det kan hävdas att ålderdomshemsbyggandet har minskat väsentligt och att andra omsorgsformer har fått större betydelse. Detta gäller dock sannolikt inte i samma utsträckning om- och tillbvggnader eller omdispositioner. som kommer att ha en betydande omfattning så länge äldre och otidsenliga ål-

derdomshem finns kvar.

Det kan vidare anmärkas att socialutredningens förslag om en av kommunerna och landstingskommunen gemensamt upprättad institutionsplan,

som skall fastställas av länsstyrelsen, inte avser ålderdomshemmen. En prövning i detta sammanhang föregriper därför inte socialutredningens fortsatta

överväganden.

Regeringen har beträffande uppförande av olika institutioner under senare år på olika sätt tagit initiativ till att eliminera statlig detaljreglering.

Exempel härpå erbjuder de i kapitel 2 redovisade besluten år 1973 om

förenklad handläggning av skolbyggnadsärenden och om slopande av den statliga ritningsgranskning som tidigare krävdes för erhållande av statsbidrag vid uppförande av barnstugor m. m.

Ett slopande av bestämmelsen om understillningsskyldighet beträffande plan för ålderdomshem ligger alltså helt i linje med den hittillsvarande ut-

vecklingen. Några skäl för att en statlig medverkan i dessa frågor skulle

vara mer motiverad än på de nämnda områdena kan knappast anföras. Det

kan också anmärkas att ålderdomshemsbyggandet numera inte — till skillnad från skol- och barnstugebyggandet — är förknippat med några statsbidrag.

Regeln om underställningsskyldighoet ter sig föråldrad också ur det per-

spektivet att naturliga gränser mellan olika boende- och vårdformer blir

allt svårare att bestämma. Exempelvis torde det vara svårt att anföra skäl

för en statlig fastställelseprövning av plan för ålderdomshem. som inte med

samma styrka gör sig gällande beträffande exempelvis pensionärshem med tillgång till vårdpersonal och väl utbyggda servicefunktioner. Bestämmel-

sen om att länsstyrelsen skall godkänna plan för ålderdomshem bör därför

tas bort.

Ärenden avseende fastställelseprövning av interkommunalt ålderdomshemsreglemente torde numera förekomma mycket sällan. Med hänsyn främst till de effekter kommunindelningsreformen har givit i form av bär-

kraftigare enheter torde denna underställningsskyldighet vara överflödig. I det fåtal fall samarbete av detta slag kan komma att aktualiseras kan,

om kommunalförbundsmöjligheten inte utnyttjas, en lämplig samarbets-

form vara att den ena kommunen får disponera platser i den andra kommunens ålderdomshem. Denna lösning torde också vara vanligast vid samverkan såväl mellan kommuner som mellan landstingskommuner och kom-

muner. Enligt tillgängliga uppgifter finns f. n. endast ett kommunalförbund

för ålderdomshem. På grund av vad nu har anförts bör underställningsskyldigheten beträffande reglemente för ålderdomshem slopas.

Möjligheten för länsstyrelsen att befria kommun från skyldighet att ha

ålderdomshem torde också ha fått avsevärt minskad aktualitet med de större och bärkraftigare kommunerna. I princip samma invändningar som beträf-

fande fastställelseprövningen av plan för ålderdomshem kan resas mot regeln

att kommun skall driva ålderdomshem. om länsstyrelsen inte har befriat

den från denna skyldighet. Kommun bör själv få avgöra huruvida den vill driva egna ålderdomshem eller erbjuda andra boende- och vårdformer —

kanske i kombination med ett antal ålderdomshemsplatser, som disponeras enligt avtal med annan kommun eller enskild.

Frågan om kommuns skyldighet aut ha ålderdomshem hänger mycket nära samman med vilken utformning man i en framtida lagstiftning för socialvården vill ge det allmänna vårdansvar som vilar på kommun. Det

finns därför inte anledning att här föreslå någon ändring på denna punkt.

Förskag till ändringar i socialhjälpslagen redovisas i bilaga 7.

6.3.2 Fastställande av reglemente angdende burskap

I 3 kap. handelsbalken finns bestämmelser om burskap. Till burskap är numera inte knutna andra rättsverkningar än att burskapsägande borgare åtnjuter vissa förmåner med avseende på rätt till understöd från borgerskapet

underställda fonder och stiftelser samt till intagning på borgerskapets hem

och inrättningar.

Enligt lagen (1964:653) om överflyttning av magistratens befattning med

burskapsärenden m. m. har kommunstyrelsen övertagit den befattning med ansökan om burskap och med uppsägning av burskap som enligt 3 kap. I och 553 handelsbalken ankommer på borgmästare och råd.

Lagen öppnar också möjlighet att ersätta bestämmelserna i handelsbalken

med ett reglemente angående burskap. I ett sådant reglemente kan före-

skrifter meddelas om burskapsärendenas behandling och formerna för för-

valtning av de fonder och stiftelser som finns till förmån för de burskaps-

ägande borgarna. Det ankommer enligt lagen på kommunstyrelsen att anta sådant reglemente, sedan borgerskapet har beretts tillfälle att yttra sig. Reglementet skall underställas länsstyrelsen för fastställelseprövning. Särskilda regler om formerna för beslut om ändring i reglemente ges ej, varför samma ordning får anses gälla.

Det kan ifrågasättas om det är nödvändigt att reglemente angående burskap skall fastställas av länsstyrelsen. De skäl som talar för att denna bestämmelse behålls torde framför allt vara att reglemente kan röra frågor

om förvaltning av betydande fonder. Det skulle därför kunna hävdas att

länsstyrelsen, som är allmän tillsynsmyndighet för stiftelser, bör pröva bestämmelserna i reglemente. |

Burskapsinstitutet finns kvar i fyra kommuner, nämligen Stockholm, Uppsala. Norrköping och Karlskrona. Möjligen kan borgerskapssammanslutningar finnas på vuerligare något håll i landet.

I allmänhet har möjligheten att anta särskilt burskapsreglemente utnyttjats. I en kommun — Norrköping —- tillämpas handelsbalkens regler fortfarande.

Möjligheten att anta burskapsregiementen — och därmed också skyldigheten att underställa länsstyrelsen dem — infördes i samband med magistraternas avveckling år 1964. I prop. 1964:163 anförs beträffande underställningsskyldigheten endast att det lämpligen torde böra tillkomma länsstyrelsen att fastställa sådant reglemente.

Skil synes inte längre föreligga att behålla underställningsskyldigheten beträffande beslut om burskapsreglemente. Därför bör 1964 års lag ändras så att föreskriften att reglemente skall fastställas av länsstyrelsen utgår.

Lagens bestämelse om att kommunstyrelsen skall utöva de uppgifter som enligt handelsbalken ankommer på borgmästare och råd bör behållas tills vidare.

Förslag till lagändringar redovisas i bilaga 13.

7 Bilageförteckning

Förslag till ändring i kommunallagen. .ssossosssssss iso r sa bilaga Förslag till ändring i brandlagen (1974:80). ...s..ssssss ss 0s bilaga

Bilaga 1.

Förslag till Lag om ändring i kommunallagen

Härigenom föreskrives att 24 och 43 §§ kommunallagen! skall ha nedan angivna lydelse.

Av kommunallagsutredningen föresla- I promemorian föreslagen Ivdelse gen lIvdelse 2458

Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer ord-

föranden proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja eller nej. Ordföranden ger därefter till känna, vad som enligt hans uppfattning beslutats och befäster beslutet med klubbslag, om ej omröstning begäres. Om-

röstning verkställes efter upprop och sker öppet utom vid val. Vid öppen omröstning får omröstningsapparat användas. Utgången bestämmes genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna, om ej annat är föreskrivet för särskilda

fall. Vid lika röstetal för olika meningar skiljes genom lottning om ärendet

avser val eller tillsättande av tjänst och genom ordförandens utslagsröst

1 övriga ärenden.

Val av styrelse och sådan nämnd Val av styrelse och annan nämnd,

som sägs i 43 § andra stycket, av re- av revisorer och revisorssuppleanter visorer och revisorssuppleanter samt samt av två eller flera personer för

av två eller Aera personer för särskild särskild beredning av ärenden, som beredning av ärenden, som skall fö- skall företagas till avgörande av fullretagas till avgörande av fullmäktige, mäktige. skall vara proportionellt, skall vara proportionellt. om det be- om det begäres av minst så många gäres av minst så många väljande, väljande som motsvarar det tal, vilsom motsvarar det tal, vilket erhål- ket erhålles, om samtliga väljandes les. om samtliga väljandes antal de- antal delas med det antal personer las med det antal personer valet av- valet avser, ökat med 1. Om förfaser, ökat med 1. Om förfarandet vid randet vid sådant proportionellt val sådant proportionellt val finns sär- finns särskilda bestämmelser. skilda bestämmelser.

Med kommunallagen avses här den lag som föreslås i betänkandet (SOU 1974:99) Enhetlig kommunallag

Av kommunallagsutredningen före- I promemorian föreslagen Ivdelse slagen lydelse I Stockholms kommun egiller ej I Stockholms kommun killer bebestiimmelserna om proportionellt stämmelserna om proportionelh val val vid utseende av sådan nämnd, vid utseende av sådan nämnd som som sägs i 43 § andra stycket. sägs I 43 § endast om det är särskilt föreskrivet.

43§ Angående utseende av nämnder för vissa i särskilda författningar angivna uppgifter gäller för varje fall i författningen meddelade bestämmelser. För förvaltning och verkställighet i övrigt får fullmäktige tillsätta de nämnder som behövs. Beträffande nämnd som avses i andra stycket äger vad som är föreskrivet 1 338 andra stycket, 34 §, 35 § andra stycket och 37-42 §§ motsvarande tillämpning. Fullmäktige får. i den mån ej annat är föreskrivet i lag eller annan författning, besluta att styrelsen eller annan nämnd skall I. handha förvaltning och verkställighet i fråga om egendom som eljest förvaltas av andra nämnder, 2. handlägga frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skiljande från tjänst beträffande personal, som är underställd andra nämnder.

Bilaga 2.

Förslag till Lag om ändring i brandlagen (1974:80)

Härigenom föreskrives att 3 och 3 a §§ brandlagen (1974:80) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen tvdelse

Ar

Förvaltningen av brandförsvarets Förvaltningen av brandförsvarets angelägenheter skall handhavas av angelägenheter skall handhavas av den kommunala nämnd som kom- den nämnd som kommunfullmäkmunfullmäktige bestämmer (brand- tige bestämmer (brandstyrelse), i den styrelse). mån förvaltningen ej tillkommer an-

nan enligt beslut som avses i 43 8 fjärde

stycket kommunallagen.

3a8§!

I mom. Ledamöter och suppleanter Beträffande särskild brandstyrelse i särskild brandstyrelse väljes av kom- skall bestämmelserna i 33. $, 34 § förmunfullmäktige till det antal fullmäk- sta stycket, 35-38 S$, 39 första tige bestämmer. Antalet ledamöter får stycket samt 40-142 §§ kommunalladock icke vara under fem. Valet skall gen äga motsvarande tillämpning. Vad vara proportionellt, om det begäres av som föreskrives i 36 § första stycket minst så många väljande, som mot- nämnda lag skall dock ej tillämpas i svarar det tal vilket erhålles, om samt- fråga om särskild brandstyrelse i liga väljandes antal delas med det an- Stockholms kommun. tal personer valet avser, ökat med 1. Brandstyrelses protokoll behöver ej

Om förfarandet vid sådant proportio- upplaga annat än uppgift om närva-

nellt val finns särskilda bestämmelser. rande ledamöter och beslutet i varje Sker ej val av suppleanter proportio- ärende. Föreskrifter om i vilken utnellt, skall också bestämmas den ord- sträckning beslut skall innehålla de ning i vilken suppleanterna skall in- skäl som har bestämt utgången finns kallas till tjänstgöring. i 178 förvaltningslagen (1971:290).

Föreskrifter om rättelse av beslut

finns i 198 samma lag.

Beträftande särskild brandstyvrelse skall bestämmelserna i 32-36 §§, 374 första stycket och 38-12 §X kommunallagen A(1953:753) rörande kommunstyrelsen samt hestämmelserna i

ISenaste lydelse 1975:96.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse 45 § andra och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd äga motsvarande tillämpning. För särskild brandstyrelse i Stockholm skall dock gälla bestämmelserna i 51 I mom. kommunallagen (1957:50) för Stockholm, med undantag av hänvisningen till 398 andra stvcker nämnda lag, samt därutöver vad kommunfiullmäktige föreskriver med iakttagande av bestämmelserna i samma lag.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äger 4 och 5 §§ nämnda

lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild brandstyrelse.

Brandstyrelses protokoll behöver ej

upptaga annat än förteckning å när-

varande ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen därför.

2 mom. Vid sammanträde med brandstyrelsen har brandehefen rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt att få sin mening antecknad till protokollet.

Bilaga 3.

Förslag till Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom föreskrives i fråga om byggnudsstadgan (1959:612)!

dels aut 5-7 §§ skall upphöra att gälla, dels avt 3 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

AL

Ledamöter och suppleanter i bygg- Beträffande byggnadsnämnd skola nadsnämnd väljas av kommunfull- bestämmelserna i 33§, 348 första mäktige till det antal fullmäktige be- Stycket, 35-38 §4. 39 § första stycket stämma. Antalet ledamöter må dock samt 40-42 §§ kommunallagen äga icke vara under fem. Valet skall ske motsvarande tillämpning. Vad som föproportionellt i de fall då sådant är reskrives i 36 § första stvcket nämnda

föreskrivet vid val till kommunstyrel- lag skall dock ej tillämpas i fråga om

sen. Sker ej val av suppleanter pro- byggnadsnämnden i Stockholms komportionellt, skall tillika bestämmas den mun. ordning, i vilken suppleanterna skola Uppdrag som avses i 42§ andra inkallas till tjänstgöring. stycket kommunallagen får ej omfatta

I övrigt skall med avseende å bygg- befogenhet att besluta om framställnadsnämnd vad i 32-36 §§, 37 § första ning till regeringen eller länsstyrelsen, stycket och 38-42 §§ kommunallagen att meddela föreläggande vid vite eller (1953:753) är stadgat om kommunsty- annat äventvr eller att slutligt avgöra relsen äga motsvarande tillämpning, ärende, som är av principiell natur eldock att för byggnadsnämnden i ler eljest av större vikt. Stockholm skola gälla bestämmelser- Byggnadsnämnds protokoll behöver na i SIS I mom. kommunallagen ej upptaga annat än uppgift om när- (1957:50)) för Stockholm, med undan- varande ledamöter och beslutet i varje tar av hänvisningen till 394 andra ärende. Föreskrifter om i vilken utstycket nämnda lag, samt därutöver sträckning beslut skall innehålla de vad kommunfullmäktige med iaktta- skäl som ha bestämt utgången finnas gande av stadgandena i samma lag fö- i 178 förvaltningslagen (1971:290). reskriva. Föreskrifter om rättelse av beslut fin-

Utan hinder av vad i andra stycket nas i 194 samma lag. sägs skall gälla, dels att i kommunens tjänst anställd befattningshavare icke på grund av denna sin tjänsteställning skall vara obehörig att vara ledamot

IStadgan omtyckt senast 1972:776.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse eller suppleant i byggnadsnämnd dels ock att nämndens protokoll icke behöver upptaga annat än förteckning å näåvarande ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen därför.

Utan hinder av 2§ 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §8 nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos byggnadsnämnd.

5§

Ordförande i byggnadsnämnd skall tillse, att nämndens ledamöter erhålla kallelse till sammanträdena samt att suppleanterna underrättas om tid och plats för sammanträdena.

I kallelse och underrättelse skall

lämnas uppgift om de ärenden, som skola förekomma vid sammanträdet.

6§

Befattningshavare, som har till åliggande att föredraga ärenden inför

byggnadsnämnden, äger rätt att del-

taga i överläggning men ej i beslut,

samt att, där han det begär, få sin

särskilda mening antecknad till protokollet.

Samma rätt tillkommer sådan

tjänsteman vid länsstvrelsen eller annan tjänsteman, som kallats att i denna egenskap närvara vid sammanträde med nämnden.

78 Byggnadsnämnd äger uppdraga åt

en eller flera ledamöter eller suppleanter i nämnden eller åt befattningshavare hos nämnden att å nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall när-

mare angivas i nämndens beslut. Så-

dant uppdrag må dock ej avse befo-

14 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr I

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse genher att hesluta om framställning el-

ler yttrande till Konungen, länsstyrel-

sen eller kommunfullmäktige, att meddela föreläggande vid vite eller annat äventyr eller att slutligt avgöra ärende, som är av principiell innebörd eller eljest av större vikt.

Nämndens beslut rörande uppdrag, som i första stycket sägs, skall underställas länsstyrelsens prövning.

Vad i denna stadga sägs om byggnadsnämnd skall i tillämpliga delar gälla den, som på grund av uppdrag enligt första stycket handlar å nämndens vägnar. Beslut, som meddelas på grund av dvlikt uppdrag, skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Bilaga 4.

Förslag till Lag om ändring i skollagen (1962:319)

Härigenom föreskrives i fråga om skollagen (1962:319)!

dels att 12, 14-16 och 18 5§ skall upphöra att gälla, dels att 8.9, 13, 19, 20. b, 20 c och 20 f §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen Ivdelse

8y På framställning av kommunfullmäktige må regeringen besluta, att särskild styrelse skall finnas för del av kommunens gymnasieskola. Beträffande sådan styrelse skola gälla de bestämmelser, som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

Kommunfullmäktige må föreskriva att annan kommunal nämnd än skol-

styrelsen skall

1. handha förvaltning och verkställighet i fråga om bvggnad och mark för skola som eljest står under skol-

styrelsens förvaltning,

2. beträffande annan personal vid

kommuns grundskola eller gvmnasie-

skola än skolledare, lärare, skolläkare

och skolsköterska handlägga frågor

om anställning, ledighet, vikariat eller skiljande från tjänst.

98 Skolstyrelsen skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets område, följa skolväsendets tillstånd inom kommunen och taga erforderliga initiativ för att bereda barn och ungdom i kommunen tillfredsställande ut-

bildning. Skolstyrelsen skall vidare Skolstyrelsen skall vidare a) i den mån sådant ej tillkommer a) i den mån sådant ej tillkommer

annan enligt bestämmelser som re- annan enligt bestämmelser som re-

geringen meddelar eller enligt beslut geringen meddelar eller enligt beslut

som avses i & $, ombesörja de an- som avses i 43 § fjärde stycket komgelägenheter avseende skolväsendet munallagen, ombesörja de angelä-

Ibagen omtryckt 1970:1026. 2Scnaste lydelse 1975:159, 3Senaste lydelse 1975:159,

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse i kommunen, vilka äro att hänföra genheter avseende skolväsendet i

till förvaltning och verkställighet, kommunen, vilka äro att hänföra till

förvaltning och verkställighet,

b) tillse, att verksamheten vid skolorna fortgår enligt gällande föreskrifter, och sörja för samordning av och enhetlighet I verksamheten,

c) främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning samt d) verka för samarbete mellan hem och skola.

$

Skolstyrelsen äger för vård och förtecknande överlämna stvrelsens pro-

tokoll och övriga till dess arkiv hörande

handlingar till kommunstyrelsen, i den

mån handlingarna ej erfordras för det löpande arbetet.

13§

Ledamöter och suppleanter i skol- Beträffande skolstvrelse skola bestyrelsen väljas av kommunfullmäktige stämmelserna i 33 §, 34 § första stycktill det antal fullmäktige bestämma. et, 35-38 §§, 39 § första stycket samt Antalet ledamöter må dock ej vara un- 40-42 §§. kommunallagen äga motder sju. svarande tillämpning. Vad som före-

Valet skall vara proportionellt, där- skrives i 36 § första stycket nämnda

est det begäres av minst så många väl- lag skall dock ej tillämpas i fråga om

Jjande, som motsvara det tal, vilket er- skolstvrelsen i Stockholms kommun. hålles, om samtliga väljandes antal de- Uppdrag som avses i 42§ andra las med det antal personer valet avser, stycket kommunallagen får ej omfatta

ökat med 1. Om förfarandet vid så- befogenhet att meddela eller återkalla

dant proportionellt val är särskilt stad- godkännande enligt 34§ denna lag. gat. Föreskrifter om rättelse av beslut

Sker ej val av suppleanter propor- finnas i 198 förvaltningslagen

tionellt, skall tillika bestämmas den (1971:290). ordning, i vilken suppleanterna skola Utan hinder av 2X 2 förvaltnings-

inkallas till tjänstgöring. lagen (1971:290) äga 4 och 5§§

nämnda lag tillämpning i samtliga

ärenden hos skolstyrelse.

14 §” I avseende å valbarhet till ledamot

eller suppleant i skolstyrelsen, verkan

4Senaste lydelse 1971:630.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lIvdelse av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse skall vad i 74 kommunallagen är stadgat om kommunfullmäktig äga motsvarande tillämpning;

dock må utom personer, som avses i

andra stycket av nämnda paragraf, ej heller skolchefen i kommunen utses till ledamot eller suppleant i stvrelsen.

Beträffande skolstvrelsen skall i övrigt vad i 33-36 §§, 37 § första stycket

och 38-42 §§ kommunallagen är stad-

gat rörande kommunstyrelsen äga

motsvarande tillämpning. Om val av

ordförande och vice ordförande skall jämväl länsskolnämnden underrättas.

Utan hinder av 2§ 2 förvaltnings-

lagen (1971:290) äga 4 och 35S$

nämnda lag tillämpning i samtliga

ärenden hos skolstyrelsen.

15§

Om kommunfullmäktige så besluta,

äger skolstvrelsen uppdraga åt särskild

avdelning, bestående av ledamöter el-

ler suppleanter i styrelsen, eller åt Ie-

damaot eller suppleant eller åt skolche-

Jen eller annan skolledare eller tjäns-

teman hos kommunen att å styrelsens

vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas I fullmäktiges beslut. Skolstyrelsen må dock ej annorledes än genom samfällt beslut pröva fråga om meddelande eller återkallande av godkän-

nande enligt 34 § eller göra framställ-

ning eller avgiva vttrande till fullmäklige.

Beslut, vilket fattats på grund av

uppdrag som sägs i första stvcket, skall

anmälas vid styrelsens nästa samman-

träde.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lIvdelse

168 Vid sammanträde med skolstvrelsen eller avdelning av denna skall skolchefen närvara samt äga rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att få sin särskilda mening antecknad till protokollet.

18 85

Vad i 12-14 §§ stadgas äger icke avseende å skolstyrelsen i Stockholms kommun. Beträffande nämnda skolstyrelse skola 50 §, 51 § I mom., med undantag av hänvisningen till 39§ andra stycket, samt 52 § kommunallagen för Stockholm äga tillämpning med iakttagande av att antalet ledamöter ej må understiga sju samt att skolchefen ej må utses till ledamot eller suppleant.

Utan hinder av 2§ 2 förvaltnings-

lagen (1971:290) äga 4 och 5§§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos skolstyrelsen i Stockholms kommun.

Skolchefen i Stockholms kommun äger utse en honom underställd skolledare att i sin ställe deltaga i sammanträde på sätt i 16 § sägs.

198 Skolchefen i kommunen åligger

a) att biträda skolstyrelsen i dess verksamhet och närmast under styrelsen vara ledare av skolväsendet i kommunen,

b) att, i den mån sådant enligt /5 § b) att. iden mån sådant enligt 42 +

uppdrages åt honom, fatta beslut å — andra stvcket kommunallagen upp-

styrelsens vägnar samt drages åt honom, fatta beslut å stv-

relsens vägnar samt

c) att taga befattning med de ärenden och i övrigt fullgöra de uppgifter, vilka enhgt särskilda författningar eller skolstyrelsens beslut ankomma på

honom.

Senaste Ivdeise 1971:630.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelse

20b §§

På framställning av landstinget må regeringen besluta, att särskild styrelse skall finnas för del av landstingskommunens gymnasieskola.

Beträffande sådan styrelse skola gälla de bestämmelser, som meddelas

av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar. Landstinget må föreskriva att annan nämnd hos landstineskommunen än utbildningsnämnden skall 1. handha förvaltning och verkstätlighet i fråga om byggnad och mark för skola som eljest står under utbild-

ningsnämndens förvaltning,

2. beträffande annan personal vid

landsuingskommuns gymnasieskola än

skolledare, lärare, skolläkare och skolsköterska handlägga frågor om anställning. ledighet, vikariat eller skiljande från tjänst.

20c 87

Utbildningsnämnden skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets område, följa tillståndet i landstingskommunens gymnasieskola och taga erforderliga initiativ för att bereda ungdom i landstingskommunen

tillfredsställande utbildning i gymnasieskolan.

Utbildningsnämnden skall vidare Utbildningsnämnden skall vidare

a) i den mån sådant ej tillkommer a) i den mån sådant ej tillkommer

annan enligt bestämmelse som re- annan enligt bestämmelse som regeringen meddelar eller enligt beslut geringen meddelar eller enligt beslut som avses I 20 b §, ombesörja de an- som avses i 43 § fjärde stycket komgelägenheter avseende landstings- munallagen, ombesörja de angceläkommunens gymnasieskola, vilka genheter avseende landstingskomäro att hänföra till förvaltning och munens gymnasieskola, vilka äro att verkställighet, hänföra till förvaltning och verkställighet, b) tillse, att verksamheten vid landstingskommunens gymnasieskola fort-

går enligt gällande föreskrifter och sörja för samordning av och enhetlighet

1 verksamheten,

c) främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning samt d) verka för samarbete mellan hem och skola.

bScnaste Ivdelse 1975:159. ? Senaste lydelse 1975:159.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

20f 8

I den mån ej annat följer av 3 § fem- Beträffande särskild utbildningste stycket, väljas ledamöter och sup- nämnd skola 13 och 17 §§ äga motpleanter i utbildningshämnden av svarande tillämpning. landstinget till det antal landstinget be-

stämmer. Antalet ledamöter må dock

ej vara under sju. Valet skall vara proportionellt, därest det begäres av minst

så många väljande, som motsvara det

tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om för-

farandet vid sådant proportionellt val

är särskilt stadgat. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken supple-

anterna skola inkallas till tjänstgöring.

Beträffande utbildningsnämnd, som väljes enligt första stvcket, skola bestämmelserna i: 17§ ovan samt 43-47 §§. 48§ första stycket, 49-

51 Så och 54 § fjärde stycket lands-

tingslagen den 14 maj 1954 (nr 319) äga motsvarande tillämpning.

Utan hinder av 2§ 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5§§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos utbildningshämnd, som väljes enligt första stycket.

åScnaste lydelse 1971:630.

Bilaga 5.

Förslag till

Förordning om ändring i skolförordningen (1971:235)

Härigenom föreskrives att 17 kap. 55 § och 18 kap. 9 § skolförordningen (1971:235) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

17 kap.

55 3!

Annan personal vid grundskolan Annan personal vid grundskolan eller gymnasieskolan än som avses eller gymnasieskolan än som avses ovan i detta kapitel anställes av sty- ovan i detta kapitel anställes av stvrelsen för skolan. om ej annat följer relsen för skolan, om ej annat följer av beslut enligt 8§ tredje stycket 2 av beslut enligt 43 § fjärde stycket 2 eller 20 b § tredje stycket 2 skollagen kommunallagen eller av bestämmelse (1962:319) eller av bestämmelse som som regeringen meddelar. regeringen meddelar.

18 kap.

98?

Styrelsen för skolan beslutar om Styrelsen för skolan beslutar om ledighet, vikariat eller skiljande från ledighet, vikariat eller skiljande från tjänst för annan personal vid grund- tjänst för annan personal vid grundskolan eller gymnasieskolan än som skolan eller gymnasieskolan än som avses i 1-8 §§, om ej annat följer av avses i 1-8 §§, om ej annat följer av beslut enligt 8 § tredje stycket 2 eller beslut enligt 43§ fjärde stvcket 2 20b§ tredje stycket 2 skollagen kommunallagen eller av bestämmelse (1962:319) eller av bestämmelse som som regeringen meddelar. regeringen meddelar.

I Senaste lydelse 1975:161. 2 Senaste lydelse 1975:161.

Bilaga 6.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970:296) om social centralnämnd m.m.

dels aut 4-7 och 1088 skall upphöra att gälla, dels att 2, 3 och 888 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lIvdelse

Pec

Har beslut fattats enligt 1 §, till- Har beslut fattats enligt 15, till-

lämpas icke 2-5, 8 och 9 §§ lagen lämpas icke 2-3 och 9588 lagen

(1956:2) om socialhjälp, 2 § andra (1956:2) om socialhjälp, 2§ andra stycket. 7, & och 10-12 §w barna- stycket och 7 § första stycket barna-

vårdslagen (1960:97). 3X första vårdslagen (1960:97), 38 första

stycket, 5-7 §§ samt 8& $ I och 2 mom. stycket och 5 § första-tredje styckena lagen (1954:579) om nykterhetsvård. lagen (1954:579) om nykterhetsvård.

Vad i Övrigt i lag eller annan författning är föreskrivet om socialnämnd. barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om social centralnämnd och, i förekommande fall, social distriktsnämnd.

Ledamöter och suppleanter i social Beträffande social centralnämnd centralnämnd väljes av kommunens skall bestämmelserna i 33 §, 34 § förfullmäktige till det antal fullmäktige sta stycket, 35-38 §§, 39§ första bestämmer. Antalet ledamöter får Stycket samt 40-42 §§: kommunalladock ej vara under nio. Där så lämp- gen äga motsvarande tillämpning. ligen kan ske, bör juridisk och medicinsk sakkunskap vara företrädd inom nämnden.

Valet skall vara proportionellt, om Nämndens protokoll behöver dock det begäres av minst så många väl- ej, förutom vad som följer av 14 § tredjande som motsvarar det tal, vilket er- Je och fjärde styckena barnavårdslagen hålles då samtliga väliandes antal de- (1960:97). upptaga annat än uppgift las med det antal personer valet avser, om närvarande ledamöter och beslutet ökat med 1. Om förfarandet vid så- i varje ärende. Föreskrifter om i vilken dant proportionellt val finns särskilda utsträckning beslut skall innehålla de bestämmelser. skäl som har bestämt utgången finns

i 178 förvaltningslagen (1971:290).

Föreskrifter om rättelse av beslut finns

i 1938 samma lag.

Nuvarande lydelse Föreslagen lIvdelse

Sker ej val av suppleanter propor- Utan hinder av 2§ 2 förvaltningstionellt, skall den ordning bestämmas, lagen (1971:290) äger 4 och 35§§ i vilken suppleanterna skall inkallas till nämnda lag tillämpning i samtliga tjänstgöring. ärenden hos social centralnämnd.

48!

I fråga om social centralnämnd äger 32-36 §§, 37§ första stycket och 38-42 §§ kommunallagen (1953:753) om kommunstyrelsen motsvarande tillämpning. Nämndens protokoll be-

höver, förutom vad som följer av 14 §

tredje stycket barnavårdslagen

(1960:97), ej innehålla annat än för-

teckning på närvarande ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen därför.

Utan hinder av 28 2 förvaltnings-

lagen (1971:290) äger 4 och 5§§

nämnda lag tillämpning i samtliga

ärenden hos social centralnämnd.

58 Social centralnämnd får vid behov

tillkalla särskilda sakkunniga att deltaga i nämndens överläggningar, tillsätta tjänst hos nämnden och anlita

det biträde i övrigt som fordras. Är be-

hovet av juridisk eller medicinsk sakkunskap ej tillgodosett inom nämnden, bör den anlita biträde av personer med

sådan sakkunskap. Har kommunen beslutat inrätta

tjänst, som skall vara gemensam för social centralhämnd och annat kommunalt förvaltnings- eller verkställighetsorgan, får tjänsten tillsättas i den särskilda ordning kommunen bestämmer.

I Senaste lydelse 1971:669.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lvdelse

Är någon i så trängande behov av socialhjälp, att med dess avhjälpande ej kan anstå till dess social centralnämnd sammanträder, får nämndens ordförande tills vidare bevilja honom socialhjälp. Ordförandens beslut skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Kan i ärende enligt barnavårdslagen (1960:97) social centralnämnds prövning ej avvaktas utan fara eller allvarlig

olägenhet, får nämndens ordförande

vidtaga de åtgärder samt meddela de beslut och förordnanden som anges i II 8 första stycket barnavårdslagen. Beslut som ordföranden fattat med stöd av detta stycke länder omedelbart

till efterrättelse och gäller tills vidare i avbidan på nämndens prövning. Det

skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde. Avser beslutet omhändertagande enligt 29 eller 30§ bar-

navårdslagen eller förbud enligt 50 §

samma lag, skall ordföranden omedelbart sammankalla nämnden för att

besluta i ärendet. Nämndens sammanträde skall i sådant fall hållas utan

dröjsmål och senast inom tio dagar från dagen för ordförandens beslut.

7§

Om kommunens fullmäktige be-

stämmer det, får social centralnämnd

uppdraga åt särskild avdelning, bestå-

ende av ledamöter eller suppleanter i nämnden, eller åt ledamot eller sup-

pleant eller åt tjänsteman hos kom-

munen att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av socialhjälps-,

barnavårds- eller nykterhetsvårdsä-

renden, vilkas beskaffenhet skall anges

i fullmäktiges beslut. Därvid skall de

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse begränsningar i delegationsrätten som anges i 128 första stvcket 1-4 bar-

navårdslagen (1960:97) gälla. Såvitt

angår ärenden enligt lagen (1954:579)

om nykterhetsvård får nämnden en-

dast genom samfällt beslut utdöma förelagt vite, föranstalta om åtgärd enligt 14§2 mom. lagen om nykterhetsvård, meddela beslut om övervakning eller

Iydnadsföreskrifter, göra ansökan om

tvångsintagning på allmän vårdanstalt, föranstalta om verkställighet av slutligt beslut om tvångsintagning, bevilja an-

stånd därmed, förklara sådant an- Stånd förverkat eller göra anmälan hos överförmvndare. Framställning eller

vitrande till fullmäktige får beslutas endast av nämnden samfällt.

Beslut som fattats på grund av upp-

drag enligt första stycket skall anmälas

vid nämndens nästa sammanträde.

885 Ledamöter och suppleanter i social I social distriktsnämnd bör minst en

distriktshämnd väljes av kommunens av ledamöterna vara ledamot i so-

fullmäktige till det antal fullmäktige ciala centralnämnden. I övrigt äger

bestämmer. Antalet ledamöter får bestämmelserna i 3 § motsvarande dock ej vara under fem. Minst en av tillämpning. ledamöterna hör vara ledamot i Sociala centralnämnden. I övrigt äger

bestämmelserna i 3 § motsvarande tillämpning.

10 §

Bestämmelserna i 4§, 5§ första stycket, 6 och 7 §§ gäller i tillämpliga

delar i fråga om social distriktsnämnd och dess ordförande. Tjänst hos

nämnden tillsättes dock av sociala centralnämnden. Det ankommer även på Sociala centralnämnden att göra framställning och avge yttrande till kommunens fullmäktige.

Bilaga 7.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956:2) om socialhjälp

dels att 4, 5 och 1088 skall upphöra att gälla. dels att 3, 6. 8. 18 och 1988 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

384!

Ledamöter och suppleanter i social- Beträffande socialnämnd skola benämnden väljas av kommunfullmäk- stämmelserna i 33 §, 34 8 första styctige till det antal fullmäktige bestäm- ket, 35-38 WW, 39 första stycket samt

ma. Antalet ledamöter må dock icke 40-42 §§ kommunallagen äga mot-

vara under fem. svarande tillämpning.

Valet skall vara proportionellt, där- Nämndens protokoll behöver dock est det begäres av minst så många väl- ej upptaga annat än uppgift om närjande, som motsvara det tal, vilket er- varande ledamöter och beslutet i varje hålles, om samtliga väljandes antal de- ärende. Föreskrifter om i vilken utlas med det antal personer valet avser, sträckning beslut skall innehålla de ökat med 1. Om förfarandet vid så- skäl som ha bestämt utgången finnas dant proportionellt val är särskilt stad- i 17§ förvaltningslagen (1971:290). gat. Föreskrifter om rättelse av beslut fin-

nas i 19§ samma lag.

Sker ej val av suppleanter propor- Utan hinder av 2§ 2 förvaltningstionellt, skall tillika bestämmas den lagen äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillordning. i vilken suppleanterna skola lämpning i samtliga ärenden hos soinkallas till tjänstgöring. cialnämnd.

4 2

LL

I fråga om valbarhet till ledamot el-

ler suppleant, verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse, mandattid och avgång, val av ordförande och vice ordförande, ställe och tid för sammanträde, Suppleants tjänstgöring och rätt att närvara vid sammanträde, beslutförhet, förfarandet vid fattande av beslut, protokoll och reservation, tillkännagivande va- ! Senaste lydelse 1971:664. 2 Senaste lydelse 1971:664.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

rest till nämnden ställda framställning-

ar mottagas. tidpunkt när handling skall anses ha kommit in till nämnden, Skriftväxling, vård och förtecknande av

handlingar hörande till nämndens ar-

kiv, utseende av kassaförvaltare samt ledamots ansvar och skadeståndsskyldighet skall vad i 32-36 §§, 37 § första stycket och 38—42 §§ kommunallagen är stadgat rörande kommunstyrelsen äga motsvarande tillämpning; dock att det ej är erforderligt, att protokoll upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen därför.

Utan hinder av 2§ 2 förvaltnings-

lagen (1971:290) äga 4 och 53§§ nämnda lag tillämpning i samtliga

ärenden hos socialnämnd.

rn

Socialnämnden äger vid behov till-

kalla särskilda sakkunniga att deltaga

i nämndens överläggningar ävensom tillsätta befattning hos nämnden samt anlita det biträde i övrigt som erfodras.

Har kommunen beslutat inrätta be-

fattning, som skall vara gemensam för

socialnämnden och annat kommunalt Sörvaltnings- eller verkställighetsor-

gan, må befattningen tillsättas i den

Särskilda ordning kommunen bestäm-

mer.

68 Socialnämnden har

att göra sig väl förtrogen med den enskildes behov av omvårdnad och verka för att detta blir tillgodosett;

att bestämma. i vilka fall. i vilken omfattning och under vilka former socialhjälp skall meddelas;

3 Senaste lydelse 1971:664.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i frågor, som äga samband med nämndens verksamhet, samt, där så lämpligen kan ske, lämna annat bistånd i personliga angelägenheter; att förvalta till kommunens socialhjälpsverksamhet anslagen eller eljest hörande egendom, i den mån ej förvaltningen därav uppdragits åt annan nämnd eller åt särskild styrelse;

att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och ärenden.

som angå socialhjälpsverksamheten; samt

att jämväl i övrigt ombesörja de att jämväl i övrigt, / den mån detta

angelägenheter avseende socialhjäl- ej tillkommer annan enligt beslut som pen inom kommunen, vilka äro att avses i 43 § fjärde stycket kommunal-

hänföra till förvaltning och verkstäl- lagen, ombesörja de angelägenheter

lighet. avseende socialhjälpen inom kom-

munen, vilka äro att hänföra till för-

valtning och verkställighet. Socialnämnden har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas hand-

läggning enligt särskilda författningar ankommer på nämnden. Nämnden skall hos kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och kom-

munens övriga nämnder ävensom hos andra myndigheter göra de framställningar, som finnas påkallade, samt äger att från kommunstyrelsen och

kommunens övriga nämnder samt dess beredningar och befattningshavare infordra de yttranden och upplysningar, som erfordras för fullgörande av

nämndens uppgifter.

8§

Är någon i så trängande behov av socialhjälp, att med dess avhjälpande ej kan anstå, till dess socialnämnden sammanträder, må nämndens ordförande tills vidare bevilja honom socialhjälp.

Om kommunfullmäktige så besluta, äger socialnämnden uppdraga åt sär-

skild avdelning, bestående av ledamö-

ter eller suppleanter i nämnden, eller

åt ledamot eller suppleant eller åt

tjänsteman hos kommunen att å

nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Framställning eller vttrande tll full-

+ Senaste lydelse 1971:664.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse mäktige må dock icke beslutas annorledes än av nämnden samfällt.

Beslut, vilket fattas med stöd av Beslut, vilket fattas med stöd av första stycket eller på grund av upp- = första stycket, skall anmälas vid

drag som sägs i andra stycket, skall nämndens nästa sammanträde. anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

105? Socialnämnden äger för vård och

förtecknande överlämna nämndens

protokoll och övriga till dess arkiv hörande handlingar till kommunstyrel-

Sen, i den mån handlingarna icke erfordras för det löpande arbetet.

188 Det åligger kommun att anordna och driva hem för åldringar och andra

personer, vilka äro i behov av vård eller tillsyn som icke eljest tillgodoses.

Två eller flera kommuner må ge- Två eller flera kommuner må gemensamt hava hem, som avses i för- - mensamt hava hem, som avses i för-

sta stycket. I sådant fall skola de be- = sta stycket. stämmelser, vilka äro erforderliga för hemmets skötsel, upptagas i reglemente, som fastställes av länsstyrelsen.

Om särskilda skäl äro därtill, må länsstyrelsen tills vidare befria kommun från skyldighet att själv eller gemensamt med annan kommun hava hem, varom stadgas i denna paragraf. Har så skett, åligger det likväl kommunen

att sörja för att sådant behov av vård eller tillsyn, som avses i första stycket,

blir tillgodosett.

198 Hem, som avses i 188, skall vara så inrättat och utrustat, att skäliga

krav på trevnad och hygien tillgodoses samt lämplig fördelning av vårdtagarna möjliggöres.

Innan dvlikt hem uppföres celler i mera avsevärd omfattning ändras genom om- eller tillbyggnad eller inrättas i byggnad, som uppförts för an-

3 Senaste lydelse 1971:664. 15 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr I

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

nat ändamål, skall länsstyrelsen, efter

att hava inhämtat yttrande från so-

cialstyrelsen, hava godkänt plan för hemmet.

Vid hemmet skola finnas anställda befattningshavare till det antal och

med sådan utbildning att de som beretts plats i hemmet kunna erhålla

tillfredsställande vård och tillsyn.

Bilaga 8.

Förslag till Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)

Härigenom föreskrives i fråga om barnavårdslagen (1960:97)! dels att 8, 10 och 1238 skall upphöra att gälla, dels au. 3 och 788 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse

3§

Barnavårdsnämnden har att göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen samt därvid särskilt uppmärksamma sådana underåriga som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem- och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kunna anses vara särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt, att verka för önskvärda förbättringar i fråga om kommunens barnavård samt därvid i mån av behov och möjligheter främja anordningar för bättre fritidsförhållanden för barn och ungdom, att stödja den personlighetsutvecklande och samhällsfostrande verksamhet som utövas genom ungdomens egna sammanslutningar, att lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor som äga samband med nämndens verksamhet, att förvalta egendom som hör till kommunens barnavård, i den mån ej förvaltningen uppdragits åt annan nämnd eller åt särskild styrelse, att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och ärenden som angå nämndens verksamhet samt att även i övrigt ombesörja sådana att även i övrigt, i den mån detta angelägenheter som avse kommu- ej tillkommer annan enligt beslut som nens barnavård och äro att hänföra avses i 43 § fjärde stycket kommunaltill förvaltning och verkställighet. lagen, ombesörja sådana angelägenheter som avse kommunens barnavård och äro att hänföra till förvaltning och verkställighet.

Ledamöter och suppleanter i bar- Beträffande barnavårdsnämnd skonavårdsnämnd väljas av kommunfull- la bestämmelserna i 33 §, 34 § första mäktige till det antal fullmäktige be- stycket, 35-38 §§, 39 § första stycket stämma. Antalet ledamöter må dock samt 40-42 §§ kommunallagen äga icke vara under fem. Där så lämpligen motsvarande tillämpning. I Lagen omitryckt 1971:308.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse kan ske. bör juridisk sakkunskap vara företrädd inom nämnden. Valet skall vara proportionellt, om Uppdrag, som avses i 42§ andra det begäres av minst så många väl- stycket kommunallagen, får ej omfatta Jjande som motsvara det tal, vilket er- befogenhet att

hålles då samtliga väljandes antal de- 1. utdöma förelagt vite,

las med det antal personer valet avser. 2. vidtaga dtgärd enligt 26 § 2, 3 ökat med I. Om förfarandet vid så- eller 4 eller enligt 29 eller 30X eller dant proportionellt val är särskilt stad- framställning om intagning i ungdomsgat. vårdsskola, 3. meddela beslut som avses i 46 § andra stycket, tillstånd eller förhandsbesked som avses i 47§ eller förbud

som avses i 50 eller 51§,

4, fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt föräldrabalken, enligt 5§ lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller enlig 9. I1 eller 18§ lagen (1964:143) om bidragsförskott. Sker ej val av suppleanter propor- Nämndens protokoll behöver ej,

tionellt, skall den ordning bestämmas, förutom vad som följer av I14§ tredje

i vilken suppleanterna skola inkallas och fjärde stvckena denna lag, upptill tjänstgöring. taga annat än uppgift om närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende. Utan hinder av 2 42 förvaltningsla- Ben äga 4 och 5 §§ nämnda lag tilllämpning i samtliga ärenden hos bar-

navårdsnämnd.

8§

Beträffande barnavdrdsnämnd skall vad i 32-36 §§, 37 § första stycket och |

38-42 §X kommunallagen är stadgat

om kommunstyrelsen äga motsvaran-

de tillämpning. I kommunens tjänst

anställd befattningshavare skall dock

icke på grund av denna sin tjänste-

ställning vara obehörig att vara leda-

mot eller suppleant i barnavårdsnämnd. Ej heller är det erforderligt. att barnavårdsnämnds protokoll upptager, förutom vad som må följa av

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse 148 tredje stvcket denna lag, annat än förteckning på närvarande ledamöter och för varje ärende beslutet och skälen därför. Utan hinder av 2§ 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5§§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos barnavårdsnämnd.

&

108 Barnavärdsnämnden äger vid behov tillkalla särskilda sakkunniga att deltaga i nämndens överläggningar samt tillsätta befattning hos nämnden och anlita det biträde i övrigt som erford-

ras. År behovet av juridisk sakkunskap icke tillgodosett inom nämnden, bör

den anlita biträde av lagfaren person. Har kommunen beslutat inrätta befaltning, som skall vara gemensam för

barnavårdsnämnden och annat kom-

munalt förvaltnings- eller verkställighetsorgan, må befattningen tillsättas i den särskilda ordning kommunen bestämmer.

128?

Om kommunfullmäktige så bestämma, äger barnavårdshämnden uppdraga åt särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i nämnden, eller åt ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fillmäktiges beslut.

Nämnden må dock icke annorledes än

venom samfällt beslut

I. utdöma förelagt vite,

2. vidiaga åtgärd enligt 26 § 2, 3 2 Senaste lydelse 1973:808

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse eller 4 eller enligt 29 eller 30 § eller göra frams:tällning om intagning i ungdomsvårdsskola,

3. meddela beslut som avses i 46 § andra stycket, tillstånd eller förhandsbesked som avses i 47§ eller förbud som avses i 50 eller 51S$,

4. fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt föräldrabalken, enligt 5§ lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller enligt 9, I1 eller 18§ lagen (1964:143) om bidragsförskott eller

5. göra framställning eller avgiva

yttrande till kommunfullmäktige.

Beslut som fattats på grund av upp-

drag enligt första stycket skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Bilaga 9.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954:579) om nykterhetsvård! dels att 6 och 7 §§ samt 8§ 2 mom. skall upphöra att gälla, dels att 4§ 2 mom. och 5§ skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse

2 mom. Kommunal nykterhetsnämnd har därjämte att förvalta till kommunens nykterhetsvård anslagen eller eljest hörande egendom, i den mån ej förvaltningen därav uppdragits åt annan nämnd eller åt särskild styrelse; att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och ärenden, som angå nykterhetsvården; samt att jämväl i övrigt ombesörja de att jämväl i övrigt, i den mån detta angelägenheter avseende nykter- ej tillkommer annan enligt beslut som hetsvården inom kommunen, vilka avses i 43 § fjärde stycket kommunaläro att hänföra till förvaltning och lagen, ombesörja de angelägenheter verkställighet. avseende nykterhetsvården inom kommunen, vilka äro att hänföra till förvaltning och verkställighet.

Kommunal nykterhetsnämnd skall utgöras av särskilt tillsatt nämnd eller, därest kommunens ringa folkmängd eller liknande förhållande gör sådan obehövlig, av kommunens socialnämnd. Konungen äger föreskriva, att Regeringen äger föreskriva, att kommun skall tillsätta särskild nyk- kommun skall tillsätta särskild nykterhetsnämnd. Framställning härom terhetsnämnd. Framställning härom må göras av länsnykterhetsnämn- må göras av länsnykterhetsnämnden. den. Ledamöter i särskild kommunal Beträffande särskild kommunal nykterhetshämnd utses av kommunen nykterhetsnämnd skola bestämmelsertill det antal, som med hänsvn till folk- na i 33 §, 34 § första stycket 35-38 §§, mängden och andra förhållanden er- 394 första stvcket samt 40-42 §§ fordras, dock minst fem. Suppleanter kommunallagen äga motsvarande tillutses av kommunen till minst ledamö- lämpning. I Fagen omtryckt 1971:307.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

ternas halva antal. Såväl män som kvinnor skola vara representerade i nämnden. Om möjligt bör läkare vara ledamot av nämnden.

Vid val av suppleanter skall tillika Uppdrag som avses i 42§ andra bestämmas den ordning, i vilken sup- stycket kommunallagen får ej omfatta pleanterna skola inkallas till tjänstgö- befogenhet att ring. 1. utdöma förelagt vite,

I fråga om valbarhet till ledamot el- 2. föranstalta om åtgärd enligt 14 §

ler suppleant, verkan av valbarhetens 2 mom., upphörande och rätt till avsägelse, 3. meddela beslut om övervakning mandattid och avgång, val av ordfö- eller lydnadsföreskrifter, rande och vice ordförande, ställe och 4. göra ansökan om tvångsintagtid för sammanträde, suppleants ning på allmän vårdanstalt, tjänstgöring och rätt att närvara vid 5. föranstalta om verkställighet av sammanträde, beslutförhet, förfaran- slutligt beslut om tvångsintagning, bedet vid fattande av beslut, protokoll vilja anstånd därmed eller förklara såoch reservation, tillkännagivande va- dant anstånd förverkat, eller rest till nämnden ställda framställning- 6. göra anmälan hos överförmynar mottagas, tidpunkt när handling dare. skall anses ha kommit in till nämnden, Nämndens protokoll behöver ej skriftväxling. vård och förtecknande av upptaga annat än uppgift om närvahandlingar hörande till nämndens ar- rande ledamöter och beslutet i varje kiv, utseende av kassaförvaltare samt ärende. Föreskrifter om i vilken utledamots ansvar och skadeståndsskyvl- sträckning beslut skall innehålla de dighet skall vad i 32-36 §§. 37 § första skäl som ha bestämt utgången finnas stycket och 38-42 §§ kommunallagen i 17§ förvaltningslagen (1971:290). är stadgat rörande kommunstyrelsen Föreskrifter om rättelse av beslut finäga motsvarande tillämpning; dock att nas i 19§ samma lag. det ej är erforderligt, att protokoll upptager annat än förteckning d närva-

rande ledamöter samt för varje ärende

beslutet och skälen därför.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda

lag tillämpning i samtliga ärenden hos kommunal nykterhetsnämnd.

682 Är behovet av medicinsk sakkunskap ej tillgkodosett inom kommunal

2 Senaste lydelse 1972:669.

Nuvarande lydelse Föreslazen lydelse nykterhetsnämnd, bör nämnden anlita biträde av person med sådan sakkunskap.

18¶I den mån det finnes erforderligt,

må kommunal nykterhetsnämnd till sitt biträde kalla därtill skickade män och kvinnnor.

8§

2 mom. Kommunal nykterhets-

nämnd äger uppdraga åt ordföranden, en eller flera ledamöter eller viss befattningshavare hos nämnden att avgiva yttrande till polismyndighet i ären-

de rörande ansökan om eller innehav

av körkort. Åtgärd, som vidtagits i anledning av sådant uppdrag, skall anmälas för nämnden så snart det kan ske.

Bilaga 10.

Förslag till Lag om upphävande av lagen (1953:228) om tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården

Härigenom föreskrives att lagen (1953:228) om tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården skall upphöra att gälla vid utgången av år 0000.

Bilaga 1!.

Förslag till

Lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663)

Härigenom föreskrives i fråga om hälsovårdsstadgan (1958:663)

dels att 8-12 §§ skall upphöra att gälla, dels att 73 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lIvdelse &1

74 Ledamöter och suppleanter i häl- Beträffande hälsovårdsnämnd skola sovårdsnämnd väljas av kommunfull- bestämmelserna i 33§, 34X första mäktige till det antal fullmäktige be- stycket, 35-38 §§, 398 första stycket

stämma. Antalet ledamöter må dock samt 40-42 §§ kommunallagen äga

icke vara under fem. Om möjligt böra motsvarande tillämpning. Vad som föläkare och veterinär vara ledamöter reskrives i 36 X första stycket nämnda i nämnden. lag skall dock ej tillämpas i fråga om

Vid val av suppleanter skall tillika hälsovårdsnämnden i — Stockholms

bestämmas den ordning, i vilken sup- kommun. pleanterna skola inkallas till tjänstgö- Uppdrag som avses i 42§ andra ring. stycket kommunallagen får ej omfatta befogenhet att besluta om framställning eller yttrande till regeringen eller länsstyrelsen. om föreläggande vid vite

eller om verkställande av åtgärd på

försumligs bekostnad.

Hälsovårdsnämnds protokoll behöver ej upptaga annat än uppgift om närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende. Föreskrifter om i vilken utsträckning beslut skall innehålla de skäl som ha bestämt utgången finnas i 17§ förvaliningslagen (1971:290). Föreskrifter om rättelse av beslut finnas i 194 samma lag.

Utan hinder av 2§ 2 förvaltningslagen äga 4 och 5 §§ nämnda lag tilllämpning i samtliga ärenden hos hälsovårdsnämnd.

I Senaste lydelse 1971:673.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse

832 Med avseende å hälsovårdsnhämnd skall vad i 32-36 §§, 37 § första stycket och 28-42 «+ kommunallagen (1953: 733) är stadgat om kommunstyrelsen äga motsvarande tillämpning, dock att

för hälsovårdsnämnd i Stockholm sko-

la gälla bestämmelserna i SI + I mom. kommunallagen (1957:50) för Stockholm, med undantag av hänvisningen till 39 + andra stycket nämnda lag, samt därutöver vad kommunfullmäktige med iakttagande av stadgandena i samma lag föreskriva.

Utan hinder av vad i nästföregående stycke sägs skall gälla, dels att i kommunens tjänst anställd befatmingshavare icke på grund av denna sin tjänsteställning skall vara obehörig att vara ledamot eller suppleant i hälsovårdsnämnd, dels ock att det icke skall vara ertorderligt, att hälsovårdsnämnds protokoll upptager annat än förteckning d närvarande ledamöter samt för varie ärende beslutet och skälen därför.

Utan hinder av 2§ 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5§§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos hälsovårdsnämnd.

Om läkare och veterinär icke äro

ledamöter i hälsovärdsnämnd, skall distriktsläkaren eller, i kommun med stadsläkare eller motsvarande läkare denne respektive tjänsteveterinären eller stadsveterinären närvara vid nämndens sammanträden. i den mån han

2 Senaste lydelse 1971:673. 3 Senaste lydelse 1972:675.

Nuvarande tydelse Föreslagen Ivdelse icke hindras av andra tjänsteåligganden. Han skall därvid äga deltaga i överläggningarna samt få sin mening antecknad till protokollet.

I kommun med mer än en stadsläkare eller stadsveterinär skall vad sålunda stadgats gälla förste stadsläkaren respektive förste stadsveterinären.

Finnes i kommun flera distrikts-

läkare, skall vad som föreskrives om

distriktsläkares deltagande i sammanträde med hälsovårdsnämnd avse den som fullgör de uppgifter som enligt smittskyddslagen (1968:231) åligger distriktsläkare. Har socialstyrelsen enligt 22 § andra stycket smittskyddslagen förordnat annan läkare att i distriktsläkares ställe fullgöra de uppgifter som enligt nämnda lag ankommer på distriktsläkaren gäller vad i denna stadga sägs om distriktsläkare den läkaren.

10 §”

Vid hälsovårdsnämnds sammanträden äga följande befattningshavare, även om de icke äro ledamöter eller suppleanter i nämnden, rätt att närvara och deltaga i överläggningarna samt få sin mening antecknad till protokollet nämligen,

länsläkaren eller biträdande länsläkaren, dock ej såvitt avser hälsovårdsnämnd i kommun med stadsläkare, som är likställd med länsläkare,

länsveterinären — eller biträdande länsveterinären, sami

distriktsläkaren eller stadsläkaren eller motsvarande läkare och tjänsteveterinären eller stadsveterinären, om

+ Senaste Ivdelse 1972:675.

Nuvarande Idelse Föreslagen Ivdelse de icke på grund av vad i 94 stadgas äro skyldiga att närvara vid nämndens sammanträden.

Hälsovårdsnämnd äger tillkalla särskild sakkunnig att delaga i nämndens överläggningar.

1 §

Ordförande i hälsovårdsnämnd skall tillse, att nämndens ledamöter samt de befattningshavare, som enligt 9 § äro skyldiga att närvara vid nämndens sammanträden, erhålla kallelse till sammanträdena. Ordföranden skall därjämte tillse, att nämndens suppleanter och de befattningshavare. som enligt 10 § äga närvara vid nämndens sammanträden, erhålla underrättelse om tid och plats för sammanträdena.

I kallelse och underrättelse skall lämnas uppuift om de ärenden, som skola förekomma vid sammanträdet.

125” Hälsovårdsnämnd äger uppdraga åt

en eller flera ledamöter eller suppleanter i nämnden eller åt befattningshavare hos nämnden att å nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet därvid skall närmare angivas. Sådant uppdrag må dock ej innefatta befogenhet att besluta om framställning eller vttrande till Konungen, länsstyrelsen eller kommunfullmäktige, om föreläggande vid vite eller om verkställande av åtgärd på försumligs bekostnad.

Hälsovårdsnämnds beslut om uppdrag enligt första stycket skall under-

5 Senaste Ivdelse 1971:673.

Nuvurande lydelse Föreslagen lIvdelse

ställas länsstyrelsens prövning. Beslut, vilket fattas på grund av sådant förordnande, skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Bilaga 12.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1944:219) om djurskydd

Hirigenom föreskrives att 14 § 3 mom. lagen (1944:219) om djurskydd

skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §'

3 mom. Vid hälsovårdsnämndens handläggning av ärende som rör vår-

den eller behandlingen av djur äger länsveterinären så ock distrikts- eller Stadsveterinären vara tillstädes och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Hans mening skall på begäran

antecknas i protokollet.

Veterinär som äger närvara vid nämndens sammanträde skall kallas i god tid och därvid underrättas om

ärendets beskafltenhet.

Sammanträde skall skyndsamt Sammanträde med hälsovårds-

äga rum, när länsstyrelsen begär det. nämnden för behandling av ärende

som rör vården eller behandlingen av

djur skall skyndsamt äga rum, när

länsstyrelsen begär det.

' Senaste Ivdelse 1973:269

Bilaga 13.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:653) om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden m. m.

Härigenom föreskrives att lagen (1964:653) om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lIvdelse

Stadens styrelse skall övertaga den Kommunstyrelsen skall övertaga befattning med ansökan om burskap den befattning med ansökan om buroch med uppsägning av burskap, skap och med uppsägning av bursom enligt 3 kap. 1 och 5 §§ han- skap, som enligt 3 kap. 1 och 5 §§ delsbalken ankommer på borgmäs- handelsbalken ankommer på borgtare och råd. mästare och råd.

Stadens styrelse äger antaga regle- Kommunstyrelsen äger antaga regmente angående burskap i staden att lemente angående burskap att gälla gälla i stället för vad som stadgas i i stället för vad som stadgas i 3 kap. 3 kap. handelsbalken. Innan regle- handelsbalken. Innan reglemente mente antages, skall stadens borger- antages, skall borgerskapet beredas skap beredas tillfälle yttra sig. Reg- tillfälle vttra sig. lemente fastställes av länsstyrelsen.

16 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr I

Bilaga 2

i Minskad ré sorg

"kommunerna -

Öntea. specialreglerade

re kommunala nämnder m. m.

Sammanfattning

Behovet av statlig tillsyn och kontroll över kommunerna har minskat till följd av bl. a. kommunindelningsreformen. Inom kommundepartementet pågår en Översyn av den statliga detaljregleringen i syfte att mönstra ut sådana föreskrifter som inte längre kan anses nödvändiga.

Föreliggande promemoria. som är den tredje i detta översynsarbete, be-

handlar dels regler om organisation och arbetsformer för vissa specialreglerade nämnder, dels bestämmelser om kommunalförbund i olika specialförfattningar.

I en tidigare promemoria (PM IT) har bestämmelserna om de viktigaste specialreglerade nämnderna behandlats. Förslagen i PM II innebär slopande av statlig detaljkontroll på en rad punkter och i övrigt en anpassning av specialförfattningarnas nämndregler till kommunallagens regler om kommunstyrelsen. I denna promemoria behandlas reglerna om övriga specialreglerade nämnder, nämligen valnämnd, överförmyndarnämnd, civilförsvarsnämnd, beredskapsnämnd, kristidshämnd, uttagningsnämnd, familjebidragsnämnd, krigshjälpsnämnd. hemvärnsnämnd, arbetslöshetsnämnd, handels- och sjöfartsnämnd samt slakthusstyrelse.

Enhetliga regler föreslås för samtliga dessa nämnder utom valnämnd och

överförmyndarnämnd. Förslaget innebär bl. a. att kommunerna själva beslutar cm de skall inrätta särskilda nämnder eller anförtro den specialreglerade uppgiften åt annan nämnd i kommunen. Dessa ändringar gäller närmast uttagningsnämnd, arbetslöshetsnämnd, handels- och sjöfartsnämnd samt slakthusstyrelse.

Vidare föreslås en anpassning av samtliga specialförfattningars rämndregler till reglerna om kommunstyrelsen. Detta innebär på flera punkter att detaljföreskrifter mönstras ut och statlig detaljkontroll i form av exempelvis närvarorätt för statliga tjänstemän slopas.

Slutligen behandlas de regler om kommunalförbund som finns i olika specialförfattningar. Det gäller kommunalförbund för skola och för bostadsförmedling samt regionplaneförbund. De statliga myndigheternas möj-

lighet att mot kommunernas vilja inrätta kommunalförbund för skola fö-

reslås upphöra. Liknande resonemang förs beträffande de två övriga slagen

av kommunalförbund. Beträffande kommunalförbund för bostadsförmed-

ling föreslås att vissa bestämmelser om statlig detaljkontroll slopas. Beträffande regionplaneförbund anförs i promemorian att denna fråga bör lösas inom ramen för en ny byggnadslagstiftning.

1 Inledning

En översyn av statens tillsyn och kontroll över kommunerna pågår inom kommundepartementet. Syftet är att mönstra ut sådana detaljföreskrifter som mot bakgrund av bl. a. den genomförda kommunindelningsreformen inte längre är nödvändiga.

Som resultat av översynsarbetet har två promemorior publicerats. De-

partementspromemorian (Ds Kn 1975:1) Minskad statlig detaljreglering av

kommunerna, PM I, Avgifter hos byggnadsnämnd har lagts till grund för en proposition (1975:107) angående föreskrifter om avgifter hos byggnadsnämnd. I propositionen som har antagits av riksdagen (CU 1975:29, rskr

1975:220) föreslås att regeringen får bemyndigande att meddela föreskrifter om avgifter hos byggnadsnämnd och att överlåta åt kommun att meddela sådana föreskrifter. Genom ändring (1975:462) i byggnadsstadgan (1959:612)

har regeringen slopat tidigare underställningsförfarande hos länsstyrelsen och överlåtit åt kommun att själv fastställa grunder för avgifter enligt byggnadsstadgan. Motsvarande ändring (1975:821) har gjorts i förordningen

(1961:568) om brandfarliga varor.

Departementspromemorian (Ds Kn 1975:3) Minskad statlig detaljreglering av kommunerna, PM II, Nämndorganisationen, underställning m. m. (för-

kortas i fortsättningen PM II) innehåller dels förslag om stopad underställning av kommunala beslut hos statlig myndighet i några fall, dels en genomgång

av reglerna om de viktigaste specialreglerade nämndernas organisation och

arbetsformer. En rad förslag till förenklingar och slopande av detaljföre-

skrifter läggs fram. De redovisas i huvuddrag nedan i kapitel 3. Promemorian remissbehandlas f.n.

Översynen av reglerna om nämnderna har påkallats också av kommu-

nallagsutredningens betänkande (SOU 1974:99) Enhetlig kommunallag, som

remissbehandlas samtidigt som PM II. En ny kommunallag för med sig följdändringar i flertalet författningar om den specialreglerade kommunala verksamheten.

I PM IH behandlas de viktigaste specialreglerade nämnderna i kommun, nämligen brandstyrelse, byggnadsnämnd, skolstyrelse, social centralnämnd, socialnämnd, barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd och hälsovårdsnämnd. Härutöver finns ett inte obetydligt antal specialreglerade nämnder som i

allmänhet är fakultativa. I många kommuner fullgörs de funktioner som

ankommer på dessa fakultativa nämnder av kommunstyrelsen eller annan

nämnd. Vissa kommuner, företrädesvis de större, har emellertid särskilda

nämnder för flera av dessa verksamheter. Regler för sådana särskilda nämnder ges med något undantag i specialförfattningar. Införandet av en enhetlig

kommunallag, fordrar en översyn av dessa författningar. I föreliggande pro-

memoria behandlas reglerna om de huvudsakligen fakultativa specialreglerade nämnderna på i princip samma sätt som de obligatoriska nämnderna i PM II. De nämnder som behandlas är valnämnd, överförmyndarnämnd, särskild civilförsvarsnämnd, särskild beredskapsnämnd, särskild kristids-

nämnd. uttagningsnämnd. särskild familjebidragsnämnd, sräskild krigshjälpsnämnd. särskild hemvärnsnämnd, särskild arbetslöshetsnämnd, handels- och sjöfartsnämnd samt slakthusstyrelse. Av dessa är f. n. valnämnd, uttagningsnämnd och i vissa fall handels- och sjöfartsnämnd obligatoriska.

Kommunallagsutredningens förslag innebär bl. a. att bestämmelserna om kommunalförbund skall fogas in i den nya kommunallagen. En sådan lösning påkallar en genomgång av de bestämmelser om kommunalförbund som finns i olika specialförfattningar. I föreliggande promemoria behandlas därför också reglerna om kommunalförbund för skola, kommunalförbund för bostadsförmedling samt regionplaneförbund.

Bland nämnder och styrelser hos landstingskommun har en nämnd behandlats i PM II, nämligen utbildningsnämnd. Övriga specialreglerade landstingskommunala nämnder kommer att behandlas i en särskild PM IV. Det gäller sjukvårdsstyrelse, direktion för sjukhus, styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, särkild regionplanenämnd och semesterhemsnämnd.

2¶Nämndreglernas principiella uppbyggnad

I 3 kap. kommunallagen (1953:753, omtryckt 1969:765) (KL) finns regler om kommunstyrelsen och kommunens övriga nämnder. Reglerna om kommunstyrelsen hänvisar beträffande valbarhet, obehörighet och avsägelse, jäv, beslutsförfarande, protokoll och protokollsjusteringar samt arvoden till motsvarande regler för kommunfullmäktige. Övriga frågor rörande kommunstyrelsens organisation och arbetsformer regleras i 3 kap.

145 § ges regler om nämnder för oreglerad förvaltning. Genom hänvisning gäller för dessa nämnder samtliga regler om kommunstyrelsen utom reglerna om antal ledamöter, mandattid, presidium och reglemente. Dessa frågor avgörs av varje kommun. Härutöver innehåller 45 § regler om delegation, vilka i huvudsak stämmer överens med motsvarande regler för kommunstyrelsen, och om arkivvård.

Särskilda regler om de specialreglerade nämnderna ges inte i KL. Föreskrifter om sådana nämnders organisation och arbetsformer finns i stället i resp. specialförfattning. I allmänhet gäller att reglerna om kommunstyrelsen genom hänvisning i specialförfattningar till sin huvuddel görs tillämpliga på den specialreglerade nämnden. I växlande omfattning innehåller specialförfattningarna dock en självständig reglering av nämndernas organisation och arbetsformer. Dessa regler kan avse frågor som beträffande kommunstyrelsen regleras i KL. Ofta gäller då för den specialreglerade nämnden någon avvikelse från kommunstyrelseföreskriften. Exempel härpå utgör jävsreglerna, där förvaltningslagens regler i allmänhet gäller i specialreglerade nämnder, föreskrifter om antal ledamöter och om delegation. Det förekommer också att i specialförfattningarna regleras frågor, vilka saknar motsvarighet i KL.

3 Förslagen i PM IH

I PM II diskuteras utförligt skillnaderna i reglerna om nämndernas organisation och arbetsformer mellan KL och specialförfattningarna. De förslag som ges i promemorian kan kortfattat beskrivas som en anpassning av den specialreglerade nämndorganisationen till reglerna i KL. I det följande redovisas i korthet de bedömningar i olika sakfrågor som görs i PM II och den modell för hänvisning till KL som där föreslås beträffande brandstyrelse, byggnadsnämnd, skolstyrelse, de sociala nämnderna och hälsovårdsnämnd.

3.1 Valbarhetsbestämmelser

Regler om valbarhet till kommunstyrelsen finns i 32 § KL. Kommunallagsutredningen föreslår att nu gällande valbarhetshinder för vissa tjänstemän slopas. men att en särskild jävsregel införs som hindrar förvaltningschef att som nämndledamot delta i avgörande som rör det egna verket.

I PM II föreslås att valbarhetshindren för vissa tjänstemän i olika specialförfattningar slopas efter mönster av kommunallagsutredningens förslag beträffande kommunstyrelsen och av de regler som redan gäller beträffande val till några nämnder, nämligen byggnadsnämnd, barnavårdsnämnd och hälsovårdsnämnd. Däremot föreslås inte regeln om jäv för förvaltningschef bli tillämplig på de specialreglerade nämnderna.

3.2 Särskilda regler om nämndernas sammansättning

Hälsovårdsstadgan och flera av lagarna om de sociala nämnderna innehåller regler eller rekommendationer om hur nämnderna skall vara sammansatta. Framför allt gäller det representation eller närvaro av läkare, veterinärer och jurister.

EF PM H föreslås att alla föreskrifter om särskild yrkesrepresentation mönstras ut ur specialförfattningarna.

3.3 Proportionella val av nämnder

För flertalet specialreglerade nämnder föreskrivs — antingen genom hänvisning till motsvarande regler i KL för kommunstyrelsen eller genom en positiv bestämmelse i specialförfattningen — att val till nämnden skall ske proportionellt om en på ett bestämt sätt beräknad minoritet påkallar det. Bland de nämnder som behandlas i PM II är det endast två som saknar denna regel. nämligen nykterhetsnämnd och hälsovårdsnämnd.

I PM II föreslås att regeln om rätt att påkalla proportionella val skall gälla val till alla nämnder. Detta medför att nykterhetsnämnd och hälsovårdsnämnd skall kunna väljas proportionellt. Med den utformning regeln har givits i PM I blir den tillämplig också på några nämnder som behandlas i föreliggande promemoria, nämligen uttagningsnämnd, handels- och sjöfartsnämnd och slakthusstyrelse.

oo 247

3.4 Utomståendes närvarorätt

I de olika specialförfattningarna finns varierande bestämmelser om närvarorätt och i vissa fall s.k. falsk reservationsrätt för olika utomstående. Det kan gälla vissa experter, vissa statliga tjänstemän, förvaltningschef eller annan föredragande.

I PM II föreslås att samtliga dessa bestämmelser mönstras ut ur specialförfattningarna. Den regel om rätt för nämnd att kalla sakkunnig eller tjänsteman till sammanträde som kommunallagsutredningen föreslår bör kunna ersätta dessa bestämmelser.

3.5 Gemensam personaladministration

Genom ett tillägg till kommunallagsutredningens förslag till enhetlig kommunallag (EKL) föreslås i PM II kommunfullmäktige få avgöra vilken nämnd som skall handlägga frågor rörande personaladministration och egendomsförvaltning. Regeln avses omfatta samtliga nämnder men torde sakna större intresse beträffande de nämnder som behandlas i föreliggande promemoria.

3.6 Bestämmelser om delegation

Skiftande bestämmelser om delegation finns i flertalet specialförfattningar. Jämfört med motsvarande regler i KL gäller för flertalet specialreglerade nämnder mer restriktiva regler. Restriktionerna kan avse vilka ärendegrupper som får delegeras eller delegatkretsen. I ett par fall fordras länsstyrelsens medgivande för att delegation skall få ske.

I PM II föreslås att KL:s regler om delegation blir tillämpliga i samtliga där behandlade nämnder. Vissa undantag för särskilt kvalificerade ärendegrupper behålls dock, däremot inte kraven på länsstyrelsens medgivande i vissa fall.

3.7 Föreskrifter om protokoll

Jämfört med reglerna i KL är skyldigheten för de specialreglerade nämnderna att föra protokoll begränsad. För flertalet specialreglerade nämnder gäller att protokoll endast behöver innehålla förteckning över de närvarande, beslutet i varje ärende och skälen för beslutet.

I PM II konstateras att förvaltningslagen (1971:290) (FL) innehåller krav på motivering av beslut som torde vara fullt tillräckliga för de specialreglerade nämndernas verksamhet. Med hänsyn härtill föreslås att skyldigheren att redovisa skälen för ett beslut i protokollet ersätts med en hänvisning till 178 FL.

3.8 Antal ledamöter m. m.

Ytterligare några särregler för de specialreglerade nämnderna redovisas

i PM IH.

Ett par författningar innehåller regler om minsta antal ledamöter. I PM

HH föreslås att dessa regler ersätts av motsvarande regel för kommunstyrelsen (minst fem ledamöter).

Enligt 31 § första stycket KL väljs suppleanter till kommunstyrelsen till det antal fullmäktige bestämmer. Samtliga specialförfattningar som behandlas i PM II utom en innehåller motsvarande regel. För nykterhetsnämnd gäller att antalet suppleanter skall vara hälften av antalet ledamöter. Denna

särregel föreslås utgå.

Slutligen behandlas specialförfattningarnas regler om arkivvård. Kommunallagsutredningen föreslår att fullmäktige beslutar om vården av styrelsens arkiv. I PM II föreslås att denna regel skall gälla också de specialreglerade nämnderna.

3.9¶En allmän modell för regler om nämndernas organisation och arbetsformer

Efter genomgången av de olika delfrågorna konstateras i PM II att goda förutsättningar finns för att med ett minimum av särregler anpassa de olika

specialförfattningarnas nämndregler till motsvarande bestämmelser i KL. Genomgående föreslås en hänvisning i resp. specialförfattning till EKL av

i princip följande lydelse: Beträffande x-nämnd skall bestämmelserna i 33 §, 344 första stycket,

35-38 §§, 39 X första stycket samt 40-42 §§ kommunallagen (1976:000) äga motsvarande tillämpning.

Nämndens protokoll behöver dock ej upptaga annat än uppgift om närvaran-

de ledamöter och beslutet i varje ärende. Föreskrifter om i vilken utsträckning

beslut skallinnehålla de skälsom harbestämt utgången finnsi1l7 §förvaltnings-

lagen (1971:290). Föreskrifter om rättelse av beslut finns i 19 § samma lag. Utan hinder av 2 §2 förvaltningslagen (1971:290) äger 4 och 5 3§ nämnda lag

tillämpning i samtliga ärenden hos x-nämnd.

Med vissa smärre avvikelser föreslås i PM II att denna enhetliga modell

tas in i brandlagen (1974:80), byggnadsstadgan, skollagen (1962:319, om-

tryckt 1970:1026), lagen om social centralnämnd (1970:296), socialvårdslagen

(1956:2), barnavårdslagen (1960:97, omtryckt 1971:308), nykterhetsvårdsla-

gen (1954:579, omtryckt 1971:307) och hälsovårdsstadgan (1958:663).

När PM II lades fram, förelåg ännu inte huvudbetänkandet (SOU 1975:41) Kommunal demokrati från utredningen om den kommunala demokratin. Hänvisningarna till EKL avsåg därför kommunallagsutredningens förslag

i betänkandet (1974:99) Enhetlig kommunallag. I PM II framhålls att för-

slagen till anpassning av specialförfattningarnas nämndregler till EKL inte avser att föregripa demokratifrågornäs lösning. Sådana förändringar i kommunstyrelsereglerna som kunde komma att föreslås av demokratiutredningen i syfte att stärka medborgarinflytandet förutsattes i PM II bli tillämpliga också på de specialreglerade nämnderna.

När demokratiutredningens betänkande nu föreligger, kan det konstateras

att betänkandet innehåller vissa förslag till ändringar i bl. a. kommunstyrelsereglerna i kommunallagsutredningens ursprungliga förslag. Det gäller 34 § (rätt till ledighet för fullgörande av förtroendeuppdrag), 36 & (val av

ordförande och vice ordförande, mandattid ett år och regler om ersättare för ordföranden), 37 § andra och tredje styckena (rätt att tillkalla förtroendeman för att meddela upplysningar) samt 38 § första stycket (inkallande

av suppleant och suppleants tjänstgöringsrätt). Dessa nya regler kommer

således att bli tillämpliga även på de specialreglerade nämnderna, om hänvisningsbestämmelserna i PM II lämnas i oförändrat skick. vilket förefaller

lämpligt och välmotiverat.

I föreliggande promemoria prövas möjligheten att i övriga specialförfatt-

ningar tillämpa samma modell för hänvisning till EKL. Vidare kartläggs

de författningsändringar som i övrigt kan påkallas av införandet av en kommunallagsreform.

4 Jävsregler

Några frågor av mer generell räckvidd skall belysas innan reglerna om

de olika nämnderna behandlas var för sig. Det gäller dels jävsbestämmel-

serna, dels frågan om i vilken utsträckning det skall vara obligatoriskt för

kommun att inrätta särskild nämnd för det område resp. specialförfattning reglerar. Dessa spörsmål har inte närmare behandlats i PM II. De där be-

handlade nämnderna är samtliga utom särskild brandstyrelse och utbild-

ningsnämnd hos landstingskommun obligatoriska. Frågan om jävsbestäm-

melser beträffande de nämnder som behandlas i PM II diskuterades ingående vid tillkomsten av FL (prop. 1971:30). Någon anledning att inom ramen

för detta översynsarbete ompröva reglerna om jäv i dessa nämnder har inte funnits.

I de kommunala nämndernas arbete kan gälla jävsbestämmelserna i an-

tingen KL eller FL. Förvaltningslagsjäven är mer detaljerade och kan be-

traktas som strängare än kommunallagsjäven. Kommunallagsjäven gäller

i kommunfullmäktige, i kommunstyrelsen och i nämnderna för oreglerad förvaltning. Förvaltningslagsjäven gäller vanligen i nämnderna för specialreglerad förvaltning. Lagtekniskt förhåller sig regelsystemen så till varandra att FL är en baslag, vars regler gäller endast när annat ej har föreskrivits. Således tar KL:s jävsregler över motsvarande bestämmelser i FL. I ex-

empelvis en kommunstyrelse, som samtidigt utgör brandstyrelse, skall frågan om ledamots jäv bedömas enligt KL:s regler även i ärenden som avser

brandförsvaret. trots att besluten kan angripas genom förvaltningsbesvär.

FL:s regler gäller enligt 2 X 2 inte ärenden hos kommunal myndighet, om beslut i ärendet kan angripas med kommunalbesvär eller besvär hos kommunal besvärsnämnd. Denna huvudregel skulle innebära att en specialreglerad nämnd fick tillämpa olika jävsregler i olika ärenden om annat

inte föreskrevs. I exempelvis en skolstyrelse skulle kommunallagsjäven gälla

vid tillsättning av en tjänst som skolvaktmästare men FL:s jävsregler vid

tillsättning av en tjänst som lärare. För att undvika ett sådant förhållande och skapa största möjliga klarhet och överskådlighet i regelsystemet infördes i flertalet specialförfattningar i samband med tillkomsten av FL en

särskild regel av innebörden att FL:s jävsregler utan hinder av 28 2 skall gälla i samtliga ärenden hos den specialreglerade nämnden.

Sådana bestämmelser gäller för samtliga nämnder som behandlas i PM

I liksom för flertalet av de nämnder som behandlas i denna promemoria.

Denna lösning förefaller att vara lämplig och riktig och hittills ha fungerat väl. Jävsfrågan kommer därför inte att diskuteras ytterligare beträffande dessa nämnder.

Betwäffande de nämnder för vilka FE:s regler inte gäller är frågan om jäv inte enhetligt reglerad. I två nämnder, särskild arbetslöshetsnämnd och

slakthusstyrelse, gäller genom hänvisning KL:s jävsregler. Något utrymme för tillämpning av motsvarande bestämmelser i FL finns i sådant fall inte.

För tre nämnder saknas jävsbestämmelser helt i resp. specialförfattning. Det gäller uttagningsnämnd, särskild hemvärnsnämnd samt handels- och sjöfartsnämnd.

Vad först angår särskild hemvärnsnämnd saknas numera över huvud taget bestämmelser om sådan nämnd. I den utsträckning kommuner har inrättat hemvärnsnämnder torde KL:s regler om bl. a. jäv gälla.

För uttagningsnämnd gäller, utöver vad som är föreskrivet i uttagningskungörelsen (1963:110), byggnadsstadgans bestämmelser i tillämpliga delar

beträffande valbarhet, rätt att avsäga sig uppdraget, tjänstgöringstid, fyllnadsval. val av ordförande och vice ordförande. ordningen för fattande av

beslut samt förande av protokoll. Någon hänvisning till de jävsbestämmelser som gäller i byggnadsnämnd (4 och 5 §§ FL) görs däremot inte. Om kom-

munfullmäktige inte meddelar kompletterande föreskrifter, vilket får anses kunna ske i viss utsträckning i fall som detta. uppstår frågan vilka jävsregler som skall gälla. I den utsträckning nämnden fattar beslut som kan angripas

med förvaltningsbesvär, vilket är tveksamt om den gör, gäller givetvis FL:s

jävsregler. Det står vidare klart att något slags jävsprincip kan hävdas även

om uttryckliga regler saknas. Det framgår klan av ett antal rättsfall från

tiden före tillkomsten av nu gällande jävsbestämmelser i KL och FL. När-

mast till hands ligger att anta att KL:s jävsbestimmelser i brist på annan reglering får anses äga motsvarande tillämpning.

Vad slutligen angår handels- och sjöfartsnämnd saknas likaledes uttryck-

liga jävsbestämmelser. En sådan nämnd fattar vissa beslut som kan angripas

med förvaltningsbesvär. I dessa ärenden gäller FL:s jävsbestimmelser. I övriga fall torde KL:s jävsregler vara tillämpliga.

F samband med tillkomsten av FL infördes. som förut har framhållits,

enhetliga lävsbestimmelser för flertalet specialreglerade nämnder. De innebär att FC:s jävsbestämmelser skall gälla i samtliga ärenden hos nämnden. De fem nämnder som har diskuterats i det föregående aktualiserades inte i detta sammanhang. Anledning finns därför att nu närmare pröva vilka jävsbestämmelser som bör gälla i dessa nämnder.

I stakthusstyrelse, vars uppgift är att förvalta offentligt slakthus, bör KL:s

jävsbestämmelser också i fortsättningen kunna tillämpas.

Annorlunda kan förhållandet vara beträffande särskild arbetslöshets-

nämnd. Det är ovisst varför denna nämnd inte aktualiserades i samband med förvaltningslagsreformen. I synnerhet medan arbetslöshetsnämnd ännu

hade kontantunderstödsverksamhet om hand kunde det ifrågasättas om det inte hade varit ändamålsenligt och lämpligt att verksamheten omfattades

av det långtgående skydd för den enskilde som FL:s regler ger. Även nu,

sedan kontantunderstödsverksamheten har ersatts av andra former av ar-

betsmarknadsstöd. förefaller det mest ändamålsenliga vara att i särskild arbetslöshetsnämnd tillämpa samma modell som i flertalet specialreglerade nämnder, dvs. att FL:s jävsregler skall gälla i samtliga ärenden hos särskild arbetslöshetsnämnd.

Uttagningsnämnds och särskild hemvärnsnämnds verksamhet riktar sig

huvudsakligen mot enskilda — hästägare resp. hemvärnsmän eller hem värns-

män in spe. Övervägandena bakom FL och utformningen av dess jävsregler

talar för att dessa är bättre lämpade att tillämpas i dessa typer av verksamhet än KL:s motsvarande regler. Några nackdelar synes ej vara förknippade

med en lösning som innebär att FL:s jävsbestämmelser tillämpas i samtliga ärenden hos dessa nämnder även om deras beslut inte svnes kunna angripas

med förvaltningsbesvär.

Vad slutligen beträffar handels- och sjöfartsnämnd gäller. som förut har framhållits, FL:s jävsregler redan i vissa ärenden hos denna nämnd. Att

den år 1971 införda regeln om förvaltningslagsjäv i samtliga ärenden hos

specialreglerad nämnd ej kom att omfatta också handels- och sjöfartsnämnd torde vara ett förbiseende. Förhållandet bör rättas till i detta sammanhang.

5¶Obligatoriska särskilda nämnder

Samtliga nämnder som behandlas i PM I utom särskild brandstyrelse

och utbildningsnämnd hos landstingskommun är obligatoriska. Det fanns i det sammanhanget inte anledning att ifrågasätta detta förhållande och

inte heller att närmare överväga vilken utformning en bestämmelse om att en nämnd är fakultativ borde ges.

De nämnder som behandlas i denna promemoria är samtliga utom valnämnd, uttagningsnämnd och i vissa fall handels- och sjöfartsnämnd fa-

kultativa. Kommunen kan inrätta särskild nämnd för det område special-

författningen reglerar. I annat fall utgör i regel kommunstyrelsen ti ett fall socialnämnden) sådan nämnd. I allmänhet gäller vidare att kommunen

kan uppdra åt annan kommunal nämnd att ha uppgifterna om hand.

Ett genomgående tema i PM II är att kommunerna bör lämnas största

möjliga frihet att utforma sin nämndorganisation efter lokala värderingar

och förutsättningar. Med hänvisning till detta finns anledning att behandla

specialförfattningarnas bestämmelser om inrättande av nämnder. En första fråga är givetvis huruvida tillräckliga skäl talar för att det fortfarande skall var obligatoriskt att inrätta vissa särskilda nämnder. Det gäller

valnämnd, uttagningsnämnd och i vissa fall handels- och sjöfartsnämnd.

Vad först beträffar valnämnd torde någon annan lösning inte kunna komma i fråga. Att låta kommunstyrelsen eller annan kommunal nämnd sköta valnämndens mycket speciella uppgifter reser en rad invändningar samtidigt som inga skäl tycks tala för en sådan lösning.

Också uttagningsnämnds och handels- och sjöfarlshämnus uppgifter kan

beskrivas som speciella. Här talar emellertid inga principiella skäl mot att kommunen ges frihet att bestämma i vilken form dessa uppgifter skall lösas.

Det bör betonas att en motsvarande frihet finns beträffande alla nämnder

med försvars- eller beredskapsanknytning utom uttagningsnämnd.

Återstår frågan vilken utformning bestämmelserna om inrättande av nämnder bör ges. Innebörden bör vara att kommun får tillsätta särskild nämnd för de uppgifter specialregleringen avser, att kommun får uppdra

åt annan nämnd au fullgöra dessa uppgifter och slutligen att viss styrelse eller nämnd skall ansvara för uppgifterna, om fullmäktige inte har beslutat annorlunda. En sådan utformning överensstämmer i sak med vad som gäller

beträffande flertalet fakultativa specialreglerade nämnder. Den har den för-

delen att den samtidigt som den ger kommunen full frihet att utforma nämndorganisationen på det sätt den finner lämpligast garanterar att det alltid finns en nämnd som har det direkta ansvaret för de specialreglerade uppgifter det är fråga om.

Beträffande några nämnder gäller andra regler. Överförmyndarnämnd kan inrättas av kommun i stället för överförmyndare. Dessa regler är helt nya.

Några erfarenheter har ännu inte vunnits. Med hänsyn härtill och till att

det knappast kan finnas något behov av en möjlighet för kommun att uppdra

åt annan kommunal nämnd att vara överförmyndarnämnd, föreslås ingen ändring i dessa regler.

Den f. n. obligatoriska uttagningsnämnden bör som fakultativ nämnd där-

emot kunna antingen inrättas som särskild nämnd eller utgöras av kommunstyrelsen eller annan nämnd som kommunfullmäktige bestämmer. Här

kan man tänka sig exempelvis brandstyrelse eller civilförsvarsnämnd. Sam-

ma regel bör kunna gälla beträffande handels- och sjöfartsnämnd. Om nämn-

den inte behålls som särskild nämnd, kan man tänka sig att uppgifterna

handhas av exempelvis hamnstyrelse, näringslivsnämnd eller drätselnämnd.

Beslutar inte kommunfullmäktige annat, bör uppgiften ankomma på kommunstyrelsen.

Arbetslöshetsnämnd skall utgöras av endera kommunstyrelsen eller sär-

skild arbetslöshetsnämnd. Detta förhållande har vållat problem för de kommuner som har önskat utforma sin nämndorganisation på annat sätt och samordna arbetslöshetsnämndsuppgifterna med andra kommunala uppgifter. Exempel på tänkbara kombinationer kan vara arbetslöshets- och näringslivsnämnd., arbetslöshets- och sysselsättningsnämnd, arbetslöshets- och arbetsvårdsnämnd, arbetslöshetsnämnd och styrelse för skyddad verksamhet eller, vilket förekommer i en kommun. arbetslöshets- och familiebidrags-

nämnd. Sådana kombinationer har endast kunnat inrättas efter regeringens

medgivande.

Några bärande skäl aut föreskriva att arbetslöshetsnämndsuppgifterna skall fullgöras av endera kommunstyrelsen eller särskild arbetslöshetsnämnd synes inte föreligga utan kommun bör ges samma möjligheter på detta område

som den har beträffande andra fakultativa specialreglerade nämnder.

Även om de specialreglerade nämnder det här är fråga om är eller görs

fakultativa är det viktigt att understryka att de uppgifter som regleras i specialförfattningarna i allmänhet är obligatoriska. En föreskrift om inrät-

tande av särskild nämnd kan därför lämpligen inledas med en bestämmelse

av innebörd att det i varje kommun skall finnas en x-nämnd, varefter det

anges att kommunen får inrätta särskild x-nämnd, vilken nämnd eller styrelse som i annat fall skall vara x-nämnd samt att kommunen får uppdra åt annan nämnd att vara x-nämnd. I flertalet fall bör det ankomma på kommunstyrelsen att vara x-nämnd, om annat inte har beslutats. Beträffande

familjebidragsnämnd och krigshjälpsnämnd bör ansvaret dock vila på so-

cialnämnden, vilket i kommuner som tillämpar familjevårdsprincipen är liktydigt med sociala centralnämnden och —- i förekommande fall — distriktshämnderna. Uttrycket ”annat kommunalt organ”. som finns i ett flertal specialförfattningar, bör mönstras ut eftersom det är oklart och saknar motsvarighet i kommunallagarna.

Flera skäl talar för en enhetlig utformning av föreskrifterna om inrättande

av specialreglerade nämnder. Genom att kommunerna lämnas en frihet

att själva utforma nämndorganisationen skapas möjligheter att i varie kom-

mun lösa givna uppgifter efter lokala förutsättningar. En särskilt intressant

möjlighet kan vara att befria kommunstyrelsen från vissa specialreglerade uppgifter, som kan anförtros en särskild nämnd. Denna kan genom att

flera i och för sig begränsade ansvarsområden förs samman beredas meningsfulla arbetsuppgifter. En modell för reglering av nämndfrågan skulle med hänvisning till det

föregående kunna ges följande utformning.

I varje kommun skall finnas en x-nämnd. Kommun får tillsätta särskild x-nämnd. Om särskild x-nämnd ej finns skall kommunstyrelsen vara xnämnd. Kommun kan också uppdra åt annan nämnd att vara x-nämnd.

Med vissa avvikelser föreslås denna modell ersätta motsvarande bestäm-

melser i samtliga regler om fakultativa nämnder som behandlas i denna

promemoria.

6¶Nämnderna

I detta kapitel behandlas reglerna om nämndernas organisation och ar-

betsformer. Specialförfattningarnas bestämmelser gås igenom nämnd för

nämnd. En jämförelse görs med den i kapitel 3 redovisade modellen för hänvisning till EKL. Varje avsnitt avslutas med överväganden och förslag

till författningsändringar, vilka i utarbetat skick redovisas i bilagor.

6.1 Valnämnd

Bestämmelser om valnämnd finns i 3 kap. vallagen (1972:620). I varje

kommun skall finnas en valnämnd (1 § första stycket). Någon möjlighet

att uppdra åt annan nämnd att vara valnämnd finns ime. Valnämnden är alltså en obligatorisk specialreglerad nämnd.

Valnämnden utgör i och med 1972 års vallag ett rent kommunalt organ.

Samtliga ledamöter utses av fullmäktige. Tidigare gällde bl. a. att ordför-

anden utsågs av länsstyrelsen.

I prop. 1972:105 med förslag till vallag uttalar föredraganden bl. a. att

frågan om hur ledamöter och suppleanter skall utses och hur verksamheten inom valnämnderna skall bedrivas bör kunna regleras på samma sätt som har skett när det gäller andra kommunala nämnder (s. 100).

Bestämmelserna om valnämnd hänvisar till huvuddelen av KL:s bestämmelser om kommunstyrelsen. Avvikelserna avser främst reglerna om jäv och protokoll. Bestämmelserna i 4 och 5 §§ FL skall tillämpas i samtliga ärenden hos valnämnd. Protokoll behöver endast upptaga närvarande ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen för detta. Vidare saknas

regler om delegation. Vallagens moderna utformning innebär att överensstämmelsen är stor

också med den i kapitel 3 presenterade modellen för hänvisning till EKL.

Avvikelserna är endast två. nämligen i fråga om protokollens utformning

och i fråga om delegation. Skyldigheten att i protokoll redovisa skälen för

beslut bör kunna ersättas med en hänvisning till 17 § FL (jfr avsnitt 3.7).

Valnämnd bör liksom andra nämnder med fullmäktiges medgivande kunna delegera beslutanderätten till ledamot eller tjänsteman. Behovet därav kan komma att öka, om valnämnden. som utredningen om den kommunala demokratin föreslår, kommer att kunna åläggas ytterligare uppgifter. Det kan i detta sammanhang noteras att riksskatteverket i en promemoria den 17 januari 1975 med förslag till ändringar i valförfarandet har föreslagit att en regel om delegation förs in i vallagen. Verket redovisar önskemål

härom från flera valnämnder och framhåller att bristande möjlighet att dele-

gera vållar komplikationer, i synnerhet för stora kommuner. Riksskatte-

verket föreslår för sin del en regel efter förebild av 7 § byggnadsstadgan. Den bestämmelsen, som bl. a. innefattar en föreskrift om underställning hos länsstyrelsen av delegationsbemyndigande, föreslås i PM II bli ersatt

av en hänvisning till EKL:s delegationsbestämmelse. Samma lösning bör

vara lämplig också beträffande valnämnd.

Slutsatsen blir alltså att den enhetliga modellen för hänvisning till EKL med fördel kan infogas i vallagen. Lämpligen bör ändrinzar genomföras så att I $ andra stycket upphävs. Av 13 återstår då endast bestämmelser

om att valnämnd skall finnas i varje kommun och om att valnämnden

skall ha tillgång till personal i erforderlig omfattning. Hela nuvarande 25 ersätts av den redovisade modellen för hänvisning till EKL. Några särskilda bestämmelser för Stockholms kommun synes ej erforderliga. Förslaget redovisas i bilaga I.

6.2 Överförmyndarnämnd

Genom ändring (1974:1038) i 19 kap. föräldrabalken kommer kommunerna fr. o. m. år 1976 att i stället för överförmyndare kunna utse en över-

förmyndarnämnd. Sådan nämnd har tidigare funnits endast i Stockholms

kommun.

Bestämmelserna om överförmyndarnämnd anknyter i väsentliga detar till

KL:s regler om kommunstyrelsen. Avvikelserna är dock flera och gäller bl. a. antalet ledmöter (minst tre). valbarhetshinder (konkurstillstånd), jäv

(4 och 5 5§ FL) och omröstningsregler (16 kap. rättegångsbalken). Vidare har förmynderskapsdomstolen tillsyn över överförmyndarnämnden. Rätten

har en allmän tillsynsskyldighet och kan också entlediga en olämplig ledamot av överförmyndarnämnd eller överförmyndare. Anknytningen till KL:s nämndregler har tekniskt lösts så att reglerna om nämnder för oreglerad förvaltning med angivna avvikelser skall gälla för överförmyndarnämnd.

Reglerna om överförmyndarnämnd är helt nya och träder inte i kraft

förrän den 1 januari 1976. Några erfarenheter har man alltså inte hunnit

vinna ännu och det kan inte anses motiverat att i detta sammanhang överväga några mer genomgripande förändringar.

EKL påkallar dock följdändringar i de paragrafer som innehåller hänvisningar till KL. Det gäller 15 §, som hänvisar till KL:s arvodesbestämmliser,

och 16 §, som hänvisar till KL:s regler om nämnder för oreglerad förvaltning. Förslag till ändringar i dessa paragrafer har utarbetats. De avses ej innebära andra förändringar i sak än de som följer av kommunallagsutredningens förslag. Förslaget redovisas i bilaga 2.

6.3 Särskild civilförsvarsnämnd

I varje kommun skall finnas en civilförsvarsnämnd. Kommunen kan an-

tingen inrätta en särskild nämnd för ändamålet eller uppdra åt kommun-

styrelsen eller annat kommunalt organ att vara civilförsvarsnämnd.

Bestämmelser om civilförsvaret finns i civilförsvarslagen (1960:74, omtryckt 1975:712). Reglerna om särskild civilförsvarsnämnd (41 § 2 mom.) överensstämmer väl med dem som gäller för flertalet specialreglerade nämnder, exempelvis särskild brandstyrelse. Antalet ledamöter skall vara minst fem, proportionellt val kan påkallas och för nämndens arbete äger kom-

munstyrelsereglerna i 31 § andra stycket, 32-36 §§. 37 § första stycket samt 38-42 §& KL motsvarande tillämpning. Beträffande delegation gäl'er KL:s

regler för oreglerad nämnd. Protokollsskyldigheten är begränsad och FL:s jävsregler gäller i samtliga ärenden hos nämnden. Särskilda regler ges för Stockholms kommun.

Särskild civilförsvarsnämnd torde finnas i endast ett begränsat antal kommuner, företrädesvis de allra största.

Den moderna utformningen av reglerna om särskild civilförsvarsnämnd

innebär att överensstämmelsen med den i kapital 3 presenterade modellen

för hänvisning till EKL är stor. En tillämpning av denna skulle inte innebära

några andra förändringar i sak än de som följer av kommunallagsutredningens förslag. Skäl kan ändå anföras för att så långt möjligt ge speical-

författningarnas nämndregler en enhetlig utformning i samband med de

nödvändiga följdändringarna till EKL. Förslag till ändring i 41 § civilför-

svarslagen har därför utarbetats med huvudsaklig förebild i den i PM II

föreslagna ändringen i brandlagen.

Förslaget redovisas i bilaga 3.

6.4 Särskild beredskapsnämnd

Uppgift som kommun skall fullgöra under civilförsvarsberedskap och som

saknar motsvarighet i fredstid skall, om annat ej har föreskrivits, handhas

av en beredskapsnämnd. I allmänhet torde gälla att kommunstyrelsen fungerar som beredskapsnämnd men uppgiften kan uppdras åt annat kommunalt organ. Kommun kan också inrätta särskild beredskapsnämnd. Detta torde inte ha skett i många om ens i något fall.

Bestämmelser om den kommunala beredskapsorganisationen finns i lagen

(1964:63) om kommunal beredskap. Lagen ändrades senast år 1971 (1971:1168), vilket beträffande reglerna om beredskapsnämnd främst innebar anpassningar till FL och ändringar i KL, som hade gjorts efter beredskaps-

lagens tillkomst.

Reglerna om särskild beredskapsnämnd överensstämmer helt med dem

som gäller för särskild civilförsvarsnämnd. Vad som har anförts därom i

föregående avsnitt äger alltså giltighet också här. Förslag till ändring i 10 8

lagen om kommunal beredskap har utarbetats helt i överensstämmelse med förslaget till ändring i 41 § 2 mom. civilförsvarslagen. Analogt med förslaget

till ändring i 41 8 I mom. civilförsvarslagen har i 9 § infogats en hänvisning

till 43 § fjärde stycket EKL dvs. den regel som har föreslagits i PM II om

rätt för fullmäktige att uppdra nämnds ärenden rörande personaladmini-

stration och egendomsförvaltning åt annan nämnd. Denna regel synes ligga

väl i linje med bestämmelsen i 8 8 att uppgift som enligt lagen ankommer på kommun under civilförsvarsberedskap och som motsvarar fredstida kom-

munal uppgift skall fullgöras av det kommunala organ, på vilket uppgiften

ankommer i fredstid. Förslaget redovisas i bilaga 4.

6.5 Särskild kristidsnämnd

Kommun är skyldig att vid krig, krigsfara eller vissa andra utomordentliga händelser i den omfattning regeringen bestämmer svara för vissa insatser

av betydelse för folkförsörjningen. Sådana uppgifter ankommer på kom-

munens kristidsnämnd. Vanligen torde kommunstyrelsen utgöra kristidsnämnd, men kommunen kan också inrätta en särskild nämnd för ändamålet eller uppdra åt annat kommunalt organ att vara kristidsnämnd. Särskild

kristidsnämnd har enligt tillgängliga uppgifter inrättats av någon enstaka

kommun.

Bestämmelser om kristidsnämnd finns i lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning. Lagen ersatte lagen (1939:254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter. I propositionen

(1973:132) framhålls att den nya lagen främst innebär en modernisering av reglerna, huvudsakligen av formell natur. Samtidigt (1973:864) upphävdes

kungörelsen (1939:659) om kommunala kristidsförbund. Enligt denna kunde länsstyrelsen besluta om inrättande av detta slags kommunalförbund liksom om förbundets benämning, fördelning av ledamöter och suppleanter mellan kommunerna m. m. Fr. o. m. år 1974 gäller för denna liksom för andra

verksamheter i kommunalförbunds regi lagen (1957:281) om kommmunal-

förbund.

Nämndreglerna i lagen om lokal kristidsförvaltning (4 och 5 §§) är alltså moderna. För särskild kristidsnämnd gäller i huvudsak samma regler som för särskild brandstyrelse. Beträffande protokollsskyldigheten är denna begränsad så, att protokoll endast behöver innehålla förteckning över närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende. Den föreskrift som finns i brandlagen och åtskilliga andra specialförfattningar om att skälen skall anges för varje beslut saknas således i denna lag.

En tillämpning av den i föregående kapitel redovisade modellen för hän-

visning till EKL innebär inga andra sakliga ändringar än de som följer av kommunallagsutredningens förslag. Av enhetlighetsskäl bör en författnings-

ändring ändå övervägas och förslag därtill har utarbetats. Förslaget redovisas i bilaga 5.

6.6¶Uttagningsnämnd

I varje kommun skall finnas en uttagningsnämnd. Nämnden har till upp-

gift att ta tillvara näringslivets intressen i fråga om uttagning av hästar för krigsmakten. 17 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr I

Regler om uttagning finns i kungörelsen (1963:110) om uttagning i fred av vissa förnödenheter för totalförsvaret (uttagningskungörelsen), som er-

satte bl. a. militära uttagningsförordningn (1953:673). I 4 kap. behandlas ut-

tagning av hästar och i samband därmed uttagningsnämnden. Nämndreglerna är jämförelsevis detaljerade och avviker på flera punkter från vad som är vanligt i specialförfattningarna. Nämnden skall sålunda bestå av tre cller fem ledamöter. För varje ledamot skall finnas en suppleant. Valbar är den

som bor inom kommunen eller brukar jordbruksfastighet där. Ledamöter

eller suppleanter bör äga ingående kännedom om kommunens hästbestånd

och de bör i första hand utses bland dem som har utsetts att inom kommunen

inträda som överblockledare eller dennes ersättare. I övrigt gäller beträffande valbarhet, rätt att avsäga sig uppdrag, tjänstgöringstid, fyllnadsval. presidium., beslutsordning och protokoll i tiltämpliga delar vad som föreskrivs

i byggnadsstadgan om byggnadsnämnd. Den som har utsetts till ordförande skall underrätta uttagningsmyndigheten (försvarets materielverk), som också

är den myndighet som i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen utfärdar när-

mare föreskrifter för nämndernas verksamhet. Ersättning till. ledamot eller

suppleant utgår av allmänna medel.

I PM II föreslås ändringar i reglerna om byggnadsnämnd i överensstäm-

melse med den redovisade modellen för hänvisning till EKT. Genomförs

dessa ändringar i byggnadsstadgan. blir de tillämpliga också på uttagningsnämnd. Med den utformning som har föreslagits beträffande reglerna om byggnadsnämnd synes det inte finnas något skäl att i uttagningskungörelsen

hänvisa till byggnadsstadgan i stället för att hänvisa direkt till EKL. Uttagningsnämnd är, som har framgått, en obligatorisk specialreglerad

nämnd. Skäl har anförts för att detta organ med dess mycket specialiserade

och begränsade uppgifter görs fakultativt (kapitel 5). Nämndreglerna i uttagningskungörelsen kommer därmed att avse särskild

uttagningsnämnd. Den bör lämpligen få samma reglering som övriga fa-

kultativa specialreglerade nämnder. Antalet ledamöter bör sättas till minst fem i stället för nuvarande tre eller fem. Genom att regeln att för varje

ledamot skall finnas en suppleant utesluts kan den kommun som så önskar

hålla antalet förtroendemän oförändrat.

Enligt uttagningskungörelsens valbarhetsregler är den valbar som brukar

jordbruksfastighet i kommunen utan att bo där. Bestämmelsen, som bör ses mot bakgrund av uttagningsnämndens speciella arbetsuppgifter, torde knappast ha någon praktisk betydelse och föreslås utgå. Detsamma gäller

rekommendationerna om vilka krav som i övrigt skall ställas på ledamöterna.

Föreskriften om att den som har utsetts till ordförande skall underrätta uttagningsmyndigheten därom har sin motsvarighet i KL och därmed i flera andra specialförfattningar. Enligt dessa bestämmelser skall länsstyrelsen

eller i något fall annan länsmyndighet underrättas härom. Motsvarande regler har slopats i EKL och i de författningsförslag som läggs fram i PM IL De torde kunna undvaras också beträffande uttagningsnämnd.

I enlighet med det anförda har författningsförslag upprättats. I förslaget har intagits en ändring föranledd av lagen (1969:780) med anledning av införande av enhetlig kommunbeteckning m. m. I förslaget har vidare intagits en hänvisning till FL:s jävsregler för samtliga ärenden hos särskild uttagningsnämnd. Någon särskild reglering för Stockholms kommun synes ej erforderlig. Det bör slutligen anmärkas att 1967 års rekvisitions- och förfogandeutredning i betänkandet (SOU 1975:65) Förtogandelagstiftningen helt nyligen har föreslagit att uttagningskungörelsen skall ersättas av en förordning om förberedelser för krigsanskaffning. Förordningen innehåller inte några regler om uttagning av hästar och därmed heller inte om uttagningsnämnd men utredningen föreslår att uttagningskungörelsens bestämmelser om hästuttagning övergångsvis skall gälla intill dess regeringen beslutar annat. Förslagen i denna promemora avses få aktualitet endast för det fall att dessa bestämmelser fortfarande gäller när en ny kommunallag träder i kraft. Förslaget redovisas i bilaga 6.

6.7 Särskild familjebidragsnämnd

För handlägning av ärenden rörande familjebidrag till värnpliktiga skall kommun ha en familjebidragsnämnd. Kommunen kan antingen inrätta en särskild sådan nämnd eller uppdra åt annat kommunalt organ att vara familjebidragsnämnd. Något tiotal kommuner har i dag särskild familjebidragsnämnd. Det vanligaste torde vara att uppgiften anförtros åt sociala centralnämnden eller socialnämnden. Hithörande frågor regleras i familjebidragsförordningen (1946:99). Nämndreglerna ändrades senast i samband med förvaltningsrättsreformen varigenom bestämmelserna anpassades till FL och till gjorda ändringar i KL (se SFS 1971:651). Kommunens befattning med familjebidragsfrågorna har diskuterats under senare år. Bl. a. har det anförts att familjebidragsprövningen är så noggrant detaljreglerad att inget utrymme finns för en lokal förtroendem2 nnamedverkan. Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga föreslog i sitt betänkande (SOU 1972:68) Värnpliktsförmåner att den lokala administrationen av familjebidragen skulle flyttas från kommunerna till försäkringskassorna. Utredningens förslag har ytterligare övervägts av en arbetsgrupp inom försvarsdepartementet som i departementspromemorian (Ds Fö 1974:2) Principiella förslag angående ersättningar åt värnpliktiga m. fl. delar utredningens synpunkter i denna fråga. Promemorian har legat till grund för en proposition (1975:37) och riksdagen (FöU 1975:18, rskr 1975:195) har godtagit riktlinjerna för ett nytt förmånssystem för värnpliktiga m. fl., vilket i huvudsak skall administreras av försäkringskassorna. Av propositionen framgår att frågan om en överflyttning av administrationen av vissa stödformer, som inte har anknutits till sjukpenningförsäkringen kan avgöras först efter ytterligare överväganden. Det

finns därför anledning att räkna med att det åtminstone under en övergångstid fortfarande kommer att behövas regler om familjebidragsnämnd.

Reglerna om särskild familjebidragsnämnd kan jämföras med dem som

gäller beträffande särskild civilförsvarsnämnd, särskild beredskapsnämnd

eller särskild kristidsnämnd. Nägot egentligt behov av ändringar i sak föreligger knappast utan bestämmelserna fyller de anspråk man kan ställa

på regleringen av en fakultativ specialreglerad nämnd. Det värde som ligger

i en enhetlig författningsreglering av den kommunala nämndorganisationen har emellertid motiverat de förslag till ändringar i 23-26 §§ familjebidragsförordningen som har utarbetats. I enlighet med vad som har anförts i kapitel 5 har en bestämmelse infogats om att socialnämnden skall vara

familjebidragsnämnd, om fullmäktige inte har beslutat annat. Förslaget in-

nebär i Övrigt inga andra sakliga ändringar än de som följer av kommu-

nallagsreformen.

Förslaget redovisas i bilaga 7.

6.8¶Särskild krigshjälpsnämnd

Alla som på grund av krigsskada, utrymning eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden saknar medel till sitt uppehälle eller

till erforderlig vård skall ha rätt till ett visst ekonomiskt grundskydd - krigs-

hjälp. Kommunerna skall administrera krigshjälpen och för detta ändamål skall finnas en krigshjälpsnämnd. Socialnämnden skall vara krigshjälpsnämnd om kommunen inte anförtror uppgiften åt annat kommunalt organ

eller inrättar särskild krigshjälpsnämnd. Detta trode knappast ha förekom-

mit, varför krigshjälpsnämnden i flertalet av landets kommuner utgörs av

sociala centralnämnden eller — i ett 20-tal fall — socialnämnden. Bestämmelser om krigshjälp finns i lagen (1964:47) om krigshjälp. Reglerna om krigshjälpsnämnd överensstämmer med bestämmelserna för flera

i tidigare avsnitt behandlade nämnder, exempelvis särskild beredskapsnämnd. Något större behov av sakliga ändringar finns alltså inte och förslaget

till ändring i 6 § motiveras helt av intresset av en enhetlig författnings-

reglering av den kommunala nämndorganisationen.

En bestämmelse om delegation finns i 7 §. Den föreskriver att ledamot och den som har utsetts att ta emot ansökan om krigshjälp (ofta chefs-

tjänsteman vid socialbyrå) får bevilja krigshjälp för tid intill nämndens nästa sammanträde, om detta ej kan avvaktas. Nämndens bemyndigande fordras alltså inte, vilket överensstämmer med reglerna i exempelvis so-

cialhjälpslagen. Enligt denna lag ankommer detta slag av beslut på nämndens

ordförande. Krigshjälp kan däremot beviljas av vilken ledamot som helst

eller den som har att ta ernot ansökan därom. Av förarbetena (prop. 1964:5)

framgår att de extraordinära förhållanden varunder krigshjälp skall utgå in-

nebär att enbart ordförandedelegation inte är tillfyllest. Lagtextens formulering ”ledamot av krigshjälpsnämnd och den som av nämnden utsetts att

mottaga ansökan om krigshjälp ...” kan misstolkas och föreslås ändrad

så att det klart framgår att det inte är ledamot och tjänsteman i förening

som avses. Någon s. k. blandad delegation torde inte ha avsetts i denna nämnd lika litet som i övriga nämnder.

Förslaget redovisas i bilaga 8.

6.9 Särskild hemvärnsnämnd

Hemvärnet, som tillhör armén, består av frivilliga förband med uppgift att skydda hembygd och arbetsplats. Hemvärnets organisation och arbetsuppgifter regleras i hem värnskungörelsen (1970:304), som också ger kommun

vissa uppgifter. Sålunda skall hemortskommun ges tillfälle att yttra sig i ärende om förordnande av hemvärnschef och om antagande av hemvärns-

man. Kommunens yttrande får ej frångås utan särskilda skäl. Kommun

skall också yttra sig i ärende om hävande av hemvärnskontrakt och utser vidare representant i hemvärnsområdets förtroendenämnd. Totalt sett är hemvärnsärendena i landets kommuner av inte obetydlig volym, eftersom hemvärnets personalomsättning är av storleksordningen 10 000 man per år och kommunerna medverkar vid såväl slutande av kontrakt som hävande.

Nu gällande hemvärnskungörelse föreskriver ingen form för kommunens

handläggning av uppgifterna inom hemvärnet. Den tidigare hemvärnskungörelsen (1947:673) föreskrev däremot att hemortskommuns yttrande fick avges av drätselkammaren, kommunalnämnden, särskild för ändamålet

tillsatt nämnd eller annan kommunal myndighet, åt vilken handläggningen av dessa frågor hade uppdragits (20 § 4 mom.). Särskild hemvärnsnämnd finns i Stockholms kommun och möjligen ytterligare några kommuner. Be-

träffande sådan nämnd torde KL:s bestämmelser om nämnd för oreglerad förvaltning vara analogt tillämpliga i den mån kommunfullmäktige inte

har meddelat särskilda föreskrifter. I flertalet fall torde hemvärnsärendena avgöras av förtroendeman eller tjänsteman med stöd av delegation från

sociala centralnämnden, kommunstyrelsen eller möjligen annan nämnd. Det

förefaller lämpligt att i hemvärnskungörelsen ange att kommuns uppgifter

enligt kungörelsen ankommer på viss nämnd — i detta fall lämpligen kommunstyrelsen —- med möjlighet för kommunen att anförtro uppgiften åt annan nämnd eller att inrätta en särskild nämnd för ändamålet. Beträffande sådan särskild hemvärnsnämnd bör den tidigare redovisade modellen för hän-

visning till EKL gälla. Förslag till författningsändringar i enlighet härmed har utarbetats. Förslaget redovisas i bilaga 9.

6.10 Särskild arbetslöshetsnämnd

För att förebygga arbetslöshet eller minska verkningarna av arbetslöshet kan kommun inrätta arbetslöshetsnämnd. Bestämmelser härom finns i lagen

(1944:475) om arbetslöshetsnämnd och i kungörelsen (1966:369) med närmare föreskrifter om arbetslöshetsnämnd och dess verksamhet m. m. Sär-

skild arbetslöshetsnämnd finns i ett 40-tal kommuner. Behovet av att behålla arbetslöshetsnämnderna har ibland ifrågasatts, i

synnerhet sedan den kommunala kontantunderstödsverksamheten fr. o. m.

år 1974 har ersatts av en statlig stödform vid arbetslöshet. Denna fråga

torde komma att prövas av sysselsättningsutredningen (A 1974:02). Arbets-

löshetsnämnden bör dock inte i avvaktan på förslag från utredningen lämnas

utanför en genomgång av den specialreglerade kommunala nämndorgani-

sationen. I det följande förutsätts alltså att arbetslöshetsnämnden finns kvar

som kommunal nämnd. Sysselsättningsutredningen torde inte heller komma att lägga fram något förslag i denna del före kommunallagsreformen.

Regeringen kan föreskriva att i kommun skall finnas arbetslöshetsnämnd. ] kommun som inte har inrättat särskild arbetslöshetsnämnd skall kommunstyrelsen vara arbetslöshetsnämnd. I 113 § arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) föreskrivs att arbetslöshetsnämnd, om regeringen inte föreskriver

annat, skall finnas i kommun som anordnar beredskapsarbete med stats-

bidrag. Varken i lagen eller i kungörelserna ges någon möjlighet för kom-

munen att uppdra åt annan nämnd än kommunstyrelsen att vara arbets-

löshetsnämnd.

Detta förhållande har diskuterats i kapitel 5, där det konstateras att några bärande skäl att föreskriva att arbetslöshetsnämndsuppgifterna skall fullgöras

av endera kommunstyrelsen eller särskild arbetslöshetsnämnd inte föreligger. Kommun bör ges samma möjligheter på detta område som den har beträffande andra fakultativa specialreglerade nämnder.

Beträffande arbetslöshetsnämnd gäller vidare att den kan vara gemensam för flera kommuner. Behov av en sådan regel, som endast torde kunna avse särskild nämnd, föreligger knappast längre, sedan kommunindel-

ningsreformen har genomförts. Eftersom en ordning med en för flera kom-

muner gemensam nämnd skapar en mängd oklarheter beträffande nämndens ställning och vilka regler som skall gälla, förefaller det lämpligast att slopa

möjligheten att inrätta interkommunala arbetslöshetsnämnder. I den ut-

sträckning det finns behov av ett så nära samarbete, bör andra former för interkommunal samverkan kunna användas.

Närmare bestämmelser om särskild arbetslöshetshämnd finns i kungörelsen. Sådan nämnd skall bestå av ordförande samt minst fyra och högst tio andra ledamöter. Suppleanter skall finnas för ordföranden och minst

halva antalet ledamöter. Kommunfullmäktige utser nämnden för viss tid. Beträffande valet gäller de vanliga reglerna om rätt att påkalla proportionellt val och om ordningen för suppleanternas inträde. En ändring av innebörd

att EKL:s motsvarande regler beträffande kommunstyrelsen blir tillämpliga

innebär att förutom ordförande även vice ordförande skall utses, att maxi-

meringen av antalet ledamöter faller bort, liksom den särskilda regeln om

antalet suppleanter, vilket allt förefaller att vara lämpligt. Vidare blir man-

dattiden tre år, vilket torde stämma överens med vad som redan tillämpas.

Särskilda valbarhetsregler gäller för arbetslöshetsnämnd. I särskild arbets-

löshetsnämnd får ledamot. suppleant eller tjänsteman hos arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden inte vara ledamot. I arbetslöshetsnämnd får inte heller tjänsteman hos kommunen vara ledamot. om han på grund

av sin tjänst är redovisningsskyldig inför nämnden. Lagligheten i denna senare regel. som alltså gäller inte enbart beträffande särskild nämnd, kan

ifrågasättas, om den vid val till ledamot av kommunstyrelsen som är arbetslöshetsnämnd utesluter tjänsteman hos kommunen som enligt KL är

valbar till kommunstyrelse. Med hänsyn till den begränsning av valbarhetshindren som föreslås av kommunallagsutredningen och. beträffande de

specialreglerade nämnderna. i PM II bör valbarhetshindret för vissa tjänstemän hos kommunen slopas.

Vad beträffar valbarhetshindret för ledamot, suppleant eller tjänsteman

hos arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden kan en annan bedömning vara motiverad. Liknande valbarhetshinder för befattningshavare hos

statlig tillsynsmyndighet finns bl.a. i KL (78), där landshövding,

länsöverdirektör och avdelningschef vid länsstyrelse undantas från valbarhet till kommunfullmäktige och på grund av 32 § också till kommunstyrelsen och flertalet nämnder. Kommunallagsutredningen föreslår ingen ändring

i detta avseende.

De skäl som åberopas för valbarhetshindret för denna personkrets är myndighetens uppgifter som besvärsinstans och tillsynsmyndighet. FL:s jävsregler kan enligt kommunallagsutredningens bedömning inte ersätta val-

barhetshindret. Beträffande andra specialreglerade nämnder än arbetslöshetsnämnd sak-

nas andra valbarhetshinder för tjänstemän m. fl. hos statliga myndigheter

än de som följer av KL (i lagen, 1962:381), om allmän försäkring finns

däremot motsvarande regler beträffande val till styrelse hos försäkringskassa. försäkringsnämnd m. m.. varvid befattningshavare hos riksförsäkringsverket undantas från valbarhet). Det förefaller riktigast att söka paralleller bland de specialreglerade nämnder som i likhet med arbetslöshetsnämnden har en tillsynsmyndighet på såväl riks- som länsnivå. En jämförelse med skolstyrelse ligger då nära till hands. För dess verksamhet är länsskolnämnden regional tillsynsmyndighet och över dess beslut enligt skollagen och skol-

förordningen (1971:235) kan besvär anföras hos länsskolnämnden och skol-

överstyrelsen. Dessa förhållanden har inte ansetts motivera valbarhetshinder för ledamöter eller tjänstemän hos vare sig skolöverstyrelsen eller

länsskolnämnden. Mot bakgrund härav och med hänvisning till intresset

av att inte utan tungt vägande skäl begränsa möjligheterna att ta del i det politiska livet föreslås att valbarhetshindret för befattningshavare hos arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnd utgår.

I 85 kungörelsen ges arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden en rätt att granska nämndens räkenskaper. protokoll och andra handlingar

liksom en rätt att påkalla sammanträde med nämnden. Företrädare för dessa

myndigheter får också närvara vid sammanträde med nämnden och dena

i överläggningarna.

Frågan om utomståendes närvarorätt vid sammanträde med kommunal nämnd och rätt att delta i överläggningarna har utförligt behandlats i PM II. Genomgående föreslås regler om utomståendes närvaro- och yttranderätt utgå. Den regel som kommunallagsutredningen föreslår om rätt för styrelsen att med enkel majoritet besluta att kalla sakkunniga föreslås i stället gälla också de specialreglerade nämnderna. Några skäl att bedöma frågan på annat

sätt vad gäller arbetslöshetsnämnderna förefaller inte att finnas. Regeln om arbetsmarknadsstyrelsens eller länsarbetsnämndens rätt att påkalla sammanträde med arbetslöshetsnämnd saknar motsvarighet beträffande alla andra nämnder. En liknande bestämmelse finns däremot i 13 §

KL, där länsstyrelsen ges rätt att förordna om sammanträde med kommunfullmäktige, och i 19 § landstingslagen (1954:319), omtryckt 1972:101),

där regeringen ges samma möjlighet beträffande? landsting. Kommunallagsutredningen bedömer behovet av dessa regler som ringa och menar att man

i de situationer där de verkligen skulle fylla ett praktiskt behov har anledning att räkna med att fullmäktiges ordförande ser till att sammanträde hålls. Samma bedömning bör kunna anläggas beträffande arbetslöshetsnämnd.

Skyldigheten att bereda arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden tillfälle att granska arbetslöshetsnämndens räkenskaper, protokoll och andra handlingar torde numera sakna motsvarighet beträffande alla andra nämnder. Generellt gäller att statsmakterna litar på den kontroll kommunerna utövar av sina nämnders verksamhet, bl.a. genom den kommunala revisionen. Något behov av en statlig kontroll därutöver finns inte. Regeln bör därför utgå.

Vad slutligen gäller föreskriften i 9 § att arbetslöshetsnämnd till arbets-

marknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden skall lämna de handlingar och uppgifter om verksamheten som dessa myndigheter begär så torde sådant uppgiftslämnande i rimlig utsträckning ligga i verksamhetens natur. Någon

särskild bestämmelse härom torde inte behövas beträffande arbetslöshets-

nämnd lika litet som beträffande exempelvis skolstyrelse. Föreskriften i

28 kungörelsen om att arbetslöshetsnämnd bl. a. skall samarbeta med myndigheter och enskilda, vars verksamhet rör sysselsättningsfrågor torde vara tillfyllest. De gjorda bedömningarna ger vid handen att behovet av författnings-

reglering inskränker sig till en föreskrift om inrättande av särskild arbetslöshetsnämnd, närmast motsvarande 1 § lagen om arbetslöshetsnämnd, fö-

reskrifter om nämnds uppgifter. motsvarande 1-3 83 kungörelsen, samt be-

stämmelser om organisation och arbetsformer. De sistnämnda bör utformas efter mönster av den genomgående tillämpade hänvisningen till EKL och ersätter därvid 4-9 §§ kungörelsen.

Genom att bestämmelsen i lagen om att regeringen kan föreskriva att

arbetslöshetsnämnd skall finnas ersätts av en bestämmelse om att arbetslöshetsnämnd skall finnas i varje kommun, blir bestämmelsen i 1138 arbetsmarknadskungörelsen onödig.

Grunderna för bl. a. kommunernas organisation och verksamhetsformer

skall enligt 8 kap. 5 § regeringsformen bestämmas i lag. Till dessa grunder anses höra bl. a. bestämmelser om nämnderna. Med hänsyn härtill bör de

bestämmelser i kungörelsen som inte kan tas bort inordnas i lagen och kungörelsen upphävas. I samband härmed bör man kunna slopa kungörelsens föreskrifter om att nämnden skall tillse att hjälpverksamheten begränsas till vad som påkallas av verkligt behov och särskilt iakttaga att

verksamheten inte kommer arbetsovilliga eller andra obehöriga till godo.

Författningsförslag i enlighet därmed har upprättats.

Förslag till lag om ändring i lagen om arbetslöshetsnämnd redovisas i

bilaga 10. Förslag till förordning om upphävande av kungörelsen med närmare föreskrifter om arbetslöshetsnämnd och dess verksamhet redovisas i bilaga 1. Förslag till förordning om upphävande av 1138 arbetsmarknadskungörelsen redovisas i bilaga 12.

6.11 Handels- och sjöfartsnämnd

I 1 § mäklareordningen (1893:51 s. 1) anges att mäklare får antagas i stä-

derna för att biträda allmänheten vid köp och försäljning av varor, fartyg

eller andelar däri. växlar och andra värdepapper samt vid uppgörande av avtal om försträckning, hyra, arrende och försäkring och av andra likartade avtal.

Där förordnad stadsmäklare finns skall fullmäktige tillsätta en särskild nämnd. handels- och sjöfartsnämnd, för behandling av de frågor som anges

i mäklareordningen, däribland antagande av stadsmäklare, som sedan förordnas av länsstyrelsen. Där mäklare saknas får handels- och sjöfartsnämnd utses om fråga uppstår om antagande av mäklare.

Flertalet av de uppgifter som enligt denna och andra författningar ankom på stadsmäklare eller på handels- och sjöfartsnämnd fullgörs numera av

andra organ. Fortfarande gäller dock bl. a. att försäljning av värdepapper, som enligt föreskrift i författning skall försäljas på auktion, skall förrättas

av stadsmäklare, där sådan finns. Handels- och sjöfartsnämnden i Stockholm och Göteborg har vidare att till resp. hovrätt avge yttrande om lämplighet och skicklighet hos sökande vid tillsättning av befattning som dispaschör eller dispaschörsassistent. Där fondbörs finns (endast i Stockholm) har han-

dels- och sjöfartsnämnden vidare enligt mäklareordningen att antaga fondmäklare. Enligt 56 § lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet skall dock de åligganden beträffande försäljning på offentlig

auktion av fondpapper som tillkommer sådan mäklare ombesörjas av person som förordnas av fondbörsens styrelse.

Behovet av stadsmäklare och därmed av handels- och sjöfartshämnd har

under senare år starkt ifrågasatts. Stockholms handels- och sjöfartsnämnd,

som då inte har antagit någon stadsmäklare sedan år 1933, begärde år 1951

hos regeringen cen utredning om stadsmäklareförfattningarna. Domstolskommittén uttalade i sitt betänkande (SOU 1963:56) Rådhusrätternas förstatligande att behov inte längre torde föreligga av särskilt utsedda stadsmäklare och att nya förordnanden sannolikt inte skulle komma att utfärdas.

Kommunalrättskommittén ansåg i sitt betänkande X (SOU 1967:58) Enhetlig kommuntyp, städernas auktionsmonopol m. m. att institutionerna

stadsmäklare och handels- och sjöfartsnämnd hade överlevt sig själva. Mäk-

lareordningen och övriga författningar med regier knutna till kommuntypen stad borde upphävas eller ändras. Att behålla bestämmelserna övergångsvis torde enligt kommittén inte vara något kommunalt önskemål. Stadsmäklaren och handels- och sjöfartsnämnden i Stockholm med sina traditionella

uppgifter borde dock behållas tills vidare. Kommitténs förslag ledde i denna del inte till lagstiftning. Handels- och sjöfartsnämnd fanns enligt kommunalrättskommittén i ett 30-tal städer. Enligt nu tillgängliga uppgifter lever institutionen kvar i ett

tiotal kommuner, däribland Stockholm. Göteborg och Malmö. Antalet stadsmäklare redovisas till tre i propositionen (1969:63) med förslag om införande av enhetlig kommunbeteckning, m. m.

Det torde i detta sammanhang inte komma i fråga att avveckla kommunernas möjlighet att inrätta handels- och sjöfartshrämnd. Härför talar inte minst det förhållandet att kommunerna åt dessa nämnder har uppdragit

uppgifter inom ramen för sin allmänna kompetens, såsom att följa de frågor

som rör handel och sjöfart i kommunen. Däremot förefaller det vara lämpligt att ändra mäklareordningen så, att inrättande av särskild handels- och sjöfartsnämnd görs frivilligt, med möjlighet för kommunen att uppdra handhavandet av de uppgifter som ankommer på sådan nämnd åt annan kommunal nämnd. Som vanligt bör också anges vilken nämnd som har att handlägga dessa frågor, om fullmäktige inte har fattat särskilt beslut härom.

Kommunstyrelsen förefaller mest lämpad härför. Utvecklingen får sedan

visa om handels- och sjöfartshämnden, som kommunalrättskommittén an-

såg, har överlevt sig själv.

Bestämmelserna i mäklareordningen om handels- och sjöfartsnämnd bör

ändras så att de avser särskild sådan nämnd. Härvid bör reglerna anpassas till EKL:s motsvarande regler om kommunstyrelsen i enlighet med den

genomgående tillämpade modellen härför. Denna ändring innebär i huvud-

sak att antalet ledamöter skall vara minst fem i stället för mellan sju och

tolv, att mandattiden skall vara tre år i stället för högst två år och att nämndens omröstningsregler anpassas till vad som gäller för andra nämnder. Vidare slopas skyldigheten att underställa länsstyrelsen instruktion för nämnden.

I enlighet med vad som har framförts i kapitel 4 bör jävsbestämmelserna

i 4 och 5 §§ göras tillämpliga i samtliga ärenden hos särskild handels- och sjöfartsnämnd. I PM II behandlas frågor om underställning hos statlig myndighet av kom-

munala beslut. I linje med de där förda resonemangen kan vissa ytterligare ändringar i mäklareordningen övervägas, exempelvis ändring av bestämmelsen att mäklare som har antagits av handels- och sjöfartsnämnd skall

förordnas av länsstyrelsen. Med hänvisning till att dessa regler numera har ringa eller ingen tillämpning föreslås här inga sådana ändringar. Det kan f.ö. sättas i fråga om det i det anförda exemplet verkligen är fråga om

underställning i vanlig mening, eftersom länsstyrelsen enligt 4 § sista stycket

”har att för den antagne förordnande utfärda.” Författningsförslag enligt det anförda har utarbetats. Förslaget redovisas i bilaga 13.

6.12 Slakthusstyrelse

Kommun kan inrätta offentligt slakthus, vilket i så fall skall förvaltas

av en särskild styrelse. Offentligt slakthus och slakthusstyrelse finns endast

i några enstaka kommuner i landet. Bestämmelser om offentligt slakthus och om slakthusstyrelse finns i 118 lagen (1959:99) om köttbesiktning. Beträffande slakthusstyrelse gäller genom hänvisning till 45 § KL bestämmelserna om kommunal nämnd för oreglerad förvaltning med den begräns-

ningen att i slakthusstyrelses protokoll endast behöver anges närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende. Härutöver gäller vad kommunfullmäktige föreskriver (11 §& 2 mom.)

Till sammanträde med slakthusstyreise skall vederbörande stads- eller länsveterinär och främste veterinären vid slakthuset kallas. De har rätt att delta i överläggningarna men ej i besluten och att få sin mening antecknad till protokollet (11 § 3 mom.)

Regler om utomståendes närvarorätt och falska reservationsrätt har utförligt behandlats i PM II. Där föreslås sådana regler utgå ur bl. a. hälso-

vårdsstadgan. vars regler förefaller ha utgjort mönster för köttbesiktnings-

lagens motsvarande regler. Den regel som kommunallagsutredningen har föreslagit om rätt för styrelsen att med enkel majoritet besluta kalla sakkunnig till sammanträde bedöms i PM II vara lämplig också beträffande de specialreglerade nämnderna. Denna bedömning omfattar också slakt-

husstyrelse, varför 11 § 3 mom. föreslås utgå. Bestämmelsen att de paragrafer som anges i 45 & KL skall tillämpas på

slakthusstyrelse skulle motsvaras av en hänvisning till 43 3 tredje stycket EKL. De kommunstyrelseregler som där görs tillämpliga på där avsedda nämnder överensstämmer med några undantag med den hänvisning till EKL som genomgående har tillämpats i denna promemoria. Undantagen

avser 33 § första stycket (minst fem ledamöter), 35 § första stycket (treårig

mandattid), 36 § tval av presidium) och 39 § andra stycket (jäv). Bortsett från att EKL:s jävsbestämmelse under alla förhållanden bör behållas beträffande slakthusstyrelse förefaller dessa skillnader vara av utestutande formell natur. En tillämpning av hänvisningen till EKL torde inte medföra några förändringar i sak utan endast en anpassning av lagstiftningen till faktiska förhållanden. Intresset av en enhetlig reglering av nämndorganisationen talar under sådana förhållanden för en sådan ändring i köttbe-

siktningslagen. Vad slutligen gäller skyldigheten att inrätta särskild styrelse där offentligt

slakthus finns, bör i lagen införas en möjlighet för kommun att uppdra förvaltningen åt annan kommunal nämnd. Författningsförslag enligt vad som har anförts har upprättats.

Förslaget redovisas i bilaga 14.

7¶Bestämmelser i specialförfattningarna om kommunalförbund

Uttryckliga bestämmelser om kommunalförbund finns i tre specialförfattningar, nämligen skollagen (SL), lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m. (BFL) och byggnadslagen (BL). Dessutom finns en särskild lag (1968:598) angående handläggning av

frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län, vilken i det följande

något behandlas i anslutning till motsvarande regler i BL.

EKL skall enligt kommunalHagsutredningens förslag innehålla ett särskilt kapitel om kommunalförbund. Detta påkallar en översyn av specialförfattningarnas motsvarande regler.

7.1 Kommunalförbund för skola

Länsskolnämnden kan, om särskilda skäl föreligger, förordna att kommunalförbund skall bildas för förvaltningen av skola eller del därav (47 8 SL). En förutsättning är därvid att elevområdet omfattar mera än en kommun. Om kommunerna inte kan enas om förbundsordningen, beslutar

länsstyrelsen efter hörande av länsskolnämnden. SL reglerar i övrigt inte kommunalförbund för skola.

Bestämmelsen att länsstyrelsen fastställer förbundsordningen överens-

stämmer med motsvarande regel i lagen om kommunalförbund (LKF). Kommunallagsutredningen föreslår ingen ändring i detta avseende.

Möjligheten att tvångsvis bilda kommunalförbund återfanns redan i skolstyrelselagen (1956:614) och överfördes med vissa förändringar till SL. Vid SL:s tillkomst (prop. 1956:182) framhöll departementschefen bl. a. vikten av att frågan om kommunal samverkan på skolväsendets område såvitt

möjligt löstes på överenskommelsens väg. Tvångsvis förordnande om skolförbund liksom beslut av länsskolnämnden om andra former av samverkan

mot en eller flera berörda kommuners vilja borde användas endast som

en sista utväg. Trots detta kunde inte möjligheten att förordna om skolförbund undvaras. Främsta skälet härför angavs vara behovet av elevunderlag för enhetsskolans högstadium. 4000 invånare ansågs som ett minimiantal och hälften av läandets kommuner nådde vid denna tidpunkt inte upp till denna siffra.

SLÅ innebar väsentliga inskränkningar i möjligheterna att föreskriva olika former av interkommunal samverkan på skolområdet. Vad som återstår

är möjligheten för länsskolnämnd att förordna om skolförbund. Till denna

möjlighet har knutits villkoret att elevområdet skall omfatta mer än en kommun. Vidare kan kommunalförbundet numera omfatta enbart en skola

och inte som tidigare endast kommunernas hela skolväsende. Föredraganden

framhöll (prop. 1962:133)att den planerade kommunindelningsreformen kunde förväntas minska behovet av interkommunal samverkan på skolområdet.

Möjligheten att tvångsvis förordna om kommunalförbund kunde dock inte undvaras, även om den enligt föredraganden skulle tillämpas endast i nödfall.

Antalet kommunalförbund har successivt minskat till följd av främst den

genomförda kommunindelningsreformen och — tidigare — förstatligandet av

polisväsendet. Antalet kommunalförbund uppgick den 1 januari 1975 till

20, varav för skola endast ett. Möjligheten att tvångsvis förordna om bildande av kommunalförbund för skola kan ifrågasättas utifrån de synpunkter som vägleder detta över-

synsarbete. Bestämmelsen torde ha förlorat det mesta av sin betydelse i och med att kommunindelningsreformen nu har genomförts, en reform som i betydande utsträckning tog hänsyn till skolans behov. Det är knappast realistiskt att tro att de statliga skolmyndigheterna eller ytterst regeringen

skulle utnyttja SL:s möjlighet att mot en eller flera kommuners vilja bilda

ett skolförbund. Bestämmelsen om tvångsvis förordnande om kommunalförbund för skola föreslås därför utgå. Det torde ligga i sakens natur att

länsstyrelsen hör länsskolnämnden innan den fastställer förbundsordning.

Någon särskild föreskrift därom behövs knappast.

Utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna (SSK) torde

i och för sig komma att överväga näraliggande frågor, men det här framlagda förslaget torde inte föregripa utredningens arbete.

Författningsförslag i enlighet med vad som har anförts har utarbetats. Förslaget redovisas i bilaga 15.

7.2¶Kommunalförbund för bostadsförmedling

Om det behövs för bostadsförsörjningens främjande, skall kommun enligt

4 8 BFL anordna avgiftsfri bostadsförmedling. I område som kan anses ut-

göra en enhet i bostadsförsöriningshänseende skall gemensam bostadsförmedling anordnas. Regeringen kan ålägga kommuner att anordna sådan gemensam bostadsförmedling. Om så har skewu skall den organiseras som kommunalförbund.

Om kommuner som ingår i kommunalförbund inte kan enas om förbundsordning, om ändring av denna, eller om val av ordförande, avgörs

frågan av länsstyrelsen eller, om kommuner i flera län berörs, av regeringen. Möjligheten att tvinga kommunerna att anordna gemensam bostadsförmed-

ling har aldrig behövt utnyttjas.

Samma resonemang som beträffande skolförbund kan föras beträffande

kommunalförbund för bostadsförmedling och möjligheten att tvångsvis in-

rätta sådant förbund. F. n. finns endast ett bostadsförmedlingsförbund, nämligen Stor-Stockholms. Behovet av bostadsförmedling i hittillsvarande form

torde ha avtagit. Detsamma torde i än högre grad gälla kommunalförbund

för bostadsförmedling. Det kan därför sättas i fråga om de redovisade be-

stämmelserna är nödvändiga.

Denna fråga berörs något i proposition (1975:15) med förslag till ändring

i BFL. Propositionen, som har resulterat i betvdande ändringar (1975:131)

i lagen, har beträffande de här aktuella bestämmelserna sin utgångspunkt i behovet av en anpassning av BFL till regeringsformens regler om norm-

givningsmakten. Föredraganden anförde i propositionen bl. a. att det mot

bakgrund av att bestämmelserna har tillämpats endast i fråga om ett fåtal kommuner och då endast på framställning av kommun kunde sättas i fråga

om man inte skulle kunna överlämna till kommunerna själva att bedöma

i vilka fall det behövs bostadsförmedling. Med hänsyn till bostadsförmed-

lingarnas betydelse från bostadsförsörjningssynpunkt fann föredraganden

dock att en möjlighet till statligt ingripande borde finnas kvar. Denna möjlighet innebär enligt lagens nuvarande lydelse en rätt för regeringen att