Offentlig djurskyddstillsyn

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

OHENTLIG

DJURSKYDDSTILLSYN

SMU

1996:13

Betänkande

av

Utredningen om dlurskyddstlllsynen

r

Anya:

5766 WN

w Statens offentliga utredningar

1996: l 3

Jordbruksdepartementet

Offentlig

djurskyddstillsyn

Betänkande av

Utredningen om djurskyddstillsyn

Stockholm 1996

kan köpasfrån Fritzes kundtjänst. För remissutsändningarav SOU och Ds svarar SOU och Ds Offentliga Publikationer, uppdrag Regeringskanslietsförvaltningskontor. Fritzes, av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen.1993. underlättararbetet för den skall svara remiss. En liten broschyrsom som - Broschyrenkanbeställashos: Regeringskanslietsförvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 10333 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-20171-2 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-25OX Stockholm 1996

Till statsrådet och chefen för

Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 1 juni 1995 bemyndigade

regeringen

chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla särskild en utredare med uppgift att redovisa och utvärdera hur

tillsynen

enligt djurskyddslagen 1988:534 och med stöd lagen

av meddelade föreskrifter bedrivs samt lämna ett på hur

förslag tillsynen fortsättningsvis bör anordnas.

Med stöd detta bemyndigande förordnades den 1 juni av 1995 professor Göran Hugoson särskild utredare. Som som experter förordnades den 27 juni 1995 enhetschefen Leif

Denneberg, Statens jordbruksverk, miljöingenjören Linda

F idjeland, Svenska Kommunförbundet och länsveterinären

Jörgen Wehre, Länsstyrelsen i Kalmar län.

Den 1 juni 1995 förordnades avdelningsdirektören Per Åke

Wennström, Skogsstyrelsen, sekreterare i

som utredningen. Veterinärinspektörerna Maria Nyström och Helena

Torkelsson, Statens jordbruksverk, förordnades den 27 juni

1995 som biträdande sekreterare i

utredningen.

Utredningen har antagit namnet Utredningen

om

djurskyddstillsynen.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet

Offentlig djurskyddstillsyn.

Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm i februari 1996

Göran Hugoson

Per Åke Wennström

Maria Nyström Helena Torkelsson

lnnehåH

Sammanfattning ll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förfarrningsförslag 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l lnledning 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningens direktiv 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsarbetet 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Tillsyn över djurskyddet organisation, uppgifter och ansvarsfördelning 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Djurslag, djurhållningsformer och inspektioner 32 . . . . . . 2.2 Tillsynsmyndigheter 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Statens jordbruksverk 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Länsstyrelser 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Kommuner 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Övriga myndigheter 40 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Försvarsmakten 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Tävlingsveterinärer 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.3 Centrala försöksdjursnämnden och djurförsöksetiska

nämnder 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.4¶Polismyndigheter 42

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

en utvärdering samt en beskrivning av en alternativ och förbättrad djurskyddstillsyn 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Kritik mot den kommunala djurskyddstillsynen 43 . . . . . . 3.2 Hur kommunerna utövar den lokala djurskydds-

tillsynen 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.1¶Verksamhetsplanering och tillsyn 46

. . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Överväganden och beskrivning av förbättringar

som kan göras 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 Register över djurhållning 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.4¶Överväganden och beskrivning förbättringar

av som kan göras 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Kommunernas kompetens i djurskyddstillsyn 53 . . . . . . .

3.3.1 Kritik mot kommunernas kompetens 53 . . . . . . . . . . . . .

3.3.2¶Tillsynspersonalens kompetens 56

. . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3 Är tillsynspersonalens kompetens tillräcklig 57 . . . . . . . 3.3.4 Miljö- och hälsoskyddsinspektörernas utbildning 60 . . . . . 3.3.5 överväganden och beskrivning förbättringar av kan göras 61 som . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Kommunal samverkan djurskyddstillsyn 65 om . . . . . . . . 3.4.1 Behov kommunal samverkan 65 av . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.2 Rättsliga hinder mot kommunal samverkan 68 . . . . . . . . . 3.4.3 Överväganden och beskrivning förbättringar av kan göras 70 som . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Samarbete mellan kommuner och veterinärer 71 . . . . . . . 3.5.1 Distriktsveterinärer 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.5.2¶Besiktningsveterinärer 74

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.3 Andra veterinärer 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.4 Hur samarbetet mellan kommuner och veterinärer

bör ske enligt "Djurskyddstillsyn 1994" 76 . . . . . . . . . . . 3.5.5 Överväganden och beskrivning förbättringar av kan göras 77 som . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.6¶Djurskyddstillsyn på slakterier 80

. . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.1 Kontrollslakterier 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.6.2¶Besiktningsveterinärorganisationen 81

. . . . . . . . . . . . . . 3.6.3 Hur djurskyddstillsynen utövas slakterier 82 . . . . . . . . 3.6.4 Överväganden och beskrivning förbättringar av kan göras 84 som . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 Egentillsyn 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.1 Lantbrukets egentillsyn 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.2 Slakteriförbundets egenkontrollprogram 87 . . . . . . . . . . .

3.7.3¶Svenska Djurhälsovårdens djurhälsokontroll 88

. . . . . . . . 3.7.4 Svensk Fågels djuromsorgsprogram 89 . . . . . . . . . . . . . .

3.7.5¶Äggnäringens 90

omsorgsprogram . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.6 Svenska Ridsportförbundets egentillsyn 90 . . . . . . . . . . . 3.7.7 Svenska Kennelklubbens egentillsyn 90 . . . . . . . . . . . . .

3.7.8¶Övrig egentillsyn 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.9 Överväganden och beskrivning vilken roll av egentillsynen kan ha i djurskyddstillsynen 91 . . . . . . . . .

3.8¶Den kommunala djurskyddstillsynen

sammanfattande beskrivning av en alternativ - en och förbättrad kommunal tillsyn 94 . . . . . . . . . . . . . . . .

3.9 Kostnader för kommunernas djurskyddstillsyn 96 . . . . . . 3.9.1 Nuvarande kostnader för djurskyddstillsynen

och hur de finansieras 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9.2 Avgift for verksamhet enligt djurskyddslagen

och djurskyddsförordningen 97

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.9.3¶Vad förbättringsalternativet kostar och hur

det kan finansieras 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Försöksverksamhet med ökade kommunala befogen-

heter vid tillsyn enligt djurskyddslagen

en utvärdering 103 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Vad forsöksverksamheten innebar och vilka kommuner

som verksamheten omfattade 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Hur kommunerna använde sina ökade befogenheter 106 . . 4.3 Utvärdering 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilda tillsynsobjekt 109

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Transporter av djur 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Cirkusdjur 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Djur i djurparker och liknande anläggningar 111 . . . . . . . 5.4 Hägnat vilt 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Fiskodlingar 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Renar 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7 Pälsdjur 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8 Försöksdjur 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9 Tävlingsdjur 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.10 Djur slakterier 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Länsstyrelsen som lokal tillsynsmyndighet

en beskrivning av en alternativ lokal djurskydds- tillsyn 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Hur djurskyddstillsynen kan organiseras 119 . . . . . . . . . . 6.2 Beskrivning av en alternativ lokal djurskyddstillsyn 120 . .

6.3¶Kostnader för länsstyrelsernas djurskyddstillsyn 123

. . 6.3.1 Nuvarande kostnader for djurskyddstillsynen och hur

de finansieras 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Vad alternativet kostar och hur det kan finansieras 123 . .

Europeiska unionen och djurskyddstillsynen 127 . . . . . . .

överväganden och förslag Förbättringar i den

lokala djurskyddstillsynen 129

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Kännetecken bra djurskyddstillsyn 129 en . . . . . . . . . 8.2 En jämförelse mellan alternativ och förbättrad en

kommunal djurskyddstillsyn och ett länsstyrelse-

alternativ 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 För- och nackdelar med kommunerna som lokala

tillsynsmyndigheter 131

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.2 För- och nackdelar med länsstyrelserna lokala som

tillsynsmyndigheter 132

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Förslag på lokal tillsynsorganisation och andra

Förbättringar i den lokala djurskyddstillsynen 134 . . . . . .

Samordning och samarbete 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.1¶Tillsynsmyndigheter 141

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.1 Statens jordbruksverk 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.2 Länsstyrelser 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.3 Kommuner 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . överväganden och förslag 149 9.1.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2¶Polismyndigheter 153

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Polisorganisationen 153

9.2.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2.2¶Polismyndigheterna och djurskyddstillsynen 153

. . . . . . . 9.2.3 överväganden och förslag 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ansvarsfördelning mellan myndigheter 157 10 . . . . . . . . . . Försöksdjur 157 10.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

jordbruksverk 158

10.1.l Statens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Centrala försöksdjursnämnden 160

10.1.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . och förslag 162

10.1.3¶Överväganden

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Godkännande djurparker och liknande anläggningar 164 10.2 av

Mindre anläggningar för offentlig förevisning djur 164 10.2.1 av

10.2.2 Överväganden och förslag 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3 Ärenden undantag från Statens jordbruksverks om föreskrifter SJV FS 1993:129 djurhållning inom om

lantbruket 166 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.3.1 Hur dispensärenden handläggs vid Jordbruksverket 166 . . 10.3.2 Överväganden och förslag 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Omhändertagande djur 168 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.4.l Framställning av Rikspolisstyrelsen om översyn av

djurskyddslagen och lagen om tillsyn över hundar och

katter m.m. 169

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.4.2 Svenska Kommunförbundets och länsstyrelsernas

yttranden över Rikspolisstyrelsens framställning 171

. . . . l0.4.3 Överväganden och förslag 172

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l l Kommunernas ansvar enligt 2 § djurskyddslagen

för tillsynen över försöksdjur 175

. . . . . . . . . . . . . . . . . l 1.1 Djurförsöksetiska nämndernas prövning djurförsök 175

av 11.2 Varför 2 § djurskyddslagen ändrats tidigare 176

. . . . . . . l 1.3 Framställning av Nordiska samfundet mot plågsamma

djurförsök om ändring i 2 § djurskyddslagen 178

. . . . . . 11.4 Justitieombudsmannens granskning av en kommuns

handläggning av ett ärende avseende djurförsök 179

. . . . 11.5 Remissyttranden över framställningen av Nordiska

samfundet mot plågsamma djurförsök 180

. . . . . . . . . . . 11.6 Enkätundersökning om tillsyn över försöksdjur 182

. . . . . 11.7 Överväganden och förslag 182

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Bemyndigandet i 4 § djurskyddslagen att meddela

föreskrifter om hur djur skall hållas och skötas 185

. . . . 12.1 Skötselföreskrifter som Jordbruksverket får meddela 185

. 12.2 Bör 4 § djurskyddslagen omfatta skötselföreskrifter

för försöksdjur 187

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.1 Internationella överenskommelser om försöksdjur 187

. . . l2.2.2 Framställning av Nordiska samfundet mot plågsamma

djurförsök om ändring i 4 § djurskyddslagen 188

. . . . . . 12.23 Överväganden och förslag 189

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Bör 4 § djurskyddslagen omfatta skötselföreskrifter

för samtliga djur 190

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.3.l Tidigare förslag om skötselföreskrifter för fler djur 190

. . l2.3.2 Överväganden och förslag 192

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Konsekvenser av förslagen 195

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Förslagen på lokal tillsynsorganisation och andra

förbättringar i den lokala djurskyddstillsynen 195

. . . . . . 13.1.1 Ekonomiska konsekvenser 196

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1.2 Konsekvenser för personal vid tillsynsmyndigheterna 198

.

13.l.3 Jämställdhetspolitiska konsekvenser 199

. . . . . . . . . . . . . 13.1.4 Regionalpolitiska konsekvenser 200

. . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Förslagen samordning och samarbete 201

om . . . . . . . .

. 13.3 Förslagen ändrad ansvarsfördelning mellan

om

tillsynsmyndigheter 201

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4 Förslaget ändring i 2 § djurskyddslagen 201

om . . . . . . . 13.5 Förslagen ändring i 4 § djurskyddslagen 202

om

. . . . . .

14 Förslagens genomförande 205

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15 Författningskommentarer 207

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 Förslaget till lag ändring i djurskyddslagen 207

om . . . . . 15.2 Förslaget till förordning ändring i djurskydds-

om

förordningen 208

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.3 Förslaget till förordning ändring i förordningen

om

med allmän veterinärinstruktion 209

. . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga Utredningsdirektiv 211

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga Sammanställning kommunernas enkätsvar om

av

djurskyddstillsynen 217

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga Sammanställning länsstyrelsernas enkätsvar om

av

djurskyddstillsynen 237

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Enligt direktiven skall utredningen redovisa och utvärdera hur tillsynen enligt djurskyddslagen 1988:534 och med stöd lagen av meddelade föreskrifter bedrivs samt lämna förslag hur tillsynen

fortsättningsvis bör anordnas. l utredningsuppdraget

ingår även att utvärdera 2 § djurskyddslagen och de avgränsningsproblem som kan finnas beträffande de kommunala nämndernas tillsynsansvar i

fråga om försöksdjur. Utredningen skall vidare utvärdera 4 § djur-

skyddslagen och överväga om inte Statens jordbruksverks rätt att meddela föreskrifter hur djur skall hållas och skötas bör omfatta om samtliga djur.

1 det följande lämnar utredningen sammanfattning sina en av

förslag.

Den lokala djurskyddstillsynen

Den lokala djurskyddstillsynen utövas inom kommunerna den av eller de kommunala nämnder fullgör uppgifter inom miljö- och som "hälsoskyddsområdet, om regeringen inte har föreskrivit att tillsynen

skall utövas på något annat sätt. Den regionala tillsynen utövas av länsstyrelserna och den centrala av Statens jordbruksverk.

Enligt utredningens mening är regelbunden ajurskyddstillsyn en förutsättning för att kommunerna skall kunna ha uppfattning en om

hur djurhållningen är inom kommungränserna. Alla kommuner

utövar emellertid inte regelbunden tillsyn. Många kommuner en som utövar sådan tillsyn gör det inte tillräckligt ofta. Utredningen föreslår därför att den regelbundna tillsynen över lantbrukets djur

12 Sammanfattning SOU 1996: 13

bör utövas vart tredje år och att tillsynen över annan djurhållning i många fall bör utövas oftare. kunna planera den regelbundna tillsynen behöver kom- För att ha register över djurhållningen inom kommunerna. Tillmunerna gången till sådana register är inte tillfredsställande enligt utredningen. Utredningen föreslår därför att de kommuner som saknar register bör upprätta sådana och att de har bristfälliga register som bör fortsätta bygga dem. Utredningen föreslår vidare att att upp övriga tillsynsmyndigheter har uppgifter om djurhållning så som långt det är möjligt bör ställa uppgifterna till kommunernas för- fogande. Jordbruksverket bör verka för att intresseorganisationer inom djurområdet bidrar med uppgifter till register hos tillsyns-

myndigheterna.

Kommunernas kompetens i djurskyddstillsyn är inte tillfredsställande enligt utredningens uppfattning. Det gäller framför allt

kunskaper djurhållning och djurskydd, också de juridiska

om men kunskaperna är bristfälliga. För att förbättra kompetensen föreslår

utredningen det i paragraf, 24 i djurskyddslagen bör

att en ny a införas krav på att tillsynspersonalen skall ha en ZO-poängs djurhögskolenivå. För behörig till utbild-

skyddsutbildning att vara

ningen bör den sökande ha lämplig grundutbildning. Sveriges lantbruksuniversitets lantmästarutbildning, hippologutbildning och djursjukvårdarutbildning är enligt utredningens mening lämpliga grundutbildningar. Djurskyddsutbildningen bör emellertid även vara för den har kvalificerad utbildning med inriktöppen som en mer ning på kunskap djur, t.ex. veterinärutbildning, husdjursagroom nomutbildning och zoologutbildning. Den har kvalificerad som praktisk erfarenhet djurskyddstillsyn bör i ett övergångsskede av kunna få dispens från utbildningskravet. I kommunallagen finns för närvarande rättsliga hinder mot kommunal samverkan. En kommun får t.ex. inte hyra ut sin inspektill grannkommunen så att denne kan ägna sig djurtör där. Utredningen föreslår därför att hindret bör

skyddstillsyn

undanröjas 24 b § införs i djurskyddslagen. Paragenom att en ny grafen innebär kommun får möjlighet dels att anlita en annan att en

SOU 1996: Sammanfattning 13

kommun för att i uppdragsform utöva djurskyddstillsyn, dels att låta en anställd i den andra kommunen utöva myndighetsutövning i den egna kommunen. Samarbetet mellan kommuner och veterinärer är enligt utredningens mening inte tillfredsställande och bör därför utökas så att kommunernas insyn i djurhållningen förbättras. Utredningen föreslår därför att samarbetet med framför allt distriktsveterinärerna bör utvecklas och att länsveterinärerna bör ta fler initiativ till och bör genomföra fler sammankomster med kommuner och veterinärer. Utredningen föreslår vidare att ett tillägg införs i 4 § förordningen 1971:810 med allmän veterinärinstruktion med innebörden att samtliga veterinärer i sin yrkesutövning skall till att djurskyddsse lagstiftningen efterlevs och att veterinärerna, de har anledning om

att anta att djurskyddet är eftersatt, skall ha anmälningsskyldighet

till kommunen och länsstyrelsen. Besiktningsveterinäremas roll i urskyddstillsynen på slakterier är enligt utredningens mening oklar. Utredningen föreslår därför att

deras ansvar för djurskyddstillsynen bör klarläggas att ett

genom tillägg införs i 12 § förordningen 1971:810 med allmän veterinärinstruktion med innebörden besiktningsveterinär i sin yrkesatt en

utövning skall till att djurskyddslagstiftningen efterlevs inom

se slakteriområdet och i djurtransporter ankommer dit. Vidare som skall besiktningsveterinären, denne har anledning att anta att om

djurskyddet är eftersatt, ha anmälningsslcjøldighet till kommunen och

länsstyrelsen, rättelse inte sker efter tillsägelse. Om veterinären om gör iakttagelser som tyder på att det kan finnas brister i djurskyddet i den besättning ett djur kommer ifrån, skall veterinären göra en anmälan skyndsamt. Den lokala tillsynsmyndigheten bör enligt utredningens mening även i fortsättningen ansvarig för vara djurskyddstillsynen slakterier. Den s.k. egentillsynen, som den enskilde djurhållaren utövar i mer eller mindre organiserad form tillsammans med någon sina av branschorganisationer, kan enligt utredningens mening få viss en betydelse för den offentliga tillsynen i framtiden. En förutsättning för att detta skall kunna ske är enligt utredningens uppfattning att

14 Sammanfattning SOU 1996: 13

central kvalitetsprövning egentillsynen införs. Ett antal krav en av bör uppfyllda innan ett godkännande kan meddelas. Egenvara tillsynen kan i så fall eventuellt förlänga tidsintervallet för den regelbundna tillsynen, den kan enligt utredningens mening inte men ersätta den offentliga tillsynen. Utöver de redan nämnda förslagen för att stärka den kommunala tillsynen föreslår utredningen att länsstyrelserna övertar den lokala djurskyddstillsynen från kommunerna över följande tillsynsobjekt:

transporter av djur cirkusdjur djur i djurparker och liknande anläggningar hägnat vilt - - renar tävlingsdjur djur inom slakteriområden -

Utredningen föreslår således att den lokala tillsynen bör utövas av kommunen i kombination med länsstyrelsen, enligt utredningsom bedömning har bättre kompetens än kommunerna att utöva ens tillsyn över de nämnda tillsynsobjekten. I betänkandet redovisar utredningen även hur ett renodlat kommunalt alternativ och renodlat länsstyrelsealternativ för den ett lokala djurskyddstillsynen skulle kunna utformas. Utredningen bedömer länsstyrelsealternativet förmodligen är det från djuratt skyddssynpunkt bästa alternativet. Skälen till utredningen föreslår den kombinerade tillsynen är att dels utredningen att djurskyddstillsynen blir bättre än i det att anser renodlade kommunalternativet, dels att kostnaderna för den lokala djurskyddstillsynen bedöms bli lägre för såväl samhället som djurhållarna det renodlade länsstyrelsealternativet skulle genomän om föras, dels möjligheten att överklaga kommunernas beslut till att länsstyrelserna kvarstår. Regionalpolitiskt sett är det kombinerade förslaget dessutom något bättre än länsstyrelsealternativet, eftersom djurskyddsinspektörerna placeras i flera orter i länen.

SOU 1996: l 3 Sammanfattning 15

Samordning och samarbete

l Jordbruksverkets uppgifter ingår att samordna övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och vid behov lämna råd och hjälp i denna verksamhet. För att komma till rätta med brister i Jordbruksverkets samordnande och stödjande verksamhet föreslår utredningen att verket

i årliga verksamhetsplaner för djurskyddstillsynen också redogör för vad de regionala och lokala tillsynsmyndigheterna bör prioritera

i anslagsfamställningar och årsredovisningar till regeringen mer konkret redovisar sin verksamhetsplanering för djurskyddstillsynen och vad verket väntar sig de andra tillsynsmyndigav heterna

bör göra en särskild satsning på att utarbeta djurskydds- föreskrifter, göra sammanställningar rättsfall samt framställa av skriftlig information och annan information för tillsynspersonal.

Utredningen föreslår vidare att kommuner och länsstyrelser bör upprätta årsrapporter över verksamheten. Jordbruksverket bör arrangera temadagar för tillsynsmyndigheternas personal eller delta i sådana varje eller vartannat år. Jordbruksverket bör arrangemang vidare ta initiativ till s.k. projektinriktad tillsyn, utförs som av personal från kommunerna. Projekten bör utföras varje eller vartannat år. Även länsstyrelserna bör initiativ till sådan tillsyn. ta Jordbruksverket bör dessutom regelbundet anordna samordningskonferenser med länsstyrelserna djurskyddsfrågor. Även länsom styrelserna bör anordna samordningskonferenser med kommuner och distriktsveterinärer. Samordningskonferenserna bör arrangeras ett par gånger om året. Utredningen föreslår slutligen att polismyndigheterna bör delta i tillsynsmyndigheternas kurser och konferenser.

16 Sammanfattning SOU 1996: 13

.. Ansvarsfördelning mellan myndigheter

En zoologisk trädgård, djurpark eller liknande anläggning får enligt 37 § djurskyddsförordningen inte tas i bruk för offentlig förevisning

djur innan den har godkänts Jordbruksverket. Utredningen av av föreslår att länsstyrelserna bör få pröva frågan om godkännande av sådana anläggningar för lantbrukets djur. Beträffande sällskapsdjur föreslår utredningen att Jordbruksverket bemyndigas att meddela föreskrifter vilka djurslag länsstyrelsernas prövning bör

om som omfatta.

Statens jordbruksverk kan medge undantag från sina föreskrifter SJVFS 1993:129 djurhållning inom lantbruket m.m., om det

om finns särskilda skäl. Utredningen Föreslår att Jordbruksverket bör bemyndigas att meddela föreskrifter att länsstyrelserna i sär-

om skilda fall får medge undantag från de nämnda föreskrifterna.

Kommunernas för tillsynen över försöksdjur

ansvar

Kommunerna har för den lokala djurskyddstillsynen. Efter

ansvar

ändring i 2 § djurskyddslagen, trädde i kraft den 1 juli en som 1990, har det ifrågasätts kommunerna har tillsynsansvar över

om djurförsöken. Justitieombudsmannen har i ett ärende uttalat att kom-

är tillsynsansvariga. Utredningen delar denna uppfattning. munerna Lagtexten är emellertid enligt utredningens mening inte helt klar. Utredningen föreslår därför att ett tillägg görs i 2 § andra stycket så att innebörden bestämmelsen blir tydligare.

av

Skötselföreskrifter för djur

Enligt 4 § djurskyddslagen skall djur föds eller hålls för

som upp produktion livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för att användas

av i tävling hållas och skötas i god djurmiljö och ett sådant sätt

en

det främjar deras hälsa och dem möjlighet att bete sig att ger naturligt. Av paragrafens andra stycke framgår att regeringen eller,

SOU 1996: l 3 Sammanfattning 17

efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter hur sådana djur skall hållas och skötas.

om

Utredningen anser att det finns behov detaljerade bestäm-

av melser om hur djur skall hållas och skötas för fler djur och föreslår därför att 4 § djurskyddslagen ändras så, att Jordbruksverket kan ges ett bemyndigande att meddela skötselföreskrifter för samtliga djur som omfattas av djurskyddslagen.

Förslagens genomförande

Med undantag för förslagen 20-poängs djurskyddsutbildning

om en för tillsynspersonalen och regelbunden tillsyn är de förslag

en som utredningen lämnat av den karaktären att de enligt utredningens mening bör kunna genomföras utan någon längre förberedelsetid. Utredningen föreslår därför att de genomförs den l januari 1997. För att genomföra förslaget djurskyddsutbildning behövs enligt

om utredningens mening en förberedelseperiod minst fem år därefter. Utredningen föreslår därför att förslaget utbildnings-

om krav bör träda i kraft den l januari 2003. Utredningen föreslår att den regelbundna tillsynen med tätare intervall påbörjas så fort

som möjligt efter den l januari 1997 så att den kan genomförd till

vara 2003, då myndigheterna bör fullt bemannade med kompetent

vara tillsynspersonal

F

örfattningsforslag

l Förslag till Lag om ändring i djurskyddslagen 1988:534

Enligt riksdagensbeslut föreskrivs frågai omdjurskyddslagen1988:534 delsatt 4 och 24 §§ skall ha följande lydelse, delsatt det i lagen skall införas två nyaparagrafer,24 och 24 b §§, a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Djur skall behandlasväl och skyddasmot onödigt lidande och sjukdom

Djur, somanvändsfor ändamålsom Djur, somanvändsför ändamål som avsesi 19 § första stycket, skall inte avsesi 19§ forsta stycket, skall inte ansesvarautsatta for onödigt lidan- ansesvarautsattaför onödigt lidande eller sjukdom vid användningen, de eller sjukdom vid användningen, om dennahar tillstyrkts av en djur- om dennahar tillstyrkts djurav en forsöksetisk nämnd. forsöksetisk nämndoch utförs i enlighet medden tillstyrkta ansökningen.

4§

Djur somföds uppeller hålls för Djur skall hållasoch skötasi god en produktion av livsmedel, ull, skinn djunniljö och ett sådantsättatt eller pälsar eller för att användasi det främjar derashälsaoch dem ger tävling skall hållasoch skötasi en möjlighetatt bete sig naturligt. god djumriljö och ett sådantsätt att det främjar derashälsaochger dem möjlighet att bete sig naturligt.

Regeringeneller, efter regeringens Regeringeneller, efter regeringens bemyndigande,Jordbruksverket får bemyndigande,Jordbruksverketfår meddelaytterligare föreskrifter om meddelaytterligare föreskrifter om hur sådanadjur skall hållasoch hur djuren skallhållasoch skötas. skötas.

24§

Jordbruksverketutövar den centralatillsynenöver eñerlevnaden denna av lag och, om inte annatär angivet,avde föreskrifter har meddelatsmed som stödav lagen.Jordbruksverket samordnarövriga tillsynsmyndigheters verksamhetoch lämnar vid behov råd och hjälp i dennaverksamhet.

20 F örfattnin gsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En sådannämnd avsesi 16§ En sådannämndsomavsesi 16§

som utövar tillsyneninom kommunenom utövar tillsynen inomkommunenom regeringeninte harföreskrivet att regeringenintehar föreskrivit att tillsynen skallutövas någotannat tillsynen skallutövas någotannat sätt.Nämndenskall hatillgång till sätt.Nämndenskall hatillgång till djurskyddsutbildadpersonali den djurskyddsutbildadpersonali den omfattning sombehövsför att utsträckning sombehövsför att nämndenskall kunnafullgöra sina nämndenskall kunnautöva tillsynen uppgifter ett tillfredsställande ett godtagbart sätt. sätt.

Tillsyneni övrigt skallutövasavden eller demyndighetersomregeringen bestämmer

. Polismyndighetenskall begäranlämnadenhjälp sombehövsvid tillsynen.

24a§

Denpersonal somvid kommuner

och länsstyrelserutövar djurskydds-

tillsyn skall ha en20-poängshögskoleutbildning i djurskydd.

24b§

En kommunfår träffa avtal meden annan kommunomatt uppgifter somankommerpå kommunenenligt dennalag ellerföreskrifter som meddelatsmed stödav lagenhelt eller delvis skall ombesörjasavden andra kommunen.

Den nämndi kommunensomansva-

rarför djurskyddstillsynenfår, efter

överenskommelsemedannan kom-

mun,uppdra åt en anställd deni

kommunenattfatta beslutpå nämn-

densvägnar, dock inte i defall som

avsesi 6kap. 34 § kommunallagen

1991:900.

Dennalagträderi krañ, i ñåga om24 § den 1januari 2003,och i övrigt den l januari 1997.

Regeringeneller, efter regeringensbemyndigande,Jordbruksverketfår meddeladeföreskrifter undantagfrån24 a§ somövergångsviskan

om behövas.

2 Förslag till Förordning om ändring i djurskyddsförordningen 1988:539

Regeringenföreskriver att 17, 37, 56 och 59 djurskyddsforordningen 1988:539 skall haföljandelydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Jordbruksverket får meddelafore- Jordbruksverketfår meddelaföreskriñer om storleken ochut- skrifter om storleken och utfonnningen i övrigt avstall och fonnningen i övrigt avstall och andraförvaringsutrymmen for djur. andraforvaringsutrymmenför djur. Jordbruksverketfår vidare meddela föreskrifter omatt länsstyrelsenför särskilt fall får medgeundantag från föreskrifterna.

l7§

Jordbruksverket får meddelaytter- Jordbniksverket får meddelaytterligare föreskrifter om hur djur ligare föreskrifter hur djur skall som om föds uppeller hålls för produktion hållasoch skötas.Jordbruksverket av livsmedel, ull, skinn eller pälsar får vidare meddelaföreskrifter om ellerför att användas tävling skalli att länsstyrelsenfär särskiltfall får hållasoch skötas. medgeundantagfrån föreskriftema.

37§

Inrättasenzoologisk trädgård, djur- Inrättas zoologisk trädgård, djuren park eller liknande anläggning,får park eller liknande anläggning,får den inte tasi bruk for offentlig den intetasi bruk för offentlig förevisningav djur innan den har forevisning djur innan den har av godkäntsavJordbruksverket. Mot- godkänts Jordbruksverket.Fråga av svarandegäller också vid omflytt- omgodkännandeavsådanaanningav djuren och vid ny-, till- eller Iäggningarför häst, nötlaeatur. ombyggnadavnågon betydelse. svin,får, get ochfjäderfä eller för sådanasällskapsdjur somJordbruksverketmeddelarföreskrifter omskall dockprövas av länsstyrelsen.Motsvarandegäller ocksåvid omflyttning avdjuren och vid ny-, till- eller ombyggnadavnågonbetydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

56 §

Länsstyrelsenutövar den regionala Länsstyrelsenutövar den regionala tillsynenöver djurskyddslagen tillsynen över efterlevnadenav 1988:534. djurskyddslagen1988:534. Länsstyrelsenutövar vidare tillsynen inom kommunernaöver djurrransporter, djur somhålls somcirkusdjur, djur somanvänds verksamheti somavsesi 37 djur somföds upp eller hålls vilthägn,i renar, djur somföds upp eller hålls för att användas tävling och djuri inom slakteriområden.

59§

Närmare föreskrifter för förfarandet vid omhändertagande djur med stödav av31 och32 djurskyddslagen1988:534 får meddelasavJordbruksverket.

Jordbruksverketfår meddelaföreskrifter omskyldighetför övriga tillsynsmyndigheteratt underrätta Jordbruksverketomden tillsynsverksamhetsombedrivs och resultaten av verksamheten.

Dennaförordning träder i kraft den 1januari 1997.

Jordbruksverketfår om detövergångsvisbehövsmeddelaföreskrifter om undantagfrån 24 a§ djurskyddslagen1988:534.

3 Förslag till Förordning om ändring i förordningen 1971:810 med allmän veterinarinstruktion

Regeringenföreskriver att 9 och 12 §§förordningen 1971:810 med allmänveterinärinstruktion skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

En veterinär skall En veterinär skall

i sin verksamhetföra journal i den i sin verksamhetföra journal i den omfattning och detsätti övrigt omfattning och det sätti övrigt somJordbruksverketföreskriver, somJordbruksverketföreskriver,

vid förskrivning och tillhanda- vid förskrivning och tillhandahållandeavläkemedelfölja de före- hållande läkemedelfölja de föreav skrifter Jordbruksverketmeddelar, skrifter Jordbruksverketmeddelar,

vid utfardandeav intyg eller utlå- vid utfardande intyg eller utlåav tandevisa synnerligomsorgoch tandevisa synnerlig och omsorg noggrannhetsamtfölja de föreskrif- noggrannhetsamtfölja de föreskrifter somJordbruksverketeller Livs- ter somJordbruksverketeller Livsmedelsverketmeddelar, medelsverketmeddelar,

skyndsamtunderrättaJordbruks- skyndsamtunderrättaJordbmksverket, länsstyrelsen,srnittskydds- verket, länsstyrelsen,srnittskyddsläkaren,den eller de kommunala läkaren,den eller de kommunala nämndersomfullgör uppgifter inom nämnder fullgör uppgifter inom som miljö- och hälsoskyddsorrtrådetoch miljö- och halsoskyddsområdetoch vederbörandedistriktsveterinärom vederbörandedistriktsveterinär om förhållanden anledningatt förhållanden anledning somger som ger att befaraatt det inom hansverksam- befaraatt det inom hansverksamhetsområdeförekommer sådansjuk- hetsområdeförekommer sådansjukdom som avsesi epizootilagen dom i epizootilagen som avses 1980:369 ellerannandjursjukdom 1980:369 ellerannandjursjukdom somkan överföras till människor somkan överförastill människor samtatt omedelbartvidta nödvän- samt att omedelbartvidta nödvändiga åtgärderför att förhindra att diga åtgärderför att förhindra att smitta sprids, smitta sprids,

enligt de föreskrifter Jordbruks- enligt de föreskrifter Jordbruksverket meddelarunderrättaJord- verket meddelarunderrättaJordbruksverket ocksåomandradjur- bruksverket också andradjurom sjukdomaränsomavsesi sjukdomarän i som avses

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

setill att djurskyddslagen

1988:534 ochföreskrifter som

meddelatsmedstödav lagen efter-

levs.Detsammagäller föreskrifter

djurs hälso- ochsjukvård Om

om

veterinärenhar anledning att anta

att djur inte hålls och skötsi enlig-

hetmeddjurskyddslageneller

föreskrifter sommeddelatsmedstöd

avlagen skall hananmäla detta till

deneller dekommunalanämnder

somfullgör uppgifter inom miljö-

och hälsoskyddsområdetoch till

länsstyrelsen.För besiktningsvete-

rinärer finns särskilda bestämmel-

seri 12

Föreskrifter i första stycket2 far innebäraförbud mot eller villkor

somavses för användning läkemedel kan restsubstanseri livsmedel. I sådana

av som ge fall skall samrådskemed Statenslivsmedelsverkinnanföreskriñema meddelas.

9 §

Det åligger distriktsveterinäratt Det åliggerendistriktsveterinär att

en tillhandagåmed hälso-ochsjukvård tillhandagåmed hälso-och sjukvård i frågaom husdjur, i fråga omhusdjur,

anmälatill Jordbruksverketoch anmälatill Jordbruksverketoch länsstyrelsenfall sådanahus- länsstyrelsenfall avsådanahus-

av djurssjukdomar visar sig mycket djurssjukdomarsomvisar sigmycket

som smittsammaellerannarskan stor smittsammaellerannarskan stor spridning, spridning,

tillse att debestämmelseri livsme- tillse att debestämmelseri livsmedelslagen1971:511 och i anslut- delslagen1971:511 och i anslutning därtill meddeladeföre- skriñer ning därtill meddeladeföre- skrifter samthälsoskyddslagen1982: 1080, samthälsoskyddslagen1982: 1080, vilka angårhansverksamhetsom- vilka angårhansverksamhetsområde,samtföreskrifter rörande råde, efterlevsoch i dettasyñe eñer hälso- och sjukvårdenbland husdju- förordnandeav Statenslivsmedels-

och djurskyddet eñerlevsochi verk ellerlänsstyrelsenföreta beren detta syñeeñerförordnandeav siktningellerinspektion. Jordbruksverket,Statenslivsmedelsverk ellerlänsstyrelsenföreta besiktning eller inspektion.

SOU l996:l3 Författningsförslag 25

Nuvarande lydelse Föreslagenlydelse

Finnerendistriktsvetennär anled- Finnerendistriktsveterinär anledningatt anmärka något förhål- ningatt anmärka någotförhållandesomangården eller de kom- landesomangården eller de kommunalanämndersomfullgör upp- munalanämndersomñJllgöruppgiñer inom miljö- och hälsoskydds- gifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet och sker icke rättelse, skall områdetoch sker icke rättelse,skall han anmäladetta till nämndenoch han anmäladetta till nämndenoch länsstyrelsensamttill Jordbruks- länsstyrelsensamttill Statenslivsverketoch Statenslivsmedelsverk, medelsverk,om frågan berörmynom fråganberör myndighetens dighetensverksamhetsområde, verksamhetsområde.

l2§

En besiktningsveterinárskall setill

att zzjurslcyddslagen1988:534 och

föreskrifter sommeddelatsmedstöd

av lagen efterlevsinom slakteri-

området och aljurtransporteri som

ankommerdit.

Om besiktningsveterinärenhar

anledning att anmärkapå djurskyd-

detinom slakteriområdet eller i

djurtransporter somankommerdit,

skall veterinärenanmäla detta till

den eller de kommunala nämnder

somfullgör uppgifter inom miljö-

och hälsoskyddsområdetoch till

länsstyrelsen,omrättelse inte sker

efter tillsägelse.

Omen besiktningsveterinärgör

sådana iakttagelsersomtyderpå att

det kanfinnas brister djurskyddeti i

den besättningett djur kommer

ifrån, skall veterinärenskyndsamt

anmäla detta till de myndigheter

somnämnsi andra stycket.

Dennaförordning träder i krañ den januaril 1997.

l Inledning

1.1 direktiv

Utredningens

Utredningen skall enligt direktiven redovisa och utvärdera hur tillsynen enligt djurskyddslagen 1988:534 och med stöd lagen

av meddelade föreskrifter bedrivs samt lämna förslag till hur tillsynen fortsättningsvis bör anordnas. Av direktiven framgår den

att nuvarande djurskyddstillsynen enligt regeringens bedömning inte förefaller fungera på ett tillfredsställande sätt. Denna slutsats kan man enligt regeringen bl.a. dra med anledning den granskning

av riksdagens revisorer har utfört 1993/94:RR8. Utredningen

skall ge ytterligare underlag för att komma till rätta med de problem och

brister som finns inom djurskyddstillsynen. Utredningen skall

även förutsättningslöst överväga om ansvaret för den lokala tillsynen skall åvila kommunerna eller länsstyrelserna. Utredningen bör vidare beakta de förslag har lagts fram i betänkandet

som Kommunal uppdragsverksamhet och kommunal samverkan

om

myndighetsutövning Ds 1995: 13.

Utredningen skall enligt direktiven vidare

redovisa och utvärdera hur djurskyddstillsynen bedrivs - samt ge

förslag till hur den fortsättningsvis bör anordnas, innefattande bl.a. arbetsinriktning för respektive myndighet och

ansvars-

fördelningen mellan statliga och kommunala tillsynsmyndigheter

samt polismyndigheter,

undersöka hur myndigheter på olika nivåer kan samarbeta vid tillsynen,

28 Inledning .

utvärdera forsöksverksamheten med ökade kommunala befogen- heter vid tillsyn enligt djurskyddslagen,

beskriva möjligheter till kommunal samverkan, -

kartlägga och föreslå modell för hur tillsynen skall bedrivas en på landets såväl små- storskaliga slakterier, som

lämna förslag till hur de kommunala tillsynsmyndigheterna, be- siktningsveterinärerna och distriktsveterinärerna närmare kan

samarbeta och därvid bland annat undersöka om det är lämpligt

alla veterinärer omfattas rapporteringsskyldighet till den att av lokala tillsynsmyndigheten i de fall veterinären i sitt arbete kon-

staterar brister från djurskyddssynpunkt,

utvärdera 2 § djurskyddslagen och de avgränsningsproblem som

kan finnas beträffande de kommunala nämndernas tillsynsansvar

i fråga försöksdjur, om

utvärdera 4 § djurskyddslagen och överväga inte Jordbruksom verkets rätt att meddela föreskrifter bör omfatta samtliga djur,

kartlägga bakgrund och kompetens hos den personal som idag -

utövar djurskyddstillsynen,

redovisa vilken kompetens som är lämplig för djurskydds- inspektörerna,

redovisa de ekonomiska konsekvenserna utredningens förslag. av

Utredningen skulle enligt direktiven redovisa sitt uppdrag senast

den 15 december 1995. Utredningstiden har förlängts till den senare

15 februari 1996.

Direktiven återfinns bilaga 1 till betänkandet. som

SOU 1996: I 3 Inledning 29

1¶Utredningsarbetet

Utredningen inledde sitt arbete ijuni 1995. För att skaffa underlag till utvärderingen av djurskyddstillsynen och till utformningen av förslag om hur tillsynen bör anordnas i framtiden har utredningen gjort enkätundersökningar tillsynen enligt djurskyddslagen. om Enkäterna sändes i juli till samtliga 288 kommuner, att: handläggaren djurskyddsfrågor, och samtliga 24 länsstyrelser, att: av länsveterinären/biträdande länsveterinären. Statens jordbruksverks statistikenhet har svarat för bearbetning och teknisk sammanställning av de 247 enkätsvar som kom från kommunernas tillsynspersonal och de 24 enkätsvar länsstyrelserna lämnade. som Enkätsammanställningarna utgör bilagorna 2 och 3 till betänkandet. Statistikenheten har vidare gjort utredningens ekonomiska beräkningar. l augusti höll utredningen hearingar med inbjudna Företrädare för djurskyddsorganisationer, jordbruksnäringen, organisationer för sällskaps- och tävlingsdjur, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå universitet och Sveriges Veterinärförbund. De inbjudna lämnade vid hearingarna synpunkter vad de ansåg väsentligt för utredvara ningen att beakta i utredningsarbetet. I september hade utredningen ett Sammanträffande om den lokala djurskyddstillsynen med representanter för kommunernas tillsynspersonal. Ytterligare underlag till utredningen har samlats enkätgenom undersökningar hos besiktningsveterinärer djurskyddstillsynen om kontrollslakterier och hos tillsynspersonal i kommuner tillom synen över djurförsök. Rikspolisstyrelsen har vidare bidragit till utredningen med enkätundersökning hos samtliga länspolisen mästare om djurskyddstillsynen. Dessutom har Rikspolisstyrelsen i ett sent skede gjort framställning till Jordbruksdepartementet en om översyn av djurskyddslagen och lagen l943:59 om tillsyn av hundar och katter m.m. Utredningen har tagit del framställningen av och har dessutom inhämtat remissyttranden från Svenska Kommunförbundet och länsstyrelserna över framställningen.

30 Inledning SOU 1996: 13

Utredningen har haft samråd med Centrala försöksdjursnämnden,

Statens jordbruksverk, Statens livsmedelsverk och Rikspolis-

styrelsen i de frågor berör respektive myndighet.

som

2 över

Tillsyn djurskyddet organisation, uppgifter och ansvarsfördelning

Djurskyddslagen 1988:534 antogs riksdagen våren 1988 och

av trädde i kraft den l juli samma år. Lagen vård och behandling

avser av husdjur och andra djur hålls i fångenskap. Genom den

som nya lagen förstärktes djurskyddet i flera avseenden. Den grundläggande principen för djurskyddet är att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.

Bestämmelser om skydd och vård vilda djur finns i

av annan lagstiftning, bl.a. i jaktlagen 1987:259 och naturvårdslagen 1964:822. "Vilda" djur omfattas således djurskyddslagen endast

av om de hålls i fångenskap.

Enligt propositionen djurskyddslagen åvilar ansvaret för att

om djuren behandlas väl och skyddas mot lidande primärt varje enskild människa har djur i sin vård. Det allmänna har ansvaret för

som normgivning och en ändamålsenlig tillsyn. Samhällets tillsyn bör enligt propositionen fattas i mycket vid bemärkelse. Tillsynen

en skall inte enbart ses som en kontrollerande funktion utan skall i första hand ta sikte på information, upplysning och rådgivning

om djurskyddsaspekter såväl djurhållning i allmänhet

som enskilda personers djurinnehav prop. 1987/88:93 s. 15.

Ett antal tillsynsmyndigheter har till uppgift att för samhällets räkning se till att djurskyddslagen följs. Statens jordbruksverk svarar för den centrala tillsynen över efterlevnaden djurskydds-

av lagstiftningen och länsstyrelserna för den regionala. Den lokala tillsynen över djurskyddslagen utövas inom kommunerna den

av eller de kommunala nämnder fullgör uppgifter inom miljö- och

som

hälsoskyddsområdet, regeringen inte har föreskrivit att tillsynen

om skall utövas något annat sätt. Det är dessa myndigheter som är

tillsynsmyndigheter över djurskyddslagstiftningen.

Inom Försvarsmakten har generalläkaren ansvar för tillsynen

över djurhälsovården, djursjukvården och djurskyddet.

Vid offentlig tävling med djur skall det finnas en veterinär som förordnats Jordbruksverket eller, om Jordbruksverket bestämmer

av

länsstyrelsen. det, av

Polismyndighetema skall på begäran lämna den hjälp som

tillsynsmyndighetema behöver vid djurskyddstillsynen.

2.1¶Djurslag, djurhållningsformer och

inspektioner

Med hänsyn till att djurskyddslagen vård och behandling av

avser husdjur och andra djur hålls i fångenskap 1 § omfattar

som myndigheternas tillsyn ett stort antal djur skilda slag. Tillsynen

av omfattar sällskapsdjur, lantbrukets djur, pälsdjur, renar, djur i vilt-

hägn, fiskodlingar, tävlingsdjur, djurparksdjur, cirkusdjur, försöks-

djur m.m.

Med sällskapsdjur i första hand hundar och katter samt

avses hästar inte används inom jord- eller skogsbruket. Till säll-

som skapsdjur räknas också burfåglar, smågnagare, reptiler och liknande djurslag s.k. zoobutiksdjur. Tävlingsdjur räknas däremot inte som

sällskapsdjur.

Lantbrukets djur omfattar hästar används inom jord- eller

som skogsbruket, nötkreatur, svin, får och getter samt höns, kalkoner, gäss, ankor m.m.

Mink och räv är helt dominerande djurslag inom pälsdjursuppfödningen, där även chinchilla och iller förekommer.

De vanligaste djurslagen föds upp i vilthägn är dovhjort,

som kronhjort och vildsvin.

I fiskodlingar förekommer i huvudsak regnbågslax men också öring, röding och ål.

SOU l996:l3 Tillsyn över djurskyddet 33

Som tävlingsdjur används i första hand hästar, även hundar men

förekommer i tävlingssammanhang.

I större cijurparker kan förutom vanliga husdjur även vilda och exotiska djurslag förekomma såsom björn, lodjur, sebra, varg, gnu och antilop. Som cirkusdjur förekommer bl.a. elefanter, sjölejon, kameler, sebror, hästar, åsnor, hundar och katter. Som försöksdjur används i huvudsak möss och råttor, även men marsvin, höns, hundar, katter, groddjur, kräldjur och fiskar apor, förekommer i djurförsök. Utvecklingen inom lantbruket har medfört att produktionen efter hand blivit allt specialiserad. Produktionen bedrivs också i allt mer större enheter. Även uppfödningen djur inom lantbruket har av specialiserats och förändrats med tiden. Det finns i dag ett stort antal olika djurhållningsformer. För exempelvis nötkreatur är traditionella system med bundna djur fortfarande vanligast, men utvecklingen går mot system där djuren går lösa och därmed har större möjligheter att bete sig naturligt, s.k. lösdriñssytem. Bland lösdriftssystemen finns strösnåla och strörika system och där system djuren är inhysta i värmeisolerade byggnader eller i oisolerade byggnader. I systemen kan också ingå att djuren i större eller mindre utsträckning har möjlighet till utevistelse.

För smågrisuppfödningen pågår förskjutning från kontinuerlig

en

uppfödning till s.k. omgångsuppfödning. Omgångsuppfödning

innebär att djurgrupper hålls åtskilda i olika stallavdelningar och att avdelningarna töms helt och rengörs innan omgång djur en ny släpps in. Slaktsvin föds i huvudsak i specialiserade anläggupp ningar, men det finns ett ökat intresse för s.k. integrerad uppfödning. Det innebär att svinen föds i anläggning upp samma som de är födda Till de specialiserade anläggningarna köps svinen utifrån. På senare år har s.k. suggpooler fått inte oväsentlig en omfattning. Suggpoolerna innebär att sinsuggor normalt hålls i en central anläggning, men att de flyttas till mindre anläggningar för grisning och digivning. Inom de beskrivna uppfödningsmodellema

34 Tillsyn över djurskyddet

förekommer såväl strörika strösnåla system. 1 viss omfattning

som hålls även svin utomhus.

På värphönssidan försöker för närvarande utveckla alter-

man nativ till burhållningen. Det som närmast är aktuellt är olika system för frigående höns. För andra djurslag som get, får och slaktkyckling finns olika former av djurhållning, som även de håller att utvecklas.

djurhållningsformerna ställer ofta andra krav på skötsel

De nya och drift än den traditionella djurhållningen. Kunskaper i exempelvis regler- och datateknik, epidemilogi, immunologi, etologi och ergonomi blir därför allt mer betydelsefulla.

För att kunna utöva bra djurskyddstillsyn och för att kunna

en motivera djurägare till förbättringar i djurhållningen är det viktigt att tillsynsmyndigheterna har kunskap och erfarenhet av hur de

om olika djurhållningsformerna fungerar. Sådana kunskaper behövs vid inspektioner för att bedöma djurhållningen är godtagbar eller

om Tillsynspersonalen bör således ha kompetens att kunna bedöma om exempelvis följande förhållanden är tillfredsställande, nämligen

djurens skötsel och hälsa -

tekniska system för utfodring, vattning, mjölkning, ventilation, -

renhållning m.m.

utrymme och inredning i lokaler -

stallklimat, t.ex. ventilation och buller -

betesmarker -

transportfordon.

-

2.2¶Tillsynsmyndigheter

2.2.1¶Statens jordbruksverk

Enligt 1 § förordningen 1991:375 med instruktion för Statens jordbruksverk skall Jordbruksverket verka för ett gott djurskydd och särskilt säkerställa genomförandet av skärpta djurskyddskrav. Jordbruksverket skall vidare verka för ett gott hälsotillstånd bland husdjuren och till att smittsamma djursjukdomar bekämpas. Att

se

Tillsyn över djurskyddet 35

följa, utvärdera och hålla regeringen informerad utvecklingen om bl.a. inom jordbruksnäringen ingår också i verkets uppgifter. Jordbruksverket deltar dessutom i arbetet med internationella frågor

och förhandlingar.

Jordbruksverket utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av djurskyddslagstiftningen och har dessutom till uppgift att samordna övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och vid behov lämna råd och hjälp i den verksamheten. Detta framgår 24 § av djurskyddslagen. Enligt proposition 1987/88:93 bör i det centrala tillsynsansvaret ingå att utfärda allmänna råd beträffande tillsynsarbetet i övrigt, att samordna tillsynsmyndigheternas verksamhet samt att arbeta för att enhetlig praxis utbildas vid tillämpningen en av tillsynsbestämmelserna s. 42.

Med stöd djurskyddslagen och djurskyddsförordningen har

av Jordbruksverket meddelat djurskyddsföreskrifter olika slag. av Verket har även utfärdat allmänna råd till urskyddsförfattningama.

För att underlätta tillämpningen djurskyddslagstiftningen har

av Jordbruksverket gett ut djurskyddshandbok, i forsta hand en som redogör för verkets föreskrifter SJVFS 1993:129 djurhållning om inom lantbruket m.m. också översiktligt redovisar de grundmen läggande bestämmelserna i djurskyddslagen och djurskyddsförordningen 1988:539. Som central tillsynsmyndighet lämnar Jordbruksverket råd och hjälp i djurskyddsfrågor till kommuner, länsstyrelser, veterinärer, intresseorganisationer och allmänhet. I regel handlar frågorna om hur föreskrifter bör tolkas. Till kammarrätter lämnas begäran yttranden i överklagade djurskyddsärenden. Jordbruksverket deltar i internationella och nationella arbetsgrupper olika slag. Som av internationellt exempel kan nämnas arbetsgrupp Europarådet en som tillsatt för skydd sällskapsdjur och nationellt exempel av som en

referensgrupp för system inom värphönshållning. Utrednings-

nya uppdrag från regeringen resulterar i rapporter olika slag. av Vid Jordbruksverket handläggs följande slag djurskyddsärenav den. Jordbruksverket prövar i vissa fall frågor undantag från det om s. betestvånget 13 § djurskyddsförordningen. Verket prövar a

36 Tillsyn över djurskyddet

frågor tillstånd att använda djur vid vetenskapliga försök som

om medför lidande för djuret och om tillstånd till uppfödning av

försöksdjur 19 § djurskyddslagen och 40 § djurskyddsförord-

ningen. Verket prövar även frågor godkännande förestån-

om av dare för djurförsök 20 § djurskyddslagen. Lokaler

som ansvarar för försöksdjur får inte uppföras, byggas till eller byggas om utan

Jordbruksverket på förhand godkänt lokalerna från djurskyddsatt synpunkt. Detsamma gäller lokal ändras ett väsentligt sätt

när en eller när lokal förut har använts för annat ändamål tas i

en som anspråk eller inreds lokal för försöksdjur 55 § djurskydds-

som förordningen. I verkets uppgifter ingår dessutom att pröva frågor

godkännande tekniska system och teknisk utrustning om av nya ny för djurhållning godkännande djurparker eller liknande

och om av anläggningar 8 och 37 djurskyddsförordningen. Jordbruksverket prövar frågor godkännande kontrollprogram för

om av slaktkycklingsuppfödning enligt 2 kap. 46 § verkets föreskrifter SJVFS 1993:129 djurhållning inom lantbruket m.m. Slutligen

om prövar Jordbruksverket frågor undantag från verkets föreskrifter.

om

Som framgått förordnar Jordbruksverket veterinärer,

ovan tävlingsveterinärer och banveterinärer, för offentliga tävlingar

s. med djur. Jordbruksverket har möjlighet att bestämma att också länsstyrelserna får förordna sådana veterinärer 33 § djurskyddsförordningen. Något sådant bemyndigande för länsstyrelserna har verket inte meddelat.

Jordbruksverket är chefsmyndighet för distriktsveterinärorganisationen 2 § instruktionen för Jordbruksverket. Verket har dessutom tillsyn samtliga veterinärer i landet med undantag för den

över

veterinära yrkesutövningen inom besiktningsveterinärorganisationen,

står under Statens livsmedelsverks tillsyn 2 § instruktionen för som Jordbruksverket och 3 § förordningen 1971:8l0 med allmän

veterinärinstruktion.

Djurskyddsfrågor bereds inom Jordbruksverket på avdelningen

för djurfrågor, består en djurmiljöenhet, en djurhälsoenhet

som av och smittskyddsenhet. På enheterna tjänstgör personal med

en kompetens i husdjurs- och byggnadsfrågor samt veterinärer. I bered-

Tillsyn över cijurskyddet 37

ningen djurskyddsfrågor deltar dessutom jurister från verkets av juridiska enhet. Jordbruksverket har inrättat ett djurskyddsråd består tio som av medlemmar. Förutom Jordbruksverket representerar rådets medlemmar Lantbrukarnas Riksförbund, länsstyrelserna, Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Svenska Kommunförbundet, Svenska Lantarbetareförbundet, Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund, Sveriges Lantbruksuniversitet och Sveriges Veterinärförbund. Genom djurskyddsrådet har medlemmarna möjlighet att redovisa sina erfarenheter och att framföra sina synpunkter och

förslag inom djurskyddsområdet till Jordbruksverket.

Även Jordbruksverket får enligt

som tillsynsmyndighet 26 §

djurskyddslagen meddela de förelägganden och förbud behövs som för att lagen och föreskrifter meddelats med stöd lagen som av skall efterlevas. l praktiken är det emellertid i första hand kommunerna och i andra hand länsstyrelserna tillämpar dessa som bestämmelser.

2.2.2¶Länsstyrelser

Länsstyrelserna enligt 3 § förordningen 1990:1510 med svarar länsstyrelseinstruktion för frågor djurskyddet inom länet. om Länsstyrelserna har vidare särskild uppgift att med beaktande som av fastställda nationella mål verka för att statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de övergripande miljö- och regionalpolitiska målen 2 §.

Länsstyrelserna svarar också för distriktsveterinärorganisationen i

länet och utövar tillsyn över andra praktiserande veterinärers verksamheter samt leder och samordnar åtgärder mot djursjukdomar 4 §. Inom länsstyrelsen finns en länsexpert, länsveterinären, för livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära frågor 12 §. Den regionala tillsynen över djurskyddslagen utövas länsav styrelserna 56 § djurskyddsförordningen. Länsstyrelserna får

liksom andra tillsynsmyndigheter enligt 26 § djurskyddslagen

- meddela de förelägganden och förbud behövs för att lagen eller som

38 Tillsyn över djurskyddet

föreskrifter meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Vad som detta innebär finns utförligt beskrivet i avsnitt 2.2.3. Länsmer får dessutom meddela förbud att ha hand djur och

styrelserna om

besluta att djur skall omhändertas 29 och 31 § djurskyddslagen. I vissa fall får länsstyrelserna dessutom besluta omedelbart om

omhändertagande djur 32 § djurskyddslagen. När länsstyrel-

av beslutar omhändertagande djur, skall länsstyrelserna serna om av också fastställa djuret skall säljas eller avlivas 34 § snarast om

djurskyddslagen.

Länsstyrelserna lämnar information och ger råd till allmänhet,

intresseorganisationer, företagare och kommuner i djurskyddsfrågor.

Vidare länsstyrelserna emot anmälningar från allmänheten, tar veterinärer m.fl. bristande djurhållning inom

praktiserande om

länen. Sådana anmälningar lämnas vanligen vidare till den kommun

för den lokala tillsynen. Länsstyrelserna samordnar som har ansvar Statens jordbruksverks s.k. riksprojekt med kommunerna det

planet. Tillsynen koncentreras då till bestämd typ av

regionala en

ridskolor eller pälsdjursuppfödning. Länsstyrel-

djurhållning, t.ex.

också initiativ till liknande tillsynsprojekt i kommuserna tar egna Länsstyrelserna samarbetar vidare med polis- och åklagarnerna. myndigheter i brottsutredningar som rör djurskyddsärenden. Hos länsstyrelserna handläggs också följande typer av djur-

skyddsärenden. Länsstyrelserna prövar frågor om godkännande av stallar för hästar, nötkreatur, svin, får, getter och fjäderfän renar,

och godkännande anläggningar för pälsdjur förprövning. Pröv-

av ningen skall ske från djurskydds- och djurhälsosynpunkt innan ett

stall uppförs eller byggs till eller byggs Detsamma gäller när om. stall ändras väsentligt eller byggnad använts för annat ett en som ändamål i anspråk eller inreds stall 5 och 6 djurtas som

skyddsförordningen

Beslut kommunal nämnd meddelat enligt djurskyddssom en eller enligt bestämmelser meddelats med stöd lagen lagen som av och överklagats prövas länsstyrelserna 38 § djurskyddssom av lagen.

Tillsyn över djurskyddet 39

För livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära frågor är länsstyrelsens länsexpert, länsveterinären, ansvarig. Hos länsstyrelserna finns även personal med kompetens i husdjurs- och byggnadsfrågor samt jurister, som vid behov deltar i beredningen

av djurskyddsfrågor.

2.2.3¶Kommuner

Den lokala tillsynen över djurskyddslagen utövas inom kommunerna av den eller de kommunala nämnder fullgör uppgifter

som inom miljö- och hälsoskyddsområdet, regeringen inte har före-

om skrivit att tillsynen skall utövas på något annat sätt 16 och 24

djurskyddslagen.

Enligt den enkätundersökning utredningen gjort hos kom-

som

munernas handläggare av djurskyddsfrågor är det en miljö- och

hälsoskyddsnämnd eller en miljönämnd som är ansvarig för djurskyddstillsynen i nästan 70 procent kommunerna. I knappt 20

av procent av kommunerna ligger ansvaret bygg- och miljö-

en nämnd.

Av 24 § djurskyddslagen framgår att kommunen skall ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den omfattning

som behövs för att nämnden skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

En tillsynsmyndighet, exempelvis kommun, får enligt 26 §

en djurskyddslagen meddela de förelägganden och förbud behövs

som för att lagen och föreskrifter meddelats med stöd lagen

som av skall efterlevas. l beslut föreläggande eller förbud får tillsyns-

om myndigheten sätta ut vite. Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter meddelats med stöd lagen eller inte följer

som av en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten besluta

om rättelse hans bekostnad. I brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande. Befogenheten att meddela

förelägganden tillkommer samtliga tillsynsmyndigheter. Detta bör

enligt departementschefen inte föranleda några problem med hänsyn till det samarbete och samråd som får förutsättas komma att ske i

40 Tillsyn över caljurs/cjøddet

tillsynsfrågor vikt. Huvudregeln bör enligt honom vara att av tyngdpunkten i tillsynen i det enskilda fallet ligger hos den myndighet utövar den omedelbara tillsynen prop. 1987/88:93 s. 66. som Om ett djur är utsatt för lidande har kommunen vissa möjligheter fatta beslut att djuret skall omhändertas omedelbart. Ett att om sådant beslut skall underställas länsstyrelsen, snarast skall som avgöra beslutet skall fortsätta att gälla 32 § djurskyddslagen. om En redogörelse för vad tillsynen omfattar och hur den bedrivs finns

i kapitel

Följande slags djurskyddsärenden handläggs hos kommunen. Den kommunala nämnden prövar frågor tillstånd till den som om yrkesmässigt eller i större omfattning föder eller säljer hundar upp eller emot hundar för förvaring eller utfodring. Detsamma gäller tar upplåtelse hästar eller användning hästar i ridskoleverksamhet av av eller uppfödning pälsdj Vid tillståndsprövningen skall särskild av ur. hänsyn till att den sökande kan lämplig att bedriva verktas anses samheten och att anläggningarna är lämpliga från djurskyddssynpunkt 16 § djurskyddslagen. Kommunen prövar vidare i vissa fall frågor undantag från det betestvånget 13 a § djurom s.

skyddsförordningen. Frågan godkännande lokaler och andra

om av för djur används i yrkesmässig handel med sällutrymmen som

skapsdjur prövas kommunen 20 § djurskyddsförordningen.

av Svenska Kommunförbundet har sedan 1990 en djurskyddsgrupp

samordna frågor djurskydd och djurskyddstillsyn det

för att om lokala finns representanter för djurskyddsinspekplanet. I gruppen törer, miljö- och hälsoskyddschefer och veterinärer.

2.3¶Övriga myndigheter m.m.

2.3.1 Försvarsmakten

Tillsynsbestämmelsema i 24, 26 och 27 djurskyddslagen gäller

inte djur används inom Försvarsmakten 28 § djurskyddssom lagen. Enligt 32 § förordningen 1994:642 med instruktion for Försvarsmakten i stället generalläkaren för tillsynen över ansvarar

Tillsyn över djurskyddet 41

djurhälsovården, djursjukvården och djurskyddet inom För-

m.m. svarsmakten. I sin tillsynsfunktion får generalläkaren meddela interna föreskrifter för myndigheten för efterlevnaden gällande

av bestämmelser inom området. Försvarsmakten har undantagits från de ordinarie tillsynsmyndigheternas verksamhetsområde

av säkerhetsskäl. Undantaget gäller emellertid endast tillsynen. Övriga regler i djurskyddslagen gäller således också för djur inom Försvarsmakten prop. 1987/88:93 s. 67.

Tävlingsveterinärer

Djur får enligt 17 § djurskyddslagen inte tränas för eller användas vid tävling på sådant sätt att de utsätts för lidande. Vid offentliga tävlingar med djur skall det finnas veterinär förordnats

en som av Jordbruksverket eller, om Jordbruksverket bestämmer det, läns-

av styrelsen. Veterinären skall före tävlingen besikta tävlingsområdet och de deltagande djuren. Om djur utsätts för eller kan antas bli utsatt för skada eller annat lidande skall veterinären med omedelbar verkan helt eller delvis förbjuda tävlingen eller att ett visst djur deltar i tävlingen. Om det finns särskilda skäl får Jordbruksverket föreskriva eller för visst fall medge undantag från kravet veteri-

när vid offentlig tävling med djur 33 § djurskyddsförordningen.

Veterinärer som förordnas att tjänstgöra vid offentliga tävlingar kallas tävlingsveterinärer eller banveterinärer.

2.3.3¶Centrala försöksdjursnämnden och

djurförsöksetiska nämnder

Innan djur används vid vetenskapliga försök medför lidande

som för djuret skall användningen prövas från etisk synpunkt enligt 21 § djurskyddslagen. Den etiska prövningen utförs sju djurförsöks-

av etiska nämnder. Nämnderna har en rådgivande funktion. Dess ledamöter utses av Centrala försöksdjursnämnden 41, 44 och 48

42 Tillsyn över ajurskyddet

djurskyddsförordningen. Centrala försöksdjursnämndens övergripande uppgift är enligt 1 § förordningen 1988:541 med instruktion för Centrala försöksdjursnämnden att samordna och planera frågor

rör försöksdjur. En närmare beskrivning nämndens som av uppgifter finns i avsnitt 10.l.2.

2.3.4¶Polismyndigheter

Polismyndigheterna är betydelsefulla för djurskyddet trots att de

inte är tillsynsmyndigheter enligt djurskyddslagen att de

- genom har till uppgift att på begäran lämna den hjälp som tillsynsmyndigheterna behöver vid tillsynen 24 § djurskyddslagen. En polismyndighet har dessutom möjlighet att i vissa fall besluta att ett djur

är utsatt för lidande omedelbart skall omhändertas. Ett sådant som beslut skall underställas länsstyrelsen, snarast skall avgöra om

som det skall fortsätta att gälla 32 § djurskyddslagen. Omhändertagande djur sker polismyndighetens försorg även i de

av genom fall där någon tillsynsmyndigheterna fattat beslutet. Om läns-

av styrelsen beslutat att ett djur skall avlivas eller säljas, skall detta ske

polismyndighetens försorg 34 § djurskyddslagen. genom

När det finns anledning att anta att någon gjort sig skyldig till djurplågeri enligt brottsbalken eller brott mot djurskyddslagen, är det polismyndigheten eller åklagaren som leder förundersökningen för att utröna det finns förutsättningar att väcka åtal mot den

om misstänkte.

3¶Kommunen som lokal

tillsynsmyndighet - en utvärdering samt en beskrivning av en alternativ och

förbättrad

djurskyddstillsyn

I avsnitt 3.8 finns en sammanfattning avsnitt 3.1-3.7. Där av beskrivs hur alternativ och förbättrad kommunal tillsyn en skulle kunna utformas. Enligt avsnitt 3.9 skulle det behövas sammanlagt omkring 90 djurskyddsinspektörer för att utöva den förbättrade kommunala tillsynen i samtliga kommuner. De totala kostnaderna beräknas uppgå till omkring 48 000 000 kronor år. per Utgiftsökningen skulle kunna finansieras att kommugenom nerna i större utsträckning än tar ut avgift för tillsynen. nu

3.1¶Kritik mot den kommunala

djurskyddstillsynen

Djurskyddstillsynen har kritiserats i flera utredningar under senare år. Det har skett bl.a. i riksdagens revisorers rapport l993/94.5 Tillsyn av djurskydd, där revisorerna redovisar resultatet av en granskning de utfört djurskyddstillsynen. Kritiken riktar sig i av första hand mot den kommunala tillsynen. I sitt förslag 1993/94:RR8 till riksdagen där rapporten ingår bilaga 1 - som har revisorerna sammanfattat sin kritik enligt följande s. 1 f.:

som

beskrivs hur tillsynen enligt djurskyddslagen går rapporten till i praktiken. Bakgrunden är de omarbetningar av djurskyddslagstiftningen gjorts sedan slutet 1980-talet och som som av syftat till att förbättra djurskyddet. Revisorerna konstaterar att djurskyddstillsynen som regel är lågt prioriterad inom kommunerna och att tillsynen i många kommuner utgör liten och udda uppgift för flera inspektörer. en Åtskilliga kommuner saknar tillgång till djurskyddsutbildad personal. Flera kommuner har dock löst detta problem genom samverkan där man utnyttjar gemensam djurskyddsexpertis. Flera kommuner har för små tillsynsresurser. Uppdaterade register över verksamheter med djurhållning saknas i mindre kommuner. Man har därmed inte möjlighet att bedriva någon

planerad, uppsökande tillsynsverksamhet. Man förlitar sig till

anmälningar vilket kan få till följd att djur i många fall blir kvar i undermåliga miljöer år efter år utan att myndigheterna ingriper.

Den personal för djurskyddstillsynen kom-

som svarar munal nivå behöver ett starkt stöd från såväl Jordbruksverket länsstyrelserna. Ytterligare insatser behöver göras vad gäller som tillämpningsföreskrifter, rådgivning och fortbildning. Endast ett fåtal kommuner har tillräcklig juridisk kompetens för att handlägga ett komplicerat djurskyddsärende. Av remissvaren framgår bl.a. att stora skillnader råder mellan kommunerna när det gäller tillsynens kvalitet. Svenska Kommunförbundet anför dock i sitt yttrande över revisorernas djurskyddstillsynen förbättrats under de senaste åren. rapport att Enligt Kommunförbundet är revisorernas granskning alltför begränsad. Den enligt förbundet inte en rättvisande bild av ger verkligheten i kommunerna. I remissvaren lyfts kompetensfrågorna fram. Kompetens och kunnande krävs personalen för av tillsynsarbetet skall framgångsrikt. Från kommunerna att vara framhålls vikten det ställs tydliga krav på kompetens för av att djurskyddsinspektörer. Kommunerna också att det finns anser

behov av utbildning för djurskyddsinspektörer.

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 45

Efter att ha tagit del av remissinstansernas synpunkter

konstaterar revisorerna att de resurser som avsätts för djurskydd

i kommunerna fortfarande synes vara otillräckliga."

Kritik mot djurskyddstillsynen har riktats även i rapporten Djurskyddstillsyn 1994, utarbetats arbetsgrupp inom

som av en Statens jordbruksverk. Där lämnas förslag hur djurskyddstillsynen kan förbättras inte bara lokal utan även regional och central nivå. Arbetsgruppens utgångspunkt har varit att kommunen även i fortsättningen skall vara lokal tillsynsmyndighet. En tidigare utredning av Jordbruksverket om den lokala djurskyddstillsynen är redovisad i rapporten 199213 Tillsyn enligt djurskyddslagen 1991. Även Lantbruksstyrelsen, Jordbruksverkets föregångare,

har utrett djurskyddstillsynen. Den utredningen är publicerad i Lantbruksstyrelsens rapport l988:9 Tillsyn enligt djurskyddslagen. De sistnämnda utredningarna innehåller också kritik mot djurskyddstillsynen.

3.2¶Hur kommunerna utövar den lokala

djurskyddstillsynen

Kommunernas lokala djurskyddstillsyn omfattar ett stort antal olika djurslag och djurhållningsmetoder. I storstadskommuner kan tillsynsobjekten domineras sällskapsdjur och sporthästar medan

av lantbrukets djur ofta är i flertal i landsbygdskommuner. I vissa kommuner förekommer djurförsök och i andra finns djurparker. Zoobutiker har blivit allt vanligare och förekommer i åtskilliga

nu kommuner. Hur tillsynen bör bedrivas och vilken kompetens djurskyddsinspektören bör ha är i stor utsträckning beroende

av vilka tillsynsobjekt finns i respektive kommun.

som

46 Kommunen lokal tillsynsmyndighet som

3.2.1¶Verksamhetsplanering och tillsyn

Den årliga verksamhetsplaneringen är utgångspunkt för kommudjurskyddstillsyn. Det är då avsätts för inspektioner nernas resurser fältet och för det administrativa djurskyddsarbetet. Verksamhetsplaneringen bör syfta till att få väl avvägd kombination av en olika tillsynsformer. I personalens tillsynsarbete ingår dessutom att upprätta register över tillsynsobjekt, att göra inventeringar, att granska handlingar och dokument, att förrätta inspektioner samt att utfärda förelägganden och förbud. I tillsynsarbetet ingår också att lämna information och råd till djurägare djurhållningen och att om hålla samråd med experter, organisationer och myndigheter av olika slag. Regelbunden tillsyn, riktad tillsyn, projektinriktad tillsyn eller tillsyn efter anmälan tillhör de vanligare tillsynsformerna. Tillsynen sker ofta i samband med att kommunerna utövar tillsyn enligt miljöskyddslagstiftningen och lagen 1985:426 kemiska proom dukter. Med regelbunden tillsyn tillsyn som ingår i verksamavses en hetsplaneringen och återkommer med jämna intervall, t.ex. vart som tredje år. Riktad tillsyn är sådan tillsyn också ingår i verksamsom hetsplaneringen och sker där problem med djurhållningen som redan är kända. Den sker att den regelbundna tillsynen utgenom förs oftare än vad annars skulle ha varit fallet. som Vid projektinriktad tillsyn inriktas tillsynen på bestämd typ en djurhållning t.ex. ridskolor eller del djurhållning t.ex. av av sinsuggshållning. Sådan tillsyn genomförs under begränsad en tidsperiod och kan ske förutom i kommun också i en region eller en över hela landet. Att tillsyn efter anmälan utövas i samband med att en anmälan gjorts någons djurhållning framgår direkt av uttrycket. mot Anmälningarna görs i många fall av privatpersoner som reagerat mot brister i djurhållningen.. Men de görs också emellanåt av är yrkesverksamma inom djurhälso- och djursjukpersoner som

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 47

vården, t.ex. distriktsveterinärer. Inte så sällan är det fråga

om anonyma anmälningar.

Av enkätundersökningen hos kommunernas tillsynspersonal framgår följande om djurskyddstillsynen.

Omkring 90 procent av de kända tillsynsobjekten i kommunerna är lantbrukets djur. Med tillsynsobjekt ett eller flera djur

menas som förvaras eller hålls i anläggning eller inom ett begränsat område.

en Som exempel kan nämnas djur jordbruksfastighet eller djur

en i en ridskola, i zooaffär, i lägenhet, i djurpark eller i

en en en en anläggning för försöksdjur. Andra exempel tillsynsobjekt är djur i ett vilthägn eller i ett transportfordon.

Hur ofta utövas den regelbundna tillsynen Drygt tre sjättedelar

av de kommuner som enligt enkätundersökningen har djurhållning

med lantbrukets djur utövar regelbunden tillsyn över dessa djur vart tredje år eller oftare. Ytterligare ungefär sjättedel kom-

en av munerna utövar tillsyn med till års intervall mellan inspek-

upp sex tionerna, medan ungefär två sjättedelar inte utövar någon regelbunden tillsyn alls. Tillsyn efter anmälan utövas i ungefär två tredjedelar av kommunerna. Riktad tillsyn över lantbrukets djur utövas av en knapp tredjedel av kommunerna och projektinriktad tillsyn av en lika stor andel kommuner.

Tillsyn över annan djurhållning är mindre vanlig än den tillsyn som utövas över lantbrukets djur. l 40-50 procent de kommuner

av som enligt enkätsvaren har kennlar, ridskolor, pälsdjursuppfödningar, zooaffarer, försöksdjursverksamheter eller djurparker utövas någon form av regelbunden tillsyn med ett till års

sex intervall. I en femtedel till tredjedel kommunerna utövas

en av motsvarande regelbundna tillsyn över vilthägn, fiskodlingar eller slakterier. Tillsyn efter anmälan utövas över de nämnda djurhållningarna i tredjedel till hälften kommunerna. Över kennlar

en av utövas dock tillsyn efter anmälan i omkring 70 procent kommu-

av nerna. Projektinriktad tillsyn över kennlar, ridskolor, pälsdjursuppfödningar, zooaffarer och vilthägn utövas i femtedel till

en en fjärdedel kommunerna.

av

som

Enligt enkätsvaren utövas tillsyn efter anmälan över sällskapsdjur i knappt 80 procent kommunerna. Motsvarande tillsyn över av djurtransporter utövas i 30 procent kommunerna Utredningen ca av utgår ifrån att det finns sällskapsdjur och djurtransporter i samtliga kommuner, även detta inte framgår av dessa enkätsvar. om Hur ofta bör då den regelbundna tillsynen utövas Den regelbundna tillsynen över lantbrukets djur bör enligt det stora flertalet enkätsvar utövas minst vart tredje år för att godtagbar från vara djurskyddssynpunkt. Motsvarande tillsyn över annan djurhållning bör enligt tillsynspersonalen i regel ske vart tredje år eller oftare. För kennlar, ridskolor, pälsdjur, zooaffárer, vilthägn, fiskodlingar och tävlingsdjur bör enligt flertalet enkätsvar ett tillsynsintervall till år godtagbart. Över försöksdjur, djurparker, slakett tre vara terier och cirkusar bör tillsyn utövas varje år enligt enkätsvaren. En del tillsynspersonalen att regelbunden tillsyn inte kan stor av anser utövas över sällskapsdjur, djurtransporter och cirkusar. Enligt enkätundersökningen hos länsstyrelserna bör den regelbundna tillsynen över lantbrukets djur utövas vartannat eller

från djurskyddssynpunkt. Över

vart tredje år för att vara godtagbar djurhållning bör den regelbundna tillsynen enligt länsstyrelannan lika ofta eller betydligt oftare. Över sällskapsdjur och serna utövas djurtransporter dock många länsstyrelser att regelbunden anser tillsyn inte kan utövas.

3.2.2¶Överväganden och beskrivning av

förbättringar som kan göras

Av de redovisade enkätsvaren i föregående avsnitt framgår att av de kända tillsynsobjekten är djurhållningar med lantbrukets djur de till antalet helt dominerande. Vidare framgår att tillsynspersonalen på kommunerna och länsstyrelserna att den regelbundna tillanser över djur bör utövas oftare än vad som sker nu. Utredningen synen delar den uppfattningen och vill för sin del betona att den regelbundna tillsynen förutsättning för att tillsynsmyndigheterna är en

SOU 1996: 13 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 49

skall kunna ha en uppfattning hur djurhållningen är inom om myndighetemas verksamhetsområden. Om myndigheterna gjorde inspektioner mer regelbundet och med tätare intervall än skulle de nu, kunna ingripa tidigare mot eftersatt djurskötsel. I många fall skulle det då räcka med att myndigheten gav råd och anvisningar hur om djuren borde skötas. Om djurskötseln eftersatt och djurhållaär mer ren motvillig till att förbättra den kan det i stället för rådgivning bli aktuellt med ingripanden i form förelägganden eller förbud för av att åstadkomma rättelse. Hur ofta bör då den regelbundna tillsynen utövas för att vara godtagbar Utredningen att de tidsintervall mellan inspektioanser nerna som kommunernas tillsynspersonal och länsstyrelserna angett i sina enkätsvar är rimliga. För att tillsynen skall kunna anses vara utövad ett godtagbart sätt bör den regelbundna tillsynen över lantbrukets djur enligt utredningens mening utövas vart tredje år. Nästan hälften av de kommuner som enligt enkätsvaren har tillsyn över sådan djurhållning uppfyller för närvarande inte den målsättningen. Över djurhållning bör den regelbundna annan tillsynen enligt utredningens mening i huvudsak utövas minst vart tredje år och i vissa fall betydligt oftare. För kennlar, "hund- och kattdagis", ridskolor, pälsdjursanläggningar, vilthägn och tävlingsdjur bör intervallen mellan inspektionerna inte längre än två år. vara Zooaffärer, försöksdjursverksamheter, djurparker och slakterier bör inspekteras minst gång år. Inte heller denna målsättning är en per uppfylld. Utredningen är medveten att regelbunden tillsyn kan om vara svår att utöva över framför allt sällskapsdjur grund av

bristfälliga register över djurhållningen.

Efter en anmälan bör tillsyn i princip alltid utövas, det inte om finns några särskilda skäl som talar däremot. Inte heller denna målsättning är uppfylld av kommunerna. Den riktade tillsynen bör av naturliga skäl utövas så ofta det behövs för att följa ett upp djurskyddsproblem, är känt för tillsynsmyndigheten, till dess som att problemet är löst. Utredningen återkommer i avsnitt 9.1.4 till den projektinriktade tillsynen.

50 Kommunen lokal tillsynsmyndighet som

Enligt utredningens mening bör det av 24 § djurskyddslagen framgå att kommunerna skall ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den utsträckning behövs för att de skall kunna utöva som tillsynen på godtagbart sätt, dvs. att de skall ha tillgång till en ett så personalstyrka att den regelbundna tillsynen över lantbrukets stor djur kan utövas vart tredje år och över djurhållning i många annan fall oftare. 24 § andra stycket djurskyddslagen skulle därför kunna

ges följande lydelse:

"En sådan nämnd i 16 § utövar tillsynen inom som avses kommunen regeringen inte har föreskrivit att tillsynen skall om på något annat sätt. Nämnden skall ha tillgång till utövas djurskyddsutbildad personal i den utsträckning som behövs för nämnden skall kunna utöva tillsynen på ett godtagbart sätt." att

tillsynen skall godtagbar krävs utöver den beskrivna För att vara regelbundenheten att tillsynen utövas kompetent personal. av Utredningen återkommer till den sistnämnda frågan i avsnitt 3.3.

3.2.3¶Register över djurhållning

En grundförutsättningarna för att kommunerna skall kunna av bedriva effektiv djurskyddstillsyn är att de har tillgång till reen djurhållningen i kommunerna. Registren behövs i första gister över

hand för kommunernas verksamhetsplanering av den regelbundna

djurskyddstillsynen.

Många kommuner har enligt enkätundersökningen hos nu tillsynspersonalen någon form register över djurhållningen. av Omkring 85 procent kommunerna har register över lantbrukets av djur, pälsdjur och försöksdjur. Det är mindre vanligt att kommuhar register över övriga tillsynsobjekt. nerna Ett register innehåller information lantbrukets djursom om hållning lantbrukets företagsregister, förs Statistiska är som av centralbyrån med stöd lagen 1992:888 om uppgiftsskyldighet av på jordbrukets och fiskets område. På grund av sekretesskydd är

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 51

kommunernas möjligheter att få uppgifter registret begränsade.

ur Enligt Statistiska centralbyrån kommer registret i framtiden inte att hållas lika aktuellt för närvarande, varför registrets värde för

som kommunerna kommer att avta ytterligare.

Genom Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen

har nya krav regler om märkning och registrering djur tillkommit. Det

av har skett genom direktiv den 27 november 1992 identifi-

av om kation och registrering djur. Med anledning direktivet har

av av Statens jordbruksverk meddelat föreskrifter SJV FS 1994:190

om märkning och registrering djur. Föreskrifterna innebär att den

av som föder upp nötkreatur, bufflar, svin, får och getter eller håller sådana djurslag för produktion av mjölk, kött eller ull är skyldig att anmäla och registrera verksamheten. Andra exempel på verksamheter, där de nämnda djurslagen ingår, skall registreras är

som visning t.ex. på djurparker eller utställningar, livdjursformedling, handel, livdjursauktioner, slakteriverksamhet och verksamhet på försöksdjursanläggningar. Den som har endast ett svin for eget bruk behöver emellertid inte anmäla det för registrering. Detsamma gäller den har sammanlagt högst tre får eller getter och inte

som söker statliga bidrag för dem. Om dessa djur säljs eller flyttas från produktionsplatsen skall de dock registreras och märkas.

De uppgifter som anmäls för registrering sammanställs i ett centralt register, för varje produktionsplats innehåller uppgifter

som om djurägare, djurhållare, djurslag, stadigvarande innehav

av

moderdjur som får avkomma på produktionsplatsen, besöksadress

och fastighetsbeteckning för produktionsplatsen och produktionsplatsnummer.

Djurhållaren är skyldig att anmäla förändringar verksamheten

av på produktionsplatsen som gör att uppgifterna i det centrala registret inte längre är fullständiga eller riktiga. Registret skall enligt Jordbruksverket vara upprättat senast den 29 februari 1996. Uppgifterna kommer offentliga.

att vara

Genom den registrering kommer att ske med anledning

som nu av Jordbruksverkets föreskrifter får kommunerna tillgång till ett något mer omfattande register än tidigare över lantbrukets djur.

som

Statensjordbruksverk har vidare uppgifter om var djurförsök och

destinationsuppfödning försöksdjur får ske se avsnitt l0.l.1. av Även länsstyrelserna för register över vissa tillsynsobjekt. Av avsnitt 5.4 och 5.5 framgår att länsstyrelserna är skyldiga att föra

register över vilthägn och fiskodlingar. Hos kommunerna finns uppgifter viss tillståndspliktig djurom hållning. Enligt 16 § djurskyddslagen prövar kommunerna frågor tillstånd för den yrkesmässigt eller i större omfattning om som föder eller säljer hundar eller tar emot hundar för förvaring upp och utfodring, upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet, eller

föder upp pälsdjur.

Särskilda register över sällskapsdjur förs av en central mynsom dighet saknas. Sådana register har del kommuner emellertid en upprättat efter hand med hjälp den lokala kännedom och de av kontakter de har med enskilda personer och organisationer. Uppgifter hund-, katt- och hästuppfödare kan i viss mån om hämtas från Statistiska centralbyråns företagsregister, som även i utsträckning innehåller uppgifter företagare föder

begränsad om som

lantbrukets djur. Patent- och registreringsverkets bolags- och upp Föreningsregister innehåller liknande information aktiebolag, om handelsbolag, kommanditbolag, enskilda näringsidkare och ekono-

miska föreningar.

3.2.4¶Överväganden och beskrivning av

förbättringar som kan göras

Som utredningen tidigare anfört är grundförutsättningarna för en av effektiv djurskyddstillsyn att kommunerna har tillgång till regisen djurhållningen i kommunerna. Utredningen därför att ter över anser det viktigt att kommuner saknar register upprättar sådana är som och att de har bristfälliga register fortsätter att bygga upp dem. som Utredningen vidare att tillsynsmyndigheter som har uppgifter anser

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 53

om djurhållning så långt det är möjligt bör lämna uppgifterna till andra tillsynsmyndigheter som har behov av uppgifterna. Statens jordbruksverk bör vidare enligt utredningens mening verka för att intresseorganisationer inom djurområdet bidrar med uppgifter till register hos tillsynsmyndighetema.

3.3¶Kommunernas i

kompetens djurskyddstillsyn

3.3.1¶Kritik mot kommunernas

kompetens

Enligt riksdagens revisorers rapport Tillsyn djurskydd finns det

av i varje län ett antal kommuner saknar djurskyddsutbildad

som personal och som därför inte bedriver någon tillsynsverksamhet i ordets egentliga mening 1993/94:RR8 s.18. Av revisorernas

granskning framgår att djurskyddstillsynen är lågt prioriterad i

många kommuner och att tillsynen utgör en alltför liten och udda uppgift för flera inspektörer. Många inspektörer har därför,

menar revisorerna, svårt att upprätthålla tillräcklig kompetens för att

en kunna bedriva en effektiv djurskyddstillsyn. Revisorerna framhåller

vidare att det är nödvändigt att djurskyddsinspektören har bred

kunskap om vad som är normal hantering i djurhållningen och kunskap om hur djurmiljö och skötsel i olika former påverkar djurhälsan. Sådana kunskaper behövs for att inspektören skall kunna motivera djurägaren till förändringar i djurhållningen. Enligt revisorerna kan det ifrågasättas kommuner har inspektörer

om som som delar sin tid mellan flera olika tillsynsområden och där djurskyddstillsynen, inklusive miljötillsyn och tillsyn kemiska

av produkter vid företag med djurhållning, uppgår till mindre eller

en liten del av årsarbetstiden kan uppfylla lagens krav på fullgod

en tillsyn av djurskyddet s. 24 f..

Frågan om kommunernas kompetens har behandlats vid flera tillfällen redan innan riksdagens revisorer riktade kritik mot den i sin rapport. Det skedde bl.a. i samband med att djurskyddslagen

54 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

antogs 1988. Departementschefen anförde då i propositionen om

djurskyddslagen att det för att få en fungerande djurskyddslag är viktigt att också ha fungerande tillsyn. Han var medveten om att en åtskillig kritik hade riktats mot den tillsyn som då skedde och att det hade gjorts gällande att resurserna och kompetensen var bristande framför allt hos miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Han framhöll vidare att tillsynen över djurskyddslagstiftningen hade blivit alltmer komplicerad grund att utvecklingen inom av animalieproduktionen gått mot allt större enheter med specialiserad uppfödning och att det uppenbart att den lokala tillsynen på det var sättet många gånger otillräcklig. Han såg det som en angelägen var uppgift att med olika medel stärka denna men ställde sig tveksam till i lag att det skulle finnas särskilda befattningshavare för att ange

djurskyddsfrågorna. Departementschefen förklarade att han avsåg

lantbruksstyrelsen i uppdrag att ytterligare utreda frågan att ge prop. 1987/88:93 s. 42. Lantbruksstyrelsen fick ett sådant uppdrag 1988. Den arbets- Lantbruksstyrelsen tillsatte för att utreda frågan redogrupp som visade sin uppfattning i Lantbruksstyrelsens rapport 198819 Tillsyn enligt djurskyddslagen. Arbetsgruppen ansåg att den lokala djurskyddstillsynen i många kommuner otillräcklig. Orsaken till var detta förhållande enligt arbetsgruppens bedömning bl.a. att var

och hälsoskyddsnämnderna gett djurskyddstillsynen en låg miljö-

prioritering, vilket medfört resurssvaghet och bristfällig kompetens hos inspekterande personal. Arbetsgruppen kom fram till att komfortsättningsvis ändå borde lokala tillsynsmunerna även vara myndigheter. Ett primärt krav dock att kommunerna förfogade var kvalificerad personal. Arbetsgruppen föreslog därför att det i över djurskyddsförordningen borde införas skyldighet för kommuen att utse tillsynsmän med tillräcklig utbildning s. l l. Lantnerna bruksstyrelsen biträdde arbetsgruppens förslag. Utredningen till resultat att riksdagen 1990 införde ett krav gav

i 24 § djurskyddslagen på att miljö- och hälsoskyddsnämnden "skall

ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den omfattning som behövs för att nämnden skall kunna fullgöra sina uppgifter ett

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 55

tillfredsställande sätt." Det kravet gäller fortfarande for den nämnd som har ansvaret för djurskyddstillsynen inom kommunen. I samband med att kravet infördes i 24 § djurskyddslagen uttalade departementschefen att det är av betydelse att personalen är tillräckligt kvalificerad och att basen för en god tillsyn är utbildning och information. Utbildningskravet borde dock enligt honom inte preciseras i lagtexten. Han ansåg emellertid att insatser borde göras för att öka kunskaperna om djurskyddet hos tillsynspersonalen prop. 1989/90:1 18 s. 9 och 11. En sådan utbildningsinsats är bl.a. den utbildning i djurskydd som Sveriges lantbruksuniversitet startade i Skara 1991 och som administreras av Umeå universitet se avsnitt 3.3.4.

Av "Djurskyddstillsyn 1994" framgår att Jordbruksverkets arbetsgrupp anser att bristande kunskap och erfarenhet i fråga

om djurhållning och djurskydd hos politiker och tjänstemän de

är en av viktigaste anledningarna till att tillsynen inte fungerar det är

som tänkt. Arbetsgruppen vidare att dagens miljö- och hälso-

anser skyddsinspektörer med utbildning endast från Umeå universitet i allmänhet inte har den erfarenhet och kunskap djurhållning

om som bör krävas av tillsynspersonal s. 25 f..

Jordbruksutskottet har i anslutning till behandlingen riks-

av dagens revisorers inledningsvis nämnda förslag betonat att riksdagen i stor politisk enighet lagt fast en hög ambitionsnivå när det gäller vård och behandling husdjur. Om djurskydds-

av lagstiftningen verkligen skall få genomslag i det praktiska arbetet krävs det enligt utskottet bl.a. effektiv och målmedveten djur-

en skyddstillsyn i alla delar av landet. Utskottet konstaterar att det

av revisorernas granskning framgår att det alltjämt kvarstår flera problem inom tillsynsorganisationen, t.ex. när det gäller utbildning,

rådgivning och fortbildning djurskyddsinspektörerna. Utskottet

av anser i likhet med revisorerna att det även kan finnas skäl att i anslutning till en mer genomgripande översyn av djurskyddstillsynen pröva frågan om att i lagstiftning precisera kraven på kompetens för djurskyddsinspektörer 1994/95:JoU1 s. 8.

56 Kommunen lokal tillsynsmyndighet

som

3.3.2¶Tillsynspersonalens kompetens

Av den enkätundersökning som utredningen gjort hos den personal

arbetar med djurskyddstillsyn har följande framkommit om som

personalens djurskyddskompetens. Ungefär hälften av kommunerna

har tillsynspersonal med miljö- och hälsoskyddsinspektörsutbildning. I inspektörsutbildningen ingår i regel djurskyddskurser några poäng avsnitt 3.3.4. En femtedel kommunerna har

se av

tillsynspersonal med biolog/zoolog-utbildning och en dryg tiondel med lantmästarutbildning eller motsvarande utbildning. Drygt en tjugonde kommunerna har personal med agronom- eller

av veterinärutbildning. Tillsynspersonal med lantbruksutbildning gymnasienivå förekommer också liksom personal med annan akademisk utbildning än den tidigare nämnda. Av enkätundersökningen framgår vidare att drygt tredjedel av kommunerna har personal

en

inte har någon yrkesmässig praktisk erfarenhet av djur. som

Enligt Sveriges lantbruksuniversitet har hittills 144 inspektörer deltagit i den kompletterande djurskyddsutbildning for tillsynspersonal lantbruksuniversitetet anordnar i Skara sedan l991se

som avsnitt 3.3.4. Ungefär 60 procent av dem har deltagit i enbart en kurs och 5 procent i samtliga sju kurser, som tillsammans

ca omfattar 20 poäng, dvs. termins studier.

en

Enligt enkätsvaren har än hälften kommunerna inte

mer av någon jurist anställd. I femtedel av kommunerna deltar inte

en

någon jurist alls i handläggningen djurskyddsärenden och i

av ungefär lika många kommuner anlitas kommunens egna jurister i ärendena. Framför allt är det länsstyrelsernas jurister som kommu-

vänder sig till vid handläggningen djurskyddsärenden 40 nerna av procent kommunerna. I mindre omfattning anlitas även Kom-

av munförbundets och Statens jordbruksverks jurister.

Kommunen som lokal tillsylmvnzjøndighet 57

3.3.3 Är

tillsynspersonalens kompetens tillräcklig

Enligt 24 § djurskyddslagen skall den nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den omfattning behövs för att nämnden

som skall kunna fullgöra sina uppgifter ett tillfredsställande sätt.

Enligt den tidigare nämnda propositionen om djurskyddslagen bör samhällets tillsyn fattas i mycket vid bemärkelse. Tillsynen

en skall inte enbart kontrollerande funktion utan skall i

ses som en första hand ta sikte på information, upplysning och rådgivning

om djurskyddsaspekter på såväl djurhållning i allmänhet

som enskilda personers djurinnehav prop. 1987/88:93 15.

s.

Riksdagens revisorer har i rapporten Tillsyn av djurskydd starkt kritiserat kommunernas låga prioritering djurskyddet och bristen

av

djurskyddsutbildad personal. Därutöver har revisorerna

bl.a. anfört att det allt överskuggande problemet vid kommunernas handläggning av djurskyddsärenden är de juridiska frågorna och att det allmänt efterlyses bedömningsgrunder för djurskyddstillsynen och en central redovisning av rättsfall. Endast ett fåtal kommuner har enligt revisorerna juridisk kompetens att handlägga ett kompli-

cerat djurskyddsärende. Som regel måste djurskyddsinspektören

därför rådfråga länsstyrelsens, Jordbruksverkets eller Kommunförbundets jurister. Saknar djurskyddsinspektören då kunskaper i

förvaltningsjuridik föreligger stor risk att ärenden om uppenbara

djurplågerifall eller förbud att ha djur läggs ned eller återförvisas

av formella skäl. Revisorerna framhåller att flera djurskyddsinspektörer, särskilt de som har djurskyddstillsyn som deluppgift, har efterfrågat en skriftlig handledning för tillsynsarbetet och handläggningen av djurskyddsärenden. Eftersom vitesförelägganden sker i relativt liten utsträckning och ärenden sällan lämnas till åklagare är central information om aktuella rättsfall enligt flera inspektörer en förutsättning för att beredningen ett föreläggande eller ett

av åtalsärende skall kunna avsett resultat s. 17.

ge

58 Kommunen lokal tillsynsmyndighet som

I samband med att jordbruksutskottet behandlade riksdagens revisorers rapport påminde utskottet om att det tidigare pekat att decentraliseringen vissa befogenheter från stat till kommun inte av fick medföra att rättstillämpningen tilläts variera alltför mycket mellan kommunerna. Decentraliseringen skulle enligt utskottet främja rationell handläggning och verkställighet de individuen av ella djurskyddsärendena, samtidigt likställighet och enhetlighet som

i rättstillämpningen skulle främjas 1994/95:JoUl s. 8.

Frågan är då kommunerna har den kompetens som behövs om for att ett tillfredsställande sätt fullgöra de uppgifter som nämns i propositionen och jordbruksutskottets betänkande Enligt de enkätundersökningar utredningen gjort hos kommunernas tillsom synspersonal och hos länsstyrelserna har följande framkommit om kommunernas kompetens. Tillsynspersonal i 25 procent kommunerna har uppgett att de av sig ha tillräcklig erfarenhet och utbildning for sin tillsynsanser uppgift. I ungefär 40 procent av kommunerna anser personalen att de behöver kunskap djurskydd och i ungefär 45 procent att mer om de behöver kunskap praktisk djurhållning. I nästan mer om 50 kommunerna behöver personalen mer juridisk procent av kunskap. Av enkätsvaren framgår vidare att djurskyddstillsynen i än 55 procent kommunerna omfattar sammanlagt högst en mer av fjärdedels tjänst se avsnitt 3.4.1. Enligt enkätundersökningen hos länsstyrelserna anser det stora flertalet länsstyrelser att kompetensen hos tillsynspersonalen är bra i vissa kommuner och dålig i andra. Några få länsstyrelser anser att kompetensen är genomgående dålig. En länsstyrelse har uppgett att kommunernas kompetens är bra och länsstyrelse att den en annan är mycket bra. Den kunskap normalt brister hos kommunerna är enligt det som flertalet länsstyrelser baskunskaper i djurhållning. I övrigt stora framhåller länsstyrelserna framför allt brister i kommunernas juri-

diska kompetens. Förvaltningskunskapen och handläggningsruti-

i djurskyddsärenden också vara bristfälliga. nerna anses

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 59

Av Rikspolisstyrelsens enkätundersökning framgår att samarbetet mellan polismyndigheterna och tillsynsmyndigheterna i regel fungerar bra. Några polismyndigheter framhåller emellertid att djurskyddskompetensen är mycket skiftande hos kommunerna eller betonar att det är viktigt att kommunerna har välutbildade djurskyddsinspektörer och att det inte räcker att ha inspektörer "på papperet".

Vid en hearing med företrädare för bl.a. jordbruksnäringen har framkommit att dessa att tillsynspersonalens kunskaper de

anser om olika branschernas villkor och djurhållningsformer ofta är bristfälliga. De anser att tillsynspersonalen därför många gånger har

svårt att göra realistiska bedömningar djurhållningen är

av om godtagbar och vilka åtgärder är lämpliga och möjliga att vidta

som för att förbättra eftersatt djurhållning. Även företrädare för

djurskyddsorganisationer har vid hearingar ifrågasatt tillsynsperso-

nalens kompetens.

Av enkätundersökningarna och hearingarna framgår enligt utredningens mening att alltför stor del kommunernas tillsyns-

en av personal inte har tillräcklig djurskyddskompetens. Den

uppfattningen styrks för övrigt av de uppgifter personalen själv

som lämnat i enkätundersökningen. Endast i fjärde kommun

var anser sig personal ha tillräcklig erfarenhet och utbildning för sin tillsyns-

uppgift. Framför allt är det kunskaper i djurhållning och djurskydd

som brister, men också den juridiska kompetensen är bristfällig. I och med att än hälften kommunerna ägnar sammanlagt

mer av

högst en fjärdedels tjänst åt djurskyddstillsyn, måste det enligt

utredningens mening i längden svårt att i sådana kommuner

vara bevara personalens djurskyddskompetens. Utredningen att

anser undersökningen bekräftar riksdagens revisorers uppfattning att många inspektörer inte har tillräcklig kompetens för att kunna bedriva effektiv djurskyddstillsyn och att även den juridiska

en kompetensen är bristfällig. Utredningens uppfattning

är sammanfattningsvis att alltför stor andel kommunernas tillsyns-

en av personal för närvarande inte har tillräcklig kompetens för att kunna fullgöra sina djurskyddsuppgiñer på ett tillfredsställande sätt.

som

3.3.4¶Miljö- och hälsoskyddsinspektörernas

utbildning

Enligt avsnitt 3.3.2 utövar miljö- och hälsoskyddsinspektörer djurskyddstillsyn i ungefär hälften kommunerna. Innehållet i inspekav töremas utbildning är därför betydelsefull för djurskyddstillsynen.

Djurskydd och djurhållning har ingått i den treåriga grundutbild-

ningen i miljö- och hälsoskydd vid Umeå universitet sedan utbildningen startade vårterminen 1977. Grundutbildningen har sedan dess genomgått ett flertal större eller mindre förändringar. Utbildningen i djurskydd och djurhållning, som har omfattat 1,5 poäng, har genomförts ett likartat sätt från starten 1977 till och med vårterminen 1993 och har under den aktuella tiden ingått i kursen Livsmedelshygien och djurskydd 9 poäng. Dessutom har sammanlagt 1,5 poäng djurskydd och djurhållning avhandlats inom kurserna Mark, och avlopp 9 poäng och Miljöpåverkande industrier vatten 9 poäng. Utbildningen har således innehållit sammanlagt 3 poäng djurskydd och djurhållning. En poäng motsvarar en veckas studier.

Miljö- och hälsoskyddslinjen har förändrats genomgripande

under l990-talet. Ämnet jordbruk med djurskydd och djurhållning samlades höstterminen 1993 för första gången till en 3-poängskurs inom delkursen Verksamhetsinriktat miljö- och hälsoskydd. Denna 3-poängskurs överfördes i oförändrat skick från miljö- och hälsotill det treåriga utbildningsprogrammet i miljö- och

skyddslinjen

hälsoskydd, påbörjades hösten 1993. som Från och med höstterminen 1994 har miljö- och hälsoskyddsutökats till ett fyraårigt utbildningsprogram. Det fyraprogrammet åriga programmets två sista år håller att planeras. Utbildnu ningen i djurskydd och djurhållning är avsedd att ske under protredje år. Enligt Umeå universitet är det möjligt att grammets utbildningen i djurskydd och djurhållning kommer att förstärkas så den totalt kommer att omfatta 5 poäng. En annan förändring är att det i slutet det andra året kommer att införas en ny kurs i att av

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 61

Tillsynsmetodik 5 poäng, skall grundläggande kunskaper

som ge och färdigheter i ärendehantering, tillsyn och kontroll.

Omkring 25 studerande har behandlat djurskydd och djurhållning i sina examensarbeten lO poäng inom de treåriga utbildningsalternativen. Examensarbetet kommer att omfatta 20 poäng inom det 4-åriga utbildningsprogrammet.

I andra delar av utbildningen Miljö- och hälsoskyddslinjen än de nu nämnda finns kursinslag, t.ex. i miljömätningsteknik och ventilationsteknik, som kan vara visst värde for djurskydds-

av tillsynen.

Sveriges lantbruksuniversitet sedan 1991 för kurser i

ansvarar djurskydd för tillsynspersonal hos kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder. Kurserna är förlagda till Skara och administreras av Umeå universitet. Utbildningen omfattar för närvarande grundläggande djurskyddsutbildning lantbrukets djur 5 poäng och

om om sällskapsdjur 5 poäng. Den omfattar vidare fördj upningskurser för djurslagen idisslare 2 poäng, häst 2 poäng, fjäderfä 2 poäng och svin 2 poäng samt en kurs i handläggning djurskydd

av 2 poäng. Utbildningen utgår ifrån att tillsynsarbetet skall ha sin tyngdpunkt i informations- och rådgivningsarbete och till sin inrikt-

ning vara förebyggande.

3.3.5 överväganden och

beskrivning av förbättringar som kan göras

Som framgått avsnitt 3.3.3 utredningen att alltför stor

av anser en andel av kommunernas tillsynspersonal for närvarande inte har tillräcklig kompetens för att kunna fullgöra sina djurskyddsuppgifter

ett tillfredsställande sätt. Framför allt är det kunskaperna i djurhållning och djurskydd brister, också de juridiska kun-

som men skaperna är bristfälliga. För att djurskyddstillsynen i framtiden skall kunna uppfattas som trovärdig såväl uppfödare djur

av av som samhället i övrigt måste den enligt utredningens mening grundas på kunnande, objektivitet och realism. Den framtida tillsynspersonalens

som

kunskaper i djurhållning, djurskydd och juridik måste därför bli

den nuvarande personalens. För att tillsynspersonalen skall

bättre än kunna behålla, och även utveckla, denna kompetens krävs i princip

att den arbetar heltid med djurskyddstillsyn. Djurskyddstillsynen

bör således inte andrahandsuppgift för personal som vara en huvudsakligen har andra arbetsuppgifter. Den framtida utbildningen bör enligt utredningens mening mer inriktas personalen kunskap och erfarenhet av än nu att ge om djurslag och djurhållningsformer är vanligast förekommande de som landet. Att det gäller stort antal skilda djurslag och djuri ett hållningsformer framgår avsnitt 2.1 Utredningen ser det som av väsentligt tillsynspersonalen förutom praktisk erfarenhet av att också har goda teoretiska kunskaper djur för att

djurhållning om

kunna förstå och lösa de problem de ställs inför vid bättre För att personalen skall kunna fullgöra sin

djurskyddstillsynen.

tillsynsuppgift fullgott sätt krävs dessutom att den har kunett

skap bl.a. djurskyddslagstiftningeit och hur tillsynsverksamheten

om bör utföras såväl administrativt vid inspektioner fältet. En som sådan djurskyddskompetens bör enligt utredningens mening kunna

uppnås tillsynspersonalen har dels en lämplig grundutbildning,

om

dels djurskyddsutbildning påbyggnad grundutbildningen.

en som Båda utbildningarna bör vara högskolenivå. Vilka grundutbildningar kan då lämpliga Enligt utredvara ningens har djurskyddstillsynen alltför underordnad

uppfattning en

roll i den nuvarande fyraåriga miljö- och hälsoskyddsutbildningen, när den kompletterats med enstaka, djurslagsvisa påbyggnadsäven det slag redovisats i avsnitt 3.3.4 Utredningen bekurser av som dömer därför denna utbildning skulle bli alltför lång, om att utbildningen skulle utökas så mycket att den skulle ge tillräckligt kvalificerade kunskaper i djurhållning och djurskydd.

Lämpliga grundutbildningar för djurskyddsutbildningen är enligt

utredningens mening Sveriges lantbruksuniversitets

lantmästarutbildning -

hippologutbildning

-

djursjukvårdarutbildning.

-

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 63

De två förstnämnda utbildningarna är tvååriga, medan djursjukvårdarutbildningen är ettårig. Samtliga utbildningar har behö-

som righetskrav bl.a. en längre yrkesinriktad praktik, utredningen

som bedömer kan tillgodose grundbehovet kunskap och praktisk

av om erfarenhet av djurhållning beträffande lantbrukets djur, sällskapsdjur inklusive s.k. zoobutiksdjur och hästar. Den som har hippologutbildning eller djursjukvårdarutbildning grundutbildning behö-

som ver troligen komplettera utbildningen med viss praktisk erfarenhet av lantbrukets djur och zoobutiksdjur.

Djurskyddsutbildningen bör även vara öppen för den har

som en mer kvalificerad utbildning med inriktning kunskap djur,

om

såsom veterinärutbildning, husdjursagronomutbildning och Zoologutbildning. Naturbruksutbildning gymnasienivå kan enligt utred-

ningens uppfattning i och för sig lämplig bakgrund för

vara en djurskyddsutbildningen. För att motsvara de tre nämnda grundut-

bildningarna det teoretiska planet bör naturbruksutbildningen

dock kompletteras med relevant utbildning på högskolenivå.

För att djurskyddsutbildningen skall kunna få ett tillräckligt

omfattande innehåll bedömer utredningen att utbildningen bör omfatta 20 poäng, dvs. termins studier. Förslagsvis bör Sveriges lant-

en bruksuniversitet kunna för utbildningen, för övrigt bör

ansvara som kunna ersätta den nuvarande djurslagsvisa utbildningen

på sammanlagt högst 20 poäng som bedrivs i Skara se avsnitt 3.3.4. Ett belopp som motsvarar de 600 000 kronor som under år

senare årligen anvisats via Statens jordbruksverk till djurskyddsutbildningen vid lantbruksuniversitetet för de myndigheter

- som ansvarar för djurskyddstillsynen bör enligt utredningens uppfattning i fort-

sättningen i stället kunna anslås till den beskrivna djurskydds-

nu utbildningen.

64 Kommunen som

Kursinnehållet i djurskyddsutbildningen bör förslagsvis bestå av

bl.a. följande ämnesområden:

djurslag och djurhållning. Kursavsnittet bör ha tyngdpunkten

förlagd lantbrukets djur, sällskapsdjur och hästar samt vanliga

djur förekommer i s.k. zoobutiker, även mer ovanliga som men djurslag bör behandlas övergripande.

etologi smittskydd -

miljöskydd, har betydelse för djurhälsan

som rättsmedicin -

psykologi

-

djurskyddslagstiftning

- Förvaltningsrätt -

djurskyddstillsyn och tillsynsmyndigheter. Kursavsnittet bör

handla tillsynsmetodik och hur tillsynen i övrigt bör bl.a. om bedrivas och administrativt. I avsnittet bör även dom-

praktiskt

stolamas arbetssätt och tillsynsmyndighetemas rättsliga agerande

Tillsynsmyndigheterna och deras inbördes samarbete tas upp. bör också behandlas.

sannolikt och djurskyddsinspektör kan ha

Det är inte att en samma sådan kunskap och erfarenhet att denne på ett fullgott sätt kan utöva

tillsyn samtliga djurslag och djurhållningsformer. Därför anser över utredningen det önskvärt att del tillsynspersonalen har sären av erfarenhet inom vissa områden. Sådan erfarenhet

skild, praktisk

behövs enligt utredningens mening för att utöva tillsyn över

fjäderfä

- - renar försöksdjur -

tävlingsdjur

-

djurparksdjur

hägnat vilt -

pälsdjur

djur på slakterier djurtransporter. -

Kommunen som lokal tilLvj/nsmyndighet 65

Den särskilda erfarenheten kan ha förvärvats eller kan förvärvas genom yrkeslivserfarenhet inom det aktuella området eller

genom praktik hos en erfaren inspektör inom omrâdet.

För att det kompetenskrav som nu beskrivits skall få genomslag hos tillsynsmyndigheterna utredningen att utbildningskravet

anser bör föras i djurskyddslagen. En ny 24 a § djurskyddslagen skulle kunna följande lydelse:

ges

"Den personal som vid kommuner och länsstyrelser utövar

djurskyddstillsyn skall ha en ZO-poängs högskoleutbildning i

djurskydd."

Den som har kvalificerad praktisk erfarenhet av djurskyddstillsyn bör dock i ett övergångsskede kunna beviljas dispens från utbildningskravet. Det kan ske genom att regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela de föreskrifter om undantag som övergångsvis kan behövas.

Utöver terminsutbildningen 20 poäng i djurskydd bedömer utredningen att det kan finnas behov kortare fortbildningskurser

av för inspektörer och veterinärer samt vidareutbildningskurser i djurskydd för exempelvis poliser se avsnitt 9.2.3. Sådana kortare utbildningar bör enligt utredningens mening kunna bedrivas

som uppdragsutbildning vid lantbruksuniversitetet under det halvår som 20-poängskursen inte pågår.

3.4¶Kommunal samverkan om

djurskyddstillsyn

3.4.1¶Behov kommunal samverkan

av

Riksdagens revisorer framhåller i rapporten Tillsyn djurskydd att

av de intervjuer som de låtit utföra tydligt visar att kompetens och erfarenhet är förutsättningar för god tillsyn djurskydd.

en av Inspektörer som endast kan avsätta fjärdedel eller mindre sin

en av

som

årsarbetstid för djurskyddstillsyn har enligt revisorerna svårt att upprätthålla tillräcklig kompetens för att bedriva en effektiv tillsyn. Flera kommuner har löst detta problem samverkan där man genom utnyttjar djurskyddsexpertis s. 9. Enligt revisorerna har gemensam de kommuner intervjuats och samverkar om en gemensam som som

djurskyddsinspektör, uteslutande arbetar med djurskyddsfrågor,

som framhållit att det inte hade varit möjligt att avsätta egen personal med motsvarande kompetens för att delar den totala av arbetstiden arbeta med djurskyddstillsyn i den egna kommunen. Revisorerna har vidare anfört följande s. 24 f:

"Det kan ifrågasättas kommuner har inspektörer som om som delar sin tid mellan flera olika tillsynsområden och där djurskyddstillsynen, inklusive miljötillsyn och tillsyn av kemiska produkter vid företag med djurhållning, uppgår till en mindre eller liten del årsarbetstiden kan uppfylla lagens krav en av fullgod tillsyn djurskyddet. Skall djurskyddstillsynen kunna av fylla de krav bl.a. jordbruksutskottet l992/93zJoUl ställt som på rationell handläggning och verkställighet de individuen av ella djurskyddsärendena samtidigt likställighet och enhetsom lighet i rättstillämpningen främjas, krävs regel samverkan som mellan kommuner".

Revisorerna framhåller således att det kompetensskäl finns anav ledning till kommunal samverkan. Utöver kompetensskäl anförs också indirekt ekonomiska skäl för kommunal samverkan i revisor- Det ekonomiska motivet för kommunal samverkan ernas rapport. i betänkandet Kommunal uppdragsverksamhet och tas även upp kommunal samverkan myndighetsutövning Ds 1995:13. Där om sägs att många kommuner stora ekonomiska svårigheter att ser kunna täcka alla specialområden med expertis och att detta egen särskilt gäller för specialområden där ärendefrekvensen är låg eller mycket låg. I betänkandet framhålls att det mest rationella alternativet många gånger torde att nyttja befintlig kunskap hos vara

grannkommunen. Djurskyddstillsynen är enligt betänkandet ett

t.ex.

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 67

sådant sakområde där det framkommit önskemål samverkan s.

om 65 ff..

.lordbruksutskottet har vid flera tillfällen framhållit 1992/93: JoUl 5.13 att kommunerna även fortsättningsvis bör pröva att i ökad utsträckning lösa djurskyddstillsynen genom mellankommunal samverkan. Behovet kommunal samverkan djurskydds-

av om tillsynen har vidare betonats flera utredningar, bl.a. i Jordbruks-

av verkets rapporter Tillsyn enligt djurskyddslagen 1991 och Djurskyddstillsyn 1994.

Av svaren på den enkät som gjorts av utredningen hos kommunernas tillsynspersonal framgår att djurskyddstillsynen omfattar högst en fjärdedels tjänst i drygt 55 procent kommunerna och

av sammanlagt högst en halv tjänst i drygt 85 procent kommunerna.

av

Enligt enkätundersökningen samverkar nästan hälften kom-

av munerna något sätt med andra kommuner i djurskyddstillsynen. Samverkan sker framför allt att tillsynspersonal i andra

genom kommuner rådfrågas i särskilda fall. Vidare framgår att nästan

en tiondel kommunerna antingen hyr in eller hyr ut tillsynspersonal

av av eller till varandra. Ungefär hälften de kommuner inte

av som samverkar med andra att det finns behov kommunal

anser av samverkan, medan lika många anser att det inte finns något sådant behov.

Utredningen delar riksdagens revisorers uppfattning att

om inspektörer som avsätter en fjärdedel eller mindre sin årsarbetstid

av för djurskyddstillsyn i längden måste få svårt att upprätthålla sin djurskyddskompetens och därmed också möjligheten att utöva

en fullgod tillsyn av djurskyddet. Det finns därför enligt utredningens mening av kompetensskäl behov av att genom kommunal

samverkan anlita gemensamma inspektörer för djurskyddstillsyn i flera kommuner. Det har vidare framgått att djurskyddsärendena i många kommuner tillhör ett litet specialområde där det ekonomiska skäl

av är svårt att upprätthålla en god djurskyddstillsyn. Utredningens

uppfattning är därför att det inte bara av kompetensskäl utan även

av ekonomiska skäl finns anledning för kommunerna att samverka

om djurskyddstillsynen över kommungränserna.

som

3.4.2¶Rättsliga hinder mot kommunal samverkan

Ett rättsligt hinder mot kommunal samverkan är den s.k. lokali-

seringsprincipen, är reglerad i 2 kap. l § kommunallagen

som 1991:900. Principen innebär att den verksamhet som en kommun bedriver skall allmänt intresse och ha anknytning till det vara av geografiska området eller till de medlemmarna. Av egna egna lokaliseringsprincipen följer vidare kommun inte får ha hand att en sådana angelägenheter det ankommer enbart staten, en om som kommun, ett annat landsting eller någon annan att sköta. annan Lokaliseringsprincipen innebär därför ett hinder för kommunernas

möjligheter att i uppdragsform erbjuda t.ex. djurskyddstjänster

varandra.

I djurskyddstillsynen ingår ofta myndighetsutövning. Det sker

t.ex. när kommunerna meddelar förelägganden eller förbud eller när de fattar beslut omhändertagande djur. Av det tidigare om av nämnda betänkandet Kommunal uppdragsverksamhet och kommunal samverkan myndighetsutövning framgår att det krävs om lagstöd för att kommuner skall kunna samverka om myndighetsutövning, att anlita expert från annan kommun t.ex. genom en en uppgifter innefattar myndighetsutövning. Även för att utföra som detta förhållande utgör ett rättsligt hinder mot samverkan om djurskyddstillsyn. Enligt betänkandet förekommer det emellertid redan i dag att kommuner samverkar ett sätt som ur rättslig synvinkel tveksamt, nämligen att de hyr ut djurskyddspersonal till är genom andra kommuner. Sådan personal kan enligt betänkandet inte ägna sig verksamhet innefattar myndighetsutövning och kan inte som heller fatta sådana beslut på delegation s. 69. Denna utredning bekräftar uppgiften att kommuner hyr ut inspektörer varandra se avsnitt 3.4.1. Detta rättsliga hinder har tidigare uppmärksammats bl.a. Svenska Kommunförbundet och Jordbruksverkets av av i Djurskyddstillsyn 1994. Även riksdagens arbetsgrupp rapporten revisorer har behandlat problemet i sin rapport. Av det tidigare nämnda betänkandet framgår att det inom vissa kommunala verksamhetsområden, t.ex. inom räddningstjänsten, redan i dag finns lagstöd kommunerna relativt stora som ger

som

möjligheter dels att sälja tjänster till varandra, dels att delegera beslutanderätt till personer utanför kommunen s. 71. Lagstödet beträffande räddningstjänsten finns i 9 och räddningstjänstlagen 1986:300. l betänkandet om kommunal uppdragsverksamhet lämnas ett generellt förslag hur det rättsliga hindret mot kommunal samverkan om myndighetsutövning kan undanröjas, nämligen genom en ändring i kommunallagen 1991:900. l betänkandet motiveras

förslaget enligt följande s. 75 ff:

"En utgångspunkt för vårt förslag har varit att finna modell en som bygger att varje enskild kommun behåller det politiska och rättsliga ansvaret för den verksamhet de enligt lag har att sköta även de anlitar är anställd i om en person som en annan kommun Det handlar således inte att flytta över det om lagstadgade ansvaret från kommun till Syftet t.ex. en en annan. är i stället att anställda i andra kommuner vid behov skall kunna handlägga vissa ärenden eller ärendetyper och fatta de nödvändiga besluten i den delegerande kommunens namn. Vi har inte bedömt att det skulle finnas något särskilt behov av att kunna delegera till andra utanför kommunen personer än kommunalt anställda. En kommunalt anställd har god person kännedom inte bara de specialbestämmelser gäller för om som det område vederbörande arbetar inom utan har också som kunskap de regler gäller för kommunal verksamhet i om som övrigt."

l betänkandet föreslås att 6 kap. 33 § kommunallagen skall få ett nytt andra stycke kursiv text. Paragrafen skulle då följande ges lydelse:

"En nämnd får uppdra åt ett utskott, ledamot eller ersättare en eller en anställd hos kommunen eller landstinget att besluta nämndens vägnar i ett visst ärende eller viss ärenden, en grupp dock inte i de fall i 34 som avses

som

En nämnd får, på villkor i första stycket och samma som efter överenskommelse med annan kommun eller ett annat landsting uppdra åt anställd i den kommunen eller i det en landstinget att fatta beslut på nämndens vägnar. Om begränsningar i rätten att delegera vissa ärenden på vissa områden finns särskilda föreskrifter. "

3.4.3¶Överväganden och beskrivning av

förbättringar som kan göras

Enligt utredningens uppfattning löser det förslag som lämnas i betänkandet Kommunal uppdragsverksamhet och kommunal samverkan myndighetsutövning enbart del problemet med om en av kommunal samverkan, nämligen den del som gäller delegering av beslutanderätt åt anställd i kommun. Det som återstår en en annan

lösa problemet med lokaliseringsprincipen, dvs. att en kom-

att är inte får åta sig uppdrag för kommuns räkning. Det mun en annan problemet kan lösas att djurskyddslagen utökas med en ny genom paragraf innebär att kommun möjlighet att genom avtal som en ges med kommun ombesörja djurskyddsuppdrag åt denna jfr annan räddningstjänstlagen. Utredningen det emellertid lämpligare anser

båda problemen löses ändringar i djurskyddslagen. Det

att genom kan ske 24 b § följande lydelse införs i djurgenom att en ny av

skyddslagen:

"En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att uppgifter ankommer på kommunen enligt denna lag eller som föreskrifter meddelats med stöd lagen helt eller delvis som av skall ombesörjas den andra kommunen. av Den nämnd i kommunen För djurskyddssom ansvarar tillsynen får, efter överenskommelse med annan kommun, uppdra anställd i den kommunen att fatta beslut åt en nämndens dock inte i de fall i 6 kap. 34 § vägnar, som avses kommunallagen 1991 :900."

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 71

För att underlätta samverkan mellan kommunerna kan det enligt utredningens mening vara lämpligt att tjänst inrättas for att bl.a.

en samordna tillsynspersonalens verksamhet. En uppgift for sådan

en tjänst skulle kunna att upprätta och hålla förteckningar över

vara

inspektörerna aktuella. Av förteckningarna bör framgå och i så

om fall vilken särskild erfarenhet viss djurhållning inspek-

av som törerna har. En sådan tjänst skulle enligt utredningens mening kunna inrättas exempelvis vid Svenska Kommunförbundet.

3.5¶Samarbete mellan kommuner och

veterinärer

3.5. 1 Distriktsveterinärer

Distriktsveterinärerna är anställda Statens jordbruksverk och

av

ingår i den statliga distriktsveterinärorganisationen. Denna befinner

sig i ett uppbyggnadsskede efter omorganisation 1995 och

en omfattar for närvarande omkring 250 distriktsveterinärer. En del

av dem är redan placerade på distriktsveterinärstationer. Övriga distriktsveterinärer kommer efter hand att placeras sådana stationer, så att de blir förhållandevis jämnt spridda över hela landet. En s.k. stationsansvarig distriktsveterinär har det lokala personal- och ekonomiansvaret for verksamheten vid stationen. För de förrättningar som distriktsveterinärerna utför tar Jordbruksverket ut avgifter enligt taxa verket fastställt.

en som

Enligt arbetsordningen för distriktsveterinärer distrikts-

är en veterinär skyldig att behandla djur inom animalieproduktionen och hästar som används i jordbruket och skogsbruket. Om det finns djurskyddsskäl, är en distriktsveterinär även i andra fall skyldig att behandla sällskapsdjur samt sport- och tävlingsdjur. Den stationsansvariga veterinären skall samordna den verksamhet på stationen som avser djurens hälso- och sjukvård, djurskydd och Smittskydd med motsvarande verksamheter hos andra berörda myndigheter och organisationer.

som

Länsstyrelserna tidigare sagts, för distriktsveterinär-

svarar, som organisationen i respektive län. Enligt Statens innebär detta följande. Länsstyrelserna har genom länsveterinärerna en samordnande och veterinärmedicinskt vägledande funktion för länets distriktsveterinärer. Länsstyrelserna skall i de fall detta ännu inte

är gjort tillsätta s.k. regionala samverkansgrupper under ledning

-

länsveterinärerna med representanter för bl.a. distriktsveterinärav stationerna, jordbruksnäringen och kommunerna. Samverkansgrup-

huvudsakliga uppgifter är att undersöka vilket behov som pernas finns veterinära tjänster inom länen, att planera den veterinära

av hälso- och sjukvårdsverksamheten inom länen och att skapa rationella samverkansformer framför allt mellan distriktsveterinärorganisationen, den organiserade djurhälsovården och kommunerna. Länsstyrelserna har vidare till uppgift s.k. samordnings-

att genom konferenser tillgodose distriktsveterinärernas informations- och fortbildningsbehov. Länsstyrelserna kan vidare vid behov omdispo-

distriktsveterinärer mellan länets stationer, framför allt för att nera samordna åtgärder mot smittsamma djursjukdomar.

På central nivå har Statens jordbruksverk för avsikt att tillsätta

central samverkansgrupp med representanter för bl.a. Jordbruksen verket, länsstyrelser, Svenska Kommunförbundet och näringens djurhälsoorganisationer för att främja organiserad och effektivare

en samverkan mellan distriktsveterinärorganisationen och berörda myn-

digheter och organisationer.

Enligt enkätundersökningen hos kommunernas tillsynspersonal samarbetar kommunerna emellanåt med veterinärer i enskilda djurskyddsärenden, t.ex. i samband med tillsyn grund anmälan

av eller när djurhållningen är komplicerad. Förhållandevis ofta är det distriktsveterinärer deltar i det samarbetet. Det är däremot inte

som vanligt att distriktsveterinärer deltar i kommunernas verksamhetsplanering av djurskyddstillsynen.

I de enskilda tillsynsärendena kan distriktsveterinärema t.ex. delta i inspektioner djurbesättningar och i samband därmed göra

av veterinärmedicinska bedömningar olika slag. Det kan röra sig

av

bedömning ett enskilt djurs hälsotillstånd eller om om en av

Kommunen som lokal rillsyvnsvøzyndighet 73

djurhållningen i en besättning är godtagbar från djurskyddssynpunkt. Förhållandevis vanligt är också att distriktsveterinärerna lämnar råd vad bör göras för att förbättra den inspekterade

om som djurhållningen eller att de utfärdar veterinärintyg för olika ändamål.

Skyldighet att anmäla brister i djurskyddet

Utöver det beskrivna samarbetet har distriktsveterinärerna enligt 9 § förordningen 1971:810 med allmän veterinärinstruktion

en skyldighet att i vissa fall medverka i djurskyddstillsynen. Enligt denna paragraf är distriktsveterinärerna skyldiga att till att

se föreskrifter om hälso- och sjukvården bland husdjuren och djurskyddet efterlevs. De skall dessutom företa besiktningar eller inspektioner i detta syfte efter förordnande Jordbruksverket eller

av länsstyrelsen. Om distriktsveterinärerna finner anledning

att anmärka något förhållande angår den eller de kommunala

som nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet och sker inte rättelse, skall veterinärerna anmäla detta till nämnden och länsstyrelsen samt till Jordbruksverket och Livsmedelsverket, om frågan berör myndighetens verksamhetsområde.

Enligt vad utredningen erfarit är det endast i begränsad utsträckning som distriktsveterinärerna hittills anmält eftersatt djurhållning till kommunerna.

A/Ijölkdirektivet

Genom Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen gäller

numera direktiv 92/46/EEG den 16 juni 1992 fastställande

av om av hygienregler för produktion och utsläppande marknaden rå

av mjölk, värmebehandlad mjölk och mjölkbaserade produkter. En del av detta direktiv, det s.k. mjölkdirektivet, har införlivats i svensk rätt genom Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS 1994:33

om hygien och hälsa vid produktion mjölk.

av

74 Kommunen lokal tillsynsmyndighet

som

För att mjölk avsedd för humankonsumtion skall få levereras

mjölkproduktionsanläggning skall de hygien- och hälsokrav från en

i Jordbruksverkets föreskrifter vara uppfyllda. Med som anges

mjölkproduktionsanläggning anläggning i vilken mjölk-

menas en producerande kor, får eller getter hålls och från vilken mjölk levereras. Av Jordbruksverkets föreskrifter framgår att sådan

en anläggning skall genomgå regelbunden tillsyn, minst en gång vartannat år, veterinär inom den statliga distriktsveterinärorga-

av nisationen. Distriktsveterinärernas tillsyn utförs i enlighet med ett inspektionsformulär Jordbruksverket upprättat. Om det inte

som finns något anmärka behåller mjölkleverantören och

att veterinären sin kopia formuläret. Kopior av sådana formulär

var av förmedlas sedan kvartalsvis veterinären till Jordbruksverket via

av länsstyrelsen. Om veterinären har anmärkningar att göra och rättelse inte sker inom viss tid, skall veterinären anmäla detta till Jordbruksverket via länsstyrelsen. En kopia av anmälan skall också skickas till den kommunala nämnd fullgör uppgifter inom

som

miljö- och hälsoskyddsområdet.

Distriktsveterinärerna håller för närvarande att genomföra den

första tillsynsomgången mjölkproduktionsanläggningarna. Det

av första tillsynsbesöket skall genomfört senast den 30 juni 1996.

vara

3.5.2¶Besiktningsveterinärer

En redogörelse for besiktningsveterinärernas anställningsförhållanden och uppgifter lämnas i avsnitt 3.6.

3.5.3 Andra veterinärer

Inom djursjukvården och djurhälsovården arbetar inte enbart de

redan nämnda veterinärerna utan också andra veterinärkategorier

kan få god inblick i djurhållningen i samband med att de som en

behandlar djur eller utför besättningsutredningar.

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 75

Som exempel på sådana andra veterinärkategorier i första

som hand kommer i kontakt med lantbrukets djur kan nämnas veterinärer inom den organiserade djurhälsokontrollen. Hälsokontrollen sker med stöd lagen 1980:370 organiserad

av om hälsokontroll husdjur. Jordbruksverket får enligt förordningen

av 1980:372 om sådan hälsokontroll organisationer jordbruks-

ge näringens område eller andra sammanslutningar rätt att anordna organiserad hälsokontroll. Den organiserade hälsokontrollen,

som har till ändamål att motverka eller förebygga sjukdomar hos husdjur, bedrivs besättningsutredningar, undersökningar

genom av djurens miljö samt genomgångar av djurmaterial, utfodring, skötsel och slaktskadestatistik. Med utgångspunkt från gjorda observationer lämnas råd och förslag till lämpliga åtgärdsprogram. Hälsokontrollen skall samarbeta med besättningsveterinären. Ansvarig för verksamheten är en hälsokontrollenhet leds veterinär.

som av en

Svensk Husdjursskötsel ekför. SHS är huvudman för hälsokontrollen mjölkkor samt leukoskontrollprogrammet för

av nötkreatur. På det regionala planet arbetar SHS med tolv självständiga husdjursföreningar. SHS utför även, husdjurs-

genom

föreningama, annan förebyggande djurhälsovård än sådan

som omfattas av den organiserade hälsokontrollen, t.ex. juverhälsovård, hälsovård avseende bovin virusdiarré BDV, ringorm, fertilitetsfrågor samt klövvård.

Slakteriförbundet är huvudman för hälsokontroller svin, får

av och köttproducerande nötkreatur samt för kontroll- och bekämpningsprogram avseende Aujeszkys sjukdom svin, tuberkulos hos hägnad hjort och Maedi-visna hos får. Inom Slakteriforbundet är det Svenska Djurhälsovården bedriver hälsokontrollema och

som

bekämpningsprogrammen se avsnitt 3.7.3.

Fiskhälsan FH AB är huvudman för hälsokontrollen avseende odlad fisk och odlade kräftor och har till uppgift att bedriva fiskoch kräfthälsovård.

Andra veterinärkategorier som bör kunna ha uppfattning

en om huruvida djurhållningen är godtagbar eller är privatpraktiserande veterinärer och veterinärer anställda på djurkliniker och djursjukhus.

som

Enligt den enkätundersökning utredningen gjort samverkar som kommunerna i regel "sällan" eller "aldrig" med andra veterinärer än distriktsveterinärer och länsveterinärer.

3.5.4¶Hur samarbetet mellan kommuner och

veterinärer bör ske 1994"

enligt "Djurskyddstillsyn

I "Djurskyddstillsyn 1994" anför Jordbruksverkets arbetsgrupp följande hur samarbetet mellan kommuner och veterinärer bör om ske 15 f.: "Samverkan mellan kommunen och lokalt verksamma veterinärer bör utökas. Främst gäller detta samarbetet mellan kommun och distriktsveterinärer. Distriktsveterinärens sakkunskaper bör tas till redan i den årliga kommunala verksamhetsplanevara ringen. Enligt allmänna veterinärinstruktionen är distriktsveterinären skyldig att till att föreskrifter rörande djurskyddet se efterlevs. Distriktsveterinärerna har en riks- och dygnstäckande verksamhet, varför ett samarbete mellan kommunal tillsynsmyndighet och distriktsveterinär är av stort värde. Distriktsveterinären kan anlitas kommunen antingen som av expert i ett enstaka fall eller för tillsynsarbete. I den senare funktionen har dock den anlitade veterinären inga myndighetsfunktioner utan utför endast inspektioner. Vid tillsynsbesök kan den anlitade veterinären lämna information och ge rådgivning. Veterinären lämnar sedan sitt utlåtande till kommunen som vid behov gör uppföljande besök. Statens jordbruksverks föreskrifter SJVFS 1994:33 om hygien och hälsa vid produktion mjölk K15 innebär att av distriktsveterinären skall utöva tillsyn hos alla mjölkproducenter minst gång vart annat år. Kommunen får del av de protokoll en upprättas vid dessa besök vilket bör underlätta i komsom prioriteringsarbete samt främja samarbetet mellan kommunens och distriktsveterinär. mun

SOU 1996213 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 77

Kommunens tillsynspersonal och distriktsveterinären bör regelbundet utbyta erfarenheter om djurhållningen i kommunen och diskutera prioritering av verksamhetens inriktning. Genom det ömsesidiga utbytet av djurskyddserfarenheter sker inte minst en värdefull aktivering av djurskyddstänkande hos inblandade parter.

Djurskyddsinspektören bör också meddela distriktsveterinären de skriftliga råd och anvisningar som meddelats efter tillsynsbesök. Denne kan då bidra till uppföljningen.

Vid upptäckt av tveksam djurhållning i samband med rutinmässig tillsyn bör distriktsveterinären kontaktas för att höra om denne i samband med sjukbesök föreslagit förbättringar. Det är viktigt att budskapen är någorlunda samstämmiga. Distriktsveterinären bör ta motsvarande kontakt då denne i samband med sjukbesök upptäcker tveksam djurhållning. Vid brister avseende djurskyddet skall distriktsveterinären handla i enlighet med veterinärinstruktionen.

När anmälan om vanvård eller misskötsel djur kommer till

av nämnden bör distriktsveterinär eller aktuell besättningsveterinär kontaktas. Veterinärens erfarenhet av den aktuella djurhållningen kan vara till god vägledning vid handläggning ärendet.

av Djurskyddsinspektören bör anlita veterinärmedicinsk expertis för bedömning och utlåtande... Arbetsgruppen att det är

anser en fördel om distriktsveterinären deltar i nämndens sammanträden då djurskyddsärenden av särskild vikt behandlas.

Även samverkan med djurhälsoveterinären kan underlätta prioritering av tillsynsarbetet. Bland annat kan information

om besättningar anslutna till djurhälsovården erhållas."

3.5.5¶Överväganden och

beskrivning av förbättringar som kan göras

Enligt utredningens mening är det uppenbart att många kommuner inte har tillräcklig kunskap djurhållningen inom sina kommun-

om

som

gränser. Djurskyddstillsynen kan därmed inte heller bli rationell och effektiv. Det är därför angeläget att kommunerna utnyttjar de möjligheter finns att ett sakligt sätt öka sin insyn i djursom hållningen, t.ex. att utöka kontakterna med distriktsveterigenom närer och andra veterinärer som har kunskap om djurhållningen. Utredningen delar därför Jordbruksverkets arbetsgrupps uppfattning att behovet samarbete mellan kommuner och distriktsom av veterinärer och även andra veterinärer är stort beträffande djur- - skyddstillsynen. Arbetsgruppens förslag hur samarbetet mellan kommuner och veterinärer bör bedrivas instämmer utredningen helt i avsnitt 3.5.4. Utredningen vill emellertid för sin del särskilt

se

framhålla distriktsveterinärernas roll i kommunernas verksamhetsplanering djurskyddstillsynen. Enligt utredningens mening är det av väsentligt att distriktsveterinärerna i framtiden deltar i överläggningar inför verksamhetsplaneringen i helt utsträckning än en annan för närvarande. Kommunerna skulle därigenom få värdefull infor-

mation vilka djurskyddsinsatser de bör prioritera samtidigt

om som tillsynspersonal och distriktsveterinärer skulle kunna knyta som personliga kontakter är betydelsefulla för det fortsatta djursom

skyddssamarbetet.

Utöver de förslag arbetsgruppen lämnat vill utredningen särskilt betona den centrala roll länsveterinärerna har för samarbetet som mellan kommuner och veterinärer, inte minst de regionala genom samverkansgrupper och de samordningskonferenser för distriktsveterinärer berörts i avsnitt 3.5.1 Det är således betydelsefullt som länsveterinärerna tar initiativ till att dessa sammankomster att genomförs regelbundet och att resultatet dem vid behov följs av Samarbetet kan vidare förbättras genom andra gemensamma upp. djurskyddskonferenser och -kurser för veterinärer, kommuner och länsstyrelser, utredningen återkommer till i avsnitt 9.1.4. För som djurskyddets del är det även väsentligt att Jordbruksverket så snart möjligt tillsätter den planerade centrala samverkansgruppen. som Av avsnitt 3.5.1 framgår att distriktsveterinärerna enligt 9 § förordningen med allmän veterinärinstruktion är skyldiga att se till föreskrifter hälso- och sjukvården bland husdjuren och att om

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 79

djurskyddet efterlevs och att de också är skyldiga att anmäla eftersatt djurhållning till tillsynsmyndigheterna, om rättelse inte sker. Kommunernas insyn i djurhållningen skulle enligt utredningens mening öka om samtliga veterinärer skyldiga att motsva-

var rande sätt anmäla eftersatt djurhållning till tillsynsmyndigheterna. Vidare skulle det psykologiska motståndet mot att göra anmälan

en troligen minska hos Veterinärerna, om de för djurägarna kunde motivera sin anmälan med att de enligt veterinärinstruktionen är skyldiga att anmäla eftersatt djurhållning. Den osäkerhet för

som närvarande finns om huruvida sekretesslagstiftningen hindrar vissa veterinärkategorier att anmäla eftersatt djurhållning skulle undanröjas om samtliga veterinärer var anmälningsskyldiga. Ytterligare ett skäl för att införa anmälningsskyldighet för samtliga veterinärer är att den som har eftersatt djurhållning kan anlita andra

annars veterinärer för att undgå risken att bli anmäld till tillsynsmyndigheterna. Av det sagda följer att utredningen att anmäl-

anser en ningsskyldighet bör införas för samtliga veterinärer. Utredningen är medveten om att det finns risk för att veterinärer låter bli att anmäla eftersatt djurhållning för att inte förlora uppdragsgivare. En veterinär som inte fullgör sin anmälningsskyldighet riskerar emellertid att få sin underlåtenhet prövad som disciplinärende

av Veterinära ansvarsnämnden.

Enligt utredningens mening är det betydelsefullt att tillsynsmyndigheterna får information eftersatt djurhållning så fort

om som möjligt efter det att den upptäckts. Veterinärerna bör därför

göra en anmälan omedelbart, när de upptäcker brister i djurskyddet. De bör således inte som nu vänta med sin anmälan till dess att "rättelse inte skett".

Utredningen anser vidare att djurskyddet skulle förbättras ytterligare om samtliga veterinärer -i likhet med distriktsveterinärema skulle vara skyldiga att i sin yrkesutövning se till att djur-

skyddslagstiftningen efterlevs.

De beskrivna utökade skyldigheterna för samtliga veterinärer att delta i djurskyddsarbetet kan införas att 4 § första stycket

genom

80 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

förordningen med allmän veterinärinstruktion utökas med en sjätte punkt med följande innehåll:

"En veterinär skall till att djurskyddslagen 1988:534 och

se

föreskrifter meddelats med stöd av lagen efterlevs.

som

Detsamma gäller föreskrifter djurs hälso- och sjukvård. Om

om

veterinären har anledning att anta att djur inte hålls och sköts i

enlighet med djurskyddslagen eller föreskrifter som meddelats

med stöd lagen, skall han anmäla detta till den eller de

av

kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och

hälsoskyddsområdet och till länsstyrelsen. För besiktningsveterinärer finns särskilda bestämmelser i 12 §3

Om den beskrivna förändringen genomförs bör distriktsveterinärernas anmälningsskyldighet i 9 § allmänna veterinärinstruktionen tas bort, eftersom distriktsveterinärerna i så fall skulle omfattas av den skyldighet som regleras i 4

För att få veterinärkåren engagerad i djurskyddsarbetet bör

mer enligt utredningens mening djurskyddsfrågan uppmärksammas mer konkret än for närvarande i veterinära sammanhang, bl.a. i veterinärutbildningen.

3.6¶Djurskyddstillsyn slakterier

3.6. 1 Kontrollslakterier

Hur slakt får bedrivas regleras i livsmedelslagen 1971:511, livsmedelsförordningen 1971:807 och i föreskrifter och allmänna råd meddelats av Statens livsmedelsverk.

som

Enligt förordningen 1988:857 med instruktion för Statens livsmedelsverk skall Livsmedelsverket utöva tillsyn enligt livsmedelslagen samt leda och samordna livsmedelskontrollen. Livsmedelsverket är enligt livsmedelsförordningen prövningsmyndighet för godkännande livsmedelslokaler för slakterier. Det finns

av omkring 85 kontrollslakterier i landet. Av Livsmedelsverkets kun-

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 81

görelse SLVFS 1994: l med föreskrifter och allmänna råd slakt

om av tamboskap och hägnat vilt framgår att ett antal kontrollslakterier är s.k. småskaliga slakterier. Med småskaligt slakteri avses ett slakteri där det slaktas högst 20 slaktenheter per vecka och högst 1 000 slaktenheter per år. För närvarande finns det knappt 50 småskaliga slakterier.

Slaktenheterna beräknas enligt följande: - nötkreatur och häst 1 slaktenhet 0 svin 0,33 slaktenheter - får och get 0,15 slaktenheter

Andra kontrollslakterier än småskaliga slakterier kallas i det följande övriga kontrollslakterier.

3.6.2¶Besiktningsveterinärorganisationen

Enligt instruktionen för Statens livsmedelsverk är Livsmedelsverket

chefsmyndighet för besiktningsveterinärorganisationen. För att

garantera saklighet och opartiskhet i besiktningsveterinäremas tjänsteutövning är de anställda Livsmedelsverket. Sin tjänste-

av utövning utför de emellertid slakterierna. Enligt 10 § förordningen 1971:810 med allmän veterinärinstruktion har besiktningsveterinärerna bl.a. till uppgift att övervaka verksamheten vid kontrollslakterierna, utföra köttbesiktning och till att gällande före-

se skrifter följs. Besiktningsveterinärerna skall vidare medverka i den förebyggande djursjukvården 11 a §.

Ett 70-tal fast anställda besiktningsveterinärer tjänstgör på kontrollslakterierna och ett 30-tal timanställda besiktningsveterinärer på småskaliga kontrollslakterier.

som

3.6.3¶Hur djurskyddstillsynen utövas på

slakterier

Enligt 3 § Livsmedelsverkets kungörelse SLVFS 1991:9 med

instruktion för besiktningsveterinärorganisationen skall besiktnings-

veterinären utföra besiktning djur före slakt, s.k. levandeav

djursbesiktning. En sådan besiktning görs av livsmedelshygieniska

har också betydelse från djurskyddssynpunkl i och med skäl men att veterinären samtidigt kan få uppfattning om djurens övriga en allmänna tillstånd, t.ex. beträffande hull, hygien och sirskador. Besiktningsveterinärerna har inte ålagts någon skyldighet i lag eller förordning att utöva djurskyddstillsyn på slakteiierna. Som framgår nedan har emellertid vissa regler sådan tillsyn ändå om utfärdats. Utredningen har genomfört enkätundersökning om djuren skyddstillsynen på ett 80-tal kontrollslakterier, knappt 50 är varav småskaliga slakterier. Av undersökningen, besvaras av besiktsom ningsveterinärer vid 50 slakterier, framgår i huvudsak följande. ca På småskaliga slakterier utövar besiktningsveterinirerna djurskyddstillsyn "ibland" över djur, transportfordons tillstård och transportörers hantering djur, när transporterna anländer till slakteav rierna och djuren lastas Vid övriga kontrollslaktcrier utövas av. sådan tillsyn "oftast". På småskaliga slakterier utövas djurskyddstillsyn normalt en gång dag eller mindre än så över uppstallning, bedövning och per övrig hantering djur. Normalt utövas sådan tillsyn flera gånger av dag vid övriga kontrollslakterier. per Beträffande frågan vilka åtgärder besiktningsveterinirerna vidtar gentemot djurägare, transportörer eller slakterier, när ce upptäcker smärre eller brister i deras djurskydd, har sammarfattningsvis grava följande framkommit. Att den berörde vid sådana brister får en muntlig eller skriftlig tillsägelse, framför allt av besikmingsveteritjänstgör vid övriga kontrollslakterier, är förhållandevis närer som vanligt. Anmälan till kommun eller länsstyrelse sker iförsta hand det är fråga brister i djurägarens skötsel djur, men när om grava av

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 83

förekommer också när smärre brister upprepats. Anmälningar förekommer även när djurskyddsbristerna är grava vid transporter och

slakterier. I enstaka fall förekommer det också att besiktningsveterinärer vid övriga kontrollslakterier gör polisanmälningar, när bristerna är vid transporter och slakterier.

grava

Många besiktningsveterinärer vid framför allt de övriga kontrollslakterierna har framhållit att djurskyddstillsynen under år

senare förändrats till det bättre slakterierna genom att s.k. djuromsorgsgrupper inrättats.

På frågan det finns något särskilt problem i besiktnings-

om veterinärernas djurskyddstillsyn som bör uppmärksammas har bl.a. det svaret lämnats att en bestämmelse rapporteringsplikt för

om besiktningsveterinärerna från "gamla H 190" borde återinföras så att hanteringsgången vid djurskyddsärenden klart framgår. Enligt den bestämmelsen skulle besiktningsveterinärerna till miljö- och hälsoskyddsnämnden anmäla missförhållanden i djurskyddet de

som iakttagit vid besiktning före slakt och orsakats

som av omständigheter utanför slakteriets område.

Även besiktningsveterinärernas för djurskydds-

om ansvar tillsynen på slakterierna inte reglerats i sig lag eller förordning

vare saknas det, som tidigare sagts, ändå inte regler tillsynen. I

om allmänna råd i Livsmedelsverkets kungörelse SLVFS 1991:9 med instruktion för besiktningsveterinärorganisationen sägs följande:

"Besiktningsveterinär skall enligt lantbruksstyrelsens kungörelse

LSFS 1981:45 transport levande djur och enligt

om av

kungörelsen LSFS 1982:12 behandling husdjur i

om av

samband med slakt m m utöva tillsyn över djurskydd och

hantering av levande djur i samband med transport, vistelse på

slakteristall samt i samband med bedövning och avblodning.

Vid besiktningen före slakt skall också sådana omständigheter

uppmärksammas som kan tyda på eftersatt vård i den besättning

varifrån djuret kommer. m"

- -

som

Av Livsmedelsverkets kungörelse framgår vidare att de allmänna råden bindande för besiktningsveterinärerna utan rekominte är mendationer hur föreskrift bör tillämpas. om en I "Djurskyddstillsyn 1994" framhåller även Jordbruksverkets arbetsgrupp besiktningsveterinären har skyldighet att inom att slakteriet tillse hantering, bedövning och avblodning av slaktdjur att sker i enlighet med Lantbruksstyrelsens kungörelse LSFS 1982: 12 behandling husdjur i samband med slakt m.m. Arbetsom av denna skyldighet bör meddelas med stöd av 24 § gruppen anser att

djurskyddslagen och att besiktningsveterinären bör vara skyldig att

till kommunen anmäla brister han uppmärksammar vid som besiktning, bristerna tyder på eftersatt vård i den besättning som om djuret kommer ifrån s. 17. I den lokala djurskyddstillsyn kommunerna utövar ingår som tillsyn över djurskyddet på slakterier. Av enkätundersökningen även hos kommunernas tillsynspersonal framgår att kommunerna och i regel samarbetar "sällan" eller "aldrig" i

besiktningsveterinärerna tillsynsverksamheten.

I än hälften enkätsvaren från kommunernas tillsynsmer av personal föreslås att den lokala tillsynen över slakterierna flyttas från kommunerna. Enligt det stora flertalet dessa enkätsvar av förordas länsstyrelserna som tillsynsmyndigheter. Enligt enkätundersökningen hos länsstyrelserna anser fem sjättedelar dem att det lokala tillsynsansvaret bör flyttas från av kommunerna. Fyra sjättedelar dem föreslår länsstyrelserna som av

tillsynsmyndigheter.

3.6.4 överväganden och beskrivning av

förbättringar som kan göras

Utredningen ifrågasätter det, trots Lantbruksstyrelsens och om Livsmedelsverkets regler, finns formell skyldighet för besikten ningsveterinärema till djurskyddslagstiftningen efterlevs på att se att slakterierna. Ifrågasättandet grundar sig på det förhållandet att

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 85

Livsmedelsverket saknar bemyndigande att meddela djurskyddsföreskrifter och att Lantbruksstyrelsen saknade bemyndigande att meddela Föreskrifter för besiktningsveterinärorganisationen. Inte heller Jordbruksverket, som ersatt Lantbruksstyrelsen, har ett sådant

bemyndigande.

Den osäkerhet som verkar finnas om besiktningsveterinärernas roll i djurskyddstillsynen på slakterierna kan enligt utredningens mening förklaras av att den inte är fastlagd i lag eller förordning. Ett sådant klarläggande bör därför göras. Utredningen är emellertid inte beredd att föreslå så långtgående förändringar i besiktningsveterinärernas för djurskyddstillsynen Jordbruksverkets

ansvar som arbetsgrupp gör i "Djurskyddstillsyn 1994". Arbetsgruppens förslag innebär så utredningen uppfattar det- att besiktningsveteri-

- som närerna görs till tillsynsmyndigheter och att de i så fall också

ges

samma befogenheter som andra tillsynsmyndigheter, bl.a. att med-

dela förelägganden och förbud enligt 26 § djurskyddslagen. För att handlägga sådana ärenden krävs såväl förvaltningsrättslig erfarenhet som juridisk sakkunskap inom djurskyddsområdet. Enligt utredningens bedömning har besiktningsveterinärerna, utför sitt

som dagliga arbete på slakterierna, inte tillräckligt stor erfarenhet

av sådan handläggning. Utredningen bedömer att det inte skulle

vara förvaltningsmässigt rationellt att göra sådana insatser skulle

som behövas för att höja och därefter bevara besiktningsveterinär-

- ernas kompetens i nämnda avseenden. Den lokala tillsynsmyndigheten bör således även i fortsättningen vara ansvarig för

djurskyddstillsynen på slakterierna.

Av avsnitt 3.5.1 framgår att distriktsveterinärerna enligt 9 § förordningen 1971:810 med allmän veterinärinstruktion är skyldiga att se till att föreskrifter djurskyddet efterlevs och att

om de dessutom är skyldiga att anmäla brister i djurskyddet till kommunen, länsstyrelsen och Jordbruksverket, rättelse inte sker.

om Enligt utredningens mening skulle det innebära förbättring för

en djurskyddet om en liknande skyldighet infördes i veterinärinstruktionen för besiktningsveterinärernas arbete slakterierna.

86 Kommunen lokal tillsynsmyndighet som

Det skulle kunna ske i 12 § allmänna veterinärinstruktonen som i så fall bör följande lydelse: ges

"En besiktningsveterinär skall till att djurskyddslagen se 1988:534 och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen efterlevs inom slakteriområdet och i djurtransporier som ankommer dit. Om besiktningsveterinären har anledning att anmärka djurskyddet inom slakteriområdet eller i djurtranzporter som ankommer dit, skall veterinären anmäla detta till den eller de kommunala nämnder fullgör uppgifter inom miljö- och som hälsoskyddsområdet och till länsstyrelsen, om rätte se inte sker efter tillsägelse. Om besiktningsveterinär gör sådana iakttagelser som tyder en på att det kan finnas brister i djurskyddet i den besättning ett djur kommer ifrån, skall veterinären skyndsamt anrräla detta till de myndigheter nämns i andra stycket." som

3.7¶Egentillsyn

3.7.1¶Lantbrukets egentillsyn

Lantbrukets egentillsyn, Miljöhusesynen, är enligt Lantbrukarnas Riksförbund LRF ett frivilligt redskap för lantbrukaren för egenkontroll och samordning kontrollinsatser gården beav träffande miljö- och djurskydd, det s.k. mjölkdirektivct samt föreningsföretagens leveransvillkor och kvalitetsprogram Miljöhusehar till syfte att upprätthålla ett bra djurskydd, fåtill stånd ett synen fungerande miljö- och djuromsorgsarbete gården och medverka till hög kvalitet slutprodukten. en Miljöhusesynen innehåller motivationsdel för hntbrukaren, en anvisningar hur lantbrukaren bör utföra egentillsynet, checklista om med frågor lantbrukaren bör besvara och en sammansom ställningsblankett där lantbrukaren kan redovisa resultatet av egentillsynen. I faktadel lämnar LRF information m gällande en

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 87

lagstiftning inom djurskydds- och miljöområdet vissa delar

samt om av mjölkdirektivet och foderlagstiftningen. Där ingår också föreningsföretagens gemensamma leveransvillkor. LRF föreslår att lantbrukaren genomgår en inledande utbildning innan han, utifrån de krav som redovisas i faktadelen, utövar egentillsyn gården med hjälp av checklistan. Om det visar sig att kraven inte är uppfyllda, kan lantbrukaren lämna förslag vilka åtgärder bör utföras

som och när de bör vara utförda. Resultatet egentillsynen kan lant-

av brukaren sammanställa blankett, kan överlämnas till

en som kommunen. På blanketten kan lantbrukaren också föra uppgifter om gårdens byggnads- och djurbestånd, när veterinärbesök ägt

rum och om lantbrukaren är ansluten till djurhälsokontroll

m.m.

Enligt LRF har miljöhusesynen egentillsyn införts i vissa

som delar av landet efter samråd mellan LRF:s kommungrupper och berörda kommuner. Miljöhusesynen befinner sig för närvarande i ett uppbyggnadsskede.

3.7.2 Slakteriförbundets

egenkontrollprogram

Slakteriförbundets "kvalitetsprogram BAS" innehåller de krav på djuromsorg, foder, Smittskydd och djurhälsovård ställs på

som samtliga leverantörer nötkreatur, svin och lamm till Scan-

av slakterier. En del av kraven är identiska med djurskyddslagens krav, t.ex. kravet på daglig tillsyn djur, medan andra krav är

av mer långtgående. Beträffande djurhälsovården ställs bl.a. kravet att besättningar producerar livsvin eller smågrisar till avsalu måste

som vara anslutna till smågrishälsokontroll se avsnitt 3.7.3. Köttkobesättningar måste vara anslutna till leukoskontrollen. Leverantörerna till slakterierna förbinder sig att genom årlig egenkontroll se till att programmet är uppfyllt och att vidta de åtgärder

som krävs för att det skall uppfyllas. Kontrollen kan ske med hjälp

av en checklista, som uppfödaren fyller i och som behandlar områdena djuromsorg, foder och djurhälsovård, men den kan också ske på andra sätt. Genom att underteckna en djurägarforsäkran leveranssedeln vid försäljningen av djur garanterar uppfödaren att BAS-

som

programmet är uppfyllt. Scan förbinder sig gentemot uppfödaren att i samråd med Svenska Djurhälsovården och uppfödaren upprätta och följa åtgärdsprogram då sådana krävs för att programmet

upp skall uppfyllas. BAS-programmet trädde i kraft vid årsskiftet

1994/95.

BIS är ett "kvalitetssäkringsprogram" för grisköttsproduktion

uppfödarna kan ansluta sig till frivilligt. Programmet innehåller som krav bl.a. på sektionering och sammanhållning djurgrupper för

av

minimera smittspridning och värna god djurhälsa. att om en Kontrollen att kraven uppfylls sker genom en årlig revision som

av utförs slakteriföreningarna utsedd och utbildad BIS-

av en av specialist tillsammans med veterinär från Svenska Djurhälso-

en vården.

Något formaliserat samarbete mellan uppfödarna och kommu-

eller länsstyrelserna förekommer för närvarande inte. nerna

Slakteriförbundet och Köttbranschens Riksförbund har 1995 antagit "branschgemensam policy för åtgärder vid vanvård av

en slaktdjur" innebär att djur inte skall tas emot för slakt om de

som uppvisar allvarliga brister i näringstillförsel och hygien eller visar allvarlig skada och sjukdom som inte behandlats.

3.7.3¶Svenska Djurhälsovårdens djurhälsokontroll

I avsnitt 3.5.3 finns kortfattad redogörelse för den organiserade

en djurhälsokontrollen. Av redogörelsen framgår att Svenska Djurhälsovården, under sin huvudman Slakteriförbundet, ansvarar för hälsokontrollen svin, får och köttproducerande nötkreatur samt

av för kontroll- och bekämpningsprogram avseende Aujeszkys sjukdom på svin, tuberkulos hos hägnad hjort och Maedi-visna hos får.

Enligt Svenska Djurhälsovårdens "policy avseende djur-

nya skyddstillsynen på besättningsnivå", trädde i kraft den l sep-

som tember 1995, skall bedömning djurskyddet göras i den be-

en av sökta besättningen i samband med att hälsokontrollen utförs där.

Om djurhållningen inte uppfyller djurskyddslagstiftningens krav,

skall detta påtalas för djurägaren. Om bristerna är allvarliga och

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 89

bedöms bryta mot grundläggande krav i djurskyddslagstiftningen, skall tillsynsmyndigheterna informeras.

3.7.4¶Svensk Fågels djuromsorgsprogram

Branschorganisationen Svensk Fågel har ett djuromsorgsprogram som för närvarande omfattar ca 97 procent slaktkycklings-

av uppfödningen i landet. Besätttningar är anslutna till

som programmet besiktas årligen av Svensk Fågels s.k. rikslikare, till

som sin hjälp har djuransvarig vid slakteriet eller kontrollveterinär

en en vid uppfödningsanläggningen. För närvarande omfattar besiktningen 31 kontrollpunkter, berör djurutrymmen, ekonomiutrymmen

som och skötsel av kycklingarna. Flertalet punkter har två bedömningsmoment, ett tekniskt moment och ett skötselmoment. Kontrollpunkterna poängsätts rikslikaren och Den erhållna

av summeras. poängsumman bestämmer stallets högsta tillåtna beläggning i antal kilogram levande kyckling per kvadratmeter golvarea. För besättningar som inte är anslutna till Svensk Fågels djuromsorgsprogram är högsta tillåtna beläggning 20 kg kyckling kvadratmeter enligt

per Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS 1993:129 djurhållning

om inom lantbruket m.m. För besättningar är anslutna till Svensk

som Fågel är den högsta tillåtna beläggningen 36 kg kyckling

per kvadratmeter, om de ställda kraven är uppfyllda. Den tillåtna beläggningsgraden för besättning bestäms rikslikaren i samband

en av

med den årliga besiktningen anläggningen.

av

Statens Jordbruksverk har godkänt Svensk Fågels djuromsorgsprogram i enlighet med 2 kap. 46 § Jordbruksverkets föreskrifter om djurhållning inom lantbruket Frågor rörande kontroll-

m.m. programmet, dess praktiska funktion samt uppföljning sker i

en referensgrupp sammansatt representanter för Svensk Fågel,

av slakterier, uppfödare, Jordbruksverket, Lantbruksuniversitetet och djurskyddsorganisationer.

90 Kommunen lokal tillsynsmyndighet

som

3.7.5¶Äggnäringens

omsorgsprogram

Enligt SFS-Svenska Ägg, företräder äggnäringen, har näringen

som nyligen beslutat sig för att genomföra ett för

omsorgsprogram branschen. Programmet, som är avsett att påbörjas under hösten 1995, har Svensk Fågels djuromsorgsprogram som förebild. De anläggningar är anslutna till äggnäringens skall in-

som program spekteras årligen s.k. rikslikare, bedömer djurskötseln

av en som och djurmiljön enligt ett poängsystem som liknar Svensk Fågels. För att bli godkänd skall en viss poängsumma uppnås.

3.7.6¶Svenska Ridsportförbundets egentillsyn

Svenska Ridsportförbundet har organiserat egentillsyn för för-

en bundets ridskolor. Egentillsynen bedrivs i omkring 15 av förbundets 19 distrikt i landet. Det är distriktens s.k. besöksgrupper, som har

rådgivande funktion gentemot ridskolorna, som utför egenen tillsynen. Grupperna består personer med erfarenhet av häst-

av hållning. Enligt Ridsportförbundet är det önskvärt och vanligt

- att veterinär med sådan erfarenhet också ingår i gruppen. Rid-

en sportförbundet rekommenderar besöksgrupperna att göra grundläggande besök ridskolorna vartannat eller vart tredje år. Ett särskilt besöksprotokoll skall upprättas vid besöken. Därefter skall

besöksrapport sammanställas, överlämnas bl.a. till riden som klubben, kommunen och länsveterinären. Besöksrapporten innehåller bl.a. bedömning ridskolans verksamhet, stall och häst-

en av hållning. När det behövs, skall uppföljningsbesök göras mellan de grundläggande besöken.

3.7.7¶Svenska Kennelklubbens egentillsyn

Svenska Kennelklubben bedriver egentillsyn ett 80-tal

genom kennelkonsulenter, besiktar kennelanläggningar och hundpen-

som sionat hos klubbens medlemmar och hos medlemmar i dess special-

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 91

klubbar. Vid besöken kontrolleras i första hand hundarnas allmänna kondition och att anläggningen uppfyller vissa krav beträffande boxstorlek, värme, ventilation etc. Kennelkonsulenten upprättar ett besöksprotokoll som överlämnas till uppfödaren och Svenska Kennelklubben. Kennelklubben vidarebefordrar sedan i sin tur protokollet till kommunen och länsveterinären. För att tjänstgöra som kennelkonsulent krävs att man har mångårig erfarenhet av hunduppfödning, har deltagit i Svenska Kennelklubbens kennelkonsulentkurser och har varit elev hos en utbildad kennelkonsulent.

3.7.8¶Övrig egentillsyn

Egentillsyn av olika slag kan även förekomma vid verk-

annan samhet än den som nämnts tidigare i detta kapitel. Det gäller t.ex. vid vissa privatslakterier är anslutna till Köttbranschens Riks-

som förbund. Viss egentillsyn förekommer också i samband med hästoch hundtävlingar. Sådan egentillsyn finns beskriven i Statens Jordbruksverks utredning Tävlingsverksamhet med djur 1995.

3.7.9¶Överväganden och vilken

beskrivning av

roll egentillsynen kan ha i djurskyddstillsynen

Enligt propositionen djurskyddslagen åvilar ansvaret för att djur

om behandlas väl och skyddas mot lidande primärt varje enskild människa som har djur i sin vård medan det allmänna har ansvaret för normgivning och ändamålsenlig tillsyn prop. 1987/88:93

en s. 15. Att den enskilde djurhållaren är ansvarig för skyddet av det eller de djur han har i sin vård är således utgångspunkten för djurskyddslagen. Den s.k. egentillsynen kan ses som en tillsyn som den enskilde djurhållaren utövar i mer eller mindre organiserad form tillsammans med någon eller några sina bransch- eller

av intresseorganisationer. En utomstående insyn i djurhållningen kan därigenom delvis ske. Genom egentillsynen kan dessutom den

92 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

myndighet för djurskyddstillsynen i en del fall få

som ansvarar information om djurhållningen, antingen direkt från djurhållaren eller dennes organisation. Egentillsynen är vidare

genom betydelsefull att den ökar djurhållarens medvetenhet och

genom kunskap om djurskyddet.

Av den tidigare redovisningen av olika former av egentillsyn framgår att det i vissa fall är bransch- eller intresseorganisationen

är den part som utövar egentillsynen medan andra organisom sationers aktivitet i tillsynen är nästan obefmtlig. Organisationernas insatser i egentillsynen är således skiftande. Kvaliteten de olika formerna egentillsyn är enligt utredningens mening varierande

av och svårbedömbar. För att göra kvalitetsbedömning krävs betyd-

en

information egentillsynens organisatoriska uppbyggnad ligt mer om och praktiska verksamhet än vad utredningen nu har tillgång till. Utredningen har därför inte för avsikt att försöka göra en sådan bedömning.

Utredningen att egentillsynen inte kan ersätta den of-

anser fentliga djurskyddstillsynen utan snarare tjäna som ett komplement till denna. Enligt utredningens mening bör en väl fungerande egentillsyn i första hand medföra att tidsmellanrummet för de lokala tillsynsmyndigheternas regelbundna inspektioner bör kunna utökas, särskilt kontrollprogrammet har mycket hög kvalitet och tro-

om värdighet. Tillsynsmyndigheterna skulle därigenom kunna utnyttja sina effektivare, t.ex. för att utöva riktad tillsyn hos

resurser djurhållare är kända för tveksamt eller eftersatt djurskydd.

som Uppfödare med enligt egentillsynen god djurhållning skulle

en

det längre tidsintervallet mellan de offentliga tillsynsbesöken genom i praktiken belönas med lägre kostnader för tillsynen. Uppfödaren skulle samtidigt uppleva erkänsla från den offentliga tillsynen för sin djurhållning. En bra djurhållning skulle därmed i praktiken belönas tvåfaldigt.

Utredningen drar det sagda slutsaten att både offentliga till-

av synsmyndigheter och enskilda djurhållare skulle kunna dra fördel

väl fungerande egentillsyn. En väsentlig uppgift för utredav en ningen är därför att uppslag kan stimulera framväxten av en

ge som

SOU I996:l3 Kommunen .mm lokal til/.gvns/nyidighet 93

egentillsyn som håller hög kvalitet. Hur kan då sådan utveckling

en stimuleras Enligt utredningens mening kan det t.ex. ske genom att en central kvalitetsprövning införs för de organisationer önskar

som

sin egentillsyn godkänd. En sådan prövning bör lämpligen utföras av Statensjordbruksverk. Prövningen bör ske efter ansökan av respektive organisation och bör omfatta ett antal krav måste

som vara uppfyllda för att egentillsynen skall kunna godkännas. Krav bör ställas vad som bör ingå i egentillsynen, bl.a.

hur ofta tillsynen skall utövas

att upptäckta brister rapporteras till den lokala tillsynsmyndig- -

heten

att förslag lämnas hur bristerna bör avhjälpas -

att Lippföljning sker -

att smittskyddet är gott -

att egentillsynen utövas ett trovärdigt och enhetligt sätt för -

anslutna besättningar.

Utredningen vill betona att ett godkännande egentillsynen inte

av innebär att den lokala tillsynsmyndigheten kan förvägras att göra inspektioner, när den finner anledning till det, besättningen

även om ingår i en godkänd egentillsyn. Den lokala tillsynsmyndigheten skall alltså enligt Litredningens mening alltid ha möjlighet att självständigt avgöra inspektion skall utföras eller

om en

Utredningen vill slutligen tillfoga att trovärdigheten for egentillsynen hos allmänheten och konsumenterna, enligt utredningens

uppfattning, i hög grad är beroende att det finns väl fungerande

av en offentlig urskyddsti llsyn, vilket bör betydelsefullt framför allt

vara för dem som för sin försörjning är beroende lantbrukets djur.

av

94 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

3.8¶Den kommunala djurskyddstillsynen

-

en sammanfattande beskrivning av en

alternativ och förbättrad kommunal

tillsyn

I det följande lämnar utredningen en sammanfattande beskrivning

hur den kommunala djurskyddstillsynerz kan förbättras. Förslag av till kommunernas framtida roll i den lokala djurskyddstillsynen lämnas i avsnitt 8.3.

Den regelbundna tillsynen är en förutsättning för att kom-

skall kunna ha en uppfattning om hur djurhållningen är munerna inom kommungränserna. Alla kommuner utövar inte regelbunden tillsyn. Många kommuner som utövar sådan tillsyn gör det inte tillräckligt ofta. Över lantbrukets djur bör regelbunden tillsyn enligt utredningens mening utövas vart tredje år för att vara godtagbar. Tillsynen djurhållning bör i många fall utövas oftare se

över annan avsnitt 3.2.2.

För att kunna planera den regelbundna tillsynen behöver kom-

ha register över djurhållningen inom kommunerna. munerna Tillgången till sådana uppgifter bör förbättras. De kommuner som saknar register bör därför upprätta sådana och de som har bristfälliga register bör fortsätta att bygga dem. Övriga tillsyns-

upp myndigheter har uppgifter djurhållning bör så långt det

som om är möjligt ställa uppgifterna till förfogande för kommunerna.

- Jordbruksverket bör verka för att intresseorganisationer inom djurområdet bidrar med uppgifter till register hos tillsynsniyndigheterna se avsnitt 3.2.4.

Kommunernas kompetens i djurskyddstillsyn är inte tillfredsställande enligt utredningens uppfattning. Framför allt brister det i kunskaper djurhållning och djurskydd, men också de juridiska

om kunskaperna är bristfälliga. För att förbättra kompetensen bör i en

24 § djurskyddslagen införas krav att tillsynspersonalen ny a skall ha 20-p0ängs djurskyddsutbildning högskolenivå. För att

en

behörig till utbildningen bör den sökande ha lämplig grundutvara bildning. Sveriges lantbruksuniversitets lantmästarutbildning, hippologutbildning och djursjukvårdarutbildning är enligt utredningens

SOU 1996:l3 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 95

mening lämpliga grundutbildningar. Djurskyddsutbildningen bör emellertid även vara öppen för den som har en mer kvalificerad utbildning med inriktning kunskap djur, t.ex. veterinärut-

om bildning, husdjursagronomutbildning och zoologutbildning. Den som har kvalificerad praktisk erfarenhet djurskyddstillsyn bör i

av ett övergångsskede kunna få dispens från utbildningskravet se avsnitten 3.3.3 och 3.3.5.

Kommunallagen utgör för närvarande ett rättsligt hinder för kommunal samverkan. Det hindret kan enligt utredningens mening undanröjas att 24 b § införs i djurskyddslagen

genom en ny som innebär att en kommun får möjlighet dels att anlita personal från

en annan kommun för att i uppdragsform utöva djurskyddstillsyn i kommunen, dels att låta denne ägna sig åt myndighetsutövning i kommunen se avsnitt 3.4.3.

Samarbetet mellan kommuner och veterinärer bör enligt utredningens mening utökas för att förbättra kommunernas insyn i djurhållningen. Det kan ske genom att samarbetet med framför allt distriktsveterinärerna utvecklas och att länsveterinärema tar

genom initiativ till och genomför sammankomster olika slag med

av kommuner och veterinärer. Det kan vidare ske att ett tillägg

genom införs i 4 § förordningen 1971:810 med allmän veterinärinstruktion med innebörden att samtliga veterinärer i sin yrkesutövning skall se till att djurskyddslagstiftningen efterlevs och att veterinärerna, om de har anledning att anta att djurskyddet är eftersatt, skall ha anmälningsskyldighet till kommunen och länsstyrelsen avsnitt

se

3.5.5.

Djurskyddstillsynen på slakterier bör enligt utredningens mening även i framtiden utövas av den lokala tillsynsmyndigheten. Besiktningsveterinäremas ansvar för djurskyddstillsynen bör dock klarläggas genom att ett tillägg införs i 12 § förordningen 1971:810 med allmän veterinärinstruktion med innebörden att en

besiktningsveterinär i sin yrkesutövning skall se till att djurskydds-

lagstiftningen efterlevs inom slakteriområdet och i djurtransporter som ankommer dit. Vidare skall besiktningsveterinären, denne

om har anledning att anta att djurskyddet är eftersatt ha anmäl-

96 Kommunen lokal tillsynsmyndighet

som

ningsslçøldighet till kommunen och länsstyrelsen, om rättelse inte sker efter tillsägelse. Om veterinären gör iakttagelser som tyder att det kan finnas brister i djurskyddet i den besättning ett djur kommer ifrån, skall veterinären göra en anmälan skyndsamt se avsnitt 3.6.4

Den s.k. egentillsynen, den enskilde djurhållaren utövar i

som

eller mindre organiserad form tillsammans med någon av sina mer branschorganisationer, kan enligt utredningens mening ha en viss betydelse för den offentliga tillsynen. En förutsättning för att detta skall kunna ske är att central kvalitetsprövning av egentillsynen

en införs. Ett antal krav bör uppfyllda innan ett godkännande kan

vara meddelas. Egentillsynen kan i så fall eventuellt förlänga tidsintervallet för kommunernas regelbundna tillsyn, men den ersätter inte den offentliga tillsynen. En tillsynsmyndighet bör därför göra inspektioner närhelst den finner anledning till det se avsnitt 3.7.9.

3.9¶Kostnader för kommunernas

djurskyddstillsyn

3.9.1¶Nuvarande kostnader för

djurskyddstillsynen och hur de finansieras

Enligt den enkät kommunernas tillsynspersonal besvarat

som uppgår kostnaderna för djurskyddstillsynen i 225 kommuner till ca 31 500 000 kronor år. I kostnaderna ingår utgifter för personal,

per lokaler, administration, Av dessa kostnader täcks enligt

resor m.m.

personalen i genomsnitt knappt 14 procent av avgifter som kom-

tar ut från djurhållarna. Avgifterna inbringar således ca munerna 4 300 000 kronor. Resten kostnaderna, dvs. ca 27 200 000 kro-

av

är skattefmansierade. 105 236 kommuner tar enligt enkätnor, av

inte ut någon avgift alls for tillsynen. svaren

På grundval de uppgifter tillsynspersonalen lämnat uppskattar

av utredningen att den årliga kostnaden för djurskyddstillsynen för

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 97

samtliga 288 kommuner för närvarande uppgår till totalt ca 40 000 000 kronor.

3.9.2¶Avgift för verksamhet

enligt djurskyddslagen och djurskyddsförordningen

Enligt 57 a § djurskyddsförordningen får kommunen ta ut avgift enligt taxa som kommunen bestämmer för en kommunal nämnds verksamhet enligt djurskyddslagen och djurskyddsförordningen. I samband med att 25 § djurskyddslagen ändrades så att det blev möjligt för regeringen att överlåta åt kommunen att fastställa

en sådan taxa anförde departementschefen i huvudsak följande prop. 1989/902118 s. 15 f.:

förarbetena till djurskyddslagen uttalade jag att det borde

vara möjligt att ta ut avgift för tillsynen. Samtidigt framhöll jag

- - att avsikten inte att avgiftsbelägga tillsyn annat än då

var tillsynen ställde särskilda krav på sakkunskap eller

det annars fanns särskilda skäl.

Bemyndigandet att meddela föreskrifter avgift för

om tillsynen har ännu inte utnyttjats. i

Lantbruksstyrelsen föreslår att avgift skall tas ut för

nu kommunernas tillsyn över försöksdjur och cirkusdjur.

För egen del vill jag anföra följande. Jag anser att det är rimligt att kommunerna vid satsning på förstärkt och

en en förbättrad tillsyn också får möjlighet att ta ut viss avgift för

en tillsynen. Det är som jag tidigare anfört angeläget att tillsynen kan genomföras ett kompetent och tillfredsställande sätt. En avsikt med att förstärka tillsynen är att insatser från kommunernas sida på ökad sakkunskap hos nämnderna också skall tillföra djurägaren ny och värdefull kunskap och information. Främst kan en möjlighet att ta ut avgift för tillsynen få betydelse för kommuner som måste skaffa sig särskild kompetens för komplicerad och resurskrävande tillsyn. Det kan t.ex. vara fråga

98 Kommunen lokal tillsynsmyndighet

som

mycket stora anläggningar eller mycket speciell djurhållning om i ekonomisk verksamhet. Exempel detta kan vara anlägg-

en ningar för försöksdjur och cirkusar. En möjlighet till avgiftsfinansiering kan också få betydelse när det gäller att genomföra den mig tidigare förordade projektinriktade tillsynen. I dessa

av fall genomför kommunen under en begränsad tidsperiod vissa projekt där tillsynen koncentreras på speciella djurhållningsmetoder, t.ex. utformning av svinstallar. De djurhållare som berörs denna tillsyn kan vid sådan tillsyn få värdefull

av en information och hjälp till förbättringar av djurhållningen.

Utgångspunkten för tillsynsavgifter det slag det är fråga

av

är att avgifterna inte får täcka mer än kostnaderna för om tillsynen. Avgiften skall utformas så att den som betalar avgiften erhåller motsvarande prestation från myndigheternas sida.

en Vidare måste avgiftstaxan vara överskådlig så att den avgiftsskyldige kan förutse den ungefärliga kostnaden. Taxan bör också utformas så att den kan administreras enklast möjliga sätt.

På grund vad anförts bör avgiftsbemyndigandet - - - av som nu i djurskyddslagen utvidgas så att det blir möjligt för regeringen att överlåta kommunen att meddela föreskrifter om avgifter."

När avgifter tas ut för djurskyddstillsynen, sker det enligt tillsynspersonalens enkätsvar i form av fasta årsavgifter, fasta besöksavgifter, timavgifter eller annat sätt. l en del kommuner tas en kombination dessa avgifter ut, t.ex. både en fast årsavgift och en

av fast besöksavgift. Den fasta årsavgiften varierar mellan 100 kronor och 10 000 kronor, den fasta besöksavgiften mellan 175 kronor och 6 750 kronor samt timavgiften mellan 250 kronor och 650 kronor.

3.9.3¶Vad förbättringsalternativet kostar och hur

det kan finansieras

I enkätundersökningen har kommunernas tillsynspersonal uppskattat hur många djurskyddsinspektörer som skulle behövas fö." att utöva

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 99

den regelbundna tillsynen vartannat och vart fjärde år i respektive kommun och hur stora kostnaderna i så fall skulle bli för djurskyddstillsynen. Uppgifter om tillsyn vartannat år har lämnats i 214 enkätsvar och vart fjärde år i 187 enkätsvar. Som framgått

om av avsnitt 3.2.2 anser utredningen att en målsättning för djurskyddstillsynen bör vara att den regelbundna tillsynen utövas minst vart tredje år. Med enbart enkätsvarens uppgifter som underlag

uppskattar utredningen att det skulle behövas omkring 200 djurskyddsinspektörer för att utöva en regelbunden tillsyn vart tredje år i samtliga 288 kommuner och att den totala kostnaden skulle bli omkring 70 000 000 kronor per år.

Även underlag än enkätsvaren har använts i utredningens

annat beräkningar. I en schablonmässig beräkning av kostnaderna för

en förbättrad kommunal djurskyddstillsyn utgår utredningen från ett antal förutsättningar som i huvudsak grundar sig på

en kostnadsberäkning som Länsstyrelsen i Kalmar län gjort för det fall att länsstyrelsen skulle utöva den lokala tillsynen. Dessa förutsättningar finns redovisade i avsnitt 6.3.2. Utredningen har dock i denna beräkning utgått ifrån att kommunernas tillsynspersonal i genomsnitt kan utföra tre och en halv inspektioner per dag jämfört med tre i länsstyrelsealternativet huvudsakligen på grund av kortare reseavstånd till tillsynsobjekten. Utredningen har vidare utgått ifrån att det inte tillkommer någon ytterligare kostnad för arbetsledning av inspektörerna utöver den kostnad kommunerna redan har jämfört med en fjärdedels veterinärtjänst per länsstyrelse.

Enligt den schablonmässiga beräkningen skulle det behövas

sammanlagt ca 60 djurskyddsinspektörer för att utföra enbart regelbundna inspektioner vart tredje år i samtliga 288 kommuner. Den totala årliga kostnaden för djurskyddstillsynen beräknas schablonmässigt uppgå till ca 32 000 000 kronor. Den genomsnittliga kostnaden per inspektion vart tredje år beräknas till ca l 300 kronor, vilket motsvarar en årlig kostnad för djurskyddstillsynen på i genomsnitt knappt 450 kronor per djurhållare.

I den schablonmässiga beräkningen har utredningen trots uppräkningen antalet tillsynsobjekt utgått från ett för lågt antal tillsyns-

av

100 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

objekt, eftersom alla tillsynsobjekt inte är kända. Vissa objekt bör dessutom inspekteras oftare är vart tredje år. Inte heller all den tillsyn utövas lokalt ingår i beräkningen. Exempelvis ingår inte

som den projektinriktade tillsynen i beräkningen. Detta medför att det totala antalet djurskyddsinspektörer är för lågt beräknat enligt den schablonmässiga metoden och därmed också den totala kostnaden för djurskyddstillsynen. Också beräkningen av tidsvinsten vid en kommunal tillsyn, jämfört med länsstyrelsens tillsyn, är schablonmässig och osäker. Den genomsnittliga kostnaden för ett inspektionsbesök vart tredje år torde dock inte ändras nämnvärt även om den totala kostnaden är för lågt beräknad, eftersom den genomsnittliga kostnaden beräknas på ett visst antal inspektioner per år av en inspektör.

Kommunerna har inte kunnat lämna motsvarande underlag till de beräkningar som gjorts ovan.

Utredningens intryck är att kvaliteten på de enkätsvar som kommunernas tillsynspersonal lämnat är mycket ojämn och fäster därför större avseende vid den schablonmässiga beräkningen. Antalet inspektörer är emellertid, som tidigare sagts, för lågt beräknat med den schablonmässiga metoden. Utredningen gör därför bedömningen att det skulle behövas upp till 50 procent fler djurskyddsinspektörer för att utöva den lokala djurskyddstillsynen i samtliga kommuner, dvs. totalt omkring 90 inspektörer. Kostnaden för tillsynen skulle i så fall uppgå till omkring 48 000 000 kronor per år.

För närvarande arbetar flertalet av kommunernas inspektörer deltid med djurskyddstillsyn se avsnitt 3.4.1. Utredningen uppskattar att samtliga deltidstjänster sammanlagt motsvarar omkring 90 heltidstjänster, dvs. ungefär det antal tjänster som utredningen bedömer skall kunna utöva en godtagbar djurskyddstillsyn i framtiden. Ett skäl till att utredningen gör denna bedömning är att det i forbättringsalternativet är fråga om heltidstjänster, som enligt utredningens mening kan utnyttjas på ett avsevärt mer effektivt sätt än nuvarande deltidstjänster.

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 101

Finansiering

I "Direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden" dir. 1994:23 anför regeringen Följande:

"Om förslag lämnas om åtgärder som påverkar den kommunala

sektorns verksamhet och ekonomi skall följande gälla. Varje

kommitté skall göra en bedömning av de kommunalekonomiska effekterna och om den s.k. finansieringsprincipen är tillämplig.

F inansieringsprincipen innebär att kommuner och landsting inte

skall åläggas uppgifter utan att de samtidigt får möjlighet att

nya

finansiera dessa med annat än höjda skatter."

Den Förbättrade kommunala djurskyddstillsynen beskrivits tidi-

som gare innebär en ökning av de kommunala utgifterna. Enligt utredningens mening bör denna utgiftsökning finansieras att

genom kommunerna i större utsträckning än för närvarande tar ut avgift för den tillsyn de utövar.

som

4¶F örsöksverksamhet ökade

med

kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen en utvärdering

-

En försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter

har pågått under perioden 1986-1994. Ett antal kommuner

har då haft befogenheter som endast länsstyrelser har.

annars

Utredningen anser att kommunerna använt sig de ökade

av

befogenheterna i så liten utsträckning att det inte går att dra

någon direkt slutsats om huruvida det är en fördel eller för

djurskyddet att kommunerna har befogenheterna.

4.1¶Vad försöksverksamheten innebar och

vilka kommuner som verksamheten

omfattade

Riksdagen beslöt 1984 att försöksverksamhet med ökad

en kommunal självstyrelse det s.k. frikommunförsöket skulle

- inledas. Avsikten med försöksverksamheten att de kommuner

var och landsting som deltog skulle möjlighet att bättre den

ges anpassa kommunala organisationen till lokala förhållanden, att bättre utnyttja de samlade samhällsresurserna och att åstadkomma ökad

en samordning och effektivitet i den kommunala verksamheten. Det skedde genom att de deltagande kommunerna och landstingen

gavs möjlighet att göra avsteg från föreskrifter i lagar och andra

104 F Örsöksverksamhet

författningar. Ett annat syfte med försöket att utveckla formerna

var för samverkan mellan kommuner och landsting, liksom mellan kommunala och statliga organ.

1 samband med att frikommunförsöket inleddes anhöll Helsingborgs kommun att vissa länsstyrelsens mer omfattande

av befogenheter i den dåvarande djurskyddslagen 1944:219 också skulle tillkomma miljö- och hälsoskyddsnämnderna i frikommuner-

Örebro kommun framförde liknande önskemål prop. na. 1985/86:70 13. Framställningarna resulterade i lagen 1986:99

s.

försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid om tillsyn enligt lagen 1944:219 djurskydd. Försöksverksamheten

om påbörjades den l april 1986 och upphörde vid utgången av år 1994. Ursprungligen ingick nio kommuner i försöksverksamheten. Efter hand utökades antalet kommuner och när verksamheten upphörde omfattade den kommuner. Elva kommunerna ligger i Örebro

37 av län och nio i Stockholms län.

Försöksverksamheten innebar bl.a. att den eller de kommunala nämnder fullgjorde uppgifter inom miljö- och hälsoskydds-

som området hade befogenheter enligt 29, 31 och 32

samma som djurskyddslagen 1988:534 eller motsvarande bestämmelser i den

gamla djurskyddslagen tillkom länsstyrelsen. Paragraferna har

--

följande lydelse:

29 § Länsstyrelsen skall meddela förbud att ha hand om djur eller visst slag av djur för den som

inte följer ett beslut tillsynsmyndighet har meddelat

som en enligt 26 § och är väsentlig betydelse från djurskydds-

som av synpunkt,

2. allvarligt har försummat tillsynen eller vården ett djur, eller

av

har misshandlat ett djur.

Förbud skall inte meddelas, det kan antas att ett upprepande

om inte kommer att inträffa.

Om den mot vilken förbudet riktas är ägare av djuret, får länsstyrelsen dessutom ålägga honom att göra sig med det och

av

Försoksverksamhet 105

förbjuda honom att skaffa djur över huvud taget eller visst slag av djur. Förbudet kan avse viss tid eller gälla tills vidare.

31 § Länsstyrelsen får besluta att ett djur skall tas om hand genom polismyndighetens försorg om

djuret otillbörligt utsätts för lidande och detta inte rättas till efter tillsägelse tillsynsmyndigheten;

av

ett beslut som meddelats enligt 26 § inte följs och beslutet är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt, eller

ett beslut som meddelats enligt 29 § inte följs.

32 § Utan hinder vad i 31 § l föreskrivs tillsägelse och

av om rättelse får länsstyrelsen, en tillsynsmyndighet eller polismyndigheten besluta att ett djur är utsatt för lidande omedelbart skall

som omhändertas om

det bedöms utsiktslöst att felet blir avhjälpt, ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas, eller

det i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt.

Om beslutet har meddelats av någon annan än länsstyrelsen, skall beslutet underställas länsstyrelsen, som snarast skall avgöra det

om skall fortsätta att gälla.

Omhändertagandet skall ske polismyndighetens försorg.

genom

Om den kommunala nämnden beslutade omhändertagande

om av djur, skulle nämnden också tillämpa 34 § djurskyddslagen. Av denna paragraf framgår att länsstyrelsen, när den beslutar

om omhändertagande av djur, snarast skall fastställa om djuret skall säljas eller avlivas.

106 F örsöksverksamhet SOU 1996: 13

4.2¶Hur kommunerna använde sina ökade

befogenheter

Statens gjorde i slutet 1991 en enkätundersökning

av hos kommunerna för att bl.a. få frågan "om de utökade

svar befogenheterna tillämpats frikommunerna." 28 av de 37 kom-

av

då hade möjlighet att delta i försöksverksamheten med muner som ökade kommunala befogenheter besvarade enkäten. Av Jordbruksverkets rapport Tillsyn enligt djurskyddslagen l99l framgår att endast 4 dessa kommuner använde sig av de ökade befogen-

av heterna. I kommentar i rapporten sägs att del av de kom-

en en

besvarat enkäten nyligen hade fått frikommunmuner som befogenheter och att det framkommit att tjänstemän miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i några kommuner inte kände till att kommunen hade dessa befogenheter s. 59.

En enkätundersökning Svenska Kommunförbundet gjorde

som i slutet 1994 och besvarades 32 de 37 försöks-

av som av av kommunerna följande resultat. De ökade befogenheterna vid

gav tillsyn enligt djurskyddslagen utnyttjades enligt enkätsvaren i stor utsträckning 3 och i begränsad utsträckning av 1 1 kommuner. 18

av kommuner använde sig inte de ökade befogenheterna. 24 kom-

av

ansåg det angeläget att de fick fortsätta att ha de ökade muner befogenheterna, medan 5 kommuner hade den motsatta uppfattningen. Resten kommunerna tveksamma eller hade ingen

av var uppfattning i frågan.

Av den enkätundersökning utredningen gjort hos kom-

som

handläggare djurskyddsfrågor har i huvudsak följande munernas av framkommit försöksverksamheten med ökade kommunala

om befogenheter. Handläggare i 24 de 37 kommuner haft ökade

av som befogenheter har besvarat enkäten dock inte alla frågor.

Enligt enkätsvaren användes de ökade befogenheterna under treårsperioden den 1januari 1992 -den 31 december 1994 i enstaka fall 7 kommuner. En kommun tillämpade bestämmelserna i ett

av trettiotal fall. Resterande 16 kommuner använde sig inte av de ökade befogenheterna under denna tid.

Försöksverksamhet 107

l enkätsvaren uppges vidare att tiden från det att ett missförhållande blivit känt för kommun till dess att det fanns ett

en lagakraftvunnet beslut i djurskyddsärendet förkortades i fem kommuner. Vidare uppges att djurskyddstillsynens resurser i 17

av kommunerna inte förändrades när de fick ökade befogenheter, medan resurserna försämrades i kommun. I 11 kommuner

en uppges rättssäkerheten ha förblivit oförändrad under denna tid, medan den förbättrades i och försämrades i kommun.

en en annan

Av enkätundersökningen hos länsstyrelserna har i väsentliga drag följande framkommit. Inte heller länsstyrelserna har besvarat alla frågor. 7 länsstyrelser har uppgett att de fattade beslut enligt de tidigare nämnda bestämmelserna i djurskyddslagen under försöksperioden trots att kommunerna hade ökade befogenheter, medan 4 länsstyrelser uppgett att de inte gjorde det. Länsstyrelsen i Stockholms län, där det fanns 9 kommuner med ökade befogenheter, har uppgett att alla kommunerna inte ville använda de ökade befogenheterna. Kommunerna ansåg sig enligt länsstyrelsen inte ha skyldighet utan bara möjlighet att utnyttja dessa befogenheter.

Enligt Länsstyrelsen i Örebro län, hade 11 kommuner med

som ökade befogenheter inom sitt län, utnyttjade 10 länets kommuner

av inte befogenheterna. I enkätsvaren från kommunernas djurskyddshandläggare uppges dock att 2 av kommunerna använde sig

av befogenhetema, den ett trettiotal gånger och den andra några få

ena gånger. Länsstyrelsen har vidare uppgett att elva ärenden överklagades till länsstyrelsen samt att sex av dem upphävdes därför att de inte var tillräckligt utredda och inte uppfyllde djurskyddslagens formella krav.

En länsstyrelse har uppgett att tiden från det att ett missförhållande blivit känt för en kommun till dess att det fanns ett lagakraftvunnet beslut i ärendet förlängdes något under försöksperioden. 2 länsstyrelser har uppgett att tiden inte förändrades, medan 6 länsstyrelser inte har någon uppfattning i frågan. Enligt 7 länsstyrelser förändrades inte djurskyddstillsynen i övrigt när kommunerna fick ökade befogenheter. En länsstyrelse att

anser tillsynen försämrades genom att kommunens samråd med läns-

108 F örsöksverlcsamhet SOU 1996: 13

styrelsen minskade påtagligt. 7 länsstyrelser anser vidare att rättssäkerheten inte förändrades, medan en länsstyrelse har uppfattningen att rättssäkerheten försämrades.

4.3¶Utvärdering

Den redogörelse lämnats i föregående avsnitt för de enkät-

som undersökningar gjorts kommunernas användning de

som om av ökade befogenhetema vid tillsyn enligt djurskyddslagen visar enligt utredningens mening att kommunerna använt sig av de ökade befogenhetema i något större utsträckning under den sista

en treårsperioden än tidigare. Utredningen anser dock att kommunerna använt sig de ökade befogenhetema i så liten omfattning

av en med undantag för kommun att det inte går att dra någon direkt

en slutsats huruvida det för djurskyddet är en fördel eller att

om kommunerna får tillämpa 29, 31 och 32 djurskyddslagen. Den slutsats möjligen kan dras är att kommunerna generellt sett inte

som varit särskilt intresserade att använda sig av de ökade

av

befogenhetema.

5¶Särskilda

tillsynsobjekt

1 detta kapitel behandlas ett antal särskilda tillsynsobjekt som kommunerna har tillsyn över.

5.1¶Transporter av ur

Kommunernas ansvar för djurskyddstillsynen omfattar även transporter djur. Bestämmelser om djurtransporter finns förutom i

av djurskyddslagen och djurskyddsförordningen även i Lantbruksstyrelsens kungörelse LSFS 1981 :45 om transport av levande djur. Där anges bl.a. hur transportfordon skall vara beskaffade från djurskyddssynpunkt och hur djur skall lastas i och ur fordonen. Även internationella transportbestämmelser finns, bl.a. i den europeiska konventionen den 13 december 1968 om skydd av djur under internationella transporter. Inom Europeiska Unionen finns transportbestämmelser i rådets direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 om skydd av djur vid transport och om ändring

direktiven 90/425/EEG och 91/496/EEG samt i rådets direktiv av 95/29 EG den 29 juni 1995 om ändring av direktiv

av 91/628/EEG skydd djur vid transport. Enligt Statens jord-

om av bruksverk håller verket på att utarbeta nya transportbestämmelser

införlivar transportdirektivet i svensk rätt och som också skall som ersätta Lantbruksstyrelsens kungörelse.

Tillsynen över djurtransporter försvåras att kommunerna ofta

av inte känner till när transporterna sker och att kommunerna kan ha svårt att hinna ingripa innan transporten lämnat kommunen. I de fall en kommun ingripit, t.ex. genom att vid vite förelägga transportören att vidta djurskyddsåtgärd inom viss tid, kan kommunen

en

110 Särskilda tillsynsobjekt

få svårigheter att följa upp ärendet om transporten lämnar kommunen. En uppföljning av ärendet förutsätter att den kommun som transportfordonet för tillfället befinner sig i är beredd och har möjlighet att inspektera fordonet. Kommunen är vidare beroende av polismyndighetens hjälp för att stoppa djurtransporten för inspektion. Om det blir aktuellt att ansöka om utdömande av vitet, skall det enligt 6 § lagen 1985:206 om vite göras av den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet. Ansökan skall göras hos länsrätten i det län där beslutsmyndigheten är belägen.

Av nästan två tredjedelar av enkätsvaren från kommunernas tillsynspersonal framgår att personalen anser att någon annan myndighet än kommunen bör ansvara för den lokala tillsynen över djurtransporter. I det stora flertalet enkätsvar förordas länsstyrelserna som lokala tillsynsmyndigheter.

Enligt ungefär tre fjärdedelar av enkätsvaren från länsstyrelserna bör ansvaret för den lokala tillsynen över transporter överföras från kommunerna till länsstyrelserna.

5.2¶Cirkusdjur

Årligen turnerar 10-20 cirkusar i landet. På cirkusama förevisas bl.a. hästar, åsnor, sebror, kameler, lamadjur, bufflar, annan exotisk tamboskap, getter, kor, svin, hundar, katter, elefanter, sjölejon, duvor och papegojor.

Kommunerna har ansvaret för djurskyddstillsynen över cirkus-

när de befinner sig i respektive kommun. svårigheterna med ama, tillsynen över cirkusdjur överensstämmer med det som sagts om transporter i avsnitt 5.1. Dessutom tillkommer att cirkusar ofta inte har någon hemortskommun i Sverige, där tillsynsmyndigheten

kan ha möjlighet att nå den ansvarige. Tillsynen försvåras annars ytterligare att flera djurslag kan vara exotiska, vilket ställer

av särskilda krav kompetens för den utövar tillsynen.

som

Enligt ungefär tre fjärdedelar av enkätsvaren från tillsynspersonalen i kommunerna bör den lokala tillsynen över cirkusar Över-

Särskilda tillsynsobjekt 111

föras från kommunerna till antingen länsstyrelserna eller Statens jordbruksverk, vardera förordas i lika stor andel enkätsvar.

som

Enkätundersökningen hos länsstyrelserna till resultat att två

gav tredjedelar av dem anser att det lokala tillsynsansvaret bör flyttas från kommunerna. Det stora flertalet förespråkar länsstyrelserna

som

tillsynsmyndigheter.

5.3 i och liknande

Djur djurparker anläggningar

En zoologisk trädgård, djurpark eller liknande anläggning får enligt

37 § urskyddsförordningen inte tas i bruk för offentlig förevisning

av djur innan den har godkänts Jordbruksverket. Till anlägg-

av ningar där offentlig förevisning djur kan förekomma räknas

av också bl.a. terrarier, stadsparker, s.k. minizoo och 4H-gårdar. Ett drygt 30-tal anläggningar har godkänts Jordbruksverket för

av offentlig förevisning djur. Ett stort antal anläggningar är i

av som bruk lär dock sakna tillstånd till sådan förevisning.

I större djurparker kan vilda och exotiska djurslag förekomma, såsom varg, björn, lodjur, sebra, antilop och elefant, liksom

gnu, vanliga husdjur. På 4H-gårdar förekommer normalt lantbrukets djur. Vanliga djur på ett minizoo är lantbrukets djur, kaniner och

marsvin. På terrarier hålls bl.a. reptiler, t.ex. ödlor och sköld-

ormar, paddor. Där hålls vidare groddjur såsom grodor, paddor och salamandrar. Även leddjur kan hållas på terrarier, exempelvis insekter, Skorpioner och spindlar.

I Lantbruksstyrelsens föreskrifter och allmänna råd LSFS 1991:22 om djurhållning i djurparker vilka krav

m.m. anges som finns på bl.a. inom- och utomhusutrymmen för olika djurslag samt vilken inredning och utrustning skall finnas i lokaler för djur.

som Enligt föreskrifterna skall en veterinär och normalt även zoolog

en vara knuten till anläggningen.

Ett par omständigheter som har betydelse för tillsynen över anläggningarna är dels att där kan finnas exotiska djurslag med sär-

skilda behov, dels att de djur förevisas där befinner sig nära som den publik besöker anläggningarna och därigenom kan utsättas som för Dessa omständigheter medför att det kan finnas behov av stress. att ställa särskilda kompetenskrav på den som utövar djurskyddstillsynen. Tillsynen över 4H-gårdama är normalt enklare att utöva, eftersom det där vanligen handlar tillsyn över lantbrukets djur. om I än hälften enkätsvaren från kommunernas tillsynsmer av personal föreslås att den lokala tillsynen över anläggningarna flyttas från kommunerna. Enligt flertalet enkätsvar förordas länsstyrelserna

lokala tillsynsmyndigheter framför Statens jordbruksverk.

som Av enkätundersökningen framgår att fem sjättedelar av länsstyrelserna att den lokala tillsynen över anläggningarna bör anser överföras till dem från kommunerna.

5.4¶Hägnat vilt

Dovhjort och kronhjort är de djurslag oftast förekommer i som vilthägn. Övriga viltarter förekommer i någon större omsom fattning är vildsvin och mufflonfår. Frågor tillstånd att uppföra om vilthägn länsstyrelsen enligt 24 § naturvårdslagen prövas av a 1964:822. Vid prövningen skall hänsyn tas till behovet av skydd för friluftslivet och naturmiljön. Register över vilthägn skall föras länsstyrelsen enligt 91 § Statens naturvårdsverks kungörelse av SNVFS 1994:3 med föreskrifter jakt. I registret finns bl.a. om uppgifter hägnets ägare och dess belägenhet. Det finns om om omkring 650 hjorthägn i landet. Lantbruksstyrelsen har i sina föreskrifter LSFS 1990:26 om

djurhållning dovhjort och kronhjort i vilthägn fastställt de krav

av från djurskyddssynpunkt gäller bl.a. beträffande utformning av som hägn och fållor, djurhållning, utfodring och avlivning. Eftersom det finns förhållandevis få vilthägn, kan det vara svårt för tillsynspersonalen att skaffa sig tillräcklig kompetens för att kunna fullgod tillsyn över denna typ djurhållning och utöva en av

Särskilda Iillsynsobjekt 113

att sedan behålla kompetensen. Utfodrings- och djurhälsofrågor är exempel på djurskyddsproblem i vilthägn.

l ungefär två tredjedelar enkätsvaren från kommunernas

av tillsynspersonal föreslås att den lokala tillsynen över vilthägnen även i framtiden bör utövas kommunerna, medan länsstyrelserna

av föreslås som tillsynsmyndigheter i omkring tredjedel enkät-

en av svaren.

Fem sjättedelar länsstyrelserna enligt enkätsvaren att

av anser den lokala tillsynen över vilthägnen bör överföras till dem från kommunerna.

5.5¶Fiskodlingar

l fiskodlingar är regnbågslax den vanligaste fiskarten, där

men förekommer även bl.a. öring, röding och ål.

Enligt 2 kap. 16 § förordningen 1994:1716 fisket, vatten-

om bruket och fiskerinäringen krävs det tillstånd för att anlägga och driva en fiskodling. Länsstyrelsen är den myndighet prövar

som tillståndsfrågan. Tillstånd får inte för sådana fiskarter eller fisk-

ges stammar som är olämpliga med hänsyn till vattenområdets särart. Tillstånd får inte heller det finns risk for spridning

ges om av smittsamma sjukdomar. Ytterligare bestämmelser fiskodling

om finns bl.a. i Fiskeriverkets föreskrifter FIFS 1993:29 odling,

om utplantering och flyttning fisk. Enligt dessa föreskrifter skall

av länsstyrelsen föra ett register över fiskodlingarna i länet. Registret skall bl.a. innehålla uppgifter sjukdomsläget i fiskodlingen.

om

Det finns i dag två samverkande fiskhälsokontroller dels

en obligatorisk fiskhälsoövervakning där samtliga registrerade fiskodlingar enligt Europeiska Unionens regler ingår, dels ett frivilligt hälsokontrollprogram i vilket ca 75 procent de registrerade fisk-

av odlingsföretagen deltar. Fiskhälsan FH AB för båda

ansvarar fiskhälsokontrollerna.

Den obligatoriska fiskhälsoövervakningen sker enligt bestämmelserna i Statens jordbruksverks föreskrifter SJVFS 1994:94

om

114 Särskilda tillsynsobjekt

obligatorisk hälsoövervakning av odlad fisk. Av föreskrifterna framgår bl.a. att anmälan skall göras omgående till fiskhälsokontrollen vid misstanke smittsam sjukdom i odlingen. Den frivilliga om hälsokontrollen sker med stöd lagen 1980:370 om organiserad av hälsokontroll husdjur se avsnitt 3.5.4. av Som framgått tidigare är fisksjukdomar ett djurskyddsproblem hålls under särskild uppsikt i frskodlingar. Till djurskyddssom problemen hör även beläggningsgraden i fiskodlingarna och hanteringen fisken vid slakt. av Enligt drygt tre fjärdedelar enkätsvaren från kommunernas av tillsynspersonal bör den lokala tillsynen över fiskodlingarna kvarstå hos kommunerna. I knappt fjärdedel av enkätsvaren förordas en länsstyrelserna som tillsynsmyndigheter. Av länsstyrelserna nästan fem sjättedelar att den lokala anser tillsynen över frskodlingarna bör överföras till dem från kommu-

nerna.

5.6¶Renar

Renskötsel bedrivs i huvudsak i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. l Kopparbergs län finns dessutom en sameby som bedriver renskötsel. Övergripande problem vid djurskyddstillsynen är att känna till och när renskötseln bedrivs, de stora av renar var reseavstånden och kostnaderna för inspektionerna. För att kunna bedöma t.ex. helikopterdrivning eller transport av renar är om en godtagbar från djurskyddssynpunkt krävs särskild kompetens. Detsamma gäller slakt och utfodring av renar. Enligt drygt hälften enkätsvaren från tillsynspersonalen i av kommunerna bör den lokala tillsynen över flyttas från renar kommunerna. I flertalet enkätsvar förordas länsstyrelserna som tillsynsmyndigheter. Också Statens jordbruksverk föreslås som

tillsynsmyndighet.

Drygt hälften länsstyrelserna föreslår att den lokala tillsynen av över bör föras över till dem från kommunerna. renar

Särskilda tillsynsobjekt 115

5.7¶Pälsdjur

Det finns 250-300 pälsdjursuppfödningar i landet. Mink är det vanligaste djurslaget, men även räv förekommer i uppfödningarna. Iller och chinchilla är mer sällsynta djurslag.

Enligt 16 § djurskyddslagen skall den som yrkesmässigt eller i större omfattning föder upp pälsdjur ha tillstånd till verksamheten. Frågor om tillstånd prövas av kommunerna. I Statens jordbruksverks föreskrifter SJVFS 1993:129 om djurhållning inom lantbruket m.m. finns bestämmelser om utrymmen för mink och räv och hur de skall skötas.

l och med att antalet pälsdjursuppfodningar är relativt få är det svårt att skaffa sig kunskap och erfarenhet om hur sådan uppfödning bör bedrivas. Exempel på frågor som kan vara svära att ta ställning till är vilka krav som bör ställas anläggningarna med hänsyn till pälsdjurens behov att bete sig naturligt, hur fodret bör hanteras, hur dricksvattentillförseln bör ske eller hur pälsdjuren bör hanteras vid avlivningen.

Enligt drygt fem sjättedelar av enkätsvaren från kommunernas tillsynspersonal bör kommunerna även i framtiden vara lokal tillsynsmyndighet för pälsdjur. Av dem som har en annan uppfattning anser flertalet att länsstyrelserna bör vara tillsynsmyndighet.

Nästan fem sjättedelar av länsstyrelserna anser enligt enkätsvaren att den lokala tillsynen över pälsdjur bör överföras till dem från kommunerna.

5.8¶Försöksdjur

I huvudsak möss och råttor används vid djurförsök. Även andra djurslag, exempelvis apor, förekommer i sådana försök. I avsnitt 10.1 och kapitel 11 finns ytterligare uppgifter om djurförsök och

föreskrifter gäller för försöksdjur. om som

Djurskyddstillsynen över djurförsök skiljer sig i många avseenden från den normala tillsynen, främst därför att djuren får

116 Särskilda tillsynsobjekt

utsättas för lidande försöket är tillstyrkt av en djurförsöksetisk

om nämnd. Det rör sig vidare om ett stort antal olika djurslag med varierande behov av djurhållning och vård.

Enligt nästan två tredjedelar av enkätsvaren från tillsynspersonalen i kommunerna bör den lokala tillsynen över försöksdjur flyttas från kommunerna till antingen länsstyrelserna eller Statens jordbruksverk, vardera förordas i lika många enkätsvar.

som

Enligt enkätundersökningen anser nästan fem sjättedelar av länsstyrelserna att den lokala tillsynen över försöksdjur bör flyttas från kommunerna. Ungefär två tredjedelar av dessa förespråkar länsstyrelserna tillsynsmyndigheter, medan en mindre andel

som förordar Statens jordbruksverk.

5.9¶Tävlingsdjur

Tävlingar med djur bedrivs huvudsakligen med hästar, men även hundtävlingar har blivit allt vanligare. Av avsnitt 2.3.2 framgår att det skall finnas tävlingsveterinärer vid offentliga tävlingar och vilka uppgifter och befogenheter de har. Tävlingsveterinärernas uppgifter omfattar inte träningen av djuren.

I rapporten Tävlingsverksamhet med djur 1995 har Statens jordbruksverk publicerat en utredning som behandlar både träningsoch tävlingsverksamhet med djur. Enligt rapporten är samhällets tillsyn över träningsverksamheten starkt eftersatt eller i de flesta fall obefintlig. I rapporten lämnas förslag hur djurskyddstillsynen bör utövas såväl i tränings- som i tävlingssammanhang.

För att kunna utöva fullgod tillsyn över tävlingsdjur och

en träningen dem krävs särskild kompetens hos tillsynspersonalen.

av Ett problem vid tillsynen av tävlingsdjur är de transporter som ofta sker i samband med träning och tävling jfr avsnitt 5.1.

Enligt två tredjedelar av enkätsvaren från kommunernas tillsynspersonal bör kommunerna fortsätta att vara lokala tillsynsmyndigheter för tävlingsdjur. I ungefär en fjärdedel av enkätsvaren föreslås länsstyrelserna som tillsynsmyndighet, medan Statens jord-

Särskilda tillsynsobjekt 117

bruksverk eller någon annan myndighet förordas i mindre andel

en enkätsvar.

Tre fjärdedelar av länsstyrelserna enligt enkätundersök-

anser ningen att den lokala tillsynen över tävlingsdjur bör flyttas från kommunerna. Flertalet av dem förespråkar länsstyrelserna

som tillsynsmyndigheter, medan en mindre andel av dem föreslår Statens jordbruksverk.

5.10 slakterier

Djur på

Djurskyddstillsynen slakterier behandlas i avsnitt 3.6.

6 som lokal

Länsstyrelsen tillsynsmyndighet - en beskrivning av en alternativ lokal djurskyddstillsyn

I avsnitt 6.1 och 6.2 finns en kortfattad beskrivning hur

av

en förbättrad djurskyddstillsyn skulle kunna utformas med

länsstyrelsen som lokal tillsynsmyndighet.

Enligt avsnitt 6.3 skulle det behövas sammanlagt drygt

100 djurskyddsinspektörer for att utöva den lokala tillsynen

i samtliga län. De totala kostnaderna beräknas uppgå till

omkring 60 000 000 kronor per år. Finansieringen skulle

kunna ske att länsstyrelserna tar ut avgift for

genom

tillsynen.

I detta kapitel lämnar utredningen beskrivning hur

en av länsstyrelserna kan organ iseras för att utöva den lokala ayurskyddstillsynen. Förslag till länsstyrelsernas framtida roll i den lokala

djurskyddstillsynen lämnas i avsnitt 8.3.

6.1¶Hur kan

djurskyddstillsynen organiseras

Utredningen utgår ifrån att en framtida lokal djurskyddstillsyn som utövas av länsstyrelserna baserar sig på nuvarande organisation, dvs. med länsveterinären som ansvarig for djurskyddsverksamheten se avsnitt 2.2.2. För att länsstyrelsen skall kunna utöva tillsyn

120 Länsstyrelsen som lokal tillsynsmyndighet

över hela länet behöver tillsynspersonalen förstärkas med ett antal djurskyddsinspektörer, som har den kompetens som beskrivs i avsnitt 3.3.5. Hur många inspektörer som skulle behövas i en framtida organisation beror framför allt hur många tillsynsobjekt

finns inom länet och hur ofta de inspekteras. Även andra som faktorer som inspektörernas placering i länet, länets storlek, djurtäthet och djurslag påverkar emellertid också behovet av inspektörer. Utredningen återkommer i avsnitt 6.3.2 till frågan om hur många inspektörer som skulle behövas i en framtida organisation.

Av enkätundersökningen framgår att flertalet av de länsstyrelser

besvarat enkäten anser att djurskyddsinspektörerna bör placeras som centralt länsstyrelserna, medan en handfull länsstyrelser föredrar en lokal placering av inspektörerna ute i länet. Några länsstyrelser föreslår både central och lokal placering av inspektörerna.

en

Utredningen gör för sin del bedömningen att en central placering av inspektörerna normalt är att föredra framför en lokal placering. Det beror central placering gör det lättare att samordna

att en inspektörernas arbete. Inspektörerna får dessutom närmare till länsstyrelsemas samlade kompetens i djurskyddsfrågor och får större möjligheter att utbyta erfarenheter av tillsynsarbetet med varandra. I de fall länsstyrelserna har filialer ute i länet kan det emellertid i vissa fall vara en fördel att placera några inspektörer där för att minska reseavstånden till tillsynsobjekten.

6.2¶Beskrivning av en alternativ lokal

djurskyddstillsyn

I avsnitt 3.8 finns en sammanfattande beskrivning av hur den kommunala tillsynen kan förbättras. Utredningens uppfattning är att de förbättringar som redovisas där också bör införas i länsstyrelsealtemativet i den mån de passar där. I det följande lämnas därför en motsvarande beskrivning för länsstyrelserna. De förslag

Länsstyrelsen som lokal tillsynsmyndighet 121

till författningstexter lämnats i kommunalternativet behöver i

som vissa fall ändras för till länsstyreIsealternativet.

att passa

Den regelbundna tillsynen är en förutsättning för att tillsynsmyndigheterna skall kunna ha uppfattning hur djurhållningen

en om är. Över lantbrukets djur bör regelbunden tillsyn enligt utredningens

mening utövas vart tredje år för att godtagbar. Tillsynen över

vara annan djurhållning bör i många fall utövas oftare se avsnitt 3.2.2.

För att kunna planera den regelbundna tillsynen behöver tillsyns-

myndigheterna ha register över djurhållningen. De tillsynsmyndig-

heter som saknar register bör därför upprätta sådana och de har

som bristfälliga register bör fortsätta uppbyggnaden dem. Övriga

av

tillsynsmyndigheter som har uppgifter om djurhållning bör så

långt det är möjligt ställa uppgifterna till de lokala tillsynsmyn-

digheternas förfogande. Jordbruksverket bör verka för att intresseorganisationer inom djurområdet bidrar med uppgifter till register

hos tillsynsmyndigheterna avsnitt 3.2.4.

se

För att den framtida personalen länsstyrelserna skall få bra kompetens bör i likhet med kommunalternativet i 24 §

- - en ny a

djurskyddslagen införas krav på att tillsynspersonalen skall ha

en 20-poängs djurskyddsutbildning på högskolenivå. För att

vara behörig till utbildningen bör den sökande ha lämplig grundutbildning. Sveriges lantbruksuniversitets lantmästarutbildning, hippologutbildning och djursjukvårdarutbildning är enligt utredningens mening lämpliga grundutbildningar. Djurskyddsutbildningen bör även vara öppen för den som har en mer kvalificerad utbildning

med inriktning djurkunskap, t.ex. veterinärutbildning. Den

som har kvalificerad praktisk erfarenhet djurskyddstillsyn bör i ett

av övergångsskede kunna beviljas dispens från utbildningskravet

se

avsnitt 3.3.5.

Samarbetet mellan tillsynsmyndigheter och veterinärer bör enligt utredningens mening utökas för att förbättra tillsynsmyndigheternas insyn i djurhållningen. Det kan ske att samarbetet med fram-

genom för allt distriktsveterinärerna utvecklas och att länsvete-

genom rinärerna tar initiativ till och genomför sammankomster olika

av slag med distriktsveterinärer och övriga veterinärer. Det kan vidare

122 Länsstyrelsen lokal tillsynsmyndighet som

ske ett tillägg införs i 4 § förordningen l9"l 1810 med genom att allmän veterinärinstruktion med innebörden att samtliga veterinärer

i sin yrkesutövning skall till att djurskyddslagstiftningen efterlevs

se veterinärerna, de har anledning att anta att djurskyddet och att om är eftersatt, skall ha anmälningsskyldighet till länsstyrelsen se

avsnitt 3.5.5. Djurskyddstillsynen vid slakterier bör enligt utredningens mening även i framtiden utövas av de lokala tillsynsmyndigheterna.

Besiktningsveterinärernas för djurskyddstillsyren bör klar-

ansvar läggas tillägg införs i 12 § förordningen 1971:810 genom att ett med allmän veterinärinstruktion med innebörden att besikten i sin yrkesutövning skall till att djurskydds-

ningsveterinär se

lagstiftningen efterlevs inom slakteriområdet och i djurtransporter ankommer dit. Vidare skall besiktningsveterinären, denne som om har anledning djurskyddet är eftersatt ha anmälningsatt anta att skyldighet till länsstyrelsen, rättelse inte sker efter tillsägelse. om Om besiktningsveterinären gör iakttagelser tyder att det kan som finnas brister i djurskyddet i den besättning ett djur kommer ifrån, skall veterinären anmälan skyndsamt se avsnitt 3.6.4. göra en Den s.k. egentillsynen, den enskilde djurhållaren utövar i som eller mindre organiserad form tillsammans med någon av sina mer branschorganisationer, kan enligt utredningens mening få en viss betydelse för den offentliga tillsynen. En förutsättning för att detta skall kunna ske central kvalitetsprövning egentillsynen är att en av införs. Ett antal krav bör uppfyllda innan ett godkännande kan vara meddelas. Egentillsynen kan i så fall eventuellt förlänga tidsinter-

vallet för tillsynsmyndigheternas regelbundna tillsyn, men den er-

inte den offentliga tillsynen. En tillsynsmyndighet bör således sätter inspektioner närhelst den finner anledning till det se avsnitt göra 3.7.9.

Länsstyrelsen som lokal tillsynsmyndighet 123

6.3¶Kostnader för

länsstyrelsemas djurskyddstillsyn

6.3.1¶Nuvarande kostnader för

djurskyddstillsynen och hur de finansieras

Enligt enkätundersökningen hos länsstyrelserna uppgår de nuvarande kostnaderna för djurskyddstillsynen i 22 län till

ca 10 500 000 kronor per år exklusive den s.k. förprövningen

av djurstallar. För samtliga 24 län beräknar utredningen den årliga kostnaden till omkring 1 1 500 000 kronor. I kostnaderna ingår utgifter för personal, lokaler, administration, Kostnaderna

resor m.m. är skatteñnansierade.

Förprövning av djurstallar enligt 5 och 6 djurskyddsförordningen är avgiftsñnansierad och påverkas inte organisations-

av en förändring. Kostnaderna för förprövningen tas därför inte med i beräkningen av länsstyrelsernas kostnader for djurskyddstillsynen.

6.3.2¶Vad alternativet kostar och hur det kan

finansieras

I enkätundersökningen har 23 länsstyrelser redovisat hur många djurskyddsinspektörer de anser skulle behövas i respektive län för att utöva regelbunden djurskyddstillsyn vartannat år och 14 länsstyrelser hur många som skulle behövas för tillsyn vart fjärde år. Motsvarande uppgifter om årliga kostnader för tillsynen har lämnats av 17 respektive 11 länsstyrelser. Med enbart enkätsvarens

uppgifter som underlag uppskattar utredningen att det skulle behövas 117 djurskyddsinspektörer för att utöva regelbunden tillsyn vart tredje år i samtliga 24 län och att den totala kostnaden skulle bli omkring 43 000 000 kronor per år.

Utredningen har även använt annat underlag än enkätsvaren för sina beräkningar. I en schablonmässig beräkning utgår utredningen från ett antal förutsättningar i huvudsak grundar sig på Läns-

som

124 Länsstyrelsen lokal tillsynsmyndighet som

styrelsens i Kalmar län kostnadsberäkning För det fall länsstyrelsen

skulle utöva den lokala djurskyddstillsynen.

I den schablonmässiga kostnadsberäkningen utgår utredningen

således ifrån

heltidstjänst för djurskyddsinspektör motsvarar 200

att en en arbetsdagar,

djurskyddsinspektör arbetar 60 procent sin arbetstid att en av med direkt tillsyn 120 dagar och 40 procent med uppföljning

kända brister i djurskyddet, föredragningar, administration, av kompetensutveckling, anmälningsärenden m.m. 80 dagar,

djurskyddsinspektör i genomsnitt kan utföra tre inspek-

- att en tioner arbetsdag med direkt tillsyn, dvs. 360 inspektioner per per år,

den regelbundna djurskyddstillsynen utövas van tredje år se att avsnitt 3.2.2,

djurskyddsinspektör i genomsnitt 100 km per arbets-

att en reser dag då tillsyn utövas,

kostnaderna för djurskyddsinspektör motsvarar kostatt en naderna för "medeltjänstemannen" vid Länsstyrelsen i Kalmar

län budgetåret 1994/95. I dessa kostnader ingår förutom en

månadslön på 15 000 kr även utgifter för sociala avgifter, ca traktamente, intern administration, hyra, telefon, utrustning m.m.,

det antal tillsynsobjekt som kommunernas tillsynspersonal i enkätsvaren. Antalet objekt har dock justerats uppåt av uppgett utredningen beroende på att alla kommuner inte besvarat enkäten

det vid jämförelse med lantbruksregistret visat sig att och att en

Länsstyrelsen lokal tillsynsmyndighet 125

som

en del kommuner uppgett ett för lågt antal tillsynsobjekt i

enkätsvaren.

Utredningen har vidare antagit att det för arbetsledning djur-

av skyddsinspektörerna behövs i genomsnitt ytterligare fjärdedels

en veterinänjänst per länsstyrelse utöver vad länsstyrelserna redovisat för det nuvarande djurskyddsarbetet.

Med de redovisade förutsättningarna utgångspunkt beräknar

som utredningen att det skulle behövas sammanlagt omkring 70 djurskyddsinspektörer för att utföra regelbundna inspektioner tredje

vart år i samtliga 24 län. l förhållande till dagens kostnader for djurskyddstillsynen i samtliga län beräknas kostnaderna schablonmässigt öka med ca 41 000 000 kronor år.

per

Per inspektion vart tredje år beräknas kostnaden i genomsnitt till drygt 1 600 kronor, vilket motsvarar årlig kostnad för

en djurskyddstillsynen i genomsnitt 500-600 kronor djurhållare.

per

I den schablonmässiga beräkningen har utredningen

trots uppräkningen antalet tillsynsobjekt utgått från för lågt antal

av ett

tillsynsobjekt, eftersom alla tillsynsobjekt inte är kända. Vissa

objekt bör dessutom inspekteras oftare är tredje år. Inte heller

vart all den tillsyn som utövas lokalt ingår i beräkningen. Exempelvis ingår inte den projektinriktade tillsynen i beräkningen. Detta medför att det totala antalet inspektörer är för lågt beräknat enligt schablonmetoden och därmed också den totala kostnaden för djurskyddstillsynen. Den genomsnittliga kostnaden för inspektions-

ett besök vart tredje år torde dock inte ändras nämnvärt den

även om totala kostnaden är för lågt beräknad, eftersom den genomsnittliga kostnaden beräknas på ett visst antal inspektioner år

per av en

inspektör.

Om beräkningen i stället skulle utgå ifrån att det i enlighet med

länsstyrelsernas enkätsvar behövdes l 17 djurskyddsinspektörer med

samma lön som "medeltjänstemannen" vid Länsstyrelsen i Kalmar län och en fjärdedels veterinär arbetsledare, skulle de totala

som kostnaderna öka med 66 000 000 kronor år jämfört med

ca per länsstyrelsernas nuvarande kostnader.

126 Länsstyrelsen lokal tillsynsmyndighet som

Av avsnitt 3.9.3 framgår att utredningen med enbart komtillsynspersonals enkätsvar underlag uppskattat att munernas som det skulle behövas omkring 200 inspektörer i kommunerna för att

utöva tillsyn vart tredje år. Utredningens intryck är att kvaliteten på de enkätsvar som kommunernas tillsynspersonal lämnat är mycket ojämn och fäster därför större avseende vid den schablonmässiga beräkningen. Antalet inspektörer är emellertid, tidigare sagts, for lågt besom enligt schablonmetoden. Utredningen gör därför bedömningräknat det skulle behövas drygt 100 djurskyddsinspektörer för att en att den lokala djurskyddstillsynen i samtliga län, dvs. något utöva det antal inspektörer länsstyrelsernas uppskattning medunder som innebär det 4-5 inspektörer län. Kostnaden för

för. I genomsnitt per

tillsynen skulle i så fall uppgå till omkring 60 000 C00 kronor per

ar.

Finansiering

Om den lokala djurskyddstillsynen skulle föras över från till länsstyrelserna ökar utgifterna för staten. Utredkommunerna ningen kan inte några möjligheter att finansiera utgiftsökningen se statliga effektiviseringar eller omprövningar inom det genom aktuella politikområdet. Enligt utredningens mening bör utgiftsökningen finansieras att länsstyrelserna ges samma genom möjligheter kommunerna att ta ut avgifter for djurskyddssom tillsynen. Det kan ske att regeringen utfärdar en förordning genom avgift för länsstyrelsernas verksamhet enligt djurskyddslagen. om

7 unionen och

Europeiska djurskyddstillsynen

Statens Jordbruksverk har utgett rapporten 1993:21 Svensk djurskyddslagstiftning i EG-perspektiv, där jämförelse görs

en mellan svenska bestämmelser, EG:s direktiv och gällande bestämmelser i ett antal EG-länder. Av rapporten framgår EG:s direktiv

att på djurskyddsområdet i huvudsak är minimikaraktär. Ett enskilt

av medlemsland får således i regel ha strängare regler än vad direktivet innehåller. Sveriges regler är i flera avseenden strängare direk-

än tivens. Det s.k. transportdirektivet direktiv 9l/628/EEG den

- av 19 november 1991 om skydd djur vid transport och ändring

av om av direktiven 90/425/EEG och 91/496/EEG innehåller också

bindande bestämmelser medlemsstaterna måste följa.

som

Att Europeiska unionens medlemsstater införlivat direktivens minimikrav i sin nationella lagstiftning kan kontrolleras kommis-

av sionen genom stickprovskontroller. Den enskilda statens tillsynsmyndigheter skall då bistå kommissionen med den hjälp kan

som behövas. Av direktiven framgår att medlemsstaterna skall ha behöriga myndigheter tillser att direktiven efterlevs. Hur tillsyns-

som myndigheterna är organiserade varierar mellan de olika medlems-

staterna.

8 och

överväganden förslag på

förbättringar i den lokala djurskyddstillsynen

Utredningen föreslår att kommunerna även i framtiden bör få för den lokala djurskyddstillsynen. Tillsynen bör

ansvar emellertid förbättras det beskrivs i

sätt som sammanfattningen i avsnitt 3.8. För att ytterligare stärka den lokala tillsynen föreslår utredningen att länsstyrelserna bör överta den lokala tillsynen från kommunerna över

transporter av djur -

cirkusdjur

-

djur i djurparker och liknande anläggningar -

hägnat vilt - - renar

tävlingsdjur

-

djur inom slakteriområden - Utredningen föreslår således att den lokala tillsynen bör utövas av kommunen i kombination med länsstyrelsen.

l Kännetecken en bra

på djurskyddstillsyn

Enligt utredningens mening bör bra och trovärdig djurskydds-

en tillsyn kännetecknas följande.

av

130 Överväganden och förslag

Djurskyddsinspektören bör alltid ha kunskap och erfarenhet av de djurslag och den djurhållning han utövar tillsyn över så att han

kan bedöma djurhållningen är godtagbar från djurskyddssyn-

om punkt. Den regelbundna tillsynen över lantbrukets djur bör sikt tredje år så att inspektören i ett tidigare skede än får utövas vart nu kännedom försämringar kan ha inträffat. Tillsynen över om som andra tillsynsobjekt bör i många fall utövas oftare än vart tredje år, i vissa fall betydligt oftare. Djurskyddstillsynen bör präglas av rättssäkerhet. Inspektören bör därför utöver viss juridisk sakkunegen skap också ha tillgång till juridisk hjälp, när det behövs. I enlighet

med vad sägs i propositionen djurskyddslagen bör djur-

som om skyddstillsynen vidare inte enbart kontrollerande ses som en funktion i första hand ta sikte information, upplysning och utan

rådgivning djurskyddsaspekter på såväl djurhållning i allmänhet

om enskilda djurinnehav prop. 1987/88:93 s. 15. som personers

8.2¶En jämförelse mellan en alternativ

och förbättrad kommunal djurskyddstillsyn och ett länsstyrelsealternativ

l kapitel 3 har utredningen beskrivit hur den kommunala djurskyddstillsynen lokal nivå kan förbättras. En sammanfattande beskrivning förbättrad kommunal tillsyn finns i avsnitt 3.8. av en I kapitel 6 finns beskrivning länsstyrelserna som alternativa en av

lokala tillsynsmyndigheter. Den generaliseradejämförelse som görs

nedan mellan de två alternativen utgår i huvudsak ifrån dels vad bör känneteckna bra djurskyddstillsyn, dels beskrivningarna som en myndigheterna i de nämnda kapitlen av .

Överväganden och förslag 131

8.2.1¶För- och nackdelar med kommunerna

som

lokala tillsynsmyndigheter

Den tidigare beskrivna förbättrade kommunala djurskyddstillsynen har enligt utredningens bedömning följande fördelar framför läns-

styrelserna som lokala tillsynsmyndigheter.

Kommunernas lokala kännedom bör allmänt sett bättre än

vara

länsstyrelsernas på grund av de kommunala djurskyddsinspektör-

emas närhet till tillsynsobjekten och den information de kan få genom kommunernas övriga verksamhet. Den lokala kännedomen är en fördel framför allt vid tillsynen över sällskapsdjur, det

som ofta saknas register över. Den kommunala samverkan ingår i

som det beskrivna kommunalternativet minskar dock denna fördel, eftersom närheten till tillsynsobjekten och informationen från kommunernas övriga verksamhet avtar när inspektörerna arbetar flera kommuner. Den kommunala tillsynsorganisationen finns redan -till skillnad från länsstyrelsernas den behöver byggas

- även om ut med mer kvalificerad personal. Den kommunala djurskyddstillsynen kan till en början i viss mån samordnas med dess miljötillsyn, vilket kan medföra att kommunernas tillsynspersonal under en tid kan utnyttjas ekonomiskt sett effektivare än länsstyrelsernas. Denna samordning bör dock upphöra efter tid så att inspek-

en törerna på heltid kan ägna sig djurskyddstillsyn. I förhållande till dagsläget får kommunerna efter hand kvalificerade vanliga

mer icke-specialiserade djurskyddsinspektörer på grund det

av nya kompetenskravet. Kommunernas vanliga inspektörer bör därigenom bli lika kvalificerade länsstyrelsernas.

som

Som framgått avsnitten 3.9.3 och 6.3.2 beräknas kostnaderna

av för den kommunala tillsynen bli lägre än för länsstyrelsens. Större delen av kommunernas kostnader är i dag skattefinansierade, vilket är en fördel för djurhållarna. Den skattefinansierade delen kommer emellertid enligt utredningens bedömning att minska påtagligt efter hand.

Utredningen ser följande nackdelar med kommunerna loka-

som

tillsynsmyndigheter.

djurskyddstillsynen i princip skall kunna bli ett heltids-

För att arbete för inspektörerna krävs i regel samverkan mellan flera kom-

vilket komplicerat än inspektörerna endast skulle

muner, är mer om arbeta länsstyrelse. Samverkan behövs dels för att få några av

en kommunerna att anställa inspektörerna, dels för att samordna in-

arbete i de olika kommunerna. Ännu komplicerat

spektörernas mer är det att samverka om specialiserade djurskyddsinspektörer som

har särskild erfarenhet viss djurhållning, exempelvis av tävlings-

av djur eftersom det då krävs samverkan mellan ytterligare några

kommuner. Inspektörerna blir i regel så få att de inte har kolleger på sin arbetsplats de kan få stöd i tillsynsarbetet. Särskilda

som av insatser behöver göras för att förstärka samverkan mellan kommuner och länsstyrelser och mellan kommuner och veterinärer. Kommunernas juridiska kompetens är generellt sett sämre än länsstyrelsernas. Mer än hälften kommunerna har inga jurister

av anställda. Dessutom är kommunernas jurister sannolikt mindre erfarna i djurskyddstillsyn än länsstyrelsernas jurister, som har ett större verksamhetsområde inom djurskyddet. Kommunerna har hittills inte prioriterat arbetet med djurskyddstillsyn särskilt högt. Det är svårare att samordna verksamheten för tillsynsmyndigheterna i kommunaltemativet, eftersom det rör sig om drygt 300 tillsynsmyndigheter Jordbruksverket, länsstyrelserna och kommu-

-

på tre olika nivåer. Länsstyrelsealtemativet innehåller nerna -

endast 25-tal tillsynsmyndigheter Statens jordbruksverk och

ett länsstyrelserna på två nivåer.

-

8.2.2¶För- och nackdelar med länsstyrelserna

som lokala tillsynsmyndigheter

Enligt utredningens bedömning har länsstyrelserna följ ande fördelar

lokala tillsynsmyndigheter framför kommunerna. som

Länsstyrelserna har högre djurskyddskompetens än kommunerna. Där finns förutom veterinärmedicinsk sakkunskap också personal med kompetens i husdj och byggnadsfrågor. Juridisk kompetens

urs-

Överväganden och förslag 133

finns dessutom på alla länsstyrelser. Djurskyddsärendena skulle därigenom och genom att det skulle bli färre myndigheter

som fattar beslut i ärendena kunna få enhetligare bedömning än

en om ärendena avgörs av många kommuner. Eftersom länen är större än kommunerna skulle det i varje län anställas fler djurskyddsinspektörer än i enskilda kommuner eller i några få samverkande kommuner. Förutom vanliga inspektörer skulle länsstyrelserna därför kunna anställa fler inspektörer är specialiserade olika tillsyns-

som objekt. Inspektörerna skulle dessutom i länsstyrelsealternativet kunna stödja varandra i tillsynsarbetet, eftersom de har kolleger

arbetsplatsen. Varje länsstyrelses sammantagna djurskyddskompe-

tens skulle därmed kunna bli högre än den enskilda kommunens eller de samverkande kommunernas kompetens. Vid länsstyrelserna skulle djurskyddstillsynen i vissa fall kunna samordnas

med annan verksamhet som länsstyrelserna utför, t.ex. tillståndsprövning

av vilthägn se avsnitt 5.4. Eftersom länsstyrelserna också för

svarar

distriktsveterinärorganisationen i länet, skulle möjligheterna till

samarbete vara större mellan länsstyrelser och distriktsveterinärer än mellan kommuner och distriktsveterinärer. Det skulle lättare

vara att samordna verksamheten för ett 25-tal tillsynsmyndigheter tvâ nivåer, som länsstyrelsealternativet innebär, än för drygt 300 tillsynsmyndigheter på tre olika nivåer enligt kommunalternativet.

Följande nackdelar kan finnas med länsstyrelserna lokala

som

tillsynsmyndigheter för djurskyddet.

Länsstyrelserna har förmodligen sämre lokal kännedom än kommunerna, vilket framför allt är en nackdel vid tillsynen över sällskapsdjur, det förhållandevis ofta saknas register över. Den

som tillsynsorganisation som skulle behöva byggas ut vid länsstyrelserna medför en större förändring i deras organisation än vad motsvarande utbyggnad vid kommunerna innebär. Kommunernas beslut i djurskyddsärenden överklagas till länsstyrelserna. Om länsstyrelserna skulle bli lokala tillsynsmyndigheter upphör de att

vara överklagningsinstans, vilket skulle kunna försämra rättssäkerheten. Även länsstyrelserna kan behöva samverka de specialiserade

om

djurskyddsinspektörerna.

134 Överväganden och förslag

Kostnaderna för länsstyrelserna som lokala tillsynsmyndigheter beräknas enligt avsnitten 3.9.3 och 6.3.2 bli större än för kommu-

För djurhållarna skulle inspektionsavgiften framför allt inled-

nerna. ningsvis bli högre i länsstyrelsealternativet, eftersom kommunerna

subventionerar djurskyddstillsynen via kommunalskatten. nu

8.3¶Förslag på lokal tillsynsorganisation

och andra förbättringar i den lokala

djurskyddstillsynen

Utredningens förslag framtida lokal tillsynsmyndighet grundar sig avvägning mellan å sidan angelägenheten av att ha en

en ena djurskyddstillsyn mot samhällets värderingar och å

som svarar andra sidan angelägenheten att samtidigt hålla kostnaderna för

av tillsynen så låga möjligt. Enligt utredningens mening bör det

som inte enbart ligga i samhällets utan också i den enskilde djurägarens intresse den offentliga tillsynen är sådan kvalitet att den har

att av trovärdighet hos allmänhet och omvärld.

En förbättrad kommunal djurskyddstillsyn

Som framgått tidigare utredningen att den nuvarande kommu-

anser nala djurskyddstillsynen inte motsvarar de krav samhället stäl-

som

ler tillsynen, bl.a. i propositionen djurskyddslagen se avsnitt

om 8.1. I kapitel 3 har utredningen därför beskrivit alternativ

en förbättrad kommunal djurskyddstillsyn kortfattat innebär att

som

den regelbundna tillsynen över lantbrukets djur sikt utövas -

tredje år för att godtagbar och över vissa andra

vart vara

tillsynsobjekt oftare,

registren över djurhållningen inom kommunerna förbättras,

-

Överväganden och förslag 135

kommunernas kompetens i djurskyddstillsyn förbättras att - genom det i en ny 24 § djurskyddslagen 1988:534 förs krav a att tillsynspersonalen skall ha 20-poängs djurskyddsutbildning en på högskolenivå. För att behörig till den utbildningen bör vara den sökande ha lämplig grundutbildning, exempelvis Sveriges

lantbruksuniversitets lantmästarutbildning, djursjukvårdarutbildning eller hippologutbildning. Även kvalificerad utbildning mer

med inriktning på djurkunskap bör godtas grundutbildning,

som

t.ex. veterinärutbildning, husdjursagronomutbildning och zoolog-

utbildning. Inspektörerna bör dessutom ha praktisk erfarenhet av den djurhållning som inspekteras. Den har kvalificerad som praktisk erfarenhet av djurskyddstillsyn bör i ett övergångsskede kunna få dispens från utbildningskravet,

det rättsliga hinder som nu finns mot kommunal samverkan - om djurskyddstillsynen undanröjs genom att 24 b § införs i en ny

djurskyddslagen,

samarbetet mellan kommuner och veterinärer förbättras framför allt genom länsveterinärernas medverkan,

samtliga veterinärer ett tillägg i 4 § förordningen

- genom 1971:810 med allmän veterinärinstruktion blir skyldiga att an-

mäla eftersatt djurhållning till tillsynsmyndigheterna,

den s.k. egentillsynen kan bidra till förbättrad djurhållning och sikt möjligen också till att tidsintervallet för den regelbundna offentliga tillsynen kan förlängas,

besiktningsveterinärernas roll i djurskyddstillsynen slakterier

blir klarlagd ett tillägg i 12 § förordningen med allmän genom veterinärinstruktion, där det också förs skyldighet för en

besiktningsveterinärerna att anmäla eftersatt djurhållning till tillsynsmyndigheterna.

136 Överväganden och förslag

Utredningen bedömer att den beskrivna förbättrade kommunala nu djurskyddstillsynen motsvarar de krav samhället ställer på som tillsynen.

Ett kombinerat kommun- och länsstyrelsealternativ

Den lokala tillsynen skulle enligt utredningens mening utan nämnvärd fördyring kunna bli ännu bättre än det nyss beskrivna kommunalternativet den kommunala tillsynen kombinerades om med att länsstyrelserna tar över den lokala tillsynen för några av de s.k. särskilda tillsynsobjekt kommunerna nu har ansvar för. I som

kapitel 5 finns redogörelse för de särskilda tillsynsobjekten.

en Det enligt utredningens mening utmärker de särskilda som tillsynsobjekten är att det i regel krävs särskild kompetens för att utöva tillsyn över dem. Utredningen bedömer att länsstyrelserna har bättre kompetens än kommunerna beträffande djurtransporter, cirkusdjur, djur i djurparker och liknande anläggningar, djur i vilthägn, tävlingsdjur och hantering djur i samband med renar, av slakt. Länsstyrelserna kommer dessutom i kontakt med vissa av de nämnda tillsynsobjekten sin övriga verksamhet, t.ex. i genom samband med ansökningar tillstånd att uppföra vilthägn enligt om naturvårdslagen 1964:822. I de län där renskötsel förekommer har länsstyrelserna särskild kompetens eller tillgång till kompetens i rennäringsfrågor. Länsstyrelserna får i ett tidigt skede vetskap om vilka tävlingar med djur skall äga i och med att som rum ansökningar förordnande tävlingsveterinär lämnas där för om av vidarebefordran till Statens jordbruksverk. De samordningsproblem kommunerna har vid tillsyn över transporter skulle bli som betydligt mindre länsstyrelserna utövade den lokala tillsynen, om eftersom tillsynen i så fall utövades endast myndighet i varje av en län. Utöver de allmänna djurtransporter som sker dagligen berörs också framför allt cirkusdjur, och tävlingsdjur av transporter. renar

Överväganden ochförslag 137

Av det sagda följer att den lokala djurskyddstillsynen skulle förstärkas ytterligare den kommunala tillsynen kompletterades

om med att länsstyrelserna övertar ansvaret för den lokala tillsynen över

transporter av djur -

cirkusdjur -

djur i djurparker och liknande anläggningar -

hägnat vilt - - renar

tävlingsdjur

-

djur inom slakteriområden. -

Att utredningen inte ser någon direkt fördel med att föra över tillsynen över pälsdjur och försöksdjur, också ingår i kapitel 5

som om särskilda tillsynsobjekt, till länsstyrelserna beror följande skäl. Kommunerna prövar frågor tillstånd till pälsdjursuppfödning

om

enligt 16 § djurskyddslagen, den sker yrkesmässigt

om eller i större omfattning, och kommer därigenom tidigt i kontakt med

uppfödningen. Utredningen bedömer att tillsynen utövas mest rationellt om den utövas myndighet prövar tillståndsfrågan.

av samma som Försöksdjur och djurförsök förekommer i ett förhållandevis begränsat antal kommuner och regioner framför allt i anslutning till de större universitetsorterna. Den kompetens krävs för tillsyn

som över försöksdjur är speciell och behövs normalt inte i länsstyrelsernas dagliga verksamhet. Tillsynspersonalens naturliga kontaktorgan i djurförsöks- och försöksdjursfrågor är enligt utredningens bedömning Jordbruksverket och Centrala försöksdjursnämnden samt de djurförsöksetiska nämnderna avsnitt 10.1.

se

Utredningen ser därför ingen fördel i att föra över den lokala tillsynen över försöksdjur till länsstyrelserna.

Ett länsstyrelsealternativ

I det länsstyrelsealternativ redovisats i kapitel 6 ingår de

som tidigare beskrivna förbättringarna i den kommunala djurskydds-

138 Överväganden

undantag för vad behöver göras för att undantillsynen med som hindret för kommunal samverkan. Det innebär exempelvis att

röja i 24 § djurskyddslagen 20-poängs djurskydds-

kravet a en länsveterinärer och biträdande länsveterinärer, utbildning även avser Möjligheten till dispens från utbild-

om de utövar djurskyddstillsyn.

ningskravet även veterinärerna. avser

mening länsstyrelsealternativet väl

Enligt utredningens motsvarar de krav samhället ställer djurskyddstillsynen. som

Förslag på lokal tillsynsorganisation m.m.

utredningens bedömning motsvarar samtliga tre redovisade Enligt alternativ de krav samhället ställer på djurskyddstillsynen. som

Utredningens uppfattning är att länsstyrelsealternativet förmodligen

skulle det från djurskyddssynpunkt bästa alternativet. Utredvara ningen dock vid att föreslå att den lokala djurskyddsstannar tillsynen bör utövas kommunen i kombination med länsstyrelsen av beskrivits tidigare under rubriken Ett kombinerat det sätt som och länsstyrelsealternativ. Det innebär således att utredkommunkommunerna även i fortsättningen bör ha ningen föreslår att för djurskyddstillsynen lokal nivå med undantag för ansvaret djurtransporter, cirkusdjur, djur i djurparker och tillsynen över anläggningar, hägnat vilt, tävlingsdjur och djur inom liknande renar, slakteriområden. Utredningen föreslår följaktligen att länsstyrelsen tillsynen över dessa objekt. I övrigt föreslår utredi stället övertar förbättringar beskrivs i kapitel 3 beträffande den ningen att de som kommunala tillsynen och i kapitel 6 beträffande länsstyrelse-

alternativet genomförs i de delar som berör respektive myndighet.

Skälen till utredningen lämnar detta kombinerade förslag är att djurskyddstillsynen blir bättre än i det renodlade komdels att munalternativet, dels att kostnaderna för den lokala djurskydds-

tillsynen bedöms bli lägre för såväl samhället som djurhållama än

länsstyrelsealternativet skulle genomföras avsnitten 6.3.2 och

om se

möjligheten överklaga kommunernas beslut till 13.1, dels att att länsstyrelserna består. Regionalpolitiskt sett är det kombinerade för-

Överväganden och förslag 139

slaget dessutom något bättre än länsstyrelsealternativet, eftersom djurskyddsinspektörerna placeras i flera orter i länen. Utgifterna för länsstyrelsernas lokala djurskyddstillsyn bör

nya i likhet med kommunernas finansieras avgifter.

genom För att genomföra det kombinerade tillsynsförslaget föreslår utredningen att 56 § djurskyddsförordningen följande lydelse:

ges

"Länsstyrelsen utövar den regionala tillsynen över efterlevnaden av djurskyddslagen 1988:534. Länsstyrelsen utövar vidare tillsynen inom kommunerna över djurtransporter, djur hålls

som som cirkusdjur, djur som används i verksamhet i

som avses 37 djur som föds upp eller hålls i vilthägn, djur

renar, som föds eller hålls för att användas i tävling och djur inom

upp slakteri0mråden."

9 och

Samordning samarbete

För att komma till rätta med brister i Jordbruksverkets samordnande och stödjande verksamhet föreslår utredningen att verket förbättrar sina årliga verksamhetsplaner, anslags-

framställningar och årsredovisningar. Vidare bör verket göra

en särskild satsning på att framställa djurskyddsinformation. Utredningen föreslår vidare att Jordbruksverket oftare bör temadagar - arrangera Jordbruksverket och länsstyrelser oftare bör ta initiativ till projektinriktad tillsyn Jordbruksverket och länsstyrelser oftare bör anordna - sam-

ordningskonferenser

kommuner och länsstyrelser bör upprätta årsrapporter över tillsynen.

1 Tillsynsmyndigheter

l 1 Statens jordbruksverk

. Statens jordbruksverks uppgifter och organisation har tidigare beskrivits i avsnitt 2.2. Där har bl.a. sagts att Jordbruksverket enligt 24 § djurskyddslagen har till uppgift att utöva den centrala tillsynen

över djurskyddslagstiñningen samt att samordna övriga tillsynsmyn-

digheters verksamhet och vid behov lämna råd och hjälp i den verksamheten.

142 Samordning och samarbete

Enligt propositionen djurskyddslagen bör i det centrala till-

om ingå att utfärda allmänna råd beträffande tillsynsarbetet synsansvaret i övrigt, samordna tillsynsmyndigheternas verksamhet samt att att arbeta för enhetlig praxis utbildas vid tillämpningen av att en

tillsynsbestämmelserna prop. 1987/88:93 s. 42. I proposition 1991/922173 har departementschefen något mer

preciserat uttalat vad Jordbruksverkets samordningsansvar innebär.

Departementschefen anför där att det för att Förbättra djurskydds-

tillsynen avgörande betydelse att kommunerna är informerade är av lagstiftningen och vilken roll nämnderna har som tillsynsom om och de krav ställs nämnderna i det hän-

myndighet om som

seendet. Jordbruksverket har här enligt honom mycket viktig en fylla. Verkets planering verksamheten på central nivå

uppgift att av

enligt honom nödvändig förutsättning för att tillsynen skall är en fungera i praktiken. Som exempel nämner han att Lantbruksstyrel- 1990 handbok i djurskydd för miljö- och hälsosen gav ut en

skyddsnämndernas tillsynsverksamhet. Enligt departementschefens

mening den åtgärder ett viktigt led i arbetet med att är typen av

förbättra djurskyddstillsynen s. ll.

Riksdagens revisorer framhåller i rapporten Tillsyn av djurskydd de för djurskyddstillsynen kommunal nivå beatt som svarar höver starkt stöd från såväl Jordbruksverket som länsstyrelserna ett ytterligare insatser behöver göras vad gäller tillämpningsoch att föreskrifter, rådgivning till och fortbildning av djurskyddsinspek- Revisorerna framhåller vidare att även erfarna djurskyddstörer. inspektörer har problem vid hanteringen djurskyddsfrågor, bl.a. av för har svårt att snabbt nå rätt på Jordbruksverket att man person för råd och vägledning. Mot denna bakgrund revisorerna att anser det viktigt verket förstärker sin rådgivning till kommunerna är att i enlighet med det i 24 § djurskyddslagen. De anansvar som anges vidare det är viktigt att Jordbruksverket ett mer aktivt sätt ser att arbetar med information till stöd för den löpande djurskyddstillsynen och verket snarast bör fullfölja föreskriftsarbetet 25. att Jordbruksverket har i sitt yttrande den 10 februari 1994 över riksdagens revisorers rapport lämnat redogörelse över vilken en

Samordning och samarbete 143

A

samordnande verksamhet verket utfört och vad det då avsåg att

som utföra. Av yttrandet framgår följande:

"Jordbruksverket delar revisorernas bedömning att verkets föreskriftsarbete snarast bör fullföljas. Verket har nyligen avsatt särskilda resurser i detta syfte. Det är vidare angeläget att Jordbruksverket på ett mera aktivt sätt arbetar med information och rådgivning till stöd för lokala och regionala tillsynsmyndigheter. Enligt Jordbruksverkets uppfattning är det brist att de åtgär-

en der som Jordbruksverket vidtagit i syfte att förbättra tillsynsarbetet på lokal och regional nivå inte omnämns i rapporten. Således har bland annat hela tillsynsorganisationen kurs-

genom verksamhet informerats djurskyddslagstiftningen. Vidare har

om djurslagsvisa broschyrer om djurskyddsbestämmelser och sär-

en skild handbok rörande lantbrukets djur avsedd för tillsynspersonal utarbetats. Ett landsomfattande tillsynsprojekt har genomförts och presenterats vid kursdag för lokal och regional tillsyns-

en personal. Rapporter slakt obedövade djur, motionens

om av om och betesgångens betydelse för mjölkkor, alternativa inhys-

om ningssystem för värphöns och djurskyddslagstiftningen

om i ett EG-perspektiv har utarbetats och publicerats. Jordbruksver-

- -ket har mycket frekventa telefonkontakter med inte minst lokal tillsynspersonal varvid råd och vägledning lämnas i enskilda ärenden. En stor del denna rådgivning beror i grunden på att

av tillsynspersonalen inte har erforderlig kompetens och Jordbruksverket saknar i realiteten for att möta de lokala kraven.

resurser Enligt Jordbruksverkets uppfattning bör sådan vägledning vad gäller ärenden rutinkaraktär i första hand sökas hos läns-

av styrelsen bland annat på grund av att länsstyrelsen som regel har den lokalkännedom som erfordras för adekvat rådgivning.

en Länsstyrelsen bör även som för närvarande svara för viss vidareutbildning bl att så kallade temadagar Även

a genom arrangeras. Jordbruksverket har under 1993 anordnat temadag för regio-

en

nala och lokala tillsynsmyndigheter. Denna dag föregången

var av ett landsomfattande tillsynsprojekt rörande hönshållning.

144 Samordning och samarbete

Jordbruksverket har för avsikt att under 1994 genomföra ett liknande projekt avslutas med temadag till viken tillsom en

synsmyndigheterna kallas."

Sedan yttrandet lämnades har Jordbruksverket meddelat ytterligare antal föreskrifter berör bl.a. sällskapsdjur och lantbrukets ett som djur. Några rapporter behandlar djurskyddsfrågor ha utarbesom bl.a. de tidigare nämnda rapporterna Djurskyddstillsyn 1994 tats,

och Tävlingsverksamhet med djur. En ny "Djurskyddshtndbok",

i första hand riktar sig till kommunernas tillsynspersmal, har som ut. Den behandlar Jordbruksverkets föreskrifter SJV FS getts 1993:129 djurhållning inom lantbruket m.m. och verkets allom föreskrifter och till djurskyddslagen. Även männa råd till dessa broschyrer olika djurslag har framställts av Jordbruksverket. om Svenska Kommunförbundet har i sitt yttrande den 24 februari riksdagens revisorers rapport betonat att i Jcrdbruks- 1994 över verkets övergripande för tillsynen över djurskyidet och ansvar tillämpningen djurskyddslagen ingår att samordna andra tillsynsav verksamhet samt att lämna råd och hjälp till behövan-

myndigheters

de myndigheter. Kommunförbundet att Jordbruksverket brusmenar tit i till kommunerna och att omprioritering inom

vägledningen en

Jordbruksverket bör ske så att kommunerna får ett bättre stöd för

sin tillsynsverksamhet. I "Djurskyddstillsyn 1994", ut i januari 1995, anser

som gavs Jordbruksverkets arbetsgrupp att det inte avsätts tillräckliga resurser på Jordbruksverket för djurskyddsfrågor. Kraftiga insatser behöver enligt arbetsgruppen göras i första hand beträffande författningsarbete, information och rådgivning. Jordbruksverket bör enligt arbetsmedverka i kursverksamhet samt ta fram broschyrer, handgruppen böcker, Videofilmer och diabildserier kan användas regionalt som och lokalt vid informationsmöten och i kursverksamhet. Jordbruksverket bör vidare ordna årliga temadagar för regionala och lokala tillsynsmyndigheter. I verkets informationsblad "Djuridiken" som utkommer med år och riktas till bland annat sex nummer per som

Samordning och samarbete 145

lokala och regionala tillsynsmyndigheter bör enligt arbetsgruppen

frågor rörande djurskydd i ökad utsträckning beröras ll. Av de enkätundersökningar utredningen genomfört hos komsom munernas tillsynspersonal och hos länsstyrelserna har bl.a. följande framkommit Jordbruksverkets samordningsarbete. om Den huvudsakliga rådgivning och hjälp Jordbruksverket som ger

länsstyrelserna i djurskyddsarbetet är enligt enkätsvaren rådgivning

vid förfrågan, rådgivning kurser och andra träffar Jordgenom som bruksverket anordnar, t.ex. de årligen återkommande "länsgenom veterinärdagama". Jordbruksverket lämnar även skriftlig information till länsstyrelserna, bl.a. i form den tidigare nämnda djurskyddsav handboken. Av enkätsvaren från länsstyrelserna framgår att drygt två tredjedelar av länsstyrelserna att Jordbruksverkets rådgivning och anser hjälp inte är tillfredsställande. En sjättedel länsstyrelserna av anser att Jordbruksverkets rådgivning är tillfredsställande. Resten länsav styrelserna har uppgett att de inte har någon uppfattning i frågan, eftersom de inte utnyttjar Jordbruksverket rådgivare. som Länsstyrelserna lämnar i enkätsvaren i huvudsak följande Förslag på hur Jordbruksverket kan förbättra sin rådgivning och hjälp till dem. Jordbruksverket bör öka sin tillgänglighet så lättare att man kan få kontakt med den verket söks. Verket bör person som lämna regelbunden information principiellt intressanta rättsfall om och om tolkningar verket gjort olika djurskyddsbesom av stämmelser. Svar på frågor länsstyrelserna ställer bör lämnas som snabbare och utförligare. Omsättningen den personal vara som arbetar med djurskyddsfrågor bör minskas och personalens

kompe-

tens höjas. Jordbruksverket bör arrangera fler träffar gemensamma med länsstyrelserna och driva fler tillsynsprojekt. Enligt enkätsvaren från tillsynspersonal i kommunerna lämnar Jordbruksverket framför allt råd och hjälp till dem vid förfrågan. Jordbruksverket lämnar också skriftlig information, djurt.ex. genom skyddshandboken och nyhetsbrevet Djuridiken, innehåller som

aktuell information i bl.a. djurskyddsfrågor. Tillsynspersonal i 20

ca

Sanzordning och samarbete 146

kommunerna att de inte får råd och hjälp av procent av anser Jordbruksverket. Av enkätsvaren framgår att tillsynspersonal i omkring 40 procent

Jordbruksverkets rådgivning och hjälp till av kommunerna anser att dem inte tillfredsställande. Personal i 30 procent av kommuär ca hjälpen är tillfredsställande. I resten av kommunerna nerna anser att personalen den inte har någon uppfattning i frågan. uppger att enkätsvaren lämnas i huvudsak följande förslag på hur Jordl bruksverket kan förbättra sin rådgivning och hjälp till kommunerna.

Det framförallt efterlyses är information i djurskyddsfrågor som handböcker eller i skriftlig form, bl.a. genom samgenom annan manställningar rättsfall. Fler träffar och kurser av gemensamma med från Jordbruksverket och kommunerna föreslås. Jord-

personal

bruksverket bör öka sin tillgänglighet vid telefonforfrågningar och

snabbare ärendehantering. Verket bör vidare lämna tydligare ha en

hur djurskyddsbestämmelser bör tolkas.

svar

9.1.2¶Länsstyrelser

I avsnitt 2.2.2 lämnas redogörelse för länsstyrelsernas uppgifter

en och Där framgår bl.a. att länsstyrelserna svarar för

organisation.

inom länet och utövar den regionala tillsynen över djurdjurskyddet Länsstyrelsen har vidare särskild uppgift att med

skyddslagen. som

beaktande fastställda nationella mål verka för att statlig, komav munal och landstingskommunal verksamhet i länet samordnas och

efter de övergripande miljö- och regionalpolitiska målen. anpassas

Länsstyrelsen också för distriktsveterinärorganisationen i

svarar tillsyn andra praktiserande veterinärers verklänet och utövar över samheter samt leder och samordnar åtgärder mot djursjukdomar.

Den regionala tillsynen över djurskyddslagen utövas enligt 56 §

länsstyrelsen. Länsstyrelsen får liksom

djurskyddsforordningen av andra tillsynsmyndigheter enligt 26 § djurskyddslagen meddela

- och förbud behövs for att lagen eller före-

de forelägganden som

skrifter meddelats med stöd lagen skall efterlevas. Länssom av styrelsen får dessutom meddela förbud att ha hand djur och om

Samordning och samarbete 147

besluta att djur skall omhändertas. I vissa fall får länsstyrelsen dessutom besluta omedelbart omhändertagande djur 29, 31 om av

och 32 djurskyddslagen.

I rapporten Tillsyn av djurskydd har riksdagens revisorer bl.a. anfört att länsstyrelsens möjligheter att påverka kommunal tillen synsresurs, trots en modifiering i länsstyrelseinstruktionen, fortfarande är liten och att lagstiftningens utformning gör det lätt för kommunerna att lågprioritera djurskyddstillsynen. Flera länsveterinärer har dock enligt revisorerna tagit initiativ till sammanträden med inspektörerna för diskussion problem, mellankommunal om samverkan, samverkan med veterinär expertis, genomgång av nya författningar, rådgivning och information De har vidare tagit m.m. kontakt med miljö- och hälsoskyddscheferna och den politiska ledningen i syfte att höja standarden tillsynsverksamheten. Länsveterinärerna enligt revisorerna att denna uppgift viktig, anser är eftersom flera oftast flertalet- kommuner inom varje län inte har tillgång till personal med särskild djurskyddsutbildning. I några län har försök gjorts med projektinriktad tillsyn där koncentrerar man

sig speciella djurhållningsmetoder eller aktuella djurskydds-

frågor. Det dock att flera sådana projekt inte kunnat uppges genomföras i brist på och kompetens lokalt. Av revisorernas resurser rapport framgår vidare att det förekommer att kommuner med små resurser för handläggning djurskyddsärenden önskar länsav att styrelsen tar över ett komplicerat ärende att detta regel men som inte sker. Länsveterinärerna förespråkar ofta att kommunerna i högre utsträckning än hittills skall anlita distriktsveterinär eller annan veterinär kompetens. Enligt revisorerna ställer länsveterinärerna upp när det behövs vid inspektioner svårbedömda verkav samheter som försöksdj ursanläggningar och kennlar. Länsstyrelsens stöd vid handläggningen djurskyddsärenden sägs särskilt av vara värdefullt i de kommuner som saknar egentlig djurskyddstillsyn. I kommuner med stadsveterinär och där samarbete etablerats med distriktsveterinär är de spontana kontakterna med länsveterinären något färre. Länsveterinäremas temadagar och i förekommande fall projektverksamhet kring olika problemområden är enligt revisorerna

148 Samordning och samarbete

s. 19 f.. Revisorerna framhåller att de som svarar för

uppskattade

kommunal nivå behöver ett starkt stöd från

djurskyddstillsynen

såväl Jordbruksverket länsstyrelserna och att länsstyrelsemas som är viktigt, eftersom länsstyrelserna ofta genom sina engagemang löpande kontakter med kommunerna har större förutsättningar än ett centralt verk i angelägna frågor vinna gehör hos de enskilda att politiska ledning. Jordbruksverket och länsstyrelsen kommunernas enligt revisorerna på aktivt sätt än hittills arbeta med bör ett mera information till stöd för den löpande djurskyddstillsynen s. 25. Jordbruksverkets arbetsgrupp anför i "Djurskyddstillsyn 1994" i huvudsak följande samverkan mellan kommun och länsstyrelom Länsstyrelsen skall verka för att statlig, kommunal och landsse. verksamhet i länet samordnas och efter de

tingskommunal anpassas

övergripande miljö- och regionalpolitiska målen. Inom djurskyddsområdet har det enligt arbetsgruppen visat sig att samverkan med länsveterinären oftast sker i samband med vanvårdsärenden. Länsveterinären anlitas dessutom i många kommuner i samband med ovanlig och komplicerad djurhållning och i samband med anmälan. I viss mån deltar länsveterinären även i kommunernas planering av Länsstyrelsen bör enligt arbetsgruppen i första

djurskyddstillsynen.

hand verka information och upplysning till kommunala poligenom beslutsfattare vikten ändamålsenlig och uniform tiker och om av en Länsstyrelsen bör vidare rådgivnings- och

djurskyddstillsyn. vara en

samordningsresurs för den lokala tillsynspersonalen. Inte minst är samordningen mellan den kommunala tillsynspersonalen och distriktsveterinärerna väsentlig betydelse. Länsveterinären och den av kommunala myndigheten bör enligt arbetsgruppen genomföra geinspektioner, där länsveterinären delger kommunen sina mensamma muntligt eller skriftligt. Länsstyrelsen kan också efter iakttagelser överenskommelse med kommunen överta ärenden därifrån s. 15. Den enkätundersökning utredningen genomfört hos komsom tillsynspersonal har gett följande bild länsstyrelsemas munernas av samarbete med kommunerna. Länsstyrelserna kommunernas tillger råd och hjälp framför allt när personalen begär det,

synspersonal vid handläggning komplicerade djurskyddsärenden. Det är

t.ex. av

Samordning och samarbete l49

också vanligt att länsstyrelserna lämnar juridisk rådgivning till dem. Länsstyrelserna arrangerar vidare kurser och träffar i djurskydds-

frågor för kommunernas tillsynspersonal.

Enligt drygt 70 procent av enkätsvaren är länsstyrelsernas rådgivning och hjälp till kommunerna tillfredsställande. Ca 25 procent anser det motsatta.

Av enkätsvaren framgår att länsstyrelserna kan förbättra sin rådgivning och hjälp till kommunerna framför allt att anordna

genom träffar och kurser för kommunernas djurskyddspersonal. Att länsstyrelserna tar initiativ till projektinriktad tillsyn viktigt. Läns-

anses veterinärernas medverkan vid inspektioner och komplicerade ärenden nämns önskade förbättringar.

som

9.1.3¶Kommuner

Som tidigare framgått i avsnitt 2.2.3 utövas den lokala tillsynen över efterlevnaden djurskyddslagen kommunerna,

av av om regeringen inte har föreskrivit att tillsynen skall utövas något annat sätt. I avsnittet har även en redogörelse lämnats för kommunernas uppgifter och organisation.

Av de tidigare avsnitten i detta kapitel framgår vilket samarbete med länsstyrelserna och Jordbruksverket kommunernas tillsyns-

som personal anser sig behöva och vilken uppfattning bl.a. riks-

som dagens revisorer har i frågan. Där redovisas även den uppfattning Jordbruksverkets arbetsgrupp har i "Djurskyddstillsyn 1994".

9.1.4 överväganden och

förslag

Utredningen får till en början konstatera att Jordbruksverkets möjligheter att samordna och påverka de övriga myndigheternas verksamhet är begränsade. Det beror framför allt att Jordbruksverket inte har någon direktivrätt över de andra tillsynsmyndigheterna jfr JO 1988/89 s. 378. Jordbruksverket kan således inte genom bindande direktiv bestämma t.ex. att kommun skall satsa

en

Samordning och samarbete 150

djurskyddstillsynen eller genomföra ett tillsyns-

större resurser verket skulle att det behövdes. Detsamma gäller projekt, om anse Jordbruksverkets möjligheter att påverka länsstyrelsernas verksam- Iänsstyrelsernas möjligheter att påverka den kommunala tillhet och Jordbruksverket och länsstyrelserna måste därför söka andra synen.

för påverka och samordna djurskyddstillsynen på de andra

vägar att

tillsynsmyndigheterna.

komma till rätta med brister i Jordbruksverkets samord- För att nande och stödjande verksamhet föreslår utredningen följande. Jordbruksverket bör i sina årliga verksamhetsplaner för djurskyddstillsynen också redogöra för vad verket anser att de regionala

och lokala tillsynsmyndigheterna bör prioritera i tillsynsarbetet

under det kommande verksamhetsåret. De övriga tillsynsmyndigskulle därigenom kunna få information Jordbruksverkets heterna om planer tidigare vad ofta är fallet och kunna ta hänsyn till än som nu verksamhetsplanering. Planeringen kan t.ex. landsdem i sin avse omfattande tillsynsprojekt, temadagar eller särskild information som bör lämnas till allmänheten eller vissa branscher i samband med att

djurskyddsföreskrifter träder i kraft. Verksamhetsplaneringen

nya bör ske efter samråd med företrädare för de berörda myndigheterna. Jordbruksverket bör i sina anslagsframställningar och årsredotill regeringen konkret än för närvarande redovisa sin visningar mer för djurskyddstillsynen och inte minst vilka

verksamhetsplanering

förväntningar verket har de andra tillsynsmyndigheterna. De som berörda departementen skulle därigenom möjlighet att ta hänsyn Jordbruksverkets planering, när regleringsbreven utformas för de till

statliga tillsynsmyndigheterna.

Jordbruksverket bör göra en särskild satsning att

utarbeta djurskyddsföreskrifter

-

sammanställa information för tillsynspersonal principiellt inom tressanta rättsfall inom djurskyddsområdet

Samordning och samarbete l5l

framställa skriftlig information och information för till- - annan

synspersonal, t.ex. i form handböcker och broschyrer,

av men

också information som kan användas i tillsynsmyndigheternas

utåtriktade verksamhet.

Utredningen föreslår vidare följande för att förbättra både den

centrala och regionala samordningen av tillsynsmyndigheterna och stödet till dem.

Länsstyrelserna och kommunerna bör upprätta årsrapporter över sin djurskyddsverksamhet så att Jordbruksverket kan följa verk-

upp samhetsplaneringen och kan få en uppfattning hur djurskydds-

om tillsynen utövas av tillsynsmyndigheterna. Länsstyrelserna bör

sammanställa och kommentera kommunernas årsrapporter och därefter vidarebefordra dem till Jordbruksverket tillsammans med års-

egna rapporter. Med utgångspunkt från årsrapporterna bör Jordbruksverket därefter vidta de åtgärder behövs. I årsrapporterna bör

som myndigheterna exempelvis redogöra för hur stora

resurser som avsätts för djurskyddstillsynen, hur ofta den regelbundna tillsynen utövas, vilka tillsynsprojekt genomförts, vilka informations-

som och rådgivningsprojekt utförts och vilket samarbete före-

som som kommit med veterinärer, branschrådgivare och polismyndigheter. Jordbruksverket bör samråda med företrädare för de övriga myndigheterna om vad årsrapporterna bör innehålla. Som jämförelse kan nämnas att kommunerna lämnar liknande årsrapporter den

om lokala livsmedelskontrollen till Statens livsmedelsverk. Kommunernas rapporteringsskyldighet har sin grund i 48 § livsmedelsförordningen 1971 :807. Utredningen föreslår motsvarande bestäm-

att en melse införs i ett nytt andra stycke i 59 § djurskyddsförordningen så att också Jordbruksverket kan meddela föreskrifter

om rapporteringsskyldighet. Bestämmelsen bör ges följande lydelse:

"Jordbruksverket får meddela föreskrifter skyldighet för

om

övriga tillsynsmyndigheter att underrätta Jordbruksverket den

om

tillsynsverksamhet bedrivs och resultaten verksamheten."

som av

152 Samordning och samarbete

Jordbruksverket bör temadagar för kommunernas och arrangera länsstyrelsernas tillsynspersonal eller delta i sådana arrangemang varje eller vartannat år. Teman för sammankomsterna kan t.ex. vara djurskyddsföreskrifter, djurhållningssystem, hälsoproblem nya nya för särskilda djurslag eller frågor är betydelsefulla för handsom läggningen viss ärenden. av en typ av Jordbruksverket bör oftare ta initiativ till landsomfattande tills.k. projektinriktad tillsyn, där tillsynen inriktas på en

synsprojekt, bestämd typ djurhållning eller del av djurhållning, exempelvis

av

burhönsanläggningar, sinsugghållning, ridskolor eller zoobutiker.

Projekten bör ske varje eller vartannat år och genomföras under en begränsad tidsperiod. De bör föregås utbildningsdag för tillav en synspersonalen. Länsstyrelserna bör ansvara för samordningen av projekten i länen. Även länsstyrelserna bör ta initiativ till projektinriktad tillsyn inom länen, när det finns angelägna tillsynsprojekt

där. Jordbruksverket bör oftare anordna samordningskonferenser med länsstyrelserna för att behandla gemensamma djurskyddsfrågor, t.ex. förberedelser inför projekt skall genomföras eller tillämpningen som djurskyddsföreskrifter. Länsstyrelserna bör i sin tur arrangera av

samordningskonferenser på regional nivå med kommuner och

distriktsveterinärer. Samordningskonferenserna bör arrangeras ett gånger om året. par I avsnitt 3.5.5 finns beskrivning hur utökad samverkan en av en mellan kommuner och veterinärer kan åstadkommas, bl.a. genom regionala samverkansgrupper länsstyrelserna tillsätter. som Utredningen föreslår vidare att Jordbruksverket bör undersöka vilka möjligheter det finns att förstärka djurskyddstillsynen genom omprioriteringar inom verket. Utredningen anser det angeläget att Jordbruksverket kommer till rätta med den stora personalomsättning under år negativt påverkat kontinuiteten och kompesom senare

tensen vid verkets djurskyddsfunktion.

För det möjligt för Jordbruksverket att koncentrera sina att göra på de förändringar i verksamheten föreslagits ovan resurser som utredningen vissa arbetsuppgifter bör föras över från anser att

Samordning och samarbete 153

verket till länsstyrelserna, om de kan utföras rationellt där.

mer Utredningen återkommer till detta i avsnitten 10.2 och 10.3.

Utredningen anser slutligen att kommunerna i första hand bör vända sig till länsstyrelserna för rådgivning och hjälp i enskilda

djurskyddsärenden. Det finns annars risk för att förfrågningarna tar

för stor tid i anspråk från andra angelägna uppgifter för den

mer

centrala tillsynsmyndigheten.

9.2¶Polismyndigheter

Polisorganisationen

Rikspolisstyrelsen är enligt polislagen 1984:387 central förvaltningsmyndighet for polisväsendet och har tillsyn över detta. Länsstyrelsen är länets högsta polisorgan. Den för polis-

ansvarar verksamheten i länet och har tillsyn över den verksamhet be-

som drivs av polismyndigheterna i länet. Länen är indelade i polisdistrikt. I varje polisdistrikt finns polismyndighet

en som ansvarar för polisverksamheten inom distriktet.

Till polisens uppgifter hör bl.a. att förebygga brott och andra störningar den allmänna ordningen eller säkerheten. Polisen skall

av vidare bedriva spaning och utredning i fråga brott hör

om som under allmänt åtal samt fullgöra den verksamhet ankommer på

som polisen enligt särskilda bestämmelser.

9.2.2 och

Polismyndighetema djurskyddstillsynen

Som framgått tidigare skall polismyndigheterna begäran lämna den hjälp som tillsynsmyndigheterna behöver vid djurskyddstillsynen 24 § djurskyddslagen. I vissa fall får polismyndigheterna dessutom fatta beslut om omedelbart omhändertagande djur

av

32 § djurskyddslagen. Omhändertagandet djur skall ske

av genom polismyndigheternas försorg, även om någon av tillsynsmyndigheterna fattat beslutet. Polismyndighetema bedriver vidare förunder-

154 Samordning och samarbete

sökningar vid misstanke om djurplågeri och brott mot djurskyddslagstiftningen. För att kunna beskrivning vilka insatser polismyndigge en av heterna gör inom djurskyddstillsynen och vilket samarbete de har

med tillsynsmyndigheterna har Rikspolisstyrelsen, i samråd med ut-

redningen, gjort enkätundersökning hos samtliga länspolisen mästare. Dessa har i sin tur begärt uppgifter från polismyndigheterna i länen. Av enkätsvaren har följande framkommit.

Anmälan brott m.m. om

Under treårsperioden den 1 januari 1992 -den 31 december 1994 har omkring 1 400 anmälningar kommit till polismyndigheterna djurplågeri enligt brottsbalken och drygt 200 anmälningar om om brott djurskyddslagstiftningen. Åtal har väckts i omkring 200 mot fall och drygt 100 fallande domar har meddelats. Anmälningarna har i huvudsak gjorts privatpersoner, omkring av 1 100 fall. I omkring 100 fall kommuner för anmälningarna svarar och i hälften så många fall veterinärer. Länsstyrelserna har gjort anmälan i tiotal fall. Polismyndigheterna har på egen hand tagit ett initiativ till förundersökningar i ett 100-tal fall.

Förundersökning och samarbete med tillsynsmyndigheterna

Vid ungefär hälften polismyndigheterna personalen att de

av anser har tillräckliga kunskaper djurskyddslagstiftningen för att kunna om bedriva effektiva förundersökningar vid misstanke om djurplågeri

eller brott mot djurskyddslagstiftningen. Lika många polismyndig-

heter att deras kunskaper lagstiftningen inte är tillräckanser om höja kunskapsnivån några polismyndigheter det liga. För att anser

önskvärt med djurskyddsutbildning för personalen. Förslag lämnas

också djurskyddsutbildning bör bedrivas gemensamt med om att

tillsynsmyndigheterna så att sådana personliga kontakter kan knytas

är värdefulla vid förundersökningen i enskilda ärenden. som

Samordning och samarbete 155

Det stora flertalet polismyndigheter att de har tillräckliga

anser resurser för att utreda djurskyddsärenden och djurplågeriärenden och att de får tillräcklig information och dokumentation i ärendena från tillsynsmyndigheter och berörda veterinärer. Många polismyndigheter nämner särskilt att de ofta får värdefull information

av länsveterinärer och övriga veterinärer. Några dock det

anser att tar för lång tid att få intyg från veterinärerna.

Samarbetet med tillsynsmyndigheterna och veterinärerna fungerar normalt bra enligt polismyndigheterna. Några polismyndigheter framhåller emellertid att urskyddskompetensen är mycket skiftande hos kommunerna eller framhåller att det är viktigt att kommunerna har välutbildade djurskyddsinspektörer och att det inte räcker att ha sådana inspektörer "på papperet". Regelbundna träffar mellan polismyndigheterna och tillsynsmyndigheterna förekommer normalt inte utan endast i några enstaka fall. Några polismyndigheter anser att samarbetet skulle kunna förbättras polis-

om myndighetema och tillsynsmyndigheterna träffades regelbundet och om det fanns särskilt utsedda vid myndigheterna höll

personer som kontakt med varandra.

Flertalet polismyndigheter att det inte finns några särskilda

anser problem i samarbetet och ansvarsfördelningen mellan dem och tillsynsmyndigheterna i samband med att djur omhändertas. Några polismyndigheter uppger dock att det förekommer att kommunen försöker förmå polismyndigheten att fatta beslut omhänder-

om tagandet i stället för att kommunen på hand meddelar sådana

egen beslut. Många polismyndigheter ifrågasätter det är polismyndi

om heterna som bör ansvariga för det praktiska arbetet och kost-

vara naderna i samband med omhändertagandet djur se avsnitt 10.4.

av

9.2.3 och

Överväganden förslag

För att tillgodose polismyndigheternas behov ytterligare kun-

av

skaper om djurskyddslagstiftningen och för att förbättra deras

sam-

arbete med tillsynsmyndigheterna föreslår utredningen att polismyndighetema deltar med personal i den djurskyddsutbildning och de

156 Samordning och samarbete

djurskyddskonferenser tillsynsmyndigheterna anordnar se av-

som snitt 9.1.4. Därigenom kan också personliga kontakter knytas som kan betydelsefulla vid handläggningen enskilda djurskydds-

vara av ärenden. På kurserna och konferenserna kan polismyndighetemas personal dessutom förmedla sådan kunskap till tillsynsmyndigheter-

från polisiär synpunkt är väsentlig för att åklagare skall na som en kunna utverka fallande dom i en rättegång.

en

Utredningen föreslår vidare att poliser deltar i de fortbildningsoch vidareutbildningskurser i djurskydd Sveriges lantbruksuni-

som versitet föreslås anordna se avsnitt 3.3.5.

10 mellan

Ansvarsfördelning myndigheter

En zoologisk trädgård, djurpark eller liknande anläggning får inte tas i bruk för offentlig förevisning djur innan den har

av godkänts av Jordbruksverket. Utredningen föreslår att länsstyrelserna bör få pröva frågan godkännande sådana

om av anläggningar för lantbrukets djur. Beträffande sällskapsdjur föreslår utredningen att Jordbruksverket bemyndigas

att meddela föreskrifter om vilka djurslag länsstyrelsernas

som prövning bör omfatta.

Statens jordbruksverk kan medge undantag från sina föreskrifter SJVFS 1993:129 djurhållning inom lant-

om bruket det finns särskilda skäl. Utredningen före-

m.m., om slår att Jordbruksverket bör bemyndigas att meddela föreskrifter om att länsstyrelserna i särskilda fall får medge undantag från de nämnda föreskrifterna.

Under utredningsarbetet har det visat sig att det finns anledning

att diskutera och i del fall också föreslå ansvarsfördelning

en en annan av ärenden mellan myndigheter som deltar i djurskyddstillsynen. l det följande redogörs för sådana fall.

10.1¶Försöksdjur

Under 1970-talet växte sig intresset för djurskyddsfrågor allt starkare. Det gällde särskilt frågan försöksdjur, dvs. djur

om som

158 Ansvarsfördelning ;Mellan myndigheter

används för vetenskapliga eller andrajämförliga ändamål. På hösten 1978 lade regeringen fram ett förslag som syftade till att begränsa och kontrollera djurförsök prop. 1978/79: 13. Regeringen föreslog bl.a. djurförsöken skulle prövas från etisk synpunkt av etiska

att nämnder i varje högskoleregion och att central nämnd för

en försöksdjursfrågor skulle inrättas med uppgift att vara ett samordnande och rådgivande organ inom försöksdjursverksamheten.

Centrala försöksdjursnämnden och de djurforsöksetiska nämnderna

inrättades därefter den 1 juli 1979. l förordningen 1979:286 om användning djur för vetenskapligt ändamål m.m. reglerades

av uppgifterna för den centrala nämnden och för de regionala nämnderna. Dåvarande Lantbruksstyrelsen bestämde enligt förordningen antalet ledamöter i de etiska nämnderna och utsåg också ledamöterna till nämnderna. Närmare föreskrifter om de etiska nämndernas organisation och handläggningen ärendena meddela-

om av des dessutom Lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsens nämnda

av uppgifter överfördes till Centrala försöksdjursnämnden i samband med att den gällande djurskyddslagstiftningen trädde i kraft

nu 1988 och 1989. Alla uppgifter Lantbruksstyrelsen hade beträff-

som ande försöksdjur överfördes däremot inte till nämnden.

För närvarande är det två myndigheter som från djurskyddssynpunkt har for försöksdjursverksamheten, nämligen Statens

ansvar jordbruksverk efterträtt Lantbruksstyrelsen och Centrala

- som försöksdjursnämnden. Det finns enligt utredningens mening anledning att särskilt studera ansvarsfördelningen mellan de två myn-

om digheterna är den mest ändamålsenliga och effektiva för samhället.

10. 1 l Statens jordbruksverk

.

l avsnitt 2.2.1 finns redogörelse för Statens jordbruksverks

en verksamhet. Där framgår bl.a. att vissa ärenden rör försöksdjur

som handläggs Jordbruksverket. Det gäller bl.a. följande frågor:

tillstånd till användning försöksdjur 19 § djurskyddslagen

av -

och 40 § djurskyddsförordningen

Ansvarsfördelning mellan myndigheter 159

tillstånd till uppfödning försöksdjur 19 § djurskyddslagen

- av

godkännande föreståndare för djurförsöks- - av som ansvarar

verksamhet 20 § djurskyddslagen

godkännande av lokaler för försöksdjur från djurskyddssynpunkt

-

55 § djurskyddsförordningen.

Jordbruksverket har vidare bemyndigande att meddela Föreskrifter

om

undantag från bestämmelserna uppfödning försöksdjur i - om av

19 § första stycket andra meningen djurskyddslagen 50 §

djurskyddsförordningen

lokaler för försöksdjur 55 § djurskyddslagen.

-

Jordbruksverket har meddelat föreskrifter med stöd de

av redovisade bemyndigandena. Bestämmelser rör försöksdjur

som finns dessutom i flera andra författningar Jordbruksverket

som tillämpar eller i föreskrifter Jordbruksverket meddelat och

som som avser även andra djur än försöksdjur. Bland de författningar

som särskilt kan sägas beröra försöksdjur kan nämnas lagen 1994:900 och förordningen 1994:901 genetiskt modifierade organismer.

om

Jordbruksverket utövar, tidigare sagts, den centrala tillsynen

som över efterlevnaden djurskyddslagstiftningen. Verket har vidare

av till uppgift att samordna övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och skall vid behov lämna råd och hjälp i den verksamheten 24 §

djurskyddslagen. Dessa centrala tillsynsuppgifter gäller även försöksdjursverksamheten. Jordbruksverkets allmänna kompetens inom

djurskyddsområdet är således betydelsefull även i verkets arbete med försöksdjursfrågor. Jordbruksverkets kompetens finns beskriven i avsnitt 2.2.1. Det finns följaktligen flera beröringspunkter mellan Jordbruksverkets allmänna djurskyddsarbete och det djurskyddsarbete försöksdjur. Jordbruksverket har vidare

som avser

160 Ansvarsfördelning mellan myndigheter

under tid satsat särskilt kompetensutveckling av egen senare

personal arbetar med försöksdjursverksamhet. Som exempel

som kan nämnas att veterinärinspektör arbetar heltid med en numera djurskyddsfrågor rör försöksdjur. Vidare kan nämnas att en som 24 experter nyligen knutits till Jordbruksverket för att grupp lämna underlag till planerade föreskrifter försöksdjur. nya, om

10.1 Centrala försöksdj ursnämnden

Centrala försöksdjursnämndens verksamhet har kortfattat berörts i

avsnitt 2.3.3. Enligt förordningen 1988:541 med instruktion för

Centrala försöksdjursnämnden har nämnden till uppgift att

samordna och planera frågor rör försöksdjur. Nämnden skall som vidare enligt instruktionen bl.a.

främja samverkan mellan uppfödare försöksdjur, forskare, av personal har hand om försöksdjur, djurskyddsorganisationer som och myndigheter

för planering försöksdjursverksamheten i landet och

- svara av

därvid företa åtgärder för att förbättra försöksdjurssituationen

begränsa behovet försöksdjur bl.a. att främja utveckav genom lingen alternativa metoder till djurförsök av

efter samråd med Statens jordbruksverk sammanställa statistik över försöksdjursförbrukningen

följa de djurförsöksetiska nämndernas arbete och bedömning av frågor användningen försöksdjur om av

till stöd för utvecklingen alternativa metoder till djurförsök - av fördela medel ställs till nämndens förfogande som

Ansvarsfördelning mellan myndigheter 161

tillsammans med berörda högskolemyndigheter, Statens veteri- -

närmedicinska anstalt samt berörda myndigheter i övrigt verka

för att de samlade for försöksdjursverksamheten och

resurserna

därmed sammanhängande frågor utnyttjas effektivt.

Ledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna Centrala

utses av

försöksdjursnämnden 44 § djurskyddsförordningen. Nämnden har

vidare bemyndigande att meddela föreskrifter

om

de djurförsöksetiska nämndernas organisation och - om pröv-

ningen av ärenden 47 § djurskyddsförordningen

utbildningskrav för den använder försöksdjur 51 § djur- - som

skyddsförordningen

undantag från kravet etisk prövning enligt 21 § djur- -

skyddslagen om djuren inte utsätts för operativt ingrepp, insprut-

ning, blodavtappning eller annat lidande 52§ djurskydds-

förordningen

uppgiftslämnande antal djur och djurslag,journalföring

- om m.m.

för den använder försöksdjur 54§ djurskyddsförord-

som

ningen.

Centrala försöksdjursnämnden har meddelat föreskrifter med stöd av de redovisade bemyndigandena och har dessutom utfärdat allmänna råd i anslutning till föreskrifterna. Nämndens föreskrifter och allmänna råd kungörs i Statens jordbruksverks författningssamling.

Centrala försöksdjursnämndens kansli förestås byråchef

av en medjuridisk examen. Vid kansliet finns vidare två handläggare med biologisk examen samt en sekreterare på deltid.

Inom Centrala försöksdjursnämnden finns fem arbetsutskott med följande uppgifter. Utskottet för alternativa metoder handlägger frågor om alternativa metoder till djurförsök. Till stöd för utveck-

162 Ansvarsfördelning mellan :myndigheter

sådana metoder lämnar utskottet förslag till fördelning av de ling av nämnden förfogar över. Vidare finns

forskningsmedel som

arbetsutskott för etiska frågor i samband med användandet av försöksdjur, för fÖrsÖrjnings-, kvalitets- och hälsofrågor vid uppfödning och användning försöksdjur, för lokaler och utrustning av för försöksdjur för utbildning dem bedriver djurförsök samt av som kommer i regelbunden kontakt med försöksdjur eller annat sätt Ledamöter i utskotten är har särskild eller djurförsök. personer som i forskning och djurskydd samt tjänstemän från kompetens

myndigheter inom försöksdjursområdet.

försöksdjursnämnden har sedan 1991 arit huvud- Centrala för Sveriges insatser i det internationella arbetet med ansvarig försöksdjur, bl.a. för det arbete bedrivs inorr ramen for som

skydd ryggradsdjur används Europarådskonventionen om av som

försöks- och vetenskapligt ändamål. Arbetet har under för annat perioden 1991-1995 i huvudsak berört frågor om försöksdjursoch utbildningskrav för den använder försöksdjur, dvs. statistik som hör till Centrala försöksdjursnämndens ansvarsområde. frågor som

10.13¶Överväganden och förslag

Enligt utredningens uppfattning är Centrala försöksdursnämnden förankrad inom försöksdjursverksamheten än vad Statens mer jordbruksverk är. Nämnden har t.ex. regelbunden sanverkan om

försöksdjur och djurförsök med det organiserade djurskyddet,

och berörda myndigheter. Nämndens utbildnings- och forskningen informationskanaler inom försöksdjursområdet är väl etablerade. har vidare regelbundna kontakter också med sådana Nämnden inriktade fram alternativa metoder till forskare som är att ta djurförsök. Jordbruksverkets kontakter med djurförsöksverksamenligt utredningens mening inte så omfattande som heten är Centrala försöksdjursnämndens. Genom sin funktion central som tillsynsmyndighet har Jordbruksverket emellertid en mer allsidig och omfattande kompetens inom hela djurskyddsområdet än

försöksdjursnämnden, vilket är betydelsefull: för försöks-

Centrala

Ansvarsfördelning mellan myndigheter 163

djursverksamheten de många beröringspunkter finns genom som mellan det allmänna djurskyddsarbetet och det djurskyddsarbete som rör försöksdjur. Verket har t.ex. såväl veterinärmedicinsk som byggnadsteknisk kompetens och stor erfarenhet författningsav arbete. Verket har vidare ett brett kontaktnät med organisationer, institutioner och myndigheter inom djurskyddsområdet. Med hänsyn till den ansvarsfördelning finns mellan som Centrala försöksdjursnämnden och Jordbruksverket och det sätt myndigheterna bedriver arbetet förekommer det enligt utredningens bedömning knappast något dubbelarbete inom försöksdjursområdet för närvarande. Det är emellertid utredningens uppfattning att tillsynen över försöksdjur i och för sig sikt skulle kunna bli mer rationell om alla uppgifter rör försöksdjur fördes över från som Jordbruksverket till Centrala försöksdjursnämnden så att nämnden

också blev central tillsynsmyndighet över försöksdjursverksamheten.

En nackdel med en sådan överföring uppgifter är att Jordbruksav verkets större allmänna kompetens och förankring inom djurskyddsområdet inte skulle kunna användas så rationellt för som nu försöksdjursverksamheten. En annan nackdel är risken för dubbelarbete om ytterligare central tillsynsmyndighet djurskyddsen området skulle tillskapas. Om uppgifterna skulle flyttas från Jordbruksverket till Centrala försöksdjursnämnden, är det t.ex. sannolikt att förutom motsvarande också vissa allmänna djurskyddsresurser resurser skulle behöva föras till nämnden. Utredningens samlade bedömning är därför att det för närvarande inte är aktuellt att ändra ansvarsfördelningen mellan Jordbruksverket och Centrala försöksdjursnämnden.

164 Ansvarsfördelning mellan myndigheter

10.2¶Godkännande av djurparker och

liknande anläggningar

l0.2.1 Mindre för offentlig

anläggningar förevisning av djur

När zoologisk trädgård, djurpark eller liknande anläggning

en inrättas, får den enligt 37 § djurskyddsförordningen inte tas i bruk för offentlig förevisning djur innan den har godkänts av

av Jordbruksverket. Motsvarande gäller också vid omflyttning av djuren och vid till- eller ombyggnad av någon betydelse.

ny-,

Av avsnitt 5.3 framgår att offentlig förevisning av djur förekommer förutom i zoologiska trädgårdar och djtrparker också i mindre anläggningar terrarier, stadsparker, s.k minizoo och

som 4H-gårdar. I avsnittet lämnas också kortfattad redogörelse för

en

vilka djurslag är vanliga i de olika anläggningarna. I

som stadsparker och på 4H-gårdar förekommer framför allt lantbrukets djur. Även på minizoo är lantbrukets djur vanliga, l:ksom kaniner och marsvin. Statens jordbruksverk har uppskattat att det för närvarande finns omkring 250 mindre anläggningar spridda över hela landet. Nya anläggningar tillkommer efter hand. Något som

utmärker handläggningen dessa ärenden är att anläggningarna

av behöver besiktas innan ärendena avgörs. Besiktningerr görs antingen

Jordbruksverket eller länsstyrelsen, i så fall avger ett av som yttrande till verket.

Enligt 5 § djurskyddsförordningen får stall för häst, nötkreatur,

svin, får, get och fjäderfä inte uppföras, byggas till eller byggas ren,

utan att byggnaden på förhand har godkänts från djurskydds-

om

och djurhälsosynpunkt. Förprövningen stallama utförs av

av

länsstyrelsen enligt 6 § djurskyddsförordningen. Vid förprövningen kontrollerar länsstyrelsen bl.a. det planerade stallet uppfyller de

om krav ställs i Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS 1993:129

som

djurhållning inom lantbruket m.m. om

Ansvarsfördelrzing mellan myndigheter 165

102.2 överväganden och

förslag

Utredningen har tidigare i avsnitt 9.1.4 anfört att det är angeläget att Statens jordbruksverk som central tillsynsmyndighet koncentrerar sina resurser att samordna och stödja de andra tillsynsmyndighetema. Enligt utredningens mening är det därför angeläget att Jordbruksverket avlastas ärenden som kan handläggas regional eller lokal nivå. Av föregående avsnitt framgår att länsstyrelserna har den kompetens som behövs för att förpröva djurstallärenden och därmed också i princip den kompetens behövs för att pröva

som frågan om godkännande av de mindre anläggningarna för offentlig förevisning av lantbrukets djur. Länsstyrelserna har dessutom närmare till anläggningarna än Jordbruksverket för de besiktningar som behöver göras. Handläggningen ärendena skulle därför

av enligt utredningens mening bli rationell ärendena över-

mer om fördes till länsstyrelserna. Utredningen bedömer att länsstyrelserna bör ha kompetens att också pröva anläggningar med vanligare

om sällskapsdjur bör godkännas för offentlig förevisning djur. Även

av sådana ärenden bör kunna föras över från Jordbruksverket till länsstyrelserna. Jordbruksverket bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka sällskapsdjur utöver lantbrukets djur, bör

som, omfattas länsstyrelsernas prövning. Utredningen föreslår att 37 §

av

djurskyddsförordningen bör ges följande lydelse så att länsstyrel-

serna får till uppgift att pröva frågan godkännande anlägg-

om av ningar för offentlig förevisning nämnda djurslag:

av

"Inrättas en zoologisk trädgård, djurpark eller liknande anlägg-

ning, får den inte tas i bruk för offentlig förevisning djur

av

innan den har godkänts av Jordbruksverket. Fråga godkän-

om

nande av sådana anläggningar för häst, nötkreatur, svin, får, get

och fjäderfä eller för sådana sällskapsdjur Jordbruksverket

som meddelar föreskrifter skall dock prövas länsstyrelsen.

om av Motsvarande gäller också vid omflyttning djuren och vid

av ny-,

till- eller ombyggnad någon betydelse."

av

166 Ansvarsfördelning mellan myndigheter

10.3¶Ärenden från Statens

om undantag

föreskrifter SJVFS

jordbruksverks

1993:129 om djurhållning inom lantbruket

m.m.

10.3.l Hur dispensärenden handläggs vid

Jordbruksverket

Statens jordbruksverks föreskrifter SJVFS 1993:129 om djurl hållning inom lantbruket finns bestämmelser hLr djur skall m.m. om skötas, och inredning i stallar, stallklinat och om om utrymme om Där finns även särskilda bestämmelser för olika

utegångsdjur m.m.

djurslag. Enligt 5 § djurskyddsförordningen får stall För häst, nötkreatur, svin, får, och fjäderfä inte uppföras, byggas till eller byggas ren, get byggnaden förhand har godkänts från djurskyddsom utan att

och djurhälsosynpunkt. Förprövningen stallarna utförs av läns-

av

styrelsen enligt 6 § djurskyddsförordningen. Vid Förprövningen

kontrollerar länsstyrelsen bl.a. det planerade stallet uppfyller de om krav ställs i Jordbruksverkets nämnda föreskrifter som Enligt 1 kap. 31 § Jordbruksverkets föreskrifter kan Jordbruksverket medge undantag från föreskrifterna, det finns särskilda om vissa ärendetyper är det förhållandevis vanligt med disskäl. För Som exempel kan nämnas ansökningar om undan-

pensansökningar.

från 1 kap. 28 § Jordbruksverkets föreskrifter. Av bestämmelsen tag framgår utegångsdjur skall ha tillgång till ligghall, hydda eller att motsvarande, dem skydd mot väder och vind samt en torr som ger och liggplats. Det utmärker handläggningen av dessa ren som dispensärenden inspektion platsen behöver göras innan är att en ärendena Jordbruksverket begär därför att den berörda avgörs. länsstyrelsen yttrar sig i varje enskilt ärende. Sedan föreskrifterna trädde i kraft den 1 januari 1994 har Jordbruksverket handlagt ett hundratal ansökningar med begäran undantag från l kap. 31 § om Jordbruksverkets föreskrifter.

Ansvarsfärdelning mellan myndigheter 167

I Jordbruksverkets föreskrifter finns även bestämmelser

om utrymme i spiltor för hästar, utrymme i bås för nötkreatur och mått

gångar i lösdriftsstallar för ungdjur nötkreatur. Även andra bestämmelser av liknande slag finns i föreskrifterna. För stallar

som var i bruk före den 1 juli 1989 träder dessa bestämmelser i kraft den 1 januari 1999. Jordbruksverket väntar sig dispensansökningar i samband med ikraftträdandet bestämmelserna. Även i dessa fall

av kommer det i så fall att krävas inspektioner platsen innan ärendena kan avgöras.

l0.3.2 Överväganden och

förslag

Som framgått av avsnitt 9.1.4 utredningen det angeläget att

anser Statens jordbruksverk koncentrerar sig de samordnande och stödjande djurskyddsuppgifter verket har central tillsyns-

som som myndighet. Enligt utredningens bedömning är det därför angeläget att avlasta Jordbruksverket ärenden lämpligen kan handläggas

som

regional eller lokal nivå. Av Föregående avsnitt framgår att länsstyrelserna har den kompetens som behövs för att förpröva djurstallärenden. Enligt utredningens mening har länsstyrelserna även den kompetens som krävs för att pröva dispens bör med-

om ges från den typ föreskrifter redovisats i avsnittet. Med

av som hänsyn till de inspektioner dessutom behöver göras

som anser utredningen att handläggningen av de beskrivna ärendena skulle bli mer rationell om de överfördes till länsstyrelserna. svårighetsgraden

ärendena varierar emellertid och därmed också kravet kompetens för att handlägga dem. Det kan därför lämpligt att Jord-

vara bruksverket får bedöma i vilka fall länsstyrelserna bör få med-

som dela dispens från föreskrifterna. Utredningen föreslår därför att 4 §

djurskyddsförordningen ges följande lydelse:

"Jordbruksverket får meddela föreskrifter storleken och

om

utformningen i övrigt av stall och andra förvaringsutrymmen för

djur. Jordbruksverket får vidare meddela föreskrifter att

om

länsstyrelsen för särskilt fall får medge undantag från föreskrif-

terna."

En motsvarande ändring bör införas också i 17 § djurskyddsförord-

ningen avsnitt 12.3.2.

se

10.4¶Omhändertagande av djur

Beslut omhändertagande djur får meddelas av länsstyrelsen om av med stöd 31 § djurskyddslagen. I vissa fall kan det finnas behov av djur omhändertas omedelbart. Sådana beslut får fattas av av att ett

länsstyrelsen, tillsynsmyndighet eller polismyndigheten enligt

en 32 § djurskyddslagen. Om beslutet har meddelats av någon annan än länsstyrelsen, skall beslutet underställas länsstyrelsen, som skall avgöra det skall fortsätta att gälla. Omhändersnarast om

tagandet skall ske polismyndighetens försorg.

genom När länsstyrelsen beslutar omhändertagande av djur, skall om länsstyrelsen snarast fastställa djuret skall säljas eller avlivas. om

Försäljningen eller avlivningen skall ske genom polismyndighetens

försorg 34 § djurskyddslagen.

Av 35 § djurskyddslagen framgår att kostnader som uppkommer på grund omhändertaganden djur enligt 31 och 32 § djurav av skyddslagen får förskotteras allmänna medel. Om ett djur omav händertas enligt 31 eller 32 skall kostnaden slutligt betalas av vilken åtgärden har riktats, dvs. i normalfallet djurets den mot det inte finns särskilda skäl till annat. Om ett omhänderägare, om djur har sålts polismyndighetens försorg, får kostnad taget genom slutligt skall betalas ägaren tas ut köpesumman. som av ur

Ansvarsfördelning mellan myndigheter 169

Framställning av Rikspolisstyrelsen om Översyn av djurskyddslagen och lagen om tillsyn

över hundar och katter m.m.

I en framställning den 23 oktober 1995 till Jordbruksdepartementet har Rikspolisstyrelsen hemställt att Utredningen djurskydds-

om tillsynen får i uppdrag att överväga även de frågor aktualiseras

som i en promemoria som fogats till framställningen. Rikspolisstyrelsen har anfört bl.a. följande i promemorian:

"Polisen har huvuduppgift att upprätthålla allmän ordning

som och säkerhet och att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. För polisens område har beslutats besparingar

om med krav på en oförändrat hög verksamhetsnivå.

Genom djurskyddslagen och lagen tillsyn över hundar

om och katter tillsynslagen har polisen ålagts omfattande

ansvar och arbetsuppgifter. Polisens befattning med omhändertagande av djur enligt de båda lagarna gäller inte bara själva omhändertagandet utan även sådana arbetsuppgifter t.ex. transport,

som förvaring, försäljning m.m. Verksamheten kräver inte sällan ganska omfattande resurser hos polismyndigheten till förfång för den operativa verksamheten. Det har därför vid olika tillfällen ifrågasätts om inte polisens åligganden i dessa avseenden bör överföras till annan myndighet. De arbetsuppgifter

- - - som åligger polisen vid omhändertaganden djur enligt såväl

av djurskyddslagen som tillsynslagen, t.ex. förvaring, värdering, transport m.m. är ofta mycket resurskrävande och kan inte

anses ha en naturlig plats inom polisverksamheten.

Med denna utgångspunkt och mot bakgrund stats-

av makternas ställningstagande om en renodling polisens arbete

av bör polisen befrias från dessa arbetsuppgifter. Polisen bör dock liksom f.n. initialt vara ansvarig för ingripanden när det t.ex. gäller bitska hundar, hundar som springer lösa i trafiken, vanvårdade djur, etc. Sådana åtgärder måste ligga inom

anses ramen för vad som krävs för att upprätthålla allmän ordning och

170 Ansvarsfördelning mellan myndigheter

säkerhet Det måste också åligga polisen att verkställa m.|n. handräckningsuppdrag. Handräckning bör dock endast komma ifråga när andra möjligheter är uttömda. Både djurskyddslagen och tillsynslagen skulle således ändras all hantering, med undantag akuta åtgärder och så att av handräckningsuppdrag, beträffande Omhändertagna djur överflyttas till andra Det kan diskuteras vilket organ som är organ. lämpligt, länsstyrelsen eller berörda kommunala organ mest men ligger dock närmast till hands. Mot bakgrund av att tillsynen

enligt djurskyddslagen f.n. utreds bör Rikspolisstyrelsen hos

jordbruksdepartementet hemställa att utredningen får i uppdrag att överväga även de aktuella frågorna. nu

I sammanhanget bör även uppmärksammas omhändertagande

djur sker enligt lagen 1938:121 om hittegods. Dessa av som omhändertaganden bör inte handläggas som ett hittegodsärende bör alltid hanteras enligt djurskyddslagen. Jfr 32 § punkt 2 utan djurskyddslagen, där det framgår att ett djur kan tvångsomhändertas ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas. om I specialfallet att djur, tillhör frihetsberövad, behöver tas som hand myndighet bör frågan vem som har kostom av om nadsansvaret för de vidtagna åtgärderna klargöras. I första hand skall djurägaren för kostnaderna. Emellertid kan det finnas svara situationer när djurägaren inte har möjlighet att stå för kostnaderna. I vissa fall bör socialnämnden kunna lämna bistånd till kostnaderna, jfr. nämnda dom Kammarrätten i Göteovan av

borg. I andra fall kan tvångsomhändertagande enligt djurskydds-

lagen bli aktuellt. Frågan skall bära kostnaderna i om vem som dessa fall får hanteras enligt djurskyddslagens bestämmelser och således för Rikspolisstyrelsens del hanteras i samband med den nämnda framställningen till Jordbruksdepartementet." ovan

De omhändertaganden djur som tillhör frihetsberövad, som av

Rikspolisstyrelsen nämner i promemorian, sker med stöd av lagen

1976:371 behandlingen häktade och anhållna m.fl. om av

Ansvarsfördelning mellan myndigheter 171

Genom att polismyndigheterna är skyldiga att ombesörja tvångsomhändertaganden djur har kostnader för förskotterade medel

av enligt Rikspolisstyrelsen kommit att belasta enskilda polismyndigheters anslag. Rikspolisstyrelsen i promemorian att det inte

uppger är ovanligt att polismyndigheterna har svårt att få ersättning för de förskotterade medlen, som kan uppgå till betydande belopp.

10.4.2 Svenska Kommunförbundets och

länsstyrelsernas yttranden över Rikspolisstyrelsens framställning

Utredningen har begärt yttranden över Rikspolisstyrelsens framställning av Svenska Kommunförbundet och länsstyrelserna.

Av Svenska Kommunförbundets yttrande framgår i huvudsak följande. Svenska Kommunförbundet att djurskyddslagens

anser regler om omedelbart omhändertagande inte får styras polisens

av önskan att avbörda sig tidskrävande arbete. Kommunförbundet menar att åtgärder som förvaring och försäljning djuret är

av polisiära uppgifter, eftersom det är fråga ett tvångsmässigt

om omhändertagande av djur ända tills djuret säljs eller avlivas. Kommunförbundet anser vidare att det inte finns någon

annan myndighet som nu är mer lämplig att utföra uppgiften än polisen och tror också att polisen är den myndighet kan hantera frågan

som på ett för samhället rationellt och kostnadseffektivt sätt. Om ett annat alternativ än polisen skall prövas, fordras enligt Kommunförbundet utförlig konsekvensanalys bl.a. lagregleringens

en av syfte, ansvarsförhållanden samt administrativa och ekonomiska effekter.

Länsstyrelsemas yttranden över Rikspolisstyrelsens framställning har med några undantag i huvudsak haft ungefär följande

- innebörd. Enligt länsstyrelsernas uppfattning är polismyndighetema de samhällsorgan som är mest lämpade att verkställa beslut

om omhändertagande av djur, eftersom det ofta uppstår pressad

en

situation i samband med omhändertagandet. Polismyndighetema har

172 Ansvarsfördelning mellan myndigheter

auktoritet och att hantera sådana situationer. Länsstyrelserna

vana

det är lämpligt att den myndighet ansvarar för anser att som omhändertagandet också för transporter, förvaring, för-

ansvarar säljning eller avlivning djuren, eftersom de olika insatser som

av behöver göras i samband med omhändertagandet måste vara samordnade. Enligt länsstyrelsernas mening är det inte rationellt att fördela ansvaret för de olika uppgifterna flera myndigheter. Polismyndigheterna har vidare den juridiska kompetens som krävs vid ingripanden detta slag. Några länsstyrelser har framhållit att

av det inte är ovanligt akuta omhändertaganden sker på natten eller

att

helger, vilket talar för att polismyndigheterna bör vara de myndigheter verkställer omhändertagandet.

som

Många länsstyrelser det naturligt att frågor om den prak-

anser tiska hanteringen Omhändertagna djur och efterföljande avlivning

av eller försäljning djuren löses i samverkan mellan polisen och

av

tillsynsmyndigheterna.

enligt många länsstyrelsers uppfattning inte rimligt att de

Det är kostnader uppkommer i samband med omhändertaganden

som belastar enskild polismyndighets anslag. De anser därför att ett

en centralt anslag eller förslagsanslag bör inrättas för de kostnader som

inte kan tas ut av djurägaren.

Flera länsstyrelser framhåller att de inte kan att de Riks-

se av polisstyrelsen föreslagna myndigheterna skulle kunna utföra de beskrivna uppgifterna på ett för samhället mer kostnadseffektivt sätt

än polismyndigheterna.

Sammanfattningsvis kan sägas att länsstyrelserna anser att nuvarande ansvarsfördelning mellan tillsynsmyndigheterna och polismyndigheterna i samband med omhändertagande djur bör bestå

av även i framtiden.

10.4.3¶Överväganden och förslag

Frågan ansvarsfördelning mellan polismyndigheterna

om en annan

och tillsynsmyndigheterna vid omhändertagande djur har aktu-

av aliserats Rikspolisstyrelsen i ett förhållandevis sent skede av ut-

av

Ansvarsfördelning mellan myndigheter 173

redningen. Konsekvenserna av en ändrad ansvarsfördelning mellan myndigheterna i enlighet med Rikspolisstyrelsens förslag bör enligt utredningens mening egentligen utredas än vad skett

mer som nu innan ett välgrundat förslag kan lämnas i frågan. Av tidsskäl är detta emellertid inte möjligt nu. Utredningen vill dock ett all-

som mänt principiellt ställningstagande uttala att den myndighet

som fattar ett beslut normalt också bör ta de ekonomiska konsekvenserna av beslutet, vilket i och för sig talar för att ansvarsfördelningen mellan polismyndigheterna och tillsynsmyndigheterna beträffande omhändertagande av djur bör förändras. Motsvarande överföring

av

resurser från polismyndigheterna till tillsynsmyndigheterna för

arbetsuppgifterna bör i så fall också ske. Utredningen emel-

anser lertid inte att det framkommit sådana uppgifter

nu som på ett

övertygande sätt visar att den förändring Rikspolisstyrelsen

som föreslagit är den från samhällets synpunkt mest rationella. På föreliggande utredningsmaterial utredningen därför att någon

anser ändring av ansvarsfördelningen mellan myndigheterna för närvarande inte bör göras. Länsstyrelsernas förslag att inrätta ett

om centralt anslag eller ett försöksanslag skulle dock enligt utredningens mening möjligen kunna lösa en del de kostnadsproblem

av som enskilda polismyndigheter kan drabbas i samband med

av nu

omhändertagande av djur.

11 2 §

Kommunernas ansvar enligt

djurskyddslagen för över tillsynen försöksdjur

Kommunerna har ansvar för den lokala djurskyddstillsynen. Efter en ändring i 2 § djurskyddslagen, trädde i kraft

som den 1juli 1990, har det bl.a. ifrågasätts kommunerna har

om tillsynsansvar över djurförsöken. Justitieombudsmannen har i ett ärende uttalat att kommunerna är tillsynsansvariga. Utredningen delar denna uppfattning. Lagtexten är emellertid enligt utredningens mening inte helt klar. Utredningen föreslår därför att ett tillägg görs i 2 § andra stycket så att innebörden av bestämmelsen blir tydligare.

l 1.1 nämndernas

Djurförsöksetiska prövning av djurförsök

Användning av försöksdjur för vetenskapliga eller andra jämförliga ändamål, som innebär att djuren utsätts för lidande, skall enligt 21 § djurskyddslagen prövas från etisk synpunkt innan försöket påbörjas. Prövningen görs av särskilda djurförsöksetiska nämnder 41 § djurskyddsförordningen, som har till uppgift att göra ingående

en och allsidig bedömning nödvändigheten ett djurförsök och de

av av etiska problemen kring försöket. För att utföra den uppgiften har nämnderna getts en särskild sammansättning. I nämnderna ingår därför lekmän, forskare och representanter för personal har

som

176 Kommunernas ansvar

försöksdjur. Bland lekmännen finns såväl allmänintressena hand om djurskyddsorganisationerna foreträdda. Vid prövningen gäller som enligt 49 § djurskyddsförordningen att nämnden skall ta hänsyn till sidan försökets betydelse och å andra sidan lidandet för å ena djuren. Nämnden skall avstyrka att djur används for vetenskapliga ändamål det inte kan angeläget från allmän synpunkt eller om anses det är möjligt att få likvärdig kunskap andra metoder. om genom

11.2¶Varför 2 § ändrats

djurskyddslagen

tidigare

Djurskyddslagens 2 § har följande lydelse:

"2 § Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödsgt lidande och

sjukdom.

Djur, används för ändamål avsesi 19 § första som som stycket, skall inte utsatta för onödigt lidande eller anses vara sjukdom vid användningen, denna har tilstyrkts av en om

djurförsöksetisk nämnd."

Andra stycket i 2 § djurskyddslagen trädde i kraft cen 1 juli 1990 SFS 1990:628. Dessförinnan omfattade paragrafen endast genom första stycket. De djur i 19 § första stycket är djur som som avses används för vetenskapligt ändamål, s.k. försöksdjur.

I samband med att andra stycket infördes i 2 § durskyddslagen uttalade departementschefen följande prop. 1989/9:l18 s. 10 f.:

"Jag vill i det här sammanhanget också ta särskild fråga upp en rör tillsynen försöksdjur och har uppmärksammats som av som i den allmänna debatten. Användningen av sådana djur prövas särskilda djurforsöksetiska nämnder medan tillsynen är av anordnad på sätt i fråga andra hur. Detta har i samma som om fall lett till att miljö- och hälsoskyddsnämnden meddelat ett par

Kommunernas ansvar 177

föreläggande om förbud mot försök som godkänts vid den etiska prövningen. Ett ärende om överklagande av ett sådant beslut har nyligen avgjorts av kammarrätten. Kammarrätten har därvid uttalat att nämnden inte lagligen är förhindrad att meddela ett sådant förbud.

Enligt 2 § djurskyddslagen får djur inte utsättas för onödigt lidande och sjukdom. I propositionen med förslag till ny djurskyddslag framhåller jag att huvudregeln bör att djur

vara alltid skall åtnjuta sådant skydd men att det dock i vissa fall är oundvikligt att djur åsamkas ett visst lidande, t.ex. vid användning av försöksdjur. Genom den etiska prövningen

- - tillgodoses således bl.a. kravet att djur inte onödigtvis skall utsättas för lidande och sjukdom. Avsikten med gällande bestämmelser är givetvis att den bedömning angelägenheten

av av forskningen som görs av de djurförsöksetiska nämnderna skall vara bindande för tillsynsmyndigheterna. I annat fall förlorar den etiska prövningen en del av sitt värde. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har inte heller sådan särskild kompetens som bör krävas för att pröva ett försök bör få utföras eller

om inte. Nämnden har i stället en viktig uppgift att se till att försöket utförs i enlighet med den tillstyrkta ansökningen och att djurens vård och förvaring i samband med försöksverksamheten är tillfredsställande från djurskyddssynpunkt. Jag att lagen

anser bör förtydligas så att det klarare framgår att om ett djurförsök har tillstyrkts vid den etiska prövningen så skall djuret, såvitt avser försöket, inte anses vara utsatt for onödigt lidande eller sjukdom. En bestämmelse med den innebörden bör tas i ett nytt andra stycke i 2 §."

178 Kommunernas ansvar

11.3¶Framställning av Nordiska samfundet

i 2 §

mot plågsamma djurförsök om ändring

djurskyddslagen

framställning den 16 augusti 1994 till chefen för Jordbruks- I en departementet har Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök föreslagit 2 § djurskyddslagen ändras så, att den återfår sin att ursprungliga lydelse. Skrivelsen har remissbehandlats Jordbruksav departementet. Remissyttrandena har överlämnats till denna utred-

ning. Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök anför i skrivel-

sen bl.a. följande:

"Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök N SMPD anser Sveriges djurskyddslag ett mycket olyckligt sätt missatt de djur tvingas bli försöksdjur. Vi hoppas därför att gynnar som ska vidta åtgärder för att komma till rätta med

regeringen

svagheterna i lagen. 2 § i djurskyddslagen säger att djur inte ska utsättas för onödigt lidande. Men med tillägget kom ett rikssom genom dagsbeslut 1990 har försöksdjurens skydd urholkats. Därför måste 2 § i djurskyddslagen få tillbaka sin ursprungliga lydelse

utan några tillägg. På grund tillägget i paragrafen är det idag så att de rådav givande djurförsöksetiska nämndernas EN beslut helt styr den ansvariga tillsynsmyndighetens möjlighet att trots att EN agera, inte alls är ute på fältet utan enbart behandlar ansökningarna

papperet. Ingenting talar för att den nuvarande lydelsen ska vara kvar, den ändå blir det krävs åtgärder så att EN får betydligt men om skyldigheter och därmed ska även nämnderna kunna större ställas till inte kraven uppfylls. Idag har EN inget ansvar om uppföljningsansvar när ansökan väl har behandlats men om det riksdagens mening endast nämnden ska för är att ansvara

Kommunernas ansvar 179

försöksdjurens skydd måste naturligtvis även uppföljning ingå

i arbetet.

Nämnden måste i så fall för varje ansökan om att få utföra

djurförsök göra en detaljutredning, samt kräva att samtliga

tänkbara konsekvenser av försöket redovisas för att man ska

kunna avge ett utlåtande. Ett exempel på svårigheterna med att

innan ett försök startar kunna avgöra om djuren kommer att

utsättas för onödigt lidande är genforskningen, eftersom

osäkerheten oftast är stor angående vilka effekter en

manipulering kan väntas få djuren. När de EN tillstyrker ett

försök vilket oftast sker idag är det enligt lagen inte möjligt att

ingripa. "

- - -

Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök anför vidare i skrivelsen att en kommun "gjort den tolkningen när man vid en anmälan om djurplågeri i samband med ett djurförsök inte vidtagit åtgärder utan hänvisar till att man inte har något tillsynsansvar

enligt 2 § i djurskyddslagen."

11.4¶Justitieombudsmannens av

granskning

en kommuns av ett ärende

handläggning avseende djurförsök

Justitieombudsmannen JO har granskat det ärende om djurförsök

Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök hänvisar till i som skrivelsen till Jordbruksdepartementet.

Enligt JO:s beslut dnr 2678-1993 avsåg anmälan mot kommunen dess underlåtenhet att som tillsynsmyndighet enligt djurskyddslagen anmäla misstanke brott. Av JO:s beslut framgår att miljö-

om och hälsoskyddsnämnden i kommunen i huvudsak anförde följande i sitt yttrande till JO. I ett på sin tid uppmärksammat rättsfall hade djurförsöksetiska nämnden i Stockholm meddelat en försöksledare tillstånd att utföra ett djurförsök. Med hänvisning till 2 § djurskyddslagen förbjöd den lokala tillsynsmyndigheten försöket.

180 Kommunernas ansvar

Beslutet överklagades till länsstyrelsen, som med stöd av 2 och 26 djurskyddslagen lämnade besvären utan bifall. Länsstyrelsens beslut överklagades i sin tur till kammarrätten, som likaledes lämnade besvären utan bifall. Därmed var den rättsliga prövningen avslutad. Fallet medförde emellertid att 2 § djurskyddslagen fick ett nytt andra stycke se avsnitt 11.2. I miljö- och hälsoskyddsnämndens tillsynsansvar faller skyldighet att göra åtalsanmälan när det finns misstanke om djurplågeri eller brott mot djurskyddslagen. Principiellt råder emellertid stor osäkerhet vad tillsynsansvaret

om

omfattar vid tillståndspliktig användning av djur för vetenskapligt

ändamål. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har efter ändringen av 2 § djurskyddslagen uppfattat sin tillsynsroll så att den inte har något tillsynsansvar vid användning av djur för vetenskapligt ändamål.

I sitt beslut återgav JO delar det i avsnitt 11.2 citerade av-

av snittet från propositionen och anförde bl.a. följande i sin bedömning

ärendet. Av förarbetena framgår klart att den lokala tillsynen av enligt djurskyddslagen, liksom tidigare, skall utövas av de kommunala nämnderna även beträffande sådana djur som används för vetenskapligt ändamål. Det åligger sålunda sådan nämnd bl.a. att

en tillse att försöken utförs i enlighet med den tillstyrkta ansökningen. Någon sådan tveksamhet i denna fråga som miljö- och hälsoskyddsnämnden gett uttryck för i sitt yttrande kan inte föreligga. Enligt JO måste nämndens felaktiga inställning till omfattningen av sitt tillsynsansvar bedömas allvarlig, eftersom den får förut-

som sättas ha lett till att nämnden eftersatt sin skyldighet att utöva tillsyn i ett särskilt angeläget avseende.

11.5 över framställningen Remissyttranden

av Nordiska samfundet mot plågsamma

djurförsök

Ett drygt 30-tal myndigheter, institutioner och organisationer har lämnat remissyttranden över Nordiska samfundets mot plågsamma

Kommunernas ansvar 181

djurförsök framställning till Jordbruksdepartementet. Det stora flertalet, omkring 20, remissinstanser att det inte framkommit

anser sådana skäl som talar för en ändring 2 § djurskyddslagen, så att

av den återfår sin ursprungliga lydelse. En majoritet dessa instanser

av är universitet, myndigheter och andra själva använder

organ som försöksdjur, medan övriga instanser delar majoritetens

som uppfattning i huvudsak är tillsynsmyndigheter. Centrala försöksdjursnämnden framhåller i sitt remissvar att innebörden 2 § djur-

av skyddslagen enligt departementschefens motivering i proposition

- 1989/90:1 18 är att den bedömning angelägenheten forsk-

- av av ningen som görs av de djurförsöksetiska nämnderna skall

vara bindande för tillsynsmyndigheterna och att den etiska prövningen i annat fall skulle förlora en del av sitt värde. Enligt nämnden torde en utvärdering av 2 § och de avgränsningsproblem den kan ha gett upphov till lämpligen göras i denna utredning.

Några av de remissinstanser är uppfattningen att 2 §

som av djurskyddslagen bör återfå sin ursprungliga lydelse har anfört att de anser att nuvarande lydelse av paragrafen skapat osäkerhet den

om lokala tillsynsmyndighetens möjligheter att ingripa vid djurförsök. Andra remissinstanser framhåller att tillsynsmyndigheternas möjligheter att ingripa mot försöksdjurs lidande, den djurförsöks-

som etiska nämnden inte kan ha förutsett, begränsats eller fråntagits myndigheterna tillägget i 2 Ytterligare några instanser

genom menar att nuvarande lydelse av paragrafen missgynnar försöksdjuren. Det är djurskyddsföreningar och tillsynsmyndigheter inklusive Svenska Kommunförbundet vill återgå till den tidi-

som gare lydelsen av 2 § djurskyddslagen.

Uppfattningen att det är väsentligt att de ansökningar de

som djurförsöksetiska nämnderna tillstyrker är så utförliga att det tydligt framgår vilket lidande djuren får utsättas för har framförts några

av remissinstanser.

182 Kommunernas

ansvar

11.6 om över

Enkätundersökning tillsyn

försöksdjur

Utredningen har gjort enkätundersökning, ställts till hand-

en som läggaren djurskyddsfrågor, hos ett fyrtiotal kommuner där det

av finns Statens jordbruksverk godkända föreståndare som ansvarar

av

för djurförsöksverksamhet 20 § djurskyddslagen. Svar enkäten

har lämnats tillsynspersonal i ett 30-tal kommuner. Av dessa har

av inte alla besvarat de ställda frågorna bl.a. för att djurförsök inte

bedrivs i kommunen eller för att tillsynspersonal saknar erfarenhet

tillsyn över sådan verksamhet. av

Tillsynspersonal i tre kommuner att den ändrade lydelsen

anser

2 § djurskyddslagen medfört att kommunen inte kan utöva av tillsyn över djurförsök, medan personal i arton kommuner anser att den ändrade lydelsen inte hindrar kommunerna att utöva sådan

tillsyn. Personal i kommun har svarat att den ändrade lydelsen

en

2 § medfört att kommunen inte kunnat ingripa i djurförsök, när av försöket inte följt den tillstyrkta ansökningen. Tillsynspersonal i

kommuner har den motsatta uppfattningen. I kommun har sexton en personalen svarat att den ändrade lydelsen paragrafen medfört att

av kommunen inte kunnat ingripa i djurförsök att den tillstyrkta

p.g.a. ansökningen varit oklar. Också i denna fråga har personal i sexton

kommuner den motsatta uppfattningen.

11.7 överväganden och förslag

Utredningen drar de redovisade remissyttrandena och enkät-

av

följande slutsatser de avgränsningsproblem som kan

svaren om finnas beträffande de kommunala nämndernas tillsynsansvar i fråga

om försöksdjur.

Att de myndigheter, institutioner och organisationer som själva använder djur för vetenskapliga ändamål i princip inte ser några

avgränsningsproblem är enligt utredningens mening tämligen natur-

Kommunernas ansvar 183

ligt, eftersom de i sin verksamhet inte har direkt anledning att ta ställning till hur 2 § andra stycket djurskyddslagen bör tolkas.

Framför allt enkätsvaren, men också remissyttrandena, talar enligt utredningens mening för att inte heller tillsynsmyndigheterna har några större problem att göra gränsdragningen. En överväldigande majoritet handläggare av djurskyddsfrågor anser således att kommunerna har ansvar för tillsynen över försöksdjur, medan

en liten minoritet anser att kommunerna inte har det ansvaret. JO har dessutom gjort ett klargörande uttalande i denna fråga innebär

som att kommunerna är tillsynsansvariga se avsnitt 11.4. Utredningen anser emellertid att det ändå finns skäl att något ändra formuleringen av 2 § andra stycket djurskyddslagen, eftersom innebörden av stycket inte framgår enbart av lagtexten. Innebörden framgår däremot, som tidigare redovisats, departementschefens uttalande

av i propositionen, där det bl.a. sägs att "lagen bör förtydligas så att det klarare framgår att ett djurförsök har tillstyrkts vid den

om etiska prövningen så skall djuret, såvitt avser försöket utredningens kursivering, inte anses vara utsatt för onödigt lidande och sjukdom." I propositionen sägs vidare att nämnden har viktig

en uppgift i att "se till att försöket utförs i enlighet med den tillstyrkta ansökningen och att djurens vård och förvaring i samband med försöksverksamheten är tillfredsställande från djurskyddssynpunkt" prop. 1989/902118 s. 11. För att förtydliga avsikten med den gjorda ändringen föreslår utredningen att följande tillägg kursiv text görs i 2 § djurskyddslagen:

"Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och

sjukdom.

Djur, som används för ändamål som avses i l9§ första

stycket, skall inte anses vara utsatta för onödigt lidande eller

sjukdom vid användningen, om denna har tillstyrkts

av en

djurförsöksetisk nämnd och utförs i enlighet med den tillstyrkta

ansökningen. "

184 Kommunernas

ansvar

Slutligen vill utredningen framhålla att det är betydelsefullt att de

lokala tillsynsmyndigheterna deltar i de djurförsöksetiska nämnder-

sammanträden i större utsträckning än hittills. Tillsynsmyndignas heterna skulle på så sätt få värdefull kunskap inte bara om djurförsöken också de avvägningar nämnderna gör mellan

utan om som

sidan försökets betydelse och å andra sidan lidandet för å ena djuret. Också nämnderna skulle därigenom kunna få kunskap om de kommunala tillsynsmyndigheternas förhållanden. Den ömsesidiga Förståelsen för nämndernas och tillsynsmyndigheternas verksamhet skulle härigenom kunna öka.

För att de lokala tillsynsmyndigheterna skall kunna utöva en fullgod djurskyddstillsyn över djurförsök är det enligt utredningens mening väsentligt att djurskyddsinspektörerna har tillräcklig utbildning även i djurförsöksverksamhet. Ett exempel utbildning inom djurförsöksområdet, inspektörerna bör kunna delta är den

som

Centrala försöksdjursnämnden bedriver för ledamöter i de som

djurförsöksetiska nämnderna.

12 4 §

Bemyndigandet i

att meddela föreskrifter

djurskyddslagen

om hur skall hållas och skötas

djur

Enligt 4 § djurskyddslagen skall djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för att användas i tävling hållas och skötas i en god djurmiljö och ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Av paragrafens andra stycke framgår att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter hur sådana djur skall hållas och skötas.

om

Utredningen anser att det finns behov av detaljerade bestämmelser hur djur skall hållas och skötas för fler

om djur och föreslår därför att 4 § djurskyddslagen ändras så, att Jordbruksverket kan ges ett bemyndigande att meddela skötselföreskrifter för samtliga djur som omfattas

av

djurskyddslagen.

12.1¶Skötselföreskrifter som

Jordbruksverket får meddela

Enligt 4 § djurskyddslagen skall djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för att användas i tävling hållas och skötas i en god djurmiljö och ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig natur-

186 Bemyndigandet i 4 § djurskyddslagen

ligt. Av paragrafens andra stycke framgår att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter hur sådana djur skall hållas och skötas. Ett sådant om bemyndigande har Jordbruksverket fått i 17 § djurskyddsförord-

ningen. l den ursprungliga lydelsen 4 inte innehöll något om av som

tävlingsdjur, vissa grundläggande krav djurhållningen för

angavs

djur enbart inom husdjursskötseln. Enligt propositionen om djur-

skyddslagen utgör paragrafen precisering av den allmänna en skyldigheten enligt 2 § att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Att paragrafen begränsades till att gälla djur inom husdjursskötseln innebär enligt propositionen inte i och för sig inte motsvarande krav gäller också för övriga djur att lagen är tillämplig för. Djur inom husdjursskötseln utgör som emellertid särskilt utsatt på grund av de ekonomiska en grupp intressen ligger i djurhållningen prop. 1987/88:93 s. 52. som Tillägget tävlingsdjur i 4 § djurskyddslagen gjordes 1992 om och trädde i kraft den 1januari 1993. Som skäl för tillägget anförde departementschefen att tillsynen kan bli effektivare om tillsynsmyndigheten stöd för sin verksamhet har tillgång till bindande som föreskrifter och det, när det gäller tävlingshästar, ofta är att ekonomiska intressen involverade i minst lika hög grad för som lantbrukets djur. Han föreslog därför att även tävlingsdjur skulle omfattas 4 § prop. 1991/921173 s. 17. av De skötselföreskrifter Jordbruksverket hittills meddelat med som

bemyndigandet i 4 § djurskyddslagen och 17 § djurskydds-

stöd av förordningen föreskrifterna SJVFS 1993:129 djurhållning är om inom lantbruket m.m. Jordbruksverket har för närvarande inte något bemyndigande att meddela skötselföreskrifter t.ex. för försöksdjur eller för hästar som

inte används i tävlingsverksamhet.

Enligt 7 § djurskyddslagen 1988:534 får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket meddela föreskrifter om förbud eller villkor för att hålla djur i fångenskap. I 19 § djurmot skyddsförordningen 1988:539 har Jordbruksverket fått ett sådant

Bemyndigandet i 4 § djurskyddslagen 187

bemyndigande. Jordbruksverket har nyligen med stöd av bemyndigandet utarbetat ett förslag skötselföreskrifter som omfattar även s.k. zoobutiksdjur. De föreslagna föreskrifterna gälla för bl.a.

avses fåglar, illrar, hardjur, gnagare, ormar, ödlor, sköldpaddor, krokodiler, groddjur och fiskar.

12.2 Bör 4 §

djurskyddslagen omfatta

skötselföreskrifter för

försöksdjur

12.2.1 Internationella överenskommelser

om

försöksdjur

Genom Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen gäller

numera rådets direktiv 86/609/EEG av den 24 november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar

om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål. Av artikel 5 framgår att alla försöksdjur skall hållas i lämplig miljö, att deras behov av foder, vatten och tillsyn skall tillgodoses samt att deras fysiologiska och etologiska behov skall inskränkas i minsta möjliga utsträckning. Där sägs vidare att försöksdjuren skall ha daglig tillsyn och att deras hälsa och välbefinnande skall kontrolleras behörig Vidare

av en person. framgår att åtgärder skall vidtas för att avhjälpa varje skada eller lidande så fort som möjligt. Direktivet har i denna del ännu inte införlivats i svensk rätt.

I juni 1988 ratificerade Sverige Europarådets konvention

om skydd av ryggradsdjur som används för försöks- och annat vetenskapligt ändamål. I konventionen ställs liknande krav skötseln av försöksdjur som i nyss nämnda direktiv 86/609/EEG. Konventionens artiklar har införlivats i svensk rätt förutom de artiklar

som behandlar skötseln av försöksdjur.

188 Bemyndigandet i 4 § cijurslcjøddslagen

12.2.2¶Framställning av Nordiska samfundet mot

ändring i 4 §

plågsamma djurförsök om djurskyddslagen

l den framställning Nordiska samfundet mot plågsamma som djurförsök gjorde till Jordbruksdepartementet den 16 augusti 1994 ändring i 2 § djurskyddslagen se avsnitt 11.3 föreslog samom fundet även 4 § ändras så att skötselföreskrifter kan utfärdas för att försöksdjur. Drygt 30 myndigheter, institutioner och organisationer har lämremissyttranden över framställningen. Omkring 25 remissnat instanser att 4 § djurskyddslagen bör ändras så att det blir anser möjligt att meddela skötselföreskrifter för försöksdjur. Endast några få instanser har åsikten att 4 § bör förbli oförändrad.

I huvudsak djurskyddsorganisationer och tillsynsmyndigheter

försöksdjur bör omfattas 4 § djurskyddslagen, dvs. att anser att av försöksdjuren "skall hållas och skötas i god djurmiljö och på ett en sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt", och att det bör möjligt att meddela skötselvara föreskrifter med motsvarande inriktning. Statens jordbruksverk har i sitt yttrande framhållit att de ekonomiska faktorer som tidigare grund i ett propositioner för att animalieprodukangetts som par tionens djur och djur används i tävling bör omfattas av 4 § i som hög grad även torde gälla för djur används för vetenskapliga som ändamål. Framför allt de institutioner använder försöksdjur föreslår som tillägg i 4 § djurskyddslagen för försöksdjur som inte är så långtett paragrafens nuvarande första stycke. Statens veterinärgående som medicinska anstalts yttrande kan representativt för denna ses som Anstalten anför i sitt yttrande att det med nuvarande kungrupp. skapsnivå inte torde "vara möjligt att för alla djurarter som används försöksdjur någon preciserad form för förutsättningen för som ange dessa djur skall kunna bete sig naturligt Det borde dock vara att möjligt utfärda grundläggande bestämmelser för försöksdjur så att

Bemyndigandet i 4 § djurskyddslagen 189

att även dessa skall kunna hållas och skötas i en god djurmiljö och

ett sådant sätt att det främjar deras hälsa."

Centrala försöksdjursnämnden framhåller i sitt remissyttrande att det enda område där Sverige ännu inte fullföljt sina åtaganden enligt den tidigare nämnda Europarådskonventionen är det område som rör vård och förvaring av försöksdjur. Centrala försöksdjursnämnden anser att det är angeläget att nya föreskrifter om vård och förvaring försöksdjur utfärdas. Även Statens jordbruks-

av snarast verk har framhållit det internationella åtagande Sverige har genom Europarådskonventionen.

Övrigt

Jordbruksverkets arbetsgrupp har i "Djurskyddstillsyn 1994" anfört att det är allvarlig brist i lagstiftningen att verket inte har be-

en myndigande att utfärda skötselföreskrifter för försöksdjur och att 4 § djurskyddslagen därför bör ändras s. 32.

12.2.3 överväganden och förslag

Med hänsyn dels till Sveriges åtaganden beträffande försöksdjur gentemot Europeiska Unionen och Europarådet, dels till det redovisade remissutfallet anser utredningen att 4 § djurskyddslagen bör ändras så att det blir möjligt att meddela skötselföreskrifter också för försöksdjur. Hur långtgående bör då skötselföreskrifter för försöksdjur vara Utredningens uppfattning är att 4 § i princip inte bör göra någon skillnad mellan försöksdjur och andra djur. I den utsträckning som djurförsök medför inskränkningar i djurskötseln och djurens möjlighet att bete sig naturligt, bör detta enligt utred-

ningens mening framgå av ansökningen till den djurförsöksetiska

nämnden. Det bör alltså ingå i den etiska nämndens uppgift att samtidigt den tar ställning till ansökningen i övrigt också ta

som ställning till vilka inskränkningar i de nu aktuella avseendena som bör vara tillåtna medan försöket pågår. De skötselföreskrifter som

190 Bemyndigandet i 4 § djurskyddslagen

enligt utredningens bedömning normalt kan komma i fråga bör vara

grundläggande karaktär. Föreskrifterna bör meddelas av Statens av

jordbruksverk efter samråd med Centrala försöksdjursnämnden.

Utredningens uppfattning är sammanfattningsvis att 4 § djurskyddslagen bör ändras så att det blir möjligt att meddela skötselföreskrifter också för försöksdjur och att dessa föreskrifter i princip bör lika långtgående för försöksdjur som för andra djur. Som

vara

konsekvens härav bör även 17 § djurskyddsförordningen ändras. en Ett förslag till lydelse dessa paragrafer lämnas i avsnitt

ny av 12.3.2.

12.3¶Bör 4 § omfatta

djurskyddslagen

skötselföreskrifter för samtliga djur

12.3.1 skötselföreskrifter för

Tidigare förslag om

fler djur

Vid några tillfällen tidigare har förslag lämnats att Jordbruks-

om verkets, eller tidigare Lantbruksstyrelsens, bemyndigande att meddela skötselföreskrifter borde utökas till att omfatta fler djur än de som nämns i 4 § djurskyddslagen.

Ett sådant förslag har lämnats bl.a. i Lantbruksstyrelsens rapport l99l:4 Hästutredningen. l rapporten framhålls att nya djurägarkategorier tillkommit med liten eller ingen erfarenhet av djurskötsel och att detta lett till mindre god skötsel och t.o.m. vanvård av

en hästar. Enligt rapporten är okunnig hantering djur ett betydande

av djurskyddsproblem. Också bland många av den hästägande allmänhetens förebilder, tränare, instruktörer m.fl., är kunskapen om skötsel och träning hästar ofta otillräcklig. Det är enligt rapporten

av mycket angeläget att miljö- och hälsoskyddsnämndernas lokala till-

får sådan omfattning att all hästhållning blir föremål för en syn en regelbunden årlig tillsyn. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna måste, sägs det vidare, ha tillgång till kompetent veterinär expertis i denna

Bemyndigandet i 4 § djurskyddslagen 191

tillsyn. Författningsändringar bör enligt rapporten ske så att Lantbruksstyrelsen kan utfärda skötselföreskrifter för hästar s. 134 f. I samband med att riksdagen behandlade det tidigare nämnda tillägget om tävlingsdjur i 4 § djurskyddslagen anförde jordbruksutskottet följande 1992/93:JoU1 s. 7:

"Utskottet konstaterar dock att den utformning som 4 § i lagen nu får innebär att väsentliga djurskyddsintressen fortfarande kommer att lämnas utanför lagrummets tillämpningsområde. Bl.a. har Lantbruksstyrelsen i sin rapport 1991:4 Hästutred-

ningen uppmärksammat de problem som är förknippade med

hållandet av privathästar. Enligt rapporten skulle bristande kunskaper när det gäller både skötsel och vård kunna motivera utökade möjligheter att meddela bindande skötselföreskrifter även för dessa djur. Vid den utfrågning som utskottet genomfört i samband med detta ärende framfördes liknande synpunkter bl.a. av representanter för Veterinärförbundet. Enligt ut-

- - skottets mening kan det i vissa fall finnas anledning att ge föreskrifter om ett från djurskyddssynpunkt mer långtgående skydd även när det gäller sådan djurhållning som i sig inte i första hand motiveras av ekonomiska intressen. Utskottet är medvetet om att en utvidgning av tillämpningsområdet för 4 § i enlighet med det anförda torde kräva en mer genomgripande förändring av djurskyddslagen. Enligt utskottets mening bör det ankomma regeringen att överväga vilka möjligheter som finns att på ett bättre sätt tillvarata sådana väsentliga djurskyddsintressen i dag faller utanför tillämpningsområdet för

som 4 § djurskyddslagen."

Jordbruksutskottet har även senare gjort ett liknande uttalande som det nyss citerade 1994/95:JoUl s. 12. I de remissyttranden lämnades över Nordiska Samfundets

som mot plågsamma djurförsök framställning om skötselföreskrifter för försöksdjur framförde några remissinstanser även synpunkter på sådana föreskrifter för övriga djurslag. Statens jordbruksverk anför

192 Bemyndigandet i 4 § djurskyddslagen

t.ex. i sitt yttrande att 4 § djurskyddslagen bör omfatta alla djur

berörs djurskyddslagen. Liknande yttranden lämnades av

som av ytterligare fyra tillsynsmyndigheter. Svenska Kommunförbundet framhåller i sitt yttrande att förbundet vid flera tillfällen uttalat att 4 § djurskyddslagen bör omfatta alla djur. Kommunförbundet anser att det är brist i lagstiftningen att Jordbruksverket saknar be-

en myndigande att utfärda föreskrifter hur försöksdjur, säll-

om skapsdjur och andra hästar än tävlingshästar skall hållas och skötas och att detta förhållande medför stora svårigheter inte minst i tillsynsarbetet.

Statens jordbruksverks arbetsgrupp har i "Djurskyddstillsyn

1994" anfört att 4 § djurskyddslagen bör ändras så att den omfattar även Sällskapshundar och katter samt andra hästar än sådana som används i tävlingsverksamhet s. 28 f.. Med anledning av rapporten erinrade Statens jordbruksverk i skrivelse den 22 februari 1995 Jordbruksdepartementet att verket tidigare framhållit vikten av

om att 4 § djurskyddslagen utvidgas till att omfatta alla djur som berörs

lagen, vilket enligt verket skulle underlätta tillsynsarbetet av lokal och regional nivå.

12.3.2¶Överväganden och förslag

l 2 § djurskyddslagen finns den grundläggande bestämmelsen om hur djur skall hållas och skötas. Där sägs att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. En sådan allmän bestämmelse är emellertid i praktiken svår att tillämpa och har därför preciserats i ett antal andra paragrafer i djurskyddslagen, bl.a. i 4 Preciseringar har också gjorts i djurskyddsförordningen och i föreskrifter Statens jordbruksverk har meddelat. Fördelen med

som preciseringarna är att både de enskilda djurhållama och tillsynsmyndigheterna får konkret information om vilka krav som

mer gäller i olika situationer än vad den grundläggande bestämmelsen i 2 § Tillsynen blir därmed enklare att utöva. För förvalt-

ger. ningsdomstolarna och de allmänna domstolarna finns det också fördelar i den dömande verksamheten med mer konkreta regler.

Bemyndigandet i 4 § cäurskyddslagen 193

Med hänsyn till de förslag, rapporter och remissyttranden som redovisats i avsnitt 12.3.1 bedömer utredningen att det finns behov av mer detaljerade bestämmelser om hur djur skall hållas och skötas och att det är lämpligt att Statens jordbruksverk ett bemyn-

ges digande att meddela sådana skötselföreskrifter. Sådana föreskrifter skulle förenkla tillsynsarbetet framför allt det lokala planet. Skötselföreskrifterna bör för dessa djur liksom för försöksdjur

- normalt vara av grundläggande karaktär. Utredningen föreslår därför att 4 § djurskyddslagen ändras enligt följande så att det blir möjlighet för regeringen att bemyndiga Statens jordbruksverk att meddela skötselföreskrifter för samtliga djurslag omfattas djur-

som av skyddslagen:

"Djur skall hållas och skötas i god djurmiljö och ett

en

sådant sätt att det främjar deras hälsa och dem möjlighet att

ger

bete sig naturligt.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Statens

jordbruksverk får meddela ytterligare föreskrifter hur djuren

om

skall hållas och skötas."

Som en konsekvens härav bör även 17 § djurskyddsförordningen ändras. Med hänsyn härtill och till förslaget i avsnitt 10.3.2 föreslår utredningen att paragrafen ges följande lydelse:

"Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter hur djur

om

skall hållas och skötas. Jordbruksverket får vidare meddela före-

skrifter om att länsstyrelsen för särskilt fall får medge undantag

från föreskrifterna."

13¶Konsekvenser

av förslagen

Utredningen beräknar att de årliga kostnaderna för den före-

slagna lokala djurskyddstillsynen enligt förslaget

- som utövas av kommunen i kombination med länsstyrelsen

uppgår till ca 48 000 000 kronor. Kostnaderna fördelar sig med 43 000 000 kronor på kommunerna och 5 000 000 kronor på länsstyrelserna.

13.1 lokal

Förslagen på tillsynsorganisation

och andra förbättringar i den lokala

djurskyddstillsynen

Utredningen har i avsnitt 8.3 lämnat förslag på hur den lokala tillsynsorganisationen bör utformas och förbättras. I avsnittet föreslår utredningen att kommunerna i kombination med länsstyrelserna bör få ansvaret för den lokala djurskyddstillsynen. Kommunerna bör således även i framtiden i huvudsak för den lokala djur-

ansvara skyddstillsynen. Länsstyrelserna bör dock ha ansvaret för den lokala tillsynen över djunransporter, cirkusdjur, djur i djurparker och liknande anläggningar, hägnat vilt, renar, tävlingsdjur och djur inom slakteriområden.

196 Konsekvenser förslagen

av

13.1.1¶Ekonomiska konsekvenser

I avsnitt 3.9.3 finns beräkningar kostnaderna för en förbättrad

av kommunal tillsynsorganisation. Därav framgår att den årliga kostnaden för samtliga kommuner beräknas till omkring 48 000 000 kro-

och den genomsnittliga kostnaden för en inspektion vart tredje nor år till ca 1 300 kronor. Beräkningarna avser det renodlade kommunala alternativet.

Kommuner och länsstyrelser

För den föreslagna kombinerade lokala tillsynsorganisationen gör utredningen följande beräkning kostnaderna. Enligt avsnitt 3.2.1

av utgör lantbrukets djur omkring 90 procent av de kända tillsynsobjekten i kommunerna. Eftersom kommunerna föreslås få tillsynen över lantbrukets djur och även över annan djurhållning, bör de objekt som länsstyrelserna föreslås få tillsynsansvar över utgöra mindre än tio procent av samtliga tillsynsobjekt. Kom-

beräknade årliga kostnad ca 48 000 000 kronor se munernas avsnitt 3.9.3 bör därför i det kombinerade förslaget schablonmässigt fördelas på kommunerna med minst 43 000 000 kronor minst 90 procent och länsstyrelserna med högst 5 000 000 kro-

högst 10 procent. För kommunerna innebär förslaget en årlig nor kostnadsökning totalt omkring 3 000 000 kronor. Kommunerna kan vidare ha behov att tjänst inrättas för att bidra till deras

av en samverkan djurskyddsinspektörema se avsnitt 3.4.3. En sådan

om tjänst kan placeras exempelvis vid Svenska Kommunförbundet. Den årliga kostnaden för tjänsten uppskattas till omkring 600 000 kronor.

Enligt utredningens bedömning kommer kommunernas utgifter för djurskyddstillsynen att efter hand finansieras allt mer genom avgifter djurägarna vid inspektioner. Länsstyrelsernas

som tas ut av utgifter för den föreslagna tillsynen bör enligt utredningens mening täckas avgifter. Utredningen bedömer därför att förslaget inte

av

Konsekvenser av förslagen 197

kommer att få några direkta negativa ekonomiska konsekvenser för de berörda myndigheterna.

Sveriges lantbruksuniversitet

Under senare år har 600 000 kr årligen anvisats till Sveriges lantbruksuniversitet via Statensjordbruksverk se avsnitt 3.3.5 for djurskyddsutbildning tillsynsmyndigheternas personal. Motsva-

av rande belopp bör enligt utredningens mening i fortsättningen i stället kunna anvisas till den föreslagna djurskyddsutbildningen

nu

20 poäng.

Djurägare och jordbruksnäringen

Förslaget lokal tillsynsorganisation innebär att djurskyddstillsynen förbättras och att tillsynen i framtiden utövas oftare än i dag. Djurskyddsinspektörerna får enligt förslaget högre kompetens och kommer därför att ett helt annat sätt än också kunna djur-

nu ge ägaren råd om hur djurhållningen kan förbättras. Inom jordbruksnäringen kan det få till följd att hälsotillståndet i besättningarna förbättras och att det ekonomiska utbytet uppfödningen därigenom

av också blir bättre. En förbättrad svensk djurskyddstillsyn kan dessutom åberopas av jordbruksnäringen i marknadsföringen av dess produkter och kan därmed bli konkurrensfördel i förhållande till

en utländska producenter.

Som tidigare sagts bedömer utredningen att kommunernas utgifter för djurskyddstillsynen efter hand kommer att finansieras allt mer genom avgifter som tas ut djurägarna vid inspektioner.

av Länsstyrelsernas utgifter för den föreslagna tillsynen bör vidare enligt utredningens mening täckas av avgifter. Djurägarnas och jordbruksnäringens årliga utgifter för djurskyddstillsynen beräknas därför öka med motsvarande belopp. Med hänsyn till att den förbättrade tillsynen kan höja avkastningen för jordbruksnäringen och att utgiften för tillsynen är förhållandevis låg bedömer utredningen

198 Konsekvenser av förslagen

att förslaget inte något avgörande sätt förändrar de ekonomiska förutsättningarna förjordbruksnäringen. Inte heller för övriga djurägare bör de ekonomiska förutsättningarna förändras nämnvärt.

Konsumenter

Utredningen bedömer att de ekonomiska konsekvenserna av förslaget blir ungefär motsvarande för konsumenterna för jord-

som bruksnäringen, dvs. att förslaget inte något avgörande sätt påverkar produktpriserna.

l3.1.2 Konsekvenser för vid

personal tillsynsmyndigheterna

Kommuner

För kommunerna innebär förslaget lokal tillsynsorganisation att

större del tillsynspersonalen inte har den kompetens som en av krävs. Utredningen bedömer emellertid att det inte bör bli några övertalighetsproblem, eftersom kommunerna får en femårsperiod på

genomföra omorganisationen. En del av personalen har sig för att troligen så kvalificerad erfarenhet djurskyddstillsyn att de kan

en av få dispens från det föreslagna utbildningskravet. Ytterligare en del kan vidare intresserade att vidareutbilda sig till djur-

vara av

skyddsinspektörer. Djurskyddstillsynen omfattar dessutom högst en

fjärdedels tjänst i drygt 55 procent kommunerna och sammanlagt

av högst halv tjänst i drygt 85 procent av kommunerna. Större

en delen personalen har således uppgift än djur-

av en annan skyddstillsyn huvudsaklig sysselsättning. Troligen kan en del

som

personalen ägna sig den andra uppgiften i framtiden. av mer Under femårsperioden kommer dessutom personal att lämna djurskyddstillsynen genom naturlig avgång.

Konsekvenser av förslagen 199

Länsstyrelser

Förslaget på lokal tillsynsorganisation innebär att länsstyrelserna får

uppgifter i Förhållande till i dag att de föreslås nya genom ansvara för den lokala tillsynen över djurtransporter, cirkusdjur, djur i djurparker och liknande anläggningar, hägnat vilt, fiskodlingar, renar, tävlingsdjur och djur på slakterier. Utredningen bedömer därför att ytterligare personal kan behöva anställas vid länsstyrelserna. Av avsnitt l3.l.1 framgår att utredningen beräknat att den årliga kostnadsökningen för samtliga län uppgår till högst 5 000 000 kronor. Kostnadsökningen per län blir därmed i genomsnitt inte större än omkring 200 000 kronor per år, vilket innebär att det i normalfallet troligen blir fråga om deltidsanställningar av veterinärer.

Statens jordbruksverk

För Statens jordbruksverks del bedömer utredningen att förslaget på lokal tillsynsorganisation inte får några mätbara verkningar för behovet av personal.

13. 1.3 J ämställdhetspolitiska konsekvenser

I utredningsmaterialet saknas uppgifter om könsfördelning av den personal som arbetar inom kommunernas djurskyddstillsyn. Inte heller Svenska Kommunförbundet har sådana uppgifter. Enligt Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet bestod dock förbundets drygt 1 000 medlemmar år 1993 till knappt 60 procent av män och drygt 40 procent av kvinnor. Det är enligt utredningens mening rimligt att anta att ungefär samma proportion män och kvinnor arbetar inom den kommunala djurskyddstillsynen, som till stor del utövas av miljö- och hälsoskyddsinspektörer.

I utredningens förslag ställs det krav på att den framtida tillsynspersonalen skall ha genomgått särskild 20-poängs djurskydds-

en utbildning. För att bli antagen till denna utbildning bör den sökande

200 Konsekvenser av förslagen

ha lämplig grundutbildning, exempelvis Sveriges lantbruksuniversi-

tets lantmästarutbildning, hippologutbildning eller djursjukvårdar-

utbildning. Enligt lantbruksuniversitetet könsfördelningen bland

var nybörjarna de nämnda utbildningarna budgetåret 1994/95 följande. Av de 90 nybörjarna den tvååriga lantmästarutbildningen var 19 kvinnor och 71 män. Av de 20 nybörjarna djursjukvårdarutbildningen samtliga kvinnor. Av hippologutbildningens 45

var nybörjare 42 kvinnor och 3 män. Enligt utredningens mening

var är det svårt att bedöma hur den framtida könsfördelningen hos tillsynspersonalen blir, förslaget genomförs. Det ligger dock

om nära till hands att anta att nyrekryteringen av personal till kom-

blir förhållandevis likartad från samtliga tre utbildningar munerna och att könsfördelningen bland de anställda därmed också blir förhållandevis jämn under överskådlig tid. Detsamma gäller för-

modligen även nyrekryteringen tillsynspersonal till läns-

av styrelserna. Utredningen bedömer därför att förslaget inte något avgörande sätt påverkar villkoren eller förutsättningarna för jämställdhet mellan könen.

13.1¶Re gionalpolitiska konsekvenser

Utredningens förslag till lokal tillsynsorganisation innebär att kom-

får för än 90 procent den lokala tillsynen munerna ansvar mer av och länsstyrelserna för knappt 10 procent tillsynen. Tillsyns-

av personalen blir således även i framtiden förhållandevis väl spridd över hela landet. Någon egentlig förändring blir det således enligt utredningens mening inte fråga i det avseendet. Kvaliteten på

om tillsynen kommer dock att höjas, vilket också innebär att tillsynspersonalen i större utsträckning än för närvarande kan ge djurägaren råd hur djurhållningen kan förbättras. Servicen för djurägama

om kan således bli förbättrad. En nackdel för djurägama är däremot att tillsynen sannolikt blir allt avgiftsfmansierad efter hand. Utred-

mer ningen bedömer dock att denna utgiftsökning till viss del motverkas

tillsynspersonalens förbättrade rådgivning och att den i övrigt av

Konsekvenser av förslagen 201

inte är så stor att den får några negativa regionalpolitiska konsekvenser.

13.2¶Förslagen om samordning och

samarbete

I kapitel 9 har utredningen lämnat förslag hur samordningen mellan tillsynsmyndigheterna kan förstärkas och hur framför allt Jordbruksverkets stöd till övri ga tillsynsmyndi gheter kan förbättras. I kapitlet föreslås också hur samarbetet mellan tillsynsmyndigheter och polismyndigheter kan förbättras. Utöver den effektivitetshöjning som förslagen bör medföra i tillsynsmyndigheternas arbete bedömer utredningen att förslagens ekonomiska konsekvenser och övriga konsekvenser av de slag som redovisats i avsnitt 13.1 inte är den

av storleksordningen att de är direkt mätbara.

13.3 om ändrad

Förslagen ansvarsfördelning mellan tillsynsmyndigheter

I kapitel 10 finns förslag hur ansvarsfördelningen mellan Statens jordbruksverk och länsstyrelserna bör ändras för att uppnå ett bättre resursutnyttjande. Utredningen gör även i detta avsnitt bedömningen att förslagens ekonomiska konsekvenser och övriga konsekvenser av de slag som redovisats i avsnitt 13.1 är så små att de inte är direkt mätbara.

13.4 i 2 §

Förslaget om ändring djurskyddslagen

Utredningens förslag i avsnitt 11.7 en ändring i 2 § djurskyddslagen 1988:534 innebär enligt utredningens mening enbart att

202 Konsekvenser av förslagen

innebörden paragrafen blir tydligare. Några egentliga konseav kvenser utöver förtydligandet kan utredningen inte att förslaget se medför.

13.5 i 4 §

Förslagen om ändring

djurskyddslagen

Förslagen i avsnitten l2.2.3 och 12.3.2 innebär att regeringen bemyndigas i sin tur bemyndiga Statens jordbruksverk att medatt dela skötselföreskrifter för samtliga djurslag omfattas av som djurskyddslagen 1988:534. Som framgått avsnitt 12.1 har Jordav bruksverket möjlighet att meddela skötselföreskrifter för djur nu

som omfattas av 4 § djurskyddslagen.

För hästar inte används i tävlingsverksamhet finns nu regler som i form allmänna råd, enligt Jordbruksverkets bedömning av som sannolikt skulle ändras till föreskrifter, om förslaget genomfördes. - Någon egentlig utgiftsökning skulle föreskrifterna i så fall inte förorsaka, eftersom de allmänna råden redan kan göras bindande nu i form förelägganden tillsynsmyndigheterna kan utfärda. av som För djur hålls i djurparker och liknande anläggningar är det som enligt utredningens mening möjligt att skötselföreskrifter som meddelas i enlighet med förslaget kan medföra ökade utgifter. Utredningen kan dock inte uttala sig hur stora utgiftsökningar det kan om bli fråga om. För försöksdjur och sällskapsdjur, utöver de tidigare nämnda, finns inga föreskrifter hur de bör skötas. Enligt förslagen i nu om kapitel 12 bör de skötselföreskrifter meddelas normalt vara av som grundläggande karaktär. Utredningens bedömning är att innehållet i de föreskrifter kommer att meddelas, om förslaget genomförs, som i huvudsak kommer att överensstämma med den skötsel som de aktuella djuren normalt får i dag. I de undantagsfall där djurskötseln är sämre skulle dock kraven öka. Utredningen bedömer att förslaget inte medför några större utgiftsökningar för djurhållningen.

Konsekvenser av förslagen 203

Fördelarna med förslagen är att både de enskilda djurhållarna och tillsynsmyndigheterna får konkret information vilka

mer om krav som gäller i olika situationer. Tillsynen blir därmed enklare att utöva. För forvaltningsdomstolar och allmänna domstolar finns det fördelar i den dömande verksamheten med konkreta regler. För

mer tillsynsmyndigheterna och dom stolarna kan förslaget därför i någon mån medföra att utgifterna minskar.

Några ytterligare mätbara konsekvenser av de slag redo-

som visats i avsnitt 13.1 kan utredningen

inte se.

14 F

Örslagens genomförande

Med undantag för förslagen om en 20-poängs djurskyddsutbildning för tillsynspersonalen och en regelbunden tillsyn är de förslag som utredningen lämnat av den karaktären att de i princip kan genomföras utan någon större Förberedelse efter det att de nödvändiga besluten fattats. Om Förslagen får en positiv regerings- och riksdagsbehandling bör de därför enligt utredningens bedömning kunna genomföras den l januari 1997. Utredningen föreslår att förslagen träder i kraft då. För att genomföra förslaget om djurskyddsutbildning behövs emellertid enligt utredningens mening en förberedelseperiod på minst fem år därefter. Sveriges lantbruksuniversitet behöver tid på sig efter ett eventuellt riksdagsbeslut i frågan för att detaljplanera innehållet i kurserna och för att genomföra dem. Med omkring 20 deltagare kurs och år skulle det ta fyra till fem år

per innan tillräckligt många utbildats under förutsättning att det finns

många sökande till kurserna. Kommunerna och länsstyrelserna nog får därigenom möjlighet att efter hand skaffa ny kompetens antingen att låta den egna personalen vidareutbilda sig eller

genom genom att nyanställa personal med den nya djurskyddsutbildningen. För den har kvalificerad praktisk erfarenhet av djurskydds-

som tillsyn bör det, som tidigare sagts, dessutom vara möjligt att i ett övergångsskede få dispens från utbildningskravet. Utredningen föreslår i konsekvens med det sagda att förslaget om utbildningskrav bör träda i kraft den l januari 2003. Utredningen föreslår vidare att den regelbundna tillsynen med tätare intervall påbörjas så fort möjligt efter den 1 januari 1997 så att den kan vara

som genomförd till 2003, då myndigheterna bör fullt bemannade

vara med kompetent tillsynspersonal.

15¶Författningskommentarer

Utredningen föreslår dels att det i djurskyddslagen 1988:534 görs ändringar i 4 och 24 och att det i lagen införs två nya paragrafer, 24 a och 24 b §§, dels att det i djurskyddsförordningen 1988:539 görs ändringar i 17, 37, 56 och 59 §§, dels att det i förordningen 1971:810 med allmän veterinärinstruktion görs ändringar i 9 och 12 §§. Författningsförslagen finns före kapitel I det följande lämnas hänvisningar till avsnitt i betänkandet som behandlar de olika paragraferna.

15.1¶Förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen

2§ Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 11.7. 4§ Kommentarer till paragrafen finns i avsnitten 12.2.3 och 12.3.2.

208 Författningskommentarer

24 § Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 3.2.2.

24 a § Kommentarer till paragrafen finns i avsnitten 3.3.5 och 6.2. 24 b § Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 3.4.3.

Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser

Kommentarer finns i avsnitten 3.3.5 och 6.2 samt i kapitel 14.

15.2 till förordning om ändring i Förslaget djurskyddsförordningen

4 § Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 10.3.2. 17 § Kommentarer till paragrafen finns i avsnitten 10.3.2, 12.2.3 och 12.3.2. 37 § Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 10.2.2. 56 § Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 8.3. 59 § Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 9.1.4. Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser Kommentarer finns i avsnitten 3.3.5 och 6.2 samt i kapitel 14.

Författningskomnzentarer 209

15.3 till om i

Förslaget förordning ändring

med allmän veterinärinstruktion

förordningen

4 § Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 3.5.5.

9§ Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 3.5.5. 12 § Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 3.6.4. Ikraftträdande Kommentarer finns i kapitel 14.

@J

Kommittédirektiv

WW

B89

Djurskyddstillsynen Dir.

1995:36

Beslut vid regeringssammanträde den l juni 1995

Sammanfattning av uppdraget

lin särskild utredare tillkallas med Lippgift att redovisa och utvärdera hur tillsynen enligt djurskyddslageir 1988:534 och med stöd av lagen meddelade föreskrifter bedrivs samt lämna förslag till hur tillsynen fortsättningsvis bör anordnas.

Bakgrund Sverige har en mycket långtgående djurskyddslagstiftning. Djurskyddet intresserar och engagerar människor i hög grad och är en viktig etisk fråga. En fungerande djurskyddslagstiftning förutsätter emellertid effektiv tillsyn. De grundlägganen de bestämmelserna om djurskydd återfinns i djurskyddslagen 1988:534 och djurskyddsförordningen 1988:539. Enligt 24 § första stycket djurskyddslagen utövar Statens jordbruksverk den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen. Jordbruksverket skall även samordna övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och vid behov råd och anvisge ningar i den verksamheten. l 56 § djurskyddsförordningen anges att länsstyrelserna utövar den regionala djurskyddstillsynen. Länsstyrelserna prövar bl.a. frågor om förbud att ha hand djur och omhänom om dertagande av djur. l 24 § andra stycket djurskyddslagen att miljö- och anges hälsoskyddsnämnden eller nämnd med motsvarande funktion

212 Bilaga 1

utövar djurskyddstillsynen inom kommunen. Enligt den tidigare gällande lagen l986:99 om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen, har vissa kommuner haft samma befogenheter som länsstyrelserna avseende frågor om förbud att ha hand om djur samt omhändertagande av djur. Försöksverksamheten upphörde den ljanuari 1995.

Riksdagens revisorer har i sitt förslag till riksdagen, 1993/94:RR8 Tillsyn av djurskydd, pekat många problem vad gäller djurskyddstillsynen. Enligt revisorerna är djurskyddstillsynen lågt prioriterad inom kommunerna och utgör

liten och udda uppgift för inspektörerna. Intervjuer som en utförts av revisorerna visar tydligt att kompetens och erfarenhet är förutsättningar för en god tillsyn av djurskyddet. Vidare framgår det av revisorernas rapport att åtskilliga kommuner saknar tillgång till djurskyddsutbildad personal vilket leder till att kommunerna inte kan utöva planerad och uppsökande tillsyn. Enligt revisorerna förlitar sig i stället kommunerna anmälningar vilket kan till följd att djur i många tall blir kvar i undermåliga miljöer år efter år utan att myndigheterna griper in. Riksdagens revisorer konstaterar i sin granskning att de avsätts till djurskydd i kommunerna fort-

resurser som farande vara otillräckliga.

synes

Jordbruksutskottet uttalade i sitt betänkande, bet. l994/95:JoUl Tillsyn djurskydd, att riksdagen i stor poli-

av tisk enighet lagt fast en hög ambitionsnivå när det gäller vård ochbehandling husdjur. Jordbruksutskottet ansåg vidare att

av

djurskyddslagstiftningen verkligen skall få genomslag i om det praktiska arbetet, krävs det bland annat en effektiv och målmedveten djurskyddstillsyn. Utskottet anförde att regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om de ytterligare åtgärder som kan anses erforderliga om handläggningen i djurskyddsärenden inte kan anses uppfylla de grundläggande kraven och ambitionerna i djurskyddslagen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan rskr. 1994/95:32.

En arbetsgrupp inom Jordbruksverket har i januari 1995 lämnat rapport angående djurskyddstillsynen. I rapporten

en

Bilaga 1 213

ges förslag till hur djurskyddstillsynen kan bedrivas lokal, regional och central nivå. Arbetsgruppen tar bl.a. upp distriktsveterinärernas roll och verksamheten med egentillsyn.

l en skrivelse till chefen för Jordbruksdepartementet i augusti 1994 har Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök föreslagit en ändring av 2 § djurskyddslagen, som skulle innebära en återgång till den ursprungliga lydelsen ett

genom borttagande av andra stycket i paragrafen. Skrivelsen har remissbehandlats. Av remissyttrandena framgår bl. att tolk-

a. ningen av paragrafen liar givit upphov till varierande

uppfattningar i fråga om de kommunala myndigheternas tillsynsansvar vad gäller försöksdjur. Centrala försöksdjursnämnden påtalar i sitt yttrande bl.a. att flera miljö- och hälsoskyddsnämnder, enligt en enkätundersökning, är i behov

av utbildning för att kunna fullgöra god tillsyn inom försöks-

en djursområdet. Nämnden föreslår vidare utvärdering

att en av paragrafen görs i anslutning till den översyn av djurskyddstillsynen som riksdagen efterlyst.

Uppdraget

Enligt regeringens bedömning förefaller den nuvarande djurskyddstillsynen inte fungera ett tillfredsställande sätt. Denna slutsats kan man bl.a. dra med anledning av den granskning riksdagens revisorer har utfört. Utredaren skall

ge ytterligare underlag for att komma till rätta med de problem och brister som finns inom djurskyddstillsynen. Utredaren skall även förutsättningslöst överväga om ansvaret för den lokala tillsynen skall åvila kommunerna eller länsstyrelserna. Utredaren bör vidare beakta de förslag som har lagts fram i betänkandet Kommunal uppdragsverksamhet och kommunal samverkan om myndighetsutövning Ds 1995:13.

2l4 Bilaga 1

Utredaren skall vidare redovisa och utvärdera hur djurskyddstillsytten bedrivs samt ge förslag till hur den fortsättningsvis bör anordnas, innefattande bla. arbetsinriktnittg för respektive myndighet

och ansvarsfördelningen mellan statliga och kommunala tillsynsmyndigheter samt polismyndigheter,

undersöka hur myndigheter olika nivåer kan samarbeta vid tillsynen,

utvärdera försöksverksamheten med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen,

beskriva möjligheter till kommunal samverkar, kartlägga och föreslå en modell för hur tillsynen skall bedrivas landets såväl stor- som småskaliga slakterier,

lämna förslag till hur de kommunala tillsynsmyndigheterna, besiktningsveterinärerna och distriktsveterinärerna närmare kan samarbeta och därvid bland annat undersöa om det är lämpligt att alla veterinärer omfattas rappmeringskyl-

av dighet till den lokala tillsynsmyndigheten i de all veterinä-

ren i sitt arbete konstaterar brister från djurskyddssynpunkt, utvärdera 2 § djurskyddslagen och de avgränsningsproblem som kan finnas beträffande de kommunala nämndernas till-

i fråga försöksdjur, synsattsvar om utvärdera 4 § djurskyddslagen och överväga on inte - Jordbruksverkets rätt att meddela föreskrifter bör omfatta

samtliga djur. kartlägga bakgrund och kompetens hos den personal som idag utövar djurskyddstillsytten, redovisa vilken kompetens som är lämplig för djur- -

skyddsinspektörerna,

redovisa de ekonomiska konsekvenserna av utredningens förslag.

Bilaga 1 215

Övrigt

Utredaren skall beakta vad som anförs i jordbruksutskottets betänkanden l992/93zJoUl och 1994/95:J0U1, förslagen från riksdagens revisorer 1993/94:RR8, regeringens direktiv dir. 1994:23, dir. 1992:50, dir. 1994:124 till kommittéer och särskilda utredare att pröva offentligt åtaganden att redovisa regionalpolitiska respektive jämställdhetspolitiska konsekvenser samt de synpunkter Jordbruksverkets arbetsgrupp lagt

som fram i olika rapporter om djurskyddstillsyn under åren 1988-1995. Utredaren skall samråda med berörda myndigheter under utredningens gång.

Redovisning av uppdraget Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 15 december 1995.

Jordbruksdepartementet

2 Bilaga

Svar på enkäter om kommunernas tillsyn enligt djurskyddslagen

247 enkäterhar behandlats.

För vissafrågor har flera svarsalternativvarit möjliga. 1de där sammanlagda svar procentsatsen blir merän 100 % beror det påatt meränett svarhar angivits.

I Hur bedrivs diurskvddstillsvnen

Vilkenkommunalnämndansvararför zljurskyddtzillsynen

I 67,6 % avenkätemahar angivits: Miljö- och hålsoskyddsnämnd/miljönåmnd 19,4 Bygg- och miljönämnd 13,0 Annan kommunal nämnd Bygg-, räddnings-och miljönämnd,Miljö- och räddningsnämnd,Miljöteknisk nämnd, Plan-och miljönämnd, kommundelsnämnderoch miljö- och stadsbyggnadsnämnd

Vemhandläggerdjurskyddsfrågor

I 27,5 %av enkätemahar angivits: Särskild djurskyddsinspektörhandlägger huvudsakligen djurskyddsfrågor 60,3 Miljö- och hälsoskyddsinspektörmedävenandraarbetsuppgifter 12,1 Annan Kommunal fönroendeman,f .d. distriktsveterinär. tjänster köpsav konsultföretag, Miljö- och hälsoskyddschcf, kommunbiolog, veterinär

Hur storandel avtiden somåtgår djurskyddsfrågorper år ägnaså inspektionpå fältet inklusive resor

I 16,6 %av enkätemahar angivits: 25 %

218 Bilaga 2

3 Hurmycketrid läggspázijurskyddsrillsynen 5 Hurmångaavföljandetillryruobjehjirtm i kommunen

Kolumnen"antaltillsynsobjekti kommunen"visardetsammanlagdaantaletkändadjurhállningarmed lantbruketsdjur, hundar/katter kennlar/dagis,hästarpá ridskolor0. likn., tâvlingshästar,pälsdjur, djur 1zooaffärenförsöksdjur,djur i djurparkero. likn., hägnatvilt, odladñskochdjur slakterier.

% heltidstjinstav somliggspl djurskyddslillsynen Antalt111syns-

Objékll 0 25- 26 49- 50 51-99 100 101-150 Summa

kommunen

1-100 29,4 % 4,1% 1,2 % 0,4 %

101 200 13,5 4,1% 0,4 0,8 %

-

201-300 8,2 % 4,1% 3,7% 0,8 W313- 400 3,7 1,7. 2,9% 1,6

"7

3111 500 1,08 1,2 1,2 1.6% 0,4

2 5511 100g 0.4 1.2 4,1% 3,7 1.0 1001 000 0,8 % 0,8 % 2001 5000 0,4

summa7 av 56,7 15,9% 13,9 9,4 % 3,3 Lnttuttuttctna

Sammanlagdatidensomläggs ijurskyddstillsyneni de kommunersomsvarat enkätenkur skatta 1111c1rk.1 uanster,76 Medutgångspunktfrándetkanantalettjänsterför 288konttnuncrskattast1I1cirk. 90 tösátkcrhcten varabör ganskahög.

A111e1c11cnkatsvardärregister ñnns"respektive"registerfinnsej" baseras 2111121101kommunerdnr antaletttllsynsohjektär känt.

Lantbr.djur Kennel Rtdsknleverks Iävltngshásur Pálsdjursuppt Antalenkäterdär

Zooafür Försöksdjur Djurpark Vtllhign Fiskodl. Slakten Antalenk.där fråganbe-Vifm 176 105 152 175 155 127

H3IngObjekt 15,3% 62.9 % 23,0 % 9,1 % 16,8% 26,8 % Velmü UP-kl 83,5% 27,6% 67,1 % 85,1 % 74,8% 64,6% vete; 1,1 % 9,5 % 9,9 % 5,7 % 8,4 8,7 S151 finns 72,3 % 87,1 % 72,1 % 61,8 % 70,3 % 66,7 % C8 1301155 16,3 6,5 % 19,8% 28,5 % 20,3% 21,5 %

I enkäterhurtngel;varlimma frlgtn regilurom ñnmeller Didörkansummanblinübdr:in100I

nu:

Bilaga 2 219

a..

g g g g g g g g g ä a 3 . 3

S

g g g g g g g g g å

f 3

g g g g g g g g g g

m ä

g g g g g g g g g g g o E i S m ä

.

g g g g g g g

v . g g g g g g g g g å 8 ä m m i Ä E

g g g g g g g g g g g 8 i 3 3 3

g g g g g g g g g g g g

a g g g g g g g g g g g g . 8 .a 3 ä å

K

g g g g g g g g g g g g g 3 3

n n N A

å E .o

220 Bilaga 2

Annantillsynsomangivitsäri huvudsakför: o hundkennlar,ridskolorochzooaffárer vid etablering,ägarbyte,tillstånd

o fiskodlingar miljötillsyn

o slakterier Livsmedelsverket

- - cirkus i- manavtid ochvid besok.

För nedanståendetillsynsobjekthartillsynsfrekvenseninte relateratstill antaletkändatillsynsobjekteftersomuppgiftomdettainteharkunnatlämnats.Observerasbörattdetsannoliktärett begränsatantalkommunersomharrenar.

SällskapsdlurTåvlingsdjur Ren Transport Cirkus Enkäterdärfråga6besvarats 244 245 245 246 245 Tillsynefter 78,5 44,5 9,7 30,8 39,7

Hur ofta bör regelbundentillsyn.tkeuvföljandeobjekt,fbr andenskavaragodtagbarfrån djurxlcyddxsynpunkz.Flera alternativnmjligu

LÅnlbLLlJ Kcnncl lRidskola Pälsdjur Zooaflår Försöksdj.Djurpark Enkät. frågandär besvarats 243 242 2l8 2l4

3111:144: 0,4 0,5 0.9

ggr/år 0,4 0,4 % 0,4 % 2,8% 2,3 %

lzzr/âr 14,8 21,8 38,4 24,3 36,9 21,0 35,6 vanzzm 26,7 25,1 24,8 11,5 14,6 2,8 8,3 vanan: 44,8 31,7 24,4 20,6 17,6 3,7 5,6 varma: 7,0 5,8 3,7 2,3 2,6 0,5 0,9 vanszeu 2,1 2,5 1,7 2,8 1,7

Regelbunden illsynhücj sk 1,0 % 2,0 % 1,0 % 1,0 % 1,0 2,0 % 1,0 % 108GBuppfattning 3,0% ll,0 % 6,0% 37,0 % 25,0 % 66,0 % 46,0 %

TivLiijur

Vilthign Fiskodl. SällskdL Ren Transportslakteri Cirkus Enkät.där fråg-bCSV- 231 217 238 227 202 221 213 220

lur/år 16,0 12,9 12,2 19,8 4,0 13,1 36,1 20,5 Vmzr-ar 10,4 7,8 13,0 20,7 1,5 6,8 2,3 0,9 vanhar 22,9% 12,4 19,7 15,9 2,0 0,5 3g 0,5 van-tur 8,2 2,8 5,9 4,4 1,0 1,4 1,9 0,5 Vmszeár 3,5 2,3 2,5 0,5 0,5

Regelb.tills. me ska 2,0 % 5,0 % 29,0 % 9,0 % 10,0% 27,0 % 2,0 % 35,0 ingen"P90" 37,0% 57,0% 17,0% 30,0 % 81,0 % 51,0% 52,0 % 42,0 %

Bilaga 2 221

Vembör aruvaraför tillsynenöverföljandetillsymobjekt

Lmlbndj. Kennel Ridskola Pälsdjur Zoonfñr Försöksdj Djurpark Kmmmm 213 222 209 179 207 78 101

Villhign Fiskodl. Sillskdj. TivLdJurRen TransportSllkleri Cirkus Kmnmu" 144 169 215 148 73 77 99 55 IÃDSSWMSC72 47 10 54 70 109 89 86 SJV 6 3 2 14 2l 29 22 86 A553" 0 0 2 10 1 5 10 2

m - :L: Du t °° I su i I Annan

E m 3e3

OmannanänkommunenLex. Jordbruksverkeu/öresláiutövatillsynenövernågotavobjektenI fråga 8 varför , Fråganharbesvaratsi 206 enkäter l 42,2 avenkätemahar angivits: berörflerakommuner,transponer,cirkusar 7,8 uddadjur 38,8 annankompetensbehövs 14,1 centralmyndighetharbättreöverblick,kompetens 5,3 objekt 9,2 enhetligarebedömningar. 0,5 länsstyrelsengertillståndochbördåävenhatillsynen 1,5 föratt interesursernaskaförsvinnai denkommunala budgeten

222 Bilaga 2

10.Deltar handläggarenför djurskyddsfrågorpåetiskanämndenssammanträdenBesvarasent/astom detfinns verksamhetmedförsöksdjuri kommunen

Frågan harbesvaratsi 28enkäter

11steller39,3 % harsvarat och

17 eller 60,7 % harsvarat nej

11. samverkarkommunenidjurskyddstillsynenmedannankommun

l 49,4 %avenkätemaharangivits:

50,6 nej

12.Omjapdfrága 11, hur

Frågan harbesvaratsi 128enkäter l 12,5 %avenkätemaharangivits: handläggarefrånannankommunhyrs

6,3 handläggaredennai kommunhyrsut 5,5 handläggaredeltidsanstalldimerändennakommun 44.5 handläggareannani kommuntadfrágasi särskildafall 6,3 handläggarei dennakommunrådfrâgasi särskildafall 7,0 vid jäv 7,0 medkollegeri andrakommunernärex.djurägareflyttar 5,5 möten 5,5 delarkostnad/tjänstmedandrakommuner/län

13.Omnejpáfrágu J finns behovavsamverkanmedannankommun

Frågan harbesvaratsi 115enkäter l 48,7 %avenkâtemaharangivits:

51,3 nej

SOU 1996 :13 Bilaga 2 223

å

o 5

o. o. n . o : . .

ä v. m ü E R. m å ä . 5 o J . .u

o. v

m .

m

. E

å å å o

.x u k .

o .

. . .

o. 3 o. o

A u u v A n n v A u u v A u v A u n V

å G J n o o v

. K

E .

. å S ä m å a 2 a .u

224 Bilaga 2

m. .v u E n h o .

.

v n s h n n .m m ü

. : m

o ä N m m Z N

.

m. o v d N. u o o o w S .

.

C. m m nom ä m.J: o .mN

E

v v A n n A u A A n A . u V A H u

h om h

o n m l .

m

.

s E

å å . .u . . ..

SOU 1996 :13 Bilaga 2 225

n. o N .. å

3 a

o .

o m . ä

d

c ..

E

:

v, m.

A n n v A n u v A n u v

u m an . E

m å es .s S . 3 a

u

.

226 Bilaga 2 SOU 19963:13

15.Harkommunennågonjurist anställd

Fråganhar besvaratsi 245enkäter l 41,6 %avenkätemaharangivits: 58,4 nej

16. Utnyttja:juridisk hjälp viddjurskyddsärenden

Fråganharbesvaratsi 242avenkätema l 19,0 %avenkâtemaharangivits: nej 23,6 ja, jurist påkommunen 7,0 ja, jurist påkommunförbundet 37,6 ja,jurist länsstyrelsen 5,0 ja,jurist kommunförbundetochlasslyrelsen 2,1 ja,jurist på länsstyrelsenochSJV ja,jurist i annankommun 2,1 ja,jurist SJV 2,1

Erfarenhet och utbildning

17 VilkenerfarenhetochutbildninghardjurskyddstillsynspersonalcnF/trta/lerltalit mojliiga

Andelkommunermedinspektot/ersomharerfarenhetochutbildningenligtedan.

Yrkesmässigpraktiskerfarenhet följandeav djurslag:

36,8 % häst 52,6 lantbruketsdjur 40,5 sällskapsdjur 3,6 zoobutiksdjur 1,2 vilda djur 0,8 försöksdjur 0,4 fiskar 36,8 ingen

Bilaga 2 227

Utbildning:

17,0 % lantbruksutbildninggymnasium 12,6 Lantmâstareutbildningeller motsvarande 4,5 Agronom 2,0 Veterinär 19,5 Biolog/zoolog 9,3 % Annanakademiskexamengeovetare,naturresursingenjör,livsmedels-

tekniker,kemist,jurist

48,2 utbildningförmiljö- och hälsoskyddsinspektörervid Umeåuniversitetvarav

21,8 % med2-4 poäng,25,2 % med5poängoch2,5 % med poäng9 djurskyddi grundutbildningen

44,9 5poängsgrundkurs,lantbruketsdjur i Skara 19,4 5poängsgrundkurs,sällskapsdjur Skarai 20,2 I stycken2 poângskurseri Skara 1,6 2stycken poängskurserSkara2 i 2,0 3stycken2 poängskurserSkarai 0,4 4stycken2 poängskurseri Skam 1,2 5 stycken2 poängskurserSkarai 32,4 övrigt

18. Upplev:denredovisadeerfarenhetenoch utbildningensåsomtillräcklig Flera alternativntäj/iga

I 24,3 %avenkätemaharangivits: 41,7 nej, merkunskapomdjurskyddbehövs 44,9 nej, merkunskapompraktiskdjurhållningbehövs 47,8 nej, merjuridisk kunskapbehövs 13,2 nej, merkunskapbehövsom exanimalieprod.villkor,

inspektionsövningarmedveterinär,förvaltning,handläggning,

smådjur/sällskapsdjur,psykologi/pedagogik

i 228 Bilaga 2

19. Vilkenformavlöpandefortbildningdeltarkommunen.:djurskyddspersonalFlera alternativi möjliga

20. Vilkenformavlöpandefortbildningdr önskvärdför att utveckladjurskyddsarbeleli kommunenHur oftaskasådanfortbildningrkeHFleraalremau möjligav

Deltaridag Önskvärtförframtiden

l-flcraggr/år 1gång/âringen l-fleraggr/Ar 1gång/Arintealls

tidsang. Enkäterdärfråganbesv. 222 238 Träffarmedveterinärer Vcfksåmmlikommüncü 19,4% 1,4% 1,8 81,8 % 3,6 % 7,3 % Enkäter fr.där besv. 236 238 KFzzsregionalaträffarför djurskyddspersoml 29,7% 16,2% 4,7 % 73,2% 3,6 % 18,2% Enkäterdärfråganbesv. 238 243 Lst5:sregion.träffarmed 15115Vü-°-dlwskyddsinp 71,0% 12,2% 2,9 % 93,1 % 1,2 % 2,0 % Enkäterdärfråganbesv. 217 239 Latsreg.träffarmed md111Y1k°Sk31°g0ñe124,4% 7,4 % 1,4% 71,2 % 6,4 % 15,4% Enkäterdärfråganbesv, 221 227 landsomfattandeträffar 1111014118113aVKF 10,9% 13,7% 2,3 % 38,3% 11,0 % 45,0% Enkäterdärfråganbesv. 222 231 Landsomfattandeträffar anordnadeSJVav 11,3% 18,0% 2,3 % 56,7% 14,7% 27,7% Enkäter frågandär besv. 225 221 Föqupningskurscr,Skara

6,2 % 21,7% 7,1% 53,9 % 34,8 % 7,7 % Enkäterdärfråganbesv. 219 216 srudiebesökpáralner 13,2% I 21,7% 10,9% 67,6% I 12,1% 115,7%

l 20 avenkåtemaharangivits: annanfortbildningvarav11angivitvarje fleraggr/år

-

självstudier,träffar, studieresori andralänellerkommuner

l 27 avenkâtemaharangivits: juridisk fortbildning

10 fortbildningom nyteknik,nyadjurhållmsystem likn.0. 9 fortbildningi miljöskydd 63 länsvisfortbildningmedteman 3 fortbildningomEU 2 kursermedlantbrukskonsulcntcr

zknlmmnförbundel

länsstyrelsen

Bilaga 2 229

Avgifter och kostnader

21. Hur :a: avgiftutför djurskyddstillyynenFlera alternativmöjliga.Frågorna21-24äravseddaau besvaras denav somärekonamiansvarigkommuneni

9 kommunertar ut fastårsavgift.

34 kommunertarenfastbesöksavgift.

23 kommunertar ut entimavgiftvid besök.

4 kommunertar utfastårsavgiftochfastbesöksavgift

12 kommunertarutfastårsavgiftochtimavgift

17 kommunertar utfastbesöksavgiftochtimavgift

ll kommunertar utfastårsavgift,fastbesöksavgiftochtimavgift

105 kommunertarinteut någonavgift

21 kommunertar utavgift annatsätti kombinationmedovanstående,sjålvkostnpris,efter

antaldjurenheter,vid återkommandebesökm.m.

Denfastaårsavgiftenvarierarmellan100kr och10000kr. Denfastabesöksavgiflenvarierarmellan 175och 750 kr. Timavgiftenvarierarmellan2506 kr och650kr.

22.Hur slorärdentotalakostnaden árför kommunemdjllfSÅydd.Yli1LII7per l koxrnøzdvn:nyår kosmaderjörpersonal,lokaler,administration,resorm.m.

I 225enkäterhanfráganbesvarats.

Summa:31 546974kr, Minimikostnadsomangivitsär2 500kr ochmaximikostnadar l 158000

Beräknatför 288kommuner,95%igtkonfidensintervall:34 896960 45 863424 kr.

-

23.Hur :tor delavrillxyrukoslnadenzaräds avavgifier

I snitttas13,63%uti formavavgifter.

230 Bilaga 2

24. Hur mångairupektörerskullebehövaspå kommunenochhurstorskullekastncdenbli omdenre-r gelbundnatillsynenöverdjurhållningmedlantbmketsdjur, hundkennlar,hund-/katdagia ridskølvverksamhet likn.,o. palsdjursuppjödningar,zooajärer, verksamhetmedförsöksdjLr,djurparkerinkl. 4H gårdar,stadsparker likn., vilthägn,jixkodlingar,slakterierochidvlingshäsarutövasvart

0.

antaltjänsterel. delavtjänster kostnadkr

angermed decimalen

2:a år Summa:183 Summa:61689662 Frågan harbesvaratsi214avenkätema

Beräknatför 288 kommuner:

Summa:225 -276 Summa:72975000 -96 487 000

4:eår 5111111112:99 Summa:34219952 Frågan harbesvarats1188avcnkatcrna

Beräknatför 288kommuner.

Summa:130 175 Summa:42 855000 63 562000

- -

IV Delegation av beslut m.m.

25. Till vemdelegerarnämndenbeslutenligtföljandebestämmelser

l6§DL 24§DL 26§DL 32§DL l3a§DF 2l§DF Enkäterdär fråganbesvarats 243 235 243 246 244 245

Ingendeleganon 24,3% 31,9 % 63,0 % 13,4% 54,1 % 24,9 % Tiltporinkcr 0,8 n 1,7% 3,7 3,7 2,0 % 1,2% Ti" 115115190131174,9 % 66,4 % 33,3 % 82,9% 43,9 % 73,9 %

I 14enkäterharangivitsattävenannatdelegeras,nämligenavgiftenligt25 § DL, 58 § DF, lokalahålsoskyddsföreskrifter,debiteringenligt57 §a DF, till nâmndordförandenvid brådskande ärenden,begära upplysningarenligt 27 § DL och31 §DL.

26. Vilkaärfördelarnameddelegationenligtfråga 25 Fråganharbesvaratsi 227avenkâtema I 97,8 %avenkâtemaharangivits: förenkladochsnabbarehandläggning

3,1 undvikeronödigtlidande 1,3 lägrekostnaderför nämnden 1,3 mindrepolitik ochmerfakta

27. Vilkaär nackdelarnameddelegationenligtfråga 257 Fråganhar besvaratsi 156avenkâtema 1 2,6 %avenkätemaharangivits: föreläggandenochbeslutbör varamerpolitiskt

förankrade

25,6 ansvaretläggs tjânstemannen

1,9 MHN harstörrepondus/tyngd

10,9 sämrehandläggning

11,5 riskattpolitikerblir dåligtinsattai endel ärenden

1,9 mindretyngd beslut

3,2 rättssäkerhet

42,9 inga

1,9 ekonomisktansvarstag.i kompliceradeärenden

28. vilkenutsträckningharföljandebestämmelserI tillämpats kommunenFråganav avser periodenfrån ochmedden1januari 1992till ochmedden31december1994.Djurskyddslagen förkortasDL ochdjurrkyddsförordningenDF

16§DL 24§DL 26§DL 32§DL 13a§DF 21 §DF Enkäterdär fråganbes 228 230 228 224 224 224

113-201451 1,2 % 0,4 % 2,2 % 0,8 % 0,4 % 0,4 %

V Regional och central mvndiqhet

29. Vilken:lags rådgivningochhjälpgerlänsstyrelsentill kommunendjurskyddsarbeteti

Fråganharbesvaratsi 229avenkåtema I 61,1 % avenkâtemaharangivits: rådgivningefterförfrågan

22,7 träffar ochkurser

4,8 projektinriktadtillsyn

18,8 stödvid kompliceradeärenden

22,3 juridisk 5,2 bedömningsnonner 5,7 obeñntlig,ingen 7,4 biträdervid besiktningar 1,3 nyabestämmelser

232 Bilaga 2

30.Är länsstyrelsenrådgivningochhjälp tillfredsställande

Fråganharbesvaratsi 242avenkâtema l 72,3 %avenkâtemaharangivits: 25,6 nej 2,1 vetinte,eftersomlänsstyrelseninteutnytjassom

rådgivare

31.Hur bör länsstyrelsensåsomregionaltillryruntyndighetjörbälzrasin rádgivnngochhjälp till kommunen

Fråganharbesvaratsi 150avenkaterna 1 4,7 %avenkâtemaharangivits: geut skriftlig information 12,0 initieraprojektinriktadtillsyn 26,7 anordnaträffar, kurser 20,7 ökatengagemang,stödför verksamheter 2,0 hårdarekontrollavkommunensarbete 5,3 utökadekontaktermedkommunerna 9,3 följamed inspektioner 6,0 hjälpvid kompliceradeärenden 0,7 informerapolitikeromlagenskrav tilsyn 3,3 möjlighetattgeradsominte betrakta:somjäv

länsvet.ochbitr. länsvetsåattintelVållSlanS

jäv föreligger 1,3 tidigareochklarareställningstaganden 0,7 merjuridiskt stöd 0,7 lämnalistor vemsomhardjur 0,7 länsstyrelserochkommunerskatolka lagenlika

32. VilkenslagsrådgivningochhjälpgerJordbruksverkettill kommunenizüurslvddsarbetet

Frågan harbesvaratsi 191avenkätema l 26,2 %avenkätemahar angivits: skriftliginformation 4,2 kurser/träffar 12,0 skickarförfattningar,föreskrifter 42,4 rådgivningefterförfrågan 19,4 ingen 2,6 yttrandeni vissaärenden 19,4 djurskyddshandboken,"Djuridiken", Crdbruk" 2 tillfredsställande

sou 1996:13 Bilaga 2 233

33.Är Jordbruksverket.:rådgivning och hjälp tillfredsställande

Frågan har besvaratsi 239avenkätema I 27,2 % avenkätemahar angivits: 38,9 nej 33,9 vetinte, eftersomJordbruksverketinte utnyttjas som rådgivare

34. Hur bör Jordbruksverketsåsomcentral tillsynsmyndighetförbättra sin rådgivning ochhjälp till kommunen

Frågan har besvarats 134i avenkätema I 29,1 % avenkätemahar angivits: fler träffar/kurser 29,1 skriftlig information, handböcker,skrifter 6,0 driva projektinriktad tillsyn 15,7 bättretillgänglighetvid telefonkontakt,snabbare ärendehantering 20,9 tydligaresvar tolkning bestämmelser av 6,0 sammanställning aktuellarättsfallav 2,2 informeradå inspektionsker i kommunen 1,5 fastställanationellaavgifter för tillsynen 2,2 utlokaliserakontaktpersoner 0,8 tillsynstipssomunderlättarinspektionema 4,5 samordnaLillsynsverksamheten,centralt stöd 0,8 bidragasåatt kvalitén tillsynen blir bättre/enhetligare i landet 0,8 samordnainformation medlänsstyrelserna

VI Besvaras endast av de kommuner som ingått i försöksverksamheten med ökade kommunala befogenheter vid tillsvn enligt djurskyddslagen

Här angersiffrorna inte längre % utanantal enkätsvar. 24I enkäterhar kapitel Vl i någonform besvarats.8av dessa24 har angivit attbefogenhetemaaldrig utnyttjatsoch har därför inte be svaratde enskilda frågorna i kapitlet.

35. Hur mångaár har kommuneningått jörsöksverksamheteni

Antal a: | 3 i 4 | 5 | 6 | I | I 7 8 9 10 svar

3 I

kommuner l 3 l 2 1 l 3 l 1 l l i 1

234 Bilaga 2

36. vilken utsträckninghar deI utökadebefogenheternatillämpats Fråganavserperiodenfrån

och medden l januari 1992till och medden 31 december1994.

29 DU 31 DL 32 DL 34 DL

3 4 5 6 7 8 9

37. Har kommunensamrâttmedlänsstyrelsenvid tillämpningen av:

I 8 avenkätemahar angivits: veterinär kompetens

l juridisk kompetens

0 annankompetens

39. Har tidenfrån detatt missförhållandenblivit kändaför kommunentill dessatt detfinns ett lagakrafivunnetbeslut ärendetförändrats ifrågai om29, 31, 32 eller 34 §§ Flera altemartit möjliga

I 5 avenkätemaharangivits: ja. p.g.a. att kommunenñck ökadebefogenheter

2 ja. p.g.a. att delegationav beslutanderättenskett 5 nej

Djurskyaasngen1988:534

sou 1996:13 Bilaga 2 235

40. Omja pd fråga 39, hur mycket

I 2 avenkätemahar angivits: betydligt kortare 3 någotkortare 0 någotlängre O betydligt längre

41. Har djurskyddstillsynensresurserförändrats sedankommunenfån fler uppgifter de genom ökadebefogenheterna

I 0 avenkätemahar angivits: ja, förstärkts 17 nej, oförändrad 1 ja, försämrats

42. Omförändringar skett. Pâ vilket sätt

I l avenkätemahar angivits: indragning halv assistenttjänst av

43. Har rättssäkerheteni djurskyddsärendenaförändrats sedankommunenfått ökade befogenheter

I 1 avenkätemahar angivits: ja, förbättrats l 1 nej, oförändrad l ja, försämrats

44. Om rättssäkerhetenförändrats. Varför

I l av enkätemahar angivits: attden enskildehar ytterligare instans överklagatill en att

45. Har djurskyddstillsynenförändrats i övrigt sedankommunenfått ökadebefogenheter

I l av enkätemahar angivits: ja, förbättrats 12 nej, oförändrad l ja, försämrats

236 Bilaga 2

46. Om tüurskyddsti/Isynenförändrats. På vilket sätt

I l avenkätemahar angivits: Förkortadehandläggningstiderdå endastenmyndighet hanterarärenden.Ett djurskyddsutskot beståendeav3 ledamöterinrättades.En sådanliten giuppkan snabbt kallas och fattabeslut samtvid behcvfölja medut och bilda sig enuppfattning. En veterinär ronsultsomkanupprätt erforderliga intyg har knutits till förvatningen. Dettaför att undvikaatt lânsveterinärenkommer i ensituationavtvåstegsjz ochdärmedförhindrasatt hanteraârerdetdå det överklagas länsstyrelsen.Fortlöpandehar länsvetcrinäreninformerats för páett tidigt stadiumbli införstådd ärendet.i

3 Bilaga

Svar på enkäter länsstyrelsens tillsyn enligt djurskyddslagen om 24 enkäterhar behandlats. Siffrorna angerantal enkätsvar.

I vilkenutsträckninghar följande bestämmelsertillämpatsavlänsstyrelsen Frågan avser periodenfrån och medden 1januari 1992till och medden 31 december1994. 26 §DL 29 § DL 31 §DL 32 §DL 34 §DF

Är kommunerna läneti intresseradeav regionala sammankomster djurskyddstillsyn om

I 17 enkäterhar angivits: stort intressefinns 7 intressefinns 0 inget intressefinns

Hur ofta genomförlänsstyrelsenregionala sammankomster för handläggareav zijurskyddsñágorpå kommunen

I l enkäterhar angivits: antalgångerperår

;Djurskyddslagen1988:534

DJUrSky-idsförordningen1988:539

238 Bilaga 3

Hur ofta bör regionalasammankomstergenomföras att den.öpandefønbildningen av ljurskyddsinspektöreroch djurskyddstillsvneni länet skavara tillfredsställande

I 5 enkäterhar angivits: 1 antalgångerper år 13 2 3 3 3 4 eller fler

Hur är kompetensenhoshandläggareavdjurskyddsfrågorpâ kommunerna

I 1 enkäterhar angivits: mycket bra l bra 19 i vissakommuner bra, i andn dålig 3 dålig

Om kompetensen mindre bra någonkommun,är i vilken kompetens det normaltär som brister

I 19 enkäterhar angivits: baskunskaperidjurhållning/poduktionsformer 8 handläggningsrutiner/förvaltnngskunskap 5 utbildning erfarenhet 11 juridisk kunskap 1 personalresurser

Deltar länsveterinären/bitr. länsveterinârenpå begäranavkomnuneni inspektioner

1 18 enkäterhar angivits: 6 nej

Om nej, varför I 5 enkäterhar angivits: avjävsskä 3 tidsbrist 1 länsveterinärenskafungerasonkonsult

SOU 1996: 13 Bilaga 3 239

Hur ofta bör regelbundendjurskyddstillsynpå lokal nivå skeför at tillsynenska vara godtagbarfi-án djurskyddssynpunkt IAntbLdj. Kennel Ridskola Pälsdjur zooaffär Försöksdj. Djugark 3ggr/ir

Regelbunden tillsynkan din

Regelb.tills. h" ske 1 13 l 2 1l 2 2 Ingenuppf 1 8 17

10. Vembor ansvaraför tillsynen överföljande tillsynsobjela

.Lantbndj Kennel Ridskola Pälsdjur zooaffär Förs.djur Djurpark

240 Bilaga 3 SOU 1996: 13

Amnvnanm. FKomM-m 20: l Uln - I SJV

i

I Annan

a. a. x c u

11. Om än kommunenLex. Jordbruksverketföreslås utövatillsynen övernågotav annan objektenifråga 10, varför

l 2 enkäterharangivits: berörflera kommuner 4 kräverspeciellkompetens 7 enhetligarebedömning 3 varierandetillsyn, dålig prioritet/resurserinom kommunen 2 samordningavavgifter/kostnader l akutaprioriteringar l höjerstatusen insp l lättareatt genomförafortbildning l seriksdagensrevisorersrapport

12. Hur myckettid läggspå zljurskyddstillsynenavlänsstyrelsen

% avheltidstjänst

sou 1996:13 Bilaga 3 241

13. Hur stor är den totala kostnadenper år för länsstyrelsensdjurskyddstillsytz I kostnadeningår kostnaderför personal lokaler, administration,resormm.

I 22 enkäterhar fråganbesvarats Summa: 10 528 808 kr. Minimikostnad somangivitsär 80 000kr och maximikostnadär l 500 000 kr.

Beräknatför 24 län, 95%igt konñdensintervall:8 233 608 14738 328 kr.-

14. Vilken slags rådgivning och hjälp gerJordbruksverkettill länsstyrelsen djurskydds-i arbetet l 15 enkäterhar angivits: rådgivningvid förfrågan 10 kurser/träffar 13 skriftlig information/djurskyddspârmen 3 förprövningsärenden 2 juridisk 1 ingen l projekt

15.Är Jordbruksverketsrådgivningoch hjälp tillfredsställande I 4 enkäterhar angivits: 17 nej 3 vet inte, eftersomJordbruksverketinte utnyttjas sområdgivare

16. Hur bär Jordbruksverketsåsomcentral tillsynsmyndighetförbättra sin rådgivningoch hjälp till länsstyrelsen

I 9 enkäterhar angivits: ökad tillgänglighet, snabbare/utförligaresvar, mer skriftlig information 8 regelbundeninformation tolkningar/svar om somSJV givit i enskildafrågor, delgivningavprincip. rättsfall tillsynsprojekt kontakt medlänsstyrelsenvid inspektion mindre personalomsâttning bättre kompetenspå personalen träffar/kurser kunskapom kommunernasoch länsstyrelsemas verksamheter samordningavverksamhetmellanlänen SJV har för "liberal" synpå djurskyddslagen normgivningenskavarahomogenöver hela landet genomårlig verksamhetsplantalaom vadsom förväntasav länsstyrelserna

242 Bilaga 3

l Hur mångainspektörerskullebehövaspå länsstyrelsenoch hur storskullekostnadenbliför utövadenlokala djurskyddstillsyneni länet, omden regelbundnatillsynenöver djurhållning att medlantbruketsdjur, hundkennlar,hund-/kattdagis,ridskoleverksamhøø.likn., pälsdjursuppfödningar,zooajfärer, verksamhetmedförsöksdjur, djurparker inkl 4Hgårdar, stadsparkc. likn., vilthägn,jiskodlingar, slakterierochtåvlingshästarutövasvart2:arespvart 4:e år 0.

antaltjänsterel. delav tjänster kostnadla angesmedendecimal

2:aår Summa:138 Summa:35711000 Frågan har besvaratsi 23enkäter Frågan harbesvaratsi 17 enkäter

Beräknatför 24 län: Summa:144 Summa: 294 896 52 651 280 -

4:e är Summa:53 Summa: 929000 Frågan har besvaratsi 14enkäter Frågan ha besvaratsi ll enkäter

Beräknatför 24 län: Summa:91 Summa: 407425 33 983 293 -

18. Varbör inspektörernai huvudsakplaceras I 13 enkäterhar angivits: centralt länsstyrelsen 5 lokalt utei länet 1 resekostnadermåstevägasmot fördelenmedcentral placering l 2/3 länsstyrelsen,l/3 lokalt ökadbemanningcentralt, inspektöremalokalt

Bilaga 3 243

Följande frågor besvaras endast av Iänsveterinärer/bitr. länsveterinärer i län med kommuner som ingått i försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen

I 12enkäterhar frågorna i kapitlet besvarats.

Avseendefrågorna28, 29 och 30 är svarennågotmotsägelsefulla.

19.Hur mångakommunerfinns i länet 20. Hur mångaavdessaharfått ökadebefogenheter

Antallån Antalkommuneri Antalkom. i lånet

länet medökadebefogenh.

21. Har länsstyrelsenfattat beslut enligt 29, 31 32 eller 34 §§djurskyddslagensomavser

, djur kommuneri medökadebefogenheter

I 7 enkäterhar angivits:

4 nej

22. Omja på fråga 21, hur ofta under tidenfrån och medden I januari 1992till ochmed den 31 december1994.

29 DL 31 DL 32 DL 34 DL

244 Bilaga 3

23. Omja påfråga 21, av vilken anledninghar länsstyrelseningripi i ställetför kommunen

I l enkäterharangivits: kommunernaansersig inte ha :kyldighetutanendast

möjlighetatt utnyttja sina befogenheter

1 långahandläggningstider

kommunensbegäran

1 10avlänetskommunerhar inteutnyttjat

befogenhetema

1 överenskommelsemedkommunerna

l ökad rättssäkerhet

24. Har kommunermedökadebefogenhetersamráttmedlänsstyrelsenvid tillämpningenav:

29§DL 31§DL 32§DL 34§DL

I I enkäterhar angivits: veterinärkompetens

1 juridisk kompetens

3 veterinärochjuridisk kompetens

26. Har ökadekommunalabefogenhetermedförtatt tidenfrån det anmissförhållanden blivit kändaför kommunentill dessatt detfinns ett lagakrajtvunnetbesluti ärendet frågai om29, 31 32 eller 34 §§djurskyddslagenförändrats

,

I l enkäterhar angivits:

2 nej

6 vet inte

27. Omja på fråga 26, hur mycket

I 0 enkäterhar angivits betydligt kortare

0 någotkortare

1 någotlängre

0 betydligt längre

Bilaga 3 245

28.Hur mångagånger har kommunernasbeslutenlig följande paragrafer överklagatstill länsstyrelsen.Frågan gäller beslutfattade avkommunernaunderperiodenden l januari l 992 till och medden 31 december1994.

29 DL 31 DL 32 DL 34 DL 8 9 8 9 1 1 1 l

29. Hur mångagånger har länsstyrelsenfastställt kommunernasöverklagadebeslutifråga omföljande bestämmelser:Frågan galler beslutfattade avkommunernaundertidenfrån och medden l januari 1992till och medden31 december1994.

29§DL 31§DL 32§DL 34§DL 0 ggr 9 9 8 10 l ggr l 2 ggr 1 5ggr l

30. Hur mångagånger har länsstyrelsenupphävtkommunernasöverklagadebesluti fråga omföljande bestämmelser:Frågan gäller beslutfattade avkommunernaunder tidenfrån och medden I januari 1992till och medden31 december1994.

29§DL 31§DL 32§DL 34§DL

31. Finnsdet någonåterkommandeanledning, och i såfall vilken, dei fall de överklagade besluteni fråga 30 har upphävts

I l enkäterhar angivits: nej

1 ärendenahar inte varit tillräckligt utredda 1 ärendenahar inte uppfyllt djurskyddslagens

formella krav

246 Bilaga 3 SOL 1996:13

32. Har rättssäkerheteni djurskyddsärendenaförändrats sedankommunenfått ökade befogenheter l 0 enkäterharangivits: ja, förbättrats

7 nej, oförändrad

1 ja, försämrats

33. Omrättssäkerhetenförändrats. Varför I l enkäterharangivits: dåligt utreddaärenden

l har inte uppfyllt djurskyddslagensformellatrav l bristandejuridisk kompetens

34. Har djurskyddstillsynenförändrats i Övrigtsedankommunenfått ökadebefogenheter I O enkäterhar angivits: ja, förbättrats

7 nej, oförändrad

1 ja, försämrats

35. Omdjurskyddstillsynenförändrats. Pâ vilket sätt I l enkäterharangivits: samrådetmellanlänsstyrelseoch kommunlar minskat

E3800

xCbktq/ov

L,

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolanhurgårdet U. . - Samverkansmönsteri svenskforsknings- . finansiering.U. Fritidi förändring. . Omkönochfördelning fritidsresurser.av C. ä Vembestämmervad EU:sinternaspelreglerinför . regeringskonferensen1996.UD. Politikomrádenunderlupp.FrågoromEU:sförsta . pelareinförregeringskonferensen1996.UD. Ettår medEU.Svenskastatstjänstemäns . erfarenheteravarbeteti EU. UD. Av vitaltintresse.EU:sutrikesoch säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.UD. Batteriernaenladdadfråga.M.

- Omjärnvägenstrañkledningm.m.K. Forskningför vårvardag.C. EU-mopeden.Älders-ochbehörighetskravför tvá-ochtrehjuligamotorfordon.K. .Kommunerochlandstingmedbetalningssvárigheter.Fi. 13.Offentligdjurskyddstillsyn.Jo.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet Vembestämmervad EU:sinternaspelreglerinför regeringskonferensen1996.4 Politikomrádenunderlupp.FrågoromEU:sförsta pelareinförregeringskonferensen Sl996. Ettår medEU.Svenskastatstjänstemäns erfarenheter arbetetav i EU. 6 Avvitaltintresse.EU:sutrikes-och säkerhetspolitikinförregeringskonferensen.7 Kommunikationsdepartementet Omjärnvägenstralikledningm.m.9 EU-mopeden.Ålders-ochbehörighetskravför tvá-ochtrehjuligamotorfordon.ll Finansdepartementet Kommunerochlandstingmedbetalningssvåriglteter.12 Utbildningsdepartementet Dennyagymnasieskolan- hurgårdet l Samverkansmönsteri svenskforskningsfinansiering.2 Jordbruksdepartementet Offentligdjurskyddstillsyn.13 Civildepartementet Fritidi förändring. Omkönochfördelningavfritidsresurser.3 Forskning varför vardag.10 Miljödepartementet Batteriernaenladdadfraga.8

-

POSTADRESS:10647STOCKHOLM FAX08-205021,TELEFON08-6909090

ISBN 91-38-20171-2

ISSN 0375-250X