Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en förenkling av kungörandet av internationella konventioner som införlivas med svensk rätt genom s.k. inkorporering. Vidare skall enligt förslaget statliga och kyrkokommunala myndigheter i ökad utsträckning kungöra författningar i Svenska kyrkans författnings- samling.

l Riksdagen 1989/90. Isaml. Nr 12

&

ww &?

• Sida 2
•  Original

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 633) om kungörande av lagar och andra författningar

Härigenom föreskrivs att 5, 6, 9, 10 och 1455 lagen (19762633) om kungörande av lagar och andra författningarl skall ha följande lydelse.

N u varande lydelse

Föreslagen lydelse

5 52 Författningar som beslutas av kyrkomötet eller en myndighet under kyrkomötet skall kungöras i Svenska kyrkans författningssamling.

Fc'ir/attning som beslutas av cent- ral myndighet under regeringen skall kungöras i författningssamling som myndigheten enligt regering- ens beslut låter utge eller, om sådan lörfattningssamling saknas, i annan av regeringen bestämd författnings- samling som utges genom central myndighets försorg.

Skall författning som avses i förs- ta styeket [ända till ejierrällelse en- dast inom ett eller några län, kan myndigheten besluta att författ- ningen i stället skall kungöras i be- rörda läns fattningssamling.

Finns ej författningssamling i vil- ken kungörande kan ske enligtförs- ta eller andra stycket skall författ- ningen kungöras i Svensk författ- ningssamling. [ övrigt får författ- ning som avses i första stycket kungöras i Svensk författningssam- ling endast när det av särskilda skäl finnes vara den lämpligaste åtgär- den.

' Lagen omtryckt l982:1254. : Senaste lydelse 1985z893.

Detsamma skall gälla sådanajör— fattningar som

I . ett domkapitel eller en sti/tssty- reise beslutar med stöd av bemyndi- ganden ijb'rfattningar som beslutas av kyrkomötet,

2. kammarkollegiet beslutar med stöd av bemyndiganden av regering- en enligt lagen (1988: 183) om för- valtningen av kyrklig jord.

Författningar som beslutas av centrala myndigheter under rege- ringen skall. om inte annat/öljer av 55 andra stycket, kungöras i den författningssamling som myndighe- ten enligt regeringens beslut låter ge ut eller, om en sådan författnings- samling saknas, i någon annan av regeringen bestämd författnings- samling som ges ut genom en een- tral myndighets försorg.

Om författningen skall gälla en- dast inom ett eller några län. kan myndigheten besluta att författ- ningen i stället skall kungöras i det berörda länets författningssamling.

Om det inte finns någon författ- ningssamling i vilken kungörandet kan ske, skall författningen kungö- ras i Svensk författningssamling. ] övrigt får en sådan författning som avses i första stycket kungöras i Svensk författningssamling endast när det av särskilda skäl anses vara den lämpligaste åtgärden.

• Sida 3
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

99'3

Författning som beslutas av läns- styrelse eller av annan regional eller lokal statlig myndighet som är un- derordnad regeringen och ej tillhör försvarsmakten skall kungöras i författningssamlingen för det län inom vilket myndigheten har sitt säte. Länets författningssamling ut- ges genom länsstyrelsens försorg.

Gör utomordentliga förhållanden det påkallat kan regeringen medge att författning som avses i första stycket kungöres på annat sätt än i länets författningssamling.

Om kungörande av författning som beslutas av regional eller lokal myndighet som tillhör försvars- makten beslutar regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer.

Författningar som beslutas av en länsstyrelse eller av någon annan regional eller lokal statlig myndig- het som är underordnad regeringen och inte tillhör försvarsmakten skall, om inte annat följer av 5,6 andra stycket. kungöras i författ- ningssamlingen för det län inom vilket myndigheten har sitt säte. Länets författningssamling ges ut genom länsstyrelsens försorg.

Om utomordentliga förhållanden kräver det. kan regeringen medge att författningen kungörs på något annat sätt än i länets författnings— samling.

Om kungörandet avförfattningar som beslutas av en regional eller lokal myndighet som tillhör för- svarsmakten beslutar regeringen el- ler den myndighet som regeringen bestämmer.

105

Om kungörande av kommunal författning gäller vad som är sär- skilt föreskrivet.

Om kungörana'et av kommunala författningar gäller, utöver vad som följer av 5 ,é' andra stycket, vad som är särskilt föreskrivet.

14 54

Om det i en författning föreskrivs att en internationell överenskommelse eller en ändring i en sådan skall gälla som svensk rätt, skall överenskom- melsen eller ändringen kungöras på samma sätt som författningen. Om det är lämpligare, får regeringen dock bestämma att överenskommelsen eller ändringen i stället skall kungöras på något annat sätt. Var kungörandet i sådant fall sker skall ges till känna i den författningssamling där författ- ningen har kungjorts.

Är en överenskommelse avfattad på mer än ett språk. får den myndig— het som ut/ärdar författningen be- sluta att endast en text skall kungö- ras. Finns en svensk text, skall denna kungöras. En text som enligt över- enskommelsen skall ha vitsordfram- för alla de andra, får inte utelämnas.

Om en utländsk text har uteläm- nats vid kungörandet av en överens- komme/se. skall uppgift därvid läm-

-* Senaste lydelse l985: 17. 4 Senaste lydelse l985: 124.

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse

Om kungörande i övrigt iförfatt- ningssamling som avses i denna lag av annat än författning gäller vad som är särskilt föreskrivet.

Föreslagen lydelse

nas om var denna text finns till- gänglig.

En överenskommelse som inte har svensk text skall kungöras till- sammans med en svensk översätt- ning, om inte särskilda skä/föranle— der något annat.

Om kungörandet i övrigt iförfatt- ningssamlingar som avses i denna lag av annat än författningar gäller vad som är särskilt föreskrivet.

Denna lagträderi kraft den ljanuari 1990.

• Sida 5
•  Original

J ustitiedepartementet Prop. 1989/90: 12

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 september 1989

Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén. Göransson, Gradin, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulter- ström, Lindqvist. G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Persson

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om ändring i lagen (19761633) om kungörande av lagar och andra författningar

1. Inledning

Den grundläggande föreskriften om kungörande av författningar finns i 8 kap. 195 andra stycket regeringsformen. Till grundlagsföreskriften an- sluter lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar (kungörandelagen. omtryckt 1982: 1254), som i sin tur kompletteras av författningssamlingsförordningen (1976: 725, omtryckt 19842212).

Enligt 4 & kungörandelagen skall författningar som utfärdas av regering- en kungöras i Svensk författningssamling (SFS). Om det i en författning föreskrivs att en internationell överenskommelse eller en ändring i en sådan skall gälla som svensk rätt, skall överenskommelsen eller ändringen i normalfallet kungöras på samma sätt som författningen (14 å). Jag avser nu att ta upp vissa frågor som gäller kungörandet av internationella över- enskommelser.

Enligt 5 & kungörandelagen skall författningar som beslutas av kyrkomö- tet eller en myndighet under kyrkomötet kungöras i Svenska kyrkans författningssamling (SKFS). I detta sammanhang tarjag också upp möjlig- heterna för vissa statliga myndigheter under regeringen och de nya kyrko- kommunala myndigheterna på stiftsplanet — stiftsstyrelserna — att ut- nyttja SKFS för att kungöra författningar. Mitt förslag i denna del bygger på en promemoria som har utarbetats inom eivildepartementet. Prome- morian har remissbehandlats. Yttranden har kommit in från kammarkol- legiet, Svenska kyrkans centralstyrelse, domkapitlen i Uppsala, Västerås och Lund samt Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Ytt- randena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 89— 573).

• Sida 6
•  Original

2. Internationella överenskommelser

Mitt förslag: När en överenskommelse som är avfattad på mer än

ett språk inkorporeras skall inte texterna på samtliga språk alltid behöva kungöras.

Bakgrunden till mitt förslag: När Sverige ingår överenskommelser med andra stater eller med mellanfolkliga organisationer innebär överenskom- melserna att Sverige ikläder sig förpliktelser mot de övriga avtalsslutande parterna. Ett stort antal överenskommelser berör bara förhållandet mellan konventionsstaterna och skall därför inte ha någon omedelbar återverkan på enskilda medborgares rättsförhållanden. Andra överenskommelser in- nebär emellertid att Sverige åtar sig förpliktelser som mera direkt berör myndigheter och enskilda här i landet, t.ex. därför att myndigheten skall fullgöra vissa uppgifter eller därför att enskildas rättsförhållanden skall påverkas. Om åtagandena i en sådan överenskommelse inte redan motsva- ras av bestämmelser i vår interna rättsordning, måste överenskommelsen på ett eller annat sätt införlivas med denna. [ praxis har därvid två olika metoder kommit till användning, transformering eller inkorporering.

Vid transfbrmering omarbetas den internationella överenskommelsen eller de delar av den som inte redan har motsvarigheter i svensk rätt till svensk författningstext. Inte sällan blir konventionstexten föremål för en genomgripande bearbetning såväl språkligt som redaktionellt för att an- passas till svensk lagstiftningsteknik och till övriga föreskrifter på områ- det.

Inkorporering innebär att det i en lag eller annan författning föreskrivs att konventionens bestämmelser direkt gäller i Sverige. Att en konvention inkorporeras innebär således att den autentiska konventionstexten — på ett eller flera språk — blir direkt tillämplig som svensk författningstext.

När konventionsbestämmelser överförs till svensk rätt. har i praxis både transformeringsmetoden och inkorporeringsmetoden använts. Den förra metoden kan alltid användas, medan den senare metoden endast används när det gäller sådana överenskommelser vilkas bestämmelser utan vidare kan bli gällande för enskilda och tillämpas av svenska domstolar och andra myndigheter. Transformeringsmetoden används vanligen när det gäller konventionsbestämmelser inom civilrätten, straffrätten eller processrät- ten. Det finns dock exempel på att även civilrättsliga konventioner har införlivats med svensk rätt genom inkorporering.

Som jag redan har nämnt skall författningar som utfärdas av regeringen kungöras i SFS. Vidare sägs det i 145 kungörandelagen att, om det i en författning föreskrivs att en internationell överenskommelse eller en änd- ring i en sådan skall gälla som svensk rätt, överenskommelsen eller änd- ringen skall kungöras på samma sätt som författningen. Om det är lämpli- gare. får regeringen dock bestämma att överenskommelsen eller ändringen i stället skall kungöras på något annat sätt. Var kungörandet i sådant fall sker skall ges till känna i den författningssamling där författningen har kungjorts.

• Sida 7
•  Original

Sedan år 1912 ger utrikesdepartementet ut publikationen Sveriges över- enskommelser med främmande makter (SÖ). Enligt den praxis som har utbildat sig innehåller SÖ de internationella överenskommelser som Sveri- ge har tillträtt genom undertecknande, ratifikation eller anslutning. Be- stämmelsen i 14 & medger att en överenskommelse kungörs i SÖ.

Det är mycket vanligt att en internationell överenskommelse avfattas på flera språk. Oftast skall alla språken ha lika vitsord men det förekommer också att ett språk ges företräde framför de andra. De nu gällande reglerna innebär att alla texterna måste kungöras. För att inte belasta SFS med alla texter som skall ha lika vitsord har det utvecklats en rutin innebärande att endast vissa texter kungörs i SFS medan de övriga tas in i SÖ.

Ett exempel är det dubbelbeskattningsavtal som Sverige och Folkrepu- bliken Kina undertecknade den 16 maj 1986. Avtalet är avfattat på kinesis- ka, svenska oeh engelska språken. När det i lagen (1986: 1027) om dubbel- beskattningsavtal mellan Sverige och Folkrepubliken Kina föreskrevs att avtalet skulle gälla för Sveriges del fogades den svenska och den engelska texten som bilaga till lagen. Däremot föreskrevs att den kinesiska texten skulle kungöras genom publicering i SÖ. Så skedde i SÖ l986:63.

Ett annat exempel är lagen (1987:822) om internationella köp som föreskriver att en FN—konvention i ämnet skall gälla som lag här i landet i originaltextemas lydelse. Konventionen är avfattad på de sex officiella FN-språken arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska. [ SFS kungjordes endast konventionens engelska och franska originaltexter tillsammans med en svensk översättning. Texterna på övriga originalspråk kungjordes i sö 1987z87.

Vidare kan nämnas de två avtal som Sverige år 1987 tillsammans med de övriga medlemsländerna inom den Europeiska frihandelssammanslut- ningen (EFTA) ingick med den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC). Konventionema gällde dels ett gemensamt transiteringsförfarande. dels en förenkling av formaliteterna vid handel med varor. Konventioner- na var avfattade på danska. engelska, finska, franska, grekiska. isländska, italienska. nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska språken. Samtliga 13 språk var jämställda och inget av dem hade alltså företräde framför de andra. När regeringen i förordningar (1987: 1 1 19 och 1987: 1 126) föreskrev att konventionerna skulle gälla för Sveriges del kungjordes endast den svenska texten i SFS. De övriga texterna kungjordes genom publicering i SÖ 1988: 6 och 7. De båda konventionerna var mycket omfattande och upptog tillsammans inte mindre än 3 573 sidor i SÖ. Kungörandet blev därför också mycket kostsamt. Det kostade närmare en halv miljon kr. '

Skälen för mitt förslag: Inom EG fästs stort avseende vid att de interna- tionella avtal som utgör en del av EG-rätten skall vara direkt tillämpliga inom hela gemenskapen och där kunna åberopas av enskilda inför domsto- lar och myndigheter. Avtalen skall följaktligen som sådana beaktas av nationella myndigheter och domstolar i EG-länderna. Som en följd av det pågående harmoniserings— och integrationsarbetet kan det därför i framti- den bli aktuellt att i större utsträckning än hittills inkorporera i stället för att transformera de avtal som ingås med EG.

• Sida 8
•  Original

Det är i dag vanligt att överenskommelser avfattas på flera olika språk. Antalet sådana överenskommelser kan väntas öka, särskilt till följd av det västeuropeiska integrationsarbetet. Men också konventioner antagna inom ramen för FN kommer att bidra till ökningen.

Detta innebär, med de regler om lörfattningspublicering som gäller i dag. att författningssamlingar och andra publikationer där överenskom- melser kungörs. främst SÖ, i allt större utsträckning kommer att tyngas av texter på olika språk men med samma innehåll och ibland dessutom med ett annat alfabet än det latinska. Det torde vara ytterst sällan som andra texter än på engelska och/eller franska kommer till praktisk användning i Sverige. Att kungöra flera språkversioner är också. som exemplet med EEC-EFTA-konventionerna visar. ett mycket dyrt förfarande. Jag föreslår därför att vissa lättnader införs i fråga om kravet på kungörande av överenskommelser avfattade på flera språk.

Om en konvention både har en svensk originaltext och flera texter på andra språk, bör det i flertalet fall vara tillräckligt att kungöra den svenska texten. Denna situation förekommer huvudsakligen vid överenskommel- ser mellan de nordiska länderna. och-jag har erfarit att man både i Dan- mark och Norge då kungör endast en text. Det bör i anslutning till kungö— randet upplysas om var texterna på övriga språk finns att tillgå. Om inte texten offentliggjorts i SÖ torde det vanligtvis vara lämpligast att den som önskar ta del av en sådan text får vända sig till utrikesdepartementets rättsavdelning.

För konventioner på svenska och ytterligare endast ett språk, dvs. i första hand bilaterala överenskommelser, bör något oavvisligt krav på att kungöra den utländska texten inte längre gälla. Om även den utländska texten skall kungöras får avgöras från fall till fall.

Skulle en konvention som saknar svensk originaltext inkorporeras blir den gällande på det eller de utländska språk den är avfattad på. Om något eller några av språken varit det i praktiken förhärskande arbetsspråket vid konventionens tillkomst. sannolikt då engelska eller franska, förefaller det naturligast att kungöra denna text. Har texten på något av språken vitsord framför alla de andra, bör självfallet texten på detta språk ingå bland dem som skall kungöras. Detta gäller även om konventionen skulle ha en svensk originaltext.

Om inte särskilda skäl föranleder annat (jfr prop. 1984/85z33 med förslag till lag om internationell järnvägstrafik m.m. s. 203 ff., s. 268 ff. och s. 279 ff. samt LU 1984/85: 17 5. 5—7), bör en konvention som saknar svensk text kungöras tillsammans med en svensk översättning. Särskilda skäl att inte kungöra en svensk översättning kan exempelvis föreligga om det är fråga om en överenskommelse som riktar sig till myndigheter eller enskilda för vilka det ter sig mera naturligt att vid tillämpningen använda det eller de språk på vilka överenskommelsen är avfattad i stället för att utnyttja en svensk översättning. Detta kan vara fallet med utpräglat teknis- ka överenskommelser som innehåller fackuttryck som är svåra att översät- ta till svenska eller som saknar motsvarighet på svenska. I sådana fall torde en svensk översättning inte komma till användning. Det rör sig således i sådana fall om texter som enbart tillämpas av personer med speciella

• Sida 9
•  Original

fackkunskaper och för vilka det inte kan antas innebära några svårigheter att ta del av konventionstexten. Om texten emellertid riktar sig till en bredare allmänhet, bör den alltid kungöras med en svensk översättning.

Genom förslaget att det vid kungörandet skall anges var de icke kungjor- da texterna finns tillgängliga blir det möjligt för den som är intresserad att ta del av dessa språkversioner.

Besparingscffekten av mitt förslag är svår att kostnadsbcräkna. eftersom den blir beroende av antalet inkorporerade konventioner. Besparingen torde dock bli påtaglig.

Jag föreslår att reglerna tas in i 14 ä.

3. Kyrkliga författningar

Mitt förslag: Vissa statliga myndigheter under regeringen och stifts- styrelserna skall kungöra författningar som uteslutande rör kyrkliga förhållanden i Svenska kyrkans författningssamling.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget. Bakgrunden till mitt förslag:

Vissa domkapitels- och stiftsstyrelselörfattningar

Det finns ett domkapitel i varje stift. De grundläggande bestämmelserna om domkapitlen finns i domkapitelslagen (1988: 181). Närmare bestäm- melser om deras uppgifter finns bl.a. i lagen (1982:942) om svenska kyrkan (omtryckt 1988: 1429) och i prästanställningslagen (1988: 184).

Stiftsstyrelserna är förvaltnings- och verkställighetsorgan i de stiftssam- fälligheter som enligt församlingslagen (1988: 180) skall finnas i varje stift. ] en stiftssamfällighet ingår alla de. territoriella församlingarna i stiftet. Stiftssamfälligheten är en kyrklig kommun med vissa övergripande uppgif- ter inom stiftet. Bestämmelser om dess uppgifter och kompetens finns i 1 kap. 8 Q' församlingslagen. Huvudbestämmelscrna om stiftsstyrelsen och dess uppgifter finns i 9 kap. samma lag. Stiftsstyrelsen leder bl.a. förvalt- ningen av stiftssamfällighetens angelägenheter. Stiftsstyrelsen skall också handlägga de ärenden som ankommer på styrelsen enligt särskilda författ- ningar. Hit hör bl.a. prästanställningslagen och kyrkliga indelningslagen (1988: 185).

Enligt 7 5 andra stycket lagen om svenska kyrkan får kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåta åt domkapitel. kyrkliga kommuner och kyrko- kommunala förvaltningsmyndighcter att meddela föreskrifter om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament. gudstjänst och övriga hand- lingar samt kollekter. Här är det alltså fråga om de möjligheter för kyrko- mötet att vidaredelegera sin normgivningsmakt som öppnades genom 1985 års ändringar i regeringsformen och lagen om svenska kyrkan (SFS

• Sida 10
•  Original

1985:864 resp. 868). Som framhålls i prop. 1984/85:36 s. 16 och prop. 1984/85: 165 s. 16 kan det gälla frågor om att vid gudstjänster eller andra förrättningar inom ett stift eller inom en församling använda vissa kyrkliga böcker, ta upp kollekter för vissa ändamål eller bestämma dagar då kollek- ter skall tas upp för särskilda ändamål.

Svenska kyrkans centralstyrelse är enligt 8 5 lagen om svenska kyrkan en myndighet under kyrkomötet. Av 55 kungörandelagen följer att författ- ningar som beslutats av kyrkomötet och centralstyrelsen skall kungöras i SKFS. Enligt 8 a & författningssamlingsförordningen (1976:725, omtryckt 1984: 2 1 2) är det centralstyrelsen som ger ut SKFS.

Domkapitlen är regionala statliga myndigheter som är underordnade regeringen. Författningar som beslutas av sådana myndigheter skall enligt 95 kungörandelagen kungöras i ”författningssamlingen för det län inom vilket myndigheten har sitt säte".

Stiftsstyrelserna är kyrkokommunala förvaltningsmyndighcter. Om kungörande av kommunala författningar gäller enligt 105 kungörande- lagen vad som är särskilt föreskrivet. Hänvisningen avser dels föreskrifter i ett mindre antal specialförfattningar om att vissa kommunala föreskrifter, som skall fastställas av en statlig myndighet, skall tas in i länets författ- ningssamling, dels de allmänna kommunallagsreglerna om tillkännagivan- de av fattade kommunala beslut (se prop. 1975/76: 1 12 s. 87). För kyrkliga kommuner regleras bekantgörandet av deras beslut av bestämmelser i församlingslagen om tillkännagivande på församlings (samfällighets) an- slagstavla av justeringen av fört protokoll och av den plats där protokollet finns tillgängligt. Vad särskilt angår stiftsstyrelsen gäller enligt 9 kap. 75 att kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på stiftssamfällighetens anslagstavla.

Vissaför/attningar beslutade av kammarkollegiet

[ lagen (1988: 183) om förvaltningen av kyrkligjord finns bl.a. bestämmel- ser om förvaltningen av löneboställcn. prästlönefondsfastigheter och bi- skopsgårdar. Löneboställen är sådan fast egendom eller tomträtt vars avkastning är avsedd för avlöning åt kyrkoherden eller komministern i ett visst pastorat. Prästlönefondsfastigheter är sådan fast egendom eller tomt- rätt som har förvärvats för medel ur prästlönefonder från flera pastorat och vars avkastning är avsedd för avlöning åt kyrkoherden eller komminis- tern i dessa pastorat. Biskopsgårdar är sådan fast egendom eller tomträtt där tjänstebostad är anvisad åt en biskop.

Biskopsgårdar och prästlönefondsfastigheter samt skogen på lönebostäl- lena förvaltas i regel av egendomsnämnder. Det skall finnas en sådan nämnd i varje stiftssamfällighet. Nämnden är en kyrkokommunal förvalt- ningsmyndighet. De grundläggande bestämmelserna om nämndens upp- gifter och sammansättning m.m. finns i 4—6 55 lagen om förvaltningen av kyrkligjord.

1 105 första stycket denna lag föreskrivs att egendomsnämnden skall svara för löpande underhåll. skötsel och uppvärmning av biskopsgården, om detta inte enligt avtal skall ankomma på någon annan. Behöver husen

• Sida 11
•  Original

på biskopsgårdenzbyggas .om eller en ny biskopsgård byggas, skall egen- domsnämnden föreslå det hos regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer. (För biskopsgården i Lund gäller särskilda bestämmel- ser.) Enligt 105 andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela ytterligare föreskrifter om hur egendoms- nämndcns åligganden enligt första stycket skall utföras.

] 195 första stycket lagen föreskrivs att den vinst eller förlust som uppkommer vid förvaltningen av prästlönefondsfastigheter av egendoms- nämnden skall fördelas på pastoraten i förhållande till deras andelar i fastigheterna. Detsamma gäller för vinst eller förlust vid förvaltningen av skogen på löneboställena. Enligt 19 5 andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om hur ande- larna skall beräknas.

] 555 förordningen (1989:88) om förvaltningen av kyrklig jord har regeringen bemyndigat kammarkollegietatt meddela föreskrifter som av- ses i 10 och 19 55 lagen om förvaltningen av kyrklig jord samt att även i övrigt meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen och förordningen. Kollegiet skall dessutom enligt 5 5 förordningen besluta föreskrifter om vilka uppgifter egendomsnämnderna skall ta in i de för- teckningar nämnderna skall föra över den kyrkliga jorden i stiftet och pastoratens prästlönefonder.

Kammarkollegiet är en central myndighet under regeringen. l 6 5 första stycket kungörandelagen föreskrivs att författningar som beslutas av en central myndighet under regeringen skall kungöras i den författningssam- ling som myndigheten enligt regeringens beslut låter utge eller, om sådan författningssamling saknas, i någon annan av regeringen bestämd författ- ningssamling som utges genom en central myndighets försorg. Skall för- fattningen lända till efterrättelse endast inom ett eller några län kan myn- digheten, enligt 65 andra stycket, besluta att författningen i stället skall kungöras i berörda läns författningssamling. Finns det ingen författnings- samling i vilken kungörande kan ske enligt första eller andra stycket, skall författningen, enligt tredje stycket, kungöras i SFS.

Skälen för mitt förslag: Av landets 13 stift är det bara två — Visby och Stockholms — vars församlingar ligger inom ett län. Härnösands och Luleå stift omfattar vartdera två län. 1 övrigt har sex stift församlingar belägna inom tre län och tre stift församlingar inom fyra län. Redan den omstän- digheten att de flesta stiftens områden täcker flera län eller länsdelar talar för att föreskrifter som ett domkapitel meddelar med stöd av ett bemyndi- gande i en kyrklig kungörelse bör kungöras på annat sätt än i länets författningssamling. En naturligare plats för kungörandet är SKFS. Före- skrifter som stiftsstyrelserna eventuellt kan komma att meddela med stöd av kyrkomötets bemyndiganden bör lämpligen kungöras på samma sätt. Något behov av motsvarande kungörandeform för andra kyrkokommuna- la författningar finns inte. Ett tillägg med det av mig angivna innehållet bör göras i 55 kungörandelagen och följdändringar ske i 9 och 1055 samma lag.

För kammarkollegicts del har regeringen inte meddelat något beslut enligt 6 5 första stycket kungörandelagen. Kammarkollegiets författningar

• Sida 12
•  Original

skall således kungöras i SFS. Det är givetvis inte lämpligt att SFS belastas med sådana detaljföreskrifter som det är fråga om nu. Den omständighe- ten att de flesta egendomsnämnderna verkar inom stift som täcker flera län eller delar av flera län talar också emot att sådana föreskrifter avseende geografiskt begränsade förhållanden som kammarkollegiet kan komma att meddela med stöd av nyssnämnda bemyndiganden kungörs i länens för- fattningssamlingar. Jag finner det däremot lämpligt att SKFS, som särskilt riktar sig till de kyrkliga organen, utnyttjas för ändamålet. Detta bör föranleda ett tillägg i 5 5 kungörandelagen och en följdändring i 6 5 samma lag.

4ÄHmnMäMn

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1976: 633) om kungörande av lagar och andra författning-

ar. . , Förslaget har upprättats efter samråd med statsrådet Wallström.

5. Bedut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan- den har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

• Sida 13
•  Original

Regeringens proposition 133

rattat 1989/90: 13

Fortsatt giltighet av 1952 års Prop tvångsmedelslag ' . 1989/90: 13

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollct den 5 oktober 1989.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål skall fortsätta att gälla till utgången av år 1990.

• Sida 14
•  Original

Förslag till Prop. 1989/90: 13

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att lagen (1952198) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, som gäller till utgången av år 1989”, skall fortsätta att gälla till utgången av år 1990.

' Lagens giltighetstid senast förlängd 1988: 1372.

IN)

• Sida 15
•  Original

4. Föredragandens överväganden

1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål tar sikte på brott som rör rikets säkerhet eller är av allmänfarlig natur. Lagen gäller till utgången av år 1989. 1 likhet med rikspolisstyrelsen anser jag att lagen fortfarande behövs och att dess giltighetstid bör förlängas. Liksom tidigare bör det ske med ett år eller till utgången av år 1990.

Frågan om förlängning av giltighetstiden för 1952 års lag är enligt min mening av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydel- se.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan- den har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

• Sida 18
•  Original