Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås skärpningar av aktiebolagslagens regler om upp- rättande av kontrollbalansräkning i likvidationssituationer. Det löreslås vidare att en styrelseledamot eller verkställande direktör som har försum- mat sin skyldighet att inge årsredovisningshandlingar till Patent- och registreringsverket i vissa fall skall kunna bli personligen betalningsansva- rig för lörpliktelser som uppkommer för bolaget.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag 1. Förslagtill Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3?" och 13 kap. 25 aktiebolagslagen (1975:1385)' skall ha löljande lydelse.

Nuvarande [_l-delse Föreslagen lidelse

11 kap. 3 % Minst en månad löre ordinarie bolagsstämma skall årsredovisningshand— lingarna lör det förflutna räkenskapsåret avlämnas till revisorerna.

Senast en månad efter det resultaträkningen och balansräkningen blivit fastställda, skall avskrift av årsredovisning och revisionsberättelse insän- das till registreringsmyndigheten. På avskriften av årsredovisningen skall styrelseledamot eller verkställande direktör teckna bevis om att resultat- räkning och balansräkning fastställts med uppgift om fastställelsedagen. Beviset skall även innehålla uppgift om bolagstämmans beslut beträffande bolagets vinst eller förlust.

Om avsk rift av ärsredovisni ng och revisionsberätte/se inte, på sätt som anges i andra stycket. har insänts inom femton månader ejier räken- skapsårets utgång. svarar _S'tyrelsele- damöterna och verkställande direk- tören solidariskt för de förpliktelser som uppkomrnerjö'r bolaget.

En st_t-'relseledamot eller verkstäl- lande direktör undgär dock ansvar, om han visar att underläten/zeten att insända ämredavisn ingoeh revisions- berättelse inte beror påförsttmmelse av honom. Ansvar inträder inte för förpliktelser som uppkommer eller det att handlingarna har kommit in till registreringsm_t-wa'igheten.

' Lagen omtryckt l982:739.

PJ

• Sida 3
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap. 2 53

Det åligger styrelsen att Oför-' dröjligen upprätta en särskild ba— lansräkning så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital un- derstiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Visar balansräk- ningen att så (ir/allel. skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämma hänskjuta fråga om bolaget skall träda i likvidation. Godkänns ej på bolagsstämma inom åtta månader efter hänskjutandet balansräkning avseende ställningen vid tiden för stämman som utvisar att det egna kapitalet uppgår till det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen. om ej bolagsstämman beslutar att bolaget skall träda i likvidation, hos rätten ansöka att bolaget försätts i likvida- tion. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot. verkställande direktör, revisor eller aktieägare.

Det åligger styrelsen att olördröj- ligen upprätta oeh låta revisorerna granska en särskild balansräkning så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktie- kapitalet. Samma sk_vldiglzet in- träder om bolaget vid verks/('il/ighet enligt 4 kap. utsökningsbalken be- funnits sakna utmätningsbara till- gångar. Visar balansräkningen att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktie- kapitalet. skall styrelsen snarast möjligt till bolagstämma hänskjuta fråga om bolaget skall träda i likvi- dation. Godkänns ej på bolags- stämma inom åtta månader efter hänskjutandet en av revisorerna granskad balansräkning avseende ställningen vid tiden för stämman som utvisar att det egna kapitalet uppgår till det registrerade aktie- kapitalet, skall styrelsen. om ej bo- lagstätnman beslutar att bolaget skall träda i likvidation. hos rätten ansöka att bolaget försätts i likvida- tion. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare.

Görs ansökan enligt första stycket, förordnar rätten att bolaget skall träda i likvidation, om det ej under ärendets handläggning i tingsrätten styrks att balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår till det registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Vid beräkning av det egna kapitalets storlek skall inom linjen tilläggas en post utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa. om de redovisades till lörsäljningsvärdet med avdrag för försäljning— skostnaderna. Beträffande sådana anläggningstillgångar som undergår fort- löpande värdeminskning gäller dock att de tas upp till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar, om därige- nom erhålls ett högre värde. Vidare skall vid beräkningen hänsyn inte tas till skuld på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten är beroende av bolagets ekonomiska ställning, om stödet — för det fall att bolaget försätts i konkurs eller träder i likvidation — skall återbetalas först sedan övriga skulder till fullo betalats.

3 Senaste lydelse 198711246_

• Sida 4
•  Original

Nuvarande ltfdelse

Om styrelseledamöterna under- låter att fullgöra vad som åligger dem enligt lörsta stycket, svarar de och andra som med vetskap om denna underlåtenhet handlar på bo- lagets vägnar solidariskt tör de för- pliktelser som uppkommer för bo- laget. En styrelseledamot undgår dock ansvar, om han visar att un- derlåtenheten inte beror på för- summelse av honom. Solidariskt ansvar för de förpliktelser som upp- kommer för bolaget inträder även lör aktieägare som. när likvida- tionsplikt löreligger enligt första stycket tredje meningen. med vet- skap om likvidationsplikten deltar i beslut att fortsätta bolagets verk- samhet. Ansvarighct enligt detta stycke gäller dock inte för förplik— telser som uppkommer sedan likvi- dationsfrågan har hänskjutits till rättens prövning eller sedan en ba- lansräkning, som utvisar att bola- gets eget kapital uppgår till det regi- strerade aktiekapitalet. blivit grans- kad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

["tiires/agen lydelse

Om styrelseledamöterna underlå- ter att fullgöra vad som åligger dem enligt första stycket. svarar de och andra som med vetskap om denna underlåtenhet handlar på bolagets vägnar solidariskt för de förpliktel- ser som uppkommer för bolaget. En styrelseledamot undgår dock an- svar. om han visar att underlåten- heten inte beror på lörsummelse av honom. Solidariskt ansvar för de förpliktelser som uppkommer för bolaget inträder även för aktieägare som. .när likvidationsplikt lörelig- ger enligt första stycket fjärde me- ningen, med vetskap om likvida— tionsplikten deltar i beslut att fort- sätta bolagets verksamhet. Ansva- righet enligt detta stycke gäller dock inte för förpliktelser som upp- kommer sedan likvidationsfrågan har hänskjutits till rättens prövning eller sedan en balansräkning, som utvisar att bolagets eget kapital uppgår till det registrerade aktie- kapitalet, blivit granskad av reviso- rerna och godkänd av bolag- stämma.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

• Sida 5
•  Original

Justitiedepartementet Prop. 1990/91: 198

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6juni 1991

Närvarande: statsrådet Engström, ordförande. och statsråden Engström. Hjelm—Wallén, Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson, Hellström. Johans- son, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thale'n, Freivalds, Wallström. Lööw, Molin. Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om vissa ändringar i aktiebolagslagen 1 Inledning

I oktober 1984 tillkallades Betalningsansvarskommittén, Ju 84:09 (justitie- kanslern Hans Stark, advokaten Göran Hellberg. riksdagsledamöterna Lars-Erik Lövdén. Karl Anders Petersson. Bengt-Ola Ryttar och Bengt Harding Olson samt dåvarande kommunalrådet Joachim Ollén) med upp- drag att utreda frågor om betalningsansvarför skulder i aktiebolag och ekonomiska föreningar m.m. Kommittén avlämnade i december 1987 betänkandet Ansvarsgenombrott m.m. (SOU 1987z59).

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissytt- randena har gjorts i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstift- ningsärendet (dnr 87-3788).

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga ]. dels kommitténs lagförslag som bilaga 2 dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 3 .

Under Iagstiftningsärendets beredning har överläggningar hållits med företrädare förjustitiedcpartemcnten i Danmark, Finland och Norge.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 25 april 1991 att inhämta lagrådets yttrande över de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till lagrådet remitterade lagför- slagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4 .

Lagrådet har den 17 maj 1991 yttrat sig över lagförslagen. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5 .

2. Allmän motivering 2.1 Allmänna överväganden

Aktiebolag och ekonomiska föreningar utgör rättssubjekt som är fristående från sina ägare respektive medlemmar. Utmärkande för aktiebolag och ekonomiska föreningar är att det inte föreligger något personligt betalning- sansvar för bolagets eller föreningens skulder. l rättspraxis har det emeller— 5

• Sida 6
•  Original

tid förekommit att denna princip har åsidosatts — ansvarsgenombrott — i speciella fall då det har ansetts att den skulle leda till resultat som inte kan godtas. Rättsfallen är fåtaliga och rättsläget på området är oklart.

Betalningsansvarskommitten har föreslagit att det skall införas nya bestämmelser i aktiebolagslagen (1975zl385) och lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som klargör under vilka närmare förutsättningar ansvarsgenombrott kan äga rum.

Kommitténs förslag har fått ett blandat mottagande av remissinstan- serna. Åtskilliga remissinstanser har ansett att det saknas behov av sär- skilda lagregler om ansvarsgenombrott samt att man med sådana lagregler riskerar att luckra upp principen om frihet från personligt betalningsansvar i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Andra remissinstanser har dock ansett att det finns behov av klargörande regler om ansvarsgenombrott.

De rättsfall som finns om ansvarsgenombrott är fåtaliga och rättsläget i fråga om vilka förhållanden som kan grunda ansvarsgenombrott är oklart. Mot bakgrund av att oklarheten avser en av aktiebolagslagens grundprin- ciper är det enligt min mening av vikt att genom en precisering av förutsättningarna för ansvarsgenombrott underlätta en enhetlig rättstil- lämpning och öka graden av förutsebarhet. Ett lagfästande av ansvarsge- nombrott är vidare ägnat att motverka missbruk av aktiebolagsformen. Det finns således starka skäl som talar för att det föreligger ett behov av att lagfästa och precisera förutsättningarna för ansvarsgenombrott. Vid en sådan lagreglering bör utgångspunkten vara att skapa kännedom om att principen om ansvarsfrihet under vissa förutsättningar kan åsidosättas samt att precisera de omständigheter som kan leda till denna rättsföljd.

[ lagrådsremissen föreslog jag lagregler om ansvarsgenombrott vilka så gott som helt överensstämde med betalningsansvarskommitténs förslag. Förslaget innebar i korthet följande. Ansvarsgcnombrott skall komma i fråga om en delägare eller annan med ett bestämmande inflytande över ett bolag har begagnat sitt inflytande över bolaget på ett gentemot borgenä- rerna otillbörligt sätt som orsakat att bolaget inte kan betala sina skulder. För att ett otillbörligt förfarande skall anses föreligga skall det alltid fordras att bolagets ekonomiska underlag har varit uppenbart otillräckligt i förhål- lande till verksamhetens art och omfattning samt till förutsebara risker. Underkapitaliseringen skall således vara en nödvändig men inte tillräcklig grund för ansvarsgenombrott. Vidare skall ansvarsgenombrott inte kunna inträda för förpliktelse på grund av avtal med en borgenär om den som ansvarsgenombrott annars skulle kunna göras gällande mot har gjort vad som skäligen ankommit för att upplysa borgenären om bolagets ekonom- iska ställning eller borgenären ändå känt till dessa förhållanden. För att en talan om ansvarsgenombrott skall kunna väckas förutsätts dessutom att bolaget är försatt i konkurs.

Lagrådet har i sitt yttrande över förslaget till bestämmelser om ansvars- genombrott i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska löreningar ansett att förslaget inte bör genomföras. Lagrådet anser att en lagreglering bör föregås av en fördjupad utredning om vilka företeelser som bör träffas av en lagreglering och hur rekvisiten för ansvarsgenombrott bör utformas.

Lagrådet har anfört att mitt förslag till regler om ansvarsgenombrott

• Sida 7
•  Original

avser ett betydligt vidare fält än det som omfattas av rättspraxis. Lagrådet har inte närmare preciserat vad lagrådet avser med det. Möjligen menar lagrådet att rättspraxis i huvudsak avser ansvarsgenombrott i koncernför- hållanden och i vart fall endast omfattar fall då ansvarsgenombrottet träffat delägare. Enligt min mening är en sådan ståndpunkt inte riktig. Ansvarsgcnombrott har nämligen i rättspraxis träffat också andra än del- ägare och har även förekommit i situationer där det inte har förelegat något koncernförhållande.

Lagrådet har i sitt yttrande vidare anfört att två av de rekvisit som har ställts upp i mitt förslag för ansvarsgenombrott är vaga och leder till rättsosäkerhet. Detta gäller rekvisiten om att en delägare eller annan har begagnat sitt inflytande på ett "otillbörligt" sätt samt om att bolagets ekonomiska underlag har varit "uppenbart" otillräckligt i förhållande till verksamhetens art och omfattning samt förutsebara risker. Jag anser emel- lertid att en bedömning av dessa rekvisit inte kan ske isolerat utan måste ske sammantaget med de övriga rekvisit som fordras för att konstituera ctt ansvarsgenombrott. Det är enligt törslaget inte tillräckligt att det har förekommit ett otillbörligt beteende eller att ett bolag har varit uppenbart underkapitaliserat för att ett ansvarsgenombrott skall kunna ske. Som jag har betonat i lagrådsremissen fordras att båda dessa rekvisit är uppfyllda samt att det otillbörliga förfarandet har förorsakat bolagets betalningsoför- måga. Jag vill i detta sammanhang även erinra om att rekvisitet ”otillbör- ligt" förekommer i annan civilrättslig lagstiftning samt i konkurslagens återvinningsrcgler. Förslaget om ansvarsgenombrott uppvisar likheter med återvinningslörfarandet även på så sätt att konkurs är en förutsättning för att reglerna Skall kunna tillämpas.

Mot bakgrund av det nu anförda har jag svårt att instämma i lagrådets slutsats att det finns en risk att den föreslagna, lagstiftningen innebär ett nytt osäkerhetsmoment i all näringsverksamhet som sker i aktiebolags- form. Med hänsyn till lagrådets inställning ärjag emellertid inte beredd att nu föreslå regler om ansvarsgenombrott. Dessa frågor bör i stället utredas vidare i syfte att om möjligt precisera rekvisiten ytterligare. Den rätts- praxis som jag har omnämnt tidigare innebär att det knappast är någon allvarlig nackdel att det dröjer ytterligare någon tid innan lagreglering om ansvarsgenombrott kan införas. Enligt min mening bör uppgiften att utreda frågan vidare anförtros åt aktiebolagskommittén (Ju 1990:08). Jag avser att inom kort ta upp frågan om tilläggsdirektiv om detta till den kommittén. .

Betalningsansvarskommittén hari sitt betänkande föreslagit också vissa andra ändringar i aktiebolagslagen. Dessa förslag rör frågor om revisors- granskning av s.k. kontrollbalansräkning. om konsekvenserna av att ett aktiebolag har befunnits sakna utmätningsbar egendom och om underlå- tenhet att sända in årsredovisning till Patent- och registreringsverket. Förslagen har i allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna och har inte föranlett någon erinran från lagrådets sida. Förslagen bör enligt min mening läggas till grund för lagstiftning.

Slutligen har kommittén behandlat frågor om juridiska personer som delägare i handelsbolag samt om åtgärder mot bulvanskap. Kommitténs

• Sida 8
•  Original

ställningstaganden i dessa frågor. som inte innefattar förslag till ändrad lagstiftning, har allmänt godtagits av remissinstanserna och även jag anslu- ter mig till dem. I det följande avserjag att närmare behandla frågorna om _ revisorsgranskning av kontrollbalansräkning i avsnitt 2.2. — skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning efter resultatlöst utmät- ningslörsök i avsnitt 2.3, — skärpta regler beträffande underlåtenhet att inge årsredovisning i avsnitt 2.4. _ juridiska personer som delägare i handelsbolagi avsnitt 2.5. — åtgärder mot bulvanskap i avsnitt 2.6. samt — ikraftträdande m.m. i avsnitt 2.7. Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i spe- eialmotivcringen (avsnitt 4).

2.2. Revisorsgranskning av kontrollbalansräkning

Mitt förslag: En kontrollbalansräkning skall vara granskad av revisor.

Kommitténs förslag: Överenstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 142 ff).

Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligt 13 kap. 2 & aktiebolagslagen har ett aktie- bolags styrelse skyldighet att ofördröjligen upprätta en särskild balansräk- ning — en s.k. kontrollbalansräkning —- så snart det finns skäl att anta att mer än halva aktiekapitalet har förbrukats. Om denna skyldighet försum- mas. blir styrelseledamöterna personligen ansvariga för bolagets därefter uppkommande förbindelser. Personligt betalningsansvar kan i vissa fall också inträda. om styrelsen beslutar att fortsätta verksamheten trots att kontrollbalansräkningen visar att mer än halva aktiekapitalet har gått förlorat. Om kontrollbalansräkningen däremot skulle utvisa att minst halva aktiekapitalet finns i behåll. får verksamheten drivas vidare utan att styrelseledamöterna riskerar att bli personligen ansvariga.

Det finns ingen regel i aktiebolagslagen som föreskriver att en kontroll- balansräkning i dessa fall skall granskas av revisor. Detta är enligt min mening en brist i regelsystemet med hänsyn till att en kontrollbalansräk- ning. som utvisar att minst halva aktiekapitalet finns i behåll, är en förutsättning för att inte likvidationsskyldighet och personligt betalning- sansvar skall inträda. En mindre nogräknad bolagsstyrelse ges därmed möjlighet att på olika sätt fuska med kontrollbalansräkningen, exempelvis genom att tillämpa oriktiga värderingsregler eller rent av genom att upp- rätta den först i efterhand och förse den med en tidigare datumangivelse.

På grund av vad jag nu har anfört anser jag att det bör införas en skyldighet att låta revisor granska kontrollbalansräkningen. Denna skyld- ighet bör ingå bland dem som styrelseledamöterna måste iaktta för att de skall kunna undgå likvidationsskyldighet och personligt betalningsansvar.

• Sida 9
•  Original

2.3. Skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning efter resultatlöst utmätningsförsök

Mitt förslag: Ett resultatlöst utmätningslörsök skall medföra skyl- dighet för bolagets styrelse att genast upprätta kontrollbalansräkning enligt 13 kap. 2 & aktiebolagslagen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt (se betänkandet s. 146 ff).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag eller lämnat det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Som jag har redovisat i föregående avsnitt innehåller 13 kap. 2 & aktiebolagslagen regler som tar sikte på situationen då det kan antas att ett aktiebolag har förbrukat mer än hälften av det registrerade aktiekapitalet. Regleringen innebär att styrelseledamöterna kan bli skyldiga att avveckla bolaget samt att de annars kan bli personligen betalningsansvariga för bolagets därefter uppkommande förbindelser. Reg- leringens effektivitet begränsas emellertid bl.a. av att det ofta är svårt att i efterhand fastställa vid vilken tidpunkt det fanns skäl att anta att aktie- kapitalet var förbrukat till mer än hälften. Antalet fall där styrelseledamot blivit personligen betalningsansvarig för bolagets förbindelser på grund av att regeln om upprättande av kontrollbalansräkning inte följts är också anmärkningsvärt litet.

Ett förhållande som tyder på att ett bolag har förbrukat en stor del av sitt aktiekapital är att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar. I praktiken löreligger med den nuvarande regleringen goda möjligheter att efter ett misslyckat utmätningsförsök påföljdsfritt kunna fortsätta verksamheten och underlåta att upprätta kontrollbalansräkning. Skälet till det är att det är svårt att motbevisa ett påstående om att det inte fanns skäl att anta att hälften av aktiekapitalet förbrukats. För att motverka denna olägenhet med den nuvarande regleringen förordarjag att ett resultatlöst utmätning- sförsök skall utlösa en skyldighet för styrelseledamöterna att genast upp- rätta en kontrollbalansräkning. Om styrelseledamöterna underlåter att göra det. bör regelsystemet i l3kap. 29" aktiebolagslagen bli tillämpligt. Genom en sådan ordning åstadkommes att bolagsstyrelsen genast efter det att det dokumenterats att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar ställs inför valet att antingen upprätta en kontrollbalansräkning — som enligt vad jag tidigare föreslagit skall revisorsgranskas — som ett lörsta led i ett eventuellt likvidationsförfarande eller fortsätta verksamheten under per- sonligt ansvar för styrelseledamöterna.

• Sida 10
•  Original

2.4. Skärpta regler beträffande underlåtenhet att inge årsredovisning

Mitt förslag: Om verkställande direktören och styrelseledamö- terna underlåter att inom femton månader från räkenskapsårets utgång inge årsredovisning och revisionsberättelse till Patent- och registreringsverket. skall de drabbas av ett personligt ansvar för bolagets därefter uppkommande förpliktelser. Något betalningsan- svar drabbar dock inte den som visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av honom.

Kommitténs'förslag: Överenstämmer i huvudsak med mitt (se betänkan- det 5. 148 ff).

Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag eller lämnat det utan erinran. Tre remissinstanser avstyrker förslaget med motiveringen att det är alltför ingripande. Några remissinstanser. däribland de inom exekutionsväsendet. har ansett att tidsfristen bör vara kortare. Ett par remissinstanser har framfört att regeln bör kompletteras med en möjlighet för styrelseledamot att befria sig från ansvar genom att visa att underlåtenheten inte beror på försummelse av honom.

Skälen för mitt förslag: 1 aktiebolagslagen finns regler om upprättande och offentliggörande av årsredovisning och revisionshandlingar. Syftet med dessa regler är i första hand att bolagets intressenter skall kunna få upplysningar som är av betydelse för bedömningen av bolagets ekonom- iska förhållanden och utvecklingsmöjligheter. Denna skyldighet att öppet redovisa sina ekonomiska förhållanden utgör ett elementärt villkor för förmånen att få bedriva verksamhet i aktiebolagsform utan något person- ligt betalningsansvar.

En genomgång som kommittén har gjort visar att det är alltför vanligt att aktiebolag försummar sina skyldigheter att inge årsredovisning och revi- sionberättelse till Patent- och registreringsverket. Av detta måste man dra slutsatsen att det nuvarande regelsystemet inte är effektivt när det gäller syftet att förmå bolagen att i rätt tid upprätta och offentliggöra sin årsre- dovisning (jfr bet. 1989/901LU33).

Med hänsyn till den betydelse som en öppen redovisning av ett bolags ekonomiska förhållanden har för aktieägare, affärskontrahenter, arbetsta- gare, borgenärer och det allmänna är det viktigt att bolagen efterkommer sina skyldigheter i detta avseende. Skärpta regler mot underlåtenhet att i rätt tid inge årsredovisning måste emellertid vara enkla att tillämpa sam- tidigt som de inte får leda till ökad byråkrati. Det är också väsentligt att reglerna får effekt särskilt i de fall där underlåtelsen har sin grund i att bolaget inte vill avslöja sin ekonomiska ställning därför att denna är sådan att bolagets förmåga att betala uppkommande skulder kan ifrågasättas. För att uppnå dessa syften bör reglerna om skyldighet att inge årsredovisning till Patent- och registreringsverket kompletteras med en bestämmelse som innebär att de personer som har till uppgift att se till att redovisningsre-

• Sida 11
•  Original

glerna iakttas, dvs. verkställande direktör och styrelseledamöter. får vid- kännas ett personligt ansvar för de förpliktelser som bolaget ådrar sig efter det att försummelsen har varat under en viss tid. Bestämmelsen bör dock, efter förebild i 13 kap. 2 & aktiebolagslagen i dess lydelse efter den 1 januari 1988. utformas så att styrelseledamot eller verkställande direktör undgår ett sådant personligt betalningsansvar. om han kan visa att underlåtenhet att insända redovisningshandlingarna inte beror på försummelse från hans sida.

Skyldighet att inge årsredovisning uppkommer allra senast nio månader från räkenskapsårets utgång. Kommitténs förslag innebär att ett ytterligare dröjsmål om sex månader bör leda till ett personligt betalningsansvar för de förpliktelser som uppkommer därefter. Några remissinstanser har me- nat att det personliga betalningsansvaret bör kunna inträda efter ett kortare dröjsmål än som föreslagits av kommittén. Jag har för egen del en viss förståelse för den uppfattningen. Den tidsrymd som kommittén har före- slagit ger onekligen ett generöst utrymme för tillfälliga förseningar som t.ex. beror på tillfällig arbetsanhopning eller sjukdom. Detta gäller inte minst med tanke på att betalningsansvaret inte skall drabba den som kan visa att han inte har varit försumlig.

Emellertid bör man beakta att det här är fråga om en ny sanktion som i vissa fall kan bli ganska sträng. Jag har därför stannat för att följa kommit- téns förslag i denna del. Jag vill dock samtidigt framhålla att jag avser att noga följa utvecklingen samt att jag inte är främmande för tanken att senare vid behov föreslå en i detta avseende skärpt regel. Vad som i så fall också kan förtjäna att övervägas är om en något mindre ingripande sanktion skulle kunna införas i fråga om försummelser som har varat under kortare tid än sex månader.

Sammanfattningsvis föreslår jag att den nu aktuella tidsfristen bestäms till femton månader efter räkenskapsårets utgång.

2.5. Juridiska personer som delägare i handelsbolag

Min bedömning: Regler om förbud förjuridiska personer att vara delägare i handelsbolag bör för närvarande inte införas.

Kommitténs bedömning: Överenstäm mer med min (se betänkandet s.155 ff).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser instämmer i kommitténs bedömning.

Bakgrund: 1 handelsbolag svarar delägarna personligen för bolagets förpliktelser. Det finns emellertid. med ett undantag som här saknar intresse. inget som hindrar att delägarna utgörs avjuridiska personer utan personligt betalningsansvar. Detta kan synas motsägelsefullt och innebär att den finansiella grunden för ett handelsbolags verksamhet kan vara svag. Det har därför ifrågasatts om det bör vara tillåtet för exempelvis två aktiebolag att ensamma vara delägare i ett handelsbolag eller för ett

• Sida 12
•  Original

aktiebolag att vara den enda fullt ansvarige bolagsmannen i ett kom- manditbolag. Också skattemässiga skäl har åberopats för att man bör inskränka framförallt aktiebolagens möjligheter att driva verksamhet i handelsbolagsform.

Skälen för min bedömning: Enligt min. mening finns det flera skäl som talar mot att inskränka juridiska personers möjligheter att vara delägare i handelsbolag. För att bibehålla den nuvarande ordningen talar framför allt att det finns företagsmässigt betingade. legitima behov förjuridiska perso- ner att kunna samverka i han'delsbolagsform med andra juridiska personer eller med fysiska personer. Från borgenärsskyddssynpunkt finns det inte heller skäl att förhindra juridiska personer att ingå som bolagsmän i handelsbolag eller att i annan utsträckning än vad som är tillåtet vara komplementär i kommanditbolag.

De skäl som åberopats mot att tillåta juridisk person som delägare i handelsbolag är främst skatterättsliga och inte civilrättsliga. Eventuella problem bör därför i första hand lösas inom skatterätten. Jag kan i detta sammanhang erinra om att bl.a. beskattningen av handelsbolag är föremål för utredning av en av regeringen i december 1990 särskilt tillkallad utredare (Dir. 1990182). Mot denna bakgrund anserjag att det för närva- rande saknas skäl att begränsa juridiska personers möjlighet att ingå som bolagsmän i handelsbolag utöver vad som följer av den nuvarande regler- ingen.

2.6. Åtgärder mot bulvanskap

Min bedömning: Någon generell lagstiftning avseende bevissvårighe-

ter vid bulvanskap och ekonomiskt ansvar för huvudmannen i bulvansituationer bör inte införas.

Kommitténs bedömning: Överensstämmer med min bedömning (se betän- kandet s. 207 ff).

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna delar kommitténs be- dömning. Ett par remissinstanser menar dock att lagstiftningsåtgärder mot bulvanskap bör vidtas.

Bakgrund: Eko-kommissionen lade år 1983 fram förslag till generella bestämmelser om bulvanförhållanden (se SOU 1983:46). Förslaget inne- fattade såväl regler om huvudmannens ekonomiska ansvar i fråga om förpliktelser som bulvanen ådragit sig som bestämmelser mot kringgående av krav på förvärvstillstånd genom utnyttjande av bulvan. Förslaget blev starkt kritiserat under remissbehandlingen. Kritiken tog framför allt sikte på att kommissionen enligt kritikernas uppfattning inte hade lyckats med att på ett från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt från lagens tillämpningsområde avgränsa sådana bulvanförhållanden som inte kan anses illojala. Denna kritik gällde inte minst reglerna om huvudmannens ekonomiska ansvar för bulvanens förpliktelser.

Till följd av de invändningar som restes mot eko—kommissionens förslag

• Sida 13
•  Original

rörande bulvanförhållanden blev förslaget inte genomfört. Regeringen lade emellertid fram ett av rik5dagen sedermera antaget förslag till lag om vissa bulvanförhållanden (prop. 1984/85zl 11. LU25, rskr. 250). Lagen. som trädde ikraft den 1 juli 1985 (SFS 19851277), gäller kringgående av hinder mot att förvärva eller behålla viss egendom eller rättighet. Bestämmelserna i lagen har emellertid inte generell giltighet utan är tillämpliga endast på förvärvshinder som uppställs i ett antal i bulvanlagcn uppräknade andra lagar.

Betalningsansvarskommittén har haft till uppgift att ytterligare överväga huruvida generella bestämmelser bör införas om ekonomiskt ansvar för huvudmannen avseende bulvanens förpliktelser. Kommittén har också haft till uppgift att överväga andra åtgärder för att komma till rätta med de missförhållanden som bulvanskap kan ge upphov till. Kommittén skulle därvid särskilt uppmärksamma de problem som är förenade med svårighe- terna att bevisa att det föreligger ett bulvanförhållande.

Skälen för min bedömning: Kommittén har i sitt betänkande gjort en grundlig redovisning av de rättsfrågor och problem som har samband med bulvanskap. Av redovisningen framgår att det möter betydande svårighe- ter från rättssäkerhetssynpunkt att ange gränsen mellan illojala bulvanför- hållanden där ett betalningsansvar för huvudmannen ter sig påkallat och andra situationer där borgenären bör hänvisas att hålla sig till mellanman- nen. Någon tillfredsställande lösning på detta problem har inte kunnat åstadkommas. Mot denna bakgrund och då mitt förslag till lagbestämmel- ser om ansvarsgenombrott är ägnat att leda till att huvudmannen i vissa praktiskt betydelsefulla fall kan göras ansvarig för bulvanens förpliktelser — något som jag återkommer till i specialmotiveringen, se avsnitt 4.1 — föreligger det enligt min mening inte skäl att nu införa någon generell lagstiftning i fråga om ekonomiskt ansvar för huvudmannen i bulvanför- hållanden. ' '

På samma sätt anser jag att kommittén har visat att det inte är ända- målsenligt att lösa frågan om bcvissvårigheter vid bulvanskap genom en generell lagstiftning som är skild från det sakliga innehållet i och det bakomliggande syftet med bulvanbcstämmelserna i varje särskilt fall. Med hänsyn härtill bör något förslag till generella bevisregler i fråga om bulvan— skap inte läggas fram.

2.7. Ikraftträdande m.m.

Den nya lagstiftningen börträda i kraft den ljanuari 1992. Några särskilda övergångsbcstämmelser erfordras inte.

3. Upprättade lagförslag

I enlighet med vadjag nu anfört har inomjustitiedepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i aktiebolagslagen (197511385). Lagrådet har granskat lagförslaget.

Prop. 1990/91: 198

• Sida 14
•  Original

4. Specialmotivering förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

llkap. 3?"

Minst en månad före ordinarie bolagsstämma skall årsredovisnings- handlingarna för det förflutna räkenskapsåret avlämnas till revisorerna.

Senast en månad efter det resultaträkningen och balansräkningen blivit fastställda. skall avskrift av årsredovisning och revisionsberättelse insän- das till registreringsniyndigheten. På avskriften av årsredovisningen skall styrelseledamot eller verkställande direktör teckna bevis om att resultat- räkning och balansräkning fastställts med uppgift om fastställelsedagen. Beviset skall även innehålla uppgift om bolagsstämmans beslut beträffande bolagets vinst eller förlust.

Om avskrlfi av årsredovisning och revisionsberättelse inte. på sätt som anges i andra stycket, har insänts inom jemton månader e/ier räkenskaps- årets utgång. svarar .s't_j-'relseledamäterna och verkställande direktören soli- dariskt/ör dejörpliklelser som uppkommer för bolaget. En st_j-'relseledamot eller verkställande direktör undgår dock ansvar. om han visar att underlå— tenheten att insända årsredovisning och revisionsberättelse inte beror på försunzmelse av honom. Ansvar inträder inte för förpliktelser som upp- kommer efter det att handlingarna har kommit in till regis/reringsmj'ndig- heten.

Tredje stycket är nytt och anger att underlåtenhet att enligt paragrafens andra stycke inge årsredovisning och revisionsberättelse i vissa kvalifice- rade fall medför ett personligt ansvar för bolagets förpliktelser.

Förutsättningen för att ett personligt ansvar skall inträda är. att mer än femton månader har förflutit efter ett räkenskapsårs utgång utan att årsre- dovisningshandlingarna har sänts in till Patent- och registreringsverket. De personer mot vilka det personliga ansvaret kan göras gällande är bolagets verkställande direktör och dess styrelseledamöter. Personkretsen är alltså densamma som enligt l9kap. 2 5 aktiebolagslagen kan föreläggas vid vite att inge de aktuella handlingarna.

Det personliga ansvaret avser endast förpliktelser som uppkommer efter utgången av femtonmånaderstiden. Ansvaret enligt förevarande bestäm- melser omfattar alltså inte förpliktelser som har uppkommit före den tidpunkten. Något ansvar uppkommer inte heller för förpliktelser som bolaget ådrar sig efter det att de ifrågavarande handlingarna har ingivits. Till skillnad från skadeståndsskyldigheten enligt reglerna i lagens 15kap. uppkommer ansvaret vare sig borgenärerna lider skada eller ej till följd av underlåtenheten.

På samma sätt sotn gäller i fråga om personligt ansvar enligt 13 kap. 2 & fjärde stycket kommer dock ansvar i fråga endast då styrelseledamot eller verkställande direktör har gjort sig skyldig till försummelse. Med för- summelse avses att styrelseledamoten eller verkställande direktören upp- såtligen eller av oaktsamhet underlåtit att fullföra vad sorti åligger honom eller henne enligt bestämmelsen. Det åligger såväl styrelseledamöterna som den verkställande direktören att verka för att de åtgärder som föreskrivits

• Sida 15
•  Original

vidtas. Exempel då något betalningsansvar inte bör komma i fråga är att en styrelseledamot eller verkställande direktör felaktigt har informerats om att redovisningshandlingarna insänts till Patent- och registreringsverket eller att någon på grund av allvarlig sjukdom eller på grund av något liknande hinder inte kunnat uppfylla sina åligganden. Ansvaret har efter förebild i 13 kap. 2 g" fjärde stycket utformats som ett s.k. presumtionsan- svar, vilket innebär att en styrelseledamot går fri från ansvar enligt para- grafen endast om han kan visa att underlåtenheten att fullgöra vad som åligger ledamoten enligt andra stycket inte har berott på egen försumlighet. Detta innebär att bcvissvårigheter i frågan om styrelseledamot eller verk- ställande direktör iakttagit den grad av omsorg som rimligen kan begäras går ut över denne.

13 kap.

Zs' Det åligger styrelsen att ofördröjligen upprätta och låta revisorerna granska en särskild balansräkning så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Samma skyl- dig/tet inträder om bolaget vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken befimnits sakna utmätningsbara tillgångar. Visar balansräkningen att bo- lagets eget kapital understiger häl/ten av det registrerade aktiekapitalet skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämma hänskjuta fråga om bolaget skall träda i likvidation. Godkänns ej på bolagsstämma inom åtta månader efter hänskjutandet en av revisorerna granskad balansräkning avseende ställ- ningen vid tiden för stämman som utvisar att det egna kapitalet uppgår till det registrerade aktiekapitalet. skall styrelsen. om ej bolagsstämman beslu— tar att bolaget skall träda i likvidation. hos rätten ansöka att bolaget försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot. verkställande direktör. revisor eller aktieägare.

Görs ansökan enligt första stycket. förordnar rätten att bolaget skall träda i likvidation, om det ej under ärendets handläggning i tingsrätten styrks att balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår till det registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Vid beräkning av det egna kapitalet storlek skall inom linjen tilläggas en post utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa. om de redovisades till lörsäljningsvärdet med avdrag för försäljning- skostnaderna. Beträffande sådana anläggningstillgångar som undergår fort- löpande värdeminskning gäller dock att de tas upp till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar. om därige- nom erhålls ett högre värde. Vidare skall vid beräkningen hänsyn inte tas till skuld på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten är beroende av bolagets ekonomiska ställning. om stödet — för det fall att bolaget försätts i konkurs eller träder i likvidation — skall återbetalas först sedan övriga skulder till fullo betalats.

Om styrelseledamöterna underlåter att fullgöra vad som åligger dem enligt första stycket. svarar de och andra som med vetskap om denna underlåtenhet handlar på bolagets vägnar solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget. En styrelseledamot undgår dock ansvar. om han visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av honom. Soli— dariskt ansvar för de förpliktelser som uppkommer för bolaget inträder

• Sida 16
•  Original

även för aktieägare som. när likvidationsplikt föreligger enligt första styc- ketfjärde meningen, med vetskap om Iikvidationsplikten deltar i beslut att fortsätta bolagets verksamhet. Ansvarighet enligt detta stycke gäller dock inte för förpliktelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan har hänsk- jutits till rättens prövning eller sedan en balansräkning. som utvisar att bolagets eget kapital uppgår till det registrerade aktiekapitalet. blivit grans- kad av revisorerna och godkänd av bolagstämma.

Ändringen i förevarande paragraf innebär att revisorernas granskning av kontrollbalansräkningen görs obligatorisk . Detta gäller beträffande såväl den kontrollbalansräkning som skall upprättas ofördröjligen så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet (och alltid då bolaget vid utmätningsförsök befunnits sakna utmätningsbar egendom. se nedan) som den kontrollba- lansräkning som skall underställas bolagsstämman inom åtta månader från det att likvidationsfrågan hänskjutits till stämman.

Om styrelsen har upprättat kontrollbalansräkning när detta varit erfor- derligt men inte låtit revisorerna granska den, har styrelsens ledamöter, i enlighet med vad som sägs i paragrafens fjärde stycke. underlåtit att fullgöra vad som åligger dem enligt första stycket. Frågan om styrelsele- damöternas personliga ansvar för bolagets uppkommande förbindelser blir i sådant fall att bedöma på samma sätt som om någon kontrollbalansräk- ning över huvud taget inte har upprättats.

Det förhållandet att revisorerna måste granska kontrollbalansräkningen innebär inte att revisorerna också åläggs ansvar för att upprätta den. Den skyldigheten åvilar enbart styrelsen. Revisorernas uppgift blir att granska den kontrollbalansräkning som styrelsen lägger fram samt att avge yttrande över den i lämplig form.

Paragrafen ändras vidare så att ett resultatlöst utmätningsförsök hos ett aktiebolag likställs med att det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Om bolaget vid utmätningsförsök befinnes sakna utmätningsbar egendom. åligger det alltså styrelsen att ofördröjligen upprätta en kontrollbalansräkning vid äventyr som anges i paragrafens fjärde stycke. Genom att i bestämmelsen ange vid "verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken” omfattas både den situationen där utmätningsförrättning skett och när gäldenären utan sådan förrättning har befunnits sakna utmätningsbara tillgångar till betalning av utmätningsfordran.

Om kontrollbalansräkning har upprättats och frågan om bolaget skall träda i likvidation har hänskjutits till bolagsstämman, inträder naturligtvis inte någon skyldighet att ånyo upprätta kontrollbalansräkning för det fall att ytterligare resultatlösa utmätningsförsök görs under tiden fram till bolagsstämman.

Ikraftträdande

Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1992. Något behov av särskilda övergångsbcstämmelser har inte ansetts föreligga.

• Sida 17
•  Original

5. Hemställan Prop. 1990/91: 198

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan- den har lagt fram.

(

• Sida 18
•  Original

Sammanfattning Prop-_ 1990/911198 Bilaga ]

Betänkandet består av tre huvuddelar. l del I behandlas frågor om person- ligt betalningsansvar i vissa fall för aktiebolags och ekonomiska förening— ars skulder, s.k. ansvarsgenombrott. Kommittén föreslår att regler härom införes i aktiebolagslagen. i lagen om ekonomiska föreningar och i för- månsrättslagen. Betänkandet innehåller i denna del också förslag till änd-

rade regler i aktiebolagslagen om skyldighet att låta revisor granska kon- trollbalansräkning. om skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning då ett aktiebolag befunnits sakna utmätningsbara tillgångar samt om personligt ansvar vid underlåtenhet att insända årsredovisningshandlingar till patent- och registreringsverket. Del II i :betänkandet innehåller överväganden rörandejuridiska personers delägarskap i handelsbolag. Idel lll behandlas frågor om bulvanskap. I delarna II och III avstår kommittén från att lägga fram förslag till lagändringar.

I Förslag till regler om ansvarsgenombrott

Aktiebolag och ekonomiska föreningar är från sina ägare och medlemmar fristående rättssubjekt. Som ett grundstadgande i aktiebolagslagen är in- skrivet att delägarna inte har något personligt ansvar för bolagets förplik- telser. (En regel av samma innebörd finns i föreningslagen; vad som i det följande sägs om ansvar för aktiebolags skulder har motsvarande tillämp- ning vad gäller ekonomiska föreningar.) Ett aktiebolags borgenärer är alltså hänvisade till att söka få betalning för sina fordringar ur bolagets tillgångar och de kan inte vända sig mot aktieägarna personligen vare sig dessa är fysiska ellerjuridiska personer.

Till skydd för borgenärernas intressen innehåller aktiebolagslagen ett regelsystem som är avsett att ge garantier för att en bolagsförmögenhet uppkommer vid bolagets bildande och att denna förmögenhet sedan vid- makthålles under bolagets verksamhet. Borgenärernas intressen tillgodoses också av regler om ansvar för annan än bolaget i vissa bestämda situatio- ner. Enligt 13 kap. 2 _S ABL blir styrelsens ledamöter personligen ansvariga för bolagets uppkommande förpliktelser om de försummar att vidta åtgär- der som är föreskrivna i fall då det finns anledning befara att bolaget förlorat viss del av aktiekapitalet. Aktiebolagslagen innehåller vidare bc- stämmelser om skadeståndsansvar för bland andra styrelseledamöter och aktieägare gentemot bolaget och dess borgenärer. För bolagets obetalda skatter kan den som företräder bolaget blir personligen ansvarig enligt särskilda författningar. Härjämte finns bestämmelser om skyldighet att återbära från bolaget olovligt utdelad vinst. För borgenärernas säkerhet har också reglerna om återvinning i konkurs betydelse.

De lagreglerade fallen av personligt betalningsansvar för bolagets skul- der kan sägas ha karaktär av påföljd för bolagsfunktionärer och i fall andra då de försummat sina skyldigheter i olika avseenden eller då överträdelse skett av vissa bestämda regler. Tillämpningen av dessa bestämmelser behöver inte uppfattas som något åsidosättande av principen om aktieä- '18

• Sida 19
•  Original

garnas frihet från personligt ansvar för bolagets förpliktelser. Någon gene- Prop. 1990/91: 198 rell inriktad lagregel med denna innebörd finns inte. I rättspraxis har Bilaga [ däremot ett sådant åsidosättande -— ansvarsgenombrott — förekommit i några fall, i vilka ett fasthållande av principen om aktieägarnas ansvars- frihet ansetts leda till ett icke godtagbart resultat. Ansvarsgenombrott är alltså inte någon helt okänd företeelse inom rättstillämpningen. Avgöran— dena är emellertid fåtaliga och rättsläget i fråga om vilka förhållanden som skall föreligga för att ansvarsgenombrott skall kunna ske måste betecknas som oklart. Kommittén anser att det bör ske ett klargörande i lag av att ansvarsge- nombrott under särskilda omständigheter kan inträffa samt att det också behövs en precisering av vilka omständigheter som i sådana fall måste vara uppfyllda. Detta skulle väsentligt underlätta en enhetlig rättstillämpning och skapa en högre grad av förutsebarhet. Ett lagfästande av möjligheten till ansvarsgenombrott bör dessutom få en preventiv effekt därigenom att aktieägare och bolagsledningar kan komma att iaktta större återhållssam- het när det gäller åtgärder som är till skada för borgenärerna. Detta är ett icke oviktigt skäl för en reglering i lag.

Sakliga förutsättningar för ansvarsgenombrott

Kommittén har inte ansett sig böra lägga fram förslag till regler om ansvarsgenombrott som skulle innebära genomgripande förändringar i gällande rätt. Ett riktmärke för kommitténs arbete har varit att principen om aktieägarnas personliga ansvarsfrihet även i fortsättningen skall ha giltighet men att denna princip skall få genombrytas i vissa särskilt kvali- ficerade fall av åsidosättande av bolagsborgenärernas intressen.

Vid bestätnmandct av de sakliga förutsättningarna för ansvarsgenom- brott i en regel av nu angiven innebörd avstår kommittén från att i lagtext söka i detalj beskriva alla tänkbara förfaranden som bör föranleda ansvars- genombrott. Kommittén har funnit att de svårigheter detta skulle föra med sig är av den arten att de inte kan övervinnas. I stället föreslår kommittén en generellt verkande regel som anger att ansvarsgenombrott kan ske om en aktieägare begagnat sitt inflytande över bolaget på ett gentemot borgenä- rerna otillbörligt sätt. Regeln kompletteras med en bestämmelse om att ansvar inte skall inträda i annat fall än då bolagets ekonomiska underlag varit uppenbart otillräckligt i förhållande till verksamhetens art och om- fattning samt till förutsebara risker.

l kommitténs lagförslag är underkapitalisering en nödvändig men inte tillräcklig grund för ansvarsgenombrott. Det fordras dessutom att aktieäga- ren begagnat sitt inflytandc över bolaget på ett gentemot borgenärerna otillbörligt sätt. Huruvida det skett får bli att bedöma utifrån en helhets- syn. varvid orsakerna till underkapitaliseringen är av väsentlig betydelse. Om det bristande kapitalunderlaget inte låter sig förklaras av ekonomiska realiteter utan i stället visar sig bero på att en delägare i eget intresse förhindrat kapitalbildning i bolaget kan detta, enligt vad kommitten när- mare utvecklar i betänkandet, ofta tas till intäkt för att borgenärernas intressen åsidosatts på ett otillbörligt sätt. 19

• Sida 20
•  Original

I betänkandet betonar kommittén att underkapitalisering av ett aktiebo- Prop. 1990/91: 198 lag i sig inte är att betrakta som en otillbörlig faktor som bör föranleda Bilaga l ansvarsgenombrott. Det avgörande är i stället de bakomliggande förkla- ringarna till underkapitaliseringen. Sådana orsaker som oskickligt företa- gande, dåliga konjunkturer. svåra branchförhållanden eller oturliga affärs- händelser är i regel inte skäl nog för att anse borgenärerna otillbörligt behandlade; allt sådant hör till affärslivets beständiga villkor och kan inträffa i företagsformer med eller utan personligt ansvar. När det däremot föreligger ett planmässigt handlande för att minimera det för borgenärerna i händelse av bolagets obestånd tillgängliga bolagskapitalet kan otillbörlig- hetskravet vara uppfyllt. Vad som därvid närmare besett gör handlandet otillbörligt kan sägas vara att verksamhetsformens grundförutsättningar rubbats genom ett avsiktligt och för bolaget skadligt undertryckande av dess kapitalbildning.

Den av kommittén föreslagna lagstadgade principen för vad som i sakligt hänseende bör fordras för att ansvarsgenombrott skall få ske har kommittén fått fram bland annat genom att studera och analysera ett stort antal verkliga och fiktiva fall. där ansvarsgenombrott har eller kunde ha ifrågasatts. Undersökningen omfattar inte bara frågan om vilka beteenden och andra faktorer som i en given situation bör medföra ansvar utan tar också i beaktande frågan i vad mån detär eller bör vara möjligt att utkräva ansvar enligt det så att säga ordinära borgenärsskyddsrättsliga regelverket. En avsevärd del av betänkandet ägnas åt sådana undersökningar och åt fallrelaterade bedömningar av de föreslagna ansvarsgenombrottsreglernas räckvidd. Kommittén har funnit detta tillvägagångssätt ändamålsenligt och nödvändigt. ej minst med tanke på att tillämpningen av en generellt verkande lagregel om ansvarsgenombrott i högre grad än eljest måste bli beroende av lagens förarbeten.

Kommittén har funnit att den föreslagna ansvarsgenombrottsregeln kommer att kttnna tillämpas i sådana situationer där det närmast är fråga om missbruk av aktiebolagsformen och där verksamheten bedrivits uteslu- tande på borgenärernas risk under det att det ordinära borgenärsskydds- rättsliga regelsystemet samtidigt framstår som otillräckligt. Däremot skulle sådana fall där det inte helt saknats ambition att förse bolaget med ett eget - ekonomiskt underlag falla vid sidan av tillämpningsområdet. Den genom- förda analysen visar att den föreslagna ansvarsgenombrottsregeln får ge— nomslagskraft i kvalificerade fall. samtidigt som verkningsfältet blir så begränsat att den generella giltigheten av principen om aktieägarnas frihet från personligt ansvar aldrig kommer i fara. Enligt kommitténs uppfatt- ning innefattar regeln en rimlig avvägning mellan behovet av effektiva åtgärder mot illojal företagsamhet och risken för en uppluckring av aktie- bolagslagens övergripande regel om personlig ansvarsfrihet.

Krav på orsakssamband

För att en aktieägare skall kunna dömas till ansvarsgenombrott måste det enligt kommitténs förslag kunna konstateras ett orsakssamband mellan aktieägarens agerande och bolagets oförmåga att betala sina skulder. Det 20

• Sida 21
•  Original

fordras alltså dels att aktieägaren begagnat sitt inflytande över bolaget på Prop. 1990/91: 198 ett gentemot borgenärerna otillbörligt sätt. dels att aktieägarens beteende Bilaga 1 haft betydelse för uppkomsten av obestånd. Något krav på att aktieägaren skall ha utövat sitt inflytande i kraft av någon viss storlek på aktieinneha— vet uppställs inte utan det avgörande är att han rent faktiskt haft sådant inflytande över verksamheten att hans agerande varit orsak till bolagets obestånd. Genom kravet på orsakssamband har kommittén velat åstad— komma bland annat att de aktieägare går fria som endast i ringa mån kunnat påverka beslutsprocessen i bolaget eller som förvärvat aktier i bolaget i kapitalplaeeringssyfte men inte befattat sig med dess verksamhet.

Avtalsenliga förpliktelser

Innebörden av en dom på ansvarsgenombrott är enligt kommitténs lagför- slag i huvudfallet att aktieägaren blir lika ansvarig som bolaget för alla skulder som bolaget själv inte förmår infria. Kommittén har emellertid funnit att om denna princip tilläts gälla oinskränkt även beträffande bolagets kontraktsmässiga förpliktelser, detta i vissa situationer skulle kunna leda till icke godtagbara resultat. Exempelvis skulle det vara föga rimligt om en person med hjälp av ansvarsgenombrott skulle få betalt av ägaren för sin kontraktsenliga fordran på bolaget om vederbörande redan vid kontraktstillfallet var helt på det klara med att uppläggningen av bolagets verksamhet var arrangerad på sådant sätt att utsikterna att få betalt av bolaget för fordringen var osäkra. Kommittén föreslår därför en särskild regel av innebörd att en delägare inte behöver svara för förpliktel- ser som uppkommit genom avtal med viss borgenär. om delägaren gjort vad som på honom skäligen ankommit för att upplysa borgenären om bolagets ekonomiska förhållanden.

Ansvar för annan än aktieägare

För kommittén har det stått klart att regler om ansvarsgenombrott måste ha sin huvudsakliga inriktning mot och sin väsentligaste betydelse för de personer som har ett ägarintresse i bolaget. Detta följer redan av ansvars- genombrottets principiella karaktär av att innebära ett urkraflsättande av aktiebolagslagens generella regel om personlig ansvarsfrihet för bolagets delägare. Personer utanför aktieägarkretsen har i allmänhet också mindre att vinna på en borgenärsftentlig uppläggning av bolagets verksamhet än de som på grund av ägande har rätt att få del av bolagets vinst.

Kommittén har emellertid funnit att regler om ansvarsgenombrott som befattar sig enbart med frågan om just aktieägarnas ansvar skulle framstå som otillfredställande. [ vissa fall skulle sådana regler helt förfela sitt mål. Problemet hör samman med det förhållandet att den verkliga makten över bolaget långt ifrån alltid ligger hos aktieägarna. En regel som undantagslöst utpekade dem som de anSVariga oberoende av vem som haft den reella bestämmanderätten skulle vara inkonsekvent och orättvis. l betänkandet utvecklar kommittén utförligt denna problematik och analyserar typiska 21

• Sida 22
•  Original

situationer där beslutanderätten har förskjutits från aktieägarna till andra Prop. 1990/91: 198 personer. Bilaga 1

En enligt kommitténs bedömning adekvat lösning på problemet är att låta ansvar på samma grunder som för aktieägarna få göras gällande mot den som haft ett bestämmande inflytande över bolagets verksamhet. En på så sätt gjord utvidgning av ansvarskretsen skulle i hög grad befrämja effektiviteten av en lagstiftning om ansvarsgenombrott. Den föreslagna utvidgningsregeln bör ändå inte kunna uppfattas som alltför långtgående. eftersom det för ansvar krävs både att vederbörande haft ett bestämmande inflytande och att han begagnat det inflytandet på ett gentemot bolagsbor- gcnärerna otillbörligt sätt. Är ettdera av dessa båda villkor inte uppfyllt kan ansvarsgenombrott inte komma i fråga.

En konsekvens av den föreslagna utvidgningsregeln är att bestämmels- erna om ansvarsgenombrott kan komma att tillämpas på dem som döljer ett aktieinnehav genom anlitande av bulvan. Detta uppfattar kommittén som mycket tillfredställande. En annan konsekvens är att det vid koncern- bildningar går att utkräva ansvar för ett dotterbolags skulder ej endast av moderbolag utan även av moderbolagets ägare och av systerbolag inom koncernen. Regeln kan också få tillämpning på förhållandet mellan flera aktiebolag som ägs av en och samma fysiska person och utgör därigenom ett sätt att komma till rätta med missförhållanden inom sidoordnade koncerner. [ bolagsgrupperingar med inslag av korsvist ägande kan det inträfl'a att aktierna till största delen ägs av bolagen själva. Utan utvidg- ningsregeln skulle 'det inte vara möjligt att vid behov rikta en ansvarsge- nombrottstalan mot personer inom den för bolagen gemensamma företags- ledningen.

Den föreslagna regeln om utvidgning av den ansvariga personkretsen är avsedd att kunna tillämpas på envar som har ett bestämmande inflytande över ett bolags verksamhet. Om t.ex. en kreditgivare rent faktiskt tillvällt sig ett bestämmande inflytande över verksamheten och missbrukar sin maktposition på ett gentemot borgenärerna otillbörligt sätt kan ansvarsre— glerna träffa också honom. Något hinder mot att på samma grunder döma en styrelseledamot eller en verkställande direktör till ansvar föreligger i princip inte. Detta kan synas anmärkningsvärt eftersom det i aktie- bolagslagen redan finns en i stort sett tillfredställandc reglering av bolags- funktionärcrnas ansvar. Avgörande för möjligheterna att döma en sådan person till ansvar enligt den av kommittén föreslagna regeln är emellertid inte personens ställning som funktionär i bolagets ledning utan det förhål— landet att det skett en faktisk förskjutning av bestämmanderättcn från aktieägarna till bolagsfunktionären i fråga. Något verkligt motsats- förhållande eller konkurrens mellan å ena sidan reglerna om bolagsledning- ens ansvar och å andra sidan möjligheterna att tillämpa ansvarsgenom- brottsreglcrna på personer som ingår i ledningen föreligger därför inte. Det torde för övrigt komma att höra till de rena undantagsfallen att en befatt- ningshavarc i ledande ställning kan hållas ansvarig enligt ansvarsgenom- brottsreglerna utan att han samtidigt har ett ägarintresse i bolaget.

lx.) f'J

• Sida 23
•  Original

Formella förutsättningar för ansvarsgenombrott Prop. 1990/91: 198 Frågan om ansvarsgenombrott saknar i princip intresse så länge som Bildgd l bolaget förmår att själv betala sina skulder. Om en talan om ansvarsgenom- brott kunde väckas utan att bolagets betalningsoförmåga blivit klart doku- menterad. skulle obefogade rättsanspråk kunna väckas till skada inte bara för den som utsätts för anspråket utan även för bolaget självt. Vidare skulle enskilda borgenärer kunna förmå den betalningsansvarige till separatupp- görelser. som skulle innebära ett otillbörligt åsidosättande av övriga borge- närers intresse. Ej minst skulle en sådan ordning vara betänklig med avseende på leverantörer och andra som har svårt att bevaka sina in- tressen. .

Enligt kommitténs mening talar starka sakliga skäl för att det som förutsättning för en talan om ansvarsgenombrott bör ttppställas att bolaget har blivit försatt i konkurs. Talerätten bör primärt tillkomma konkursför- valtaren. Först om denne avstår från att föra talan bör denna möjlighet övergå till borgenärerna. Oavsett vem som för talan bör vad processen kan komma att inbringa fördelas bland borgenärerna enligt de vanliga företrä- desreglerna. Lagfästandet av den nu angivna ordningen föreslås ske genom att konkurslagens regler beträffande talan om återvinning i konkurs ges motsvarande tillämpning.

Ändring i förmånsrättslagen

Kommittén har funnit att regler om ansvarsgenombrott bör kompletteras med bestämmelser som vid behov kan hindra den betalningsansvarige från att. om han tillika har ställning som borgenär i bolagets konkurs, konkur- rera med övriga konkursborgenärer. Kommittén föreslår därför att en särskild regel införes i förmånsrättslagen av innebörd att den som förkla- rats betalningsskyldig på grund av ansvarsgenombrott kan få betalt för sin fordran först efter det att övriga borgenärer fått full betalning.

Förslag till vissa ändringar i aktiebolagslagen

Revisorers granskning av kontrollbalansräkning

Enligt 13 kap. 2 & ABL har ett aktiebolags styrelse skyldighet att ofördröj- ligen upprätta en särskild balansräkning — så kallad kontrollbalansräkning — så snart det finns skäl att anta att mer än halva aktiekapitalet förbrukats. Om denna skyldighet försummas blir styrelseledamöterna personligen ansvariga för bolagets därefter uppkommande förbindelser. Personligt ansvar kan i visst fall också inträda om styrelsen beslutar att fortsätta verksamheten trots att upprättad kontrollbalansräkning visar att mer än halva aktiekapitalet gått förlorat. Om kontrollbalansräkningen däremot skulle utvisa att minst halva aktiekapitalet finns i behåll får verksamheten drivas vidare utan att ytterligare åtgärder för att få till stånd likvidation av bolaget behöver vidtagas och utan att styrelseledamöterna riskerar att bli personligen ansvariga. 23

• Sida 24
•  Original

Den likvidationsavvärjande och ansvarsbef'riande verkan som lagen ger Prop. 1990/91: 198 åt en kontrollbalansräkning, som visar att minst halva aktiekapitalet finns Bilaga 1 i behåll, kan utgöra en frestelse för styrelsen att oriktigt värdera tillgångs- och skuldpostcr i kontrollbalansräkningen. Enligt vad kommittén erfarit förekommer det också. framförallt i fåmansbolag, antedateringar och an- nat fusk vid upprättande av kontrollbalansräkning. För att komma till rätta med dessa oegentligheter föreslår kommittén att det i aktiebolagslagen inskrives att kontrollbalansräkningen måste vara granskad av revisor för att få beaktas när fråga uppkommer om personligt ansvar på grund av försummad likvidationsplikt.

Avsaknad av utmätningsbar egendom

Enligt vad kommittén inhämtat händer det ganska ofta att utmätning hos aktiebolag inte kan ske därför att bolaget saknar utmätningsbar egendom. Det är heller inte ovanligt att aktiebolaget härefter fortsätter sin verksam— het och blir föremål för upprepade utmätningsförsök utan att fördenskull träda i likvidation eller försättas i konkurs.

Det kan på goda grunder antagas att ett bolag som befunnits sakna utmätningsbar egendom i regel har förbrukat större delen av aktiekapitalet och därför rätteligen borde iaktta bestämmelserna om tvångslikvidation. Som ett led i strävandena att göra likvidationsreglerna mera effektiva föreslår kommittén att ett resultatlöst utmätningsförsök hos ett aktiebolag alltid skall medföra skyldighet för bolagets styrelse att upprätta kontrollba- lansräkning. Försummas det blir, i kommitténs lagförslag. styrelseledamö- terna personligen ansvariga för bolagets uppkommande förbindelser enligt det regelsystem som redan finns i 13 kap. 2 & ABL.

Underlåtenhet att insända årsredovisning

Ett villkor för bedrivande av verksamhet i aktiebolagsform är att skyldig- heten att insända årsredovisingshandlingar till patent- och registrerings- verket fullgörs. När handlingarna ingivits blir de offentliga och därigenom tillgängliga för såväl det allmänna som för bolagets aktieägare. affärskon- trahenter. arbetstagare och andra enskilda intressenter. Ej minst för bola- gets borgenärer är det av största vikt att med ledning av aktuella årsredo- visningshandlingar få tillfälle att bedöma bolagets ekonomiska ställning.

Det har emellertid visat sig att många bolag i strid mot aktiebolagslagens bestämmelser underlåter att ge in de ifrågavarande handlingarna. Särskilt allvarligt är det om underlåtenheten beror på att bolagets finansiella ställning försämrats så mycket att bolaget vill undvika att borgenärerna får kännedom om saken.

Kommittén har funnit att de påtryckningsmedel som nuvarande lagstift- ning anvisar i form av vitesföreläggande och tvångslikvidation inte är tillräckligt effektiva när det gäller att förmå bolagen att i rätt tid upprätta och insända årsredovisningen. Kommittén föreslår därför att reglerna kompletteras med en bestämmelse om att verkställande direktören och styrelseledamöterna skall kunna hållas personligen ansvariga för förpliktel- 24

• Sida 25
•  Original