Justitiedepartementet Ju 2001/220/L1

Remissammanställning

Ny aktiebolagslag (SOU 2001:1)

(bilaga: Aktieägarregister)

Förteckning över remissinstanser 3

1. Allmänna synpunkter 4

2. Lagförslagen 19

3. Aktier utan nominellt värde 28

4. Aktiebokens offentlighet 38

5. Vissa frågor rörande bolagsstämma 51

6. Om beteckningen “lekmannarevisorer” 65

7. Ansvar för fel och brister i emissions- och erbjudandeprospekt 70

8. Fission 86

9. Ansvarsgenombrott 92

10. Aktieägarregister 116

11. Övrigt 145

Förteckning över remissinstanser

Följande remissinstanser har inkommit med svar:

Justitiekanslern, Svea hovrätt (inkl. Miljöverdomstolen), Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Västernorrlands län, Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten (EBM), Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet (BRÅ), Datainspektionen, Statskontoret, Revisorsnämnden (RN), Kommerskollegium, Svenska Handelskammarförbundet, Finansinspektionen, Ekonomistyrningsverket (ESV), Riksrevisionsverket (RRV), Riksskatteverket (RSV), Kronofogdemyndigheten i Stockholm, Fjärde AP-fonden, Sjätte AP-fonden, Bokföringsnämnden (BFN), Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Naturvårdsverket, IT-kommissionen, Verket för näringslivsutveckling (NUTEK), Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket (PRV), Invest in Sweden Agency (ISA), Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Lerums kommun, Linköpings kommun, Finspångs kommun, Göteborgs kommun, Vännäs kommun, Värmdö kommun, Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges advokatsamfund, Svensk Handel, Föreningen Svenskt Näringsliv (tidigare Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen), Företagarnas Riksorganisation (FR), Sveriges Fastighetsägareförbund, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Svenska Revisorsamfundet (SRS), Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF), Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Journalistförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Landsorganisation i Sverige (LO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Näringslivets Nämnd för regelgranskning (NNR), Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Finansbolagens Förening, Fondbolagens Förening, Svenska Kreditföreningen, Sveriges Inkassoorganisation (SiO), Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag, AktieTorget Aktiebolag , Konkursförvaltarkollegiernas förening, Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna), Starev, Revisorsnämnden (RN), Stiftelsen Ackordscentralen, Stockholmsbörsen Aktiebolag, Ägarfrämjandet.

Följande remissinstanser har haft tillfälle att yttra sig men har avstått från det:

Katrineholms kommun, Heby kommun, Uppsala kommun, Örkelljunga kommun, Sveriges Ackordscentral, OM Gruppen Aktiebolag, Nordic Growth Market NGM Aktiebolag, Sveriges Finansanalytikers Förening, Föreningen Miljörevisorer i Sverige, Aktiefrämjandet, City-universitetet.

1. Allmänna synpunkter

Justitiekanslern

Med utgångspunkt från de intressen jag främst har att beakta finns inget att erinra mot de förslag som lämnas i betänkandet.

Svea hovrätt

Hovrättens yttrande avser endast sådant i kommitténs förslag som är nytt i förhållande till tidigare avlämnade delbetänkanden.

Kommitténs arbete synes framför allt ha utgått från de stora börsbolagens behov. Som kommittén framhåller är dock dessa bolag i klar minoritet bland Sveriges aktiebolag. Någon närmare analys av vilka förändrade krav som tiden medfört för enmans- och fåmansbolagen har inte redovisats. Arbetet med reformeringen av aktiebolagslagen tycks därför ha fått en viss slagsida, möjligen till nackdel för de mindre aktiebolagen.

Stockholms tingsrätt

Aktiebolagskommitten (kommitten) har innan detta slutbetänkande lämnat ifrån sig sex betänkanden över vilka tingsrätten tidigare yttrat sig. Arbetet har pågått i tio år och har sammantaget behandlat ett stort och viktigt lagkomplex.

Vad avser de allmänna utgångspunkterna vill tingsrätten inledningsvis upprepa sin tillfredsställelse över den modernisering som kommittens förslag innebär. Den nya lagen följer, liksom den gamla, en disposition som utgår från bolagets livscykel. De omdisponeringar som ändå skett är enligt tingsrättens mening ändamålsenliga. Tingsrätten vill även uttrycka sitt gillande över kommittens ansträngningar för att göra lagen mer lättillgänglig, såväl redaktionellt som språkmässigt.

Efter genomgång av betänkandet vill tingsrätten lämna vissa synpunkter. Förslag som inte tas upp särskilt lämnas utan erinran.

Malmö tingsrätt

Kommittén har presenterat ett välskrivet och genomarbetat betänkande. Tingsrätten kan ansluta sig till i stort sett alla de resonemang som förs i betänkandet och de förslag som läggs fram, men har följande synpunkter.

Kammarrätten i Stockholm

Betänkandet berör i allt väsentligt frågor som inte faller inom kammarrättens primära ansvarsområde. Kammarrätten inskränker sig därför till att kommentera följande detaljer i författningsförslaget.

Länsrätten i Västernorrlands län

De i betänkandet lämnade förslagen berör i allt väsentligt frågor som inte faller inom länsrättens arbetsområde. Länsrätten inskränker sig därför till att kommentera följande detaljer i författningsförslaget.

Riksåklagaren

Med överlämnande av yttranden från Åklagarmyndigheterna i Västerås, Linköping och Umeå och - såvitt avser frågan om ansvarsgenombrott - från Riksåklagarens miljöbrottsenhet får jag för egen del anföra följande.

Åklagarmyndigheten i Västerås

I sitt slutbetänkande lägger kommittén fram förslag till en helt ny aktiebolagslag. I betänkandet har de tidigare förslagen sammanställts, men dessutom behandlas en rad nya frågor (s. 14 st. 4). Dessa redovisas med början i betänkandets avsnitt 2. (s. 205 ff.) Huvuddelen av dessa förslag, såsom frågorna kring bolagsstämman, fission och ansvarsgenombrott, saknar enligt min mening egentlig betydelse för åklagarväsendets verksamhet. De föranleder heller inte någon ytterligare kommentar från min sida. Kommitténs val av indelning i kapitel i den nya lagen liksom andra frågor av redaktionell natur föranleder heller inte någon kommentar från min sida.

Nedan berör jag de två kommittéförslag som enligt min uppfattning har betydelse för åklagarverksamheten.

Åklagarkammaren i Linköping

Reformeringen av aktiebolagslagen har redan startat bland annat genom aktiebolagets organisation. Förslaget till ny lag innebär att lagen nu blir mera lättläst och välstrukturerad. Jag har inget att erinra mot de föreslagna förändringarna som till största delen är av bolagsrättskaraktär.

Åklagarmyndigheten i Umeå

Åklagarmyndigheten tillstyrker förslaget.

Förslaget har till stora delar redan remissbehandlats allteftersom delredovisning skett. Detta har redan föranlett ett antal lagändringar och andra är under bearbetning. Det är utan tvekan angeläget att aktiebolagslagen genomarbetas och systematiseras för att som resultat nå en sammanhållen och strukturerad lagprodukt. Detta har kommittén lyckats bra med.

Många av nu framlagda förslag är inte intressanta ur åklagarsynpunkt men i och för sig bra förslag, exempelvis övergången till kvotaktiesystem.

Lagen torde med detta bli betydligt mer lättillgänglig och klarare.

Ekobrottsmyndigheten (EBM)

Ekobrottsmyndigheten har i remissyttranden över ett par av Aktiebolagskommitténs tidigare avgivna delbetänkanden kritiserat kommittén för att i stort sett uteslutande analysera de frågor som behandlats från ett näringslivsperspektiv. Intresset av en effektivisering av bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten har beaktats i mycket liten utsträckning. Bristerna har enligt Ekobrottsmyndighetens uppfattning varit så stora att kommitténs reformöverväganden från den utgångspunkten ansetts som ofullständiga. När det gäller frågan om styrelselösa bolag har Ekobrottsmyndigheten uttalat att den bör bli föremål för en ny, särskild, utredning (jfr Ekobrottsmyndighetens yttrande dels den 5 mars 1998 som underremissinstans till Riksåklagaren över betänkandet Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168) dels den 10 september 1999 över betänkandet Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36)).

Enligt Ekobrottsmyndighetens uppfattning har Aktiebolagskommittén även när det gäller det nu aktuella betänkandet i vissa avseenden inte tillräckligt beaktat vilka effekter de framlagda förslagen får för möjligheterna att effektivt bedriva den av statsmakterna prioriterade kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Detta gäller dels frågan om införande av en bestämmelse om ansvarsgenombrott dels frågan om låneförbudet. Ekobrottsmyndigheten utvecklar sin ståndpunkt närmare nedan.

Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsen har utifrån den intresssen som styrelsen har att företräda, ingen erinran mot de förslag som redovisas i betänkandet.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ)

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har fått rubricerade betänkande på remiss. BRÅ har inte något att erinra mot förslagen utöver vad som anges i det följande.

Revisorsnämnden (RN)

Revisorsnämnden (RN) tillstyrker i huvudsak Aktiebolagskommitténs förslag. RN avstyrker dock förslaget till ändring i de s.k. släktkatalogerna i 10 kap. 16 § och i 11 kap. 11 § aktiebolagslagen (ABL).

Kommerskollegium

Kommerskollegium har till uppgift att arbeta för en effektiv inre marknad i enlighet med EGrättens bestämmelser. I detta arbete ligger framför allt att motverka alla former av handelshinder eller nationella särregleringar som kan riskera att fragmentera den inre marknaden.

Utifrån dessa utgångspunkter ser kollegiet inte någon risk för att Aktiebolagskommitténs slutbetänkande skulle kunna leda till handels- eller etableringshinder i strid med EG-rätten.

Föreningen Svenskt Näringsliv och Svenska Handelskammarförbundet

Som en allmän synpunkt vill Organisationerna framhålla att kommittén utfört ett förtjänstfullt arbete och att flertalet förslag är bra och välgrundade samt visar prov på djupgående kunskap om och förståelse för företagens behov och möjligheter. Organisationerna kan därför i stor utsträckning ansluta sig till kommitténs förslag.

På nedanstående punkter har dock Organisationerna vissa synpunkter och kommentarer.

Finansinspektionen

Finansinspektionen har ingen erinran mot huvuddragen i de förslag som kommittén lägger fram. Inspektionen anser dock att förslagen till ändringar i årsredovisningslagarna angående överkursfond bör förtydligas. Vidare bör de nya reglerna om fission medföra anpassningar i den särskilda lagstiftning som reglerar bankaktiebolag.

Beträffande reglerna om prospekt anser Finansinspektionen att det bör klargöras om prospektskyldigheten i lagen om handel med finansiella instrument även omfattar privata bolag. Därutöver har inspektionen synpunkter på vissa konsekvenser som kommitténs förslag avseende bl.a. prospektregler medför.

Ekonomistyrningsverket (ESV)

Ekonomistyrningsverket (ESV) är i grunden positiv till aktiebolagskommitténs förslag till ny aktiebolagslag. Strukturen i den nya aktiebolagslagen med en ny kapitalindelning och underrubriker i respektive kapital medför att den är mer lättläst.

ESV verkar för en effektiv och ändamålsenlig ekonomisk styrning och uppföljning på alla nivåer i staten. Idag har de statliga bolagen en total balansomslutning på över 850 miljarder kronor, vilket medför att staten är en stor aktieägare. ESV bedömning är att kommitténs förslag kommer att underlätta den ekonomiska styrningen av de statliga bolagen eftersom staten redan vid bildande eller vid nyemission kan tillförsäkra sig att de statliga bolagen har riskkapital, om det anses nödvändigt, för att täcka eventuella framtida förluster. ESV ställer sig även positiv till att kommittén i lagstiftningen tydligare har lagfäst styrelsens ansvar.

ESV samtycker till kommitténs ställningstagande att det idag inte finns något behov av att dela upp lagstiftningen på publika och privata aktiebolag.

Riksrevisionsverket (RRV)

Riksrevisionsverket (RRV) instämmer i stort med kommitténs betänkande, men vill lämna följande synpunkter och kommentarer.

Riksskatteverket (RSV)

Enligt RSV:s uppfattning har kommitténs arbetssätt rent allmänt präglats av en väl genomtänkt plan, där resultatet av arbetet redovisats successivt i ett antal betänkanden av begränsat och därmed gripbart omfång. Kommittén har även lyckats i ambitionen att skapa en systematisk lagtext som är lättläst. Det har blivit lättare att hitta bland bestämmelserna genom att paragrafernas omfång begränsats samt genom användandet av mellan- och paragrafrubriker.

RSV ställer sig positivt till den anpassning till IT-tekniken som gjorts. Det är kostnadsbesparande och underlättar tillgängligheten att en ny teknik kan användas vid kallelse, föranmälan och bolagsstämma.

Skattemyndigheten i Linköping

I slutbetänkandet tar kommittén upp ett antal frågor som i huvudsak tillförts genom tilläggsdirektiv. Lagförslagen i dessa delar redovisas inte separat parallellt med gällande lagtext utan finns inarbetade i en ny helt omstrukturerad aktiebolagslag (NABL) som innehåller 27 kapitel jämfört med 19 kapitel i nu gällande aktiebolagslag (ABL).

NABL utgår, förutom från ABL, även från betänkanden som ännu inte lett till lagstiftning, SOU 1997:168 Vinstutdelning i aktiebolag och SOU 1999:36 Likvidation av aktiebolag. Härtill kommer rad förslag avseende sådant som behandlats i tidigare betänkanden.

Den använda tekniken medför att en genomgång och bedömning av lagförslaget blir krävande. SKM har därför i remissyttrandet i huvudsak begränsat sig till att lämna synpunkter på förslag som ansetts ha direkt betydelse för beskattningen och skattekontrollen.

Skattemyndigheten i Malmö

Enligt SKM:s mening har kommitténs arbetssätt rent allmänt präglats av en väl genomtänkt plan, där resultatet av arbetet redovisats successivt i ett antal betänkanden av begränsat och därmed gripbart omfång. Kommittén har även lyckats väl i sin strävan att skapa en systematisk lagtext som är lättläst. Detta är av stort värde för personer som är verksamma såväl inom den privata sektorn som inom offentlig förvaltning.

SKM har vidare följande detaljsynpunkter på betänkandet.

Skattemyndigheten i Göteborg

SKM har i huvudsak lämnat synpunkter på sådana förslag i betänkandet som berör beskattningsfrågor, kontrollfrågor och frågor gällande borgenärsskyddet. SKM har i samband med detta yttrande inte närmare analyserat sådana förslag som väckts i delbetänkanden vilka redan lett till fram till lagstiftning eller resulterat i en proposition. Vad gäller delbetänkandena Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168) samt Likvidation av aktiebolag

(SOU 1999:36), vilka ännu inte lett fram till nägon proposition, så berörs dessa på nytt i föreliggande yttrande

Kronofogdemyndigheten i Stockholm

KFM anser att kommittén lyckats i sin ambition att göra lagen begriplig och så långt det är möjligt lättläst. Trots att antalet kapitel har utökats har det blivit lätt att hitta bland bestämmelserna genom att paragrafernas omfång begränsats och att man använt sig av mellanrubriker och paragrafrubriker.

KFM anser att IT-anpassningen som gjorts är i takt med tiden. Att godkänna ny teknik vid kallelse, föranmälan och bolagsstämma är kostnadsbesparande och underlättar tillgängligheten. Hålls aktieboken vid bolagsstämma tillgänglig på annat sätt än i skriftlig form, kommer den enskilda aktieägaren med bistånd av personal på platsen kunna få erforderlig information.

Fjärde AP-Fonden

Först och främst skall framhållas att kommittén på ett utomordentligt förtjänstfullt sätt fullgjort sin uppgift. Den föreslagna nya aktiebolagslagen är synnerligen väl genomarbetad och har givits en stringent struktur. Fjärde AP-fonden stöder i stort kommittens förslag. På några punkter har emellertid fonden i förhållande till kommitten avvikande åsikter.

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket anser att kommitténs överväganden kring behovet av en generell bestämmelse om ansvarsgenombrott på aktiebolagsrättens område är väl redovisade och verket har ingen erinran mot kommitténs slutsatser. Såvitt gäller kommitténs förslag om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område vill verket framhålla följande.

Verket för näringslivsutveckling (NUTEK)

NUTEK har även fått i uppdrag att genomföra en bedömning av vilka konsekvenser förslagen i betänkandet kan få för små företags villkor. NUTEKs synpunkter rörande frågeställningar med anknytning till detta uppdrag har inte behandlats i detta remissvar. NUTEK har begränsat sitt remisssvar till enbart förslaget om aktieägarregister.

Konkurrensverket

Konkurrensverket har i ett flertal fall yttrat sig över kommitténs tidigare delbetänkanden och har i allt väsentligt inte haft något att erinra mot framlagda förslag. Från konkurrenssynpunkt har verket uttalat sig positivt beträffande förslag som utmynnat i enklare, tydligare och mer lättförståliga regler inom aktiebolagsrätten. I samband med tidigare yttranden har verket också pekat på ett par närliggande frågor av särskilt intresse ur konkurrenssynpunkt, nämligen behovet av att utvidga revisors rapporteringsskyldighet till att även omfatta överträdelser av konkurrenslagen (1993:20), KL, och risken med att ledamöter samtidigt sitter med i konkurrerande företags styrelser.

Bland förslagen i slutbetänkandet vill verket särskilt framhålla förslaget om att införa uttryckliga regler om fission i aktiebolagslagen. Klara och tydliga regler är i sig positivt från konkurrenssynpunkt. Att reglerna om delning av företag tydliggörs i aktiebolagslagen kan ha ett särskilt värde vid genomförandet av företagskoncentrationer och erbjuda ett enkelt och rationellt förfarande inte minst vid de avyttringar som ibland blir aktuella i samband med att Konkurrensverket prövar koncentrationer utifrån 34 § KL. Från de utgångspunkter Konkurrensverket har att beakta har verket i övrigt ingenting att erinra mot förslagen i Aktiebolagskommitténs slutbetänkande.

Patent- och registreringsverket (PRV)

Först vill Patent- och registreringsverket (PRV) uttrycka sin uppskattning över Aktiebolagskommittens slutbetänkande. Förslaget till ny aktiebolagslag är mycket välskrivet och innehåller flera förändringar som PRV efterfrågat. Dit hör bl.a. förslagen om att verket fattar beslut om tillstånd till nedsättning av aktiekapitalet och ändringarna i kapitlet om likvidation. Kapitelindelningen, kapitelordningen och tekniken med många underrubriker underlättar också läsningen. Dock anser PRV kapitel 12, där bestämmelser om nyemission och emission av skuldebrev sammanförts till ett gemensamt kapitel, som svårläst.

PRV hänvisar till vad verket anfört i sina remissvar rörande Aktiebolagskommittens delbetänkanden. PRV har, när verket nu yttrar sig över slutbetänkandet, valt att begränsa sitt yttrande till i huvudsak de delar av förslagen som har anknytning till verkets roll som registreringsmyndighet för de svenska aktiebolagen.

Invest in Sweden Agency (ISA)

ISA har regeringens uppdrag att verka för att de utländska direktinvesteringarna ökar i Sverige. ISA kan konstatera att det globala flödet av direktinvesteringar har ökat dramatiskt i volym och betydelse. Dessa investeringars betydelse beror inte enbart på de stora kapitalflödena. Utländska direktinvesteringarna leder ofta till införande av ny teknik, nytt ledarskap och nya arbetsformer samt ökade satsningar på forskning och utveckling. Forskning visar dessutom att produktivitet samt antalet anställda i genomsnitt utvecklas mer gynnsamt i utlandsägda företag än i inhemskt ägda företag. Konkurrensen om dessa investeringar hårdnar därför allt mer länder och regioner emellan. För att lyckas att attrahera de investeringar som är nödvändiga för fortsatt uppbyggnad av det svenska välståndet, krävs att Sverige erbjuder konkurrenskraftiga villkor, såväl för företagen som för de individer som skall arbeta inom dessa företag.

Nedan lämnar ISA synpunkter på vissa delar av den föreslagna aktiebolagslagen. Dessa synpunkter inskränker sig till frågor som har en tydlig koppling till denna myndighets kompetensområde, dvs. utländska direktinvesteringar i Sverige.

Strävanden att göra lagen lättillgänglig

Ett aktivt företagande underlättas av transparenta, lättillgängliga och tydliga regler. En sådan regelmiljö ökar förutsägbarheten i fråga om effekter av företags agerande. Detta innebär i sin tur minskade kostnader och ökad investeringsvilja. För utländska intressenter är dessa

aspekter av särskilt stor betydelse. Kommitténs ansträngningar att göra den nya aktiebolagslagen lättläst och lättillgänglig välkomnas således av ISA.

Utländska aktieägares agerande

Som kommittén framhåller så har aktiebolagsformen stor betydelse för såväl småföretag som framväxten av multinationella företag. Kommittén påpekar vidare att bolagens ägare bidrar till att resurser i enskilda företag och näringslivet i stort utnyttjas så effektivt som möjligt. Dessutom nämns att ägarstrukturen bland de börsnoterade bolagen har ändrats kraftigt på senare år. Allt detta är riktigt. ISA invänder dock mot påståendet att de utländska ägarna, vars betydelse ökat dramatiskt under senare år, sällan ingriper i bolagens skötsel då de är missnöjda med bolagens ledning. Det är inte på någon plats i betänkandet underbyggt att utländska aktieägare skulle vara mindre aktiva i sin ägarroll än svenska ägare. Dessutom bör noteras att ca 20 procent av de anställda i näringslivet numera återfinns i just utlandsägda företag. Detta ägande ger ett gott bidrag till den ekonomiska tillväxten och det svenska näringslivets omstrukturering.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet

Aktiebolagskommitténs förslag innehåller flera betydelsefulla nyheter, däribland att aktiernas nominella värde avskaffas och istället s k kvotaktier införs samt att regler om fission införs. Fakultetsnämnden anser att dessa och övriga regler som kommittén föreslår är väl genomtänkta och väl lämpade att ligga till grund för lagstiftning. På vissa punkter anser dock nämnden att reglerna bör ges en något annorlunda utformning och på någon punkt är nämnden direkt avvisande.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet

Mot Aktiebolagskommitténs förslag att en ny aktiebolagslag nu skall antas, i vilken bland annat de lagändringar som tidigare införts i 1975 års aktiebolagslag skall ingå, har fakulteten inget att invända. Förhoppningsvis kommer det stora antalet kapitel och de många paragraferna att göra det enklare för dem som skall tillämpa lagen. Framtiden får utvisa om så blir fallet.

Svenska Kommunförbundet

Svenska Kommunförbundet tillstyrker i huvudsak lagförslaget, men vill framföra följande synpunkter.

Sveriges advokatsamfund

Förslaget, som är väl genomarbetat, är i sina huvuddrag väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Samfundet vill särskilt nämna följande förslag som samfundet tillstyrker, nämligen

- att reglerna om successivbildning skall utgå ur lagen, - att prospektreglerna skall samlas på ett ställe, samt - att institutet fission skall införas.

Införandet av kvotaktier är tveklöst en genomgripande förändring som får omfattande följdverkningar i regelsystemet. Dessvärre förefaller inte förslaget fullt ut ta hänsyn till förändringens principiella innebörd. Nuvarande lagreglering har i vissa delar behållits oförändrad, trots att ändringar framstår som motiverade. Exempel på detta. anges nedan i anslutning till att enskilda paragrafer kommenteras.

Svensk Handel

Svensk Handel ställer sig i huvudsak positiv till kommitténs förslag, dock ej avseende införandet av ett centralt aktieägarregister, ansvarsgenombrott på miljöområdet samt att förhandstillträde skall avgöras genom beslut och inte genom särskild skiljedom.

Företagarnas Riksorganisation (FR)

Företagarnas Riksorganisation (FR) har fått ovanstående promemoria på remiss. FR avstyrker införande av centralt aktieägarregister och av kommittén föreslagen regel om ansvarsgenombrott i miljöbalken. FR tillstyrker förslaget i övriga delar.

Sveriges Fastighetsägareförbund

Betänkandet innehåller dels en sammanställning av de förslag kommittén lagt fram i tidigare betänkanden dels ett antal förslag i frågor som inte tidigare behandlats av kommittén. Förbundet har i detta skede svårt att överblicka de praktiska konsekvenserna av alla de förslag som presenteras i betänkandet men förbehåller sig rätten att i ett senare sammanhang återkomma med synpunkter, om det under den fortsatta beredningen av betänkande skulle visa sig nödvändigt.

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

FAR tillstyrker förslaget till ny aktiebolagslag (ABL) och de föreslagna ändringarna i lagen om handel med finansiella instrument (LHF) m.m. med följande undantag:

Aktiebolagslagen

  • Kvotaktiesystemet tillstyrks, men erfarenheterna från länder som redan tillämpar detta system bör utredas närmare. Vid tillskottsemission genom emission av konvertibler i bolag där aktierna saknar nominellt värde bör teckningskursen få understiga konvertibelns nominella belopp, om konverteringskursen bestäms så att bolaget minst tillförs ett vederlag som motsvarar den sammanlagda ökning av det egna kapitalet som enligt emissionsvillkoren skall motsvara de aktier som lämnas i utbyte. (Kap. 2, betänkandet.)
  • Aktieägare i avstämningsbolag som är införd i aktieboken fem arbetsdagar före stämman bör få delta i stämman. (Kap. 4, betänkandet.)
  • Kraven vid poströstning att hålla sig till de tre givna alternativen och att inte lämna särskilda instruktioner till ombudet bör lindras. (Kap. 4, betänkandet.)
  • FAR anser att styrelsens ansvar för fel och brister i erbjudandeprospekt bör begränsas till sådana prospekt som ges ut i samband med emissionsprospekt. Obligatorisk ansvarsförsäkring för styrelser i publika bolag bör införas för att motverka det s.k. deep pocket syndrome. Det bör klargöras huruvida prospektansvaret för bolaget också skall innefatta ansvar för felaktigheter i en underliggande årsredovisning eller delårsrapport. (Kap. 6, betänkandet.)
  • Förslaget om fissionsregler är delvis oklart, och lagtexten strider på någon punkt mot motivtexten. FAR ifrågasätter också om det till vissa delar överensstämmer med EU:s fissionsdirektiv. (Kap. 7, betänkandet.)
  • Förslaget att införa ett centralt aktieägarregister för alla bolag avstyrks. (Bilaga, betänkandet.)
  • Alla regler om revisorsjäv bör utmönstras ur ABL, eftersom revisorer i ett bolag numera undantagslöst har att följa oberoendereglerna i revisorslagen.(8 kap. författningsförslaget.)
  • Reglerna om revisorns mandatperiod bör modifieras så att de ger utrymme för flexibilitet vid val av en ytterligare revisor m.m. (8 kap. författningsförslaget.)
  • Till dem som kan avge ett apportintyg i stället för den valda revisorn bör läggas registrerat revisionsbolag. Sådana intyg bör övervägas ytterligare från synpunkten av ansvarsfördelningen mellan bolagsorganen. (12 kap. författningsförslaget.)
  • Lagtexten bör klarlägga huruvida revisorsuppdraget upphör vid konkurs. (22 kap. författningsförslaget.)
  • Större konkurser bör vara underkastade yrkesrevision. (22 kap. författningsförslaget.)
  • Termen kupongbolag bör inte införas.

Lagen om handel med finansiella instrument

Den lagtekniska utformningen av 2 kap. 1-3 §§ LHF bör ses över såvitt avser de generella prospektkraven.

Miljöbalken

FAR avstyrker den föreslagna regeln i 10 kap. 2 § miljöbalken om ansvarsgenombrott avseende skyldigheten att vidta s.k. återställningsåtgärder. (Kap. 8, betänkandet.)

Allmänt

Systematik, begrepp och sakligt innehåll i den föreslagna lagstiftningen bör jämföras med övrig associationsrättslig lagstiftning och med redovisningslagstiftningen för att i möjligaste mån åstadkomma enhetlighet.

Svenska Revisorsamfundet (SRS)

Revisorsamfundet anser att den föreslagna nya aktiebolagslagen innehåller en logisk och lättöverskådlig kapitalindelning och struktur.

Revisorsamfundet tillstyrker förslagen avseende

- kvotaktiesystem - valfrihet vid emissioner att viss del av betalningen får tillföras fritt eget kapital - avskaffande av överkursfonden - ersättande av beteckningen lekmannarevisor med uttrycket allmän granskare - fission

Revisorsamfundet avstyrker förslagen avseende

- ansvarsgenombrott - aktieägarregister

Beträffande de lagförslag som inte omnämns i betänkandets allmänna del utan endast framkommer i själva lagtexten eller författningskommentaren tar Revisorsamfundet ställning enligt följande.

Revisorsamfundet tillstyrker

- ABL 1:8 avs beaktande av bolagets egna aktier - ABL 2:1 i vad avser att även annan än bolagets revisor skall kunna granska öppningsbalansen - ABL 3:13 avs förköpsförbehåll - ABL 7:5 avs styrelsens arbetsordning men föreslår en ändring för bolag med en till två styrelseledamöter - ABL 18:1 att lån till bestämda personer skall få lämnas utan säkerhet

Revisorsamfundet avstyrker

- ABL 1:1 avs utformningen av lagtexten rörande aktieägares betalningsansvar - ABL 2:1 och 2:11 vad avser apportegendomens nytta för bolaget - ABL 3:7 avs samtyckesklausul - ABL 8:16 avs revisorsjäv och föreslår att regeln utgår helt och hållet eftersom frågan regleras genom oberoendereglerna i revisorslagen. Om så ej sker måste regeln i vart fall anpassas till revisorslagstiftningen. - ABL 18:1 avs restriktionerna för lån med hänsyn till gränsdragningen av personer som får erhålla lån - ABL 19 kap avs överklagande av skiljedom

Revisorsamfundet föreslår att ifråga om

- ABL 2:5 införs en normalstandard för bolagsordningar - ABL 2:15 regeln om ogiltighet av avtal om uppskjuten apport ses över i syfte att ändra rättsföljden för icke godkända avtal - ABL 8:12 en godkänd revisor i vart fall alltid skall kvarstå till dess att den fyraåriga mandattiden har gått ut - ABL 8:22 den särskilda redogörelsen vid revisorns förtida avgång under vissa förutsättningar inte skall lämnas där revisionsberättelse redan avlämnats

- ABL 8:31 att det inte skall anmärkas i revisionsberättelsen om bolaget inte i rätt tid betalat skatter och avgifter - ABL 8:40 att en revisor skall få kvarstå i sitt uppdrag även efter det att han anmält misstanke om brott till åklagare - ABL 15:3 att det redovisningskrav som föreslås istället införs i årsredovisningslagen - ABL 16:3-4 att möjligheten att förvärva egna aktier även införs för privata bolag.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF)

Förslaget omfattar flera områden som har intresse främst för noterade bolag vilka är ovanliga kunder för SRFs ledamöter. Vårt svar har därför fokuserat på de områden som är av störst intresse för de fåmansägda aktiebolagen, samt vissa generellt viktiga områden.

Den nya lagen har präglats av en bakomliggande ansats till logisk struktur och ordningsföljd mellan regelverkets olika delar. Språkbruket och beskrivningar har även medfört en större tillgänglighet för aktieägare eller funktionärer som är lekmän inom juridik. Lagen har vidare karaktären av checklistor, vilket innebär att man istället för hänvisning till andra paragrafer inom varje område räknar upp allt som ingår eller omfattas. Detta ökar överblicken och stärker tolkningsförmågan av enskilda avsnitt.

SRF anser att det nya regelverket är väldisponerat och har gjort stora framsteg vad avser enkelhet och överskådlighet, samt att hela lagrummet följer en väsentligt mera logisk ordningsföljd än nuvarande ABL. SRF tillstyrker därför ansatsen fullt ut. Värdet av att använda kompletta checklistor för varje område istället för hänvisningar tillstyrkes också.

Sveriges Försäkringsförbund

I allt väsentligt har Försäkringsförbundet inte något att erinra mot de presenterade förslagen.

Förbundet vill dock framhålla vikten av att också reglerna om försäkringsverksamhet snarast ses över så att det inte som nu föreligger omotiverade skillnader mellan aktiebolagslagen och försäkringsrörelselagen.

Svenska Journalistförbundet

Vårt remissvar inskränker sig uteslutande till avsnitt 3, aktiebokens offentlighet.

Utredningen föreslår att aktiebokens offentlighet begränsas när det gäller avstämningsbolag:

"En utskrift eller annan framställning ... får inte innehålla uppgifter om aktieägare vars röstandel är mindre än en tusendel av antalet röster i bolaget. (ABL 4:20, tredje st)"

Svenska Journalistförbundet accepterar inte denna begränsning. Det skulle allvarligt minska möjligheten att få insyn i det svenska näringslivet. Aktieboken ska vara offentlig i sin helhet.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Förslaget till ny aktiebolag har till stora delar redan remissbehandlats i ett antal delbetänkanden. Enligt TCOs uppfattning relaterar såväl den gamla som den nu föreslagna aktiebolagslagen i alltför stor utsträckning till förhållandet ägare - företagsledning. Därigenom bortser man från andra intressentgrupper, framförallt de anställda. En konsekvens av detta kan bli att företagsledningen blir mer kortsiktig i sitt agerande på grund av att enbart ägarnas intresse står i fokus. Detta är olyckligt eftersom aktiebolagslagen är av grundläggande betydelse för en sund ekonomisk utveckling och tillväxt.

Landsorganisationen i Sverige (LO)

Aktiebolagsutredningen tillsattes 1990. Den viktigaste anledningen till utredningens tillsättande var syftet att anpassa aktiebolagslagen från en huvudsaklig nationell miljö till en mer internationaliserad sådan. Kommitténs slutbetänkande är det sjunde i raden av betänkanden som utredningen har lämnat. Mycket av innehållet i slutbetänkandet är genom de tidigare delbetänkandena och genomförda delreformer redan känt. En viktig ambition med den nya lagutformningen har varit att i och med en ny och komplett lag också göra den begriplig och så långt möjligt lättläst.

LO har i samband med remissbehandling av delbetänkandena succesivt delgivit sina synpunkter. Föreliggande slutbetänkande föranleder inga ytterligare synpunkter.

Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO)

SACO stödjer aktiebolagskommitténs ambitioner och har inga invändningar mot de förslag kommittén lägger fram i slutbetänkandet om en ny aktiebolagslag. Däremot anser SACO att det hade funnits anledning att närmare granska konsekvenserna av det i Sverige rådande systemet med röstdiskriminering mellan olika typer av aktier. Röstdiskrimineringen utgör enligt SACOs mening den huvudsakliga skillnaden mellan aktiebolagslagen i Sverige och motsvarande lagstiftning i övriga delar av EU.

Näringslivets Nämnd för regelgranskning (NNR)

Regeringen har uppdragit åt Verket för näringslivsutveckling (NUTEK) att göra en bedömning av vilka konsekvenser förslagen i Aktiebolagskommitténs slutbetänkande kan få för små aktiebolags villkor. NNR anser det vara en brist att inte kommittén i sitt betänkande har redovisat en problem- och konsekvensanalys som omfattar effekterna för alla bolag och den offentliga förvaltningen.

NNR föreslår att regeringen genomför ett förnyat samrådsförfarande med näringslivet när en fullständig konsekvensanalys finns att tillgå. Ett minimikrav är att NUTEKs redovisning tillhandahålls remissinstanserna.

Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen

Som en första synpunkt vill föreningarna, vilka följt utredningsarbetet från början till slut, framhålla sin tillfredsställelse med utformningen i stora drag av den nya aktiebolagslag som föreslås. Föreningarna instämmer i allt väsentligt i förslaget, vilket bör kunna läggas till grund för en väl fungerande aktiebolagsrättslig lagstiftning för svenskt näringsliv att basera sin rörelse på under åtskillig tid framöver. Samtidigt måste givetvis konstateras att samhällets och näringslivets utveckling håller en allt högre takt, inte minst genom internationell påverkan. Det medför att lagstiftningen säkerligen behöver ändras och anpassas i minst lika hög grad i framtiden som hittills. Den systematiska utformning den föreslagna aktiebolagslagen har fått synes dock föreningarna så väl genomarbetad att den bör kunna stå sig även om ändringar kommer till stånd i enskilda avsnitt eller bestämmelser. Föreningarna anser således att den systematiska uppbyggnaden av den föreslagna lagstiftningen är bärkraftig.

Det sagda hindrar inte att föreningarna har ett antal synpunkter på delar av förslagen, av vilka en del är kritiska.

Slutbetänkandet sammanfattar i en löpande lagtext hela det utredningsarbete som nedlagts under tio år och innehåller endast ett fåtal nya förslag. Föreningarna har tidigare i olika sammanhang yttrat sig över utredningens förslag i olika enskildheter och begränsar sig därför nu till att endast kommentera nyheterna. Kommitténs delbetänkande (SOU 1997:22) Aktiebolagets kapital har ännu inte föranlett lagstiftning, varför föreningarnas bilagda yttrande däröver alltjämt har bärkraft.

Finansbolagens Förening

Föreningen anser att systematiken i den föreslagna aktiebolagslagen är klar och överskådlig. Lagen är dock också mycket omfattande. Den består av 27 kapitel med 525 §§. I betänkandet upptar själva lagtexten 147 sidor. Denna stora omfattning gör att överblickbarheten till stor del går förlorad, trots den goda systematiken.

Åtskilliga av bestämmelserna i den föreslagna lagen synes vara särskilt tillkomna för de publika bolagen. Det finns därför anledning att närmare överväga hur omfattande den associationsrättsliga regleringen behöver vara för, på ena sidan, publika aktiebolag och, på andra sidan, andra aktiebolag, i synnerhet mindre företag. Behovet av en sådan analys understryks av att lagförslaget synes ha utformats för att täcka främst de behov som uppkommer med anledning av publika aktiebolag trots att av Sveriges drygt 250.000 aktiebolag endast 1.200 - 1.300 är publika aktiebolag. Den allt övervägande delen av alla aktiebolag är således mindre privata aktiebolag och de flesta är små. Det genomsnittliga antalet anställda i svenska aktiebolag är ca 10. Trots dessa förhållanden synes kommittén inte närmare ha övervägt hur en lagstiftning lämpligen bör utformas för att vara ändamålsenligt för denna stora mängd företag.

För föreningen framstår det uppenbart att en så omfattande associationsrättslig reglering som den föreslagna aktiebolagslagen varken är ändamålsenlig eller behövlig för de mindre företagen. Mindre företag har enligt föreningens mening ett berättigat intresse att den för dem gällande associationsrättsliga regleringen skall vara avpassad med hänsyn till deras behov.

Även efter denna lag kommer det att saknas en lämpligt avpassad företagsform för mindre företag.

Föreningen beklagar också att kommitténs uppdrag rörande aktieägarregister för andra bolag än avstämningsbolag endast avsåg att utarbeta förslag till författningsbestämmelser men inte behovet av eller det lämpliga i att införa ett sådant aktieägarregister. Föreningen bedömer att ett sådant register skulle innebära en betydande förändring av svensk rätt som skulle kunna få långtgående betydelse för det praktiska affärslivet och anser att dessa frågor bör utredas noggrant innan ställning tas till införandet av aktieägarregister.

Fondbolagens Förening

Föreningen vill inledningsvis framhålla att den nya lagen har fått en i allt väsentligt tillfredsställande utformning. Den föreslagna lagens systematiska uppbyggnad medför en betydligt mer lättöverskådlig lagtext än den gällande.

Slutbetänkandet innehåller endast ett fåtal förslag som inte tidigare lagts fram i kommitténs delbetänkanden. Föreningen har tidigare yttrat sig över utredningens i delbetänkandena framlagda förslag och begränsar sig därför till att lämna synpunkter på vissa av nyheterna i betänkandet.

Föreningen stödjer i allt väsentligt kornmittens förslag. På vissa punkter har emellertid föreningen en avvikande uppfattning eller vill i övrigt lämna synpunkter för beaktande i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Mot bakgrund av de intressen som föreningen har att bevaka begränsar sig föreningen därvid till de frågor som nedan anges.

Svenska Kreditföreningen

Föreningen tillstyrker de i betänkandet lämnade förslagen, med följande undantag.

Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag

VPC tillstyrker eller lämnar utan erinran flertalet av de i huvudbetänkandet framlagda förslagen. Därtill framför vi i det följande några förslag till förtydliganden, justeringar och tillägg som vi anser bör beaktas i det fortsatta lagstiftningsärendet.

I detta sammanhang anser vi det värt att framhålla följande allmänna synpunkt. I olika sammanhang har under det senaste året vikten av en ökad rörlighet på finansmarknaderna inom Europa framhållits från statsmakterna. Krav på minskade kostnader för s k cross-border handel och på harmonisering av regleringar och borttagande av olika hinder för en fri rörlighet har framförts från företrädare för enskilda marknadsaktörer, regeringar och EUinstanser som en nödvändig förutsättning för fortsatt ekonomisk tillväxt inom EU. Vi anser det i detta sammanhang viktigt att peka på att betydelsen av en harmonisering av den bolagsrättsliga lagstiftningen inte får underskattas. Så länge bolagen i de olika länderna lyder under olika nationella regelsystem, kommer med nödvändighet placerare, som vill investera i olika länder, att behöva anlita mellanhänder för att skaffa sig kännedom om och bevaka

tillvaratagande av sina rättigheter som aktieägare i dessa länder. Till exempel har man olika tidsfrister för rätt att delta i bolagsrättsliga transaktioner och olika förutsättningar för rätt att erhålla utdelning resp. utöva rösträtt i bolag i olika länder. Vi anser att detta inte tillräckligt har beaktats i det framlagda förslaget. Hanteringen av s.k. corporate actions kommer därför att fortsätta att vara mycket kostnadskrävande för en internationell investerare. Fortsatt kraftfulla insatser i syfte att uppnå en harmonisering av europeisk bolagsrätt och kapitalbeskattning är därför önskvärda.

Konkursförvaltarkollegiernas förening

Föreningen tillstyrker med nedan angivna undantag och synpunkter betänkandet. De synpunkter föreningen lämnat på de olika delbetänkandena vidhålles och kommenteras därför inte ytterligare.

Revisorsnämnden (RN)

Revisorsnämnden (RN) tillstyrker i huvudsak Aktiebolagskommitténs förslag. RN avstyrker dock förslaget till ändring i de s.k. släktkatalogerna i 10 kap. 16 § och i 11 kap. 11 § aktiebolagslagen (ABL).

Stiftelsen Ackordscentralen

Aktiebolagskommittén har lämnat sitt slutbetänkande, innehållande en helt omarbetad aktiebolagslag. Stiftelsen Ackordscentralen välkomnar en enhetlig och sammanhållen aktiebolagslag, där de ändringar som redan trätt i kraft och de ändringar som föreslagits och remissbehandlats tidigare, arbetats in.

Med undantag av förslaget om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område finner Ackordscentralen inte skäl att avstyrka något av de förslag som presenteras i slutbetänkandet. Flera av förslagen känns naturliga mot bakgrund av den tekniska utvecklingen och ökar dessutom bolagens flexibilitet och valfrihet när det gäller såväl aktiebolagens interna angelägenheter som kapitalanskaffning. Ackordscentralen menar också att införandet av ett aktieägarregister är önskvärt, även om aktiebreven inte slopas i kupongbolag. Sakrättsskyddet bör dock enligt Ackordscentralens mening knytas till anmälan till registret och inte till anteckningen.

2. Lagförslagen

Svea hovrätt

Regleringen om bolagets skadeståndsansvar skall enligt förslaget inte finnas i aktiebolagslagen. Enligt hovrättens mening bör det dock i det föreslagna 22 kap. aktiebolagslagen finnas en hänvisning till lagen om - handel med finansiella institut beträffande bolagets skadeståndsansvar.

Kammarrätten i Stockholm

Enligt 18 kap. 7 § tredje stycket ABL kan registreringsmyndighetens beslut enligt 6 kap. 7 tredje stycket samma lag överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. I förslaget till ny aktiebolagslag återfinns motsvarigheten till 6 kap. 7 § tredje stycket i 17 kap. 22 §. I 24 kap. 12 § fjärde stycket i förslaget anges vilka beslut av Patent- och registreringsverket som kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. I bestämmelsen återfinns inte 17 kap. 22 § men däremot 17 kap. 13 § andra stycket och 21 §. Det förefaller kammarrätten som om hänvisningen till 17 kap. 13 § andra stycket och 21 § är felaktig och att den i stället skall vara till 17 kap. 22 §.

Enligt 18 kap. 7 § första stycket ABL kan skattemyndighetens och Finansinspektionens beslut om dispens från låneförbudet enligt 12 kap. 8 § överklagas till regeringen. 12 kap. 8 § ABL motsvaras i förslaget till ny aktiebolagslag av 18 kap. 7 §. Bestämmelsen återfinns dock inte bland de myndighetsbeslut som enligt 24 kap. 12 § första stycket kan överklagas till regeringen. Det är oklart om en ändring mot nuvarande förhållanden är avsedd.

Hänvisningen i 20 kap. 15 § första stycket skall inte vara till 14 § utan till 13 §, jfr 21 kap. 15 § första stycket.

I 21 kap. 18 § andra stycket står "--- från det att rättens beslut har vunnit laga kraft." Det bör i stället stå senast två månader från det att rättens beslut har vunnit laga kraft, jfr 20 kap. 18 § andra stycket.

Hänvisningen i 21 kap. 19 § andra stycket skall inte vara till 6 kap. 12 § andra stycket utan till 6 kap. 13 § andra stycket.

Den föreslagna utformningen av 21 kap. 20 § har fått en lydelse som är svårtillgänglig. Enligt kammarrätten bör bestämmelsen i stället ges följande lydelse: Om någon ansökan enligt 13 § om tillstånd att verkställa fissionsplanen eller om någon anmälan enligt 18 § för registrering av fissionen inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Patent- och registreringsverket genom lagakraftäganae beslut avskrivit en sådan ansökan eller anmälan eller vägrat registrering, förfaller fissionsbeslutet.

Hänvisningen i 24 kap. 12 § andra stycket skall inte vara till 16 kap. 17 § första stycket 2 utan till 16 kap. 18 § första stycket 2.

Hänvisningen i 24 kap. 12 § fjärde stycket skall inte vara till 11 § utan till 9 §.

Hänvisningen i 24 kap. 13 § första stycket skall inte vara till 20 kap. 21 och 27 § § utan till 22 kap. 21 och 27 §§.

Länsrätten i Västernorrlands län

Hänvisningen i 21 kap. 15 § första stycket skall inte vara till 13 § utan till 14 §. I 21 kap. 18 § andra stycket bör det stå senast två månader från det att rättens beslut vunnit laga kraft, jfr. 20 kap. 18 § andra stycket.

Hänvisningen i 21 kap. 19 § andra stycket skall inte vara till 6 kap. 12 § andra stycket utan till 6 kap. 13 § andra stycket.

I 21 kap. 20 § anges fusion fastän det är fission som avses.

Hänvisningen i 22 kap. 41 § skall inte vara till 6 kap. 12 § andra stycket utan till 6 kap. 13 § andra stycket.

Hänvisningen i 24 kap. 12 § andra stycket skall inte vara till 16 kap. 17 § första stycket 2 utan till 16 kap. 18 § första stycket 2.

Hänvisningen i 24 kap. 12 § färde stycket skall inte vara till 11 § utan till 9 §. Hänvisningen i 24 kap. 12 § färde stycket till 17 kap. 13 § andra stycket förefaller vara felaktig och skall i stället vara till 17 kap. 22 §.

Hänvisningen i 24 kap. 13 § första stycket skall inte vara till 20 kap. 21 och 27 § § utan till 22 kap. 21 och 27 §§.

Härutöver noterar länsrätten att den nuvarande bestämmelsen i 18 kap. 7 § ABL om överklagande av bl.a. PRV:s beslut om registrering av exempelvis företrädarändringar i bolagen fdreslås oförändrad i förslagets motsvarande bestämmelse i 24 kap. 12 §. Länsrätten önskar framhålla att bestämmelsen har gett upphov till en del tillämpningssvårigheter bl.a. i fråga om besluts överklagbarhet samt hur kretsen av taleberättigade skall avgränsas, se t.ex. länsrättens avgöranden i mål nr 1187-01 och 1486-01.

Kommerskollegium

Kollegiet har i övrigt inte några synpunkter på de rent lagtekniska frågor som detta slutbetänkande aktualiserar annat än att de föreslagna ändringarna utgör förbättringar av aktiebolagslagens uppbyggnad och överskådlighet i jämförelse med nuvarande utformning.

Föreningen Svenskt Näringsliv och Svenska Handelskammarförbundet

Organisationerna anser att kommitténs förslag innebär en avsevärd förbättring jämfört med den nuvarande aktiebolagslagen när det gäller lagens systematik och terminologi samt den logiska och pedagogiska uppbyggnaden.

Sveriges advokatsamfund

1 kap. 1 §

I 1 kap. 1 § hänvisas till 22 kap. 14 och 15 §§ rörande aktieägares personliga betalningsansvar. I 22 kap. 14 § regleras emellertid inte personligt betalningsansvar för aktieägare. Således borde hänvisning i 1 kap. 1 § endast göras till 22 kap 15 §. Det kan också ifrågasättas om inte en hänvisning även borde göras till de föreslagna ansvarsgenombrottsreglerna i miljöbalken.

1 kap. 3 §

Samfundet ifrågasätter om det inte vore av pedagogiskt värde att begagna ett annat begrepp än aktiekapital (t.ex. grundkapital eller bundet kapital), eftersom antalet aktier, i avsaknad av nominellt belopp, inte har någon betydelse för aktiekapitalet.

1 kap. 3 §

I 1 kap. 3 § färde stycket föreslås en bestämmelse om att, för det fall aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, varje aktie representerar en lika stor andel av aktiekapitalet. Enligt kommittén är regeln föreslagen för att klargöra innebörden av att det nominella beloppet på aktier avskaffas. Enligt samfundets uppfattning är emellertid bestämmelsens innebörd och verkan, särskilt med beaktande av att röstvärdesdifferenser och preferensaktier även framgent skall tillåtas, otydlig och oklar. Bestämmelsen bör utgå.

2 kap. 1 §

Samfundet föreslår att bestämmelsen i 2 kap. 1 § av pedagogiska skäl ändras till "den eller de som vill bilda ett aktiebolag...".

2 kap. 5 §

Bestämmelsen i 2 kap. 5 § första stycket femte punkten bör ges innebörden att gränserna för det bundna kapitalet skall anges i bolagsordningen. Hänvisningen till antal aktier eller lägsta och högsta antal aktier bör utgå eftersom kapitalet frikopplets från antal aktier.

2 kap. 15 §

I 2 kap. 15 § föreslås att reglerna i nu gällande 2 kap. 9 b § skall införas. Den i bestämmelsen intagna sanktionen - att avtalet är utan verkan - framstår som överdriven och oproportionerlig. Denna sanktion, som inte grundas på något EG-rättsligt krav, borde avskaffas, varvid regeln skulle sanktioneras av de vanliga skadeståndsreglerna.

3 kap. 3 §

Bestämmelsen föreskriver att det skall anges i bolagsordningen vilken företrädesrätt aktieägarna skall ha vid ökning av aktiekapitalet genom nyemission. Eftersom kvotaktiesystemet medför att nyemission kan ske utan ökning av aktiekapitalet bör bestämmelsen avse företrädesrätt vid samtliga emissioner, med eller utan samtidig ökning av aktiekapitalet. Även tredje stycket bör omformuleras med hänsyn till att aktiekapitalet kan ökas genom fondemission utan utgivande av aktier.

3 kap. 4 §

I 3 kap. 4 § införs en mot dagens bestämmelser svarande regel om högsta möjliga röstvärdesdifferenser. Av gällande regel anses följa att rösträttslösa aktier inte kan utges. Genom att utge långfristiga kapitalandelslån vars ränta motsvarar utdelningen på bolagets aktier kommer, om utredningens förslag genomförs, ett bolag att kunna ge ut instrument som i realiteten motsvarar rösträttslösa aktier. Det borde, i 3 kap. 4 § eller i motiven till

bestämmelsen, klargöras att begränsningen av röstvärdesdifferenser inte utgör något hinder mot att utge långfristiga kapitalandelslån vars ränta motsvarar utdelningen på bolaget aktier.

3 kap. 18 §

I 3 kap. 18 § första stycket åttonde punkten föreslår kommittén att ett hembudsförbehåll skall innehålla en bestämmelse om vem som skall kunna utöva rösträtten för hembudspliktig aktie under det som idag utgör en passiviseringsperiod. Den föreslagna bestämmelsen framstår som illa genomtänkt. Dagens passivisering är förvisso problematisk och föga ändamålsenlig. Den föreslagna bestämmelsen framstår dock som en försämring. Det kan inte vara rimligt att den som sålt aktier och som därför - oavsett utgången av hembudsförfarandet - inte är eller kommer att bli aktieägare skall kunna tilläggas rösträtt. Lika illa rimmar det med lagens system att den som förvärvat aktier - och som kanske är just den person som hembudsklausulen avser att utestänga - skall få rösta för aktierna. Denna ändring bör inte genomföras. Härtill kan tilläggas att den föreslagna lagtexten är oklar. Skall det vara möjligt att i en hembudsbestämmelse stadga t.ex. att rösträtten för hembudspliktiga aktier skall få utövas av bolagets VD eller av majoritetsaktieägaren? I SOU 1997:22 s. 209 framgår att detta inte varit avsikten, men så har inte den föreslagna lagtexten utformats. Det framgår inte heller om det skall vara möjligt att i ett hembudsförbehåll behålla dagens passiviseringseffekt.

4 kap. 5 och 6 §§

Enligt 4 kap. 5 § skall aktiebok bevaras i minst tio år efter bolagets upplösning. Enligt 4 kap. 6 § är det styrelsen som ansvarar för att aktieboken bevaras. Efter bolagets upplösning finns det emellertid ingen styrelse. Ansvarsfrågan synes mot bakgrund härav behöva förtydligas.

4 kap. 19 §

I 4 kap. 19 § behandlas rösträttsregistrering av förvaltarregistrerade aktier. Enligt förslaget skall aktieägare som rösträttsregistrerat sig avföras från aktieboken efter avstämningsdagen. Detta förslag skiljer sig från dagens regel (3 kap.l0 a §) som stadgar att aktieägaren skall föras av från aktieboken efter bolagsstämman. Den föreslagna lagtexten skapar oklarheter avseende hur man skall agera då en bolagsstämma ajourneras och ny röstlängd upprättas. Denna fråga borde klargöras.

6 kap. 3 §

Bestämmelsen i 6 kap. 3 § andra stycket bör förtydligas. Avsikten med bestämmelsen är att styrelsen inte skall kunna befästa sin position genom fullmaktsinsamlingar på bolagets bekostnad. Att det t.ex. i samband med kallelse till bolagsstämma skall vara möjligt att skicka ut fullmaktsformulär på bolagets bekostnad torde vara givet, men bestämmelsens nuvarande lydelse medför onödiga diskussioner om denna fråga.

6 kap. 41 §

Generalklausulen för bolagsstämma ändrades genom SFS 1998:760 så att kausaliteten skall vara "kan ge" i stället för vad som gällde innan dvs. "är ägnat att ge". Förändringen är gjord av lingvistiska skäl och den utvidgning som ändringen medfört är inte utredd. Bestämmelsen bör därför återgå till "är ägnat att ge".

7 kap. 34 §

Generalklausulen för styrelsen ändrades genom SFS 1998:760 så att kausaliteten skall vara "kan ge" i stället för vad som gällde innan, dvs. "är ägnat att ge". Förändringen är gjord av lingvistiska skäl och den utvidgning som ändringen medfört är inte utredd. Bestämmelsen bör därför återgå till "är ägnat att ge".

9 kap. 9 § första stycket

De personer som typiskt sett kan tänkas komma i fråga för utförandet av en allmän granskning, är personer som mycket väl kan tänkas vara aktieägare. Det saknas enligt samfundets uppfattning sakliga skäl för en jävsbestämmelse som generellt förhindrar aktieägare från att vara allmän granskare. Bestämmelsen i första punkten bör utgå.

12 kap. 6 och 8 §§

Rubricerade lagrum förefaller inte fullt ut ha anpassats till övergången till kvotaktier. Referenser förekommer, i femte punkten i respektive paragraf; till de i anslutning till befintlig lagstiftning välkända företeelserna uppdelning och sammanläggning. Uppdelning och sammanläggning av aktier åstadkommas enligt befintlig lagstiftning genom att aktiernas nominella belopp ändras. Uppdelning, eller dess motsvarighet, kan visserligen åstadkommas även med föreslagen reglering, genom att nyemission sker med företrädesrätt utan ökning av aktiekapitalet. Detta kan dessutom beslutas med enkel majoritet. Tydliga bestämmelser med en reglering motsvarande företeelsen sammanläggning saknas dock i förslaget (se kommentarer 17 kap. 4 § nedan). Mindre viktigt är att de bibehållna termerna uppdelning och sammanläggning förefaller olyckliga genom sin anknytning till ett övergivet system och redan därför bör omformuleras.

Vidare hänvisas i samma punkt till fondemission, trots att detta institut enligt förslaget inte behöver medföra att aktier ges ut samtidigt.

Bestämmelsen bör således ses över och omformuleras i nämnda delar.

12 kap. 15 §

I 12 kap. 15 § föreslår kommittén att det skall införas formkrav för teckning av teckningsoptioner och konvertibler. Något sådant krav finns inte idag och kommittén motiverar inte sitt förslag. Behovet av ett formkrav kan enligt samfundets uppfattning ifrågasättas och bör utredas ytterligare. Förslaget bör i denna del inte genomföras.

13 kap.

Kommittén föreslår att lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. upphävs. Denna förändring tillstyrks av samfundet. Emellertid föreslår kommittén också att det i 13 kap. införs regler vars innehåll i grova drag motsvarar 1987 års lag. Bestämmelserna står inte i rimlig proportion till sitt syfte, utan är mycket långtgående i förhållande till de situationer som de avser att stävja. De sanktioner som finns att tillgå inom ramen för det aktiebolagsrättsliga systemet torde vara fullt tillräckliga för att uppnå det syfte

som eftersträvas med de bestämmelser som nu föreslås införda i 13 kap. Bestämmelserna är svårtolkade och torde vara lätta att kringgå för den som så önskar. Kapitlet bör omarbetas.

16 kap. 3 §

I 16 kap. 3 § sägs att för att ett bolag skall kunna återköpa egna aktier skall det ha aktier som är noterade på en börs eller auktoriserad marknadsplats. Eftersom aktier på A-listan registreras, och inte noteras, skulle regeln enligt sin ordalydelse innebära att bolag vars aktier är registrerade på A-listan inte får återköpa egna aktier. Eftersom denna effekt uppenbarligen inte varit avsedd bör bestämmelsen ändras till "noterade eller registrerade".

16 kap. 5 och 9 §§

Det är svårt att se några skäl till att aktiekapitalet skall minskas och ett motsvarande belopp överföras till reservfonden i fall när återköpta aktier blir ogiltiga på sätt som föreskrivs i rubricerade lagrum. Detta förefaller vara en rest från nu gällande system där aktierna är knutna till aktiekapitalet genom sitt nominella belopp. Kravet på sådan minskning och överföring till reservfonden föreslås därför utgå.

16 kap. 11 §

Majoritetskravet för beslut om förvärv av egna aktier bör inte vara kvalificerat. Kommittén jämför situationen med en nedsättning av aktiekapitalet och drar därav slutsatsen att beslutet måste fattas med kvalificerad majoritet. Enligt samfundets uppfattning ligger det mycket närmare till hands att göra en jämförelse med utdelning där enkel majoritet är tillräckligt. Jämförelsen med utdelning bör ske till följd av att återköp av egna aktier liksom utdelning är en utbetalning till aktieägarna. Till skillnad från utdelningsfallet får bolaget i återköpsfallet en tillgång som har ett värde och kan säljas, låt vara att värdet inte får tas upp i bolagets räkenskaper. Vinstutdelningsfallet synes således mer långtgående, vilket motiverar att även beslut om återköp av egna aktier bör kunna fattas med enkel majoritet.

17 kap. 2 §

17 kap. behandlar minskning av aktiekapitalet, med eller utan indragning av aktier, vilket anges i rubricerade lagrum. Dock saknas en uttrycklig reglering för indragning av aktier utan minskning av aktiekapitalet, exempelvis i syfte att uppnå vad som idag motsvaras av en så kallad sammanläggning av aktier. Med föreslagen reglering är det oklart om och i vilka former sådan indragning utan minskning av aktiekapitlet kan ske.

Sammanfattningsvis bör 17 kap. ses över och omformuleras med hänsyn till kvotaktiernas uppluckring av sambandet mellan aktie och aktiekapital (vars terminologiska lämplighet ifrågasatts redan ovan i kommentar till 1 kap. 3 §). Det förefaller från systematisk utgångspunkt konsekvent och önskvärt med en lagteknisk distinktion mellan indragning av aktier och minskning av aktiekapitalet. I det sammanhanget kunde även övervägas om inte reglerna om förvärv av egna aktier kunde inordnas under, eller motsvaras av, bestämmelser om indragning av aktier.

17 kap. 4 §

Reglerna som för vissa situationer kräver förhöjd kvalificerad majoritet för nedsättning av aktiekapitalet bör utgå eller förändras. Bestämmelsen leder till problem vid tillämpningen och den fyller inte någon egentlig funktion. Om bestämmelsen måste kvarstå bör den inskränkas till det minimum som EG-rätten kräver.

17 kap. 5 och 6 §§

Rubricerade lagrum bidrar enligt samfundets uppfattning till att bekräfta den alltför begränsade syn som kommittén tycks ha haft på den önskvärda distinktionen mellan aktier och aktiekapitalet som kan uppnås genom kvotaktiesystemets införande. Reglerna anger indragning av aktier som en metod för minskning av aktiekapitalet, vilket inte är i linje med ett renodlat system med kvotaktier.

I 17 kap. 6 § refereras således till fall då minskning av aktiekapitalet sker genom att aktier dras in. Vidare hänvisas på motsvarande sätt i första styckets tredje punkt till det belopp som överstiger aktiens andel av aktiekapitalet.

Det är svårt att se några skäl för ett bibehållande av denna kvarvarande anknytning mellan aktiekapital och aktier, varför en omarbetning föreslås.

17 kap. 23 §

Borgenärsskyddet har historiskt varit det bärande argumentet till varför ett inlösenförbehåll endast skall kunna avse aktier som ges ut efter att registrering av förbehållet erhållits. Numera gäller emellertid att borgenärerna erhåller skydd genom att rättens tillstånd, med några undantag, krävs för en nedsättning. Kommittén har inte utrett huruvida bestämmelsen kan utgå eller om den har ändrat karaktär och blivit en regel som syftar till att skydda aktieägarna

18 kap. 1 och 4 §§

I 18 kap. 1 och 4 §§ talas om att vissa begränsningar i ett bolags möjligheter att lämna lån även gäller i fråga om lån till vissa gäldenären närstående personer. Emellertid, om ett lån inte lämnas till en viss person (A) utan till t.ex. A:s maka, blir det ju inte A som kommer att intaga positionen av gäldenär. Ordet gäldenär bör därför utbytas mot "person som avses ovan" eller något motsvarande.

Finansbolagens Förening

Föreningen välkomnar kommitténs strävan att göra lagtexten lättläst men anser också att det finns utrymme att nå än längre i detta avseende, se t.ex. 1 kap, 2 § och det inledande ordet Trots i 18 kap. 2 §. Det finns ett antal motsvarande fall där språkförenklingar kan vara önskvärda.

Vad är ett aktiebolag?

Kommittén har inte lämnat någon definition av begreppet aktiebolag. Föreningen noterar att inte heller nuvarande aktiebolagslag innehåller någon sådan definition. Med aktiebolag torde därmed förstås en organisation som bildats enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen.

Föreningen noterar dock att lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag inleds med definition av begreppet handelsbolag och lagen ( 1987:667) om ekonomiska föreningar med en bestämning av ändamålen för en sådan förening. Bostadsrättslagen (1991:614) inleds med definition av bostadsrättsförening.

Föreningen anser att en motsvarande inledande definition skulle kunna underlätta förståelsen av begreppet aktiebolag och ha ett betydande pedagogiskt värde.

En sådan definition borde enligt föreningens mening innehålla de moment som särskilt karaktäriserar ett aktiebolag. Den mest väsentliga egenskapen hos ett aktiebolag torde vara möjligheten att förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter med rätt att föra talan inför domstol och andra myndigheter (d.v.s. att ett aktiebolag är en juridisk person). I föreslagna 2 kap. 13 § anges att ett bolag inte kan förvärva rättigheter eller åtaga sig skyldigheter innan det registrerats. Föreningen saknar dock således en positiv bestämmelse om att bolag kan förvärva rättigheter och åtaga sig skyldigheter.

Föreningen anser också att föreskriften i föreslagna 1 kap. 1 § att aktieägarna (normalt) inte har något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser hänger i luften genom att det inte först fastslagits att aktiebolaget bär ansvaret för sina egna skulder. I detta sammanhang anser föreningen att det kan vara värdefullt med en erinran att annan lag också kan innehålla bestämmelser om personligt ansvar för aktieägarna.

En andra egenskap som utmärker aktiebolag är att det har ett visst föremål för sin verksamhet. En tredje är att syftet oftast torde vara att skapa vinst åt aktieägarna (jfr. förslagna 2 kap. 7 §). Detta bör möjligen också inkluderas i definitionen av aktiebolag, dock med markering att även andra syften kan förekomma.

Betydelsefulla inslag i definitionen av aktiebolag är också kravet på eget kapital och intressenternas (aktieägarnas) förhållande till bolaget. Förekomsten av enmansbolag kan möjligen visa sig utgöra en svårighet vid utformandet av en definition av begreppet aktiebolag.

En legaldefinition av begreppet aktiebolag bör dock inte införas utan att först ha remissbehandlats.

Definitioner i övrigt

Lagförslaget innehåller i övrigt ett antal definitioner. Vissa av dessa har spritts ut i skilda bestämmelser, t.ex. i 1 kap 2 § (publikt resp. privat aktiebolag) och I 1 kap. 5 § (avstämningsbolag och kupongbolag). Dessa begrepp används på många ställen. Andra definitioner har samlats i block, t.ex. i 10 kap. 4 § I samband med ökning av aktiekapital.

Föreningen anser att det skulle vara av värde att samla definitionerna i 1 kap. 2 och 5 §§ i en gemensam § efter en inledande definition av begreppet aktiebolag. Det bör övervägas huruvida det kan vara lämpligt att även inkludera andra med definitioner i sådan paragrafer.

Föreningen noterar också att i lagtexten används ordet bolagskategori utan att det uttryckligen förklaras att därmed avses privata och publika aktiebolag. Detta är inte genast uppenbart för den som inte väl behärskar lagtexten.

Föreningen anser vidare att det inte är tillfredsställande att förlita sig på allmänt språkbruk i precisa frågor som vad som menas med centrala uttryck som aktiebolag, aktieägare och liknande. I stället bör lagen ge entydiga besked i sådana grundläggande frågor. Det framstår t.ex. som tveksamt att använda ordet aktieägare (se 1 kap. 1 §) utan att det dessförinnan klarlagts vad som enligt lagen avses därmed. Föreningen noterar också att kommittén lanserar vissa nya termer såsom ordet Bolagsverksamheten i rubriken till 15 kap. 1 §.

Föreningen vill inte föregripa närmare överväganden om vilka begrepp som bör inkluderas bland inledande definitioner och lämnar därför inga vidare synpunkter i frågan.

Stiftelsen Ackordscentralen

Kommittén uppger att man haft ambitionen att göra aktiebolagslagen lättläst och begriplig, vilket resulterat i bl a korta kapitel och korta paragrafer samt rubriker och underrubriker i stor mängd. Antalet "checklistor" har också ökat, enligt uppgift för att förenkla vid t ex registreringsförfaranden.

Aktiebolagslagen är tillämplig på alla typer av bolag och har stor praktisk betydelse, vilket enligt Ackordscentralen motiverar att göra lagen lättillgänglig även för läsare som inte har tillgång till juridisk expertis. Ackordscentralen menar att det kan vara eftersträvansvärt med en så "enkel" lagtext som möjligt, vilken inte skall kräva att läsaren har specialkompetens för att vara begriplig. Det kan dock ligga en fara i att lagtext får en alltför vardaglig språkdräkt. Den verklighet som lagstiftningen skall appliceras på är komplex och texten måste bli föremål för viss tolkning. Vardaglighet i språket och förment "enkelhet" kan ge läsaren fel uppfattning om textens karaktär. Ibland kan det till och med vara klarare med mer komprimerade och "juridiska" formuleringar. Det är också fel att tro att tolkningsproblem bortfaller efter dessa åtgärder. Trots att t ex nuvarande 13 kap 2 § "spritts ut" över åtta paragrafer (22 kap 9 –16 §§) och försetts med sju rubriker kvarstår oklarheter i formuleringar som "genast","så snart det finns skäl" och "snarast möjligt".

Ackordscentralen noterar att ambitionen att skriva kort och enkelt inte förefaller ha omfattat förslagen till ändringar i lagarna om handel med och kontoföring av finansiella instrument. Dessa är inte heller av så allmänt intresse som aktiebolagslagen.

3. Aktier utan nominellt värde

Riksåklagaren

På de skäl som kommittén anfört tillstyrker jag förslaget till övergång till aktier utan nominellt värde.

Ekobrottsmyndigheten (EBM)

Aktiebolagskommittén föreslår att systemet med ett nominellt värde på aktierna avskaffas och ersätts av ett kvotaktiesystem. Som framgår av betänkandet har motsvarande förslag tidigare lagts fram av Utredningen om aktiekapital och redovisning i utländsk valuta i delbetänkandet Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk valuta (SOU 1997:181). Som underremissinstans till Riksåklagaren yttrade sig Ekobrottsmyndigheten den 27 januari 1998 över utredningens betänkande. Ekobrottsmyndigheten får i det nu aktuella sammanhanget hänvisa till följande uttalande i yttrandet (sid. 3).

“Avslutningsvis vill jag nämna något om förslaget angående aktier utan nominellt värde. Jag har inte något att erinra mot vad utredningen anfört. Såvitt jag kan minnas har jag aldrig varit med om att en akties nominella värde skulle ha haft någon betydelse i en ekobrottsutredning.”

Föreningen Svenskt Näringsliv och Svenska Handelskammarförbundet

Organisationerna tillstyrker kommitténs förslag att avskaffa systemet med aktier med nominellt värde och i stället införa ett kvotaktiesystem där varje aktie representerar en lika stor andel av aktiekapitalet och bolagets tillgångar. Organisationerna vill särskilt understödja förslaget att det vid bildande och nyemission skall finnas en möjlighet att, med beaktande av lagens krav på minsta aktiekapital m.m., välja om betalningen för aktierna skall tillföras aktiekapitalet eller utgöra fritt eget kapital i bolaget. Särskilt nystartade bolag, med inledningsvis begränsade intäkter och förhållandevis höga kostnader, har ofta en för liten andel fritt eget kapital. Att i sådant fall liksom även vid behov av t.ex. investeringskapital i etablerade bolag, i stället för att använda s.k. aktieägartillskott kunna ge ut aktier där betalningen utgör fritt eget kapital i bolaget skulle underlätta kapitalanskaffningen.

Finansinspektionen

Finansinspektionen har inga principiella invändningar mot kommitténs förslag att infordra ett kvotaktiesystem. Inspektionen önskar emellertid göra följande anmärkningar.

I anslutning till förslaget att avskaffa överkursfonden föreslås att det införs en bestämmelse som innebär att vad som står inne på överkursfonden vid ikraftträdandet skall överföras till reservfonden. En bestämmelse om detta skall enligt kommittén upptas i förslagen till ändringar i årsredovisningslagarna. Av ifrågavarande lagförslag framgår emellertid inte hur innestående medel på överkursfonden skall hanteras utan endast att överkursfonden avskaffas. Med hänsyn till att det bundna egna kapitalet utgör kärnan i kapitalbasen för aktiebolag anser Finansinspektionen att det av stor vikt att det vid utformningen av ändringarna i årsredovisningslagarna klart framgår att innestående medel på överkursfonden skall överföras till reservfonden.

Ekonomistyrningsverket (ESV)

ESV tillstyrker kommitténs förslag att ta bort det nominella värdet på aktier och i stället införa ett kvotaktiesystem. ESV tillstyrker även kommitténs förslag att medel som tillförs vid bolagets bildande eller vid nyemissioner inte längre behöver föras till bundet eget kapital, förutsatt att det bundna egna kapital uppgår till lägst det belopp som framgår av aktiebolagslagen. Det innebär t.ex. att stiftarna redan vid bildandet kan tillförsäkra sig att det finns en buffert av fritt eget kapital för att täcka eventuella framtida förluster. ESV anser dock att begreppet "vinstutdelning" som används i lagstiftningen blir vilseledande eftersom det inte enbart är genererade vinster utan även tillskjutet kapital som kan delas ut i bolaget.

Riksrevisionsverket (RRV)

Det föreslagna kvotaktiesystemet synes bättre än aktier med nominellt värde på grund av ökad tydlighet.

Riksskatteverket (RSV)

RSV tillstyrker i princip förslaget om att införa ett kvotaktiesystem.

Verket avstyrker emellertid förslaget till den del det avser att aktiekapitalet vid bolags bildande och vid ökning av aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission ska kunna tillföras antingen som fritt eller bundet eget kapital. Verket anser att den nuvarande ordningen enligt vilken sådana belopp fullt ut ska föras till bundet eget kapital bör bibehållas. Reglerna om att det kapital som tillskjuts vid bildande eller nyemission binds i bolaget är en väsentlig del i dagens regelsystem både vad gäller skyddet för bolagets borgenärer och av aktieägarnas investeringar i bolaget. Dagens regler medger att hälften av aktiekapitalet kan förbrukas, innan bolaget blir skyldigt att träda i likvidation. Att kapitalet binds i bolaget har två funktioner. Den ena funktionen innebär att aktieägaren inte genom utdelning kan tillgodogöra sig medlen. Den andra att kapitalet destineras för investeringar och inte kan förbrukas för omkostnader mer än till en viss del. I slutändan gagnar båda funktionerna bolagets borgenärer.

Borgenärsskyddet vid emissioner bör, enligt RSV:s mening, inte avvika från vad som föreslås gälla vid värdeöverföringar till aktieägare eller annan, jfr delbetänkandet Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168).

Vissa ändringar måste göras i skattelagstiftningen, om det nominella värdet på aktier avskaffas och ett kvotaktiesystem införs.

I 49 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229, IL) förutsättningar för att en skattskyldig ska ha rätt till uppskov med beskattningen av en reavinst vid s.k. andelsbyte. När en andel avyttras mot marknadsmässig ersättning både i form av andelar i det köpande företaget och kontanter, gäller att penningdelen får uppgå till högst 10% av de mottagna andelarnas nominella värde. Enligt 42 kap. 17 § IL behandlas utbetalningar till aktieägarna i samband med att ett svenskt aktiebolag sätter ned aktiekapitalet genom minskning av aktiernas nominella belopp som utdelning. Båda skattereglerna måste ändras om det här behandlade förslaget genomförs.

Kommittén menar att återbetalning av satsat belopp vid teckning eller nyemission är ett alternativ till återbetalning av villkorade aktieägartillskott. RSV vill emellertid påpeka att skattemässigt gäller att återbetalning av villkorade aktieägartillskott till tillskottsgivaren är skattefri. Annan återbetalning av aktieägartillskott behandlas som utdelning, vilken kan leda till beskattning enligt gällande regler.

Skattemyndigheten i Linköping

SKM tillstyrker förslagen om aktier utan nominellt belopp.

Skattemyndigheten i Malmö

SKM delar kommitténs uppfattning att det är lämpligt att införa ett kvotaktiesystem. En systematisk genomgång av skattelagstiftningen är dock en nödvändig följd av de nya reglerna i ABL.

Genom särskild lagstiftning är det fr.o.m 2001-01-01 möjligt för företag att ha sin redovisning i euro. Hitintills har endast en handfull företag begagnat sig av denna möjlighet. Ett skäl till det ringa intresset - enligt vad som framförts av företrädare för Stockholmsbörsen - är de märkliga nominella belopp som kommer att åsättas aktierna. Nordea, som numera är ett av de företag som har sin redovisning i euro, har exempelvis fått det nominella beloppet ändrat från 3,50 kronor till 0,39632 euro. Visserligen finns det idag inte någon gräns för hur det nominella värdet får se ut i svenska kronor, men en naturlig strävan har varit att få jämna nominella värden. Om euroredovisning blir vanlig i framtiden kommer detta troligen att leda till ett orimligt stort antal registreringsärenden hos PRV för att jämna till de nominella beloppen på aktierna och själva aktiekapitalet.

Vidare kan nämnas att det finns ytterligare utredningsförslag, som kan innebära att andra funktionella valutor än euro får användas i redovisningen. Belastningen kan då komma att öka ytterligare vad gäller registreringar hos PRV.

Det är inte rimligt att den lagstiftning som gör det möjligt att redovisa i euro försvåras av att en aktie enligt ABL skall lyda på visst nominellt belopp.

Vissa konsekvensändringar måste genomföras i skattelagstiftningen, när det nominella värdet på aktier avskaffas och ett kvotaktiesystem införs. Exempelvis anges i 1 § Andelsbyteslagen, att när en aktie avyttras mot marknadsmässig ersättning både i form av andelar i det köpande företaget och pengar, så får penningdelen uppgå till högst 10 % av de mottagna andelarnas nominella värde. Denna märkliga regel - det finns inget som helst samband mellan nominellt värde och marknadsvärde på en aktie måste ändras. Ett annat exempel är det specialfall av urskiftning som behandlas i 3 § 7 mom 4 st SIL. Utbetalning sker här genom att aktiernas nominella belopp sätts ned. I detta fall behandlas utskiftningen som utdelning medan normalfallet är att utskiftningar skall hanteras inom realisationsvinstsystemet. Även i detta fall måste en konsekvensändring företas så att nominellt värde ändras till andelsvärde. I den omfattande skattelagstiftningen förekommer säkert ordet nominellt även på många andra ställen.

Skattemyndigheten i Västerås

I förslaget till avskaffande av det nominella värdet på aktier och införandet av ett kvotaktiesystem, föreslås att det vid såväl bolags bildande som vid nyemission ska vara möjligt att efter eget gottfinnande föra det tillförda beloppet antingen till fritt eller bundet eget kapital. Idag skall sådana belopp till sin helhet föras till bundet eget kapital.

De motiveringar som ligger till grund för detta förslag är att det inte finns något "sakligt skäl" för den nuvarande ordningen och att bolag som inte har ett tillräckligt stort fritt eget kapital kan bli likvidationspliktiga p.g.a. höga initiala kostnader. En annan motivering är att aktieägarna genom förslaget slipper att tillskjuta ett aktieägartillskott, istället kan det kapital som tillförts vid tecknande eller nyemission konsumeras.

Förslaget förefaller väl lättsinnigt och någon analys av nackdelarna har inte gjorts av kommittén. Skattemyndigheten vill därför framhålla följande:

Reglerna om att det kapital som tillskjuts vid bildande eller nyemission binds i bolaget är en av grundbultarna i det nuvarande regelsystemet både vad gäller skyddet för bolagets borgenärer för skyddet av aktieägarnas investering i bolaget. Dagens regler medger att hälften av aktiekapitalet kan förbrukas innan bolaget blir skyldigt att träda i likvidation.

Att kapitalet binds i bolaget fyller två funktioner. Den ena funktionen innebär att aktieägarna inte genom utdelning kan tillgodogöra sig medlen. Den andra att kapitalet destineras för investeringar och inte kan förbrukas för omkostnader mer än till en viss del. I slutändan är båda funktionerna till fromma för bolagets borgenärer.

Skattemyndigheten har inga invändningar mot ett införande av ett kvotaktiesystem i sig men avstyrker förslaget till de delar som innebär att tillskjutet kapital vid bildande och nyemission kan föras till fritt eget kapital. Avstyrkandet sker på grund av de försämringar för borgenärsskyddet som uppkommer och att någon tillräcklig analys av konsekvenserna inte skett. Dessutom har inte skattekonsekvenserna av förslaget belysts. Kommittén menar att återbetalning av satsat belopp vid teckning eller nyemission är ett alternativ till återbetalning av villkorade aktieägartillskott. Den skattemässiga behandlingen är emellertid helt annorlunda. Medan återbetalning av villkorade aktieägartillskott är skattefri gäller att annan återbetalning behandlas som utdelning vilket kan leda till beskattning för vissa aktieägare.

Kronofogdemyndigheten i Stockholm

Övergången till kvotaktiesystem påverkar inte borgenärsskyddet i aktiebolagslagen. KFM tillstyrker därför förslaget.

Förslaget att vid teckning av aktier kunna styra hur mycket av betalningen för aktierna som ska tillföras aktiekapitalet respektive det fria aktiekapitalet kommer att underlätta för framförallt nystartade bolag att möta kostnaderna i verksamheten. Förhoppningsvis kan bolagen därigenom undvika att hamna i likviditetsproblem och nuvarande ordning med s.k. aktieägartillskott kan upphöra.

Patent- och registreringsverket (PRV)

PRV delar kommitténs uppfattning att det är viktigt att se till att bolaget genom nyemission tillförs värden motsvarande det registrerade tillskottsbeloppet. PRV stöder därmed kommitténs förslag att behålla kravet på inbetalning i bank av kontanta tillskott för privata aktiebolag. I samband härmed vill PRV framföra att bankintyg bör utfärdas beträffande tillskottsemission av aktier. Verket föreslår dessutom att kravet på ingivande av bankintyg vid registrering av nyemission bibehålles.

Den föreslagna bestämmelsen i 12 kap. 23 § innebär att revisorn skall intyga att full och godtagbar betalning erlagts. Det får förutsättas att revisorn vid intygandet av att full och godtagbar betalning har skett, också har haft bankintyget eller en liknande handling som underlag för att förvissa sig om att betalning verkligen erlagts för tillskottsemissionen. Förslaget innebär dock att bankintyget i fortsättningen inte skall behöva sändas in till registreringsmyndigheten. PRV vill särskilt betona vikten av att systemet med ingivande av bankintyg till PRV bibehållas. Bankintygsinstitutet är väl etablerat och utgör en säkerhet för att aktiekapitalet verkligen har inbetalats. Såväl näringslivet som PRV har byggt upp väl fungerande rutiner för hantering av bankintyg.

Till underlättande av fortsatt kamp mot ekonomisk brottslighet menar PRV att dagens ordning där bankintyget också ges in till registreringsmyndigheten bör bibehållas. Det ger dels PRV en möjlighet att kontrollera intygets äkthet med den aktuella banken och dels utredande myndigheter ett viktigt dokument att analysera ifall misstanke om förfalskning eller annan oriktighet föreligger.

Förslaget om att en revisor skall intyga till PRV att full och godtagbar betalning erlagts innebär, enligt PRV:s mening, ett onödigt krav på bolagen. Eftersom revisorn,vid sitt intygande att betalning av emissionen har skett, får förutsättas ha ett dokument från banken som underlag - en kontokurant eller i vissa fall kanske till och med ett bankintyg - anser PRV att det borde vara tillfyllest att till PRV i stället ge in den handling som banken utfärdat och då i formen av ett bankintyg. En ordning där både banken och revisorn utfärdar en handling torde inte medföra någon förenkling eller vinst för bolagen.

PRV har även i yttrandet den 17 juni 1997 över Aktiebolagskommittens delbetänkande Aktiebolagets aktiekapital (SOU 1997:22) argumenterat för att behålla ordningen med att bankintyg vid kontant inbetalning skall ges in till registreringsmyndigheten för granskning och kontroll.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet

Som Aktiebolagskommittén redan tidigare har framhållit synes det mot bakgrund av de problem som är förenade med nominella värden på aktier vid en övergång till euro närmast vara ofrånkomligt, att Sverige nu lämnar systemet med nominella belopp för övergång till ett system där alla aktier representerar lika andelar i bolaget. I likhet med kommittén anser fakulteten att det saknas anledning att ha olika system för olika slag av aktiebolag. Mot de lagändringar som kommittén föreslår i anledning av införandet av ett kvotaktiesystem - betänkandet ss. 208-221 - har fakulteten inga principiella invändningar. Man kan väl förutse att åtskilliga i dag okända problem kommer att uppkomma, men dessa får lösas under hand

mot bakgrund av dels det bundna kapitalets uppgift att skydda bolagets borgenärer och dels aktieägarnas krav på lika behandling eller i vart fall inte behandling i strid mot aktiebolagslagens generalklausuler.

Svensk Handel

Kommittén föreslår att systemet med aktiernas nominella värde skall ersättas med ett kvotsystem där alla aktier representerar lika stora andelar av bolaget. En av motiveringarna är att det blir lättare för bolag att övergå till att upprätta sin redovisning i euro och annan utländsk valuta. Om aktiernas nominella värde uttrycks i en främmande valuta som är föremål för kursförändringar, kommer det nominella beloppet att fluktuera på ett sätt som strider mot grunderna för systemet med ett nominellt värde. Ett införande av ett kvotsystem torde inte medföra några problem till exempel avseende borgenärsskyddet, då det avgörande att bolagets tillgångar svarar mot det registrerade aktiekapitalet inte i sig kräver nominella värden på varje aktie. I samband med införandet av kvotsystemet föreslås även att överkursfonden skall avskaffas. Ett belopp som bolaget på grund av aktieteckning eller konvertering har fått som betalning för aktierna skall tillföras aktiekapitalet i den utsträckning som framgår av emissionsbeslutet. Det behövs således ingen överkursfond. Svensk Handel delar kommitténs uppfattning att inga hinder för dessa förändringar föreligger och tillstyrker därför kommitténs förslag.

Förslaget kommer dock att föranleda stora förändringar för bolagen som sådana vilket medför kostnader och tidskrävande ingrepp. Detta måste beaktas vid införandet av eventuell lagstiftning och övergångsbestämmelser.

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

FAR tillstyrker generellt förslaget att avskaffa systemet med nominella belopp för aktier. Det är dock svårt att överblicka konsekvenserna, och FAR föreslår att departementet låter utreda erfarenheterna i länder som redan har ett kvotaktiesystem.

Kommittén föreslår att teckningskursen vid tillskottsemission genom emission av konvertibler skall kunna sättas lägre än konvertibelns nominella belopp, om konverteringskursen bestäms så att bolaget vid konverteringen minst tillförs ett vederlag som motsvarar den andel av aktiekapitalet som representeras av de aktier som lämnas i utbyte (12 kap. 7 § tredje st.). Kommittén föreslår emellertid också att emission till underkurs skall vara tillåten under vissa förutsättningar. Under samma förutsättningar borde konverteringskursen i det nämnda fallet tillåtas understiga kvotvärdet för de utgivna aktierna, dvs. om den bestäms så att bolaget vid konvertering minst tillförs ett vederlag som motsvarar den sammanlagda ökning av det egna kapitalet - inklusive aktiekapitalet - som enligt emissionsvillkoren skall motsvara de aktier som lämnas i utbyte.

Svenska Revisorsamfundet (SRS)

Revisorsamfundet tillstyrker det föreslagna kvotaktiesystemet. Införandet av ett kvotaktiesystem är en önskvärd och nödvändig anpassning och modernisering. Ett

bibehållande av nuvarande system med nominella värden på aktierna är inte nödvändigt för att skydda bolagets borgenärer. En övergång till kvotaktiesystemet påverkar i nuläget inte heller minoritetsskyddet.

Revisorsamfundet tillstyrker att bolagsstämman eller styrelsen i emissionsbeslutet får ange att endast en viss del av betalningen, eller ingenting alls, skall tillföras aktiekapitalet eller annat eget bundet kapital och resten utgöra fritt eget kapital. Detta ökar finansieringsmöjligheterna i bolagen.

Revisorsamfundet tillstyrker avskaffandet av överkursfonden. Vidare tillstyrks förslagen rörande nedsättning av aktiekapitalet.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF)

Kommittén föreslår att dagens regler om aktiernas nominella värde skall avskaffas och ersättas med ett kvotsystem, vilket i praktiken innebär att varje aktie har lika stor andel i bolagets egna kapital. Kvotvärdet beräknas som aktiekapitalet delat i antalet utestående aktier.

Huvudorsaken till förslaget är att möjliggöra redovisning i Euro, utan att få mycket obekväma effekter vid tillämpning av decimaltal när man konverterar dagens nominella belopp i kronor till Euro. Förslaget har dessutom andra fördelar genom att emissioner inte behöver knytas till en viss kurs, utan det räcker att man anger hur stor del av emissionen som skall tillföras aktiekapitalet, varvid aktiernas kvotvärde justeras automatiskt. Förslaget är en anpassning till lösningen inom flera andra EU-länder som en följd av övergången till Euro.

Avskaffandet av aktiernas nominella belopp innebär att begreppet överkurs utgår. Därmed utgår även överkursfonden och åtföljande justering måste ske i Årsredovisningslagen.

SRF stödjer förslaget om övergången till ett kvotaktiesystem. För de mindre företagen är förslaget främst av betydelse vid fondemissioner som innebär att man inte behöver upprätta nya aktiebrev eller justera i aktieboken, vilket ger viktiga förenklingar för dessa företag.

Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen

Aktiebolagskommitténs förslag om att slopa aktiers nominella belopp kan tyckas långtgående. En bedömning visar emellertid att det nominella beloppet är obehövligt och inte tjänar något angeläget syfte. Genom att det slopas kan många förenklingar skapas i regelstrukturen rörande aktiebolagets kapital och kapitalanskaffning. Man får inte förvillas av att detta föranleder ett antal ändringar i bestående regelverk, eftersom ändringarna i sig går i förenklande riktning. Ett slopande av nominella beloppet skapar också avsevärda praktiska förenklingar, exempelvis vid omräkning till annan valuta, då decimalbelopp kan undvikas på sätt som diskuteras på s 206 f i betänkandet. Föreningarna tillstyrker således förslaget.

Att förslaget kan tas till utgångspunkt för mer långtgående följder illustreras av Stefan Lindskog i en artikel i Juridisk Tidskrift 2000/2001 s 846ff.

Föreningarna vill i detta sammanhang framhålla att det är ytterst angeläget att i synnerhet svenska banker men också värdepappersbolag ges möjlighet att ha aktiekapital i flera valutor. Denna fråga har behandlats utförligt i tidigare framställningar och remissyttranden från föreningarna. Det är angeläget att detta tas upp i samband med beredningen av en ny aktiebolagslag. I samband därmed finns ett behov av ändringar i redovisningsprinciperna.

Behovet för banker och värdepappersbolag att ha aktiekapital i flera valutor har sin grund i att dessa måste uppfylla bestämda kapitalkrav. Institut som har omfattande affärer i utländsk valuta påverkas därvid av valutakursförändringar genom att dessa - om aktiekapitalet är uttryckt i kronor och kronan försvagas - medför försämrad kapitaltäckning. För att med säkerhet kunna uppfylla det lagstadgade kapitalkravet tvingas instituten därför ha ett visst buffertkapital, vilket är kostsamt och till nackdel i konkurrensen med institut från länder där det finns större möjligheter att ha delar av det primära kapitalet i utländsk valuta eller där bankerna har ett mindre behov av att ha tillgångar i utländsk valuta. Detta problem lindras betydligt om instituten tillåts att ha aktiekapital i flera valutor. I praktiken har vissa institut visat intresse i första hand för att emittera preferensaktier i US$.

Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag

Vi tillstyrker förslaget.

AktieTorget Aktiebolag

AktieTorget anser att kommittén på ett övertygande sätt har visat på fördelar med att avskaffa kravet att aktie skall lyda på nominellt belopp och tillstyrker därför kommittéförslaget. Inte heller har AktieTorget någon erinran mot de föreslagna reglerna som till skydd för bolagets borgenärer skall förhindra bolagsbildning och emissioner till underkurs. De föreslagna reglerna ger enligt AktieTorgets mening ett tillfredsställande borgenärsskydd utan att fördenskull skapa omfattande och kostsam administration för bolagen.

Enligt förslaget skall avskaffandet av aktiers nominella belopp och införandet av ett kvotaktiesystem inte föranleda att vid ikraftträdandet utelöpande aktier som lyder på nominella belopp behöver ändras. Däremot måste beslut om ändring av bolagsordningen till överensstämmelse med den nya lagen fattas vid första ordinarie bolagsstämma efter den nya lagens ikraftträdande. Såvitt AktieTorget förstår reglerna innebär de att bolagsordningen i äldre bolag efter ändringen inte kommer att står i överensstämmelse med övriga övergångsregler i förslaget till lag om införandet av den nya aktiebolagslagen. AktieTorget förordar därför att förslaget i denna del övervägs på nytt. Under alla förhållandet bör bolagsordningen i äldre bolag inte behöva ändras av formella skäl förrän i samband med att andra sakliga ändringar i dessa bolags bolagsordningar aktualiseras. Detta har betydelse framför allt för mindre aktiebolag.

Konkursförvaltarkollegiernas förening

Kommittén föreslår en övergång till ett kvotaktiesystem både för publika och privata bolag. Föreningen ifrågasätter värdet för privata bolag med ett sådant system. I den delen åberopar

kommittén att det skulle medföra att regelverket blev mer komplicerat och svårförståeligt och dessutom kräva särskilda regler för bolag som byter bolagskategori. Systemet med nominellt belopp torde vara mycket fast förankrat bland framför allt privata bolag och enligt föreningens uppfattning är det tveksamt om fördelar med ett kvotaktiesystem uppväger de nackdelar som en förändring innebär.

Den skillnad mellan privata och publika bolag som redan finns medför inte olägenheter uppkommer om systemet med nominella aktier består för privata bolag. Det pedagogiska värdet av systemet med nominella aktier bör inte underskattas.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna)

Aktiespararna har erfarit att ett avskaffande av det nominella värdet skulle innebära en unik förändring inom svensk aktiebolagsrätt. Aktiespararna anser att det är viktigt att svensk aktiebolagslag strävar efter att följa samma mönster som lagstiftningen i övriga Europa. Aktiespararna anser att frågan bör utredas närmare såväl på nationell som internationell nivå innan reglerna ändras.

Stiftelsen Ackordscentralen

Ackordscentralen tillstyrker förslaget.

Det väsentliga för aktieägarna är hur stor del av bolagets totala värde deras aktieinnehav motsvarar och för borgenärerna att det registrerade aktiekapitalet verkligen tillförs bolaget och därefter inte förbrukas eller på otillåtet sätt förs över till aktieägare eller annan. Aktiers nominella värde är i stort sett bara relevant vid det tillfälle då bolaget bildas och ännu inte börjat bedriva vinst- eller förlustbringande verksamhet. Såväl när bolag bildas som senare tillförs också kapital på andra sätt än genom ökning av aktiekapitalet. Kommitténs förslag förenklar förfarandet i flera omstruktureringssituationer, vid ökning och nedsättning av aktiekapitalet. Ackordscentralen kan inte se några uppenbara nackdelar med förslaget.

Stockholmsbörsen Aktiebolag

Stockholmsbörsen tillstyrker i huvudsak förslaget i denna del, men önskar göra följande kommentar.

I avsnitt 2.2.2.2. behandlar kommittén bl.a. frågan om förutsättningarna vid emission av konvertibler (jfr. 12 kap 7 § tredje stycket och 23 § förslaget). Som Stockholmsbörsen uppfattar förslaget i denna del är huvudregeln att teckningskursen vid emission av konvertibler skall motsvara konvertibelns nominella belopp men att teckningskursen får vara lägre om det säkerställs att konverteringskursen motsvarar de nyemitterade aktiernas kvotvärde. Enligt förslaget skall PRV vid registrering av beslutet pröva om förutsättningarna enligt denna bestämmelse är uppfyllda.

Enligt börsens mening är det oklart vid vilken tidpunkt jämförelsen med aktiernas kvotvärde skall ske. För att PRV över huvud taget skall kunna göra den prövning som avses torde det

vara nödvändigt att göra jämförelsen vid tidpunkten för emissionen av konvertiblerna. Samtidigt kan konstateras att kvotvärdet, om inte aktiekapitalet samtidigt ökas, kommer att minska i takt med att löpande konvertering sker av utestående konvertibler, och att det därför inte är relevant att göra jämförelsen vid nämnda tidpunkt. Det är emellertid svårt att se att det av praktiska skäl skulle vara möjligt att göra jämförelsen vid någon annan tidpunkt än vid emissionen av konvertiblerna och detta synes vara mest ändamålsenligt utifrån de syften som ligger bakom regeln.

4. Aktiebokens offentlighet

Stockholms tingsrätt

Tingsrätten instämmer i kommittens slutsats att en hemligstämpling av aktiebokens innehåll inte är motiverad i brottsförebyggande syfte. En kategori tvister, som ofta rör mindre bolag, är de där äganderätten är ifrågasatt och olika parter på ett oförenligt sätt uppträder som rättmätiga företrädare för samma bolag. I dessa sammanhang har aktieboken betydelse som bevismedel och offentligheten kan härvid antas tjäna som ett medel för att avhålla ett bolags representanter från regelvidriga åtgärder. En hemligstämpling kan härvid ställa hinder i vägen för nödvändig och nyttig insyn.

Riksåklagaren

På de skäl som kommittén anfört ansluter jag mig till de överväganden kommittén redovisat i frågan om aktiebokens offentlighet.

Åklagarmyndigheten i Västerås

I betänkandet föreslår kommittén att de nuvarande reglerna om aktiebokens offentlighet för avstämningsbolagen lämnas oförändrade (se avsnitt 3). Bakgrunden till kommitténs överväganden i denna del är bl.a. att aktiebokens uppgifter om enskilda aktieägare vid ett tiotal tillfällen utnyttjats för grov ekonomisk brottslighet. Kommitténs skäl för att likväl kvarstå vid den rådande ordningens offentlighet är välgrundande. Jag tillstyrker förslaget.

Ekobrottsmyndigheten (EBM)

Ekobrottsmyndigheten tillstyrker förslaget att aktieboken även fortsättningsvis skall vara offentlig. Myndigheten delar kommitténs uppfattning att ett upphävande av offentligheten sannolikt skulle få en endast obetydlig brottsförebyggande effekt.

I sammanhanget bör påpekas att de exempel på ekonomisk brottslighet som redovisas i betänkandet knappast är att hänföra till denna typ av brottslighet. I 2 § förordningen (1997:898) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten regleras vilka mål myndigheten skall handlägga. Bedrägeribrottet återfinns inte i paragrafens brottskatalog. Handläggningen av brottslighet av aktuellt slag torde inte heller ställa sådana krav på kännedom om finansiella

förhållanden, näringslivsförhållanden, skatterätt eller liknande att brottsligheten av detta skäl skall handläggas vid myndigheten.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ)

Registret över aktieägarna i ett bolag (aktieboken) skall hållas tillgängligt för envar. För s.k. avstämningsbolag (där Värdepapperscentralen datamässigt registrerar aktieinnehav) gäller i stället att utskrift av aktieboken inte skall avse aktieägare som har högst femhundra aktier i bolaget (begränsningsregeln). Motivet till denna inskränkning för avstämningsbolagen är att samhället eller allmänheten inte bedöms ha något intresse av att få reda på namnen på de personer som äger småposter och saknar möjlighet att påverka förvaltningen av bolaget.

Denna regel har emellertid fatt egendomliga konsekvenser eftersom den inte tar hänsyn till andelen i bolagsförmögenheten eller röstetalet som fem hundra aktier representerar. Ett innehav på femhundra aktier kan både innebära ett väsentligt inflytande och stort förmögenhetsinnehav beroende på hur aktiesituationen ser ut i det enskilda bolaget.

Kommittén refererar här till Bulvanutredningen (SOU 1998:47) som föreslog att utskrift inte skall innehålla uppgift om en aktieägare vars kapitalinnehav svarade mot mindre än en tiotusendel av aktiebolagets registrerade aktiekapital. Härigenom skulle för avstämningsbolagens del uppgifter lämnas för kapitalinnehav av någon betydelse oberoende av hur många aktier det var fråga om.

Kommittén menar att det är viktigt med en offentlighet kring ägandet av svenskt näringsliv. Det gör det möjligt att på grundval av fakta föra ett offentligt samtal om ägarstrukturen. Med detta motiv behövs uppgifter enbart om större aktieposter. Eftersom maktförhållandena i bolagen i första hand kännetecknas av vilken andel varje aktieägare har av antalet röster i bolaget föreslår kommittén att en begränsningsregel utformas som en röstandelsregel och inte som Bulvanutredningen hade föreslagit, en kapitalandelsregel. Det röstetal som skall utlösa offentlighet föreslås motsvara en tusendel av det totala antalet röster i bolaget.

I en tabell visar kommittén vilka konsekvenser den föreslagna begränsningsregeln kommer att få. För exempelvis Volvo skall, enligt dagens regler, en utskrift kunna avse 37 884 personer. Om kommitténs förslag går igenom med en begränsningsregel baserad på röstandelen, skulle en utskrift reduceras till 88 personer.

Enligt BRÅ:s uppfattning är det viktigt att offentlighet gäller i så hög grad som möjligt när det gäller ägande och inflytande i svenskt näringsliv. Det är inte enbart en demokratifråga som gör det möjligt att ägarstrukturen kan sättas under debatt. Det är också en fråga om att förebygga ekonomisk och organiserad brottslighet. Offentlighet gör det möjligt att granska om exempelvis beslutsfattare, både i den offentliga och privata sektorn, kan misstänkas för att ta otillbörliga hänsyn till följd av privata kapitalinnehav med bolag som den enskilda har intresse i. Tvättade pengar från ekonomisk och organiserad brottslighet kan investeras i en rad avstämningsbolag. Enligt uppgift från IMF motsvarar penningtvätt i de globala finansiella systemen omkring fem procent av BNP för världens nationer. Det finns också uppgifter om att omkring hälften av dessa tvättade pengar återinvesteras i det reguljära näringslivet. Förändringar i enskildas eller organisationers innehav kan ge signaler om illegitima inkomster. Det är således angeläget att få tillgång till uppgifter om ägande och inflytande.

Dessa utgångspunkter talar därför för att begränsningsregeln inte bör vara så snäv som kommittén föreslagit och enbart ta sikte på röstetalet. En variant skulle kunna vara att även förmögenhetsinnehavet vägdes in. I brist på närmare underlag om var gränsen bör gå kan en rimlig nivå vara ett förmögenhetsinnehav motsvarande en tiotusendel i enlighet med Bulvanutredningens tidigare förslag. Begränsningsregel skulle således hindra offentlighet först när det föreligger ett röstetal under en tusendel av det totala röstetalet och en kapitalandel under en tiotusendel.

Det förekommer fall att bedragare kontaktar VPC för att få del av ett bolags aktiebok i syfte att hitta aktieägare. Med hjälp av förfalskade legitimationer har gärningsmännen utgett sig för att vara aktieägare och sett till att aktier förts över till ett konto i banken. Sedan har aktierna sålts. Det har rört sig om 8-10 fall under åren 1996 och 1997. Fråga har därmed uppkommit om inte aktieboken helt borde stängas för obehöriga. Som redan framgått har kommittén inte delat denna uppfattning eftersom huvudregeln även fortsättningsvis föreslås vara offentlighet. Däremot kan kommittén sägas ha gått offentlighetskritikerna till mötes genom att gränsen för offentlighet i avstämningsbolag höjs väsentligt från fem hundra aktier till en tusendel av röstvärdet.

På denna punkt menar BRÅ att det i någon mån skulle försvåra brott om tillträde till aktieboken inskränktes. Å andra sidan uppkommer frågan om att väga skyddsintresset för ett fåtal personer för att utsättas för förmögenhetsbrott mot de intressen som offentlighet ger på ett betydligt bredare fält av brottslighet. Som nyss nämnts menar BRÅ att offentligheten är mycket viktig. Dessutom kanske det finns möjligheter att öka kontrollen i bankerna för att motverka de nyss beskrivna brotten. BRÅs principiella uppfattning är därför att offentligheten måste ges företräde.

Föreningen Svenskt Näringsliv och Svenska Handelskammarförbundet

Organisationerna tillstyrker förslaget att en utskrift av aktieboken i avstämningsbolag inte behöver ta upp aktieägare med innehav representerade mindre än en tusendel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. En sådan ordning skulle innebära avsevärda kostnadsbesparingar utan att strida mot något berättigat allmänt intresse. En positiv effekt skulle också vara ett visst ökat hinder mot bedrägliga förfaranden.

Finansinspektionen

Finansinspektionen har ingen invändning mot förslaget i sig men vill påpeka följande. Bestämmelserna om återköp av egna aktier innebär för närvarande bl.a. att de aktier som innehas av aktiebolaget inte skall räknas med vid tillämpningen av bestämmelser i lag och bolagsordningen som förutsätter att någon eller några innehar en viss andel av aktierna eller rösterna i bolaget. Bestämmelsen föreslås ändras så att detta endast gäller vid tillämpningen av aktiebolagslagen eller bolagsordningen. En konsekvens av detta och den nu föreslagna gränsen för aktiebokens offentlighet torde således bli att vilka aktieägare som finns med på utskrift eller framställning enligt 4 kap. 20 § förslaget till aktiebolagslag, kommer att variera beroende på bolagets eget innehav medan sammanställning enligt förslaget till lydelse av 3 kap. 13 § lagen ( 1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument inte torde variera beroende på bolagets eget innehav.

Ekonomistyrningsveket (ESV)

Enligt Aktiekommitténs förslag skall aktieboken vara offentlig i avstämningsbolag för aktieägare som har en tusendels röstandel i bolaget eller mer. ESV instämmer i att aktieboken även i fortsättningen bör vara offentlig och att den nuvarande begränsningsregeln bör omformuleras. ESV anser dock att aktieboken även bör vara offentlig i de fall en aktieägare äger en tusendel av aktiekapitalet eller mer. Aktieägare i exempelvis Ericsson kan ha en väsentlig del av aktiekapitalet och exempelvis kunna påverka marknadsvärdet på aktierna utan att deras innehav är offentligt.

Riksskatteverket (RSV)

RSV delar kommitténs uppfattning att aktieboken även i fortsättningen i princip ska vara offentlig. I betänkandet föreslås att en utskrift av aktiebok i ett avstämningsbolag inte ska få innehålla uppgift om en aktieägare vars aktieinnehav motsvarar en rösteandel som är mindre än en tusendel av antalet röster i bolaget (NABL 4 kap. 20 §). Om förslaget genomförs kommer väsentligt färre aktieägare än i dag att omfattas av utskrift av aktieboken. Det finns i många aktiebolag betydande skillnader i röstvärdet i olika aktieslag. Kommitténs förslag innebär risk för att betydande investeringar kan göras utan att detta blir synligt genom aktieboken. Verket sätter i fråga om offentligheten inte bör kopplas till såväl andelen av röstetalet som andelen av aktiekapitalet.

Enligt RSV:s uppfattning är det otillfredsställande att ett avstämningsbolag med femhundra aktier som har mer än en ägare kan helt mörklägga sin aktiebok.

Skattemyndigheten i Linköping

I betänkandet föreslås en ändrad begränsningsregel för vilka som ska omfattas av det offentliga utdraget ur aktieboken hos avstämningsbolag. För SKM har den föreslagna gränsen om en tusendel av totala röstetalet (tidigare 500 aktier) ingen direkt betydelse, eftersom SKM har tillgång till uppgifter om aktieägande i avstämningsbolagen hos VPC. Ur offentlighetssynpunkt framstår dock gränsen som hög, se jämförelse på sidan 239 i betänkandet över antal aktieägare enligt nuvarande respektive föreslagen lagstiftning. Eftersom börsvärdet oftast betydligt överstiger aktiekapitalet (av vilket röstvärdet är en funktion) medför regeln att mycket stora förmögenhetsvärden, vilka ur ett samhällsperspektiv kan vara av intresse, inte blir offentliga.

Skattemyndigheten i Malmö

SKM godtar kommitténs uppfattning angående aktiebokens offentlighet samt att uppgifter om förvaltarregistrerade aktier kan ingå i denna. Beträffande begränsningsregeln förordas dock att denna utformas som en kapitalandelsmetod. Det växande problemet med den ökande andelen utlandsägda aktier påtalas också.

Kommittén har fått tilläggsdirektiv att utreda de skäl som finns att behålla de nuvarande reglerna om aktiebokens offentlighet för avstämningsbolag. Efter att ha övervägt frågan

grundligt kommer kommittén fram till att principen om aktiebokens offentlighet skall behållas.

I den gällande aktiebolagslagen finns en begränsningsregel som innebär att en utskrift av aktieboken i avstämningsbolag inte får innehålla uppgifter om aktieägare som har högst 500 aktier i bolaget. Kommittén föreslår nu att en ny begränsningsregel utformas som en ren röstandelsregel. Aktieägare med mindre än en tusendel av totala antalet röster skall inte behöva ingå i en utskrift av aktieboken. Syftet med den nya regeln är att skydda namnet på personer som har små aktieposter och därför saknar möjlighet att påverka bolagets förvaltning. Den föreslagna regeln leder till drastiska nedskärningar av antalet aktieägare som kommer att finnas med i aktieboksutskrifterna (enligt tabell på sid.239). Som nämnts tidigare har kommittén vid sin bedömning helt utgått ifrån de begränsade möjligheter till inflytande över bolagets skötsel ett innehav av denna storlek ger. Med detta begränsade synsätt kan mycket betydande investeringar göras utan att detta blir synligt genom innehållen i aktieboken. SKM:s uppfattning är att betydande ekonomiska investeringar även har ett stort intresse både för andra aktieägare och för det allmänna. Vi förordar därför en begränsningsregel som utformas enligt Bulvanutredningens förslag (SOU 1998:97). Det vill säga aktieägare med mindre än en tusendel av aktiekapitalet behöver inte ingå i en utskrift av aktieboken.

Uppgifter om förvaltarregistrerade aktier ingår inte i aktieboken. Däremot är förvaltaren skyldig att på begäran lämna uppgifter till den centrala värdepappersförvaltningen om de aktieägare vars aktier han förvaltar. Kommittén föreslår inte några ändringar i dessa regler.

Ett i detta sammanhang växande problem, som även kommittén uppmärksammat, är den ökande andelen utländska ägare i svenska börsföretag. Enligt tidningsuppgifter ägs ungefär 25% av aktierna på Stockholmsbörsen genom utländska förvaltare och ytterligare 15 % är registrerade som direktägda av utländska bolag. Detta anonymiserade ägande i svenska börsbolag har ökat på senare år. Misstankar har även framförts att en hög andel av de aktier som registrerats som direktägda i verkligheten förvaltas för andra ägare. Sedan 1996 finns en skyldighet för utländska förvaltare att lämna uppgifter - motsvarande de som finns för svenska förvaltare - om förvaltarregistrerade aktier. I praktiken har emellertid dessa regler inte lett till någon ökad insyn i ägarförhållandena. Ett skäl till detta kan vara att utländska rättsregler innehåller sekretessregler som förhindrar att uppgifter lämnas ut om den verklige ägaren. Ett annat troligt skäl är att man önskar kringgå den svenska skattelagstiftningen. Kontrollen av svenskars innehav av aktier, som ägs via utländska förvaltare eller genom utländska bolag, är naturligtvis svår att genomföra på ett effektivt sätt. Dock kan viss beskattning av utdelning ske, eftersom denna kan tas ut vid källan i form av kupongskatt. Kontrollen av förmögenhetsbeskattningen och försäljningar av utlandsregistrerade aktier är däremot svår att upprätthålla i praktiken. Enligt SKM:s uppfattning är den enda framkomliga vägen till ett förbättrat kontrollarbete att utvidga informationsutbytet med andra länder. Med tanke på att det är fråga om massärenden bör målsättningen vara att uppgiftslämnandet blir ett årligt sådant med avseende på innehav, utdelning och försäljning av värdepapper.

Skattemyndigheten i Göteborg

Kommittén föreslår att en, utskrift av aktieboken ett avstämningsbolag inte ska innehålla uppgift om en aktieägare vars aktieinnehav motsvarar en röstandel som är mindre än en

tusendel av antalet röster i bolaget. Om förslaget genomförs leder detta till att väsentligt färre aktieägare än idag kommer att omfattas av utskriften av aktieboken.

SKM vill peka på att det i många aktiebolag finns betydande skillnader mellan röstvärdet i olika aktieslag. Detta kan innebära att, om förslaget genomförs, aktieägare med aktieinnehav som väsentligt överstiger en tusendel av aktiekapitalet, inte kommer att bli föremål för offentlighet, p.g.a. att röstandelen av deras aktier inte når upp till en tusendel av röstetalet. SKM anser därför att det kan ifrågasättas om offentligheten inte bör kopplas till såväl andelen av röstetalet som andelen av aktiekapitalet.

Kronofogdemyndigheten i Stockholm

KFM delar kommitténs överväganden att aktieboken även fortsättningsvis ska vara offentlig. Att hemligstämpla uppgifter i aktieboken förhindrar inte brott. Motivet för begränsningsregeln i avstämningsbolag är snarare att skydda de små aktieinnehaven från offentlighet och att hålla kostnaderna nere. KFM anser emellertid att den föreslagna begränsningsregeln undantar alltför stor andel aktieägare från aktiebokens offentlighet.

KFM ser inte andemeningen med att det i lagtexten ska framgå att aktieägarna i utskrift eller framställning ska upptas i alfabetisk ordning. Syftet med aktieboken är till övervägande del att offentliggöra vilka aktieägare som har inflytande i bolaget. Med dagens datateknik kan det inte finnas några hinder mot att beställaren själv väljer i vilken ordning han önskar få utdraget ur aktieboken.

Under år 2000 inkom till KFM i Stockholm 51 079 nya gäldenärer. Det åligger myndigheten att utreda gäldenärernas samtliga tillgångar. KFM får med stöd av 4 kap 15 § utsökningsbalken uppgift om aktieinnehav. Den möjligheten inskränks på ett ur borgenärssynpunkt inte önskvärt sätt när aktierna är förvaltarregistrerade, dels p.g.a. att endast stora aktieinnehav enligt förslaget kommer att antecknas hos värdepappersförvararen och dels för att uppgifterna inte uppdateras tillräckligt ofta. KFM kan visserligen med stöd av utsökningsbalken få uppgift hos förvaltaren om aktieinnehavet. Det förutsätter dock att KFM först fått kännedom om att gäldenären har sina aktier registrerade där.

Det är KFM:s uppfattning att många innehav undanhålls från utmätning p.g.a. att gäldenären har aktierna förvaltarregistrerade. KFM skickar i många fall förfrågningarna "i blindo" men måste begränsa dessa till att endast avse gäldenärer med stora skulder. Idag finns mer än 40 förvaltare registrerade hos Värdepapperscentralen VPC AB. Om KFM skulle ha skickat förfrågningar avseende samtliga nya gäldenärer skulle det ha inneburit en mycket stor arbetsbelastning både hos KFM och hos förvaltarna. Det är således ur exekutiv synpunkt synnerligen viktigt att, trots att aktierna är förvaltarregistrerade, det ändå finns uppgift i aktieboken om vem som är den faktiske ägaren.

Eftersom den grundläggande principen är att aktieboken ska vara offentlig föreligger det enligt KFM:s förmenande inget bärande skäl till att i aktieboken undanhålla uppgiften om faktisk ägare till förvaltarregistrerade aktier. Om KFM:s förslag infördes skulle den även inkludera aktieägare som valt utländska förvaltare. Det är idag ett växande problem med det anonymiserade ägandet i svenska börsbolag, vilket bör stävjas.

Förslaget att förvaltare endast ska vara skyldig att tillhandahålla en sammanställning av uppgifter om aktieägare med en sammanlagd röstandel som uppgår till en tusendel eller mer av antalet röster i bolaget avstyrks.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet

Aktiebolagskommittén behandlar härefter frågan om aktiebokens offentlighet i avstämningsbolag enligt den ordning som gäller f.n. Aktiebolagslagen innehåller sålunda begränsningsregeln att när det gäller avstämningsbolag som har mer än en aktieägare en utskrift enligt ABL 3:13 st 1 inte får innehålla uppgifter om aktieägare som har högst femhundra aktier i bolaget. Kommittén konstaterar, som fakulteten anser med rätta, att det krävs en helt ny konstruktion av begränsningsregeln om den skall fånga in de fall som den "bör" fånga in, nämligen de personer som har små aktieposter och som saknar möjlighet att påverka bolagens förvaltning. Kommitténs förslag att en utskrift av aktieboken i ett avstämningsbolag inte skall innehålla uppgift om en aktieägare vars aktieinnehav motsvarar en röstandel som är mindre än en tusendel av antalet röster i bolaget är välavvägd. Mot de slutsatser som kommittén kommit till vad gäller förvaltares uppgiftsskyldighet har fakulteten inte någon invändning.

Svensk Handel

Varje aktiebolag skall föra aktiebok över bolagets samtliga aktier och aktieägare. Aktieboken skall innehålla aktieägarnas postadress och yrke eller titel. Kommittén föreslår att istället för yrke eller titel skall aktieboken innehålla aktieägarnas personnummer, organisationsnummer eller identifieringsnummer. Det skall också framgå huruvida aktie är underkastad samtyckes-, förköps- eller hembudsförbehåll och om aktie enligt bolagsordningen skall kunna omvandlas. Svensk Handel finner inga hinder för dessa ändringar och tillstyrker förslagen.

Aktieboken skall vara offentlig och tillgänglig hos bolaget för var och en. Detta motiveras av att varje aktieägare skall kunna få reda på namnen på övriga aktieägare, en sådan uppgift kan vara av intresse också för den som överväger att köpa aktier i bolaget. Ett annat motiv är att aktiebolagen spelar en viktig roll i samhället och många av dem dominerar näringslivet på de orter där de bedriver verksamhet. Det är då viktigt för anställda, leverantörer, kunder och andra intressenter i bolaget att veta vem eller vilka som äger bolaget och har makt att förändra. Det är också angeläget att kunna få information om ägareförhållandena i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. För den som vill ha en heltäckande bild över ägarförhållandena i svenskt näringsliv finns knappast något alternativ till aktieböckerna. Offentligheten kan dock även användas för brottsliga ändamål. Denna risk torde vara liten i förhållande till fördelarna med en offentlig aktiebok.

Allmänhetens intresse är dock inte befogat när det kommer till enskilda aktieägares små innehav. Det finns idag en begränsningsregel som innebär att aktieägare som innehar högst 500 aktier inte skall tas med i en utskrift av aktieboken. Att göra undantaget beroende på antalet aktier torde vara mindre lämpligt. Avgörande bör istället vara vilket inflytande aktieägaren har med hänsyn till hur stor andel av bolaget denne innehar, hur många röster osv. Som kommittén framhållit är det av största vikt att denna regel är enkel, klar och lättillämpad. Kommittén har föreslagit att begränsningsregeln skall vara en ren

röstandelsregel där en tusendel av det totala antalet röster i bolaget skall utlösa offentlighet. Detta innebär att en utskrift av aktieboken inte skall innehålla uppgifter om den aktieägare vars aktieinnehav motsvarar en röstandel som är mindre än en tusendel av antalet röster i bolaget. Denna regel torde vara mer förenlig med dess syfte varför Svensk Handel tillstyrker kommitténs förslag.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF)

Aktieboken är en central institution i aktiebolaget och den skall föras av styrelsen. Införande i aktieboken avgör bl a rätten att rösta på bolagsstämman och att uppbära vinstutdelning från bolaget. Kommittén föreslår att aktieboken skall vara offentlig även i fortsättningen.

Uppgifter om små aktieinnehav skall inte vara offentliga, varvid den gamla regeln om max 500 aktier ersätts med 1/1000-del av röstetalet.

SRF stödjer utredningens förslag om aktiebokens offentlighet även i fortsättningen, samt den nya begränsningsregeln baserad på röstetalet.

Sveriges Försäkringsförbund

Förbundet delar uppfattningen att aktiebokens offentlighet även i framtiden bör begränsas till de fall när allmänheten kan sägas ha ett reellt intresse i information om ägarförhållandena. Som förslaget nu ser ut, kommer antalet ägare som framgår av en utskrift av aktieboken att vara påtagligt mer begränsat i förhållande till vad som gäller i dag. Förbundet vill inte utesluta att förslaget i denna del är rimligt. Ett slutligt ställningstagande från lagstiftarens sida bör dock föregås av en redovisning av vilken omfattning offentligheten skulle få om man i stället sätter en något annan gräns än den kommittén utgått från, exempelvis så att en offentlig utskrift av aktieboken inte upptar aktieägare med innehav, som representerar mindre än två tusendelar av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.

Svenska Journalistförbundet

"En utskrift eller annan framställning ... får inte innehålla uppgifter om aktieägare vars röstandel är mindre än en tusendel av antalet röster i bolaget. (ABL 4:20, tredje st)"

Svenska Journalistförbundet accepterar inte denna begränsning. Det skulle allvarligt minska möjligheten att få insyn i det svenska näringslivet. Aktieboken ska vara offentlig i sin helhet.

En av hörnpelarna i den svenska demokratin är största möjliga öppenhet och insyn för medborgarna. Det offentliga samtalet kräver möjlighet för envar att ta reda på fakta och granska hur det svenska samhället och näringslivet är uppbyggt.

Men genom återkommande landsomfattande tester av den svenska öppenheten (senast i april 2000) har Journalistförbundet konkret visat att sekretessen ökar, samtidigt som rädslan bland offentliganställda att lämna ut handlingar och att yttra sig om den egna verksamheten växer.

Kommitténs förslag spär på denna negativa utveckling, en utveckling som Journalistförbundet i andra sammanhang kritiserat.

Vi har i denna kritik stöd av lagrådet som i samband med remissarbetet på utökad sekretess inom kronofogdeverksamheten framförde följande:

"Det är önskvärt att i något sammanhang en samlad bedömning görs av utvecklingen på sekretessens område, så att Sverige inte avlägsnar sig från den offentlighetsprincip som landet med sådan skärpa förfäktar i internationella sammanhang".

Förbundet instämmer till fullo i detta resonemang.

Utredningen inser själv betydelsen av ett öppet samhälle då man skriver:

"Aktiebokens offentlighet gör det möjligt att föra ett på fakta grundat offentligt samtal om ägarstrukturen i det svenska näringslivet" (sidan 236)

Därefter konstaterar dock utredningen att det endast är de stora aktieinnehaven och förmögenheterna som "är av intresse i detta sammanhang". Därför vill utredningen ha en begräsning i aktiebokens offentlighet.

Förbundet anser att det är en felsyn. Insyn handlar inte enbart om förmögenhet och aktieinnehav. En enda aktie räcker exempelvis för att kunna bevista en bolagsstämma. Det kan alltså vara av intresse för en enskild medborgare att få fakta om den allmänna ägarstrukturen på ett företag.

Utredningen har också gjort en jämförelse över antalet ägare som enligt nu gällande rätt ska finnas med i en utskrift av aktieboken och hur många som skulle kunna finnas med i en utskrift om kornmittens förslag gick igenom. Ett exempel är företaget Ericsson, där 76 913 ägare av bolaget idag är offentliga. Enligt kornmittens förslag skulle det minska till endast 22.

Det kan knappast bli tydligare. Det är självklart att en sådan begränsning av aktieboken leder till minskad insyn i det svenska näringslivet.

Svenska Journalistförbundet föreslår därför att nämnda stycke ur 4:20 i det nya förslaget till Aktiebolagslag utmönstras ur lagtexten och att aktieboken blir offentlig i sin helhet.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Utredningen föreslår att aktiebokens offentlighet begränsas när det gäller avstämningsbolag: Förslaget lyder "En utskrift eller annan framställning ... får inte innehålla uppgifter om aktieägare vars röstandel är mindre än en tusendel av antalet röster i bolaget. (ABL 4:20, tredje st)"

TCO avstyrker förslaget i denna del. Det skulle allvarligt minska möjligheten att få insyn i det svenska näringslivet och motverka öppenhet och insyn. Aktieboken bör enligt TCOs uppfattning vara offentlig i sin helhet - dvs även för så kallade avstämningsbolag.

En av hörnpelarna i den svenska demokratin är största möjliga öppenhet och insyn för medborgarna. Det offentliga samtalet kräver möjlighet för envar att ta reda på fakta och granska hur det svenska samhället och näringslivet är uppbyggt. Detta är inte ett främmande resonemang för kommittén som själv skriver: "Aktiebokens offentlighet gör det möjligt att föra ett på fakta grundat offentligt samtal om ägarstrukturen i det svenska näringslivet" (sidan 236). Därefter konstaterar dock utredningen att det endast är de stora aktieinnehaven och förmögenheterna som "är av intresse i detta sammanhang". Därför vill utredningen ha en begräsning i aktiebokens offentlighet.

TCO anser att det är en felsyn. Insyn handlar inte enbart om förmögenhet och aktieinnehav. En enda aktie räcker exempelvis för att kunna bevista en bolagsstämma. Det kan alltså vara av intresse för en enskild medborgare att få fakta om den allmänna ägarstrukturen på ett företag. Utredningen har också gjort en jämförelse över antalet ägare som enligt nu gällande rätt ska finnas med i en utskrift av aktieboken och hur många som skulle kunna finnas med i en utskrift om kommitténs förslag gick igenom.

Ett exempel är företaget Ericsson, där 76 913 ägare av bolaget idag är offentliga. Enligt kommitténs förslag skulle det minska till endast 22. Det kan knappast bli tydligare. Det är självklart att en sådan begränsning av aktieboken skulle leda till minskad insyn i det svenska näringslivet.

Fondbolagens Förening

Kommittén föreslår att den offentliga utskriften av aktieboken begränsas till innehav som representerar mer än en tusendel av antalet röster i bolaget. Detta innebär en påtaglig begränsning i förhållande till dagens utskrifter. Föreningen delar uppfattningen att dagens utskrifter är alltför omfattande. Föreningen anser dock att det på föreliggande underlag är svårt att ta ställning till om kommitténs förslag är det mest ändamålsenliga. Föreningen anser att det hade varit värdefullt om kommittén hade redovisat olika alternativ till den föreslagna regeln, exempelvis en begränsning till en tusendel av kapitalet.

Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag

Vi tillstyrker förslaget.

Vi vill för ordningens skull göra följande påpekande ifråga om kommitténs (ABK) resonemang kring förvaltares uppgiftsskyldighet. I betänkandet anges på s 241 att förvaltar registrerad aktieägare måste omregistrera sina aktier på individuella konton för att bli röstberättigade. Detta stämmer inte. Enligt gällande rätt, som föreslås oförändrad, kan en förvaltarregistrerad aktieägare begära att tillfälligt bli införd i aktieboken inför bolagsstämma. Aktieinnehavet kan fortsätta att vara registrerat på förvaltarens avstämningskonto medan aktieägarens namn och innehav införs i den s k bolagsstämmoaktieboken, dvs. den aktiebok som produceras för den avstämningsdag som gäller för bolagsstämman. Sedan avstämning skett kan innehavet återgå till att även i aktieboken vara antecknat under förvaltarens namn. Ingen omregistrering på konton i avstämningsregistret är alltså nödvändig.

Ifråga om aktiebokens offentlighet för kupongbolag hänvisar vi till vår kommentar till 4 kap

10 § under avsnitt II nedan.

Aktiebokens offentlighet (Kupongbolag)

I kommentaren till denna bestämmelse förs ett resonemang om var allmänheten ska kunna få ta del av aktieboken, men inte om varför. Vi kan inte se att något av de skäl som anförs för offentligheten ifråga om avstämningsbolagens aktieböcker är relevanta för kupongbolagen. De skäl som anfördes i 1997 års betänkande (s 333) är enligt vår mening också irrelevanta. Det intresse från journalister och presumtiva aktieköpare som kan förekomma torde i allmänhet inte vara berättigat med mindre än att bolaget är publikt. Enligt vår mening borde därför aktiebokens offentlighet knytas till huruvida bolaget är privat eller publikt och inte till huruvida det är avstämningsbolag eller kupongbolag. Det torde i praktiken inte leda till några olägenheter eller praktiska problem.

En komplettering av de föreslagna bestämmelserna om aktiebokens offentlighet i 10 § resp.

20 § torde enkelt kunna kompletteras med orden "om bolaget är publikt".

AktieTorget Aktiebolag

AktieTorget har ingen erinran mot förslaget, att utskrift av aktieboken i avstämningsbolag alltjämt skall hållas tillgänglig för allmänheten men att uppgifter om småaktieägare inte skall tas med i utskriften.

Konkursförvaltarkollegiernas förening

Föreningen har ingen från kommittén avvikande uppfattning i denna fråga.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna)

Syftet med en offentlig aktiebok är att få en uppfattning om hur ägarbilden ser ut i börsbolagen. Inom OECD har man slagit fast att en av investerarens grundläggande rättigheter är att få information om ägarstrukturen i bolaget för att bedöma vilka rättigheter som åvilar investeraren i förhållande till andra aktieägare.

1

Den offentliga aktieboken kan användas av

den aktieägare som vill samla en aktieägarminoritet för att utnyttja de minoritetsskyddsregler som Aktiebolagslagen erbjuder, men även den som handlar på börsen använder sig av uppgifter ur den offentliga aktieboken. Vissa aktietransaktioner kan underlättas om det i förväg går att ta reda på var större aktieposter är placerade och detta gynnar likviditeten på marknaden.

Behovet av en offentlig aktiebok står mot ägarnas intresse av att behålla information om sin förmögenhet för sig själva. Detta är i hög grad ett skyddsvärt intresse och Aktiespararna delar kommitténs uppfattning att dagens aktieböcker där samtliga aktieägare med fler än femhundra aktier finns antecknade är alltför omfattande. Det är emellertid av mycket stor vikt att så många aktieinnehav som möjligt offentliggörs. Det måste gå att förutse i vilken mån en

insamling av fullmakter skulle lyckas och det måste finnas möjlighet att kontakta de aktieägare som skulle kunna avgöra en sådan insamling.

Aktiespararna anser att lagstiftaren måste verka för att även utländska aktieägares innehav skall redovisas till VPC. Som det ser ut idag har en utländsk aktieägare större möjligheter att dölja sitt innehav än en svensk aktieägare har. Detta förhållande är inte acceptabelt. Utländska ägare bör ha samma skyldighet att redovisa sina innehav som svenska ägare.

Organiserade fullmaktsinsamlingar är mycket sällsynta i Sverige. Det saknas därför belägg för att som kommittén hävda att det "Erfarenhetsmässigt är ... svårt att få in fullmakter". Den tekniska utvecklingen och aktieägarnas ökade medvetenhet medför att det idag torde vara lättare att administrera och genomföra en fullmaktsinsamling. Det krävs emellertid att det finns ett tillfredsställande underlag att arbeta med. Att som kommittén föreslår använda sig av enskilda medlemsorganisationers medlemsregister är inte en framkomlig väg.

Kommittén föreslår att alla ägare till aktieposter med minst en tusendels röstandel skall upptas i den offentliga aktieboken. En snabb genomgång av Sveriges största bolag visar att med ett sådant system skulle en lång rad större ägare inte finnas med i aktieboken. (se tabell nedan)

Fullmaktsinsamlingar av en aktieägarminoritet blir aktuell i första hand då minoriteten vill göra gällande sitt minoritetsskydd. Minoritetsskyddsreglerna är genomgående uppbyggda så att en tiondel av samtliga aktier i bolaget måste rösta för ett förslag att till exempel tillsätta särskild granskningsman, eller besluta om att väcka talan om skadestånd till bolaget. För att den offentliga aktieboken skall fylla sitt syfte krävs således att den innehåller uppgift om samtliga aktieägare med minst en tusendel av såväl kapitalet som röstetalet.

Vissa ägare i Ericsson

Totalt antal Totalt antal

A - aktier B - aktier aktier

röster

% röster % kapital

SEB fonder 483 800 104144022 104627822 587944,022 0,0886% 1,30%

Alecta

0

233859586 233859586 233859,586 0,0352% 2,90%

Robur

0

194849150 194849150 194849,15 0,0294% 2,42%

Capital group 0

144706000 144706000 144706 0,0218% 1,79%

Nordea

0

140316211 140316211 140316,211 0,0211% 1,74%

AMF

0

91000000 91000000 91000

0,0137% 1,13%

Summa 483 800 90887469 909358769 1392674,97 0,2099% 11,27% Totalt i Ericsson 656218640 7409276655 8065495295 663627916,7

Källa: SIS Ägarservice AB

Ovanstående tabell visar sex större aktieägare i Ericsson som inte skulle synas i den offentliga aktieboken om betänkandets förslag blir verklighet. Genom att äga mer än en tiondel av kapitalet kan dessa gemensamt stoppa ett Leo-lagsärende, rösta igenom tillsättande av särskild granskningsman och stoppa vissa ändringar av bolagsordningen.

Aktiespararna anser att utöver dessa innehav bör även de innehav som ägs av personer som betraktas som insiders av insiderlagstiftningen finnas upptagna i den offentliga aktieboken. Dessa personer har särskilt inflytande i bolaget och deras ägande är därför av stor betydelse för den som vill bedöma maktrelationerna i bolaget.

Aktieägare och allmänhet måste emellertid ha en möjlighet att komma i kontakt med varandra även i de fall då ett aktieinnehav inte uppnår den gräns som uppställs av lagstiftaren. Detta är nödvändigt för att en aktieägare skall kunna informera övriga aktieägare om sina planer på agerande på bolagsstämman tex.

Idag vidarebefordras meddelanden till aktieägare som står med i VPCs register av VPC. Detta sker framför allt i samband med offentliga erbjudanden där budgivaren vill uppmana aktieägarna att sälja sina aktier. VPC gör en allmän bedömning av meddelandets seriositet och skickar sedan meddelandet till de aktieägare som finns upptagna i registret. De aktieägare vars aktier är förvaltarregistrerade får meddelandet från sin förvaltare. På detta sätt kan aktieägare skicka meddelanden till andra aktieägare utan att uppgifter om vem som är aktieägare blir offentlig då all hantering av namn och adressuppgifter sköts av VPC.

VPCs hantering är inte lagreglerad. Detta leder till rättsosäkerhet och lägger en stor börda på VPC att bedöma vad som skall vidarebefordras till aktieägarna. Eftersom aktieägarnas möjligheter att kommunicera med varandra är grundläggande för utövandet av rättigheter på bolagsstämman måste rätten att få meddelanden vidarebefordrade till andra aktieägare tas in i Aktiebolagslagen. Endast meddelanden från aktieägare i bolaget bör cirkuleras och meddelandet måste tydligt röra bolagsfråga.

Även bolaget bör åläggas att vidarebefordra meddelanden från en aktieägare till en annan. Denna skyldighet bör bolaget kunna erbjuda till exempel via sin hemsida på Internet.

Aktiespararna anser att möjligheten att få meddelanden vidarebefordrade till övriga aktieägare skall vara lagstadgad.

Stockholmsbörsen Aktiebolag

Stockholmsbörsen tillstyrker förslaget i huvudsak.

När det gäller begränsningsregeln kan konstateras att nuvarande gräns på 500 aktier – på de skäl som förs fram betänkandet – inte är särskilt väl avpassad. Att i stället, som kommittén föreslår, relatera begränsningsregeln till en tusendel av rösterna i bolaget skulle enligt börsens mening vara en klar förbättring. Som framgår av betänkandet skulle en sådan regel också kraftigt begränsa omfattningen av de offentliga aktieböckerna och därmed sannolikt minska administrationskostnaderna.

Som kommittén anför har det förekommit att uppgifter ur de offentliga aktieböckerna utnyttjats av mindre nogräknade personer för rent kriminella syften. En ändring av begränsningsregeln enligt kommitténs förslag torde även minska risken för sådan brottslighet. Stockholmsbörsen vill emellertid gå ett steg längre och ifrågasätta om det verkligen finns ett behov att låta samtliga uppgifter i aktieboken vara offentliga. Enligt börsens mening bör det övervägas att begränsa offentligheten till uppgifter om namn och aktuellt innehav, och att således exkludera uppgifter såsom personnummer och adressuppgifter från den offentliga aktieboken. Genom en sådan åtgärd skulle möjligheterna att utnyttja uppgifter ur den offentliga aktieboken för brottsliga syften begränsas ytterligare.

När det gäller frågan om uppgiftsskyldigheten för förvaltare vill börsen göra ett påpekande. Kommittén skriver i betänkandet på sid. 241 att ägare av förvaltarregistrerade aktier inte har något reellt inflytande i bolaget och att det krävs omregistrering till ett individuellt [avstämnings]konto för att aktieägaren exempelvis skall kunna utöva rösträtt på bolagsstämma. Stockholmsbörsen erinrar härvid om den ordning med s.k. tillfällig rösträttsregistrering som finns i 3 kap. 10 a § ABL. VPC har beprövade och väl kända rutiner för sådan rösträttsrättsregistrering och ur aktieägarens perspektiv torde det vara egalt att ha aktierna direktregistrerade hos VPC eller registrerade hos förvaltare även om han önskar utöva förvaltningsrättigheter som är knutna till innehavet. Inför bolagsstämman tar VPC på uppdrag av bolaget fram en särskild s.k. bolagsstämmoaktiebok, i vilken ingår uppgift om såväl direktregistrerade aktieägare som ägare till förvaltarregistrerade aktier som begärt tillfällig rösträttsregistrering. Däremot sker inte någon registreringsåtgärd i bolagets avstämningsregister.

5. Vissa frågor rörande bolagsstämma

Svea hovrätt

6 kap. 2 § tredje stycket

- Hovrätten finner inte att tillräckliga skäl föreligger för att i privata bolag kräva enighet bland närvarande aktieägare för att låta utomstående närvara vid bolagsstämman. Även om privata bolag oftast är enmans- eller fåmansbolag, i vilka utomståendes insyn typiskt sett inte fyller en så stor funktion, kan det finnas undantag. Så kan vara fallet i vissa bolag som utgör en viktig arbetsgivare på en mindre ort. Här väger intresset av att kunna låta t.ex. journalister få närvara vid bolagsstämman lika tungt som hos de publika bolagen. Enighet bland de närvarande delägarna i dessa frågor kan vara svår att uppnå. Det synes inte heller i övrigt motiverat med en särreglering för de privata bolagen. Det är alltså hovrättens mening att det även i privata bolag bör räcka med enkel majoritet för att låta utomstående närvara vid bolagsstämman.

Föreningen Svenskt Näringsliv och Svenska Handelskammarförbundet

Organisationerna tillstyrker kommitténs förslag om användande av ny teknik vid och i samband med bolagsstämma. Det är dock olämpligt att föreskriva att en elektronisk fullmakt är giltig endast om den utfärdats med användande av s.k. kvalificerad elektronisk signatur enligt lagen härom. En sådan bindning vid endast ett förfarande minskar bolagens möjligheter att praktiskt använda och utveckla ny teknik och kan överhuvudtaget verka hämmande på den tekniska utvecklingen. Motsvarande detaljreglering finns inte när det gäller egenhändigt undertecknande utan det får prövas i varje enskilt fall om fullmakten kan anses äkta. Kommittén uttrycker också själv en medvetenhet om att den nu föreslagna regleringen i viss mån är motsägelsefull enligt vad som här påpekats.

Organisationerna menar emellertid att kommittén borde ha gått längre och generellt utrett och lagt fram förslag om rätt att använda elektroniska dokument i stället för papper i aktiebolagssammanhang. I ett stort antal bestämmelser förutsätts användande av pappersform

där det med modern teknik skulle gå lika bra och till och med medföra en ökad säkerhet om i stället elektronisk form kom till användning. Den moderna tekniken skulle också medföra avsevärda besparingar av tid och kostnader. Dessa frågor borde omgående bli föremål för kompletterande utredning och erforderlig lagstiftning.

När det gäller förslaget rörande rätt för utomstående att närvara vid bolagsstämma förutsätter Organisationerna att förslaget inte är avsett att skärpa nuvarande regler, vilket i så fall inte kan godtas.

Finansinspektionen

Finansinspektionen instämmer i kommitténs skäl för att i lagen förtydliga och örbättra sättet och möjligheterna för aktieägare, och i vissa fall andra, att delta vid bolagsstämma.

Ekonomistyrningsveket (ESV)

Innebörden av det förslag som kommittén har framlagt i 6 kap 2 § är att bolagsstämman vid varje tillfälle måste fatta beslut om att aktieägare kan delta på stämman från annan ort. Det innebär att en aktieägare inte i förväg kan vara säker på om denne kan följa stämman på distans. ESV anser att ett aktiebolag i bolagsordningen bör ges möjlighet till att skriva in att aktieägare ska kunna delta på stämman via distans. För att deltagande på stämman via distans ska få en reellt innehåll bör dessa aktieägare även kunna medverka i röstförfarandet.

Riksrevisionsverket (RRV)

RRV anser att förslaget med fullmakter bäst motsvarar behovet av ökat inflytande för småaktieägare på bolagsstämman.

RRV vill dock framhålla vikten av att lagens formulering medger att bolagen i bolagsordningen skall kunna ha en bestämmelse om att andra än aktieägare skall ha tillträde till bolagsstämman. Idag har Riksdagsledamöter rätt att närvara vid bolagsstämmor i statliga bolag, vilket är viktigt av demokratiska skäl. Detta skulle försvåras om deltagandet förutsatte ett godkännande av bolagstämman.

Riksskatteverket (RSV)

Kommittén har i tidigare betänkande lämnat förslag för att stärka bolagsstämmans roll och funktionssätt. Förslagen har redan lett till lagstiftning, som syftar till att underlätta en aktiv ägarfunktion i de stora publika aktiebolagen.

Kommittén lämnar i slutbetänkandet förslag till ytterligare några mindre ändringar samt förtydliganden. Samtliga syftar till att öka aktieägarnas möjligheter till inflytande genom att göra sina röster hörda på bolagsstämman. Vidare ska modern teknik kunna användas för att kommunicera information mellan aktiebolag och aktieägare.

RSV bedömer att ett genomförande av förslaget kan underlätta ett yttrligare ökat inflytande för flera aktieägare. Om flera aktieägare i större omfattning tar del i besluten kan detta förväntas leda till en större öppenhet, vilket ökar insynen i bolagens verksamheter. En sådan ökad insyn får uppfattas som positiv även ur samhällssynpunkt.

RSV tillstyrker förslaget.

Skattemyndigheten i Malmö

SKM tillstyrker kommitténs förslag till förtydliganden och förbättringar i avsikt att stärka ägarfunktionen i aktiebolagen.

Kommittén har i tidigare betänkande lämnat förslag som stärkt bolagsstämmans roll och funktionssätt. Detta har redan lett till lagstiftning och därigenom har förutsättningar skapats för en aktiv ägarfunktion i de stora publika aktiebolagen.

Kommittén har nu lämnat ytterligare några mindre förslag till förbättringar och även gjort några förtydliganden. Samtliga syftar till att öka aktieägarnas möjligheter till inflytande genom att göra sin röst hörd på bolagsstämman. Vidare skall modern teknik kunna användas för att kommunicera information mellan aktiebolag och aktieägare.

SKM anser att kommitténs förslag till förtydliganden och förbättringar leder till ett ytterligare ökat inflytande för fler aktieägare. Att fler aktieägare i större omfattning tar del i besluten leder i sin tur till en ökad öppenhet, vilket även ger god insyn i bolagens verksamhet. Detta är också ett samhällsintresse eftersom insyn också är en garanti för att sunda ekonomiska beslut fattas.

Kronofogdemyndigheten i Stockholm

KFM tillstyrker förslag som underlättar för aktieägarna att göra sin röst hörd på bolagsstämman. Till skillnad mot i nuvarande aktiebolagslag har kapitlet om bolagsstämma placerats före kapitlet om bolagets ledning. KFM anser att det därmed, vilket är utmärkt, har gjorts en markering av att det är stämman och därmed aktieägarna som är bolagets yttersta beslutsfattare.

IT-kommissionen

Ny teknik vid kallelse, föranmälan och information inför bolagsstämman - Ny teknik för tillhandahållande av stämmoprotokoll

-Kommittén har inte funnit att det föreligger några hinder i dagens bestämmelser rörande möjligheten att använda webbsidor och e-post i samband med kallelse av aktieägare till bolagsstämman.

ITK instämmer i kommitténs bedömning.

- Inte heller har kommittén funnit hinder för aktieägaren att med hjälp av e-post eller tax anmäla sitt deltagande i bolagsstämman, oavsett om anmälningsskyldigheten är reglerad i bolagsordningen eller inte. Kommittén menar dock att detta sätt att göra anmälan inte kan vara det enda, eftersom alla aktieägare inte kommer att ha tillgång till dessa tekniker.

ITK instämmer i kommitténs bedömning.

- När det gäller möjligheten att hålla visst materiel tillgängligt för aktieägaren viss tid före stämman har kommittén funnit att bolaget inte enbart kan använda sin webbsida, men att den likväl kan utgöra ett komplement (6 kap 17§ förslaget till ny aktiebolagslag).

- Kommittén menar att nuvarande bestämmelse inte medger att stämmoprotokollet uteslutande tillhandahålls på bolagets webbplats, men bestämmelsen hindrar inte att publicering på webbplatsen används som ett komplement.

ITK instämmer i kommitténs slutsatser men vill ändå peka på att kommittén i specialmotiveringen till bestämmelsen när det gäller innebörden av att vissa handlingar skall hållas tillgängliga hänvisar till kommentaren till förslaget i 4 kap 10§. Där anges när det gäller aktiebokens offentlighet följande:

I 1999 års förslag anges att utskriften av aktieboken skall hållas tillgänglig hos bolaget. Det får sägas vara i viss mån oklart var utskriften då skall finnas. En nära till hands liggande tolkning är att utskriften skall finnas där styrelsen enligt bolagsordningen skall ha sitt säte. Denna ort behöver emellertid inte vara identisk med den plats där bolaget har sitt huvudkontor eller där bolaget bedriver verksamhet. Med den internationalisering av det svenska näringslivet som nu sker måste man räkna med att svenska aktiebolag har sätet för styrelsen i Sverige medan huvudkontoret kan finnas i ett främmande land och verksamheten bedrivs i ett eller flera andra främmande länder. Kommittén har övervägt en bestämmelse om att platsen för tillhandahållande av aktieboken skall anges i bolagsordningen men funnit att en sådan bestämmelse generellt skulle kunna missbrukas i syfte att minska aktiebokens tillgänglighet. Lagtexten behålls alltså oförändrad i förhållande till 1997 års förslag och skall tolkas så att utskriften av aktieboken i princip skall finnas där styrelsen har sitt säte men att det kan godtas att boken tillhandahålls på bolagets huvudkontor i Sverige, om det kontoret finns på en plats som är mera tillgänglig för allmänheten än den ort där styrelsen har sitt säte.

ITK menar att ett sätt att råda bot på den risk som kommittén pekar på, kunde vara att för publika bolag föreskriva att sådant material som skall hållas tillgängligt alltid skall finnas tillgängligt på bolagets webbplats - för det fallet bolaget har en sådan.

Rätt för utomstående att närvara vid bolagsstämma. (6 kap 2§ tredje stycket) och Aktieägares rätt att delta i stämman utan att vara närvarande i stämmolokalen (6 kap 11§)

Dessa två förslag behandlas samtidigt. - Kommittén har föreslagit att en rättslig grund för bolagsstämman att möjliggöra att ickeaktieägare kan övervara bolagsstämman tillskapas. Beslut om sådan närvaro skall enligt förslaget fattas av bolagsstämman.

- Kommittén har inte funnit att det föreligger några hinder för aktieägare att delta i bolagsstämman via en Internetuppkoppling under förutsättning att aktieägaren och hans

aktieinnehav kan identifieras. Vidare anger kommittén att ett arrangemang vid vilket aktieägare deltar hemifrån kräver godkännande, dvs. genom beslut på bolagsstämman

ITK delar kommitténs bedömning vad gäller möjligheten för en aktieägare att delta i stämman från sin bostad via en Internetuppkoppling och instämmer i att en rättslig grund för utomstående att övervara bolagsstämman tillskapas.

Dock menar ITK att den föreslagna rättsliga grunden för utomståendes närvaro borde regleras genom en föreskrift i bolagsordningen. Det finns nämligen en risk möjligen enbart teoretisk - att bolagsstämman genom ett beslut inte tillåter utomståendes närvaro. Om, vilket är troligt, det redan i förväg möjliggjorts för aktieägare att delta i bolagsstämman via en Internetuppkoppling kan följden av bolagsstämmans beslut blir att Internet-uppkopplingen måste avbrytas, varvid aktieägarens möjlighet att närvara kan komma att omintetgöras.

I förslaget till 6 kap 2 § tredje stycket borde därför istället anges "I bolagsordningen får bestämmas att ....

Elektronisk omröstning vid bolagsstämma

- I detta avsnitt berörs inte möjligheten för en aktieägare som deltar i bolagsstämman via en Internetuppkoppling från bostaden att delta i omröstningar eller hur denne kan begära en omröstning i en särskild fråga.

Det verkar som lösningen enligt vad som kan utläsas blir att en aktieägare som bestämmer sig för att övervara bolagsstämman från bostaden via Internet måste utse ett ombud som utövar dennes rösträtt på plats på bolagsstämman.

Vid utseende av ombud har möjliggjorts att fullmakten kan utfärdas med hjälp av en kvalificerad elektronisk signatur, dvs. teoretiskt skulle en aktieägare från sin bostad vid bolagsstämmans öppnande kunna lämna en "elektronisk" fullmakt vid upprättande av röstlängd.

ITK har i tidigare remissvar över förslag att föreskriva krav på kvalificerade signaturer pekat på det förhållandet att ett sådant krav kan gå utöver vad som är nödvändigt i den särskilda situationen. Kommittén tycks för egen del ha varit inne på liknade reflektioner. Kommissionen menar därför att för att främja användandet av olika former av elektroniska dokument torde det vara tillräckligt att låta bolaget i kallelsen föreskriva vilket slag av elektronisk signatur som skall godtas vid bolagsstämman.

Därtill anser ITK att om elektroniska signaturer kan godtas för utfärdande av fullmakt bör dessa även kunna godtas när aktieägare personligen vill utöva sin rösträtt.

Avslutningsvis vill ITK peka på att kommissionens TT-rättsliga observatorium i ett seminarium behandla en del frågor rörande bolagsstämma on-line - en PM från seminariet bifogas.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet

Vad beträffar kommitténs under 4.1 redovisade uppfattning att tiodagarsfristen i avstämningsbolag är olämpligt lång, delar fakulteten kommitténs uppfattning och anser i likhet med denna att fem vardagar före stämman bör kunna utgöra en ny maximitid. Vad åter gäller rätten för bolagsstämman att tillåta att förhandlingarna följs av utomstående (4.2) har fakulteten den uppfattningen, att gränsen egentligen inte borde följa av om bolaget är privat eller publikt utan vara beroende av om bolaget är noterat på börs eller marknadsplats. Mot vad kommittén anför under 4.3-4.7 har fakulteten inga invändningar. Det innebär bland annat att fakulteten tillstyrker att bolagsstämmokapitlets tredje paragraf justeras så att den tillåter insamlingar på bolagets bekostnad av fullmakter som i praktiken fungerar som poströster. En sådan ändring synes för övrigt närmast vara nödvändig om aktieägare i andra länder skall ha möjlighet att åtminstone i vissa frågor delta i beslutsfattandet vid förekommande bolagsstämmor.

Svensk Handel

Kommittén föreslår en ändring att avstämningsbolag själva i bolagsordningen skall bestämma vilken dag, vid införande i aktieboken, som skall vara avgörande för att en aktieägare skall få delta i bolagsstämman. Denna dag bör dock inte infalla tidigare än fem dagar före stämman. Detta och beslut om huruvida utomstående skall få delta vid bolagsstämman är sådana frågor som hänför sig till förvaltningen av bolaget och således borde vara föremål för bolagets eget beslutande. Svensk Handel tillstyrker detta förslag.

Svensk Handel anser att ny teknik skall kunna användas och likställas med gamla metoder, till exempel vid kallelser, föranmälningar och informationslämnande. Detta givetvis under förutsättning att det kan ske på ett säkert sätt, till exempel med användning av elektroniska signaturer, samt att samtliga aktieägare får del av meddelandena. Detta föranleder att både nya och gamla metoder skall vara giltiga under en period framåt. Detsamma gäller aktieägares deltagande vid bolagsstämma via videokonferens eller liknande.

Kommittén har lämnat ett förslag på att det skall vara tillåtet för en aktieägare att i förväg avge sin röst i frågor som skall avgöras genom stämmans beslut, s k poströstning. Svensk Handel delar kommitténs uppfattning att lagstiftningen inte skall hindra utan tvärtom underlätta för aktieägare som inte har vilja eller möjlighet att personligen delta i bolagsstämma att ändå påverka innehållet i de beslut som bolagsstämman fattar. Detta är idag möjligt genom att utse ett ombud. Kommittén föreslår att det i lagen införs en bestämmelse som gör det möjligt att i bolagsordningen föreskriva att styrelsen i samband med kallelse till bolagsstämma får besluta att på bolagets bekostnad samla in fullmakter att utövas vid den aktuella stämman. En sådan fullmakt skall endast kunna lämnas på ett av bolaget upprättat fullmaktsformulär, med tre likvärdigt presenterade svarsalternativ "Ja", "Nej" och "Avstår". Med hänsyn till internationalisering och modernisering av näringslivet bör det vara möjligt för aktieägare att kunna deltaga i bolagets förvaltning utan att själv närvara eller närvara genom ombud. Svensk Handel tillstyrker därför kommitténs förslag om poströstning.

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

Aktieägares rätt att delta i bolagsstämma i avstämningsbolag

FAR ifrågasätter om varje bolag verkligen behöver kunna fastställa en individuell avstämningsdag. Från förenklingssynpunkt bör en generell tidsram, fem arbetsdagar, kunna gälla alla avstämningsbolag.

"Poströstning"

FAR är positiv till förslaget, men vill framhålla svårigheten att överblicka de praktiska konsekvenserna. Den lagtekniska utformningen bör övervägas ytterligare. I kommitténs allmänna överväganden (sid. 251 i betänkandet) sägs att en fullmakt av det aktuella slaget endast bör kunna avse sådana slag av ärenden som angivits i bolagsordningen. Den begränsningen framgår emellertid inte av lagtextförslaget (2 kap. 8 § och 6 kap. 3 §). Den skulle avsevärt begränsa de praktiska möjligheterna till poströstning och är inte sakligt motiverad.

FAR ifrågasätter om det alltid är praktiskt möjligt att uppfylla det föreslagna kravet att i alla ärenden presentera tre likvärdiga svarsalternativ, ja, nej och avstår. Som exempel kan anföras det fall att en aktieägare genom poströstning vill rösta för olika beslut om ansvarsfrihet för olika styrelseledamöter.

I 6 kap. 3 § föreskrivs att aktieägaren inte kan instruera ombudet på annat sätt än genom att markera ett av de angivna svarsalternativen, och att aktieägaren inte får modifiera eller villkora svaren. Detta leder till problem om någon aktieägare som utnyttjar fullmaktserbjudandet bryter mot föreskriften. Ombudet kan finna det nödvändigt att underrätta de aktieägare som inte avgivit en ren poströstningsfullmakt om att funktionen som vanligt stämmoombud inte kan utföras. Annars skulle det särskilda poströstningsombudet behöva företräda vissa aktieägare i denna egenskap men företräda andra aktieägare som stämmoombud enligt vanliga regler, något som knappast är önskvärt. I det sistnämnda fallet skulle strängt taget även det generella förbudet mot insamling av fullmakter på bolagets bekostnad ha överträtts.

Svenska Revisorsamfundet (SRS)

Revisorsamfundet tillstyrker kommitténs förslag avseende jäv, stämmoprotokoll och röstning genom fullmakt. Beträffande jävsregeln föreslås ett förtydligande i lagtexten.

Revisorsamfundet tillstyrker jävsregeln i förslaget till ABL 6:40, men föreslår att ett förtydligande görs enligt följande. Utformningen av regler som rör röstning måste ta hänsyn till bolagets ägarförhållanden. Det kan inte vara avsikten att jävsreglerna skall tillämpas på bolag som har endast en ägare. Revisorsamfundet föreslår därför att lagtexten förtydligas i detta avseende för undvikande av praktiska problem.

Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen

I anslutning till den föreslagna 6 kap 2 § tredje stycket har uppkommit en fråga om stämmodeltagande av massmediaföreträdare vid stämma i aktiemarknadsbolag. Frågan har gällt om en börs, eller under vissa förutsättningar Finansinspektionen, skulle kunna påkalla att mediaföreträdare skall beredas tillfälle att delta i stämma i sådana bolag. Att frågan uppstått hänger samman med redogörelsen i motivtexten (s 313 f), som säger, att bestämmelsen "skapar en uttrycklig rättslig grund för bolagsstämman att låta exempelvis .. journalister ... övervara förhandlingarna".

Föreningarna kan för sin del inte läsa vare sig lagtextförslaget eller motivtexten på annat sätt än att det är bolagsstämman som disponerar över frågan. Det är viktigt att så är fallet. Eftersom frågan kommit upp, kan saken behöva klargöras i det fortsatta arbetet.

Det skall här tilläggas att föreningarna inte har något att invända mot den behandlade bestämmelsen bara det står klart att beslutet ligger hos stämman som sådan. I vart fall i större börsnoterade bolag förekommer ju redan en omfattande mediabevakning av stämmorna.

Föreningarna anser att det är naturligt att ny teknik skall kunna användas i så stor utsträckning som möjligt även i associationsrättsliga sammanhang och välkomnar därför i stort kommitténs förslag till hur den nya elektroniskt baserade tekniken skall kunna utnyttjas i samband med bolagsstämmor. Föreningarna är emellertid på en punkt avvisande till kommitténs förslag och det gäller kravet på att en fullmakt skall vara försedd med en kvalificerad elektronisk signatur för att vara jämställd med en egenhändigt undertecknad fullmakt. I förslaget till 6 kap 3 § första stycket sägs således, att med egenhändigt undertecknad fullmakt kan jämställas en fullmakt signerad med kvalificerad elektronisk signatur i enlighet med den särskilda lagen om kvalificerade elektroniska signaturer. Kommittén uttrycker i författningskommentaren (s. 314) stor tveksamhet till om det är nödvändigt att föreskriva en så hög säkerhetsnivå som en kvalificerad signatur innebär. Föreningarna vill här framhålla, att lagen om kvalificerade elektroniska signaturer har ett mycket begränsat tillämpningsområde. Det har vuxit fram verifieringsmetoder som används och fungerar väl utan att vara kvalificerade i lagens mening. Ett exempel på detta är institutens olika Internetlösningar som används av flera miljoner kunder. En viktig begränsning i lagen om kvalificerade elektroniska signaturer är att den endast omfattar öppna system, vilket utestänger ett stort antal aktörer som kan uppfylla de säkerhetsmässiga kraven till fullo. Det vore därför olyckligt om aktiebolagslagen inte skulle ge utrymme för andra metoder för identifiering i samband med utfärdande av fullmakter och andra handlingar.

Med undantag för nämnda avsnitt om bolagsstämma behandlas inte möjligheterna att använda den nya tekniken i betänkandet eller i förslaget till ny aktiebolagslag i övrigt. Detta har sin naturliga förklaring i att kommitténs förslag presenterats i delbetänkanden under en följd av år och att den snabba spridningen under senare år av användningen av elektroniska kommunikationsmedel därmed inte kunnat beaktas. Föreningarna anser dock att den fortsatta beredningen bör göras så att den nya aktiebolagslagen skall vara "teknikneutral" och därmed så öppen som möjligt för att utnyttjande av elektroniska medel i olika sammanhang skall vara ett fullgott alternativ till dokument, meddelanden, information och underskrifter på papper. Detta innebär också att det behövs en översyn av lämpligheten av olika begrepp såsom handling, skriftligt, namnteckning, påskrift, ansökan, underrättelse m fl, så att dessa kan

användas även i en elektronisk miljö. Detta kan uppnås med mindre ändringar i kommitténs förslag till lagtext men utan systematiska ändringar i förslagen.

Fondbolagens Förening

Föreningen noterar med tillfredsställelse det förhållandet att flera av kommittens förslag syftar till att underlätta ett aktivt stämmodeltagande, något som föreningen i skilda sammanhang framfört önskemål om. Således välkomnas förslaget att förkorta tiodagarsfristen i samband med rösträttsregistrering, liksom kommittens förslag till hur ny, elektroniskt baserad teknik skall kunna utnyttjas i samband med bolagsstämmor. Föreningen har tagit del av yttrande i ärendet från Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen och vill instämma i vad som däri framförs om kravet på att fullmakt skall vara försedd med en kvalificerad elektronisk signatur. Liksom dessa föreningar anser Fondbolagens Förening att det vore olyckligt om aktiebolagslagen inte skulle ge utrymme för andra metoder för identifiering i samband med utfärdande av elektroniska fullmakter m fl handlingar.

Föreningen har tidigare framfört önskemål om att "poströstning" skulle tillåtas för att möjliggöra ett mer aktivt deltagande av såväl svenska som utländska ägare på bolagsstämmorna. Som kommitten skriver har antalet aktieägare ökat i de större svenska bolagen under de senaste decennierna. Många av dessa ägare har endast smärre innehav och därmed mindre incitament att personligen närvara vid stämman. Det utländska ägandet har också ökat kraftigt. Här märks främst utländska institutioner som i mycket liten utsträckning deltar i de svenska bolagsstämmorna.

Kommittén uttalar att lagen nu bör ändras så att det blir praktiskt möjligt för bolagen att i större utsträckning än vad som är fallet i dag erbjuda aktieägarna att i förväg avge sin röst i frågor som skall avgöras genom stämmans beslut. För att möjliggöra detta föreslår kommitten, efter att ha diskuterat för- och nackdelar med ett renodlat poströstningsinstitut respektive ett reformerat fullmaktsinstitut, ett utvecklat fullmaktsalternativ. Detta alternativ ligger också i linje med i utlandet förekommande system för att underlätta representation vid bolagsstämma.

Föreningen har ingen invändning mot det förslag som kommittén lägger fram, nämligen att styrelsen genom stadgande i bolagsordningen kan ges möjlighet att besluta om fullmaktsinsamling på bolagets bekostnad. Ett genomförande av förslaget torde tillgodose de önskemål som föreningen tidigare framfört. Föreningen utgår från att den person som utses till ombud för aktieägarna är en från styrelse och ledning oberoende person.

Föreningen anser att ett genomförande av kommitténs förslag i denna del är så angeläget att det bör behandlas med förtur för att möjliggöra ett tidigareläggande av ikraftträdandet av lagändringen.

Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag

Avstämningsdag för rätt att få delta i bolagsstämma

VPC instämmer med ABK om att den tiodagarsregel som f n gäller inte alltid är ändamålsenlig. Det kan ibland förflyta ett par veckor och i vart fall i börsbolagen inträffa många aktiebyten mellan avstämningsdagen och bolagsstämman. För många bolag - även sådana med många aktieägare - torde det med införande av modern teknik vara möjligt att effektivisera framställning av röstlängd och i övrigt förbereda bolagsstämman på kortare tid än tio dagar. Med moderna kommunikationsmetoder borde det inte heller behöva krävas någon längre tid för förvaltarregistrerade aktieägare att begära hos sin förvaltare att tillfälligt bli införd i aktieboken och för förvaltaren att inrapportera detta till VPC. Vi tycker emellertid att det är rimligt att låta bolagen i största möjliga utsträckning själva bestämma vilken avstämningsdag som skall gälla och att olika behov för olika bolag bör kunna tillgodoses.

Syftet med den ändring, som nu föreslås, borde därför snarare vara att erbjuda bolagen en viss flexibilitet ifråga om tidsfristen, än att tvinga alla bolag att införa en avsevärd förkortning av tiden. Den av ABK föreslagna ändringen innebär att alla avstämningsbolag skulle behöva ta ställning till hur många dagar som är en lämplig tidsfrist. Vi anser att regeln hellre bör utformas som en huvudregel, som bolagen inom vissa givna ramar tar besluta om avsteg från. Därmed behöver inte alla bolagsordningar med nödvändighet kompletteras på denna punkt, vilket bara det kan förväntas förorsaka en hel del administrativt förtret och besvär. Vidare behöver man då inte särskilt reglera vilken tidsfrist som skall gälla just för den första ordinarie bolagsstämman som infaller efter lagens ikraftträdande, då stämman skall fatta beslut bl.a. just om vilken tidsfrist som skall gälla. På denna punkt anser vi att det annars är nödvändigt att förtydliga den föreslagna övergångsbestämmelsen.

Vi befarar att valfriheten för vissa bolag riskerar att bli en börda om avstämningsdagen inte får bestämmas till tidigare än femte dagen före stämman. Eftersom den slutliga avstämningen inte kan ske förrän efter dagens slut, när några nya aktieägare inte längre kan införas i aktieboken, är det knappast möjligt att bolaget kan få en utskrift av aktieboken förrän tidigast fjärde dagen före stämman. Först samma dag tar bolaget också slutligt besked om hur många som anmält sig för deltagande vid stämman. Att på de få återstående dagarna före stämman hinna sammanställa en röstlängd och vidta övriga praktiska förberedelser kan för de allra största bolagen visa sig både kostsamt och besvärligt. Vi bedömer att om VPC skall hinna leverera en utskrift av aktieboken kan avstämningsdagen inte infalla senare än tre vardagar före stämman.

Vi kan inte finna några olägenheter med att den nuvarande ordningen med en tiodagarsfrist får behållas om bolagen så önskar bl.a. för att inte skapa osäkerhet och förvirring hos aktieägare och förvaltare. Det torde t ex vara en fördel om i vart fall alla börsbolag hade samma tidsfrist. Bolagen kan vidare behöva viss tid för att hinna anpassa sig till den teknik som kan komma att behövas för att snabbt framställa röstlängder. Vi menar att bolagen själva bör kunna få bestämma när det kan vara lämpligt att förkorta tidsfristen. VPC föreslår därför att regeln bör utformas så att det i 2 kap 5 § eller i en ny egen paragraf anges att avstämningsdagen (den dag aktieägaren skall vara införd i aktieboken för att få delta i bolagsstämma) infaller tionde vardagen före bolagsstämman men att det i bolagsordning får anges senare dag, som dock inte får infalla senare än tre vardagar före stämman.

Närvarorätt m m

När det gäller ABKs förslag ifråga om närvarorätt och användande av ny teknik mm i samband med bolagsstämma, tillstyrker vi förslagen.

AktieTorget Aktiebolag

Inte heller har AktieTorget något att erinra mot förslaget att bolagen själva i bolagsordningen får bestämma vilken dag utskrift av aktieägarregistret skall gälla eller att tidsfristen före stämman förkortas från tio till fem dagar. Även de föreslagna reglerna om rätt för utomstående att närvara vid bolagsstämma anser AktieTorget godtagbara.

Utnyttjande av elektronisk post vid kommunikation mellan bolaget och aktieägarna bör också enligt AktieTorgets uppfattning kunna användas bara som ett komplement till lagens krav på brev eller annons.

Förslaget i fråga om aktieägares möjlighet att delta i bolagsstämma genom att utnyttja datorteknik utgör en kodifiering av vad som redan har utvecklats i praxis och kan tillstyrkas. AktieTorget delar uppfattningen att ett rent poströstningsinstitut bör avvisas till förmån för ett fullmaktsalternativ. De föreslagna reglerna för fullmaktsalternativet godtas utom på en punkt. Eftersom fullmakter skall avse specifika ärenden, är det inte rimligt att fullmaktsgivarna skall anses vara närvarande i alla ärenden vid stämman. Närvaron bör begränsas till de ärenden, vilka omfattas av respektive fullmakt. Det torde inte möta större problem att för dessa ärenden komplettera röstlängden med fullmaktsgivarna.

Konkursförvaltarkollegiernas förening

Föreningen har ingen från kommittén avvikande uppfattning i denna fråga.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna)

Rätten att delta vid bolagstämman i avstämningsbolag.

För att avgöra vilka som får närvara vid bolagsstämma tar VPC på avstämningsdagen fram en så kallad bolagsstämmoaktiebok. Bolagsstämmoaktieboken innehåller alla de aktieägare som finns registrerade i VPCs register. Till skillnad från den offentliga aktieboken innehåller bolagsstämmoaktieboken inte någon av de aktieägare vars aktier är registrerade hos förvaltare. För att dessa aktieägare skall redovisas i aktieboken måste detta anmälas särskilt av aktieägaren.

Aktiespararna har funnit att kravet på av särskild ägarregistrering inför bolagsstämma är ett stort problem som hindrar många aktieägare från att delta och utnyttja sin rösträtt. Ett exempel illustrerar aktieägarnas problem: Antag att ett bolag kallar till en extra bolagsstämma på skärtorsdagen, den 12 april 2001. Bolagsstämman skall hållas två veckor senare, den 26 april 2001. Eftersom fredagen och måndagen är helgdagar måste omregistrering ske senast samma dag som annonsering sker före klockan tretton då

värdepappersinstituten stänger under påsk och håller stängt i fyra dagar. Även om en extra bolagsstämma inte är förlagd vid påsk har aktieägaren aldrig mer än fyra dagar på sig att omregistrera sina aktier.

Kravet på ägarregistrering medför dessutom att många utländska aktieägare avstår från att rösta på svenska bolagsstämmor. Detta är olyckligt för svenska bolag som är i behov av även utländskt riskkapital. Ett system som motverkar aktiva aktieägare kan verka konkurrenshämmande för svenska bolag som inte blir lika attraktiva för investerare.

Aktiespararna att en bra lösning vore att behålla samma rutiner vid framtagande av bolagsstämmoaktieboken som när man utformar den offentliga aktieboken, dvs. en inrapporteringsskyldighet för förvaltarna i samband med sammanställning av bolagsstämmoaktieboken. Aktiespararna har varit i kontakt med VPC för att diskutera en sådan lösning. En invändning som därvid framförts är att en sådan rapporteringsskyldighet skulle kunna innebära att personer som står registrerade hos en förvaltare som ägare men som egentligen innehar aktierna för någon annans räkning skulle kunna bli upptagna som ägare och få rösträtt på stämman. Aktiespararna anser dock att denna möjlighet bör utredas närmare.

En annan lösning på problemet är den som kommittén föreslår där man förkortar tiden mellan avstämningsdag och bolagsstämma. Detta förenklar avsevärt för aktieägarna även om det fortfarande krävs att dessa är medvetna om behovet av omregistrering. Med dagens möjligheter till elektronisk bearbetning av information bör det gå att förkorta tiden mellan avstämningsdag och bolagsstämma avsevärt. Kommitténs förslag ser Aktiespararna som ett minimikrav.

Aktiespararna välkomnar förslaget om framflyttad avstämningsdag och anser att behovet av en lagändring på detta område är så betydelsefull att frågan bör snabbehandlas så att regeln går att tillämpa redan under bolagsstämmosäsongen 2002. Aktiespararna har erfarit att några administrativa hinder hos VPC inte föreligger för att snarast genomföra en sådan lagändring.

Av den föreslagna lagtexten framgår att det i bolagsordningen skall anges vilken dag som skall vara avstämningsdag och att denna dag inte får infalla tidigare än fem dagar före stämman. Det framgår dock inte vad som gäller om bolagsordningen inte anger vilken dag som är avstämningsdag. Aktiespararna föreslår att lagen skall ange att femte vardagen före bolagsstämman alltid skall vara avstämningsdag om inte bolagsordningen anger en senare dag.

Förslag till lagtext 2 kap 5 § 2 st 2 meningen: Om bolagsordningen inte anger en senare dag skall avstämningsdagen vara femte vardagen före bolagsstämman.

Rätt för utomstående att närvara vid bolagsstämma

Aktiespararna anser att principen om den slutna bolagsstämman bör bibehållas. Aktiespararna tillstyrker kommitténs förslag att aktieägarna vid bolagsstämman med enkel majoritet skall ha möjlighet att besluta att även utomstående skall få närvara vid stämman.

Ny teknik vid kallelse, föranmälan och tillhandahållande av information

Aktiespararna delar kommitténs uppfattning vad gäller ny teknik vid kallelse och föranmälan. Aktiespararna anser emellertid att det bör vara ett krav att de marknadsnoterade bolagen har en hemsida och att man där tillhandahåller information om kallelse till bolagsstämma samt protokoll från bolagsstämma.

Aktieägares rätt att deltaga i stämman utan att vara närvarande i stämmolokalen

Aktiespararna är positiva till alla former för bolagsstämma som gynnar ett ökat deltagande. Genom att sända bolagsstämman antingen till flera orter samtidigt eller över Internet får flera aktieägare möjlighet att närvara och bolagsinformation sprids bättre. Aktiespararna saknar emellertid en närmare diskussion kring hur aktieägarnas rättigheter skall tas till vara på bästa sätt vid distansdeltagande.

Det är Aktiespararnas uppfattning att såväl den som deltar i den fysiska bolagsstämman som den som deltar i bolagsstämman från sin egen dator skall ha möjlighet att utnyttja alla de rättigheter som följer av aktieägandet. Utan möjlighet att utnyttja rösträtten och frågerätten förlorar deltagandet i bolagsstämman sin betydelse. Rätten för aktieägare som deltar i bolagsstämman att ställa frågor slås fast av OECDs policydokument

2

och det finns anledning

att närmare beröra hur denna rätt skall tillgodoses vid distansdeltagande.

Aktieägare som deltar från sin egen dator kan naturligtvis ges möjlighet att skicka e-post till bolaget. Hanteringen av sådana frågor kan vålla problem. Det finns en uppenbar risk att stämmans ordförande sållar bland frågorna och väljer dem som är lätta att svara på eller som är förmånliga för styrelsen. Aktieägare som deltar på distans måste tillförsäkras samma behandling som aktieägare som närvarar på stämman.

Ytterligare ett problem för den aktieägare som vill delta via egen dator är att aktieägaren inte vet säkert om han eller hon får delta i stämman förrän bolagsstämman röstat om icke aktieägare skall får delta. Om bolagsstämman röstar emot utomståendes rätt att delta har aktieägaren inte någon möjlighet att närvara vid den fysiska bolagsstämman.

Aktiespararna anser att det redan innan en aktieägare inbjuds att anmäla sig att delta i bolagsstämman måste stå klart om aktieägaren kommer att beviljas att deltaga utan att fysiskt vara närvarande. Det måste göras möjligt att i bolagsordningen föreskriva att aktieägare skall ha möjlighet att delta på distans utan särskilt beslut på stämman.

Elektronisk omröstning

Så kallad elektronisk omröstning vid bolagsstämma förekommer idag framför allt i samband med att bolagsstämman sänds till flera lokaler samtidigt. I dessa situationer är det extra svårt att genomföra handuppräckning och acklamation eftersom det sällan går att förmedla omröstningen på ett tillfredsställande sätt så att alla aktieägare röstar samtidigt. Om ett bolag väljer att sända sin bolagsstämma över Internet blir det ännu viktigare att omröstning kan ske på elektronisk väg och inte genom handuppräckning, i annat fall finns inte någon möjlighet för en aktieägare som deltar via sin egen dator att utnyttja sin rösträtt. Aktieägarnas möjligheter att rösta på distans slås fast av OECD i policydokumentet OECD Principles of

Corporate Governance. Aktieägarna skall ha möjlighet att rösta vid bolagsstämman personligen men även i sin frånvaro

3

. OECD dokumentet poängterar behovet av att erbjuda säkra och effektiva kommunikationsmetoder och transparens i omröstningsprocessen.

Poströstning/Distansröstning

Många svenska småsparare saknar liksom de utländska aktieägarna praktisk möjlighet att utöva sin rösträtt. Aktiespararna anser att det är olyckligt att dessa grupper inte kan göra sin röst hörd på stämman vilket betyder att övriga aktieägares röstinflytande stärks. Aktiespararna anser att det är betydelsefullt att så många aktieägare som möjligt ges tillfälle att utnyttja sin rösträtt. Samtidigt är det viktigt att bolagsstämman är det forum där viktiga frågor rörande bolaget diskuteras och beslut slutligen fattas. Ett fullmaktssystem som det av kommittén föreslagna riskerar att medföra att större aktieägare väljer att fullmaktsrösts snarare än att närvara och diskutera besluten på stämman. Aktiespararna anser emellertid att fördelarna med en möjlighet att rösta på stämman utan att personligen närvara överväger nackdelarna och ställer sig därför positiva till att styrelsen skall ges möjlighet att genomföra av fullmaktsinsamlingar, under förutsättning att detta sker på ett sätt som förhindrar missbruk av styrelsen och företagsledningen.

Aktiespararna saknar närmare vägledning vad gäller vem styrelsen skall utse som ombud för aktieägarna. Aktiespararna föreslår att denna person bör vara oberoende av bolagets styrelse och ledning.

Aktiespararna anser att de praktiska detaljerna kring distansdeltagande på bolagsstämman måste utredas närmare. Det finns anledning att bland annat närmare granska hur frågerätten skall tillgodoses samt hur omröstningar skall organiseras i samband med distansdeltagande.

Stockholmsbörsen Aktiebolag

Stockholmsbörsen har ingen erinran mot de förslag och överväganden som kommittén gjort i denna del.

Börsen instämmer i att det finns goda skäl till att förkorta tidsfristen för framtagande av bolagsstämmoaktiebok till högst fem vardagar före stämman samt att bolaget inom den angivna maximala tidsfristen ges rätt att själv bestämma hur många dagar före stämman aktieboken skall tas fram. Enligt börsens uppfattning finns det emellertid anledning att överväga en obligatorisk fast tidpunkt för bolag med allmänt omsatta aktier, i första hand aktiemarknadsbolag. Aktierna i sådana bolag byter ofta ägare, och genom att ha krav på en enhetlig avstämningsdag för deltagande vid bolagsstämma skulle man undanröja den osäkerhet som annars kan uppkomma i detta avseende.

OECD Principles of Corporate Governance, 1.C.3

6. Om beteckningen “lekmannarevisor”

Finansinspektionen

Finansinspektionen har ingen erinran mot förslaget att ändra benämningen lekmannarevisor till allmän granskare.

Riksrevisionsverket (RRV)

RRV tillstyrker valet av uttrycket "allmän granskare".

Riksskatteverket (RSV)

I betänkandet föreslås att ordet lekmannarevisor i lagtexten byts ut mot "allmän granskare". Den föreslagna benämningen knyter direkt an till lagtexten och beskriver den funktion som ska fullgöras i bolaget. Den är inte förväxlingsbar med ordet revisor och ger inte heller upphov till felaktiga associationer.

RSV tillstyrker förslaget.

Skattemyndigheten i Malmö

SKM delar kommitténs uppfattning och tillstyrker förslaget.

Kommittén föreslår att ordet lekmannarevisor i lagtexten byts ut mot allmän granskare. Den nya benämningen knyter direkt an till lagtexten och beskriver den funktion som skall fullgöras i bolaget. Den är inte förväxlingsbar med ordet revisor och skapar inte heller felaktiga associationer.

Kronofogdemyndigheten i Stockholm

KFM delar kommitténs uppfattning att benämningen "allmän granskare" väl täcker in de två kriterier som uppställs. Det ger uttryck för de funktioner som granskaren ska fullgöra och är inte heller förväxlingsbart med bolagets revisorer. Risken att beteckningen "särskild granskare" förväxlas med "allmän granskare" är liten.

Patent- och registreringsverket (PRV)

Aktiebolagskommitten föreslår att beteckningen lekmannarevisor byts ut mot benämningen allmän granskare. PRV har inget att erinra mot den nya benämningen.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet

Aktiebolagskommittén behandlar därefter på ett par sidor frågan om termen lekmannarevisor bör bytas ut. Fakulteten vill framhålla att den för sin del anser att termen lekmannarevisor är en bra term.

Svenska Kommunförbundet

Kommunförbundet avstyrker att begreppet lekmannarevisor ersätts med benämningen allmän granskare.

Enligt förbundets mening bör i stället lekmannarevisorerna benämnas "förtroenderevisor" eller "förtroendevald revisor".

Lekmannarevisorer förekommer företrädesvis i bolag ägda av kommuner och landsting/regioner. Utanför den offentliga sektorn torde de endast förekomma i mindre utsträckning. Enligt förbundets mening är det därför rimligt och angeläget att lekmannarevisorerna får en benämning som accepteras och som uppfattas som adekvat inom den kommunala sektorn. Lekmannarevisorerna har en lång tradition i Sveriges kommuner. De är förtroendevalda av fullmäktige och hämtas ur de politiska partierna. De utgör en väsentlig förutsättning för insyn och kontroll av den i aktiebolagsform offentligt bedrivna verksamheten. De har fått fullmäktiges och därmed indirekt kommunmedlemmarnas förtroende att utföra en allmän granskning i bolaget. Denna granskning skiljer sig från den revision som yrkesrevisorerna utför. Förekomsten av lekmannarevisorer skall ses mot bakgrund av de traditioner som finns i svenskt samhälls- och föreningsliv, där valet av revisorer i hög grad styrs av särskilda förtroendeaspekter. Enligt förbundets mening bör aktiebolagslagens benämning tydligt återspegla nu angivna förhållanden. Begreppet lekmannarevisor är mindre lämpligt, då det indikerar att personerna i fråga skulle sakna kompetens. Begreppet "allmän granskare" är alltför intetsägande och har mötts av mycket negativa reaktioner i landets kommuner. Begreppen "förtroenderevisor" eller "förtroendevald revisor" speglar enligt vår uppfattning bäst lekmannarevisorernas funktion och roll.

Landstingsförbundet

Landstingsförbundet avstyrker förslaget i 9 kap. om att begreppet lekmannarevisor ersätts med benämningen allmän granskare. Enligt förbundets mening bör i stället lekmannarevisorerna benämnas ”förtroenderevisor” eller ”förtroendevald revisor”.

Lekmannarevisorer förekommer huvudsakligen i bolag ägda av landsting och kommuner. Enligt förbundets mening är det därför rimligt och angeläget att lekmannarevisorerna får en benämning som accepteras och som uppfattas som adekvat inom den kommunala sektorn. Lekmannarevisorerna har en lång tradition i Sveriges landsting och kommuner. De är förtroendevalda av fullmäktige och hämtas ur de politiska partierna. De utgör en väsentlig förutsättning för insyn och kontroll av den i aktiebolagsform offentligt bedrivna verksamheten. Denna granskning skiljer sig från den revision som yrkesrevisorerna utför. Förekomsten av lekmannarevisorer skall ses mot bakgrund av de traditioner som finns i svenskt samhälls- och föreningsliv, där valet av revisorer i hög grad styrs av särskilda

förtroendeaspekter. Enligt förbundets mening bör aktiebolagslagens benämning tydligt återspegla beskrivna förhållanden. Begreppet lekmannarevisor är då mindre lämpligt, det indikerar att personerna i fråga skulle sakna kompetens. Begreppet "allmän granskare” är alltför intetsägande och har mötts av mycket negativa reaktioner i landets landsting och kommuner. Begreppen ”förtroenderevisor” eller ”förtroendevald revisor”, som användes fram till 1999 då revisionen i kommunala aktiebolag reglerades i aktiebolagslagen, speglar därför enligt förbundets uppfattning bäst lekmannarevisorernas funktion och roll.

Lerums kommun

Lerums kommuns uppfattning angående den förändrade benämningen från "lekmannarevisor" till "allmän granskare" är att benämningen är av mindre betydelse. Vad som anförts i betänkandet att ordet lekman för tankarna till en person som inte är fackman och saknar erforderliga kunskaper för sina uppgifter, förbättras inte genom benämningen "allmän granskare". Benämningen allmän kan i motsvarande grad ses som ett vagt uttryck för vad granskningen skall omfatta. Kommunen anser därför att benämningen inte blir tydligare genom förändringen samt att ordet revisor bör förekomma i benämningen. Kommunen förordar benämningen "förtroendevalda revisorer" eller "förtroenderevisorer" i stället för "allmän granskare".

Linköpings kommun

Linköpings kommun tillstyrker aktiebolagslagskommitténs förslag att ändra beteckningen lekmannarevisor till allmän granskare.

Samtidigt vill kommunen dock påpeka att en förändring av aktiebolagslagen på detta sätt även måste medföra ändring i kommunallagen. Där kommer då tydligt att visas att suffixet "revisor" även i fortsättningen kommer att användas i vår lagstiftning trots att de valda personerna inte uppfyller kraven på revisor enligt EG:s åttonde bolagsrättsliga direktiv. I kommunallagen skall då anges att "Till allmän granskare i aktiebolaget eller revisor i stiftelsen skall fullmäktige utse någon av de revisorer eller revisorsersättare som enligt 9 kap

1 § valts för granskning av styrelsen och övriga nämnders verksamhet Lag (1999: 621 )".

Varken för "revisor i stiftelse" eller kommunens revisorer gäller att de måste uppfylla de ovan angivna EG-kraven.

Finspångs kommun

Kommunfullmäktige beslutar att kommunen i yttrande till justitiedepartementet angående avsnittet 5 beteckningen "lekmannarevisor" framför att benämningen "allmän granskare" ganska väl svarar mot uppställda kriterier, varför benämningen "allmän granskare" tillstyrks.

Göteborgs kommunstyrelse

Revisionsuppdragen för verksamhetsgranskningen inom de kommunala nämnderna och bolagen är formulerade på ett identiskt sätt i kommunallagen. Det är ur gruppen av kommunens förtroendevalda revisorer som lekmannarevisorerna i de kommunala bolagen väljes. Samtliga delar av den kommunala verksamheten granskas härigenom på ett likartat sätt och av samma personer. Det är svårt att se några fördelar för kommunen med en ändring av beteckningen lekmannarevisor till allmän granskare. Enligt kommunstyrelsen finns det ur kommunalrättslig synvinkel således ingen anledning att ändra benämningen från lekmannarevisor till allmän granskare.

Det är viktigt att tydliggöra att lekmannarevisorns granskning skall ske ur ett ägarperspektiv. I ett kommunägt bolag, avsett att bedriva sådan verksamhet som kommunen svarar för, skall lekmannarevisorn granska att de kommunala ändamålen, sådana de har kommit till uttryck i bolagsordningen, tillgodoses på ett effektivt och bra sätt (Prop. 1997/98:99 s 276). Kommunstyrelsen anser att de krav på insikt och erfarenhet av kommunal verksamhet och lokal demokrati som därmed ställs på lekmannarevisorn rimmar dåligt med beteckningen lekman. Beteckningen kan associera till en person som saknar insikt och erfarenhet inom området och kan leda till felaktiga slutsatser beträffande vikten av den granskning som en sådan revisor utför. I jämförelse med den examinerade revisorn kan prefixet lekman leda till en omotiverad gradskillnad mellan uppdragen i stället för att belysa de olika kompetenser de bägge revisorskategorierna innehar.

Kommunstyrelsen föreslår istället att benämningen lekmannarevisor ändras till förtroendevald revisor. Denna benämning påvisar mer uttryckligt vilket uppdrag som skall fullgöras i bolaget. Därtill kommer att beteckningen har en lång svensk tradition inom såväl offentlig verksamhet som ideell föreningsverksamhet. Risk för förväxling med andra bolagsorgan synes inte heller föreligga.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker kommunstyrelsen Aktiebolagskommitténs förslag om ändring av benämningen lekmannarevisor till allmän granskare.

Kommunstyrelsen föreslår i första hand att benämningen istället ändras till förtroendevald revisor. Kommunstyrelsen föreslår i andra hand att benämningen lekmannarevisor kvarstår.

Vännäs kommun

...förordar beteckningarna förtroendevald revisor eller förtroenderevisor.

Värmdö kommun

Den tidigare benämnda förtroendevalde revisorns roll i kommunala bolag utgör bl.a. ett led i den offentliga insynen i de kommunala bolagens förvaltning. Dessa har därför en viktig roll genom uppgiften att säkerställa en god kommunal förvaltning. Rollen för de förtroendevalda revisorerna är dock en annan än de kommunala bolagens övriga revisorer. De förtroendevalda revisorerna föreslår t.ex. granskningsområden. De förtroendevalda revisorerna är också mottagare av och yttrar sig över granskningsrapporter och information

från revisorerna. De förtroendevalda revisorerna deltar inte på samma sätt i det aktiva granskningsarbetet. I de flesta fall saknar de förtroendevalda revisorerna den specialkompetens som förknippas med ordet revisor. Ordet lekman kan såsom Lagutskottet framhållit ge intryck av att de förtroendevalda revisorerna inte har tillräckliga kunskaper för att klara sina viktiga uppdrag.

Värmdö kommun anser att benämningen "allmän granskare" ger rättmätiga associationer till kompetens och ansvar, samtidigt som man genom att välja denna benämning förbehåller begreppet revisor till rätt yrkeskategori.

Värmdö kommun ställer sig därför bakom kommitténs förslag att benämna de förtroendevalda revisorerna "allmänna granskare".

Svenska Revisorsamfundet (SRS)

Revisorsamfundet tillstyrker att beteckningen lekmannarevisor ersätts med uttrycket allmän granskare samt instämmer till fullo i kommitténs motivering till ändringen.

Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag

Ifråga om dessa förslag har VPC inga invändningar.

AktieTorget Aktiebolag

Förslaget att byta ut ordet lekmannarevisor mot ordet allmän granskare lämnas utan erinran.

Konkursförvaltarkollegiernas förening

Föreningen har ingen från kommittén avvikande uppfattning i denna fråga.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna)

Aktiespararna har inte några synpunkter på kommitténs förslag.

STAREV

Frågan om uppdragsbenämningen har varit föremål för diskussion och överväganden vid flera tillfällen sedan det infördes i 1999 års aktiebolagslag. I riksdagsmotion har bl.a. föreslagits (Lennart Hedquist (m), Ola Rask (s)) att uppdraget borde betecknas "förtroenderevisor".

Den uppdragsbeteckning som nu föreslås ger enligt vår bestämda uppfattning en alltför vag bild av uppdraget. I kommunala bolag är uppdraget en viktig del av fullmäktiges

ansvarsprövning. Den föreslagna beteckningen "allmän granskare" anknyter inte till detta och riskerar enlig vår mening att medföra en oklar och försvagad ställning för den förtroendevalde "lekmannarevisorn".

Vi vill erinra om att riksdagen under senare tid, genom ändringar i kommunallagen, markerat vikten av en väl utbyggd revision i kommuner och landsting. Vad gäller de kommunala bolagen har kraven på insyn och kontroll skärpts, bl. a. genom att i kommunallagen föreskriva "lekmannarevision" genom förtroendevalda. En ändring av uppdragsbeteckningen enligt aktiebolagskommitténs förslag skulle riskera motverka dessa strävanden. Vi avstyrker därför bestämt den föreslagna ändringen.

Lekmannarevisorernas uppgift i den kommunala bolagsrevisionen är att pröva om verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och om den står i överensstämmelse med de av ägaren angivna målen. Detta ställer krav på en insikt och erfarenhet som knappast återspeglas i beteckningen "lekman". Vi förordar därför att beteckningen "lekmannarevisor" ersätts med "förtroendevald revisor". Den benämningen uppfyller väl Aktiebolagskommitténs kriterier och återspeglar bättre uppdragets karaktär och innehåll. En sådan ändring är också naturlig med tanke på det nära sambandet mellan bolagsuppdraget och uppdraget som förtroendevald revisor i kommunen. Granskningen i bolagen är, som ovan framhållits, en del av den samlade kommunala ansvarsprövningen.

Starev förordar sammanfattningsvis att kommitténs förslag till ändrad uppdragsbeteckning avvisas att benämningen i stället ändras till "förtroendevald revisor"

Stockholmsbörsen Aktiebolag

Stockholmsbörsen har ingen erinran mot förslaget.

7. Ansvar för fel och brister i emissions- och erbjudandeprospekt

Svea hovrätt

Hovrätten ställer sig i princip positiv till att även aktiebolaget kan bli ansvarigt i de delar som nu är i fråga. Hovrätten anser dock att en ytterligare analys av bestämmelsens avsedda tillämpning bör göras.

Genom förslaget bryts en gammal ordning inom associations- och skadeståndsrätten. Den skadeståndsskyldighet som kan bli aktuell med tilllämpning av regleringen kan bli mycket långtgående. Det finns ett uppenbart behov av att avgränsa de fall som inte skall leda till skadeståndsskyldighet. Mot denna bakgrund ter sig kommitténs uttalanden om hur bestämmelsen är avsedd att tillämpas som anmärkningsvärt kortfattade. Uttalandena ger inte heller någon egentlig vägledning för rättstillämpningen.

Som kommittén anfört kommer beräkningsproblemen vid bestämmandet- av skadans storlek att bli uppenbara. Vilka konsekvenser kommer detta att ha för den framtida tillämpningen?

Vidare finns ingen närmare definition av de i lagtexten använda begreppen "felaktigt" respektive "bristfälligt". Att rena sakfel medför ett skadeståndsansvar torde vara klart. Men hur är det med alltför positiva förväntningar på värdepapprets värdestegring? Det kan förväntas att många skadeståndsanspråk kommer att ha sin grund just i detta. Skulle skadeståndsanspråk med fog kunnat framställas med anledning av t.ex. den s.k. Teliaaffären? Sammantaget anser hovrätten att det av rättssäkerhetsskäl bör dras upp klarare riktlinjer för rättstillämpningen.

Enligt hovrättens mening saknas en redovisning av en tillräcklig analys av bestämmelsens tillämpningsområde och dess konsekvenser. Bestämmelsen har sin förebild i utländska rättsordningar. En genomgång av relevant praxis från några av dessa länder hade därför varit av intresse.

Enligt förslaget räcker "enkel" vårdslöshet för att skadeståndsansvar skall uppkomma. Det framgår inte om kommittén övervägt att det skulle krävas grov vårdslöshet. Enligt hovrättens mening finns det fog för den föreslagna ordningen då det skyddsvärde intresset finns hos tecknarna av värdepappren och att ett krav på grov vårdslöshet skulle kunna medföra alltför stora svårigheter att utkräva något skadestånd. Å andra sidan kan ett lågt krav på vårdslöshet från bolagets sida i kombination med en inte tillräckligt klar avgränsning av bolagets ansvar leda till ett skadeståndsansvar som blir mer långtgående än lagstiftaren avsett. Detta kan i sin tur leda till begränsningar för aktiebolagens kapitalanskaffning och i aktieomsättningen i övrigt. I ljuset av det sagda ter sig behovet av klarare motivuttalanden om skadeståndsansvarets omfattning än starkare.

Regleringen om bolagets skadeståndsansvar skall enligt förslaget inte finnas i aktiebolagslagen. Enligt hovrättens mening bör det dock i det föreslagna 22 kap. aktiebolagslagen finnas en hänvisning till lagen om - handel med finansiella institut beträffande bolagets skadeståndsansvar.

Stockholms tingsrätt

Behovet av en ny reglering av bolags prospektansvar

Frågan om skadeståndsrättsligt prospektansvar är enligt tingsrättens mening mer svårbedömbar än vad som framgår av betänkandet. Rättsläget är idag i viss mån oklart. Det skadeståndsrättsliga informationsansvaret har ägnats ett växande intresse, inte minst under de år som kommitten bedrivit sitt arbete. Tingsrätten vill särskilt framhålla riskerna för att kommittens förslag kan öppna för svårhanterliga tvister vars berättigande kan ifrågasättas. Införande av prospektansvar är konsekvent i förhållande till allmänna rättsliga principer men frågan är om den svenska rättsordningen är anpassad för det. - Som kommittén framhåller motverkar den nuvarande ordningen processer som grundas på ett allmänt missnöje med att värdet på bolagets aktier inte ökat som förväntat. Kommittén anför huvudsakligen två argument för förslaget, dels att ett bolag i praktiken är fredat från investerarnas skadeståndsanspråk vilket är ägnat att påverka deras förtroende för värdepappersmarknaden, dels att nuvarande ordning kan tänkas försvåra kapitalanskaffning för svenska bolag på den internationella marknaden. Tingsrätten finner i motsats till kommitten att dessa argument inte utan vidare kan anses väga tillräckligt tungt för att motivera den föreslagna regeln.

Tingsrätten vill understryka vikten av att en reglering på området omgärdas av erforderliga begränsningar för att undvika att skadeståndsansvaret för prospekt utvidgas för långt. Begränsning av ansvaret måste vägas mot behovet av ersättning och försäkringsmöjligheter. Reglerna måste utformas på ett sådant sätt att nödvändiga gränsdragningar i möjligaste mån underlättas samt att dessa inte ger upphov till en inkonsekvent rättstillämpning. Tingsrätten hade bland annat önskat en mer utförlig analys av det faktum att förslaget tillhandahåller en ordning där organledamöternas och bolagets ansvar regleras på olika sätt. Kommittens förslag innebär att en under lång tid erkänd princip, att aktieägare är avskurna rätten till skadestånd från bolaget på kontraktsrättslig grund, överges. Tingsrätten noterar att frågan om begränsning av kretsen skadelidande redovisades på ett principiellt tankeväckande sätt när kommitten behandlade organledamöternas ansvar mot annan än bolaget, jfr SOU 1995:44 avsnitt 5.6.1.2.

Vilka typer av prospekt bör omfattas av den nya regeln?

Om en köpare betalar ett för högt pris för en aktie så gör säljaren en motsvarande vinst. Såvitt gäller nyemitterade aktier innebär detta att om en köpare betalar för mycket så erhåller bolaget ett på motsvarande sätt för stort kapitaltillskott. Situationen ställer sig annorlunda när en aktieägare säljer ut aktier på ett sådant sätt att prospektskyldighet föreligger. Då är det inte bolaget utan en tidigare ägare som får vinning av affären om ett för högt pris bestäms. Det kan tyckas otillfredsställande om bolaget vid sådant förhållande måste ersätta köparens skada, särskilt om samtidigt säljaren går fri från ansvar. Följden skulle i praktiken bli att återstående aktieägare får vidkännas en värdeminskning på sina aktier motsvarande den vinning säljaren gjort. Detta skulle rent av kunna te sig stötande om säljaren har haft inflytande över verksamheten utan att för den skull sitta med i styrelsen och därmed själv kunna avkrävas ansvar för prospektet. Detta vore också ett avsteg från vad som normalt gäller vid utomobligatoriskt skadestånd. Ett från nu diskuterad synpunkt mer tillfredsställande resultat skulle möjligen nås om man jämställde aktieteckning med ett köprättsligt avtal. Då skulle bolaget svara endast för prospekt som medförde att bolaget tillfördes pengar. I de fall där annan än bolaget avyttrade värdepapper skulle bolaget svara endast enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler avseende ren förmögenhetsskada i utomobligatoriska förhållanden.

Hur bör kretsen skadelidande bestämmas?

Prospektansvaret får, som anförts ovan, inte tillåtas bli för brett; den ersättningsberättigade kretsen måste begränsas. Det starkaste skälet för att begränsa bolagets ansvar är hänsynen till bolagets borgenärer. Tanken är att skadeståndsanspråken inte onödigtvis bör tillåtas äventyra bolagets bestånd. Tingsrättens uppfattning är att kommittens förslag inte är tillräckligt väl underbyggt i denna del.

Icke-investerare, det vill säga de som på grund av viss information avstår från förvärv, omfattas naturligt nog inte av regeln. Aktieköpare som handlar på den öppna marknaden kan däremot, liksom den som förvärvar aktier genom nyteckning, påverkas av information i de nu aktuella prospekten men är inte berättigad till ersättning. Utfärdare kan genom friskrivningar undgå ansvar och denna möjlighet kan behöva beskäras. Införande av en preskriptionsregel bör övervägas. En mer utförlig redogörelse av möjligheterna att begränsa kretsen skadelidande synes motiverad.

Hur skall skadan beräknas?

Kommittén har föreslagit att skadan skall uppskattas som ett prisavdrag, det vill säga som skillnaden mellan å ena sidan det belopp som den skadelidande med utgångspunkt i prospektet erlagt för fondpapperet i samband med teckningen för köpet och å andra sidan det belopp som han skulle ha erlagt om uppgifterna i prospektet i aktuellt hänseende hade varit korrekta. Som kommitten förutspår kommer en liknande regel sannolikt att förorsaka tillämpningsproblem. Svårigheterna med att uppskatta aktieägarens förmögenhetsförlust hänger samman med att det inte finns någon exakt metod för att mäta aktiers värde.

Finansinspektionen

Vem som är ansvarig för fel och brister i prospekt och vilka möjligheter som finns till ekonomisk ersättning p g a sådana fel och brister har varit oklart och frågan har också varit föremål för mycket diskussioner. Mot bakgrund av detta och det ökande antalet emissioner och erbjudanden under senare år, anser Finansinspektionen att det är väl motiverat att frågan om ansvar för fel och brister i prospekt klargörs.

Såsom bestämmelserna utformats synes skadeståndsskyldigheten endast omfatta emissioner och aktieägares försäljning av fondpapper i publika aktiebolag. Bestämmelserna i 2 kap. 1 – 3 §§ och 14 - 16 §§ i förslaget synes emellertid omfatta även andra, t.ex. privata aktiebolag. Detta skulle medföra att för publika aktiebolag som genomför emissioner finns regler rörande innehåll i prospekt och skadeståndsskyldighet, medan det för privata bolag finns vare sig regler om innehållet i prospekt eller om skadeståndsskyldighet. Det privata bolaget är dock, enligt bestämmelsernas utformning, skyldigt att upprätta prospekt och även att lämna in det till Finansinspektionen för godkännande och registrering.

Finansinspektionen har under senare tid fått ett flertal förfrågningar från privata aktiebolag om skyldighet att upprätta och till Finansinspektionen ge in prospekt föreligger vid en emission som är riktad till bolagets befintliga aktieägare. Antalet aktieägare har i vissa fall varit stort (t.ex. 450 stycken). Finansinspektionen har hittills intagit ståndpunkten att prospekt avseende privata aktiebolag inte kan registreras av inspektionen. Detta ställningstagande har delvis grundats på förbudet mot spridning av aktier m.m. i privata aktiebolag i 1 kap. 4 § aktiebolagslagen (1975:1385). Något förbud för Finansinspektionen att registrera prospekt upprättade av privata aktiebolag kan inte utläsas i reglerna om prospekt i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Nyssnämnda regler infördes också innan kategoriseringen av aktiebolag i publika och privata genomfördes. I förarbetena till lagen om handel med finansiella instrument anges bl.a. (prop. 1991/92:113 s. 216) att om ett erbjudande riktas till samtliga eller i vart fall flertalet av aktieägarna i ett aktiebolag är erbjudandet riktat till en öppen krets. I förarbetena till ändringar i aktiebolagslagen anges bl.a. (prop. 1993/94:196 s. 141 ff) att det inte är spridning när ett privat aktiebolag vid en emission erbjuder den befintliga aktieägarkretsen att förvärva ytterligare aktier eller andra värdepapper i bolaget. Ett privat aktiebolag som vid en emission erbjuder befintliga aktieägare att förvärva aktier skulle därmed inte bryta mot förbudet för sådana bolag att sprida aktier i bolaget.

Finansinspektionen anser således att det bör klargöras om prospektskyldigheten i lagen om handel med finansiella instrument omfattar även privata bolag. Detta även mot bakgrund av

att uttrycket "vidare krets", som föreslås användas i nämnda lag, hämtats från nuvarande lydelse av 4 kap. 18 § aktiebolagslagen. Den bestämmelsen gäller endast publika aktiebolag.

Finansinspektionen har i remissvar avseende "Aktiebolagets kapital" (SOU 1997:22) haft vissa synpunkter på förslaget avseende prospektregler. Med anledning av att relativt lång tid gått sedan remissvaret skrevs, vill Finansinspektionen, utöver vad som ovan anförts, framföra vissa synpunkter på förslaget i denna del.

Finansinspektionen har inget att erinra mot att bestämmelserna om prospekt i aktiebolagslagen med flera lagar upphävs och ersätts av bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument och lagen om börs- och clearingverksamhet. Att i samband därmed ersätta begreppet öppen krets med begreppet vidare krets är välmotiverat. Som ovan angivits bör dock vissa förtydliganden göras. Vidare bör en följdändring göras av 1 kap. 3 § 5 lagen (1991 :981) om värdepappersrörelse, innebärande att ordet "öppen" utgår och ersätts av "vidare".

Beträffande den nya lydelsen av 2 kap. 1 § lagen om handel med finansiella instrument har inspektionen inte någon erinran mot att ytterligare undantag skrivs in i bestämmelsen.

Av nuvarande lydelse av 4 kap. 20 § första stycket aktiebolagslagen framgår bl.a. att i bestämmelserna nämnda handlingar i normalfallet skall innehålla finansieringsanalys samt att, om så inte är fallet, handlingarna måste kompletteras med sådan analys. Den föreslagna lydelsen av 2 kap. 6 § andra stycket i lagen om handel med finansiella instrument överensstämmer således inte med nu gällande bestämmelser. Någon motivering till ändringen har inte givits. Enligt inspektionens mening bör en finansieringsanalys regelmässigt utgöra del av innehållet i ett prospekt som är riktat till en vidare krets.

I 17 kap 33 § Finansinspektionens föreskrifter om prospekt (FFFS 1995:21) anges bl.a. att en delårsrapport skall omfatta minst räkenskapsårets första sex månader (jfr 3 kap. 55 § nämnda föreskrifter och 5.1.5 i bilagan till det andra börsdirektivet (80/390/EEG)). Inspektionen har inte uppfattat att detta krav upplevts som särskilt betungande i förhållande till andra uppgifter. I 2 kap. 7 § nu aktuellt förslag har emellertid kravet utelämnats och genom bestämmelsens lydelse kan antalet månader som rapporten omfattar bli färre. Inspektionen föreslår att kravet att rapporten minst skall omfatta räkenskapsårets första sex månader i enlighet med inspektionens föreskrifter.

Enligt den föreslagna lydelsen av 2 kap. 6 § skall ett prospekt bl.a. beträffande vissa bolag innehålla en kapitaltäckningsanalys. Emellertid anges i 2 kap. 8 § bl.a. att nämnda bolag i prospektet skall lämna uppgift om kapitaltäckningen och dess betydelse för bolaget. Sistnämnda uppgifter torde emellertid ingå i den kapitaltäckningsanalys som enligt 2 kap. 6 § skall upprättas. Inspektionen föreslår därför att vad som anges om kapitaltäckning m.m. i 2 kap 8 § utgår. Om så inte sker måste det närmare preciseras vilka ytterligare uppgifter som avses i 2 kap. 8 §.

Innehållet i den föreslagna 2 kap. 10 § innebär en utvidgad granskningsskyldighet för revisorer jämfört med vad som för närvarande är fallet, då revisorn enligt förslaget även blir skyldig att granska uppgifterna som anges i 2 kap. 8 §. Någon motivering till ändringen har inte angivits. Bolagets revisorers nuvarande skyldigheter i nämnda avseende framgår av 17

kap. 7 § i nämnda föreskrifter. Inspektionen önskar en redogörelse för syftet med en utvidgade granskningsskyldigheten.

Finansinspektionen utgår från att begreppet platser som använts i förslaget till 2 kap. 11 § även innefattar exempelvis ett bolags hemsida på Internet. Möjligen borde ett tillägg göras av vilket det framgår att ett prospekt i pappersform alltid skall kunna tillhandahållas kostnadsfritt av bolaget.

Avslutningsvis vill Finansinspektionen fästa uppmärksamheten på att EUkommissionen nyligen lagt fram ett förslag till direktiv om prospekt. Frågan om samordning av detta förslag och direktivförslaget bör övervägas.

Riksrevisionsverket (RRV)

RRV noterar att utredningen inte klargör vilket ansvar underwritinginstituten skall ha. Detta kan naturligtvis istället klarläggas i avtal mellan bolaget och underwriting-institutet.

Riksskatteverket (RSV)

RSV avstyrker förslaget om att aktieägare ska kunna få skadestånd av bolaget på grund av fel och brister i ett emissions- eller erbjudandeprospekt utan några begränsningar till bolagets fria egna kapital.

Enligt RSV:s uppfattning bör borgenärsskyddet i detta sammanhang inte tillåtas vara sämre än i de regler som föreslås gälla värdeöverföringar till aktieägare eller annan, se förslaget i 14 kap. 3 NABL om skyddet för bolagets bundna egna kapital och försiktighetsregeln.

Skattemyndigheten i Linköping

SKM tillstyrker förslagen om utökade ansvarsregler vid prospekt.

Skattemyndigheten i Malmö

SKM delar kommitténs uppfattning och tillstyrker förslaget.

Enligt svensk rätt kan ett aktiebolag inte bli skadeståndsskyldigt mot aktieägare när anspråken hänför sig till teckning av aktier. Detta motiveras av hänsynen till skyddet för bolagets borgenärer. Eftersom utländsk rätt har intagit ett motsatt synsätt, har sannolikt kapitalanskaffningen internationellt både försvårats och fördyrats för svenska bolag.

För att avhjälpa detta måste, enligt kommittén, den nuvarande svenska principen överges. Det skall således vara möjligt för aktieägare att få skadestånd från bolaget på grund av fel och brister i emissions- och erbjudandeprospekt.

Skattemyndigheten i Västerås

Enligt nuvarande rättsläge anses inte ett aktiebolag på kontraktsrättslig grund kunna bli skadeståndsskyldigt mot sina aktieägare eller personer i liknande ställning när dessa personers anspråk hänför sig till teckning eller förvärv av aktier eller andra fondpapper som utgivits av bolaget. Kommittén förslår nu att bolaget skall kunna bli skadeståndsskyldigt inte bara p.g.a. fel och brister i emissionsprospekt utan även vid fel eller brister i sådana erbjudandeprospekt som upprättas vid aktieägares utförsäljning av innehavda aktier. Storleken på skadeståndet ska inte begränsas till bolagets fria egna kapital utan vara obegränsat till belopp.

Motiven för förslagen är att vissa länder idag har sådana regler och att allmänheten och de instutionella placerarna skulle hysa ett större förtroende för aktiemarknaden om det fanns möjlighet att erhålla skadestånd frän bolaget. Särskilt betonas att det för s.k. underwritinginstitut (finansiella aktörer som tillfälligt tecknar och därigenom garanterar emissionen) råder oklarhet om vad som gäller skadeståndsrättsligt gentemot det emitterande bolaget.

Skattemyndigheten avstyrker förslaget med följande motiveringar:

Gällande rätt i denna fråga grundar sig ytterst på att utbetalningar från bolaget till dess aktieägare inte kan komma ifråga på andra sätt än de som regleras i ABL, utdelning eller återbetalning av insats. Detta är en grundläggande ordning som avser att skydda bolagets eget kapital till fromma för borgenärerna med hänsyn till att aktieägarna inte har något personligt betalningsansvar för bolagets skulder. Med kommitténs förslag är risken att skadeståndsprocesser startas av aktieägare som är missnöjda med att värdet på aktierna sjunkit. Om det dessutom handlar om bolag vilkas finansiella ställning försvagats av förluster kan det innebära att de tvingas till likvidation av sina egna aktieägares anspråk på skadestånd. En sådan försämring av borgenärernas ställning i förhållande till aktieägarna är inte acceptabel och innebär en radikal förändring av gällande rätt.

Invest in Sweden Agency (ISA)

Enligt kommittén kan aktieägare i dagsläget inte utkräva skadeståndsansvar från aktiebolag på grund av fel eller brister i emissionsprospekt. Enligt kommittén är vidare motsvarande ansvar tydligare och större i länder som är viktiga på den allt mer internationaliserade aktiemarknaden, däribland USA, Storbritannien och Tyskland. Givet dessa förhållanden kan det enligt ISA vara motiverat att skärpa aktiebolagens ansvar för information som lämnas i prospekt, i enlighet med kommitténs förslag.

Det är generellt sett viktigt att Sverige har ett regelverk som inger förtroende bland investerare. I synnerhet som utländska aktieägare i dagsläget representerar ca 40 procent av kapitalet på Stockholmsbörsen. I annat fall kan bolag som avser att finansiera sig genom svensk kapitalmarknad drabbas.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet

Fakultetsnämnden ställer sig allmänt positiv till Aktiebolagskommitténs strävanden att utvidga prospektansvaret. På vissa punkter anser emellertid nämnden att förutsättningarna för ansvar kan diskuteras.

Enligt kommitténs förslag skall ansvaret regleras genom att lokutionen i 15 kap 1 § vidgas till att omfatta även prospektreglerna i LHF och LBC. Detta innebär att ersättning med stöd av regeln kan utkrävas vid culpös överträdelse av organledamot, varvid det enligt förslaget är bolaget som skall åläggas ersättningsskyldighet. Kommittén diskuterar inte möjligheten för skadelidande aktieförvärvare eller annan att rikta sina ersättningsanspråk mot bolagets organföreträdare. Det rimligaste torde emellertid vara att bolaget och dess företrädare samt övriga medverkande parter åläggs solidariskt ansvar för prospektinnehållet, varvid den individuella culpabedömningen blir avgörande för ansvarsfrågan.

Utförsäljning av tidigare aktieinnehav utgör en omfattande del av de förvärv som sker över börs eller auktoriserad marknadsplats. Det kan ifrågasättas om det är riktigt att ålägga bolaget skyldighet att utbetala ersättning även i de fall utförsäljning sker av förutvarande aktieägares innehav av aktier. Möjligen är det den utförsäljande ägaren, som tillförts huvuddelen av beloppet, som skall åläggas skyldighet att utbetala ersättning till skadelidande aktieförvärvare. Är säljaren huvudägare med starkt inflytande i bolaget samt över dess organföreträdare borde en bedömning av ansvarsfrågan resultera i att säljaren bedöms vara i vart fall medansvarig. Sålunda skulle ansvar aktualiseras för säljaren i fall där säljaren är huvudägare, eller på annat sätt har ett dominerande inflytande över eller insyn i bolagets verksamhet. Detsamma torde vara giltigt vid erbjudande om köp av aktier, utom i de fall den erbjudande parten inte haft insyn i det bolag vars aktier är föremål för förvärv. För att undvika att den skadelidande inte har möjlighet att kräva den förutvarande ägaren på grund av att denne har flyttat utomlands eller avhänt sig köpeskillingen bör ett solidariskt ansvar jämte säljaren åvila bolaget och dess organledamöter.

En fråga som aktualiseras i sammanhanget är möjligheten till ogiltigförklaring av aktieteckningen. Kommittén tar inte ställning till denna fråga, men i exempelvis Tyskland är enligt gällande rätt skadevållande part skyldig att återköpa aktierna från den skadelidande, 45 § Börsgesetz. Att aktieteckning inte kan ogiltigförklaras efter det aktieteckningen registrerats grundas i svensk gällande rätt på samma argument som förbudet mot utbetalning av skadestånd till aktieägare på grund av dennes innehav av aktier, d.v.s. hänsynen till skyddet för bolagets kapital. Kan bolaget åläggas obegränsad skadeståndsskyldighet gentemot aktieägare borde i konsekvens härmed bolaget kunna åläggas skyldighet att återköpa aktierna. Denna möjlighet torde i många fall vara att föredra, även från bolagets synpunkt. Bolaget blir ägare av aktierna, såsom vid förvärv av egna aktier, vilket torde vara mer för förmånligt bolaget än att endast utbetala ersättning. Bolaget har ju alltid möjlighet att åter erbjuda marknaden aktierna, oavsett om aktieteckningen ogiltigförklarats eller bolaget återköpt aktierna, och denna gång till ett korrekt pris. Möjligheten till återköp torde vara mer förmånlig än en skyldighet att utbetala skadestånd även för övriga ansvarssubjekt.

Kommittén anser att det belopp som ett bolag har ålagts att betala på grund av bristfälliga uppgifter är att betrakta som ett prisavdrag. Eftersom bolaget enligt kommittén alltid får behålla så mycket av emissionsbeloppet som motsvarar aktiernas verkliga värde har bolaget

inte lidit någon skada på grund av styrelsens försumlighet. Bolaget kan emellertid lida skada genom att drabbas av rättegångskostnader eller, som kommittén anför, utgifter för konsulttjänster som inte kunnat användas på avsett sätt. För dessa kostnader menar kommittén att bolaget kan kräva ersättning av styrelsen med stöd av 15 kap 1 § ABL. Denna inställning kan emellertid ifrågasättas. Inställningen förutsätter att beräkningen av priseffekten på de felaktiga uppgifterna kan uppskattas till marknadsvärdet på informationen, vilket kanske inte är det verkliga fallet. Då marknaden får kännedom om att felaktig information förekommit kan investor vara mindre benägen att betala fullt pris, ”verkligt värde”, för aktien av flera skäl, t ex beroende på den badwill som kan vara förknippad med den bristfälliga uppgiften, eller att man förväntar sig att bolaget kan komma att drabbas av t ex just höga rättegångskostnader i anledning av den bristfälliga uppgiften. Kursen på aktien påverkas då av den bristfälliga uppgiften. Härtill kommer att den badwill offentliggörande av misstaget kan leda till kan komma att påverka kursen i högre grad än vad som egentligen var motiverat av offentliggörande av att en uppgift varit bristfällig.

Kommittén konstaterar vidare att det utomlands föreligger ett långtgående ansvar för det emissionsinstitut som genom underwritingavtal medverkat vid försäljning av värdepapperen. Visar sig prospektet innehålla oriktigheter kan sålunda ett emissionsinstitut bli skadeståndsskyldigt gentemot investerarna. Kommittén har emellertid valt att lämna frågan om emissionsinstitutets ansvar obesvarad. Möjligheten att emissionsinstitutet skulle komma att åläggas köprättsligt ansvar berörs ej. I förslaget framförs endast att det är bolaget som skall åläggas ansvaret även i de fall ett underwritinginstitut trätt in som mellanled vid försäljningen. Förhållandet väcker frågan om detta skall vara fallet även om det är emissionsinstitutet som varit försumligt. Betänkandet ger inte heller härvidlag vägledning. Det är oklart om kommittén avser att särreglera emissionsinstitutets ansvar för prospektet - ingenting nämns i betänkandet i denna fråga. Frågan är om det är rimligt att bolaget åläggs ansvaret i det fall emissionsinstitutet haft ett betydande inflytande över emissionen eller försäljningen av aktierna. Den praktiska hanteringen inför en emission eller utförsäljning av aktier innebär av nödvändighet att emissionsinstitutet och emittenten samarbetar om insamling av uppgifter och material. De uppgifter som bolaget tillhandahåller används av emissionsinstitutet som underlag för den ekonomiska presentationen av bolaget. Eftersom det är emissionsinstitutet som besitter kunskapen om förfarandet måste det åligga emissionsinstitutet att värdera och kontrollera de uppgifter bolaget tillhandahåller. Man torde kunna kräva att en självständig värdering görs av uppgifterna, varvid emissionsinstitutet måste utnyttja de källor och informationskanaler som normalt utnyttjas vid denna yrkesutövning. Det torde exempelvis åligga emissionsinstitutet att ansvara för att all den information som behövs för att investor skall kunna skapa sig en tillräckligt god bild av investeringen medtages i prospektet. Culpabedömningen i förevarande sammanhang är delvis objektiviserad, vilket innebär att bl a en regelöverträdelse anses vara ansvarsgrundande. Det är inte ovanligt att ett emissionsinstitut tar initiativet till börsintroduktion av ett bolags aktier, samt påtar sig ansvaret att skaffa investorer. Följaktligen bör vid ansvarsbedömningen hänsyn tas till styrkeförhållandet mellan emittentbolaget och emissionsinstitutet. I de fall emissionsinstitutet burit ett större ansvar för såväl i ordningställande av informationen i samband med försäljningen av aktier som för introduktionen ligger det nära till hands att bedöma institutets ansvar gentemot skadelidande aktieförvärvare som ganska stort. Utöver ansvar för bolaget respektive dess företrädare bör således kommittén överväga att reglera ansvaret för medverkande emissionsinstitut.

Även medverkande emissionsinstitut borde ges möjlighet att återförvärva aktierna från sina skadelidande kunder, varpå de åter kan utbjuda aktierna till försäljning med stöd av en korrekt värdering. En central fråga är hur kretsen av skadelidande bör bestämmas. Kommittén ifrågasätter huruvida det finns skäl att göra skillnad mellan å ena sidan dem som tecknar eller köper aktier eller andra fondpapper direkt hos bolaget respektive hos den aktieägare som föranlett prospektet, och å andra sidan dem som under samma tid köper fondpapper av samma slag av annan än bolaget eller aktieägaren. Kommittén kommer emellertid till slutsatsen att en avgränsning av den ersättningsberättigade kretsen skall ske genom att ersättning endast utgår för skada vid primärmarknadstransaktioner, omfattande även de förvärv som skett med ett värdepappersinstitut som mellanled i transaktionen. Detta innebär att investorer som förvärvat aktier av annan än det emitterande bolaget eller medverkande emissionsinstitutet ej kan erhålla ersättning, oavsett hur kort tid efter teckningstiden förvärvet skett. En kortsiktig investerare som spekulerat i en underprissättning och säljer sin aktie omedelbart kommer att vara ersättningsberättigad, medan en kanske långsiktig investor som i sin tur förvärvat aktien av den primäre aktietecknaren i förlitan på de uppgifter som offentliggjorts ej kommer at bli berättigad att uppbära ersättning för sin förlust. För denna typ av gränsdragning finns inget rättsligt argument, utan kommittén har gjort en gränsdragning som är jämförbar med det s.k. riskspridningsargumentet, d.v.s. kretsen av skadelidande begränsas på grund av kretsens storlek i sig. Inte heller kan denna slutsats anses överensstämma med kommitténs inställning att någon kapitalgräns för bolagets ersättningsskyldighet inte skall finnas. Samma argument rörande möjligheten till ersättning till skadelidande aktieförvärvare på sekundärmarknaden torde göra sig gällande som rörande aktieteckning. Om principen skyddet för bolagets borgenärer överges till förmån för skadelidande aktieägare på primärmarknaden finns ingen rättslig grund för att förvägra även skadelidande investorer på sekundärmarknaden ersättning. Bolaget borde sålunda kunna åläggas skadeståndsskyldighet gentemot skadelidande aktieförvärvare även på sekundärmarknaden. Eventuellt utgör de praktiska konsekvenserna av en ersättningsskyldighet även för primärmarknadstransaktioner ett tillräckligt tungt vägande argument för att en avgränsning skall ske, men möjligheten till ersättning även för skada vid sekundärmarknadstransaktioner bör än en gång övervägas.

Det finns vidare anledning att undersöka om bolagets ansvar skulle kunna omfatta även annan information som lämnas av bolaget, tex delårsrapporter och pressmeddelanden. Genom att ålägga bolaget ett skadeståndsansvar vid felaktig eller bristfällig informationsgivning ges en högre kvalitét på informationsgivningen. Det är rimligt att bolagen, som drar nytta av aktiemarknadens möjligheter till kapitalanskaffning, också ansvarar för den information om bolaget som skickas ut från bolaget. Bolaget kan i sin tur utkräva ansvar av den eller de som bidragit med den felaktiga informationen.

I avsikt att undvika att bolaget åläggs ersättningsskyldighet gentemot the world at large torde en snäv preskriptionstid vara att föredra. Kommittén har emellertid inte i betänkandet övervägt möjligheten att förkorta preskriptionstiden. En preskriptionstid för anspråk om sex månader från den tidpunkt förvärvaren fick kännedom om den vilseledande uppgiften, dock senast tre år efter offentliggörandet av uppgiften, skulle kunna utgöra ett kompletterande skydd för såväl bolaget och dess företrädare som för borgenärerna.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet

Fakulteten finner Aktiebolagskommitténs överväganden rörande prospektansvar för bolag som emitterar aktier eller andra fondpapper för minst 300 000 kronor och därvid riktar sig till en vidare krets välmotiverade. Fakulteten delar vidare kommitténs uppfattning att emissionsprospekt som upprättas vid aktieägares utförsäljning av aktier bör behandlas lika i ansvarshänseende som då bolaget självt genomför en emission. Fakulteten delar därtill kommitténs uppfattning om hur kretsen av skadelidande bör bestämmas. Inte heller vad kommittén i övrigt anfört under 6.6.4-6 ger fakulteten anledning till några avvikande synpunkter.

Sveriges advokatsamfund

Att sammanföra prospektreglerna i en lag är enligt samfundets uppfattning en förbättring jämfört med dagens rättsläge. Det framstår också som rimligt att bolaget skall kunna åläggas ett prospektansvar i överensstämmelse med kommitténs förslag. Emellertid behandlar kommittén bara en del av vad som i själva verket är ett stort problemområde. I olika sammanhang, som inte aktualiserar prospekt, kan det bli aktuellt att ett bolag i anslutning till en emission lämnar garantier och gör åtaganden som i t.ex. en köpsituation vore fullt naturliga, men som inte passar in i den aktiebolagsrättsliga kontexten. Dessa frågeställningar borde utredas och behandlas i lagstiftning i samma sammanhang som prospektansvaret. Det förefaller inte lämpligt att särlagstifta om prospektansvar utan att vara på det klara med hur garantiansvarsfrågor m.m. skall behandlas.

Svensk Handel

Ett aktiebolag som vänder sig till allmänheten för kapitalanskaffning är skyldigt att upprätta ett prospekt. Fel eller brister i ett emissionsprospekt kan medföra att aktietecknare drabbas av en ekonomisk skada i den meningen att han betalar mer för aktien än han skulle gjort om prospektet varit korrekt utformat. Skadestånd för sådan skada kan under vissa förutsättningar utkrävas av bolagets styrelse, om den förorsakats uppsåtligen eller av oaktsamhet. Bolaget kan enligt den i doktrinen förhärskande uppfattningen dock inte på kontraktsrättslig grund bli skadeståndsskyldigt mot aktieägare eller den som i väsentlig mån är att likställa med aktieägare, när dessa personers anspråk hänför sig till teckning eller förvärv av aktier eller andra fondpapper som utgivits av bolaget. De skadeståndsbelopp som kan komma ifråga när det gäller stora emissioner kan vara så höga att de knappast täcks av de ansvarsförsäkringar som styrelseledamöter kan teckna här i landet. Detta framstår som otillfredsställande då ett bolag som genom ett missvisande prospekt dragit in stora summor i nyemissionen inte är betalningsskyldigt. Samtidigt motverkar detta skadeståndsprocesser som grundas på ett allmänt missnöje med att värdet på bolagets aktier inte ökat som förväntat. Kommittén föreslår att bolaget skall kunna bli skadeståndsskyldigt på grund av fel och brister i prospekt. Svensk Handel delar denna uppfattning.

Skadeståndsmöjligheten skall givetvis avgränsas till den som tecknat ett av bolaget emitterat fondpapper och därvid lidit skada på grund av felaktigheter eller brister i emissionsprospektet, om dessa felaktigheter eller brister beror på bolagets vårdslöshet.

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

Praktiska fördelar talar för kommitténs uppfattning att emissionsprospekt och erbjudandeprospekt (prospekt som upprättas vid aktieägares utförsäljning) bör behandlas lika vad gäller bolagets prospektansvar (avsnitt 6.6.2).

Det finns dock principiella invändningar mot att ålägga bolaget ansvar för ett bristfälligt erbjudandeprospekt, eftersom försäljningslikviden i det fallet inte tillkommer bolaget. Ett erbjudandeprospekt kan ju utges - antingen av en stor ägare av befintliga aktier eller av en presumtiv ägare som vill förvärva aktier - även om målbolagets styrelse har motsatt sig erbjudandet. Det skulle vara ohemult om styrelsen då skulle behöva ta ansvar för fel i prospektet. FAR kan i stället tänka sig att begränsa styrelsens ansvarsområde till dels emissionsprospekt, dels sådana erbjudandeprospekt som utges i samband med emissionsprospekt, dvs. då bolagets styrelse de facto har varit engagerad i processen.

Kommittén menar (avsnitt 6.6.4 och 6.6.6) att det skadestånd som ett bolag kan åläggas att betala till följd av fel och brister i ett prospekt skall bestämmas som ett prisavdrag. I fråga om emissionsprospekt skulle bolaget därför inte kunna vända sig mot styrelsen med regressanspråk, eftersom bolaget inte har lidit någon skada. FAR kan inte helt instämma i detta:

  • Enligt den föreslagna lydelsen av 2 kap. 13 § LHF kan det tänkas att ett bolag åläggs ett skadeståndsansvar som går utöver prisavdraget. I så fall bör ett regressanspråk mot styrelsen vara möjligt.
  • Det kan vara svårt för ett bolag att göra gällande regressanspråk mot aktieägare som erbjuder aktier till försäljning, särskilt vid kombinerade emissions- och försäljningserbjudanden. Även i ett sådant fall kan bolaget tänkas rikta regressanspråk mot styrelsen.

Om ett aktiebolag som skall utge ersättning på grund av fel i ett prospekt saknar medel att betala skadeståndet, ligger det nära till hands att den skadelidande i stället riktar sitt anspråk mot den ansvarsförsäkrade revisorn (deep pocket syndrome). Från revisorns synpunkt framstår det som obilligt att den primärt ansvariga går fri. FAR vill därför åter lägga fram sitt tidigare förslag om obligatorisk ansvarsförsäkring för styrelseledamöter, i vart fall i publika bolag (se FARs yttrande över Aktiebolagskommitténs betänkande Aktiebolagets organisation, SOU 1995:44). Även fondkommissionärers ansvar för prospekt bör ses över.

Ett aktiebolags ansvar för prospekt motsvaras inte direkt av ersättningsansvar för felaktigheter i årsredovisningar och delårsrapporter som kan ha vilselett investerare. En årsredovisning kan dock helt eller delvis finnas med i det informationsmaterial som ingår i ett prospekt. Enligt FARs mening bör det göras tydligt huruvida det nu föreslagna prospektansvaret för bolaget också skall innefatta ett ansvar för eventuella felaktigheter i en underliggande årsredovisning eller delårsrapport.

Sveriges Försäkringsförbund

Förbundet ansluter sig till förslaget om ett särskilt skadeståndsansvar för aktiebolag när det gäller felaktigheter och brister i upprättade prospekt. Redan i dag har ett bolags styrelse och verkställande direktör ansvar för skador som har sin grund i att ett prospekt inte uppfyllt aktiebolagslagens krav. Det går dock inte att komma ifrån att det ligger ett värde i att det vid sidan av styrelse och verkställande direktör finns ett ersättningsansvar direkt hos bolaget. Detta bör förstärka intresset inom varje bolag att säkerställa korrekta prospekt samtidigt som det ökar de skadelidandes möjligheter att bli kompenserade för eventuella felaktigheter. Till detta kommer att man med de föreslagna reglerna får en ordning som stämmer med vad som gäller i en del andra länder.

Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen

I avsnitt 6 diskuterar Aktiebolagskommittén ansvarsförhållanden för skador som drabbar aktieägare till följd av fel i vissa slag av prospekt. En tolkning av svensk rätt har, med utgångspunkt i rättsfallet NJA 1935 s 270, varit att ett aktiebolag inte kan tvingas utge skadestånd till aktieägare på grund av fel i prospekt, eftersom utbetalning till aktieägare normalt anses kunna ske endast i de former som är särskilt tillåtna (utdelning m m) inom ramen för därför fritt tillgängligt kapital. Den tolkningen har inte omfattats av alla, men under alla förhållanden är rättsläget sådant att ett klargörande behövs. Det är därvid följdriktigt att ansvaret för dylika fel skall kunna återföras på den eller dem som ursprungligen stått för prospektinformationen. Detta är självklart ofta något av bolagsorganen, styrelsen eller verkställande direktören, varför möjlighet att ålägga bolaget ansvar är följdriktigt. Sådana möjligheter finns i andra länder med vilka svenskt näringsliv samverkar. Kommitténs förslag beträffande de slag av prospekt - emissionsprospekt och erbjudandeprospekt - som närmast kan bli aktuella har därför mycket starka skäl för sig. Därigenom åstadkoms en internationell samordning, vilken avsevärt underlättar finansieringslösningar under samtidig medverkan av svenska och utländska finansinstitut, vilka senare bygger sin medverkan på denna möjlighet att återföra ansvaret. Därigenom skapas också en systematiskt riktig ansvarskedja, där den ekonomiska sanktionen hänförs till och det ekonomiska rättsställandet avkrävs den därför ansvarige. Detta bör i sig underbygga en god kvalitet på prospekten.

Föreningarna tillstyrker Aktiebolagskommitténs förslag i det nu behandlade avseendet.

Fondbolagens Förening

Föreningen tillstyrker förslaget att ålägga bolaget ett ansvar för fel och brister i prospekt. Ett genomförande av förslaget medför ett närmande till de regler som gäller i andra länder med vilka svenskt näringsliv samverkar. Vid emissioner, nyintroduktioner och offentliga erbjudanden medverkar ofta emissionsinstitut. Det vore enligt föreningen av värde om institutens ansvar för prospektens utformning kunde belysas i det fortsatta arbetet.

Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag

Ifråga om dessa förslag har VPC inga invändningar.

AktieTorget Aktiebolag

AktieTorget tillstyrker att frågan om aktiebolags skadeståndsansvar för fel och brister i emissions- och erbjudandeprospekt nu regleras i svensk rätt. Den föreslagna regleringen finner AktieTorget godtagbar med hänsyn till de angivna motiven, särskilt det förhållandet att skadeståndet avser de belopp som bolaget gottgjort sig genom felaktigheterna och bristerna. AktieTorget förutser emellertid avsevärda bevissvårigheter vid reglernas tillämpning, inte minst när det gäller att bevisa att felen och bristerna beror på bolagets vårdslöshet. I verkligheten kommer vårdslösheten att gälla bolagets styrelse såsom företrädare för bolaget. Den grundläggande skillnaden mot dagens situation blir då, att det är bolaget och inte styrelsen som skall utge skadeståndet, dvs styrelsens vårdslöshet gör bolaget skadeståndsskyldigt utan regressrätt mot styrelsens ledamöter, eftersom det är bolaget som otillbörligen tillförts högre värde än om prospektet varit korrekt. Mot denna bakgrund är det vidare logiskt, att bolaget har regressrätt mot aktieägare som säljer ut aktier på grundval av ett av bolaget upprättat erbjudandeprospekt som visat sig felaktigt eller bristfälligt.

Ett problem i sammanhanget, vilket inte berörts av kommittén, är innebörden i att prospekt normalt skall godkännas av Finansinspektionen. Ett klargörande bör ske av vad godkännandet egentligen gäller, antingen formellt att alla obligatoriska uppgifter finns med i prospektet, eller materiellt att uppgifterna är fullständiga och korrekta. I dag synes godkännandet enbart vara formellt, och så bör fallet vara också framdeles. Inspektionen kan inte rimligen ta materiellt ansvar för uppgifterna.

Konkursförvaltarkollegiernas förening

Föreningen har ingen från kommittén avvikande uppfattning i denna fråga.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna)

Aktiespararna anser att det är mycket positivt att aktietecknare ges utökade möjligheter att återvinna vad som betalats för nytecknade aktier pga. felaktigheter och brister i prospekt. En sådan möjlighet sätter större press på bolagen att verifiera att den information som lämnas är korrekt. Bolaget har också bättre möjligheter att betala ett eventuellt skadestånd eftersom det handlar om att betala tillbaka en del av det som aktietecknarna tillfört bolaget. Det är rimligt att vad som vunnits pga. felaktiga uppgifter i prospekt skall återbetalas.

I samband med att befintliga aktieägare säljer ut aktier till allmänheten och härvid upprättar prospekt som visar sig innehålla fel eller brister är emellertid situationen annorlunda. Bolaget har då inte tagit emot pengarna och ett skadeståndsanspråk skulle innebära att bolaget blev tvunget att ta av det egna kapitalet för att betala aktieägare som lidit skada. Kommittén hänvisar till bolagets möjligheter att i sin tur vända sig mot den aktieägare som sålt ut sina aktier och som medverkat vid upprättandet av prospektet. Argumentet för att bolaget skall vara ansvarigt även för utförsäljning av befintliga aktier är bland annat att det för aktietecknaren är svårt att skilja aktier som emitteras och befintliga aktier åt. Kommittén hänvisar vidare till att bolaget drar nytta av en introduktion på aktiemarknaden genom utökade

möjligheter till kapitalanskaffning. Aktiespararna delar kommitténs uppfattning att bolagets ansvar skall sträcka sig över såväl nyemissionsprospekt som nyintroduktionsprospekt. Med de argument kommittén anför anser Aktiespararna att det finns anledning att undersöka om bolagets ansvar skulle kunna omfatta även annan information som lämnas av bolaget, t ex delårsrapporter och pressmeddelanden. Det är av mycket stor betydelse att information som riktas till aktiemarknadens aktörer är korrekt. Genom att ålägga bolaget ett skadeståndsansvar vid felaktig eller bristfällig informationsgivning får aktiemarknaden en högre kvalité på informationsgivningen. Det är rimligt att bolaget, som drar nytta av aktiemarknadens möjligheter till kapitalanskaffning också ansvarar för den information om bolaget som skickas ut från bolaget. Bolaget kan i sin tur utkräva ansvar av den eller de som bidragit med den felaktiga informationen.

Kretsen skadelidande

Enligt kommittén skall aktieägare som köpt aktier av bolaget, av den aktieägare som gjort erbjudandet eller av det värdepappersinstitut som bolaget eller aktieägaren anlitat, kunna ställa bolaget till svars för felaktigheter och brister i prospektet om bolaget agerat uppsåtligen eller vårdslöst. Denna begränsning av kretsen skadelidande är inte självklar. Felaktigheter och brister i prospektet drabbar även den som i samband med nyintroduktion eller nyemission köpt aktier på marknaden. Aktiespararna anser regeln vore mer rättvis om alla de som investerat i bolaget under en viss fastslagen period i samband med prospektets offentliggörande omfattades av bolagets skadeståndsansvar

4

.

Emissionsinstitutens ansvar

Aktiespararna vill i detta sammanhang även lyfta fram emissionsinstitutens ansvar i samband med nyemissioner och nyintroduktioner. Det är ett växande problem att emissionsinstitut i samband med nyintroduktioner, nyemissioner och offentliga bud, utformar erbjudanden och prospekt och även utför värderingar av aktierna och därvid i flertalet fall försöker friskriva sig från allt ansvar. Detta riskerar att skada allmänhetens förtroende för aktiemarknaden. Aktiespararna föreslår därför att emissionsinstituten åläggs skadeståndsansvar parallellt med bolaget genom att skadeståndsregler införs i Lagen om värdepappersrörelse

.

Styrelsens ansvar

Enligt 15 kap. 1 § skall styrelseledamot som uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar aktieägare genom överträdelse av ABL, tillämplig lag om årsredovisningen eller bolagsordningen ersätta skadan. Det betyder att om styrelsen tax. vid nyemission upprättar ett prospekt som inte uppfyller kraven i 4 kap. 18-26 §§ (nyemissionsprospekt) blir den skadeståndsskyldig gentemot aktieägare som tecknat aktier med prospektet som underlag. Reglerna i 4 kap. 18 - 26 §§ handlar om vilken information som prospektet skall innehålla. Efter att prospektreglerna flyttats från ABL 4 kap 18-26 §§ till LHF 2 kap 6-9 §§ har emellertid kommittén valt att i den nya skadeståndsregeln i ABL (26 kap. 1 §) endast hänvisa till LHF 2 kap. 1-3 §§, dvs inte till de regler som talar om prospektets materiella innehåll. I SOU 1997:22 hänvisade den föreslagna regeln även till 5-12 §§. Varför denna hänvisning

För en närmare diskussion se Catarina af Sandeberg, Kommentarer till Aktiebolagskommitténs förnyade

överväganden i SOU 2001:1, 2001 O1 08, komplement till avhandlingen Prospektansvaret, Iustus förlag 2001.

tagits bort motiveras inte av betänkandet. Aktiespararna har erfarit att kommittén inte avsett någon inskränkning i sak rörande styrelsens ansvar för prospekt. För att förbättra lagtextens tydlighet och undvika missförstånd anser Aktiespararna emellertid att den ursprungliga hänvisningen till såväl LHF 2 kap. 1-3 §§ som 5-12 §§ bör behållas.

Stiftelsen Ackordscentralen

Ackordscentralen tillstyrker förslaget.

Det kan naturligtvis ifrågasättas om någon som förvärvat fondpapper på grundval av felaktiga emissions- och erbjudandeprospekt skall kunna utkräva ansvar mot bolaget, vilket skulle kunna inkräkta på bundet eget kapital. Dock medför den ökade internationaliseringen enligt Ackordscentralens uppfattning, att vi på detta område bör ha en lagstiftning som överensstämmer med lagstiftningen i flertalet övriga länder, om inget särskilt talat däremot.

Förslaget kommer att förenkla vid kapitalanskaffning utomlands och det är inte till nackdel för svenska investerare att tryggheten ökar. Det är också viktigt att markera den noggrannhet som måste läggas vid att kontrollera riktigheten av uppgifter i prospekt av olika slag. Dessutom är det inte orimligt, utan framstår snarare som skäligt, att bolaget återbetalar vad bolaget erhållit "för mycket" på grund av felaktig information om ekonomiska och andra förhållanden.

I de fall prospektet även avser försäljning av redan utgivna fondpapper lider dock bolaget skada om det tvingas utge vad aktieägaren erhållit "för mycket" vid en försäljning. Att göra åtskillnad i ansvar är inte en tillfredsställande ordning, eftersom erbjudanden ofta innehåller såväl försäljning av redan utgivna som nyemitterade aktier och andra papper. För köparen kan det vara en sinkadus vilken typ som erhålls. Ackordscentralen är ense med utredningen om att det i dessa fall kan föreligga en regressrätt mot aktieägaren. I många fall, särskilt om aktieägarens innehav varit litet, har denne dock knappast haft något inflytande över prospektets utformning.

Av vikt är att begränsa kretsen av skadelidande som kan utkräva ansvar av bolaget, för att om möjligt undvika stora aktioner från samtliga som köpt aktier under tid då innehållet i ett prospekt kan ha påverkat kursen. Trots att det, som utredningen påpekar, är svårt att hävda att den som köpt fondpapper direkt av bolaget eller aktieägare skulle vara mer skyddsvärd än den som köpt av annan, väger hänsynen till bolagets borgenärer liksom ambitionen att undvika omfångsrika processer med komplicerade kausalitetsdiskussioner tungt.

Stockholmsbörsen Aktiebolag

Stockholmsbörsen tillstyrker förslaget i denna del.

En reglering av prospektansvaret i enlighet med kommitténs förslag skulle undanröja den rättsosäkerhet som sedan länge funnits i svensk rätt i detta avseende. Stockholmsbörsen ansluter sig i allt väsentligt till de argument som förs fram av kommittén, men vill särskilt understryka vikten av att frågan om prospektansvaret klargörs i ett internationellt perspektiv. Som kommittén påpekar är kapitalmarknaderna i dag i hög grad internationaliserade och för de svenska börsbolagens del är det därför av stor vikt att reglerna om prospektansvaret ligger

i nivå med vad som gäller enligt jämförbara utländska rättsordningar. Detta skulle i hög grad underlätta bolagens kapitalanskaffning men även bidra till ökat internationellt förtroende för investeringar på den svenska finansmarknaden och därmed stärka dess konkurrenskraft i den tilltagande internationella konkurrensen om riskvilligt kapital. Övergripande finns det därför skäl att anta att kommitténs förslag även skulle leda till påtagliga positiva samhällsekonomiska effekter, inte minst genom att en väl fungerande svensk kapitalmarknad är en förutsättning för att även de små och medelstora bolagens kapitalförsörjning skall kunna tryggas på ett förhållandevis billigt sätt.

Sett ur ett börsperspektiv kan den informationsgivning som sker i ett prospekt jämställas med den informationsgivning bolagen är underkastade enligt det börsrättsliga regelverket. I båda fallen är informationen avsedd att möjliggöra för investerare att göra en välgrundad bedömning av en eventuell investering. Även om börsen har förståelse för att det i detta sammanhang skulle bära för långt att överväga ett lagstadgat ansvar avseende bolags löpande informationsgivning önskar börsen påtala att skälen för ett sådant ansvar kan vara lika starka som vid upprättande av prospekt.

8. Fission

Svea hovrätt

Kommittén har ansett att "övervägande skäl" talar för det valda alternativet. Enligt hovrättens mening hade det andra alternativet givit borgenärerna en starkare ställning. Hovrätten efterlyser en närmare redogörelse för skälen för det valda alternativet innan förslaget blir föremål för lagstiftning

Finansinspektionen

Kommittén lämnar en redogörelse för de nu gällande möjligheterna för delning av aktiebolag och drar slutsatsen att starka skäl talar för att sådan delning – i likhet med fusion - bör regleras särskilt. En sådan reglering skulle enligt kommittén utgöra ett komplement till fusionsreglerna och underlätta önskvärda omstruktureringar i näringslivet. Finansinspektionen som inte har några principiella invändningar mot förslaget vill dock framhålla följande. Bankrörelse får endast drivas av ett företag som beviljats oktroj. Av allmänna förvaltningsrättsliga principer följer att en oktroj som har beviljats ett bankaktiebolag inte kan överlåtas på en annan juridisk person. Oktroj kan därmed inte heller övergå på andrajuridiska personer vid en fission. En banks rörelse kan således inte genom fission övertas av andra bolag om inte de övertagande bolagen först erhåller oktroj som ger bolagen rätt att driva den rörelse som bolagen övertagit genom fissionen. En särreglering härom bör – i likhet med vad som gäller vid fusion - införas i bankrörelselagen (1987:617).

Ekonomistyrningsveket (ESV)

Enligt 21 kap 3 § i kommitténs förslag framgår att i de fall det bolag som övertagit det primära betalningsansvaret för skulderna inte förmår att betala skall övriga mottagande bolag

svara subsidiärt solidariskt för skulden. Det subsidiära betalningsansvaret begränsas emellertid till ett belopp som motsvarar vad respektive övertagande bolag mottagit netto i samband med fissionen. De mottagande bolagen skall ta upp det övertagna nettobeloppet som ansvarsförbindelse.

ESV anser att det är oklart hur det belopp som de mottagande bolagen är ansvariga för skall beräknas. Är exempelvis de övertagande bolagen subsidiärt solidariskt ansvariga för det marknadsmässiga eller det bokförda värdet av nettobeloppet i det överlåtande bolaget? I de fall som ansvaret endast begränsas till det överlåtande bolagets bokförda värde kan borgenärer i det överlåtande bolaget få en sämre säkerhet efter fissionen. Är nettobeloppet som de övertagande bolagen är subsidiärt solidariskt ansvarig för nominellt eller realt? ESV anser att det behöver tydliggöras vilka skulder som de mottagande bolag är subsidiärt solidariskt ansvariga för, hur nettobeloppet ska beräknas och när det subsidiära solidariska betalningsansvaret upphör.

Riksskatteverket (RSV)

Verket tillstyrker att det sker en civilrättslig reglering av institutet fission.

RSV tillstyrker också förslaget om särskilda borgenärsskyddsregler vid fission motsvarande de som gäller vid fusion enligt vad som föreslås gälla enligt 20 kap. 15-17 §§ NABL (i dag 14 kap.16-18 §§aktiebolagslagen [1975:1385]). Bestämmelserna behövs liksom den specialregel om överlåtande bolags betalningsansvar som föreslås i 21 kap. 3 § NABL.

Skattemyndigheten i Linköping

För närvarande saknas civilrättsliga regler för fission medan skatterättsliga regler finns i 37 kap. Inkomstskattelagen (IL). SKM noterar att definitionerna på fission inte överensstämmer helt i den föreslagna 21:1 NABL samt i 37:5 IL. Skillnaden finns i andra stycket till 21:1 NABL, vilket saknas i motsvarande skattebestämmelse. Enligt detta andra stycke får reglerna om fission tillämpas också när ett aktiebolag överlåter tillgångar och skulder på ett eller flera andra aktiebolag utan att det överlåtande företaget upplöses. I författningskommentaren hänvisas till artikel 25 i EG:s sjätte direktiv (fissionsdirektivet). Av direktivet framgår att artiklarna 24 och 25 utgör två optioner, vilka har sin motsvarighet i tredje direktivets (fusionsdirektivet) artiklar 30 och 31. Artiklarna 24 i sjätte direktivet och 30 i tredje direktivet, vilka upphäver en begränsning till 10 % av kontantlikviden, har utnyttjats. Som framgått har artikel 25 i sjätte direktivet utnyttjats medan artikel 31 i tredje direktivet inte har utnyttjats. SKM ifrågasätter om det finns skäl att i fissionsfallet utnyttja optionen, dvs. i ett fall när det överlåtande bolaget inte upplöses vid fissionen utan kvarstår som ett skrivbordsbolag. En olikformig utformning i förhållande till fusionsreglerna i NABL och skattereglerna kan skapa problem.

Skattemyndigheten i Malmö

SKM delar kommitténs uppfattning och tillstyrker förslaget.

Även om ABL inte innehållit några regler om delning av aktiebolag, har det ändå varit möjligt att utnyttja befintliga regler i denna lag för att dela upp ett aktiebolag i två eller flera delar. Uppdelning kan bl.a. ske genom utdelning, nedsättning av aktiekapital och likvidation. I avvaktan på civilrättsliga regler infördes särskilda skatterättsliga regler i 3 § 7a mom SIL. Reglerna innebär att ett svenskt aktiebolag skattefritt kan lämna utdelning av dotterbolagsaktier om vissa förutsättningar är uppfyllda. Reglerna har kommit till användning i stor omfattning och visat sig fungera väl i praktiken enligt SKM:s uppfattning.

I samband med EU-inträdet infördes särskilda regler om fissioner genom lag om gränsöverskridande omstruktureringar inom EG. Denna lag har senare ersatts av lag om beskattning vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser - som i sin tur har upphävts - och reglerna har istället införts i 37 kap IL. SKM har ingen erfarenhet av tillämpningen av någon av dessa lagar.

I övrigt delar SKM kommitténs uppfattning, att det är mycket angeläget att en civilrättslig reglering sker av institutet fission.

Kronofogdemyndigheten i Stockholm

KFM finner kommitténs förslag att alltid skicka en särskild underrättelse om kallelse till KFM i den region där bolagen har sitt säte tillräckligt för att KFM ska kunna ta till vara statens rätt som borgenär. KFM i Stockholm har som rutin att alltid skicka en kopia av underrättelsen till skattemyndigheten. Det är bra att det vid fission enligt förslaget ges rätt för borgenärerna i både de övertagande och överlåtande bolagen att förhindra fissionen. Reglerna om fission överensstämmer i stort med vad som idag gäller för fusion. KFM:s erfarenhet vid fusion är att 14 kap. 16 § i gällande aktiebolagslag fungerar tillfredsställande. KFM:s praxis har varit att inte godkänna ansökan om fusion om inte staten fått betalt för sina fordringar eller betryggande säkerhet ställts för dessa.

Patent- och registreringsverket (PRV)

PRV har inget att erinra mot det föreslagna rättsliga institutet fission. Verket vill dock i sammanhanget framföra önskemål om en lagreglerad fastställd kallelsetid på bolagens borgenärer, både beträffande fusion och fission. Denna tid bör enligt PRV omfatta två månader. PRV utvecklar detta resonemang i verkets författningskommentarer under rubriken 20 kap. 15 § och 21 kap. 15 §.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet

Enligt 14 kap 11 § 3 st ABL gäller om en fusionsplan innehåller bestämmelser som skulle rubba rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier måste bolagsstämmans godkännande av planen biträdas av samtliga närvarande aktieägare företrädande nio tiondelar av aktierna. Bestämmelsen föreslås oförändrad övergå som 20 kap 11 § 3 st i den nya lagen.

Det framstår som oklart vad som avses med att ett rättsförhållande mellan redan utgivna aktier rubbas. I de överlåtande bolag, som det är fråga om vid tillämpning av den aktuella bestämmelsen, är det ju alltid så att aktieägarna erhåller aktier i ett annat bolag. Är detta

tillräckligt för att rättsförhållandet skall rubbas? Vid en rent nationell tolkning finns mycket som tyder på att svaret är nej. Stadgandet återgår emellertid på art 7.3 i fusionsdirektivet. Där anges att om det finns fler slag av aktier i ett bolag omröstning skall ske separat i respektive aktieklass som berörs av åtgärden. Nationella regler som återgår på direktivbestämmelser skall enligt EG-domstolens praxis ges en direktivkonform tolkning. Att tolka aktiebolagslagen så att även om det finns flera olika aktieklasser i ett bolag så behöver inte förhållandet dem emellan rubbas vid en fusion står därför i strid med EG-rättsliga principer. Detta betyder å andra sidan att den mycket kvalificerade majoriteten alltid måste uppnås. Detta skulle omöjliggöra fler fusioner. Fakultetsnämnden föreslår därför att den aktuella bestämmelsen ges en innebörd som korresponderar med direktivets.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet

Vad Aktiebolagskommittén anför rörande införandet i aktiebolagslagen av regler om fission ger inte fakulteten anledning att framföra särskilda synpunkter. Förslaget att det överlåtande bolagets skulder fördelas mellan de övertagande bolagen och att fordringsägarna skall ha rätt att vända sig mot de övriga mottagande bolagen som svarar subsidiärt solidariskt för skulden upp till ett belopp som motsvarar vad respektive övertagande bolag mottagit netto i samband med fissionen tillstyrks alltså.

Svensk Handel

Kommittén föreslår att det införs ett nytt rättsligt institut fission, d v s uppdelning av ett bolags förmögenhetsmassa på flera bolag. Detta kan redan i dag ske med hjälp av olika metoder. Begreppet fission har dock länge funnits inom skattelagstiftningen och det är lämpligt att det även finns civilrättsligt, som komplement till reglerna om fusion. Bestämmelserna bör givetvis bygga på fissionsdirektivet.

Borgenärerna i de bolag som deltar i fissionen skall ha rätt till "betryggande säkerhet", om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de ekonomiska förhållandena i det delade bolaget och i de bolag till vilka skulderna skall överföras, enligt direktivet. Kommitténs förslag är att om det övertagande bolaget inte förmår betala skulden, svarar de övriga övertagande bolagen solidariskt för skulden, dock högst med ett belopp som för varje bolag motsvarar den nettobehållning som tilldelats bolaget i fissionen. Denna lösning torde vara den mest lämpliga, bl a med hänsyn till att både Danmark och Finland valt den. Borgenärerna i de övertagande och överlåtande bolagen bör dock, som vid fusion, ha rätt att förhindra att tillstånd till fissionen lämnas, om de inte får betalt för sina fordringar eller betryggande säkerhet för dessa. Svensk Handel tillstyrker införandet av fission.

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

I förslagets 21 kap. 1 § första stycket definieras begreppet fission. Definitionen förutsätter bl.a. att det överlåtande bolaget upplöses. I ett föreslaget andra stycke till samma paragraf föreslås dock att fissionsbestämmelserna skall få tillämpas också när ett aktiebolag överlåter tillgångar och skulder till ett eller flera andra aktiebolag utan att bolaget upplöses. Sålunda

omfattas en s.k. inkråmsöverlåtelse som avser hela det överlåtande bolagets rörelse. Av den föreslagna bestämmelsens ordalydelse, liksom av författningskommentaren (sid. 383 f.), synes framgå att möjligheten dessutom omfattar även fall där endast en del av det överlåtande bolagets rörelse överlåts. Det framgår dock inte vad som i praktiken avses med den använda formuleringen "får tillämpas". Möjligen menar kommittén att en harmoniserad skattelagstiftning kan möjliggöra för aktiebolag att låta en sedvanlig rörelseöverlåtelse bli underkastad särskilda skatteregler om fission, genom att genomföra överlåtelsen i enlighet med fissionsreglerna. FAR ifrågasätter också om den föreslagna utformningen av 21 kap. 1 § andra stycket står i överensstämmelse med artikel 25 i EU:s fissionsdirektiv, enligt vilken fissionsreglerna skall vara tillämpliga huvudsakligen om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter ett i direktivet angivet fissionsförfarande utan att det delade bolaget upplöses.

Kommittén föreslår att borgenärsskyddet vid fission utformas i enlighet med fissionsdirektivets regler om subsidiärt solidariskt ansvar (artikel 12.2-3). Kommittén uttalar (sid. 277) att direktivets bestämmelse förutsätter att det överlåtande bolagets skulder fördelas mellan de övertagande bolagen, men utvecklar inte frågan närmare. En sådan begränsning framgår visserligen inte av den föreslagna lagtexten (21 kap. 3 § första stycket). Av motiveringen i betänkandet kan det å andra sidan inte uteslutas att en sådan inskränkning varit avsedd. Det är angeläget att frågan klarläggs i den fortsatta behandlingen.

Svenska Revisorsamfundet (SRS)

Revisorsamfundet tillstyrker lagförslagen rörande fission och välkomnar denna anpassning till det moderna näringslivet.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF)

Fusioner, för att sammanföra flera bolag till ett, regleras sedan tidigare i lagen och reglerna här har inte förändrats mot tidigare. Fission införs som ett nytt instrument, där ett bolag kan upplösas genom att delas till flera andra. Förslaget anger även ansvarsförhållandet vid fission, där de övertagande bolagen får ett solidariskt ansvar för det överlåtande bolagets skulder, upp till nivån för sin andel av det övertagna nettovärdet för det överlåtande bolaget. I båda fallen skall bolagsstämman i de överlåtande bolagen alltid fatta beslut, men bara om mer än 5% av aktieägarna begär det i de övertagande bolagen.

SRF anser att dessa avsnitt ger en god beskrivning av förfarandet för fusion och det nyinrättade instrumentet fission. Dock bör lagen föreskriva obligatoriskt beslut av bolagsstämman även i de övertagande bolagen, då detta beslut blir av avgörande betydelse för den fortsatta driften i de bolag som kvarstår.

Vidare bör förslaget överväga att ta ställning till eller kommentera frågan om s k omvänd fusion, som innebär att ett moderbolag upplöses i sitt dotterbolag, på samma sätt som man behandlar absortion av helägt dotterbolag.

SRF anser vidare att avsnittens logiska struktur skulle tjäna på om paragraferna sorterades i ordningen 1, 4, 5-8, 10-11, 9, 12-18, 2-3, 19-20 för fusion, och motsvarande mönster för fission. Med dessa kommentarer tillstyrker SRF förslaget.

Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen

I betänkandets avsnitt 7 tas upp en nyhet i svensk aktiebolagsrätt, nämligen institutet fission. Svenska aktiebolag har hittills klarat sina omstruktureringar utan hjälp av något institut som motsvarar det av aktiebolagskommittén nu föreslagna institutet fission. Även om omstruktureringar synes ha fungerat väl inom ramen för gällande aktiebolagsrätt, är det sannolikt att det i åtskilliga fall hade varit av värde att kunna utnyttja ett dylikt institut. Föreningarna har ingen anledning att tro att ett fissionsinstitut, såsom det föreslagna, kommer att få ett stort utnyttjande vid sidan om t ex inkråmsaffärer. Man kan likväl utgå från att det i vissa fall kan komma till nytta. Över huvud taget gäller att det är angeläget att bolagsrätten tillhandahåller tillräckligt många genomarbetade modeller för att skapa flexibilitet vid omstruktureringar i näringslivet. Föreningarna hälsar därför förslaget om fission med tillfredsställelse. Mot de enskilda bestämmelserna om detta har föreningarna inget att invända. Fissionsförslaget tillstyrks därför i dess helhet.

Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag

Ifråga om dessa förslag har VPC inga invändningar.

AktieTorget Aktiebolag

AktieTorget tillstyrker, att de skatterättsliga reglerna om fission kompletteras med regler om fission även i aktiebolagslagen och att dessa regler utgår från alternativet där de övertagande bolagen svarar subsidiärt solidariskt för det överlåtande bolagets skulder med begränsning till vad varje övertagande bolag netto tilldelats vid fissionen.

Övriga regler om fissionsplan, granskning av planen och rätt för borgenärer att liksom vid fusion förhindra fission lämnar AktieTorget utan erinran.

Konkursförvaltarkollegiernas förening

Föreningen har ingen från kommittén avvikande uppfattning i denna fråga.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna)

Aktiespararna har inte några invändningar mot kommitténs förslag.

Stockholmsbörsen Aktiebolag

När det gäller frågan om solidariskt ansvar för de övertagande bolagen avseende skulder hos det överlåtande bolaget bör dock en kommentar göras. I händelse av fission i ett kreditinstitut, varvid tillgångar och skulder övertas av flera övertagande bolag, kan det ifrågasättas om det solidariska betalningsansvaret bör omfatta kontoinlåning. Enligt börsens bedömning torde det vara förenat med vissa svårigheter att bedöma vilket ansvar som vid en given tidpunkt föreligger i detta avseende. Vidare finns ett antal skyddsregler på annat håll i lagstiftningen som är ägnade att säkerställa kontohavarnas, dvs. borgenärernas, ekonomiska intressen. Som exempel kan nämnas att det övertagande bolaget i dessa fall står under tillsyn av Finansinspektionen i egenskap av kreditinstitut och därmed är underkastad de omfattande krav på startkapital och kapitaltäckning som följer av lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Dessutom åtnjuter kontohavarna i dessa fall ett skydd upp till 250 000 kronor enligt bestämmelserna i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. Mot denna bakgrund menar börsen att inlåning på konto hos ett kreditinstitut inte bör omfattas av det solidariska betalningsansvaret.

9. Ansvarsgenombrott

Svea hovrätt

Hovrätten ställer sig i princip bakom införandet av en möjlighet till s.k.ansvarsgenombrott på miljöbalkens område.

Den föreslagna regleringen innebär dock ett stort och principiellt viktigt steg bort från en av grundstenarna inom aktiebolagsrätten, friheten från personligt ansvar. Frågan har efter tidigare utredningar bordlagts för ytterligare analys. När nu ett nytt förslag läggs fram synes frågeställningarna inte ha analyserats så särskilt mycket mer. I det fortsatta arbetet med lagstiftningsärendet får man närmare överväga om beredningen är tillräcklig.

Vad gäller bestämmelsens närmare utformning har hovrätten följande synpunkter. Typsituationen där bestämmelsen kommer att kunna tillämpas torde vara när ett bolag valt att lägga den miljöfarliga delen av sin verksamhet i ett helägt dotterbolag. Ansvaret för moderbolaget bör i detta läge vara solidariskt med dotterbolag, och inte subsidiärt som i förslaget. Detta skulle inte minst ha den pedagogiska poängen att det i lagen klart framgår att moderbolaget ansvarar för miljökonsekvenserna av verksamheten även om delar av den förlagts till ett eget bolag.

Vidare finns det skäl att låta ansvaret omfatta inte bara medverkan till betalningsoförmågan utan även medverkan till föroreningen. I annat fall kan situationen uppstå att moderbolaget medverkat, måhända mycket medvetet, till föroreningen men inte till dotterbolagets betalningsoförmåga. Trots att dotterbolaget sedan gått i konkurs kan något ansvar då inte utkrävas av moderbolaget. Detta vore ingen tillfredsställande ordning.

Stockholms tingsrätt

En grundläggande princip i aktiebolagsrätten är att aktieägares ansvar är begränsat till det kapital han satsat i bolaget och att han inte i sin egenskap av aktieägare har något ytterligare

ansvar för bolagets förpliktelser. Principen slås fast i den inledande paragrafen i nuvarande aktiebolagslagen. Det görs ibland gällande att denna möjlighet till begränsat risktagande utgör en av grunderna för vårt ekonomiska välstånd. Oavsett hur det förhåller sig med den saken måste det antas vara viktigt för näringslivet att det finns en möjlighet att driva ett företag med den riskbegränsning som aktiebolaget i detta avseende erbjuder.

Om man således accepterar principens tyngd och betydelse följer också att man inte bör göra avsteg ifrån den utan mycket tungt vägande skäl. Det är tveksamt om man som skäl bör godta att det är särskilt angeläget att i ett visst fall ge en fordringsägare möjlighet att kräva att aktieägare fullgör en prestation som åvilar bolaget. Det kan nämligen hävdas många angelägna fall som då på motsvarande sätt skulle motivera ansvarsgenombrott med åtföljande risk för att principen om aktieägares begränsade ansvar snart skulle vara helt upplöst. För att förhindra en sådan utveckling måste ansvarsgenombrott, om det alls skall förekomma, motiveras principiellt, exempelvis så att aktieägarens begränsade ansvar skall kunna brytas igenom i sådana fall där ett upprätthållande av principen om hans ansvarsbegränsning skulle kränka någon annan likaledes grundläggande princip i rättsordningen. Resonemanget leder till att ansvarsgenombrott, om det alls skall förekomma, bör ges en generell utformning grundad på en avvägning mellan de skäl som motiverar aktieägarens ansvarsbegränsningen och de principer denna begränsning kan kränka.En inskränkning av principens räckvidd bör, för att inte bestämmelsen i 1 kap 1 § skall bli missvisande, komma till uttryck i aktiebolagslagen.

Malmö tingsrätt

Utgångspunkten i aktiebolagsrätten är att aktieägarna inte har något personligt ansvar för bolagets förpliktelser. Tingsrätten anser i likhet med kommittén att det är svårt att motivera en generell regel om möjlighet till ansvarsgenombrott i alla aktiebolag. Tingsrätten menar dock att även den i betänkandet föreslagna regeln om ansvarsgenombrott i 10 kap miljöbalken är principiellt tvivelaktig och delar i övrigt den tveksamhet som kommer till uttryck i en av reservationerna (bet. s. 428 tf.).

Riksåklagaren

Jag har haft tillgång till Ekobrottsmyndighetens yttrande över kommitténs slutbetänkande. På de skäl som Ekobrottsmyndigheten närmare utvecklat är också jag kritisk till kommitténs behandling av frågan om ansvarsgenombrott och ställer mig tveksam till om betänkandet i denna del svarar mot vad som varit kommitténs uppdrag (jfr dir. - 1994:143).

Det är att beklaga att betänkandet inte innehåller ett övervägt förslag till generell genombrottsregel, utformat med beaktande av de synpunkter som lagrådet lämnade över 1991 års förslag. Utsikterna att med associationsrättsliga medel gripa in mot, och motverka, illojal företagsamhet blir därmed fortsatt små. Jag delar Ekobrottsmyndighetens uppfattning att frågan om en generell genombrottsregel bör bli föremål för förnyade överväganden i särskild ordning.

Betänkandets förslag till regel om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område visar enligt min mening att går att formulera en från rättssäkerhetssynpunkt godtagbar regel om

genombrott. På sätt som närmare utvecklats i yttrandet från Riksåklagarens Miljöbrottsenhet föreligger det ett tydligt behov av en genombrottsregel i miljöbalken. Jag instämmer också i de där framförda synpunkterna om behovet av en definition av begreppet verksamhetsutövare, liksom i kritiken mot den föreslagna lagtextens utformning. I sistnämnda hänseende vill jag särskilt understryka att kommittén, trots att det här rör sig om en civilrättslig sanktionsregel och inte straffrättslig - och trots att det genomgående gäller förhållanden om vilka det allmännas motpart regelmässigt har lättast att förebringa bevisning, kombinerat snäva förutsättningar med full bevisbörda. Jag instämmer i Miljöbrottsenhetens inställning att frågan bör utredas ytterligare.

I anslutning till nu nämnda frågor har Miljöbrottsenheten tagit upp de straffrättsliga svårigheterna att klara ut vem inom ett företag som skall svara för ett miljöbrott. Det är också enligt min mening angeläget att åstadkomma en tydlig och lätt hanterlig reglering av de straffrättsliga ansvarsförutsättningarna vid brott inom ramen för juridiska personer, ett behov som är särskilt uttalat inom miljörättens område.

Riksåklagaren - Miljöbrottsenheten

Frågan om ansvarsgenombrott har - som redovisas i betänkandet - varit föremål för överväganden flera gånger tidigare. Även med avseende på ansvaret för efterbehandling av förorenade områden har det tidigare lämnats förslag till en reglering som inneburit en form ansvarsgenombrott. Inga tidigare förslag har lett till lagstiftning.

Den aktuella problematiken, som endast gäller ekonomiskt ansvar, ligger något vid sidan av de frågor som åklagarväsendet primärt har att bevaka. Från miljöbrottsbekämpningens synpunkt finns dock ett allmänt och starkt intresse av att alla de som orsakar miljöskador också får ersätta dessa. Det kan verka återhållande på benägenheten att orsaka miljöskador.

Uppdraget kommittén fått - att föreslå en regel om ansvarsgenombrott - är betingat av ett verkligt problem. I alltför stor utsträckning är det omöjligt att utkräva ett ekonomiskt ansvar för en miljöskada av en verksamhetsutövare.Det torde vara oomtvistligt att det finns gamla miljöskador. I fall där det varit juridiska personer som upphört har det naturligtvis inte ens lönat sig att försöka kräva ut något ekonomiskt ansvar. I takt med att miljölagstiftningen skärps och ställs det ökade krav på verksamhetsutövarna. Det är ofta förenat med investeringar och utgifter att uppfylla miljölagstiftningen. Det är därför ofrånkomligt att mindre nogräknade personer försöker komma undan detta och med kortsiktigt vinstintresse åsidosätter miljölagstiftningen. Med de skärpta kraven måste det också rimligen antas att antalet fall där ett ansvarsgenombrott krävs för att kunna kräva ut t.ex. saneringskostnader också ökar. En föreskrift om ansvarsgenombrott i miljöbalken skulle därför enligt min mening fylla ett viktigt behov.

Som jag senare skall återkomma till finns det ett stort behov av att tydliggöra även det straffrättsliga ansvaret.

Den föreslagna bestämmelsens utformning

Begreppet verksamhetsutövare

Som konstateras i betänkandet saknas det en allmänt vedertagen definition av begreppet "verksamhetsutövare". Det är inte bara i fråga om ansvaret för miljöskador som en legaldefinition av begreppet verksamhetsutövare saknas men behövs. Även när tillstånd skall ges till miljöfarlig verksamhet finns det ett behov av att klarare än vad som nu är fallet veta just vem som är verksamhetsutövare. Särskilt i koncernförhållanden kan det vara ett problem att bestämma vem som egentligen är verksamhetsutövare. Aktiebolagskommitten har inte sett det som sin uppgift att föreslå en sådan definition. Den aktuella bestämmelsen torde för sin tillämpning dock fordra att begreppet verksamhetsutövare klargjordes. Enligt min mening skulle en lösning kunna vara att i miljöbalken föra in en likalydande definition som finns i lagen (1999:381 ) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. I 2 § nämnda lag definieras begreppet verksamhetsutövare. Där stadgas "Verksamhetsutövare: varje fysisk ellerjuridisk person som driver eller innehar en verksamhet eller anläggning eller som på annat sätt har rätt att fatta avgörande ekonomiska beslut om verksamhetens eller anläggningens tekniska drift." Om flera verksamheter med en gemensam ägare är samlokaliserade, skall dessa anses som en enda verksamhet och den gemensamma ägaren som verksamhetsutövare." Det kan inom parentes nämnas att Miljödomstolen i Stockholm tillämpat denna definition av verksamhetsutövare analogt i ett mål om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Målet överklagades men prövningstillstånd beviljades inte av Miljööverdomstolen. (M1 15-99).

Tillämpningsområdet

Det föreslagna andra stycket i 10 kap 2 § miljöbalken om ansvarsgenombrott begränsas enligt sin ordalydelse till situationen då verksamhetsutövaren inte förmår uppfylla sina förpliktelser och begränsas till de personer som genom att utöva ett bestämmande inflytande över verksamheten, i avsevärd grad medverkat till oförmågan att uppfylla förpliktelserna om efterbehandling av förorenade områden. Vidare begränsas ansvaret till "skälig omfattning". I betänkandet avsnitt 8.7 s. 291 anges ett antal förutsättningar som skall vara uppfyllda för att ett med verksamhetsutövaren delat ekonomisikt ansvar skall komma ifråga. De förutsättningar som anges avsnittet är

1. att verksamhetsutövaren är på obestånd eller saknar medel till föreskrivna efterbehandlingsåtgärder

2. att någon faktiskt har utövat ett bestämmande inflytande i frågan - utnyttjat sin maktposition samt

3. att påverkan i avsevärd grad har medverkat till att verksamhetsutövaren inte kan uppfylla sina återställningsförpliktelser.

Det anges vidare att det är det allmänna eller den som gör gällande ett ekonomiskt ansvar med stöd av stadgandet har bevisbördan för samtliga dessa förutsättningar.

Mitt förslag

Enligt min mening har kommittén med det med de föreslagna mycket snäva förutsättningarna och sin föreslagna placering av bevisbördan i förening med ett allmänt skälighetsvillkor begränsat tillämpningsområdet så starkt att det måste ifrågasättas om bestämmelsen alls kan komma till reell tillämpning. Om avsikten är att åstadkomma ett ansvarsgenombrott måste förslaget i denna del arbetas om. Jag föreslår att regeringen överlämnar frågan till Miljöbalkskommitten och uppdrar åt den att lämna förslag på en regel om

ansvarsgenombrott, vilken skall vara så utformad att den ger en verklig möjlighet till ansvarsgenombrott.

Verksamhetsutövares straffrättsliga ansvar

Kommitten berör inte frågan om straffrättsligt ansvar för miljöskador. Det har inte heller uttryckligen varit kommitténs uppgift. Åklagarväsendets särskilda miljöbrottsorganisation har fungerat sedan den 1 januari 2000. Det har från de särskilda miljöåklagarna framhållits att en mycket stor del av deras och även de utredande polisernas arbetstid får läggas på att försöka fastställa vem det är i en organisation som skall ha bära det straffrättsliga ansvaret för en överträdelse på miljöområdet. Det åtgår så stora resurser för att utreda just denna fråga att det måste ifrågasättas om det är en försvarlig ordning att bruka de förhållandevis knappa resurserna på det sättet.

När det gäller ansvar för företagare måste först konstateras att det inte finns något straffansvar för juridiska personer utöver företagsbot. Frågan om straffansvar för juridiska personer är komplicerad och det finns skäl såväl för som emot. När det gäller miljöområdet skulle ett sådant ansvar underlätta i avsevärd utsträckning. De flesta överträdelser på miljöbrottsområdet begås i verksamheter som bedrivs i företag av olika form och storlek. Det sträcker sig från små företag som bedrivs av enskilda personer till stora aktiebolag. Miljöbalkens straffbestämmelser innefattar inte några specialsubjekt utan riktar sig till envar som begår de angivna gärningarna. Det får till följd att åklagaren i varje ärende måste överväga vem i ett företag som kan anses bära det straffrättsliga ansvaret. Professor Nils Jareborg har i boken Straffrättens gärningslära. s. 67 ff behandlat frågorna om straffansvar för företagare och straffansvar i juridiska personer. Där kan sägas framgå bl.a. att företagare har ett förhållandevis långtgående straffrättsligt ansvar men att det är en förhållandevis komplicerad process att utreda och visa vem som bär ansvaret. När det gäller juridiska personer föreslår Jareborg i visst hänseende att man efter tyskt mönster inför en allmän bestämmelse i brottsbalken om straffansvar för bl.a. företagsledare och andra ställföreträdare. Jareborgs förslag är mycket tilltalande. Om man inte av olika skäl vill införa ett straffansvar för juridiska personer är det min uppfattning att man allvarligt måste överväga att komplettera det straffrättsliga ansvaret för fysiska personer med någon form av ställföreträdaransvar.

Mitt förslag

För att uppnå en effektiv miljöbrottsbekämpning fordras det enligt min mening en regel som har karaktär av "straffrättsligt ansvarsgenombrott". Jag anser att man bör överväga att i 29 kap miljöbalken införa en generell bestämmelse av innebörden att den som leder eller har det yttersta ansvaret för driften av en verksamhet i vilken en överträdelse mot miljöbalken skett också skall anses vara gärningsman. Ett förslag av skisserad innebörd tarvar givetvis ytterligare överväganden. Jag föreslår att även denna mycket angelägna fråga överlämnas till Miljöbalkskommitten med uppgift för den att föreslå en ända målsenlig reglering av verksamhetsutövares straffansvar för miljöbrott.

Ekobrottsmyndigheten (EBM)

Som framgår av betänkandet har frågan om införande av ansvarsgenombrott i aktiebolagslagen varit föremål för överväganden under lång tid. Statsmakternas tidigare handläggning av frågan åskådliggör med all önskvärd tydlighet dennas komplexitet.

Ansvarsgenombrottsproblematiken har visserligen inte direkt bäring på möjligheterna att utreda ekonomisk brottslighet. Ekobrottsmyndigheten anser däremot att en bestämmelse om ansvarsgenombrott varigenom aktieägare och bolagets funktionärer i vissa situationer kan åläggas ett personligt betalningsansvar för vissa av bolagets skulder skulle kunna ha en icke obetydlig brottsförebyggande effekt.

I Aktiebolagskommitténs direktiv konstaterar regeringen att det finns starka skäl som talar för att det i lagstiftningen införs bestämmelser om ansvarsgenombrott. Kommittén får därför i uppdrag att lämna förslag till sådana regler (Dir. 1994:143). I betänkandet avfärdas såväl behovet av som möjligheterna till att i aktiebolagslagen införa en generell bestämmelse om ansvarsgenombrott. Som enda åtgärd föreslås i stället att det skall införas en regel om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område.

Möjligheterna till att utforma en generell bestämmelse om ansvarsgenombrott behandlas endast på en dryg sida i betänkandet. Aktiebolagskommitténs slutsats är att det inte går att komma längre än vid tidigare överväganden av frågan. Inga försök till alternativa lösningar presenteras och analyseras mera ingående. Frågan har diskuterats ingående i kommittén som också biträtts av särskilt anlitad expertis. Det är därför förvånande att såväl redovisning som analys i betänkandet är så knapphändig.

Miljöbrotten hör inte till Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde. Den föreslagna bestämmelsen har därför inte varit föremål för någon mera ingående analys. Redan en översiktlig granskning ger dock vid handen att bestämmelsen utformats på ett sådant sätt att den sannolikt kommer att kunna tillämpas mycket sällan.

Mot den ovan tecknade bakgrunden anser Ekobrottsmyndigheten att det kan ifrågasättas om Aktiebolagskommittén har fullgjort sitt uppdrag enligt sina direktiv.

Kommittén hävdar att behovet av en generell regel om ansvarsgenombrott har minskat med hänsyn till den skärpning av lagstiftningen och den utveckling av praxis som under senare år skett på en rad olika rättsområden. I betänkandet räknas en lång rad lagändringar och förslag till sådana ändringar upp.

Aktiebolagskommittén nämner bl.a. de förslag till skärpningar av bestämmelserna i 11 kap. brottsbalken som Borgenärsbrottsutredningen lade fram i betänkandet Borgenärsbrotten – en översyn av 11 kap. brottsbalken (SOU 1996:30). Ekobrottsmyndigheten vill i detta sammanhang understryka vikten av att betänkandet, vilket behandlar ett för myndighetens verksamhet mycket centralt område, blir föremål för lagstiftningsåtgärder.

I regeringens år 1995 framlagda strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten konstateras att en central uppgift för statsmakterna är att tillhandahålla en lagstiftning som gör att den ekonomiska brottsligheten kan bekämpas på ett effektivt och rättssäkert sätt och samtidigt utgör ett stöd för den seriösa näringsverksamheten (jfr.

Skr.1994/95:217, sid. 17). Vidare uttalas att näringslivet måste ta ett ökat ansvar när det gäller framför allt att förebygga ekonomisk brottslighet. I detta sammanhang anges Aktiebolagskommitténs översyn av frågan om ansvarsgenombrott som en huvudpunkt (jfr. sid. 27 f.).

Det är riktigt att de lagändringar och förslag till lagändringar som redovisas av Aktiebolagskommittén har underlättat eller är ämnade att underlätta kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Detta är naturligt eftersom avsikten med regeringens strategi är att påtagligt minska den ekonomiska brottsligheten genom åtgärder som innebär en kraftig förstärkning av samhällets samlade insatser mot sådan kriminalitet. Ekobrottsaspekten skall vid utarbetande av ny lagstiftning vägas in på ett konsekvent och medvetet sätt (jfr sid. 1 och 17).

Ekobrottsmyndigheten har särskilt mot bakgrund av regeringens uttalanden i strategin svårt att förstå kommitténs uttalande om att behovet av en regel om ansvarsgenombrott har minskat med anledning av andra vidtagna åtgärder. Meningen är ju att samtliga utredningar vid överväganden i relevanta frågor skall dra sitt strå till stacken i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Aktiebolagskommitténs prövning av frågan om ansvarsgenombrott utgör därvid inget undantag. Tvärtom är det så att utformningen av den näringsrättsliga lagstiftningen och då särskilt reglerna om aktiebolagsformen är av stor betydelse för möjligheterna att begå ekonomisk brottslighet. Om dessa regler utformas med hänsyn till vilka effekter de får för brottsbekämpningen innebär det att behovet av en utbyggnad av det straffrättsliga och straffprocessuella regelverket minskar.

Sammanfattningsvis anser Ekobrottsmyndigheten att betänkandet i den del det avser frågan om ansvarsgenombrott inte kan utgöra underlag för ställningstagande av regeringen. Den aktuella frågan bör bli föremål för förnyade överväganden i särskild ordning.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ)

Kommittén har beskrivit hur frågan om ansvarsgenombrott diskuterats under åren och att, särskilt mot bakgrund av en lång lista av förändringar och reformer som skett under de senaste tjugo åren, behovet av en sådan regel kan ifrågasättas. Dessutom tillkommer svårigheten att formulera en regel med tillräcklig tydlighet för att den egentligen skall ha någon reell funktion. Mot denna bakgrund och att BRÅ saknar data som skulle tala i en annan riktning delas uppfattningen om att någon reglering inte bör ske.

Kommittén föreslår däremot en regel om ansvarsgenombrott i miljöbalken. Den skulle ta sikte på s.k. återställningsåtgärder som enligt miljöbalken åvilar verksamhetsutövaren. Ansvarsgenombrottet skulle träffa en krets av fysiska och juridiska personer som stått eller står verksamhetsutövaren nära. Ett typfall är när ett dotterbolag i en koncern går i konkurs och det finns ett miljökrav att sanera ett område där dotterbolaget bedrivit verksamhet. Ansvarsgenombrott skulle här träffa moderbolaget,

BRÅ delar kommitténs uppfattning att det framstår som angeläget att införa ett ansvarsgenombrott på detta område. Kännetecknande för miljöstörningar är att de kan komma långt efter det att en verksamhet upphörde och det är otillfredsställande om inte någon ekonomiskt kan ställas till svars för sanering och andra åtgärder.

Förslaget har emellertid mött massiv kritik av en lång rad reservanter. Även om BRÅ har åtskillig sympati för majoritetens förslag och menar att frågan måste få en lösning, framstår emellertid förslaget inte helt genomarbetat. BRÅ har därför inte något att erinra mot att frågan utreds ytterligare. En aspekt kan då vara att en ansvarsregel inte alla gånger är effektiv till följd av de förändringar bland berörda företag och äganden som under lång tid kan ha skett sedan miljöstörningen grundlades. Det kan finnas situationer då det inte är möjligt att bryta igenom och få fram en ansvarig. Alternativa lösningar kan då övervägas vid sidan av ett ansvarsgenombrott, exempelvis att en fond bildas av det allmänna, naturskyddsorganisationer och näringsliv för att kunna sanera områden m.m.

Kommerskollegium

Emellertid kan förslaget om att införa en regel om ansvarsgenombrott i miljöbalken rent allmänt ifrågasättas från rättssäkerhetssynpunkt. Även om det finns sakargument till stöd för en starkare reglering på miljöområdet bör avvikelser från den aktiebolagsrättsliga principen om ansvarets begränsning till det satsade aktiekapitalet hanteras med försiktighet. I annat fall utsätts aktieägare för svårigheter att på förhand kunna förutse riskerna med sitt ägande.

Föreningen Svenskt Näringsliv och Svenska Handelskammarförbundet

Organisationerna motsätter sig förslaget att införa en regel om ansvarsgenombrott i miljöbalken och ansluter sig också på denna punkt till det särskilda yttrandet av sakkunniga Lars Bredin m.fl.

Organisationerna har starka invändningar mot att införa undantag från den allmänna principen om att ägare till ett aktiebolag inte har personligt betalningsansvar. Särskilt anmärkningsvärt är att som det föreslagna undantaget inte på något sätt förekommer i förslagets portalbestämmelse där denna allmänna princip kommer till uttryck. Det torde föreligga en bred enighet om att aktiebolaget som företagsform är ändamålsenlig och att frånvaron av personligt betalningsansvar därvid är av stor betydelse. En generell regel om ansvarsgenombrott har också avvisats såväl av kommittén som i olika tidigare lagstiftningsärenden. Ett viktigt syfte med aktiebolagslagstiftningen är ju också att genom ett omfattande system av regler till skydd för bolagets kapital säkerställa bolagets betalningsförmåga. Mot denna bakgrund är det svårt att finna skäl för den föreslagna ansvarsgenombrottsregeln.

Det bör i detta sammanhang framhållas att just på miljöområdet finns en miljöskadeförsäkring och en saneringsförsäkring, som båda är obligatoriska. Saneringsförsäkringen har till syfte att täcka kostnader för saneringsåtgärder när den ansvarige inte kan betala. Den föreslagna regeln är också behäftad med allvarliga brister från rättssäkerhetssynpunkt. Genom att betalningsansvar enligt förslaget kan drabba den som genom att utöva ett bestämmande inflytande över verksamheten i avsevärd grad medverkat till bolagets oförmåga att uppfylla sina förpliktelser torde en majoritetsägare i princip aldrig kunna undgå sådant ansvar. Detta särskilt som det inte krävs någon form av otillbörlighet eller försumlighet, vilket Organisationerna ser som särskilt anmärkningsvärt.

Finansinspektionen

Finansinspektionen delar kommitténs uppfattning at det är svårt att motivera en generell regel som skulle ge möjlighet till ansvarsgenombrott i alla aktiebolag.

Ekonomistyrningsverket (ESV)

ESV anser att det är viktigt att den ekonomiska brottsligheten stävjas och att de ansvariga för miljöskador kan ställas till svars. De positiva effekterna av att införa ansvarsgenombrott måste dock ställs mot de svårigheter bolag kan få att presumtiva aktieägare inte är benägna att tillskjuta kapital. Aktiebolagskommitténs förslag att införa ansvarsgenombrott inom miljöområdet kan medföra att bolag som verkar inom miljöområdet får ökade kapitalkostnader. ESV anser att det framlagda förslaget medför att rättsläget för bolag som bedriver miljöfarlig verksamhet kommer att bli oklart, både avseende när rekvisiten i miljöbalken är uppfyllda och vilka skador som åsyftas. Dessutom är det osäkert om förslaget kommer få nämnvärd effekt när det gäller att komma åt fysiska eller juridiska personer som medvetet inte följer miljölagens krav eftersom de kan på olika sätt kringgå det personliga betalningsansvaret. ESV framhåller att innan ett ansvarsgenombrott för miljöbrott införs bör statsmakterna utreda vilka konsekvenser ett sådant beslut skulle få för näringsidkare inom miljöområdet.

Riksskatteverket (RSV)

När det gäller den nya lagens utformning har man föreslagit att det i 22 kap. 14 § NABL införs en ändring av när styrelsen kan undgå ansvar. Enligt den nya regeln ska fordringsägaren visa att bolagets aktiekapital inte var täckt av eget kapital i den utsträckning som avses i 9 § samma kapitel vid den tidpunkt då det förelåg skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning.

RSV bedömer att ett genomförande av förslaget skulle innebära att fordringsägarnas möjlighet att använda sig av ansvarsgenombrott försvåras i inte oväsentlig utsträckning. Enligt kommitténs motivering (SOU 1999:36 s. 100) avser man att i lagstiftningen ge genomslag för gällande praxis (NJA 1988 s. 620) att ansvar endast kommer i fråga om aktiekapitalet faktiskt understeg hälften. Detta oavsett om kontrollbalansräkning har upprättats eller inte.

I dag är det tillräckligt att fordringsägaren kan visa att skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning förelåg vid en viss tidpunkt. Om kontrollbalansräkning inte har upprättats senast vid denna tidpunkt blir styrelsen ansvarig, om den inte kan visa att aktiekapitalet trots allt inte var förbrukat till minst hälften. Det är således styrelsen som ska visa att aktiekapitalet var tillräckligt stort trots att skäl förelåg att anta att detta var förbrukat till mer än hälften.

Eftersom fordringsägaren normalt inte har tillgång till bolagets bokföring torde det ofta vara svårt för denne att kunna visa att aktiekapitalet förbrukats till mer än hälften. I vissa bolag saknas en fullgod bokföring, vilket kan försvåra för en fordringsägare att kunna visa att mer än aktiekapitalet faktiskt förbrukats.

Eftersom det är bolagets styrelse som har tillgång till uppgifter om alla bolagets tillgångar och skulder borde det vara tillräckligt att fordringsägaren kan visa vid vilken tidpunkten kontrollbalansräkning bort upprättas enligt 22 kap. 9 § NABL. Det bör därefter åligga styrelsen att visa att halva aktiekapitalet trots allt ändå inte var förbrukat. Om bolaget har en ofullständig bokföring bör med andra ord styrelsen och inte fordringsägare drabbas av detta. RSV föreslår att 22 kap. 14 § andra stycket NABL ges följande lydelse:

"Styrelseledamot och verkställande direktör svarar dock inte enligt första stycket 1 för en bolagets förpliktelse om de kan visa att bolagets aktiekapital var täckt av eget kapital till minst hälften vid den tidpunkt då skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning enligt 9 § förelåg."

Skattemyndigheten i Linköping

I betänkandet har också behandlats en fråga som kan ha betydelse från skattesynpunkt, nämligen frågan om ansvarsgenombrott. ABL innehåller i kap. 1:l och 13:2 vissa partiella ansvarsgenombrott, men inte något generellt undantag från den grundläggande regeln i kap. 1:l ABL om att aktieägaren inte svarar för bolagets förpliktelser. Mot bakgrund av att behovet ansetts ringa samt svårigheterna med att utforma en rättssäker och tillämpbar regel har kommittén avstått från att framlägga något lagförslag, utom på miljölagstiftningens område. SKM ifrågasätter om möjligheterna att utforma en rättssäker och tillämpbar regel kan variera i någon större utsträckning på olika lagstiftningsområden.

Skattemyndigheten i Malmö

SKM delar kommitténs uppfattning att det inte finns något behov av en generell ansvarsgenombrottsregel i ABL. Däremot erinras om att myndigheten i tidigare yttrande påtalat utredningsbehovet av en sådan vad gäller vinstbolagstransaktioner.

I dag finns det inte någon lagregel som innebär ett generellt undantag från den grundläggande principen, att aktieägarna inte svarar för aktiebolagets förpliktelser. Det finns dock ett personligt betalningsansvar för bolagets funktionärer/aktieägare när dessa försummat eller överträtt sina skyldigheter enligt ABL.

Som fordringsägare har staten - genom särskilda bestämmelser i skattelagstiftningen - möjlighet att utkräva ett personligt betalningsansvar av ett aktiebolags företrädare. Något särskilt behov av en generell ansvarsgenombrottsregel i detta sammanhang finns därför inte enligt SKM:s uppfattning.

Däremot vill SKM påpeka att myndigheten tidigare i ett yttrande till RSV, 2000-08-14 (dnr 6.12.3362900/820) påtalat behovet av att utreda en ansvarsgenombrottsregel i ABL vid oseriös skalbolagshandel.

SKM skriver i yttrandet följande:"Alternativet att utvidga reglerna om ansvarsgenombrott i aktiebolagslagen har inte alls diskuterats, trots att en sådan utvidgning har genomförts i Danmark.

Enligt uppgift från Niels Andersen, ledande revisor vid Told- og Skattestyrelsen i Danmark, har den lagstiftning som Danmark infört på området varit mycket effektiv, vilket fått till följd att skalbelagshandeln där så gott som helt upphört. Att lagstiftningen har blivit så framgångsrik kan, enligt Andersen, bland annat tillskrivas det faktum att det subsidära ansvaret träffar både ägare och rådgivare. Försök till kringgående av lagstiftningen har ej uppmärksammats under de sex år som den existerat.

Mot bakgrund av de erfarenheter som erhållits i Danmark anser SKM att det sannolikt endast är förändringar liknande dessa som kan effektivt förhindra den oseriösa handeln med skalbolag. Sammanfattningsvis avstyrker därför SKM att förslagen i den remitterade promemorian genomförs och förordar att frågan om att förhindra den oseriösa skalbolagshandeln bereds på nytt och då i ett helhetsperspektiv."

Skattemyndigheten i Göteborg

Kommittén har övervägt regler om ansvarsgenombrott men kommit till slutsatsen att någon generell regel inte bör införas, förutom avseende miljöansvar.

Frågan om ansvarsgenombrott har diskuterats i flera sammanhang, bl.a. föreslogs regler härom i ett betänkande av betalningsansvarskommittén (SOU 1987:59).

SKM har i sin kontrollverksamhet noterat att bulvanförhållanden är vanliga vad gäller ekonomisk brottslighet. Det är exempelvis inte ovanligt att bolag töms på sina tillgångar varvid registrerade styrelseledamöter är bulvaner för de verkliga aktieägarna. Det är heller inte ovanligt med styrelselösa bolag i sådana sammanhang. SKM delar därför inte Kommitténs bedömning utan anser att det fanns ett stort behov av regler om ansvarsgenombrott beträffande illojala bulvanförhållanden.

Skattemyndigheten i Västerås

Ansvarsgenombrott har tidigare behandlats av betalningsansvarighetskommittén i SOU 1987:59. Detta förslag tillstyrktes bl.a. av de myndigheter som verkar mot den ekonomiska brottsligheten och arbetstagarorganisationerna medan företrädare för näringslivet och lagrådet var kritiska och menade att inget behov av en lagreglering på detta område förelåg.

Aktiebolagskommittén har tagit fasta på de kritiska rösterna från remissomgången av SOU 1987:59. Man påstår också att annan lagstiftning som skett sedan denna utredning presenterades skulle ha gjort att behovet av regler om ansvarsgenombrott minskat. Vidare säger man att utformningen av en såden regel är tekniskt mycket svår. Med detta som grund väljer kommittén att inte föreslå någon lagreglering om ansvarsgenombrott.

Skattemyndigheten är kritisk till resultatet och menar att kommittén på ett märkligt sätt valt sida mot ett införande av en bestämmelse om ansvarsgenombrott. Någon redogörelse för de skäl för ett införande som kan göras gällande utifrån ett ekobrottsperspektiv lämnas inte. Inte heller berörs problemet med att verksamhet bedrivs med ett otillräckligt kapital och orimliga risker i förhållande till de ekonomiska resurserna utan risk för påföljd. Skattemyndigheten anser att ett förslag till reglering av ansvarsgenombrott i linje med vad som föreslogs av

Betalningsansvarighetskommittén bör läggas fram. En sådan regel skulle också öka förtroendet för aktiebolagsformen.

När det gäller den nya lagens utformning har man föreslagit att det i 22 kap 14 § andra stycket införs en precisering av när styrelsen kan undgå ansvar. Enligt den nya regeln skall fordringsägaren visa att bolagets aktiekapital inte var täckt av eget kapital i den omfattning som avses i 9 § vid den tidpunkt då skyldighet förelåg att upprätta kontrollbalansräkning. Skattemyndigheten anser att med denna nya regel har fordringsägarnas möjlighet att använda sig av ansvarsgenombrott väsentligen försvårats. Enligt utredningens motivering (SOU 1999:36) avses att i lagstiftningen giva genomslag för gällande praxis (NJA 1988 s. 620) att ansvar endast kommer ifråga om aktiekapitalet faktiskt understeg hälften. Detta oavsett om kontrollbalansräkning har upprättats eller ej.

I dag är det tillräckligt att fordringsägaren kan visa att skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning förelåg vid viss tidpunkt. Har inte kontrollbalansräkning upprättats senast vid denna tidpunkt blir styrelsen ansvarig, om inte denna kan visa att aktiekapitalet trots allt inte var förbrukat till minst hälften. Det är således styrelsen som skall visa att aktiekapitalet var tillräckligt stort trots att skäl förelåg att antaga att detsamma var förbrukat till mer än hälften.

Så som kommitténs förslag är skrivet blir konsekvenserna att fordringsägaren inte bara skall kunna påvisa när kontrollbalansräkning borde ha upprättats enligt NABL 22 kap 9 §, det åligger honom även att redan i detta skede också visa att egna kapitalet verkligen understeg halva aktiekapitalet, eftersom fordringsägaren normalt inte har tillgång till bolagets bokföring torde ofta svårigheter föreligga att kunna visa att aktiekapitalet verkligen var förbrukat till mer än hälften. I vissa bolag saknas fullgod bokföring, vilket innebär att även om allt talar för att aktiekapitalet borde ha varit förbrukat till minst hälften vid en viss tidpunkt, och skyldighet därför bort förelegat för bolaget att upprätta kontrollbalansräkning, är steget långt för fordringsägaren att kunna visa att aktiekapitalet faktiskt också var förbrukat.

Eftersom det är bolaget/styrelsen som har tillgång till uppgifter om alla bolagets tillgångar och skulder borde det vara tillräckligt att fordringsägaren kan visa vid vilken tidpunkt kontrollbalansräkning bort upprättas jämlikt NABL 22 kap 9 §.

Därefter bör det vara styrelsen som skall kunna visa att halva aktiekapitalet trots allt ändå inte var förbrukat. Har bolaget en ofullständig bokföring är det alltså styrelsen som drabbas av detta och inte fordringsägarna.

Skattemyndigheten anser därför att 22 kap 14 § andra stycket bör få följande lydelse: "Styrelseledamot och verkställande direktör svarar dock inte enligt första stycket 1 för en bolagets förpliktelse om de kan visa att bolagets aktiekapital var täckt av eget kapital till minst hälften vid den tidpunkt då skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning enligt 9 § förelåg."

Kronofogdemyndigheten i Stockholm

KFM delar kommitténs uppfattning att det inte finns något behov av en generell ansvarsgenombrottsregel i ABL. Det måste föreligga starka skäl för att frångå principen i portalparagrafen att aktieägare inte har något personligt ansvar för bolagets förpliktelser.

Beträffande statens fordringar finns särskilda bestämmelser i skattelagstiftningen som ger staten möjlighet att utkräva personligt betalningsansvar av ett aktiebolags företrädare.

Kommittén har inte presenterat tillräckliga skäl för och emot ansvarsgenombrott på miljöbalkens område. Trots detta finner myndigheten det viktigt att kunna utkräva ansvar mot aktieägare som medverkat till miljöförstöring. KFM konstaterar att det uppställts mycket höga krav för ansvarsgenombrott. Bestämmelsen kommer emellertid på sikt att få preventiv effekt.

Fjärde AP-Fonden

Beträffande frågan om ansvarsgenombrott delar fonden reservationen av Sussi Kvart och Stig Rindborg samt det särskilda yttrande som avgivits av de sakkunniga Lars Bredin m.fl.

Länsstyrelsen i Stockholms län

I Aktiebolagskommittens betänkande sägs på s. 288: "Sammantaget talar det sagda enligt kommitténs mening för att behovet att lagfästa institutet ansvarsgenombrott är ännu mindre i dag än vid mitten av 1980-talet, när Betalningsansvarighetskommittens förslag utformades."

Trots detta konstaterande föreslår Aktiebolagskommitten likafullt att ansvarsgenombrott skall införas på miljöbalkens område i samband med efterbehandling av förorenade områden. På vilken grund behovet skulle vara så mycket större där än på andra områden kan inte utläsas. Frågan var i och för sig uppe i samband med miljöbalkens tillkomst men genomfördes aldrig på grund av Lagrådets ogillande. Den enda skillnaden mot då är såvitt kan utläsas att lagtextförslaget givits en något annan lydelse.

Om institutet ansvarsgenombrott skall införas inom något område bör det knappast ske kopplat till miljöbalkens efterbehandlingsbestämmelser som nyligen införts och som ännu är relativt oprövade. Närmast ger förslaget om ansvarsgenombrott intryck av att ha tillkommit med anledning av att kommitten i direktiven fått uppdrag att lägga fram ett förslag till lagreglering av institutet. Skulle det framgent visa sig att miljöbalkens 10 kap. inte fungerar som tänkt, kan det eventuellt finnas anledning att återkomma i frågan.

För närvarande saknas enligt Länsstyrelsens uppfattning anledning att införa regler om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Länsstyrelsen finner att det kan resas invändningar mot att införa bestämmelser som strider mot innehållet i aktiebolagslagens portalbestämmelse att aktieägarna inte har personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Särskilt gäller detta om bestämmelsen hamnar utanför aktiebolagslagen. Å andra sidan föreligger ett starkt allmänt intresse av att kretsen, mot vilken ansvaret för utredning och efterbehandling av förorenade områden kan riktas, hålls så vid som möjligt. Behovet härav framträder tydligt i det tämligen omfattande arbetet med inventering och utredning angående förorenade områden som bedrivs inom

Länsstyrelsen. Kommitténs förslag om ansvarsgenombrott leder till en önskvärd vidgning av nämnda krets. Med beaktande av de förutsättningar som enligt förslaget skall vara uppfyllda för att ansvarsgenombrott skall kunna hävdas, finner Länsstyrelsen att förslaget är godtagbart från rättssäkerhetssynpunkt.

Länsstyrelsen tillstyrker därför kommitténs förslag i denna del.

Naturvårdsverket

Föremålet för medverkan

Enligt kommitténs förslag är ansvarsgenombrott möjligt, om den som utövar eller har utövat ett bestämmande inflytande över verksamhetsutövaren i avsevärd grad har medverkat till den senares oförmåga att uppfylla sina förpliktelser enligt 10 kap. miljöbalken. Tidigare förslag om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område (t.ex. det förslag som remitterades till lagrådet 1997) har endast avsett medverkan till föroreningens uppkomst.

Naturvårdsverket anser att det är viktigt att ingen tillåts undkomma ansvar för ett efterbehandling genom att underlåta att tillse att verksamhetsövaren har medel för att uppfylla sina förpliktelser. Verket förstår kommitténs förslag så att ansvarsgenombrott är möjligt även i de fall den som har ett bestämmande inflytande över verksamhets utövaren medverkat till att en förorening uppkommit eller försvårats och föroreningen är av en sådan omfattning att inte ens en relativt kapitalstark verksamhetsutövare kan uppfylla sina efterbehandlingsförpliktelser. Kommitténs uttalande att "den föreslagna lagtexten inte ställer några krav på att den verksamhet som kräver efterbehandling drivits av ett underkapitaliserat aktiebolag" (s. 292) tyder på att så skulle vara fallet.

Naturvårdsverket tillstyrker därför förslaget i denna del.

Skälighetsrekvisitet

Kommittén föreslår att den som utövar eller har utövat ett bestämmande inflytande endast i skälig omfattning skall ansvara för verksamhetsutövarens förpliktelser under ovan angivna förutsättningar.

I samband med lagrådsremissen om miljöbalken förespråkade lagrådet införandet av ett skälighetsrekvisit för att undvika uppenbart orimliga resultat. Lagrådet angav följande exempel på när resultatet skulle bli orimligt. X utövar ett bestämmande inflytande över ett aktiebolag och medverkar till att bolaget ifråga erhåller ett tillstånd att bedriva miljöfarlig verksamhet. Under tiden för sitt aktieinnehav ser X till att verksamheten bedrivs enligt villkoren i tillståndet samt att bolaget är tillräckligt kapitalstarkt för att bestrida alla efterbehandlingskostnader som kan tänkas uppkomma. Långt efter det att X avyttrat sina aktier i bolaget uppstår efterbehandlingskostnader som bolaget i sin då aktuella finansiella situation inte kan betalas. Trots att ingen underkapitalisering förelåg under den tid X hade ett bestämmande inflytande kunde han med den till lagrådet remitterade lydelsen av 10 kap. 2 § miljöbalken förpliktas att fullt ut svara för kostnaderna för efterbehandling.

Med tillämpning av kommitténs förslag kan situationen i lagrådets exempel inte uppstå. Den som i och för sig medverkat till föroreningens uppkomst, men inte till verksamhetsutövarens oförmåga att stå för sina efterbehandlingskostnader kan inte anses ansvarig enligt förslaget. När en verksamhetsutövare utpekas som ansvarig enligt 10 kap. 2 § miljöbalken, kan det knappast anses vara oskäligt att en person som uppfyller samtliga rekvisit i det föreslagna andra stycket (se särskilt "genom att utöva ett bestämmande inflytande [...] i avsevärd grad medverkat till denna oförmåga,,) tvingas svara för verksamhetsövarens kostnader.

En skälighetsbedömning görs för övrigt redan idag såvitt avser efterbehandlingsansvarets omfattning (10 kap. 4 § miljöbalken). Det kan t.ex. anses oskäligt att verksamhetsutövaren skall svara för hela efterbehandlingen trots att verksamheten under lång tid bedrivits med iakttagande av de villkor som gällt för verksamheten. Det av kommitten föreslagna ansvaret skall således bestämmas med utgångspunkt i verksamhetsutövarens redan skälighetsprövade ansvar, vilket ytterligare minskar behovet av ett skälighetsrekvisit i den föreslagna andra stycket till 10 kap. 2 §.

Med hänsyn till ovanstående föreslår Naturvårdsverket att kommitténs förslag ändras så att orden "i skälig omfattning" utgår.

Invest in Sweden Agency (ISA)

Frågan om ansvarsgenombrott har behandlats ingående av kommittén. Kommittén landar i slutsatsen att behovet av att lagfästa institutet ansvarsgenombrott är ännu mindre idag än på 1980-talet, då Betalningsansvarighetskommitténs förslag på området utformades. Ett förslag som avfärdades av lagrådet. Lagrådet hänvisade bland annat till det begränsade behovet av lagstiftning rörande ansvarsgenombrott.

Kommittén föreslår emellertid att institutet ansvarsgenombrott bör lagregleras inom miljöområdet (i miljöbalken), trots följande förhållanden:

- Kommittén framhåller att den saknar kompetens på det miljörättsliga området. - Frågan är av principiellt viktig karaktär och kommittén skriver i betänkandets åttonde kapitel, första meningen, att Aktiebolagsformens främsta kännetecken är att aktieägarna inte är personligen ansvariga för bolagets skulder. Frågan behandlas emellertid översiktligt på knappt fyra sidor. - Kommittén har inte gjort någon egen analys av behovet av ansvarsgenombrott på detta område. - I kommittedirektiven hänvisas det samnordiska utredningsarbetet och att det finns en betydande rättslikhet i Norden på aktiebolagsrättens område. Nordiska ministerrådet har dessutom uttalat att särskild uppmärksamhet skall fästas vid att gemensam lagstiftning upprätthålls inom detta område. I direktiven uppmärksammas även anpassningen till regelverket inom EG. Trots alla dessa skrivningar kommenteras inte på någon plats i betänkandet i vilken utsträckning ansvarsgenombrott på miljöområdet har införts, eller avses införas, i de nordiska länderna, inom EUs medlemsstater eller i något annat land.

I detta sammanhang är det värt att upprepa lagrådets uttalande om Betalningsansvarighetskommitténs förslag, som citeras i ett särskilt yttrande till aktiebolagskommitténs betänkande (sid. 429). Lagrådet ansåg att förslaget riskerade att

medföra "ett nytt osäkerhetsmoment i all näringsverksamhet som sker i aktiebolagsform, genom att principen om ansvarets begränsning till det satsade kapitalet kan genombrytas i efterhand på otillbörligt preciserade grunder". Såvitt ISA har kunnat utröna skulle införandet av ansvarsgenombrott innebära att den som förvärvar ett aktiebolag, eller del därav, kan bli ansvarig för miljöskador som orsakats innan förvärvet. Denna regel skulle även omfatta förvärv som genomförts innan den nya aktiebolagslagen trätt i kraft. En sådan nyordning skulle kunna minska utländska aktörers intresse av att förvärva svenska företag, åtminstone inom industrin.

ISA anser mot denna bakgrund att förslaget om ansvarsgenombrott inom miljöområdet i första hand bör avslås, i andra hand bör bli föremål för ytterligare utredning. I det fall utredningsarbetet inom detta område fortsätter bör särskild uppmärksamhet fästas vid behovet av ansvarsgenombrott och i vilken utsträckning andra länder har infört eller planerar att införa ansvarsgenombrott.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet

Aktiebolagskommittén kommer härefter in på frågan om ansvarsgenombrott och förklarar efter en genomgång av frågan att det är svårt att i dag motivera en generell regel om ansvarsgenombrott i aktiebolag. Fakulteten delar denna uppfattning. Vad beträffar förslaget till ett nytt andra stycke i miljöbalken 10 kap 2 § har fakulteten inga invändningar.

Svenska Kommunförbundet

Förbundet avstyrker den föreslagna regeln om ansvarsgenombrott i miljöbalken.

Regeln innebär ett väsentligt avsteg från den grundläggande principen att en delägare i ett aktiebolag inte ansvarar för bolagets förpliktelser. Förbundet är i och för sig inte främmande för att en regel om ansvarsgenombrott införs på miljöområdet. Ett krav måste dock vara att ansvarsgenombrottet får karaktären av undantagssituation och att förutsättningarna för att ansvar skall inträda tydligt framgår av lagtexten. Den föreslagna lagtexten är mycket vag och kan befaras få ett alltför brett tillämpningsområde. Ett ansvarsgenombrott borde enligt förbundets mening inskränkas till fall av mer klandervärt beteende från aktieägarens sida. Med den utformning som lagförslaget har så kan en aktieägare inte bara bli ansvarig om han medverkat till att föroreningen uppkommit, utan även om han enbart medverkat till att aktiebolaget förlorat sin ekonomiska förmåga att fullgöra efterbehandlingsansvaret. Detta kan enligt betänkandet ske även i helt ordinära situationer, exempelvis när ett välskött företag likvideras (sid. 292). En eventuell regel om ansvarsgenombrott bör enligt förbundets mening övervägas ytterligare.

Svenska Naturskyddsföreningen

En grundläggande utgångspunkt för en hållbar utveckling är att de ekonomiska bördorna placeras hos dem som har de ekonomiska fördelarna av verksamheten och att ansvarsflykt försvåras. Detta ligger helt i linje med den internationellt erkända principen om förorenarens betalningsansvar, PPP.

Kommittén konstaterar att rättstillämpningen troligtvis skulle underlättas genom att en definition av begreppet verksamhetsutövare skulle införas i miljöbalken. Det finns också enligt SNF ett behov av att i lagstiftning klargöra denna fråga genom en sådan uttrycklig definition i miljöbalken, inte minst med hänsyn till de EG-direktiv som innehåller sådana definitioner (exempelvis det s k IPPC-direktivet dir 96/61/EG, samt särskilt Sevesodirektivet, dir 96/82/EG). Detta ligger dock, som kommittén fastslår, utanför aktiebolagskommitténs kompetens. SNF menar att denna fråga snarast bör utredas av lämplig instans, förslagsvis miljöbalkskommittén. Viktigt är att en sådan definition anlägger ett brett synsätt, eftersom definitionen ska täcka adressatfrågan i många olika situationer. Verksamhetsutövarbegreppet i miljöbalken idag är tänkt att vara detsamma, oavsett om det är fråga om att pröva en tillståndsansökan, att ställa krav på verksamheten genom tillsynsåtgärder eller om efterbehandling av förorenad mark.

Diskussionen om vem som är verksamhetsutövare bör dock skiljas från frågan om ansvarsgenombrott. I situationer då bakomliggande intressenter och aktörer inte kan räknas som verksamhetsutövare direkt, krävs lagstiftning om ansvargenombrott för att kanalisera ansvaret. I förslaget konstaterar kommittén inledningsvis att övervägande skäl talar emot att införa en allmängiltig regel om ansvarsgenombrott i aktiebolagslagen. Däremot kan det vara motiverat med en sådan i speciallagstiftning såsom miljöbalken. Kommittén föreslår också en sådan ändring i 10:2 miljöbalken.

Naturskyddsföreningen ställer sig positiv till kommitténs förslag om en reglering i miljöbalken. Förslaget träffar en krets av bestämmande personer som genom olika åtgärder i avsevärd grad medverkar till att verksamhetsutövaren inte kan uppfylla sina miljörättsliga förpliktelser. Viktigt är att regeln är så formulerad att det inte blir fråga om att bedöma de bakomliggande aktörernas subjektiva avsikter.

Enligt SNF är dock en allvarlig brist i förslaget regelns placering i 10 kapitlet miljöbalken. Placeringen begränsar tillämpningsområdet till att enbart gälla för förorenade områden ("mark- och vattenområden samt byggnader och anläggningar som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön"). Det kan tänkas uppkomma situationer i många andra fall än just efterbehandlingsfrågor, där det vore värdefullt med en möjlighet till ansvarsgenombrott. En regel om ansvarsgenombrott i miljöbalken måste därför vara allmängiltig.

Sveriges advokatsamfund

Vad gäller föreslagen regel om ansvarsgenombrott i vissa miljörelaterade situationer är det samfundets uppfattning att regleringen skulle få svåröverskådliga och allvarliga konsekvenser såväl för enskilda som för investeringsklimatet för svenska aktiebolag. Förslagets utformning torde innebära att en aktieägare med bestämmande inflytande kan få svara jämte bolaget för vissa miljörelaterade skulder på grund av att han medverkat i beslut om ekonomiska satsningar, som kanske förefallit välmotiverade, men som ändå slagit fel så att bolaget inte längre har medel att uppfylla sina förpliktelser. Även en aktieägares upprätthållande av avkastningskrav trots osäker ekonomi hos bolaget skulle på samma sätt kunna leda till ansvar.

En betydligt noggrannare utredning erfordras om behovet av, och möjliga alternativ till, en dylik urholkning av den för aktiebolagsrätten så grundläggande principen att aktieägaren endast svarar med tillskjutet kapital. Mot den bakgrunden bör förslaget inte läggas till grund för lagstiftning. Svensk Handel

Svensk Handel delar kommitténs uppfattning att det inte föreligger något behov att generellt införa en bestämmelse om ansvarsgenombrott. Detta torde vara direkt olämpligt då det medför ett osäkerhetsmoment i all näringsverksamhet som bedrivs i aktiebolagsform.

Kommittén har föreslagit att ansvarsgenombrott införs inom ramen för 10 kap. miljöbalken. Förutsättningarna skall vara att någon fysisk eller juridisk person faktiskt har utövat ett bestämmande inflytande över verksamhetsutövaren. Det räcker då inte med att någon haft mer än hälften av rösterna i ett aktiebolag vars verksamhet förorenat miljön för att aktieägaren med stöd av den föreslagna bestämmelsen skall kunna åläggas ett ekonomiskt ansvar för återställningsåtgärder. Det torde krävas att denne faktiskt utnyttjat sin maktposition. Skadeståndsskyldigheten skall vid en helhetsbedömning framstå som skälig.

Bestämmelsens avgränsning för vad som är skäligt är enligt Svensk Handel alltför otydlig. Det nämns också att det skall framstå som rimligt att ålägga någon en kvotdel av återställningskostnader och andra kostnader. För att det överhuvudtaget skall kunna vara möjligt måste detta ställa i relation till brottets art och berörda parters eventuella ansvar och inflytande i bolaget, vilket torde medföra svåra gränsdragningar.

Svensk Handel instämmer i reservationen från ledamöterna Sussi Kvart och Stig Rindborg samt särskilt yttrande av sakkunniga Lars Bredin, Jan Bökmark, Sven Ekholm, Johan Gernandt, Per-Ola Jansson, Hans Peter Larsson, Sten Lundvall och Ulf Magnusson samt experten Karin Wallin-Norman. Det är inte acceptabelt att någon som äger aktiemajoriteten i ett bolag, och därför inte kan undgå att utöva ett bestämmande inflytande över bolagets verksamhet, alltid kan sägas ha i avsevärd grad medverkat till bolagets oförmåga att uppfylla sina förpliktelser avseende efterbehandling, om sådan oförmåga skulle inträda till följd av satsningar som i efterhand visat sig vara mindre lyckliga. Aktieägaren behöver inte ha agerat på något otillbörligt sätt utan bolaget kan ha fallit offer för förändrade teknologiska eller marknadsmässiga förutsättningar. Svensk Handel avstyrker således detta förslag då frågan inte kan anses tillräckligt utredd och analyserad.

Kommittén har föreslagit att ett ansvarsgenombrott skulle ha retroaktiv verkan vilket Svensk Handel starkt vänder sig emot. Det är inte acceptabelt att företag skall handla efter de spelregler som finns idag och sedan bli bestraffade för detta när ny lagstiftning införts. Det är ett absolut krav att företag skall veta sina rättigheter och skyldigheter innan de fattar beslut.

Företagarnas Riksorganisation (FR)

Företagarnas Riksorganisation instämmer i vad som anförts i frågan i reservation och särkskilt yttrande av Sussi Kvarts m.fl. (se SOU 2001:1 s. 428f). Dessutom innebär övergångsregeln att regeln kommer att kunna tillämpas retroaktivt mot t.ex. aktieägare. Om förslaget införs bör regeln omformas så att den endast kan tillämpas på dem som efter regelns ikraftträdande medverkat till att verksamhetsutövaren inte kan uppfylla sina förpliktelser.

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

Kommitténs syfte med att föreslå en regel om ansvarsgenombrott i 10 kap. 2 § miljöbalken är vällovligt. Den föreslagna regeln bryter emellertid mot den grundläggande principen att en aktieägares ansvar för bolagets förpliktelser är begränsat till det satsade aktiekapitalet. Kommittén har inte gjort någon egen behovs- och konsekvensanalys. Enligt FAR:s mening skulle den föreslagna regeln medföra att det i många fall blir praktiskt omöjligt för en aktieägare att bedöma vilken risk han eller hon tar utöver det satsade aktiekapitalet. Att ett otillbörlighetsrekvisit saknas medför dessutom att lagliga utdelningar och koncernbidrag långt senare kan utlösa ansvar för en aktieägare med bestämmande inflytande över det företag som orsakat en skada, även om skadan var okänd vid betalningstillfället. Vidare medför förslaget risk för att krav på ansvar för återställningsåtgärder kan riktas mot en vidare krets än som motiveras av syftet med förslaget.

Sammantaget anser FAR att den föreslagna regeln inte uppfyller rimliga krav på rättssäkerhet för ägare och investerare. Det är inte rationellt att försöka minska osäkerheten om vad som gäller i ett visst avseende genom åtgärder som leder till osäkerhet i andra, minst lika viktiga avseenden. Enligt FAR:s mening kan behovet av lagstiftning ifrågasättas även av det skälet att ansvarsfrihetsprincipen redan har genombrutits i rättspraxis.

Om regeringen trots invändningarna skulle finna det nödvändigt att föreslå ansvarsgenombrott på miljöområdet, anser FAR att Lagrådets tidigare förslag är att föredra:

Den som på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal utövar eller har utövat ett bestämmande inflytande över en verksamhetsutövare och som därvid i avsevärd grad har medverkat till att föroreningen har uppkommit eller försvårats skall tillsammans med verksamhetsutövaren ansvara för efterbehandlingen i den mån det med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

Med denna utformning av bestämmelsen skulle en aktieägare få bättre möjligheter att förutse sitt eget ansvar. Att en aktieägare med bestämmande inflytande har medverkat till beslut om utdelning, koncernbidrag eller annan avkastning på investeringen, beslut som är tillåtna enligt ABL, bör inte i sig kunna medföra ett ansvar för återställningsåtgärder. Sådant ansvar bör komma i fråga endast för handling eller underlåtenhet som enligt vad ägaren inser eller bort inse kan leda till eller förvärra skada på miljön eller hindra eller försvåra återställningsåtgärder.

Om regeringen ändå skulle välja att föreslå en regel om ansvarsgenombrott för återställningsåtgärder enligt utredningens förslag anser FAR att regeln bör kompletteras med ett otillbörlighetsrekvisit. Vidare bör motiven kompletteras med ett eller flera exempel på situationer som ger vägledning för tolkningen av rekvisiten "skälig omfattning" och "i avsevärd grad" och på typiska fall som bör träffas av bestämmelsen. En sådan exemplifiering kan lämpligen göras utifrån den bevisning i form av ekonomiska rapporter som omnämns i författningskommentaren (sid. 424).

Om förslaget att införa ansvar för miljösanering införs, bör bestämmelsen utformas som ett undantag från den grundläggande principen i 1 kap. 1 § första stycket.

Revisorn kan ha tillstyrkt en utdelning som långt senare visar sig medföra ett ansvar för återställningsåtgärder. Av förslaget framgår inte om revisorn i ett sådant fall kan komma att drabbas av bristtäckningsansvar enligt 14 kap. 6 § författningsförlaget. FAR utgår från att revisorn inte skall kunna drabbas av sådant ansvar. Detta bör framgå av motiven.

Svenska Revisorsamfundet (SRS)

Revisorsamfundet avstyrker att förslaget om ansvarsgenombrott på miljöområdet genomförs på grundval av den nuvarande utredningen utan att ha genomfört grundliga analyser.

Det föreslagna ansvarsgenombrottet på miljöområdet strider mot den grundidé som aktiebolagsformen bygger på. Ett genombrott av en så grundläggande princip som den om ansvarsfrihet kräver att genombrottet baseras på en grundlig analys av behovet och att regeln är tydlig. I en utredning om frågan om ansvarsgenombrott på miljöområdet är det dessutom av stor vikt att personer med kompetens på området deltar. De nämnda kriterierna är inte uppfyllda i förevarande utredning.

Kommittén har inte redovisat behovet av ett ansvarsgenombrott på miljöområdet och inte analyserat frågan tillräckligt. Mot bakgrund av att kommittén dessutom menar att något behov om ett generellt ansvarsgenombrott egentligen inte finns framstår förslaget som än mer omotiverat.

Den föreslagna regeln innebär en stor rättsosäkerhet. Den som äger aktiemajoriteten i ett bolag, vare sig det är en fysisk person eller ett moderbolag, kan typiskt sett inte undgå att utöva ett bestämmande inflytande över bolagets verksamhet. Därigenom kan vederbörande aktieägare alltid sägas ha i avsevärd grad medverkat till bolagets oförmåga att uppfylla sina efterbehandlingsförpliktelser om sådan oförmåga skulle inträda till följd av satsningar som i efterhand visat sig vara mindre lyckliga. Aktieägaren behöver inte ha agerat otillbörligt på något sätt utan bolaget har kanske bara befunnit sig i ett pressat ekonomiskt läge till följd av omständigheter som det inte kunnat råda över direkt. Vidare har en aktieägare med bestämmande inflytande inte nödvändigtvis möjlighet till insyn i bolagets löpande förvaltning om han inte är styrelsemedlem. Slutligen innebär regeln en stor osäkerhet för aktieägare då de aldrig kan veta hur stor risk är utöver den kapitalinsats som skett i form av aktiekapital. Det finns också en risk för att utformningen av rekvisiten i praktiken kommer att bli tillämpliga enbart på mindre bolag med ett fåtal aktieägare.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF)

Detta regleras i kapitel 1, § 1. I det nya förslaget fastslås att ägarna i ett aktiebolag inte skall vara personligt betalningsansvariga. Särskilda regler gäller när man bryter mot lagen, och andra regelverk, t ex för betalning av skatter, kan ge personligt ansvar vid överträdelser av lagarna. Kommittén föreslår dock inget generellt ansvarsgenombrott som medför personligt ansvar för bolagets förpliktelser då inget lagbrott har begåtts. Man anser att vare sig utformning eller tillämpning av en sådan regel kan förenas med dagens krav på rättssäkerhet.

För miljöbrott föreslås dock en möjlighet till ansvarsgenombrott för verksamhetsutövaren. Detta skall dock inte införas i ABL utan i miljöbalken.

SRF anser att detta är en mycket viktig punkt, och att bolagsformen helt skulle förlora sin mening om generella möjligheter skulle införas för att påföra ägaren personligt ansvar för bolagets ekonomi. SRF ansluter därför till kommitténs förslag, och understryker dessutom vikten av att denna fråga nu slutgiltigt avförs från samtliga utredningar där den har behandlats under senare år.

SRF anför dock stark kritik mot att kommittén förespråkar ansvarsgenombrott inom miljöområdet, eftersom det legitimerar även de ytterst tveksamma konsekvenserna med ansvarsgenombrott som oavsiktligt blivit följden av skattekontot och betalningsansvaret för alla skatter som noteras där utan särskiljning. Aktiebolaget bör garanteras en självständig ställning så länge inte regelverket överträds av aktieägaren, och alla former av ansvarsgenombrott i ett aktiebolag via annan lagstiftning bör undanröjas. SRF är därför starkt kritiska till att kommittén bidrar till att öppna nya möjligheter som försämrar rättssäkerheten för bolagets ägare, samtidigt som man själva anser att just rättssäkerheten måste garanteras.

Sveriges Försäkringsförbund

Utredningen menar, enligt förbundets mening helt korrekt, att det inte finns någon grund för att införa en generell regel, som skulle ge möjlighet till ansvarsgenombrott i alla aktiebolag. Däremot förslår utredningen, samtidigt som man medger att man inte besitter miljörättslig kompetens, regler om ansvarsgenombrott såvitt gäller återställande av skadade områden.

En lagstiftning i linje med förslaget skulle innebära ett viktigt avsteg från huvudprincipen om ansvaret för ett aktiebolags förpliktelser. Försäkringsförbundet avråder med bestämdhet från att man utan en mera djupgående analys av lagstiftningsbehovet genomför kommitténs förslag i denna del. De fortsatta övervägandena bör ta sikte också på själva begreppet verksamhetsutövare; de eventuella svårigheter som finns att åstadkomma en effektiv efterbehandling kan väl ha sin grund i att lagstiftningen i dag inte är särskilt preciserad.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Det är något av ett perspektivbyte när de så kallade ansvarsgenombrotten från annan lagstiftning diskuteras och i ett fall - på miljöområdet - föreslås. Skulle förslaget i denna del genomföras skulle det kräva att informationen gentemot aktieägare och övriga intresserade blir bättre så att dessa inte enbart får en "glättig" bild av nuvarande och sannolika framtida förhållanden beträffande miljöfrågor. Ett grundläggande krav borde vara att man av den offentliga informationen alltid skall kunna kan dra rimliga slutsatser beträffande framtida miljörisker.

Det är emellertid svårt att se gentemot vem ansvarsgenombrottet är tänkt. Eftersom de som de facto fattar de för miljöskadorna avgörande besluten oftast inte är de personer som drabbas av genombrottet - som sker långt efteråt. Om verksamhetsutövaren inte kan återställa miljöskada så handlar det alltså om att den som deltog i beslutet i skälig omfattning är ansvarig för tidigare beslut. Den föreslagna förändringen innebär att det inte enbart är verksamhets-

utövaren, utan även tidigare beslutsfattare som har miljöansvar över överskådlig tid. Det betyder i sig att de beslut om ansvarsfrihet som bolagsstämmor fattar borde villkoras på, alternativt inte omfatta, miljöområdet. Den slutsats som TCO drar av detta är att det - trots de goda avsikterna - inte förefaller vara någon särskild god lösning att införa ansvarsgenombrott så som det nu föreslås av kommittén. TCO avslår därför förslaget.

Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen

Föreningarna ansluter sig till kommitténs uppfattning att någon lagreglering om ansvarsgenombrott inte skall införas inom aktiebolagsrätten. Kommitténs motiveringar för detta är enligt föreningarnas uppfattning mycket starka och alltigenom hållbara.

I likhet med vad som sägs i den tidigare nämnda reservationen, tillika särskilt yttrande, anser föreningarna det, mot den beskrivna bakgrunden, principiellt felaktigt att, som kommittén gör, likväl föreslå en bestämmelse som skulle medföra ett ansvarsgenombrott, nämligen i miljörätten genom en ändring i miljöbalken. Härigenom rubbas en av bolagsrättens grundvalar på ett sätt som kommittén själv avfärdat. Den föreslagna bestämmelsen i miljöbalken står i direkt strid med stadgandet i 1 kap 1 § aktiebolagslagen i såväl gällande som föreslagen lydelse. Föreningarna ansluter sig således helt till avsnitten 8.1 - 8.5 i betänkandet, liksom till vad som sägs i reservationen och yttrandet.

I likhet med reservationen och det särskilda yttrandet avstyrker föreningarna således förslaget till ändring i miljöbalken.

Föreningarna anser att ansvaret för miljöskador bör utformas på ett likartat sätt i de olika länderna inom EU för att samma förutsättningar skall gälla för företagen i detta avseende. Föreningarna vill här hänvisa till den vitbok om ersättningsansvar för miljöskador som EGkommissionen presenterade förra året. I denna sägs under rubriken "Vem skall bära ansvaret?" att en "miljöansvarsordning" på EG-nivå bör innebära att den eller de personer som har kontrollen över den verksamhet som orsakar skadan skall bära ansvaret. Om verksamheten utövas av en juridisk person kommer ansvaret att åvila den juridiska personen och inte beslutsfattarna eller andra anställda som kan ha varit inblandade i verksamheten. I vitboken framförs inte på något ställe att ansvaret skulle kunna föras över till någon annan än den ansvariga juridiska personen. Kommitténs förslag är således inte förenligt med den utveckling som är på väg inom EU och som vitboken är ett uttryck för. Om ansvarsgenombrott på miljöområdet införs i Sverige, skulle det medföra att regleringen på detta område skulle avvika från vad som gäller i övriga EU-länder.

Fondbolagens Förening

Föreningen vill instämma i den tidigare nämnda reservationen, tillika särskilda yttrandet. Föreningen anser det vara principiellt förkastligt att på sätt som föreslås ändra en av grundstenarna i svensk bolagsrätt genom att införa ett ansvarsgenombrott i miljöbalken. Den föreslagna bestämmelsen i miljöbalken avviker från regleringen i övriga EU-länder och är inte förenlig med den utveckling som länderna inom EU genomgår.

Svenska Kreditföreningen

Föreningen avstyrker förslaget till en regel om ansvarsgenombrott i 10 kap 2 § miljöbalken.

Den föreslagna regeln föreskriver, att om en verksamhetsutövare inte förmår uppfylla sina förpliktelser till efterbehandling av mark m m enligt miljöbalken, ansvarar i skälig omfattning den, som genom att utöva ett bestämmande inflytande över verksamheten, i avsevärd grad medverkat till denna oförmåga.

Föreningen anser att den föreslagna regeln leder till en icke önskvärd urholkning av aktiebolagsrättens grundprincip om ansvarets begränsning till det satsade aktiekapitalet. Dessutom finns en risk för att regeln kan komma att åberopas mot kreditgivare som genom sitt finansiella engagemang kan sägas utöva ett bestämmande inflytande över en kredittagares verksamhet. Ett sådant ansvar för kreditgivaren kan komma helt överraskande om det i efterhand genom vetenskapliga undersökningar visar sig att en verksamhet medfört skador på miljön som inte tidigare varit kända.

Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag

Ifråga om dessa förslag har VPC inga invändningar.

AktieTorget Aktiebolag

AktieTorget delar kommitténs slutsats, att behovet att lagfästa institutet ansvarsgenombrott är långt mindre i dag än när frågan prövades i mitten av 1980-talet och att någon generell regel om ansvarsgenombrott därför inte bör införas.

I fråga om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område har AktieTorget ingen annan kommentar än att det sannolikt endast i ett fåtal fall blir möjligt att bevisa, att en aktieägare faktiskt har utövat ett bestämmande inflytande över verksamhetsutövaren, att aktieägaren faktiskt har utnyttjat sin maktposition i bolaget och att inflytandet i avsevärd grad har medverkat till att verksamhetsutövaren inte kan uppfylla sina återställningsförpliktelser.

Konkursförvaltarkollegiernas förening

Föreningen avstyrker förslaget till ansvarsgenombrott på miljöområdet på sätt föreslagits genom ändring i miljöbalken. Ansvarsgenombrott är en så pass genomgripande åtgärd och strider mot grundläggande aktiebolagsrättsliga principer om frihet från ansvar för bolagets förpliktelser att avsteg från dessa principer.

Lagtexten är vagt utformad. Det anges att om en verksamhetsutövare ”inte förmår” att uppfylla sina förpliktelser enligt lagen ansvar ”i skälig omfattning” den, som genom att utöva ett bestämmande inflytande över verksamheten, i ”avsevärd grad” medverkat till denna

oförmåga. Det är föreningens uppfattning att om ansvargenombrott skall införas, skall betryggande rättssäkerhetsgarantier tillskapas så att ansvaret för den aktive från början klart kan överblickas och bedömas. Så är inte fallet med nuvarande förslag. Med nuvarande förslag är det exempelvis inget som hindrar att en ledande person blir ansvarig för efterbehandling när ett bolag försatts i konkurs och miljöskador uppstår och upptäcks avsevärd tid efter verksamhetens bedrivande och efter konkursutbrottet.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna)

Principen om aktieägarnas begränsade ansvar är grundläggande för aktiebolaget som företagsform. Företagens förmåga att attrahera investerare bygger på just denna princip. Miljöbalkens regler kan enbart komma att drabba aktieägare med bestämmande inflytande vilket motverkar engagerade huvudägare. En regel om ansvarsgenombrott skulle riskera att innebära minskat incitament att engagera sig som huvudägare. Ansvarsgenombrottsregeln skulle därför kunna motverka såväl kapitalanskaffningen i företagen som intresset av att ta aktivt ägaransvar. En möjlighet till ansvarsgenombrott i svensk lagstiftning bidrar vidare till en allvarlig rättsosäkerhet på aktiebolagsrättens område. Aktiespararna avstyrker därför bestämt Aktiebolagskommitténs förslag till ansvarsgenombrottsregel i Miljöbalken.

Stiftelsen Ackordscentralen

Ackordscentralen avstyrker förslaget avseende ansvarsgenombrott på miljöbalkens område.

Ackordscentralen är ense med utredningen om att det saknas behov av att lagfästa en generell regel om ansvarsgenombrott. Att härefter, som utredningen föreslår, särreglera en viss typ av ansvar i syfte att ge "mer bett" åt detta måste enligt Ackordscentralens mening vara en åtgärd som skall vidtas bara om inga andra möjligheter står till buds. Aktiebolagsrättsliga grundprinciper bör inte urholkas bakvägen.

Ackordscentralen menar att det är angeläget att miljöstörande verksamheter saneras och återställs så att skadlig miljöpåverkan minimeras. Ackordscentralen besitter ingen miljörättslig expertis, men har förstått att de principer som gäller för att uppnå det miljörättsliga målet "en hållbar utveckling" är den förebyggande principen samt principen att förorenaren betalar. Från principen att förorenaren betalar hävdar Ackordscentralen att det redan idag görs avsteg genom att ett konkursbo anses som "verksamhetsutövare" i fall av förvaring av miljöfarligt avfall. Konkursboet kan därför enligt dagens praxis åläggas att bekosta bortforsling och destruktion av miljöfarligt avfall, trots att den juridiska personen konkursboet enligt normalt språkbruk aldrig bedrivit någon verksamhet. Detta är enligt Ackordscentralens mening en olycklig praxis som inte står i logisk överensstämmelse med konkursrättsliga principer. Eftersom "den ansvarige" i MB 33:3 enligt gällande praxis anses vara konkursboet - i vart fall i förvaringsfallen - utesluts användningen av miljöskadeförsäkringen, vilket inte förefaller genomtänkt.

Ackordscentralen förespråkar istället en annan tillämpning av miljöskadeförsäkringssystemet, så att försäkringen skulle gälla i samtliga de fall då den juridiska (eller i undantagsfall fysiska) person som förorsakat den skadliga miljöpåverkan saknar betalningsförmåga. Detta borde kunna gälla såväl förvarings- som saneringsfallen.

Över miljöpåverkande verksamheter råder viss kontroll och myndighetsövervakning. Anmälan skall i vissa fall göras och tillstånd i vissa andra fall sökas. Enligt MB 33:1 skall företag som bedriver sådan anmälnings- eller tillståndspliktig verksamhet teckna miljöskadeförsäkring. I MB finns också regler avseende brott mot dessa bestämmelser. Det förefaller Ackordscentralen lämpligare att förstärka de preventiva och övervakande åtgärderna samt miljöskadeförsäkringens räckvidd istället för att göra undantag från grundläggande principer i aktiebolagslagen.

En möjlighet att förhindra att ett moderbolag tillåts dränera sitt dotterbolag på medel som skulle behövts för att sanera dotterbolagets miljöstörande verksamhet skulle kunna vara att hävda att förfarandet utgör olovlig kapitalanvändning. Värdeöverföringar till aktieägare eller annan får ju ske endast i den mån det är försvarligt med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och risker.

Stockholmsbörsen Aktiebolag

Stockholmsbörsen avstyrker förslaget med instämmande i de synpunkter som angetts i den reservation och särskilda yttrande som bifogas betänkandet. En särreglering av det slag kommittén nu föreslår inger betänkligheter genom att det avviker från den grundläggande aktiebolagsrättsliga principen om ansvaret för bolagets förpliktelser.

Hänvisningar till PS3

10. Aktieägarregister

Svea hovrätt

Det redovisas i betänkandet inte närmare hur den ekonomiska brottslighet ser ut som man vill komma till rätta med genom inrättandet av ett aktieägarregister. Än mindre framgår hur registret skulle underlätta bekämpningen av denna brottslighet.

Kommittén har inte tillräckligt belyst om effekten av registret kommer att uppväga de kostnader och olägenheter som dess införande skulle medföra. Inte heller finns en tillräcklig analys av frågan om systemet med frivillig anmälan till registret kommer att vara verksamt även gentemot de personer som har för avsikt att begå brott i bolaget.

Hovrätten ställer sig i och för sig bakom en övergång till en papperslös aktiehantering även i bolag som idag inte är avstämningsbolag. Redan detta torde medföra en mycket stor omställning för alla de aktiebolag som omfattas av reformen. Med hänsyn härtill och till den övriga övergångsproblematiken i samband med införandet av aktieägarregistret bör frågan om ett register skall införas utredas ytterligare sedan aktiebreven avskaffats och detta system visat sig funktionellt.

Malmö tingsrätt

Tingsrätten är inte övertygad om att ett centralt aktieägarregister skulle la någon nämnvärd betydelse i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. I andra avseenden har däremot registret påtagliga fördelar och det framstår för tingsrätten som ett praktiskt och tidsenligt system och tingsrätten har ingenting att erinra ur lagteknisk synpunkt. I vart fall bör vad kommittén kallar steg 1 genomföras, dvs. att aktiebreven och aktiekupongerna avskaffas. Under tiden som steg 1 genomförs finns alltid möjligheten att på nytt överväga frågan om behovet av ett centralt aktieägarregister.

Riksåklagaren

Jag ansluter mig till vad Ekobrottsmyndigheten i denna del har yttrat och tillstyrker inrättandet av ett centralt aktieägarregister. Liksom Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten i Umeå menar också jag att reformen borde kunna genomföras på kortare tid än som föreslagits.

Åklagarmyndigheten i Västerås

I bilaga till sitt huvudbetänkande presenterar kommittén vidare förslag till ett kontobaserat aktieägarregister för kupongbolagen, d.v.s. en motsvarande ordning till den som nu gäller för avstämningsbolagen enligt reglerna i lagen om kontoföring av finansiella instrument (s 7).

Förslaget har sin bakgrund i en rapport år 1996 från dåvarande Riksenheten mot ekonomisk brottslighet till regeringen om inrättandet av ett ägarregister för fåmansbolag (avsnitt 4.1 ). Förhoppningen var att härigenom minska möjligheterna för personer med brottsliga avsikter att agera genom bolag där det inte finns någon ansvarig företrädare. Frågan har härefter utretts av Bulvanutredningen (SOU 1998:47, Bulvaner och annat) varefter regeringen i direktiv den 15 oktober 1998 uppdragit åt kommittén att utforma ett förslag om inrättande av ett obligatoriskt aktieägarregister för samtliga kupongbolag.

Kommittén föreslår av inte minst praktiska skäl att reformen genomförs i två steg. I det första steget avskaffas aktiebreven. Bolagen skall dock alltjämt vara ansvariga för aktieboken, som enligt betänkandet i många fall alltjämt skall kunna föras manuellt (s 9, s 161 ). Genom steg 2 förs uppgifterna från aktieböckerna över till det centrala datoriserade aktieägarregistret (s 6, 7, 126).

Kommitténs uppdrag har varit att upprätta ett förslag om centralt aktieägarregister inte att överväga om ett förslag skulle upprättas. Likväl konstaterar kornmitten under hänvisning till bulvanutredningens skäl för ett aktieägarregister att dessa framstår som "rationella och välgrundade" (s 118).

Jag delar den uppfattning som kommittén här uttryckt. Ett centalt aktieägarregister kommer enligt min uppfattning att ha en brottförebyggande och brottsutredande effekt. Skulle å andra sidan det centrala registret inte inrättas utan förslagets steg 1 endast genomföras, vilket kornmitten tycks befara (s 6 och 7), så uteblir dessa vinster.

Jag tillstyrker kommitténs förslag.

Åklagarmyndigheten i Umeå

Förslaget till aktieägarregister är däremot vida intressantare ur ekobrottsutredningsperspektiv. Lämpligheten av en ägoregistrering har enligt uttryckliga direktiv inte varit föremål för utredningens överväganden. Förtjänar ändå att framhållas nödvändigheten av en ägarregistrering. Det är vidare angeläget att detta sker inom rimlig tid samtidigt som genomförandet måste vara heltäckande så att registret blir tillförlitligt. (Jfr fastighetsregistrets status.)

Utredningen har själv föreslagit att som ett första steg mot införandet av ett aktieägarregister avskaffa aktiebreven, en övergång till datorbaserad aktiebok således. Förslaget ligger väl i tiden och tillstyckes med ett undantag. Kommittén föreslår undantag för fåmansbolag av innehåll att dessa även fortsättningsvis ska tillåtas föra manuell aktiebok. Det är i fåmansbolagen en åtstramning angående redovisningen av aktieägarna är som mest nödvändig. Det är också denna typ av aktiebolag som oftast används i ekobrottssammanhang och där ägarförhållandena påfallande ofta är svårutredda. Motiveringen att det inte kan förutsättas att fåmansbolagen skulle ha tillgång till dator är inte vare sig tidsenlig eller hållbar. Tvärtom kan det förutsättas att dessa bolag har tillgång till dator i sin verksamhet. I annat fall torde bolagen för en mindre kostnad kunna köpa också denna tjänst av redan anlitad redovisningsbyrå e dyl som handhar bolagets bokföring. Det torde vara ytterst sällsynt att bokföring förs manuellt idag annat än enkla grundboksnoteringar. Om så är fallet så behöver bolaget i alla fall hjälp att sammanställa bokföringen. Det kan inte anses vara annat än mycket enkelt och lättvindigt att föra aktieboken på dator. Alldeles självklart ska alla aktiebolag följa samma regler angående papperslös aktiebok. Redan detta torde leda till att även fåmansbolagen stramar upp ägarregistreringen i bolagen, vilket medför att det blir enklare att få grepp om under vilka tidsperioder olika personer varit ägare till bolagen.

Nästa led i utredningens förslag är införandet av själva kärnan i förslaget, nämligen aktieägarregistreringen. Myndigheten tillstyrker förslaget i sin helhet. Den föreslagna tidpunkten ligger dock väl långt fram i tiden. Vidare är det självklart att PRV ska vara registerförare för alla privata bolag förutom de som väljer VPC,s avstämningsregister. Sammanfattningsvis är således myndigheten i Umeå positiv till förslaget angående ny aktiebolagslag och aktieägarregister i enlighet med ovan angivna synpunkter.

Ekobrottsmyndigheten (EBM)

Ekobrottsmyndigheten tillstyrker förslaget om inrättande av ett centralt aktieägarregister.

Förslaget om införande av ett centralt aktieägarregister har sitt ursprung i dåvarande Riksenhetens mot ekonomisk brottslighet rapport Bolagsplundring - översiktlig kartläggning och förslag till åtgärder (Åklagarväsendet Rapport 1996:1). Trots att diskussionen om ett aktieägarregister initierats av en myndighet vilken haft fördelarna för brottsbekämpningen som utgångspunkt vill Ekobrottsmyndigheten understryka att inrättandet av ett sådant register även innebär uppenbara fördelar för rättslivet i övrigt. Detta konstaterar också Bulvanutredningen i den del av sitt betänkande som Aktiebolagskommittén citerar (jfr. sid. 116 f.).

Ekobrottsmyndigheten instämmer också i Aktiebolagskommitténs uttalande att det traditionella pappersbaserade systemet inte motsvarar moderna krav och att tiden därför är mogen att överge aktiebreven och övergå till ett kontobaserat system motsvarande det som i dag gäller för avstämningsbolagen. En sådan förändring hade enligt Ekobrottsmyndighetens uppfattning i vilket fall som helst kommit att genomföras inom en tämligen snar framtid. Samtidigt är det uppenbart att inrättandet av ett aktieägarregister skulle ha en positiv inverkan på kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Upptäcktsrisken skulle öka och utredningsverksamheten effektiviseras. En obligatorisk registrering kan därutöver förutses ha en brottsförebyggande effekt.

Ekobrottsmyndigheten inser att införandet av ett centralt aktieägarregister kräver ett omfattande förberedelsearbete och att man därför får räkna med att det tar tid innan övergången till ett nytt kontoföringssystem kan genomföras. Det borde trots detta enligt myndighetens uppfattning vara möjligt att genomföra denna angelägna reform tidigare än per den 1 januari 2010 vilket kommittén föreslagit.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ)

BRÅ har inte något att erinra mot förslaget, men vill ändå göra följande kommentar med anledning av den kritik som riktats i ett flertal reservationer. För att bekämpa den ekonomiska och organiserade brottsligheten är det angeläget att kunna kartlägga vilka som äger bolag, kopplingar mellan ägare och bolag samt utländska äganden. Det är därför nödvändigt att få ett ägarregister. Frågan om behovet har dessutom varit föremål för remiss i samband med Bulvanutredningen.

Inom EU pågår olika arbeten för att ta fram metoder för att använda de register över företag som finns i olika länder. Särskilt det nederländska justitiedepartementet har varit aktivt. I Nederländerna används också register över företag, ägare och kopplingar mellan dessa som ett hjälpmedel i brottsbekämpningen (se SOU 1997:111). Det förslag som kommittén nu lagt fram ligger, såvitt BRÅ kan bedöma, i linje med de intressen som finns inom EU för att bekämpa brott.

Datainspektionen

Datainspektionen instämmer i vad som anförts angående skapandet av ett centralt aktieägarregister i reservation och särskilt yttrande på s. 427 i betänkandet. "Med tanke på att registret skulle komma att omfatta över en halv miljon aktieägare och rättighetshavare anser vi att integritetsskyddsaspekterna förtjänat avsevärt större uppmärksamhet."

Datainspektionen är positiv till att begränsningsregeln för avstämningsbolag (senare publika bolag) utvidgas. Den tillgängliga informationen räcker för att få kännedom om maktstrukturen i bolagen och minskar samtidigt risken för att informationen används för ej avsedda ändamål.

Riskerna för att uppgifter avseende de privata bolagen (tidigare kupongbolag/ övriga bolag) missbrukas ökar väsentligt genom inrättandet av ett centralt aktieägarregister eftersom offentligheten beträffande dessa ökar och uppgifterna blir väsentligen mer lättillgängliga

genom att de finns samlade i ett register där det tidigare krävdes mycket arbete för att få fram motsvarande uppgifter. För att förhindra kartläggningar av t ex aktieägares aktieinnehav föreslår kommittén ett förbud mot att samköra olika bolags avstämningsregister. Datainspektionen vill understryka att detta är en mycket viktig begränsning för att motverka integritetsintrång samt för att avstämningsregistren inte skall används för andra syften än de avsedda.

Statskontoret

En reform i två steg

Kommittén föreslår att ett aktieägarregister införs i två steg. I ett första steg avskaffas aktiebreven och utdelningskuponger i de nuvarande kupongbolagen (aktiebrevsreformen) och i ett andra steg avskaffas aktieböckerna och ersätts av avstämningsregister i samma grupp av bolag (kontoreformen). Motivet för denna lösning är att ett aktieägarregister inte kan bli tillförlitligt med mindre aktieägarna själva i sitt eget intresse önskar registrera sina aktieinnehav. Statskontoret delar den uppfattningen.

Den etappvisa utvecklingen som kommittén förordar skiljer sig emellertid från det principförslag som Bulvanutredningen föreslog (SOU 1998:47). Det förändrar förutsättningarna för att bedöma effekterna av införandet av ett aktieägarregister. Redan under steg ett uppkommer enligt kommittén en del av de positiva effekter som ett aktieägarregister är tänkt att ge (sid. 161 ff). Det gäller t.ex. aktieböckernas ökade betydelse i kreditupplysningsarbetet och förbättrade förutsättningar för de brottsbekämpande myndigheterna att utreda ekonomisk brottslighet i aktiebolagen.

Det mervärde som ett aktieägarregister i steg 2 beräknas ge bör därför bedömas i förhållande till det läge som råder efter det att en aktiebrevsreform har genomförts. En fylligare redovisning av förhållandena i Norge efter den där nyligen genomförda reformen skulle enligt Statskontoret ha underlättat en sådan analys. Även erfarenheter från Danmark borde ha givits ett ökat utrymme.En invändningen mot en aktiebrevsreform är att aktieägarboken i fåmansbolag i praktiken förs av aktieägarna själva med de möjligheter till manipulation i eget intresse som föreligger. Kommittén konstaterar också att man måste räkna med att det kommer att finnas bolag vars aktieböcker inte är fullständiga eller korrekta efter det att aktiebrevsreformen genomförts. Eftersom en korrekt aktiebok är en grundbult inför uppbyggnaden av ett aktieägarregister borde kommittén enligt Statskontoret ytterligare övervägt hur man skall kunna nå det målet.

Samhällsekonomisk bedömning

Kommittén inte har haft i uppgift att pröva om det är lämpligt att införa ett aktieägarregister. Det saknas därför i betänkandet en samlad redovisning av effekterna av ett register som kan ställas mot de kostnader som systemförändringen medför. Kommitténs kostnadsberäkningar begränsas också till att avse kostnaderna hos PRV i anslutning till uppbyggnaden och driften av aktieägarregistret.

För bolagen uppstår i samband med såväl aktiebrevsreformen som kontoreformen kostnader för att söka information om och lära sig de förändringar som skall genomföras. Nya rutiner behöver utvecklas. Det rör sig om ett stort antal företag, varav många är små. Varje timme

som skulle behöva avsättas motsvarar en kostnad på drygt 100 milj. kr om man räknar med en timkostnad på 400 kr. I anslutning till aktiebrevsreformen uppstår också ökade revisionskostnader till följd av utökade uppgifter för revisorerna. Kontoreformen kommer att medföra att bolagen att tvingas att använda dubbla system under den period som registeruppbyggnaden pågår. Med de antaganden som kommittén gjort innebär detta att bolagen i genomsnitt måste utnyttja dubbla system under ett och ett halvt år.

På liknande sätt får aktieägarna (i den mån de inte är liktydiga med bolaget) kostnader för att sätta sig in i förändringarna och vidta de åtgärder som behövs för att deras rättigheter skall bli tillvaratagna. Det kan heller inte uteslutas att de lider rättsförluster.

Det finns därför ingen samlad bild av systemförändringens samhällsekonomiska intäkter och kostnader. Statskontoret anser att en sådan bild behövs inför ett beslut om genomförande.

PRV som registerförare

Kommittén föreslår att PRV skall ha ansvaret för att föra avstämningsregister för de privata bolag som inte väljer någon central värdepappersförvarare.

Kommittén anser det inte lämpligt att skapa konkurrens genom att i författning ålägga en myndighet att bedriva viss näringsverksamhet. Syftet med att föreslå PRV som registerförare är inte enligt kommittén att förverkliga intentionerna bakom lagen om kontoförande institut genom att skapa en konkurrensutsatt marknad för värdepapperstjänster. Samtidigt konstaterar kommittén att PRV och VPC kommer att konkurrera och att en konkurrensneutral reglering bör eftersträvas. Enligt kommittén bör detta ske genom att så långt som möjligt samma regelverk tillämpas för PRV som för andra centrala värdepappersförvarare. Samtidigt föreslås flera undantag.

Statskontoret finner att resonemanget delvis är motsägelsefullt. Kommittén har inte heller beaktat de principiella skillnader som föreligger mellan ett företag och en myndighet när det gäller t.ex finansiering och kapitalförsörjning.

VPC och PRV kommer med kommittén förslag att verka på två delmarknader. VPC verkar i huvudsak bland de publika bolagen och PRV bland de privata bolagen. Den konkurrens som kan uppstå gäller privata bolag. Kommittén antar dock att de allra flesta privata bolagen kommer att anslutas till PRV:s system. Det innebär att staten skulle bli en dominerande aktör på den marknaden med unika konkurrensfördelar, vilket kan leda till att eventuella nya aktörer avskräcks från att etablera sig.

Ett sätt att undvika att PRV:s närvaro och agerande snedvrider konkurrensen på marknaden vore att hindra PRV från att söka nya kunder bland dem som tidigare gjort ett aktivt val av värdepappersförsvarare. Statskontoret vill emellertid inte nu förorda en sådan lösning. Det föreligger en betydande osäkerhet om hur företagsbildningen på området kommer att utvecklas och om det finns några reella förutsättningar för konkurrens i framtiden. På kort sikt skulle det leda till påtagliga nackdelar för bolagen om de inte fritt kan välja mellan VPC och PRV. Statskontoret ställer sig därför bakom förslaget att PRV är registerförare för de privata bolag som inte väljer central värdepappersförvarare. För flertalet bolag samlas då också kontakten i registerfrågor till en instans vilket är en fördel.

Däremot ifrågasätter Statskontoret förslagen om att regler beträffande auktorisation och tillsyn inte skall tillämpas på PRV. Konkurrensskäl talar för att samma regler för alla aktörer så långt som möjligt tillämpas. Mot kommitténs synpunkt, att det inte är vanligt att en myndighet har tillsynsansvar övre en annan myndighets verksamhet, kan invändas att det inte är vanligt att en myndighet bedriver offentligrättslig verksamhet delvis i konkurrens med privata företag. Vilka regler som PRV bör omfattas av bör därför övervägas ytterligare.

Statskontoret anser inte heller att den föreslagna begränsningen för PRV, att endast kunna träffa avtal med privata bolag, räcker för att säkerställa att PRV bara kommer att syssla med registerföring och inte tillhandahålla andra tjänster. Ytterligare preciseringar behövs.

För att sträva mot konkurrensneutralitet är det viktigt att verksamheten inom PRV bedrivs åtskilt från PRV:s övriga verksamhet och att det finns en ekonomisk särredovisning. Statsmakterna måste också lägga fast det ekonomiska målet för verksamheten.

Kostnader för uppbyggnad och drift av ett aktieägarregister

Kommittén redovisar kostnader för utveckling (5,3 milj. kr), registeruppläggning (9,9 milj. kr.) samt årliga drift (17,5 milj. kr) för kontoreformen. Därtill kommer kostnader för informationsinsatser som uppskattas till 4 milj. kr.

Det är svårt att bedöma de kostnadsberäkningar som redovisas eftersom underlaget är så summariskt. Statskontoret ställer sig emellertid frågande inför relationen mellan registeruppläggningskostnaden och den årliga driftskostnaden som anges. Med hänsyn till det stora antal bolag som berörs och att registret skall uppdateras under uppläggningstiden förefaller uppläggningskostnaden att vara underskattad.

Kostnaden för informationsinsatser kan också vara underskattad. Informationsinsatser behövs inför såväl en aktiebrevsreform som en kontoreform. Betänkandet är otydligt på denna punkt.

Finansiering

Statskontoret delar kommitténs uppfattning att ett registreringssystem bör finansieras genom avgifter och att informationsinsatser bör bekostas med statliga medel.

Kommittén anser att det saknas anledning att reglera vilka avgifter som PRV skall ta ut i det nya systemet. Är det enskilda bolaget inte nöjt med PRV:s prissättning får det enligt kommittén träffa avtal med en annan central värdepappersförvarare. Statskontoret delar inte kommitténs uppfattning.

Kommittén refererar hur VPC:s avgiftssystem och hur PRV:s nuvarande och föreslagna avgiftssystem för den nuvarande registreringsverksamheten är uppbyggda.

Av beskrivningen framgår att VPC:s avgiftssystem präglas av prestationsrelaterade avgifter. PRV:s nuvarande system bygger också på liknande grunder. Det föreslagna systemet baseras på nyregistreringsavgifter och årliga registerhållningsavgifter. Kopplingen mellan avgifter och prestationer blir inte vägledande för prissättningen.

Kommittén ser flera fördelar med PRV:s föreslagna avgiftsmodell. Den största vinsten är att PRV:s administration underlättas. Nackdelarna är, anser kommittén, framför allt att modellen kan ifrågasättas ur rättvisesynpunkt.

Statskontoret menar att en avgiftsmodell inte kan motiveras utifrån en omsorg om PRV:s administration. Rent principiellt bör utgångspunkten vara att avgifter relateras till de prestationer som utförs. Det talar för ett avgiftssystem som är uppbyggt kring principer liknande dem som VPC har.

Om avgiftssystemet utformas så att överlåtaren och förvärvaren inte skall stå för kostnader för registreringen hos PRV utan dessa påförs bolagen bör enligt Statskontorets mening detta sanktioneras av statsmakterna.

I betänkandet anges att många bolag, ofta små företag, har stabila äganderättsförhållanden med en eller två aktieägare. Statskontoret anser därför att det också behövs en närmare analys av hur olika grupper av bolag kommer att utnyttja systemet. En sådan analys skulle kunna ge underlag för att bedöma behovet av riktlinjer för prissättningen för de registreringsåtgärder som bolagen ger upphov till.

Föreningen Svenskt Näringsliv och Svenska Handelskammarförbundet

Avskaffande av aktiebreven

Organisationerna är i princip positiva till förslaget att avskaffa aktiebreven. Värdepappersbaserade system kan i dag sägas vara föråldrade och överges på allt flera områden. Härigenom torde avsevärda kostnadsbesparingar kunna göras. Vissa särskilda problem som följer med papper som rättighetsbärare, framförallt när papperen förkommer, torde också därigenom kunna undvikas.

En förutsättning för en övergång till ett papperslöst system är dock att aktieägarnas rättigheter kan säkerställas. Förslaget fordrar på denna punkt ytterligare bearbetning. Kommittén föreslår att det sakrättsliga skyddet för en förvärvare av aktier knyts till införandet i aktieboken. Organisationerna anser att det är lämpligare att, som i de nyligen införda norska reglerna och mera i överensstämmelse med traditionell svensk sakrätt, låta förvärvarens meddelande till bolaget om förvärvet vara avgörande. Härigenom undviks bl.a. nackdelar för förvärvaren om bolaget av någon anledning underlåter eller dröjer med att registrera aktieförvärvet. Samtidigt innebär kravet på meddelande att bolaget erhåller nödvändig information för att kunna hålla aktieboken korrekt. Det bör därvid stå bolagen fritt att själva avgöra om de vill föra aktieboken manuellt eller med hjälp av datateknik.

Aktieägarregister

Organisationerna motsätter sig införande av ett centralt aktieägarregister och ansluter sig därvid till det särskilda yttrandet av sakkunniga Lars Bredin, Jan Bökmark, Sven Ekholm, Johan Gernandt, Per-Ola Jansson, Hans Peter Larsson, Sten Lundvall och Ulf Magnusson. Organisationerna vill särskilt framhålla att det inte föreligger någon övertygande utredning som visar att ett centralt aktieägarregister skulle vara ett effektivt medel för bekämpande av ekonomisk brottslighet - en i och för sig angelägen uppgift. Tvärtom finns en beaktansvärd

risk för att ett centralt register skulle kunna komma att missbrukas i brottsliga syften. Ett centralt aktieägarregister skulle komma att belasta företagen med kostnader och olägenheter utan att tillföra motsvarande fördelar.

Finansinspektionen

Förslaget berör endast delvis Finansinspektionens verksamhetsområde och Finansinspektionen begränsar yttrandet i denna del till att avse sådana delar.

Steg 1. Aktiebrevsreformen

Finansinspektionen har inga invändning mot förslaget att avskaffa aktiebreven i kupongbolagen och anser att förslaget i denna del är väl utformat.

Steg 2. Kontoreformen

Finansinspektionen har inga synpunkter på huvuddragen i förslaget. Finansinspektionen anser emellertid att det är svårt att avgöra vilka konsekvenser och tillämpningsproblem systemet med en kontoreform kan få innan aktiebrevsreformen trätt i kraft och kunnat utvärderats.

Ekonomistyrningsveket (ESV)

ESV ställer sig bakom kommitténs förslag att på sikt ta bort aktiebreven eftersom hanteringen av dessa är otidsenlig och kan medföra stora kostnader. ESV anser dock att kommittén inte i tillräcklig grad har utrett konsekvenserna av att ta bort aktiebreven, t.ex. i vilken utsträckning kupongbolag kan ta fram fullständiga aktieböcker. Lagstiftaren bör uppmuntra att kupongbolag frivilligt övergår från aktiebrev till databaserade aktieregister. ESV anser vidare att kommittén inte kunnat påvisa fördelarna med ett centralt aktieägarregister och att frågan bör utredas vidare innan ett sådant register införs.

Riksskatteverket (RSV)

RSV tillstyrker förslaget att aktiebrev och aktiekuponger avskaffas och det införs ett kontobaserat system.

Allmänt

Kommittén har genom tilläggsdirektiv fått i uppgift att lämna ett förslag till regler, som innebär att alla aktieägare i samtliga bolag (utom avstämningsbolag) ska antecknas i ett centralt register. Det förslag kommittén lämnar innebär en övergång till ett kontobaserat system, som liknar det som gäller för avstämningsbolagen i dag. Innebörden härav är att aktiebrev och kuponger avskaffas och aktieägarnas rättigheter görs beroende av en registrering i aktieägarregistret.

RSV har i andra sammanhang framfört att ett centralt aktieägarregister skulle vara av stort värde för kronofogdemyndigheterna (KFM ) och skattemyndigheterna. Verket anser fortfarande att det är mycket angeläget att regler om obligatorisk ägarregistrering införs.

För exekutionsväsendet behövs ett aktieägarregister för att underlätta KFM:s indrivningsarbete samt tillsynen över näringsförbud och konkursförvaltarnas arbete. Vidare är det angeläget att kreditgivare m.fl. får möjlighet att på ett bättre sätt än i dag skydda sig mot brottslighet i form av bolagsplundring och kreditbedrägerier m.m.

RSV vill i detta sammanhang särskilt peka på att det i mål, där KFM eller konkursförvaltare är part, förekommer att bolagsstämmoprotokoll och andra handlingar misstänks vara antedaterade eller osanna. Det är exempelvis inte ovanligt att det görs gällande att en viss person vid en viss tidpunkt hade alternativt saknade rätt att företräda bolaget. Så länge inte någon annan än bolagets styrelse ansvarar för att aktieboken förs på ett korrekt sätt är möjligheterna att kontrollera, alternativt motbevisa, vem som ägt företräda ett visst bolag när en viss rättshandling företogs små. Dessa problem medför i praktiken, att borgenärerna har svårt att komma till sin rätt när de ska utverka exekutionstitel och att bl.a. konkursbeslut upphävs av formella skäl.

Ett införande av aktieägarregister skulle också innebära andra positiva effekter för skattemyndigheterna. De uppgifter om aktieägare som lämnas av fåmansföretag och som basregistreras av skattemyndigheten kan löpande ersättas med säkrare ägaruppgifter från aktieägarregistret. För denna kategori av bolag skulle med andra ord uppgiftslämnandet kunna förenklas, eftersom uppgifterna inte behöver hämtas in särskilt om de finns i ett centralt register. Möjligheterna till service från myndigheterna skulle också förbättras. Exempelvis kan målgruppen delägare i aktiebolag identifieras säkrare för utskick av riktad information.

En annan konsekvens är att lagen om kontoföring av finansiella instrument skulle kunna tillämpas generellt för alla aktiebolag. Förslaget skulle kunna medföra en skyldighet för bolagen att lämna kontrolluppgift enligt 3 kap. 27 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Utöver uppgift om utdelning ska i sådana fall lämnas uppgifter om avdragen skatt samt innehav av aktier vid årets utgång.

Kommittén föreslår att själva övergången till ett kontobaserat aktiehanteringssystem ska genomföras i två steg. I det första avskaffas aktiebrev och kuponger och ersätts med en notering i aktieboken med samma rättsverkningar som ett innehav. Efter några år förs sedan - i steg 2 - uppgifterna från aktieböckerna över till centralt aktieägarregister.

Förvaltarregistrering

För att tillgodose KFM:s skyldighet att efterforska utmätningsbar egendom är det angeläget att kontobaserade system ordnas på sådant sätt att KFM kan erhålla snabb och fullständig information om en gäldenärs samtliga aktieinnehav. För att detta ska vara möjligt måste det finnas erforderliga sökmöjligheter i fråga om alla typer av aktiebolag. RSV föreslår därför att uppgifter om aktieägare alltid ska registreras såväl i fråga om VPC-bolag som övriga bolag i aktieboken/avstämningsregistret.

Visserligen har KFM rätt att med stöd av 4 kap. 15 utsökningsbalken inhämta uppgifter om aktieinnehav från banker och fondkommissionärer m.fl. även i de fall uppgifters som en följd av förvaltarregistrering inte omfattas av allmänhetens insyn. För KFM:s del är det emellertid tidsödande att uppgifter behöver inhämtas från ett mycket stort antal förvaltare.

Om uppgift om ägare alltid registrerades, så skulle det också bli möjligt att få uppgifter om vem som är äger aktier som är förvaltarregisterade inte enbart i Sverige utan också utomlands.

I likhet med vad som gäller enligt 8 kap. 22 sekretesslagen (1980:100) för panträttsinnehavare i fast egendom kan det emellertid finnas anledning att undanta uppgifter om panthavare från offentlighet, när sakrättsliga konsekvenser har knutits till registreringen, se s. 176 i bilaga till betänkandet.

Inskränkningen i offentlighet bör emellertid, enligt RSV:s uppfattning, inte utformas på det sätt som föreslås i 4 kap. 5 och 18 §§ NABL (bilagan s. 16 och 18). Uppgift om utmätta aktier samt om vem som är förvaltare i aktieägares konkurs bör vara tillgängliga för envar i "icke VPC-bolag". Sådana uppgifter har i fråga om bolag som endast har ett fåtal ägare betydelse i samband med affärskontroll.

Det kan påpekas att bulvanutredningen i betänkandet Bulvaner och annat (SOU 1998:47) ansåg att det enda undantag från offentlighet som borde övervägas i aktieboken var uppgifter om pantsättningar (sa. s. 150).

"Steg 1" – aktiebrevsreformen

RSV delar kommitténs uppfattning att det är förutsättning för en smidig övergång till en obligatorisk registrering i ett avstämningsregister att uppgifterna i aktieböckerna blir betydligt mera tillförlitliga än i dag. Det är därför angeläget att den nuvarande ordningen enligt vilken aktieägare kan vara anonyma genom att avstå från att registrera sig i aktieboken ändras. Det kan behövas särskilda incitament för att aktieägarna i eget intresse ska registrera sig.

Enligt kommitténs förslag kommer bolagen själva att föra sina aktieböcker. RSV är tveksamt till detta. Registreringsåtgärder som får viktiga rättsverkningar kommer enligt förslaget att lämnas ut till 270 000 aktiebolag med varierande juridisk och administrativ kompetens. Det är rimligt att anta att kvaliteten på aktieboken kommer att variera i hög grad från bolag till bolag vid periodens slut.

Tveksamheten mot att bolagen själva ska föra aktieboken blir ännu större av att företagen/aktieägarna i eget intresse lätt kan manipulera aktieboken eller låta den försvinna. Aktiebreven finns det heller ingen anledning att bevara i ett kontobaserat system. Som ett led i ekonomisk brottslighet kan då alla spår av aktieägarna försvinna. Detta skulle vara en märklig effekt, eftersom det kontobaserade ägarregistret föreslås infört för att bekämpa sådan brottslighet.

Det skulle, enligt RSV:s uppfattning, vara lämpligt att denna uppgift i stället ombesörjs av en oberoende förvaltare - på samma sätt som VPC gör för de ungefär 800 avstämningsbolag som finns i dag.

RSV föreslår att inriktningen av steg 1 förändras på följande sätt:

Aktiebrev och kuponger behålls och blir fortsatt bärare av rättigheter samtidigt som bolagen åläggs att se till att aktieböckerna blir uppdaterade och tillförlitliga. Aktiebreven avskaffas först i steg 2, när aktieböckernas uppgifter läggs över till det centrala aktieägarregistret. Aktiebolag med oklara ägarförhållanden kan föras över till ett särskilt register hos PRV. Det blir sedan ett gemensamt ansvar för främst bolaget och i viss mån PRV att utreda ägarförhållandena.

Verket tillstyrker förslaget om att en anteckning i aktieboken ska bli rättsgrundande såvitt gäller rätten till utdelning och andra ekonomiska förmåner. RSV tillstyrker också förslaget om att bolagets revisor ska bli skyldig att granska att aktieboken förs på ett korrekt sätt liksom att den som berörs av en ändring i aktieboken alltid ska underrättas. Om dessa förslag genomförs, kan man utgå från att kvaliteten på aktieböckerna kommer att förbättras.

Den informationsskyldighet till den som berörs av en ändring (4 kap. 20 § NABL) bör, enligt RSV:s uppfattning, vara skriftlig och utformas enligt vad som i dag gäller för underrättelser till styrelseledamöter m.fl. enligt 44 a aktiebolagsförordningen (1975:1387). Det framstår som lämpligt att underrättelser om ändringar i aktieboken ska sändas till den som registreringen berör på dennes folkbokföringsadress eller, om sådan adressuppgift saknas, till den i ärendet uppgivna adressen; jfr s. 146 i bilagan, där det antas att underrättelse ska kunna ske även muntligt.

KFM har rätt att med stöd av 4 kap. 15 utsökningsbalken hämta in uppgifter om aktieinnehav från banker och fondkommissionärer m.fl. även i de fall uppgifterna som en följd av förvaltarregistrering inte omfattas av allmänhetens insyn. Det är emellertid mycket arbetskrävande för KFM att hämta in uppgifterna genom förfrågningar hos ett stort antal förvaltare. Om uppgift om ägare alltid registrerades skulle det också bli möjligt för KFM att få uppgifter om vem som äger aktier som är förvaltarregistrerade inte enbart i Sverige utan också utomlands. Vidare skulle förfarandet enligt 4 kap. 30 § fjärde stycket utsökningsbalken i samband med att förvaltarregistrerade aktier blir föremål för utmätning kunna förenklas.

"Steg 2" – Kontoreformen

RSV är tveksamt till om uppgifterna i aktieboken, även om kvaliteten på aktieböcker torde förbättras successivt under ett övergångsskede, kan läggas till grund för ingångsregistreringen. Det framstår inte heller som en lämplig ordning att det enbart är överlåtaren av aktierna som ska vara behörig att göra anmälan till registret om att aktierna bytt ägare. Enligt RSV:s bedömning behöver kommitténs förslag om hur de centrala värdepappersförvaltarna ska få del av uppgifter som ska föras in i avstämningsregistret kompletteras. Detta i synnerhet som aktier i bolag med ett fåtal ägare ofta överlåts utan förmedling av bank eller fondkommissionär, jfr s. 166-167 i bilagan.

Vem ska föra avstämningsregistret?

RSV delar inte kommitténs uppfattning om att PRV ska upprätta avstämningsregister endast i fall då bolaget själv har valt PRV eller inte har valt någon annan värdepappersförvarare. Det framstår för RSV som om det skulle vara mera rationellt att PRV ska vara registreringsmyndighet för samtliga bolag som inte är VPC-registrerade, eftersom PRV har hand om andra uppgifter om bolag.

Aktiebolagen, som nästan alltid anmäler byte av styrelse och verkställande direktör när ägarförändringar skett, bör inte vara hänvisade till att samtidigt behöva vända sig till olika institutioner. Det är också önskvärt att KFM inte ska behöva vara hänvisad till att inhämta uppgifter om en gäldenärs aktieinnehav från flera olika värdepappersförvaltare.

Det kan påpekas att Bulvanutredningen i sitt betänkande utförligt redovisat en rad fördelar med att PRV blir registreringsorgan (SOU 1998:47 s. 143 tf.). Övergångsbestämmelser

RSV tillstyrker förslaget om att de bolag som vid övergången till ett kontobaserat system inte överlämnar sin aktiebok ska kunna sättas i likvidation, jfr bilagan s. 186.

RSV är tveksamt till att endast aktiebokens innehåll skulle behöva redovisas i skede 2 - när det centrala kontosystemet ska byggas upp. Det är - trots den kvalitetsförbättring som kan förväntas genom den utökade revisorskontrollen m.m. - tveksamt om uppgifterna i aktieböckerna kommer att vara tillräckligt tillförlitliga för att kunna ligga till grund för direkt överföring till aktieägarregistret.

Till skillnad mot kommittén bedömer RSV att registreringen i ett avstämningsregister, som ska medföra sakrättliga verkningar, inte bör bygga endast på de uppgifter som de cirka 270 000 bolagen inrapporterar. Det skulle innebära en betydande risk för rättsförluster om bolagens anmälningar skulle bli avgörande för äganderättsfrågan.

En tänkbar alternativ övergångslösning skulle kunna bygga på de regler som gäller för kupongaktiebolag som i dag övergår till att bli avstämningsbolag, se SOU 1998:47 s. 154-156. Ett annat alternativ, som Bulvanutredningen diskuterar, men som förefall tveksamt, är att aktiebolagen själva skulle anförtros uppgiften att till PRV översända inte bara aktieboken utan också aktiebreven. I så fall skulle varje enskild aktieägare inte behöva ombesörja att aktiebreven kommer PRV till handa.

RSV finner det önskvärt att övergången till ett kontobaserat system kan genomföras tidigare än föreslagna 1 januari 2010. Även om kommitténs förslag behöver omarbetas på flera punkter, så torde erfarenheter av olika kontosystem som finns i dag underlätta uppbyggnaden av ett nytt aktiekontosystem. I avstämningsbolagen har aktiebreven avskaffats med början redan under 1970-talet och beträffande samtliga avstämningsbolag när aktiekontolagen (1989:827) trädde i kraft den 1 juli 1990.

Aktiebolagskommitténs delbetänkanden m.m.

Frågan om rättsverkningar bör knytas till anmälan eller registreringen hos PRV av styrelseändringar o.dyl. hör nära samman med de frågor som aktualiseras i samband med ett centralt aktieägarregister, se RSV:s yttrande den 6 september 1999, dnr 4831-99/150, över delbetänkandet Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). I yttrandet redogörs utförligt för vilka svårigheter borgenärer kan drabbas av när de försöker få en fordran fastställd. Det kan finnas anledning att på nytt se över dessa frågor i samband med en beredning av förslaget till aktieägarregister.

I en bilaga till slutbetänkandet läggs fram förslag om införande av ett aktieägarregister. Lagförslaget har inte inarbetats i NABL utan finns enbart i bilagan. Reformen är tänkt att genomföras i två steg. Om förslaget genomförs avskaffas aktiebreven även för kupongbolagen och möjligheterna för aktieägarna att utöva sina rättigheter grundas på att de finns införda i aktieägarregistret. Detta medför att aktieägarna har ett betydande intresse av att registers sina innehav vilket i sin tur medför tillgång till aktuella ägarförhållanden i bolagen. En sådan ordning är också önskvärd från skattekontrollsynpunkt och SKM tillstyrker förslaget.

Skattemyndigheten i Malmö

SKM instämmer i kommitténs bedömning och menar att ett centralt aktieägarregister skulle vara av stort värde också för vår myndighet. Dock förordas en annan inriktning av steg l. Kommittén har genom tilläggsdirektiv fått i uppgift att lämna ett förslag till regler, som innebär att alla aktieägare i samtliga bolag (utom avstämningsbolag) skall antecknas i ett centralt register. Det förslag kommittén lämnar innebär en övergång till ett kontobaserat system, som liknar det som gäller för avstämningsbolagen idag. D.v.s. aktiebreven och kupongerna avskaffas och aktieägarnas rättigheter görs beroende av en registrering i aktieägarregistret.

I andra sammanhang har framförts att ett centralt aktieägarregister skulle vara av stort värde för SKM vid utredningar av ekonomisk brottslighet. Detta gäller naturligtvis fortfarande. Men även andra gynnsamma effekter skulle uppkomma för SKM om ett generellt kontosystem för aktier införs. Exempelvis kan de aktieägaruppgifter som lämnas av företagen själv och som registreras i BAS-registret, ersättas av säkrade ägaruppgifter från PRV. En stor fördel är också att ägarregistret sedan ständigt kan hållas aktuellt på ett enkelt sätt. En annan följd är att lag om kontoföring av finansiella instrument kan tillämpas generellt för alla aktiebolag. Därigenom inträder en utvidgad kontrolluppgiftsskyldighet. Enligt 3 kap. 27 § LSK skall då, förutom uppgift om utdelning, även uppgifter lämnas om avdragen preliminärskatt och innehav av aktier vid årets utgång.

Själva övergången till ett kontobaserat aktiehanteringssystem föreslår kommittén skall ske i två steg. I det första avskaffas aktiebrev och kuponger och ersätts av en anteckning i aktieboken - med samma rättsverkningar som ett innehav. Efter några år förs sedan - i steg 2 - uppgifterna från aktieböckerna över till det centrala aktieägarregistret som kommer att föras av PRV.

I steg 1 kommer bolagen själv att föra sina aktieböcker. SKM är tveksam till detta förslag från kommitténs sida, som lämnats för att säkerställa att aktieböckerna blir tillförlitliga. Registreringsåtgärder som får viktiga rättsverkningar kommer enligt förslaget att lämnas ut till 270 000 aktiebolag med mycket varierande juridisk kompetens. Kvaliteten kommer därför säkert att variera i hög grad från bolag till bolag vid periodens slut. En sådan uppgift bör lämpligen skötas av en oberoende förvaltare - på samma sätt som VPC gör för de cirka 800 avstämningsbolag som finns idag. Tveksamheten från SKM:s sida blir ännu större av att företagen/aktieägarna i eget intresse lätt kan manipulera aktieboken eller helt enkelt låta den försvinna. Aktiebreven finns det heller ingen anledning att bevara i ett kontobaserat system. Som ett led i EKO-brottslighet kan då alla spår av aktieägarna försvinna, vilket blir en

märklig effekt, eftersom det kontobaserade ägarregistret föreslås infört för att bekämpa nämnda brottslighet.

SKM föreslår därför att inriktningen av steg 1 förändras på följande sätt. Aktiebrev och kuponger behålls och blir fortsatt bärare av rättigheter samtidigt som bolagen åläggs att se till att aktieböckerna blir uppdaterade och tillförlitliga. Aktiebreven avskaffas först i steg 2, när aktieböckernas uppgifter läggs över till det centrala aktieägarregistret. Aktiebolag med oklara ägarförhållanden kan föras över till ett särskilt register hos PRV. Det blir sedan ett gemensamt ansvar för främst bolaget och i viss mån PRV att utreda ägarförhållandena.

Övergången till ett nytt kontoföringssystem kan enligt kommitténs tänkta tidtabell ske först 2010-01-01. SKM anser att denna tidpunkt ligger oacceptabelt långt fram i tiden. Det bör vara möjligt att korta ner den med flera år, åtminstone om inriktningen av steg 1 ändras enligt det förslag som lämnats ovan av SKM.

Skattemyndigheten i Göteborg

Kommittén föreslår att samtliga aktieägare i alla bolag (förutom avstämningsbolag vilka redan idag har sin aktiebok centralt registrerad) ska finnas antecknade i ett centralt register.

Kronofogdemyndigheten i Stockholm

Steg l: Aktiebrevsreformen

4 kap. 5 § Aktiebokens offentlighet

Begränsningsregeln för avstämningsbolag, dvs. att utskrift av aktieboken inte får innehålla uppgifter om aktieägare vars röstandel är mindre än en tusendel av antalet röster, bör ses över. Dels p.g.a. att ett alltför stort antal aktieägare kommer att undantas från offentlig insyn och dels p.g.a. att begränsningsregeln styrs av om ett avstämningsförbehåll tagits in i bolagsordningen (4 kap. 7 § i kommitténs förslag). Eftersom bolaget självt beslutar om avstämningsförbehåll ska införas, styr det fortsättningsvis även indirekt över om namnen på samtliga aktieägare i bolaget ska vara offentliga eller inte.

4 kap. 19 § Rätt att bli införd i aktieboken

Det kan ifrågasättas om inte sakrättsligt skydd vid ägaröverlåtelse, pantsättning och vid andra rättigheter till aktier i bolag som inte är avstämningsbolag borde inträda på ett tidigare stadium än registrering i aktieboken. KFM förordar ändå vid alternativa överväganden kommitténs förslag, eftersom någon tvekan om huruvida sakrättsligt skydd uppkommit därmed inte bör råda, vilket ger klara regler som också minskar risken för efterhandskonstruktioner. Om anmälan om utmätning och pantsättning sker vid olika tillfällen, men uppgifterna inte införts i aktieboken, förlitar sig KFM på att styrelsen följer bestämmelserna i aktiebolagslagen och genast antecknar förändringarna. Dessutom har revisorns kontrollfunktion utökats till att även omfatta en kontroll av att bolagets aktiebok förs på ett korrekt sätt.

4 kap. 20 § Bolagets informationsskyldighet

Sakrättsligt skydd vid förvärv av aktie, pant eller annan rättighet erhålls genom anteckning i aktieboken för bolag som inte är avstämningsbolag. Det är därför viktigt att aktieägare eller annan vars rätt berörs av anteckningen, liksom ifråga om VPC-bolag, får ett skriftligt meddelande från bolaget när anteckningen gjorts. KFM anser att det inte ska ges möjlighet för bolaget att lämna en muntlig underrättelse. Det är betydelsefullt för samtliga som berörs av anteckningen att få en handling som styrker att anteckningen gjorts i aktieboken och för bolagets del att meddelandet har gått ut till dessa (Jfr 44 a aktiebolagsförordningen). Syftet med handlingen är att bereda de berörda möjlighet att snabbt agera vid felaktigheter.

4 kap. 21 § Utövande av vissa ur aktien uppkomna ekonomiska rättigheter

KFM delar kommitténs uppfattning att avskaffande av aktiebreven ligger i tiden i vårt datoriserade samhälle och att nuvarande aktiehantering är betungande och kostnadskrävande. Att ett papperslöst system fungerar väl har kunnat konstateras under en längre tidsperiod beträffande avstämningsbolagen.

KFM tillstyrker förslaget att aktiebrev och aktiekuponger avskaffas och att den funktion som dessa fyller ersätts med registreringar i aktieboken. Eftersom aktiebrev och kupongark lätt kan försvinna underlättar förslaget KFM:s möjligheter att utmäta aktier och vinstutdelningar. Att skapa en ordning där aktieägarna i eget intresse anmäler sitt aktieinnehav för registrering är effektivare och mera tilltalande än en straffsanktionerad registreringsplikt. En annan fördel är att uppgifterna i aktieboken kommer att bli mera tillförlitliga än idag.

4 kap. 23 § Skydd mot överlåtares borgenärer

KFM tillstyrker förslaget. Under en övergångsperiod kommer, efter att aktiebreven avskaffats, för "övriga bolag" sakrättsligt skydd mot överlåtares borgenärer att infalla senare än vad som idag gäller för kupongbolag och avstämningsbolag. Det är eftersträvansvärt att få en ordning som innebär liknande sakrättsliga bestämmelser för såväl avstämningsbolag som för övriga aktiebolag, vilket kommer att uppnås i steg 2.

8 kap. 3 § Revisorns uppgifter

KFM tillstyrker förslaget att revisorns uppgifter i bolag som inte är avstämningsbolag utvidgas.

Med hänsyn till att rättsverkningar nu knyts till anteckningarna i aktieboken, och att styrelsen i bolaget även i fortsättningen ska ansvara för att anteckningarna införs, är det viktigt att kontrollfunktionen fungerar på ett betryggande sätt.

Steg 2: Kontoreformen

KFM tillstyrker att aktieboken avskaffas för samtliga bolag och att uppgifterna i stället antecknas i avstämningsregistret. Det är en fördel att till övervägande del lika regler kommer att gälla för samtliga bolag. För avstämningsbolagen innebär förslaget en rationalisering genom att aktieboken upphävs. Dubbla registreringar av aktieägare behöver därmed inte ske.

Om steg 1 genomförs enligt kommitténs förslag kommer överföringen av uppgifterna från aktieboken till avstämningsregistret för "övriga bolag" att kunna ske med till övervägande del korrekta uppgifter. Särskilt mot bakgrund av den långa övergångsperioden - från år 2005 till 2010 - borde genomförandet kunna ske snabbt och rättssäkert.

Företagen kommer att få välja värdepappersförvarare. Kommittén räknar med att det kommer att bli en konkurrensutsatt verksamhet med flera aktörer på marknaden än idag. KFM vill därför peka på att det är synnerligen angeläget att PRV i sin egenskap av registerförare av det obligatoriska aktiebolagsregistret åläggs att i detta register även anteckna vilken värdepappersförvare som gäller för respektive bolag. Anteckningarna i registret måste avse samtliga bolag. Givetvis hade den bästa lösningen varit att PRV även fått tillgång till övriga värdepappersförvarares aktieägarregister. Det skulle underlätta oerhört för KFM:s arbete eftersom myndigheten då skulle slippa att skicka förfrågningar om innehav till samtliga värdepappersförvarare.

Fjärde AP-Fonden

Förslaget beträffande inrättande av ett centralt aktieägarregister motiveras av den vällovliga ambitionen att bekämpa ekonomisk brottslighet. Enligt vissa bedömare föreligger risk att ett sådant register tvärtom kan komma att utnyttjas för brottslighet och förslaget innebär dessutom ökade kostnader och andra olägenheter för företagen. Därför bör förslaget i vart fall utredas nogrannare.

Verket för näringslivsutveckling (NUTEK)

Enligt NUTEKs uppfattning finns ett antal goda skäl för att inrätta ett centralt aktieägarregister. Eftersom kornmitten inte haft i uppdrag att pröva lämpligheten av ett aktieägarregister, saknas dock en sammanhängande redovisning av nackdelarna med ett sådant. NUTEK delar kommitténs uppfattning att om ett sådant register skall inrättas bör detta ske vid samma tidpunkt för alla bolag. Registret bör utformas så att aktieägarna själva har incitament att registrera sina innehav. Ett aktieägarregister ökar möjligheten för bolagens intressenter att kunna skydda sina intressen vid oönskade ägarförändringar. Vid grövre brottslighet med användande av aktiebolag är dock en utformning så att det sakrättsliga skyddet är kopplat till en registrering inte tillräcklig för att hindra att bulvan-målvaktsförhållanden etableras.

Patent- och registreringsverket (PRV)

Kommitten har i enlighet med sina direktiv utarbetat förslag om ett aktieägarregister för andra aktiebolag än avstämningsbolag. Det har däremot inte ankommit på kommitten att göra någon närmare analys av i vad mån det finns behov av ett sådant register.

Det går givetvis att se fördelar med ett generellt aktieägarregister. För bedömning av ett visst företag kan ägarbilden vara av betydelse. PRV får inte sällan förfrågningar om vilka som innehar aktieposter i namngivna bolag.

Praktiska behov av detta slag får dock inte skymma de nackdelar som följer med en obligatorisk registrering av ägarförhållanden. En sådan ordning, som för övrigt inte har någon känd motsvarighet utomlands, riskerar att träda enskilda integritetsintressen för när. Vetskapen om att privata förmögenhetsförhållanden exponeras i fritt tillgängliga register kan tänkas avskräcka potentiella investerare från att tillskjuta medel till svenskregistrerade aktiebolag.

Mot bakgrund av vad som nu anförts anser PRV att nackdelarna överväger fördelarna. PRV avstyrker därför förslaget att införa ett aktieägarregister.

Om riksdagen beslutar att ett aktieägarregister skall införas, är det, enligt PRV:s mening, naturligt att följa kommitténs förslag att låta PRV ta på sig uppdrag som central värdepappersförvarare och föra register för de bolag som inte träffat avtal med en annan central värdepappersförvarare.

Beträffande kostnaderna för utvecklingen av ett registreringssystem för aktieägaruppgifter hänvisar PRV till verkets kostnadsberäkning som redovisats i rubricerad bilaga till slutbetänkandet s. 178.

Invest in Sweden Agency (ISA)

Kommittén föreslår att ett centralt aktieägarregister införs. Ett sådant skulle enligt ISA kunna underlätta framtagandet av statistik över det utländska ägandet i svenskt näringsliv. ISA tar emellertid inte ställning i frågan om den föreslagna modellen för register är den för företagen mest lämpade.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet

Det föreslagna centrala aktieägarregistret innefattar betydande ändringar i det aktiebolagsrättsliga regelsystemet och torde ge upphov till en hel del merarbete för aktiebolagen, aktieägarna och den statliga myndighet som skall handlägga registret. Enligt fakultetsnämndens bedömning skulle fördelarna med ett centralt aktieägarregister komma att bli begränsat när det gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Även om anteckning i registret skulle vara en förutsättning för att en aktieägare skall kunna utnyttja sina aktieägarrättigheter är det knappast troligt att detta medför att registret blir heltäckande. Ett närliggande sätt att kringgå kravet att behöva registrera sig som aktieägare är att låta ett utländskt bolag stå som innehavare av aktierna i ett svenskt aktiebolag. Den som inte vill synas i aktieägareregistret skulle då genom det utländska bolaget kontrollera aktiebolaget. Mot denna bakgrund avstyrker fakultetsnämnden förslaget att inrätta ett särskilt aktieägarregister.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet

I en bilaga till sitt slutbetänkande ger Aktiebolagskommittén det förslag till obligatorisk aktieägarregistrering för de bolag, som saknar avstämningsförbehåll, som den fått i uppgift att presentera.

Fakulteten vill inledningsvis framhålla, att den inte är övertygad om att ett system som bygger på att samtliga aktier i samtliga de aktiebolag, som inte är avstämningsbolag, bör tvingas in i ett register, är vare sig erforderligt eller lämpligt. Flertalet aktiebolag är mycket små, och sannolikt har aktiebrev utfärdats blott i ett fåtal av dessa. Situationen för de småföretagare, som har valt aktiebolagsformen för sina näringsverksamheter är tillräckligt komplicerad som den är i dag - om det är något som borde genomföras är det förenklingar för dem som är ansvariga för dessa bolag och inte ytterligare krav på registreringar och dokumenthantering. Enligt fakultetens mening kan väl ett aktieägarregister tänkas vara av värde för dem som vill utnyttja sina aktier som pantsäkerheter, men huruvida aktier är en vanligt förekommande säkerhet finns det ingen uppgift om i betänkandet. Fakultetens mening är därför att från ett krav på registrering av aktier i bolag som inte är avstämningsbolag borde undantas aktiebolag med liten omsättning och ringa förmögenhet och som inte frivilligt söker registrering. Vid avgivandet av de synpunkter som nu följer utgår fakulteten från att ett aktieägarregister trots allt kommer att upprättas.

Liksom Aktiebolagskommittén anser fakulteten att äganderätten till aktier liksom i dag bör övergå vid den tidpunkt som parterna har kommit överens om och att införande i aktieboken/aktieägarregistret skall vara en förutsättning för rätten att utöva aktieägares rätt i bolaget. Vad gäller relationen till tredje man föreslår kommittén därtill att aktiebreven och aktiekupongerna i ett första steg skall avskaffas och att de rättsverkningar, som i dag följer med innehavet av ett aktiebrev eller en kupong, ersätts av införingen i aktieboken. Fakulteten delar uppfattningen att, som kommittén uttrycker det, tiden nu har kommit att avskaffa aktiebreven och att det sakrättsliga skyddet liksom aktieägarnas ekonomiska rättigheter i bolaget kopplas till en registrering i aktieboken. För fakulteten känns det naturligt att de bolag, varom här är fråga, kallas "vanliga bolag" till skillnad från de jämfört med dessa bolag mycket få "avstämningsbolagen" (jfr betänkandet s. 136).

Att i ett aktiebrevlöst system panträttigheter och övriga förfogandeinskränkningar liksom uppgifter om rätt till avkastning skall antecknas i aktieboken faller sig naturligt. Fakulteten anser emellertid att det i styrelsekapitalet bör stadgas att det åligger styrelsen att ge viss styrelseledamot ansvaret för att aktieboken förs på ett riktigt sätt. Att det därtill som utredningen föreslår skall åligga bolagets revisor att kontinuerligt kontrollera att detta sker - vari självfallet ligger en kontroll av att aktieboken finns i behåll - är lämpligt.

Om med tiden ett centralt aktieägarregister skall införas är också enligt fakultetens mening lagen om kontoföring av finansiella instrument möjlig att tillämpa även för de vanliga bolagen. Fakulteten delar uppfattningen att det bör läggas på PRV att föra avstämningsregistret för de bolag som inte väljer någon annan registerförare. Vad Aktiebolagskommittén i övrigt skriver under 6.2-6.7 föranleder inte annan synpunkt från fakultetens sida än att påståendet på s. 168 att avstämningsdagen inte får infalla tidigare än tio dagar före stämman inte överensstämmer med kommitténs eget förslag i 2 kap 5 § andra stycket förslaget till ny aktiebolagslag.

Sveriges advokatsamfund

Vad gäller förslaget om aktieägarregister, som bl.a. har till syfte att förenkla aktiehantering och försvåra brottsliga förfaranden, ansluter sig samfundet till den reservation som avlämnats av Sussi Kvart m.fl.

Svensk Handel

Svensk Handel instämmer i behovet av att modernisera systemet med aktiebrev. Det finns många nackdelar med att vara beroende av värdehandlingar i papper som kommittén påpekat. Samtliga aktieägarens rättigheter torde kunna föras in i aktieboken. Som kommittén framhållit torde aktieböckerna idag inte vara fullständiga, varför det är absolut nödvändigt att avskaffandet av aktiebreven får ta sin tid så att aktieägare inte riskerar att förlora sina rättigheter. Denna reform torde kräva stora informationsinsatser och tid. Svensk Handel tillstyrker kommitténs förslag i denna del.

Angående införandet av ett centralt aktieägarregister ställer sig Svensk Handel tveksamma till om frågan är tillräckligt analyserad. En sådan genomgripande reform torde kräva ytterligare utredning, till exempel avseende om ett sådant register skulle ha någon effekt på bekämpningen av ekonomisk brottslighet, om felaktigheter i aktieböckerna och vem som har ansvaret för detta, integritetsskyddsaspekterna och inte minst hur registret skall vara utformat samt tillgängligheten till registret. Det torde vara av största vikt att registret är tillgängligt dygnet runt vilket är mycket kostnadskrävande. Svensk Handel avvisar därmed förslaget om införande av ett centralt aktieägarregister med hänsyn till att frågan inte kan anses vara utredd i tillräcklig omfattning.

Företagarnas Riksorganisation (FR)

Företagarnas Riksorganisation instämmer i vad som anförts i frågan i reservation och särskilt yttrande av Sussi Kvarts m.fl. (se SOU 2001:1 s. 427f). Behovet av ett centralt aktieägarregister för småföretag är litet. Detta behov kan knappast motivera den ökade administration det skulle innebära.

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

FAR tillstyrker förslaget i vad det avser avskaffandet av aktiebrev m.m., men avstyrker förslaget att införa ett centralt aktieägarregister för alla bolag. Enligt FAR:s mening har ett sådant register inte någon brottsförebyggande effekt som tillnärmelsevis uppväger de olägenheter det skulle medföra i andra avseenden.

Svenska Revisorsamfundet (SRS)

Revisorsnämnden avstyrker den reform som föreslås för att införa ett centralt aktieägarregister. Införandet av en sådan reform kräver en betydligt mer ingående analys. Det är inte rimligt att genomföra en så genomgripande reform utan att det först gjorts en noggrann

avvägning av om behovet uppväger de kostnader, olägenheter och risker i olika avseenden som reformen medför.

Bekämpning av ekonomisk brottslighet är en viktig fråga för bl a ett fungerande näringsliv. Det finns dock inget som talar för att den föreslagna reformen skulle bli ett effektivt medel i bekämpningen av ekonomisk brottslighet. Någon analys av effekterna i detta avseende har nämligen inte gjorts. Behovet av ett centralt aktieägarregister i brottsbekämpningen har inte påvisats.

Inte heller har frågan om ansvaret gentemot aktieägare och andra rättighetshavare för felaktigheter i aktieböckerna analyserats tillräckligt. Med tanke på att registret skulle komma att omfatta över en halv miljon aktieägare och andra rättighetshavare förtjänar integritetsskyddsaspekterna avsevärt större uppmärksamhet.

Förslaget har vidare en sådan utformning att det kan föranleda betydande svårigheter att åstadkomma sakrättsligt säkerställda övergångar av aktieägarrätten, vilket kan få allvarliga följder.

För det fall att den föreslagna reformen ändå skulle komma att genomföras avstyrker Revisorsamfundet att reformen i sin helhet huvudsakligen skall finansieras genom avgifter. Enär systemet i princip införs i statens intresse i sin roll av skatteuppbärare, bör staten i vart fall finansiera införandet och uppbyggnaden av systemet. Kostnaden härför bör alltså inte läggas på företagen i form av t ex nyregistreringsavgifter.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF)

I mindre bolag är det idag mycket svårt att kontrollera ägandet. Flera typer av ekonomisk brottslighet bedrivs även genom bulvaner, som medför att den som står bakom bolaget inte lätt kan spåras. Bulvanutredningen har därför föreslagit att ett centralt register skall föras genom PRVs försorg, där samtliga ägare är registrerade.

Kommittén föreslår att aktiebreven avskaffas och ersätts med ett centralt aktieägarregister. För att registret skall bli tillförlitligt måste det dock vara i aktieägarens intresse att uppgifterna är uppdaterade. Man föreslår därför att ett aktieägarregister skall upprättas som följer samma principer som för fastigheter, dvs att registrering krävs för att styrka ägande till aktierna. Förslaget omfattar alla bolag, och kräver att datateknik ersätter manuella rutiner för att föra aktieboken.

Reformen skall genomföras i två steg, där det första steget innebär att aktiebreven avskaffas. Alla bolag som inte är fåmansbolag med max 10 ägare skall föra aktieboken i form av ett databaserat register. I steg två skall alla bolag sammanföras till ett centralt register, som för de mindre bolagen skall administreras av PRV. Enbart den som är införd i registret kan rösta på bolagsstämman, lyfta utdelning, sälja aktierna vidare etc.

SRF anser, likt flera ledamöter av utredningen, att det inte finns någon garanti för att ett sådant register kan användas för att bekämpa ekonomisk brottslighet, eftersom den som har ont uppsåt ofta tömmer bolaget helt och därefter inte har någon avsikt att vare sig rösta på bolagsstämma, lyfta vinstutdelning eller styrka sitt ägande till aktierna inför annan. För dessa

personer finns därför inget intresse av att registrera sig. Enbart om firmateckning förutsätter att man är införd i registret skulle krävas kan förslaget medföra någon egentlig spärr mot oegentliga transaktioner och ekonomisk brottslighet. Detta skulle dock leda till en mycket omfattande administration för näringslivet att fortlöpande stämma av alla affärer mot ett centralt register, samt starkt försvåra för vanliga företag att bedriva sina affärer effektivt.

SRF avstyrker därför från förslaget i sin nuvarande utformning, och föreslår att dessa frågor istället utreds separat enligt riktlinjer som kan uppnå de önskade målen utan att förorsaka sådan omfattande administration.

En effektivare väg skulle kunna vara att anmäla firmatecknare och fullmaktshavare till skattemyndigheten i samband med ägarförändringar, för att som ett led i PRVs registrering förpröva vem som avser företräda bolaget och jämföra med den relativt lilla grupp av kriminella element som förekommer i dessa sammanhang.

Sveriges Försäkringsförbund

Kommittén har haft i uppdrag att presentera ett förslag till ett centralt aktieägarregister där aktieägarna i alla bolag utom avstämningsbolag ska vara antecknade.

Ett register av aktuellt slag kan med all säkerhet utgöra ett värdefullt redskap inte minst när det gäller att bekämpa organiserad ekonomisk brottslighet. I grunden är därför förbundet positivt inställt till ett centralt register. Som uppdraget till kommittén varit formulerat, har kommittén inte haft anledning att analysera de kostnader och den administration som är förenat med ett register av detta slag. Sådana överväganden måste göras innan man tar definitiv ställning i frågan.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Beträffande de föreslagna förändringarna beträffande aktieägarregister anser TCO att dessa borde kunna införas samtidigt med den nya aktiebolagslagen. Om de praktiska frågor som sedan föreligger för övergång som kommittén beräknar ska ta ytterligare fem år - ska ske 1 januari 2004 eller ett år senare - synes vara en enkel fråga att lösa för lagstiftaren.

Kommittén påpekar att starka skäl pekar på att det är rationellt att avskaffa aktiebreven och ersätta dem med anteckningar i ett aktieägarregister typ VPC. Då kommittén anser att detta inte minst ur rättsäkerhetssynpunkt - hinder mot plundring av bolag - är rationellt förefaller det egendomligt att en så lång övergångstid som till början av 2010, som här föreslås för så kallade privata aktiebolag, skulle behövas.

TCO ser gärna att en sådan process i så fall skyndas på eftersom det finns klara vinster med att få gemensamma övergångar till ett nytt system och ny aktiebolagslag.

Näringslivets Nämnd för regelgranskning (NNR)

NNR avstyrker att det införs ett centralt aktieägarregister. NNR ifrågasätter om nyttan av registret för bekämpande av ekonomisk brottslighet är så stor att det överväger de stora administrativa kostnader som sannolikt krävs för att etablera och underhålla registret. Integritetsaspekter talar också mot att registret etableras.

Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen

Föreningarna tar bestämt avstånd från den form av aktieägarregister som behandlas i en omfattande bilaga till betänkandet. Föreningarna instämmer i den delen i det särskilda yttrande av bland andra de sakkunniga Jan Bökmark och Per-Ola Jansson, vilka företrätt föreningarna i kommittéarbetet. Yttrandet utgör samtidigt reservation av några av kommitténs ledamöter.

Såsom framhållits i reservationen och det särskilda yttrandet är det inte rimligt att genomföra en så genomgripande och omfattande förändring utan en mer noggrann bedömning av för- och nackdelar än den som gjorts av kommittén och utan en noggrann bedömning av kostnaderna och andra olägenheter för det svenska näringslivet som sådant.

Man måste utgå från att detta förslag, om det genomförs, skulle ställa stora ekonomiska och administrativa krav på viktiga delar av svenskt näringsliv utan att det är visat att förslaget skulle ge några avgörande vinster som kan motivera dessa nackdelar. Den mängd lagtext som visar sig nödvändig talar för att förslaget är så komplext att det redan på den grunden förefaller ytterst tveksamt. Också den långa tid som behövs för ett genomförande visar på en komplexitet av en art som gör att förslaget inte bör godtas.

På de grunder som angetts i reservationen och det särskilda yttrandet avvisar föreningarna förslaget.

Finansbolagens Förening

Aktiebolagskommittén har haft i uppdrag att utarbeta förslag till författningsbestämmelser om ett aktieägarregister för andra aktiebolag än avstämningsbolag men inte att bedöma behovet av eller det lämpliga i att införa ett sådant aktieägarregister. Kommittén erinrar dock om att Bulvanutredningen i sitt betänkande Bulvaner och annat (SOU 1998:47) från brottsbekämpande utgångspunkter förespråkade en obligatorisk ägarregistrering i alla aktiebolag. Kommittén föreslår ett papperslöst system i vilket aktierna registreras hos en central värdepappersförvarare, eller PRV, enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Det skall således inte längre finnas några aktiebrev. Rätten till aktierna och de rättigheter en aktie ger upphov till, t.ex. att rösta på bolagsstämma, att få utdelning o.s.v., blir avhängig av att ägaren registrerat sig som sådan i det nya systemet. Kommittén föreslår således inte att registreringen måste ske i ett visst centralt register som är gemensamt för hela riket. Förvärv av aktie, liksom pantsättning, måste också registreras för att ha sakrättslig verkan.

Föreningen anser för sin del att utgångspunkten i en så central fråga som registrering av aktier inte bör vara brottsbekämpningen utan styras i första hand av näringslivets behov och funktion. Därvid skulle förslagen innebära att regelverket för i synnerhet de mindre företagen

komplicerades ytterligare. Registreringen skulle, som nämnts, ske enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument. Denna lag utgör en del av lagstiftningen om börshandeln med aktier och andra finansiella instrument och har utformats med hänsyn till därvid föreliggande behov. Antalet börsnoterade aktiebolag är ännu mindre än antalet publika aktiebolag och torde inte uppgå till fler än några hundra. Det betyder att aktieregistreringen för över 250.000 aktiebolag skulle styras av de behov som ansetts föreligga för de några hundra börsnoterade företagen. Föreningen anser att detta inte är en rimlig avvägning. Det framstår i stället som rimligt att aktieregistreringen för de över 250.000 privata aktiebolagen utformas med utgångspunkt från dessa företags behov.

Föreningen bedömer på förhand att den föreslagna aktieregistreringen på ett ingripande och negativt sätt skulle förändra förutsättningarna för i synnerhet de mindre aktiebolagen. Svensk rätt bygger på traditionsprincipen för att en överlåtelse skall ha sakrättslig verkan. Denna princip är allmänt känd, respekterad och fungerar väl i praktiken.

En sakrättsligt verkande ägarregistrering får återverkningar även på pantsättning och andra dispositioner. De måste då också villkoras av registrering. Detta betyder i sin tur att dagens möjlighet att vid sittande bord slutföra en transaktion om t. ex. överlåtelse eller pantsättning mot omgående betalning inte kommer att finnas kvar om krav på registrering införs. Betalningen kommer i stället många gånger, t.ex. vid kreditgivning, att behöva innehållas i avvaktan på registreringen. Föreningen ser detta som betydande nackdelar för affärslivet.

Som skäl för obligatorisk ägarregistrering av aktier har anförts ökade möjligheter till kontroll av motparten i affärstransaktioner. Sådana kontrollmöjligheter kan givetvis i och för sig vara av värde men i det allt övervägande antalet av sådana kontroller torde registret visa att den uppgivna ägaren också är den registrerade ägaren. Föreningen bedömer att antalet fall då orätt aktieägare uppges är mycket få. Sådana oriktiga uppgifter torde lämnas endast i förhållanden som är så speciella att den registrerade ägaren likaväl kan vara en bulvan.

Föreningen ifrågasätter således effektiviteten av ett aktieägarregister som medel för motpartskontroll.

Det är uppenbart att ett aktieägarregister skulle kunna vara till nytta vid efterforskande av egendom, t.ex. för indrivning och verkställighet. Det är dock inte självklart att aktier i aktiebolag som inte är avstämningsbolag alltid är lämpliga som objekt för utmätning. Betydelsen i detta avseende bör analyseras om tillgängligheten i detta avseende anses utgöra ett skäl att införa aktieägarregister.

Vidare har en av huvudprinciperna i aktiebolagsrätten sedan länge varit just att ägandet skall kunna vara anonymt. På flera språk benämns också aktiebolag just "anonymt bolag" (société anonyme, etc.). I USA förekommer också nummeraktier som inte ställs till viss man. Det kan vara att många investeringar inte skulle ha kommit till stånd om de inte hade kunnat ske just anonymt. Införandet av obligatorisk ägarregistrering kan således få negativa ekonomiska effekter för samhället och bör inte införas med mindre det visats att fördelarna överväger nackdelarna. Eftersom varken det lämpliga eller olämpliga i att införa sådan registrering utretts saknas ännu grund för ett slutligt ställningstagande i frågan.

Kommittén har haft i uppdrag att lägga fram ett förslag till heltäckande centralt aktieägarregister. Enligt utredningsdirektiven har det inte ankommit på kommitten att pröva lämpligheten av en sådan reform.

Föreningen är positiv till ett avskaffande av aktiebreven men anser, i likhet med vad som anförs i den reservation och det särskilda yttrande som avgetts av vissa av kommitténs ledamöter och sakkunniga, att förslaget avseende ett heltäckande, centralt aktieägarregister inte underbyggts av en tillräcklig analys av vare sig fördelar eller nackdelar med ett register som det föreslagna. Föreningen kan därför inte tillstyrka förslaget. Svenska Kreditföreningen

Föreningen tillstyrker förslaget om aktieägarregister, men anser att sakrättsligt relevant tidpunkt skall vara dagen då anmälan inkom till registret, vilket står i överensstämmelse med traditionella sakrättsliga principer. Sakrättsligt skydd lur en köpare bör således föreligga om anmälan inkommit till registret före konkursbeslutet, men registrering skett efter konkursbeslutet. Vidare bör pågående registreringsärenden, exempelvis avseende aktieöverlåtelser, framgå av registret.

Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag

Av betänkandet framgår tydligt att ABK under arbetet med uppdraget i denna del kommit till växande insikt om komplexiteten och svårigheten i uppdraget. Förslaget till en stegvis övergång till ett centralt ägarregister där aktiebrev och aktiebok successivt avskaffas är svåröverskådligt och otillräckligt genomarbetat. VPC anser det mycket olyckligt att ABK har varit förhindrad att pröva behovet och lämpligheten av denna reform. Härigenom har nämligen ej kunnat göras någon avvägning av om de åtgärder som föreslås för införande av ett system med centralt ägarregister står i någon proportion till de konsekvenser av olika slag - kostnader och risker för enskilda, bolagen och staten - som det föreslagna systemet kan antas medföra.

Vi tar därför bestämt avstånd från förslaget i denna del och instämmer i den reservation och det särskilda yttrande som lämnats av flera ledamöter, sakkunniga och experter.

AktieTorget Aktiebolag

Från de synpunkter som AktieTorget har att beakta synes det inte finnas något behov av ett centralt aktieägarregister.

Om ett sådant register ändå genomförs, har AktieTorget ingen erinran mot kommitténs förslag till hur genomförande skall ske.

Konkursförvaltarkollegiernas förening

Föreningen är ytterligt tveksam till om man genom inrättandet av ett administrativt betungande aktieägarregister uppnår några fördelar av värde. Kommittén har heller inte prövat lämpligheten av att införa ett centralt aktieägarregister.

Föreningen finner ur obeståndsrättlig synpunkt inget att anmärka mot förslaget.

Stiftelsen Ackordscentralen

Ackordscentralen tillstyrker förslaget med den invändningen att sakrättsligt skydd bör knytas till anmälan för registrering.

Med hänsyn till den tekniska utvecklingen och att det på andra områden införts regler som går i riktning mot "det papperslösa samhället", är det naturligt att tänka sig att samtliga pappersaktier slopas. Det är Ackordscentralens bestämda uppfattning att ett slopande av pappersaktierna bör kombineras med ett centralt aktieägarregister. Det är en erfarenhet som Ackordscentralens medarbetare ofta gör, såväl i obeståndssituationer som vid företagsöverlåtelser, att aktieboken i mindre och medelstora bolag inte förs på ett korrekt sätt, trots att styrelsen enligt nu gällande aktiebolagslag åläggs att föra den på visst sätt och att detta är straffsanktionerat.

Enligt utredningens förslag skulle i steg ett anteckningen i aktieboken ge sakrättsligt skydd och det skulle härutöver ingå bland revisorns uppgifter att kontrollera aktiebokens riktighet. Trots att en viss uppstramning av rutinerna avseende aktieboken härmed skulle uppnås menar Ackordscentralen att flera skäl talar för att snarast också genomföra det av utredningen föreslagna andra steget, det centrala aktieägarregistret.

Vid företagsförvärv skulle det vara en fördel att kunna förlita sig på uppgifter i ett centralt register istället för på uppgifter i bolagens egna aktieböcker. Registret skulle befrämja en hälsosam ordning och reda i t ex snåriga koncerner. Ur ett småaktieägarperspektiv skulle registret också kunna ge större trygghet. Även för kreditgivare skulle registret kunna ge relevant och säker information om ägarförhållanden och annat.

Det kan möjligen också antas att ett centralt aktieägarregister skulle ge större tyngd åt aktieägandet. Visserligen kan det befaras att ägar-målvakter kommer att användas, liksom idag styrelse-målvakter förekommer, men de ekonomiska incitamenten och behovet av säkra uppgifter talar för ett centralt aktieägarregister. Ackordscentralen har i andra sammanhang argumenterat för att aktieägarna skall ha ett ansvar för att det utses en styrelse i aktiebolaget (remissvar avseende aktiebolagskommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag). Ett centralt aktieägarregister skulle otvivelaktigt vara en fördel om ett sådant ansvar övervägs. Registret skulle också förenkla tillämpningen av 12 § 6 st förmånsrättslagen, vilket inte sällan orsakar diskussioner i konkursärenden.

Ur sakrättslig synvinkel vore det en klar fördel med ett centralt register som förhindrar ante- och postdateringar och ger publicitet åt överlåtelser och pantsättningar. Dock bör det sakrättsliga momentet vara anmälan till registret och inte själva registreringen. Oönskade konsekvenser kan annars uppkomma och det står dessutom i överensstämmelse med befintliga sakrättslig principer. I t ex sjölagen 2 kap 9 § har det sakrättsliga momentet knutits till anmälan till registrering. I andra fall har anmälan uttryckligen eller i rättspraxis givits

sakrättslig verkan vad gäller pantsättning. Ackordscentralen menar att det är angeläget att såväl överlåtelse som pantsättning får sakrättslig verkan på samma sätt samt att det sakrättsliga momentet bör vara anmälan till registrering.

I kommitténs uppdrag har inte legat att bedöma lämpligheten av att införa ett centralt aktieägarregister. Några ingående kostnadsanalys har därför inte gjorts. Ackordscentralen menar att införandet det nya papperslösa systemet och registret säkerligen kommer att medföra övergångsproblem, liksom vid alla systemskiften, men att det innebär stora fördelar. En viss kostnadsökning kan också bli följden. Dock får det förmodas att de aktiebolag där omsättningen av aktier är störst, redan idag är avstämningsbolag. Skillnaden torde i dessa fall bli liten. Fördelarna med registret framstår som så stora att ett införande kan motiveras.

Stockholmsbörsen Aktiebolag

Övergripande synpunkter

Stockholmsbörsen är av den bestämda uppfattningen att ett dokumentlöst system för aktiehantering ur effektivitetssynpunkt är överlägset den ordning som för närvarande tillämpas för s.k. kupongbolag. Ett dokumentlöst system borde därmed vara tilltalande inte bara ur ett myndighetsperspektiv utan också för bolagen och dess aktieägare. Vidare skulle ett system utan fysiska aktiebrev underlätta för bolagen för det fall de önskar söka sig till en börs eller annan marknadsplats. De samhällsekonomiska effekterna av ett avskaffande av aktiebreven kan därför inte ifrågasättas.

Samtidigt ställer sig börsen tveksam till om en övergång till ett centraliserat system för papperslös aktiehantering – enligt den modell som kallas steg 2 i kommitténs förslag i bilagan – är motiverad utifrån de ändamål som ligger bakom förslaget. Enligt börsens uppfattning finns det inte något belägg för antagandet att den ekonomiska brottsligheten skulle komma att minska annat än marginellt. Att förslaget torde vara positivt ur ett rent fiskalt perspektiv motiverar enligt börsens uppfattning inte att man genomför en så genomgripande reform som nu föreslås.

Stockholmsbörsens uppfattning är således att man i stället genom informationsinsatser och mindre justeringar i nuvarande legala ramverk ger kupongbolagen starka incitament att frivilligt inordna sig i det system som följer av lagen om kontoföring av finansiella instrument och vissa delar av aktiebolagslagen. Detta skulle exempelvis kunna ske genom att man möjliggör för svenska aktiebolag att i större omfattning än för närvarande själva hantera olika slags s.k. corporate actions i stället för att detta obligatoriskt skall ske genom den anlitade centrala värdepappersförvararen (vilket för övrigt föreslagits i huvudbetänkandet). Därmed skulle det exempelvis bli möjligt för mindre bolag med endast ett fåtal aktieägare att själva hantera t.ex. betalning av utdelning till aktieägare, skatteadministration m.m, vilket möjligen skulle kunna begränsa kostnaderna för anslutning till ett centralt system för värdepappersadministration.

Om förslaget om en obligatorisk övergång till en dematerialiserad aktiehantering fullföljs ifrågasätter Stockholmsbörsen behovet av att PRV ges möjlighet och skyldighet att verka som central värdepappersförvarare vid sidan av VPC och andra institut som står under tillsyn av Finansinspektionen. Till att börja med finns det redan ett beprövat och väl fungerande centralt system som tillhandahålls av VPC. Det kan dessutom som jämförelse erinras om att

en central värdepappersförvarare har kontraheringsplikt i förhållande till aktieägare som äger aktier i bolag för vilka värdepappersförvararen för avstämningsregister. Vidare följer av principen om fritt tillträde att en central värdepappersförvarare är skyldig att som kontoförande institut och förvaltare anta samtliga de institut som uppfyller de regler som antagits av värdepappersförvararen. På motsvarande sätt bör det genom lagbestämmelser kunna säkerställas att en central värdepappersförvarare inte kan vägra att föra avstämningsregister för ett aktiebolag som uppfyller de objektiva kriterier som värdepappersförvararen ställt upp som villkor för anslutning. Enligt Stockholmsbörsens uppfattning ger konkurrenslagstiftningen tillräckligt skydd för att en aktör som VPC, som har ett de facto-monopol på den svenska marknaden, inte missbrukar sin dominerande ställning vid faställandet av avgifter eller på något annat sätt.

Mot ovan angiven bakgrund saknas behov av att PRV agerar som central värdepapperförvarare vid sidan av VPC. Att ge PRV en sådan roll skulle uppenbarligen strida mot intentionerna bakom 1999 års kontoföringsreform där VPC:s legalmonopol på kontoföring av finansiella instrument avskaffades, och där ett av syftena var att skapa förbättrade förutsättningar för konkurrens även på detta område. Det kan heller inte uteslutas att det förslag som nu presenterats gör det intressant för andra aktörer än VPC att erbjuda tjänster som central värdepappersförvarare med speciell inriktning på exempelvis privata aktiebolag. Om flertalet av dessa bolag med automatik registreras hos PRV torde förutsättningarna för en sådan aktör att etablera sig försvåras avsevärt.

Detaljsynpunkter

När det gäller enskildheter i förslaget har Stockholmsbörsen följande synpunkter.

Avsnitt 4.3 Överväganden

Stockholmsbörsen ansluter sig i huvudsak till de överväganden kommittén gjort i denna del. Enligt börsens uppfattning bör regleringen i allt väsentligt bygga på vad som för närvarande gäller för avstämningsbolag.

Enkelt uttryckt innebär nuvarande reglering för avstämningsbolag att en aktieägares rättigheter mot bolaget regleras av aktiebolagslagen och anteckning i aktieboken, medan kontoföringslagen och anteckning i avstämningsregistret reglerar aktieägarens rättigheter och skyldigheter i förhållande till tredje man. För skuldförbindelser och andra finansiella instrument än aktier gäller däremot i både dessa avseenden endast kontoföringslagen och de anteckningar som finns på innehavarens avstämningskonto. Ur ett tekniskt perspektiv är det däremot inte någon större skillnad mellan aktieboken och avstämningsregistret för ett och samma bolag. Kommitténs förslag att avskaffa begreppet aktiebok och i fortsättningen endast använda begreppet avstämningsregister torde därför göra reglerna mer lättöverskådliga. Stockholmsbörsen tillstyrker förslaget i den delen.

Som kommittén anmärkt finns det för närvarande ett flertal olika legala begrepp för att beskriva olika slags aktiebolag. Stockholmsbörsen tillstyrker att begreppen avstämningsbolag respektive kupongbolag utmönstras ur lagstiftningen, eftersom detta skulle göra lagstiftningen mer lättillgänglig. Att ersätta dessa begrepp mot de etablerade begreppen publika bolag respektive privata bolag förefaller vara en lämplig lösning.

Avsnitt 5.2 Aktiebrevens avskaffande

Stockholmsbörsen instämmer i allt väsentligt med kommitténs överväganden i denna del.

Avsnitt 5.3 Vad skall gälla om aktiebreven avskaffas?

Stockholmsbörsen har i princip ingen erinran mot att det för kupongbolagen öppnas möjlighet att själva hantera ett värdepapperslöst system enligt den modell som kommittén skissat på. Med en sådan modell är den enligt börsens uppfattning motiverat att kräva att aktieboken är datorbaserad. Mot bakgrund av dagens tekniska utveckling och tillgängligheten på datorer ifrågasätter börsen om det är motiverat att göra något undantag från detta krav för aktiebolag med mindre än tio aktieägare. Avsnitt 5.4 Författningskommentar – Aktiebrevsreformen 4 kap. - 21 § ABL

Enligt den föreslagna bestämmelsen är den som är införd i aktieboken legitimerad gentemot bolaget när det gäller olika slags rättigheter. Enligt tredje stycket i paragrafen kan emellertid även den som förvärvat en rättighet, exempelvis rätt till utdelning, göra gällande denna rätt gentemot bolaget. Börsen ifrågasätter om inte denna ordning kan leda till risk för dubbla anspråk gentemot bolaget. En ordning där anteckning i aktieboken – antingen som aktieägare eller rättighetshavare – alltid styr bolagets möjlighet att med befriande verkan verkställa exempelvis utbetalning av utdelning skulle enligt börsens uppfattning underlätta den praktiska hanteringen och minska risken för konflikt mellan dubbla anspråk.

Avsnitt 6.2 Registreringsförfarandet

Som anmärkts ovan avstyrker Stockholmsbörsen att steg 2 genomförs. För det fall reformen genomförs är Stockholmsbörsen av den bestämda uppfattningen att PRV:s verksamhet inte bör utvidgas till att avse även kontoföring av aktier i privata aktiebolag. I stället bör kontoföringen hanteras i fri konkurrens mellan VPC och eventuella framtida konkurrerande centrala värdepappersförvarare. Det bör därvid övervägas om det skall införas regler om fritt tillträde till en central värdepappersförvarare för de bolag som uppfyller värdepappersförvararens krav för anslutning alternativ en ordning med kontraheringsplikt motsvarande den som för närvarande gäller i förhållande till aktieägare.

Anslutning av ett bolag till en central värdepapperförvarare inrymmer ett antal frågor av praktisk natur och är således inte bara en formalitet. Det förefaller därför vara mindre lämpligt att med automatik anvisa en viss registerförare, exempelvis PRV, om bolaget inte har utsett någon sådan förvarare. I stället bör gälla att bolaget till PRV anmäler vem som för bolagets avstämningsregister och att PRV vägrar registrering i bolagsregistret om sådan uppgift saknas. Börsen vill i detta sammanhang erinra om att sådan uppgift enligt 45 § andra stycket aktiebolagsförordningen skall antecknas i aktiebolagsregistret om bolaget är ett avstämningsbolag.

Avsnitt 6.3 Enklare rutiner för vissa bolag

Stockholmsbörsen har ingen erinran mot att möjligheten till förvaltarregistrering av aktier begränsas till innehav av aktier i publika aktiebolag. Enligt börsens uppfattning kan det emellertid inte uteslutas att det för vissa aktieägare kan finnas ett berättigat intresse av att ha

en enhetlig ordning för administration av aktier i såväl publika som privata bolag i form av depåförvaltning hos en och samma förvaltare.

Avsnitt 6.4 PRV som registerförare

Se punkt 2.5 ovan.

Avsnitt 6.5 Insyn och sekretess

Stockholmsbörsen har på de skäl som anförs av kommittén ingen erinran mot att uppgifter i avstämningsregister görs offentliga i den omfattning som följer av förslaget. Börsen kan däremot inte instämma i påståendet att en övergång till ett dematerialiserat system i sig skulle innebära större risker för en förvärvare än de risker som föreligger vid fysisk aktiehantering. Oavsett om den centrala värdepappersförvararen tillämpar ett system med kontoförande institut eller inte bör det vara möjligt att genom intyg från den centrala värdepappersförvararen säkerställa att överlåtaren har rätt att förfoga över de aktier som omfattas av överlåtelsen.

Avsnitt 6.8 Författningskommentar – Kontoreformen – 3 kap. 9 § och 4 kap. 4 § Lagen om kontoföring av finansiella instrument (LKF)

Stockholmsbörsen förordar att förbudet mot förvaltarregistrering i stället förs in som ett nytt andra stycke i 3 kap. 8 § med följande lydelse: “Aktier i privata aktiebolag får inte förvaltarregistreras”.

I det föreslagna tredje stycket bör förtydligas att bestämmelsen endast avser sådana aktierelaterade finansiella instrument som ges ut enligt ABL. PRV bör således inte kunna föra avstämningsregister avseende traditionella skuldförbindelser som getts ut av ett privat aktiebolag.

11. Övrigt

Svea hovrätt

19 kap. 11 § tredje stycket

Den valda lösningen reser frågor om regleringen är förenlig med Europakonventionen i de avseende som bl.a. Lars Millberg tagit upp i sitt särskilda yttrande. Även om prövningen av säkerheten ofta kan vara av närmast formell karaktär finns det också fall där prövningen kan ha mycket stor betydelse för minoritetsägaren. Särskilt i dessa fall är det väsentligt att regleringen sker på ett ur rättssäkerhetsaspekter godtagbart sätt. Det sagda får en alldeles särskild tyngd när man beaktar att äganderätten till minoritetsaktierna övergår genom just säkerhetens godkännande. Att tvångsvis avhända någon äganderätt till viss egendom torde typiskt sett vara ett förfarande som bör vara förenat med fullföljdsmöjligheter.

Det uttalande i doktrinen som kommittén hänvisat till, till stöd för att den valda lösningen är förenlig med Europakonventionen, ger enligt hovrättens mening inte något besked i den

frågan. De överväganden som kommittén redovisar i denna del kan inte heller i övrigt sägas utgöra ett stöd för uppfattning att regleringen med ett fullföljdsförbud vid tvister som enligt lag måste föras inför skiljenämnd uppfyller Europakonventionens krav.

Sammantaget efterlyser hovrätten även i denna del en mer ingående analys av frågeställningen innan det blir aktuellt med lagstiftning.

Riksåklagaren

Låneförbudet

I mitt yttrande 1998-04-02 över betänkandet Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997168) tillstyrkte jag remitterade förslag och noterade med tillfredsställelse särskilt förslaget att ta bort straffsanktionen i fråga om otillåtna lån till aktieägare. I slutbetänkandet har nu Aktiebolagskommitten reviderat sitt förslag, främst i det att man övergivit kravet på säkerhet som förutsättning för tillåtna lån till aktieägare. Förändringarna medför inget förändrat ställningstagande från min sida, varför förslaget tillstyrks.

Aktiebolagslagens straffregler

Jag har i mina yttranden över kommitténs betänkanden Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44) och Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) varit kritisk till att kommittén bibehållit befintliga straffregler i aktiebolagslagen utan att pröva utrymmet för andra sanktionsformer (mina yttranden 1995-11-01 och 1997-08-15). Jag kan nu med beklagande konstatera att kommittén slutfört sitt arbete utan att sådan analys utförts (jfr innehållen i direktiven, se s 451 i betänkandet).

Åklagarkammaren i Linköping

När det gäller föreslagna förändringar avseende straffbestämmelserna vill jag anföra följande. Straffbestämmelserna angående brott mot låneförbudet föreslås utmönstras. Brott mot låneförbudet har ofta varit svårutredda och svårbevisade. Min erfarenhet är att det har varit få anmälningar mot låneförbudet och att de sällan leder till åtal. Jag tillstyrker kommitténs förslag att ta bort straff bestämmelsen. Med hänsyn till att låneförbudsregeln används så sällan ifrågasätter jag om inte också övriga straffbestämmelser i 27 kapitlet 1 § också skall tas bort. Vid Åklagarkammaren i Linköping känner ingen av åklagarna till att dessa straffbestämmelser tillämpats. Jag ifrågasätter också om straffskyddet är behövligt för dessa specifika stadganden.

Ekobrottsmyndigheten (EBM)

I betänkandet Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168) föreslog Aktiebolagskommittén att det nuvarande låneförbudet skall ersättas av en bestämmelse innebärande att aktiebolag får lämna penninglån till den aktuella personkretsen under förutsättning att de utlånade medlen skulle ha kunnat betalas ut i form av vinstutdelning och att betryggande säkerhet ställs för lånet. Samtidigt föreslogs att straffsanktionen skulle upphävas. I stället skulle ett olagligt lämnat lån återbetalas om bolaget visar att låntagaren insåg eller bort inse att det var olagligt.

Ekobrottsmyndigheten uttalade följande i yttrandet till Riksåklagaren den 5 mars 1998.

“På samma sätt som beträffande efterutdelning anser EBM att de problem som kan uppstå med möjlighet för aktuell personkrets att erhålla penninglån från bolaget närmast är att hänföra till de icke publika bolagen. Dock bör framhållas att det enligt EBM:s uppfattning torde strida mot grundtankarna för aktiebolagsformen att införa en möjlighet till penninglån på sätt som kommittén föreslår. Genom att aktieägare m.fl. uppnår de fördelar som företagande i formen av aktiebolag innebär samtidigt som man genom lånemöjligheten får tillgång till bolagets kassa kan på goda grunder befaras att möjligheterna till oegentligheter ökar. Vidare har kommittén inte berört de skattemässiga konsekvenser som kan uppkomma med ett genom-förande av förslaget. En ytterligare fråga som kommittén inte berört är de svårigheter som naturligen bör uppkomma för revisorerna att rätt kunna värdera om en ställd säkerhet är betryggande eller inte. Dessa svårigheter torde göra sig särskilt starkt gällande i fall av personlig borgen.

EBM konstaterar att det av kommitténs redogörelse för motsvarande bestämmelser i andra rättsordningar framgår att regler om låneförbud finns i flera länder i Sveriges närområde.

Bl.a. mot bakgrund av att kommittén inte pekat på något behov av en förändring av nuvarande bestämmelser om låneförbud eller närmare analyserat effekterna - skatterättsliga och andra - av förbudets upphävande, ställer sig EBM avvisande till en förändring av bestämmelserna. EBM:s tveksamhet till förslaget gör sig särskilt starkt gällande i fråga om de icke publika bolagen. Om man stannar för att behålla någon form av låneförbud bör detta förbud - på samma sätt som i dag - vara straffsanktionerat.”

Det tidigare förslaget föreslås nu justeras dels genom att kravet på ställd säkerhet utmönstras dels genom tillägg av en allmän försiktighetsregel som kommittén föreslår skall gälla vid värdeöverföringar från bolaget.

Enligt Ekobrottsmyndighetens uppfattning innebär utmönstrandet av kravet på säkerhet att möjligheterna till oegentligheter av aktieägare m.fl. ytterligare ökar. Förslaget kommer således i än större utsträckning än tidigare ha en negativ inverkan på möjligheterna att effektivt bekämpa den ekonomiska brottsligheten. I betänkandet Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168) konstaterades att förslaget lades fram utan särskilda skattemässiga hänsyn (sid. 88). Aktiebolagskommittén har således även i denna fråga anlagt ett renodlat aktiebolagsrättsligt perspektiv.

Ekobrottsmyndigheten vill också upprepa och understryka att det framlagda förslaget bör föranleda en analys av vilka skattemässiga effekter förslaget får. I 10 kap. 3 § 3 inkomstskattelagen (1999:1229) stadgas att till inkomstslaget tjänst skall hänföras penninglån

i strid med bl.a. 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385). Denna bestämmelse torde behöva ändras för det fall kommitténs förslag genomförs.

Sammanfattningsvis avstyrker Ekobrottsmyndigheten förslaget till ändring av det nuvarande låneförbudet. För det fall det trots allt övervägs att göra ingrepp i det ifrågavarande institutet anser Ekobrottsmyndigheten att frågan kräver ytterligare analys och utredning. Om detta inte bedöms nödvändigt bör bestämmelsen i vart fall omfatta ett krav på ställande av säkerhet.

Revisorsnämnden (RN)

Förslaget till ändring i de s. k släktkatalogerna i nuvarande 10 kap. 16 § första stycket 5 respektive 11 kap.11 § första stycket 5 ABL

RN avstyrker, på nedan anförda skäl, Aktiebolagskommitténs förslag till ändring i de s.k. släktkatalogerna i nuvarande 10 kap. 16 § första stycket 5 respektive 11 kap. 11 § första stycket 5 ABL (8 kap. 16 § första stycket 5 respektive 9 kap. 9 § första stycket 5 i förslaget till ny aktiebolagslag). De nuvarande släktkatalogerna bör behållas oförändrade.

Enligt 10 kap. 16 § första stycket 2 respektive 11 kap. 11 § första stycket 2 ABL får inte den vara revisor respektive lekmannarevisor (allmän granskare i kommitténs förslag) i ett aktiebolag som samtidigt är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i det aktuella bolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver. Enligt punkten 5 i respektive lagrum får inte heller den som är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses under punkten 2 eller är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, vara revisor eller lekmannarevisor i aktiebolag. I klartext innebär det att följande personer omfattas: make, sambo, far, mor, farfar, farmor, morfar, mormor, barn, barnbarn, styvfar, styvmor, fars eller mors styvfar eller styvmor, barns make, barnbarns make, makes far och mor, makes farföräldrar och morföräldrar, makes barn, makes barnbarn, syskon, makes syskon och syskons make (jfr Knut Rodhe, Aktiebolagsrätt, 19:e uppl, s 204 och 112). Aktiebolagskommittén föreslår att dessa släktkataloger bör begränsas till att omfatta endast make och sambo.

Syftet med de nuvarande jävsbestämmelserna i 10 kap. 16 § respektive 11 kap. 11 § ABL torde bland annat vara att uttömmande reglera i vilka fall det råder ett direkt förbud mot antagande av uppdrag som revisor som revisor eller lekmannarevisor (allmän granskare) i ett aktiebolag. Man kan påstå att den som träffas av någon av jävsbestämmelserna i nämnda lagrum på objektiva grunder är jävig och därför förhindrad att åta sig uppdrag som revisor/lekmannarevisor. Utöver nu nämnda jävsbestämmelser i ABL, har en kvalificerad revisor alltid att beakta de bestämmelser om oberoende som återfinns i 14 § andra stycket lagen (199:528) om revisorer (revisorslagen)

6

. Nämnda lagrum föreskriver inte bara att

revisorn skall iaktta gällande jävsbestämmelser för revisorer utan även beakta om det i annat fall finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet. Om så är fallet skall revisorn avböja eller avsäga sig uppdraget. Regeringen har den 26 april 2001 till Lagrådet överlämnat en remiss avseende en ny revisorslag. Den nuvarande 14 § revisorslagen motsvaras av bestämmelser i 23 och 24 §§ i den föreslagna nya revisorslagen. Av dessa bestämmelser framgår dels att en revisor, liksom hittills, skall iaktta de bestämmelser i andra författningar som anger i vilka fall en revisor på grund av jäv är förhindrad att utföra ett revisorsuppdrag, dels att en revisor är skyldig att för varje uppdrag i revisionsverksamheten pröva om det finns omständigheter som kan rubba förtroendet för hans eller hennes opartiskhet eller självständighet. Såväl den nuvarande som den föreslagna nya bestämmelsen har en subjektiv karaktär i så måtto att det åligger revisorn att pröva om det föreligger sådana omständigheter som kan rubba nyssnämnda förtroende. I den nuvarande ABL återfinns s.k. släktkataloger inte bara i 10 kap. 16 § och i 11 kap. 11 § utan även i 12 kap. 7 §, som rör det s.k. låneförbudet. Vidare finns en läktkatalog i 4 § lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. (den s.k. LEO-lagen). Som skäl för sitt förslag till ändring i släktkatalogern i 10 kap. 16 § respektive 11 kap. 11 § anför kommittén att de ovan nämnda lagrummen inte är anpassade till varandra. Kommittén påpekar att olikheterna delvis följer av att de har olika syften, men att skillnaderna delvis också synes sakna skäl. Mot bakgrund härav föreslår kommittén en harmonisering med utgångspunkt från den katalog som gäller för vissa riktade emissioner.

RN finner att den av Aktiebolagskommittén föreslagna ändringen medför att jävsreglern i ABL inte kommer att utgöra något hinder mot att åta sig uppdrag som revisor i exempelvis ett aktiebolag vars verkställande direktör är far, mor, son eller dotter till revisorn. Ett sådant förhållande kan enligt RN:s mening inte anses godtagbart. Det skulle visserligen vara möjligt att med stöd av 14 § revisorslagen ingripa mot revisorn i exemplet, men detta är inte att likställa med att förhållandet är uttryckligen förbjudet enligt ABL:s jävsregler. RN anser därför att det finns starka skäl för att behålla släktkatalogens nuvarande utformning och att dessa skäl väger betydligt tyngre än det av kommittén anförda harmoniseringsskälet. På samma grund bör jävsbestämmelserna avseende lekmannarevisorer (allmänna granskare) också förbli oförändrade.

För det fall RN:s ovan redovisade argument för oförändrade läktkataloger inte vinner gehör önskar RN endast påpeka följande. Om syftet är att uppnå en harmonisering – förvisso endast i ABL – kan en ändring endast i ABL te sig märklig med hänsyn till att de släktkataloger som bland annat återfinns i 17 § första stycket 4 revisonslagen (1999:1079), 8 kap. 7 § första stycket 3 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och i 4 kap. 6 § första stycket 7 stiftelselagen (1994:1220) såvitt kan förstås avses fortfara att ha ett med de nuvarande släktkatalogerna i 10 kap. 16 § respektive 11 kap. 11 § ABL likalydande innehåll.

Slutligen, för det fall släktkatalogerna ges det av Aktiebolagskommittén föreslagna innehållet bör enligt RN:s mening formuleringen i 8 kap. 16 § första stycket 5 respektive 9 kap. 9 § första stycket 5 i den nya lagen i vart fall justeras på följande sätt: "5. är make till eller sambo med en person som avses under 2, eller" .

Revisorsyttrande i samband med apportbildning respektive apportemission

Av 2 kap. 11 § första stycket respektive 12 kap. 11 § i förslaget till ny ABL framgår bland annat att revisorn vid sin granskning i samband med apportbildning respektive apportemission särskilt skall pröva att all apportegendom avskilts för bolagets räkning på ett sätt som skyddar egendomen mot anspråk från aktietecknarens borgenärer och att apportegendomen i stiftelseurkunden inte åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget. Denna ändring föreslogs redan genom Aktiebolagskommitténs betänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22). Eftersom nämnda förslag ännu ej lett till lagstiftning anser sig RN oförhindrad att kommentera detsamma inom ramen för detta yttrande.

Att bolaget skall tillföras apportegendomen på ett sakrättsligt giltigt sätt framgår idag endast av förarbetena. RN välkomnar därför att kravet på tillförande preciserats till "avskilts för bolagets räkning på ett sätt som skyddar egendomen mot anspråk från aktietecknarens borgenärer" .

RN har varken i SOU 1997:22 eller SOU 2001:1 funnit någon kommentar till det nu behandlade förslaget. För det fall Aktiebolagskommitténs förslag genomförs förordar RN därför att man i specialmotiveringen i vart fall kort kommenterar syftet med ändringen. Det kan finnas anledning att i specialmotiveringen även kommentera det faktum att man synes ha frånfallit det s.k. nyttokravet.

Föreningen Svenskt Näringsliv och Svenska Handelskammarförbundet

Förvärv av egna aktier

Kommittén anger som sin principiella uppfattning att alla aktiebolag, inte bara som enligt gällande lag aktiemarknadsbolag, bör tillåtas att förvärva egna aktier.

Organisationerna delar denna uppfattning, särskilt som privata bolag i andra länder har möjlighet att återköpa aktier, och anser det angeläget att rätten att förvärva egna aktier utsträcks till att omfatta alla aktiebolag. Denna inställning uttrycktes redan i remissyttranden över kommitténs betänkande (SOU 1997:22) Aktiebolags kapital och Organisationerna anser att utsträckningen nu snarast bör genomföras.

Vissa riktade emissioner m. m.

Organisationerna vill särskilt uttrycka sitt stöd för kommitténs förslag om att ett moderbolag som vill överlåta aktierna i ett dotter- eller dotterdotterbolag till det bolagets företagsledning eller anställda - en s.k. management buy out - inte skall behöva underställa beslutet moderbolagets bolagsstämma för godkännande. Detta innebär en väsentlig förenkling utan att medföra några avsevärda nackdelar för t.ex. ägare.

Ekonomistyrningsveket (ESV)

Revision

I kommittédirektiven framgår att utredningen särskilt ska uppmärksamma revisorns roll. I direktiven betonas att det är av central betydelse att revisorn intar en självständig ställning

gentemot dem han skall granska och i förhållande till bolagstämman så att han kan agera opartiskt vid granskningen.

Aktiebolagskommittén föreslår att revisorn skall lämna sitt godkännande till eller yttra sig om bolagets angelägenheter i större utsträckning än i nuläget, t.ex. om ett aktiebolag skall återbetala aktiekapital eller fatta beslut om utdelning vid extra bolagsstämma. ESV anser att det i vissa fall kommer att vara svårt för revisorn att göra dessa uttalanden, exempelvis kan det vara svårt för revisorn att avgöra om bolagets borgenärer skadas om aktiekapitalet skrivs ned. Det är dessutom oklart vilken dokumentation som bör finnas när revisorn skall lämna dessa uttalanden. ESV anser även att revisorns oberoende kan ifrågasättas om denna först skall lämna sitt samtycke i frågor kopplade till bolagets förvaltning och sedan granska bolaget. ESV ställer sig således tveksam till om den revisor som är ansvarig för att genomföra en oberoende revision även skall lämna sitt samtycke, i den utsträckning som kommittén föreslår, i frågor om bolagets förvaltning.

Lån från bolaget till aktieägare m.fl.

Aktiebolagskommittén föreslår att förbudet att låna ut medel till aktieägare ersätts av mindre långtgående restriktioner. Förslaget innebär att fritt eget kapital som kan delas ut till aktieägare även skall kunna lånas ut till dessa utan betryggande säkerhet. ESV ställer sig frågande om det befintliga minoritetsskyddet, som t.ex. uttrycks i den s.k. likhetsprincipen, är ett fullgott skydd mot att fritt eget kapital lånas ut till en begränsad krets av aktieägare i stället för att delas i form av utdelning.

ESV anser att lagstiftaren bör överväga om det bör införas ett krav, om låneförbudet tas bort, att det belopp som ska vara möjlighet att låna ut till aktieägare skall framgå av bolagsordningen.

ESV anser även att statsmakterna bör beakta att aktieägare som även är anställda i bolaget kan välja att ta upp lån från bolaget i stället för att ta ut lön, vilket kan påverka statens skatteintäkter.

För att förhindra att bolaget lånar ut medel till aktieägare som inte har möjlighet att återbetala lånet anser ESV att det bör ställas krav på att betryggande säkerhet skall finnas för lån till aktieägare, enligt kommitténs förslag i SOU 1997:168 "Vinstutdelning i Aktiebolag".

Riksrevisionsverket (RRV)

Behöriga revisorer i aktiebolag

Vad i detta avsnitt anförs om RRV bör framdeles avse den planerade nya revisionsmyndigheten under riksdagen.

RRV vill framhålla att aktiebolagslagen och övriga relevanta författningar inom området bör ändras så att RRV avseende behörighet likställs med registrerat revisionsbolag. RRV anser att det är av yttersta vikt att ett ansvar för revisionen av statligt ägda bolag där staten har ett bestämmande inflytande ligger på den myndighet som har revisionsuppdraget i staten och inte på enskilda medarbetare i myndigheten. Naturligtvis måste den för RR:s medverkan

huvudansvarige revisorn vara behörig, d.v.s auktoriserad eller godkänd revisor. Revisionen kan självfallet ske gemensamt med den av bolagsstämman valda revisorn från den privata sfären.

I dagsläget väljs ofta ett registrerat revisionsbolag samt en auktoriserad revisor som är anställd vid RRV som revisorer i statliga bolag. Uppdraget är då personligt för den auktoriserade revisorn vid RRV men utförs under ordinarie arbetstid och ingår i de ordinarie arbetsuppgifterna för revisorn. Det nuvarande förfaringssättet kan dock vålla missförstånd. Dessa kan bland annat avse regeringens, och för den kommande Riksrevisionens del också riksdagens, förväntningar på RRV som myndighet och revisorer anställda i RRV. Dessutom kan risk för missförstånd i detta avseende försvåra en effektiv samverkan mellan de valda revisorerna.

Det är väsentligt att det nationella revisionsorganet har revisionsansvar också då verksamhet bedrivs i annan form än i myndighet. Det förhållandet att verksamheten i t ex ett statligt ägt aktiebolag endast delvis kommer till uttryck i transaktioner över statsbudgeten får, enligt internationella riktlinjer på området, inte innebära att verksamheten undandras från det nationella revisionsorganets mandat att granska. En ordning som innebär att revisionsorganet utser revisorer som är anställda i denna organisation att utföra revisionen på personligt mandat, så som nu gäller i Sverige, är en udda företeelse som knappast förekommer i något annat land.

Elektroniska signaturer

Vidare anser RRV att frågan om elektroniska signaturer borde förberedas tydligare i utredningen så att inga stora ingrepp i lagen behöver ske när man kommer överens om en slutgiltig lösning på problemet. Det synes troligt att vi inom en inte alltför lång framtid kommer dithän att papper med underskrifter inte längre används bland annat i kontakten med PRV.

Riksskatteverket (RSV)

Släktkatalog

a) Revisorer

Kommittén föreslår att den s.k. släktkatalogen för personer som på grund av jäv inte får vara revisorer i bolag ändras och harmoniseras med den släktkatalog som gäller för riktade emissioner.

Om förslaget genomförs kan exempelvis syskon, barn och föräldrar till någon som är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget väljas till revisor. Enligt RSV:s bedömning kan den föreslagna ändringen leda till inte önskvärda effekter när det gäller revisors oberoende.

RSV avstyrker förslaget och förespråkar att gällande släktkatalog bör vara kvar oförändrad.

Kommittén föreslår att den s.k. släktkatalogen beträffande penninglån till andra aktieägare m.fl. ändras och harmoniseras med den släktkatalog som gäller för riktade emissioner.

Om förslaget skulle genomföras - och det de s.k. låneförbudsreglerna som i dag finns i ABL avskaffas - blir det möjligt att utan begränsningar lämna lån till syskon, barn och föräldrar till någon som är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget. Enligt RSV skulle detta medföra ökade risker för bolagets borgenärer.

RSV avstyrker kommitténs förslag och föreslår att den i dag gällande släktkatalogen inte ändras.

Säkerhet för lån från bolaget till aktieägare m.fl.

Kommittén har tidigare i betänkandet Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168) föreslagit, att lån till aktieägare m.fl. ska tillåtas under förutsättning att det dels finns täckning för det bundna egna kapitalet efter det att lånet lämnats, dels betryggande säkerhet ställs för lånet. Flera remissinstanser påpekade att det är motsägelsefullt att tillåta utdelning men inte tillåta att samma belopp lånas ut till ägarna, om de inte ställer säkerhet för lånet. Kommittén föreslår i slutbetänkandet, att någon säkerhet inte ska krävas i sådana fall.

Om det inte krävs säkerhet för lånet så föreligger en uppenbarlig risk för att låntagaren inte kommer att kunna betala tillbaka lånet på förfallodagen. Vid denna tidpunkt är det möjligt att utdelningsbara medel inte täcker lånet. Borgenärerna kan i så fall bli lidande.

RSV avstyrker förslaget.

Skattemyndigheten i Linköping

Släktkatalogen

Av 8:16 NABL (revisorsjäv) och författningskommentaren framgår att kommittén föreslagit en "harmonisering" av utformningen av ett antal regler som omfattar en släktkatalog. Dessa anges till 13:2 NABL (riktade emissioner, E.d. LEO-lagen) samt 18:1 och 4 NABL (lån m.m. till aktieägare). Enligt kommittén har reglerna visserligen delvis olika syften, men kommittén föreslår ändå en harmonisering som utgår från den senaste bestämmelsen, som är infogandet av LEO-lagen i NABL.

Kommitténs beskrivning är ofullständig såtillvida att harmoniseringen även omfattar 9:9 NABL (jäv avseende allmän granskare). I sistnämnda författningskommentar finns dock en hänvisning till 8:16 NABL. I sammanhanget vill SKM peka på en felskrivning i författningskommentaren till 8:11 NABL. Någon punkt 3 finns varken i paragrafen eller i 10:11 ABL.

I betänkandet 1997:22 Aktiebolagets kapital, föreslogs att LEO-lagen skulle inarbetas i ABL, men så skedde inte i prop. 1999/2000:34. I slutbetänkandet utgår kommittén från sitt förslag i betänkandet.

LEO-lagen omfattade enbart aktiebolag eller dotterbolag till sådana bolag, som enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument utgjorde aktiemarknadsbolag. Enligt 13:1 NABL ska bestämmelserna tillämpas på publika bolag och dotterbolag till sådana bolag. Enligt 13:2 NABL fordras beslut av bolagsstämman i det emitterande bolaget om företrädesrätten till teckning av aktier för aktieägarna ska frångås till förmån för

1 styrelseledamöter i det emitterande aktiebolaget eller annat företag i samma koncern, 2 VD i det emitterande aktiebolaget eller annat företag i samma koncern, 3 Andra anställda hos det emitterande aktiebolaget eller annat företag i samma koncern, 4 Make eller sambo till någon som avses i 1-3, 5 Omyndigt barn som står under vårdnad av någon som avses i 1-3, 6 Juridisk person över vilken någon som avses i 1-5, ensam eller tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande inflytande.

Nuvarande bestämmelse om revisorsjäv i 10:16 ABL omfattar både publika och privata aktiebolag. Den innebär bland annat att den får inte vara revisor som (enligt punkt 5) är gift eller sambo med eller syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses under punkt 2 (ledamot i styrelsen eller VD i bolaget eller dess dotterföretag eller biträder bolaget vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver) eller är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon.

Samma utformning som i 10:16 ABL finns i 11:11 ABL om jäv för lekmannarevisor. Även bestämmelsen i 12:7 ABL om förbud mot penninglån till aktieägare, VD och styrelseledamot samt med dessa besläktade personer, har i stort samma utformning.

Det är således denna relativt omfattande släktkatalog som ersatts av 13:2 punkt 4 NABL, dvs. enbart make och sambo till styrelseledamot, VD eller person som biträder vid bolagets bokföring och medelsförvaltning eller kontroll därav.

Enligt SKM är en annan utformning av punkt 4 i 13:2 NABL knappast möjlig, med tanke på att punkt 3 innefattar en mycket vid krets, andra anställda i det emitterade bolaget eller annat företag i samma koncern. Det omfattar dessutom enbart publika bolag, som normalt har ett stort antal anställda. Revisorsjäv och låneförbud omfattar alla bolag, men berör i större utsträckning de privata bolagen, ofta mindre och medelstora fåmansföretag.

Detta medför enligt SKM att en förutsättning för en harmonisering av släktkatalogen är att denna uppfyller likartade syften i de olika bestämmelserna. Så är inte fallet här.

Den föreslagna regeln i 8:16 NABL innebär exempelvis att jäv inte uppkommer om revisorns broder/syster är VD i det bolag där revisorn har revisionsuppdrag. Detta är enligt SKM helt orimligt.

Även vid lån från bolag till aktieägare m.fl. får den föreslagna släktkatalogen i 18:1 och 4 NABL oacceptabla konsekvenser. Lån kan exempelvis lämnas till myndiga barn, syskon m.fl. till aktieägare, VD eller styrelseledamot.

SKM avstyrker de föreslagna ändringarna i släktkatalogen.

Värdeöverföringar till aktieägare respektive lån från bolaget till aktieägare m.fl.

Kommittén har i betänkandet 1997:168 föreslagit ändringar i de s.k. låneförbudsreglerna. Betänkandet har ännu inte lett till någon proposition. Förslaget innebar i korthet att lån kunde lämnas om betryggande säkerhet erhölls och lånet inte inkräktade på bolagets bundna kapital. I 18:1 NABL tas kravet på att gäldenären ska lämna betryggande säkerhet bort, eftersom kommittén nu anser det motsägelsefullt att kräva säkerhet för belopp som bolaget hade kunnat dela ut.

Med avseende på lån till gäldenär för förvärv av aktier i bolaget eller bolag i samma koncern framställdes förslag om ändrade regler i SOU 1997:22 Aktiebolagets kapital. Förslaget att förbudet enbart skulle omfatta aktier i bolaget eller överordnat bolag genomfördes inte i prop. 1999/2000:34. Förslaget återkommer här i 18:4 NABL.

I konsekvens härmed föreslår kommittén att den i 19:1 punkt 4 upptagna straffbestämmelsen för brott mot låneförbudet tas bort.

Kommitténs förslag grundas på det "friare" synsätt som återfinns i den nya regel om godtagna värdeöverföringar i 14:2 andra stycket NABL. I första stycket anges fem tillåtna former för värdeöverföring, såsom vinstutdelning, förvärv av egna aktier etc. I andra stycket stadgas följande: "Trots vad som sägs i första stycket får en värdeöverföring ske, om samtliga aktieägare samtycker därtill." Värdeöverföringar får dock aldrig inkräkta på bolagets bundna kapital.

Reglerna om låneförbudet syftar till att så långt möjligt skapa ett skydd för bolagets borgenärer m.fl. Detta skydd minskar avsevärt om aktieägarna när som helst oreglerat kan överföra bolagets fria egna kapital till sig själva.

Syftet med låneförbudet har också varit att förhindra skatteflykt eller uppskjutande av beskattning genom att aktieägarna t.ex. tar konsumtionslån i bolaget.

Enligt SKM strider de föreslagna reglerna om möjlig utlåning av bolagets fria egna kapital till aktieägare m.fl. för privat konsumtion mot själva syftet med aktiebolagsformen, som är att skapa ett lämpligt instrument för en affärsmässig verksamhet. Motiveringen att motsvarande belopp "skulle kunnat" utdelas är inte relevant, eftersom en utdelning får andra skattemässiga konsekvenser än ett lån. De föreslagna reglerna inbjuder enligt SKM särskilt i enmans- och familjebolag till aktiebolagsrättsligt olämpliga och skattemässigt tvivelaktiga transaktioner.

Även regeln i 14:2 andra stycket NABL om frångående av tillåtna former för värdeöverföring om samtliga aktieägare samtycker, är olämplig. Enligt SKM är det viktigt att värdeöverföringar mellan aktiebolaget och ägarna sker i reglerade former. Detta krav har särskild tyngd för de privata bolagen.

SKM avstyrker förslagen.

Skattemyndigheten i Göteborg

Kommittén föreslät att den s.k. släktkatalogen för personer som, på grund av jäv, inte kan vara revisorer i ett bolag ändras och harmoniseras med den släktkatalog som gäller för riktade emissioner.

Om förslaget genomförs kan exempelvis syskon, barn och föräldrar till någon som är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget väljas till revisor. Detta skulle leda till oönskade effekter vad gäller revisorns oberoende.

SKM delar därför inte Kommitténs bedömning, utan anser att gällande släktkatalog bör vara kvar oförändrad.

Ändrad släktkatalog - lån från bolaget till aktieägare m.fl.

Kommittén föreslår att den s.k. släktkatalogen beträffande penninglån till aktieägare m.fl. ändras och harmoniseras med den släktkatalog som gäller för riktade emissioner.

Om förslaget genomförs blir det exempelvis möjligt för ett bolag att lämna penninglån, utan begränsningar, till syskon, barn och föräldrar till någon som är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget. Detta skulle leda till stora förändringar jämfört med dagens regler vilket skulle kunna medföra skada för bolagets borgenärer. SKM delar därför inte Kommitténs bedömning, utan anser att gällande släktkatalog bör vara kvar oförändrad.

Säkerhet för lån från bolaget till aktieägare m.fl.

Kommittén föreslog i betänkandet SOU 1997:168, Vinstutdelning i aktiebolag, att lån till aktieägare m.fl. ska tillåtas under förutsättning att det dels finns täckning för det bundna egna kapitalet efter lånets lämnande, dels ställdes betryggande säkerhet för lånet. Flera remissinstanser påpekade att det är motsägelsefullt att tillåta utdelning men inte tillåta att samma belopp lånas ut till ägarna, om de inte ställer säkerhet för detsamma. Kommittén föreslår nu, i sitt slutbetänkande, att säkerhet inte ska krävas.

SKM delar inte Kommitténs uppfattning. Om säkerhet för lånet inte krävs föreligger en uppenbar risk för att lånet inte kan återbetalas på förfallodagen. Vid denna tidpunkt är det möjligt att utdelningsbara medel inte täcker lånet. Borgenärerna blir i så fall lidande. SKM avstyrker mot denna bakgrund förslaget.

Delbetänkande (SOU 1997:168) Vinstutdelning i aktiebolag

I SKM:s yttrande 1998-03-20, dnr A 20576-98/900, över delbetänkandet SOU 1997:168 Vinstutdelning i aktiebolag, har främst följande invändningar redovisats.

Mot bakgrund av dels förslaget om s.k. efterutdelning, dels förslaget att nuvarande låneförbudsbestämmelse tas bort anser SKM att det är motiverat att införa ett uttryckligt förbud mot förskottsutdelning och interimsutdelning, dvs. att ett bolag inte kan dela ut under samma år upparbetade och anteciperade vinster. Undantag bör i sistnämnda fall dock göras för koncernbidrag.

Enligt gällande rätt får bolagsstämman som huvudregel inte besluta om utdelning av större belopp än vad styrelsen föreslagit eller godkänt. Kommittén har föreslagit att vetorätten för styrelsen i samband med vinstutdelning avskaffas. SKM anser att förslaget inte ska genomföras. Enligt SKM skulle förslaget möjligen kunna genomföras i mindre bolag där det råder full eller i det närmaste full identitet mellan ägare och styrelsemedlemmar. För större bolag är däremot ett avskaffande av vetorätten tveksam. Styrelsen får i normalfallet anses ha större möjlighet att bedöma hur stor utdelning som, med hänsyn till bolagets borgenärer och ekonomiska förhållanden i övrigt, är lämplig och kan bättre beakta bolagets långsiktiga intressen än aktieägarna, för vilka intresset av omedelbar utdelning kan stå i förgrunden. Nuvarande avsättningsskyldighet till reservfonden föreslås bli avskaffad, bl.a. med hänvisning till kravet på att, inför ett beslut om vinstutdelning, beakta bl.a. bolagets konsolideringsbehov (försiktighetsregeln). I förarbetena till 1975 års lag anförde departementschefen bl.a. att företagen kunde konsolidera sig i stor utsträckning genom bildande av dolda reserver med hjälp av obeskattade medel. I ett skattesystem med begränsade möjligheter härtill borde behovet av konsolidering genom avsättning till reservfond bli mer påtagligt. Ytterligare ett skäl till att behålla avsättningsskyldigheten kan vara att Kommittén föreslår att kopplingen mellan vinstutdelningsutrymmet i moderbolag och koncernredovisningen avskaffas. SKM anser mot bakgrund av ovanstående att avsättningsskyldighet till reservfond ska kvarstå.

SKM anser att en stoppregel mot skalbolagstransaktioner ska införas. Det är vanligt att anställda och borgenärer blir lidande på grund av oseriösa skalbolagstransaktioner.

Överföringar av enstaka sakvärden föranleder som regel uttagsbeskattning hos bolaget. Den skatteskuld som uppkommer i samband med sådana överföringar måste beaktas vid bedömningen av om det bokförda värdet på bolagets nettotillgångar efter värdeöverföringarna till fullo täcker bolagets bundna egna kapital. Detta har emellertid inte berörts i Kommitténs överväganden. Enligt SKM:s mening bör detta ges uttryck för.

Kommittén föreslår att aktiebolag får lämna penninglån till aktieägare m.fl. under förutsättning att de utlånade medlen skulle ha kunnat delas ut som vinst och att betryggande säkerhet ställs för lånet. Om förslaget genomförs är vi tillbaka i en liknande situation som den som rådde på 60- och 70-talen med stor omfattning av penninglån från fåmansbolagen till ägarna för privat konsumtion, vilket i sin tur leder till uppskjuten beskattning, då många aktieägare väljer att "leva på lån" och därmed slipper göra löneuttag. Möjligheten att uppta penninglån från eget bolag, kombinerad med de nyligen införda reglerna om delvis skattefri utdelning från icke marknadsnoterade bolag kommer att göra det helt eller delvis obehövligt för många aktieägare att i framtiden ta ut lön. Mot bakgrund av det som ovan anförts avstyrker SKM Kommitténs förslag om en ny reglering av lån till aktieägare m.fl.

SKM anser även att straffsanktioner för den som bryter mot låneförbudet ska finnas kvar. Annars är risken stor att reglerna blir verkningslösa.

I övrigt hänvisas till SKM:s yttrande, 1998-03-20, på delbetänkandet.

Delbetänkande (SOU 1999:36) Likvidation av aktiebolag

I SKM:s yttrande 1999-08-12, dnr 614-40321-99/820, över delbetänkandet SOU 1999:36 Likvidation av aktiebolag, har främst följande invändningar redovisats.

Skattemyndigheten finner att ett systematiskt utnyttjande av likvidationsförfarandet innebärande att bolag under avsevärd tid saknar behörig styrelse bor kunna medföra att bolaget tvångsvis likvideras. SKM delar således inte kommitténs ställningstagande denna del.

När det gäller den personkrets som kan bli föremål för betalningsansvar anser SKM att den begränsning som kommittén föreslår inte skall genomföras. I stället bör klargöras att även andra, som inte innehar organställning, kan åläggas ett personligt betalningsansvar. Enligt SKM är det viktigt att det finns möjlighet att ställa sådana personer till ansvar vilka, utan att inta organställning, de facto utövat ett väsentligt inflytande på beslutsfattande i bolaget, exempelvis styrelseledamöter som utträtt eller firmatecknare.

SKM finner det angeläget att frågan om aktiebolags rättskapacitet och partshabilitet efter konkurs klargörs även om kommittén inte i betänkandet tagit ställning i denna fråga. I samband med konkurs och likvidation föreligger stor osäkerhet om bolaget har partshabilitet vid eventuella skatteprocesser som är nödvändiga för att kunna fastställa underlag för eventuellt skadeståndsansvar eller företrädaransvar för bolagets företrädare.

I övrigt hänvisas till SKM:s yttrande, 1999-08-12, på delbetänkandet.

Skattemyndigheten i Örebro

18 kap. 1 § Aktiebolagslagen – låneförbudet

Skattemyndigheten anser att förbudet mot penninglån till den som äger aktier i eller är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i samma koncern, jämte närstående till dessa eller till juridisk person som någon av nyssnämnda personer har bestämmande inflytande över, skall kvarstå.

Den föreslagna lagstiftningen medför vittgående möjligheter för aktieägare att kringgå skattelagstiftningen genom lånetransaktioner. Detta kan på sikt leda till omfattande skatteplanering och bortfall av skatteintäkter.

Om aktiebolagskommitténs förslag genomförs i denna del, anser skattemyndigheten att de nuvarande skattekonsekvenserna av att lån lämnas till aktieägare med flera måste vidmakthållas i syfte att förhindra kringgående av skattelagstiftningen. Detta kan ske genom att bestämmelserna i 10 kap 3 § och 11 kap 45 §inkomstskattelagen bearbetas på så sätt att de ges en i förhållande till aktiebolagslagen självständig innebörd.

Kronofogdemyndigheten i Stockholm

3 kap. 7 § Samtyckesförbehåll

KFM anser att det är klargörande och avvärjer eventuella tvister när det av lagtexten i 3 kap 7 i förslaget framgår att ett samtyckesförbehåll i ett privat bolag inte kan inskränka överlåtelse av utmätt aktie eller aktie som ingår i konkursbo.

3 kap. 19 och 20 §§ Hembud

Ändringar har gjorts i 1997 års förslag för att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan styrelse och central värdepappersförvarare. KFM vill göra kommittén uppmärksam på några mindre skrivfel i 3 kap 19 och 20 §§. Det bör i 19 § andra stycket stå "den nye ägaren i aktieboken prövas"och i 20 § första stycket "i aktieboken med uppgift om dagen för anmälan".

18 kap. Lån från bolaget till aktieägare m.fl.

KFM ifrågasätter kommitténs förslag att avskaffa låneförbudet i ABL. Förslaget kommer att medföra en försvagning av kapitalskyddet i bolagen.

Mot förslaget talar att i en konkurssituation kan bolagets tillgångar till stor del komma att bestå av fordringar mot aktieägare. Det är KFM:s erfarenhet att det är kostnadskrävande att driva in denna typ av fordringar, ett arbete som i många fall får avslutas utan att medel har kunnat tillföras boet. KFM anser därför att kravet på betryggande säkerhet vid utlåning till aktieägare måste vara kvar. En annan risk är att aktieägare i mindre företag sammanblandar sin privatekonomi med bolagets när det öppnas en möjlighet för intressenter i bolaget att få ett lån från bolaget.

Förbjudna lån för privatkonsumtion förekommer redan idag främst i form av avräkningskonton med aktieägare men även genom orealistiska kassasaldon. Många aktieägare kan på detta vis avstå från att ta ut lön från sina bolag och därmed undvika beskattning.

Förslaget kräver att bolagets revisorer kan uppträda rakryggat och förhindra att bolaget åderlåts på kapital. Det är särskilt viktigt att bolagets revisor verkligen är självständig i förhållande till bolaget. KFM anser därför att nuvarande jävsregler i 10 kap. 16 § ABL måste bibehållas oförändrade.

KFM anser inte att det är lämpligt att i förslagets 18 kap. 1 och 4 §§ använda ordet "gäldenär" då detta kan missförstås. Släktkatalogen bör utformas på samma sätt som i 13 kap. 2 § i förslaget.

22 kap. Likvidation och upplösning

KFM noterar att ett bolag enligt förslaget även framöver ska upprätta en kontrollbalansräkning om bolaget vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. KFM anser att bestämmelsen är nödvändig för att få styrelsen att agera vid insolvens.

Vid överskott i konkurs ska ett likvidationsförfarande inledas eller fortsätta. KFM föreslår att det i stället ska ingå i konkursförvaltares uppdrag att utdela överskottet, när det kan förutsättas att det inte räcker till för att täcka kostnaderna för likvidationsförfarandet. I annat fall kommer likvidatorn sedan bolaget gått i likvidation att konstatera att bolaget saknar medel till täckande av uppkomna kostnader, varvid bolaget i likvidation på nytt försätts i

konkurs. Denna rundgång innebär bara onödiga kostnader för samhället och en värdeförstörelse för aktieägarna.

27 kap. Straff och vite

Ansvaret för att aktieboken förvaras på ett betryggande sätt ligger på styrelsen i kupongbolag. Det är KFM:s erfarenhet att aktiebok ofta saknas i både levande bolag och bolag försatta i konkurs. Utredningen om vilka som är ägare till bolagen blir därmed ofta resultatlös. Eftersom kommitténs förslag om straff och vite inte innebär någon uppstramning mot gällande rätt kommer problemen att kvarstå. Fjärde AP-Fonden

Fjärde AP-fonden delar Stig Rindborgs och Rolf Åbjörnssons mening att skiljenämndens beslut avseende säkerhet vid förhandstillträde skall kunna överklagas till domstol.

Slutligen noterar Fjärde AP-fonden med icke ringa förvåning kommittens förslag, att moderbolag som avser att överlåta aktierna i ett dotterbolag till detta bolags företagsledning eller anställda ej skall behöva underställa beslutet moderbolagets bolagsstämma för godkännande. Detta krav på transparens är synnerligen viktigt för alla ägare i jämförelse med de olägenheter som orsakas moderbolaget, särskilt i aktiemarknadsbolag. Varje eventuell uppluckring av den s.k. Leolagens regelverk måste noggrant vägas mot risken att allmänhetens förtroende för aktiemarknaden sviktar.

Patent- och registreringsverket (PRV)

2 kap. 1 § Bolagsbildning

PRV förutsätter att den öppningsbalansräkning som föreslås skall upprättas i samband med bolagsbildning skall ges in till PRV inför registreringen av bolaget.

I samband härmed vill PRV också framföra att vad verket anför angående ingivande av bankintyg vid tillskottsemission, under rubriken Aktier utan nominellt värde, även bör gälla beträffande nybildning av aktiebolag. PRV föreslår med hänvisning till vad som tidigare anförts att det idag rådande kravet på ingivande av bankintyg vid nybildning av aktiebolag bibehållas.

2 kap. 5 § Bolagsordningens innehåll

Aktiebolagskommitten föreslår att den tidpunkt vid vilken sådan utskrift av aktieboken skall göras, som ligger till grund för rätten att deltaga i bolagsstämma i avstämningsbolag, skall anges i bolagsordningen. Detta är motiverat av att utskriftsdagen får anses ha stor betydelse för aktieägarna.

PRV instämmer i att utskriftsdagen är av mycket stor vikt och föreslår därför att det i en förordningsbestämmelse regleras att den inte bara skall anges i bolagsordningen, utan att den även skall registreras i aktiebolagsregistret.

I den föreslagna lagtexten stadgas att bolaget i beslutet skall ange, hur stor del av emissionsbeloppet som skall tillföras aktiekapitalet. PRV menar att bestämmelsen kan leda till missförstånd. Om inte det särskilt anges i beslutet att viss del av betalningen skall tillföras aktiekapitalet kan det uppfattas som om att ingenting skall tillföras aktiekapitalet. I själva verket kan det vara så, att det framstått som självklart för bolaget att aktiekapitalet skulle ökas, eftersom en nyemission i det nuvarande regelsystemet alltid medför en ökning av aktiekapitalet. PRV anser därför att bestämmelsen i stället borde utformas så, att beslutet klart skall ange både hur stor del av beloppet som skall tillföras aktiekapitalet och hur mycket som skall föras till fritt eget kapital eller bunden fond. 12 kap. 23 § Registrering av beslutet

Den föreslagna lydelsen av 12 kap. 23 § har sin motsvarighet i 8 kap. 26 § i det av kommitten tidigare avgivna delbetänkandet Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22).

Av 8 kap. 26 § färde stycket i delbetänkandet framgår att bolaget med revisorsintyg eller intyg från Värdepapperscentralen skall styrka att "full och godtagbar betalning erlagts enligt tredje stycket 2 eller 3". Punkten 2 i nämnda lagrum avser nyemission och punkten 3 avser emission av konvertibler.

Av den föreslagna lydelsen av 12 kap. 23 § i slutbetänkandet stadgas i fjärde stycket att revisorsintyg skall upprättas som styrker att "full och godtagbar betalning erlagts enligt tredje stycket 2 eller 3", d.v.s. samma formulering som i 8 kap. 26 § i delbetänkandet. Punkterna 2 och 3 i det berörda lagrummet i slutbetänkandet syftar emellertid på tillskottsemission genom emission av teckningsoptioner respektive konvertibler. Här är nyemissionsfallet intaget under punkten 1.

Med den föreslagna lydelsen av 12 kap. 23 § i slutbetänkandet skulle något revisorsintyg aldrig behöva upprättas vid tillskottsemission genom emission av aktier, än mindre skulle ett sådant intyg behöva ges in till PRV. Detta torde inte vara avsikten med bestämmelsen och PRV föreslår därför att färde stycket i nämnda lagrum bör lyda:

"Att full och godtagbar betalning erlagts enligt tredje stycket I eller 3 skall bolaget styrka med intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor. "

15 kap. Vinstutdelning

PRV anser att det är bra att reglerna om vinstutdelning förtydligas. Det gäller framför allt regleringen av dokumentationen inför beslut om vinstutdelning på extra bolagsstämma.

17 kap. 16 § Återbetalning till aktieägarna m.m.

Bestämmelsen innebär att PRV i otvistiga fall skall vara tillståndsmyndighet vid verkställandet av beslut om minskning av aktiekapitalet. PRV menar att det är en bra och smidig ordning som stämmer överens med vad som idag gäller vid tillstånd till fusion.

17 kap. 18 § Kallelse på bolagets borgenärer

Här vill verket framföra önskemål om en lagreglerad, fastställd kallelsetid på bolagets borgenärer omfattande två månader. Verket anser, precis som i fråga om fusion och fission, att såväl bolagen som borgenärer och andra intressenter är betjänta av författningsreglerade frister som gör det lättare att förutse hur lång tid ett förfarande med minskning av aktiekapitalet kan komma att ta. PRV utvecklar detta i sin kommentar till 20 kap. 15 § och 21 kap. 15 § nedan.

20 kap. 15 § och 21 kap. 15 § Kallelse på bolagens borgenärer

Enligt bestämmelserna i 20 kap. 15 § respektive 21 kap. 15 § skall PRV kalla bolagens borgenärer och i kallelsen ange en viss dag då de borgenärer som vill motsätta sig ansökan skall anmäla detta. Lydelsen ger PRV fria händer att välja en lämplig tidsfrist. Vid fusion tillämpar PRV idag normalt en tvåmånadersfrist. Kallelsen utfärdas genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. (PRV har dock i annat sammanhang föreslagit att detta skall ske i PRV:s egen kungörelsetidning). Det kan även nämnas att tidigare, när tingsrätterna hanterade dessa frågor, sattes kallelsetiden oftast till fyra till sex månader.

I samband med fusion har alltså PRV valt en kungörelsetid på två månader. Denna tid får anses väl avvägd med hänsyn till bolagens intresse av att slutföra fusionen inom en rimlig tid och att ge eventuella borgenärer som vill eller överväger att bestrida fusionsplanen lämplig tid för rådrum.

Inte sällan innebär PRV:s kallelsetid vid fusion ett oförutsett moment för bolagen som räknat med att fusionsförfarandet skulle ha kunnat genomföras under en kortare tidsperiod än den som blir fallet när hela processen med ett kallelseförfarande genomförs. Ibland vill bolagen därför ha en kortare kallelsetid än två månader. Anledningen till detta är i de flesta fall just att bolagen vill hinna slutföra fusionen före ett visst datum. Som skäl för att få en förkortad tid anger bolagen vanligen att det inte finns några okända borgenärer och att fusionen inte innebär någon fara för bolagens borgenärer. Vid en sådan begäran tvingas PRV till svåra avväganden huruvida den aktuella tiden kan begränsas till en kortare tid än två månader utan risk för att borgenärer och andras intressen trots allt äventyras.

PRV föreslår därför att kallelsetiden vid fusion och fission alltid skall omfatta två månader. Att i lagtexten föreskriva en minsta tid för ett bestridande underlättar bolagens tidsplanering avseende såväl ett fusionsförfarande som ett fissionsförfarande. Även borgenärerna får en enkel och klar regel som innebär att de generellt har minst två månaders betänketid för ett bestridande. Sådana bestämmelser skulle medföra att borgenärerna inte behövde riskera att tiden i vissa fall skulle bli kortare än två månader.

24 kap. 4 § Kungörande i Post- och Inrikes Tidningar

PRV har med tillfredsställelse noterat att det i andra lagstiftningssammanhang har skett ändringar i kungörelseförfarandena på så sätt att tidigare bestämmelser om obligatoriskt kungörande i Post- och Inrikes Tidningar ersatts av regler om att verket får kungöra registreringsuppgifter i en av verket utgiven tidning. Det gäller således i dag för kungörande av inkomna räkenskapshandlingar och kungörande av näringsförbud.

PRV anser att denna nyordning är kostnadseffektiv och rationell. Verket förordar att en motsvarande kungörelseform skrivs in i 24 kap. 4 § och att obligatoriet att använda sig av

Post- och Inrikes Tidningar utmönstras en gång för alla. PRV vill påminna om att verket den 7 december 1999 har givit in en framställen till regeringen om att få kungöra all bolags- och föreningsrelaterad information i en av PRV utgiven tidning och då helst i elektronisk form.

Kostnader

PRV:s verksamheter inom bolagsavdelningen finansieras med avgifter. PRV har gjort en sammanställning av de systemändringar som blir nödvändiga om Aktiebolagskommittens förslag genomförs (aktieägarregistret behandlas separat nedan). De kostnader som detta skulle medföra har uppskattats till cirka 2,5 milj. kr. Dessutom tillkommer naturligtvis kostnader för utfärdande av nya blanketter, informationsmaterial, utbildning m.m. Enligt PRV a uppfattning skall full täckning för dessa kostnader uppnås genom avgiftsfinansiering vilket kan föranleda avgiftsjusteringar om förslagen genomförs.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet

Arkivering av aktieboken

I 4 kap 5 § i förslaget anges att aktieboken skall bevaras intill dess tio år har förflutit från det att bolaget har upplösts. Stadgandet innehåller emellertid inte någon bestämmelse som anger vem som bär ansvaret för bevarandet. Skall ansvaret åvila styrelsen, aktieägarna eller likvidatorn? En komplettering i detta hänseende är önskvärd. I sammanhanget bör noteras vad som skall gälla för t ex det fall att bolaget har haft en enda aktieägare som tillika varit ensam styrelseledamot och denne avlider. Vem har då ansvaret för att aktieboken bevaras?

Rösträtten under tiden för hembud

I 3 kap 18 § 1 st 8 punkten i förslaget anges att en hembudsklausul skall innehålla en bestämmelse om vem som skall ha rätt att rösta för en överlåten aktie under tiden från överlåtelsen till dess den definitive ägaren blir införd i aktieboken. Fakultetsnämnden ställer sig något tveksam till om det över huvud taget bör vara tillåtet att införa en sådan bestämmelse i bolagsordningen. I vart fall bör det klargöras huruvida det är möjligt att inta en bestämmelse om att varken förvärvaren eller överlåtaren får rösta för aktierna innan äganderätten är definitivt avgjord.

Lydelsen av generalklausulerna

De s k generalklausulerna i aktiebolagslagen, d v s 8 kap 34 § och 9 kap 37 § i nu gällande lag föreskrev tidigare att beslut och andra åtgärder som var ägnade att bereda otillbörlig fördel åt en aktieägare till nackdel för bolaget eller annan aktieägare var förbjudna. I samband med 1998 års ändringar i 8 och 9 kapitlen ABL ändrades stadgandena till att omfatta beslut och åtgärder ”kan ge en otillbörlig fördel……”. I förarbetena anges att ändringen enbart vara föranledd av språkliga skäl. Det är emellertid en betydande skillnad mellan att ett beslut kan ge en fördel och att beslutet är ägnat att bereda en fördel. För att ett beslut skall kunna ge en fördel räcker det med att det inte är uteslutet att en fördel kan uppkomma. Däremot är ett beslut bara ägnat att medföra en fördel om det är sannolikt att åtgärden leder till detta. Någon anledning att på det sätt som skett ge bestämmelserna en utvidgad lydelse finns enligt fakultetsnämnden inte. Nämnden förordar därför att

bestämmelserna, som i förslaget återfinns i 6 kap 41 § och 7 kap 34 §, återfår sin gamla lydelse.

Svenska Kommunförbundet

Aktiebolagslagen och IT-samhället

Kommunförbundet anser att lagförslaget i alltför hög utsträckning speglar det pappersbaserade samhället. En fullständig genomgång bör därför göras av lagförslaget i syfte att i största möjliga utsträckning anpassa lagen till den elektroniska teknik som idag och inom överskådlig framtid finns tillgänglig. Vi konstaterar att kommittén i viss utsträckning har beaktat förekomsten av ny teknik (se exempelvis avsnitt 4.3). I stora delar återspeglar dock lagförslaget det traditionella pappersbaserade samhället. När aktiebolagslagen nu moderniseras borde enligt vår uppfattning ett elektroniskt perspektiv anläggas vad avser hela lagen. Som ett exempel på otidsenlighet hos lagförslaget kan anges bestämmelsen rörande stämmoprotokoll (6 kap. 42 §). Ett stämmoprotokoll skall "undertecknas" av protokollföraren och "justeras" på i lagtexten föreskrivet sätt. Lagtexten borde här möjliggöra upprättandet av elektroniskt protokoll med elektroniska signaturer (jfr 17 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer). Det elektroniska protokollet borde i sin tur kunna användas inom ramen för ett elektroniskt registreringsförfarande hos PRV. Målsättningen måste rimligtvis vara att minska användningen av pappersdokument.

En annan bestämmelse som kan diskuteras är 25 kap. 4 § som anger att bl a sätesort skall anges i brev, fakturor och orderblanketter. Bestämmelsen infördes år 1995 och har sin grund i det s k publicitetsdirektivet från år 1968 (68/151/EEG). Att märka är emellertid att direktivet inte reglerar innehållet i fakturor, utan endast brev och orderblanketter. I förarbetena till bestämmelsen angavs dock att inte bara brev och orderblanketter utan även fakturor skulle omfattas av bestämmelsen. Från ett elektroniskt perspektiv kan kravet på angivande av sätesort ifrågasättas. Elektroniska fakturor är idag vanligt förekommande. Inom offentliga sektorn har sedan mitten av nittiotalet ett arbete pågått med att ta fram meddelandestandarder för elektronisk handel (SFTI, Single Face to Industry). Vid kommunikation mellan två parter med hjälp av meddelandestandarder är ambitionen att i första hand arbeta med nyckelbegrepp, som i sin tur leder till annan information. Man vill - för att förenkla systemanpassningen hos respektive part - ha en så liten gränsyta som möjligt. Ett bolags organisationsnummer är ett sådant nyckelbegrepp som utmärkt lämpar sig för en meddelandestandard. Annorlunda förhåller det sig med en uppgift om sätesort. Denna uppgift leder inte vidare någonstans, utan kräver enbart datautrymme. Uppgiften i fråga måste vidare ha en mycket begränsad betydelse även för den som läser en faktura i pappersform. Det är företrädesvis när rättsliga åtgärder skall vidtas som uppgiften är av intresse; knappast i den dagliga verksamheten. Uppgiften är mycket enkel att få via PRV med hjälp av organisationsnummer. Vårt förslag är att kravet på angivande av sätesort i faktura tas bort.

Lån till aktieägare m fl

Kommunförbundet anser att koncernundantaget i 18 kap. 2 § 1 st 2 p. även bör omfatta företagsgrupper i vilken moderorganisationen utgörs av en kommun, landsting eller ett kommunalförbund.

Inom den kommunala sektorn är det vanligt förekommande med s k koncernkonton. Dessa konton används för att samordna finansieringen inom den kommunala organisationen, bestående av kommunen och av kommunen ägda bolag. I stället för att för att söka finansiering externt vill man i första hand utnyttja de likvida medel som finns inom den egna kommunala organisationen. Problemet är att en organisation där en kommun är ägare till ett flertal aktiebolag inte utgör någon koncern i aktiebolagsrättslig mening, eftersom en koncern förutsätter att ett svenskt aktiebolag är moderföretag. Koncernundantaget i nuvarande lag och den föreslagna 18 kap. 2 § ABL kan således inte åberopas i dessa fall. Om kommunen själv är låntagare kan visserligen kommunundantaget i 1 p. åberopas. I själva verket vet man dock ofta inte vem som är låntagare, eftersom tanken är att såväl bolagen som kommunen själv skall kunna utnyttja koncernkontot. I många fall har kommunerna därför valt att bilda en aktiebolagsrättslig koncern med ett av kommunen helägt aktiebolag som ägare till de övriga bolagen. Även denna konstruktion har emellertid oklarheter.

I lagförslaget har i 18 kap. 2 § 2 st vissa andra företagsgrupper likställts med koncern. För att underlätta en effektiv kapital- och finansförvaltning i landets kommuner bör enligt vår uppfattning även företagsgrupper där kommun, landsting eller kommunalförbund är moderorganisation likställas med koncern (jfr även bestämmelserna om ställföreträdarjäv i nuvarande 8 kap. 20 och 28 §§, där likartade resonemang förts).

Varken i nuvarande lagtext eller i lagförslaget omfattas kommunalförbund (3 kap. kommunallagen) av undantag från låneförbudet. Vi kan inte se något sakligt skäl till detta. Vi föreslår därför att ordet kommunalförbund läggs till i 18 kap 2 § 1 st 1 p. I samma punkt talas det i lagförslaget om "landstingskommun". Vi vill påpeka att kommunallagen numera använder begreppet "landsting", varför paragrafen bör justeras.

Landstingsförbundet

Aktiebolagslagen och IT-samhället

Landstingsförbundet anser att lagförslaget i alltför hög utsträckning speglar det pappersbaserade samhället. När aktiebolagslagen nu moderniseras borde enligt vår uppfattning ett elektroniskt perspektiv anläggas vad avser hela lagen.

Som ett exempel på otidsenlighet hos lagförslaget kan anges bestämmelsen rörande stämmoprotokoll (6 kap. 42 §). Ett stämmoprotokoll skall ”undertecknas” av protokollföraren och ”justeras” på i lagtexten föreskrivet sätt. Lagtexten borde här möjliggöra upprättandet av elektroniskt protokoll med elektroniska signaturer (jfr 17 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer). Det elektroniska protokollet borde i sin tur kunna användas inom ramen för ett elektroniskt registreringsförfarande hos PRV. Målsättningen måste rimligtvis vara att minska användningen av pappersdokument.

Lån till aktieägare m fl

Inom den kommunala sektorn är det vanligt förekommande med s k koncern-konton. Dessa konton används för att samordna finansieringen inom den kommunala organisationen, bestående av landstinget/kommunen och av dess ägda bolag.

Landstingsförbundet anser därför att koncernundantaget i 18 kap. 2 § 1 st 2 p. även bör omfatta företagsgrupper i vilken moderorganisationen utgörs av ett landsting, kommun, eller kommunalförbund.

I lagförslaget har i 18 kap. 2 § 2 st vissa andra företagsgrupper likställts med koncern. För att underlätta en effektiv kapital- och finansförvaltning i landets landsting och kommuner bör enligt vår uppfattning även företagsgrupper där landsting, kommun, eller kommunalförbund är moderorganisation likställas med koncern (jfr även bestämmelserna om ställföreträdarjäv i nuvarande 8 kap. 20 och 28 §§, där likartade resonemang förts).

Varken i nuvarande lagtext eller i lagförslaget omfattas kommunalförbund (3 kap. kommunallagen) av undantag från låneförbudet. Vi kan inte se något sakligt skäl till detta. Vi föreslår därför att ordet kommunalförbund läggs till i 18 kap 2 § 1 st 1 p. I samma punkt talas det i lagförslaget om ”landstingskommun”. Vi vill påpeka att kommunallagen numera använder begreppet ”landsting”, varför paragrafen bör justeras.

Sveriges advokatsamfund

De brister som samfundet finner i förslaget ligger inte främst i vad kommittén föreslår utan i vad den inte föreslår eller diskuterar. Detta avsnitt exemplifierar frågor som kommittén inte diskuterat i samband med att närliggande frågor behandlats, samt frågor som kommittén överhuvud inte har diskuterat. Angivna lagrum hänför sig, såvitt inte annat uttryckligen anges, till kommitténs förslag.

1 kap. 3 §

Det kan ifrågasättas om kravet på ett lägsta aktiekapital för privata bolag är sakligt motiverat. Kommittén har berört frågan i sitt utredningsarbete, se SOU 1992:83 s. 127. Samfundet är emellertid av uppfattningen att det hade varit värdefullt med en diskussion av frågan om minimikapitalet fungerar på det sätt som är avsett.

I sista stycket har övergången från ett system med nominella värden till kvotaktier kommit till uttryck. Såsom ovan anförts anser samfundet att kommittén inte tillräckligt diskuterat och övervägt omfattningen av systemskiftet. Systemskiftet, som innebär att det nu nödvändiga sambandet mellan aktiekapitalet och antalet aktier upphör, ger upphov till möjligheter och förbättringar som inte tagits upp i förslaget. Till viss del präglas förslaget således av den gamla systematiken.

3 kap. 5 §

I 3 kap. 5 § införs en motsvarighet till dagens regler om konvertibla aktier. Kommittén behandlar inte frågan om det bör vara möjligt att göra aktier konvertibla till annan egendom än aktier av annat slag i samma bolag. Man kan t.ex. tänka sig att det i vissa situationer vore ändamålsenligt att göra aktier konvertibla till aktier i ett annat bolag. Kommittén berör inte heller frågan om det bör vara möjligt att i en konverteringsbestämmelse införa omräkningsregler så att konvertering under vissa omständigheter kan ske på annat sätt än

i 1:1. Det bör dock noga analyseras hur konvertering till annan egendom än aktier förhåller sig till regelverken kring inlösen och utdelning.

10 kap. 10 §

Kommittén föreslår att beslut om att upptaga kapitalandelslån och vinstandelslån skall fattas av bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande, av styrelsen. Denna regel motsvarar, såvitt gäller vinstandelslån, dagens lagstiftning. Kommittén behandlar dock inte frågan om hur bärande motiven bakom kompetensfördelningsregeln är. Det kan diskuteras om inte styrelsen borde kunna få ta upp denna typ av lån.

12 kap. 15 §

Kommittén föreslår att formkravet för aktieteckning skall behållas. Det kan dock, särskilt i beaktande av de av kommittén föreslagna nya reglerna i 2 kap. lagen om handel med finansiella instrument, starkt ifrågasättas om det verkligen finns anledning att uppehålla ett formkrav för aktieteckning när inget motsvarande krav finns för aktieköp. Det kan diskuteras huruvida skyddsbehovet verkligen är så mycket större vid aktieteckning än vid aktieköp att formkravet - vars praktiska effekter är oklara - är motiverat. Någon sådan diskussion förs dock inte av kommittén (med undantag för den speciella situation som kortfattat berörs på sidan 363 i SOU 1997:22).

12 kap. 7 §

Samfundet ifrågasätter varför kommittén inte har utrett frågan om det skall vara möjligt att emittera konvertibler som kan konverteras vid annat tillfälle än på begäran av konvertibelinnehavaren. Man kan tänka sig konvertibler som konverteras på begäran av bolaget vid viss tidpunkt eller när viss händelse inträffar.

22 kap. 9 §

Det kan ifrågasättas om reglerna om tvångslikvidation på grund av kapitalbrist fyller sin avsedda funktion. Funktionen har ej varit föremål för utredning eller diskussion under kommittéarbetet.

Svensk Handel

Förhandstillträde

Enligt Svensk Handels uppfattning måste skiljenämndens beslut avseende säkerhet kunna överklagas till domstol. Frågan är av materiell innebörd beträffande äganderättens innehåll, då en otillräcklig säkerhet medför att inlösen reellt sker mot ofullständig gottgörelse. Detta innebär ett intrång i den egendomsrätt som är skyddad i grundlag. Europadomstolen har tidigare fastlagt att skiljeförfarande utan besvärsrätt till domstol ej är tillfyllest vid expropriationsliknande förfarande.

Kommittén har föreslagit att lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 2004, vilket enligt Svensk Handel är för tidigt med hänsyn till att många större förändringar föreslagits vilket kommer att kräva stora informationsinsatser.

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

Revision (8 kap. i författningsförslaget)

Som ett led i aktiebrevsreformen föreslår kommittén att det i 8 kap. 3 § första stycket skall intas en uttrycklig skyldighet för revisorn att granska aktieboken i bolag som inte är avstämningsbolag. Detta skall gälla i fem år, och bestämmelsen skall sedan avskaffas. FAR har principiella invändningar mot detta slag av detaljreglering av revisorns granskning. Med hänsyn till det speciella syftet med förslaget, och till att det är tidsbegränsat, tillstyrker FAR ändå förslaget. Det måste dock klargöras att granskningen skall följa sedvanlig god revisionssed och sålunda i större bolag vanligen kan inriktas på den interna kontrollen i registreringsrutinerna, medan substansgranskning av aktieboken blir aktuell bara i mindre bolag, eller om rutinerna är bristfälliga.

Jävsregler I sitt yttrande över kommitténs betänkande Aktiebolagets organisation (soU 1995:44) föreslog FAR att bestämmelserna om s.k. redovisningsjäv skulle utformas på samma sätt som reglerna om oförenlig verksamhet i lagen (1995:528) om revisorer. FAR föreslår nu att alla regler om revisorsjäv utmönstras ur ABL. Regeringen har i propositionen Oberoende, ägande och tillsyn i revisionsverksamhet (2000/01:146) föreslagit en ny revisorslag med generella regler för att säkerställa revisorns oberoende, baserade på den rekommendation som före årets slut väntas från EU. Den nya revisorslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2002. På grund av behörighetsreglerna i ABL träffar jävsbestämmelserna i 8 kap. 16 § numera endast sådana revisorer som omfattas av revisorslagens bestämmelser.

Revisorns mandattid FAR motsatte sig införandet av den fyraåriga mandatperioden, se FAR:s yttrande över Aktiebolagets organisation (sov 1995:44). Regeln är nu införd, men FAR vill här visa på ett par situationer där den har visat sig stelbent och opraktisk för det enskilda bolaget och därför bör ses över:

  • Vid revisorsbyte i samband med överlåtelse av ett aktiebolag, t.ex. ett lagerbolag, måste den nya revisorn utses för den återstående mandattiden. Detta är många gånger en opraktisk ordning.
  • När ett bolag som redan har en revisor vill utse ytterligare en revisor, kommer revisorerna att få olika mandatperioder. De båda revisorernas mandattider kan inte anpassas till varandra genom att den tillkommande revisorn utses för den första revisorns återstående mandattid, eller genom att den första revisorns mandattid förlängs till utgången av den andra revisorns fyraåriga mandattid.

Reglerna bör modifieras så att de ger utrymme för viss flexibilitet, bl.a. i dessa fall.

Revisorns yttrande om apportegendom m.m. (12 kap. i författningsförslaget)

FAR tillstyrker förslaget till 2 kap. 11 § att öppningsbalansräkningen skall kunna granskas inte endast av bolagets valda revisor utan även av annan auktoriserad eller godkänd revisor. Liksom nyligen skett i ändringarna av nuvarande ABL, bör dock registrerat revisionsbolag tilläggas.

Enligt den gängse ansvarsfördelningen i ett aktiebolag ankommer det på styrelsen att beskriva egendomen och värderingen, och på revisorn att granska de uppgifter som styrelsen lämnar och påtala brister i informationen. Det är angeläget att styrelsens yttrande explicit täcker de i 2 kap. 11 § första stycket nämnda granskningsområdena. Beskrivningen av apportegendomen och värderingsmetoden samt av svårigheter att uppskatta värdet bör återfinnas i uppräkningen i 12 kap. 10 § över vad styrelsens redogörelse skall innehålla. Skulle EU-direktiven bedömas lägga hinder i vägen för detta, bör den svenska regeringen ta initiativ till en översyn av direktiven på denna punkt.

Likvidation och konkurs (22 kap. i författningsförslaget)

Att ett bolag träder i likvidation medför inte att uppdrag som revisor, allmän granskare eller särskild granskare upphör, se 30 §. Någon motsvarande bestämmelse finns inte vid en konkurs. Det ligger nära till hands att tolka lagen motsatsvis och dra slutsatsen att sådana uppdrag upphör om bolaget försätts i konkurs. I praktiken torde i vart fall bolagets revisor inte utföra något ytterligare revisionsarbete efter konkursutbrottet. Formellt sett är det dock oklart om uppdraget upphör eller endast är vilande till dess att bolaget upplösts när konkursen avslutats. Nu kan konkursen teoretiskt avslutas utan att bolaget upplöses. I ett sådant fall skall bolaget likvideras, och då har revisorn på nytt en funktion. Är det då den förutvarande revisorn som återupptar sitt uppdrag, eller skall bolaget utse en ny revisor för de återstående uppgifterna? Om det förstnämnda gäller, skall då bestämmelserna om mandattid, utseende av revisor etc. gälla under pågående konkurs? Lagstiftarens uppfattning i denna fråga bör klargöras antingen i lagtexten eller i författningskommentaren till 48-49 §§.

FAR vill här också påminna om sin tidigare framförda uppfattning att konkursbon, åtminstone sådana med mera omfattande och långvarig näringsverksamhet, bör bli föremål för professionell revision. Enligt FAR:s mening är detta ett samhälls- och näringslivsintresse. Tillsynsmyndigheterna har i vissa fall lagt ut sin egen tillsyn på kvalificerade revisorer. Den principen borde göras allmän för s.k. driftskonkurser. FAR får i denna del i övrigt hänvisa till sitt yttrande över kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36), bilaga l.

Beteckningen kupongbolag

Termen kupongbolag kommer av många att uppfattas som föråldrad. Den är närmast att betrakta som en nödlösning för avgränsningen gentemot begreppet avstämningsbolag. Många "kupongbolag" avstår från att utfärda aktiebrev, och de aktiebrev som faktiskt utfärdas är alltmer sällan försedda med kuponger. I en helt överarbetad aktiebolagslag bör ett sådant begrepp inte införas. FAR föreslår att lagtexten även i den nya lagen utformas så att enbart begreppet avstämningsbolag används som avgränsning mot övriga aktiebolag (jfr. förslaget till 1 kap. 5 § i bilagan till slutbetänkandet).

Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Ett privat aktiebolag eller en aktieägare i ett privat bolag får enligt nuvarande lydelse av 1 kap. 4 § ABL inte genom annonsering söka sprida aktier m.m. i bolaget. Det får inte heller söka sprida sina värdepapper på annat sätt genom att erbjuda fler än 200 personer att teckna eller förvärva värdepapperen, och värdepapperen får inte bli föremål för handel på börs eller annan organiserad marknadsplats. Enligt förarbetena till bestämmelsen anses det dock inte vara fråga om spridning om erbjudandet endast riktas till den befintliga aktieägarkretsen.

Ett privat aktiebolag kan således, helt i överensstämmelse med 1 kap. 4 § nuvarande ABL, rikta ett erbjudande till befintliga aktieägare i bolaget även om antalet aktieägare överstiger 200 personer. Något prospekt krävs inte i en sådan situation. Inte heller föreligger något prospektkrav enligt 4 kap. 18 §, eftersom den bestämmelsen endast gäller publika aktiebolag. Ett erbjudande av ett privat aktiebolag riktat mot den befintliga aktieägarkretsen omfattas däremot av prospektskyldigheten enligt LHF. Med begreppet öppen krets har i förarbetena nämligen även avsetts aktieägare i ett aktiebolag. Finansinspektionen har emellertid intagit ståndpunkten att endast publika aktiebolag kan vända sig till en öppen krets, varför inget privat aktiebolag haft möjlighet att få prospekt registrerat enligt LHF. Det kan ifrågasättas om denna tolkning har stöd i författning eller förarbeten.

Med den föreslagna ändringen i LHF från "öppen krets" till "vidare krets" kommer erbjudanden riktade till färre än ca. 200 personer att undantas från prospektskyldigheten. Däremot kommer erbjudanden riktade till fler än ca. 200 personer att omfattas, oavsett om det är fråga om ett privat eller publikt aktiebolag. Frågan om prospektkrav för privata aktiebolags erbjudanden kommer således att kvarstå i dessa situationer. Det bör därför i det fortsatta lagstiftningsarbetet göras klart om prospektskyldigheten enligt LHF gäller både privata och publika, eller endast publika aktiebolag. Då avsikten med reglerna om prospektskyldighet i både ABL och LHF har sin grund i skyddet för allmänheten, kan det ifrågasättas om privata aktiebolags erbjudanden till aktieägare över huvud taget borde omfattas. En särskild fråga i detta sammanhang är emellertid om privata aktiebolag skall kunna ha ett obegränsat antal aktieägare genom att vid ett obegränsat antal tillfållen erbjuda högst 200 personer att förvärva aktier (vilket är möjligt enligt nuvarande lagstiftning), något som i sig kan innebära en tillåten men inte avsedd spridning till allmänheten.

I samband med de justeringar som kommittén föreslår i LHF föreslår FAR att den lagtekniska utformningen av de generella prospektkraven i 2 kap. 1-3 §§ LHF samtidigt ses över. Såväl den nuvarande som den av kommittén föreslagna utformningen är svåröverskådlig. Den inleder med vissa avgränsningar och undantag i 1 § och hänvisar där till definitioner av emissioner och erbjudanden i 2-3 §§. De sistnämnda bestämmelserna innehåller dock inte endast definitioner utan fastslår även på nytt - till synes fristående från 1 § - en prospektskyldighet, trots att en sådan redan både fastslagits och modifierats i 1 §.

Svenska Revisorsamfundet (SRS)

Betänkandet innehåller många lagförslag som inte redovisas i betänkandets allmänna del utan endast framgår av själva författningsförslagen och författningskommentarerna. Delvis är det frågan om lagförslag som lagts fram i tidigare betänkanden och som ännu inte blivit lag, men delvis är det också frågan om nya betydelsefulla lagförslag som inte redovisats på något annat ställe. Det är olämpligt att helt nya lagförslag inte omnämns i betänkandets allmänna del utan finns "gömda" i författningsförslagen och författningskommentarerna.

I det följande tar Revisorsamfundet ställning till lagförslag som återfinns i endast författningsförslagen och författningskommentarerna. Det är både frågan om gamla och nya förslag.

ABL 1:1 Aktieägarnas betalningsansvar

Revisorsamfundet avstyrker kommitténs förslag till ABL 1:1. I motsats till kommittén anser Revisorsamfundet att det inte är tillräckligt att hänvisa till de bestämmelser om personligt ansvar som finns i aktiebolagslagen. Såsom lagtexten är formulerad är den missvisande eftersom den innebär att personligt betalningsansvar endast kan inträda i enlighet med reglerna i ABL 22:14 eller 22:15 samt för ägare i aktiebolag som bedriver advokatverksamhet. Eftersom personligt betalningsansvar även kan inträda i andra fall bör lagtexten innehålla en generell hänvisning av innebörden att regler om personligt ansvar även kan följa av andra lagregler.

ABL 1:8 Aktie som innehas av bolaget självt

Revisorsamfundet tillstyrker den föreslagna lagändringen som innebär att regeln om att bolagets egna aktier skall räknas bort vid tillämpning av vissa regler skall ta sikte uteslutande påtillämpning av aktiebolagslagen och bolagsordningen och inte omfatta även tillämpning av annan lag.

ABL 2:1 och 2:11 Apportegendom

Revisorsamfundet tillstyrker att öppningsbalansen skall kunna granskas inte endast av bolagets revisor utan även av annan kvalificerad revisor.

Revisorsamfundet avstyrker lagförslaget i vad avser apportegendomens värde och nytta för bolaget. Revisorsamfundet föreslår att uttryckliga krav skall ställas på att apportegendomen skall vara av nytta för bolaget. Om sådana krav ändå inte uppställs föreslår Revisorsamfundet att det skall uttryckas klart i lagtexten att apportegendom inte behöver vara av nytta för bolaget.

I kommitténs lagförslag sägs ingenting om huruvida apportegendomen skall vara av nytta för bolaget eller inte. Detta innebär problem vad avser värderingen av egendomen i balansräkningen och revisorns bedömning av apportegendomens värde. Kommittén synes ha förutsatt att egendom som inte blir till nytta för bolaget inte kan tillmätas något värde av revisorn. Revisorsamfundet delar inte denna uppfattning. Det är uppenbart att det finns egendom som kan ha ett entydigt värde, som är verkligt i den mening som avses i redovisningslagstiftningen, utan att detta kan antas vara till nytta för bolagets verksamhet. Följaktligen behövs ett förtydligande från lagstiftarens sida huruvida sådan egendom får utgöra apportegendom eller inte.

ABL 2:5 Bolagsordningens innehåll

Revisorsamfundet har i och för sig inget att invända emot den i lagen upptagna förteckningen över vad som skall anges i bolagsordningen. Revisorsamfundet föreslår emellertid att en förenkling skall ske på så sätt, att det för varje uppgift som skall anges i bolagsordningen

anges en normalstandard så långt detta är möjligt. Härigenom skapas en standardiserad bolagsordning som tjänar till att förenkla arbetet med att upprätta en bolagsordning för många bolag. Om ett bolag vidare behöver göra individuella anpassningar underlättas även detta arbete genom att det finns en standard att utgå ifrån. Förebild för en sådan ordning finns i lagen om handelsbolag.

ABL 2:15 Uppskjuten apport

Revisorsamfundet föreslår en översyn av regeln om ogiltighet av apportavtal som inte godkänts av bolagsstämman. Anledningen är att rättsföljden avseende icke godkända avtal behöver ändras. Efter införande av reglerna om uppskjuten apport har det i praktiken uppstått prekära situationer i en mängd företag p g a att aktieägarna inte har eller hade vetskap om aktiebolagslagens apportregler. Det är relativt vanligt förekommande, att det genom uppskjuten apport förs in t ex nya verksamheter inklusive inkråm i bolag. I de fall ägarna är okunniga om apportreglerna kommer frågan om apportavtalets godkännande inte ens upp på bolagsstämmans agenda. Härigenom finns det alltså bolag som innehåller tillgångar som baseras på apportavtal som saknar verkan, detta kan framkomma efter en lång följd av år. Detta är ett stort problem vilket visas i t ex situationen att bolaget i fråga befinner sig på obestånd. Den som skjutit till apportegendomen torde nämligen ha separationsrätt ifråga om egendomen. Den sålunda uppkomna situationen är naturligtvis högst otillfredsställande för borgenärer. Det ligger i potentiella borgenärers intresse att reglerna ändras. Istället för att apportavtalet förlorar sin verkan borde en annan rättsföljd införas. Nuvarande regler kan leda till ett missbruk av reglerna.

ABL 3:7 Samtyckesklausul

Revisorsamfundet avstyrker möjligheten till införande av samtyckesklausuler i den form som föreslås i betänkandet.

Samtyckesklausuler innebär i sig alltid en viss risk för missbruk från majoritetens sida på så sätt att majoriteten försöker förhindra aktieöverlåtelser. Aktiebolagsformen syftar emellertid till att användas i fall av många ägare och tanken är att aktier skall kunna omsättas, såväl i mindre som i större bolag. Principen om den fria överlåtbarheten av aktier är en central aktiebolagsrättslig princip. Även om det finns skäl som talar för att tillåta även relativt långtgående inskränkningar ifråga om den fria överlåtbarheten, särskilt i privata bolag, är dock särskilt den fria överlåtbarheten väsentlig även i dessa bolag för att skydda minoriteter och hindra maktmissbruk från en majoritet. I de fall aktieägarna är eniga innebär nuvarande begränsningar knappast några problem vid tillämpningen. Reglerna bör därför utformas för att reglera situationer när aktieägare är oeniga. Den praktiska erfarenheten visar att risken för maktmissbruk i dessa fall är relativt stort varför det finns behov av att ställa upp regler som skyddar minoriteten. Vid utformning av reglerna måste också beaktas att det finns en möjlighet för aktieägarna att reglera hithörande frågor i avtal mellan aktieägarna vilket minskar behovet av särregler i aktiebolagsformen.

Risken för missbruk i samband med klausuler som skall begränsa aktiers överlåtbarhet synes särskild stor när det gäller samtyckesklausuler. På grund härav anser Revisorsamfundet att införande av möjlighet till samtyckesklausul i bolagsordningen kräver att minoritetens

ställning stärks väsentligt. Detta gäller både när det gäller beslut att införa samtyckesklausuler och när dessa skall tillämpas.

Revisorsamfundet menar att även en liten minoritet skall kunna motsätta sig att samtyckesklausuler införs. Mot bakgrund härav och då klausulen fyller en funktion i bolag med en begränsad krets aktieägare anser Revisorsamfundet det rimligt att kräva enhällighet på stämma och att aktieägarna vid denna skall företräda minst 90 procent av rösterna.

Den föreslagna regeln avseende samtyckesklausuler tar sikte på själva förfarandet. Den ger inget effektivt materiellt skydd. Ett sätt att stärka minoritetens ställning vore att t ex reglera ett lägsta pris och förändra de processuella reglerna. De ekonomiska ramarna för en skild aktieägare kan vara begränsade varför denne kan ha svårt att tillvarata sin rätt, särskilt om skiljedomsklausuler förekommer. Detta talar för att bolaget bör bära huvuddelen av kostnaderna för förfarandet, säljaren bör dock i vart fall bära sina egna kostnader om han förlorar prövningen.

ABL 3:13 Förköpsförbehåll

Revisorsamfundet tillstyrker förslaget om möjligheten att införa förköpsförbehåll i bolagsordningen.

ABL 7:5 Styrelsens arbetsordning

Revisorsamfundet tillstyrker i och för sig förslaget avseende styrelsens arbetsordning, men anser att den behöver anpassas för de mindre bolagen. Därför föreslår Revisorsamfundet att regeln skall vara dispositiv för bolag med en till två ledamöter, men att regeln skall vara tvingande för bolag med tre eller flera ledamöter. Skälet är bl a att styrelsearbetet i de mindre privata bolagen normalt inte är formaliserat och heller inte kan formaliseras.

ABL 8 kap.

Kapitel 8 innehåller numera endast regler avseende kvalificerade, d v s auktoriserade och godkända revisorer. Revisorsamfundet föreslår därför att kapitlet om revisorer inleds med en paragraf som innehåller en generell hänvisning till att specialregler om revisorer även återfinns i annan lag och föreskrifter. I detta sammanhang vill Revisorsamfundet även hänvisa till den proposition avseende revisorer som lades fram i slutet av juni 2001, Oberoende, ägande och tillsyn i revisionsverksamhet, prop 2001/01:146.

ABL 8:12 Kompetenskrav

Regeln i 8 kap 12 § första och andra punkten aktiebolagslagen innebär att om tillgångarnas värde under de senaste två räkenskapsåret överstiger ett gränsbelopp eller om antalet anställda under de två senaste räkenskapsåren överstiger ett visst antal, måste en auktoriserad revisor vara utsedd eller utses. Bestämmelsen stämmer inte överens med bestämmelsen om revisorns mandattid enligt vilken mandattiden är 4 år.

Revisorsamfundet föreslår att 8 kap 12 § första och andra punkten aktiebolagslagen kompletteras med en bestämmelse som säger att en godkänd revisor i vart fall alltid skall

kvarstå till dess att hans fyraåriga mandattid gått ut. Om kriterierna för hans avgång är uppfyllda vid mandattidens utgång skall han inte väljas om.

ABL 8:16 Jäv

Revisorsamfundet avstyrker lagförslaget angående revisorsjäv. Förslaget överensstämmer inte med reglerna om revisorns oberoende. Som exempel kan tas den föreslagna släktkatalogen i 8 kap 16 § 5 punkten. Den föreslagna personkretsen stämmer inte överens med de oberoenderegler som nu håller på att utvecklas inom EU eller med gällande rätt i Sverige. Även reglerna om redovisningsjäv avviker, de stämmer dessutom inte överens med regleringen i redovisningslagstiftningen.

Revisorsamfundet föreslår att den föreslagna lagregeln utgår helt och hållet. Om istället en generell hänvisning görs till oberoendereglerna i revisorslagstiftningen på sätt som Revisor- samfundet föreslagit ovan, innebär detta att den kommande Revisorslagen skall tillämpas ifråga om revisorsjäv. Om så ej sker måste i vart fall jävsregeln i aktiebolagslagen anpassas till den kommande revisorslagstiftningen och bokföringslagen.

ABL 8:22 Förtida avgång

Revisorsamfundet föreslår även att den särskilda redogörelsen vid förtida avgång inte skall lämnas om avgången sker vid ordinarie bolagsstämma, men före mandattidens utgång, och revisionsberättelse har avlämnats i nära samband med avgången. Eftersom revisorn då precis har lämnat en rapport i form av en revisionsberättelse fyller ytterligare en rapport i form av den särskilda redogörelsen ingen funktion.

ABL 8:31 Revisionsberättelsen

Revisorsamfundet föreslår att revisorn inte längre skall behöva anmärka om han har funnit att bolaget inte har fullgjort sin skyldighet att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap1 och 2 §§skattebetalningslagen. 8 kap 31 § 4 punkten aktiebolagslagen skall i så fall utgå.

Anledningen till att anmärkningsskyldigheten bör slopas är att skattemyndigheten idag har ett väl fungerande system för att följa upp försenade betalningar. Således har skattemyndigheten information och vidtagit indrivningsåtgärder långt innan revisionsberättelsen når fram. Denna del av anmärkningsskyldigheten fyller därför inte längre någon funktion. Detta har även föranlett att skyldigheten för revisorn att skicka in revisionsberättelsen till skattemyndigheten har upphävts. Fortfarande kvarstår emellertid skyldigheten att göra anmärkning i revisionsberättelsen, trots att det inte längre finns behov därav. Under dessa förutsättningar finns det slutligen ingen anledning att särbehandla vissa skulder, i detta fall skatteskulder, från andra skulder genom att anmärka på dem i revisionsberättelsen.

ABL 8:40 Åtgärder vid misstanke om brott

Revisorsamfundet föreslår att en revisor skall få kvarstå som revisor även efter det att han anmält brott till åklagare.

Enligt nuvarande ordning skall en revisor som funnit att det föreligger brottsmisstanke avgå från sitt uppdrag under vissa förutsättningar. Det finns emellertid ingen regel som hindrar honom att därefter direkt åter anta uppdraget som revisor i bolaget. I de flesta fall önskar revisorn inte att fortsätta sitt revisorsuppdrag i bolaget. Det finns dock fall, där revisorn genom att fortsätta sitt uppdrag skulle kunna bidra till att få ordning på bolagets problem och där det finns ett förtroende för revisorn trots att han gjort en anmälan. Revisorsamfundet föreslår därför att det i fall av brottsmisstanke uttryckligen skall stå revisorn fritt om han vill fortsätta sitt uppdrag eller avgå.

ABL 15:3 Förslag till beslut om vinstutdelning

Revisorsamfundet föreslår en lagteknisk ändring innebärande att kravet i 15 kap 3 § sista meningen aktiebolagslagen om att uppgift skall lämnas om hur stor del av det egna kapitalet som beror på att vissa tillgångar eller skulder upptagits till marknadsvärdet eller värderats till kursen på balansdagen flyttas till årsredovisningslagen. Ett dylikt redovisningskrav bör ställas i årsredovisningslagen, eftersom redovisningskrav i möjligaste mån bör återfinnas i en lag och inte finnas spridd i flera lagar. Vidare bör uppgiften om värderingen inte lämnas i förvaltningsberättelsen utan i en not till det egna kapitalet, vilket är det gängse sättet att lämna tilläggsupplysningar och förtydliganden.

ABL 16:3-4 Förvärv av egna aktier

Revisorsamfundet föreslår att möjligheten att förvärva egna aktier bör finns för privata bolag i samma utsträckning som för publika bolag.

Vad gäller privata bolag kan förvärv av egna aktier underlätta generationsskiften och andra ägarförändringar. I en del fall torde det vara möjligt att lösa de problem som uppkommer utan förvärv av egna aktier, dessa lösningar är dock i regel mer komplicerade än vad förvärv av egna aktier skulle vara. Det finns inga bärande argument för att inte tillåta privata bolag att förvärva egna aktier på samma premisser som publika bolag. Slutligen bör även erinras om att anledningen till att frågan om förvärra av egna aktier togs upp från början var just att de privata bolagen ansågs ha behov av att kunna förvärva egna aktier

ABL 18:1 Lån till aktieägare, styrelseledamot, verkställande direktör m fl

Revisorsamfundet tillstyrker att lån av det i bestämmelsen behandlade slaget skall få lämnas utan krav på säkerhet. Vidare tillstyrks införande av en s k försiktighetsregel i dessa lånesammanhang.

Revisorsamfundet avstyrker gränsdragningen av personer som får erhålla penninglån under angivna förutsättningar. Den föreslagna gränsdragningen innebär nämligen att t ex make/sambo får låna endast under de angivna förutsättningarna under det att myndiga barn, föräldrar och syskon får låna fritt. Restriktionerna för penninglån måste gälla en mycket större krets än vad som föreslås i betänkandet, dvs de bör avse i vart fall även t ex myndiga barn, syskon och föräldrar eftersom den känslomässiga bindningen typiskt sett kan förutsättas vara minst lika stark som bindningen gentemot en make/sambo/omyndigt barn. Slutligen bör även partners enligt partnerskapslagstiftningen omfattas.

Revisorsamfundet anser att skiljenämndens beslut avseende säkerhet skall kunna överklagas till domstol. Frågan om säkerhet är av materiell innebörd beträffande äganderättens innehåll, då en otillräcklig säkerhet medför att inlösen reellt sker mot ofullständig gottgörelse, varför ett otillbörligt intrång sker i den egendomsrätt som är skyddad såväl i grundlag som europarätt. Redan tidigare har Europadomstolen fastlagt att skiljeförfarande utan besvärsrätt till domstol inte är tillfyllest vid expropriationsliknande förfaranden.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF)

Bolagsbildning

I det andra kapitlet regleras former för bolagets bildande. En nyhet jämfört med nuvarande utformning är att öppningsbalansen alltid skall granskas av revisor, och inte bara vid apport som idag.

I förslaget anges även i § 3 att en tillskjuten rörelse skall bekräftas genom att till stiftelseurkunden bifoga resultat- och balansräkningar för rörelsen, eller alternativt lämna upplysning om rörelsens resultat fram till tillskjutandet.

Vidare behandlas i kommitténs förslag beslut på bolagsstämma om transaktioner, som sker inom 2 år från bildandet, där bolaget förvärvar egendom från aktieägaren för mer än 10% av aktiekapitalet. Dessutom skall revisor granska och yttra sig över transaktionen.

SRF anser inte att öppningsbalansräkningen kräver revisorsgranskning vid kontantemission. Enligt dagens regler skall detta bekräftas med bankintyg, vilket bör vara fullt tillräckligt, och som även leder till att minska onödig administration vid bildandet. Sådan granskning kan inte anses tillföra ytterligare visshet om beloppets inbetalning än vad bankintyget ger.

SRF anser däremot att alla tillskott som kräver en värdering måste bekräftas genom granskning av revisor. Tillskjuten rörelse som apportegendom bör därför alltid bekräftas genom resultat och balansräkning, som granskats av det tillskjutna bolagets revisor.

SRF anser inte att särskilda regler krävs för transaktioner som sker inom 2 år från bildandet mellan bolaget och aktieägare. Regelverket i övrigt innehåller uttryckliga regler om vad som skall betraktas som utdelning, värdeöverföringar samt lån till aktieägare. Därutöver finns de allmänna bestämmelserna om hänsyn till bolagets konsolideringsbehov och likviditet. Några särskilda regler därutöver för de 2 första åren torde därför inte behövas.

Hembud, förköp och samtycke

I lagen införs uttryckliga regler för företrädesrätten vid överlåtelse av aktier i privata bolag. Bolagsordningen kan föreskriva dels samtycke, vilket innebär att styrelsen måste godkänna förvärvaren, dels förköpsförbehåll, vilket är ett utpekande i förväg om vem som skall köpa

utbjudna aktier, eller slutligen genom den befintliga hembudsskyldigheten att erbjuda aktier som skall säljas till befintliga aktieägare i allmänhet.

SRF tillstyrker förslaget. En otydlig ägarsituation i de små bolagen kan mycket snabbt leda till ekonomiska problem, t ex i spåren av oväntade dödsfall, varför de nya möjligheterna att kontrollera successionen via bolagsordningen genom samtycke och förköpsförbehåll är viktiga inslag för de mindre bolagen.

Regler för kapitalökning

Kommittén föreslår att en ny indelning görs mellan tillskottsemission som tillför bolaget nya medel, dvs nyemission eller konvertibler, samt fondemission som endast överför fritt eller bundet kapital till aktiekapital. Förslaget är ett bra exempel på ansatsen i den nya lagen att under varje rubrik inordna en fullständig checklista på de steg och handlingar som krävs för de olika emissionstyperna. Reglerna är anpassade till att det nominella beloppet per aktie föreslås avskaffas.

SRF tillstyrker denna del av förslaget, som på ett bättre sätt än tidigare behandlar de olika emissionsfallen och tydligare klargör de olika stegen i emissionerna.

Värdeöverföringar och vinstutdelning

Förslaget innehåller en ny paragraf om hur värdeöverföringar skall definieras. Detta avsnitt redovisar på ett mycket tydlig sätt hur regelverket fungerar, och vilken nivå som inte får överskridas, genom att överföringen inte får inkräkta på det bundna egna kapitalet. Paragrafen reglerar dessutom uttryckligt reglerna för vinstutdelning vid extra bolagsstämma och förbud mot överföringar av medel som upparbetats under löpande år, och betonar försiktighetsregeln samt sanktionerna vid otillåten värdeöverföring.

Paragrafen om vinstutdelning betonar vinstsyftet som ett av styrelsens ansvarsområden, och även storleken för den högsta utdelning (5%) som stämman är skyldig att besluta om.

SRF anser att förslaget ger en mycket god bild över regelverket, och tillstyrker därför denna del. Dock bör övervägas om den gamla regeln om att utdelning inte får ske till aktier som innehas av företaget självt skall finnas kvar, då vinstsyftet enligt denna paragraf i första hand är avsett för externa ägare.

Lån till aktieägare

I förslaget till ny lag har låneförbudet till aktieägare m fl i den s k förbjudna kretsen avskaffats. Istället införs en regel om att lån får lämnas, förutsatt att lånet ryms inom det fria egna kapitalet. Någon säkerhet krävs inte, och bakgrunden till förslaget är att låneutrymmet likställs med möjligheterna till utdelning.

I denna paragraf regleras även de förbjudna lånesyftena avseende förvärv av egna aktier, samt den civilrättsliga följden vid lämnande av otillåtet lån. Undantagen för lån till kommun, koncernföretag och kommersiella lån kvarstår.

SRF anser att förslaget är en nödvändig anpassning till de gällande reglerna om utdelning. Det är en välkommen liberalisering av de otidsenliga regler som gällt tidigare, samt en anpassning till regelverket i andra länder. Genom förslagets utformning äventyras inte bolagets egna kapital, men då det är avsett som ett lån blir det en placering ur bolagets perspektiv.

Detta innebär att beloppet förväntas återbördas, till skillnad från fallet utdelning, och under lånetiden borde bolaget för att kunna uppfylla sitt vinstsyfte tillförsäkras avkastning på det investerade kapitalet. Det borde därför av lagtexten framgå att den som uppbär lånet skall ersätta bolaget med ränta, på samma sätt som lagen föreskriver för inlösen av minoritetsaktieägare vid uppskjuten betalning.

Likvidation

Förslaget innehåller en genomgång av reglerna för frivillig likvidation, täckningskontroll för balansräkning och tvångsmässig likvidation. Jämfört mot tidigare är främst frivillig likvidation bättre beskriven.

Materiellt har reglerna om tvångslikvidation inte förändrats, men framställningen har givits väsentligt ökad tydlighet genom att stegvis beskriva reglerna för uppställning och värdering av kontrollbalansräkningen samt förfarandet vid första och andra bolagsstämman där den skall behandlas.

SRF anser att det är mycket väsentligt att detta viktiga avsnitt har givits en tydlig struktur, då tillgängligheten för de parter, som mot denna paragrafs bakrund, kan riskera personligt ansvar måste säkertställas. På detta område är det nya förslaget ett stort framsteg, vilket SRF tillstyrker.

I beskrivningen av kontrollbalansräkningens poster föreskrivs dock att obeskattade reserver skall uppdelas på eget kapital och latent skatt, vilket inte framgår av nuvarande ABL. Detta torde vara en onödig reservering för skatt, då bolaget under kontrollbalansplikt alltid befinner sig i en förlustsituation där reserverna kan upplösas utan beskattning. Det egna kapital som finns i denna post får därför inte andra skattekonsekvenser än försäljningsvärdet för bolagets tillgångar, som efter vinstpåslag av t ex varulager även detta normalt träffas av skatt, utan att man här har föreslagit motsvarande reservering. SRF anser att förslaget på denna punkt brister i logik, såväl mellan § 10, punkt 1 och 4, som det syfte som finns med att göra avsättning till obeskattade reserver. I denna del avstyrker därför SRF en sådan reservering enligt punkt 4.

Vidare anser SRF att ansatsen skulle vinna på att i § 13 betona att hela det registrerade kapitalet skall vara återställt i denna situation, samt att i § 21, punkt 1, föreskriva den tidsgräns som skall gälla för att sådan anmälan av styrelse mm inte skall anses ha fullgjorts.

Majoritetskrav för beslut

I förslaget definieras en mängd olika regler för beslutsmajoritet i olika frågor, t ex:

-kap 6 § 31 och kap 7 § 14, om lottning vid lika röstetal -kap 6 § 32, kap 6 § 35 och kap 12 § 2, om 2/3 av avgivna röster och de företrädda aktierna -kap 6 § 33 och kap 23 § 3, om samtliga närvarande samt 9/10 av samtliga aktier -kap 6 § 34, om 2/3 av avgivna röster och 9/10 av företrädda aktier -kap 7 § 19, om ordförandes utslagsröst och 1/3 vid ej fulltalig styrelse -m fl

SRF anser att förslagets ansats till ökad tydlighet, överskådlighet och struktur är mycket viktig för att lagen skall få en riktig tillämpning. Samtidigt finns frågor av starkt olika dignitet, vilka kan kräva kvalificerad majoritet. Dock bör förslagets antal olika former söka begränsas till högst 3 olika kategorier av frågor med åtföljande majoritetskrav. En sådan förändring skulle, enligt SRF, göra den nya lagen väsentligt mera tydlig i dessa viktiga frågor.

Övriga synpunkter

I förslaget beskrivs jävsreglerna för revisor i kap 8 § 16. Här har vissa förändringar i släktlistan skett jämfört mot tidigare. Då förslaget på andra områden gör vissa hänvisningar till annan lagstiftning bör här även hänvisas till att motsvarande förändringar måste göras i Revisionslagen.

För att undvika tolkningsproblem bör så långt möjligt enhetliga begrepp användas. Jämför kap 3 och 10, där begreppet ”nyemission” används i kap 3 och begreppet ”tillskottsemission” i kap 10. Då nyemission är en form av tillskottsemission bör istället tillskottsemission användas i kap 3.

Ikraftträdande

Kommittén föreslår att den nya lagen skall träda i kraft den 1 januari 2004.

SRF anser att förslaget är väl genomarbetat och dessutom redan via delreformer infört i viss utsträckning. Vidare framgår av reservationerna att stor samstämmighet råder på de flesta områden inom kommittén, och sannolikt kommer övriga remissinstanser att inta liknande hållning. Förslagets förändringar är en angelägen uppdatering av de gamla grundreglerna från 1975, och därför i stort behov av den översyn som nu skett. Mot bakgrund av detta anser SRF att ett ikraftträdande borde kunna föreslås redan till den 1 januari 2003.

Sveriges Försäkringsförbund

Avslutningsvis önskar förbundet peka på förslaget i 2 kap. 10 § om betalning för aktier i samband med bildandet av ett aktiebolag. Förbundet menar att kravet på att inbetalning ska ske till ett konto i bank i Sverige är för inskränkt.

Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO)

Däremot anser SACO att det hade funnits anledning att närmare granska konsekvenserna av det i Sverige rådande systemet med röstdiskriminering mellan olika typer av aktier. Röstdiskrimineringen utgör enligt SACOs mening den huvudsakliga skillnaden mellan aktiebolagslagen i Sverige och motsvarande lagstiftning i övriga delar av EU.

Röstvärdeskommitténs betänkande (SOU 1986:23) är inaktuellt mot bakgrund av de omfattande förändringar som har inträffat sedan mitten av 1980-talet med avregleringar av kapitalmarknader, EU-medlemskap och kraftigt ökande internationella kapitalflöden. Aktiebolagskommittén gavs i direktiven också möjlighet att studera denna fråga, även om den inte nämndes specifikt .

Det finns en risk att uppdelningen av ett företags aktier i A- och B-aktier kan innebära större nackdelar än fördelar. Bland möjliga nackdelar vill SACO särskilt framhålla följande:

l. Röstdiskrimineringen leder till en minskad konkurrens om makten över företaget. Därmed finns det en risk för att företaget får en sämre ledning än om det hade rått fri konkurrens om makten. Aktörer som har bättre affärsidéer för företaget än innehavarna av röstmajoriteten har sämre möjligheter att skaffa sig tillräckligt inflytande över företaget med nuvarande system än om röstvärdet hade varit detsamma för alla aktier. Därmed är chanserna mindre att dessa affärsidéer kan realiseras.

2. Röstdiskrimineringen försämrar möjligheterna och därmed incitamenten för mindre ägare och institutionella ägare att påverka företagets förvaltning. Nuvarande begränsningsregler för fonders innehav av aktier i enskilda företag i kombination med röstdiskrimineringen gör det i många fall omöjligt att uppnå ett tillräckligt stort antal röster för att kunna påverka företaget. Röstdiskrimineringen minskar också incitamenten till samordning mellan olika mindre ägare.

3. Röstdiskrimineringen leder till att en förhållandevis liten grupp av makthavare kan utöva ett starkt inflytande över en stor del av Sveriges näringsliv. Därmed blir det lättare för dem att ägna sig åt konkurrensbegränsande aktiviteter. Ett exempel är att de kan träffa överenskommelser om att hålla nere ingångslönerna för civilingenjörer och andra grupper. Detta leder i sin tur till en minskad utbildningspremie, vilket skadar landet som helhet.

Av ovanstående konsekvenser av röstdiskrimineringen strider de båda förstnämnda mot aktiebolagskommitténs uttalade målsättning att aktiebolagslagen skall främja en aktiv ägarfunktion i företagen. SACO befarar därför att aktiebolagskommitténs förslag inte är tillräckliga för att få avsedd verkan.

Näringslivets Nämnd för regelgranskning (NNR)

Allmän granskning

NNR ifrågasätter om regelverket behöver vara så omfattande som kommittén föreslår beträffande den i grunden frivilliga åtgärden med allmän granskning.

Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen

Den s k LEO-regleringen

Såsom framhållits i föreningarnas remissyttrande över kommitténs betänkande (SOU 1997:22) Aktiebolagets kapital anser föreningarna det vara ett steg i rätt riktning att upphäva den särskilda s k LEO-lagen och infoga de motsvarande bestämmelser som alltjämt kan behövas i aktiebolagslagen.

Några av kommitténs sakkunniga (däribland föreningarnas företrädare) har i ett särskilt yttrande (s 430) hänvisat till det särskilda yttrande de lämnat i den nämnda SOU 1997:22 om aktiebolagets kapital (s 438). I likhet med de sakkunniga anser föreningarna att ett majoritetskrav om två tredjedels majoritet är tillfyllest vid de beslut som hittills täckts av den s k LEOlagen. Detta stämmer med systematiken i aktiebolagsrätten i övrigt, enligt vilken än mycket mer ingripande och långtgående beslut kan fattas med denna kvalificerade majoritet.

Rättsföljderna vid olaglig värdeöverföring

I 14 kap 6 § tredje stycket i förslaget behandlas ansvaret för bristtäckning vid olaglig värdeöverföring från ett aktiebolag. Därvid förutsätts för bristtäckningsansvar i fråga om styrelseledamot, verkställande direktör och revisor uppsåt eller oaktsamhet och i fråga om aktieägare och annan uppsåt eller grov oaktsamhet. Det senare kan vara motiverat i fråga om aktieägare, vilken deltar i beslut om värdeöverföring. Däremot är det alltför långtgående att ålägga annan ett oaktsamhetsansvar även om detta är kvalificerat. Exempelvis en utomstående rådgivare kan erfarenhetsmässigt ha mycket svårt att få tillräcklig insyn i ett bolag trots en nära affärsrelation. Det finns påtaglig risk att kravet på grov oaktsamhet tunnas ut i praxis på ett sätt som rimmar illa med denna svårighet för den utomstående att få den fulla insynen. Föreningarna anser därför att det är angeläget att bristtäckningsansvar för annan endast skall kunna komma i fråga när uppsåt föreligger med avseende på den olagliga värdeöverföringen.

Det skall anmärkas att den i lagförslagets 14 kap 6 § tredje stycket gjorda hänvisningen till 26 kap 4 § i förslaget synes vara felaktig.

Värdepappersinstituts förvärv av egna aktier i handelslager

I gällande aktiebolagslag har, lika litet som i den i betänkandet föreslagna, gjorts undantag från begränsningsreglerna i 16 kapitlet när värdepappersinstitut förvärvar egna aktier i sin värdepappersrörelse, således när de lägger egna aktier i sitt handelslager.

I värdepappersinstitutens handel med finansiella instrument ingår handeln med finansiella instrument i eget lager som ett allt viktigare led. En internationellt konkurrenskraftig svensk värdepappersmarknad vore inte möjlig att upprätthålla om inte möjligheten fanns för värdepappersinstituten att handla i egen räkning. Därvid är det också en självklarhet att instituten måste ha rätt att handla i sina egna aktier. För de stora bankernas del är detta viktigt med tanke på att flera av bankaktierna tillhör de mest omsatta på Stockholmsbörsen. De tillhör också de mest spridda aktierna. För de börsnoterade värdepappersbolagen förhåller det sig ofta så att handeln i de egna aktierna gärna koncentreras till instituten själva, eftersom

kunderna ofta kombinerar sin ställning som kund med ett aktieägande i institutet. Detta kan naturligtvis också förekomma i bankerna.

Möjligheten att handla i eget lager har mycket lång tradition på den svenska värdepappersmarknaden och har gällt för samtliga marknadsaktörer sedan tillkomsten av fondkommissionslagen år 1980. Det är nödvändigt att värdepappersinstituten ges fortsatt möjlighet att i egen balansräkning handla med de egna aktierna.

Viktiga skillnader föreligger mellan den form av egenhandel, eller handel i handelslager, som nu berörts och förvärv av egna aktier i den associationsrättsliga mening som är huvudinnebörden i aktiebolagslagen. Värdepappersinstitutens egenhandel har till syfte att upprätthålla likviditeten och handeln i börsnoterade aktier, ofta med korta innehavstider, medan de associationsrättsliga förvärven av egna aktier sker för att effektivisera bolagets eget kapitalutnyttjande. Egenhandeln hos värdepappersinstituten sker i stället primärt i kundernas och marknadens intresse. Värdepappersinstitutens egenhandel bör därför inte sammanföras med förvärven av egna aktier enligt aktiebolagsrätten. Att värdepappersinstituten skall behöva ta upp rätten till egenhandel på bolagsstämma är därvid en krånglig omgång, som förefaller egendomlig och onödig, eftersom rätten följer av annan lagstiftning. Mera problematiskt är det att för värdepappersinstitutens del tioprocentsgränsen för rätt att inneha egna aktier skall omfatta såväl ett "associationsrättsligt kapitalvårdande förvärv" som egenhandeln i handelslagret. Denna tillämpning av tioprocentsgränsen diskriminerar de börsnoterade värdepappersinstituten i förhållande till andra företagsgrupper. En skiljelinje går således mellan börsnoterade och icke-börsnoterade värdepappersinstitut. Därvid är att märka att instituten i ökande utsträckning i sin rörelse konkurrerar också med andra företagsgrupper, såsom med försäkringsbolag.

Handelslagerhandeln i egna aktier kan avsevärt anstränga tioprocentsgränsen. Det gäller i allmänhet och särskilt i samband med vissa slag av instrument. Exempelvis är det angeläget att s k OTC-derivat av riskskäl täcks genom innehav av motsvarande avistainstrument, oftast däremot svarande aktier. Det kan då bli fråga om avsevärda volymer. Handeln i sådana derivat är trendmässigt i ökande med utvidgat behov att säkerställa dem. Också lagerhandeln i sig ökar som en följd av den internationella konkurrensen. Härigenom begränsar tioprocentsgränsen värdepappersinstitutens möjligheter att förvärva egna aktier fullt ut, och därmed kunna utnyttja det egna kapitalet på ett effektivt sätt. Detta medför effektivitetsförluster för den svenska finansiella marknaden.

Det är givetvis viktigt att volymen egna aktier i handelslagret från risksynpunkt begränsas. Det bör dock ske som ett led i styrningen av värdepappersrörelsen och inte på associationsrättslig grund.

När rätten för aktiebolag att förvärva egna aktier infördes (genom prop 1999/2000:34) tillämpades huvudreglerna i EG:s andra bolagsdirektiv också på värdepappersinstitutens handel med egna aktier. I den viktigaste finansiella marknaden i Europa - Londonmarknaden - har lättnader dock ansetts kunna göras för värdepappersinstituts handelslagerhandel i förhållande till direktivets tioprocentsgräns för innehav av egna aktier. De har införts i Londonbörsens regelverk. En dylik lättnad är angelägen också i Sverige för att likställa värdepappersinstituten i konkurrensen med andra bolag och för att värna den svenska finansmarknaden. Med hänsyn till de ändamål, som bär upp det andra bolagsdirektivet synes inte detta vara kontroversiellt. Direktivet bygger nämligen på ändamålet att skydda ett aktiebolags

eget kapital, vilket tydligt framgår av exempelvis Artikel 20, vilken bl a upptar vissa undantag från tioprocentsgränsen. Regleringen i bolagsdirektivet bygger således på rent associationsrättslig grund, vilken motiverar de i direktiven gjorda undantagen. Som nämnts har emellertid handelslagerhandeln ett helt annat syfte och medför oftast betydligt kortare innehavstider. Samtidigt är de risker som förknippas med handelslagerhandeln täckta genom de krav på eget kapital som gäller för värdepappersinstituten. Det andra bolagsdirektivet kom för övrigt till redan på 1970-talet, då den finansiella marknaden var mindre sofistikerad. När direktivet skrevs, fanns knappast anledning, eller möjlighet, att ta handelslagerhandeln i beaktande. Något undantag för detta fall var därför då knappast aktuellt och bör inte rimligen behövas, eftersom handelslagerhandeln inte betingas av de associationsrättsliga skäl som bär upp det andra bolagsdirektivet, utan motiveras av behovet att upprätthålla en väl fungerande värdepappersmarknad.

Föreningarna anser således att ett undantag för värdepappersinstitutens egenhandel måste göras, i vart fall såvitt avser tioprocentsgränsen.

Här skall också noteras att bestämmelsen i 1 kap 8 § aktiebolagslagen om att bolags innehav av egna aktier inte skall tas i beaktande i fall som omfattas av annan lagstiftning än aktiebolagslagen har skapat avsevärda problem. Det är därför nödvändigt med den föreslagna begränsningen av hänvisningen till aktiebolagslagen och bolagsordningen.

Det s k låneförbudet

Jämfört med Aktiebolagskommitténs förslag i delbetänkandet (SOU 1997:168) om vinstutdelning i aktiebolag innehåller slutbetänkandet flera lättnader i låneförbudet. Föreningarna instämmer i behovet av dessa förändringar, som innebär en högre grad av neutralitet mellan olika företagsformer utan att riskerna för ett bolags borgenärer ökar på ett omotiverat sätt. Föreningarna har i sitt remissyttrande över det nämnda delbetänkandet argumenterat för att det inte skall räcka med grov vårdslöshet utan krävas uppsåt för att bristtäckningsansvar enligt den nu föreslagna 14 kap 6 § 3 stycket skall inträda för aktieägare och annan, det senare t ex en bank (se ovan under rubriken Rättsföljderna vid olaglig värdeöverföring). Detta var även Högsta Domstolens ställningstagande i rättsfallet NJA 1997 s. 418. I andra sammanhang har emellertid anförts att en vindikationsrätt skulle föreligga för bolaget. Skulle så vara fallet vid olovlig värdeöverföring, där mottagare i senare led "insett eller bort inse felet", kan skäl anföras för att samma regel skulle kunna tillämpas mot mottagare av lån eller säkerhet vid överträdelse av låneförbudet. Av flera skäl, framför allt av hänsyn till omsättningsskyddet, vore detta dock mycket olyckligt. Föreningarna välkomnar därför kommitténs ställningstagande i 14 kap 6 § 3 stycket med avseende på att en vindikationsrätt inte föreligger.

En fråga som diskuterats är om överträdelse av låneförbudet, vid sidan om den straffsanktion som nu föreslås avskaffad, kan leda till rättshandlingens ogiltighet. Genom rättsfallet NJA 1999 s. 426 får rättsläget anses klarlagt. Kommittén föreslår i 18 kap 10 § att lån som lämnas i strid med låneförbudet skall återbetalas respektive att säkerhet som ställts i strid med låneförbudet inte är gällande mot bolaget, om bolaget visar att motparten insett eller bort inse att lånet respektive säkerställandet var olagligt. Denna regel kan leda till besvärande komplikationer, vilka inte är avsedda. Kravet på ond tro i 18 kap 10 § kan nämligen medföra en alltför betungande och därmed orimlig undersökningsplikt för mottagare i senare led av lånade medel och mottagare av säkerheter, då det säkerhetsställande bolaget är tredje man i

förhållande till mottagaren i senare led eller för den som är borgensman för någon i den s k förbjudna kretsen. De kan behöva utföra sådana mycket omfattande undersökningar för att med säkerhet undgå att anses vara i ond tro. Det skulle krävas en så långtgående undersökning av ägarförhållandena i det långivande respektive säkerhetsställande bolaget att den inte låter sig förenas med det moderna affärslivet. Problemet kan relativt enkelt undvikas genom att det i 18 kap 10 § till första och andra meningarna införs ett tillägg av innebörd att de angivna sanktionerna drabbar motpart respektive mottagare av säkerhet i den förbjudna kretsen förutsatt att de - i analogi med 14 kap 6 § 3 stycket - måste ha insett olagligheten.

Byte av bolagskategori

Kommitténs förslag avseende 23 kap 1 § angående byte av aktiebolagskategori från privat till publikt aktiebolag överensstämmer med 13 kap 1 § i gällande aktiebolagslag. I såväl gällande rätt som enligt förslaget (tredje stycket 2) förutsätts för registrering bl a yttrande av revisor om att bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet. Av motiven till bestämmelsen i betänkandet (SOU 1992:83) Aktiebolagslagen och EG framgår att avsikten varit att samma bolagsstämma skall kunna besluta om såväl kategoribytet som om därvid erforderlig ökning av aktiekapitalet (s 184). Detta måste anses vara en praktiskt angelägen ordning värd att tillstyrka. Den låter sig dock svårligen genomföras, om det - i enlighet med lagtexten - av det nämnda revisorsyttrandet skall framgå att bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet. För att ge den möjlighet som motiven anger att behandla båda ärendena vid samma stämma borde det i stället vara tillfyllest att revisorsyttrandet anger att täckning finns för det aktiekapital som begärs registrerat.

Finansbolagens Förening

Bolagsbildning

Kommittén föreslår att formen successivbildning av aktiebolag avskaffas och att aktiebolag alltid skall bildas genom simultanbildning. Vidare föreslår kommittén att akties nominella värde avskaffas och att aktier således skall utgöra s.k. kvotaktier vilka representerar en lika stor andel i bolagsförmögenheten.

Föreningen finner dessa förslag vara ändamålsenliga och välkomnar i huvudsak de föreslagna förenklingarna. Föreningen anser dock att bolagsordningen skall ingå i eller fogas till stiftelseurkunden. Med det förslag som kommittén lagt fram synes det kunna föreligga svårigheter att koppla en viss stiftelseurkund till en viss bolagsordning.

Vidare ställer sig föreningen tveksam till förslaget i 2 kap. 4 § att styrelsen, VD, firmatecknare m.fl. funktionärer skall anges i stiftelseurkunden. Dessa utses av stämman eller, i de flesta fallen, av styrelsen. Det är logiskt att varken stämman eller styrelsen kan sammanträda innan bolaget bildats och att ingen av dessa funktionärer därför kan ha utsetts vid upprättandet av stiftelseurkunden. Den föreslagna modellen kan därför ha brister ur pedagogiska synpunkter och föreningen anser att styrelse och övriga funktionärer bör utses vid konstituerande sammanträden i samband med bolagsbildningen men inte i stiftelseurkunden.

Aktieteckning med villkor

Kommittén föreslår i 2 kap. 9 § andra stycket att sedan samtliga aktietecknare undertecknat stiftelseurkunden kan inte en aktietecknare som grund för aktieteckningens ogiltighet åberopa att ett villkor i stiftelseurkunden inte har uppfyllts. I författningskommentaren hänvisas till SOU 1997:22. Däri anges att bestämmelsen motsvarar 2 kap. 5 § sista stycket gällande aktiebolagslag.

Föreningen ifrågasätter detta uttalande. I nu gällande aktiebolagslag anges att aktietecknare inte efter bolagets registrering som grund för aktietecknings ogiltighet kan åberopa att villkor i stiftelseurkunden inte uppfyllts.

Föreningen anser att aktieteckning inte bör vara bindande om inte villkor uppfyllts. Som en konsekvens därav bör aktiebolag inte registreras innan villkor I stiftelseurkunden uppfyllts.

Nu gällande aktiebolagslag anger att aktieteckning med villkor som inte överensstämmer med stiftelseurkunden är ogiltig. I kommitténs lagförslag (2 kap. 9 § första stycket) anges i stället att aktietecknaren inte kan åberopa villkoret. Föreningen anser att lösningen i nu gällande aktiebolagslag är att föredraga. Kommitténs förslag synes innebära att villkoret ändå skulle åberopas av bolaget (och möjligen andra aktietecknare). Det framstår inte som tillfredsställande.

Betalning för aktier

Kommittén föreslår (i 2 kap. 10 §) att betalning i pengar för aktier som ges ut skall sättas in på konto hos en bank i Sverige.

Föreningen ifrågasätter kravet på att banken skall vara belägen i Sverige. I första hand borde insättning i bank inom EU vara tillräckligt. Föreningen menar dock vidare att kravet på insättning i bank är omotiverat strängt. Det borde vara tillräckligt att beloppet placeras i kreditinstitut, d.v.s. i bank eller kreditmarknadsföretag. En placering i kreditmarknadsföretag skyddas av samma lagstiftning som banker, med undantag för insättningsgarantin. Det är dock möjligt att insättningsgarantin i ny lagstiftning om kreditinstitut redan år 2002 kan komma att gälla även för placeringar i kreditmarknadsföretag.

Aktieslag och begränsningar i överlåtbarheten

I 3 kap. lämnar kommittén förslag om olika aktieslag och begränsningar i rätten att överlåta aktier. Röstvärdet för en aktie får inte överstiga röstvärde för annan aktie mer än 10 gånger. I fråga om överlåtbarheten finns möjlighet att uppställa krav på samtycke från bolaget, förköpsförbehåll och hembud sedan aktie överlåtits.

Föreningen välkomnar dessa förslag som synes väl avvägda och utformade.

Aktiebokens innehåll

Kommittén föreslår att aktieboken skall innehålla uppgifter om bl.a. aktieägarnaspersonnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer.

Föreningen anser att det vore tillräckligt att föreskriva att aktieboken skall innehålla tillräckliga uppgifter för en säker identifiering av aktieägaren. Det bör inte vara något

självändamål att registrera t.ex. personnummer och om det inte behövs bör det också kunna utelämnas. Därvid beaktar föreningen att aktiebokens syfte måste anses vara att klarlägga rättsförhållanden mellan bolaget och dess aktieägare och möjligen i anledning av aktieägarnas förfoganden över aktierna. Däremot bör föreskrifter om aktieboken inte utfärdas för att tillgodose kontroller därutöver. Aktieboken bör således inte vara ett instrument för generell undersökning av personers ekonomiska förhållanden, t.ex. i samband med kreditprövning, vid utmätning, i samband med skattekontroller o.s.v. Det kan vara fullt legitimt att ett ombud registreras som ägare i aktieboken blott det inte sker för illegala syften, t.ex. för undandragande av beskattning eller för att kringgå ett näringsförbud.

Arkivering av aktieboken

I 4 kap. 5 § föreslår kommittén att aktieboken skall bevaras i minst 10 år efter bolagets upplösning.

Föreningen saknar bestämmelse om vem som skall vara skyldig att bevara aktieboken och om sanktion vid bristande uppfyllelse av denna skyldighet.

Aktiebokens förande

Kommittén förslår i 4 kap. 12 § att aktieboken skall föras med hjälp av dator.

Föreningen ifrågasätter denna föreskrift om syftet är att aktieboken skall föreligga i papperslös form. Kopplingen till en dator synes innebära en onödig teknikbegränsning. Ett papperslöst system synes vara ett system som helt eller delvis medger automatiserad behandling, vare sig den är baserad på elektroner, fotoner eller andra tekniker, inkl. biologiska tekniker.

Överförande av uppgifter från aktiebok

I 4 kap. 13 - 15 §§ föreslår kommittén bestämmelser om överföring av uppgifter från aktiebok vid införande av avstämningsförbehåll. Därvid anges att uppgifter får överföras och att om ingen ägare införts inom fem år får bolaget uppmana att anmäla sig vid äventyr av att aktierätten går förlorad.

Föreningen anser att det inte bör avgöras godtyckligt i vilka fall uppgifter får överföras från aktieboken. I stället bör uppställas specifika kriterier av i vilka fall uppgifter får överföras.

Vidare noterar föreningen att för löpande skuldebrev gäller en allmän preskriptionstid om 10 år. Föreningen anser det stötande om en aktieägares aktierätt skulle kunna gå förlorad på kortare tid än så efter kallelseförfarande. Motsvarande synpunkt gör sig gällande i fråga om fem-årsgränsen i 11 kap. 7 § beträffande uttag av fondaktie och i 22 kap. 40 § om preskription av slutredovisning i likvidation.

Införing av ägare och förvaltare i aktieboken

I 4 kap. 16 - 18 §§ föreslår kommittén bestämmelser om införing av ägare och förvaltare i aktieboken. I samtliga dessa §§ hänvisas till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Föreningen bedömer att dessa hänvisningar bör kunna göras enklare, i synnerhet framstår hänvisningen i 17 § som betungande.

Överlåtelse och pantsättning

I 5 kap. 10 § lagförslaget avhandlas överlåtelse och pantsättning av aktiebrev m.m.

En i princip motsvarande reglering finns redan i nu gällande aktiebolagslag. Föreningen ifrågasätter ändock vad som bör vara föremålet för en överlåtelse eller pantsättning. Man kan tänka sig aktiebrevet enligt lagtexten. Man kan också tänka sig att det är aktien som bör utgöra föremålet för rättshandlingen eller rentav aktierätten, vad den nu omfattar. En jämförelse med pantbrev är möjligen missvisande eftersom det finns uttryckliga lagregler om den rättsliga effekten av pantsättning av pantbrev.

Om aktien görs till föremål för överlåtelsen eller pantsättningen kan den fördelen uppstå att samma regler gäller oavsett om aktiebrev utfärdats eller inte. Specialregler behövs i sådant fall endast med avseende på formalia beroende på om aktiebrev utfärdats eller inte, vilket också synes vara det fall för vilket den aktuella bestämmelsen är avsedd. Det kan dock vara väsentligt, inte minst pedagogiskt, att lagen rätt återger det rättsliga skeendet.

Bolagsstämma

Genom att lyfta fram bestämmelserna om bolagsstämma har Aktiebolagskommittén sökt skapa förutsättningar för en aktiv ägarfunktion.

Föreningen välkomnar detta initiativ och finner för sin del att bestämmelserna är väl avvägda. Föreningen finner dock att skillnaden i 6 kap. 2 § mellan kupongbolag resp. avstämningsbolag i fråga om rätten att deltaga i stämma är principiellt störande. Skillnaden synes vara motiverad av praktiska skäl. Det vore dock mer tillfredsställande om samma grundregler gällde i alla aktiebolag.

Bestämmelsen i 6 kap. 7 § om allmänna pensionsfonders deltagande i bolagsstämma framstår för föreningen så särpräglad att den bör flyttas ut ur aktiebolagslagen.

I fråga om ändring av bolagsordningen anser föreningen att bestämmelsen i 6 kap. 16 § bör ändras så att det krävs att en föreslagen ändring av bolagsordningen in extenso anges i kallelsen till den bolagsstämma varpå förslaget skall behandlas.

I 6 kap. 23 § saknar föreningen reglering för det fallet att stämman inte godkänner en föreslagen dagordning.

Lån till aktieägare m.fl.

I 18 kap. föreslår kommittén nya regler om lån till aktieägare m.fl. Sådana lån skall vara tillåtna blott de inte inkräktar på det bundna egna kapitalet.

Föreningen stöder dessa förslag som synes vara väl avpassade och balanserade.

Fondbolagens Förening

Inlösen av minoritetsaktier

Kommittén föreslår ett uttryckligt förbud mot överklagande av en skiljenämnds beslut om att godkänna den säkerhet som ett uppköpande bolag ställer vid inlösen av minoritetsaktier. Motivet anges vara att tidpunkten för förhandstillträde kan bli kraftigt fördröjd om beslutet kan överklagas. Föreningen anser att kommittén bort närmare redogöra för konsekvenserna av förslaget, bl a med avseende på förhållandet till Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna, och förutsätter att en fördjupad analys sker i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Sveriges inkassoorganisation (SiO)

Sveriges Inkassoorganisation (SiO) har den 10 september 1999 avgivit remissvar på delbetänkandet Likvidation av aktiebolag. Svaret var omfattande i de delar som rör frågan om personligt betalningsansvar för styrelseledamöter och vissa andra (13 kap 2 § aktiebolagslagen i nu gällande lag). Detta är väsentliga frågor som i hög grad påverkar borgenärskollektivet och därmed vår bransch. SiO kan inte se att föreningens synpunkter nämnvärt har beaktats i slutbetänkandet och får därför åter hänvisa till vårt remissvar av den 10 september 1999.

Vad vi kan se är den enda egentliga ändringen mellan de båda lagförslagen, när det gäller det personliga betalningsansvaret, att skrivningen i 22 kap 14 § 2 st i slutbetänkandet tar sikte på tidpunkten för när skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning förelåg, medan motsvarande paragraf i delbetänkandet (13 kap 15 § 2 st) tog sikte på tidpunkten för förpliktelsens uppkomst. SiO utgår från att ändringen är ägnad att slå fast att en gång uppkommet personligt betalningsansvar endast kan upphöra genom att en kontrollbalansräkning som uppvisar att hela bolagets aktiekapital återställts granskas av revisorn och godkänns av bolagsstämma (17§). Detta är i så fall bra. Styrelsen torde alltså med det nya förslaget inte längre kunna freda sig genom att hävda att aktiekapitalet i ett senare skede, t ex vid tidpunkten för förpliktelsens uppkomst, de facto inte var till hälften förbrukat och att personligt betalningsansvar därför inte förelegat.

Kommittén synes dock inte alls ha beaktat SiO:s syn på olägenheten med bevisbördans placering i fråga om den faktiska kapitalbristen (22 kap 14 § 2 st ). SiO vill därför än en gång peka på det mycket svåra beviskrav som i förslaget ställs på fordringsägaren, då denne inte bara har att styrka att skäl att upprätta en kontrollbalansräkning förelegat, utan även att aktiekapitalet faktiskt var förbrukat (se för övrigt SiO:s remissvar 10 sept 1999, sid 5 rubriken BEVISBÖRDANS PLACERING MM). En betydligt rimligare och rättvisare ordning när det gäller bevisbördans placering vore att styrelseledamoten - som måste ha mycket bättre möjligheter att skaffa fram bevismaterial ur exempelvis bokföringen än fordringsägaren - hade att styrka att aktiekapitalet var till hälften intakt, om fordringsägaren kunnat styrka att skäl att upprätta en kontrollbalansräkning förelåg. Denna fördelning av bevisbördan vore i synnerhet rimlig när bolaget vid verkställighet enligt 4 kap utsökningsbalken befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag

3 kap 7-17 §§ Samtyckes- och förköpsförbehåll

Enligt ABKs förslag skall en överlåtelse i strid med ett samtyckes- eller förköpsförbehåll vara ogiltigt. Det ska enligt förslaget inte vara möjligt att läka ogiltigheten genom vidareöverlåtelse av aktierna till någon som är i god tro.

I detta sammanhang vill vi peka på kontoföringslagens (LKF) rättsverkansbestämmelser. En aktieägare som är registrerad som innehavare av aktier på ett avstämningskonto anses, enligt 6 kap 1 § LKF, ha rätt att fritt förfoga över de aktier som finns registrerade på kontot. Registreringen på avstämningskontot är alltså avgörande för vem som i sakrättslig mening är att betrakta som innehavare av en aktie. Vidare är förvärvaren i och med registreringen av en anmälan om överlåtelse/förvärv enligt 6 kap 2 § skyddad mot att överlåtarens borgenärer efter registreringen skulle kunna ta aktierna i anspråk samt mot konkurrerande förvärv som registrerats senare. I 6 kap 4 § stadgas att för det fall en aktie överlåtits av någon som inte ägde den, blir överlåtelsen ändå giltig om överlåtaren vid tidpunkten för överlåtelsen var antecknad på ett avstämningskonto som ägare samt om förvärvaren varit i god tro.

Enligt vår mening finns det en motsättning mellan LKFs regler om förfoganderätt och sakrättsligt skydd vid registrering på avstämningskonto och ABKs förslag om ogiltighet i strid med samtyckes- eller förköpsförbehåll. LKFs bestämmelser om godtrosförvärv innebär nämligen att en central värdepappersförvarare knappast kommer att kunna åta sig att föra avstämningsregister för bolag som infört sådant förbehåll. Att aktier som handlas på en börs inte kommer att kunna vara belastade med förköpsförbehåll torde vara rätt självklart.

Med hembudsförbehåll, som idag förekommer i många avstämningsbolag, förhåller det sig annorlunda i så måtto att en överlåtelse av hembudspliktig aktie inte i sig blir ogiltig. En förvärvare av sådana aktier kan således bli införd på konto i avstämningsregistret med sakrättslig verkan. Han är emellertid förhindrad att fullt ut utöva sina aktierättigheter förrän hembudsprövning skett. VPC har utvecklat rutiner härför, vilka har visat sig fungera väl i praktiken. Några liknande rutiner kan emellertid svårligen utvecklas för överlåtelser som ipso jure är ogiltiga. Aktier i bolag med förköps- eller samtyckesförbehåll lämpar sig helt enkelt inte för kontoföring enligt LKF, eftersom de knappast kan betecknas som löpande instrument, då godtrosförvärv ej är möjliga.

För att förköps- och samtyckesförbehåll skall vara möjliga att införa för avstämningsbolag är det nödvändigt att i de föreslagna 12 resp.l7 §§ införa en annan sanktion är ogiltighet. Vi vill föreslå att man lämpligen överväger en sanktion efter samma mönster som gäller enligt 21 §, dvs. förlust av rätten till ekonomisk avkastning av aktierna intill dess att det prövats om överlåtaren iakttagit förbehållen.

4 kap 1 § Uppgifter i aktieboken

I konsekvens med regeln i 5 kap 3 § om vad som skall anges på aktiebrev och med regeln i 4 kap 8 § att aktieägare som visar upp aktiebrev skall införas i aktieboken, anser vi att det i aktieboken också bör anges huruvida det för viss aktieägare utfärdats aktiebrev. Detta skulle

kunna underlätta en övergång till avstämningsbolag då utfärdade aktiebrev skall makuleras. Det kan då förekomma att ovisshet uppstår huruvida aktiebrev förkommit eller förstörts och därför måste dödas enligt de särskilda reglerna om förkommen handling eller om det helt enkelt aldrig har utfärdats något aktiebrev.

4 kap 11 § Ansvaret för aktiebok i avstämningsbolag

Vi anser att det även i avstämningsbolag bör fastslås i lagen att det är styrelsen som har ansvar för att aktieboken förs i enlighet med lagens krav. Det framlagda förslaget är enligt vår mening olämpligt och otillräckligt. Visserligen framgår att det är styrelsen som har ansvar för aktieboken fram till dess att avstämningsregister upprättas efter att bolaget resp. bolagsordningsändring registrerats hos PRV. Vad som gäller för den händelse bolaget inte fullgör sina förpliktelser i förhållande till den centrala värdepappersförvararen, t ex inte längre betalar eller förser värdepappersförvararen med uppgifter som behövs för att registerföringen skall kunna ske, framgår emellertid inte. Sådana fall är i realiteten inte helt ovanliga. Att den centrala värdepappersförvararen skulle vara fortsatt och evigt ansvarig för förandet av en aktiebok i sådana fall är inte acceptabelt. Även för det fall att bolaget skulle välja att byta värdepappersförvarare (vilket visserligen f n inte är möjligt) skulle situationer kunna uppstå där det kan ifrågasättas hos vem ansvaret för aktieboken egentligen ligger.

Med anledning härav anser VPC att det i första stycket bör tillfogas en första mening av följande lydelse: "Styrelsen har ansvaret för att aktieboken förs, bevaras och hålls tillgänglig och för att avtal med central värdepappersförvarare träffas och vidmakthålls."

Att bolaget är skyldigt att överlåta den faktiska hanteringen till en central värdepappersförvarare bör fastslås, som nu i andra stycket, men dennes ansvar för de uppgifter man åtar sig gentemot bolaget bör rimligen kunna regleras i ett sedvanligt affärsmässigt avtal mellan bolaget och värdepappersförvararen. I förhållande till aktieägarna och allmänheten bör det ändå vara bolagets styrelse som har att svara för att man väljer en tillförlitlig värdepappersförvarare respektive ställer tillräckligt höga krav på hur denne skall utföra sina uppgifter. När det gäller värdepappersförvararens ansvar bör detta således endast vara att för bolagets räkning utföra de uppgifter som framgår av 2 st. 1 - 4. Detta bör lämpligen formuleras enligt följande: "Central värdepappersförvarare skall för bolagets räkning . . . etc."

4 kap 16 § Införing av aktieägare i aktieboken

Eftersom det kan förekomma fall då en aktieägare visserligen antecknas i avstämningsregister som förvärvare av aktie, men inte införs i aktieboken (t ex efter förvärv av hembudspliktig aktie, 3 kap 19-21 §), bör ett tillägg göras av innehåll "såvida inte annat följer av denna lag".

4 kap 18 § 1 st. Innebörd av avstämningsförbehåll

I första stycket bör inskjutas orden "såvida annat inte framgår av denna lag".

4 kap 18 § andra st. Undantag från legitimationsverkan

18 § 1 st. innehåller den centrala bestämmelsen om innebörden av ett avstämningsförbehåll. Bestämmelsen är en legitimationsregel och eftersom den är införd i ABL får den anses vara avsedd att reglera förhållandet mellan bolaget och aktieägarna samt mellan aktieägarna. I

förhållande till tredje man torde den sakna relevans. Det är därför inte helt lätt att förstå meningen med undantagen i andra stycket. Andra stycket innebär nämligen dels att den centrala värdepappersförvararen dras in i förhållandet, dels att omyndiga eller personer med förordnande förvaltare enligt föräldrabalken (FB) aldrig skall kunna anses legitimerade varken i förhållande till bolaget eller den centrala värdepappersförvararen. Vi vill nedan närmare utveckla vår syn på denna bestämmelse.

Bestämmelsen är till sin huvudsakliga innebörd oförändrad sedan 1972 då lagen om förenklad aktiehantering infördes. Den dematerialisering av både värdepapper och betalningar som skett på de trettio år som gått sedan dess har alltså ännu inte satt några spår i en av ABLs mest centrala bestämmelser, nämligen den om verkan av avstämningsförbehåll. Det kan inte nog understrykas att det utan denna dematerialisering inte skulle vara möjligt att ha en fungerande kapitalmarknad idag.

Den aktuella bestämmelsen innebär ett undantag från den eljest gällande grundregeln (för avstämningsbolag) att det är förhållandena på avstämningsdagen som är avgörande för utövandet av aktierättigheter i allmänhet. Denna grundregel har tillkommit för att förenkla aktiehanteringen både för bolagen och aktieägarna. Den innebär att den aktieägare som vill utöva de rättigheter gentemot och i bolaget som hans aktieinnehav berättigar honom till måste se till att själv eller genom förvaltare vara antecknad i avstämningsregister och aktiebok på relevant avstämningsdag. Förandet av avstämningsregistren och aktieböckerna är underkastade noggrann reglering och kontroll för att tillförlitligheten skall kunna garanteras. Aktiebolaget kan härigenom förlita sig på dessa register och slipper administrera rutiner för att förvissa sig om hur de bakomliggande materiella förhållandena är. Det är just härigenom som avstämningsförbehållet är en förenkling för bolaget, vilket var det uppenbara syftet med den lagstiftning varigenom bestämmelsen infördes.

Såsom bestämmelsen formulerats borde bolagen och VPC egentligen alltid förvissa sig om att det i efterhand inte kan ifrågasättas att man varit i god tro. Vi menar att detta är orimligt. I praktiken fungerar det naturligtvis inte heller så. För VPC är det givetvis omöjligt att ifrågasätta att de miljoner aktieägare som är införda på vp-konton på avstämningsdagen (och som därför också är införda i aktieboken) inte skulle vara berättigade att ta emot de rättigheter som aktieinnehavet berättigar till. Till vem skulle man annars betala eller utge rättigheterna? Visst kan det i bland uppstå tvist om vem som är rätt ägare till viss aktiepost och man skulle givetvis kunna tänka sig att någon tjänsteman hos VPC på något sätt får kännedom om denna tvist. Men vad bör då rimligen ske vid t ex ett utdelningstillfälle? Är det rimligt att beloppet skulle nedsättas hos länsstyrelsen? Är det inte mera rimligt att betalningen sker till den som är registrerad i avstämningsregistret? De tvistande får väl göra upp också om vem som skall anses ha rätt till den avkastning som eventuellt utfallit under den tid som den "oberättigade" ägaren innehaft dem? Varför skulle bolaget riskera att behöva betala en gång till? Och varför skulle VPCs goda eller onda tro ifråga om tvisten överhuvudtaget tillmätas någon betydelse? VPC är ju för egen del inte skyldig att betala någon utdelning etc. Det remedium för slarviga eller medvetet felaktiga åtgärder från VPCs sida som lagstiftaren anvisar - och som funnits parallellt med 'godtrosregeln' sedan aktiekontolagens (AKL) införande 1989 - är ett mycket långtgående skadeståndsansvar för felaktigheter i avstämningsregistret.

Den mest svårbegripliga delen av bestämmelsen är emellertid undantaget för betalningar mm till aktieägare som är omyndiga eller har förvaltare enligt FB. Kravet på god tro i styckets första mening måste rimligen avse god tro ifråga om att mottagaren av rättigheten var

berättigad eller inte. Det handlar således inte om huruvida bolaget eller VPC kände till att mottagaren inte var vid sina sinnens fulla bruk eller försatt i konkurs eller annat sådant förhållande som rör mottagarens rättsliga handlingsförmåga. Vi utgår från att oavsett aktieägarens rättsliga handlingsförmåga måste bolaget anses vara skyldig att behandla honom som en aktieägare och förbjuden att göra skillnad mellan olika aktieägare beroende på deras ålder eller personliga eller ekonomiska förhållanden. Bestämmelsen i 18 § 2 st. innebär emellertid att även om bolaget och VPC varit i god tro ifråga om att en omyndig aktieägare verkligen är "rätt ägare", så skall utbetalningen av utdelningen eller utgivandet av nya aktier etc. inte anses ha skett med befriande verkan för bolaget! I motiven till denna regel anges att skälet härtill är att bolaget och VPC inte skall anses ha befunnits i god tro ifråga om mottagarens omyndighet!

Vår mening är att bestämmelsen på oklara grunder från första början att ett felaktigt innehåll, som nu bör rättas till. Det bör således inte få råda något tvivel om att aktierättigheter i allmänhet skall tillkomma den aktieägare som är aktieägare på avstämningsdagen. För att legitimera sig kan aktieägaren antingen visa upp ett aktiebrev, eller liknande (kupongbolag) eller visa sig vara registrerad i aktieboken (avstämningsbolag). Något annat sätt att legitimera sig har lagstiftaren knappast tänkt sig och bör heller inte få finnas. Om inte avstämningsförbehållet hade denna verkan, skulle hela regleringen av avstämningsbolag vara meningslös. Någon närmare undersökning av de materiella förhållandena bakom varje registrering är omöjlig. Det finns ju inte något hinder för omyndiga eller personer med förvaltare (enligt FB) att inneha aktier i avstämningsbolag. De ca 66.000 omyndiga aktieägarna i Telia måste t ex anses vara lika berättigade att motta utdelning och nya aktier som andra aktieägare. Att nedsätta deras utdelningsbelopp hos länsstyrelsen i avvaktan på att de blev myndiga är givetvis helt befängt! Lagstiftaren har förutsett att det kan finnas omyndiga aktieägare och föreskriver i LKF att det i så fall på avstämningskonto skall antecknas namn och personuppgifter för förmyndare och utsedda förvaltare! Härigenom garanteras att de omyndiga företräds av behöriga företrädare som också har rätt att anvisa till vilket bankkonto utdelning skall utbetalas, till vilket konto eller depå som nya aktier skall utges etc. Även om både bolaget, VPC, banken och depåförvaltaren samtliga väl kände till och var uppmärksamma på att aktieägaren var omyndig (resp. hade en förvaltare enligt FB) bör detta givetvis inte ha någon inverkan på frågan huruvida bolagets utbetalning av utdelning eller utgivande av aktie etc. skett med befriande verkan.

Sammanfattningsvis anser vi att 18 § 2 st. snarast bör avlägsnas. Om det inte skulle anses möjligt, bör åtminstone den betydelse som tillmäts god tro hos den centrala värdepappersförvararen strykas och i vart fall ifråga om utbetalning av utdelning, då den centrala värdepappersförvararens ansvar härför nu föreslås avskaffas (4 kap 1 1 §). Om 18 § 2 st. stryks, bör också hänvisningen till detta stycke i 15 kap 7 § strykas.

6 kap 37 § Borttagande av avstämningsförbehåll

Ingen ändring har föreslagits i denna bestämmelse, trots att 1997 års förslag innehöll ett förtydligande ifråga vilka panthavare som ska ge samtycke till borttagande av avstämningsförbehållet. Den nu föreslagna paragrafen motsvarar således inte helt 4 kap 16 § i 1997 års förslag såsom anges i betänkandet på s 321.

Nuvarande skrivning ger vid handen att envar som kan styrka sin panträtt till aktie i bolaget skall ge sitt samtycke. Det görs ingen skillnad mellan formellt behöriga panthavare och

materiellt berättigare panthavare. Inte heller ges någon bestämning av när pantförhållandet skall bestå för att berättiga panthavaren till inflytande i frågan. Frågan kompliceras av att det kan finnas panthavare till förvaltarregistrerade aktier samt att det ofta förekommer förvaltare i flera led.

Frågan är också vem som det åligger att undersöka om det finns panthavare och tillfråga dem om deras inställning till borttagande av avstämningsförbehållet och vid vilken tidpunkt ett eventuellt godkännande skall föreligga.

I praktiken synes dessa oklarheter hittills inte ha föranlett några större olägenheter. Förmodligen beror detta på att det inte förekommit särskilt ofta att avstämningsförbehåll tas bort, i vart fall ifråga om bolag med spridda aktieinnehav. Möjligen kan oklarheterna på denna punkt ha en ”inlåsningseffekt” och avhålla bolagen från att avskaffa förbehållet eftersom det kan bli ovisst om beslutet kan bli giltigt.

Vi anser att det vore rimligt att kräva godkännande endast från de panthavare som var registrerade i avstämningsregister på avstämningsdagen för den bolagsstämma som fattar beslutet eller som vid den tidpunkten hade underrättat sin förvaltare om panträtt i aktierna. Vi föreslår därför att bestämmelsen förtydligas på detta sätt.

10 kap 6 § Registrering av fondaktierätt

I första meningen bör ordet "fondaktie" bytas mot "fondaktierätt". Att en ny aktie som ges ut av bolaget skall upptas i avstämningsregistret för bolaget framgår redan av 5 kap 1 1 §. Detta gäller oavsett om aktien ges ut efter en fondemission eller en nyemission. Fondaktierätter benämns i praktiken "delrätter", dvs. rätt att tillsammans med visst antal likadana rätter erhålla en hel eller visst antal hela aktier. Inte heller ordet "fondaktie" används särskilt ofta i praktiken och skulle enligt vår mening utan vidare kunna tas bort.

27 kap 1 § Straff och vite

Vid straffbestämmelsens tillkomst (SOU 1971:15) fördes ett ingående resonemang kring lämpligheten av särskilda aktiebolagsrättsliga sanktioner vid sidan om brottsbalkens, dels avvägningen mellan ordningsförseelser och sådana allvarligare underlåtelser eller åtgärder som strider mot ABLs centrala bestämmelser. Sedan dess har en välgörande uppstramning av ABLs straff och vitesbestämmelser gjorts. Men när det gäller sanktionerna för brister i förandet av aktieboken eller i tillhandahållandet av den har ingen ändring skett, trots att det på just detta område skett en avsevärd förändring både ifråga om legala förhållanden (dematerialiseringen) och faktiska förhållanden (numera över tusen avstämningsbolag och flera miljoner aktieägare under de senaste 30 åren).

Såsom vi framfört ovan i kommentaren till 4 kap 1 1 § bör det även för avstämningsbolagen framgå av lag att det är styrelsens ansvar att se till att aktiebok förs enligt lag. VPC har inte någon sådan självständig ställning att vi kan ta ansvar för att aktieboken förs i alla bolag som har infört avstämningsförbehåll i bolagsordningen. Genom att VPCs monopol avskaffats anser vi oss numera även i princip berättigade att frånträda ett uppdrag att föra avstämningsregister (och därmed även aktiebok) för ett bolag som brister i fullgörandet av sina förpliktelser mot VPC, exempelvis genom att inte betala förfallna avgifter eller genom att underlåta att fullgöra vad som ankommer på bolaget för att göra det möjligt för VPC att

upprätta och vidmakthålla ett avstämningsregister och aktiebok i enlighet med LKF och ABL.

VPC har givetvis ingen annan åsikt än att det är utomordentligt viktigt för den enskilda aktieägaren i avstämningsbolag att registren först oklanderligt. Han är ju helt utlämnad till den centrala värdepappersförvararens förmåga att föra ett korrekt avstämningsregister (och aktiebok) eftersom han inte har några fysiska värdepapper att visa upp. Just av detta skäl har det ansetts motiverat att i LKF (och tidigare i AKL) införa ett mycket omfattande skadeståndsansvar för den centrala värdepappersförvararen. Detta skadeståndsansvar infördes utan beaktande av ABLs sanktionsbestämmelser. Enligt vår uppfattning är detta ett förbiseende som nu borde rättas till. En central värdepappersförvarares korrekta uppfyllande av ett åtagande gentemot ett bolag att föra avstämningsregister (och aktiebok) i enlighet med LKF och ABL torde dock inte behöva sanktioneras med straffbestämmelser. VPCs åtagande gentemot våra bolagskunder sker på affärsmässiga grunder och fullgörs med helt andra drivkrafter och ambitioner än att undvika straffansvar. För den enskilda aktieägaren torde LKFs skadeståndsbestämmelser vara tillfyllest. Att med den utformning som de föreslagna bestämmelserna om aktiebokens offentlighet nu fått behålla straffbestämmelserna för bristande tillhandahållande av aktieboken, anser vi vara överdrivet nitiskt.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna)

Erbjudandeplikt

Aktiebolagskommittén har i sitt tidigare delbetänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) sagt nej till förslaget att införa erbjudandeplikt i svensk aktiebolagsrätt. Aktiespararna konstaterade då i sitt remissvar att förekomsten av budplikt i Europa var omfattande. Finland, Danmark, Norge, Storbritannien, Frankrike, Belgien, Irland, Italien, Spanien, Schweiz samt vissa delstater i USA hade erbjudandeplikt. Länder som saknade erbjudandeplikt var Nederländerna, Portugal och Grekland. Internationella förhållanden i vårt närområde motiverade således att även Sverige införde en erbjudandeplikt.

Även i det förslag till 13:e bolagsdirektiv som lades fram för godkännande i Europaparlamentet under våren 2001 fanns regler om budplikt. Trots att medlemsländernas representanter var överens om direktivets utformning föll förslaget i Europaparlamentet efter envis lobbying av det tyska näringslivet men det bör framhållas att kritiken ej riktade sig mot budpliktsreglerna vilka har en mycket bred förankring i Europa.

Svenska erfarenheter visar i en rad fall på behovet av erbjudandeplikt. I exempelvis Gota, Cederroth, Fermenta och Trustor-Kanthal har minoriteten hamnat i en situation där en ny majoritetsägare kunnat ta över det bestämmande inflytandet i bolagen utan att erbjuda den kvarvarande minoriteten någon möjlighet att stiga av. I de angivna fallen har ej heller funnits en fungerande marknad. Nyare exempel är Gullspång där minoriteten aldrig fick chans att sälja sina aktier till samma pris som huvudägarna, och den uppmärksammade Trustorhärvan där minoriteten drabbades av ett kriminellt agerande.

Sedan delbetänkandet SOU 1997:22 har mycket hänt i debatten kring erbjudandeplikt. Den 1 juli 1999 införde Näringlivets Börskommitté (NBK) regler om erbjudandeplikt i sin

rekommendation som i sin tur utgör del av Stockholmsbörsens noteringsavtal. På så sätt gäller numera att om någon ägare ensam eller tillsammans med närstående uppnår mer än 40% av röstandelen i ett svenskt bolag måste ett bud läggas på hela bolaget. NBKs regler visar att opinionen svängt till fördel för budplikten och att ett behov finns av regler på området.

Den huvudsakliga oron inför budplikt som kommittén framförde i sitt betänkande var att strukturaffärer och kontrollägarskiften allvarligt skulle försvåras och att det skulle bli alltför dyrt att gå in som huvudägare i svenska bolag. En snabb genomgång av buden på bolag på Stockholmsbörsen visar att intresset för strukturaffärer snarare ökat än minskat sedan budplikten infördes på svensk aktiemarknad. Under 1999 lades 28 bud på bolag på Stockholmsbörsen. Motsvarande siffra var under 2000 41 bud. I de femton högst värderade börsföretagen ägdes i genomsnitt 42% av kapitalet av de 10 största aktieägarna per den 12 februari 2001

7

. Samma siffra per den 30 december 1998 var 44%

8

. Förändringen är inte

anmärkningsvärd och kommitténs oro framstår som obefogad.

Det är Aktiespararnas uppfattning att NBKs självreglering inte är tillräcklig för att erbjuda minoriteten en utväg vid uppköp. Framför allt i samband med att utländska bolag köper svenska har budplikten ignorerats då den "bara" yttrar sig i självreglering. Respekten för NBKs regler och Aktiemarknadsnämndens (AMN) tolkning av densamma är låg, i synnerhet som AMN tenderar att medge generösa undantag från reglerna. Aktiespararna krävde redan i sitt remissvar över SOU 1997:22 att en lagfäst budplikt skulle införas och att nivån skulle sättas till 50% m h t att målbolaget då konsolideras som dotterbolag. Förbundet anser att erfarenheterna av utvecklingen sedan dess understryker kravet på att endast en lagfäst budplikt är tillfyllest. Samtidigt visar ett antal fall att NBKs rekommendation om budplikt vid 40% ligger för högt för att säkerställa en rättvis behandling av aktieägarna.

Det ovan anförda samt behovet av en harmonisering till övriga Europa anser Aktiespararna motiverar införandet av en lagfäst erbjudandeplikt vid 30%. Budplikten bör utformas i linje med förslaget till det 13:e bolagsdirektivet. Endast på så sätt tillförsäkras minoriteten ett fullgott skydd vid kontrollägarskiften.

Förvärv och överlåtelse av egna aktier

Genom lagändring den 10 mars 2000 infördes möjlighet för svenska bolag att återköpa och vidareförsälja egna aktier. Lagändringen hade länge stått högt upp på önskelistan hos svenskt näringsliv.

Återköpsreglerna har utnyttjats mycket flitigt under det senaste året. Det har blivit mycket vanligt att vid bolagsstämma lämna styrelsen ett bemyndigande att vid behov under det kommande året få fatta beslut om att återköpa det antal aktier som styrelsen finner motiverat. Aktiespararna anser emellertid att återköpsmöjligheten och möjligheten att vidareförsälja egna aktier har givit upphov till oönskade effekter som inte avhjälps genom den självreglering som utvecklats av NBK.

Aktiespararna anser att det finns situationer där återköp gynnar aktieägarna. Det gäller till exempel om ett bolag verkligen har en stark ekonomisk ställning och inte ser några andra

intressanta investeringsalternativ. I bolag där likviditeten brister bör emellertid alternativa metoder för att återföra kapital till ägarna utnyttjas. Återköpsmöjligheten bör knytas till den ekonomiska ställningen i bolaget.

Återköp får inte användas för att manipulera den egna aktiekursen i syfte att påverka förutsättningarna i samband med options- och konvertibelprogram eller offentliga erbjudanden. Det har till exempel inträffat att man i en uppköpssituation där aktier i budbolaget erbjuds som likvid för målbolagets aktier gör återköp i marknaden för att höja kursen på budbolagets aktie och på så sätt få budet att se bättre ut än det egentligen är. Reglerna om återköp måste förhindra att sådan påverkan sker.

Vid återköp av egna aktier måste utgångspunkten vara att maktbalansen i bolaget inte påverkas. Aktiespararna anser att beslut om återköp utöver de krav som ställs i Aktiebolagslagen tydligt måste ange i vilken mån förhållandet mellan A och B aktier förändras genom återköpet. Aktiespararna har uppmärksammat ett antal exempel på missbruk av återköpsreglerna som syftat till att ändra maktbalansen i bolaget.

Aktiespararna har vidare uppmärksammat att återköpsmöjligheten i vissa fall används för att öka maktkoncentrationen hos vissa kontrollaktieägare. Genom att återköpa aktier vid upprepade tillfällen och varje gång döda dem kan en huvudaktieägare utan att betala själv successivt ta över bolaget.

Aktiespararna är mycket negativa till den möjlighet som finns att vidareförsälja återköpta aktier på börs eller marknadsplats och anser att återköpta aktier bör avregistreras, detta för att förhindra möjligheten för ledningen att bedriva osund aktiespekulation eller kursdrivning i den egna aktien med bolagets medel. Att bolagets ledning när som helst kan vidareförsälja återköpta aktier på aktiemarknaden medför en allvarlig osäkerhet vid kurssättningen av aktier på aktiemarknaden.

Sammanfattningsvis anser Aktiespararna att reglerna om förvärv och vidareförsäljning av egna aktier måste ses över med anledning av de erfarenheter som nu har vunnits.

Inlösen av minoritetsaktier

Aktiespararna har tidigare i sitt remissvar på Aktiebolagskommitténs delbetänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) utförligt utvecklat sin syn på tvångsinlöseninstitutets betydelse för minoritetsaktieägarna (se bilaga 1).

Tvångsinlösen utgör en form av privaträttslig expropriation som innebär att aktieägarna utan eget initiativ måste lämna ifrån sig sin egendom. Någon form av tvekan om att den vars aktier exproprieras skall vara tillförsäkrad fulla värdet av sin egendom kan inte föreligga. Detta följer av grundläggande egendomsrättsliga principer som slagits fast bland annat i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Det liggande förslaget ger emellertid inte den enskilda som är utsatt för denna privaträttsliga expropriation detta skydd. Kommittén föreslår att huvudregeln skall vara att börskursen skall anses utgöra det fulla värdet av aktieägarens aktier. Att börskursen inte alltid motsvarar det verkliga värdet på ett börsnoterat bolag torde vara allmänt bekant. Inte minst de senaste årens mycket turbulenta aktiemarknad har visat att börskursen kan variera mycket kraftigt över tiden. Det finns vidare möjligheter för en dominerande ägare, till exempel ett moderbolag, att påverka börskursen på ett sätt som

medför att bedömningen av värdet blir lägre än annars. Som Aktiespararna anfört tidigare i sitt remissvar på SOU 1997:22 står förslaget i konflikt med såväl Regeringsformen och den Europeiska Konventionen för de mänskliga rättigheterna. Förslaget utgör även ett avsteg från den aktiebolagsrättsliga grundprincipen om likabehandling av aktieägare.

Förslaget att inskränka aktieägarnas möjligheter att överklaga beslut fattade av skiljenämnd till allmän domstol är ytterligare ett anmärkningsvärt steg i samma riktning.

Aktiebolagskommittén bidrar genom sitt förslag allvarligt till att urholka den enskilda äganderätten. Aktiespararna ställer sig till fullo bakom de särskilda yttranden av sakkunniga Lars Milberg och Sven Ekholm, samt ledamöterna Rolf Åbjörnsson och Stig Rindborg, som bifogas samt det förslag till lagtext som lämnas där.

Aktiespararna har ytterligare en synpunkt som rör tvångsinlösen av egna aktier. Aktiespararna anser att uppköpande bolag bör åläggas att under hand köpa upp minoritetens aktier medan tvångsinlösenprocessen pågår till samma pris som erbjöds i det offentliga budet. Detta för att hindra att aktieägare ofrivilligt blir kvar i en långdragen tvångsinlösenprocess.

Leolagstiftiningen

I 1997 års betänkande har Aktiebolagskommittén föreslagit en försämring av de skyddsregler som Leolagstiftningen innehåller. Det skulle med föreliggande förslag bli möjligt för publika aktiebolag att till dotterbolaget närstående sälja aktier i dotterbolag utan bolagsstämmans godkännande vilket skulle innebära ett försämrat skydd för minoriteten.

Aktiebolagskommittén pekar i sitt betänkande på en ökad risk för överlåtelser i otillbörligt syfte och anför som skäl för sitt förslag att det medför en förenkling av förfarandet vid avyttringar av dotterbolag till företagsledningar och andra anställda. Detta anser Aktiespararna utgöra en allvarlig inskränkning av det skydd som Leolagen ger ägarna. Erfarenheter visar på ett fortsatt stort behov av att bibehålla Leolagstiftningen i nuvarande form.

Revisorsnämnden (RN)

Förslaget till ändring i de s.k. släktkatalogerna i nuvarande 10 kap. 16 § första stycket 5 respektive 11 kap. 11 § första stycket 5 ABL

RN avstyrker, på nedan anförda skäl, Aktiebolagskommitténs förslag till ändring i de s.k. släktkatalogerna i nuvarande 10 kap. 16 § första stycket 5 respektive 11 kap. 11 § första stycket 5 ABL (8 kap. 16 § första stycket 5 respektive 9 kap. 9 § första stycket 5 i förslaget till ny aktiebolagslag). De nuvarande släktkatalogerna bör behållas oförändrade. Enligt 10 kap. 16 § första stycket 2 respektive 11 kap. 11 § första stycket 2 ABL får inte den vara revisor respektive lekmannarevisor (allmän granskare i kommitténs förslag) i ett aktiebolag som samtidigt är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i det aktuella bolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver. Enligt punkten 5 i respektive lagrum får inte heller den som är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses under punkten 2 eller är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller ned-

stigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, vara revisor eller lekmannarevisor i aktiebolag. I klartext innebär det att följande personer omfattas: make, sambo, far, mor, farfar, farmor, morfar, mormor, barn, barnbarn, styvfar, styvmor, fars eller mors styvfar eller styvmor, barns make, barnbarns make, makes far och mor, makes farföräldrar och morföräldrar, makes barn, makes barnbarn, syskon, makes syskon och syskons make (jfr Knut Rodhe, Aktiebolagsrätt, 19:e uppl, s 204 och 112). Aktiebolagskommittén föreslår att dessa släktkataloger bör begränsas till att omfatta endast make och sambo.

Syftet med de nuvarande jävsbestämmelserna i 10 kap. 16 § respektive 11 kap. 11 § ABL torde bland annat vara att uttömmande reglera i vilka fall det råder ett direkt förbud mot antagande av uppdrag som revisor eller lekmannarevisor (allmän granskare) i ett aktiebolag. Man kan påstå att den som träffas av någon av jävsbestämmelserna i nämnda lagrum på objektiva grunder är jävig och därför förhindrad att åta sig uppdrag som revisor/lekmannarevisor. Utöver nu nämnda jävsbestämmelser i ABL har en kvalificerad revisor alltid att beakta de bestämmelser om oberoende som återfinns i 14 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer (revisorslagen)

9

. Nämnda lagrum föreskriver inte bara att revisorn skall iaktta gällande jävsbestämmelser för revisorer utan även beakta om det i annat fall finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet. Om så är fallet skall revisorn avböja eller avsäga sig uppdraget.

Regeringen har den 26 april 2001 till Lagrådet överlämnat en remiss avseende en ny revisorslag. Den nuvarande 14 § revisorslagen motsvaras av bestämmelser i 23 och 24 §§ i den föreslagna nya revisorslagen. Av dessa bestämmelser framgår dels att en revisor, liksom hittills, skall iaktta de bestämmelser i andra författningar som anger i vilka fall en revisor på grund av jäv är förhindrad att utföra ett revisionsuppdrag, dels att en revisor är skyldig att för varje uppdrag i revisionsverksamheten pröva om det finns omständigheter som kan rubba förtroendet för hans eller hennes opartiskhet eller självständighet. Såväl den nuvarande som den föreslagna nya bestämmelsen har en subjektiv karaktär i så måtto att det åligger revisorn att pröva om det föreligger sådana omständigheter som kan rubba nyssnämnda förtroende. I den nuvarande ABL återfinns s.k. släktkataloger inte bara i 10 kap. 16 § och i 11 kap. 11 § utan även i 12 kap. 7 §, som rör det s.k. låneförbudet. Vidare finns en släktkatalog i 4 § lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. (den s.k. LEO-lagen). Som skäl för sitt förslag till ändring i släktkatalogerna i 10 kap. 16 § respektive 11 kap. 11 § anför kommittén att de ovan nämnda lagrummen inte är anpassade till varandra. Kommittén påpekar att olikheterna delvis följer av att de har olika syften, men att skillnaderna delvis också synes sakna skäl. Mot bakgrund härav föreslår kommittén en harmonisering med utgångspunkt från den katalog som gäller för vissa riktade emissioner.

RN finner att den av Aktiebolagskommittén föreslagna ändringen medför att jävsreglerna i ABL inte kommer att utgöra något hinder mot att åta sig uppdrag som revisor i exempelvis ett aktiebolag vars verkställande direktör är far, mor, son eller dotter till revisorn. Ett sådant förhållande kan enligt RN:s mening inte anses godtagbart. Det skulle visserligen vara möjligt att med stöd av 14 § revisorslagen ingripa mot revisorn i exemplet, men detta är inte att likställa med att förhållandet är uttryckligen förbjudet enligt ABL:s jävsregler. RN anser därför att det finns starka skäl för att behålla släktkatalogens nuvarande utformning och att

För en inte juridiskt skolad person kan möjligen jävsbestämmelserna i ABL framstå som uttömmande i

samtliga avseenden. Med hänsyn till att en viktig del av Aktiebolagskommitténs arbete har varit att göra den nya lagen mera lättläst och lättbegriplig, dvs. - såvitt kan förstås - bland annat lättare att tolka för icke-jurister, kan det möjligen vara lämpligt att i ABL komplettera med en hänvisning till oberoendereglerna i revisorslagen.

dessa skäl väger betydligt tyngre än det av kommittén anförda harmoniseringsskälet. På samma grund bör jävsbestämmelserna avseende lekmannarevisorer (allmänna granskare) också förbli oförändrade.

För det fall RN:s ovan redovisade argument för oförändrade släktkataloger inte vinner gehör önskar RN endast påpeka följande. Om syftet är att uppnå en harmonisering – förvisso endast i ABL – kan en ändring endast i ABL te sig märklig med hänsyn till att de släktkataloger som bland annat återfinns i 17 § första stycket 4 revisionslagen (1999:1079), 8 kap. 7 § första stycket 3 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och i 4 kap. 6 § första stycket 7 stiftelselagen (1994:1220) såvitt kan förstås avses fortfara att ha ett med de nuvarande släktkatalogerna i 10 kap. 16 § respektive 11 kap. 11 § ABL likalydande innehåll.

Slutligen, för det fall släktkatalogerna ges det av Aktiebolagskommittén föreslagna innehållet bör enligt RN:s mening formuleringen i 8 kap. 16 § första stycket 5 respektive 9 kap. 9 § första stycket 5 i den nya lagen i vart fall justeras på följande sätt: ”5. är make till eller sambo med en person som avses under 2, eller”.

Revisorsyttrande i samband med apportbildning respektive apportemission

Av 2 kap. 11 § första stycket respektive 12 kap. 11 § i förslaget till ny ABL framgår bland annat att revisorn vid sin granskning i samband med apportbildning respektive apportemission särskilt skall pröva att all apportegendom avskilts för bolagets räkning på ett sätt som skyddar egendomen mot anspråk från aktietecknarens borgenärer och att apportegendomen i stiftelseurkunden inte åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget. Denna ändring föreslogs redan genom Aktiebolagskommitténs betänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22). Eftersom nämnda förslag ännu ej lett till lagstiftning anser sig RN oförhindrad att kommentera detsamma inom ramen för detta yttrande.

Att bolaget skall tillföras apportegendomen på ett sakrättsligt giltigt sätt framgår idag endast av förarbetena. RN välkomnar därför att kravet på tillförande preciserats till ”avskilts för bolagets räkning på ett sätt som skyddar egendomen mot anspråk från aktietecknarens borgenärer”.

RN har varken i SOU 1997:22 eller SOU 2001:1 funnit någon kommentar till det nu behandlade förslaget. För det fall Aktiebolagskommitténs förslag genomförs förordar RN därför att man i specialmotiveringen i vart fall kort kommenterar syftet med ändringen. Det kan finnas anledning att i specialmotiveringen även kommentera det faktum att man synes ha frånfallit det s.k. nyttokravet.

Stiftelsen Ackordscentralen

Nuvarande 15 kap 14 § ABL motsvaras helt av förslagets 26 kap 14 §. Ackordscentralens konkursförvaltare upplever att den yttersta preskriptionsfrist om sex månader från edgångssammanträdet som enligt stadgandet gäller för skadeståndsanspråk som enligt 13 § preskriberats efter ansökan om konkurs gjordes, är i kortaste laget för en så komplicerad fråga som aktiebolagsrättsligt skadestånd. Ackordscentralen är dock på det klara med att starka skäl bör föreligga för att göra avsteg från de preskriptionstider som gäller enligt 13 §.

Förlängs konkursboets telefrist till ett år från dagen för konkursbeslutet uppnås emellertid inte bara den fördelen att tiden förlängs något, utan också att likhet skulle råda mellan denna frist och talefristen avseende återvinning enligt konkurslagen 4 kap 20 §.

Stockholmsbörsen Aktiebolag

1 kap. 4 § Aktiebolagslagen (ABL)

Stockholmsbörsen ifrågasätter om begreppet organiserad marknadsplats har en så inskränkt innebörd som kommittén gör gällande. Börsen vill i detta sammanhang erinra om den förhållandevis omfattande handel med aktier som förekommer enbart med stöd av tillstånd att bedriva värdepappersrörelse. Som exempel kan nämnas den handel som sker på den s.k. Nya Marknaden, Göteborgslistan, HQ Techmark m.m. Den handel som sker på exempelvis Nya Marknaden är legalt sett inte handel på börs, även om handeln äger rum i börsens handelssystem. I stället ansvarar ett värdepappersinstitut (en s.k. sponsor) för handeln, som bedrivs med stöd av institutets värdepappersrörelsetillstånd. I ett internationellt perspektiv går utvecklingen mot bildandet av alternativa marknadsplatser (beroende på sammanhanget kallade för PTS, ATS respektive ECN). Dessa är inte reglerade marknader i EG-rättslig mening, men administrerar ändå handel med värdepapper av inte obetydlig omfattning. Vi menar att 1 kap. 4 § inte heller bör medge att aktier i privata bolag får handlas på den typ av marknadsplatser som nu beskrivits. Börsen förordar därför att begreppet organiserad marknadsplats behålls, men att det i författningskommentaren utvecklas vilken innebörd som bör läggas i begreppet.

1 kap. 8 § ABL

Stockholmsbörsen tillstyrker förslaget i denna del. Nuvarande regel om att bolagets innehav av egna aktier inte skall tas i beaktande vid tillämpning av bestämmelser i annan lag än ABL har i praktiken lett till betydande tillämpningsproblem och har även föranlett införandet av en särskild bestämmelse om att aktiebolag skall offentliggöra varje förändring avseende innehav av egna aktier [se 4 kap. 6 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, LHF]. Med den av kommittén föreslagna ändrade lydelsen är bestämmelsen i LHF obehövlig och den bör därför upphävas.

Det kan tilläggas att utöver de exempel kommittén tar upp, nuvarande lydelse även kan leda till tillämpningsproblem beträffande flaggningsreglerna i 4 kap. LHF. Nuvarande bestämmelse i ABL torde i vart fall teoretiskt kunna utnyttjas av en större aktieägare i syfte att kringgå flaggningsskyldighet enligt den lagen.

3 kap. 5 § ABL

Stockholmsbörsen ifrågasätter om inte omvandlingen – i legal mening – skall anses verkställd först när den antecknats i aktieboken även för avstämningsbolag. Även om

aktieboken för sådana bolag tekniskt sett är integrerad med avstämningsregistret är det två skilda saker sett ur ett legalt perspektiv.

4 kap. 11 § andra stycket ABL

Stockholmsbörsen tillstyrker att den legala skyldigheten för en central värdepappersförvarare att för bolagets räkning verkställa vissa bolagshändelser, t.ex. utdelning, tas bort. Börsen vill i det sammanhanget erinra om att VPC för avstämningsregister för ett stort antal utländska aktiebolag där en motsvarande skyldighet inte föreligger enligt lag. Genom att upphäva detta krav ges en central värdepappersförvarare större möjlighet att på ett flexibelt sätt anpassa det tjänsteutbud som erbjuds anslutna bolag. Om exempelvis förslaget om obligatorisk kontoföring av aktier även i privata bolag genomförs (se bilagan till betänkandet) skulle förslaget i denna del möjliggöra införandet av en förenklad kontoföringsform, där värdepappersförvararen i huvudsak svarar för förandet av registret, medan bolaget självt hanterar olika bolagshändelser gentemot aktieägarna.

Vidare vill börsen i anslutning till denna bestämmelse ta tillfället i akt och påtala två förhållanden rörande en central värdepappersförvarares roll som bör omvärderas. För det första menar vi att en central värdepappersförvarare, vare sig språkligt eller faktiskt, kan vara i god tro om ett faktiskt förhållande (se t.ex. 4 kap. 18 § andra stycket i förslaget). Det avgörande vid prövning av om en aktieägare är behörig eller inte i visst avseende bör i stället vara de uppgifter som de facto registrerats i aktieboken eller på avstämningskonto eller, i vart fall, att det bevisligen förhåller sig så att den centrala värdepappersförvararen underrättats om det rätta förhållandet. För det andra menar börsen att frågan om en central värdepappersförvarares ansvar för förande av aktieboken inte bör vara straffsanktionerat (se 27 kap. 1 § 2 ABL i dess nu föreslagna lydelse).

6 kap. 21 § tredje stycket ABL

Det bör klargöras att bolaget inte behöver ta fram en ny bolagsstämmoaktiebok enligt 20 § när ny röstlängd upprättas enligt bestämmelsen. Ett sådant klarläggande bör kunna ske genom uttalande i författningskommentaren.

7 kap. 37 § ABL

Även om bestämmelsen motsvarar gällande rätt önskar börsen påpeka att kravet i första stycket innebär att styrelseledamöter och verkställande direktörer i andra bolag än aktiemarknadsbolag inte kan ha sina aktier i bolaget förvaltarregistrerade.

8 kap. 12 § ABL

Begreppet reglerad marknad är inte definierat någonstans i svensk lagstiftning. Inom EG avses med reglerad marknad en sådan marknadsplats som är notifierad till Kommissionen enligt det s.k. investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG). Det bör klargöras i författningskommentaren att begreppet har samma innebörd i detta sammanhang, och att kravet på auktoriserad revisor således inte gäller vid notering på annan marknadsplats i Sverige än en börs eller auktoriserad marknadsplats. Ett problem uppkommer emellertid beträffande marknadsplatser belägna i ett land utanför EES, och det bör därför kommenteras hur bedömningen skall ske när det gäller att avgöra om en sådan marknadsplats skall anses vara

reglerad eller inte. Ledning bör därvid kunna sökas i de kommentarer som gjordes i samband med att det öppnades möjlighet för aktiebolag att förvärva egna aktier (se prop. 1999/2000:34 sid. 64).

10 kap. 6 § ABL

På första raden bör ordet “fondaktie” bytas ut mot “fondaktierätt”.

20 kap. 14 § och 21 kap. 14 § ABL

Stockholmsbörsen ifrågasätter om inte också de situationer där fusionen/fissionen är föremål för prövning av EG:s konkurrensmyndighet alternativt när den myndigheten vägrat medge fusionen/fissionen bör utgöra registreringshinder.

24 kap. 12 § ABL

Hänvisningen i andra stycket skall rätteligen vara till 16 kap. 18 § första stycket 2.

2 kap. 13 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Enligt börsens uppfattning blir det mer konsekvent och lättöverskådligt om frågan om aktiebolags ansvar för felaktigheter i prospekt i stället tas in i 26 kap. i den föreslagna nya aktiebolagslagen.

Ägarfrämjandet

Inlösen av minoritetsaktier

En av Ägarfrämjandets grundläggande ståndpunkter är att huvudprincipen skall vara att full ersättning skall utgå vid intrång i äganderätten. Tvångsinlösen av aktier utgör en form av expropriation som innebär att aktieägarna utan eget initiativ måste lämna ifrån sig sin egendom. Det är självklart att den vars aktier exproprieras skall vara tillförsäkrad fulla värdet av sin egendom. Detta följer av grundläggande egendomsrättsliga principer som slagits fast bland annat i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Aktiebolagskommitténs förslag har emellertid inte beaktat denna princip. Kommittén föreslår att huvudregeln skall vara att börskursen skall anses utgöra det fulla värdet av aktieägarens aktier. Det förekommer emellertid inte sällan att det underliggande värdet i ett bolag markant överstiger den aktuella börskursen. De senaste årens mycket svårbedömda aktiemarknad visar att börsens kurssättning är ett mycket dåligt verktyg att använda vid bedömning av det verkliga värdet på aktier. Det är Ägarfrämjandets uppfattning att Aktiebolagskommitténs förslag riskerar att allvarligt urholka den enskilda äganderätten. Denna ståndpunkt har utvecklats ytterligare i ett särskilt yttrande av sakkunnig Lars Milberg.

Aktiebolagskommittén har vidare föreslagit att aktieägarnas möjligheter att överklaga beslut fattade av skiljenämnd till allmän domstol avseende själva äganderättsövergången i samband

med tvångsinlösen skall inskränkas. I samband med att intrång i den enskilda äganderätten görs är det emellertid av extra stor betydelse att den enskilda tillförsäkras en fullgod överprövningsmöjlighet. Detta är dessutom en grundläggande princip i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Aktiebolagskommitténs förslag innebär enligt Ägarfrämjandet en allvarlig inskränkning i den privata äganderätten. Ägarfrämjandet hänvisar även till de särskilda yttranden som lämnats av sakkunniga Lars Milberg och Sven Ekholm, samt ledamöterna Rolf Åbjörnsson och Stig Rindborg. Ägarfrämjandet ställer sig bakom dessa särskilda yttranden.

Till statsrådet Thomas Bodström

Genom beslut den 21 juni 1990 bemyndigade regeringen chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen och att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades från den 21 juni 1990 justitierådet Bo Svensson av vara ordförande i kommittén. Som ledamöter i kommittén förordnades från den 1 november 1990 dåvarande riksdagsledamoten Nic Grönvall, riksdagsledamoten Inga-Britt Johansson, riksdagsledamoten Bengt Silfverstrand och civilekonomen Ulrika Stuart, från den 10 december 1991 riksdagsledamoten Karin Starrin och från den 9 januari 1992 numera riksdagsledamoten Rolf Åbjörnsson. Inga-Britt Johansson entledigades från kommittén fr.o.m. den 27 oktober 1992 och efterträddes samma dag av riksdagsledamoten Carin Lundberg. Nic Grönvall entledigades från kommittén fr.o.m. den 26 april 1993 och efterträddes samma dag av riksdagsledamoten Stig Rindborg. Som nya ledamöter i kommittén förordnades från den 15 maj 1995 riksdagsledamoten Eva Arvidsson och riksdagsledamoten Lars Granberg. Ulrika Stuart entledigades från kommittén fr.o.m. den 4 mars 1997 och efterträddes samma dag av bolagsjuristen Sussi Kvart. Karin Starrin entledigades från kommittén fr.o.m. den 13 mars 1997 och efterträddes samma dag av riksdagsledamoten Rolf Kenneryd. Eva Arvidsson entledigades från kommittén fr.o.m. den 22 december 1998 och efterträddes samma dag av riksdagsledamoten Raimo Pärssinen.

Som sakkunniga i kommittén förordnades från den 1 november 1990 bankdirektören Jan Bökmark, auktoriserade revisorn Sven Ekholm, advokaten Johan Gernandt, verkställande direktören Per-Ola Jansson, auktoriserade revisorn Sten Lundvall, direktören Ulf Magnusson och juris kandidaten Lars Milberg, från den 6 december 1990 börschefen Lars Bredin, från den 15 maj 1991 juris kandidaten Hans Peter Larsson, från den 29 oktober 1992 chefsjuristen Åsa Breding och från den 15 februari 1993 hovrättslagmannen Lars Hedberg, sakkunnig vid Finansinspektionen. Lars Hedberg entledigades från kommittén fr.o.m. den 1 juli 1996 och efterträddes samma dag av chefsjuristen Hans Schedin. Åsa Breding entledigades från kommittén fr.o.m. den 4 mars 1997.

Att som experter biträda kommittén förordnades från den 1 november 1990 numera avdelningschefen Håkan Klahr, rättschefen Per Erik

Lindeberg och numera finansrådet Annika Lundius, från den 1 oktober 1991 numera kanslichefen Göran Schubert och kommerserådet Christer Lefrell, från den 29 oktober 1992 kanslirådet Ingrid Melbi samt från den 20 januari 1993 numera departementsrådet Sten Andersson. Håkan Klahr entledigades från kommittén fr.o.m. den 19 oktober 1992 och efterträddes samma dag av numera departementsrådet Göran Haag. Göran Haag entledigades från kommittén fr.o.m. den 10 februari 1993. Göran Schubert entledigades från kommittén fr.o.m. den 15 februari 1993. Annika Lundius entledigades från kommittén fr.o.m. den 2 september 1996 och efterträddes samma dag av Göran Haag. Christer Lefrell entledigades från kommittén fr.o.m. den 4 mars 1997. Från samma dag förordnades som expert chefsjuristen Per Nordström. Ingrid Melbi entledigades från kommittén fr.o.m. den 28 oktober 1998 och efterträddes samma dag av hovrättsassessorn Ewa Lindbäck. Chefsjuristen Karin Wallin-Norman förordnades som expert i kommittén fr.o.m. den 30 oktober 1998.

Till sekreterare förordnades från den 1 december 1990 numera ekonomie licentiaten och juris kandidaten Rolf Skog samt numera rådmannen Hans Cappelen-Smith. Den senare entledigades från tjänsten som sekreterare fr.o.m. den 4 mars 1997 och förordnades från samma dag att som expert biträda kommittén. Till sekreterare förordnades fr.o.m. den 9 november 1998 hovrättsassessorn Per-Anders Svensson.

Kommittén, som antagit namnet Aktiebolagskommittén, har tidigare avlämnat delbetänkandena Bundna aktier (SOU 1992:13), Aktiebolagslagen och EG (SOU 1992:83), Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44), Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22), Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168) samt Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36).

Kommittén får härmed avlämna slutbetänkandet Ny aktiebolagslag.

Stockholm i januari 2001

Bo Svensson

Lars Granberg Rolf Kenneryd Sussi Kvart

Carin Lundberg Raimo Pärssinen Stig Rindborg

Bengt Silfverstrand Rolf Åbjörnsson

/Rolf Skog

Per-Anders Svensson

Förkortningar

ABF Aktiebolagsförordningen (1975:1387) ABL Aktiebolagslagen (1975:1385) EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EG Europeiska gemenskaperna EU Europeiska unionen LBC Lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet LHF Lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument NBK Näringslivets Börskommitté NJA Nytt Juridiskt Arkiv avd I PRV Patent- och registreringsverket SPAR Statens person- och adressregister ÅRL Årsredovisningslagen (1995:1554)

En ny aktiebolagslag – sammanfattning

Aktiebolaget anses av många vara en viktig förklaring till Västerlandets ekonomiska framgångar under det senaste århundradet. Möjligheterna att ackumulera kapital genom små bidrag från ett stort antal investerare har skapat förutsättningar för dagens multinationella storföretag. Men det förhållandet att aktieägarna i ett aktiebolag inte svarar personligen för bolagets förpliktelser gör företagsformen attraktiv också för småföretagare. I Sverige och många andra länder är merparten aktiebolag enmans- eller fåmansbolag.

Aktiebolagslagstiftningen skall således på en gång tillgodose internationella och nationella behov och vara tillräckligt flexibel för att passa både i stora och små förhållanden. Den kategoriindelning i publika och privata bolag som genomförts som ett led i Sveriges EGanpassning ger denna flexibilitet och har åtminstone för tillfället tystat den debatt som länge förts i Sverige om en särskild bolagsform för de mindre företagen.

En aktiebolagslag måste vidare vara utformad på ett sådant sätt att den inte på kort tid blir omodern på grund av ändrade förhållanden. Förändringstrycket i den internationella miljö i vilka de stora svenska aktiebolagen verkar är mycket starkt. Vår nuvarande aktiebolagslag är från år 1975. Under det kvarts sekel som den har funnits har Sverige hunnit gå med i EU, järnridån har försvunnit och kapitalet flödar i stort sett fritt mellan länderna. Det är inte någon överdrift att säga att de svenska aktiebolagen i dag verkar i en helt annan internationell miljö än när den nuvarande aktiebolagen skrevs.

Det har föranlett den svenske lagstiftaren att företa en rad ändringar i aktiebolagslagen för att tillgodose uppkommande behov. Det är emellertid en generell iakttagelse att det är svårt att i en lag genomföra ett så stort antal ändringar som det här är fråga om utan att lagen så småningom förlorar en del av sin struktur och blir mera svåröverskådlig och svårbegriplig. Det räcker i detta sammanhang med att nämna att de nuvarande bestämmelserna om allmän och särskild granskning respektive byte av bolagskategori placerades i 11 och 17 kapitlet uteslutande av den anledningen att sistnämnda kapitel, som ursprungligen innehöll bestämmelser om redovisning respektive om

bundna och fria aktier, hade upphävts som ett led i den svenska EGanpassningen. Det är givet att sådana ändringar, som kan ske också på paragrafnivå, bryter ner den ursprungliga logiken mellan bestämmelserna och gör lagen svårbegriplig. De svenska aktiebolagslagarna har sällan överlevt mer än 30 år. Med hänsyn till de stora omvärldsförändringar som har skett är det närmast överraskande att 1975 års lag inte redan har ersatts med en ny aktiebolagslag.

Aktiebolagskommittén har anslutit sig till den traditionella synen i svensk aktiebolagsrätt och har i bl.a. betänkandet Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44) framhållit den viktiga roll som företagets ägare spelar:

I en marknadsekonomi är utsikterna till ekonomisk framgång ojämnt fördelade mellan olika verksamheter och olika företag. De som vill få ut så mycket som möjligt av de ekonomiska fördelar som ett framgångsrikt utvecklingsarbete ger måste styra sina investeringar till de verksamheter och företag som har de bästa vinstutsikterna. De måste också övervaka sina investeringar genom att hålla sig underrättade om hur deras företag utvecklas och söka påverka deras verksamhet. Företagens ägare bidrar på det sättet till att resurserna i enskilda företag och i näringslivet som helhet utnyttjas så effektivt som möjligt. Ägare som tar ansvar för företagens och näringslivets utveckling är därför ett viktigt inslag i en fungerande marknadsekonomi.

Kommitténs uppfattning är att aktiebolagslagen skall ha en utformning som främjar en aktiv ägarfunktion i företagen. Därigenom skapas största möjliga förutsättningar för en fortlöpande och snabb anpassning av företagens organisation och verksamhet till förändringar i omvärlden och för en dynamik i näringslivet. Det kräver att lagen dels garanterar ägarna den yttersta beslutanderätten i bolaget, dels möjliggör förändringar i ägarstrukturen. (SOU 1995:44 s. 154.)

Statsmakterna har också tagit detta synsätt till utgångspunkt för den reformering av aktiebolagslagen som pågår med kommitténs förslag som grund (se bl.a. prop. 1997/98:99 s. 75 f.).

En annan aspekt som är värd att anlägga i detta sammanhang är de stora förändringar i ägarstrukturen bland de svenska börsnoterade aktiebolagen som skett under andra hälften av 1990-talet. Många av våra största aktiebolag ägs i dag till mer än hälften av utländska rättssubjekt. Dessa utländska ägare är ofta pensionsfonder och liknande institutioner som placerar en del av sina tillgångar i aktier men sällan ingriper i bolagets skötsel utan väljer att sälja aktierna vid missnöje med bolagsledningens agerande. Det är emellertid inte bara de utländska ägarna som i ökande utsträckning består av institutioner. Även de svenska ägarna är i hög utsträckning fonder, försäkringsbolag och andra institutioner medan de fysiska personer som för några decennier sedan hade majoriteten i våra börsnoterade företag numera har fått sitt

inflytande reducerat högst betydligt. Aktiebolagskommittén har försökt skapa rutiner som skall ge svenska och utländska institutioner effektiva möjligheter att delta i de svenska aktiebolagens förvaltning och föreslår i detta slutbetänkande ytterligare åtgärder i samma syfte. Det finns emellertid enligt kommitténs mening anledning för statsmakterna att följa utvecklingen på detta område och hålla en beredskap om det skulle framkomma tecken som tyder på att de institutionella ägarna inte tar sitt ansvar för förvaltningen av de bolag i vilka de investerat och därigenom hämmar det svenska näringslivets utvecklingsmöjligheter.

När kommittén nu lägger sitt slutbetänkande är det det sjunde i raden av betänkanden som kommittén har lämnat. Kommittén har således avrapporterat sitt arbete på ett sätt som har underlättat partiella reformer. Sådana har också, som utvecklas i det följande, genomförts och andra är på gång. Detta arbetssätt, där nyheterna så att säga avlöser varandra i en lagom takt, har stora fördelar för slutanvändarna. Från lagstiftningssynpunkt har metoden den fördelen att färdiga förslag inte behöver vänta på att andra förslag skall färdigställas utan kan genomföras direkt. Kommittén tycker sig också se att remissbehandlingen blir effektivare om den sker genom yttranden över en serie betänkanden, där varje betänkande är av förhållandevis måttligt omfång, jämfört med om remissyttrandet avser ett enda men mycket omfattande betänkande; remissynpunkterna på de sista kapitlen i Aktiebolagsutredningens ovannämnda betänkande från år 1971 var ganska få. Kommittén har också i sitt arbete kunnat utnyttja remissutfallet beträffande tidigare delbetänkanden när slutbetänkandet har utformats.

1975 års aktiebolagslag ger vid en första anblick intryck av att vara främst ett excercisreglemente. Den innehåller detaljerade checklistor över vilka handlingar som skall finnas i varje ärende som lagen behandlar, ofta med föreskrift dessutom om att dessa handlingar skall innehålla en rad detaljupplysningar. Den lag som kommittén föreslår avviker inte från denna tradition. Det är snarare så att antalet checklistor har utökats liksom listornas längd. Kommittén har nämligen uppfattningen att det blir enklare för alla parter, inklusive Patent- och registreringsverket, om det finns mycket klara regler för vilka handlingar som skall hanteras i olika sammanhang, inklusive när beslutet skall registreras i aktiebolagsregistret. Kommittén har dessutom försökt att undvika hänvisningar och har därför skrivit ut varje checklista utan hänsyn till att listan beträffande en typ av ärende inte sällan är identisk med listan avseende en annan ärendetyp.

Av det faktum att det finns många checklistor i kommitténs lagförslag skall man emellertid inte dra den felaktiga slutsatsen att kommittén föreslår en allmänt skärpt kontroll över aktiebolagen.

Tvärtom är kommitténs arbete präglat av en vilja att låta marknaden ta hand om många problem som äldre lagstiftare ville reglera. Kommittén vill i detta sammanhang bara nämna de nya möjligheterna till återköp av egna aktier och kommitténs förslag att tillåta kapitalandelslån men fler exempel på liberalisering och överlämnande åt självreglering ges i det följande.

En viktig del av kommitténs arbete, som särskilt har uppmärksammats i samband med att kommittén nu lägger fram förslag till en helt ny, komplett aktiebolagslag, har gått ut på att göra lagen begriplig och så långt det är möjligt lättläst. Kommittén har använt sig av en konsekvent genomförd systematik, strävat efter att begränsa paragrafernas omfång och arbetat mycket med mellanrubriker och paragrafrubriker för att göra det lätt att hitta bland bestämmelserna. Kommittén har också försökt använda ett så enkelt språk som ämnet tillåter.

Mycket av innehållet i slutbetänkandet är genom tidigare delbetänkanden och genomförda delreformer redan känt. Det gäller exempelvis avskaffandet av de bundna aktierna, anpassningen till EG:s bolagsdirektiv med en kategoriindelning av aktiebolagen i privata och publika bolag, de nya reglerna om bolagets organisation samt de nya möjligheterna för aktiemarknadsbolag att återköpa egna aktier.

Arbete pågår för närvarande i regeringskansliet med en lagrådsremiss på basis av kommitténs förslag om vinstutdelning, nedsättning av aktiekapitalet och likvidation.

Därefter skulle det av de tidigare betänkandena återstå att behandla bl.a. vad kommittén föreslagit om bolagsbildning, överlåtelsebegränsningar beträffande aktier, ökning av aktiekapitalet och tvångsinlösen av minoritetsaktier.

I det nu framlagda slutbetänkandet inskränker sig kommittén emellertid inte till att sammanställa sina tidigare förslag utan behandlar också en rad nya frågor. Skillnaden mellan den nuvarande ordningen och den nya aktiebolagslag som kommittén föreslår kan sammanfattningsvis sägas var följande.

I 1 kap. upptas liksom i den nuvarande lagen vissa allmänna bestämmelser om aktiebolag. I lagens portalparagraf läggs aktiebolagsformens mest grundläggande kännetecken fast, nämligen ägarnas frihet från personligt ansvar för bolagets förpliktelser. Kommittén har övervägt om den bestämmelsen bör förses med ett generellt undantag, s.k. ansvarsgenombrott, men funnit att så inte bör ske. På ett särskilt delområde, nämligen miljöområdet, anser kommittén visserligen att institutet ansvarsgenombrott bör komma till uttryck i lag, men det bör ske i miljöbalken, inte i aktiebolagslagen.

I första kapitlet slås vidare fast att aktiebolag kan vara privat aktiebolag eller publikt aktiebolag och att lagen gäller alla aktiebolag,

om inte annat föreskrivs. Indelningen av bolagen i två kategorier infördes som nämnts i samband med EG-anpassningen. Den fick genom de nya reglerna om aktiebolagets organisation en ökad betydelse och kommer i den nya lagen till ytterligare användning.

Till skydd för bolagets borgenärer föreskrivs i första kapitlet också att det i bolaget skall finnas ett aktiekapital av viss minsta storlek. Aktiekapitalet kan vara fördelat på en eller flera aktier. En principiellt viktig nyhet i den nya lagen är att aktierna inte längre skall lyda på ett visst nominellt belopp. Systemet med ett nominellt värde på aktierna avskaffas och ersätts av ett kvotaktiesytem, där varje aktie representerar en lika stor andel av aktiekapitalet (kvotvärdet) och därmed av bolagsförmögenheten. Övergången till kvotaktiesystemet påverkar lagens utformning bl.a. såvitt avser reglerna om bolagsbildning, kapitalökning och kapitalminskning.

I första kapitlet finns också en definition av koncernbegreppet. Definitionen har, sedan redovisningsreglerna i aktiebolagslagen år 1996 ersattes av särskild lagstiftning, en förhållandevis begränsad betydelse. Lagen upptar endast ett fåtal koncernregler. Kommittén har övervägt men inte funnit något uttalat intresse för att i lagen ta in bestämmelser om styrning och ledning i koncerner, s.k. materiell koncernrätt.

I 2 kap. finns bestämmelser om bildande av aktiebolag. Den nya lagen innebär på detta område en väsentlig förenkling i förhållande till gällande rätt. Det numera sällan eller aldrig använda institutet successivbildning utmönstras och reglerna om simultanbildning ges en ny utformning. Den eller de som vill bilda ett aktiebolag skall enligt den nya lagen upprätta en stiftelseurkund, teckna sig för samtliga aktier direkt i stiftelseurkunden, betala aktierna, upprätta och låta en auktoriserad eller godkänd revisor granska en öppningsbalansräkning för bolaget, färdigställa stiftelseurkunden samt ansöka om bolagets registrering. En viktig nyhet i detta sammanhang är att stiftarna själva, med beaktande av lagens krav på ett visst minsta aktiekapital, avgör i vilken utsträckning betalningen för aktierna skall tillföras aktiekapitalet eller utgöra fritt eget kapital i bolaget.

I 3 kap. finns bestämmelser om aktier och aktiers överlåtbarhet. Där läggs två grundläggande principer fast. Den ena är att alla aktier har lika rätt i bolaget, om inte annat anges i bolagsordningen. Den andra principen är att en aktie är fritt överlåtbar. I bolagsordningen kan föreskrivas begränsningar i överlåtbarheten, men endast med uttryckligt stöd i lag. Medan sådana inskränkningar i överlåtbarheten enligt gällande rätt bara kan göras i form av s.k. hembudsklausuler öppnar den nya lagen möjlighet för alla bolag att använda sig av såväl hembuds- som förköpsklausuler. Privata aktiebolag får också använda

sig av samtyckesklausuler. Genom dessa regler tillgodoses ett behov av större flexibilitet på detta område, framför allt i bolag med en begränsad ägarkrets, samtidigt som grundprincipen om fri överlåtbarhet bibehålls.

Alla aktier i ett aktiebolag skall antecknas i en aktiebok. Bestämmelser därom finns i 4 kap. Den nya lagen gör här på ett mer systematiskt sätt än vad som i dag är fallet en åtskillnad mellan reglerna för kupongbolag och reglerna för avstämningsbolag. På regeringens uppdrag har kommittén i detta sammanhang särskilt övervägt om den nuvarande principen om aktiebokens offentlighet bör inskränkas på grund av de risker för brott i form av framför allt bedrägerier riktade mot aktieägare som offentligheten innebär. Enligt kommitténs mening skulle emellertid en hemligstämpling av uppgifterna i aktieboken inte vara någon effektiv brottsförebyggande åtgärd. Kommittén föreslår därför att aktieboken även fortsättningsvis skall vara offentlig och därigenom bl.a. möjliggöra forskning och debatt om ägar- och inflytandeförhållandena i näringslivet. I avstämningsbolag gäller i dag den begränsningsregeln att en offentlig utskrift av aktieboken inte upptar ägare med högst 500 aktier i bolaget. Kommittén föreslår att begränsningsregeln i stället utformas så att utskriften inte upptar ägare med innehav representerande mindre än en tusendel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.

I kupongbolag skall, om någon aktieägare begär det, utfärdas aktiebrev för dennes aktier. Bestämmelser om aktiebrev finns i 5 kap. I avstämningsbolag får aktiebrev inte utfärdas; aktieinnehavet manifesteras där av en registrering i ett avstämningsregister fört av en central värdepappersförvarare.

På förslag av kommittén och i linje med den under 1990-talet allt intensivare debatten om vad som med en engelsk term brukar kallas corporate governance infördes i lagen år 1999 nya bestämmelser om aktiebolagets organisation. Kommittén föreslår att dessa bestämmelser, som regelbundet skall tillämpas av alla bolag, ges en något mer framskjuten plats i den nya lagen och att den hierarkiska strukturen med aktieägarna som bolagets yttersta beslutsfattare markeras genom att bestämmelserna om bolagsstämma placeras före bestämmelserna om styrelse och verkställande direktör. Sålunda upptas i 6 kap. bestämmelser om bolagsstämma och i 7 kap. bestämmelser om styrelse och verkställande direktör.

En viktig tanke bakom reglerna om bolagsstämma, sådana som de på basis av kommitténs tidigare framlagda förslag i dag är utformade, är att skapa förutsättningar för en aktiv ägarfunktion, framför allt i bolag med många ägare. I den nya lagen tas ytterligare steg i denna riktning bl.a. genom ökade möjligheter till utnyttjande av elektroniska

hjälpmedel och modern kommunikationsteknik vid bolagsstämma. Ett exempel på det är att i lagen införs en uttrycklig bestämmelse om att stämman kan besluta om stämmodeltagande via Internet eller annat datanät.

Till blocket om bolagets organisation hör också 8 kap. om revision och 9 kap. om allmän granskning. Dessa överensstämmer, med ett par mindre undantag, med gällande rätt. En nyhet gäller lagens benämning på de personer som utför allmän granskning. Den i nuvarande lag använda termen lekmannarevisor har kritiserats bl.a. under riksdagens behandling av regeringens förslag till dessa bestämmelser. I den nya lagen har benämningen lekmannarevisor ersatts av allmän granskare.

Den nya lagen innebär väsentliga förändringar i bestämmelserna om kapitalökning. Aktiekapitalet kan ökas genom fondemission. Utmärkande för en fondemission är att den sker utan tillskott från aktieägarna. Men en ökning av aktiekapitalet kan också ske genom tillskott från blivande aktieägare. Det handlar då om kapitalökning genom nyemission, emission av konvertibler eller emission av teckningsoptioner. Vid nyemission sker tillskottet genom att aktietecknarna betalar för nya aktier, kontant eller med annan egendom. Vid emission av konvertibler görs ett tillskott till bolaget i samband med att hela eller delar av konvertibellånet omvandlas till aktiekapital. I fråga om teckningsoptioner slutligen sker tillskottet i form av betalning för aktier som tecknas med optionsrätt på samma sätt som vid nyemission.

I den nuvarande lagen behandlas de fyra metoderna för ökning av aktiekapitalet på så sätt att fond- och nyemission regleras i ett kapitel och emission av konvertibler och teckningsoptioner i ett annat. Indelningen bygger på att det är osäkert om en emission av teckningsoptioner eller konvertibler kommer att leda till en ökning av aktiekapitalet.

I den nya lagen har bestämmelserna i stället disponerats med utgångspunkt i den skillnad som enligt det anförda finns mellan fondemission på ena sidan och nyemission samt emission av konvertibler och teckningsoptioner på den andra. I 10 kap. upptas vissa för kapitalökning gemensamma bestämmelser. Därefter regleras i 11 kap. fondemission och i 12 kap. tillskottsemission. En nyhet i sammanhanget är att den nya lagen tillåter bolagen att emittera fristående teckningsoptioner.

I likhet med vad som ovan sagts i fråga om bolagsbildning innebär den nya lagen ökade möjligheter för ägarna att besluta huruvida betalningen för emitterade aktier, eller för den delen teckningsoptioner eller konvertibler, skall utgöra bundet eller fritt kapital i bolaget. Det är en fråga som ägarna skall ta ställning till i emissionsbeslutet. Annorlunda uttryckt har kommittén i detta sammanhang släppt den

traditionella kopplingen mellan aktiekapitalet och antalet aktier. Aktiekapitalet kan ökas utan att antalet aktier ökas, och antalet aktier kan ökas utan att aktiekapitalet ökas.

När ett publikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag offentliggör eller på annat sätt till en vidare krets riktar en inbjudan att förvärva aktier eller teckningsrätter i bolaget skall styrelsen i dag, enligt bestämmelser i aktiebolagslagen, upprätta ett prospekt, om summan av de belopp som till följd av inbjudan kan komma att betalas uppgår till ett visst, i lagen angivet, belopp. Bestämmelser om emissionsprospekt finns förutom i aktiebolagslagen bl.a. i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. I fråga om fondpapper som är inregistrerade vid eller avsedda att inregistreras vid börs finns bestämmelser om börsprospekt bl.a. i lagen (1992:543) om börsoch clearingverksamhet. Båda lagarna kompletteras av Finansinspektionens prospektföreskrifter.

Kommittén anser det vara olyckligt att aktiebolag och aktieägare, som avser att emittera eller sälja fondpapper skall behöva beakta prospektregler i flera olika lagar. I den nya lagen har därför inte upptagits några prospektregler. I stället föreslås vissa nya bestämmelser om prospekt i lagen om handel med finansiella instrument och lagen om börs- och clearingverksamhet.

I detta sammanhang behandlar kommittén också frågan om vilket ansvar som skall kunna utkrävas av bolaget för felaktigheter och brister i ett upprättat prospekt. Rättsläget på denna punkt är i dag i viss mån oklart. Enligt den i doktrinen förhärskande uppfattningen kan ett aktiebolag inte på kontraktsrättslig grund bli skadeståndsskyldigt mot aktieägare eller den som i väsentlig mån är att likställa med aktieägare, när dessa personers anspråk hänför sig till teckning eller förvärv av aktier eller andra fondpapper som givits ut av bolaget. Det är en inställning som skiljer sig från vad som är fallet i bl.a. Förenta staterna och Storbritannien, något som inte sällan leder till svårutredda rättsliga frågeställningar vid svenska bolags emissioner på den internationella kapitalmarknaden. Kommittén föreslår mot denna bakgrund att aktiebolag skall kunna åläggas ett skadeståndsansvar för felaktigheter och brister i prospekt som upprättats av bolaget vid en emission eller en aktieägares utförsäljning av en större aktiepost i bolaget. Bestämmelserna om sådant ansvar föreslås tas in i lagen om handel med finansiella instrument.

I 13 kap. har upptagits särskilda bestämmelser om vissa riktade emissioner m.m. Bestämmelserna svarar med smärre ändringar, bl.a. i fråga om tillämpningsområdet, mot vad som i dag är lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. (LEO-lagen). Kommittén föreslår att den lagen upphävs. En av de materiella ny-

heterna i sammanhanget är att ett moderbolag som vill överlåta aktierna i ett dotter- eller dotterdotterbolag till det bolagets företagsledning eller anställda – en s.k. management buy out – inte behöver underställa beslutet moderbolagets bolagsstämma för godkännande.

Till aktiebolagslagens hårda kärna hör reglerna till skydd för bolagets bundna egna kapital. Dit kan räknas, förutom reglerna om bolagsbildning, reglerna om nedsättning av aktiekapitalet, förvärv av egna aktier och vinstutdelning. I dag finns bestämmelser om dessa förfaranden på olika ställen i lagen. Bestämmelserna är emellertid inte samordnade utan skiljer sig på flera punkter omotiverat från varandra. Kommittén föreslår att bestämmelserna samlas till ett gemensamt block, som inleds med ett för alla tre förfaranden gemensamt kapitel om värdeöverföringar. Sålunda finns i den nya lagens 14 kap. vissa grundläggande bestämmelser om värdeöverföringar, i 15 kap. bestämmelser om vinstutdelning, i 16 kap. bestämmelser om förvärv av egna aktier och i 17 kap. bestämmelser om minskning av aktiekapitalet. De föreslagna reglerna innebär genomgående ökade möjligheter för företagen att fortlöpande anpassa sin kapitalstruktur till vad som vid varje tidpunkt anses vara mest gynnsamt för bolaget och dess ägare. Kommittén har också haft ambitionen att i lagen ge uttryck för den rättsutveckling som under de senaste decennierna ägt rum i praxis och doktrin på framför allt vinstutdelningsområdet.

I delbetänkandet Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) föreslog kommittén bl.a. att svenska aktiebolag, privata såväl som publika, skulle tillåtas förvärva egna aktier. Förslaget ledde i denna del till lagändringar våren 2000. Vissa publika aktiebolag, huvudsakligen aktiemarknadsbolag, fick då rätt att förvärva egna aktier. Frågan om huruvida även övriga publika aktiebolag och privata aktiebolag skall tillåtas förvärva egna aktier skall avgöras efter ytterligare utredning rörande skattemässiga frågeställningar som uppkommer i sammanhanget. Kommittén har i det nu presenterade lagförslaget inte lagt fram något nytt författningsförslag avseende egna aktier, men står fast vid den principiella uppfattningen att alla aktiebolag bör tillåtas förvärva egna aktier.

Till kapitalskyddsreglerna kan också räknas 18 kap. om lån från bolaget till aktieägare m.fl. Kommittén föreslog i delbetänkandet Vinstutdelning (SOU 1997:168) att det i dag absoluta förbudet mot sådana lån skulle ersättas av mindre långtgående restriktioner. I det nu framlagda förslaget till en ny aktiebolagslag tar kommittén ytterligare steg i denna riktning. I korthet innebär förslaget att medel som skulle kunna användas för utdelning till aktieägarna också skall kunna lånas ut till ägare och andra särskilt nämnda personer.

Kommittén föreslår ett nytt 19 kap. om inlösen av minoritetsaktier och därefter ett 20 kap. om fusion och ett 21 kap. om fission. Medan fusionsbestämmelserna i allt väsentligt överensstämmer med gällande rätt är fissionsinstitutet en nyhet i svensk rätt. Det handlar, enkelt uttryckt, om en spegelbild av fusion – en uppdelning av ett aktiebolag i två eller flera nya aktiebolag. De nya reglerna ger svenskt näringsliv ännu ett instrument för omstrukturering och anpassning till nya förhållanden. Bestämmelsernas närmare utformning styrs i betydande utsträckning av EG:s sjätte bolagsdirektiv.

I 22 kap. har upptagits bestämmelser om likvidation svarande mot kommitténs så sent som år 1999 avlämnade delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36).

I 23 kap. regleras byte av bolagskategori på samma sätt som i dag sker i 17 kap. ABL.

Till de centrala bestämmelserna i lagen hör 24 kap. om registrering. Kapitlet motsvarar 18 kap. ABL och är materiellt sett oförändrat. Inte heller föreslås några materiella ändringar i reglerna om aktiebolags firma, vilka upptagits i 25 kap. i den nya lagen.

Sist i den nya lagen regleras i 26 kap. skadestånd och i 27 kap. straff och vite. Skadeståndsreglerna fick, på kommitténs förslag, en ny utformning år 1999. Bestämmelserna om straff och vite hålls även i den nya lagen på ett minimum.

Kommittén har av regeringen fått i uppdrag att lägga fram ett fullständigt förslag till ett aktieägarregister. Uppdraget redovisas i en bilaga till betänkandet. Beträffande förslaget till aktieägarregister hänvisas till den sammanfattning som återfinns i bilagan.

A New Companies Act – a summary

The corporation – or aktiebolag, as it is known in Swedish – is considered by many to be an important reason for the economic success of the Western World during the past century. The opportunity to accumulate capital through small contributions from a large number of investors has paved the way to today’s multinational companies. The fact that shareholders in a corporation are not personally liable for the company’s obligations has made this type of legal entity attractive to small business owners as well. As in many other countries, in Sweden the majority of companies are closely held corporations.

As a result, Swedish company law must not only meet international and national demands but also be flexible enough to accommodate both large and small enterprises. The classification into public and private companies implemented in Sweden as part of its EU harmonization provides this flexibility and, for now at least, has silenced a longstanding debate on the need for a special business form for small companies.

A national companies act must also be designed so that it won’t quickly become outdated due to changing conditions. The pressure to change in the international arena in which large Swedish companies compete is very strong. Our current Companies Act dates back to 1975. During the quarter-century it has been in force, Sweden has joined the EU, the Iron Curtain has fallen, and capital now flows almost freely between nations. It is no exaggeration to say that Swedish companies today operate in a completely different international environment than they did when the current Companies Act was written.

Because of this, Swedish legislators have adopted a number of amendments to the Companies Act to meet new needs as they arise. In general, however, it is difficult to add a large number of amendments to an act of this significance without eventually losing some of its structure and making it difficult to comprehend. One example is that the current provisions on general and special reviews and on changes in company categories, respectively, were placed in chapters 11 and 17 solely for the reason that the latter chapter, which originally contained provisions on accounting and restricted versus unrestricted shares, was

abolished as part of Sweden’s EU harmonization. It is obvious that such amendments, which can also be made at the paragraph level, affect the original logic of the provisions and make the Act more difficult to understand. Rarely has a version of the Swedish Companies Act survived more than 30 years. Considering the tremendous changes that have taken place in the world, it is surprising that the Act of 1975 has not already been replaced.

The Company Law Committee has held to the traditional view of Swedish company law and underscored, in among other places its report entitled, “The Structure of the Corporation” (SOU 1995:44), the important role of a company’s shareholders:

In a market economy, the prospects of financial success are unevenly dispersed between various types of businesses and various companies. Those who wish to gain the maximum financial advantage of successful development work must steer their investments to businesses and companies with the best earnings prospects. They also have to manage their investments by staying informed of how well these companies are developing and by trying to positively impact their operations. Corporate shareholders help to ensure that the resources of individual companies and the business sector as a whole are utilized as effectively as possible. Shareholders who take responsibility for the corporate and business development are therefore an important element in a prosperous market economy.

In the opinion of the Committee, the Swedish Companies Act should be designed in a way that promotes an active ownership function. This ensures the best opportunities for companies to quickly and continuously adapt their organizations and operations to changes in the operating environment as well as for a dynamic business sector. This requires in part that the Act guarantees shareholders the ultimate decision-making authority in a company and in part that it facilitates changes in ownership (SOU 1995:44, p. 154).

The Government has applied the same logic in its current reform of the Companies Act, using the Committee’s proposal as a basis (see Bill 1997/98:99, p. 75 f.).

Another aspect worth mentioning here are the major changes in the ownership structures of listed Swedish companies during the latter half of the 1990’s. Foreign investors now own more than half of many of our largest companies. These foreign owners in many cases are pension funds or other institutions that invest in stocks but rarely get involved in a company’s management. Instead, they sell their shares if they become displeased with how the company is run. Of course, it is not only foreign owners that increasingly are institutions. Swedish owners also consist to a large extent of funds, insurance companies and other

institutional investors. Individual investors, who a few decades ago had majority interests in our listed companies, have seen their influence wane considerably. The Company Law Committee, which has tried to create routines that give Swedish and international institutional investors an effective opportunity to participate in the management of Swedish companies, is proposing in this final report further measures to that end. The Committee feels, however, the Government would be wise to follow developments in this area and remain prepared should there be any indications that institutional investors are not taking responsibility for management of the companies they have invested in and, as a result, are impeding the development opportunities of the Swedish business sector.

This final report is the seventh in a series issued by the Committee. By presenting its work in this way, the Committee has helped to smooth the way for partial reforms. Many changes have, in fact, been implemented, and others are in the process. This way of working, in which findings are presented gradually over time, has major advantages for end users. From a legislative standpoint, finished proposals can be adopted right away, without waiting for other proposals. The whole process of circulating proposals for review is also more effective, in the opinion of the Committee, if the proposals are spread over a series of reports, each relatively modest in scope, rather than in a single, comprehensive report; the comments on the last chapter of the abovementioned Companies Act proposal of 1971 were relatively few in number, for example. In addition, the Committee has been able to utilize the opinions garnered on its earlier reports in designing the final edition.

At first glance, the Companies Act of 1975 seems mainly to be a rulebook. It contains detailed checklists of the documents needed for every area covered by the Act, often with detailed instructions on their contents. The Act proposed by the Committee is in keeping with this tradition. In fact, the number of checklists has increased, as has the length of the lists. The Committee namely feels that it will be easier for all the parties involved, including the Swedish Patent and Registration Office, if there are clear rules on which documents are required in different situations, including when it comes to recording decisions in the share register. In addition, the Committee has tried to avoid crossreferences and has therefore written out each checklist, despite that the list for a specific issue may be identical to one used for another type of issue.

The mere fact that there are so many checklists in the Committee’s proposal should not be misinterpreted to mean that the Committee is suggesting tighter overall control over companies. On the contrary, the

Committee’s work is marked by a willingness to allow the market to handle many of the problems that previous legislators tried to regulate. The new opportunities for companies to repurchase their own shares and the Committee’s proposal to permit stock loans are just two examples of a liberalization and shift toward self-regulation, more of which follow below.

One important part of its work has drawn particular attention now that the Committee is presenting its proposal for a completely new Companies Act, i.e. its effort to make the Act as understandable and easy to read as possible. The Committee has tried to apply consistent systematics, limiting the length of the provisions and making extensive use of headings and subheadings, so it will be easier for readers to find the information they need. Lastly, the Committee has tried to use as simple a language as the subject matter will allow.

Much of the contents of the final report has already been made known through previous reports and partial reforms that have already been implemented – e.g. the elimination of restricted shares, harmonization with the EU’s company law directives on private and public companies, the new organizational rules, and the opportunities for listed companies to repurchase their own shares.

The Swedish Government is currently reviewing a report by the Council on Legislation based on the Committee’s proposal regarding profit distributions, reductions in share capital, and liquidations.

What then remains to be addressed from the Committee’s previous reports are its proposals on incorporation, limitations on the transfer of shares, increases in share capital, and the mandatory redemption of minority shares.

In the final report it now presents, the Committee not only summarize its previous proposals, however, but also address a number of new issues. The difference between the current and new Companies Act proposed by the Committee can be summarized as follows:

Chapter 1 contains general provisions on corporations, as does the current Act. The Act’s portal paragraph dictates the fundamental characteristic of the corporation – i.e. the freedom of shareholders from personal liability for the company’s obligations. The Committee has considered whether to add a general exception to this provision for the concept of “lifting the corporate veil,” but has ruled against it. There is one area where the Committee finds good reason for this concept to be set forth in law - namely, the environment – although this should be done in the Environmental Code, not the Companies Act.

The first chapter also stipulates that a company can be private or a public and that the Act applies to all companies unless stated otherwise. This categorization, as mentioned above, was introduced in

connection with Sweden’s EU harmonization. Due to the new rules on the structure of the corporation, it has increased in importance, and in the new Act will be utilized to an even greater extent.

To protect a company’s creditors, the first chapter also mandates that it must maintain a minimum share capital, which can be divided into one or more classes of shares. One important new principal in the revised Act is that shares will no longer need to have a specific par value. The system of par values will be abolished and replaced by a ratio system in which each share represents an equal percentage of the company’s share capital (ratio value) and thus of its assets. The transition to a ratio system also affects the new Act’s rules on forming a company and increasing or decreasing its share capital.

Moreover, the first chapter defines the concept of a group. Since the accounting rules in the Companies Act were replaced by special legislation in 1996, this definition is of relatively limited significance. The Act, in fact, contains few rules concerning groups, and the Committee has found no interest in adding provisions on so-called group law.

Chapter 2 contains provisions on the formation of a company. In this respect, the new Act is a major simplification of the current law.

The concept of successive formations, which is rarely used, is being eliminated, and the rules on simultaneous formations are redesigned. According to the new Act, a person or persons who want to form a company must draw up a deed of formation, subscribe for all the shares directly in the deed, pay for the shares, establish and allow an authorized or approved public accountant to review an opening balance sheet, finalize the deed of formation and apply to register the company. One important change is that the founders themselves, while taking into consideration that they maintain a specific minimum share capital, can determine the extent to which payment for shares is applied to share capital or constitutes unrestricted shareholders’ equity in the company.

Chapter 3 contains provisions on shares and their transferability.

Two fundamental principles are laid down. One is that all shares have an equal right in the company unless otherwise stated in the articles of association. The second principle is that shares are freely transferable. Limitations on this transferability may be stipulated in the articles of association, but only with the support of the law. While current law only permits limitations in the form of preemption clauses, the new Act opens the possibility for all companies to use both preemption and right of first refusal clauses, and for private companies to apply consent clauses as well. This satisfies the demand for greater flexibility in this

area, primarily in companies with a limited ownership base, while leaving the basic principle on free transferability in place.

All shares in a company must be recorded in a register, the provisions for which are covered in chapter 4. The new Act distinguishes more systematically between the rules for coupon companies (e.g. privately held family-owned companies) and VPCregistered companies. At the request of the Government, the Committee has given special consideration to limiting the current principle that makes share registers public information, due to the risk of fraud perpetrated against shareholders. In the opinion of the Committee, keeping the information in the share register confidential would not be an effective preventive. The Committee is therefore proposing that the share register remain public information and thereby facilitate research and debate on share ownership and influence in public companies. VPC-registered companies are currently bound by a limitation rule that prohibits them from issuing printouts of their share registers that include the names of shareholders with up to 500 shares. The Committee instead is proposing that the limitation rule be designed so that printouts exclude shareholders whose holdings represent less than one thousandth of the voting rights of all shares in the company.

In coupon companies, a shareholder, upon request, may have his or her share certificates issued. The provisions on share certificates are in chapter 5. VPC-registered companies may not issue share certificates. Instead, shareholdings are manifested as listings in a share register maintained by a central custodian.

At the suggestion of the Committee and in line with the growing debate on corporate governance in the 1990’s, new provisions on the structure of corporations were added to the Act in 1999. The Committee is proposing that these provisions, which must be applied consistently by all companies, be given a more prominent place in the new Act and that the hierarchal structure with shareholders as the ultimate decision-makers be underscored by placing the provisions on general meetings ahead of the provisions on the board of directors and managing director. Thus, chapter 6 contains the provisions on general meetings, while chapter 7 covers the board of directors and managing director.

An important idea behind the rules on general meetings, as currently designed on the basis of the Committee’s previous proposals, is to promote an active ownership role primarily in companies with many shareholders. The new Act takes several further steps in this direction, including an increase in the opportunities to utilize electronic aides and modern communication technology at the general meeting. For example, the Act is introducing a provision permitting the general

meeting to approve participation via the Internet or other computer network.

The rules on the structure of the corporation are also covered in chapter 8 on auditing and chapter 9 on accounting in general. With a couple of minor exceptions, they coincide with current regulations. One change pertains to the designation of those who review a company’s accounting records. The term used in the current Act, lekmannarevisor (“laymen accountants”), has been criticized, including in the Parliamentary review of the Government’s proposal on these provisions. In the new Act, the term has been replaced by “general examiner.”

The new Act contains significant changes in the provisions on increasing capital. One way to raise the share capital is through a bonus issue, which is implemented without further payment from the shareholders. The share capital can also be raised through contributions from prospective shareholders – through the issuance of new shares, convertibles or warrants. With share issues, subscribers can pay for their new shares in cash or by contribution in kind. In the case of convertible issues, the company receives a contribution in connection with the conversion of all or parts of the convertible loan to share capital. Lastly, with warrants, the contribution comes in the form of payment for the shares subscribed for by exercising the warrants, in the same way as a new share issue.

In the current Act, the methods for raising share capital are divided up in such a way that bonus issues and new share issues are covered in one chapter, while issues of convertibles and warrants are in another. The reasoning behind this is the uncertainty whether an issue of warrants or convertibles will ultimately lead to an increase in share capital.

In the new Act, the provisions instead are divided up based on the difference, as described, between bonus issues on the one hand and issues of new shares, convertibles and warrants on the other. Chapter 10 covers certain provisions common to all increases in share capital, while chapter 11 covers bonus issues and chapter 12 covers issues involving payments at some point in time. Another change is that the new Act permits companies to issue naked warrants.

As mentioned above with regard to the formation of a company, the new Act provides greater opportunities for shareholders to decide whether their payment for issued shares, or warrants or convertibles for that matter, should constitute restricted or non-restricted equity in the company. This is a question shareholders must decide on when approving the issue. Expressed another way, the Committee has severed the traditional tie between the share capital and number of

shares. The share capital can be increased without raising the number of shares, and the number of shares can be increased without raising the share capital.

When a public company or a shareholder in such a company announces or in some other way makes an offer to a wider circle of investors to acquire shares or subscription rights in the company, the board of directors, according to the provisions of the current Act, must prepare a prospectus if the total amount that could be received as a result of the offer passes a level stipulated by law. In addition to the Companies Act, the provisions on issue prospectuses are included in, among other places, the Financial Instruments Trading Act (1991:980). With regard to securities registered with, or intended to be registered with, a stock exchange, the provisions on prospectuses are contained in, among other places, the Securities and Clearing Operations Act (1992:543). Both acts are complemented by the Financial Supervisory Authority’s prospectus regulations.

The Committee feels that it is unfortunate that companies and shareholders that intend to issue or sell securities have to abide by the prospectus rules in several different acts. The new Act therefore does not include any prospectus rules. Instead, several new provisions on prospectuses are proposed in the Financial Instruments Trading Act and the Securities and Clearing Operations Act.

The Committee also addresses the issue of whether a company can be held responsible for errors or adequacies in a prospectus it has prepared. Today’s law to some extent is ambiguous on this point. According to the prevailing opinion in legal doctrine, a company cannot, based on the law of contracts, be held liable for damages by shareholders or those who, to a significant extent, are equated with shareholders, when the claims of these individuals pertain to the subscription for, or acquisition of, shares or other securities issued by the company. This differs from the position held, for example, in the U.S. and UK, frequently leading to problematical legal issues when Swedish companies float issues in the international capital market. Against this background, the Committee is proposing that a company can be held responsible for damages caused by errors or adequacies in a prospectus it has prepared for an issue or a shareholder’s sale of a major shareholding in the company. As proposed, the provisions on such responsibility would be added to the Financial Instruments Trading Act.

Chapter 13 contains special provisions on certain private placements, etc. With the exception of minor changes regarding their application, among other things, the provisions correspond to the current stipulations of the Act on Certain Directed Placements in Stock

Market Companies, etc. (1987:464), also known as the LEO law. The Committee is proposing that this act be abolished. One of the tangible changes is that a parent company that wants to transfer the shares in a subsidiary or second tier subsidiary to the company’s management or employees – otherwise known as a management buyout, MBO – would not require the approval of its general meeting.

Included in the core of the Companies Act are the rules on protecting a company’s restricted shareholders’ equity. In addition to the formation of a company, they cover reductions in share capital, share repurchases, and profit distributions. At present, the provisions on these procedures are distributed throughout the Act. They are not coordinated and differ from each other in several respects without justification. The Committee is proposing that these provisions be brought together in a single block, beginning with a chapter on equity transfers common to all three procedures. The new Act contains certain fundamental provisions on equity transfers in chapter 14, provisions on profit distributions in chapter 15, provisions on share repurchases in chapter 16, and provisions on reductions in share capital in chapter 17. Without exception, the proposed rules offer companies greater opportunities to continuously adapt their capital structure to what at any given time they feel to be most favorable for the company and its owners. The Committee has also designed the new Act to reflect developments in legal doctrine and practice in recent decades with regard to profit distributions.

In its report entitled, ”Corporate capital” (SOU 1997:22), the Committee proposed, among other things, that Swedish companies, both private and public, be allowed to acquire their own shares. This part of its proposal led to legal amendments in the spring of 2000. Certain public companies, primarily listed companies, were given the right to repurchase their own shares. The question of whether other public companies as well as private companies should also be allowed to buy back their own shares will be resolved after a further evaluation of the relevant tax issues. The Committee has not presented a new constitutional draft on share repurchases in its latest proposal, but it remains firm in its opinion that all companies should be permitted to buy back their own shares.

Creditor protection rules are also covered in chapter 18, on loans from companies to shareholders, etc. In a previous report, ”Profit distributions” (SOU 1997:168), the Committee proposed that the current rule strictly forbidding such loans be replaced by less extensive restrictions. In its current proposal, the Committee is taking even further steps. Briefly, its proposal would allow funds that could be used

for dividends to shareholders to also be loaned to shareholders and other specific individuals.

The Committee is proposing a new chapter 19 on the redemption of minority shares, followed by chapter 20 on mergers and chapter 21 on demergers. While the merger provisions largely conform to current law, the demerger clause is new. A demerger is essentially the opposite of a merger – the separation of one company into two or more new ones. Thus, the new rules provide Swedish businesses with one more instrument to restructure and adapt to new conditions. The details of the provisions were designed in large part to be consistent with the EU’s sixth company law directive.

The provisions in chapter 22 on liquidations correspond to the recommendations in the Committee’s report, issued as recently as 1999, entitled ”Liquidation of companies” (SOU 1999:36).

Chapter 23 covers changes in company categories, in the same way as is in chapter 17 of the current Companies Act.

Among the key provisions in the Act is chapter 24 on registration, which remains materially unchanged from chapter 18 of the current Companies Act. Nor have any significant changes been proposed in the rules on corporate names in chapter 25 of the new Act.

Lastly, the Act includes chapter 26 on damages and chapter 27 on penalties and fines. At the suggestion of the Committee, the damage provisions were redesigned in 1999. The provisions on penalties and fines in the new Act have again been kept to a minimum.

The Committee has been assigned by the Government to present a complete proposal on shareholder registers, a Swedish summary of which is included in the appendix.

Författningsförslag

1. Förslag till aktiebolagslag (2003:000)

Härigenom föreskrivs följande

1 kap. Inledande bestämmelser

Aktieägarnas betalningsansvar

1 § I ett aktiebolag har aktieägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser, om inte annat följer av 22 kap. 14 eller 15 §.

Trots vad som sägs i första stycket svarar aktieägare i aktiebolag som bedriver advokatverksamhet solidariskt med bolaget för sådana förpliktelser mot klienter som bolaget ådrar sig medan han är aktieägare, såvitt avser uppdrag för vilket han är ansvarig.

Privata och publika aktiebolag

2 § Ett aktiebolag är privat aktiebolag eller publikt aktiebolag. Denna lag gäller alla aktiebolag, om inte annat föreskrivs.

Aktiekapital

3 § Ett aktiebolag skall ha ett aktiekapital. Aktiekapitalet skall vara bestämt i bolagets redovisningsvaluta. Av 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) framgår att redovisningsvalutan får vara antingen svenska kronor eller euro.

Om aktiekapitalet är bestämt i kronor, skall det i ett privat aktiebolag uppgå till minst 100 000 kr och i ett publikt aktiebolag till minst 500 000 kr.

Om aktiekapitalet är bestämt i euro och har varit bestämt i euro sedan bolaget bildades, skall det uppgå till minst det belopp i euro som enligt den av Europeiska centralbanken då fastställda växelkursen motsvarande 100 000 kr eller, i fråga om publika aktiebolag, 500 000

kr. Har aktiekapitalet tidigare varit bestämt i kronor, skall det uppgå till minst det belopp i euro som vid bytet av redovisningsvaluta motsvarade 100 000 kr respektive 500 000 kr.

Om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, representerar varje aktie en lika stor andel av aktiekapitalet.

Förbud mot spridning av aktier m.m. i privata aktiebolag

4 § Ett privat aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag får inte genom annonsering söka sprida aktier eller teckningsrätter i bolaget eller av bolaget utgivna skuldebrev eller optionsbevis.

Ett bolag eller en aktieägare som avses i första stycket får inte heller på annat sätt söka sprida i första stycket angivna värdepapper genom att erbjuda fler än 200 personer att teckna eller förvärva värdepapperen. Detta gäller dock inte om erbjudandet riktar sig enbart till en krets som i förväg har anmält intresse av sådana erbjudanden och antalet utbjudna poster inte överstiger 200.

Begränsningarna i första och andra styckena gäller inte erbjudanden som avser överlåtelse till högst tio förvärvare.

I första stycket angivna värdepapper som har givits ut av ett privat aktiebolag får, så länge bolaget är privat, inte noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad.

Avstämningsbolag och kupongbolag

5 § I bolagsordningen kan tas in ett förbehåll om att bolagets aktier skall vara registrerade i ett avstämningsregister enligt lagen (1998: 1479) om kontoföring av finansiella instrument (avstämningsförbehåll).

Sådana bolag benämns i denna lag avstämningsbolag.

Bolag som inte är avstämningsbolag benämns kupongbolag.

Koncern

6 § Ett aktiebolag är moderbolag och en annan juridisk person är dotterföretag, om aktiebolaget

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar,

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderbolaget, om ett annat dotterföretag till moderbolaget eller moderbolaget tillsammans med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsammans

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även denna dotterföretag till moderbolaget.

Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. Med koncernföretag avses i denna lag företag i samma koncern.

7 § I de fall som avses i 6 § första stycket 1–3 och andra stycket skall sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen.

Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag beaktas inte de aktier och andelar i dotterföretaget som innehas av företaget självt eller av dess dotterföretag. Detsamma gäller aktier och andelar som innehas av den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller dess dotterföretags räkning.

Aktie som innehas av aktiebolaget självt

8 § En aktie som innehas av aktiebolaget självt eller av dess dotterföretag skall inte räknas med när det i denna lag eller bolagsordningen för giltigt beslut eller för utövande av befogenhet föreskrivs samtycke av

ägare till en viss andel av aktierna. En sådan aktie skall inte heller räknas med vid tillämpning av bestämmelser i denna lag eller bolagsordningen som förutsätter att någon eller några innehar en viss andel av aktierna eller rösterna i bolaget.

2 kap. Aktiebolags bildande

Bolagsbildning

1 § Den som vill bilda ett aktiebolag (stiftare) skall

1. upprätta en stiftelseurkund och en bolagsordning,

2. teckna sig för samtliga aktier i stiftelseurkunden,

3. betala de tecknade aktierna,

4. upprätta och låta en auktoriserad eller godkänd revisor granska en öppningsbalansräkning för bolaget,

5. färdigställa, dagteckna och underteckna stiftelseurkunden, samt

6. ansöka om bolagets registrering hos Patent- och registreringsverket.

Teckning av aktier blir bindande för stiftaren när han betalat aktierna och samtliga stiftare undertecknat stiftelseurkunden.

Bolaget anses bildat den dag stiftelseurkunden undertecknats av samtliga stiftare, om Patent- och registreringsverket bifaller ansökan.

Stiftelseurkundens innehåll

2 § Stiftelseurkunden skall innehålla uppgift om det antal aktier som skall ges ut, det belopp som skall betalas för varje aktie och hur stor del av betalningen för aktierna som skall tillföras aktiekapitalet.

Stiftelseurkunden skall ange,

1. om aktie skall kunna tecknas med rätt eller plikt att mot aktien tillskjuta någon annan egendom än pengar,

2. om aktie skall kunna tecknas med rätt eller plikt för bolaget att överta egendom mot någon annan ersättning än aktier,

3. om aktie skall kunna tecknas med andra villkor,

4. om bolaget skall ersätta kostnader för bolagets bildande, eller

5. om någon på annat sätt skall få särskilda rättigheter eller förmåner av bolaget. Bestämmelse som avses i 1–5 skall återges i sin helhet.

Med egendom som avses i andra stycket 1 och 2 (apportegendom) får inte jämställas åtagande att utföra arbete eller att tillhandahålla tjänst.

Stiftelseurkunden skall innehålla en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för att bedöma värdet på apportegendom och bestämmelse enligt andra stycket i övrigt. Särskilt skall anges

1. namn, personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt hemvist beträffande den som avses med bestämmelsen,

2. det värde till vilket apportegendom beräknas komma att tas upp i balansräkningen och antalet aktier eller annan ersättning som skall lämnas för egendomen, samt

3. det högsta beräknade beloppet av sådan kostnad för bolagets bildande som angetts i bestämmelsen.

3 § Om skriftligt avtal upprättats rörande sådan bestämmelse som avses i 2 § andra stycket, skall stiftelseurkunden innehålla avtalet eller en kopia av det eller hänvisning till avtalet med uppgift om den plats där det hålls tillgängligt för aktietecknarna. Muntligt avtal skall i sin helhet tas upp i stiftelseurkunden.

När en rörelse tillskjuts eller övertas, skall vad som sägs i första stycket om skriftligt avtal gälla även balans- och resultaträkningar för rörelsen under de senaste två räkenskapsåren. Om sådana räkningar inte upprättats för rörelsen, skall det i stiftelseurkunden lämnas upplysning om rörelsens resultat under den aktuella tiden. I stiftelseurkunden skall upplysning också lämnas om rörelsens resultat under tiden därefter.

4 § I stiftelseurkunden skall stiftarna ange

1. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare, revisor, revisorssuppleant, allmän granskare och särskild delgivningsmottagare, samt

2. hur bolagets firma tecknas.

Bolagsordningens innehåll

5 § Bolagsordningen skall ange

1. bolagets firma,

2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,

3. föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,

4. aktiekapitalet eller, om detta skall kunna utan ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och

maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en fjärdedel av maximikapitalet,

5. antalet eller, om i bolagsordningen angivits ett minimikapital och maximikapital, lägsta och högsta antalet aktier,

6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter, om sådana skall finnas, samt tiden för styrelseledamots uppdrag,

7. antalet eller lägsta och högsta antalet revisorer och revisorssuppleanter, om sådana skall finnas,

8. sättet för sammankallande av bolagsstämma,

9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie bolagsstämma, samt

10. vilken tid bolagets räkenskapsår skall omfatta. I avstämningsbolag skall i bolagsordningen anges på vilken dag aktieägaren skall vara införd i aktieboken för att få delta i bolagsstämma (avstämningsdag). Denna dag får inte infalla tidigare än fem vardagar före bolagsstämman.

I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman.

Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

6 § Om bolaget skall ha euro som redovisningsvaluta, skall detta anges i bolagsordningen. I så fall skall det i bolagsordningen också anges att aktiekapitalet skall vara bestämt i euro.

Vid byte av redovisningsvaluta får ändring av uppgifter som avses i 5 § första stycket 4 anstå till den första ordinarie bolagsstämman efter det att beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan.

7 § I förekommande fall skall i bolagsordningen anges att bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha annat syfte än att ge vinst till fördelning bland aktieägarna. I så fall skall uppgift också lämnas om hur vinst och behållna tillgångar vid bolagets likvidation skall användas.

8 § I bolagsordningen kan föreskrivas att styrelsen får samla in fullmakter på bolagets bekostnad. En sådan föreskrift skall innebära att styrelsen i samband med kallelse till bolagsstämma får tillhandahålla ett formulär åt aktieägarna som de kan använda för att ge viss av styrelsen angiven person i uppdrag att företräda dem på bolagsstämman. Det angivna ombudet får inte vara ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget.

Aktieteckning med villkor

9 § Om en aktie tecknats med villkor som inte stämmer överens med stiftelseurkunden, kan aktietecknaren inte åberopa villkoret.

Efter det att samtliga aktietecknare undertecknat stiftelseurkunden kan inte en aktietecknare som grund för aktieteckningens ogiltighet åberopa att ett villkor i stiftelseurkunden inte har uppfyllts.

Betalning av aktierna

10 § Betalning för tecknade aktier som skall erläggas i pengar skall ske genom insättning på ett särskilt konto som stiftarna öppnat för ändamålet hos en bank i Sverige. Annan egendom som skall lämnas som betalning för sådana aktier skall tillföras bolaget på ett sätt som skyddar egendomen mot anspråk från aktietecknarens borgenärer.

Om frågan om bolagets bildande har förfallit skall stiftarna genast betala tillbaka vad som har betalats för tecknade aktier samt uppkommen avkastning.

Granskning av öppningsbalansräkningen

11 § Vid granskning av öppningsbalansräkningen skall en auktoriserad eller godkänd revisor särskilt pröva att

1. det belopp som skall betalas i pengar för aktierna är inbetalt till en bank i Sverige,

2. all apportegendom avskilts för bolagets räkning på ett sätt som skyddar egendomen mot anspråk från aktietecknarens borgenärer,

3. apportegendom i stiftelseurkunden inte åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget,

4. förpliktelse som bolaget enligt villkor i stiftelseurkunden skall fullgöra efter bildandet, redovisats och värderats enligt god redovisningssed.

Sedan revisorn slutfört granskningen skall han yttra sig över denna. Om yttrandet inte tecknas på balansräkningen, skall revisorn på räkningen teckna hänvisning till yttrandet.

I yttrandet skall revisorn beskriva apportegendomen och ange vilken metod som använts vid värderingen av den. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.

Registrering

12 § Bolaget skall anmälas för registrering inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande.

Patent- och registreringsverket skall pröva om bolagsbildningen skett i enlighet med denna lag och annan författning.

Bolaget får inte registreras om

1. det sammanlagda beloppet som tillförts aktiekapitalet (bolagets aktiekapital) inte motsvarar det i bolagsordningen angivna aktiekapitalet eller uppgår till minimikapitalet, eller

2. full och godtagbar betalning inte erlagts för samtliga aktier. Om Patent- och registreringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit ansökan om att ett bolag skall registreras eller vägrat registrera bolaget, är frågan om bolagets bildande förfallen. Stiftarna ansvarar solidariskt för återbetalningen av de belopp som betalats för tecknade aktier och uppkommen avkastning. Detsamma gäller i fråga om apportegendom.

Rättshandlingar som företagits före bolagets registrering

13 § Innan ett aktiebolag har registrerats, kan det inte förvärva rättigheter eller åta sig skyldigheter. Det kan inte heller föra talan vid domstol eller någon annan myndighet.

Uppkommer en förpliktelse genom åtgärd på bolagets vägnar före registreringen, svarar de som deltagit i åtgärden eller beslut om den solidariskt för förpliktelsen. När bolaget registrerats övergår ansvaret på bolaget, om förpliktelsen följer av stiftelseurkunden eller tillkommit sedan stiftelserkunden undertecknats av samtliga stiftare.

Om det slutits avtal för bolaget före registreringen med någon som visste att bolaget inte var registrerat, kan denne, såvida annat inte följer av avtalet, frånträda detta, om Patent- och registreringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit ansökan om att bolaget skall registreras eller vägrat registrering av bolaget. Var avtalsparten okunnig om att bolaget inte var registrerat, kan han frånträda avtalet, innan registrering skett.

Uppskjuten apport

14 § Om bolaget inom två år från registreringen träffar avtal med en stiftare eller en aktieägare, som innebär att bolaget förvärvar egendom mot en ersättning som motsvarar minst en tiondel av aktiekapitalet, skall styrelsen underställa bolagsstämman avtalet för godkännande. Det

gäller dock inte om förvärvet sker på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller som ett led i bolagets löpande affärsverksamhet.

Styrelsen skall lämna en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för en bedömning av värdet på egendomen och av avtalet i övrigt. Bestämmelserna i 3 § andra stycket tillämpas på redogörelsen.

En auktoriserad eller godkänd revisor skall yttra sig över redogörelsen. Yttrandet skall innehålla de uppgifter som avses i 11 §.

Avtalet skall tillsammans med styrelsens redogörelse och revisorns yttrande hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna under minst en vecka före den bolagsstämma vid vilken beslutet skall fattas.

15 § Om bolagsstämman inte godkänner ett avtal som avses i 14 § inom sex månader från avtalsdagen, är avtalet utan verkan. Har 14 § inte iakttagits beträffande någon viss bestämmelse i avtalet, är den bestämmelsen utan verkan mot bolaget.

16 § Styrelsen skall genast för registrering anmäla bolagsstämmans beslut att godkänna avtal som avses i 14 §.

3 kap. Aktieslag och aktiers överlåtbarhet

Likhetsprincipen

1 § Alla aktier har lika rätt i bolaget, om inte annat följer av 2–4 §§.

Aktieslag

2 § I bolagsordningen kan föreskrivas att aktier av olika slag skall finnas eller kunna ges ut. En sådan föreskrift skall ange

1. olikheterna mellan aktieslagen, och

2. antalet eller andelen aktier av varje slag. I en föreskrift enligt första stycket 2 är det tillåtet att ange det högsta och det lägsta antalet eller den högsta och den lägsta andelen aktier av ett visst slag.

Föreskrifter om företrädesrätt vid nyemission och rätt till fondaktier

3 § Om aktierna inte skall medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst eller om aktierna skall ha olika röstvärde, skall i bolagsordningen anges vilken företrädesrätt aktieägarna skall ha vid

ökning av aktiekapitalet genom nyemission. Föreskrift om olika företrädesrätt får meddelas endast om skillnaderna mellan aktierna skall vara av nu angivet slag.

Föreskrift om olika företrädesrätt skall innebära att gammal aktie skall ge företrädesrätt till ny aktie av samma slag, att aktier som inte tecknas av de i första hand berättigade aktieägarna skall erbjudas samtliga aktieägare samt att, om inte hela antalet aktier som tecknas på grund av sistnämnda erbjudande kan ges ut, aktierna skall fördelas mellan tecknarna i förhållande till det antal aktier de förut äger och, i den mån detta inte kan ske, genom lottning.

Om aktierna inte skall medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst, skall i bolagsordningen också anges vilken rätt aktieägarna skall ha till nya aktier vid ökning av aktiekapitalet genom fondemission.

Röstvärdesskillnader

4 § Ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för någon annan aktie.

Omvandlingsbara aktier

5 § I bolagsordningen kan tas in förbehåll om att aktie av ett visst slag skall på närmare angivet sätt kunna omvandlas till aktie av annat slag.

Omvandling skall genast anmälas för registrering och är verkställd när registrering skett och omvandlingen antecknats i aktieboken eller, om bolaget är avstämningsbolag, i avstämningsregistret.

Fri överlåtbarhet

6 § Aktie kan fritt överlåtas och förvärvas, om inte annat följer av 7, 13 eller 18 § eller annars av lag.

Samtyckesförbehåll

7 § I bolagsordningen för ett privat aktiebolag kan tas in förbehåll om att aktie får överlåtas till en ny ägare endast med bolagets samtycke (samtyckesförbehåll). Förbehållet skall ange

1. om styrelsen eller bolagsstämman skall pröva fråga om samtycke,

2. vilka slags överlåtelser som fordrar bolagets samtycke, varvid överlåtelse av utmätt aktie eller aktie som ingår i konkursbo inte får anges,

3. om bolaget beträffande en ansökan om samtycke till en överlåtelse som omfattar flera aktier skall kunna ge eller vägra samtycke för ett mindre antal aktier än överlåtelsen omfattar,

4. vilka som skall erbjudas att överta aktierna, om samtycke vägras och ägaren inte vill behålla aktierna, med uppgift om den inbördes ordning i vilken erbjudandet skall lämnas dem,

5. hur villkoren för övertagande enligt 4 skall bestämmas,

6. den tid, inte överstigande två månader från behörig ansökan, inom vilken bolaget skall meddela beslut i frågan om samtycke,

7. hur en tvist om bolagets rätt att ge eller vägra samtycke och om villkoren för övertagande enligt 4 skall prövas och den tid, minst två och högst fyra veckor räknat från den dag bolaget i rekommenderat brev skickat meddelande till aktieägaren om sitt beslut, inom vilken en sådan talan skall väckas, samt

8. den tid inom vilken övertagna aktier skall betalas, vilken tid inte får överstiga en månad räknat från den tidpunkt då lösenbeloppet blev bestämt.

Om tillämpningen av en föreskrift i bolagsordningen om villkoren för övertagande enligt första stycket 4 skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan jämkning ske.

8 § Ansökan om samtycke till aktieöverlåtelse skall göras skriftligen hos bolagets styrelse. Ansökningshandlingen skall vara undertecknad av överlåtaren och innehålla uppgift om den tilltänkte förvärvaren. I ansökan skall överlåtaren ange om han önskar att bolaget erbjuder aktierna åt någon annan för det fall samtycke till överlåtelsen vägras. Om överlåtaren har en sådan önskan, skall han samtidigt ange samtliga villkor för överlåtelsen.

9 § Av bolagets beslut i fråga om samtycke skall de skäl som bestämt utgången framgå. Om samtycke vägrats, skall det av beslutet framgå vem som i stället skall förvärva aktierna, om överlåtaren begärt det.

Anvisar bolaget inte någon som förvärvar aktierna trots att överlåtaren begärt det, får samtycke inte vägras.

10 § Bolagets beslut i fråga om samtycke skall sändas till överlåtaren i rekommenderat brev. Har samtycke lämnats av styrelsen, skall kopia av beslutet samtidigt sändas till samtliga aktieägare med känd postadress.

11 § Har samtycke lämnats till överlåtelse gäller samtycket överlåtelse som sker inom sex månader från underrättelse enligt 10 § till den förvärvare som anges i beslutet och på villkor som inte är förmånligare för förvärvaren än de villkor aktieägaren uppgivit i sin ansökan om samtycke.

12 § Överlåtelse av aktie i strid med ett samtyckesförbehåll är ogiltig.

Detsamma gäller överlåtelse som strider mot 11 §.

Förköpsförbehåll

13 § I bolagsordningen kan tas in förbehåll om att aktieägare eller någon annan skall erbjudas att köpa en aktie innan den överlåts till en ny ägare (förköpsförbehåll). Förbehållet skall ange

1. vilka slags överlåtelser som omfattas av förköpsförbehållet,

2. om ett erbjudande om förköp av flera aktier skall kunna utnyttjas för ett mindre antal aktier än erbjudandet omfattar,

3. vilka som skall ha förköpsrätt med uppgift om den ordning i vilken de inbördes skall erbjudas förköp,

4. hur villkoren för förköp enligt 3 skall bestämmas,

5. den tid, minst en och högst två månader räknat från anmälan hos styrelsen om möjlighet att utöva förköp, inom vilken förköpsanspråk skall framställas hos bolaget,

6. hur en tvist om förköpsrätt och om villkoren för förköp skall prövas och den tid, minst en och högst två månader räknat från den dag förköpsanspråket framställdes hos bolaget, inom vilken en sådan talan skall väckas,

7. den tid inom vilken köpesumman skall erläggas, vilken tid inte får överstiga en månad räknat från den tidpunkt då köpesumman blev bestämd.

Om tillämpningen av en föreskrift i bolagsordningen om villkoren för förköp skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan jämkning ske.

14 § Anmälan med erbjudande om förköp görs skriftligen hos bolagets styrelse. Anmälningshandlingen skall vara undertecknad av aktieägaren och innehålla uppgift om de villkor han ställer för förköp.

15 § När anmälan gjorts med erbjudande om förköp, skall styrelsen genast göra anteckning om detta med uppgift om dagen för anmälan samt skriftligen lämna meddelande om erbjudandet till varje förköpsberättigad med känd postadress.

Förköpsberättigade som önskar utöva sin förköpsrätt, skall anmäla detta till bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas med uppgift om dagen för anmälan.

Den som väcker talan enligt 13 § första stycket 6 skall genast anmäla detta skriftligen hos bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas med uppgift om dagen för anmälan.

Anteckning enligt första–tredje styckena görs i kupongbolag i aktieboken och i avstämningsbolag i en särskild bok som förs av styrelsen. Styrelsen skall på begäran av aktieägare utfärda intyg om anteckningar som rör hans aktier.

16 § Har aktier erbjudits enligt 14 § utan att förköp kommit till stånd, har aktieägaren rätt att utan nytt erbjudande överlåta aktierna på villkor som inte är förmånligare för förvärvaren än de villkor aktieägaren uppgav i sin anmälan till styrelsen. Denna rätt gäller dock endast under sex månader räknat från den dag förköpsrätten upphörde enligt 13 § första stycket 5 eller 6 eller det blev slutligt fastställt att förköpsrätt inte förelåg.

17 § Överlåtelse av aktie i strid med ett förköpsförbehåll är ogiltig.

Detsamma gäller överlåtelse som strider mot 16 §.

Hembud

18 § I bolagsordningen kan tas in förbehåll om att aktieägare eller någon annan skall ha rätt att lösa en aktie, som övergått till en ny ägare (hembudsförbehåll). Förbehållet skall ange

1. vilka slags fång som omfattas av hembudsförbehållet,

2. om flera aktier förvärvats genom samma fång, huruvida lösningsrätt skall få utövas för ett mindre antal aktier än fånget omfattar,

3. vilka som skall ha lösningsrätt med uppgift om den inbördes ordning i vilken de skall erbjudas att lösa hembjudna aktier,

4. hur villkoren för inlösen enligt 3 skall bestämmas,

5. den tid, inte överstigande två månader från det anmälan eller underrättelse enligt 19 § om aktieövergången gjordes till bolaget, inom vilken lösningsanspråk skall framställas hos bolaget,

6. hur en tvist om villkoren för inlösen skall prövas och den tid, inte överstigande två månader räknat från den dag lösningsanspråket framställdes hos bolaget, inom vilken en sådan talan skall väckas,

7. den tid inom vilken lösenbeloppet skall erläggas, vilken tid inte får överstiga en månad räknat från den tidpunkt då beloppet blev bestämt, samt

8. vem som skall kunna utöva rösträtten för hembudspliktig aktie under tiden från det att aktien övergått till en ny ägare och till dess att den definitive ägaren är införd i aktieboken.

Avlider ägare av aktier som omfattas av hembudsförbehåll tillämpligt på arv och övergår aktierna inte inom sex månader från dödsfallet till ny ägare, skall hembudsförbehållet tillämpas gentemot dödsboet.

Om tillämpningen av föreskrift i bolagsordningen rörande villkoren för inlösen skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan jämkning ske.

19 § Anmälan om aktieövergång görs skriftligen till bolagets styrelse.

Anmälningshandlingen skall vara undertecknad av förvärvaren och innehålla uppgift om den ersättning som lämnats för aktierna och de villkor förvärvaren ställer för inlösen.

Övergår hembudspliktig aktie i avstämningsbolag till ny ägare skall den centrala värdepappersförvararen underrätta styrelsen om övergången i samband med att frågan om införande av den nye ägare i aktieboken prövas. Styrelsen skall underrätta den nye ägaren om den i första stycket föreskrivna anmälningsskyldigheten.

20 § När anmälan som avses i 19 § första stycket har skett i kupongbolag skall styrelsen genast göra anteckning om aktieövergången i aktieboken med uppgift i om dagen för anmälan.

Vid underrättelse som avses i 19 § andra stycket skall styrelsen genast göra anteckning om dagen för underrättelsen i en särskild bok som förs av styrelsen.

Styrelsen skall skriftligen underrätta varje lösningsberättigad med känd postadress om anmälan.

21 § Innan det visar sig att lösningsrätten inte utnyttjas, får den som aktien övergått till inte utöva någon annan rätt som aktien ger i bolaget än rätt till vinstutdelning och företrädesrätt till teckning vid tillskottsemission enligt 12 kap. samt rösträtt om så föreskrivits i bolagsordningen enligt 18 § första stycket 8. Rättigheter och skyldigheter på grund av teckning övergår till den som utnyttjar lösningsrätten.

4 kap. Aktiebok

Gemensamma bestämmelser för kupongbolag och avstämningsbolag

Uppgifter i aktieboken

1 § Bolagets samtliga aktier och aktieägare skall antecknas i en aktiebok.

Aktieboken skall innehålla uppgift om 1. aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,

2. vilket slag varje aktie tillhör, om det finns mer än ett slags aktier i bolaget, samt

3. i förekommande fall, att aktien omfattas av förbehåll enligt 3 kap. 5, 7, 13 eller 18 § eller 17 kap. 23 §.

Aktierättigheternas anknytning till aktieboken

2 § Aktieägare får inte utöva de rättigheter gentemot bolaget som hans aktier ger innan han är införd i aktieboken.

Är aktie underkastad lösningsrätt enligt 3 kap. 18 § gäller i fråga om rättigheternas utövande vad som föreskrivs i 21 § samma kapitel.

Om en aktie ägs av flera kan dessa personer endast genom gemensam företrädare utöva aktieägares rätt gentemot bolaget.

Nyttjanderätt och rätt till avkastning av aktie

3 § Den som genom testamente fått nyttjanderätt till aktier skall behandlas som aktieägare, om han skall ha rätt att företräda aktierna.

Detsamma gäller den som genom testamente fått rätt till avkastning av aktier som skall stå under särskild förvaltning, om han skall ha rätt att företräda aktierna.

I fall som avses i första stycket skall såväl ägaren som rättighetsinnehavaren föras in i aktieboken med uppgift om namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Dessutom skall i aktieboken antecknas vad som gäller beträffande rättigheten. När det styrks att rättigheten förändrats eller upphört, skall anteckning göras om detta i aktieboken.

Om en god man på grund av förordnande enligt 11 kap. 3 § första stycket 5 föräldrabalken förvaltar aktier för en blivande aktieägares räkning, skall den blivande ägaren på anmälan av den gode mannen föras in såsom ägare i aktieboken med anteckning om förordnandet och grunden för detta.

Värdepappersfond

4 § Ingår aktier i en värdepappersfond enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, skall i aktieboken i stället för fondandelsägarna införas det fondbolag som förvaltar fonden, liksom fondens beteckning.

Arkivering

5 § Aktieboken skall bevaras så länge bolaget består och minst tio år efter bolagets upplösning. Förs aktieboken med hjälp av dator skall uppgifter som har tagits bort ur aktiebok bevaras i minst tio år. Har bolaget övergått från att föra aktieboken manuellt till att föra den med hjälp av dator, skall den gamla aktieboken bevaras i minst tio år efter det att uppgifter om bolagets samtliga aktier förts in i den nya aktieboken.

Kupongbolag

Ansvaret för aktieboken

6 § Aktieboken skall upprättas så snart stiftelseurkunden undertecknats av samtliga stiftare. Styrelsen har ansvaret för att aktieboken förs, bevaras och hålls tillgänglig.

Hur aktieboken skall föras

7 § Aktieboken förs i bunden bok, i ett betryggande lösblads- eller kortsystem eller med hjälp av dator.

Aktierna skall antecknas i nummerföljd.

Införing av aktieägare i aktieboken

8 § När någon visar upp ett aktiebrev och enligt 5 kap. 10 § eller på annat sätt styrker sitt förvärv, skall styrelsen eller den styrelsen bemyndigar genast föra in honom som ägare i aktieboken. Är sista överlåtelsen på aktiebrevet tecknad in blanco, skall namnet sättas ut på aktiebrevet innan införing sker. Aktiebrevet skall förses med påskrift att aktieägaren förts in i aktieboken en viss angiven dag.

Anmäler en aktieägare eller någon annan behörig person att ett förhållande som angivits i aktieboken ändrats på annat sätt än som avses i första stycket, skall ändringen genast antecknas.

Datum för införing i aktieboken enligt första stycket och anteckning enligt andra stycket skall anges i aktieboken, såvida tidpunkten inte framgår av annat tillgängligt material.

Bestämmelser om anteckning i aktieboken av anmälan om förköp och hembud finns i 3 kap. 15 och 20 §§.

Utövande av vissa ur aktien uppkomna ekonomiska rättigheter

9 § Aktieägare eller annan som visar upp eller avlämnar aktiebrev, kupong eller annat särskilt bevis som givits ut av bolaget, skall anses vara behörig att

1. ta emot fondaktierättsbevis eller ny aktie vid fondemission,

2. ta emot teckningsrättsbevis eller utöva företrädesrätt vid tillskottsemission,

3. ta emot utdelning,

4. ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna, samt

5. ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.

Aktiebokens offentlighet

10 § Aktieboken eller, om aktieboken förs med hjälp av dator, en utskrift eller annan framställning av aktieboken, skall hållas tillgänglig hos bolaget för alla som vill ta del av den.

Avstämningsbolag

Ansvaret för aktieboken

11 § Tas ett avstämningsförbehåll in i bolagsordningen vid bolagets bildande tillämpas 6 och 7 §§ innan bolaget har registrerats och avstämningsregister upprättats. Införs ett sådant förbehåll genom ändring av bolagsordningen tillämpas 6 och 7 §§ innan förbehållet registrerats och avstämningsregister upprättats.

När avstämningsregister upprättats skall den centrala värdepappersförvararen

1. föra aktiebok,

2. pröva frågor om införande av aktieägare i aktieboken,

3. svara för utskrift av aktieboken, samt

4. avstämma aktieboken.

Hur aktieboken skall föras

12 § Aktieboken förs med hjälp av dator.

I aktieboken anges för varje ägare det antal aktier han äger av olika slag.

Överföring av uppgifter från aktiebok i kupongbolag

13 §

Har avstämningsförbehåll införts genom ändring av bolags-

ordningen och har aktiebrev som dessförinnan utfärdats inte visats upp enligt 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, får uppgifter om aktien i tidigare aktiebok föras över till den av den centrala värdepappersförvararen förda aktieboken. Därvid skall anges att aktiebrevet inte har avlämnats. Om uppgifterna inte förs över, utgör den äldre aktieboken fortfarande aktiebok i fråga om aktien.

14 § Ägare till aktie som det utfärdats aktiebrev för innan bolaget blivit avstämningsbolag, kan inte, i fråga om därefter beslutad utdelning eller emission, få utdelning, utöva aktieägares företrädesrätt att delta i tillskottsemission eller, vid fondemission, få ny aktie, förrän anteckning på ett avstämningskonto har skett enligt 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och införing gjorts i den av den centrala värdepappersförvararen förda aktieboken.

Innan detta skett får avstämningsförbehåll inte tillämpas.

15 § Om fem år har förflutit sedan avstämningsförbehållet registrerades och ingen har införts som ägare eller som förvaltare enligt 17 § till en aktie i den av den centrala värdepappersförvararen förda aktieboken, får bolaget uppmana aktiens ägare att, med upplysning om att aktierätten annars går förlorad, anmäla sig till den centrala värdepappersförvararen. Uppmaningen skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer. Om anmälan inte kommer in inom ett år från uppmaningen, får bolaget sälja aktien genom värdepappersinstitut. Det vid försäljningen influtna beloppet tillfaller bolaget, men aktiens tidigare ägare har rätt att av bolaget mot avlämnande av aktiebrev få ut samma belopp med avdrag för kostnaderna för uppmaningen och försäljningen. Det avlämnade aktiebrevet skall makuleras på betryggande sätt av bolaget.

Införing av aktieägare i aktieboken

16 § När någon antecknas som aktieägare på avstämningskonto enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall aktieägaren genast föras in i aktieboken.

Införing av förvaltare i aktieboken

17 § Har en aktieägare i ett avstämningsbolag lämnat sina aktier till någon annan för förvaltning, kan förvaltaren på aktieägarens uppdrag föras in i aktieboken i stället för aktieägaren, om han fått medgivande av den centrala värdepappersförvararen till registrering som förvaltare.

I fall som avses i första stycket skall det i aktieboken anmärkas att aktien innehas för en annans räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt 1 § skall föras in om aktieägare.

För rätt till registrering som förvaltare krävs, utöver vad som sägs i första stycket, att förvaltaren uppfyller de villkor som gäller för införing av ägare i aktieboken.

I lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument finns bestämmelser om

1. medgivande enligt första stycket,

2. förvaltares åligganden, samt

3. skyldighet för bolaget och den centrala värdepappersförvararen att tillhandahålla en sammanställning av uppgifter från förvaltare om aktieägare, som har förvaltarregistrerade aktier med en sammanlagd röstandel som uppgår till en tusendel eller mer av antalet röster i bolaget.

Utövande av vissa ur aktien uppkomna ekonomiska rättigheter

18 § Aktieägare eller förvaltare som avses i 17 §, som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i ett avstämningsregister enligt 4 kap. lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall anses vara behörig att

1. ta emot ny aktie vid fondemission,

2. ta emot teckningsrätt vid tillskottsemission,

3. ta emot vinstutdelning,

4. ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna, samt

5. ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.

Om den som mottagit ny aktie, teckningsrätt eller betalning enligt första stycket inte var rätt mottagare, skall bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller den centrala värdepappersförvararen insåg eller bort inse att det var fel mottagare och inte heller om mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt föräldrabalken med uppdrag att förvalta hans aktier.

Den som är antecknad i avstämningsregister enligt 4 kap. 18 § andra stycket lagen om kontoföring av finansiella instrument skall i stället för aktieägaren vara behörig att utöva de rättigheter som avses i första stycket 1–3.

Rösträttsregistrering

19 § Om den som äger förvaltarregistrerade aktier vill delta i en bolagsstämma, skall han på begäran av förvaltaren tillfälligt föras in i aktieboken. Efter avstämningsdagen skall aktieägaren föras av från aktieboken.

Aktiebokens offentlighet

20 § En utskrift eller annan framställning av aktieboken skall hållas tillgänglig hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen för alla som vill ta del av den. I sådan utskrift eller framställning skall aktieägarna och förvaltarna tas upp i alfabetisk ordning. Utskriften eller framställningen får inte vara äldre än tre månader.

Var och en som begär det har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av aktieboken eller del av den.

Utskrift eller framställning enligt denna paragraf får inte innehålla uppgifter om aktieägare vars röstandel är mindre än en tusendel av antalet röster i bolaget.

5 kap. Aktiebrev

Kupongbolag

Skyldighet att utfärda aktiebrev på begäran

1 § Bolaget skall, om någon aktieägare begär det, utfärda aktiebrev för dennes aktier.

Interimsbevis

2 § Innan aktiebrev utfärdas får bolaget utfärda bevis om rätt till en eller flera aktier (interimsbevis). Beviset skall vara ställt till viss man och innehålla förbehåll om att aktiebrev endast lämnas ut mot återställande av beviset.

På interimsbeviset antecknas på begäran betalningar och återbetalningar för de aktier som avses med beviset. I övrigt gäller bestämmelserna i denna lag om aktiebrev i tillämpliga delar interimsbevis.

Uppgifter i aktiebrev

3 § Aktiebrev skall ange

1. bolagets firma, organisationsnummer och bolagskategori, 2. aktieägarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer,

3. ordningsnummer på de aktier som avses med brevet,

4. aktiernas slag, om aktier av olika slag kan finnas enligt bolagsordningen,

5. förbehåll enligt 3 kap. 5, 7, 13 eller 18 § eller 17 kap. 23 §, om aktierna omfattas av sådant förbehåll, samt

6. dagen för utfärdande av aktiebrevet. I fall som avses i 4 kap. 4 § skall aktiebrevet i stället för fondandelsägarna ange det fondbolag, som förvaltar fonden, liksom fondens beteckning.

Uppgift som avses i första stycket 5 kan ges i förkortad form. Förkortningsformer fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Undertecknande av aktiebrev

4 § Aktiebrev skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens bemyndigande av ett värdepappersinstitut. Namnteckningen får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt.

Första stycket tillämpas också på emissionsbevis, konvertibler som emitterats i form av skuldebrev och teckningsoptionsbevis.

Utlämnande av aktiebrev

5 § Aktiebrev får lämnas ut endast till den aktieägare som enligt 3 § första stycket 2 antecknats på aktiebrevet. För att aktiebrevet skall få lämnas ut krävs dessutom att

1. aktieägaren är införd i aktieboken som ägare till de aktier som avses med brevet,

2. full betalning erlagts för aktierna,

3. bolaget registrerats, om aktierna tecknats vid bolagets bildande,

4. tillskottsemission eller fondemission registrerats, om aktierna tillkommit genom emissionen, samt att

5. registrering skett enligt 12 kap. 35 eller 39 §, om aktierna tillkommit genom teckning med utnyttjande av optionsrätt eller konvertering.

Påskrift om införing i aktiebok

6 § Att aktiebrev skall förses med påskrift om att aktieägare införts i aktieboken föreskrivs i 4 kap. 8 §.

Påskrift om begagnande av rätt till fondaktie, företrädesrätt, utbetalning och indragning

7 § Aktiebrev skall förses med påskrift om att

1. aktieägaren begagnat sin rätt till nya aktier vid fondemission,

2. aktieägaren begagnat sin företrädesrätt att delta i tillskottsemission,

3. aktieägaren erhållit betalning i samband med inlösen av aktier,

4. aktieägaren erhållit betalning i samband med skifte av bolagets tillgångar.

Om en aktie har dragits in utan återbetalning, skall aktiebrevet förses med påskrift om detta så snart det kan ske.

Bestämmelserna i första stycket 1–3 ska inte tillämpas om till aktiebreven hörande kuponger skall användas som emissionsbevis eller ges in vid anmälan för inlösen.

Utbyte av aktiebrev

8 § Ett aktiebrev, som i samband med dödning eller vid utbyte ges ut i stället för ett annat, skall innehålla uppgift om detta. Byts aktiebrev ut mot ett eller flera andra aktiebrev, skall det äldre aktiebrevet med tillhörande kuponger makuleras på ett betryggande sätt.

Innehållande av utdelning eller emissionsbevis

9 § Bolaget får hålla inne utdelning och emissionsbevis som belöper på aktie till dess att aktiebrevet tillhandahålls för påskrift eller utbyte, om aktiebrevet

1. enligt denna lag skall förses med påskrift, eller

2. skall bytas ut på grund av att aktie av ett visst slag skall omvandlas till aktie av annat slag.

Överlåtelse och pantsättning av aktiebrev m.m.

10 § Överlåts eller pantsätts ett aktiebrev eller till viss man ställt emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis, tillämpas bestämmelserna om skuldebrev till viss man eller order i 13, 14 och 22 §§ lagen (1936:81) om skuldebrev. Härvid likställs den som innehar aktiebrev och enligt bolagets påskrift på brevet är införd som ägare i aktieboken med den som enligt 13 § andra stycket nämnda lag förmodas ha rätt att göra skuldebrevet gällande.

Överlåts eller pantsätts ett emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis som inte är ställt till viss man, tillämpas bestämmelserna om skuldebrev till innehavaren i 13, 14 och 22 §§ lagen om skuldebrev.

Bestämmelser om utdelningskuponger finns i 24 och 25 §§ lagen om skuldebrev.

Avstämningsbolag

11 § Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument framgår att aktiebrev, emissionsbevis eller interimsbevis inte får utfärdas för aktier eller andra finansiella instrument som registrerats enligt den lagen.

6 kap. Bolagsstämma

Utövande av aktieägares beslutanderätt i bolaget

1 § Aktieägarnas rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid bolagsstämma.

Rätt att delta i bolagsstämma

2 § Rätten att delta i bolagsstämma tillkommer i kupongbolag den aktieägare som på dagen för bolagsstämman är införd i aktieboken. I

avstämningsbolag gäller i stället att rätten att delta i bolagsstämma tillkommer den som har upptagits som aktieägare i sådan utskrift eller annan framställning av aktieboken som avses i 20 §.

I bolagsordningen får det bestämmas att en aktieägare får delta i bolagsstämma endast om han anmäler detta till bolaget senast den dag som anges i kallelsen till bolagsstämman. Denna dag får inte vara söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton och inte infalla tidigare än femte vardagen före bolagsstämman.

Bolagsstämman kan besluta att annan än aktieägare får närvara eller på annat sätt följa stämmoförhandlingarna. I privat aktiebolag är sådant beslut giltigt endast om det biträds av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman.

3 § En aktieägare utövar sin rätt vid bolagsstämman antingen personligen eller genom ett ombud med skriftlig, egenhändigt undertecknad och daterad fullmakt. En fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet.

Med egenhändigt undertecknade jämställs en kvalificerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.

Fullmakter får inte samlas in på bolagets bekostnad. Trots vad som sägs i andra stycket får fullmakter samlas in på bolagets bekostnad med sådant stöd i bolagsordningen som avses i 2 kap. 8 §. Vid sådan insamling av fullmakter skall fullmaktsformuläret upprättas av bolaget och innehålla förslag till beslut i de aktuella ärendena samt tre likvärdigt presenterade svarsalternativ med rubrikerna Ja, Nej respektive Avstår. Av formuläret skall framgå att aktieägaren inte kan instruera ombudet på annat sätt än genom att markera ett av de angivna svarsalternativen och att det inte är tillåtet att modifiera eller villkora svaren. Av formuläret skall också framgå vilken dag fullmakten skall vara ombudet tillhanda samt hur aktieägaren skall gå till väga för att återkalla fullmakten.

4 § Varje aktieägare eller ombud får vid bolagsstämman medföra högst två biträden. Biträden får yttra sig vid bolagsstämman.

I bolagsordningen får det bestämmas att biträde åt aktieägare får medföras vid bolagsstämman endast om aktieägaren till bolaget anmäler antalet biträden på det sätt som anges i 2 § andra stycket.

Egna aktiers ställning vid bolagsstämman

5 § En aktie som innehas av bolaget självt eller dess dotterföretag kan inte företrädas vid bolagsstämman.

Aktieägares rösträtt

6 § En aktieägare får rösta för det fulla antalet aktier som han äger eller företräder, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.

7 § Om två eller flera allmänna pensionsfonder enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) och lagen (2000:193) om

Sjätte AP-fonden förvaltar aktier i bolaget, får varje fond för sig utöva rösträtt för de aktier fonden förvaltar.

Ordinarie bolagsstämma

8 § Inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår skall aktieägarna hålla en ordinarie bolagsstämma vid vilken styrelsen skall lägga fram årsredovisningen och revisionsberättelsen samt, i moderbolag som har att upprätta koncernredovisning, koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen.

Vid bolagsstämman skall beslut fattas

1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i moderbolag, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,

2. om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen,

3. om ansvarsfrihet gentemot bolaget för styrelseledamöterna och den verkställande direktören, samt

4. i annat ärende som ankommer på bolagsstämman enligt denna lag eller bolagsordningen.

I bolagsordningen får det bestämmas att aktieägarna varje år skall hålla ytterligare en eller flera ordinarie bolagsstämmor.

Extra bolagsstämma

9 § Om styrelsen anser att det finns skäl att hålla bolagsstämma före nästa ordinarie bolagsstämma, skall den kalla till extra bolagsstämma.

Styrelsen skall även kalla till extra bolagsstämma, om en revisor i bolaget eller ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget skriftligen begär att en sådan bolagsstämma sammankallas för att behandla ett angivet ärende. Kallelsen skall i så fall utfärdas inom två veckor från det att begäran kom in till bolaget.

Fortsatt bolagsstämma

10 § Vid bolagsstämman får det beslutas att fortsatt bolagsstämma skall hållas en senare dag.

Ett beslut i en fråga som avses i 8 § andra stycket 1–3 skall anstå till fortsatt bolagsstämma, om bolagsstämman beslutar därom eller ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget begär det. En sådan bolagsstämma skall hållas minst fyra veckor och högst åtta veckor därefter. Ytterligare uppskov är inte tillåtet.

Om beslut som avses i 8 § andra stycket 1 eller 2 skall anstå till fortsatt bolagsstämma, skall styrelsen anmäla detta till Patent- och registreringsverket för registrering. Anmälan skall göras inom fyra veckor efter det att beslut om fortsatt bolagsstämma fattades.

Ort för bolagsstämma

11 § Bolagsstämman skall hållas på den ort där styrelsen har sitt säte. I bolagsordningen får det dock bestämmas att den skall eller kan hållas på annan angiven ort i Sverige.

Om extraordinära omständigheter kräver det, får bolagsstämman hållas på annan ort än som anges i första stycket.

Aktieägares initiativrätt

12 § En aktieägare som vill få ett ärende behandlat vid en bolagsstämma skall skriftligen begära detta hos styrelsen.

Ärendet skall tas upp vid bolagsstämman, om begäran har kommit in till styrelsen

1. senast en vecka före den tidpunkt då enligt 14 § första stycket kallelse tidigast får utfärdas, eller

2. efter den tidpunkt som anges i 1 men i sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till bolagsstämman.

Sammankallande av bolagsstämma

13 § Styrelsen kallar till bolagsstämma.

Om en bolagsstämma som skall hållas enligt denna lag, bolagsordningen eller ett stämmobeslut inte sammankallas på föreskrivet sätt, skall länsstyrelsen på anmälan av en styrelseledamot, den verkställande direktören, en revisor eller en aktieägare genast på bolagets bekostnad sammankalla bolagsstämman på det sätt som anges i 14–17 §§.

Tid för kallelse

14 §

Kallelse till ordinarie bolagsstämma samt kallelse till extra

bolagsstämma där fråga om ändring av bolagsordningen kommer att behandlas skall utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före bolagsstämman. Kallelse till annan extra bolagsstämma skall utfärdas tidigast sex veckor och senast två veckor före bolagsstämman.

I bolagsordningen för ett privat aktiebolag får det bestämmas att kallelse till sådan bolagsstämma som avses i första stycket första meningen får utfärdas senare än vad som där anges, dock senast två veckor före bolagsstämman.

Om fortsatt bolagsstämma skall hållas fyra veckor eller senare räknat från och med bolagsstämmans första dag, skall det utfärdas en särskild kallelse till den fortsatta bolagsstämman. Därvid skall bestämmelserna i första stycket om tid för kallelse till extra bolagsstämma tillämpas.

Om det enligt bolagsordningen krävs att ett bolagsstämmobeslut fattas vid två bolagsstämmor för att bli giltigt, får kallelse till den andra bolagsstämman inte ske innan den första bolagsstämman har hållits. I kallelsen till den andra bolagsstämman skall styrelsen ange det beslut som den första bolagsstämman har fattat.

Kallelsesätt

15 § Kallelse skall ske enligt bolagsordningen. Styrelsen skall sända skriftlig kallelse till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget, om

1. ordinarie bolagsstämma skall hållas på annan tid än som föreskrivs i bolagsordningen, eller

2. bolagsstämman skall

a) behandla en fråga om sådan ändring av bolagsordningen som avses i 32–35 §§,

b) ta ställning till om bolaget skall gå i likvidation,

c) granska likvidators slutredovisning, eller

d) behandla fråga om upphörande av bolagets likvidation. I ett publikt aktiebolag skall kallelse alltid ske genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar och minst en i bolagsordningen angiven rikstäckande dagstidning.

Kallelsens innehåll

16 § Kallelsen skall innehålla ett förslag till dagordning för bolagsstämman. I förslaget till dagordning skall styrelsen tydligt ange de ärenden som skall behandlas vid bolagsstämman. Ärendena skall vara numrerade.

Det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag skall anges, om förslaget inte rör en fråga av mindre betydelse för bolaget. Avser ett ärende ändring av bolagsordningen, skall det huvudsakliga innehållet i förslaget till ändring alltid anges.

Om aktieägare skall kunna utöva rösträtt vid bolagsstämma med stöd av sådan fullmakt som avses i 2 kap. 8 § skall det av kallelsen framgå hur aktieägaren skall gå till väga för att erhålla fullmaktsformulär.

Särskilda bestämmelser om innehållet i kallelse finns i 2 § detta kapitel, i 12 kap. 13 § andra stycket, 13 kap. 3 § sista stycket samt i 16 kap. 16 §.

Tillhandahållande av handlingar inför bolagsstämman

17 § Under minst två veckor närmast före sådan bolagsstämma som avses i 8 § första stycket skall redovisningshandlingar och revisionsberättelse eller kopior av dessa handlingar hållas tillgängliga hos bolaget för aktieägarna. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Fel i kallelse m.m.

18 § Om en bestämmelse i denna lag eller bolagsordningen som rör kallelse till bolagsstämman eller tillhandahållande av handlingar har åsidosatts i något ärende, får bolagsstämman inte besluta i ärendet utan samtycke av de aktieägare som berörs av felet. Bolagsstämman får dock även utan sådant samtycke avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kallelsen, om ärendet enligt bolagsordningen skall förekomma vid bolagsstämman eller omedelbart föranleds av ett annat ärende som skall avgöras. Den får också besluta att en extra bolagsstämma skall sammankallas för att behandla ärendet.

Bolagsstämmans öppnande

19 § Bolagsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som styrelsen har utsett. Om det i bolagsordningen har föreskrivits vem som skall vara ordförande vid bolagsstämman, öppnas dock bolagsstämman alltid av denne.

Tillhandahållande av aktiebok

20 § Vid bolagsstämman skall aktieboken eller om aktieboken förs med hjälp av dator en utskrift eller annan framställning av den hållas tillgänglig för aktieägarna. I avstämningsbolag skall i stället en utskrift eller annan framställning av hela aktieboken avseende förhållandena på den dag som anges i 2 kap. 5 § andra stycket hållas tillgänglig.

Röstlängd

21 § Vid bolagsstämman skall det upprättas en förteckning över närvarande aktieägare, ombud och biträden med uppgift om hur många aktier och röster varje aktieägare och ombud företräder vid bolagsstämman (röstlängd). Röstlängden skall upprättas av bolagsstämmans ordförande, om denne har valts av bolagsstämman utan omröstning. I annat fall skall röstlängden upprättas av den som har öppnat bolagsstämman.

Röstlängden skall godkännas av bolagsstämman. Den gäller till dess att bolagsstämman har beslutat att ändra den.

Om bolagsstämman skjuts upp till en senare dag än nästföljande vardag, skall en ny röstlängd upprättas.

Hur bolagsstämmans ordförande utses

22 § Ordföranden vid bolagsstämman skall utses av bolagsstämman, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.

Dagordning

23 § Det förslag till dagordning som fogats till kallelsen skall läggas fram för bolagsstämmans godkännande. Ärendenas numrering får inte ändras.

Styrelsens och den verkställande direktörens upplysningsplikt

24 § Styrelsen och den verkställande direktören skall, om någon aktieägare begär det och styrelsen anser att det kan ske utan väsentlig skada för bolaget, vid bolagsstämman lämna upplysningar om

1. förhållanden som kan inverka på bedömningen av ett ärende på dagordningen, och

2. förhållanden som kan inverka på bedömningen av bolagets ekonomiska situation.

I publika aktiebolag är styrelsen och den verkställande direktören skyldiga att lämna upplysningar enligt första stycket 2 endast vid en bolagsstämma där årsredovisningen behandlas.

I koncernbolag avser upplysningsplikten även bolagets förhållande till annat koncernföretag. Om bolaget är moderbolag, avser upplysningsplikten också koncernredovisningen samt sådana förhållanden beträffande dotterföretagen som avses i första stycket.

Om en begärd upplysning kan lämnas endast med stöd av uppgifter som inte är tillgängliga vid bolagsstämman, skall upplysningen inom två veckor därefter hållas skriftligen tillgänglig hos bolaget för aktieägarna samt sändas till den aktieägare som har begärt upplysningen.

25 § Om styrelsen finner att en upplysning som har begärts enligt 24 § inte kan lämnas till aktieägarna utan väsentlig skada för bolaget, skall den aktieägare som har begärt upplysningen omedelbart underrättas om det.

Styrelsen skall lämna upplysningen till bolagets revisorer, om aktieägaren begär det inom två veckor från underrättelsen enligt första stycket. Upplysningen skall lämnas till revisorerna inom två veckor efter aktieägarens begäran om det.

Revisorerna skall inom två veckor efter det att den begärda upplysningen har lämnats till dem avge ett skriftligt yttrande till styrelsen. Av yttrandet skall det framgå om upplysningen enligt deras mening borde ha föranlett ändring i revisionsberättelsen eller, i förekommande fall, koncernrevisionsberättelsen eller på annat sätt ger anledning till erinran. Om så är fallet, skall ändringen eller erinran anges i yttrandet.

Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande tillgängligt för aktieägarna hos bolaget och sända en kopia av det till de aktieägare som har begärt upplysningen.

Aktieägares rätt till insyn i aktiebolag med högst tio aktieägare

26 § I ett aktiebolag med högst tio aktieägare gäller utöver vad som följer av 24 och 25 §§ att varje aktieägare och ombud eller biträde som

denne anlitar skall ges tillfälle att ta del av räkenskaper och andra handlingar som rör bolagets verksamhet, i den omfattning det behövs för att aktieägaren skall kunna bedöma bolagets ställning och resultat eller ett visst ärende som skall behandlas vid bolagsstämman.

Om det kan ske utan oskäliga kostnader eller besvär, skall styrelsen och den verkställande direktören dessutom på begäran biträda aktieägaren med den utredning som behövs för ändamålet och tillhandahålla behövliga kopior.

Första och andra styckena gäller inte, om det skulle medföra en påtaglig risk för allvarlig skada för bolaget att aktieägaren får del av uppgifter om bolagets verksamhet.

Omröstningsförfarande

27 § Omröstning skall ske om någon av aktieägarna begär det.

28 § Vid omröstning som avser andra beslut än val skall omröstningen ske öppet, om bolagsstämman inte beslutar om sluten omröstning.

Om det vid omröstning som inte avser val uppkommer lika röstetal är ordföranden, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen, skyldig att tillkännage vilken mening han biträder.

29 § Vid val skall omröstning ske öppet. I ett publikt aktiebolag får dock bolagsstämman besluta att omröstningen skall vara sluten. I ett privat aktiebolag skall omröstningen alltid vara sluten om någon röstberättigad begär det.

Majoritetskrav vid andra beslut än val

30 § I ärenden som inte avser val utgörs bolagsstämmans beslut av den mening som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

Första stycket gäller inte, om annat följer av denna lag eller föreskrivs i bolagsordningen. Beträffande beslut som avses i 2 § sista stycket och 32–35 §§ i detta kapitel, 12 kap. 2, 26 och 30 §§, 13 kap. 6 §, 16 kap. 11 § och 19 § andra stycket, 17 kap. 4 §, 20 kap. 11 §, 21 kap. 11 § samt 23 kap. 1 och 3 §§ får det dock i bolagsordningen endast föreskrivas längre gående villkor än som anges i nämnda bestämmelser. Beträffande beslut om att entlediga en styrelseledamot som har utsetts av bolagsstämman får längre gående villkor än som anges i första stycket förekomma endast i bolagsordningen för ett privat aktiebolag.

Majoritetskrav vid val

31 § Vid val anses den vald som har fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottdragning, om bolagsstämman inte före valet beslutar att en ny omröstning skall genomföras i händelse av lika röstetal.

I bolagsordningen får det inte föreskrivas längre gående villkor än som anges i första stycket första meningen.

Majoritetskrav vid beslut om ändring av bolagsordningen

32 § Ett beslut om ändring av bolagsordningen fattas av bolagsstämman. Beslutet är giltigt om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna, om inte annat följer av 33–35 §§.

33 § I följande fall är ett beslut om ändring av bolagsordningen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget, nämligen om beslutet när det gäller redan utgivna aktier innebär att

1. aktieägarnas rätt till bolagets vinst eller övriga tillgångar minskas genom en föreskrift enligt 2 kap. 7 §,

2. rätten att förvärva aktier i bolaget inskränks genom ett förbehåll enligt 3 kap. 7, 13 eller 18 §, eller

3. rättsförhållandet mellan aktier rubbas.

34 § I följande fall är ett beslut om ändring av bolagsordningen giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av de avgivna rösterna och nio tiondelar av de vid bolagsstämman företrädda aktierna, nämligen om beslutet innebär att

1. det antal aktier för vilka aktieägarna får rösta vid bolagsstämman begränsas,

2. av nettovinsten för räkenskapsåret, efter avdrag för vad som går åt för att täcka balanserad förlust, viss del skall avsättas till bunden fond, eller

3. användningen av bolagets vinst eller dess behållna tillgångar vid dess upplösning regleras på annat sätt än som avses i 33 § 1 eller punkten 2 i denna paragraf.

35 § I följande fall är ett beslut om en sådan ändring av bolagsordningen som avses i 33 och 34 §§, trots vad som sägs där, giltigt, om

det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna, nämligen om

1. ändringen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt och samtycke till ändringen lämnas av samtliga vid bolagsstämman närvarande ägare av sådana aktier och dessa ägare tillsammans företräder minst nio tiondelar av alla aktier vars rätt försämras, eller

2. ändringen försämrar endast ett helt aktieslags rätt och ägare till hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de vid bolagsstämman företrädda aktierna av detta slag samtycker till ändringen.

Regeringens tillstånd till ändring av bolagsordningen

36 § Om det i bolagsordningen på grund av lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande har tagits in en bestämmelse enligt vilken en annan bestämmelse i bolagsordningen inte får ändras utan att regeringen har lämnat tillstånd till det, får inte heller den förstnämnda bestämmelsen ändras utan regeringens tillstånd.

Panthavares samtycke till borttagande av avstämningsförbehåll ur bolagsordningen

37 § Ett beslut om ändring av bolagsordningen som innebär att avstämningsförbehåll tas bort blir giltigt endast om de som innehar panträtt i bolagets aktier skriftligen har samtyckt till beslutet.

Anmälan och verkställighet av beslut om ändring av bolagsordningen

38 § Ett beslut om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för registrering och får, utom i fall som avses i 24 kap. 11 §, inte verkställas förrän registrering har skett.

Ett beslut om att införa eller ändra en sådan bestämmelse i bolagsordningen som avses i 2 kap. 7 § får verkan vid ingången av det räkenskapsår som inleds närmast efter beslutet. Har beslutet vid den tidpunkten inte registrerats, skall dock ändringen av bolagsordningen sakna verkan.

39 § Har Patent- och registreringsverket registrerat ett beslut om ändring av bolagsordningen av innebörd att aktiekapitalet skall vara bestämt i annan valuta än tidigare, skall myndigheten vid ingången av närmast följande räkenskapsår räkna om det registrerade aktiekapitalet till den nya valutan. Omräkningen skall göras enligt den växelkurs som

har fastställts av Europeiska centralbanken den sista svenska bankdagen under föregående räkenskapsår.

Styrelsen skall senast till första ordinarie bolagstämma efter det att beslutet fick verkan lägga fram förslag om nödvändiga följdändringar av bolagsordningen avseende aktiekapitalets storlek.

Jäv

40 § En aktieägare får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om

1. talan mot honom,

2. hans befrielse från skadeståndsansvar eller någon annan förpliktelse mot bolaget, eller

3. talan eller befrielse som avses i 1 och 2 som gäller någon annan, om aktieägaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets.

Bestämmelserna i första stycket om aktieägare tillämpas också på ombud för aktieägare.

Generell inskränkning i bolagsstämmans beslutanderätt

41 § Bolagsstämman får inte fatta ett beslut som kan ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.

Stämmoprotokoll

42 § Genom ordförandens försorg skall protokoll föras vid bolagsstämman.

I protokollet skall antecknas dag och ort för bolagsstämman samt vilka beslut som bolagsstämman har fattat. Om ett beslut har fattats genom omröstning, skall i protokollet antecknas vilka yrkanden som har ställts och utfallet av omröstningen. Röstlängden skall tas in i eller fogas som en bilaga till protokollet.

Protokollet skall undertecknas av protokollföraren. Det skall justeras av ordföranden, om denne inte har fört protokollet, och minst en av bolagsstämman utsedd justeringsman. Om bolagets styrelse består av en ledamot, vilken äger samtliga aktier i bolaget, behövs inte någon justeringsman.

Senast två veckor efter bolagsstämman skall protokollet hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna. En kopia av protokollet skall sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Protokollen skall förvaras på ett betryggande sätt.

Klander av bolagsstämmobeslut

43 § Om ett bolagsstämmobeslut inte har tillkommit i behörig ordning eller på annat sätt strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, får en aktieägare, styrelsen, en styrelseledamot eller den verkställande direktören föra talan mot bolaget om att beslutet skall upphävas eller ändras. Även den som styrelsen obehörigen har vägrat att föra in som aktieägare i aktieboken har rätt att föra en sådan talan.

44 § Talan enligt 43 § skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

Talan får väckas senare än vad som anges i första stycket när

1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med alla aktieägares samtycke,

2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa aktieägare och något sådant samtycke inte har getts, eller

3. kallelse till bolagsstämman inte har skett eller de för bolaget gällande bestämmelserna om kallelse väsentligen har eftersatts.

Bestämmelserna i andra stycket om tiden för att väcka talan gäller inte i fall som avses i 20 kap. 29 § första stycket och 21 kap. 21 § första stycket.

45 § En dom genom vilken bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras gäller även för de aktieägare som inte har fört talan.

Rätten får ändra bolagsstämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft.

Styrelsens talan mot bolaget

46 § Om styrelsen vill väcka talan mot bolaget, skall en bolagsstämma sammankallas för val av ställföreträdare som skall föra bolagets talan i tvisten. Stämningen skall delges den valde ställföreträdaren.

Skiljeförfarande

47 § Ett förbehåll i bolagsordningen att tvister mellan bolaget och styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en likvidator eller en aktieägare skall hänskjutas till skiljemän har samma verkan som ett skiljeavtal.

Om styrelsen begär skiljeförfarande mot bolaget, tillämpas 46 §. Är det fråga om klandertalan av styrelsen mot bolagsstämmans beslut, är

rätten till talan inte förlorad enligt 44 § första stycket, om styrelsen inom där angiven tid har kallat till bolagsstämma enligt 46 §.

Om bolaget är ett publikt aktiebolag, skall bolaget svara för ersättningen till skiljemännen. Skiljemännen får dock på yrkande av bolaget förplikta bolagets motpart att helt eller delvis ersätta bolaget för dessa kostnader, om det finns särskilda skäl för det.

7 kap. Bolagets ledning

Styrelsen

1 § Ett aktiebolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. I ett privat aktiebolag får styrelsen dock bestå av en eller två ledamöter, om det finns minst en suppleant.

Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter i styrelsen finns i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Styrelsesuppleanter

2 § Vad som sägs i denna lag om styrelseledamot skall i tillämpliga delar även gälla suppleant.

Styrelsens uppgifter

3 § Styrelsen svarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter.

Styrelsen skall se till att bolagets organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt.

Styrelsen skall i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen mellan å ena sidan styrelsen och å andra sidan den verkställande direktören och de andra organ som styrelsen inrättar.

4 § Styrelsen skall fortlöpande bedöma bolagets och, om bolaget är moderbolag i en koncern, koncernens ekonomiska situation.

Styrelsen skall meddela skriftliga instruktioner för när och hur sådana uppgifter som behövs för styrelsens bedömning enligt första stycket skall samlas in och rapporteras till styrelsen. Instruktioner behöver dock inte meddelas om dessa med hänsyn till bolagets begränsade storlek och verksamhet skulle sakna betydelse för rapporteringen till styrelsen.

Arbetsordning

5 § Styrelsen skall årligen fastställa en skriftlig arbetsordning för sitt arbete. I arbetsordningen skall det anges hur arbetet i förekommande fall skall fördelas mellan styrelsens ledamöter, hur ofta styrelsen skall sammanträda samt i vilken utsträckning suppleanterna skall delta i styrelsens arbete och kallas till dess sammanträden.

Om arbetsordningen innehåller anvisningar om arbetsfördelning mellan styrelsens ledamöter, skall styrelsen fortlöpande kontrollera att arbetsfördelningen kan upprätthållas.

Första och andra styckena gäller inte i fråga om bolag vars styrelse har endast en ledamot.

Hur styrelsen utses

6 § Styrelsen utses av bolagsstämman. I bolagsordningen får det föreskrivas att en eller flera styrelseledamöter, i publika aktiebolag dock mindre än hälften av samtliga, skall utses på annat sätt. Styrelsen eller en styrelseledamot får inte ges rätt att utse styrelseledamöter.

7 § Bolagsstämmans ordförande skall innan styrelseval förrättas i ett publikt aktiebolag lämna uppgift till bolagsstämman om vilka uppdrag den som valet gäller innehar i andra företag.

Bosättningskrav

8 § Minst halva antalet styrelseledamöter skall vara bosatta inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för ett särskilt fall tillåter annat.

Obehörighetsgrunder

9 § Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Styrelseledamots mandattid

10 § En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i bolagsordningen. Uppdragstiden skall bestämmas så att uppdraget

upphör vid slutet av en bolagsstämma enligt 6 kap. 8 § första stycket som hålls senast under det fjärde räkenskapsåret efter det då styrelseledamoten utsågs.

Styrelseledamots förtida avgång

11 § Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om styrelseledamoten eller den som har utsett honom anmäler att uppdraget skall upphöra. Anmälan om detta skall göras hos styrelsen. Om en styrelseledamot som inte är vald av bolagsstämman vill avgå, skall han anmäla det också hos den som har utsett honom.

12 § Om en styrelseledamots uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i 9 § hindrar honom att vara styrelseledamot och det inte finns någon suppleant som kan inträda i hans ställe, skall övriga styrelseledamöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot utses för den återstående mandattiden. Sådana åtgärder behöver dock inte vidtas, om den förutvarande styrelseledamoten var en arbetstagarrepresentant.

Skall styrelseledamoten väljas av bolagsstämman, får trots bestämmelserna i 1 § valet anstå till nästa ordinarie bolagsstämma vid vilken styrelseval förrättas, om styrelsen är beslutför med kvarstående ledamöter och suppleanter.

Domstolsförordnande om ersättare för styrelseledamot

13 § Om en styrelseledamot som enligt bolagsordningen skall utses på ett annat sätt än genom val av bolagsstämman inte har utsetts, skall rätten på ansökan förordna en ersättare. Ansökan får göras av en styrelseledamot, en aktieägare, en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

Styrelsens ordförande

14 § I styrelser som består av mer än en ledamot skall en av ledamöterna vara ordförande. Ordföranden skall leda styrelsens arbete och bevaka att styrelsen fullgör de uppgifter som anges i 3–5 §§.

Om annat inte föreskrivs i bolagsordningen eller har beslutats av bolagsstämman, väljer styrelsen ordförande. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning.

I ett publikt aktiebolag får den verkställande direktören inte vara styrelsens ordförande.

Styrelsens sammanträden

15 § Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det behövs.

Styrelsen skall alltid sammankallas om en styrelseledamot eller den verkställande direktören begär det.

16 § Den verkställande direktören har rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden, om styrelsen inte i ett särskilt fall bestämmer något annat.

17 § Om en styrelseledamot inte kan närvara vid ett sammanträde och det finns en suppleant som skall träda in i hans ställe, skall denne ges tillfälle till det.

En sådan suppleant för arbetstagarrepresentant som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda skall alltid få underlag och ges tillfälle att delta i behandlingen av styrelsens ärenden på samma sätt som en styrelseledamot.

Styrelsens beslutförhet

18 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter eller det högre antal som föreskrivs i bolagsordningen är närvarande. Vid bedömningen av om styrelsen är beslutför skall styrelseledamöter som är jäviga enligt 20 § anses som inte närvarande.

Beslut får inte fattas i ett ärende, om inte såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter dels har fått tillfälle att delta i ärendets behandling, dels har fått ett tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet.

Majoritetskrav vid styrelsebeslut

19 § Som styrelsens beslut gäller, om bolagsordningen inte föreskriver särskild röstmajoritet, den mening som mer än hälften av de närvarande röstar för vid sammanträdet eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Är styrelsen inte fulltalig, skall de som röstar för beslutet dock utgöra mer än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.

Jäv för styrelseledamot

20 § En styrelseledamot får inte handlägga en fråga om

1. avtal mellan styrelseledamoten och bolaget,

2. avtal mellan bolaget och en tredje man, om styrelseledamoten i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets, eller

3. avtal mellan bolaget och en juridisk person som styrelseledamoten ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om styrelseledamoten, direkt eller indirekt genom en juridisk person, äger samtliga aktier i bolaget. Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte heller om bolagets motpart är ett företag i samma koncern eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.

Med avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan talan.

Styrelseprotokoll

21 § Vid styrelsens sammanträden skall protokoll föras. I protokollet skall de beslut som styrelsen har fattat antecknas.

Protokollet skall undertecknas av den som har varit protokollförare. Det skall justeras av ordföranden, om denne inte har fört protokollet. Om styrelsen består av flera ledamöter, skall det justeras även av en ledamot som utses av styrelsen.

Styrelseledamöterna och den verkställande direktören har rätt att få en avvikande mening antecknad till protokollet.

Protokollen skall föras i nummerföljd och förvaras på ett betryggande sätt.

22 § Om ett bolag har endast en aktieägare skall alla avtal mellan aktieägaren och bolaget, som inte avser löpande affärstransaktioner på sedvanliga villkor, antecknas i eller fogas till styrelsens protokoll.

Verkställande direktör

23 § I ett publikt aktiebolag skall styrelsen utse en verkställande direktör. I ett privat aktiebolag får styrelsen utse en verkställande direktör.

Vice verkställande direktör

24 § Om bolaget har en verkställande direktör, får styrelsen utse en eller flera vice verkställande direktörer. Vad som sägs i denna lag om den verkställande direktören skall i tillämpliga delar även gälla vice verkställande direktör.

Om styrelsen har utsett flera vice verkställande direktörer, skall den meddela skriftliga instruktioner om i vilken inbördes ordning dessa skall träda in i den verkställande direktörens ställe.

Den verkställande direktörens uppgifter

25 § Den verkställande direktören skall sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Den verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av ovanlig beskaffenhet eller stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådana fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.

Den verkställande direktören skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bolagets bokföring skall fullgöras i överensstämmelse med lag och för att medelsförvaltningen skall skötas på ett betryggande sätt.

Bosättningskrav för den verkställande direktören

26 § Den verkställande direktören skall vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för ett särskilt fall tillåter något annat.

Obehörighetsgrunder för den verkställande direktören

27 § Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara verkställande direktör.

Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Jäv för den verkställande direktören

28 § Den verkställande direktören får inte handlägga en fråga om

1. avtal mellan den verkställande direktören och bolaget,

2. avtal mellan bolaget och en tredje man, om den verkställande direktören i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets, eller

3. avtal mellan bolaget och en juridisk person som den verkställande direktören ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om den verkställande direktören, direkt eller indirekt genom en juridisk person, äger samtliga aktier i bolaget. Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte heller om bolagets motpart är ett företag i samma koncern eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.

Med avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan talan.

Styrelsen som bolagets ställföreträdare

29 § Styrelsen företräder bolaget och tecknar dess firma.

Handlingar som enligt denna lag skall undertecknas av styrelsen skall skrivas under av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.

Den verkställande direktören som bolagets ställföreträdare

30 § Den verkställande direktören får alltid företräda bolaget och teckna dess firma beträffande uppgifter som han skall sköta enligt 25 §.

Särskild firmatecknare

31 § Styrelsen får bemyndiga en styrelseledamot, den verkställande direktören eller någon annan att företräda bolaget och teckna dess firma.

Minst en av dem som bemyndigas att företräda bolaget och teckna dess firma skall vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för ett särskilt fall tillåter något annat. I övrigt skall bestämmelserna i 27 och 28 §§ tillämpas på en firmatecknare som inte är styrelseledamot eller verkställande direktör.

Styrelsen får när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i första stycket.

I bolagsordningen får det föreskrivas att styrelsen inte får meddela ett bemyndigande som avses i första stycket eller att ett sådant bemyndigande får meddelas endast på vissa villkor.

Kollektiv firmateckning

32 § Styrelsen får föreskriva att rätten att företräda bolaget och teckna dess firma får utövas endast av två eller flera personer i förening.

Någon annan inskränkning får inte registreras.

Särskild delgivningsmottagare

33 § Om bolaget inte har någon behörig ställföreträdare som är bosatt här i landet, skall styrelsen bemyndiga en i Sverige bosatt person att på bolagets vägnar ta emot delgivning. Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till någon som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Generella inskränkningar i ställföreträdares kompetens

34 § Styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget får inte företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som kan ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.

En ställföreträdare får inte heller följa en anvisning av bolagsstämman eller något annat bolagsorgan, om anvisningen inte gäller därför att den strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.

Kompetensöverskridande

35 § Om styrelsen eller en särskild firmatecknare har företagit en rättshandling för bolaget och därvid har handlat i strid med bestämmelserna i denna lag om bolagsorganens behörighet, gäller rättshandlingen inte mot bolaget. Detsamma är fallet om en verkställande direktör när en rättshandling företogs överskred sin behörighet enligt 30 § och bolaget visar att motparten insåg eller bort inse behörighetsöverskridandet.

En rättshandling gäller inte heller mot bolaget om styrelsen, den verkställande direktören eller en särskild firmatecknare har överskridit sin befogenhet och bolaget visar att motparten insåg eller bort inse befogenhetsöverskridandet. Detta gäller dock inte när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt en föreskrift om föremålet för bolagets verksamhet eller andra föreskrifter som har meddelats i bolagsordningen eller av ett annat bolagsorgan.

Registrering

36 § Bolaget skall för registrering anmäla

1. bolagets postadress, 2. vem som har utsetts till styrelseledamot, styrelsesuppleant, styrelsens ordförande, verkställande direktör och vice verkställande direktör,

3. vem som enligt 33 § har bemyndigats att på bolagets vägnar ta emot delgivning, och

4. av vilka och hur bolagets firma tecknas. Anmälan skall innehålla uppgift om de i första stycket 2–4 angivna personernas postadress. Om postadressen avviker från personernas hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om de angivna personernas personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Om en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda, skall detta anges.

Anmälan skall göras första gången när bolaget enligt 2 kap. 12 § anmäls för registrering och därefter genast när ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering har ändrats.

Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.

Anmälan av aktieinnehav

37 § En styrelseledamot och en verkställande direktör skall när de tillträder för införing i aktieboken anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i andra bolag inom samma koncern, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.

Första stycket gäller inte om anmälningsskyldighet föreligger enligt lag (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument

8 kap. Revision

Antalet revisorer

1 § Ett aktiebolag skall ha minst en revisor.

2 § För en revisor får en eller flera revisorssuppleanter utses. Vad som sägs i denna lag om revisor skall i tillämpliga delar även gälla suppleant.

Revisorns uppgifter

3 § Revisorn skall granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.

Om bolaget är moderbolag, skall revisorn även granska koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes förhållanden.

4 § Revisorn skall följa anvisningar som meddelas av bolagsstämman, om de inte strider mot lag, bolagsordningen eller god revisionssed.

5 § Revisorn skall efter varje räkenskapsår lämna en revisionsberättelse till bolagsstämman. Bestämmelser om berättelsens innehåll och den tidpunkt då den skall lämnas till bolagets styrelse finns i 27–33 §§.

Om bolaget är moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, skall revisorn även lämna en koncernrevisionsberättelse enligt bestämmelserna i 34 §.

6 § I samband med revisionen skall revisorn till styrelsen och den verkställande direktören framställa de erinringar och göra de påpekanden som följer av god revisionssed. Bestämmelser om erinringar finns i 35 §.

Tillhandahållande av upplysningar m.m.

7 § Styrelsen och den verkställande direktören skall ge revisorn tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning revisorn anser vara nödvändig. De skall lämna de upplysningar och det biträde som revisorn begär.

Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i ett dotterbolag gentemot en revisor i moderbolaget.

Hur revisor utses

8 § En revisor väljs av bolagsstämman.

Om bolaget skall ha flera revisorer, får det i bolagsordningen föreskrivas att en eller flera av dem, dock inte alla, skall utses på annat sätt än genom val på bolagsstämma.

I 9, 24 och 25 §§ finns bestämmelser om att länsstyrelsen i vissa fall skall förordna revisor.

Minoritetsrevisor

9 § En aktieägare kan väcka förslag om att en av länsstyrelsen förordnad revisor skall delta i revisionen tillsammans med övriga revisorer.

Förslaget skall framställas på bolagsstämma där revisorsval skall ske eller förslaget enligt kallelsen till bolagsstämman skall behandlas. Om förslaget biträds av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget eller till minst en tredjedel av de vid bolagsstämman företrädda aktierna och om någon aktieägare framställer en begäran om det till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen förordna en revisor.

Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig, innan förordnande meddelas. Förordnandet skall avse tiden till och med ordinarie bolagsstämma under nästa räkenskapsår.

Obehörighetsgrunder

10 § Den som är i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara revisor.

Kompetenskrav

11 § Endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor kan vara revisor i ett aktiebolag.

En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfattningen av bolagets verksamhet fordras för att fullgöra uppdraget.

12 § Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor om

1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår,

2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200, eller

3. bolagets aktier, teckningsoptioner eller skuldebrev är noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad.

13 § Bestämmelserna i 12 § gäller även för moderbolag i en koncern om

1. nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges i 12 § 1,

2. antalet anställda vid koncernföretagen under den tid som anges i 1 i medeltal har överstigit 200, eller

3. moderbolaget inte upprättar koncernredovisning och nettovärdet av koncernföretagens tillgångar, enligt fastställda balansräkningar för koncernföretagens två senaste räkenskapsår, på moderbolagets balansdag överstiger det gränsbelopp som anges i 12 § 1.

14 § För ett bolag som omfattas av bestämmelserna i 12 § 1 eller 2 eller

13 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att bolaget får utse en viss godkänd revisor i stället för en auktoriserad revisor. Ett sådant beslut gäller i högst fem år.

15 § I andra bolag än de som avses i 12 och 13 §§ skall en auktoriserad revisor utses, om ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget begär det vid den bolagsstämma där revisorsval skall ske.

Jäv

16 § Den får inte vara revisor som

1. äger aktie i bolaget eller annat bolag i samma koncern,

2. är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver,

3. är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till bolaget eller någon som avses under 2,

4. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver,

5. är make eller sambo till en person som avses under 2, eller

6. står i låneskuld till bolaget eller ett annat bolag i samma koncern eller har en förpliktelse som ett sådant bolag har ställt säkerhet för.

Den som enligt första stycket inte är behörig att vara revisor i ett moderbolag får inte vara revisor i dess dotterbolag.

Anlitande av biträde

17 § En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt 16 § inte är behörig att vara revisor. Om bolaget eller dess moderbolag i sin tjänst har anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen, får revisorn dock vid revisionen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed.

Revisionsbolag

18 § Till revisor får även ett registrerat revisionsbolag utses.

Bestämmelser om vem som får vara huvudansvarig för revisionen när ett revisionsbolag utses att vara revisor och om underrättelseskyldighet finns i 12 § lagen (1995:528) om revisorer. Följande bestämmelser i detta kapitel tillämpas på den huvudansvarige:

16 § om jäv, 17 § om anlitande av biträde,

36 § om närvaro vid bolagsstämma och 43 § om registrering.

Revisor i dotterföretag

19 § Till revisor i ett dotterföretag bör minst en av moderbolagets revisorer utses.

Revisorns mandattid

20 § Uppdraget som revisor gäller till slutet av den bolagsstämma enligt 6 kap. 8 § första stycket som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter revisorsvalet.

Förtida avgång

21 § Ett uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som har utsett revisorn anmäler att uppdraget skall upphöra. Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en revisor som inte är vald på bolagsstämma vill avgå, skall han anmäla det också hos den som har utsett honom.

22 § En revisor vars uppdrag upphör i förtid skall genast anmäla detta till Patent- och registreringsverket för registrering. Han skall lämna en kopia av anmälan till bolagets styrelse.

Revisorn skall i anmälan lämna en redogörelse för vad han har funnit vid den granskning som han har utfört under den del av löpande räkenskapsår som uppdraget har omfattat. För anmälan gäller vad som föreskrivs i 30 § andra stycket, 31 § första stycket och 32 § om revisionsberättelse. Patent- och registreringsverket skall sända en kopia av anmälan till skattemyndigheten.

23 § Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i 10–16 §§ eller bestämmelser i bolagsordningen hindrar honom att vara

revisor och det inte finns någon suppleant, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor utses för den återstående mandattiden.

Länsstyrelseförordnande av revisor

24 § Efter anmälan skall länsstyrelsen förordna revisor,

1. när auktoriserad revisor eller godkänd revisor inte är utsedd enligt 11 § första stycket och 12–14 §§,

2. när revisorn är obehörig enligt 10 eller 16 § och det inte finns någon behörig revisorssuppleant, eller

3. när en bestämmelse i bolagsordningen om antalet revisorer eller om revisorns behörighet har åsidosatts.

Anmälan enligt första stycket kan göras av var och en. Styrelsen är skyldig att göra anmälan, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor.

25 § Om bolagsstämman, trots en begäran enligt 15 §, inte har utsett någon auktoriserad revisor och om någon aktieägare inom en månad från bolagsstämman begär det hos länsstyrelsen, skall länsstyrelsen förordna en sådan revisor.

26 § Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig innan den förordnar en revisor enligt 24 eller 25 §. Förordnandet skall avse tiden till dess annan revisor har blivit utsedd på föreskrivet sätt.

Vid förordnande enligt 24 § första stycket 2 skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.

Revisionsberättelsen

27 § Revisionsberättelsen skall lämnas till bolagets styrelse senast tre veckor före sådan bolagsstämma som avses i 6 kap. 8 § första stycket.

Revisorn skall på årsredovisningen teckna en hänvisning till revisionsberättelsen.

Revisionsberättelsen skall innehålla uppgift om bolagets firma, organisationsnummer och den räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser.

28 § Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning.

Om det i årsredovisningen inte har lämnats sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, skall revisorn

ange detta och, om det kan ske, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.

29 § Revisionsberättelsen skall innehålla uttalanden om huruvida

1. bolagsstämman bör fastställa balansräkningen och resultaträkningen,

2. bolagsstämman bör besluta om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt förslaget i förvaltningsberättelsen, och

3. styrelsen och den verkställande direktören i förekommande fall har upprättat en förteckning enligt 18 kap. 9 § över vissa lån och säkerheter.

Om revisorn anser att balansräkningen eller resultaträkningen inte bör fastställas, skall han anteckna det på årsredovisningen.

30 § Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida styrelseledamöterna och den verkställande direktören bör beviljas ansvarsfrihet gentemot bolaget.

Om revisorn vid sin granskning har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet, skall det anmärkas i berättelsen. Detsamma gäller om revisorn vid granskningen har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören på annat sätt har handlat i strid med denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.

31 § I revisionsberättelsen skall revisorn anmärka om han har funnit att bolaget inte har fullgjort sin skyldighet

1. att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),

2. att anmäla bolaget för registrering enligt 3 kap. 2 § skattebetalningslagen,

3. att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 § skattebetalningslagen, eller

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap.1 och 2 §§skattebetalningslagen.

Om revisionsberättelsen innehåller en anmärkning om att bolaget inte har fullgjort en skyldighet som avses i första stycket 1–3, skall revisorn genast sända en kopia av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.

32 § Utöver vad som följer av 28–31 §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han anser att aktieägarna bör få kännedom om.

33 § Om en tidigare revisor har gjort en anmälan enligt 22 §, skall en kopia av den fogas till revisionsberättelsen.

Koncernrevisionsberättelsen

34 § I fråga om koncernrevisionsberättelsen gäller 27 § första stycket om tidpunkten för lämnande av revisionsberättelsen samt 28 §, 29 § första stycket 1, 32 och 33 §§ om revisionsberättelsens innehåll.

Koncernrevisionsberättelsen skall innehålla uppgift om moderbolagets firma, organisationsnummer och den räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser.

På koncernredovisningen skall det tecknas en hänvisning till koncernrevisionsberättelsen. Om revisorn anser att koncernbalansräkningen eller koncernresultaträkningen inte bör fastställas, skall också detta antecknas på koncernredovisningen.

Erinringar

35 § Om revisorn har framställt en erinran till styrelsen eller den verkställande direktören, skall den antecknas i ett protokoll eller i en annan handling. Handlingen skall lämnas till styrelsen och bolaget skall förvara den på ett betryggande sätt.

Styrelsen skall ta upp erinran till behandling vid ett sammanträde. Sammanträdet skall hållas inom fyra veckor från det att erinran har överlämnats. Om erinran framställs senast i samband med att revisionsberättelsen avlämnas till bolaget, skall dock sammanträde alltid hållas före den bolagsstämma där revisionsberättelsen läggs fram.

Revisorns närvaro vid bolagsstämma

36 § Revisorn har rätt att närvara vid bolagsstämma. Han är skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.

Revisorns tystnadsplikt

37 § En revisor får inte till en enskild aktieägare eller utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han får kännedom om när han fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget.

Åtgärder vid misstanke om brott

38 § En revisor skall vidta de åtgärder som anges i 39 och 40 §§, om han finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt något av följande lagrum:

1. 9 kap.1, 3, 6 a och 9 §§, 10 kap.1, 3, 4 och 5 §§, 11 kap.1, 2, 4 och 5 §§, 17 kap. 7 § samt 20 kap. 2 §brottsbalken, och

2. 2, 4, 5 och 10 §§skattebrottslagen (1971:69).

39 § En revisor som finner att det föreligger sådan brottsmisstanke som avses i 38 § skall utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om sina iakttagelser.

Någon underrättelse behöver dock inte lämnas, om det kan antas att styrelsen inte skulle vidta några skadeförebyggande åtgärder med anledning av underrättelsen eller en underrättelse av annat skäl framstår som meningslös eller stridande mot syftet med underrättelseskyldigheten.

40 § Senast fyra veckor efter det att styrelsen har underrättats enligt 39 § första stycket skall revisorn avgå från sitt uppdrag. När han anmäler detta enligt 22 §, skall han i en särskild handling till åklagare redogöra för misstanken samt ange de omständigheter som misstanken grundar sig på.

Vad som sägs i första stycket om avgång och anmälan gäller inte om

1. den ekonomiska skadan av det misstänkta brottet har ersatts och övriga menliga verkningar av gärningen har avhjälpts,

2. det misstänkta brottet redan har anmälts till polismyndighet eller åklagare, eller

3. det misstänkta brottet är obetydligt. I fall som avses i 39 § andra stycket skall revisorn, om anmälan om det misstänkta brottet inte redan har lämnats till polismyndighet eller åklagare, utan oskäligt dröjsmål avgå från sitt uppdrag och lämna en sådan handling som anges i första stycket.

Revisorns upplysningsplikt

41 § Revisorn är skyldig att till bolagsstämman lämna alla upplysningar som bolagsstämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget.

42 § Revisorn är skyldig att lämna medrevisor, ny revisor, allmän granskare, särskild granskare och, om bolaget har försatts i konkurs,

konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.

Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.

Revisorn i ett aktiebolag som omfattas av 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller landstinget.

Registrering

43 § Bolaget skall för registrering anmäla vem som har utsetts till revisor och, om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, vem som är huvudansvarig för revisionen.

Anmälan skall innehålla uppgift om revisorns postadress. Om postadressen avviker från revisorns hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om revisorns personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Är revisorn ett registrerat revisionsbolag, skall bolagets organisationsnummer anges.

Anmälan skall göras första gången när bolaget enligt 2 kap. 12 § anmäls för registrering och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering.

Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.

9 kap. Allmän och särskild granskning

Allmän granskning

1 § Om inte annat föreskrivs i bolagsordningen, får det i ett aktiebolag utses en eller flera personer (allmän granskare) att utföra sådan granskning som anges i 3 §.

2 § För en allmän granskare får en eller flera suppleanter utses. Vad som sägs i denna lag om allmän granskare skall i tillämpliga delar även gälla suppleant.

Allmän granskares uppgifter

3 § Allmän granskare skall granska om bolagets verksamhet sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt

och om bolagets interna kontroll är tillräcklig. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god sed vid detta slag av granskning kräver.

4 § Allmän granskare skall följa de anvisningar som meddelas av bolagsstämman, såvida de inte strider mot lag, bolagsordningen eller god sed.

5 § Allmän granskare skall efter varje räkenskapsår lämna en granskningsrapport till bolagsstämman. Bestämmelser om rapportens innehåll och den tidpunkt då den skall lämnas till bolagets styrelse finns i 12 §.

Tillhandahållande av upplysningar m.m.

6 §

Styrelsen och den verkställande direktören skall ge allmän granskare tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning granskaren anser vara nödvändig. De skall lämna de upplysningar och det biträde som granskaren begär.

Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören, revisorn och allmän granskare i ett dotterbolag gentemot allmän granskare i moderbolaget.

Hur allmän granskare utses

7 § En allmän granskare väljs av bolagsstämman, om inte bolagsordningen innehåller bestämmelser om att denne skall utses på annat sätt.

Obehörighetsgrunder

8 § Den som är underårig eller i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara allmän granskare.

Jäv

9 § Den får inte vara allmän granskare som

1. äger aktie i bolaget eller annat bolag i samma koncern,

2. är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver,

3. är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till bolaget eller någon som avses under 2,

4. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver,

5. är make eller sambo till en person som avses under 2, eller

6. står i låneskuld till bolaget eller ett annat bolag i samma koncern eller har en förpliktelse som ett sådant bolag har ställt säkerhet för.

Den som enligt första stycket inte är behörig att vara allmän granskare i ett moderbolag får inte vara allmän granskare i dess dotterbolag.

Anlitande av biträde

10 § En allmän granskare får vid granskningen inte anlita någon som enligt 9 § inte är behörig att vara allmän granskare. Om bolaget eller dess moderbolag i sin tjänst har anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen, får den allmänne granskaren dock vid granskningen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god sed.

Avgång

11 § Ett uppdrag som allmän granskare upphör, om granskaren eller den som har utsett granskaren anmäler att uppdraget skall upphöra.

Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en allmän granskare som inte är vald på bolagsstämma vill avgå, skall han anmäla det också hos den som har utsett honom.

Granskningsrapport

12 § Granskningsrapporten skall lämnas till bolagets styrelse senast tre veckor före sådan bolagsstämma som avses 6 kap. 8 § första stycket.

I rapporten skall den allmänne granskaren uttala sig om sådana förhållanden som avses i 3 § och om sådana förhållanden som han har varit skyldig att granska enligt 4 §. Om den allmänne granskaren finner anledning till anmärkning mot någon styrelseledamot eller mot den verkställande direktören, skall han upplysa om detta i rapporten och lämna uppgift om anledningen till anmärkningen.

Den allmänne granskaren får i granskningsrapporten lämna även andra upplysningar som han anser att aktieägarna bör få kännedom om.

13 § Granskningsrapporten skall hållas tillgänglig för och sändas till aktieägare på samma sätt som anges i 6 kap. 17 § samt läggas fram på bolagsstämman.

Om bolagets verksamhet är reglerad i lag eller annan författning eller om staten som ägare eller genom tillskott av anslagsmedel eller genom avtal eller på något annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten, skall granskningsrapporten hållas tillgänglig hos bolaget för samtliga som vill ta del av den.

Allmän granskares närvaro vid bolagsstämma

14 § Den allmänne granskaren har rätt att närvara vid bolagsstämma.

Han är skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.

Allmän granskares tystnadsplikt

15 § Den allmänne granskaren får inte till en enskild aktieägare eller utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han får kännedom om när han fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget.

Allmän granskares upplysningsplikt

16 § Den allmänne granskaren är skyldig att till bolagsstämman lämna alla upplysningar som bolagsstämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget.

17 § Den allmänne granskaren är skyldig att lämna bolagets revisor, allmän granskare, särskild granskare som avses i 19 § och, om bolaget har försatts i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.

Den allmänne granskaren är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.

Allmän granskare i ett aktiebolag som omfattas av 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller landstinget.

Registrering

18 § Bolaget skall för registrering anmäla vem som har utsetts till allmän granskare.

Anmälan skall innehålla uppgift om den allmänne granskarens postadress. Om postadressen avviker från granskarens hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om granskarens personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum.

Anmälan skall göras genast efter det att den allmänne granskaren har utsetts och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering.

Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.

Särskild granskning

19 § En aktieägare kan väcka förslag om särskild granskning av bolagets förvaltning och räkenskaper under en viss förfluten tid eller av vissa åtgärder eller förhållanden i bolaget.

Förslaget skall framställas på ordinarie bolagsstämma eller på den bolagsstämma där ärendet enligt kallelsen till bolagsstämman skall behandlas. Om förslaget biträds av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget eller till minst en tredjedel av de vid bolagsstämman företrädda aktierna, skall länsstyrelsen på begäran av en aktieägare förordna en eller flera särskilda granskare. Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig innan den förordnar särskild granskare.

Följande bestämmelser skall tillämpas på en särskild granskare: 6 § om tillhandahållande av upplysningar m.m.,

8 § om obehörighetsgrunder, 9 § om jäv,

10 § om anlitande av biträde, 14 § om närvaro vid bolagsstämma,

15 § om tystnadsplikt, 16 och 17 §§ om upplysningsplikt samt 8 kap. 18 § om revisionsbolag.

Yttrande över den särskilda granskningen

20 § Den särskilde granskaren skall avge ett yttrande över sin granskning. Yttrandet skall hållas tillgängligt för och sändas till aktieägare på samma sätt som anges i 6 kap. 17 § samt läggas fram på bolagsstämman.

Samma rätt som en aktieägare har att ta del av yttrandet har den som inte längre är aktieägare men var upptagen i röstlängden för den bolagsstämma där frågan om särskild granskare behandlades.

10 kap. Ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier och upptagande av vissa penninglån

Ökning av aktiekapitalet, ökning av antalet aktier

1 § Aktiekapitalet kan ökas utan att antalet aktier samtidigt ökas.

Antalet aktier kan ökas utan att aktiekapitalet samtidigt ökas.

Ökning av aktiekapitalet genom fondemission eller tillskottsemission

2 §

Aktiekapitalet kan ökas genom fondemission eller tillskottsemission.

Vid fondemission ökas aktiekapitalet genom att det tillförs belopp som hämtas från fritt eget kapital, reservfond eller uppskrivningsfond eller som erhålls genom att värdet av en anläggningstillgång skrivs upp.

Vid tillskottsemission ökas aktiekapitalet genom att nya aktier tecknas mot betalning enligt beslut om nyemission av aktier, nya aktier tecknas mot betalning med utnyttjande av teckningsoptioner, eller nya aktier lämnas i utbyte mot konvertibler, under förutsättning att det i emissionsbeslutet har föreskrivits att vederlaget för aktierna helt eller delvis skall tillföras aktiekapitalet.

Beslutsordning

3 § Beslut om fond- eller tillskottsemission fattas av bolagsstämman.

Beslut om tillskottsemission kan dessutom fattas av styrelsen enligt 12 kap. 26 eller 30 §.

Om ett förslag till beslut om emission inte skulle vara förenligt med bolagsordningen, skall beslut om erforderlig ändring av denna fattas innan stämman beslutar om emissionen.

Definitioner

4 § I denna lag betyder

fondaktierätt: aktieägares rätt enligt 11 kap. 1 § till ny aktie vid fondemission,

fondaktierättsbevis: bevis avseende fondaktierätt, teckningsrätt: aktieägares företrädesrätt enligt 12 kap. 1 § till teckning vid tillskottsemission,

teckningsrättsbevis: bevis avseende teckningsrätt, konvertibel: av aktiebolag mot vederlag utgiven skuldförbindelse som ger fordringshavaren rätt att helt eller delvis byta sin fordran mot aktier i bolaget,

konvertering: utbyte av konvertibel mot nya aktier, teckningsoption: av aktiebolag gjord utfästelse avseende rätt att teckna nya aktier i bolaget mot kontant betalning,

teckningsoptionsbevis: bevis som ger innehavaren, viss man eller viss man eller order rätt att teckna nya aktier i bolaget mot kontant betalning.

Utfärdande av emissionsbevis i kupongbolag

5 § I kupongbolag skall bolaget på begäran av aktieägare med fondaktierätt eller teckningsrätt utfärda särskilda emissionsbevis för de gamla aktierna. I beviset skall det anges hur många fondaktierättsbevis eller teckningsrättsbevis som skall lämnas för varje ny aktie, konvertibel eller teckningsoption. Emissionsbeviset skall lämnas ut till aktieägaren mot uppvisande av det aktiebrev på vilket fondaktierätten eller teckningsrätten grundas för anteckning på brevet om att rätten har utnyttjats.

I stället för ett särskilt emissionsbevis enligt första stycket får kupong som hör till aktiebrev användas som emissionsbevis.

Första stycket tillämpas också när bolaget tillförsäkrat innehavare av konvertibler eller teckningsoptioner företrädesrätt till teckning i tillskottsemission.

Registrering av fondaktierätt och teckningsrätt i avstämningsbolag

6 § I avstämningsbolag skall aktieägares fondaktie och teckningsrätt registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument för den som anses behörig enligt 4 kap. 18 §.

Första stycket tillämpas också när bolaget tillförsäkrat innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler företrädesrätt till teckning i till-

skottsemission och teckningsoptionerna eller konvertiblerna registrerats enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument.

Den som registreras enligt denna paragraf skall genast av bolaget underrättas härom med uppgift om i vilken omfattning fondaktierätt eller teckningsrätt krävs för varje ny aktie, teckningsoption eller konvertibel.

Försäljning av överskjutande fondaktierätter och teckningsrätter

7 § I beslut om emission får förordnas att överskjutande fondaktierätter och teckningsrätter skall säljas genom bolagets försorg. Vid fondemission skall försäljningen avse varje aktieägares fondaktierätt som inte motsvarar en hel fondaktie och vid tillskottsemission aktieägares teckningsrätt som inte motsvarar en hel ny aktie, teckningsoption eller konvertibel.

Försäljningen skall verkställas av värdepappersinstitut. Det vid försäljningen influtna beloppet skall efter avdrag för försäljningskostnaderna fördelas mellan dem som enligt 11 kap. 1 § respektive 12 kap. 1 § skulle varit berättigade att erhålla respektive teckna de nya aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna.

Rätt till utdelning på nya aktier

8 § Nya aktier medför rätt till utdelning enligt vad som bestämts i beslutet om emission. Beslutet får dock inte innebära att sådan rätt inträder senare än för räkenskapsåret efter det år då emissionen registrerats. Utbetalning av utdelning på nya aktier får inte ske innan kapitalökningen har registrerats.

Prospekt vid emission och aktieägares utförsäljning

9 § Bestämmelser om prospekt vid tillskottsemission och vid aktieägares utförsäljning av aktier finns i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.

Kapitalandelslån och vinstandelslån

10 § Om bolaget ska ta upp ett lån där räntan eller det belopp med vilket återbetalning skall ske helt eller delvis är beroende av utdelningen till aktieägarna eller av bolagets resultat eller finansiella ställ-

ning skall beslut härom fattas av bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande av styrelsen.

11 kap. Fondemission

Rätt till fondaktier

1 § Vid fondemission där nya aktier (fondaktier) ges ut har aktieägarna rätt till dessa aktier i förhållande till det antal aktier de förut äger, om inte annat följer av denna paragraf.

Om bolaget har aktier av olika slag och det görs skillnad mellan aktieslagen i fråga om rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst, har aktieägarna rätt till fondaktier enligt vad som enligt 3 kap. 3 § har bestämts i bolagsordningen.

Har bolaget aktier av olika slag utan sådan skillnad mellan aktieslagen som anges i andra stycket, och skall fondaktierna vara av samma slag som dessa, skall fondaktierna emitteras i förhållande till det antal aktier av samma slag som finns sedan tidigare. Därvid skall de gamla aktierna ge rätt till nya aktier av samma slag i förhållande till sin andel i aktiekapitalet.

Förslag till beslut om fondemission

2 § Om bolagsstämma skall pröva fråga om fondemission, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall anges:

1. det belopp varmed aktiekapitalet skall ökas, samt 2. i vilken utsräckning emissionsbeloppet skall tillföras aktiekapitalet från

a. fritt eget kapital, b. reservfond, c. uppskrivningsfond, eller d. genom uppskrivning av anläggningstillgångs värde. Om fondemission skall ske genom att nya aktier ges ut skall vidare anges:

3. hur många nya aktier som belöper på varje gammal aktie,

4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning, samt

5. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag. I förekommande fall skall i förslaget dessutom anges:

6. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,

7. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 17 kap. 23 § eller, i privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna,

8. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som fondaktierättsbevis,

9. att överskjutande fondaktierätter skall försäljas enligt 10 kap. 7 §, samt

10. avstämningsdagen, om bolaget är ett avstämningsbolag och emissionen skall ske genom att nya aktier ges ut.

Avstämningsdag som avses i första stycket 10 får inte bestämmas så att den infaller innan beslutet om fondemission registrerats. Avstämningsdagen får inte heller sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 5 §.

Kompletterande information

3 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på stämman, skall följande handlingar fogas till förslaget till beslut:

1. en kopia av den årsredovisning som innehåller senast fastställda balans- och resultaträkningar, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,

2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

3. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och

4. ett yttrande från revisorerna över den redogörelse som avses i 3.

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

4 § Under minst två veckor närmast före den bolagsstämma vid vilken frågan om fondemission skall prövas skall förslaget till beslut och de handlingar som anges i 3 § hållas tillgängliga hos bolaget för aktieägarna. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna skall läggas fram på stämman.

Kungörande av beslutet

5 § Ett beslut om fondemission eller en redogörelse för det väsentliga innehållet i beslutet skall genast kungöras. Om bolaget är ett privat aktiebolag skall kungörelse ske dels i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Om bolaget är

ett publikt aktiebolag skall kungörelse ske dels i en rikstäckande dagstidning, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörs inte beslutet i dess helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var beslutet hålls tillgängligt.

Kungörelse enligt första stycket behövs inte, om samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma som beslutat emissionen.

Registrering av beslutet

6 § Ett beslut om fondemission skall genast anmälas för registrering och får inte verkställas förrän registrering har skett.

Aktiekapitalet är ökat när registrering har skett. I kupongbolag skall nya aktier genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken. I avstämningsbolag skall styrelsen genast anmäla till den centrala värdepappersförvararen att emissionen registrerats. Den centrala värdepappersförvararen skall därefter genast ta upp aktierna i aktieboken.

Preskription av fondaktie

7 § Om behörigt anspråk på fondaktie inte har framställts inom fem år från registreringen av emissionsbeslutet, kan styrelsen anmana den berättigade att ta ut aktien med underrättelse om att han annars förlorar den.

Anmaningen skall sändas till den berättigade, om hans namn och adress är kända för bolaget. I annat fall skall anmaningen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och, i ett privat aktiebolag, den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer eller, i ett publikt aktiebolag, en rikstäckande dagstidning.

Om den anmanade inte gör anspråk på aktien inom ett år från anmaningen, kan aktien säljas genom värdepappersinstitut för hans räkning. Om han därefter visar upp aktiebrev eller lämnar fondaktierättsbevis eller på annat sätt styrker sin rätt, kan han få ut försäljningssumman efter avdrag för kostnaderna för anmaningen och försäljningen. Belopp som inte lyfts inom fyra år från försäljningen tillfaller bolaget.

12 kap. Tillskottsemission

Företrädesrätt till nya aktier, teckningsoptioner och konvertibler

1 § Vid tillskottsemission genom emission av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler, som skall betalas med pengar (kontantemission), har aktieägarna företrädesrätt till de nya aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna i förhållande till det antal aktier de förut äger, om inte annat

1. föreskrivits i bolagsordningen enligt 3 kap. 3 §,

2. följer av villkor som enligt 5 § första stycket 1 meddelats vid emission av teckningsoptioner eller enligt 7 § första stycket 4 meddelats vid emission av konvertibler, eller

3. bestäms i emissionsbeslutet. Motsvarande gäller om teckningsoptioner utfärdas utan betalning.

Aktier som bolaget självt eller dess dotterföretag innehar ger inte någon företrädesrätt till nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler.

Avvikelse från företrädesrätten

2 § Ett beslut av bolagsstämman enligt 1 § första stycket 3 om kontantemission som innebär avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt om det biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.

Förslag till beslut om tillskottsemission

3 § Om bolagsstämma skall pröva fråga om tillskottsemission, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut med det innehåll som anges i 4–8 §§.

Tillskottsemission genom nyemission av aktier

4 § I förslag till beslut om tillskottsemission genom emission av aktier skall följande anges:

1. det belopp eller högsta belopp, varmed bolagets egna kapital och, i förekommande fall, aktiekapitalet skall ökas, eller det lägsta och högsta beloppet för ökningen,

2. det antal aktier, högsta antal aktier eller lägsta och högsta antal aktier som skall emitteras, det belopp som skall betalas för varje ny aktie (teckningskursen) och hur stor del av betalningen som skall tillföras aktiekapitalet,

3. den företrädesrätt att teckna aktier som tillkommer aktieägarna eller annan eller vem som annars får teckna aktier,

4. den tid inom vilken aktieteckning skall ske,

5. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande aktier som inte tecknas med företrädesrätt,

6. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 16 § tredje stycket, samt

7. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning. I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:

8. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,

9. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag,

10. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 17 kap. 23 § eller, i privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna,

11. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som emissionsbevis,

12. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §, 13. att nya aktier skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 2 § första stycket 1–3 och 5 eller att aktie skall tecknas med kvittningsrätt,

14. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

15. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser att innan teckningstiden börjar löpa besluta om vilket belopp som bolagets egna kapital och, i förekommande fall, aktiekapitalet skall ökas med, vilket belopp som skall betalas för varje ny aktie och hur stor del av betalningen som skall tillföras aktiekapitalet.

Innebär förslaget en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en handling som fogas till förslaget.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till de nya aktierna. I kupongbolag räknas denna tid från det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 14 §.

Ett bemyndigande som avses i första stycket 15 får meddelas bara om aktierna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I

avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att villkoren bestäms senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

Tillskottsemission genom emission av teckningsoptioner

5 § I förslag till beslut om emission av teckningsoptioner skall i fråga om emissionsvillkoren följande anges:

1. den företrädesrätt att teckna teckningsoptioner som tillkommer aktieägarna eller någon annan eller vem som annars får teckna teckningsoptioner,

2. den tid inom vilken teckning av teckningsoptioner skall ske, samt

3. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande teckningsoptioner som inte tecknas med företrädesrätt. I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:

4. det vederlag som skall lämnas för varje teckningsoption,

5. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som emissionsbevis,

6. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §,

7. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

8. bemyndigande för styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar att innan teckningstiden börjar löpa bestämma det antal teckningsoptioner som skall emitteras, i förekommande fall det belopp som skall betalas för varje teckningsoption samt teckningskursen.

Innebär förslaget en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt, om teckningsoptionerna emitteras mot betalning, grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en handling som fogas till förslaget.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till teckningsoptionerna. I kupongbolag räknas denna tid från det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 14 §.

Ett bemyndigande som avses i första stycket 8 får meddelas bara om teckningsoptionerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om det antal teckningsoptioner som skall emitteras, det belopp som i förekommande fall skall betalas för varje teckningsoption samt villkor för

teckning av aktier med utnyttjande av teckningsoptionerna fattas senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

6 § I förslag till beslut som avses i 5 § skall, utöver vad som där sägs, följande anges:

1. det belopp eller högsta belopp, varmed bolagets egna kapital och, i förekommande fall, aktiekapitalet skall kunna ökas,

2. det belopp som skall betalas för varje aktie som tecknas och hur stor del av betalningen som skall tillföras aktiekapitalet,

3. den tid inom vilken optionsrätten får utnyttjas,

4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning,

5. den rätt som skall tillkomma innehavare av teckningsoption för den händelse bolaget innan optionsrätten utnyttjats

a. lägger samman eller delar upp aktier, b. genomför en fondemission eller tillskottsemission, c. minskar aktiekapitalet med återbetalning till aktieägarna, d. på annat sätt än genom fondemission eller tillskottsemission riktar ett erbjudande till aktieägarna att i förhållande till aktieinnehavet förvärva värdepapper eller rättighet av något slag eller beslutar att på motsvarande sätt till aktieägarna dela ut sådana värdepapper eller rättigheter utan vederlag,

e. beslutar om kontant utdelning till aktieägarna med belopp som väsentligt överstiger den genomsnittliga utdelning som bolaget lämnat för de tre senaste räkenskapsåren,

f. går i likvidation, g. försätts i konkurs, h. blir föremål för företagsrekonstruktion, eller i. beslutar att bolaget skall upplösas genom fusion enligt 20 kap. 1 eller 22 §,

j. beslutar att bolaget skall upplösas genom fission enligt 21 kap. 1 §, samt

6. den rätt som skall tillkomma innehavare av teckningsoption för den händelse bolagets aktier, innan optionsrätten utnyttjas, blir föremål för inlösen enligt 19 kap. I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:

7. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,

8. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag, samt

9. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 17 kap. 23 § eller, i privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna.

Tillskottsemission genom emission av konvertibler

7 § I förslag till beslut om emission av konvertibler skall följande anges i fråga om det lån som bolaget därigenom tar:

1. det belopp eller högsta belopp som bolaget skall låna eller det lägsta och högsta lånebeloppet,

2. konvertiblernas nominella belopp,

3. det belopp som skall betalas för varje konvertibel (teckningskursen),

4. den företrädesrätt att teckna konvertibler som tillkommer aktieägarna eller någon annan eller vem som annars får teckna konvertibler,

5. den tid inom vilken teckning av konvertibler skall ske,

6. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande konvertibler som inte tecknas med företrädesrätt, samt

7. den tid inom vilken konvertiblerna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 15 § tredje stycket. I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:

8. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som emissionsbevis,

9. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §, 10. att konvertiblerna skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 2 § första stycket 1–3 och 5 eller att konvertibel skall tecknas med kvittningsrätt,

11. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

12. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser att innan teckningstiden börjar löpa besluta om lånebelopp, det belopp som skall betalas för varje konvertibel samt konverteringskursen.

Innebär förslaget en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en handling som fogas till förslaget.

Teckningskursen för en konvertibel får inte vara lägre än konvertibelns nominella belopp såvida inte konverteringskursen bestämts så att bolaget vid konvertering kommer att ha tillförts vederlag till ett värde som minst motsvarar den sammanlagda andel av aktiekapitalet som representeras av de aktier som lämnas i utbyte.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till konvertiblerna. I kupongbolag räknas denna tid från det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 14 §.

Ett bemyndigande som avses i första stycket 12 får meddelas bara om konvertiblerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om lånebelopp, det belopp som skall betalas för varje konvertibel samt villkor för konvertering fattas senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

8 § I förslag till beslut som avses i 7 § skall, utöver vad som där sägs, följande anges:

1. det belopp eller högsta belopp, varmed bolagets egna kapital och, i förekommande fall, aktiekapitalet skall kunna ökas,

2. konverteringskursen och hur stor del av vederlaget som skall tillföras aktiekapitalet,

3. den tid inom vilken konvertering får ske,

4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning,

5. den rätt som skall tillkomma innehavare av konvertibel för den händelse bolaget innan konvertering sker

a. lägger samman eller delar upp aktier, b. genomför en fondemission eller tillskottsemission, c. minskar aktiekapitalet med återbetalning till aktieägarna, d. på annat sätt än genom fondemission eller tillskottsemission riktar ett erbjudande till aktieägarna att i förhållande till aktieinnehavet av bolaget förvärva värdepapper eller rättighet av något slag eller beslutar att på motsvarande sätt till aktieägarna dela ut sådana värdepapper eller rättigheter utan vederlag,

e. beslutar om kontant utdelning till aktieägarna med belopp som väsentligt överstiger den genomsnittliga utdelning som bolaget lämnat för de tre senaste räkenskapsåren,

f. går i likvidation, g. försätts i konkurs, h. blir föremål för företagsrekonstruktion, eller i. beslutar att bolaget skall upplösas genom fusion enligt 20 kap. 1 eller 22 §,

j. beslutar att bolaget skall upplösas genom fission enligt 21 kap. 1 §, samt

6. den rätt som skall tillkomma innehavare av konvertibel för den händelse bolagets aktier, innan konvertering sker, blir föremål för inlösen enligt 19 kap. I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:

7. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,

8. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag,

9. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 17 kap. 23 § eller, i privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna.

Gemensamma bestämmelser

Kompletterande information

9 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget till beslut om tillskottsemission:

1. en kopia av den årsredovisning som innehåller senast fastställda balans- och resultaträkningar, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,

2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

3. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och

4. ett yttrande från revisorerna över den redogörelse som avses i 3.

Apport och kvittning

10 § I förslaget till beslut skall styrelsen lämna en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för en bedömning av värdet på apportegendom och av någon annan bestämmelse som avses i 4 § första stycket 13 eller 7 § första stycket 10. Av redogörelsen skall framgå hur vederlaget för aktierna eller konvertiblerna har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som därvid har beaktats.

Med apportegendom får inte jämställas åtagande att utföra arbete eller att tillhandahålla tjänst. Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§ skall tillämpas.

Innebär förslaget att aktie eller konvertibel skall tecknas av någon som har en fordran på bolaget med rätt för denne att betala för vad han tecknar genom kvittning mot fordringen skall det av styrelsens redogörelse framgå vem som är fordringsägare, fordringens belopp samt hur stort belopp av fordringen som skall kvittas.

Revisorsgranskning

11 § Styrelsens redogörelse enligt 10 § skall granskas av en auktoriserad eller godkänd revisor. Därvid skall bestämmelserna i 2 kap. 11 § tillämpas.

Revisorns yttrande skall fogas till förslaget.

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

12 § Under minst två veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan om tillskottsemission skall prövas skall förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 9–11 §§, hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på stämman.

Kallelsens innehåll

13 § Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla uppgift om den företrädesrätt att teckna aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som enligt förslaget till beslut tillkommer aktieägarna eller annan eller vem som annars får delta i emissionen.

Kallelsen skall ange förslagets huvudsakliga innehåll, om aktieägarna inte skall ha företrädesrätt till teckning i förhållande till det antal aktier de förut äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen.

Kungörande av beslutet

14 § Ett beslut om tillskottsemission eller en redogörelse för det väsentliga innehållet i beslutet skall genast kungöras. Om bolaget är ett privat aktiebolag skall kungörelse ske dels i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Om bolaget är ett publikt aktiebolag skall kungörelse ske dels i en rikstäckande dagstidning, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörs inte beslutet i dess helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var beslutet hålls tillgängligt.

Om bolagsstämman enligt 4 § första stycket 15, 5 § första stycket 8 eller 7 § första stycket 12 har bemyndigat styrelsen eller den styrelsen inom sig utser att besluta om vissa emissionsvillkor, skall beslut som fattas med stöd av bemyndigandet kungöras med tillämpning av första stycket.

I kupongbolag skall beslut som avses i första och andra styckena genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

Kungörelse enligt första och andra styckena och underrättelse enligt tredje stycket behövs inte, om samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma som beslutat om emissionen.

Teckning

15 § Teckning av nya aktier, teckningsoptioner och konvertibler skall ske på en teckningslista som innehåller beslutet om emission. En kopia av bolagsordningen samt förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 9–11 §§, skall vara fogade vid teckningslistan eller hållas tillgängliga för aktietecknare på en plats som anges i listan.

Teckning får i stället ske i stämmans protokoll, om alla aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna tecknas av de därtill berättigade vid den stämma där emissionsbeslutet fattas.

I avstämningsbolag får teckning i fråga om hela eller en viss del av emissionen i stället ske genom betalning. I sådant fall skall emissionsbeslutet samt en kopia av bolagsordningen och av förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 9–11 §§, hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.

Felaktig teckning

16 § Har aktie, teckningsoption eller konvertibel tecknats på annat sätt än som anges i 15 §, kan teckningen inte göras gällande av bolaget, om tecknaren anmäler felet hos Patent- och registreringsverket innan emissionen registrerats.

Om teckning har skett med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Patent- och registreringsverket innan emissionen registrerats, är dock aktietecknaren bunden fastän han inte kan åberopa villkoret.

Tecknare kan inte efter emissionens registrering som grund för tecknings ogiltighet åberopa att villkor i emissionsbeslutet inte uppfyllts.

Tilldelning

17 § När teckningen har avslutats skall styrelsen besluta om tilldelning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler till tecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas om detta.

I kupongbolag skall tilldelade aktier genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken. I avstämningsbolag skall styrelsen genast anmäla till den centrala värdepappersförvararen att tilldelning skett.

Underteckning

18 § Om det för en tillskottsemission genom emission av aktier eller konvertibler bestämts ett visst belopp eller lägsta belopp varmed bolagets egna kapital skall öka, upphör beslutet om emissionen att gälla, om beloppet inte tecknats inom teckningstiden. Detsamma gäller om det för en emission av teckningsoptioner bestämts ett visst antal eller ett visst minsta antal optioner och detta antal inte tecknas inom teckningstiden. Vad som har betalats för de tecknade aktierna, konvertiblerna eller, i förekommande fall, teckningsoptionerna samt uppkommen avkastning skall i sådant fall genast betalas tillbaka.

Om ett emissionsbeslut upphör att gälla enligt första stycket, gäller detta också beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet ökas.

Betalningssätt

19 § Kontant betalning för tecknade aktier eller konvertibler skall erläggas genom insättning på en särskild bankräkning som bolaget öppnat för ändamålet hos en bank i Sverige. I publikt aktiebolag får betalningen dock ske direkt till bolaget.

Apportegendom som skall lämnas som betalning för aktier eller konvertibler skall tillföras bolaget på ett sätt som skyddar egendomen mot anspråk från tecknarens borgenärer.

Kvittning av skuld på grund av aktieteckning

20 § En skuld på grund av teckning av aktier får kvittas mot fordran hos bolaget, om en bestämmelse om detta finns i emissionsbeslutet. I ett publikt aktiebolag får kvittning dessutom ske om styrelsen finner det lämpligt och kvittning kan ske utan skada för bolaget eller dess borgenärer.

Överlåtelse av fordran på grund av aktieteckning

21 § En fordran på betalning för aktie kan inte överlåtas eller pantsättas av bolaget.

Om en aktie som inte betalats till fullo överlåts, är förvärvaren, sedan han anmält sig för införing i aktieboken, tillsammans med överlåtaren ansvarig för betalningen.

Förverkande av aktierätt

22 § Om aktie inte betalas i rätt tid, kan styrelsen en månad efter anmaning förklara aktierätten förverkad för den betalningsskyldige.

Anmaningen, som skall innehålla meddelande att aktierätten kan förklaras förverkad, skall sändas med rekommenderat brev, om den betalningsskyldiges adress är angiven vid aktieteckningen eller införd i aktieboken eller på annat sätt är anmäld till bolaget, och i annat fall kungöras i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer.

Styrelsen kan innan aktierätten förverkas låta någon annan överta aktien och betalningsansvaret för det tecknade beloppet.

Registrering av beslutet

23 § Ett beslut om tillskottsemission genom emission av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler skall anmälas för registrering inom sex månader från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 18 §.

Patent- och registreringsverket skall pröva om beslutet tillkommit i enlighet med denna lag och annan författning.

Beslutet får inte registreras om

1. vid tillskottsemission genom emission av aktier det sammanlagda beloppet som betalats för tecknade och tilldelade aktier inte uppgår till det belopp eller lägsta belopp varmed bolagets egna kapital skall ökas genom emissionen eller full och godtagbar betalning inte har erlagts för dessa aktier,

2. vid tillskottsemission genom emission av teckningsoptioner det sammanlagda antalet teckningsoptioner tecknats och tilldelats inte uppgår till det antal eller lägsta antal optioner som bestämts för emissionen,

3. vid tillskottsemission genom emission av konvertibler det sammanlagda beloppet som skall betalas för tecknade och tilldelade konvertibler inte uppgår till det belopp eller lägsta belopp som bestämts för emissionen eller full och godtagbar betalning inte har erlagts

för konvertiblerna med beaktande av bestämmelserna i 7 § tredje stycket.

Att full och godtagbar betalning erlagts enligt tredje stycket 2 eller 3 skall bolaget styrka med intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor.

Registrering får ske av del av en tillskottsemission, om bestämmelsen i tredje stycket 1 inte hindrar det.

Rättsverkningar av registrering av tillskottsemission genom emission av aktier

24 § Vid registrering av en tillskottsemission genom emission av aktier skall aktiekapitalet anses ökat med det sammanlagda belopp som betalats för tecknade och tilldelade nya aktier efter avdrag för aktier som förklarats förverkade och inte övertagits av någon annan, till den del detta belopp enligt emissionsbeslutet skall tillföras aktiekapitalet.

Aktiekapitalet är ökat när registrering skett. Aktier som har förklarats förverkade för den betalningsskyldige och inte övertagits av någon annan blir då ogiltiga.

Registreringsvägran m.m.

25 § Om någon anmälan enligt 23 § för registrering av beslut om tillskottsemission inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Patent- och registreringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering, skall 18 § tillämpas.

Styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande

26 § Styrelsen får besluta om tillskottsemission under förutsättning av bolagsstämmans godkännande och samtidigt med stöd av 1 § första stycket 3 bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. Bestämmelserna i 4–11 §§ skall tillämpas på ett sådant beslut av styrelsen.

27 § När styrelsen har beslutat om tillskottsemission enligt 26 § skall kungörelse och underrättelse till aktieägare med företrädesrätt ske med tillämpning av 14 §.

När kungörelse och underrättelse skett får teckning och tilldelning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler äga rum. Bestämmelserna i 15–18 §§ skall då tillämpas. Nya aktier får emellertid inte

tas upp i aktieboken förrän bolagsstämman har godkänt emissionsbeslutet.

I fråga om betalningen för tilldelade aktier, konvertibler och, i förekommande fall, teckningsoptioner tillämpas 19–22 §§.

28 § När bolagsstämma skall pröva fråga om godkännande av ett sådant beslut av styrelsen som avses i 26 §, skall styrelsens beslut tillhandahållas aktieägarna enligt 12 § och, i fall som avses i 13 § andra stycket, framgå av kallelsen.

29 § Styrelsens beslut om emission skall anmälas för registrering inom ett år från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 27 § andra stycket jämfört med 18 §. Anmälan får dock inte ske innan bolagsstämman lämnat sitt godkännande. Bestämmelserna om registrering i 23 § andra–fjärde styckena, 24 och 25 §§ skall tillämpas på anmälan.

Styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande

30 § Bolagsstämman får bemyndiga styrelsen att fatta beslut om tillskottsemission i den mån emissionen kan ske utan ändring av bolagsordningen. Styrelsen kan därvid ges rätt att med stöd av 1 § första stycket 3 bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.

Bolagsstämmans beslut om bemyndigande skall genast anmälas för registrering. Innan registrering har skett, får styrelsen inte fatta beslut om emission.

31 § Skall bolagsstämma pröva fråga om bemyndigande, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall det särskilt anges om styrelsen skall kunna besluta om tillskottsemission med bestämmelse som avses i 4 § första stycket 13 eller 7 § första stycket 10 eller med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. I förslaget skall vidare anges den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas.

Förslaget skall tillhandahållas aktieägarna inom den i 12 § angivna tiden. I fall som avses i 14 § andra stycket skall förslagets huvudsakliga innehåll framgå av kallelsen.

32 § När styrelsen beslutar om emission med stöd av bemyndigande enligt 30 § skall 4–11 §§, 14 § första–tredje styckena samt 15–25 §§ tillämpas.

Aktieteckning med utnyttjande av optionsrätt m.m.

Teckning

33 § Vid teckning med utnyttjande av optionsrätt skall 15–17 och 19– 22 §§ tillämpas.

Upptagande av aktierna i aktieboken m.m.

34 § Tilldelade aktier skall genast tas upp i aktieboken. Om teckningsoptionsbevis utfärdats, skall de förses med påskrift om att optionsrätten utnyttjats.

Anmälan för registrering

35 § Senast tre månader efter det att tiden för utnyttjande av optionsrätt gått ut skall styrelsen för registrering anmäla hur många aktier som tecknats och betalats till fullo. Om teckningstiden är längre än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under vilket teckning har skett.

36 § Patent- och registreringsverket får inte registrera teckning som avses i 35 § om inte full betalning har erlagts för de nya aktierna. Att full betalning erlagts skall bolaget styrka med intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor.

Rättsverkningar av registrering

37 § Genom registrering enligt 35 § är aktiekapitalet ökat med den till aktiekapitalet förda delen av det sammanlagda belopp som betalats för de aktier som tecknats med utnyttjande av teckningsoptioner.

Konvertering

Upptagande av aktierna i aktieboken m.m.

38 § Vid konvertering skall aktierna genast tas upp i aktieboken. Om konvertiblerna emitterats i form av skuldebrev, skall dessa förses med påskrift om utbytet.

Anmälan för registrering

39 § Senast tre månader efter det att tiden för utnyttjande av konverteringsrätt gått ut skall styrelsen för registrering anmäla hur många aktier som tillkommit genom utbyte. Om konverteringstiden är längre än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under vilket konvertering har skett.

Rättsverkningar av registrering

40 § Genom registrering enligt 39 § är aktiekapitalet ökat med den till aktiekapitalet förda delen av det sammanlagda nominella beloppet av de konvertibla skuldebreven.

Övriga bestämmelser

Registrering av konvertibler och teckningsoptioner

41 § Av lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument framgår att utfästelse i konvertibel eller teckningsoption får registreras enligt den lagen och att skuldebrev eller teckningsoptionsbevis inte får utfärdas om registrering skall ske. I sådana fall gäller bestämmelserna i detta kapitel i tillämpliga delar.

13 kap. Särskilda bestämmelser om vissa riktade emissioner m.m.

1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas när publika aktiebolag eller dotterbolag till sådana bolag fattar beslut om

1. tillskottsemission, eller

2. överlåtelse av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som utfärdats av ett bolag inom samma koncern.

2 § Ett beslut om tillskottsemission som avses i 1 § 1 skall för att bli giltigt fattas eller godkännas av bolagsstämman i det emitterande bolaget, om aktieägarna i bolaget inte skall ha företrädesrätt till teckning i förhållande till det antal aktier de förut äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen och om rätt att teckna i stället skall lämnas

1. styrelseledamöter i det emitterande aktiebolaget eller annat företag inom samma koncern,

2. verkställande direktör i det emitterande aktiebolaget eller annat företag inom samma koncern,

3. andra anställda hos det emitterande aktiebolaget eller annat företag inom samma koncern,

4. make eller sambo till någon som avses i 1–3,

5. omyndigt barn som står under vårdnad av någon som avses i 1–3,

6. juridisk person över vilken någon som avses i 1–5, ensam eller tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande inflytande.

Första stycket gäller inte aktier som emitteras för att infria bolagets utfästelse i teckningsoption eller konvertibel.

3 § För att ett beslut i ett dotterbolag till ett publikt aktiebolag om en sådan emission som avses i 2 § skall bli giltigt, fordras dessutom att emissionen godkänns på bolagsstämma i moderbolaget.

I fråga om sådan bolagsstämma i moderbolag gäller föreskrifterna i 12 kap. 12–13 §§ om tillhandahållande av förslag till beslut samt om innehållet i kallelsen till bolagsstämma. De handlingar som enligt 12 kap. 12 § skall läggas fram på dotterbolagets bolagsstämma skall läggas fram även på moderbolagets bolagsstämma.

4 § Om ett aktiebolag som är dotterbolag till ett publikt aktiebolag har emitterat aktier, teckningsoptioner eller konvertibler med rätt till teckning för ett annat aktiebolag inom samma koncern, får det senare bolaget inte överlåta dessa till någon som avses i 2 § första stycket 1–6 utan att beslut om detta har fattats av bolagsstämman i det bolaget.

Är det emitterande bolaget dotterbolag till det bolag som tecknat aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna, får dock det senare bolaget utan att iaktta bestämmelserna i första stycket överlåta dessa till någon annan än någon som avses i 5 § första stycket 1–5.

För att ett beslut om överlåtelse från ett dotterbolag enligt första stycket skall bli giltigt fordras dessutom att överlåtelsen godkänns av bolagsstämman i moderbolaget.

5 § Ett publikt aktiebolag eller ett dotterbolag till ett sådant bolag får inte heller i annat fall överlåta aktier i ett dotterbolag eller teckningsoptioner eller konvertibler som utfärdats av ett sådant bolag till

1. styrelseledamöter i det publika aktiebolaget eller dess moderbolag,

2. verkställande direktör i det publika aktiebolaget eller dess moderbolag,

3. make eller sambo till någon som avses i 1–2,

4. omyndiga barn som står under vårdnad av någon som avses i 1–3,

5. juridisk person över vilken någon som avses i 1–4, ensam eller tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande inflytande,

utan att överlåtelsen har godkänts av bolagsstämman i det publika bolaget.

Om det publika bolaget är dotterbolag till ett publikt aktiebolag, fordras för att överlåtelsen skall bli giltig dessutom att överlåtelsen godkänns av bolagsstämman i moderbolaget.

6 § Ett beslut som enligt 2–5 §§ skall fattas eller godkännas av bolagsstämma, är giltigt om det har biträtts av aktieägare med nio tiondelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.

Om ett beslut enligt nämnda paragrafer skall godkännas av bolagsstämman i ett moderbolag och det finns flera moderbolag, skall godkännandet lämnas av bolagsstämman i det publika aktiebolag som är moderbolag i den största koncernen.

7 § Ett aktiebolag som har genomfört en emission som avses i 2 §, skall lämna uppgift om emissionsbeslutets innehåll och om den tilldelning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som har skett på grundval av beslutet i förvaltningsberättelsen. Har ett aktiebolag genomfört en sådan överlåtelse som avses i 4 eller 5 §, skall uppgift om överlåtelsen lämnas i förvaltningsberättelsen. Ingår ett aktiebolag som genomfört en emission eller överlåtelse av nu angivet slag i en koncern, skall uppgift om emissionen eller överlåtelsen lämnas även i förvaltningsberättelsen för det publika aktiebolag som är moderbolag i koncernen. Finns det flera moderbolag, gäller detta det publika aktiebolag som är moderbolag i den största koncernen.

14 kap. Värdeöverföringar från bolaget till aktieägare eller annan

Begreppet värdeöverföring

1 § Med värdeöverföring avses i denna lag

1. vinstutdelning,

2. förvärv av egna aktier,

3. minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna,

4 utskiftning vid likvidation, samt

5. annan affärshändelse, om den innebär att bolaget av annat än rent affärsmässiga skäl minskar sin förmögenhet.

Tillåtna former för värdeöverföring

2 § Värdeöverföringar från bolaget får ske endast enligt bestämmelserna i denna lag om

1. vinstutdelning,

2. förvärv av egna aktier,

3. minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna,

4. likvidation, och

5. gåva som avses i 5 §. Trots vad som sägs i första stycket får en värdeöverföring ske, om samtliga aktieägare samtycker därtill.

Skyddet för bolagets bundna egna kapital och försiktighetsregeln

3 § Bolaget får inte genomföra en värdeöverföring till aktieägare eller annan om det inte finns full täckning för det bundna egna kapitalet efter överföringen. Fattas beslut om värdeöverföring vid ordinarie bolagsstämma som fastställer bolagets resultaträkning och balansräkning skall beräkningen av täckningen för det bundna egna kapitalet göras enligt den på bolagsstämman fastställda balansräkningen. Fattas beslutet vid annan bolagsstämma eller av styrelsen skall beräkningen göras på grundval av följande handlingar:

1. en kopia av den årsredovisning som innehåller senast fastställda balans- och resultaträkningar, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,

2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

3. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades med uppgift om förändringar i det bundna egna kapitalet som har skett under samma tid, och

4. ett yttrande av revisorerna över den redogörelse som avses i 3 med uttalande om huruvida bolagsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.

Även om hinder inte möter enligt första stycket får en värdeöverföring från bolaget till aktieägare eller annan ske endast i den mån det med hänsyn till bolagets och, om bolaget är moderbolag, koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt framstår som försvarligt. Därvid skall särskilt beaktas de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet.

Vad som sägs i första och andra styckena om värdeöverföring gäller även vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för avsättning till fritt eget kapital.

Värdeöverföringar under löpande räkenskapsår

4 § Under tiden från och med den ordinarie bolagsstämma på vilken resultaträkningen och balansräkningen för ett räkenskapsår har fastställts till den ordinarie bolagsstämma på vilken årsredovisningen för närmast följande räkenskapsår skall behandlas får värdeöverföringar ske med ett sammanlagt belopp som uppgår till högst det fria egna kapitalet enligt den fastställda balansräkningen.

Gåva till allmännyttigt ändamål

5 § Bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets beskaffenhet, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §.

Rättsföljderna vid olaglig värdeöverföring

6 § Om en värdeöverföring till aktieägare eller annan i form av vinstutdelning, återbetalning vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden, likvidation eller gåva enligt 5 § sker i strid med denna lag, skall mottagaren betala ersättning till bolaget med ett belopp som motsvarar det olagligen överförda värdet, om bolaget visar att han insåg eller bort inse att värdeöverföringen stred mot denna lag. Har värdeöverföringen skett på annat sätt är mottagaren ersättningsskyldig om bolaget visar att han insåg eller bort inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring från bolaget.

På belopp som skall betalas enligt första stycket skall mottagaren betala ränta beräknad enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att värdeöverföringen ägde rum till dess att ränta skall betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag.

För brist som uppkommer vid ersättning enligt första eller andra stycket ansvarar styrelseledamot, verkställande direktör, revisor och aktieägare samt annan som medverkat till beslutet om värdeöverföringen eller verkställandet av denna eller till upprättande eller fastställande av en till grund för beslutet liggande oriktig balansräkning. För bristtäckningsansvar förutsätts i fråga om styrelseledamot, verkställande direktör och revisor uppsåt eller oaktsamhet, och, i fråga om aktieägare och annan, uppsåt eller grov oaktsamhet. Bestämmelserna i 26 kap. 4 § skall tillämpas.

Bestämmelser om rättsföljderna vid olagliga förvärv av egna aktier finns 16 kap.

15 kap. Vinstutdelning

Bolagsverksamhetens syfte

1 § Bolagets verksamhet skall bedrivas i syfte att ge vinst till fördelning bland aktieägarna, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.

Beslutsordning vid vinstutdelning

2 § Beslut om vinstutdelning fattas av ordinarie bolagsstämma eller av extra bolagsstämma.

Förslag till beslut om vinstutdelning

3 § Inför ordinarie bolagsstämma som skall besluta om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen, skall styrelsen i förvaltningsberättelsen lämna ett med hänsyn till försiktighetsregeln i 14 kap. 3 § andra stycket motiverat förslag till resultatdispositioner. I förekommande fall skall i förslaget anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att vissa i berättelsen angivna tillgångar eller skulder upptagits till marknadsvärdet på balansdagen eller värderats till balansdagens kurs.

Kompletterande information

4 § Om annan bolagsstämma än som anges i 3 § skall pröva fråga om vinstutdelning, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut med angivande av hur stor del av det fria egna kapitalet enligt den senast fastställda balansräkningen som enligt 14 kap. 4 § finns kvar efter det senaste fattade beslutet om värdeöverföring. Till förslaget skall i sådant fall också fogas sådana handlingar som anges i 14 kap. 3 § första stycket tredje meningen.

Bestämmelsen i 3 § sista meningen tillämpas på förslaget.

Avstämningsdag

5 § Om bolagsstämman i avstämningsbolag skall pröva fråga om vinstutdelning, skall i kallelsen till bolagsstämman lämnas förslag till avstämningsdag eller förslag om att bolagsstämman skall bemyndiga styrelsen att fastställa avstämningsdagen. Avstämningsdagen får inte infalla senare än dagen före nästkommande ordinarie bolagsstämma.

Bemyndigande som avses i första stycket får inte avse utdelning som beslutas på yrkande enligt 8 § av minoritet.

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

6 § Förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 4 § och 14 kap. 3 § första stycket tredje meningen, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan om vinstutdelning skall prövas. En kopia av handlingarna skall genast sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på bolagsstämman.

Förfallodag för beslutad utdelning

7 § I kupongbolag förfaller beslutad utdelning till betalning omedelbart eller vid den tidpunkt som bolagsstämman beslutar. Bolagsstämman kan också, utom i fall som avses i 8 §, bemyndiga styrelsen att besluta om när utdelningen förfaller till betalning. Förfallotidpunkten får inte infalla senare än dagen före nästkommande ordinarie bolagsstämma.

I avstämningsbolag skall utdelning utbetalas genast efter avstämningsdag.

Vinstutdelning på yrkande av aktieägarminoritet

8 § Ordinarie bolagsstämma skall på yrkande av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier besluta om utdelning av åtminstone ett belopp som motsvarar hälften av vad som återstår av årets vinst enligt den fastställda balansräkningen, sedan avdrag skett för balanserad förlust, som överstiger fritt eget kapital och belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet eget kapital eller enligt bolagsordningen skall användas för något annat ändamål än utdelning till aktieägarna. Ett sådant yrkande skall framställas innan bolagsstämman fattar beslut om disposition av vinsten. Bolagsstämman är inte skyldig att besluta om högre utdelning än fem procent av bolagets eget kapital.

Utdelning enligt första stycket får inte ske i strid med 14 kap. 3 §. Har bolagsstämman avslagit ett yrkande enligt första stycket och klandras beslutet, åligger det bolaget att visa att ett bifall till yrkandet skulle ha stått i strid med 14 kap. 3 §.

16 kap. Förvärv och överlåtelse av egna aktier m.m.

Teckning av egna aktier

1 § Ett aktiebolag får inte teckna egna aktier.

Om ett aktiebolag har tecknat egna aktier, skall stiftarna eller vid nyemission styrelsen och den verkställande direktören anses ha tecknat aktierna för egen räkning med solidariskt ansvar för betalningen. Det gäller dock inte stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som visar att han inte kände till eller bort känna till aktieteckningen.

Om aktier i ett bolag har tecknats av någon i eget namn men för bolagets räkning, skall han anses ha tecknat aktierna för egen räkning.

Bestämmelserna i första–tredje styckena gäller även i fråga om dotterföretags teckning av aktier i moderbolag.

Egna aktier som pant

2 § Ett aktiebolag får inte ta emot egna aktier som pant. Dotterföretag får inte heller ta emot aktier i moderbolag som pant.

Ett avtal i strid med förbudet i första stycket är ogiltigt.

Förvärv av egna aktier

3 § Ett publikt aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad får förvärva egna aktier enligt bestämmelserna i 7–9 §§.

Beslut om förvärv skall i så fall fattas med tillämpning av 10–16 §§. Om bolaget har förvärvat aktier i strid med 7–8 §§ gäller bestämmelserna i 9 §. Ett bolag som nu sagts får även förvärva egna aktier enligt 4 §.

Andra publika aktiebolag samt privata aktiebolag får inte förvärva egna aktier utom i de fall som anges i 4 §. Ett avtal som strider häremot är ogiltigt.

Vad som sägs i första och andra styckena samt i 4–16 §§ om förvärv av egna aktier gäller även förvärv som görs av någon annan som handlar i eget namn men för bolagets räkning.

4 § Aktiebolag får

1. förvärva egna aktier för vilka ersättning inte skall betalas,

2. förvärva egna aktier som ingår i en affärsrörelse som bolaget övertar,

3. lösa in egna aktier enligt 22 kap. 18 §, och

4. på auktion ropa in egna aktier som har utmätts för bolagets fordran.

5 § Aktier som har förvärvats enligt 4 § och som inte har dragits in genom minskning av aktiekapitalet skall avyttras så snart det kan ske utan förlust, dock senast tre år efter förvärvet. Aktier som inte har avyttrats inom denna tid skall av bolaget förklaras ogiltiga. Bolaget skall i sådant fall minska aktiekapitalet med aktiernas andel av aktiekapitalet. Ett förslag till beslut om minskning skall läggas fram på den första bolagsstämma som hålls sedan ogiltighet har inträtt. Nedsättningsbeloppet skall föras över till reservfonden.

6 § Ett publikt aktiebolag som avses i 3 § första stycket behöver inte avyttra aktier enligt 5 §, om det skulle ha varit tillåtet att inneha dem vid en tillämpning av 8 §.

Förvärv enligt 3 § första stycket

Tillåtna förvärvsmetoder

7 § Förvärv som avses i 3 § första stycket får ske endast

1. på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

2. på en börs eller någon annan reglerad marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet efter tillstånd av Finansinspektionen, eller

3. i enlighet med ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag.

Ett tillstånd enligt första stycket 2 skall ange på vilken börs eller marknad förvärvet av egna aktier får ske samt under vilken tid tillståndet får utnyttjas. Tillstånd skall lämnas, om

1. det för verksamheten vid börsen eller marknaden finns regler som motsvarar vad som enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet gäller för verksamhet vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats i Sverige, och

2. börsen eller marknaden står under tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ.

Hur stor andel egna aktier som får förvärvas

8 § Ett publikt aktiebolag som avses i 3 § första stycket får inte förvärva egna aktier i den mån bolagets innehav av egna aktier efter förvärvet kommer att uppgå till mer än en tiondel av samtliga aktier i bolaget. Aktier i bolaget som innehas av dess dotterföretag skall vid beräkningen anses som bolagets.

Otillåtna förvärv av egna aktier

9 § Aktier som har förvärvats i strid med 14 kap. 3 § eller någon av bestämmelserna i 7 och 8 §§ skall avyttras inom sex månader från förvärvet. Aktier som inte har avyttrats inom denna tid skall av bolaget förklaras ogiltiga. Bolaget skall i sådant fall minska aktiekapitalet med aktiernas andel av aktiekapitalet. Ett förslag till beslut om minskning skall läggas fram på den första bolagsstämma som hålls sedan ogiltighet har inträtt. Nedsättningsbeloppet skall föras över till reservfonden.

Beslutsordning vid förvärv av egna aktier

10 § I fall som avses i 3 § första stycket skall ett beslut om förvärv av egna aktier fattas av ordinarie bolagsstämma eller av extra bolagsstämma.

Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta beslut om förvärv av aktier i bolaget.

Majoritetskrav

11 § Ett beslut av bolagsstämman om förvärv av egna aktier eller om bemyndigande för styrelsen att fatta ett sådant beslut är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.

Förslag till beslut om förvärv av egna aktier

12 § Inför bolagsstämma som skall pröva fråga om förvärv av egna aktier enligt 10 § första stycket skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut som anger på vilket sätt aktierna skall förvärvas.

Om aktierna skall förvärvas i enlighet med ett erbjudande som riktas till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag, skall i förslaget vidare anges:

1. den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bolagsstämmans beslut skall verkställas,

2. det antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som erbjudandet skall avse,

3. den ersättning som skall lämnas för aktierna,

4. om ersättningen skall bestå av annan egendom än pengar, egendomens art och mängd, samt

5. övriga villkor för förvärvet. Om aktierna skall förvärvas på annat sätt än som avses i andra stycket, skall i förslaget anges:

1. den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bolagsstämmans beslut skall verkställas,

2. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som får förvärvas,

3. det lägsta och högsta pris som får betalas för aktierna, samt

4. övriga villkor för förvärvet.

Förslag till bemyndigande för styrelsen att besluta om förvärv av egna aktier

13 § I förslag till beslut om till bemyndigande för styrelsen att fatta beslut om förvärv av egna aktier skall anges:

1. det sätt som aktier får förvärvas på,

2. den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas,

3. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som får förvärvas,

4. det lägsta och högsta pris som får betalas för aktierna,

5. om ersättningen skall bestå av annan egendom än pengar, egendomens art och mängd, samt

6. övriga villkor för förvärvet.

Kompletterande information

14 § Om frågan om förvärv av egna aktier eller om bemyndigande för styrelsen att fatta ett sådant beslut skall prövas av annan bolagsstämma än den som skall behandla årsredovisningen, skall i förslag enligt 12 eller 13 § även anges hur stor del av det fria egna kapitalet enligt den senast fastställda balansräkningen som enligt 14 kap. 4 § finns kvar

efter det senaste fattade beslutet om värdeöverföring. Till förslaget skall i sådant fall också fogas sådana handlingar som anges i 14 kap. 3 § första stycket tredje meningen.

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

15 § Förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 14 §, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan om förvärv av egna aktier skall prövas. En kopia av handlingarna skall genast sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna skall läggas fram på bolagsstämman.

Kallelsens innehåll

16 § Kallelsen till bolagsstämman skall ange förslagets huvudsakliga innehåll samt syftet med förvärvet.

Publika aktiebolags överlåtelse av egna aktier

17 § När ett publikt aktiebolag överlåter egna aktier, skall det ske med tillämpning av 18–20 §§ eller 21 och 22 §§.

Första stycket gäller inte vid avyttring som avses i 5 och 9 §§.

Överlåtelse av egna aktier på börs, auktoriserad marknadsplats eller annan reglerad marknad

18 § Ett publikt aktiebolag får överlåta egna aktier

1. på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller

2. på en börs eller någon annan reglerad marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet efter tillstånd av Finansinspektionen.

Ett tillstånd enligt första stycket 2 skall ange på vilken börs eller marknad överlåtelsen av egna aktier får ske samt under vilken tid tillståndet får utnyttjas. Tillstånd skall lämnas, om

1. det för verksamheten vid börsen eller marknaden finns regler som motsvarar vad som enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet gäller för verksamhet vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats i Sverige, och

2. börsen eller marknaden står under tillsyn av en myndighet eller ett annat behörigt organ.

19 § Ett beslut om överlåtelse av egna aktier enligt 18 § skall fattas av bolagsstämman. Bolagsstämman kan även bemyndiga styrelsen att fatta ett sådant beslut.

Ett beslut av bolagsstämman enligt första stycket är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.

20 § Ett beslut av bolagsstämman om överlåtelse av egna aktier enligt 18 § eller om bemyndigande för styrelsen att fatta ett sådant beslut skall innehålla uppgifter om

1. den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bolagsstämmans beslut om överlåtelse skall verkställas eller styrelsens bemyndigande får utnyttjas,

2. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som får överlåtas,

3. det lägsta pris som aktierna får överlåtas för, och

4. övriga villkor för överlåtelsen. Bestämmelserna i 12 kap. 9 och 12 §§ tillämpas i fråga om förslag till beslut enligt första stycket.

Överlåtelse av egna aktier som inte sker på börs, auktoriserad marknadsplats eller annan reglerad marknad

21 § Vid ett publikt aktiebolags överlåtelse av egna aktier på annat sätt än som anges i 18 § tillämpas

1. vad som gäller om tillskottsemission i: 10 kap. 3 § första stycket om beslutanderätt, 12 kap. 1 § första stycket om företrädesrätt, 10 kap. 5 och 6 §§ om emissionsbevis m.m., 10 kap. 7 § om försäljning av udda företrädesrätter, 12 kap. 3, 9, 12 och 13 §§ om förslag till beslut m.m., 12 kap. 10 och 11 §§ om information om apport m.m., 12 kap. 14 § om kungörelse m.m., 12 kap. 15 § om aktieteckning, 12 kap. 17 § om tilldelning av aktier m.m., samt 12 kap. 26 §, 27 § första stycket och andra stycket första och andra meningen, 28 §, 30 § första stycket samt 31 och 32 §§ om styrelsens beslut om nyemission,

2. vad som enligt 13 kap. om vissa riktade emissioner m.m. gäller vid tillskottsemission eller överlåtelse av aktier.

22 § I fall som anges i 21 § skall ett beslut om överlåtelse av egna aktier innehålla uppgifter om

1. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som skall överlåtas,

2. den företrädesrätt att förvärva aktier som tillkommer aktieägarna eller annan eller vem som annars får förvärva aktier,

3. den tid inom vilken aktieägare kan utnyttja sin företrädesrätt,

4. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, det förhållandet att teckning skall ske genom betalning,

5. den fördelningsgrund som styrelsen vid överteckning skall tillämpa beträffande aktier som inte tecknas med företrädesrätt, och

6. det belopp som skall betalas för en aktie. I förekommande fall skall ett beslut enligt första stycket även innehålla

1. ett förordnande som avses i 10 kap. 7 §,

2. ett förordnande om att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som teckningsrättsbevis,

3. en bestämmelse om apport eller att aktie skall tecknas med kvittningsrätt eller med andra villkor, samt

4. upplysningar om att redogörelse och yttrande som avses i 12 kap. 9 och 10 §§ har avgetts.

I avstämningsbolag skall en avstämningsdag anges i beslutet, om aktieägare skall ha företrädesrätt att förvärva aktier. Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än tre veckor från det att beslutet har kungjorts enligt 12 kap. 14 §.

Den tid som anges i första stycket 3 får inte understiga två veckor från utfärdandet av kungörelse enligt 12 kap. 14 § eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om överlåtelsen, från beslutet eller, i fråga om avstämningsbolag, från avstämningsdagen.

Dotterföretags förvärv och innehav av aktier i moderbolag

23 § Ett dotterföretag får inte förvärva aktier i moderbolag. Ett avtal som strider mot detta förbud är ogiltigt.

Trots vad som sägs i första stycket får ett dotterföretag förvärva aktier i moderbolag i fall som avses i 4 § 1, 2 och 4.

24 § Om ett dotterföretag har förvärvat aktier i moderbolaget med stöd av 23 § andra stycket, gäller bestämmelserna i 5 §.

25 § Om ett aktiebolag har blivit moderbolag och dess dotterföretag innehar aktier i moderbolaget, skall bestämmelserna i 5 § tillämpas på dessa aktier. Aktierna skall därvid avyttras senast tre år efter det att koncernförhållandet uppstod.

Förvärv och överlåtelse av egna teckningsoptioner och konvertibler

26 § Vid aktiebolags förvärv av egna teckningsoptioner eller konvertibler får det belopp som avser options- eller konverteringsrätten inte överstiga vad som är disponibelt enligt 14 kap. 3 och 4 §§.

27 § Om ett aktiebolag förvärvat en egen konvertibel får denna inte överlåtas av bolaget.

28 § Senast tre månader efter det att bolaget förvärvat egna konvertibler skall styrelsen för registrering anmäla hur många konvertibler som på grund av 27 § upphört att gälla. Om förvärven skett på grund av ett erbjudande som gäller för längre tid än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under vilket förvärvet har skett.

17 kap. Minskning av aktiekapitalet och reservfonden

Minskning av aktiekapitalet genom beslut av bolagsstämma

Minskningsändamål

1 § Minskning av aktiekapitalet får ske för

1. täckning av förlust, om förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital,

2. avsättning till fritt eget kapital, samt

3. återbetalning till aktieägarna. Om minskning av aktiekapitalet enligt förbehåll i bolagsordningen finns bestämmelser i 23–26 §§.

Minskningsmetoder

2 § Minskning av aktiekapitalet kan genomföras med eller utan indragning av aktier.

Beslutsordning vid minskning av aktiekapitalet

3 § Beslut om minskning av aktiekapitalet fattas av bolagsstämman, om inte annat följer av 23 §.

Om ett förslag till beslut om minskning av aktiekapitalet inte skulle vara förenligt med bolagsordningen, skall beslut om erforderlig ändring av denna fattas innan bolagsstämman beslutar om minskningen.

Majoritetskrav

4 § Ett beslut av bolagsstämman om minskning av aktiekapitalet är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.

Innebär minskningen att rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier rubbas, är beslutet giltigt, om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av aktierna i bolaget. I följande fall räcker det för giltigt beslut att det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna, nämligen om

1. minskningen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt och samtycke till minskningen lämnas av samtliga vid bolagsstämman närvarande ägare av sådana aktier och dessa ägare tillsammans företräder minst nio tiondelar av alla sålunda berörda aktier, eller

2. minskningen försämrar endast helt aktieslags rätt och ägare till hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de vid bolagsstämman företrädda aktierna av detta slag samtycker till minskningen.

Förslag till beslut om minskning av aktiekapitalet

5 § Inför bolagsstämma som skall pröva fråga om minskning av aktiekapitalet skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut som anger:

1. minskningsändamålet,

2. det belopp eller högsta belopp, varmed aktiekapitalet skall sättas ned, eller det lägsta och högsta beloppet för minskningen, samt

3. minskningsmetoden. I förekommande fall skall också anges:

4. vilka aktier som skall dras in, och

5. att minskningsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen.

6 § Skall minskning av aktiekapitalet ske för återbetalning till aktieägarna genom att aktier dras in (inlösen) skall, utöver vad som följer av

5 §, följande anges i förslaget till beslut:

1. den rätt att få aktier inlösta som tillkommer aktieägarna,

2. den tid inom vilken anmälan för inlösen skall göras,

3. det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in, i förekommande fall med angivande av hur stor del av beloppet som överstiger aktiens andel av aktiekapitalet,

4. den tid inom vilken de inlösta aktierna skall betalas, eller i förekommande fall att anmälan för inlösen skall ske mot ingivande av aktiebrevet för erhållande av betalning. I förekommande fall skall också anges:

5. att anmälan för inlösen skall ske genom ingivande av till aktiebreven hörande kuponger,

6. att inlösta aktier skall betalas med annan egendom än pengar eller i övrigt på villkor som avses i 2 kap. 3 § eller att inlösen skall ske genom kvittning av en bolagets fordran på aktieägaren, samt

7. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser att innan inlösen påbörjas bestämma med vilket belopp aktiekapitalet skall minskas och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in.

Anmälningstiden får inte understiga två veckor, om inte alla aktieägare som så önskar kan få sina aktier inlösta. I kupongbolag räknas denna tid från det att kungörelse enligt 13 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den bolagsstämma som beslutat om minskningen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

Bemyndigande som avses i första stycket 7 får meddelas bara om aktierna noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om minskningsbeloppet och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in fattas senast på avstämningsdagen.

Kompletterande information

7 § Om frågan om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna skall prövas av annan bolagsstämma än den som skall behandla årsredovisningen, skall i förslag enligt 5 och 6 §§ även anges hur stor del av det fria egna kapitalet enligt den senast fastställda balansräkningen som enligt 14 kap. 4 § finns kvar efter det senast fattade beslutet om värdeöverföring. Till förslaget skall i sådant fall

också fogas sådana handlingar som anges i 14 kap. 3 § första stycket tredje meningen.

Särskild redogörelse

8 § I förslaget till beslut skall styrelsen lämna en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av bestämmelse som avses i 6 § första stycket 6. Av redogörelsen skall framgå hur vederlaget för aktierna har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som därvid har beaktats. Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§ skall därvid tillämpas.

Innebär förslaget att inte alla aktieägare kan få aktier inlösta skall skälen för detta anges.

I fall som avses i 16 § första stycket andra meningen skall styrelsens redogörelse innehålla uppgift om hur bolagets bundna egna kapital och aktiekapital skulle komma att påverkas av den föreslagna minskningen och övriga föreslagna åtgärder.

Revisorsgranskning av redogörelse enligt 8 §

9 § Styrelsens redogörelse enligt 8 § skall granskas av en auktoriserad eller godkänd revisor.

Revisorns yttrande skall fogas till förslaget.

Avstämningsdag

10 § Om bolagsstämman i avstämningsbolag skall pröva fråga om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna skall ske genom indragning av aktier, skall i kallelsen till bolagsstämman lämnas förslag till avstämningsdag eller förslag om att bolagsstämman skall bemyndiga styrelsen att fastställa avstämningsdagen. Avstämningsdagen får inte infalla tidigare än en vecka från det beslutet kungjorts enligt 13 § och inte senare än dagen före nästkommande ordinarie bolagsstämma.

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

11 § Förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 7–9 §§, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan om minskning skall prövas. En kopia av handlingarna skall genast sändas

till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på bolagsstämman.

Kallelsens innehåll

12 § Kallelsen till bolagsstämman skall ange förslagets huvudsakliga innehåll samt syftet med minskningen av aktiekapitalet.

Kungörande av beslutet och underrättelse

13 § Ett beslut om minskning av aktiekapitalet eller en redogörelse för det väsentliga innehållet i beslutet skall genast kungöras. Om bolaget är ett privat aktiebolag skall kungörelse ske dels i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer, dels i Post- och Inrikes Tidningar.

Om bolaget är ett publikt aktiebolag skall kungörelse ske dels i en rikstäckande dagstidning, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörs inte beslutet i dess helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var beslutet hålls tillgängligt.

Om bolagsstämman enligt 6 § första stycket 7 bemyndigat styrelsen eller den styrelsen inom sig utser att besluta om vissa minskningsvillkor skall beslut som fattas med stöd av bemyndigandet kungöras med tillämpning av första stycket.

I kupongbolag skall beslut som avses i första och andra styckena genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägarens aktier kan eller skall dras in.

Kungörelse enligt första och andra styckena och underrättelse enligt tredje stycket behövs inte, om

1. samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma som beslutat minskningen, eller

2. aktiekapitalet minskas för förlusttäckning.

Registrering

14 § Ett beslut om minskning av aktiekapitalet skall anmälas för registrering inom fyra månader från beslutet.

Om någon anmälan för registrering av beslut om minskning inte har gjorts inom den tid som anges i första stycket eller om Patent- och registreringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering, förfaller beslutet. Detsamma gäller beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet minskas.

Förlusttäckning

15 § Skall minskningsbeloppet användas för förlusttäckning, är aktiekapitalet minskat när beslutet registrerats.

Återbetalning till aktieägarna m.m.

16 § Skall minskningsbeloppet helt eller delvis användas för avsättning till fritt eget kapital eller återbetalning till aktieägarna, får bolaget inte verkställa minskningsbeslutet utan Patent- och registreringsverkets eller, i tvistiga fall, rättens tillstånd. Tillstånd behövs dock inte om bolaget samtidigt vidtar åtgärder som medför att varken bolagets bundna egna kapital eller dess aktiekapital minskar till följd av minskningsbeslutet.

I fall då tillstånd krävs skall bolaget skriftligen underrätta sina kända borgenärer om minskningsbeslutet. Underrättelserna skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet samt uppgift om borgenärernas rätt enligt 19 § att motsätta sig att beslutet verkställs.

Borgenärerna behöver inte underrättas om bolagets revisorer skriftligen uttalar att de inte har funnit att minskningen medför någon fara för borgenärerna. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenär, vars anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.

Ansökan om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet

17 § Bolaget skall ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet enligt 16 §. Ansökan skall göras hos Patent- och registreringsverket.

Den skall ges in inom två månader efter det att minskningsbeslutet registrerats.

Till ansökan skall i förekommande fall fogas ett intyg från bolagets styrelse eller verkställande direktör om att bolagets kända borgenärer har underrättats enligt 16 § andra stycket. Om bolaget inte fogat ett sådant intyg till ansökan, skall Patent- och registreringsverket förelägga bolaget att avhjälpa bristen. Underlåter bolaget detta, skall ansökan avvisas.

Kallelse på bolagets borgenärer

18 § Patent- och registreringsverket skall kalla bolagets borgenärer, med föreläggande för den som vill bestrida ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta vid påföljd att han annars anses ha medgivit ansökan.

Patent- och registreringsverket skall dock inte kalla borgenär, vars anspråk avser en fordran på lön eller någon annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.

Genom Patent- och registreringsverkets försorg skall kallelsen skyndsamt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Patent- och registreringsverket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den region där bolaget skall ha sitt säte.

Patent- och registreringsverkets tillstånd till minskning av aktiekapitalet

19 § Om en borgenär som har blivit kallad enligt 18 § bestrider ansökan inom förelagd tid, skall Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till rätten i den ort där bolagets styrelse skall ha sitt säte. Har sådant bestridande inte gjorts, skall Patent- och registreringsverket lämna bolaget tillstånd att verkställa minskningsbeslutet.

Rättens tillstånd till minskning av aktiekapitalet

20 § Om ett ärende om tillstånd till verkställande av minskningsbeslut har överlämnats till rätten, skall tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har bestritt ansökan har fått full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall skall ansökan avslås.

Rätten skall underrätta Patent- och registreringsverket om lagakraftvunnet beslut som meddelats med anledning av ansökan.

Registrering

21 § Om ansökan enligt 17 § bifallits, är aktiekapitalet minskat när beslutet registrerats.

Minskningsbeslutet förfaller

22 § Om någon ansökan enligt 17 § om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Patent- och registreringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit en sådan ansökan eller vägrat registrering, förfaller beslutet. Detsamma gäller beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet sätts ned.

Minskning av aktiekapitalet enligt förbehåll i bolagsordningen

Inlösenförbehåll

23 § I aktiebolag, vars aktiekapital kan utan ändring av bolagsordningen bestämmas till ett lägre eller högre belopp, kan i bolagsordningen tas in förbehåll att aktiekapitalet kan minskas genom inlösen av aktier (inlösenförbehåll). Förbehållet får inte utformas så att aktiekapitalet kan minskas under minimikapitalet.

Ett inlösenförbehåll skall ange dels ordningen för inlösen, dels inlösenbeloppet eller grunderna för dess beräkning.

Om förbehållet införs genom ändring av bolagsordningen, får det endast avse aktier som kan tecknas eller ges ut efter det att ändringen registrerats.

Majoritetskrav

24 § Vid beslut om minskning av aktiekapitalet enligt inlösenförbehåll gäller 6 kap. 30 §.

Tillstånd till minskning av aktiekapitalet

25 § Bestämmelserna i 17–22 §§ tillämpas också vid minskning av aktiekapitalet enligt inlösenförbehåll.

Tillstånd till minskning behövs dock inte, om denna

1. genomförs genom inlösen med ett sammanlagt belopp som inte överstiger vad som är disponibelt enligt 14 kap. 3 § första stycket, och

2. ett belopp som motsvarar minskningsbeloppet avsätts till reservfonden.

Registrering

26 § I fall som avses i 25 § andra stycket skall bolaget, när beslut har fattats om inlösen av aktier och avsättning till reservfonden, genast anmäla detta för registrering.

När registrering har skett är aktiekapitalet minskat med de inlösta aktiernas sammanlagda andel av aktiekapitalet.

Minskning av reservfond

Minskningsändamål

27 § Minskning av reserfond får ske för

1. täckning av förlust, om förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital,

2. ökning av aktiekapitalet genom fondemission, samt

3. annat ändamål, om Patent- och registreringsverket eller rätten med motsvarande tillämpning av 16 § ger tillstånd till minskningen.

Beslutsordning

28 § Beslut om minskning av reservfond fattas av bolagsstämman.

18 kap. Lån från bolaget till aktieägare m.fl.

Lån till aktieägare, styrelseledamot, verkställande direktör m.fl.

1 § Ett aktiebolag får lämna penninglån till den som äger aktier i eller är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller i annat bolag i samma koncern endast under förutsättning att det därefter finns full täckning för det bundna egna kapitalet. Detsamma gäller i fråga om penninglån till

1. make eller sambo till gäldenären,

2. omyndigt barn som står under gäldenärens vårdnad, eller

3. juridisk person över vilken någon som avses i 1 eller 2, ensam eller tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande inflytande.

Ett aktiebolag får ställa säkerhet för lån till person som avses i första stycket endast under förutsättning att det därefter finns full täckning för det bundna egna kapitalet.

Även om hinder inte möter enligt första eller andra stycket får ett aktiebolag lämna penninglån eller ställa säkerhet för lån till person som avses i första stycket endast i den mån det med hänsyn till bolagets

konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt framstår som försvarligt. Därvid skall särskilt beaktas de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet.

Beräkningen enligt första och andra styckena av täckningen för det bundna egna kapitalet sker enligt den senast fastställda balansräkningen med den justeringen att samtliga enligt förevarande paragraf lämnade lån och säkerheter skall behandlas som fordringar utan värde respektive som bolagets skulder.

2 § Trots vad som sägs i 1 § får ett aktiebolag lämna penninglån eller ställa säkerhet om

1. gäldenären är kommun eller landstingskommun,

2. gäldenären är företag i koncern i vilken det långivande bolaget ingår,

3. lånet är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse och lämnas av affärsmässiga skäl, eller

4. gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i 1 § första stycket 1–3 är aktieägare i bolaget och det sammanlagda aktieinnehavet inte uppgår till en procent av aktiekapitalet.

Med koncern som avses i första stycket 2 likställs en företagsgrupp av motsvarande slag i vilken moderföretaget är

1. en svensk juridisk person som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078), eller

2. en motsvarande utländsk juridisk person med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

3 § Som aktieinnehav enligt 1 och 2 §§ räknas inte innehav i en värdepappersfond.

Lån till förvärv av aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern

4 § Aktiebolag får inte ge förskott, lämna lån eller ställa säkerhet för lån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person skall förvärva aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern. Med närstående person avses

1. make eller sambo till gäldenären,

2. omyndigt barn som står under gäldenärens vårdnad, eller

3. juridisk person över vilken någon som avses i 1 eller 2, ensam eller tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande inflytande.

5 § Är gäldenären anställd i bolaget eller i ett annat bolag i samma koncern gäller inte förbudet mot förskott, lån eller säkerhet i 4 §, om

1. värdet av det erbjudna förskottet, lånebeloppet eller säkerheten, jämte tidigare förskott, lån och säkerheter enligt denna paragraf från bolaget eller annat bolag i samma koncern inte överstiger ett belopp som motsvarar två gånger gällande prisbasbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, och

2. erbjudandet riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget samt, i fråga om förskott eller lån, innebär att det erbjudna beloppet skall återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar.

Förskott, lån eller säkerhet enligt första stycket får inte lämnas, om det, efter avdrag för sammanlagda beloppet av sådana förskott, lån och säkerheter, inte finns full täckning för det bundna egna kapitalet.

6 § Som aktieförvärv eller aktieinnehav enligt 4 eller 5 § räknas inte förvärv eller innehav i en värdepappersfond.

7 § I fråga om förskott, lån eller säkerhet för förvärv av aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern får skattemyndigheten på ansökan av bolaget medge undantag från 4 § om det behövs på grund av särskilda omständigheter. Vid förvärv av aktier i det bolag som lämnar förskott eller lån eller ställer säkerhet får dock sådant undantag medges endast om bolaget är ett privat aktiebolag.

För aktiebolag som står under Finansinspektionens tillsyn prövas frågor om undantag enligt första stycket av inspektionen.

8 § Bolagets kända borgenärer skall höras över en ansökan som avses i 7 §. Det behöver dock inte ske, om borgenärernas ställning uppenbarligen inte påverkas av att ansökan bifalls. Om en borgenär begär det, skall hans fordran betalas eller betryggande säkerhet ställas för den innan ansökan får bifallas.

9 § Sådana förskott, lån och säkerheter som lämnats med stöd av undantag som meddelats enligt 7 § skall tas upp i en av styrelsen och verkställande direktören för varje räkenskapsår upprättad förteckning, såvida inte tillståndsmyndigheten särskilt föreskrivit att förskottet, lånet eller säkerheten inte behöver tas upp i en sådan förteckning. Förteckningen skall avse dels under räkenskapsåret tillkomna, dels från tidigare räkenskapsår kvarstående förskott, lån och säkerheter. I förteckningen skall anges namnet på de personer till vilka förskott eller lån lämnats eller för vilka säkerhet ställts.

Bolaget skall bevara en förteckning som avses i första stycket under minst tio år efter utgången av det räkenskapsår till vilket förteckningen hänför sig.

Rättsföljderna vid olagligt lämnande av lån eller ställande av säkerhet

10 § Har ett aktiebolag lämnat lån i strid med bestämmelserna i detta kapitel skall lånet genast återbetalas om bolaget visar att motparten insåg eller bort inse att det var olagligt. Har säkerhet ställts i strid med bestämmelserna i detta kapitel gäller rättshandlingen inte mot bolaget om bolaget visar att mottagaren av säkerheten insåg eller bort inse att den var olaglig.

19 kap. Inlösen av minoritetsaktier

Förutsättningar för inlösen

1 § Äger en aktieägare (majoritetsaktieägaren) ensam eller tillsammans med dotterföretag mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag, har han rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in återstående aktier.

Den vars aktier kan lösas in har rätt att få sina aktier inlösta av majoritetsaktieägaren.

2 § En majoritetsaktieägare som utnyttjar sin rätt enligt 1 § att lösa in återstående aktier i bolaget har rätt att också lösa in teckningsoptioner och konvertibler som bolaget givit ut. Innehavare av sådan teckningsoption eller konvertibel har rätt att få denna inlöst av majoritetsaktieägaren, även om denne inte utnyttjar sin rätt till inlösen av aktier.

Om teckningsoptionen emitterats tillsammans med en skuldförbindelse, omfattar inlösenrätten också skuldförbindelsen under förutsättning att denna och teckningsoptionen befinner sig i samma ägares hand.

Har majoritetsaktieägaren enligt 7 § begärt att tvist om inlösen skall hänskjutas till skiljemän, får teckningsoptionerna eller konvertiblerna inte utnyttjas för teckning eller konvertering förrän inlösentvisten avslutats genom lagakraftägande dom eller beslut.

Bestämmelserna i första stycket skall dock inte tillämpas, om annat föreskrivits i emissionsvillkor som avses i 12 kap. 6 § första stycket 6 eller 8 § första stycket 6.

Lösenbeloppet

3 § Om frågan om lösenbeloppet för aktie som skall lösas in enligt detta kapitel är tvistig, skall lösenbeloppet bestämmas med tillämpning av 4 §.

4 § Lösenbeloppet för aktie skall bestämmas så, att det motsvarar det pris för aktien som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. För aktie som är föremål för handel vid börs eller auktoriserad marknadsplats skall lösenbeloppet motsvara det noterade värdet, om inte särskilda skäl föranleder något annat. Lösenbeloppet skall bestämmas efter aktiens värde en dag som inte infaller senare än den dag någon av parterna hänsköt tvisten till prövning av skiljemän.

Har ett yrkande om inlösen av aktie enligt detta kapitel föregåtts av ett offentligt erbjudande att förvärva samtliga aktier som budgivaren inte redan innehar och har detta erbjudande antagits av ägare till mer än nio tiondelar av de med erbjudandet avsedda aktierna, skall lösenbeloppet motsvara det erbjudna vederlaget, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

5 § Aktieägare har rätt till ränta på lösenbeloppet från den dag någon av parterna hänsköt tvisten till prövning av skiljemän till dess att lösenbeloppet fastställs genom lagakraftägande dom. Räntan skall motsvara den av Riksgäldskontoret fastställda, vid varje tid gällande statslåneräntan.

Prövning av inlösentvist

6 § En tvist om huruvida rätt eller skyldighet till inlösen föreligger eller om lösenbeloppet, skall prövas av tre skiljemän. Om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel, gäller i fråga om skiljemännen och förfarandet inför dem i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i lagen (1999:116) om skiljeförfarande.

Om talan mot skiljedomen finns bestämmelser i 20 §.

Särskilda bestämmelser om förfarandet när majoritetsaktieägare hänskjutit tvisten till prövning av skiljemän

7 § Om en majoritetsaktieägare vill lösa in aktier i ett bolag enligt 1 § och överenskommelse om detta inte kan träffas, skall han hos bolagets styrelse skriftligen begära att tvisten hänskjuts till skiljemän och uppge sin skiljeman. Bolagets styrelse skall genast efter en begäran enligt

första stycket genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de tidningar som styrelsen bestämmer anmoda aktieägare, mot vilka lösningsanspråket riktas, att skriftligen uppge sin skiljeman till bolaget senast två veckor från kungörelsen. Anmodan skall även genom brev sändas till varje sådan aktieägare, om hans postadress är känd för bolaget.

Har majoritetsaktieägaren hänskjutit såväl en tvist om inlösen av aktier som en sådan tvist avseende konvertibler eller teckningsoptioner till prövning av skiljemän, skall tvisterna handläggas i samma skiljeförfarande.

8 § Har inte samtliga i aktieboken införda aktieägare, mot vilka lösningsanspråket riktas, inom föreskriven tid uppgivit en gemensam skiljeman, skall bolaget hos rätten i den ort där styrelsen har sitt säte begära förordnande av god man. Rätten skall skyndsamt pröva bolagets begäran. Den gode mannen skall utse en gemensam skiljeman för aktieägarna och underrätta bolagets styrelse om vem som utsetts.

9 § Den gode mannen skall i tvisten bevaka frånvarande aktieägares rätt. Utöver vad som särskilt anges i denna lag, gäller om den gode mannens behörighet vad som föreskrivs i 12 kap. 14 § första stycket 2– 6 rättegångsbalken.

10 § Sedan skiljemännen utsetts, skall de anmoda de aktieägare som själva önskar föra sin talan, att inom två veckor anmäla detta till skiljenämndens ordförande. I fråga om denna anmodan skall 7 § andra stycket tillämpas.

11 § Prövas en tvist om inlösen enligt 1 § av skiljemän eller domstol och är parterna överens om att lösningsrätt föreligger eller förklaras genom lagakraftvunnen dom att sådan rätt är för handen utan att lösenbeloppet samtidigt fastställs, är ägarna till de aktier som skall lösas in skyldiga att till majoritetsaktieägaren överlämna sina aktiebrev med påskrift om överlåtelse eller, när det är fråga om aktier i avstämningsbolag, att låta majoritetsaktieägaren registreras som ägare till aktierna enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller endast under förutsättning att majoritetsaktieägaren ställer av skiljemännen eller, om tvisten prövas av domstol, av domstolen godkänd säkerhet för kommande lösenbelopp jämte ränta.

Mot beslut i fråga om godkännande av säkerhet enligt andra stycket får talan inte föras.

12 § När aktieägare på grund av 11 § första stycket överlämnar aktiebrev till majoritetsaktieägaren, är denne skyldig att till aktieägaren lämna ett skriftligt bevis om aktieägarens rätt till kommande lösenbelopp jämte ränta (lösenbevis). Av lösenbeviset skall framgå att det utställts av majoritetsaktieägaren, den betalningsberättigade aktieägarens namn samt det antal aktier, i förekommande fall med angivande av aktieslag, för vilka han är berättigad att uppbära lösenbelopp.

I avstämningsbolag är majoritetsaktieägaren, när han på grund av

11 § första stycket registreras som ägare till aktier, skyldig att i enlighet med lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument låta registrera aktieägarens rätt till kommande lösenbelopp jämte ränta.

13 § Har aktiebrev eller lösenbevis inte överlämnats till majoritetsaktieägaren inom en månad från den dag dom avseende lösenbeloppet vann laga kraft eller är, i fråga om avstämningsbolag, aktieägare i sådant bolag okänd, skall majoritetsaktieägaren utan dröjsmål låta nedsätta lösenbeloppet för sådan aktie eller för aktie som avses med sådant lösenbevis enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Därvid får förbehåll om rätt att återta det nedsatta beloppet inte göras.

I avstämningsbolag är majoritetsaktieägaren, när dom avseende lösenbelopp vunnit laga kraft, skyldig att betala ut lösenbeloppet till den som enligt 17 § andra stycket har rätt till betalning.

14 § Om säkerhet ställts enligt 11 § eller nedsättning skett enligt 13 §, är majoritetsaktieägaren ägare till aktierna. Innan aktiebreven i ett bolag överlämnats till majoritetsaktieägaren medför aktiebreven i sådant fall endast rätt för innehavaren att mot överlämnande av aktiebreven till majoritetsaktieägaren eller länsstyrelsen få ut lösenbeloppet jämte ränta.

15 § Har aktiebrev inte överlämnats inom en månad från det att majoritetsaktieägaren blivit ägare till aktien, får nytt aktiebrev utfärdas till majoritetsaktieägaren. Det nya aktiebrevet skall innehålla uppgift om att det ersätter äldre brev. Om det äldre aktiebrevet därefter överlämnas till majoritetsaktieägaren, skall det överlämnas till bolaget för att makuleras.

Aktier i avstämningsbolag skall i fall som avses i 14 § första meningen på begäran av majoritetsaktieägaren registreras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Dom i inlösentvist

16 § Är frågan om majoritetsaktieägarens rätt eller skyldighet till inlösen tvistig, får skiljemännen på yrkande av part eller den gode mannen avgöra frågan genom särskild skiljedom.

17 §

Dom avseende lösenbeloppet skall fastställa vad majoritets-

aktieägaren skall betala för varje aktie som skall lösas in. I domen skall majoritetsaktieägaren förpliktas att till den som överlämnar aktiebrev med påskrift om överlåtelse eller överlämnar lösenbevis utge det lösenbelopp som följer av aktiebrevet eller lösenbeviset jämte ränta.

I avstämningsbolag skall betalningsförpliktelsen gälla i förhållande till den som enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument är

1. registrerad som ägare till aktierna, eller

2. antecknad på konto i avstämningsregister som berättigad till lösenbeloppet.

Återkallelse av talan

18 § Om majoritetsaktieägaren återkallar sin talan om inlösen sedan den gode mannen eller aktieägare gått i svaromål, är majoritetsaktieägaren ändå skyldig att på yrkande av den som gått i svaromål lösa in dennes eller, om yrkandet framställts av den gode mannen, frånvarande aktieägares aktier. Detsamma gäller om majoritetsaktieägaren sedan aktieägare eller den gode mannen gått i svaromål underrättar skiljemännen eller, om tvisten prövas av domstol, domstolen att han överlåtit aktier i sådan omfattning att han inte längre är berättigad till inlösen enligt 1 §. I sistnämnda fall får dock yrkande om inlösen framställas endast beträffande aktie som ägdes av någon annan än majoritetsaktieägaren eller dotterföretag till denne den dag majoritetsaktieägaren begärde att tvisten skulle hänskjutas till prövning av skiljemän.

Om majoritetsaktieägaren har ställt säkerhet enligt 11 §, får han inte därefter återkalla sin talan.

Har någon annan än majoritetsaktieägaren hänskjutit tvisten till prövning av skiljemän och återkallar han sin talan, skall tvisten ändå prövas om majoritetsaktieägaren yrkar det.

Kostnaderna för skiljeförfarandet

19 § Kostnaderna för skiljeförfarandet skall bäras av majoritetsaktieägaren, om inte skiljemännen på särskilda skäl ålägger någon annan

aktieägare att helt eller delvis svara för dessa kostnader. Som kostnad för skiljeförfarandet anses även ersättning till den gode mannen för arbete och kostnader. Beträffande aktieägares kostnader gäller 18 kap. 8 § rättegångsbalken. I ett bolag vars aktier är noterad vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad, har dock aktieägare inte rätt till ersättning för sina kostnader om det noterade värdet av hans aktier inte översteg ett prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring den dag tvisten hänsköts till prövning av skiljemän.

Klander av skiljedom

20 § Part eller god man som är missnöjd med skiljedomen har rätt att väcka talan i Svea hovrätt inom sextio dagar från det han fick del av skiljedomen i original eller bestyrkt kopia.

Prövningstillstånd krävs för att Högsta domstolen skall pröva hovrättens dom eller slutliga beslut.

Rättegångskostnader i Svea hovrätt och Högsta domstolen

21 § I högre rätt svarar majoritetsaktieägaren för sina egna kostnader och för kostnader som uppkommit för motpart eller god man genom att majoritetsaktieägaren fullföljt talan, om inte annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. I övrigt gäller 18 kap. rättegångsbalken beträffande skyldigheten att svara för kostnader i högre rätt.

Särskilda bestämmelser om inlösen av teckningsoptioner och konvertibler

22 § I tvist om inlösen av teckningsoptioner eller konvertibler skall 3– 7, 10 och 13–21 §§ tillämpas.

Om en tvist om inlösen avser såväl aktier som teckningsoptioner eller konvertibler och god man har förordnats enligt 8 §, är denne behörig att också företräda frånvarande innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler.

20 kap. Fusion

Absorption och kombination

Vad en fusion innebär m.m.

1 § Ett aktiebolags samtliga tillgångar och skulder kan övertas av ett annat aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det överlåtande bolaget i form av aktier i det övertagande bolaget varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation (fusion). Som fusionsvederlag får också lämnas pengar.

Fusion kan ske

1. mellan det övertagande bolaget på ena sidan och ett eller flera överlåtande bolag på den andra (absorption), eller

2. mellan två eller flera överlåtande bolag genom att de bildar ett nytt, övertagande bolag (kombination).

Fusion får ske endast om bolagen har samma redovisningsvaluta.

Fusion när det överlåtande bolaget gått i likvidation

2 § Fusion får ske även om överlåtande bolag har gått i likvidation, under förutsättning att skifte av bolagets tillgångar inte har påbörjats.

I fall som avses i första stycket skall likvidatorerna, när en fusionsplan har upprättats enligt 4 §, avge slutredovisning över sin förvaltning. Slutredovisningen skall, sedan fusionsplanen har blivit gällande i bolaget, läggas fram på bolagsstämma. För slutredovisningen och dess granskning gäller i övrigt vad som föreskrivs i 22 kap. 38 §.

Likvidationen skall anses avslutad när anmälan enligt 18 § har registrerats eller registrering enligt 27 § har skett.

3 § Innehavare av teckningsoptioner, konvertibler, kapitalandelsbevis, vinstandelsbevis eller andra värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande bolag skall i det övertagande bolaget ha minst motsvarande rättigheter som i det överlåtande bolaget, om de inte enligt fusionsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av det övertagande bolaget.

Fusionsplan

4 § Styrelserna för överlåtande och, vid absorption, övertagande bolag skall upprätta en gemensam, dagtecknad fusionsplan. Planen skall undertecknas av styrelsen i vart och ett av bolagen. I planen skall det för varje bolag anges

1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

2. hur många aktier i det övertagande bolaget som skall lämnas för ett angivet antal aktier i överlåtande bolag samt vilken kontant ersättning som skall lämnas som fusionsvederlag,

3. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet av fusionsvederlaget,

4. från vilken tid och på vilka villkor de aktier som lämnas som fusionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

5. den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,

6. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma innehavare av aktier, skuldebrev och andra värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,

7. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen skall lämnas till en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en revisor i överlåtande eller övertagande bolag.

Till fusionsplanen skall fogas

1. en kopia av bolagens årsredovisningar för de senaste tre räkenskapsåren samt

2. uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap.3 och 4 §§årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, 9 kap. 3 § 3 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, om fusionsplanen har upprättats senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader innan fusionsplanen upprättas.

5 § Vid kombination tjänar fusionsplanen som stiftelseurkund för det övertagande bolaget. Planen skall då innehålla en bolagsordning för det övertagande bolaget och ange

1. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare, revisor, revisorssuppleant, allmän granskare och särskild delgivningsmottagare, samt

2. hur bolagets firma tecknas.

6 § I fusionsplanen skall lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för bolagen. Av redogörelsen skall framgå hur fusionsvederlaget har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som därvid har

beaktats. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.

Revisors granskning av fusionsplanen

7 § Fusionsplanen skall granskas av en auktoriserad eller godkänd revisor. Granskningen skall vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. Revisorn skall för varje bolag avge skriftligt yttrande över sin granskning. Av yttrandena skall framgå huruvida fusionsvederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. Därvid skall anges vilken eller vilka metoder som har använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder, resultatet av de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av värdet på vart och ett av bolagen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.

I yttrandena skall särskilt anges,

1. vid absorption, om revisorn vid sin granskning har funnit att fusionen medför fara för att borgenärerna i det övertagande bolaget inte skall få sina fordringar betalda, och

2. vid kombination, huruvida de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.

Revisorns yttranden skall fogas till fusionsplanen.

8 § Styrelsen, verkställande direktören och revisorerna i de bolag som skall delta i fusionen skall ge den revisor som skall verkställa granskning som avses i 7 § tillfälle att utföra sådan granskning i den omfattning denne finner det nödvändigt. De skall också lämna de upplysningar och den hjälp som begärs.

Registrering av fusionsplanen

9 § Inom en månad från upprättandet av fusionsplanen skall det övertagande bolaget eller, vid kombination, det äldsta av de överlåtande bolagen ge in planen med därtill fogade handlingar till Patent- och registreringsverket för registrering. Uppgift om registreringen skall enligt 24 kap. 4 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.

Bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen

10 § Fusionsplanen skall underställas bolagsstämman i samtliga överlåtande bolag.

Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i det övertagande bolaget begär det, skall fusionsplanen även underställas bolagsstämman i det övertagande bolaget. En sådan begäran skall göras inom två veckor från det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts enligt 24 kap. 4 §.

Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga fusionerande aktiebolag är privata aktiebolag, tidigast två veckor efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts.

Innan bolagsstämman fattar beslut, skall fusionsplanen med därtill fogade handlingar ha hållits tillgänglig för aktieägarna under minst en månad efter kungörandet eller, om samtliga fusionerande aktiebolag är privata aktiebolag, minst en vecka efter kungörandet. Tillhandahållandet skall ske hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. En kopia av planen och därtill fogade handlingar skall genast och utan kostnad sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Om fusionsplanen inte godkänns i sin helhet av samtliga bolag, är frågan om fusionen förfallen.

11 § Bolagsstämmans beslut om godkännande av fusionsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.

Om ett överlåtande bolag är ett publikt aktiebolag och det övertagande bolaget är ett privat aktiebolag, är det publika aktiebolagets beslut om godkännande av fusionsplanen giltigt endast om det har biträtts av samtliga på bolagsstämman närvarande aktieägare företrädande nio tiondelar av aktierna.

Om fusionsplanen innebär att rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier rubbas, är beslutet om godkännande av planen giltigt endast om det har biträtts av samtliga vid bolagsstämman närvarande aktieägare företrädande nio tiondelar av aktierna. I följande fall räcker det dock för giltigt beslut att det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna, nämligen om

1. den planerade fusionen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt och samtycke till fusionen lämnas av samtliga vid bolagsstämman närvarande ägare av sådana aktier och dessa ägare tillsammans företräder minst nio tiondelar av alla sålunda berörda aktier, eller

2. den planerade fusionen försämrar endast helt aktieslags rätt och ägare till hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de vid bolagsstämman företrädda aktierna av detta slag samtycker till fusionen.

Underrättelse av bolagets kända borgenärer

12 § När fusionsplanen har godkänts av bolagen skall vart och ett av dem skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättelserna skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt enligt 15 § att motsätta sig att fusionsplanen verkställs.

Borgenärerna i det övertagande bolaget behöver inte underrättas, om revisorerna i yttrande över fusionsplanen har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

13 § Det övertagande bolaget eller, vid kombination, det äldsta av de överlåtande bolagen skall ansöka om tillstånd att verkställa planen.

Ansökan skall göras hos Patent- och registreringsverket. Den skall ges in inom en månad efter det att fusionsplanen godkänts i samtliga bolag och senast två år efter det att uppgift om fusionsplanens registrering kungjorts enligt 9 §.

Till ansökan skall fogas

1. två kopior av protokollet från bolagsstämma som avses i 10 §,

2. en kopia av fusionsplanen, och

3. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 12 §.

Om sökanden inte fogat de handlingar som anges i andra stycket till ansökan, skall Patent- och registreringsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, skall ansökan avvisas.

Patent- och registreringsverkets prövning av ansökan

14 § Patent- och registreringsverket skall avslå en ansökan enligt 13 § om

1. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen, eller

2. det, vid kombination, inte av fusionsplanen framgår att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.

Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Patent- och registreringsverket förklara tillståndsfrågan vilande under högst sex månader.

Kallelse på bolagens borgenärer

15 § Om Patent- och registreringsverket finner att det inte finns något hinder mot ansökan enligt 14 § skall den kalla bolagens borgenärer.

Patent- och registreringsverket skall dock inte kalla borgenärerna i det övertagande bolaget om revisor i yttrande över fusionsplanen enligt 7 § har uttalat att han inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller skall Patent- och registreringsverket kalla de borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970: 979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.

Kallelsen skall innehålla föreläggande för den som vill bestrida ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta vid påföljd att han annars anses ha medgivit ansökan.

Genom Patent- och registreringsverkets försorg skall kallelsen skyndsamt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Patent- och registreringsverket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i regionen där bolagen har sitt säte.

16 § Om en borgenär som har blivit kallad enligt 15 § bestrider ansökan inom förelagd tid, skall Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till rätten i den ort där styrelsen i det övertagande bolaget skall ha sitt säte. Har sådant bestridande inte gjorts, skall

Patent- och registreringsverket lämna bolagen tillstånd att verkställa fusionsplanen.

17 § Om ett ärende om tillstånd till verkställande av fusionsplan har överlämnats till rätten, skall tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har bestritt ansökan har fått full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall skall ansökan avslås.

Registrering av fusionen

18 § Styrelsen för det övertagande bolaget skall anmäla fusionen för registrering. Därvid skall styrelsen även för registrering anmäla, vid absorption, aktiekapitalets ökning och, vid kombination, vilka som utsetts till styrelseledamöter och revisorer.

Anmälan ersätter teckningen av aktierna och skall göras senast två månader från Patent- och registreringsverkets tillstånd till verkställighet av fusionsplanen eller, när tillstånd meddelats av rätten, senast två månader från det att rättens beslut har vunnit laga kraft. Till anmälan skall fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att överlåtande bolags tillgångar har överlämnats till det övertagande bolaget.

Fusionens rättsverkningar

19 § När en anmälan enligt 18 § har registrerats, är överlåtande bolag upplöst. Överlåtande bolags tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 26 kap. 1–3 §§ övergår samtidigt till det övertagande bolaget och aktieägare i överlåtande bolag blir, om aktier ingår i fusionsvederlaget, aktieägare i det övertagande bolaget.

Trots vad som sägs i första stycket kan ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i ett överlåtande bolag hos styrelsen begära att det hålls bolagsstämma för behandling av fråga om talan enligt 26 kap. 7 §. Därvid skall 6 kap. 13 § andra stycket tillämpas. Om sådan talan väcks, gäller 22 kap. 43 § i tillämpliga delar.

Frågan om fusion förfaller

20 § Om någon ansökan enligt 13 § om tillstånd att verkställa fusionsplanen eller om någon anmälan enligt 18 § för registrering av fusionen inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Patent- och registreringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit en sådan ansökan eller anmälan eller vägrat registrering, förfaller fusionsbeslutet.

Absorption av helägt dotterbolag

Fusionsplan

21 § Om ett moderbolag äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan bolagens styrelser, fatta beslut om att dotterbolaget skall gå upp i moderbolaget. De skall därvid upprätta en fusionsplan. Planen skall för vart och ett av bolagen ange

1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

2. den planerade tidpunkten för dotterbolagets upplösning,

3. vilka rättigheter i moderbolaget som skall tillkomma innehavare av skuldebrev och andra värdepapper med särskilda rättigheter i dotterbolaget eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,

4. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen skall lämnas till en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en revisor.

I fusionsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömande av fusionens lämplighet för bolagen.

Fusion får ske endast om bolagen har samma redovisningsvaluta.

Revisors granskning av fusionsplanen

22 § Fusionsplanen skall granskas av en auktoriserad eller godkänd revisor. Granskningen skall vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. Vid granskningen gäller bestämmelserna i 7 §.

Revisorn skall för vart och ett av bolagen lämna skriftligt yttrande över sin granskning. I yttrandet skall revisorn särskilt ange om han vid sin granskning har funnit att fusionen medför någon fara för att borgenärerna i moderbolaget inte skall få sina fordringar betalda.

Revisorns yttranden skall fogas till fusionsplanen.

Registrering av fusionsplanen

23 § Inom en månad från upprättandet av fusionsplanen skall moderbolaget ge in planen med därtill fogade yttranden till Patent- och registreringsverket för registrering. Uppgift om registreringen skall enligt 24 kap. 4 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.

Bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen

24 § Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i moderbolaget begär det, skall fusionsplanen underställas bolagsstämman i detta bolag. En sådan begäran skall framställas inom två veckor från det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts enligt 24 kap. 4 §.

Bestämmelserna i 10 § tredje och fjärde styckena samt 11 § första stycket skall tillämpas.

Underrättelse av bolagets kända borgenärer

25 § Skall fusionsplanen inte underställas bolagsstämman i moderbolaget enligt 24 § eller har planen godkänts av bolagsstämman åligger det vart och ett av bolagen att skriftligen underrätta sina kända borgenärer om att planen blivit gällande. Därvid tillämpas bestämmelserna i 12 §.

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

26 § Tidigast en och senast två månader efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts skall moderbolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan skall göras hos Patent- och registreringsverket.

Till ansökan skall fogas

1. en kopia av fusionsplanen,

2. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer underrättats enligt 12 §.

Vid handläggningen av tillståndsärendet gäller bestämmelserna i 13 § tredje stycket samt 15–17 §§. Därvid skall vad som sägs om överlåtande bolag avse dotterbolag och vad som sägs om övertagande bolag avse moderbolag.

Fusionens rättsverkningar

27 § När Patent- och registreringsverket har registrerat beslutet om tillstånd att verkställa fusionsplanen, är dotterbolaget upplöst.

Frågan om fusion förfaller

28 § Om någon ansökan enligt 26 § om tillstånd att verkställa fusionsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Patent- och registreringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit en sådan ansökan eller vägrat registrering, förfaller fusionsbeslutet.

Ogiltighet

29 § Talan om upphävande av stämmobeslut om godkännande av fusionsplan skall i fall som avses i 6 kap. 44 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

Om rätten genom lagakraftvunnet avgörande bifallit en talan om upphävande av stämmobeslut om godkännande av fusionsplan, skall fusionen gå åter även om överlåtande bolag har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på det övertagande bolagets vägnar sedan överlåtande bolag upplösts men innan rättens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, svarar de överlåtande bolagen och, vid absorption, det övertagande bolaget solidariskt.

21 kap. Fission

Vad en fission innebär m.m.

1 § Ett aktiebolags samtliga tillgångar och skulder kan övertas av två eller flera aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det överlåtande bolaget i form av aktier i de övertagande bolagen eller något av dem, varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation (fission). Som fissionsvederlag får också lämnas pengar.

Bestämmelserna i detta kapitel om fission får tillämpas också när ett aktiebolag överlåter tillgångar och skulder på ett eller flera andra aktiebolag utan att det överlåtande bolaget upplöses.

Fission när det överlåtande bolaget gått i likvidation

2 § Fission får ske även om det överlåtande bolaget har gått i likvidation, under förutsättning att skifte av bolagets tillgångar inte har påbörjats.

I fall som avses i första stycket skall likvidatorerna, när en fissionsplan har upprättats enligt 4 §, avge slutredovisning över sin förvaltning. Slutredovisningen skall, sedan fissionsplanen har blivit gällande i bolaget, framläggas på bolagsstämma. För slutredovisningen och dess granskning gäller i övrigt vad som föreskrivs i 22 kap. 38 §.

Likvidationen skall anses avslutad när anmälan enligt 19 § har registrerats.

Övertagande bolags betalningsansvar

3 § För skuld i det överlåtande bolaget som enligt fissionsplanen överförts till övertagande bolag svarar det senare bolaget utan begränsning.

Förmår det övertagande bolaget inte betala skulden, svarar de övriga övertagande bolagen solidariskt för skulden, dock högst med ett belopp som för varje bolag motsvarar den nettobehållning som tilldelats bolaget i fissionen.

Innehavare av teckningsoptioner, konvertibler, kapitalandelsbevis, vinstandelsbevis eller andra värdepapper med särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget skall i övertagande bolag ha minst motsvarande rättigheter som i det överlåtande bolaget, om de inte enligt fissionsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av det övertagande bolaget

Fissionsplan

4 § Styrelserna för det överlåtande och de övertagande bolagen skall upprätta en gemensam, dagtecknad fissionsplan. Planen skall undertecknas av styrelsen i vart och ett av bolagen. I planen skall det för varje bolag anges

1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen för de övertagande bolagen skall ha sitt säte,

2. en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som skall överföras till vart och ett av de övertagande bolagen,

3. hur många aktier i övertagande bolag som skall lämnas för ett angivet antal aktier i det överlåtande bolaget samt vilken kontant ersättning som skall lämnas som fissionsvederlag,

4. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet av fissionsvederlaget,

5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas såsom fissionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

6. den planerade tidpunkten för det överlåtande bolagets upplösning,

7. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma innehavare av aktier, skuldebrev och andra värdepapper med särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,

8. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fissionen skall lämnas till en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en revisor i det överlåtande eller i något övertagande bolag.

Till fissionsplanen skall fogas

1. en kopia av bolagens årsredovisningar för de senaste tre räkenskapsåren, samt

2. uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap.3 och 4 §§årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, 9 kap. 3 § 3 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, om fissionsplanen har upprättats senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader innan fissionsplanen upprättas.

5 § Skall de övertagande bolagen eller något av dem bildas i samband med fissionen, tjänar fissionsplanen som stiftelseurkund bolaget.

Planen skall då innehålla en bolagsordning för det övertagande bolaget och ange

1. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare, revisor, revisorssuppleant, allmän granskare och särskild delgivningsmottagare, samt

2. hur bolagets firma tecknas.

6 § I fissionsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fissionens lämplighet för bolagen. Av redogörelsen skall det framgå hur fissionsvederlaget har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som därvid har beaktats. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.

Revisors granskning av fissionsplanen

7 § Fissionsplanen skall granskas av en auktoriserad eller godkänd revisor. Granskningen skall vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. Revisorn skall för varje bolag avge skriftligt yttrande över sin granskning. Av yttrandena skall framgå huruvida fissionsvederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. Därvid skall anges vilken eller vilka metoder som har använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder, resultatet av de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av värdet på vart och ett av bolagen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.

I yttrandena skall särskilt anges,

1. om revisorn vid sin granskning har funnit att fissionen medför fara för att borgenärerna i det övertagande bolaget inte skall få sina fordringar betalda, och

2. om de övertagande bolagen eller något av dem skall nybildas i samband med fissionen, huruvida den del av det överlåtande bolaget som skall övertas av ett övertagande bolag har ett verkligt värde för det övertagande bolaget som uppgår till minst aktiekapitalet i detta.

Skall bolag bildas i samband med fissionen skall revisorns yttrande även avse öppningsbalansräkningen.

Revisorns yttranden skall fogas till fissionsplanen.

8 § Styrelsen, verkställande direktören och revisor i ett bolag som skall delta i fissionen skall ge den revisor som skall verkställa granskning som avses i 7 § tillfälle att utföra sådan granskning i den omfattning dessa finner det nödvändigt. De skall också lämna de upplysningar och den hjälp som begärs.

Styrelsen i överlåtande bolaget skall genast underrätta styrelsen i övertagande bolag, som inte hållit bolagsstämma som avses i 10 § första stycket, om väsentliga förändringar i överlåtande bolagets tillgångar och skulder som inträffat efter det att fissionsplanen upprättats.

Registrering av fissionsplanen

9 § Inom en månad från upprättandet av fissionsplanen skall det överlåtande bolaget ge in planen med därtill fogade handlingar till

Patent- och registreringsverket för registrering. Uppgift om registreringen skall enligt 24 kap. 4 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.

Bolagsstämmans godkännande av fissionsplanen

10 § Fissionsplanen skall underställas bolagsstämman i det överlåtande bolaget.

Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i ett övertagande bolag begär det, skall fissionsplanen underställas även bolagsstämman i det övertagande bolaget. En sådan begäran skall göras inom två veckor från det att uppgift om fissionsplanens registrering har kungjorts enligt 24 kap. 4 §.

Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga fissionerande bolag är privata aktiebolag, tidigast två veckor efter det att uppgift om fissionsplanens registrering har kungjorts.

Innan bolagsstämman fattar beslut, skall fissionsplanen med därtill fogade handlingar ha hållits tillgänglig för aktieägarna under minst en månad efter kungörandet eller, om samtliga fissionerande bolag är privata aktiebolag, minst en vecka efter kungörandet. Tillhandahållandet skall ske hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Planen med därtill fogade handlingar skall genast och utan kostnad sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Om underrättelse enligt 8 § andra stycket har lämnats skall styrelsen lämna upplysningar om detta på bolagsstämman innan frågan om godkännande av fissionsplanen avgörs.

Om fissionsplanen inte godkänns i sin helhet av samtliga bolag, är frågan om fissionen förfallen.

11 § Bolagsstämmans beslut om godkännande av fissionsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.

Om det överlåtande bolaget är ett publikt aktiebolag och de övertagande bolagen eller något av dem är ett privat aktiebolag, är det publika aktiebolagets beslut om godkännande av fissionsplanen giltigt endast om det har biträtts av samtliga på bolagsstämman närvarande aktieägare företrädande nio tiondelar av aktierna.

Om fissionsplanen innebär att rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier rubbas, är beslutet om godkännande av planen giltigt endast om det har biträtts av samtliga vid bolagsstämman närvarande aktieägare företrädande nio tiondelar av aktierna. I följande fall räcker det dock för giltigt beslut att det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna, nämligen om

1. den planerade fissionen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt och samtycke till fissionen lämnas av samtliga vid bolagsstämman närvarande ägare av sådana aktier och dessa ägare tillsammans företräder minst nio tiondelar av alla sålunda berörda aktier, eller

2. den planerade fissionen försämrar endast helt aktieslags rätt och ägare till hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de vid bolagsstämman företrädda aktierna av detta slag samtycker till fissionen.

Underrättelse av bolagets kända borgenärer

12 § När fissionsplanen har godkänts av bolagen skall vart och ett av dem skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättelserna skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa fissionsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt enligt 15 § att motsätta sig att fissionsplanen verkställs.

Borgenärerna i det övertagande bolaget behöver inte underrättas, om revisorerna i yttrande över fissionsplanen har uttalat att de inte har funnit att fissionen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.

Ansökan om tillstånd att verkställa fissionsplanen

13 § Det överlåtande bolaget skall ansöka om tillstånd att verkställa planen. Ansökan skall göras hos Patent- och registreringsverket. Den skall ges in inom en månad efter det att fissionsplanen har godkänts i samtliga bolag och senast två år efter det att uppgift om fissionsplanens registrering har kungjorts enligt 9 §.

Till ansökan skall fogas

1. två kopior av protokollet från bolagsstämma som avses i 10 §,

2. en kopia av fissionsplanen, och

3. ett intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 12 §.

Om sökanden inte fogat de handlingar som anges i andra stycket till ansökan, skall Patent- och registreringsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, skall ansökan avvisas.

Patent- och registreringsverkets prövning av ansökan

14 § Patent- och registreringsverket skall avslå en ansökan enligt 13 §, om

1. fissionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller om prövning av fissionen pågår enligt den lagen, eller

2. det inte av fissionsplanen framgår att vart och ett av de övertagande bolag, som skall nybildas i samband med fissionen, från det överlåtande bolaget tillförs tillgångar som efter avdrag för de överförda skulderna har ett verkligt värde för det övertagande bolaget som uppgår till minst aktiekapitalet i detta.

Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Patent- och registreringsverket dock förklara tillståndsfrågan vilande under högst sex månader.

Kallelse på bolagens borgenärer

15 § Om Patent- och registreringsverket finner att det inte finns något hinder mot ansökan enligt 13 § skall den kalla bolagens borgenärer.

Patent- och registreringsverket skall dock inte kalla borgenärerna i övertagande bolag, om revisor i yttrande över fissionsplanen enligt 7 § har uttalat att han inte har funnit att fissionen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller skall Patent- och registreringsverket kalla de borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970: 979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.

Kallelsen skall innehålla föreläggande för den som vill bestrida ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta vid påföljd att han annars anses ha medgivit ansökan.

Genom Patent- och registreringsverkets försorg skall kallelsen skyndsamt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Patent- och registreringsverket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i region där bolagen har sitt säte.

16 § Om en borgenär som har blivit kallad enligt 15 § bestrider ansökan inom förelagd tid, skall Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till rätten i den ort där styrelsen i det överlåtande bolaget skall ha sitt säte. Har sådant bestridande inte gjorts, skall Patent- och registreringsverket lämna bolagen tillstånd att verkställa fissionsplanen.

17 § Om ett ärende om tillstånd till verkställande av fissionsplan har överlämnats till rätten, skall tillstånd lämnas, om det visas att de borgenärer som har bestritt ansökan har fått full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall skall ansökan avslås.

Registrering av fissionen

18 § Styrelsen för varje övertagande bolag skall anmäla fissionen för registrering. Är bolaget tidigare infört i aktiebolagsregistret, skall styrelsen för registrering anmäla aktiekapitalets ökning. Om bolaget

skall nybildas i samband med fissionen, skall styrelsen för registrering anmäla vilka som utsetts till styrelseledamöter och revisorer.

Anmälan ersätter teckningen av aktierna och skall göras senast två månader från Patent- och registreringsverkets tillstånd till verkställighet av fissionsplanen eller, när tillstånd meddelats av rätten, från det att rättens beslut har vunnit laga kraft. Till anmälan skall fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att det överlåtande bolagets tillgångar har överlämnats till det övertagande bolaget.

Fissionens rättsverkningar

19 § När en anmälan enligt 18 § har registrerats, är det överlåtande bolaget upplöst. Det överlåtande bolagets tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 26 kap. 1–3 §§ övergår samtidigt till de övertagande bolagen och aktieägare i det överlåtande bolaget blir, om aktier ingår i fissionsvederlaget, aktieägare i övertagande bolag.

Trots vad som sägs i första stycket kan ägare till en tiondel av samtliga aktier i det överlåtande bolaget begära hos styrelsen att det hålls bolagsstämma för behandling av fråga om talan enligt 26 kap. 7 §. Därvid skall 6 kap. 12 § andra stycket tillämpas. Om sådan talan väcks, gäller 22 kap. 43 § i tillämpliga delar.

Frågan om fission förfaller

20 § Om någon ansökan enligt 13 § om verkställande av fissionsplanen eller om någon anmälan enligt 18 § för registrering av fusionen inte har gjorts inom föreskriven tid eller om någon ansökan enligt 13 § om tillstånd att verkställa fissionsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Patent- och registreringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit en sådan ansökan eller anmälan eller vägrat registrering, förfaller fusionsbeslutet.

Ogiltighet

21 § Talan om upphävande av stämmobeslut om godkännande av fissionsplan skall i fall som avses i 6 kap. 44 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

Om rätten genom lagakraftvunnet avgörande bifallit en talan om upphävande av stämmobeslut om godkännande av fissionsplan, skall

fissionen gå åter även om det överlåtande bolaget har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på det övertagande bolagets vägnar sedan det överlåtande bolaget upplösts men innan rättens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, svarar det överlåtande bolaget och de övertagande bolagen solidariskt.

22 kap.

Likvidation och konkurs

Likvidationsgrunder m.m.

Frivillig likvidation

1 § Bolagsstämman kan besluta att bolaget skall gå i likvidation.

Att bolaget i vissa fall är skyldigt att gå i likvidation föreskrivs i 20 och 21 §§.

2 § Beslut av bolagsstämman om likvidation är giltigt om det har biträtts av aktieägare med mer än hälften av de avgivna rösterna, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.

Även om i bolagsordningen föreskrivits kvalificerad majoritet för beslut om likvidation, fattas giltigt beslut om likvidation med enkel majoritet, när grund för tvångslikvidation enligt 20 eller 21 § föreligger.

3 § Bolagsstämmans beslut om likvidation har verkan omedelbart eller från och med den dag bolagsstämman bestämmer. Denna dag får inte sättas senare än det närmast följande räkenskapsårets första dag. När grund för tvångslikvidation föreligger har beslutet alltid omedelbar verkan.

Förslag till beslut om likvidation

4 § Om bolagsstämma skall pröva fråga om likvidation, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut.

I förslaget skall anges

1. skälen för att likvidera bolaget och vilka alternativ till likvidation som finns,

2. från vilken dag bolaget föreslås gå i likvidation,

3. den beräknade tidpunkten för skifte,

4. skifteslikvidens beräknade storlek, samt

5. i förekommande fall, vem som föreslås till likvidator i anmälan enligt 8 §.

Kompletterande information vid förslag till beslut på extra bolagsstämma

5 § Om extra bolagsstämma skall pröva fråga om likvidation, skall följande handlingar fogas till förslaget till beslut:

1. en kopia av den årsredovisning som innehåller senast fastställda balans- och resultaträkningar, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,

2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

3. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och

4. ett yttrande av revisorerna över den redogörelse som avses i 3.

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

6 § Förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 5 §, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan om likvidation skall prövas. En kopia av handlingarna skall genast sändas till aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på bolagsstämman.

Kallelsens innehåll

7 §

Kallelsen till bolagsstämman skall ange likvidationsförslagets huvudsakliga innehåll.

Registrering

8 § När bolagsstämman har fattat beslut om likvidation skall styrelsen, verkställande direktören eller den som bolagsstämman utser genast anmäla detta till Patent- och registreringsverket.

Täckningskontroll

Skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning

9 § Styrelsen är skyldig att genast upprätta och låta revisorerna granska en kontrollbalansräkning så snart det finns skäl att antaga att bolagets eget kapital, beräknat enligt 10 §, understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Samma skyldighet föreligger om bolaget vid verk-

ställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

Kontrollbalansräkningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter och av verkställande direktören. Har en avvikande mening om balansräkningen antecknats till styrelsens protokoll, skall yttrandet fogas till balansräkningen. Kontrollbalansräkningen skall innehålla uppgift om den dag då den undertecknades.

Kontrollbalansräkningens innehåll

10 § Kontrollbalansräkningen upprättas enligt tillämplig lag om årsredovisning under antagande att bolagets verksamhet skall fortsätta.

Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek får följande justeringar göras.

1. Tillgångar får redovisas till försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna eller, beträffande sådana anläggningstillgångar som undergår fortlöpande värdeminskning, anskaffningsvärdet minskat med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar.

2. Skuld på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten är beroende av bolagets ekonomiska ställning får utelämnas i kontrollbalansräkningen, om stödet – för det fall att bolaget försätts i konkurs eller går i likvidation – skall återbetalas först sedan övriga skulder betalats.

3. Skuld avseende betalning av framtida skatt får tas upp till nuvärde.

4. Obeskattade reserver delas upp på eget kapital och skuld avseende framtida skatt.

5. Pensionsåtaganden som enligt god redovisningssed kunnat utelämnas i årsredovisningen men som upptagits som skuld i balansräkningen får utelämnas i kontrollbalansräkningen. Det gäller dock inte sådana åtaganden som redovisats under rubriken ”Avsatt till pensioner” och som enligt 7 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. inte får minskas. Justeringar enligt 1–5 skall redovisas särskilt.

Första kontrollstämman

11 § Visar kontrollbalansräkningen att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen snarast möjligt utfärda kallelse till bolagsstämma som har att pröva om bolaget skall gå i likvidation (första kontrollstämman). Därvid skall bestämmelserna i

4–7 §§ tillämpas. Kontrollbalansräkningen skall läggas fram på bolagsstämman.

Andra kontrollstämman

12 § Har första kontrollstämman inte beslutat att bolaget skall gå i likvidation, skall styrelsen upprätta en ny kontrollbalansräkning och sammankalla bolagsstämma för att inom åtta månader från första kontrollstämman på nytt pröva frågan om bolaget skall gå i likvidation (andra kontrollstämman). Därvid skall bestämmelserna i 4–7 §§ tillämpas. Kontrollbalansräkningen skall läggas fram på bolagsstämman.

Ansökan om tvångslikvidation

13 §

Godkänner inte den andra kontrollstämman en kontroll-

balansräkning som utvisar att det egna kapitalet vid tiden för bolagsstämman uppgår till det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen, om inte bolagsstämman beslutar att bolaget skall gå i likvidation, inom två veckor hos rätten ansöka om att bolaget försätts i likvidation. En sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare.

Personligt betalningsansvar

14 § Om styrelsen underlåtit att

1. i enlighet med 9 § upprätta och låta revisorerna granska en kontrollbalansräkning,

2. i enlighet med 11 § sammankalla en första kontrollstämma, eller

3. i enlighet med 13 § ansöka hos rätten om att bolaget försätts i likvidation, svarar styrelsens ledamöter solidariskt för de förpliktelser som därefter uppkommer för bolaget. Om verkställande direktören med vetskap om sådan underlåtenhet handlar på bolagets vägnar, svarar han solidariskt med styrelseledamöterna för de förpliktelser som därigenom uppkommer för bolaget.

Styrelseledamot och verkställande direktör svarar dock inte enligt första stycket 1 för en bolagets förpliktelse med mindre fordringsägaren visar att bolagets aktiekapital inte var täckt av eget kapital i den omfattning som avses i 9 § vid den tidpunkt då skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning förelåg.

Ansvar enligt första stycket gäller inte för styrelseledamot som visar att underlåtenheten inte beror på att han varit försumlig.

15 § Solidariskt ansvar enligt 14 § för de förpliktelser som uppkommer för bolaget inträder även för aktieägare som, i fall som avses i 13 §, med vetskap om likvidationsplikten deltar i beslut att fortsätta bolagets verksamhet.

16 § Ansvarighet enligt 14 § och 15 § gäller inte för förpliktelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan har hänskjutits till rättens prövning eller sedan en kontrollbalansräkning, som utvisar att bolagets eget kapital uppgår till det registrerade aktiekapitalet, blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma. Sådan ansvarighet gäller inte heller förpliktelser som uppkommit sedan bolagsstämman eller

Patent- och registreringsverket beslutat om likvidation.

Majoritetsmissbruk

17 § Har aktieägare uppsåtligen genom missbruk av sitt inflytande i bolaget medverkat till överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, kan rätten, om det finns särskilda skäl till det på grund av missbrukets långvarighet eller annan anledning, på talan av ägare till en tiondel av samtliga aktier i bolaget besluta att bolaget skall gå i likvidation.

Har talan väckts enligt första stycket och finns det påtaglig risk att fortsatt missbruk väsentligt förringar kärandens rätt, får rätten förordna en eller flera sysslomän att i styrelsens och verkställande direktörens ställe förvalta bolaget till dess frågan om likvidation har blivit slutligt avgjord.

18 § I fall som avses i 17 § kan rätten på yrkande av bolaget i stället för att besluta om likvidation ålägga bolaget att inom viss tid lösa in kärandens aktier. Försummar bolaget att lösa aktierna inom den av rätten fastställda tiden, skall rätten på talan av den vars aktier skulle ha lösts in besluta att bolaget skall gå i likvidation.

Vid avgörande av frågan om beslut om likvidation eller beslut om inlösen av aktier skall meddelas, skall särskild hänsyn tas till de anställdas och fordringsägarnas intressen. Inlösen enligt första stycket får inte ske, om bolagets eget kapital, beräknat enligt 10 §, efter inlösen skulle understiga hälften av det registrerade aktiekapitalet. Vid beräkningen av bolagets eget kapital skall de aktier som skall lösas in tas upp som tillgång utan värde.

19 § Om en aktieägare, sedan talan enligt 17 § behörigen väckts, för sin del återkallar talan, kan övriga aktieägare som deltagit i väckande av talan fullfölja denna.

Tvångslikvidation

20 § Rätten förordnar att bolaget omedelbart skall gå i likvidation,

1. i fall som avses i 13 §, om bolagsstämman inte fattat beslut som anges där, samt

2. i fall som avses i 17 §, om rätten inte i stället förordnar om inlösen enligt 18 §.

Beslut om likvidation enligt första stycket 1 meddelas inte, om det under ärendets handläggning i tingsrätten visas att bolagsstämma godkänt en kontrollbalansräkning som avses i 13 §. Detsamma gäller om det under angivna tid visas att den i första stycket 2 angivna likvidationsgrunden upphört.

Fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktör eller aktieägare eller, i fall som avses i nämnda stycke 1, revisor i bolaget.

21 § Patent- och registreringsverket förordnar att bolaget omedelbart skall gå i likvidation, om

1. bolaget inte på föreskrivet sätt till registret har inkommit med anmälan av sådan behörig styrelse, verkställande direktör, delgivningsbar person eller revisor som skall finnas enligt denna lag,

2. bolaget inte har inkommit till Patent- och registreringsverket med årsredovisning och revisionsberättelse enligt 8 kap. 3 § första stycket årsredovisningslagen (1995:1554) och, i förekommande fall, koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse enligt 8 kap. 16 § samma lag, inom elva månader från räkenskapsårets utgång,

3. likvidationsskyldighet föreligger enligt bolagsordningen, eller

4. bolaget är i konkurs som avslutats med överskott och bolagsstämman inte inom föreskriven tid fattar beslut om likvidation enligt 48 § andra stycket.

Beslut om likvidation meddelas dock inte, om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning hos Patent- och registreringsverket och avgift som påförts enligt 26 § har betalats.

Fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av Patent- och registreringsverket självmant eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

22 § Om ansökan som avses i 20 § görs, skall rätten genast kalla bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för rätten på utsatt dag, då fråga om skyldighet för bolaget att gå i likvidation skall prövas. Kallelsen skall delges bolaget om det kan ske på annat sätt än enligt 15–17 § delgivningslagen (1970:428).

Kallelsen skall genom rättens försorg kungöras i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före inställelsedagen.

23 § I ärende enligt 21 § skall Patent- och registreringsverket förelägga bolaget att komma in med skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till myndigheten inom viss tid. Föreläggandet skall delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 1517 §§delgivningslagen (1970:428). Föreläggandet skall genom Patent- och registreringsverkets försorg kungöras i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.

24 § När en ansökan om likvidation eller om utseende av likvidator har kommit in till rätten skall detta genast anmälas till Patent- och registreringsverket. Rätten skall också anmäla beslut om likvidation och förordnande av likvidator till Patent- och registreringsverket.

25 § Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt för expeditioner i ärende enligt 20 eller 21 §, skall ersättning för detta lämnas av bolagets medel, om bolaget förpliktas att gå i likvidation.

Sådan ersättning skall också i andra fall lämnas om rätten, eller i fall som avses i 21 §, Patent- och registreringsverket finner det skäligt.

26 § Om Patent- och registreringsverket självmant meddelar bolaget ett likvidationsföreläggande enligt 23 § på den grunden att bolaget inte har anmält behörig styrelse, verkställande direktör, delgivningsbar person eller revisor för registrering, skall bolaget förpliktas att betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet.

Bolaget får förpliktas betala avgift enligt första stycket endast om Patent- och registreringsverket senast sex veckor innan föreläggandet meddelades har skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen skall ha innehållit en upplysning om att bolaget kan bli skyldigt att betala en avgift om bristen inte avhjälps.

Kommer det fram i likvidationsärendet att det inte fanns grund för tvångslikvidation när föreläggande enligt 23 § meddelades, skall avgiftsbeslutet upphävas.

Bestämmelserna i 8 kap.9 och 10 §§årsredovisningslagen (1995: 1554) tillämpas även i fråga om avgift enligt första stycket.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek.

Genomförande av likvidation

Utseende av likvidator

27 § När anmälan gjorts om att bolagsstämman fattat beslut om att bolaget skall gå i likvidation skall Patent- och registreringsverket genast utse en eller flera likvidatorer.

När en domstol eller Patent- och registreringsverket beslutar att bolaget skall gå i likvidation skall en eller flera likvidatorer samtidigt utses.

Saknar aktiebolag, som gått i likvidation, till registret anmäld behörig likvidator, skall Patent- och registreringsverket förordna en eller flera likvidatorer.

Registrering

28 § Beslut om likvidation och om förordnande av likvidator skall registreras.

Styrelse och verkställande direktör

29 § Likvidator träder i styrelsens och verkställande direktörs ställe och har i uppdrag att genomföra likvidationen. Bestämmelserna om styrelse och styrelseledamöter i denna lag och tillämplig lag om årsredovisning gäller även i fråga om likvidator, om inte annat följer av detta kapitel.

Om bolagsstämman beslutat att bolaget skall gå i likvidation företräds bolaget av styrelsen och, i förekommande fall, verkställande direktören till dess likvidator förordnats.

Revisor

30 § Uppdrag att vara revisor, allmän granskare eller särskild granskare upphör inte genom att bolaget går i likvidation. Bestämmelserna i 8 och 9 kap. skall tillämpas under likvidation. I revisionsberättelsen skall revisorerna uttala sig om huruvida likvidationen enligt deras mening onödigt fördröjs.

Bolagsstämma

31 § I fråga om bolagsstämma under likvidation gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i denna lag om bolagsstämma, i den mån inte

annat följer av att bolaget skall gå i likvidation och bestämmelserna i detta kapitel.

Redovisning för tiden före likvidators förordnande

32 § När bolaget gått i likvidation och likvidator förordnats skall styrelsen och verkställande direktören genast avge redovisning för sin förvaltning av bolagets angelägenheter under den tid, för vilken redovisningshandlingar inte förut har lagts fram på bolagsstämma. Redovisningen skall läggas fram på bolagsstämma så snart det kan ske. Bestämmelserna om årsredovisning i tillämplig lag om årsredovisning samt om revisionsberättelse enligt denna lag skall tillämpas.

Omfattar den tid, för vilken redovisningshandlingar inte förut har lagts fram på bolagsstämma även föregående räkenskapsår, skall särskild redovisning, i moderbolag i förekommande fall omfattande även koncernredovisning, avges för det året.

33 § Likvidatorerna skall genast söka kallelse på bolagets okända borgenärer.

Avveckling av rörelsen

34 § Likvidatorerna skall så snart det kan ske genom försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla bolagets egendom till pengar, i den mån det behövs för likvidationen, samt betala bolagets skulder. Bolagets rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid att skaffa sig ny anställning.

Årsredovisning

35 § Likvidatorerna skall för varje räkenskapsår avge en årsredovisning, som skall läggas fram på ordinarie bolagsstämma för godkännande. I fråga om bolagsstämman och redovisningen skall 6 kap. 7 § andra stycket 1 och 2 denna lag samt 5 kap. 17–23 §§, 6 kap. 2 § och bestämmelserna om finansieringsanalys i 2 kap. 1 § tredje stycket och 6 kap. 3 §årsredovisningslagen (1995:1554) inte tillämpas. I förekommande fall behöver inte heller bestämmelserna i 5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag tillämpas.

I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post. Aktiekapitalet anges särskilt, i förekommande fall fördelat på olika aktieslag.

En tillgång får inte tas upp till högre värde än den beräknas inbringa efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas inbringa ett väsentligt högre belopp än det i balansräkningen upptagna värdet, skall det beräknade beloppet anges särskilt vid tillgångsposten. Om en skuld eller likvidationskostnad kan beräknas kräva ett belopp som väsentligt avviker från redovisad skuld skall det beräknade beloppet anges vid skuldposten.

Bestämmelserna i 8 kap. årsredovisningslagen tillämpas på årsredovisning under likvidation. Vad som där sägs om fastställd årsredovisning gäller i stället den godkända årsredovisningen.

Skifte

36 § När den i kallelsen på okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi och alla kända skulder har betalats, skall likvidatorerna skifta bolagets behållna tillgångar. Om en skuld är tvistig eller inte förfallen till betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall erforderliga medel sättas av till betalning av skulden och återstoden skiftas.

I avstämningsbolag bestämmer likvidatorerna avstämningsdag som avses i 4 kap. 18 §.

Klander av skifte

37 § Aktieägare som vill klandra skiftet skall väcka talan mot bolaget senast tre månader efter det slutredovisning enligt 38 § lades fram på bolagsstämma.

Slutredovisning

38 § Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse rörande likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehålla en redogörelse för skiftet. Till berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden.

Berättelsen och redovisningshandlingarna skall avlämnas till bolagets revisorer, som inom en månad därefter skall avge en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.

Efter det revisionsberättelsen avlämnats till likvidatorerna skall denne genast kalla aktieägarna till bolagsstämma för granskning av slutredovisningen. Slutredovisningen med bifogade redovisningshandlingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga för och i kopia sändas till aktieägare enligt 6 kap. 16 § och läggas fram på bolagsstämman. Bestyrkta kopior därav skall ges in till Patent- och registreringsverket. Föreskrifterna i 6 kap. 8 § andra stycket 3 och 6 kap. 9 § andra stycket skall tillämpas.

Upplösning

39 § När likvidatorerna lagt fram slutredovisning, är bolaget upplöst.

Anmälan därom skall genast göras för registrering.

Preskription

40 § Har aktieägare inte inom fem år efter det slutredovisning lades fram på bolagsstämma anmält sig för att lyfta vad han erhållit vid skiftet, har han förlorat sin rätt till det som i skiftet tillagts honom. Med tillämpning av 43 § skall kvarvarande tillgångar då skiftas mellan bolagets övriga aktieägare. Är tillgångarna av obetydligt värde, kan rätten på anmälan av likvidator förordna att tillgångarna skall tillfalla allmänna arvsfonden.

Skadeståndstalan

41 § Trots vad som sägs i 39 § kan ägare till en tiondel av samtliga aktier hos likvidator påkalla bolagsstämma för behandling av fråga om talan enligt 26 kap. 7 §. Bestämmelsen i 6 kap. 12 § andra stycket skall tillämpas.

Obestånd

42 § Om likvidatorerna finner att bolaget är på obestånd eller inte kan betala likvidationskostnaderna, skall de ansöka om att bolaget försätts i konkurs.

Fortsatt likvidation

43 § Om en tillgång framkommer för bolaget efter dess upplösning enligt 39 § eller om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer behov av likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.

Anmälan om fortsatt likvidation skall genast göras av likvidatorerna för registrering. Kallelse till första bolagsstämman efter återupptagandet skall ske enligt bolagsordningen. Dessutom skall skriftlig kallelse sändas till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget.

Är tillgång som avses i första stycket av obetydligt värde, kan rätten på anmälan av likvidatorerna förordna att tillgången skall tillfalla allmänna arvsfonden.

Upphörande av likvidation

44 § Har bolaget trätt i likvidation på grund av bolagsstämmans beslut enligt 1 § eller 48 § andra stycket eller, i fall som avses i 13 §, på grund av rättens beslut, kan bolagsstämman sedan revisorerna avgivit yttrande besluta att likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet återupptas. Sådant beslut får dock inte fattas, om likvidationsanledning på grund av denna lag eller bolagsordningen föreligger eller om bolagets eget kapital beräknat enligt 10 § enligt revisorernas yttrande inte uppgår till det registrerade aktiekapitalet eller om utskiftning ägt rum.

När bolagsstämman fattar beslut enligt första stycket, skall den samtidigt välja styrelse.

Bolagsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val av styrelse skall av likvidatorerna genast anmälas för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän registrering skett.

45 § Om ett likvidationsbeslut som avses i 1, 20 eller 21 § blivit upphävt genom domstols lagakraftägande dom eller beslut, skall likvidatorerna genast göra anmälan därom för registrering samt kalla till bolagsstämma för val av styrelse.

46 § När likvidation upphört enligt 44 eller 45 § skall 38 § tillämpas.

Konkurs

47 § Om ett aktiebolag försätts i konkurs eller beslut om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion meddelas, skall tingsrätten för registrering underrätta Patent- och registreringsverket om beslutet, vem som har utsetts till konkurs-

förvaltare eller rekonstruktör och vilken tillsynsmyndighet som utövar tillsyn över förvaltningen.

Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, entledigande och nytillsättning.

När en konkurs har avslutats, eller en företagsrekonstruktion enligt lagen om företagsrekonstruktion har upphört, skall tingsrätten för registrering underrätta Patent- och registreringsverket samt i det förra fallet ange om överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering underrätta Patent- och registreringsverket när högre rätt har upphävt ett beslut att försätta bolaget i konkurs eller ett beslut om företagsrekonstruktion.

48 § Om ett aktiebolag är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns det efter konkursens avslutande kvar tillgångar som inte omfattas av konkursen, skall på ansökan av den vars rätt berörs därav bolaget gå i likvidation och en eller flera likvidatorer förordnas av rätten. Kallelse till första bolagsstämman skall ske i enlighet med vad som föreskrivs i 43 §.

Om konkurs avslutas med överskott eller läggs ned efter frivillig uppgörelse eller om egendomen i konkursboet återställs till bolaget till följd av att ackord fastställts, skall bolagsstämman inom en månad från det konkursen avslutades besluta att bolaget skall gå i likvidation.

Var bolaget i likvidation när det försattes i konkurs, skall likvidationen fortsättas enligt 43 §, om konkursen avslutas med överskott.

23 kap. Byte av bolagskategori

Byte från privat till publikt aktiebolag

1 § Ett beslut om att ett privat aktiebolag skall bli publikt fattas av bolagsstämman enligt bestämmelserna i 6 kap. om beslut om ändring av bolagsordningen.

Om bolagsstämman hålls senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har avgivits, skall det på bolagsstämman läggas fram uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap.3 och 4 §§årsredovisningslagen (1995: 1554) eller, i förekommande fall, 9 kap. 3 § 3 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader före dagen för bolagsstämman.

Beslutet får registreras endast om

1. bolagets registrerade aktiekapital uppgår till minst det belopp som anges i 1 kap. 3 § andra eller tredje stycket i fråga om publikt aktiebolag,

2. yttrande företes från en auktoriserad eller godkänd revisor av vilket framgår att bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet, och

3. bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 25 kap. 1 § om publikt aktiebolags firma.

Ett privat aktiebolag skall anses ha blivit publikt, när bolagsordningen uppfyller de bestämmelser som gäller för publika aktiebolag och beslutet om övergång till publikt aktiebolag har blivit registrerat.

2 § Bestämmelserna i 2 kap.14–16 §§ tillämpas också när ett aktiebolag som har blivit publikt enligt 1 § inom två år från registreringen av beslutet träffar avtal som avses i 2 kap. 14 §.

Byte från publikt till privat aktiebolag

3 § Ett beslut om att ett publikt aktiebolag skall bli privat fattas av bolagsstämman enligt bestämmelserna i 6 kap. om beslut om ändring av bolagsordningen. Beslutet är dock giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget.

Beslutet får registreras endast om bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 25 kap. 1 § om privat aktiebolags firma. Ett publikt aktiebolag skall anses ha blivit privat, när bolagsordningen uppfyller de bestämmelser som gäller för privata aktiebolag och beslutet om övergång till privat aktiebolag har blivit registrerat.

24 kap. Registrering, överklagande m.m.

Registreringsmyndighet

1 § Registreringsmyndighet för aktiebolag är Patent- och registreringsverket.

Aktiebolagsregister

2 § Hos Patent- och registreringsverket förs ett aktiebolagsregister för registrering enligt denna lag eller annan författning. Hos Finansinspektionen förs ett bankregister enligt 8 kap. 1 § bankrörelselagen

(1987:617). När det i denna lag hänvisas till aktiebolagsregistret skall hänvisningen beträffande bankaktiebolag avse bankregistret.

Registreringsavgifter

3 § Föreskrifter om avgifter i registreringsärenden enligt denna lag meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av

Patent- och registreringsverket.

Kungörande i Post- och Inrikes Tidningar

4 § Patent- och registreringsverket skall utan dröjsmål i Post- och

Inrikes Tidningar kungöra vad som införs i aktiebolagsregistret med undantag av registrering av underrättelse enligt 22 kap. 47 §. En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har införts i registret skall endast ange ändringens art.

Verkan av kungörande

5 § Det som enligt denna lag eller särskilda bestämmelser har blivit infört i aktiebolagsregistret skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det enligt 4 § har kungjorts i Post- och Inrikes

Tidningar. Vad som nu sagts gäller dock inte beträffande rättshandlingar eller andra åtgärder som har vidtagits före den sextonde dagen efter kungörandet, om tredje man visar att det var omöjligt för honom att känna till det som kungjorts.

I fråga om rättshandlingar och andra åtgärder vilka har vidtagits innan kungörande som avses i första stycket har skett, kan bolaget inte åberopa det förhållande som blivit eller bort bli infört i registret mot någon annan än den som bolaget visar har känt till förhållandet.

Om det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar inte överensstämmer med vad som har införts i aktiebolagsregistret, kan bolaget inte åberopa kungörelsens innehåll mot tredje man. Denne kan dock åberopa kungörelsens innehåll mot bolaget, om bolaget inte visar att han kände till vad som införts i aktiebolagsregistret.

6 § Om en anmälan om vem som har utsetts till styrelseledamot eller verkställande direktör har förts in i aktiebolagsregistret och kungjorts i

Post- och Inrikes Tidningar enligt 4 §, kan bolaget inte mot tredje man åberopa fel eller brister vid beslutet att utse den registrerade personen.

Vad som nu sagts gäller dock inte, om bolaget visar att tredje man kände till felet eller bristen.

Handläggning av registreringsärende

7 § Har sökande vid anmälan för registrering inte iakttagit vad som är föreskrivet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. Detsamma gäller, om Patent- och registreringsverket finner att beslut som anmäls för registrering eller handling som bifogas anmälningen inte har tillkommit i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen eller har i något viktigare hänseende otydlig eller vilseledande avfattning. Om sökanden inte fullgör föreläggandet, skall anmälningen avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall tas in i föreläggandet. Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt föreläggande.

Trots vad som sägs i första stycket får ett bolagsstämmobeslut registreras, om rätten till talan mot beslutet gått förlorad enligt 6 kap. 44 § första stycket.

Underrättelse om beslut

8 § Patent- och registreringsverket skall genast skriftligen underrätta bolaget när Patent- och registreringsverket fattar beslut enligt 17 kap. 22 §, 20 kap. 14 § första stycket, 20 eller 28 §, 21 kap. 14 § första stycket eller 20 §, 22 kap. 26 § eller 27 kap. 2 §.

Avregistrering

9 § Om styrelseledamot, verkställande direktör, särskild firmatecknare, annan ställföreträdare för bolaget, revisor eller allmän granskare har försatts i konkurs, fått förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller fått näringsförbud, skall Patent- och registreringsverket avföra ställföreträdaren, revisorn eller den allmänne granskaren ur aktiebolagsregistret. Detsamma gäller om godkännandet eller auktorisationen för en revisor upphör att gälla.

Avregistreringen skall vid beslut om konkurs eller tillfälligt näringsförbud ske omedelbart.

Avregistreringen skall också ske omedelbart om det i samband med ett beslut att avslå ansökan om fortsatt godkännande eller auktorisation av revisor eller ett beslut att upphäva godkännande eller auktorisation av revisor har bestämts att beslutet skall gälla omedelbart.

I övrigt skall avregistrering ske sedan beslutet har vunnit laga kraft.

10 § Om avförande av firma ur registret sedan dom om hävande av firmaregistrering vunnit laga kraft finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).

Ändring av aktiekapitalet m.m.

11 § Registrering av beslut om ändring av bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalet, maximikapitalet eller minimikapitalet och registrering av beslut om ökning eller minskning av aktiekapitalet skall ske samtidigt, om ändringen av bolagsordningen eller ökningen eller minskningen av aktiekapitalet är nödvändig för att aktiekapitalets storlek skall bli förenlig med bolagsordningen.

Överklagande

12 § En myndighets beslut i tillståndsärende enligt 7 kap. 8, 26 eller

31 § eller 8 kap. 14 § får överklagas till regeringen.

Finansinspektionens beslut enligt 16 kap. 7 § första stycket 2 och 17 § första stycket 2 får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Ett beslut av Patent- och registreringsverket att avskriva anmälan eller vägra registrering enligt 7 § första stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol inom två månader från beslutets dag. Detsamma gäller ett sådant beslut av Patent- och registreringsverket som avses i 11 §, 17 kap. 13 § andra stycket eller 21 §, 20 kap. 14 § första stycket, 20 och 28 §§, 21 kap. 14 § första stycket och 20 § samt 27 kap. 2 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

13 § Ett beslut av Patent- och registreringsverket i ärende enligt 20 kap. 21 eller 27 § överklagas till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till Patent- och registreringsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid överklaganden av Patent- och registreringsverkets beslut i ärenden enligt 22 kap. 21 eller 27 § gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

25 kap. Aktiebolags firma

Firma

1 § Aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag eller förkortningen AB. Ett publikt aktiebolags firma skall åtföljas av beteckningen (publ), såvida det inte av bolagets firma framgår att bolaget är publikt.

Firman skall tydligt skilja sig från annan förut i aktiebolagsregistret eller filialregistret införd, ännu bestående firma. Ett privat aktiebolags firma får inte innehålla ordet publikt, och ett publikt aktiebolags firma får inte innehålla ordet privat. För registrering av aktiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156).

Skall bolagets firma registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges i bolagsordningen

Bifirma

2 § Bolagets styrelse kan anta bifirma. Vad som sägs i 1 § om firma gäller även bifirma. Orden aktiebolag, privat eller publikt eller förkortningen AB får dock inte tas in i en bifirma.

Underskrifter

3 § Skriftliga handlingar, som utfärdas för ett aktiebolag, skall, om inte firman framgår på annat sätt, undertecknas med bolagets firma. I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall firman därvid åtföljas av beteckningen (publ).

Om styrelsen eller annan ställföreträdare för bolaget har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den utfärdats på bolagets vägnar, är de som undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förpliktelse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för bolaget och den till vilken handlingen ställts av bolaget får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

Brev, fakturor och orderblanketter

4 §

Ett aktiebolags brev, fakturor och orderblanketter skall ange bolagets firma, den ort där styrelsen skall ha sitt säte samt bolagets organisationsnummer enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. Om bolaget har trätt i likvidation, skall också detta anges. I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall firman åtföljas av beteckningen (publ).

Förbud mot användning av firma

5 § Om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).

26 kap. Skadestånd m.m.

Stiftares, styrelseledamots och verkställande direktörs skadeståndsansvar

1 § En stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som när han fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning, 2 kap.13 §§ lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument eller 5 kap. 5 c § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller bolagsordningen.

Revisors, allmän granskares och särskild granskares skadeståndsansvar

2 § En revisor, allmän granskare eller särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han skall även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av hans medhjälpare. I fall som avses i 8 kap. 40 § svarar dock revisorn endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som han eller hans medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.

Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är det detta bolag och den för revisionen eller granskningen huvudansvarige som är ersättningsskyldiga.

Aktieägares skadeståndsansvar

3 § En aktieägare skall ersätta skada som han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bolaget, en aktieägare eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.

Aktieägares inlösenskyldighet vid missbruk m.m.

4 § Om det är motiverat med hänsyn till faran för fortsatt missbruk och förhållandena i övrigt, är en aktieägare som avses i 3 § också skyldig att lösa in skadelidande aktieägares aktier. Lösenbeloppet skall bestämmas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till bolagets ställning och övriga omständigheter.

Jämkning

5 § Om någon är ersättningsskyldig enligt 1–3 §§, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

Gemensamt skadeståndsansvar

6 § Om flera skall ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt 5 §. Vad någon av dem har betalat i skadestånd får han återkräva av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Talan om skadestånd till bolaget

7 § Talan om skadestånd till bolaget enligt 1–3 §§ får väckas, om majoriteten eller en minoritet bestående av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget, vid bolagsstämma har biträtt ett förslag om att väcka en skadeståndstalan eller, när det gäller en styrelseledamot eller den verkställande direktören, har röstat mot ett förslag om ansvarsfrihet.

8 § En uppgörelse i fråga om skadeståndsskyldighet till bolaget får träffas endast av bolagsstämman och endast under förutsättning att inte ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget, röstar mot förslaget om uppgörelse.

Om en aktieägare för skadeståndstalan för bolagets räkning, får en uppgörelse inte träffas utan hans samtycke.

9 § Ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget, får föra talan om skadestånd till bolaget. Om en aktieägare sedan talan har väckts avstår från talan, kan de övriga ändå fullfölja denna.

Den som har väckt talan svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av bolaget för kostnader som täcks av vad som har kommit bolaget till godo genom rättegången.

Tiden för väckande av talan

10 § Talan för bolagets räkning mot en styrelseledamot eller den verkställande direktören om skadestånd på grund av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas senast ett år från det att årsredovisningen och revisionsberättelsen för räkenskapsåret lades fram på bolagsstämman.

11 § Har bolagsstämman beslutat att bevilja ansvarsfrihet eller att inte föra en skadeståndstalan utan att aktieägare till sådant antal som anges i 7 § har röstat emot det eller har tiden för att väcka talan gått ut enligt 10 §, får talan enligt 7 eller 9 § ändå väckas, om det i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen eller på annat sätt inte har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter till bolagsstämman om det beslut eller den åtgärd som talan grundas på. Att tiden för väckande av talan kan vara begränsad även i fall som avses i första stycket framgår av 13 §.

12 § Trots vad som sägs i 7–11 §§ får styrelsen föra en skadeståndstalan som grundas på brott.

13 § Talan för bolagets räkning enligt 1–3 §§ som inte grundas på brott får inte väckas mot

1. en stiftare sedan fem år har förflutit från bolagets bildande,

2. en styrelseledamot eller den verkställande direktören sedan fem år har förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslut eller åtgärder som talan grundas på, fattades eller vidtogs,

3. en revisor sedan fem år har förflutit från utgången av det räkenskapsår som revisionsberättelsen avser,

4. en allmän granskare sedan fem år har förflutit från utgången av det räkenskapsår som granskningsrapporten avser,

5. en särskild granskare sedan fem år har förflutit från den dag när yttrandet över den särskilda granskningen lades fram på bolagsstämman,

6. en aktieägare sedan två år har förflutit från beslut eller åtgärder som talan grundas på.

Konkursbos talerätt

14 § Om bolaget har försatts i konkurs efter en ansökan som har gjorts innan den tid som anges i 13 § har gått ut, får konkursboet föra talan enligt 1–3 §§ trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 7, 8 eller 10 §. Efter utgången av den tid som anges i 13 § får en sådan talan dock inte väckas senare än sex månader från edgångssammanträde.

27 kap. Straff och vite

Böter, fängelse

1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

1. uppsåtligen bryter mot 1 kap. 4 §,

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra aktiebok eller hålla aktiebok tillgänglig,

3. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7 kap. 15 § andra meningen, 17 § första stycket eller 18 § andra stycket.

I fall som avses i 8 kap. 37 § och 9 kap. 15 § skall inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

Vite

2 § Patent- och registreringsverket kan vid vite förelägga verkställande direktören eller styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller annan författning att

1. hos myndigheten göra behörig anmälan för registrering,

2. på bolagets brev, fakturor och orderblanketter lämna sådana uppgifter som anges i 25 kap. 4 §.

Föreläggande enligt första stycket 1 får inte meddelas, om underlåtenheten att göra anmälan medför att bolagsstämmans eller styrelsens beslut förfaller eller bolaget blir skyldigt att gå i likvidation.

Fråga om utdömande av vite prövas av Patent- och registreringsverket.

2. Förslag till lag om införande av aktiebolagslagen (2003:000)

Härigenom föreskrivs följande

1 §Aktiebolagslagen (2003:000) och denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2 § Genom aktiebolagslagen (2003:000) upphävs

1. aktiebolagslagen (1975:1385),

2. lagen (1975:1386) om införande av aktiebolagslagen (1975:1385).

3 § Förekommer i lag eller någon annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i aktiebolagslagen (2003:000) eller denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4 § För bolag som registrerats före den 1 januari 2004 gäller aktiebolagslagen (2003:000) med nedan angivna undantag.

5 § Aktiebolag, som bildats innan aktiebolagslagen (2003:000) trätt i kraft, får registreras enligt äldre bestämmelser.

6 § Innehåller bolagsordningen förbehåll om att värdeöverföring skall ske i förhållande till nominella beloppet, gäller bestämmelsen fortfarande varvid aktierna skall anses ha det nominella belopp som gällde vid ikraftträdandet av aktiebolagslagen (2003:000).

7 § Finns i bolag aktier, vilkas röstvärde överstiger tio gånger röstvärdet för aktie av annat slag, får bolaget ge ut aktier med de röstvärden som tillkommer redan utgivna aktier.

8 § Innehåller bolagsordningen förbehåll som avses i 3 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385), gäller förbehållet även om det avviker från 3 kap. 18 § aktiebolagslagen (2003:000).

9 § Äldre bestämmelser om uppgifter i aktiebrev gäller fortfarande i fråga om aktiebrev som givits ut före ikraftträdandet av aktiebolagslagen (2003:000).

10 § Vid registrering och verkställande av bolagsstämmobeslut som fattats före ikraftträdandet av aktiebolagslagen (2003:000) gäller äldre bestämmelser.

11 § Om styrelsen före utgången av år 2003 har fattat beslut om nyemission enligt 4 kap. 14 eller 15 §, emission av skuldebrev enligt 5 kap. 8 eller 9 § eller nedsättning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), gäller äldre bestämmelser vid registrering av beslutet.

12 § Har inlösen av aktier enligt 14 kap. 31 § aktiebolagslagen (1975:1385) påkallats före utgången av år 2003, gäller äldre bestämmelser i fråga om förutsättningarna för inlösen, om bestämmande av lösenbelopp och om förfarandet. Väcks talan mot skiljemännens avgörande efter ikraftträdandet av aktiebolagslagen (2003:000), gäller dock de nya bestämmelserna om sådan talan.

13 § Om en bolagsordning efter utgången av år 2003 strider mot bestämmelse i aktiebolagslagen, skall styrelsen till första ordinarie bolagsstämma lägga fram förslag till ändring av bolagsordningen till överensstämmelse med bestämmelsen.

3. Förslag till lag om upphävande av lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. skall upphöra att gälla.

_______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. 2. Bestämmelserna i den upphävda lagen skall dock alltjämt tillämpas vid registrering och verkställighet av bolagsstämmobeslut som fattats före denna lags ikraftträdande.

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument

Härmed föreskrivs att 1 kap. 3 §, 3 kap.12 och 13 §§, 4 kap.2, 5, 6, 9, 17, 18 och 19 §§ samt 9 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Allmänna bestämmelser

3 §

I denna lag betyder: central värdepappersförvarare: företag som har auktorisation enligt 2 kap. att kontoföra finansiella instrument i avstämningsregister,

avstämningsbolag: sådant avstämningsbolag som avses i aktiebolagslagen (1975:1385)eller försäkringsrörelselagen (1982:713),

avstämningsbolag: sådant avstämningsbolag som avses i aktiebolagslagen (2003:000)eller försäkringsrörelselagen (1982:713),

emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

kontoförande institut: den som av en central värdepappersförvarare medgetts rätt att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregister,

finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

skuldförbindelse: ensidig skuldförbindelse avsedd för allmän omsättning,

värdepappersinstitut: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

koncern: detsamma som i 1 kap. 5 och 6 §§aktiebolagslagen, varvid vad som sägs om moderbolag skall tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.

koncern: detsamma som i 1 kap. 6 och 7 §§aktiebolagslagen, varvid vad som sägs om moderbolag skall tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.

3 kap. Kontoförande institut och förvaltarregistrering

Förvaltarregistrering

12 §

På begäran av den centrala värdepappersförvararen skall en förvaltare lämna uppgifter till värdepappersförvararen om de aktieägare vars aktier han förvaltar. Uppgifterna skall avse aktieägarnas namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Förvaltaren skall dessutom ange det antal aktier av olika slag som varje aktieägare äger. Uppgifterna skall avse förhållandena vid den tidpunkt som den centrala värdepappersförvararen bestämmer.

På begäran av den centrala värdepappersförvararen skall en förvaltare lämna uppgifter till värdepappersförvararen om de aktieägare vars aktier han förvaltar. Uppgifterna skall avse aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Förvaltaren skall dessutom ange det antal aktier av olika slag som varje aktieägare äger. Uppgifterna skall avse förhållandena vid den tidpunkt som den centrala värdepappersförvararen bestämmer.

Den centrala värdepappersförvararen skall på begäran av ett avstämningsbolag kräva in sådana uppgifter om bolagets aktieägare som avses i första stycket.

Avstämningsbolag har rätt att hos den centrala värdepappersförvararen få tillgång till de uppgifter som har lämnats om bolagets aktieägare.

Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen medge förvaltare undantag från den uppgiftsskyldighet som följer av första och andra styckena.

13 §

Hos den centrala värdepappersförvararen skall det för varje avstämningsbolag finnas en sammanställning över aktieägare med mer än femhundra förvaltarregistrerade aktier i bolaget. Sammanställningen skall innehålla de uppgifter som anges i 12 § första stycket. En utskrift av sammanställningen skall hållas tillgänglig för var och en på bolagets huvudkontor

Hos den centrala värdepappersförvararen skall det för varje avstämningsbolag finnas en sammanställning över aktieägare med förvaltarregistrerade aktier som motsvarar en tusendel eller mer av antalet röster i bolaget. Sammanställningen skall innehålla de uppgifter som anges i 12 § första stycket. En utskrift av sammanställningen skall hållas tillgänglig för var

och hos den centrala värdepappersförvararen. Utskriften får inte vara äldre än sex månader. Var och en har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en utskrift av sammanställningen från den centrala värdepappersförvararen.

och en hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen. Utskriften får inte vara äldre än tre månader. Var och en som begär det har vid var tid rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av sammanställningen från den centrala värdepappersförvararen.

4 kap. Avstämningsregister och avstämningskonton

2 §

Aktier i ett avstämningsbolag skall vara registrerade i ett avstämningsregister för bolaget. Aktier i svenska bolag som inte är avstämningsbolag får inte registreras i avstämningsregister.

Bestämmelserna i denna lag om aktier i avstämningsbolag tillämpas också på följande rättigheter i sådana bolag, nämligen

1. företrädesrätt att delta i emission som avses i 4 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) och4 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713),

2. rätt på grund av teckning av aktier vid nyemission enligt 4 kap. aktiebolagslagen och 4 kap. försäkringsrörelselagen, samt

3. rätt på grund av nyteckning av aktier enligt 5 kap. aktiebolagslagen.

1. fondaktierätt och teckningsrätt som avses i 10 kap. 4 eller 6 § aktiebolagslagen (2003:000) samt företrädesrätt att delta i emission som avses i 4 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713),

2. rätt på grund av teckning av aktier enligt 12 kap. aktiebolagslagen och 4 kap. försäkringsrörelselagen utan utnyttjande av teckningsoption, samt

3. rätt på grund av teckning av aktier enligt 12 kap. aktiebolagslagen med utnyttjande av teckningsoption.

5 §

För finansiella instrument som registreras enligt denna lag får inte utfärdas aktiebrev, emissionsbevis, interimsbevis eller optionsbevis som avses i aktiebolagslagen eller försäk-

För finansiella instrument som registreras enligt denna lag får inte utfärdas aktiebrev, emissionsbevis, interimsbevis eller teckningsoptionsbevis som avses i aktiebolagslagen

ringsrörelselagen eller skuldebrev eller motsvarande handling. Har en sådan handling utfärdats, gäller den inte som förbindelse. Bestämmelserna i aktiebolagslagen gäller inte heller för handlingen.

(2003:000) eller försäkringsrörelselagen eller skuldebrev eller motsvarande handling. Har en sådan handling utfärdats, gäller den inte som förbindelse.

Bestämmelserna i aktiebolagslagen gäller inte heller för handlingen.

Första stycket tillämpas inte i fråga om finansiella instrument utfärdade i ett annat land än Sverige.

Om aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande handling har utfärdats för ett sådant instrument som avses i andra stycket skall handlingen vara inlämnad för förvaring hos den centrala värdepappersförvararen eller för detta företags räkning innan registrering i avstämningsregister får ske, om det inte på annat sätt är säkerställt att handlingen inte kommer i omlopp. Handlingen skall vara kvar i sådant förvar så länge instrumentet är registrerat i avstämningsregister.

6 §

I fråga om aktiebolag som övergår till att bli avstämningsbolag gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som aktieägare eller förvaltare på ett avstämningskonto tillkommer den som visar upp ett aktiebrev och enligt 3 kap. 6 § aktiebolagslagen eller på annat sätt styrker sitt förvärv. Aktiebrevet skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappersförvararen. Vad som nu har sagts tillämpas på motsvarande sätt i fråga om interimsbevis och emissionsbevis som utfärdats av ett aktiebolag innan denna lag blev tillämplig på bolaget.

I fråga om aktiebolag som övergår till att bli avstämningsbolag gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som aktieägare eller förvaltare på ett avstämningskonto tillkommer den som visar upp ett aktiebrev och enligt 5 kap. 10 § aktie-bolagslagen (2003:000) eller på annat sätt styrker sitt förvärv. Aktiebrevet skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappersförvararen. Vad som nu har sagts tillämpas på motsvarande sätt i fråga om interimsbevis och emissionsbevis som utfärdats av ett aktiebolag innan denna lag blev tillämplig på bolaget.

9 §

Om ett emissionsbevis eller optionsbevis har utfärdats för en rättighet som avses i 5 kap.

Om ett emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis har utfärdats för en rättighet som

aktiebolagslagen innan denna lag blev tillämplig på rättigheten gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som ägare eller förvaltare av rättigheten på ett konto för skuldförbindelser tillkommer den som visar upp beviset och enligt 3 kap. 6 §aktiebolagslagen eller på annat sätt styrker sitt förvärv.

Beviset skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappersförvararen.

avses i 12 kap. aktiebolagslagen (20003:000) innan denna lag blev tillämplig på rättigheten gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som ägare eller förvaltare av rättigheten på ett konto för skuldförbindelser tillkommer den som visar upp beviset och enligt 5 kap. 10 §aktiebolagslagen eller på annat sätt styrker sitt förvärv. Beviset skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappersförvararen.

Avstämningskonton

17 §

På ett avstämningskonto skall anges

1. kontohavarens namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,

2. panthavares namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,

1. kontohavarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,

2. panthavares namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,

3. det antal finansiella instrument som kontot omfattar,

4. i förekommande fall att kontohavaren har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar förvaltning av aktierna eller att aktierna företräds av en förvaltare som förordnats enligt 7 kap. 14 a § bankrörelselagen (1987:617), 5 kap. 15 a § lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet, 6 kap. 3 g § lagen (1991: 981) om värdepappersrörelse, 11 kap. 2 h § lagen (1992:543) om börsoch clearingverksamhet eller 3 kap. 2 e § försäkringsrörelselagen (1982:713),

5. pantsättning och förekomst av annan särskild rätt som gäller ett finansiellt instrument,

6. konkurs avseende kontohavaren samt utmätning, kvarstad eller betalningssäkring avseende ett finansiellt instrument eller avseende panträtt i detta,

7. inskränkning enligt 13 kap. 19 § andra stycket eller 14 kap. 21 § andra stycketföräldrabalken.

18 §

Utöver vad som följer av 17 § skall på ett avstämningskonto beträffande aktier anges

1. aktiernas nominella belopp och för varje aktie om full betalning har erlagts för aktien till avstämningsbolaget,

1. för varje aktie om full betalning har erlagts för aktien till avstämningsbolaget,

2. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas enligt bolagsordningen,

3. om en aktie av visst slag kan omvandlas till en aktie av annat slag,

4. förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktie som övergår till ny ägare,

5. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller minskning av aktiens nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar,

6. inskränkning i rätten att fritt förfoga över en aktie som avses i 3 kap.12 och 15 §§aktiebolagslagen (1975:1385)eller 3 kap.12 och 15 §§försäkringsrörelselagen samt namn, personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress för den som har en rättighet på grund av en sådan inskränkning.

Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet ändrats, skall detta anges på kontot så snart som möjligt.

4. om en aktie omfattas av förbehåll som avses i 3 kap. 7, 13 eller 18 § aktiebolagslagen (2003:000),

5. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller vid skifte av bolagets tillgångar.

6. inskränkning i rätten att fritt förfoga över en aktie som avses i 4 kap. 3 §aktiebolagslagen eller 3 kap.12 och 15 §§försäkringsrörelselageneller annan lag samt namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer och postadress för den som har en rättighet på grund av en sådan inskränkning.

Har någon rätt att i stället för den i aktieboken införde aktieägaren lyfta utdelning och vid fondemission ta emot ny aktie samt att utöva företrädesrätt att delta i emission skall på avstämningskontot antecknas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress för den berättigade, om denna rätt grundas på

1. uppdrag

2. pantsättning eller

3. villkor i testamente eller gåvobrev eller den berättigade är

4. förmyndare för aktieägare

5. god man för aktieägare

6. förvaltare enligt föräldrabalken för aktieägare

7. konkursförvaltare i aktieägares konkurs

8. kronofogdemyndighet som fattat eller verkställt beslut att aktie skall utmätas, beläggas med kvarstad eller bli föremål för betalningssäkring.

Anteckning enligt andra stycket görs på begäran av den som med skriftlig handling förmår visa att han har sådan rätt som anges där. Av anteckningen skall framgå vilken slags rätt som den berättigade har. Anteckningen skall tas bort när aktieägaren eller någon annan behörig person visar att rätten upphört.

Har utan återbetalning en aktie dragits in skall detta anges på kontot så snart som möjligt.

19 §

Utöver vad som följer av 17 § skall på ett avstämningskonto beträffande skuldförbindelser anges

1. skuldbelopp, valuta och skuldförbindelsernas nominella belopp,

2. verkställd utbetalning av kapitalbelopp eller ränta,

3. om utbyte skett av konvertibel fordran enligt 5 kap. aktiebolagslagen,

4. om utnyttjande skett av optionsrätt vid nyteckning på grund av fordran som är förenad med optionsrätt vid nyteckning enligt 5 kap.aktiebolagslagen,

3. om utbyte skett av konvertibel fordran enligt 12 kap. aktiebolagslagen (2003:000),

4. om utnyttjande skett av till skuldebrevet hörande optionsrätt vid teckning av aktie enligt 12 kap. aktiebolagslagen,

5. andra inskränkningar för borgenären att ta emot betalning

5. andra inskränkningar för borgenären att ta emot betalning eller att i övrigt göra betalningsutfästelsen gällande samt namn, personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress för den som har en rättighet på grund av en sådan inskränkning.

eller att i övrigt göra betalningsutfästelsen gällande samt namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer och postadress för den som har en rättighet på grund av en sådan inskränkning.

9 kap. Tillsyn

3 §

Auktorisation som central värdepappersförvarare skall återkallas av Finansinspektionen, om

1. värdepappersförvararen genom att överträda denna lag eller någon föreskrift som har meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämplig att utöva verksamheten,

2. värdepappersförvararen inte bedriver sådan verksamhet som auktorisationen avser,

3. såvitt gäller ett svenskt aktiebolag, bolagets egna kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har täckts inom tre månader från det att den blev känd för bolaget, eller

4. någon som ingår i värdepappersförvararens styrelse eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 2 § första stycket 4.

Om det är tillräckligt får Finansinspektionen i fall som avses i första stycket 1 meddela varning i stället för att återkalla auktorisationen.

Vid tillämpning av första stycket 3 skall det egna kapitalet beräknas enligt 13 kap. 2 § tredje stycket aktiebolagslagen (1975: 1385).

Vid tillämpning av första stycket 3 skall det egna kapitalet beräknas enligt 22 kap. 10 § aktiebolagslagen (2003:000).

I fall som avses i första stycket 4 får auktorisationen återkallas bara om Finansinspektionen först invänt mot att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare och om han, efter en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader, fortfarande finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare.

Vid återkallelse av auktorisation får Finansinspektionen besluta om hur verksamheten skall avvecklas.

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

dels att 2 kap. 4–6 §§ skall betecknas 2 kap. 14–16 §§,

dels att 2 kap. 1–3 §§ skall ha följande lydelse,

dels att i 2 kap. skall införas nya paragrafer 4–13 §§ samt närmast före 2 kap. 1 och 4 §§ nya rubriker av följande lydelse,

dels att det i lagen närmast före 2 kap. 14 § skall införas rubriken ”Registrering och offentliggörande av prospekt”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

Gemensamma bestämmelser om prospekt

1 §1

Vid emissioner som avses i 2 § och erbjudanden som avses i 3 §, som är riktade till en öppen krets, skall prospekt upprättas om summan av de belopp som till följd av emissionen eller erbjudandet kan komma att erläggas uppgår till minst 300 000 kronor. Ett sådant prospekt skall innehålla de upplysningar som, med hänsyn till de finansiella instrument som avses, behövs för en välgrundad bedömning av emissionen eller erbjudandet.

Prospekt behöver inte upprättas om

1. emissionen eller erbjudandet görs av en stat inom EES,

2. emissionen eller erbjudandet avser andelar i en värdepappersfond eller i ett utländskt

Vid emissioner som avses i 2 § och erbjudanden som avses i 3 §, som är riktade till en vidare krets, skall prospekt upprättas om summan av de belopp som till följd av emissionen eller erbjudandet kan komma att erläggas uppgår till minst 300 000 kronor. Ett sådant prospekt skall innehålla de upplysningar som, med hänsyn till de finansiella instrument som avses, behövs för en välgrundad bedömning av emissionen eller erbjudandet.

Prospekt behöver inte upprättas om

1. emissionen görs av en stat inom EES,

2. erbjudandet lämnas av en stat inom EES och inte avser fondpapper som givits ut av ett

1 Senaste lydelse 1992:1713.

fondföretag med säte i ett land inom EES,

3. emissionen eller erbjudandet avser fordringsrätter med kortare löptid än ett år,

4. lägsta beloppet som skall erläggas av en enskild investerare är 300 000 kronor eller mer.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från skyldigheten att upprätta prospekt.

publikt aktiebolag, eller ett publikt försäkringsaktiebolag,

3. emissionen eller erbjudandet avser andelar i en värdepappersfond eller i ett utländskt fondföretag med säte i ett land inom EES,

4. emissionen eller erbjudandet avser fordringsrätter med kortare löptid än ett år,

5. lägsta beloppet som skall erläggas av en enskild investerare är 300 000 kronor eller mer,

6. emissionen eller erbjudandet omfattas av ett börsprospekt enligt 5 kap. 5 § lagen (1992: 543) om börs- och clearingverksamhet som i sin helhet godkänts av börsen.

Avser emissionen eller erbjudandet skuldförbindelser, vilka emitteras fortlöpande inom en viss given ram eller återkommande av kreditinstitut som avses i 1 kap. 1 § lagen (1995: 1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, behöver prospekt upprättas endast när skuldförbindelser av samma slag ges ut för första gången.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från skyldigheten att upprätta prospekt. Sådana undantag får inte avse publika aktiebolag eller publika försäkringsaktiebolag eller, vid erbjudande om försäljning av fondpapper, aktieägare i sådana bolag.

2 §2

Vid emission av fondpapper som inte är inregistrerade eller föremål för ansökan om inregistrering vid en börs, skall utgivaren upprätta prospekt.

Vid emission av fondpapper som inte är inregistrerade eller föremål för ansökan om inregistrering vid en börs, skall utgivaren upprätta prospekt (emissionsprospekt).

3 §3

Vid erbjudande om köp eller försäljning av finansiella instrument, skall den som lämnar erbjudandet upprätta prospekt.

Vid erbjudande om köp eller försäljning av finansiella instrument skall den som lämnar erbjudandet upprätta prospekt (erbjudandeprospekt), om inte annat följer av 5 §.

Särskilda bestämmelser om vissa slag av prospekt

4 § För publika aktiebolag, och publika försäkringsaktiebolag samt aktieägare i sådana bolag gäller i fråga om emissionsprospekt och erbjudandeprospekt som avser försäljning även bestämmelserna i 5–13 §§.

5 §

När en aktieägare säljer fondpapper som givits ut av bolaget under sådana förhållanden att prospektskyldighet föreligger enligt 3 §, skall prospektet upprättas av bolaget. Aktieägaren skall underrätta styrelsen om sin försäljningsavsikt senast sex veckor för den dag då förvärv tidigast avses kunna ske.

2 Senaste lydelse 1992:1713.3 Senaste lydelse 1992:558.

6 §

Prospekt skall innehålla

1. balansräkningar avseende utgången av de tre senaste räkenskapsår, för vilka årsredovisning och revisionsberättelse avgivits,

2. resultaträkningar för dessa tre räkenskapsår samt

3. ett sammandrag av de uppgifter som bolaget varit skyldigt att ta in i förvaltningsberättelserna för de tre räkenskapsåren.

Om bolaget är ett publikt aktiebolag och skyldigt att upprätta finansieringsanalys som avses i 2 kap. 1 § tredje stycket årsredovisningslagen (1995: 1554), skall handlingarna innehålla en sådan analys.

Ett bolag som är skyldigt att upprätta en kapitaltäckningsanalys enligt 2 kap. 1 § tredje stycket lagen ( 1995:1559 ) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, skall till handlingarna också foga en sådan.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 § andra stycket och tredje stycket årsredovisningslagen skall tillämpas på prospekt.

Om bolaget är moderbolag, skall bolaget i prospektet ta in koncernresultaträkning och koncernbalansräkning för de tre senaste räkenskapsåren. När redovisningshandlingar och andra uppgifter för koncern tas in i prospektet får häremot svarande uppgifter för bolaget utelämnas i den mån de kan anses sakna väsentlig betydelse

för bedömningen av de fondpapper bolaget ger ut. Dock får bolagets resultaträkning och balansräkning för det senaste räkenskapsåret enligt första stycket inte utelämnas.

7 §

I prospektet skall upplysning lämnas om sådana för bedömningen av bolagets resultat och ställning viktiga förhållanden och händelser i övrigt av betydelse för bolaget, vilka hänför sig till tiden efter den period som omfattas av de i 6 § angivna handlingarna.

Om bolaget är ett publikt aktiebolag och det offentliggör prospektet senare än åtta månader efter utgången av det senaste räkenskapsår, för vilket årsredovisning och revisionsberättelse avgivits, skall prospektet innehålla uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§ årsredovisningslagen (1995:1554) och, i förekommande fall, 9 kap. 3 § 3 lagen ( 1995:1559 ) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Dessa uppgifter skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast fyra månader innan prospektet offentliggörs enligt 15 §.

8 §

I prospektet skall följande uppgifter lämnas, nämligen

1. kortfattad historik över bolaget och dess verksamhet,

2. redogörelse för bolagets och, om dotterföretag finns, koncernens verksamhet, råvarutillgångar, produkter och driftställen samt för dess ställning inom branschen,

3. uppgifter om bolagets styrelseledamöter, revisorer och ledande befattningshavare och

4. redogörelse för ägar- och rösträttsförhållanden i fråga om bolagets aktier.

Ett bolag som omfattas av lagen ( 1994:2004 ) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag skall i prospektet lämna uppgift om kapitaltäckningen enligt nämnda lag och dess bety-

delse för bolaget.

Uppgifter enligt första stycket 1 får utelämnas av bolag, vilkas fondpapper är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats.

9 §

Ett publikt aktiebolag, som vid offentliggörandet av prospektet inte driver någon verksamhet och inte heller har dotterföretag som driver någon verksamhet, behöver i prospektet endast ta med senast fastställda balansräkning, i förekommande fall koncernbalansräkning, upplysningar enligt 8 § 1, 3 och 4 samt redogörelse för den verksamhet bolaget avser att driva.

10 §

Uppgift i prospekt enligt 6 §,

7 § första stycket samt 8 § skall granskas av bolagets revisorer. Deras berättelse över granskningen skall tas in i prospektet.

11 §

Prospekt skall tillhandahållas på de platser där teckning eller inköpsanmälan tas emot före den dag då teckning eller inköp tidigast kan ske.

12 §

Upprättas prospekt med anledning av erbjudande från aktieägare, får bolaget från aktieägaren uppbära ersättning för sina kostnader för prospektet samt för revisionskostnaden. Uppträder flera aktieägare som säljare, skall kostnaderna fördelas mellan dem i förhållande till det antal fondpapper av samma slag, som var och en utbjudit till försäljning.

13 §

Upprättar ett bolag vid emission av fondpapper ett emissionsprospekt enligt 2 § eller ett börsprospekt enligt 5 kap. 5 § lagen ( 1992:534 ) om börs- och clearingverksamhet eller, vid aktieägares försäljning av fondpapper, ett erbjudandeprospekt enligt 5 §, och är prospektet på grund av uppsåt eller vårdslöshet från bolagets sida, felaktigt eller bristfälligt, svarar bolaget för skada som därigenom vållas den som tecknat

eller köpt fondpapper av bolaget, av den aktieägare som gjort erbjudandet eller av det värdepappersinstitut som bolaget eller aktieägaren anlitat för att placera fondpapperen på kapitalmarknaden.

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet

Härmed föreskrivs att det i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet skall införas en ny paragraf 5 kap. 5 c § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

5 c §

I fråga om börsprospekt som upprättas av publika aktiebolag, eller publika försäkringsaktiebolag tillämpas 2 kap. 5 11 §§ lagen ( 1991:980 ) om handel med finansiella instrument.

Om ett börsprospekt avser skuldförbindelser, vilka emitteras av en utgivare som redan har fondpapper inregistrerade vid samma börs, tillämpas dock endast 2 kap. 6, 7 och 10 §§ lagen om handel med finansiella instrument på prospektet. Detsamma gäller om emissionen av skuldförbindelserna har helt eller delvis garanterats av någon som redan har fondpapper inregistrerade vid samma börs. Prospektet skall i sådant fall dessutom innehålla uppgifter enligt 2 kap. 6 och 7 §§ samma lag i fråga om garantigivaren.

Denna paragraf gäller inte börsprospekt avseende skuldförbindelser, vilka emitteras fortlöpande inom en viss given ram eller återkommande av kreditinstitut som avses i 1 kap. 1 § lagen ( 1995:1559 ) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.

7. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument

Härmed föreskrivs att 15 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §

Om den som enligt 3 § första stycket 1–3 har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag förvärvar aktier i bolaget, får aktier av samma slag upp till motsvarande antal inte avyttras mot vederlag tidigare än tre månader efter förvärvet. Detsamma gäller för

1. fysiska och juridiska personer som förvärvar aktier i aktiemarknadsbolaget och vilkas aktier enligt 5 § skall likställas med aktier som innehas av personer som avses i första stycket, samt

2. aktiemarknadsbolag som förvärvar egna aktier. Vad som sägs i andra stycket 2 skall inte tillämpas vid förvärv av egna aktier med stöd av 4 kap. 5 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse eller när en tidigare avyttring föreskrivs i lag.

Vad som sägs i andra stycket 2 skall inte tillämpas vid förvärv av egna aktier med stöd av 4 kap. 5 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse eller när en tidigare avyttring föreskrivs i lag eller om aktierna överlåts enligt 16 kap. 21 § aktiebolagslagen (2003:000).

8. Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)

Härmed föreskrivs i fråga om årsredovisningslagen (1995:1554)

dels att 8 kap. 7 § i skall ha följande lydelse,

dels att Bilaga 1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

7 §

Har registrering skett av beslut om att bolaget försatts i konkurs eller trätt i likvidation, får beslut om förseningsavgift inte meddelas.

Har registrering skett av beslut om att bolaget försatts i konkurs, får beslut om förseningsavgift inte meddelas.

Bilaga 1

Uppställningsform för balansräkningen (kontoform)

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

EGET KAPITAL, AVSÄTTNINGAR OCH SKULDER

A. Eget kapital, med uppgift om vad som utgör fritt eget kapital och bundet eget kapital

Aktiebolag:

I. Aktiekapital

II. Överkursfond

III. Uppskrivningsfond

IV Andra fonder

1. Reservfond

2. Övrigt

V. Balanserad vinst eller förlust

VI. Årets resultat

Aktiebolag:

I. Aktiekapital

II. Uppskrivningsfond

III. Andra fonder

1. Reservfond

2. Övrigt

IV. Balanserad vinst eller förlust

V. Årets resultat

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

9. Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härmed föreskrivs att 10 kap.2 och 6 §§miljöbalken skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. Förorenade områden

2 §

Ansvarig för efterbehandling av sådana områden, byggnader eller anläggningar som anges i 1 § är den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen (verksamhetsutövaren).

Om verksamhetsutövaren inte förmår att uppfylla sina förpliktelser enligt detta kapitel ansvarar i skälig omfattning den, som genom att utöva ett bestämmande inflytande över verksamheten, i avsevärd grad medverkat till denna oförmåga.

6 §

Om flera verksamhetsutövare är ansvariga enligt 2 §, skall de svara solidariskt i den utsträckning inte annat följer av att ansvaret är begränsat enligt 4 § första stycket. En verksamhetsutövare som visar att hans eller hennes bidrag till föroreningen är så obetydligt att det inte ensamt motiverar efterbehandling skall dock ansvara endast för den del som motsvarar bidraget

.

Om flera är ansvariga enligt 2 §, skall de svara solidariskt i den utsträckning inte annat följer av att ansvaret är begränsat enligt 4 § första stycket. En verksamhetsutövare som visar att hans eller hennes bidrag till föroreningen är så obetydligt att det inte ensamt motiverar efterbehandling skall dock ansvara endast för den del som motsvarar bidraget.

Vad de solidariskt ansvariga har betalat skall fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till den omfattning i vilken var och en har medverkat till föroreningen och till omständigheterna i övrigt. _______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan som väckts före ikraftträdandet.

1 Kommitténs uppdrag

Genom beslut den 21 juni 1990 tillkallade regeringen en kommitté (Ju 1990:08) med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen (Dir. 1990:46). Kommitténs ledamöter, sakkunniga och experter förordnades under hösten 1990 och kommittén höll sitt första sammanträde den 5 december samma år. Kommittén antog då namnet Aktiebolagskommittén.

Kommitténs uppdrag omfattar två delar. Kommittén skall först lämna förslag till de ändringar i aktiebolagslagen som föranleds av den europeiska integrationen. Därefter skall kommittén överväga en rad andra frågor som rör aktiebolagslagens utformning.

Kommitténs uppdrag i den första delen omfattade ursprungligen en anpassning av aktiebolagslagen till bl.a. EG:s samtliga bolagsdirektiv. Genom beslut av regeringen den 13 februari 1992 (Dir. 1992:18) överfördes emellertid ansvaret för de redovisningsinriktade bolagsdirektiven till Redovisningskommittén (Ju 1991:07). Samtidigt meddelades att anpassningen till det s.k. revisorsdirektivet skulle utredas i särskild ordning. Kommitténs uppdrag begränsades därigenom till att avse endast de rent bolagsrättsliga direktiven.

Kommittén avrapporterade den första delen av sitt uppdrag i delbetänkandena Bundna aktier (SOU 1992:13) och Aktiebolagslagen och EG (SOU 1992:83).

Den återstående delen av kommitténs uppdrag avser frågor som inte har något omedelbart samband med EG-anpassningen. I direktiven anges kommitténs uppgifter under rubrikerna Aktiebolagets kapital och finansiella instrument, Aktiebolagets organisation, Minoritetsskyddet m.m. och Andra aktiebolagsrättsliga frågor. Under sistnämnda rubrik anges särskilt att kommittén bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor avseende aktiebolagsrätten i den mån utredningsuppdraget föranleder det.

På regeringens begäran avrapporterade kommittén i maj 1995 den del av uppdraget som rör bolagsorganens roller och ansvar samt därmed sammanhängande frågor rörande skadestånd och straff. Det skedde i delbetänkandet Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44).

I delbetänkandet Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22), som överlämnades till regeringen i mars 1997, behandlade kommittén lagens bestämmelser om bl.a. bolagsbildning, aktiers överlåtbarhet, ökning och nedsättning av aktiekapitalet, aktiebolags förvärv av egna aktier samt inlösen av minoritetsaktier. Kommittén tog i betänkandet också upp frågan om en s.k. erbjudandeplikt bör införas på den svenska aktiemarknaden.

I delbetänkandet Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168), som överlämnades i december 1997, behandlade kommittén frågor rörande vinstutdelning och andra värdeöverföringar från aktiebolag.

I delbetänkandet Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36), som överlämnades i mars 1999, behandlade kommittén dels vissa frågor om s.k. styrelselösa bolag, dels likvidation av aktiebolag.

Kommittén överlämnar nu sitt slutbetänkande.

2 Aktier utan nominellt värde

2.1. Inledning

Ett aktiebolag skall ha ett aktiekapital som uppgår till minst 100 000 kr i privata aktiebolag och till minst 500 000 kr i publika aktiebolag. Om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, skall dessa lyda på lika belopp (1 kap. 3 § ABL).

I bolagsordningen skall aktiernas nominella belopp anges (2 kap. 4 § första stycket 5 ABL).

Kravet på ett nominellt belopp infördes genom 1895 års aktiebolagslag och motiverades i första hand av ordningsskäl och praxis (se NJA II 1895 s. 58 f.).

Det finns ingen gräns i lagen för hur lågt nominella beloppet får vara. Nominella belopp på 1 kr eller mindre är inte helt ovanliga.

Utredningen om aktiekapital och redovisning i euro och annan utländsk valuta föreslog i betänkandet Redovisning och aktiekapital i euro (SOU 1998:136) att aktiebolag skulle ges rätt att upprätta sin redovisning i euro. Förslaget ledde till lagändringar under år 2000 (SFS 2000:32). Fr.o.m. det räkenskapsår som inleds den 1 januari 2001 eller senare kan ett aktiebolag välja mellan kronor och euro som redovisningsvaluta (1 kap. 3 § första stycket ABL). Väljer bolaget euro, skall aktiekapitalet vara bestämt i euro (2 kap. 4 § fjärde stycket ABL) och motsvara minst 100 000 kr i ett privat aktiebolag och minst 500 000 kr i ett publikt aktiebolag (1 kap. 3 § tredje stycket ABL).

I det tidigare avlämnade delbetänkandet Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk valuta (SOU 1997:181) föreslog utredningen också att systemet med ett nominellt värde på aktier skulle avskaffas och ersättas av vad utredningen kallar ett kvotaktiesystem där alla aktier representerar lika stora andelar i bolaget. Bakgrunden till förslaget var framför allt att det med ett kvotaktiesystem skulle bli lättare för bolag att övergå till att upprätta sin redovisning i euro och annan utländsk valuta (jfr senare Ds 2000:15) Utredningen skriver (s. 123 ff.):

Ett nästan ofrånkomligt element i en sådan ny lagstiftning [som gör det möjligt att upprätta redovisningen och denominera aktiekapitalet i utländsk

valuta] är, som utredningen bedömer det, ett avskaffande av det nuvarande kravet på att alla aktier skall ha ett nominellt värde. Om nämligen aktiernas nominella värde uttrycks i en främmande valuta som är föremål för kursförändringar, kommer det nominella beloppet att fluktuera på ett sätt som strider mot grunderna för systemet med ett nominellt värde.

Det är emellertid de problem som är förenade med ett nominellt värde vid en övergång till euro, om Sverige skulle inträda i EMU, som har övertygat utredningen om att tiden nu är mogen att lämna systemet med nominella belopp på alla aktier och övergå till en ordning där inga aktier åsätts nominella värden utan representerar lika andelar i bolaget, s.k. kvotaktier eller med en amerikansk term no-par value shares. Vid ett svenskt inträde i EMU händer nämligen följande.

Antag att Sverige skulle inträda i EMU den 1 januari 1999 och att aktiekapitalet därmed skall anges i euro. Omräkningen sker enligt en fast växelkurs som gäller sedan den 1 januari 1999. Enligt uppgift från Europakommissionen (Legal framework for the use of the euro, working document of the commission services den 26 juli 1996 (II/395/96-EN-Rev.1), kommer växelkursen att anges med sex signifikanta siffror som inte får avrundas i samband med omräkning.

I mitten av juli 1997 fick man 11.56 ecu för 100 svenska kr, dvs. växelkursen var 0,1156. Ingen vet i dag vilken växelkurs för euron som skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1999, men man kan utgå ifrån att kursen bestäms till ett tal med sex signifikanta siffror. I det följande förutsätts att kursen bestäms till 0,115600.

En första effekt av nyordningen blir att bestämmelserna i 1 kap. 3 § ABL om aktiekapitalets storlek måste ändras till (100 000x0,1156=) 11 560 euro för privata respektive (500 000x0,1156=) 57 800 euro för publika aktiebolag. En avrundning till exempelvis 12 000 och 60 000 euro skulle innebära krav på ökning av aktiekapitalet i ett stort antal bolag, något som kan genomföras endast med en omfattande övergångsreglering. En avrundning nedåt till exempelvis 11 000 och 57 000 euro är lättare att genomföra. Någon skyldighet för bolag som har ett aktiekapital som överensstämmer med det lägsta tillåtna beloppet enligt aktiebolagslagen i dess nuvarande lydelse att sätta ned aktiekapitalet till det nya minimibeloppet kan nu inte komma ifråga.

Samtidigt med den angivna lagändringen måste samtliga uppgifter i aktiebolagsregistret om aktiekapitalets storlek ändras. Ändringen berör drygt 250 000 aktiebolag och avser dels det registrerade aktiekapitalet, dels aktiekapitalet eller högsta och lägsta aktiekapitalet enligt bolagsordningen. Med nuvarande lagstiftning blir det vidare nödvändigt att ändra samtliga uppgifter i aktiebolagsregistret om aktiernas nominella belopp enligt bolagsordningen.

De lagstiftningsåtgärder och ändringar i bolagsregistret som angivits nu får ses som kostnader för Sveriges deltagande i EU och är en ofrånkomlig följd av anslutningsbeslutet. Vid sidan av dessa kostnader för det offentliga får emellertid nyordningen betydande konsekvenser för aktiebolagen själva. Om man först ser på aktiekapitalet skall det alltså anges i euro enligt en fast

växelkurs. Det innebär för att ta ett konkret exempel att de omkring 200 000 aktiebolag som vid EMU-anslutningen har ett aktiekapital på jämna 100 000 kr tvingas redovisa sitt aktiekapital som 11 560 euro. Reservfonden skall i konsekvens härmed uppgå till minst 2 312 euro för att vinstutdelning skall få ske. Uppenbarligen leder nyordningen till mycket opraktiska tal i redovisningen.

Problemen med udda tal ger sig emellertid framför allt till känna beträffande aktiernas nominella belopp. I de omkring 200 000 aktiebolagen med lägsta tillåtna aktiekapital är nominella beloppet i dag ofta 100 eller 200 kronor. I den nya ordningen blir motsvarande belopp 11,56 respektive 23,12 euro.

Det är sannolikt att decimaltal av nu beskrivet slag kommer att upplevas som obekväma ute i företagen. Man kan därför räkna med att bolagen i samband med ökning eller minskning av aktiekapitalet, sammanläggning eller split av aktier och andra sådana åtgärder kommer att utforma besluten så att resultatet blir nominella belopp och därmed också registrerade aktiekapital på jämna 10-, 100- eller 1000-tal euro. Det finns emellertid en risk att de ojämna talen i sig driver fram öknings- eller nedsättningsbeslut. Med tanke på att praktiskt taget samtliga aktiebolag får udda nominella värden på sina aktier vid övergången till euro, räcker det med att en bråkdel av dem söker nå jämna 10-, 100- eller 1000-tal utan att de har något egentligt behov av att öka eller minska aktiekapitalet för att de samhällsekonomiska kostnaderna skall bli betydande.

I EG:s andra bolagsdirektiv (det s.k. kapitaldirektivet) föreskrivs att aktierna i ett publikt bolag inte får ges ut mot vederlag som understiger det nominella beloppet eller, om sådant saknas, det bokförda parivärdet (artikel 8 punkten 1). Redan av denna artikel framgår att EG:s bolagsdirektiv inte ålägger Sverige någon förpliktelse att åsätta aktierna ett nominellt belopp. Några andra internationella förpliktelser med denna innebörd finns inte heller. Saken får avgöras med hänsyn till vad som framstår som lämpligast för svensk del. Som utvecklas i det följande framstår vid denna lämplighetsbedömning systemet med nominella belopp som en onödig omgång när det gäller att säkra de ändamål som nominella beloppet i dag tjänar.

På grund av det anförda förordar utredningen att systemet med nominella belopp på aktierna nu ersätts med ett sådant system med s.k. kvotaktier (no-par value shares) som finns i bl.a. Förenta staterna och som innebär att aktierna inte åsätts några nominella värden.

Frågan om ett avskaffande systemet med ett nominellt värde på aktier har av regeringen överlämnats till Aktiebolagskommittén för fortsatta överväganden (Dir. 1998:90).

2.2. Kommitténs överväganden

2.2.1. Inledning

Kommittén har i sitt remissyttrande över betänkandet Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk valuta (SOU 1997:181) tillstyrkt förslaget att övergå till ett kvotaktiesystem. Som kommittén ser det skulle en sådan reform inte bara underlätta för bolag som önskade övergå till att ha sin redovisning i euro utan också öppna möjligheter till förenklingar av lagen.

Till detta kan läggas att flera europeiska länder redan infört eller är på väg att införa ett kvotaktiesystem. Det gäller bl.a. Tyskland, Storbritannien och Finland. Det är troligt att flertalet länder i Europa inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att ha infört ett sådant system.

Kommittén föreslår mot denna bakgrund att den nya aktiebolagslagen baseras på ett kvotaktiesystem. Någon anledning att i det sammanhanget göra en åtskillnad mellan privata och publika aktiebolag finns inte. Det skulle göra regelverket mer komplicerat och svårförståeligt och dessutom kräva särskilda regler för bolag som byter bolagskategori.

En övergång från ett system med nominella värden till kvotaktier bör komma till uttryck i aktiebolagslagen. Kommittén föreslår därför att bestämmelsen 1 kap. 3 § ABL om att alla aktier skall lyda på lika belopp ersätts med en bestämmelse om att varje aktie representerar en lika stor andel i bolaget.

I aktiebolagslagen i övrigt har det nominella beloppet i dag betydelse i följande sammanhang:

1. förbud mot emission till underkurs (2 kap. 2, 4, 9 och 12 a §§, 4 kap. 1, 5, 12, och 13 §§ samt 5 kap. 1 och 14 §§ ABL),

2. avsättning av överkurs till överkursfond och reservfond (2 kap. 12 a §, 4 kap. 13 a § och 12 kap. 4 § första stycket 4 ABL),

3. uppgift på aktiebrev om nominella beloppet (3 kap. 4 § ABL),

4. fondemission genom ökning av nominella beloppet (4 kap. 1 och 16 §§ ABL),

5. nedsättning av aktiekapitalet genom minskning av nominella beloppet (6 kap. 1 § ABL),

6. nedsättning av aktiekapitalet genom indragning av egna aktier och åtföljande avsättning till reservfond (7 kap. 5 och 10 §§ ABL), samt

7. registrering av ändring av bolagsordningens bestämmelser om nominella beloppet (18 kap. 6 § ABL).

Baserat på de överväganden som gjorts av Utredningen om aktiekapital och redovisning i utländsk valuta i det ovan nämnda delbetänkandet gör kommittén på dessa punkter följande överväganden.

2.2.2. Förbudet mot emission till underkurs

2.2.2.1 Nuvarande ordning

Vid bolagsbildning skall enligt gällande rätt iakttas att betalningen för en aktie inte får understiga det belopp på vilket aktien skall lyda (2 kap. 2 § ABL). Det nominella beloppet skall anges i bolagsordningen (2 kap. 4 § första stycket 5 ABL). Vid registreringen av bolaget antecknas bolagets aktiekapital i aktiebolagsregistret. Det registrerade aktiekapitalet utgörs av det sammanlagda nominella beloppet av tecknade och tilldelade aktier efter avdrag för aktier som förklarats förverkade och inte övertagits av annan (2 kap. 9 § ABL).

Förbudet mot underkurs i samband med bolagsbildning äger motsvarande tillämpning vid nyemission. Vid nyemission i bolag vars aktier är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats får aktier tecknas mot betalning av lägre belopp än det nominella, under förutsättning att skillnaden mellan vad som skall betalas för de nya aktierna och deras sammanlagda nominella belopp tillförs aktiekapitalet genom överföring från bolagets eget kapital i övrigt eller genom uppskrivning av värdet av anläggningstillgångar. Sådan överföring eller uppskrivning skall ske innan beslutet om nyemission registreras (4 kap. 1 § ABL). Beslut om nyemission skall ange aktiernas nominella belopp och det belopp som skall betalas för tecknad aktie (4 kap. 5 § första stycket 8 ABL). Hinder mot registrering av beslut om nyemission föreligger, om inte det sammanlagda nominella beloppet av tecknade och tilldelade nya aktier efter avdrag för aktier som förklarats förverkade och inte övertagits av annan (ökningen av aktiekapitalet) uppgår till det ökningsbelopp eller lägsta ökningsbelopp som bestämts i beslutet (4 kap. 12 § ABL). Vid nyemission i större bolag kan hela ökningsbeloppet registreras innan det har till fullo inbetalats till bolaget. Om bolaget inte inom sju månader från registreringen anmäler till PRV att full betalning erlagts för aktierna, skall PRV efter bolagets hörande registrera dels att aktiekapitalet nedsatts med sammanlagda nominella beloppet av de inte betalda aktierna, dels, om det fordras, att bolagsordningens bestämmelse om

aktiekapitalet ändrats. De aktier som inte betalats blir ogiltiga när nedsättningen registrerats (4 kap. 13 § ABL).

Vid fondemission får inte till aktiekapitalet överföras belopp som understiger summan av de nya aktiernas nominella belopp eller den sammanlagda höjningen av aktiernas nominella belopp (4 kap. 1 § ABL).

Vid utgivande av konvertibelt skuldebrev får inte vederlaget för skuldebrevet understiga det nominella beloppet på aktie som skall utlämnas vid utbyte, om inte mellanskillnaden täcks genom kontant betalning vid utbytet (5 kap. 1 § ABL). Hinder mot registrering av utbyte föreligger, om inte yttrande företes från auktoriserad eller godkänd revisor eller, i avstämningsbolag, från den centrala värdepappersförvararen av vilket framgår att bolaget på grund av emissionen tillförts vederlag till ett värde motsvarande minst sammanlagda beloppet av de aktier som utgivits i utbyte (5 kap. 14 § ABL). I lagen finns inte några bestämmelser om minsta tillåtna vederlag vid utgivande av skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Hinder mot registrering av nyteckning med stöd av sådan optionsrätt föreligger, om inte yttrande företes från auktoriserad eller godkänd revisor eller, i avstämningsbolag, från den centrala värdepappersförvararen av vilket framgår att aktierna till fullo betalats (5 kap. 14 § ABL).

2.2.2.2 Kommitténs överväganden

Det nominella beloppet utnyttjas i dag framför allt för att förhindra bolagsbildning och emissioner till underkurs.

För aktieägarna innebär en emission av aktier till underkurs inte något problem. För dem gäller att de vid kontantemission har företrädesrätt till nya aktier enligt aktiebolagslagen eller bolagsordningen. En avvikelse från företrädesrätten kan beslutas av stämman eller styrelsen och då liksom vid apportemission gäller att teckningskursen skall bestämmas på ett sätt som är rättvist. Sätts i sistnämnda fall teckningskursen under marknadsvärdet på de nya aktierna, favoriseras de teckningsberättigade på bekostnad av de aktieägare som inte får delta i emissionen, något som kan medföra att emissionsbeslutet efter klander förklaras ogiltigt. Huruvida teckningskursen satts under aktiernas nominella belopp är emellertid i detta sammanhang irrelevant.

Förbudet mot underkurs gäller alltså av hänsyn till bolagets borgenärer. De skall kunna utgå från att tillgångar svarande mot det registrerade aktiekapitalet faktiskt har tillförts bolaget. För att garantera borgenärerna detta krävs emellertid inte ett system med nominella

värden på varje aktie. Ett sådant skydd kan uppnås också inom ramen för det av kommittén föreslagna kvotaktiesystemet.

Aktiebolags bildande

Utgångspunkten vid bolagsbildning är i dag att betalningen skall tillföras aktiekapitalet. Bestäms teckningskursen till ett högre belopp än aktiernas nominella belopp skall skillnaden mellan teckningskursen och nominella beloppet tillföras överkursfonden (2 kap. 12 a § ABL). I ett system utan något nominellt värde på aktierna ligger det nära till hands att föra hela det inbetalade beloppet till aktiekapitalet, eftersom någon ”överkurs” inte finns i ett sådan system. En sådan ordning skulle också ligga i linje med gällande rätt där hela beloppet blir bundet eget kapital. Något sakligt skäl för att hela det belopp som betalas för aktierna skall vara bundet eget kapital finns emellertid inte. Det är en ordning som synes grundad mer på tradition än sakliga överväganden och som inte är invändningsfri. Tvärtom är det ett välkänt faktum att många nystartade bolag, med inledningsvis begränsade intäkter, ofta har en för liten andel fritt eget kapital för att möta kostnaderna i verksamheten, något som kan leda till att bolaget blir likvidationspliktigt enligt 13 kap. 2 § ABL. För att möta dessa problem är det inte ovanligt att aktierna vid bolagsbildningen ges ut till nominellt belopp och att aktietecknarna samtidigt gör ett s.k. aktieägartillskott.

Kommittén föreslår mot denna bakgrund en ordning, som innebär att stiftarna i stiftelseurkunden anger hur många aktier som skall ges ut, hur mycket som skall betalas för varje aktie och hur stor del av betalningen för aktierna som skall tillföras aktiekapitalet. Skall inte hela betalningen för aktierna tillföras aktiekapitalet, blir resterande del av betalningen fritt eget kapital, om det inte av stiftelseurkunden framgår att beloppet skall tillföras bunden fond. Om det i bolaget skall finnas exempelvis 10 000 aktier som ges ut till kursen 100 kr, kan av stiftelseurkunden framgå att exempelvis 50 kr per aktie skall tillföras aktiekapitalet. Sedan samtliga aktier tecknats och betalats kommer alltså 500 000 kr att tillföras aktiekapitalet, medan 500 000 kr blir fritt eget kapital. Stiftarna måste naturligtvis utforma stiftelseurkunden så att det sammanlagda belopp som skall tillföras aktiekapitalet inte understiger det i förslaget till bolagsordning angivna aktiekapitalet eller minimikapitalet. En förutsättning för registrering av bolaget är nämligen att det sammanlagda belopp som betalats för aktierna och tillförts aktiekapitalet minst motsvarar det i bolagsordningen angivna aktiekapitalet eller uppgår till minimikapitalet.

Det finns i detta sammanhang skäl att uppmärksamma EG:s andra bolagsdirektiv (77/91/EEG). I artikel 8 föreskrivs beträffande bolagsbildning att aktierna inte får ges ut mot vederlag som understiger aktiernas nominella belopp eller det bokförda parivärdet. Bestämmelsen kan i det förstone synas hindra en övergång till ett system med aktier utan nominellt värde. Bestämmelsens syfte torde emellertid vara att garantera att bolaget vid bildandet tillförs tillgångar som minst motsvarar det registrerade aktiekapitalet (SOU 1992:83 s. 252). Det av kommittén föreslagna kvotaktiesystemet ger sådana garantier.

Nyemission och fondemission

I ett kvotaktiesystem behöver ändringar också göras i bestämmelserna om ökning av aktiekapitalet genom nyemission och fondemission (10– 12 kap.).

Vid nyemission gäller i dag att betalningen för tecknade och tilldelade aktier, precis som vid bolagsbildning, skall tillföras aktiekapitalet och, i förekommande fall, överkursfonden. Kommittén föreslår också här en nyordning som innebär att bolagsstämman eller, i förekommande fall, styrelsen i emissionsbeslutet får ange att endast en viss del av betalningen, eller ingenting alls, skall tillföras aktiekapitalet eller annat eget bundet kapital och resten utgöra fritt eget kapital. Därigenom öppnas nya finansieringsmöjligheter för företagen. Ett bolag kan t.ex. genom en emission av aktier dra in fritt eget kapital till investeringar som endast med viss sannolikhet kommer att genomföras. Blir investeringen inte av kan pengarna återbetalas genom utdelning i stället för genom nedsättning av aktiekapitalet med allt vad det innebär. På motsvarande sätt kan en emission av aktier användas för att finansiera investeringar där kostnaderna inledningsvis inte får redovisas som tillgång.

Den föreslagna nyordningen inkräktar inte på borgenärsskyddet. Från borgenärssynpunkt är en nyemission välkommen under förutsättning att den ger ett tillskott till bolaget som överstiger emissionskostnaderna. Varje ökning av bolagets bundna egna kapital gynnar definitionsmässigt bolagets borgenärer. Vad som är viktigt i sammanhanget är att förhindra att bolaget i aktiebolagsregistret står antecknat med ett aktiekapital som aldrig tillförts bolaget. Det gäller därför att se till att bolaget genom nyemissionen tillförs värden motsvarande det registrerade ökningsbeloppet. För att garantera detta behålls i fråga om privata aktiebolag de nuvarande kraven på inbetalning i bank av kontanta tillskott och revisorsintyg vid tillskott i form av apport-

egendom. I publika bolag tillåts enligt förslaget kontant betalning direkt till bolaget (12 kap. 19 §).

För innehavare av konvertibler och teckningsoptioner som bolaget har givit ut får en nyemission till låg kurs en särskild betydelse. En nyemission till en kurs under de förut registrerade aktiernas kvotvärde sänker detta värde. Det påverkar konverterings- eller teckningskursen för utestående konvertibler och teckningsoptioner, se nedan.

Som anförts ovan innebär en emission till underkurs i dag inte några problem för aktieägarna. För dem gäller att de vid kontantemission har företrädessrätt till nya aktier enligt aktiebolagslagen eller bolagsordningen. Avvikelse från företrädesrätten kan beslutas av stämman eller styrelsen och då liksom vid apportemission gäller att teckningskursen skall bestämmas på ett sätt som är rättvist. Sätts i sistnämnda fall teckningskursen under marknadsvärdet på de nya aktierna, favoriseras de teckningsberättigade på bekostnad av de aktieägare som inte får delta i emissionen, något som kan medföra att emissionsbeslutet efter klander förklaras ogiltigt. Huruvida teckningskursen satts under aktiernas nominella värde, får i detta sammanhang anses vara irrelevant. Detsamma gäller om aktiekursen i den nya ordningen sätts under de redan utgivna aktiernas kvotvärde.

I registreringsärendet skall kontrolleras att det sammanlagda belopp som betalats för tecknade och tilldelade aktier efter avdrag för aktier som förklarats förverkade och inte övertagits av någon annan, uppgår till det belopp eller lägsta belopp varmed bolagets egna kapital enligt emissionsbeslutet skall ökas (12 kap. 23 §). Genom registreringen fastställs ökningen av aktiekapitalet till det sammanlagda belopp som betalats för tecknade och tilldelade nya aktier efter avdrag för aktier som förklarats förverkade och inte övertagits av någon annan (12 kap. 24 §).

En fondemission sker enligt gällande rätt genom utgivande av nya aktier eller genom höjning av det nominella värdet på de gamla aktierna. Någon betalning för aktierna erläggs inte. I stället överförs till aktiekapitalet belopp från bolagets övriga egna kapital. Det överförda beloppet eller summan av de överförda beloppen skall överensstämma med summan av de nya aktiernas nominella belopp eller den sammanlagda höjningen av aktiernas nominella belopp.

Det är tydligt att denna reglering är framtvingad av systemet med nominella värden. Aktiekapitalet skall vara fördelat på aktier som alla har samma nominella värde och då står valet mellan att ge ut nya aktier eller höja det nominella värdet på de gamla för att ekvationen skall gå i hop. Avskaffas de nominella värdena har lagstiftaren en större frihet att utforma regleringen efter vad som är lämpligt.

I ett kvotaktiesystem behövs i själva verket inte något förbud mot underkurs vid fondemission. Från borgenärssynpunkt är det viktiga att ökningen av aktiekapitalet är reell i den meningen att ökningsbeloppet hämtas från fria eller bundna fonder och binds i bolaget som aktiekapital. Det är från deras synpunkt likgiltigt om fondemissionen genomförs genom utgivande av fondaktier eller ej.

För innehavare av konvertibler och teckningsoptioner som bolaget har givit ut får fondemissionen en särskild betydelse. En fondemission utan utgivande av nya aktier får till effekt att aktiernas kvotvärde, dvs. kvoten mellan det registrerade aktiekapitalet och antalet registrerade aktier, höjs. Det påverkar konverterings- eller teckningskursen för utestående konvertibler och teckningsoptioner, se nedan. Den saken bör emellertid inte tillmätas någon betydelse för registreringen av fondemissionen. Även från aktieägarnas synpunkt är det likgiltigt om fondemissionen genomförs genom utgivande av fondaktier eller ej, deras andel av aktiekapitalet förblir densamma. De förväntningar om oförändrad utdelning per aktie som aktiemarknaden ofta knyter till emission av fondaktier, kan inte tilläggas någon betydelse i detta sammanhang.

Bestämmelserna i 10 kap. 2 § och 11 kap. 2 § har utformats i enlighet med det anförda.

Det skall i sammanhanget påpekas att den föreslagna nyordningen vid emission av nya aktier inte heller inkräktar på aktieägarskyddet; det konstitueras att alla tecknade och tilldelade aktier skall vara till fullo betalda vid registrering av emissionen och av den grundläggande likhetsprincip som gäller för vinstutdelning och annan värdeöverföring till aktieägarna (12 kap. 23 §).

Konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning

De skäl som anförts ovan för ett avskaffande av det nuvarande förbudet mot nyemission till underkurs utan att ersätta det med något motsvarande förbud mot nyemission till en kurs som understiger kvotvärdet på de redan utgivna aktierna, gäller också emission av konvertibler och teckningsoptioner. Från borgenärsynpunkt är varje ökning av aktiekapitalet som motsvaras av ett verkligt tillskott till bolaget välkommen och för aktieägarna är det egentliga problemet emissioner till en kurs som understiger marknadsvärdet, medan emissioner till en kurs som motsvarar marknadsvärdet men som understiger det nominella värdet eller kvotvärdet inte skapar några svårigheter för dem.

Enligt gällande rätt får konverteringskursen inte sättas under aktiernas nominella belopp. Men det räcker inte med detta. Konvertering innebär att konvertibeln byts mot aktier, varvid skuldförbindelsens belopp avräknas mot konverteringskursen. Om konvertiblerna emitterats till underkurs kan det leda till komplikationer när konvertering påkallas. Antag att konverteringskursen överensstämmer med aktiernas nominella belopp och att konvertiblerna emitterats till underkurs. I så fall skall konvertering vägras eftersom ett utbyte skulle innebära att aktier emitteras till underkurs. Bolaget har ju inte tillförts vederlag motsvarande skuldförbindelsens belopp. En emission av konvertibler till underkurs kan emellertid hjälpas upp genom en lämplig konverteringskurs. Antag att konvertibler med ett nominellt värde av 100 kr emitteras till underkursen 50 kr kontant. Aktiernas nominella belopp är 100 kr. Om konverteringskursen är 200 kr, dvs. två konvertibler byts mot en aktie, tillförs bolaget genom konvertibelemissionen 100 kr kontant per aktie, vilket är godtagbart (se SOU 1997:22 s. 350).

Det är tydligt att om systemet med nominella värden på aktierna överges, de nuvarande reglerna för konvertering måste ses över. En nära till hands liggande lösning är att behålla systemet med nominella belopp på konvertiblerna och låta dessa belopp liksom f.n. gå i avräkning mot en konverteringskurs, som emellertid relateras inte till nominella värdet utan till aktiernas kvotvärde vid tiden för emissionsbeslutet.

I de emissionsvillkor som tillämpas på den svenska kapitalmarknaden i dag finns bestämmelser om den rätt som skall tillkomma innehavare av konvertibel för den händelse bolaget innan konvertering sker lägger samman eller delar upp aktier, genomför en fondemission, en nyemission eller en emission av konvertibler eller teckningsoptioner, sätter ned aktiekapitalet med återbetalning till aktieägarna, på annat sätt än genom en fondemission eller en nyemission eller en emission av konvertibler eller teckningsoptioner riktar ett erbjudande till aktieägarna att i förhållande till aktieinnehavet av bolaget förvärva värdepapper eller rättighet av något slag eller beslutar att på motsvarande sätt till aktieägarna dela ut sådana värdepapper eller rättigheter utan vederlag, beslutar om kontant utdelning till aktieägarna med belopp som väsentligt överstiger den genomsnittliga utdelning som bolaget lämnat för de tre senaste räkenskapsåren, träder i likvidation, försätts i konkurs, blir föremål för företagsrekonstruktion, eller beslutar att bolaget skall upplösas genom fusion, samt den rätt som skall tillkomma innehavare av konvertibel för den händelse bolagets aktier, innan konvertering sker, blir föremål för inlösen (jfr kommitténs lagförslag i SOU 1997:22 s. 71 beträffande 8 kap. 10 §

första stycket 6 och 7). Det faller utanför kommitténs uppdrag att mera i detalj överväga vilka ändringar som måste företas i de villkor som i dag förekommer på kapitalmarknaden. Det finns emellertid inte någonting som talar för att en konverteringskurs som relateras till det vid varje konverteringsperiod gällande kvotvärdet skulle vara svårare att administrera än den konverteringskurs relaterad till nominella värdet som används i dag.

I enlighet med det anförda bör underkursförbudet vid utgivande av konvertibler (5 kap. 1 § tredje stycket ABL) ersättas av en bestämmelse av innebörd att teckningskursen får vara lägre än konvertibelns nominella belopp om konverteringskursen bestäms så att bolaget vid konvertering kommer att ha tillförts vederlag till ett värde som minst motsvarar den sammanlagda andel av aktiekapitalet som representeras av de aktier som lämnas som utbyte (12 kap. 7 § tredje stycket). Det ankommer på PRV att vid registrering av konvertibelemissionen pröva om det sammanlagda beloppet som skall betalas för tecknade och tilldelade konvertibler uppgår till det belopp eller högsta belopp som kan ha bestämts för emissionen och att full och godtagbar betalning har erlagts för konvertiblerna med beaktande av denna bestämmelse (12 kap. 23 § tredje stycket 3).

Enligt gällande rätt får en konvertering registreras endast om bolaget förmår visa att det på grund av emissionen av konvertibler tillförts vederlag till ett värde motsvarande minst det sammanlagda beloppet av de aktier som utgivits i utbyte. Med kommitténs ovan redovisade förslag bortfaller behovet av denna regel.

2.2.3. Avsättning av överkurs till överkursfond och reservfond

2.2.3.1 Nuvarande ordning

Belopp som bolaget på grund av aktieteckning har fått som betalning för aktierna utöver det nominella beloppet skall enligt gällande rätt sättas av till överkursfonden (2 kap. 12 a § och 4 kap. 13 a § ABL). Belopp som vid utbyte av fordran enligt skuldebrev mot aktie motsvarar skillnaden mellan fordringsbeloppet och aktiens nominella belopp skall avsättas till reservfond (12 kap. 4 § första stycket 4 ABL).

Fondemission kan ske genom överföring till aktiekapitalet av ett belopp svarande mot kapitalökningen från bl.a. överkursfond och reservfond (4 kap. 16 § ABL).

2.2.3.2 Kommitténs överväganden

Kommitténs förslag innebär att belopp som bolaget på grund av aktieteckning eller konvertering har fått som betalning för aktierna skall tillföras aktiekapitalet i den utsträckning som framgår av emissionsbeslutet. Någon ”överkurs” finns inte och någon motsvarighet till bestämmelserna om överkursfond i 2 kap. 12 a §, 4 kap. 13 a § eller 12 kap. 4 § första stycket 4 ABL behövs inte.

Genom avskaffandet av överkursfonden bortfaller också definitionsmässigt möjligheten att genomföra en fondemission genom överföring till aktiekapitalet av överkursfonden. Däremot kvarstår möjligheten att göra en fondemisssion genom överföring från reservfonden (10 kap. 2 § andra stycket).

2.2.4. Uppgift på aktiebrev om nominellt belopp

2.2.4.1 Nuvarande ordning

Aktiebrev skall enligt gällande rätt ange bl.a. akties nominella belopp. Brevet skall förses med påskrift så snart det kan ske när det nominella beloppet ändrats (3 kap. 4 § ABL).

2.2.4.2 Kommitténs överväganden

Vid en övergång till ett kvotaktiesystem bortfaller definitionsmässigt kravet på att ange ett nominellt belopp på aktiebreven. Men inte heller kvotvärdet behöver anges. Förslaget underlättar bl.a. genomförandet av en nedsättning av aktiekapitalet genom minskning av aktiernas kvotvärde eftersom aktiebreven då inte behöver lämnas in för påteckning.

2.2.5. Fondemission genom ökning av nominella beloppet

2.2.5.1 Nuvarande ordning

Aktiekapitalet kan enligt gällande rätt ökas genom att aktier tecknas mot betalning (nyemission) eller genom att aktier ges ut eller aktiernas nominella belopp höjes utan ny betalning (fondemission) (4 kap. 1 § ABL). Vid beslut om fondemission skall enligt gällande rätt anges på vilket sätt och med vilket belopp aktiekapitalet ökas, de nya aktiernas

aktieslag eller det belopp vartill aktiernas nominella belopp höjes (4 kap. 16 § ABL).

2.2.5.2 Kommitténs överväganden

Kommitténs förslag till nya regler om kapitalökning innebär att en fondemission kan ske genom överföring till aktiekapitalet av belopp från fritt eget kapital, reservfond eller uppskrivningsfond eller genom uppskrivning av anläggningstillgångs värde. Fondemission kan genomföras med eller utan utgivande av nya aktier (jfr 10 kap. 1 §).

I förslag till beslut om fondemission skall anges det belopp varmed aktiekapitalet skall ökas samt i vilken utsträckning emissionsbeloppet skall tillföras aktiekapitalet från fritt eget kapital, reservfond, uppskrivningsfond eller genom uppskrivning av anläggningstillgångs värde. Om fondemission skall ske genom att nya aktier ges ut skall vidare bl.a. anges hur många nya aktier som belöper på varje gammal aktie (11 kap. 2 §).

2.2.6. Nedsättning av aktiekapitalet genom minskning av nominella beloppet

2.2.6.1 Nuvarande ordning

En nedsättning av aktiekapitalet kan enligt gällande rätt ske för förlusttäckning, återbetalning till aktieägarna eller avsättning till reservfond eller fri fond. Nedsättningen kan genomföras med eller utan indragning av aktier. I det senare fallet minskas i stället aktiernas nominella belopp. (6 kap. 1 § ABL).

I aktiebolag, vars aktiekapital kan utan ändring av bolagsordningen bestämmas till ett lägre eller högre belopp, kan i bolagsordningen tas in ett förbehåll att aktiekapitalet kan nedsättas genom inlösen av aktier, dock inte under minimikapitalet (6 kap. 8 § ABL). Har det i sådant förbehåll blivit bestämt att vissa aktier skall lösas in och att ett belopp motsvarande nedsättningsbeloppet skall avsättas till reservfonden, skall bolaget, när beslut fattats om inlösen och avsättning till reservfonden, genast anmäla för registrering att aktiekapitalet sätts ned med ifrågavarande aktiers sammanlagda nominella belopp. När registrering har skett, är aktiekapitalet nedsatt (6 kap. 10 § ABL).

2.2.6.2 Kommitténs överväganden

I kommitténs förslag görs en tydligare åtskillnad än vad som i dag är fallet mellan nedsättningsändamål och nedsättningsmetoder. Nedsättning av aktiekapitalet får enligt förslaget ske för förlusttäckning, avsättning till fritt eget kapital eller återbetalning till aktieägarna (17 kap. 1 §). Nedsättningen kan genomföras med eller utan indragning av aktier (17 kap. 2 §). I det senare fallet kommer nedsättningen i kvotaktiesystemet att resultera inte i ett lägre nominellt värde utan i ett lägre kvotvärde.

I förslag till beslut om nedsättning av aktiekapitalet skall anges bl.a. det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in, i förekommande fall med angivande av hur stor del av beloppet som överstiger aktiens andel av aktiekapitalet, dvs. kvotvärdet (17 kap. 6 § första stycket 3).

Även enligt kommitténs förslag kan nedsättning av aktiekapitalet ske enligt ett inlösenförbehåll i bolagsordningen (17 kap. 23 §). Har det i sådant förbehåll blivit bestämt att vissa aktier skall lösas in och att ett belopp motsvarande nedsättningsbeloppet skall avsättas till reservfonden, skall bolaget, när beslut har fattats om inlösen och avsättning till reservfonden, genast anmäla detta för registrering. När registrering har skett, är aktiekapitalet nedsatt med de inlösta aktiernas sammanlagda andel av aktiekapitalet (17 kap. 26 §).

2.2.7. Nedsättning av aktiekapitalet genom indragning av egna aktier och åtföljande avsättning till reservfond

2.2.7.1 Nuvarande ordning

Ett publikt aktiebolag vars aktier är noterade vid en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad får numera förvärva egna aktier på vissa i lagen angivna villkor. Andra publika aktiebolag samt privata aktiebolag får inte förvärva egen aktie (7 kap. 3 § ABL). Detta förbud hindrar inte aktiebolag att förvärva aktier vederlagsfritt, att vid övertagande av affärsrörelse förvärva aktier som ingår i rörelsen, att lösa in aktier enligt 13 kap. 3 § ABL på grund av aktieägares maktmissbruk eller att på auktion ropa in aktier som har utmätts för bolagets fordran. Om ett aktiebolag olagligen förvärvat egen aktie skall aktien inom viss tid avyttras. Aktier som inte avyttras inom den föreskrivna tiden skall enligt gällande rätt förklaras ogiltiga, varefter bolaget skall sätta ned aktiekapitalet med aktiens nominella

belopp och avsätta motsvarande belopp till reservfonden (7 kap. 5 och 10 §§).

2.2.7.2 Kommitténs överväganden

Vid en övergång till ett kvotaktiesystem bör skyldigheten att efter ogiltigförklaring av de olagligen förvärvade aktierna sätta ned aktiekapitalet med aktiernas nominella belopp ersättas av en skyldighet att sätta ned aktiekapitalet med aktiernas andel av aktiekapitalet. Skyldigheten att i detta sammanhang göra en avsättning till reservfonden behålls oförändrad (16 kap. 5 och 9 §§).

2.2.8. Registrering av ändring av bolagsordningens bestämmelser om nominella beloppet

2.2.8.1 Nuvarande ordning

Registrering av beslut om ändring av bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalet, maximikapitalet eller minimikapitalet eller om aktiernas nominella belopp och registrering av beslut om ökning eller nedsättning av aktiekapitalet skall ske samtidigt, om ändringen av bolagsordningen eller ökningen eller nedsättningen av aktiekapitalet är nödvändig för att aktiekapitalets storlek skall bli förenlig med bolagsordningen (18 kap. 6 § ABL).

2.2.8.2 Kommitténs överväganden

Vid ett avskaffande av systemet med ett nominellt värde och en övergång till ett kvotaktiesystem kommer i bolagsordningen inte att finnas någon uppgift om nominellt belopp på aktierna. Följaktligen aktualiseras inte heller frågan om ändring av det nominella beloppet vid ökning eller nedsättning av aktiekapitalet. Den aktuella registreringsbestämmelsen har anpassas därtill (24 kap. 11 §).

2.2.9. Minoritetsskyddets utformning

En övergång till ett kvotaktiesystem påverkar inte aktiebolagslagens minoritetsskydd. Det är uppbyggt så att en aktieägarminoritet som tillsammans har aktier motsvarande en viss andel av bolagets aktiekapital kan föra talan för bolagets räkning, påkalla särskild granskning

etc. Dessa regler påverkas inte av om det finns ett nominellt värde eller inte. Kvotvärdet anger varje akties andel i det registrerade aktiekapitalet och är en lika effektiv mätare av kapitalandelen som det nominella beloppet i vårt nuvarande system. Det blir först om lagstiftaren tillåter att aktiebolag har aktier i olika valutor och därmed efter kursförändringar aktier med olika kvotvärden som de nuvarande minoritetsskyddsreglerna måste ses över.

3 Aktiebokens offentlighet

3.1. Inledning

Kommittén har genom tilläggsdirektiv den 15 oktober 1998 (Dir. 1998:90) fått i uppdrag att analysera de skäl som finns för respektive mot att behålla de nuvarande reglerna om aktiebokens offentlighet för avstämningsbolag. Kommittén skall därvid överväga om de skäl som talar för att aktieboken skall vara offentlig kan tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom de flaggningsregler som finns i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Vidare skall kommittén uppmärksamma i vilken utsträckning principen behövs för att tillgodose myndigheternas behov av information, t.ex. när det gäller skatter eller brottsförebyggande verksamhet.

Kommittén skall vidare bedöma om bestämmelsen att en utskrift av aktieboken för avstämningsbolag inte får avse aktieägare som har högst 500 aktier är lämplig och har en ändamålsenlig utformning. Därvid skall de överväganden som Bulvanutredningen har gjort i sitt betänkande Bulvaner och annat (SOU 1998:47) beaktas.

3.2. Gällande rätt

Varje aktiebolag skall föra aktiebok över bolagets samtliga aktier och aktieägare. Det är styrelsen i bolaget som har ansvaret för att aktieboken förs. I avstämningsbolag är det bolagets centrala värdepappersförvarare som för aktieboken.

Aktieboken kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem men den kan också föras med dator eller på annat liknande sätt. I avstämningsbolag förs aktieboken alltid med dator.

3.2.1. Aktiebokens innehåll

I aktieboken skall aktieägarnas postadress och yrke eller titel antecknas. Om det finns aktier av olika slag skall det även framgå till

vilket slag varje aktie hör. Kommittén föreslår i detta slutbetänkande (jfr betänkandet Aktiebolagets kapital SOU 1997:22) att uppgift om yrke och titel inte längre skall anges. I stället skall aktieägarnas personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer antecknas. Vidare föreslås att det av aktieboken skall framgå huruvida aktie är underkastad samtyckes-, förköps- eller hembudsförbehåll och om aktie enligt bestämmelse i bolagsordningen skall kunna omvandlas till aktie av annat slag eller bli föremål för inlösen.

I avstämningsbolag kan i stället för aktieägaren en förvaltare föras in i aktieboken, under förutsättning att förvaltaren fått tillstånd att registreras som förvaltare. I aktieboken skall då antecknas att aktien innehas för annans räkning.

3.2.2. Aktiebokens offentlighet

Aktieboken är offentlig och skall hållas tillgänglig hos bolaget för var och en. Om boken förs med hjälp av dator skall i stället en utskrift av boken, som inte är äldre än sex månader, på begäran tillhandahållas hos bolaget. I avstämningsbolag skall en sådan utskrift även finnas hos den centrala värdepappersförvararen. Den som vill ha en aktuell utskrift av aktieboken har rätt till det, men får i så fall betala utskriftskostnaderna.

I avstämningsbolag som har mer än en aktieägare får en utskrift av aktieboken inte innehålla uppgifter om aktieägare som har högst 500 aktier i bolaget.

En förvaltare är skyldig att till den centrala värdepappersförvararen lämna uppgift om varje aktieägare som har mer än 500 aktier i samma bolag registrerade i förvaltarens namn. Uppgifterna skall sammanställas för varje aktiebolag och sammanställningen, som inte får vara äldre än sex månader, skall hållas tillgänglig för envar hos bolaget och den centrala värdepappersförvararen.

3.2.3. Flaggning

Uppgifter om ägarna i vissa bolag blir även offentliga genom bestämmelser som finns dels i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, dels i rekommendationer som givits ut av Näringslivets Börskommitté (NBK). Bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument innebär att den som genom förvärv eller överlåtelse av aktier i ett aktiebolag, vars aktier är inregistrerade vid börs inom EES eller är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats här i landet, passerar vissa nivåer för rösträttsandel i bolaget skall anmäla

förvärvet eller överlåtelsen till bolaget och till börsen alternativt den auktoriserade marknadsplatsen. Om aktierna inte är noterade här i landet skall anmälan ske till Finansinspektionen. Anmälan skall göras inom sju dagar från förvärvet respektive överlåtelsen. De andelar av röstetalet som inte i någon riktning får passeras utan anmälan är 10, 20, 33 1/3, 50 och 66 2/3 procent. Bolaget, börsen eller den auktoriserade marknadsplatsen skall inom nio dagar offentliggöra överlåtelsen. I vissa fall får börsen, den auktoriserade marknadsplatsen eller Finansinspektionen besluta att offentliggörande inte behöver ske, nämligen om ett offentliggörande skulle strida mot något allmänt intresse, om ett offentliggörande allvarligt skulle kunna skada bolaget eller om ett värdepappersinstitut förvärvat eller överlåtit aktierna i sin värdepappersrörelse.

NBK:s rekommendation om offentliggörande vid förvärv och överlåtelse av aktier m.m. (Flaggningsrekommendation) är tillämplig när fysisk eller juridisk person, svensk eller utländsk, förvärvar eller överlåter aktier i svenskt aktiebolag, som har aktier noterade vid OM Stockholmsbörsen AB eller vid annan svensk börs eller auktoriserad marknadsplats. När ett innehav av aktier jämte andra finansiella instrument i bolaget i någon riktning passerar 5 procent och därefter 10, 15, 20 procent osv. upp till 90 procent av antalet röster eller aktier i bolaget är aktieägaren skyldig att offentliggöra förändringen. Offentliggörande skall ske senast kl. 09.00 den börsdag som följer närmast efter dagen för förvärvet eller överlåtelsen genom meddelande till en etablerad nyhetsbyrå och minst en rikstäckande dagstidning. Meddelande skall samtidigt lämnas till den börs eller auktoriserade marknadsplats, vid vilken bolagets aktier är noterade, samt till bolaget.

3.2.4. Emissionsprospekt

Enligt 4 kap. 22 § 4 ABL skall ett emissionsprospekt innehålla en redogörelse för ägar- och rösträttsförhållandena i fråga om bolagets aktier. I Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 1995:21) om prospekt anges att ett emissionsprospekt skall innehålla uppgift om större aktieägare och deras aktieinnehav, med angivande av den procentuella andel av aktiekapitalet och röstetalet som var och en av dessa, direkt eller indirekt, innehar. Sådan uppgift skall, i den mån den är känd för utgivaren, i vart fall omfatta aktieägare vars andel av aktiekapitalet eller röstetalet uppgår till tre procent eller mer.

3.2.5. Insynsregistret

Enligt 9 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument skall Finansinspektionen föra ett insynsregister med uppgifter om aktier som ägs av personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag. Registret är offentligt.

3.3. Vissa utländska rättsordningar

3.3.1. Danmark

I Danmark finns två bolagsformer utan personligt ägaransvar, nämligen aktieselskab och anpartsselskab. Bestämmelser om aktieselskab finns i lov om aktieselskaber nr. 545 af 20. juni 1996 och om anpartsselskab i lov om anpartsselskaber nr. 378 af 22. maj 1996.

3.3.1.1 Aktieselskab

I ett aktieselskab skall det finnas en aktiebok, som förs av styrelsen. Om bolaget är registrerat hos Vaerdipapircentralen (VP) kan bolaget träffa avtal med VP om att den i stället skall föra aktieboken.

Bolagets styrelse har tillgång till aktieboken. Detsamma gäller sådana offentliga myndigheter som har ett berättigat intresse av insyn i boken. Dessutom skall aktieboken vara tillgänglig för bolagets arbetstagarrepresentant. Aktieboken är däremot inte tillgänglig för allmänheten eller för bolagets aktieägare.

Aktieägare som har ett större innehav måste anmäla sig till ett särskilt register. Det gäller aktieägare med ett aktieinnehav som motsvarar minst 100 000 DKR och innehavet dessutom motsvarar 5 procent av bolagets röstetal. Detsamma gäller för den som äger aktier motsvarande minst 5 procent av aktiekapitalet i bolaget. För registrerade aktieägare finns också en skyldighet att anmäla varje större förändring av aktieinnehavet. I registret skall aktieägare i såväl noterade som onoterade bolag tas upp. Var och en har rätt att ta del av uppgifterna i registret.

Styrelseledamöter och direktörer samt i börsbolag även andra ledande befattningshavare måste alltid ha sitt aktieinnehav infört under eget namn i aktieboken.

3.3.1.2 Anpartsselskab

I ett anpartsselskab motsvaras aktieboken av en anpartshavarförteckning. Förteckningen är tillgänglig för anpartshavarna och, om bolaget har ett kapital om 500 000 DKR, även för envar. Om kapitalet understiger 500 000 DKR anses allmänheten inte ha något berättigat intresse av information om bolagets ägare.

3.3.2. Norge

I Norge finns två bolagsformer utan personligt ägaransvar, aksjeselskaper och allmennaksjeselskaper. Bestämmelser om aksjeselskaper finns i lov 13 juni 1997 nr 44 om aksjeselskaper och bestämmelser om allmennaksjeselskaper i lov 13 juni 1997 nr 45 om allmennaksjeselskaper.

3.3.2.1 Aksjeselskaper

I aksjeselskaper finns det inte några aktiebrev. Rättsverkningarna av innehavet av aktiebrevet har i stället knutits till införingen i aktieboken. Aktieboken är offentlig. Vem som helst har således rätt att kräva att få se aktieboken eller en avskrift av den. Var aktieboken skall finnas tillgänglig framgår inte av lagen, men det norska justitiedepartementet har rätt att utfärda närmare föreskrifter om bl.a. aktiebokens tillgänglighet. Några sådana föreskrifter har såvitt känt ännu inte utfärdats.

Ett aksjeselskap kan låta registrera aktierna hos Verdipapirsentralen (VPS). Om så sker behöver bolaget inte föra aktiebok. När bolaget beslutar att övergå till en registrering hos VPS skall bolaget först varsla om övergången. Varslet skall innehålla uppgift om att den som aktieboken anger som aktieägare kommer att bli registrerad på sätt som aktieboken visar. Senast två månader före registreringen skall varslet sändas till alla aktieägare enligt aktieboken och kungöras i den norska motsvarigheten till Post- och inrikes Tidningar samt minst en ortstidning.

En förvärvare av en aktie kan utöva sina rättigheter i bolaget först när han är införd som aktieägare i aktieboken. Aktieboken innehåller uppgift om aktieägarna med angivande av namn eller firma, födelsedatum eller organisationsnummer, adress, antal aktier och aktiernas nummer, samt i de fall bolaget har olika aktieslag, det aktieslag till vilket aktien hör. Aktieboken innehåller dessutom uppgift om panträtt och innehavare av panträtt.

För att överlåta aktier i ett aksjeselskap krävs samtycke av styrelsen. När någon förvärvat aktier i ett aksjeselskap skall denne lämna ett meddelande till bolaget om detta. Bolaget skall därefter genast föra in den nya ägaren i aktieboken. Bolaget skall även göra en sådan anteckning om det på annat sätt blir känt för bolaget att aktie överlåtits. När en ny aktieägare har införts skall bolaget meddela aktieägaren det. Meddelandet, som kallas för aktieägarbevis, skall dateras och ange vad som har förts in i aktieboken. När det gäller rättsverkan av en aktieöverlåtelse är meddelandet till bolaget om att aktierna bytt ägare av avgörande betydelse. Vid tvesalu har den överlåtelse företräde som bolaget först fick kännedom om och skyddet mot en överlåtares borgenärer uppkommer först när bolaget meddelats om överlåtelsen.

3.3.2.2 Allmennaksjeselskaper

Aktier i ett allmennaksjeselskap är fritt överlåtbara men några aktiebrev finns inte. I stället skall överlåtare och förvärvare vända sig till VPS vid en överlåtelse. VPS registrerar aktieägarna i ett särskilt register och innehållet i registret motsvarar vad som för aksjeselskaper skall antecknas i aktieboken. Registret är offentligt och således tillgängligt för envar. I likhet med vad som gäller för aksjeselskaper finns det ännu inte några föreskrifter som rör frågan var uppgifterna i registret skall finnas tillgängliga.

3.3.3. Finland

I Finland finns endast en bolagsform utan personligt ägaransvar, aktiebolaget. Regleringen finns i lag om aktiebolag (734/78).

I ett aktiebolag skall finnas en aktiebok, som förs av styrelsen. Det finns inte någon skyldighet för aktieägare att låta föra in sig i aktieboken. Om man som aktieägare inte är införd kan man emellertid inte rösta på bolagsstämma. Aktieboken är offentlig.

Ett finländskt aktiebolag kan välja att ansluta sig till det dematerialiserade systemet för aktiehantering (värdeandelssystemet). Bolag som är anslutna till systemet behöver inte föra aktiebok och inte heller utfärda aktiebrev. Värdepapperscentalen tar då över dessa uppgifter. Finländska börsbolag måste vara anslutna till det dematerialiserade systemet. Aktieboken hos värdepapperscentralen är offentlig.

3.3.4. Storbritannien

I Storbritannien finns det två kategorier av aktiebolag, private och public companies. Reglerna om aktieboken och dess offentlighet är desamma för private som för public companies.

Den lag som reglerar aktiebolagsrätten i Storbritannien är Companies Act 1985, vilken efterhand har kompletterats och ändrats främst genom Companies Act 1989.

I Storbritannien måste varje bolag föra en aktiebok över sina aktieägare. Boken kan föras manuellt eller med hjälp av dator. Aktieboken skall innehålla uppgifter om aktieägares namn, adress samt det antal aktier varje innehavare äger med angivande av aktiernas nummer och om det finns flera aktieslag det slag till vilket varje aktie hör. Av aktieboken skall framgå hur mycket varje aktieägare har betalat för sina aktier och vilket datum aktieägaren skrivits in i aktieboken. Det datum som en person upphör att vara aktieägare skall också antecknas.

Om ett bolag har mer än 50 ägare måste bolaget föra ett separat namnindex under förutsättning att inte ett sådant finns i aktieboken. Avsikten är att göra aktieboken mer lättöverskådlig.

Vid överlåtelse av aktier skall säljare och köpare underteckna en överlåtelsehandling. Aktiebrevet skall överlämnas till köparen, som vidarebefordrar det tillsammans med överlåtelsehandlingen till bolaget för registrering. Därefter måste bolaget inom två månader utfärda ett nytt aktiebrev utställt på köparen, eller om styrelsen vägrar den nye ägaren införing, skicka honom ett meddelande om det.

När köparen har registrerats i aktieboken är han legitimerad gentemot bolaget att uppbära utdelning och rösta på bolagsstämma.

Aktieboken är offentlig, liksom det till aktieboken hörande namnindexet. Boken skall finnas tillgänglig där bolaget har sitt säte alternativt på det kontor där boken upprättats. Om bolaget har uppdragit åt någon att föra aktieboken kan den hållas tillgänglig hos denne.

En aktieägare har rätt att ta del av aktieboken utan att betala för det medan andra personer inom tio dagar kan få tillgång till hela eller del av boken mot betalning.

Något register över förvaltarregistrerade aktier finns inte i Storbritannien. I stället skall den som förvärvar eller disponerar över minst 3 procent (i särskilda fall 10 procent) av röstetalet i ett publikt bolag informera bolaget om detta. Bolaget skall föra ett register över aktieägare som innehar aktier över de fastlagda procentgränserna. Även det registret är offentligt.

3.4. Bulvanutredningens överväganden

Bulvanutredningen har behandlat bl.a. frågan om ett obligatoriskt ägarregister för kupongbolagen. I det sammanhanget har utredningen kommit in på frågan om aktiebokens offentlighet och särskilt på frågan om den s.k. begränsningsregelns utformning. Bulvanutredningen har beträffande dessa frågor anfört (SOU 1998:47 s. 150 f.):

Aktieböckerna skall enligt nuvarande ordning hållas tillgängliga för envar (3 kap. 13 § aktiebolagslagen). Om aktieboken förs med hjälp av ADB eller på annat liknande sätt gäller dock att den utskrift av boken som bolaget är skyldigt att tillhandahålla får vara upp till sex månader gammal.

Det torde få förutsättas att aktieboken i det nya systemet kommer att fortlöpande kunna tillhandahållas genom PRV:s försorg. Med denna utgångspunkt saknas skäl att det nya registret ej skulle vara offentligt med avseende på uppgifter om aktieägare. Från utredningens synpunkter skulle det vara en fördel om registret kunde vara helt och hållet offentligt. Utredningen har svårt att se annat än att detta måste vara möjligt. Den enda typen av uppgifter där viss tvekan kan råda gäller pantsättningar.

Enligt 3 kap. 13 § första stycket aktiebolagslagen gäller i fråga om avstämningsbolag som har mer än en aktieägare att en utskrift av aktieboken inte skall avse aktieägare som har högst femhundra aktier i bolaget. Skälet till detta är att varken samhället eller allmänheten anses ha något berättigat intresse av att få reda på namnen på de personer som har småposter och saknar möjlighet att påverka bolagets förvaltning (prop. 1970:99 s. 60). Denna föreskrift har varit livligt omdiskuterad, eftersom den gäller oavsett vilken andel av bolagsförmögenheten eller röstetalet som femhundra aktier representerar. Ett aktiebolag med femhundra aktier som har mer än en ägare kan således helt mörklägga sin aktiebok, om det gör sig till avstämningsbolag (jfr Kedner-Roos, Aktiebolagslagen, vid 3:13.04 samt Rodhe, Aktiebolagsrätt, 15 uppl s. 153). Detsamma gäller ett bolag med flera aktier, under förutsättning att ingen av ägarna har mer än femhundra aktier.

Med den här förutsatta ordningen bör föreskriften inte behållas i sin nuvarande utformning. En utväg skulle vara att begränsa dess räckvidd till publika bolag, men då uppkommer en motsvarande möjlighet för ett aktiebolag att hemlighålla aktieboken genom att förklara sig vara publikt. Som förut har anmärkts förutsätter detta för närvarande i princip endast att aktiekapitalet är minst 500.000 kr.

I utredningens promemoria ifrågasätts om inte regeln om att småposter inte skall tas med i utskrifter av aktieböckerna helt enkelt skulle kunna avskaffas. Med den grundläggande utgångspunkten att aktieböckerna skall vara offentliga väger enligt utredningens mening inte det integritetsintresse som föranlett att föreskriften införts så särdeles tungt. I stora bolag blir emellertid aktieböckerna då mycket omfattande. En annan utväg kan därför enligt promemorian vara att behålla en begränsning men relatera den till aktiekapitalet i bolaget. Exempelvis skulle föreskriften kunna få det inne-

hållet att en utskrift inte skall innehålla uppgift om en aktieägare vars aktieinnehav svarar mot – förslagsvis – mindre än en tiotusendel av aktiebolagets registrerade aktiekapital. Utredningen förordar sistnämnda lösning.

3.5. Kommitténs överväganden

3.5.1. Inledning

Kommitténs uppdrag är begränsat till frågan om aktiebokens offentlighet i fråga om avstämningsbolag. Bland kommitténs övriga uppgifter ingår emellertid att ta ställning till alla de frågor som inrättandet av ett obligatoriskt aktieägarregister aktualiserar. Sistnämnda del av utredningsuppdraget redovisas i en bilaga till detta betänkande. Som redovisas i det sammanhanget är det kommitténs uppfattning att det inte går att driva in de uppgifter som behövs för ett tillförlitligt aktieägarregister med böter eller viten utan att man i stället måste skapa en ordning där aktieägarna i eget intresse lämnar de erforderliga uppgifterna om sina aktieinnehav till registret. Kommittén föreslår därför att de nuvarande reglerna om avstämningsbolag med några modifikationer görs tillämpliga på samtliga aktiebolag. Det innebär att aktiebreven avskaffas och att den som förvärvat en aktie måste anmäla sitt förvärv till aktieägarregistret för att skydda sig mot att överlåtaren säljer aktierna på nytt och mot att aktierna utmäts för betalning av överlåtarens skulder.

Om det inrättas ett helt nytt system för ägarregistrering måste offentlighetsfrågan bedömas från delvis andra utgångspunkter, se bilagan avsnitt 6.5. I förevarande avsnitt har kommittén valt att analysera frågan om aktiebokens offentlighet i fråga om avstämningsbolag enligt den ordning som gäller i dag.

3.5.2. Offentlighetsfunktionen

Principen om aktiebokens offentlighet har en lång tradition i vårt land. Att aktieboken skall vara offentlig fyller huvudsakligen två funktioner. Det är för det första önskvärt att varje aktieägare skall kunna få reda på namnen på övriga aktieägare. Uppgift härom kan ha betydelse för den som önskar förbereda en aktion på en bolagsstämma genom exempelvis fullmaktsinsamling eller utöva någon rättighet som tillkommer en aktieägarminoritet av viss storlek. En sådan uppgift kan vara av intresse också för den som överväger att köpa aktier i bolaget. Sistnämnda förhållande är naturligtvis ett starkt argument för att aktieboken skall

vara tillgänglig inte bara för dem som redan är aktieägare utan för var och en.

För det andra spelar aktiebolagen en viktig roll i samhället och många av dem dominerar näringslivet på de orter där de bedriver verksamhet. För anställda, leverantörer, kunder och andra intressenter i bolaget är det viktigt att veta vem eller vilka som äger bolaget och har makt att förändra. I kampen mot den ekonomiska brottsligheten är det också angeläget att kunna få information om ägarförhållandena i aktiebolagen och på så sätt komma till rätta med bl.a. bulvaner (jfr Rodhe, Aktiebolagsrätt, 19 uppl. s. 142 f.).

De funktioner som principen om aktiebokens offentlighet sålunda tjänar är också viktiga i forsknings- och utredningssammanhang, se t.ex. Ägarutredningens betänkande Ägande och inflytande i svenskt näringsliv (SOU 1988:38). Forskningsrapporter och utredningsbetänkanden grundade på innehållet i aktieböcker skapar förutsättningar för en saklig debatt om ägarstrukturer i svenskt näringsliv. När det gäller de större ägarna i de större aktiebolagen finns det visserligen lagregler som innebär en skyldighet att i vissa fall offentliggöra namnen på dessa med uppgift om storleken på aktieinnehaven. Vid sidan av de flaggningsregler som nämns i kommitténs direktiv kan nämnas bl.a. reglerna om emissionsprospekt och insiderregister. För den som vill ha en heltäckande bild av vem som är vem i svenskt näringsliv finns det emellertid knappast något riktigt bra alternativ till aktieböckerna. Kommittén menar därför att det finns skäl att hålla fast vid principen att aktieboken skall vara offentlig.

Som närmast alla principer kan göra kommer aktiebokens offentlighet någon gång i konflikt med andra principer eller intressen. I kommitténs direktiv framhålls sålunda två problem som är förenade med denna offentlighet. För det första kan tillgången till detaljerade uppgifter om enskilda aktieägare utnyttjas i brottsligt syfte. För det andra kan varken samhället eller allmänheten anses ha något berättigat intresse av att få reda på namnen på personer som har små aktieposter och saknar möjlighet att påverka bolagets förvaltning. För att tillgodose småspararnas intresse av anonymitet finns en begränsningsregel som innebär att aktieägare som har högst 500 aktier inte tas med i utskriften av aktieboken. Bulvanutredningen har menat att denna regel inte är lämpligt utformad.

Kommittén har alltså att pröva om det finns skäl att modifiera de nuvarande reglerna om aktiebokens offentlighet med hänsyn till dels intresset av att förebygga brott, dels intresset av att skydda medborgarna mot insyn i vad de helt legitimt uppfattar som sin personliga sfär.

3.5.3. Brottsförebyggande åtgärder

Aktiebokens offentlighet har vid flera tillfällen under de senaste åren utnyttjats för ekonomisk brottslighet. Oseriösa personer har hos VPC tagit del av eller begärt utskrift av ett bolags aktiebok för att få reda på vem som innehar aktier i bolaget. Med hjälp av förfalskade legitimationer har personerna därefter vänt sig till en bank och utgivit sig för att vara aktieägare i bolaget samt uppdragit åt banken att föra över innehavet till ett nyöppnat VP-konto i en annan bank. När överföringen skett har aktierna sålts, varvid försäljningslikviden förts till ett konto som kunnat disponeras av brottslingarna.

Enligt uppgifter från polisen rapporterades de första fallen av denna typ av brottslighet år 1996 eller 1997 och förfarandet har hittills kommit till användning i 8-10 fall. I samtliga dessa fall har det rört sig om aktier för miljonbelopp; i något fall hade aktierna ett marknadsvärde på sex miljoner kronor. Eftersom försäljningslikviden inte är disponibel omedelbart utan först efter ett antal bankdagar har aktieägarna i vissa fall av VPC blivit underrättade om innehavsförändringen innan gärningsmännen hunnit lyfta beloppet vilket givit polisen möjlighet att avslöja dem innan brottet fullbordats. Vid andra tillfällen har gärningsmännen kommit över ansenliga summor.

Uppgifterna i aktieboken om vem som äger aktier i bolaget kan alltså missbrukas. Det är i och för sig ett förhållande som inte är unikt för aktieboken. Varje offentligt register som innehåller uppgifter om egendom av värde torde kunna utnyttjas för ekonomisk kriminalitet. Som exempel kan nämnas att uppgifter ur inskrivningsregistren har utnyttjats för bedrägerier som genomförts med hjälp av falska köpebrev som givits in till inskrivningsmyndigheten för erhållande av lagfart på fastigheter. Därefter har bedragarna sålt fastigheterna utan att de rättmätiga ägarna haft en aning om saken. Som ett annat exempel kan nämnas att uppgifter ur bilregistret används som ett led i brottslig verksamhet som går ut på att stjäla och exportera lyxbilar från vårt land till framför allt Östeuropa.

Av vad som sagts nu följer inte att samhället skall acceptera missbruk av offentliga register. Blir missbruket omfattande kan det motivera att ett register stängs för obehöriga. En sådan åtgärd bör emellertid inte vidtas utan att man är förhållandevis säker på att den verkligen förebygger den aktuella brottsligheten och att stängningen inte heller innebär allvarliga olägenheter för enskilda eller det allmänna.

Den första frågan är därför om det skulle innebära ett effektivt hinder mot bedrägerier av det slag som har beskrivits i det föregående

om aktieboken i avstämningsbolag i högre utsträckning än för närvarande hölls hemlig i förhållande till allmänheten.

Det kan då konstateras att det beträffande de större ägarna i de större aktiebolagen finns regler som innebär att ägarna skall namnges med uppgift om storleken på aktieinnehaven. Vid sidan av flaggningsreglerna finns exempelvis bestämmelser om att emissionsprospekt och insiderregister skall innehålla ägaruppgifter. I årsredovisningen för ett börsbolag redovisas regelmässigt vilka som är de största aktieägarna i bolaget. Till saken hör också att nära nog varje dags- och veckotidning innehåller namn och bilder på förmögna personer som förknippas med välkända svenska bolag. Den som är intresserad av vilka som äger också små aktieposter i ett avstämningsbolag kan dessutom vända sig till PRV och ta del av protokollet över den senaste bolagsstämman inklusive röstlängden. Alternativt kan han köpa en aktie i bolaget och därmed försäkra sig om en aktieägares rätt att se den fullständiga aktieboken i samband med bolagsstämma.

För den som planerar ett bedrägeri av det slag som beskrivits ovan behövs alltså inte någon aktiebok för att finna lämpliga brottsoffer. Inte heller i övrigt innehåller aktieboken information som är en nödvändig förutsättning för ifrågavarande bedrägerier. Aktieboken innehåller exempelvis inte uppgift om på vilket VP-konto aktierna finns registrerade. Enligt kommitténs bedömning skulle en hemligstämpling av uppgifterna i aktieboken därför inte vara någon effektiv brottsförebyggande åtgärd.

Av intresse i detta sammanhang är också att kommittén av integritetsskyddsskäl föreslår att begränsningsregeln (se nedan), som innebär att endast aktieägare med mer än 500 aktier skall tas med i den offentliga aktieboken, skall ändras på det sättet att gränsen höjs väsentligt i alla avstämningsbolag. Därigenom tillgodoses i någon mån de önskemål som ligger bakom framställningen till regeringen och kommitténs uppdrag. Det är emellertid enligt kommitténs mening inte möjligt att gå längre och hemlighålla hela aktieboken för allmänheten. Som utvecklas i det följande ger nämligen aktieboken såvitt avser de större aktieposterna viktig information om ägarstrukturen i det svenska näringslivet. Det är inte heller rimligt att med hänvisning till ett tiotal bedrägerifall under en femårsperiod upphäva offentligheten rörande de stora och medelstora ägarnas innehav och därmed försvåra det offentliga samtalet om ägarstrukturerna i de viktigaste företagen i Sverige, i all synnerhet som det framstår som övervägande sannolikt att åtgärden skulle få en högst obetydlig brottsförebyggande effekt.

På grund av det anförda föreslår kommittén att en utskrift av aktieboken i avstämningsbolag även i fortsättningen skall hållas tillgänglig för allmänheten.

3.5.4. Begränsningsregeln

3.5.4.1 Tidigare förslag

I 3 kap. 13 § första stycket sista meningen ABL föreskrivs att en utskrift av aktieboken i avstämningsbolag, som har mer än en aktieägare, inte får innehålla uppgifter om aktieägare som har högst 500 aktier i bolaget (begränsningsregeln

)

. Denna regel kom till i samband med lagen (1970:569) om förenklad aktiehantering och motiverades med att varken samhället eller allmänheten har något berättigat intresse av att känna till namnet på de personer som har små aktieposter och saknar möjlighet att påverka bolagets förvaltning (se prop. 1970:99 s. 60). Begränsningsregeln har emellertid alltsedan den infördes fortlöpande varit föremål för diskussion.

1986 års VPC-rapport

Begränsningsregeln kritiserades sålunda i en VPC-rapport år 1986 rörande det s.k. VP-Projektet. Regeln ansågs stelbent och tog inte hänsyn till de skiftande förhållandena i de enskilda aktiebolagen. Många bolag hade genomfört s.k. split, vilket fått till följd att många små innehav kommit att överskrida 500-gränsen och förts in i den offentliga aktieboken. Det medförde i sin tur att de offentliga aktieböckerna blev mycket omfattande och svåra att hitta i. De omfattande aktieböckerna ledde också till att bolagen och de som beställde kopior av aktieboken drabbades av stora kostnader. Ett bolag med mindre än 500 aktier kunde dessutom mörklägga sin aktiebok genom att införa ett avstämningsförbehåll.

I rapporten diskuterades huruvida begränsningen i stället skulle kunna knytas till en viss andel av aktiekapitalet eller till en viss del av röstetalet för samtliga aktier i bolaget eller till bådadera. En annan möjlighet som övervägdes var att basbeloppsrelatera offentlighetsgränsen med utgångspunkt i aktiernas nominella värde.

Uttalandena i rapporten ledde inte till lagstiftning utan departementschefen hänvisade i propositionen 1987/88:108 om ett kontobaserat system för registrering av aktier m.m (s. 45 f.) till att frågor om insyn i värdepappershandeln och bolagens ägarförhållanden skulle behandlas av Värdepappersmarknadskommittén (Fi 1987:03).

Värdepappersmarknadskommittén

Värdepappersmarknadskommittén föreslog i betänkandet Värdepappersmarknaden i framtiden (SOU 1989:72 s. 133 f.) dels att en utskrift av aktieboken i avstämningsbolag inte skulle få innehålla uppgifter om aktieägare som innehade aktier med ett marknadsvärde som understeg fyra basbelopp, dels att uppgifter om aktieägare med aktier motsvarande minst en tusendel av antalet aktier eller röster i bolaget skulle vara offentliga. Förslaget har inte lett till lagstiftning.

Bulvanutredningen

Bulvanutredningen har i betänkandet Bulvaner och annat (SOU 1998:47 s. 150 f.) föreslagit att begränsningsregeln skall relateras till aktiekapitalet i bolaget, se ovan under 5.4.

3.5.4.2 Kommitténs överväganden

Begränsningsregeln har till syfte att skydda namnet på personer som har små aktieposter och saknar möjlighet att påverka bolagets förvaltning. Regelns utformning har emellertid kritiserats under lång tid.

Kommittén har i det föregående anfört att uppgifterna i den offentliga aktieboken är viktiga av olika skäl. Många avstämningsbolag spelar en betydelsefull roll i samhället och dominerar näringslivet på de orter där de bedriver verksamhet. För anställda, leverantörer, kunder och andra intressenter i bolaget är det viktigt att veta vem eller vilka som äger bolaget och har makt att förändra. Aktiebokens offentlighet gör det möjligt att föra ett på fakta grundat offentligt samtal om ägarstrukturen i det svenska näringslivet. För dessa ändamål behövs emellertid inte detaljerade uppgifter om aktieposter som inte representerar något nämnvärt inflytande i bolaget eller någon nämnvärd förmögenhet. Det är de stora aktieinnehaven och förmögenheterna som är av intresse i detta sammanhang.

Offentligheten har också till syfte att ge aktieägarna information om vilka som äger aktier i bolaget, något som kan ha betydelse när aktieägare vill gå samman för att genomdriva ett beslut av visst innehåll. Här är det självklart ägarna av de stora aktieposterna som är av störst intresse och det är naturligt att den som vill verka för ett stämmobeslut av visst innehåll uppvaktar dem före stämman och försöker påverka dem att lägga sin röst på ett visst sätt. Ett annat sätt att

verka är att organisera fullmaktsinsamlingar bland dem som har små eller medelstora aktieinnehav.

Erfarenhetsmässigt är det emellertid svårt att i ett avstämningsbolag få in fullmakter i en sådan omfattning att fullmäktigen kan avgöra utgången på stämman. Om begränsningsregeln ändras så att endast aktieägare med en betydande andel i bolaget tas med i den offentliga aktieboken måste det nuvarande sättet att organisera fullmaktsinsamlingar bland småsparare göras om. Bland aktieägare som är medlemmar av Aktiespararnas riksförbund eller annan sådan organisation kan fullmakterna samlas in med utnyttjande av organisationens adressregister. Annars hänvisas den som vill samla fullmakter till att använda exempelvis dagspressannonsering.

Till dem som kan ha anledning att söka information i en offentlig aktiebok hör också de som överväger att skaffa sig ett kontrollerande aktieinnehav i bolaget. De får emellertid antas lägga fokus på de stora aktieinnehaven eftersom det är dessa som ger det bestämmande inflytandet i bolaget.

Det finns därför inte någon motsättning mellan å ena sidan kravet på att aktieboken i avstämningsbolag skall vara offentlig och önskemålen om att skydda de små aktieinnehaven från samma offentlighet. I själva verket ger en aktiebok som inte innehåller mängder av aktieposter som saknar varje intresse från maktsynpunkt bättre information om den effektiva ägarstrukturen i bolaget. En rensad aktiebok kostar också mindre att skriva ut.

Med detta som utgångspunkt framstår den nuvarande 500-gränsen som mycket låg, om man betänker att det finns många noterade avstämningsbolag som har en aktiekurs som ligger under 50 kr. I ett sådant bolag ger en post på högst 500 aktier inte något inflytande och posten representerar inte heller något förmögenhetsvärde av allmänt intresse.

Samtidigt skall sägas att det finns onoterade avstämningsbolag med få aktier och en begränsad ägarkrets. I ett sådant avstämningsbolag kan en post på 500 aktier ge ett betydande inflytande på bolagets förvaltning och representera en ansenlig förmögenhet.

Det väcker frågan om det finns skäl att göra skillnad mellan sådana avstämningsbolag som är aktiemarknadsbolag och övriga avstämningsbolag. Kommittén tror emellertid att det är möjligt att finna en lösning som är godtagbar för alla avstämningsbolag.

Det är tydligt att den avgörande svagheten med den nuvarande begränsningsregeln är det fixa antalet aktier. Det framgår inte minst av att man i ett aktiebolag med högst 500 aktier och mer än en ägare kan undandra hela aktieboken från offentligheten genom att införa ett avstämningsförbehåll, ett förhållande som uppenbart kan utnyttjas för

att dölja vilka som står bakom ett aktiebolag som nyttjas i brottsliga syften. För kommittén framstår det som klart att det inte räcker med att enbart höja den nuvarande 500-gränsen till ett högre värde. Det krävs en helt ny konstruktion av begränsningsregeln.

Den nya regeln bör konstrueras med hänsyn till sitt syfte, nämligen att skydda namnet på personer som har små aktieposter och saknar möjlighet att påverka bolagets förvaltning. Gränsen bör alltså bestämmas så att det i den offentliga aktieboken återfinns endast personer med förhållandevis stora andelar i bolaget.

Makten i bolaget kommer emellertid inte nödvändigtvis till uttryck genom det värde aktierna har på marknaden. Aktiebolagskommittén menar därför att det inte är lämpligt att utforma begränsningsregeln med hjälp av aktiernas marknadsvärde relaterat till basbeloppet såsom Värdepappersmarknadskommittén föreslog. En sådan regel skulle för övrigt vara svår att tillämpa, något som i sig är en avgörande invändning. För Aktiebolagskommittén är det viktigt att den nya begränsningsregeln blir enkel, klar och lättillämpad.

Traditionellt brukar man i aktiebolag räkna med att såväl röst- som kapitalstyrka har betydelse för maktförhållandena i bolaget. Det talar för att gränsen bör bestämmas genom en regel som kombinerar kapitalandel och röstandel. Värdepappersmarknadskommittén föreslog att uppgifter om aktieägare med aktier motsvarande minst en tusendel av antalet aktier eller röster i bolaget skulle vara offentliga.

Aktiebolagskommittén menar emellertid att begränsningsregeln inte behöver vara så finstämd. För de syften som regeln skall tjäna räcker det att gränsen bestäms med hänsyn till antingen kapital- eller röstandel. Maktförhållandena i bolagen kännetecknas i första hand av vilken andel varje aktieägare har av antalet röster i bolaget. I konsekvens med detta föreslår kommittén att den nya begränsningsregeln utformas som en ren röstandelsregel.

Vad härefter gäller vilken andel av röstetalet som skall utlösa offentlighet menar Aktiebolagskommittén att en tusendel av det totala antalet röster i bolaget skulle innebära lämplig avgränsning.

På grund av det anförda föreslår kommittén att en utskrift av aktieboken i ett avstämningsbolag inte skall innehålla uppgift om en aktieägare vars aktieinnehav motsvarar en röstandel som är mindre än en tusendel av antalet röster i bolaget. Tabell 1 nedan illustrerar vad en sådan regel skulle innebära i fråga om det antal ägare som kommer med i en offentlig utskrift av aktieboken i de 20 avstämningsbolag som i dag har flest aktieägare.

Tabell 1. De 20 avstämningsbolag som har det största antalet ägare med uppgift om hur många ägare som finns med i den offentliga utskriften av aktieboken enligt gällande rätt och hur många som skulle ha funnits med vid den av kommittén föreslagna regleringen. 1999-12-30

Bolag Antal ägare Antal ägare som enligt gällande rätt finns med i utskrift av aktieboken

Antal ägare som med kommitténs förslag skulle finnas med i utskrift av aktieboken

Föreningssparbanken

437 610

25 036

118

SEB

374 219

7 472

69

Ericsson

317 788

76 913

22

AssiDomän

250 732

4 251

53

Volvo

239 092

37 884

88

Diligentia

156 302

4 565

78

Investor

134 675

43 105

66

Columna

115 226

73 345

19

SwedishMatch

113 914

19 717

70

Tornet

99 904

1 065

84

HM

99 310

20 143

56

Nordea

90 833

65 361

53

Handelsbanken

83 412

42 604

105

Gambro

80 720

27 879

72

Trelleborg

65 054

14 736

53

Skanska

62 176

10 197

75

Electrolux

52 739

15 778

110

Skandia

51 207

18 446

133

Netcom

50 527

8 246

82

Drott

50 355

9 341

113

Källa: VPC

3.5.5. Förvaltares uppgiftsskyldighet

Uppgifter om ägarna till förvaltarregistrerade aktier ingår inte i aktieboken. Däremot har en förvaltare enligt 3 kap. 12 § lagen (1998: 1479) om kontoföring av finansiella instrument skyldighet att på begäran lämna uppgifter till den centrala värdepappersförvararen om de aktieägare vars aktier han förvaltar. Hos förvararen skall det finnas en sammanställning över aktieägare med mer än 500 förvaltarregistrerade aktier i bolaget. En utskrift av sammanställningen, som inte får vara

äldre än sex månader, skall hållas tillgänglig för var och en på bolagets huvudkontor och hos förvararen (3 kap. 13 § lagen om kontoföring av finansiella instrument). Bestämmelserna motiverades vid tillkomsten med att innehav av högst 500 aktier i ett bolag borde åtnjuta sekretesskydd och att det saknades anledning att genom förvaltarregistrering vidga möjligheterna till sådant skydd (prop. 1970:99 s. 66).

Ursprungligen fanns det inte någon skyldighet för utländska förvaltare att lämna uppgifter om förvaltarregistrerade aktier men en sådan skyldighet infördes under år 1996 (SFS 1996:179). Avsikten med reformen var att öka insynen i de svenska aktiebolagen. Reformen har emellertid inte fått avsedd effekt. Trots att mycket tyder på att svenska aktier i allt större omfattning förvaltas av utländska institut, förekommer det nästan inte alls att utländska institut begär tillstånd som förvaltare hos Finansinspektionen (se prop. 1997/98:160 s. 124). Numera prövas sådan fråga av VPC.

Departementschefen anger i ovannämnda proposition flera orsaker till att så blivit fallet. Han anför bl.a.: ”Till en början kan man inte bortse från att de utländska instituten kan tänkas låta sig registreras på individuellt konto trots att aktierna innehas för annans räkning, och från VPC:s eller ett kontoförande instituts sida är det i sådana fall svårt att göra någonting åt saken. Till detta kommer att ett utländskt institut har möjlighet att anmäla sig som kund hos en svensk förvaltare. Ibland är sålunda den ”ägare” som är registrerad hos en svensk förvaltare ett utländskt värdepappersinstitut som i sin tur innehar aktierna för annans räkning. Så t.ex. kan en svensk bank vara förvaltare för Euroclear, som innehar aktierna för en fransk banks räkning. Den sistnämnda banken är i sin tur förvaltare för en kund, vilken är den egentlige ägaren av instrumenten. I det angivna exemplet följer Euroclears och den franska bankens förvaltarskap utländska rättsordningar, som kan innehålla sekretessbestämmelser vilka gör det omöjligt att offentliggöra uppgifter om den verklige ägaren. Även om detta inte skulle vara fallet, ställs den svenska banken inför stora problem när det gäller att få fram uppgifter om de egentliga ägarna, och det är tveksamt om det över huvud taget finns en sådan skyldighet enligt nuvarande regler” (prop. 1997/98:160 s. 124 f.).

Departementschefen anvisade två vägar att gå för att komma till rätta med det beskrivna problemet, nämligen att återgå till den ordning som gällde före den 1 april 1996 och undanta utländska förvaltare från uppgiftsskyldigheten eller att befria såväl utländska som svenska förvaltare från densamma. Aktiebolagskommitténs uppdrag får därför anses innefatta också en analys av förvaltarnas uppgiftsskyldighet.

Kommittén har tidigare konstaterat att en offentlig aktiebok fyller viktiga funktioner i samhället och att andra tillgängliga uppgifter om

ägarförhållandena i det svenska näringslivet inte är tillräckliga för att allmänheten skall få en klar bild av maktförhållandena. Nuvarande ordning innebär att aktieägare med någorlunda stora aktieinnehav inte kan dra sig undan offentligheten genom att låta förvaltarregistrera sina aktier. Därmed kan allmänheten få en helhetsbild av ägarstrukturen i de svenska aktiebolagen oavsett om aktierna är förvaltarregistrerade eller ej.

Det kan visserligen hävdas att intresset av offentlighet inte gör sig lika starkt gällande beträffande förvaltarregistrerade aktier, eftersom ägarna till dessa inte har något inflytande i bolaget och därmed inte kan påverka bolagets förvaltning eller utöva de rättigheter som tillkommer aktieägarna på exempelvis en bolagsstämma utan omregistrering till individuella konton. Förvaltarregistrerade aktier betraktas därför i allmänhet endast som en finansiell tillgång för ägarna.

Det kan emellertid finnas många orsaker till att en aktieägare låter förvaltarregistrera sina aktier. Ett skäl kan givetvis vara att han inte önskar att delta i bolagets förvaltning men aktieägaren kan också anse att bolaget styrs på ett för honom tillfredsställande sätt och att han inte har någon annan uppfattning än aktieägarmajoriteten i de frågor som behandlas på en bolagsstämma. I en situation då det på en bolagsstämma skulle komma upp en fråga av väsentlig betydelse för aktieägaren är det mycket enkelt för honom att tillfälligt eller permanent omregistrera aktierna till ett individuellt konto och då utöva det inflytande som tillkommer en aktieägare. I många fall är det säkert rent praktiska skäl som motiverar att aktieägaren låter förvaltarregistrera sina aktier.

Som kommittén ser saken finns det inte något belägg för att innehavare av förvaltarregistrerade aktier har mindre intresse av att påverka bolagets utveckling än aktieägare i allmänhet. Kommittén menar därför att samhällsintresset av att veta vem som innehar förvaltarregistrerade aktier är lika stort som intresset av upplysningar om andra aktieägare.

En annan sak är att det inte är möjligt att kontrollera att utländska institut agerar i enlighet med den ordning som är avsedd och föreskriven. Det är givetvis inte godtagbart att utländska institut uppträder som bulvaner för de egentliga aktieägarna och låter sig själva registreras på ett individuellt konto. Ett sådant förfarande innebär bl.a. att institutet kan rösta på en bolagsstämma trots att det inte är ägare till aktierna. Förfarandet får förmodas inte heller vara helt riskfritt för det utländska institutet. En inte helt orimlig tanke är att den egentlige ägarens avsikt med det beskrivna upplägget är att undandra aktierna eller behållningen vid en försäljning från beskattning. Institutet kan därmed bli indraget i en skatteprocess eller till och med misstänkas för medverkan till skattebrottslighet. Men som departementschefen i det

tidigare lagstiftningsärendet anfört är det svårt att komma till rätta med problemet.

Mera allvarligt är om sekretessbestämmelser i utländska rättsordningar hindrar förvaltarna att fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Förvaltarna ställs då inför problemet att olika rättsordningar kolliderar med varandra och att de inte kan uppfylla de krav som ställs på dem enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument. En ordning som innebär att endast utländska förvaltare undantas skulle inte lösa problemet eftersom sekretessbestämmelser i utländska rättsordningar även kan hindra svenska förvaltare att lämna uppgifter om ägarna till aktierna. Emellertid finns det redan enligt nuvarande ordning en möjlighet för förvaltarna att söka dispens från kravet att lämna uppgifter om ägare till förvaltarregistrerade aktier. Sålunda stadgas i 3 kap. 12 § fjärde stycket lagen om kontoföring av finansiella instrument att Finansinspektionen får medge förvaltarna undantag från nämnda uppgiftsskyldighet om det finns särskilda skäl. Om uppgifter inte kan lämnas med hänsyn till sekretessbestämmelser i utländska rättsordningar är det enligt kommitténs uppfattning en självklarhet att särskilda skäl föreligger. Den nuvarande lagstiftningen är således inte i formell mening oförenlig med utländska rättsordningars eventuella sekretessbestämmelser.

Kommittén har nyss konstaterat att en ordning som innebär att endast utländska förvaltare undantas från uppgiftsskyldigheten inte skulle lösa de problem som har beskrivits. Dessutom skulle risken vara stor att olika regler om uppgiftsskyldighet beroende på om aktierna förvaltas av svensk eller utländsk förvaltare skulle leda till en överströmning av uppdrag till utländskt förvaltarskap (prop. 1997/98:160 s. 125).

Det alternativ som återstår att pröva är om det är lämpligt att befria såväl utländska som svenska förvaltare från all uppgiftsskyldighet. Kommittén har dock svårt att se vinsterna med en sådan ordning. Visserligen kan hävdas att förvaltarna skulle avlastas från ett administrativt krångligt merarbete och möjligen skulle utländska institut i större utsträckning än idag begära tillstånd som förvaltare hos VPC. Det finns emellertid inte något självständigt intresse av det senast sagda. Däremot skulle nackdelarna vara betydande. I stort sett all insyn avseende ägandet av förvaltarregistrerade aktier skulle upphöra. Det skulle i sin tur kunna leda till att allt fler personer lät förvaltarregistrera sina aktier, vilket till slut skulle innebära att den offentliga aktieboken inte alls skulle utvisa maktförhållandena i bolaget. Mot den bakgrunden avvisar kommittén förslaget att undanta samtliga förvaltare från uppgiftsskyldighet. Något skäl att ändra lagen i detta hänseende föreligger alltså inte.

4 Vissa frågor rörande bolagsstämma

I den under 1990-talet allt intensivare debatten om, vad som med en engelsk term brukar kallas corporate governance har uppmärksamheten riktats bl.a. mot bolagsstämmans roll och funktionssätt i de stora, publika aktiebolagen. Från flera håll har framförts krav på att genom ändringar i regelverk och praxis skapa förutsättningar för mer aktiva bolagsstämmor.

I ljuset av bl.a. denna debatt föreslog Aktiebolagskommittén i betänkandet Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44) nya bestämmelser om bolagsstämma i 9 kap. ABL. En uttalad strävan med förslaget var att skapa förutsättningar för en aktiv ägarfunktion i bolagen. Förslaget resulterade i lagändringar den 1 januari 1999.

Genom de nya stämmoreglerna svarar det svenska regelverket på detta område numera i de flesta hänseenden väl mot de krav som framförts i debatten. Det är inte heller någon tvekan om att de svenska reglerna betonar stämmans och därmed aktieägarnas roll som bolagets yttersta beslutsfattare i större utsträckning än vad som är fallet i många andra länder.

Det faktiska stämmodeltagandet är också högt i Sverige jämfört med många andra länder. Vid ordinarie bolagsstämma i börsbolagen år 1997 var i genomsnitt 60–70 procent av röstetalet företrätt vid stämman. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande andel i exempelvis Storbritannien var omkring 40 procent. En viktig förklaring till den höga röstandelen på de svenska stämmorna är att de svenska bolagen också har en genomsnittligt sett förhållandevis koncentrerad ägarstruktur.

Vad nu sagts hindrar emellertid inte att det på enskilda punkter alltjämt finns utrymme för förtydliganden och förbättringar. Kommittén behandlar nedan några sådana punkter.

4.1. Aktieägares rätt att deltaga i bolagsstämma i avstämningsbolag

Aktieägarnas rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid bolagsstämma. Rätten att deltaga i bolagsstämman tillkommer den aktieägare som på dagen för stämman är införd i aktieboken. I kupongbolag är det aktieboken i dess lydelse på stämmodagen som är avgörande medan i avstämningsbolag det är lydelsen tio dagar före stämman som avgör om aktieägaren får deltaga i denna. Tiodagarsregeln ger bolagen tid att vidtaga praktiska arrangemang inför stämman, men medför att förvärv och avyttringar av aktier som skett under en förhållandevis lång tid inte återspeglas på stämman. Ett annat problem i sammanhanget är att en aktieägare som har sina aktier förvaltarregistrerade riskerar att få mycket kort tid på sig för den rösträttsregistrering som krävs för att han skall få deltaga i bolagsstämman. Kallar bolaget till bolagsstämma med kortast tillåtna kallelsefrist, två veckor, står endast ett par dagar till buds för rösträttsregistrering.

Kommitténs uppfattning är att tiodagarsfristen är för lång. Kommittén föreslår därför att bolagen själva i bolagsordningen får bestämma vilken dag utskriften skall avse. Denna dag bör dock inte få infalla tidigare än fem vardagar före stämman. I övergångsregleringen föreslås en skyldighet för styrelsen att på den ordinarie bolagsstämma som infaller närmast efter ikraftträdandet lägga fram de förslag till ändringar i bolagsordningen som påkallas av den nya lagstiftningen.

4.2. Rätt för utomstående att vara närvarande vid bolagsstämma

Bolagsstämman är bolagets högsta beslutande organ. Stämman skall ge aktieägarna möjlighet att diskutera och fatta beslut om bolaget.

Vid stämman får i princip endast aktieägarna vara närvarande. Vissa undantag görs emellertid. I lagen anges uttryckligen att aktieägare kan låta sig företrädas av ombud på stämman och att aktieägare och ombud kan medföra biträden vid stämman. Vidare förutsätts i lagen att styrelseledamöter, verkställande direktör och revisor kan deltaga i stämman. Detsamma gäller personer med särskilda funktioner vid stämman, t.ex. en stämmoordförande eller protokollförare som inte själv är aktieägare eller styrelseledamot i bolaget.

Personer som inte tillhör de nu nämnda kategorierna har inte någon obetingad rätt att närvara vid stämman. Det gäller t.ex. journalister.

Lagen ger inte något besked om huruvida stämman kan medge utomstående att övervara förhandlingarna.

Kommittén finner inte skäl att ändra på den grundläggande principen att stämman är en sluten sammankomst för aktieägarna. Det kan emellertid ligga i bolagets intresse att utomstående, t.ex. representanter för massmedia, bevakar bolagsstämman och sprider information om vad som förekommer där. För att tillgodose det praktiska behov som sålunda finns föreslår kommittén att det i lagen upptas en bestämmelse som anger under vilka förutsättningar stämman kan besluta att utomstående personer skall få vara personligen närvarande vid stämman eller på annat sätt följa stämmoförhandlingarna.

Vid utformningen av bestämmelsen bör enligt kommitténs mening en åtskillnad göras mellan privata och publika aktiebolag. I ett privat aktiebolag är aktieägarkretsen typiskt sett mycket liten och aktieägarna ingår ofta i styrelsen eller har andra funktioner i bolaget. I sådana bolag kan stämman ofta komma att diskutera förhållandevis detaljerade frågor om bolagets organisation och verksamhet. Det talar enligt kommitténs mening för att personer utanför den krets som nu har beskrivits inte bör tillåtas övervara stämmoförhandlingarna annat än om samtliga vid stämman närvarande aktieägare är överens därom.

I ett publikt bolag återigen är ägarkretsen typiskt sett väsentligt större. I sådana bolag bör det räcka att stämmans beslut om att tillåta att förhandlingarna följs av utomstående fattas med sedvanlig enkel majoritet.

4.3. Ny teknik vid kallelse, föranmälan och information inför bolagsstämma

Kallelse till bolagsstämma skall enligt 9 kap. 14 § ABL ske på det sätt som föreskrivs i bolagsordningen.

Bestämmelserna om sättet att kalla till stämma lägger inte några hinder i vägen för att i ett privat bolag föreskriva att kallelse skall ske t.ex. genom annonsering på bolagets s.k. hemsida på Internet eller genom elektronisk post till aktieägarna. Det ligger emellertid i sakens natur att föreskriften inte får innebära att vissa aktieägare i praktiken inte kommer att kunna ta del av kallelsen.

I ett publikt aktiebolag måste kallelse ske genom annonsering i Postoch Inrikes Tidningar samt en rikstäckande dagstidning. Ingenting hindrar att bolaget enligt bestämmelse i bolagsordningen också kallar till stämma genom t.ex. annonsering på bolagets hemsida, något som redan förekommer i större bolag.

I vissa fall skall styrelsen sända skriftlig kallelse till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget. Det gäller t.ex. om ordinarie bolagsstämma skall hållas på annan tid än som föreskrivs i bolagsordningen. Bestämmelsens syfte kan sägas vara att öka sannolikheten för att varje aktieägare nås av kallelsen. Till skillnad från vad som var fallet enligt äldre rätt krävs emellertid inte att kallelse sker genom rekommenderat brev. Kommittén ser för sin del inte några hinder emot att kallelse även i dessa fall sker genom elektronisk post till aktieägare vars e-postadress är känd för bolaget.

I bolagsordningen får enligt 9 kap. 2 § andra stycket ABL föreskrivas att en aktieägare får deltaga i bolagsstämman endast om han anmäler detta till bolaget senast den dag som anges i kallelsen till stämman. Bestämmelsen innehåller inga begränsningar i fråga om formerna för en sådan föranmälan. En föreskrift om hur föranmälan skall göras kan tas in i bolagsordningen. Om så inte har skett, beslutar styrelsen om sättet för föranmälan i samband med kallelsen till stämman. Det står därvid styrelsen fritt att föreskriva att föranmälan kan ske inte bara genom brev utan också genom t.ex. fax eller elektronisk post, något som redan förekommer i en rad bolag. Oberoende av huruvida sättet för föranmälan regleras i bolagsordningen eller bestäms i samband med kallelsen måste det för alla aktieägare vara praktiskt möjligt att göra anmälan. Eftersom man inte kan räkna med att alla aktieägare vare sig i dag eller i framtiden har tillgång till fax eller elektronisk post måste föreskriften i bolagsordningen eller kallelsen alltid ge möjlighet till föranmälan också genom vanligt brev.

I aktiebolagslagen föreskrivs på flera ställen att bolaget under angiven tid före stämma skall hålla visst material tillgängligt hos bolaget för aktieägarna. Det gäller t.ex. redovisningshandlingar och revisionsberättelse, som skall ligga till grund för fastställande av bolagets årsredovisning (9 kap. 16 § ABL). Kopior av sådana handlingar skall också genast sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Bestämmelserna medger inte att sådant material uteslutande tillhandahålls på bolagets hemsida, men hindrar givetvis inte att hemsidan används som ett komplement. Även detta förekommer redan.

4.4. Aktieägares rätt att deltaga i stämman utan att vara närvarande i stämmolokalen

Bolagsstämman skall enligt 9 kap. 10 § ABL hållas på den ort där styrelsen har sitt säte. I bolagsordningen får dock föreskrivas att stämman skall eller kan hållas på annan angiven ort i Sverige.

Av förarbetena framgår att bestämmelsen om orten för stämma inte hindrar att aktieägare med hjälp av modern kommunikationsteknik deltar i stämman från en eller flera andra orter, inom eller utom landet (prop. 1997/97:99 s.102 f.). Stämmoarrangemang av det slaget förekommer redan bland storföretagen.

Som en särskild form av sådant distansdeltagande kan ses det fallet att enskilda aktieägare deltar i stämman från exempelvis sin bostad via en dator uppkopplad på Internet eller annat datanätverk. Kommittén ser inte några principiella hinder mot ett sådant arrangemang under förutsättning att aktieägarens identitet och storleken av hans aktieinnehav kan bestämmas på ett tillförlitligt sätt.

Kommittén har i det föregående föreslagit att det i lagen upptas en bestämmelse som anger under vilka förutsättningar stämman kan besluta att utomstående personer skall få vara personligen närvarande vid stämman eller på annat sätt följa förhandlingarna på denna. Den bestämmelsen får en särskild betydelse när aktieägare får följa stämmoförhandlingarna via exempelvis Internet eller TV-sändning. Det är uppenbart att bolaget inte kan förhindra att en aktieägare som deltar i en bolagsstämma med hjälp av en dator i det egna hemmet eller på den egna arbetsplatsen ger andra möjlighet att följa stämmoförhandlingarna. Med den föreslagna regeln blir det emellertid möjligt att besluta att utomstående får följa stämmoförhandlingarna genom att se på bildskärmen till dator med vilken aktieägare deltar i stämman.

4.5. Elektronisk omröstning vid bolagsstämma

Bolagsstämmans beslut fattas som huvudregel genom acklamation. Om någon av aktieägarna begär det skall omröstning ske.

Vid omröstning som avser andra beslut än val skall i såväl privata som publika aktiebolag omröstningen ske öppet, om bolagsstämman inte beslutar om sluten omröstning. Vid val skall omröstning i publika aktiebolag ske öppet, om inte stämman beslutar annat, medan omröst-

ning vid val i ett privat aktiebolag skall vara sluten så snart någon röstberättigad aktieägare begär det.

Omröstning kan gå till på många olika sätt. Vanligast är handuppräckning, men också andra former förekommer. Vid omröstning i bolag med många stämmodeltagare används i ökande utsträckning elektroniska omröstningsförfaranden. Det kan t.ex. gå till så att varje röstberättigad aktieägare före stämman tilldelas ett röstkort vari finns lagrat uppgifter om aktieinnehavets storlek. Vid omröstningen avläses kortet maskinellt och aktieägaren avger sin röst genom att peka på en elektronisk s.k. pekskärm. Kravet på att omröstningen skall vara öppen får vid sådana och andra elektroniska omröstningsförfaranden anses vara uppfyllt, om bolaget efter omröstningen tillhandahåller resultatet i form av en sammanställning som visar hur varje aktieägare röstat.

4.6 ”Poströstning”

4.6.1. Inledning

En aktieägare utövar sin rätt vid bolagsstämma antingen personligen eller genom ombud med skriftlig daterad fullmakt. Fullmakter förekommer i dag i mycket liten utsträckning i svenska bolag. Sedan den 1 januari 1999 är det också förbjudet för styrelsen att på bolagets bekostnad samla in fullmakter (9 kap. 3 § ABL).

I den svenska och internationella debatten har från flera håll framförts önskemål om en lagändring som skulle göra det möjligt att ”poströsta” på bolagsstämma. Därmed avses, som kommittén förstått saken, en möjlighet för aktieägarna att i förväg avge sin röst i frågor som skall avgöras genom stämmans beslut.

Kravet på ”poströstning” skall ses i ljuset av det alltmer utbredda aktieägandet. Antalet aktieägare i de stora, börsnoterade bolagen har ökat mycket kraftigt under de senaste decennierna. Många av dessa ägare har så begränsade aktieinnehav i de enskilda bolagen att de saknar incitament att personligen deltaga i stämman. En möjlighet att ”poströsta” skulle, har det sagts, öka dessa aktieägares möjligheter att påverka stämmans beslut.

En annan och kanske viktigare orsak till att önskemål nu framförs om ”poströstning” är den tilltagande internationaliseringen av aktieägandet. Medan utlandsägandet i svenska börsbolag för tio år sedan stannade vid knappt 10 procent är den utlandsägda andelen av börsvärdet i dag närmare 40 procent och i en rad enskilda bolag ännu högre. Bakom siffrorna döljer sig i första hand utländska pensionsfonder, aktiefonder och andra institutionella ägare. Till skillnad från de flesta

större svenska institutionella placerare deltar dessa utländska institutioner i mycket ringa utsträckning i de svenska bolagsstämmorna. I debatten har anförts att en möjlighet till ”poströstning” väsentligt skulle förbättra möjligheterna även för dessa utländska ägare att påverka besluten på stämman.

”Poströstning” och andra åtgärder för att göra det möjligt för utländska aktieägare att rösta på bolagsstämma i börsnoterade bolag har uppmärksammats av bl.a. OECD i det år 1999 antagna dokumentet ”OECD Principles for Corporate Governance”. I dokumentet, som Sverige ställt sig bakom, uppmanas OECD:s medlemsländer att tillåta s.k. proxy voting (se nedan).

4.6.2. Kommitténs principiella uppfattning

Kommitténs principiella uppfattning är att lagen inte i onödan skall hindra utan tvärtom underlätta för aktieägare som inte har vilja eller möjlighet att personligen deltaga i bolagsstämma att ändå påverka innehållet i de beslut som bolagsstämman fattar. I dag sker det genom att en aktieägare har möjlighet att ställa ombud för sig. Som framgått av det föregående anses denna möjlighet inte ge tillräckligt utrymme att påverka innehållet i de beslut som fattas på bolagsstämma i de svenska börsbolagen. Kommittén kan inte utesluta att det förhåller sig på detta vis. I så fall är det en omständighet som kan försvåra bolagens anskaffning av riskkapital på den internationella kapitalmarknaden. Det talar för att lagen nu bör ändras så att det blir praktiskt möjligt för bolagen att i större utsträckning än vad som i dag är fallet erbjuda aktieägarna att i förväg avge sin röst i frågor som skall avgöras genom stämmans beslut.

En sådan ordning skulle i och för sig kunna inge farhågor. Det är uppenbart att stämmans funktion som mötes- och diskussionsplats för aktieägarna väsentligt skulle minska om merparten av rösterna avgavs genom poströstning eller av ett och samma ombud som fått sitt uppdrag genom en av styrelsen organiserad fullmaktsinsamling. Ägarförhållandena i svenska storföretag talar emellertid emot en sådan utveckling inom överskådlig tid. De svenska storföretagens ägarstruktur kännetecknas av en betydande koncentration och dessutom ett högt stämmodeltagande från de stora svenska ägarnas sida. Det finns ingenting som tyder på att dessa ägare i framtiden skulle komma att föredra att poströsta i stället för att vara fysiskt representerade vid bolagsstämmorna.

4.6.3. Ett renodlat poströstningsinstitut eller ett reformerat fullmaktsinstitut?

Kommittén menar alltså att tiden är mogen att förbättra aktieägarnas möjligheter att påverka stämmobesluten utan att personligen deltaga i stämman. Frågan blir då om det skall ske genom att man bygger vidare på det redan existerande fullmaktsinstitutet eller genom att man i lagen inför ett nytt institut – poströstning.

En principiell skillnad mellan fullmaktsinstitutet och poströstningsinstitutet är att aktieägaren i det första fallet befullmäktigar ett ombud att närvara och utöva rösträtt vid stämman, medan han i det andra fallet avger sin röst i förväg direkt till bolaget för att räknas vid omröstning på stämman. Tidigare var det inte ovanligt att styrelsen i större svenska aktiebolag på bolagets bekostnad samlade in fullmakter från aktieägarna. Genom fullmakten gav aktieägarna någon fysisk person som ingick i styrelsen eller som stod styrelsen nära i uppdrag att rösta för hans aktier i enlighet med vad ombudet fann för gott. Denna ordning har på goda grunder förbjudits. Om man emellertid modifierar rutinen något så att aktieägarna inte ger in blancofullmakter utan detaljerade instruktioner åt ombudet om hur rösträtten för aktierna i varje fråga skall utövas, får man en ordning som nära överensstämmer med poströstning. Den principiellt viktiga skillnaden blir då att vid poströstning det är styrelsen som redovisar hur aktieägarna lagt sina poströster medan det vid fullmaktsröstning ankommer på ombudet att rösta med stöd av sina fullmakter.

Fullmaktsinstitutet är sedan länge en känd och beprövad del av den svenska aktiebolagslagen medan poströstning skulle innebära en nyhet. Om man med fullmaktsregler kan uppnå samma resultat som med bestämmelser om poströstning så bör man enligt kommitténs mening redan av detta skäl välja det förstnämnda alternativet. En sådan lösning ligger också i linje med de utomlands förekommande ”poströstningssystem” som i stor utsträckning synes ha inspirerat till de i debatten framförda kraven på ”poströstning”. Det främsta förebilden härvidlag torde vara det i Förenta staterna allmänt använda s.k. proxy-systemet, vilket är just ett fullmaktssystem. Även i en rad europeiska länder finns sedan länge regler om sådan fullmaktsinsamling. I sammanhanget kan också noteras att EG-kommissionen i förslaget till det femte bolagsdirektivet föreslagit att fullmaktsinsamlingsregler av detta slag skall införas inom hela den Europeiska unionen. Det är också det alternativ som valdes vid den omfattande revidering som för ett par år sedan gjordes av den finländska aktiebolagslagen.

Bland de länder vi brukar jämföra oss med finns, såvitt kommittén känner till, renodlade poströstningssystem endast i Frankrike, Belgien

och Italien. Tillgängliga uppgifter om systemens utbredning är knapphändiga, men ger intryck av att de används av ett mycket begränsat antal företag. En undersökning i Belgien åren 1994–95 visar att endast tre börsbolag vid denna tidpunkt tillät poströstning. Av undersökningen framgår också att flera bolag i bolagsordningen tagit in ett uttryckligt förbud mot poströstning. Det huvudsakliga skälet till detta förbud var att bolagen ansåg systemet vara krångligt att administrera och att det reste en rad juridiska frågor, som lagstiftaren inte besvarat.

Mot bakgrund av det nu anförda förordar kommittén fullmaktsalternativet.

4.6.4. Fullmaktsinsamling på bolagets bekostnad

Om fullmakter skall fylla samma funktion som poströster kan förbudet mot fullmaktsinsamlingar på bolagets bekostnad inte behålls oförändrad. Kommittén menar att tanken bakom detta förbud alltjämt är bärande och att förbudet i princip bör finnas kvar för att förhindra att styrelsen med stöd av insamlade in blancofullmakter befäster sin position i bolaget. Från det principiella förbudet bör emellertid göras undantag för insamlingar på bolagets bekostnad av fullmakter som i praktiken fungerar som poströster och alltså i detalj talar om hur ombudet skall lägga rösterna för aktierna i de frågor som anges i kallelsen. Huruvida styrelsen i det enskilda bolaget skall kunna använda sig av en sådan möjlighet bör, bl.a. med hänsyn till kostnaderna för ett sådant förfarande, ytterst avgöras av aktieägarna. Kommittén föreslår i enlighet härmed att det i lagen tas in en bestämmelse som gör det möjligt att i bolagsordningen föreskriva att styrelsen i samband med kallelse till bolagsstämma får besluta att på bolagets bekostnad samla in fullmakter av i lagen närmare angivet slag och på i lagen angivet sätt, att utövas vid den aktuella stämman.

En fullmakt av nu aktuellt slag bör endast kunna avse i bolagsordningen angivna slag av ärenden och lämnas på ett av bolaget upprättat fullmaktsformulär, som tillsammans med förslag till stämmans beslut innehåller tre likvärdigt presenterade svarsalternativ, nämligen ”Ja”, ”Nej” och ”Avstår”.

Fullmakten skapar ingen rätt för ombudet att företräda aktieägaren i andra frågor än de som angivits i formuläret. Det torde normalt innebära att ombudet inte kan rösta i ordningsfrågor t.ex. val av ordförande vid stämman, men givetvis inte heller i frågor som styrelsen på grund av bolagsordningens föreskrifter eller av andra skäl inte tagit upp i fullmaktsformuläret.

En viktig princip för bolagsstämmans beslutsfattande anses vara att stämman inte får fatta beslut som innebär en reell avvikelse från i kallelsen framlagda förslag med mindre samtliga aktieägare i bolaget är överens därom. Stämman har alltså att välja mellan att godtaga förslaget, eventuellt med mindre, formella justeringar och att avslå det. Som ett undantag från denna princip gäller emellertid att stämman får avgöra ett ärende som inte tagits upp i kallelsen, om ärendet enligt bolagsordningen skall förekomma vid stämman eller omedelbart föranleds av ett annat ärende som skall avgöras. Stämman får också besluta att en extra bolagsstämma skall sammankallas för att behandla ärendet. Inte heller i sådana ärenden kan ombudet rösta för aktieägarens aktier.

För att upprätthålla en tydlig gräns mellan den nu aktuella formen av fullmakt och en sedvanlig stämmofullmakt som kan lämnas till vem som helst bör i lagen också anges att aktieägaren inte kan instruera ombudet på annat sätt än genom att markera ett av de angivna svarsalternativen och att det inte heller är möjligt att genom egna noteringar på formuläret modifiera eller villkora svaren.

Fullmakten innebär ett uppdrag att rösta på det sätt som framgår av det ifyllda formuläret. Av allmänna principer följer emellertid att ombudet kan avvika från aktieägarens instruktioner om ett fullföljande av dessa, till följd av nya omständigheter skulle skada aktieägarens intressen. Det får då också anses ankomma på ombudet att omedelbart underrätta aktieägaren om att så har skett.

En annan frågeställning som aktualiseras vid omröstning där aktieägare företräds av ombud vars uppdrag endast omfattar vissa stämmoärenden är hur röstlängden vid bolagsstämman skall se ut. Skall aktieägaren i fråga anses vara närvarande vid stämman i samtliga ärenden eller skall han anses vara närvarande endast i de ärenden som uppdraget omfattar, något som skulle innebära betydande praktiska svårigheter. Kommittén menar att en parallell här kan göras med situationen när en aktieägare som personligen deltar i stämman, lämnar stämmolokalen innan stämman är avslutad. Någon skyldighet att ändra röstlängden anses då inte föreligga. De aktier som upptagits i röstlängden anses företrädda på stämman, om inte stämman beslutar ändra röstlängden. På motsvarande sätt bör den som valt att lämna fullmakt av nu diskuterat slag anses närvarande vid samtliga ärenden, om inte stämman beslutar annat.

När det gäller frågan om vem som av styrelsen kan föreslås som ombud är bestämmelserna rörande jäv vid bolagsstämma av intresse. Enligt 9 kap. 36 § andra stycket ABL skall vad som i första stycket samma paragraf sägs om jäv för aktieägare vid bolagsstämma tillämpas också på ombud. Det innebär att ett ombud inte får rösta i fråga om talan mot honom eller i fråga om hans befrielse från skadeståndsansvar

eller annan förpliktelse mot bolaget. Detsamma gäller talan mot annan eller befrielse från skadeståndsansvar eller annan förpliktelse för någon annan, om ombudet i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets. Bestämmelsen innebär i praktiken bl.a. att styrelseledamot eller verkställande direktör som är ombud för aktieägare inte kan deltaga i ett stämmobeslut om sin egen ansvarsfrihet gentemot bolaget. För att aktieägarna i största möjliga utsträckning skall kunna deltaga även i sådant beslut föreslår kommittén att styrelsen till ombud får föreslå endast den som inte är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget.

Av formuläret bör framgå vilken dag fullmakten skall vara ombudet tillhanda för att kunna beaktas. Vidare bör framgå att fullmakten är återkallelig och hur aktieägaren skall gå till väga för att återkalla fullmakten, något som kan ske antingen genom ett skriftligt meddelande till ombudet eller genom att aktieägaren, i förekommande fall efter föranmälan, infinner sig för att personligen deltaga i stämman.

Kallelse till bolagsstämma inför vilken fullmaktsinsamling av nu diskuterat slag skall äga rum bör innehålla uppgift om hur fullmaktsformulär kan erhållas. Beslutar styrelsen att skicka ut fullmaktsformuläret redan tillsammans med en skriftlig kallelse till stämman, får av styrelsens sysslomannaliknande ställning anses följa att formuläret måste tillställas samtliga ägare vilkas postadress är känd för bolaget. Någon särskild bestämmelse därom behövs inte.

4.7. Ny teknik för tillhandahållande av stämmoprotokoll

Vid bolagsstämma skall enligt 9 kap. 38 § ABL föras protokoll. Senast två veckor efter bolagsstämman skall protokollet hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna. En kopia av protokollet skall sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

I likhet med vad ovan sagt ifråga om information inför bolagsstämma medger bestämmelsen inte att stämmoprotokollet uteslutande tillhandahålls på bolagets hemsida, men hindrar givetvis inte att hemsidan används som ett komplement.

5 Om beteckningen "lekmannarevisor"

5.1. Inledning

Bestämmelserna i 11 kap. ABL om allmän granskning trädde i kraft den 1 januari 1999. Förarbetena finns i Ds 1996:65, prop. 1997/98:99 och bet. 1997/98:LU26.

En kontroversiell fråga vid tillskapandet av reglerna var vilken benämning som skulle användas på det nya slaget av granskare. Det stod redan från början klart att en annan benämning än revisor måste användas, eftersom granskare av detta slag inte nödvändigtvis skulle motsvara de krav på en revisor som uppställs i EG:s åttonde bolagsrättsliga direktiv. I Ds 1996:65 användes benämningen ”förtroenderevisor” (s. 49 f.). Den benämningen torde huvudsakligen ha sin bakgrund i att ”förtroenderevisorer” uppfattades som något som framför allt behövdes i kommunalt ägda bolag. Just i dessa bolag uppfattades det som angeläget att kommunala förtroendemän fick delta i granskningen.

Beteckningen ”förtroenderevisor” fick emellertid kritik under remissförfarandet. En del remissinstanser menade att man hellre borde använda ett uttryck som inte alls innehöll suffixet ”revisor”. Från bl.a. revisorsorganisationerna menade man också att prefixet ”förtroende-” inte var lämpligt, eftersom det kunde ge intryck av att endast dessa granskare skulle ha förtroende hos dem som har utsett dem. Regeringen tog fasta på kritiken och valde – i enlighet med ett under remissbehandlingen framlagt förslag men utan att utveckla sin mening ytterligare – benämningen ”lekmannarevisor” (se prop. 1997/98:99 s. 172). Under riksdagsbehandlingen av propositionen framhöll Lagutskottet följande.

Ordet ”lekman” för tankarna till en person som inte är fackman och saknar erforderliga kunskaper för sina uppgifter. Med beaktande av vad som i propositionen redovisats beträffande lekmannarevisorns uppgifter (...) anser utskottet att en sådan revisor otvivelaktigt måste ha gedigna fackkunskaper på en mängd olika områden, särskilt när det gäller aktiebolagsrätt och eko-

nomi. Benämningen lekmannarevisor är därför inte lyckad och kan t.o.m. leda till felaktiga slutsatser beträffande vikten av den granskning som en sådan revisor utför. Enligt utskottets mening är emellertid den i motionen föreslagna benämningen förtroenderevisor inte heller lämplig. Ordet ”förtroende” för tankarna till förtroendevalda. Benämningen förtroenderevisor kan också, såsom några av remissinstanserna varit inne på, antyda att auktoriserade och godkända revisorer skulle sakna aktieägarnas förtroende. Även med tanke på att en lekmannarevisor skall kunna utses också i andra aktiebolag än kommunala anser utskottet också av den anledningen

att begreppet förtroenderevisor inte bör komma i fråga.

Enligt utskottets

mening bör regeringen i det fortsatta arbetet med anledning av Aktiebolagskommitténs återstående betänkanden överväga en annan benämning på den person som skall utföra den granskning som anges i 11 kap. aktiebolagslagen.

Riksdagen antog därefter – utan något formellt tillkännagivande i frågan om benämningen ”lekmannarevisor” – regeringens lagförslag.

Frågan har senare diskuterats i andra lagstiftningsärenden. I bet. 1998/99:KU30 sade sig konstitutionsutskottet utgå från att Aktiebolagskommittén noggrant och skyndsamt överväger frågan om en riktig och rättvisande benämning samt underströk vikten av att regeringen snarast återkom till riksdagen med ett förslag i frågan.

Kommittén har mot denna bakgrund övervägt hur lekmannarevisor framdeles bör benämnas.

5.2. Kommitténs överväganden

Redan i det tidigare lagstiftningsärenden diskuterades ett antal olika benämningar på det aktuella bolagsorganet. Såsom nämnts föreslogs först benämningen ”förtroenderevisor”, en benämning som dock både regeringen och riksdagen sedermera valde bort.

En annan beteckning som nämndes under departementsarbetet var ”förtroendemannarevisor”. Den valdes bort därför att den ansågs alltför lång och dessutom associerade enbart till kommunala granskare.

En remissinstans förordade beteckningen ”förvaltningsrevisor”. Mot det förslaget kan anföras att också en revisor bedriver förvaltningsrevision.

Det förekom också alternativ där suffixet ”-revisor” inte ingick, t.ex. beteckningen ”granskningsman” respektive ”granskare” (en remissinstans föreslog ”förtroendegranskare”). Vissa remissinstanser framhöll att det var en fördel om beteckningen inte anknöt till ordet ”revisor”. På andra håll ansåg man det ligga ett värde i att ha kopplingen till

begreppet ”revisor” kvar, vilket torde ha varit den huvudsakliga anledningen till att alternativ av detta slag inte valdes.

Enligt kommitténs mening bör benämningen på den det aktuella bolagsorganet uppfylla två kriterier. Det ena är att ge uttryck för eller i vart fall skapa associationer till de funktioner som organet skall fullgöra i bolaget. Det andra kriteriet är att inte vara förväxlingsbart med benämningen på något av de andra bolagsorganen eller skapa associationer i sådan riktning. Kommittén föreslår mot denna bakgrund benämningen ”allmän granskare”. De är en benämning som anknyter till den redan etablerade kapitelrubriken och den beskrivning av uppgifterna som lagen innehåller. Uppdraget betecknas i lagtexten som ”allmän granskning” och den rapporten som uppdraget årligen skall utmynna i betecknas ”granskningsrapport”. Benämningen ”allmän granskare” eliminerar också risken för sammanblandning med bolagsorganet revisor. Risken för sammanblandning med ”särskild granskare” anser kommittén vara minimal och i vart fall inte av sådan betydelse att den kan tillåtas hindra en i övrigt naturlig benämning.

6 Ansvar för fel och brister i emissions- och erbjudandeprospekt

6.1. Inledning

När ett publikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag offentliggör eller på annat sätt till en vidare krets riktar inbjudan att förvärva aktier eller teckningsrätter i bolaget skall styrelsen, enligt 4 kap. 18 § ABL, upprätta ett emissionsprospekt, om summan av de belopp som till följd av inbjudan kan komma att betalas uppgår till minst 300 000 kronor. Detsamma gäller, enligt 5 kap. 16 § ABL, vid inbjudan att förvärva av bolaget utgivna konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning eller fristående optionsbevis samt, enligt 7 kap. 27 § ABL, vid inbjudan att förvärva av bolaget utgivna vinstandelsbevis.

Det huvudsakliga syftet med aktiebolagslagens regler om prospekt är att tillgodose behovet av information på aktiemarknaden. Bestämmelserna om prospekt i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (LHF) och lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet (LBC) uppbärs av samma övergripande syfte.

I kommitténs betänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) förklarade kommittén att det är olyckligt att aktiebolag och aktieägare, som avser att emittera eller sälja fondpapper, skall behöva beakta prospektregler i flera olika lagar. Kommittén föreslog därför att bestämmelserna om prospekt i aktiebolagslagen upphävs och ersätts av bestämmelser i LHF och LBC.

Kommittén återkommer nu till frågan om det skadeståndsrättsliga ansvaret för fel eller brister i sådant prospekt.

6.2. Gällande rätt

Fel eller brister i ett emissionsprospekt kan leda till att aktietecknaren betalar ett överpris för de utbjudna aktierna och därigenom lider ekono-

misk skada. Fråga uppkommer då om vilka möjligheter aktietecknaren har att av styrelsen respektive bolaget utkräva skadeståndsansvar.

6.3. Styrelseledamöters och revisors prospektansvar

Aktiebolagslagen upptar i 15 kap. bestämmelser om organledamöternas skadeståndsansvar gentemot bolaget liksom gentemot aktieägare eller annan. Styrelseledamot och verkställande direktör, som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget, skall enligt 15 kap. 1 § ABL ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan vållas aktieägare eller annan genom överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. Med stöd av den senare regeln kan en styrelseledamot bli skadeståndsskyldig om ett prospekt uppsåtligen eller av oaktsamhet inte erhållit i lagen föreskrivet innehåll och skada därigenom åsamkats aktietecknare. Av 15 kap. 2 § ABL följer att skadeståndsskyldighet även kan drabba revisor som medverkat vid tillkomsten av sådant prospekt.

Om felet eller bristen i prospektet beror på att någon regel utanför aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen överträtts regleras styrelsens skadeståndsansvar inte av aktiebolagslagen. Ansvar får då utkrävas med stöd av allmänna skadeståndsrättsliga principer.

Sådan ekonomisk skada som tillfogas aktietecknare på grund av fel eller brist i prospekt utgör med skadeståndslagens terminologi ren förmögenhetsskada. I kontraktsförhållanden är ren förmögenhetsskada ersättningsgill om den vållats uppsåtligen eller av oaktsamhet. I vissa köprättsliga situationer kan ansvaret t.o.m. vara strikt, dvs. oberoende av culpa. Något kontraktsförhållande föreligger emellertid inte mellan aktietecknaren och styrelsen. Styrelsens skadeståndsansvar för fel och brister i prospekt blir i detta fall därför att pröva enligt reglerna om utomobligatorisk skadeståndsskyldighet.

Utanför kontraktsförhållanden är ren förmögenhetsskada, enligt 2 kap. 4 § skadeståndslagen, ersättningsgill om den vållats genom brott. I den mån styrelsen förfarit brottsligt när den överträtt prospektbestämmelserna – t.ex. när överträdelsen utgjort ett led i ett svindleribrott – står det alltså klart att styrelsen skall ersätta ren förmögenhetsskada som den åsamkar aktietecknarna. Har styrelsen visserligen förfarit oaktsamt men inte brottsligt, är läget mindre tydligt. I förarbetena till skadeståndslagen uttalades att 2 kap. 4 § inte var avsedd att utgöra någon ändring av gällande rätts principiella uppfattning att

ersättning för ren förmögenhetsskada i utomkontraktuella förhållanden förutsatte att skadan vållats genom brott eller att skadeståndsskyldighet föreskrevs i lag. Paragrafen var dock inte avsedd att utgöra hinder för en rättsutveckling genom praxis i riktning mot ett vidgat ansvar för ren förmögenhetsskada. Den fick därför inte föranleda motsatsslut (NJA II 1972 s. 609). I praxis där HD utvidgat ansvaret för ren förmögenhetsskada i utomkontraktuella förhållanden, har domstolen samtidigt understrukit att ersättningsskyldighet för ren förmögenhetsskada, som inte vållats genom brott, utanför kontraktsförhållanden i princip kräver stöd i lag (NJA 1987 s. 692).

6.4. Bolagets prospektansvar

Aktiebolagslagen upptar inte några bestämmelser om bolagets skadeståndsansvar. Bolagets ansvar för fel eller brist i prospekt blir därför att bedöma enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer.

Som konstaterats ovan är ren förmögenhetsskada i kontraktsförhållanden ersättningsgill om den vållats uppsåtligen eller av oaktsamhet. Skadeståndsskyldighet för fel eller brist i prospekt torde i kontraktsförhållanden närmast vara att bedöma enligt reglerna om s.k. culpa in contrahendo. Och aktieteckning får, åtminstone vid nyemission, anses ge upphov till ett kontraktsliknande rättsförhållande mellan tecknaren och bolaget. Emellertid anses enligt den i doktrinen förhärskande uppfattningen ett aktiebolag inte på kontraktsrättslig grund kunna bli skadeståndsskyldigt mot sina aktieägare eller den som i väsentlig mån är att likställa med sådan aktieägare, när dessa personers anspråk hänför sig till teckning eller förvärv av aktier eller andra fondpapper som utgivits av bolaget.

Detta avsteg från allmänna rättsgrundsatser har i doktrinen motiverats av hänsyn till skyddet för bolagets borgenärer, särskilt regeln i 12 kap. 1 § ABL att utbetalning av bolagets medel till aktieägare kan ske endast enligt aktiebolagslagens regler om vinstutdelning, nedsättning av aktiekapital, överkursfond eller reservfond samt utskiftning vid likvidation. Principen anses ha kommit till uttryck i rättsfallet NJA 1935 s. 270.

6.5. Kommitténs tidigare förslag

I 1997 års betänkande konstaterade kommittén att ett upphävande av aktiebolagslagens prospektregler förutsätter en särskild bestämmelse i aktiebolagslagen om styrelses och revisorers ansvar för emissions-

prospekt enligt LHF och LBC, som gör det möjligt för den som lidit skada på grund av fel eller brist i emissionsprospekt att utkräva skadestånd av styrelsen i samma utsträckning som lagen i dag medger detta. I enlighet härmed föreslog kommittén ett tillägg till 15 kap. 1 § ABL om ersättningsskyldighet för styrelsen för skada som vållats aktieägare eller annan genom överträdelse av de föreslagna bestämmelserna i LHF och LBC. På grund av hänvisningen i 15 kap. 2 § ABL till 1 § i samma kapitel underkastades enligt förslaget revisorerna ett motsvarande ansvar.

Vad därefter gäller bolagets prospektansvar anförde kommittén att det får anses tveksamt om det i den svenska doktrinen förhärskande synsättet motsvarar en modern syn på prospektansvaret. Utländska rättsordningar ger sålunda exempel på att aktiebolag anses ansvariga för innehållet i bolagets emissionsprospekt. Att svensk rätt för närvarande inte ger möjlighet att ålägga aktiebolag obegränsad inomobligatorisk skadeståndsskyldighet mot aktieägare eller aktietecknare i nu behandlade situationer torde emellertid, konstaterade kommittén, vara tydligt. Kommittén förklarade i 1997 års betänkande att den avsåg att återkomma till denna fråga. Det sker i detta slutbetänkande.

6.6. Kommitténs förnyade överväganden rörande bolagets prospektansvar

6.6.1. Behovet av en ny reglering av bolags prospektansvar

Den svenska aktiemarknaden har under de senaste decennierna vuxit explosionsartat. För tjugo år sedan fanns endast en marknadsplats för handel i aktier, Stockholms Fondbörs. Antalet aktiemarknadsbolag stannade vid 135 bolag, börsvärdet var 60 mdr kr och årsomsättningen 7,5 mdr kr. I dag är bilden en helt annan. Hundratals nya bolag har sökt sig till aktiemarknaden och nya marknadsplatser har etablerats. Närmare 400 bolags aktier är noterade på OM Stockholmsbörsen eller någon av de två auktoriserade marknadsplatserna. Bara under år 1999 introducerades närmare 60 bolag på aktiemarknaden och tillströmningen synes bli minst lika stor under år 2000. Därutöver bedrivs mer eller mindre regelbunden handel genom värdepappersinstitut i ytterligare ett hundratal bolags aktier. Aktiemarknadsbolagens sammanlagda marknadsvärde uppgår till 3 700 mdr kr och omsättningen på aktiemarknaden under en enda dag är 40 procent högre än årsomsättningen för tjugo år sedan.

Ett annat och i förevarande sammanhang betydelsefullt mått på aktiemarknadens utveckling är emissionsvolymen. För tjugo år sedan, 1980, var emissionsvolymen (inkl. emissioner i samband med börsintroduktion) 0,3 mdr kr. År 1999 var emissionsvolymen 18 mdr kr.

Till bilden hör också en i flera hänseenden stark internationalisering av aktiemarknaden. Här kan räcka med att konstatera att såväl aktiehandeln över ländergränserna som det utländska ägandet i svenska aktiemarknadsbolag ökat dramatiskt. Utlandsägandet i de svenska aktiemarknadsbolagen har på mindre än ett decennium stigit från knappt 10 procent till närmare 40 procent. Bakom denna uppgång ligger huvudsakligen amerikanska och brittiska institutioners placeringar på den svenska aktiemarknaden.

Hand i hand med aktiemarknadens expansion har aktieägandet i samhället breddats. Allt fler medborgare placerar en del av sitt sparkapital i aktier, i vissa fall genom direkt ägande, i andra fall indirekt genom försäkringsbolag, aktiefonder och andra institutioner.

Ett aktiebolag som vänder sig till allmänheten för kapitalanskaffning är skyldigt att upprätta ett prospekt. Fel eller brister i ett emissionsprospekt kan medföra att aktietecknare drabbas av en ekonomisk skada i den meningen att han betalar mer för aktien än han skulle ha gjort om prospektet varit korrekt utformat. Skadestånd för sådan skada kan under vissa förutsättningar utkrävas av bolagets styrelse, om den förorsakats uppsåtligen eller av oaktsamhet. Annorlunda förhåller det sig med bolagets eget ansvar. Enligt den i doktrinen förhärskande uppfattningen kan ett aktiebolag inte på kontraktsrättslig grund bli skadeståndsskyldigt mot aktieägare eller den som i väsentlig mån är att likställa med aktieägare, när dessa personers anspråk hänför sig till teckning eller förvärv av aktier eller andra fondpapper som utgivits av bolaget.

Denna åtskillnad mellan styrelsens och bolagets ansvar för fel och brister i emissionsprospekt är svår att förklara inte bara för småsparare utan för nästan alla som inte har aktiebolagsrätt som specialitet. Till bilden hör också att de skadeståndsbelopp som kan komma i fråga vid större emissioner är så höga att de knappast täcks av de ansvarsförsäkringar som styrelseledamöter kan teckna här i landet.

Det kan visserligen hävdas att den nuvarande ordningen motverkar skadeståndsprocesser som grundas på ett allmänt missnöje med att värdet på bolagets aktier inte ökat som förväntat och att det är angeläget att inte skapa en ordning som inbjuder till teckning eller köp av aktier i syfte främst att föra skadeståndstalan mot bolaget på grund av påstådda felaktigheter i den information som bolaget lämnat i samband med en emission. Samtidigt framstår det emellertid som högst otillfredsställande att bolaget självt, som med hjälp av ett missvisande

prospekt dragit in kanske hundratals miljoner kronor i nyemissionen och som just på grund av detta har betalningsförmåga, i praktiken ofta är fredat mot skadeståndsanspråk från de vilseledda aktietecknarna.

Såvitt avser skyddet för bolagets bundna kapital kan också anmärkas att detta i och för sig inte kan motivera ett totalförbud mot utbetalning av ersättning från bolaget till aktietecknare som lidit skada på grund av att bolaget lämnat felaktig information i samband med en emission. Från kapitalskyddssynpunkt skulle det vara tillfyllest att bolagets bundna kapital efter utbetalningen var täckt. En sådan förmedlande lösning skulle emellertid kunna innebära betydande olägenheter med bl.a. nya processer efter hand som bolaget upparbetar nytt fritt eget kapital.

I ljuset av aktiemarknadens snabba internationalisering är också av intresse att konstatera att den svenska ordningen i fråga om prospektansvar skiljer sig också från länder som vi brukar jämföra oss med i aktiemarknadsrelaterade frågor. På de ledande internationella kapitalmarknaderna, framför allt i Förenta staterna och Storbritannien, kan aktieägare få skadestånd av aktiebolaget för fel eller brister i prospekt.

I Förenta staterna bär bolaget ett strikt ansvar för prospektets innehåll både vid nyemissioner och försäljningar av befintliga aktier, medan övriga medverkande parter kan undgå ansvar genom att visa att de undersökt bolagets verksamhet och övriga förhållanden samt granskat beskrivningen därav i den utsträckning som skäligen kan begäras av dem. Om bolaget åläggs utge skadestånd till en aktieägare, får denne en fordran som är efterställd vanliga oprioriterade fordringar, men har högre prioritet än övriga aktieägares krav på skifteslikvid. Bolag kan alltså försättas i konkurs på grund av en sådan skadeståndsförpliktelse.

Ett amerikanskt aktiebolag ansvarar skadeståndsrättsligt även för sin löpande informationsgivning gentemot aktieägarna. Det förekommer således att aktieägare tilldöms skadestånd från bolag på grund av skada som uppkommit genom vilseledande eller felaktig information i årsredovisningar, pressmeddelanden och dylikt.

I Storbritannien ansågs länge att den som tecknat sig för aktier i ett aktiebolag inte kunde få skadestånd från bolaget på grund av sin teckning, men att han under särskilda omständigheter kunde få teckningen ogiltigförklarad (Houldsworth v. City of Glasgow Bank [1880] 5 App Cas 317). Att en aktieägare inte kunde få skadestånd motiverades med att aktieägarna genom upprättandet av ”articles of incorporation”, ingått ett avtal med varandra om att inte vända sig mot bolaget med sådana anspråk. Denna begränsning av prospektansvaret undanröjdes genom tillkomsten av 1985 års Companies Act, vari uttryckligen stadgas att rätten att i olika sammanhang utkräva skadestånd av bolaget

inte utesluts av att den skadelidande äger eller har rätt att teckna aktier i bolaget. Enligt gällande rätt bär sålunda bl.a. bolaget och styrelsens ledamöter ett solidariskt ansvar för skador som vållas genom fel och brister i prospektet. Ett skadestånd som tillerkänts aktieägare betraktas som en vanlig oprioriterad fordran gentemot bolaget. Överlåts en aktie som någon tecknat eller köpt på grundval av ett bristfälligt prospekt kan förvärvaren stämma bolaget och fordra skadestånd.

Även i flera kontinentaleuropeiska länder, exempelvis Frankrike, Nederländerna och Schweiz, föreligger rätt för aktieägare att erhålla skadestånd från aktiebolaget grundat på felaktigheter i prospekt. Efter nyligen genomförda lagändringar med det uttalade syftet att stärka förtroendet för aktiemarknaden antas motsvarande numera också gälla i Tyskland.

Den internationella bilden stämmer till eftertanke. En väl fungerande handel med finansiella instrument förutsätter att allmänheten och de institutionella placerarna hyser förtroende för marknadens funktionssätt. Det kräver inte bara ett betydande mått av säkerhet om innebörden av gällande regler utan också att reglerna erbjuder ett rimligt skyddsnät för investerare. Att den svenska lagstiftningen till skillnad från vad som är fallet i andra länder med väl utvecklade aktiemarknader inte ger uttrycklig möjlighet till skadestånd av bolaget i samband med emissioner och utförsäljningar av aktier och andra fondpapper kan enligt kommitténs mening påverka förtroendet för den svenska aktiemarknaden på ett negativt sätt.

I själva verket är den svenska regleringen enligt vad kommittén erfarit föremål för uppmärksamhet vid i stort sett varje internationell emission som svenska bolag gör. I internationella emissioner medverkar normalt ett eller flera värdepappersinstitut (”underwriters”) som garanterar emissionen genom att teckna samtliga aktier och därefter omedelbart vidareförsälja dessa till investerarna. Underwriting-avtal innehåller regelmässigt garantier från bolaget avseende prospektets riktighet. I länder som Förenta staterna och Storbritannien, föreligger ett långtgående ansvar för underwriting-institut gentemot investerare för att transaktionen genomförs på ett korrekt sätt och att informationen i prospektet överensstämmer med verkligheten. Visar sig prospektet innehålla felaktigheter kan ett underwriting-institut således bli skadeståndsskyldigt gentemot investerarna. I Sverige föreligger osäkerhet huruvida underwriting-institutet, även i situationer där det emitterande bolaget självt varit vållande till felaktigheten, kan komma att förvägras skadestånd från bolaget på grund av institutets momentana ställning som aktieägare. Denna situation leder regelmässigt till omfattande diskussioner mellan bolaget och medverkande underwriting-institut om vad som skadeståndsrättsligt gäller vid eventuell felaktighet i

prospektet. Det har förekommit att utländska underwriting-institut till och med har dragit sig ur transaktioner på grund av denna skadeståndsrättsliga osäkerhet, som går utöver den gängse affärsrisken. Ansvarsproblematiken finns alltså alltid med i bilden vid nära nog varje internationell emission och kan antas påverka både prissättningen av aktierna och underwriting-institutens ersättning. Den skadeståndsrättsliga oklarheten rörande prospektansvaret som nu råder torde medföra att kapitalanskaffningen för svenska bolag fördyras.

Sammanfattningsvis menar kommittén att de argument som kan anföras för att ålägga bolaget ett skadeståndsansvar för fel och brister i emissionsprospekt väger så tungt att den nuvarande principen att ett aktiebolag inte på kontraktsrättslig grund kan bli skadeståndsskyldigt mot sina aktieägare eller den som i väsentlig mån är att likställa med sådan aktieägare, när dessa personers anspråk hänför sig till teckning eller förvärv av aktier eller andra fondpapper som utgivits av bolaget måste överges. I likhet med vad som gäller i andra länder som vi i aktiemarknadsfrågor brukar jämföra oss med bör det vara möjligt för en aktieägare att få skadestånd av bolaget på grund av fel eller brister i ett emissionsprospekt och detta utan några begränsningar till bolagets fria egna kapital.

Vad som därvid i första hand behövs är en reglering av skadeståndsansvaret i de emissionssituationer som i dag utlöser skyldighet att upprätta prospekt, dvs. när ett publikt aktiebolag emitterar aktier eller andra fondpapper för minst 300 000 kr och därvid riktar sig till en vidare krets.

6.6.2. Vilka typer av prospekt bör omfattas av den nya regeln?

Den fråga som därefter inställer sig är om det finns skäl att göra en sådan ansvarsregel tillämplig inte bara på emissionsprospekt utan också på sådana erbjudandeprospekt som upprättas vid aktieägares utförsäljning. Starka skäl talar enligt kommitténs mening för en likabehandling.

För det första sker emissioner och utförsäljningar ofta i kombination och på ett sådant sätt att förvärvaren inte kan skilja dem åt. Typfallet är ett familjebolag som skall introduceras på aktiemarknaden och i samband därmed erbjuder allmänheten att förvärva aktier i bolaget. Inte sällan handlar det i dessa fall om dels nyemitterade aktier, dels aktier som huvudägaren erbjuder till försäljning. I erbjudandet och prospektet görs emellertid ingen skillnad mellan aktierna ifråga. Normalt är det inte heller praktiskt möjligt att i efterhand skilja mellan de aktier som är nyemitterade och de aktier som härrör från utförsäljningen. Det stora

flertalet av de aktier som nyemitteras eller erbjuds på grundval av prospekt är nämligen aktier i avstämningsbolag. Det går inte att i ett avstämningsbolags aktiebok skilja de aktier som emitterats eller avyttrats på grundval av visst prospekt från bolagets övriga aktier. Det behöver knappast tilläggas att en skillnad i prospektansvarshänseende mellan nyemitterade och avyttrade aktier i dessa sammanhang säkert också skulle framstå som svårbegriplig för den aktieförvärvande allmänheten.

Ett annat argument för att likställa emissionsprospekt och sådana erbjudandeprospekt som upprättas vid utförsäljningar är, att utförsäljningar i former som kräver prospekt närmast regelmässigt går hand i hand med en börsintroduktion av bolagets aktier och därför ofta också ligger i bolagets intresse. Genom börsintroduktionen får bolaget tillgång till kapitalmarknaden för sin kapitalförsörjning, vilket kan antas reducera bolagets framtida kapitalanskaffningskostnader. En börsnotering leder också normalt till en ökad mediaexponering för bolagets verksamhet och dess produkter, vilket också det ligger i bolagets intresse.

Slutligen är det, som kommittén ser det, angeläget att större investerare i svenska bolag kan utgå från att bolaget, vid en eventuell framtida utförsäljning, är skyldigt att medverka till utförsäljningen genom att upprätta prospekt samt att bolaget därvid åläggs ett ansvar som svarar mot internationell praxis.

På grund av det anförda anser kommittén att emissionsprospekt och erbjudandeprospekt som upprättas vid aktieägares utförsäljning bör behandlas lika i ansvarshänseende.

6.6.3. Hur bör kretsen skadelidande bestämmas?

Nästa fråga att ta ställning till är hur kretsen skadelidande skall bestämmas. Finns det skäl att göra skillnad mellan å ena sidan dem som med stöd av prospektet och under den däri angivna acceptfristen tecknar eller köper aktier eller andra fondpapper direkt hos bolaget respektive hos den aktieägare som föranlett prospektet och å andra sidan dem som under samma tid köper fondpapper av samma slag av annan än bolaget eller aktieägaren? Sakligt är det svårt att hävda att den ena kategorien skulle vara mera skyddsvärd än den andra. Till bilden hör också att många av de publika bolagens emissioner sker med utnyttjande av underwriting-institut. Det framstår då som besynnerligt att den som köpt aktier av ett sådant institut eventuellt skulle gå miste om sin rätt till skadestånd av bolaget till skillnad från den som köpt direkt av bolaget.

Ett starkt argument för att ändå göra en åtskillnad mellan de två kategorierna är att bolagets skadeståndsansvar kan bli synnerligen omfattande och ta i anspråk långt mera pengar än som flutit in på grund av emissionen, om alla som köpt aktier på marknaden under tid då prospektet påverkat kurserna skulle ha rätt till skadestånd av bolaget. Hänsynen till bolagets borgenärer talar för en begränsning av den ersättningsberättigade kretsen av skadelidande. Därvid bör emellertid personer som tecknat eller köpt värdepapperen genom ett underwritinginstitut jämställas med dem som tecknat eller köpt direkt av bolaget eller aktieägaren.

Den ursprunglige tecknaren eller förvärvaren av aktierna kan i allmänhet genom anmälningssedel eller motsvarande förvärvshandling styrka att han baserat sin teckning eller sitt förvärv på prospektet. Några praktiska svårigheter med den tänkta kategoriklyvningen bör därför inte uppstå.

Kommittén föreslår sålunda att bolaget skall kunna bli skadeståndsansvarigt i första hand i förhållande till den som tecknat ett av bolaget emitterat fondpapper och därvid lidit skada på grund av felaktigheter eller brister i emissionsprospektet, om dessa felaktigheter eller brister beror på bolagets vårdslöshet. Vidare föreslår kommittén att ett sådant prospektansvar skall åvila bolaget i förhållande till den som köpt fondpapper av aktieägare, om köpet skett genom anmälan i ett av bolaget upprättat erbjudandeprospekt. I båda fallen bör bolaget bära detta ansvar även om ett värdepappersinstitut anlitas för att placera papperen på marknaden.

6.6.4. Hur skall skadan beräknas?

När det gäller frågan om hur skadan skall beräknas ligger enligt kommitténs mening närmast till hands att med skada i samband med prospektansvar avse skillnaden mellan å ena sidan det belopp som den skadelidande med utgångspunkt i prospektet erlagt för fondpapperet i samband med teckningen eller köpet och å andra sidan det belopp som han skulle ha erlagt om uppgifterna i prospektet i aktuellt hänseende hade varit korrekta.

Det är uppenbart att beräkningen av skadans storlek i praktiken kan komma innebära stora svårigheter. I många fall kommer domstolarna att bli tvungna att tillämpa bestämmelsen i 35 kap. 5 § rättegångsbalken och uppskatta skadan till skäligt belopp.

6.6.5. Bör utrymmet för skadestånd vara begränsat till bolagets fria egna kapital?

Den förhärskande restriktiva synen på bolagets kontraktuella prospektansvar har som framgått ovan främst motiverats av hänsyn till skyddet för bolagets bundna kapital. Som påpekats i doktrinen kan detta i och för sig inte motivera ett totalförbud mot utbetalning av ersättning från bolaget till aktietecknare eller förvärvare som lidit skada på grund av att bolaget lämnat felaktig information i samband med en emission eller en utförsäljning. Från kapitalskyddssynpunkt skulle det vara tillfyllest att bolagets bundna kapital efter utbetalningen var täckt.

Frågan kan då ställas om utrymmet för skadestånd i dessa sammanhang bör begränsas på ett sådant sätt att det inte tillåts inkräkta på bolagets bundna egna kapital. Kommittén besvarar av flera skäl den frågan nekande. För det första skulle en sådan lösning avvika från vad som i övrigt gäller för skadeståndsanspråk mot ett aktiebolag. För det andra skulle den innebära betydande olägenheter med bl.a. risk för nya processer efter hand som bolaget upparbetar nytt fritt eget kapital.

Med den av kommittén föreslagna skadeståndsregeln kan bolaget komma att åläggas ett skadeståndsansvar som är så omfattande att bolagets bundna kapital helt eller delvis kommer att sakna täckning. Kommittén menar emellertid att den föreslagna avgränsningen av den skadelidande kretsen ger ett rimligt skydd åt bolagets borgenärer mot att bolaget går under på grund av alltför omfattande ersättningsanspråk. Skadeståndsfordran i fråga är inte efterställd övriga fordringar. I den mån bolaget emellertid saknar förmåga att utge skadestånd till den krets som regeln anger får de vanliga reglerna om tvångslikvidation och konkurs tillämpas.

6.6.6. Regressanspråk

I det föregående har föreslagits en ordning som innebär att om oriktiga uppgifter lämnats i prospekt, bolaget kan åläggas att betala ett skadestånd som skall bestämmas som ett prisavdrag. Det innebär att skadeståndet bestäms med utgångspunkt i att bolaget på grund av emissionen tillförts ett högre värde än som skulle skett om prospektet varit korrekt och att ordningen skall återställas genom att bolaget åläggs betala tillbaka så mycket att vad som därefter återstår motsvarar ”det verkliga värdet” på exempelvis aktierna vid tiden för emissionen. Med den beskrivna ordningen finns det inte något utrymme för bolaget att vända sig mot bolagets styrelse med yrkande om ersättning för vad bolaget sålunda tvingas återbetala; bolaget har ju definitionsmässigt

inte lidit någon skada på grund av styrelsens försumlighet vid upprättandet av emissionsprospektet eftersom bolaget alltid får behålla så mycket av emissionsbeloppet som motsvarar de emitterade aktiernas verkliga värde.

Annorlunda ställer det sig om bolaget upprättat emissionsprospektet i samband med att någon aktieägare företar en utförsäljning av en större post aktier i bolaget. Då måste man räkna med möjligheten att aktieägaren lämnar uppgifter som tas in i prospektet men som senare visar sig vara oriktiga och som leder till att bolaget åläggs att betala ett skadestånd bestämt på nyss angivet sätt. Eftersom försäljningsbeloppet i detta fall tillförts aktieägaren innebär skadeståndet en verklig kostnad för bolaget för vilket det bör ha rätt till ersättning från aktieägaren. Någon särskild bestämmelse därom behövs inte.

En annan sak än prisavdraget är att bolaget till följd av det inträffade kan ha åsamkats skada, för vilken bolaget enligt 15 kap. 1 § ABL kan rikta skadeståndsanspråk mot styrelsen. Nära till hands ligger att utkräva ansvar för bolagets rättegångskostnader i prospektansvarsprocessen, men det kan också handla om att bolaget i samband med en emission gjort investeringar t.ex. i konsulttjänster som inte kan användas på avsett sätt till följd av att bolaget tvingas återbetala en del av vad som influtit för aktierna.

7 Fission

7.1. Inledning

Aktiebolagslagen innehåller inte några särskilda bestämmelser om delning av aktiebolag. En uppdelning av ett bolags förmögenhetsmassa på flera bolag kan emellertid ändå ske.

En överföring, helt eller delvis, av ett bolags tillgångar till ett eller flera andra bolag kan exempelvis ske genom vanlig överlåtelse. En sådan överlåtelse kan antingen avse aktierna i bolaget eller dess s.k. inkråm. Efter överlåtelsen består emellertid det överlåtande bolaget och kan endast upplösas genom likvidation.

Ett delningsförfarande kan vidare genomföras med utnyttjande av aktiebolagslagens bestämmelser om likvidation. De bolag som skall överta tillgångar förvärvar då samtliga aktier i det ”överlåtande” bolaget, försätter detta i likvidation och övertar dess tillgångar som skifteslikvid.

Delningsliknande förfaranden kan också genomföras med utnyttjande av andra aktiebolagsrättsliga regler. Ett uppmärksammat exempel på detta är den uppdelning av verksamheten på två bolag som under våren 1991 genomfördes av ASEA. Som en förberedelse till uppdelningen hade ASEA bildat det helägda dotterbolaget Nybroviken AB. Aktiekapitalet i Nybroviken var uppdelat på motsvarande aktieslag och lika många aktier som aktiekapitalet i ASEA. Under år 1990 överförde ASEA vissa tillgångar och skulder till Nybroviken. Uppdelningen genomfördes därefter på så sätt att aktieägarna i ASEA för varje aktie i ASEA erhöll utdelning i form av en aktie av motsvarande slag i Nybroviken. Nybroviken börsnoterades sedermera under namnet Incentive.

Ett aktiebolag kan alltså överföra tillgångar till bolagets aktieägare genom utdelning. Överföring av tillgångar till bolagets aktieägare kan också ske genom nedsättning av aktiekapitalet i förening med inlösen av aktier eller återbetalning till aktieägarna. Det är slutligen också möjligt att överföra tillgångar från ett bolag till ett annat t.ex. genom att det överlåtande bolaget tillskjuter egendom som betalning för aktier

eller som ett aktieägartillskott. I samtliga dessa fall består emellertid det överlåtande bolaget efter överlåtelsen.

De skattemässiga effekterna i vissa fall av delning av aktiebolag blev år 1991 föremål för lagstiftning. Av 3 § 1 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt framgår att till intäkt av kapital hör bland annat utdelning på aktier. Med utdelning avses enligt lagrummets tredje stycke även bland annat utbetalning till aktieägare enligt 12 kap. 1 § ABL vid nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden eller vid bolagets likvidation samt utbetalning av fusionsvederlag i visst fall.

Utdelning av aktier likt den uppdelning som genomfördes av ASEA regleras för närvarande i 3 kap. 7 a § lagen om statlig inkomstskatt. Lagen är emellertid upphävd fr.o.m. 2002 års taxering på grund av den översyn som skett av skilda skattelagar och som resulterat i den nya inkomstskattelagen SFS 1999:1229 (IL). IL tillämpas fullt ut vid 2002 års taxering. I IL återfinns regleringen avseende det s.k. lex ASEAförfarandet i 42 kap. 16 § (skattefrihet för utdelningen), 48 kap. 8 § är (fördelning av anskaffningsvärdet på aktierna) samt 22 kap. 10 § (underlåten uttagsbeskattning för utdelande bolag). Därutöver finns bestämmelser i Kupongskattelagen (1970:624) om undantag från skattskyldighet till kupongskatt i 1 §.

Lex ASEA regleringen innebär i princip att utdelning från ett svenskt aktiebolag av andelar i ett eller flera svenska eller utländska rörelsedrivande dotterbolag inte skall tas upp till beskattning om vissa förutsättningar är uppfyllda. Utdelningen skall bl.a. ske i förhållande till innehavda aktier i moderbolaget, moderbolaget skall vara marknadsnoterat och samtliga aktier i dotterbolaget(n) skall delas ut. Efter utdelningen får inga aktier finnas kvar i samma koncern som det utdelande bolaget. Anskaffningsvärdet på erhållna aktier beräknas utifrån värdeförändringen av moderbolagets aktier vilka i sin tur får ett motsvarande lägre anskaffningsvärde.

De nämnda skattereglerna som tillkom som ett provisorium i avbidan på särskilda aktiebolagsrättsliga regler om delning av aktiebolag har trots allt kommit till ganska frekvent användning i aktiemarknadsbolag.

Som skäl för att dela upp ASEA på två bolag anförde styrelsen bl.a. att det skulle bereda Nybroviken möjlighet till vidareutveckling och kraftsamling kring de svenska huvudverksamheterna, ge Nybroviken egen tillgång till aktiemarknaden, bereda ABB tillgång till internationella aktiemarknader genom sina ägarbolag samt underlätta värderingen av såväl ASEA som Nybroviken.

Det är emellertid inte bara marknadsmässiga skäl av angivet slag som kan motivera en delning av ett aktiebolag. I bolaget kan råda

oenighet mellan aktieägarna om den fortsatta verksamheten. En delning av bolaget kan då vara ett alternativ till att vissa aktieägare löses ut eller hela bolaget säljs.

Rent organisatoriska skäl för en delning kan också förekomma. Så kan t.ex. en av verksamhetsgrenarna vara så riskfylld att den anses böra ställas under särskild ledning.

Det är i och för sig möjligt att utnyttja reglerna i aktiebolagslagen om bl.a. apport, utdelning, nedsättning och likvidation för att dela upp ett aktiebolag i två eller flera bolag. Det finns som ovan angivits också särskilda skattebestämmelser som reglerar en sådan delning av ett aktiebolag som skedde när ASEA delade ut dotterbolaget Nybroviken (Lex ASEA). Det är emellertid uppenbart att dessa lösningar har tillgripits i brist på bättre.

Enligt kommittén talar starka skäl för att delning av aktiebolag – i likhet med fusion – bör regleras särskilt. En sådan reglering skulle utgöra ett komplement till fusionsreglerna och underlätta önskvärda omstruktureringar av näringslivet. Uttryckliga lagregler är dessutom ägnade att öka rättssäkerheten för bolagets aktieägare och borgenärer när det blir fråga om att dela upp bolaget.

På grund av det anförda föreslår kommittén att i den nya lagen skall finnas ett nytt rättsligt institut, fission, som reglerar delning av aktiebolag.

I Sverige finns sedan EU inträdet skatterättsliga regler om fission där reglerna bygger på att en civilrättslig klyvning genom universalsuccession kan genomföras. Reglerna infördes i lagen (1994:1854) om gränsöverskridande omstruktureringar inom EG. Den lagen är numera ersatt med bestämmelser i lagen (1998:1603) om beskattning vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser. Den lagen är dock upphävd fr.o.m. 2002 års taxering till följd av införandet av IL. Fr.o.m. 2002 års taxering skall istället reglerna i 37 kap. IL tillämpas.

I 37 kap. 5 § IL definierar en fission som en ombildning där ett eller flera övertagande bolag tar över samtliga tillgångar, skulder och andra förpliktelser från det överlåtande bolaget. Det överlåtande bolaget skall upplösas utan likvidation. Är lagens krav uppfyllda, dvs. det är en s.k. kvalificerad fission, inträder som huvudregel det övertagande företaget i det överlåtande bolagets skattemässiga situation. Det överlåtande bolaget får inte ta upp någon inkomst eller dra av någon utgift på grund av fissionen.

För att en fission skall anses kvalificerad krävs bl.a. att det överlåtande bolaget före fissionen varit skattskyldig för näringsverksamhet och att det övertagande bolaget efter fissionen är skattskyldig för motsvarande verksamhet. Om de övertagande bolagen inte äger samtliga aktier i det överlåtande företaget, får fissionsvederlag bara

betalas till andra aktieägare i detta företag än de övertagande företagen. Det finns även regler som hindrar att underskott överlåts genom fission.

Även om det således saknas civilrättsliga regler om fissioner i Sverige, har skattereglerna varit anpassade till EG:s skattedirektiv (90/434/EEG) sedan Sveriges inträde i EG. Av naturliga skäl har dock reglerna ännu inte haft någon praktisk betydelse.

EG:s sjätte bolagsdirektiv (82/891/EEG) innebär att i stort sett samma regler, som enligt tredje bolagsdirektivet (78/855/EEG) skall gälla för fusion, också skall tillämpas vid fission.

Kommittén föreslår att bestämmelserna om fission upptas i ett särskilt kapitel, placerat närmast efter kapitlet om fusion. Bestämmelserna överensstämmer mycket nära med de i prop. 1993/94:196 föreslagna och sedermera i 14 kap. ABL införda bestämmelserna om fusion. Vad som i den propositionen sägs om fusion genom kombination har modifierats till att avse fission som innebär att ett eller flera av de övertagande bolagen nybildas.

7.2. Borgenärsskyddet

7.2.1. Borgenärsskyddet vid fusion

Aktiebolagslagens fusionsregler syftar bl.a. till att skydda det eller de överlåtande bolagens fordringsägare. En fusion innebär att dessa förlorar möjligheterna att göra gällande sina fordringar mot den ursprunglige gäldenären och att de i stället får motsvarande fordringar på det övertagande bolaget. Det är alltså fråga om byte av gäldenär, något som enligt svensk rätt i allmänhet fordrar samtycke av borgenären. Gäldenärsbytet kan medföra att borgenärernas rätt försämras, exempelvis om förhållandet mellan tillgångar och skulder är mindre betryggande i det övertagande bolaget än i det överlåtande bolaget.

I fusionsdirektivets artiklar 13 och 23 finns bestämmelser om skyddet för borgenärerna vid fusion. I artikel 13 föreskrivs:

1. Lagstiftningen i medlemsstaterna skall på ett betryggande sätt skydda rättigheterna för de borgenärer i de fusionerande bolagen vilka har fordringar som uppkommit före offentliggörandet av fusionsplanen och som inte var förfallna till betalning vid offentliggörandet.

2. I detta syfte skall lagstiftningen i medlemsstaterna minst föreskriva att dessa borgenärer har rätt till betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har sådan säkerhet.

3. Skyddet får vara olika för borgenärerna i det övertagande och det överlåtande bolaget. Som framgår av artikeltexten anger direktivet att borgenärerna i såväl överlåtande som övertagande bolag skall ha rätt till ”betryggande säkerhet”. Kravet på ställande av säkerhet är inte absolut utan gäller enbart ”om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden”. Hur detta borgenärsskydd skall upprätthållas ger direktivet inte något besked om. För att uppfylla direktivets krav på ett betryggande borgenärsskydd vid fusion gäller följande. Skall fusionsplanen inte underställas bolagsstämman i övertagande bolaget eller har planen godkänts av stämman åligger det vart och ett av bolagen att skriftligen underrätta sina kända borgenärer om att planen blivit gällande. Det är alltså bolagen som ansvarar för att bolagsborgenärerna underrättas om fusionen. Underrättelserna måste vara avsända när ansökan om verkställighet av fusionsplanen prövas av PRV. Underrättelserna skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att fusionsplanen verkställs. Det är inte bara borgenärerna i det överlåtande dotterbolaget som skall underrättas. Också borgenärerna i det övertagande moderbolaget skall i princip få meddelande om fusionen. I kreditinstitut kan ett sådant meddelande ersättas av ett tillstånd från Finansinspektionen. För borgenärerna i det övertagande moderbolaget innebär fusionen emellertid inte något gäldenärsbyte. Med hänsyn till detta har dessa borgenärer inte givits någon generell rätt att fordra betalning eller säkerhet. Däremot har de en sådan rätt när deras ställning inte framstår som betryggande. Gränsdragningen har skett på följande sätt. Om revisorer i yttrande över fusionsplanen har uttalat att han vid sin granskning inte funnit att fusionen innebär någon risk för att borgenärerna i det övertagande moderbolaget inte skall få sina fordringar betalda, skall dessa borgenärer inte underrättas. De har i så fall inte heller rätt att påfordra betalning eller ställande av säkerhet. Saknas däremot ett sådant revisorsuttalande, skall borgenärerna i det övertagande moderbolaget underrättas på samma vis som borgenärerna i överlåtande dotterbolag. Tidigare undantogs från detta kallelseförfarande borgenär som också var gäldenär i samma rättsförhållande. Bland sådana borgenärer märks t.ex. bolagets anställda och avtalsparter som ännu inte har fullgjort den egna avtalsprestationen. Dessa borgenärer ansågs ha andra möjligheter att skydda sig mot skadliga effekter av fusionen. En anställd har t.ex. rätt till ersättning enligt lagen om lönegaranti, medan

en säljare – fram till avlämnandet – har säkerhet i den försålda egendomen eller i vart fall möjlighet att kräva bankgaranti.

Fusionsdirektivet innehåller emellertid inte något undantag av detta slag. Borgenärer har alltid rätt till betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har sådan säkerhet. Den möjlighet att hålla inne sin prestation som en säljare eller annan avtalspart har kan inte anses som betryggande säkerhet och täcker inte t.ex. eventuella skadeståndsanspråk. Det tidigare undantaget kunde därför inte behållas. I enlighet med det anförda har bestämmelserna om borgenärsskydd gjorts tillämpliga även på borgenärer som tillika är gäldenärer i samma rättsförhållande.

En grupp av borgenärer har dock ansetts ha betryggande säkerhet för sina fordringar. Det gäller bolagets anställda som genom reglerna i lönegarantilagen tillförsäkras betalning för sina fordringar på lön och pension vid arbetsgivarens konkurs. Underrättelse behöver därför inte sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.

I 23 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. finns bestämmelser om att inte heller innehavare av pensionsfordran behöver underrättas om fusionen, om tillsynsmyndigheten medger det. Det har inte ansetts nödvändigt att i aktiebolagslagen särskilt erinra om detta.

En borgenär som enligt det anförda inte behöver underrättas av bolaget omfattas inte heller av PRV:s kallelse på bolagets borgenärer och kan därmed inte förhindra att fusionsplanen verkställs.

Det innebär att de inte kan utnyttja fusionen för att framtvinga betalning eller betryggande säkerhet för sin fordran.

7.2.2. Borgenärssskyddet vid fission

I fissionsdirektivet finns i artiklarna 12.1, 12.2 och 12.4 bestämmelser som mycket nära överensstämmer med artiklarna 13 i fusionsdirektivet. Direktivet anger att borgenärerna i de bolag som deltar i fissionen skall ha rätt till ”betryggande säkerhet”. Kravet på ställande av säkerhet är inte absolut utan gäller enbart ”om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de ekonomiska förhållandena i det delade bolaget och i de bolag till vilka skulderna skall överföras enligt delningsplanen samt om borgenärerna inte redan har sådan säkerhet”. Hur detta borgenärsskydd skall upprätthållas ger direktivet inte något besked om.

Det ligger nära till hands vid utformningen av den svenska regleringen att utforma fissionsreglerna i nära överensstämmelse med bestämmelserna om fusion. Fissionsdirektivet skiljer sig emellertid från fusionsdirektivet när det gäller borgenärsskyddet på det sättet att i artiklarna 12.3 och 12.5–12.7 har upptagits bestämmelser som saknar motsvarighet i fusionsdirektivet. Frågan är om dessa bestämmelser preciserar kraven i artiklarna 12.1 och 12.2 så att en reglering enligt 12.3 och 12.5–12.7 anses skydda bolagsborgenärerna rättigheter på ett betryggande sätt respektive ge dem rätt till betryggande säkerhet.

I artikel 12.6 anges ett sätt att skydda borgenärerna. I lagen kan föreskrivas att de övertagande bolagen skall ha ett primärt och solidariskt ansvar för det överlåtande bolagets förpliktelser. Överlåtande bolagets borgenärer skall alltså kunna vända sig mot vilket som helst av det övertagande bolagen och kräva full betalning. Varje övertagande bolag har därmed en ställning som hade det tecknat proprieborgen för det överlåtande bolagets skulder.

Ett alternativt sätt att utforma borgenärsskyddet anges i artiklarna 12.2 och 12.3. Regleringen förutsätter att det överlåtande bolagets skulder fördelas mellan de övertagande bolagen. För det fall det bolag som övertagit det primära ansvaret för skulden inte förmår betala skall enligt artikel 12.3 borgenärerna ha rätt att vända sig mot de övriga mottagande bolagen som alltså svarar subsidiärt solidariskt för skulden. Detta subsidiära betalningsansvar kan emellertid begränsas till ett belopp som motsvarar vad respektiveövertagande bolag mottagit netto i samband med fissionen.

I Danmark och Finland har man valt det sistnämnda alternativet. Kommittén anser att övervägande skäl talar för att också Sverige bör välja detta alternativ. I lagen bör därför upptas en bestämmelse som innebär att för skuld i överlåtande bolaget som enligt fissionsplanen överförts till övertagande bolag det senare bolaget svarar utan begränsning. Förmår det övertagande bolaget inte betala skulden, svarar de övriga övertagande bolagen solidariskt för skulden, dock högst med ett belopp som för varje bolag motsvarar den nettobehållning som tilldelats bolaget i fissionen.

I samband med fission skall upprättas en fissionsplan som redovisar dels alla tillgångar och skulder i överlåtande bolaget, dels fördelningen av dessa tillgångar och skulder på de övertagande bolagen. Fissionsplanen skall granskas av en auktoriserad eller godkänd revisor. Revisorn skall uttala sig särskilt om värdet av egendomen. Övertagande bolag betalar ju normalt för den egendom som det erhåller genom fissionen med aktier som det emitterar för ändamålet. Kontant betalning torde komma att höra till undantagen. Denna ordning får anses innebära att övertagande bolags ställning och betalningsförmåga

typiskt sett inte försämras genom fissionen. Borgenärerna i överlåtande bolaget riskerar emellertid att egendomen från övertagande bolaget tas i anspråk för betalning av gamla skulder i övertagande bolaget.

Risken för att övertagande bolag har en svag ekonomisk ställning uppvägs inte heller av att de övertagande bolagen på det sätt kommittén föreslår svarar subsidiärt solidariskt för överlåtande bolagets förbindelser. Om samtliga övertagande bolag har en svag ekonomi är det solidariska ansvaret för skulderna inte mycket värt.

Som kommittén ser det har bestämmelserna i fissionsdirektivet om solidariskt ansvar tillkommit för att uppnå en slags likhet med fusion där det ju bara finns ett övertagande bolag som svarar för alla skulder i överlåtande bolag. Det finns därför inte skäl att med hänvisning till det solidariska ansvaret utforma borgenärsskyddet i övrigt annorlunda än vid fusion. Vid fission bör borgenärerna i de övertagande och överlåtande bolagen därför ha rätt att förhindra att tillstånd lämnas till fissionen, om de inte får betalt för sina fordringar eller betryggande säkerhet för dessa i samma utsträckning som vid fusion.

8 Ansvarsgenombrott

8.1. Inledning

Aktiebolagsformens främsta kännetecken är att aktieägarna inte är personligen ansvariga för bolagets skulder. Bolagets fordringsägare är hänvisade till att söka få betalning för sina fordringar ur bolagets tillgångar. I aktiebolagslagen finns därför en rad regler som skall garantera att en bolagsförmögenhet skapas vid bolagets bildande och att den såvitt möjligt inte försvinner under bolagets bestånd. Dessa regler återfinns framför allt i nuvarande 2 kap. om bolagsbildning, 6 kap. om nedsättning av aktiekapitalet, 12 kap. om vinstutdelning och 13 kap. om likvidation.

Det finns vidare bestämmelser i 12 kap. om skyldighet för aktieägare att återbära belopp som bolaget utbetalat till dem i strid mot aktiebolagslagen. I 15 kap. finns också föreskrifter om skyldighet för bolagsfunktionärer och aktieägare att i vissa fall betala skadestånd till bolaget och dess borgenärer. Ingen av dessa bestämmelser kan sägas stå i strid med principen om att aktieägarna inte svarar för bolagets förpliktelser. Frågan om vilka belopp som skall återbäras eller betalas som skadestånd har ingenting att göra med bolagets förpliktelser utan bestäms med hänsyn till vilka belopp som har betalats ut respektive vilka skador som uppstått.

Till borgenärsskyddet i vid mening kan också räknas straffbestämmelserna om borgenärsbrott och reglerna om återvinning i konkurs. Även dessa bestämmelser ligger helt vid sidan av den nu diskuterade principen om aktieägarnas ansvarsfrihet.

Av större intresse i detta sammanhang är att borgenärernas intressen också tillgodoses av regler som föreskriver att i vissa bestämda situationer får framför allt bolagets funktionärer ett personligt betalningsansvar för vissa av bolagsskulderna. Detta personliga betalningsansvar påverkar inte bolagets ansvar för samma skulder. Som exempel på en sådan regel kan nämnas 13 kap. 2 § ABL. Den paragrafen innebär att styrelsens ledamöter och verkställande direktören samt aktieägare som röstat för vissa beslut på bolagsstämma blir personligen ansvariga för bolagets uppkommande förpliktelser, om de försummar

att vidta åtgärder som är föreskrivna i fall då det finns anledning att befara att bolaget förlorat viss del av aktiekapitalet. I 8 kap. 12 § årsredovisningslagen finns en liknande bestämmelse som ålägger styrelsens ledamöter och verkställande direktören ett personligt betalningsansvar för bolagets uppkommande förbindelse, om de försummar sin skyldighet att sända in årsredovisningen och revisionsberättelsen till registreringsmyndigheten. Vidare finns i olika skatteförfattningar bestämmelser om att den som företräder bolaget bli personligen ansvarig för bolagets skatter och avgifter om dessa inte betalas i rätt tid.

De nu angivna lagreglerade fallen av personligt betalningsansvar för bolagets skulder har karaktär av påföljd för framför allt bolagsfunktionärer som försummat sina lagfästa skyldigheter eller överträtt vissa bestämda lagregler. Det är tydligt att reglerna om bolagsfunktionärernas betalningsansvar inte har någonting att göra med principen om att aktieägarna inte har något personligt ansvar för bolagets förpliktelser. Det är bara regler som ålägger aktieägarna ett ansvar för bolagsförpliktelser som förtjänar att uppmärksammas när frågan om ansvarsgenombrott diskuteras. Att aktieägare i enmans- eller fåmansbolag ofta utgör styrelsen för bolaget eller ingår i denna ändrar ingenting i den principiella frågeställningen. Det är emellertid värt att notera att bestämmelsen i 13 kap. 2 § ABL ålägger aktieägare, som röstat för att bolaget skall fortsätta sin verksamhet när lagen föreskriver likvidation, ett personligt betalningsansvar för bolagets uppkommande förpliktelser. Här kan man tala om ett begränsat genombrott i principen om aktieägarnas ansvarsfrihet.

Det kan i detta sammanhang också vara värt att peka på bestämmelsen i 1 kap. 1 § ABL andra stycket som föreskriver att i aktiebolag som bedriver advokatverksamhet svarar delägarna/aktieägarna solidariskt med bolaget för sådana förpliktelser mot klienter som bolaget ådrar sig medan han är delägare. Även här är det fråga om ett begränsat genombrott i principen om att aktieägarna inte svarar för bolagets förpliktelser.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att det i dag inte finns någon lagregel som innebär ett generellt undantag från den grundläggande principen i 1 kap. 1 § första stycket ABL om att aktieägarna inte svarar för bolagets förpliktelser. I rättspraxis har det däremot förekommit att en domstol bortsett från denna princip och ålagt aktieägarna ett generellt ansvar för bolagets samtliga förpliktelser – ansvarsgenombrott – när ett fasthållande av principen om aktieägarnas ansvarsfrihet ansetts leda till ett icke godtagbart resultat, se framför allt NJA 1947 s. 647.

Aktiebolagskommittén har fått regeringens uppdrag att lägga fram ett förslag till lagreglering av institutet ansvarsgenombrott.

8.2. Frågans tidigare behandling i lagstiftningssammanhang

Frågan om ansvarsgenombrott har behandlats i riksdagen vid flera tillfällen. Vid 1981/82 års riksmöte begärdes i två motioner [1578 (vpk) och 1713 (s)] en översyn av reglerna om ansvarsgenombrott. I sitt utlåtande över bl.a. dessa motioner förklarade lagutskottet (LU 1982/83:16) att tiden var mogen för en mera övergripande utredning om betalningansvaret för en juridisk persons skulder. Härför talade inte bara behovet av åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten utan också att rättsläget när det gällde ansvarsgenombrott var oklart. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan (rskr 1982/83:89) och hösten 1984 tillsatte regeringen den s.k. Betalningsansvarighetskommittén med uppdrag att bl.a. utreda frågan om ansvarsgenombrott.

Enligt direktiven skulle Betalningsansvarighetskommittén kartlägga i vilka fall det kunde finnas behov av regler om annans betalningsansvar för skulder i aktiebolag och ekonomiska föreningar, föreslå lämpliga regler samt ange konsekvenserna av dessa. Kommittén skulle enligt sina direktiv inrikta sig på att finna generella lösningar som kunde gälla på alla rättsområden, men ta särskild hänsyn till att missbruket av aktiebolagsformen främst gällde vissa rättsområden, i första hand skatteområdet.

Betalningsansvarighetskommittén avrapporterade sitt arbete i betänkandet Ansvarsgenombrott m.m. (SOU 1987:59). Betänkandet innehåller en redogörelse för det svenska rättsläget och förhållandena enligt vissa utländska rättsordningar men också en systematisk genomgång av olika bolagsintressenters behov av institutet ansvarsgenombrott.

Behöver, frågar sig Betalningsansvarighetskommittén, stora kreditgivare, t.ex. banker och huvudleverantörer, ansvarsgenombrottsinstitutet? Kommitténs svar är nekande. Dessa kategorier av kreditgivare får förutsättas bevilja sina krediter på grundval av en ingående analys av bolagets och verksamhetens framtidsutsikter. Om kreditgivaren avstår från att begära säkerhet får det betraktas som ett ordinärt affärsmässigt risktagande. ”Det bör typiskt sett inte föreligga något stort behov av att tillerkänna denna borgenärskategori möjlighet till ansvarsgenombrott”, skriver kommittén (s. 94).

Behöver mindre kreditgivare, t.ex. småleverantörer och uppdragstagare, vilkas fordringar uppkommit som led i löpande affärs-

transaktioner institutet ansvarsgenombrott? Kommitténs svar är med viss tvekan jakande. För dessa kategorier, som sällan har praktisk möjlighet att införskaffa kreditupplysning på bolaget, granska bokslut eller liknande och som bara undantagsvis kan påräkna någon utdelning på sina fordringar i en konkurssituation, föreligger det, säger kommittén, ett ”jämförelsevis stort behov av rättsskydd”.

Hur förhåller det sig då med fordringsägarna stat och kommun? Har inte dessa borgenärer ett alldeles särskilt behov av ansvarsgenombrottsinstitutet? Nej, svarar kommittén och pekar bl.a. på att staten har favören av att enligt särskilda bestämmelser i skattelagstiftningen kunna utkräva ett personligt ansvar av ett aktiebolags företrädare. Problemet med utebliven betalning för skatt torde till stor del hänga samman med effektiviteten i själva indrivningsförfarandet och ”under alla förhållanden torde ett möjliggörande för staten att föra talan om ansvarsgenombrott få en marginell betydelse när det gäller att tillvarata det allmännas anspråk på betalning för skatter och avgifter”.

Inte heller för löntagarna finns enligt kommittén något framträdande behov av att kunna få till stånd ett ansvarsgenombrott. I händelse av bolagets konkurs skyddas löntagarnas intressen normalt av den statliga lönegarantin.

Vad slutligen gäller den särskilda borgenärskategori, vilkas fordringar uppkommit i utomobligatoriska förhållanden, t.ex. genom att deras egendom skadats till följd av bolagets verksamhet, konstaterar Betalningsansvarighetskommittén att det skydd som skulle kunna uppnås genom regler om ansvarsgenombrott skulle bli ganska slumpartat till sin verkan, helt beroende av ägarnas betalningsförmåga då bolagets resurser inte förslår. ”Någon ökad rättvisa mellan de av skador oförskyllt drabbade skulle det i vart fall inte bli tal om”, skriver kommittén (s. 95).

Inte heller de kontakter som Betalningsansvarighetskommittén under arbetes gång hade med företrädare för skilda delar av rättsväsendet och näringslivet gav stöd för att det skulle föreligga något utbrett behov av lagregler om ansvarsgenombrott. I ett referat av en hearing med företrädare för rättsväsendet, särskilt inom obeståndsrätten, skriver kommittén: ”Bland de inbjudna deltagarna rådde i stort sett enighet om att behovet av regler om ansvarsgenombrott var litet. På något undantag när hade ingen av dem upplevt avsaknaden av sådana regler som en brist. Exempel på missbruk av aktiebolagsformen och på illojala beteenden gentemot borgenärerna fanns visserligen men deltagarna förhöll sig skeptiska eller avvisande till tanken att regler om ansvarsgenombrott i dessa och liknande fall annat än rent undantagsvis skulle ha kunnat vara till någon nytta”. Deltagarna uppfattade inte lagens borgenärsskyddsregler som bristfälliga. Vad som fattades var

kännedom om bestämmelsernas räckvidd samt vilja, resurser, tillförsikt och förmåga att begagna sig av de till buds stående möjligheterna. I lagstiftningshänseende fanns det därför, menade deltagarna, större anledning att inom ramen för det nuvarande regelverket förbättra och effektivisera gällande bestämmelser än att tillskapa ett nytt rättsinstitut i form av ansvarsgenombrott. (s. 228).

När Betalningsansvarighetskommittén – i enlighet med sina direktiv – lade fram ett förslag om att lagfästa möjligheten till ansvarsgenombrott så gjordes detta alltså inte i första hand för att tillgodose ett allmänt och trängande skyddsbehov från fordringsägarnas sida. Kommittén tog i stället fasta på lagutskottets uttalande om det oklara rättsläget och menade att en lagregel om ansvarsgenombrott skulle främja rättssäkerheten. ”Kommitténs slutsats beträffande behovet av ansvarsgenombrott är att regler som klargör rättsläget erfordras men att reglerna bör utformas så att de får karaktären av säkerhetsventil i fall som kan betecknas som särpräglade.” (s. 97).

Med denna utgångspunkt föreslog Betalningsansvarighetskommittén att det i 1 kap. ABL skulle införas en ny paragraf av följande lydelse:

Kan ett aktiebolag inte uppfylla sina förpliktelser mot borgenärerna och beror detta på att en delägare begagnat sitt inflytande över bolaget på ett gentemot borgenärerna otillbörligt sätt, svarar delägaren solidariskt med bolaget för vad som brister. Ansvar inträder dock inte i annat fall än då bolagets ekonomiska underlag varit uppenbart otillräckligt i förhållande till verksamhetens art och omfattning samt till förutsebara risker. För förpliktelser på grund av avtal med viss borgenär inträder ej ansvar för delägare, som gjort vad som på honom skäligen ankommit för att upplysa borgenären om bolagets ekonomiska förhållanden.

Den som utan att vara delägare har ett bestämmande inflytande över bolagets verksamhet är ansvarig enligt de grunder som anges i första stycket.

Ifråga om rätt påkalla betalningsansvar enligt vad nu är sagt och om väckande av talan härom tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen (1987:672) .

8.3. Regeringens lagrådsremiss och Lagrådets yttrande

Betalningsansvarighetskommitténs förslag fick ett blandat mottagande av remissinstanserna. Företrädare för näringslivet – även de som företrädde kreditgivare – avvisade förslaget, medan arbetstagarorganisationerna och vissa myndigheter som verkade mot ekonomisk brottslighet ställde sig positiva till förslaget. Även bland övriga remiss-

instanser gick uppfattningarna i sär. Hovrätten för Nedre Norrland och Sveriges Advokatsamfund avstyrkte medan Kammarrätten i Göteborg och Stockholms tingsrätt tillstyrkte. Kommerskollegium tillstyrkte medan PRV avstyrkte osv.

Den delade remissopinionen till trots lade regeringen våren 1991 fram en lagrådsremiss som nära anslöt till kommittéförslaget. Den enda skillnaden var att ond tro hos viss borgenär skulle utsläcka aktieägares betalningsskyldighet mot denne oavsett om ägaren själv upplyst borgenären eller om denne på annan grund var försatt i ond tro.

Lagrådets yttrande (prop. 1990/91:198 s. 42) över förslaget var mycket kritiskt. Inledningsvis noterade lagrådet att behovet av lagstiftning rörande ansvarsgenombrott var begränsat, bl.a. som en följd av att ansvarsfrihetsprincipen för länge sedan brutits igenom i rättspraxis. En av de vanligaste invändningarna från remissinstansernas sida mot kommitténs förslag hade varit att det inte förelåg något egentligt behov av en lagstiftningsåtgärd. Den uppfattningen vann enligt lagrådet stöd av att motiveringarna i det till lagrådet remitterade förslaget så klart tonade ned dess praktiska betydelse.

Lagrådet kunde inte heller finna att den föreslagna regleringen skulle öka rättssäkerheten. Rekvisiten att något ”otillbörligt” skall ha förekommit och att det ekonomiska underlaget skall ha varit ”uppenbart” otillräckligt, var enligt lagrådet mycket allmänt hållna och hade båda utpräglad karaktär av värdeomdömen. I stället för att öka rättssäkerheten riskerade därmed den föreslagna lagstiftningen att medföra ”ett nytt osäkerhetsmoment i all näringsverksamhet som sker i aktiebolagsform, genom att principen om ansvarets begränsning till det satsade aktiekapitalet kan genombrytas i efterhand på otillräckligt preciserade grunder”.

Med hänsyn till de nämnda rekvisitens vaga karaktär framstod det enligt lagrådet också som tvivelaktigt att lagstiftningen skulle kunna få någon beaktansvärd preventiv effekt.

Den samlade bedömningen från lagrådets sida blev att det remitterade lagförslaget inte borde genomföras i det skick det presenterats. Det var också, menade lagrådet osäkert om någon från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande lösning över huvud taget gick att åstadkomma.

8.4. Kommitténs uppdrag och arbete med frågan om att i aktiebolagslagen införa en generell ansvarsgenombrottsregel

Efter att ha tagit del av lagrådets synpunkter beslutade regeringen att låta frågan om ansvarsgenombrott utredas vidare av Aktiebolagskommittén. I tilläggsdirektiv (dir. 1991:89), utfärdade i september 1991, ålades kommittén att lägga fram ett förslag till bestämmelser vilka om möjligt i större utsräckning än förslaget i lagrådsremissen skulle precisera rekvisiten för ansvarsgenombrott.

Efter regeringsskiftet något senare samma månad fråntogs kommittén genom nya tilläggsdirektiv (dir. 1991:98) denna del av sitt uppdrag. Tre år senare, sedan regeringsmakten åter skiftat, gavs kommittén ånyo i uppdrag att utreda saken (dir. 1994:143).

Aktiebolagskommittén har ingående behandlat frågan om ansvarsgenombrott och diskuterat olika lagstiftningsmodeller. Kommittén har i det arbetet också biträtts av särskilt anlitad akademisk expertis.

Kommittén har diskuterat tre principiellt olika lagstiftningsmodeller. Den första är en bestämmelse av generalklausulskaraktär, den andra en bestämmelse som bygger på ett eller flera typfall och den tredje en skadeståndsregel. Diskussionen har givit vid handen att endast den första modellen på ett godtagbart sätt skulle tillgodose kravet på att skapa ett generellt lagstöd för ansvarsgenombrott. Det är samma lagstiftningsmodell som Betalningsansvarighetskommittén och sedermera regeringen föreslog.

Vad därefter gäller de omständigheter som skall kunna konstituera ansvarsgenombrott visar diskussionerna i kommittén att en generell regel om ansvarsgenombrott svårligen låter sig utformas på ett mer preciserat sätt än i de tidigare förslagen. Ett av de rekvisit som Betalningsansvarighetskommittén föreslog var att bolaget skulle ha varit underkapitaliserat i förhållande till verksamhetens art, omfattning och risker. Eftersom aktiebolagslagen inte innehåller – och med hänsyn till det vida spektrum av bolag som lagen reglerar inte heller kan innehålla – något preciserat krav på viss konsolidering, reser redan detta rekvisit en rad tolkningsfrågor. Lagrådets synpunkter visar också att dessa oklarheter inte kan undanröjas genom att kvalificera rekvisitet till att avse exempelvis ”uppenbart” underkapitaliserat. Aktiebolagskommittén menar därför att det inte är möjligt att med en annan formulering råda bot på svårigheterna med ett konsolideringsrekvisit.

Betalningsansvarighetskommittén förslag innefattade vidare ett rekvisit som innebar att ansvarsgenombrott inträdde endast under förutsättning att aktieägaren på ett otillbörligt sätt utövat ett bestämmande

inflytande i bolaget och därigenom förorsakat att bolaget inte kunde fullgöra sina förpliktelser mot borgenärerna. Det är tydligt att utan ett krav på otillbörlighet eller liknande skulle bestämmelsen få ett alldeles för vidsträckt tillämpningsområde och riskera att leda till ansvarsgenombrott i en rad fall där detta inte alls vore önskvärt. Rekvisitet ”otillbörligt” gör det möjligt för domstolarna att ta nödvändig hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Samtidigt var det just kriterier av det slaget som lagrådet menade skulle öka rättsosäkerheten i näringslivet. Aktiebolagskommittén ser därför också beträffande detta rekvisit stora svårigheter att bara med en annan formulering komma till rätta med olägenheterna med ett otillbörlighetsrekvisit.

Det väcker frågan om det är möjligt att, i stället för en generell ansvarsgenombrottsregel med rekvisit av det slag som angivits nu, identifiera ett eller flera områden där en möjlighet till ansvarsgenombrott framstår som särskilt angelägen och – på samma sätt som skett i 1 kap. 1 § ABL beträffande delägare i aktiebolag som bedriver advokatverksamhet – formulera en regel om ansvarsgenombrott i aktiebolag som bedriver verksamhet av visst slag. En sådan mera begränsad regel skulle kunna utformas utan rekvisit som tar sikte på bolagets konsolideringsgrad eller fäster avseende vid om aktieägare som utövat sin förvaltningsrätt i bolaget kan anses ha agerat otillbörligt.

Innan den möjligheten prövas vill Aktiebolagskommittén något beröra det aktuella behovet av en generell ansvarsgenombrottsregel. Är detta behov påtagligt över hela fältet är det tydligt att en mera begränsad reglering inte räcker; är behovet återigen svårt att belägga över huvud taget eller på stora områden talar det för en mera begränsad lösning som fokuserar på problem om vilka det råder en förhållandevis bred enighet om att de kan och bör lösas genom en regel om ansvarsgenombrott.

8.5. Det aktuella behovet av en generell ansvarsgenombrottsregel

Den utredning som gjordes av Betalningsansvarighetskommittén vid mitten av 1980-talet gav inte stöd för slutsatsen att det vid den tidpunkten – från näringslivets eller de rättsvårdande myndigheternas sida – förelåg något utbrett behov av en sådan reglering. Kommitténs undersökningar pekade i motsatt riktning.

Ingenting talar för att behovet av en sådan reglering är större idag. Tvärtom torde den skärpning av lagstiftningen och den utveckling av rättspraxis som skett på en rad olika rättsområden sedan Betalnings-

ansvarighetskommitténs betänkande lades fram ytterligare ha minskat detta behov. Här kan erinras om bl.a. följande lagändringar och förslag till lagändringar.

– Skärpta regler i aktiebolagslagen om tvångslikvidation av aktiebolag. På förslag av Betalningsansvarighetskommittén infördes dels en skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning vid misslyckat utmätningsförsök, dels regeln att kontrollbalansräkningen skall granskas av revisor (SFS 1991:1734).

– En ny bokföringslag (SFS 1999:1078).

– Skärpta regler om försenade årsredovisningar (SFS 1994:1826 och 1995:1554).

– Nya regler om revisors anmälningsplikt vid brottsmisstanke (SFS 1998:760) och den utvidgning av dessa som sedermera skett (SFS 1999:165).

– En ny revisorslag (1995:528) och en ny övervakningsmyndighet, Revisorsnämnden.

– En ny lag om näringsförbud (SFS 1986:436 och 1999:181).

– En ny lag om åtgärder mot penningtvätt (SFS 1993:768 och 1999:162) och föreslagna utvidgningar av lagens tillämpningsområde, se prop. 1999/2000:145.

– Föreslagna skärpningar av Bulvanlagen (1985:277), se betänkandet Bulvaner och annat (SOU 1998:47).

– Förslag till ny offentlig konkurstillsyn, se betänkandet Ny konkurstillsyn (SOU 2000:62).

– Föreslagna skärpningar av bestämmelserna om borgenärsbrott i 11 kap. Brottsbalken, se betänkandet Borgenärsbrotten (SOU 1996:30).

– Föreslagna skärpningar av bestämmelserna om företagsbot (36 kap. 7–10 §§ BrB), se betänkandet Straffansvar för juridiska personer (SOU 1997:127).

– Föreslagna skärpningar av reglerna om förverkande av vinning av brott, se betänkandet Effektivare förverkandelagstiftning (SOU 1999:147).

– Skärpt ställföreträdaransvar för kommunal och statlig inkomstskatt samt fastighetsskatt enligt 12 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483).

– Föreslagen lagstiftning mot skalbolagstransaktioner (Ds 2000:35).

– Föreslagna ändringar i författningar som reglerar register inom skatteförvaltningen, exekutionsväsendet samt hos Tullverket, se betänkandet Skatt. Tull. Exekution. Normer för behandling av personuppgifter (SOU 1999:105).

– Förslag till åtgärder för att förbättra förutsättningarna för myndigheter och andra organ att lämna information mellan sig om sådant som har betydelse för att förebygga, upptäcka och utreda ekonomisk brottslighet, se betänkandet Ekonomiska brottslighet och sekretess (SOU 1999:53).

Vidare pågår utredningsarbete av intresse i sammanhanget bl.a. Skattetilläggsutredningen (dir. 1998:34) och Registerförfattningsutredningen (dir. 1998:2).

Sist men inte minst bör här nämnas regeringens, av riksdagen godkända, strategi mot ekonomisk brottslighet (rskr. 1994/95:412) och de åtgärder som denna omfattar, i form av bl.a.

– förstärkt skattekontroll och förenklad skattelagstiftning, – förbättrad myndighetsstruktur, – gemensamma kontrollaktioner från myndigheterna, – snabbare utredning och process, – effektivare rutiner i samband med konkurs, – effektivare sanktionsregler, samt – effektivare styrning och uppföljning av myndigheternas verksamhet.

Regeringen lämnar årligen en lägesrapport till riksdagen angående genomförandet av strategin. Av den senast lämnade rapporten (Skr. 2000/01:25) framgår också att regeringen förbereder ett uppdrag till Brottsförebyggande rådet (BRÅ) att utarbeta en modell för ett kommande nationellt brottsförebyggande program mot ekonomisk brottslighet.

Sammantaget talar det nu sagda enligt kommitténs mening för att behovet av att lagfästa institutet ansvarsgenombrott är ännu mindre i dag än vid mitten av 1980-talet, när Betalningsansvarighetskommitténs förslag utformades. Det är då svårt att motivera en generell regel som skulle ge möjlighet till ansvarsgenombrott i alla aktiebolag. Med hänsyn till de skiftande förhållandena i de drygt 270 000 aktiebolag som skulle omfattas av regeln måste en sådan regel med nödvändighet bli mycket allmänt hållen och uppbyggd med rekvisit av typen ”otillbörlig”, ”i förhållande till omständigheterna” etc., vilka på goda grunder kommer att kritiseras från rättssäkerhetssynpunkt. Aktiebolags-

kommitténs överväganden mynnar därför ut i slutsatsen att kommittén inte nu bör föreslå en generell regel om ansvarsgenombrott.

Vid den genomgång av behovet av lagstiftning på detta område som kommittén har företagit har det inte varit möjligt att undgå den debatt som har förts och de lagförslag som har lagts fram om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område. Aktiebolagskommittén, som i och för sig saknar miljörättslig kompetens, har noterat att det här kan finnas möjlighet att med associationsrättslig metod ge mera bett åt bestämmelserna i 10 kap. 2 § miljöbalken om skyldigheten att vidta återställningsåtgärder. Kommittén lämnar därför förslag till en sådan ändring i miljöbalken.

8.6. Behovet av en regel om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område

I Miljöbalksutredningens uppdrag att föreslå en miljöbalk ingick att precisera det ansvar som utövare av miljöfarlig verksamhet borde ha för att återställa skadade miljöer. På grundval en rapport från Naturvårdsverket (Om ansvar för miljöskulder i mark och vatten, 1996) föreslog utredningen att i balken skulle upptas särskilda bestämmelser om efterbehandlingsansvar för förorenade områden. Ansvaret för sådan efterbehandling skulle enligt utredningen åvila ”den som i ett sådant område bedriver eller har bedrivit en verksamhet som kan ha orsakat föroreningen, varmed den är jämställd som utövar eller har utövat ett personligt eller ekonomiskt väsentligt inflytande över den verksamhet som kan ha orsakat föroreningen”, eller den som ”förvärvat en fastighet med vetskap om att den var förorenad eller som borde ha upptäckt detta vid en sådan undersökning som anges i 4 kap. 19 § jordabalken” (30 kap. 2 § i utredningens förslag, SOU 1996:103). I motiveringen till förslaget framhöll utredningen att det inte skall vara möjligt att undfly ansvar genom ”segmentering av associationer” och menade att ett moderbolag normalt skulle svara för dotterbolags verksamhet.

Med utgångspunkt i utredningsförslaget föreslog regeringen i lagrådsremissen avseende miljöbalken att i 10 kap., som behandlar förorenade områden, skulle upptas en bestämmelse av följande lydelse.

Ansvarig för efterbehandling av sådana områden, byggnader eller anläggningar som anges i 1 § är den som där bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen (verksamhetsutövare).

Den som utövar eller har utövat ett bestämmande inflytande över en verksamhetsutövare som avses i första stycket och som därvid i avsevärd grad har medverkat till att föroreningen har uppkommit ansvarar såsom verksamhetsutövare.

Förslaget vann inte Lagrådets gillande. Paragrafens andra stycke innebar enligt Lagrådet att en form av ansvarsgenombrott skulle komma att lagfästas för de aktuella fallen, något som inte borde komma ifråga utan att resultatet av Aktiebolagskommitténs arbete avvaktats. Lagrådet avstyrkte därför förslaget i denna del. Om denna uppfattning inte skulle vinna gehör menade Lagrådet att paragrafens andra stycke i vart fall skulle utformas på ett sådant sätt att en skälighetsbedömning kunde göras och därigenom uppenbart orimliga resultat undvikas. Stycket borde vidare preciseras på ett sådant sätt att motivens utgångspunkt – att endast sådant inflytande som grundas på andel i företaget eller på avtal skall beaktas – kom till uttryck i lagtexten. Med hänsyn till vissa frågor om regressanspråk menade Lagrådet vidare att den som har eller har haft ett inflytande av nu angivet slag inte skulle svara som verksamhetsutövare.

Med huvudsakligen dessa utgångspunkter ansåg Lagrådet att andra stycket – om ansvarsgenombrott över huvud taget borde införas – skulle kunna få följande lydelse.

Den som på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal utövar eller har utövat ett bestämmande inflytande över en verksamhetsutövare och som därvid i avsevärd grad har medverkat till att föroreningen har uppkommit eller försvårats skall tillsammans med verksamhetsutövaren ansvara för efterbehandlingen i den mån det med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

Regeringen vidhöll i propositionen att det fanns starka skäl för att genomföra den i lagrådsremissen föreslagna regleringen, men godtog Lagrådets uppfattning att detta inte borde ske förrän Aktiebolagskommitténs arbete i denna fråga slutförts.

8.7. Kommitténs förslag om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område

Bestämmelserna i 10 kap. miljöbalken skall tillämpas på mark- och vattenområden samt byggnader och anläggningar som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön (1 §). Sådana områden, byggnader och anläggningar skall i vissa

fall efterbehandlas. Ansvarig för att så sker är verksamhetsutövaren. Därmed förstås den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen (2 §).

Definitionen på verksamhetsutövaren är förhållandevis vag och det skulle förmodligen underlätta rättstillämpningen om begreppet preciserades ytterligare. Det ligger helt utanför Aktiebolagskommitténs kompetens att definiera verksamhetsutövarbegreppet i miljöbalken. Vad som däremot faller i ögonen är att bestämmelsen, om den tillämpas snävt, fritar juridiska och fysiska personer som medverkat till att det behövs återställningsåtgärder eller till att verksamhetsutövaren saknar medel till sådana åtgärder.

För att komma till rätta med detta föreslår kommittén att det i 2 § införs ett andra stycke som utsträcker det ansvar för återställningsåtgärder m.m. som enligt första stycket åvilar verksamhetsutövaren till en krets av fysiska och juridiska personer som stått eller står verksamhetsutövaren nära och som har påverkat hans möjligheter att sörja för de återställningsåtgärder som miljöbalken föreskriver.

En första förutsättning för ett med verksamhetsutövaren delat ekonomiskt ansvar för efterbehandlingsåtgärder bör vara att verksamhetsutövaren är på obestånd eller att han i vart fall har en så dålig ekonomi att det står klart att han saknar medel till förskrivna återställningsåtgärder. Har verksamhetsutövaren försatts i konkurs eller trätt i likvidation har det allmänna inga svårigheter att visa att detta rekvisit är uppfyllt. I andra fall kan förhållandet beläggas genom företeende exempelvis av den senast fastställda balansräkningen, uppgifter om misslyckade utmätningsförsök hos verksamhetsutövaren etc.

En andra förutsättning för ansvaret bör vara att någon fysisk eller juridisk person faktiskt har utövat ett bestämmande inflytande över verksamhetsutövaren. Hur basen för ett sådant inflytande kan etableras framgår bl.a. av koncerndefinitionen i 1 kap. 5 § ABL. Men det bör inte räcka att någon haft exempelvis mer än hälften av rösterna i ett aktiebolag vars verksamhet förorenat miljön för att aktieägaren med stöd av denna bestämmelse skall kunna åläggas ett ekonomiskt ansvar för återställningsåtgärder. Det allmänna bör också kunna visa att aktieägaren också faktiskt har utnyttjat sin maktposition. Det kan i ett koncernförhållande tänkas ske exempelvis genom företeende av protokoll och andra handlingar som upprättats i moderbolaget och som visar att moderbolaget aktivt gripit in i dotterbolagets förhållanden.

Det ekonomiska ansvaret för efterbehandlingsåtgärder bör givetvis inte kunna utlösas av varje påverkan på verksamhetsutövaren. En nödvändig förutsättning bör enligt kommittén vara att påverkan i avsevärd grad har medverkat till att verksamhetsutövaren inte kan uppfylla sina

återställningförpliktelser. Det allmänna har alltså att visa att det finns ett samband mellan verksamhetsutövarens dåliga ekonomi och den påverkan på honom som enligt vad nyss sagts har utövats. I ett koncernförhållande kan det göras exempelvis genom företeende av protokoll med beslut om koncernbidrag från dotterbolaget, internprissättning till förmån för moderbolaget och andra sådana åtgärder som dränerat det verksamhetsutövande dotterbolaget på kapital.

Det är värt att notera att den föreslagna lagtexten inte ställer några krav på att den verksamhet som kräver efterbehandling drivits av ett underkapitaliserat aktiebolag. Även ett ekonomiskt välskött företag kan när den miljöpåverkande verksamheten upphört tömmas på sitt kapital innan behovet av efterbehandling blivit uppmärksammat. I ett koncernförhållande kan exempelvis ett helägt dotterbolag som upphört med sin verksamhet likvideras. I en sådan situation kan det framstå som skäligt att moderbolaget åläggs ett ansvar för efterbehandlingskostnader som föranleds av det upplösta bolagets miljöskadliga verksamhet.

I någon mån kan emellertid en underkapitaliseringssituation beaktas vid prövningen eftersom medansvar för återställningsåtgärder förutsätter att den medansvarige i avsevärd grad har medverkat till att den verksamhetsansvarige hamnat i en situation där han saknar de ekonomiska resurser som krävs för att fullgöra sin återställningsskyldighet. Vad som avses med avsevärd grad blir beroende på förhållandena i verksamhetsutövarens rörelse. Det kan ju tänkas att ett koncernbidrag i avsevärd grad förbättrar moderbolagets ekonomi samtidigt som bidraget i förhållande till den kapitalstyrka som balansräkningen i det verksamhetsutövande dotterbolaget utvisar framstår som en bagatell. I så fall framstår det inte heller som skäligt att ålägga moderbolaget ett ansvar för återställningsåtgärder. Prövningen av rekvisitet ”i avsevärd grad” går således i någon mån samman med den allmänna skälighetsbedömning som ingår i prövningen om ett medansvar skall åläggas.

För att ett ekonomiskt medansvar för efterbehandlingsåtgärder skall kunna åläggas annan än verksamhetsutövaren krävs således att detta vid en helhetsbedömning framstår som skäligt. Vid denna bedömning får hänsyn tas bl.a. till de vinster som den miljöskadliga verksamheten genererat och i vad mån dessa kommit den påstått medansvarige till godo.

Författningskommentar

1. Förslaget till aktiebolagslag (2003:000)

1 kap. Inledande bestämmelser

Aktieägarnas betalningsansvar

1 §

Paragrafens första stycke motsvarar 1 kap. 3 § första stycket i det författningsförslag som kommittén lagt fram i delbetänkandet Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22), i det följande kallat 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Kommittén anser att det räcker med att i första stycket hänvisa till de bestämmelser om personligt betalningsansvar som finns i aktiebolagslagen. Att det finns bestämmelser med sådan innebörd i årsredovisnings- och skattelagstiftningen har inte ansetts böra sägas särskilt. Inte heller kommitténs förslag om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område har ansetts böra framgå av paragrafen.

Andra stycket har utformats med utgångspunkt i Advokatkommitténs förslag, se SOU 1999:31.

Privata och publika aktiebolag

2 §

Paragrafen motsvarar 1 kap. 1 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Aktiekapital

3 §

Paragrafen motsvarar 1 kap. 2 § i 1997 års förslag och 1 kap. 3 § ABL (prop. 1999/2000:23).

Kommittén föreslår att systemet med ett nominellt belopp på aktierna upphävs, se kommitténs allmänna överväganden kapitel 2. Tredje och fjärde styckena har utformats i enlighet därmed. Femte stycket i

gällande rätt har av samma skäl utgått. Fjärde stycket innebär inte att alla aktier vid en likvidation skall tillskiftas samma belopp. Preferensaktier kan exempelvis ha anspråk på ackumulerad utdelning som gör att ägarna av sådana aktier tillskiftas högre belopp än stamaktieägarna.

För en kommentar till paragrafen i övrigt hänvisas till betänkandet.

Förbud mot spridning av aktier m.m. i privata aktiebolag

4 §

Paragrafen motsvarar 1 kap. 4 § i 1997 års förslag och 1 kap. 4 § ABL. I fjärde stycket stadgas i dag att sådana värdepapper som anges i första stycket och som givits ut av ett privat aktiebolag, inte får bli föremål för handel på börs eller annan organiserad marknadsplats. Begreppet organiserad marknadsplats, som är hämtat från insiderlagen (1990: 1342), numera insiderstrafflagen (2000:1086), har såvitt avser avistahandel i aktier en oklar innebörd. Av förarbetena framgår att lagstiftarens avsikt framför allt varit att förbjuda handel på börs och auktoriserad marknadsplats (prop. 1993/94:196 s. 144). Kommittén föreslår därför att begreppet organiserad marknadsplats byts ut mot det i 1 kap. 4 § lagen (1992:543) om börs och clearingverksamhet definierade begreppet auktoriserad marknadsplats och bestämmelsen i övrigt utformas på samma sätt som på andra ställen i lagen där motsvarande syftningar görs, t.ex. i 8 kap. 12 § punkten 3. För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Avstämningsbolag och kupongbolag

5 §

Paragrafen motsvarar närmast 4 kap. 9 § i 1997 års förslag. Den definierar begreppen avstämningsbolag och kupongbolag. Med hänsyn till att dessa begrepp används på en rad olika ställen i lagen föreslår kommittén att bestämmelsen upptas i 1 kap.

I andra meningen har hänvisningen till den s.k. panthavarförteckningen (se 4 kap. 15 § i 1997 års förslag och 3 kap. 12 § ABL) utmönstrats. Kommittén föreslår att kravet på att föra en sådan förteckning upphävs. I praktiken görs noteringar om pantsättning och andra förhållanden som enligt bestämmelsen skall upptas i en sådan förteckning direkt i avstämningsregistret. Något behov av en särskild förteckning för att kunna destinera utbetalning av utdelning m.m. till exempelvis panthavare finns därför inte.

I gällande rätt definieras avstämningsbolag som ett bolag i vars bolagsordningen intagits ett avstämningsförbehåll. Ett sådant förbehåll skall ange att den som på fastställd avstämningsdag är införd i aktieboken eller i förteckning enligt 3 kap. 12 § ABL skall anses behörig att ta emot utdelning och, vid fondemission, ny aktie som tillkommer aktieägare samt att utöva aktieägares företrädesrätt att delta i emission (3 kap. 8 § ABL).

Bestämmelserna om avstämningsbolag infördes år 1970. De kompletterades år 1989 av aktiekontolagen, som bland annat innebar att aktiebrev inte länge fick ställas ut i avstämningsbolag. I stället infördes ett datorbaserat aktiekontosystem i vilket aktiens legitimationsverkan knöts till notering på ett konto hos Värdepapperscentralen VPC AB. I dag är aktiekontolagen avskaffad och ersatt av lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Även den lagen bygger på att aktielegitimationen knyts till registrering på ett konto hos, vad som i dag benämns, en central värdepappersförvarare, och att några aktiebrev inte får ställas ut i bolagen i fråga.

Kommittén menar att tiden nu är inne för en översyn också av aktiebolagslagens bestämmelser om avstämningsbolag. Därvid bör bl.a. eftersträvas att bestämmelserna ger ett tydligt besked om vari skillnaden består mellan avstämningsbolag och övriga aktiebolag, ofta kallade kupongbolag. Kommittén föreslår också att man redan i 1 kap. lägger fast att det i bolagsordningen för ett aktiebolag, privat eller publikt, kan tas in ett förbehåll om att bolagets aktier skall vara registrerade i ett avstämningsregister enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument och att dessa bolag i lagen benämns avstämningsbolag medan övriga bolag benämns kupongbolag. Bestämmelsernas placering redan i lagens inledande kapitel motiveras av att begreppen ifråga används på en rad olika ställen i lagen, första gången i 3 kap.

Koncern

6 §

Paragrafen motsvarar 1 kap. 5 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

7 §

Paragrafen motsvarar 1 kap. 6 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Aktie som innehas av aktiebolaget självt

8 §

Paragrafen motsvarar 1 kap. 7 § ABL. Bestämmelsen innebär i sin nuvarande lydelse att aktier som innehas av bolaget självt eller dess dotterföretag inte skall räknas med när det i lag eller bolagsordningen, för giltigt beslut eller för utövande av befogenhet föreskrivs samtycke av ägare till en viss del av aktierna. Detsamma gäller vid tillämpning av bestämmelser i lag eller bolagsordningen som förutsätter att någon eller några innehar en viss andel av aktierna eller rösterna.

Att bolagets egna aktier skall räknas bort vid tillämpning av bestämmelser i aktiebolagslagen och bolagsordningen är logiskt. Det är däremot långt mindre klart att så bör vara fallet även vid tillämpning av annan lag. Under riksdagsbehandlingen uppmärksammade lagutskottet (1999/2000:LU9) att regeln kan medföra problem vid tillämpning av 8 § insiderlagen (1990:1342), – numera 4 § lagen (2000:1087) om anmälningsskydlighet för vissa innehav av finansiella instrument – som bl.a. stadgar att den som äger aktier motsvarande minst tio procent av aktiekapitalet eller röstetalet i ett aktiemarknadsbolag är anmälningsskyldig till det s.k. insynsregistret. Tillämpat på den bestämmelsen innebär skyldigheten att räkna bort egna aktier, att den som äger aktier motsvarande drygt 9 procent av aktiekapitalet eller röstetalet i bolaget kan bli anmälningsskyldig utan att själv ha förvärvat ytterligare aktier och kanske också utan att känna till det, om bolaget återköper uppemot 10 procent egna aktier. Vid underlåtenhet att göra sådan anmälan skall Finansinspektionen enligt 20 § nämnda lag besluta att en särskild avgift skall tas ut av den anmälningspliktige, något som framstår som högst betänkligt i den skisserade situationen.

Till detta kommer att hänvisningar till aktiebolagslagen förekommer i ytterligare ett stort antal lagar, bl.a. på skatteområdet. Att utan en noggrann genomgång av dessa föreskriva att egna aktier alltid skall räknas bort i sammanhanget är enligt kommitténs mening inte tillfredsställande. Kommittén föreslår därför att bestämmelsen utformas så att den tar sikte uteslutande på tillämpning av bestämmelser i aktiebolagslagen och föreskrifter i bolagsordningen.

2 kap. Aktiebolags bildande

Bolagsbildning

1 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 1 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Stiftelseurkundens innehåll

2 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 2 § första stycket och 3 § i 1997 års förslag.

Kommittén föreslår att systemet med ett nominellt värde på aktierna avskaffas, att överkursfonden tas bort och att bolaget självt skall få avgöra hur stor andel av betalningen för nya aktier som skall tillföras aktiekapitalet. I enlighet därmed skall stiftelseurkunden innehålla uppgift om det antal aktier som skall ges ut, det belopp som skall betalas för varje aktie och hur stor del av betalningen för aktierna som skall tillföras aktiekapitalet. Självfallet måste till aktiekapitalet i detta sammanhang föras ett belopp som motsvarar det aktiekapital eller minimikapital som anges i bolagsordningen.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

3 §

Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 2 kap. 4 § i 1997 års förslag.

4 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 7 § i 1997 års förslag. Till uppräkningen i punkten 1 har lagts allmän granskare och sådan delgivningsmottagare som bolaget enligt 7 kap. 33 § skall ha, om det inte har någon behörig ställföreträdare som är bosatt i Sverige. Det är självklart att om bolaget inte skall ha en verkställande direktör eller annan bolagsfunktionär som anges i punkten 1, så skall stiftelseurkunden utformas i enlighet därmed.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Bolagsordningens innehåll

5 §

Paragrafen motsvarar med vissa ändringar 2 kap. 5 § i 1997 års förslag.

Kommittén föreslår att systemet med ett nominellt belopp på aktierna upphävs, se kommitténs allmänna överväganden kapitel 2. Till följd härav har föreskriften i första stycket 5 att aktiernas nominella belopp skall anges i bolagsordningen ersatts med en föreskrift att bolagsordningen skall innehålla uppgift om antalet aktier. Om bolagets aktiekapital i bolagsordningen anges till ett minimi- och maximibelopp, kan antalet aktier anges som ett lägsta och högsta antal aktier. Aktiekapitalet dividerat med det utgivna antalet aktier ger det s.k. kvotvärdet.

Andra stycket är nytt. För en kommentar till det stycket hänvisas till framställningen under 6 kap. 20 §.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

6 §

Paragrafen är ny. Den motsvarar 2 kap. 4 § fjärde och femte styckena ABL.

7 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 5 § tredje stycket i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

8 §

Paragrafen är ny. Den har kommenterats i kommitténs allmänna överväganden avsnitt 4.6.

Aktieteckning med villkor

9 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Betalning av aktierna

10 §

Paragrafen motsvarar med viss redaktionell ändring 2 kap. 2 § tredje och fjärde styckena i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Granskning av öppningsbalansräkningen

11 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 8 § i 1997 års förslag. En nyhet i förhållande till det förslaget är att öppningsbalansräkningen skall kunna granskas inte endast av bolagets egen revisor utan även annan, auktoriserad eller godkänd, revisor.

Första stycket 1 har anpassats till förslaget att avskaffa aktiernas nominella belopp.

För en kommentar i övrigt hänvisas till 1997 års betänkande.

Registrering

12 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 9 § i 1997 års förslag.

Tredje stycket har anpassats till förslaget att avskaffa systemet med ett nominellt värde på aktierna och att låta bolaget bestämma hur stor andel av betalningen för nya aktier som skall tillföras aktiekapitalet (jfr kommentaren till 2 §). Det innebär att PRV skall vägra registrering av det nya bolaget, bl.a. om det belopp som tillförts aktiekapitalet (bolagets aktiekapital) inte motsvarar det i bolagsordningen angivna aktiekapitalet eller uppgår till minimikapitalet. För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Rättshandlingar som företagits före bolagets registrering

13 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 11 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Uppskjuten apport

14 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 12 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

15 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 13 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

16 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 14 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

3 kap. Aktieslag och aktiers överlåtbarhet

Likhetsprincipen

1 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 1 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Aktieslag

2 §

Paragrafen motsvarar med vissa mindre redaktionella ändringar 3 kap. 2 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Föreskrifter om företrädesrätt vid nyemission och rätt till fondaktier

3 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 3 § i 1997 års förslag.

Sista stycket är nytt i förhållande till 1997 års förslag, men innebär ingen ändring i förhållande till gällande rätt. Bestämmelsen skall läsas tillsammans med 11 kap. 1 §.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Röstvärdesskillnader

4 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Omvandlingsbara aktier

5 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 5 § i 1997 års förslag.

Vid omvandling av aktier i ett kupongbolag ankommer det på styrelsen att anteckna omvandlingen i aktieboken och därefter göra anmälan till Patent- och registreringsverket. I ett avstämningsbolag är ordningen en annan; omvandlingen anmäls av styrelsen till Patent- och registreringsverket, medan det ankommer på den centrala värdepappersförvararen att göra anteckning därom, i detta fall i avstämningsregistret. Först när sistnämnda anteckning har skett anses omvandlingen vara verkställd. I syfte att klarlägga rättsläget, framför allt beträffande avstämningsbolag, har andra meningen ändrats så att omvandling anses verkställd först när den registrerats såväl i aktiebolagsregistret som i aktieboken eller, i avstämningsbolag, avstämningsregistret.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Fri överlåtbarhet

6 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 6 § i 1997 års förslag. Den ger uttryck för den grundläggande principen om aktiens fria överlåtbarhet och de tre möjligheter som lagen öppnar för att genom föreskrift i bolagsordningen inskränka överlåtbarheten. Inget hindrar att det i en bolagsordning tas in mer än ett förbehåll. Det kan t.ex. röra sig om ett förköpsförbehåll för vissa slag av överlåtelser och ett samtyckesförbehåll för andra slag. Lagregeln bör emellertid förstås så att varje förbehåll måste anges för sig. Därigenom blir det för existerande och potentiella aktieägare tydligt vilka inskränkningar i överlåtbarheten som råder. En sådan ordning är också en nödvändig förutsättning för att Patent- och registreringsverket skall kunna kontrollera om bolagsordningen uppfyller lagens krav.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Samtyckesförbehåll

7 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 7 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

8 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 8 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

9 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

10 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 10 § i 1997 års förslag.

Andra meningen har ändrats så att kopia av beslutet skall sändas till samtliga aktieägare med känd postadress, oberoende av om ägaren är införd i aktieboken eller ej.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

11 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 11 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

12 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 12 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Förköpsförbehåll

13 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 13 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

14 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 14 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

15 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 15 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

16 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 16 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

17 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 17 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Hembud

18 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 18 § i 1997 års förslag.

Andra stycket är nytt. Det har sin bakgrund i det faktum att hembudspliktiga aktier som på grund av aktieägarens dödsfall kommer i händerna på den avlidnes dödsbo, inte anses ha övergått till ny aktieägare så länge dödsboet är oskiftat (NJA 1954 s. 445). Rösträtten för aktierna kan då utövas av företrädare för dödsboet, vilket kan stå helt i strid med de intentioner som låg bakom hembudsförbehållet. För att undvika att dödsbodelägarna dröjer med skiftet i syfte att undvika hembudsskyldigheten föreslår kommittén att ett hembudsförbehåll som är tillämpligt på arv skall kunna göras gällande mot dödsboet om aktierna inte skiftats ut eller avyttrats inom sex månader från dödsfallet.

Här kan erinras om att det i 6 kap. 1 a § bostadsrättslagen (1991:614) intagits en bestämmelse om hur länge ett dödsbo efter en avliden bostadsrättshavare får utöva bostadsrätten trots att dödsboet inte är medlem i förening. Tre år efter dödsfallet får föreningen uppmana dödsboet att inom sex månader visa att någon som inte får vägras inträde i föreningen har förvärvat bostadsrätten och sökt medlemskap. Om uppmaningen inte följs, får bostadsrätten tvångsförsäljas.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

19 och 20 §§

Paragraferna motsvarar 3 kap. 19 och 20 §§ i 1997 års förslag. I syfte att tydliggöra vad som gäller ifråga om avstämningsbolag har vissa mindre ändringar gjorts.

I avstämningsbolag får den centrala värdepappersförvararen kännedom om att hembudspliktig aktie övergått på ny ägare i samband med att den nye ägaren registreras i avstämningsregistret. Den centrala värdepappersförvararen får emellertid inte veta vilket vederlag som lämnats för aktien och i vad mån förvärvaren ställer några villkor för inlösen. Det får anses vara en uppgift för bolagets styrelse att infordra uppgifter i dessa hänseenden. Ett nytt andra stycke, som tydliggör ansvarsfördelningen mellan styrelsen och den centrala värdepappersförvararen har därför fogats till 19 §.

När anmälningsskyldigheten fullgörs i ett kupongbolag antecknar styrelsen på en gång i aktieboken den nye ägaren och dagen för anmälan. I avstämningsbolag är som framgått av det föregående den nye ägaren vanligen redan införd i avstämningsregistret med uppgift om att lösningsrätt föreligger. Det ankommer på bolagets styrelse att efter underrättelse från den centrala värdepappersförvararen, i ett särskilt anmälningsregister anteckna dagen för underrättelsen. 20 § har utformats i enlighet därmed.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

21 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 21 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

4 kap. Aktiebok

Gemensamma bestämmelser för kupongbolag och avstämningsbolag

Uppgifter i aktieboken

1 §

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 4 kap. 1 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Aktierättigheternas anknytning till aktieboken

2 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 2 § första och andra stycket i 1997 års förslag. Paragrafen ger uttryck för den grundläggande regeln att aktieägare får utöva de rättigheter gentemot bolaget som hans aktier ger först när han är införd i aktieboken. Regeln gäller för alla aktiebolag och innebär i korthet att den som vill utöva förvaltningsrättigheter eller ekonomiska rättigheter i bolaget dels måste vara rättmätig ägare till aktie i bolaget, dels måste vara införd i aktieboken.

Andra stycket är nytt. Det klargör att bestämmelserna i 3 kap. 21 § gäller i stället för förevarande paragraf i en hembudssituation.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Nyttjanderätt och rätt till avkastning av aktie

3 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 3 § i 1997 års förslag. Den omarbetning som skett är rent redaktionell.

I första stycket behandlas två fall av testamentariska förordnanden rörande aktier, det ena avseende nyttjanderätt och det andra avkastningsrätt. Gemensamt för båda fallen är att den rätt som aktierna ger i bolaget skall utövas inte av aktieägaren utan av den som har nyttjanderätten eller avkastningsrätten. Det framgår av formuleringen att rättighetsinnehavaren ”skall ha rätt” att företräda aktierna liksom att aktierna ”skall stå” under särskild förvaltning, att dessa villkor skall följa av föreskrift i samma testamente som tillskapat nyttjande- eller avkastningsrätten.

Andra stycket innebär att både ägaren och innehavaren av nyttjanderespektive avkastningsrätten skall antecknas i aktieboken. De uppgifter som anges i 1 § andra stycket 1, dvs. namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress, skall antecknas också beträffande de sistnämnda rättighetsinne-

havarna. Dessutom skall i aktieboken antecknas vad som gäller beträffande rätten att företräda aktierna, dvs. att det är fråga om en nyttjande- eller avkastningsrätt samt att utdelning och andra ekonomiska förmåner av aktierna tillkommer rättighetsinnehavaren och att det bara är denne som får utöva förvaltningsrättigheter i bolaget, t.ex. rösta för aktierna på bolagsstämma. Denna anteckning kan emellertid utföras i form av en hänvisning till förevarande paragraf.

En anteckning i aktieboken om att annan än aktieägaren företräder aktierna bör inte stå kvar sedan denna rätt har upphört. När den upphör övergår denna rätt normalt på aktieägaren men fall kan tänkas då nyttjande- eller avkastningsrätten vid den berättigades död skall övergå på annan och att rätten att företräda aktierna då skall följa med. Bolaget bör i förekommande fall anteckna i aktieboken att rättigheten förändrats, t.ex. övergått till annan, eller upphört. En sådan anteckning förutsätter normalt att någon av de berörda, t.ex. aktieägaren eller den nye rättighetsinnehavaren, anmäler förhållandet och visar att en förändring har skett. Undantagsvis kan det emellertid vara notoriskt att rättigheten förändrats eller upphört. I testamentet kan exempelvis ha förordnats att någon så länge han lever skall ha nyttjanderätt till aktierna och att bolaget känner till att nyttjanderättshavaren avlidit. I en sådan situation bör det stå bolaget fritt att på eget initiativ i aktieboken anteckna att rättigheten upphört.

I tredje stycket behandlas bl.a. den situationen att någon i testamente förordnat att hans kvarlåtenskap, i vilken ingår aktier, skall tillfalla någon med äganderätt när denne uppnått en viss ålder. Om testamentstagaren är underårig vid testators död, kan överförmyndaren med stöd av 11 kap. 3 § första stycket 5 föräldrabalken förordna en god man med uppgift att förvalta egendomen för den blivande ägarens räkning. Då skall den blivande ägaren på anmälan av gode mannen införas såsom ägare i aktieboken med anteckning om att aktierna omfattas av en föreskrift i testamente och att överförmyndaren förordnat god man enligt föräldrabalken. Motsvarande anteckning görs i övriga fall som avses i det nämnda lagrummet. Aktierna företräds därefter av gode mannen så länge förordnandet gäller.

Värdepappersfond

4 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 4 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Arkivering

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om arkivering av aktiebok och uppgifter som har avförts ur aktieboken. Bestämmelserna har bl.a. till syfte att göra det möjligt att ta reda på tidigare händelser och förhållanden när det gäller aktieinnehav. Detta kan t.ex. vara av betydelse för aktieägare eller dennes rättsinnehavare i händelse av tvist.

I bolag som har en bunden aktiebok eller en aktiebok bestående av kort eller lösa blad betraktas aktieboken som en fortlöpande enhet. Även om boken blir fullskriven får den inte förstöras utan skall bevaras så länge bolaget består och tio år efter bolagets upplösning. Även för det fall aktieboken förs med dator skall den bevaras tio år efter bolagets upplösning. Dessutom skall avförda datoruppgifter bevaras i minst tio år.

Kupongbolag

Ansvaret för aktieboken

6 §

Paragrafen motsvarar med viss redaktionell ändring 4 kap. 5 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Hur aktieboken skall föras

7 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 6 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Införing av aktieägare i aktieboken

8 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 7 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Utövande av vissa ur aktien uppkomna ekonomiska rättigheter

9 §

Paragrafen motsvarar närmast 4 kap. 2 § första stycket andra meningen i 1997 års förslag. Den reglerar vem som skall anses behörig att utöva vissa ur aktien uppkomna ekonomiska rättigheter. Sett i bolagets

perspektiv innebär bestämmelsen att bolaget vid exempelvis en aktieinlösen kan betala av stämman beslutat inlösenbelopp till den som företer ett aktiebrev och legitimerar sig enligt 5 kap. 10 §. Sett i innehavarens perspektiv innebär bestämmelsen att han har rätt att kräva betalning mot uppvisande av brevet i förening med den nödvändiga legitimationen. Något krav på införing i aktieboken föreligger inte för utövandet av dessa konkreta, ur aktien redan uppkomna rättigheter.

Aktiebokens offentlighet

10 §

Paragrafen motsvarar i stora drag 4 kap. 8 § i 1997 års förslag.

Beträffande uttrycket ”annan framställning” hänvisas till kommentaren till 6 kap. 20 §.

I förhållande till 1997 års förslag har föreskriften om att utskriften av aktieboken kan avse förhållandena sex månader tillbaka i tiden utmönstrats. Den som vill ta del av färska uppgifter ur aktieboken har alltså alltid rätt till det utan kostnad. Även föreskriften om att aktieägarna skall tas upp i alfabetisk ordning har utmönstrats.

I 1997 års förslag anges att utskriften av aktieboken skall hållas tillgänglig hos bolaget. Det får sägas vara i viss mån oklart var utskriften då skall finnas. En nära till hands liggande tolkning är att utskriften skall finnas där styrelsen enligt bolagsordningen skall ha sitt säte. Denna ort behöver emellertid inte vara identisk med den plats där bolaget har sitt huvudkontor eller där bolaget bedriver verksamhet. Med den internationalisering av det svenska näringslivet som nu sker måste man räkna med att svenska aktiebolag har sätet för styrelsen i Sverige medan huvudkontoret kan finnas i ett främmande land och verksamheten bedrivs i ett eller flera andra främmande länder. Kommittén har övervägt en bestämmelse om att platsen för tillhandahållande av aktieboken skall anges i bolagsordningen men funnit att en sådan bestämmelse generellt skulle kunna missbrukas i syfte att minska aktiebokens tillgänglighet. Lagtexten behålls alltså oförändrad i förhållande till 1997 års förslag och skall tolkas så att utskriften av aktieboken i princip skall finnas där styrelsen har sitt säte men att det kan godtas att boken tillhandahålls på bolagets huvudkontor i Sverige, om det kontoret finns på en plats som är mera tillgänglig för allmänheten än den ort där styrelsen har sitt säte.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Avstämningsbolag

Ansvaret för aktieboken

11 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 10 § första–tredje styckena i 1997 års förslag. Lydelsen har anpassats till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Första stycket har ändrats så att det framgår att paragrafen gäller både för det fall avstämningsförbehåll införs vid bolagets bildande och för det fall det sker vid senare tidpunkt genom en ändring av bolagsordningen. Vidare har för båda fallen stadgats att 6 och 7 §§ skall tillämpas inte endast till dess bolaget respektive bolagsordningsändringen registrerats, utan tills dess avstämningsregistret upprättats.

Därmed undanröjs osäkerheten om rättsläget i fråga om t.ex. ansvaret för att aktieboken förs för det fall bolagsordningen upptar ett avstämningsförbehåll, men något avtal med en central värdepappersförvarare inte kommer till stånd och något avstämningsregister följaktligen inte upprättas.

I andra stycket har ur uppräkningen av den centrala värdepappersförvararens uppgifter utmönstrats dels skyldigheten att sända ut utdelning, dels skyldigheten att efter bolagets beslut vidta åtgärder enligt 14 § i fråga om aktiebrev som inte visats upp och enligt 11 kap. 7 § i fråga om fondaktie som inte tagits ut. Enligt kommitténs mening bör det stå bolaget fritt att välja om det vill utföra dessa åtgärder självt eller anlita någon. Hänvisningarna till den s.k. panthavarförteckningen har utmönstrats ur bestämmelsen, se kommentaren till 1 kap. 5 §.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Hur aktieboken skall föras

12 §

Paragrafen motsvarar med en mindre redaktionell ändring 4 kap. 10 § fjärde och femte styckena i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Överföring av uppgifter från aktiebok i kupongbolag

13 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 11 § i 1997 års förslag. Lydelsen har anpassats till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

14 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 12 § i 1997 års förslag. Lydelsen har anpassats till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

15 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 13 § i 1997 års förslag. Lydelsen har anpassats till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Införing av aktieägare i aktieboken

16 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 17 § i 1997 års förslag. Den i det betänkandet föreslagna andra meningen av innebörd att det i aktieboken skall anges datum för införing i aktieboken, har utmönstrats eftersom denna uppgift finns att hämta i avstämningsregistret. Lydelsen har anpassats till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Införing av förvaltare i aktieboken

17 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 14 § i 1997 års förslag. Lydelsen har anpassats till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Utövande av vissa ur aktien uppkomna ekonomiska rättigheter

18 §

Första stycket och tredje styckena motsvarar 4 kap. 9 § i 1997 års förslag. I första stycket första meningen har tydliggjorts att behörig mottagare av utdelning etc. är aktieägare som dels är införd i aktieboken, dels är antecknad i avstämningsregistret. Ändringen skall ses mot bakgrund av 4 kap. 19 § som medger s.k. rösträttsregistrering i aktieboken utan att anteckning sker i avstämningsregistret.

Andra stycket motsvarar 6 kap. 5 § andra och tredje meningarna i 1997 års förslag, som behandlade kapitalökning. En hänvisning till denna bestämmelse föreslogs också i kommitténs förslag till nya vinstutdelningsregler (SOU 1997:168). Kommittén föreslår en gemensam

regel för alla former av utbetalningar o.d. som avses i förevarande paragrafs första stycke. Regeln innebär i korthet att bolaget skall anses ha fullgjort sin skyldighet, t.ex. att betala ut beslutad utdelning, om betalning skett till den som på avstämningsdagen var upptagen i avstämningsregistret och aktieboken. Huruvida denne också är den rättmätige ägaren (eller förvaltaren) av aktien spelar som huvudregel ingen roll. Skulle så inte vara fallet blir det den rätte mottagarens sak att vända sig till den faktiske mottagaren och åstadkomma rättelse. Om emellertid bolaget eller den centrala värdepappersförvararen inte är i god tro vid tiden för den åtgärd som vidtagits på grundval av registreringen får bolaget inte tillgodoräkna sig åtgärden, dvs. bolagets prestation har inte befriande verkan. Bolaget måste i sådant fall betala ett felsänt utdelningsbelopp ännu en gång, till rätt mottagare, respektive hålla den som bort bli registrerad för en rättighet skadeslös.

Rösträttsregistrering

19 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 10 a § ABL och fanns vid tiden för 1997 års förslag i den numera upphävda aktiekontolagen.

Av paragrafens nuvarande lydelse kan man bibringas uppfattningen att aktieägare själv har möjlighet att hos den centrala värdepappersförvararen begära att tillfälligt föras in i aktieboken. Den centrala värdepappersförvararen har emellertid inte insyn i vem som äger förvaltarregistrerade aktier och kan därför inte genomföra rösträttsregistreringar på begäran av aktieägarna. I stället måste förvaltaren framställa en sådan begäran. Första meningen har anpassats till dessa förhållanden.

I gällande rätt föreskrivs att aktieägaren skall föras av från aktieboken när bolagsstämman har ägt rum. I avstämningsbolag är det emellertid inte nödvändigt att vara aktieägare på stämmodagen för att få deltaga i stämman. Det räcker att vara upptagen i utskrift av aktieboken på avstämningsdagen. Den nuvarande formuleringen är därför missvisande. Kommittén föreslår att den ändras så att aktieägaren skall föras av från aktieboken efter avstämningsdagen.

Aktiebokens offentlighet

20 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 18 § i 1997 års förslag. Lydelsen har anpassats till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Beträffande uttrycket ”annan framställning” hänvisas till kommentaren till 6 kap. 20 §.

I första stycket har föreskriften att utskriften av aktieboken skall uppta även förvaltare av aktier utmönstrats eftersom detta följer redan av att förvaltaren enligt 14 § första stycket skall föras in i aktieboken i stället för aktieägaren. Vidare har föreskriften om hur gammal en utskrift eller framställning får vara ändrats. Kommittén föreslår att utskriften eller framställningen inte får vara äldre än tre månader.

I tredje stycket har den nedre gränsen för vilka aktieinnehav som skall tas med i utskriften av aktieboken ändrats från innehav överstigande femhundra aktier till innehav representerande minst en tusendel av antalet röster i bolaget, se kommitténs allmänna överväganden avsnitt 3.5.4.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

5 kap. Aktiebrev

Kupongbolag

Skyldighet att utfärda aktiebrev på begäran

1 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 1 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Interimsbevis

2 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 2 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Uppgifter i aktiebrev

3 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 3 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Undertecknande av aktiebrev

4 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 4 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Utlämnande av aktiebrev

5 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 5 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Påskrift om införing i aktiebok

6 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 6 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Påskrift om begagnande av rätt till fondaktie, företrädesrätt, utbetalning och indragning

7 §

Paragrafen motsvarar närmast 5 kap. 7 § i 1997 års förslag. Den har, i enlighet med vad som är fallet i gällande rätt (4 kap. 3 § andra stycket ABL), gjorts tillämplig även på emissionssituationer.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Utbyte av aktiebrev

8 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 8 § 1 och 2 i 1997 års förslag. Punkten 3 blir inte aktuell i ett kvotaktiesystem där aktiebreven inte innehåller någon uppgift om kvotvärdet. Vid en split reduceras kvotvärdet, men någon påteckning på aktiebreven sker inte.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Innehållande av utdelning eller emissionsbevis

9 §

Paragrafen motsvarar med en mindre ändring i punkten 2 5 kap. 10 § 1 och 2 i 1997 års förslag. Punkten 3 blir inte aktuell i ett kvotaktiesystem där aktiebreven inte innehåller någon uppgift om kvotvärdet. Vid en split reduceras kvotvärdet, men någon påteckning på aktiebreven sker inte.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Överlåtelse och pantsättning av aktiebrev m.m.

10 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 9 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Avstämningsbolag

11 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 11 § i 1997 års förslag. Lydelsen har anpassats till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

6 kap. Bolagsstämma

Utövande av aktieägares beslutanderätt i bolaget

1 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 1 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Rätt att delta i bolagsstämma

2 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 2 § ABL.

Bestämmelsen i andra stycket om föranmälan till bolagsstämma innehåller inga begränsningar i fråga om formerna för en sådan föranmälan. En föreskrift om hur föranmälan skall göras kan tas in i bolagsordningen. Om så inte har skett, beslutar styrelsen om sättet för föranmälan i samband med kallelsen till stämman. Det står därvid styrelsen fritt att föreskriva att föranmälan kan ske inte bara genom brev utan också genom t.ex. fax eller elektronisk post. Oberoende av huruvida sättet för föranmälan regleras i bolagsordningen eller bestäms i samband med kallelsen måste det för alla aktieägare vara praktiskt möjligt att göra anmälan, något som i regel torde innebära att föranmälan alltid måste kunna ske genom brev.

Tredje stycket är nytt. Det skapar en uttrycklig rättslig grund för bolagsstämman att låta exempelvis anställda i bolaget, journalister eller andra personer som inte utövar någon funktion vid stämman övervara förhandlingarna. Dessa personer har, om inte stämman beslutar annat, inte rätt att yttra sig vid stämman. Bestämmelsen kräver inte att personerna i fråga är närvarande i den lokal där stämman hålls. Den

möjliggör också beslut om att stämman får följas via t.ex. televison eller Internet.

Stämmans beslut fattas i ett publikt aktiebolag med enkel majoritet. I ett privat aktiebolag, där aktieägarkretsen typiskt sett är väsentligt mer begränsad, kräver beslutet att samtliga vid stämman närvarande aktieägare är överens om saken. I båda fallen rör det sig om ett beslut i en ordningsfråga som inte behöver anges i kallelsen.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

3 §

Paragrafens första och andra stycke motsvarar 9 kap. 3 § första och andra styckena ABL. I första stycket har öppnats möjlighet att ersätta en skriftlig, egenhändigt undertecknad fullmakt med ett elektroniskt dokument försett med en kvalificerad elektroniska signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer (prop. 1999/2000:117). Därigenom förbättras ytterligare förutsättningarna för aktieägare, som inte personligen kan delta i stämman, att göra det genom ombud. Kommittén har inte funnit tiden vara mogen att tillåta elektroniska signaturer som inte är kvalificerade. Det skall emellertid sägas att det i dag sällan tillämpas någon identitetskontroll på bolagsstämmor och att möjligheterna att i det sammanhanget uppträda under annans namn alltså är betydande. Det framstår därför som i viss mån motsägelsefullt att för en elektroniskt överbringad fullmakt tillämpa en så utomordentligt hög säkerhetsnivå som de kvalificerade elektroniska signaturerna innebär. Erfarenheten får visa om det går att lätta på kraven i framtiden.

Det förbud mot fullmaktsinsamlingar på bolagets bekostnad som finns i andra stycket avser att motverka att styrelsen genom att utnyttja bolagets resurser får ett övertag i förhållande till aktieägare som vill organisera en egen fullmaktsinsamling (prop. 1997/98:99 s. 112 f.). Inget hindrar emellertid, som kommittén ser det, att styrelsen, i samband med att kallelsen till stämman skickas ut, distribuerar ett fullmaktsformulär utan uppgift om ombudets namn.

Som ett undantag från regeln att fullmakter inte får samlas in på bolagets bekostnad föreslår kommittén att det i lagen införs en möjlighet för aktieägarna att i bolagsordningen ta in en föreskrift som tillåter en viss, strängt reglerad, form av sådan fullmaktsinsamling, se 2 kap. 8 §. I förevarande paragrafs tredje stycke ges närmare bestämmelser om utformningen av ett sådant fullmaktsformulär. För en kommentar hänvisas till kommitténs allmänna överväganden avsnitt 4.6.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

4 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 3 § tredje och fjärde styckena ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Egna aktiers ställning vid bolagsstämman

5 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 4 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99 och prop. 1999/2000:34.

Aktieägares rösträtt

6 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 5 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

7 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 6 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:46.

Ordinarie bolagsstämma

8 §

Paragrafen motsvarar med smärre redaktionella ändringar 9 kap. 7 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Extra bolagsstämma

9 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 8 § ABL. Andra styckets första mening har förtydligats så att det klart framgår att revisors och minoritets rätt att påkalla extra stämma förutsätter att det finns något ärende att behandla vid stämman. Med ärende avses i detta sammanhang ett för bolaget relevant spörsmål som kan bli föremål för beslut på stämman. Det är alltså inte möjligt för exempelvis en aktieägarminoritet att påkalla extra stämma för endast ställa frågor till styrelsen eller VD (jfr SOU 1995:44 s. 268). För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Fortsatt bolagsstämma

10 §

Paragrafen motsvarar med smärre redaktionella ändringar 9 kap. 9 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Ort för bolagsstämma

11 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 10 § ABL.

Av uttalanden i förarbetena framgår att första stycket inte lägger hinder i vägen för att stämman hålls på viss ort i Sverige, medan en del av aktieägarna deltar i stämman med hjälp av modern kommunikationsteknik från annan ort, inom eller utom landet (prop. 1997/98:99 s. 102 f.). Därigenom får också anses klart att enskild aktieägare, utan hinder av denna bestämmelse, kan beredas möjlighet att deltaga i stämman via Internet eller annat datornät. En annan sak är att ett sådant arrangemang, med hänsyn till att personer utanför aktieägarkretsen då kan tänkas följa stämmoförhandlingarna, kräver aktieägarnas godkännande enligt 2 § tredje stycket.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

Aktieägares initiativrätt

12 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 11 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Sammankallande av bolagsstämma

13 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 12 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Tid för kallelse

14 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 13 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Kallelsesätt

15 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 14 § ABL. Genom den nya punkten 2 c) i första stycket klargörs att kallelse skall ske skriftligen till stämma som skall granska likvidators slutredovisning (jfr 22 kap. 38 §). I andra stycket har tydliggjorts att det av bolagsordningen skall framgå i vilken eller vilka rikstäckande dagstidningar som kallelsen skall införas.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

Kallelsens innehåll

16 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 15 § ABL. Tredje stycket är nytt. Det hänger samman med kommitténs förslag att tillåta viss slags fullmaktsinsamling, se 3 §. Av kallelsen skall i sådant fall framgå vart aktieägare skall vända sig för att erhålla fullmaktsformulär. För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

Tillhandahållande av handlingar inför bolagsstämman

17 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 16 § ABL. Beträffande innebörden av att de nämnda handlingarna skall hållas tillgängliga hos bolaget hänvisas till kommentaren till 4 kap. 10 §. För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

Fel i kallelse m.m.

18 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 17 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Bolagsstämmans öppnande

19 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 18 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Tillhandahållande av aktiebok

20 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 2 § tredje stycket i 1997 års förslag.

En ändring har gjorts i fråga om den tidpunkt vid vilken sådan utskrift av aktieboken skall göras, som i avstämningsbolag ligger till grund för rätten att deltaga i bolagsstämma (jfr 2 §). I gällande rätt skall utskriften alltid avse förhållandena tio dagar före stämman. Aktieägare i avstämningsbolag som är upptagen i utskriften har rätt att deltaga i stämman, oberoende av om han under perioden fram till stämman avyttrat sina aktier. Tiodagarsregeln ger bolagen en förhållandevis lång frist för att vidta praktiska arrangemang inför stämman, men medför att förvärv och avyttringar av aktier som skett under tiodagarsperioden inte återspeglas på stämman. Den kan också skapa problem vid rösträttsregistrering av förvaltarregistrerade aktier. Kommittén föreslår att bolagen själva får bestämma vilken dag utskriften skall avse. Denna dag får dock inte infalla tidigare än fem vardagar före stämman (2 kap. 5 § andra stycket).

Utskriftsdagen får anses ha så stor betydelse för aktieägarna att den skall anges i bolagsordningen. I bolagsordningen måste dagen bestämmas exakt, t.ex. den femte vardagen före stämman. Det är alltså inte tillåtet att föreskriva ”en dag som styrelsen bestämmer, dock tidigast fem och senast tre dagar före stämman”.

På bolagsstämmor används i allt högre utsträckning avancerade tekniska hjälpmedel för bolagens presentationer. Det har väckt frågan om inte sådana hjälpmedel skulle kunna utnyttjas när aktieboken hålls tillgänglig för aktieägarna. Kommittén ser inget hinder mot det. Lagtexten har därför anpassats så att aktieboken kan förevisas med hjälp av exempelvis datorteknik. Den teknik som används bör emellertid inte hindra aktieägare som inte behärskar tekniken att ta del av uppgifterna. Bolag som tillhandahåller aktieboken i annan än skriftlig form måste därför se till att det finns personal tillgänglig som hjälper enskilda aktieägare att använda de tekniska hjälpmedel som utnyttjas.

För en kommentar i övrigt hänvisas till 1997 års betänkande.

Röstlängd

21 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 19 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Hur bolagsstämmans ordförande utses

22 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 20 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Dagordning

23 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 21 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Styrelsens och den verkställande direktörens upplysningsplikt

24 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 22 § ABL. Beträffande innebörden av att upplysning enligt sista stycket skall hållas tillgänglig hos bolaget hänvisas till kommentaren till 4 kap. 10 §.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

25 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 23 § ABL. Beträffande innebörden av att revisorns yttrande enligt sista stycket skall hållas tillgängligt hos bolaget hänvisas till kommentaren till 4 kap. 10 §.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

Aktieägares rätt till insyn i aktiebolag med högst tio aktieägare

26 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 24 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Omröstningsförfarande

27 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 25 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

28 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 26 § ABL.

Vid omröstning i bolag med många stämmodeltagare förekommer i ökande utsträckning elektroniska omröstningsförfaranden. Det kan t.ex.

gå till så att varje röstberättigad aktieägare före stämman tilldelas ett röstkort vari finns lagrat uppgifter om aktieinnehavets storlek. Vid omröstningen läses kortet av maskinellt och aktieägaren röstar genom att peka på en elektronisk s.k. pekskärm. En annan metod är att varje röstberättigad aktieägare tilldelas en elektronisk dosa vari uppgifter om aktieinnehavet finns lagrade. Vid omröstningen avger aktieägaren sin röst genom att trycka på en knapp på dosan som avger en signal till en dator som sammanställer rösterna. Kravet på att omröstningen skall vara öppen får vid sådana och andra elektroniska omröstningsförfaranden anses vara uppfyllt, om bolaget efter omröstningen tillhandahåller en sammanställning av hur varje aktieägare röstat.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

29 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 27 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Majoritetskrav vid andra beslut än val

30 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 28 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Majoritetskrav vid val

31 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 29 § ABL.

Av första styckets första mening framgår att stämmans beslut vid val skall avgöras med relativ majoritet. Den anses vald som får flest röster. I gällande rätt följs bestämmelsen av orden ”om inte annat följer av bolagsordningen”. Tillägget är svårt att förena med paragrafens andra stycke som stadgar att längre gående villkor än vad som anges i första stycket första meningen inte får föreskrivas i bolagsordningen och som enligt uttalanden i motiven innebär att det vid val inte är möjligt att kräva mer än relativ majoritet (prop. 1997/98:99 s. 250). Något motiv till tillägget finns inte i förarbetena. I klarhetens intresse föreslår kommittén att det utmönstras.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

Majoritetskrav vid beslut om ändring av bolagsordningen

32 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 30 § ABL. Det undantag från kravet på att ändring av bolagsordningen skall beslutas av bolagsstämman som i gällande rätt finns i första styckets första mening har inte upptagits i förslaget. Det hänger samman med kommitténs förslag till ändrade regler om inbetalning på aktier vid nyemission. För en kommentar hänvisas till avsnitt 4.4.3 i 1997 års betänkande.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

33 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 31 § ABL. Till punkten 2, som i gällande rätt endast omfattar hembudsförbehåll (3 kap. 18 §), har lagts förköpsförbehåll (3 kap. 13 §) och samtyckesförbehåll (3 kap. 7 §).

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

34 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 32 § ABL. Den koppling som i punkten 2 gällande rätt finns till den obligatoriska avsättningen av viss del av årets vinst till reservfond har inte upptagits i förslaget. Det beror på att kommittén föreslår att kravet på obligatorisk avsättning till reservfond utmönstras.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

35 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 33 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Regeringens tillstånd till ändring av bolagsordningen

36 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 34 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Panthavares samtycke till borttagande av avstämningsförbehåll ur bolagsordningen

37 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 16 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Anmälan och verkställighet av beslut om ändring av bolagsordningen

38 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 35 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99 och prop. 1999/2000:23.

39 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 35 a § ABL. Den har anpassats till kommitténs förslag att avskaffa systemet med nominellt belopp på aktierna.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1999/2000:23.

Jäv

40 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 36 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Generell inskränkning i bolagsstämmans beslutanderätt

41 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 37 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Stämmoprotokoll

42 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 38 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Klander av bolagsstämmobeslut

43 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 39 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

44 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 40 § ABL. Tillämpningsområdet för sista stycket har utsträckts till att omfatta inte bara fusion utan också fission.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

45 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 41 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Styrelsens talan mot bolaget

46 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 42 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Skiljeförfarande

47 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 43 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99 och 1998/99:35.

7 kap. Bolagets ledning

Styrelsen

1 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 1 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Styrelsesuppleanter

2 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 2 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Styrelsens uppgifter

3 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 3 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

4 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 4 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Arbetsordning

5 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 5 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Hur styrelsen utses

6 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 6 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

7 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 7 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Bosättningskrav

8 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 8 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Obehörighetsgrunder

9 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 9 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Styrelseledamots mandattid

10 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 10 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Styrelseledamots förtida avgång

11 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 11 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

12 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 12 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Domstolsförordnande om ersättare för styrelseledamot

13 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 13 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Styrelsens ordförande

14 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 14 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Styrelsens sammanträden

15 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 15 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

16 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 16 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

17 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 17 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Styrelsens beslutförhet

18 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 18 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Majoritetskrav vid styrelsebeslut

19 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 19 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Jäv för styrelseledamot

20 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 20 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Styrelseprotokoll

21 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 21 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

22 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 22 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Verkställande direktör

23 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 23 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Vice verkställande direktör

24 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 24 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Den verkställande direktörens uppgifter

25 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 25 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Bosättningskrav för den verkställande direktören

26 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 26 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Obehörighetsgrunder för den verkställande direktören

27 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 27 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Jäv för den verkställande direktören

28 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 28 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Styrelsen som bolagets ställföreträdare

29 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 29 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Den verkställande direktören som bolagets ställföreträdare

30 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 30 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Särskild firmatecknare

31 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 31 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Kollektiv firmateckning

32 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 32 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Särskild delgivningsmottagare

33 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 33 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Generella inskränkningar i ställföreträdares kompetens

34 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 34 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Kompetensöverskridande

35 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 35 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Registrering

36 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 36 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Anmälan av aktieinnehav

37 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 37 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

8 kap. Revision

Antalet revisorer

1 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 1 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

2 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 2 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Revisorns uppgifter

3 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 3 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

4 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 4 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

5 §

Paragrafen motsvarar med ett redaktionellt förtydligande i andra stycket 10 kap. 5 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

6 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 6 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Tillhandahållande av upplysningar m.m.

7 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 7 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Hur revisor utses

8 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 8 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Minoritetsrevisor

9 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 9 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Obehörighetsgrunder

10 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 10 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Kompetenskrav

11 §

Paragrafen motsvarar, med en mindre ändring i punkten 3, 10 kap. 11 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

12 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 12 § ABL. I enlighet med den nya terminologin i lagen om allmän försäkring har i punkten 1 ordet basbelopp ersatts av prisbasbelopp. I punkten 3 stadgas i gällande rätt att minst en av de stämmovalda revisorerna skall vara auktoriserad, om bolagets aktier eller skuldebrev är noterade vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats. I lagen uppställs också i ett par andra bestämmelser särskilda regler för bolag med anknytning till aktiemarknaden. Någon enhetlig terminologi finns emellertid inte i dessa bestämmelser. Som kommittén förstår saken är dessa skillnader i vissa fall närmast oavsiktliga och i vart fall inte nödvändiga. Kommittén föreslår en enhetlig terminologi av innebörd att bolagets aktier eller i förevarande paragraf aktier eller skuldebrev, är noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Se 1 kap. 4 §, 12 kap. 4, 5 och 7 §§, och 16 kap. 3 och 7 §§.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

13 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 13 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

14 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 14 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

15 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 15 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Jäv

16 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 16 § ABL. Lagförslaget upptar på tre ställen en s.k. släktkatalog. Det är, förutom i förevarande paragraf, dels i 13 kap. 2 § som rör vissa riktade emissioner m.m. till styrelseledamöter och anställda, dels i 18 kap. 1 och 4 §§ som rör lån från bolaget. Bestämmelserna är i gällande rätt inte anpassade till varandra.

Det följer delvis av att de har olika syften, men skillnaderna synes delvis också sakna skäl. Kommittén föreslår en harmonisering med utgångspunkt i den senast tillskapade släktkatalogen, som är den katalog som gäller för riktade emissioner. Det innebär att katalogen i förevarande paragraf punkten 5 begränsas till make och sambo och i 18 kap. 1 och 4 §§ till make, sambo och omyndiga barn.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

Anlitande av biträde

17 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 17 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Revisionsbolag

18 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 18 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Revisor i dotterföretag

19 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 19 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Revisorns mandattid

20 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 20 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Förtida avgång

21 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 21 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

22 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 22 § ABL.

I andra stycket behandlas vad en anmälan om förtida avgång skall innehålla. I styckets andra mening föreskrivs i gällande rätt att bestämmelserna om revisionsberättelse i bl.a. 30 § skall tillämpas. Tolkad enligt ordalydelsen innebär bestämmelsen att revisorn i en anmälan om förtida avgång skall uttala sig bl.a. om styrelseledamöternas och verkställande direktörens ansvarsfrihet. Det ligger i sakens natur att ett sådant uttalande inte skall göras annat än inför ordinarie bolagsstämma (se 9 kap. 7 § ABL och 6 kap. 8 § i kommitténs nu framlagda förslag). Av bestämmelsens tillkomsthistoria framgår också att det inte varit lagstiftarens avsikt att kräva ett uttalande om ansvarsfrihet i en anmälan om förtida avgång. I äldre rätt stadgades att reglerna om revisionsberättelse i tillämpliga delar gällde för sådan anmälan, vilket i revisorspraxis uppfattades som att något uttalande om ansvarsfrihet inte behövde göras. Kommitténs förslag till nya revisionsregler överensstämde på denna punkt med äldre rätt (se SOU 1995:44 s. 50). Lokutionen ”i tillämpliga delar” bortföll visserligen under det fortsatta beredningsarbetet, men någon ändring i förhållande till äldre rätt åsyftades inte (prop. 1997/98:99 s. 264). I klarhetens intresse föreslår kommittén att hänvisningen begränsas till att avse endast andra stycket i 30 §. Därmed utesluts definitivt skyldigheten för revisor att i detta sammanhang uttala sig om ansvarsfrihet.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

23 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 23 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Länsstyrelseförordnande av revisor

24 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 24 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

25 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 25 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

26 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 26 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Revisionsberättelsen

27 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 27 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

28 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 28 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

29 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 29 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

30 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 30 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

31 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 31 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

32 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 32 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

33 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 33 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Koncernrevisionsberättelsen

34 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 34 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Erinringar

35 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 35 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Revisorns närvaro vid bolagsstämma

36 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 36 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Revisorns tystnadsplikt

37 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 37 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Åtgärder vid misstanke om brott

38 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 38 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99 och 1998/99:19.

39 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 39 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

40 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 40 § ABL. I första stycket första meningen anges den tidsfrist inom vilken styrelsen har möjlighet att vidtaga åtgärder i anledning av revisorns underrättelse och därigenom hindra att revisorn avgör och gör anmälan till åklagare. Denna frist är enligt gällande rätt två veckor. Kommittén har från flera håll erfarit att detta är en i sammanhanget mycket kort tidsfrist. Det kan redan i ett medelstort bolag vara svårt att över huvud taget samla styrelsen med två veckors varsel. Ännu mindre är sannolikheten att det låter sig göras i de största bolagen. Därtill kommer att styrelsen efter sammanträdet skall hinna vidtaga någon åtgärd inom tvåveckorsfristen. Kommittén föreslår mot denna bakgrund att fristen förlängs till fyra veckor.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

Revisorns upplysningsplikt

41 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 41 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

42 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 42 § ABL. Termen lekmannarevisor har ersatts av allmän granskare. För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

Registrering

43 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 43 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

9 kap. Allmän och särskild granskning

Allmän granskning

I avsnittet om allmän granskning har benämningen lekmannarevisor ersatts med allmän granskare. För en kommentar hänvisas till kommitténs allmänna överväganden kapitel 5. Till följd av den ändrade terminologin, som tydligt skiljer den allmänna granskningen från revisionen, har någon motsvarighet till 11 kap. 3 och 7 §§ ABL inte upptagits här. Det innebär inte någon ändring i sak.

1 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 1 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

2 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 2 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Allmän granskares uppgifter

3 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 4 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

4 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 5 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

5 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 6 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Tillhandahållande av upplysningar m.m.

6 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 8 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Hur allmän granskare utses

7 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 9 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Obehörighetsgrunder

8 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 10 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Jäv

9 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 11 § ABL. Punkten 5 är ändrad. För en kommentar hänvisas till 8 kap. 16 §.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1997/98:99.

Anlitande av biträde

10 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 12 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Avgång

11 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 13 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Granskningsrapport

12 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 14 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

13 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 15 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Allmän granskares närvaro vid bolagsstämma

14 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 16 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Allmän granskares tystnadsplikt

15 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 17 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Allmän granskares upplysningsplikt

16 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 18 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

17 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 19 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Registrering

18 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 20 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Särskild granskning

19 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 21 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

Yttrande över den särskilda granskningen

20 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 22 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1997/98:99.

10 kap. Ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier och upptagande av vissa penninglån

Ökning av aktiekapitalet, ökning av antalet aktier

1 §

Som utvecklats i kommitténs allmänna överväganden föreslår kommittén att systemet med ett nominellt värde på aktierna avskaffas. Vidare föreslår kommittén att bolaget självt vid utgivande av nya aktier mot vederlag får bestämma hur mycket av betalningen för aktierna som skall tillföras aktiekapitalet och att det till och med skall vara möjligt att i emissionsbeslutet föreskriva att hela emissionsbeloppet skall tillföras bolagets fria egna kapital. Det innebär att kommittén frikopplar aktierna från aktiekapitalet på så sätt att antalet aktier respektive aktiekapitalets storlek kan ökas oberoende av varandra. Detta principiellt viktiga förhållande bör komma till uttryck i kapitlets portalparagraf.

I första stycket läggs fast att aktiekapitalet kan ökas utan att antalet aktier samtidigt ökas. Det kan ske genom en fondemission där belopp överförs från bolagets fria eller bundna egna kapital till aktiekapitalet utan att antalet aktier samtidigt ökas. Fondemissionen leder till att aktiernas kvotvärde ökas.

I andra stycket har upptagits en bestämmelse som erinrar om att ett aktiebolag sedan länge har möjlighet att besluta om s.k. split, dvs. att de gamla aktierna delas upp på flera nya utan att aktiekapitalet ökas. Bolaget ger alltså ut nya aktier till de befintliga ägarna i förhållande till deras aktieinnehav utan att tillföras något vederlag.

Med kommitténs förslag att bolaget självt vid utgivande av nya aktier mot vederlag får bestämma hur mycket av betalningen för nya aktier som skall tillföras aktiekapitalet och att det skall vara möjligt att i emissionsbeslutet föreskriva att hela emissionsbeloppet skall tillföras

bolagets fria egna kapital får bestämmelsen emellertid en vidare innebörd. Den gör det också möjligt att ge ut nya aktier mot vederlag som uteslutande tillförs bolagets fria egna kapital eller annan del av det bundna egna kapitalet än aktiekapitalet.

Ökning av aktiekapitalet genom fondemission eller tillskottsemission

2 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 1 § i 1997 års förslag.

Första stycket anger de två principiellt olika sätt på vilka aktiekapitalet kan ökas, nämligen fondemission och tillskottsemission.

Avandra stycket framgår att en fondemission alltid innebär en ökning av aktiekapitalet. Att den inte nödvändigtvis behöver innebära att nya aktier ges ut framgår av 1 §.

Tredje stycket behandlar tre olika sätt att genomföra en kapitalökning genom tillskottsemission. Det första sättet är att bolaget emitterar nya aktier som tecknas mot betalning utan utnyttjande av teckningsoption (nyemission). Det andra sättet är att bolaget emitterar nya aktier som tecknas mot betalning med utnyttjande av teckningsoption som bolaget tidigare givit ut. Det tredje sättet att bolaget lämnar nya aktier i utbyte mot tidigare utgivna konvertibler Gemensamt för de tre formerna är att aktieägarna betalar för aktier eller konvertibler och på så sätt tillskjuter värden till bolaget. Hur denna betalning skall påverka bolagets egna kapital bestäms i emissionsbeslutet (jfr 12 kap. 4, 6 och 8 §§). Förs endast en del av beloppet till aktiekapitalet utgör resten fritt eget kapital, såvitt inte emissionsbelutet innehåller föreskrift om att återstoden helt eller delvis skall föras till bunden fond. Av 1 § framgår att en tillskottsemission också kan utformas så att hela beloppet tillförs bolagets fria egna kapital. Det vanligaste torde emellertid bli att emissionsbeloppet åtminstone till en del tillförs aktiekapitalet.

Beslutsordning

3 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 2 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Definitioner

4 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 1 § och 6 kap. 3 § i 1997 års förslag. Bestämmelserna, som båda innehåller definitioner, har efter synpunkter från remissinstanserna förts samman till en paragraf. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Utfärdande av emissionsbevis i kupongbolag

5 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 4 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Registrering av fondaktierätt och teckningsrätt i avstämningsbolag

6 §

Paragrafen motsvarar med redaktionella ändringar 6 kap. 5 § i 1997 års förslag. Lydelsen har anpassats till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Andra och tredje meningarna i 1997 års förslag har flyttats till 4 kap. 18 § andra stycket. För en kommentar hänvisas till den paragrafen.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Försäljning av överskjutande fondaktierätter och teckningsrätter

7 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 6 § i 1997 års förslag.

Enligt gällande rätt kan aktieägarna sälja de fondaktierätter och teckningsrätter som inte motsvarar en hel aktie, konvertibel eller teckningsoption. För att transaktionskostnaderna vid en sådan försäljning inte skall bli orimligt höga i förhållande till värdet av rättigheterna har för avstämningsbolagens del möjliggjorts att rättigheterna säljs centralt genom bolagets försorg. En förutsättning för att så skall få ske är att bolagsstämman i emissionsbeslutet tar in ett förbehåll om samordnad försäljning. Själva försäljningen verkställs av ett värdepappersinstitut.

Kommittén föreslår att samtliga aktiebolag skall ges möjlighet att använda sig av förfarandet med samordnad försäljning. Första stycket har justerats i enlighet härmed.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Rätt till utdelning på nya aktier

8 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 7 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Prospekt vid emission och aktieägares utförsäljning

9 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 8 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Kapitalandelslån och vinstandelslån

10 §

Paragrafen motsvarar med viss redaktionell ändring 6 kap. 9 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

11 kap. Fondemission

Rätt till fondaktier

1 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 2 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Förslag till beslut om fondemission

2 §

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 7 kap. 3 § i 1997 års förslag.

Kommittén föreslår att systemet med ett nominellt belopp på aktierna upphävs, se kommitténs allmänna överväganden kapitel 2. Bestämmelsen har utformats i enlighet därmed.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Kompletterande information

3 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 4 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

4 §

Paragrafen motsvarar med viss redaktionell ändring 7 kap. 5 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Kungörande av beslutet

5 §

Paragrafen motsvarar med smärre ändringar 7 kap. 6 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Registrering av beslutet

6 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 7 § i 1997 års förslag.

Den i tredje stycket föreskrivna skyldigheten att genast ta upp nya aktier i aktieboken åvilar i kupongbolag styrelsen och i avstämningsbolag den centrala värdepappersförvararen. Den i det tidigare förslaget upptagna bestämmelsen har anpassats därtill.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Preskription av fondaktie

7 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 8 § i 1997 års förslag.

Om den som är berättigad till fondaktie inte tar ut aktien, gäller enligt förevarande paragraf att bolaget i viss ordning kan sälja aktien för den berättigades räkning. Om beloppet inte lyfts inom fyra år tillfaller det bolaget. Enligt 12 kap. 4 § första stycket 4 ABL skall därvid motsvarande belopp avsättas till reservfonden. Som påpekats i doktrinen (Lindskog, S., Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kap., 2 uppl. 1995, 12:4–5.4) finns knappast något hållbart skäl till den senare regeln. Att bolaget inte behöver betala ut försäljningsbeloppet berör inte det bundna egna kapitalet och har inte heller i övrigt någon negativ inverkan på borgenärernas situation. Kommittén föreslår därför att kravet på att beloppet i fråga skall avsättas till reservfond avskaffas. Någon motsvarighet till 12 kap. 4 § första stycket 4 (se också det av kommittén i delbetänkandet Vinstutdelning i aktiebolag, SOU 1997:168 föreslagna tillägget i 7 kap. 8 §) har därför inte upptagits i förslaget.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

12 kap. Tillskottsemission

Företrädesrätt till nya aktier, teckningsoptioner och konvertibler

1 §

Paragrafens första stycke motsvarar 8 kap. 3 § i 1997 års förslag. För en kommentar till bestämmelsen hänvisas till betänkandet.

Andra stycket motsvarar 4 kap. 2 a § ABL. Bestämmelsen har utvidgats till att också omfatta teckningsoptioner och konvertibler. Det innebär ingen ändring i förhållande till gällande rätt (jfr 5 kap. 2 § första stycket ABL). För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

Avvikelse från företrädesrätten

2 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 4 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Förslag till beslut om tillskottsemission

3 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 5 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Tillskottsemission genom nyemission av aktier

4 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 6 § i 1997 års förslag.

Kommittén föreslår att systemet med ett nominellt belopp på aktierna upphävs. Bestämmelsen har utformats i enlighet därmed. Som en konsekvens av kommitténs förslag att tillåta tillskottsemission där betalningen för de emitterade aktierna inte med automatik går till bundet kapital utan bolagen lämnas frihet att välja om betalningen helt eller delvis skall gå till fritt eget kapital eller tillföras aktiekapitalet har punkterna 1 och 2 modifierats i förhållande till 1997 års förslag. Av punkten 1 framgår att styrelsen i förslaget till emissionsbeslut för det första skall ange det belopp eller högsta belopp eller det lägsta och högsta belopp varmed bolaget egna kapital skall ökas genom emissionen. Om viss del av betalningen skall gå till aktiekapitalet skall motsvarande uppgift lämnas beträffande aktiekapitalets ökning. Enligt punkten 2 skall styrelsen också upplysa om teckningskursen, dvs. det

belopp som skall betalas för varje aktie. Om viss del av betalningen skall tillföras aktiekapitalet, skall också detta framgå av förslaget. Det är en upplysning som bl.a. underlättar PRV:s kontroll vid registrering av emissionen. Motsvarande justeringar har gjorts i punkten 15.

Tillskottsemission genom emission av teckningsoptioner

5 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 9 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

6 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 10 § i 1997 års förslag.

Kommittén föreslår att systemet med ett nominellt belopp på aktierna upphävs, se kommitténs allmänna överväganden kapitel 2. Bestämmelsen har utformats i enlighet därmed. För en kommentar till punkterna 1 och 2 hänvisas till kommentaren till motsvarande bestämmelser i 4 §.

Punkten j är ny. Den går tillbaka på kommitténs förslag till fissionsregler i 21 kap.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Tillskottsemission genom emission av konvertibler

7 §

Paragrafen motsvarar, med undantag för tredje stycket, 8 kap. 7 § i 1997 års förslag. Tredje stycket motsvarar 8 kap. 2 § tredje stycket i det förslaget. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

8 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 8 § i 1997 års förslag.

Kommittén föreslår att systemet med ett nominellt belopp på aktierna upphävs, se kommitténs allmänna överväganden kapitel 2. Bestämmelsen har utformats i enlighet därmed. För en kommentar till punkterna 1 och 2 hänvisas till kommentaren till motsvarande bestämmelser i 4 §.

Punkten j är ny. Den går tillbaka på kommitténs förslag till fissionsregler i 21 kap.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Gemensamma bestämmelser

Kompletterande information

9 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 11 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Apport och kvittning

10 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 12 § i 1997 års förslag.

I remissvaret på 1997 års betänkande har PRV påpekat att kvittningsförfarandet reglerats i alltför begränsad omfattning. I linje med PRV:s synpunkter föreslår kommittén att, om betalning för tecknade aktier och konvertibler skall ske genom kvittning, bolagets styrelse åläggs att upprätta och vid stämman lägga fram en redogörelse för omständigheterna.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Revisorsgranskning

11 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 13 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

12 §

Paragrafen motsvarar med viss redaktionell ändring 8 kap. 14 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Kallelsens innehåll

13 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 15 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Kungörande av beslutet

14 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 16 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Teckning

15 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 17 § i 1997 års förslag.

Teckning vid emission av nya aktier, teckningsoptioner och konvertibler skall enligt huvudregeln ske på en särskild teckningslista som innehåller beslutet om emission. En kopia av bolagsordningen, förslaget till beslut, vissa redovisningshandlingar, en redogörelse av styrelsen och ett yttrande av revisorerna skall vara fogade till teckningslistan eller hållas tillgängliga på en plats som anges i listan.

För kupongbolagen tillämpas i dag ett förenklat förfarande som innebär att teckning direkt kan ske i stämmoprotokollet vid den stämma där ökningsbeslutet fattas. Förfarandet är främst avsett för bolag med ett fåtal aktieägare men kan även tillämpas när endast en eller ett fåtal personer har rätt till teckning. Förutsättningen för att denna ordning skall få tillämpas är att alla som är berättigade till teckning är närvarande på stämman som fattar beslut om emissionen och då tecknar rättigheterna.

Det är uppenbart att institutet simultanteckning är ett värdefullt institut som öppnar möjlighet till kapitalanskaffning i smidiga former. Den nuvarande begränsningen till kupongbolag torde ha skett utifrån föreställningen att avstämningsbolag är stora bolag med en vid ägarkrets som inte i praktiken kan tillämpa en ordning med teckning direkt i bolagsstämmoprotokollet. Kommittén ser emellertid inte något egentligt skäl till att göra denna begränsning; om ett avstämningsbolag för att ta ett exempel vill rikta en nyemission till en pensionsfond som har en behörig firmatecknare närvarande på stämman, bör det vara möjligt att denne tecknar aktierna enligt reglerna om simultanteckning. Andra stycket har utformats i enlighet härmed.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Felaktig teckning

16 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 18 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Tilldelning

17 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 19 § i 1997 års förslag.

Den i sista meningen föreskrivna skyldigheten att genast ta upp tilldelade aktier i aktieboken åvilar i kupongbolag styrelsen och i avstämningsbolag den centrala värdepappersförvararen. Lagtexten har utformats i enlighet härmed.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Underteckning

18 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 20 § i 1997 års förslag.

Till skydd för dem som i en tillskottsemission tecknat aktier, teckningsoptioner eller konvertibler gäller att emissionsbeslutet förfaller vid underteckning, dvs. om det sammanlagda teckningsbeloppet vid teckningstidens utgång inte uppgår till det belopp eller lägsta belopp varmed bolagets egna kapital enligt emissionsbeslutet skulle öka. Vid en tillskottsemission genom emission av aktier skall i emissionsbeslutet också anges hur stor del av betalningen för varje aktie som skall tillföras aktiekapitalet. Andelen kan emellertid bestämmas till noll, dvs. att hela betalningen skall tillföras fritt eget kapital. Att aktiekapitalet uppgår till det belopp som avsågs med emissionsbeslutet hindrar emellertid inte att beslutet förfaller på grund av underteckning.

I tredje meningen har tydliggjorts att den återbetalningsskyldighet som uppkommer om emissionsbeslutet förfaller omfattar även uppkommen avkastning på inbetalade belopp, jfr 2 kap. 10 §.

Utformas emissionen med endast ett högsta ökningsbelopp uppkommer aldrig något underteckningsproblem.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Betalningssätt

19 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 21 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Kvittning av skuld på grund av aktieteckning

20 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 23 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Överlåtelse av fordran på grund av aktieteckning

21 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 24 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Förverkande av aktierätt

22 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 25 § i 1997 års förslag.

I andra meningen har hänvisningen till den s.k. panthavarförteckningen utmönstrats, se kommentaren till 1 kap. 5 §.

Om aktierätten förklarats förverkad och aktien inte övertagits av någon annan som erlagt full betalning, skall enligt 4 kap. 11 § ABL den för vilken aktierätten förverkats, gentemot bolaget svara för en femtedel av full betalning för aktien. Motsvarande belopp skall enligt 12 kap. 4 § första stycket 3 ABL avsättas till reservfonden. Bestämmelsen är en parallell till 2 kap. 11 § ABL, som reglerar förfarandet vid bolagsbildning. Kommitténs förslag till nya regler om bolagsbildning innebär att teckning inte är bindande för aktietecknaren och det därför inte finns något behov av regler om obetald aktie i samband med bolagsbildning. Något förslag därom finns därför inte i 2 kap. Frågan är då om bestämmelserna skall behållas för nyemissionsfallet. Såvitt kommittén har kunnat inhämta har bestämmelsen aldrig tillämpats och dess effekt på aktietecknarnas betalningsvilja torde vara obetydlig. Kommittén föreslår därför att regeln om betalning av en femtedel av aktien utmönstras också ur bestämmelserna om kapitalökning. Därmed bortfaller även behovet av en bestämmelse motsvarande 12 kap. 4 § första stycket 3 ABL (se också det av kommittén i delbetänkandet Vinstutdelning i aktiebolag, SOU 1997:168 föreslagna tillägget i 8 kap. 25 §) om att beloppet i fråga skall avsättas till reservfonden.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Registrering av beslutet

23 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 26 § i 1997 års förslag. Lydelsen har anpassats till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Kommittén föreslår att systemet med ett nominellt belopp på aktierna upphävs och att bolaget självt avgör hur stor del av vederlaget för nya aktier som skall tillföras aktiekapitalet. Tredje stycket har utformats i enlighet därmed. Medan PRV enligt gällande rätt, vid registrering av en nyemission där emissionsbeloppet bestämts till ett viss belopp eller ett lägsta belopp, har att pröva om det sammanlagda nominella beloppet av tecknade och tilldelade nya aktier efter avdrag för aktier som förklarats förverkade och inte övertagits av någon annan uppgår till ökningsbeloppet avser denna prövning i det nya systemet att bolaget genom emissionen tillförts ett belopp som uppgår till det belopp eller lägsta belopp varmed bolagets egna kapital skall ökas genom emissionen. Vid en tillskottsemission genom emission av aktier kan i emissionsbeslutet anges att viss del av betalningen för varje aktie skall tillföras aktiekapitalet. I så fall kommer PRV:s granskning att innebära en kontroll av att aktiekapitalet tillförts det belopp eller lägsta belopp som angivits i emissionsbeslutet. Jfr också kommentaren till

18 §.

I fjärde stycket regleras möjligheten att styrka att betalning erlagts för tecknade aktier respektive konvertibler. Enligt gällande rätt kan detta ske genom intyg antingen från auktoriserad eller godkänd revisor eller från den centrala värdepappersförvararen. Det senare alternativet förekommer aldrig i praktiken och inte heller synes något behov därav föreligga för framtiden. Kommittén föreslår därför att möjligheten att styrka betalning genom intyg från den centrala värdepappersförvararen utmönstras.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Rättsverkningar av registrering av tillskottsemission genom emission av aktier

24 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 27 § i 1997 års förslag.

Enligt gällande rätt innebär PRV:s registrering att aktiekapitalet är ökat med de emitterade aktierna nominella belopp. Kommittén föreslår att systemet med ett nominellt belopp på aktierna upphävs. Första stycket har anpassats därtill. Men kommitténs förslag innebär också att bolaget självt i emissionsbeslutet avgör om, och i så fall i vilken utsträckning, det belopp som betalas för aktierna skall föras till aktie-

kapitalet. Med denna ordning får registreringen den rättsverkan att aktiekapitalet anses ökat med det sammanlagda belopp som betalats för tecknade och tilldelade nya aktier efter avdrag för aktier som förklarats förverkade och inte övertagits av någon annan, till den del detta belopp enligt emissionsbeslutet skall tillföras aktiekapitalet.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Registreringsvägran m.m.

25 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 28 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande

26 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 28 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

27 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 30 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

28 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 31 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

29 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 32 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande

30 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 33 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

31 §

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 8 kap. 34 § i 1997 års förslag.

Genom den nya lydelsen av andra styckets andra mening tydliggörs att hänvisningen till 12 § endast avser den däri angivna tiden. Förslaget till bemyndigande skall alltså hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor före den stämma vid vilken frågan om bemyndigande skall prövas. Det är däremot inte nödvändigt att, för det fall bemyndigandet skall ge styrelsen rätt att besluta om apportemission, lämna någon styrelseredogörelse enligt 10 § eller revisorsyttrande enligt 11 §, inför denna stämma. Av 32 § följer att dessa handlingar skall upprättas när styrelsen utnyttjar bemyndigandet. Ett krav på att upprätta dem redan inför beslut om bemyndigande skulle kraftigt minska bemyndigandeinstitutets användbarhet för apportemissioner t.ex. vid offentliga uppköpserbjudanden där betalning erbjuds i form av aktier i köparbolaget. Samma sak skulle gälla apportemissionsliknande överlåtelser av egna aktier, eftersom bestämmelserna om sådana överlåtelser hänvisar till de nu aktuella emissionsreglerna.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

32 §

Paragrafen motsvarar med smärre ändringar 8 kap. 35 § i 1997 års förslag.

I linje med vad PRV anfört i sitt remissvar på 1997 års betänkande anser kommittén att ett av styrelsen med stöd av bemyndigande fattat beslut om tillskottsemission skall kungöras även om samtliga aktieägare varit företrädda vid den stämma som beslutat om bemyndigandet. Hänvisningen till den föreslagna 14 § har därför begränsats till att avse endast de tre första styckena i paragrafen.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Aktieteckning med utnyttjande av optionsrätt m.m.

Teckning

33 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 39 § första meningen i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Upptagande av aktierna i aktieboken m.m.

34 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 39 § andra meningen i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Anmälan för registrering

35 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 40 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

36 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 41 § i 1997 års förslag.

I andra meningen har alternativet att styrka betalning genom intyg från den centrala värdepappersförvararen utmönstrats, se kommentaren till 23 §.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Rättsverkningar av registrering

37 §

Paragrafen motsvarar, tillsammans med 40 §, 8 kap. 42 § i 1997 års förslag.

Kommittén föreslår att systemet med ett nominellt belopp på aktierna upphävs, se kommitténs allmänna överväganden kapitel 2. Bestämmelsen har anpassats därtill. Den har också anpassats till den föreslagna ordningen att bolaget självt avgör om, och i så fall i vilken utsträckning, den betalning som erläggs för nya aktier vid teckning med stöd av teckningsoption eller det vederlag som tillförs bolaget vid konvertering skall tillföras aktiekapitalet, jfr kommentaren till 24 §.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Konvertering

Upptagande av aktierna i aktieboken m.m.

38 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 36 § i 1997 års förslag.

Den i första meningen föreskrivna skyldigheten att genast ta upp nya aktier i aktieboken åvilar i kupongbolag styrelsen och i avstämningsbolag den centrala värdepappersförvararen. Lagtexten har utformats i enlighet härmed.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Anmälan för registrering

39 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 37 § i 1997 års förslag.

Vid ett avskaffande av systemet med nominellt belopp på aktierna bortfaller behovet av att Patent- och registreringsverket, vid registrering av att konvertering ägt rum, kontrollerar att bolaget på grund av de utbytta konvertiblerna tillförts vederlag till ett värde som motsvarar minst det sammanlagda nominella beloppet av de aktier som lämnats i utbyte. Någon motsvarighet till 8 kap. 38 § i 1997 års förslag finns därför inte i det nu framlagda förslaget.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Rättsverkningar av registrering

40 §

Paragrafen motsvarar, tillsammans med 37 §, 8 kap. 42 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Övriga bestämmelser

Registrering av konvertibler och teckningsoptioner

41 §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 1 § sjätte stycket ABL. Lydelsen har anpassats till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

13 kap. Särskilda bestämmelser om vissa riktade emissioner m.m.

1 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 1 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

2 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 2 § i 1997 års förslag. I första stycket 1 och 2 har den uttryckliga referensen till styrelsesuppleanter respektive vice verkställande direktör tagits bort. Att bestämmelsen omfattar även dessa personer framgår av 7 kap. 2 respektive 24 §.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

3 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 3 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

4 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 4 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

5 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 5 § i 1997 års förslag. I första stycket 1 och 2 har den uttryckliga referensen till styrelsesuppleanter respektive vice verkställande direktör tagits bort. Att bestämmelsen omfattar även dessa personer framgår av 7 kap. 2 respektive 24 §.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

6 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 6 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

7 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 7 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

14 kap. Värdeöverföringar från bolaget till aktieägare eller annan

Begreppet värdeöverföring

1 §

Paragrafen är ny. Den innehåller en definition av begreppet värdeöverföring i fem punkter.

Punkterna 1–4 torde inte kräva någon kommentar. Det är fråga om utbetalningar som regleras mer eller mindre i detalj i aktiebolagslagen och som av bolaget öppet redovisas som aktiebolagsrättsliga transaktioner. Från redovisningssynpunkt är dessa typer av utbetalningar att hänföra till affärshändelser, se 2 § första stycket 7 bokföringslagen (1999:1978)

Punkten 5 behandlar något som i doktrinen ofta betecknas som ”förtäckt vinstutdelning”. Transaktionerna beskrivs i lagtexten som affärshändelser. Begreppet anknyter till det nyssnämnda lagrummet i bokföringslagen. Där definieras en affärshändelse på följande sätt: Alla förändringar i storleken och sammansättningen av ett företags förmögenhet som beror på företagets ekonomiska relationer med omvärlden, såsom in- och utbetalningar, uppkomna fordringar och skulder

samt egna tillskott till och uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat.

Ordet värdeöverföring antyder att ett värde skall överföras från bolaget, vars förmögenhet minskas, till någon annan. Så torde det också förhålla sig i flertalet fall. Som punkten 5 är skriven täcker den emellertid också det fallet att bolaget förlorar värde utan att någon annan gör en motsvarade ekonomiska vinning.

Av termen affärshändelse framgår emellertid att det beslut eller den åtgärd varigenom bolaget tillfogas förmögenhetsförlust skall fattas eller vidtas av personer med anknytning till bolaget.

Det är inte alla affärshändelser som omfattas av punkten 5. Det är för det första bara transaktioner som leder till att bolagets förmögenhet minskar som behandlas här. Om en transaktion innebär att bolagets förmögenhet består oförändrad eller till och med ökas är punkten inte tillämplig. Huruvida en transaktion påverkar bolagets förmögenhet negativt får avgöras med tillämpning i första hand av vanliga värderingsprinciper. Om bolaget för att ta ett exempel ger ett lån till lägre ränta än marknadsräntan, är bolagets fordran på låntagaren mindre värd än om lånet lämnats på marknadsmässiga villkor och denna skillnad skall i vissa fall synliggöras i balansräkningen, jfr Redovisningsrådets rekommendation RR3 Redovisning av fordringar och skulder med hänsyn till räntevillkor och dold räntekompensation. Även om bolaget inte kan anses ha någon skyldighet att ta hänsyn till eller upplysa om en skillnad av nu angivet slag i sin redovisning, får ett lån till ränta som understiger den marknadsmässiga anses vara förlustbringande vid tillämpningen av förevarande punkt 5. Frågan om låneräntan är marknadsmässig eller ej får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet med tillämpning av vanliga regler om bevisbörda och bevisvärdering.

En ytterligare förutsättning för att punkten 5 skall vara tillämplig är att den ifrågavarande förlustbringande affärshändelsen företagits av annat än rent affärsmässiga skäl. Vilka motiv bolagets motpart därvid har haft kan lämnas därhän. Intresset skall i stället riktas mot dem som agerat för bolaget och fokuseras på vilka motiv de kan ha haft för att företa en transaktion som förorsakat bolaget en förmögenhetsförlust.

Som framgår indirekt av lagtexten kan en i grunden legitim affärsöverenskommelse förses med sidovillkor som syftar till att gynna exempelvis en aktieägare. Transaktionen företas då inte längre av rent affärsmässiga skäl och faller därmed under punkten 5.

I 1997 års betänkande lämnades följande exempel på icke affärsmässigt betingade transaktioner som medför att bolagets förmögenhet, direkt eller indirekt, minskar:

Det kan röra sig om att bolaget avhänder sig egendom till underpris, förvärvar egendom till överpris, utbetalar lön eller arvode för tjänster eller arbeten som inte alls eller endast delvis motsvaras av utbetalningen, lånar ut medel till en i förhållande till marknadsräntan låg ränta eller upptar lån till en högre ränta än marknadsräntan, avskriver fordringar, etc. Hur transaktionen rubriceras har inte någon betydelse i sammanhanget.

Huruvida transaktionen kan anses affärsmässigt betingad får i det enskilda fallet avgöras med hänsyn till värdediskrepansens storlek, transaktionens karaktär (köp, byte, pant, borgen, löneutbetalning etc.), mottagarens relation till bolaget (aktieägare med mer eller mindre stort inflytande i bolaget, styrelseledamot eller ledande befattningshavare i bolaget, utomstående etc.) och övriga omständigheter. Det kan givetvis inte komma i fråga att betrakta varje transaktion som är oförmånlig för bolaget och förmånlig för motparten som en värdeöverföring (jfr Rodhe s. 131).

Det bör understrykas att även en transaktion som kortsiktigt kan förutses bli förlustbringande mycket väl kan vara affärsmässigt motiverad i ett längre perspektiv.

Tillåtna former för värdeöverföring

2 §

Paragrafen reglerar de tillåtna formerna för värdeöverföringar.

Första stycket motsvarar med smärre ändringar 16 kap. 1 § i det författningsförslag som kommittén lade fram i delbetänkandet Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168). Bestämmelsen anger på vilka sätt värdeöverföringar får ske från bolaget. Bestämmelsen tar sikte på värdeöverföringar beslutade av bolaget genom därtill behörigt bolagsorgan, vanligtvis bolagsstämman.

I punkterna 1–4 anges samma fyra former av öppen värdeöverföring som upptagits i 1 § 1–4. Bestämmelser om hur sådana värdeöverföringar skall göras finns i 15–17 och 22 kap. Punkten 5 erinrar om att det i 5 § finns en specialregel för ett särskilt slag av värdeöverföring, nämligen gåva till allmännyttigt ändamål.

Andra stycket är nytt. Det ger uttryck för den grundläggande principen att regler uppställda uteslutande till aktieägarnas skydd kan åsidosättas om samtliga aktieägare samtycker därtill. Det innebär i förevarande sammanhang att värdeöverföring också kan ske i annan form om alla aktieägare är överens därom. Av bestämmelsen följer bl.a. att beslut om värdeöverföringar i strid med bolagets syfte får fattas endast av aktieägarna samfällt. Att en värdeöverföring beslutad av aktieägarna samfällt inte får inkräkta på borgenärsskyddet framgår av 3 §.

Skyddet för bolagets bundna egna kapital och försiktighetsregeln

3 §

Paragrafen motsvarar närmast 16 kap. 11 § i SOU 1997:168.

I ett aktiebolag svarar aktieägarna inte personligen för bolagets förpliktelser utan bolagets borgenärer hänvisas till bolagets tillgångar för betalning. Om bolagets tillgångar fritt kunde avhändas bolaget och skulderna ökas utan begränsning, skulle borgenärernas rätt till betalning ur bolagets tillgångar vara illusorisk. I aktiebolagslagen finns därför bestämmelser som skall garantera att det alltid finns en behållen förmögenhet i bolaget, bolagets bundna egna kapital. Den grundläggande bestämmelsen härom har upptagits i förevarande paragraf.

I första stycket första meningen föreskrivs att bolaget inte får företa en värdeöverföring till aktieägare eller annan, om det inte finns full täckning för det bundna egna kapitalet efter överföringen. Värdeöverföring definieras i 1 §.

Med full täckning förstås att det sammanlagda bokförda värdet av bolagets tillgångar överstiger summan av skulderna och avsättningarna enligt samma balansräkning med belopp som minst motsvarar summan av aktiekapitalet, reservfonden, uppskrivningsfonden och fond som enligt bestämmelse i bolagsordningen skall vara bunden.

Beräkningen av om det finns full täckning för det bundna egna kapitalet sker med ledning av den balansräkning som skall ligga till grund för stämmans eller styrelsens beslut om värdeöverföring. Skall beslutet fattas på ordinarie stämma på vilken balansräkningen enligt bolagsordningen skall fastställas, skall stämman först pröva frågan om fastställelse och därefter beräkna täckningsgraden med ledning av balansräkningen i fastställt skick. Det framgår av andra meningen.

Kommittén anser att det bör vara tillåtet med vinstutdelning i efterskott genom beslut på extra stämma. En sådan ordning kan emellertid innebära risker för borgenärerna. Antag att ett bolag har fastställt en balansräkning som utvisar att bolaget har fritt eget kapital av viss storlek och att ordinarie stämman beslutat om utbetalning av hälften av detta. Under det löpande räkenskapsåret går emellertid bolaget med kraftig förlust, skulderna ökar och tillgångarnas värde minskar så att det inte längre finns täckning för det bundna egna kapitalet. Under sådana omständigheter får den återstående hälften av det fria egna kapitalet inte längre tas i anspråk för efterskottsutdelning eller annan värdeöverföring. Det framgår av första meningen.

För att kravet i första meningen på att det skall finnas full täckning för det bundna egna kapitalet efter en värdeöverföring skall bli effektivt måste beräkningen av täckningsgraden ske på ett aktuellt material. I princip bör fordras upplysningar om bolagets ställning som är lika

fullständiga som på en ordinarie bolagsstämma på vilken balansräkningen fastställs. Det gäller inte bara tillgångar, skulder och avsättningar utan också det egna kapitalet. Ökning eller minskning av det registrerade aktiekapitalet bör sålunda beaktas liksom förändringar i reservfonden, uppskrivningsfonden och annan bunden fond.

I enlighet härmed föreskrivs i tredje meningen att om fråga om värdeöverföring prövas på en extra bolagsstämma eller av styrelsen – vid inlösen av aktier enligt förbehåll i bolagsordningen eller vid förvärv av egna aktier med stöd av bemyndigande – skall beräkningen göras på grundval av följande handlingar, nämligen

1. en kopia av den årsredovisning som innehåller senast fastställda balans- och resultaträkningar, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,

2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

3. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades med uppgift om förändringar i det bundna egna kapitalet som har skett under samma tid, och

4. ett yttrande av revisorerna över den redogörelse som avses i 3 med uttalande om huruvida bolagsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.

I 15 kap. 5 § ges föreskrifter om att den angivna informationen skall tillhandahållas aktieägarna vid förslag till beslut om vinstutdelning på extra stämma. Motsvarande föreskrifter har upptagits i 16 kap. 12 § andra stycket och 17 kap. 7 § beträffande förslag till beslut om förvärv av egna aktier respektive minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna.

I andra stycket behandlas den s.k. försiktighetsregeln. För en kommentar hänvisas till 1997 års betänkande.

I tredje stycket behandlas minskning av aktiekapitalet och reservfonden för avsättning till fritt eget kapital. En sådan avsättning kan ses som en förberedelse till utbetalning till aktieägarna. Beslut av angivet slag jämställs därför, i förevarande paragraf, med minskningsbeslut med direkt återbetalning till aktieägarna.

Värdeöverföringar under löpande räkenskapsår

4 §

Som anförts under 3 § föreslår kommittén att det skall vara möjligt att besluta om värdeöverföring på extra stämma. Därvid motsätter sig kommittén värdeöverföringar som tar i anspråk överskott i bolagets verksamhet som upparbetas under löpande verksamhetsår. Utbetal-

ningar i förskott skall alltså även i fortsättningen vara förbjudna medan utbetalningar i efterskott, vare sig de sker öppet eller förtäckt, godtas. Det innebär att sedan ordinarie bolagsstämma fastställt balansräkningen för ett räkenskapsår, den kan omedelbart besluta om överföring av ett sammanlagt värde som högst uppgår till det fria egna kapitalet enligt balansräkningen. Om stämman beslutar om överföring av ett lägre värde, kan en senare extra stämma besluta om överföring helt eller delvis av vad som därefter återstår av fritt eget kapital. Detta kan upprepas vid ytterligare en eller flera extra stämmor, under förutsättning att stämman hålls senast dagen före nästa ordinarie bolagsstämma.

Varje extra stämma som skall pröva fråga om utbetalning i efterskott måste veta hur mycket av det fria egna kapitalet enligt den senast fastställda balansräkningen som återstår efter de beslut om värdeöverföring som har fattats sedan balansräkningen fastställdes. Det är därvid att märka att det inte bara är vinstutdelning som räknas. Också värdeöverföringar i form av förvärv av egna aktier och minskning av aktiekapitalet för återbetalning eller avsättning till fritt eget kapital skall tas med i beräkningen.

Reglerna om värdeöverföringar i efterskott gäller inte bara extra bolagsstämmor utan också styrelsen. Styrelsen kan med stöd av bolagsordningen besluta att bolaget skall lösa in aktier och med stöd av bolagsstämmans bemyndigande besluta att bolaget skall förvärva egna aktier.

Vid beräkningen skall hänsyn tas inte bara till förändringar beträffande tillgångar, skulder och avsättningar utan också i fråga om det egna kapitalet. Ökning eller minskning av det registrerade aktiekapitalet bör sålunda beaktas liksom förändringar i reservfonden, uppskrivningsfonden och annan bunden fond, se 3 § tredje meningen punkten 3 in fine.

I förevarande paragraf har i enlighet med det anförda upptagits en begränsningsregel som innebär att under tiden från och med den ordinarie bolagsstämma på vilken resultaträkningen och balansräkningen för räkenskapsår 1 har fastställts till den ordinarie bolagsstämma på vilken årsredovisningen för räkenskapsår 2 skall behandlas, värdeöverföringar får ske med ett sammanlagt belopp som uppgår till högst det fria egna kapitalet enligt den fastställda balansräkningen.

Gåva till allmännyttigt ändamål

5 §

Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 6 § ABL En gåva från bolaget innebär en värdeöverföring. Den strider mot vinstsyftet och kan lämnas endast om aktieägarna samfällt beslutar därom. I förevarande paragraf behandlas ett undantag från denna huvudregel, nämligen gåva till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål. Sådan gåva får, om den är skälig med hänsyn till ändamålets beskaffenhet, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt, och gåvan inte strider mot 3 §, beslutas av bolagsstämman. Är gåvan med hänsyn till bolagets ställning av ringa betydelse får den beslutas av styrelsen.

Rättsföljderna vid olaglig värdeöverföring

6 §

Paragrafen motsvarar 16 kap. 12 § i SOU 1997:168. För en kommentar hänvisas till det betänkandet.

15 kap. Vinstutdelning

Bolagsverksamhetens syfte

1 §

Paragrafen är ny. Den slår fast att bolagsverksamhetens syfte är att bereda vinst och att denna skall fördelas bland aktieägarna om inte annat föreskrivs i bolagsordningen. Finns det i bolaget endast ett aktieslag skall vinsten fördelas bland aktieägarna i förhållande till deras aktieinnehav. Detsamma gäller om det finns flera aktieslag, men dessa inte skiljer sig åt i fråga om de ekonomiska rättigheterna i bolaget.

Av 2 kap. 7 § framgår att i bolagsordningen kan föreskrivas att bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha ett annat syfte än att ge vinst till fördelning bland aktieägarna.

Beslutsordning vid vinstutdelning

2 §

Paragrafen motsvarar 16 kap. 2 § i SOU 1997:168. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Förslag till beslut om vinstutdelning

3 §

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 16 kap. 3 § andra meningen i SOU 1997:168. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Kompletterande information

4 §

Paragrafen motsvarar närmast 16 kap. 5 § i SOU 1997:168.

Bestämmelserna knyter an till 14 kap. 4 §. Som utvecklats i anslutning till den paragrafen finns det en beloppsgräns som gäller för alla värdeöverföringar som företas från och med en ordinarie bolagsstämma till den nästa. Under denna tid får de sammanlagda värdeöverföringarna inte överstiga det fria egna kapitalet enligt den fastställda balansräkningen. Hur mycket som vid varje tillfälle står till stämmans eller styrelsens förfogande för värdeöverföring skall beräknas enligt 14 kap. 4 §. Enligt förevarande paragraf skall resultatet av denna beräkning framgå av förslaget till beslut, jfr 16 kap. 14 § och 17 kap. 7 §. Dessutom skall beräkningsunderlaget, dvs. handlingar som anges i 14 kap. 3 § första stycket tredje meningen tillhandahållas aktieägarna.

Avstämningsdag

5 §

Paragrafen motsvarar närmast 16 kap. 3 § första stycket tredje meningen i SOU 1997:168.

I syfte att öka bolagens flexibilitet i fråga om utdelningstidpunkten har i bestämmelsen gjorts ett tillägg av innebörd att stämman kan bemyndiga styrelsen att besluta om avstämningsdag för utdelningen i avstämningsbolag. På motsvarande skäl förslås i 7 § att stämman i kupongbolag kan bemyndiga styrelsen att besluta när utdelningen förfaller till betalning. Med dessa ändringar förbättras bolagens förutsättningar att tidsmässigt anpassa en utdelning i form av exempelvis aktier eller andra finansiella instrument till marknadsläget.

I ljuset av framförda synpunkter från vissa remissinstanser har kommittén också övervägt om den föreslagna regeln att avstämningsdagen inte får infalla senare än dagen före nästkommande ordinarie stämma är alltför restriktiv. Kommittén utesluter inte att det undantagsvis kan finnas skäl att förlägga avstämningsdag och därmed utdelningsdagen (7 §) längre in i framtiden, men finner också starka

ordningsskäl tala för att avstämningsdagar för utdelning inte går omlott, något som säkert skulle uppfattas som svårförståeligt bl.a. i bolag med bland allmänheten spridda aktier. Kommittén vill också erinra om att bestämmelsen ifråga är uppställd uteslutande till aktieägarnas skydd. Den kan därför alltid åsidosättas om samtliga aktieägare är överens därom.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

6 §

Paragrafen motsvarar närmast 16 kap. 3 § andra stycket i SOU 1997:168. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Förfallodag för beslutad utdelning

7 §

Paragrafen motsvarar 16 kap. 8 § i SOU 1997:168. På skäl som anförts i kommentaren till 5 § föreslår kommittén, beträffande kupongbolag, att stämman skall kunna bemyndiga styrelsen att besluta om när utdelningen förfaller till betalning.

I andra stycket har endast första meningen i det tidigare förslaget en motsvarighet i kommitténs slutförslag. Resterande del av stycket ersätts av 4 kap. 18 §.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Vinstutdelning på yrkande av aktieägarminoritet

8 §

Paragrafen motsvarar 16 kap. 9 § i SOU 1997:168. I första stycket första meningen har hänvisningen till överkursfond tagits bort eftersom kommittén föreslår att denna fond avskaffas.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

16 kap. Förvärv och överlåtelse av egna aktier m.m.

Teckning av egna aktier

1 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 1 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

Egna aktier som pant

2 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 2 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

Förvärv av egna aktier

3 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 3 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

4 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 4 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

5 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 5 § ABL. Tredje meningen har anpassats till kommitténs förslag att upphäva systemet med ett nominellt belopp på aktierna.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1999/2000:34.

6 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 6 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

Förvärv enligt 3 § första stycket

Tillåtna förvärvsmetoder

7 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 7 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

Hur stor andel egna aktier som får förvärvas

8 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 9 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

Otillåtna förvärv av egna aktier

9 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 10 § ABL. Hänvisningen till 14 kap. 3 § föranleds av kommitténs förslag att flytta borgenärsskyddsreglerna till den paragrafen. Tredje meningen har anpassats till kommitténs förslag att upphäva systemet med ett nominellt belopp på aktierna.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1999/2000:34.

Beslutsordning vid förvärv av egna aktier

10 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 11 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

Majoritetskrav

11 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 16 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

Förslag till beslut om förvärv av egna aktier

12 §

Paragrafen motsvarar med smärre redaktionella ändringar 7 kap. 14 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

Förslag till bemyndigande för styrelsen att besluta om förvärv av egna aktier

13 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 15 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

Kompletterande information

14 §

Paragrafen knyter an till 14 kap. 4 §. Som utvecklats i anslutning till den paragrafen finns det en beloppsgräns som gäller för alla värdeöverföringar som företas från och med en ordinarie bolagsstämma till den nästa. Under denna tid får det sammanlagda beloppet av öppna

och förtäckta värdeöverföringar inte överstiga det fria egna kapitalet enligt den fastställda balansräkningen. Hur mycket som vid varje tillfälle står till stämmans eller styrelsens förfogande för värdeöverföring skall beräknas enligt 14 kap. 4 §. Enligt förevarande paragraf skall resultatet av denna beräkning framgå av förslaget till beslut, jfr 15 kap. 5 § och 17 kap. 7 §. Dessutom skall beräkningsunderlaget, dvs. handlingar som anges i 14 kap. 3 § första stycket tredje meningen tillhandahållas aktieägarna.

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

15 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 13 § första, tredje och fjärde styckena ABL. Andra stycket i den paragrafen motsvaras i kommitténs förslag av 14 kap. 3 § första stycket tredje meningen.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1999/200:34.

Kallelsens innehåll

16 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 12 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

Publika aktiebolags överlåtelse av egna aktier

17 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 17 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

Överlåtelse av egna aktier på börs, auktoriserad marknadsplats eller annan reglerad marknad

18 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 18 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

19 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 19 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

20 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 20 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

Överlåtelse av egna aktier som inte sker på börs, auktoriserad marknadsplats eller annan reglerad marknad

21 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 21 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

22 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 22 § ABL. Lydelsen har anpassats till 12 kap. 4 §.

För en kommentar i övrigt hänvisas till prop. 1999/2000:34.

Dotterföretags förvärv och innehav av aktier i moderbolag

23 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 23 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

24 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 24 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

25 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 25 § ABL. För en kommentar hänvisas till prop. 1999/2000:34.

Förvärv och överlåtelse av egna teckningsoptioner och konvertibler

26 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 27 § i 1997 års förslag. Borgenärsskyddet har i det framlagda förslaget utformats som en hänvisning till de för värdeöverföringar gemensamma borgenärsskyddsreglerna i 14 kap. 3 och 4 §§.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

27 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 28 § i 1997 års förslag. Kommittén föreslog i 1997 års betänkande att varken konvertibler eller teckningsoptioner, som återköpts av bolaget, ånyo skulle få överlåtas. I ljuset av framförda synpunkter från remissinstanserna har kommittén vid en förnyad prövning kommit fram till att en sådan begränsning i överlåtbarheten är motiverad endast för konvertibler. Bestämmelsen har anpassats därtill. För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

28 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 29 § första stycket i 1997 års förslag. Bestämmelsen har anpassats till den nya lydelsen av 33 § i förslaget.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

17 kap. Minskning av aktiekapitalet och reservfonden

Minskning av aktiekapitalet genom beslut av bolagsstämma

Minskningsändamål

1 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 1 § i 1997 års betänkande. Punkten 4 i det förslaget har inte tagits upp i det nya förslaget.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Minskningsmetoder

2 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 2 § i 1997 års betänkande. Kommittén föreslår att systemet med ett nominellt belopp på aktierna upphävs, se kommitténs allmänna överväganden i kapitel 2. Bestämmelsen har utformats i enlighet därmed. Lydelsen har också anpassats till 10 kap. 1 § andra stycket sista meningen.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Beslutsordning vid minskning av aktiekapitalet

3 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 3 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Majoritetskrav

4 §

Paragrafen motsvarar med redaktionella ändringar 10 kap. 4 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Förslag till beslut om minskning av aktiekapitalet

5 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 6 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

6 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 7 § i 1997 års betänkande. I punkten 3 har lagts till ett krav på att aktieägarna upplyses om hur stor del av det föreslagna inlösenbeloppet som motsvarar aktiens andel av aktiekapitalet och hur stor del som härrör från fritt eget kapital.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Kompletterande information

7 §

Paragrafen knyter an till 14 kap. 4 §. Som utvecklats i anslutning till den paragrafen finns det en beloppsgräns som gäller för alla värdeöverföringar som företas från och med en ordinarie bolagsstämma till den nästa. Under denna tid får det sammanlagda beloppet av öppna och förtäckta värdeöverföringar inte överstiga det fria egna kapitalet enligt den fastställda balansräkningen. Hur mycket som vid varje tillfälle står till stämmans eller styrelsens förfogande för värdeöverföring skall beräknas enligt 14 kap. 4 §. Enligt förevarande paragraf skall resultatet av denna beräkning framgå av förslaget till beslut, jfr 15 kap. 5 § och 16 kap. 14 §. Dessutom skall beräkningsunderlaget, dvs. handlingar som anges i 14 kap. 3 § första stycket tredje meningen tillhandahållas aktieägarna.

Särskild redogörelse

8 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 9 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Revisorsgranskning av redogörelse enligt 8 §

9 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 10 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Avstämningsdag

10 §

Paragrafen motsvarar i sak närmast 10 kap. 6 § 5 i 1997 års förslag. Kommittén har i tydlighetens intresse brutit ut den till en egen paragraf och utformat den på samma sätt som motsvarande bestämmelse för vinstutdelning (15 kap. 5 §).

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

11 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 11 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Kallelsens innehåll

12 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 12 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Kungörande av beslutet och underrättelse

13 §

Paragrafen motsvarar med redaktionella ändringar 10 kap. 13 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Registrering

14 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 14 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Förlusttäckning

15 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 15 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Återbetalning till aktieägarna m.m.

16 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 16 § i 1997 års betänkande. Den behandlar tillsammans med 17–20 §§ borgenärsskyddet vid minskning av aktiekapitalet för avsättning till fritt eget kapital eller återbetalning till aktieägarna.

Beslut om sådan minskning får enligt förslaget som huvudregel, inte verkställas utan Patent- och registreringsverkets eller, i tvistiga fall, rättens tillstånd. I fall då tillstånd krävs skall bolaget skriftligen underrätta sina kända borgenärer om minskningsbeslutet och därvid upplysa om att bolaget avser att ansöka om tillstånd till minskning samt att borgenärerna enligt 19 § har rätt att motsätta sig detsamma.

I bolag med ett stort antal borgenärer kan denna underrättelseskyldighet bli mycket betungande och kostnadskrävande. Kommittén har uppmärksammats på fall där uppemot 50 000 borgenärer underrättats. Det väcker frågan om det skulle vara möjligt begränsa underrättelseskyldigheten till fall där borgenärernas ställning inte kan anses komma att vara betryggande efter minskningen.

En likartad situation föreligger vid fusion och har där efter ingående övervägande av lagstiftaren (prop. 1993/94:196 s. 97 ff.) hanterats så att borgenärerna i det övertagande bolaget inte behöver underrättas om revisorerna i yttrande över fusionsplanen har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dem (14 kap. 13 § ABL). Kommittén föreslår att motsvarande ordning införs vid minskning av aktiekapitalet. Tredje stycket har utformats i enlighet därmed.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Ansökan om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet

17 §

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 10 kap. 17 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Kallelse på bolagets borgenärer

18 §

Paragrafen motsvarar 10 kap.18 § i 1997 års betänkande. Den har anpassats till 16 § i förevarande kapitel.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Patent- och registreringsverkets tillstånd till minskning av aktiekapitalet

19 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 19 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Rättens tillstånd till minskning av aktiekapitalet

20 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 20 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Registrering

21 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 21 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Minskningsbeslutet förfaller

22 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 22 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Minskning av aktiekapitalet enligt förbehåll i bolagsordningen

Inlösenförbehåll

23 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 23 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Majoritetskrav

24 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 24 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Tillstånd till minskning av aktiekapitalet

25 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 26 § i 1997 års betänkande. I punkten 1 har den tidigare hänvisningen till fritt eget kapital utformats som en hänvisning till vad som är disponibelt enligt den för värdeöverföringar gemensamma borgenärsskyddsregeln i 14 kap. 3 § första stycket.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Registrering

26 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 27 § i 1997 års betänkande. Andra stycket har anpassats till förslaget att avskaffa systemet med ett nominellt belopp på aktierna.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Minskning av reservfond

Minskningsändamål

27 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 28 § i 1997 års betänkande. Paragrafen har anpassats till förslaget att avskaffa överkursfonden.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Beslutsordning

28 §

Paragrafen motsvarar 10 kap. 28 § i 1997 års betänkande. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

18 kap. Lån från bolaget till aktieägare m.fl.

Lån till aktieägare, styrelseledamot, verkställande direktör m.fl.

1 §

Paragrafen motsvarar 16 kap. 13 § i SOU 1997:168. Kommittén föreslog i det betänkandet att lån av det i bestämmelsen behandlade slaget skulle få lämnas endast under förutsättning att det dels fanns täckning för det bundna egna kapitalet efter lånets lämnande, dels ställdes betryggande säkerhet för lånet.

I ljuset av flera remissinstansers synpunkter har kommittén i det nu framlagda förslaget omprövat sitt tidigare ställningstagande. Det är, som remissinstanserna påpekat, motsägelsefullt att tillåta utdelning av ett visst belopp till aktieägarna, men inte tillåta att samma belopp lånas ut till ägarna, om de inte ställer säkerhet för detsamma. Kommittén har därför inte tagit upp kravet på säkerhet i det slutliga förslaget. I paragrafen har också införts ett nytt tredje stycke innehållande den allmänna försiktighetsregel som kommittén föreslår skall gälla vid värdeöverföringar från bolaget.

Den s.k. släktkatalogen i p. 1–3 har utformats till överensstämmelse med släktkatalogen i 8 kap. 16 § och 13 kap. 2 §. Se också kommentaren till 8 kap. 16 §.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

2 §

Paragrafen motsvarar 16 kap. 14 § i SOU 1997:168. Andra stycket, som fått en ny lydelse innebär att koncernundantaget i första stycket 2 är tillämpligt även i koncern där moderföretaget är en annan svensk juridisk person än ett aktiebolag. En ytterligare förutsättning för att undantaget skall kunna tillämpas är att den juridiska personen är bokföringsskyldig. Undantaget omfattar också motsvarande utländska juridiska personer. Det innebär att ett aktiebolag med stöd av koncernundantaget kan lämna lån till bl.a. ett utländskt aktiebolag eller en utländsk ekonomisk förening. Undantaget för utländska företag är begränsat till sådan juridiska personer som är hemmahörande i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

3 §

Paragrafen motsvarar 16 kap. 15 § andra stycket i SOU 1997:168. Det i det betänkandet föreslagna första stycket bortfaller till följd av den föreslagna nya utformningen av släktkatalogen i 1 §.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Lån till förvärv av aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern

4 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 21 § i SOU 1997:22. Den s.k. släktkatalogen i p. 1–3 har utformats på samma sätt som i 1 §. Därmed bortfaller behovet av det i 1997 års betänkande föreslagna andra stycket.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandena.

5 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 22 § i 1997 års förslag i SOU 1997:22. I enlighet med den nya terminologin i lagen om allmän försäkring har i första stycket 1 ordet basbelopp ersatts av prisbasbelopp. Andra stycket har anpassats till kommitténs förslag i SOU 1997:168.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandena.

6 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 23 § i SOU 1997:22. Termen aktiefond har ersatts av värdepappersfond (jfr SOU 1997:168).

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandena.

7 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 24 § i 1997 års förslag i SOU 1997:22. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

8 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 25 § i 1997 års förslag i SOU 1997:22. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

9 §

Paragrafen motsvarar 11 kap. 26 § i 1997 års förslag i SOU 1997:22. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Rättsföljderna vid olagligt lämnande av lån eller ställande av säkerhet

10 §

Paragrafen motsvarar närmast 16 kap. 16 § i SOU 1997:168. Kommittén föreslår att motsvarande rättsföljd skall gälla vid överträdelse av förvärvslåneförbudet.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

19 Kap. Inlösen av minoritetsaktier

Förutsättningar för inlösen

1 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 1 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

2 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 2 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Lösenbeloppet

3 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 3 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

4 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 4 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

5 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 5 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Prövning av inlösentvist

6 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 6 § i 1997 års förslag. Den har anpassats till lagen (1999:116) om skiljeförfaranden.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Särskilda bestämmelser om förfarandet när majoritetsaktieägare hänskjutit tvisten till prövning av skiljemän

7 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 7 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

8 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 8 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

9 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 9 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

10 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 10 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

11 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 11 § i 1997 års förslag.

Tredje stycket är nytt. Det har tillkommit mot bakgrund av den debatt som förs om hur den nya skiljemannalagen skall tillämpas i skiljeförfarande om inlösen av minoritetsaktier. Enligt en uppfattning innebär den nya lagen att fråga om godkännande av säkerhet enligt andra stycket av förevarande paragraf alltid skall avgöras genom skiljedom som kan klandras hos allmän domstol (Nord i Juridisk

Tidskrift 2000 s. 189). Enligt en annan uppfattning är ett beslut om godkännande av säkerhet en sådan preliminärfråga som enligt den nya lagen om skiljeförfarande inte får bli föremål för skiljedom utan skall avgöras genom beslut som inte får överklagas (Munck i Juridisk Tidskrift 2000 s. 185). Företrädarna för de olika uppfattningarna är ense om att det är önskvärt att rättsläget klarläggs av lagstiftaren.

Aktiebolagskommittén anser att det är olyckligt att det råder oklarhet om vad lagen innebär i detta för det praktiska rättslivet mycket viktiga spörsmål. Kommittén föreslår därför att saken klargörs genom en uttrycklig bestämmelse. Vid det val som sålunda skall träffas mellan de två alternativen konstaterar kommittén inledningsvis att rätten till inlösen ofta är ostridig eftersom det är så enkelt att med ledning av aktieboken konstatera om majoritetsaktieägaren har de för inlösen erforderliga aktierna. Om emellertid rätten till inlösen bestrids så måste denna fråga avgöras genom skiljedom som kan överklagas till allmän domstol. Förhandstillträde kommer alltså inte i fråga annat än om rätten till inlösen är ostridig eller fastställd genom lagakraftvunnen dom.

I detta läge har skiljenämnden endast att pröva om den erbjudna säkerheten kan godkännas. Som regel är säkerhetens belopp och utformning ostridiga och nämnden behöver då inte företa någon egentlig prövning.

Det är alltså en skäligen enkel prövning som normalt föregår nämndens beslut om godkännande. Ett godkännandebeslut innebär visserligen att minoriteten frånhänds äganderätten till sina aktier, men att så skulle komma att ske har ju stått klart sedan tidigare genom att minoriteten vitsordat att inlösenrätt föreligger eller fått en lagakraftvunnen

dom emot sig med denna innebörd. Betydelsen av godkännandebeslutet skall alltså enligt kommitténs mening inte överdrivas. Det framstår med hänsyn till det sagda inte som sannolikt att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna skulle ställa krav på en domstolsprövning som bara gäller frågan om säkerhetens belopp och utformning, när huvudfrågan dvs. inlösenbeloppet, kan föras till domstol genom klander av skiljedomen (jfr Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, s. 134).

Det är tydligt att en rätt att överklaga skiljenämndens beslut om säkerhetens belopp och utformning till allmän domstol innebär att tidpunkten för förhandstillträde kan bli kraftigt fördröjd även med den ordning som kommittén föreslår, nämligen att överklagande från skiljenämnd skall ske direkt till Svea hovrätt med krav på prövningstillstånd om hovrättens avgörande överklagas till Högsta domstolen, se 20 §. Därmed skulle institutet förhandstillträde förlora mycket av sitt värde för strukturrationaliseringar i svenskt näringsliv. Kommittén föreslår därför ett uttryckligt förbud mot överklagande av sådana beslut. Av lagtexten framgår att avgörandet inte skall ske genom skiljedom.

12 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 12 § i 1997 års förslag. I andra stycket har hänvisningen till aktiekontolagen, som numera är upphävd, ersatts av en hänvisning till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

13 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 13 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

14 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 14 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

15 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 15 § i 1997 års förslag. I andra stycket har hänvisningen till aktiekontolagen, som numera är upphävd, ersatts av en hänvisning till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Dom i inlösentvist

16 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 16 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

17 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 17 § i 1997 års förslag. I andra stycket har hänvisningen till aktiekontolagen, som numera är upphävd, ersatts av en hänvisning till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Återkallelse av talan

18 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 18 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Kostnaderna för skiljeförfarandet

19 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 19 § i 1997 års förslag. I fjärde meningen har begreppet aktiemarknadsbolag ersatts av ”bolag vars aktier är noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad”. Skälen därtill har redovisats i kommentaren till 1 kap. 4 §.

För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Klander av skiljedom

20 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 20 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Rättegångskostnader i Svea hovrätt och Högsta domstolen

21 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 21 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Särskilda bestämmelser om inlösen av teckningsoptioner och konvertibler

22 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 22 § i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

20 kap. Fusion

Absorption och kombination

Vad en fusion innebär m.m.

1 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 1 § ABL.

Fusion när det överlåtande bolaget gått i likvidation

2 §

Paragrafen motsvarar med smärre redaktionella ändringar 14 kap. 2 § ABL.

3 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 3 § ABL. Den har anpassats till de föreslagna bestämmelserna om kapitalandelslån i 10 kap. och fristående teckningsoptioner i 12 kap.

Fusionsplan

4 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 4 § ABL.

5 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 5 § ABL. Den har anpassats till de föreslagna reglerna om bolagsbildning i 2 kap. På samma grund har 12 § i gällande rätt inte upptagits i förslaget.

6 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 6 § ABL.

Revisors granskning av fusionsplanen

7 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 7 § ABL. Kommittén föreslår att det nu gällande kravet på att fusionsplanen skall granskas av respektive bolags egen revisor ändras. Det bör enligt kommitténs mening även anses vara tillfyllest att planen granskas av annan revisor, under förutsättning att denna är auktoriserad eller godkänd (jfr 2 kap. 11 § och 12 kap. 11 och 23 §§). Bestämmelsen utgår från att en och samma revisor granskar fusionsplanen för samtliga inblandade bolags räkning, men hindrar inte att bolagen anlitar var sin revisor.

8 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 8 § ABL. Den har anpassats till den föreslagna ändringen i 7 §.

Registrering av fusionsplanen

9 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 9 § ABL

Bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen

10 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 10 § ABL.

11 §

Paragrafen motsvarar, med vissa redaktionella ändringar i tredje stycket, 14 kap. 11 § ABL.

Underrättelse av bolagets kända borgenärer

12 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 13 § ABL.

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

13 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 14 § ABL.

Patent- och registreringsverkets prövning av ansökan

14 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 15 § ABL. Hänvisningen till den numera upphävda EES-lagen har tagits bort.

Kallelse på bolagens borgenärer

15 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 16 § ABL.

16 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 17 § ABL.

17 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 18 § ABL.

Registrering av fusionen

18 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 19 § ABL. Den har anpassats till de föreslagna reglerna om bolagsbildning i 2 kap.

Fusionens rättsverkningar

19 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 20 § ABL.

Frågan om fusion förfaller

20 §

Paragrafen motsvarar med smärre ändringar 14 kap. 21 § ABL. Lydelsen har anpassats till motsvarande bestämmelse i 12 kap. 25 § och 17 kap. 22 §. Jfr också 28 § förevarande kapitel och 21 kap. 20 §.

Absorption av helägt dotterbolag

Fusionsplan

21 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 22 § ABL.

Revisors granskning av fusionsplanen

22 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 23 § ABL. Bestämmelsen har ändrats på samma sätt som 7 §. För en kommentar hänvisas till den paragrafen.

Registrering av fusionsplanen

23 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 24 § ABL.

Bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen

24 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 25 § ABL.

Underrättelse av bolagets kända borgenärer

25 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 26 § ABL.

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

26 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 27§ ABL.

Fusionernas rättsverkningar

27 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 28 § ABL.

Frågan om fusion förfaller

28 §

Paragrafen motsvarar med smärre ändringar 14 kap. 29 § ABL. Lydelsen har anpassats till bestämmelserna i 12 kap. 25 § och 17 kap. 22 §. Jfr också 20 § förevarande kapitel.

Ogiltighet

29 §

Paragrafen motsvarar 14 kap. 30 § ABL.

21 kap. Fission

Vad en fission innebär m.m.

1 §

Första stycket innehåller en definition av begreppet fission. Definitionen täcker motsvarande definitioner i artiklarna 2 och 21 i fissionsdirektivet.

Med fission förstås att ett aktiebolag upplöses utan likvidation genom att dess tillgångar och skulder delas upp på två eller flera andra aktiebolag samtidigt som aktieägarna i det upplösta bolaget som ersättning får aktier i övertagande bolag och/eller kontanter. Lagtexten har utformats med 14 kap. 1 § första stycket ABL som förebild.

Det är värt att notera att det överlåtande bolaget måste upplösas. Det är med kommitténs förslag inte fråga om fission, om ett bolag t.ex. överlåter en del av sin rörelse på ett nybildat aktiebolag eller på ett för ändamålet inköpt lagerbolag, jfr andra stycket.

Några särskilda krav på de övetagande aktiebolagen ställs inte i definitionen. De kan vara gamla aktiebolag eller aktiebolag som bildas i samband med fissionen (jfr fusion genom absorption respektive kombination). Det är således möjligt att dela upp det överlåtande bolaget på två eller flera gamla bolag, på ett eller flera gamla och ett eller flera för ändamålet nybildade aktiebolag eller på två eller flera nybildade bolag. Denna valfrihet beträffande de övertagande bolagen är tillåten enligt artikel 1.3, under förutsättning att förfarandereglerna utformas i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 2–20 och 22.

På samma sätt som vid fusion skall aktieägarna i det överlåtande bolaget få vederlag i form av aktier i de övertagande bolagen eller något av dem eller pengar. Någon gräns för hur stor andel av vederlaget som skall vara kontant uppställs inte (jfr artikel 24). Liksom vid fusion är det alltså möjligt att erlägga hela vederlaget kontant. Däremot är det inte möjligt att betala aktieägarna i överlåtande bolaget med aktier i ett icke-övertagande bolag. Inte heller går det att låta en del av vederlaget bestå av exempelvis konvertibler eller andra värdepapper som emitteras av övertagande bolag.

Aktieägarna i det överlåtande bolaget skall behandlas lika. Möjligheterna att kombinera aktier och kontanter får inte utnyttjas så att

aktieägare mot sin vilja tilldelas annat vederlag för sina aktier i det överlåtande bolaget än andra aktieägare.

I andra stycket har kommittén öppnat möjlighet att tillämpa fissionsbestämmelserna också i situationer då det överlåtande bolaget består (jfr artikel 25). Kommittén har inte funnit det påkallat att föreskriva skyldighet att tillämpa bestämmelserna t.ex. när ett aktiebolag delas i två eller flera delar, varvid en del behåller det överlåtande bolagets identitet (organisationsnummer).

Det ligger i sakens natur att 19 § första stycket första meningen inte tillämpas när överlåtande bolaget består.

Fission när det överlåtande bolaget gått i likvidation

2 §

Paragrafen har utformats med 14 kap. 2 § ABL som förebild. Den går tillbaka på artikel 1.3 i fissionsdirektivet jämförd med artikel 1.3 i fusionsdirektivet.

Övertagande bolags betalningsansvar

3 §

Första stycket saknar motsvarighet i 14 kap. ABL. Det går tillbaka på artikel 12, som ålägger medlemsstaterna att skydda det överlåtande bolagets borgenärer vid fissionen. Det gäller de borgenärer vilkas fordringar på det överlåtande bolaget har uppkommit innan fissionsplanen offentliggjordes och som inte var förfallna till betalning vid offentliggörandet.

För det fall det bolag som övertagit det primära ansvaret för skulden inte förmår betala skall borgenärerna ha rätt att vända sig mot de övriga mottagande bolagen som alltså svarar subsidiärt solidariskt för skulden. Detta subsidiära betalningsansvar begränsas emellertid till ett belopp som motsvarar vad respektive övertagande bolag mottagit netto i samband med fissionen.

Skyldigheten att svara subsidiärt solidariskt för överlåtande bolagets skulder innebär en belastning för övertagande bolagen. Denna belastning skall varje bolag redovisa i sin årsredovisning som en ansvarsförbindelse avseende det nettobelopp som tillförts bolaget enligt fissionsplanen. Man måste emellertid räkna med att de övertagande bolagen amorterar på de förbindelser som de övertagit i samband med fissionen och för vilka de svarar primärt. Det innebär att det subsidiära ansvaret efter hand kan komma att minska. Det är av intresse för övertagande bolag att få upplysningar om sådana reduktioner i den

subsidiära ansvarighetens omfattning. Det kan vara lämpligt att i fissionsplanen föreskriva upplysningsskyldighet övertagande bolagen emellan om amortering av skuld för vilka bolagen svarar subsidiärt solidariskt.

Andra stycket har utformats med 14 kap. 3 § ABL som förebild. Bestämmelsen går tillbaka på artikel 13.

Fissionsplan

4 §

Paragrafen har utformats med 14 kap. 4 § ABL som förebild. Den går tillbaka på artiklarna 3.1 och 2 samt 22.1 och 2.

En fission kan innebära att överlåtande bolagets tillgångar och skulder överförs på ett eller flera nybildade bolag. Den föreslagna regleringen förutsätter – i likhet med regleringen i 14 kap. ABL av kombination – att det är det överlåtande bolaget som ”stiftar” det eller de nya bolag som skall bildas för att överta det överlåtande bolagets egendom. Man kan visserligen tänka sig att fission används för att strukturera om verksamheten i två bolag på så sätt att det nybildade bolaget tillförs egendom inte bara från det överlåtande bolaget i fissionen utan också från ett annat bolag. Det kan för att ta ett exempel röra sig om forskningsenheten i ett överlåtande bolag som skall tillföras ett forskningsbolag som skall drivas i joint venture med ett annat bolag. Kommittén har emellertid inte funnit det påkallat att tynga lagtexten med regler som tar sikte på situationer där det övertagande bolaget ”stiftas” av det överlåtande bolaget tillsammans med annan. Vill man utnyttja fissionsinstitutet på det sätt som anges i exemplet måste joint venture-bolaget först bildas varefter det deltar i fissionen genom sin styrelse på det sätt lagtexten anger.

Det ligger i sakens natur att något organisationsnummer inte kan anges i fissionsplanen beträffande bolag som ännu inte har registrerats i aktiebolagsregistret (punkten 1).

Punkten 2 är ny i förhållande till reglerna om fusion. Enligt denna punkt skall fissionsplanen innehålla en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som skall överföras till vart och ett av de mottagande bolagen. En beskrivning av hela den förmögenhetsmassa som finns till fördelning i det överlåtande bolaget skall lämnas genom de handlingar som föreskrivs i andra stycket. Punkten 2 tar sikte på fördelningen mellan de övertagande bolagen. Den går tillbaka på artikel 3.2 h). Där föreskrivs att fissionsplanen skall innehålla en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som skall överföras till vart och ett av de mottagande bolagen. När det gäller bolag som

skall bildas skall stiftarna upprätta en öppningsbalansräkning (2 kap. 1 §). Motsvarande bör gälla när ett bolag bildas genom fission (se 5 §). Denna balansräkning kan när tillgångarna enbart består av kontanter eller eljest i mycket enkla fall godtas som en sådan beskrivning som avses i punkten 2 och det kan då räcka att i fissionsplanen hänvisa till denna balansräkning. Är det fråga om överförande av annan egendom, t.ex. en rörelse, måste öppningsbalansräkningen antingen specificeras så att den kan sägas ge en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som skall tillföras det nybildade bolaget eller kompletteras med en särskild beskrivning i fissionsplanen. Om tillgångar och skulder skall överföras på ett gammalt bolag måste en särskild beskrivning lämnas i fissionsplanen.

Beskrivningen enligt första stycket 2 får betydelse för det ansvar för överlåtande bolagets skulder som föreskrivs i 3 § första stycket. Den nettobehållning varom talas i det stycket beräknas på grundval av beskrivningen enligt denna punkt.

I artikel 3.2 i) föreskrivs att fissionsplanen skall innehålla uppgift om fördelningen på det överlåtande bolagets aktieägare av aktier i de mottagande bolagen och grunderna för fördelningen. Bestämmelser härom har upptagits i första stycket 3 samt 6 § (jfr 14 kap. 4 § första stycket 2 och 6 § ABL).

I andra stycket har föreskrivits skyldighet att bilägga vissa redovisningshandlingar beträffande de gamla bolag som deltar i fissionen. Stycket överensstämmer med 14 kap. 4 § sista stycket ABL med en liten justering. I 9 kap. 2 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag föreskrivs att bestämmelserna i 9 kap.2 och 3 §§årsredovisningslagen om delårsrapportens innehåll skall tillämpas av kreditinstitut och värdepappersbolag med beaktande av vad som föreskrivs i 9 kap. 3 § förstnämnda lag. Av den sistnämnda paragrafen framgår att kreditinstitut och värdepappersbolag skall komplettera sina delårsrapporter med uppgifter om utvecklingen av inlåningen och utlåningen. I förevarande stycke föreslår kommittén därför i punkten 2 att uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§årsredovisningslagen (1995:1554)och i förekommande fall 9 kap. 3 § 3 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall lämnas.

5 §

Paragrafen har utformats med 14 kap. 5 § ABL som förebild, men har anpassats till kommitténs förslag om nya bolagsbildningsregler i 2 kap. Den går tillbaka på artikel 22.3.

Som anförts under 4 § är det det överlåtande bolaget som ”stiftar” det bolag som bildas för att överta egendom i samband med fissionen.

Bolagsbildningshandlingarna skall ha ett innehåll som motsvarar vad som gäller vid bolagsbildning i allmänhet. Stiftelseurkunden ersätts vid fission av uppgifterna i fissionsplanen. Dessutom fordras emellertid en bolagsordning för det nya bolaget, uppgifter om bolagsfunktionärer och firmateckning samt en öppningsbalansräkning (jfr 2 kap. 7 och 8 §§). Någon skyldighet för det överlåtande bolaget att välja styrelse för de nybildade bolagen behövs inte, jfr nuvarande 14 kap. 12 § som kommittén föreslår skall upphävas.

6 §

Paragrafen har utformats med 14 kap. 6 § ABL som förebild. Den går tillbaka på artikel 3.2 i) samt artikel 7.1 och 2. Som framgår av kommentaren till 4 § skall förevarande paragraf läsas tillsammans med

4 § första stycket 3.

Det har under senare år blivit vanligt bland börsnoterade bolag att dela ut aktier i dotterbolag till moderbolagets aktieägare. Ibland används i stället den tekniken att moderbolaget sätter ned sitt aktiekapital för återbetalning till sina aktieägare och använder aktier i dotterbolag för återbetalningen. Ett särskilt problem uppstår om moderbolaget har mer än ett aktieslag. Som kommittén ser det är det i så fall mest förenligt med likabehandlingsprincipen om dotterbolaget har aktieslag som överensstämmer med moderbolagets och att aktieägarna vid utdelningen eller återbetalningen erhåller aktier i dotterbolaget av samma slag som de har i moderbolaget. Detta gäller självfallet också vid fission och fusion.

Revisors granskning av fissionsplanen

7 §

Första, andra och fjärde styckena har utformats med 14 kap. 7 § ABL som förebild. Bestämmelserna går tillbaka på artikel 8.

I andra stycket punkten 1 föreskrivs att en auktoriserad eller godkänd revisor alltid skall uttala sig om huruvida fusionen medför fara för att borgenärerna i det övertagande bolaget inte skall få sina fordringar betalda. Uttalandet får betydelse för den fortsatta handläggningen. Om nämligen någon sådan fara inte anges föreligga behöver övertagande bolaget inte underrätta sina borgenärer om fissionsplanerna, se 12 § andra stycket. Borgenärerna behöver i så fall inte heller kallas av Patent- och registreringsverket, se 15 §. Det betyder att de inte har rätt till full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar, se 16 och 17 §§. Om revisors yttrande återigen anger att borgenärer löper risk att inte få betalt av det övertagande

bolaget, skall borgenärerna underrättas och kallas och kan som villkor för tillstånd till fissionen kräva säkerhet eller betalning. Av det anförda framgår motsättningsvis att borgenärerna i det överlåtande bolaget alltid skall underrättas, kallas och ges rätt till betalning eller säkerhet.

8 §

Första stycket har utformats med 14 kap. 8 § ABL som förebild. Den går tillbaka på artikel 8.2 i fissionsdirektivet och 10.3 i kapitaldirektivet.

I artikel 7.3 i fissionsdirektivet föreskrivs en skyldighet för bolagsfunktionärer i överlåtande bolaget att underrätta styrelserna i övriga bolag som deltar i fissionen om förändringar i överlåtande bolagets tillgångar och skulder som inträffar efter det att fusionsplanen upprättats. Underrättelserna skall göra det möjligt för de bolagsfunktionärer som på detta sätt underrättas att vidarebefordra informationen till bolagsstämma som skall pröva fråga om godkännande av fissionsplanen. Artikel 7.3 saknar motsvarighet i fusionsdirektivet och följaktigen också i 14 kap. ABL.

I andra stycket har upptagits bestämmelser om skyldighet att underrätta om förändringar av nu angivet slag. Att underrättelsen skall vidarebefordras till bolagsstämman föreskrivs i 10 § femte stycket.

Registrering av fissionsplanen

9 §

Paragrafen har utformats med 14 kap. 9 § ABL som förebild. Den går tillbaka på artikel 4.

Kommittén anser det vara naturligt att det överlåtande bolaget svarar för att fissionsplanen blir registrerad. Vid denna tidpunkt är bolaget ju inte upplöst.

Bolagsstämmans godkännande av fissionsplanen

10 §

Paragrafen har utformats med 14 kap. 10 § ABL som förebild.

Första stycket går tillbaka på artikel 5.1 första meningen och andra–fjärde styckena på artikel 6 c, 6 a respektive 6 b. Motsvarande bestämmelser finns i 7.1 första meningen och artikel 8 i fusionsdirektivet.

Femte stycket, som inte har någon motsvarighet i 14 kap. 10 § ABL, går tillbaka på artikel 7.3. Stycket har kommenterats under 8 §.

11 §

Bestämmelserna har utformats med 14 kap. 11 § ABL som förebild. Bestämmelserna går tillbaka på artikel 5.1 i fissionsdirektivet och artikel 7.1 i fusionsdirektivet.

Underrättelse av bolagets kända borgenärer

12 §

Paragraferna 12 och 13 har utformats med 14 kap. 13 och 14 §§ ABL som förebild. De går tillbaka på artikel 12. Bestämmelserna har berörts i kommentaren till 3 §.

Ansökan om tillstånd att verkställa fissionsplanen

13 §

Paragraferna 12 och 13 har utformats med 14 kap. 13 och 14 §§ ABL som förebild. De går tillbaka på artikel 12. Bestämmelserna har berörts i kommentaren till 3 §.

Patent- och registreringsverkets prövning av ansökan

14 §

Punkten 1 har utformats med 14 kap. 15 första stycket 1 ABL som förebild. Bestämmelsen har ingen motsvarighet i fissionsdirektivet.

Bestämmelsen tar sikte på en situation där det överlåtande bolaget har en stark marknadspositition inom ett av sina verksamhetsområden och i samband med fissionen överlåter detta verksamhetsområde till ett bolag som också har en stark position på samma marknad. Punkten förutsätter att en motsvarande bestämmelse tas upp i konkurrenslagen.

Punkten 2 har utformats med 14 kap. 15 första stycket 2 ABL som förebild. Den bestämmelsen handlar om ett enda övertagande bolag som bildas i samband med kombination och ger ett skydd mot emission av aktier till underkurs: det skall av fusionsplanen framgå att de överlåtande bolagens verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.

Vid fission tillförs nybildade bolag tillgångar och skulder från det överlåtande bolaget. Det är då viktigt att tillgångarna efter avdrag för skulderna (nettobehållningen, jfr 3 § första stycket) har ett verkligt värde som uppgår till minst aktiekapitalet. Bestämmelsen har utformats i enlighet härmed.

Kallelse på bolagens borgenärer

15–17 §§

Paragraferna 15–17 har utformats med 14 kap. 15–17 §§ ABL som förebild. De går tillbaka på artikel 12. Jfr också 12 §.

Det är naturligt att det är rätten i den ort där det överlåtande bolaget har sitt säte som har att pröva frågor om det bolagets borgenärer skall ha säkerhet eller betalning för sina fordringar.

Registrering av fissionen

18 §

Paragrafen har utformats med 14 kap. 19 § ABL som förebild. Den går tillbaka på artikel 16.

Fissionens rättsverkningar

19 §

Paragrafen har utformats med 14 kap. 20 § ABL som förebild. Den går tillbaka på artikel 17.

Frågan om fission förfaller

20 §

Paragrafen har utformats med 14 kap. 21 § ABL som förebild. Lydelsen har anpassats till den föreslagna bestämmelsen i 20 kap. 20 §.

Ogiltighet

21 §

Paragrafen har utformats med 14 kap. 30 § ABL som förebild. Den går tillbaka på artikel 19.

22 kap.

Likvidation och konkurs

Likvidationsgrunder m.m.

Frivillig likvidation

1 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 1 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

2 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 2 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

3 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 3 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Förslag till beslut om likvidation

4 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 4 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Kompletterande information vid förslag till beslut på extra bolagsstämma

5 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 5 och 6 §§ i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). Sammanslagningen är rent redaktionell (jfr 11 kap. 3 §, 12 kap. 9 § och 16 kap. 8 §). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

6 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 7 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Kallelsens innehåll

7 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 8 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Registrering

8 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 9 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Täckningskontroll

Skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning

9 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 10 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Kontrollbalansräkningens innehåll

10 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 11 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Första kontrollstämman

11 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 12 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Andra kontrollstämman

12 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 13 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Ansökan om tvångslikvidation

13 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 14 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Personligt betalningsansvar

14 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 15 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). I andra stycket har en mindre ändring gjorts rörande den tidpunkt vid vilken faktisk kapitalbrist skall ha förelegat. I det tidigare lagförslaget angavs denna felaktigt till ”tiden för förpliktelsens uppkomst”. Som påpekats av remissinstanserna är den relevanta tidpunkten i stället den tidpunkt då skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning förelåg (NJA 1988 s. 620). För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

15 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 16 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

16 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 17 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Majoritetsmissbruk

17 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 18 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

18 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 19 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

19 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 20 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Tvångslikvidation

20 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 21 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

21 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 22 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). Punkten 4 föll genom ett redaktionellt misstag bort i det betänkandet. Att den nu läggs till i förslaget innebär alltså ingen ändring i sak, jfr SOU 1999:36 s. 105 f. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

22 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 23 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). I andra stycket har orden ”i annat fall än enligt första stycket” utgått eftersom länsstyrelsen numera inte skall fatta några av de beslut som behandlas i första stycket. För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

23 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 24 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

24 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 25 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

25 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 26 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

26 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 27 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Genomförande av likvidation

Utseende av likvidator

27 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 28 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Registrering

28 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 29 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Styrelse och verkställande direktör

29 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 30 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Revisor

30 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 31 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Bolagsstämma

31 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 32 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Redovisning för tiden före likvidators förordnande

32 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 33 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

33 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 34 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Avveckling av rörelsen

34 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 35 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Årsredovisning

35 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 36 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Skifte

36 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 37 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). Andra stycket är nytt. Det ålägger likvidatorerna att i avstämningsbolag lägga fast en avstämningsdag för skiftet. För en kommentar i övrigt hänvisas till betänkandet.

Klander av skifte

37 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 38 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Slutredovisning

38 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 39 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Upplösning

39 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 40 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Preskription

40 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 41 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Skadeståndstalan

41 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 44 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Obestånd

42 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 43 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Fortsatt likvidation

43 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 44 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Upphörande av likvidation

44 §

Paragrafen motsvarar, med en mindre redaktionell korrigering, 13 kap. 45 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

45 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 46 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

46 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 47 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Konkurs

47 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 48 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

48 §

Paragrafen motsvarar 13 kap. 49 § i kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36). För en kommentar hänvisas till betänkandet.

23 kap. Byte av bolagskategori

Byte från privat till publikt aktiebolag

1 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 1 § ABL.

2 §

Paragrafen motsvarar 17 kap. 3 § ABL.

Byte från publikt till privat aktiebolag

3 §

Paragrafen motsvarar med viss redaktionell ändring 17 kap. 2 § ABL.

24 kap. Registrering, överklagande m. m.

Registreringsmyndighet

1 §

Paragrafen motsvarar 18 kap. 1 § första stycket ABL.

Aktiebolagsregister

2 §

Paragrafen motsvarar 18 kap. 1 § andra stycket ABL.

Registreringsavgifter

3 §

Paragrafen motsvarar 18 kap. 1 § tredje stycket ABL.

Kungörande i Post- och Inrikes Tidningar

4 §

Paragrafen motsvarar 18 kap. 2 § ABL.

Verkan av kungörande

5 §

Paragrafen motsvarar 18 kap. 3 § ABL.

6 §

Paragrafen motsvarar 18 kap. 3 § ABL.

Handläggning av registreringsärende

7 §

Paragrafen motsvarar med viss redaktionell ändring 18 kap. 4 § första och andra stycket ABL.

Underrättelse om beslut

8 §

Paragrafen motsvarar 18 kap. 4 § tredje stycket ABL.

Avregistrering

9 §

Paragrafen motsvarar 18 kap. 4 a § ABL.

10 §

Paragrafen motsvarar 18 kap. 5 § ABL.

Ändring av aktiekapitalet m.m.

11 §

Paragrafen motsvarar 18 kap. 6 § ABL

Överklagande

12 §

Paragrafen motsvarar 18 kap. 7 § ABL.

13 §

Paragrafen motsvarar 18 kap. 8 § ABL

25 kap. Aktiebolags firma

Firma

1 §

Paragrafen motsvarar 16 kap. 1 § ABL.

Bifirma

2 §

Paragrafen motsvarar 16 kap. 2 § ABL.

Underskrifter

3 §

Paragrafen motsvarar med viss redaktionell ändring 16 kap. 3 § ABL.

Brev, fakturor och orderblanketter

4 §

Paragrafen motsvarar 16 kap. 4 § ABL.

Förbud mot användning av firma

5 §

Paragrafen motsvarar 16 kap. 5 § ABL.

26 kap. Skadestånd m.m.

Stiftares, styrelseledamots och verkställande direktörs skadeståndsansvar

1 §

Paragrafen motsvarar 15 kap. 1 § i 1997 års förslag. Ändringen innebär att styrelseledamöter i publika aktiebolag även i utomobligatoriska förhållanden blir skyldiga att ersätta ren förmögenhetsskada som de vållar genom att överträda de för publika aktiebolag gällande prospektreglerna i LHF och LBC. På grund av hänvisningen till denna paragraf i 15 kap. 2 § kommer skadeståndsansvaret att gälla också för bolagets revisorer. Ändringen hänger samman med kommitténs förslag att upphäva aktiebolagslagens regler om emissionsprospekt, se SOU 1997:22 s. 225 f.

Revisors, allmän granskares och särskild granskares skadeståndsansvar

2 §

Paragrafen motsvarar 15 kap. 2 § ABL.

Aktieägares skadeståndsansvar

3 §

Paragrafen motsvarar 15 kap. 3 § ABL.

Aktieägares inlösenskyldighet vid missbruk m.m.

4 §

Paragrafen motsvarar 15 kap. 4 § ABL.

Jämkning

5 §

Paragrafen motsvarar 15 kap. 5 § ABL.

Gemensamt skadeståndsansvar

6 §

Paragrafen motsvarar 15 kap. 6 § ABL.

Talan om skadestånd till bolaget

7 §

Paragrafen motsvarar 15 kap. 7 § ABL.

8 §

Paragrafen motsvarar 15 kap. 8 § ABL.

9 §

Paragrafen motsvarar 15 kap. 9 § ABL.

Tiden för väckande av talan

10 §

Paragrafen motsvarar 15 kap. 10 § ABL.

11 §

Paragrafen motsvarar 15 kap. 11 § ABL.

12 §

Paragrafen motsvarar 15 kap. 12 § ABL.

13 §

Paragrafen motsvarar 15 kap. 13 § ABL. Punkten 1 har anpassats till kommitténs förslag till nya regler om bolagsbildning. Tidpunkten för bolagets bildande framgår av 2 kap. 1 § sista stycket.

Konkursbos talerätt

14 §

Paragrafen motsvarar 15 kap. 14 § ABL.

27 kap. Straff och vite

Böter, fängelse

1 §

Paragrafen motsvarar 19 kap. 1 § ABL. Punkten 1 har anpassats till förslaget att avskaffa reglerna om panthavarförteckning, se kommentaren till 1 kap. 5 §. Straffstadgandet i nuvarande punkt 4 rörande brott mot låneförbudet har utmönstras. Kommittén föreslår att rättsföljden vid olagligen lämnade lån bestäms på i huvudsak samma sätt som överträdelser av övriga kapitalskyddsregler, se 18 kap. 10 §.

Vite

2 §

Paragrafen motsvarar 19 kap. 2 § ABL.

2. Förslaget till lag om införande av aktiebolagslagen (2003:000)

Inledning

Aktiebolagskommittén föreslår en helt ny aktiebolagslag som skall ersätta 1975 års lag. Kommittén menar att den nya lagen bör tillämpas i alla aktiebolag så snart som möjligt. Det är emellertid tydligt att övergången från den gamla till den nya lagen i vissa avseenden kommer att erbjuda problem som måste regleras. Denna övergångsreglering har upptagits i två särskilda lagar, lagen om införande av aktiebolagslagen (2003:000) och lagen (2003:000) om upphävande av lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m. Den föreslagna övergångsregleringen kommenteras i författningskommentaren nedan. Kommittén finner det emellertid vara lämpligt att inledningsvis behandla några övergångsfrågor som den ansett inte kräva någon särskild reglering.

Advokataktiebolag

I 1 kap. 1 § andra stycket föreslår kommittén en begränsning i förhållande till gällande rätt av det ansvar delägare i advokataktiebolag har i förhållande till bolagets klienter på så sätt att delägare föreslås svara endast för sina egna uppdrag. Denna nya begränsning bör gälla endast förpliktelser som uppkommer efter ikraftträdandet. Klienter som förvärvat en ersättningsrätt enligt de gamla bestämmelserna skall enligt grundläggande principer för civilrättslig lagstiftning bevaras vid denna rätt. Kommittén föreslår inte någon övergångsreglering utan menar att den beskrivna ordningen följer av 1 § i den föreslagna lagen om införande av aktiebolagslagen (2003:000).

Kvotaktier

Kommittén föreslår att det nuvarande systemet med ett nominellt belopp på varje aktie avskaffas. Det bör inte utlösa åtgärder beträffande de utelöpande aktiebreven, se 9 § promulgationslagen. Aktieboken påverkas inte av att det nominella beloppet avskaffas. Som en konsekvens av övergången till kvotaktier avskaffas överkursfonden. Kommittén föreslår att vad som står inne på överkursfond vid ikraftträdandet skall överföras till reservfonden. En bestämmelse om detta upptas i förslagen till lag om ändring av årsredovisningslagen (1995:1554) lag om

ändring av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och lag om ändring av lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

Arkivering av aktiebok

Kommittén föreslår i 4 kap. 5 § vissa arkiveringstider beträffande aktieboken och uppgifter från denna. En aktiebok som är bunden eller som består av kort eller lösa blad betraktas sedan gammalt som en fortlöpande enhet som skall bevaras så länge bolaget består. Det gäller också utgallrade kort eller lösblad. Motsvarande får anses gälla när aktieboken förs med dator. Kommitténs förslag innebär att den nuvarande ordningen lagfästs varvid bevarandetiden fixeras till tio år. Kommittén menar att några särskilda övergångsbestämmelser inte behövs utan att aktieböcker och uppgifter från dessa som finns i behåll vid ikraftträdandet skall bevaras enligt 4 kap. 5 §.

Ansvaret för aktieboken

I 4 kap. 11 § andra stycket föreslår kommittén att den centrala värdepappersförvararen inte längre nödvändigtvis skall ha ansvaret för att sända ut utdelning och vidta åtgärder enligt 4 kap. 14 § och 11 kap. 7 § i fråga om aktie som inte visats upp eller tagits ut. Det får bli en fråga mellan bolaget och den centrala värdepappersförvararen att träffa avtal härom för det fall den senare skall fullgöra dessa uppgifter för bolaget även efter ikraftträdandet. Någon övergångsreglering med denna innebörd behövs inte.

Utövande av vissa ur aktien uppkomna ekonomiska rättigheter

Kommittén föreslår i 4 kap. 18 § en gemensam regel för alla former av värdeöverföringar från bolaget. Regeln innebär i korthet att bolaget skall anses ha fullgjort sin skyldighet, t.ex. att betala ut beslutad utdelning, om betalning skett till den som på avstämningsdagen var upptagen i avstämningsregistret och aktieboken. Huruvida denne också är den rättmätige ägaren (eller förvaltaren) av aktien spelar som huvudregel ingen roll. Skulle så inte vara fallet blir det den rätte mottagarens sak att vända sig till den faktiske mottagaren och begära rättelse. Om emellertid bolaget eller den centrala värdepappersförvararen inte är i god tro vid tiden för den åtgärd som vidtagits på grundval av registreringen, får bolaget inte tillgodoräkna sig åtgärden,

dvs. bolagets prestation har inte befriande verkan. Bolaget måste i sådant fall betala ett felsänt utdelningsbelopp ännu en gång, till rätt mottagare, respektive hålla den som har blivit registrerad för en rättighet skadeslös.

Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer i allt väsentligt med vad som gäller i dag vid ny- och fondemission, se 4 kap. 3 § tredje stycket ABL. Tillämpningsområdet för den föreslagna bestämmelsen är emellertid kraftigt utvidgat. Kravet på att bolaget skall vara i god tro ännu vid tiden för betalningsåtgärden skall gälla inte bara vid ny- och fondemission utan också vid utbetalning av utdelning och värdeöverföring över huvud taget. Av de principer som brukar tillämpas vid civilrättslig lagstiftning följer att dessa nya regler inte bör ges retroaktiv verkan. Kommittén föreslår därför inte någon övergångsreglering vilket innebär att värdeöverföringar som skett före utgången av år 2003 skall bedömas enligt 1975 års lag.

Rätten att deltaga på bolagsstämma

I 6 kap. 2 § första stycket andra meningen jämförd med 6 kap. 20 § och 2 kap. 5 § föreslår kommittén en ändring i fråga om rätten att deltaga i bolagsstämma i avstämningsbolag. Medan denna rätt i dag tillkommer den som upptagits i utskrift av aktieboken tio dagar före stämman föreslår kommittén att det av bolagsordningen skall framgå vid vilken tidpunkt man skall vara upptagen i sådan utskrift för att få deltaga i stämman. Vid den stämma som efter lagens ikraftträdande skall besluta om ändring av bolagsordningen i detta hänseende tillämpas alltjämt tiodagarsregeln. Någon bestämmelse därom behövs inte.

Elektronisk fullmakt

I 6 kap. 3 § öppnar kommittén möjlighet att lämna fullmakt med hjälp av kvalificerad elektronisk signatur. En sådan fullmakt kan enligt kommittén godkännas endast om den lämnats efter ikraftträdandet. Någon särskild bestämmelse om detta behövs inte.

Tillhandahållande av aktiebok vid bolagsstämma

I 6 kap. 20 § 1 öppnar kommittén möjlighet att på bolagsstämma hålla aktieboken tillgänglig inte bara i form av en utskrift på papper utan också på exempelvis en bildskärm. Det är tydligt att denna ordning inte

kan tillämpas annat än på bolagsstämma som hålls efter ikraftträdandet. Någon bestämmelse om detta behövs inte.

Allmän granskare

Kommittén har vid utformningen av 9 kap. använt beteckningen ”Allmän granskare” i stället för den term som används i dag, nämligen ”Lekmannarevisor”. Den nya beteckningen skall användas först sedan lagen trätt i kraft. Någon bestämmelse om detta behövs inte.

Vinstutdelning

Beslut om vinstutdelning, annan värdeöverföring eller lån till aktieägare m.fl. som fattas efter ikraftträdandetidpunkten skall ske med iakttagande av de nya reglerna. Det bör gälla även i bolag som har brutet räkenskapsår. Det finns inte skäl att vänta med tillämpningen av de nya bestämmelserna till det första räkenskapsår som inleds efter ikraftträdandet.

Det är naturligt att beslut som före ikraftträdandet har fattats i enlighet med äldre rätt får verkställas utan hinder av att bestämmelserna har ändrats. Utdelning som beslutats före ikraftträdandet får alltså utbetalas efter denna tidpunkt. Detsamma gäller lån som avses i 12 kap. 7–9 §§ ABL. Det skall i sammanhanget påpekas att varken beslut om vinstutdelning eller beslut om att lämna sådana lån skall registreras i aktiebolagsregistret. Några särskilda bestämmelser om registrering efter ikraftträdandet av äldre beslut behövs alltså inte.

En särskild fråga är hur man skall se på verkställighet av beslut som fattats före ikraftträdandet i strid med de bestämmelser som då gällde. Om beslutet strider också mot de nya bestämmelserna är det klart att beslutet är ogiltigt och inte får verkställas. Men hur skall man se på ett beslut som är lagstridigt när det fattas före ikraftträdandet men överensstämmer med de nya bestämmelserna? Kommittén menar att äldre beslut som strider mot lagen vid tiden för beslutet inte utan vidare får verkställas. I en sådan situation måste först ett nytt beslut fattas efter ikraftträdandet, som ratihaberar det gamla olagliga beslutet.

Det finns beslut som fattats före ikraftträdandet i strid med då gällande bestämmelser och som också har verkställts före detta.

En grupp av sådana rättsstridiga beslut utgörs av olagliga värdeöverföringar till aktieägare och andra. För dem gäller i dag en återbäringsskyldighet. Den bör enligt kommitténs mening bestå även efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

En annan grupp av äldre rättsstridiga beslut avser lån som utbetalats i strid med låneförbudet i 12 kap. 7–9 §§ ABL. Kommittén förslår en helt ny reglering av lån till aktieägare och andra närstående som innebär bl.a. att den nuvarande straffsanktionen ersätts med bestämmelser i 18 kap. 10 § om återbetalning av olagliga lån. De nya reglerna om återbetalning bör enligt kommitténs mening tillämpas på gamla olagliga lån i den mån de strider också mot de nya lånebestämmelserna. Skulle ett gammalt olagligt lån vara förenlig med de nya bestämmelserna, så bör någon återbetalningsskyldighet inte komma i fråga. Det innebär att vissa gamla olagliga penninglån läks av den nya lagstiftningen.

Här tillstöter den särskilda komplikationen att låneförbudet är straffsanktionerat, se 19 kap. 1 § första stycket 4 ABL. I 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken förskrivs som huvudregel att straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Om annan lag gäller när dom meddelas, skall dock den lagen i stället tillämpas, om den leder till frihet från straff eller till lindrigare straff. Straffrihet eller strafflindring på grund av ändrad lagstiftning inträder emellertid inte när det är fråga om gärning som under viss tid varit straffbelagd på grund av särskilda förhållanden. Den sistnämnda bestämmelsen gäller främst kristidsförfattningar. Dessa bestämmelser i brottsbalkens promulgationslag ger uttryck för allmänna straffrättsliga principer som måste tillämpas på nu aktuella brott mot låneförbudet. Principerna innebär att straff enligt 19 kap. 1 § första stycket 4 ABL för brott mot låneförbudet bortfaller vid ikraftträdandet.

Likvidation

Kommittén anser att de nya bestämmelserna om likvidation innebär förbättringar som bör tas till vara så snart som möjligt och i största utsträckning. De bör därför tillämpas så snart lagen trätt i kraft.

Som exempel på vad ett sådant omedelbart genomslag innebär vill kommittén peka på de nya bestämmelserna om kontrollbalansräkning. Om en kontrollbalansräkning har upprättats före utgången av år 2003 enligt de gamla bestämmelserna men kontrollstämma 1 eller 2 hålls efter ikraftträdandet, skall den kontrollbalansräkning som behandlas på stämmorna upprättas enligt de nya bestämmelserna.

Som ett annat exempel på vad ett omedelbart genomslag innebär vill kommittén nämna kapitlets bestämmelser om konkurs. Om ett bolag har försatts i konkurs före ikraftträdandet och konkursen avslutas efter detta gäller de nya bestämmelserna. Det innebär att om konkursen

avslutas med överskott, skall bolagsstämman inom en månad besluta att bolaget skall gå i likvidation. Till skillnad från vad som gäller i dag kan emellertid denna likvidation avbrytas genom beslut av aktieägarna om aktiekapitalet har föreskriven täckning.

Kommittén utgår således från att de nya bestämmelserna om genomförande av likvidation skall tillämpas också i bolag som trätt i likvidation före ikraftträdandet. Det är en inställning som skiljer sig från vad som har varit brukligt. I 19 § lagen (1975:1386) om införande av aktiebolagslagen (1975:1385) föreskrevs att likvidation skulle genomföras enligt 1944 års aktiebolagslag, om likvidator utsetts före ikraftträdandet. I sammanhanget skall också nämnas att i paragrafen 2 i övergångsbestämmelserna till konkurslagen (1987:672) föreskrevs att äldre föreskrifter fortfarande skulle gälla i fråga om konkurs i vilken konkursbeslutet hade meddelats före ikraftträdandet.

Kommittén menar emellertid att de föreslagna bestämmelserna i 23 kap. 27–46 §§ om genomförandet av likvidation i sak överensstämmer så nära med bestämmelserna i 13 kap. 7 § fjärde och femte styckena samt 8–18 §§ i sin äldre lydelse att det inte finns skäl att föreskriva att äldre bestämmelser skall tillämpas om likvidator har utsetts före utgången av år 2003.

1 §

Kommitténs betänkande överlämnas till regeringen i januari 2001. Med beaktande av tidsåtgången för remissbehandling, bearbetning av betänkandet i regeringskansliet och riksdagsbehandling kan den nya lagstiftningen förväntas träda i kraft tidigast den 1 januari 2004.

I överensstämmelse med vedertagna principer inom aktiebolagslagstiftningen skall de nya bestämmelserna tillämpas också på bolag som bildats före den nya lagens ikraftträdande, om inte annat föreskrivs.

2 §

Den nya aktiebolagslagen upphäver 1975 års aktiebolagslag och den särskilda lagen om införande av 1975 års lag. Vissa av bestämmelserna i 1975 års införandelag har upptagits i den nu föreslagna införandelagen, se t.ex. 7 §.

I den nya lagen har införts bestämmelser som ersätter lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m. Den lagen upphävs särskilt, se författningsförslag 3.

3 §

Hänvisningar i andra författningar till aktiebolagslagen är vanligt förekommande. Dessa hänvisningar måste justeras när den nya lagen träder i kraft. I förevarande paragraf föreskrivs att om det i lag eller någon annan författning förekommer hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall i stället den nya lagen tillämpas.

4 §

Enligt paragrafen gäller den nya aktiebolagslagen även för bolag som registrerats före den 1 januari 2004 med de undantag som framgår av efterföljande paragrafer.

Vid lagstiftning inom civilrättens område gäller som huvudregel att ny lag inte får betydelse för äldre rättsförhållanden. Det är emellertid uppenbart olämpligt att ha olika lagregler för skilda bolag beroende på vid vilken tidpunkt bolaget i fråga bildats. Den angivna principen har därför inte tillämpats fullt ut vid lagstiftning på aktiebolagsrättens område (se prop. 1975:103).

Av paragrafen följer att, om ett äldre bolag i sin bolagsordning skulle ha en bestämmelser som strider mot den nya aktiebolagslagen, sådana bestämmelser blir utan verkan. Från denna huvudregel görs emellertid vissa undantag i förevarande lag.

Bestämmelser som verkligen har till uppgift att överbrygga övergången mellan äldre och ny lag får icke sin giltighet annullerad därför att den lagstiftning till vilken de ansluter sig upphävs. Enligt vedertagen lagstiftningsteknik behöver man därför inte uttryckligen ange att upphävandet av lagstiftning inte skall innebära ett upphävande också av övergångsbestämmelserna till samma lagstiftning. (Se SOU 1960 s. 13 och prop. 1975 s. 714.)

Den nya lagen innebär vissa ändringar i förhållande till straffbestämmelserna i 1975 års lag. Bestämmelserna i 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken blir här tillämpliga.

5 §

I 2 kap. har upptagits i huvudsak nya bestämmelser om aktiebolags bildande. Har beslut om bildande av ett aktiebolag fattats på konstituerande stämma innan den nya lagen trätt i kraft, bör dock ett sådant bolag få registreras enligt äldre bestämmelser även efter nämnda tidpunkt – under den givna förutsättningen att anmälan för registrering sker inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande. En bestämmelse om detta har upptagits i förevarande paragraf.

6 §

Det finns i dag bolag som har bolagsordningsbestämmelser som garanterar preferensaktieägarna viss utdelning som relateras till aktiernas nominella belopp. Det kan för att ta ett exempel innebära att varje preferensaktie ger rätt till utdelning varje år med ett belopp som motsvarar 10 procent av nominella beloppet. Liknande bestämmelser kan finnas beträffande rätten till inlösen i samband med nedsättning av aktiekapitalet och beträffande rätten till skifteslikvid i samband med likvidation. När det nominella beloppet med kommitténs förslag avskaffas inställer sig frågan vad som skall ske med sådana bestämmelser. Det är tydligt att det inte går att rakt av tillämpa kvotvärdet i stället för nominella beloppet. Inte heller kan man ålägga bolaget att genast ändra dessa bestämmelser, t.ex. ange utdelnings- och inlösenbelopp samt skifteslikvid i ett visst i kronor eller euro angivet belopp. En sådan ändring kräver nämligen kvalificerad majoritet och det är inte givet att en sådan kan uppnås.

På grund av det anförda föreslår kommittén att bolagsordningsbestämmelser av nu ifrågavarande slag skall fortsätta att gälla. Eftersom de nominella beloppen avskaffas måste bestämmelserna emellertid kompletteras med en lagregel som anger att vid tillämpningen skall aktierna anses ha det nominella belopp som gällde vid ikraftträdandet.

7 §

Sedan gammalt finns bolag med aktier, vilkas röstvärde enligt bolagsordningen överstiger tio gånger röstvärdet för aktier annat slag. För att inte förhållandet mellan aktieslagen skall kunna rubbas vid exempelvis fondemission har i övergångsbestämmelserna till såväl 1944 års ABL som 1975 års ABL föreskrivits, att sådana bolag får fortsätta att ge ut aktier med de röstvärden som tillkommer redan utgivna aktier. En motsvarande bestämmelse upptas, med ett redaktionellt förtydligande, i förevarande paragraf.

8 §

Den nya lagen innehåller ändrade bestämmelser om utformningen av s.k. hembudsförbehåll. Sådana förbehåll, som utformats i överensstämmelse med nu gällande lag, förekommer i de flesta aktiebolag. Att ålägga alla de bolag som har hembudsförbehåll i sin bolagsordning att ändra dessa till överensstämmelse med nya lagen skulle medföra ett omfattande arbete såväl för de berörda bolagen som för PRV. Enligt kommittén saknas tillräckliga skäl för en sådan reglering. I denna paragraf föreskrivs därför, att äldre hembudsförbehåll skall ha fortsatt giltighet, även om de strider mot den nya lagens bestämmelser.

Som exempel på vad paragrafen innebär kan nämnas att kommittén förslår att en hembudsklausul som är tillämplig på arv i visst fall skall tillämpas gentemot dödsboet. Denna bestämmelse skall alltså gälla också äldre hembudsförbehåll av nu ifrågavarande slag, jfr 7 § lagen (1975:1386) om införande av aktiebolagslagen (1975:1385) och prop. 1975:103 s. 717.

9 §

Enligt den nya lagen skall aktiebrev innehålla uppgift om bolagets organisationsnummer och kategoritillhörighet samt aktieägarens personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer. Kommittén har övervägt att föreskriva en skyldighet för bolagen att, när äldre aktiebrev företes för bolaget, förse dem med dessa uppgifter. Av betydelse i detta sammanhang är att kommittén i anslutning till sitt förslag om upprättande av ett centralt aktieägarregister föreslår att alla aktiebrev skall avskaffas. Kommittén har därför stannat för att låta skyldigheten att anteckna de nu aktuella uppgifterna på aktiebrev gälla endast aktiebrev som ges ut efter den nya lagens ikraftträdande. Förevarande paragraf har utformats i överensstämmelse härmed.

10 §

Har bolagsstämma före den nya lagens ikraftträdande fattat beslut i något av de ämnen som omfattas av den nya lagens bestämmelser, skall beslutet enligt förevarande paragraf registreras och verkställas enligt äldre lag. Bestämmelsen får betydelse, när bolagsstämma fattat beslut om t.ex. ökning eller nedsättning av aktiekapitalet. Om bolagsstämma t.ex. fattat beslut om nyemission före ikraftträdandet, skall alltså bestämmelserna i 4 kap. i dess äldre lydelse tillämpas i fråga om registrering och verkställighet av beslutet.

11 §

Med samma synsätt som i 10 § föreskrivs att äldre bestämmelser skall tillämpas vid registrering av beslut varigenom styrelsen med stöd av den gamla lagen fattat beslut om nyemission, emission av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till teckning eller om nedsättning enligt förbehåll i bolagsordningen.

12 §

Har inlösen av minoritetsaktier påkallats före den nya lagens ikraftträdande, bör äldre bestämmelser tillämpas inte bara när det gäller frågan om rätt eller plikt till inlösen föreligger, utan även i fråga om själva förfarandet. De nya bestämmelserna om bestämmande av lösenbelopp skall inte heller tillämpas, när inlösen påkallats under den gamla

lagen. I sådana förfaranden får alltså lösenbeloppet allt efter omständigheterna bestämmas efter den äldre s.k. särregeln eller med utgångspunkt i rättspraxis.

Talan mot skiljemännens avgörande som väcks efter ikraftträdandet bör, enligt kommitténs mening, alltid följa nya lagen, även om skiljeförfarandet påkallats före ikraftträdandet.

13 §

För att bolagsstämman skall få tillfälle att anpassa bolagsordningen till den nya lagens bestämmelser, föreskrivs i förevarande paragraf att om bolagsordningen innehåller bestämmelser som strider mot den nya lagen, skall styrelsen till första bolagsstämma som hålls efter ikraftträdandet lägga fram förslag om ändring av bolagsordningen till överensstämmelse med de nya lagreglerna.

3. Förslaget till lag om upphävande av lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m.

Den s.k. LEO-lagen föreslås upphävd vid utgången av år 2003. Bestämmelserna i den upphävda lagen skall dock tillämpas vid registrering och verkställighet av bolagsstämmobeslut som fattats före nämnda tidpunkt, jfr 10 § förslaget till lag om införande av aktiebolagslagen (2003:000).

4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument

1 kap. 3 §

Förslaget föranleds av den nya paragrafindelning i 1 kap. aktiebolagslagen som föreslås av kommittén. Det innebär ingen ändring i sak i förhållande till gällande rätt.

3 kap. 12 §

Förslaget i första stycket föranleds av kommitténs förslag till ändrad lydelse bl.a. i 4 kap. 1 § aktiebolagslagen.

13 §

Förslaget föranleds av kommitténs förslag till nya bestämmelser om aktiebokens offentlighet i 4 kap. aktiebolagslagen. För en kommentar hänvisas till kommitténs allmänna överväganden avsnitt 3.5.4.

4 kap. 2 §

Förslaget föranleds av kommitténs förslag till nya bestämmelser om kapitalökning i 10–12 kap. aktiebolagslagen. Det innebär inga ändringar i sak i förhållande till gällande rätt.

5 §

Förslaget innebär en rent redaktionell ändring och föranleds av kommitténs förslag till nya bestämmelser om kapitalökning i 10–12 kap. aktiebolagslagen

6 §

Förslaget innebär en rent redaktionell ändring och föranleds av kommitténs förslag till nya bestämmelser om aktiebrev i 5 kap. aktiebolagslagen.

9 §

Förslaget innebär en rent redaktionell ändring och föranleds av kommitténs förslag till nya bestämmelser om kapitalökning i 10–12 kap. aktiebolagslagen och om aktiebrev i 5 kap. samma lag.

17 §

Förslaget i första stycket 1 och 2 föranleds av kommitténs förslag till ändrad lydelse bl.a. i 4 kap. 1 § aktiebolagslagen.

18 §

Förslaget i första stycket 1 och 5 föranleds av kommitténs förslag att avskaffa systemet med ett nominellt belopp på aktier. För en kommentar hänvisas till kommitténs allmänna överväganden kapitel 2.

Förslaget i första stycket 4 föranleds av kommitténs förslag till nya bestämmelser om aktiers överlåtbarhet i 3 kap. aktiebolagslagen.

Första stycket 6 i nuvarande lydelse hänvisar bl.a. till 3 kap. 12 § ABL. I den paragrafen finns bestämmelser om att panthavare m.fl. som har rätt att lyfta utdelning, ta emot fondaktie och teckna nya aktier i stället för aktieägaren skall antecknas i en särskild förteckning, den s.k. panthavarförteckningen. Kommittén föreslår att förtecknignen utmönstras men att uppgifterna, liksom i dag, skall finnas i avstämningsregistret. I första stycket 6 har hänvisningen till panthavarförteckningen utmönstrats. Motsvarande bestämmelser finns numera i andra och tredje styckena.

19 §

Förslaget föranleds av kommitténs förslag till nya bestämmelser om kapitalökning i 10–12 kap. aktiebolagslagen samt av ändrad lydelse bl.a. i 4 kap. 1 § samma lag.

9 kap. 3 §

Förslaget innebär en rent redaktionell ändring och föranleds av kommitténs förslag till ny kapitel- och paragrafindelning i aktiebolagslagen.

5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

2 kap. 1 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 1 § lagen om handel med finansiella instrument i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

2 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 2 § lagen om handel med finansiella instrument i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

3 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 3 § lagen om handel med finansiella instrument i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet

4 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 4 § lagen om handel med finansiella instrument i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

5 §

Paragrafen motsvarar med smärre ändringar 2 kap. 5 § andra stycket lagen om handel med finansiella instrument i 1997 års förslag. Den lägger fast bolagets skyldighet att upprätta prospekt om aktieägare säljer ut fondpapper utgivna av bolaget under sådana förhållanden att bolaget, om det självt emitterat papperen i fråga, skulle ha varit tvunget att upprätta prospekt.

I 1997 års förslag upptogs i paragrafen ett första stycke som lade fast att skyldigheten att upprätta emissions- respektive erbjudandeprospekt åvilade bolagets styrelse (jfr 4 kap. 18 § ABL). Vid en förnyad genomgång av bestämmelserna och med särskild hänsyn till de regler om prospektansvar som nu föreslås, menar kommittén att detta uttryckssätt riskerar att ge upphov till missförstånd i skadeståndssammanhang. Upprättandet av ett emissionsprospekt är ett led i bolagets kapitalanskaffning och skyldigheten att upprätta ett sådant prospekt åvilar bolaget. Det framgår av 2 §. Är fondpapperen i fråga inregistrerade eller föremål för ansökan om inregistrering vid en börs, följer av 5 kap. 5 § lagen (1992:542) om börs- och clearingverksamhet att bolaget i stället skall upprätta ett börsprospekt.

Vad därefter gäller frågan om vilket organ inom bolaget som ansvarar för prospektets upprättande följer av bestämmelserna i 8 kap. ABL (7 kap. kommitténs förslag) att denna skyldighet åvilar styrelsen. Det innebär att styrelsen har att tillse att det finns en fungerande organisation för prospektarbetet och att granska och godkänna prospektet före dess offentliggörande.

6 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 6 § lagen om handel med finansiella instrument i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

7 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 7 § lagen om handel med finansiella instrument i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

8 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 8 § lagen om handel med finansiella instrument i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

9 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 9 § lagen om handel med finansiella instrument i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

10 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 10 § lagen om handel med finansiella instrument i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

11 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 11 § lagen om handel med finansiella instrument i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

12 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 12 § lagen om handel med finansiella instrument i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

2 kap. 13 §

Paragrafen är ny. Den reglerar möjligheten att utkräva ansvar av bolaget för felaktigheter och brister i prospekt av i paragrafen angivet slag. Den har behandlats i kommitténs allmänna överväganden avsnitt 6.6.

_______________

Genom den nya lagens upphävs aktiebolagslagens bestämmelser om emissionsprospekt och ersätts av väsentligen motsvarande bestämmelser i LHF och LBC. Av allmänna civilrättsliga regler följer, att frågor om upprättande av emissionsprospekt och innehållet i dessa är att bedöma efter den lag som gällde, när prospektsskyldighet inträdde. Skadeståndsansvar för fel eller brister i prospekt skall givetvis bedömas efter den lag som gällde, när den skadebringande handlingen eller underlåtenheten inträffade. Några särskilda bestämmelser om detta erfordras inte.

6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet

5 kap. 5 c §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 5 c § börs- och clearinglagen i 1997 års förslag. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

_______________

Genom den nya lagens upphävs aktiebolagslagens bestämmelser om emissionsprospekt och ersätts av väsentligen motsvarande bestämmelser i LHF och LBC. Av allmänna civilrättsliga regler följer, att frågor om upprättande av emissionsprospekt och innehållet i dessa är att bedöma efter den lag som gällde, när prospektsskyldighet inträdde. Skadeståndsansvar för fel eller brister i prospekt skall givetvis bedömas efter den lag som gällde, när den skadebringande handlingen eller underlåtenheten inträffade. Några särskilda bestämmelser om detta erfordras inte.

7. Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument

15 §

Paragrafen innehåller den s.k. korttidshandelsregeln. Regeln innebär att personer med insynsställning i ett aktiemarknadsbolag, som förvärvat aktier i bolaget, får avyttra aktier av samma slag tidigast tre månader efter förvärvet. I samband med de ändringar i aktiebolagslagen som gav vissa aktiebolag rätt att förvärva egna aktier (SFS 2000:66) utsträcktes korttidshandelsregelns tillämpningsområde till att omfatta aktiebolags köp och försäljning av egna aktier – regeln återfanns vid tidpunkten för den lagändringen i insiderlagen (1990:1342). Det innebär även att ett aktiebolag som med stöd av 7 kap. 3 § första stycket ABL förvärvat en egen aktie får avyttra aktie av samma slag tidigast tre månader efter förvärvet. Syftet med att på detta sätt göra regeln tillämplig på handel med egna aktier var att motverka kursmanipulation.

Korttidshandelsregeln är generellt tillämplig vid köp och försäljningar inte bara på värdepappersmarknaden utan också vid affärer utanför marknaden. Därigenom uppkommer, såvitt avser köp och försäljning av egna aktier, en omotiverad och i förarbetena icke uppmärksammad skillnad mellan försäljning av egna aktier och nyemission. Ett aktiebolag som återköper egna aktier kan när som helst därefter nyemittera aktier enligt reglerna i 4 kap. ABL. Skulle emellertid bolaget i stället vilja genomföra en kapitalökning genom att överlåta tidigare återköpta egna aktier på annat sätt än på aktiemarknaden får detta inte ske förrän tre månader efter det senaste förvärvet av sådana aktier, trots att det av 7 kap. 21 § ABL framgår att även en sådan överlåtelse skall ske enligt nyemissionsreglerna i 4 kap. ABL.

I praktiken medför det nu beskrivna rättsläget framför allt den olägenheten att aktiebolag som återköpt egna aktier omotiverat begränsas i sina möjligheter att använda dessa t.ex. som betalningsmedel vid ett företagsförvärv. Kommittén föreslår därför att det i paragrafens andra stycke tas in ett undantag från huvudregeln för det fall aktierna överlåts enligt reglerna i 16 kap. 21 §, som i sin tur hänvisar till nyemissionsreglerna. Det bakomliggande syftet med regeln påverkas, som kommittén ser det, inte därav.

8. Förslaget till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)

8 kap. 7 §

Paragrafen motsvarar det förslag som kommittén lade fram i betänkandet Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36).

Bilaga 1

Ändringen föranleds av kommitténs förslag att avskaffa systemet med ett nominellt värde på aktierna. Därmed bortfaller också behovet av överkursfond.

9. Förslaget till lag om ändring i miljöbalken

10 kap. 2 §

I paragrafens andra stycke har införts en ny bestämmelse om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område. Bestämmelsen utgår från att verksamhetsutövaren så som han definieras i första meningen inte förmår uppfylla sina förpliktelser enligt 10 kap miljöbalken, framför allt att vidta föreskrivna återställningsåtgärder. Denna oförmåga kan vara notorisk, han kan för att ta ett exempel vara i konkurs. I andra fall kan saken vara mera svårbedömd och det ankommer då på den som vill göra ansvaret gällande att visa verksamhetsutövarens oförmåga.

Är verksamhetsutövaren oförmögen att uppfylla miljöbalkens förpliktelser ger bestämmelsen miljömyndigheten rätt att vända sig mot den som genom att utöva ett bestämmande inflytande över verksamheten i avsevärd grad medverkat till denna oförmåga. Det ankommer på den som vill göra ansvaret gällande att visa att motparten har utövat ett bestämmande inflytande över verksamhetsutövarens verksamhet. Det kan vara enkelt när verksamhetsutövaren är exempelvis ett aktiebolag som ägs av en enda fysisk person som också utgör bolagets styrelse. Ett helägt dotterbolag i en koncern får antas stå under moderbolagets bestämmande inflytande och moderbolaget torde inte kunna frita sig från ansvar med mindre det med stämmo- och styrelseprotokoll förmår visa att verksamheten i dotterbolaget varit fristående från moderbolagets. Är ägarförhållandena mera komplicerade kan det krävas bevisning om hur verksamheten styrts för att bestämmelsen skall kunna tillämpas.

Det är emellertid inte bara beslutsordningen i verksamhetsutövarens rörelse som skall klarläggas. För bifall till en talan om ansvarsgenombrott krävs att det bestämmande inflytandet utövats på ett sådant sätt att verksamhetsutövaren förlorat sin förmåga till återställningsåtgärder. Det skall alltså finnas ett samband mellan de beslut som så att säga påtvingats verksamhetsutövaren och hans ekonomiska oförmåga att göra rätt för sig. Kausalitetsproblematiken för tankarna till bestämmelserna om oredlighet mot borgenärer; i 11 kap. 1 § första stycket brottsbalken behandlas den situationen att en gäldenär genom gåva eller annan liknade åtgärd försätter sig på obestånd eller framkallar påtaglig fara för att han skall komma på obestånd. Bevisningen torde utgöras av de ekonomiska rapporter som upprättats i verksamhetsutövarens rörelse jämförda med motsvarande rapporter hos den mot vilken talan om ansvarsgenombrott förs.

Nu krävs inte att det enbart är dessa påtvingade beslut som leder till verksamhetsutövarens oförmåga. Det räcker att besluten i avsevärd grad medverkat till denna. Det är ett rekvisit som påminner om vad som

föreskrivs i 11 kap. 3 § brottsbalken om vårdslöshet mot borgenärer där lagstiftaren talar om att någon ”försämrar sin förmögenhetsställning i avsevärd mån”.

Det ansvar som kan åläggas någon med stöd av andra meningen är begränsat till vad som är skäligt. Denna skälighetsprövning får ske med hänsyn tagen till samtliga relevanta omständigheter. Framstår det således vid en samlad bedömning som oskäligt att ålägga ansvarsgenombrott skall talan helt ogillas, medan det i andra fall kan framstå som rimligt att ålägga någon att svara för en viss kvotdel av återställningskostnaderna eller för samtliga kostnader.

Övergångsregleringen

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft samtidigt med den nya aktiebolagslagen, dvs. den 1 januari 2004. De nya bestämmelserna skall tillämpas också på verksamhet som orsakat förorening redan före ikraftträdandet. Någon särskild bestämmelse om detta behövs inte.

Reservationer och särskilda yttranden

Reservation av ledamöterna Sussi Kvart och

Stig Rindborg samt särskilt yttrande av sakkunniga Lars Bredin, Jan Bökmark, Sven Ekholm, Johan Gernandt, Per-Ola Jansson, Hans Peter Larsson, Sten Lundvall och Ulf Magnusson samt experten Karin Wallin-Norman

Vi instämmer i nära nog samtliga av kommitténs överväganden och ställer oss utom i nedan angivna hänseenden bakom kommitténs förslag.

Aktieägarregister

Kommittén lägger fram förslag till ett heltäckande centralt aktieägarregister. Enligt direktiven ankommer det inte på kommittén att pröva om det är lämpligt att införa ett sådant register. Kommittén går likväl längre än att presentera en teknisk lösning. Enligt vår mening krävs för en sådan reform som kommittén föreslår en betydligt mer ingående analys. Vi anser inte att det är rimligt att genomföra en så genomgripande reform utan att det först gjorts en noggrann avvägning av om behovet uppväger de kostnader, olägenheter och risker i olika avseenden som reformen medför.

Förslaget bottnar i en ambition att bekämpa ekonomisk brottslighet, en angelägenhet som vi alla ställer oss bakom. Det finns dock inget som talar för att den föreslagna reformen skulle bli ett effektivt medel i denna kamp. Någon analys av effekterna i detta avseende har nämligen inte gjorts. Behovet av ett centralt aktieägarregister i brottsbekämpningen har, såvitt vi kunnat finna, inte påvisats.

Inte heller har frågan om ansvaret gentemot aktieägare och andra rättighetshavare för felaktigheter i aktieböckerna analyserats tillräckligt. Med tanke på att registret skulle komma att omfatta över en halv miljon aktieägare och rättighetshavare anser vi att integritetsskyddsaspekterna förtjänat avsevärt större uppmärksamhet. Förslaget har

vidare en sådan utformning att det kan föranleda betydande svårigheter att åstadkomma sakrättsligt säkerställda övergångar av aktieägarrätten, vilket kan få ytterst allvarliga följder.

Vi ställer oss bakom ett avskaffande av aktiebreven och är övertygade om att ny teknik på frivillig väg kan komma till användning vid rationaliseringen av hanteringen av aktier och ägarregister men motsätter oss ett centralt aktieägarregister enligt majoritetens förslag.

Ansvarsgenombrott

Kommittén har enligt tilläggsdirektiv haft i uppdrag att lägga fram bestämmelser vilka, om möjligt i större utsträckning än ett tidigare av lagrådet kritiserat förslag från Betalningsansvarighetskommittén, preciserar rekvisiten för ansvarsgenombrott. Efter att grundligt ha analyserat frågan konstaterar kommittén i avsnitt 8.5 att behovet av institutet ansvarsgenombrott är ännu mindre idag än vid mitten av 1980-talet, när Betalningsansvarighetskommitténs förslag utformades. Kommittén finner det därför svårt att motivera en generell regel som skulle ge möjlighet till ansvarsgenombrott i alla aktiebolag

Till denna slutsats ansluter vi oss till fullo och enligt vår mening borde frågan om ansvarsgenombrott därmed ha kunnat avföras från kommitténs arbete. Kommittén har emellertid inte stannat därvid utan framlagt förslag till en regel i 10 kap. 2 § miljöbalken om ansvarsgenombrott med avseende på skyldigheten att vidta återställningsåtgärder. Mot detta har vi starka invändningar.

Förslaget framläggs utan att kommittén gjort någon egen analys av behovet av en ansvarsgenombrottsregel på detta område. Kommittén har med detta angreppssätt behandlat saken som en lagteknisk redigeringsfråga och inte som en för aktiebolagsrätten viktig principfråga. Vi finner detta synnerligen beklagligt och anser att kommittén beträder en farlig väg när den på detta sätt urholkar aktiebolagsrättens grundprincip om ansvarets begränsning till det satsade aktiekapitalet. Att så skett i skatte- och redovisningslagstiftningen är inget argument för att det successivt skall spridas till annan lagstiftning. Med denna lagstiftningsmetod blir portalbestämmelsen i 1 kap. 1 § aktiebolagslagen om att i ett aktiebolag aktieägarna inte har personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser, om inte annat följer av 22 kap. 14 eller 15 §, direkt missvisande.

Den i miljöbalken föreslagna regeln uppfyller dessutom inte de rättssäkerhetskrav som man har rätt att ställa. Den föreskriver att, om en verksamhetsutövare inte förmår utföra sina förpliktelser till efterbehandling av mark m.m. enligt miljöbalken, ansvarar i skälig omfattning

den, som genom att utöva ett bestämmande inflytande över verksamheten, i avsevärd grad medverkat till denna oförmåga. Eftersom den som äger aktiemajoriteten i ett bolag, exempelvis en familjeföretagare, typiskt sett inte kan undgå att utöva ett bestämmande inflytande över bolagets verksamhet, kan vederbörande alltid sägas ha i avsevärd grad medverkat till bolagets oförmåga att uppfylla sina efterbehandlingsförpliktelser, om sådan oförmåga skulle inträda till följd av satsningar som i efterhand visat sig vara mindre lyckliga. Aktieägaren behöver inte ha agerat på något sätt otillbörligt utan bolaget har kanske endast fallit offer för hårda ekonomiska realiteter eller förändrade teknologiska eller marknadsmässiga förutsättningar. Att ansvaret skall utkrävas endast i skälig omfattning är en klen tröst, eftersom aktieägaren aldrig kan veta hur stor risk han tar utöver den kapitalinsats han gör i form av aktiekapital. Vi vill erinra om lagrådets uttalande om Betalningsansvarighetskommitténs förslag, nämligen att det riskerade att medföra ”ett nytt osäkerhetsmoment i all näringsverksamhet som sker i aktiebolagsform, genom att principen om ansvarets begränsning till det satsade aktiekapitalet kan genombrytas i efterhand på otillbörligt preciserade grunder”. Enligt vår uppfattning går Aktiebolagskommitténs förslag till ansvarsgenombrott på miljöområdet längre än Betalningsansvarighetskommitténs genom att osäkerhetsmomentet för den som äger en aktiemajoritet i ett bolag blir permanent och inte ens knutet till förhandenvaron av olika i och för sig diffusa rekvisit som ”otillbörlighet”, ”vårdslöshet” och liknande, som dock beskriver beteenden som aktieägaren – åtminstone i uppenbara fall – kan förutse och påverka.

Av vad ovan anförts framgår att vi anser att kommitténs förslag till regel om ansvarsgenombrott i miljöbalken inte bör genomföras.

Reservation av ledamoten Rolf Åbjörnsson

Aktieägarregister

Beträffande frågan om aktieägarregister är jag överens med kommitténs majoritet dock med den reservationen att jag inte anser att sakrättsliga effekter kan knytas till anteckning i registret. Detta gäller särskilt innan registret förs utav en oberoende myndighet. Sakrättsliga konsekvenser får inte knytas till vad privaträttsliga subjekt tar sig före särskilt som dessa kan tänkas ha intresse i saken. Ett sakrättsligt relevant moment måste vara själva anmälan till registret vilket mer står i överensstämmelse med traditionell svensk sakrätt.

Ansvarsgenombrott

Beträffande frågan om ansvarsgenombrott delar jag reservationen av Sussi Kvart och Stig Rindborg samt det särskilda yttrande som avgivits av de sakkunniga Lars Bredin m.fl.

Reservation av ledamöterna Stig Rindborg och

Rolf Åbjörnsson samt särskilt yttrande av sakkunnige Sven Ekholm

Förhandstillträde

Enligt vår uppfattning måste skiljenämndens beslut avseende säkerhet kunna överklagas till domstol. Frågan om säkerhet är av materiell innebörd beträffande äganderättens innehåll, då en otillräcklig säkerhet medför att inlösen reellt sker mot ofullständig gottgörelse, varför ett otillbörligt intrång sker i den egendomsrätt som är skyddad såväl i grundlag som europarätt. Redan tidigare har Europadomstolen fastlagt att skiljeförfarande utan besvärsrätt till domstol ej är tillfyllest vid expropriationsliknande förfarande.

Särskilt yttrande avsakkunniga Lars Bredin,

Jan Bökmark, Johan Gernandt, Per-Ola Jansson och Ulf Magnusson

Förutom vad vi anfört rörande aktieägarregister och ansvarsgenombrott vill vi, i fråga om den s.k. LEO-lagsregleringen, upprepa vårt tidigare ställningstagande (SOU 1997:22 s. 438) att två tredjedelars majoritet är tillfyllest vid här ifrågavarande bolagsstämmobeslut i likhet med vad kommittén föreslagit för andra jämförbara beslut.

Särskilt yttrande av sakkunnige Lars Milberg

Förhandstillträde

Ett moderbolag kan begära förhandstillträde till aktier som är föremål för tvångsinlösen. Förhandstillträdet medför att äganderätten till aktierna överförs från de enskilda aktieägarna till moderbolaget innan

lösenbeloppet för aktierna har fastställts. För att erhålla förhandstillträde måste två förutsättningar vara uppfyllda, dels måste lösenrätten antingen vara ostridig mellan parterna eller vara fastslagen i en lagakraftvunnen dom dels måste moderbolaget ställa en säkerhet för det kommande lösenbeloppet jämte ränta som skiljemännen eller, om tvisten prövas i domstol, domstolen godkänner. Godkännande av säkerheten är alltså en del av frågan om förhandstillträde skall beviljas eller ej.

Dom eller beslut

Den nya lagen om skiljeförfarande (1999:116) föreskriver att de frågor som har lämnats till skiljemännen avgörs genom skiljedom. Enligt motiven till lagen tar denna föreskrift sikte på ett avgörande av en fråga om ”saken”, dvs. en tvistefråga som har överlämnats till skiljemännen. Avgöranden i t.ex. jävsfrågor, förelägganden av olika slag för parterna i fråga om handläggningen omfattas däremot inte enligt motiven. Lagen föreskriver även att skiljemännen får avgöra en del av tvisten eller en viss fråga av betydelse för tvistens bedömning genom särskild skiljedom (del- eller mellandom) under förutsättning att inte båda parterna motsätter sig det.

Skiljemännen äger meddela deldom beträffande någon eller några bland flera frågor som de har att bedöma. Deldom kan meddelas när det inte finns något samband mellan de olika avgörandena, det ena avgörandet får inte vara beroende av utgången i det andra. När det gäller förhandstillträdet är det inte möjligt att avkunna en deldom eftersom den godkända säkerheten har en stark koppling till det lösenbelopp som senare kommer att fastställas.

Mellandom däremot är en dom i en fråga eller del av målet som har betydelse för återstoden av målet. Mellandomen lämpar sig väl att använda när det gäller att avgöra frågan om förhandstillträde.

Trots att inlösentvister tvångsmässigt medför skiljeförfarande, till skillnad från frivilliga skiljeförfaranden som lagen i första hand tar sikte på, måste antas att det även i dessa fall är ett avgörande av saken, dvs. en tvistefråga som har lämnats till skiljemännen, som avsetts bli betecknat som skiljedom.

Andra avgöranden sker genom beslut. Det föreligger stora skillnader mellan ett avgörande som sker genom beslut och ett som sker genom skiljedom. En skiljedom i ett tvångsinlösenförfarande vinner rättskraft samt går att överklaga till allmän domstol. Ett beslut vinner däremot inte rättskraft vilket medför att skiljemännen när som helst under förfarandet kan ändra det. Besluten går endast att överklaga i samband med den slutliga skiljedomen.

De materiella reglerna om tvångsinlösen, som ligger till grund för att ta ställning till vilka avgöranden som skall ske genom skiljedom och vilka som skall ske genom beslut, finns i 14 kap. aktiebolagslagen.

Tvångsinlösenförfarandet handlar om äganderätten till de återstående aktierna. Det faktum att frågan om inlösen av minoritetsaktierna har lett till ett skiljeförfarande innebär att det föreligger en tvist mellan moderbolaget och de återstående aktieägarna.

En närmare granskning av 14 kap. ABL måste göras för att kunna ta ställning till om förhandstillträdet, som innefattar en bedömning av den ställda säkerheten, är en tvistefråga som har lämnats till skiljemännen för avgörande vilket medför att den skall avgöras genom skiljedom.

Huvudtvistefrågan som skiljemännen ställs inför i ett inlösenförfarande är en äganderättsöverföring mot ett vederlag. För att kunna avgöra denna fråga måste skiljemännen ta ställning till om lösenrätt föreligger, hur inlösningen och äganderättsövergången skall gå till samt vilka villkor som skall gälla för ett tvångsöverförande av äganderätten. Även detta är tvistefrågor som skiljemännen ställs inför när de skall avgöra huvudtvistefrågan.

I 14 kap. ABL finns det två olika regler för hur inlösningen kan gå till och äganderätten överföras. Den första kallar jag för huvudregeln eftersom den används automatiskt av skiljemännen om inte moderbolaget yrkar på annat. Regeln innebär att skiljemännen först måste fastslå om det överhuvudtaget föreligger en lösenrätt för moderbolaget, är moderbolaget självt eller tillsammans med dotterföretag ägare till mer än nio tiondelar av aktierna med mer än nio tiondelar av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Om skiljemännen finner att moderbolaget har lösenrätt återstår att fastställa det lösenbelopp som skall gälla för aktierna. Äganderätten till aktierna övergår när skiljemännen fastställt lösenbeloppet och moderbolaget betalat ut ersättningen eller nedsatt lösenbeloppet enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet.

Den andra regeln om hur inlösningen skall gå till och äganderätten överföras är den om förhandstillträde. Denna regel kallar jag för undantagsregeln eftersom den endast kan tillämpas efter yrkande från moderbolaget.

Förhandstillträdet innebär att äganderätten överförs från minoritetsägaren till moderbolaget redan innan lösenbeloppet har fastställts. För att erhålla förhandstillträde måste två förutsättningar vara uppfyllda, dels måste lösenrätten antingen vara ostridig eller fastställd genom en lagakraftvunnen dom, dels måste moderbolaget ställa en av skiljemännen godkänd säkerhet för det kommande lösenbeloppet jämte ränta. För att kunna bevilja förhandstillträde, dvs. frångå huvudregeln om hur tvångsinlösningen skall gå till, måste skiljemännen ta ställning

till om båda dessa förutsättningar är uppfyllda. Det är frågan om förhandstillträde som är uppe till prövning och som skall avgöras och för att kunna göra detta måste skiljemännen ta ställning till om de två förutsättningarna är uppfyllda. Att i detta läge säga att den ena förutsättningen, lösenrätten, är en del som berör den sak som är uppe till prövning samtidigt som man säger att den andra förutsättningen, godkänd säkerhet, inte skulle beröra saken är fel.

Hela förfarandet med tvångsinlösen handlar om äganderätten till de återstående aktierna; om, hur och på vilka villkor som moderbolaget kan tvinga de enskilda aktieägarna att överföra äganderätten till aktierna. Eftersom frågan om förhandstillträde handlar om att göra ett undantag från huvudregeln om hur inlösningen skall gå till och äganderätten överföras ingår båda förutsättningarna för förhandstillträde i den sak som är uppe till prövning.

Lagen om skiljeförfarande ger skiljemännen möjlighet att avkunna en särskild skiljedom när inte båda parterna motsätter sig det. Regleringen om särskild skiljedom fastslår endast att det finns en möjlighet att avkunna en sådan inte vilka frågor som skall avgöras så. I lagen finns dock reglerat att en tvistefråga som lämnats till skiljemännen skall avgöras genom skiljedom. Från detta stadgande finns inget undantag.

Som beskrivits ovan är frågan om förhandstillträde, som innefattar en prövning av den ställda säkerheten, en fråga som har lämnats till skiljemännen för avgörande.

Konsekvensen av dessa regler blir att skiljemännen, om inte båda parterna motsätter sig det, måste avgöra frågan om förhandstillträde, där skiljemännen tar ställning till om de två förutsättningarna är uppfyllda, genom en särskild skiljedom eftersom det är en tvistefråga som lämnats till dem för avgörande.

Vad talar emot att avgörandet skall ske genom beslut?

Särreglering

Om det fastslås att avgörandet om förhandstillträde, som innefattar ett godkännande av säkerheten, skall ske genom beslut innebär detta en särreglering som inte står i överensstämmelse med reglerna i rättegångsbalken och lagen om skiljeförfarande. Som tidigare nämnts är förhandstillträdet en tvistefråga som har lämnats till skiljemännen för avgörande. Det är olämpligt att frångå reglerna i 17 kap. 1 § rättegångsbalken och 27 § lagen om skiljeförfarande genom att fastslå att just denna tvistefråga skall avgöras genom beslut när det inte finns några bärande argument för denna specialreglering.

Beslutet vinner inte rättskraft

Ett avgörande som sker genom beslut erhåller inte rättskraft. Konsekvensen blir att skiljemännen har möjlighet att när som helst under förfarandets gång ändra beslutet. Ett avgörande om förhandstillträde, som innefattar ett godkännande av säkerheten, innebär att äganderätten till aktierna överförs från de enskilda aktieägarna till moderbolaget. Frågan är hur en ändring av avgörandet skulle fungera i praktiken. Vad händer om en skiljenämnd sedan de godkänt säkerheten och moderbolaget registrerat sig som ägare till aktierna ändrar sitt beslut och kräver moderbolaget på ett högre säkerhetsbelopp som de inte har möjlighet att uppfylla. Skall äganderätten återgå? Vem är att anse som ägare till aktierna under tiden från beslutet tills skiljemännen ändrar detta? Vem har rätt till en eventuell utdelning som givits under denna period? Vilka sakrättsliga konsekvenser får det om moderbolaget gått i konkurs under denna tid och konkursboet inte har möjlighet att ställa en högre säkerhet?

Det är klart olämpligt att moderbolaget och de enskilda aktieägarna svävar i ovisshet om äganderätten. Äganderättsövergången är en så ingripande åtgärd som en gång för alla måste avgöras. Det enda alternativet för att uppnå detta är att avgörandet sker i form av en särskild skiljedom.

Finns det några bärande argument för att införa ett överklagandeförbud?

Är det tillräckligt att avgörandet går att överklaga i samband med den slutliga skiljedomen?

För att diskutera frågan om ett avgörande om förhandstillträde, som innefattar ett godkännande av säkerheten, skall kunna överklagas eller ej måste syftet med säkerheten först klargöras.

I normalfallet övergår äganderätten till aktierna när lösenbeloppet har fastställts och ersättningen för aktierna utbetalats eller nedsatts hos myndighet enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet.

Vid förhandstillträde övergår däremot äganderätten under förfarandets gång, innan lösenbeloppet fastställts. Säkerheten som skiljemännen skall godkänna har till syfte att vara en garanti för aktieägarna att det lösenbelopp som senare kommer att fastställas verkligen kommer dem till godo t.ex. om moderbolaget under förfarandet skulle försättas i konkurs.

Ett argument som har framförts för att det inte skall gå att överklaga ett avgörande om förhandstillträde, som innefattar ett godkännande av säkerheten, är att det finns en möjlighet till prövning av detta genom att föra talan mot den slutliga skiljedomen. Argumentet är dock inte hållbart eftersom den av skiljemännen godkända säkerheten har till syfte att vara en garanti under förfarandets gång, dvs. tills lösenbeloppet fastställts och betalats ut till aktieägarna. Att överklaga avgörandet och erhålla en ändring av den godkända säkerheten i ett läge när lösenbeloppet är fastställt kan vara helt verkningslöst. Ett exempel för att åskådliggöra detta skall ges. Tänk er att skiljemännen i ett tvångsinlösenförfarande godtar en säkerhet på 10 000 000 kr för att garantera att det lösenbelopp som senare skall fastställas verkligen kommer att komma aktieägarna till godo. De aktieägare som omfattas av tvångsinlösenförfarandet anser dock att säkerheten inte är tillfredsställande men kan inte föra talan mot avgörandet eftersom det endast går att göra i samband med den slutliga skiljedomen. Under förfarandets gång går moderbolaget i konkurs. När den slutliga skiljedomen kommer visar det sig att det fastställda lösenbeloppet för samtliga aktier kommer att uppgå till 15 000 000 kr. Konsekvensen blir att den av skiljemännen godkända säkerheten inte är tillräcklig för att täcka lösenbeloppet. Att i detta läge föra talan mot den säkerhet som bolaget ställt och som skiljemännen godkänt får ingen verkan eftersom moderbolaget är försatt i konkurs.

Är argumentet att en överklagandemöjlighet skulle kunna fördröja förfarandet hållbart?

Kommitténs motivering för att införa ett överklagandeförbud är att en möjlighet till överklagande skulle kunna leda till att tvångsinlösenförfarandet kraftigt fördröjs.

Inte heller detta argument är hållbart eftersom en minoritetsägare som vill sabotera förfarandet kan göra detta genom att på en obefogad grund överklaga avgörandet om lösenrätt föreligger eller ej. En möjlighet att överklaga ett avgörande om förhandstillträdet, som innefattar ett godkännande av den ställda säkerheten, skulle självklart kunna fördröja förfarandet ännu mer. Risken för detta står dock inte i proportion till de nackdelar som ett överklagandeförbud kommer att medföra.

Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det helt oacceptabelt att införa ett generellt överklagandeförbud som inte tar hänsyn till om det finns fog för överklagandet, dvs. när syftet med överklagandet inte är att fördröja förfarandet, med den motiveringen att förfarandet annars skulle kunna fördröjas. Att försöka förhindra obefogade överklaganden som har till

enda syfte att fördröja förfarandet är något helt annat än att förbjuda alla överklaganden oavsett om de har en bärande grund eller ej.

Genom reglerna om rättegångskostnader finns det redan i dagens läge ett skydd mot obefogade invändningar och överklaganden som har till enda syfte att fördröja förfarandet.

De regler som gäller kostnader för skiljeförfarandet innebär att moderbolaget skall svara för alla kostnader för skiljeförfarandet om inte särskilda skäl föranleder annat. Ett sådant särskilt skäl för att frångå regeln är att någon framfört obefogade invändningar. Detta innebär att den aktieägare som framför obefogade invändningar riskerar att inte bara att bli utan ersättning för sitt eget arbete utan kan även bli tvungen att ersätta moderbolaget och skiljemännen för deras arbete i skiljeförfarandet. Ett överklagande som har till enda syfte att fördröja förfarandet är att jämställa med en obefogad invändning som framförs under skiljeförfarandet.

Vid ett överklagande av skiljedomen till allmän domstol gäller rättegångsbalkens regler för rättegångskostnaderna. Den part som överklagar ett avgörande från skiljemännen för att fördröja förfarandet, dvs. utan en befogad grund, och förlorar processen blir tvungen att betala både sina egna och moderbolagets rättegångskostnader.

En minoritetsaktieägare som överklagar ett avgörande från skiljemännen med enda syfte att fördröja förfarandet riskerar alltså att få svara för både rättegångskostnaderna vid förfarandet i allmän domstol och kostnaderna för skiljeförfarandet. Detta om något förhindrar obefogade överklaganden vad gäller frågan om förhandstillträde och godkännande av säkerheten. Att risken för att få bära rättegångskostnaderna är en återhållande faktor mot obefogade överklaganden framgår tydligt vid en granskning av de skiljedomar som i dagens läge överklagas både vad gäller avgöranden om lösenrätt överhuvudtaget föreligger som avgöranden om lösenbeloppets storlek.

Risken att få svara för rättegångskostnaderna vid förfarandet i allmän domstol samt kostnaderna för skiljeförfarandet finns dock inte när invändningen är befogad, dvs. när den inte görs för att fördröja förfarandet. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det, som tidigare nämnts, helt oacceptabelt att införa ett generellt överklagandeförbud som inte tar hänsyn till om det finns en bärande grund för överklagandet med motiveringen att en överklagandemöjlighet skulle kunna fördröja förfarandet.

Vilka blir konsekvenserna om avgörandet sker genom ett beslut som ej går att överklaga?

Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna

I Europakonventionens art. 6 (1) stadgas att:

Var och en skall, vid prövning av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag.

Frågan om skiljenämnden i ett tvångsinlösenförfarande enligt 14 kap. aktiebolagslagen uppfyller konventionens krav på att vara en oavhängig och opartisk domstol har varit uppe till prövning i fallet Bramelid-Malmström mot Sverige.

Bramelid-Malmström åberopade att art. 6 (1) inte var uppfylld eftersom de ansåg att skiljenämnden inte utgjorde en ”tribunal” så som förutsätts i art. 6 (1).

Kommissionen hade ingen svårighet att konstatera att saken gällde de klagandens ”civil rights and obligations”. De möjligheter till klandertalan inför svensk domstol som den svenska lagstiftningen öppnade befanns också för begränsad för att räcka i ett fall som detta. Som huvudfråga kvarstod förfarandet inför skiljenämnden. Normalt utgjorde art. 6 (1) inget hinder för skiljeförfarande när detta var frivilligt. I det förevarande fallet var det dock fråga om ett förfarande där parterna inte hade något val utan måste hänskjuta tvisten till skiljenämnden och nämnden måste då uppfylla kraven i art. 6 (1).

Förfarandet måste föras inför en ”independent and impartial tribunal” för att uppfylla kraven i art. 6 (1). Enligt kommissionen måste skiljenämnden anses vara opartisk fram tills motsatsen frambragts. Vad gäller kravet på independence menade kommissionen att det inte var nog med att skiljenämnden ”were in fact independent”. Visserligen kunde skiljemännen anses vara ”independent of the executive”. De enskilda ägarna, som måste vara enhälliga i sitt utseende av skiljeman, ansågs emellertid inte ha samma inflytande på val av skiljeman som moderbolaget. I utseendeförfarandet utesluts att varje ägares preferenser beaktades vilket icke var fallet med moderbolaget.

Kravet på oberoende och opartiskhet enligt art. 6 (1) var därmed icke uppfyllt. Kravet på att förhandlingen skall vara offentlig ansågs inte heller uppfyllt.

Efter att komissionen lagt fram sin ståndpunkt och innan ministerrådet hade hunnit fatta beslut i frågan ändrade Sverige reglerna, som nu finns i 14 kap. aktiebolagslagen, så att den slutliga skiljedomen numera

går att överklaga till allmän domstol. Ministerrådet kunde därefter fastslå att det förekommit ett brott mot art. 6 (1) i konventionen samt att med hänsyn till vad numera upplysts i ärendet någon vidare åtgärd i saken av rådet inte vore erforderlig.

Vad avser frågan om Europakonventionens krav på oavhängighet och opartiskhet skall även beaktas att moderbolaget, till skillnad från enskilda aktieägare, enligt den nya bestämmelsen i 44 § första stycket tredje meningen lagen om skiljeförfarande, givits rätt att yttra sig över gode mannens förslag till skiljeman, vilket ytterligare ökat graden av obalans. Det kan vidare konstateras att tingsrätten ofta bereder moderbolaget möjlighet att yttra sig över enskilda minoritetsaktieägares förslag till god man, vilket övriga aktieägare inte bereds tillfälle att göra. Det förekommer även att tingsrätten utser en god man som föreslagits av målbolagets styrelse, mot enskilda aktieägares förslag. Då målbolaget vid denna tidpunkt i praktiken är helt styrt av moderbolaget ökar obalansen ytterligare.

Det kan alltså utan tvekan konstateras att skiljenämnden i ett tvångsinlösenförfarande inte uppfyller Europakonventionens krav i art. 6 (1) om oavhängighet och opartiskhet.

För att en enskild skall vara berättigad till en prövning inför en oavhängig och opartisk domstol krävs det enligt art. 6 (1) att det är fråga om en prövning av en ”civil rights” (civilrättighet). Vad är då att anse som en civil rättighet?

Att äganderätten är en civil rättighet är nog de flesta överens om. Frågan är då om förhandstillträdet, dvs. äganderättsövergången mot ställande av en godkänd säkerhet är en fråga om en civil rättighet.

Vid en granskning av Regeringsformens skydd för äganderätten framkommer att en enskild medborgare är skyddad mot att tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande. Skyddet gäller dock inte om avstående krävs för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse. Det är alltså en civilrättighet att inte behöva avstå egendom förutom i de fall att det krävs för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse. Lagstiftaren har ansett att ägandeförhållandena i ett aktiebolag är ett sådant angeläget allmänt intresse.

I 2 kap. 18 § andra stycket Regeringsformen finns en annan civilrättighet angiven nämligen att den som tvingas avstå från egendom för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse skall vara tillförsäkrad ersättning för den skada som uppstår.

I frågan om förhandstillträde till aktierna i ett tvångsinlösenförfarande är både de civila rättigheterna, äganderätten och rätten till ersättning vid ingrepp i äganderätten, uppe till prövning. För det första måste det avgöras om inlösenrätt överhuvudtaget föreligger, är moder-

bolaget självt eller tillsammans med dotterföretag ägare till mer än nio tiondelar av aktierna och rösterna i dotterbolaget. För det andra måste skiljemännen avgöra om den ställda säkerheten är godtagbar, dvs. uppfyller den kravet på att tillförsäkra de enskilda aktieägarna ersättning för det ingrepp i äganderätten som förhandstillträdet innebär. Med detta som utgångspunkt konstateras att skiljemännens avgörande om att bevilja förhandstillträde innebär en prövning av två av de enskilda aktieägarnas civila rättigheter.

När prövningen avser en enskilds civila rättighet och företas av en skiljenämnd som inte uppfyller konventionens krav på oavhängighet och opartiskhet kommer ett överklagandeförbud att strida mot Europakonventionen.

Sammanfattning

Om det fastslås att avgörandet om förhandstillträde, som innefattar ett godkännande av den ställda säkerheten, skall ske genom beslut innebär detta en särreglering som inte står i överensstämmelse med reglerna i rättegångsbalken och lagen om skiljeförfarande. Förhandstillträdet är en tvistefråga som skiljemännen har att avgöra. Att frångå reglerna i 17 kap. 1 § rättegångsbalken och 27 § lagen om skiljeförfarande, genom att i speciallag fastslå att just frågan om godkännande av säkerheten skall avgöras genom beslut, är olämpligt eftersom det inte finns något bärande argument för denna specialreglering.

Ur rättssäkerhetssynpunkt är det oacceptabelt att införa ett generellt överklagandeförbud som inte tar hänsyn till om det finns fog för överklagandet eller ej speciellt när det rör sig om en så ingripande fråga som tvångsöverföring av äganderätten. Obefogade överklaganden som endast har till syfte att fördröja förfarandet motverkas redan i dag genom reglerna om vem som skall svara för rättegångskostnaderna och kostnaderna för skiljeförfarandet.

När ett avgörande sker genom beslut erhåller det inte rättskraft dvs. skiljemännen kan när som helst under förfarandet ändra beslutet. Äganderättsövergången är en så ingripande åtgärd som en gång för alla måste avgöras. Det är klart olämpligt att moderbolaget och de enskilda aktieägarna svävar i ovisshet om äganderätten när det avgörs genom ett beslut som när som helst kan ändras. Det enda alternativet för att en gång för alla avgöra äganderättsövergången är att avgörandet sker genom en skiljedom som det finns möjlighet att överklaga.

En lagreglering som stadgar att ett avgörande om att godkänna säkerheten skall ske genom beslut som inte går att överklaga kommer

att strida mot art. 6 (1) i Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna.

Ett avgörande om att bevilja förhandstillträde, som innefattar en prövning av den ställda säkerheten, berör de enskilda aktieägarnas civila rättigheter. Dels berörs rätten att inte berövas egendom förutom i fall där det finns ett angeläget allmänt intresse dels rätten att vara tillförsäkrad ersättning om ingrepp i äganderätten sker. För att Sverige inte skall bryta mot Europakonventionen vid prövning av en enskilds civila rättigheter måste denne vara tillförsäkrad en rättvis och offentlig förhandling inför en opartisk och oavhängig domstol. I Bramelid-Malmström mot Sverige konstaterades att en skiljenämnd i ett tvångsinlösenförfarande enligt 14 kap. aktiebolagslagen inte uppfyller kravet på att vara oavhängig.

När avgörandet berör en enskilds civila rättigheter och avgörs av en skiljenämnd som inte uppfyller kraven i art. 6 (1) i Europakonventionen måste det finnas en möjlighet att föra talan mot avgörandet i allmän domstol för att Sverige inte skall bryta mot Europakonventionen.

Förslag till lagtext

Prövas en tvist om inlösen enligt 1 § av skiljemän eller domstol, har majoritetsägaren rätt att erhålla förhandstillträde till de återstående aktierna om skiljemännen eller domstolen fastställer att lösenrätt enligt 1 § föreligger samt att moderbolaget ställer en av skiljemännen eller av domstolen godkänd säkerhet för kommande lösenbelopp jämte ränta.

Förhandstillträdet innebär att ägarna till de aktier som skall lösas in är skyldiga att till majoritetsägaren överlämna sina aktiebrev med påskrift om överlåtelse eller, när det är fråga om aktier i avstämningsbolag, att låta majoritetsägaren registreras som ägare till aktierna enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Ett avgörande om förhandstillträde skall avgöras genom särskild skiljedom, om inte båda parterna motsätter sig det.

Motivering

Det skall framgå av lagtexten att det är förhandstillträdet som avgörs eftersom skiljemännen avgör hur inlösningen och äganderättsövergången skall gå till. I detta avgörande ingår en bedömning av om lösenrätt föreligger samt om den ställda säkerheten är godtagbar. Konsekvensen blir att minoritetsägaren har rätt att överklaga avgörandet både på den grund att han inte anser att lösenrätt föreligger eller om han anser att säkerheten inte är godtagbar. När båda förutsättningarna

ingår i samma avgörande finns det ingen möjlighet för en minoritetsägare som vill fördröja förfarandet att först överklaga om lösenrätt överhuvudtaget föreligger för att sedan överklaga att den godkända säkerheten inte är tillfredsställande. För att inte strida mot lagen om skiljeförfaranden skall avgörandet inte ske genom särskild skiljedom om båda parterna motsätter sig det. För att förhindra ett utdraget förfarandet bör det införas en reglering om att ett överklagande av den särskilda skiljedomen sker till Svea hovrätt som första instans.

Bilaga

Kommittédirektiv

Dir. 1990:46

Översyn av aktiebolagslagen

Dir. 1990:46

Beslut vid regeringssammanträde 1990-06-21

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför efter samråd med chefen för industridepartementet statsrådet Molin och statsrådet Åsbrink.

Mitt förslag

En kommitté tillkallas för att göra en översyn av aktiebolagslagen. Kommittén, som skall utföra arbetet i samarbete med motsvarande kommittéer i Finland och Norge, skall bl.a. föreslå de lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen. Vidare skall kommittén överväga frågor som rör aktiebolagets kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation samt aktieägarnas minoritetsskydd.

Bakgrund

Sedan början av 1970-talet har aktiebolagsrätten varit föremål för ett fortlöpande reformarbete. Ett första steg togs år 1973 då betydande förändringar vidtogs i 1944 års aktiebolagslag i syfte att trygga aktiebolagets kapitalförsörjning och stärka skyddet för bolagets egna kapital. Bland annat höjdes minimigränsen för aktiekapitalet från 5 000 kr. till 50 000 kr. och aktiebolagen fick tillgång till nya finansiella instrument såsom konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt att teckna nya aktier i det låntagande bolaget samt konvertibla aktier. Den 1 januari 1977 trädde den nuvarande aktiebolagslagen i kraft och ersatte 1944 års aktiebolagslag. Den nya aktiebolagslagen tillkom efter samnordiskt utredningsarbete och innebar en genomgripande teknisk översyn av aktiebolagsrätten i syfte att förenkla denna. Också de övriga nordiska länderna genomförde under åren 1973 till 1978 ny

lagstiftning inom aktiebolagsrätten. En följd av detta är att det föreligger en betydande rättslikhet i Norden på aktiebolagsrättens område.

Sedan aktiebolagslagen trädde i kraft år 1977 har ett antal viktigare förändringar skett av lagen. Bland annat har bestämmelserna om skyldighet för ett aktiebolag att träda i likvidation när aktiekapitalet delvis gått förlorat skärpts och kravet på kvalificerad revision höjts genom att det nu krävs en auktoriserad eller godkänd revisor i varje aktiebolag. År 1987 infördes lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m. samtidigt som vissa ändringar vidtogs i aktiebolagslagen, allt i syfte att stärka minoritetsskyddet i samband med beslut om riktade emissioner och vid tilldelning av aktier. Nyligen har regeringen lag t fram en proposition om ändringar i aktiebolagslagen som innebär bl.a. att kravet på svenskt medborgarskap för styrelseledamöter och andra befattningshavare i aktiebolag avskaffas.

Ändringarna i aktiebolagslagen har skett efter visst samråd med de övriga nordiska länderna. Någon samlad kartläggning och uppföljning av utvecklingen av de nordiska ländernas aktiebolagslagar och rättspraxis på området har emellertid inte skett sedan lagstiftning en genomfördes vid mitten av 1970talet. Nordiska ministerrådet föreslog därför år 1988 att särskild uppmärksamhet skulle fästas vid att en gemensam lagstiftning upprätthölls inom aktiebolagsrätten. Som ett första steg i detta arbete tillkallade ministerrådet under år 1989 en särskild utredare som gemensamt för de nordiska länderna skall kartlägga och analysera såväl redan antagna som framlagda förslag till direktiv inom den europeiska gemenskapen. Utredaren skall särskilt belysa i vad mån den nordiska aktiebolagsrätten behöver ändras för att få till stånd en harmonisering med EG-reglerna. Arbetet beräknas vara avslutat inom kort.

Inom regeringskansliet övervägs vissa frågor rörande aktiebolagslagen och områden av betydelse för aktiebolagsrätten. Röstvärdeskommittén har i betänkandet (SOU 1986:23) Aktiers röstvärde övervägt frågan om röstvärdet för aktier och lämnat förslag till en teknisk lösning som skulle begränsa den andel av aktiekapitalet som utgörs av s.k. röstsvaga aktier. I betalningsansvarskommitténs betänkande (SOU 1987:59) Ansvarsgenombrott m.m. har framlagts förslag till ändringar i aktiebolagslagen i syfte att bl.a. stärka borgenärsskyddet i underkapitaliserade aktiebolag när det förekommit ett otillbörligt förfarande. Ägarutredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1988:38) Ägande och inflytande i svenskt näringsliv bl.a. analyserat frågor om aktiebolags förvärv av egna aktier, om ömsesidigt och cirkulärt ägande inom näringslivet, om behovet av regler om begränsad rösträtt vid bolagsstämma samt om informationsskyldigheten i fråga om större ägares innehav av röst- och kapitalandelar i aktiemarknadsföretag. Värdepappersmarknadskommittén har i betänkandet (SOU 1989:72) Värdepappersmarknaden i framtiden övervägt vissa aktiebolagsrättsliga frågor. Utredningen har bl.a. övervägt frågor om aktiebolags informationsplikt och om skyldighet för förvärvare av viss väsentlig andel av ett bolags aktier att på samma villkor erbjuda sig att köpa övriga aktier i bolaget, s.k. erbjudandeplikt. I slutbetänkandet (SOU 1990:1) Företagsförvärv i svenskt näringsliv har även ägarutredningen behandlat frågan om erbjudandeplikt.

Ägarutredningens kartläggning av det svenska näringslivet under den senaste tioårsperioden visar att den svenska aktiemarknaden och ägarstrukturen inom de större aktiebolagen har genomgått betydande förändringar sedan den nuvarande aktiebolagslagen trädde i kraft. Ägarstrukturen i de enskilda företagen har koncentrerats. Antalet kontrollägarskiften har ökat markant under senare år. Samtidigt har företagens intresse för försvar mot oönskade ägarskiften ökat, vilket inte minst återspeglas i ett ökat ömsesidigt och cirkulärt ägande i företagen. Utgivandet av konvertibla skuldebrev och andra finansiella instrument som står aktien nära har blivit vanligt förekommande. Ägarutredningen pekar även på ett par punkter i aktiebolagslagen där det nu föreligger ett behov av ändrade regler eller en översyn av bestämmelserna. Detta gäller t.ex. reglerna om andra finansiella instrument än aktier. I fråga om den ökade förekomsten av ömsesidigt och cirkulärt ägande i företagen ansåg utredningen att statsmakterna noga bör följa den fortsatta utvecklingen av dessa ägarförhållanden och överväga en begränsande lagstiftning på området efter förebild från andra länder. Med denna fråga sammanhänger delvis också det från olika håll – främst från näringslivshåll – framförda kravet på en modifiering av förbudet för aktiebolag att förvärva egen aktie. Ägarutredningens betänkanden övervägs nu i regeringskansliet.

Utöver vad jag nu redovisat har ett antal händelser på den svenska aktiemarknaden väckt uppmärksamhet och medfört en debatt rörande bl.a. regleringen av aktiebolagsformen. Den händelse som väckt den största uppmärksamheten är otvivelaktigt den s.k. Fermentaaffären som bl.a. resulterade i att styrelsen för Stockholms fondbörs tillkallade tre utredare för att mot bakgrund av händelseförloppet i Fermenta analysera principfrågor och övriga förhållanden av betydelse för fondbörsen och aktiemarknaden. Utredningens arbete resulterade i en rapport till Stockholms fondbörs, Fermenta fakta och erfarenheter, vari utredarna föreslog en rad förändringar i bl.a. aktiebolagslagen rörande främst aktiebolagets organisation och aktieägarnas minoritetsskydd.

Härtill kommer det arbete på bolagsrättens område som nu pågår inom ramen för den västeuropeiska integrationen och som är av stor betydelse. Förhandlingar kommer nu att inledas mellan Sverige och övriga EFTA-länder samt EG rörande ett avtal om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). Avsikten är att detta avtal också skall omfatta bolagsrättsliga frågor. Som en grund för förhandlingarna ligger bl.a. de inom EG tidigare antagna direktiven och förordningarna på bolagsrättens område.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag att en särskild kommitté tillkallas för att i nordiskt samarbete se över aktiebolagslagsrätten. Jag kommer i det följande att närmare ange riktlinjerna för arbetet.

Utredningsuppdraget

Anpassning till regelverket inom EG

En viktig arbetsuppgift för kommittén hänger samman med det arbete på bolagsrättens område som sker inom ramen för den västeuropeiska integratio-

nen. Det kan förutses att lagändringar måste göras med hänsyn till de åtaganden rörande bolagsrätt som Sverige kan komma att göra i ett avtal om EES. Som redan har nämnts kommer förhandlingarna om ett sådant avtal att föras med utgångspunkt bl.a. i de direktiv och förordningar som har antagits inom EG. Avtalet kan beräknas bli träffat tidigast omkring årsskiftet 1990/91.

Det inom EG utarbetade regelverket är omfattande och kan i korthet beskrivas på följande sätt. Ett första bolagsrättsdirektiv antogs år 1968 och innehåller grundläggande krav som måste ställas på bolag utan personligen ansvariga delägare (public limited companies, private limited companies), bl.a. rörande registrering av bolaget, årsredovisning samt behörigheten att utåt företräda bolaget. Ett andra bolagsrättsdirektiv antogs år 1976 och innehåller främst regler om skydd för det egna kapitalet i s.k. public limited companies. Ett tredje bolagsrättsdirektiv antogs år 1978 och innehåller regler om fusion mellan public limited companies. Ett fjärde bolagsrättsdirektiv antogs år 1978 och innehåller regler om årsredovisning. Ett sjätte bolagsrättsdirektiv antogs år 1982 och innehåller bestämmelser om delning av aktiebolag. Ett sjunde bolagsrättsdirektiv antogs år 1983 och innehåller bestämmelser om koncernredovisning. Ett åttonde bolagsrättsdirektiv antogs år 1984 och reglerar auktorisation och godkännande av revisorer i public resp. private companies. Ett elfte bolagsrättsdirektiv antogs år 1988 och behandlar redovisning i filialer till ett aktiebolag. Ett tolfte bolagsrättsdirektiv antogs år 1989 och innehåller regler om enmansaktiebolag. Vidare antogs år 1985 förordningen om Europeiska ekonomiska företagsgrupper (EEIG). Förordningen, som trädde i kraft år 1989, reglerar den särskilda företagsformen EEIG, som kan karakteriseras som ett slags konsortium för samarbete mellan företag med hemvist i olika EGländer.

Utöver vad som nu har nämnts har lagts fram ett flertal förslag till ytterligare reglering på bolagsrättens område. Bl.a. har föreslagits ett femte bolagsrättsdirektiv rörande organisationen av aktiebolag och bolagsorganens befogenheter och förpliktelser, ett tionde bolagsrättsdirektiv om fusion över gränserna av aktiebolag samt ett trettonde bolagsrättsdirektiv om erbjudanden om övertaganden (s.k. take over bids). Slutligen har föreslagits en förordning om s.k. Europabolag och ett direktiv som kompletterar förordningen med regler om de anställdas inflytande. Europabolaget kan beskrivas som en övernationell bolagsform som lyder direkt under gemenskapsrätten.

En mera översiktlig analys av det inom EG hittills antagna regelverket som har gjorts inom regeringskansliet ger vid handen att reglerna i allmänhet står i god överensstämmelse med principerna inom den nordiska aktiebolagsrätten. På många punkter kan det emellertid förutses att lagändringar, mestadels av teknisk natur, måste göras om en fullständig överensstämmelse skall uppnås.

Som har nämnts tidigare har Nordiska ministerrådet år 1989 tillkallat en särskild utredare med uppgift bl.a. att belysa i vad mån den nordiska aktiebolagsrätten behöver ändras för att man skall få till stånd en harmonisering med EG-reglerna. Avsikten har varit att utredarens rapport skall kunna ligga till grund för det vidare utredningsarbete som krävs för lagändringar med hänsyn till innehållet i ett kommande EES-avtal.

I enlighet med vad som nu har anförts bör det bli en uppgift för kommittén att lägga fram förslag till de lagändringar som kommer att krävas med hänsyn till EES-avtalet.

Jag vill i detta sammanhang nämna att det inom EG-kommissionen för närvarande förbereds förslag till ändringar i de bolagsrättsliga direktiven i syfte att undanröja hinder mot företagsförvärv. Utvecklingen inom detta område kan senare komma att föranleda mig att föreslå tilläggsdirektiv till utredningen beträffande de frågor om ömsesidigt och cirkulärt ägande i företagen som jag har nämnt i det föregående.

Aktiebolagets kapital och finansiella instrument

Utmärkande för aktiebolaget är att delägarna inte svarar personligen för bolagets åtaganden och förpliktelser, utan borgenärerna är hänvisade till att kräva betalning ur bolagets tillgångar. Aktiekapitalets funktion är att utgöra ett slags garanti för bolagets fordringsägare. Aktiebolagslagen innehåller en rad regler som avser att garantera att bolaget när det bildas tillförs tillgångar samt att skydda det bundna kapitalet under bolagets verksamhet. Aktiebolagslagen innehåller även regler som syftar till att möjliggöra för bolagen att tillgodose behovet av extern finansiering i form av upplånat kapital och riskvilligt ägarkapital.

Jag har inledningsvis nämnt att det år 1973 vidtogs betydande förändringar i den dåvarande aktiebolagslagen för att stärka skyddet för bolagets eget kapital och att trygga bolagens kapitalförsörjning. Ändringarna innebar att minimigränsen för aktiekapitalet höjdes från 5 000 kr. till 50 000 kr., att aktiebolagens rätt att ge lån till aktieägare eller personer i bolagsledningen eller närstående begränsades samt att aktiebolagen fick tillgång till nya finansiella instrument såsom konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt att teckna nya aktier i det låntagande bolaget.

Sedan minimigränsen för aktiekapitalet 1973 bestämdes till 50 000 kr. har inflationen medfört att detta belopp i dag representerar ett betydligt lägre värde. Med hänsyn till att det inte föreligger något personligt betalningsansvar för aktieägarna är det av betydelse att ett aktiebolag har ett tillräckligt ekonomiskt underlag för sin verksamhet. Det kan ifrågasättas om den nuvarande minimigränsen för aktiekapitalet säkerställer detta. Till detta kommer att det tidigare omnämnda inom EG antagna andra bolagsrättsdirektivet innebär att aktiekapitalet i ett public limited company skall uppgå till minst 25 000 ECU, dvs. omkring 185 000 kr. Kommittén bör mot denna bakgrund överväga frågan om en höjning av minimigränsen för aktiekapitalet.

Aktiebolagslagen innehåller som tidigare redovisats förbud för aktiebolag att lämna lån till aktieägare, personer i bolagsledning eller närstående. Låneförbudet, som infördes år 1973, genomfördes för att förhindra skatteflykt och för att säkerställa att skyddet för bolagets bundna kapital inte urholkas genom att det bundna kapitalet tas i anspråk av aktieägare eller företagsledningen genom lån. Låneförbudsreglerna har vid skilda tillfällen tillförts en rad ganska komplicerade undantags- och dispensregler, vilket har gjort bestämmelserna svåröverskådliga. Det kann ämnas att utredningen angående de

små och medelstora företagens finansiella situation i betänkandet (SOU 1983:59) Kreativ finansiering har ifrågasatt om inte en generösare reglering av dispensmöjligheterna borde införas för att ytterligare underlätta generationsskiften i företag. Kommittén bör mot denna bakgrund överväga utformningen av låneförbudsreglerna.

Som jag inledningsvis redovisat har användningen av sådana finansiella instrument som kan omvandlas till aktier eller som ger rätt till nyteckning av aktier ökat kraftigt under senare år. I aktiebolagslagen regleras relativt ingående emission av konvertibla skulde brev och skuldebrev förenade med optionsrätt. Under år 1987 infördes härutöver som jag inledningsvis nämnt lagen om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m. Denna lag har till syfte att skapa garantier för att bl.a. emission av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med optionsrätt till nyteckning, som erbjuds vissa bestämda persongrupper, genomförs på ett godtagbart sätt för de mindre aktieägarna. Emellertid saknar aktiebolagslagen regler om hur konvertibla skuldebrev och sådana optionsrätter som här avses (s.k. teckningsoptioner) skall behandlas under tiden efter det att de emitterats och till dess de omvandlas till aktier. Exempelvis saknas regler om hur konvertibla skuldebrev och teckningsoptioner skall behandlas i samband med tvångsinlösen enligt 14 kap. aktiebolagslagen. Det är också oreglerat huruvida det emitterande bolaget självt kan förvärva konvertibla skuldebrev och teckningsoptioner och huruvida ett bolag kan återförsälja sådana finansiella instrument. Av betydelse i fråga om de finansiella instrumenten är vidare att dessa, när de används i stor omfattning, har betydelse för ett bolags ägarstruktur. Emellertid saknar aktiebolagslagen regler som ger samma offentlighet åt dessa instrument som åt aktier. Denna fråga har uppmärksammats av såväl ägarutredningen som värdepappersmarknadskommittén, vilka har uttalat att samma offentlighet som idag genom aktieboken föreligger i fråga om aktier bör gälla beträffande sådana finansiella instrument som ger rätt till utbyte av en fordran mot aktier eller till nyteckning av aktier.

Härtill kommer i fråga om de finansiella instrumenten att det från näringslivet har framförts förslag om att bolag bör ges möjlighet att utfärda optionsrätter till nyteckning som är fristående och inte har anknytning till ett skuldebrev. Från näringslivshåll har därvid angivits att den nuvarande kopplingen av optionsrätten till skuldebrevet i praktiken saknar betydelse eftersom optionsbeviset oftast skiljs från skuldebrevet omedelbart efter emissionen. Frågan om rätt för bolag att utfärda fristående optioner har tidigare berörts i den rapport (Ds Fi 1986:21) som kommissionen för undersökning av vissa aktieemissioner lade fram år 1986. Kommissionen förordade att frågan togs upp till prövning.

Mot bakgrund av de nu redovisade frågeställningarna avseende finansiella instrument med anknytning till aktier bör kommittén överväga om man i vissa avseenden bör jämställa dessa finansiella instrument med aktier. Kommittén bör därutöver överväga om det finns skäl att ge aktiebolagen möjlighet att emittera fristående optionsrätter.

Aktiebolagets organisation

I aktiebolag som har ett aktiekapital överstigande 1 miljon kronor skall finnas fyra bolagsorgan, nämligen bolagsstämma, styrelse, verkställande direktör och revisorer. I mindre bolag behöver inte verkställande direktör utses. Aktiebolagslagens kompetensfördelning mellan bolagsorganen är avsedd att åstadkomma en balans mellan bolagets olika organ samt mellan å ena sidan majoriteten bland aktieägarna och å andra sidan minoriteten och enskilda aktieägare.

Kompetensfördelningen mellan de olika bolagsorganen kan i korthet beskrivas enligt följande. Bolagsstämman är det överordnade, i sista hand beslutande organet. Styrelsen väljs av bolagssstämman och har till uppgift att svara för bolagets organisation och den övergripande förvaltningen av bolagets angelägenheter. Bolagets verkställande direktör, som väljs av styrelsen, skall under styrelsen sköta den löpande förvaltningen av bolaget. Revisorerna har till uppgift att granska styrelsens och verkställande direktörens förvaltning och bolagets räkenskaper. Revisorerna utses normalt av bolagsstämman.

Under senare år har i debatten rörande regleringen av aktiebolagsformen framförts att ansvarsfördelningen mellan bolagsorganen i vissa avseenden är oklar, särskilt vad gäller styrelse och verkställande direktör, och att det kan ifrågasättas om aktiebolagslagens regler om tillsättande och entledigande av styrelsens ledamöter och revisorer är utformade så att man åstadkommer den balans mellan bolagsorganen och mellan olika aktieägarintressen som lagstiftaren åsyftat.

Revisorernas roll och kontakter med företagsledningen har blivit av allt större betydelse för bolagsorganens möjligheter att balansera varandra och de olika aktieägarintressena. Det är av central betydelse att revisorn intar en självständig ställning gentemot dem han skall granska och i förhållande till bolagsstämman så att han kan agera opartiskt vid granskningen. Att revisorerna skall inta en självständig ställning även i förhållande till bolagsstämman sammanhänger med att revisorernas uppgift inte bara är att beakta aktieägarnas intressen. Det åligger revisorerna att också ägna uppmärksamhet åt i vad mån bolagsledningen beaktat samhällets, de anställdas och borgenärernas intressen. Revisorerna har därutöver även ett ansvar gentemot den aktieplacerande allmänheten.

En annan fråga av stor betydelse hänger samman med att aktiebolagslagens regler i allmänhet utgår från att varje aktiebolag utgör ett ekonomiskt och juridiskt självständigt företag även om bolaget ingår i en koncern. De särskilda regler som återfinns i aktiebolagslagen om koncerner är få och gäller främst redovisningen i sådana bolag. Aktiebolagslagen innehåller således inga särskilda regler om styrningen av och ansvarsfördelningen i aktiebolag som ingår i koncerner.

Som jag inledningsvis nämnt har ägarutredningens kartläggning av ägande och inflytande i de större aktiebolagen visat att koncentrationen i de enskilda företagens ägar- och inflytandestruktur har ökat påtagligt under de senaste tio åren. Av statistiska centralbyråns koncernregister framgår också att antalet

koncerner i svenskt näringsliv ökat kraftigt. Detta har inneburit att antalet bolag som enligt aktiebolagslagens definition utgör koncernbolag blivit fler.

I praktiken torde styrningen och ansvarsförhållandena i koncerner ofta skilja sig åtskilligt från den grundstruktur som finns angiven i aktiebolagslagen. Som exempel kan nämnas den inom koncerner allt mer förekommande befattningen koncernchef, som är ett okänt begrepp i aktiebolagslagen.

Kommittén bör mot bakgrund av den utveckling som skett av ägarstrukturen inom näringslivet överväga om den nuvarande organisationen av aktiebolaget och kompetensfördelningen mellan bolagsorganen åstadkommer den balans som lagstiftaren åsyftat. Kommittén bör därvid särskilt uppmärksamma revisorernas roll och ansvarsfördelningen mellan styrelse och verkställande direktör. När det gäller revisorernas roll bör utredningen till grund för sina överväganden kunna lägga en rapport om revisorernas roll som för närvarande utarbetas på uppdrag av Nordiska ministerrådet och som beräknas blir klar in om kort.

Kommittén bör även överväga om aktiebolagslagens regler om tillsättande och entledigande av styrelseledamöter och revisorer är utformade så att de befrämjar att dessa utför sina funktioner med självständighet och integritet. Vidare bör kommittén klarlägga vad aktiebolagslagen innebär beträffande styrningen och ansvarsförhållandena mellan bolagen och dessas bolagsorgan i koncernförhållanden och utifrån denna analys överväga om det föreligger behov av att särskilt reglera dessa frågor i aktiebolagslagen.

Minoritetsskyddet m.m.

Aktiebolagslagen vilar på principen att bestämmanderätten i bolaget tillkommer den eller dem som har majoriteten av rösterna. Lagen innehåller emellertid också ett antal regler som syftar till att skydda minoriteten mot maktmissbruk av majoriteten och garantera en likabehandling av aktieägarna.

De flesta av aktiebolagslagens regler till skydd för minoriteten syftar till att ge minoritetsaktieägare inflytande över och insyn i förvaltningen av bolagets angelägenheter samt möjlighet att initiera sanktioner vid bolagsorganens åsidosättande av minoritetens rättigheter. Dessa regler blir tillämpliga beträffande minoritetsaktieägare som representerar minst tio procent av aktiekapitalet. Från Stockholms fondbörs och Sveriges Aktiesparares Riksförbund har mot bakgrund av Fermentaaffären framförts att man bör överväga att sänka den andel av aktiekapitalet som krävs för att en aktieägarminoritet skall kunna åberopa minoritetsskyddsreglerna i aktiebolagslagen. Det har framförts bl.a. att aktieägandet i större företag ofta är så spritt bland de mindre aktieägarna att det i praktiken inte är möjligt att samla en aktieägarminoritet som representerar tio procent av aktiekapitalet.

Utformningen av minoritetsskyddet är av stor betydelse för den aktieplacerande allmänhetens förtroende för aktiemarknaden. Kommittén bör mot denna bakgrund överväga om den nuvarande gränsen för att åberopa minoritetsskyddsreglerna bör sänkas generellt eller i vissa avseenden.

Av betydelse för minoritetens skydd är även bestämmelserna i aktiebolagslagen om att en aktie i princip är fritt överlåtbar. Detta innebär ett skydd så

tillvida att en minoritetsaktieägare, som är missnöjd med majoritetens skötsel av bolaget, alltid kan dra sig ur bolaget genom att sälja sitt aktieinnehav. Värdet av detta skydd är dock självfallet beroende av till vilket pris aktieägaren kan sälja sitt aktieinnehav.

Under senare år har det i motioner till riksdagen och även i den allmänna debatten framförts krav på att man, efter utländsk förebild, bör införa regler om skyldighet för den som förvärvat en viss väsentlig andel av aktierna i ett bolag att erbjuda sig att förvärva övriga aktier till samma pris som det senaste förvärvet, s.k. erbjudandeplikt. Kraven har framförts mot bakgrund av den under senaste tioårsperioden ökade förekomsten av kontrollägarskiften inom svenska storföretag samt den internationella utvecklingen. De skäl som har framförts för en regel om erbjudandeplikt är främst att den innebär ett skydd för de mindre aktieägarna och en garanti för att alla aktieägare behandlas lika. Erbjudandeplikt för en kontrollerande aktieägare har införts i Finland och Norge. Till detta kommer EG-kommissionens tidigare omnämnda förslag till ett trettonde bolagsrättsdirektiv, vilket innehåller en erbjudandeplikt av detta slag.

Frågan om att införa regler om erbjudandeplikt i Sverige har övervägts av värdepappersmarknadskommittén och ägarutredningen som har ansett att det för närvarande inte finns skäl för att införa en lagstadgad erbjudandeplikt. Som värdepappersmarknadkommittén har påpekat är det emellertid av stor vikt att man följer utvecklingen inom den europeiska gemenskapen och i andra länder som är av betydelse i detta sammanhang. Mot bakgrund härav bör kommittén följa utvecklingen och utifrån denna överväga en motsvarande reglering inom den svenska aktiebolagsrätten.

Slutligen kan framhållas att det föreligger ett nära funktionellt samband mellan minoritetsskyddet och ansvarsförhållandena i bolaget samt lagens regler om straff, skadestånd och vite. Det kan finnas anledning att i detta sammanhang mera generellt överväga om sanktionssystemet är utformat på ett sådant sätt att lagens materiella regler får det genomslag som har varit avsett. Även valet av påföljd för olika åsidosättanden av lagens regler kan behöva övervägas på nytt. Kommittén bör förutsättningslöst analysera dessa frågor och lägga fram de förslag till lagändringar som kommittén anser vara motiverade.

Andra aktiebolagsrättsliga frågor

Det finns även andra frågor inom aktiebolagsrätten som inte kan hänföras till någon av de ovan angivna huvudpunkterna men som bör belysas och övervägas vid en översyn av aktiebolagslagen. Ägarutredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1989:38) Ägande och inflytande i svenskt näringsliv ifrågasatt behovet av den dispositiva regel i aktiebolagslagen som begränsar rätten för aktieägare att vid bolagsstämma utöva rösträtt för mer än en femtedel av de vid stämman företrädda aktierna. Vidare har under senare år i olika sammanhang framförts önskemål om ändringar av vissa specificerade bestämmelser i aktiebolagslagen i syfte att förenkla lagstiftningen eller att förbättra aktieägarnas möjlighet att ta del av bolagsinformation. Så t.ex. har patent- och registreringsverket i en framställning till regeringen föreslagit att vissa av

aktiebolagslagens föreskrivna uppgiftsskyldigheter för aktiebolagen till registermyndigheterna upphävs (se justitiedepartementets ärende dnr 2583-85). Vidare har revisorernas organisationer föreslagit att aktiebolagslagen ändras så att, i de fall där till revisor utsetts ett revisionsbolag, registreringen avser revisionsbolaget och inte den huvudansvarige revisorn i bolaget (se justitiedepartementets ärende dnr 87-1877). Från Sveriges Aktiesparares Riksförbund har framställts önskemål om ändring i aktiebolagslagen i fråga om kallelse av aktieägare till bolagsstämma (se justitiedepartementets ärende dnr 1718-88).

Kommittén bör förutsättningslöst överväga även de nu redovisade frågorna. Kommittén bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor avseende aktiebolagsrätten än de som särskilt tagits upp här i den mån utredningsarbetet föranleder det.

Övrigt

Kommittén bör i alla de frågor som har berörts överlägga med de motsvarande utredningar som nyligen har tillsatts i Finland och Norge. Kommittén bör därvid särskilt uppmärksamma de olikheter som föreligger på vissa punkter mellan de skilda aktiebolagslagarna samt utröna om det inte kan uppnås en ännu större nordisk rättslikhet på detta område.

Mycket talar för att kommittén redovisar sitt arbete i etapper. Det är sannolikt att den del av utredningsuppgiften som gäller harmonisering med EGdirektiven m.m. behöver behandlas med förtur.

Utredningsuppdraget bör vara slutfört före den 1 december 1992. För kommittén bör gälla regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté – omfattad av kommittéförordningen (1976:119) – med högst fem ledamöter med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen, samt

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Justitiedepartementet)

Kommittédirektiv

Dir. 1991:89

Tilläggsdirektiv till Aktiebolagskommittén (Ju 1990:08)

Dir. 1991:89

Beslut vid regeringssammanträde 1991-09-12

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför.

Mitt förslag

Kommittén skall lämna förslag till regler om s.k. ansvarsgenombrott. Kommittén skall också behandla vissa andra aktiebolagsrättsliga frågor, däribland frågan om det finns skäl att modifiera förbudet för ett bolag att förvärva sina egna aktier.

Inledning

År 1990 tillkallades en kommitté (Ju 1990:08) för att göra en översyn av aktiebolagslagen. Kommittén antog namnet aktiebolagskommittén.

Kommitténs uppgift är att i samarbete med motsvarande kommittéer i Finland och Norge föreslå de lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen. Vidare skall kommittén överväga frågor som rör aktiebolagets kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation samt aktieägarnas minoritetsskydd.

Ansvarsgenombrott

Den 25 april 1991 beslutade regeringen att inhämta lagrådets yttrande över förslag till ändringar i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar som innebar att bl.a. en delägare i ett aktiebolag i vissa undantagssituationer skulle kunna bli solidariskt betalningsansvarig för bolagets skulder (ansvarsgenombrott). För ansvarsgenombrott förutsattes att bolaget inte kunde uppfylla sina förpliktelser samt att detta berodde på att delägaren hade begagnat sitt inflytande över bolaget på ett otillbörligt sätt. En motsvarande regel föreslogs även gälla för ekonomiska föreningar.

I sitt yttrande över lagrådsremissen anförde lagrådet att förslaget till bestämmelser om ansvarsgenombrott inte borde genomföras. En lagreglering av ansvarsgenombrott borde enligt lagrådets uppfattning föregås av en fördjupad utredning om vilka företeelser som borde träffas av en sådan lagreglering och

hur rekvisiten för ansvarsgenombrott bör utformas. Lagrådet anförde bl.a. att två av de rekvisit som förslaget innehöll var vaga och kunde leda till rättsosäkerhet. Lagrådet menade med hänsyn härtill att den föreslagna lagstiftningen skulle innebära ett nytt osäkerhetsmoment i näringsverksamhet som sker i aktiebolagsform.

I prop. 1990/91:198 om vissa ändringar i aktiebolagslagen anförde jag att jag hade svårt att instämma i lagrådets slutsats att det finns risk att den föreslagna lagstiftningen om ansvarsgenombrott innebär ett nytt osäkerhetsmoment i all näringsverksamhet som sker i aktiebolagsform. Med hänsyn till lagrådets inställning var jag emellertid inte beredd att föreslå regler om ansvarsgenombrott. Dessa frågor skulle i stället utredas vidare i syfte att om möjligt precisera rekvisiten ytterligare. I propositionen uttalades att den frågan borde anförtros åt aktiebolagskommittén.

I enlighet med det anförda bör frågan om ansvarsgenombrott utredas vidare av kommittén. Kommitténs uppgift i denna del bör vara att lägga fram förslag till bestämmelser vilka om möjligt preciserar rekvisiten i större utsträckning än förslaget i den lagrådsremiss som har nämnts i det föregående.

Förvärv av egna aktier

I direktiven till aktiebolagskommittén angav jag att det från olika håll – främst från näringslivshåll – har framförts krav på en modifiering av förbudet för aktiebolag att förvärva egna aktier. Ett skäl som framförts för att tillåta förvärv av egna aktier i vissa fall är att en sådan möjlighet skulle kunna bidra till att underlätta riskkapitalförsörjningen för små och medelstora företag.

I överläggningar mellan aktiebolagskommittén och motsvarande utredn ingar i Norge och Finland har från norsk och finsk sida framförts att man avser att ta upp frågan om att modifiera reglerna om förbud för aktiebolag att förvärva egna aktier. Med hänsyn till intresset av nordisk rättslikhet på detta område bör även aktiebolagskommittén överväga denna fråga.

I detta sammanhang finns det ett flertal faktorer som måste beaktas. Bakgrunden till att den svenska lagstiftningen intagit en restriktiv hållning till förvärv av egna aktier är bl.a. att ett sådant förvärv till sina ekonomiska verkningar har ansetts jämförligt med nedsättning av aktiekapitalet i förening med återbetalning till vissa aktieägare. Detta innebär att en reglering som tillåter förvärv av egna aktier måste tillförsäkra borgenärerna ett skydd så att det finns täckning för det bundna kapitalet i bolaget. Vidare bör en reglering innebära att aktieägarna likabehandlas så att inte vissa aktieägare gynnas genom att bolaget förvärvar deras aktier till ett värde som överstiger marknadsvärdet. Det kan i detta sammanhang erinras om att förvärv av egna aktier kan användas för att påverka kurssättningen på ett bolags aktier och därigenom användas för stödköp eller spekulationsköp. En reglering måste kunna kombineras med effektiva insiderregler. Ett skäl för restriktiva regler som framförts under senare år – bl.a. inom den Europeiska gemenskapen – är att förvärv av egna aktier kan genomföras för att stärka företagsledningens ställning i bolaget gentemot befintliga eller potentiella ägare. I Europeiska gemenskapens andra bolagsrättsdirektiv finns redan regler med begränsningar i fråga om förvärv av

egna aktier. Kommissionen har också nyligen lagt fram förslag till ytterligare begränsningar i detta avseende. Det är av vikt att här beakta inte endast det befintliga regelverket inom gemenskapen utan även den pågående utvecklingen.

Kommittén skall med beaktande av vad jag nu har anfört bedöma om det finns skäl att modifiera förbudet mot förvärv av egna aktier och, om så skulle anses vara fallet, lämna förslag till nya bestämmelser om detta.

Övrigt

Aktiefrämjandet och Svenska Bankföreningen har framställt önskemål om att aktiebolagskommittén skall överväga om det bör införas regler som ger aktiebolag möjlighet att emittera aktier i annan valuta änsvenska kronor (se justitiedepartementets ärenden dnr 91-1835 och 91-2233). Kommittén bör förutsättningslöst överväga denna fråga.

Som ett led i arbetet med att befria regeringen från förvaltningsärenden och anpassa vår lagstiftning till Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning (jfr prop. 1990/91:100 bil.2 s 55) bör kommittén också överväga om den nuvarande instansordningen för dispensärenden enligt aktiebolagslagen behöver ändras. Jag tänker då på bl.a. ärenden enligt 12 kap. 7 § aktiebolagslagen.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen kompletterar kommitténs uppdrag i enlighet med vad jag har förordat.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Justitiedepartementet)

Kommittédirektiv

Dir. 1991:98

Tilläggsdirektiv till Aktiebolagskommittén (Ju 1990:08)

Dir. 1991:98

Beslut vid regeringssammanträde 1991-11-28

Statsrådet Laurén anför.

Aktiebolagskommittén är en parlamentariskt sammansatt kommitté som har till uppgift att se över aktiebolagslagen. Genom tilläggsdirektiv (dir. 1991:89) som beslutades den 12 september 1991 fick kommittén i uppgift att lämna förslag till regler som i huvudsak innebär att en delägare i ett aktiebolag i vissa undantagssituationer skall kunna bli solidariskt betalningsansvarig för bolagets skulder (ansvarsgenombrott).

I rättspraxis har ansvarsgenombrott förekommit i några få, mycket speciella fall då det inte har ansetts godtagbart att upprätthålla principen om frihet från personligt betalningsansvar. Det finns för närvarande enligt min mening inget som tyder på att det skulle föreligga behov av att införa särskilda lagregler om ansvarsgenombrott. Det bör därför inte ingå i aktiebolagskommitténs uppdrag att lämna förslag till sådana regler.

Jag hemställer att regeringen beslutar att begränsa aktiebolagskommitténs uppdrag på så sätt att vad som sägs på s. 1 och 2 i de tidigare meddelade tilläggsdirektiven under rubriken ”Ansvarsgenombrott” inte längre skall gälla.

____________

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Justitiedepartementet)

Kommittédirektiv

Dir. 1992:18

Tilläggsdirektiv till Aktiebolagskommittén (Ju 1990:08)

Dir. 1992:18

Beslut vid regeringssammanträde: 1992-02-13

Statsrådet Laurén anför.

Mitt förslag

Kommitténs uppdrag begränsas på så sätt att detta inte skall omfatta anpassningen till EG:s fjärde, sjunde, åttonde och elfte bolagsrättsdirektiv.

Inledning

Aktiebolagskommittén är en parlamentariskt sammansatt kommitté som har till uppgift att se över aktiebolagslagen. Kommittén skall bl.a. föreslå de lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen. Den frågan skall kommittén behandla med förtur.

De rättsakter som utgör EG:s bolagsrätt består av en förordning och elva direktiv. Tre av dessa rättsakter rör redovisningsfrågor och en rättsakt vilka personer och revisionsbolag som får godkännas för att utföra lagstadgad revision. Av dessa rättsakter reglerar det fjärde bolagsrättsdirektivet årsredovisning, det sjunde bolagsrättsdirektivet koncernredovisning, det åttonde bolagsrättsdirektivet auktorisation och godkännande av revisorer i s.k. public resp. private companies och det elfte bolagsrättsdirektivet redovisning i filialer.

Genom beslut den 22 augusti 1991 bemyndigade regeringen den dåvarande chefen för justitiedepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att göra en översyn av redovisningslagstiftningen (dir 1991:71). En huvuduppgift för kommittén är att överväga vilka lagändringar och andra åtgärder som är påkallade för att anpassa lagstiftningen till den snabba utveckling som har ägt rum på redovisningsområdet såväl i Sverige som internationellt.

Kommitténs uppdrag begränsas

Enligt min mening är det en fördel om man vid utformningen av den nya lagstiftningen på redovisningsområdet kan ta hänsyn till vad som krävs enligt EG-rätten på detta område, så att övervägandena kan ske i ett enda sam-

manhang. Till detta kommer att de EG-direktiv på bolagsrättens område som rör redovisningsfrågor behandlar redovisningen inte endast i aktiebolag utan även i vissa andra bolagsformer. En anpassning av den svenska lagstiftningen kommer därför att beröra redovisningsregler även i andra lagar än aktiebolagslagen och få betydelse för frågan om vilken struktur redovisningslagstiftningen bör ha. Det åttonde bolagsrättsdirektivet behandlar auktorisation och godkännande av revisorer och har inte något direkt samband med den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen.

Mot bakgrund av det anförda är det enligt min mening mest lämpligt att anpassningen på redovisningsområdet till EG:s regelverk sker i samband med den förestående generella översynen av lagstiftningen på detta område samt att anpassningen till EG:s regler om auktorisation och godkännande av revisorer utreds i särskild ordning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen beslutar att begränsa aktiebolagskommitténs uppdrag på så sätt att detta inte skall omfatta anpassningen till EG:s fjärde, sjunde, åttonde och elfte bolagsrättsdirektiv. Vad som sägs om detta i de tidigare meddelade direktiven (dir. 1990:46) under rubriken ”'Anpassningen till regelverket inom EG” skall alltså inte längre gälla.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Jusititiedepartementet)

Kommittédirektiv

Dir. 1994:143

Tilläggsdirektiv till Aktiebolagskommittén (Ju 1990:08)

Dir. 1994:143

Beslut vid regeringssammanträde den 8 december 1994

Sammanfattning av uppdraget

Aktiebolagskommittén skall lämna förslag till regler om s.k. ansvarsgenombrott.

Bakgrund

År 1990 tillkallades en kommitté (Ju 1990:08) med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen. Kommittén antog namnet Aktiebolagskommittén.

Kommittén har tidigare avgivit två delbetänkanden. Bland de frågor som återstår för kommittén att behandla kan nämnas bolagsorganens roller och ansvar, frågor kring finansiella instrument i aktiebolag, aktieägares minoritetsskydd och aktiebolags förvärv av egna aktier. Kommitténs arbete skall vara avslutat senast vid utgången av juni 1996.

Tidigare överväganden om ansvarsgenombrott

Den 25 april 1991 beslutade regeringen att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till ändringar i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar. Förslaget, som byggde på Betalningsansvarskommitténs betänkande Ansvarsgenombrott m.m. (SOU 1987:59) innebar bl.a. att en delägare i ett aktiebolag i vissa undantagssituationer skulle kunna bli solidariskt betalningsansvarig för bolagets skulder (ansvarsgenombrott). En motsvarande regel föreslogs gälla även för ekonomiska föreningar.

Lagrådet framförde i sitt yttrande över lagrådsremissen vissa invändningar mot förslaget. Enligt Lagrådet borde en lagreglering av ansvarsgenombrott föregås av en fördjupad utredning om vilka företeelser som borde träffas av en sådan lagreglering och hur rekvisiten för ansvarsgenombrott borde utformas.

Med hänsyn till Lagrådets inställning avstod regeringen från att lägga fram förslag angående ansvarsgenombrott. I en senare proposition angående vissa andra aktiebolagsrättsliga frågor uttalades att frågor om ansvarsgenombrott i stället borde utredas vidare i syfte att om möjligt precisera rekvisiten ytterligare

(prop. 1990/91:198 s. 7). Genom regeringsbeslut den 12 september 1991 fick Aktiebolagskommittén i uppdrag att göra denna utredning (dir. 1991:89).

Efter valet 1991 beslöt den nya regeringen den 28 november 1991 om nya tilläggsdirektiv till Aktiebolagskommittén. De nya tilläggsdirektiven innebar bl.a. att kommitténs uppdrag begränsades så att den inte längre hade i uppdrag att utreda frågan om ansvarsgenombrott.

Behovet av utredning m.m.

Enligt regeringens mening finns det fortfarande starka skäl som talar för att det i lagstiftningen införs bestämmelser om ansvarsgenombrott. Innan lagstiftningen ändras bör dock de frågor som Lagrådet har tagit upp analyseras ytterligare. Aktiebolagskommittén bör därför få i uppdrag att lägga fram förslag till bestämmelser om ansvarsgenombrott. Förslagen bör även avse den associationsrättsliga regleringen av bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag.

Aktiebolagskommittén skall därvid ta ställning till vilka olika företeelser som bör föranleda ansvarsgenombrott. Kommittén skall även i övrigt söka precisera förutsättningarna för att ansvarsgenombrott skall kunna komma i fråga.

Tidsplan

Resultatet av kommitténs överväganden skall redovisas före utgången av juni 1996.

(Justitiedepartementet)

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Aktiebolagskommittén

Dir.

(Ju 1990:08)

1997:77

Beslut vid regeringssammanträde den 15 maj 1997.

Sammanfattning av uppdraget

Kommitténs uppdrag begränsas på så sätt att det inte skall omfatta frågan om emission av aktier i utländsk valuta.

Bakgrund

Aktiebolagskommittén är en parlamentariskt sammansatt kommitté som har till uppgift att se över aktiebolagslagen (1075:1385). Kommittén har hittills avgett fyra betänkanden: Bundna aktier (SOU 1992:13), Aktiebolagslagen och EG (SOU 1992:83), Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44) och Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22). Kommitténs slutbetänkande skall avges under år 1998.

Kommittén har tidigare fått i uppdrag att förutsättningslöst överväga om det bör införas regler som ger aktiebolag möjlighet att emittera aktier i annan valuta än svenska kronor (dir. 1991:89).

Med anledning av planerna på en europeisk valutaunion har regeringen denna dag beslutat att tillkalla en utredare för att undersöka vilket behov svenska aktiebolag har av att ange aktiekapital och akties nominella belopp i annat än svensk valuta samt svenska företags behov av att upprätta sina finansiella redovisningar i euro. Om något behov kan konstateras, skall utredaren redovisa de principiella lösningar som kan tillgodose detta samt de för- och nackdelar som är förenade med dessa lösningar. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 15 oktober 1997.

Kommitténs uppdrag begränsas

De frågor som aktualiseras i det utredningsuppdrag som regeringen i dag har beslutat om är delvis av samma slag som de frågor som Aktiebolagskommittén enligt dir. 1991:89 har att ta ställning till. Frågorna bör därför behandlas i en och samma utredning. Lämpligen bör det ske genom en begränsning av Aktiebolagskommitténs uppdrag. Vad som sägs i de tidigare meddelade direktiven (dir. 1991:89) om att Aktiebolagskommittén skall överväga frågan om emission av aktier i utländsk valuta skall därför inte längre gälla.

(Justitiedepartementet)

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Aktiebolagskommittén

Dir.

(Ju 1990:08)

1998:90

Beslut vid regeringssammanträde den 15 oktober 1998.

Sammanfattning av uppdraget

Aktiebolagskommittén skall

– lämna förslag till åtgärder mot aktiebolag som saknar styrelse, – överväga om beslut att utse eller entlediga styrelseledamöter i aktiebolag skall ges rättsverkan först från registreringen av beslutet,

– utarbeta förslag till författningsbestämmelser om ett aktieägarregister för andra aktiebolag än avstämningsbolag,

– överväga om det bör införas ett system med s.k. kvotaktier samt – överväga frågan om aktiebokens offentlighet i avstämningsbolag.

Bakgrund

Aktiebolagskommittén är en parlamentariskt sammansatt kommitté som har till uppgift att se över aktiebolagslagen (1975:1385). Kommittén har hittills avgett fem delbetänkanden: Bundna aktier (SOU 1992:13), Aktiebolagslagen och EG (SOU 1992:83), Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44), Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) och Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168). Kommitténs slutbetänkande skall enligt nuvarande direktiv avges under år 1998.

I rapporten Bolagsplundring, Översiktlig kartläggning och förslag till åtgärder, som har utarbetats av Riksenheten mot ekonomisk brottslighet, har skilda aktiebolagsrättsliga frågor behandlats, främst sådana som har anknytning till ekonomisk brottslighet. Utredningen om aktiekapital och redovisning i utländsk valuta har i delbetänkandet Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk valuta (SOU 1997:181) diskuterat om man i svensk rätt bör överge systemet med aktier med nominellt belopp till förmån för ett system med s.k. kvotaktier. Vidare har Bulvanutredningen i betänkandet Bulvaner och annat (SOU 1998:47) behandlat frågan om införandet av ett aktieägarregister. Slutligen har frågan uppkommit om de nuvarande reglerna om aktieboks offentlighet i avstämningsbolag är ändamålsenliga. De nu nämnda frågorna fordrar ytterligare utredning.

Enligt regeringens mening bör detta arbete anförtros Aktiebolagskommittén.

Styrelselösa bolag o.d.

Behovet av förändringar

Det förekommer varje år att ett antal bolag under en kortare eller längre tid saknar registrerad styrelse. Både för den seriösa affärsverksamheten och för en myndighet som i efterhand skall utreda om brott har förekommit, och vem som i så fall bär ansvaret för det, utgör de styrelselösa bolagen ett svårbemästrat problem. Problemet ligger framför allt i att det inte finns någon person genom vilken företaget kan nås och som kan göras personligen ansvarig för bolagets åtgärder.

Liknande problem kan uppstå i en del fall där aktiebolagsregistret i och för sig innehåller en uppgift om bolagets styrelse. Det händer ibland, t.ex. sedan delgivning har skett med en registrerad styrelseledamot eller när ansvar skall utkrävas av styrelsen, att de registrerade personerna påstår att de vid tiden för den aktuella åtgärden hade avgått ur styrelsen.

Nuvarande lagstiftning innehåller vissa metoder att komma till rätta med bolag som saknar registrerad styrelse. Den främsta av dessa är möjligheten att enligt 13 kap. 4 a § första stycket 2 aktiebolagslagen besluta att bolaget skall träda i likvidation. Det inte obetydliga antalet styrelselösa bolag visar dock att nuvarande medel är otillräckliga. Det har också visat sig att en del bolag försöker kringgå likvidationsreglerna. Det har sålunda förekommit att ett styrelselöst bolag anmält en ny styrelse så snart Patent- och registreringsverket har inlett ett likvidationsförfarande men att styrelsen genast avgått efter det att verket har avbrutit likvidationsärendet.

De nuvarande reglerna har inte heller någon effekt när de styrelseledamöter som vid en viss tidpunkt var registrerade i aktiebolagsregistret i efterhand felaktigt påstår att de vid den tidpunkten hade avgått och därför inte kan göras ansvariga för den verksamhet som då bedrevs i bolaget.

Uppdraget

Kommittén skall överväga vilka åtgärder som behövs för att komma åt problemen med de styrelselösa bolagen.

En möjlighet som bör övervägas för att komma tillrätta med bolag som helt saknar registrerad styrelse är att skärpa de nuvarande likvidationsreglerna. Ett sätt att åstadkomma en sådan skärpning är att förkorta de tidsfrister som gäller för likvidationsförfarandet. Ett annat sätt kan vara att införa bestämmelser om att aktiebolag som under viss längre tid har saknat registrerad styrelse kan försättas i likvidation trots att de under likvidationsförfarandet anmäler ny styrelse. Det står kommittén fritt att pröva även andra lösningar.

Kommittén skall vidare överväga problemet med de styrelseledamöter som påstår att de har avgått. I den ovannämnda rapporten Bolagsplundring har det föreslagits att utseende och entledigande av styrelseledamöter skall ges rättsverkan först i och med registreringen. En sådan regel torde lösa det aktuella problemet. Samtidigt torde emellertid en sådan regel innebära problem för den seriösa näringsverksamheten. Det beror bl.a. på att det kan ta tid innan en registreringsanmälan föranleder registrering (jfr även prop. 1994/95:67 s. 35).

Kommittén skall analysera dessa problem närmare och därefter ta ställning till om en regel som den föreslagna bör införas.

Kommittén skall också överväga mera begränsade åtgärder. En sådan åtgärd kan vara att införa regler om att ett beslut att utse en styrelseledamot eller ett beslut om en styrelseledamots avgång eller entledigande förfaller om det inte anmäls för registrering inom en viss kortare tid. För att sådana regler skall få full verkan torde det vara nödvändigt att samtidigt precisera de krav som bör ställas på en anmälan om registrering och införa bestämmelser om omedelbar avvisning av bristfälliga anmälningar.

Kommittén skall utforma förslag till författningsändringar.

Aktieägarregister

Behovet av utredning

För närvarande finns det inte någon central registrering av ägarförhållandena i aktiebolag. Patent- och registreringsverket, som svarar för de obligatoriska registreringsuppgifterna enligt aktiebolagslagen, registrerar inte uppgifter om aktieägare vare sig för privata eller för publika aktiebolag.

För alla aktiebolag gäller emellertid att en aktiebok skall föras över bolagets samtliga aktier och aktieägare. Aktieboken skall i princip hållas tillgänglig för var och en (se 3 kap.713 §§aktiebolagslagen). I aktiebolag med avstämningsförbehåll (avstämningsbolag), dvs. bolag där aktierna inte kommer till uttryck i pappersbaserade aktiebrev utan är kontobaserade, är det Värdepapperscentralen VPC AB som för aktieboken. Den aktiebok som förs av bolag utan avstämningsförbehåll kan vara otillförlitlig. Det beror bl.a. på att det i princip är frivilligt för en aktieägare att göra anmälan till bolaget om sitt innehav. För avstämningsbolag sker ägarregistreringarna i flertalet fall genom kontoförande institut som har fått tillstånd av Värdepapperscentralen att göra registreringar i det kontobaserade systemet. Publika aktiebolag har i regel ett avstämningsförbehåll och ett sådant förbehåll är ett krav för notering vid Stockholms Fondbörs. Bland de privata aktiebolagen är det endast en mindre andel som har avstämningsförbehåll.

Bulvanutredningen har i betänkandet Bulvaner och annat (SOU 1998:47) behandlat bl.a. frågan om det finns skäl att införa ett register för information om ägare i fåmansbolag (se betänkandet s. 137 f.). Utredningen har kommit till slutsatsen att det för dessa bolag bör införas ett system med obligatorisk aktieägarregistrering. Enligt utredningen skulle ett sådant register vara av värde vid åtskilliga utredningar om ekonomisk brottslighet. Det skulle också underlätta skattekontrollen och ha betydelse för kronofogdemyndigheternas arbete. Även för näringslivet skulle registret vara av värde. Olika slag av näringsidkare skulle få bättre möjligheter att före en kredit eller ett avtalsslut kontrollera den tilltänkte affärspartnern och skulle därmed också få bättre möjligheter att skydda sig mot ekonomiska förluster. Bolagen skulle själva slippa att föra aktiebok och utfärda aktiebrev. Enligt utredningen skulle en nyordning av detta slag sannolikt ganska snart komma att uppfattas som en förenkling. Utredningen har uttalat att registret måste konstrueras så att anteckning i registret blir en förutsättning för ett giltigt aktieförvärv.

Utredningen, som har gjort vissa principiella överväganden om utformningen av ett aktieägarregister, har förordat att statsmakterna först fattar ett principbeslut om att införa ett sådant register och att Patent- och registreringsverket därefter ges i uppdrag att utarbeta ett system.

Regeringen anser liksom Bulvanutredningen att starka skäl talar för ett system med obligatorisk aktieägarregistrering. Något slutligt beslut om att införa ett sådant system bör dock inte tas förrän ett utförligt förslag, inklusive författningsbestämmelser, har presenterats. Utredningsarbetet bör därför omedelbart drivas vidare. Uppdraget att utarbeta förslaget bör anförtros Aktiebolagskommittén.

Uppdraget

Kommittén skall ta ställning i alla de frågor som inrättandet av ett obligatoriskt aktieägarregister aktualiserar. Arbetet skall ha som utgångspunkt att registret skall omfatta samtliga aktiebolag utom sådana med avstämningsförbehåll.

Vid utformningen av regelverket kring registret skall kommittén förutsättningslöst pröva vilken betydelse registreringen bör ges i fråga om giltigheten av förvärv eller pantsättning av aktie, i fråga om rätten att förfoga över aktien och i fråga om rätten att i andra avseenden utöva de rättigheter som i dag utövas av aktieägaren. En möjlighet som kommittén särskilt skall studera är att – såsom Bulvanutredningen föreslagit – registreringen skall vara en förutsättning för att ett giltigt förvärv skall föreligga och därmed också en förutsättning för att förvärvaren skall kunna utöva de befogenheter som följer med aktieägandet. Kommer kommittén fram till att denna lösning skall väljas, skall kommittén också uppmärksamma frågor om förvärvares ställning mellan överlåtelseavtalet och registreringen.

Kommittén skall vidare pröva vilka sakrättsliga verkningar registreringen skall ha. Härvid bör de bestämmelser som finns i aktiekontolagen (1989:827) eller den lag som skall ersätta denna lag enligt prop. 1997/98:160 tjäna som förebild. Kommittén skall också studera de övriga problem med sakrättslig anknytning som ett system av det aktuella slaget kan vara förenat med, såsom de av Bulvanutredningen uppmärksammade frågorna om likvidutväxling vid överlåtelse av aktie och skydd mot dubbelöverlåtelse av aktie (se SOU 1998:47 s. 149).

Kommittén skall ta ställning till vilket eller vilka organ som skall ha hand om registreringen. De alternativa lösningar som Bulvanutredningen har diskuterat innebär att ansvaret för registreringsverksamheten läggs på Patent- och registreringsverket eller på Värdepapperscentralen. I prop. 1997/98:160 har det föreslagits att även andra än Värdepapperscentralen skall kunna få auktorisation att föra register över finansiella instrument i kontobaserade system. Detta innebär att även andra kan komma i fråga för den nu aktuella registreringsuppgiften. Kommittén skall i denna del förutsättningslöst överväga vad som utgör den lämpligaste lösningen.

Kommittén skall vidare ta ställning till vad registret skall omfatta. En utgångspunkt är att registret skall innehålla ägaruppgifter för samtliga aktier i de aktuella bolagen. Kommittén skall utreda om motsvarande uppgifter även bör lämnas i fråga om konvertibla skuldebrev och optionsrätter. Kommittén skall också ta ställning till vilka uppgifter om aktieägaren som registret skall innehålla,

såsom uppgifter om adress, personnummer m.m., samt i vilken utsträckning uppgifter av annat slag, t.ex. uppgifter om pantsättning, utmätning och liknande rättsliga åtgärder och om köpeskilling m.m. för aktier, skall registreras. I det sammanhanget skall kommittén särskilt ta upp frågan om det skall vara möjligt att registrera olika slag av förbud för aktieägaren att förfoga över aktien.

Kommittén skall ta ställning till om det finns skäl för att registrets uppgifter om aktieägare till någon del skall vara hemliga. En utgångspunkt skall dock vara att det i det nya systemet inte skall finnas någon möjlighet, motsvarande den som finns enligt aktiekontolagen, att låta en förvaltare vara antecknad i registret i stället för aktieägaren. Kommittén skall också ta ställning till i vilken utsträckning andra uppgifter som har förts in i registret skall vara allmänt tillgängliga.

Kommittén skall vidare ta upp frågor kring förfarandet i samband med registrering, däribland frågan om verkställandet av registreringsåtgärder i någon omfattning kan överlåtas till någon annan än det eller de registrerande organen. Även frågor kring rättelseåtgärder och hävande av registreringsåtgärder skall uppmärksammas.

Vidare skall kommittén behandla de integritetsfrågor som inrättandet av ett aktieägarregister ger upphov till. Därvid skall kommittén ta ställning till om registret i datarättsligt avseende skall omfattas av personuppgiftslagens regler eller om det skall införas särskilda regler om personuppgiftsansvar.

Kommittén skall särskilt ta upp frågan om skadestånd vid felaktig registrering. Kommittén skall vidare utröna behovet av en övergångsreglering. Därvid aktualiseras bl.a. frågan om vid vilken tidpunkt ett system av detta slag kan träda i kraft och frågan om behovet av en särskild övergångstid. En annan fråga som kommittén måste behandla gäller förutsättningarna för registrering av de aktier som förekommer vid ikraftträdandet eller vid övergångstidens slut. Starka skäl talar för att man i fråga om dessa aktier, i vart fall som huvudregel, gör uppvisandet av aktiebrevet till en förutsättning för registrering. Kommittén skall dock överväga om det i mera begränsade situationer finns anledning att avstå från kravet på att visa upp aktiebrevet. Den skall vidare ta ställning till vilka rättsföljder som bör inträda om aktiebrevet inte visas upp och – som en följd därav – registrering av aktien inte kommer till stånd.

Kommittén skall överväga om särskilda regler behövs för de fall då ett aktiebolag inför avstämningsförbehåll eller avskaffar det.

Frågan om kostnaderna för att införa av registret och deras finansiering skall ägnas särskild uppmärksamhet. En utgångspunkt skall vara att övergången till ett nytt system skall innebära minsta möjliga besvär och kostnader för bolagen.

Åtskilliga av de frågor som kommittén skall ta ställning till tangerar förhållanden av utpräglat teknisk art. I kommitténs uppdrag ingår inte att presentera lösningar på olika tekniska problem som är förenade med exempelvis ADBanvändningar. Kommittén måste emellertid genom samråd med Patent- och registreringsverket, Värdepapperscentralen och annan expertis förvissa sig om att tekniska problem som kommitténs förslag kan ge upphov till går att lösa.

Kommittén skall utarbeta förslag till nödvändiga författningsändringar.

Aktier utan nominellt belopp

Behovet av förändringar

Ett aktiebolag skall ha ett aktiekapital. Detta skall i privata aktiebolag uppgå till minst 100 000 kronor och i publika aktiebolag till minst 500 000 kronor. Om det finns flera aktier i bolaget, skall aktiekapitalet vara fördelat på aktierna med lika belopp på varje aktie. Det belopp som belöper på varje aktie brukar benämnas aktiens nominella belopp. Aktiernas nominella belopp skall anges i bolagsordningen. En rad regler i aktiebolagslagen anknyter till det nominella beloppet.

Det synes emellertid tveksamt om det är nödvändigt att ställa krav på att varje aktie skall ha ett nominellt belopp. Det nominella beloppet är i grunden ett uttryck för den andel i bolaget som varje aktie representerar. En akties andel i bolaget kan beräknas utan att något nominellt belopp fastställs, nämligen genom att aktiekapitalet divideras med antalet aktier. Det kan rentav hävdas att kravet på att varje aktie skall ha nominellt belopp utgör enbart en onödig komplikation i det aktiebolagsrättsliga systemet. Det finns mot den bakgrunden anledning att överväga om det nu är dags att tillåta aktier utan nominellt belopp (kvotaktier eller, med ett engelskt uttryck, no- par value shares) i svensk rätt.

Behovet av sådana överväganden understryks av det förhållandet att vissa europeiska rättsordningar redan idag tillåter att aktiebolag ger ut kvotaktier. Av betydelse är också att den europeiska börsfederationen (Fédération des Bourses Européennes) år 1997 rekommenderade de europeiska lagstiftarna att överväga lagstiftning som tillåter kvotaktier. Några länder, däribland Finland och Tyskland, förbereder sådan lagstiftning.

Ett avskaffande av det nominella beloppet skulle också kunna vara av betydelse vid ett eventuellt genomförande av ett av de förslag som Utredningen om aktiekapital och redovisning i utländsk valuta har lagt fram i delbetänkandet Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk valuta (SOU 1997:181). Enligt det förslaget skall svenska aktiebolag ges rätt att ha sitt aktiekapital i euro. Vid den omräkning av aktiernas nominella belopp som måste göras i samband med övergången till aktiekapital i euro skulle det uppkomma mycket ojämna belopp, något som sannolikt skulle driva fram kostnadskrävande öknings- eller nedsättningsbeslut. Dessa problem skulle undvikas om kravet på nominella belopp togs bort. Om det förslaget skulle genomföras, är det viktigt att det så snart som möjligt finns tillgång till en analys av för- och nackdelar med ett system med kvotaktier.

Uppdraget

Kommittén skall göra en fördjupad analys av fördelar och nackdelar med en övergång till kvotaktier. På grundval av denna analys skall kommittén ta ställning till om det bör införas ett system med kvotaktier i Sverige. Kommer kommittén fram till detta, skall den också ta ställning till om systemet skall vara obligatoriskt för samtliga aktiebolag eller om bolagen själva skall få avgöra om de skall gå över till systemet. Vidare skall kommittén pröva om systemet skall gälla för alla aktiebolag eller öppnas enbart för vissa.

Vid sin prövning skall kommittén analysera de olika effekter som ett avskaffande av det nominella beloppet kan få på andra regler i aktiebolagslagen och andra lagar. Därvid skall behovet av kompletterande regler utrönas. Analysen skall göras under beaktande av såväl de överväganden som har gjorts av Utredningen om aktiekapital och redovisning i utländsk valuta (se SOU 1997:181 s. 132 f.) som det lagstiftningsarbete som pågår i andra europeiska länder med likartad aktiebolagsrätt. Kommittén skall i det sammanhanget överväga bl.a. vilka effekter ett avskaffande av det nominella beloppet får på det s.k. underkursförbudet, dvs. förbudet att sätta teckningskursen för en aktie lägre än det nominella beloppet.

Kommittén skall vidare överväga de övergångsproblem som ett avskaffande av det nominella beloppet kan föra med sig och utröna hur dessa problem kan lösas. Den skall därvid särskilt uppmärksamma vad som bör gälla i fråga om bolagsordningsbestämmelser som anknyter till aktiernas nominella belopp.

Om kommittén kommer fram till att ett system med kvotaktier bör införas, skall den utforma förslag till författningsändringar.

Aktiebokens offentlighet i fråga om avstämningsbolag

Behovet av förändringar

Inom svensk aktiebolagsrätt tillämpas ”principen om aktiebokens offentlighet”. Denna princip kommer till uttryck i 3 kap. 13 § aktiebolagslagen. Där sägs att aktieboken eller en utskrift av denna skall hållas tillgänglig för var och en hos bolaget och, när det gäller avstämningsbolag, hos Värdepapperscentralen. I fråga om avstämningsbolag får utskriften dock inte innehålla uppgifter om aktieägare med högst 500 aktier.

Numera anses aktiebokens offentlighet fylla huvudsakligen två funktioner. För det första skall varje aktieägare kunna få reda på vilka andra som är aktieägare, något som kan ha betydelse t.ex. för den som vill förbereda en aktion på en bolagsstämma eller utöva någon rättighet som en viss grupp av aktieägare har. Detta intresse motiverar normalt inte offentlighet för andra än aktieägare men kan vara av visst intresse för den som avser att bli aktieägare i ett bolag. För det andra åstadkommer man genom aktiebokens offentlighet en insyn från allmänheten, vilket leder till att maktförhållandena i näringslivet kan kartläggas och minskar risken för att aktiebolag används som bulvaner (jfr Rodhe, Aktiebolagsrätt, 17 uppl. s. 151 f.).

Att aktieböckerna är offentliga ger en möjlighet för vem som helst att få insyn i andra personers ekonomiska förhållanden. Detta saknar motsvarighet på andra områden och principen om aktiebokens offentlighet lär vara unik för Sverige. Tillgången till detaljerade uppgifter om enskilda aktieägare kan utnyttjas i brottsligt syfte. Dessvärre har detta förekommit vid några tillfällen beträffande avstämningsbolag. Mot det nu sagda står dock de ovan redovisade skälen för offentlighet liksom de strävanden till ökad genomlysning som gör sig gällande för näringslivet i stort.

Frågan om aktiebokens offentlighet har indirekt betydelse även i ett internationellt perspektiv, nämligen när det gäller innehav av aktier som är förvaltarregistrerade. Sådana innehav framgår inte av aktieboken. För avstämningsbolag

har emellertid en motsvarande ordning åstadkommits genom att förvaltaren är skyldig att lämna uppgifter till Värdepapperscentralen om de aktieägare som har sina aktier i ett bolag förvaltarregistrerade. Värdepapperscentralen är i sin tur skyldig att hålla tillgänglig en sammanställning – högst sex månader gammal – över de aktieägare som har mer än 500 aktier i ett avstämningsbolag förvaltarregistrerade. Det har hävdats att detta försvårar förvaltarregistrering hos utländska förvaltare, eftersom andra länders lagstiftning kan hindra att sådana uppgifter lämnas ut.

Bestämmelsen om att en utskrift av aktieboken för avstämningsbolag inte får avse aktieägare som har färre än 500 aktier har motiverats med att varken samhället eller allmänheten har något berättigat intresse av att få reda på namnen på de personer som har småposter och saknar möjlighet att påverka bolagets förvaltning (se prop. 1970:99 s. 60). Eftersom bestämmelsen gäller oavsett vilken andel av bolagsförmögenheten eller röstetalet som aktien representerar, har Bulvanutredningen föreslagit att den formuleras om. Utredningen har därvid förordat att begränsningen i stället relateras till en viss andel – en tiotusendel – av bolagets registrerade aktiekapital.

Det finns mot denna bakgrund anledning att se över vissa frågor som rör aktiebokens offentlighet.

Uppdraget

Kommittén skall analysera de skäl som finns för respektive mot att behålla de nuvarande reglerna om aktiebokens offentlighet för avstämningsbolag. Kommittén skall därvid överväga om de skäl som talar för att aktieboken skall vara offentlig kan tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom de flaggningsregler som finns i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Vidare skall kommittén uppmärksamma i vilken utsträckning principen behövs för att tillgodose myndigheters behov av information, t.ex. när det gäller skatter eller brottsförebyggande verksamhet.

Kommittén skall under arbetet inhämta uppgifter om hur man i andra länder ser på frågan om aktiebokens offentlighet.

Kommittén skall vidare bedöma om bestämmelsen om att en utskrift av aktieboken för avstämningsbolag inte får avse aktieägare som har färre än 500 aktier är lämplig och har en ändamålsenlig utformning. Därvid skall de överväganden som Bulvanutredningen har gjort beaktas.

Om kommittén finner att reglerna om aktiebokens offentlighet bör avskaffas eller förändras i fråga om avstämningsbolag, skall kommittén lämna förslag till de författningsändringar som behöver göras.

Tidsramar

Med hänsyn till de ytterligare uppgifter som kommittén ges genom dessa direktiv förlängs tiden för slutförandet av kommitténs uppdrag till den 31 december 1999. Kommittén skall dock redovisa sina förslag om åtgärder mot styrelselösa bolag i ett delbetänkande senast den 26 februari 1999.

(Justitiedepartementet)

Sammanfattning

Genom tilläggsdirektiv den 15 oktober 1998 (Dir. 1998:90) fick kommittén i uppdrag att lägga fram ett förslag som innebär att samtliga aktieägare i alla bolag utom avstämningsbolag skall finnas antecknade i ett centralt register. Förslaget skall vara fullständigt och behandla bl.a. – vilken betydelse registreringen bör ges i olika avseenden,

  • vilka sakrättsliga verkningar registreringen skall ha,
  • vilket eller vilka organ som skall ha hand om registreringen,
  • vad registret skall omfatta,
  • om det finns skäl för att registrets uppgifter om aktieägare till någon del skall vara hemliga,
  • hur förfarandet skall gå till i samband med registrering,
  • vilka integritetsfrågor som inrättandet av ett aktieägarregister ger upphov till,
  • skadestånd vid felaktig registrering,
  • behovet av en övergångsreglering,
  • om särskilda regler behövs när ett bolag inför avstämningsförbehåll eller avskaffar det samt
  • kostnaderna för att införa registret och finansieringen av det.

Kommittén har alltså inte haft i uppdrag att pröva om det är lämpligt att införa ett centralt register som omfattar samtliga aktieägare i alla bolag som inte tillämpar lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Kommittén har valt att utforma huvudbetänkandet på grundval av den ordning beträffande aktiebok och aktiebrev som kommittén föreslog i betänkandet Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) och i denna bilaga till betänkandet lägga fram det fullständiga förslag till aktieägarregister som skall avges enligt 1998 års tilläggsdirektiv. Det innebär att lagtexten i huvudbetänkandet hålls ren från alla de konsekvensändringar i övriga kapitel som blir följden av förslaget i bilagan att utmönstra kapitlet om aktiebrev och skriva om kapitlet om aktieboken i grunden.

Kommittén har emellertid kommit att bli osäker på huruvida det traditionella pappersbaserade systemet motsvarar moderna krav eller

om tiden är mogen att överge aktiebreven och övergå till ett kontobaserat system som liknar det som i dag gäller för avstämningsbolagen. Denna osäkerhet har uppstått i samband med att kommittén studerat möjligheterna att införa ett centralt register över aktieägarna i samtliga bolag som inte är avstämningsbolag.

I sitt arbete med dessa registerfrågor har kommittén nämligen kommit till uppfattningen att ett sådant register inte kan bli tillförlitligt med mindre aktieägarna själva i sitt eget intresse önskar registrera sina aktieinnehav. Ett sådant intresse får de om rätten till utdelning och andra ekonomiska rättigheter i bolaget liksom rätten att delta i bolagets förvaltning tillkommer endast den som finns införd som aktieägare i registret och införing i registret dessutom är det enda som ger en aktieförvärvare sakrättsligt skydd mot dubbelöverlåtelse och mot att aktierna tas i anspråk för betalning av överlåtarens skulder. Kommittén menar därför att om ett sådant register skall införas så måste man samtidigt avskaffa aktiebreven, aktiekupongerna och övriga aktiebolagsrättsliga dokument i de bolag som omfattas av registret.

Om ett centralt aktieägarregister inrättas menar kommittén att det måste träda i funktion vid en tidpunkt som är gemensam för alla bolag som omfattas av detta. Av hänsyn till aktieomsättningens krav kan det inte komma i fråga att upprätta registret successivt så att vissa bolag, beroende på slutsiffran i organisationsnumret eller någon annan princip, omfattas av de nya bestämmelserna medan övriga bolag som inte hanterar sina aktier enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument fortfarande skall administrera aktiebrev och följa de gamla bestämmelserna. Kommittén föreslår därför att alla bolag som skall omfattas av registret skall vidta förberedelser så att de vid en given tidpunkt i nära anslutning till att de nya bestämmelserna skall träda i kraft kan leverera de uppgifter som skall ingå i registret till registerföraren i en sådan form att de kan läggas in direkt i det centrala registret. Kommittén föreslår i enlighet härmed att alla bolag utom fåmansbolagen under en övergångstid skall åläggas att föra aktieboken med hjälp av automatisk databehandling. För att tvinga aktieägarna att anmäla sig för registrering i den av bolaget förda aktieboken föreslår kommittén att aktiebreven och aktiekupongerna redan under denna övergångstid avskaffas i de ifrågavarande bolagen. Kvar blir endast vissa emissions- och teckningsbevis som kommittén anser måste behållas tills vidare för att ge bolagen möjligheter att hantera teckningsrätter m.m. vid emissioner som sker med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.

Av det anförda framgår att kommitténs förslag till övergångslösning innehåller alla bestämmelser som behövs i ett system utan aktiebrev och aktiekuponger. Det innebär att om det under remissbehandlingen

skulle framkomma invändningar mot förslaget om ett centralt aktieägarregister men remissinstanserna tillstyrker tanken på ett papperslöst system, det är möjligt att lägga fram den föreslagna övergångslösningen som en permanent lösning på hur aktier skall hanteras i ett system utan aktiebrev och aktiekuponger av bolag som inte omfattas av lagen om kontoföring av finansiella instrument.

På grund härav och då det för läsarna blir mera tydligt att kommitténs förslag är avsett att genomföras i två steg lägger kommittén i denna bilaga fram två författningsförslag. Det första avser avskaffande av aktiebreven och aktiekupongerna med bolaget som ansvarigt för aktieboken. Det andra förslaget är avsett för det fall det centrala aktieägarregistret genomförs och innebär att aktieboken avskaffas och aktierna och alla andra aktiebolagsrättsliga dokument hanteras i ett helt papperslöst system i huvudsaklig överensstämmelse med de nuvarande reglerna i lagen om kontoföring av finansiella instrument.

Nedan ges en översiktlig beskrivning av de två stegen av reformen i punktform.

Steg 1 (aktiebrevsreformen) Steg 2 (kontoreformen)

Vad händer med de aktiebolagsrättsliga värdepapperen?

– Aktiebreven och utdelningskupongerna avskaffas även för de nuvarande kupongbolagen.

– Anteckningarna i bolagens aktieböcker skall i stället vara rättsgrundande och ersätta pappersdokumentens funktioner.

– Det innebär att det sakrättsliga skyddet liksom reglerna om godtrosförvärv för de nuvarande kupongbolagen knyts till införingen i aktieboken.

– De ekonomiska rättigheterna i bolaget kan inte längre utövas mot uppvisande av aktuellt värdepapper utan dessa rättigheter får i stället utövas av dem som är införda som aktieägare i

– Aktieboken avskaffas för alla aktiebolag. Aktieboken ersätts för de nuvarande kupongbolagens del av ett avstämningsregister i vilket bl.a. aktieägarna registreras. För avstämningsbolagen finns redan avstämningsregister.

– Bolagens avstämningsregister skall ta över de funktioner som pappersdokument och aktiebok fyller.

– Det sakrättsliga skyddet liksom reglerna om godtrosförvärv kommer i det nya systemet att bli gemensamma för samtliga aktiebolag. En anteckning om innehavet i avstämningsregistret är avgörande. Förslaget innebär

aktieboken på dagen för beslutet.

inte någon förändring för avstämningsbolagen.

– Såväl förvaltningsrättigheterna i bolaget som de ekonomiska rättigheterna kan utövas av den som är antecknad som ägare i avstämningsregistret. För avstämningsbolagen innebär det en förändring i förhållande till vad som gäller i dag.

Vilka benämningar används för olika bolag?

– Benämningen ”kupongbolag” avskaffas i och med att aktiekupongerna utmönstras. De nuvarande kupongbolagen benämns i stället övriga bolag eller bolag som inte är avstämningsbolag.

– Benämningen kupongbolag har redan avskaffats genom steg 1. Eftersom alla bolag i princip skall tillämpa samma regler tas nu ytterligare ett steg. Förslaget innebär att även begreppen avstämningsbolag och övriga bolag tas bort. I några fall behövs emellertid skilda bestämmelser för större respektive mindre bolag. Kommitténs förslag innebär att skiljelinjen, när olika bestämmelser behövs, går mellan publika och privata bolag.

Vad innehåller aktieböckerna/avstämningsregistren?

– Aktieböckerna kommer beträffande bolag som inte är avstämningsbolag att innehålla mycket fler uppgifter än i dag. Förutom de uppgifter som nu finns kommer böckerna att innehålla uppgift dels om aktie är pantsatt tillsammans med uppgift om panthavare, dels om aktie förvaltas av annan än aktie-

– Aktieböckerna kommer att avskaffas. Avstämningsregistren kommer att innehålla samma uppgifter som i dag.

ägaren och dels om avkastningen av aktie tillkommer annan än aktieägaren. Uppgifterna motsvarar de som för avstämningsbolagen finns i avstämningsregistret.

– För avstämningsbolagen kommer aktieböckerna att innehålla samma uppgifter som i dag.

– I bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieboken som huvudregel föras med hjälp av dator. Har bolaget tio eller färre aktieägare får aktieboken alltjämt föras manuellt.

Vem utför registreringarna av aktieägare m.fl.?

– Bolagets styrelse har precis som i dag ansvaret för att aktieboken förs på ett korrekt sätt.

– Bolagen skall träffa avtal med en s.k. central värdepappersförvarare som för ett register över bolagets aktieägare m.m. För de bolag som inte träffar något sådant avtal för PRV registret.

– PRV skall agera som central värdepappersförvarare utan krav på auktorisation från Finansinspektionen. PRV:s verksamhet som värdepappersförvarare skall i övrigt följa de regler som finns i kontoföringslagen.

– Bolagen skall leverera in samtliga ”ingångsuppgifter” till värdepappersförvararen och därefter anmäla sådana registerförändringar som bolaget självt beslutar om. I fråga om andra

uppgifter såsom ägarförändringar skall kontoinnehavaren anmäla förändringarna till förvararen.

Skall aktieböckerna/registren vara offentliga?

– Aktieböckerna i bolag som inte är avstämningsbolag kommer att vara offentliga. Eftersom böckerna kommer att innehålla många fler uppgifter än tidigare kan sägas att offentligheten i praktiken utökas. De enda uppgifter som inte är offentliga är uppgifter om vem som har rätt till avkastningen av aktierna i de fall aktieägaren inte har denna rätt.

– Avstämningsregistren föreslås bli offentliga för privata aktiebolag med undantag för uppgifter om vem som har rätt till avkastningen av aktierna i de fall aktieägaren inte har denna rätt. I publika bolag föreslås att de uppgifter som i dag är offentliga i aktieboken blir offentliga i avstämningsregistret medan övriga uppgifter är hemliga.

Vad händer vid felaktiga registreringar?

– För att undvika att uppgifterna i aktieboken manipuleras eller på annat sätt blir felaktiga införs en skyldighet för bolagen att vid varje ändring i aktieboken underrätta den som berörs. Detsamma gäller när en anteckning tas bort.

– I samma syfte utökas revisorskontrollen till att omfatta även om aktieboken finns i behåll och att den förs på ett korrekt sätt.

– Skulle någon trots dessa åtgärder drabbas av rättsförluster till följd av felaktiga anteckningar i aktieboken får den drabbade vända sig mot styrelsen med skadeståndsanspråk.

– I kontoföringslagen finns bestämmelser om när en anteckning får rättas och när en registreringsåtgärd får hävas. Dessa bestämmelser kommer att omfatta samtliga bolag.

– I den lagen finns också bestämmelser om skadestånd för värdepappersförvarare och kontoförande institut. Även dessa regler kommer att tillämpas av alla bolag.

Vid vilken tidpunkt får man företräda aktierna?

– För avstämningsbolag gäller att man måste vara antecknad i aktieboken ett visst antal dagar före en stämma för att få delta i och rösta på stämman. För övriga bolag räcker det med att man finns antecknad som aktieägare på stämmodagen.

– De ekonomiska rättigheterna får utövas i avstämningsbolag av den som är antecknad som aktieägare på avstämningsdagen och i övriga bolag på beslutsdagen.

– Eftersom avstämningsregistret förs av en värdepappersförvarare har bolaget inte någon omedelbar tillgång till det. Bolaget kan därför inte utan vidare upprätta någon röstlängd inför en stämma. Kommittén föreslår därför att alla bolag skall tillämpa samma princip med avstämningsdagar som gäller för avstämningsbolagen. Avstämningsdag skall alltså fastställas inför bolagsstämma samt bl.a. vid beslut om vinstutdelning, tillskottsemission med företrädesrätt för gamla aktieägare, fondemission och vid minskning av aktiekapitalet. Aktierna får företrädas av den som på avstämningsdagen är antecknad som aktieägare.

Kommer alla bestämmelser att vara gemensamma?

– Olika regler kommer att gälla för avstämningsbolag och bolag som inte är avstämningsbolag.

– Alla bolag skall tillämpa lagen om kontoföring av finansiella instrument och även i övrigt kommer bolagen att i huvudsak tillämpa samma regelverk.

– I några avseenden tillämpas olika regler för publika respektive privata bolag. Det viktigaste undantaget är att förvaltarregistrering endast tillåts i publika bolag.

1 Författningsförslag

1.1. Aktiebrevsreformen

1. Förslag till lag (2004:000) om ändring i aktiebolagslagen (2003:000)

Härmed föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (2003:000)

dels att 5 kap. skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 5 §, 3 kap. 15 och 20 §§, 4 kap., 6 kap. 2 §, 8 kap. 3 §, 10 kap. 5 och 6 §§, 11 kap. 2, 6 och 7 §§, 12 kap. 4, 5, 7, 10, 14, 17 och 31 §§, 15 kap. 7 §, 16 kap. 22 §, 17 kap. 6, 8 och 13 §§ samt 19 kap. 11–15 och 17 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 10 kap. 10 a § och 12 kap. 41 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Inledande bestämmelser

Avstämningsbolag och kupongbolag

Avstämningsbolag

5 §

I bolagsordningen kan tas in ett förbehåll om att bolagets aktier skall vara registrerade i ett avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument (avstämningsförbehåll). Sådana bolag benämns i denna lag avstämningsbolag.

Bolag som inte är avstämningsbolag benämns kupongbolag.

3 kap. Aktieslag och aktiers överlåtbarhet

15 §

När anmälan gjorts med erbjudande om förköp, skall styrelsen genast göra anteckning om detta med uppgift om dagen för anmälan samt skriftligen lämna meddelande om erbjudandet till varje förköpsberättigad med känd postadress.

Förköpsberättigade som önskar utöva sin förköpsrätt, skall anmäla detta till bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas med uppgift om dagen för anmälan.

Den som väcker talan enligt 13 § första stycket 6 skall genast anmäla detta skriftligen hos bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas med uppgift om dagen för anmälan.

Anteckning enligt första– tredje styckena görs i kupongbolag i aktieboken och i avstämningsbolag i en särskild bok som förs av styrelsen. Styrelsen skall på begäran av aktieägare utfärda intyg om anteckningar som rör hans aktier.

Anteckning enligt första– tredje styckena görs i avstämningsbolag i en särskild bok som förs av styrelsen och i övriga bolag i aktieboken. Styrelsen skall på begäran av aktieägare utfärda intyg om anteckningar som rör hans aktier.

Hembud

20 §

När anmälan som avses i 19 § första stycket har skett i kupongbolag skall styrelsen genast göra anteckning om aktieövergången i aktieboken med uppgift om dagen för anmälan.

När anmälan som avses i 19 § första stycket har skett i bolag som inte är avstämningsbolag skall styrelsen genast göra anteckning om aktieövergången i aktieboken med uppgift om dagen för anmälan.

Vid underrättelse som avses i 19 § andra stycket skall styrelsen genast göra anteckning om dagen för underrättelsen i en särskild bok som förs av styrelsen.

Styrelsen skall skriftligen underrätta varje lösningsberättigad med känd postadress om anmälan.

4 kap. Aktiebok

Inledande bestämmelser

Uppgifter i aktieboken

1 § Bolagets samtliga aktier och aktieägare skall antecknas i en aktiebok.

Aktieboken skall innehålla uppgift om 1. aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,

2. vilket slag varje aktie tillhör, om det finns mer än ett slags aktier i bolaget, samt

3. i förekommande fall, att aktien omfattas av förbehåll enligt 3 kap. 5, 7, 13 eller 18 § eller 17 kap. 23 §.

Aktierättigheternas anknytning till aktieboken

2 § Aktieägare får inte utöva de rättigheter gentemot bolaget som hans aktier ger innan han är införd i aktieboken.

Är aktie underkastad lösningsrätt enligt 3 kap. 18 § gäller i fråga om rättigheternas utövande vad som föreskrivs i 21 § samma kapitel.

Om en aktie ägs av flera kan dessa personer endast genom gemensam företrädare utöva aktieägares rätt gentemot bolaget.

Nyttjande- och avkomsträtt till aktie

3 § Den som genom testamente fått nyttjanderätt till aktier skall behandlas som aktieägare, om han skall ha rätt att företräda aktierna.

Detsamma gäller den som genom testamente fått rätt till avkastning av aktier som skall stå under särskild förvaltning, om han skall ha rätt att företräda aktierna.

I fall som avses i första stycket skall såväl ägaren som rättighetsinnehavaren föras in i aktieboken med uppgift om namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Dessutom skall i aktieboken antecknas vad som gäller beträffande rättigheten. När det styrks att rättigheten förändrats eller upphört, skall anteckning göras om detta i aktieboken.

Om en god man på grund av förordnande enligt 11 kap. 3 § första stycket 5 föräldrabalken förvaltar aktier för en blivande aktieägares räkning, skall den blivande ägaren på anmälan av den gode mannen föras in såsom ägare i aktieboken med anteckning om förordnandet och grunden för detta.

Värdepappersfond

4 § Ingår aktier i en värdepappersfond enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, skall i aktieboken i stället för fondandelsägarna införas det fondbolag som förvaltar fonden, liksom fondens beteckning.

Aktiebokens offentlighet

5 § Aktieboken eller, om aktieboken förs med hjälp av dator, en utskrift eller annan framställning av aktieboken, skall hållas tillgänglig hos bolaget för alla som vill ta del av den. Om bolaget är ett avstämningsbolag skall en sådan utskrift eller framställning även hållas tillgänglig hos den centrala värdepappersförvararen.

I en utskrift eller framställning enligt första stycket skall aktieägarna och, om bolaget är ett avstämningsbolag, förvaltarna, tas upp i alfabetisk ordning. Den får inte innehålla uppgift som avses i 18 §. I avstämningsbolag får utskriften eller framställningen när den hålls tillgänglig inte vara äldre än tre månader.

Förs aktieboken med hjälp av dator har var och en som begär det rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av aktieboken eller del av den. Andra stycket första och andra meningen tillämpas på en sådan utskrift.

Utskrift eller framställning enligt denna paragraf av aktieboken i avstämningsbolag får inte innehålla uppgifter om aktieägare vars röstandel är mindre än en tusendel av antalet röster i bolaget.

Arkivering

6 § Aktieboken skall bevaras så länge bolaget består och minst tio år efter bolagets upplösning. Förs aktieboken med hjälp av dator skall uppgifter som har tagits bort ur aktiebok bevaras i minst tio år. Har bolaget övergått från att föra aktieboken manuellt till att föra den med hjälp av dator, skall den gamla aktieboken bevaras i minst tio år efter det att uppgifter om bolagets samtliga aktier förts in i den nya aktieboken.

Avstämningsbolag

Hur aktieboken förs innan bolaget registrerats

7 § Tas ett avstämningsförbehåll in i bolagsordningen vid bolagets bildande tillämpas 14 och 15 §§ innan bolaget har registrerats och avstämningsregister upprättats. Införs ett sådant förbehåll genom ändring

av bolagsordningen tillämpas 14 och 15 §§ innan förbehållet registrerats och avstämningsregister upprättats.

Centrala värdepappersförvararens skyldigheter

8 § När avstämningsregister upprättats skall den centrala värdepappersförvararen

1. föra aktiebok,

2. pröva frågor om införande av aktieägare i aktieboken,

3. svara för utskrift av aktieboken, samt

4. avstämma aktieboken.

Hur aktieboken skall föras

9 § Aktieboken förs med hjälp av dator.

I aktieboken anges för varje ägare det antal aktier han äger av olika slag.

Införing av aktieägare i aktieboken

10 § När någon antecknas som aktieägare på avstämningskonto enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall aktieägaren genast föras in i aktieboken.

Införing av förvaltare i aktieboken

11 § Har en aktieägare i ett avstämningsbolag lämnat sina aktier till någon annan för förvaltning, kan förvaltaren på aktieägarens uppdrag föras in i aktieboken i stället för aktieägaren, om han fått medgivande av den centrala värdepappersförvararen till registrering som förvaltare.

I fall som avses i första stycket skall det i aktieboken anmärkas att aktien innehas för en annans räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt 1 § andra stycket skall föras in om aktieägare.

För rätt till registrering som förvaltare krävs, utöver vad som sägs i första stycket, att förvaltaren uppfyller de villkor som gäller för införing av ägare i aktieboken.

I lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument finns bestämmelser om

1. medgivande enligt första stycket,

2. förvaltares åligganden, samt

3. skyldighet för bolaget och den centrala värdepappersförvararen att tillhandahålla en sammanställning av uppgifter från förvaltare om aktieägare, som har förvaltarregistrerade aktier med en sammanlagd röstandel som uppgår till en tusendel eller mer av antalet röster i bolaget.

Utövande av vissa ur aktien uppkomna ekonomiska rättigheter

12 § Aktieägare eller förvaltare som avses i 11 §, som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i ett avstämningsregister enligt 4 kap. lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall anses vara behörig att

1. ta emot ny aktie vid fondemission,

2. ta emot teckningsrätt vid tillskottsemission,

3. ta emot vinstutdelning,

4. ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna samt

5. ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.

Om den som mottagit ny aktie, teckningsrätt eller betalning enligt första stycket inte var rätt mottagare, skall bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller den centrala värdepappersförvararen insåg eller bort inse att det var fel mottagare och inte heller om mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt föräldrabalken med uppdrag att förvalta hans aktier.

Den som är antecknad i avstämningsregister enligt 4 kap. 18 § andra stycket lagen om kontoföring av finansiella instrument skall i stället för aktieägaren vara behörig att utöva de rättigheter som avses i första stycket 1–3.

Rösträttsregistrering

13 § Om den som äger förvaltarregistrerade aktier vill delta i en bolagsstämma, skall han på begäran av förvaltaren tillfälligt föras in i aktieboken. Efter avstämningsdagen skall aktieägaren föras av från aktieboken.

Övriga bolag

Ansvaret för aktieboken

14 §

Aktieboken skall upprättas så snart stiftelseurkunden under-

tecknats av samtliga stiftare. Styrelsen har ansvaret för att aktieboken förs, bevaras och hålls tillgänglig.

Hur aktieboken skall föras

15 § Aktieboken förs med hjälp av dator. I bolag med högst tio aktieägare kan aktieboken också föras i bunden bok eller i ett betryggande lösblads- eller kortsystem.

Aktierna skall antecknas i nummerföljd.

Pantsatta aktier

16 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieboken i förekommande fall innehålla uppgift om att aktie är pantsatt med angivande av panthavarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress.

Aktier som förvaltas av annan än aktieägaren

17 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieboken i förekommande fall innehålla uppgift om att

1. aktieägaren har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar förvaltning av aktierna,

2. aktie företräds av en förvaltare som har förordnats med stöd av 7 kap. 14 a § bankrörelselagen (1987:617), 5 kap. 15 a § lagen (1992: 1610) om finansieringsverksamhet, 6 kap. 3 g § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 11 kap. 2 h § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller 3 kap. 2 e § försäkringsrörelselagen (1982: 713),

3. aktieägaren är i konkurs,

4. aktie eller en panträtt i aktie är föremål för utmätning, kvarstad eller betalningssäkring eller

5. aktie omfattas av överförmyndares beslut enligt 13 kap. 19 § första stycket 3 eller 14 kap. 21 § första stycket 2 föräldrabalken.

Vid uppgift som avses i första stycket skall anges namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress beträffande den som förvaltar aktien i aktieägarens ställe.

Aktier vilkas avkastning tillkommer annan än aktieägaren

18 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall i aktieboken antecknas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress beträffande den som har rätt att i stället för den i aktieboken införde aktieägaren lyfta utdelning och vid fondemission ta emot ny aktie samt att utöva företrädesrätt att delta i emission, om denna rätt grundas på

1. uppdrag

2. pantsättning eller

3. villkor i testamente eller gåvobrev eller den berättigade är

4. förmyndare för aktieägare

5. god man för aktieägare

6. förvaltare för aktieägare

7. konkursförvaltare i aktieägares konkurs

8. kronofogdemyndighet som fattat eller verkställt beslut att aktie skall utmätas, beläggas med kvarstad eller bli föremål för betalningssäkring.

Anteckning enligt första stycket görs på begäran av den som med skriftlig handling förmår visa att han har sådan rätt som anges där. Av anteckningen skall framgå vilken slags rätt som den berättigade har. Anteckningen skall tas bort när aktieägaren eller någon annan behörig person visar att rätten upphört.

Rätt att bli införd i aktieboken

19 § När någon styrker att han har förvärvat aktie i bolaget, skall styrelsen genast föra in honom som ägare i aktieboken, om han begär det.

När någon styrker att han har rättighet som avses i 16 § skall styrelsen genast anteckna förhållandet i aktieboken, om han begär det.

Anmäler någon behörig person förhållande som avses i 17 § skall styrelsen genast anteckna förhållandet i aktieboken.

Anmäler en aktieägare eller någon annan behörig person att ett förhållande som angivits i aktieboken ändrats på annat sätt än som avses i första–tredje styckena, skall ändringen genast antecknas.

Datum för införing i aktieboken enligt första stycket och anteckning enligt andra och tredje styckena skall anges i aktieboken, såvida tidpunkten inte framgår av annat tillgängligt material.

Bestämmelser om anteckning i aktieboken av anmälan om förköp och hembud finns i 3 kap. 15 och 20 §§.

Bolagets informationsskyldighet

20 § När en anteckning har gjorts i aktieboken skall bolaget utan dröjsmål underrätta aktieägare eller annan vars rätt berörs av anteckningen. Detsamma gäller när en anteckning har avförts eller strukits ur aktieboken.

Utövande av vissa ur aktien uppkomna ekonomiska rättigheter

21 § Den som på dagen för stämmans beslut eller i fråga om beslut som avses i 12 kap. 26 eller 30 § på dagen för styrelsens beslut är införd i aktieboken skall anses vara behörig att

1. ta emot fondaktierättsbevis eller ny aktie vid fondemission,

2. ta emot teckningsrättsbevis eller utöva företrädesrätt vid tillskottsemission,

3. ta emot vinstutdelning,

4. ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna samt

5. ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.

Den som i aktieboken är införd som avkastningsberättigad enligt 18 § skall i stället för aktieägaren vara behörig att utöva de rättigheter som avses i första stycket 1–3.

Den som för bolaget visar att en rätt som avses i första stycket har övergått till honom skall anses ha behörighet enligt samma stycke i stället för den som i aktieboken är införd som aktieägare eller som avkastningsberättigad enligt 18 §.

Dubbelöverlåtelse

22 § Har samma aktie överlåtits till flera var för sig, har den överlåtelse företräde som antecknades först i aktieboken.

Anteckningen i aktieboken ger dock inte en överlåtelse företräde framför en tidigare överlåtelse, om förvärvaren när överlåtelsen antecknades kände till eller borde ha känt till den tidigare överlåtelsen.

Vad som sägs i första och andra stycket skall även tillämpas på förvärv genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärvssätt när fråga uppkommer om företrädet mellan ett sådant förvärv och en senare överlåtelse.

Skydd mot överlåtares borgenärer

23 § Har efter anmälan ett förvärv av aktie antecknats i aktieboken, får aktien därefter inte tas i anspråk av överlåtarens borgenärer för andra rättigheter än sådana som var antecknade i aktieboken när förvärvet antecknades i aktieboken.

Godtrosförvärv

24 § Har en aktie i annat fall än som avses i 22 § överlåtits av någon som inte ägde den, blir överlåtelsen giltig om överlåtaren vid tidpunkten för överlåtelsen var antecknad i aktieboken som ägare till aktien samt överlåtelsen antecknats i aktieboken och förvärvaren då varken kände till eller borde ha känt till att överlåtaren inte ägde aktien.

Vad nu sagts tillämpas även vid överlåtelse från den som ägde aktien men som saknade rätt att förfoga över aktien genom överlåtelse.

Pantsättning

25 § Bestämmelserna i 22–24 §§ tillämpas också vid pantsättning.

6 kap. Bolagsstämma

Rätt att delta i bolagsstämma

2 §

Rätten att delta i bolagsstämma tillkommer i kupongbolag den aktieägare som på dagen för bolagsstämman är införd i aktieboken. I avstämningsbolag gäller i stället att rätten att delta i bolagsstämma tillkommer den som har upptagits som aktieägare i sådan utskrift eller annan framställning av aktieboken som avses i 20 §.

Rätten att delta i bolagsstämma tillkommer den aktieägare som på dagen för bolagsstämman är införd i aktieboken. I avstämningsbolag gäller i stället att rätten att delta i bolagsstämma tillkommer den som har upptagits som aktieägare i sådan utskrift eller annan framställning av aktieboken som avses i 20 §.

I bolagsordningen får det bestämmas att en aktieägare får delta i bolagsstämma endast om han anmäler detta till bolaget senast den dag som anges i kallelsen till stämman. Denna dag får inte vara söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton och inte infalla tidigare än femte vardagen före bolagsstämman.

Bolagsstämman kan besluta att annan än aktieägare får närvara eller på annat sätt följa stämmoförhandlingarna. I privat aktiebolag är sådant beslut giltigt endast om det biträds av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman.

8 kap. Revision

Revisorns uppgifter

3 §

Revisorn skall granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.

Revisorn skall granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. I bolag som inte är avstämningsbolag skall revisorn även granska bolagets aktiebok. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.

Om bolaget är moderbolag, skall revisorn även granska koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes förhållanden

10 kap. Ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier och upptagande av vissa penninglån

Utfärdande av emissionsbevis i kupongbolag

Utfärdande av emissionsbevis i andra bolag än avstämningsbolag

5 §

I kupongbolag skall bolaget på begäran av aktieägare med fondaktierätt eller teckningsrätt utfärda särskilda emissionsbevis för de gamla aktierna. I beviset skall det anges hur många fondaktierättsbevis eller teckningsrättsbevis som skall lämnas för varje ny aktie, konvertibel eller teckningsoption. Emissionsbeviset skall lämnas ut till aktie-

I andra bolag än avstämningsbolag skall bolaget på begäran av aktieägare med fondaktierätt eller teckningsrätt utfärda särskilda emissionsbevis för de gamla aktierna. Emissionsbeviset skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens bemyndigande av ett värdepappersinstitut. Namnteckningen får återges genom tryck-

ägaren mot uppvisande av det aktiebrev på vilket fondaktierätten eller teckningsrätten grundas för anteckning på brevet om att rätten har utnyttjats.

I stället för ett särskilt emissionsbevis enligt första stycket får kupong som hör till aktiebrev användas som emissionsbevis.

ning eller på annat liknande sätt. I beviset skall det anges hur många fondaktierättsbevis eller teckningsrättsbevis som skall lämnas för varje ny aktie, konvertibel eller teckningsoption.

Emissionsbeviset skall lämnas ut till aktieägare som på dagen för stämmans eller styrelsens emissionsbeslut är införd i aktieboken. Om fondaktierätt eller teckningsrätt har överlåtits eller på annat sätt övergått till ny ägare efter stämmans beslut skall emissionsbeviset i stället lämnas ut till den som för bolaget visar att rätten övergått på honom.

Första stycket tillämpas också när bolaget tillförsäkrat innehavare av konvertibler eller teckningsoptioner företrädesrätt till teckning i tillskottsemission.

Registrering av fondaktierätt och teckningsrätt i avstämningsbolag

6 §

I avstämningsbolag skall aktieägares fondaktie och teckningsrätt registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument för den som anses behörig enligt 4 kap. 18 §.

I avstämningsbolag skall aktieägares fondaktie och teckningsrätt registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument för den som anses behörig enligt 4 kap. 12 §.

Första stycket tillämpas också när bolaget tillförsäkrat innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler företrädesrätt till teckning i tillskottsemission och teckningsoptionerna eller konvertiblerna registrerats enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument.

Den som registreras enligt denna paragraf skall genast av bolaget underrättas härom med uppgift om i vilken omfattning fondaktierätt eller teckningsrätt krävs för varje ny aktie, teckningsoption eller konvertibel.

10 a §

Överlåts eller pantsätts ett till viss man ställt emissionsbevis tillämpas bestämmelserna om skuldebrev till viss man eller order i 13 , 14 och 22 §§ lagen ( 1936:81 ) om skuldebrev.

Överlåts eller pantsätts ett emissionsbevis som inte är ställt till viss man, tillämpas bestämmelserna om skuldebrev till innehavaren i 13, 14 och 22 §§ lagen om skuldebrev.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller även vid överlåtelse eller pantsättning av teckningsoptionsbevis.

11 kap. Fondemission

Förslag till beslut om fondemission

2 §

Om bolagsstämma skall pröva fråga om fondemission, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall anges:

1. det belopp varmed aktiekapitalet skall ökas, samt 2. i vilken utsräckning emissionsbeloppet skall tillföras aktiekapitalet från

a. fritt eget kapital, b. reservfond, c. uppskrivningsfond, eller d. genom uppskrivning av anläggningstillgångs värde. Om fondemission skall ske genom att nya aktier ges ut skall vidare anges:

3. hur många nya aktier som belöper på varje gammal aktie,

4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning, samt

5. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag. I förekommande fall skall i förslaget dessutom anges:

6. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,

7. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 17 kap. 23 § eller, i privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna,

8. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som fondaktierättsbevis,

9. att överskjutande fondaktierätter skall försäljas enligt 10 kap. 7 §, samt

10. avstämningsdagen, om bolaget är ett avstämningsbolag och emissionen skall ske genom att nya aktier ges ut.

Avstämningsdag som avses i första stycket 10 får inte bestämmas så att den infaller innan beslutet om fondemission registrerats. Avstämningsdagen får inte heller sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 5 §.

8. att överskjutande fondaktierätter skall försäljas enligt 10 kap. 7 §, samt

9. avstämningsdagen, om bolaget är ett avstämningsbolag och emissionen skall ske genom att nya aktier ges ut.

Avstämningsdag som avses i första stycket 9 får inte bestämmas så att den infaller innan beslutet om fondemission registrerats. Avstämningsdagen får inte heller sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 5 §.

Registrering av beslutet

6 §

Ett beslut om fondemission skall genast anmälas för registrering och får inte verkställas förrän registrering har skett.

Aktiekapitalet är ökat när registrering har skett.

I kupongbolag skall nya aktier genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken. I avstämningsbolag skall styrelsen genast anmäla till den centrala värdepappersförvararen att emissionen registrerats. Den centrala värdepappersförvararen skall därefter genast ta upp aktierna i aktieboken.

I avstämningsbolag skall styrelsen genast anmäla till den centrala värdepappersförvararen att emissionen registrerats. Den centrala värdepappersförvararen skall därefter genast ta upp aktierna i aktieboken. I övriga bolag skall nya aktier genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken.

Preskription av fondaktie

7 §

Om behörigt anspråk på fondaktie inte har framställts inom fem år från registreringen av emissionsbeslutet, kan styrelsen anmana den berättigade att ta ut aktien med underrättelse om att han annars förlorar den.

Anmaningen skall sändas till den berättigade, om hans namn och adress är kända för bolaget. I annat fall skall anmaningen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och, i ett privat aktiebolag, den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer eller, i ett publikt aktiebolag, en rikstäckande dagstidning.

Om den anmanade inte gör anspråk på aktien inom ett år från anmaningen, kan aktien säljas genom värdepappersinstitut för hans räkning. Om han därefter visar upp aktiebrev eller lämnar fondaktierättsbevis eller på annat sätt styrker sin rätt, kan han få ut försäljningssumman efter avdrag för kostnaderna för anmaningen och försäljningen. Belopp som inte lyfts inom fyra år från försäljningen tillfaller bolaget.

Om den anmanade inte gör anspråk på aktien inom ett år från anmaningen, kan aktien säljas genom värdepappersinstitut för hans räkning. Om han därefter styrker sin rätt, kan han få ut försäljningssumman efter avdrag för kostnaderna för anmaningen och försäljningen. Belopp som inte lyfts inom fyra år från försäljningen tillfaller bolaget.

12 kap. Tillskottsemission

Tillskottsemmission genom nyemission av aktier

4 §

I förslag till beslut om tillskottsemission genom emission av aktier skall följande anges:

1. det belopp eller högsta belopp, varmed bolagets egna kapital och, i förekommande fall, aktiekapitalet skall ökas, eller det lägsta och högsta beloppet för ökningen,

2. det antal aktier, högsta antal aktier eller lägsta och högsta antal aktier som skall emitteras, det belopp som skall betalas för varje ny aktie (teckningskursen) och hur stor del av betalningen som skall tillföras aktiekapitalet,

3. den företrädesrätt att teckna aktier som tillkommer aktieägarna eller annan eller vem som annars får teckna aktier,

4. den tid inom vilken aktieteckning skall ske,

5. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande aktier som inte tecknas med företrädesrätt,

6. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 16 § tredje stycket, samt

7. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning. I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:

8. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,

9. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag,

10. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 17 kap. 23 § eller, i privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna,

11. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som emissionsbevis,

12. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §,

13. att nya aktier skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 2 § första stycket 1–3 och 5 eller att aktie skall tecknas med kvittningsrätt,

14. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

15. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser att innan teckningstiden börjar löpa besluta om vilket belopp som bolagets egna kapital och, i förekommande fall, aktiekapitalet skall ökas med, vilket belopp som skall betalas för varje ny aktie och hur stor del av betalningen som skall tillföras aktiekapitalet.

11. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §,

12. att nya aktier skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 2 § första stycket 1–3 och 5 eller att aktie skall tecknas med kvittningsrätt,

13. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

14. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser att innan teckningstiden börjar löpa besluta om vilket belopp som bolagets egna kapital och, i förekommande fall, aktiekapitalet skall ökas med, vilket belopp som skall betalas för varje ny aktie och hur stor del av betalningen som skall tillföras aktiekapitalet.

Innebär förslaget en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en handling som fogas till förslaget.

Teckningstiden får inte undestiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till de nya aktierna. I kupongbolag räknas denna tid från det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till de nya aktierna. I avstämningsbolag räknas denna tid från avstämningsdagen. I övriga bolag räknas tiden från det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet.

Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 14 §.

Ett bemyndigande som avses i första stycket 15 får meddelas bara om aktierna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att villkoren bestäms senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

Ett bemyndigande som avses i första stycket 14 får meddelas bara om aktierna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att villkoren bestäms senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

Tillskottsemission genom emission av teckningsoptioner

5 §

I förslag till beslut om tillskottsemission genom emission av teckningsoptioner skall i fråga om emissionsvillkoren följande anges:

1. den företrädesrätt att teckna teckningsoptioner som tillkommer aktieägarna eller någon annan eller vem som annars får teckna teckningsoptioner,

2. den tid inom vilken teckning av teckningsoptioner skall ske, samt

3. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande teckningsoptioner som inte tecknas med företrädesrätt. I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:

4. det vederlag som skall lämnas för varje teckningsoption,

5. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som emissionsbevis,

6. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §,

7. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

8. bemyndigande för styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar att innan teckningstiden börjar löpa bestämma det antal teckningsoptioner som skall emitteras, i förekommande fall det belopp som skall betalas för varje teckningsoption samt teckningskursen.

5. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §,

6. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

7. bemyndigande för styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar att innan teckningstiden börjar löpa bestämma det antal teckningsoptioner som skall emitteras, i förekommande fall det belopp som skall betalas för varje teckningsoption samt teckningskursen.

Innebär förslaget en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt, om teckningsoptionerna emitteras mot betalning, grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en handling som fogas till förslaget.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till teckningsoptionerna. I kupongbolag räknas denna tid från det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till teckningsoptionerna. I avstämningsbolag räknas denna tid från avstämningsdagen. I övriga bolag räknas tiden från det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet.

Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 14 §.

Ett bemyndigande som avses i första stycket 8 får meddelas bara om teckningsoptionerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad

Ett bemyndigande som avses i första stycket 7 får meddelas bara om teckningsoptionerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad

marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om det antal teckningsoptioner som skall emitteras, det belopp som i förekommande fall skall betalas för varje teckningsoption samt villkor för teckning av aktier med utnyttjande av teckningsoptionerna fattas senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om det antal teckningsoptioner som skall emitteras, det belopp som i förekommande fall skall betalas för varje teckningsoption samt villkor för teckning av aktier med utnyttjande av teckningsoptionerna fattas senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

Tillskottsemission genom emission av konvertibler

7 §

I förslag till beslut om tillskottsemission genom emission av konvertibler skall följande anges i fråga om det lån som bolaget därigenom tar:

1. det belopp eller högsta belopp som bolaget skall låna eller det lägsta och högsta lånebeloppet,

2. konvertiblernas nominella belopp,

3. det belopp som skall betalas för varje konvertibel (teckningskursen),

4. den företrädesrätt att teckna konvertibler som tillkommer aktieägarna eller någon annan eller vem som annars får teckna konvertibler,

5. den tid inom vilken teckning av konvertibler skall ske,

6. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande konvertibler som inte tecknas med företrädesrätt, samt

7. den tid inom vilken konvertiblerna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 15 § tredje stycket. I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:

8. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som emissionsbevis,

9. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §,

10. att konvertiblerna skall

8. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §,

9. att konvertiblerna skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 2 § första stycket 1–3

betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 2 § första stycket 1–3 och 5 eller att konvertibel skall tecknas med kvittningsrätt,

11. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

12. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser att innan teckningstiden börjar löpa besluta om lånebelopp, det belopp som skall betalas för varje konvertibel samt konverteringskursen.

och 5 eller att konvertibel skall tecknas med kvittningsrätt,

10. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

11. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser att innan teckningstiden börjar löpa besluta om lånebelopp, det belopp som skall betalas för varje konvertibel samt konverteringskursen.

Innebär förslaget en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en handling som fogas till förslaget.

Teckningskursen för en konvertibel får inte vara lägre än konvertibelns nominella belopp såvida inte konverteringskursen bestämts så att bolaget vid konvertering kommer att ha tillförts vederlag till ett värde som minst motsvarar den sammanlagda andel av aktiekapitalet som representeras av de aktier som lämnas i utbyte.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till konvertiblerna. I kupongbolag räknas denna tid från det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till konvertiblerna. I avstämningsbolag räknas denna tid från avstämningsdagen. I övriga bolag räknas tiden från det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet.

Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 14 §.

Ett bemyndigande som avses i första stycket 12 får meddelas bara om konvertiblerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad

Ett bemyndigande som avses i första stycket 11 får meddelas bara om konvertiblerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad

marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om lånebelopp, det belopp som skall betalas för varje konvertibel samt villkor för konvertering fattas senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om lånebelopp, det belopp som skall betalas för varje konvertibel samt villkor för konvertering fattas senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

Apport och kvittning

10 §

I förslaget till beslut skall styrelsen lämna en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för en bedömning av värdet på apportegendom och av någon annan bestämmelse som avses i 4 § första stycket 13 eller 7 § första stycket 10. Av redogörelsen skall framgå hur vederlaget för aktierna eller konvertiblerna har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som därvid har beaktats. Med apportegendom får inte jämställas åtagande att utföra arbete eller att tillhandahålla tjänst. Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§ skall tillämpas.

I förslaget till beslut skall styrelsen lämna en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för en bedömning av värdet på apportegendom och av någon annan bestämmelse som avses i 4 § första stycket 12 eller 7 § första stycket 9. Av redogörelsen skall framgå hur vederlaget för aktierna eller konvertiblerna har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som därvid har beaktats. Med apportegendom får inte jämställas åtagande att utföra arbete eller att tillhandahålla tjänst. Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§ skall tillämpas.

Innebär förslaget att aktie eller konvertibel skall tecknas av någon som har en fordran på bolaget med rätt för denne att betala för vad han tecknar genom kvittning mot fordringen skall det av styrelsens redogörelse framgå vem som är fordringsägare, fordringens belopp samt hur stort belopp av fordringen som skall kvittas.

Kungörande av beslutet

14 §

Ett beslut om tillskottsemission eller en redogörelse för det väsentliga innehållet i beslutet skall genast kungöras. Om bolaget är ett privat aktiebolag skall kungörelse ske dels i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Om bolaget är ett publikt aktiebolag skall kungörelse ske dels i en rikstäckande dagstidning, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörs inte beslutet i dess helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var beslutet hålls tillgängligt.

Om bolagsstämman enligt 4 § första stycket 15, 5 § första stycket 8 eller 7 § första stycket 12 har bemyndigat styrelsen eller den styrelsen inom sig utser att besluta om vissa emissionsvillkor, skall beslut som fattas med stöd av bemyndigandet kungöras med tillämpning av första stycket.

I kupongbolag skall beslut som avses i första och andra styckena genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

Om bolagsstämman enligt 4 § första stycket 14, 5 § första stycket 7 eller 7 § första stycket 11 har bemyndigat styrelsen eller den styrelsen inom sig utser att besluta om vissa emissionsvillkor, skall beslut som fattas med stöd av bemyndigandet kungöras med tillämpning av första stycket.

I bolag som inte är avstämningsbolag skall beslut som avses i första och andra styckena genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

Kungörelse enligt första och andra styckena och underrättelse enligt tredje stycket behövs inte, om samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma som beslutat om emissionen.

Tilldelning

17§

När teckningen har avslutats skall styrelsen besluta om tilldelning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler till tecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas om detta.

I kupongbolag skall tilldelade aktier genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken. I

I bolag som inte är avstämningsbolag skall tilldelade aktier genom styrelsens försorg

avstämningsbolag skall styrelsen genast anmäla till den centrala värdepappersförvararen att tilldelning skett.

genast tas upp i aktieboken. I avstämningsbolag skall styrelsen genast anmäla till den centrala värdepappersförvararen att tilldelning skett.

31 §

Skall bolagsstämma pröva fråga om bemyndigande, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall det särskilt anges om styrelsen skall kunna besluta om tillskottsemission med bestämmelse som avses i 4 § första stycket 13 eller

7 § första stycket 10 eller med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. I förslaget skall vidare anges den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas.

Skall bolagsstämma pröva fråga om bemyndigande, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall det särskilt anges om styrelsen skall kunna besluta om tillskottsemission med bestämmelse som avses i 4 § första stycket 12 eller

7 § första stycket 9 eller med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. I förslaget skall vidare anges den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas.

Förslaget skall tillhandahållas aktieägarna inom den i 12 § angivna tiden. I fall som avses i 14 § andra stycket skall förslagets huvudsakliga innehåll framgå av kallelsen.

Övriga bestämmelser

41 a §

Konvertibler som emitterats i form av skuldebrev och teckningsoptionsbevis skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens bemyndigande av ett värdepappersinstitut. Namnteckningen får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt.

15 kap. Vinstutdelning

Förfallodag för beslutad utdelning

7 §

I kupongbolag förfaller beslutad utdelning till betalning omedelbart eller vid den tidpunkt som stämman beslutar. Stämman kan också, utom i fall som avses i 8 §, bemyndiga styrelsen att besluta om när utdelningen förfaller till betalning. Förfallotidpunkten får inte infalla senare än dagen före nästkommande ordinarie stämma.

I bolag som inte är avstämningsbolag förfaller beslutad utdelning till betalning omedelbart eller vid den tidpunkt som stämman beslutar. Stämman kan också, utom i fall som avses i 8 §, bemyndiga styrelsen att besluta om när utdelningen förfaller till betalning. Förfallotidpunkten får inte infalla senare än dagen före nästkommande ordinarie stämma.

I avstämningsbolag skall utdelning utbetalas genast efter avstämningsdag.

16 kap. Förvärv och överlåtelse av egna aktier m.m.

Överlåtelse av egna aktier som inte sker på börs, auktoriserad marknadsplats eller annan reglerad marknad

22 §

I fall som anges i 21 § skall ett beslut om överlåtelse av egna aktier innehålla uppgifter om

1. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som skall överlåtas,

2. den företrädesrätt att förvärva aktier som tillkommer aktieägarna eller annan eller vem som annars får förvärva aktier,

3. den tid inom vilken aktieägare kan utnyttja sin företrädesrätt,

4. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, det förhållandet att teckning skall ske genom betalning,

5. den fördelningsgrund som styrelsen vid överteckning skall tillämpa beträffande aktier som inte tecknas med företrädesrätt, och

6. det belopp som skall betalas för en aktie. I förekommande fall skall ett beslut enligt första stycket även innehålla

1. ett förordnande som avses i 10 kap. 7 §, 2. ett förordnande om att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som teck-

2. en bestämmelse om apport eller att aktie skall tecknas med kvittningsrätt eller med andra

ningsrättsbevis,

3. en bestämmelse om apport eller att aktie skall tecknas med kvittningsrätt eller med andra villkor, samt

4. upplysningar om att redogörelse och yttrande som avses i 12 kap. 9 och 10 §§ har avgetts.

villkor, samt

3. upplysningar om att redogörelse och yttrande som avses i 12 kap. 9 och 10 §§ har avgetts.

I avstämningsbolag skall en avstämningsdag anges i beslutet, om aktieägare skall ha företrädesrätt att förvärva aktier. Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än tre veckor från det att beslutet har kungjorts enligt 12 kap. 14 §.

Den tid som anges i första stycket 3 får inte understiga två veckor från utfärdandet av kungörelse enligt 12 kap. 14 § eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om överlåtelsen, från beslutet eller, i fråga om avstämningsbolag, från avstämningsdagen.

17 kap. Minskning av aktiekapitalet och reservfonden

Förslag till beslut om minskning av aktiekapitalet

6 §

Skall minskning av aktiekapitalet ske för återbetalning till aktieägarna genom att aktier dras in (inlösen) skall, utöver vad som följer av 5 §, följande anges i förslaget till beslut:

1. den rätt att få aktier inlösta som tillkommer aktieägarna,

2. den tid inom vilken anmälan för inlösen skall göras,

3. det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in, i förekommande fall med angivande av hur stor del av beloppet som överstiger aktiens andel av aktiekapitalet,

4. den tid inom vilken de inlösta aktierna skall betalas, eller i förekommande fall att anmälan för inlösen skall ske mot ingivande av aktiebrevet för erhållande av betalning.

4. den tid inom vilken de inlösta aktierna skall betalas.

I förekommande fall skall också anges:

5. att anmälan för inlösen skall ske genom ingivande av till aktiebreven hörande kuponger,

6. att inlösta aktier skall betalas med annan egendom än

5. att inlösta aktier skall betalas med annan egendom än pengar eller i övrigt på villkor som avses i 2 kap. 3 § eller att inlösen skall ske genom kvittning

pengar eller i övrigt på villkor som avses i 2 kap. 3 § eller att inlösen skall ske genom kvittning av en bolagets fordran på aktieägaren, samt

7. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser att innan inlösen påbörjas bestämma med vilket belopp aktiekapitalet skall minskas och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in.

Anmälningstiden får inte understiga två veckor, om inte alla aktieägare som så önskar kan få sina aktier inlösta. I kupongbolag räknas denna tid från det att kungörelse enligt 13 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om minskningen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

Bemyndigande som avses i första stycket 7 får meddelas bara om aktierna noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om minskningsbeloppet och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in fattas senast på avstämningsdagen.

av en bolagets fordran på aktieägaren, samt

6. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser att innan inlösen påbörjas bestämma med vilket belopp aktiekapitalet skall minskas och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in.

Anmälningstiden får inte understiga två veckor, om inte alla aktieägare som så önskar kan få sina aktier inlösta. I avstämningsbolag räknas denna tid från avstämningsdagen. I övriga bolag räknas tiden från det att kungörelse enligt 13 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om minskningen, från beslutet.

Bemyndigande som avses i första stycket 6 får meddelas bara om aktierna noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om minskningsbeloppet och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in fattas senast på avstämningsdagen.

Särskild redogörelse

8 §

I förslaget till beslut skall styrelsen lämna en redogörelse

I förslaget till beslut skall styrelsen lämna en redogörelse

för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av bestämmelse som avses i 6 § första stycket 6. Av redogörelsen skall framgå hur vederlaget för aktierna har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som därvid har beaktats. Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§ skall därvid tillämpas.

för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av bestämmelse som avses i 6 § första stycket 5. Av redogörelsen skall framgå hur vederlaget för aktierna har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som därvid har beaktats. Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§ skall därvid tillämpas.

Innebär förslaget att inte alla aktieägare kan få aktier inlösta skall skälen för detta anges.

I fall som avses i 16 § första stycket andra meningen skall styrelsens redogörelse innehålla uppgift om hur bolagets bundna egna kapital och aktiekapital skulle komma att påverkas av den föreslagna minskningen och övriga föreslagna åtgärder.

Kungörande av beslutet och underrättelse

13 §

Ett beslut om minskning av aktiekapitalet eller en redogörelse för det väsentliga innehållet i beslutet skall genast kungöras. Om bolaget är ett privat aktiebolag skall kungörelse ske dels i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Om bolaget är ett publikt aktiebolag skall kungörelse ske dels i en rikstäckande dagstidning, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörs inte beslutet i dess helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var beslutet hålls tillgängligt.

Om bolagsstämman enligt 6 § första stycket 7 bemyndigat styrelsen eller den styrelsen inom sig utser att besluta om vissa minskningsvillkor skall beslut som fattas med stöd av bemyndigandet kungöras med tillämpning av första stycket.

I kupongbolag skall beslut som avses i första och andra styckena genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägarens aktier kan eller skall dras in.

Om bolagsstämman enligt 6 § första stycket 6 bemyndigat styrelsen eller den styrelsen inom sig utser att besluta om vissa minskningsvillkor skall beslut som fattas med stöd av bemyndigandet kungöras med tillämpning av första stycket.

I bolag som inte är avstämningsbolag skall beslut som avses i första och andra styckena genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägarens aktier kan eller skall dras in.

Kungörelse enligt första och andra styckena och underrättelse enligt tredje stycket behövs inte, om

1. samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma som beslutat minskningen, eller

2. aktiekapitalet minskas för förlusttäckning.

19 kap. Inlösen av minoritetsaktier

Särskilda bestämmelser om förfarandet när majoritetsaktieägare hänskjutit tvisten till prövning av skiljemän

11 §

Prövas en tvist om inlösen enligt 1 § av skiljemän eller domstol och är parterna överens om att lösningsrätt föreligger eller förklaras genom lagakraftvunnen dom att sådan rätt är för handen utan att lösenbeloppet samtidigt fastställs, är ägarna till de aktier som skall lösas in skyldiga att till majoritetsaktieägaren överlämna sina aktiebrev med påskrift om överlåtelse eller, när det är fråga om aktier i avstämningsbolag, att låta majoritetsaktieägaren registreras som ägare till aktierna enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Prövas en tvist om inlösen enligt 1 § av skiljemän eller domstol och är parterna överens om att lösningsrätt föreligger eller förklaras genom lagakraftvunnen dom att sådan rätt är för handen utan att lösenbeloppet samtidigt fastställs, är ägarna till de aktier som skall lösas in skyldiga att låta majoritetsägaren införas som ägare till aktierna i aktieboken eller, när det är fråga om aktier i avstämningsbolag, registreras som ägare till aktierna enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller endast under förutsättning att majoritetsaktieägaren ställer av skiljemännen eller, om tvisten prövas av domstol, av domstolen godkänd säkerhet för kommande lösenbelopp jämte ränta.

Mot beslut i fråga om godkännande av säkerhet enligt andra stycket får talan inte föras.

12 §

När aktieägare på grund av

11 § första stycket överlämnar aktiebrev till majoritetsaktieägaren, är denne skyldig att till aktieägaren lämna ett skriftligt

När enligt 11 § första stycket majoritetsaktieägare i andra bolag än avstämningsbolag införs som ägare till aktierna i aktieboken, är denne skyldig att

bevis om aktieägarens rätt till kommande lösenbelopp jämte ränta (lösenbevis). Av lösenbeviset skall framgå att det utställts av majoritetsaktieägaren, den betalningsberättigade aktieägarens namn samt det antal aktier, i förekommande fall med angivande av aktieslag, för vilka han är berättigad att uppbära lösenbelopp.

I avstämningsbolag är majoritetsaktieägaren, när han på grund av 11 § första stycket registreras som ägare till aktier, skyldig att i enlighet med lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument låta registrera aktieägarens rätt till kommande lösenbelopp jämte ränta.

till minoritetsaktieägaren lämna ett skriftligt bevis om minoritetsaktieägarens rätt till kommande lösenbelopp jämte ränta (lösenbevis). Av lösenbeviset skall framgå att det utställts av majoritetsaktieägaren, den betalningsberättigade aktieägarens namn samt det antal aktier, i förekommande fall med angivande av aktieslag, för vilka han är berättigad att uppbära lösenbelopp.

I avstämningsbolag är majoritetsaktieägaren, när han på grund av 11 § första stycket registreras som ägare till aktier, skyldig att i enlighet med lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument låta registrera minoritetsaktieägarens rätt till kommande lösenbelopp jämte ränta.

13 §

Har aktiebrev eller lösenbevis inte överlämnats till majoritetsaktieägaren inom en månad från den dag dom avseende lösenbeloppet vann laga kraft eller är, i fråga om avstämningsbolag, aktieägare i sådant bolag okänd, skall majoritetsaktieägaren utan dröjsmål låta nedsätta lösenbeloppet för sådan aktie eller för aktie som avses med sådant lösenbevis enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Därvid får förbehåll om rätt att återta det nedsatta beloppet inte göras.

Har lösenbevis inte överlämnats till majoritetsaktieägaren inom en månad från den dag dom avseende lösenbeloppet vann laga kraft eller är, i fråga om avstämningsbolag, aktieägare i sådant bolag okänd, skall majoritetsaktieägaren utan dröjsmål låta nedsätta lösenbeloppet för sådan aktie eller för aktie som avses med sådant lösenbevis enligt lagen (1927: 56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Därvid får förbehåll om rätt att återta det nedsatta beloppet inte göras.

I avstämningsbolag är majoritetsaktieägaren, när dom avseende lösenbelopp vunnit laga kraft, skyldig att betala ut lösenbeloppet till den som enligt 17 § andra stycket har rätt till betalning.

Majoritetsaktieägaren är, när dom avseende lösenbelopp vunnit laga kraft, skyldig att betala ut lösenbeloppet till den som enligt 17 § har rätt till betalning.

14 §

Om säkerhet ställts enligt 11 § eller nedsättning skett enligt 13 §, är majoritetsaktieägaren ägare till aktierna. Innan aktiebreven i ett bolag överlämnats till majoritetsaktieägaren medför aktiebreven i sådant fall endast rätt för innehavaren att mot överlämnande av aktiebreven till majoritetsaktieägaren eller länsstyrelsen få ut lösenbeloppet jämte ränta.

Om säkerhet ställts enligt 11 § eller nedsättning skett enligt 13 §, är majoritetsaktieägaren ägare till aktierna.

15 §

Har aktiebrev inte överlämnats inom en månad från det att majoritetsaktieägaren blivit ägare till aktien, får nytt aktiebrev utfärdas till majoritetsaktieägaren. Det nya aktiebrevet skall innehålla uppgift om att det ersätter äldre brev. Om det äldre aktiebrevet därefter överlämnas till majoritetsaktieägaren, skall det överlämnas till bolaget för att makuleras.

Aktier i avstämningsbolag skall i fall som avses i 14 § första meningen på begäran av majoritetsaktieägaren registreras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Aktier i avstämningsbolag skall i fall som avses i 14 § på begäran av majoritetsaktieägaren registreras med denne som ägare enligt lagen (1998: 1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Dom i inlösentvist

17 §

Dom avseende lösenbeloppet skall fastställa vad majoritetsaktieägaren skall betala för varje aktie som skall lösas in. I domen skall majoritetsaktieägaren förpliktas att till den som överlämnar aktiebrev med påskrift om överlåtelse eller överlämnar lösenbevis utge det lösenbelopp som följer av aktiebrevet eller lösenbeviset jämte ränta.

Dom avseende lösenbeloppet skall fastställa vad majoritetsaktieägaren skall betala för varje aktie som skall lösas in. I domen skall majoritetsaktieägaren förpliktas att till den som är

1. införd som aktieägare i aktieboken eller

2. överlämnar lösenbevis utge det lösenbelopp som följer av aktieinnehavet eller lösenbeviset jämte ränta.

I avstämningsbolag skall betalningsförpliktelsen gälla i förhållande till den som enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument är

1. registrerad som ägare till aktierna, eller

2. antecknad på konto i avstämningsregister som berättigad till lösenbeloppet.

22 kap. Likvidation och konkurs

Skifte

36 §

När den i kallelsen på okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi och alla kända skulder har betalats, skall likvidatorerna skifta bolagets behållna tillgångar. Om en skuld är tvistig eller inte förfallen till betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall erforderliga medel sättas av till betalning av skulden och återstoden skiftas.

I avstämningsbolag bestämmer likvidatorerna avstämningsdag som avses i 4 kap. 18 §.

I avstämningsbolag bestämmer likvidatorerna avstämningsdag som avses i 4 kap. 12 §.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

2. Aktiebrev, interimsbevis och till aktiebrev hörande kuponger medför efter utgången av år 2004 inte längre någon rätt i bolaget.

3. Bestämmelserna i 4 kap. 13–15 §§ i dess äldre lydelse skall tillämpas i fråga om bolag som före ikraftträdandet av denna lag infört avstämningsförbehåll i sin bolagsordning.

2. Förslag till lag (2004:000) om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument

Härmed föreskrivs att 1 kap. 1 § och 4 kap.5, 6, 9 och 12 §§ lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §

I denna lag finns bestämmelser om kontoföring i avstämningsregister av äganderätt och särskild rätt till sådana aktier och andra finansiella instrument för vilka aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande skriftlig handling inte har utfärdats eller, där sådan handling har utfärdats, det genom förvaring eller på annat likvärdigt sätt har säkerställts att handlingen inte kommer i omlopp.

I denna lag finns bestämmelser om kontoföring i avstämningsregister av äganderätt och särskild rätt till aktier i avstämningsbolag och andra finansiella instrument för vilka emissionsbevis, skuldebrev eller annan motsvarande skriftlig handling inte har utfärdats eller, där aktiebrev eller annan handling har utfärdats, det genom förvaring eller på annat likvärdigt sätt har säkerställts att handlingen inte kommer i omlopp.

Avstämningsregister för de ändamål som avses i första stycket får föras av auktoriserade centrala värdepappersförvarare. Frågor om auktorisation prövas av Finansinspektionen.

4 kap. Avstämningsregister och avstämningskonton

5 §

För finansiella instrument som registreras enligt denna lag får inte utfärdas aktiebrev, emissionsbevis, interimsbevis eller teckningsoptionsbevis som avses i aktiebolagslagen (2003: 000) eller försäkringsrörelselagen eller skuldebrev eller

För finansiella instrument som registreras enligt denna lag får inte utfärdas, emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis som avses i aktiebolagslagen (2003: 000) eller försäkringsrörelselagen eller skuldebrev eller motsvarande handling. Har en sådan

motsvarande handling. Har en sådan handling utfärdats, gäller den inte som förbindelse. Bestämmelserna i aktiebolagslagen gäller inte heller för handlingen.

handling utfärdats, gäller den inte som förbindelse. Bestämmelserna i aktiebolagslagen gäller inte heller för handlingen.

Första stycket tillämpas inte i fråga om finansiella instrument utfärdade i ett annat land än Sverige.

Om aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande handling har utfärdats för ett sådant instrument som avses i andra stycket skall handlingen vara inlämnad för förvaring hos den centrala värdepappersförvararen eller för detta företags räkning innan registrering i avstämningsregister får ske, om det inte på annat sätt är säkerställt att handlingen inte kommer i omlopp. Handlingen skall vara kvar i sådant förvar så länge instrumentet är registrerat i avstämningsregister.

6 §

I fråga om aktiebolag som övergår till att bli avstämningsbolag gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som aktieägare eller förvaltare på ett avstämningskonto tillkommer den som visar upp ett aktiebrev och enligt 5 kap. 10 § aktiebolagslagen (2003:000) eller på annat sätt styrker sitt förvärv.

Aktiebrevet skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappersförvararen. Vad som nu har sagts tillämpas på motsvarande sätt i fråga om interimsbevis och emissionsbevis som utfärdats av ett aktiebolag innan denna lag blev tillämplig på bolaget.

I fråga om aktiebolag som övergår till att bli avstämningsbolag gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som aktieägare eller förvaltare på ett avstämningskonto tillkommer den som är införd som aktieägare i bolagets aktiebok.

Om aktiebolag har utfärdat emissionsbevis representerande rättighet enligt 2 § andra stycket innan denna lag blev tillämplig på rättigheten, är den som visar upp emissionsbeviset och enligt 10 kap. 10 a § aktiebolagslagen (2003:000) eller på annat sätt styrker sitt förvärv behörig att första gången antecknas som ägare eller förvaltare av rättigheten på ett avstämningskonto. Emissionsbeviset skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappersförvararen.

9 §

Om ett emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis har utfärdats för en rättighet som avses i 12 kap. aktiebolagslagen (2003:000) innan denna lag blev tillämplig på rättigheten gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som ägare eller förvaltare av rättigheten på ett konto för skuldförbindelser tillkommer den som visar upp beviset och enligt 5 kap. 10 § aktiebolagslagen eller på annat sätt styrker sitt förvärv. Beviset skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappersförvararen.

Om ett emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis har utfärdats för en skuldförbindelse som avses i 12 kap. aktiebolagslagen (2003:000) innan denna lag blev tillämplig på rättigheten gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som ägare eller förvaltare av rättigheten på ett konto för skuldförbindelser tillkommer den som visar upp beviset och enligt 10 kap. 10 a § aktiebolagslagen eller på annat sätt styrker sitt förvärv. Beviset skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappersförvararen.

Avstämningsregister

12 §

En panthavare är behörig att påkalla att vad som sägs i 6– 10 §§ skall tillämpas. Kravet på uppvisande av aktiebrev eller annan handling anses därvid uppfyllt om panthavaren visar upp handlingen.

En panthavare är behörig att påkalla att vad som sägs i 6– 10 §§ skall tillämpas. Kravet på uppvisande av handling anses därvid uppfyllt om panthavaren visar upp handlingen.

3. Förslag till lag (2004:000) om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härmed föreskrivs att 5 kap. 3 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. Avräkning, tilläggssäkerheter och tillämplig lag

3 §1

Vid överlåtelse, pantsättning eller annat förfogande över finansiella instrument för vilka aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande skriftlig handling inte har utfärdats eller, där en sådan handling har utfärdats, det genom förvaring eller på liknande sätt har säkerställts att handlingen inte kommer i omlopp skall, när förvärvarens rätt till de finansiella instrumenten har registrerats enligt lag, lagen i det land där registret förs tillämpas beträffande rättsverkningarna i förhållande till andra än parterna .

Vid överlåtelse, pantsättning eller annat förfogande över finansiella instrument för vilka emissionsbevis, skuldebrev eller annan motsvarande skriftlig handling inte har utfärdats eller, där en sådan handling har utfärdats, det genom förvaring eller på liknande sätt har säkerställts att handlingen inte kommer i omlopp skall, när förvärvarens rätt till de finansiella instrumenten har registrerats enligt lag, lagen i det land där registret förs tillämpas beträffande rättsverkningarna i förhållande till andra än parterna .

1 Senaste lydelse 1999:1311.

1.2. Kontoreformen

1. Förslag till lag (2009:000) om ändring i aktiebolagslagen (2003:000)

Härmed föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (2003:000)

dels att 1 kap. 5 § och 6 kap. 37 § skall upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 5 §, 3 kap. 5, 15 och 18–20 §§, 4 kap., 6 kap. 2, 20 och 43 §§, 7 kap. 37 §, 8 kap. 3 §, 10 kap. 4–6 §§, 11 kap. 2 och 6 §§, 12 kap. 4, 5, 7, 14, 15, 17, 21, 22, 27, 34 och 38 §§, 15 kap. 5 och 7 §§, 16 kap. 22 §, 17 kap. 6, 10 och 13 §§, 19 kap. 8, 11–13, 15 och 17 §§, 22 kap. 36 §, 23 kap. 1 § samt 27 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. Aktiebolags bildande

Bolagsordningens innehåll

5 §

Bolagsordningen skall ange

1. bolagets firma,

2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,

3. föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,

4. aktiekapitalet eller, om detta skall kunna utan ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en fjärdedel av maximikapitalet,

5. antalet eller, om i bolagsordningen angivits ett minimikapital och maximikapital, lägsta och högsta antalet aktier,

6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter, om sådana skall finnas, samt tiden för styrelseledamots uppdrag,

7. antalet eller lägsta och högsta antalet revisorer och revisorssuppleanter, om sådana skall finnas,

8. sättet för sammankallande av bolagsstämma,

9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma, samt 10. vilken tid bolagets räkenskapsår skall omfatta. I avstämningsbolag skall i bolagsordningen anges på vilken dag aktieägaren skall vara införd

I bolagsordningen skall dessutom anges på vilken dag aktieägaren skall vara införd i av-

i aktieboken för att få delta i bolagsstämma (avstämningsdag). Denna dag får inte infalla tidigare än fem vardagar före stämman.

stämningsregistret för att få delta i bolagsstämma (avstämningsdag). Denna dag får inte infalla tidigare än fem vardagar före stämman.

I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman.

Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

3 kap. Aktieslag och aktiers överlåtbarhet

Omvandlingsbara aktier

5 §

I bolagsordningen kan tas in förbehåll om att aktie av ett visst slag skall på närmare angivet sätt kunna omvandlas till aktie av annat slag. Omvandling skall genast anmälas för registrering och är verkställd när registrering skett och omvandlingen antecknats i aktieboken eller, om bolaget är avstämningsbolag, i avstämningsregistret.

I bolagsordningen kan tas in förbehåll om att aktie av ett visst slag skall på närmare angivet sätt kunna omvandlas till aktie av annat slag. Omvandling skall genast anmälas för registrering och är verkställd när registrering skett och omvandlingen antecknats i avstämningsregistret.

15 §

När anmälan gjorts med erbjudande om förköp, skall styrelsen genast göra anteckning om detta med uppgift om dagen för anmälan samt skriftligen lämna meddelande om erbjudandet till varje förköpsberättigad med känd postadress.

Förköpsberättigade som önskar utöva sin förköpsrätt, skall anmäla detta till bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas med uppgift om dagen för anmälan.

Den som väcker talan enligt 13 § första stycket 6 skall genast anmäla detta skriftligen hos bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas med uppgift om dagen för anmälan.

Anteckning enligt första– tredje styckena görs i avstämningsbolag i en särskild bok som förs av styrelsen och i övriga

Anteckning enligt första– tredje styckena görs i en särskild bok som förs av styrelsen. Styrelsen skall på begäran av

bolag i aktieboken. Styrelsen skall på begäran av aktieägare utfärda intyg om anteckningar som rör hans aktier.

aktieägare utfärda intyg om anteckningar som rör hans aktier.

Hembud

18 §

I bolagsordningen kan tas in förbehåll om att aktieägare eller någon annan skall ha rätt att lösa en aktie, som övergått till en ny ägare (hembudsförbehåll). Förbehållet skall ange

1. vilka slags fång som omfattas av hembudsförbehållet,

2. om flera aktier förvärvats genom samma fång, huruvida lösningsrätt skall få utövas för ett mindre antal aktier än fånget omfattar,

3. vilka som skall ha lösningsrätt med uppgift om den inbördes ordning i vilken de skall erbjudas att lösa hembjudna aktier,

4. hur villkoren för inlösen enligt 3 skall bestämmas,

5. den tid, inte överstigande två månader från det anmälan eller underrättelse enligt 19 § om aktieövergången gjordes till bolaget, inom vilken lösningsanspråk skall framställas hos bolaget,

6. hur en tvist om villkoren för inlösen skall prövas och den tid, inte överstigande två månader räknat från den dag lösningsanspråket framställdes hos bolaget, inom vilken en sådan talan skall väckas,

7. den tid inom vilken lösenbeloppet skall erläggas, vilken tid inte får överstiga en månad räknat från den tidpunkt då beloppet blev bestämt, samt

8. vem som skall kunna utöva rösträtten för hembudspliktig aktie under tiden från det att aktien övergått till en ny ägare och till dess att den definitive ägaren är införd i aktieboken.

8. vem som skall kunna utöva rösträtten för hembudspliktig aktie under tiden från det att aktien övergått till en ny ägare och till dess att det avgjorts vem som blir definitiv ägare till aktierna.

Avlider ägare av aktier som omfattas av hembudsförbehåll tillämpligt på arv och övergår aktierna inte inom sex månader från dödsfallet till ny ägare, skall hembudsförbehållet tillämpas gentemot dödsboet.

Om tillämpningen av föreskrift i bolagsordningen rörande villkoren för inlösen skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan jämkning ske.

19 §

Anmälan om aktieövergång görs skriftligen till bolagets styrelse. Anmälningshandlingen skall vara undertecknad av förvärvaren och innehålla uppgift om den ersättning som lämnats för aktierna och de villkor förvärvaren ställer för inlösen.

Övergår hembudspliktig aktie i avstämningsbolag till ny ägare skall den centrala värdepappersförvararen underrätta styrelsen om övergången i samband med att frågan om införande av den nye ägare i aktieboken prövas. Styrelsen skall underrätta den nye ägaren om den i första stycket föreskrivna anmälningsskyldigheten.

Den centrala värdepappersförvararen skall underrätta styrelsen om övergången i samband med att förvärvet anmäls för registrering i avstämningsregistret. Styrelsen skall underrätta den nye ägaren om den i första stycket föreskrivna anmälningsskyldigheten.

När den centrala värdepappersförvararen för in den nye ägaren i avstämningsregistret skall i registret anmärkas att övergången inte är definitiv.

20 §

När anmälan som avses i 19 § första stycket har skett i bolag som inte är avstämningsbolag skall styrelsen genast göra anteckning om aktieövergången i aktieboken med uppgift om dagen för anmälan.

Vid underrättelse som avses i 19 § andra stycket skall styrelsen genast göra anteckning om dagen för underrättelsen i en särskild bok som förs av styrelsen.

När anmälan som avses i 19 § första stycket har skett skall styrelsen genast göra anteckning om aktieövergången i en särskild bok med uppgift om dagen för anmälan.

Vid underrättelse som avses i 19 § andra stycket skall styrelsen genast göra anteckning om dagen för underrättelsen i den särskilda boken.

Styrelsen skall skriftligen underrätta varje lösningsberättigad med känd postadress om anmälan.

Om lösningsrätten inte utnyttjas skall styrelsen anmäla förhållandet till den centrala värdepappersförvararen. Förvararen skall därefter genast ta bort sådan anmärkning som avses i 19 § tredje stycket.

4 kap. Avstämningsregister och aktiebok

Avstämningsregister

1 § Bolagets samtliga aktier och aktieägare skall antecknas i ett avstämningsregister för bolaget. Bestämmelser om registrering av aktier i avstämningsregister finns, förutom i förevarande kapitel, i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Aktiebok

2 § Innan ett bolag har registrerats och avstämningsregister upprättats för bolaget skall bolagets samtliga aktier och aktieägare antecknas i en aktiebok.

Aktieboken skall innehålla uppgift om 1. aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,

2. vilket slag varje aktie tillhör, om det finns mer än ett slags aktier i bolaget, samt

3. i förekommande fall, att aktien omfattas av förbehåll enligt 3 kap. 5, 7, 13 eller 18 §, eller 17 kap. 23 §.

Ansvaret för aktieboken

3 § Aktieboken skall upprättas så snart stiftelseurkunden undertecknats av samtliga stiftare. Styrelsen har ansvaret för att aktieboken förs, bevaras och hålls tillgänglig.

Hur aktieboken skall föras

4 § Aktieboken förs med hjälp av dator. I bolag med högst tio aktieägare kan aktieboken också föras i bunden bok eller i ett betryggande lösblads- eller kortsystem.

Aktierna skall antecknas i nummerföljd.

Arkivering

5 § Aktieboken skall bevaras så länge bolaget består och minst tio år efter bolagets upplösning. Förs aktieboken med hjälp av dator skall uppgifter som har tagits bort ur aktiebok bevaras i minst tio år. Har bolaget övergått från att föra aktieboken manuellt till att föra den med hjälp av dator, skall den gamla aktieboken bevaras i minst tio år efter

det att uppgifter om bolagets samtliga aktier förts in i den nya aktieboken.

Legitimation som aktieägare

6 § Aktieägare får inte utöva de rättigheter gentemot bolaget som hans aktier ger innan han är införd i aktiebok som avses i 2 § eller i avstämningsregistret.

Är aktie underkastad lösningsrätt enligt 3 kap. 18 § gäller i fråga om rättigheternas utövande vad som föreskrivs i 21 § samma kapitel.

Om en aktie ägs av flera kan dessa personer endast genom gemensam företrädare utöva aktieägares rätt gentemot bolaget.

7 § Aktieägare eller förvaltare som avses i 13 §, som på avstämningsdagen är antecknad i ett avstämningsregister enligt 4 kap. lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall anses vara behörig att

1. ta emot ny aktie vid fondemission,

2. ta emot teckningsrätt vid tillskottsemission,

3. ta emot vinstutdelning,

4. ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna samt

5. ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.

Om den som mottagit ny aktie, teckningsrätt eller betalning enligt första stycket inte var rätt mottagare, skall bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller den centrala värdepappersförvararen insåg eller bort inse att det var fel mottagare och inte heller om mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt föräldrabalken med uppdrag att förvalta hans aktier.

Den som är antecknad i avstämningsregister enligt 4 kap. 18 § andra stycket lagen om kontoföring av finansiella instrument skall i stället för aktieägaren vara behörig att utöva de rättigheter som avses i första stycket 1–3.

Nyttjande- och avkomsträtt till aktie

8 § Den som genom testamente fått nyttjanderätt till aktier skall behandlas som aktieägare, om han skall ha rätt att företräda aktierna.

Detsamma gäller den som genom testamente fått rätt till avkastning av aktier som skall stå under särskild förvaltning, om han skall ha rätt att företräda aktierna.

I fall som avses i första stycket skall såväl ägaren som rättighetsinnehavaren föras in i avstämningsregistret med uppgift om namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Dessutom skall i avstämningsregistret antecknas vad som gäller beträffande rättigheten. När det styrks att rättigheten förändrats eller upphört, skall anteckning göras om detta i avstämningsregistret.

Om en god man på grund av förordnande enligt 11 kap. 3 § första stycket 5 föräldrabalken förvaltar aktier för en blivande aktieägares räkning, skall den blivande ägaren på anmälan av den gode mannen föras in såsom ägare i avstämningsregistret med anteckning om förordnandet och grunden för detta.

Värdepappersfond

9 § Ingår aktier i en värdepappersfond enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, skall i avstämningsregistret i stället för fondandelsägarna införas det fondbolag som förvaltar fonden, liksom fondens beteckning.

Avstämningsregistrets offentlighet

10 § En utskrift eller annan framställning av avstämningsregistret skall hållas tillgänglig hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen för alla som vill ta del av den. I sådan utskrift eller framställning skall aktieägarna och, om bolaget är ett publikt aktiebolag, förvaltarna, tas upp i alfabetisk ordning. Utskriften eller framställningen får när den hålls tillgänglig inte vara äldre än tre månader.

I fråga om publika aktiebolag får en utskrift eller framställning enligt första stycket endast innehålla uppgifter om ägare till varje aktie i bolaget och aktieägarnas personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer och postadress samt, i förekommande fall, uppgift om det slag till vilket varje aktie hör och om aktie är underkastad förbehåll enligt 3 kap. 5, 7, 13 eller 18 §, eller 17 kap. 23 §.

En utskrift eller framställning enligt första stycket i publika aktiebolag får inte innehålla uppgifter om aktieägare vars röstandel är mindre än en tusendel av antalet röster i bolaget.

Var och en som begär det har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av avstämningsregistret eller del av det. Första tredje stycket tillämpas på en sådan utskrift.

Anmälningar till den centrala värdepappersförvararen

11 § Bolaget skall i samband med att det anmäls för registrering enligt 2 kap. 11 § till den centrala värdepappersförvarare som det enligt 4 kap. 4 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument träffat avtal med anmäla förhållanden som skall framgå av avstämningsregistret.

Efter det att ändring inträffat i förhållande som anmälts skall bolaget till den centrala värdepappersförvararen anmäla

1. om full betalning har erlagts för aktien till bolaget efter registreringen,

2. om i bolagsordningen har tagits in förbehåll enligt 3 kap. 5 § att aktie av ett visst slag skall kunna omvandlas till aktie av annat slag eller om ett sådant förbehåll tagits bort,

3. om det beträffande en aktie i bolagsordningen tagits in förbehåll som avses i 3 kap. 7, 13 eller 18 § eller ett sådant förbehåll tagits bort,

4. om det i bolagsordningen har tagits in förbehåll enligt 17 kap. 23 § att aktiekapitalet kan sättas ned genom inlösen av aktier eller om ett sådant förbehåll tagits bort,

5. om aktie har lösts in, dragits in eller om bolagets tillgångar har skiftats.

Den som i avstämningsregistret är antecknad som ägare av aktier och innehavare av sådana rättigheter som avses i 4 kap. 2 § lagen om kontoföring av finansiella instrument skall anmäla aktieövergång och övergång av rättighet till den centrala värdepappersförvarare som bolaget träffat avtal med för registrering i avstämningsregistret.

Innehavare av aktie eller rättighet som avses i tredje stycket skall, om panträtt har upplåtits i aktien eller rättigheten, genast anmäla förhållandet tillsammans med uppgifter om panträttsinnehavaren till den centrala värdepappersförvararen.

Har bolaget inte träffat något avtal som sägs i första stycket skall, under förutsättning att bolaget inte är ett publikt aktiebolag, anmälningar enligt första–fjärde stycket göras till Patent- och registreringsverket i dess egenskap av central värdepappersförvarare.

Centrala värdepappersförvararens skyldigheter

12 § När bolaget har registrerats och avstämningsregister har upprättats skall den centrala värdepappersförvararen svara för utskrift av avstämningsregistret samt stämma av avstämningsregistret.

Införing av förvaltare i avstämningsregistret

13 § Har en aktieägare i ett publikt aktiebolag lämnat sina aktier till någon annan för förvaltning, kan förvaltaren på aktieägarens uppdrag föras in i avstämningsregistret i stället för aktieägaren, om han fått medgivande av den centrala värdepappersförvararen till registrering som förvaltare.

I lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument finns bestämmelser om

1. medgivande enligt första stycket,

2. förvaltares åligganden,

3. innehållet i avstämningskonto för förvaltarregistrerade finansiella instrument, samt

4. skyldighet för bolaget och den centrala värdepappersförvararen att tillhandahålla en sammanställning av uppgifter från förvaltare om aktieägare, som har förvaltarregistrerade aktier med en sammanlagd röstandel som uppgår till en tusendel eller mer av antalet röster i bolaget.

Rösträttsregistrering

14 § Om den som äger förvaltarregistrerade aktier vill delta i en bolagsstämma, skall han på begäran av förvaltaren tillfälligt föras in i avstämningsregistret. Efter avstämningsdagen skall aktieägaren föras av från avstämningsregistret.

6 kap. Bolagsstämma

Rätt att delta i bolagsstämma

2 §

Rätten att delta i bolagsstämma tillkommer den aktieägare som på dagen för bolagsstämman är införd i aktieboken.

I avstämningsbolag gäller i stället att rätten att delta i bolagsstämma tillkommer den som har upptagits som aktieägare i sådan utskrift eller annan framställning av aktieboken som avses i 20 §.

Rätten att delta i bolagsstämma tillkommer den som har upptagits som aktieägare i sådan utskrift eller annan framställning av avstämningsregistret som avses i 20 §.

I bolagsordningen får det bestämmas att en aktieägare får delta i bolagsstämma endast om han anmäler detta till bolaget senast den dag som anges i kallelsen till stämman. Denna dag får inte vara söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton och inte infalla tidigare än femte vardagen före bolagsstämman.

Bolagsstämman kan besluta att annan än aktieägare får närvara eller på annat sätt följa stämmoförhandlingarna. I privat aktiebolag är sådant beslut giltigt endast om det biträds av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman.

Tillhandahållande av aktiebok Tillhandahållande av avstämningsregister

20 §

Vid bolagsstämman skall aktieboken eller om aktieboken förs med hjälp av dator en utskrift eller annan framställning av den hållas tillgänglig för aktieägarna. I avstämningsbolag skall i stället en utskrift eller annan framställning av hela aktieboken avseende förhållandena på den dag som anges i 2 kap. 5 § andra stycket hållas tillgänglig.

Vid bolagsstämman skall en utskrift eller annan framställning av de delar av bolagets avstämningsregister som avses i 4 kap. 10 § andra stycket hållas tillgängligt för aktieägarna. Innehåller avstämningsregistret uppgift om att annan än aktieägaren har rätt att rösta för aktie på grund av nyttjandeeller avkomsträtt som avses i 4 kap. 8 § skall utskriften eller framställningen innehålla uppgifter om den röstberättigade.

Utskrift eller annan framställning som avses i första stycket skall avse förhållandena på den dag som anges i 2 kap. 5 § andra stycket.

Klander av bolagsstämmobeslut

43 §

Om ett bolagsstämmobeslut inte har tillkommit i behörig ordning eller på annat sätt strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsord-

Om ett bolagsstämmobeslut inte har tillkommit i behörig ordning eller på annat sätt strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsord-

ningen, får en aktieägare, styrelsen, en styrelseledamot eller den verkställande direktören föra talan mot bolaget om att beslutet skall upphävas eller ändras.

Även den som styrelsen obehörigen har vägrat att föra in som aktieägare i aktieboken har rätt att föra en sådan talan.

ningen, får en aktieägare, styrelsen, en styrelseledamot eller den verkställande direktören föra talan mot bolaget om att beslutet skall upphävas eller ändras.

7 kap. Bolagets ledning

Anmälan av aktieinnehav

37 §

En styrelseledamot och en verkställande direktör skall när de tillträder för införing i aktieboken anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i andra bolag inom samma koncern, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.

En styrelseledamot och en verkställande direktör skall när de tillträder för införing i avstämningsregistret anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i andra bolag inom samma koncern, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.

Första stycket gäller inte om anmälningsskyldighet föreligger enligt lag (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrumet.

8 kap. Revision

Revisorns uppgifter

3 §

Revisorn skall granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. I bolag som inte är avstämningsbolag skall revisorn även granska bolagets aktiebok. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.

Revisorn skall granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.

Om bolaget är moderbolag, skall revisorn även granska koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes förhållanden.

10 kap. Ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier och upptagande av vissa penninglån

Definitioner

4 §

I denna lag betyder fondaktierätt: aktieägares rätt enligt 11 kap. 1 § till ny aktie vid fondemission,

fondaktierättsbevis: bevis avseende fondaktierätt,

teckningsrätt: aktieägares företrädesrätt enligt 12 kap. 1 § till teckning vid tillskottsemission,

teckningsrättsbevis: bevis avseende teckningsrätt, konvertibel: av aktiebolag mot vederlag utgiven skuldförbindelse som ger fordringshavaren rätt att helt eller delvis byta sin fordran mot aktier i bolaget,

konvertering: utbyte av konvertibel mot nya aktier, teckningsoption: av aktiebolag gjord utfästelse avseende rätt att teckna nya aktier i bolaget mot kontant betalning,

teckningsoptionsbevis: bevis som ger innehavaren, viss man eller viss man eller order rätt att teckna nya aktier i bolaget mot kontant betalning.

Utfärdande av emissionsbevis i andra bolag än avstämningsbolag

Utfärdande av emissionsbevis

5 §

I andra bolag än avstämningsbolag skall bolaget på begäran av aktieägare med fondaktierätt eller teckningsrätt utfärda särskilda emissionsbevis för de gamla aktierna.

Emissionsbeviset skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens bemyndigande av ett värdepappersinstitut. Namn-

När bolaget tillförsäkrat innehavarna av konvertibler eller teckningsoptioner företrädesrätt till teckning i tillskottsemission och konvertiblerna eller teckningsoptionerna inte har registrerats enligt 5 kap. lagen ( 1998:1479 ) om kontoföring av finansiella instrument skall bolaget på

teckningen får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt. I beviset skall det anges hur många fondaktierättsbevis eller teckningsrättsbevis som skall lämnas för varje ny aktie, konvertibel eller teckningsoption.

Emissionsbeviset skall lämnas ut till aktieägare som på dagen för stämmans eller styrelsens emissionsbeslut är införd i aktieboken. Om fondaktierätt eller teckningsrätt har överlåtits eller på annat sätt övergått till ny ägare efter stämmans beslut skall emissionsbeviset i stället lämnas ut till den som för bolaget visar att rätten övergått på honom.

Första stycket tillämpas också när bolaget tillförsäkrat innehavare av konvertibler eller teckningsoptioner företrädesrätt till teckning i tillskottsemission.

begäran av innehavare av teckningsrätt utfärda särskilda emissionsbevis för teckningsrätterna. Emissionsbeviset skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens bemyndigande av ett värdepappersinstitut.

Namnteckningen får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt. I beviset skall det anges hur många teckningsrättsbevis som skall lämnas för varje ny aktie, konvertibel eller teckningsoption.

Emissionsbeviset skall lämnas ut till innehavaren av teckningsrätten mot uppvisande av den konvertibel eller teckningsoption på vilken teckningsrätten grundas för anteckning på konvertibeln eller teckningsoptionen om att rätten har utnyttjats.

Registrering av fondaktierätt och teckningsrätt i avstämningsbolag

Registrering av fondaktierätt och teckningsrätt

6 §

I avstämningsbolag skall aktieägares fondaktie och teckningsrätt registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument för den som anses behörig enligt 4 kap. 12 §.

Aktieägares fondaktie och teckningsrätt skall registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument för den som anses behörig enligt 4 kap. 7 §.

Första stycket tillämpas också när bolaget tillförsäkrat innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler företrädesrätt till teckning i tillskottsemission och teckningsoptionerna eller konvertiblerna registrerats enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument.

Den som registreras enligt denna paragraf skall genast av bolaget underrättas härom med uppgift om i vilken omfattning fondaktierätt eller teckningsrätt krävs för varje ny aktie, teckningsoption eller konvertibel.

11 kap. Fondemission

Förslag till beslut om fondemission

2 §

Om bolagsstämma skall pröva fråga om fondemission, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall anges:

1. det belopp varmed aktiekapitalet skall ökas, samt

2. i vilken utsträckning emissionsbeloppet skall tillföras aktiekapitalet från

a. fritt eget kapital, b. reservfond, c. uppskrivningsfond, eller d. genom uppskrivning av anläggningstillgångs värde. Om fondemission skall ske genom att nya aktier ges ut skall vidare anges:

3. hur många nya aktier som belöper på varje gammal aktie,

4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning, samt

5. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag. I förekommande fall skall i förslaget dessutom anges:

6. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,

7. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 17 kap. 23 § eller, i privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna,

8. att överskjutande fondaktierätter skall försäljas enligt 10 kap. 7 §, samt

9. avstämningsdagen, om bolaget är ett avstämningsbolag och emissionen skall ske genom att nya aktier ges ut.

9. avstämningsdagen, om emissionen skall ske genom att nya aktier ges ut.

Avstämningsdag som avses i första stycket 9 får inte bestämmas så att den infaller innan beslutet om fondemission registrerats. Avstämningsdagen får inte heller sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 5 §.

Registrering av beslutet

6 §

Ett beslut om fondemission skall genast anmälas för registrering och får inte verkställas förrän registrering har skett.

Aktiekapitalet är ökat när registrering har skett.

I avstämningsbolag skall styrelsen genast anmäla till den centrala värdepappersförvararen att emissionen registrerats. Den centrala värdepappersförvararen skall därefter genast ta upp aktierna i aktieboken. I övriga bolag skall nya aktier genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken.

Styrelsen skall genast anmäla till den centrala värdepappersförvararen att emissionen registrerats. Den centrala värdepappersförvararen skall därefter genast ta upp aktierna i avstämningsregistret.

12 kap. Tillskottsemission

Tillskottsemission genom nyemission av aktier

4 §

I förslag till beslut om tillskottsemission genom emission av aktier skall följande anges:

1. det belopp eller högsta belopp, varmed bolagets egna kapital och, i förekommande fall, aktiekapitalet skall ökas, eller det lägsta och högsta beloppet för ökningen,

2. det antal aktier, högsta antal aktier eller lägsta och högsta antal aktier som skall emitteras, det belopp som skall betalas för varje ny aktie (teckningskursen) och hur stor del av betalningen som skall tillföras aktiekapitalet,

3. den företrädesrätt att teckna aktier som tillkommer aktieägarna eller annan eller vem som annars får teckna aktier,

4. den tid inom vilken aktieteckning skall ske,

5. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande aktier som inte tecknas med företrädesrätt,

6. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 16 § tredje stycket, samt

7. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning. I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:

8. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,

9. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag,

10. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 17 kap. 23 § eller, i privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna,

11. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §, 12. att nya aktier skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 2 § första stycket 1–3 och 5 eller att aktie skall tecknas med kvittningsrätt,

13. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

13. avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

14. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser att innan teckningstiden börjar löpa besluta om vilket belopp som bolagets egna kapital och, i förekommande fall, aktiekapitalet skall ökas med, vilket belopp som skall betalas för varje ny aktie och hur stor del av betalningen som skall tillföras aktiekapitalet.

Innebär förslaget en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en handling som fogas till förslaget.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till de nya aktierna. I avstämningsbolag räknas denna tid från avstämningsdagen. I övriga bolag räknas tiden från det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till de nya aktierna. Denna tid räknas från avstämningsdagen.

Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 14 §.

Ett bemyndigande som avses i första stycket 14 får meddelas bara om aktierna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så

Ett bemyndigande som avses i första stycket 14 får meddelas bara om aktierna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Bemyndigandet skall utformas så att villkoren bestäms

att villkoren bestäms senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

Tillskottsemission genom emission av teckningsoptioner

5 §

I förslag till beslut om tillskottsemission genom emission av teckningsoptioner skall i fråga om emissionsvillkoren följande anges:

1. den företrädesrätt att teckna teckningsoptioner som tillkommer aktieägarna eller någon annan eller vem som annars får teckna teckningsoptioner,

2. den tid inom vilken teckning av teckningsoptioner skall ske, samt

3. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande teckningsoptioner som inte tecknas med företrädesrätt. I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:

4. det vederlag som skall lämnas för varje teckningsoption,

5. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §,

6. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

6. avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

7. bemyndigande för styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar att innan teckningstiden börjar löpa bestämma det antal teckningsoptioner som skall emitteras, i förekommande fall det belopp som skall betalas för varje teckningsoption samt teckningskursen.

Innebär förslaget en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt, om teckningsoptionerna emitteras mot betalning, grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en handling som fogas till förslaget.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till teckningsoptionerna. I avstämningsbolag räknas denna tid från avstämningsdagen. I övriga bolag räknas tiden från det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till teckningsoptionerna.

Denna tid räknas från avstämningsdagen.

Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 14 §.

Ett bemyndigande som avses i första stycket 7 får meddelas bara om teckningsoptionerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om det antal teckningsoptioner som skall emitteras, det belopp som i förekommande fall skall betalas för varje teckningsoption samt villkor för teckning av aktier med utnyttjande av teckningsoptionerna fattas senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

Ett bemyndigande som avses i första stycket 7 får meddelas bara om teckningsoptionerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Bemyndigandet skall utformas så att beslut om det antal teckningsoptioner som skall emitteras, det belopp som i förekommande fall skall betalas för varje teckningsoption samt villkor för teckning av aktier med utnyttjande av teckningsoptionerna fattas senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

Tillskottsemission genom emission av konvertibler

7 §

I förslag till beslut om tillskottsemission genom emission av konvertibler skall följande anges i fråga om det lån som bolaget därigenom tar:

1. det belopp eller högsta belopp som bolaget skall låna eller det lägsta och högsta lånebeloppet,

2. konvertiblernas nominella belopp,

3. det belopp som skall betalas för varje konvertibel (teckningskursen),

4. den företrädesrätt att teckna konvertibler som tillkommer aktieägarna eller någon annan eller vem som annars får teckna konvertibler,

5. den tid inom vilken teckning av konvertibler skall ske,

6. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande konvertibler som inte tecknas med företrädesrätt, samt

7. den tid inom vilken konvertiblerna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 15 § tredje stycket. I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:

8. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §,

9. att konvertiblerna skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 2 § första stycket 1–3 och 5 eller att konvertibel skall tecknas med kvittningsrätt,

10. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

10. avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

11. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser att innan teckningstiden börjar löpa besluta om lånebelopp, det belopp som skall betalas för varje konvertibel samt konverteringskursen.

Innebär förslaget avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en handling som fogas till förslaget.

Teckningskursen för en konvertibel får inte vara lägre än konvertibelns nominella belopp såvida inte konverteringskursen bestämts så att bolaget vid konvertering kommer att ha tillförts vederlag till ett värde som minst motsvarar den sammanlagda andel av aktiekapitalet som representeras av de aktier som lämnas i utbyte.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till konvertiblerna. I avstämningsbolag räknas denna tid från avstämningsdagen. I övriga bolag räknas tiden från det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till konvertiblerna. Denna tid räknas från avstämningsdagen.

Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 14 §.

Ett bemyndigande som avses i första stycket 11 får meddelas bara om konvertiblerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om låne-

Ett bemyndigande som avses i första stycket 11 får meddelas bara om konvertiblerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Bemyndigandet skall utformas så att beslut om lånebelopp, det

belopp, det belopp som skall betalas för varje konvertibel samt villkor för konvertering fattas senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

belopp som skall betalas för varje konvertibel samt villkor för konvertering fattas senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

Kungörande av beslutet

14 §

Ett beslut om tillskottsemission eller en redogörelse för det väsentliga innehållet i beslutet skall genast kungöras. Om bolaget är ett privat aktiebolag skall kungörelse ske dels i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Om bolaget är ett publikt aktiebolag skall kungörelse ske dels i en rikstäckande dagstidning, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörs inte beslutet i dess helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var beslutet hålls tillgängligt.

Om bolagsstämman enligt 4 § första stycket 14, 5 § första stycket 7 eller 7 § första stycket 11 har bemyndigat styrelsen eller den styrelsen inom sig utser att besluta om vissa emissionsvillkor, skall beslut som fattas med stöd av bemyndigandet kungöras med tillämpning av första stycket.

I bolag som inte är avstämningsbolag skall beslut som avses i första och andra styckena genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

I privata aktiebolag skall beslut som avses i första och andra styckena genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

Kungörelse enligt första och andra styckena och underrättelse enligt tredje stycket behövs inte, om samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma som beslutat om emissionen

Teckning

15 §

Teckning av nya aktier, teckningsoptioner och konvertibler skall ske på teckningslista som innehåller beslutet om emission. En kopia av bolagsordningen samt förslaget till beslut, i förekommande fall till-

sammans med handlingar som anges i 9–11 §§, skall vara fogade vid teckningslistan eller hållas tillgängliga för aktietecknare på en plats som anges i listan.

Teckning får i stället ske i stämmans protokoll, om alla aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna tecknas av de därtill berättigade vid den stämma där emissionsbeslutet fattas.

I avstämningsbolag får teckning i fråga om hela eller en viss del av emissionen i stället ske genom betalning. I sådant fall skall emissionsbeslutet samt en kopia av bolagsordningen och av förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 9–11 §§, hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.

I publika aktiebolag får teckning i fråga om hela eller en viss del av emissionen i stället ske genom betalning. I sådant fall skall emissionsbeslutet samt en kopia av bolagsordningen och av förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 9–11 §§, hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.

Tilldelning

17 §

När teckningen har avslutats skall styrelsen besluta om tilldelning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler till tecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas om detta.

I bolag som inte är avstämningsbolag skall tilldelade aktier genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken. I avstämningsbolag skall styrelsen genast anmäla till den centrala värdepappersförvararen att tilldelning skett.

Bolagets styrelse skall genast anmäla till den centrala värdepappersförvararen att tilldelning skett.

Överlåtelse av fordran på grund av aktieteckning

21 §

En fordran på betalning för aktie kan inte överlåtas eller pantsättas av bolaget.

Om en aktie som inte betalats till fullo överlåts, är förvärvaren, sedan han anmält sig för införing

Om en aktie som inte betalats till fullo överlåts, är förvärvaren, sedan han har förts in i av-

i aktieboken, tillsammans med överlåtaren ansvarig för betalningen.

stämningsregistret, tillsammans med överlåtaren ansvarig för betalningen.

Förverkande av aktierätt

22 §

Om aktie inte betalas i rätt tid, kan styrelsen en månad efter anmaning förklara aktierätten förverkad för den betalningsskyldige. Anmaningen, som skall innehålla meddelande att aktierätten kan förklaras förverkad, skall sändas med rekommenderat brev, om den betalningsskyldiges adress är angiven vid aktieteckningen eller införd i aktieboken eller på annat sätt är anmäld till bolaget, och i annat fall kungöras i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer.

Om aktie inte betalas i rätt tid, kan styrelsen en månad efter anmaning förklara aktierätten förverkad för den betalningsskyldige. Anmaningen, som skall innehålla meddelande att aktierätten kan förklaras förverkad, skall sändas med rekommenderat brev, om den betalningsskyldiges adress är angiven vid aktieteckningen eller införd i avstämningsregistret eller på annat sätt är anmäld till bolaget, och i annat fall kungöras i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer.

Styrelsen kan innan aktierätten förverkas låta någon annan överta aktien och betalningsansvaret för det tecknade beloppet.

27 §

När styrelsen har beslutat om tillskottsemission enligt 26 § skall kungörelse och underrättelse till aktieägare med företrädesrätt ske med tillämpning av 14 §.

När kungörelse och underrättelse skett får teckning och tilldelning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler äga rum. Bestämmelserna i 15– 18 §§ skall då tillämpas. Nya aktier får emellertid inte tas upp i aktieboken förrän bolagsstämman har godkänt emissionsbeslutet.

När kungörelse och underrättelse skett får teckning och tilldelning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler äga rum. Bestämmelserna i 15– 18 §§ skall då tillämpas. Nya aktier får emellertid inte tas upp i avstämningsregistret förrän bolagsstämman har godkänt emissionsbeslutet.

I fråga om betalningen för tilldelade aktier, konvertibler och, i förekommande fall, teckningsoptioner tillämpas 19–22 §§.

Aktieteckning med utnyttjande av optionsrätt m.m .

Upptagande av aktierna i aktieboken m.m.

34 §

Tilldelade aktier skall genast tas upp i aktieboken. Om teckningsoptionsbevis utfärdats, skall de förses med påskrift om att optionsrätten utnyttjats.

Tilldelade aktier skall genast tas upp i avstämningsregistret. Om teckningsoptionsbevis utfärdats, skall de förses med påskrift om att optionsrätten utnyttjats.

Konvertering

Upptagande av aktierna i aktieboken m.m.

38 §

Vid konvertering skall aktierna genast tas upp i aktieboken. Om konvertiblerna emitterats i form av skuldebrev, skall dessa förses med påskrift om utbytet.

Vid konvertering skall aktierna genast tas upp i avstämningsregistret. Om konvertiblerna emitterats i form av skuldebrev, skall dessa förses med påskrift om utbytet.

15 kap. Vinstutdelning

Avstämningsdag

5 §

Om bolagsstämman i avstämningsbolag skall pröva fråga om vinstutdelning, skall i kallelsen till bolagsstämman lämnas förslag till avstämningsdag eller förslag om att stämman skall bemyndiga styrelsen att fastställa avstämningsdagen. Avstämningsdagen får inte infalla senare än dagen före nästkommande ordinarie bolagsstämma.

Om bolagsstämman skall pröva fråga om vinstutdelning, skall i kallelsen till bolagsstämman lämnas förslag till avstämningsdag eller förslag om att stämman skall bemyndiga styrelsen att fastställa avstämningsdagen. Avstämningsdagen får inte infalla senare än dagen före nästkommande ordinarie bolagsstämma.

Bemyndigande som avses i första stycket får inte avse utdelning som beslutas på yrkande enligt 8 § av minoritet.

Förfallodag för beslutad utdelning

7 §

I bolag som inte är avstämningsbolag förfaller beslutad utdelning till betalning omedelbart eller vid den tidpunkt som stämman beslutar. Stämman kan också, utom i fall som avses i 8 §, bemyndiga styrelsen att besluta om när utdelningen förfaller till betalning. Förfallotidpunkten får inte infalla senare än dagen före nästkommande ordinarie stämma.

I avstämningsbolag skall utdelning utbetalas genast efter avstämningsdag.

Beslutad utdelning förfaller till betalning på avstämningsdagen och skall genast betalas ut.

16 kap. Förvärv och överlåtelse av egna aktier m.m.

Överlåtelse av egna aktier som inte sker på börs, auktoriserad marknadsplats eller annan reglerad marknad

22 §

I fall som anges i 21 § skall ett beslut om överlåtelse av egna aktier innehålla uppgifter om

1. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som skall överlåtas,

2. den företrädesrätt att förvärva aktier som tillkommer aktieägarna eller annan eller vem som annars får förvärva aktier,

3. den tid inom vilken aktieägare kan utnyttja sin företrädesrätt,

4. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, det förhållandet att teckning skall ske genom betalning,

5. den fördelningsgrund som styrelsen vid överteckning skall tillämpa beträffande aktier som inte tecknas med företrädesrätt, och

6. det belopp som skall betalas för en aktie. I förekommande fall skall ett beslut enligt första stycket även innehålla

1. ett förordnande som avses i 10 kap. 7 §,

2. en bestämmelse om apport eller att aktie skall tecknas med kvittningsrätt eller med andra villkor, samt

3. upplysningar om att redogörelse och yttrande som avses i 12 kap. 9 och 10 §§ har avgetts.

I avstämningsbolag skall en avstämningsdag anges i be-slutet, om aktieägare skall ha företrädesrätt att förvärva aktier.

Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än tre veckor från det att beslutet har kungjorts enligt 12 kap. 14 §.

Den tid som anges i första stycket 3 får inte understiga två veckor från utfärdandet av kungörelse enligt 12 kap. 14 § eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om överlåtelsen, från beslutet eller, i fråga om avstämningsbolag, från avstämningsdagen.

Avstämningsdag skall anges i beslutet om aktieägare skall ha företrädesrätt att förvärva aktier.

Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än tre veckor från det att beslutet har kungjorts enligt 12 kap. 14 §.

Den tid som anges i första stycket 3 får inte understiga två veckor från utfärdandet av kungörelse enligt 12 kap. 14 § eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om överlåtelsen, från avstämningsdagen.

17 kap. Minskning av aktiekapitalet och reservfonden

Förslag till beslut om minskning av aktiekapitalet

6 §

Skall minskning av aktiekapitalet ske för återbetalning till aktieägarna genom att aktier dras in (inlösen) skall, utöver vad som följer av 5 §, följande anges i förslaget till beslut:

1. den rätt att få aktier inlösta som tillkommer aktieägarna,

2. den tid inom vilken anmälan för inlösen skall göras,

3. det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in, i förekommande fall med angivande av hur stor del av beloppet som överstiger aktiens andel av aktiekapitalet,

4. den tid inom vilken de inlösta aktierna skall betalas. I förekommande fall skall också anges:

5. att inlösta aktier skall betalas med annan egendom än pengar eller i övrigt på villkor som avses i 2 kap. 3 § eller att inlösen skall ske genom kvittning av en bolagets fordran på aktieägaren, samt

6. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser att innan inlösen påbörjas bestämma med vilket belopp aktiekapitalet skall minskas och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in.

Anmälningstiden får inte understiga två veckor, om inte alla aktieägare som så önskar kan få sina aktier inlösta. I avstämningsbolag räknas denna tid från avstämningsdagen. I övriga bolag räknas tiden från det att kungörelse enligt 13 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om minskningen, från beslutet.

Bemyndigande som avses i första stycket 6 får meddelas bara om aktierna noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om minskningsbeloppet och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in fattas senast på avstämningsdagen.

Anmälningstiden får inte understiga två veckor, om inte alla aktieägare som så önskar kan få sina aktier inlösta. Denna tid räknas från avstämningsdagen.

Bemyndigande som avses i första stycket 6 får meddelas bara om aktierna noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Bemyndigandet skall utformas så att beslut om minskningsbeloppet och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in fattas senast på avstämningsdagen.

Avstämningsdag

10 §

Om bolagsstämman i avstämningsbolag skall pröva fråga om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna skall ske genom indragning av aktier, skall i kallelsen till bolagsstämman lämnas förslag till avstämningsdag eller förslag om att stämman skall bemyndiga styrelsen att fastställa avstämningsdagen. Avstämningsdagen får inte infalla tidigare än en vecka från det beslutet kungjorts enligt 13 § och inte senare än

Om bolagsstämman skall pröva fråga om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna skall ske genom indragning av aktier, skall i kallelsen till bolagsstämman lämnas förslag till avstämningsdag eller förslag om att stämman skall bemyndiga styrelsen att fastställa avstämningsdagen. Avstämningsdagen får inte infalla tidigare än en vecka från det beslutet kungjorts enligt 13 § och inte senare än dagen före

dagen före nästkommande ordinarie bolagsstämma.

nästkommande ordinarie bolagsstämma.

Kungörande av beslutet och underrättelse

13 §

Ett beslut om minskning av aktiekapitalet eller en redogörelse för det väsentliga innehållet i beslutet skall genast kungöras. Om bolaget är ett privat aktiebolag skall kungörelse ske dels i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Om bolaget är ett publikt aktiebolag skall kungörelse ske dels i en rikstäckande dagstidning, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörs inte beslutet i dess helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var beslutet hålls tillgängligt.

Om bolagsstämman enligt 6 § första stycket 6 bemyndigat styrelsen eller den styrelsen inom sig utser att besluta om vissa minskningsvillkor skall beslut som fattas med stöd av bemyndigandet kungöras med tillämpning av första stycket.

I bolag som inte är avstämningsbolag skall beslut som avses i första och andra styckena genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägarens aktier kan eller skall dras in.

I privata aktiebolag skall beslut som avses i första och andra styckena genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägarens aktier kan eller skall dras in.

Kungörelse enligt första och andra styckena och underrättelse enligt tredje stycket behövs inte, om

1. samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma som beslutat minskningen, eller

2. aktiekapitalet minskas för förlusttäckning.

19 kap. Inlösen av minoritetsaktier

8 §

Har inte samtliga i aktieboken införda aktieägare, mot vilka lösningsanspråket riktas, inom föreskriven tid uppgivit en gemensam skiljeman, skall bolaget hos rätten i den ort där styrelsen har sitt säte begära förordnande av god man. Rätten

Har inte samtliga i avstämningsregistret införda aktieägare, mot vilka lösningsanspråket riktas, inom föreskriven tid uppgivit en gemensam skiljeman, skall bolaget hos rätten i den ort där styrelsen har sitt säte begära förordnande av god man.

skall skyndsamt pröva bolagets begäran. Den gode mannen skall utse en gemensam skiljeman för aktieägarna och underrätta bolagets styrelse om vem som utsetts.

Rätten skall skyndsamt pröva bolagets begäran. Den gode mannen skall utse en gemensam skiljeman för aktieägarna och underrätta bolagets styrelse om vem som utsetts.

11 §

Prövas en tvist om inlösen enligt 1 § av skiljemän eller domstol och är parterna överens om att lösningsrätt föreligger eller förklaras genom lagakraftvunnen dom att sådan rätt är för handen utan att lösenbeloppet samtidigt fastställs, är ägarna till de aktier som skall lösas in skyldiga att låta majoritetsägaren införas som ägare till aktierna i aktieboken eller, när det är fråga om aktier i avstämningsbolag, registreras som ägare till aktierna enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Prövas en tvist om inlösen enligt 1 § av skiljemän eller domstol och är parterna överens om att lösningsrätt föreligger eller förklaras genom lagakraftvunnen dom att sådan rätt är för handen utan att lösenbeloppet samtidigt fastställs, är ägarna till de aktier som skall lösas in skyldiga att låta majoritetsägaren registreras som ägare till aktierna enligt lagen (1998: 1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller endast under förutsättning att majoritetsaktieägaren ställer av skiljemännen eller, om tvisten prövas av domstol, av domstolen godkänd säkerhet för kommande lösenbelopp jämte ränta.

Mot beslut i fråga om godkännande av säkerhet enligt andra stycket får talan inte föras.

12 §

När enligt 11 § första stycket majoritetsaktieägare i andra bolag än avstämningsbolag införs som ägare till aktierna i aktieboken, är denne skyldig att till minoritetsaktieägaren lämna ett skriftligt bevis om minoritetsaktieägarens rätt till kommande lösenbelopp jämte ränta (lösenbevis). Av lösenbeviset skall

När majoritetsägaren enligt 11 § första stycket registreras som ägare till aktier, är han skyldig att i enlighet med lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument låta registrera minoritetsägarens rätt till kommande lösenbelopp jämte ränta.

framgå att det utställts av majoritetsaktieägaren, den betalningsberättigade aktieägarens namn samt det antal aktier, i förekommande fall med angivande av aktieslag, för vilka han är berättigad att uppbära lösenbelopp.

I avstämningsbolag är majoritetsaktieägaren, när han på grund av 11 § första stycket registreras som ägare till aktier, skyldig att i enlighet med lagen (1998: 1479) om kontoföring av finansiella instrument låta registrera minoritetsaktieägarens rätt till kommande lösenbelopp jämte ränta.

13 §

Har lösenbevis inte överlämnats till majoritetsaktieägaren inom en månad från den dag dom avseende lösenbeloppet vann laga kraft eller är, i fråga om avstämningsbolag, aktieägare i sådant bolag okänd, skall majoritetsaktieägaren utan dröjsmål låta nedsätta lösenbeloppet för sådan aktie eller för aktie som avses med sådant lösenbevis enligt lagen (1927: 56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Därvid får förbehåll om rätt att återta det nedsatta beloppet inte göras.

Är minoritetsaktieägare okänd skall majoritetsaktieägaren utan dröjsmål låta nedsätta lösenbeloppet enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Därvid får förbehåll om rätt att återta det nedsatta beloppet inte göras.

Majoritetsaktieägaren är, när dom avseende lösenbeloppet vunnit laga kraft, skyldig att betala ut lösenbeloppet till den som enligt 17 § andra stycket har rätt till betalning.

15 §

Aktier i avstämningsbolag skall i fall som avses i 14 § på

I fall som avses i 14 § skall majoritetsägaren, om han begär

begäran av majoritetsaktieägaren registreras med denne som ägare enligt lagen (1998: 1479) om kontoföring av finansiella instrument.

det, registreras som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Dom i inlösentvist

17 §

Dom avseende lösenbeloppet skall fastställa vad majoritetsaktieägaren skall betala för varje aktie som skall lösas in. I domen skall majoritetsaktieägaren förpliktas att till den som är

1. införd som aktieägare i aktieboken eller

2. överlämnar lösenbevis utge det lösenbelopp som följer av aktieinnehavet eller lösenbeviset jämte ränta.

I avstämningsbolag skall betalningsförpliktelsen gälla i förhållande till den som enligt lagen ( 1998:1479 ) om kontoföring av finansiella instrument är

Dom avseende lösenbeloppet skall fastställa vad majoritetsaktieägaren skall betala för varje aktie som skall lösas in. I domen skall majoritetsaktieägaren förpliktas att utge det lösenbelopp som följer av aktieinnehavet jämte ränta till den som enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument är

1. registrerad som ägare till aktierna, eller

2. antecknad på konto i avstämningsregister som berättigad till lösenbeloppet.

22 kap. Likvidation och konkurs

Skifte

36 §

När den i kallelsen på okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi och alla kända skulder har betalats, skall likvidatorerna skifta bolagets behållna tillgångar. Om en skuld är tvistig eller inte förfallen till betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall erforderliga medel sättas av till betalning av skulden och återstoden skiftas.

I avstämningsbolag bestämmer likvidatorerna avstämningsdag som avses i 4 kap. 12 §.

Likvidatorerna bestämmer avstämningsdag som avses i 4 kap. 7 §.

23 kap. Byte av bolagskategori

Byte från privat till publikt aktiebolag

1 §

Ett beslut om att ett privat aktiebolag skall bli publikt fattas av bolagsstämman enligt bestämmelserna i 6 kap. om beslut om ändring av bolagsordningen.

Om stämman hålls senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har avgivits, skall det på stämman läggas fram uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap.3 och 4 §§årsredovisningslagen (1995: 1554) eller, i förekommande fall, 9 kap. 3 § 3 lagen (1995: 1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader före dagen för bolagsstämman.

Beslutet får registreras endast om

1. bolagets registrerade aktiekapital uppgår till minst det belopp som anges i 1 kap. 3 § andra eller tredje stycket i fråga om publikt aktiebolag,

2. yttrande företes från en auktoriserad eller godkänd revisor av vilket framgår att bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet, och

3. bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 25 kap. 1 § om publikt aktiebolags firma.

2. yttrande företes från en auktoriserad eller godkänd revisor av vilket framgår att bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet,

3. intyg företes från annan central värdepappersförvarare än Patent- och registreringsverket av vilket framgår att bolaget träffat avtal med förvararen om upprättande och förande av bolagets avstämningsregister, och

4. bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 25 kap. 1 § om publikt aktiebolags firma.

Ett privat aktiebolag skall anses ha blivit publikt, när bolagsordningen uppfyller de bestämmelser som gäller för publika aktiebolag och beslutet om övergång till publikt aktiebolag har blivit registrerat.

27 kap. Straff och vite

Böter, fängelse

1 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

1. uppsåtligen bryter mot 1 kap. 4 §,

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra aktiebok, eller hålla aktiebok tillgänglig,

3. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7 kap. 15 § andra meningen, 17 § första stycket eller 18 § andra stycket.

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7 kap. 15 § andra meningen, 17 § första stycket eller 18 § andra stycket.

I fall som avses i 8 kap. 37 § och 9 kap. 15 § skall inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

2. Förslag till lag (2009:000) om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument

Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument

dels att 4 kap. 6 och 7 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1 och 3 §§, 3 kap. 9, 12 och 13 §§, 4 kap. 2, 4, 12–15 och 18 §§ samt 8 kap. 2 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 4 § och 8 kap. 00 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §

I denna lag finns bestämmelser om kontoföring i avstämningsregister av äganderätt och särskild rätt till aktier i avstämningsbolag och andra finansiella instrument för vilka emissionsbevis, skuldebrev eller annan motsvarande skriftlig handling inte har utfärdats eller, där aktiebrev eller annan handling har utfärdats, det genom förvaring eller på annat likvärdigt sätt har säkerställts att handlingen inte kommer i omlopp.

I denna lag finns bestämmelser om kontoföring i avstämningsregister av äganderätt och särskild rätt till aktier och andra finansiella instrument för vilka skriftlig handling inte har utfärdats eller, där sådan handling har utfärdats, det genom förvaring eller på annat likvärdigt sätt har säkerställts att handlingen inte kommer i omlopp.

Avstämningsregister för de ändamål som avses i första stycket får föras av auktoriserade centrala värdepappersförvarare. Frågor om auktorisation prövas av Finansinspektionen.

Patent- och registreringsverket får utan auktorisation föra avstämningsregister för bolag som inte är publika aktiebolag.

3 §

I denna lag betyder: central värdepappersförvarare: företag som har auktorisation enligt 2 kap. att kontoföra finansiella instrument i avstämningsregister,

avstämningsbolag: sådant avstämningsbolag som avses i aktiebolagslagen (2003:000) eller försäkringsrörelselagen (1982:713),

central värdepappersförvarare: företag som har auktorisation enligt 2 kap. att kontoföra finansiella instrument i avstämningsregister samt Patent- och registreringsverket i verkets egenskap av registerförare enligt denna lag,

emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

kontoförande institut: den som av en central värdepappersförvarare medgetts rätt att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregister,

finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

skuldförbindelse: ensidig skuldförbindelse avsedd för allmän omsättning,

värdepappersinstitut: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

koncern: detsamma som i 1 kap.6 och 7 §§aktiebolagslagen, varvid vad som sägs om moderbolag skall tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.

4 §

Bestämmelserna i 2 kap. 2– 8 §§ och 9 kap. är inte tillämpliga på Patent- och registreringsverket i verkets egenskap av registerförare enligt denna lag.

3 kap. Kontoförande institut och förvaltarregistrering

Förvaltarregistrering

9 §

Ett avstämningskonto för förvaltarregistrerade finansiella instrument skall innehålla

1. förvaltarens firma, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,

2. anmärkning om att instrumenten förvaltas för annans räkning,

3. i fråga om aktier, de uppgifter som avses i 4 kap. 18 § första stycket 1–5 samt andra stycket, och

4. i fråga om skuldförbindelser, de uppgifter som avses i 4 kap. 19 §.

Ett avstämningskonto enligt första stycket får inte omfatta aktier och andra rättigheter i aktiebolag som inte är publikt aktiebolag.

12 §

På begäran av den centrala värdepappersförvararen skall en förvaltare lämna uppgifter till värdepappersförvararen om de aktieägare vars aktier han förvaltar. Uppgifterna skall avse aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Förvaltaren skall dessutom ange det antal aktier av olika slag som varje aktieägare äger. Uppgifterna skall avse förhållandena vid den tidpunkt som den centrala värdepappersförvararen bestämmer.

Den centrala värdepappersförvararen skall på begäran av ett avstämningsbolag kräva in sådana uppgifter om bolagets aktieägare som avses i första stycket.

Den centrala värdepappersförvararen skall på begäran av ett publikt aktiebolag kräva in sådana uppgifter om bolagets aktieägare som avses i första stycket.

Avstämningsbolag har rätt att hos den centrala värdepappersförvararen få tillgång till de uppgifter som har lämnats om bolagets aktieägare.

Publika aktiebolag har rätt att hos den centrala värdepappersförvararen få tillgång till de uppgifter som har lämnats om bolagets aktieägare.

Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen medge förvaltare undantag från den uppgiftsskyldighet som följer av första och andra styckena.

13 §

Hos den centrala värdepappersförvararen skall det för varje avstämningsbolag finnas en sammanställning över aktieägare med förvaltarregistrerade aktier som motsvarar en tusendel eller mer av antalet röster i bolaget. Sammanställningen skall innehålla de uppgifter som anges i 12 § första stycket. En utskrift av sammanställningen skall hållas tillgänglig för var och en hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen. Utskriften får inte vara äldre än tre månader. Var och en som begär det har vid var tid rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av sammanställningen från den centrala värdepappersförvararen.

Hos den centrala värdepappersförvararen skall det för varje publikt aktiebolag finnas en sammanställning över aktieägare med förvaltarregistrerade aktier som motsvarar en tusendel eller mer av antalet röster i bolaget. Sammanställningen skall innehålla de uppgifter som anges i 12 § första stycket. En utskrift av sammanställningen skall hållas tillgänglig för var och en hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen. Utskriften får inte vara äldre än tre månader. Var och en som begär det har vid var tid rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av sammanställningen från den centrala värdepappersförvararen.

4 kap. Avstämningsregister och avstämningskonton

2 §

Aktier i ett avstämningsbolag skall vara registrerade i ett avstämningsregister för bolaget.

Aktier i svenska bolag som inte är avstämningsbolag får inte registreras i avstämningsregister.

Aktier skall vara registrerade i ett avstämningsregister för bolaget.

Bestämmelserna i denna lag om aktier tillämpas också på följande rättigheter i bolagen, nämligen

Bestämmelserna i denna lag om aktier i avstämningsbolag tillämpas också på följande rättigheter i sådana bolag, nämligen

1. fondaktierätt och teckningsrätt som avses i 10 kap. 4 eller 6 § aktiebolagslagen (2003:000) samt företrädesrätt att delta i emission som avses i 4 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713),

2. rätt på grund av teckning av aktier enligt 12 kap. aktiebolagslagen och 4 kap. försäkringsrörelselagen utan utnyttjande av teckningsoption, samt

3. rätt på grund av teckning av aktier enligt 12 kap. aktiebolagslagen med utnyttjande av teckningsoption.

4 §

Registrering enligt 2 eller 3 § sker enligt avtal mellan den centrala värdepappersförvararen och emittenten. Om de finansiella instrumenten har utfärdats i ett annat land än Sverige, får sådan registrering också ske enligt avtal mellan den centrala värdepappersförvararen och företag med motsvarande uppgifter i det landet, om de finansiella instrumenten har avskilts för sådant ändamål.

Har i fråga om bolag som inte är publika aktiebolag något avtal som sägs i första stycket inte träffats skall Patent- och registreringsverket utföra registreringsåtgärder enligt 2 och 3 §§.

Beträffande andra finansiella instrument än aktier får Patentoch registreringsverket endast registrera sådana instrument som utfärdas av bolag vars aktier är registrerade hos verket.

Samma finansiella instrument får inte registreras på avstämningskonto hos mer än en svensk central värdepappersförvarare. Ett aktiebolag måste anlita samma centrala värdepappersförvarare för all registrering som avser aktier och sådana rättigheter i bolaget som avses i 2 § andra stycket.

12 §

En panthavare är behörig att påkalla att vad som sägs i 6–10 §§ skall tillämpas. Kravet på uppvisande av handling anses därvid uppfyllt om panthavaren visar upp handlingen.

En panthavare är behörig att påkalla att vad som sägs i 8–10 §§ skall tillämpas. Kravet på uppvisande av handling anses därvid uppfyllt om panthavaren visar upp handlingen.

13 §

En handling som har makulerats enligt 6, 8 eller 9 § skall förvaras av den centrala värdepappersförvararen i original eller kopia i minst tio år.

En handling som har makulerats enligt 8 eller 9 § skall förvaras av den centrala värdepappersförvararen i original eller kopia i minst tio år.

14 §

Vad som enligt 6–13 §§ åligger en central värdepappersförvarare kan av denne uppdras åt kontoförande institut att utföra på den centrala värdepappersförvararens vägnar.

Vad som enligt 8–13 §§ åligger en central värdepappersförvarare kan av denne uppdras åt kontoförande institut att utföra på den centrala värdepappersförvararens vägnar.

15 §

Upphör finansiella instrument att vara registrerade i avstämningsregister hos en central värdepappersförvarare till följd av att ett avstämningsförbehåll tagits bort eller att avtalet mellan emittenten och värdepappersförvararen upphört att gälla, är värdepappersförvararen skyldig att till emittenten eller till annan central värdepappersförvarare som emittenten anvisar lämna upplysning om innehållet i samtliga avstämningskonton.

Upphör registreringen hos den centrala värdepappersförvararen till följd av att ett avtal mellan värdepappersförvararen och ett utländskt företag som avses i 4 § första stycket andra meningen upphört att gälla, skall det utländska företaget få motsvarande upplysning.

I fall som avses i första stycket skall samtliga kontohavare och innehavare av rättig-

Upphör finansiella instrument som avses i 2 § att vara registrerade i avstämningsregister hos en central värdepappersförvarare till följd av att avtalet mellan emittenten och värdepappersförvararen upphört att gälla, är värdepappersförvararen skyldig att lämna upplysning om innehållet i samtliga avstämningskonton till den värdepappersförvarare som emittenten anvisar när emittenten styrkt att avtal om kontoföring träffats med den anvisade värdepappersförvararen.

Är finansiella instrument som avses i 2 § registrerade hos annan central värdepappersförvarare än Patent- och registreringsverket och avtalet mellan emittenten och värdepappersförvararen upphör att gälla skall, om emittenten inte anvisar någon annan värdepappersförvarare eller förmår

heter som registrerats på avstämningskonto underrättas genom den centrala värdepappersförvararens försorg.

styrka att avtal enligt första stycket har träffats, upplysningarna lämnas till Patentoch registreringsverket.

Upphör andra finansiella instrument än som avses i första och andra styckena att vara registrerade i avstämningsregister hos en central värdepappersförvarare är värdepappersförvararen skyldig att till emittenten eller till den värdepappersförvarare som emittenten anvisar lämna upplysning om innehållet i samtliga avstämningskonton.

Upphör registreringen hos den centrala värdepappersförvararen till följd av att ett avtal mellan värdepappersförvararen och ett utländskt företag som avses i 4 § första stycket andra meningen upphört att gälla, skall det utländska företaget få upplysning enligt första–tredje styckena.

I fall som avses i förstafjärde styckena skall samtliga kontohavare och innehavare av rättigheter som registrerats på avstämningskonto underrättas genom den centrala värdepappersförvararens försorg.

18 §

Utöver vad som följer av 17 § skall på ett avstämningskonto beträffande aktier anges

1. för varje aktie om full betalning har erlagts för aktien till avstämningsbolaget,

1. för varje aktie om full betalning har erlagts för aktien till bolaget,

2. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas enligt bolagsordningen,

3. om en aktie av visst slag kan omvandlas till en aktie av annat slag,

4. om en aktie omfattas av förbehåll som avses i 3 kap. 7, 13 eller 18 § aktiebolagslagen (2003:000),

5. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller vid skifte av bolagets tillgångar.

6. inskränkning i rätten att fritt förfoga över en aktie som avses i 4 kap. 3 § aktiebolagslagen eller 3 kap.12 och 15 §§försäkringsrörelselagen eller annan lag samt namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer och postadress för den som har en rättighet på grund av en sådan inskränkning.

Har någon rätt att i stället för den i aktieboken införde aktieägaren lyfta utdelning och vid fondemission ta emot ny aktie samt att utöva företrädesrätt att delta i emission skall på avstämningskontot antecknas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress för den berättigade, om denna rätt grundas på

5. inskränkning i rätten att fritt förfoga över en aktie som avses i 4 kap. 8 §aktiebolagslagen eller 3 kap.12 och 15 §§försäkringsrörelselagen eller annan lag samt namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer och postadress för den som har en rättighet på grund av en sådan inskränkning.

Har någon rätt att i stället för aktieägaren lyfta utdelning och vid fondemission ta emot ny aktie samt att utöva företrädesrätt att delta i emission skall på avstämningskontot antecknas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress för den berättigade, om denna rätt grundas på

1. uppdrag

2. pantsättning eller

3. villkor i testamente eller gåvobrev eller den berättigade är

4. förmyndare för aktieägare

5. god man för aktieägare

6. förvaltare enligt föräldrabalken för aktieägare

7. konkursförvaltare i aktieägares konkurs

8. kronofogdemyndighet som fattat eller verkställt beslut att aktie skall utmätas, beläggas med kvarstad eller bli föremål för betalningssäkring.

Anteckning enligt andra stycket görs på begäran av den som med skriftlig handling förmår visa att han har sådan rätt som anges där. Av

anteckningen skall framgå vilken slags rätt som den berättigade har. Anteckningen skall tas bort när aktieägaren eller någon annan behörig person visar att rätten upphört.

Har utan återbetalning en aktie dragits in skall detta anges på kontot så snart som möjligt.

8 kap. Insyn och tystnadsplikt

00 §

I 4 kap. 10 § aktiebolagslagen (2003:000) finns bestämmelser om vilka uppgifter i ett avstämningsregister som skall vara tillgängliga för alla som vill ta del av dem. Vad avser insynen i övriga uppgifter i avstämningsregistret eller på avstämningskonto gäller vad som stadgas i detta kapitel.

2 §

Den som är eller har varit anställd hos en central värdepappersförvarare eller hos ett kontoförande institut får inte obehörigen röja uppgifter som har registrerats i ett avstämningsregister eller som har lämnats till värdepappersförvararen eller institutet av en förvaltare.

Den som är eller har varit anställd hos en central värdepappersförvarare eller hos ett kontoförande institut får inte obehörigen röja uppgifter som har registrerats i ett avstämningsregister och som inte är tillgängliga för alla som vill ta del av dem. Detsamma gäller för uppgifter som har lämnats till värdepappersförvararen eller institutet av en förvaltare.

3. Förslag till lag om införande av dels lag (2009:000) om ändring i aktiebolagslagen (2003:000) och dels lag (2009:000) om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs följande

1 § Lagen (2009:000) om ändring i aktiebolagslagen, lagen (2009:000) om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Regeringen får bestämma att lagarna eller delar av lagarna skall träda i kraft vid skilda tidpunkter.

2 § Förekommer i lag eller någon annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i lagen (2009:000) om ändring i aktiebolagslagen (2003:000) eller lagen (2009:000) om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3 § Bestämmelserna i lagen (2009:000) om ändring i aktiebolagslagen (2003:000) och lagen (2009:000) om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument gäller även för bolag som registrerats före ikraftträdandet med de undantag som anges i 4–10 §§.

4 § Om en bolagsordning strider mot bestämmelse i lagen (2009:000) om ändring i aktiebolagslagen när den lagen träder i kraft, skall styrelsen till första ordinarie bolagsstämma lägga fram förslag om ändring av bolagsordningen till överensstämmelse med bestämmelsen.

Den som är införd i avstämningsregistret tio vardagar före bolagsstämma har dock alltid rätt att delta i stämman, så länge bolaget inte har ändrat sin bolagsordning till överensstämmelse med 2 kap. 5 §.

5 § Har aktieägare före ikraftträdandet av bestämmelserna i 3 kap. 13– 21 §§ gjort anmälan om förköp eller att hembudspliktig aktie övergått till ny ägare, skall anteckningar som styrelsen gjort i aktieboken med anledning av anmälningarna, genast föras över till en särskild bok, om det vid ikraftträdandet inte har avgjorts vem som blir definitiv ägare till aktierna.

6 § Värdepapper som har utfärdats för rättigheter enligt 4 kap. 2 § andra stycket lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument innan lagen (2009:000) om ändring av aktiebolagslagen och lagen (2009:000) om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument träder i kraft gäller som bevis för rättigheterna även efter ikraftträdandet.

7 § Äldre bestämmelser om aktiebokens offentlighet gäller fortfarande i fråga om aktieböcker som upprättats före ikraftträdandet av lagen (2009:000) om ändring i aktiebolagslagen.

8 § Aktier och andra rättigheter i privata aktiebolag som förts in på avstämningskonto för förvaltarregistrerade finansiella instrument före ikraftträdandet av lagen (2009:000) om ändring i aktiebolagslagen och lagen om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument får stå kvar på kontot efter ikraftträdandet. Avförs aktierna eller rättigheterna från kontot får de inte förvaltarregistreras på nytt.

Det gäller dock inte om aktierna avförts för rösträttsregistrering enligt 4 kap. 14 §.

9 § Om bolagsstämman eller, i fråga om beslut som avses i 12 kap. 26 eller 30 §, styrelsen har fattat beslut om fondemission, tillskottsemission, vinstutdelning, minskning av aktiekapitalet eller utskiftning vid bolagets likvidation innan lagen (2009:000) om ändring av aktiebolagslagen trätt i kraft och har beslutet inte verkställts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser om vem som skall anses vara behörig att ta emot förmånerna.

10 § Har inlösen av aktier påkallats innan lagen (2009:000) om ändring i aktiebolagslagen trätt i kraft och har lösenbevis ställts ut som bevis för minoritetsägares rätt till kommande lösenbelopp jämte ränta gäller äldre bestämmelser i fråga om förfarandet.

Upprättande av avstämningsregister

11 § Patent- och registreringsverket skall upprätta avstämningsregister enligt 4 kap. lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument för varje privat aktiebolag som inte visar att bolaget träffat avtal med en central värdepappersförvarare om kontoföring enligt nämnda lag.

12 § Privata aktiebolag är skyldiga att överföra samtliga uppgifter i bolagets aktiebok till Patent- och registreringsverket i den ordning verket föreskriver.

Ändrar bolaget uppgifter i aktieboken efter det att skyldigheten enligt första stycket har fullgjorts skall bolaget genast underrätta Patent- och registreringsverket om förändringen.

Skyldighet enligt första och andra stycket föreligger inte för privata aktiebolag som visar att bolaget träffat avtal med en central värdepappersförvarare om kontoföring enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument.

13 § För fullgörande av uppgifterna enligt denna lag får Patent- och registreringsverket anlita sådant kontoförande institut som avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

14 § Patent- och registreringsverket får meddela de förelägganden som behövs för att uppgiftsskyldigheten enligt 12 § skall fullgöras. Ett föreläggande skall delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 1517 §§delgivningslagen (1970:428). Föreläggande skall genom Patent- och registreringsverkets försorg kungöras i Post- och

Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.

15 § Patent- och registreringsverket förordnar att bolaget omedelbart skall gå i likvidation om bolaget efter föreläggande som avses i 14 § inte har till Patent- och registreringsverket överfört samtliga uppgifter i aktieboken och inte heller visat att bolaget träffat avtal om kontoföring med en central värdepappersförvarare.

Beslut om likvidation meddelas dock inte, om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning hos Patent- och registreringsverket.

Fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av Patent- och registreringsverket självmant.

2 Huvuddragen i gällande rätt

I den svenska aktiebolagsrätten finns det två olika regelsystem för hanteringen av aktieöverlåtelser och registrering av aktieägare. Det ena systemet tillämpas av de allra flesta aktiebolag (kupongbolagen) och bygger på att aktiebreven är bärare av de rättigheter som följer av ett aktieinnehav. Det pappersbaserade aktiehanteringssystemet beskrivs under avsnitt 2.1.

Det andra regelsystemet är anpassat för aktiebolag vilkas aktier handlas på börs eller annan auktoriserad marknadsplats men tillämpas också på andra bolag som har tagit in ett avstämningsförbehåll i bolagsordningen (avstämningsbolag). För dessa bolag har det skapats en förenklad aktiehantering som bygger på att det pappersbaserade systemet har ersatts med ett datorbaserat kontosystem. Systemet beskrivs under avsnitt 2.2.

Aktier

Aktierna i ett aktiebolag representerar delägarnas ägarandel i bolaget. Vanligen ger varje aktie lika rätt i bolaget. Men i bolagsordningen kan det bestämmas att det skall finnas aktier av olika slag eller att olika slags aktier skall kunna ges ut i framtiden. En sådan bestämmelse skall ange skillnaderna mellan aktieslagen och antalet aktier av varje slag (3 kap. 1 § andra stycket).

Aktiebrev och aktiebok

Aktiebreven är värdepapper som representerar aktieägarnas ekonomiska rättigheter och är av stor betydelse när det gäller att avgöra vem som är ägare till en aktie.

I ett kupongbolag skall aktiebrev utfärdas när någon aktieägare begär det. Aktiebrev ställs till viss man. Det får utlämnas endast till aktieägare som är införd i aktieboken. Brevets och bokens uppgifter om

aktieägaren skall således stämma överens. Aktiebrevet får lämnas ut endast om aktien blivit till fullo betald och bolaget blivit registrerat. Skall aktiebrev ges ut i samband med kapitalökning, måste ökningen ha registrerats innan brevet lämnas ut (3 kap. 4 §).

Aktiebrev skall ange bolagets firma, ordningsnummer på den eller de aktier som avses med brevet, akties nominella belopp och dagen för utfärdandet. Finns olika aktieslag skall aktieslaget anges. Vissa förbehåll som framgår av bolagsordningen skall också anges. Det gäller förbehåll om konvertering enligt 3 kap. 1 §, hembud enligt 3 kap. 3 § samt inlösen enligt 6 kap. 8 §. Sådana förbehåll får anges med förkortning, se 37 § ABF.

Innan aktiebrev har utfärdats kan bolaget ge ut interimsbevis. Även dessa skall vara ställda till viss man. Beviset skall innehålla förbehåll att aktiebrev utlämnas endast mot återställande av beviset. På begäran skall på beviset antecknas hur mycket som är inbetalat på aktien. När aktiebrev får utfärdas skall interimsbeviset bytas ut mot aktiebrev.

Aktieboken skall upprättas omedelbart efter bolagets bildande. I aktieboken skall aktierna upptas i nummerföljd och aktieägarnas postadress och yrke eller titel skall anges. Finns det aktier av olika slag, skall det av aktieboken framgå till vilket slag varje aktie hör. Aktieboken kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem med den kan också föras med hjälp av dator.

Aktiebrev skall således lämnas ut av bolaget till den förste ägaren varvid bolaget skall anteckna både på aktiebrevet och i aktieboken vem denne är. Vill ägaren sedan överlåta aktien skriver han under en överlåtelseförklaring på aktiebrevet. Det är inte nödvändigt att ange till vem överlåtelsen sker. Anges inte förvärvarens namn (in blanco-överlåtelse), kan denne i sin tur överlåta aktien vidare utan särskild överlåtelseförklaring på aktiebrevet. Vill förvärvare av aktie som överlåtits in blanco emellertid utöva sin rätt som aktieägare i bolaget och t.ex. rösta för aktien, måste han fylla i den tidigare nämnda överlåtelseförklaringen med sitt namn och därefter låta anteckna sig i aktieboken. Har detta skett måste han i sin tur skriva under en överlåtelseförklaring på aktiebrevet när han vidareöverlåter aktien. I förklaringen kan förvärvarens namn anges eller lämnas öppet etc.

En aktie anses vara i princip odelbar. Därmed förstås att de i aktien ingående rättigheterna i bolaget inte kan skiljas från aktien. Detta hindrar inte att överlåtelse kan ske av vissa särskilda, ur aktien uppkomna anspråk. Utdelningskuponger kan t.ex. överlåtas separat sedan beslut om utdelning har fattats. Däremot kan rätten till framtida utdelning och annan avkastning på aktien inte överlåtas annat än i samband med att aktien överlåts (3 kap. 14 § första stycket).

Aktieägarens rätt att delta i bolagets förvaltning kan inte heller skiljas från aktien. Rösträtten på grund av aktien får således inte överlåtas separat. En annan sak är att aktieägaren genom fullmakt kan uppdra åt annan att utöva rösträtten. Men fullmakten gäller endast så länge huvudmannen är aktieägare och fullmakten kan när som helst återkallas. På samma sätt kan en aktieägare genom s.k. konsortialavtal träffa överenskommelse med annan om hur rösträtten för hans aktie skall utövas. Men konsortialavtalet binder bara avtalsparterna. I förhållande till bolaget är det betydelselöst, om aktieägaren röstar i strid mot avtalet (9 kap. 3 §).

Den som förvärvat en aktie får alltså inte delta i bolagets förvaltning, framför allt rösta på bolagsstämma, förrän han införts i aktieboken. Styrelsen har därför skyldighet att genast efter anmälan föra in förvärv och andra förändringar i aktieboken.

Innan styrelsen för in ny ägare i aktieboken måste denne styrka sitt förvärv. Det sker vanligen genom att han företer aktiebrevet som då skall innehålla den sammanhängande kedja av överlåtelser som angivits i det föregående. Kan förvärvaren inte åberopa sådan legitimation måste han lägga fram bevis där kedjan brister, t.ex. bouppteckning och arvskifte om aktien förvärvats genom arv.

Även om styrelsen i princip skall hålla aktieboken aktuell, får den inte på eget initiativ i aktieboken anteckna t.ex. att aktie övergått på annan. Det innebär att en aktieägare kan avstå från att anmäla sig för registrering i aktieboken och på så sätt bevara sin anonymitet. Oregistrerade aktieägare saknar som framgått rösträtt men kan mot företeende av utdelningskupong eller aktiebrev lyfta utdelning och delta i emissioner.

Det skall också nämnas att ett aktiebolag inte behöver utfärda aktiebrev om ingen aktieägare begär det. Om aktieägarna väljer att avstå från aktiebrev leder det till en ordning som innebär att bolagets styrelse i aktieboken antecknar förändringar mot företeende exempelvis av köpebrev, bodelnings- eller arvskifteshandlingar och andra dokument som styrker anmälarens påstående att han är ny aktieägare i bolaget. Några aktiebrev utfärdas inte i detta sammanhang men styrelsen kan naturligtvis på begäran lämna utdrag ur aktieboken som visar att viss person är antecknad som ägare till ett visst antal aktier och som kan användas av aktieägaren för att styrka sin behörighet att överlåta aktierna.

Aktieboken är offentlig och skall hållas tillgänglig för allmänheten hos bolaget. Om aktieboken förs med hjälp av ADB eller på liknande sätt skall bolaget på begäran i stället kunna tillhandahålla en utskrift av aktieboken. En sådan utskrift får inte vara äldre än sex månader. Var

och en har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en sådan utskrift av aktieboken eller del av den.

Vid bolagsstämma skall aktieboken eller sådan utskrift av den som utvisar förhållandena tio dagar före stämman hållas tillgänglig för aktieägarna vid stämman.

Begränsningar i rätten att överlåta aktier

En aktie kan fritt överlåtas och förvärvas. Från denna huvudregel undantas endast fall då det i bolagsordningen har intagits förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktie, som övergår till ny ägare (hembudsskyldighet). Ett sådant förbehåll skall bl.a. ange vilka som är lösningsberättigade, huruvida vissa fång undantagits från lösningsrätten och den inbördes ordning som skall gälla mellan de lösningsberättigade. Den som har förvärvat en aktie under sådana omständigheter att lösningsrätt föreligger, skall anmäla förvärvet hos bolagets styrelse, som därefter skriftligen skall meddela detta till de lösningsberättigade. I bolagsordningen skall anges den tid inom vilken lösningsanspråk skall framställas hos bolaget och inom vilken tid lösen skall erläggas.

Om inte annat anges i bolagsordningen måste samtliga aktier som omfattas av fånget lösas. Bolagsordningen kan föreskriva hur löseskillingen skall bestämmas. Om tillämpningen av en sådan föreskrift skulle bereda någon en otillbörlig fördel kan jämkning av lösenbeloppet ske.

Den som har blivit ägare till aktier som omfattas av lösningsrätt kan inte utöva alla de rättigheter i förhållande till bolaget som normalt följer med aktierna förrän det har blivit klart att lösningsrätten inte kommer att utnyttjas. Innan dess har aktieägaren bara rätt till vinstutdelning och företrädesrätt till teckning av ny aktie vid nyemission eller till teckning av konvertibla skuldebrev och teckningsoptioner vid emission enligt 5 kap.

I sammanhanget skall också nämnas att kommittén i betänkandet Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) föreslagit att det öppnas ytterligare möjligheter att begränsa den fria överlåtbarheten av aktie genom förköpsförbehåll och samtyckesförbehåll.

Aktieägares legitimation gentemot bolaget

Innehållet i aktieboken är av stor betydelse för den som vill utöva sin rätt som aktieägare i bolaget. Som huvudregel gäller nämligen att den som har blivit ägare till en aktie inte får utöva de rättigheter som aktien

ger i bolaget innan han har blivit införd i aktieboken. Denna regel har bekräftats i en särskild bestämmelse som innebär att rätten att delta i bolagsstämman endast tillkommer den aktieägare som på dagen för stämman är införd i aktieboken. Från den angivna huvudregeln görs emellertid ett omfattande undantag. Något krav på införing i aktieboken finns inte för att göra gällande sådan ur aktie uppkommen rätt som utövas mot företeende eller avlämnande av aktiebrev, kupong eller annat särskilt bevis som utges av bolaget (3 kap. 14 § första stycket). Det innebär att vinstutdelning, utbetalning vid nedsättning av aktiekapitalet, reservfonden eller överkursfonden och utskiftning vid bolagets likvidation kan, om bolagsstämman så beslutar, lyftas av den som kan uppvisa aktiebrev eller kupong utan krav på att han skall vara införd i aktieboken. Detsamma gäller för att ta ett annat exempel om bolaget har utfärdat emissionsbevis. Ett sådant bevis ger innehavaren rätt att teckna eller få nya aktier eller skuldebrev i emissionen oavsett om han är införd i aktieboken eller ej.

Godtrosförvärv av aktie

När någon som har avyttrat aktier inte var ägare till aktierna i fråga och inte heller hade något uppdrag att avyttra dem uppkommer fråga om förvärvaren eller den tidigare ägaren skall anses vara rättmätig ägare till de aktier som har överlåtits. De bestämmelser som reglerar hur sådana tvister skall lösas finns, genom en hänvisning i 3 kap. 6 § ABL, i 13 och 14 §§ lagen (1936:81) om skuldebrev.

Som tidigare nämnts skall ett aktiebrev vara ställt till viss man. I nämnda situationer skall aktiebreven behandlas på samma sätt som ett skuldebrev som är ställt till viss man eller order.

Enligt reglerna i skuldebrevslagen skyddas en förvärvare av ett aktiebrev från äganderättsanspråk från tidigare ägare och gör således ett godtrosförvärv till brevet om 1) den som överlåter aktiebrevet vid överlåtelsen har det i sin besittning och 2) kan åberopa en sammanhängande skriftlig överlåtelsekedja som leder till honom samt 3) aktiebrevet därefter kommit i förvärvarens besittning och 4) förvärvaren då varken visste att den som överlät aktiebrevet saknade rätt att göra det eller åsidosatte den aktsamhet som han efter omständigheterna skäligen bort iaktta. Det saknar i sammanhanget betydelse om någon av överlåtelserna under punkten 2 är ställd till innehavaren eller är tecknad in blanco. Det finns vidare inte någon skyldighet för förvärvaren att undersöka om tidigare överlåtelser är äkta eller giltiga, om omständigheterna inte ger särskild anledning till en sådan kontroll.

I förhållande till skuldebrevslagens bestämmelser har i ABL införts en lättnad i kravet på att överlåtaren skall kunna åberopa en sammanhängande skriftlig överlåtelsekedja. Det är nämligen tillräckligt att bolaget i fråga antecknat på aktiebrevet att överlåtaren är införd som ägare i aktieboken (3 kap. 6 § första stycket). Om så är fallet och övriga förutsättningar är uppfyllda har förvärvaren gjort ett godtrosförvärv.

De redovisade reglerna gäller också vid s.k. dubbelöverlåtelse. Senare förvärvare är skyddad om förutsättningarna enligt ovan förelåg vid det förvärvet. Bestämmelserna är vidare tillämpliga vid pantsättning.

Aktieförvärvares skydd mot överlåtarens borgenärer

Vad avser de bestämmelser som reglerar det skydd en aktieförvärvare åtnjuter i förhållande till överlåtarens borgenärer hänvisar ABL till 22 § skuldebrevslagen. Av den paragrafen framgår att en överlåtelse inte är gällande mot överlåtarens borgenärer förrän förvärvaren fått aktiebrevet i sin besittning. Samma regel gäller för pantsättning.

Det system som nyss beskrivits tillämpades även av aktiemarknadsbolagen så sent som i början av 1970-talet. Fondbörsutredningen hade emellertid uppmärksammat att det för börsbolagen fanns betydande problem med den pappersbaserade hanteringen av värdepapper. Antalet aktieägare och aktiebrev hade ökat i snabb takt vilket hade fört med sig att hanteringen av aktierna hade blivit mycket resurskrävande. Som tidigare nämnts var aktiebrevet bärare av den rätt som tillkom en aktieägare. Det innebar att aktiebrevet fysiskt skulle överlämnas vid försäljning och pantsättning, att kuponger skulle inlämnas vid utdelningar samt att aktiebrevet skulle företes för påskrift vid emissioner. Åtgärderna krävde manuell hantering som lämnade små utrymmen för rationaliseringar och kostnadsbesparingar, genom exempelvis utnyttjande av datateknik.

Fondbörsutredningen övervägde att föreslå en övergång till ett värdepapperslöst system. Osäkerheten om de praktiska konsekvenserna av ett sådant system och risken för att den svenska marknaden i ett internationellt perspektiv skulle bli isolerad medförde emellertid att utredningen inte lade fram något sådant förslag. I stället föreslogs en

något mindre ingripande reform som skulle göra det möjligt för de större aktiebolagen att rationellt utnyttja modern kontorsteknik.

Genom lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering skapades ett system där man med hjälp av datateknik åtgärdade vissa brister med den pappersbaserade hanteringen av aktier. Systemet var inte obligatoriskt utan bolagen kunde välja om de ville ansluta sig till det. Det nya systemet innebar inte att aktiebreven avskaffades. Däremot slopades utdelningskupongerna. Aktiebreven var alltjämt bärare av aktierätten utom i fråga om rätten till utdelning och till deltagande i ny- eller fondemission. Dessa rättigheter knöts till registreringen av aktieinnehavet i aktieboken i stället för som tidigare till inlämnande av utdelningskupong respektive företeende av aktiebrev. Bolag som tillämpade den förenklade aktiehanteringen kallades avstämningsbolag och i dessa bolag skulle i bolagsordningen finnas ett avstämningsförbehåll. Varje gång ett avstämningsbolag fattade beslut om utdelning eller emission skulle fastställas en avstämningsdag. Den som var införd i aktieboken den dagen var behörig att ta emot aktieutdelning, emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie.

För administrationen av systemet skapades ett centralt institut, Värdepapperscentralen VPC AB (VPC). Staten och fondkommissionärerna skulle driva VPC gemensamt och skulle äga bolaget med 50 procent vardera. VPC:s uppgifter i det nya systemet var att för de bolag som anslutit sig till systemet bl.a. föra aktieboken och pröva frågor om införing i aktieboken samt distribuera aktiebrev, emissionsbevis, utdelningsbelopp och annat material som bolagen önskade tillställa sina aktieägare. För de bolag som anslutit sig till systemet var det obligatoriskt att lämna över dessa uppgifter till VPC. Hanteringen hos VPC skulle utföras med hjälp av datateknik.

En nyhet i systemet var att förvaltarregistrering av aktier i aktieboken för första gången tilläts. En förutsättning var dock att förvaltaren var auktoriserad.

Aktieboken skulle vara offentlig men vad gällde uppgifter om aktieägare som ägde högst 500 aktier i bolaget skulle dessa uppgifter inte vara tillgängliga för allmänheten. För att det inte genom förvaltarregistrering skulle vara möjligt att vidga sekretesskyddet infördes en ordning som innebar att förvaltare var skyldig att tillställa VPC uppgift om aktieägare som hade mer än 500 av ett bolags aktier registrerade hos sig.

Utvecklingen mot ett värdepapperslöst system fortsatte och år 1982 togs nästa steg. En aktiebrevslös hantering möjliggjordes för förvaltarregistrerade aktier. För sådana aktier kunde förvaltaren nämligen medge att aktiebrev inte utfärdades. I fråga om ägarens eller någon annans rättigheter som knutits till aktiebrevet skulle i sådana fall anses

som om aktiebrev utfärdats för förvaltaren och att brevet omhändertagits av denne.

I november år 1989 tog riksdagen beslut om ett system som innebar att aktiebreven skulle avskaffas för avstämningsbolagen. De rättsverkningar som var förenade med aktiebreven skulle i stället knytas till en registrering på ett konto hos VPC. Systemet fick sin utformning genom aktiekontolagen (1989:827). Registreringarna i systemet utfördes till den allra största delen av s.k. kontoförande institut, främst banker och värdepappersbolag, som fått tillstånd till denna verksamhet av VPC. Övergången till systemet skedde successivt och var för samtliga avstämningsbolag avslutad i november 1990.

I samband med att aktiekontolagen trädde i kraft förändrades ägarförhållandena i VPC. Staten behöll sin ägarandel medan fondkommissionärernas ägarandel minskades till 25 procent. De övriga aktierna – 25 procent – kom att ägas av emittenterna genom Sveriges Industriförbund och Stockholms Handelskammare.

Den 1 januari 1999 ersattes aktiekontolagen av lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Lagen tillämpas av alla avstämningsbolag. Några värdepapper som representerar aktieägarnas ekonomiska rättigheter i avstämningsbolagen, såsom aktiebrev, emissionsbevis, interimsbevis eller optionsbevis, skall inte finnas. Detsamma gäller för utdelningskuponger. De rättigheter och rättsverkningar som nämnda värdepapper är bärare av i kupongbolag har för avstämningsbolagen i stället knutits till registreringen i ett för varje bolag särskilt inrättat avstämningsregister. Registret förs med hjälp av dator och består av en mängd avstämningskonton. Minst ett konto läggs upp för varje aktieägare och innehavare av andra rättigheter i bolaget. På kontona registreras bl.a. aktieägarnas aktier och andra rättigheter.

Registren förs av s.k. centrala värdepappersförvarare, dvs. företag som beviljats auktorisation av Finansinspektionen att registrera aktier och andra finansiella instrument. Auktorisation får meddelas endast svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och utländska företag. Bolaget skall kunna välja vilken central värdepappersförvarare som bolaget önskar anlita och träffa avtal med förvararen om att upprätta och föra bolagets avstämningsregister. Auktorisation som central värdepappersförvarare har ännu inte lämnats till något annat företag än VPC AB (VPC), som därför är ensamt om att föra registren. Nedan talas därför för enkelhetens skull ibland endast om VPC.

Det är vanligen inte VPC som utför registreringarna på aktieägarnas avstämningskonton utan VPC har medgett banker och andra värdepappersinstitut, s.k. kontoförande institut, att utföra dessa sysslor. De kontoförande instituten har tillgång till VPC:s datasystem och kan därför direkt registrera bl.a. köp och försäljningar på innehavarnas konton. Det är den enskilde aktieägaren som skall välja vilket kontoförande institut han önskar anlita.

Hur sker registreringen i avstämningsregistret och på avstämningskonton?

En aktieöverlåtelse kan ske antingen via börs eller annan auktoriserad marknadsplats eller genom att parterna träffar ett avtal med varandra utanför börs. Vid börshandel tillämpas ett clearingsystem så att båda parters anmälningar stämmer överens. När så har skett registreras överlåtelsen ”preliminärt” i vad som tidigare benämndes en daglig journal. Både när det gäller överlåtelser inom och utom börs måste VPC eller det kontoförande institutet pröva om det finns förutsättningar för registrering innan slutlig registrering sker på överlåtarens och förvärvarens avstämningskonton. Prövningen skall vara av formell natur. Finns det inte något som hindrar registrering skall registreringsåtgärden genast verkställas. När samtliga villkor för slutlig registrering är uppfyllda skall registreringen ske på avstämningskonto.

Om det däremot finns något som hindrar en registrering kan givetvis inte VPC eller institutet bevilja den. Så kan vara fallet exempelvis om överlåtaren på grund av rådighetsinskränkningar saknar rätt att förfoga över aktierna, om överlåtaren är försatt i konkurs, om överlåtaren inte är ägare till ifrågavarande aktier, om aktierna är belagda med kvarstad eller om överlåtelse av samma aktiepost redan tidigare registrerats för annan. Förbehåll om hembud kan också lägga hinder i vägen för registrering.

VPC eller institutet skall agera på olika sätt beroende på typ av hinder. Är det så att hindret inte går att avhjälpa skall ansökan omedelbart avslås och sökanden skall i så fall skriftligen underrättas. Ett avslagsbeslut skall innehålla skälen för avslag. Om bristen däremot går att avhjälpa skall sökanden föreläggas att inom en vecka komplettera ansökan. Inkommer inte någon komplettering eller är ansökan trots komplettering bristfällig skall den avslås.

Om en registrering blivit felaktig på grund av skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende eller till följd av något tekniskt fel skall förvararen eller institutet rätta den.

Innehållet i avstämningsregister och avstämningskonton

I avstämningsregistret registreras samtliga aktier i bolagen. Bolagen måste också låta registrera andra rättigheter som inte har karaktären av skuldförbindelser. För skuldförbindelser gäller att det är möjligt men inte obligatoriskt att registrera dessa.

Varje aktieägares avstämningskonto innehåller tre slag av uppgifter. Dels är det sådana uppgifter som identifierar den som äger en aktie eller innehar någon annan rättighet, dels uppgifter som vid pappersbaserad aktiehantering skall återges på aktiebrev, interimsbevis eller emissionsbevis och dels uppgifter om sådana rättsliga åtgärder som i det pappersbaserade systemet säkerställs genom att värdepappret i fråga tas i förvar eller överlämnas till avtalspart.

Till den första kategorin hör aktieägares och panthavares namn, personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress samt det antal aktier eller andra rättigheter som innehavet omfattar. Den andra kategorin omfattar uppgifter om aktiernas nominella belopp, till vilket slag varje aktie hör om det finns olika aktieslag, om en aktie av visst slag kan omvandlas till en aktie av annat slag, om det finns förbehåll om hembud, om utbetalning har gjorts vid inlösen av en aktie eller minskning av aktiens nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar och om en aktie har dragits in eller det nominella beloppet har ändrats utan att återbetalning har skett. Till den tredje gruppen hör uppgifter om huruvida aktieägaren har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller i övrigt företräds av förvaltare, huruvida aktierna är satta i pant, huruvida aktieägaren är försatt i konkurs, huruvida aktie eller panträtt i aktie har utmätts eller är belagd med kvarstad eller är betalningssäkrad, om det finns inskränkning i rätten att fritt förfoga över aktie på sätt som avses i 3 kap. 12 och 15 §§ ABL, 3 kap.12 och 15 §§försäkringsrörelselagen eller enligt 13 kap. 19 § och 14 kap. 21 §föräldrabalken.

I de fall skuldförbindelser registreras i avstämningsregistret skall på avstämningskonto antecknas skuldbelopp, valuta, skuldförbindelsernas nominella belopp, verkställd utbetalning av kapitalbelopp eller ränta, om utbyte skett av konvertibel fordran enligt 12 kap. ABL, om utnyttjande skett av optionsrätt vid nyteckning enligt 12 kap. ABL och om det finns andra inskränkningar för borgenären att ta emot betalning eller att i övrigt göra betalningsutfästelsen gällande.

Aktiebok

VPC för inte bara avstämningsregistret utan även aktieboken. Så snart en uppgift har registrerats på ett avstämningskonto skall VPC föra över

den till aktieboken. I praktiken utgör i avstämningsbolag aktieboken en del av avstämningsregistret och uppgifter antecknas således samtidigt i registret och i boken.

VPC skall föra aktieboken med hjälp av dator eller liknande. Aktieägarna skall föras in i aktieboken med uppgift om personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress. Aktieboken är offentlig och en utskrift av den, som inte är äldre än sex månader, skall hållas tillgänglig hos bolaget och hos VPC. Den som önskar en färskare utskrift har rätt att mot ersättning för kostnaderna erhålla en sådan. En utskrift av aktieboken får, när bolaget har mer än en aktieägare, inte innehålla uppgift om aktieägare som har 500 eller färre aktier i bolaget (se dock kommitténs förslag i huvudbetänkandet).

När aktier är förvaltarregistrerade, dvs. lämnade i depå hos en bank eller ett annat värdepappersinstitut, får förvaltaren i stället för aktieägaren föras in i såväl aktieboken som i avstämningsregistret. Att så har skett skall framgå av aktieboken och även av avstämningsregistret. Aktieägare som innehar fler än 500 aktier i ett bolag kan dock inte genom förvaltarregistrering förhålla sig anonym. Hos VPC skall det nämligen för varje avstämningsbolag finnas en sammanställning över aktieägare med mer än 500 förvaltarregistrerade aktier i bolaget. Förvaltarna är skyldiga att efter begäran lämna sådana uppgifter till VPC att sammanställningen kan uppdateras. Sammanställningen är offentlig och skall vara tillgänglig på samma sätt som aktieboken.

VPC har även i övrigt rätt att infordra uppgifter om ägare till samtliga förvaltarregistrerade aktier i bolaget. Om bolaget begär det skall VPC infordra sådana uppgifter av förvaltarna. Hos VPC kan bolaget därefter ta del av uppgifterna.

Rättsverkningarna av införing i aktieboken

En aktieägare i ett avstämningsbolag är på samma sätt som gäller i kupongbolagen legitimerad gentemot bolaget när han är införd i aktieboken. Men legitimationsregeln har för avstämningsbolagens del en vidare betydelse. Att en förvärvare antecknats som aktieägare i aktieboken ger honom inte enbart rätt att utöva de förvaltningsrättigheter som är knutna till aktieinnehavet utan det ger honom också rätt att motta de ekonomiska förmånerna.

För att avgöra vem som är berättigad till ekonomiska förmåner skall ett avstämningsbolag fastställa en avstämningsdag varje gång som bolaget fattar beslut om utdelning, beslutar om nyemission med företrädesrätt för gamla aktieägare eller beslutar om fondemission. Den som är registrerad som aktieägare i aktieboken på avstämningsdagen är

normalt behörig att ta emot utdelning respektive bli registrerad för en ny rättighet. Det finns emellertid situationer då någon annan än aktieägaren under en begränsad tid har rätt till de ekonomiska prestationerna från bolaget. En sådan rätt kan uppkomma till följd av uppdrag eller pantsättning eller på grund av villkor i testamente eller gåvobrev. De ekonomiska prestationerna kan också tillkomma förmyndare, god man eller förvaltare för aktieägare, konkursförvaltare eller kronofogdemyndigheten vid utmätning, kvarstad eller betalningssäkring.

För att de ekonomiska prestationerna skall tillfalla rätt mottagare skall VPC för bolagets räkning föra en särskild förteckning över dem som har rätt att i stället för den i aktieboken införda aktieägaren lyfta utdelning och, vid fondemission, ta emot ny aktie samt att utöva företrädesrätt att delta i emission. Den som önskar bli införd i den särskilda förteckningen skall med skriftlig handling visa att han har denna rätt. Om uppgiften blivit registrerad på aktieägarens avstämningskonto krävs det inte någon bevisning för att bli införd i den särskilda förteckningen. Uppgift ur förteckningen får inte lämnas till annan utan samtycke av den som berörs av antecknade förhållanden.

Det är VPC som stämmer av aktieboken och den särskilda förteckningen. VPC har även till uppgift att sända utdelning till dem som på avstämningsdagen är införda i aktieboken alternativt till dem som på samma dag är upptagna i den särskilda förteckningen.

Rättsverkningarna av registrering på avstämningskonto

Registreringen av de finansiella instrumenten i avstämningsregistret är av avgörande betydelse för de registrerades sakrättsliga ställning.

I 6 kap. 1 § lagen om kontoföring av finansiella instrument finns en legitimationsregel som gäller i förhållande till annan än bolaget. Där sägs att den som på ett avstämningskonto är antecknad som ägare till en aktie skall, med de begränsningar som framgår av kontot, anses ha rätt att förfoga över aktien.

En aktieförvärvare skyddas mot överlåtarens borgenärer i enlighet med den s.k. inskrivningsprincipen. När en aktieförvärvare har registrerats i registret som ägare till aktierna kan inte överlåtarens fordringsägare ta aktierna i anspråk för andra rättigheter än de som var registrerade när överlåtelseanmälan registrerades.

Registreringen bildar också utgångspunkt för reglerna om godtrosförvärv. Om en aktie har överlåtits av någon som inte ägde den blir överlåtelsen giltig om 1) överlåtaren vid tidpunkten för överlåtelsen var antecknad på ett avstämningskonto som ägare till aktien samt 2) anmälan om överlåtelsen har registrerats och 3) förvärvaren då varken

kände till eller borde ha känt till att överlåtaren inte ägde aktien. Detsamma gäller om överlåtaren visserligen ägde aktien men saknade rätt att förfoga över den genom överlåtelse.

Vid s.k. dubbelöverlåtelse har den överlåtelse företräde som registrerades först, men endast under förutsättning att den först registrerade inte kände till att rättigheterna redan tidigare överlåtits.

Den rättsverkan som registreringen i avstämningsregistret har vid överlåtelse av finansiella instrument omfattar även pantsättning av sådana instrument.

Vad händer vid felaktig registrering?

Förut har nämnts att VPC eller ett kontoförande institut under vissa förutsättningar kan rätta en felaktig registrering. När det inte finns någon möjlighet till rättelse och när någon, trots att registreringen har rättats, har lidit skada till följd av registreringsåtgärden, kan den förfördelade vända sig till VPC eller till det kontoförande institutet för utkrävande av ersättning.

VPC är för det första ersättningsskyldigt vid förluster till följd av att någon gjort ett godtrosförvärv och förvärvet har grundats på en förfalskad överlåtelsehandling. Ersättningsskyldigheten grundas i detta fall inte på att något direkt fel har begåtts i samband med registreringen.

För det andra ersätts skador till följd av oriktiga eller missvisande uppgifter i registret eller genom fel i samband med uppläggning eller förande av registret. Det kan röra sig om skador på grund av tekniska fel i det datasystem som används men också fel som uppkommer vid hanteringen av de anmälningar som kommer in till VPC eller det kontoförande institutet. Sådana fel kan leda till att exempelvis en anmälan om en aktieöverlåtelse inte blir registrerad, att fel person registreras som ägare till vissa aktier eller att en anteckning om en rådighetsinskränkning faller bort. Ersättningsansvar för sådana skador gäller dock inte om det visas att felet beror på en omständighet utanför den ansvariges kontroll vars följder inte skäligen kunde ha undvikits eller övervunnits. VPC och de kontoförande instituten har således ett s.k. kontrollansvar för felaktigheter i registret. Det innebär att VPC och instituten ansvarar för fel och brister som ligger inom VPC:s och institutens kontroll. Inom kontrollsfären ligger typiskt sett sådant som kan hänföras till anställda och egna åtgärder eller handlingar. Vidare sådana omständigheter som kan påverkas genom planeringen, organisationen, styrningen eller övervakningen av den egna verksamheten. VPC och instituten blir, även om det är fråga om en omständighet som ligger

utanför den ansvariges kontroll, skadeståndsskyldiga om de skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit följderna av omständigheten. Indirekt förlust till följd av oriktig eller missvisande uppgift i avstämningsregistret ersätts bara om VPC eller institut varit försumliga.

Ersättningsberättigade vid fel som uppstår vid kontoföringen är ägaren av ett finansiellt instrument, med vilken jämställs panthavare och den till vars förmån en rådighetsinskränkning gäller.

För det tredje ersätts förluster som uppstår till följd av att någon handlat i förlitan på ett felaktigt registreringsbeslut som senare rättas. Ersättning utgår dock inte, om den skadelidande med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra omständigheter borde ha insett att fel förekommit.

Om den skadelidande har varit medvållande till skadan kan ersättningen sättas ned eller helt falla bort.

3 Vissa utländska rättsordningar

Kommittén behandlar i denna bilaga dels frågan om inrättandet av ett obligatoriskt aktieägarregister för alla bolag som inte är avstämningsbolag, dels frågan om aktiebrevens avskaffande. Kommittén har vid en översiktlig undersökning inte kunnat finna att det i någon utländsk rättsordning finns något system med obligatorisk registrering av aktieägare i mindre bolag. Framställningen i förevarande kapitel behandlar därför endast frågan om aktiebrevens avskaffande.

I Norge finns två bolagsformer utan personligt ägaransvar, aksjeselskaper och allmennaksjeselskaper. Bestämmelser om aksjeselskaper finns i lov 13 juni 1997 nr 44 om aksjeselskaper och bestämmelser om allmennaksjeselskaper i lov 13 juni 1997 nr 45 om allmennaksjeselskaper.

Aksjeselskaper och allmennaksjeselskaper

År 1985 utmönstrades aktiebreven för norska bolag som registrerades på börs. Samtidigt infördes bestämmelser som innebar att andra bolag kunde avskaffa aktiebreven och i stället låta registrera aktierna hos Verdipapirsentralen (VPS). År 1997 gick man vidare och avskaffade aktiebreven för alla aksjeselskaper och allmennaksjeselskaper med verkan från och med den 1 januari år 2000. Som skäl anfördes att systemet med aktiebrev var förenat med olägenheter och att aktiebreven inte behövdes om aktierna registrerades hos VPS (se Andenaes, Aksjeselskaper & Allmennaksjeselskaper, tredje upplagan, s. 127). Bland de olägenheter med aktiebrev som påtalades var att breven ofta förkom, vilket gjorde det svårt för aktieägarna att utöva sina rättigheter. Systemet med aktiebrev gjorde det också i många fall svårt att veta vilka som var aktieägare och berättigade att delta i bolagsstämma.

Nyordningen innebar att alla aksjeselskaper numera kan välja mellan att registrera aktierna hos VPS eller att själva föra aktiebok över aktierna. Allmennaksjeselskaper får däremot inte föra aktieboken själva utan är skyldiga att ha sina aktier registrerade hos VPS.

Registrering hos VPS

Allmennaksjeselskaper och aksjeselskaper som väljer att låta registrera aktiena hos VPS skall alltså inte själva föra någon aktiebok. I stället skall VPS registrera aktierna i ett aktieägarregister som skall innehålla följande uppgifter:

  • bolagets namn, aktiekapital och aktiernas nominella belopp,
  • aktieägares namn, födelsedatum, organisationsnummer, adress och antal aktier aktieägaren äger med angivande av aktieslag,
  • vilka särskilda bestämmelser som gäller för aktier i visst aktieslag,
  • om det finns överlåtelsebegränsningar i bolagsordningen beträffande aktierna,
  • om aktierna kan lösas in utan aktieägarens samtycke och
  • om det finns andra skyldigheter knutna till aktien.

Aktiebok som förs av bolaget självt

Aktieboken i ett aksjeselskap som väljer att självt föra aktiebok skall innehålla uppgift om aktieägarna med angivande av namn eller firma, födelsedatum eller organisationsnummer, adress, antal aktier och aktiernas nummer, samt i de fall bolaget har olika aktieslag, det aktieslag till vilket aktien hör. Aktieboken skall dessutom innehålla uppgift om panträtt och innehavare av panträtt. Det är bolagets styrelse som har ansvaret för att aktieboken förs.

Anmälan om aktieövergång och aktieägarbevis

Har aktie övergått på annan ankommer det på den nye ägaren att anmäla övergången till bolaget. Bolaget skall genast föra in den nye ägaren i aktieboken och underrätta honom om att så har skett. Underrättelsen sker i form av ett särskilt aktieägarbevis, som skall innehålla uppgift om dagen för utfärdandet och ange vad som har förts in i aktieboken. Om någon uppgift som förts in i aktieboken ändras, skall de aktieägare som berörs av ändringen underrättas om denna. Aktieägarbeviset har inte någon betydelse för aktieägarens rätt i bolaget utan

är endast avsett att ge information om vad som finns antecknat i aktieboken.

Vid en överlåtelse av aktier i ett bolag som självt för aktieboken är det alltså aktieförvärvaren som skall underrätta bolaget om överlåtelsen. Om överlåtaren anmäler överlåtelsen till bolaget eller om det på annat sätt blir känt för bolaget att aktie övergått på annan skall saken anmärkas i aktieboken men detta är en ren ordningsregel och har inte någon som helst rättsverkan.

I bolag vars aktier är registrerade hos VPS skall överlåtaren underrätta VPS om att aktie övergått på annan. Det beror på att endast överlåtaren har tillgång till det aktiekonto där aktierna finns registrerade. VPS för då in den nya ägaren i aktieägarregistret. Men det befriar inte bolaget från skyldigheten att sända ett aktieägarbevis till den nye ägaren.

Utövandet av en aktieägares rätt i bolaget

Den på vilken aktie har övergått kan utöva en aktieägares rätt i bolaget så snart han har underrättat bolaget om övergången samt visat bolaget att han är rätt ägare. Det är alltså inte nödvändigt att bolaget fört in honom i aktieboken för att han skall kunna utöva sina förvaltningsrättigheter utan det räcker normalt att han för bolaget uppvisar en undertecknad överlåtelseförklaring från den tidigare ägaren för att han skall godtas som aktieägare på bolagsstämma. Innan den nye ägaren anmält sig hos bolaget och styrkt sitt fång kan den tidigare ägaren utöva förvaltningsrättigheterna för aktierna. Vid en aktieöverlåtelse har således en tidigare ägare rätt att exempelvis rösta på bolagsstämma, om inte förvärvaren har anmält sig hos bolaget och visat att han inträtt i bolaget.

Ekonomiska rättigheter i bolaget

När det gäller de ekonomiska rättigheterna i bolaget, t.ex. rätt till utdelning eller fondaktie, har anteckningen i aktieboken om vem som är aktieägare inte någon betydelse för frågan till vem bolaget med befriande verkan kan betala eller eljest fullgöra sin prestation. Det hänger samman med att de ekonomiska rättigheterna i stor utsträckning kan skiljas från själva aktien. Vid köp av aktier går exempelvis de ekonomiska rättigheter som aktierna ger över på köparen samtidigt med aktierna, om inget annat avtalas. Det innebär att dagen för överlåtelsen normalt blir avgörande för t.ex. rätten till utdelning. När bolaget skall betala utdelning eller lämna andra ekonomiska prestationer måste den

som fordrar betalning eller liknande visa att han är rätt mottagare; det räcker inte att han är införd i aktieboken. Omvänt kan ett bolag med befriande verkan lämna utdelning och andra ekonomiska prestationer till den som inte är införd i aktieboken men för bolaget visar att de ifrågavarande aktierna övergått på honom.

Skydd mot dubbelöverlåtelse m.m.

Bolag som inte är registrerade hos VPS

Överlåts aktier i ett bolag som inte är registrerat hos VPS får förvärvaren inte bättre rätt till aktierna än vad överlåtaren hade. Det är således inte möjligt att göra godtrosförvärv av aktier i sådana bolag. Vid tvesalu har den överlåtelse företräde som bolaget först fick kännedom om och skyddet mot en överlåtares borgenärer uppkommer när bolaget har underrättats om överlåtelsen. En pantsättning av aktie får rättsverkan när bolaget meddelats om pantsättningen. I aktieboken skall bolaget anteckna att meddelande om pantsättning lämnats till bolaget och bolaget skall efter begäran underrätta panthavaren om att pantsättningen är införd i aktieboken. Utmätning av aktier får rättsverkan när bolaget meddelas om utmätningen eller när stämning utfärdas. Vid aktieägares konkurs har konkursboets beslagsrätt rättsverkan utan något meddelande eller annan åtgärd.

Bolag som är registrerade hos VPS

Om aktierna är registrerade i VPS-systemet skall varje aktieägare ha ett aktiekonto. Bolaget skall vara registrerat och aktierna betalade innan aktierna kan registreras på kontot. Registreringen i aktieägarregistret har stor betydelse för en aktieförvärvares rätt till aktien. Äganderätten till aktien tillkommer den som förvärvat en aktie i god tro från någon som i registret var registrerad som ägare till aktien. Den ursprunglige ägaren kan efter ett sådant förvärv inte göra anspråk på aktien. Ett förvärv är vidare skyddat mot överlåtarens borgenärer när det är registrerat. Om borgenärernas rättigheter var registrerade vid överlåtelsen skyddas dock inte förvärvaren. I förhållande till bolaget gäller i huvudsak att en förvärvare inte har bättre rätt än vad överlåtaren hade. Ett undantag utgörs av bestämmelser i bolagsordningen om begränsningar av aktiernas överlåtbarhet. Är överlåtelsebegränsningarna inte antecknade i aktieägarregistret kan dessa göras gällande mot förvärvaren endast om han kände till eller borde ha känt till dem. Ett annat undantag utgörs av att endast den som är registrerad i aktieägarregistret

är berättigad till att motta andra ekonomiska prestationer än utdelning från bolaget. Det innebär att en överlåtare är berättigad till exempelvis ny aktie vid fondemission om han är registrerad. En pantsättning får rättsverkan vid registreringen.

Övergång till VPS-registrering

Ett aksjeselskap som för aktiebok kan besluta att övergå till att registrera aktierna i aktieägarregister hos VPS. Ett sådant beslut kräver kvalificerad majoritet. Övergången skall föregås av att bolaget varslar om övergången. Varslet skall innehålla uppgift om att den som aktieboken anger som aktieägare kommer att bli registrerad i aktieägarregistret på sätt som aktieboken visar. Senast två månader före registreringen skall varslet sändas till alla aktieägare enligt aktieboken och kungöras i den norska motsvarigheten till Post- och Inrikes tidningar samt minst en ortstidning.

Övergångsbestämmelser

Av övergångsreglerna framgår att äldre bestämmelser om aktiebrev samt legistimations- och rättsverkningar vid överlåtelse och pantsättning gäller under ett år från ikraftträdandet. Under det året skall bolaget underrättas av rättighetsinnehavarna om samtliga rättigheter för att dessa efter ettårsfristen skall beaktas. Innan fristen löpt ut gäller tidigare rättigheter.

I Danmark finns två bolagsformer utan personligt ägaransvar, nämligen aktieselskab och anpartsselskab. Bestämmelser om aktieselskab finns i lov om aktieselskaber nr. 545 af 20. juni 1996 och om anpartsselskab i lov om anpartsselskaber nr. 378 af 22. maj 1996.

Aktieselskab

I aktieselskab kan aktier ställas ut till viss man eller till innehavaren. Är aktierna utställda till viss man kan de inte omvandlas till innehavaraktier men, om aktierna är innehavaraktier, kan en aktieägare välja att få sina aktier utställda till viss man. Det skall av bolagsordningen

framgå om aktierna är ställda till viss man eller om de kan vara innehavaraktier.

Ett aktieselskab skall i vissa fall ge ut aktiebrev men behöver inte alltid göra det. Om en aktieägare begär att aktiebrev skall ges ut eller om aktierna är omsättningspapper eller utställda till innehavaren är bolaget skyldigt att ge ut aktiebrev och då skall aktiebrev ges ut för samtliga aktier i bolaget. Om aktierna är behäftade med överlåtelsebegränsningar eller inlösenplikt kan aktiebrev inte ställas ut till innehavaren. Aktiebrevet får inte lämnas ut innan aktieteckningen har registrerats men aktier ställda till viss man kan lämnas ut så snart aktieägaren är införd i aktieboken.

Aktiebreven skall ange bolagets firma, säte och organisationsnummer. Vidare skall aktiens ordningsnummer och dess nominella belopp anges. Av brevet skall också framgå om aktien ställs ut på viss man eller om det är en innehavaraktie samt den dag eller månad då aktiebrevet ges ut. Finns olika aktieslag skall aktieslaget anges.

Om det finns bestämmelser i bolagsordningen om noteringsfrist, särskilda rättigheter som är knutna till aktien, inlösenplikt, aktien inte skall vara omsättningspapper, aktien är behäftad med överlåtelsebegränsningar eller aktien kan mortifieras utan dom skall detta anges på aktiebrevet. Aktiebrev skall också innehålla upplysningar om att bestämmelser i bolagsordningen kan ändras så att aktieägarens rättsställning förändras.

I ett aktieselskab skall det finnas en aktiebok, som förs av styrelsen. Styrelsen får, men är inte skyldig att föra ett namnregister över ägare till aktier som är utställda till viss man. Av aktieboken skall det framgå om aktierna är ställda till viss man eller till innehavaren. Skyldigheten att i aktieboken anteckna namnet på aktieägaren gäller endast den förste aktietecknaren. En senare aktieförvärvare kan dock begära att han antecknas i aktieboken. Om en förvärvare av en aktie ställd till viss man önskar utöva aktierättigheterna måste han dock låta anteckna sig i aktieboken. De ekonomiska rättigheterna kan han utöva utan en sådan anteckning.

Ett aktieselskab kan ansluta sig till ett värdepapperslöst aktiehanteringssystem. Aktierna registreras då i ett register hos en vœrdipapircentral (VP). Det finns inte någon skyldighet för börsnoterade aktieselskab att registrera sina aktier hos en VP, utan börsbolag kan ge ut aktiebrev. Om ett aktieselskab har valt en VP-registrering ställs det inte ut några aktiebrev, utdelningskuponger eller teckningsrättsbevis. Ett aktieselskab kan också låta aktier av ett visst aktieslag vara registrerade i VP-systemet medan aktiebrev används för aktier av ett annat aktieslag.

Anpartsselskab

I ett anpartsselskap motsvaras aktieboken av en anpartshavarförteckning. Den skall ange anpartshavarnas namn och hemvist samt storleken på innehavet. Vid ägarskifte eller pantsättning skall anpartsselskabet meddelas senast fyra veckor efter förvärvet eller pantsättningen och selskabets ledning skall i förteckningen föra in nya anpartshavare och panthavare under förutsättning att det inte finns något hinder mot förvärvet enligt bolagsordningen. Anpartsselskabet skall därefter underrätta berörda om vad som har förts in. Underrättelsen kallas för anpartsbevis.

En överlåtelse eller pantsättning har ingen verkan gentemot överlåtarens fordringsägare förrän selskapet har underrättats om överlåtelsen eller pantsättningen. Både överlåtare och förvärvare kan underrätta selskapet. Vid dubbelöverlåtelse har den senare förvärvaren företräde om selskabet först har mottagit underrättelse om den överlåtelsen samtidigt som den senare förvärvaren var i god tro när selskabet underrättades.

I Finland finns endast en bolagsform utan personligt ägaransvar, aktiebolaget. Regleringen finns i lag om aktiebolag (734/78). De finländska reglerna om aktiebrev är i stort sett identiska med den svenska regleringen. Kommittén lämnar därför inte någon utförlig redovisning av finländsk lagstiftning på området.

4 Huvudprinciper för ett aktieägarregister

Riksenheten mot ekonomisk brottslighet väckte i en rapport angående bolagsplundring, som överlämnades till regeringen år 1996, frågan om inrättande av ett ägarregister för fåmansbolag. Ett sådant register skulle enligt rapporten kunna bidra till att minska möjligheterna för personer med brottsliga avsikter att agera genom bolag där det inte finns någon ansvarig företrädare. Regeringen gav Bulvanutredningen (Ju 1996:06) i uppgift att utreda bl.a. frågan om det fanns skäl att införa ett sådant register.

I sitt betänkande Bulvaner och annat (SOU 1998:47) anförde utredningen att det bör införas ett system med obligatorisk ägarregistrering för samtliga aktiebolag som saknar avstämningsförbehåll. Utredningen angav också efter vilka principer ett sådant system borde utformas.

Regeringen har i tilläggsdirektiv till Aktiebolagskommittén (Dir. 1998:90) uttalat att det finns starka skäl som talar för ett system med obligatorisk aktieägarregistrering. I direktiven anförs vidare att något slutligt beslut om att införa ett sådant system inte bör tas förrän ett utförligt förslag, inklusive författningsbestämmelser, har presenterats. Uppdraget att utforma förslaget har anförtrotts åt Aktiebolagskommittén.

Enligt direktiven skall kommittén ta ställning till alla de frågor som inrättandet av ett obligatoriskt aktieägarregister aktualiserar. Arbetet skall ha som utgångspunkt att registret skall omfatta samtliga aktiebolag utom sådana med avstämningsförbehåll. Bolag utan avstämningsförbehåll kallas i det följande kupongbolag.

Det ankommer inte på Aktiebolagskommittén att pröva om det är lämpligt att införa ett obligatoriskt aktieägarregister i alla kupongbolag. Det finns emellertid anledning att inledningsvis erinra om de skäl som enligt Bulvanutredningen talar för att ett sådant register bör inrättas. Bulvanutredningen hade angivit principerna för ett ägarregister i en promemoria 1997-02-26 Ägarregister i fåmansbolag och remitterat promemorian för synpunkter. I ljuset av de anförda synpunkterna har Bulvanutredningen anfört (betänkandet s. 140 ff):

På grundval av remissyttrandena anser sig utredningen kunna konstatera att ett ägarregister skulle vara av ett inte obetydligt värde vid åtskilliga utredningar rörande ekonomisk brottslighet som rör aktiebolag. Detta sammanhänger främst med att ägarförhållandena vid olika tidpunkter som är relevanta för bedömningen kan fastställas exakt och således inte blir beroende av antaganden. Dessutom skulle en obligatorisk registrering säkerligen fylla en viss preventiv funktion. Det skulle åtminstone för en del fall bli mindre lockande för personer med brottsliga avsikter att agera genom aktiebolag och missbruka det associationsrättsliga regelsystemet. Vetskapen om att varje förfogande över en aktie registreras och kan beläggas i efterhand skulle medföra en återhållande funktion när det gäller en del efterhandskonstruktioner som innefattar överlåtelser fram och tillbaka av aktier som ibland kan misstänkas vara fingerade. Systemet skulle bidra till en ordning och reda i dessa sammanhang som i dag ofta saknas.

Samtidigt står klart att det här blir fråga om en mycket omfattande insats vars genomförande i skilda avseenden ingalunda är okomplicerat. Det måste bedömas som tveksamt om intresset från de synpunkter som nyss angetts i sig kan motivera en så ingripande reform. Till skillnad från vad Industriförbundet synes hävda i sitt remissyttrande anser utredningen emellertid direktiven medge att även andra fördelar med en reform beaktas än sådana som har omedelbar anknytning till intresset att förebygga och bekämpa brottslighet.

Till en början gäller att kontrollmöjligheter av olika slag med avseende på aktiebolag skulle öka väsentligt. RSV har sålunda menat att registret skulle underlätta skattekontrollen och även ha betydelse för kronofogdemyndigheternas arbete. Myndigheter som har till uppgift att ge aktiebolag tillstånd och bidrag av olika slag skulle också lättare kunna ta reda på vilka personer som i verkligheten står bakom en viss ansökan. PRV:s möjligheter till kontroll av riktigheten i aktiebolagsregistret skulle öka. För forskning, statistik och liknande verksamhet skulle man ge underlag för bättre inblick i ägarförhållandena och förändringar i dessa över tid.

För näringslivet skulle en obligatorisk registrering också innebära vissa fördelar. Som PRV anfört skulle möjligheten till affärskontroll vidgas. I dessa sammanhang har ofta efterlysts ett sätt att utan alltför stor omgång få

kännedom om vilka intressenter som står bakom ett visst aktiebolag. Bolagen skulle vidare slippa att föra aktieböcker och utfärda aktiebrev samt få lättare att identifiera sina ägare, när aktiebreven inte går att återfinna. Nyemissioner och pantsättningar skulle praktiskt underlättas. Det skulle sannolikt på sikt finnas förutsättningar för att väsentligt förenkla deklarationsbestyren.

Nackdelarna består i att reformen innebär en ingripande förändring av den nuvarande ordningen och ger upphov till arbete och bestyr framför allt i ett inledningsskede. Vissa låt vara ganska blygsamma kostnader uppkommer både för det allmänna och för bolagen. Övergångsproblematiken är svårlöst och synes innebära att det tar åtskillig tid innan ett ägarregister kan vara komplett. Det kommer kanske att dröja innan alla bolag och aktieägare blir förtrogna med ett nytt system, och som alla nya system innebär det naturligtvis risker för komplikationer av olika slag.

De små och medelstora företag som Industriförbundet har varit i kontakt med har preliminärt ställt sig positiva till reformtanken, eftersom den anses vara ägnad att gynna seriösa företag. En förutsättning är dock att de kostnader som kommer att belasta företagen blir låga. Däremot har Företagarnas Riksorganisation avstyrkt förslaget, varvid organisationen framhållit att en strävan bör vara att i stället förenkla regelsystemet. Industriförbundet redovisar också att de större industriföretagen har en negativ inställning till förslaget. Skälet är att dessa företag har ett stort antal helägda dotterbolag, som enligt förbundet inte skulle få några fördelar utan endast nackdelar av ett ägarregister.

Med anledning av vad Företagarnas Riksorganisation har anfört vill utredningen framhålla att en obligatorisk ägarregistrering efter de linjer som här har skisserats visserligen kommer att kräva ett delvis komplicerat utvecklingsarbete och en förhållandevis ingripande nyreglering men att en nyordning sannolikt ganska snart kommer att uppfattas som en förenkling snarare än en komplikation. En jämförelse kan göras med motbokslösa bankkonton, som numera allmänt torde anses innebära fördelar från praktisk synpunkt.

Vad avser de publika företagens helägda dotterbolag instämmer utredningen i att fördelarna för dessa av en reform skulle bli begränsade. Samtidigt är det emellertid svårt att se att några beaktansvärda nackdelar skulle uppkomma för sådana bolag. Detta belyses bl.a. av att det inte i något enda fall lär ha förekommit att ett avstämningsförbehåll återtagits när ett tidigare publikt bolag blivit uppköpt och således övergått till att bli helägt dotterbolag. Att i samband med bolagsbildning och därmed sammanhängande åtgärder göra anmälan om det företag som avses äga aktierna i de dotterbolag som det här gäller måste betraktas som bagatellartat ökat bestyr som, om formulär framtas för ändamålet, inte kan dra vare sig arbete eller kostnader.

Trots att viss tvekan kan föreligga särskilt i betraktande av övergångssvårigheterna finner utredningen vid en samlad bedömning att fördelarna med att övergå till ett nytt system väger så tungt att övervägande skäl talar för att arbetet på detta bör drivas vidare. Det synes i själva verket svårt att tänka sig något annat än att ett registreringssystem förr eller senare under

alla förhållanden kommer att betraktas som ofrånkomligt, och det finns därför starka skäl som talar för att ett arbete med denna inriktning snarast påbörjas.

Så långt Bulvanutredningen. Med de utgångspunkter Bulvanutredningen haft för sitt arbete framstår de anförda skälen för ett aktieägarregister som rationella och välgrundade.

Inledning

När kommittén i enlighet med sina direktiv skall utforma ett fullständigt förslag till aktieägarregister som omfattar alla aktiebolag utom avstämningsbolagen vill kommittén försöka på en gång motverka ekonomisk kriminalitet och ta tillvara de möjligheter till rationaliseringar och kostnadsbesparingar i hanteringen av aktier som kan finnas. Registret bör så långt det är möjligt utan att det brottsförebyggande syftet med registret går förlorat utformas så att det blir kostnadseffektivt och nyttigt. I det första ligger att aktieägarna skall finna att aktieägarregistret är ett ekonomiskt och rationellt sätt att hantera den skyldighet som föreskrivs i aktiebolagslagen att föra in uppgifter om aktieägarna i aktieboken. Och i det senare ligger att aktieägarregistret precis som fastighetsregistret och andra register som finns i dag och som fyller viktiga kommersiella funktioner skall göra det lättare för små och medelstora företag att anskaffa riskkapital. Aktieägarregistret skall göra det enkelt att använda aktier som säkerhet för lån. Kreditgivarna skall genom registret få tillförlitliga uppgifter om vem som äger aktierna och i vad mån aktierna redan har tagits i anspråk som säkerhet för ägarens förpliktelser. Och genom inskrivning i registret av att aktierna lämnats som säkerhet för lån skall en kreditgivare kunna försäkra sig om att panten kan realiseras om aktieägaren inte förmår betala.

Straffsanktionerad registreringsplikt?

När ett aktieägarregister för alla bolag som saknar avstämningsförbehåll skall inrättas finns det i princip två vägar att gå. Den ena bygger på att den nuvarande ordningen i kupongbolag består och lägger endast till en skyldighet för den som äger aktier i ett sådant bolag att anmäla sitt innehav till registret. För att säkra efterlevnaden av anmälningsskyldigheten måste föreskrivas straff, vite eller någon form av

administrativ avgift för den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet. Det är tydligt att en sådan ordning kräver betydande resurser för att övervaka att anmälningsskyldigheten efterlevs. Det finns också skäl att räkna med att efterlevnaden i praktiken blir långt ifrån hundraprocentig även om övervakningen skulle bli intensiv. Särskilt de ekonomiska brottslingar som anförs som huvudskäl för inrättandet av registret torde undvika att anmäla sig dit om de därigenom riskerar att deras ekonomiska kriminalitet upptäcks och föranleder strängare påföljd än det straff eller den avgift som föreskrivits för brott mot anmälningsplikten. För kommittén framstår denna ordning som en sistahandslösning.

Aktiebreven avskaffas

Den andra vägen innebär att kupongbolagen underkastas en ordning som i fråga om aktiebreven nära överensstämmer med vad som i dag gäller för avstämningsbolag. Det innebär kort sagt att aktiebreven avskaffas och att den funktion som aktiebreven fyller ersätts med registreringar i ett aktieägarregister.

I dag gäller att om två personer kommer överens om överlåtelse av en eller flera aktier, så övergår äganderätten till aktierna omedelbart eller vid den tidpunkt som de kommer överens om. Däremot kan förvärvaren – med vissa begränsade undantag i kupongbolag, se 3 kap. 14 § – inte utöva en aktieägares rätt i bolaget innan han har blivit införd i aktieboken. Om förvärvaren inte har fått aktiebrev på aktierna i sin besittning eller registrerat förvärvet i avstämningsregister kan han inte heller känna sig säker på att få behålla aktierna, om överlåtarens egendom blir föremål för utmätning eller dras in i överlåtarens konkurs eller om överlåtaren överlåter aktierna på nytt.

Genom att avskaffa aktiebreven i kupongbolag och knyta skyddet för förvärvaren i angivna hänseenden till registreringen i aktieägarregistret säkrar man att aktieägarna i sitt eget intresse registrerar sina aktieinnehav. Någon övervakning av att anmälningarna sker behövs inte och något straff för den som inte anmäler sitt förvärv behöver inte nödvändigtvis åläggas. Det kan som kommittén ser det inte råda någon tvekan om att det är denna väg man bör gå om ett aktieägarregister skall införas. Kommittén föreslår således att aktiebreven avskaffas och ersätts med registreringar i aktieägarregistret.

Registrering en förutsättning för en obligationsrättsligt giltig aktieöverlåtelse?

Nästa fråga som inställer sig är om det finns skäl att gå längre än att bara avskaffa aktiebreven för att säkra att förvärvare av aktier alltid anmäler saken till aktieägarregistret. I kommitténs direktiv förs den tanken fram att en registrering i registret skall vara en förutsättning för att ett giltigt förvärv skall anses föreligga och därmed en förutsättning för att förvärvaren skall kunna utöva de rättigheter som följer med aktieägandet.

En ordning som innebär att avtal om överlåtelse av aktier inte skulle bli obligationsrättsligt giltigt med mindre den nye aktieägaren införs i aktieboken eller aktieägarregistret skulle emellertid öppna möjligheter till manipulationer. En köpare som ångrar sig skulle då enkelt komma ifrån avtalet genom att underlåta att anmäla köpet för införing i aktieboken eller till registerföraren för införing i aktieägarregistret. Kommittén menar därför att det saknas skäl att ändra på den i civilrättsliga sammanhang grundläggande principen om parternas avtalsfrihet. Äganderätten till aktier bör liksom hittills övergå vid den tidpunkt som parterna kommit överens om.

Det bör krävas registrering i aktieägarregistret för att utöva en aktieägares rätt i bolaget

I dag gäller som huvudregel att den som har blivit ägare till en aktie inte får utöva de rättigheter som aktien ger i bolaget innan han har blivit införd i aktieboken. Denna regel har bekräftats i en särskild bestämmelse i 9 kap. 2 § första stycket ABL som innebär att rätten att delta i bolagsstämman endast tillkommer den aktieägare som på dagen för stämman eller i avstämningsbolag tio dagar före stämman är införd i aktieboken.

Från den angivna huvudregeln görs emellertid ett omfattande undantag. Något krav på införing i aktieboken finns inte för att göra gällande sådan ur aktie uppkommen rätt som utövas mot företeende eller avlämnande av aktiebrev, kupong eller annat särskilt bevis som utges av bolaget. (3 kap. 14 § första stycket). Det innebär att vinstutdelning, utbetalning vid nedsättning av aktiekapitalet, reservfonden eller överkursfonden och utskiftning vid bolagets likvidation kan, om bolagsstämman så beslutar, lyftas av den som kan uppvisa aktiebrev eller kupong utan krav på att han skall vara införd i aktieboken. Detsamma gäller för att ta ett annat exempel om bolaget har utfärdat emissionsbevis. Ett sådant bevis ger innehavaren rätt att teckna eller få

nya aktier eller skuldebrev i emissionen oavsett om han är införd i aktieboken eller ej.

Undantagsregeln om utövande av rättigheter mot företeende eller avlämnande av aktiebrev eller annat särskilt bevis torde tillämpas extensivt och det framstår som sannolikt att man i vissa bolag i samband med att aktier konverteras från ett aktieslag till ett annat nöjer sig med att anteckna saken på aktiebrevet utan att kräva att innehavaren av brevet införs i aktieboken.

Mycket talar också för att man i olika sammanhang inte ställer krav på införing i aktieboken för att utöva rättigheter som en aktieägare enligt aktiebolagslagen har i ett aktiebolag. Man kan i detta sammanhang lämpligen jämställa en aktieägare som kan uppvisa ett in blanco överlåtet aktiebrev och en aktieägare som har sina aktier förvaltarregistrerade. Det torde många gånger framstå som onödigt formalistiskt att exempelvis frånkänna aktieägare, som företer bevis från bank som utvisar att han har förvaltarregistrerade aktier i bolaget, initiativrätt som avses i 9 kap. 11 § och vägra honom rätten att få ett ärende upptaget i kallelsen till nästa stämma med mindre han först går ur förvaltarregistreringen och registrerar sig i eget namn.

Det väcker frågan om man i likhet med vad som gäller i Norge skall gå vidare på den inslagna vägen och behandla den som på något sätt kan visa att han äger aktie i bolaget som aktieägare med behörighet att utöva de rättigheter i bolaget som följer med hans aktieinnehav. Med de utgångspunkter kommittén har för sitt arbete med aktieägarregistret är emellertid svaret på den frågan självklart nej. För kommittén gäller det att skapa en ordning där aktieägarna i eget intresse anmäler sitt aktieinnehav för registrering och då blir den gamla regeln om att det krävs införing i aktieboken – eller i ett aktieägarregister, se nedan – för att utöva en aktieägares rätt i bolaget helt central.

I enlighet med det anförda föreslår kommittén att den nuvarande bestämmelsen om att ingen får utöva en aktieägares rätt i bolaget innan han har blivit införd i aktieboken/aktieägarregistret behålls och att tillämpningen skärps.

Ett papperslöst system

Det viktigaste incitamentet för en ny aktieägare att anmäla sig för införing i aktieboken eller ett aktieägarregister är knappast möjligheten att delta i bolagets förvaltning utan att få del i bolagets vinst. Genom att bli införd i aktieboken kan aktieägaren i ett papperslöst system försäkra sig om att utdelning och andra ekonomiska förmåner som aktierna ger tillfaller honom och inte den tidigare ägaren. För

kommittén är det självklart att en effektiv ägarregistrering förutsätter inte bara att den nuvarande möjligheten att lyfta utdelning mot kuponger tas bort. I enlighet härmed föreslår kommittén att bolagen när aktieägarregistret införts inte längre skall få utfärda kuponger och i princip inte heller andra sådana aktiebolagsrättsliga dokument som i dag används för att underlätta omsättningen av rättigheter som uppkommit ur aktier i bolaget.

I detta sammanhang vill kommittén emellertid påpeka att exempelvis utdelning som har förfallit till betalning måste kunna tas i anspråk hos aktieägaren för betalning av hans skuld och att aktieägaren då för att undgå utmätning måste kunna använda utdelningen till frivillig betalning av skulden. Det går därför inte att förbjuda överlåtelse av sådana ekonomiska rättigheter som härrör från aktie och som har förfallit till betalning och hindra bolaget från att med befriande verkan utbetala utdelningen till den som kan visa att han har förvärvat fordringsanspråket. Men det är möjligt och lämpligt att i likhet med vad som i dag gäller i avstämningsbolagen förbjuda att aktiebolag utfärdar kuponger och andra särskilda bevis som skall underlätta omsättningen av utdelningar, teckningsrätter och andra liknande rättigheter.

Till det sist sagda skall läggas att kommittén föreslår att upprättandet av ett centralt aktieägarregister skall förberedas genom att aktiebreven med tillhörande kuponger avskaffas samtidigt som bolagen, utom fåmansbolagen, åläggs att föra aktieboken med hjälp av dator. Detta sker för att göra det möjligt att på ett enkelt sätt föra över innehållet i aktieböckerna till registerföraren i nära anslutning till att aktieägarregistret tas i bruk. Under denna övergångsperiod ersätts aktiebreven och kupongerna med anteckningar i aktieboken som utvisar vilka anspråk på utdelning, fondaktier etc. som aktieägarna har. Det förekommer emellertid emissioner med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. Sådana emissioner kan inte lämpligen antecknas i aktieboken eftersom de berättigade inte nödvändigtvis är aktieägare och rättigheterna kan avse annat än aktier, t.ex. konvertibler eller optioner. Kommittén föreslår därför att emissionsbevisen behålls under övergångsperioden och avskaffas först i samband med att det centrala aktieägarregistret tas i bruk.

Kommitténs förslag att på sikt avskaffa alla aktiebolagsrättsliga dokument som i dag används som bevis om rättigheter i bolaget motiveras som framgått av önskemålet att skapa en ordning där aktieägarna i eget intresse anmäler sig för införing i aktieboken eller aktieägarregistret. Men kommittén menar också att det finns rationaliseringsvinster att göra med ett helt papperslöst system. Dessa vinster kan emellertid inte påräknas om man stannar på halva vägen och exempelvis endast avskaffar aktiebreven men behåller utdelningskupongerna.

Måste aktieägarregistret vara centralt?

Kommittén är som framgått skyldig att lägga fram ett fullständigt förslag till ett centralt ägarregister. Tanken med en central registrering måste vara att de brottsbekämpande myndigheterna på spaning efter ekonomisk brottslighet skall kunna slå i ett enda och landsomfattande register i stället för att tvingas söka i flera register och eventuellt organisera samkörningar mellan dessa.

I kommitténs direktiv föreskrivs emellertid uttryckligen att avstämningsbolagen inte skall omfattas av det centrala aktieägarregistret. Därmed står det klart att det kommer att finnas åtminstone två ägarregister.

Som utvecklas i det följande menar kommittén att det skulle vara en fördel om bolagen ges frihet att välja vem som skall föra register över bolagets aktieägare och eventuellt också administrera bolagets utdelningar, emissioner etc.

För de bolag som inte själva väljer någon registerförare måste det emellertid finnas en registerförare som fullgör registerföringsuppgiften.

Med tanke på de syften som registret skall tjäna är det självklart att den sistnämnde registerföraren måste vara ett i förhållande till bolaget oberoende organ. Kommittén återkommer i det följande till valet av registerförare (se avsnitt 6.2).

Förhållandet mellan aktieboken och det centrala ägarregistret

För avstämningsbolagens del för VPC inte bara avstämningsregistret utan även aktieboken. Så snart en uppgift har registrerats på ett avstämningskonto för VPC över uppgiften till aktieboken. I praktiken utgör i avstämningsbolag aktieboken en del av avstämningsregistret och uppgifter antecknas således samtidigt i registret och i boken. Några praktiska problem med dubbla registreringar finns inte i det nuvarande kontoföringssystemet.

I de bolag som inte omfattas av lagen om kontoföring av finansiella instrument skulle man i och för sig kunna tänka sig att bolagen för aktieboken på samma sätt som tidigare men att aktieägarregistret förs av något utomstående organ. En anteckning i aktieägarregistret att en viss person är ägare till vissa aktier skulle då endast ha den verkan att den antecknade skyddas mot en överlåtares borgenärer samt utgör en av flera förutsättningar för att ett godtrosförvärv av aktierna skall vara giltigt medan aktieägaren kan utöva alla rättigheter i bolaget om han är införd i aktieboken.

Den nu beskrivna ordningen skulle emellertid innebära att aktieägarna måste registrera sig i två olika register med skilda registerförare. Det är tydligt att en sådan ordning är svår att motivera. Den skulle inte

bara uppfattas som administrativt krånglig utan också innebära betydande risk för att aktieägare endast låter registrera sig i det ena registret.

Kommittén utgår därför från att om det skall föras såväl en aktiebok som ett aktieägarregister, dessa skall föras tillsammans, såsom fallet är i dag i avstämningsbolagen. Kommittén vill emellertid ifrågasätta om det är nödvändigt att ha två register som delvis överlappar varandra, och återkommer i det följande till frågan om det går att slå ihop dem till ett enda register.

Förhållandet mellan aktiebolagslagen och kontoföringslagen

Det centrala aktieägarregistret kommer som framgått att fungera i stort sett på samma sätt som ett avstämningsregister. Kommittén har analyserat de frågor rörande ett centralt aktieägarregister som enligt direktiven måste bevaras. Analysen har givit kommittén stöd för uppfattningen att den reglering som lagen om kontoföring av finansiell instrument innehåller på det hela taget är lämplig inte bara för avstämningsbolagen utan för i stort sett alla aktiebolag, om det pappersbaserade systemet för aktiehantering överges. Denna reglering är numera väl beprövad och fungerar omvittnat väl. Kommittén räknar med att de nuvarande kupongbolagen kan föras in i den, om man gör några mindre justeringar i regleringen för att tillgodose de små och medelstora företagens särskilda behov. Kommittén återkommer i det följande till dessa detaljjusteringar.

Aktieboken avskaffas

Kommittén föreslår i enlighet med det anförda att samtliga aktier i alla aktiebolag i landet skall kontoföras i avstämningsregister. Samma uppgifter som finns i aktieboken återfinns i huvudsak även i avstämningsregistret för bolaget. Endast i några avseenden avviker uppgifterna i boken från uppgifterna i registret. Det är vid s.k. rösträttsregistrering och vid överlåtelse av hembudspliktig aktie. Enligt kommitténs uppfattning finns det inte något skäl att behålla ordningen med en registrering av samma uppgifter i två olika register. Kommittén föreslår därför att kravet på att föra aktiebok i princip slopas för alla bolag i det nya systemet.

En ändrad kategoriindelning

Enligt nuvarande ordning delas aktiebolag upp i olika kategorier på grund av att särskilda bestämmelser skall kunna riktas mot en viss typ av aktiebolag. I bolagsrättsliga sammanhang skiljer man på avstämningsbolag och kupongbolag respektive privata och publika aktiebolag medan det i skatterätten och i bestämmelser som reglerar börshandeln och finansmarknaden finns andra benämningar, såsom aktiemarknadsbolag och fåmansbolag. Det har från många håll ansetts att floran av kategorier av aktiebolag är för stor och det har framförts önskemål om en begränsning av dessa. Genom valet av modell för ägarregistrering kan uppdelningen av aktiebolag i kategorierna avstämningsbolag och kupongbolag utmönstras ur författningstexten eftersom ett gemensamt regelverk kommer att tillämpas. Det är emellertid inte möjligt att skapa en ordning som innebär att de mindre bolagen fullt ut omfattas av de nuvarande bestämmelserna för avstämningsbolagen, vilka bestämmelser i första hand är avpassade för aktiemarknadsbolagens behov. Därför måste något enklare rutiner skapas för små och medelstora bolag. Kommittén föreslår att de enklare rutinerna får tillämpas för privata aktiebolag medan publika aktiebolag måste använda de nuvarande reglerna för avstämningsbolag.

Övergångsregleringen

En av de besvärligaste frågorna vid en övergång till ett kontobaserat system för kupongbolagen är hur bolag och aktieägare skall föras in i systemet. Drygt 270 000 bolag och cirka 600 000 aktieägare träffas av systemskiftet. Vad saken gäller är att ordna så att övergången från ett pappersbaserat till ett kontobaserat aktiehanteringssystem sker smidigt och rättssäkert. Bolag, aktieägare, panthavare m.fl. skall inte behöva riskera rättsförluster i samband med att den nya ordningen tas i bruk.

Ett sätt att upprätta ett centralt aktieägarregister är att ålägga alla aktieägare att överlämna sina aktiebrev till registerföraren med begäran om införing i registret. Registerföraren prövar om registrering kan ske och om svaret är jakande makuleras aktiebreven i samband med registreringen. Det är emellertid tydligt att denna metod inte lämpar sig för registrering av så många aktieägare i så många bolag som det är fråga om. Registreringen skulle dra ut flera år på tiden och registreringskostnaderna skulle bli mycket stora. Kommittén avvisar därför tanken på att upprätta ett centralt aktieägarregister på basis av ansökningar om registrering från de enskilda aktieägarna.

I stället föreslår kommittén att registret upprättas genom att aktiebolagen åläggs att för registrering till registerföraren överföra alla upp-

gifter som finns i bolagens aktieböcker. Ett problem med den metoden är att aktieböckerna i dag inte är så tillförlitliga att det är möjligt att på ett rättssäkert sätt använda sig av uppgifterna i dem.

Kommittén föreslår därför att övergången till ett kontobaserat aktiehanteringssystem sker i två steg. I ett första steg avskaffas aktiebreven och aktiekupongerna varvid de rättsverkningar som i dag följer med innehavet av ett aktiebrev eller en kupong tas över av införingen i aktieboken. En anteckning i aktieboken kommer till följd härav att få en betydligt vidare legitimerande verkan än vad som gäller i dag. Kommittén menar att detta på ett väsentligt sätt kommer att bidra till att aktieägarna känner sig manade att anmäla sina förvärv till bolaget för införing i aktieboken. Efter några år med den nya ordningen bör aktieböckerna vara så tillförlitliga att det är möjligt att gå vidare och i ett andra steg föra över uppgifterna i böckerna till det centrala aktieägarregistret.

5 Aktiebrevens avskaffande

Aktierätten i ett aktiebolag har sedan länge knutits till aktiebrev med tillhörande utdelningskuponger. I 1997 års betänkande har kommittén därför använt beteckningen kupongbolag för aktiebolag som administrerar de ekonomiska rättigheter som följer med aktieinnehav i bolaget med hjälp av sådana värdepapper. Aktiebreven representerar aktieägarnas andel i bolaget och vissa ekonomiska rättigheter i detta kan utövas endast av den som innehar aktiebrev, kuponger eller andra aktiebolagsrättsliga dokument som bolaget utfärdat. Vid aktieöverlåtelse skall aktiebrevet överlämnas till förvärvaren för att den senare skall vara skyddad mot dubbelöverlåtelse och utmätning av aktiebrevet till betalning för överlåtarens skuld. Tradition av aktiebrevet krävs också vid pantsättning av aktier för att panthavaren skall få sakrättsligt skydd för sin pant.

Den pappershantering som dessa regler innebär är kostsam och tidskrävande. Under slutet av 1980-talet infördes därför bestämmelser som innebar att hanteringen med aktiebrev och utdelningskuponger kunde ersättas med ett papperslöst system. Bolag som tillämpar detta system har i 1997 års betänkande kallats avstämningsbolag. I avstämningsbolagen är aktieägarnas rätt att delta i bolagets förvaltning knuten till aktieboken. Även de ekonomiska rättigheter som i kupongbolag är förenade med innehavet av aktiebrev är i avstämningsbolagen kopplade till införingen i aktieboken.

Kommittén har genom tilläggsdirektiv den 15 oktober 1998 (Dir. 1998:90) fått i uppdrag att bl.a. lägga fram ett förslag som innebär att samtliga aktieägare i alla kupongbolag skall finnas antecknade i ett centralt register. När kommittén arbetat med de problem som ett sådant register aktualiserar har frågan väckts om aktiebreven behövs i ett samhälle som är så datoriserat som det svenska. På nära nog alla områden har det skett en snabb utveckling mot värdepapperslösa system. Det räcker med att erinra om att de bankböcker som ännu för några decennier sedan ansågs nödvändiga numera är ersatta med anteckningar i bankernas kontosystem. I Norge har man från och med år 2000

avskaffat aktiebreven i alla aktiebolag. Kommittén har därför beslutat pröva argumenten för och emot det nuvarande systemet med aktiebrev. Om det är möjligt att i likhet med vad som skett i Norge övergå till ett papperslöst system i alla bolag skulle det underlätta inrättandet av ett centralt aktieägarregister (se 4 kap. om huvudprinciper för ett aktieägarregister).

Pappersdokument överges på många håll

I Sverige används i dag datorer på de flesta samhällsområden och registreringar i olika datoriserade kontosystem ersätter i ökande utsträckning traditionella noteringar på papper. Inom bankväsendet sker inlåningen numera nära nog undantagslöst på konton utan bankböcker, grundnoteringar och huvudbok torde av nästan alla bokföringsskyldiga numera föras med hjälp av dator, de traditionella sedlarna och mynten ersätts i ökande utsträckning med kredit- och betalkort, exemplen kan mångfaldigas.

Denna utveckling mot papperslösa system har också gjort sig gällande på det aktiebolagsrättsliga området. Sedan slutet på 1980-talet tillämpas för avstämningsbolagen ett system som innebär att aktiebrev inte utfärdas. Aktierätten knyts i stället till registrering i ett för ändamålet särskilt inrättat register. Detta system omfattar i dag närmare 800 aktiebolag bland vilka ingår alla aktiemarknadsbolag. Det innebär att de största företagen med aktier som finns spridda i breda folklager inte hanterar några aktiebrev. Det sker utan några kända olägenheter och systemet får sägas åtnjuta ett allmänt förtroende som numera är lika grundmurat som det gamla systemet med aktiebrev.

Många av de aktiebolag som i dag finns har bildats av företag som uteslutande eller nästan uteslutande ägnar sig åt att bilda aktiebolag och sälja dem på marknaden. I samband med en sådan yrkesmässig bolagsbildning upprättas regelmässigt aktiebrev som överlämnas till köparen. Bolag som bildas av aktieägarna själva väljer emellertid ibland att inte utfärda aktiebrev. Det torde förekomma bl.a. i bolag med en enda aktieägare eller med få aktieägare som alla hör till samma familj eller släkt. I sådana bolag är ägarförändringar sällsynta och välbekanta för de övriga aktieägarna och behovet av aktiebrev är inte stort. När någon anmäler att aktie i ett sådant bolag övergått på honom och företer köpebrev, bodelnings- eller arvskifteshandlingar eller andra dokument som styrker anmälarens påstående att han är ny aktieägare i bolaget, så för bolagets styrelse in honom i aktieboken och utbetalar i fort-

sättningen utdelning på aktien utan att fordra att aktiebrev eller kupong företes. I koncernförhållanden är det också enligt uppgift inte ovanligt att de helägda dotterbolagen inte utfärdar några aktiebrev för att bespara moderbolaget besvär med dokumenthanteringen.

Aktiebrevshanteringen är betungande

De flesta kupongbolag använder emellertid fortfarande aktiebrev. Har bolaget en inte helt begränsad aktieägarkrets innebär det en hel del betungande rutiner, något som framgår redan av föreskrifterna i 3 kap. 4 § om vilka uppgifter som skall finnas antecknade på ett aktiebrev.

Här skall endast nämnas att ett aktiebrev skall ställas till viss man och innehålla uppgift om ordningsnummer på den eller de aktier som avses med brevet. Det innebär att på aktiebrevet skall finnas en namnuppgift och en nummeruppgift som skall överensstämma med motsvarande uppgifter i aktieboken. Det är naturligtvis möjligt att om aktieboken förs med hjälp av dator producera aktiebrevet datamaskinellt med utnyttjande av uppgifterna i aktieboken, men annars krävs att någon för in namnet och ordningsnumret i aktiebrevet.

Aktiebrevet skall därefter undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens fullmakt av bank. I de bolag som nu diskuteras torde det sällan bli aktuellt att låta en bank svara för underskriften. Den bestämmelsen hör till en svunnen tid när börsbolagen fortfarande var kupongbolag. Man får alltså räkna med att det är styrelsen som skall stå som undertecknare på varje aktiebrev. Med styrelsen förstås minst hälften av hela antalet styrelseledamöter. Namnteckningarna får emellertid återges genom tryckning och det ger möjlighet att i formuläret trycka namnteckningarna i facsimil eller, om bolaget har formuläret på dator, scanna in namnteckningarna, något som befriar styrelseledamöterna från besväret att själva underteckna varje aktiebrev. Den möjligheten måste emellertid brukas med försiktighet så att aktiebrev inte utfärdas på formulär som innehåller namn på ledamot som avgått eller eljest inte har deltagit i beslutet att utfärda aktiebrevet. Om styrelseledamöterna befrias från att egenhändigt underteckna aktiebreven, måste bolaget i styrelseprotokoll anteckna att aktiebrev utfärdas enligt beslut av ledamöter som på aktiebrevet anges som undertecknare.

Aktiebrevet skall slutligen expedieras till den nye aktieägaren varvid dagen för utfärdandet skall finnas antecknat på aktiebrevet. Den sistnämnda uppgiften innefattar alltså ytterligare ett manuellt moment.

Kostnaderna för aktiebrev

Som framgått har utfärdandet av aktiebrev många manuella och därmed kostnadskrävande inslag. Hantering av redan utgivna aktiebrev innebär ytterligare och kanske större kostnader för bolaget. Det är då framför allt växlingen av aktiebrev som är betungande. Det är nämligen vanligt att aktiebrev måste bytas ut. Det kan för att ta två praktiska exempel inträffa i samband med arvskifte eller när någon säljer en del av sina aktier. I det sistnämnda fallet skall förvärvaren ha ett aktiebrev avseende de sålda aktierna och överlåtaren ett som avser de återstående. De nya aktiebreven skall förses med uppgift om att de lämnats i utbyte för annat aktiebrev. I samband med ett sådant utbyte skall bolaget makulera det äldre aktiebrevet med tillhörande kuponger på ett betryggande sätt.

I lagen behandlas särskilt hur aktiebreven skall hanteras i samband med nedsättning av aktiekapitalet. Sker det för återbetalning till aktieägarna genom inlösen av aktier är bolaget skyldigt att fordra in aktiebreven för anteckning på dessa om återbetalningen. Bolaget kan också med eller utan återbetalning besluta sätta ned det nominella beloppet på aktierna. Det nya beloppet skall då antecknas på alla aktiebrev. En ytterligare variant är att bolaget drar in vissa aktier utan återbetalning till aktieägarna. Aktiebreven avseende de indragna aktierna skall fordras in för anteckning om indragningen.

I lagen behandlas också hur aktiebreven skall hanteras i samband med likvidation. Skifteslikvid skall utbetalas mot uppvisande av aktiebrev och betalningen skall antecknas på brevet. I detta sammanhang skall också påpekas att aktieägarna har kostnader för hanteringen av de aktierättsliga dokumenten även om dessa kostnader inte är lika synliga. En aktieägare måste uppsöka viss bank för att få sina kuponger utbytta mot pengar och har alltså inte möjlighet att anmäla till bolaget att han önskar att utdelningar och andra betalningar från bolaget sätts in på visst bankkonto.

Den ordning som nu beskrivits gör ett på många sätt föråldrat intryck. Det är inte underligt att de stora aktiebolagen redan i början av 1970-talet övergav den till förmån för ett datoriserat system för förenklad aktiehantering och fullföljde detta med att övergå till ett helt papperslöst system vid slutet av 1980-talet. I den masshantering som börshandel av aktier innebär var det redan vid den tiden inte kostnadseffektivt att låta aktieöverlåtelserna ske med hjälp av aktiebrev, utdelningarna med hjälp av kuponger och emissionerna med hjälp av emissionsbevis. Kostnaderna för datorkraft har sjunkit enormt sedan dess och i dag gäller att det knappast är kostnadseffektivt i något

aktiebolag att hantera aktierna och de ekonomiska rättigheter som aktierna ger med hjälp av skriftliga dokument.

Aktiebreven förkommer

Det är ett välkänt problem att när aktiebrev har utfärdats aktieägarna inte sällan förvarar dem på ett sådant sätt att breven inte kan återfinnas. Det är primärt ett problem för aktieägarna som inte får någon utdelning av vinst eller utbetalning i samband med nedsättning av aktiekapitalet eller likvidation, om bolaget för detta kräver att aktiebrev skall företes eller viss kupong ges in. Detsamma gäller möjligheterna att delta i emission.

Är aktieägarna införda i aktieboken kan de delta i bolagets förvaltning utan hinder av att aktiebrevet förkommit. Det innebär att de kan rösta på bolagsstämma och klandra stämmobeslut samt beroende på ägarstrukturen i bolaget utöva de rättigheter som aktiebolagslagen ger åt minoriteter av viss storlek. Men har aktiebrevet förkommit innan de har hunnit bli införda kan de inte utöva en aktieägares rätt i bolaget.

En aktieägare utan aktiebrev har också svårt att överlåta och pantsätta sina aktier. Visserligen blir en aktieöverlåtelse eller pantsättning obligationsrättsligt giltig redan genom avtalet. Men förvärvaren eller panthavaren kan inte utesluta att aktiebrevet återfinns och i så fall får han inte behålla aktierna, om överlåtaren eller pantsättaren gör en ny överlåtelse eller pantsättning och i samband därmed överlämnar aktiebrevet till sin nye avtalskontrahent. En förvärvare eller panthavare som inte fått aktiebrevet i sin hand kan inte heller vara säker på att få behålla aktierna om överlåtaren eller pantsättaren senare går i konkurs. Konkursförvaltaren kan då begära att det förkomna aktiebrevet dödas och att ett nytt utfärdas i konkursboets namn. Utan aktiebrevet i sin hand kan förvärvaren inte heller bli inskriven i aktieboken och har därför inte någon möjlighet att delta i bolagets förvaltning. Han kan naturligtvis inte heller komma i åtnjutande av de ekonomiska rättigheter i bolaget som utövas mot företeende av aktiebrev eller kupong. Den som köper aktier när aktiebrevet förkommit tar alltså en mycket stor risk. Detsamma gäller den som ger lån med aktier som pant utan att aktiebrevet traderas till honom.

Men förkomna aktiebrev skapar också problem för bolaget och övriga aktieägare. Aktieägaren kan som nämnts inte delta i emission om bolaget kräver att aktiebrev eller kupong skall företes. Han går därmed miste om den ekonomiska fördel som rätten att teckna aktier eller skuldebrev ofta innebär. Men bolaget går samtidigt miste om det

kapitaltillskott eller lån som aktieägaren annars hade lämnat och som bolaget hade behov av.

Vidare kräver vissa beslut om ändring av bolagsordningen en utomordentligt kvalificerad majoritet. Har aktiebrev avseende mer än 10 procent av samtliga aktier eller av samtliga aktier av visst slag förkommit och de som står antecknade i aktieboken som ägare till aktierna avlidit eller eljest upphört att vara ägare, kan ändring som avses i 9 kap. 31 § respektive 33 § 1 inte längre beslutas i bolaget. Det kan också uppstå problem kring andra minoritetsskyddsregler om en del av aktierna saknar kända ägare. Det kan exempelvis vara olyckligt om ett moderbolag har 89 procent av aktierna i dotterbolaget, den kända minoriteten i dotterbolaget 9 procent och okända ägare resten. I det läget kan varken majoriteten eller minoriteten påfordra inlösen enligt 14 kap. 31 §.

Sådana problem kan ibland lösas genom att förkomna aktiebrev dödas efter ett kungörelseförfarande varpå bolaget kan utfärda nya aktiebrev. Men om aktiebreven är borta är det lätt att aktierna inte heller uppmärksammas i samband med exempelvis bouppteckning efter en avliden aktieägare och då går kunskapen om vem som äger aktierna förlorad och ingen tar initiativ till att aktiebreven dödas. Till bilden hör också att förfarandet är kostsamt och tidskrävande.

Aktieboken ger en ofullständig bild av ägarstrukturen

I det föregående har kommittén visat på de problem som förorsakas av att aktiebreven förkommer och att aktieboken inte förs på ett korrekt sätt. Det medför att boken inte avspeglar de verkliga ägarförhållandena i bolaget.

I själva verket är problemet större än så. Enligt 3 kap. 14 § kan sådan ur aktie uppkommen rätt som utövas mot företeende eller avlämnade av aktiebrev, kupong eller annat särskilt bevis som utges av bolaget göras gällande utan att aktieägaren är införd i aktieboken. Det innebär att den som har förvärvat aktier i ett aktiebolag som en ren kapitalplacering och utan avsikt att delta i bolagets förvaltning, kan avstå från att föra in sig i aktieboken. Han har då inte rätt att rösta på bolagsstämma och kan inte utöva de minoritetsrättigheter som lagen tillhandahåller men kan lyfta utdelning, nedsättningsbelopp och skifteslikvid mot företeende av aktiebrev eller kupong. Och skulle han senare känna att han vill bli mera aktiv och delta i bolagets förvaltning kan saken lätt ordnas genom att aktiebrevet ges in tillsammans med en begäran om att nye ägaren skall antecknas i aktieboken.

Det är osäkert hur många som väljer att inte anmäla sig för införing i aktieboken men det står ändå klart att aktieboken i ett kupongbolag inte alltid ger en uttömmande och korrekt bild av ägarförhållandena. Det är en olägenhet för bolaget eftersom det kan leda till att bolagsledningen blir osäker på var makten i bolaget ligger och vad majoriteten önskar i fråga om bolagets förvaltning, något som i sin tur går ut över övriga aktieägare. Vidare kan oklara ägarförhållanden omöjliggöra en överlåtelse av bolaget eftersom köparen normalt vill försäkra sig om att köpet omfattar samtliga aktier. Okända aktieinnehavare utgör dessutom självfallet ett problem för den som vill förbereda en aktion på bolagsstämma genom fullmaktsinsamling. Möjligheten för aktieägare att dölja sitt innehav ger också utrymme för kuppartade maktövertaganden i bolaget och kan dessutom utnyttjas för ekonomisk brottslighet.

De inaktuella aktieböckerna i kupongbolag reser slutligen också en principiellt viktig fråga. Om en aktieförvärvare underlåter att anmäla sitt förvärv till bolaget kommer överlåtaren att stå kvar i aktieboken, trots att han inte längre har rätt att delta i bolagets förvaltning. I brist på information om aktieövergången kommer överlåtaren emellertid att upptas i röstlängden inför stämman och har därmed i praktiken möjlighet att påverka bolagets förvaltning utan att vara aktieägare. Kommittén vill i detta sammanhang erinra om övervägandena i 1997 års betänkande i ett besläktat ämne, nämligen hur rösträtten för aktie som omfattas av hembudsförbehåll skall utövas under pågående tvist om förbehållets giltighet och tillämpning (se SOU 1997:22 s. 326 f.). Kommittén utgår i sina överväganden från att aktiebolagen skall ha aktiva ägare som nära följer bolagets utveckling och deltar i dess förvaltning. Med denna grundsyn inger det betänkligheter att personer som förlorat sin anknytning till bolaget de facto kan ha inflytande över dess förvaltning.

Fördelar med det nuvarande systemet

Den bild som nu har tecknats av det nuvarande systemet har fokuserat på nackdelarna. Det skall emellertid sägas att systemet också har fördelar. Hanteringen av aktiebreven i samband med aktieöverlåtelser och pantsättning av aktier följer välkända regler och utgör inte något problem med reservation för att hanteringskostnaderna får antas vara höga. Aktieägare och innehavare av andra rättigheter i ett bolag har också ett dokument att hålla sig till och kan själva skydda sig mot stöld och andra angrepp på rättigheterna. Och om dokumenten kommer på

avvägar finns det möjligheter att genom institutet dödande av förkommen handling bevara sin rätt i bolaget.

De rutiner som aktiebreven innebär är också väl inarbetade och även om de får sägas vara betungande för bolagen så måste det omdömet ändå ges att rutinerna fungerar.

En samlad bedömning

För det nuvarande systemet med aktiebrev talar främst att så har det alltid varit. Det framstår som uteslutet att en sådan ordning skulle införas om valet i dag stod mellan två oprövade system, det ena pappersbaserat och det andra byggt på modern datorteknik med konton liknande bankernas motbokslösa inlåningskonton.

Även om de bolag som i dag använder aktiebrev och kuponger behärskar rutinerna råder knappast någon tvekan om att administrationskostnaderna är betungande. Systemet innebär dessutom olägenheter för aktieägarna som måste lösa in sina kuponger i bank i stället för att beloppen sätts in direkt på konton som aktieägarna anvisar.

Det förekommer att aktiebrev förloras, något som föranleder dyrbara domstolsärenden om dödande av förkommen handling. De förkomna aktiebreven gör aktieboken mindre tillförlitlig. Att de ekonomiska rättigheterna inte är kopplade till anteckning i aktieboken bidrar till att ytterligare minska aktiebokens värde som beskrivning av ägarförhållandena i bolaget. Denna bristande koppling ger också möjligheter till ekonomisk brottslighet.

Till bilden hör också att aktiebreven har avskaffats i Norge med verkan från och med år 2000. I Danmark gäller sedan länge en ordning utan aktiebrev i anpartsselskaperna, som ju motsvarar de svenska privata aktiebolagen. Vissa mindre svenska aktiebolag tillämpar en ordning utan aktiebrev, något som av allt att döma inte har några påtagliga olägenheter i de enmans- och fåmansbolag som det gäller.

På grund av det anförda anser kommittén att tiden nu är inne att avskaffa aktiebreven.

5.3. Vad skall gälla om aktiebreven avskaffas?

En given utgångspunkt för kommitténs arbete med det centrala aktieägarregistret är att den nuvarande lagen om kontoföring av finansiella instrument skall fortsätta att gälla för avstämningsbolagen. Reglerna

som styr de i dag 800 avstämningsbolagen, däribland samtliga aktiemarknadsbolag, skall alltså ligga fast.

Frågan blir då vad som skall gälla i övriga bolag, om aktiebreven avskaffas. Den frågan måste besvaras olika beroende på om saken gäller steg1, då bolagen fortfarande själva för sina aktieböcker och administrerar aktierna i bolaget, och steg 2, då aktieböckerna avskaffats och aktiehanteringen ombesörjs av den som för det centrala aktieägarregistret. Som kommittén utvecklar i 6 kap. bör regleringen under steg 2 nära överensstämma med vad som i dag gäller enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument.

När det gäller steg 1, som tas för att ge bolagen möjlighet att förbättra kvalitén på aktieböckerna innan det centrala aktieägarregistret inrättas, är det tydligt att bestämmelserna i lagen om kontoföring av finansiella instrument inte är lämpliga. De är skrivna för en högt specialiserad central värdepappersförvarare med tillgång till mycket datakraft och ett nätverk av banker och värdepappersförvaltare som svarar för den viktiga granskningen av att den som överlåter aktier också är behörig därtill. Sistnämnda granskning kommer i steg 1 att ligga kvar på bolagen, av vilka många kommer att föra aktieboken manuellt.

På grund härav föreslår kommittén en ordning för steg 1 som är mera anpassad till de små företagen än vad lagen om kontoföring av finansiella instrument är. Denna ordning är avsedd att gälla för alla bolag som inte är avstämningsbolag, dvs. för mer än 95 procent av alla aktiebolag. Den är skriven i första hand för steg 1, dvs. för en period om några år innan steg 2 tas, men är inte begränsad till denna utan kan gälla för i princip all framtid.

Betydelsen av en anteckning i aktieboken

Det är tämligen självklart att när aktiebreven avskaffas det sakrättsliga skydd för förvärvaren som i dag knyts till traditionen av aktiebrevet, i stället måste kopplas till en registrering av den nye aktieägaren i aktieboken. Därmed skapar man också ett kraftfullt incitament för aktieägarna att registrera sina innehav och aktieböckerna kommer till följd härav att mycket bättre än för närvarande spegla de aktuella ägarförhållandena i bolagen. Detta incitament förstärks ytterligare om de ekonomiska rättigheterna i bolaget tillkommer de aktieägare som på dagen för beslutet om utdelning, emission eller liknande står antecknade i aktieboken. Kommittén föreslår att bestämmelser med denna innebörd förs in i aktiebolagslagens kapitel om aktieboken tillsammans med en motsvarighet till den nuvarande regeln om att aktieägarna, när

bolagsstämman väl har fattat beslut om utdelning eller annan ekonomisk förmån åt dem, kan överlåta förmånen skild från aktien.

Termen kupongbolag utmönstras

Termen kupongbolag är inte lämplig att använda med den nya ordningen eftersom kupongerna avskaffas tillsammans med aktiebreven. Någon träffande beteckning på de forna kupongbolagen har inte gått att finna. Kommittén talar därför, beroende på sammanhanget, om de gamla kupongbolagen som ”bolag som inte är avstämningsbolag” eller ”övriga bolag”.

Aktier som förvaltas av annan än aktieägaren

Det finns inga uppgifter om i vilken utsträckning aktier lämnas som pant. Det är emellertid självklart att den möjligheten måste finnas kvar. I det pappersbaserade aktiehanteringssystemet fyller aktiebreven bl.a. den funktionen att panthavaren kan omhänderta breven för att säkerställa att aktieägaren inte gör sig av med aktierna eller förfogar över dem på annat sätt till förfång för panthavaren. Även i andra situationer kan aktiebrev omhändertas för att förhindra att aktieägaren förfogar över aktierna i strid med rättighetsinnehavarnas intressen. Aktiebreven kan således tas omhand exempelvis av en konkursförvaltare vid aktieägarens konkurs eller av kronofogdemyndigheten vid utmätning, kvarstad eller betalningssäkring av aktie. Har aktieägaren förvaltare enligt föräldrabalken eller är god man förordnad för aktieägaren kan aktiebreven också omhändertas.

För avstämningsbolagen registreras panträttigheterna och övriga förfoganderättsinskränkningar för aktieägaren i avstämningsregistret. Den ordningen har visat sig fungera utmärkt och kommittén föreslår inte någon ändring för avstämningsbolagens del. I bolag som inte är avstämningsbolag bör motsvarande uppgifter antecknas i aktieboken.

Kommittén föreslår att bestämmelser om detta tas in i aktiebolagslagen.

Aktier vilkas avkastning tillkommer annan än aktieägaren

I vissa fall är annan än aktieägaren berättigad till avkastningen av en aktie. Anledningen härtill kan vara att aktien har pantsatts eller att en bestämmelse rörande rätt till avkastningen meddelats i testamente eller gåvobrev. De ekonomiska prestationerna kan också vara förbehållna

annan på grund av uppdrag eller som legal ställföreträdare för aktieägaren. Även i andra situationer än de nu nämnda kan annan än aktieägaren vara avkastningsberättigad.

Aktiebrev och utdelningskuponger fyller i den nuvarande ordningen den funktionen att bolaget skall betala bl.a. utdelningar till den som visar upp brev eller kupong oavsett om innehavaren är ägare eller ej. Om aktiebrev och utdelningskuponger tas bort, kan avkastningsberättigade inte själva säkerställa att bolagen i praktiken gör utbetalningar till dem i stället för till aktieägaren. Kommittén föreslår därför att även uppgifter om rätt till avkastning antecknas i aktieboken. Dessa anteckningar motsvaras för avstämningsbolagens del av de s.k. panthavarförteckningarna i 3 kap. 12 § första stycket ABL.

Aktieböckernas tillförlitlighet

Aktieböckerna för andra bolag än avstämningsbolag kommer med den skisserade ordningen att innehålla betydligt fler uppgifter än i dag. Dessutom kommer en anteckning i aktieboken att ha större betydelse för aktieägare och innehavare av rättigheter än för närvarande eftersom samtliga aktierättigheter knyts till införingen. Det väcker frågan om styrelsen, som är den som i dag för aktieboken, kan betros ansvaret för denna även i fortsättningen med tanke på att boken måste föras på ett mycket betryggande sätt för att aktieägare och andra rättighetsinnehavare skall undgå rättsförluster. Kommittén besvarar för sin del frågan jakande under den förutsättningen att nyordningen bekantgörs genom en omfattande upplysningskampanj så att såväl bolag som aktieägare får kännedom om vad som sker. Dessutom föreslår kommittén att bolagen åläggs att informera aktieägare och andra som berörs därav varje gång bolaget gör en ändring i aktieboken. Denna informationsskyldighet ger aktieägare och rättighetsinnehavare möjlighet att bevaka sina intressen i bolaget. För att stärka kontrollen ytterligare föreslår kommittén att bolagets revisor kontinuerligt skall kontrollera att bolaget har sin aktiebok i behåll och att den förs på ett korrekt sätt. Kommittén menar att de nämnda åtgärderna är tillräckliga för att säkerställa att aktieböckerna i andra bolag än avstämningsbolag i framtiden blir tillförlitliga.

Datorförda aktieböcker

Uppläggningen av ett centralt aktieägarregister underlättas om aktieböckerna kan överlämnas till registermyndigheten lagrade på diskett, CD-rom eller annat datamedium i ett format som myndigheten kan

lagra direkt på sina hårddiskar. De flesta bolag har i dag sin bokföring på dator och många anlitar redovisningsbyråer för detta. Kommittén utgår från att många av dessa byråer kommer att vara villiga att utföra också de anteckningar i aktieboken som styrelsen i det uppdragsgivande bolaget har beslutat om. Bolag som önskar hjälp med den praktiska hanteringen av aktieboken bör alltså kunna lägga ut den funktionen på något serviceföretag som kan se till att nya aktieägare genast införs i aktieboken. Kommittén föreslår därför att bolagen skall föra aktieboken med hjälp av dator. Det kan dock inte förutsättas att alla bolag direkt eller indirekt har tillgång till dator utan de minsta bolagen måste tillåtas att föra aktieboken manuellt. Kommittén föreslår att gränsen sätts vid tio aktieägare.

Utdelningsförfarandet

Som framgått av det föregående anser kommittén att aktieägarna i övrigt i största utsträckning skall kunna bestämma över bl.a. frågan om hur utdelning skall ske. Den enda restriktionen är att kretsen av utdelningsberättigade skall framgå av aktieboken per dagen för stämmans utdelningsbeslut. Det bör stå bolaget fritt att distribuera utdelningsbeloppen direkt till aktieägarna genom insättning på konton som dessa anvisat, översändande av postanvisning, överlämnande av s.k. cashkort, utbetalning av kontanter på bolagets kontor eller vad som eljest framstår som lämpligt. Ingenting hindrar heller att bolaget ställer ut och till aktieägarna överlämnar skuldebrev avseende utdelningen, något som liknar det nuvarande systemet med kuponger men som helt följer skuldebrevslagens regler.

Övergångsregleringen

De aktiebrev som finns i omlopp när de nya bestämmelserna träder i kraft får behandlas som bevis på aktieöverlåtelse med samma bevisvärde som exempelvis ett köpekontrakt avseende aktier eller annat skriftligt avtal om aktieöverlåtelse. Styrelsen har när någon anmäler aktieövergång att pröva om de omständigheter som åberopas är tillräckliga för att anteckning skall ske i aktieboken. Aktiebrev som har överlåtits före ikraftträdandet bör tillmätas ett högt bevisvärde men efter hand som aktiebreven ersätts av andra sätt att överlåta aktier förlorar de sin särställning som bevismedel. Kommittén anser således att det inte behövs några särskilda övergångsbestämmelser avseende utelöpande aktiebrev när den nya ordningen träder i kraft.

I detta sammanhang skall nämnas att det finns särskilda bestämmelser om utelöpande aktiebrev i avstämningsbolag, se 3 kap. 11 §. Dessa bestämmelser berörs inte av kommitténs förslag och bör alltså fortsätta att gälla.

5.4. Författningskommentar – Aktiebrevsreformen

1. Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2003:000)

1 kap. Inledande bestämmelser

Avstämningsbolag

5 §

Kommittén har inte funnit det möjligt att behålla termen kupongbolag när den föreslår att kupongerna skall försvinna tillsammans med aktiebreven. Någon träffande beteckning på de forna kupongbolagen har inte gått att finna. Kommittén har därför valt att tala om ”övriga bolag” eller ”bolag som inte är avstämningsbolag”. I enlighet härmed har rubriken ändrats och andra stycket utgått.

3 kap. Aktieslag och aktiers överlåtbarhet

15 §

Benämningen ”kupongbolag” har ersatts med ”övriga bolag”.

Hembud

20 §

Benämningen ”kupongbolag” har ersatts med ”bolag som inte är avstämningsbolag”.

4 kap. Aktiebok

Kapitlet består av tre delar, nämligen Inledande bestämmelser (1–6 §§) Avstämningsbolag (7–13 §§) och Övriga bolag (14–25 §§).

Under Inledande bestämmelser behandlas i stort sett bara frågor som är gemensamma för samtliga aktiebolag. Först behandlas aktiebokens innehåll. Härefter följer en paragraf som behandlar aktierättig-

heternas anknytning till aktieboken. Den följs av bestämmelser om nyttjande- och avkomsträtt till aktie, värdepappersfond, aktiebokens offentlighet och arkivering. Därmed har kommittén på en framträdande plats i kapitlet redovisat den centrala roll som aktieboken spelar i det svenska aktiebolagsrättsliga systemet.

Kommittén behandlar avstämningsbolag först trots att de omkring 800 avstämningsbolagen antalsmässigt inte kan mäta sig med de omkring 270 000 övriga bolagen.

Inledande bestämmelser

Uppgifter i aktieboken

1 §

Paragrafen överensstämmer med 4 kap. 1 § i huvudbetänkandet.

I paragrafen anges aktiebokens huvudsakliga innehåll. De uppgifter som anges skall antecknas i alla aktieböcker. Paragrafen är emellertid inte uttömmande. I 16–18 §§ föreskrivs sålunda att vissa ytterligare uppgifter skall antecknas i aktieboken för bolag som inte är avstämningsbolag.

För ytterligare kommentarer hänvisas till 4 kap. 1 § i 1997 års förslag.

Aktierättigheternas anknytning till aktieboken

2 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 2 § i huvudbetänkandet. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Nyttjande- och avkomsträtt till aktie

3 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 3 § i huvudbetänkandet. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Värdepappersfond

4 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 4 § i huvudbetänkandet. För en kommentar hänvisas till kommentaren till 4 kap. 4 § i 1997 års förslag.

Aktiebokens offentlighet

5 §

I 1997 års förslag behandlas aktiebokens offentlighet i två olika paragrafer; en för kupongbolag (4 kap. 8 §) och en för avstämningsbolag (4 kap. 18 §). En sådan uppdelning görs också i huvudbetänkandet, se 4 kap. 10 och 20 §§. Eftersom bestämmelserna i stora delar är lika för de båda bolagskategorierna har bestämmelserna nu sammanförts i en paragraf. Samtidigt har paragrafen redigerats om.

I första stycket föreskrivs att aktieboken skall hållas tillgänglig hos bolaget och i förekommande fall den centrala värdepappersförvararen. Bestämmelsen kommenteras i huvudbetänkandet i anslutning till 4 kap. 10 §.

I andra stycket anges vilka uppgifter som skall finnas i aktieboken, hur den skall vara uppställd och hur aktuell den måste vara. I 18 § föreskrivs att i aktieboken skall på begäran antecknas vilka som har rätt att lyfta utdelning och annan avkastning på aktierna i stället för aktieägaren. Dessa uppgifter har till syfte att klarlägga till vem bolaget med befriande verkan kan betala. De är enbart av intresse för dem som registrerats för rättigheterna och för bolaget, som skall administrera utbetalningarna. Uppgifter enligt 18 § har därför undantagits från huvudregeln om att allt i aktieboken skall vara offentligt. Bestämmelserna i 18 § gäller endast bolag som inte är avstämningsbolag.

I tredje stycket föreskrivs att den som vill få tillgång till en aktuell utskrift av en dataförd aktiebok har rätt till det, under förutsättning av att han ersätter bolaget eller den centrala värdepappersförvararen för kostnaderna.

Fjärde stycket motsvarar 4 kap. 20 § tredje stycket i huvudbetänkandet. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Arkivering

6 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 5 § i huvudbetänkandet. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Avstämningsbolag

Hur aktieboken förs innan bolaget registrerats

7 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 11 § första stycket i huvudbetänkandet med de ändringar som föranleds av ändrad paragrafindelning. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Centrala värdepappersförvararens skyldigheter

8 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 11 § andra stycket i huvudbetänkandet med de ändringar som föranleds av ändrad paragrafindelning. För en kommentar hänvisas till huvudbetänkandet.

Hur aktieboken skall föras

9 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 12 § i huvudbetänkandet. För en kommentar hänvisas till kommentaren till 4 kap. 10 § i 1997 års förslag.

Införing av aktieägare i aktieboken

10 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 16 § i huvudbetänkandet. För en kommentar hänvisas till kommentaren till 4 kap. 5 § i 1997 års förslag.

Införing av förvaltare i aktieboken

11 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 17 § i huvudbetänkandet. För en kommentar hänvisas till kommentaren till 4 kap. 14 § i 1997 års förslag.

Utövande av vissa ur aktien uppkomna ekonomiska rättigheter

12 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 18 § i huvudbetänkandet. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Rösträttsregistrering

13 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 19 § i huvudbetänkandet. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Övriga bolag

Ansvaret för aktieboken

14 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 6 § i huvudbetänkandet. För en kommentar hänvisas till betänkandet.

Hur aktieboken skall föras

15 §

Paragrafen motsvarar i stora drag 4 kap. 7 § i huvudbetänkandet.

Man kan i dag utgå ifrån att nära nog alla aktiebolag, utom möjligen några enstaka enmans- och fåmansbolag med ingen eller mycket begränsad verksamhet, sköter sin bokföring med hjälp av dator. Med den datormognad som Sverige nu har framstår det som naturligt att utgå från att aktieboken också som regel förs med dator. Första meningen har utformats i enlighet härmed.

I bolag där det finns ett mindre antal aktieägare anser emellertid kommittén att det inte går att kräva att bolaget har tillgång till dator. Kommittén föreslår därför att dessa bolag undantas från kravet på att aktieboken skall föras med hjälp av dator. Kommittén har övervägt möjligheten att helt befria dem från skyldigheten att föra aktiebok. Det skulle emellertid innebära bl.a. att det inte skulle vara möjligt att pantsätta aktierna i ett sådant bolag, eftersom skyddet för panthavaren med kommitténs förslag är knutet till anteckningen i aktieboken. Kommittén föreslår därför beträffande aktiebolag med tio eller färre aktieägare att aktieboken skall kunna föras manuellt (andra meningen).

Pantsatta aktier

16 §

I gällande rätt måste den som tar aktie i pant ta hand om aktiebrevet för att skydda sig mot att pantsättaren säljer den pantsatta aktien eller pantsätter den på nytt. Genom att omhänderta aktiebrevet skyddar sig panthavaren också mot att den pantsatta aktien tas i anspråk för betalning åt pantsättarens övriga borgenärer. När aktiebreven med

kommitténs förslag avskaffas måste skyddet för panthavaren utformas på ett annat sätt. Det sker genom förevarande paragraf. För att skydda sin pant skall panthavaren till bolaget för införing i aktieboken anmäla att aktie blivit pantsatt. När uppgift om pantsättningen införts i aktieboken har panthavaren ett lika starkt och omfattande skydd för sin pant som innehavet av aktiebrevet ger i nuvarande ordning.

Aktier som förvaltas av annan än aktieägaren

17 §

Enligt gällande ordning kan exempelvis en konkursförvaltare vid aktieägarens konkurs eller kronofogdemyndigheten vid utmätning av aktie ta hand om aktiebrevet och på så sätt förhindra att aktieägaren förfogar över aktierna i strid med konkurs- eller utmätningsborgenärens intressen. Detsamma gäller i de övriga situationer som behandlas i förevarande paragraf.

Omvänt gäller att den som överväger att förvärva en aktie kan utgå från att den som innehar ett aktiebrev är ägare till brevets aktier och att han har rätt att förfoga över dem.

Eftersom möjligheten att omhänderta aktiebreven försvinner med kommitténs förslag föreslår kommittén en ordning som innebär att den som vill skydda sina rättigheter till aktier skall anmäla rättigheterna till bolaget för anteckning i aktieboken. Bestämmelser om detta har upptagits i förevarande paragraf.

Paragrafen motsvarar vad som för avstämningsbolagens del skall antecknas på avstämningskonton. Den föreskriver att i aktieboken skall antecknas förhållanden som innebär att aktieägaren inte kan fritt förfoga över aktie som han äger.

Som framgår av 19 § innebär denna ordning följande. Om någon anmäler till bolaget att han förvärvat vissa aktier och önskar få sitt förvärv infört i aktieboken, skall bolaget i aktieboken kontrollera att överlåtaren hade rätt att förfoga över aktierna. Var överlåtaren exempelvis försatt i konkurs vid överlåtelsen eller var aktierna då utmätta, skall bolaget vägra att föra in den nye ägaren. Antecknas den nye ägaren i aktieboken innebär det att aktieägarens borgenärer är skyddade mot senare överlåtelse eller pantsättning av aktierna. En förvärvare eller ny panthavare kan inte göra något godtrosförvärv av aktierna eller panträttigheterna, om anteckningen fanns i aktieboken vid överlåtelsen.

Aktier vilkas avkastning tillkommer annan än aktieägaren

18 §

I 3 kap. 12 § första stycket ABL, finns bestämmelser om att panthavare m fl som har rätt att lyfta utdelning, ta emot fondaktie och teckna nya aktier i stället för aktieägaren skall antecknas i en särskild förteckning, den s.k. panthavarförteckningen. Kommittén föreslår att denna förteckning utmönstras. Samma uppgifter finns för avstämningsbolagen att hämta i avstämningsregistret. För avkastningsberättigade i övriga bolag kan avkastningen i dag lyftas mot uppvisande av aktiebrev eller kupong. Den metoden kan inte användas i ett papperslöst system. Kommittén föreslår därför att de uppgifter som i dag antecknas i panthavarförteckningarna förs in i aktieboken för de bolag som inte är avstämningsbolag. Uppgifterna har till syfte att utvisa vem som är legitimerad i förhållande till bolaget att lyfta utdelning m.m. Anteckningarna måste därför innehålla samma personuppgifter som de som antecknas avseende aktieägare. Av 5 § framgår att dessa uppgifter inte är offentliga.

Paragrafen har utformats i enlighet härmed.

Rätt att bli införd i aktieboken

19 §

Första och fjärde–sjätte stycket motsvarar i stora drag 4 kap. 8 § i huvudbetänkandet. Övriga delar av paragrafen har tillkommit med anledning av att uppgifterna i aktieboken har utökats.

Att första stycket ändras är nödvändigt om kommitténs förslag att aktiebreven skall avskaffas genomförs. En aktieförvärvare kan då inte längre styrka sitt förvärv genom att visa upp aktiebreven med en obruten överlåtelsekedja. I stället får förvärvaren styrka förvärvet på annat sätt, exempelvis genom uppvisande av köpe-, bodelnings- eller arvskifteshandlingar. Även en pantsättning skall styrkas för att bolaget skall föra in pantsättningen i aktieboken. Lämpligen sker det genom uppvisande av pantsättningsavtalet. Det framgår av andra stycket.

I ett tredje stycke föreskrivs att styrelsen genast skall föra in en anteckning om förhållanden som medför att en aktieägare inte fritt kan förfoga över aktierna. En sådan anmälan kan exempelvis göras av konkursförvaltaren om aktieägaren försatts i konkurs, av kronofogdemyndigheten vid utmätning, kvarstad eller betalningssäkring eller av förvaltare som förvaltar omyndigs aktier. Styrelsen skall, när en sådan anmälan kommer in, endast pröva om anmälaren är behörig. Om så är fallet bör styrelsen utgå från att uppgifterna i anmälan är riktiga.

I 18 § andra stycket anges kraven för att avkastningsberättigade skall antecknas i aktieboken.

Bolagets informationsskyldighet

20 §

Paragrafen är ny och behandlar bolagens skyldighet att underrätta aktieägare och andra som berörs av en anteckning om vad som har förts in respektive tagits bort ur aktieboken.

Bestämmelsen har till syfte att göra det möjligt för aktieägare och andra som berörs av förhållanden som antecknas i aktieboken att reagera dels om styrelsen inte fullgör sina åligganden, dels om något felaktigt skulle ha förts in i boken. Bolagen har därför ålagts en skyldighet att underrätta aktieägare och andra innehavare av rättigheter i bolaget när de förts in respektive avförts ur aktieboken. Det är endast de som berörs av förändringarna som skall underrättas. Andra aktieägare och rättighetsinnehavare behöver alltså inte underrättas. Det har inte uppställts några krav på hur underrättelserna skall se ut. En underrättelse kan således vara muntlig eller skriftlig och den kan också sändas via exempelvis e-mail. För att motverka att det uppstår missförstånd är det emellertid lämpligt att underrättelserna sker på så sätt att det i efterhand finns bevarad dokumentation om dessa.

I förslaget till lagtext har kommittén angett att bolagen utan dröjsmål skall överbringa uppgifterna. Med det avses att bolagen får dröja med underrättelserna högst ett par dagar.

Utövande av vissa ur aktien uppkomna ekonomiska rättigheter

21 §

Som anförts i allmänmotiveringen (kapitel 5) föreslår kommittén att aktiebreven och utdelningskupongerna utmönstras. I dag gäller att bolaget med befriande verkan kan betala utdelning mot erhållande av i utdelningsbeslutet angiven kupong som bolaget har utfärdat tillsammans med aktiebrevet. Kupongen är ett löpande skuldebrev och innehavaren är berättigad till betalning även om han inte äger aktier i bolaget. På motsvarande sätt har bolaget rätt att lämna ut ny aktie mot erhållande av emissionsbevis som bolaget har utfärdat för ändamålet. I avstämningsbolagen skall fondaktierätter och teckningsrätter registreras i avstämningsregistret för bolaget (10 kap. 6 § i huvudbetänkandet). Registreringen ersätter ordningen med emissionsbevis i övriga bolag och genom registreringen kan sägas att rättigheterna manifesteras. Det finns även i andra bolag än avstämningsbolag ett behov av att

rättigheterna kommer till uttryck på ett tydligt sätt så att de exempelvis enkelt kan överlåtas. Kommittén har inte funnit det ändamålsenligt att föreskriva att dessa rättigheter skall föras in i bolagets aktiebok, särskilt med tanke på att även andra än aktieägarna kan vara innehavare av rättigheterna. I stället menar kommittén att emissionsbevisen avseende rättigheter i bolag som inte är avstämningsbolag bör bestå.

Förevarande paragraf skapar det system som delvis skall ersätta den gamla värdepappersbaserade ordningen. Den bygger på tanken att införing i aktieboken skall ha en vidare legitimerande verkan beträffande de ekonomiska rättigheterna i bolaget än som gäller i dag. Vilka dessa ekonomiska rättigheter är framgår av uppräkningen i första stycket som är uttömmande.

Det är i princip den aktieägare som är införd i aktieboken såsom ägare som har rätt till de ekonomiska rättigheter som hans aktier ger. I vissa fall skall emellertid avkastningen av aktierna tillfalla annan än aktieägaren, se 18 §. I så fall skall bolaget prestera till den som enligt den paragrafen är antecknad i aktieboken. Det framgår av andra stycket.

Aktier är föremål för omsättning och aktieägarna i aktieboken ändras fortlöpande. För bolaget är det nödvändigt att veta till vem betalning kan ske med befriande verkan. Det avgörs i avstämningsbolag genom reglerna om avstämningsdag. Den som på avstämningsdagen är införd i aktieboken anses vara behörig att ta emot utdelning och vissa andra ekonomiska rättigheter som aktierna ger. Kommittén föreslår en motsvarande ordning i bolag som inte är avstämningsbolag. Som ”avstämningsdag” skall enligt förevarande paragraf gälla den dag beslutet om utdelning etc fattades av bolagsstämman. När det gäller beslut om tillskottsemission som fattas av styrelsen enligt 12 kap. 26 eller 30 § (se 10 kap. 3 §) blir i stället dagen för styrelsens beslut att betrakta som avstämningsdag.

Den nya ordningen innebär att bolag som inte är avstämningsbolag med befriande verkan kan betala ut exempelvis utdelning till den som på dagen för beslutet finns antecknad i aktieboken.

Det finns emellertid i andra bolag än avstämningsbolag ett praktiskt behov av att kunna skilja utdelning från aktien. I tredje stycket har därför upptagits en bestämmelse som innebär att den som för bolaget visar att en sådan ekonomisk rättighet som anges i första stycket övergått på honom är legitimerad att motta rättigheten i stället för aktieägaren eller avkastningsberättigad som antecknats i aktieboken enligt 18 §.

Det är alltså den nye rättighetsinnehavaren som har bevisbördan. Har emissionsbevis utfärdats skall bolaget givetvis vad avser fondaktierätt och teckningsrätt prestera till den som kan visa upp

beviset. Och har någon förvärvat rätten till utdelning kan han visa det genom att förete exempelvis överlåtelseavtal eller annan dokumentation. Bolaget har därefter, på samma sätt som vid aktieöverlåtelse, att pröva om bevisningen styrker påståendet att rättigheterna övergått.

En av de stora fördelarna med ett papperslöst system är att utdelningar och andra betalningar kan verkställas genom att bolaget sätter in beloppen direkt på konton som aktieägarna eller avkastningsberättigade har anvisat. Tillämpas en sådan ordning och verkställs utbetalningarna i nära anslutning till bolagsstämman torde det i praktiken bli sällsynt med en prövning enligt tredje stycket såvitt gäller rätt till betalning.

Dubbelöverlåtelse

22 §

Paragrafen reglerar dubbelöverlåtelser. Den har sin förebild i 6 kap. 3 § lagen om kontoföring av finansiella instrument.

Enligt huvudregeln i första stycket avgörs företrädet mellan två konkurrerande förvärv på det sättet att det förvärv som först antecknas i aktieboken ges företräde.

I andra stycket finns en godtrosregel för dubbelöverlåtelser. Huvudregeln i första stycket gäller inte om en senare förvärvare när hans förvärv antecknades kände till eller borde ha känt till att de aktuella aktierna redan överlåtits till någon annan.

I tredje stycket slås fast att de nämnda bestämmelserna även gäller när ett universalfång konkurrerar med en efterföljande överlåtelse. Däremot gäller inte bestämmelserna om det senare förvärvet är ett universalfång. Då gäller i stället principen att ett universalfång aldrig kan ge förvärvaren en bättre rätt än fångesmannen hade.

Skydd mot överlåtares borgenärer

23 §

Paragrafen reglerar när en förvärvare av aktier uppnår sakrättsligt skydd mot överlåtarens borgenärer.

För avstämningsbolagen gäller i dag den s.k. inskrivningsprincipen. Om en aktie har överlåtits och anmälan om förvärvet har registrerats får aktien därefter inte tas i anspråk av överlåtarens borgenärer för andra rättigheter än sådana som var registrerade när överlåtelsen registrerades, se 6 kap. 2 § lagen om kontoföring av finansiella instrument.

För övriga bolag gäller däremot den s.k. traditionsprincipen, se 3 kap. 6 § ABL. Den innebär att den som i god tro förvärvat aktier vinner

sakrättsligt skydd mot överlåtarens borgenärer när han får aktiebrevet i sin hand.

Eftersom aktiebreven avskaffas kan traditionsprincipen inte längre tillämpas. Kommittén menar att man då bör sträva efter en ny ordning som innebär att liknande sakrättsliga bestämmelser som gäller för avstämningsbolagen skall tillämpas för övriga aktiebolag. Paragraferna 22–25 §§ har utformats i enlighet härmed.

Någon omedelbar överensstämmelse med reglerna för avstämningsbolagen har emellertid inte varit möjlig att uppnå. För dessa bolag uppnås sakrättsligt skydd redan när överlåtelsen registrerats av den centrala värdepappersförvararen eller ett kontoförande institut. Registreringen behöver då inte ha skett på ett avstämningskonto utan det räcker med att den finns i vad som tidigare benämndes daglig journal. När alla villkor för slutlig registrering är uppfyllda registreras förvärvet på ett avstämningskonto och samtidigt förs förvärvet in i aktieboken, allt med verkan från och med den förstnämnda registreringen.

Det sakrättsliga skyddet i avstämningsbolagen inträder alltså på ett mycket tidigt stadium, till och med innan överlåtelsen har fullbordats genom utväxling av likvid. Någon motsvarande registrering kommer inte att ske beträffande aktier i bolag som inte är avstämningsbolag, utan dokumentationen vid en aktieöverlåtelse sker först när styrelsen antecknar övergången i aktieboken. Kommittén föreslår därför att det sakrättsliga skyddet mot en överlåtares borgenärer skall uppnås när den nye ägaren antecknas som ägare i aktieboken. Aktien får därefter inte tas i anspråk av överlåtarens borgenärer för andra rättigheter än sådana som då var antecknade i boken.

Borgenärsskyddet omfattar endast vad överlåtaren varit behörig att överlåta. Om denne vid överlåtelsetillfället saknade sådan behörighet, exempelvis om han var försatt i konkurs och detta antecknats i aktieboken är paragrafen inte tillämplig. Borgenärsskyddet gäller inte heller mot exempelvis en panthavare eller utmätningsborgenär, om pantsättningen respektive utmätningen var antecknade i aktieboken. Dessa fall regleras i stället i 24 §.

Godtrosförvärv

24 §

Paragrafen reglerar godtrosförvärv i andra situationer än vid dubbelöverlåtelser. Den har sin förebild i 6 kap. 4 § lagen om kontoföring av finansiella instrument.

Om aktie har överlåtits av någon som inte ägde den, blir överlåtelsen giltig om 1. överlåtaren vid tidpunkten för överlåtelsen var an-

tecknad i aktieboken som ägare till aktien samt 2. förvärvaren därefter har antecknats som ägare och 3. förvärvaren fortfarande vid tiden för anteckningen varken kände till eller borde ha känt till att överlåtaren inte ägde aktien.

Enligt andra meningen avser paragrafen även det fallet att överlåtelsen har skett från den som visserligen ägde aktien men på grund av någon rådighetsinskränkning inte hade rätt att överlåta den, t.ex. därför att aktien var utmätt.

Det får anses åligga den som förvärvar aktier utan förmedling av bank eller fondkommissionär att innan avtal om överlåtelse träffas kontrollera huruvida aktierna omfattas av några rådighetsinskränkningar. Om han försummat att göra detta torde han inte få behålla aktierna med stöd av förevarande paragraf, om det senare visar sig exempelvis att aktierna var utmätta för överlåtarens gäld.

Pantsättning

25 §

Paragrafen har sin förebild i 6 kap. 7 § lagen om kontoföring av finansiella instrument.

6 kap. Bolagsstämma

Rätt att delta i bolagsstämma

2 §

Benämningen ”kupongbolag” har utmönstrats ur paragrafen.

8 kap. Revision

Revisorns uppgifter

3 §

Enligt gällande ordning skall bolagets revisor granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning. Paragrafen innehåller inte någon föreskrift om att revisorn skall granska bolagets aktiebok. Kommitténs förslag innebär att aktieboken kommer att få en mycket större betydelse för såväl aktieägare som innehavare av andra rättigheter i bolaget. Därför anser kommittén att revisorns uppgifter i bolag som inte är avstämningsbolag bör utvidgas till att omfatta även en kontroll av att bolaget har sin aktiebok i behåll och att den förs på ett korrekt sätt. Första stycket har utformats i enlighet härmed.

Om revisorn vid granskningen finner att styrelseledamot underlåtit att föra aktiebok eller i övrigt fört aktieboken på ett icke korrekt sätt skall han i enlighet med 8 kap. 30 § andra stycket i huvudbetänkandet anmärka detta i revisionsberättelsen.

10 kap. Ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier och upptagande av vissa penninglån

Utfärdande av emissionsbevis i andra bolag än avstämningsbolag

5 §

I paragrafen har benämningen ”kupongbolag” ersatts med ”andra bolag än avstämningsbolag” och föreskrifterna om uppvisande av aktiebrev och utnyttjande av kuponger som emissionsbevis har mönstrats ut.

Första stycket innehåller föreskrifter om vad som skall gälla när andra bolag än avstämningsbolag använder sig av emissionsbevis vid ökning av aktiekapitalet. Kravet på namnteckning överensstämmer med vad som i dag gäller för emissionsbevis och motsvarar innehållsmässigt 5 kap. 4 § i huvudbetänkandet. Att beviset skall lämnas till aktieägare som på dagen för stämmans eller styrelsens emissionsbeslut är införd i aktieboken eller till den som därefter förvärvat den rätt som beviset avser överensstämmer med 4 kap. 21 § första stycket 1 och 2 samt andra stycket.

Registrering av fondaktierätt och teckningsrätt i avstämningsbolag

6 §

I paragrafens första stycke har en redaktionell ändring gjorts med anledning av ändrad paragrafnumrering i 4 kap.

10 a §

Paragrafen motsvarar 5 kap. 10 § i huvudbetänkandet med de ändringar som föranleds av att föreskrifterna om aktiebrev har mönstrats ut. Den gäller alltså endast emissionsbevis och teckningsoptionsbevis och reglerar när en förvärvare av sådana bevis uppnår sakrättsligt skydd mot överlåtarens borgenärer och närliggande frågor. Samma frågor vid överlåtelse av aktier i ett system utan aktiebrev behandlas i 4 kap. 22– 25 §§.

11 kap. Fondemission

Förslag till beslut om fondemission

2 §

Första stycket 8 har utgått med anledning av att aktiebreven har avskaffats. I sista stycket har en redaktionell ändring gjorts på grund av ändrad numrering.

Registrering av beslutet

6 §

Benämningen ”kupongbolag” har ersatts med ”övriga bolag”. Ordningsföljden i paragrafen har dessutom kastas om.

Preskription av fondaktie

7 §

I tredje stycket har föreskriften att den som styrker sin rätt genom att visa upp aktiebrev eller lämnar fondaktierättsbevis för att få ersättning för försålda aktier utgått som en följd av att aktiebreven avskaffas.

12 kap. Tillskottsemission

Tillskottsemission genom nyemission av aktier

4 §

Benämningen ”kupongbolag” har ersatts med ”övriga bolag”. Vidare har punkten 11 utmönstras som en följd av att aktiebreven och kupongerna avskaffas. Det har lett till att de efterföljande punkterna fått nya nummer.

Tillskottsemission genom emission av teckningsoptioner

5 §

Benämningen ”kupongbolag” har ersatts med ”övriga bolag”. Vidare har punkten 5 utmönstras som en följd av att aktiebreven och kupongerna avskaffas. Det har lett till att de efterföljande punkterna fått nya nummer.

Tillskottsemission genom emission av konvertibler

7 §

Benämningen ”kupongbolag” har ersatts med ”övriga bolag”. Vidare har punkten 8 utmönstras som en följd av att aktiebreven och kupongerna avskaffas. Det har lett till att de efterföljande punkterna fått nya nummer.

Apport och kvittning

10 §

Hänvisningarna till vissa punkter i 4 och 7 §§ har justerats som en konsekvens av ändrad numrering i dessa paragrafer.

Kungörande av beslutet

14 §

Benämningen ”kupongbolag” har ersatts med ”bolag som inte är avstämningsbolag”. Vidare har hänvisningarna till vissa punkter i 4, 5 och 7 §§ justerats som en konsekvens av ändrad numrering i dessa paragrafer.

Tilldelning

17 §

Benämningen ”kupongbolag” har ersatts med ”bolag som inte är avstämningsbolag”.

31 §

Hänvisningarna till vissa punkter i 4 och 5 §§ har justerats som en konsekvens av ändrad numrering i dessa paragrafer.

Övriga bestämmelser

41 a §

Paragrafen är ny. Den motsvarar innehållsmässigt 5 kap. 4 § andra stycket i huvudbetänkandet och överensstämmer med vad kommittén föreslår i 10 kap. 5 § första stycket i denna bilaga beträffande emissionsbevis.

15 kap. Vinstutdelning

Förfallodag för beslutad utdelning

7 §

I 4 kap. 21 § första stycket anges att den som på dagen för stämmans beslut är införd i aktieboken skall anses vara behörig att bl.a. ta emot utdelning. Föreskriften innebär att de aktieägare som är införda i aktieboken, i och med utdelningsbeslutet, får en fordran gentemot bolaget på utdelningsbeloppet. Denna fordran behöver bolaget inte alltid betala omedelbart. I förevarande paragraf finns närmare föreskrifter om hur förfallodagen bestäms. Har en utdelningsberättigad överlåtit sin fordran på bolaget innan förfallodagen skall bolaget betala ut utdelningen till förvärvaren. Det framgår av 4 kap. 21 § tredje stycket.

I paragrafen har benämningen ”kupongbolag” ersatts med ”bolag som inte är avstämningsbolag”.

16 kap. Förvärv och överlåtelse av egna aktier m.m.

Överlåtelse av egna aktier som inte sker på börs, auktoriserad marknadsplats eller annan reglerad marknad

22 §

Punkten 2 i andra stycket har utmönstrats som en följd av att aktiebreven och kupongerna avskaffas. Det har lett till att de efterföljande punkterna fått nya nummer.

17 kap. Minskning av aktiekapitalet och reservfonden

Förslag till beslut om minskning av aktiekapitalet

6 §

Benämningen ”kupongbolag” har ersatts med ”övriga bolag”. Vidare har punkten 4 justerats och punkten 5 utmönstrats som en följd av att aktiebreven och kupongerna avskaffas. Det har lett till att de efterföljande punkterna fått nya nummer.

Särskild redogörelse

8 §

Hänvisningen till en viss punkt i 6 § har justerats som en konsekvens av ändrad numrering i den paragrafen.

Kungörande av beslutet och underrättelse

13 §

Benämningen ”kupongbolag” har ersatts med ”bolag som inte är avstämningsbolag”. Vidare har en hänvisning till en viss punkt i 6 § justerats som en konsekvens av ändrad numrering i den paragrafen.

19 kap. Inlösen av minoritetsaktier

Särskilda bestämmelser om förfarandet när majoritetsaktieägare hänskjutit tvisten till prövning av skiljemän

11 §

Enligt paragrafen kan majoritetsaktieägaren förvärva äganderätten till aktierna innan lösenbeloppets storlek har fastställts slutligt, om det är ostridigt att lösningsrätt föreligger och majoritetsägaren ställer godkänd säkerhet för lösenbelopp och ränta. I bolag som inte är avstämningsbolag manifesteras äganderättsövergången enligt nuvarande ordning av att aktiebreven lämnas över till majoritetsaktieägaren. Den metoden kan inte tillämpas i ett papperslöst aktiehanteringssystem. Kommittén föreslår i stället att minoritetsaktieägarna skall vara skyldiga att låta majoritetsaktieägaren införa sig som ägare till aktierna i aktieboken. Första stycket har anpassats i enlighet härmed.

12 §

Benämningen ”kupongbolag” har ersatts med ”bolag som inte är avstämningsbolag”. Vidare har texten justerats som en följd av att aktiebreven avskaffas.

13 §

Första stycket behandlar fall då majoritetsägaren inte kan fullgöra betalning av lösenbeloppet. Enligt paragrafen skall majoritetsaktieägaren i sådana fall låta nedsätta lösenbeloppet hos länsstyrelsen i den ordning som anges i lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet.

Enligt huvudbetänkandet kan nedsättning ske, när det gäller bolag som inte är avstämningsbolag, både när förhandstillträde har ägt rum och när så inte har skett. Kommittén föreslår, för andra bolag än avstämningsbolag, att majoritetsägaren skall betala lösenbeloppet mot överlämnande av lösenbeviset om förhandstillträde har ägt rum. Lämnar minoritetsaktieägaren inte över lösenbeviset till majoritetsaktieägaren senast en månad från lagakraftägande dom skall majoritetsaktieägaren låta nedsätta lösenbeloppet. Har förhandstillträde däremot inte ägt rum skall majoritetsaktieägaren betala till den som är införd i aktieboken.

Någon nedsättning av lösenbeloppet blir inte aktuell i dessa fall. Första stycket avser därför, när det gäller andra bolag än avstämningsbolag, endast fall då förhandstillträde har ägt rum.

Andra stycket har justerats så att det omfattar såväl avstämningsbolag som icke avstämningsbolag.

För en kommentar i övrigt hänvisas till kommentaren i 1997 års förslag.

14 §

Paragrafens andra mening i huvudförslaget tar sikte på sådana fall då förhandstillträde har ägt rum. Kommitténs förslag bygger bl.a. på att majoritetsaktieägaren skall bli registrerad som aktieägare i aktieboken vid förhandstillträde, dvs. så snart äganderätten till aktierna övergår till majoritetsaktieägaren. Andra meningen i paragrafen fyller därför ingen funktion och utmönstras enligt kommitténs förslag.

15 §

Första stycket har utmönstrats som en följd av att aktiebreven avskaffas.

I andra stycket har en mindre ändring gjorts till följd av ändrad lydelse av 14 §.

Dom i inlösentvist

17 §

Paragrafen har anpassats till att aktiebreven avskaffas. Såvitt avser aktier i bolag som inte är avstämningsbolag skall majoritetsaktieägaren förpliktas att utge lösenbeloppet till den som är införd som aktieägare i aktieboken om förhandstillträde inte har ägt rum och mot överlämnande av lösenbevis om förhandstillträde har ägt rum.

22 kap. Likvidation och konkurs

Skifte

36 §

I paragrafens andra stycke har en redaktionell ändring gjorts med anledning av ändrad paragrafindelning i 4 kap.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Kommittén föreslår att den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 2005. Aktiebrev, interimsbevis och kuponger skall därefter inte ge innehavaren någon omedelbar rätt i bolaget. För de aktieägare som då inte har låtit föra in sitt innehav i aktieboken har aktiebrevet alltjämt ett bevisvärde. Brevet skall således kunna åberopas för bolagets styrelse, som har att pröva om en anteckning skall ske i aktieboken. Som framgår av allmänmotiven (avsnitt 5.3) bör aktiebrev som har överlåtits före ikraftträdandet tillmätas ett högt bevisvärde. Brevens värde som bevismedel kommer dock efterhand att minska.

I 4 kap. 13–15 §§ i huvudbetänkandet finns bestämmelser som reglerar hur aktierättigheter för aktieägare som inte visat upp sina aktiebrev och låtit föra in aktieinnehavet på avstämningskonto i samband med att bolaget blev ett avstämningsbolag skall hanteras. Kommittén föreslår att dessa bestämmelser tillämpas även efter lagens ikraftträdande för de bolag som då är avstämningsbolag.

2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §

Paragrafen har anpassats till att aktiebreven avskaffas. För att beskriva lagens tillämpningsområde beträffande aktier har kommittén i paragrafen infört benämningen avstämningsbolag. Det är endast äganderätt och särskild rätt till aktier i avstämningsbolag som kan bli föremål för kontoföring enligt lagen. Det framgår även av 4 kap. 2 § första stycket.

Om aktiebrev eller motsvarande handling har utfärdats i ett annat land än Sverige får emellertid kontoföring ske om det är säkerställt att den fysiska handlingen inte kommer i omlopp. Benämningen ”aktiebrev” har därför inte helt kunnat utmönstras ur paragrafen.

4 kap. Avstämningsregister och avstämningskonton

5 §

Paragrafens första stycke har anpassats till att aktiebreven och interimsbevisen avskaffas.

6 §

Enligt nuvarande ordning måste den som vill bli antecknad som aktieägare på ett avstämningskonto i samband med att ett bolag övergår till att bli avstämningsbolag bevisa att han är aktieägare i bolaget. I lagen har det därför uppställts ett krav på att aktieägaren skall visa upp aktiebrevet för att bli införd på ett konto. Legitimationskraven är desamma som ställs upp i det pappersbaserade systemet för att föra in en ny aktieägare i aktieboken. Aktieägaren måste således utöver aktiebrevet kunna åberopa en sammanhängande överlåtelsekedja som leder till honom. Om aktieägaren inte kan det finns möjligheter för honom att lägga fram andra bevis för sitt förvärv.

Den som inte visar upp aktiebrevet och inte låter föra in innehavet på ett avstämningskonto förlorar inte äganderätten till aktierna utan innehavet står kvar i den äldre aktieboken, som alltjämt måste bevaras av bolaget till dess samtliga aktieägare visat upp sina aktiebrev för registrering. I 3 kap. 11 § första stycket aktiebolagslagen finns emellertid en bestämmelse som gör det möjligt för bolagen att föra över uppgifterna i den gamla aktieboken till den nya. I sådana fall skall det i den nya aktieboken antecknas att aktiebrevet inte har avlämnats.

Med kommitténs förslag kommer uppgifterna i bolagens aktieböcker att ha samma legitimerande verkan som aktiebreven har i det nuvarande systemet. Det är därför naturligt att den ordning med uppvisande av aktiebrev som ovan har beskrivits ersätts med ett system som innebär att bolag som övergår till att bli avstämningsbolag lämnar in ett utdrag av aktieboken till den centrala värdepappersförvararen, varefter förvararen lägger upp avstämningskonton för aktieägarna enligt aktieboken.

Som framgår av allmänmotiveringen räknar kommittén med att de nya krav som ställs på att låta föra in sig i aktieboken för att få utdelning och andra ekonomiska förmåner relativt omgående skall få genomslag både hos allmänheten och hos bolagen, vilket enligt kommittén kommer att leda till att aktieböckerna kommer att få väsentligt större tillförlitlighet än vad som gäller i dag. Därför ser kommittén ingen större fara med att den prövning som i dag sker innan avstämningskonton läggs upp för aktieägarna avskaffas.

Andra rättigheter än aktier antecknas inte i aktieboken. För sådana rättigheter föreslår kommittén inte några förändringar utan alltjämt gäller att innehavaren skall visa upp den handling som utgör bevis på rättigheten, om någon sådan handling har utfärdats, och kunna åberopa en sammanhängande överlåtelsekedja. Andra stycket reglerar vem som är behörig att antecknas på ett avstämningskonto som innehavare av en rättighet som representeras av ett emissionsbevis. Bestämmelsen gäller inte om emissionsbeviset har utfärdats för en skuldförbindelse. Då skall i stället 9 § tillämpas.

9 §

Paragrafen har förtydligats så att det framgår att bestämmelserna i paragrafen är tillämpliga på emissionsbevis och teckningsoptionsbevis som har utfärdats för skuldförbindelser. Dessutom görs en redaktionell ändring med anledning av ändrad paragrafbeteckning.

12 §

Paragrafen har justerats med anledning av att aktiebreven avskaffas.

3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

5 kap. Avräkning, tilläggssäkerheter och tillämplig lag

3 §

Paragrafen har justerats med anledning av att aktiebreven avskaffas.

6 Aktieägarregistret och aktiehanteringen

Detta kapitel är skrivet med sikte på en tänkt situation då den av kommittén föreslagna övergångsregleringen (steg 1) tillämpas sedan några år. Aktiebrev och aktiekuponger förekommer inte längre i något aktiebolag. Aktieboken förs fortfarande av aktiebolagen själva. I bolag med högst tio aktieägare sker det ofta manuellt men i bolag med fler aktieägare förs aktieboken alltid med hjälp av dator.

Erfarenheterna av nyordningen är övervägande positiva. På de flesta aktiebolag tycker man att det är skönt att slippa hantera aktiebrev och andra aktiebolagsrättsliga dokument och att det är lättare att administrera de årliga utdelningarna när man slipper fordra in kupongerna. Också aktieägarna uppskattar att de nu kan få utdelningen utbetalad genom insättning på bankkonto som de anvisar och att de slipper tänka på hur aktiebreven skall förvaras.

Några allvarligare olägenheter med den nya ordningen har inte framkommit. Banker, advokater och andra som biträder aktieägare i samband med företagsöverlåtelser har utvecklat rutiner som innebär att aktieboken – lagrad på en portföljdator eller tillgänglig på annat sätt – finns med när affären slutförs och aktierna definitivt överlåts. De ser till att överlåtelsen omedelbart antecknas i aktieboken till skydd mot dubbelöverlåtelse och utmätning av aktierna till betalning av överlåtarens skulder och får genast efter införingen en av behörig bolagsföreträdare bestyrkt utskrift av aktieboken för att säkra bevisning om saken. Också överlåtelse av enstaka aktier sker enligt rutiner som utvecklats för att skydda aktieförvärvaren och dessa rutiner finns beskrivna bl.a. i artiklar med ekonomisk och juridisk rådgivning som förekommer i många tidningar. Allmänheten har härigenom fått lika goda kunskaper om vad som krävs för att skydda sig vid köp av aktier som vid köp av exempelvis en begagnad bil.

Kravet på införing i aktieboken för att få utdelning och andra ekonomiska förmåner av aktierna har medfört att aktieböckerna blivit

mera tillförlitliga. Denna positiva utveckling är också ett resultat av att revisorerna tagit sin lagenliga skyldighet att kontrollera hur aktieboken förs på allvar och i förekommande fall anmärkt i revisionsberättelsen när det funnits brister. Aktieböckerna har därför fått ökad betydelse i kreditupplysningsverksamhet. Också de brottsbekämpande myndigheterna anser sig ha fått bättre förutsättningar att utreda ekonomisk brottslighet i aktiebolag.

Många känner emellertid fortfarande en osäkerhet om det lämpliga i att aktieboken i fåmansbolag i praktiken förs av aktieägarna själva och menar att det inte går att bortse från risken att aktieägarna i eget intresse manipulerar aktieboken eller låter den försvinna som ett led i ekonomisk brottslighet. De brottsbekämpande myndigheterna efterlyser också möjligheter att samköra aktieböckerna i flera aktiebolag för att spåra mönster som kan motivera utredningar om ekonomisk brottslighet.

Många bolag anser sig inte behöva all den service som VPC tillhandahåller avstämningsbolag och som de följdriktigt uppfattar som alltför dyr. De vill därför inte ta in ett avstämningsförbehåll i sin bolagsordning men efterlyser ett alternativ som innebär att bolaget slipper att självt administrera aktieboken. Det är framför allt i fåmansbolagen som dessa önskemål framförs. Man påpekar att aktierna i sådana bolag utomordentligt sällan omsätts. När aktier överlåts sker det i samband med att hela eller en stor del av bolaget övergår i nya händer och det utlöser regelmässigt ändringar i styrelsens sammansättning. Det skulle, menar man, underlätta om det var möjligt att på en gång och till samma instans anmäla aktieövergång och ny styrelse. I sammanhanget framhålls att om alla eller de flesta aktiebolag som inte är avstämningsbolag låter föra aktieboken hos exempelvis PRV det skulle ge stordriftsfördelar som kan komma bolagen till godo i form av serviceavgift som understiger vad det kostar för bolagen att själva föra aktieboken.

Det är i denna tänkta situation som statsmakterna förutsätts vilja tillmötesgå önskemål av sist angivet slag och inrätta ett centralt ägarregister, något som ger förutsättningar för att också avskaffa de sista aktiebolagsrättsliga dokumenten, emissionsbevisen och teckningsbevisen och övergå till ett helt papperslöst system för hantering av ekonomiska rättigheter enligt aktiebolagslagen. Det är denna reform, av kommittén i det föregående betecknad som steg 2, som nu skall beskrivas.

I kapitel 4 har kommittén dragit upp riktlinjerna för steg 2. I förevarande kapitel går kommittén vidare och diskuterar detaljerna.

Utgångspunkten för steg 2 är att lagen om kontoföring av finansiella instrument skall tillämpas av alla aktiebolag. De nuvarande kupong-

bolagen kommer därmed att föras in i ett gammalt och väl fungerande aktiehanteringssystem som ger svar på många av de frågor som tas upp i 1998 års tilläggsdirektiv. Det gäller bl.a. vilka rättigheter som skall eller får registreras i avstämningsregistret, vilka uppgifter om aktier, aktieägare, rättighetsinnehavare och förfoganderättsinskränkningar som skall eller får antecknas i avstämningsregistret, de sakrättsliga verkningarna av en registrering, förfarandet vid registrering, rättelse och hävande av registrering, personuppgiftsansvar och skadestånd vid felaktig registrering. Kommitténs föreslår som framgått att de lösningar som lagen om kontoföring av finansiella instrument tillhandahåller i nu angivna hänseenden skall göras universellt tillämpliga på alla aktiebolag.

Framställningen i förevarande kapitel begränsas därför till de delar av kontoföringssystemet som måste eller bör justeras om ett centralt ägarregister införs.

Bolagsbildning

I avsnitt 6.7 behandlar kommittén övergången från ett system med aktiebrev och andra aktierättsliga värdepapper till ett papperslöst kontoföringssystem för hantering av aktier och andra rättigheter i aktiebolag. I det sammanhanget beskriver kommittén hur de bolag som finns vid ikraftträdandet och som inte tillämpar lagen om kontoföring av finansiella instrument skall föras in i det centrala aktieägarregistret. I förevarande avsnitt behandlas frågan hur de bolag som därefter bildas skall föras in i kontoföringssystemet.

Enligt nuvarande ordning går ett aktiebolag in och ut ur kontoföringssystemet genom att införa eller ta bort ett avstämningsförbehåll i sin bolagsordning. Lagen föreskriver att bolaget i samband med att det tar in ett avstämningsförbehåll i bolagsordningen skall träffa avtal med en central värdepappersförvarare och uppdra åt denne att föra bolagets avstämningsregister.

Kommittén föreslår att alla aktiebolag skall åläggas en lagenlig skyldighet att tillämpa en ordning som nära överensstämmer med den nuvarande kontoföringslagen. Det finns därför inte anledning att kräva att det i bolagsordningen skall finnas ett avstämningsförbehåll som innebär att bolaget skall hantera sina aktier i ett kontoföringssystem. Däremot är det angeläget att bolaget väljer någon behörig registerförare som skall föra bolagets avstämningsregister.

Det är i och för sig möjligt att registrera ett nybildat bolag utan hinder av att det vid registreringstillfället ännu inte uppdragit åt någon att föra bolagets avstämningsregister och sedan med vite eller hot om administrativa avgifter tvinga bolaget att välja registerförare i efterhand. Ett alternativ är att föreskriva en skyldighet för nybildade bolag att i stiftelseurkunden ange vem som har uppdraget att föra bolagets avstämningsregister. Saknas uppgift härom eller är den uppgivne registerföraren inte behörig skall PRV vägra att registrera bolaget. Det enklaste är emellertid att helt enkelt föra in varje nybildat bolag som inte i samband med registreringen uppger vem som skall föra dess avstämningsregister i det centrala aktieägarregistret och låta detta föra avstämningsregistret. Kommittén har utformat sitt förslag i enlighet med det sistnämnda alternativet.

Vem eller vilka skall föra avstämningsregistren?

Nästa fråga blir vem eller vilka som skall föra avstämningsregistren för de bolag som inte har ett giltigt avtal med en central värdepappersförvarare. Den frågan behandlades av Bulvanutredningen, som valde mellan två alternativ, PRV och VPC.

För PRV som registerförare talade enligt Bulvanutredningen bl.a. att andra obligatoriska registreringar utförs av PRV, att uppgifter om aktieägare skulle kunna lämnas på det företagsbevis som utvecklats av verket samt att PRV:s organisation på informations- och kundservicessidan är väl utvecklad och att allmänheten därför skulle kunna förses med effektiv information ur ett ägarregister.

För VPC som registreringsorgan talade bl.a. enligt Bulvanutredningen att såväl regelsystem som datasystem redan fanns utvecklade för VPC:s verksamhet och dessa skulle kunna utnyttjas med mindre arbete och kostnader som följd. Ett enhetligt system för ägarregistrering skulle också kunna byggas upp, vilket i sig var ägnat att medföra en säkrare hantering.

Bulvanutredningen menade att många av de fördelar som en enhetlig ordning för registrering av aktier och aktieägare i samtliga bolag skulle medföra föll bort genom avskaffandet av VPC:s monopol. Dessutom skulle en stor del av aktiebolagen inte ha något påtagligt behov av de särskilda faciliteter som är förenade med VPC:s system. Utredningen förordade därför att PRV anförtroddes uppgiften att svara för registreringarna såvitt avsåg de bolag som inte hade avstämningsförbehåll (se SOU 1998:47 s. 143-147).

Aktiebolagskommittén vill för sin del tillägga följande. I dag är VPC den ende centrale värdepappersförvararen på den svenska

marknaden och har alltså ett faktiskt monopol. Det framstår inte som sannolikt att någon ytterligare central värdepappersförvarare etablerar sig under överskådlig tid. Den nuvarande möjligheten för bolagen att komma ur det kontobaserade systemet genom att ta bort avstämningsförbehållet ur bolagsordningen försvinner med kommitténs förslag. Om VPC anförtros uppgiften att föra registret också för de bolag som inte träffar något avtal med VPC kommer dess monopol således att utvidgas till att omfatta alla bolag. Det strider mot intentionerna med lagen om kontoföring av finansiella instrument, nämligen att skapa mångfald på marknaden för kontoföringstjänster. Kommittén menar därför att det inte är lämpligt att VPC för avstämningsregistret för de bolag som inte aktivt väljer central värdepappersförvarare.

Härtill kommer att det finns starka skäl för att välja PRV som subsidiär central värdepappersförvaltare. PRV för aktiebolagsregistret och registrerar bl.a. nybildade aktiebolag. Det framstår som naturligt att PRV i samband med denna registrering upprättar ett avstämningsregister för det nybildade bolaget, om bolaget inte anmält att det redan valt en central värdepappersförvarare. I den beskrivna ordningen kan avstämningsregistret tas i bruk omedelbart när bolaget har blivit ett eget rättssubjekt och aktieägare, rättighetsinnehavare m.fl. kan genast förfoga över sina rättigheter.

På grund av det anförda föreslår kommittén att PRV tilläggs uppgiften att föra avstämningsregistret för de bolag som inte väljer någon annan registerförare.

När skall avstämningsregistren upprättas?

Som framgått av det föregående menar kommittén att det är lämpligt att ett bolag under bildande, som inte önskar att PRV anförtros uppgiften att föra dess avstämningsregister, träffar avtal med en central värdepappersförvarare innan bolaget anmäls hos PRV för registrering i aktiebolagsregistret. I avtalet regleras när avstämningsregistret skall tas i bruk. Denna tidpunkt bestäms med hänsyn till det behov som aktieägarna och andra innehavare av rättigheter i bolaget har av att kunna förfoga över rättigheterna på ett från sakrättslig synpunkt betryggande sätt.

Om ett nybildat bolag som anmäls för registrering i aktiebolagsregistret inte visar att det har träffat avtal med en central värdepappersförvarare, föreslår kommittén att PRV, i samband med att bolaget registreras, upprättar ett avstämningsregister för bolaget. Därvid får PRV utnyttja handlingar i ärendet om bolagets registrering.

PRV skall därefter föra avstämningsregistret till dess bolaget uppdragit åt annan att föra dess avstämningsregister.

Hur får de centrala värdepappersförvararna del av uppgifterna som skall föras in i avstämningsregistret?

Aktierna i de allra flesta bolag som i dag omfattas av kontoföringslagen handlas via börs eller annan organiserad marknadsplats. Det innebär att överlåtelser och pantsättningar m.m. registreras automatiskt. Några föreskrifter om vem som skall svara för att de centrala värdepappersförvararna får de uppgifter som de behöver för registerföringen har därför inte meddelats.

Med kommitténs förslag kommer många mindre bolag att omfattas av kontoföringssystemet. Man måste räkna med att aktier och andra rättigheter i dessa bolag i hög utsträckning kommer att överlåtas utan förmedling av bank eller fondkommissionär. I sådana situationer är det lätt för parterna att förbise att överlåtelserna måste anmälas för registrering för att förvärvaren skall få sakrättsligt skydd. Kommittén föreslår därför bestämmelser som klargör vem som skall svara för att de centrala värdepappersförvararna får tillgång till de uppgifter som de behöver för att registren skall bli tillförlitliga.

I ett nybildat bolag har bolagsledningen tillgång till samtliga uppgifter som skall registreras i avstämningsregistret. Kommittén föreslår därför att bolaget åläggs att sända ingångsuppgifterna till den centrala värdepappersförvarare som bolaget har valt. Om bolaget inte har valt någon förvarare skall uppgifterna i stället sändas till PRV.

Sedan ingångsuppgifterna antecknats i avstämningsregistret bör det åligga bolaget att fortlöpande anmäla sådana förändringar i registrerade förhållanden som bolaget självt beslutar om. Det kan för att ta ett exempel gälla nya bestämmelser i bolagsordningen som innebär att vissa aktier blivit konvertibla eller kommit att omfattas av samtyckes-, förköps- eller hembudsförbehåll. Kommittén föreslår att bolaget skall anmäla uppgifter av nu angivet slag till den centrale värdepappersförvararen. I sammanhanget skall nämnas att ändringar i bolagsordningen skall anmälas till PRV för registrering i aktiebolagsregistret. Om bolaget inte har valt någon annan central värdepappersförvarare utan avstämningsregistret förs av PRV föreslår kommittén att handlingarna för registrering i aktiebolagsregistret utan vidare av PRV läggs till grund för införing också i avstämningsregistret. Om bolaget återigen har valt någon annan central värdepappersförvarare än PRV måste bolaget göra en särskild anmälan såväl till PRV som till värdepappersförvararen.

Det grundläggande syftet med ett centralt aktieägarregister är att få tillgång till tillförlitliga uppgifter om ägarförhållandena i bolagen. Överlåtelser av aktier och andra rättigheter skall därför anmälas till registret. För att uppnå detta har det sakrättsliga skyddet för förvärvaren knutits till registreringen. Frågan blir då om det är överlåtaren eller förvärvaren som skall svara för att överlåtelse anmäls till värdepapperförvararen för registrering.

Kommittén föreslår emellertid av praktiska skäl att överlåtaren, som får förutsättas vara registrerad i registret och vars behörighet att göra registreringsanmälan kan tas för god, skall svara för att anmälan till registret sker med uppgift om den nye ägaren eller rättighetsinnehavaren. I fråga om pantsättning föreslår kommittén att aktieägaren skall anmäla att panträtt har upplåtits i aktien och lämna uppgift om panträttsinnehavaren.

Lagen om kontoföring av finansiella instrument tillåter inte att någon annan än innehavaren av ett avstämningskonto disponerar över detta. Kommittén menar att det inte finns skäl att förändra ett väl inarbetat och fungerande system och föreslår att denna ordning skall tillämpas i det nya systemet.

Förslaget innebär att en aktieförvärvare eller en panträttsinnehavare inte på egen hand kan se till att förvärvet respektive panträttsupplåtelsen blir registrerad. Om motparten inte fullgör sina åligganden kommer förvärvaren inte att kunna vare sig förfoga över aktierna eller få del av de ekonomiska förmåner som aktien ger. Förvärvaren kommer inte heller att vara skyddad mot vare sig överlåtarens borgenärer eller mot att överlåtaren säljer eller pantsätter aktierna på nytt. I praktiken får saken lösas genom att förvärvare eller panträttsinnehavare med hjälp av fullmakt från aktieägaren anmäler överlåtelsen respektive panrättsupplåtelsen.

I dag genomförs överlåtelser av aktier och andra rättigheter i avstämningsbolag normalt genom ett kontoförande institut t.ex. en bank eller en fondkommissionär. Det går då till så att den som vill sälja eller köpa aktier vänder sig till institutet och ger detta i uppdrag att genomföra en viss order. Institutet får därvid tillgång till uppdragsgivarens avstämningskonto och utför vanligen själv de registreringsåtgärder som affären föranleder. Kommitténs föreslår inte några ändringar i denna ordning men menar att även PRV bör ges möjlighet att anlita kontoförande institut för att registerföra överlåtelser och andra anteckningar på avstämningskonton.

Vissa uppgifter utmönstras ur avstämningsregistret

Aktier kan dras in utan återbetalning till aktieägarna och ger då inte längre någon rätt i bolaget. Aktierätten kan också gå förlorad på grund av inlösen eller skifte i samband med likvidation. För att förhindra överlåtelse av aktier utan aktierätt finns bestämmelser om att aktiebreven skall förses med anteckning som utvisar vad som skett. Motsvarande uppgifter skall för avstämningsbolagens del antecknas på avstämningskonto. Det finns som kommittén ser det inte skäl att i ett kontoföringssystem låta aktier som på detta sätt förlorat sin aktierätt stå kvar i avstämningsregistret och föreslår därför att bolaget, så snart en åtgärd av nu angivet slag har genomförts, skall anmäla saken till den centrala värdepappersförvararen så att denne kan avföra aktierna.

Förändringar med anledning av att aktiebokens avskaffas

I dag gäller att en aktieägare inte får utöva sina aktierättigheter innan han förts in som aktieägare i aktieboken. Kommittén föreslår att aktieboken avskaffas och att aktierättigheterna i stället får utövas först när aktieägaren förts in i avstämningsregistret.

När ett aktiebolag självt för aktieboken är det möjligt att kräva att bara den som på stämmodagen är införd i aktieboken får rösta på stämman. Med den ordning som kommittén föreslår kommer emellertid en anteckning i aktieboken att ersättas av en registrering i avstämningsregistret, som alltid kommer att föras av en central värdepappersförvarare. Det är då inte säkert att bolaget kan få tillgång till en utskrift av avstämningsregistret per stämmodagen som kan användas för att kontrollera röstlängden. Kommittén anser därför att den nuvarande ordningen i avstämningsbolag att den som är införd i aktieboken viss dag före stämman har rätt att rösta på denna bör gälla i alla bolag. I enlighet härmed föreslår kommittén att den som upptagits i en utskrift av avstämningsregistret avseende förhållandena på dag som anges i bolagsordningen, får rösta på stämman. Avstämningsdagen får inte infalla tidigare än tio vardagar före stämman.

I samband med företagsförvärv är det vanligt att den nye ägaren håller bolagsstämma i omedelbar anslutning till att affären slutförs. Frågan är då om denna ordning är möjlig i ett system där rösträtt får utövas endast av den som på avstämningsdagen var införd som ägare i avstämningsregistret. Kommittén vill för sin del besvara frågan med både ja och nej. Om alla aktier är representerade när affärens slutförs och alla aktieägare är ense om att hålla bolagsstämma omedelbart, kan så ske utan att man behöver iaktta formkraven på kallelse, information och annat som enligt aktiebolagslagen normalt krävs för att stämman

skall vara giltig, inklusive en utskrift av avstämningsregistret per avstämningsdagen. Men om alla aktier inte är representerade eller om någon aktieägare motsätter sig det kan stämman inte hållas på detta spontana och informella sätt. Det avgörande blir i praktiken ägarstrukturen i bolaget. I små bolag med få och eniga ägare kommer stämma i anslutning till överlåtelse att kunna ske även när bolaget omfattas av kontoföringssystemet, medan sådan informell stämma varken i dag eller framtiden kan hållas när aktieägarkretsen är vid eller heterogen.

Den som på en viss bestämd dag är antecknad som aktieägare i aktieboken är i dag behörig att ta emot utdelning eller betalning respektive bli registrerad för en ny rättighet. Kommittén föreslår att denna ordning behålls med den förändringen att en registrering i avstämningsregistret är avgörande. Alla bolag måste alltså fastställa en avstämningsdag vid beslut om vinstutdelning, tillskottsemission med företrädesrätt för gamla aktieägare, fondemission och nedsättning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna.

När det centrala aktieägarregistret inrättas i steg 2 kommer ett kontoföringssystem att gälla för alla aktiebolag. Då kan den nuvarande indelningen i avstämningsbolag och övriga bolag inte behållas.

Steg 2 innebär att de nuvarande kupongbolagen i ett utbyggt kontoföringssystem omfattas av det regelverk som nära överensstämmer med vad som i dag gäller för avstämningsbolagen. Detta regelverk är i första hand avpassat för aktiemarknadsbolagens behov och framstår som onödigt tungrott för små och medelstora bolag. Kommittén föreslår därför vissa förenklingar för dessa bolag. När det gäller att avgränsa vilka bolag som skall få tillämpa enklare rutiner har kommittén inte velat skapa några nya kategoriindelningar utan stannat för att låta skiljelinjen gå mellan de privata och de publika bolagen. Kommittén föreslår sålunda att de publika aktiebolagen skall omfattas fullt ut av de bestämmelser som i dag gäller för avstämningsbolagen medan de privata aktiebolagen skall få tillämpa delvis andra och enklare rutiner.

Förvaltarregistrering

I 3 kap. 7–13 §§ lagen om kontoföring av finansiella instrument finns bestämmelser om förvaltarregistrering av aktier och andra finansiella

instrument. Bestämmelserna innebär i korthet att de centrala värdepappersförvararna får medge i huvudsak banker och andra värdepappersinstitut rätt att registreras som förvaltare. Förvaltaren skall på ett eller flera avstämningskonton registrera de finansiella instrument han förvaltar. I avstämningsregistret finns inte någon uppgift om äganderätt till och pantsättning eller utmätning av förvaltarregistrerade instrument. Registret innehåller i princip endast uppgift om förvaltaren och en beskrivning av de finansiella instrument han förvaltar. En förvaltare är emellertid skyldig att på begäran lämna den centrala värdepappersförvararen uppgifter om vilkas aktier han förvaltar. Vidare skall det hos den centrala värdepappersförvararen finnas en sammanställning över aktieägare som har mer än 500 förvaltarregistrerade aktier i bolaget. I slutbetänkandet föreslår kommittén att gränsen sätts så att sammanställningen endast omfattar aktieägare som innehar aktier med en tusendel eller mer av rösterna för samtliga aktier i bolaget.

Möjligheterna till förvaltarregistrering infördes för att göra det möjligt för aktieägare m fl att ha sina aktier och andra värdepapper i depå hos banker och fondkommissionärer. Det ansågs inte vara nödvändigt att aktieägarna fanns registrerade både hos förvaltaren och i avstämningsregistret och man valde att låta personuppgifterna beträffande aktieägare med förvaltarregistrerade aktier bli antecknade endast hos förvaltaren.

När steg 2 genomförs kommer alla aktiebolag att omfattas av ett kontoföringssystem. Frågan blir då om det skall vara tillåtet att förvaltarregistrera aktier och andra finansiella instrument i samtliga aktiebolag eller om förvaltarregistreringen skall förbehållas endast aktiemarknadsbolagen eller de större bolagen.

För kommittén är det nära nog självklart att de nuvarande möjligheterna till förvaltarregistrering måste finnas kvar för aktiemarknadsbolagen. För att begränsa kategoriindelningarna i aktiebolagslagen föreslår kommittén att rätten till förvaltarregistrering förbehålls de publika bolagen. Samtliga aktiemarknadsbolag är publika och aktierna i dessa bolag kommer alltså att kunna förvaltarregistreras.

Nästa fråga blir då om också aktierna i de privata bolagen bör kunna förvaltarregistreras. För detta talar egentligen endast att systemet då skulle bli enhetligt för samtliga bolag. Nackdelarna med en sådan ordning är emellertid uppenbara. Steg 2 tas ju i syfte att få till stånd en tillförlitlig registrering av samtliga aktieägare för att komma till rätta med den ekonomiska brottslighet som sker med utnyttjande av aktiebolag. Att då införa en möjlighet att i små och medelstora bolag låta en förvaltare stå antecknad i avstämningsregistret i stället för den verklige ägaren strider direkt mot syftet med registret och skulle på ett avgörande sätt begränsa aktieägarregistrets användbarhet. I själva

verket skulle insynsmöjligheterna sannolikt minska jämfört med i dag eftersom kommittén föreslår att aktieboken avskaffas.

Till detta kan läggas att en ordning med förvaltarregistrering i privata bolag skulle kraftigt försvåra för den som överväger att köpa aktier av någon att kontrollera om den tilltänkte säljaren verkligen äger aktierna, eftersom uppgifterna hos förvaltaren inte är offentliga.

Kommittén har slutligen svårt att se att det föreligger något praktiskt behov av att kunna förvaltarregistrera aktier och andra rättigheter i privata bolag.

På grund av det anförda föreslår kommittén att förvaltarregistrering tillåts i publika men inte i privata aktiebolag.

Kommittén föreslår att PRV skall upprätta och föra avstämningsregistren för de bolag som inte väljer någon central värdepappersförvarare. Det leder till frågan vilken ställning PRV skall ha som registerförare. Valet står här mellan att låta PRV bli en central värdepappersförvarare som omfattas av det regelverk som gäller för alla centrala värdepappersförvarare eller skapa särskilda regler för PRV:s registreringsverksamhet.

Av betydelse för valet är att PRV skall agera på en marknad för värdepapperstjänster som sedan kontoföringslagens ikraftträdande den 1 januari 1999 har öppnats för konkurrens, låt vara att VPC i praktiken alltjämt är den enda aktören på marknaden. Kommitténs förslag att ålägga PRV att vara registerförare innebär emellertid att VPC:s de facto monopol kommer att brytas.

Det är i sammanhanget värt att poängtera att kommittén inte anser det vara lämpligt att skapa konkurrens genom att i författning ålägga en myndighet att bedriva viss näringsverksamhet. Kommitténs förslag att PRV skall upprätta och föra avstämningsregistren i vissa bolag har inte heller till syfte att förverkliga en av intentionerna bakom lagen om kontoföring av finansiella instrument, nämligen att skapa en konkurrensutsatt marknad för värdepapperstjänster.

Med kommitténs förslag kommer VPC och PRV således att konkurrera. Det ställer särskilda krav på lagstiftningens utformning. Kommittén menar att det är viktigt att reglerna blir neutrala så att ingen av parterna gynnas i förhållande till den andre.

Det är givet att det bästa sättet för att skapa en konkurrensneutral reglering är att låta samma regelverk gälla för VPC och PRV. Kommittén menar därför att PRV så långt det är möjligt skall tillämpa det regelverk som gäller för alla centrala värdepappersförvarare och

föreslår att PRV direkt i författningstexten anges vara en central värdepappersförvarare. Därmed får PRV sin auktorisation som central värdepappersförvarare direkt i lagen och någon ytterligare auktorisation från Finansinspektionen är inte nödvändig eller lämplig.

En fråga i detta sammanhang är om PRV:s verksamhet som central värdepappersförvarare skall stå under tillsyn av Finansinspektionen i likhet med vad som gäller för övriga centrala värdepappersförvarare. Det är emellertid inte vanligt att en myndighet har tillsynsansvar över en annan myndighets verksamhet. Det enda exempel kommittén kan ge är att Finansinspektionen har ett sådant ansvar över Sjunde AP-fondens verksamhet. Kommittén menar att det är varken lämpligt eller effektivt att ställa PRV under Finansinspektionens tillsyn bl.a. därför att inspektionen skulle sakna möjligheter att genom sanktioner tvinga PRV att driva verksamheten på det sätt inspektionen finner vara korrekt. Kommittén föreslår därför att PRV undantas från den tillsyn som Finansinspektionen utövar i förhållande till övriga centrala värdepappersförvarare.

Den konkurrens mellan VPC och PRV som kommittén vill skapa är avsedd att pressa priserna på värdepapperstjänster. Kommittén eftersträvar en ordning där bolagen aktivt väljer mellan VPC och PRV och träffar sitt val med hänsyn tagen till bl.a. pris och servicenivå. I enlighet härmed föreslår kommittén att ett bolag kan få sitt avstämningsregister fört av PRV inte bara genom att avstå från att välja en annan central värdepappersförvarare utan också genom att träffa avtal med PRV om registerföringen.

De avtal som bolag sålunda skall kunna träffa med PRV bör emellertid bara gälla registerföringen. Kommittén anser inte att det är lämpligt att PRV tillhandahåller de mycket kvalificerade värdepapperstjänster som främst aktiemarknadsbolagen i dag efterfrågar. Dessa tjänster ligger mycket långt från de uppgifter PRV i dag har att fullgöra.

För att undanröja varje tvekan om denna begränsning i PRV:s möjligheter att åtaga sig uppdrag som central värdepappersförvarare bör den komma till uttryck i författningstexten. Valet står här mellan att ange vilka tjänster PRV får eller inte får utföra eller vilka bolag myndigheten får eller inte får utföra uppdrag åt. Kommittén anser att det senare alternativet är att föredra och vill samtidigt hålla fast vid sin tanke att begränsa antalet kategorier av bolag i aktiebolagslagen. Kommittén föreslår därför att det i lagen anges att PRV inte får föra avstämningsregister för publika bolag.

Allmänheten har enligt nuvarande ordning inte någon rätt till insyn i vad som antecknas i avstämningsregistret. Däremot är uppgifterna i aktieboken helt offentliga beträffande kupongbolagen och delvis offentliga vad avser avstämningsbolagen. I kommitténs slutbetänkande har kommittén behandlat frågan om aktieboken även i fortsättningen skall vara offentlig och har kommit till slutsatsen att det finns skäl att behålla principen om aktiebokens offentlighet. Kommittén föreslår emellertid vissa förändringar som i viss mån begränsar offentligheten vad avser avstämningsbolagen. Enligt förslaget skall från offentligheten undantas uppgifter om aktieägare i avstämningsbolag som innehar aktier med mindre än en tusendel av rösterna för samtliga aktier i bolaget.

När steg 2 tas avskaffas aktieboken i alla aktiebolag och ersätts med avstämningsregister. Kommittén föreslår att de uppgifter som i dag är offentliga i aktieboken och som finns också i avstämningsregistret skall vara offentliga i registret. Därmed blir samma uppgifter som tidigare offentliga.

Ett problem av större dignitet och som har samband med offentlighetsfrågan är hur aktier och andra rättigheter skall kunna överlåtas på ett säkert sätt i det nya systemet. Det nuvarande aktiehanteringssystemet är inte i första hand avpassat för mindre och medelstora företag utan det har tillkommit för de börsnoterade bolagens behov. Utmärkande för handeln med aktier i börsnoterade avstämningsbolag är att den sker under förmedling av banker och fondmäklare av olika slag, s.k. kontoförande institut. Vid denna handel känner köpare och säljare vanligen inte till vem motparten är. Marknaden har för detta ändamål utvecklat särskilda rutiner.

Att en överlåtelse förmedlas av en bank eller ett annat värdepappersinstitut är också av betydelse i ett annat avseende. Om någon vill avyttra aktier och anlitar en bank för ändamålet måste banken få tillgång till överlåtarens avstämningskonto, på vilket aktierna finns registrerade. Banken måste kontrollera mot avstämningskontot bl.a. att överlåtaren verkligen äger aktierna i fråga och att denne har rätt att avyttra dem. Skulle banken vid en sådan kontroll upptäcka att en presumtiv säljare inte äger några aktier av det slag han vill sälja eller om han visserligen äger aktierna men inte har rätt att fritt förfoga över dem vägrar givetvis banken att förmedla affären. Om en noggrann behörighetskontroll utförs inför varje förmedlingsuppdrag minimeras således riskerna vid aktieöverlåtelser.

Om banken har utfört en undermålig kontroll av säljaren kan det förekomma exempelvis att personer som saknar behörighet att förfoga

över sina tillgångar lyckas avyttra aktier i börsnoterade bolag. Den som förvärvat aktierna under sådana omständigheter riskerar i varje fall i teorin att aktierna tas i anspråk av överlåtarens borgenärer för de rättigheter som fanns registrerade på överlåtarens avstämningskonto. Ett exempel på en sådan situation är att en ägare till pantsatta aktier, för vilka panträttigheterna registrerats på ägarens avstämningskonto, lyckas överlåta aktierna genom ett kontoförande institut utan panträttsinnehavarens samtycke. Enligt reglerna i lagen om kontoföring av finansiella instrument behåller panträttsinnehavaren sin panträtt i aktierna även efter överlåtelsen och kan således ta aktierna i anspråk hos den nye ägaren om överlåtarens skulder inte betalas (se 6 kap. 2 § LKF). En förvärvare kan inte utföra någon som helst kontroll av säljare eller aktier före köpet och kan därför inte skydda sig. Han vet varken vem överlåtaren är eller vilka aktier som kommer att registreras på honom. Att förvärvaren i exemplet råkat bli ägare av aktier som är belastade med panträtt är en ren slump. Skulle situationen inträffa kan givetvis förvärvaren häva köpet och låta prestationerna gå åter enligt köplagens regler om fel i levererad vara. Men om säljaren redan förbrukat köpeskillingen och är medellös kan det finnas skäl att underlåta att häva köpet. Förvärvaren torde i praktiken hållas skadeslös av i sista hand säljarens kontoförande institut som brustit i sin kontroll när aktierna bjöds ut på marknaden.

Om en överlåtare inte kan förfoga över sina tillgångar av något annat skäl, exempelvis på grund av att han är försatt i konkurs och detta registrerats på hans avstämningskonto, kan överlåtarens konkursförvaltare inte göra anspråk på de överlåtna aktierna eftersom förvärvaren med största sannolikhet har gjort ett godtrosförvärv (6 kap. 4 § LKF).

De exempel som nu har lämnats har endast till syfte att visa att kontoföringssystemet i praktiken fungerar väl vad avser handel med aktier via börs eller auktoriserad marknadsplats och att systemet innehåller skyddsmekanismer som gör att inblandade parter kan hållas skadeslösa även vid affärstransaktioner som blivit felaktiga.

En väsentlig skillnad mellan börshandeln och den handel som sker mellan två parter utanför en börs är att själva avtalsslutet i det förra fallet sker automatiskt genom börsernas clearingsystem när en säljares och en köpares respektive anmälningar stämmer överens. Registreringen på säljarens och köparens avstämningskonton sker också automatiskt utan någon prövning av de kontoförande instituten. Som tidigare sagts företar däremot det kontoförande institutet en sådan prövning innan anmälningarna registreras i VP-systemet.

Vid affärer direkt mellan två parter är avtalet mellan parterna redan träffat när det kontoförande institutet får i uppdrag av säljare och köpare att registrera affären på parternas avstämningskonton. Det

kontoförande institutet skall innan det registrerar affärshändelsen pröva om samtliga förutsättningar för registrering föreligger. Skulle det vid denna prövning exempelvis visa sig att säljaren inte hade rätt att överlåta aktierna skall det kontoförande institutet avslå ansökan. Eftersom det inte finns några generella rutiner för hur likvid skall utväxlas när aktier överlåts utan förmedling av en bank eller annat värdepappersinstitut kanske köparen redan har erlagt betalning för aktierna. Han har i så fall möjligheter att kräva en återgång av prestationerna men riskerar att säljaren redan förbrukat de medel denne uppburit.

Ett problem i sammanhanget är att en potentiell aktieförvärvare redan i dag har små möjligheter att på egen hand kontrollera dels om en säljare har rätt att överlåta de aktier han bjuder ut till försäljning, dels om aktierna är belastade med panträtt eller andra rättigheter. Han kan i och för sig kontrollera i aktieboken om överlåtaren verkligen äger aktierna. Men den utskrift av aktieboken som köparen får tillgång till kan vara upp till sex månader gammal och därför inaktuell. Understiger överlåtarens aktiepost 500 aktier är uppgifterna inte tillgängliga. Eftersom uppgifterna i avstämningsregistret inte är offentliga saknar en förvärvare dessutom möjligheter att på egen hand kontrollera exempelvis om överlåtaren har rätt att förfoga över de aktier han äger.

En förvärvare som vill vara säker på att inte drabbas av rättsförluster i samband med ett förvärv måste därför uppdra åt överlåtaren att skaffa fram uppgifter om aktierna och överlåtaren ur avstämningsregistret. Det vanliga torde vara att säljare och köpare gemensamt går till säljarens bank, varvid säljaren uppdrar åt bankpersonalen att lämna ut uppgifter från säljarens avstämningskonto. När dessa uppgifter är kontrollerade kan köparen underteckna överlåtelseavtalet och samtidigt betala för aktierna. Banken ges därefter i uppdrag att registrera överlåtelsen på parternas avstämningskonton.

I den nya ordning som föreslås har kommittén räknat med att PRV kommer att lägga upp och föra avstämningsregister för de allra flesta av de nuvarande kupongbolagen. Kommittén föreslår också att PRV skall ha möjlighet att anlita kontoförande institut för att utföra själva registreringsåtgärderna. Men om PRV väljer att inte anlita kontoförande institut, en situation som inte framstår som helt osannolik, kompliceras kontrollen ytterligare.

Om den nuvarande ordningen med avstämningsregister som inte är tillgängliga för allmänheten behålls kommer skyddet för aktieförvärvare och för övrigt också för förvärvare av andra rättigheter att försämras. I dag får en aktieförvärvare genom de anteckningar som är gjorda på aktiebrevet upplysningar om vilka aktierättigheter som är förbundna med varje aktie. Och om aktieägaren inte fritt kan förfoga över aktierna tas aktiebreven om hand, vilket i realiteten leder till att

han inte obehörigen kan förfoga aktierna. I kontoföringssystemet finns motsvarande upplysningar i bolagens avstämningsregister. Men är upplysningarna omöjliga eller åtminstone svåra att få tillgång till kan förvärvare rent allmänt bedöma att riskerna med förvärv är för stora, vilket i sin tur skulle hämma omsättningen.

Det främsta argumentet mot att låta uppgifterna i avstämningsregistren vara offentliga är att de kan anses vara av känslig natur och att de skulle kunna användas i sammanhang där de kan missbrukas. De allra flesta av de uppgifter som registret skall omfatta är emellertid redan tillgängliga för allmänheten. De är dock inte samlade i ett register utan det krävs en hel del arbete för att ta fram dem.

I sammanhanget finns det också skäl att jämföra med vad som gäller för ägarregistrering m.m. beträffande fastigheter. I inskrivningsregistret för fastigheter antecknas i princip samma uppgifter som de som skall ingå i avstämningsregistren och det utan att uppgifterna har bedömts så känsliga att de skall vara underkastade sekretess. Den enda uppgiften i inskrivningsregistret som inte måste vara tillgänglig för allmänheten är uppgift om vem som är innehavare av pantbrev. En pantbrevsinnehavare har rätt att avstå från att låta anteckna innehavet. Uppgiften finns i stället i pantbrevsregistret. För uppgifter om pantbrevsinnehavare i pantbrevsregistret gäller att uppgifterna inte får lämnas ut, om det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den som uppgifterna berör lider skada. Som skäl för att uppgifter om pantbrevsinnehav i huvudsak skall vara sekretessbelagda angavs i lagförarbetena att offentlighet skulle ge möjlighet för konkurrerande kreditinstitut att ta del av omfattande sammanställningar av varandras pantbrevsinnehav, vilka regelmässigt skulle avspegla respektive kreditinstituts kundkrets. Om sådana uppgifter röjdes skulle det kunna orsaka skada för de berörda kreditinstituten (prop. 1993/94:197 s. 40).

Kommittén anser att en förvärvare på egen hand måste kunna företa den undersökning av överlåtare och aktier som har beskrivits ovan. Rutinerna vid aktieöverlåtelser som sker utanför börs skulle därigenom förenklas. Kommittén har vidare svårt att se att samma slags uppgifter som är offentliga i inskrivningsregistret och för övrigt även i skeppsregistret inte skulle kunna vara offentliga i avstämningsregistren. Kommittén föreslår därför att uppgifterna i avstämningsregistren skall vara offentliga.

För att förhindra att det sker kartläggningar av aktieägares aktieinnehav eller kreditinstituts säkerheter på ett sätt som liknar den i det föregående återgivna beskrivningen i förarbetena till lagen om pantbrevsregister, föreslår kommittén ett förbud mot att samköra olika bolags avstämningsregister. En förfrågan skall alltså bara kunna avse uppgifter ur ett särskilt bolags avstämningsregister.

Förvärvare av aktier i börsnoterade bolag har i allmänhet inte samma behov av uppgifter ur ett avstämningsregister för att skydda sig. I börsnoterade och andra publika aktiebolag bör därför uppgifterna i avstämningsregistren förbli hemliga med undantag för de uppgifter ur aktieboken som i enlighet med kommitténs huvudförslag blir offentliga.

Den bestämmelse i aktiebolagslagen som undantar vissa mindre aktieinnehav från offentlighet, den s.k. begränsningsregeln, tillämpas i dag på aktieinnehav i avstämningsbolag. Kommittén föreslår att regeln, med det förändrade innehåll som anges i slutbetänkandet, när steg 2 tas skall gälla för aktieinnehav i publika bolag.

Kostnader

I kommitténs uppdrag ingår att beräkna kostnaderna för att bygga upp och driva registreringssystemet samt ge förslag på hur systemet skall finansieras. Det är en mycket svår uppgift eftersom en mängd osäkra faktorer påverkar kostnaderna. Några exakta beräkningar kan självklart inte presenteras utan beräkningarna bygger på antaganden. Ett avgörande osäkerhetsmoment är frågan i hur stor utsträckning PRV kommer att föra bolagens avstämningsregister. Bolagen är fria att välja vilken central värdepappersförvarare de önskar sedan monopolet avskaffats och det är inte otänkbart att VPC, som i dag är den enda auktoriserade värdepappersförvararen, kommer att aktivt konkurrera med PRV om tjänsterna. Det kan också tänkas att andra aktörer etablerar sig som centrala värdepappersförvarare av det skälet att marknaden blir betydligt större med de omkring 270 000 nya bolag som skall anslutas till systemet. Kommittén har emellertid vid beräkningarna utgått från att de allra flesta bolag kommer att avstå från att välja och på så sätt automatiskt anslutas till PRV:s system. Beräkningarna bygger alltså på PRV:s kostnader för systemet.

Kostnaderna kan delas upp i två delar. Den första delen utgörs av kostnader för att bygga upp systemet. Däri inbegrips kostnader för utveckling av datasystem, kostnader för information och upplysning inför reformen, kostnader för att lägga upp register för alla existerande bolag samt kostnader för att registrera alla aktieägarna. Den andra delen är kostnaderna för själva driften.

På kommitténs uppdrag har PRV gjort kostnadsberäkningar som bygger på följande antaganden. De privata aktiebolagen har i genomsnitt två aktieägare och registren kommer därmed att innehålla cirka

600 000 aktieägare. Med beaktande av antalet styrelseförändringar som varje år anmäls till PRV har antalet ägarförändringar grovt uppskattats till 70 000 per år. Hälften av ägarförändringarna har bedömts ske i samband med att styrelseförändringar anmäls till verket. Ungefär 20 000 nybildade bolag kommer att registreras varje år.

Det måste ställas mycket stora krav på datasystemet, inte minst på grund av att uppgifterna i registret skall vara rättsgrundande. Exempelvis är det viktigt att säkerhetsfrågorna prioriteras högt vid systemutvecklingen. Det får således inte komma i fråga att obehöriga personer tar sig in i systemet och förvanskar uppgifterna. Vidare måste systemet vara så uppbyggt att det fungerar exempelvis vid längre avbrott i elförsörjningen. I sammanhanget måste det också påpekas att det är mycket viktigt att samtliga uppgifter för bolaget lagts in i registren innan systemet tas i bruk samt att systemet då har testats vid flera tillfällen. Om registren kommer att innehålla felaktiga uppgifter riskerar enskilda att lida betydande rättsförluster som kan vara mycket svåra att reparera.

De beräknade kostnaderna för utvecklingen av systemet har av PRV uppskattats till cirka 5,3 milj. kr, vilket belopp innefattar kostnader för bl.a. systemanalys, design, utveckling, tester, investering i hårdvara och webutveckling. Till detta kommer initialt kostnader för att lägga upp avstämningsregistren och för arbetet med att lägga in uppgifter om samtliga aktieägare m.m. Dessa kostnader har PRV beräknat till 9,9 milj. kr. Inför reformen är det nödvändigt med en omfattande upplysningskampanj så att bolag och aktieägare blir medvetna om vad som åligger dem. För sådana informationsinsatser har PRV beräknat en kostnad om 4 milj. kr.

När det sedan gäller de årliga driftskostnaderna utgörs den största posten av personalkostnader för registrering av anmälningar och kundservice i allmänhet. Kostnader uppkommer också för bl.a. investering i hårdvara, underhåll, utskick och andra utskrifter. De sammanlagda driftskostnaderna har PRV beräknat uppgå till cirka 17,5 milj. kr per år. Vid uppskattningen av detta belopp har hänsyn inte tagits till att handlingar skall kunna ges in på elektronisk väg. Ett system som gör sådan hantering möjlig håller på att utarbetas inom PRV. PRV gör bedömningen att elektronisk hantering kan medföra lägre kostnader än de nyss angivna.

Finansiering

En reform av förevarande slag kan i princip finansieras endast på två sätt. Antingen genom att staten skjuter till medel för systemets upp-

byggnad och drift eller att systemet finansieras genom avgifter av dem som utnyttjar tjänsterna.

Den verksamhet som PRV bedriver i dag finansieras med intäkter från avgifter i verksamheten. Inget hindrar emellertid att registreringssystemet finansieras på ett annat sätt än PRV:s övriga verksamhet. Däremot lägger konstruktionen av aktieägarregistret hinder i vägen för att reformen finansieras med allmänna medel.

En av utgångspunkterna när lagen om kontoföring av finansiella instrument kom till var att VPC:s legalmonopol skulle upphöra och att fri konkurrens skulle gälla på marknaden. Kommittén avser inte att inskränka konkurrensfriheten genom de förslag som läggs utan förslagen bidrar snarare till att konkurrensen även i praktiken blir fri. Ett viktigt inslag i ett system med en fri konkurrens är att konkurrensneutralitet råder. Med andra ord skall konkurrensförutsättningarna vara desamma för alla som vill etablera sig och statsmakterna får inte gynna någon eller några aktörer på marknaden genom exempelvis subventioner. Det är mot den bakgrunden inte möjligt att exempelvis genom statsanslag finansiera PRV:s uppbyggnad och drift av registreringssystemet. Det finansieringsalternativ som återstår är att avgiftsfinansiera såväl uppbyggnaden som driften.

Kostnaderna för upplysningskampanjen inför reformen kommer samtliga då befintliga centrala värdepappersförvarare till del. Kommittén menar därför att informationsinsatserna skall finansieras med statliga medel. En annan sak är att PRV kanske är mest lämpat att genomföra kampanjen.

Kommittén föreslår således att reformen i huvudsak skall finansieras genom avgifter. Något utförligt förslag på hur avgiftssystemet skall se ut lämnas inte. Kommittén menar att det saknas anledning att reglera vilka avgifter som PRV skall ta ut i det system som skall tillämpas. Till skillnad från annan verksamhet som PRV bedriver kommer registerföringen enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument att vara konkurrensutsatt och PRV bör då ges möjlighet att självt bestämma priserna för olika registreringsåtgärder. Är det enskilda bolaget inte nöjt med PRV:s prissättning får det träffa avtal med en annan central värdepappersförvarare.

Det finns trots det nyss sagda intresse av att redovisa olika tänkbara avgiftsmodeller. PRV:s avgiftssystem fungerar i dag i huvudsak så att en avgift betalas vid nyregistrering av bolag och ytterligare avgifter tas ut vid varje anmälan för registrering av ändringar i befintliga uppgifter. Avgiftsnivåerna är olika beroende på vad för slags ärende det handlar om. Om flera ärendetyper anmäls samtidigt för ett och samma bolag tas endast den högsta tillämpliga avgiften ut.

PRV är emellertid av den uppfattningen att det nuvarande sättet att ta ut avgifter har påtagliga nackdelar och verket har därför föreslagit ett nytt avgiftssystem. Det nya systemet föreslås bestå av dels en nyregistreringsavgift, dels en periodvis återkommande registerhållningsavgift. PRV:s förslag innebär att nyregistreringsavgiften faktureras i efterskott och att alla ändringar som bolaget anmäler för registrering under det första året är kostnadsfria. Från år två faktureras registerhållningsavgiften periodvis i förskott.

VPC:s avgiftssystem för att föra avstämningsregistren och aktieböckerna kan sägas bestå av tre delar. För det första betalar bolagen (emittenterna) för varje ändring som föranleds av beslut av bolagen. Ett exempel är att bolaget betalar en i förväg fastställd avgift vid emissioner. Avgiften avser bl.a. VPC:s kostnader för att komplettera och förändra aktieägarnas avstämningskonton och bolagets avstämningsregister men den avser också annat som i detta sammanhang saknar intresse. För det andra betalar bolagen en s.k. grundavgift för registerhållningen. Den avgiften är en ersättning till VPC för uppdraget att föra avstämningsregistret. Det enskilda bolagets avgift är avhängig av antalet aktieägare i bolaget. För det tredje betalar de kontoförande instituten för varje förändring i avstämningsregistret som de medverkar till. Vid en aktieöverlåtelse som förmedlas av ett kontoförande institut får således institutet ersätta VPC för kostnaderna för ändringen i registret. Dessa kostnader kan institutet föra tillbaka på den som köper eller säljer aktier och torde i de flesta fall rymmas i det courtage som institutet tar ut av överlåtare och förvärvare.

VPC:s avgiftsmodell är att föredra ur rättvisesynpunkt. När bolaget beslutar om en åtgärd som föranleder registerförändringar är det naturligt att bolaget står för kostnaderna men vid förändringar som bolaget normalt inte har kontroll över, exempelvis aktieöverlåtelser och pantsättningar, står åtminstone indirekt de som föranlett förändringen för kostnaderna. Systemet är emellertid komplext och bygger på att de kontoförande instituten genomför många praktiska åtgärder i samband med registreringen och att instituten debiteras vid registerförändringar som de medverkat till. För PRV:s del är det inte alls säkert att kontoförande institut kommer att användas i samma utsträckning exempelvis vid registrering av aktieöverlåtelser. Ofta förändras bolagets styrelse i samband med att aktierna i bolaget överlåts och i sådana fall måste bolagets företrädare under alla förhållanden anmäla styrelseförändringen till PRV. Det kan då vara lämpligt att sända in alla handlingar i ett sammanhang.

Om kontoförande institut inte används skall enligt VPC:s avgiftsmodell, överlåtare och förvärvare debiteras för registerförändringar i samband med exempelvis en aktieöverlåtelse. För sådana förändringar

debiterar VPC endast ett par kronor. Fakturerings- och administrationskostnaderna skulle således i PRV:s system ofta överstiga kostnaderna för själva åtgärden eftersom möjligheten att vid ett tillfälle debitera de kontoförande instituten för en mängd transaktioner kommer att saknas.

Mot den bakgrunden är den avgiftsmodell som PRV föreslår skall tillämpas i den övriga verksamheten, dvs. dels en nyregistreringsavgift och dels en årlig registerhållningsavgift, att föredra. Avgiftsmodellen har flera fördelar och den största vinsten torde vara att PRV:s administration underlättas med enhetliga och periodiskt återkommande avgifter. Nackdelarna är framför allt att den kan ifrågasättas ur rättvisesynpunkt. Bolagen kommer att få stå för kostnader som egentligen borde betalas av bl.a. överlåtare och förvärvare. Dessutom bygger PRV:s förslag till nytt avgiftssystem på att avgifterna inte skall vara relaterade till antalet tjänster som PRV utför åt bolagen. Exempelvis betalar ett bolag som genomför en emission med flera registerförändringar som följd samma avgift som ett bolag i vilket det under året inte förekommit någon förändring i avstämningsregistret. PRV:s förslag kan emellertid revideras på så sätt att en särskild avgift tas ut vid vissa större förändringar. Det är också möjligt att differentiera registerhållningsavgifterna exempelvis genom att en högre avgift tas ut för bolag med många aktieägare. På så sätt skulle modellen bli mera rättvis.

Under alla förhållanden bör PRV inte tillämpa en modell som innebär att avgifterna för registerföringen enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument läggs samman med andra avgifter. Till skillnad från PRV:s övriga verksamhet kommer registerföringen enligt den nyss nämnda lagen att vara konkurrensutsatt och därför bör bolagen ha en rimlig möjlighet att jämföra olika centrala värdepappersförvarares priser.

6.7. Övergångsregleringen

Kommittén vill inledningsvis erinra om att övergången till ett nytt kontoföringssystem förutsätts ske när den av kommittén föreslagna övergångsregleringen (steg 1) tillämpas sedan några år. Aktiebrev och aktiekuponger förekommer inte längre i något aktiebolag. Aktieboken förs fortfarande av aktiebolagen själva. I bolag med högst tio aktieägare sker det ofta manuellt men i bolag med fler aktieägare förs aktieboken alltid med hjälp av dator.

Det är i denna tänkta situation som ett centralt ägarregister inrättas, samtidigt som de sista aktiebolagsrättsliga dokumenten, emissions-

bevisen och teckningsbevisen avskaffas och alla aktiebolag övergår till ett helt papperslöst system för hantering av ekonomiska rättigheter enligt aktiebolagslagen. Denna reform, av kommittén i det föregående betecknad som steg 2, har beskrivits i det föregående. Vad som återstår att behandla är när steg 2 skall tas, hur de uppgifter som skall läggas in i avstämningsregistren skall komma PRV till handa och vilka regler som skall gälla under övergångstiden.

Vad först gäller tidpunkten för steg 2 finns det skäl att erinra om att kommittén i huvudbetänkandet föreslår en helt ny aktiebolagslag med ikraftträdande den 1 januari 2004. Den föreslagna nya lagen innehåller inga bestämmelser om steg 1 eller 2 utan övergången till ett nytt kontoföringssystem behandlas uteslutande i denna bilaga till huvudbetänkandet. Förslagen i huvudbetänkandet och i bilagan kan behandlas skilda från varandra med den reservationen att lagförslagen i bilagan bygger på lagtexten i huvudförslaget.

Den föreslagna nya aktiebolagslagen är omfattande och ärendets beredning i justitiedepartementet kan beräknas kräva så mycket arbete att beredningen av lagförslagen i bilagan kommer att få stå tillbaka något. Kommittén föreslår i enlighet härmed att aktiebrevsreformen träder i kraft den 1 januari 2005. Bolag och aktieägare skall därefter få god tid på sig att se till att aktieböckerna blir kompletta och tillförlitliga. PRV skall sedan under tre år lägga in uppgifterna från aktieböckerna till avstämningsregistren. Mot denna bakgrund kan övergången till ett nytt kontoföringssystem ske först den 1 januari 2010.

Kommittén övergår härefter till att behandla frågan hur de uppgifter som skall läggas in i avstämningsregistren skall komma PRV till handa.

Aktieböckerna som underlag för uppgifterna i avstämningsregistret

När steg 1 tas avskaffas aktiebreven och ersätts med anteckningar i aktieboken. De utelöpande aktiebreven skall emellertid inte samlas in och makuleras. De förlorar sin värdepapperskvalité men kan ha en viss bevisverkan motsvarande exempelvis ett skriftligt avtal om aktieöverlåtelse. Det är emellertid tydligt att endast en bråkdel av de aktiebrev som finns i omlopp när steg 1 tas kommer att finnas kvar vid tiden för steg 2. Det är alltså inte möjligt att vid steg 2 föreskriva en ordning som innebär att aktiebreven skall visas upp och makuleras för att aktieägaren skall få föras in i avstämningsregistret. Enligt kommitténs mening skulle en sådan ordning inte heller vara kostnadseffektiv med tanke på det är ett så stort antal bolag och aktieägare som skall överföras till kontoföringssystemet.

När aktiebreven i steg 1 avskaffas blir uppgifterna i aktieböckerna mer betydelsefulla än vad de är för närvarande. En anteckning i aktieboken ger aktieägaren rätt att utöva de ekonomiska och andra förmåner som hans aktier i bolaget ger. Önskar en aktieägare få del av exempelvis vinstutdelning eller ny aktie vid fondemission måste han vara införd i aktieboken. En anteckning i aktieboken ger också sakrättsligt skydd mot överlåtarens borgenärer och mot dubbelöverlåtelse. Bolagets revisorer får dessutom i uppgift att särskilt granska att aktieboken förs på ett föreskrivet sätt. Som kommittén har utvecklat i det föregående får denna ordning antas leda till att aktieböckerna i de berörda bolagen efter en tid kommer att ge en aktuell och korrekt bild av ägarförhållandena. Därmed föreligger förutsättningar för att föra över uppgifterna direkt från de av bolagen förda aktieböckerna till avstämningsregister för bolagen i samband med att steg 2 tas. Kommittén har utformat sitt förslag i enlighet härmed.

Kommittén föreslår att när steg 1 tas aktieböckerna i alla bolag som inte är avstämningsbolag skall innehålla betydligt fler uppgifter än vad de gör i dag. De utvidgade aktieböckerna har till syfte dels att skydda panthavare och andra rättighetsinnehavare, dels ge en aktieförvärvare möjlighet att undersöka om aktierna är behäftade med några inskränkningar eller om överlåtaren fritt kan förfoga över dem. Uppgifterna i aktieböckerna kommer att i princip motsvara vad som för avstämningsbolagens del i dag antecknas i avstämningsregistret.

Samtidigt föreslås att det skall bli obligatoriskt för alla bolag som har mer än tio aktieägare att föra aktieboken med hjälp av dator. Det innebär att de nuvarande kupongbolagens aktieböcker kan lagras på diskett, CD-rom eller annat datamedium som överlämnas till PRV, eller om en annan central värdepappersförvarare har valts, till denne. Det kan också bli möjligt att överföra uppgifterna över Internet till den centrale värdepappersförvararen. Denne skall i princip inte behöva komplettera de mottagna uppgifterna utan inskränka sitt arbete till att lägga in dem direkt i registret.

Den kontoföringsmodell som har valts medger också att de bolag som för aktieboken manuellt inte skall behöva överlämna böckerna eller ett utdrag av böckerna till PRV. I dessa fall kan PRV, för kommittén räknar inte med att dessa små bolag väljer en annan värdepappersförvarare, anlita kontoförande institut för att föra in uppgifterna i avstämningsregistret. Det skulle kunna gå till så att PRV lägger upp ett avstämningsregister för varje bolag som inte har valt någon annan värdepappersförvarare. När det är gjort kan bolaget lämna aktieboken till sitt lokala bankkontor, som lägger upp ett avstämningskonto och för in uppgifterna från aktieboken på kontot. Denna ordning

kan naturligtvis tillämpas även för bolag som för sin aktiebok med hjälp av dator.

Aktieägare som inte förs in i registret

Kommittén räknar således med att aktieböckerna när steg 1 tagits kommer att föras mera omsorgsfullt än för närvarande och att de när steg 2 skall tas är i ett sådant skick att uppgifterna i aktieböckerna utan större problem kan överföras till de avstämningsregister som förs av PRV och andra centrala registerförare. Det är emellertid tydligt att man måste räkna med att det när steg 2 skall tas kommer att finnas bolag i vilka aktieböckerna inte är fullständiga eller korrekta. Dessa brister i aktieböckerna kommer då att överföras till avstämningsregistren.

För att i görligaste mån begränsa de problem som är förenade med ofullständiga eller oriktiga uppgifter i avstämningsregistren förslår kommittén att alla berörda i god tid före steg 2 får information om vad det nya systemet innebär och vilka krav som det ställer på aktieböckernas kvalité. Denna information bör lämnas med början redan när steg 1 tas, dvs. när aktiebreven avskaffas.

Aktieägarna måste sålunda klart och tydligt informeras om att aktiebreven efter ett visst datum kommer att bli värdelösa och att aktieägarna i stället måste se till att de antecknas i aktieboken för att aktierättigheterna skall bevaras. Även bolagen måste få besked om vikten av att föra in alla aktieägare i aktieboken och att aktieboken även i övrigt förs på ett korrekt sätt. Bolagen och aktieägarna måste få en förhållandevis lång tid på sig att se till att aktieböckerna blir kompletta och korrekta. Till saken hör att det torde vara mycket enklare att rätta till eventuella felaktigheter i de av bolagen förda aktieböckerna än i de av de centrala värdepappersförvararna förda avstämningsregistren. Kommittén föreslår att medel ställs till PRV:s förfogande för informationsinsatser av nu angivet slag.

Kommittén vågar emellertid inte räkna med att de föreslagna informationsinsatserna skall ge ett så gott resultat att aktieböckerna vid tiden för steg 2 är fullständiga och felfria. En hel del aktieböcker kommer trots allt att innehålla felaktigheter som kommer att överföras till avstämningsregistren när steg 2 tas. Avstämningsregistren kommer alltså att innehålla uppgifter som felaktigt anger vissa personer som ägare till aktier, något som ger dem behörighet att förfoga över aktierna och utöva de rättigheter i bolaget som aktierna ger. Kommittén menar därför att det måste finnas regler om hur de verkliga aktieägarna skall komma till sin rätt när felaktigheter av nu angivet slag har influtit i avstämningsregistren.

Kommittén föreslår att en felaktig uppgift i ett avstämningsregister om vem som äger aktier i bolaget rättas enligt följande. Den verklige ägaren begär rättelse hos PRV varvid han styrker sin rätt genom att förete aktiebrevet och en överlåtelsekedja som leder till honom. PRV skall då kommunicera handlingarna med den registrerade. Om denne inte hör av sig inom förelagd tid eller om PRV finner att hans invändningar inte förtjänar avseende, förs den verklige ägaren in i avstämningsregistret.

Till saken hör emellertid det ovan påpekade förhållandet att aktiebreven i samband med steg 1 förlorar sin värdepapperskaraktär och reduceras till bevismedel av i princip samma värde som ett kontrakt avseende köp av aktier. Det finns därför en risk att aktiebreven inte finns i behåll när steg 2 tas och att de därför inte kan användas för rättelse i den ordning som har beskrivits nu. Det finns också en risk att aktiebreven anses vara värdelösa och förvaras på ett sådant sätt att de kommer i orätta händer och missbrukas genom att läggas till grund för bedrägliga försök till ”rättelse” i avstämningsregistret.

Kommittén räknar därför med att det kommer att förekomma fall då den verklig ägaren inte kan återfinna aktiebrevet. Vanligen kan detta lösas genom att den i registret antecknade personen bekräftar att han överlåtit aktierna till den verklige ägaren eller till någon annan som i sin tur har överlåtit aktierna till den verklige ägaren. Kan en överlåtelsekedja på detta sätt konstrueras i efterhand kan rättelse i registret ske.

Det finns emellertid anledning att räkna med möjligheten att den som felaktigt blivit registrerad i avstämningsregistret ser en möjlighet att tillskansa sig de aktier han en gång sålt och därför inte är villig att medverka till att reda ut förhållandena. Det kan också uppkomma situationer då den registrerade har avlidit och därför inte kan hjälpa till. Den verklige ägaren hänvisas i dessa och liknande fall till att väcka talan mot den som registrerats som ägare till aktierna men måste därvid visa att han är rätt ägare, något som kan vara svårt när han inte har aktiebrevet i behåll.

I dag kan den som saknar ett eller flera aktiebrev ansöka om dödande av förkommen handling hos tingsrätten. Om sökanden gör sannolikt att brevet har förstörts eller kommit bort, utfärdar rätten en offentlig stämning som kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. I stämningen uppmanas den som vet något om handlingen att anmäla detta till rätten senast viss dag, som infaller minst ett och högst två år från kungörandet. Om det inte under denna tid kommer fram någon omständighet som visar eller ger skälig anledning att anta att brevet finns i behåll skall det dödas. Aktiebolaget skall därefter utfärda ett nytt aktiebrev.

Kommittén menar att lagen om dödande av förkommen handling inte kommer att kunna tillämpas på aktiebrev när steg 1 har tagits. Aktiebreven är då inte längre giltiga värdepapper och bör inte längre omfattas av lagen. Under sådana omständigheter föreslår kommittén att PRV, eller annan central värdepappersförvarare, som ställs inför anspråk på rättelse i avstämningsregistret, skall kommunicera anspråket med den som enligt registret är aktieägare och därefter pröva huruvida sökanden styrkt sin äganderätt till de ifrågavarande aktierna. I sak överensstämmer denna ordning med vad som i dag gäller för styrelsens respektive VPC:s prövning av huruvida en person som påstår sig ha förvärvat aktier skall föras in i aktieboken.

Aktieböcker som inte lämnas in till PRV

Som framgått menar kommittén att uppgifterna i aktieböckerna är möjliga att använda för att skapa avstämningsregister för de flesta bolag. En fråga blir då hur man skall förfara med de bolag vars aktiebok inte finns i behåll och med de bolag som trots att de har en aktiebok inte vill överföra uppgifterna i den till PRV.

Bolagens styrelser har en straffsanktionerad skyldighet att föra aktiebok och om den har förkommit åligger det styrelsen att rekonstruera den. Av det senaste bolagsstämmoprotokollet framgår vilka aktieägare som var närvarande med uppgift om antalet aktier för var och en. Med hjälp av denna och andra handlingar i bolaget är det möjligt att återskapa en aktiebok som kan användas när avstämningsregistret upprättas.

För de bolag som vägrar att överlämna några uppgifter ur aktieboken till PRV kan det inte upprättas något avstämningsregister. Eftersom aktieboken avskaffas i samband med steg 2 kan den gamla aktieboken inte ligga till grund för bl.a. röstlängden på bolagsstämman och några giltiga stämmobeslut kan inte längre fattas. Aktieägarna kommer inte heller att kunna utöva de ekonomiska rättigheterna i bolaget eftersom aktiebreven inte längre utgör bevis om att innehavaren har rättigheter i bolaget. Ett bolag utan avstämningsregister kan alltså inte drivas vidare när steg 2 har tagits. Kommittén föreslår därför en bestämmelse om att ett sådant bolag skall tvångslikvideras.

Registrering av andra uppgifter än dem som finns i aktieböckerna

I bolagens avstämningsregister skall inte bara aktierätter utan även vissa andra finansiella instrument registreras. Förutom aktier är det således obligatoriskt att registrera fondaktierätter, teckningsrätter,

sådan rätt som tillkommer den som tecknat men ännu inte tilldelats aktie och sådan rätt som tillkommer den som tecknat aktier med utnyttjande av teckningsoption (se 4 kap. 2 § andra stycket lagen om kontoföring av finansiella instrument). I bolag som inte är avstämningsbolag utfärdas i stället emissionsbevis och teckningsbevis men några anteckningar om dessa värdepapper görs inte i aktieboken. Rättigheter av sist nämnt slag kommer alltså inte att överföras till avstämningsregistret när uppgifterna från aktieboken för över.

Den närmast till hands liggande lösningen är att bolagen i förekommande fall lämnar uppgifter om emissionsbevis och teckningsbevis till PRV samtidigt med uppgifterna ur aktieboken. Men det är inte säkert att bolagen kan lämna dessa uppgifter eftersom bevisen kan ha överlåtits på nya ägare utan att bolaget har fått kännedom om det. Kommittén föreslår i stället att pappersbaserade dokument som representerar rättigheter enligt 4 kap. 2 § andra stycket och som utfärdats före ikraftträdandet skall behålla sin giltighet även efter ikraftträdandet.

Konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt, får registreras enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument men bolaget kan också välja att använda ett pappersbaserat system. Har sådana skuldförbindelser utfärdats före steg 2 lever de vidare utan särskilda åtgärder. Antingen är de redan införda i kontoföringssystemet eller också finns det skriftliga skuldförbindelser som behåller sin giltighet även sedan bolaget övergått till att hantera sina aktier i ett papperslöst system. De pappersbaserade rättigheterna behöver alltså inte föras över till bolagets avstämningsregister.

Närmare om hur övergången skall verkställas

PRV behöver ha lång tid på sig för att förbereda det nya systemet. En första uppgift blir att ta fram och utveckla ett datasystem med erforderlig kapacitet. När det är gjort skall PRV med hjälp av systemet lägga upp ett avstämningsregister för varje bolag som inte har valt någon annan värdepappersförvarare. Det innebär att uppskattningsvis 250 000 register skall läggas upp. I registren skall grunduppgifterna för varje bolag finnas. Dessa uppgifter kan PRV hämta från aktiebolagsregistret och andra register som PRV har tillgång till.

I ett nästa steg kompletteras avstämningsregistren med avstämningskonton, ett för varje aktieägare, med uppgift om aktieinnehav m.m. Dessa uppgifter överlämnas av de flesta bolag till PRV i form av en datafil som lagras på en CD-skiva eller disketter som skickas i vanligt brev. Ett alternativ är att skicka filen per e-mail eller att direkt över

Internet skriva in uppgifterna på kontona. Bolag som inte vill utnyttja modern teknik hänvisas till att sända en utskrift av aktieboken till PRV eller låta en bank föra in uppgifterna från aktieboken till avstämningskontona.

Kommittén förutsätter att det går att finna en teknisk lösning som gör det möjligt att föra över de uppgifter som kommer till PRV på elektronisk väg direkt till avstämningskontona utan att uppgifterna först bearbetas. Kommittén föreslår att PRV får föreskriva hur uppgifterna skall tillhandahållas om bolagen vill utnyttja modern teknik.

Även om någon datateknisk bearbetning av uppgifterna inte behöver göras måste PRV granska exempelvis att samtliga de uppgifter som skall framgå av avstämningsregistret verkligen finns med. Om så inte är fallet måste PRV begära att uppgifterna kompletteras. Man måste också räkna med att uppgifter undantagsvis lämnas i annan form än PRV föreskrivit och då måste PRV bearbeta det insända materialet så att uppgifterna kan lagras i det datasystem som PRV har valt. När uppgifterna lämnas i form av utskrifter av manuellt förda aktieböcker måste uppgifterna scannas eller skrivas in på datamedium av PRV innan de kan föras vidare till avstämningskontona.

När det nya systemet tas i bruk kommer uppgifterna i avstämningsregistren att vara av avgörande betydelse för aktieägarnas rätt att utöva aktierättigheterna i bolaget. Dessa uppgifter är också av stor betydelse för bolagen. De skall bl.a. ligga till grund för upprättandet av röstlängd inför bolagsstämma. Det är därför ett oeftergivligt krav att systemet vid ikraftträdandet är komplett och tillförlitligt.

Det är uppskattningsvis 250 000 bolag och 600 000 aktieägare som skall överföras till det nya systemet. Till detta kommer omkring 20 000 nybildade bolag om året för vilka PRV skall upprätta avstämningsregister och avstämningskonton. Kommittén räknar med att det kommer att ta PRV tre år att lägga in samtliga aktieägare på avstämningskonton. Tiden räknas då från det att PRV har tagit fram och utvecklat ett datasystem samt lagt in grunduppgifter för alla bolag i avstämningsregister.

Om bolagen får möjlighet att när som helst under en treårsperiod lämna uppgifterna i aktieböckerna till PRV finns det en risk för att de allra flesta bolagen dröjer till slutet av perioden och att PRV då överhopas av handlingar. Kommittén föreslår därför ett system som innebär att PRV får handlingarna i en jämn ström. En möjlighet är att bolag med vissa begynnelsebokstäver i firman sänder in uppgifterna år 1 och bolag med andra begynnelsebokstäver sänder in uppgifterna år 2 osv. En annan möjlighet är att särskilja bolagen efter slutsiffrorna i bolagens organisationsnummer eller efter bolagens säten. Kommittén menar emellertid att den frågan inte skall behöva detaljregleras utan att

PRV självt kan ges möjligheter att avgöra i vilken ordning bolagen skall lämna uppgifterna till verket.

Sedan turordningen mellan bolagen fastställts kan PRV efter hand uppmana dem att inom viss tid sända ett utdrag av aktieböckerna till verket. För de bolag som underlåter att följa verkets uppmaning kan rutinerna som föregår en tvångslikvidation utnyttjas för att förmå dem att fullgöra sina åligganden. Som tidigare nämnts får PRV försätta bolag som inte överlämnar sina aktieböcker i likvidation.

Kommittén föreslår att kontoföringssystemet skall träda i kraft samtidigt för alla bolag. På så sätt blir systemet enkelt och enhetligt och det kommer inte att råda någon tvekan om vart man skall vända sig för att få korrekt information om exempelvis vilka som är aktieägare. Kommittén har uppskattat att PRV skall kunna lägga in alla uppgifter i avstämningsregister under en treårsperiod, varefter samtliga bolag övergår till kontoföringssystemet.

Kommittén föreslår att bolagen skall fortsätta att föra aktieböckerna under den treårsperiod under vilken PRV bygger upp avstämningsregistren. Det är alltså uppgifterna i de av bolagen förda aktieböckerna som kommer att vara rättsgrundande under hela treårsperioden. De som under denna period är antecknade som aktieinnehavare i aktieboken har rätt att exempelvis delta i och rösta på stämma oavsett om andra uppgifter finns preliminärt registrerade av PRV i avstämningsregistret för bolaget. Detsamma gäller om bolaget under treårsperioden beslutar om utdelning eller emission.

Om det efter det att bolaget lämnat uppgifterna ur aktieboken till PRV inträffar något förhållande som föranleder bolaget att göra anteckningar i boken, måste bolaget meddela PRV det så att de nya uppgifterna kan föras in i avstämningsregistret. Därmed blir uppgifterna i avstämningsregistren korrekta och aktuella när reformen träder i kraft.

6.8. Författningskommentar – Kontoreformen

1. Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2003:000)

1 kap. Inledande bestämmelser

Avstämningsbolag

5 §

Som utvecklats i den allmänna motiveringen innebär kommitténs förslag bl.a. att alla bolag skall tillämpa de regler som finns i lagen om kontoföring av finansiella instrument vid hanteringen av aktiebolagsrättsliga dokument. Några särskilda bestämmelser för avstämningsbolag behövs inte och bolagen skall inte behöva ta in något avstämningsförbehåll i bolagsordningen för att tillämpa den lagen. Paragrafen utmönstras som en följd därav.

2 kap. Aktiebolags bildande

Bolagsordningens innehåll

5 §

Eftersom det inte är bolagen själva utan den centrala värdepappersförvararen som skall föra bolagens avstämningsregister har bolagen inte utan vidare tillgång till uppgifter om vilka som är upptagna och således röstberättigade inför en bolagsstämma. Därför föreslår kommittén att samma princip som gäller för de nuvarande avstämningsbolagen utnyttjas för alla bolag i det nya systemet. I fråga om rätten att delta i bolagsstämma innebär det att den som har upptagits i en utskrift av avstämningsregistret avseende förhållandena på den dag som anges i bolagsordningen, som inte får vara dag som infaller tidigare än fem vardagar före stämman, får således delta. Paragrafens andra stycke har utformats i enlighet härmed.

3 kap. Aktieslag och aktiers överlåtbarhet

Omvandlingsbara aktier

5 §

Den modell för registrering av aktier som kommittén föreslår innebär att bolagen i princip inte längre skall behöva föra någon aktiebok. I

stället skall aktierna i alla aktiebolag registreras i ett för varje bolag upplagt avstämningsregister. Lagtexten har justerats på så sätt att en omvandling av aktier från ett slag till ett annat skall antecknas i avstämningsregistret i stället för i aktieboken.

15 §

Kommittén föreslog i delbetänkandet Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) att det skall bli möjligt för såväl publika som privata bolag att i bolagsordningen införa s.k. förköpsförbehåll. Sådana förbehåll innebär att den som avser att överlåta en aktie måste erbjuda aktien för förköp till den eller de som i bolagsordningen är angivna som förköpsberättigade.

Den aktieägare som önskar sälja förköpspliktiga aktier skall anmäla detta till bolagets styrelse, som skall anteckna anmälan och dagen för denna. Styrelsen skall därefter lämna meddelande om förköpserbjudandet till dem som är förköpsberättigade enligt bolagsordningen. Det åligger dem som önskar utöva sin förköpsrätt, att anmäla detta till bolagets styrelse. Även en sådan anmälan skall bolagets styrelse anteckna med uppgift om dagen för anmälan. Vidare skall styrelsen anteckna om någon väckt talan enligt 13 § första stycket 6 eller påkallat skiljeförfarande.

Styrelsens anteckningar enligt paragrafen har betydelse för den rätt säljaren har enligt 16 § att under en begränsad tid överlåta aktierna om förköp inte kommit till stånd. Enligt kommitténs tidigare förslag skall styrelsens anteckningar göras i en särskild bok om bolaget är ett avstämningsbolag och för övriga bolag i aktieboken. Det förslag kommittén nu lägger fram innebär att aktieboken och begreppen ”avstämningsbolag” och ”övriga bolag” avskaffas. Med hänsyn därtill föreslår kommittén att anteckningar enligt paragrafen för samtliga bolag görs i en särskild bok som förs av styrelsen. Den förändring som föreslås görs i fjärde stycket.

Hembud

18 §

Kommittén föreslog i 1997 års förslag att ett hembudsförbehåll skall ange vem som skall kunna utöva rösträtten för hembudspliktig aktie under tiden från det att aktien övergått till en ny ägare och till dess att den definitive ägaren är införd i aktieboken. Av bestämmelsen får anses följa att den aktieägare som enligt bolagsordningsbestämmelsen har rätt att utöva rösträtt för aktierna har rätt att bli införd respektive stå kvar i aktieboken (SOU 1997:22 s. 327). Det förslag som kommittén nu

lägger fram innebär att aktieboken avskaffas och att anteckningarna i avstämningsregistret i allmänhet blir avgörande för vem som får rösta för en aktie. Vid övergång av hembudspliktig aktie förs i dag förvärvaren in i avstämningsregistret om han anmäler övergången till den centrala värdepappersförvararen trots att han inte är definitiv ägare till aktierna. Den nye aktieägaren kommer alltså att stå i avstämningsregistret helt oberoende av om han får rösta för aktierna eller ej. Kommittén föreslår därför att den centrala värdepappersförvararen vid övergång av hembudspliktig aktie skall göra en anmärkning i avstämningsregistret om att övergången inte är definitiv. En bestämmelse med denna innebörd har intagits i 19 § tredje stycket. Därigenom uppmärksammas bolaget och andra på att det råder oklarhet i fråga om vem som slutligen kommer att bli ägare till aktierna. Om en sådan anmärkning förekommer i avstämningsregistret kan bolaget inte heller lita på att registret utvisar vem som får rösta för aktierna utan bolaget måste gå till bolagsordningsbestämmelserna för att få dessa upplysningar.

När äganderättsfrågan blivit slutligt reglerad på så sätt att förvärvaren blir definitiv ägare till aktierna skall styrelsen till den centrala värdepappersförvararen anmäla att lösningsrätten inte utnyttjats. Förvararen skall därefter genast ta bort anmärkningen om att övergången inte är definitiv ur avstämningsregistret. En bestämmelse med denna innebörd har intagits i 20 § sista stycket. Om däremot någon eller några lösningsberättigade blir definitiva ägare till aktierna försvinner anmärkningen automatiskt i samband med att den förste förvärvaren tas bort ur registret.

I förevarande paragraf har första stycket 8 anpassats till att bolagen inte längre skall behöva föra aktiebok.

19 §

Paragrafen innehåller enligt huvudförslaget bestämmelser om olika förfaranden vid övergång av hembudspliktig aktie beroende på om bolaget är ett avstämningsbolag eller ej. Paragrafen har anpassats till att alla bolag skall använda samma regelverk.

I första stycket föreskrivs bl.a. att förvärvare av hembudspliktig aktie skriftligen skall anmäla aktieövergången till bolagets styrelse och att anmälningshandlingen skall innehålla uppgift om den ersättning som lämnats för aktierna samt de villkor förvärvaren ställer för inlösen.

Det kan emellertid tänkas att förvärvaren inte vet att de förvärvade aktierna är hembudspliktiga eller att förvärvaren är okunnig om vad som åligger honom. I andra stycket föreskrivs därför att den centrala värdepappersförvararen skall underrätta styrelsen om aktieövergången när förvärvet anmäls till förvararen för registrering i avstämnings-

registret. Därefter skall styrelsen underrätta förvärvaren om vad som åligger honom.

I ett nytt tredje stycke föreskrivs att den centrala värdepappersförvararen skall göra en anmärkning i avstämningsregistret om att övergången inte är definitiv i samband med att den nye ägaren förs in i registret.

20 §

När en anmälan om aktieövergång har kommit in till bolagets styrelse skall styrelsen göra en anteckning om det i en särskild bok med uppgift om dagen för anmälan. Det framgår av första stycket. I andra stycket föreskrivs att en sådan anteckning skall göras även då styrelsen underrättar förvärvaren om sin anmälningsskyldighet.

Fjärde stycket är nytt. För en kommentar hänvisas till kommentaren till 18 §.

4 kap. Avstämningsregister och aktiebok

Avstämningsregister

1 §

Kommittén föreslår att bolagen i framtiden i princip inte skall behöva föra någon aktiebok. I stället skall aktier och aktieägare i alla bolag registreras i ett för varje bolag upplagt avstämningsregister. Därigenom avskaffas den dubbla registrering av aktieägare som i dag sker i avstämningsbolagen. Samtliga rättigheter i bolagen kommer med den föreslagna ordningen att få utövas av den som är antecknad som aktieägare i avstämningsregistret. Vilka uppgifter som skall registreras i avstämningsregistret framgår av lagen om kontoföring av finansiella instrument.

Det har emellertid inte varit möjligt att helt avskaffa aktieboken för nybildade bolag av skäl som framgår av kommentaren till 2 §.

Aktiebok

2 §

Aktier i ett bolag under bildande skall tecknas i stiftelseurkunden (2 kap. 1 §). Så snart stiftelseurkunden undertecknats av samtliga stiftare skall enligt gällande rätt aktieboken upprättas. En anmälan om bolagets registrering behöver dock inte lämnas in omedelbart utan först sex månader efter stiftelseurkundens undertecknande. Under den tiden kan rimligen inte den centrala värdepappersförvararen föra avstämnings-

register för bolaget. Kommittén föreslår därför att bolagen åläggs en skyldighet att föra aktiebok intill dess bolagen blivit registrerade i aktiebolagsregistret och avstämningsregister upprättats. Första stycket har utformats i enlighet härmed.

Andra stycket, som reglerar vilka uppgifter som skall finnas i aktieboken, motsvarar 4 kap. 1 § andra stycket i aktiebrevsförslaget.

Ansvaret för aktieboken

3 §

Paragrafen motsvarar innehållsmässigt 4 kap. 14 § i aktiebrevsförslaget. För en kommentar hänvisas till kommentaren till 4 kap. 6 § i huvudbetänkandet.

Hur aktieboken skall föras

4 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 15 § i aktiebrevsförslaget. Före en kommentar hänvisas till kommentaren till det förslaget.

Arkivering

5 §

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 4 kap. 6 § i aktiebrevsförslaget. För en kommentar hänvisas till kommentaren till 4 kap. 5 § i huvudbetänkandet.

Legitimation som aktieägare

6 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 2 § i aktiebrevsförslaget med den ändring som föranleds av att aktieboken avskaffas.

I första stycket behandlas förutsättningarna för att en aktieägare skall få utöva sin rätt i bolaget. I ett nybildat bolag skall det finnas en aktiebok till dess avstämningsregister upprättats. Under denna första tid måste en aktieägare som exempelvis vill rösta för sina aktier på bolagsstämma vara införd i aktieboken. När avstämningsregister upprättats för bolaget övertar registret aktiebokens funktioner och aktieägaren måste då i stället vara införd i avstämningsregistret om han vill rösta för sina aktier.

För en kommentar i övrigt hänvisas till kommentaren till aktiebrevsförslaget.

7 §

Paragrafen motsvarar till stora delar 4 kap. 12 § i aktiebrevsförslaget.

Paragrafen reglerar vem som har rätt till de ekonomiska förmåner som en aktie ger. Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 6.2) föreslår kommittén att inte bara avstämningsbolagen utan alla bolag skall tillämpa systemet med avstämningsdagar. Den som på en viss bestämd dag är registrerad som aktieägare i avstämningsregistret är behörig att ta emot utdelning eller betalning respektive bli registrerad för en ny rättighet. Eftersom aktieboken avskaffas när bolaget blivit registrerat är det alltså registreringen i avstämningsregistret som är avgörande.

Enligt regleringen i aktiebrevsförslaget gavs möjlighet att skilja utdelningen från aktien. I 4 kap. 21 § tredje stycket föreskrevs således att den som för bolaget visade att en ekonomisk rättighet övergått på honom skulle vara legitimerad att motta rättigheten i stället för aktieägaren. Någon motsvarighet till den bestämmelsen finns inte i förevarande förslag. Om en aktieägare exempelvis önskar överlåta rätten till utdelning efter stämmans beslut kan han låta föra in den rätte mottagaren av utdelningsbeloppet som avkastningsberättigad i avstämningsregistret. Utdelningsbeloppet kommer då automatiskt att tillfalla förvärvaren.

För en kommentar i övrigt hänvisas till kommentaren till 4 kap. 18 § i huvudbetänkandet.

Nyttjande- och avkomsträtt till aktie

8 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 3 § i aktiebrevsförslaget med de ändringar som föranleds av att aktieboken avskaffas och ersätts med avstämningsregister. För en kommentar hänvisas till kommentaren till 4 kap. 3 § i huvudbetänkandet.

Värdepappersfond

9 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 4 § i aktiebrevsförslaget med de ändringar som föranleds av att aktieboken avskaffas och ersätts av avstämningsregister. För en kommentar hänvisas till kommentaren till 4 kap. 4 § i 1997 års förslag.

Avstämningsregistrets offentlighet

10 §

Paragrafen behandlar avstämningsregistrets offentlighet. I fråga om vilka uppgifter om aktier och aktieägare som skall vara offentliga innebär förslaget inte några större avvikelser i förhållande till aktiebrevsförslaget. Enligt huvudregeln i första stycket skall alla uppgifter i avstämningsregistret vara offentliga för var och en. Uppgifterna skall hållas tillgängliga både hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen genom utskrift eller annan framställning, som inte får vara äldre än tre månader.

Från huvudregeln görs emellertid flera undantag beträffande avstämningsregistrets offentlighet i publika aktiebolag. För det första får utskriften eller framställningen i publika bolag endast avse uppgifter om vilka som är ägare till bolagets aktier tillsammans med uppgifter som identifierar ägarna samt uppgifter om aktieslag och om aktie är underkastad någon form av förbehåll. Det framgår av andra stycket. Och för det andra behålls den s.k. begränsningsregeln, som innebär att vissa mindre aktieinnehav undantas från offentligheten. Begränsningsregeln, som återfinns i tredje stycket, har genom kommitténs förslag i huvudbetänkandet fått ett förändrat innehåll. Kommittén föreslår att begränsningsregeln med detta innehåll i fortsättningen tillämpas på publika aktiebolag.

I fjärde stycket föreskrivs att var och en kan få en aktuell utskrift av avstämningsregistret mot erläggande av betalning.

En begäran om utskrift av hela eller delar av ett avstämningsregister får endast avse ett eller flera specifika bolag. En central värdepappersförvarare kan därför inte tillmötesgå en begäran om utskrift av en särskild persons aktieinnehav.

Anmälningar till den centrala värdepappersförvararen

11 §

Paragrafen är ny och behandlar vem som skall anmäla förhållanden som skall framgå av avstämningsregistret till den centrala värdepappersförvarare som bolaget träffat avtal med.

I första stycket slås fast att förhållanden som skall framgå av avstämningsregistret skall anmälas till den centrala värdepappersförvararen i samband med att bolaget anmäls till PRV för registrering i aktiebolagsregistret. Det är bolaget som ålagts skyldigheten att lämna uppgifterna till den centrala värdepappersförvararen. Det kan lämpligen ske genom att en kopia av aktieboken sänds till den förvarare som bolaget har valt.

När förhållanden som skall antecknas i avstämningsregistret har ändrats och ändringarna avser förhållanden som bolaget råder över är det bolaget som genast skall anmäla ändringarna till förvararen. En uttömmande uppräkning av vilka förhållanden som avses finns i andra stycket.

Det är endast aktieinnehavaren eller rättighetsinnehavaren själv som kan disponera över sitt avstämningskonto. Därför har kommittén valt att ålägga ägaren av aktier att anmäla en överlåtelse eller annan övergång av aktierna till den centrala värdepappersförvararen. Detsamma gäller för sådana rättigheter som avses i 4 kap. 2 § lagen om kontoföring av finansiella instrument, dvs sådana rättigheter för vilka några aktiebolagsrättsliga dokument inte längre skall finnas och även för det fall panträtt har upplåtits i aktie eller rättighet. Det sagda framgår av tredje och fjärde styckena.

Av 4 kap. 4 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument följer att bolaget (emittenten) skall träffa avtal med en central värdepappersförvarare och att registreringen i ett avstämningsregister sker på grundval av det avtal som träffats. För att den centrala värdepappersförvararen omedelbart skall kunna upprätta ett avstämningsregister och överta styrelsens uppgifter beträffande aktieboken bör ett sådant avtal i det nya systemet ha träffats redan innan bolaget anmäls för registrering hos PRV. För de bolag som inte träffat något avtal av nyss nämnt slag innan registreringen föreslår kommittén att PRV automatiskt blir central värdepappersförvarare och utför registreringsåtgärderna, se 4 kap. 4 § andra stycket lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. I denna paragrafs femte stycke slås fast att de anmälningar som bolaget och förvärvare av aktie och annan rättighet skall göra i så fall sker till PRV.

Av 4 kap. 18 § tredje stycket lagen om kontoföring av finansiella instrument framgår att uppgifter om rätt till avkastning av aktie som tillkommer annan än aktieägare skall anmälas av den som avkastningsrätten tillkommer.

Centrala värdepappersförvararens skyldigheter

12 §

När bolaget har registrerats övergår ansvaret för registrering av bolagets aktieägare m.m. till den centrala värdepappersförvararen. Att det är den förvarare som bolaget har valt som skall föra avstämningsregistret framgår av lagen om kontoföring av finansiella instrument. Uppgifterna i den tidigare aktieboken förs över till ett avstämnings-

register. Den centrala värdepappersförvararen skall även svara för utskrift av avstämningsregistret samt stämma av avstämningsregistret.

Införing av förvaltare i avstämningsregistret

13 §

Paragrafen motsvarar i stora delar 4 kap. 11 § i aktiebrevsförslaget.

Av allmänmotiveringen (avsnitt 6.3) framgår att kommittén föreslår att förvaltarregistrering tillåts endast i publika aktiebolag. Första stycket har ändrats i enlighet härmed. Dessutom har den ändringen gjorts att förvaltarna skall föras in i avstämningsregistret i stället för i aktieboken.

Vilka uppgifter som skall antecknas på ett avstämningskonto för förvaltarregistrerade aktier framgår av lagen om kontoföring av finansiella instrument. Andra stycket i aktiebrevsförslaget har därför utgått och ersatts av en anmärkning med denna innebörd i andra stycket 3. Likaledes framgår av lagen om kontoföring av finansiella instrument vad som krävs för rätten att registreras som förvaltare. Tredje stycket i aktiebrevsförslaget har därför utmönstrats.

Rösträttsregistrering

14 §

Paragrafen motsvarar 4 kap. 13 § i aktiebrevsförslaget med den ändring som föranleds av att ”aktieboken” har ersatts med ”avstämningsregistret”. Av 13 § framgår att förvaltarregistrering tillåts endast i publika bolag.

6 kap. Bolagsstämma

Rätt att delta i bolagsstämma

2 §

Vad som i aktiebrevsförslaget föreskrivs om rätten att delta i bolagsstämma i bolag som inte är avstämningsbolag har utmönstrats ur paragrafen. Dessutom har ”aktieboken” ersatts med ”avstämningsregistret”. För en kommentar i övrigt hänvisas till kommentaren till 2 kap. 5 §.

Tillhandahållande av avstämningsregister

20 §

Enligt huvudförslaget skall i avstämningsbolag en utskrift eller annan framställning av aktieboken avseende förhållandena på den dag som anges i bolagsordningen hållas tillgänglig för aktieägarna vid bolagsstämman. Denna dag får inte infalla tidigare än fem vardagar före stämman. Kommittén föreslår att den ordningen tillämpas för alla aktiebolag med den justering som föranleds av att ”aktieboken” ersätts med ”avstämningsregistret”.

Bestämmelsens syfte är att aktieägarna skall kunna kontrollera vilka andra som är aktieägare och som således har rösträtt på bolagsstämman. I det ligger också att aktieägarna skall kunna förvissa sig om att röstlängden är korrekt. Bolagens avstämningsregister innehåller emellertid en mängd andra uppgifter som saknar betydelse för rösträttens utövande. Kommittén menar att det inte finns skäl att låta dessa uppgifter vara tillgängliga vid stämman. I paragrafen föreskrivs därför att endast uppgifter om aktieägare skall hållas tillgängliga. Det sker genom en hänvisning till 4 kap. 10 § andra stycket. I det stycket talas endast om publika bolag men hänvisningen tar sikte på uppräkningen av uppgifter. Hänvisningen är med andra ord tillämplig på samtliga bolag.

I sällsynta fall kan annan än aktieägaren vara röstberättigad på grund av nyttjande- eller avkomsträtt till aktie. I så fall skall förutom aktieägaren även innehavaren av nyttjande- eller avkomsträtt tas upp i det avstämningsregister som hålls tillgängligt.

Panthavares samtycke till borttagande av avstämningsförbehåll ur bolagsordnigen

37 §

Kommitténs förslag innebär att alla bolag tillämpar samma regler vid hanteringen av aktiebolagsrättsliga dokument. Bolagen skall inte längre ta in avstämningsförbehåll i bolagsordningen och inte heller behöva ta bort ett sådan förbehåll. Paragrafen utmönstras till följd därav.

Klander av bolagsstämmobeslut

43 §

Ett bolagsstämmobeslut som inte har tillkommit i behörig ordning kan klandras av exempelvis en eller flera aktieägare. En av flera förutsättningar för att en aktieägare skall få föra klandertalan är att han är

legitimerad som aktieägare när han väcker talan. Han skall med andra ord då vara införd i aktieboken. Den aktieägare som har för avsikt att väcka en klandertalan måste således först se till att styrelsen för in honom i aktieboken om han nu inte redan är införd. Styrelsen skall dock inte genom att vägra att föra in någon som är behörig kunna undvika en klandertalan. Därför har det i gällande rätt förts in en bestämmelse som innebär att även den aktieägare som styrelsen obehörigen vägrat att föra in som aktieägare i aktieboken har rätt att föra klandertalan.

Enligt den föreslagna ordningen är den aktieägare legitimerad som är antecknad i avstämningsregistret. Eftersom det inte är styrelsen utan de centrala värdepappersförvararna och de kontoförande instituten som för in aktieägarna i registret kan man utgå från att en objektiv prövning av förutsättningarna för registrering genomförs. Kommittén föreslår mot den bakgrunden att paragrafens sista mening utgår.

7 kap. Bolagets ledning

Anmälan av aktieinnehav

37 §

I paragrafen har ”aktieboken” ersatts med ”avstämningsregistret”.

8 kap. Revision

Revisorns uppgifter

3 §

Genom aktiebrevsreformen ålades bolagets revisor att granska bolagets aktiebok. Aktieboken kommer med förevarande förslag att avskaffas varför revisorn befrias från den uppgiften. Paragrafen har efter ändringen samma lydelse som i huvudbetänkandet.

10 kap. Ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier och upptagande av vissa penninglån

Definitioner

4 §

Kommitténs förslag innebär bl.a. att de pappersbaserade dokument som är bärare av rättigheter och som inte har karaktären av skuldförbindelser avskaffas. Som en följd därav utmönstras begreppet fondaktierättsbevis ur lagtexten. Det finns alltjämt ett behov av tecknings-

rättsbevis i de sällsynta fall då teckningsrätt grundas på villkor i samband med emission av konvertibler och teckningsoptioner samt ifrågavarande konvertibler alternativt teckningsoptioner inte registrerats enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument.

Utfärdande av emissionsbevis

5 §

För de nuvarande kupongbolagens del införs i stället för ordningen med emissionsbevis samma system som i dag gäller för avstämningsbolagen. Det innebär att aktieägares fondaktie och teckningsrätt skall registreras enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument, se 6 §. Enligt den nyss nämnda lagen är det inte obligatoriskt för bolagen att låta registrera konvertibler och teckningsoptioner i kontoföringssystemet, men bolagen har möjlighet att göra det. Om bolaget väljer att registrera sådana skuldförbindelser skall 6 § första stycket tillämpas även på teckningsrätter som grundas på villkor i samband med emission av konvertibler och teckningsoptioner. Detta framgår av 6 § andra stycket.

Om bolaget däremot väljer att inte registrera konvertibler eller teckningsoptioner i kontoföringssystemet och bolaget ger ut teckningsrätter som grundas på villkor i samband med emissionen av dessa skuldförbindelser måste teckningsrättsbevis användas. Paragrafen tar sikte på att fånga upp dessa fall.

Registrering av fondaktierätt och teckningsrätt

6 §

Vad som i huvudförslaget föreskrivs om avstämningsbolag och aktiebok har utmönstrats ur paragrafen. Dessutom har hänvisningen till en paragraf i 4 kap. ändrats. För en kommentar i övrigt hänvisas till kommentaren till föregående paragraf.

11 kap. Fondemission

Förslag till beslut om fondemission

2 §

Till följd av att kommittén föreslår att alla aktiebolag skall fastställa en avstämningsdag när beslut fattas om bl.a. fondemission har punkten 9 i första stycket fått en ändrad lydelse.

Registrering av beslutet

6 §

I tredje stycket har bestämmelsen som tar sikte på hur ett beslut om fondemission skall registreras i bolag som inte är avstämningsbolag utmönstrats. Paragrafen har också anpassats till att ”aktieboken” ersatts med ”avstämningsregistret”.

12 kap. Tillskottsemission

Tillskottsemission genom nyemission av aktier

4 §

Enligt kommitténs förslag skall samtliga bolag fastställa en avstämningsdag vid beslut om tillskottsemission i vilken aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen. Den särskilda bestämmelsen för avstämningsbolag i första stycket 13 har därför utmönstrats. Det finns, som kommittén ser saken, inte någon anledning att för olika kategorier av aktiebolag ha skilda tidpunkter för när teckningstiden startar. Kommittén föreslår att teckningstiden för samtliga aktiebolag räknas från avstämningsdagen. Detta framgår av tredje stycket.

Femte stycket har ändrats med anledning av att begreppet avstämningsbolag avskaffas.

Tillskottsemission genom emission av teckningsoptioner

5 §

Paragrafen har ändrats på samma sätt som 12 kap. 4 §. För en kommentar hänvisas till kommentaren till den paragrafen.

Tillskottsemission genom emission av konvertibler

7 §

Paragrafen har ändrats på samma sätt som 12 kap. 4 §. För en kommentar hänvisas till kommentaren till den paragrafen.

Kungörande av beslutet

14 §

Kommittén föreslår att bestämmelsen om att ett beslut om kungörelse skall sändas till aktieägare som har företrädesrätt att delta i emissionen tillämpas för privata aktiebolag i stället för i ”bolag som inte är

avstämningsbolag”. Paragrafens tredje stycke har utformats i enlighet härmed.

Teckning

15 §

I paragrafens tredje stycke föreslås att teckning genom betalning får ske i publika aktiebolag. Paragrafen i övrigt överensstämmer med förslaget i huvudbetänkandet.

Tilldelning

17 §

När styrelsen har fattat beslut om vilka som skall tilldelas aktier, teckningsoptioner eller konvertibler skall styrelsen anmäla till den centrala värdepappersförvararen vilka som tilldelats de nya rättigheterna för införing av de nya rättigheterna i bolagets avstämningsregister. Den ordningen gäller enligt förslaget för alla bolag, vilket framgår av paragrafens andra stycke.

Överlåtelse av fordran på grund av aktieteckning

21 §

Paragrafens andra stycke har modifierats med hänsyn till att aktieboken avskaffas. För en kommentar i övrigt hänvisas till kommentaren till 8 kap. 24 § i 1997 års förslag.

Förverkande av aktierätt

22 §

I paragrafen har ”aktieboken” bytts ut mot ”avstämningsregistret”.

27 §

I paragrafen har ”aktieboken” bytts ut mot ”avstämningsregistret”.

Aktieteckning med utnyttjande av optionsrätt m.m .

Upptagande av aktierna i aktieboken m.m.

34 §

I paragrafen har ”aktieboken” bytts ut mot ”avstämningsregistret”.

Konvertering

Upptagande av aktierna i aktieboken m.m.

38 §

I paragrafen har ”aktieboken” bytts ut mot ”avstämningsregistret”. För en kommentar i övrigt hänvisas till kommentaren i huvudbetänkandet.

15 kap. Vinstutdelning

Avstämningsdag

5 §

Kommittén föreslår att alla bolag skall tillämpa systemet med avstämningsdag vid vinstutdelning. Första stycket har utformats så att det tar sikte på alla bolag.

Förfallodag för beslutad utdelning

7 §

Samtliga aktiebolag kommer att tillämpa systemet med avstämningsdag vid beslut om vinstutdelning. Som en konsekvens av det kommer utdelningen för alla bolag att förfalla till betalning på avstämningsdagen. Den som på den dagen är antecknad som aktieägare eller som avkastningsberättigad i avstämningsregistret har behörighet att ta emot utdelningen.

16 kap. Förvärv och överlåtelse av egna aktier m.m.

Överlåtelse av egna aktier som inte sker på börs, auktoriserad marknadsplats eller annan reglerad marknad

22 §

Paragrafens tredje och fjärde stycke har justerats om en följd av kommitténs förslag att alla bolag skall tillämpa systemet med avstämningsdagar.

17 kap. Minskning av aktiekapitalet och reservfonden

Förslag till beslut om minskning av aktiekapitalet

6 §

Paragrafen har ändrats på samma sätt som bl.a. 12 kap. 4 §. För en kommentar hänvisas till kommentar till den paragrafen.

Avstämningsdag

10 §

Kommittén föreslår att alla bolag skall tillämpa systemet med avstämningsdag vid minskning av aktiekapitalet. Paragrafen har utformats så att den tar sikte på alla bolag.

Kungörande av beslutet och underrättelse

13 §

Kommittén föreslår att bestämmelsen om att aktieägare skall underrättas om beslut om minskning av aktiekapitalet skall tillämpas för privata aktiebolag i stället för i ”bolag som inte är avstämningsbolag”. Paragrafens tredje stycke har utformats i enlighet härmed.

19 kap. Inlösen av minoritetsaktier

8 §

I paragrafen har ”aktieboken” bytts ut mot ”avstämningsregistret”.

11 §

När förhandstillträde har skett är minoritetsaktieägarna enligt aktiebrevsförslaget skyldiga att låta majoritetsaktieägaren registrera sig som ägare till samtliga aktier i avstämningsregistret i fråga om avstämningsbolag och, i fråga om andra bolag än avstämningsbolag, föra in sig som ägare i aktieboken. Eftersom aktieboken avskaffas föreslår kommittén att den ordning som enligt aktiebrevsförslaget gäller för avstämningsbolagen skall tillämpas av alla bolag. Första stycket har anpassats till dessa förhållanden.

12 §

För att stärka minoritetsägarnas rätt till betalning för inlösta aktier införde kommittén i 1997 års betänkande en ordning som för kupongbolagen innebar att majoritetsaktieägaren vid förhandstillträde skulle utställa bevis till minoritetsaktieägarna om deras rätt till blivande lösenbelopp (lösenbevis). En motsvarande ordning infördes för avstämningsbolagens del. Men i stället för att ställa ut lösenbevis skulle majoritetsaktieägaren låta registrera minoritetsaktieägarnas rätt till kommande lösenbelopp jämte ränta på konto i avstämningsregistret. I förevarande paragraf har ordningen med lösenbevis utmönstrats eftersom alla bolag skall använda systemet enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument.

13 §

Den nya ordning utan pappersbaserade dokument som kommittén föreslår innebär att det i de allra flesta fall inte kan råda någon osäkerhet om vem som är rätt betalningsmottagare till fastställda lösenbelopp. Bolagen kan utan vidare betala ut lösenbeloppen till dem som är antecknade som betalningsberättigade i avstämningsregistret och behöver inte kräva in aktiebrev och lösenbevis. Det kan emellertid förekomma att en aktieägare, i bolag som innan detta förslag träder i kraft, övergått från att vara kupongbolag till att bli avstämningsbolag, är okänd eftersom han inte har löst in sina kupongaktier. Det finns alltjämt ett behov för bolagen, att i sådana fall och i fall där aktieägaren av andra skäl är okänd, kunna fullgöra sin betalningsskyldighet genom att nedsätta lösenbeloppet hos länsstyrelsen.

15 §

Paragrafen har redigerats om redaktionellt med anledning av att benämningen avstämningsbolag avskaffas.

Dom i inlösentvist

17 §

Den ordning för dom i inlösentvist beträffande andra bolag än avstämningsbolag som föreslås i aktiebrevsförslaget utmönstras. Förevarande förslag bygger på att alla bolag tillämpar de bestämmelser som föreslås i 1997 års betänkande avseende avstämningsbolag.

22 kap. Likvidation och konkurs

Skifte

36 §

Paragrafens andra stycke har justerats med anledning av att alla bolag skall tillämpa systemet med avstämningsdag.

23 kap. Byte av bolagskategori

Byte från privat till publikt aktiebolag

1 §

Eftersom PRV inte får föra avstämningsregistret för publika bolag måste bolaget byta värdepappersförvarare, om PRV tidigare fört registret. För att säkerställa att bolaget, innan det blir publikt, anlitat en värdepappersförvarare som får föra registret har i tredje stycket 3 lagts

till att ett av bolagsstämman fattat beslut om att det privata aktiebolaget skall bli publikt får registreras endast om en annan värdepappersförvarare än PRV intygar att förvararen och bolaget träffat avtal om kontoföring.

27 kap. Straff och vite

Böter, fängelse

1 §

Eftersom aktieboken i princip avskaffas behövs inte något stadgande om straff för den som underlåter att föra och hålla aktiebok tillgänglig. Punkten 2 i första stycket har därför utgått.

2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §

Ändringsförslaget i första stycket går tillbaka på kommitténs förslag att aktier och andra rättigheter i de nuvarande kupongbolagen skall omfattas av kontoföringssystemet i förevarande lag. Aktiebrev och andra pappersbaserade dokument som är bärare av rättigheter i ett bolag och som inte har karaktäten av skuldförbindelser skall inte längre få utfärdas. Äganderätt och annan särskild rätt till aktier och andra finansiella instrument kontoförs i stället i ett för varje bolag upplagt avstämningsregister. Skuldförbindelser får, men behöver inte, registreras enligt denna lag. Det innebär att bl.a. konvertibler och teckningsoptionsbevis alltjämt kan utfärdas.

Avstämningsregister får föras endast av svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och utländska företag som av Finansinspektionen meddelats auktorisation för sådan verksamhet. Företagen benämns centrala värdepappersförvarare.

Registreringen i ett avstämningsregister sker på grundval av ett avtal som varje bolag skall träffa med en central värdepappersförvarare (4 kap. 4 §). Avtalet skall ha slutits innan bolaget har anmälts för registrering i aktiebolagsregistret hos PRV. Därigenom ges den centrala värdepappersförvararen tid att förbereda upprättandet av ett avstämningsregister så att det kan brukas omedelbart när det aktuella aktiebolaget blir ett eget rättssubjekt. Hur den centrala värdepappersförvararen får tillgång till de uppgifter som skall antecknas i avstämningsregistret framgår av 4 kap. 11 § aktiebolagslagen.

Kontoföringssystemet kommer att omfatta många små aktiebolag med endast en eller ett fåtal aktieägare. Det kan förmodas att ett stort antal av dessa bolag av olika anledningar underlåter att träffa avtal om kontoföring med en central värdepappersförvarare. Även om ett sådant avtal saknas bör aktieägare och innehavare av andra rättigheter få möjlighet att registrera sina rättigheter så att de kan förfoga över dessa. För de bolag som inte träffat något avtal av nämnt slag föreslår kommittén att PRV ges i uppdrag att föra avstämningsregistret. Genom bolagets anmälan om registrering i aktiebolagsregistret får PRV på ett tidigt stadium information om bolagsbildningen och genom de handlingar som tillställs PRV lämnas upplysningar om bolagets aktieägare. PRV behöver inte någon auktorisation och står inte under Finansinspektionens tillsyn. När det gäller publika bolag har PRV inte rätt att

föra avstämningsregistret. Ett nytt tredje stycke föreslås med nämnt innehåll.

3 §

I paragrafen definieras vissa begrepp som förekommer i lagen. Till definitionen av central värdepappersförvarare har lagts PRV i dess egenskap av registerförare enligt lagen. Definitionen av avstämningsbolag har utmönstrats ur paragrafen.

4 §

I 2 kap. behandlas bl.a. de krav som ställs på svenska och utländska företag för att de skall meddelas auktorisation som centrala värdepappersförvarare. Huvuddelen av bestämmelserna skall inte tillämpas på PRV:s verksamhet som registerförare. Däremot skall PRV underkastas de grundläggande krav på säkerhet och effektivitet som framgår av 2 kap. 1 §. En utförlig beskrivning av kraven finns i prop. 1997/98:160 s. 98 f., till vilken hänvisas. Bestämmelserna i 9 kap. om Finansinspektionens tillsyn skall inte heller tillämpas på PRV:s registreringsverksamhet enligt denna lag.

3 kap. Kontoförande institut och förvaltarregistrering

Förvaltarregistrering

9 §

I ett nytt tredje stycke slås fast att aktier och andra rättigheter i andra bolag än publika bolag inte får omfattas av förvaltarregistrering.

12 §

Andra och tredje styckena har ändrats på så sätt att vad som föreskrivs om avstämningsbolag föreslås i stället gälla för publika aktiebolag.

13 §

Vad som föreskrivs om avstämningsbolag föreslås i stället gälla för publika aktiebolag.

4 kap. Avstämningsregister och avstämningskonton

2 §

I första stycket slås fast att samtliga aktier i alla aktiebolag skall vara registrerade i ett avstämningsregister för bolaget. I 4 kap. 1 § aktie-

bolagslagen finns en motsvarande bestämmelse. Andra stycket har ändrats i konsekvens härmed.

4 §

Ett nytt andra stycke införs som innebär att PRV åläggs att föra avstämningsregistret för de bolag som underlåtit att träffa avtal med någon annan central värdepappersförvarare. Av 1 kap. 1 § framgår att PRV inte får föra avstämningsregistret för publika aktiebolag.

Samma värdepappersförvarare måste anlitas för all registrering av aktier och andra rättigheter i ett bolag. PRV:s registreringsverksamhet begränsas därför inte till vissa finansiella instrument. Om ett privat bolag ger ut fondaktier, teckningsrätter, konvertibler, teckningsoptioner eller andra instrument och PRV för avstämningsregistret avseende bolagets aktier skall PRV anlitas för att registrera även dessa instrument. Kommittén anser emellertid att PRV:s registreringsverksamhet skall begränsas till att avse finansiella instrument som ges ut av bolagen. Det skall alltså inte vara möjligt för exempelvis en bank eller annan emittent att uppdra åt PRV att föra avstämningssregister för av emittenten utgivna skuldförbindelser. Det följer av tredje stycket.

6 och 7 §§

Paragraferna behandlar frågan om vad som händer när ett bolag övergår till att bli avstämningsbolag. Eftersom det nya systemet inte ger möjlighet att ta in avstämningsförbehåll i bolagsordningen finns det i den nya regleringen inte något behov av bestämmelserna. Beträffande hanteringen av den situationen då ett privat aktiebolag övergår till att bli publikt hänvisas till kommentaren till 23 kap. 1 § aktiebolagslagen.

12 §

Paragrafen har ändrats med anledning av att 6 och 7 §§ har utmönstrats.

13 §

Paragrafen har ändrats med anledning av att 6 § har utmönstrats.

14 §

Paragrafen har ändrats med anledning av att 6 och 7 §§ har utmönstrats.

15 §

Paragrafen reglerar hur en central värdepappersförvarare skall gå till väga när ett avtal om kontoföring upphör att gälla. I det föreslagna systemet är det inte möjligt för bolagen att lämna kontoföringssystemet

och av den anledningen säga upp ett avtal med en central värdepappersförvarare. Men ett avtal kan naturligtvis sägas upp exempelvis på grund av att bolaget vill byta värdepappersförvarare. Om en värdepappersförvarare upphör med att föra ett bolags avstämningsregister på grund av att avtalet upphört att gälla måste således en annan förvarare ta vid. För att säkerställa att det vid varje tidpunkt finns ett avstämningsregister, till vilket aktieägare och andra rättighetsinnehavare kan vända sig för att få sina rättigheter registrerade föreskrivs i första stycket att den gamla värdepappersförvararen skall överlämna avstämningsregistret till den nya när avtalet upphör att gälla. Upplysningarna skall inte överföras till den nye förvararen förrän det har klarlagts att ett avtal verkligen har träffats med denne. Därför har det intagits en bestämmelse om att bolaget (emittenten) först skall bevisa för den gamla förvararen att ett avtal finns.

Om avstämningsregistret förs av PRV och bolaget säger upp avtalet om kontoföring utan att bolaget träffat avtal med annan kontoförare skall PRV med stöd av bestämmelserna i 4 § trots det fortsätta att föra registret. Det går emellertid inte att hindra att ett bolag eller för den delen en förvarare säger upp ett avtal utan att det säkerställts hur kontoföringen i fortsättningen skall ske. För sådana fall har i andra stycket intagits bestämmelser som innebär att uppgifterna i samtliga avstämningskonton skall överföras till PRV, varefter PRV i fortsättningen för avstämningsregistret tills bolaget träffat avtal med annan värdepappersförvarare.

Första och andra stycket tillämpas på finansiella instrument som måste kontoföras enligt lagen. För andra finansiella instrument, såsom skuldförbindelser, tillämpas tredje stycket.

18 §

Om det inträffar något förhållande som påverkar aktierätten skall förhållandet antecknas på aktiebrevet. Det gäller när en aktie har lösts in eller dragits in och vid skifte av bolagets tillgångar (3 kap. 4 § tredje stycket ABL). Syftet med bestämmelsen är att den som förvärvar ett aktiebrev inte skall bli missledd i fråga om den rätt han erhåller.

I det kontobaserade systemet antecknas i dag motsvarande uppgifter i avstämningsregistret. Kommittén menar att uppgifterna inte fyller någon funktion när aktiebreven avskaffas. Har en aktie lösts in eller dragits in skall aktien i stället tas bort ur registret. Detsamma skall gälla om bolagets tillgångar har skiftats. Paragrafen har ändrats på så sätt att första stycket 5 och sista stycket utmönstras.

Den centrala värdepappersförvararen måste emellertid upplysas om de förhållanden som medför att aktierna skall avföras från avstäm-

ningsregistret. Av 4 kap. 11 § aktiebolagslagen framgår att bolaget skall lämna den informationen till de centrala värdepappersförvararna.

8 kap. Insyn och tystnadsplikt

00 §

I 4 kap. 10 § aktiebolagslagen finns bestämmelser om vilka uppgifter i avstämningsregistret som är offentliga. För en kommentar hänvisas till kommentaren till den paragrafen.

2 §

Paragrafen har ändrats med anledning av att vissa uppgifter i avstämningsregistret föreslås bli offentliga.

3. Förslaget till lag om införande av dels lag (2009:000) om ändring i aktiebolagslagen (2003:000) och dels lag (2009:000) om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument

Inledning

Tidsplan och terminologi

Kommitténs betänkande överlämnas till regeringen i januari 2001. I huvudbetänkandet anger kommittén att förslagen i det betänkandet förväntas träda i kraft tidigast den 1 januari 2004. Kommittén utgår från att förslagen i denna bilaga kommer att behandlas av departementet efter förslagen i huvudbetänkandet. Mot den bakgrunden beräknar kommittén att aktiebrevsreformen (steg 1) kan träda i kraft tidigast den 1 januari 2005. Därefter skall Patent- och registreringsverket ges tid att dels bygga upp och utveckla ett system som uppfyller de tekniska krav som måste ställas på en kontobaserad hantering, dels lägga upp avstämningsregister för alla befintliga aktiebolag och slutligen lägga in uppgifter om alla aktieägare i registren. När detta är gjort kan kontoreformen (steg 2) träda i kraft.

För att förenkla framställningen talar kommittén i det följande om ”att steg 2 tas” eller ”att kontoreformen genomförs” eller liknande uttryck för att beskriva att lagen (2009:000) om ändring i aktiebolagslagen (2003:000) och lagen (2009:000)om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument träder i kraft.

En särskild promulgationslag

De övergångsbestämmelser som är nödvändiga för kontoreformen är så omfattande att kommittén föreslår att de sammanförs i en särskild promulgationslag, benämnd lag om införande av dels lag (2009:000) om ändring i aktiebolagslagen (2003:000) och dels lag (2009:000)om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. I promulgationslagen ges bestämmelser om ikraftträdandet och om övergångsregleringen beträffande kontoreformen. Dessutom innehåller den vissa bestämmelser som reglerar de förberedande åtgärder som PRV måste vidta för att allt skall fungera när steg 2 tas.

Avstämningsförbehåll

Kontoreformen innebär att lagen om kontoföring av finansiella instrument skall tillämpas på alla aktiebolag. Därmed behövs inte några avstämningsförbehåll i bolagens bolagsordningar och den bestämmelse som ger bolagen möjlighet att besluta om sådana förbehåll utmönstras. När steg 2 har tagits har ett avstämningsförbehåll som tagits in i bolagsordningen förlorat sin verkan. Någon särskild övergångsbestämmelse med detta innehåll behövs inte. Ordningsskäl talar för att styrelsen skall se till att den verkningslösa bestämmelsen tas bort från bolagsordningen, jfr 4 §.

Omvandling av aktier

En omvandling av aktier från ett aktieslag till ett annat är i andra bolag än avstämningsbolag verkställd när omvandlingen registrerats i aktiebolagsregistret och antecknats i aktieboken. När steg 2 tagits skall omvandlingen antecknas i avstämningsregistret i stället för i aktieboken. Det skall gälla omedelbart från kontoreformens ikraftträdande. Någon särskild övergångsreglering behövs inte.

Arkivering

Kommittén föreslår i 4 kap. 2 § att bolagen skall föra aktieböcker över aktier och aktieägare till dess bolaget har registrerats och avstämningsregister upprättats för bolaget. När avstämningsregister har upprättats fyller aktieboken inte längre någon funktion. Men av 4 kap. 5 § följer att samtliga aktieböcker som upphör att gälla när kontoreformen träder i kraft skall bevaras så länge bolaget består och tio år efter bolagets upplösning, jfr 7 §. Några särskilda övergångsbestämmelser med denna innebörd behövs inte.

Offentlighet

Kommittén föreslår i 4 kap. 10 § att en utskrift av avstämningsregistret skall hållas tillgänglig för allmänheten. Utskriften av registret i ett publikt aktiebolag får emellertid inte innehålla uppgifter om aktieägare vars röstandel är mindre än en tusendel av antalet röster i bolaget. Den sistnämnda begränsningen är en kraftig utvidgning av den nuvarande begränsningsregeln som undantar aktieägare med högst 500 aktier. Den nya begränsningsregeln gäller också äldre avstämningsregister. Möjligheten att få ut historiska uppgifter ur ett avstämningsregister i ett

tidigare avstämningsbolag begränsas alltså. Den som önskar få tillgång till sådana uppgifter kan emellertid erhålla dem ur den gamla aktieboken som enligt vad som sagts ovan skall bevaras så länge bolaget finns och tio år efter dess upplösning och som skall hållas tillgänglig för allmänheten enligt äldre bestämmelser, se 7 §. Någon särskild övergångsreglering för avstämningsregistrens del behövs därför inte.

Aktiebokens betydelse

Kontoreformen innebär att alla äldre aktieböcker förlorar sin betydelse för aktieägarens rätt i bolaget. Aktiebolag som bildas efter det att reformen trätt i kraft behöver föra aktiebok till dess bolaget har registrerats och avstämningsregister upprättats. När så har skett förlorar aktieboken sin nyssnämnda betydelse, jfr 4 kap 6 §.

Anteckningar i aktieböcker som bolagen fört enligt äldre bestämmelser ger således inte några rättigheter i bolaget när steg 2 har tagits. Någon särskild bestämmelse om detta behövs inte i promulgationslagen.

Ikraftträdande

1 §

Kommittén har inledningsvis redovisat den tidsplan som gäller för kontoreformen. Planen innehåller så många osäkerhetsmoment att det är nära nog meningslöst att nu ange någon bestämd tidpunkt när systemet skall tas i bruk. Kommittén föreslår därför att regeringen får bestämma denna tidpunkt och räknar med att regeringens beslut fattas först när arbetet på aktieägarregistret framskridit så långt att det kan hållas för visst att allt kommer att fungera när kontoreformen genomförs.

I denna promulgationslag finns bestämmelser om vissa förberedande åtgärder som måste vidtas innan steg 2 tas. Det gäller exempelvis bestämmelserna om hur Patent- och registreringsverket skall få tillgång till uppgifterna i bolagens aktieböcker. Bestämmelserna om dessa förberedande åtgärder måste självklart träda i kraft innan den övriga lagstiftningen, som reglerar kontoreformen börjar gälla. Kommittén föreslår därför att regeringen skall kunna förordna att lagen (2009:000) om ändring i aktiebolagslagen (2003:000) och lagen (2009:000)om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument eller delar av dessa lagar skall träda i kraft vid skilda tidpunkter.

Övergångsbestämmelser

Paragrafen är en s k trolleribestämmelse som brukar användas när ett stort lagkomplex skall ersättas med ett annat och lagstiftaren har svårt att överblicka alla konsekvensändringar som behöver företas på grund av den nya lagstiftningen. Paragrafen innebär att kontoreformens regler skall tillämpas när författningar hänvisar till bestämmelser som ersatts genom regler som ingår i kontoreformen.

3 §

De bestämmelser som ingår i kontoreformen skall självklart gälla inte bara de nya bolag som registreras efter ikraftträdandet utan också de gamla bolag som finns registrerade vid denna tidpunkt. Från denna huvudregel görs emellertid vissa undantag i 4–10 §§.

4 §

Som anförts ovan om avstämningsförbehåll kan vissa bestämmelser i bolagsordningen bli verkningslösa när kontoreformen träder i kraft. Ordningsskäl talar för att sådana bestämmelser tas bort från bolagsordningen. Man måste emellertid också räkna med fall då en bolagsordning, som utformats enligt äldre lag, med de nya bestämmelserna som ingår i kontoreformen blir direkt lagstridig. Det är tydligt att sådana lagstridiga bestämmelser måste ändras så snart som möjligt efter ikraftträdandet. I enlighet härmed åläggs styrelsen genom första meningen i förevarande paragraf en skyldighet att till första bolagsstämma som hålls efter ikraftträdandet lägga fram förslag om ändring av bolagsordningen till överensstämmelse med de nya lagreglerna.

Kommittén förslår nya bestämmelser i 2 kap. 5 § och 6 kap. 20 § som innebär att bolagsordningen skall ange på vilken dag aktieägaren skall vara införd i avstämningsregistret för att få delta i stämma. Det väcker frågan vilka aktieägare som får delta i den första stämma som hålls efter ikraftträdandet och alltså innan bolagsordningen ändrats till överensstämmelse med de angivna nya bestämmelserna. I andra meningen föreskrivs därför att den som är införd i avstämningsregistret tio vardagar före en bolagsstämma har rätt att delta i stämman under förutsättning att bolaget inte har ändrat sin bolagsordning till överensstämmelse med 2 kap. 5 §.

5 §

Enligt 3 kap. 14 och 18 §§ skall vissa anmälningar göras till bolagets styrelse vid avyttring av förköpspliktig aktie och vid överlåtelse av hembudspliktig aktie. Styrelsen skall enligt nuvarande ordning

anteckna anmälningarna i aktieboken eller om bolaget är ett avstämningsbolag i en särskild bok som förs av styrelsen. Kommittén föreslår att alla bolag skall anteckna anmälningarna i den särskilda boken när kontoreformen trätt i kraft. Har ett förköps- eller hembudsförfarande inletts före ikraftträdandet och anteckningar enligt äldre ordning gjorts i aktieboken måste dessa anteckningar flyttas över till den särskilda boken. Förevarande paragraf har utformats i överensstämmelse härmed.

6 §

I bolagens avstämningsregister skall antecknas inte bara aktierätter utan även andra finansiella instrument som kan sägas vara i förstadiet till fullt utbildade aktierätter. Förutom aktierätter är det enligt 4 kap. 2 § andra stycket lagen om kontoföring av finansiella instrument obligatoriskt att registrera fondaktierätter, teckningsrätter, sådan rätt som tillkommer den som tecknat men inte tilldelats aktie och sådan rätt som tillkommer den som tecknat aktie med utnyttjande av teckningsoption.

Bolag som inte är avstämningsbolag utfärdar i dag värdepapper som anses vara bärare av rättigheter av nu angivet slag. Någon anteckning i aktieboken om rättigheterna eller värdepapperen görs inte. Kommittén föreslår att kontoreformen genomförs genom att innehållet i aktieböckerna överförs direkt till PRV:s aktieägarregister. Vid en sådan överföring kommer med nuvarande ordning de ifrågavarande rättigheterna inte att tillföras aktieägarregistret. Till saken hör också att bolag som utfärdat värdepapper av nu ifrågavarande slag ofta saknar kännedom om vem som innehar dem, eftersom värdepapperen är avsedda för den fria omsättningen och ofta övergår till ny ägare utan att bolaget underrättas härom. Under sådana förhållanden anser sig kommittén inte kunna föreslå att bolagen åläggs en skyldighet att till aktieägarregistret överföra uppgifter om rättigheter av nu diskuterat slag. I stället får problemet med de utelöpande värdepapperen lösas på det sättet att pappersbaserade dokument som representerar rättigheter enligt 4 kap. 2 § andra stycket lagen om kontoföring av finansiella instrument och som utfärdats före kontoreformen får finnas kvar som bärare av rättigheterna även efter ikraftträdandet. Rättigheter av angivet slag som uppkommer efter ikraftträdandet skall emellertid självfallet registreras i avstämningsregistret och några värdepapper avseende dessa rättigheter får inte utfärdas. Förevarande paragraf har utformats i enlighet härmed.

7 §

Reglerna om aktiebokens offentlighet omfattar enligt gällande ordning även de delar av aktieboken som är arkiverade. Kommittén föreslår inte

någon ändring med anledning av att aktieböckerna avskaffas och ersätts med anteckningar i avstämningsregister. De gamla aktieböckerna skall enligt förevarande paragraf alltjämt hållas tillgängliga för allmänheten.

8 §

Enligt gällande ordning kan en aktieägare i ett avstämningsbolag låta förvaltarregistrera sina aktier. Kommitténs föreslår att förvaltarregistrering tillåts i publika bolag, se 4 kap. 13 §. Det framstår som onödigt hårt att tvinga ägare till förvaltarregistrerade aktier i privata avstämningsbolag att vid ikraftträdande gå ur förvaltarregistreringen. I denna paragraf föreskrivs därför att aktier och andra rättigheter som förvaltarregistrerats enligt äldre bestämmelser även i fortsättningen får stå kvar på de konton där de var registrerade vid ikraftträdandet.

Bestämmelsen innebär att om ägaren avbryter förvaltarregistreringen, han inte sedan kan få sina aktier förvaltarregistrerade. Det framstår emellertid som onödigt restriktivt när det gäller sådana avbrott i registreringen som måste ske för att aktieägaren skall kunna delta i bolagsstämma. I paragrafen har därför gjorts ett uttryckligt undantag för rösträttsregistrering enligt 4 kap. 14 §.

9 §

Med kontoreformen kommer principen med avstämningsdagar beträffande aktieägares rätt till ekonomiska prestationer från bolaget att tillämpas av alla bolag. Av 4 kap. 7 § första stycket framgår vilka prestationer som avses. Avstämningsdag behöver fastställas endast beträffande beslut som fattas efter ikraftträdandet. Har beslut om någon nu ifrågavarande prestation fattats före ikraftträdandet men skall det verkställas efter detta, kan det uppstå osäkerhet om vem som har rätt till prestationen. I paragrafen föreskrivs därför att äldre bestämmelser skall tillämpas i denna situation.

10 §

Om förhandstillträde har skett vid ett inlösenförfarande i ett bolag som inte är avstämningsbolag skall majoritetsägaren enligt 19 kap. 12 § i huvudförslaget och enligt aktiebrevsreformen ställa ut bevis till minoritetsaktieägarna om deras rätt till blivande lösenbelopp (lösenbevis). I avstämningsbolag skall majoritetsaktieägaren i stället låta registrera minoritetsägarnas rätt till kommande lösenbelopp jämte ränta på konto i avstämningsregistret. Kontoreformen innebär att den senare ordningen skall tillämpas av alla bolag. Men har inlösen av minoritetsaktier påkallats i ett bolag som inte är avstämningsbolag och lösenbevis ställts ut före ikraftträdandet skall enligt förevarande paragraf äldre bestämmelser tillämpas på inlösenförfarandet.

Upprättande av avstämningsregister

Som framgått av vad som har anförts ovan om tidsplan och terminologi kan den nya lagstiftningen inte tas i bruk utan ett omfattande förberedelsearbete. Eftersom innehållen i registren efter ikraftträdandet kommer att vara av avgörande betydelse för aktieägarnas rätt att utöva sina aktierättigheter i bolagen måste alla avstämningsregister vara kompletta när reformen träder i kraft.

I 11–15 §§, som är avsedda att träda i kraft tidigare än övriga delar av kontoreformen, ges vissa bestämmelser som gör det möjligt för PRV att förbereda steg 2. Kommittén har beräknat att de delar av förberedelsearbetet som möjliggörs genom bestämmelserna kan genomföras på tre år. Den uppskattningen är emellertid mycket osäker.

11 §

I förberedelserna inför kontoreformen ingår att PRV skall upprätta ett avstämningsregister för varje privat aktiebolag. PRV är i detta skede inte central värdepappersförvarare.

För publika bolag får PRV då inte föra avstämningsregister (se 1 kap. 1 § lagen (2009:000) om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument). Publika bolag som inte är avstämningsbolag är därför hänvisade att före kontoreformen träffa avtal om framtida kontoföring med en central värdepappersförvarare.

PRV skall inte heller upprätta avstämningsregister för privata bolag som visar att avtal om kontoföring redan har träffats med en central värdepappersförvarare. Undantaget omfattar för det första de fåtal privata aktiebolag som är avstämningsbolag och således redan omfattas av systemet. Dessa bolag kan PRV identifiera genom aktiebolagsregistret och någon bevisning därutöver behövs inte. För det andra omfattar undantaget de privata aktiebolag som före kontoreformen träffar avtal med en central värdepappersförvarare om framtida kontoföring. Bolagen skall för PRV visa att ett sådant avtal har träffats. Det kan de göra antingen genom att för PRV förete avtalet eller ett intyg från förvararen.

12 §

När avstämningsregister har upprättats för bolagen skall PRV lägga upp avstämningskonton för samtliga aktieägare med hjälp av bolagens aktieböcker. För att PRV skall kunna fullgöra den uppgiften föreskrivs i förevarande paragraf att bolagen skall vara skyldiga att överföra uppgifterna i aktieböckerna till PRV. Det är tydligt att dessa överföringar bör spridas över tiden för att förebygga stockningar hos PRV. Kommittén anser sig emellertid inte nu kunna fastställa någon tidsplan

för överföringarna utan överlämnar åt PRV att bestämma om detta. När PRV har fastställt turordningen för bolagen underrättas de om sin skyldighet att vid viss tid och på visst sätt överföra innehållet i aktieböckerna till PRV.

Kommittén har alltså valt att inte nu reglera i vilken form uppgifterna skall överlämnas. En utgångspunkt för kommittén har emellertid varit att bolagen i största utsträckning skall föra över uppgifterna på elektronisk väg. Om detta går att ordna besparas PRV mycket arbete av okvalificerat slag. När de tekniska möjligheterna har analyserats bör formerna för överföringen regleras genom föreskrifter som PRV meddelar.

Kommittén föreslår att bolagen skall fortsätta att föra aktieboken ända fram till dess kontoreformen träder i kraft och alltså även efter det att innehållet i aktieböckerna överförts till PRV. Under denna tid skall den av bolaget förda aktieboken och inte PRV:s avstämningsregister för bolaget vara avgörande för vilken rätt i bolaget som aktierna ger. Det är därför viktigt att bolaget inte sänder in boken i original till verket.

För att avstämningsregistret skall vara komplett och tillförlitligt när reformen träder i kraft skall bolagen underrätta PRV om förändringar som görs i aktieboken efter det att uppgifterna i denna överförts till PRV. Detta föreskrivs i andra stycket.

Paragrafen gäller inte bolag som visar att det har träffat ett avtal med central värdepappersförvarare om kontoföring. Det framgår av tredje stycket.

13 §

För att uppgifterna ur aktieböckerna skall kunna föras över till PRV på ett smidigt sätt föreslår kommittén att PRV redan under förberedelsearbetet skall ha möjlighet att anlita banker och andra värdepappersinstitut för en del uppgifter som ingår i registerarbetet. PRV måste självt upprätta och lägga in grunduppgifterna i avstämningsregistret men övriga uppgifter kan med fördel överlåtas till s.k. kontoförande institut. Med en sådan ordning kan bolagen lämna aktieboken eller en kopia av den till sitt lokala bankkontor, som lägger upp avstämningskonton för aktieägarna och överför uppgifterna från aktieboken till kontona.

Det är inte bara under förberedelsestadiet som PRV bör kunna anlita kontoförande institut för registerföringen. När kontoreformen trätt i kraft och PRV blivit central värdepappersförvarare gäller samma bestämmelser för PRV som för andra centrala värdepappersförvarare.

14–15 §§

För att bolagen skall fullgöra skyldigheten att överföra uppgifterna i aktieböckerna måste PRV ha möjligheter till tvångsåtgärder. Bestämmelserna i 27 kap. 2 § om vite kan tillämpas på bolag som inte fullgör sin skyldighet att överföra uppgifterna. Men kommittén anser att PRV måste få tillgång till ännu mera verkningsfulla sanktioner med hänsyn till vikten av att avstämningsregistren och avstämningskontona blir korrekta från första början. Det sakrättsliga skyddet knyts ju till registreringarna och innehåller registren felaktigheter är det många som riskerar att göra rättsförluster på grund av tvesalu av aktier och utmätning av aktier till betalning av överlåtarens skulder.

Till bilden hör också att när kontoreformen genomförs kommer de bolag som har underlåtit att föra över uppgifterna i aktieboken till PRV eller någon annan central värdepappersförvarare inte att kunna fungera. Aktieägarna kan inte utöva sina ekonomiska rättigheter i bolaget eftersom en registrering av aktieinnehavet på avstämningskonto är en förutsättning härför. Bolaget kan inte heller hålla bolagsstämma eftersom någon röstlängd inte kommer att kunna upprättas.

På grund av det anförda föreslår kommittén att det skall vara möjligt att försätta bolag i likvidation, om de inte fullgör sin skyldighet att överföra föreskrivna uppgifter till PRV. Bestämmelser om detta upptas i 14 och 15 §§. Bestämmelserna överensstämmer i stort med bestämmelserna om tvångslikvidation i 22 kap. 21 och 23 §§ i huvudbetänkandet.

Kommittén förordar således en ordning enligt vilken PRV i tur och ordning uppmanar bolagen att inom viss tid överföra uppgifterna i aktieboken till PRV eller visa att avtal träffats med en central värdepappersförvarare. Uppmaningen behöver inte delges bolaget utan det är tillräckligt att den sänds med vanlig post till bolagets senast anmälda postadress. Vidtar bolaget inte några åtgärder inom den angivna tiden, förelägger PRV bolaget att komma in med uppgifterna. I föreläggandet upplyser verket att bolaget kan försättas i likvidation om uppgifterna inte kommer in inom angiven tid. Föreläggandet skall delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än genom kungörelsedelgivning enligt 1517 §§delgivningslagen. Det skall dessutom alltid kungöras i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.

Underlåter bolaget trots föreläggandet att komma in med uppgifterna skall PRV försätta bolaget i likvidation.