1. Allmänna synpunkter 4

2. Lagförslagen 19

3. Aktier utan nominellt värde 28

4. Aktiebokens offentlighet 38

5. Vissa frågor rörande bolagsstämma 51

6. Om beteckningen “lekmannarevisorer” 65

7. Ansvar för fel och brister i emissions- och erbjudandeprospekt 70

8. Fission 86

9. Ansvarsgenombrott 92

10. Aktieägarregister 116

11. Övrigt 145

• Sida 3
•  Original

Förteckning över remissinstanser

Följande remissinstanser har inkommit med svar:

Justitiekanslern, Svea hovrätt (inkl. Miljöverdomstolen), Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Västernorrlands län, Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten (EBM), Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet (BRÅ), Datainspektionen, Statskontoret, Revisorsnämnden (RN), Kommerskollegium, Svenska Handelskammarförbundet, Finansinspektionen, Ekonomistyrningsverket (ESV), Riksrevisionsverket (RRV), Riksskatteverket (RSV), Kronofogdemyndigheten i Stockholm, Fjärde AP-fonden, Sjätte AP-fonden, Bokföringsnämnden (BFN), Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Naturvårdsverket, IT-kommissionen, Verket för näringslivsutveckling (NUTEK), Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket (PRV), Invest in Sweden Agency (ISA), Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Lerums kommun, Linköpings kommun, Finspångs kommun, Göteborgs kommun, Vännäs kommun, Värmdö kommun, Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges advokatsamfund, Svensk Handel, Föreningen Svenskt Näringsliv (tidigare Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen), Företagarnas Riksorganisation (FR), Sveriges Fastighetsägareförbund, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Svenska Revisorsamfundet (SRS), Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF), Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Journalistförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Landsorganisation i Sverige (LO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Näringslivets Nämnd för regelgranskning (NNR), Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Finansbolagens Förening, Fondbolagens Förening, Svenska Kreditföreningen, Sveriges Inkassoorganisation (SiO), Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag, AktieTorget Aktiebolag , Konkursförvaltarkollegiernas förening, Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna), Starev, Revisorsnämnden (RN), Stiftelsen Ackordscentralen, Stockholmsbörsen Aktiebolag, Ägarfrämjandet.

Följande remissinstanser har haft tillfälle att yttra sig men har avstått från det:

Katrineholms kommun, Heby kommun, Uppsala kommun, Örkelljunga kommun, Sveriges Ackordscentral, OM Gruppen Aktiebolag, Nordic Growth Market NGM Aktiebolag, Sveriges Finansanalytikers Förening, Föreningen Miljörevisorer i Sverige, Aktiefrämjandet, City-universitetet.

• Sida 4
•  Original

Sammanfattningsvis bör 17 kap. ses över och omformuleras med hänsyn till kvotaktiernas uppluckring av sambandet mellan aktie och aktiekapital (vars terminologiska lämplighet ifrågasatts redan ovan i kommentar till 1 kap. 3 §). Det förefaller från systematisk utgångspunkt konsekvent och önskvärt med en lagteknisk distinktion mellan indragning av aktier och minskning av aktiekapitalet. I det sammanhanget kunde även övervägas om inte reglerna om förvärv av egna aktier kunde inordnas under, eller motsvaras av, bestämmelser om indragning av aktier.

• Sida 27
•  Original

17 kap. 4 §

Reglerna som för vissa situationer kräver förhöjd kvalificerad majoritet för nedsättning av aktiekapitalet bör utgå eller förändras. Bestämmelsen leder till problem vid tillämpningen och den fyller inte någon egentlig funktion. Om bestämmelsen måste kvarstå bör den inskränkas till det minimum som EG-rätten kräver.

17 kap. 5 och 6 §§

Rubricerade lagrum bidrar enligt samfundets uppfattning till att bekräfta den alltför begränsade syn som kommittén tycks ha haft på den önskvärda distinktionen mellan aktier och aktiekapitalet som kan uppnås genom kvotaktiesystemets införande. Reglerna anger indragning av aktier som en metod för minskning av aktiekapitalet, vilket inte är i linje med ett renodlat system med kvotaktier.

I 17 kap. 6 § refereras således till fall då minskning av aktiekapitalet sker genom att aktier dras in. Vidare hänvisas på motsvarande sätt i första styckets tredje punkt till det belopp som överstiger aktiens andel av aktiekapitalet.

Det är svårt att se några skäl för ett bibehållande av denna kvarvarande anknytning mellan aktiekapital och aktier, varför en omarbetning föreslås.

17 kap. 23 §

Borgenärsskyddet har historiskt varit det bärande argumentet till varför ett inlösenförbehåll endast skall kunna avse aktier som ges ut efter att registrering av förbehållet erhållits. Numera gäller emellertid att borgenärerna erhåller skydd genom att rättens tillstånd, med några undantag, krävs för en nedsättning. Kommittén har inte utrett huruvida bestämmelsen kan utgå eller om den har ändrat karaktär och blivit en regel som syftar till att skydda aktieägarna

18 kap. 1 och 4 §§

I 18 kap. 1 och 4 §§ talas om att vissa begränsningar i ett bolags möjligheter att lämna lån även gäller i fråga om lån till vissa gäldenären närstående personer. Emellertid, om ett lån inte lämnas till en viss person (A) utan till t.ex. A:s maka, blir det ju inte A som kommer att intaga positionen av gäldenär. Ordet gäldenär bör därför utbytas mot "person som avses ovan" eller något motsvarande.

Finansbolagens Förening

Föreningen välkomnar kommitténs strävan att göra lagtexten lättläst men anser också att det finns utrymme att nå än längre i detta avseende, se t.ex. 1 kap, 2 § och det inledande ordet Trots i 18 kap. 2 §. Det finns ett antal motsvarande fall där språkförenklingar kan vara önskvärda.

Vad är ett aktiebolag?

• Sida 28
•  Original

Kommittén har inte lämnat någon definition av begreppet aktiebolag. Föreningen noterar att inte heller nuvarande aktiebolagslag innehåller någon sådan definition. Med aktiebolag torde därmed förstås en organisation som bildats enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen.

Föreningen noterar dock att lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag inleds med definition av begreppet handelsbolag och lagen ( 1987:667) om ekonomiska föreningar med en bestämning av ändamålen för en sådan förening. Bostadsrättslagen (1991:614) inleds med definition av bostadsrättsförening.

Föreningen anser att en motsvarande inledande definition skulle kunna underlätta förståelsen av begreppet aktiebolag och ha ett betydande pedagogiskt värde.

En sådan definition borde enligt föreningens mening innehålla de moment som särskilt karaktäriserar ett aktiebolag. Den mest väsentliga egenskapen hos ett aktiebolag torde vara möjligheten att förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter med rätt att föra talan inför domstol och andra myndigheter (d.v.s. att ett aktiebolag är en juridisk person). I föreslagna 2 kap. 13 § anges att ett bolag inte kan förvärva rättigheter eller åtaga sig skyldigheter innan det registrerats. Föreningen saknar dock således en positiv bestämmelse om att bolag kan förvärva rättigheter och åtaga sig skyldigheter.

Föreningen anser också att föreskriften i föreslagna 1 kap. 1 § att aktieägarna (normalt) inte har något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser hänger i luften genom att det inte först fastslagits att aktiebolaget bär ansvaret för sina egna skulder. I detta sammanhang anser föreningen att det kan vara värdefullt med en erinran att annan lag också kan innehålla bestämmelser om personligt ansvar för aktieägarna.

En andra egenskap som utmärker aktiebolag är att det har ett visst föremål för sin verksamhet. En tredje är att syftet oftast torde vara att skapa vinst åt aktieägarna (jfr. förslagna 2 kap. 7 §). Detta bör möjligen också inkluderas i definitionen av aktiebolag, dock med markering att även andra syften kan förekomma.

Betydelsefulla inslag i definitionen av aktiebolag är också kravet på eget kapital och intressenternas (aktieägarnas) förhållande till bolaget. Förekomsten av enmansbolag kan möjligen visa sig utgöra en svårighet vid utformandet av en definition av begreppet aktiebolag.

En legaldefinition av begreppet aktiebolag bör dock inte införas utan att först ha remissbehandlats.

Definitioner i övrigt

Lagförslaget innehåller i övrigt ett antal definitioner. Vissa av dessa har spritts ut i skilda bestämmelser, t.ex. i 1 kap 2 § (publikt resp. privat aktiebolag) och I 1 kap. 5 § (avstämningsbolag och kupongbolag). Dessa begrepp används på många ställen. Andra definitioner har samlats i block, t.ex. i 10 kap. 4 § I samband med ökning av aktiekapital.

• Sida 29
•  Original

Föreningen anser att det skulle vara av värde att samla definitionerna i 1 kap. 2 och 5 §§ i en gemensam § efter en inledande definition av begreppet aktiebolag. Det bör övervägas huruvida det kan vara lämpligt att även inkludera andra med definitioner i sådan paragrafer.

• Sida 30
•  Original

Föreningen noterar också att i lagtexten används ordet bolagskategori utan att det uttryckligen förklaras att därmed avses privata och publika aktiebolag. Detta är inte genast uppenbart för den som inte väl behärskar lagtexten.

Föreningen anser vidare att det inte är tillfredsställande att förlita sig på allmänt språkbruk i precisa frågor som vad som menas med centrala uttryck som aktiebolag, aktieägare och liknande. I stället bör lagen ge entydiga besked i sådana grundläggande frågor. Det framstår t.ex. som tveksamt att använda ordet aktieägare (se 1 kap. 1 §) utan att det dessförinnan klarlagts vad som enligt lagen avses därmed. Föreningen noterar också att kommittén lanserar vissa nya termer såsom ordet Bolagsverksamheten i rubriken till 15 kap. 1 §.

Föreningen vill inte föregripa närmare överväganden om vilka begrepp som bör inkluderas bland inledande definitioner och lämnar därför inga vidare synpunkter i frågan.

Stiftelsen Ackordscentralen

Kommittén uppger att man haft ambitionen att göra aktiebolagslagen lättläst och begriplig, vilket resulterat i bl a korta kapitel och korta paragrafer samt rubriker och underrubriker i stor mängd. Antalet "checklistor" har också ökat, enligt uppgift för att förenkla vid t ex registreringsförfaranden.

Aktiebolagslagen är tillämplig på alla typer av bolag och har stor praktisk betydelse, vilket enligt Ackordscentralen motiverar att göra lagen lättillgänglig även för läsare som inte har tillgång till juridisk expertis. Ackordscentralen menar att det kan vara eftersträvansvärt med en så "enkel" lagtext som möjligt, vilken inte skall kräva att läsaren har specialkompetens för att vara begriplig. Det kan dock ligga en fara i att lagtext får en alltför vardaglig språkdräkt. Den verklighet som lagstiftningen skall appliceras på är komplex och texten måste bli föremål för viss tolkning. Vardaglighet i språket och förment "enkelhet" kan ge läsaren fel uppfattning om textens karaktär. Ibland kan det till och med vara klarare med mer komprimerade och "juridiska" formuleringar. Det är också fel att tro att tolkningsproblem bortfaller efter dessa åtgärder. Trots att t ex nuvarande 13 kap 2 § "spritts ut" över åtta paragrafer (22 kap 9 –16 §§) och försetts med sju rubriker kvarstår oklarheter i formuleringar som "genast","så snart det finns skäl" och "snarast möjligt".

Ackordscentralen noterar att ambitionen att skriva kort och enkelt inte förefaller ha omfattat förslagen till ändringar i lagarna om handel med och kontoföring av finansiella instrument. Dessa är inte heller av så allmänt intresse som aktiebolagslagen.

Innehållet i den föreslagna 2 kap. 10 § innebär en utvidgad granskningsskyldighet för revisorer jämfört med vad som för närvarande är fallet, då revisorn enligt förslaget även blir skyldig att granska uppgifterna som anges i 2 kap. 8 §. Någon motivering till ändringen har inte angivits. Bolagets revisorers nuvarande skyldigheter i nämnda avseende framgår av 17

• Sida 78
•  Original

kap. 7 § i nämnda föreskrifter. Inspektionen önskar en redogörelse för syftet med en utvidgade granskningsskyldigheten.

Finansinspektionen utgår från att begreppet platser som använts i förslaget till 2 kap. 11 § även innefattar exempelvis ett bolags hemsida på Internet. Möjligen borde ett tillägg göras av vilket det framgår att ett prospekt i pappersform alltid skall kunna tillhandahållas kostnadsfritt av bolaget.

Avslutningsvis vill Finansinspektionen fästa uppmärksamheten på att EUkommissionen nyligen lagt fram ett förslag till direktiv om prospekt. Frågan om samordning av detta förslag och direktivförslaget bör övervägas.

Riksrevisionsverket (RRV)

RRV noterar att utredningen inte klargör vilket ansvar underwritinginstituten skall ha. Detta kan naturligtvis istället klarläggas i avtal mellan bolaget och underwriting-institutet.

Riksskatteverket (RSV)

RSV avstyrker förslaget om att aktieägare ska kunna få skadestånd av bolaget på grund av fel och brister i ett emissions- eller erbjudandeprospekt utan några begränsningar till bolagets fria egna kapital.

Enligt RSV:s uppfattning bör borgenärsskyddet i detta sammanhang inte tillåtas vara sämre än i de regler som föreslås gälla värdeöverföringar till aktieägare eller annan, se förslaget i 14 kap. 3 NABL om skyddet för bolagets bundna egna kapital och försiktighetsregeln.

Skattemyndigheten i Linköping

SKM tillstyrker förslagen om utökade ansvarsregler vid prospekt.

Skattemyndigheten i Malmö

SKM delar kommitténs uppfattning och tillstyrker förslaget.

Enligt svensk rätt kan ett aktiebolag inte bli skadeståndsskyldigt mot aktieägare när anspråken hänför sig till teckning av aktier. Detta motiveras av hänsynen till skyddet för bolagets borgenärer. Eftersom utländsk rätt har intagit ett motsatt synsätt, har sannolikt kapitalanskaffningen internationellt både försvårats och fördyrats för svenska bolag.

För att avhjälpa detta måste, enligt kommittén, den nuvarande svenska principen överges. Det skall således vara möjligt för aktieägare att få skadestånd från bolaget på grund av fel och brister i emissions- och erbjudandeprospekt.

• Sida 79
•  Original

Skattemyndigheten i Västerås

Enligt nuvarande rättsläge anses inte ett aktiebolag på kontraktsrättslig grund kunna bli skadeståndsskyldigt mot sina aktieägare eller personer i liknande ställning när dessa personers anspråk hänför sig till teckning eller förvärv av aktier eller andra fondpapper som utgivits av bolaget. Kommittén förslår nu att bolaget skall kunna bli skadeståndsskyldigt inte bara p.g.a. fel och brister i emissionsprospekt utan även vid fel eller brister i sådana erbjudandeprospekt som upprättas vid aktieägares utförsäljning av innehavda aktier. Storleken på skadeståndet ska inte begränsas till bolagets fria egna kapital utan vara obegränsat till belopp.

Motiven för förslagen är att vissa länder idag har sådana regler och att allmänheten och de instutionella placerarna skulle hysa ett större förtroende för aktiemarknaden om det fanns möjlighet att erhålla skadestånd frän bolaget. Särskilt betonas att det för s.k. underwritinginstitut (finansiella aktörer som tillfälligt tecknar och därigenom garanterar emissionen) råder oklarhet om vad som gäller skadeståndsrättsligt gentemot det emitterande bolaget.

Skattemyndigheten avstyrker förslaget med följande motiveringar:

Gällande rätt i denna fråga grundar sig ytterst på att utbetalningar från bolaget till dess aktieägare inte kan komma ifråga på andra sätt än de som regleras i ABL, utdelning eller återbetalning av insats. Detta är en grundläggande ordning som avser att skydda bolagets eget kapital till fromma för borgenärerna med hänsyn till att aktieägarna inte har något personligt betalningsansvar för bolagets skulder. Med kommitténs förslag är risken att skadeståndsprocesser startas av aktieägare som är missnöjda med att värdet på aktierna sjunkit. Om det dessutom handlar om bolag vilkas finansiella ställning försvagats av förluster kan det innebära att de tvingas till likvidation av sina egna aktieägares anspråk på skadestånd. En sådan försämring av borgenärernas ställning i förhållande till aktieägarna är inte acceptabel och innebär en radikal förändring av gällande rätt.

Invest in Sweden Agency (ISA)

Enligt kommittén kan aktieägare i dagsläget inte utkräva skadeståndsansvar från aktiebolag på grund av fel eller brister i emissionsprospekt. Enligt kommittén är vidare motsvarande ansvar tydligare och större i länder som är viktiga på den allt mer internationaliserade aktiemarknaden, däribland USA, Storbritannien och Tyskland. Givet dessa förhållanden kan det enligt ISA vara motiverat att skärpa aktiebolagens ansvar för information som lämnas i prospekt, i enlighet med kommitténs förslag.

Det är generellt sett viktigt att Sverige har ett regelverk som inger förtroende bland investerare. I synnerhet som utländska aktieägare i dagsläget representerar ca 40 procent av kapitalet på Stockholmsbörsen. I annat fall kan bolag som avser att finansiera sig genom svensk kapitalmarknad drabbas.

• Sida 80
•  Original

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet

Fakultetsnämnden ställer sig allmänt positiv till Aktiebolagskommitténs strävanden att utvidga prospektansvaret. På vissa punkter anser emellertid nämnden att förutsättningarna för ansvar kan diskuteras.

Enligt kommitténs förslag skall ansvaret regleras genom att lokutionen i 15 kap 1 § vidgas till att omfatta även prospektreglerna i LHF och LBC. Detta innebär att ersättning med stöd av regeln kan utkrävas vid culpös överträdelse av organledamot, varvid det enligt förslaget är bolaget som skall åläggas ersättningsskyldighet. Kommittén diskuterar inte möjligheten för skadelidande aktieförvärvare eller annan att rikta sina ersättningsanspråk mot bolagets organföreträdare. Det rimligaste torde emellertid vara att bolaget och dess företrädare samt övriga medverkande parter åläggs solidariskt ansvar för prospektinnehållet, varvid den individuella culpabedömningen blir avgörande för ansvarsfrågan.

Utförsäljning av tidigare aktieinnehav utgör en omfattande del av de förvärv som sker över börs eller auktoriserad marknadsplats. Det kan ifrågasättas om det är riktigt att ålägga bolaget skyldighet att utbetala ersättning även i de fall utförsäljning sker av förutvarande aktieägares innehav av aktier. Möjligen är det den utförsäljande ägaren, som tillförts huvuddelen av beloppet, som skall åläggas skyldighet att utbetala ersättning till skadelidande aktieförvärvare. Är säljaren huvudägare med starkt inflytande i bolaget samt över dess organföreträdare borde en bedömning av ansvarsfrågan resultera i att säljaren bedöms vara i vart fall medansvarig. Sålunda skulle ansvar aktualiseras för säljaren i fall där säljaren är huvudägare, eller på annat sätt har ett dominerande inflytande över eller insyn i bolagets verksamhet. Detsamma torde vara giltigt vid erbjudande om köp av aktier, utom i de fall den erbjudande parten inte haft insyn i det bolag vars aktier är föremål för förvärv. För att undvika att den skadelidande inte har möjlighet att kräva den förutvarande ägaren på grund av att denne har flyttat utomlands eller avhänt sig köpeskillingen bör ett solidariskt ansvar jämte säljaren åvila bolaget och dess organledamöter.

En fråga som aktualiseras i sammanhanget är möjligheten till ogiltigförklaring av aktieteckningen. Kommittén tar inte ställning till denna fråga, men i exempelvis Tyskland är enligt gällande rätt skadevållande part skyldig att återköpa aktierna från den skadelidande, 45 § Börsgesetz. Att aktieteckning inte kan ogiltigförklaras efter det aktieteckningen registrerats grundas i svensk gällande rätt på samma argument som förbudet mot utbetalning av skadestånd till aktieägare på grund av dennes innehav av aktier, d.v.s. hänsynen till skyddet för bolagets kapital. Kan bolaget åläggas obegränsad skadeståndsskyldighet gentemot aktieägare borde i konsekvens härmed bolaget kunna åläggas skyldighet att återköpa aktierna. Denna möjlighet torde i många fall vara att föredra, även från bolagets synpunkt. Bolaget blir ägare av aktierna, såsom vid förvärv av egna aktier, vilket torde vara mer för förmånligt bolaget än att endast utbetala ersättning. Bolaget har ju alltid möjlighet att åter erbjuda marknaden aktierna, oavsett om aktieteckningen ogiltigförklarats eller bolaget återköpt aktierna, och denna gång till ett korrekt pris. Möjligheten till återköp torde vara mer förmånlig än en skyldighet att utbetala skadestånd även för övriga ansvarssubjekt.

Kommittén anser att det belopp som ett bolag har ålagts att betala på grund av bristfälliga uppgifter är att betrakta som ett prisavdrag. Eftersom bolaget enligt kommittén alltid får behålla så mycket av emissionsbeloppet som motsvarar aktiernas verkliga värde har bolaget

• Sida 81
•  Original

inte lidit någon skada på grund av styrelsens försumlighet. Bolaget kan emellertid lida skada genom att drabbas av rättegångskostnader eller, som kommittén anför, utgifter för konsulttjänster som inte kunnat användas på avsett sätt. För dessa kostnader menar kommittén att bolaget kan kräva ersättning av styrelsen med stöd av 15 kap 1 § ABL. Denna inställning kan emellertid ifrågasättas. Inställningen förutsätter att beräkningen av priseffekten på de felaktiga uppgifterna kan uppskattas till marknadsvärdet på informationen, vilket kanske inte är det verkliga fallet. Då marknaden får kännedom om att felaktig information förekommit kan investor vara mindre benägen att betala fullt pris, ”verkligt värde”, för aktien av flera skäl, t ex beroende på den badwill som kan vara förknippad med den bristfälliga uppgiften, eller att man förväntar sig att bolaget kan komma att drabbas av t ex just höga rättegångskostnader i anledning av den bristfälliga uppgiften. Kursen på aktien påverkas då av den bristfälliga uppgiften. Härtill kommer att den badwill offentliggörande av misstaget kan leda till kan komma att påverka kursen i högre grad än vad som egentligen var motiverat av offentliggörande av att en uppgift varit bristfällig.

Kommittén konstaterar vidare att det utomlands föreligger ett långtgående ansvar för det emissionsinstitut som genom underwritingavtal medverkat vid försäljning av värdepapperen. Visar sig prospektet innehålla oriktigheter kan sålunda ett emissionsinstitut bli skadeståndsskyldigt gentemot investerarna. Kommittén har emellertid valt att lämna frågan om emissionsinstitutets ansvar obesvarad. Möjligheten att emissionsinstitutet skulle komma att åläggas köprättsligt ansvar berörs ej. I förslaget framförs endast att det är bolaget som skall åläggas ansvaret även i de fall ett underwritinginstitut trätt in som mellanled vid försäljningen. Förhållandet väcker frågan om detta skall vara fallet även om det är emissionsinstitutet som varit försumligt. Betänkandet ger inte heller härvidlag vägledning. Det är oklart om kommittén avser att särreglera emissionsinstitutets ansvar för prospektet - ingenting nämns i betänkandet i denna fråga. Frågan är om det är rimligt att bolaget åläggs ansvaret i det fall emissionsinstitutet haft ett betydande inflytande över emissionen eller försäljningen av aktierna. Den praktiska hanteringen inför en emission eller utförsäljning av aktier innebär av nödvändighet att emissionsinstitutet och emittenten samarbetar om insamling av uppgifter och material. De uppgifter som bolaget tillhandahåller används av emissionsinstitutet som underlag för den ekonomiska presentationen av bolaget. Eftersom det är emissionsinstitutet som besitter kunskapen om förfarandet måste det åligga emissionsinstitutet att värdera och kontrollera de uppgifter bolaget tillhandahåller. Man torde kunna kräva att en självständig värdering görs av uppgifterna, varvid emissionsinstitutet måste utnyttja de källor och informationskanaler som normalt utnyttjas vid denna yrkesutövning. Det torde exempelvis åligga emissionsinstitutet att ansvara för att all den information som behövs för att investor skall kunna skapa sig en tillräckligt god bild av investeringen medtages i prospektet. Culpabedömningen i förevarande sammanhang är delvis objektiviserad, vilket innebär att bl a en regelöverträdelse anses vara ansvarsgrundande. Det är inte ovanligt att ett emissionsinstitut tar initiativet till börsintroduktion av ett bolags aktier, samt påtar sig ansvaret att skaffa investorer. Följaktligen bör vid ansvarsbedömningen hänsyn tas till styrkeförhållandet mellan emittentbolaget och emissionsinstitutet. I de fall emissionsinstitutet burit ett större ansvar för såväl i ordningställande av informationen i samband med försäljningen av aktier som för introduktionen ligger det nära till hands att bedöma institutets ansvar gentemot skadelidande aktieförvärvare som ganska stort. Utöver ansvar för bolaget respektive dess företrädare bör således kommittén överväga att reglera ansvaret för medverkande emissionsinstitut.

• Sida 82
•  Original

Även medverkande emissionsinstitut borde ges möjlighet att återförvärva aktierna från sina skadelidande kunder, varpå de åter kan utbjuda aktierna till försäljning med stöd av en korrekt värdering. En central fråga är hur kretsen av skadelidande bör bestämmas. Kommittén ifrågasätter huruvida det finns skäl att göra skillnad mellan å ena sidan dem som tecknar eller köper aktier eller andra fondpapper direkt hos bolaget respektive hos den aktieägare som föranlett prospektet, och å andra sidan dem som under samma tid köper fondpapper av samma slag av annan än bolaget eller aktieägaren. Kommittén kommer emellertid till slutsatsen att en avgränsning av den ersättningsberättigade kretsen skall ske genom att ersättning endast utgår för skada vid primärmarknadstransaktioner, omfattande även de förvärv som skett med ett värdepappersinstitut som mellanled i transaktionen. Detta innebär att investorer som förvärvat aktier av annan än det emitterande bolaget eller medverkande emissionsinstitutet ej kan erhålla ersättning, oavsett hur kort tid efter teckningstiden förvärvet skett. En kortsiktig investerare som spekulerat i en underprissättning och säljer sin aktie omedelbart kommer att vara ersättningsberättigad, medan en kanske långsiktig investor som i sin tur förvärvat aktien av den primäre aktietecknaren i förlitan på de uppgifter som offentliggjorts ej kommer at bli berättigad att uppbära ersättning för sin förlust. För denna typ av gränsdragning finns inget rättsligt argument, utan kommittén har gjort en gränsdragning som är jämförbar med det s.k. riskspridningsargumentet, d.v.s. kretsen av skadelidande begränsas på grund av kretsens storlek i sig. Inte heller kan denna slutsats anses överensstämma med kommitténs inställning att någon kapitalgräns för bolagets ersättningsskyldighet inte skall finnas. Samma argument rörande möjligheten till ersättning till skadelidande aktieförvärvare på sekundärmarknaden torde göra sig gällande som rörande aktieteckning. Om principen skyddet för bolagets borgenärer överges till förmån för skadelidande aktieägare på primärmarknaden finns ingen rättslig grund för att förvägra även skadelidande investorer på sekundärmarknaden ersättning. Bolaget borde sålunda kunna åläggas skadeståndsskyldighet gentemot skadelidande aktieförvärvare även på sekundärmarknaden. Eventuellt utgör de praktiska konsekvenserna av en ersättningsskyldighet även för primärmarknadstransaktioner ett tillräckligt tungt vägande argument för att en avgränsning skall ske, men möjligheten till ersättning även för skada vid sekundärmarknadstransaktioner bör än en gång övervägas.

Det finns vidare anledning att undersöka om bolagets ansvar skulle kunna omfatta även annan information som lämnas av bolaget, tex delårsrapporter och pressmeddelanden. Genom att ålägga bolaget ett skadeståndsansvar vid felaktig eller bristfällig informationsgivning ges en högre kvalitét på informationsgivningen. Det är rimligt att bolagen, som drar nytta av aktiemarknadens möjligheter till kapitalanskaffning, också ansvarar för den information om bolaget som skickas ut från bolaget. Bolaget kan i sin tur utkräva ansvar av den eller de som bidragit med den felaktiga informationen.

I avsikt att undvika att bolaget åläggs ersättningsskyldighet gentemot the world at large torde en snäv preskriptionstid vara att föredra. Kommittén har emellertid inte i betänkandet övervägt möjligheten att förkorta preskriptionstiden. En preskriptionstid för anspråk om sex månader från den tidpunkt förvärvaren fick kännedom om den vilseledande uppgiften, dock senast tre år efter offentliggörandet av uppgiften, skulle kunna utgöra ett kompletterande skydd för såväl bolaget och dess företrädare som för borgenärerna.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet

• Sida 83
•  Original

Fakulteten finner Aktiebolagskommitténs överväganden rörande prospektansvar för bolag som emitterar aktier eller andra fondpapper för minst 300 000 kronor och därvid riktar sig till en vidare krets välmotiverade. Fakulteten delar vidare kommitténs uppfattning att emissionsprospekt som upprättas vid aktieägares utförsäljning av aktier bör behandlas lika i ansvarshänseende som då bolaget självt genomför en emission. Fakulteten delar därtill kommitténs uppfattning om hur kretsen av skadelidande bör bestämmas. Inte heller vad kommittén i övrigt anfört under 6.6.4-6 ger fakulteten anledning till några avvikande synpunkter.

Sveriges advokatsamfund

Att sammanföra prospektreglerna i en lag är enligt samfundets uppfattning en förbättring jämfört med dagens rättsläge. Det framstår också som rimligt att bolaget skall kunna åläggas ett prospektansvar i överensstämmelse med kommitténs förslag. Emellertid behandlar kommittén bara en del av vad som i själva verket är ett stort problemområde. I olika sammanhang, som inte aktualiserar prospekt, kan det bli aktuellt att ett bolag i anslutning till en emission lämnar garantier och gör åtaganden som i t.ex. en köpsituation vore fullt naturliga, men som inte passar in i den aktiebolagsrättsliga kontexten. Dessa frågeställningar borde utredas och behandlas i lagstiftning i samma sammanhang som prospektansvaret. Det förefaller inte lämpligt att särlagstifta om prospektansvar utan att vara på det klara med hur garantiansvarsfrågor m.m. skall behandlas.

Svensk Handel

Ett aktiebolag som vänder sig till allmänheten för kapitalanskaffning är skyldigt att upprätta ett prospekt. Fel eller brister i ett emissionsprospekt kan medföra att aktietecknare drabbas av en ekonomisk skada i den meningen att han betalar mer för aktien än han skulle gjort om prospektet varit korrekt utformat. Skadestånd för sådan skada kan under vissa förutsättningar utkrävas av bolagets styrelse, om den förorsakats uppsåtligen eller av oaktsamhet. Bolaget kan enligt den i doktrinen förhärskande uppfattningen dock inte på kontraktsrättslig grund bli skadeståndsskyldigt mot aktieägare eller den som i väsentlig mån är att likställa med aktieägare, när dessa personers anspråk hänför sig till teckning eller förvärv av aktier eller andra fondpapper som utgivits av bolaget. De skadeståndsbelopp som kan komma ifråga när det gäller stora emissioner kan vara så höga att de knappast täcks av de ansvarsförsäkringar som styrelseledamöter kan teckna här i landet. Detta framstår som otillfredsställande då ett bolag som genom ett missvisande prospekt dragit in stora summor i nyemissionen inte är betalningsskyldigt. Samtidigt motverkar detta skadeståndsprocesser som grundas på ett allmänt missnöje med att värdet på bolagets aktier inte ökat som förväntat. Kommittén föreslår att bolaget skall kunna bli skadeståndsskyldigt på grund av fel och brister i prospekt. Svensk Handel delar denna uppfattning.

Skadeståndsmöjligheten skall givetvis avgränsas till den som tecknat ett av bolaget emitterat fondpapper och därvid lidit skada på grund av felaktigheter eller brister i emissionsprospektet, om dessa felaktigheter eller brister beror på bolagets vårdslöshet.

• Sida 84
•  Original

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

Praktiska fördelar talar för kommitténs uppfattning att emissionsprospekt och erbjudandeprospekt (prospekt som upprättas vid aktieägares utförsäljning) bör behandlas lika vad gäller bolagets prospektansvar (avsnitt 6.6.2).

Det finns dock principiella invändningar mot att ålägga bolaget ansvar för ett bristfälligt erbjudandeprospekt, eftersom försäljningslikviden i det fallet inte tillkommer bolaget. Ett erbjudandeprospekt kan ju utges - antingen av en stor ägare av befintliga aktier eller av en presumtiv ägare som vill förvärva aktier - även om målbolagets styrelse har motsatt sig erbjudandet. Det skulle vara ohemult om styrelsen då skulle behöva ta ansvar för fel i prospektet. FAR kan i stället tänka sig att begränsa styrelsens ansvarsområde till dels emissionsprospekt, dels sådana erbjudandeprospekt som utges i samband med emissionsprospekt, dvs. då bolagets styrelse de facto har varit engagerad i processen.

Kommittén menar (avsnitt 6.6.4 och 6.6.6) att det skadestånd som ett bolag kan åläggas att betala till följd av fel och brister i ett prospekt skall bestämmas som ett prisavdrag. I fråga om emissionsprospekt skulle bolaget därför inte kunna vända sig mot styrelsen med regressanspråk, eftersom bolaget inte har lidit någon skada. FAR kan inte helt instämma i detta:

• Enligt den föreslagna lydelsen av 2 kap. 13 § LHF kan det tänkas att ett bolag åläggs ett skadeståndsansvar som går utöver prisavdraget. I så fall bör ett regressanspråk mot styrelsen vara möjligt.
• Det kan vara svårt för ett bolag att göra gällande regressanspråk mot aktieägare som erbjuder aktier till försäljning, särskilt vid kombinerade emissions- och försäljningserbjudanden. Även i ett sådant fall kan bolaget tänkas rikta regressanspråk mot styrelsen.

Om ett aktiebolag som skall utge ersättning på grund av fel i ett prospekt saknar medel att betala skadeståndet, ligger det nära till hands att den skadelidande i stället riktar sitt anspråk mot den ansvarsförsäkrade revisorn (deep pocket syndrome). Från revisorns synpunkt framstår det som obilligt att den primärt ansvariga går fri. FAR vill därför åter lägga fram sitt tidigare förslag om obligatorisk ansvarsförsäkring för styrelseledamöter, i vart fall i publika bolag (se FARs yttrande över Aktiebolagskommitténs betänkande Aktiebolagets organisation, SOU 1995:44). Även fondkommissionärers ansvar för prospekt bör ses över.

Ett aktiebolags ansvar för prospekt motsvaras inte direkt av ersättningsansvar för felaktigheter i årsredovisningar och delårsrapporter som kan ha vilselett investerare. En årsredovisning kan dock helt eller delvis finnas med i det informationsmaterial som ingår i ett prospekt. Enligt FARs mening bör det göras tydligt huruvida det nu föreslagna prospektansvaret för bolaget också skall innefatta ett ansvar för eventuella felaktigheter i en underliggande årsredovisning eller delårsrapport.

Sveriges Försäkringsförbund

• Sida 85
•  Original

Förbundet ansluter sig till förslaget om ett särskilt skadeståndsansvar för aktiebolag när det gäller felaktigheter och brister i upprättade prospekt. Redan i dag har ett bolags styrelse och verkställande direktör ansvar för skador som har sin grund i att ett prospekt inte uppfyllt aktiebolagslagens krav. Det går dock inte att komma ifrån att det ligger ett värde i att det vid sidan av styrelse och verkställande direktör finns ett ersättningsansvar direkt hos bolaget. Detta bör förstärka intresset inom varje bolag att säkerställa korrekta prospekt samtidigt som det ökar de skadelidandes möjligheter att bli kompenserade för eventuella felaktigheter. Till detta kommer att man med de föreslagna reglerna får en ordning som stämmer med vad som gäller i en del andra länder.

Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen

I avsnitt 6 diskuterar Aktiebolagskommittén ansvarsförhållanden för skador som drabbar aktieägare till följd av fel i vissa slag av prospekt. En tolkning av svensk rätt har, med utgångspunkt i rättsfallet NJA 1935 s 270, varit att ett aktiebolag inte kan tvingas utge skadestånd till aktieägare på grund av fel i prospekt, eftersom utbetalning till aktieägare normalt anses kunna ske endast i de former som är särskilt tillåtna (utdelning m m) inom ramen för därför fritt tillgängligt kapital. Den tolkningen har inte omfattats av alla, men under alla förhållanden är rättsläget sådant att ett klargörande behövs. Det är därvid följdriktigt att ansvaret för dylika fel skall kunna återföras på den eller dem som ursprungligen stått för prospektinformationen. Detta är självklart ofta något av bolagsorganen, styrelsen eller verkställande direktören, varför möjlighet att ålägga bolaget ansvar är följdriktigt. Sådana möjligheter finns i andra länder med vilka svenskt näringsliv samverkar. Kommitténs förslag beträffande de slag av prospekt - emissionsprospekt och erbjudandeprospekt - som närmast kan bli aktuella har därför mycket starka skäl för sig. Därigenom åstadkoms en internationell samordning, vilken avsevärt underlättar finansieringslösningar under samtidig medverkan av svenska och utländska finansinstitut, vilka senare bygger sin medverkan på denna möjlighet att återföra ansvaret. Därigenom skapas också en systematiskt riktig ansvarskedja, där den ekonomiska sanktionen hänförs till och det ekonomiska rättsställandet avkrävs den därför ansvarige. Detta bör i sig underbygga en god kvalitet på prospekten.

Föreningarna tillstyrker Aktiebolagskommitténs förslag i det nu behandlade avseendet.

Fondbolagens Förening

Föreningen tillstyrker förslaget att ålägga bolaget ett ansvar för fel och brister i prospekt. Ett genomförande av förslaget medför ett närmande till de regler som gäller i andra länder med vilka svenskt näringsliv samverkar. Vid emissioner, nyintroduktioner och offentliga erbjudanden medverkar ofta emissionsinstitut. Det vore enligt föreningen av värde om institutens ansvar för prospektens utformning kunde belysas i det fortsatta arbetet.

Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag

Ifråga om dessa förslag har VPC inga invändningar.

• Sida 86
•  Original

AktieTorget Aktiebolag

AktieTorget tillstyrker att frågan om aktiebolags skadeståndsansvar för fel och brister i emissions- och erbjudandeprospekt nu regleras i svensk rätt. Den föreslagna regleringen finner AktieTorget godtagbar med hänsyn till de angivna motiven, särskilt det förhållandet att skadeståndet avser de belopp som bolaget gottgjort sig genom felaktigheterna och bristerna. AktieTorget förutser emellertid avsevärda bevissvårigheter vid reglernas tillämpning, inte minst när det gäller att bevisa att felen och bristerna beror på bolagets vårdslöshet. I verkligheten kommer vårdslösheten att gälla bolagets styrelse såsom företrädare för bolaget. Den grundläggande skillnaden mot dagens situation blir då, att det är bolaget och inte styrelsen som skall utge skadeståndet, dvs styrelsens vårdslöshet gör bolaget skadeståndsskyldigt utan regressrätt mot styrelsens ledamöter, eftersom det är bolaget som otillbörligen tillförts högre värde än om prospektet varit korrekt. Mot denna bakgrund är det vidare logiskt, att bolaget har regressrätt mot aktieägare som säljer ut aktier på grundval av ett av bolaget upprättat erbjudandeprospekt som visat sig felaktigt eller bristfälligt.

Ett problem i sammanhanget, vilket inte berörts av kommittén, är innebörden i att prospekt normalt skall godkännas av Finansinspektionen. Ett klargörande bör ske av vad godkännandet egentligen gäller, antingen formellt att alla obligatoriska uppgifter finns med i prospektet, eller materiellt att uppgifterna är fullständiga och korrekta. I dag synes godkännandet enbart vara formellt, och så bör fallet vara också framdeles. Inspektionen kan inte rimligen ta materiellt ansvar för uppgifterna.

Konkursförvaltarkollegiernas förening

Föreningen har ingen från kommittén avvikande uppfattning i denna fråga.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna)

Aktiespararna anser att det är mycket positivt att aktietecknare ges utökade möjligheter att återvinna vad som betalats för nytecknade aktier pga. felaktigheter och brister i prospekt. En sådan möjlighet sätter större press på bolagen att verifiera att den information som lämnas är korrekt. Bolaget har också bättre möjligheter att betala ett eventuellt skadestånd eftersom det handlar om att betala tillbaka en del av det som aktietecknarna tillfört bolaget. Det är rimligt att vad som vunnits pga. felaktiga uppgifter i prospekt skall återbetalas.

I samband med att befintliga aktieägare säljer ut aktier till allmänheten och härvid upprättar prospekt som visar sig innehålla fel eller brister är emellertid situationen annorlunda. Bolaget har då inte tagit emot pengarna och ett skadeståndsanspråk skulle innebära att bolaget blev tvunget att ta av det egna kapitalet för att betala aktieägare som lidit skada. Kommittén hänvisar till bolagets möjligheter att i sin tur vända sig mot den aktieägare som sålt ut sina aktier och som medverkat vid upprättandet av prospektet. Argumentet för att bolaget skall vara ansvarigt även för utförsäljning av befintliga aktier är bland annat att det för aktietecknaren är svårt att skilja aktier som emitteras och befintliga aktier åt. Kommittén hänvisar vidare till att bolaget drar nytta av en introduktion på aktiemarknaden genom utökade

• Sida 87
•  Original

möjligheter till kapitalanskaffning. Aktiespararna delar kommitténs uppfattning att bolagets ansvar skall sträcka sig över såväl nyemissionsprospekt som nyintroduktionsprospekt. Med de argument kommittén anför anser Aktiespararna att det finns anledning att undersöka om bolagets ansvar skulle kunna omfatta även annan information som lämnas av bolaget, t ex delårsrapporter och pressmeddelanden. Det är av mycket stor betydelse att information som riktas till aktiemarknadens aktörer är korrekt. Genom att ålägga bolaget ett skadeståndsansvar vid felaktig eller bristfällig informationsgivning får aktiemarknaden en högre kvalité på informationsgivningen. Det är rimligt att bolaget, som drar nytta av aktiemarknadens möjligheter till kapitalanskaffning också ansvarar för den information om bolaget som skickas ut från bolaget. Bolaget kan i sin tur utkräva ansvar av den eller de som bidragit med den felaktiga informationen.

Kretsen skadelidande

Enligt kommittén skall aktieägare som köpt aktier av bolaget, av den aktieägare som gjort erbjudandet eller av det värdepappersinstitut som bolaget eller aktieägaren anlitat, kunna ställa bolaget till svars för felaktigheter och brister i prospektet om bolaget agerat uppsåtligen eller vårdslöst. Denna begränsning av kretsen skadelidande är inte självklar. Felaktigheter och brister i prospektet drabbar även den som i samband med nyintroduktion eller nyemission köpt aktier på marknaden. Aktiespararna anser regeln vore mer rättvis om alla de som investerat i bolaget under en viss fastslagen period i samband med prospektets offentliggörande omfattades av bolagets skadeståndsansvar

4

.

Emissionsinstitutens ansvar

Aktiespararna vill i detta sammanhang även lyfta fram emissionsinstitutens ansvar i samband med nyemissioner och nyintroduktioner. Det är ett växande problem att emissionsinstitut i samband med nyintroduktioner, nyemissioner och offentliga bud, utformar erbjudanden och prospekt och även utför värderingar av aktierna och därvid i flertalet fall försöker friskriva sig från allt ansvar. Detta riskerar att skada allmänhetens förtroende för aktiemarknaden. Aktiespararna föreslår därför att emissionsinstituten åläggs skadeståndsansvar parallellt med bolaget genom att skadeståndsregler införs i Lagen om värdepappersrörelse

.

Styrelsens ansvar

Enligt 15 kap. 1 § skall styrelseledamot som uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar aktieägare genom överträdelse av ABL, tillämplig lag om årsredovisningen eller bolagsordningen ersätta skadan. Det betyder att om styrelsen tax. vid nyemission upprättar ett prospekt som inte uppfyller kraven i 4 kap. 18-26 §§ (nyemissionsprospekt) blir den skadeståndsskyldig gentemot aktieägare som tecknat aktier med prospektet som underlag. Reglerna i 4 kap. 18 - 26 §§ handlar om vilken information som prospektet skall innehålla. Efter att prospektreglerna flyttats från ABL 4 kap 18-26 §§ till LHF 2 kap 6-9 §§ har emellertid kommittén valt att i den nya skadeståndsregeln i ABL (26 kap. 1 §) endast hänvisa till LHF 2 kap. 1-3 §§, dvs inte till de regler som talar om prospektets materiella innehåll. I SOU 1997:22 hänvisade den föreslagna regeln även till 5-12 §§. Varför denna hänvisning

För en närmare diskussion se Catarina af Sandeberg, Kommentarer till Aktiebolagskommitténs förnyade

överväganden i SOU 2001:1, 2001 O1 08, komplement till avhandlingen Prospektansvaret, Iustus förlag 2001.

• Sida 88
•  Original

tagits bort motiveras inte av betänkandet. Aktiespararna har erfarit att kommittén inte avsett någon inskränkning i sak rörande styrelsens ansvar för prospekt. För att förbättra lagtextens tydlighet och undvika missförstånd anser Aktiespararna emellertid att den ursprungliga hänvisningen till såväl LHF 2 kap. 1-3 §§ som 5-12 §§ bör behållas.

Stiftelsen Ackordscentralen

Ackordscentralen tillstyrker förslaget.

Det kan naturligtvis ifrågasättas om någon som förvärvat fondpapper på grundval av felaktiga emissions- och erbjudandeprospekt skall kunna utkräva ansvar mot bolaget, vilket skulle kunna inkräkta på bundet eget kapital. Dock medför den ökade internationaliseringen enligt Ackordscentralens uppfattning, att vi på detta område bör ha en lagstiftning som överensstämmer med lagstiftningen i flertalet övriga länder, om inget särskilt talat däremot.

Förslaget kommer att förenkla vid kapitalanskaffning utomlands och det är inte till nackdel för svenska investerare att tryggheten ökar. Det är också viktigt att markera den noggrannhet som måste läggas vid att kontrollera riktigheten av uppgifter i prospekt av olika slag. Dessutom är det inte orimligt, utan framstår snarare som skäligt, att bolaget återbetalar vad bolaget erhållit "för mycket" på grund av felaktig information om ekonomiska och andra förhållanden.

I de fall prospektet även avser försäljning av redan utgivna fondpapper lider dock bolaget skada om det tvingas utge vad aktieägaren erhållit "för mycket" vid en försäljning. Att göra åtskillnad i ansvar är inte en tillfredsställande ordning, eftersom erbjudanden ofta innehåller såväl försäljning av redan utgivna som nyemitterade aktier och andra papper. För köparen kan det vara en sinkadus vilken typ som erhålls. Ackordscentralen är ense med utredningen om att det i dessa fall kan föreligga en regressrätt mot aktieägaren. I många fall, särskilt om aktieägarens innehav varit litet, har denne dock knappast haft något inflytande över prospektets utformning.

Av vikt är att begränsa kretsen av skadelidande som kan utkräva ansvar av bolaget, för att om möjligt undvika stora aktioner från samtliga som köpt aktier under tid då innehållet i ett prospekt kan ha påverkat kursen. Trots att det, som utredningen påpekar, är svårt att hävda att den som köpt fondpapper direkt av bolaget eller aktieägare skulle vara mer skyddsvärd än den som köpt av annan, väger hänsynen till bolagets borgenärer liksom ambitionen att undvika omfångsrika processer med komplicerade kausalitetsdiskussioner tungt.

Stockholmsbörsen Aktiebolag

Stockholmsbörsen tillstyrker förslaget i denna del.

En reglering av prospektansvaret i enlighet med kommitténs förslag skulle undanröja den rättsosäkerhet som sedan länge funnits i svensk rätt i detta avseende. Stockholmsbörsen ansluter sig i allt väsentligt till de argument som förs fram av kommittén, men vill särskilt understryka vikten av att frågan om prospektansvaret klargörs i ett internationellt perspektiv. Som kommittén påpekar är kapitalmarknaderna i dag i hög grad internationaliserade och för de svenska börsbolagens del är det därför av stor vikt att reglerna om prospektansvaret ligger

• Sida 89
•  Original

i nivå med vad som gäller enligt jämförbara utländska rättsordningar. Detta skulle i hög grad underlätta bolagens kapitalanskaffning men även bidra till ökat internationellt förtroende för investeringar på den svenska finansmarknaden och därmed stärka dess konkurrenskraft i den tilltagande internationella konkurrensen om riskvilligt kapital. Övergripande finns det därför skäl att anta att kommitténs förslag även skulle leda till påtagliga positiva samhällsekonomiska effekter, inte minst genom att en väl fungerande svensk kapitalmarknad är en förutsättning för att även de små och medelstora bolagens kapitalförsörjning skall kunna tryggas på ett förhållandevis billigt sätt.

Sett ur ett börsperspektiv kan den informationsgivning som sker i ett prospekt jämställas med den informationsgivning bolagen är underkastade enligt det börsrättsliga regelverket. I båda fallen är informationen avsedd att möjliggöra för investerare att göra en välgrundad bedömning av en eventuell investering. Även om börsen har förståelse för att det i detta sammanhang skulle bära för långt att överväga ett lagstadgat ansvar avseende bolags löpande informationsgivning önskar börsen påtala att skälen för ett sådant ansvar kan vara lika starka som vid upprättande av prospekt.

Sammanfattningsvis anser Ekobrottsmyndigheten att betänkandet i den del det avser frågan om ansvarsgenombrott inte kan utgöra underlag för ställningstagande av regeringen. Den aktuella frågan bör bli föremål för förnyade överväganden i särskild ordning.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ)

Kommittén har beskrivit hur frågan om ansvarsgenombrott diskuterats under åren och att, särskilt mot bakgrund av en lång lista av förändringar och reformer som skett under de senaste tjugo åren, behovet av en sådan regel kan ifrågasättas. Dessutom tillkommer svårigheten att formulera en regel med tillräcklig tydlighet för att den egentligen skall ha någon reell funktion. Mot denna bakgrund och att BRÅ saknar data som skulle tala i en annan riktning delas uppfattningen om att någon reglering inte bör ske.

Kommittén föreslår däremot en regel om ansvarsgenombrott i miljöbalken. Den skulle ta sikte på s.k. återställningsåtgärder som enligt miljöbalken åvilar verksamhetsutövaren. Ansvarsgenombrottet skulle träffa en krets av fysiska och juridiska personer som stått eller står verksamhetsutövaren nära. Ett typfall är när ett dotterbolag i en koncern går i konkurs och det finns ett miljökrav att sanera ett område där dotterbolaget bedrivit verksamhet. Ansvarsgenombrott skulle här träffa moderbolaget,

BRÅ delar kommitténs uppfattning att det framstår som angeläget att införa ett ansvarsgenombrott på detta område. Kännetecknande för miljöstörningar är att de kan komma långt efter det att en verksamhet upphörde och det är otillfredsställande om inte någon ekonomiskt kan ställas till svars för sanering och andra åtgärder.

• Sida 102
•  Original

Förslaget har emellertid mött massiv kritik av en lång rad reservanter. Även om BRÅ har åtskillig sympati för majoritetens förslag och menar att frågan måste få en lösning, framstår emellertid förslaget inte helt genomarbetat. BRÅ har därför inte något att erinra mot att frågan utreds ytterligare. En aspekt kan då vara att en ansvarsregel inte alla gånger är effektiv till följd av de förändringar bland berörda företag och äganden som under lång tid kan ha skett sedan miljöstörningen grundlades. Det kan finnas situationer då det inte är möjligt att bryta igenom och få fram en ansvarig. Alternativa lösningar kan då övervägas vid sidan av ett ansvarsgenombrott, exempelvis att en fond bildas av det allmänna, naturskyddsorganisationer och näringsliv för att kunna sanera områden m.m.

Kommerskollegium

Emellertid kan förslaget om att införa en regel om ansvarsgenombrott i miljöbalken rent allmänt ifrågasättas från rättssäkerhetssynpunkt. Även om det finns sakargument till stöd för en starkare reglering på miljöområdet bör avvikelser från den aktiebolagsrättsliga principen om ansvarets begränsning till det satsade aktiekapitalet hanteras med försiktighet. I annat fall utsätts aktieägare för svårigheter att på förhand kunna förutse riskerna med sitt ägande.

Föreningen Svenskt Näringsliv och Svenska Handelskammarförbundet

Organisationerna motsätter sig förslaget att införa en regel om ansvarsgenombrott i miljöbalken och ansluter sig också på denna punkt till det särskilda yttrandet av sakkunniga Lars Bredin m.fl.

Organisationerna har starka invändningar mot att införa undantag från den allmänna principen om att ägare till ett aktiebolag inte har personligt betalningsansvar. Särskilt anmärkningsvärt är att som det föreslagna undantaget inte på något sätt förekommer i förslagets portalbestämmelse där denna allmänna princip kommer till uttryck. Det torde föreligga en bred enighet om att aktiebolaget som företagsform är ändamålsenlig och att frånvaron av personligt betalningsansvar därvid är av stor betydelse. En generell regel om ansvarsgenombrott har också avvisats såväl av kommittén som i olika tidigare lagstiftningsärenden. Ett viktigt syfte med aktiebolagslagstiftningen är ju också att genom ett omfattande system av regler till skydd för bolagets kapital säkerställa bolagets betalningsförmåga. Mot denna bakgrund är det svårt att finna skäl för den föreslagna ansvarsgenombrottsregeln.

Det bör i detta sammanhang framhållas att just på miljöområdet finns en miljöskadeförsäkring och en saneringsförsäkring, som båda är obligatoriska. Saneringsförsäkringen har till syfte att täcka kostnader för saneringsåtgärder när den ansvarige inte kan betala. Den föreslagna regeln är också behäftad med allvarliga brister från rättssäkerhetssynpunkt. Genom att betalningsansvar enligt förslaget kan drabba den som genom att utöva ett bestämmande inflytande över verksamheten i avsevärd grad medverkat till bolagets oförmåga att uppfylla sina förpliktelser torde en majoritetsägare i princip aldrig kunna undgå sådant ansvar. Detta särskilt som det inte krävs någon form av otillbörlighet eller försumlighet, vilket Organisationerna ser som särskilt anmärkningsvärt.

• Sida 103
•  Original

Finansinspektionen

Finansinspektionen delar kommitténs uppfattning at det är svårt att motivera en generell regel som skulle ge möjlighet till ansvarsgenombrott i alla aktiebolag.

Ekonomistyrningsverket (ESV)

ESV anser att det är viktigt att den ekonomiska brottsligheten stävjas och att de ansvariga för miljöskador kan ställas till svars. De positiva effekterna av att införa ansvarsgenombrott måste dock ställs mot de svårigheter bolag kan få att presumtiva aktieägare inte är benägna att tillskjuta kapital. Aktiebolagskommitténs förslag att införa ansvarsgenombrott inom miljöområdet kan medföra att bolag som verkar inom miljöområdet får ökade kapitalkostnader. ESV anser att det framlagda förslaget medför att rättsläget för bolag som bedriver miljöfarlig verksamhet kommer att bli oklart, både avseende när rekvisiten i miljöbalken är uppfyllda och vilka skador som åsyftas. Dessutom är det osäkert om förslaget kommer få nämnvärd effekt när det gäller att komma åt fysiska eller juridiska personer som medvetet inte följer miljölagens krav eftersom de kan på olika sätt kringgå det personliga betalningsansvaret. ESV framhåller att innan ett ansvarsgenombrott för miljöbrott införs bör statsmakterna utreda vilka konsekvenser ett sådant beslut skulle få för näringsidkare inom miljöområdet.

Riksskatteverket (RSV)

När det gäller den nya lagens utformning har man föreslagit att det i 22 kap. 14 § NABL införs en ändring av när styrelsen kan undgå ansvar. Enligt den nya regeln ska fordringsägaren visa att bolagets aktiekapital inte var täckt av eget kapital i den utsträckning som avses i 9 § samma kapitel vid den tidpunkt då det förelåg skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning.

RSV bedömer att ett genomförande av förslaget skulle innebära att fordringsägarnas möjlighet att använda sig av ansvarsgenombrott försvåras i inte oväsentlig utsträckning. Enligt kommitténs motivering (SOU 1999:36 s. 100) avser man att i lagstiftningen ge genomslag för gällande praxis (NJA 1988 s. 620) att ansvar endast kommer i fråga om aktiekapitalet faktiskt understeg hälften. Detta oavsett om kontrollbalansräkning har upprättats eller inte.

I dag är det tillräckligt att fordringsägaren kan visa att skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning förelåg vid en viss tidpunkt. Om kontrollbalansräkning inte har upprättats senast vid denna tidpunkt blir styrelsen ansvarig, om den inte kan visa att aktiekapitalet trots allt inte var förbrukat till minst hälften. Det är således styrelsen som ska visa att aktiekapitalet var tillräckligt stort trots att skäl förelåg att anta att detta var förbrukat till mer än hälften.

Eftersom fordringsägaren normalt inte har tillgång till bolagets bokföring torde det ofta vara svårt för denne att kunna visa att aktiekapitalet förbrukats till mer än hälften. I vissa bolag saknas en fullgod bokföring, vilket kan försvåra för en fordringsägare att kunna visa att mer än aktiekapitalet faktiskt förbrukats.

• Sida 104
•  Original

Eftersom det är bolagets styrelse som har tillgång till uppgifter om alla bolagets tillgångar och skulder borde det vara tillräckligt att fordringsägaren kan visa vid vilken tidpunkten kontrollbalansräkning bort upprättas enligt 22 kap. 9 § NABL. Det bör därefter åligga styrelsen att visa att halva aktiekapitalet trots allt ändå inte var förbrukat. Om bolaget har en ofullständig bokföring bör med andra ord styrelsen och inte fordringsägare drabbas av detta. RSV föreslår att 22 kap. 14 § andra stycket NABL ges följande lydelse:

"Styrelseledamot och verkställande direktör svarar dock inte enligt första stycket 1 för en bolagets förpliktelse om de kan visa att bolagets aktiekapital var täckt av eget kapital till minst hälften vid den tidpunkt då skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning enligt 9 § förelåg."

Skattemyndigheten i Linköping

I betänkandet har också behandlats en fråga som kan ha betydelse från skattesynpunkt, nämligen frågan om ansvarsgenombrott. ABL innehåller i kap. 1:l och 13:2 vissa partiella ansvarsgenombrott, men inte något generellt undantag från den grundläggande regeln i kap. 1:l ABL om att aktieägaren inte svarar för bolagets förpliktelser. Mot bakgrund av att behovet ansetts ringa samt svårigheterna med att utforma en rättssäker och tillämpbar regel har kommittén avstått från att framlägga något lagförslag, utom på miljölagstiftningens område. SKM ifrågasätter om möjligheterna att utforma en rättssäker och tillämpbar regel kan variera i någon större utsträckning på olika lagstiftningsområden.

Skattemyndigheten i Malmö

SKM delar kommitténs uppfattning att det inte finns något behov av en generell ansvarsgenombrottsregel i ABL. Däremot erinras om att myndigheten i tidigare yttrande påtalat utredningsbehovet av en sådan vad gäller vinstbolagstransaktioner.

I dag finns det inte någon lagregel som innebär ett generellt undantag från den grundläggande principen, att aktieägarna inte svarar för aktiebolagets förpliktelser. Det finns dock ett personligt betalningsansvar för bolagets funktionärer/aktieägare när dessa försummat eller överträtt sina skyldigheter enligt ABL.

Som fordringsägare har staten - genom särskilda bestämmelser i skattelagstiftningen - möjlighet att utkräva ett personligt betalningsansvar av ett aktiebolags företrädare. Något särskilt behov av en generell ansvarsgenombrottsregel i detta sammanhang finns därför inte enligt SKM:s uppfattning.

Däremot vill SKM påpeka att myndigheten tidigare i ett yttrande till RSV, 2000-08-14 (dnr 6.12.3362900/820) påtalat behovet av att utreda en ansvarsgenombrottsregel i ABL vid oseriös skalbolagshandel.

SKM skriver i yttrandet följande:"Alternativet att utvidga reglerna om ansvarsgenombrott i aktiebolagslagen har inte alls diskuterats, trots att en sådan utvidgning har genomförts i Danmark.

• Sida 105
•  Original

Enligt uppgift från Niels Andersen, ledande revisor vid Told- og Skattestyrelsen i Danmark, har den lagstiftning som Danmark infört på området varit mycket effektiv, vilket fått till följd att skalbelagshandeln där så gott som helt upphört. Att lagstiftningen har blivit så framgångsrik kan, enligt Andersen, bland annat tillskrivas det faktum att det subsidära ansvaret träffar både ägare och rådgivare. Försök till kringgående av lagstiftningen har ej uppmärksammats under de sex år som den existerat.

Mot bakgrund av de erfarenheter som erhållits i Danmark anser SKM att det sannolikt endast är förändringar liknande dessa som kan effektivt förhindra den oseriösa handeln med skalbolag. Sammanfattningsvis avstyrker därför SKM att förslagen i den remitterade promemorian genomförs och förordar att frågan om att förhindra den oseriösa skalbolagshandeln bereds på nytt och då i ett helhetsperspektiv."

Skattemyndigheten i Göteborg

Kommittén har övervägt regler om ansvarsgenombrott men kommit till slutsatsen att någon generell regel inte bör införas, förutom avseende miljöansvar.

Frågan om ansvarsgenombrott har diskuterats i flera sammanhang, bl.a. föreslogs regler härom i ett betänkande av betalningsansvarskommittén (SOU 1987:59).

SKM har i sin kontrollverksamhet noterat att bulvanförhållanden är vanliga vad gäller ekonomisk brottslighet. Det är exempelvis inte ovanligt att bolag töms på sina tillgångar varvid registrerade styrelseledamöter är bulvaner för de verkliga aktieägarna. Det är heller inte ovanligt med styrelselösa bolag i sådana sammanhang. SKM delar därför inte Kommitténs bedömning utan anser att det fanns ett stort behov av regler om ansvarsgenombrott beträffande illojala bulvanförhållanden.

Skattemyndigheten i Västerås

Ansvarsgenombrott har tidigare behandlats av betalningsansvarighetskommittén i SOU 1987:59. Detta förslag tillstyrktes bl.a. av de myndigheter som verkar mot den ekonomiska brottsligheten och arbetstagarorganisationerna medan företrädare för näringslivet och lagrådet var kritiska och menade att inget behov av en lagreglering på detta område förelåg.

Aktiebolagskommittén har tagit fasta på de kritiska rösterna från remissomgången av SOU 1987:59. Man påstår också att annan lagstiftning som skett sedan denna utredning presenterades skulle ha gjort att behovet av regler om ansvarsgenombrott minskat. Vidare säger man att utformningen av en såden regel är tekniskt mycket svår. Med detta som grund väljer kommittén att inte föreslå någon lagreglering om ansvarsgenombrott.

Skattemyndigheten är kritisk till resultatet och menar att kommittén på ett märkligt sätt valt sida mot ett införande av en bestämmelse om ansvarsgenombrott. Någon redogörelse för de skäl för ett införande som kan göras gällande utifrån ett ekobrottsperspektiv lämnas inte. Inte heller berörs problemet med att verksamhet bedrivs med ett otillräckligt kapital och orimliga risker i förhållande till de ekonomiska resurserna utan risk för påföljd. Skattemyndigheten anser att ett förslag till reglering av ansvarsgenombrott i linje med vad som föreslogs av

• Sida 106
•  Original

Betalningsansvarighetskommittén bör läggas fram. En sådan regel skulle också öka förtroendet för aktiebolagsformen.

När det gäller den nya lagens utformning har man föreslagit att det i 22 kap 14 § andra stycket införs en precisering av när styrelsen kan undgå ansvar. Enligt den nya regeln skall fordringsägaren visa att bolagets aktiekapital inte var täckt av eget kapital i den omfattning som avses i 9 § vid den tidpunkt då skyldighet förelåg att upprätta kontrollbalansräkning. Skattemyndigheten anser att med denna nya regel har fordringsägarnas möjlighet att använda sig av ansvarsgenombrott väsentligen försvårats. Enligt utredningens motivering (SOU 1999:36) avses att i lagstiftningen giva genomslag för gällande praxis (NJA 1988 s. 620) att ansvar endast kommer ifråga om aktiekapitalet faktiskt understeg hälften. Detta oavsett om kontrollbalansräkning har upprättats eller ej.

I dag är det tillräckligt att fordringsägaren kan visa att skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning förelåg vid viss tidpunkt. Har inte kontrollbalansräkning upprättats senast vid denna tidpunkt blir styrelsen ansvarig, om inte denna kan visa att aktiekapitalet trots allt inte var förbrukat till minst hälften. Det är således styrelsen som skall visa att aktiekapitalet var tillräckligt stort trots att skäl förelåg att antaga att detsamma var förbrukat till mer än hälften.

Så som kommitténs förslag är skrivet blir konsekvenserna att fordringsägaren inte bara skall kunna påvisa när kontrollbalansräkning borde ha upprättats enligt NABL 22 kap 9 §, det åligger honom även att redan i detta skede också visa att egna kapitalet verkligen understeg halva aktiekapitalet, eftersom fordringsägaren normalt inte har tillgång till bolagets bokföring torde ofta svårigheter föreligga att kunna visa att aktiekapitalet verkligen var förbrukat till mer än hälften. I vissa bolag saknas fullgod bokföring, vilket innebär att även om allt talar för att aktiekapitalet borde ha varit förbrukat till minst hälften vid en viss tidpunkt, och skyldighet därför bort förelegat för bolaget att upprätta kontrollbalansräkning, är steget långt för fordringsägaren att kunna visa att aktiekapitalet faktiskt också var förbrukat.

Eftersom det är bolaget/styrelsen som har tillgång till uppgifter om alla bolagets tillgångar och skulder borde det vara tillräckligt att fordringsägaren kan visa vid vilken tidpunkt kontrollbalansräkning bort upprättas jämlikt NABL 22 kap 9 §.

Därefter bör det vara styrelsen som skall kunna visa att halva aktiekapitalet trots allt ändå inte var förbrukat. Har bolaget en ofullständig bokföring är det alltså styrelsen som drabbas av detta och inte fordringsägarna.

Skattemyndigheten anser därför att 22 kap 14 § andra stycket bör få följande lydelse: "Styrelseledamot och verkställande direktör svarar dock inte enligt första stycket 1 för en bolagets förpliktelse om de kan visa att bolagets aktiekapital var täckt av eget kapital till minst hälften vid den tidpunkt då skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning enligt 9 § förelåg."

Kronofogdemyndigheten i Stockholm

KFM delar kommitténs uppfattning att det inte finns något behov av en generell ansvarsgenombrottsregel i ABL. Det måste föreligga starka skäl för att frångå principen i portalparagrafen att aktieägare inte har något personligt ansvar för bolagets förpliktelser.

• Sida 107
•  Original

Beträffande statens fordringar finns särskilda bestämmelser i skattelagstiftningen som ger staten möjlighet att utkräva personligt betalningsansvar av ett aktiebolags företrädare.

Kommittén har inte presenterat tillräckliga skäl för och emot ansvarsgenombrott på miljöbalkens område. Trots detta finner myndigheten det viktigt att kunna utkräva ansvar mot aktieägare som medverkat till miljöförstöring. KFM konstaterar att det uppställts mycket höga krav för ansvarsgenombrott. Bestämmelsen kommer emellertid på sikt att få preventiv effekt.

Fjärde AP-Fonden

Beträffande frågan om ansvarsgenombrott delar fonden reservationen av Sussi Kvart och Stig Rindborg samt det särskilda yttrande som avgivits av de sakkunniga Lars Bredin m.fl.

Länsstyrelsen i Stockholms län

I Aktiebolagskommittens betänkande sägs på s. 288: "Sammantaget talar det sagda enligt kommitténs mening för att behovet att lagfästa institutet ansvarsgenombrott är ännu mindre i dag än vid mitten av 1980-talet, när Betalningsansvarighetskommittens förslag utformades."

Trots detta konstaterande föreslår Aktiebolagskommitten likafullt att ansvarsgenombrott skall införas på miljöbalkens område i samband med efterbehandling av förorenade områden. På vilken grund behovet skulle vara så mycket större där än på andra områden kan inte utläsas. Frågan var i och för sig uppe i samband med miljöbalkens tillkomst men genomfördes aldrig på grund av Lagrådets ogillande. Den enda skillnaden mot då är såvitt kan utläsas att lagtextförslaget givits en något annan lydelse.

Om institutet ansvarsgenombrott skall införas inom något område bör det knappast ske kopplat till miljöbalkens efterbehandlingsbestämmelser som nyligen införts och som ännu är relativt oprövade. Närmast ger förslaget om ansvarsgenombrott intryck av att ha tillkommit med anledning av att kommitten i direktiven fått uppdrag att lägga fram ett förslag till lagreglering av institutet. Skulle det framgent visa sig att miljöbalkens 10 kap. inte fungerar som tänkt, kan det eventuellt finnas anledning att återkomma i frågan.

För närvarande saknas enligt Länsstyrelsens uppfattning anledning att införa regler om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Länsstyrelsen finner att det kan resas invändningar mot att införa bestämmelser som strider mot innehållet i aktiebolagslagens portalbestämmelse att aktieägarna inte har personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Särskilt gäller detta om bestämmelsen hamnar utanför aktiebolagslagen. Å andra sidan föreligger ett starkt allmänt intresse av att kretsen, mot vilken ansvaret för utredning och efterbehandling av förorenade områden kan riktas, hålls så vid som möjligt. Behovet härav framträder tydligt i det tämligen omfattande arbetet med inventering och utredning angående förorenade områden som bedrivs inom

• Sida 108
•  Original

Länsstyrelsen. Kommitténs förslag om ansvarsgenombrott leder till en önskvärd vidgning av nämnda krets. Med beaktande av de förutsättningar som enligt förslaget skall vara uppfyllda för att ansvarsgenombrott skall kunna hävdas, finner Länsstyrelsen att förslaget är godtagbart från rättssäkerhetssynpunkt.

Länsstyrelsen tillstyrker därför kommitténs förslag i denna del.

Naturvårdsverket

Föremålet för medverkan

Enligt kommitténs förslag är ansvarsgenombrott möjligt, om den som utövar eller har utövat ett bestämmande inflytande över verksamhetsutövaren i avsevärd grad har medverkat till den senares oförmåga att uppfylla sina förpliktelser enligt 10 kap. miljöbalken. Tidigare förslag om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område (t.ex. det förslag som remitterades till lagrådet 1997) har endast avsett medverkan till föroreningens uppkomst.

Naturvårdsverket anser att det är viktigt att ingen tillåts undkomma ansvar för ett efterbehandling genom att underlåta att tillse att verksamhetsövaren har medel för att uppfylla sina förpliktelser. Verket förstår kommitténs förslag så att ansvarsgenombrott är möjligt även i de fall den som har ett bestämmande inflytande över verksamhets utövaren medverkat till att en förorening uppkommit eller försvårats och föroreningen är av en sådan omfattning att inte ens en relativt kapitalstark verksamhetsutövare kan uppfylla sina efterbehandlingsförpliktelser. Kommitténs uttalande att "den föreslagna lagtexten inte ställer några krav på att den verksamhet som kräver efterbehandling drivits av ett underkapitaliserat aktiebolag" (s. 292) tyder på att så skulle vara fallet.

Naturvårdsverket tillstyrker därför förslaget i denna del.

Skälighetsrekvisitet

Kommittén föreslår att den som utövar eller har utövat ett bestämmande inflytande endast i skälig omfattning skall ansvara för verksamhetsutövarens förpliktelser under ovan angivna förutsättningar.

I samband med lagrådsremissen om miljöbalken förespråkade lagrådet införandet av ett skälighetsrekvisit för att undvika uppenbart orimliga resultat. Lagrådet angav följande exempel på när resultatet skulle bli orimligt. X utövar ett bestämmande inflytande över ett aktiebolag och medverkar till att bolaget ifråga erhåller ett tillstånd att bedriva miljöfarlig verksamhet. Under tiden för sitt aktieinnehav ser X till att verksamheten bedrivs enligt villkoren i tillståndet samt att bolaget är tillräckligt kapitalstarkt för att bestrida alla efterbehandlingskostnader som kan tänkas uppkomma. Långt efter det att X avyttrat sina aktier i bolaget uppstår efterbehandlingskostnader som bolaget i sin då aktuella finansiella situation inte kan betalas. Trots att ingen underkapitalisering förelåg under den tid X hade ett bestämmande inflytande kunde han med den till lagrådet remitterade lydelsen av 10 kap. 2 § miljöbalken förpliktas att fullt ut svara för kostnaderna för efterbehandling.

• Sida 109
•  Original

Med tillämpning av kommitténs förslag kan situationen i lagrådets exempel inte uppstå. Den som i och för sig medverkat till föroreningens uppkomst, men inte till verksamhetsutövarens oförmåga att stå för sina efterbehandlingskostnader kan inte anses ansvarig enligt förslaget. När en verksamhetsutövare utpekas som ansvarig enligt 10 kap. 2 § miljöbalken, kan det knappast anses vara oskäligt att en person som uppfyller samtliga rekvisit i det föreslagna andra stycket (se särskilt "genom att utöva ett bestämmande inflytande [...] i avsevärd grad medverkat till denna oförmåga,,) tvingas svara för verksamhetsövarens kostnader.

En skälighetsbedömning görs för övrigt redan idag såvitt avser efterbehandlingsansvarets omfattning (10 kap. 4 § miljöbalken). Det kan t.ex. anses oskäligt att verksamhetsutövaren skall svara för hela efterbehandlingen trots att verksamheten under lång tid bedrivits med iakttagande av de villkor som gällt för verksamheten. Det av kommitten föreslagna ansvaret skall således bestämmas med utgångspunkt i verksamhetsutövarens redan skälighetsprövade ansvar, vilket ytterligare minskar behovet av ett skälighetsrekvisit i den föreslagna andra stycket till 10 kap. 2 §.

Med hänsyn till ovanstående föreslår Naturvårdsverket att kommitténs förslag ändras så att orden "i skälig omfattning" utgår.

Invest in Sweden Agency (ISA)

Frågan om ansvarsgenombrott har behandlats ingående av kommittén. Kommittén landar i slutsatsen att behovet av att lagfästa institutet ansvarsgenombrott är ännu mindre idag än på 1980-talet, då Betalningsansvarighetskommitténs förslag på området utformades. Ett förslag som avfärdades av lagrådet. Lagrådet hänvisade bland annat till det begränsade behovet av lagstiftning rörande ansvarsgenombrott.

Kommittén föreslår emellertid att institutet ansvarsgenombrott bör lagregleras inom miljöområdet (i miljöbalken), trots följande förhållanden:

- Kommittén framhåller att den saknar kompetens på det miljörättsliga området. - Frågan är av principiellt viktig karaktär och kommittén skriver i betänkandets åttonde kapitel, första meningen, att Aktiebolagsformens främsta kännetecken är att aktieägarna inte är personligen ansvariga för bolagets skulder. Frågan behandlas emellertid översiktligt på knappt fyra sidor. - Kommittén har inte gjort någon egen analys av behovet av ansvarsgenombrott på detta område. - I kommittedirektiven hänvisas det samnordiska utredningsarbetet och att det finns en betydande rättslikhet i Norden på aktiebolagsrättens område. Nordiska ministerrådet har dessutom uttalat att särskild uppmärksamhet skall fästas vid att gemensam lagstiftning upprätthålls inom detta område. I direktiven uppmärksammas även anpassningen till regelverket inom EG. Trots alla dessa skrivningar kommenteras inte på någon plats i betänkandet i vilken utsträckning ansvarsgenombrott på miljöområdet har införts, eller avses införas, i de nordiska länderna, inom EUs medlemsstater eller i något annat land.

I detta sammanhang är det värt att upprepa lagrådets uttalande om Betalningsansvarighetskommitténs förslag, som citeras i ett särskilt yttrande till aktiebolagskommitténs betänkande (sid. 429). Lagrådet ansåg att förslaget riskerade att

• Sida 110
•  Original

medföra "ett nytt osäkerhetsmoment i all näringsverksamhet som sker i aktiebolagsform, genom att principen om ansvarets begränsning till det satsade kapitalet kan genombrytas i efterhand på otillbörligt preciserade grunder". Såvitt ISA har kunnat utröna skulle införandet av ansvarsgenombrott innebära att den som förvärvar ett aktiebolag, eller del därav, kan bli ansvarig för miljöskador som orsakats innan förvärvet. Denna regel skulle även omfatta förvärv som genomförts innan den nya aktiebolagslagen trätt i kraft. En sådan nyordning skulle kunna minska utländska aktörers intresse av att förvärva svenska företag, åtminstone inom industrin.

ISA anser mot denna bakgrund att förslaget om ansvarsgenombrott inom miljöområdet i första hand bör avslås, i andra hand bör bli föremål för ytterligare utredning. I det fall utredningsarbetet inom detta område fortsätter bör särskild uppmärksamhet fästas vid behovet av ansvarsgenombrott och i vilken utsträckning andra länder har infört eller planerar att införa ansvarsgenombrott.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet

Aktiebolagskommittén kommer härefter in på frågan om ansvarsgenombrott och förklarar efter en genomgång av frågan att det är svårt att i dag motivera en generell regel om ansvarsgenombrott i aktiebolag. Fakulteten delar denna uppfattning. Vad beträffar förslaget till ett nytt andra stycke i miljöbalken 10 kap 2 § har fakulteten inga invändningar.

Svenska Kommunförbundet

Förbundet avstyrker den föreslagna regeln om ansvarsgenombrott i miljöbalken.

Regeln innebär ett väsentligt avsteg från den grundläggande principen att en delägare i ett aktiebolag inte ansvarar för bolagets förpliktelser. Förbundet är i och för sig inte främmande för att en regel om ansvarsgenombrott införs på miljöområdet. Ett krav måste dock vara att ansvarsgenombrottet får karaktären av undantagssituation och att förutsättningarna för att ansvar skall inträda tydligt framgår av lagtexten. Den föreslagna lagtexten är mycket vag och kan befaras få ett alltför brett tillämpningsområde. Ett ansvarsgenombrott borde enligt förbundets mening inskränkas till fall av mer klandervärt beteende från aktieägarens sida. Med den utformning som lagförslaget har så kan en aktieägare inte bara bli ansvarig om han medverkat till att föroreningen uppkommit, utan även om han enbart medverkat till att aktiebolaget förlorat sin ekonomiska förmåga att fullgöra efterbehandlingsansvaret. Detta kan enligt betänkandet ske även i helt ordinära situationer, exempelvis när ett välskött företag likvideras (sid. 292). En eventuell regel om ansvarsgenombrott bör enligt förbundets mening övervägas ytterligare.

Svenska Naturskyddsföreningen

En grundläggande utgångspunkt för en hållbar utveckling är att de ekonomiska bördorna placeras hos dem som har de ekonomiska fördelarna av verksamheten och att ansvarsflykt försvåras. Detta ligger helt i linje med den internationellt erkända principen om förorenarens betalningsansvar, PPP.

• Sida 111
•  Original

Kommittén konstaterar att rättstillämpningen troligtvis skulle underlättas genom att en definition av begreppet verksamhetsutövare skulle införas i miljöbalken. Det finns också enligt SNF ett behov av att i lagstiftning klargöra denna fråga genom en sådan uttrycklig definition i miljöbalken, inte minst med hänsyn till de EG-direktiv som innehåller sådana definitioner (exempelvis det s k IPPC-direktivet dir 96/61/EG, samt särskilt Sevesodirektivet, dir 96/82/EG). Detta ligger dock, som kommittén fastslår, utanför aktiebolagskommitténs kompetens. SNF menar att denna fråga snarast bör utredas av lämplig instans, förslagsvis miljöbalkskommittén. Viktigt är att en sådan definition anlägger ett brett synsätt, eftersom definitionen ska täcka adressatfrågan i många olika situationer. Verksamhetsutövarbegreppet i miljöbalken idag är tänkt att vara detsamma, oavsett om det är fråga om att pröva en tillståndsansökan, att ställa krav på verksamheten genom tillsynsåtgärder eller om efterbehandling av förorenad mark.

Diskussionen om vem som är verksamhetsutövare bör dock skiljas från frågan om ansvarsgenombrott. I situationer då bakomliggande intressenter och aktörer inte kan räknas som verksamhetsutövare direkt, krävs lagstiftning om ansvargenombrott för att kanalisera ansvaret. I förslaget konstaterar kommittén inledningsvis att övervägande skäl talar emot att införa en allmängiltig regel om ansvarsgenombrott i aktiebolagslagen. Däremot kan det vara motiverat med en sådan i speciallagstiftning såsom miljöbalken. Kommittén föreslår också en sådan ändring i 10:2 miljöbalken.

Naturskyddsföreningen ställer sig positiv till kommitténs förslag om en reglering i miljöbalken. Förslaget träffar en krets av bestämmande personer som genom olika åtgärder i avsevärd grad medverkar till att verksamhetsutövaren inte kan uppfylla sina miljörättsliga förpliktelser. Viktigt är att regeln är så formulerad att det inte blir fråga om att bedöma de bakomliggande aktörernas subjektiva avsikter.

Enligt SNF är dock en allvarlig brist i förslaget regelns placering i 10 kapitlet miljöbalken. Placeringen begränsar tillämpningsområdet till att enbart gälla för förorenade områden ("mark- och vattenområden samt byggnader och anläggningar som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön"). Det kan tänkas uppkomma situationer i många andra fall än just efterbehandlingsfrågor, där det vore värdefullt med en möjlighet till ansvarsgenombrott. En regel om ansvarsgenombrott i miljöbalken måste därför vara allmängiltig.

Sveriges advokatsamfund

Vad gäller föreslagen regel om ansvarsgenombrott i vissa miljörelaterade situationer är det samfundets uppfattning att regleringen skulle få svåröverskådliga och allvarliga konsekvenser såväl för enskilda som för investeringsklimatet för svenska aktiebolag. Förslagets utformning torde innebära att en aktieägare med bestämmande inflytande kan få svara jämte bolaget för vissa miljörelaterade skulder på grund av att han medverkat i beslut om ekonomiska satsningar, som kanske förefallit välmotiverade, men som ändå slagit fel så att bolaget inte längre har medel att uppfylla sina förpliktelser. Även en aktieägares upprätthållande av avkastningskrav trots osäker ekonomi hos bolaget skulle på samma sätt kunna leda till ansvar.

• Sida 112
•  Original

En betydligt noggrannare utredning erfordras om behovet av, och möjliga alternativ till, en dylik urholkning av den för aktiebolagsrätten så grundläggande principen att aktieägaren endast svarar med tillskjutet kapital. Mot den bakgrunden bör förslaget inte läggas till grund för lagstiftning. Svensk Handel

Svensk Handel delar kommitténs uppfattning att det inte föreligger något behov att generellt införa en bestämmelse om ansvarsgenombrott. Detta torde vara direkt olämpligt då det medför ett osäkerhetsmoment i all näringsverksamhet som bedrivs i aktiebolagsform.

Kommittén har föreslagit att ansvarsgenombrott införs inom ramen för 10 kap. miljöbalken. Förutsättningarna skall vara att någon fysisk eller juridisk person faktiskt har utövat ett bestämmande inflytande över verksamhetsutövaren. Det räcker då inte med att någon haft mer än hälften av rösterna i ett aktiebolag vars verksamhet förorenat miljön för att aktieägaren med stöd av den föreslagna bestämmelsen skall kunna åläggas ett ekonomiskt ansvar för återställningsåtgärder. Det torde krävas att denne faktiskt utnyttjat sin maktposition. Skadeståndsskyldigheten skall vid en helhetsbedömning framstå som skälig.

Bestämmelsens avgränsning för vad som är skäligt är enligt Svensk Handel alltför otydlig. Det nämns också att det skall framstå som rimligt att ålägga någon en kvotdel av återställningskostnader och andra kostnader. För att det överhuvudtaget skall kunna vara möjligt måste detta ställa i relation till brottets art och berörda parters eventuella ansvar och inflytande i bolaget, vilket torde medföra svåra gränsdragningar.

Svensk Handel instämmer i reservationen från ledamöterna Sussi Kvart och Stig Rindborg samt särskilt yttrande av sakkunniga Lars Bredin, Jan Bökmark, Sven Ekholm, Johan Gernandt, Per-Ola Jansson, Hans Peter Larsson, Sten Lundvall och Ulf Magnusson samt experten Karin Wallin-Norman. Det är inte acceptabelt att någon som äger aktiemajoriteten i ett bolag, och därför inte kan undgå att utöva ett bestämmande inflytande över bolagets verksamhet, alltid kan sägas ha i avsevärd grad medverkat till bolagets oförmåga att uppfylla sina förpliktelser avseende efterbehandling, om sådan oförmåga skulle inträda till följd av satsningar som i efterhand visat sig vara mindre lyckliga. Aktieägaren behöver inte ha agerat på något otillbörligt sätt utan bolaget kan ha fallit offer för förändrade teknologiska eller marknadsmässiga förutsättningar. Svensk Handel avstyrker således detta förslag då frågan inte kan anses tillräckligt utredd och analyserad.

Kommittén har föreslagit att ett ansvarsgenombrott skulle ha retroaktiv verkan vilket Svensk Handel starkt vänder sig emot. Det är inte acceptabelt att företag skall handla efter de spelregler som finns idag och sedan bli bestraffade för detta när ny lagstiftning införts. Det är ett absolut krav att företag skall veta sina rättigheter och skyldigheter innan de fattar beslut.

Företagarnas Riksorganisation (FR)

Företagarnas Riksorganisation instämmer i vad som anförts i frågan i reservation och särkskilt yttrande av Sussi Kvarts m.fl. (se SOU 2001:1 s. 428f). Dessutom innebär övergångsregeln att regeln kommer att kunna tillämpas retroaktivt mot t.ex. aktieägare. Om förslaget införs bör regeln omformas så att den endast kan tillämpas på dem som efter regelns ikraftträdande medverkat till att verksamhetsutövaren inte kan uppfylla sina förpliktelser.

• Sida 113
•  Original

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

Kommitténs syfte med att föreslå en regel om ansvarsgenombrott i 10 kap. 2 § miljöbalken är vällovligt. Den föreslagna regeln bryter emellertid mot den grundläggande principen att en aktieägares ansvar för bolagets förpliktelser är begränsat till det satsade aktiekapitalet. Kommittén har inte gjort någon egen behovs- och konsekvensanalys. Enligt FAR:s mening skulle den föreslagna regeln medföra att det i många fall blir praktiskt omöjligt för en aktieägare att bedöma vilken risk han eller hon tar utöver det satsade aktiekapitalet. Att ett otillbörlighetsrekvisit saknas medför dessutom att lagliga utdelningar och koncernbidrag långt senare kan utlösa ansvar för en aktieägare med bestämmande inflytande över det företag som orsakat en skada, även om skadan var okänd vid betalningstillfället. Vidare medför förslaget risk för att krav på ansvar för återställningsåtgärder kan riktas mot en vidare krets än som motiveras av syftet med förslaget.

Sammantaget anser FAR att den föreslagna regeln inte uppfyller rimliga krav på rättssäkerhet för ägare och investerare. Det är inte rationellt att försöka minska osäkerheten om vad som gäller i ett visst avseende genom åtgärder som leder till osäkerhet i andra, minst lika viktiga avseenden. Enligt FAR:s mening kan behovet av lagstiftning ifrågasättas även av det skälet att ansvarsfrihetsprincipen redan har genombrutits i rättspraxis.

Om regeringen trots invändningarna skulle finna det nödvändigt att föreslå ansvarsgenombrott på miljöområdet, anser FAR att Lagrådets tidigare förslag är att föredra:

Den som på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal utövar eller har utövat ett bestämmande inflytande över en verksamhetsutövare och som därvid i avsevärd grad har medverkat till att föroreningen har uppkommit eller försvårats skall tillsammans med verksamhetsutövaren ansvara för efterbehandlingen i den mån det med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

Med denna utformning av bestämmelsen skulle en aktieägare få bättre möjligheter att förutse sitt eget ansvar. Att en aktieägare med bestämmande inflytande har medverkat till beslut om utdelning, koncernbidrag eller annan avkastning på investeringen, beslut som är tillåtna enligt ABL, bör inte i sig kunna medföra ett ansvar för återställningsåtgärder. Sådant ansvar bör komma i fråga endast för handling eller underlåtenhet som enligt vad ägaren inser eller bort inse kan leda till eller förvärra skada på miljön eller hindra eller försvåra återställningsåtgärder.

Om regeringen ändå skulle välja att föreslå en regel om ansvarsgenombrott för återställningsåtgärder enligt utredningens förslag anser FAR att regeln bör kompletteras med ett otillbörlighetsrekvisit. Vidare bör motiven kompletteras med ett eller flera exempel på situationer som ger vägledning för tolkningen av rekvisiten "skälig omfattning" och "i avsevärd grad" och på typiska fall som bör träffas av bestämmelsen. En sådan exemplifiering kan lämpligen göras utifrån den bevisning i form av ekonomiska rapporter som omnämns i författningskommentaren (sid. 424).

Om förslaget att införa ansvar för miljösanering införs, bör bestämmelsen utformas som ett undantag från den grundläggande principen i 1 kap. 1 § första stycket.

• Sida 114
•  Original

Revisorn kan ha tillstyrkt en utdelning som långt senare visar sig medföra ett ansvar för återställningsåtgärder. Av förslaget framgår inte om revisorn i ett sådant fall kan komma att drabbas av bristtäckningsansvar enligt 14 kap. 6 § författningsförlaget. FAR utgår från att revisorn inte skall kunna drabbas av sådant ansvar. Detta bör framgå av motiven.

Svenska Revisorsamfundet (SRS)

Revisorsamfundet avstyrker att förslaget om ansvarsgenombrott på miljöområdet genomförs på grundval av den nuvarande utredningen utan att ha genomfört grundliga analyser.

Det föreslagna ansvarsgenombrottet på miljöområdet strider mot den grundidé som aktiebolagsformen bygger på. Ett genombrott av en så grundläggande princip som den om ansvarsfrihet kräver att genombrottet baseras på en grundlig analys av behovet och att regeln är tydlig. I en utredning om frågan om ansvarsgenombrott på miljöområdet är det dessutom av stor vikt att personer med kompetens på området deltar. De nämnda kriterierna är inte uppfyllda i förevarande utredning.

Kommittén har inte redovisat behovet av ett ansvarsgenombrott på miljöområdet och inte analyserat frågan tillräckligt. Mot bakgrund av att kommittén dessutom menar att något behov om ett generellt ansvarsgenombrott egentligen inte finns framstår förslaget som än mer omotiverat.

Den föreslagna regeln innebär en stor rättsosäkerhet. Den som äger aktiemajoriteten i ett bolag, vare sig det är en fysisk person eller ett moderbolag, kan typiskt sett inte undgå att utöva ett bestämmande inflytande över bolagets verksamhet. Därigenom kan vederbörande aktieägare alltid sägas ha i avsevärd grad medverkat till bolagets oförmåga att uppfylla sina efterbehandlingsförpliktelser om sådan oförmåga skulle inträda till följd av satsningar som i efterhand visat sig vara mindre lyckliga. Aktieägaren behöver inte ha agerat otillbörligt på något sätt utan bolaget har kanske bara befunnit sig i ett pressat ekonomiskt läge till följd av omständigheter som det inte kunnat råda över direkt. Vidare har en aktieägare med bestämmande inflytande inte nödvändigtvis möjlighet till insyn i bolagets löpande förvaltning om han inte är styrelsemedlem. Slutligen innebär regeln en stor osäkerhet för aktieägare då de aldrig kan veta hur stor risk är utöver den kapitalinsats som skett i form av aktiekapital. Det finns också en risk för att utformningen av rekvisiten i praktiken kommer att bli tillämpliga enbart på mindre bolag med ett fåtal aktieägare.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF)

Detta regleras i kapitel 1, § 1. I det nya förslaget fastslås att ägarna i ett aktiebolag inte skall vara personligt betalningsansvariga. Särskilda regler gäller när man bryter mot lagen, och andra regelverk, t ex för betalning av skatter, kan ge personligt ansvar vid överträdelser av lagarna. Kommittén föreslår dock inget generellt ansvarsgenombrott som medför personligt ansvar för bolagets förpliktelser då inget lagbrott har begåtts. Man anser att vare sig utformning eller tillämpning av en sådan regel kan förenas med dagens krav på rättssäkerhet.

• Sida 115
•  Original

För miljöbrott föreslås dock en möjlighet till ansvarsgenombrott för verksamhetsutövaren. Detta skall dock inte införas i ABL utan i miljöbalken.

SRF anser att detta är en mycket viktig punkt, och att bolagsformen helt skulle förlora sin mening om generella möjligheter skulle införas för att påföra ägaren personligt ansvar för bolagets ekonomi. SRF ansluter därför till kommitténs förslag, och understryker dessutom vikten av att denna fråga nu slutgiltigt avförs från samtliga utredningar där den har behandlats under senare år.

SRF anför dock stark kritik mot att kommittén förespråkar ansvarsgenombrott inom miljöområdet, eftersom det legitimerar även de ytterst tveksamma konsekvenserna med ansvarsgenombrott som oavsiktligt blivit följden av skattekontot och betalningsansvaret för alla skatter som noteras där utan särskiljning. Aktiebolaget bör garanteras en självständig ställning så länge inte regelverket överträds av aktieägaren, och alla former av ansvarsgenombrott i ett aktiebolag via annan lagstiftning bör undanröjas. SRF är därför starkt kritiska till att kommittén bidrar till att öppna nya möjligheter som försämrar rättssäkerheten för bolagets ägare, samtidigt som man själva anser att just rättssäkerheten måste garanteras.

Sveriges Försäkringsförbund

Utredningen menar, enligt förbundets mening helt korrekt, att det inte finns någon grund för att införa en generell regel, som skulle ge möjlighet till ansvarsgenombrott i alla aktiebolag. Däremot förslår utredningen, samtidigt som man medger att man inte besitter miljörättslig kompetens, regler om ansvarsgenombrott såvitt gäller återställande av skadade områden.

En lagstiftning i linje med förslaget skulle innebära ett viktigt avsteg från huvudprincipen om ansvaret för ett aktiebolags förpliktelser. Försäkringsförbundet avråder med bestämdhet från att man utan en mera djupgående analys av lagstiftningsbehovet genomför kommitténs förslag i denna del. De fortsatta övervägandena bör ta sikte också på själva begreppet verksamhetsutövare; de eventuella svårigheter som finns att åstadkomma en effektiv efterbehandling kan väl ha sin grund i att lagstiftningen i dag inte är särskilt preciserad.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Det är något av ett perspektivbyte när de så kallade ansvarsgenombrotten från annan lagstiftning diskuteras och i ett fall - på miljöområdet - föreslås. Skulle förslaget i denna del genomföras skulle det kräva att informationen gentemot aktieägare och övriga intresserade blir bättre så att dessa inte enbart får en "glättig" bild av nuvarande och sannolika framtida förhållanden beträffande miljöfrågor. Ett grundläggande krav borde vara att man av den offentliga informationen alltid skall kunna kan dra rimliga slutsatser beträffande framtida miljörisker.

Det är emellertid svårt att se gentemot vem ansvarsgenombrottet är tänkt. Eftersom de som de facto fattar de för miljöskadorna avgörande besluten oftast inte är de personer som drabbas av genombrottet - som sker långt efteråt. Om verksamhetsutövaren inte kan återställa miljöskada så handlar det alltså om att den som deltog i beslutet i skälig omfattning är ansvarig för tidigare beslut. Den föreslagna förändringen innebär att det inte enbart är verksamhets-

• Sida 116
•  Original

utövaren, utan även tidigare beslutsfattare som har miljöansvar över överskådlig tid. Det betyder i sig att de beslut om ansvarsfrihet som bolagsstämmor fattar borde villkoras på, alternativt inte omfatta, miljöområdet. Den slutsats som TCO drar av detta är att det - trots de goda avsikterna - inte förefaller vara någon särskild god lösning att införa ansvarsgenombrott så som det nu föreslås av kommittén. TCO avslår därför förslaget.

Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen

Föreningarna ansluter sig till kommitténs uppfattning att någon lagreglering om ansvarsgenombrott inte skall införas inom aktiebolagsrätten. Kommitténs motiveringar för detta är enligt föreningarnas uppfattning mycket starka och alltigenom hållbara.

I likhet med vad som sägs i den tidigare nämnda reservationen, tillika särskilt yttrande, anser föreningarna det, mot den beskrivna bakgrunden, principiellt felaktigt att, som kommittén gör, likväl föreslå en bestämmelse som skulle medföra ett ansvarsgenombrott, nämligen i miljörätten genom en ändring i miljöbalken. Härigenom rubbas en av bolagsrättens grundvalar på ett sätt som kommittén själv avfärdat. Den föreslagna bestämmelsen i miljöbalken står i direkt strid med stadgandet i 1 kap 1 § aktiebolagslagen i såväl gällande som föreslagen lydelse. Föreningarna ansluter sig således helt till avsnitten 8.1 - 8.5 i betänkandet, liksom till vad som sägs i reservationen och yttrandet.

I likhet med reservationen och det särskilda yttrandet avstyrker föreningarna således förslaget till ändring i miljöbalken.

Föreningarna anser att ansvaret för miljöskador bör utformas på ett likartat sätt i de olika länderna inom EU för att samma förutsättningar skall gälla för företagen i detta avseende. Föreningarna vill här hänvisa till den vitbok om ersättningsansvar för miljöskador som EGkommissionen presenterade förra året. I denna sägs under rubriken "Vem skall bära ansvaret?" att en "miljöansvarsordning" på EG-nivå bör innebära att den eller de personer som har kontrollen över den verksamhet som orsakar skadan skall bära ansvaret. Om verksamheten utövas av en juridisk person kommer ansvaret att åvila den juridiska personen och inte beslutsfattarna eller andra anställda som kan ha varit inblandade i verksamheten. I vitboken framförs inte på något ställe att ansvaret skulle kunna föras över till någon annan än den ansvariga juridiska personen. Kommitténs förslag är således inte förenligt med den utveckling som är på väg inom EU och som vitboken är ett uttryck för. Om ansvarsgenombrott på miljöområdet införs i Sverige, skulle det medföra att regleringen på detta område skulle avvika från vad som gäller i övriga EU-länder.

Fondbolagens Förening

Föreningen vill instämma i den tidigare nämnda reservationen, tillika särskilda yttrandet. Föreningen anser det vara principiellt förkastligt att på sätt som föreslås ändra en av grundstenarna i svensk bolagsrätt genom att införa ett ansvarsgenombrott i miljöbalken. Den föreslagna bestämmelsen i miljöbalken avviker från regleringen i övriga EU-länder och är inte förenlig med den utveckling som länderna inom EU genomgår.

• Sida 117
•  Original

Svenska Kreditföreningen

Föreningen avstyrker förslaget till en regel om ansvarsgenombrott i 10 kap 2 § miljöbalken.

Den föreslagna regeln föreskriver, att om en verksamhetsutövare inte förmår uppfylla sina förpliktelser till efterbehandling av mark m m enligt miljöbalken, ansvarar i skälig omfattning den, som genom att utöva ett bestämmande inflytande över verksamheten, i avsevärd grad medverkat till denna oförmåga.

Föreningen anser att den föreslagna regeln leder till en icke önskvärd urholkning av aktiebolagsrättens grundprincip om ansvarets begränsning till det satsade aktiekapitalet. Dessutom finns en risk för att regeln kan komma att åberopas mot kreditgivare som genom sitt finansiella engagemang kan sägas utöva ett bestämmande inflytande över en kredittagares verksamhet. Ett sådant ansvar för kreditgivaren kan komma helt överraskande om det i efterhand genom vetenskapliga undersökningar visar sig att en verksamhet medfört skador på miljön som inte tidigare varit kända.

Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag

Ifråga om dessa förslag har VPC inga invändningar.

AktieTorget Aktiebolag

AktieTorget delar kommitténs slutsats, att behovet att lagfästa institutet ansvarsgenombrott är långt mindre i dag än när frågan prövades i mitten av 1980-talet och att någon generell regel om ansvarsgenombrott därför inte bör införas.

I fråga om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område har AktieTorget ingen annan kommentar än att det sannolikt endast i ett fåtal fall blir möjligt att bevisa, att en aktieägare faktiskt har utövat ett bestämmande inflytande över verksamhetsutövaren, att aktieägaren faktiskt har utnyttjat sin maktposition i bolaget och att inflytandet i avsevärd grad har medverkat till att verksamhetsutövaren inte kan uppfylla sina återställningsförpliktelser.

Konkursförvaltarkollegiernas förening

Föreningen avstyrker förslaget till ansvarsgenombrott på miljöområdet på sätt föreslagits genom ändring i miljöbalken. Ansvarsgenombrott är en så pass genomgripande åtgärd och strider mot grundläggande aktiebolagsrättsliga principer om frihet från ansvar för bolagets förpliktelser att avsteg från dessa principer.

Lagtexten är vagt utformad. Det anges att om en verksamhetsutövare ”inte förmår” att uppfylla sina förpliktelser enligt lagen ansvar ”i skälig omfattning” den, som genom att utöva ett bestämmande inflytande över verksamheten, i ”avsevärd grad” medverkat till denna

• Sida 118
•  Original

oförmåga. Det är föreningens uppfattning att om ansvargenombrott skall införas, skall betryggande rättssäkerhetsgarantier tillskapas så att ansvaret för den aktive från början klart kan överblickas och bedömas. Så är inte fallet med nuvarande förslag. Med nuvarande förslag är det exempelvis inget som hindrar att en ledande person blir ansvarig för efterbehandling när ett bolag försatts i konkurs och miljöskador uppstår och upptäcks avsevärd tid efter verksamhetens bedrivande och efter konkursutbrottet.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna)

Principen om aktieägarnas begränsade ansvar är grundläggande för aktiebolaget som företagsform. Företagens förmåga att attrahera investerare bygger på just denna princip. Miljöbalkens regler kan enbart komma att drabba aktieägare med bestämmande inflytande vilket motverkar engagerade huvudägare. En regel om ansvarsgenombrott skulle riskera att innebära minskat incitament att engagera sig som huvudägare. Ansvarsgenombrottsregeln skulle därför kunna motverka såväl kapitalanskaffningen i företagen som intresset av att ta aktivt ägaransvar. En möjlighet till ansvarsgenombrott i svensk lagstiftning bidrar vidare till en allvarlig rättsosäkerhet på aktiebolagsrättens område. Aktiespararna avstyrker därför bestämt Aktiebolagskommitténs förslag till ansvarsgenombrottsregel i Miljöbalken.

Stiftelsen Ackordscentralen

Ackordscentralen avstyrker förslaget avseende ansvarsgenombrott på miljöbalkens område.

Ackordscentralen är ense med utredningen om att det saknas behov av att lagfästa en generell regel om ansvarsgenombrott. Att härefter, som utredningen föreslår, särreglera en viss typ av ansvar i syfte att ge "mer bett" åt detta måste enligt Ackordscentralens mening vara en åtgärd som skall vidtas bara om inga andra möjligheter står till buds. Aktiebolagsrättsliga grundprinciper bör inte urholkas bakvägen.

Ackordscentralen menar att det är angeläget att miljöstörande verksamheter saneras och återställs så att skadlig miljöpåverkan minimeras. Ackordscentralen besitter ingen miljörättslig expertis, men har förstått att de principer som gäller för att uppnå det miljörättsliga målet "en hållbar utveckling" är den förebyggande principen samt principen att förorenaren betalar. Från principen att förorenaren betalar hävdar Ackordscentralen att det redan idag görs avsteg genom att ett konkursbo anses som "verksamhetsutövare" i fall av förvaring av miljöfarligt avfall. Konkursboet kan därför enligt dagens praxis åläggas att bekosta bortforsling och destruktion av miljöfarligt avfall, trots att den juridiska personen konkursboet enligt normalt språkbruk aldrig bedrivit någon verksamhet. Detta är enligt Ackordscentralens mening en olycklig praxis som inte står i logisk överensstämmelse med konkursrättsliga principer. Eftersom "den ansvarige" i MB 33:3 enligt gällande praxis anses vara konkursboet - i vart fall i förvaringsfallen - utesluts användningen av miljöskadeförsäkringen, vilket inte förefaller genomtänkt.

Ackordscentralen förespråkar istället en annan tillämpning av miljöskadeförsäkringssystemet, så att försäkringen skulle gälla i samtliga de fall då den juridiska (eller i undantagsfall fysiska) person som förorsakat den skadliga miljöpåverkan saknar betalningsförmåga. Detta borde kunna gälla såväl förvarings- som saneringsfallen.

• Sida 119
•  Original

Över miljöpåverkande verksamheter råder viss kontroll och myndighetsövervakning. Anmälan skall i vissa fall göras och tillstånd i vissa andra fall sökas. Enligt MB 33:1 skall företag som bedriver sådan anmälnings- eller tillståndspliktig verksamhet teckna miljöskadeförsäkring. I MB finns också regler avseende brott mot dessa bestämmelser. Det förefaller Ackordscentralen lämpligare att förstärka de preventiva och övervakande åtgärderna samt miljöskadeförsäkringens räckvidd istället för att göra undantag från grundläggande principer i aktiebolagslagen.

En möjlighet att förhindra att ett moderbolag tillåts dränera sitt dotterbolag på medel som skulle behövts för att sanera dotterbolagets miljöstörande verksamhet skulle kunna vara att hävda att förfarandet utgör olovlig kapitalanvändning. Värdeöverföringar till aktieägare eller annan får ju ske endast i den mån det är försvarligt med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och risker.

Stockholmsbörsen Aktiebolag

Stockholmsbörsen avstyrker förslaget med instämmande i de synpunkter som angetts i den reservation och särskilda yttrande som bifogas betänkandet. En särreglering av det slag kommittén nu föreslår inger betänkligheter genom att det avviker från den grundläggande aktiebolagsrättsliga principen om ansvaret för bolagets förpliktelser.

Sammanfattningsvis avstyrker Ekobrottsmyndigheten förslaget till ändring av det nuvarande låneförbudet. För det fall det trots allt övervägs att göra ingrepp i det ifrågavarande institutet anser Ekobrottsmyndigheten att frågan kräver ytterligare analys och utredning. Om detta inte bedöms nödvändigt bör bestämmelsen i vart fall omfatta ett krav på ställande av säkerhet.

Revisorsnämnden (RN)

Förslaget till ändring i de s. k släktkatalogerna i nuvarande 10 kap. 16 § första stycket 5 respektive 11 kap.11 § första stycket 5 ABL

RN avstyrker, på nedan anförda skäl, Aktiebolagskommitténs förslag till ändring i de s.k. släktkatalogerna i nuvarande 10 kap. 16 § första stycket 5 respektive 11 kap. 11 § första stycket 5 ABL (8 kap. 16 § första stycket 5 respektive 9 kap. 9 § första stycket 5 i förslaget till ny aktiebolagslag). De nuvarande släktkatalogerna bör behållas oförändrade.

Enligt 10 kap. 16 § första stycket 2 respektive 11 kap. 11 § första stycket 2 ABL får inte den vara revisor respektive lekmannarevisor (allmän granskare i kommitténs förslag) i ett aktiebolag som samtidigt är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i det aktuella bolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver. Enligt punkten 5 i respektive lagrum får inte heller den som är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses under punkten 2 eller är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, vara revisor eller lekmannarevisor i aktiebolag. I klartext innebär det att följande personer omfattas: make, sambo, far, mor, farfar, farmor, morfar, mormor, barn, barnbarn, styvfar, styvmor, fars eller mors styvfar eller styvmor, barns make, barnbarns make, makes far och mor, makes farföräldrar och morföräldrar, makes barn, makes barnbarn, syskon, makes syskon och syskons make (jfr Knut Rodhe, Aktiebolagsrätt, 19:e uppl, s 204 och 112). Aktiebolagskommittén föreslår att dessa släktkataloger bör begränsas till att omfatta endast make och sambo.

Syftet med de nuvarande jävsbestämmelserna i 10 kap. 16 § respektive 11 kap. 11 § ABL torde bland annat vara att uttömmande reglera i vilka fall det råder ett direkt förbud mot antagande av uppdrag som revisor som revisor eller lekmannarevisor (allmän granskare) i ett aktiebolag. Man kan påstå att den som träffas av någon av jävsbestämmelserna i nämnda lagrum på objektiva grunder är jävig och därför förhindrad att åta sig uppdrag som revisor/lekmannarevisor. Utöver nu nämnda jävsbestämmelser i ABL, har en kvalificerad revisor alltid att beakta de bestämmelser om oberoende som återfinns i 14 § andra stycket lagen (199:528) om revisorer (revisorslagen)

6

. Nämnda lagrum föreskriver inte bara att

• Sida 152
•  Original

revisorn skall iaktta gällande jävsbestämmelser för revisorer utan även beakta om det i annat fall finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet. Om så är fallet skall revisorn avböja eller avsäga sig uppdraget. Regeringen har den 26 april 2001 till Lagrådet överlämnat en remiss avseende en ny revisorslag. Den nuvarande 14 § revisorslagen motsvaras av bestämmelser i 23 och 24 §§ i den föreslagna nya revisorslagen. Av dessa bestämmelser framgår dels att en revisor, liksom hittills, skall iaktta de bestämmelser i andra författningar som anger i vilka fall en revisor på grund av jäv är förhindrad att utföra ett revisorsuppdrag, dels att en revisor är skyldig att för varje uppdrag i revisionsverksamheten pröva om det finns omständigheter som kan rubba förtroendet för hans eller hennes opartiskhet eller självständighet. Såväl den nuvarande som den föreslagna nya bestämmelsen har en subjektiv karaktär i så måtto att det åligger revisorn att pröva om det föreligger sådana omständigheter som kan rubba nyssnämnda förtroende. I den nuvarande ABL återfinns s.k. släktkataloger inte bara i 10 kap. 16 § och i 11 kap. 11 § utan även i 12 kap. 7 §, som rör det s.k. låneförbudet. Vidare finns en läktkatalog i 4 § lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. (den s.k. LEO-lagen). Som skäl för sitt förslag till ändring i släktkatalogern i 10 kap. 16 § respektive 11 kap. 11 § anför kommittén att de ovan nämnda lagrummen inte är anpassade till varandra. Kommittén påpekar att olikheterna delvis följer av att de har olika syften, men att skillnaderna delvis också synes sakna skäl. Mot bakgrund härav föreslår kommittén en harmonisering med utgångspunkt från den katalog som gäller för vissa riktade emissioner.

RN finner att den av Aktiebolagskommittén föreslagna ändringen medför att jävsreglern i ABL inte kommer att utgöra något hinder mot att åta sig uppdrag som revisor i exempelvis ett aktiebolag vars verkställande direktör är far, mor, son eller dotter till revisorn. Ett sådant förhållande kan enligt RN:s mening inte anses godtagbart. Det skulle visserligen vara möjligt att med stöd av 14 § revisorslagen ingripa mot revisorn i exemplet, men detta är inte att likställa med att förhållandet är uttryckligen förbjudet enligt ABL:s jävsregler. RN anser därför att det finns starka skäl för att behålla släktkatalogens nuvarande utformning och att dessa skäl väger betydligt tyngre än det av kommittén anförda harmoniseringsskälet. På samma grund bör jävsbestämmelserna avseende lekmannarevisorer (allmänna granskare) också förbli oförändrade.

För det fall RN:s ovan redovisade argument för oförändrade läktkataloger inte vinner gehör önskar RN endast påpeka följande. Om syftet är att uppnå en harmonisering – förvisso endast i ABL – kan en ändring endast i ABL te sig märklig med hänsyn till att de släktkataloger som bland annat återfinns i 17 § första stycket 4 revisonslagen (1999:1079), 8 kap. 7 § första stycket 3 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och i 4 kap. 6 § första stycket 7 stiftelselagen (1994:1220) såvitt kan förstås avses fortfara att ha ett med de nuvarande släktkatalogerna i 10 kap. 16 § respektive 11 kap. 11 § ABL likalydande innehåll.

Slutligen, för det fall släktkatalogerna ges det av Aktiebolagskommittén föreslagna innehållet bör enligt RN:s mening formuleringen i 8 kap. 16 § första stycket 5 respektive 9 kap. 9 § första stycket 5 i den nya lagen i vart fall justeras på följande sätt: "5. är make till eller sambo med en person som avses under 2, eller" .

Revisorsyttrande i samband med apportbildning respektive apportemission

• Sida 153
•  Original

Av 2 kap. 11 § första stycket respektive 12 kap. 11 § i förslaget till ny ABL framgår bland annat att revisorn vid sin granskning i samband med apportbildning respektive apportemission särskilt skall pröva att all apportegendom avskilts för bolagets räkning på ett sätt som skyddar egendomen mot anspråk från aktietecknarens borgenärer och att apportegendomen i stiftelseurkunden inte åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget. Denna ändring föreslogs redan genom Aktiebolagskommitténs betänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22). Eftersom nämnda förslag ännu ej lett till lagstiftning anser sig RN oförhindrad att kommentera detsamma inom ramen för detta yttrande.

Att bolaget skall tillföras apportegendomen på ett sakrättsligt giltigt sätt framgår idag endast av förarbetena. RN välkomnar därför att kravet på tillförande preciserats till "avskilts för bolagets räkning på ett sätt som skyddar egendomen mot anspråk från aktietecknarens borgenärer" .

RN har varken i SOU 1997:22 eller SOU 2001:1 funnit någon kommentar till det nu behandlade förslaget. För det fall Aktiebolagskommitténs förslag genomförs förordar RN därför att man i specialmotiveringen i vart fall kort kommenterar syftet med ändringen. Det kan finnas anledning att i specialmotiveringen även kommentera det faktum att man synes ha frånfallit det s.k. nyttokravet.

Föreningen Svenskt Näringsliv och Svenska Handelskammarförbundet

Förvärv av egna aktier

Kommittén anger som sin principiella uppfattning att alla aktiebolag, inte bara som enligt gällande lag aktiemarknadsbolag, bör tillåtas att förvärva egna aktier.

Organisationerna delar denna uppfattning, särskilt som privata bolag i andra länder har möjlighet att återköpa aktier, och anser det angeläget att rätten att förvärva egna aktier utsträcks till att omfatta alla aktiebolag. Denna inställning uttrycktes redan i remissyttranden över kommitténs betänkande (SOU 1997:22) Aktiebolags kapital och Organisationerna anser att utsträckningen nu snarast bör genomföras.

Vissa riktade emissioner m. m.

Organisationerna vill särskilt uttrycka sitt stöd för kommitténs förslag om att ett moderbolag som vill överlåta aktierna i ett dotter- eller dotterdotterbolag till det bolagets företagsledning eller anställda - en s.k. management buy out - inte skall behöva underställa beslutet moderbolagets bolagsstämma för godkännande. Detta innebär en väsentlig förenkling utan att medföra några avsevärda nackdelar för t.ex. ägare.

Ekonomistyrningsveket (ESV)

Revision

I kommittédirektiven framgår att utredningen särskilt ska uppmärksamma revisorns roll. I direktiven betonas att det är av central betydelse att revisorn intar en självständig ställning

• Sida 154
•  Original

gentemot dem han skall granska och i förhållande till bolagstämman så att han kan agera opartiskt vid granskningen.

Aktiebolagskommittén föreslår att revisorn skall lämna sitt godkännande till eller yttra sig om bolagets angelägenheter i större utsträckning än i nuläget, t.ex. om ett aktiebolag skall återbetala aktiekapital eller fatta beslut om utdelning vid extra bolagsstämma. ESV anser att det i vissa fall kommer att vara svårt för revisorn att göra dessa uttalanden, exempelvis kan det vara svårt för revisorn att avgöra om bolagets borgenärer skadas om aktiekapitalet skrivs ned. Det är dessutom oklart vilken dokumentation som bör finnas när revisorn skall lämna dessa uttalanden. ESV anser även att revisorns oberoende kan ifrågasättas om denna först skall lämna sitt samtycke i frågor kopplade till bolagets förvaltning och sedan granska bolaget. ESV ställer sig således tveksam till om den revisor som är ansvarig för att genomföra en oberoende revision även skall lämna sitt samtycke, i den utsträckning som kommittén föreslår, i frågor om bolagets förvaltning.

Lån från bolaget till aktieägare m.fl.

Aktiebolagskommittén föreslår att förbudet att låna ut medel till aktieägare ersätts av mindre långtgående restriktioner. Förslaget innebär att fritt eget kapital som kan delas ut till aktieägare även skall kunna lånas ut till dessa utan betryggande säkerhet. ESV ställer sig frågande om det befintliga minoritetsskyddet, som t.ex. uttrycks i den s.k. likhetsprincipen, är ett fullgott skydd mot att fritt eget kapital lånas ut till en begränsad krets av aktieägare i stället för att delas i form av utdelning.

ESV anser att lagstiftaren bör överväga om det bör införas ett krav, om låneförbudet tas bort, att det belopp som ska vara möjlighet att låna ut till aktieägare skall framgå av bolagsordningen.

ESV anser även att statsmakterna bör beakta att aktieägare som även är anställda i bolaget kan välja att ta upp lån från bolaget i stället för att ta ut lön, vilket kan påverka statens skatteintäkter.

För att förhindra att bolaget lånar ut medel till aktieägare som inte har möjlighet att återbetala lånet anser ESV att det bör ställas krav på att betryggande säkerhet skall finnas för lån till aktieägare, enligt kommitténs förslag i SOU 1997:168 "Vinstutdelning i Aktiebolag".

Riksrevisionsverket (RRV)

Behöriga revisorer i aktiebolag

Vad i detta avsnitt anförs om RRV bör framdeles avse den planerade nya revisionsmyndigheten under riksdagen.

RRV vill framhålla att aktiebolagslagen och övriga relevanta författningar inom området bör ändras så att RRV avseende behörighet likställs med registrerat revisionsbolag. RRV anser att det är av yttersta vikt att ett ansvar för revisionen av statligt ägda bolag där staten har ett bestämmande inflytande ligger på den myndighet som har revisionsuppdraget i staten och inte på enskilda medarbetare i myndigheten. Naturligtvis måste den för RR:s medverkan

• Sida 155
•  Original

huvudansvarige revisorn vara behörig, d.v.s auktoriserad eller godkänd revisor. Revisionen kan självfallet ske gemensamt med den av bolagsstämman valda revisorn från den privata sfären.

I dagsläget väljs ofta ett registrerat revisionsbolag samt en auktoriserad revisor som är anställd vid RRV som revisorer i statliga bolag. Uppdraget är då personligt för den auktoriserade revisorn vid RRV men utförs under ordinarie arbetstid och ingår i de ordinarie arbetsuppgifterna för revisorn. Det nuvarande förfaringssättet kan dock vålla missförstånd. Dessa kan bland annat avse regeringens, och för den kommande Riksrevisionens del också riksdagens, förväntningar på RRV som myndighet och revisorer anställda i RRV. Dessutom kan risk för missförstånd i detta avseende försvåra en effektiv samverkan mellan de valda revisorerna.

Det är väsentligt att det nationella revisionsorganet har revisionsansvar också då verksamhet bedrivs i annan form än i myndighet. Det förhållandet att verksamheten i t ex ett statligt ägt aktiebolag endast delvis kommer till uttryck i transaktioner över statsbudgeten får, enligt internationella riktlinjer på området, inte innebära att verksamheten undandras från det nationella revisionsorganets mandat att granska. En ordning som innebär att revisionsorganet utser revisorer som är anställda i denna organisation att utföra revisionen på personligt mandat, så som nu gäller i Sverige, är en udda företeelse som knappast förekommer i något annat land.

Elektroniska signaturer

Vidare anser RRV att frågan om elektroniska signaturer borde förberedas tydligare i utredningen så att inga stora ingrepp i lagen behöver ske när man kommer överens om en slutgiltig lösning på problemet. Det synes troligt att vi inom en inte alltför lång framtid kommer dithän att papper med underskrifter inte längre används bland annat i kontakten med PRV.

Riksskatteverket (RSV)

Släktkatalog

a) Revisorer

Kommittén föreslår att den s.k. släktkatalogen för personer som på grund av jäv inte får vara revisorer i bolag ändras och harmoniseras med den släktkatalog som gäller för riktade emissioner.

Om förslaget genomförs kan exempelvis syskon, barn och föräldrar till någon som är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget väljas till revisor. Enligt RSV:s bedömning kan den föreslagna ändringen leda till inte önskvärda effekter när det gäller revisors oberoende.

RSV avstyrker förslaget och förespråkar att gällande släktkatalog bör vara kvar oförändrad.

• Sida 156
•  Original

Kommittén föreslår att den s.k. släktkatalogen beträffande penninglån till andra aktieägare m.fl. ändras och harmoniseras med den släktkatalog som gäller för riktade emissioner.

Om förslaget skulle genomföras - och det de s.k. låneförbudsreglerna som i dag finns i ABL avskaffas - blir det möjligt att utan begränsningar lämna lån till syskon, barn och föräldrar till någon som är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget. Enligt RSV skulle detta medföra ökade risker för bolagets borgenärer.

RSV avstyrker kommitténs förslag och föreslår att den i dag gällande släktkatalogen inte ändras.

Säkerhet för lån från bolaget till aktieägare m.fl.

Kommittén har tidigare i betänkandet Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168) föreslagit, att lån till aktieägare m.fl. ska tillåtas under förutsättning att det dels finns täckning för det bundna egna kapitalet efter det att lånet lämnats, dels betryggande säkerhet ställs för lånet. Flera remissinstanser påpekade att det är motsägelsefullt att tillåta utdelning men inte tillåta att samma belopp lånas ut till ägarna, om de inte ställer säkerhet för lånet. Kommittén föreslår i slutbetänkandet, att någon säkerhet inte ska krävas i sådana fall.

Om det inte krävs säkerhet för lånet så föreligger en uppenbarlig risk för att låntagaren inte kommer att kunna betala tillbaka lånet på förfallodagen. Vid denna tidpunkt är det möjligt att utdelningsbara medel inte täcker lånet. Borgenärerna kan i så fall bli lidande.

RSV avstyrker förslaget.

Skattemyndigheten i Linköping

Släktkatalogen

Av 8:16 NABL (revisorsjäv) och författningskommentaren framgår att kommittén föreslagit en "harmonisering" av utformningen av ett antal regler som omfattar en släktkatalog. Dessa anges till 13:2 NABL (riktade emissioner, E.d. LEO-lagen) samt 18:1 och 4 NABL (lån m.m. till aktieägare). Enligt kommittén har reglerna visserligen delvis olika syften, men kommittén föreslår ändå en harmonisering som utgår från den senaste bestämmelsen, som är infogandet av LEO-lagen i NABL.

Kommitténs beskrivning är ofullständig såtillvida att harmoniseringen även omfattar 9:9 NABL (jäv avseende allmän granskare). I sistnämnda författningskommentar finns dock en hänvisning till 8:16 NABL. I sammanhanget vill SKM peka på en felskrivning i författningskommentaren till 8:11 NABL. Någon punkt 3 finns varken i paragrafen eller i 10:11 ABL.

I betänkandet 1997:22 Aktiebolagets kapital, föreslogs att LEO-lagen skulle inarbetas i ABL, men så skedde inte i prop. 1999/2000:34. I slutbetänkandet utgår kommittén från sitt förslag i betänkandet.

• Sida 157
•  Original

LEO-lagen omfattade enbart aktiebolag eller dotterbolag till sådana bolag, som enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument utgjorde aktiemarknadsbolag. Enligt 13:1 NABL ska bestämmelserna tillämpas på publika bolag och dotterbolag till sådana bolag. Enligt 13:2 NABL fordras beslut av bolagsstämman i det emitterande bolaget om företrädesrätten till teckning av aktier för aktieägarna ska frångås till förmån för

1 styrelseledamöter i det emitterande aktiebolaget eller annat företag i samma koncern, 2 VD i det emitterande aktiebolaget eller annat företag i samma koncern, 3 Andra anställda hos det emitterande aktiebolaget eller annat företag i samma koncern, 4 Make eller sambo till någon som avses i 1-3, 5 Omyndigt barn som står under vårdnad av någon som avses i 1-3, 6 Juridisk person över vilken någon som avses i 1-5, ensam eller tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande inflytande.

Nuvarande bestämmelse om revisorsjäv i 10:16 ABL omfattar både publika och privata aktiebolag. Den innebär bland annat att den får inte vara revisor som (enligt punkt 5) är gift eller sambo med eller syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses under punkt 2 (ledamot i styrelsen eller VD i bolaget eller dess dotterföretag eller biträder bolaget vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver) eller är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon.

Samma utformning som i 10:16 ABL finns i 11:11 ABL om jäv för lekmannarevisor. Även bestämmelsen i 12:7 ABL om förbud mot penninglån till aktieägare, VD och styrelseledamot samt med dessa besläktade personer, har i stort samma utformning.

Det är således denna relativt omfattande släktkatalog som ersatts av 13:2 punkt 4 NABL, dvs. enbart make och sambo till styrelseledamot, VD eller person som biträder vid bolagets bokföring och medelsförvaltning eller kontroll därav.

Enligt SKM är en annan utformning av punkt 4 i 13:2 NABL knappast möjlig, med tanke på att punkt 3 innefattar en mycket vid krets, andra anställda i det emitterade bolaget eller annat företag i samma koncern. Det omfattar dessutom enbart publika bolag, som normalt har ett stort antal anställda. Revisorsjäv och låneförbud omfattar alla bolag, men berör i större utsträckning de privata bolagen, ofta mindre och medelstora fåmansföretag.

Detta medför enligt SKM att en förutsättning för en harmonisering av släktkatalogen är att denna uppfyller likartade syften i de olika bestämmelserna. Så är inte fallet här.

Den föreslagna regeln i 8:16 NABL innebär exempelvis att jäv inte uppkommer om revisorns broder/syster är VD i det bolag där revisorn har revisionsuppdrag. Detta är enligt SKM helt orimligt.

Även vid lån från bolag till aktieägare m.fl. får den föreslagna släktkatalogen i 18:1 och 4 NABL oacceptabla konsekvenser. Lån kan exempelvis lämnas till myndiga barn, syskon m.fl. till aktieägare, VD eller styrelseledamot.

SKM avstyrker de föreslagna ändringarna i släktkatalogen.

• Sida 158
•  Original

Värdeöverföringar till aktieägare respektive lån från bolaget till aktieägare m.fl.

Kommittén har i betänkandet 1997:168 föreslagit ändringar i de s.k. låneförbudsreglerna. Betänkandet har ännu inte lett till någon proposition. Förslaget innebar i korthet att lån kunde lämnas om betryggande säkerhet erhölls och lånet inte inkräktade på bolagets bundna kapital. I 18:1 NABL tas kravet på att gäldenären ska lämna betryggande säkerhet bort, eftersom kommittén nu anser det motsägelsefullt att kräva säkerhet för belopp som bolaget hade kunnat dela ut.

Med avseende på lån till gäldenär för förvärv av aktier i bolaget eller bolag i samma koncern framställdes förslag om ändrade regler i SOU 1997:22 Aktiebolagets kapital. Förslaget att förbudet enbart skulle omfatta aktier i bolaget eller överordnat bolag genomfördes inte i prop. 1999/2000:34. Förslaget återkommer här i 18:4 NABL.

I konsekvens härmed föreslår kommittén att den i 19:1 punkt 4 upptagna straffbestämmelsen för brott mot låneförbudet tas bort.

Kommitténs förslag grundas på det "friare" synsätt som återfinns i den nya regel om godtagna värdeöverföringar i 14:2 andra stycket NABL. I första stycket anges fem tillåtna former för värdeöverföring, såsom vinstutdelning, förvärv av egna aktier etc. I andra stycket stadgas följande: "Trots vad som sägs i första stycket får en värdeöverföring ske, om samtliga aktieägare samtycker därtill." Värdeöverföringar får dock aldrig inkräkta på bolagets bundna kapital.

Reglerna om låneförbudet syftar till att så långt möjligt skapa ett skydd för bolagets borgenärer m.fl. Detta skydd minskar avsevärt om aktieägarna när som helst oreglerat kan överföra bolagets fria egna kapital till sig själva.

Syftet med låneförbudet har också varit att förhindra skatteflykt eller uppskjutande av beskattning genom att aktieägarna t.ex. tar konsumtionslån i bolaget.

Enligt SKM strider de föreslagna reglerna om möjlig utlåning av bolagets fria egna kapital till aktieägare m.fl. för privat konsumtion mot själva syftet med aktiebolagsformen, som är att skapa ett lämpligt instrument för en affärsmässig verksamhet. Motiveringen att motsvarande belopp "skulle kunnat" utdelas är inte relevant, eftersom en utdelning får andra skattemässiga konsekvenser än ett lån. De föreslagna reglerna inbjuder enligt SKM särskilt i enmans- och familjebolag till aktiebolagsrättsligt olämpliga och skattemässigt tvivelaktiga transaktioner.

Även regeln i 14:2 andra stycket NABL om frångående av tillåtna former för värdeöverföring om samtliga aktieägare samtycker, är olämplig. Enligt SKM är det viktigt att värdeöverföringar mellan aktiebolaget och ägarna sker i reglerade former. Detta krav har särskild tyngd för de privata bolagen.

SKM avstyrker förslagen.

Skattemyndigheten i Göteborg

• Sida 159
•  Original

Kommittén föreslät att den s.k. släktkatalogen för personer som, på grund av jäv, inte kan vara revisorer i ett bolag ändras och harmoniseras med den släktkatalog som gäller för riktade emissioner.

Om förslaget genomförs kan exempelvis syskon, barn och föräldrar till någon som är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget väljas till revisor. Detta skulle leda till oönskade effekter vad gäller revisorns oberoende.

SKM delar därför inte Kommitténs bedömning, utan anser att gällande släktkatalog bör vara kvar oförändrad.

Ändrad släktkatalog - lån från bolaget till aktieägare m.fl.

Kommittén föreslår att den s.k. släktkatalogen beträffande penninglån till aktieägare m.fl. ändras och harmoniseras med den släktkatalog som gäller för riktade emissioner.

Om förslaget genomförs blir det exempelvis möjligt för ett bolag att lämna penninglån, utan begränsningar, till syskon, barn och föräldrar till någon som är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget. Detta skulle leda till stora förändringar jämfört med dagens regler vilket skulle kunna medföra skada för bolagets borgenärer. SKM delar därför inte Kommitténs bedömning, utan anser att gällande släktkatalog bör vara kvar oförändrad.

Säkerhet för lån från bolaget till aktieägare m.fl.

Kommittén föreslog i betänkandet SOU 1997:168, Vinstutdelning i aktiebolag, att lån till aktieägare m.fl. ska tillåtas under förutsättning att det dels finns täckning för det bundna egna kapitalet efter lånets lämnande, dels ställdes betryggande säkerhet för lånet. Flera remissinstanser påpekade att det är motsägelsefullt att tillåta utdelning men inte tillåta att samma belopp lånas ut till ägarna, om de inte ställer säkerhet för detsamma. Kommittén föreslår nu, i sitt slutbetänkande, att säkerhet inte ska krävas.

SKM delar inte Kommitténs uppfattning. Om säkerhet för lånet inte krävs föreligger en uppenbar risk för att lånet inte kan återbetalas på förfallodagen. Vid denna tidpunkt är det möjligt att utdelningsbara medel inte täcker lånet. Borgenärerna blir i så fall lidande. SKM avstyrker mot denna bakgrund förslaget.

Delbetänkande (SOU 1997:168) Vinstutdelning i aktiebolag

I SKM:s yttrande 1998-03-20, dnr A 20576-98/900, över delbetänkandet SOU 1997:168 Vinstutdelning i aktiebolag, har främst följande invändningar redovisats.

Mot bakgrund av dels förslaget om s.k. efterutdelning, dels förslaget att nuvarande låneförbudsbestämmelse tas bort anser SKM att det är motiverat att införa ett uttryckligt förbud mot förskottsutdelning och interimsutdelning, dvs. att ett bolag inte kan dela ut under samma år upparbetade och anteciperade vinster. Undantag bör i sistnämnda fall dock göras för koncernbidrag.

• Sida 160
•  Original

Enligt gällande rätt får bolagsstämman som huvudregel inte besluta om utdelning av större belopp än vad styrelsen föreslagit eller godkänt. Kommittén har föreslagit att vetorätten för styrelsen i samband med vinstutdelning avskaffas. SKM anser att förslaget inte ska genomföras. Enligt SKM skulle förslaget möjligen kunna genomföras i mindre bolag där det råder full eller i det närmaste full identitet mellan ägare och styrelsemedlemmar. För större bolag är däremot ett avskaffande av vetorätten tveksam. Styrelsen får i normalfallet anses ha större möjlighet att bedöma hur stor utdelning som, med hänsyn till bolagets borgenärer och ekonomiska förhållanden i övrigt, är lämplig och kan bättre beakta bolagets långsiktiga intressen än aktieägarna, för vilka intresset av omedelbar utdelning kan stå i förgrunden. Nuvarande avsättningsskyldighet till reservfonden föreslås bli avskaffad, bl.a. med hänvisning till kravet på att, inför ett beslut om vinstutdelning, beakta bl.a. bolagets konsolideringsbehov (försiktighetsregeln). I förarbetena till 1975 års lag anförde departementschefen bl.a. att företagen kunde konsolidera sig i stor utsträckning genom bildande av dolda reserver med hjälp av obeskattade medel. I ett skattesystem med begränsade möjligheter härtill borde behovet av konsolidering genom avsättning till reservfond bli mer påtagligt. Ytterligare ett skäl till att behålla avsättningsskyldigheten kan vara att Kommittén föreslår att kopplingen mellan vinstutdelningsutrymmet i moderbolag och koncernredovisningen avskaffas. SKM anser mot bakgrund av ovanstående att avsättningsskyldighet till reservfond ska kvarstå.

SKM anser att en stoppregel mot skalbolagstransaktioner ska införas. Det är vanligt att anställda och borgenärer blir lidande på grund av oseriösa skalbolagstransaktioner.

Överföringar av enstaka sakvärden föranleder som regel uttagsbeskattning hos bolaget. Den skatteskuld som uppkommer i samband med sådana överföringar måste beaktas vid bedömningen av om det bokförda värdet på bolagets nettotillgångar efter värdeöverföringarna till fullo täcker bolagets bundna egna kapital. Detta har emellertid inte berörts i Kommitténs överväganden. Enligt SKM:s mening bör detta ges uttryck för.

Kommittén föreslår att aktiebolag får lämna penninglån till aktieägare m.fl. under förutsättning att de utlånade medlen skulle ha kunnat delas ut som vinst och att betryggande säkerhet ställs för lånet. Om förslaget genomförs är vi tillbaka i en liknande situation som den som rådde på 60- och 70-talen med stor omfattning av penninglån från fåmansbolagen till ägarna för privat konsumtion, vilket i sin tur leder till uppskjuten beskattning, då många aktieägare väljer att "leva på lån" och därmed slipper göra löneuttag. Möjligheten att uppta penninglån från eget bolag, kombinerad med de nyligen införda reglerna om delvis skattefri utdelning från icke marknadsnoterade bolag kommer att göra det helt eller delvis obehövligt för många aktieägare att i framtiden ta ut lön. Mot bakgrund av det som ovan anförts avstyrker SKM Kommitténs förslag om en ny reglering av lån till aktieägare m.fl.

SKM anser även att straffsanktioner för den som bryter mot låneförbudet ska finnas kvar. Annars är risken stor att reglerna blir verkningslösa.

I övrigt hänvisas till SKM:s yttrande, 1998-03-20, på delbetänkandet.

Delbetänkande (SOU 1999:36) Likvidation av aktiebolag

I SKM:s yttrande 1999-08-12, dnr 614-40321-99/820, över delbetänkandet SOU 1999:36 Likvidation av aktiebolag, har främst följande invändningar redovisats.

• Sida 161
•  Original

Skattemyndigheten finner att ett systematiskt utnyttjande av likvidationsförfarandet innebärande att bolag under avsevärd tid saknar behörig styrelse bor kunna medföra att bolaget tvångsvis likvideras. SKM delar således inte kommitténs ställningstagande denna del.

När det gäller den personkrets som kan bli föremål för betalningsansvar anser SKM att den begränsning som kommittén föreslår inte skall genomföras. I stället bör klargöras att även andra, som inte innehar organställning, kan åläggas ett personligt betalningsansvar. Enligt SKM är det viktigt att det finns möjlighet att ställa sådana personer till ansvar vilka, utan att inta organställning, de facto utövat ett väsentligt inflytande på beslutsfattande i bolaget, exempelvis styrelseledamöter som utträtt eller firmatecknare.

SKM finner det angeläget att frågan om aktiebolags rättskapacitet och partshabilitet efter konkurs klargörs även om kommittén inte i betänkandet tagit ställning i denna fråga. I samband med konkurs och likvidation föreligger stor osäkerhet om bolaget har partshabilitet vid eventuella skatteprocesser som är nödvändiga för att kunna fastställa underlag för eventuellt skadeståndsansvar eller företrädaransvar för bolagets företrädare.

I övrigt hänvisas till SKM:s yttrande, 1999-08-12, på delbetänkandet.

Skattemyndigheten i Örebro

18 kap. 1 § Aktiebolagslagen – låneförbudet

Skattemyndigheten anser att förbudet mot penninglån till den som äger aktier i eller är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i samma koncern, jämte närstående till dessa eller till juridisk person som någon av nyssnämnda personer har bestämmande inflytande över, skall kvarstå.

Den föreslagna lagstiftningen medför vittgående möjligheter för aktieägare att kringgå skattelagstiftningen genom lånetransaktioner. Detta kan på sikt leda till omfattande skatteplanering och bortfall av skatteintäkter.

Om aktiebolagskommitténs förslag genomförs i denna del, anser skattemyndigheten att de nuvarande skattekonsekvenserna av att lån lämnas till aktieägare med flera måste vidmakthållas i syfte att förhindra kringgående av skattelagstiftningen. Detta kan ske genom att bestämmelserna i 10 kap 3 § och 11 kap 45 §inkomstskattelagen bearbetas på så sätt att de ges en i förhållande till aktiebolagslagen självständig innebörd.

Kronofogdemyndigheten i Stockholm

3 kap. 7 § Samtyckesförbehåll

KFM anser att det är klargörande och avvärjer eventuella tvister när det av lagtexten i 3 kap 7 i förslaget framgår att ett samtyckesförbehåll i ett privat bolag inte kan inskränka överlåtelse av utmätt aktie eller aktie som ingår i konkursbo.

• Sida 162
•  Original

3 kap. 19 och 20 §§ Hembud

Ändringar har gjorts i 1997 års förslag för att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan styrelse och central värdepappersförvarare. KFM vill göra kommittén uppmärksam på några mindre skrivfel i 3 kap 19 och 20 §§. Det bör i 19 § andra stycket stå "den nye ägaren i aktieboken prövas"och i 20 § första stycket "i aktieboken med uppgift om dagen för anmälan".

18 kap. Lån från bolaget till aktieägare m.fl.

KFM ifrågasätter kommitténs förslag att avskaffa låneförbudet i ABL. Förslaget kommer att medföra en försvagning av kapitalskyddet i bolagen.

Mot förslaget talar att i en konkurssituation kan bolagets tillgångar till stor del komma att bestå av fordringar mot aktieägare. Det är KFM:s erfarenhet att det är kostnadskrävande att driva in denna typ av fordringar, ett arbete som i många fall får avslutas utan att medel har kunnat tillföras boet. KFM anser därför att kravet på betryggande säkerhet vid utlåning till aktieägare måste vara kvar. En annan risk är att aktieägare i mindre företag sammanblandar sin privatekonomi med bolagets när det öppnas en möjlighet för intressenter i bolaget att få ett lån från bolaget.

Förbjudna lån för privatkonsumtion förekommer redan idag främst i form av avräkningskonton med aktieägare men även genom orealistiska kassasaldon. Många aktieägare kan på detta vis avstå från att ta ut lön från sina bolag och därmed undvika beskattning.

Förslaget kräver att bolagets revisorer kan uppträda rakryggat och förhindra att bolaget åderlåts på kapital. Det är särskilt viktigt att bolagets revisor verkligen är självständig i förhållande till bolaget. KFM anser därför att nuvarande jävsregler i 10 kap. 16 § ABL måste bibehållas oförändrade.

KFM anser inte att det är lämpligt att i förslagets 18 kap. 1 och 4 §§ använda ordet "gäldenär" då detta kan missförstås. Släktkatalogen bör utformas på samma sätt som i 13 kap. 2 § i förslaget.

22 kap. Likvidation och upplösning

KFM noterar att ett bolag enligt förslaget även framöver ska upprätta en kontrollbalansräkning om bolaget vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. KFM anser att bestämmelsen är nödvändig för att få styrelsen att agera vid insolvens.

Vid överskott i konkurs ska ett likvidationsförfarande inledas eller fortsätta. KFM föreslår att det i stället ska ingå i konkursförvaltares uppdrag att utdela överskottet, när det kan förutsättas att det inte räcker till för att täcka kostnaderna för likvidationsförfarandet. I annat fall kommer likvidatorn sedan bolaget gått i likvidation att konstatera att bolaget saknar medel till täckande av uppkomna kostnader, varvid bolaget i likvidation på nytt försätts i

• Sida 163
•  Original

konkurs. Denna rundgång innebär bara onödiga kostnader för samhället och en värdeförstörelse för aktieägarna.

27 kap. Straff och vite

Ansvaret för att aktieboken förvaras på ett betryggande sätt ligger på styrelsen i kupongbolag. Det är KFM:s erfarenhet att aktiebok ofta saknas i både levande bolag och bolag försatta i konkurs. Utredningen om vilka som är ägare till bolagen blir därmed ofta resultatlös. Eftersom kommitténs förslag om straff och vite inte innebär någon uppstramning mot gällande rätt kommer problemen att kvarstå. Fjärde AP-Fonden

Fjärde AP-fonden delar Stig Rindborgs och Rolf Åbjörnssons mening att skiljenämndens beslut avseende säkerhet vid förhandstillträde skall kunna överklagas till domstol.

Slutligen noterar Fjärde AP-fonden med icke ringa förvåning kommittens förslag, att moderbolag som avser att överlåta aktierna i ett dotterbolag till detta bolags företagsledning eller anställda ej skall behöva underställa beslutet moderbolagets bolagsstämma för godkännande. Detta krav på transparens är synnerligen viktigt för alla ägare i jämförelse med de olägenheter som orsakas moderbolaget, särskilt i aktiemarknadsbolag. Varje eventuell uppluckring av den s.k. Leolagens regelverk måste noggrant vägas mot risken att allmänhetens förtroende för aktiemarknaden sviktar.

Patent- och registreringsverket (PRV)

2 kap. 1 § Bolagsbildning

PRV förutsätter att den öppningsbalansräkning som föreslås skall upprättas i samband med bolagsbildning skall ges in till PRV inför registreringen av bolaget.

I samband härmed vill PRV också framföra att vad verket anför angående ingivande av bankintyg vid tillskottsemission, under rubriken Aktier utan nominellt värde, även bör gälla beträffande nybildning av aktiebolag. PRV föreslår med hänvisning till vad som tidigare anförts att det idag rådande kravet på ingivande av bankintyg vid nybildning av aktiebolag bibehållas.

2 kap. 5 § Bolagsordningens innehåll

Aktiebolagskommitten föreslår att den tidpunkt vid vilken sådan utskrift av aktieboken skall göras, som ligger till grund för rätten att deltaga i bolagsstämma i avstämningsbolag, skall anges i bolagsordningen. Detta är motiverat av att utskriftsdagen får anses ha stor betydelse för aktieägarna.

PRV instämmer i att utskriftsdagen är av mycket stor vikt och föreslår därför att det i en förordningsbestämmelse regleras att den inte bara skall anges i bolagsordningen, utan att den även skall registreras i aktiebolagsregistret.

• Sida 164
•  Original

I den föreslagna lagtexten stadgas att bolaget i beslutet skall ange, hur stor del av emissionsbeloppet som skall tillföras aktiekapitalet. PRV menar att bestämmelsen kan leda till missförstånd. Om inte det särskilt anges i beslutet att viss del av betalningen skall tillföras aktiekapitalet kan det uppfattas som om att ingenting skall tillföras aktiekapitalet. I själva verket kan det vara så, att det framstått som självklart för bolaget att aktiekapitalet skulle ökas, eftersom en nyemission i det nuvarande regelsystemet alltid medför en ökning av aktiekapitalet. PRV anser därför att bestämmelsen i stället borde utformas så, att beslutet klart skall ange både hur stor del av beloppet som skall tillföras aktiekapitalet och hur mycket som skall föras till fritt eget kapital eller bunden fond. 12 kap. 23 § Registrering av beslutet

Den föreslagna lydelsen av 12 kap. 23 § har sin motsvarighet i 8 kap. 26 § i det av kommitten tidigare avgivna delbetänkandet Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22).

Av 8 kap. 26 § färde stycket i delbetänkandet framgår att bolaget med revisorsintyg eller intyg från Värdepapperscentralen skall styrka att "full och godtagbar betalning erlagts enligt tredje stycket 2 eller 3". Punkten 2 i nämnda lagrum avser nyemission och punkten 3 avser emission av konvertibler.

Av den föreslagna lydelsen av 12 kap. 23 § i slutbetänkandet stadgas i fjärde stycket att revisorsintyg skall upprättas som styrker att "full och godtagbar betalning erlagts enligt tredje stycket 2 eller 3", d.v.s. samma formulering som i 8 kap. 26 § i delbetänkandet. Punkterna 2 och 3 i det berörda lagrummet i slutbetänkandet syftar emellertid på tillskottsemission genom emission av teckningsoptioner respektive konvertibler. Här är nyemissionsfallet intaget under punkten 1.

Med den föreslagna lydelsen av 12 kap. 23 § i slutbetänkandet skulle något revisorsintyg aldrig behöva upprättas vid tillskottsemission genom emission av aktier, än mindre skulle ett sådant intyg behöva ges in till PRV. Detta torde inte vara avsikten med bestämmelsen och PRV föreslår därför att färde stycket i nämnda lagrum bör lyda:

"Att full och godtagbar betalning erlagts enligt tredje stycket I eller 3 skall bolaget styrka med intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor. "

15 kap. Vinstutdelning

PRV anser att det är bra att reglerna om vinstutdelning förtydligas. Det gäller framför allt regleringen av dokumentationen inför beslut om vinstutdelning på extra bolagsstämma.

17 kap. 16 § Återbetalning till aktieägarna m.m.

Bestämmelsen innebär att PRV i otvistiga fall skall vara tillståndsmyndighet vid verkställandet av beslut om minskning av aktiekapitalet. PRV menar att det är en bra och smidig ordning som stämmer överens med vad som idag gäller vid tillstånd till fusion.

17 kap. 18 § Kallelse på bolagets borgenärer

• Sida 165
•  Original

Här vill verket framföra önskemål om en lagreglerad, fastställd kallelsetid på bolagets borgenärer omfattande två månader. Verket anser, precis som i fråga om fusion och fission, att såväl bolagen som borgenärer och andra intressenter är betjänta av författningsreglerade frister som gör det lättare att förutse hur lång tid ett förfarande med minskning av aktiekapitalet kan komma att ta. PRV utvecklar detta i sin kommentar till 20 kap. 15 § och 21 kap. 15 § nedan.

20 kap. 15 § och 21 kap. 15 § Kallelse på bolagens borgenärer

Enligt bestämmelserna i 20 kap. 15 § respektive 21 kap. 15 § skall PRV kalla bolagens borgenärer och i kallelsen ange en viss dag då de borgenärer som vill motsätta sig ansökan skall anmäla detta. Lydelsen ger PRV fria händer att välja en lämplig tidsfrist. Vid fusion tillämpar PRV idag normalt en tvåmånadersfrist. Kallelsen utfärdas genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. (PRV har dock i annat sammanhang föreslagit att detta skall ske i PRV:s egen kungörelsetidning). Det kan även nämnas att tidigare, när tingsrätterna hanterade dessa frågor, sattes kallelsetiden oftast till fyra till sex månader.

I samband med fusion har alltså PRV valt en kungörelsetid på två månader. Denna tid får anses väl avvägd med hänsyn till bolagens intresse av att slutföra fusionen inom en rimlig tid och att ge eventuella borgenärer som vill eller överväger att bestrida fusionsplanen lämplig tid för rådrum.

Inte sällan innebär PRV:s kallelsetid vid fusion ett oförutsett moment för bolagen som räknat med att fusionsförfarandet skulle ha kunnat genomföras under en kortare tidsperiod än den som blir fallet när hela processen med ett kallelseförfarande genomförs. Ibland vill bolagen därför ha en kortare kallelsetid än två månader. Anledningen till detta är i de flesta fall just att bolagen vill hinna slutföra fusionen före ett visst datum. Som skäl för att få en förkortad tid anger bolagen vanligen att det inte finns några okända borgenärer och att fusionen inte innebär någon fara för bolagens borgenärer. Vid en sådan begäran tvingas PRV till svåra avväganden huruvida den aktuella tiden kan begränsas till en kortare tid än två månader utan risk för att borgenärer och andras intressen trots allt äventyras.

PRV föreslår därför att kallelsetiden vid fusion och fission alltid skall omfatta två månader. Att i lagtexten föreskriva en minsta tid för ett bestridande underlättar bolagens tidsplanering avseende såväl ett fusionsförfarande som ett fissionsförfarande. Även borgenärerna får en enkel och klar regel som innebär att de generellt har minst två månaders betänketid för ett bestridande. Sådana bestämmelser skulle medföra att borgenärerna inte behövde riskera att tiden i vissa fall skulle bli kortare än två månader.

24 kap. 4 § Kungörande i Post- och Inrikes Tidningar

PRV har med tillfredsställelse noterat att det i andra lagstiftningssammanhang har skett ändringar i kungörelseförfarandena på så sätt att tidigare bestämmelser om obligatoriskt kungörande i Post- och Inrikes Tidningar ersatts av regler om att verket får kungöra registreringsuppgifter i en av verket utgiven tidning. Det gäller således i dag för kungörande av inkomna räkenskapshandlingar och kungörande av näringsförbud.

PRV anser att denna nyordning är kostnadseffektiv och rationell. Verket förordar att en motsvarande kungörelseform skrivs in i 24 kap. 4 § och att obligatoriet att använda sig av

• Sida 166
•  Original

Post- och Inrikes Tidningar utmönstras en gång för alla. PRV vill påminna om att verket den 7 december 1999 har givit in en framställen till regeringen om att få kungöra all bolags- och föreningsrelaterad information i en av PRV utgiven tidning och då helst i elektronisk form.

Kostnader

PRV:s verksamheter inom bolagsavdelningen finansieras med avgifter. PRV har gjort en sammanställning av de systemändringar som blir nödvändiga om Aktiebolagskommittens förslag genomförs (aktieägarregistret behandlas separat nedan). De kostnader som detta skulle medföra har uppskattats till cirka 2,5 milj. kr. Dessutom tillkommer naturligtvis kostnader för utfärdande av nya blanketter, informationsmaterial, utbildning m.m. Enligt PRV a uppfattning skall full täckning för dessa kostnader uppnås genom avgiftsfinansiering vilket kan föranleda avgiftsjusteringar om förslagen genomförs.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet

Arkivering av aktieboken

I 4 kap 5 § i förslaget anges att aktieboken skall bevaras intill dess tio år har förflutit från det att bolaget har upplösts. Stadgandet innehåller emellertid inte någon bestämmelse som anger vem som bär ansvaret för bevarandet. Skall ansvaret åvila styrelsen, aktieägarna eller likvidatorn? En komplettering i detta hänseende är önskvärd. I sammanhanget bör noteras vad som skall gälla för t ex det fall att bolaget har haft en enda aktieägare som tillika varit ensam styrelseledamot och denne avlider. Vem har då ansvaret för att aktieboken bevaras?

Rösträtten under tiden för hembud

I 3 kap 18 § 1 st 8 punkten i förslaget anges att en hembudsklausul skall innehålla en bestämmelse om vem som skall ha rätt att rösta för en överlåten aktie under tiden från överlåtelsen till dess den definitive ägaren blir införd i aktieboken. Fakultetsnämnden ställer sig något tveksam till om det över huvud taget bör vara tillåtet att införa en sådan bestämmelse i bolagsordningen. I vart fall bör det klargöras huruvida det är möjligt att inta en bestämmelse om att varken förvärvaren eller överlåtaren får rösta för aktierna innan äganderätten är definitivt avgjord.

Lydelsen av generalklausulerna

De s k generalklausulerna i aktiebolagslagen, d v s 8 kap 34 § och 9 kap 37 § i nu gällande lag föreskrev tidigare att beslut och andra åtgärder som var ägnade att bereda otillbörlig fördel åt en aktieägare till nackdel för bolaget eller annan aktieägare var förbjudna. I samband med 1998 års ändringar i 8 och 9 kapitlen ABL ändrades stadgandena till att omfatta beslut och åtgärder ”kan ge en otillbörlig fördel……”. I förarbetena anges att ändringen enbart vara föranledd av språkliga skäl. Det är emellertid en betydande skillnad mellan att ett beslut kan ge en fördel och att beslutet är ägnat att bereda en fördel. För att ett beslut skall kunna ge en fördel räcker det med att det inte är uteslutet att en fördel kan uppkomma. Däremot är ett beslut bara ägnat att medföra en fördel om det är sannolikt att åtgärden leder till detta. Någon anledning att på det sätt som skett ge bestämmelserna en utvidgad lydelse finns enligt fakultetsnämnden inte. Nämnden förordar därför att

• Sida 167
•  Original

bestämmelserna, som i förslaget återfinns i 6 kap 41 § och 7 kap 34 §, återfår sin gamla lydelse.

Svenska Kommunförbundet

Aktiebolagslagen och IT-samhället

Kommunförbundet anser att lagförslaget i alltför hög utsträckning speglar det pappersbaserade samhället. En fullständig genomgång bör därför göras av lagförslaget i syfte att i största möjliga utsträckning anpassa lagen till den elektroniska teknik som idag och inom överskådlig framtid finns tillgänglig. Vi konstaterar att kommittén i viss utsträckning har beaktat förekomsten av ny teknik (se exempelvis avsnitt 4.3). I stora delar återspeglar dock lagförslaget det traditionella pappersbaserade samhället. När aktiebolagslagen nu moderniseras borde enligt vår uppfattning ett elektroniskt perspektiv anläggas vad avser hela lagen. Som ett exempel på otidsenlighet hos lagförslaget kan anges bestämmelsen rörande stämmoprotokoll (6 kap. 42 §). Ett stämmoprotokoll skall "undertecknas" av protokollföraren och "justeras" på i lagtexten föreskrivet sätt. Lagtexten borde här möjliggöra upprättandet av elektroniskt protokoll med elektroniska signaturer (jfr 17 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer). Det elektroniska protokollet borde i sin tur kunna användas inom ramen för ett elektroniskt registreringsförfarande hos PRV. Målsättningen måste rimligtvis vara att minska användningen av pappersdokument.

En annan bestämmelse som kan diskuteras är 25 kap. 4 § som anger att bl a sätesort skall anges i brev, fakturor och orderblanketter. Bestämmelsen infördes år 1995 och har sin grund i det s k publicitetsdirektivet från år 1968 (68/151/EEG). Att märka är emellertid att direktivet inte reglerar innehållet i fakturor, utan endast brev och orderblanketter. I förarbetena till bestämmelsen angavs dock att inte bara brev och orderblanketter utan även fakturor skulle omfattas av bestämmelsen. Från ett elektroniskt perspektiv kan kravet på angivande av sätesort ifrågasättas. Elektroniska fakturor är idag vanligt förekommande. Inom offentliga sektorn har sedan mitten av nittiotalet ett arbete pågått med att ta fram meddelandestandarder för elektronisk handel (SFTI, Single Face to Industry). Vid kommunikation mellan två parter med hjälp av meddelandestandarder är ambitionen att i första hand arbeta med nyckelbegrepp, som i sin tur leder till annan information. Man vill - för att förenkla systemanpassningen hos respektive part - ha en så liten gränsyta som möjligt. Ett bolags organisationsnummer är ett sådant nyckelbegrepp som utmärkt lämpar sig för en meddelandestandard. Annorlunda förhåller det sig med en uppgift om sätesort. Denna uppgift leder inte vidare någonstans, utan kräver enbart datautrymme. Uppgiften i fråga måste vidare ha en mycket begränsad betydelse även för den som läser en faktura i pappersform. Det är företrädesvis när rättsliga åtgärder skall vidtas som uppgiften är av intresse; knappast i den dagliga verksamheten. Uppgiften är mycket enkel att få via PRV med hjälp av organisationsnummer. Vårt förslag är att kravet på angivande av sätesort i faktura tas bort.

Lån till aktieägare m fl

Kommunförbundet anser att koncernundantaget i 18 kap. 2 § 1 st 2 p. även bör omfatta företagsgrupper i vilken moderorganisationen utgörs av en kommun, landsting eller ett kommunalförbund.

• Sida 168
•  Original

Inom den kommunala sektorn är det vanligt förekommande med s k koncernkonton. Dessa konton används för att samordna finansieringen inom den kommunala organisationen, bestående av kommunen och av kommunen ägda bolag. I stället för att för att söka finansiering externt vill man i första hand utnyttja de likvida medel som finns inom den egna kommunala organisationen. Problemet är att en organisation där en kommun är ägare till ett flertal aktiebolag inte utgör någon koncern i aktiebolagsrättslig mening, eftersom en koncern förutsätter att ett svenskt aktiebolag är moderföretag. Koncernundantaget i nuvarande lag och den föreslagna 18 kap. 2 § ABL kan således inte åberopas i dessa fall. Om kommunen själv är låntagare kan visserligen kommunundantaget i 1 p. åberopas. I själva verket vet man dock ofta inte vem som är låntagare, eftersom tanken är att såväl bolagen som kommunen själv skall kunna utnyttja koncernkontot. I många fall har kommunerna därför valt att bilda en aktiebolagsrättslig koncern med ett av kommunen helägt aktiebolag som ägare till de övriga bolagen. Även denna konstruktion har emellertid oklarheter.

I lagförslaget har i 18 kap. 2 § 2 st vissa andra företagsgrupper likställts med koncern. För att underlätta en effektiv kapital- och finansförvaltning i landets kommuner bör enligt vår uppfattning även företagsgrupper där kommun, landsting eller kommunalförbund är moderorganisation likställas med koncern (jfr även bestämmelserna om ställföreträdarjäv i nuvarande 8 kap. 20 och 28 §§, där likartade resonemang förts).

Varken i nuvarande lagtext eller i lagförslaget omfattas kommunalförbund (3 kap. kommunallagen) av undantag från låneförbudet. Vi kan inte se något sakligt skäl till detta. Vi föreslår därför att ordet kommunalförbund läggs till i 18 kap 2 § 1 st 1 p. I samma punkt talas det i lagförslaget om "landstingskommun". Vi vill påpeka att kommunallagen numera använder begreppet "landsting", varför paragrafen bör justeras.

Landstingsförbundet

Aktiebolagslagen och IT-samhället

Landstingsförbundet anser att lagförslaget i alltför hög utsträckning speglar det pappersbaserade samhället. När aktiebolagslagen nu moderniseras borde enligt vår uppfattning ett elektroniskt perspektiv anläggas vad avser hela lagen.

Som ett exempel på otidsenlighet hos lagförslaget kan anges bestämmelsen rörande stämmoprotokoll (6 kap. 42 §). Ett stämmoprotokoll skall ”undertecknas” av protokollföraren och ”justeras” på i lagtexten föreskrivet sätt. Lagtexten borde här möjliggöra upprättandet av elektroniskt protokoll med elektroniska signaturer (jfr 17 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer). Det elektroniska protokollet borde i sin tur kunna användas inom ramen för ett elektroniskt registreringsförfarande hos PRV. Målsättningen måste rimligtvis vara att minska användningen av pappersdokument.

Lån till aktieägare m fl

Inom den kommunala sektorn är det vanligt förekommande med s k koncern-konton. Dessa konton används för att samordna finansieringen inom den kommunala organisationen, bestående av landstinget/kommunen och av dess ägda bolag.

• Sida 169
•  Original

Landstingsförbundet anser därför att koncernundantaget i 18 kap. 2 § 1 st 2 p. även bör omfatta företagsgrupper i vilken moderorganisationen utgörs av ett landsting, kommun, eller kommunalförbund.

I lagförslaget har i 18 kap. 2 § 2 st vissa andra företagsgrupper likställts med koncern. För att underlätta en effektiv kapital- och finansförvaltning i landets landsting och kommuner bör enligt vår uppfattning även företagsgrupper där landsting, kommun, eller kommunalförbund är moderorganisation likställas med koncern (jfr även bestämmelserna om ställföreträdarjäv i nuvarande 8 kap. 20 och 28 §§, där likartade resonemang förts).

Varken i nuvarande lagtext eller i lagförslaget omfattas kommunalförbund (3 kap. kommunallagen) av undantag från låneförbudet. Vi kan inte se något sakligt skäl till detta. Vi föreslår därför att ordet kommunalförbund läggs till i 18 kap 2 § 1 st 1 p. I samma punkt talas det i lagförslaget om ”landstingskommun”. Vi vill påpeka att kommunallagen numera använder begreppet ”landsting”, varför paragrafen bör justeras.

Sveriges advokatsamfund

De brister som samfundet finner i förslaget ligger inte främst i vad kommittén föreslår utan i vad den inte föreslår eller diskuterar. Detta avsnitt exemplifierar frågor som kommittén inte diskuterat i samband med att närliggande frågor behandlats, samt frågor som kommittén överhuvud inte har diskuterat. Angivna lagrum hänför sig, såvitt inte annat uttryckligen anges, till kommitténs förslag.

1 kap. 3 §

Det kan ifrågasättas om kravet på ett lägsta aktiekapital för privata bolag är sakligt motiverat. Kommittén har berört frågan i sitt utredningsarbete, se SOU 1992:83 s. 127. Samfundet är emellertid av uppfattningen att det hade varit värdefullt med en diskussion av frågan om minimikapitalet fungerar på det sätt som är avsett.

I sista stycket har övergången från ett system med nominella värden till kvotaktier kommit till uttryck. Såsom ovan anförts anser samfundet att kommittén inte tillräckligt diskuterat och övervägt omfattningen av systemskiftet. Systemskiftet, som innebär att det nu nödvändiga sambandet mellan aktiekapitalet och antalet aktier upphör, ger upphov till möjligheter och förbättringar som inte tagits upp i förslaget. Till viss del präglas förslaget således av den gamla systematiken.

3 kap. 5 §

I 3 kap. 5 § införs en motsvarighet till dagens regler om konvertibla aktier. Kommittén behandlar inte frågan om det bör vara möjligt att göra aktier konvertibla till annan egendom än aktier av annat slag i samma bolag. Man kan t.ex. tänka sig att det i vissa situationer vore ändamålsenligt att göra aktier konvertibla till aktier i ett annat bolag. Kommittén berör inte heller frågan om det bör vara möjligt att i en konverteringsbestämmelse införa omräkningsregler så att konvertering under vissa omständigheter kan ske på annat sätt än

• Sida 170
•  Original

i 1:1. Det bör dock noga analyseras hur konvertering till annan egendom än aktier förhåller sig till regelverken kring inlösen och utdelning.

10 kap. 10 §

Kommittén föreslår att beslut om att upptaga kapitalandelslån och vinstandelslån skall fattas av bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande, av styrelsen. Denna regel motsvarar, såvitt gäller vinstandelslån, dagens lagstiftning. Kommittén behandlar dock inte frågan om hur bärande motiven bakom kompetensfördelningsregeln är. Det kan diskuteras om inte styrelsen borde kunna få ta upp denna typ av lån.

12 kap. 15 §

Kommittén föreslår att formkravet för aktieteckning skall behållas. Det kan dock, särskilt i beaktande av de av kommittén föreslagna nya reglerna i 2 kap. lagen om handel med finansiella instrument, starkt ifrågasättas om det verkligen finns anledning att uppehålla ett formkrav för aktieteckning när inget motsvarande krav finns för aktieköp. Det kan diskuteras huruvida skyddsbehovet verkligen är så mycket större vid aktieteckning än vid aktieköp att formkravet - vars praktiska effekter är oklara - är motiverat. Någon sådan diskussion förs dock inte av kommittén (med undantag för den speciella situation som kortfattat berörs på sidan 363 i SOU 1997:22).

12 kap. 7 §

Samfundet ifrågasätter varför kommittén inte har utrett frågan om det skall vara möjligt att emittera konvertibler som kan konverteras vid annat tillfälle än på begäran av konvertibelinnehavaren. Man kan tänka sig konvertibler som konverteras på begäran av bolaget vid viss tidpunkt eller när viss händelse inträffar.

22 kap. 9 §

Det kan ifrågasättas om reglerna om tvångslikvidation på grund av kapitalbrist fyller sin avsedda funktion. Funktionen har ej varit föremål för utredning eller diskussion under kommittéarbetet.

Svensk Handel

Förhandstillträde

Enligt Svensk Handels uppfattning måste skiljenämndens beslut avseende säkerhet kunna överklagas till domstol. Frågan är av materiell innebörd beträffande äganderättens innehåll, då en otillräcklig säkerhet medför att inlösen reellt sker mot ofullständig gottgörelse. Detta innebär ett intrång i den egendomsrätt som är skyddad i grundlag. Europadomstolen har tidigare fastlagt att skiljeförfarande utan besvärsrätt till domstol ej är tillfyllest vid expropriationsliknande förfarande.

• Sida 171
•  Original

Kommittén har föreslagit att lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 2004, vilket enligt Svensk Handel är för tidigt med hänsyn till att många större förändringar föreslagits vilket kommer att kräva stora informationsinsatser.

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

Revision (8 kap. i författningsförslaget)

Som ett led i aktiebrevsreformen föreslår kommittén att det i 8 kap. 3 § första stycket skall intas en uttrycklig skyldighet för revisorn att granska aktieboken i bolag som inte är avstämningsbolag. Detta skall gälla i fem år, och bestämmelsen skall sedan avskaffas. FAR har principiella invändningar mot detta slag av detaljreglering av revisorns granskning. Med hänsyn till det speciella syftet med förslaget, och till att det är tidsbegränsat, tillstyrker FAR ändå förslaget. Det måste dock klargöras att granskningen skall följa sedvanlig god revisionssed och sålunda i större bolag vanligen kan inriktas på den interna kontrollen i registreringsrutinerna, medan substansgranskning av aktieboken blir aktuell bara i mindre bolag, eller om rutinerna är bristfälliga.

Jävsregler I sitt yttrande över kommitténs betänkande Aktiebolagets organisation (soU 1995:44) föreslog FAR att bestämmelserna om s.k. redovisningsjäv skulle utformas på samma sätt som reglerna om oförenlig verksamhet i lagen (1995:528) om revisorer. FAR föreslår nu att alla regler om revisorsjäv utmönstras ur ABL. Regeringen har i propositionen Oberoende, ägande och tillsyn i revisionsverksamhet (2000/01:146) föreslagit en ny revisorslag med generella regler för att säkerställa revisorns oberoende, baserade på den rekommendation som före årets slut väntas från EU. Den nya revisorslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2002. På grund av behörighetsreglerna i ABL träffar jävsbestämmelserna i 8 kap. 16 § numera endast sådana revisorer som omfattas av revisorslagens bestämmelser.

Revisorns mandattid FAR motsatte sig införandet av den fyraåriga mandatperioden, se FAR:s yttrande över Aktiebolagets organisation (sov 1995:44). Regeln är nu införd, men FAR vill här visa på ett par situationer där den har visat sig stelbent och opraktisk för det enskilda bolaget och därför bör ses över:

• Vid revisorsbyte i samband med överlåtelse av ett aktiebolag, t.ex. ett lagerbolag, måste den nya revisorn utses för den återstående mandattiden. Detta är många gånger en opraktisk ordning.
• När ett bolag som redan har en revisor vill utse ytterligare en revisor, kommer revisorerna att få olika mandatperioder. De båda revisorernas mandattider kan inte anpassas till varandra genom att den tillkommande revisorn utses för den första revisorns återstående mandattid, eller genom att den första revisorns mandattid förlängs till utgången av den andra revisorns fyraåriga mandattid.

Reglerna bör modifieras så att de ger utrymme för viss flexibilitet, bl.a. i dessa fall.

Revisorns yttrande om apportegendom m.m. (12 kap. i författningsförslaget)

• Sida 172
•  Original

FAR tillstyrker förslaget till 2 kap. 11 § att öppningsbalansräkningen skall kunna granskas inte endast av bolagets valda revisor utan även av annan auktoriserad eller godkänd revisor. Liksom nyligen skett i ändringarna av nuvarande ABL, bör dock registrerat revisionsbolag tilläggas.

Enligt den gängse ansvarsfördelningen i ett aktiebolag ankommer det på styrelsen att beskriva egendomen och värderingen, och på revisorn att granska de uppgifter som styrelsen lämnar och påtala brister i informationen. Det är angeläget att styrelsens yttrande explicit täcker de i 2 kap. 11 § första stycket nämnda granskningsområdena. Beskrivningen av apportegendomen och värderingsmetoden samt av svårigheter att uppskatta värdet bör återfinnas i uppräkningen i 12 kap. 10 § över vad styrelsens redogörelse skall innehålla. Skulle EU-direktiven bedömas lägga hinder i vägen för detta, bör den svenska regeringen ta initiativ till en översyn av direktiven på denna punkt.

Likvidation och konkurs (22 kap. i författningsförslaget)

Att ett bolag träder i likvidation medför inte att uppdrag som revisor, allmän granskare eller särskild granskare upphör, se 30 §. Någon motsvarande bestämmelse finns inte vid en konkurs. Det ligger nära till hands att tolka lagen motsatsvis och dra slutsatsen att sådana uppdrag upphör om bolaget försätts i konkurs. I praktiken torde i vart fall bolagets revisor inte utföra något ytterligare revisionsarbete efter konkursutbrottet. Formellt sett är det dock oklart om uppdraget upphör eller endast är vilande till dess att bolaget upplösts när konkursen avslutats. Nu kan konkursen teoretiskt avslutas utan att bolaget upplöses. I ett sådant fall skall bolaget likvideras, och då har revisorn på nytt en funktion. Är det då den förutvarande revisorn som återupptar sitt uppdrag, eller skall bolaget utse en ny revisor för de återstående uppgifterna? Om det förstnämnda gäller, skall då bestämmelserna om mandattid, utseende av revisor etc. gälla under pågående konkurs? Lagstiftarens uppfattning i denna fråga bör klargöras antingen i lagtexten eller i författningskommentaren till 48-49 §§.

FAR vill här också påminna om sin tidigare framförda uppfattning att konkursbon, åtminstone sådana med mera omfattande och långvarig näringsverksamhet, bör bli föremål för professionell revision. Enligt FAR:s mening är detta ett samhälls- och näringslivsintresse. Tillsynsmyndigheterna har i vissa fall lagt ut sin egen tillsyn på kvalificerade revisorer. Den principen borde göras allmän för s.k. driftskonkurser. FAR får i denna del i övrigt hänvisa till sitt yttrande över kommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36), bilaga l.

Beteckningen kupongbolag

Termen kupongbolag kommer av många att uppfattas som föråldrad. Den är närmast att betrakta som en nödlösning för avgränsningen gentemot begreppet avstämningsbolag. Många "kupongbolag" avstår från att utfärda aktiebrev, och de aktiebrev som faktiskt utfärdas är alltmer sällan försedda med kuponger. I en helt överarbetad aktiebolagslag bör ett sådant begrepp inte införas. FAR föreslår att lagtexten även i den nya lagen utformas så att enbart begreppet avstämningsbolag används som avgränsning mot övriga aktiebolag (jfr. förslaget till 1 kap. 5 § i bilagan till slutbetänkandet).

Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

• Sida 173
•  Original

Ett privat aktiebolag eller en aktieägare i ett privat bolag får enligt nuvarande lydelse av 1 kap. 4 § ABL inte genom annonsering söka sprida aktier m.m. i bolaget. Det får inte heller söka sprida sina värdepapper på annat sätt genom att erbjuda fler än 200 personer att teckna eller förvärva värdepapperen, och värdepapperen får inte bli föremål för handel på börs eller annan organiserad marknadsplats. Enligt förarbetena till bestämmelsen anses det dock inte vara fråga om spridning om erbjudandet endast riktas till den befintliga aktieägarkretsen.

Ett privat aktiebolag kan således, helt i överensstämmelse med 1 kap. 4 § nuvarande ABL, rikta ett erbjudande till befintliga aktieägare i bolaget även om antalet aktieägare överstiger 200 personer. Något prospekt krävs inte i en sådan situation. Inte heller föreligger något prospektkrav enligt 4 kap. 18 §, eftersom den bestämmelsen endast gäller publika aktiebolag. Ett erbjudande av ett privat aktiebolag riktat mot den befintliga aktieägarkretsen omfattas däremot av prospektskyldigheten enligt LHF. Med begreppet öppen krets har i förarbetena nämligen även avsetts aktieägare i ett aktiebolag. Finansinspektionen har emellertid intagit ståndpunkten att endast publika aktiebolag kan vända sig till en öppen krets, varför inget privat aktiebolag haft möjlighet att få prospekt registrerat enligt LHF. Det kan ifrågasättas om denna tolkning har stöd i författning eller förarbeten.

Med den föreslagna ändringen i LHF från "öppen krets" till "vidare krets" kommer erbjudanden riktade till färre än ca. 200 personer att undantas från prospektskyldigheten. Däremot kommer erbjudanden riktade till fler än ca. 200 personer att omfattas, oavsett om det är fråga om ett privat eller publikt aktiebolag. Frågan om prospektkrav för privata aktiebolags erbjudanden kommer således att kvarstå i dessa situationer. Det bör därför i det fortsatta lagstiftningsarbetet göras klart om prospektskyldigheten enligt LHF gäller både privata och publika, eller endast publika aktiebolag. Då avsikten med reglerna om prospektskyldighet i både ABL och LHF har sin grund i skyddet för allmänheten, kan det ifrågasättas om privata aktiebolags erbjudanden till aktieägare över huvud taget borde omfattas. En särskild fråga i detta sammanhang är emellertid om privata aktiebolag skall kunna ha ett obegränsat antal aktieägare genom att vid ett obegränsat antal tillfållen erbjuda högst 200 personer att förvärva aktier (vilket är möjligt enligt nuvarande lagstiftning), något som i sig kan innebära en tillåten men inte avsedd spridning till allmänheten.

I samband med de justeringar som kommittén föreslår i LHF föreslår FAR att den lagtekniska utformningen av de generella prospektkraven i 2 kap. 1-3 §§ LHF samtidigt ses över. Såväl den nuvarande som den av kommittén föreslagna utformningen är svåröverskådlig. Den inleder med vissa avgränsningar och undantag i 1 § och hänvisar där till definitioner av emissioner och erbjudanden i 2-3 §§. De sistnämnda bestämmelserna innehåller dock inte endast definitioner utan fastslår även på nytt - till synes fristående från 1 § - en prospektskyldighet, trots att en sådan redan både fastslagits och modifierats i 1 §.

Svenska Revisorsamfundet (SRS)

Betänkandet innehåller många lagförslag som inte redovisas i betänkandets allmänna del utan endast framgår av själva författningsförslagen och författningskommentarerna. Delvis är det frågan om lagförslag som lagts fram i tidigare betänkanden och som ännu inte blivit lag, men delvis är det också frågan om nya betydelsefulla lagförslag som inte redovisats på något annat ställe. Det är olämpligt att helt nya lagförslag inte omnämns i betänkandets allmänna del utan finns "gömda" i författningsförslagen och författningskommentarerna.

• Sida 174
•  Original

I det följande tar Revisorsamfundet ställning till lagförslag som återfinns i endast författningsförslagen och författningskommentarerna. Det är både frågan om gamla och nya förslag.

ABL 1:1 Aktieägarnas betalningsansvar

Revisorsamfundet avstyrker kommitténs förslag till ABL 1:1. I motsats till kommittén anser Revisorsamfundet att det inte är tillräckligt att hänvisa till de bestämmelser om personligt ansvar som finns i aktiebolagslagen. Såsom lagtexten är formulerad är den missvisande eftersom den innebär att personligt betalningsansvar endast kan inträda i enlighet med reglerna i ABL 22:14 eller 22:15 samt för ägare i aktiebolag som bedriver advokatverksamhet. Eftersom personligt betalningsansvar även kan inträda i andra fall bör lagtexten innehålla en generell hänvisning av innebörden att regler om personligt ansvar även kan följa av andra lagregler.

ABL 1:8 Aktie som innehas av bolaget självt

Revisorsamfundet tillstyrker den föreslagna lagändringen som innebär att regeln om att bolagets egna aktier skall räknas bort vid tillämpning av vissa regler skall ta sikte uteslutande påtillämpning av aktiebolagslagen och bolagsordningen och inte omfatta även tillämpning av annan lag.

ABL 2:1 och 2:11 Apportegendom

Revisorsamfundet tillstyrker att öppningsbalansen skall kunna granskas inte endast av bolagets revisor utan även av annan kvalificerad revisor.

Revisorsamfundet avstyrker lagförslaget i vad avser apportegendomens värde och nytta för bolaget. Revisorsamfundet föreslår att uttryckliga krav skall ställas på att apportegendomen skall vara av nytta för bolaget. Om sådana krav ändå inte uppställs föreslår Revisorsamfundet att det skall uttryckas klart i lagtexten att apportegendom inte behöver vara av nytta för bolaget.

I kommitténs lagförslag sägs ingenting om huruvida apportegendomen skall vara av nytta för bolaget eller inte. Detta innebär problem vad avser värderingen av egendomen i balansräkningen och revisorns bedömning av apportegendomens värde. Kommittén synes ha förutsatt att egendom som inte blir till nytta för bolaget inte kan tillmätas något värde av revisorn. Revisorsamfundet delar inte denna uppfattning. Det är uppenbart att det finns egendom som kan ha ett entydigt värde, som är verkligt i den mening som avses i redovisningslagstiftningen, utan att detta kan antas vara till nytta för bolagets verksamhet. Följaktligen behövs ett förtydligande från lagstiftarens sida huruvida sådan egendom får utgöra apportegendom eller inte.

ABL 2:5 Bolagsordningens innehåll

Revisorsamfundet har i och för sig inget att invända emot den i lagen upptagna förteckningen över vad som skall anges i bolagsordningen. Revisorsamfundet föreslår emellertid att en förenkling skall ske på så sätt, att det för varje uppgift som skall anges i bolagsordningen

• Sida 175
•  Original

anges en normalstandard så långt detta är möjligt. Härigenom skapas en standardiserad bolagsordning som tjänar till att förenkla arbetet med att upprätta en bolagsordning för många bolag. Om ett bolag vidare behöver göra individuella anpassningar underlättas även detta arbete genom att det finns en standard att utgå ifrån. Förebild för en sådan ordning finns i lagen om handelsbolag.

ABL 2:15 Uppskjuten apport

Revisorsamfundet föreslår en översyn av regeln om ogiltighet av apportavtal som inte godkänts av bolagsstämman. Anledningen är att rättsföljden avseende icke godkända avtal behöver ändras. Efter införande av reglerna om uppskjuten apport har det i praktiken uppstått prekära situationer i en mängd företag p g a att aktieägarna inte har eller hade vetskap om aktiebolagslagens apportregler. Det är relativt vanligt förekommande, att det genom uppskjuten apport förs in t ex nya verksamheter inklusive inkråm i bolag. I de fall ägarna är okunniga om apportreglerna kommer frågan om apportavtalets godkännande inte ens upp på bolagsstämmans agenda. Härigenom finns det alltså bolag som innehåller tillgångar som baseras på apportavtal som saknar verkan, detta kan framkomma efter en lång följd av år. Detta är ett stort problem vilket visas i t ex situationen att bolaget i fråga befinner sig på obestånd. Den som skjutit till apportegendomen torde nämligen ha separationsrätt ifråga om egendomen. Den sålunda uppkomna situationen är naturligtvis högst otillfredsställande för borgenärer. Det ligger i potentiella borgenärers intresse att reglerna ändras. Istället för att apportavtalet förlorar sin verkan borde en annan rättsföljd införas. Nuvarande regler kan leda till ett missbruk av reglerna.

ABL 3:7 Samtyckesklausul

Revisorsamfundet avstyrker möjligheten till införande av samtyckesklausuler i den form som föreslås i betänkandet.

Samtyckesklausuler innebär i sig alltid en viss risk för missbruk från majoritetens sida på så sätt att majoriteten försöker förhindra aktieöverlåtelser. Aktiebolagsformen syftar emellertid till att användas i fall av många ägare och tanken är att aktier skall kunna omsättas, såväl i mindre som i större bolag. Principen om den fria överlåtbarheten av aktier är en central aktiebolagsrättslig princip. Även om det finns skäl som talar för att tillåta även relativt långtgående inskränkningar ifråga om den fria överlåtbarheten, särskilt i privata bolag, är dock särskilt den fria överlåtbarheten väsentlig även i dessa bolag för att skydda minoriteter och hindra maktmissbruk från en majoritet. I de fall aktieägarna är eniga innebär nuvarande begränsningar knappast några problem vid tillämpningen. Reglerna bör därför utformas för att reglera situationer när aktieägare är oeniga. Den praktiska erfarenheten visar att risken för maktmissbruk i dessa fall är relativt stort varför det finns behov av att ställa upp regler som skyddar minoriteten. Vid utformning av reglerna måste också beaktas att det finns en möjlighet för aktieägarna att reglera hithörande frågor i avtal mellan aktieägarna vilket minskar behovet av särregler i aktiebolagsformen.

Risken för missbruk i samband med klausuler som skall begränsa aktiers överlåtbarhet synes särskild stor när det gäller samtyckesklausuler. På grund härav anser Revisorsamfundet att införande av möjlighet till samtyckesklausul i bolagsordningen kräver att minoritetens

• Sida 176
•  Original

ställning stärks väsentligt. Detta gäller både när det gäller beslut att införa samtyckesklausuler och när dessa skall tillämpas.

Revisorsamfundet menar att även en liten minoritet skall kunna motsätta sig att samtyckesklausuler införs. Mot bakgrund härav och då klausulen fyller en funktion i bolag med en begränsad krets aktieägare anser Revisorsamfundet det rimligt att kräva enhällighet på stämma och att aktieägarna vid denna skall företräda minst 90 procent av rösterna.

Den föreslagna regeln avseende samtyckesklausuler tar sikte på själva förfarandet. Den ger inget effektivt materiellt skydd. Ett sätt att stärka minoritetens ställning vore att t ex reglera ett lägsta pris och förändra de processuella reglerna. De ekonomiska ramarna för en skild aktieägare kan vara begränsade varför denne kan ha svårt att tillvarata sin rätt, särskilt om skiljedomsklausuler förekommer. Detta talar för att bolaget bör bära huvuddelen av kostnaderna för förfarandet, säljaren bör dock i vart fall bära sina egna kostnader om han förlorar prövningen.

ABL 3:13 Förköpsförbehåll

Revisorsamfundet tillstyrker förslaget om möjligheten att införa förköpsförbehåll i bolagsordningen.

ABL 7:5 Styrelsens arbetsordning

Revisorsamfundet tillstyrker i och för sig förslaget avseende styrelsens arbetsordning, men anser att den behöver anpassas för de mindre bolagen. Därför föreslår Revisorsamfundet att regeln skall vara dispositiv för bolag med en till två ledamöter, men att regeln skall vara tvingande för bolag med tre eller flera ledamöter. Skälet är bl a att styrelsearbetet i de mindre privata bolagen normalt inte är formaliserat och heller inte kan formaliseras.

ABL 8 kap.

Kapitel 8 innehåller numera endast regler avseende kvalificerade, d v s auktoriserade och godkända revisorer. Revisorsamfundet föreslår därför att kapitlet om revisorer inleds med en paragraf som innehåller en generell hänvisning till att specialregler om revisorer även återfinns i annan lag och föreskrifter. I detta sammanhang vill Revisorsamfundet även hänvisa till den proposition avseende revisorer som lades fram i slutet av juni 2001, Oberoende, ägande och tillsyn i revisionsverksamhet, prop 2001/01:146.

ABL 8:12 Kompetenskrav

Regeln i 8 kap 12 § första och andra punkten aktiebolagslagen innebär att om tillgångarnas värde under de senaste två räkenskapsåret överstiger ett gränsbelopp eller om antalet anställda under de två senaste räkenskapsåren överstiger ett visst antal, måste en auktoriserad revisor vara utsedd eller utses. Bestämmelsen stämmer inte överens med bestämmelsen om revisorns mandattid enligt vilken mandattiden är 4 år.

Revisorsamfundet föreslår att 8 kap 12 § första och andra punkten aktiebolagslagen kompletteras med en bestämmelse som säger att en godkänd revisor i vart fall alltid skall

• Sida 177
•  Original

kvarstå till dess att hans fyraåriga mandattid gått ut. Om kriterierna för hans avgång är uppfyllda vid mandattidens utgång skall han inte väljas om.

ABL 8:16 Jäv

Revisorsamfundet avstyrker lagförslaget angående revisorsjäv. Förslaget överensstämmer inte med reglerna om revisorns oberoende. Som exempel kan tas den föreslagna släktkatalogen i 8 kap 16 § 5 punkten. Den föreslagna personkretsen stämmer inte överens med de oberoenderegler som nu håller på att utvecklas inom EU eller med gällande rätt i Sverige. Även reglerna om redovisningsjäv avviker, de stämmer dessutom inte överens med regleringen i redovisningslagstiftningen.

Revisorsamfundet föreslår att den föreslagna lagregeln utgår helt och hållet. Om istället en generell hänvisning görs till oberoendereglerna i revisorslagstiftningen på sätt som Revisor- samfundet föreslagit ovan, innebär detta att den kommande Revisorslagen skall tillämpas ifråga om revisorsjäv. Om så ej sker måste i vart fall jävsregeln i aktiebolagslagen anpassas till den kommande revisorslagstiftningen och bokföringslagen.

ABL 8:22 Förtida avgång

Revisorsamfundet föreslår även att den särskilda redogörelsen vid förtida avgång inte skall lämnas om avgången sker vid ordinarie bolagsstämma, men före mandattidens utgång, och revisionsberättelse har avlämnats i nära samband med avgången. Eftersom revisorn då precis har lämnat en rapport i form av en revisionsberättelse fyller ytterligare en rapport i form av den särskilda redogörelsen ingen funktion.

ABL 8:31 Revisionsberättelsen

Revisorsamfundet föreslår att revisorn inte längre skall behöva anmärka om han har funnit att bolaget inte har fullgjort sin skyldighet att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap1 och 2 §§skattebetalningslagen. 8 kap 31 § 4 punkten aktiebolagslagen skall i så fall utgå.

Anledningen till att anmärkningsskyldigheten bör slopas är att skattemyndigheten idag har ett väl fungerande system för att följa upp försenade betalningar. Således har skattemyndigheten information och vidtagit indrivningsåtgärder långt innan revisionsberättelsen når fram. Denna del av anmärkningsskyldigheten fyller därför inte längre någon funktion. Detta har även föranlett att skyldigheten för revisorn att skicka in revisionsberättelsen till skattemyndigheten har upphävts. Fortfarande kvarstår emellertid skyldigheten att göra anmärkning i revisionsberättelsen, trots att det inte längre finns behov därav. Under dessa förutsättningar finns det slutligen ingen anledning att särbehandla vissa skulder, i detta fall skatteskulder, från andra skulder genom att anmärka på dem i revisionsberättelsen.

ABL 8:40 Åtgärder vid misstanke om brott

Revisorsamfundet föreslår att en revisor skall få kvarstå som revisor även efter det att han anmält brott till åklagare.

• Sida 178
•  Original

Enligt nuvarande ordning skall en revisor som funnit att det föreligger brottsmisstanke avgå från sitt uppdrag under vissa förutsättningar. Det finns emellertid ingen regel som hindrar honom att därefter direkt åter anta uppdraget som revisor i bolaget. I de flesta fall önskar revisorn inte att fortsätta sitt revisorsuppdrag i bolaget. Det finns dock fall, där revisorn genom att fortsätta sitt uppdrag skulle kunna bidra till att få ordning på bolagets problem och där det finns ett förtroende för revisorn trots att han gjort en anmälan. Revisorsamfundet föreslår därför att det i fall av brottsmisstanke uttryckligen skall stå revisorn fritt om han vill fortsätta sitt uppdrag eller avgå.

ABL 15:3 Förslag till beslut om vinstutdelning

Revisorsamfundet föreslår en lagteknisk ändring innebärande att kravet i 15 kap 3 § sista meningen aktiebolagslagen om att uppgift skall lämnas om hur stor del av det egna kapitalet som beror på att vissa tillgångar eller skulder upptagits till marknadsvärdet eller värderats till kursen på balansdagen flyttas till årsredovisningslagen. Ett dylikt redovisningskrav bör ställas i årsredovisningslagen, eftersom redovisningskrav i möjligaste mån bör återfinnas i en lag och inte finnas spridd i flera lagar. Vidare bör uppgiften om värderingen inte lämnas i förvaltningsberättelsen utan i en not till det egna kapitalet, vilket är det gängse sättet att lämna tilläggsupplysningar och förtydliganden.

ABL 16:3-4 Förvärv av egna aktier

Revisorsamfundet föreslår att möjligheten att förvärva egna aktier bör finns för privata bolag i samma utsträckning som för publika bolag.

Vad gäller privata bolag kan förvärv av egna aktier underlätta generationsskiften och andra ägarförändringar. I en del fall torde det vara möjligt att lösa de problem som uppkommer utan förvärv av egna aktier, dessa lösningar är dock i regel mer komplicerade än vad förvärv av egna aktier skulle vara. Det finns inga bärande argument för att inte tillåta privata bolag att förvärva egna aktier på samma premisser som publika bolag. Slutligen bör även erinras om att anledningen till att frågan om förvärra av egna aktier togs upp från början var just att de privata bolagen ansågs ha behov av att kunna förvärva egna aktier

ABL 18:1 Lån till aktieägare, styrelseledamot, verkställande direktör m fl

Revisorsamfundet tillstyrker att lån av det i bestämmelsen behandlade slaget skall få lämnas utan krav på säkerhet. Vidare tillstyrks införande av en s k försiktighetsregel i dessa lånesammanhang.

Revisorsamfundet avstyrker gränsdragningen av personer som får erhålla penninglån under angivna förutsättningar. Den föreslagna gränsdragningen innebär nämligen att t ex make/sambo får låna endast under de angivna förutsättningarna under det att myndiga barn, föräldrar och syskon får låna fritt. Restriktionerna för penninglån måste gälla en mycket större krets än vad som föreslås i betänkandet, dvs de bör avse i vart fall även t ex myndiga barn, syskon och föräldrar eftersom den känslomässiga bindningen typiskt sett kan förutsättas vara minst lika stark som bindningen gentemot en make/sambo/omyndigt barn. Slutligen bör även partners enligt partnerskapslagstiftningen omfattas.

• Sida 179
•  Original

Revisorsamfundet anser att skiljenämndens beslut avseende säkerhet skall kunna överklagas till domstol. Frågan om säkerhet är av materiell innebörd beträffande äganderättens innehåll, då en otillräcklig säkerhet medför att inlösen reellt sker mot ofullständig gottgörelse, varför ett otillbörligt intrång sker i den egendomsrätt som är skyddad såväl i grundlag som europarätt. Redan tidigare har Europadomstolen fastlagt att skiljeförfarande utan besvärsrätt till domstol inte är tillfyllest vid expropriationsliknande förfaranden.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF)

Bolagsbildning

I det andra kapitlet regleras former för bolagets bildande. En nyhet jämfört med nuvarande utformning är att öppningsbalansen alltid skall granskas av revisor, och inte bara vid apport som idag.

I förslaget anges även i § 3 att en tillskjuten rörelse skall bekräftas genom att till stiftelseurkunden bifoga resultat- och balansräkningar för rörelsen, eller alternativt lämna upplysning om rörelsens resultat fram till tillskjutandet.

Vidare behandlas i kommitténs förslag beslut på bolagsstämma om transaktioner, som sker inom 2 år från bildandet, där bolaget förvärvar egendom från aktieägaren för mer än 10% av aktiekapitalet. Dessutom skall revisor granska och yttra sig över transaktionen.

SRF anser inte att öppningsbalansräkningen kräver revisorsgranskning vid kontantemission. Enligt dagens regler skall detta bekräftas med bankintyg, vilket bör vara fullt tillräckligt, och som även leder till att minska onödig administration vid bildandet. Sådan granskning kan inte anses tillföra ytterligare visshet om beloppets inbetalning än vad bankintyget ger.

SRF anser däremot att alla tillskott som kräver en värdering måste bekräftas genom granskning av revisor. Tillskjuten rörelse som apportegendom bör därför alltid bekräftas genom resultat och balansräkning, som granskats av det tillskjutna bolagets revisor.

SRF anser inte att särskilda regler krävs för transaktioner som sker inom 2 år från bildandet mellan bolaget och aktieägare. Regelverket i övrigt innehåller uttryckliga regler om vad som skall betraktas som utdelning, värdeöverföringar samt lån till aktieägare. Därutöver finns de allmänna bestämmelserna om hänsyn till bolagets konsolideringsbehov och likviditet. Några särskilda regler därutöver för de 2 första åren torde därför inte behövas.

Hembud, förköp och samtycke

I lagen införs uttryckliga regler för företrädesrätten vid överlåtelse av aktier i privata bolag. Bolagsordningen kan föreskriva dels samtycke, vilket innebär att styrelsen måste godkänna förvärvaren, dels förköpsförbehåll, vilket är ett utpekande i förväg om vem som skall köpa

• Sida 180
•  Original

utbjudna aktier, eller slutligen genom den befintliga hembudsskyldigheten att erbjuda aktier som skall säljas till befintliga aktieägare i allmänhet.

SRF tillstyrker förslaget. En otydlig ägarsituation i de små bolagen kan mycket snabbt leda till ekonomiska problem, t ex i spåren av oväntade dödsfall, varför de nya möjligheterna att kontrollera successionen via bolagsordningen genom samtycke och förköpsförbehåll är viktiga inslag för de mindre bolagen.

Regler för kapitalökning

Kommittén föreslår att en ny indelning görs mellan tillskottsemission som tillför bolaget nya medel, dvs nyemission eller konvertibler, samt fondemission som endast överför fritt eller bundet kapital till aktiekapital. Förslaget är ett bra exempel på ansatsen i den nya lagen att under varje rubrik inordna en fullständig checklista på de steg och handlingar som krävs för de olika emissionstyperna. Reglerna är anpassade till att det nominella beloppet per aktie föreslås avskaffas.

SRF tillstyrker denna del av förslaget, som på ett bättre sätt än tidigare behandlar de olika emissionsfallen och tydligare klargör de olika stegen i emissionerna.

Värdeöverföringar och vinstutdelning

Förslaget innehåller en ny paragraf om hur värdeöverföringar skall definieras. Detta avsnitt redovisar på ett mycket tydlig sätt hur regelverket fungerar, och vilken nivå som inte får överskridas, genom att överföringen inte får inkräkta på det bundna egna kapitalet. Paragrafen reglerar dessutom uttryckligt reglerna för vinstutdelning vid extra bolagsstämma och förbud mot överföringar av medel som upparbetats under löpande år, och betonar försiktighetsregeln samt sanktionerna vid otillåten värdeöverföring.

Paragrafen om vinstutdelning betonar vinstsyftet som ett av styrelsens ansvarsområden, och även storleken för den högsta utdelning (5%) som stämman är skyldig att besluta om.

SRF anser att förslaget ger en mycket god bild över regelverket, och tillstyrker därför denna del. Dock bör övervägas om den gamla regeln om att utdelning inte får ske till aktier som innehas av företaget självt skall finnas kvar, då vinstsyftet enligt denna paragraf i första hand är avsett för externa ägare.

Lån till aktieägare

I förslaget till ny lag har låneförbudet till aktieägare m fl i den s k förbjudna kretsen avskaffats. Istället införs en regel om att lån får lämnas, förutsatt att lånet ryms inom det fria egna kapitalet. Någon säkerhet krävs inte, och bakgrunden till förslaget är att låneutrymmet likställs med möjligheterna till utdelning.

I denna paragraf regleras även de förbjudna lånesyftena avseende förvärv av egna aktier, samt den civilrättsliga följden vid lämnande av otillåtet lån. Undantagen för lån till kommun, koncernföretag och kommersiella lån kvarstår.

• Sida 181
•  Original

SRF anser att förslaget är en nödvändig anpassning till de gällande reglerna om utdelning. Det är en välkommen liberalisering av de otidsenliga regler som gällt tidigare, samt en anpassning till regelverket i andra länder. Genom förslagets utformning äventyras inte bolagets egna kapital, men då det är avsett som ett lån blir det en placering ur bolagets perspektiv.

Detta innebär att beloppet förväntas återbördas, till skillnad från fallet utdelning, och under lånetiden borde bolaget för att kunna uppfylla sitt vinstsyfte tillförsäkras avkastning på det investerade kapitalet. Det borde därför av lagtexten framgå att den som uppbär lånet skall ersätta bolaget med ränta, på samma sätt som lagen föreskriver för inlösen av minoritetsaktieägare vid uppskjuten betalning.

Likvidation

Förslaget innehåller en genomgång av reglerna för frivillig likvidation, täckningskontroll för balansräkning och tvångsmässig likvidation. Jämfört mot tidigare är främst frivillig likvidation bättre beskriven.

Materiellt har reglerna om tvångslikvidation inte förändrats, men framställningen har givits väsentligt ökad tydlighet genom att stegvis beskriva reglerna för uppställning och värdering av kontrollbalansräkningen samt förfarandet vid första och andra bolagsstämman där den skall behandlas.

SRF anser att det är mycket väsentligt att detta viktiga avsnitt har givits en tydlig struktur, då tillgängligheten för de parter, som mot denna paragrafs bakrund, kan riskera personligt ansvar måste säkertställas. På detta område är det nya förslaget ett stort framsteg, vilket SRF tillstyrker.

I beskrivningen av kontrollbalansräkningens poster föreskrivs dock att obeskattade reserver skall uppdelas på eget kapital och latent skatt, vilket inte framgår av nuvarande ABL. Detta torde vara en onödig reservering för skatt, då bolaget under kontrollbalansplikt alltid befinner sig i en förlustsituation där reserverna kan upplösas utan beskattning. Det egna kapital som finns i denna post får därför inte andra skattekonsekvenser än försäljningsvärdet för bolagets tillgångar, som efter vinstpåslag av t ex varulager även detta normalt träffas av skatt, utan att man här har föreslagit motsvarande reservering. SRF anser att förslaget på denna punkt brister i logik, såväl mellan § 10, punkt 1 och 4, som det syfte som finns med att göra avsättning till obeskattade reserver. I denna del avstyrker därför SRF en sådan reservering enligt punkt 4.

Vidare anser SRF att ansatsen skulle vinna på att i § 13 betona att hela det registrerade kapitalet skall vara återställt i denna situation, samt att i § 21, punkt 1, föreskriva den tidsgräns som skall gälla för att sådan anmälan av styrelse mm inte skall anses ha fullgjorts.

Majoritetskrav för beslut

I förslaget definieras en mängd olika regler för beslutsmajoritet i olika frågor, t ex:

• Sida 182
•  Original

-kap 6 § 31 och kap 7 § 14, om lottning vid lika röstetal -kap 6 § 32, kap 6 § 35 och kap 12 § 2, om 2/3 av avgivna röster och de företrädda aktierna -kap 6 § 33 och kap 23 § 3, om samtliga närvarande samt 9/10 av samtliga aktier -kap 6 § 34, om 2/3 av avgivna röster och 9/10 av företrädda aktier -kap 7 § 19, om ordförandes utslagsröst och 1/3 vid ej fulltalig styrelse -m fl

SRF anser att förslagets ansats till ökad tydlighet, överskådlighet och struktur är mycket viktig för att lagen skall få en riktig tillämpning. Samtidigt finns frågor av starkt olika dignitet, vilka kan kräva kvalificerad majoritet. Dock bör förslagets antal olika former söka begränsas till högst 3 olika kategorier av frågor med åtföljande majoritetskrav. En sådan förändring skulle, enligt SRF, göra den nya lagen väsentligt mera tydlig i dessa viktiga frågor.

Övriga synpunkter

I förslaget beskrivs jävsreglerna för revisor i kap 8 § 16. Här har vissa förändringar i släktlistan skett jämfört mot tidigare. Då förslaget på andra områden gör vissa hänvisningar till annan lagstiftning bör här även hänvisas till att motsvarande förändringar måste göras i Revisionslagen.

För att undvika tolkningsproblem bör så långt möjligt enhetliga begrepp användas. Jämför kap 3 och 10, där begreppet ”nyemission” används i kap 3 och begreppet ”tillskottsemission” i kap 10. Då nyemission är en form av tillskottsemission bör istället tillskottsemission användas i kap 3.

Ikraftträdande

Kommittén föreslår att den nya lagen skall träda i kraft den 1 januari 2004.

SRF anser att förslaget är väl genomarbetat och dessutom redan via delreformer infört i viss utsträckning. Vidare framgår av reservationerna att stor samstämmighet råder på de flesta områden inom kommittén, och sannolikt kommer övriga remissinstanser att inta liknande hållning. Förslagets förändringar är en angelägen uppdatering av de gamla grundreglerna från 1975, och därför i stort behov av den översyn som nu skett. Mot bakgrund av detta anser SRF att ett ikraftträdande borde kunna föreslås redan till den 1 januari 2003.

Sveriges Försäkringsförbund

Avslutningsvis önskar förbundet peka på förslaget i 2 kap. 10 § om betalning för aktier i samband med bildandet av ett aktiebolag. Förbundet menar att kravet på att inbetalning ska ske till ett konto i bank i Sverige är för inskränkt.

Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO)

• Sida 183
•  Original

Däremot anser SACO att det hade funnits anledning att närmare granska konsekvenserna av det i Sverige rådande systemet med röstdiskriminering mellan olika typer av aktier. Röstdiskrimineringen utgör enligt SACOs mening den huvudsakliga skillnaden mellan aktiebolagslagen i Sverige och motsvarande lagstiftning i övriga delar av EU.

Röstvärdeskommitténs betänkande (SOU 1986:23) är inaktuellt mot bakgrund av de omfattande förändringar som har inträffat sedan mitten av 1980-talet med avregleringar av kapitalmarknader, EU-medlemskap och kraftigt ökande internationella kapitalflöden. Aktiebolagskommittén gavs i direktiven också möjlighet att studera denna fråga, även om den inte nämndes specifikt .

Det finns en risk att uppdelningen av ett företags aktier i A- och B-aktier kan innebära större nackdelar än fördelar. Bland möjliga nackdelar vill SACO särskilt framhålla följande:

l. Röstdiskrimineringen leder till en minskad konkurrens om makten över företaget. Därmed finns det en risk för att företaget får en sämre ledning än om det hade rått fri konkurrens om makten. Aktörer som har bättre affärsidéer för företaget än innehavarna av röstmajoriteten har sämre möjligheter att skaffa sig tillräckligt inflytande över företaget med nuvarande system än om röstvärdet hade varit detsamma för alla aktier. Därmed är chanserna mindre att dessa affärsidéer kan realiseras.

2. Röstdiskrimineringen försämrar möjligheterna och därmed incitamenten för mindre ägare och institutionella ägare att påverka företagets förvaltning. Nuvarande begränsningsregler för fonders innehav av aktier i enskilda företag i kombination med röstdiskrimineringen gör det i många fall omöjligt att uppnå ett tillräckligt stort antal röster för att kunna påverka företaget. Röstdiskrimineringen minskar också incitamenten till samordning mellan olika mindre ägare.

3. Röstdiskrimineringen leder till att en förhållandevis liten grupp av makthavare kan utöva ett starkt inflytande över en stor del av Sveriges näringsliv. Därmed blir det lättare för dem att ägna sig åt konkurrensbegränsande aktiviteter. Ett exempel är att de kan träffa överenskommelser om att hålla nere ingångslönerna för civilingenjörer och andra grupper. Detta leder i sin tur till en minskad utbildningspremie, vilket skadar landet som helhet.

Av ovanstående konsekvenser av röstdiskrimineringen strider de båda förstnämnda mot aktiebolagskommitténs uttalade målsättning att aktiebolagslagen skall främja en aktiv ägarfunktion i företagen. SACO befarar därför att aktiebolagskommitténs förslag inte är tillräckliga för att få avsedd verkan.

Näringslivets Nämnd för regelgranskning (NNR)

Allmän granskning

NNR ifrågasätter om regelverket behöver vara så omfattande som kommittén föreslår beträffande den i grunden frivilliga åtgärden med allmän granskning.

Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen

• Sida 184
•  Original

Den s k LEO-regleringen

Såsom framhållits i föreningarnas remissyttrande över kommitténs betänkande (SOU 1997:22) Aktiebolagets kapital anser föreningarna det vara ett steg i rätt riktning att upphäva den särskilda s k LEO-lagen och infoga de motsvarande bestämmelser som alltjämt kan behövas i aktiebolagslagen.

Några av kommitténs sakkunniga (däribland föreningarnas företrädare) har i ett särskilt yttrande (s 430) hänvisat till det särskilda yttrande de lämnat i den nämnda SOU 1997:22 om aktiebolagets kapital (s 438). I likhet med de sakkunniga anser föreningarna att ett majoritetskrav om två tredjedels majoritet är tillfyllest vid de beslut som hittills täckts av den s k LEOlagen. Detta stämmer med systematiken i aktiebolagsrätten i övrigt, enligt vilken än mycket mer ingripande och långtgående beslut kan fattas med denna kvalificerade majoritet.

Rättsföljderna vid olaglig värdeöverföring

I 14 kap 6 § tredje stycket i förslaget behandlas ansvaret för bristtäckning vid olaglig värdeöverföring från ett aktiebolag. Därvid förutsätts för bristtäckningsansvar i fråga om styrelseledamot, verkställande direktör och revisor uppsåt eller oaktsamhet och i fråga om aktieägare och annan uppsåt eller grov oaktsamhet. Det senare kan vara motiverat i fråga om aktieägare, vilken deltar i beslut om värdeöverföring. Däremot är det alltför långtgående att ålägga annan ett oaktsamhetsansvar även om detta är kvalificerat. Exempelvis en utomstående rådgivare kan erfarenhetsmässigt ha mycket svårt att få tillräcklig insyn i ett bolag trots en nära affärsrelation. Det finns påtaglig risk att kravet på grov oaktsamhet tunnas ut i praxis på ett sätt som rimmar illa med denna svårighet för den utomstående att få den fulla insynen. Föreningarna anser därför att det är angeläget att bristtäckningsansvar för annan endast skall kunna komma i fråga när uppsåt föreligger med avseende på den olagliga värdeöverföringen.

Det skall anmärkas att den i lagförslagets 14 kap 6 § tredje stycket gjorda hänvisningen till 26 kap 4 § i förslaget synes vara felaktig.

Värdepappersinstituts förvärv av egna aktier i handelslager

I gällande aktiebolagslag har, lika litet som i den i betänkandet föreslagna, gjorts undantag från begränsningsreglerna i 16 kapitlet när värdepappersinstitut förvärvar egna aktier i sin värdepappersrörelse, således när de lägger egna aktier i sitt handelslager.

I värdepappersinstitutens handel med finansiella instrument ingår handeln med finansiella instrument i eget lager som ett allt viktigare led. En internationellt konkurrenskraftig svensk värdepappersmarknad vore inte möjlig att upprätthålla om inte möjligheten fanns för värdepappersinstituten att handla i egen räkning. Därvid är det också en självklarhet att instituten måste ha rätt att handla i sina egna aktier. För de stora bankernas del är detta viktigt med tanke på att flera av bankaktierna tillhör de mest omsatta på Stockholmsbörsen. De tillhör också de mest spridda aktierna. För de börsnoterade värdepappersbolagen förhåller det sig ofta så att handeln i de egna aktierna gärna koncentreras till instituten själva, eftersom

• Sida 185
•  Original

kunderna ofta kombinerar sin ställning som kund med ett aktieägande i institutet. Detta kan naturligtvis också förekomma i bankerna.

Möjligheten att handla i eget lager har mycket lång tradition på den svenska värdepappersmarknaden och har gällt för samtliga marknadsaktörer sedan tillkomsten av fondkommissionslagen år 1980. Det är nödvändigt att värdepappersinstituten ges fortsatt möjlighet att i egen balansräkning handla med de egna aktierna.

Viktiga skillnader föreligger mellan den form av egenhandel, eller handel i handelslager, som nu berörts och förvärv av egna aktier i den associationsrättsliga mening som är huvudinnebörden i aktiebolagslagen. Värdepappersinstitutens egenhandel har till syfte att upprätthålla likviditeten och handeln i börsnoterade aktier, ofta med korta innehavstider, medan de associationsrättsliga förvärven av egna aktier sker för att effektivisera bolagets eget kapitalutnyttjande. Egenhandeln hos värdepappersinstituten sker i stället primärt i kundernas och marknadens intresse. Värdepappersinstitutens egenhandel bör därför inte sammanföras med förvärven av egna aktier enligt aktiebolagsrätten. Att värdepappersinstituten skall behöva ta upp rätten till egenhandel på bolagsstämma är därvid en krånglig omgång, som förefaller egendomlig och onödig, eftersom rätten följer av annan lagstiftning. Mera problematiskt är det att för värdepappersinstitutens del tioprocentsgränsen för rätt att inneha egna aktier skall omfatta såväl ett "associationsrättsligt kapitalvårdande förvärv" som egenhandeln i handelslagret. Denna tillämpning av tioprocentsgränsen diskriminerar de börsnoterade värdepappersinstituten i förhållande till andra företagsgrupper. En skiljelinje går således mellan börsnoterade och icke-börsnoterade värdepappersinstitut. Därvid är att märka att instituten i ökande utsträckning i sin rörelse konkurrerar också med andra företagsgrupper, såsom med försäkringsbolag.

Handelslagerhandeln i egna aktier kan avsevärt anstränga tioprocentsgränsen. Det gäller i allmänhet och särskilt i samband med vissa slag av instrument. Exempelvis är det angeläget att s k OTC-derivat av riskskäl täcks genom innehav av motsvarande avistainstrument, oftast däremot svarande aktier. Det kan då bli fråga om avsevärda volymer. Handeln i sådana derivat är trendmässigt i ökande med utvidgat behov att säkerställa dem. Också lagerhandeln i sig ökar som en följd av den internationella konkurrensen. Härigenom begränsar tioprocentsgränsen värdepappersinstitutens möjligheter att förvärva egna aktier fullt ut, och därmed kunna utnyttja det egna kapitalet på ett effektivt sätt. Detta medför effektivitetsförluster för den svenska finansiella marknaden.

Det är givetvis viktigt att volymen egna aktier i handelslagret från risksynpunkt begränsas. Det bör dock ske som ett led i styrningen av värdepappersrörelsen och inte på associationsrättslig grund.

När rätten för aktiebolag att förvärva egna aktier infördes (genom prop 1999/2000:34) tillämpades huvudreglerna i EG:s andra bolagsdirektiv också på värdepappersinstitutens handel med egna aktier. I den viktigaste finansiella marknaden i Europa - Londonmarknaden - har lättnader dock ansetts kunna göras för värdepappersinstituts handelslagerhandel i förhållande till direktivets tioprocentsgräns för innehav av egna aktier. De har införts i Londonbörsens regelverk. En dylik lättnad är angelägen också i Sverige för att likställa värdepappersinstituten i konkurrensen med andra bolag och för att värna den svenska finansmarknaden. Med hänsyn till de ändamål, som bär upp det andra bolagsdirektivet synes inte detta vara kontroversiellt. Direktivet bygger nämligen på ändamålet att skydda ett aktiebolags

• Sida 186
•  Original

eget kapital, vilket tydligt framgår av exempelvis Artikel 20, vilken bl a upptar vissa undantag från tioprocentsgränsen. Regleringen i bolagsdirektivet bygger således på rent associationsrättslig grund, vilken motiverar de i direktiven gjorda undantagen. Som nämnts har emellertid handelslagerhandeln ett helt annat syfte och medför oftast betydligt kortare innehavstider. Samtidigt är de risker som förknippas med handelslagerhandeln täckta genom de krav på eget kapital som gäller för värdepappersinstituten. Det andra bolagsdirektivet kom för övrigt till redan på 1970-talet, då den finansiella marknaden var mindre sofistikerad. När direktivet skrevs, fanns knappast anledning, eller möjlighet, att ta handelslagerhandeln i beaktande. Något undantag för detta fall var därför då knappast aktuellt och bör inte rimligen behövas, eftersom handelslagerhandeln inte betingas av de associationsrättsliga skäl som bär upp det andra bolagsdirektivet, utan motiveras av behovet att upprätthålla en väl fungerande värdepappersmarknad.

Föreningarna anser således att ett undantag för värdepappersinstitutens egenhandel måste göras, i vart fall såvitt avser tioprocentsgränsen.

Här skall också noteras att bestämmelsen i 1 kap 8 § aktiebolagslagen om att bolags innehav av egna aktier inte skall tas i beaktande i fall som omfattas av annan lagstiftning än aktiebolagslagen har skapat avsevärda problem. Det är därför nödvändigt med den föreslagna begränsningen av hänvisningen till aktiebolagslagen och bolagsordningen.

Det s k låneförbudet

Jämfört med Aktiebolagskommitténs förslag i delbetänkandet (SOU 1997:168) om vinstutdelning i aktiebolag innehåller slutbetänkandet flera lättnader i låneförbudet. Föreningarna instämmer i behovet av dessa förändringar, som innebär en högre grad av neutralitet mellan olika företagsformer utan att riskerna för ett bolags borgenärer ökar på ett omotiverat sätt. Föreningarna har i sitt remissyttrande över det nämnda delbetänkandet argumenterat för att det inte skall räcka med grov vårdslöshet utan krävas uppsåt för att bristtäckningsansvar enligt den nu föreslagna 14 kap 6 § 3 stycket skall inträda för aktieägare och annan, det senare t ex en bank (se ovan under rubriken Rättsföljderna vid olaglig värdeöverföring). Detta var även Högsta Domstolens ställningstagande i rättsfallet NJA 1997 s. 418. I andra sammanhang har emellertid anförts att en vindikationsrätt skulle föreligga för bolaget. Skulle så vara fallet vid olovlig värdeöverföring, där mottagare i senare led "insett eller bort inse felet", kan skäl anföras för att samma regel skulle kunna tillämpas mot mottagare av lån eller säkerhet vid överträdelse av låneförbudet. Av flera skäl, framför allt av hänsyn till omsättningsskyddet, vore detta dock mycket olyckligt. Föreningarna välkomnar därför kommitténs ställningstagande i 14 kap 6 § 3 stycket med avseende på att en vindikationsrätt inte föreligger.

En fråga som diskuterats är om överträdelse av låneförbudet, vid sidan om den straffsanktion som nu föreslås avskaffad, kan leda till rättshandlingens ogiltighet. Genom rättsfallet NJA 1999 s. 426 får rättsläget anses klarlagt. Kommittén föreslår i 18 kap 10 § att lån som lämnas i strid med låneförbudet skall återbetalas respektive att säkerhet som ställts i strid med låneförbudet inte är gällande mot bolaget, om bolaget visar att motparten insett eller bort inse att lånet respektive säkerställandet var olagligt. Denna regel kan leda till besvärande komplikationer, vilka inte är avsedda. Kravet på ond tro i 18 kap 10 § kan nämligen medföra en alltför betungande och därmed orimlig undersökningsplikt för mottagare i senare led av lånade medel och mottagare av säkerheter, då det säkerhetsställande bolaget är tredje man i

• Sida 187
•  Original

förhållande till mottagaren i senare led eller för den som är borgensman för någon i den s k förbjudna kretsen. De kan behöva utföra sådana mycket omfattande undersökningar för att med säkerhet undgå att anses vara i ond tro. Det skulle krävas en så långtgående undersökning av ägarförhållandena i det långivande respektive säkerhetsställande bolaget att den inte låter sig förenas med det moderna affärslivet. Problemet kan relativt enkelt undvikas genom att det i 18 kap 10 § till första och andra meningarna införs ett tillägg av innebörd att de angivna sanktionerna drabbar motpart respektive mottagare av säkerhet i den förbjudna kretsen förutsatt att de - i analogi med 14 kap 6 § 3 stycket - måste ha insett olagligheten.

Byte av bolagskategori

Kommitténs förslag avseende 23 kap 1 § angående byte av aktiebolagskategori från privat till publikt aktiebolag överensstämmer med 13 kap 1 § i gällande aktiebolagslag. I såväl gällande rätt som enligt förslaget (tredje stycket 2) förutsätts för registrering bl a yttrande av revisor om att bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet. Av motiven till bestämmelsen i betänkandet (SOU 1992:83) Aktiebolagslagen och EG framgår att avsikten varit att samma bolagsstämma skall kunna besluta om såväl kategoribytet som om därvid erforderlig ökning av aktiekapitalet (s 184). Detta måste anses vara en praktiskt angelägen ordning värd att tillstyrka. Den låter sig dock svårligen genomföras, om det - i enlighet med lagtexten - av det nämnda revisorsyttrandet skall framgå att bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet. För att ge den möjlighet som motiven anger att behandla båda ärendena vid samma stämma borde det i stället vara tillfyllest att revisorsyttrandet anger att täckning finns för det aktiekapital som begärs registrerat.

Finansbolagens Förening

Bolagsbildning

Kommittén föreslår att formen successivbildning av aktiebolag avskaffas och att aktiebolag alltid skall bildas genom simultanbildning. Vidare föreslår kommittén att akties nominella värde avskaffas och att aktier således skall utgöra s.k. kvotaktier vilka representerar en lika stor andel i bolagsförmögenheten.

Föreningen finner dessa förslag vara ändamålsenliga och välkomnar i huvudsak de föreslagna förenklingarna. Föreningen anser dock att bolagsordningen skall ingå i eller fogas till stiftelseurkunden. Med det förslag som kommittén lagt fram synes det kunna föreligga svårigheter att koppla en viss stiftelseurkund till en viss bolagsordning.

Vidare ställer sig föreningen tveksam till förslaget i 2 kap. 4 § att styrelsen, VD, firmatecknare m.fl. funktionärer skall anges i stiftelseurkunden. Dessa utses av stämman eller, i de flesta fallen, av styrelsen. Det är logiskt att varken stämman eller styrelsen kan sammanträda innan bolaget bildats och att ingen av dessa funktionärer därför kan ha utsetts vid upprättandet av stiftelseurkunden. Den föreslagna modellen kan därför ha brister ur pedagogiska synpunkter och föreningen anser att styrelse och övriga funktionärer bör utses vid konstituerande sammanträden i samband med bolagsbildningen men inte i stiftelseurkunden.

Aktieteckning med villkor

• Sida 188
•  Original

Kommittén föreslår i 2 kap. 9 § andra stycket att sedan samtliga aktietecknare undertecknat stiftelseurkunden kan inte en aktietecknare som grund för aktieteckningens ogiltighet åberopa att ett villkor i stiftelseurkunden inte har uppfyllts. I författningskommentaren hänvisas till SOU 1997:22. Däri anges att bestämmelsen motsvarar 2 kap. 5 § sista stycket gällande aktiebolagslag.

Föreningen ifrågasätter detta uttalande. I nu gällande aktiebolagslag anges att aktietecknare inte efter bolagets registrering som grund för aktietecknings ogiltighet kan åberopa att villkor i stiftelseurkunden inte uppfyllts.

Föreningen anser att aktieteckning inte bör vara bindande om inte villkor uppfyllts. Som en konsekvens därav bör aktiebolag inte registreras innan villkor I stiftelseurkunden uppfyllts.

Nu gällande aktiebolagslag anger att aktieteckning med villkor som inte överensstämmer med stiftelseurkunden är ogiltig. I kommitténs lagförslag (2 kap. 9 § första stycket) anges i stället att aktietecknaren inte kan åberopa villkoret. Föreningen anser att lösningen i nu gällande aktiebolagslag är att föredraga. Kommitténs förslag synes innebära att villkoret ändå skulle åberopas av bolaget (och möjligen andra aktietecknare). Det framstår inte som tillfredsställande.

Betalning för aktier

Kommittén föreslår (i 2 kap. 10 §) att betalning i pengar för aktier som ges ut skall sättas in på konto hos en bank i Sverige.

Föreningen ifrågasätter kravet på att banken skall vara belägen i Sverige. I första hand borde insättning i bank inom EU vara tillräckligt. Föreningen menar dock vidare att kravet på insättning i bank är omotiverat strängt. Det borde vara tillräckligt att beloppet placeras i kreditinstitut, d.v.s. i bank eller kreditmarknadsföretag. En placering i kreditmarknadsföretag skyddas av samma lagstiftning som banker, med undantag för insättningsgarantin. Det är dock möjligt att insättningsgarantin i ny lagstiftning om kreditinstitut redan år 2002 kan komma att gälla även för placeringar i kreditmarknadsföretag.

Aktieslag och begränsningar i överlåtbarheten

I 3 kap. lämnar kommittén förslag om olika aktieslag och begränsningar i rätten att överlåta aktier. Röstvärdet för en aktie får inte överstiga röstvärde för annan aktie mer än 10 gånger. I fråga om överlåtbarheten finns möjlighet att uppställa krav på samtycke från bolaget, förköpsförbehåll och hembud sedan aktie överlåtits.

Föreningen välkomnar dessa förslag som synes väl avvägda och utformade.

Aktiebokens innehåll

Kommittén föreslår att aktieboken skall innehålla uppgifter om bl.a. aktieägarnaspersonnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer.

Föreningen anser att det vore tillräckligt att föreskriva att aktieboken skall innehålla tillräckliga uppgifter för en säker identifiering av aktieägaren. Det bör inte vara något

• Sida 189
•  Original

självändamål att registrera t.ex. personnummer och om det inte behövs bör det också kunna utelämnas. Därvid beaktar föreningen att aktiebokens syfte måste anses vara att klarlägga rättsförhållanden mellan bolaget och dess aktieägare och möjligen i anledning av aktieägarnas förfoganden över aktierna. Däremot bör föreskrifter om aktieboken inte utfärdas för att tillgodose kontroller därutöver. Aktieboken bör således inte vara ett instrument för generell undersökning av personers ekonomiska förhållanden, t.ex. i samband med kreditprövning, vid utmätning, i samband med skattekontroller o.s.v. Det kan vara fullt legitimt att ett ombud registreras som ägare i aktieboken blott det inte sker för illegala syften, t.ex. för undandragande av beskattning eller för att kringgå ett näringsförbud.

Arkivering av aktieboken

I 4 kap. 5 § föreslår kommittén att aktieboken skall bevaras i minst 10 år efter bolagets upplösning.

Föreningen saknar bestämmelse om vem som skall vara skyldig att bevara aktieboken och om sanktion vid bristande uppfyllelse av denna skyldighet.

Aktiebokens förande

Kommittén förslår i 4 kap. 12 § att aktieboken skall föras med hjälp av dator.

Föreningen ifrågasätter denna föreskrift om syftet är att aktieboken skall föreligga i papperslös form. Kopplingen till en dator synes innebära en onödig teknikbegränsning. Ett papperslöst system synes vara ett system som helt eller delvis medger automatiserad behandling, vare sig den är baserad på elektroner, fotoner eller andra tekniker, inkl. biologiska tekniker.

Överförande av uppgifter från aktiebok

I 4 kap. 13 - 15 §§ föreslår kommittén bestämmelser om överföring av uppgifter från aktiebok vid införande av avstämningsförbehåll. Därvid anges att uppgifter får överföras och att om ingen ägare införts inom fem år får bolaget uppmana att anmäla sig vid äventyr av att aktierätten går förlorad.

Föreningen anser att det inte bör avgöras godtyckligt i vilka fall uppgifter får överföras från aktieboken. I stället bör uppställas specifika kriterier av i vilka fall uppgifter får överföras.

Vidare noterar föreningen att för löpande skuldebrev gäller en allmän preskriptionstid om 10 år. Föreningen anser det stötande om en aktieägares aktierätt skulle kunna gå förlorad på kortare tid än så efter kallelseförfarande. Motsvarande synpunkt gör sig gällande i fråga om fem-årsgränsen i 11 kap. 7 § beträffande uttag av fondaktie och i 22 kap. 40 § om preskription av slutredovisning i likvidation.

Införing av ägare och förvaltare i aktieboken

I 4 kap. 16 - 18 §§ föreslår kommittén bestämmelser om införing av ägare och förvaltare i aktieboken. I samtliga dessa §§ hänvisas till lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

• Sida 190
•  Original

Föreningen bedömer att dessa hänvisningar bör kunna göras enklare, i synnerhet framstår hänvisningen i 17 § som betungande.

Överlåtelse och pantsättning

I 5 kap. 10 § lagförslaget avhandlas överlåtelse och pantsättning av aktiebrev m.m.

En i princip motsvarande reglering finns redan i nu gällande aktiebolagslag. Föreningen ifrågasätter ändock vad som bör vara föremålet för en överlåtelse eller pantsättning. Man kan tänka sig aktiebrevet enligt lagtexten. Man kan också tänka sig att det är aktien som bör utgöra föremålet för rättshandlingen eller rentav aktierätten, vad den nu omfattar. En jämförelse med pantbrev är möjligen missvisande eftersom det finns uttryckliga lagregler om den rättsliga effekten av pantsättning av pantbrev.

Om aktien görs till föremål för överlåtelsen eller pantsättningen kan den fördelen uppstå att samma regler gäller oavsett om aktiebrev utfärdats eller inte. Specialregler behövs i sådant fall endast med avseende på formalia beroende på om aktiebrev utfärdats eller inte, vilket också synes vara det fall för vilket den aktuella bestämmelsen är avsedd. Det kan dock vara väsentligt, inte minst pedagogiskt, att lagen rätt återger det rättsliga skeendet.

Bolagsstämma

Genom att lyfta fram bestämmelserna om bolagsstämma har Aktiebolagskommittén sökt skapa förutsättningar för en aktiv ägarfunktion.

Föreningen välkomnar detta initiativ och finner för sin del att bestämmelserna är väl avvägda. Föreningen finner dock att skillnaden i 6 kap. 2 § mellan kupongbolag resp. avstämningsbolag i fråga om rätten att deltaga i stämma är principiellt störande. Skillnaden synes vara motiverad av praktiska skäl. Det vore dock mer tillfredsställande om samma grundregler gällde i alla aktiebolag.

Bestämmelsen i 6 kap. 7 § om allmänna pensionsfonders deltagande i bolagsstämma framstår för föreningen så särpräglad att den bör flyttas ut ur aktiebolagslagen.

I fråga om ändring av bolagsordningen anser föreningen att bestämmelsen i 6 kap. 16 § bör ändras så att det krävs att en föreslagen ändring av bolagsordningen in extenso anges i kallelsen till den bolagsstämma varpå förslaget skall behandlas.

I 6 kap. 23 § saknar föreningen reglering för det fallet att stämman inte godkänner en föreslagen dagordning.

Lån till aktieägare m.fl.

I 18 kap. föreslår kommittén nya regler om lån till aktieägare m.fl. Sådana lån skall vara tillåtna blott de inte inkräktar på det bundna egna kapitalet.

Föreningen stöder dessa förslag som synes vara väl avpassade och balanserade.

• Sida 191
•  Original

Fondbolagens Förening

Inlösen av minoritetsaktier

Kommittén föreslår ett uttryckligt förbud mot överklagande av en skiljenämnds beslut om att godkänna den säkerhet som ett uppköpande bolag ställer vid inlösen av minoritetsaktier. Motivet anges vara att tidpunkten för förhandstillträde kan bli kraftigt fördröjd om beslutet kan överklagas. Föreningen anser att kommittén bort närmare redogöra för konsekvenserna av förslaget, bl a med avseende på förhållandet till Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna, och förutsätter att en fördjupad analys sker i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Sveriges inkassoorganisation (SiO)

Sveriges Inkassoorganisation (SiO) har den 10 september 1999 avgivit remissvar på delbetänkandet Likvidation av aktiebolag. Svaret var omfattande i de delar som rör frågan om personligt betalningsansvar för styrelseledamöter och vissa andra (13 kap 2 § aktiebolagslagen i nu gällande lag). Detta är väsentliga frågor som i hög grad påverkar borgenärskollektivet och därmed vår bransch. SiO kan inte se att föreningens synpunkter nämnvärt har beaktats i slutbetänkandet och får därför åter hänvisa till vårt remissvar av den 10 september 1999.

Vad vi kan se är den enda egentliga ändringen mellan de båda lagförslagen, när det gäller det personliga betalningsansvaret, att skrivningen i 22 kap 14 § 2 st i slutbetänkandet tar sikte på tidpunkten för när skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning förelåg, medan motsvarande paragraf i delbetänkandet (13 kap 15 § 2 st) tog sikte på tidpunkten för förpliktelsens uppkomst. SiO utgår från att ändringen är ägnad att slå fast att en gång uppkommet personligt betalningsansvar endast kan upphöra genom att en kontrollbalansräkning som uppvisar att hela bolagets aktiekapital återställts granskas av revisorn och godkänns av bolagsstämma (17§). Detta är i så fall bra. Styrelsen torde alltså med det nya förslaget inte längre kunna freda sig genom att hävda att aktiekapitalet i ett senare skede, t ex vid tidpunkten för förpliktelsens uppkomst, de facto inte var till hälften förbrukat och att personligt betalningsansvar därför inte förelegat.

Kommittén synes dock inte alls ha beaktat SiO:s syn på olägenheten med bevisbördans placering i fråga om den faktiska kapitalbristen (22 kap 14 § 2 st ). SiO vill därför än en gång peka på det mycket svåra beviskrav som i förslaget ställs på fordringsägaren, då denne inte bara har att styrka att skäl att upprätta en kontrollbalansräkning förelegat, utan även att aktiekapitalet faktiskt var förbrukat (se för övrigt SiO:s remissvar 10 sept 1999, sid 5 rubriken BEVISBÖRDANS PLACERING MM). En betydligt rimligare och rättvisare ordning när det gäller bevisbördans placering vore att styrelseledamoten - som måste ha mycket bättre möjligheter att skaffa fram bevismaterial ur exempelvis bokföringen än fordringsägaren - hade att styrka att aktiekapitalet var till hälften intakt, om fordringsägaren kunnat styrka att skäl att upprätta en kontrollbalansräkning förelåg. Denna fördelning av bevisbördan vore i synnerhet rimlig när bolaget vid verkställighet enligt 4 kap utsökningsbalken befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

• Sida 192
•  Original

Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag

3 kap 7-17 §§ Samtyckes- och förköpsförbehåll

Enligt ABKs förslag skall en överlåtelse i strid med ett samtyckes- eller förköpsförbehåll vara ogiltigt. Det ska enligt förslaget inte vara möjligt att läka ogiltigheten genom vidareöverlåtelse av aktierna till någon som är i god tro.

I detta sammanhang vill vi peka på kontoföringslagens (LKF) rättsverkansbestämmelser. En aktieägare som är registrerad som innehavare av aktier på ett avstämningskonto anses, enligt 6 kap 1 § LKF, ha rätt att fritt förfoga över de aktier som finns registrerade på kontot. Registreringen på avstämningskontot är alltså avgörande för vem som i sakrättslig mening är att betrakta som innehavare av en aktie. Vidare är förvärvaren i och med registreringen av en anmälan om överlåtelse/förvärv enligt 6 kap 2 § skyddad mot att överlåtarens borgenärer efter registreringen skulle kunna ta aktierna i anspråk samt mot konkurrerande förvärv som registrerats senare. I 6 kap 4 § stadgas att för det fall en aktie överlåtits av någon som inte ägde den, blir överlåtelsen ändå giltig om överlåtaren vid tidpunkten för överlåtelsen var antecknad på ett avstämningskonto som ägare samt om förvärvaren varit i god tro.

Enligt vår mening finns det en motsättning mellan LKFs regler om förfoganderätt och sakrättsligt skydd vid registrering på avstämningskonto och ABKs förslag om ogiltighet i strid med samtyckes- eller förköpsförbehåll. LKFs bestämmelser om godtrosförvärv innebär nämligen att en central värdepappersförvarare knappast kommer att kunna åta sig att föra avstämningsregister för bolag som infört sådant förbehåll. Att aktier som handlas på en börs inte kommer att kunna vara belastade med förköpsförbehåll torde vara rätt självklart.

Med hembudsförbehåll, som idag förekommer i många avstämningsbolag, förhåller det sig annorlunda i så måtto att en överlåtelse av hembudspliktig aktie inte i sig blir ogiltig. En förvärvare av sådana aktier kan således bli införd på konto i avstämningsregistret med sakrättslig verkan. Han är emellertid förhindrad att fullt ut utöva sina aktierättigheter förrän hembudsprövning skett. VPC har utvecklat rutiner härför, vilka har visat sig fungera väl i praktiken. Några liknande rutiner kan emellertid svårligen utvecklas för överlåtelser som ipso jure är ogiltiga. Aktier i bolag med förköps- eller samtyckesförbehåll lämpar sig helt enkelt inte för kontoföring enligt LKF, eftersom de knappast kan betecknas som löpande instrument, då godtrosförvärv ej är möjliga.

För att förköps- och samtyckesförbehåll skall vara möjliga att införa för avstämningsbolag är det nödvändigt att i de föreslagna 12 resp.l7 §§ införa en annan sanktion är ogiltighet. Vi vill föreslå att man lämpligen överväger en sanktion efter samma mönster som gäller enligt 21 §, dvs. förlust av rätten till ekonomisk avkastning av aktierna intill dess att det prövats om överlåtaren iakttagit förbehållen.

4 kap 1 § Uppgifter i aktieboken

I konsekvens med regeln i 5 kap 3 § om vad som skall anges på aktiebrev och med regeln i 4 kap 8 § att aktieägare som visar upp aktiebrev skall införas i aktieboken, anser vi att det i aktieboken också bör anges huruvida det för viss aktieägare utfärdats aktiebrev. Detta skulle

• Sida 193
•  Original

kunna underlätta en övergång till avstämningsbolag då utfärdade aktiebrev skall makuleras. Det kan då förekomma att ovisshet uppstår huruvida aktiebrev förkommit eller förstörts och därför måste dödas enligt de särskilda reglerna om förkommen handling eller om det helt enkelt aldrig har utfärdats något aktiebrev.

4 kap 11 § Ansvaret för aktiebok i avstämningsbolag

Vi anser att det även i avstämningsbolag bör fastslås i lagen att det är styrelsen som har ansvar för att aktieboken förs i enlighet med lagens krav. Det framlagda förslaget är enligt vår mening olämpligt och otillräckligt. Visserligen framgår att det är styrelsen som har ansvar för aktieboken fram till dess att avstämningsregister upprättas efter att bolaget resp. bolagsordningsändring registrerats hos PRV. Vad som gäller för den händelse bolaget inte fullgör sina förpliktelser i förhållande till den centrala värdepappersförvararen, t ex inte längre betalar eller förser värdepappersförvararen med uppgifter som behövs för att registerföringen skall kunna ske, framgår emellertid inte. Sådana fall är i realiteten inte helt ovanliga. Att den centrala värdepappersförvararen skulle vara fortsatt och evigt ansvarig för förandet av en aktiebok i sådana fall är inte acceptabelt. Även för det fall att bolaget skulle välja att byta värdepappersförvarare (vilket visserligen f n inte är möjligt) skulle situationer kunna uppstå där det kan ifrågasättas hos vem ansvaret för aktieboken egentligen ligger.

Med anledning härav anser VPC att det i första stycket bör tillfogas en första mening av följande lydelse: "Styrelsen har ansvaret för att aktieboken förs, bevaras och hålls tillgänglig och för att avtal med central värdepappersförvarare träffas och vidmakthålls."

Att bolaget är skyldigt att överlåta den faktiska hanteringen till en central värdepappersförvarare bör fastslås, som nu i andra stycket, men dennes ansvar för de uppgifter man åtar sig gentemot bolaget bör rimligen kunna regleras i ett sedvanligt affärsmässigt avtal mellan bolaget och värdepappersförvararen. I förhållande till aktieägarna och allmänheten bör det ändå vara bolagets styrelse som har att svara för att man väljer en tillförlitlig värdepappersförvarare respektive ställer tillräckligt höga krav på hur denne skall utföra sina uppgifter. När det gäller värdepappersförvararens ansvar bör detta således endast vara att för bolagets räkning utföra de uppgifter som framgår av 2 st. 1 - 4. Detta bör lämpligen formuleras enligt följande: "Central värdepappersförvarare skall för bolagets räkning . . . etc."

4 kap 16 § Införing av aktieägare i aktieboken

Eftersom det kan förekomma fall då en aktieägare visserligen antecknas i avstämningsregister som förvärvare av aktie, men inte införs i aktieboken (t ex efter förvärv av hembudspliktig aktie, 3 kap 19-21 §), bör ett tillägg göras av innehåll "såvida inte annat följer av denna lag".

4 kap 18 § 1 st. Innebörd av avstämningsförbehåll

I första stycket bör inskjutas orden "såvida annat inte framgår av denna lag".

4 kap 18 § andra st. Undantag från legitimationsverkan

18 § 1 st. innehåller den centrala bestämmelsen om innebörden av ett avstämningsförbehåll. Bestämmelsen är en legitimationsregel och eftersom den är införd i ABL får den anses vara avsedd att reglera förhållandet mellan bolaget och aktieägarna samt mellan aktieägarna. I

• Sida 194
•  Original

förhållande till tredje man torde den sakna relevans. Det är därför inte helt lätt att förstå meningen med undantagen i andra stycket. Andra stycket innebär nämligen dels att den centrala värdepappersförvararen dras in i förhållandet, dels att omyndiga eller personer med förordnande förvaltare enligt föräldrabalken (FB) aldrig skall kunna anses legitimerade varken i förhållande till bolaget eller den centrala värdepappersförvararen. Vi vill nedan närmare utveckla vår syn på denna bestämmelse.

Bestämmelsen är till sin huvudsakliga innebörd oförändrad sedan 1972 då lagen om förenklad aktiehantering infördes. Den dematerialisering av både värdepapper och betalningar som skett på de trettio år som gått sedan dess har alltså ännu inte satt några spår i en av ABLs mest centrala bestämmelser, nämligen den om verkan av avstämningsförbehåll. Det kan inte nog understrykas att det utan denna dematerialisering inte skulle vara möjligt att ha en fungerande kapitalmarknad idag.

Den aktuella bestämmelsen innebär ett undantag från den eljest gällande grundregeln (för avstämningsbolag) att det är förhållandena på avstämningsdagen som är avgörande för utövandet av aktierättigheter i allmänhet. Denna grundregel har tillkommit för att förenkla aktiehanteringen både för bolagen och aktieägarna. Den innebär att den aktieägare som vill utöva de rättigheter gentemot och i bolaget som hans aktieinnehav berättigar honom till måste se till att själv eller genom förvaltare vara antecknad i avstämningsregister och aktiebok på relevant avstämningsdag. Förandet av avstämningsregistren och aktieböckerna är underkastade noggrann reglering och kontroll för att tillförlitligheten skall kunna garanteras. Aktiebolaget kan härigenom förlita sig på dessa register och slipper administrera rutiner för att förvissa sig om hur de bakomliggande materiella förhållandena är. Det är just härigenom som avstämningsförbehållet är en förenkling för bolaget, vilket var det uppenbara syftet med den lagstiftning varigenom bestämmelsen infördes.

Såsom bestämmelsen formulerats borde bolagen och VPC egentligen alltid förvissa sig om att det i efterhand inte kan ifrågasättas att man varit i god tro. Vi menar att detta är orimligt. I praktiken fungerar det naturligtvis inte heller så. För VPC är det givetvis omöjligt att ifrågasätta att de miljoner aktieägare som är införda på vp-konton på avstämningsdagen (och som därför också är införda i aktieboken) inte skulle vara berättigade att ta emot de rättigheter som aktieinnehavet berättigar till. Till vem skulle man annars betala eller utge rättigheterna? Visst kan det i bland uppstå tvist om vem som är rätt ägare till viss aktiepost och man skulle givetvis kunna tänka sig att någon tjänsteman hos VPC på något sätt får kännedom om denna tvist. Men vad bör då rimligen ske vid t ex ett utdelningstillfälle? Är det rimligt att beloppet skulle nedsättas hos länsstyrelsen? Är det inte mera rimligt att betalningen sker till den som är registrerad i avstämningsregistret? De tvistande får väl göra upp också om vem som skall anses ha rätt till den avkastning som eventuellt utfallit under den tid som den "oberättigade" ägaren innehaft dem? Varför skulle bolaget riskera att behöva betala en gång till? Och varför skulle VPCs goda eller onda tro ifråga om tvisten överhuvudtaget tillmätas någon betydelse? VPC är ju för egen del inte skyldig att betala någon utdelning etc. Det remedium för slarviga eller medvetet felaktiga åtgärder från VPCs sida som lagstiftaren anvisar - och som funnits parallellt med 'godtrosregeln' sedan aktiekontolagens (AKL) införande 1989 - är ett mycket långtgående skadeståndsansvar för felaktigheter i avstämningsregistret.

Den mest svårbegripliga delen av bestämmelsen är emellertid undantaget för betalningar mm till aktieägare som är omyndiga eller har förvaltare enligt FB. Kravet på god tro i styckets första mening måste rimligen avse god tro ifråga om att mottagaren av rättigheten var

• Sida 195
•  Original

berättigad eller inte. Det handlar således inte om huruvida bolaget eller VPC kände till att mottagaren inte var vid sina sinnens fulla bruk eller försatt i konkurs eller annat sådant förhållande som rör mottagarens rättsliga handlingsförmåga. Vi utgår från att oavsett aktieägarens rättsliga handlingsförmåga måste bolaget anses vara skyldig att behandla honom som en aktieägare och förbjuden att göra skillnad mellan olika aktieägare beroende på deras ålder eller personliga eller ekonomiska förhållanden. Bestämmelsen i 18 § 2 st. innebär emellertid att även om bolaget och VPC varit i god tro ifråga om att en omyndig aktieägare verkligen är "rätt ägare", så skall utbetalningen av utdelningen eller utgivandet av nya aktier etc. inte anses ha skett med befriande verkan för bolaget! I motiven till denna regel anges att skälet härtill är att bolaget och VPC inte skall anses ha befunnits i god tro ifråga om mottagarens omyndighet!

Vår mening är att bestämmelsen på oklara grunder från första början att ett felaktigt innehåll, som nu bör rättas till. Det bör således inte få råda något tvivel om att aktierättigheter i allmänhet skall tillkomma den aktieägare som är aktieägare på avstämningsdagen. För att legitimera sig kan aktieägaren antingen visa upp ett aktiebrev, eller liknande (kupongbolag) eller visa sig vara registrerad i aktieboken (avstämningsbolag). Något annat sätt att legitimera sig har lagstiftaren knappast tänkt sig och bör heller inte få finnas. Om inte avstämningsförbehållet hade denna verkan, skulle hela regleringen av avstämningsbolag vara meningslös. Någon närmare undersökning av de materiella förhållandena bakom varje registrering är omöjlig. Det finns ju inte något hinder för omyndiga eller personer med förvaltare (enligt FB) att inneha aktier i avstämningsbolag. De ca 66.000 omyndiga aktieägarna i Telia måste t ex anses vara lika berättigade att motta utdelning och nya aktier som andra aktieägare. Att nedsätta deras utdelningsbelopp hos länsstyrelsen i avvaktan på att de blev myndiga är givetvis helt befängt! Lagstiftaren har förutsett att det kan finnas omyndiga aktieägare och föreskriver i LKF att det i så fall på avstämningskonto skall antecknas namn och personuppgifter för förmyndare och utsedda förvaltare! Härigenom garanteras att de omyndiga företräds av behöriga företrädare som också har rätt att anvisa till vilket bankkonto utdelning skall utbetalas, till vilket konto eller depå som nya aktier skall utges etc. Även om både bolaget, VPC, banken och depåförvaltaren samtliga väl kände till och var uppmärksamma på att aktieägaren var omyndig (resp. hade en förvaltare enligt FB) bör detta givetvis inte ha någon inverkan på frågan huruvida bolagets utbetalning av utdelning eller utgivande av aktie etc. skett med befriande verkan.

Sammanfattningsvis anser vi att 18 § 2 st. snarast bör avlägsnas. Om det inte skulle anses möjligt, bör åtminstone den betydelse som tillmäts god tro hos den centrala värdepappersförvararen strykas och i vart fall ifråga om utbetalning av utdelning, då den centrala värdepappersförvararens ansvar härför nu föreslås avskaffas (4 kap 1 1 §). Om 18 § 2 st. stryks, bör också hänvisningen till detta stycke i 15 kap 7 § strykas.

6 kap 37 § Borttagande av avstämningsförbehåll

Ingen ändring har föreslagits i denna bestämmelse, trots att 1997 års förslag innehöll ett förtydligande ifråga vilka panthavare som ska ge samtycke till borttagande av avstämningsförbehållet. Den nu föreslagna paragrafen motsvarar således inte helt 4 kap 16 § i 1997 års förslag såsom anges i betänkandet på s 321.

Nuvarande skrivning ger vid handen att envar som kan styrka sin panträtt till aktie i bolaget skall ge sitt samtycke. Det görs ingen skillnad mellan formellt behöriga panthavare och

• Sida 196
•  Original

materiellt berättigare panthavare. Inte heller ges någon bestämning av när pantförhållandet skall bestå för att berättiga panthavaren till inflytande i frågan. Frågan kompliceras av att det kan finnas panthavare till förvaltarregistrerade aktier samt att det ofta förekommer förvaltare i flera led.

Frågan är också vem som det åligger att undersöka om det finns panthavare och tillfråga dem om deras inställning till borttagande av avstämningsförbehållet och vid vilken tidpunkt ett eventuellt godkännande skall föreligga.

I praktiken synes dessa oklarheter hittills inte ha föranlett några större olägenheter. Förmodligen beror detta på att det inte förekommit särskilt ofta att avstämningsförbehåll tas bort, i vart fall ifråga om bolag med spridda aktieinnehav. Möjligen kan oklarheterna på denna punkt ha en ”inlåsningseffekt” och avhålla bolagen från att avskaffa förbehållet eftersom det kan bli ovisst om beslutet kan bli giltigt.

Vi anser att det vore rimligt att kräva godkännande endast från de panthavare som var registrerade i avstämningsregister på avstämningsdagen för den bolagsstämma som fattar beslutet eller som vid den tidpunkten hade underrättat sin förvaltare om panträtt i aktierna. Vi föreslår därför att bestämmelsen förtydligas på detta sätt.

10 kap 6 § Registrering av fondaktierätt

I första meningen bör ordet "fondaktie" bytas mot "fondaktierätt". Att en ny aktie som ges ut av bolaget skall upptas i avstämningsregistret för bolaget framgår redan av 5 kap 1 1 §. Detta gäller oavsett om aktien ges ut efter en fondemission eller en nyemission. Fondaktierätter benämns i praktiken "delrätter", dvs. rätt att tillsammans med visst antal likadana rätter erhålla en hel eller visst antal hela aktier. Inte heller ordet "fondaktie" används särskilt ofta i praktiken och skulle enligt vår mening utan vidare kunna tas bort.

27 kap 1 § Straff och vite

Vid straffbestämmelsens tillkomst (SOU 1971:15) fördes ett ingående resonemang kring lämpligheten av särskilda aktiebolagsrättsliga sanktioner vid sidan om brottsbalkens, dels avvägningen mellan ordningsförseelser och sådana allvarligare underlåtelser eller åtgärder som strider mot ABLs centrala bestämmelser. Sedan dess har en välgörande uppstramning av ABLs straff och vitesbestämmelser gjorts. Men när det gäller sanktionerna för brister i förandet av aktieboken eller i tillhandahållandet av den har ingen ändring skett, trots att det på just detta område skett en avsevärd förändring både ifråga om legala förhållanden (dematerialiseringen) och faktiska förhållanden (numera över tusen avstämningsbolag och flera miljoner aktieägare under de senaste 30 åren).

Såsom vi framfört ovan i kommentaren till 4 kap 1 1 § bör det även för avstämningsbolagen framgå av lag att det är styrelsens ansvar att se till att aktiebok förs enligt lag. VPC har inte någon sådan självständig ställning att vi kan ta ansvar för att aktieboken förs i alla bolag som har infört avstämningsförbehåll i bolagsordningen. Genom att VPCs monopol avskaffats anser vi oss numera även i princip berättigade att frånträda ett uppdrag att föra avstämningsregister (och därmed även aktiebok) för ett bolag som brister i fullgörandet av sina förpliktelser mot VPC, exempelvis genom att inte betala förfallna avgifter eller genom att underlåta att fullgöra vad som ankommer på bolaget för att göra det möjligt för VPC att

• Sida 197
•  Original

upprätta och vidmakthålla ett avstämningsregister och aktiebok i enlighet med LKF och ABL.

VPC har givetvis ingen annan åsikt än att det är utomordentligt viktigt för den enskilda aktieägaren i avstämningsbolag att registren först oklanderligt. Han är ju helt utlämnad till den centrala värdepappersförvararens förmåga att föra ett korrekt avstämningsregister (och aktiebok) eftersom han inte har några fysiska värdepapper att visa upp. Just av detta skäl har det ansetts motiverat att i LKF (och tidigare i AKL) införa ett mycket omfattande skadeståndsansvar för den centrala värdepappersförvararen. Detta skadeståndsansvar infördes utan beaktande av ABLs sanktionsbestämmelser. Enligt vår uppfattning är detta ett förbiseende som nu borde rättas till. En central värdepappersförvarares korrekta uppfyllande av ett åtagande gentemot ett bolag att föra avstämningsregister (och aktiebok) i enlighet med LKF och ABL torde dock inte behöva sanktioneras med straffbestämmelser. VPCs åtagande gentemot våra bolagskunder sker på affärsmässiga grunder och fullgörs med helt andra drivkrafter och ambitioner än att undvika straffansvar. För den enskilda aktieägaren torde LKFs skadeståndsbestämmelser vara tillfyllest. Att med den utformning som de föreslagna bestämmelserna om aktiebokens offentlighet nu fått behålla straffbestämmelserna för bristande tillhandahållande av aktieboken, anser vi vara överdrivet nitiskt.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna)

Erbjudandeplikt

Aktiebolagskommittén har i sitt tidigare delbetänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) sagt nej till förslaget att införa erbjudandeplikt i svensk aktiebolagsrätt. Aktiespararna konstaterade då i sitt remissvar att förekomsten av budplikt i Europa var omfattande. Finland, Danmark, Norge, Storbritannien, Frankrike, Belgien, Irland, Italien, Spanien, Schweiz samt vissa delstater i USA hade erbjudandeplikt. Länder som saknade erbjudandeplikt var Nederländerna, Portugal och Grekland. Internationella förhållanden i vårt närområde motiverade således att även Sverige införde en erbjudandeplikt.

Även i det förslag till 13:e bolagsdirektiv som lades fram för godkännande i Europaparlamentet under våren 2001 fanns regler om budplikt. Trots att medlemsländernas representanter var överens om direktivets utformning föll förslaget i Europaparlamentet efter envis lobbying av det tyska näringslivet men det bör framhållas att kritiken ej riktade sig mot budpliktsreglerna vilka har en mycket bred förankring i Europa.

Svenska erfarenheter visar i en rad fall på behovet av erbjudandeplikt. I exempelvis Gota, Cederroth, Fermenta och Trustor-Kanthal har minoriteten hamnat i en situation där en ny majoritetsägare kunnat ta över det bestämmande inflytandet i bolagen utan att erbjuda den kvarvarande minoriteten någon möjlighet att stiga av. I de angivna fallen har ej heller funnits en fungerande marknad. Nyare exempel är Gullspång där minoriteten aldrig fick chans att sälja sina aktier till samma pris som huvudägarna, och den uppmärksammade Trustorhärvan där minoriteten drabbades av ett kriminellt agerande.

Sedan delbetänkandet SOU 1997:22 har mycket hänt i debatten kring erbjudandeplikt. Den 1 juli 1999 införde Näringlivets Börskommitté (NBK) regler om erbjudandeplikt i sin

• Sida 198
•  Original

rekommendation som i sin tur utgör del av Stockholmsbörsens noteringsavtal. På så sätt gäller numera att om någon ägare ensam eller tillsammans med närstående uppnår mer än 40% av röstandelen i ett svenskt bolag måste ett bud läggas på hela bolaget. NBKs regler visar att opinionen svängt till fördel för budplikten och att ett behov finns av regler på området.

Den huvudsakliga oron inför budplikt som kommittén framförde i sitt betänkande var att strukturaffärer och kontrollägarskiften allvarligt skulle försvåras och att det skulle bli alltför dyrt att gå in som huvudägare i svenska bolag. En snabb genomgång av buden på bolag på Stockholmsbörsen visar att intresset för strukturaffärer snarare ökat än minskat sedan budplikten infördes på svensk aktiemarknad. Under 1999 lades 28 bud på bolag på Stockholmsbörsen. Motsvarande siffra var under 2000 41 bud. I de femton högst värderade börsföretagen ägdes i genomsnitt 42% av kapitalet av de 10 största aktieägarna per den 12 februari 2001

7

. Samma siffra per den 30 december 1998 var 44%

8

. Förändringen är inte

anmärkningsvärd och kommitténs oro framstår som obefogad.

Det är Aktiespararnas uppfattning att NBKs självreglering inte är tillräcklig för att erbjuda minoriteten en utväg vid uppköp. Framför allt i samband med att utländska bolag köper svenska har budplikten ignorerats då den "bara" yttrar sig i självreglering. Respekten för NBKs regler och Aktiemarknadsnämndens (AMN) tolkning av densamma är låg, i synnerhet som AMN tenderar att medge generösa undantag från reglerna. Aktiespararna krävde redan i sitt remissvar över SOU 1997:22 att en lagfäst budplikt skulle införas och att nivån skulle sättas till 50% m h t att målbolaget då konsolideras som dotterbolag. Förbundet anser att erfarenheterna av utvecklingen sedan dess understryker kravet på att endast en lagfäst budplikt är tillfyllest. Samtidigt visar ett antal fall att NBKs rekommendation om budplikt vid 40% ligger för högt för att säkerställa en rättvis behandling av aktieägarna.

Det ovan anförda samt behovet av en harmonisering till övriga Europa anser Aktiespararna motiverar införandet av en lagfäst erbjudandeplikt vid 30%. Budplikten bör utformas i linje med förslaget till det 13:e bolagsdirektivet. Endast på så sätt tillförsäkras minoriteten ett fullgott skydd vid kontrollägarskiften.

Förvärv och överlåtelse av egna aktier

Genom lagändring den 10 mars 2000 infördes möjlighet för svenska bolag att återköpa och vidareförsälja egna aktier. Lagändringen hade länge stått högt upp på önskelistan hos svenskt näringsliv.

Återköpsreglerna har utnyttjats mycket flitigt under det senaste året. Det har blivit mycket vanligt att vid bolagsstämma lämna styrelsen ett bemyndigande att vid behov under det kommande året få fatta beslut om att återköpa det antal aktier som styrelsen finner motiverat. Aktiespararna anser emellertid att återköpsmöjligheten och möjligheten att vidareförsälja egna aktier har givit upphov till oönskade effekter som inte avhjälps genom den självreglering som utvecklats av NBK.

Aktiespararna anser att det finns situationer där återköp gynnar aktieägarna. Det gäller till exempel om ett bolag verkligen har en stark ekonomisk ställning och inte ser några andra

• Sida 199
•  Original

intressanta investeringsalternativ. I bolag där likviditeten brister bör emellertid alternativa metoder för att återföra kapital till ägarna utnyttjas. Återköpsmöjligheten bör knytas till den ekonomiska ställningen i bolaget.

Återköp får inte användas för att manipulera den egna aktiekursen i syfte att påverka förutsättningarna i samband med options- och konvertibelprogram eller offentliga erbjudanden. Det har till exempel inträffat att man i en uppköpssituation där aktier i budbolaget erbjuds som likvid för målbolagets aktier gör återköp i marknaden för att höja kursen på budbolagets aktie och på så sätt få budet att se bättre ut än det egentligen är. Reglerna om återköp måste förhindra att sådan påverkan sker.

Vid återköp av egna aktier måste utgångspunkten vara att maktbalansen i bolaget inte påverkas. Aktiespararna anser att beslut om återköp utöver de krav som ställs i Aktiebolagslagen tydligt måste ange i vilken mån förhållandet mellan A och B aktier förändras genom återköpet. Aktiespararna har uppmärksammat ett antal exempel på missbruk av återköpsreglerna som syftat till att ändra maktbalansen i bolaget.

Aktiespararna har vidare uppmärksammat att återköpsmöjligheten i vissa fall används för att öka maktkoncentrationen hos vissa kontrollaktieägare. Genom att återköpa aktier vid upprepade tillfällen och varje gång döda dem kan en huvudaktieägare utan att betala själv successivt ta över bolaget.

Aktiespararna är mycket negativa till den möjlighet som finns att vidareförsälja återköpta aktier på börs eller marknadsplats och anser att återköpta aktier bör avregistreras, detta för att förhindra möjligheten för ledningen att bedriva osund aktiespekulation eller kursdrivning i den egna aktien med bolagets medel. Att bolagets ledning när som helst kan vidareförsälja återköpta aktier på aktiemarknaden medför en allvarlig osäkerhet vid kurssättningen av aktier på aktiemarknaden.

Sammanfattningsvis anser Aktiespararna att reglerna om förvärv och vidareförsäljning av egna aktier måste ses över med anledning av de erfarenheter som nu har vunnits.

Inlösen av minoritetsaktier

Aktiespararna har tidigare i sitt remissvar på Aktiebolagskommitténs delbetänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) utförligt utvecklat sin syn på tvångsinlöseninstitutets betydelse för minoritetsaktieägarna (se bilaga 1).

Tvångsinlösen utgör en form av privaträttslig expropriation som innebär att aktieägarna utan eget initiativ måste lämna ifrån sig sin egendom. Någon form av tvekan om att den vars aktier exproprieras skall vara tillförsäkrad fulla värdet av sin egendom kan inte föreligga. Detta följer av grundläggande egendomsrättsliga principer som slagits fast bland annat i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Det liggande förslaget ger emellertid inte den enskilda som är utsatt för denna privaträttsliga expropriation detta skydd. Kommittén föreslår att huvudregeln skall vara att börskursen skall anses utgöra det fulla värdet av aktieägarens aktier. Att börskursen inte alltid motsvarar det verkliga värdet på ett börsnoterat bolag torde vara allmänt bekant. Inte minst de senaste årens mycket turbulenta aktiemarknad har visat att börskursen kan variera mycket kraftigt över tiden. Det finns vidare möjligheter för en dominerande ägare, till exempel ett moderbolag, att påverka börskursen på ett sätt som

• Sida 200
•  Original

medför att bedömningen av värdet blir lägre än annars. Som Aktiespararna anfört tidigare i sitt remissvar på SOU 1997:22 står förslaget i konflikt med såväl Regeringsformen och den Europeiska Konventionen för de mänskliga rättigheterna. Förslaget utgör även ett avsteg från den aktiebolagsrättsliga grundprincipen om likabehandling av aktieägare.

Förslaget att inskränka aktieägarnas möjligheter att överklaga beslut fattade av skiljenämnd till allmän domstol är ytterligare ett anmärkningsvärt steg i samma riktning.

Aktiebolagskommittén bidrar genom sitt förslag allvarligt till att urholka den enskilda äganderätten. Aktiespararna ställer sig till fullo bakom de särskilda yttranden av sakkunniga Lars Milberg och Sven Ekholm, samt ledamöterna Rolf Åbjörnsson och Stig Rindborg, som bifogas samt det förslag till lagtext som lämnas där.

Aktiespararna har ytterligare en synpunkt som rör tvångsinlösen av egna aktier. Aktiespararna anser att uppköpande bolag bör åläggas att under hand köpa upp minoritetens aktier medan tvångsinlösenprocessen pågår till samma pris som erbjöds i det offentliga budet. Detta för att hindra att aktieägare ofrivilligt blir kvar i en långdragen tvångsinlösenprocess.

Leolagstiftiningen

I 1997 års betänkande har Aktiebolagskommittén föreslagit en försämring av de skyddsregler som Leolagstiftningen innehåller. Det skulle med föreliggande förslag bli möjligt för publika aktiebolag att till dotterbolaget närstående sälja aktier i dotterbolag utan bolagsstämmans godkännande vilket skulle innebära ett försämrat skydd för minoriteten.

Aktiebolagskommittén pekar i sitt betänkande på en ökad risk för överlåtelser i otillbörligt syfte och anför som skäl för sitt förslag att det medför en förenkling av förfarandet vid avyttringar av dotterbolag till företagsledningar och andra anställda. Detta anser Aktiespararna utgöra en allvarlig inskränkning av det skydd som Leolagen ger ägarna. Erfarenheter visar på ett fortsatt stort behov av att bibehålla Leolagstiftningen i nuvarande form.

Revisorsnämnden (RN)

Förslaget till ändring i de s.k. släktkatalogerna i nuvarande 10 kap. 16 § första stycket 5 respektive 11 kap. 11 § första stycket 5 ABL

RN avstyrker, på nedan anförda skäl, Aktiebolagskommitténs förslag till ändring i de s.k. släktkatalogerna i nuvarande 10 kap. 16 § första stycket 5 respektive 11 kap. 11 § första stycket 5 ABL (8 kap. 16 § första stycket 5 respektive 9 kap. 9 § första stycket 5 i förslaget till ny aktiebolagslag). De nuvarande släktkatalogerna bör behållas oförändrade. Enligt 10 kap. 16 § första stycket 2 respektive 11 kap. 11 § första stycket 2 ABL får inte den vara revisor respektive lekmannarevisor (allmän granskare i kommitténs förslag) i ett aktiebolag som samtidigt är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i det aktuella bolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver. Enligt punkten 5 i respektive lagrum får inte heller den som är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses under punkten 2 eller är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller ned-

• Sida 201
•  Original

stigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, vara revisor eller lekmannarevisor i aktiebolag. I klartext innebär det att följande personer omfattas: make, sambo, far, mor, farfar, farmor, morfar, mormor, barn, barnbarn, styvfar, styvmor, fars eller mors styvfar eller styvmor, barns make, barnbarns make, makes far och mor, makes farföräldrar och morföräldrar, makes barn, makes barnbarn, syskon, makes syskon och syskons make (jfr Knut Rodhe, Aktiebolagsrätt, 19:e uppl, s 204 och 112). Aktiebolagskommittén föreslår att dessa släktkataloger bör begränsas till att omfatta endast make och sambo.

Syftet med de nuvarande jävsbestämmelserna i 10 kap. 16 § respektive 11 kap. 11 § ABL torde bland annat vara att uttömmande reglera i vilka fall det råder ett direkt förbud mot antagande av uppdrag som revisor eller lekmannarevisor (allmän granskare) i ett aktiebolag. Man kan påstå att den som träffas av någon av jävsbestämmelserna i nämnda lagrum på objektiva grunder är jävig och därför förhindrad att åta sig uppdrag som revisor/lekmannarevisor. Utöver nu nämnda jävsbestämmelser i ABL har en kvalificerad revisor alltid att beakta de bestämmelser om oberoende som återfinns i 14 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer (revisorslagen)

9

. Nämnda lagrum föreskriver inte bara att revisorn skall iaktta gällande jävsbestämmelser för revisorer utan även beakta om det i annat fall finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet. Om så är fallet skall revisorn avböja eller avsäga sig uppdraget.

Regeringen har den 26 april 2001 till Lagrådet överlämnat en remiss avseende en ny revisorslag. Den nuvarande 14 § revisorslagen motsvaras av bestämmelser i 23 och 24 §§ i den föreslagna nya revisorslagen. Av dessa bestämmelser framgår dels att en revisor, liksom hittills, skall iaktta de bestämmelser i andra författningar som anger i vilka fall en revisor på grund av jäv är förhindrad att utföra ett revisionsuppdrag, dels att en revisor är skyldig att för varje uppdrag i revisionsverksamheten pröva om det finns omständigheter som kan rubba förtroendet för hans eller hennes opartiskhet eller självständighet. Såväl den nuvarande som den föreslagna nya bestämmelsen har en subjektiv karaktär i så måtto att det åligger revisorn att pröva om det föreligger sådana omständigheter som kan rubba nyssnämnda förtroende. I den nuvarande ABL återfinns s.k. släktkataloger inte bara i 10 kap. 16 § och i 11 kap. 11 § utan även i 12 kap. 7 §, som rör det s.k. låneförbudet. Vidare finns en släktkatalog i 4 § lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. (den s.k. LEO-lagen). Som skäl för sitt förslag till ändring i släktkatalogerna i 10 kap. 16 § respektive 11 kap. 11 § anför kommittén att de ovan nämnda lagrummen inte är anpassade till varandra. Kommittén påpekar att olikheterna delvis följer av att de har olika syften, men att skillnaderna delvis också synes sakna skäl. Mot bakgrund härav föreslår kommittén en harmonisering med utgångspunkt från den katalog som gäller för vissa riktade emissioner.

RN finner att den av Aktiebolagskommittén föreslagna ändringen medför att jävsreglerna i ABL inte kommer att utgöra något hinder mot att åta sig uppdrag som revisor i exempelvis ett aktiebolag vars verkställande direktör är far, mor, son eller dotter till revisorn. Ett sådant förhållande kan enligt RN:s mening inte anses godtagbart. Det skulle visserligen vara möjligt att med stöd av 14 § revisorslagen ingripa mot revisorn i exemplet, men detta är inte att likställa med att förhållandet är uttryckligen förbjudet enligt ABL:s jävsregler. RN anser därför att det finns starka skäl för att behålla släktkatalogens nuvarande utformning och att

För en inte juridiskt skolad person kan möjligen jävsbestämmelserna i ABL framstå som uttömmande i

samtliga avseenden. Med hänsyn till att en viktig del av Aktiebolagskommitténs arbete har varit att göra den nya lagen mera lättläst och lättbegriplig, dvs. - såvitt kan förstås - bland annat lättare att tolka för icke-jurister, kan det möjligen vara lämpligt att i ABL komplettera med en hänvisning till oberoendereglerna i revisorslagen.

• Sida 202
•  Original

dessa skäl väger betydligt tyngre än det av kommittén anförda harmoniseringsskälet. På samma grund bör jävsbestämmelserna avseende lekmannarevisorer (allmänna granskare) också förbli oförändrade.

För det fall RN:s ovan redovisade argument för oförändrade släktkataloger inte vinner gehör önskar RN endast påpeka följande. Om syftet är att uppnå en harmonisering – förvisso endast i ABL – kan en ändring endast i ABL te sig märklig med hänsyn till att de släktkataloger som bland annat återfinns i 17 § första stycket 4 revisionslagen (1999:1079), 8 kap. 7 § första stycket 3 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och i 4 kap. 6 § första stycket 7 stiftelselagen (1994:1220) såvitt kan förstås avses fortfara att ha ett med de nuvarande släktkatalogerna i 10 kap. 16 § respektive 11 kap. 11 § ABL likalydande innehåll.

Slutligen, för det fall släktkatalogerna ges det av Aktiebolagskommittén föreslagna innehållet bör enligt RN:s mening formuleringen i 8 kap. 16 § första stycket 5 respektive 9 kap. 9 § första stycket 5 i den nya lagen i vart fall justeras på följande sätt: ”5. är make till eller sambo med en person som avses under 2, eller”.

Revisorsyttrande i samband med apportbildning respektive apportemission

Av 2 kap. 11 § första stycket respektive 12 kap. 11 § i förslaget till ny ABL framgår bland annat att revisorn vid sin granskning i samband med apportbildning respektive apportemission särskilt skall pröva att all apportegendom avskilts för bolagets räkning på ett sätt som skyddar egendomen mot anspråk från aktietecknarens borgenärer och att apportegendomen i stiftelseurkunden inte åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget. Denna ändring föreslogs redan genom Aktiebolagskommitténs betänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22). Eftersom nämnda förslag ännu ej lett till lagstiftning anser sig RN oförhindrad att kommentera detsamma inom ramen för detta yttrande.

Att bolaget skall tillföras apportegendomen på ett sakrättsligt giltigt sätt framgår idag endast av förarbetena. RN välkomnar därför att kravet på tillförande preciserats till ”avskilts för bolagets räkning på ett sätt som skyddar egendomen mot anspråk från aktietecknarens borgenärer”.

RN har varken i SOU 1997:22 eller SOU 2001:1 funnit någon kommentar till det nu behandlade förslaget. För det fall Aktiebolagskommitténs förslag genomförs förordar RN därför att man i specialmotiveringen i vart fall kort kommenterar syftet med ändringen. Det kan finnas anledning att i specialmotiveringen även kommentera det faktum att man synes ha frånfallit det s.k. nyttokravet.

Stiftelsen Ackordscentralen

Nuvarande 15 kap 14 § ABL motsvaras helt av förslagets 26 kap 14 §. Ackordscentralens konkursförvaltare upplever att den yttersta preskriptionsfrist om sex månader från edgångssammanträdet som enligt stadgandet gäller för skadeståndsanspråk som enligt 13 § preskriberats efter ansökan om konkurs gjordes, är i kortaste laget för en så komplicerad fråga som aktiebolagsrättsligt skadestånd. Ackordscentralen är dock på det klara med att starka skäl bör föreligga för att göra avsteg från de preskriptionstider som gäller enligt 13 §.

• Sida 203
•  Original

Förlängs konkursboets telefrist till ett år från dagen för konkursbeslutet uppnås emellertid inte bara den fördelen att tiden förlängs något, utan också att likhet skulle råda mellan denna frist och talefristen avseende återvinning enligt konkurslagen 4 kap 20 §.

Stockholmsbörsen Aktiebolag

1 kap. 4 § Aktiebolagslagen (ABL)

Stockholmsbörsen ifrågasätter om begreppet organiserad marknadsplats har en så inskränkt innebörd som kommittén gör gällande. Börsen vill i detta sammanhang erinra om den förhållandevis omfattande handel med aktier som förekommer enbart med stöd av tillstånd att bedriva värdepappersrörelse. Som exempel kan nämnas den handel som sker på den s.k. Nya Marknaden, Göteborgslistan, HQ Techmark m.m. Den handel som sker på exempelvis Nya Marknaden är legalt sett inte handel på börs, även om handeln äger rum i börsens handelssystem. I stället ansvarar ett värdepappersinstitut (en s.k. sponsor) för handeln, som bedrivs med stöd av institutets värdepappersrörelsetillstånd. I ett internationellt perspektiv går utvecklingen mot bildandet av alternativa marknadsplatser (beroende på sammanhanget kallade för PTS, ATS respektive ECN). Dessa är inte reglerade marknader i EG-rättslig mening, men administrerar ändå handel med värdepapper av inte obetydlig omfattning. Vi menar att 1 kap. 4 § inte heller bör medge att aktier i privata bolag får handlas på den typ av marknadsplatser som nu beskrivits. Börsen förordar därför att begreppet organiserad marknadsplats behålls, men att det i författningskommentaren utvecklas vilken innebörd som bör läggas i begreppet.

1 kap. 8 § ABL

Stockholmsbörsen tillstyrker förslaget i denna del. Nuvarande regel om att bolagets innehav av egna aktier inte skall tas i beaktande vid tillämpning av bestämmelser i annan lag än ABL har i praktiken lett till betydande tillämpningsproblem och har även föranlett införandet av en särskild bestämmelse om att aktiebolag skall offentliggöra varje förändring avseende innehav av egna aktier [se 4 kap. 6 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, LHF]. Med den av kommittén föreslagna ändrade lydelsen är bestämmelsen i LHF obehövlig och den bör därför upphävas.

Det kan tilläggas att utöver de exempel kommittén tar upp, nuvarande lydelse även kan leda till tillämpningsproblem beträffande flaggningsreglerna i 4 kap. LHF. Nuvarande bestämmelse i ABL torde i vart fall teoretiskt kunna utnyttjas av en större aktieägare i syfte att kringgå flaggningsskyldighet enligt den lagen.

3 kap. 5 § ABL

Stockholmsbörsen ifrågasätter om inte omvandlingen – i legal mening – skall anses verkställd först när den antecknats i aktieboken även för avstämningsbolag. Även om

• Sida 204
•  Original

aktieboken för sådana bolag tekniskt sett är integrerad med avstämningsregistret är det två skilda saker sett ur ett legalt perspektiv.

4 kap. 11 § andra stycket ABL

Stockholmsbörsen tillstyrker att den legala skyldigheten för en central värdepappersförvarare att för bolagets räkning verkställa vissa bolagshändelser, t.ex. utdelning, tas bort. Börsen vill i det sammanhanget erinra om att VPC för avstämningsregister för ett stort antal utländska aktiebolag där en motsvarande skyldighet inte föreligger enligt lag. Genom att upphäva detta krav ges en central värdepappersförvarare större möjlighet att på ett flexibelt sätt anpassa det tjänsteutbud som erbjuds anslutna bolag. Om exempelvis förslaget om obligatorisk kontoföring av aktier även i privata bolag genomförs (se bilagan till betänkandet) skulle förslaget i denna del möjliggöra införandet av en förenklad kontoföringsform, där värdepappersförvararen i huvudsak svarar för förandet av registret, medan bolaget självt hanterar olika bolagshändelser gentemot aktieägarna.

Vidare vill börsen i anslutning till denna bestämmelse ta tillfället i akt och påtala två förhållanden rörande en central värdepappersförvarares roll som bör omvärderas. För det första menar vi att en central värdepappersförvarare, vare sig språkligt eller faktiskt, kan vara i god tro om ett faktiskt förhållande (se t.ex. 4 kap. 18 § andra stycket i förslaget). Det avgörande vid prövning av om en aktieägare är behörig eller inte i visst avseende bör i stället vara de uppgifter som de facto registrerats i aktieboken eller på avstämningskonto eller, i vart fall, att det bevisligen förhåller sig så att den centrala värdepappersförvararen underrättats om det rätta förhållandet. För det andra menar börsen att frågan om en central värdepappersförvarares ansvar för förande av aktieboken inte bör vara straffsanktionerat (se 27 kap. 1 § 2 ABL i dess nu föreslagna lydelse).

6 kap. 21 § tredje stycket ABL

Det bör klargöras att bolaget inte behöver ta fram en ny bolagsstämmoaktiebok enligt 20 § när ny röstlängd upprättas enligt bestämmelsen. Ett sådant klarläggande bör kunna ske genom uttalande i författningskommentaren.

7 kap. 37 § ABL

Även om bestämmelsen motsvarar gällande rätt önskar börsen påpeka att kravet i första stycket innebär att styrelseledamöter och verkställande direktörer i andra bolag än aktiemarknadsbolag inte kan ha sina aktier i bolaget förvaltarregistrerade.

8 kap. 12 § ABL

Begreppet reglerad marknad är inte definierat någonstans i svensk lagstiftning. Inom EG avses med reglerad marknad en sådan marknadsplats som är notifierad till Kommissionen enligt det s.k. investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG). Det bör klargöras i författningskommentaren att begreppet har samma innebörd i detta sammanhang, och att kravet på auktoriserad revisor således inte gäller vid notering på annan marknadsplats i Sverige än en börs eller auktoriserad marknadsplats. Ett problem uppkommer emellertid beträffande marknadsplatser belägna i ett land utanför EES, och det bör därför kommenteras hur bedömningen skall ske när det gäller att avgöra om en sådan marknadsplats skall anses vara

• Sida 205
•  Original

reglerad eller inte. Ledning bör därvid kunna sökas i de kommentarer som gjordes i samband med att det öppnades möjlighet för aktiebolag att förvärva egna aktier (se prop. 1999/2000:34 sid. 64).

10 kap. 6 § ABL

På första raden bör ordet “fondaktie” bytas ut mot “fondaktierätt”.

20 kap. 14 § och 21 kap. 14 § ABL

Stockholmsbörsen ifrågasätter om inte också de situationer där fusionen/fissionen är föremål för prövning av EG:s konkurrensmyndighet alternativt när den myndigheten vägrat medge fusionen/fissionen bör utgöra registreringshinder.

24 kap. 12 § ABL

Hänvisningen i andra stycket skall rätteligen vara till 16 kap. 18 § första stycket 2.

2 kap. 13 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Enligt börsens uppfattning blir det mer konsekvent och lättöverskådligt om frågan om aktiebolags ansvar för felaktigheter i prospekt i stället tas in i 26 kap. i den föreslagna nya aktiebolagslagen.

Ägarfrämjandet

Inlösen av minoritetsaktier

En av Ägarfrämjandets grundläggande ståndpunkter är att huvudprincipen skall vara att full ersättning skall utgå vid intrång i äganderätten. Tvångsinlösen av aktier utgör en form av expropriation som innebär att aktieägarna utan eget initiativ måste lämna ifrån sig sin egendom. Det är självklart att den vars aktier exproprieras skall vara tillförsäkrad fulla värdet av sin egendom. Detta följer av grundläggande egendomsrättsliga principer som slagits fast bland annat i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Aktiebolagskommitténs förslag har emellertid inte beaktat denna princip. Kommittén föreslår att huvudregeln skall vara att börskursen skall anses utgöra det fulla värdet av aktieägarens aktier. Det förekommer emellertid inte sällan att det underliggande värdet i ett bolag markant överstiger den aktuella börskursen. De senaste årens mycket svårbedömda aktiemarknad visar att börsens kurssättning är ett mycket dåligt verktyg att använda vid bedömning av det verkliga värdet på aktier. Det är Ägarfrämjandets uppfattning att Aktiebolagskommitténs förslag riskerar att allvarligt urholka den enskilda äganderätten. Denna ståndpunkt har utvecklats ytterligare i ett särskilt yttrande av sakkunnig Lars Milberg.

Aktiebolagskommittén har vidare föreslagit att aktieägarnas möjligheter att överklaga beslut fattade av skiljenämnd till allmän domstol avseende själva äganderättsövergången i samband

• Sida 206
•  Original

med tvångsinlösen skall inskränkas. I samband med att intrång i den enskilda äganderätten görs är det emellertid av extra stor betydelse att den enskilda tillförsäkras en fullgod överprövningsmöjlighet. Detta är dessutom en grundläggande princip i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Aktiebolagskommitténs förslag innebär enligt Ägarfrämjandet en allvarlig inskränkning i den privata äganderätten. Ägarfrämjandet hänvisar även till de särskilda yttranden som lämnats av sakkunniga Lars Milberg och Sven Ekholm, samt ledamöterna Rolf Åbjörnsson och Stig Rindborg. Ägarfrämjandet ställer sig bakom dessa särskilda yttranden.

• Sida 1
•  Original

Till statsrådet Thomas Bodström

Genom beslut den 21 juni 1990 bemyndigade regeringen chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen och att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades från den 21 juni 1990 justitierådet Bo Svensson av vara ordförande i kommittén. Som ledamöter i kommittén förordnades från den 1 november 1990 dåvarande riksdagsledamoten Nic Grönvall, riksdagsledamoten Inga-Britt Johansson, riksdagsledamoten Bengt Silfverstrand och civilekonomen Ulrika Stuart, från den 10 december 1991 riksdagsledamoten Karin Starrin och från den 9 januari 1992 numera riksdagsledamoten Rolf Åbjörnsson. Inga-Britt Johansson entledigades från kommittén fr.o.m. den 27 oktober 1992 och efterträddes samma dag av riksdagsledamoten Carin Lundberg. Nic Grönvall entledigades från kommittén fr.o.m. den 26 april 1993 och efterträddes samma dag av riksdagsledamoten Stig Rindborg. Som nya ledamöter i kommittén förordnades från den 15 maj 1995 riksdagsledamoten Eva Arvidsson och riksdagsledamoten Lars Granberg. Ulrika Stuart entledigades från kommittén fr.o.m. den 4 mars 1997 och efterträddes samma dag av bolagsjuristen Sussi Kvart. Karin Starrin entledigades från kommittén fr.o.m. den 13 mars 1997 och efterträddes samma dag av riksdagsledamoten Rolf Kenneryd. Eva Arvidsson entledigades från kommittén fr.o.m. den 22 december 1998 och efterträddes samma dag av riksdagsledamoten Raimo Pärssinen.

Som sakkunniga i kommittén förordnades från den 1 november 1990 bankdirektören Jan Bökmark, auktoriserade revisorn Sven Ekholm, advokaten Johan Gernandt, verkställande direktören Per-Ola Jansson, auktoriserade revisorn Sten Lundvall, direktören Ulf Magnusson och juris kandidaten Lars Milberg, från den 6 december 1990 börschefen Lars Bredin, från den 15 maj 1991 juris kandidaten Hans Peter Larsson, från den 29 oktober 1992 chefsjuristen Åsa Breding och från den 15 februari 1993 hovrättslagmannen Lars Hedberg, sakkunnig vid Finansinspektionen. Lars Hedberg entledigades från kommittén fr.o.m. den 1 juli 1996 och efterträddes samma dag av chefsjuristen Hans Schedin. Åsa Breding entledigades från kommittén fr.o.m. den 4 mars 1997.

Att som experter biträda kommittén förordnades från den 1 november 1990 numera avdelningschefen Håkan Klahr, rättschefen Per Erik

• Sida 2
•  Original

Lindeberg och numera finansrådet Annika Lundius, från den 1 oktober 1991 numera kanslichefen Göran Schubert och kommerserådet Christer Lefrell, från den 29 oktober 1992 kanslirådet Ingrid Melbi samt från den 20 januari 1993 numera departementsrådet Sten Andersson. Håkan Klahr entledigades från kommittén fr.o.m. den 19 oktober 1992 och efterträddes samma dag av numera departementsrådet Göran Haag. Göran Haag entledigades från kommittén fr.o.m. den 10 februari 1993. Göran Schubert entledigades från kommittén fr.o.m. den 15 februari 1993. Annika Lundius entledigades från kommittén fr.o.m. den 2 september 1996 och efterträddes samma dag av Göran Haag. Christer Lefrell entledigades från kommittén fr.o.m. den 4 mars 1997. Från samma dag förordnades som expert chefsjuristen Per Nordström. Ingrid Melbi entledigades från kommittén fr.o.m. den 28 oktober 1998 och efterträddes samma dag av hovrättsassessorn Ewa Lindbäck. Chefsjuristen Karin Wallin-Norman förordnades som expert i kommittén fr.o.m. den 30 oktober 1998.

Till sekreterare förordnades från den 1 december 1990 numera ekonomie licentiaten och juris kandidaten Rolf Skog samt numera rådmannen Hans Cappelen-Smith. Den senare entledigades från tjänsten som sekreterare fr.o.m. den 4 mars 1997 och förordnades från samma dag att som expert biträda kommittén. Till sekreterare förordnades fr.o.m. den 9 november 1998 hovrättsassessorn Per-Anders Svensson.

Kommittén, som antagit namnet Aktiebolagskommittén, har tidigare avlämnat delbetänkandena Bundna aktier (SOU 1992:13), Aktiebolagslagen och EG (SOU 1992:83), Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44), Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22), Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168) samt Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36).

Kommittén får härmed avlämna slutbetänkandet Ny aktiebolagslag.

Stockholm i januari 2001

Bo Svensson

Lars Granberg Rolf Kenneryd Sussi Kvart

Carin Lundberg Raimo Pärssinen Stig Rindborg

Bengt Silfverstrand Rolf Åbjörnsson

/Rolf Skog

Per-Anders Svensson

• Sida 5
•  Original

Förkortningar

ABF Aktiebolagsförordningen (1975:1387) ABL Aktiebolagslagen (1975:1385) EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EG Europeiska gemenskaperna EU Europeiska unionen LBC Lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet LHF Lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument NBK Näringslivets Börskommitté NJA Nytt Juridiskt Arkiv avd I PRV Patent- och registreringsverket SPAR Statens person- och adressregister ÅRL Årsredovisningslagen (1995:1554)

• Sida 11
•  Original

En ny aktiebolagslag – sammanfattning

Aktiebolaget anses av många vara en viktig förklaring till Västerlandets ekonomiska framgångar under det senaste århundradet. Möjligheterna att ackumulera kapital genom små bidrag från ett stort antal investerare har skapat förutsättningar för dagens multinationella storföretag. Men det förhållandet att aktieägarna i ett aktiebolag inte svarar personligen för bolagets förpliktelser gör företagsformen attraktiv också för småföretagare. I Sverige och många andra länder är merparten aktiebolag enmans- eller fåmansbolag.

Aktiebolagslagstiftningen skall således på en gång tillgodose internationella och nationella behov och vara tillräckligt flexibel för att passa både i stora och små förhållanden. Den kategoriindelning i publika och privata bolag som genomförts som ett led i Sveriges EGanpassning ger denna flexibilitet och har åtminstone för tillfället tystat den debatt som länge förts i Sverige om en särskild bolagsform för de mindre företagen.

En aktiebolagslag måste vidare vara utformad på ett sådant sätt att den inte på kort tid blir omodern på grund av ändrade förhållanden. Förändringstrycket i den internationella miljö i vilka de stora svenska aktiebolagen verkar är mycket starkt. Vår nuvarande aktiebolagslag är från år 1975. Under det kvarts sekel som den har funnits har Sverige hunnit gå med i EU, järnridån har försvunnit och kapitalet flödar i stort sett fritt mellan länderna. Det är inte någon överdrift att säga att de svenska aktiebolagen i dag verkar i en helt annan internationell miljö än när den nuvarande aktiebolagen skrevs.

Det har föranlett den svenske lagstiftaren att företa en rad ändringar i aktiebolagslagen för att tillgodose uppkommande behov. Det är emellertid en generell iakttagelse att det är svårt att i en lag genomföra ett så stort antal ändringar som det här är fråga om utan att lagen så småningom förlorar en del av sin struktur och blir mera svåröverskådlig och svårbegriplig. Det räcker i detta sammanhang med att nämna att de nuvarande bestämmelserna om allmän och särskild granskning respektive byte av bolagskategori placerades i 11 och 17 kapitlet uteslutande av den anledningen att sistnämnda kapitel, som ursprungligen innehöll bestämmelser om redovisning respektive om

• Sida 12
•  Original

bundna och fria aktier, hade upphävts som ett led i den svenska EGanpassningen. Det är givet att sådana ändringar, som kan ske också på paragrafnivå, bryter ner den ursprungliga logiken mellan bestämmelserna och gör lagen svårbegriplig. De svenska aktiebolagslagarna har sällan överlevt mer än 30 år. Med hänsyn till de stora omvärldsförändringar som har skett är det närmast överraskande att 1975 års lag inte redan har ersatts med en ny aktiebolagslag.

Aktiebolagskommittén har anslutit sig till den traditionella synen i svensk aktiebolagsrätt och har i bl.a. betänkandet Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44) framhållit den viktiga roll som företagets ägare spelar:

I en marknadsekonomi är utsikterna till ekonomisk framgång ojämnt fördelade mellan olika verksamheter och olika företag. De som vill få ut så mycket som möjligt av de ekonomiska fördelar som ett framgångsrikt utvecklingsarbete ger måste styra sina investeringar till de verksamheter och företag som har de bästa vinstutsikterna. De måste också övervaka sina investeringar genom att hålla sig underrättade om hur deras företag utvecklas och söka påverka deras verksamhet. Företagens ägare bidrar på det sättet till att resurserna i enskilda företag och i näringslivet som helhet utnyttjas så effektivt som möjligt. Ägare som tar ansvar för företagens och näringslivets utveckling är därför ett viktigt inslag i en fungerande marknadsekonomi.

Kommitténs uppfattning är att aktiebolagslagen skall ha en utformning som främjar en aktiv ägarfunktion i företagen. Därigenom skapas största möjliga förutsättningar för en fortlöpande och snabb anpassning av företagens organisation och verksamhet till förändringar i omvärlden och för en dynamik i näringslivet. Det kräver att lagen dels garanterar ägarna den yttersta beslutanderätten i bolaget, dels möjliggör förändringar i ägarstrukturen. (SOU 1995:44 s. 154.)

Statsmakterna har också tagit detta synsätt till utgångspunkt för den reformering av aktiebolagslagen som pågår med kommitténs förslag som grund (se bl.a. prop. 1997/98:99 s. 75 f.).

En annan aspekt som är värd att anlägga i detta sammanhang är de stora förändringar i ägarstrukturen bland de svenska börsnoterade aktiebolagen som skett under andra hälften av 1990-talet. Många av våra största aktiebolag ägs i dag till mer än hälften av utländska rättssubjekt. Dessa utländska ägare är ofta pensionsfonder och liknande institutioner som placerar en del av sina tillgångar i aktier men sällan ingriper i bolagets skötsel utan väljer att sälja aktierna vid missnöje med bolagsledningens agerande. Det är emellertid inte bara de utländska ägarna som i ökande utsträckning består av institutioner. Även de svenska ägarna är i hög utsträckning fonder, försäkringsbolag och andra institutioner medan de fysiska personer som för några decennier sedan hade majoriteten i våra börsnoterade företag numera har fått sitt

• Sida 13
•  Original

inflytande reducerat högst betydligt. Aktiebolagskommittén har försökt skapa rutiner som skall ge svenska och utländska institutioner effektiva möjligheter att delta i de svenska aktiebolagens förvaltning och föreslår i detta slutbetänkande ytterligare åtgärder i samma syfte. Det finns emellertid enligt kommitténs mening anledning för statsmakterna att följa utvecklingen på detta område och hålla en beredskap om det skulle framkomma tecken som tyder på att de institutionella ägarna inte tar sitt ansvar för förvaltningen av de bolag i vilka de investerat och därigenom hämmar det svenska näringslivets utvecklingsmöjligheter.

När kommittén nu lägger sitt slutbetänkande är det det sjunde i raden av betänkanden som kommittén har lämnat. Kommittén har således avrapporterat sitt arbete på ett sätt som har underlättat partiella reformer. Sådana har också, som utvecklas i det följande, genomförts och andra är på gång. Detta arbetssätt, där nyheterna så att säga avlöser varandra i en lagom takt, har stora fördelar för slutanvändarna. Från lagstiftningssynpunkt har metoden den fördelen att färdiga förslag inte behöver vänta på att andra förslag skall färdigställas utan kan genomföras direkt. Kommittén tycker sig också se att remissbehandlingen blir effektivare om den sker genom yttranden över en serie betänkanden, där varje betänkande är av förhållandevis måttligt omfång, jämfört med om remissyttrandet avser ett enda men mycket omfattande betänkande; remissynpunkterna på de sista kapitlen i Aktiebolagsutredningens ovannämnda betänkande från år 1971 var ganska få. Kommittén har också i sitt arbete kunnat utnyttja remissutfallet beträffande tidigare delbetänkanden när slutbetänkandet har utformats.

1975 års aktiebolagslag ger vid en första anblick intryck av att vara främst ett excercisreglemente. Den innehåller detaljerade checklistor över vilka handlingar som skall finnas i varje ärende som lagen behandlar, ofta med föreskrift dessutom om att dessa handlingar skall innehålla en rad detaljupplysningar. Den lag som kommittén föreslår avviker inte från denna tradition. Det är snarare så att antalet checklistor har utökats liksom listornas längd. Kommittén har nämligen uppfattningen att det blir enklare för alla parter, inklusive Patent- och registreringsverket, om det finns mycket klara regler för vilka handlingar som skall hanteras i olika sammanhang, inklusive när beslutet skall registreras i aktiebolagsregistret. Kommittén har dessutom försökt att undvika hänvisningar och har därför skrivit ut varje checklista utan hänsyn till att listan beträffande en typ av ärende inte sällan är identisk med listan avseende en annan ärendetyp.

Av det faktum att det finns många checklistor i kommitténs lagförslag skall man emellertid inte dra den felaktiga slutsatsen att kommittén föreslår en allmänt skärpt kontroll över aktiebolagen.

• Sida 14
•  Original

Tvärtom är kommitténs arbete präglat av en vilja att låta marknaden ta hand om många problem som äldre lagstiftare ville reglera. Kommittén vill i detta sammanhang bara nämna de nya möjligheterna till återköp av egna aktier och kommitténs förslag att tillåta kapitalandelslån men fler exempel på liberalisering och överlämnande åt självreglering ges i det följande.

En viktig del av kommitténs arbete, som särskilt har uppmärksammats i samband med att kommittén nu lägger fram förslag till en helt ny, komplett aktiebolagslag, har gått ut på att göra lagen begriplig och så långt det är möjligt lättläst. Kommittén har använt sig av en konsekvent genomförd systematik, strävat efter att begränsa paragrafernas omfång och arbetat mycket med mellanrubriker och paragrafrubriker för att göra det lätt att hitta bland bestämmelserna. Kommittén har också försökt använda ett så enkelt språk som ämnet tillåter.

Mycket av innehållet i slutbetänkandet är genom tidigare delbetänkanden och genomförda delreformer redan känt. Det gäller exempelvis avskaffandet av de bundna aktierna, anpassningen till EG:s bolagsdirektiv med en kategoriindelning av aktiebolagen i privata och publika bolag, de nya reglerna om bolagets organisation samt de nya möjligheterna för aktiemarknadsbolag att återköpa egna aktier.

Arbete pågår för närvarande i regeringskansliet med en lagrådsremiss på basis av kommitténs förslag om vinstutdelning, nedsättning av aktiekapitalet och likvidation.

Därefter skulle det av de tidigare betänkandena återstå att behandla bl.a. vad kommittén föreslagit om bolagsbildning, överlåtelsebegränsningar beträffande aktier, ökning av aktiekapitalet och tvångsinlösen av minoritetsaktier.

I det nu framlagda slutbetänkandet inskränker sig kommittén emellertid inte till att sammanställa sina tidigare förslag utan behandlar också en rad nya frågor. Skillnaden mellan den nuvarande ordningen och den nya aktiebolagslag som kommittén föreslår kan sammanfattningsvis sägas var följande.

I 1 kap. upptas liksom i den nuvarande lagen vissa allmänna bestämmelser om aktiebolag. I lagens portalparagraf läggs aktiebolagsformens mest grundläggande kännetecken fast, nämligen ägarnas frihet från personligt ansvar för bolagets förpliktelser. Kommittén har övervägt om den bestämmelsen bör förses med ett generellt undantag, s.k. ansvarsgenombrott, men funnit att så inte bör ske. På ett särskilt delområde, nämligen miljöområdet, anser kommittén visserligen att institutet ansvarsgenombrott bör komma till uttryck i lag, men det bör ske i miljöbalken, inte i aktiebolagslagen.

I första kapitlet slås vidare fast att aktiebolag kan vara privat aktiebolag eller publikt aktiebolag och att lagen gäller alla aktiebolag,

• Sida 15
•  Original

om inte annat föreskrivs. Indelningen av bolagen i två kategorier infördes som nämnts i samband med EG-anpassningen. Den fick genom de nya reglerna om aktiebolagets organisation en ökad betydelse och kommer i den nya lagen till ytterligare användning.

Till skydd för bolagets borgenärer föreskrivs i första kapitlet också att det i bolaget skall finnas ett aktiekapital av viss minsta storlek. Aktiekapitalet kan vara fördelat på en eller flera aktier. En principiellt viktig nyhet i den nya lagen är att aktierna inte längre skall lyda på ett visst nominellt belopp. Systemet med ett nominellt värde på aktierna avskaffas och ersätts av ett kvotaktiesytem, där varje aktie representerar en lika stor andel av aktiekapitalet (kvotvärdet) och därmed av bolagsförmögenheten. Övergången till kvotaktiesystemet påverkar lagens utformning bl.a. såvitt avser reglerna om bolagsbildning, kapitalökning och kapitalminskning.

I första kapitlet finns också en definition av koncernbegreppet. Definitionen har, sedan redovisningsreglerna i aktiebolagslagen år 1996 ersattes av särskild lagstiftning, en förhållandevis begränsad betydelse. Lagen upptar endast ett fåtal koncernregler. Kommittén har övervägt men inte funnit något uttalat intresse för att i lagen ta in bestämmelser om styrning och ledning i koncerner, s.k. materiell koncernrätt.

I 2 kap. finns bestämmelser om bildande av aktiebolag. Den nya lagen innebär på detta område en väsentlig förenkling i förhållande till gällande rätt. Det numera sällan eller aldrig använda institutet successivbildning utmönstras och reglerna om simultanbildning ges en ny utformning. Den eller de som vill bilda ett aktiebolag skall enligt den nya lagen upprätta en stiftelseurkund, teckna sig för samtliga aktier direkt i stiftelseurkunden, betala aktierna, upprätta och låta en auktoriserad eller godkänd revisor granska en öppningsbalansräkning för bolaget, färdigställa stiftelseurkunden samt ansöka om bolagets registrering. En viktig nyhet i detta sammanhang är att stiftarna själva, med beaktande av lagens krav på ett visst minsta aktiekapital, avgör i vilken utsträckning betalningen för aktierna skall tillföras aktiekapitalet eller utgöra fritt eget kapital i bolaget.

I 3 kap. finns bestämmelser om aktier och aktiers överlåtbarhet. Där läggs två grundläggande principer fast. Den ena är att alla aktier har lika rätt i bolaget, om inte annat anges i bolagsordningen. Den andra principen är att en aktie är fritt överlåtbar. I bolagsordningen kan föreskrivas begränsningar i överlåtbarheten, men endast med uttryckligt stöd i lag. Medan sådana inskränkningar i överlåtbarheten enligt gällande rätt bara kan göras i form av s.k. hembudsklausuler öppnar den nya lagen möjlighet för alla bolag att använda sig av såväl hembuds- som förköpsklausuler. Privata aktiebolag får också använda

• Sida 16
•  Original

sig av samtyckesklausuler. Genom dessa regler tillgodoses ett behov av större flexibilitet på detta område, framför allt i bolag med en begränsad ägarkrets, samtidigt som grundprincipen om fri överlåtbarhet bibehålls.

Alla aktier i ett aktiebolag skall antecknas i en aktiebok. Bestämmelser därom finns i 4 kap. Den nya lagen gör här på ett mer systematiskt sätt än vad som i dag är fallet en åtskillnad mellan reglerna för kupongbolag och reglerna för avstämningsbolag. På regeringens uppdrag har kommittén i detta sammanhang särskilt övervägt om den nuvarande principen om aktiebokens offentlighet bör inskränkas på grund av de risker för brott i form av framför allt bedrägerier riktade mot aktieägare som offentligheten innebär. Enligt kommitténs mening skulle emellertid en hemligstämpling av uppgifterna i aktieboken inte vara någon effektiv brottsförebyggande åtgärd. Kommittén föreslår därför att aktieboken även fortsättningsvis skall vara offentlig och därigenom bl.a. möjliggöra forskning och debatt om ägar- och inflytandeförhållandena i näringslivet. I avstämningsbolag gäller i dag den begränsningsregeln att en offentlig utskrift av aktieboken inte upptar ägare med högst 500 aktier i bolaget. Kommittén föreslår att begränsningsregeln i stället utformas så att utskriften inte upptar ägare med innehav representerande mindre än en tusendel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.

I kupongbolag skall, om någon aktieägare begär det, utfärdas aktiebrev för dennes aktier. Bestämmelser om aktiebrev finns i 5 kap. I avstämningsbolag får aktiebrev inte utfärdas; aktieinnehavet manifesteras där av en registrering i ett avstämningsregister fört av en central värdepappersförvarare.

På förslag av kommittén och i linje med den under 1990-talet allt intensivare debatten om vad som med en engelsk term brukar kallas corporate governance infördes i lagen år 1999 nya bestämmelser om aktiebolagets organisation. Kommittén föreslår att dessa bestämmelser, som regelbundet skall tillämpas av alla bolag, ges en något mer framskjuten plats i den nya lagen och att den hierarkiska strukturen med aktieägarna som bolagets yttersta beslutsfattare markeras genom att bestämmelserna om bolagsstämma placeras före bestämmelserna om styrelse och verkställande direktör. Sålunda upptas i 6 kap. bestämmelser om bolagsstämma och i 7 kap. bestämmelser om styrelse och verkställande direktör.

En viktig tanke bakom reglerna om bolagsstämma, sådana som de på basis av kommitténs tidigare framlagda förslag i dag är utformade, är att skapa förutsättningar för en aktiv ägarfunktion, framför allt i bolag med många ägare. I den nya lagen tas ytterligare steg i denna riktning bl.a. genom ökade möjligheter till utnyttjande av elektroniska

• Sida 17
•  Original

hjälpmedel och modern kommunikationsteknik vid bolagsstämma. Ett exempel på det är att i lagen införs en uttrycklig bestämmelse om att stämman kan besluta om stämmodeltagande via Internet eller annat datanät.

Till blocket om bolagets organisation hör också 8 kap. om revision och 9 kap. om allmän granskning. Dessa överensstämmer, med ett par mindre undantag, med gällande rätt. En nyhet gäller lagens benämning på de personer som utför allmän granskning. Den i nuvarande lag använda termen lekmannarevisor har kritiserats bl.a. under riksdagens behandling av regeringens förslag till dessa bestämmelser. I den nya lagen har benämningen lekmannarevisor ersatts av allmän granskare.

Den nya lagen innebär väsentliga förändringar i bestämmelserna om kapitalökning. Aktiekapitalet kan ökas genom fondemission. Utmärkande för en fondemission är att den sker utan tillskott från aktieägarna. Men en ökning av aktiekapitalet kan också ske genom tillskott från blivande aktieägare. Det handlar då om kapitalökning genom nyemission, emission av konvertibler eller emission av teckningsoptioner. Vid nyemission sker tillskottet genom att aktietecknarna betalar för nya aktier, kontant eller med annan egendom. Vid emission av konvertibler görs ett tillskott till bolaget i samband med att hela eller delar av konvertibellånet omvandlas till aktiekapital. I fråga om teckningsoptioner slutligen sker tillskottet i form av betalning för aktier som tecknas med optionsrätt på samma sätt som vid nyemission.

I den nuvarande lagen behandlas de fyra metoderna för ökning av aktiekapitalet på så sätt att fond- och nyemission regleras i ett kapitel och emission av konvertibler och teckningsoptioner i ett annat. Indelningen bygger på att det är osäkert om en emission av teckningsoptioner eller konvertibler kommer att leda till en ökning av aktiekapitalet.

I den nya lagen har bestämmelserna i stället disponerats med utgångspunkt i den skillnad som enligt det anförda finns mellan fondemission på ena sidan och nyemission samt emission av konvertibler och teckningsoptioner på den andra. I 10 kap. upptas vissa för kapitalökning gemensamma bestämmelser. Därefter regleras i 11 kap. fondemission och i 12 kap. tillskottsemission. En nyhet i sammanhanget är att den nya lagen tillåter bolagen att emittera fristående teckningsoptioner.

I likhet med vad som ovan sagts i fråga om bolagsbildning innebär den nya lagen ökade möjligheter för ägarna att besluta huruvida betalningen för emitterade aktier, eller för den delen teckningsoptioner eller konvertibler, skall utgöra bundet eller fritt kapital i bolaget. Det är en fråga som ägarna skall ta ställning till i emissionsbeslutet. Annorlunda uttryckt har kommittén i detta sammanhang släppt den

• Sida 18
•  Original

traditionella kopplingen mellan aktiekapitalet och antalet aktier. Aktiekapitalet kan ökas utan att antalet aktier ökas, och antalet aktier kan ökas utan att aktiekapitalet ökas.

När ett publikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag offentliggör eller på annat sätt till en vidare krets riktar en inbjudan att förvärva aktier eller teckningsrätter i bolaget skall styrelsen i dag, enligt bestämmelser i aktiebolagslagen, upprätta ett prospekt, om summan av de belopp som till följd av inbjudan kan komma att betalas uppgår till ett visst, i lagen angivet, belopp. Bestämmelser om emissionsprospekt finns förutom i aktiebolagslagen bl.a. i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. I fråga om fondpapper som är inregistrerade vid eller avsedda att inregistreras vid börs finns bestämmelser om börsprospekt bl.a. i lagen (1992:543) om börsoch clearingverksamhet. Båda lagarna kompletteras av Finansinspektionens prospektföreskrifter.

Kommittén anser det vara olyckligt att aktiebolag och aktieägare, som avser att emittera eller sälja fondpapper skall behöva beakta prospektregler i flera olika lagar. I den nya lagen har därför inte upptagits några prospektregler. I stället föreslås vissa nya bestämmelser om prospekt i lagen om handel med finansiella instrument och lagen om börs- och clearingverksamhet.

I detta sammanhang behandlar kommittén också frågan om vilket ansvar som skall kunna utkrävas av bolaget för felaktigheter och brister i ett upprättat prospekt. Rättsläget på denna punkt är i dag i viss mån oklart. Enligt den i doktrinen förhärskande uppfattningen kan ett aktiebolag inte på kontraktsrättslig grund bli skadeståndsskyldigt mot aktieägare eller den som i väsentlig mån är att likställa med aktieägare, när dessa personers anspråk hänför sig till teckning eller förvärv av aktier eller andra fondpapper som givits ut av bolaget. Det är en inställning som skiljer sig från vad som är fallet i bl.a. Förenta staterna och Storbritannien, något som inte sällan leder till svårutredda rättsliga frågeställningar vid svenska bolags emissioner på den internationella kapitalmarknaden. Kommittén föreslår mot denna bakgrund att aktiebolag skall kunna åläggas ett skadeståndsansvar för felaktigheter och brister i prospekt som upprättats av bolaget vid en emission eller en aktieägares utförsäljning av en större aktiepost i bolaget. Bestämmelserna om sådant ansvar föreslås tas in i lagen om handel med finansiella instrument.

I 13 kap. har upptagits särskilda bestämmelser om vissa riktade emissioner m.m. Bestämmelserna svarar med smärre ändringar, bl.a. i fråga om tillämpningsområdet, mot vad som i dag är lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. (LEO-lagen). Kommittén föreslår att den lagen upphävs. En av de materiella ny-

• Sida 19
•  Original

heterna i sammanhanget är att ett moderbolag som vill överlåta aktierna i ett dotter- eller dotterdotterbolag till det bolagets företagsledning eller anställda – en s.k. management buy out – inte behöver underställa beslutet moderbolagets bolagsstämma för godkännande.

Till aktiebolagslagens hårda kärna hör reglerna till skydd för bolagets bundna egna kapital. Dit kan räknas, förutom reglerna om bolagsbildning, reglerna om nedsättning av aktiekapitalet, förvärv av egna aktier och vinstutdelning. I dag finns bestämmelser om dessa förfaranden på olika ställen i lagen. Bestämmelserna är emellertid inte samordnade utan skiljer sig på flera punkter omotiverat från varandra. Kommittén föreslår att bestämmelserna samlas till ett gemensamt block, som inleds med ett för alla tre förfaranden gemensamt kapitel om värdeöverföringar. Sålunda finns i den nya lagens 14 kap. vissa grundläggande bestämmelser om värdeöverföringar, i 15 kap. bestämmelser om vinstutdelning, i 16 kap. bestämmelser om förvärv av egna aktier och i 17 kap. bestämmelser om minskning av aktiekapitalet. De föreslagna reglerna innebär genomgående ökade möjligheter för företagen att fortlöpande anpassa sin kapitalstruktur till vad som vid varje tidpunkt anses vara mest gynnsamt för bolaget och dess ägare. Kommittén har också haft ambitionen att i lagen ge uttryck för den rättsutveckling som under de senaste decennierna ägt rum i praxis och doktrin på framför allt vinstutdelningsområdet.

I delbetänkandet Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) föreslog kommittén bl.a. att svenska aktiebolag, privata såväl som publika, skulle tillåtas förvärva egna aktier. Förslaget ledde i denna del till lagändringar våren 2000. Vissa publika aktiebolag, huvudsakligen aktiemarknadsbolag, fick då rätt att förvärva egna aktier. Frågan om huruvida även övriga publika aktiebolag och privata aktiebolag skall tillåtas förvärva egna aktier skall avgöras efter ytterligare utredning rörande skattemässiga frågeställningar som uppkommer i sammanhanget. Kommittén har i det nu presenterade lagförslaget inte lagt fram något nytt författningsförslag avseende egna aktier, men står fast vid den principiella uppfattningen att alla aktiebolag bör tillåtas förvärva egna aktier.

Till kapitalskyddsreglerna kan också räknas 18 kap. om lån från bolaget till aktieägare m.fl. Kommittén föreslog i delbetänkandet Vinstutdelning (SOU 1997:168) att det i dag absoluta förbudet mot sådana lån skulle ersättas av mindre långtgående restriktioner. I det nu framlagda förslaget till en ny aktiebolagslag tar kommittén ytterligare steg i denna riktning. I korthet innebär förslaget att medel som skulle kunna användas för utdelning till aktieägarna också skall kunna lånas ut till ägare och andra särskilt nämnda personer.

• Sida 20
•  Original

Kommittén föreslår ett nytt 19 kap. om inlösen av minoritetsaktier och därefter ett 20 kap. om fusion och ett 21 kap. om fission. Medan fusionsbestämmelserna i allt väsentligt överensstämmer med gällande rätt är fissionsinstitutet en nyhet i svensk rätt. Det handlar, enkelt uttryckt, om en spegelbild av fusion – en uppdelning av ett aktiebolag i två eller flera nya aktiebolag. De nya reglerna ger svenskt näringsliv ännu ett instrument för omstrukturering och anpassning till nya förhållanden. Bestämmelsernas närmare utformning styrs i betydande utsträckning av EG:s sjätte bolagsdirektiv.

I 22 kap. har upptagits bestämmelser om likvidation svarande mot kommitténs så sent som år 1999 avlämnade delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36).

I 23 kap. regleras byte av bolagskategori på samma sätt som i dag sker i 17 kap. ABL.

Till de centrala bestämmelserna i lagen hör 24 kap. om registrering. Kapitlet motsvarar 18 kap. ABL och är materiellt sett oförändrat. Inte heller föreslås några materiella ändringar i reglerna om aktiebolags firma, vilka upptagits i 25 kap. i den nya lagen.

Sist i den nya lagen regleras i 26 kap. skadestånd och i 27 kap. straff och vite. Skadeståndsreglerna fick, på kommitténs förslag, en ny utformning år 1999. Bestämmelserna om straff och vite hålls även i den nya lagen på ett minimum.

Kommittén har av regeringen fått i uppdrag att lägga fram ett fullständigt förslag till ett aktieägarregister. Uppdraget redovisas i en bilaga till betänkandet. Beträffande förslaget till aktieägarregister hänvisas till den sammanfattning som återfinns i bilagan.

• Sida 21
•  Original

A New Companies Act – a summary

The corporation – or aktiebolag, as it is known in Swedish – is considered by many to be an important reason for the economic success of the Western World during the past century. The opportunity to accumulate capital through small contributions from a large number of investors has paved the way to today’s multinational companies. The fact that shareholders in a corporation are not personally liable for the company’s obligations has made this type of legal entity attractive to small business owners as well. As in many other countries, in Sweden the majority of companies are closely held corporations.

As a result, Swedish company law must not only meet international and national demands but also be flexible enough to accommodate both large and small enterprises. The classification into public and private companies implemented in Sweden as part of its EU harmonization provides this flexibility and, for now at least, has silenced a longstanding debate on the need for a special business form for small companies.

A national companies act must also be designed so that it won’t quickly become outdated due to changing conditions. The pressure to change in the international arena in which large Swedish companies compete is very strong. Our current Companies Act dates back to 1975. During the quarter-century it has been in force, Sweden has joined the EU, the Iron Curtain has fallen, and capital now flows almost freely between nations. It is no exaggeration to say that Swedish companies today operate in a completely different international environment than they did when the current Companies Act was written.

Because of this, Swedish legislators have adopted a number of amendments to the Companies Act to meet new needs as they arise. In general, however, it is difficult to add a large number of amendments to an act of this significance without eventually losing some of its structure and making it difficult to comprehend. One example is that the current provisions on general and special reviews and on changes in company categories, respectively, were placed in chapters 11 and 17 solely for the reason that the latter chapter, which originally contained provisions on accounting and restricted versus unrestricted shares, was

• Sida 22
•  Original

abolished as part of Sweden’s EU harmonization. It is obvious that such amendments, which can also be made at the paragraph level, affect the original logic of the provisions and make the Act more difficult to understand. Rarely has a version of the Swedish Companies Act survived more than 30 years. Considering the tremendous changes that have taken place in the world, it is surprising that the Act of 1975 has not already been replaced.

The Company Law Committee has held to the traditional view of Swedish company law and underscored, in among other places its report entitled, “The Structure of the Corporation” (SOU 1995:44), the important role of a company’s shareholders:

In a market economy, the prospects of financial success are unevenly dispersed between various types of businesses and various companies. Those who wish to gain the maximum financial advantage of successful development work must steer their investments to businesses and companies with the best earnings prospects. They also have to manage their investments by staying informed of how well these companies are developing and by trying to positively impact their operations. Corporate shareholders help to ensure that the resources of individual companies and the business sector as a whole are utilized as effectively as possible. Shareholders who take responsibility for the corporate and business development are therefore an important element in a prosperous market economy.

In the opinion of the Committee, the Swedish Companies Act should be designed in a way that promotes an active ownership function. This ensures the best opportunities for companies to quickly and continuously adapt their organizations and operations to changes in the operating environment as well as for a dynamic business sector. This requires in part that the Act guarantees shareholders the ultimate decision-making authority in a company and in part that it facilitates changes in ownership (SOU 1995:44, p. 154).

The Government has applied the same logic in its current reform of the Companies Act, using the Committee’s proposal as a basis (see Bill 1997/98:99, p. 75 f.).

Another aspect worth mentioning here are the major changes in the ownership structures of listed Swedish companies during the latter half of the 1990’s. Foreign investors now own more than half of many of our largest companies. These foreign owners in many cases are pension funds or other institutions that invest in stocks but rarely get involved in a company’s management. Instead, they sell their shares if they become displeased with how the company is run. Of course, it is not only foreign owners that increasingly are institutions. Swedish owners also consist to a large extent of funds, insurance companies and other

• Sida 23
•  Original

institutional investors. Individual investors, who a few decades ago had majority interests in our listed companies, have seen their influence wane considerably. The Company Law Committee, which has tried to create routines that give Swedish and international institutional investors an effective opportunity to participate in the management of Swedish companies, is proposing in this final report further measures to that end. The Committee feels, however, the Government would be wise to follow developments in this area and remain prepared should there be any indications that institutional investors are not taking responsibility for management of the companies they have invested in and, as a result, are impeding the development opportunities of the Swedish business sector.

This final report is the seventh in a series issued by the Committee. By presenting its work in this way, the Committee has helped to smooth the way for partial reforms. Many changes have, in fact, been implemented, and others are in the process. This way of working, in which findings are presented gradually over time, has major advantages for end users. From a legislative standpoint, finished proposals can be adopted right away, without waiting for other proposals. The whole process of circulating proposals for review is also more effective, in the opinion of the Committee, if the proposals are spread over a series of reports, each relatively modest in scope, rather than in a single, comprehensive report; the comments on the last chapter of the abovementioned Companies Act proposal of 1971 were relatively few in number, for example. In addition, the Committee has been able to utilize the opinions garnered on its earlier reports in designing the final edition.

At first glance, the Companies Act of 1975 seems mainly to be a rulebook. It contains detailed checklists of the documents needed for every area covered by the Act, often with detailed instructions on their contents. The Act proposed by the Committee is in keeping with this tradition. In fact, the number of checklists has increased, as has the length of the lists. The Committee namely feels that it will be easier for all the parties involved, including the Swedish Patent and Registration Office, if there are clear rules on which documents are required in different situations, including when it comes to recording decisions in the share register. In addition, the Committee has tried to avoid crossreferences and has therefore written out each checklist, despite that the list for a specific issue may be identical to one used for another type of issue.

The mere fact that there are so many checklists in the Committee’s proposal should not be misinterpreted to mean that the Committee is suggesting tighter overall control over companies. On the contrary, the

• Sida 24
•  Original

Committee’s work is marked by a willingness to allow the market to handle many of the problems that previous legislators tried to regulate. The new opportunities for companies to repurchase their own shares and the Committee’s proposal to permit stock loans are just two examples of a liberalization and shift toward self-regulation, more of which follow below.

One important part of its work has drawn particular attention now that the Committee is presenting its proposal for a completely new Companies Act, i.e. its effort to make the Act as understandable and easy to read as possible. The Committee has tried to apply consistent systematics, limiting the length of the provisions and making extensive use of headings and subheadings, so it will be easier for readers to find the information they need. Lastly, the Committee has tried to use as simple a language as the subject matter will allow.

Much of the contents of the final report has already been made known through previous reports and partial reforms that have already been implemented – e.g. the elimination of restricted shares, harmonization with the EU’s company law directives on private and public companies, the new organizational rules, and the opportunities for listed companies to repurchase their own shares.

The Swedish Government is currently reviewing a report by the Council on Legislation based on the Committee’s proposal regarding profit distributions, reductions in share capital, and liquidations.

What then remains to be addressed from the Committee’s previous reports are its proposals on incorporation, limitations on the transfer of shares, increases in share capital, and the mandatory redemption of minority shares.

In the final report it now presents, the Committee not only summarize its previous proposals, however, but also address a number of new issues. The difference between the current and new Companies Act proposed by the Committee can be summarized as follows:

Chapter 1 contains general provisions on corporations, as does the current Act. The Act’s portal paragraph dictates the fundamental characteristic of the corporation – i.e. the freedom of shareholders from personal liability for the company’s obligations. The Committee has considered whether to add a general exception to this provision for the concept of “lifting the corporate veil,” but has ruled against it. There is one area where the Committee finds good reason for this concept to be set forth in law - namely, the environment – although this should be done in the Environmental Code, not the Companies Act.

The first chapter also stipulates that a company can be private or a public and that the Act applies to all companies unless stated otherwise. This categorization, as mentioned above, was introduced in

• Sida 25
•  Original

connection with Sweden’s EU harmonization. Due to the new rules on the structure of the corporation, it has increased in importance, and in the new Act will be utilized to an even greater extent.

To protect a company’s creditors, the first chapter also mandates that it must maintain a minimum share capital, which can be divided into one or more classes of shares. One important new principal in the revised Act is that shares will no longer need to have a specific par value. The system of par values will be abolished and replaced by a ratio system in which each share represents an equal percentage of the company’s share capital (ratio value) and thus of its assets. The transition to a ratio system also affects the new Act’s rules on forming a company and increasing or decreasing its share capital.

Moreover, the first chapter defines the concept of a group. Since the accounting rules in the Companies Act were replaced by special legislation in 1996, this definition is of relatively limited significance. The Act, in fact, contains few rules concerning groups, and the Committee has found no interest in adding provisions on so-called group law.

Chapter 2 contains provisions on the formation of a company. In this respect, the new Act is a major simplification of the current law.

The concept of successive formations, which is rarely used, is being eliminated, and the rules on simultaneous formations are redesigned. According to the new Act, a person or persons who want to form a company must draw up a deed of formation, subscribe for all the shares directly in the deed, pay for the shares, establish and allow an authorized or approved public accountant to review an opening balance sheet, finalize the deed of formation and apply to register the company. One important change is that the founders themselves, while taking into consideration that they maintain a specific minimum share capital, can determine the extent to which payment for shares is applied to share capital or constitutes unrestricted shareholders’ equity in the company.

Chapter 3 contains provisions on shares and their transferability.

Two fundamental principles are laid down. One is that all shares have an equal right in the company unless otherwise stated in the articles of association. The second principle is that shares are freely transferable. Limitations on this transferability may be stipulated in the articles of association, but only with the support of the law. While current law only permits limitations in the form of preemption clauses, the new Act opens the possibility for all companies to use both preemption and right of first refusal clauses, and for private companies to apply consent clauses as well. This satisfies the demand for greater flexibility in this

• Sida 26
•  Original

area, primarily in companies with a limited ownership base, while leaving the basic principle on free transferability in place.

All shares in a company must be recorded in a register, the provisions for which are covered in chapter 4. The new Act distinguishes more systematically between the rules for coupon companies (e.g. privately held family-owned companies) and VPCregistered companies. At the request of the Government, the Committee has given special consideration to limiting the current principle that makes share registers public information, due to the risk of fraud perpetrated against shareholders. In the opinion of the Committee, keeping the information in the share register confidential would not be an effective preventive. The Committee is therefore proposing that the share register remain public information and thereby facilitate research and debate on share ownership and influence in public companies. VPC-registered companies are currently bound by a limitation rule that prohibits them from issuing printouts of their share registers that include the names of shareholders with up to 500 shares. The Committee instead is proposing that the limitation rule be designed so that printouts exclude shareholders whose holdings represent less than one thousandth of the voting rights of all shares in the company.

In coupon companies, a shareholder, upon request, may have his or her share certificates issued. The provisions on share certificates are in chapter 5. VPC-registered companies may not issue share certificates. Instead, shareholdings are manifested as listings in a share register maintained by a central custodian.

At the suggestion of the Committee and in line with the growing debate on corporate governance in the 1990’s, new provisions on the structure of corporations were added to the Act in 1999. The Committee is proposing that these provisions, which must be applied consistently by all companies, be given a more prominent place in the new Act and that the hierarchal structure with shareholders as the ultimate decision-makers be underscored by placing the provisions on general meetings ahead of the provisions on the board of directors and managing director. Thus, chapter 6 contains the provisions on general meetings, while chapter 7 covers the board of directors and managing director.

An important idea behind the rules on general meetings, as currently designed on the basis of the Committee’s previous proposals, is to promote an active ownership role primarily in companies with many shareholders. The new Act takes several further steps in this direction, including an increase in the opportunities to utilize electronic aides and modern communication technology at the general meeting. For example, the Act is introducing a provision permitting the general

• Sida 27
•  Original

meeting to approve participation via the Internet or other computer network.

The rules on the structure of the corporation are also covered in chapter 8 on auditing and chapter 9 on accounting in general. With a couple of minor exceptions, they coincide with current regulations. One change pertains to the designation of those who review a company’s accounting records. The term used in the current Act, lekmannarevisor (“laymen accountants”), has been criticized, including in the Parliamentary review of the Government’s proposal on these provisions. In the new Act, the term has been replaced by “general examiner.”

The new Act contains significant changes in the provisions on increasing capital. One way to raise the share capital is through a bonus issue, which is implemented without further payment from the shareholders. The share capital can also be raised through contributions from prospective shareholders – through the issuance of new shares, convertibles or warrants. With share issues, subscribers can pay for their new shares in cash or by contribution in kind. In the case of convertible issues, the company receives a contribution in connection with the conversion of all or parts of the convertible loan to share capital. Lastly, with warrants, the contribution comes in the form of payment for the shares subscribed for by exercising the warrants, in the same way as a new share issue.

In the current Act, the methods for raising share capital are divided up in such a way that bonus issues and new share issues are covered in one chapter, while issues of convertibles and warrants are in another. The reasoning behind this is the uncertainty whether an issue of warrants or convertibles will ultimately lead to an increase in share capital.

In the new Act, the provisions instead are divided up based on the difference, as described, between bonus issues on the one hand and issues of new shares, convertibles and warrants on the other. Chapter 10 covers certain provisions common to all increases in share capital, while chapter 11 covers bonus issues and chapter 12 covers issues involving payments at some point in time. Another change is that the new Act permits companies to issue naked warrants.

As mentioned above with regard to the formation of a company, the new Act provides greater opportunities for shareholders to decide whether their payment for issued shares, or warrants or convertibles for that matter, should constitute restricted or non-restricted equity in the company. This is a question shareholders must decide on when approving the issue. Expressed another way, the Committee has severed the traditional tie between the share capital and number of

• Sida 28
•  Original

shares. The share capital can be increased without raising the number of shares, and the number of shares can be increased without raising the share capital.

When a public company or a shareholder in such a company announces or in some other way makes an offer to a wider circle of investors to acquire shares or subscription rights in the company, the board of directors, according to the provisions of the current Act, must prepare a prospectus if the total amount that could be received as a result of the offer passes a level stipulated by law. In addition to the Companies Act, the provisions on issue prospectuses are included in, among other places, the Financial Instruments Trading Act (1991:980). With regard to securities registered with, or intended to be registered with, a stock exchange, the provisions on prospectuses are contained in, among other places, the Securities and Clearing Operations Act (1992:543). Both acts are complemented by the Financial Supervisory Authority’s prospectus regulations.

The Committee feels that it is unfortunate that companies and shareholders that intend to issue or sell securities have to abide by the prospectus rules in several different acts. The new Act therefore does not include any prospectus rules. Instead, several new provisions on prospectuses are proposed in the Financial Instruments Trading Act and the Securities and Clearing Operations Act.

The Committee also addresses the issue of whether a company can be held responsible for errors or adequacies in a prospectus it has prepared. Today’s law to some extent is ambiguous on this point. According to the prevailing opinion in legal doctrine, a company cannot, based on the law of contracts, be held liable for damages by shareholders or those who, to a significant extent, are equated with shareholders, when the claims of these individuals pertain to the subscription for, or acquisition of, shares or other securities issued by the company. This differs from the position held, for example, in the U.S. and UK, frequently leading to problematical legal issues when Swedish companies float issues in the international capital market. Against this background, the Committee is proposing that a company can be held responsible for damages caused by errors or adequacies in a prospectus it has prepared for an issue or a shareholder’s sale of a major shareholding in the company. As proposed, the provisions on such responsibility would be added to the Financial Instruments Trading Act.

Chapter 13 contains special provisions on certain private placements, etc. With the exception of minor changes regarding their application, among other things, the provisions correspond to the current stipulations of the Act on Certain Directed Placements in Stock

• Sida 29
•  Original

Market Companies, etc. (1987:464), also known as the LEO law. The Committee is proposing that this act be abolished. One of the tangible changes is that a parent company that wants to transfer the shares in a subsidiary or second tier subsidiary to the company’s management or employees – otherwise known as a management buyout, MBO – would not require the approval of its general meeting.

Included in the core of the Companies Act are the rules on protecting a company’s restricted shareholders’ equity. In addition to the formation of a company, they cover reductions in share capital, share repurchases, and profit distributions. At present, the provisions on these procedures are distributed throughout the Act. They are not coordinated and differ from each other in several respects without justification. The Committee is proposing that these provisions be brought together in a single block, beginning with a chapter on equity transfers common to all three procedures. The new Act contains certain fundamental provisions on equity transfers in chapter 14, provisions on profit distributions in chapter 15, provisions on share repurchases in chapter 16, and provisions on reductions in share capital in chapter 17. Without exception, the proposed rules offer companies greater opportunities to continuously adapt their capital structure to what at any given time they feel to be most favorable for the company and its owners. The Committee has also designed the new Act to reflect developments in legal doctrine and practice in recent decades with regard to profit distributions.

In its report entitled, ”Corporate capital” (SOU 1997:22), the Committee proposed, among other things, that Swedish companies, both private and public, be allowed to acquire their own shares. This part of its proposal led to legal amendments in the spring of 2000. Certain public companies, primarily listed companies, were given the right to repurchase their own shares. The question of whether other public companies as well as private companies should also be allowed to buy back their own shares will be resolved after a further evaluation of the relevant tax issues. The Committee has not presented a new constitutional draft on share repurchases in its latest proposal, but it remains firm in its opinion that all companies should be permitted to buy back their own shares.

Creditor protection rules are also covered in chapter 18, on loans from companies to shareholders, etc. In a previous report, ”Profit distributions” (SOU 1997:168), the Committee proposed that the current rule strictly forbidding such loans be replaced by less extensive restrictions. In its current proposal, the Committee is taking even further steps. Briefly, its proposal would allow funds that could be used

• Sida 30
•  Original

for dividends to shareholders to also be loaned to shareholders and other specific individuals.

The Committee is proposing a new chapter 19 on the redemption of minority shares, followed by chapter 20 on mergers and chapter 21 on demergers. While the merger provisions largely conform to current law, the demerger clause is new. A demerger is essentially the opposite of a merger – the separation of one company into two or more new ones. Thus, the new rules provide Swedish businesses with one more instrument to restructure and adapt to new conditions. The details of the provisions were designed in large part to be consistent with the EU’s sixth company law directive.

The provisions in chapter 22 on liquidations correspond to the recommendations in the Committee’s report, issued as recently as 1999, entitled ”Liquidation of companies” (SOU 1999:36).

Chapter 23 covers changes in company categories, in the same way as is in chapter 17 of the current Companies Act.

Among the key provisions in the Act is chapter 24 on registration, which remains materially unchanged from chapter 18 of the current Companies Act. Nor have any significant changes been proposed in the rules on corporate names in chapter 25 of the new Act.

Lastly, the Act includes chapter 26 on damages and chapter 27 on penalties and fines. At the suggestion of the Committee, the damage provisions were redesigned in 1999. The provisions on penalties and fines in the new Act have again been kept to a minimum.

The Committee has been assigned by the Government to present a complete proposal on shareholder registers, a Swedish summary of which is included in the appendix.

• Sida 31
•  Original

Författningsförslag

1. Förslag till aktiebolagslag (2003:000)

Härigenom föreskrivs följande

1 kap. Inledande bestämmelser

Aktieägarnas betalningsansvar

1 § I ett aktiebolag har aktieägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser, om inte annat följer av 22 kap. 14 eller 15 §.

Trots vad som sägs i första stycket svarar aktieägare i aktiebolag som bedriver advokatverksamhet solidariskt med bolaget för sådana förpliktelser mot klienter som bolaget ådrar sig medan han är aktieägare, såvitt avser uppdrag för vilket han är ansvarig.

Privata och publika aktiebolag

2 § Ett aktiebolag är privat aktiebolag eller publikt aktiebolag. Denna lag gäller alla aktiebolag, om inte annat föreskrivs.

Aktiekapital

3 § Ett aktiebolag skall ha ett aktiekapital. Aktiekapitalet skall vara bestämt i bolagets redovisningsvaluta. Av 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) framgår att redovisningsvalutan får vara antingen svenska kronor eller euro.

Om aktiekapitalet är bestämt i kronor, skall det i ett privat aktiebolag uppgå till minst 100 000 kr och i ett publikt aktiebolag till minst 500 000 kr.

Om aktiekapitalet är bestämt i euro och har varit bestämt i euro sedan bolaget bildades, skall det uppgå till minst det belopp i euro som enligt den av Europeiska centralbanken då fastställda växelkursen motsvarande 100 000 kr eller, i fråga om publika aktiebolag, 500 000

• Sida 32
•  Original

kr. Har aktiekapitalet tidigare varit bestämt i kronor, skall det uppgå till minst det belopp i euro som vid bytet av redovisningsvaluta motsvarade 100 000 kr respektive 500 000 kr.

Om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, representerar varje aktie en lika stor andel av aktiekapitalet.

Förbud mot spridning av aktier m.m. i privata aktiebolag

4 § Ett privat aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag får inte genom annonsering söka sprida aktier eller teckningsrätter i bolaget eller av bolaget utgivna skuldebrev eller optionsbevis.

Ett bolag eller en aktieägare som avses i första stycket får inte heller på annat sätt söka sprida i första stycket angivna värdepapper genom att erbjuda fler än 200 personer att teckna eller förvärva värdepapperen. Detta gäller dock inte om erbjudandet riktar sig enbart till en krets som i förväg har anmält intresse av sådana erbjudanden och antalet utbjudna poster inte överstiger 200.

Begränsningarna i första och andra styckena gäller inte erbjudanden som avser överlåtelse till högst tio förvärvare.

I första stycket angivna värdepapper som har givits ut av ett privat aktiebolag får, så länge bolaget är privat, inte noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad.

Avstämningsbolag och kupongbolag

5 § I bolagsordningen kan tas in ett förbehåll om att bolagets aktier skall vara registrerade i ett avstämningsregister enligt lagen (1998: 1479) om kontoföring av finansiella instrument (avstämningsförbehåll).

Sådana bolag benämns i denna lag avstämningsbolag.

Bolag som inte är avstämningsbolag benämns kupongbolag.

Koncern

6 § Ett aktiebolag är moderbolag och en annan juridisk person är dotterföretag, om aktiebolaget

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar,

• Sida 33
•  Original

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderbolaget, om ett annat dotterföretag till moderbolaget eller moderbolaget tillsammans med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsammans

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även denna dotterföretag till moderbolaget.

Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. Med koncernföretag avses i denna lag företag i samma koncern.

7 § I de fall som avses i 6 § första stycket 1–3 och andra stycket skall sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen.

Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag beaktas inte de aktier och andelar i dotterföretaget som innehas av företaget självt eller av dess dotterföretag. Detsamma gäller aktier och andelar som innehas av den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller dess dotterföretags räkning.

Aktie som innehas av aktiebolaget självt

8 § En aktie som innehas av aktiebolaget självt eller av dess dotterföretag skall inte räknas med när det i denna lag eller bolagsordningen för giltigt beslut eller för utövande av befogenhet föreskrivs samtycke av

• Sida 34
•  Original

ägare till en viss andel av aktierna. En sådan aktie skall inte heller räknas med vid tillämpning av bestämmelser i denna lag eller bolagsordningen som förutsätter att någon eller några innehar en viss andel av aktierna eller rösterna i bolaget.

2 kap. Aktiebolags bildande

Bolagsbildning

1 § Den som vill bilda ett aktiebolag (stiftare) skall

1. upprätta en stiftelseurkund och en bolagsordning,

2. teckna sig för samtliga aktier i stiftelseurkunden,

3. betala de tecknade aktierna,

4. upprätta och låta en auktoriserad eller godkänd revisor granska en öppningsbalansräkning för bolaget,

5. färdigställa, dagteckna och underteckna stiftelseurkunden, samt

6. ansöka om bolagets registrering hos Patent- och registreringsverket.

Teckning av aktier blir bindande för stiftaren när han betalat aktierna och samtliga stiftare undertecknat stiftelseurkunden.

Bolaget anses bildat den dag stiftelseurkunden undertecknats av samtliga stiftare, om Patent- och registreringsverket bifaller ansökan.

Stiftelseurkundens innehåll

2 § Stiftelseurkunden skall innehålla uppgift om det antal aktier som skall ges ut, det belopp som skall betalas för varje aktie och hur stor del av betalningen för aktierna som skall tillföras aktiekapitalet.

Stiftelseurkunden skall ange,

1. om aktie skall kunna tecknas med rätt eller plikt att mot aktien tillskjuta någon annan egendom än pengar,

2. om aktie skall kunna tecknas med rätt eller plikt för bolaget att överta egendom mot någon annan ersättning än aktier,

3. om aktie skall kunna tecknas med andra villkor,

4. om bolaget skall ersätta kostnader för bolagets bildande, eller

5. om någon på annat sätt skall få särskilda rättigheter eller förmåner av bolaget. Bestämmelse som avses i 1–5 skall återges i sin helhet.

Med egendom som avses i andra stycket 1 och 2 (apportegendom) får inte jämställas åtagande att utföra arbete eller att tillhandahålla tjänst.

• Sida 35
•  Original

Stiftelseurkunden skall innehålla en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för att bedöma värdet på apportegendom och bestämmelse enligt andra stycket i övrigt. Särskilt skall anges

1. namn, personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt hemvist beträffande den som avses med bestämmelsen,

2. det värde till vilket apportegendom beräknas komma att tas upp i balansräkningen och antalet aktier eller annan ersättning som skall lämnas för egendomen, samt

3. det högsta beräknade beloppet av sådan kostnad för bolagets bildande som angetts i bestämmelsen.

3 § Om skriftligt avtal upprättats rörande sådan bestämmelse som avses i 2 § andra stycket, skall stiftelseurkunden innehålla avtalet eller en kopia av det eller hänvisning till avtalet med uppgift om den plats där det hålls tillgängligt för aktietecknarna. Muntligt avtal skall i sin helhet tas upp i stiftelseurkunden.

När en rörelse tillskjuts eller övertas, skall vad som sägs i första stycket om skriftligt avtal gälla även balans- och resultaträkningar för rörelsen under de senaste två räkenskapsåren. Om sådana räkningar inte upprättats för rörelsen, skall det i stiftelseurkunden lämnas upplysning om rörelsens resultat under den aktuella tiden. I stiftelseurkunden skall upplysning också lämnas om rörelsens resultat under tiden därefter.

4 § I stiftelseurkunden skall stiftarna ange

1. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare, revisor, revisorssuppleant, allmän granskare och särskild delgivningsmottagare, samt

2. hur bolagets firma tecknas.

Bolagsordningens innehåll

5 § Bolagsordningen skall ange

1. bolagets firma,

2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,

3. föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,

4. aktiekapitalet eller, om detta skall kunna utan ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och

• Sida 36
•  Original

maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en fjärdedel av maximikapitalet,

5. antalet eller, om i bolagsordningen angivits ett minimikapital och maximikapital, lägsta och högsta antalet aktier,

6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter, om sådana skall finnas, samt tiden för styrelseledamots uppdrag,

7. antalet eller lägsta och högsta antalet revisorer och revisorssuppleanter, om sådana skall finnas,

8. sättet för sammankallande av bolagsstämma,

9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie bolagsstämma, samt

10. vilken tid bolagets räkenskapsår skall omfatta. I avstämningsbolag skall i bolagsordningen anges på vilken dag aktieägaren skall vara införd i aktieboken för att få delta i bolagsstämma (avstämningsdag). Denna dag får inte infalla tidigare än fem vardagar före bolagsstämman.

I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman.

Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

6 § Om bolaget skall ha euro som redovisningsvaluta, skall detta anges i bolagsordningen. I så fall skall det i bolagsordningen också anges att aktiekapitalet skall vara bestämt i euro.

Vid byte av redovisningsvaluta får ändring av uppgifter som avses i 5 § första stycket 4 anstå till den första ordinarie bolagsstämman efter det att beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan.

7 § I förekommande fall skall i bolagsordningen anges att bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha annat syfte än att ge vinst till fördelning bland aktieägarna. I så fall skall uppgift också lämnas om hur vinst och behållna tillgångar vid bolagets likvidation skall användas.

8 § I bolagsordningen kan föreskrivas att styrelsen får samla in fullmakter på bolagets bekostnad. En sådan föreskrift skall innebära att styrelsen i samband med kallelse till bolagsstämma får tillhandahålla ett formulär åt aktieägarna som de kan använda för att ge viss av styrelsen angiven person i uppdrag att företräda dem på bolagsstämman. Det angivna ombudet får inte vara ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget.

• Sida 37
•  Original

Aktieteckning med villkor

9 § Om en aktie tecknats med villkor som inte stämmer överens med stiftelseurkunden, kan aktietecknaren inte åberopa villkoret.

Efter det att samtliga aktietecknare undertecknat stiftelseurkunden kan inte en aktietecknare som grund för aktieteckningens ogiltighet åberopa att ett villkor i stiftelseurkunden inte har uppfyllts.

Betalning av aktierna

10 § Betalning för tecknade aktier som skall erläggas i pengar skall ske genom insättning på ett särskilt konto som stiftarna öppnat för ändamålet hos en bank i Sverige. Annan egendom som skall lämnas som betalning för sådana aktier skall tillföras bolaget på ett sätt som skyddar egendomen mot anspråk från aktietecknarens borgenärer.

Om frågan om bolagets bildande har förfallit skall stiftarna genast betala tillbaka vad som har betalats för tecknade aktier samt uppkommen avkastning.

Granskning av öppningsbalansräkningen

11 § Vid granskning av öppningsbalansräkningen skall en auktoriserad eller godkänd revisor särskilt pröva att

1. det belopp som skall betalas i pengar för aktierna är inbetalt till en bank i Sverige,

2. all apportegendom avskilts för bolagets räkning på ett sätt som skyddar egendomen mot anspråk från aktietecknarens borgenärer,

3. apportegendom i stiftelseurkunden inte åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget,

4. förpliktelse som bolaget enligt villkor i stiftelseurkunden skall fullgöra efter bildandet, redovisats och värderats enligt god redovisningssed.

Sedan revisorn slutfört granskningen skall han yttra sig över denna. Om yttrandet inte tecknas på balansräkningen, skall revisorn på räkningen teckna hänvisning till yttrandet.

I yttrandet skall revisorn beskriva apportegendomen och ange vilken metod som använts vid värderingen av den. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.

• Sida 38
•  Original

Registrering

12 § Bolaget skall anmälas för registrering inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande.

Patent- och registreringsverket skall pröva om bolagsbildningen skett i enlighet med denna lag och annan författning.

Bolaget får inte registreras om

1. det sammanlagda beloppet som tillförts aktiekapitalet (bolagets aktiekapital) inte motsvarar det i bolagsordningen angivna aktiekapitalet eller uppgår till minimikapitalet, eller

2. full och godtagbar betalning inte erlagts för samtliga aktier. Om Patent- och registreringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit ansökan om att ett bolag skall registreras eller vägrat registrera bolaget, är frågan om bolagets bildande förfallen. Stiftarna ansvarar solidariskt för återbetalningen av de belopp som betalats för tecknade aktier och uppkommen avkastning. Detsamma gäller i fråga om apportegendom.

Rättshandlingar som företagits före bolagets registrering

13 § Innan ett aktiebolag har registrerats, kan det inte förvärva rättigheter eller åta sig skyldigheter. Det kan inte heller föra talan vid domstol eller någon annan myndighet.

Uppkommer en förpliktelse genom åtgärd på bolagets vägnar före registreringen, svarar de som deltagit i åtgärden eller beslut om den solidariskt för förpliktelsen. När bolaget registrerats övergår ansvaret på bolaget, om förpliktelsen följer av stiftelseurkunden eller tillkommit sedan stiftelserkunden undertecknats av samtliga stiftare.

Om det slutits avtal för bolaget före registreringen med någon som visste att bolaget inte var registrerat, kan denne, såvida annat inte följer av avtalet, frånträda detta, om Patent- och registreringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit ansökan om att bolaget skall registreras eller vägrat registrering av bolaget. Var avtalsparten okunnig om att bolaget inte var registrerat, kan han frånträda avtalet, innan registrering skett.

Uppskjuten apport

14 § Om bolaget inom två år från registreringen träffar avtal med en stiftare eller en aktieägare, som innebär att bolaget förvärvar egendom mot en ersättning som motsvarar minst en tiondel av aktiekapitalet, skall styrelsen underställa bolagsstämman avtalet för godkännande. Det

• Sida 39
•  Original

gäller dock inte om förvärvet sker på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller som ett led i bolagets löpande affärsverksamhet.

Styrelsen skall lämna en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för en bedömning av värdet på egendomen och av avtalet i övrigt. Bestämmelserna i 3 § andra stycket tillämpas på redogörelsen.

En auktoriserad eller godkänd revisor skall yttra sig över redogörelsen. Yttrandet skall innehålla de uppgifter som avses i 11 §.

Avtalet skall tillsammans med styrelsens redogörelse och revisorns yttrande hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna under minst en vecka före den bolagsstämma vid vilken beslutet skall fattas.

15 § Om bolagsstämman inte godkänner ett avtal som avses i 14 § inom sex månader från avtalsdagen, är avtalet utan verkan. Har 14 § inte iakttagits beträffande någon viss bestämmelse i avtalet, är den bestämmelsen utan verkan mot bolaget.

16 § Styrelsen skall genast för registrering anmäla bolagsstämmans beslut att godkänna avtal som avses i 14 §.

3 kap. Aktieslag och aktiers överlåtbarhet

Likhetsprincipen

1 § Alla aktier har lika rätt i bolaget, om inte annat följer av 2–4 §§.

Aktieslag

2 § I bolagsordningen kan föreskrivas att aktier av olika slag skall finnas eller kunna ges ut. En sådan föreskrift skall ange

1. olikheterna mellan aktieslagen, och

2. antalet eller andelen aktier av varje slag. I en föreskrift enligt första stycket 2 är det tillåtet att ange det högsta och det lägsta antalet eller den högsta och den lägsta andelen aktier av ett visst slag.

Föreskrifter om företrädesrätt vid nyemission och rätt till fondaktier

3 § Om aktierna inte skall medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst eller om aktierna skall ha olika röstvärde, skall i bolagsordningen anges vilken företrädesrätt aktieägarna skall ha vid

• Sida 40
•  Original

ökning av aktiekapitalet genom nyemission. Föreskrift om olika företrädesrätt får meddelas endast om skillnaderna mellan aktierna skall vara av nu angivet slag.

Föreskrift om olika företrädesrätt skall innebära att gammal aktie skall ge företrädesrätt till ny aktie av samma slag, att aktier som inte tecknas av de i första hand berättigade aktieägarna skall erbjudas samtliga aktieägare samt att, om inte hela antalet aktier som tecknas på grund av sistnämnda erbjudande kan ges ut, aktierna skall fördelas mellan tecknarna i förhållande till det antal aktier de förut äger och, i den mån detta inte kan ske, genom lottning.

Om aktierna inte skall medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst, skall i bolagsordningen också anges vilken rätt aktieägarna skall ha till nya aktier vid ökning av aktiekapitalet genom fondemission.

Röstvärdesskillnader

4 § Ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för någon annan aktie.

Omvandlingsbara aktier

5 § I bolagsordningen kan tas in förbehåll om att aktie av ett visst slag skall på närmare angivet sätt kunna omvandlas till aktie av annat slag.

Omvandling skall genast anmälas för registrering och är verkställd när registrering skett och omvandlingen antecknats i aktieboken eller, om bolaget är avstämningsbolag, i avstämningsregistret.

Fri överlåtbarhet

6 § Aktie kan fritt överlåtas och förvärvas, om inte annat följer av 7, 13 eller 18 § eller annars av lag.

Samtyckesförbehåll

7 § I bolagsordningen för ett privat aktiebolag kan tas in förbehåll om att aktie får överlåtas till en ny ägare endast med bolagets samtycke (samtyckesförbehåll). Förbehållet skall ange

1. om styrelsen eller bolagsstämman skall pröva fråga om samtycke,

• Sida 41
•  Original

2. vilka slags överlåtelser som fordrar bolagets samtycke, varvid överlåtelse av utmätt aktie eller aktie som ingår i konkursbo inte får anges,

3. om bolaget beträffande en ansökan om samtycke till en överlåtelse som omfattar flera aktier skall kunna ge eller vägra samtycke för ett mindre antal aktier än överlåtelsen omfattar,

4. vilka som skall erbjudas att överta aktierna, om samtycke vägras och ägaren inte vill behålla aktierna, med uppgift om den inbördes ordning i vilken erbjudandet skall lämnas dem,

5. hur villkoren för övertagande enligt 4 skall bestämmas,

6. den tid, inte överstigande två månader från behörig ansökan, inom vilken bolaget skall meddela beslut i frågan om samtycke,

7. hur en tvist om bolagets rätt att ge eller vägra samtycke och om villkoren för övertagande enligt 4 skall prövas och den tid, minst två och högst fyra veckor räknat från den dag bolaget i rekommenderat brev skickat meddelande till aktieägaren om sitt beslut, inom vilken en sådan talan skall väckas, samt

8. den tid inom vilken övertagna aktier skall betalas, vilken tid inte får överstiga en månad räknat från den tidpunkt då lösenbeloppet blev bestämt.

Om tillämpningen av en föreskrift i bolagsordningen om villkoren för övertagande enligt första stycket 4 skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan jämkning ske.

8 § Ansökan om samtycke till aktieöverlåtelse skall göras skriftligen hos bolagets styrelse. Ansökningshandlingen skall vara undertecknad av överlåtaren och innehålla uppgift om den tilltänkte förvärvaren. I ansökan skall överlåtaren ange om han önskar att bolaget erbjuder aktierna åt någon annan för det fall samtycke till överlåtelsen vägras. Om överlåtaren har en sådan önskan, skall han samtidigt ange samtliga villkor för överlåtelsen.

9 § Av bolagets beslut i fråga om samtycke skall de skäl som bestämt utgången framgå. Om samtycke vägrats, skall det av beslutet framgå vem som i stället skall förvärva aktierna, om överlåtaren begärt det.

Anvisar bolaget inte någon som förvärvar aktierna trots att överlåtaren begärt det, får samtycke inte vägras.

10 § Bolagets beslut i fråga om samtycke skall sändas till överlåtaren i rekommenderat brev. Har samtycke lämnats av styrelsen, skall kopia av beslutet samtidigt sändas till samtliga aktieägare med känd postadress.

• Sida 42
•  Original

11 § Har samtycke lämnats till överlåtelse gäller samtycket överlåtelse som sker inom sex månader från underrättelse enligt 10 § till den förvärvare som anges i beslutet och på villkor som inte är förmånligare för förvärvaren än de villkor aktieägaren uppgivit i sin ansökan om samtycke.

12 § Överlåtelse av aktie i strid med ett samtyckesförbehåll är ogiltig.

Detsamma gäller överlåtelse som strider mot 11 §.

Förköpsförbehåll

13 § I bolagsordningen kan tas in förbehåll om att aktieägare eller någon annan skall erbjudas att köpa en aktie innan den överlåts till en ny ägare (förköpsförbehåll). Förbehållet skall ange

1. vilka slags överlåtelser som omfattas av förköpsförbehållet,

2. om ett erbjudande om förköp av flera aktier skall kunna utnyttjas för ett mindre antal aktier än erbjudandet omfattar,

3. vilka som skall ha förköpsrätt med uppgift om den ordning i vilken de inbördes skall erbjudas förköp,

4. hur villkoren för förköp enligt 3 skall bestämmas,

5. den tid, minst en och högst två månader räknat från anmälan hos styrelsen om möjlighet att utöva förköp, inom vilken förköpsanspråk skall framställas hos bolaget,

6. hur en tvist om förköpsrätt och om villkoren för förköp skall prövas och den tid, minst en och högst två månader räknat från den dag förköpsanspråket framställdes hos bolaget, inom vilken en sådan talan skall väckas,

7. den tid inom vilken köpesumman skall erläggas, vilken tid inte får överstiga en månad räknat från den tidpunkt då köpesumman blev bestämd.

Om tillämpningen av en föreskrift i bolagsordningen om villkoren för förköp skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan jämkning ske.

14 § Anmälan med erbjudande om förköp görs skriftligen hos bolagets styrelse. Anmälningshandlingen skall vara undertecknad av aktieägaren och innehålla uppgift om de villkor han ställer för förköp.

15 § När anmälan gjorts med erbjudande om förköp, skall styrelsen genast göra anteckning om detta med uppgift om dagen för anmälan samt skriftligen lämna meddelande om erbjudandet till varje förköpsberättigad med känd postadress.

• Sida 43
•  Original

Förköpsberättigade som önskar utöva sin förköpsrätt, skall anmäla detta till bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas med uppgift om dagen för anmälan.

Den som väcker talan enligt 13 § första stycket 6 skall genast anmäla detta skriftligen hos bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas med uppgift om dagen för anmälan.

Anteckning enligt första–tredje styckena görs i kupongbolag i aktieboken och i avstämningsbolag i en särskild bok som förs av styrelsen. Styrelsen skall på begäran av aktieägare utfärda intyg om anteckningar som rör hans aktier.

16 § Har aktier erbjudits enligt 14 § utan att förköp kommit till stånd, har aktieägaren rätt att utan nytt erbjudande överlåta aktierna på villkor som inte är förmånligare för förvärvaren än de villkor aktieägaren uppgav i sin anmälan till styrelsen. Denna rätt gäller dock endast under sex månader räknat från den dag förköpsrätten upphörde enligt 13 § första stycket 5 eller 6 eller det blev slutligt fastställt att förköpsrätt inte förelåg.

17 § Överlåtelse av aktie i strid med ett förköpsförbehåll är ogiltig.

Detsamma gäller överlåtelse som strider mot 16 §.

Hembud

18 § I bolagsordningen kan tas in förbehåll om att aktieägare eller någon annan skall ha rätt att lösa en aktie, som övergått till en ny ägare (hembudsförbehåll). Förbehållet skall ange

1. vilka slags fång som omfattas av hembudsförbehållet,

2. om flera aktier förvärvats genom samma fång, huruvida lösningsrätt skall få utövas för ett mindre antal aktier än fånget omfattar,

3. vilka som skall ha lösningsrätt med uppgift om den inbördes ordning i vilken de skall erbjudas att lösa hembjudna aktier,

4. hur villkoren för inlösen enligt 3 skall bestämmas,

5. den tid, inte överstigande två månader från det anmälan eller underrättelse enligt 19 § om aktieövergången gjordes till bolaget, inom vilken lösningsanspråk skall framställas hos bolaget,

6. hur en tvist om villkoren för inlösen skall prövas och den tid, inte överstigande två månader räknat från den dag lösningsanspråket framställdes hos bolaget, inom vilken en sådan talan skall väckas,

7. den tid inom vilken lösenbeloppet skall erläggas, vilken tid inte får överstiga en månad räknat från den tidpunkt då beloppet blev bestämt, samt

• Sida 44
•  Original

8. vem som skall kunna utöva rösträtten för hembudspliktig aktie under tiden från det att aktien övergått till en ny ägare och till dess att den definitive ägaren är införd i aktieboken.

Avlider ägare av aktier som omfattas av hembudsförbehåll tillämpligt på arv och övergår aktierna inte inom sex månader från dödsfallet till ny ägare, skall hembudsförbehållet tillämpas gentemot dödsboet.

Om tillämpningen av föreskrift i bolagsordningen rörande villkoren för inlösen skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan jämkning ske.

19 § Anmälan om aktieövergång görs skriftligen till bolagets styrelse.

Anmälningshandlingen skall vara undertecknad av förvärvaren och innehålla uppgift om den ersättning som lämnats för aktierna och de villkor förvärvaren ställer för inlösen.

Övergår hembudspliktig aktie i avstämningsbolag till ny ägare skall den centrala värdepappersförvararen underrätta styrelsen om övergången i samband med att frågan om införande av den nye ägare i aktieboken prövas. Styrelsen skall underrätta den nye ägaren om den i första stycket föreskrivna anmälningsskyldigheten.

20 § När anmälan som avses i 19 § första stycket har skett i kupongbolag skall styrelsen genast göra anteckning om aktieövergången i aktieboken med uppgift i om dagen för anmälan.

Vid underrättelse som avses i 19 § andra stycket skall styrelsen genast göra anteckning om dagen för underrättelsen i en särskild bok som förs av styrelsen.

Styrelsen skall skriftligen underrätta varje lösningsberättigad med känd postadress om anmälan.

21 § Innan det visar sig att lösningsrätten inte utnyttjas, får den som aktien övergått till inte utöva någon annan rätt som aktien ger i bolaget än rätt till vinstutdelning och företrädesrätt till teckning vid tillskottsemission enligt 12 kap. samt rösträtt om så föreskrivits i bolagsordningen enligt 18 § första stycket 8. Rättigheter och skyldigheter på grund av teckning övergår till den som utnyttjar lösningsrätten.

• Sida 45
•  Original

4 kap. Aktiebok

Gemensamma bestämmelser för kupongbolag och avstämningsbolag

Uppgifter i aktieboken

1 § Bolagets samtliga aktier och aktieägare skall antecknas i en aktiebok.

Aktieboken skall innehålla uppgift om 1. aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,

2. vilket slag varje aktie tillhör, om det finns mer än ett slags aktier i bolaget, samt

3. i förekommande fall, att aktien omfattas av förbehåll enligt 3 kap. 5, 7, 13 eller 18 § eller 17 kap. 23 §.

Aktierättigheternas anknytning till aktieboken

2 § Aktieägare får inte utöva de rättigheter gentemot bolaget som hans aktier ger innan han är införd i aktieboken.

Är aktie underkastad lösningsrätt enligt 3 kap. 18 § gäller i fråga om rättigheternas utövande vad som föreskrivs i 21 § samma kapitel.

Om en aktie ägs av flera kan dessa personer endast genom gemensam företrädare utöva aktieägares rätt gentemot bolaget.

Nyttjanderätt och rätt till avkastning av aktie

3 § Den som genom testamente fått nyttjanderätt till aktier skall behandlas som aktieägare, om han skall ha rätt att företräda aktierna.

Detsamma gäller den som genom testamente fått rätt till avkastning av aktier som skall stå under särskild förvaltning, om han skall ha rätt att företräda aktierna.

I fall som avses i första stycket skall såväl ägaren som rättighetsinnehavaren föras in i aktieboken med uppgift om namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Dessutom skall i aktieboken antecknas vad som gäller beträffande rättigheten. När det styrks att rättigheten förändrats eller upphört, skall anteckning göras om detta i aktieboken.

Om en god man på grund av förordnande enligt 11 kap. 3 § första stycket 5 föräldrabalken förvaltar aktier för en blivande aktieägares räkning, skall den blivande ägaren på anmälan av den gode mannen föras in såsom ägare i aktieboken med anteckning om förordnandet och grunden för detta.

• Sida 46
•  Original

Värdepappersfond

4 § Ingår aktier i en värdepappersfond enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, skall i aktieboken i stället för fondandelsägarna införas det fondbolag som förvaltar fonden, liksom fondens beteckning.

Arkivering

5 § Aktieboken skall bevaras så länge bolaget består och minst tio år efter bolagets upplösning. Förs aktieboken med hjälp av dator skall uppgifter som har tagits bort ur aktiebok bevaras i minst tio år. Har bolaget övergått från att föra aktieboken manuellt till att föra den med hjälp av dator, skall den gamla aktieboken bevaras i minst tio år efter det att uppgifter om bolagets samtliga aktier förts in i den nya aktieboken.

Kupongbolag

Ansvaret för aktieboken

6 § Aktieboken skall upprättas så snart stiftelseurkunden undertecknats av samtliga stiftare. Styrelsen har ansvaret för att aktieboken förs, bevaras och hålls tillgänglig.

Hur aktieboken skall föras

7 § Aktieboken förs i bunden bok, i ett betryggande lösblads- eller kortsystem eller med hjälp av dator.

Aktierna skall antecknas i nummerföljd.

Införing av aktieägare i aktieboken

8 § När någon visar upp ett aktiebrev och enligt 5 kap. 10 § eller på annat sätt styrker sitt förvärv, skall styrelsen eller den styrelsen bemyndigar genast föra in honom som ägare i aktieboken. Är sista överlåtelsen på aktiebrevet tecknad in blanco, skall namnet sättas ut på aktiebrevet innan införing sker. Aktiebrevet skall förses med påskrift att aktieägaren förts in i aktieboken en viss angiven dag.

Anmäler en aktieägare eller någon annan behörig person att ett förhållande som angivits i aktieboken ändrats på annat sätt än som avses i första stycket, skall ändringen genast antecknas.

• Sida 47
•  Original

Datum för införing i aktieboken enligt första stycket och anteckning enligt andra stycket skall anges i aktieboken, såvida tidpunkten inte framgår av annat tillgängligt material.

Bestämmelser om anteckning i aktieboken av anmälan om förköp och hembud finns i 3 kap. 15 och 20 §§.

Utövande av vissa ur aktien uppkomna ekonomiska rättigheter

9 § Aktieägare eller annan som visar upp eller avlämnar aktiebrev, kupong eller annat särskilt bevis som givits ut av bolaget, skall anses vara behörig att

1. ta emot fondaktierättsbevis eller ny aktie vid fondemission,

2. ta emot teckningsrättsbevis eller utöva företrädesrätt vid tillskottsemission,

3. ta emot utdelning,

4. ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna, samt

5. ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.

Aktiebokens offentlighet

10 § Aktieboken eller, om aktieboken förs med hjälp av dator, en utskrift eller annan framställning av aktieboken, skall hållas tillgänglig hos bolaget för alla som vill ta del av den.

Avstämningsbolag

Ansvaret för aktieboken

11 § Tas ett avstämningsförbehåll in i bolagsordningen vid bolagets bildande tillämpas 6 och 7 §§ innan bolaget har registrerats och avstämningsregister upprättats. Införs ett sådant förbehåll genom ändring av bolagsordningen tillämpas 6 och 7 §§ innan förbehållet registrerats och avstämningsregister upprättats.

När avstämningsregister upprättats skall den centrala värdepappersförvararen

1. föra aktiebok,

2. pröva frågor om införande av aktieägare i aktieboken,

3. svara för utskrift av aktieboken, samt

4. avstämma aktieboken.

• Sida 48
•  Original

Hur aktieboken skall föras

12 § Aktieboken förs med hjälp av dator.

I aktieboken anges för varje ägare det antal aktier han äger av olika slag.

Överföring av uppgifter från aktiebok i kupongbolag

13 §

Har avstämningsförbehåll införts genom ändring av bolags-

ordningen och har aktiebrev som dessförinnan utfärdats inte visats upp enligt 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, får uppgifter om aktien i tidigare aktiebok föras över till den av den centrala värdepappersförvararen förda aktieboken. Därvid skall anges att aktiebrevet inte har avlämnats. Om uppgifterna inte förs över, utgör den äldre aktieboken fortfarande aktiebok i fråga om aktien.

14 § Ägare till aktie som det utfärdats aktiebrev för innan bolaget blivit avstämningsbolag, kan inte, i fråga om därefter beslutad utdelning eller emission, få utdelning, utöva aktieägares företrädesrätt att delta i tillskottsemission eller, vid fondemission, få ny aktie, förrän anteckning på ett avstämningskonto har skett enligt 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och införing gjorts i den av den centrala värdepappersförvararen förda aktieboken.

Innan detta skett får avstämningsförbehåll inte tillämpas.

15 § Om fem år har förflutit sedan avstämningsförbehållet registrerades och ingen har införts som ägare eller som förvaltare enligt 17 § till en aktie i den av den centrala värdepappersförvararen förda aktieboken, får bolaget uppmana aktiens ägare att, med upplysning om att aktierätten annars går förlorad, anmäla sig till den centrala värdepappersförvararen. Uppmaningen skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer. Om anmälan inte kommer in inom ett år från uppmaningen, får bolaget sälja aktien genom värdepappersinstitut. Det vid försäljningen influtna beloppet tillfaller bolaget, men aktiens tidigare ägare har rätt att av bolaget mot avlämnande av aktiebrev få ut samma belopp med avdrag för kostnaderna för uppmaningen och försäljningen. Det avlämnade aktiebrevet skall makuleras på betryggande sätt av bolaget.

• Sida 49
•  Original

Införing av aktieägare i aktieboken

16 § När någon antecknas som aktieägare på avstämningskonto enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall aktieägaren genast föras in i aktieboken.

Införing av förvaltare i aktieboken

17 § Har en aktieägare i ett avstämningsbolag lämnat sina aktier till någon annan för förvaltning, kan förvaltaren på aktieägarens uppdrag föras in i aktieboken i stället för aktieägaren, om han fått medgivande av den centrala värdepappersförvararen till registrering som förvaltare.

I fall som avses i första stycket skall det i aktieboken anmärkas att aktien innehas för en annans räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt 1 § skall föras in om aktieägare.

För rätt till registrering som förvaltare krävs, utöver vad som sägs i första stycket, att förvaltaren uppfyller de villkor som gäller för införing av ägare i aktieboken.

I lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument finns bestämmelser om

1. medgivande enligt första stycket,

2. förvaltares åligganden, samt

3. skyldighet för bolaget och den centrala värdepappersförvararen att tillhandahålla en sammanställning av uppgifter från förvaltare om aktieägare, som har förvaltarregistrerade aktier med en sammanlagd röstandel som uppgår till en tusendel eller mer av antalet röster i bolaget.

Utövande av vissa ur aktien uppkomna ekonomiska rättigheter

18 § Aktieägare eller förvaltare som avses i 17 §, som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i ett avstämningsregister enligt 4 kap. lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall anses vara behörig att

1. ta emot ny aktie vid fondemission,

2. ta emot teckningsrätt vid tillskottsemission,

3. ta emot vinstutdelning,

4. ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna, samt

5. ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.

• Sida 50
•  Original

Om den som mottagit ny aktie, teckningsrätt eller betalning enligt första stycket inte var rätt mottagare, skall bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller den centrala värdepappersförvararen insåg eller bort inse att det var fel mottagare och inte heller om mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt föräldrabalken med uppdrag att förvalta hans aktier.

Den som är antecknad i avstämningsregister enligt 4 kap. 18 § andra stycket lagen om kontoföring av finansiella instrument skall i stället för aktieägaren vara behörig att utöva de rättigheter som avses i första stycket 1–3.

Rösträttsregistrering

19 § Om den som äger förvaltarregistrerade aktier vill delta i en bolagsstämma, skall han på begäran av förvaltaren tillfälligt föras in i aktieboken. Efter avstämningsdagen skall aktieägaren föras av från aktieboken.

Aktiebokens offentlighet

20 § En utskrift eller annan framställning av aktieboken skall hållas tillgänglig hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen för alla som vill ta del av den. I sådan utskrift eller framställning skall aktieägarna och förvaltarna tas upp i alfabetisk ordning. Utskriften eller framställningen får inte vara äldre än tre månader.

Var och en som begär det har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av aktieboken eller del av den.

Utskrift eller framställning enligt denna paragraf får inte innehålla uppgifter om aktieägare vars röstandel är mindre än en tusendel av antalet röster i bolaget.

5 kap. Aktiebrev

Kupongbolag

Skyldighet att utfärda aktiebrev på begäran

1 § Bolaget skall, om någon aktieägare begär det, utfärda aktiebrev för dennes aktier.

• Sida 51
•  Original

Interimsbevis

2 § Innan aktiebrev utfärdas får bolaget utfärda bevis om rätt till en eller flera aktier (interimsbevis). Beviset skall vara ställt till viss man och innehålla förbehåll om att aktiebrev endast lämnas ut mot återställande av beviset.

På interimsbeviset antecknas på begäran betalningar och återbetalningar för de aktier som avses med beviset. I övrigt gäller bestämmelserna i denna lag om aktiebrev i tillämpliga delar interimsbevis.

Uppgifter i aktiebrev

3 § Aktiebrev skall ange

1. bolagets firma, organisationsnummer och bolagskategori, 2. aktieägarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer,

3. ordningsnummer på de aktier som avses med brevet,

4. aktiernas slag, om aktier av olika slag kan finnas enligt bolagsordningen,

5. förbehåll enligt 3 kap. 5, 7, 13 eller 18 § eller 17 kap. 23 §, om aktierna omfattas av sådant förbehåll, samt

6. dagen för utfärdande av aktiebrevet. I fall som avses i 4 kap. 4 § skall aktiebrevet i stället för fondandelsägarna ange det fondbolag, som förvaltar fonden, liksom fondens beteckning.

Uppgift som avses i första stycket 5 kan ges i förkortad form. Förkortningsformer fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Undertecknande av aktiebrev

4 § Aktiebrev skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens bemyndigande av ett värdepappersinstitut. Namnteckningen får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt.

Första stycket tillämpas också på emissionsbevis, konvertibler som emitterats i form av skuldebrev och teckningsoptionsbevis.

• Sida 52
•  Original

Utlämnande av aktiebrev

5 § Aktiebrev får lämnas ut endast till den aktieägare som enligt 3 § första stycket 2 antecknats på aktiebrevet. För att aktiebrevet skall få lämnas ut krävs dessutom att

1. aktieägaren är införd i aktieboken som ägare till de aktier som avses med brevet,

2. full betalning erlagts för aktierna,

3. bolaget registrerats, om aktierna tecknats vid bolagets bildande,

4. tillskottsemission eller fondemission registrerats, om aktierna tillkommit genom emissionen, samt att

5. registrering skett enligt 12 kap. 35 eller 39 §, om aktierna tillkommit genom teckning med utnyttjande av optionsrätt eller konvertering.

Påskrift om införing i aktiebok

6 § Att aktiebrev skall förses med påskrift om att aktieägare införts i aktieboken föreskrivs i 4 kap. 8 §.

Påskrift om begagnande av rätt till fondaktie, företrädesrätt, utbetalning och indragning

7 § Aktiebrev skall förses med påskrift om att

1. aktieägaren begagnat sin rätt till nya aktier vid fondemission,

2. aktieägaren begagnat sin företrädesrätt att delta i tillskottsemission,

3. aktieägaren erhållit betalning i samband med inlösen av aktier,

4. aktieägaren erhållit betalning i samband med skifte av bolagets tillgångar.

Om en aktie har dragits in utan återbetalning, skall aktiebrevet förses med påskrift om detta så snart det kan ske.

Bestämmelserna i första stycket 1–3 ska inte tillämpas om till aktiebreven hörande kuponger skall användas som emissionsbevis eller ges in vid anmälan för inlösen.

Utbyte av aktiebrev

8 § Ett aktiebrev, som i samband med dödning eller vid utbyte ges ut i stället för ett annat, skall innehålla uppgift om detta. Byts aktiebrev ut mot ett eller flera andra aktiebrev, skall det äldre aktiebrevet med tillhörande kuponger makuleras på ett betryggande sätt.

• Sida 53
•  Original

Innehållande av utdelning eller emissionsbevis

9 § Bolaget får hålla inne utdelning och emissionsbevis som belöper på aktie till dess att aktiebrevet tillhandahålls för påskrift eller utbyte, om aktiebrevet

1. enligt denna lag skall förses med påskrift, eller

2. skall bytas ut på grund av att aktie av ett visst slag skall omvandlas till aktie av annat slag.

Överlåtelse och pantsättning av aktiebrev m.m.

10 § Överlåts eller pantsätts ett aktiebrev eller till viss man ställt emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis, tillämpas bestämmelserna om skuldebrev till viss man eller order i 13, 14 och 22 §§ lagen (1936:81) om skuldebrev. Härvid likställs den som innehar aktiebrev och enligt bolagets påskrift på brevet är införd som ägare i aktieboken med den som enligt 13 § andra stycket nämnda lag förmodas ha rätt att göra skuldebrevet gällande.

Överlåts eller pantsätts ett emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis som inte är ställt till viss man, tillämpas bestämmelserna om skuldebrev till innehavaren i 13, 14 och 22 §§ lagen om skuldebrev.

Bestämmelser om utdelningskuponger finns i 24 och 25 §§ lagen om skuldebrev.

Avstämningsbolag

11 § Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument framgår att aktiebrev, emissionsbevis eller interimsbevis inte får utfärdas för aktier eller andra finansiella instrument som registrerats enligt den lagen.

6 kap. Bolagsstämma

Utövande av aktieägares beslutanderätt i bolaget

1 § Aktieägarnas rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid bolagsstämma.

Rätt att delta i bolagsstämma

2 § Rätten att delta i bolagsstämma tillkommer i kupongbolag den aktieägare som på dagen för bolagsstämman är införd i aktieboken. I

• Sida 54
•  Original

avstämningsbolag gäller i stället att rätten att delta i bolagsstämma tillkommer den som har upptagits som aktieägare i sådan utskrift eller annan framställning av aktieboken som avses i 20 §.

I bolagsordningen får det bestämmas att en aktieägare får delta i bolagsstämma endast om han anmäler detta till bolaget senast den dag som anges i kallelsen till bolagsstämman. Denna dag får inte vara söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton och inte infalla tidigare än femte vardagen före bolagsstämman.

Bolagsstämman kan besluta att annan än aktieägare får närvara eller på annat sätt följa stämmoförhandlingarna. I privat aktiebolag är sådant beslut giltigt endast om det biträds av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman.

3 § En aktieägare utövar sin rätt vid bolagsstämman antingen personligen eller genom ett ombud med skriftlig, egenhändigt undertecknad och daterad fullmakt. En fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet.

Med egenhändigt undertecknade jämställs en kvalificerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.

Fullmakter får inte samlas in på bolagets bekostnad. Trots vad som sägs i andra stycket får fullmakter samlas in på bolagets bekostnad med sådant stöd i bolagsordningen som avses i 2 kap. 8 §. Vid sådan insamling av fullmakter skall fullmaktsformuläret upprättas av bolaget och innehålla förslag till beslut i de aktuella ärendena samt tre likvärdigt presenterade svarsalternativ med rubrikerna Ja, Nej respektive Avstår. Av formuläret skall framgå att aktieägaren inte kan instruera ombudet på annat sätt än genom att markera ett av de angivna svarsalternativen och att det inte är tillåtet att modifiera eller villkora svaren. Av formuläret skall också framgå vilken dag fullmakten skall vara ombudet tillhanda samt hur aktieägaren skall gå till väga för att återkalla fullmakten.

4 § Varje aktieägare eller ombud får vid bolagsstämman medföra högst två biträden. Biträden får yttra sig vid bolagsstämman.

I bolagsordningen får det bestämmas att biträde åt aktieägare får medföras vid bolagsstämman endast om aktieägaren till bolaget anmäler antalet biträden på det sätt som anges i 2 § andra stycket.

• Sida 55
•  Original

Egna aktiers ställning vid bolagsstämman

5 § En aktie som innehas av bolaget självt eller dess dotterföretag kan inte företrädas vid bolagsstämman.

Aktieägares rösträtt

6 § En aktieägare får rösta för det fulla antalet aktier som han äger eller företräder, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.

7 § Om två eller flera allmänna pensionsfonder enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) och lagen (2000:193) om

Sjätte AP-fonden förvaltar aktier i bolaget, får varje fond för sig utöva rösträtt för de aktier fonden förvaltar.

Ordinarie bolagsstämma

8 § Inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår skall aktieägarna hålla en ordinarie bolagsstämma vid vilken styrelsen skall lägga fram årsredovisningen och revisionsberättelsen samt, i moderbolag som har att upprätta koncernredovisning, koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen.

Vid bolagsstämman skall beslut fattas

1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i moderbolag, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,

2. om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen,

3. om ansvarsfrihet gentemot bolaget för styrelseledamöterna och den verkställande direktören, samt

4. i annat ärende som ankommer på bolagsstämman enligt denna lag eller bolagsordningen.

I bolagsordningen får det bestämmas att aktieägarna varje år skall hålla ytterligare en eller flera ordinarie bolagsstämmor.

Extra bolagsstämma

9 § Om styrelsen anser att det finns skäl att hålla bolagsstämma före nästa ordinarie bolagsstämma, skall den kalla till extra bolagsstämma.

Styrelsen skall även kalla till extra bolagsstämma, om en revisor i bolaget eller ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget skriftligen begär att en sådan bolagsstämma sammankallas för att behandla ett angivet ärende. Kallelsen skall i så fall utfärdas inom två veckor från det att begäran kom in till bolaget.

• Sida 56
•  Original

Fortsatt bolagsstämma

10 § Vid bolagsstämman får det beslutas att fortsatt bolagsstämma skall hållas en senare dag.

Ett beslut i en fråga som avses i 8 § andra stycket 1–3 skall anstå till fortsatt bolagsstämma, om bolagsstämman beslutar därom eller ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget begär det. En sådan bolagsstämma skall hållas minst fyra veckor och högst åtta veckor därefter. Ytterligare uppskov är inte tillåtet.

Om beslut som avses i 8 § andra stycket 1 eller 2 skall anstå till fortsatt bolagsstämma, skall styrelsen anmäla detta till Patent- och registreringsverket för registrering. Anmälan skall göras inom fyra veckor efter det att beslut om fortsatt bolagsstämma fattades.

Ort för bolagsstämma

11 § Bolagsstämman skall hållas på den ort där styrelsen har sitt säte. I bolagsordningen får det dock bestämmas att den skall eller kan hållas på annan angiven ort i Sverige.

Om extraordinära omständigheter kräver det, får bolagsstämman hållas på annan ort än som anges i första stycket.

Aktieägares initiativrätt

12 § En aktieägare som vill få ett ärende behandlat vid en bolagsstämma skall skriftligen begära detta hos styrelsen.

Ärendet skall tas upp vid bolagsstämman, om begäran har kommit in till styrelsen

1. senast en vecka före den tidpunkt då enligt 14 § första stycket kallelse tidigast får utfärdas, eller

2. efter den tidpunkt som anges i 1 men i sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till bolagsstämman.

Sammankallande av bolagsstämma

13 § Styrelsen kallar till bolagsstämma.

Om en bolagsstämma som skall hållas enligt denna lag, bolagsordningen eller ett stämmobeslut inte sammankallas på föreskrivet sätt, skall länsstyrelsen på anmälan av en styrelseledamot, den verkställande direktören, en revisor eller en aktieägare genast på bolagets bekostnad sammankalla bolagsstämman på det sätt som anges i 14–17 §§.

• Sida 57
•  Original

Tid för kallelse

14 §

Kallelse till ordinarie bolagsstämma samt kallelse till extra

bolagsstämma där fråga om ändring av bolagsordningen kommer att behandlas skall utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före bolagsstämman. Kallelse till annan extra bolagsstämma skall utfärdas tidigast sex veckor och senast två veckor före bolagsstämman.

I bolagsordningen för ett privat aktiebolag får det bestämmas att kallelse till sådan bolagsstämma som avses i första stycket första meningen får utfärdas senare än vad som där anges, dock senast två veckor före bolagsstämman.

Om fortsatt bolagsstämma skall hållas fyra veckor eller senare räknat från och med bolagsstämmans första dag, skall det utfärdas en särskild kallelse till den fortsatta bolagsstämman. Därvid skall bestämmelserna i första stycket om tid för kallelse till extra bolagsstämma tillämpas.

Om det enligt bolagsordningen krävs att ett bolagsstämmobeslut fattas vid två bolagsstämmor för att bli giltigt, får kallelse till den andra bolagsstämman inte ske innan den första bolagsstämman har hållits. I kallelsen till den andra bolagsstämman skall styrelsen ange det beslut som den första bolagsstämman har fattat.

Kallelsesätt

15 § Kallelse skall ske enligt bolagsordningen. Styrelsen skall sända skriftlig kallelse till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget, om

1. ordinarie bolagsstämma skall hållas på annan tid än som föreskrivs i bolagsordningen, eller

2. bolagsstämman skall

a) behandla en fråga om sådan ändring av bolagsordningen som avses i 32–35 §§,

b) ta ställning till om bolaget skall gå i likvidation,

c) granska likvidators slutredovisning, eller

d) behandla fråga om upphörande av bolagets likvidation. I ett publikt aktiebolag skall kallelse alltid ske genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar och minst en i bolagsordningen angiven rikstäckande dagstidning.

• Sida 58
•  Original

Kallelsens innehåll

16 § Kallelsen skall innehålla ett förslag till dagordning för bolagsstämman. I förslaget till dagordning skall styrelsen tydligt ange de ärenden som skall behandlas vid bolagsstämman. Ärendena skall vara numrerade.

Det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag skall anges, om förslaget inte rör en fråga av mindre betydelse för bolaget. Avser ett ärende ändring av bolagsordningen, skall det huvudsakliga innehållet i förslaget till ändring alltid anges.

Om aktieägare skall kunna utöva rösträtt vid bolagsstämma med stöd av sådan fullmakt som avses i 2 kap. 8 § skall det av kallelsen framgå hur aktieägaren skall gå till väga för att erhålla fullmaktsformulär.

Särskilda bestämmelser om innehållet i kallelse finns i 2 § detta kapitel, i 12 kap. 13 § andra stycket, 13 kap. 3 § sista stycket samt i 16 kap. 16 §.

Tillhandahållande av handlingar inför bolagsstämman

17 § Under minst två veckor närmast före sådan bolagsstämma som avses i 8 § första stycket skall redovisningshandlingar och revisionsberättelse eller kopior av dessa handlingar hållas tillgängliga hos bolaget för aktieägarna. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Fel i kallelse m.m.

18 § Om en bestämmelse i denna lag eller bolagsordningen som rör kallelse till bolagsstämman eller tillhandahållande av handlingar har åsidosatts i något ärende, får bolagsstämman inte besluta i ärendet utan samtycke av de aktieägare som berörs av felet. Bolagsstämman får dock även utan sådant samtycke avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kallelsen, om ärendet enligt bolagsordningen skall förekomma vid bolagsstämman eller omedelbart föranleds av ett annat ärende som skall avgöras. Den får också besluta att en extra bolagsstämma skall sammankallas för att behandla ärendet.

• Sida 59
•  Original

Bolagsstämmans öppnande

19 § Bolagsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som styrelsen har utsett. Om det i bolagsordningen har föreskrivits vem som skall vara ordförande vid bolagsstämman, öppnas dock bolagsstämman alltid av denne.

Tillhandahållande av aktiebok

20 § Vid bolagsstämman skall aktieboken eller om aktieboken förs med hjälp av dator en utskrift eller annan framställning av den hållas tillgänglig för aktieägarna. I avstämningsbolag skall i stället en utskrift eller annan framställning av hela aktieboken avseende förhållandena på den dag som anges i 2 kap. 5 § andra stycket hållas tillgänglig.

Röstlängd

21 § Vid bolagsstämman skall det upprättas en förteckning över närvarande aktieägare, ombud och biträden med uppgift om hur många aktier och röster varje aktieägare och ombud företräder vid bolagsstämman (röstlängd). Röstlängden skall upprättas av bolagsstämmans ordförande, om denne har valts av bolagsstämman utan omröstning. I annat fall skall röstlängden upprättas av den som har öppnat bolagsstämman.

Röstlängden skall godkännas av bolagsstämman. Den gäller till dess att bolagsstämman har beslutat att ändra den.

Om bolagsstämman skjuts upp till en senare dag än nästföljande vardag, skall en ny röstlängd upprättas.

Hur bolagsstämmans ordförande utses

22 § Ordföranden vid bolagsstämman skall utses av bolagsstämman, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.

Dagordning

23 § Det förslag till dagordning som fogats till kallelsen skall läggas fram för bolagsstämmans godkännande. Ärendenas numrering får inte ändras.

• Sida 60
•  Original

Styrelsens och den verkställande direktörens upplysningsplikt

24 § Styrelsen och den verkställande direktören skall, om någon aktieägare begär det och styrelsen anser att det kan ske utan väsentlig skada för bolaget, vid bolagsstämman lämna upplysningar om

1. förhållanden som kan inverka på bedömningen av ett ärende på dagordningen, och

2. förhållanden som kan inverka på bedömningen av bolagets ekonomiska situation.

I publika aktiebolag är styrelsen och den verkställande direktören skyldiga att lämna upplysningar enligt första stycket 2 endast vid en bolagsstämma där årsredovisningen behandlas.

I koncernbolag avser upplysningsplikten även bolagets förhållande till annat koncernföretag. Om bolaget är moderbolag, avser upplysningsplikten också koncernredovisningen samt sådana förhållanden beträffande dotterföretagen som avses i första stycket.

Om en begärd upplysning kan lämnas endast med stöd av uppgifter som inte är tillgängliga vid bolagsstämman, skall upplysningen inom två veckor därefter hållas skriftligen tillgänglig hos bolaget för aktieägarna samt sändas till den aktieägare som har begärt upplysningen.

25 § Om styrelsen finner att en upplysning som har begärts enligt 24 § inte kan lämnas till aktieägarna utan väsentlig skada för bolaget, skall den aktieägare som har begärt upplysningen omedelbart underrättas om det.

Styrelsen skall lämna upplysningen till bolagets revisorer, om aktieägaren begär det inom två veckor från underrättelsen enligt första stycket. Upplysningen skall lämnas till revisorerna inom två veckor efter aktieägarens begäran om det.

Revisorerna skall inom två veckor efter det att den begärda upplysningen har lämnats till dem avge ett skriftligt yttrande till styrelsen. Av yttrandet skall det framgå om upplysningen enligt deras mening borde ha föranlett ändring i revisionsberättelsen eller, i förekommande fall, koncernrevisionsberättelsen eller på annat sätt ger anledning till erinran. Om så är fallet, skall ändringen eller erinran anges i yttrandet.

Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande tillgängligt för aktieägarna hos bolaget och sända en kopia av det till de aktieägare som har begärt upplysningen.

Aktieägares rätt till insyn i aktiebolag med högst tio aktieägare

26 § I ett aktiebolag med högst tio aktieägare gäller utöver vad som följer av 24 och 25 §§ att varje aktieägare och ombud eller biträde som

• Sida 61
•  Original

denne anlitar skall ges tillfälle att ta del av räkenskaper och andra handlingar som rör bolagets verksamhet, i den omfattning det behövs för att aktieägaren skall kunna bedöma bolagets ställning och resultat eller ett visst ärende som skall behandlas vid bolagsstämman.

Om det kan ske utan oskäliga kostnader eller besvär, skall styrelsen och den verkställande direktören dessutom på begäran biträda aktieägaren med den utredning som behövs för ändamålet och tillhandahålla behövliga kopior.

Första och andra styckena gäller inte, om det skulle medföra en påtaglig risk för allvarlig skada för bolaget att aktieägaren får del av uppgifter om bolagets verksamhet.

Omröstningsförfarande

27 § Omröstning skall ske om någon av aktieägarna begär det.

28 § Vid omröstning som avser andra beslut än val skall omröstningen ske öppet, om bolagsstämman inte beslutar om sluten omröstning.

Om det vid omröstning som inte avser val uppkommer lika röstetal är ordföranden, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen, skyldig att tillkännage vilken mening han biträder.

29 § Vid val skall omröstning ske öppet. I ett publikt aktiebolag får dock bolagsstämman besluta att omröstningen skall vara sluten. I ett privat aktiebolag skall omröstningen alltid vara sluten om någon röstberättigad begär det.

Majoritetskrav vid andra beslut än val

30 § I ärenden som inte avser val utgörs bolagsstämmans beslut av den mening som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

Första stycket gäller inte, om annat följer av denna lag eller föreskrivs i bolagsordningen. Beträffande beslut som avses i 2 § sista stycket och 32–35 §§ i detta kapitel, 12 kap. 2, 26 och 30 §§, 13 kap. 6 §, 16 kap. 11 § och 19 § andra stycket, 17 kap. 4 §, 20 kap. 11 §, 21 kap. 11 § samt 23 kap. 1 och 3 §§ får det dock i bolagsordningen endast föreskrivas längre gående villkor än som anges i nämnda bestämmelser. Beträffande beslut om att entlediga en styrelseledamot som har utsetts av bolagsstämman får längre gående villkor än som anges i första stycket förekomma endast i bolagsordningen för ett privat aktiebolag.

• Sida 62
•  Original

Majoritetskrav vid val

31 § Vid val anses den vald som har fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottdragning, om bolagsstämman inte före valet beslutar att en ny omröstning skall genomföras i händelse av lika röstetal.

I bolagsordningen får det inte föreskrivas längre gående villkor än som anges i första stycket första meningen.

Majoritetskrav vid beslut om ändring av bolagsordningen

32 § Ett beslut om ändring av bolagsordningen fattas av bolagsstämman. Beslutet är giltigt om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna, om inte annat följer av 33–35 §§.

33 § I följande fall är ett beslut om ändring av bolagsordningen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget, nämligen om beslutet när det gäller redan utgivna aktier innebär att

1. aktieägarnas rätt till bolagets vinst eller övriga tillgångar minskas genom en föreskrift enligt 2 kap. 7 §,

2. rätten att förvärva aktier i bolaget inskränks genom ett förbehåll enligt 3 kap. 7, 13 eller 18 §, eller

3. rättsförhållandet mellan aktier rubbas.

34 § I följande fall är ett beslut om ändring av bolagsordningen giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av de avgivna rösterna och nio tiondelar av de vid bolagsstämman företrädda aktierna, nämligen om beslutet innebär att

1. det antal aktier för vilka aktieägarna får rösta vid bolagsstämman begränsas,

2. av nettovinsten för räkenskapsåret, efter avdrag för vad som går åt för att täcka balanserad förlust, viss del skall avsättas till bunden fond, eller

3. användningen av bolagets vinst eller dess behållna tillgångar vid dess upplösning regleras på annat sätt än som avses i 33 § 1 eller punkten 2 i denna paragraf.

35 § I följande fall är ett beslut om en sådan ändring av bolagsordningen som avses i 33 och 34 §§, trots vad som sägs där, giltigt, om

• Sida 63
•  Original

det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna, nämligen om

1. ändringen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt och samtycke till ändringen lämnas av samtliga vid bolagsstämman närvarande ägare av sådana aktier och dessa ägare tillsammans företräder minst nio tiondelar av alla aktier vars rätt försämras, eller

2. ändringen försämrar endast ett helt aktieslags rätt och ägare till hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de vid bolagsstämman företrädda aktierna av detta slag samtycker till ändringen.

Regeringens tillstånd till ändring av bolagsordningen

36 § Om det i bolagsordningen på grund av lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande har tagits in en bestämmelse enligt vilken en annan bestämmelse i bolagsordningen inte får ändras utan att regeringen har lämnat tillstånd till det, får inte heller den förstnämnda bestämmelsen ändras utan regeringens tillstånd.

Panthavares samtycke till borttagande av avstämningsförbehåll ur bolagsordningen

37 § Ett beslut om ändring av bolagsordningen som innebär att avstämningsförbehåll tas bort blir giltigt endast om de som innehar panträtt i bolagets aktier skriftligen har samtyckt till beslutet.

Anmälan och verkställighet av beslut om ändring av bolagsordningen

38 § Ett beslut om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för registrering och får, utom i fall som avses i 24 kap. 11 §, inte verkställas förrän registrering har skett.

Ett beslut om att införa eller ändra en sådan bestämmelse i bolagsordningen som avses i 2 kap. 7 § får verkan vid ingången av det räkenskapsår som inleds närmast efter beslutet. Har beslutet vid den tidpunkten inte registrerats, skall dock ändringen av bolagsordningen sakna verkan.

39 § Har Patent- och registreringsverket registrerat ett beslut om ändring av bolagsordningen av innebörd att aktiekapitalet skall vara bestämt i annan valuta än tidigare, skall myndigheten vid ingången av närmast följande räkenskapsår räkna om det registrerade aktiekapitalet till den nya valutan. Omräkningen skall göras enligt den växelkurs som

• Sida 64
•  Original

har fastställts av Europeiska centralbanken den sista svenska bankdagen under föregående räkenskapsår.

Styrelsen skall senast till första ordinarie bolagstämma efter det att beslutet fick verkan lägga fram förslag om nödvändiga följdändringar av bolagsordningen avseende aktiekapitalets storlek.

Jäv

40 § En aktieägare får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om

1. talan mot honom,

2. hans befrielse från skadeståndsansvar eller någon annan förpliktelse mot bolaget, eller

3. talan eller befrielse som avses i 1 och 2 som gäller någon annan, om aktieägaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets.

Bestämmelserna i första stycket om aktieägare tillämpas också på ombud för aktieägare.

Generell inskränkning i bolagsstämmans beslutanderätt

41 § Bolagsstämman får inte fatta ett beslut som kan ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.

Stämmoprotokoll

42 § Genom ordförandens försorg skall protokoll föras vid bolagsstämman.

I protokollet skall antecknas dag och ort för bolagsstämman samt vilka beslut som bolagsstämman har fattat. Om ett beslut har fattats genom omröstning, skall i protokollet antecknas vilka yrkanden som har ställts och utfallet av omröstningen. Röstlängden skall tas in i eller fogas som en bilaga till protokollet.

Protokollet skall undertecknas av protokollföraren. Det skall justeras av ordföranden, om denne inte har fört protokollet, och minst en av bolagsstämman utsedd justeringsman. Om bolagets styrelse består av en ledamot, vilken äger samtliga aktier i bolaget, behövs inte någon justeringsman.

Senast två veckor efter bolagsstämman skall protokollet hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna. En kopia av protokollet skall sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Protokollen skall förvaras på ett betryggande sätt.

• Sida 65
•  Original

Klander av bolagsstämmobeslut

43 § Om ett bolagsstämmobeslut inte har tillkommit i behörig ordning eller på annat sätt strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, får en aktieägare, styrelsen, en styrelseledamot eller den verkställande direktören föra talan mot bolaget om att beslutet skall upphävas eller ändras. Även den som styrelsen obehörigen har vägrat att föra in som aktieägare i aktieboken har rätt att föra en sådan talan.

44 § Talan enligt 43 § skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

Talan får väckas senare än vad som anges i första stycket när

1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med alla aktieägares samtycke,

2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa aktieägare och något sådant samtycke inte har getts, eller

3. kallelse till bolagsstämman inte har skett eller de för bolaget gällande bestämmelserna om kallelse väsentligen har eftersatts.

Bestämmelserna i andra stycket om tiden för att väcka talan gäller inte i fall som avses i 20 kap. 29 § första stycket och 21 kap. 21 § första stycket.

45 § En dom genom vilken bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras gäller även för de aktieägare som inte har fört talan.

Rätten får ändra bolagsstämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft.

Styrelsens talan mot bolaget

46 § Om styrelsen vill väcka talan mot bolaget, skall en bolagsstämma sammankallas för val av ställföreträdare som skall föra bolagets talan i tvisten. Stämningen skall delges den valde ställföreträdaren.

Skiljeförfarande

47 § Ett förbehåll i bolagsordningen att tvister mellan bolaget och styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en likvidator eller en aktieägare skall hänskjutas till skiljemän har samma verkan som ett skiljeavtal.

Om styrelsen begär skiljeförfarande mot bolaget, tillämpas 46 §. Är det fråga om klandertalan av styrelsen mot bolagsstämmans beslut, är

• Sida 66
•  Original

rätten till talan inte förlorad enligt 44 § första stycket, om styrelsen inom där angiven tid har kallat till bolagsstämma enligt 46 §.

Om bolaget är ett publikt aktiebolag, skall bolaget svara för ersättningen till skiljemännen. Skiljemännen får dock på yrkande av bolaget förplikta bolagets motpart att helt eller delvis ersätta bolaget för dessa kostnader, om det finns särskilda skäl för det.

7 kap. Bolagets ledning

Styrelsen

1 § Ett aktiebolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. I ett privat aktiebolag får styrelsen dock bestå av en eller två ledamöter, om det finns minst en suppleant.

Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter i styrelsen finns i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Styrelsesuppleanter

2 § Vad som sägs i denna lag om styrelseledamot skall i tillämpliga delar även gälla suppleant.

Styrelsens uppgifter

3 § Styrelsen svarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter.

Styrelsen skall se till att bolagets organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt.

Styrelsen skall i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen mellan å ena sidan styrelsen och å andra sidan den verkställande direktören och de andra organ som styrelsen inrättar.

4 § Styrelsen skall fortlöpande bedöma bolagets och, om bolaget är moderbolag i en koncern, koncernens ekonomiska situation.

Styrelsen skall meddela skriftliga instruktioner för när och hur sådana uppgifter som behövs för styrelsens bedömning enligt första stycket skall samlas in och rapporteras till styrelsen. Instruktioner behöver dock inte meddelas om dessa med hänsyn till bolagets begränsade storlek och verksamhet skulle sakna betydelse för rapporteringen till styrelsen.

• Sida 67
•  Original

Arbetsordning

5 § Styrelsen skall årligen fastställa en skriftlig arbetsordning för sitt arbete. I arbetsordningen skall det anges hur arbetet i förekommande fall skall fördelas mellan styrelsens ledamöter, hur ofta styrelsen skall sammanträda samt i vilken utsträckning suppleanterna skall delta i styrelsens arbete och kallas till dess sammanträden.

Om arbetsordningen innehåller anvisningar om arbetsfördelning mellan styrelsens ledamöter, skall styrelsen fortlöpande kontrollera att arbetsfördelningen kan upprätthållas.

Första och andra styckena gäller inte i fråga om bolag vars styrelse har endast en ledamot.

Hur styrelsen utses

6 § Styrelsen utses av bolagsstämman. I bolagsordningen får det föreskrivas att en eller flera styrelseledamöter, i publika aktiebolag dock mindre än hälften av samtliga, skall utses på annat sätt. Styrelsen eller en styrelseledamot får inte ges rätt att utse styrelseledamöter.

7 § Bolagsstämmans ordförande skall innan styrelseval förrättas i ett publikt aktiebolag lämna uppgift till bolagsstämman om vilka uppdrag den som valet gäller innehar i andra företag.

Bosättningskrav

8 § Minst halva antalet styrelseledamöter skall vara bosatta inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för ett särskilt fall tillåter annat.

Obehörighetsgrunder

9 § Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Styrelseledamots mandattid

10 § En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i bolagsordningen. Uppdragstiden skall bestämmas så att uppdraget

• Sida 68
•  Original

upphör vid slutet av en bolagsstämma enligt 6 kap. 8 § första stycket som hålls senast under det fjärde räkenskapsåret efter det då styrelseledamoten utsågs.

Styrelseledamots förtida avgång

11 § Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om styrelseledamoten eller den som har utsett honom anmäler att uppdraget skall upphöra. Anmälan om detta skall göras hos styrelsen. Om en styrelseledamot som inte är vald av bolagsstämman vill avgå, skall han anmäla det också hos den som har utsett honom.

12 § Om en styrelseledamots uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i 9 § hindrar honom att vara styrelseledamot och det inte finns någon suppleant som kan inträda i hans ställe, skall övriga styrelseledamöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot utses för den återstående mandattiden. Sådana åtgärder behöver dock inte vidtas, om den förutvarande styrelseledamoten var en arbetstagarrepresentant.

Skall styrelseledamoten väljas av bolagsstämman, får trots bestämmelserna i 1 § valet anstå till nästa ordinarie bolagsstämma vid vilken styrelseval förrättas, om styrelsen är beslutför med kvarstående ledamöter och suppleanter.

Domstolsförordnande om ersättare för styrelseledamot

13 § Om en styrelseledamot som enligt bolagsordningen skall utses på ett annat sätt än genom val av bolagsstämman inte har utsetts, skall rätten på ansökan förordna en ersättare. Ansökan får göras av en styrelseledamot, en aktieägare, en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

Styrelsens ordförande

14 § I styrelser som består av mer än en ledamot skall en av ledamöterna vara ordförande. Ordföranden skall leda styrelsens arbete och bevaka att styrelsen fullgör de uppgifter som anges i 3–5 §§.

Om annat inte föreskrivs i bolagsordningen eller har beslutats av bolagsstämman, väljer styrelsen ordförande. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning.

I ett publikt aktiebolag får den verkställande direktören inte vara styrelsens ordförande.

• Sida 69
•  Original

Styrelsens sammanträden

15 § Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det behövs.

Styrelsen skall alltid sammankallas om en styrelseledamot eller den verkställande direktören begär det.

16 § Den verkställande direktören har rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden, om styrelsen inte i ett särskilt fall bestämmer något annat.

17 § Om en styrelseledamot inte kan närvara vid ett sammanträde och det finns en suppleant som skall träda in i hans ställe, skall denne ges tillfälle till det.

En sådan suppleant för arbetstagarrepresentant som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda skall alltid få underlag och ges tillfälle att delta i behandlingen av styrelsens ärenden på samma sätt som en styrelseledamot.

Styrelsens beslutförhet

18 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter eller det högre antal som föreskrivs i bolagsordningen är närvarande. Vid bedömningen av om styrelsen är beslutför skall styrelseledamöter som är jäviga enligt 20 § anses som inte närvarande.

Beslut får inte fattas i ett ärende, om inte såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter dels har fått tillfälle att delta i ärendets behandling, dels har fått ett tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet.

Majoritetskrav vid styrelsebeslut

19 § Som styrelsens beslut gäller, om bolagsordningen inte föreskriver särskild röstmajoritet, den mening som mer än hälften av de närvarande röstar för vid sammanträdet eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Är styrelsen inte fulltalig, skall de som röstar för beslutet dock utgöra mer än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.

Jäv för styrelseledamot

20 § En styrelseledamot får inte handlägga en fråga om

1. avtal mellan styrelseledamoten och bolaget,

• Sida 70
•  Original

2. avtal mellan bolaget och en tredje man, om styrelseledamoten i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets, eller

3. avtal mellan bolaget och en juridisk person som styrelseledamoten ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om styrelseledamoten, direkt eller indirekt genom en juridisk person, äger samtliga aktier i bolaget. Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte heller om bolagets motpart är ett företag i samma koncern eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.

Med avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan talan.

Styrelseprotokoll

21 § Vid styrelsens sammanträden skall protokoll föras. I protokollet skall de beslut som styrelsen har fattat antecknas.

Protokollet skall undertecknas av den som har varit protokollförare. Det skall justeras av ordföranden, om denne inte har fört protokollet. Om styrelsen består av flera ledamöter, skall det justeras även av en ledamot som utses av styrelsen.

Styrelseledamöterna och den verkställande direktören har rätt att få en avvikande mening antecknad till protokollet.

Protokollen skall föras i nummerföljd och förvaras på ett betryggande sätt.

22 § Om ett bolag har endast en aktieägare skall alla avtal mellan aktieägaren och bolaget, som inte avser löpande affärstransaktioner på sedvanliga villkor, antecknas i eller fogas till styrelsens protokoll.

Verkställande direktör

23 § I ett publikt aktiebolag skall styrelsen utse en verkställande direktör. I ett privat aktiebolag får styrelsen utse en verkställande direktör.

Vice verkställande direktör

24 § Om bolaget har en verkställande direktör, får styrelsen utse en eller flera vice verkställande direktörer. Vad som sägs i denna lag om den verkställande direktören skall i tillämpliga delar även gälla vice verkställande direktör.

• Sida 71
•  Original

Om styrelsen har utsett flera vice verkställande direktörer, skall den meddela skriftliga instruktioner om i vilken inbördes ordning dessa skall träda in i den verkställande direktörens ställe.

Den verkställande direktörens uppgifter

25 § Den verkställande direktören skall sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Den verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av ovanlig beskaffenhet eller stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådana fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.

Den verkställande direktören skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bolagets bokföring skall fullgöras i överensstämmelse med lag och för att medelsförvaltningen skall skötas på ett betryggande sätt.

Bosättningskrav för den verkställande direktören

26 § Den verkställande direktören skall vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för ett särskilt fall tillåter något annat.

Obehörighetsgrunder för den verkställande direktören

27 § Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara verkställande direktör.

Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Jäv för den verkställande direktören

28 § Den verkställande direktören får inte handlägga en fråga om

1. avtal mellan den verkställande direktören och bolaget,

2. avtal mellan bolaget och en tredje man, om den verkställande direktören i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets, eller

3. avtal mellan bolaget och en juridisk person som den verkställande direktören ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.

• Sida 72
•  Original

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om den verkställande direktören, direkt eller indirekt genom en juridisk person, äger samtliga aktier i bolaget. Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte heller om bolagets motpart är ett företag i samma koncern eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.

Med avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan talan.

Styrelsen som bolagets ställföreträdare

29 § Styrelsen företräder bolaget och tecknar dess firma.

Handlingar som enligt denna lag skall undertecknas av styrelsen skall skrivas under av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.

Den verkställande direktören som bolagets ställföreträdare

30 § Den verkställande direktören får alltid företräda bolaget och teckna dess firma beträffande uppgifter som han skall sköta enligt 25 §.

Särskild firmatecknare

31 § Styrelsen får bemyndiga en styrelseledamot, den verkställande direktören eller någon annan att företräda bolaget och teckna dess firma.

Minst en av dem som bemyndigas att företräda bolaget och teckna dess firma skall vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för ett särskilt fall tillåter något annat. I övrigt skall bestämmelserna i 27 och 28 §§ tillämpas på en firmatecknare som inte är styrelseledamot eller verkställande direktör.

Styrelsen får när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i första stycket.

I bolagsordningen får det föreskrivas att styrelsen inte får meddela ett bemyndigande som avses i första stycket eller att ett sådant bemyndigande får meddelas endast på vissa villkor.

Kollektiv firmateckning

32 § Styrelsen får föreskriva att rätten att företräda bolaget och teckna dess firma får utövas endast av två eller flera personer i förening.

Någon annan inskränkning får inte registreras.

• Sida 73
•  Original

Särskild delgivningsmottagare

33 § Om bolaget inte har någon behörig ställföreträdare som är bosatt här i landet, skall styrelsen bemyndiga en i Sverige bosatt person att på bolagets vägnar ta emot delgivning. Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till någon som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Generella inskränkningar i ställföreträdares kompetens

34 § Styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget får inte företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som kan ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.

En ställföreträdare får inte heller följa en anvisning av bolagsstämman eller något annat bolagsorgan, om anvisningen inte gäller därför att den strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.

Kompetensöverskridande

35 § Om styrelsen eller en särskild firmatecknare har företagit en rättshandling för bolaget och därvid har handlat i strid med bestämmelserna i denna lag om bolagsorganens behörighet, gäller rättshandlingen inte mot bolaget. Detsamma är fallet om en verkställande direktör när en rättshandling företogs överskred sin behörighet enligt 30 § och bolaget visar att motparten insåg eller bort inse behörighetsöverskridandet.

En rättshandling gäller inte heller mot bolaget om styrelsen, den verkställande direktören eller en särskild firmatecknare har överskridit sin befogenhet och bolaget visar att motparten insåg eller bort inse befogenhetsöverskridandet. Detta gäller dock inte när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt en föreskrift om föremålet för bolagets verksamhet eller andra föreskrifter som har meddelats i bolagsordningen eller av ett annat bolagsorgan.

Registrering

36 § Bolaget skall för registrering anmäla

1. bolagets postadress, 2. vem som har utsetts till styrelseledamot, styrelsesuppleant, styrelsens ordförande, verkställande direktör och vice verkställande direktör,

• Sida 74
•  Original

3. vem som enligt 33 § har bemyndigats att på bolagets vägnar ta emot delgivning, och

4. av vilka och hur bolagets firma tecknas. Anmälan skall innehålla uppgift om de i första stycket 2–4 angivna personernas postadress. Om postadressen avviker från personernas hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om de angivna personernas personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Om en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda, skall detta anges.

Anmälan skall göras första gången när bolaget enligt 2 kap. 12 § anmäls för registrering och därefter genast när ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering har ändrats.

Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.

Anmälan av aktieinnehav

37 § En styrelseledamot och en verkställande direktör skall när de tillträder för införing i aktieboken anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i andra bolag inom samma koncern, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.

Första stycket gäller inte om anmälningsskyldighet föreligger enligt lag (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument

8 kap. Revision

Antalet revisorer

1 § Ett aktiebolag skall ha minst en revisor.

2 § För en revisor får en eller flera revisorssuppleanter utses. Vad som sägs i denna lag om revisor skall i tillämpliga delar även gälla suppleant.

Revisorns uppgifter

3 § Revisorn skall granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.

• Sida 75
•  Original

Om bolaget är moderbolag, skall revisorn även granska koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes förhållanden.

4 § Revisorn skall följa anvisningar som meddelas av bolagsstämman, om de inte strider mot lag, bolagsordningen eller god revisionssed.

5 § Revisorn skall efter varje räkenskapsår lämna en revisionsberättelse till bolagsstämman. Bestämmelser om berättelsens innehåll och den tidpunkt då den skall lämnas till bolagets styrelse finns i 27–33 §§.

Om bolaget är moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, skall revisorn även lämna en koncernrevisionsberättelse enligt bestämmelserna i 34 §.

6 § I samband med revisionen skall revisorn till styrelsen och den verkställande direktören framställa de erinringar och göra de påpekanden som följer av god revisionssed. Bestämmelser om erinringar finns i 35 §.

Tillhandahållande av upplysningar m.m.

7 § Styrelsen och den verkställande direktören skall ge revisorn tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning revisorn anser vara nödvändig. De skall lämna de upplysningar och det biträde som revisorn begär.

Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i ett dotterbolag gentemot en revisor i moderbolaget.

Hur revisor utses

8 § En revisor väljs av bolagsstämman.

Om bolaget skall ha flera revisorer, får det i bolagsordningen föreskrivas att en eller flera av dem, dock inte alla, skall utses på annat sätt än genom val på bolagsstämma.

I 9, 24 och 25 §§ finns bestämmelser om att länsstyrelsen i vissa fall skall förordna revisor.

Minoritetsrevisor

9 § En aktieägare kan väcka förslag om att en av länsstyrelsen förordnad revisor skall delta i revisionen tillsammans med övriga revisorer.

• Sida 76
•  Original

Förslaget skall framställas på bolagsstämma där revisorsval skall ske eller förslaget enligt kallelsen till bolagsstämman skall behandlas. Om förslaget biträds av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget eller till minst en tredjedel av de vid bolagsstämman företrädda aktierna och om någon aktieägare framställer en begäran om det till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen förordna en revisor.

Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig, innan förordnande meddelas. Förordnandet skall avse tiden till och med ordinarie bolagsstämma under nästa räkenskapsår.

Obehörighetsgrunder

10 § Den som är i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara revisor.

Kompetenskrav

11 § Endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor kan vara revisor i ett aktiebolag.

En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfattningen av bolagets verksamhet fordras för att fullgöra uppdraget.

12 § Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor om

1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår,

2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200, eller

3. bolagets aktier, teckningsoptioner eller skuldebrev är noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad.

13 § Bestämmelserna i 12 § gäller även för moderbolag i en koncern om

1. nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges i 12 § 1,

• Sida 77
•  Original

2. antalet anställda vid koncernföretagen under den tid som anges i 1 i medeltal har överstigit 200, eller

3. moderbolaget inte upprättar koncernredovisning och nettovärdet av koncernföretagens tillgångar, enligt fastställda balansräkningar för koncernföretagens två senaste räkenskapsår, på moderbolagets balansdag överstiger det gränsbelopp som anges i 12 § 1.

14 § För ett bolag som omfattas av bestämmelserna i 12 § 1 eller 2 eller

13 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att bolaget får utse en viss godkänd revisor i stället för en auktoriserad revisor. Ett sådant beslut gäller i högst fem år.

15 § I andra bolag än de som avses i 12 och 13 §§ skall en auktoriserad revisor utses, om ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget begär det vid den bolagsstämma där revisorsval skall ske.

Jäv

16 § Den får inte vara revisor som

1. äger aktie i bolaget eller annat bolag i samma koncern,

2. är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver,

3. är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till bolaget eller någon som avses under 2,

4. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver,

5. är make eller sambo till en person som avses under 2, eller

6. står i låneskuld till bolaget eller ett annat bolag i samma koncern eller har en förpliktelse som ett sådant bolag har ställt säkerhet för.

Den som enligt första stycket inte är behörig att vara revisor i ett moderbolag får inte vara revisor i dess dotterbolag.

Anlitande av biträde

17 § En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt 16 § inte är behörig att vara revisor. Om bolaget eller dess moderbolag i sin tjänst har anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen, får revisorn dock vid revisionen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed.

• Sida 78
•  Original

Revisionsbolag

18 § Till revisor får även ett registrerat revisionsbolag utses.

Bestämmelser om vem som får vara huvudansvarig för revisionen när ett revisionsbolag utses att vara revisor och om underrättelseskyldighet finns i 12 § lagen (1995:528) om revisorer. Följande bestämmelser i detta kapitel tillämpas på den huvudansvarige:

16 § om jäv, 17 § om anlitande av biträde,

36 § om närvaro vid bolagsstämma och 43 § om registrering.

Revisor i dotterföretag

19 § Till revisor i ett dotterföretag bör minst en av moderbolagets revisorer utses.

Revisorns mandattid

20 § Uppdraget som revisor gäller till slutet av den bolagsstämma enligt 6 kap. 8 § första stycket som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter revisorsvalet.

Förtida avgång

21 § Ett uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som har utsett revisorn anmäler att uppdraget skall upphöra. Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en revisor som inte är vald på bolagsstämma vill avgå, skall han anmäla det också hos den som har utsett honom.

22 § En revisor vars uppdrag upphör i förtid skall genast anmäla detta till Patent- och registreringsverket för registrering. Han skall lämna en kopia av anmälan till bolagets styrelse.

Revisorn skall i anmälan lämna en redogörelse för vad han har funnit vid den granskning som han har utfört under den del av löpande räkenskapsår som uppdraget har omfattat. För anmälan gäller vad som föreskrivs i 30 § andra stycket, 31 § första stycket och 32 § om revisionsberättelse. Patent- och registreringsverket skall sända en kopia av anmälan till skattemyndigheten.

23 § Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i 10–16 §§ eller bestämmelser i bolagsordningen hindrar honom att vara

• Sida 79
•  Original

revisor och det inte finns någon suppleant, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor utses för den återstående mandattiden.

Länsstyrelseförordnande av revisor

24 § Efter anmälan skall länsstyrelsen förordna revisor,

1. när auktoriserad revisor eller godkänd revisor inte är utsedd enligt 11 § första stycket och 12–14 §§,

2. när revisorn är obehörig enligt 10 eller 16 § och det inte finns någon behörig revisorssuppleant, eller

3. när en bestämmelse i bolagsordningen om antalet revisorer eller om revisorns behörighet har åsidosatts.

Anmälan enligt första stycket kan göras av var och en. Styrelsen är skyldig att göra anmälan, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor.

25 § Om bolagsstämman, trots en begäran enligt 15 §, inte har utsett någon auktoriserad revisor och om någon aktieägare inom en månad från bolagsstämman begär det hos länsstyrelsen, skall länsstyrelsen förordna en sådan revisor.

26 § Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig innan den förordnar en revisor enligt 24 eller 25 §. Förordnandet skall avse tiden till dess annan revisor har blivit utsedd på föreskrivet sätt.

Vid förordnande enligt 24 § första stycket 2 skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.

Revisionsberättelsen

27 § Revisionsberättelsen skall lämnas till bolagets styrelse senast tre veckor före sådan bolagsstämma som avses i 6 kap. 8 § första stycket.

Revisorn skall på årsredovisningen teckna en hänvisning till revisionsberättelsen.

Revisionsberättelsen skall innehålla uppgift om bolagets firma, organisationsnummer och den räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser.

28 § Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning.

Om det i årsredovisningen inte har lämnats sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, skall revisorn

• Sida 80
•  Original

ange detta och, om det kan ske, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.

29 § Revisionsberättelsen skall innehålla uttalanden om huruvida

1. bolagsstämman bör fastställa balansräkningen och resultaträkningen,

2. bolagsstämman bör besluta om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt förslaget i förvaltningsberättelsen, och

3. styrelsen och den verkställande direktören i förekommande fall har upprättat en förteckning enligt 18 kap. 9 § över vissa lån och säkerheter.

Om revisorn anser att balansräkningen eller resultaträkningen inte bör fastställas, skall han anteckna det på årsredovisningen.

30 § Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida styrelseledamöterna och den verkställande direktören bör beviljas ansvarsfrihet gentemot bolaget.

Om revisorn vid sin granskning har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet, skall det anmärkas i berättelsen. Detsamma gäller om revisorn vid granskningen har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören på annat sätt har handlat i strid med denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.

31 § I revisionsberättelsen skall revisorn anmärka om han har funnit att bolaget inte har fullgjort sin skyldighet

1. att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),

2. att anmäla bolaget för registrering enligt 3 kap. 2 § skattebetalningslagen,

3. att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 § skattebetalningslagen, eller

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap.1 och 2 §§skattebetalningslagen.

Om revisionsberättelsen innehåller en anmärkning om att bolaget inte har fullgjort en skyldighet som avses i första stycket 1–3, skall revisorn genast sända en kopia av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.

32 § Utöver vad som följer av 28–31 §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han anser att aktieägarna bör få kännedom om.

• Sida 81
•  Original

33 § Om en tidigare revisor har gjort en anmälan enligt 22 §, skall en kopia av den fogas till revisionsberättelsen.

Koncernrevisionsberättelsen

34 § I fråga om koncernrevisionsberättelsen gäller 27 § första stycket om tidpunkten för lämnande av revisionsberättelsen samt 28 §, 29 § första stycket 1, 32 och 33 §§ om revisionsberättelsens innehåll.

Koncernrevisionsberättelsen skall innehålla uppgift om moderbolagets firma, organisationsnummer och den räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser.

På koncernredovisningen skall det tecknas en hänvisning till koncernrevisionsberättelsen. Om revisorn anser att koncernbalansräkningen eller koncernresultaträkningen inte bör fastställas, skall också detta antecknas på koncernredovisningen.

Erinringar

35 § Om revisorn har framställt en erinran till styrelsen eller den verkställande direktören, skall den antecknas i ett protokoll eller i en annan handling. Handlingen skall lämnas till styrelsen och bolaget skall förvara den på ett betryggande sätt.

Styrelsen skall ta upp erinran till behandling vid ett sammanträde. Sammanträdet skall hållas inom fyra veckor från det att erinran har överlämnats. Om erinran framställs senast i samband med att revisionsberättelsen avlämnas till bolaget, skall dock sammanträde alltid hållas före den bolagsstämma där revisionsberättelsen läggs fram.

Revisorns närvaro vid bolagsstämma

36 § Revisorn har rätt att närvara vid bolagsstämma. Han är skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.

Revisorns tystnadsplikt

37 § En revisor får inte till en enskild aktieägare eller utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han får kännedom om när han fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget.

• Sida 82
•  Original

Åtgärder vid misstanke om brott

38 § En revisor skall vidta de åtgärder som anges i 39 och 40 §§, om han finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt något av följande lagrum:

1. 9 kap.1, 3, 6 a och 9 §§, 10 kap.1, 3, 4 och 5 §§, 11 kap.1, 2, 4 och 5 §§, 17 kap. 7 § samt 20 kap. 2 §brottsbalken, och

2. 2, 4, 5 och 10 §§skattebrottslagen (1971:69).

39 § En revisor som finner att det föreligger sådan brottsmisstanke som avses i 38 § skall utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om sina iakttagelser.

Någon underrättelse behöver dock inte lämnas, om det kan antas att styrelsen inte skulle vidta några skadeförebyggande åtgärder med anledning av underrättelsen eller en underrättelse av annat skäl framstår som meningslös eller stridande mot syftet med underrättelseskyldigheten.

40 § Senast fyra veckor efter det att styrelsen har underrättats enligt 39 § första stycket skall revisorn avgå från sitt uppdrag. När han anmäler detta enligt 22 §, skall han i en särskild handling till åklagare redogöra för misstanken samt ange de omständigheter som misstanken grundar sig på.

Vad som sägs i första stycket om avgång och anmälan gäller inte om

1. den ekonomiska skadan av det misstänkta brottet har ersatts och övriga menliga verkningar av gärningen har avhjälpts,

2. det misstänkta brottet redan har anmälts till polismyndighet eller åklagare, eller

3. det misstänkta brottet är obetydligt. I fall som avses i 39 § andra stycket skall revisorn, om anmälan om det misstänkta brottet inte redan har lämnats till polismyndighet eller åklagare, utan oskäligt dröjsmål avgå från sitt uppdrag och lämna en sådan handling som anges i första stycket.

Revisorns upplysningsplikt

41 § Revisorn är skyldig att till bolagsstämman lämna alla upplysningar som bolagsstämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget.

42 § Revisorn är skyldig att lämna medrevisor, ny revisor, allmän granskare, särskild granskare och, om bolaget har försatts i konkurs,

• Sida 83
•  Original

konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.

Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.

Revisorn i ett aktiebolag som omfattas av 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller landstinget.

Registrering

43 § Bolaget skall för registrering anmäla vem som har utsetts till revisor och, om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, vem som är huvudansvarig för revisionen.

Anmälan skall innehålla uppgift om revisorns postadress. Om postadressen avviker från revisorns hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om revisorns personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Är revisorn ett registrerat revisionsbolag, skall bolagets organisationsnummer anges.

Anmälan skall göras första gången när bolaget enligt 2 kap. 12 § anmäls för registrering och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering.

Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.

9 kap. Allmän och särskild granskning

Allmän granskning

1 § Om inte annat föreskrivs i bolagsordningen, får det i ett aktiebolag utses en eller flera personer (allmän granskare) att utföra sådan granskning som anges i 3 §.

2 § För en allmän granskare får en eller flera suppleanter utses. Vad som sägs i denna lag om allmän granskare skall i tillämpliga delar även gälla suppleant.

Allmän granskares uppgifter

3 § Allmän granskare skall granska om bolagets verksamhet sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt

• Sida 84
•  Original

och om bolagets interna kontroll är tillräcklig. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god sed vid detta slag av granskning kräver.

4 § Allmän granskare skall följa de anvisningar som meddelas av bolagsstämman, såvida de inte strider mot lag, bolagsordningen eller god sed.

5 § Allmän granskare skall efter varje räkenskapsår lämna en granskningsrapport till bolagsstämman. Bestämmelser om rapportens innehåll och den tidpunkt då den skall lämnas till bolagets styrelse finns i 12 §.

Tillhandahållande av upplysningar m.m.

6 §

Styrelsen och den verkställande direktören skall ge allmän granskare tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning granskaren anser vara nödvändig. De skall lämna de upplysningar och det biträde som granskaren begär.

Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören, revisorn och allmän granskare i ett dotterbolag gentemot allmän granskare i moderbolaget.

Hur allmän granskare utses

7 § En allmän granskare väljs av bolagsstämman, om inte bolagsordningen innehåller bestämmelser om att denne skall utses på annat sätt.

Obehörighetsgrunder

8 § Den som är underårig eller i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara allmän granskare.

Jäv

9 § Den får inte vara allmän granskare som

1. äger aktie i bolaget eller annat bolag i samma koncern,

2. är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver,

• Sida 85
•  Original

3. är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till bolaget eller någon som avses under 2,

4. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver,

5. är make eller sambo till en person som avses under 2, eller

6. står i låneskuld till bolaget eller ett annat bolag i samma koncern eller har en förpliktelse som ett sådant bolag har ställt säkerhet för.

Den som enligt första stycket inte är behörig att vara allmän granskare i ett moderbolag får inte vara allmän granskare i dess dotterbolag.

Anlitande av biträde

10 § En allmän granskare får vid granskningen inte anlita någon som enligt 9 § inte är behörig att vara allmän granskare. Om bolaget eller dess moderbolag i sin tjänst har anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen, får den allmänne granskaren dock vid granskningen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god sed.

Avgång

11 § Ett uppdrag som allmän granskare upphör, om granskaren eller den som har utsett granskaren anmäler att uppdraget skall upphöra.

Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en allmän granskare som inte är vald på bolagsstämma vill avgå, skall han anmäla det också hos den som har utsett honom.

Granskningsrapport

12 § Granskningsrapporten skall lämnas till bolagets styrelse senast tre veckor före sådan bolagsstämma som avses 6 kap. 8 § första stycket.

I rapporten skall den allmänne granskaren uttala sig om sådana förhållanden som avses i 3 § och om sådana förhållanden som han har varit skyldig att granska enligt 4 §. Om den allmänne granskaren finner anledning till anmärkning mot någon styrelseledamot eller mot den verkställande direktören, skall han upplysa om detta i rapporten och lämna uppgift om anledningen till anmärkningen.

Den allmänne granskaren får i granskningsrapporten lämna även andra upplysningar som han anser att aktieägarna bör få kännedom om.

• Sida 86
•  Original

13 § Granskningsrapporten skall hållas tillgänglig för och sändas till aktieägare på samma sätt som anges i 6 kap. 17 § samt läggas fram på bolagsstämman.

Om bolagets verksamhet är reglerad i lag eller annan författning eller om staten som ägare eller genom tillskott av anslagsmedel eller genom avtal eller på något annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten, skall granskningsrapporten hållas tillgänglig hos bolaget för samtliga som vill ta del av den.

Allmän granskares närvaro vid bolagsstämma

14 § Den allmänne granskaren har rätt att närvara vid bolagsstämma.

Han är skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.

Allmän granskares tystnadsplikt

15 § Den allmänne granskaren får inte till en enskild aktieägare eller utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han får kännedom om när han fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget.

Allmän granskares upplysningsplikt

16 § Den allmänne granskaren är skyldig att till bolagsstämman lämna alla upplysningar som bolagsstämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget.

17 § Den allmänne granskaren är skyldig att lämna bolagets revisor, allmän granskare, särskild granskare som avses i 19 § och, om bolaget har försatts i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.

Den allmänne granskaren är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.

Allmän granskare i ett aktiebolag som omfattas av 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller landstinget.

• Sida 87
•  Original

Registrering

18 § Bolaget skall för registrering anmäla vem som har utsetts till allmän granskare.

Anmälan skall innehålla uppgift om den allmänne granskarens postadress. Om postadressen avviker från granskarens hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om granskarens personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum.

Anmälan skall göras genast efter det att den allmänne granskaren har utsetts och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering.

Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.

Särskild granskning

19 § En aktieägare kan väcka förslag om särskild granskning av bolagets förvaltning och räkenskaper under en viss förfluten tid eller av vissa åtgärder eller förhållanden i bolaget.

Förslaget skall framställas på ordinarie bolagsstämma eller på den bolagsstämma där ärendet enligt kallelsen till bolagsstämman skall behandlas. Om förslaget biträds av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget eller till minst en tredjedel av de vid bolagsstämman företrädda aktierna, skall länsstyrelsen på begäran av en aktieägare förordna en eller flera särskilda granskare. Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig innan den förordnar särskild granskare.

Följande bestämmelser skall tillämpas på en särskild granskare: 6 § om tillhandahållande av upplysningar m.m.,

8 § om obehörighetsgrunder, 9 § om jäv,

10 § om anlitande av biträde, 14 § om närvaro vid bolagsstämma,

15 § om tystnadsplikt, 16 och 17 §§ om upplysningsplikt samt 8 kap. 18 § om revisionsbolag.

Yttrande över den särskilda granskningen

20 § Den särskilde granskaren skall avge ett yttrande över sin granskning. Yttrandet skall hållas tillgängligt för och sändas till aktieägare på samma sätt som anges i 6 kap. 17 § samt läggas fram på bolagsstämman.

• Sida 88
•  Original

Samma rätt som en aktieägare har att ta del av yttrandet har den som inte längre är aktieägare men var upptagen i röstlängden för den bolagsstämma där frågan om särskild granskare behandlades.

10 kap. Ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier och upptagande av vissa penninglån

Ökning av aktiekapitalet, ökning av antalet aktier

1 § Aktiekapitalet kan ökas utan att antalet aktier samtidigt ökas.

Antalet aktier kan ökas utan att aktiekapitalet samtidigt ökas.

Ökning av aktiekapitalet genom fondemission eller tillskottsemission

2 §

Aktiekapitalet kan ökas genom fondemission eller tillskottsemission.

Vid fondemission ökas aktiekapitalet genom att det tillförs belopp som hämtas från fritt eget kapital, reservfond eller uppskrivningsfond eller som erhålls genom att värdet av en anläggningstillgång skrivs upp.

Vid tillskottsemission ökas aktiekapitalet genom att nya aktier tecknas mot betalning enligt beslut om nyemission av aktier, nya aktier tecknas mot betalning med utnyttjande av teckningsoptioner, eller nya aktier lämnas i utbyte mot konvertibler, under förutsättning att det i emissionsbeslutet har föreskrivits att vederlaget för aktierna helt eller delvis skall tillföras aktiekapitalet.

Beslutsordning

3 § Beslut om fond- eller tillskottsemission fattas av bolagsstämman.

Beslut om tillskottsemission kan dessutom fattas av styrelsen enligt 12 kap. 26 eller 30 §.

Om ett förslag till beslut om emission inte skulle vara förenligt med bolagsordningen, skall beslut om erforderlig ändring av denna fattas innan stämman beslutar om emissionen.

• Sida 89
•  Original

Definitioner

4 § I denna lag betyder

fondaktierätt: aktieägares rätt enligt 11 kap. 1 § till ny aktie vid fondemission,

fondaktierättsbevis: bevis avseende fondaktierätt, teckningsrätt: aktieägares företrädesrätt enligt 12 kap. 1 § till teckning vid tillskottsemission,

teckningsrättsbevis: bevis avseende teckningsrätt, konvertibel: av aktiebolag mot vederlag utgiven skuldförbindelse som ger fordringshavaren rätt att helt eller delvis byta sin fordran mot aktier i bolaget,

konvertering: utbyte av konvertibel mot nya aktier, teckningsoption: av aktiebolag gjord utfästelse avseende rätt att teckna nya aktier i bolaget mot kontant betalning,

teckningsoptionsbevis: bevis som ger innehavaren, viss man eller viss man eller order rätt att teckna nya aktier i bolaget mot kontant betalning.

Utfärdande av emissionsbevis i kupongbolag

5 § I kupongbolag skall bolaget på begäran av aktieägare med fondaktierätt eller teckningsrätt utfärda särskilda emissionsbevis för de gamla aktierna. I beviset skall det anges hur många fondaktierättsbevis eller teckningsrättsbevis som skall lämnas för varje ny aktie, konvertibel eller teckningsoption. Emissionsbeviset skall lämnas ut till aktieägaren mot uppvisande av det aktiebrev på vilket fondaktierätten eller teckningsrätten grundas för anteckning på brevet om att rätten har utnyttjats.

I stället för ett särskilt emissionsbevis enligt första stycket får kupong som hör till aktiebrev användas som emissionsbevis.

Första stycket tillämpas också när bolaget tillförsäkrat innehavare av konvertibler eller teckningsoptioner företrädesrätt till teckning i tillskottsemission.

Registrering av fondaktierätt och teckningsrätt i avstämningsbolag

6 § I avstämningsbolag skall aktieägares fondaktie och teckningsrätt registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument för den som anses behörig enligt 4 kap. 18 §.

Första stycket tillämpas också när bolaget tillförsäkrat innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler företrädesrätt till teckning i till-

• Sida 90
•  Original

skottsemission och teckningsoptionerna eller konvertiblerna registrerats enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument.

Den som registreras enligt denna paragraf skall genast av bolaget underrättas härom med uppgift om i vilken omfattning fondaktierätt eller teckningsrätt krävs för varje ny aktie, teckningsoption eller konvertibel.

Försäljning av överskjutande fondaktierätter och teckningsrätter

7 § I beslut om emission får förordnas att överskjutande fondaktierätter och teckningsrätter skall säljas genom bolagets försorg. Vid fondemission skall försäljningen avse varje aktieägares fondaktierätt som inte motsvarar en hel fondaktie och vid tillskottsemission aktieägares teckningsrätt som inte motsvarar en hel ny aktie, teckningsoption eller konvertibel.

Försäljningen skall verkställas av värdepappersinstitut. Det vid försäljningen influtna beloppet skall efter avdrag för försäljningskostnaderna fördelas mellan dem som enligt 11 kap. 1 § respektive 12 kap. 1 § skulle varit berättigade att erhålla respektive teckna de nya aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna.

Rätt till utdelning på nya aktier

8 § Nya aktier medför rätt till utdelning enligt vad som bestämts i beslutet om emission. Beslutet får dock inte innebära att sådan rätt inträder senare än för räkenskapsåret efter det år då emissionen registrerats. Utbetalning av utdelning på nya aktier får inte ske innan kapitalökningen har registrerats.

Prospekt vid emission och aktieägares utförsäljning

9 § Bestämmelser om prospekt vid tillskottsemission och vid aktieägares utförsäljning av aktier finns i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.

Kapitalandelslån och vinstandelslån

10 § Om bolaget ska ta upp ett lån där räntan eller det belopp med vilket återbetalning skall ske helt eller delvis är beroende av utdelningen till aktieägarna eller av bolagets resultat eller finansiella ställ-

• Sida 91
•  Original

ning skall beslut härom fattas av bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande av styrelsen.

11 kap. Fondemission

Rätt till fondaktier

1 § Vid fondemission där nya aktier (fondaktier) ges ut har aktieägarna rätt till dessa aktier i förhållande till det antal aktier de förut äger, om inte annat följer av denna paragraf.

Om bolaget har aktier av olika slag och det görs skillnad mellan aktieslagen i fråga om rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst, har aktieägarna rätt till fondaktier enligt vad som enligt 3 kap. 3 § har bestämts i bolagsordningen.

Har bolaget aktier av olika slag utan sådan skillnad mellan aktieslagen som anges i andra stycket, och skall fondaktierna vara av samma slag som dessa, skall fondaktierna emitteras i förhållande till det antal aktier av samma slag som finns sedan tidigare. Därvid skall de gamla aktierna ge rätt till nya aktier av samma slag i förhållande till sin andel i aktiekapitalet.

Förslag till beslut om fondemission

2 § Om bolagsstämma skall pröva fråga om fondemission, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall anges:

1. det belopp varmed aktiekapitalet skall ökas, samt 2. i vilken utsräckning emissionsbeloppet skall tillföras aktiekapitalet från

a. fritt eget kapital, b. reservfond, c. uppskrivningsfond, eller d. genom uppskrivning av anläggningstillgångs värde. Om fondemission skall ske genom att nya aktier ges ut skall vidare anges:

3. hur många nya aktier som belöper på varje gammal aktie,

4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning, samt

5. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag. I förekommande fall skall i förslaget dessutom anges:

6. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,

• Sida 92
•  Original

7. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 17 kap. 23 § eller, i privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna,

8. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som fondaktierättsbevis,

9. att överskjutande fondaktierätter skall försäljas enligt 10 kap. 7 §, samt

10. avstämningsdagen, om bolaget är ett avstämningsbolag och emissionen skall ske genom att nya aktier ges ut.

Avstämningsdag som avses i första stycket 10 får inte bestämmas så att den infaller innan beslutet om fondemission registrerats. Avstämningsdagen får inte heller sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 5 §.

Kompletterande information

3 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på stämman, skall följande handlingar fogas till förslaget till beslut:

1. en kopia av den årsredovisning som innehåller senast fastställda balans- och resultaträkningar, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,

2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

3. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och

4. ett yttrande från revisorerna över den redogörelse som avses i 3.

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

4 § Under minst två veckor närmast före den bolagsstämma vid vilken frågan om fondemission skall prövas skall förslaget till beslut och de handlingar som anges i 3 § hållas tillgängliga hos bolaget för aktieägarna. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna skall läggas fram på stämman.

Kungörande av beslutet

5 § Ett beslut om fondemission eller en redogörelse för det väsentliga innehållet i beslutet skall genast kungöras. Om bolaget är ett privat aktiebolag skall kungörelse ske dels i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Om bolaget är

• Sida 93
•  Original

ett publikt aktiebolag skall kungörelse ske dels i en rikstäckande dagstidning, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörs inte beslutet i dess helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var beslutet hålls tillgängligt.

Kungörelse enligt första stycket behövs inte, om samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma som beslutat emissionen.

Registrering av beslutet

6 § Ett beslut om fondemission skall genast anmälas för registrering och får inte verkställas förrän registrering har skett.

Aktiekapitalet är ökat när registrering har skett. I kupongbolag skall nya aktier genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken. I avstämningsbolag skall styrelsen genast anmäla till den centrala värdepappersförvararen att emissionen registrerats. Den centrala värdepappersförvararen skall därefter genast ta upp aktierna i aktieboken.

Preskription av fondaktie

7 § Om behörigt anspråk på fondaktie inte har framställts inom fem år från registreringen av emissionsbeslutet, kan styrelsen anmana den berättigade att ta ut aktien med underrättelse om att han annars förlorar den.

Anmaningen skall sändas till den berättigade, om hans namn och adress är kända för bolaget. I annat fall skall anmaningen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och, i ett privat aktiebolag, den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer eller, i ett publikt aktiebolag, en rikstäckande dagstidning.

Om den anmanade inte gör anspråk på aktien inom ett år från anmaningen, kan aktien säljas genom värdepappersinstitut för hans räkning. Om han därefter visar upp aktiebrev eller lämnar fondaktierättsbevis eller på annat sätt styrker sin rätt, kan han få ut försäljningssumman efter avdrag för kostnaderna för anmaningen och försäljningen. Belopp som inte lyfts inom fyra år från försäljningen tillfaller bolaget.

• Sida 94
•  Original

12 kap. Tillskottsemission

Företrädesrätt till nya aktier, teckningsoptioner och konvertibler

1 § Vid tillskottsemission genom emission av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler, som skall betalas med pengar (kontantemission), har aktieägarna företrädesrätt till de nya aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna i förhållande till det antal aktier de förut äger, om inte annat

1. föreskrivits i bolagsordningen enligt 3 kap. 3 §,

2. följer av villkor som enligt 5 § första stycket 1 meddelats vid emission av teckningsoptioner eller enligt 7 § första stycket 4 meddelats vid emission av konvertibler, eller

3. bestäms i emissionsbeslutet. Motsvarande gäller om teckningsoptioner utfärdas utan betalning.

Aktier som bolaget självt eller dess dotterföretag innehar ger inte någon företrädesrätt till nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler.

Avvikelse från företrädesrätten

2 § Ett beslut av bolagsstämman enligt 1 § första stycket 3 om kontantemission som innebär avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt om det biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.

Förslag till beslut om tillskottsemission

3 § Om bolagsstämma skall pröva fråga om tillskottsemission, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut med det innehåll som anges i 4–8 §§.

Tillskottsemission genom nyemission av aktier

4 § I förslag till beslut om tillskottsemission genom emission av aktier skall följande anges:

1. det belopp eller högsta belopp, varmed bolagets egna kapital och, i förekommande fall, aktiekapitalet skall ökas, eller det lägsta och högsta beloppet för ökningen,

2. det antal aktier, högsta antal aktier eller lägsta och högsta antal aktier som skall emitteras, det belopp som skall betalas för varje ny aktie (teckningskursen) och hur stor del av betalningen som skall tillföras aktiekapitalet,

• Sida 95
•  Original

3. den företrädesrätt att teckna aktier som tillkommer aktieägarna eller annan eller vem som annars får teckna aktier,

4. den tid inom vilken aktieteckning skall ske,

5. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande aktier som inte tecknas med företrädesrätt,

6. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 16 § tredje stycket, samt

7. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning. I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:

8. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,

9. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag,

10. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 17 kap. 23 § eller, i privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna,

11. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som emissionsbevis,

12. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §, 13. att nya aktier skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 2 § första stycket 1–3 och 5 eller att aktie skall tecknas med kvittningsrätt,

14. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

15. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser att innan teckningstiden börjar löpa besluta om vilket belopp som bolagets egna kapital och, i förekommande fall, aktiekapitalet skall ökas med, vilket belopp som skall betalas för varje ny aktie och hur stor del av betalningen som skall tillföras aktiekapitalet.

Innebär förslaget en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en handling som fogas till förslaget.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till de nya aktierna. I kupongbolag räknas denna tid från det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 14 §.

Ett bemyndigande som avses i första stycket 15 får meddelas bara om aktierna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I

• Sida 96
•  Original

avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att villkoren bestäms senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

Tillskottsemission genom emission av teckningsoptioner

5 § I förslag till beslut om emission av teckningsoptioner skall i fråga om emissionsvillkoren följande anges:

1. den företrädesrätt att teckna teckningsoptioner som tillkommer aktieägarna eller någon annan eller vem som annars får teckna teckningsoptioner,

2. den tid inom vilken teckning av teckningsoptioner skall ske, samt

3. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande teckningsoptioner som inte tecknas med företrädesrätt. I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:

4. det vederlag som skall lämnas för varje teckningsoption,

5. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som emissionsbevis,

6. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §,

7. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

8. bemyndigande för styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar att innan teckningstiden börjar löpa bestämma det antal teckningsoptioner som skall emitteras, i förekommande fall det belopp som skall betalas för varje teckningsoption samt teckningskursen.

Innebär förslaget en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt, om teckningsoptionerna emitteras mot betalning, grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en handling som fogas till förslaget.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till teckningsoptionerna. I kupongbolag räknas denna tid från det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 14 §.

Ett bemyndigande som avses i första stycket 8 får meddelas bara om teckningsoptionerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om det antal teckningsoptioner som skall emitteras, det belopp som i förekommande fall skall betalas för varje teckningsoption samt villkor för

• Sida 97
•  Original

teckning av aktier med utnyttjande av teckningsoptionerna fattas senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

6 § I förslag till beslut som avses i 5 § skall, utöver vad som där sägs, följande anges:

1. det belopp eller högsta belopp, varmed bolagets egna kapital och, i förekommande fall, aktiekapitalet skall kunna ökas,

2. det belopp som skall betalas för varje aktie som tecknas och hur stor del av betalningen som skall tillföras aktiekapitalet,

3. den tid inom vilken optionsrätten får utnyttjas,

4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning,

5. den rätt som skall tillkomma innehavare av teckningsoption för den händelse bolaget innan optionsrätten utnyttjats

a. lägger samman eller delar upp aktier, b. genomför en fondemission eller tillskottsemission, c. minskar aktiekapitalet med återbetalning till aktieägarna, d. på annat sätt än genom fondemission eller tillskottsemission riktar ett erbjudande till aktieägarna att i förhållande till aktieinnehavet förvärva värdepapper eller rättighet av något slag eller beslutar att på motsvarande sätt till aktieägarna dela ut sådana värdepapper eller rättigheter utan vederlag,

e. beslutar om kontant utdelning till aktieägarna med belopp som väsentligt överstiger den genomsnittliga utdelning som bolaget lämnat för de tre senaste räkenskapsåren,

f. går i likvidation, g. försätts i konkurs, h. blir föremål för företagsrekonstruktion, eller i. beslutar att bolaget skall upplösas genom fusion enligt 20 kap. 1 eller 22 §,

j. beslutar att bolaget skall upplösas genom fission enligt 21 kap. 1 §, samt

6. den rätt som skall tillkomma innehavare av teckningsoption för den händelse bolagets aktier, innan optionsrätten utnyttjas, blir föremål för inlösen enligt 19 kap. I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:

7. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,

8. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag, samt

9. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 17 kap. 23 § eller, i privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna.

• Sida 98
•  Original

Tillskottsemission genom emission av konvertibler

7 § I förslag till beslut om emission av konvertibler skall följande anges i fråga om det lån som bolaget därigenom tar:

1. det belopp eller högsta belopp som bolaget skall låna eller det lägsta och högsta lånebeloppet,

2. konvertiblernas nominella belopp,

3. det belopp som skall betalas för varje konvertibel (teckningskursen),

4. den företrädesrätt att teckna konvertibler som tillkommer aktieägarna eller någon annan eller vem som annars får teckna konvertibler,

5. den tid inom vilken teckning av konvertibler skall ske,

6. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande konvertibler som inte tecknas med företrädesrätt, samt

7. den tid inom vilken konvertiblerna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 15 § tredje stycket. I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:

8. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som emissionsbevis,

9. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §, 10. att konvertiblerna skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 2 § första stycket 1–3 och 5 eller att konvertibel skall tecknas med kvittningsrätt,

11. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,

12. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser att innan teckningstiden börjar löpa besluta om lånebelopp, det belopp som skall betalas för varje konvertibel samt konverteringskursen.

Innebär förslaget en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en handling som fogas till förslaget.

Teckningskursen för en konvertibel får inte vara lägre än konvertibelns nominella belopp såvida inte konverteringskursen bestämts så att bolaget vid konvertering kommer att ha tillförts vederlag till ett värde som minst motsvarar den sammanlagda andel av aktiekapitalet som representeras av de aktier som lämnas i utbyte.

Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till konvertiblerna. I kupongbolag räknas denna tid från det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

• Sida 99
•  Original

Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att beslutet kungjorts enligt 14 §.

Ett bemyndigande som avses i första stycket 12 får meddelas bara om konvertiblerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om lånebelopp, det belopp som skall betalas för varje konvertibel samt villkor för konvertering fattas senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

8 § I förslag till beslut som avses i 7 § skall, utöver vad som där sägs, följande anges:

1. det belopp eller högsta belopp, varmed bolagets egna kapital och, i förekommande fall, aktiekapitalet skall kunna ökas,

2. konverteringskursen och hur stor del av vederlaget som skall tillföras aktiekapitalet,

3. den tid inom vilken konvertering får ske,

4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning,

5. den rätt som skall tillkomma innehavare av konvertibel för den händelse bolaget innan konvertering sker

a. lägger samman eller delar upp aktier, b. genomför en fondemission eller tillskottsemission, c. minskar aktiekapitalet med återbetalning till aktieägarna, d. på annat sätt än genom fondemission eller tillskottsemission riktar ett erbjudande till aktieägarna att i förhållande till aktieinnehavet av bolaget förvärva värdepapper eller rättighet av något slag eller beslutar att på motsvarande sätt till aktieägarna dela ut sådana värdepapper eller rättigheter utan vederlag,

e. beslutar om kontant utdelning till aktieägarna med belopp som väsentligt överstiger den genomsnittliga utdelning som bolaget lämnat för de tre senaste räkenskapsåren,

f. går i likvidation, g. försätts i konkurs, h. blir föremål för företagsrekonstruktion, eller i. beslutar att bolaget skall upplösas genom fusion enligt 20 kap. 1 eller 22 §,

j. beslutar att bolaget skall upplösas genom fission enligt 21 kap. 1 §, samt

6. den rätt som skall tillkomma innehavare av konvertibel för den händelse bolagets aktier, innan konvertering sker, blir föremål för inlösen enligt 19 kap. I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:

• Sida 100
•  Original

7. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,

8. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag,

9. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 17 kap. 23 § eller, i privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna.

Gemensamma bestämmelser

Kompletterande information

9 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget till beslut om tillskottsemission:

1. en kopia av den årsredovisning som innehåller senast fastställda balans- och resultaträkningar, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,

2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

3. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och

4. ett yttrande från revisorerna över den redogörelse som avses i 3.

Apport och kvittning

10 § I förslaget till beslut skall styrelsen lämna en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för en bedömning av värdet på apportegendom och av någon annan bestämmelse som avses i 4 § första stycket 13 eller 7 § första stycket 10. Av redogörelsen skall framgå hur vederlaget för aktierna eller konvertiblerna har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som därvid har beaktats.

Med apportegendom får inte jämställas åtagande att utföra arbete eller att tillhandahålla tjänst. Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§ skall tillämpas.

Innebär förslaget att aktie eller konvertibel skall tecknas av någon som har en fordran på bolaget med rätt för denne att betala för vad han tecknar genom kvittning mot fordringen skall det av styrelsens redogörelse framgå vem som är fordringsägare, fordringens belopp samt hur stort belopp av fordringen som skall kvittas.

• Sida 101
•  Original

Revisorsgranskning

11 § Styrelsens redogörelse enligt 10 § skall granskas av en auktoriserad eller godkänd revisor. Därvid skall bestämmelserna i 2 kap. 11 § tillämpas.

Revisorns yttrande skall fogas till förslaget.

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

12 § Under minst två veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan om tillskottsemission skall prövas skall förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 9–11 §§, hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på stämman.

Kallelsens innehåll

13 § Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla uppgift om den företrädesrätt att teckna aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som enligt förslaget till beslut tillkommer aktieägarna eller annan eller vem som annars får delta i emissionen.

Kallelsen skall ange förslagets huvudsakliga innehåll, om aktieägarna inte skall ha företrädesrätt till teckning i förhållande till det antal aktier de förut äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen.

Kungörande av beslutet

14 § Ett beslut om tillskottsemission eller en redogörelse för det väsentliga innehållet i beslutet skall genast kungöras. Om bolaget är ett privat aktiebolag skall kungörelse ske dels i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Om bolaget är ett publikt aktiebolag skall kungörelse ske dels i en rikstäckande dagstidning, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörs inte beslutet i dess helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var beslutet hålls tillgängligt.

Om bolagsstämman enligt 4 § första stycket 15, 5 § första stycket 8 eller 7 § första stycket 12 har bemyndigat styrelsen eller den styrelsen inom sig utser att besluta om vissa emissionsvillkor, skall beslut som fattas med stöd av bemyndigandet kungöras med tillämpning av första stycket.

• Sida 102
•  Original

I kupongbolag skall beslut som avses i första och andra styckena genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

Kungörelse enligt första och andra styckena och underrättelse enligt tredje stycket behövs inte, om samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma som beslutat om emissionen.

Teckning

15 § Teckning av nya aktier, teckningsoptioner och konvertibler skall ske på en teckningslista som innehåller beslutet om emission. En kopia av bolagsordningen samt förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 9–11 §§, skall vara fogade vid teckningslistan eller hållas tillgängliga för aktietecknare på en plats som anges i listan.

Teckning får i stället ske i stämmans protokoll, om alla aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna tecknas av de därtill berättigade vid den stämma där emissionsbeslutet fattas.

I avstämningsbolag får teckning i fråga om hela eller en viss del av emissionen i stället ske genom betalning. I sådant fall skall emissionsbeslutet samt en kopia av bolagsordningen och av förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 9–11 §§, hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.

Felaktig teckning

16 § Har aktie, teckningsoption eller konvertibel tecknats på annat sätt än som anges i 15 §, kan teckningen inte göras gällande av bolaget, om tecknaren anmäler felet hos Patent- och registreringsverket innan emissionen registrerats.

Om teckning har skett med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Patent- och registreringsverket innan emissionen registrerats, är dock aktietecknaren bunden fastän han inte kan åberopa villkoret.

Tecknare kan inte efter emissionens registrering som grund för tecknings ogiltighet åberopa att villkor i emissionsbeslutet inte uppfyllts.

• Sida 103
•  Original

Tilldelning

17 § När teckningen har avslutats skall styrelsen besluta om tilldelning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler till tecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas om detta.

I kupongbolag skall tilldelade aktier genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken. I avstämningsbolag skall styrelsen genast anmäla till den centrala värdepappersförvararen att tilldelning skett.

Underteckning

18 § Om det för en tillskottsemission genom emission av aktier eller konvertibler bestämts ett visst belopp eller lägsta belopp varmed bolagets egna kapital skall öka, upphör beslutet om emissionen att gälla, om beloppet inte tecknats inom teckningstiden. Detsamma gäller om det för en emission av teckningsoptioner bestämts ett visst antal eller ett visst minsta antal optioner och detta antal inte tecknas inom teckningstiden. Vad som har betalats för de tecknade aktierna, konvertiblerna eller, i förekommande fall, teckningsoptionerna samt uppkommen avkastning skall i sådant fall genast betalas tillbaka.

Om ett emissionsbeslut upphör att gälla enligt första stycket, gäller detta också beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet ökas.

Betalningssätt

19 § Kontant betalning för tecknade aktier eller konvertibler skall erläggas genom insättning på en särskild bankräkning som bolaget öppnat för ändamålet hos en bank i Sverige. I publikt aktiebolag får betalningen dock ske direkt till bolaget.

Apportegendom som skall lämnas som betalning för aktier eller konvertibler skall tillföras bolaget på ett sätt som skyddar egendomen mot anspråk från tecknarens borgenärer.

Kvittning av skuld på grund av aktieteckning

20 § En skuld på grund av teckning av aktier får kvittas mot fordran hos bolaget, om en bestämmelse om detta finns i emissionsbeslutet. I ett publikt aktiebolag får kvittning dessutom ske om styrelsen finner det lämpligt och kvittning kan ske utan skada för bolaget eller dess borgenärer.

• Sida 104
•  Original

Överlåtelse av fordran på grund av aktieteckning

21 § En fordran på betalning för aktie kan inte överlåtas eller pantsättas av bolaget.

Om en aktie som inte betalats till fullo överlåts, är förvärvaren, sedan han anmält sig för införing i aktieboken, tillsammans med överlåtaren ansvarig för betalningen.

Förverkande av aktierätt

22 § Om aktie inte betalas i rätt tid, kan styrelsen en månad efter anmaning förklara aktierätten förverkad för den betalningsskyldige.

Anmaningen, som skall innehålla meddelande att aktierätten kan förklaras förverkad, skall sändas med rekommenderat brev, om den betalningsskyldiges adress är angiven vid aktieteckningen eller införd i aktieboken eller på annat sätt är anmäld till bolaget, och i annat fall kungöras i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer.

Styrelsen kan innan aktierätten förverkas låta någon annan överta aktien och betalningsansvaret för det tecknade beloppet.

Registrering av beslutet

23 § Ett beslut om tillskottsemission genom emission av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler skall anmälas för registrering inom sex månader från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 18 §.

Patent- och registreringsverket skall pröva om beslutet tillkommit i enlighet med denna lag och annan författning.

Beslutet får inte registreras om

1. vid tillskottsemission genom emission av aktier det sammanlagda beloppet som betalats för tecknade och tilldelade aktier inte uppgår till det belopp eller lägsta belopp varmed bolagets egna kapital skall ökas genom emissionen eller full och godtagbar betalning inte har erlagts för dessa aktier,

2. vid tillskottsemission genom emission av teckningsoptioner det sammanlagda antalet teckningsoptioner tecknats och tilldelats inte uppgår till det antal eller lägsta antal optioner som bestämts för emissionen,

3. vid tillskottsemission genom emission av konvertibler det sammanlagda beloppet som skall betalas för tecknade och tilldelade konvertibler inte uppgår till det belopp eller lägsta belopp som bestämts för emissionen eller full och godtagbar betalning inte har erlagts

• Sida 105
•  Original

för konvertiblerna med beaktande av bestämmelserna i 7 § tredje stycket.

Att full och godtagbar betalning erlagts enligt tredje stycket 2 eller 3 skall bolaget styrka med intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor.

Registrering får ske av del av en tillskottsemission, om bestämmelsen i tredje stycket 1 inte hindrar det.

Rättsverkningar av registrering av tillskottsemission genom emission av aktier

24 § Vid registrering av en tillskottsemission genom emission av aktier skall aktiekapitalet anses ökat med det sammanlagda belopp som betalats för tecknade och tilldelade nya aktier efter avdrag för aktier som förklarats förverkade och inte övertagits av någon annan, till den del detta belopp enligt emissionsbeslutet skall tillföras aktiekapitalet.

Aktiekapitalet är ökat när registrering skett. Aktier som har förklarats förverkade för den betalningsskyldige och inte övertagits av någon annan blir då ogiltiga.

Registreringsvägran m.m.

25 § Om någon anmälan enligt 23 § för registrering av beslut om tillskottsemission inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Patent- och registreringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering, skall 18 § tillämpas.

Styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande

26 § Styrelsen får besluta om tillskottsemission under förutsättning av bolagsstämmans godkännande och samtidigt med stöd av 1 § första stycket 3 bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. Bestämmelserna i 4–11 §§ skall tillämpas på ett sådant beslut av styrelsen.

27 § När styrelsen har beslutat om tillskottsemission enligt 26 § skall kungörelse och underrättelse till aktieägare med företrädesrätt ske med tillämpning av 14 §.

När kungörelse och underrättelse skett får teckning och tilldelning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler äga rum. Bestämmelserna i 15–18 §§ skall då tillämpas. Nya aktier får emellertid inte

• Sida 106
•  Original

tas upp i aktieboken förrän bolagsstämman har godkänt emissionsbeslutet.

I fråga om betalningen för tilldelade aktier, konvertibler och, i förekommande fall, teckningsoptioner tillämpas 19–22 §§.

28 § När bolagsstämma skall pröva fråga om godkännande av ett sådant beslut av styrelsen som avses i 26 §, skall styrelsens beslut tillhandahållas aktieägarna enligt 12 § och, i fall som avses i 13 § andra stycket, framgå av kallelsen.

29 § Styrelsens beslut om emission skall anmälas för registrering inom ett år från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 27 § andra stycket jämfört med 18 §. Anmälan får dock inte ske innan bolagsstämman lämnat sitt godkännande. Bestämmelserna om registrering i 23 § andra–fjärde styckena, 24 och 25 §§ skall tillämpas på anmälan.

Styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande

30 § Bolagsstämman får bemyndiga styrelsen att fatta beslut om tillskottsemission i den mån emissionen kan ske utan ändring av bolagsordningen. Styrelsen kan därvid ges rätt att med stöd av 1 § första stycket 3 bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.

Bolagsstämmans beslut om bemyndigande skall genast anmälas för registrering. Innan registrering har skett, får styrelsen inte fatta beslut om emission.

31 § Skall bolagsstämma pröva fråga om bemyndigande, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall det särskilt anges om styrelsen skall kunna besluta om tillskottsemission med bestämmelse som avses i 4 § första stycket 13 eller 7 § första stycket 10 eller med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. I förslaget skall vidare anges den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas.

Förslaget skall tillhandahållas aktieägarna inom den i 12 § angivna tiden. I fall som avses i 14 § andra stycket skall förslagets huvudsakliga innehåll framgå av kallelsen.

32 § När styrelsen beslutar om emission med stöd av bemyndigande enligt 30 § skall 4–11 §§, 14 § första–tredje styckena samt 15–25 §§ tillämpas.

• Sida 107
•  Original

Aktieteckning med utnyttjande av optionsrätt m.m.

Teckning

33 § Vid teckning med utnyttjande av optionsrätt skall 15–17 och 19– 22 §§ tillämpas.

Upptagande av aktierna i aktieboken m.m.

34 § Tilldelade aktier skall genast tas upp i aktieboken. Om teckningsoptionsbevis utfärdats, skall de förses med påskrift om att optionsrätten utnyttjats.

Anmälan för registrering

35 § Senast tre månader efter det att tiden för utnyttjande av optionsrätt gått ut skall styrelsen för registrering anmäla hur många aktier som tecknats och betalats till fullo. Om teckningstiden är längre än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under vilket teckning har skett.

36 § Patent- och registreringsverket får inte registrera teckning som avses i 35 § om inte full betalning har erlagts för de nya aktierna. Att full betalning erlagts skall bolaget styrka med intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor.

Rättsverkningar av registrering

37 § Genom registrering enligt 35 § är aktiekapitalet ökat med den till aktiekapitalet förda delen av det sammanlagda belopp som betalats för de aktier som tecknats med utnyttjande av teckningsoptioner.

Konvertering

Upptagande av aktierna i aktieboken m.m.

38 § Vid konvertering skall aktierna genast tas upp i aktieboken. Om konvertiblerna emitterats i form av skuldebrev, skall dessa förses med påskrift om utbytet.

• Sida 108
•  Original

Anmälan för registrering

39 § Senast tre månader efter det att tiden för utnyttjande av konverteringsrätt gått ut skall styrelsen för registrering anmäla hur många aktier som tillkommit genom utbyte. Om konverteringstiden är längre än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under vilket konvertering har skett.

Rättsverkningar av registrering

40 § Genom registrering enligt 39 § är aktiekapitalet ökat med den till aktiekapitalet förda delen av det sammanlagda nominella beloppet av de konvertibla skuldebreven.

Övriga bestämmelser

Registrering av konvertibler och teckningsoptioner

41 § Av lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument framgår att utfästelse i konvertibel eller teckningsoption får registreras enligt den lagen och att skuldebrev eller teckningsoptionsbevis inte får utfärdas om registrering skall ske. I sådana fall gäller bestämmelserna i detta kapitel i tillämpliga delar.

13 kap. Särskilda bestämmelser om vissa riktade emissioner m.m.

1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas när publika aktiebolag eller dotterbolag till sådana bolag fattar beslut om

1. tillskottsemission, eller

2. överlåtelse av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som utfärdats av ett bolag inom samma koncern.

2 § Ett beslut om tillskottsemission som avses i 1 § 1 skall för att bli giltigt fattas eller godkännas av bolagsstämman i det emitterande bolaget, om aktieägarna i bolaget inte skall ha företrädesrätt till teckning i förhållande till det antal aktier de förut äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen och om rätt att teckna i stället skall lämnas

1. styrelseledamöter i det emitterande aktiebolaget eller annat företag inom samma koncern,

2. verkställande direktör i det emitterande aktiebolaget eller annat företag inom samma koncern,

• Sida 109
•  Original

3. andra anställda hos det emitterande aktiebolaget eller annat företag inom samma koncern,

4. make eller sambo till någon som avses i 1–3,

5. omyndigt barn som står under vårdnad av någon som avses i 1–3,

6. juridisk person över vilken någon som avses i 1–5, ensam eller tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande inflytande.

Första stycket gäller inte aktier som emitteras för att infria bolagets utfästelse i teckningsoption eller konvertibel.

3 § För att ett beslut i ett dotterbolag till ett publikt aktiebolag om en sådan emission som avses i 2 § skall bli giltigt, fordras dessutom att emissionen godkänns på bolagsstämma i moderbolaget.

I fråga om sådan bolagsstämma i moderbolag gäller föreskrifterna i 12 kap. 12–13 §§ om tillhandahållande av förslag till beslut samt om innehållet i kallelsen till bolagsstämma. De handlingar som enligt 12 kap. 12 § skall läggas fram på dotterbolagets bolagsstämma skall läggas fram även på moderbolagets bolagsstämma.

4 § Om ett aktiebolag som är dotterbolag till ett publikt aktiebolag har emitterat aktier, teckningsoptioner eller konvertibler med rätt till teckning för ett annat aktiebolag inom samma koncern, får det senare bolaget inte överlåta dessa till någon som avses i 2 § första stycket 1–6 utan att beslut om detta har fattats av bolagsstämman i det bolaget.

Är det emitterande bolaget dotterbolag till det bolag som tecknat aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna, får dock det senare bolaget utan att iaktta bestämmelserna i första stycket överlåta dessa till någon annan än någon som avses i 5 § första stycket 1–5.

För att ett beslut om överlåtelse från ett dotterbolag enligt första stycket skall bli giltigt fordras dessutom att överlåtelsen godkänns av bolagsstämman i moderbolaget.

5 § Ett publikt aktiebolag eller ett dotterbolag till ett sådant bolag får inte heller i annat fall överlåta aktier i ett dotterbolag eller teckningsoptioner eller konvertibler som utfärdats av ett sådant bolag till

1. styrelseledamöter i det publika aktiebolaget eller dess moderbolag,

2. verkställande direktör i det publika aktiebolaget eller dess moderbolag,

3. make eller sambo till någon som avses i 1–2,

4. omyndiga barn som står under vårdnad av någon som avses i 1–3,

• Sida 110
•  Original

5. juridisk person över vilken någon som avses i 1–4, ensam eller tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande inflytande,

utan att överlåtelsen har godkänts av bolagsstämman i det publika bolaget.

Om det publika bolaget är dotterbolag till ett publikt aktiebolag, fordras för att överlåtelsen skall bli giltig dessutom att överlåtelsen godkänns av bolagsstämman i moderbolaget.

6 § Ett beslut som enligt 2–5 §§ skall fattas eller godkännas av bolagsstämma, är giltigt om det har biträtts av aktieägare med nio tiondelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.

Om ett beslut enligt nämnda paragrafer skall godkännas av bolagsstämman i ett moderbolag och det finns flera moderbolag, skall godkännandet lämnas av bolagsstämman i det publika aktiebolag som är moderbolag i den största koncernen.

7 § Ett aktiebolag som har genomfört en emission som avses i 2 §, skall lämna uppgift om emissionsbeslutets innehåll och om den tilldelning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som har skett på grundval av beslutet i förvaltningsberättelsen. Har ett aktiebolag genomfört en sådan överlåtelse som avses i 4 eller 5 §, skall uppgift om överlåtelsen lämnas i förvaltningsberättelsen. Ingår ett aktiebolag som genomfört en emission eller överlåtelse av nu angivet slag i en koncern, skall uppgift om emissionen eller överlåtelsen lämnas även i förvaltningsberättelsen för det publika aktiebolag som är moderbolag i koncernen. Finns det flera moderbolag, gäller detta det publika aktiebolag som är moderbolag i den största koncernen.

14 kap. Värdeöverföringar från bolaget till aktieägare eller annan

Begreppet värdeöverföring

1 § Med värdeöverföring avses i denna lag

1. vinstutdelning,

2. förvärv av egna aktier,

3. minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna,

4 utskiftning vid likvidation, samt

5. annan affärshändelse, om den innebär att bolaget av annat än rent affärsmässiga skäl minskar sin förmögenhet.

• Sida 111
•  Original

Tillåtna former för värdeöverföring

2 § Värdeöverföringar från bolaget får ske endast enligt bestämmelserna i denna lag om

1. vinstutdelning,

2. förvärv av egna aktier,

3. minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna,

4. likvidation, och

5. gåva som avses i 5 §. Trots vad som sägs i första stycket får en värdeöverföring ske, om samtliga aktieägare samtycker därtill.

Skyddet för bolagets bundna egna kapital och försiktighetsregeln

3 § Bolaget får inte genomföra en värdeöverföring till aktieägare eller annan om det inte finns full täckning för det bundna egna kapitalet efter överföringen. Fattas beslut om värdeöverföring vid ordinarie bolagsstämma som fastställer bolagets resultaträkning och balansräkning skall beräkningen av täckningen för det bundna egna kapitalet göras enligt den på bolagsstämman fastställda balansräkningen. Fattas beslutet vid annan bolagsstämma eller av styrelsen skall beräkningen göras på grundval av följande handlingar:

1. en kopia av den årsredovisning som innehåller senast fastställda balans- och resultaträkningar, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,

2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

3. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades med uppgift om förändringar i det bundna egna kapitalet som har skett under samma tid, och

4. ett yttrande av revisorerna över den redogörelse som avses i 3 med uttalande om huruvida bolagsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.

Även om hinder inte möter enligt första stycket får en värdeöverföring från bolaget till aktieägare eller annan ske endast i den mån det med hänsyn till bolagets och, om bolaget är moderbolag, koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt framstår som försvarligt. Därvid skall särskilt beaktas de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet.

Vad som sägs i första och andra styckena om värdeöverföring gäller även vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för avsättning till fritt eget kapital.

• Sida 112
•  Original

Värdeöverföringar under löpande räkenskapsår

4 § Under tiden från och med den ordinarie bolagsstämma på vilken resultaträkningen och balansräkningen för ett räkenskapsår har fastställts till den ordinarie bolagsstämma på vilken årsredovisningen för närmast följande räkenskapsår skall behandlas får värdeöverföringar ske med ett sammanlagt belopp som uppgår till högst det fria egna kapitalet enligt den fastställda balansräkningen.

Gåva till allmännyttigt ändamål

5 § Bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets beskaffenhet, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §.

Rättsföljderna vid olaglig värdeöverföring

6 § Om en värdeöverföring till aktieägare eller annan i form av vinstutdelning, återbetalning vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden, likvidation eller gåva enligt 5 § sker i strid med denna lag, skall mottagaren betala ersättning till bolaget med ett belopp som motsvarar det olagligen överförda värdet, om bolaget visar att han insåg eller bort inse att värdeöverföringen stred mot denna lag. Har värdeöverföringen skett på annat sätt är mottagaren ersättningsskyldig om bolaget visar att han insåg eller bort inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring från bolaget.

På belopp som skall betalas enligt första stycket skall mottagaren betala ränta beräknad enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att värdeöverföringen ägde rum till dess att ränta skall betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag.

För brist som uppkommer vid ersättning enligt första eller andra stycket ansvarar styrelseledamot, verkställande direktör, revisor och aktieägare samt annan som medverkat till beslutet om värdeöverföringen eller verkställandet av denna eller till upprättande eller fastställande av en till grund för beslutet liggande oriktig balansräkning. För bristtäckningsansvar förutsätts i fråga om styrelseledamot, verkställande direktör och revisor uppsåt eller oaktsamhet, och, i fråga om aktieägare och annan, uppsåt eller grov oaktsamhet. Bestämmelserna i 26 kap. 4 § skall tillämpas.

• Sida 113
•  Original

Bestämmelser om rättsföljderna vid olagliga förvärv av egna aktier finns 16 kap.

15 kap. Vinstutdelning

Bolagsverksamhetens syfte

1 § Bolagets verksamhet skall bedrivas i syfte att ge vinst till fördelning bland aktieägarna, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.

Beslutsordning vid vinstutdelning

2 § Beslut om vinstutdelning fattas av ordinarie bolagsstämma eller av extra bolagsstämma.

Förslag till beslut om vinstutdelning

3 § Inför ordinarie bolagsstämma som skall besluta om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen, skall styrelsen i förvaltningsberättelsen lämna ett med hänsyn till försiktighetsregeln i 14 kap. 3 § andra stycket motiverat förslag till resultatdispositioner. I förekommande fall skall i förslaget anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att vissa i berättelsen angivna tillgångar eller skulder upptagits till marknadsvärdet på balansdagen eller värderats till balansdagens kurs.

Kompletterande information

4 § Om annan bolagsstämma än som anges i 3 § skall pröva fråga om vinstutdelning, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut med angivande av hur stor del av det fria egna kapitalet enligt den senast fastställda balansräkningen som enligt 14 kap. 4 § finns kvar efter det senaste fattade beslutet om värdeöverföring. Till förslaget skall i sådant fall också fogas sådana handlingar som anges i 14 kap. 3 § första stycket tredje meningen.

Bestämmelsen i 3 § sista meningen tillämpas på förslaget.

• Sida 114
•  Original

Avstämningsdag

5 § Om bolagsstämman i avstämningsbolag skall pröva fråga om vinstutdelning, skall i kallelsen till bolagsstämman lämnas förslag till avstämningsdag eller förslag om att bolagsstämman skall bemyndiga styrelsen att fastställa avstämningsdagen. Avstämningsdagen får inte infalla senare än dagen före nästkommande ordinarie bolagsstämma.

Bemyndigande som avses i första stycket får inte avse utdelning som beslutas på yrkande enligt 8 § av minoritet.

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

6 § Förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 4 § och 14 kap. 3 § första stycket tredje meningen, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan om vinstutdelning skall prövas. En kopia av handlingarna skall genast sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på bolagsstämman.

Förfallodag för beslutad utdelning

7 § I kupongbolag förfaller beslutad utdelning till betalning omedelbart eller vid den tidpunkt som bolagsstämman beslutar. Bolagsstämman kan också, utom i fall som avses i 8 §, bemyndiga styrelsen att besluta om när utdelningen förfaller till betalning. Förfallotidpunkten får inte infalla senare än dagen före nästkommande ordinarie bolagsstämma.

I avstämningsbolag skall utdelning utbetalas genast efter avstämningsdag.

Vinstutdelning på yrkande av aktieägarminoritet

8 § Ordinarie bolagsstämma skall på yrkande av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier besluta om utdelning av åtminstone ett belopp som motsvarar hälften av vad som återstår av årets vinst enligt den fastställda balansräkningen, sedan avdrag skett för balanserad förlust, som överstiger fritt eget kapital och belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet eget kapital eller enligt bolagsordningen skall användas för något annat ändamål än utdelning till aktieägarna. Ett sådant yrkande skall framställas innan bolagsstämman fattar beslut om disposition av vinsten. Bolagsstämman är inte skyldig att besluta om högre utdelning än fem procent av bolagets eget kapital.

• Sida 115
•  Original

Utdelning enligt första stycket får inte ske i strid med 14 kap. 3 §. Har bolagsstämman avslagit ett yrkande enligt första stycket och klandras beslutet, åligger det bolaget att visa att ett bifall till yrkandet skulle ha stått i strid med 14 kap. 3 §.

16 kap. Förvärv och överlåtelse av egna aktier m.m.

Teckning av egna aktier

1 § Ett aktiebolag får inte teckna egna aktier.

Om ett aktiebolag har tecknat egna aktier, skall stiftarna eller vid nyemission styrelsen och den verkställande direktören anses ha tecknat aktierna för egen räkning med solidariskt ansvar för betalningen. Det gäller dock inte stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som visar att han inte kände till eller bort känna till aktieteckningen.

Om aktier i ett bolag har tecknats av någon i eget namn men för bolagets räkning, skall han anses ha tecknat aktierna för egen räkning.

Bestämmelserna i första–tredje styckena gäller även i fråga om dotterföretags teckning av aktier i moderbolag.

Egna aktier som pant

2 § Ett aktiebolag får inte ta emot egna aktier som pant. Dotterföretag får inte heller ta emot aktier i moderbolag som pant.

Ett avtal i strid med förbudet i första stycket är ogiltigt.

Förvärv av egna aktier

3 § Ett publikt aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad får förvärva egna aktier enligt bestämmelserna i 7–9 §§.

Beslut om förvärv skall i så fall fattas med tillämpning av 10–16 §§. Om bolaget har förvärvat aktier i strid med 7–8 §§ gäller bestämmelserna i 9 §. Ett bolag som nu sagts får även förvärva egna aktier enligt 4 §.

Andra publika aktiebolag samt privata aktiebolag får inte förvärva egna aktier utom i de fall som anges i 4 §. Ett avtal som strider häremot är ogiltigt.

Vad som sägs i första och andra styckena samt i 4–16 §§ om förvärv av egna aktier gäller även förvärv som görs av någon annan som handlar i eget namn men för bolagets räkning.

• Sida 116
•  Original

4 § Aktiebolag får

1. förvärva egna aktier för vilka ersättning inte skall betalas,

2. förvärva egna aktier som ingår i en affärsrörelse som bolaget övertar,

3. lösa in egna aktier enligt 22 kap. 18 §, och

4. på auktion ropa in egna aktier som har utmätts för bolagets fordran.

5 § Aktier som har förvärvats enligt 4 § och som inte har dragits in genom minskning av aktiekapitalet skall avyttras så snart det kan ske utan förlust, dock senast tre år efter förvärvet. Aktier som inte har avyttrats inom denna tid skall av bolaget förklaras ogiltiga. Bolaget skall i sådant fall minska aktiekapitalet med aktiernas andel av aktiekapitalet. Ett förslag till beslut om minskning skall läggas fram på den första bolagsstämma som hålls sedan ogiltighet har inträtt. Nedsättningsbeloppet skall föras över till reservfonden.

6 § Ett publikt aktiebolag som avses i 3 § första stycket behöver inte avyttra aktier enligt 5 §, om det skulle ha varit tillåtet att inneha dem vid en tillämpning av 8 §.

Förvärv enligt 3 § första stycket

Tillåtna förvärvsmetoder

7 § Förvärv som avses i 3 § första stycket får ske endast

1. på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

2. på en börs eller någon annan reglerad marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet efter tillstånd av Finansinspektionen, eller

3. i enlighet med ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag.

Ett tillstånd enligt första stycket 2 skall ange på vilken börs eller marknad förvärvet av egna aktier får ske samt under vilken tid tillståndet får utnyttjas. Tillstånd skall lämnas, om

1. det för verksamheten vid börsen eller marknaden finns regler som motsvarar vad som enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet gäller för verksamhet vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats i Sverige, och

2. börsen eller marknaden står under tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ.

• Sida 117
•  Original

Hur stor andel egna aktier som får förvärvas

8 § Ett publikt aktiebolag som avses i 3 § första stycket får inte förvärva egna aktier i den mån bolagets innehav av egna aktier efter förvärvet kommer att uppgå till mer än en tiondel av samtliga aktier i bolaget. Aktier i bolaget som innehas av dess dotterföretag skall vid beräkningen anses som bolagets.

Otillåtna förvärv av egna aktier

9 § Aktier som har förvärvats i strid med 14 kap. 3 § eller någon av bestämmelserna i 7 och 8 §§ skall avyttras inom sex månader från förvärvet. Aktier som inte har avyttrats inom denna tid skall av bolaget förklaras ogiltiga. Bolaget skall i sådant fall minska aktiekapitalet med aktiernas andel av aktiekapitalet. Ett förslag till beslut om minskning skall läggas fram på den första bolagsstämma som hålls sedan ogiltighet har inträtt. Nedsättningsbeloppet skall föras över till reservfonden.

Beslutsordning vid förvärv av egna aktier

10 § I fall som avses i 3 § första stycket skall ett beslut om förvärv av egna aktier fattas av ordinarie bolagsstämma eller av extra bolagsstämma.

Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta beslut om förvärv av aktier i bolaget.

Majoritetskrav

11 § Ett beslut av bolagsstämman om förvärv av egna aktier eller om bemyndigande för styrelsen att fatta ett sådant beslut är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.

Förslag till beslut om förvärv av egna aktier

12 § Inför bolagsstämma som skall pröva fråga om förvärv av egna aktier enligt 10 § första stycket skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut som anger på vilket sätt aktierna skall förvärvas.

• Sida 118
•  Original

Om aktierna skall förvärvas i enlighet med ett erbjudande som riktas till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag, skall i förslaget vidare anges:

1. den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bolagsstämmans beslut skall verkställas,

2. det antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som erbjudandet skall avse,

3. den ersättning som skall lämnas för aktierna,

4. om ersättningen skall bestå av annan egendom än pengar, egendomens art och mängd, samt

5. övriga villkor för förvärvet. Om aktierna skall förvärvas på annat sätt än som avses i andra stycket, skall i förslaget anges:

1. den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bolagsstämmans beslut skall verkställas,

2. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som får förvärvas,

3. det lägsta och högsta pris som får betalas för aktierna, samt

4. övriga villkor för förvärvet.

Förslag till bemyndigande för styrelsen att besluta om förvärv av egna aktier

13 § I förslag till beslut om till bemyndigande för styrelsen att fatta beslut om förvärv av egna aktier skall anges:

1. det sätt som aktier får förvärvas på,

2. den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas,

3. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som får förvärvas,

4. det lägsta och högsta pris som får betalas för aktierna,

5. om ersättningen skall bestå av annan egendom än pengar, egendomens art och mängd, samt

6. övriga villkor för förvärvet.

Kompletterande information

14 § Om frågan om förvärv av egna aktier eller om bemyndigande för styrelsen att fatta ett sådant beslut skall prövas av annan bolagsstämma än den som skall behandla årsredovisningen, skall i förslag enligt 12 eller 13 § även anges hur stor del av det fria egna kapitalet enligt den senast fastställda balansräkningen som enligt 14 kap. 4 § finns kvar

• Sida 119
•  Original

efter det senaste fattade beslutet om värdeöverföring. Till förslaget skall i sådant fall också fogas sådana handlingar som anges i 14 kap. 3 § första stycket tredje meningen.

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

15 § Förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 14 §, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan om förvärv av egna aktier skall prövas. En kopia av handlingarna skall genast sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna skall läggas fram på bolagsstämman.

Kallelsens innehåll

16 § Kallelsen till bolagsstämman skall ange förslagets huvudsakliga innehåll samt syftet med förvärvet.

Publika aktiebolags överlåtelse av egna aktier

17 § När ett publikt aktiebolag överlåter egna aktier, skall det ske med tillämpning av 18–20 §§ eller 21 och 22 §§.

Första stycket gäller inte vid avyttring som avses i 5 och 9 §§.

Överlåtelse av egna aktier på börs, auktoriserad marknadsplats eller annan reglerad marknad

18 § Ett publikt aktiebolag får överlåta egna aktier

1. på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller

2. på en börs eller någon annan reglerad marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet efter tillstånd av Finansinspektionen.

Ett tillstånd enligt första stycket 2 skall ange på vilken börs eller marknad överlåtelsen av egna aktier får ske samt under vilken tid tillståndet får utnyttjas. Tillstånd skall lämnas, om

1. det för verksamheten vid börsen eller marknaden finns regler som motsvarar vad som enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet gäller för verksamhet vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats i Sverige, och

• Sida 120
•  Original

2. börsen eller marknaden står under tillsyn av en myndighet eller ett annat behörigt organ.

19 § Ett beslut om överlåtelse av egna aktier enligt 18 § skall fattas av bolagsstämman. Bolagsstämman kan även bemyndiga styrelsen att fatta ett sådant beslut.

Ett beslut av bolagsstämman enligt första stycket är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.

20 § Ett beslut av bolagsstämman om överlåtelse av egna aktier enligt 18 § eller om bemyndigande för styrelsen att fatta ett sådant beslut skall innehålla uppgifter om

1. den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bolagsstämmans beslut om överlåtelse skall verkställas eller styrelsens bemyndigande får utnyttjas,

2. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som får överlåtas,

3. det lägsta pris som aktierna får överlåtas för, och

4. övriga villkor för överlåtelsen. Bestämmelserna i 12 kap. 9 och 12 §§ tillämpas i fråga om förslag till beslut enligt första stycket.

Överlåtelse av egna aktier som inte sker på börs, auktoriserad marknadsplats eller annan reglerad marknad

21 § Vid ett publikt aktiebolags överlåtelse av egna aktier på annat sätt än som anges i 18 § tillämpas

1. vad som gäller om tillskottsemission i: 10 kap. 3 § första stycket om beslutanderätt, 12 kap. 1 § första stycket om företrädesrätt, 10 kap. 5 och 6 §§ om emissionsbevis m.m., 10 kap. 7 § om försäljning av udda företrädesrätter, 12 kap. 3, 9, 12 och 13 §§ om förslag till beslut m.m., 12 kap. 10 och 11 §§ om information om apport m.m., 12 kap. 14 § om kungörelse m.m., 12 kap. 15 § om aktieteckning, 12 kap. 17 § om tilldelning av aktier m.m., samt 12 kap. 26 §, 27 § första stycket och andra stycket första och andra meningen, 28 §, 30 § första stycket samt 31 och 32 §§ om styrelsens beslut om nyemission,

• Sida 121
•  Original

2. vad som enligt 13 kap. om vissa riktade emissioner m.m. gäller vid tillskottsemission eller överlåtelse av aktier.

22 § I fall som anges i 21 § skall ett beslut om överlåtelse av egna aktier innehålla uppgifter om

1. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som skall överlåtas,

2. den företrädesrätt att förvärva aktier som tillkommer aktieägarna eller annan eller vem som annars får förvärva aktier,

3. den tid inom vilken aktieägare kan utnyttja sin företrädesrätt,

4. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, det förhållandet att teckning skall ske genom betalning,

5. den fördelningsgrund som styrelsen vid överteckning skall tillämpa beträffande aktier som inte tecknas med företrädesrätt, och

6. det belopp som skall betalas för en aktie. I förekommande fall skall ett beslut enligt första stycket även innehålla

1. ett förordnande som avses i 10 kap. 7 §,

2. ett förordnande om att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som teckningsrättsbevis,

3. en bestämmelse om apport eller att aktie skall tecknas med kvittningsrätt eller med andra villkor, samt

4. upplysningar om att redogörelse och yttrande som avses i 12 kap. 9 och 10 §§ har avgetts.

I avstämningsbolag skall en avstämningsdag anges i beslutet, om aktieägare skall ha företrädesrätt att förvärva aktier. Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än tre veckor från det att beslutet har kungjorts enligt 12 kap. 14 §.

Den tid som anges i första stycket 3 får inte understiga två veckor från utfärdandet av kungörelse enligt 12 kap. 14 § eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om överlåtelsen, från beslutet eller, i fråga om avstämningsbolag, från avstämningsdagen.

Dotterföretags förvärv och innehav av aktier i moderbolag

23 § Ett dotterföretag får inte förvärva aktier i moderbolag. Ett avtal som strider mot detta förbud är ogiltigt.

Trots vad som sägs i första stycket får ett dotterföretag förvärva aktier i moderbolag i fall som avses i 4 § 1, 2 och 4.

• Sida 122
•  Original

24 § Om ett dotterföretag har förvärvat aktier i moderbolaget med stöd av 23 § andra stycket, gäller bestämmelserna i 5 §.

25 § Om ett aktiebolag har blivit moderbolag och dess dotterföretag innehar aktier i moderbolaget, skall bestämmelserna i 5 § tillämpas på dessa aktier. Aktierna skall därvid avyttras senast tre år efter det att koncernförhållandet uppstod.

Förvärv och överlåtelse av egna teckningsoptioner och konvertibler

26 § Vid aktiebolags förvärv av egna teckningsoptioner eller konvertibler får det belopp som avser options- eller konverteringsrätten inte överstiga vad som är disponibelt enligt 14 kap. 3 och 4 §§.

27 § Om ett aktiebolag förvärvat en egen konvertibel får denna inte överlåtas av bolaget.

28 § Senast tre månader efter det att bolaget förvärvat egna konvertibler skall styrelsen för registrering anmäla hur många konvertibler som på grund av 27 § upphört att gälla. Om förvärven skett på grund av ett erbjudande som gäller för längre tid än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under vilket förvärvet har skett.

17 kap. Minskning av aktiekapitalet och reservfonden

Minskning av aktiekapitalet genom beslut av bolagsstämma

Minskningsändamål

1 § Minskning av aktiekapitalet får ske för

1. täckning av förlust, om förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital,

2. avsättning till fritt eget kapital, samt

3. återbetalning till aktieägarna. Om minskning av aktiekapitalet enligt förbehåll i bolagsordningen finns bestämmelser i 23–26 §§.

Minskningsmetoder

2 § Minskning av aktiekapitalet kan genomföras med eller utan indragning av aktier.

• Sida 123
•  Original

Beslutsordning vid minskning av aktiekapitalet

3 § Beslut om minskning av aktiekapitalet fattas av bolagsstämman, om inte annat följer av 23 §.

Om ett förslag till beslut om minskning av aktiekapitalet inte skulle vara förenligt med bolagsordningen, skall beslut om erforderlig ändring av denna fattas innan bolagsstämman beslutar om minskningen.

Majoritetskrav

4 § Ett beslut av bolagsstämman om minskning av aktiekapitalet är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.

Innebär minskningen att rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier rubbas, är beslutet giltigt, om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av aktierna i bolaget. I följande fall räcker det för giltigt beslut att det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna, nämligen om

1. minskningen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt och samtycke till minskningen lämnas av samtliga vid bolagsstämman närvarande ägare av sådana aktier och dessa ägare tillsammans företräder minst nio tiondelar av alla sålunda berörda aktier, eller

2. minskningen försämrar endast helt aktieslags rätt och ägare till hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de vid bolagsstämman företrädda aktierna av detta slag samtycker till minskningen.

Förslag till beslut om minskning av aktiekapitalet

5 § Inför bolagsstämma som skall pröva fråga om minskning av aktiekapitalet skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut som anger:

1. minskningsändamålet,

2. det belopp eller högsta belopp, varmed aktiekapitalet skall sättas ned, eller det lägsta och högsta beloppet för minskningen, samt

3. minskningsmetoden. I förekommande fall skall också anges:

4. vilka aktier som skall dras in, och

5. att minskningsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen.

• Sida 124
•  Original

6 § Skall minskning av aktiekapitalet ske för återbetalning till aktieägarna genom att aktier dras in (inlösen) skall, utöver vad som följer av

5 §, följande anges i förslaget till beslut:

1. den rätt att få aktier inlösta som tillkommer aktieägarna,

2. den tid inom vilken anmälan för inlösen skall göras,

3. det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in, i förekommande fall med angivande av hur stor del av beloppet som överstiger aktiens andel av aktiekapitalet,

4. den tid inom vilken de inlösta aktierna skall betalas, eller i förekommande fall att anmälan för inlösen skall ske mot ingivande av aktiebrevet för erhållande av betalning. I förekommande fall skall också anges:

5. att anmälan för inlösen skall ske genom ingivande av till aktiebreven hörande kuponger,

6. att inlösta aktier skall betalas med annan egendom än pengar eller i övrigt på villkor som avses i 2 kap. 3 § eller att inlösen skall ske genom kvittning av en bolagets fordran på aktieägaren, samt

7. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser att innan inlösen påbörjas bestämma med vilket belopp aktiekapitalet skall minskas och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in.

Anmälningstiden får inte understiga två veckor, om inte alla aktieägare som så önskar kan få sina aktier inlösta. I kupongbolag räknas denna tid från det att kungörelse enligt 13 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit företrädda på den bolagsstämma som beslutat om minskningen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

Bemyndigande som avses i första stycket 7 får meddelas bara om aktierna noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om minskningsbeloppet och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in fattas senast på avstämningsdagen.

Kompletterande information

7 § Om frågan om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna skall prövas av annan bolagsstämma än den som skall behandla årsredovisningen, skall i förslag enligt 5 och 6 §§ även anges hur stor del av det fria egna kapitalet enligt den senast fastställda balansräkningen som enligt 14 kap. 4 § finns kvar efter det senast fattade beslutet om värdeöverföring. Till förslaget skall i sådant fall

• Sida 125
•  Original

också fogas sådana handlingar som anges i 14 kap. 3 § första stycket tredje meningen.

Särskild redogörelse

8 § I förslaget till beslut skall styrelsen lämna en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av bestämmelse som avses i 6 § första stycket 6. Av redogörelsen skall framgå hur vederlaget för aktierna har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som därvid har beaktats. Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§ skall därvid tillämpas.

Innebär förslaget att inte alla aktieägare kan få aktier inlösta skall skälen för detta anges.

I fall som avses i 16 § första stycket andra meningen skall styrelsens redogörelse innehålla uppgift om hur bolagets bundna egna kapital och aktiekapital skulle komma att påverkas av den föreslagna minskningen och övriga föreslagna åtgärder.

Revisorsgranskning av redogörelse enligt 8 §

9 § Styrelsens redogörelse enligt 8 § skall granskas av en auktoriserad eller godkänd revisor.

Revisorns yttrande skall fogas till förslaget.

Avstämningsdag

10 § Om bolagsstämman i avstämningsbolag skall pröva fråga om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna skall ske genom indragning av aktier, skall i kallelsen till bolagsstämman lämnas förslag till avstämningsdag eller förslag om att bolagsstämman skall bemyndiga styrelsen att fastställa avstämningsdagen. Avstämningsdagen får inte infalla tidigare än en vecka från det beslutet kungjorts enligt 13 § och inte senare än dagen före nästkommande ordinarie bolagsstämma.

Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.

11 § Förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 7–9 §§, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan om minskning skall prövas. En kopia av handlingarna skall genast sändas

• Sida 126
•  Original

till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på bolagsstämman.

Kallelsens innehåll

12 § Kallelsen till bolagsstämman skall ange förslagets huvudsakliga innehåll samt syftet med minskningen av aktiekapitalet.

Kungörande av beslutet och underrättelse

13 § Ett beslut om minskning av aktiekapitalet eller en redogörelse för det väsentliga innehållet i beslutet skall genast kungöras. Om bolaget är ett privat aktiebolag skall kungörelse ske dels i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer, dels i Post- och Inrikes Tidningar.

Om bolaget är ett publikt aktiebolag skall kungörelse ske dels i en rikstäckande dagstidning, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörs inte beslutet i dess helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var beslutet hålls tillgängligt.

Om bolagsstämman enligt 6 § första stycket 7 bemyndigat styrelsen eller den styrelsen inom sig utser att besluta om vissa minskningsvillkor skall beslut som fattas med stöd av bemyndigandet kungöras med tillämpning av första stycket.

I kupongbolag skall beslut som avses i första och andra styckena genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägarens aktier kan eller skall dras in.

Kungörelse enligt första och andra styckena och underrättelse enligt tredje stycket behövs inte, om

1. samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma som beslutat minskningen, eller

2. aktiekapitalet minskas för förlusttäckning.

Registrering

14 § Ett beslut om minskning av aktiekapitalet skall anmälas för registrering inom fyra månader från beslutet.

Om någon anmälan för registrering av beslut om minskning inte har gjorts inom den tid som anges i första stycket eller om Patent- och registreringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering, förfaller beslutet. Detsamma gäller beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet minskas.

• Sida 127
•  Original

Förlusttäckning

15 § Skall minskningsbeloppet användas för förlusttäckning, är aktiekapitalet minskat när beslutet registrerats.

Återbetalning till aktieägarna m.m.

16 § Skall minskningsbeloppet helt eller delvis användas för avsättning till fritt eget kapital eller återbetalning till aktieägarna, får bolaget inte verkställa minskningsbeslutet utan Patent- och registreringsverkets eller, i tvistiga fall, rättens tillstånd. Tillstånd behövs dock inte om bolaget samtidigt vidtar åtgärder som medför att varken bolagets bundna egna kapital eller dess aktiekapital minskar till följd av minskningsbeslutet.

I fall då tillstånd krävs skall bolaget skriftligen underrätta sina kända borgenärer om minskningsbeslutet. Underrättelserna skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet samt uppgift om borgenärernas rätt enligt 19 § att motsätta sig att beslutet verkställs.

Borgenärerna behöver inte underrättas om bolagets revisorer skriftligen uttalar att de inte har funnit att minskningen medför någon fara för borgenärerna. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenär, vars anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.

Ansökan om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet

17 § Bolaget skall ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet enligt 16 §. Ansökan skall göras hos Patent- och registreringsverket.

Den skall ges in inom två månader efter det att minskningsbeslutet registrerats.

Till ansökan skall i förekommande fall fogas ett intyg från bolagets styrelse eller verkställande direktör om att bolagets kända borgenärer har underrättats enligt 16 § andra stycket. Om bolaget inte fogat ett sådant intyg till ansökan, skall Patent- och registreringsverket förelägga bolaget att avhjälpa bristen. Underlåter bolaget detta, skall ansökan avvisas.

• Sida 128
•  Original

Kallelse på bolagets borgenärer

18 § Patent- och registreringsverket skall kalla bolagets borgenärer, med föreläggande för den som vill bestrida ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta vid påföljd att han annars anses ha medgivit ansökan.

Patent- och registreringsverket skall dock inte kalla borgenär, vars anspråk avser en fordran på lön eller någon annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.

Genom Patent- och registreringsverkets försorg skall kallelsen skyndsamt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Patent- och registreringsverket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den region där bolaget skall ha sitt säte.

Patent- och registreringsverkets tillstånd till minskning av aktiekapitalet

19 § Om en borgenär som har blivit kallad enligt 18 § bestrider ansökan inom förelagd tid, skall Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till rätten i den ort där bolagets styrelse skall ha sitt säte. Har sådant bestridande inte gjorts, skall Patent- och registreringsverket lämna bolaget tillstånd att verkställa minskningsbeslutet.

Rättens tillstånd till minskning av aktiekapitalet

20 § Om ett ärende om tillstånd till verkställande av minskningsbeslut har överlämnats till rätten, skall tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har bestritt ansökan har fått full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall skall ansökan avslås.

Rätten skall underrätta Patent- och registreringsverket om lagakraftvunnet beslut som meddelats med anledning av ansökan.

Registrering

21 § Om ansökan enligt 17 § bifallits, är aktiekapitalet minskat när beslutet registrerats.

• Sida 129
•  Original

Minskningsbeslutet förfaller

22 § Om någon ansökan enligt 17 § om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Patent- och registreringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit en sådan ansökan eller vägrat registrering, förfaller beslutet. Detsamma gäller beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet sätts ned.

Minskning av aktiekapitalet enligt förbehåll i bolagsordningen

Inlösenförbehåll

23 § I aktiebolag, vars aktiekapital kan utan ändring av bolagsordningen bestämmas till ett lägre eller högre belopp, kan i bolagsordningen tas in förbehåll att aktiekapitalet kan minskas genom inlösen av aktier (inlösenförbehåll). Förbehållet får inte utformas så att aktiekapitalet kan minskas under minimikapitalet.

Ett inlösenförbehåll skall ange dels ordningen för inlösen, dels inlösenbeloppet eller grunderna för dess beräkning.

Om förbehållet införs genom ändring av bolagsordningen, får det endast avse aktier som kan tecknas eller ges ut efter det att ändringen registrerats.

Majoritetskrav

24 § Vid beslut om minskning av aktiekapitalet enligt inlösenförbehåll gäller 6 kap. 30 §.

Tillstånd till minskning av aktiekapitalet

25 § Bestämmelserna i 17–22 §§ tillämpas också vid minskning av aktiekapitalet enligt inlösenförbehåll.

Tillstånd till minskning behövs dock inte, om denna

1. genomförs genom inlösen med ett sammanlagt belopp som inte överstiger vad som är disponibelt enligt 14 kap. 3 § första stycket, och

2. ett belopp som motsvarar minskningsbeloppet avsätts till reservfonden.

• Sida 130
•  Original

Registrering

26 § I fall som avses i 25 § andra stycket skall bolaget, när beslut har fattats om inlösen av aktier och avsättning till reservfonden, genast anmäla detta för registrering.

När registrering har skett är aktiekapitalet minskat med de inlösta aktiernas sammanlagda andel av aktiekapitalet.

Minskning av reservfond

Minskningsändamål

27 § Minskning av reserfond får ske för

1. täckning av förlust, om förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital,

2. ökning av aktiekapitalet genom fondemission, samt

3. annat ändamål, om Patent- och registreringsverket eller rätten med motsvarande tillämpning av 16 § ger tillstånd till minskningen.

Beslutsordning

28 § Beslut om minskning av reservfond fattas av bolagsstämman.

18 kap. Lån från bolaget till aktieägare m.fl.

Lån till aktieägare, styrelseledamot, verkställande direktör m.fl.

1 § Ett aktiebolag får lämna penninglån till den som äger aktier i eller är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller i annat bolag i samma koncern endast under förutsättning att det därefter finns full täckning för det bundna egna kapitalet. Detsamma gäller i fråga om penninglån till

1. make eller sambo till gäldenären,

2. omyndigt barn som står under gäldenärens vårdnad, eller

3. juridisk person över vilken någon som avses i 1 eller 2, ensam eller tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande inflytande.

Ett aktiebolag får ställa säkerhet för lån till person som avses i första stycket endast under förutsättning att det därefter finns full täckning för det bundna egna kapitalet.

Även om hinder inte möter enligt första eller andra stycket får ett aktiebolag lämna penninglån eller ställa säkerhet för lån till person som avses i första stycket endast i den mån det med hänsyn till bolagets

• Sida 131
•  Original

konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt framstår som försvarligt. Därvid skall särskilt beaktas de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet.

Beräkningen enligt första och andra styckena av täckningen för det bundna egna kapitalet sker enligt den senast fastställda balansräkningen med den justeringen att samtliga enligt förevarande paragraf lämnade lån och säkerheter skall behandlas som fordringar utan värde respektive som bolagets skulder.

2 § Trots vad som sägs i 1 § får ett aktiebolag lämna penninglån eller ställa säkerhet om

1. gäldenären är kommun eller landstingskommun,

2. gäldenären är företag i koncern i vilken det långivande bolaget ingår,

3. lånet är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse och lämnas av affärsmässiga skäl, eller

4. gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i 1 § första stycket 1–3 är aktieägare i bolaget och det sammanlagda aktieinnehavet inte uppgår till en procent av aktiekapitalet.

Med koncern som avses i första stycket 2 likställs en företagsgrupp av motsvarande slag i vilken moderföretaget är

1. en svensk juridisk person som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078), eller

2. en motsvarande utländsk juridisk person med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

3 § Som aktieinnehav enligt 1 och 2 §§ räknas inte innehav i en värdepappersfond.

Lån till förvärv av aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern

4 § Aktiebolag får inte ge förskott, lämna lån eller ställa säkerhet för lån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person skall förvärva aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern. Med närstående person avses

1. make eller sambo till gäldenären,

2. omyndigt barn som står under gäldenärens vårdnad, eller

3. juridisk person över vilken någon som avses i 1 eller 2, ensam eller tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande inflytande.

• Sida 132
•  Original

5 § Är gäldenären anställd i bolaget eller i ett annat bolag i samma koncern gäller inte förbudet mot förskott, lån eller säkerhet i 4 §, om

1. värdet av det erbjudna förskottet, lånebeloppet eller säkerheten, jämte tidigare förskott, lån och säkerheter enligt denna paragraf från bolaget eller annat bolag i samma koncern inte överstiger ett belopp som motsvarar två gånger gällande prisbasbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, och

2. erbjudandet riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget samt, i fråga om förskott eller lån, innebär att det erbjudna beloppet skall återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar.

Förskott, lån eller säkerhet enligt första stycket får inte lämnas, om det, efter avdrag för sammanlagda beloppet av sådana förskott, lån och säkerheter, inte finns full täckning för det bundna egna kapitalet.

6 § Som aktieförvärv eller aktieinnehav enligt 4 eller 5 § räknas inte förvärv eller innehav i en värdepappersfond.

7 § I fråga om förskott, lån eller säkerhet för förvärv av aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern får skattemyndigheten på ansökan av bolaget medge undantag från 4 § om det behövs på grund av särskilda omständigheter. Vid förvärv av aktier i det bolag som lämnar förskott eller lån eller ställer säkerhet får dock sådant undantag medges endast om bolaget är ett privat aktiebolag.

För aktiebolag som står under Finansinspektionens tillsyn prövas frågor om undantag enligt första stycket av inspektionen.

8 § Bolagets kända borgenärer skall höras över en ansökan som avses i 7 §. Det behöver dock inte ske, om borgenärernas ställning uppenbarligen inte påverkas av att ansökan bifalls. Om en borgenär begär det, skall hans fordran betalas eller betryggande säkerhet ställas för den innan ansökan får bifallas.

9 § Sådana förskott, lån och säkerheter som lämnats med stöd av undantag som meddelats enligt 7 § skall tas upp i en av styrelsen och verkställande direktören för varje räkenskapsår upprättad förteckning, såvida inte tillståndsmyndigheten särskilt föreskrivit att förskottet, lånet eller säkerheten inte behöver tas upp i en sådan förteckning. Förteckningen skall avse dels under räkenskapsåret tillkomna, dels från tidigare räkenskapsår kvarstående förskott, lån och säkerheter. I förteckningen skall anges namnet på de personer till vilka förskott eller lån lämnats eller för vilka säkerhet ställts.

• Sida 133
•  Original

Bolaget skall bevara en förteckning som avses i första stycket under minst tio år efter utgången av det räkenskapsår till vilket förteckningen hänför sig.

Rättsföljderna vid olagligt lämnande av lån eller ställande av säkerhet

10 § Har ett aktiebolag lämnat lån i strid med bestämmelserna i detta kapitel skall lånet genast återbetalas om bolaget visar att motparten insåg eller bort inse att det var olagligt. Har säkerhet ställts i strid med bestämmelserna i detta kapitel gäller rättshandlingen inte mot bolaget om bolaget visar att mottagaren av säkerheten insåg eller bort inse att den var olaglig.

19 kap. Inlösen av minoritetsaktier

Förutsättningar för inlösen

1 § Äger en aktieägare (majoritetsaktieägaren) ensam eller tillsammans med dotterföretag mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag, har han rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in återstående aktier.

Den vars aktier kan lösas in har rätt att få sina aktier inlösta av majoritetsaktieägaren.

2 § En majoritetsaktieägare som utnyttjar sin rätt enligt 1 § att lösa in återstående aktier i bolaget har rätt att också lösa in teckningsoptioner och konvertibler som bolaget givit ut. Innehavare av sådan teckningsoption eller konvertibel har rätt att få denna inlöst av majoritetsaktieägaren, även om denne inte utnyttjar sin rätt till inlösen av aktier.

Om teckningsoptionen emitterats tillsammans med en skuldförbindelse, omfattar inlösenrätten också skuldförbindelsen under förutsättning att denna och teckningsoptionen befinner sig i samma ägares hand.

Har majoritetsaktieägaren enligt 7 § begärt att tvist om inlösen skall hänskjutas till skiljemän, får teckningsoptionerna eller konvertiblerna inte utnyttjas för teckning eller konvertering förrän inlösentvisten avslutats genom lagakraftägande dom eller beslut.

Bestämmelserna i första stycket skall dock inte tillämpas, om annat föreskrivits i emissionsvillkor som avses i 12 kap. 6 § första stycket 6 eller 8 § första stycket 6.

• Sida 134
•  Original

Lösenbeloppet

3 § Om frågan om lösenbeloppet för aktie som skall lösas in enligt detta kapitel är tvistig, skall lösenbeloppet bestämmas med tillämpning av 4 §.

4 § Lösenbeloppet för aktie skall bestämmas så, att det motsvarar det pris för aktien som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. För aktie som är föremål för handel vid börs eller auktoriserad marknadsplats skall lösenbeloppet motsvara det noterade värdet, om inte särskilda skäl föranleder något annat. Lösenbeloppet skall bestämmas efter aktiens värde en dag som inte infaller senare än den dag någon av parterna hänsköt tvisten till prövning av skiljemän.

Har ett yrkande om inlösen av aktie enligt detta kapitel föregåtts av ett offentligt erbjudande att förvärva samtliga aktier som budgivaren inte redan innehar och har detta erbjudande antagits av ägare till mer än nio tiondelar av de med erbjudandet avsedda aktierna, skall lösenbeloppet motsvara det erbjudna vederlaget, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

5 § Aktieägare har rätt till ränta på lösenbeloppet från den dag någon av parterna hänsköt tvisten till prövning av skiljemän till dess att lösenbeloppet fastställs genom lagakraftägande dom. Räntan skall motsvara den av Riksgäldskontoret fastställda, vid varje tid gällande statslåneräntan.

Prövning av inlösentvist

6 § En tvist om huruvida rätt eller skyldighet till inlösen föreligger eller om lösenbeloppet, skall prövas av tre skiljemän. Om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel, gäller i fråga om skiljemännen och förfarandet inför dem i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i lagen (1999:116) om skiljeförfarande.

Om talan mot skiljedomen finns bestämmelser i 20 §.

Särskilda bestämmelser om förfarandet när majoritetsaktieägare hänskjutit tvisten till prövning av skiljemän

7 § Om en majoritetsaktieägare vill lösa in aktier i ett bolag enligt 1 § och överenskommelse om detta inte kan träffas, skall han hos bolagets styrelse skriftligen begära att tvisten hänskjuts till skiljemän och uppge sin skiljeman. Bolagets styrelse skall genast efter en begäran enligt

• Sida 135
•  Original

första stycket genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de tidningar som styrelsen bestämmer anmoda aktieägare, mot vilka lösningsanspråket riktas, att skriftligen uppge sin skiljeman till bolaget senast två veckor från kungörelsen. Anmodan skall även genom brev sändas till varje sådan aktieägare, om hans postadress är känd för bolaget.

Har majoritetsaktieägaren hänskjutit såväl en tvist om inlösen av aktier som en sådan tvist avseende konvertibler eller teckningsoptioner till prövning av skiljemän, skall tvisterna handläggas i samma skiljeförfarande.

8 § Har inte samtliga i aktieboken införda aktieägare, mot vilka lösningsanspråket riktas, inom föreskriven tid uppgivit en gemensam skiljeman, skall bolaget hos rätten i den ort där styrelsen har sitt säte begära förordnande av god man. Rätten skall skyndsamt pröva bolagets begäran. Den gode mannen skall utse en gemensam skiljeman för aktieägarna och underrätta bolagets styrelse om vem som utsetts.

9 § Den gode mannen skall i tvisten bevaka frånvarande aktieägares rätt. Utöver vad som särskilt anges i denna lag, gäller om den gode mannens behörighet vad som föreskrivs i 12 kap. 14 § första stycket 2– 6 rättegångsbalken.

10 § Sedan skiljemännen utsetts, skall de anmoda de aktieägare som själva önskar föra sin talan, att inom två veckor anmäla detta till skiljenämndens ordförande. I fråga om denna anmodan skall 7 § andra stycket tillämpas.

11 § Prövas en tvist om inlösen enligt 1 § av skiljemän eller domstol och är parterna överens om att lösningsrätt föreligger eller förklaras genom lagakraftvunnen dom att sådan rätt är för handen utan att lösenbeloppet samtidigt fastställs, är ägarna till de aktier som skall lösas in skyldiga att till majoritetsaktieägaren överlämna sina aktiebrev med påskrift om överlåtelse eller, när det är fråga om aktier i avstämningsbolag, att låta majoritetsaktieägaren registreras som ägare till aktierna enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller endast under förutsättning att majoritetsaktieägaren ställer av skiljemännen eller, om tvisten prövas av domstol, av domstolen godkänd säkerhet för kommande lösenbelopp jämte ränta.

Mot beslut i fråga om godkännande av säkerhet enligt andra stycket får talan inte föras.

• Sida 136
•  Original

12 § När aktieägare på grund av 11 § första stycket överlämnar aktiebrev till majoritetsaktieägaren, är denne skyldig att till aktieägaren lämna ett skriftligt bevis om aktieägarens rätt till kommande lösenbelopp jämte ränta (lösenbevis). Av lösenbeviset skall framgå att det utställts av majoritetsaktieägaren, den betalningsberättigade aktieägarens namn samt det antal aktier, i förekommande fall med angivande av aktieslag, för vilka han är berättigad att uppbära lösenbelopp.

I avstämningsbolag är majoritetsaktieägaren, när han på grund av

11 § första stycket registreras som ägare till aktier, skyldig att i enlighet med lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument låta registrera aktieägarens rätt till kommande lösenbelopp jämte ränta.

13 § Har aktiebrev eller lösenbevis inte överlämnats till majoritetsaktieägaren inom en månad från den dag dom avseende lösenbeloppet vann laga kraft eller är, i fråga om avstämningsbolag, aktieägare i sådant bolag okänd, skall majoritetsaktieägaren utan dröjsmål låta nedsätta lösenbeloppet för sådan aktie eller för aktie som avses med sådant lösenbevis enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Därvid får förbehåll om rätt att återta det nedsatta beloppet inte göras.

I avstämningsbolag är majoritetsaktieägaren, när dom avseende lösenbelopp vunnit laga kraft, skyldig att betala ut lösenbeloppet till den som enligt 17 § andra stycket har rätt till betalning.

14 § Om säkerhet ställts enligt 11 § eller nedsättning skett enligt 13 §, är majoritetsaktieägaren ägare till aktierna. Innan aktiebreven i ett bolag överlämnats till majoritetsaktieägaren medför aktiebreven i sådant fall endast rätt för innehavaren att mot överlämnande av aktiebreven till majoritetsaktieägaren eller länsstyrelsen få ut lösenbeloppet jämte ränta.

15 § Har aktiebrev inte överlämnats inom en månad från det att majoritetsaktieägaren blivit ägare till aktien, får nytt aktiebrev utfärdas till majoritetsaktieägaren. Det nya aktiebrevet skall innehålla uppgift om att det ersätter äldre brev. Om det äldre aktiebrevet därefter överlämnas till majoritetsaktieägaren, skall det överlämnas till bolaget för att makuleras.

Aktier i avstämningsbolag skall i fall som avses i 14 § första meningen på begäran av majoritetsaktieägaren registreras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

• Sida 137
•  Original

Dom i inlösentvist

16 § Är frågan om majoritetsaktieägarens rätt eller skyldighet till inlösen tvistig, får skiljemännen på yrkande av part eller den gode mannen avgöra frågan genom särskild skiljedom.

17 §

Dom avseende lösenbeloppet skall fastställa vad majoritets-

aktieägaren skall betala för varje aktie som skall lösas in. I domen skall majoritetsaktieägaren förpliktas att till den som överlämnar aktiebrev med påskrift om överlåtelse eller överlämnar lösenbevis utge det lösenbelopp som följer av aktiebrevet eller lösenbeviset jämte ränta.

I avstämningsbolag skall betalningsförpliktelsen gälla i förhållande till den som enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument är

1. registrerad som ägare till aktierna, eller

2. antecknad på konto i avstämningsregister som berättigad till lösenbeloppet.

Återkallelse av talan

18 § Om majoritetsaktieägaren återkallar sin talan om inlösen sedan den gode mannen eller aktieägare gått i svaromål, är majoritetsaktieägaren ändå skyldig att på yrkande av den som gått i svaromål lösa in dennes eller, om yrkandet framställts av den gode mannen, frånvarande aktieägares aktier. Detsamma gäller om majoritetsaktieägaren sedan aktieägare eller den gode mannen gått i svaromål underrättar skiljemännen eller, om tvisten prövas av domstol, domstolen att han överlåtit aktier i sådan omfattning att han inte längre är berättigad till inlösen enligt 1 §. I sistnämnda fall får dock yrkande om inlösen framställas endast beträffande aktie som ägdes av någon annan än majoritetsaktieägaren eller dotterföretag till denne den dag majoritetsaktieägaren begärde att tvisten skulle hänskjutas till prövning av skiljemän.

Om majoritetsaktieägaren har ställt säkerhet enligt 11 §, får han inte därefter återkalla sin talan.

Har någon annan än majoritetsaktieägaren hänskjutit tvisten till prövning av skiljemän och återkallar han sin talan, skall tvisten ändå prövas om majoritetsaktieägaren yrkar det.

Kostnaderna för skiljeförfarandet

19 § Kostnaderna för skiljeförfarandet skall bäras av majoritetsaktieägaren, om inte skiljemännen på särskilda skäl ålägger någon annan

• Sida 138
•  Original

aktieägare att helt eller delvis svara för dessa kostnader. Som kostnad för skiljeförfarandet anses även ersättning till den gode mannen för arbete och kostnader. Beträffande aktieägares kostnader gäller 18 kap. 8 § rättegångsbalken. I ett bolag vars aktier är noterad vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad, har dock aktieägare inte rätt till ersättning för sina kostnader om det noterade värdet av hans aktier inte översteg ett prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring den dag tvisten hänsköts till prövning av skiljemän.

Klander av skiljedom

20 § Part eller god man som är missnöjd med skiljedomen har rätt att väcka talan i Svea hovrätt inom sextio dagar från det han fick del av skiljedomen i original eller bestyrkt kopia.

Prövningstillstånd krävs för att Högsta domstolen skall pröva hovrättens dom eller slutliga beslut.

Rättegångskostnader i Svea hovrätt och Högsta domstolen

21 § I högre rätt svarar majoritetsaktieägaren för sina egna kostnader och för kostnader som uppkommit för motpart eller god man genom att majoritetsaktieägaren fullföljt talan, om inte annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. I övrigt gäller 18 kap. rättegångsbalken beträffande skyldigheten att svara för kostnader i högre rätt.

Särskilda bestämmelser om inlösen av teckningsoptioner och konvertibler

22 § I tvist om inlösen av teckningsoptioner eller konvertibler skall 3– 7, 10 och 13–21 §§ tillämpas.

Om en tvist om inlösen avser såväl aktier som teckningsoptioner eller konvertibler och god man har förordnats enligt 8 §, är denne behörig att också företräda frånvarande innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler.

• Sida 139
•  Original

20 kap. Fusion

Absorption och kombination