Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att utländska företagare som inte är skattskyldiga till mervärdeskatt i Sverige, skall få rätt till återbetalning av den mervär- deskatt som belöper på förvärv av varor och tjänster här i landet. Återbe- talning föreslås i princip ske i den omfattning i vilken en här i landet skattskyldig företagare skulle ha haft rätt till avdrag för ingående mervär- deskatt för motsvarande förvärv.

Den föreslagna ordningen syftar till att åstadkomma konkurrensneutra- litet mellan inhemska och utländska företagare och motsvarar den ordning som i allmänhet gäller inom EG enligt EGs trettonde mcrvärdeskattedirek- tiv.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 april 1991 och omfatta mervärdeskatt som belöper på varor som levererats och tjänster som utförts den ljanuari 1991 eller senare.

• Sida 2
•  Original

Förslag till Prop. 1990/91: 72

Lag om återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

l 5 Denna lag innehåller bestämmelser om återbetalning till utländska företagare av skatt enligt lagen (1968z430) om mervärdeskatt.

Zå Termer som används i denna lag har samma betydelse som i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt.

Rätten till återbetalning

35. En utländsk företagare som inte är skattskyldig enligt lagen (1968: 430) om mervärdeskatt har rätt till återbetalning av mervärdeskatt under förutsättning att

1. mcrvärdeskatten hänför sig, till verksamhet som han bedriver i ut— landet,

2. verksamheten skulle ha medfört skattskyldighet enligt lagen (1968: 430) om mervärdeskatt om den bedrivits här i landet, och

3. mcrvärdeskatten i så fall skulle ha varit avdragsgill.

45 En utländsk företagare som förmedlar en vara eller en tjänst för en uppdragsgivares räkning har rätt till återbetalning av mervärdeskatt endast i det fall uppdragsgivaren skulle ha haft denna rätt om han förvärvat varan eller tjänsten direkt. Mervärdeskatt vid införsel av en vara ger inte rätt till återbetalning, om varan förs in för att inom landet levereras till en köpare. Mervärdeskatt som avses i 175 åttonde stycket lagen (19681430) om mervärdeskatt ger inte rätt till återbetalning.

55 Rätten till återbetalning inträder när en vara har levererats eller har förts in i landet eller när en tjänst har utförts.

Ansökan

6 5 Den som vill få återbetalning av mervärdeskatt enligt denna lag skall ansöka om detta hos riksskatteverket.

75 En ansökan om återbetalning skall avse en period om minst tre på varandra följande kalendermånader under ett kalenderår och högst ett kalenderår. En ansökan som avser tiden till utgången av ett kalenderår får omfatta kortare tid än tre månader.

8 5 Ansökan skall göras på blankett som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Till ansökan skall fogas l. faktura ellerjämförlig handling som innehåller sådana uppgifter som enligt 16 och 1755 lagen (1968:430) om mervärdeskatt och anvisningarna därtill utgör förutsättning för avdrag för ingående skatt, och 2. andra handlingar som behövs för att bedöma om den sökande har rätt till återbetalning. exempelvis bevis om hans verksamhet i utlandet. Uppgifterna i ansökan skall lämnas på heder och samvete. 2

• Sida 3
•  Original

9 5 En ansökan skall ha kommit in senast sex månader efter utgången av det kalenderår som den avser.

Minimibelopp

105 Om en ansökan avser ett helt kalenderår eller återstoden därav får återbetalning medges av belopp om minst 200 kronor. I annat fall får återbetalning medges endast om beloppet uppgår till minst 1 500 kronor.

Betalningsmottagare

11 5 Återbetalning skall göras till en av den sökande angiven betalnings- mottagarc här i landet.

Omprövning m. m.

12 5 Ett beslut i en fråga som avser återbetalning av mervärdeskatt skall på begäran av den sökande omprövas. om beslutet inneburit att hans ansökan inte helt har bifallits. Detsamma gäller om den sökande begär återbetalning av ytterligare mervärdeskatt för en period för vilken beslut meddelats.

Om en fråga som avser återbetalning av mervärdeskatt har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol. får omprövning inte göras.

En begäran om omprövning skall vara skriftlig. Den skall ha kommit in till riksskatteverket senast ett år efter utgången av det kalenderår som den tidigare ansökningen gäller.

13 5 Om mervärdeskatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende, är den sökande skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket.

Ett belopp som den sökande enligt beslut därom skall betala tillbaka får räknas av mot mervärdeskatt som han har rätt att återfå på grundval av en annan ansökan än den som föranlett den felaktiga återbetalningen. Belop- pet får räknas av även om beslutet om betalningsskyldighet inte vunnit laga kraft.

145 Åtgärder för att ta ut oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet utbetalats.

Vissa förfarandebestämmelser

155 Riksskatteverket prövar frågor om återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare och om betalningsskyldighet enligt 135 första stycket. Verkets beslut får överklagas hos kammarrätten. Beslut om avräk- ning enligt 135 andra stycket får överklagas antingen i samband med överklagande av beslut om betalningsskyldighet enligt 135 första stycket eller särskilt på den grunden att avräkningsbeslutet är felaktigt.

16 5 Beslut om betalningsskyldighet enligt 135 första stycket får verkstäl- las enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.

• Sida 4
•  Original

Straff

175 Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig upp- gift som är ägnad att leda till att mervärdeskatt återbetalas med ett för högt belopp döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1991 och gäller i fråga om varor som levereras och tjänster som utförs den 1 januari 1991 eller senare.

• Sida 5
•  Original

Finansdepartementet Prop. 1990/91: 72

Utdrag ur protokoll vid rcgeringssammanträde den 6 december 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, orförandc. och statsråden Engström, S. Andersson, Göransson. Dahl. R. Carlsson. G Andersson. Lönnqvist. Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw. Persson, Molin. Sahlin. Larsson och Åsbrink

Föredragande: statsrådet Åsbrink

Proposition om återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare

1. Inledning

Den 18 januari 1990 tillkallade chefen för finansdepartementet en särskild utredningsman (regeringsrådet Leif Lindstam) för att genomföra en tek- nisk översyn av mcrvärdeskatten (dir. l990:01 ).

Utredningen, som antagit namnet utredningen om teknisk översyn av mervärdeskattelagen, har i september 1990 i ett delbetänkande (SOU l990:67) redovisat ett förslag om återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare. Utredningen föreslår att utländska företagare. som inte är skattskyldiga till mervärdeskatt i Sverige. skall få rätt till återbetal- ning av mervärdeskatt i princip i den omfattning i vilken en svensk skattskyldig skulle ha haft rätt till avdrag för ingående skatt vid motsva- rande förvärv. .

Utredningens betänkande har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 1.

Regeringen beslutade den 22 november 1990 att inhämta lagrådets yttrande. Lagrådet lämnade det remitterade lagförslaget utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Jag avser nu att ta upp frågan om lagstiftning på grund av utredningens förslag.

• Sida 6
•  Original

2. Återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare

Mitt förslag: Utländsk företagare som inte är skattskyldig till mer- värdeskatt i Sverige medges rätt till återbetalning av mervärdeskatt som hänför sig till förvärv av skattepliktiga varor eller tjänster inom landet för verksamhet som han bedriver i utlandet. Återbetalning medges endast i de fall den verksamhet som företagaren bedriver skulle ha medfört skattskyldighet till mervärdeskatt om den hade bedrivits här i landet.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt. Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Svenska företag har i betydande omfattning rätt till återbetalning av mervärdeskatt som debiteras i länder som tillhör EG. Utredningen har funnit det naturligt att företagare från sådana länder medges en motsvarande rätt till återbetalning av svensk mervärdeskatt. Det innebär att utländska företagare medges rätt till återbetalning för den mervärdeskatt som belöper på kostnader för t.ex. resor, konferenser. mässor och andra aktiviteter i Sverige i den mån kostnaderna är att hänföra till den bedrivna verksamheten.

Det grundläggande syftet med en sådan återbetalningsordning är att åstadkomma neutralitet mellan inhemska och utländska företagare. Enligt utredningen bör därför återbetalning kunna ges även om en företagare inte kommer från ett EG-land eller annat land med motsvarande återbetalnings- system. Även praktiska och administrativa skäl talar för detta.

Jag delar denna uppfattning. Behovet av ett återbetalningssystem ökar också väsentligt i och med de breddningar av mervärdeskattens bas som har beslutats. Till detta medverkar också att bemyndigandet för regeringen i nuvarande 25 tredje stycket lagen (1968:430) om mervärdeskatt (ML) och de på bemyndigandet grundade besluten om skattskyldighet för bl.a. vissa utländska företagare upphör att gälla vid utgången av år 1990. Sådana beslut har efter ansökan meddelats bl.a. utländska flygbolag och rederier som därigenom erhållit avdragsrätt för den mervärdeskatt som hänför sig till i Sverige gjorda förvärv för den bedrivna verksamheten.

För att syftet med ett återbetalningssystem. dvs. konkurrensneutralitet, skall kunna uppnås, bör rätten till återbetalning ha i princip samma omfattning som avdragsrätten för ingående mervärdeskatt för här i landet skattskyldiga företagare med samma slag av verksamhet. En grundläg- gande förutsättning för att återbetalning skall kunna ske är således att den utländske företagaren utomlands bedriver en verksamhet som skulle ha medfört skattskyldighet till mervärdeskatt om den hade bedrivits här i landet. Det bör däremot inte ha någon betydelse om företagarens verksam- het medför skattskyldighet i hans hcmland. Det bör också förutsättas att den bedrivna verksamheten skulle medföra obligatorisk skattskyldighet

• Sida 7
•  Original

här i landet. Återbetalning bör inte ske i de fall den utländske företagaren bedriver en verksamhet för vilken skattskyldighet förutsätter beslut enligt 2 5 tredje stycket ML. s.k. frivillig skattskyldighet.

Vidare bör enligt utredningen rätten till återbetalning inte omfatta sådan mervärdeskatt som inte skulle ha varit avdragsgill för en företagare som är skattskyldig häri landet. Jag delar denna uppfattning. Således bör bestäm- melserna om avdragsrätt i 17 och 18 55 ML och anvisningarna till 175 i princip äga motsvarande tillämpning i fråga rätten till återbetalning. Den beslutande myndigheten torde dock i de flesta fall komma att sakna närmare underlag för en bedömning av den utländske företagarens verk- samhet. Vad som i samband med prövning av avdragsrätten för ingående mervärdeskatt utgör konkreta bedömningar i det enskilda fallet måste därför med nödvändighet i allmänhet ersättas av mer generella bedöm- ningar och antaganden om vad som typiskt sett omfattas av avdragsrätten i verksamheter av likartat slag.

Utredningen har föreslagit vissa begränsningar i övrigt av rätten till återbetalning. Vid förmedling av vara eller tjänst bör enligt utredningen rätt till återbetalning för den mervärdeskatt sorn belöper på varan eller tjänsten föreligga endast i de fall det kan visas att uppdragsgivaren skulle ha haft rätt till återbetalning om han förvärvat varan eller tjänsten direkt. Jag delar denna uppfattning. Rätten till återbetalning av den mervärde- skatt som kan belöpa på förmedlarens egna kostnader för utförandet av förmedlingstjänsten i övrigt bör naturligtvis prövas enligt de allmänna bestämmelserna.

Enligt utredningen bör inte mervärdeskatt som betalas vid införsel av en vara grunda rätt till återbetalning. om varan förs in i landet för att levereras till en köpare. Jag delar utredningens uppfattning. Om även denna mervär- deskatt omfattades av rätten till återbetalning skulle det medföra att en vara i sådana fall över huvud taget inte belastades med mervärdeskatt.

Rätten till återbetalning bör enbart omfatta debiterad mervärdeskatt. Återbetalning skall därför inte ske för belopp motsvarande avdrag för s.k. fiktiv skatt enligt 17 5 åttonde stycket ML.

Utredningen har särskilt behandlat frågan om vid vilken tidpunkt rätten till återbetalning skall uppstå. Utredningen har funnit att övervägande skäl talar för att rätten till återbetalning bör anses uppkomma när den vara eller tjänst som grundar återbetalningsrätten levereras respektive tillhandahålls. Således bör det inte ställas något krav på att betalning skall ha skett. för att återbetalning skall kunna ske. Ett sådant krav skulle enligt utredningen medföra ökade kontrollkrav och därmed ökad administrativ belastning utan att några väsentliga fördelar vinns. Jag delar denna uppfattning. Av samma skäl bör återbetalningsrätten inte uppkomma vid förskottsbetal- ningar, dvs. då betalning erlagts innan varan levererats eller tjänsten utförts. Det bör ankomma på sökanden att visa att leverans resp. tillhanda- hållande har skett.

Rätten att besluta om återbetalning bör ligga hos en enda myndighet. Både informations- och kontrollskäl talar för en sådan ordning. Riksskat- teverket meddelar redan nu beslut i fråga om återbetalning av mervärde- skatt enligt 76 a och 76 b55 ML liksom i fråga om återbetalning av bensinskatt till utländska beskickningar m.fl. Utredningen har för sin del

• Sida 8
•  Original

inte funnit skäl för en annan ordning beträffande återbetalning enligt det nu föreliggande förslaget. Jag delar denna uppfattning.

] 2 a 5 ML finns ett antal bestämmelser om när ett tillhandahållande skall anses ske genom export. Ett antal av dessa bestämmelser fyller i viss utsträckning samma funktion som det nu föreslagna återbetalningssyste- met. Dessa bestämmelser motsvaras dock av bestämmelser i EGs sjätte mervärdeskattedirektiv om skattefrihet vid export eller liknande transak- tioner eller om kundens hemland som beskattningsland. Enligt utred- ningen skulle ett upphävande av dessa svenska exportbestämmelser inne- bära ett avlägsnande från vad som gäller inom EG. Detta skulle försvåra det fortsatta arbetet med att samordna de svenska bestämmelserna med vad som gäller inom EG. Ett upphävande skulle vidare innebära en ökad administrativ belastning på det föreslagna återbetalningssystemet. Jag delar denna uppfattning. Samtliga exportbestämmelser bör kvarstå oför- ändrade i avvaktan på den fortsatta översynen av ML.

3. Ikraftträdande m.m.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 april 1991. Mervärdeskat- tereformen och de baSbreddningar som sammanhänger med denna träder i kraft den 1 januari 1991. Med hänsyn härtill bör rätten till återbetalning omfatta också sådan mervärdeskatt som hänför sig till förvärv som görs den ljanuari 1991 eller senare.

4. Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats för- slag till lag om återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare.

5. Specialmotivering

[ avvaktan på den fortsatta tekniska översynen av lagen om mervärdeskatt (ML) bör de nya bestämmelserna om återbetalning tas upp i en egen författning. I samband med översynen bör de arbetas in i ML.

lä

Paragrafen anger lagens huvudsakliga innebörd. Om det finns förutsätt- ningar för rätt till återbetalning skall avgöras på grundval av de följande paragraferna.

• Sida 9
•  Original

3 5

Med utländsk företagare förstås här endast näringsidkare som saknar sådan anknytning till Sverige som i princip är en förutsättning för inkomst- taxering och därmed skattskyldighet till mervärdeskatt. Av detta följer att den här föreslagna lagen blir tillämplig endast på näringsidkare som inte är bosatta eller stadigvarande vistas här i landet eller — om det är fråga om juridiska personer — har fast driftställe här i landet. För rätt till återbetal- ning krävs dessutom att sådana näringsidkare inte är skattskyldiga enligt de speciella bestämmelserna i punkt 1 nionde stycket av anvisningarna till 25 ML. Syftet med dessa avgränsningar är naturligtvis att företagare inte skall ha rätt till såväl avdrag i egenskap av skattskyldiga i Sverige som återbetalning enligt förslaget. Det kan anmärkas, att en svensk näringsid- kare med filial utomlands i princip torde ha avdragsrätt enligt ML för filialens eventuella mervärdeskattekostnader (jfr RÅ 1984 1:27).

Mervärdeskatten skall hänföra sig till näringsverksamhet som bedrivs i utlandet. Det skall alltså vara fråga om skatt för vara eller tjänst som förvärvats eller importerats i näringsverksamheten. Verksamheten skall vara bedriven i utlandet vid tidpunkten för förvärvet eller importen. Mervärdeskatten skall utgöra en egen kostnad i verksamheten. inte ett utlägg för annans verksamhet. Endast den förstnämnda verksamhetens innehavare kan anses som berättigad till återbetalning av skatten. Den sökandes verksamhet skall vara av sådan art att den enligt ML obligatoriskt skulle ha medfört skattskyldighet. Fall motsvarande sådana som kan berät— tiga till frivilligt inträde för fastighetsägare enligt 25 tredje stycket ML kan inte föranleda rätt till återbetalning.

Det är nödvändigt men inte tillräckligt att skattepliktiga eller s.k. kvali- ficerat skattefria varor eller tjänster omsätts i verksamheten. Om detta visserligen är fallet men företagaren skulle ha varit frikallad från skattskyl- dighet, så har han ingen rätt till återbetalning. Exempelvis kan en utländsk ideell föreningi allmänhet inte få rätt till återbetalning eftersom en svensk ideell förening vanligen inte är skattskyldig enligt ML. Här som annars måste den sökande visa att förutsättningarna finns för rätten till återbetal- ning.

Det avgörande för rätten till återbetalning är bestämmelserna i ML om skattskyldighet. Det saknar i princip betydelse om den utländske företaga- ren är skattskyldig till mervärdeskatt i sitt hemland.

Som en förutsättning för rätten till återbetalning anges i punkten 3 att mcrvärdeskatten skulle ha varit avdragsgill om verksamheten hade med- fört skattskyldighet. Bestämmelsen innebär följande.

1 185 ML finns bestämmelser om inskränkningar av avdragsrätten för vissa slag av utgifter. Genom bestämmelsen i punkten 3 inskränks återbe- talningsrätten i motsvarande mån.

Även andra bestämmelser får betydelse för återbetalningsrätten. Det gäller närmast bestämmelserna om uppdelning av ingående skatt efter skälig grund då en skattskyldig också bedriver verksamhet som inte medför skattskyldighet (jfr anvisningarna till 175 ML och 185 tredje stycket ML). Även MLs schablonregler om avdragsrättens omfattning, t.ex. vid hyra av

• Sida 10
•  Original

personbil eller motorcykel, kommer att få tillämpas. I den allmänna 'motiveringen har vissa tillämpningsfrågor kommenterats.

45. Första stycket

Förmedlingsverksamhet är skattepliktig enligt ML. oberoende av om den förmedlade varan eller tjänsten är skattepliktig. I fråga om återbetalning bör emellertid även fästas avgörande vid uppdragsgivarens/kundens verk- samhet. Annars skulle de grundläggande bestämmelserna i 35 med lätthet kunna kringgås. Den här föreslagna bestämmelsen innebär att förmedlaren kan få mcrvärdeskatten återbetalad endast om uppdragsgivaren skulle ha varit berättigad till återbetalning om han köpt varan eller tjänsten utan någon förmedling. Om förmedling skett i flera led, skall det nu ställda kravet gälla såväl samtliga led i förmedlingen som den som slutligen förvärvar varan eller tjänsten. Det är den sökande som måste visa att kunden och eventuella mellanled har bedrivit sådan verksamhet som skulle ha medfört skattskyldighet och avdragsrätt. Begreppet förmedlingsverk- samhet bör med hänsyn till bestämmelsens syfte tolkas i vid bemärkelse. Bestämmelsen är tillkommen särskilt med tanke på utländska resebyråer.

Som exempel på innebörden av bestämmelsen om förmedlingsverksam- het kan nämnas följande. En utländsk resebyrå, A. köper upp hotellöver- nattningar och busstransport i Sverige. A blir då debiterad mervärdeskatt. A överlåter sedan sin rätt till B, exempelvis en annan utländsk resebyrå eller en utländsk förening. Denna säljer i sin tur hotellövernattningarna och busstransporten till personer som skall bo på hotellet i Sverige och transporteras med bussen. För att få återbetalning av den erlagda mcrvärdeskatten måste A visa. att såväl B som B:s kunder uppfyller kraven i 35. Om förutsättningarna brister beträffande B. så har A inte någon rätt till återbetalning. Om förutsättningarna i stället brister beträffande någon eller några av 815 kunder. så har A i motsvarande omfattning inte rätt till återbetalning.

Andra stycket

Bestämmelsen tar sikte på varor som levereras exempelvis fritt Sverige. Om säljaren skulle få importskatten återbetald skulle detta göra det möjligt för utländska företagare att sälja varor till svenska konsumenter utan någon mervärdcskattebelastning. Någon rätt till återbetalning av skatt bör därför inte finnas i dessa fall. Om däremot en utländsk företagare impor- terar varor hit t.ex. för utdelning som gratisprover på en mässa eller utställning bör mcrvärdeskatten omfattas av rätten till återbetalning.

Tredje stycket

Återbetalningsrätten avser endast skatt som en svensk skattskyldig debite- rat. inte s.k. fiktiv skatt enligt 175 åttonde stycket ML.

• Sida 11
•  Original

5 5

I denna paragraf behandlas tidpunkten för återbetalningsrättens inträde. Denna tidpunkt har betydelse för de ansökningsperioder som anges i 75 och den ansökningstid som anges i 95.

Återbetalningsrätten inträder när en vara anses levererad/införd resp. en tjänst anses utförd. Bedömningen bör i princip vara densamma som enligt MLS allmänna bestämmelser. Det saknar därvid betydelse om den utländ- ske företagaren ännu inte har betalat mervärdeskatten till leverantören då han ansöker om återbetalning. ] lagtexten anges inte något om återbetal- ningsrätt vid import av tjänst. Någon återbetalningssituation torde nämli- gen inte kunna uppstå.

Det är inte alltid lätt att avgöra när en tjänst skall anses utförd. Vid tillämpningen av denna paragraf bör dock beaktas följande. Om det inte framgår av faktura ellerjämförlig handling att tjänsten är utförd vid tiden för ansökan, så är den sökande skyldig att visa det på annat sätt (jfr 85 första stycket punkten 2). Ett beslut om återbetalning måste grunda sig på en helhetsbcdömning av om det svenska företaget kan anses ha fullgjort den tjänst för vilken mervärdeskatten söks återbetald. En tjänst bör dock, när det gäller återbetalning av mervärdeskatt, i princip anses utförd till den del det fakturerade beloppet avser förfluten tid. Som exempel kan nämnas en uthyrning som enligt hyreskontraktet skall pågå under flera månader med hyresinbetalningar förskottsvis för kalendermånad. Rätt till återbetal- ning inträder då efter utgången av resp. kalendermånad.

Den här givna regleringen är visserligen fristående i förhållande till de speciella bestämmelserna i ML om avdragsrättens inträde för skattskyl- diga. För byggnads- och anläggningsentreprenader blir resultatet dock likartat. Här uppstår återbetalningsrätten, liksom avdragsrätten, först då den utländske företagaren efter Slutbesiktning fått slutfaktura med uppgift om skattens belopp. I det sannolikt ovanliga fallet att en utländsk företa- gare som inte är skattskyldig här förvärvar avverkningsrätt till skog. så uppstår rätten till återbetalning redan vid förvärvet, detta i motsats till avdragsrätten som inträder i takt med betalningarna.

65. Återbetalning får ske endast efter ansökan. Av 85 följer att en ansökan skall

vara skriftlig. Enligt den paragrafen skall en ansökan göras på blankett enligt fastställt formulär.

7 5

Här anges de perioder en ansökan kan avse. Det har inte funnits någon anledning att bestämma fasta perioder för ansökan om återbetalning. Inom den ram som anges i bestämmelserna — minst tre månader under ett kalenderår och högst ett helt kalenderår — får den sökande själv bestämma periodens längd. Av praktiska skäl bör perioderna dock endast få omfatta hela kalendermånader. En ansökan måste avse förfluten tid.

• Sida 12
•  Original

Om ett mervärdeskattebelopp är hänförligt till en viss period avgörs genom bestämmelserna i 55. Den paragrafen reglerar tidpunkten för åter- betalningsrättens inträde. Det är tillräckligt att det sökta beloppet hänför sig till någon av de månader som ansökan anges avse. Om en företagare får en mervärdeskattekostnad först i mars. kan han således i och med utgången av mars ansöka för januari-mars fastän det inte finns något belopp som hänför sig till januari eller februari.

Om en ansökan inte uppfyller periodkraven, bör den avvisas (jfr special- motiveringen till 85). Den sökande kan dock få en ny ansökan prövad som omfattar samma period som den avvisade ansökningen och den ytterligare tid som behövs för att periodkravet skall vara uppfyllt. Om ansöknings- myndigheten (RSV; jfr 15 5) har fått in flera ansökningar från en sökande, bör dessa betraktas som en helhet vid prövningen av periodkravet i den mån de avser en sammanhängande period. Från formell synpunkt bör alltså en ny ansökan då i allmänhet behandlas som en komplettering av den tidigare ingivna ansökningen under förutsättning att sistnämnda ansökan ännu inte prövats, avvisats eller avskrivits av RSV. Har den nya ansök- ningen kommit in efter ett sådant beslut av RSV. bör den således inte behandlas som en komplettering i ett pågående ansökningsärende. Om RSV har avvisat en ansökan med stöd av 75 och beslutet har överklagats, bör inte en ny ansökan kunna föranleda att besvärsinstansen ändrar RSVs avvisningsbeslut.

85

I denna paragraf lämnas föreskrifter om de formkrav som en ansökan skall uppfylla. Den här gjorda regleringen förutsätter att verkställighetsföreskrif- ter meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (jfr 8 kap. 135 regeringsformen).

En ansökan skall vara avfattad på blankett enligt fastställt formulär. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa formuläret. Formuläret bör utformas med beaktande av följande. 1 sin ansökan bör den sökande ange tid och plats för förvärvet samt förvärvets art. Ansökningen bör vidare innehålla en försäkran om att den sökande under den period som ansökningen avser har bedrivit sådan verksamhet som avses i 3 5 och inte har bedrivit verksamhet som medfört skattskyldig- het här i landet. I ansökningen bör också tas med uppgifter om senast gjord ansökan och om betalningsmottagare i Sverige (jfr 1 1 5). Av verkställighets- föreskrifter bör framgå att vidimerad kopia av faktura normalt skall bifogas ansökan men att den som prövar en ansökan om återbetalning om det finns särskilda skäl kan begära in en faktura i original. Fakturan bör i sådana fall förses med påskrift om beslutad återbetalning och naturligtvis återsändas i samband med beslutet. Någon form av aktuellt offentligt verksamhetsbevis bör i allmänhet vara fogat till en ansökan. Av beviset bör kunna utläsas verksamhetens beskaffenhet under den period ansökningen avser.

Frågan om handläggningen av en bristfällig ansökan får avgöras enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer. Brister i en ansökan bör — med

• Sida 13
•  Original

hänsyn till svårigheterna för en svensk myndighet att utreda utländska förhållanden — i allmänhet botas av den sökande själv. Eventuella verk- ställighetsföreskrifter om exempelvis företeende av faktura i original be- tingas främst av kontrollskäl. inte av att fakturan i sig utgör ett medel för att visa mervärdeskattekostnaden. I specialmotiveringen till 75 har be- handlats frågan om avvisning av ansökan som inte uppfyller periodicitets- kraven i lagrummet. Dessa krav är också betingade av administrativa och hanteringsmässiga skäl.

Slutligen bör dock framhållas att gränsdragningen mellan avvisnings- och avslagsbeslut i många fall kommer att sakna praktisk betydelse. Det beror bl.a. på de omfattande möjligheter till omprövning som anges i 12 5.

9 5

En ansökan skall ha kommit in till beslutsmyndigheten senast sex månader från utgången av det kalenderår som den avser. Beslutsmyndighet är RSV (jfr 155). Vilket kalenderår en ansökan skall anses avse avgörs enligt bestämmelserna i 55. Där regleras tidpunkten för återbetalningsrättens inträde. '

105

Minimibeloppen avser inte det yrkade beloppet utan det återbetalningsbe- lopp som skulle ha beslutats, om inte denna bestämmelse lagt hinder i vägen. Det saknar således betydelse om det i en ansökan har yrkats ett belopp som överstiger minimibeloppet. En ansökningshandling som avser en tidrymd över ett kalenderårsskifte skall handläggas som två skilda ansökningar. Därav följer att ansökningsbeloppet skall delas upp på de båda kalenderåren vid exempelvis prövningen enligt denna paragraf.

Om minimigränsen underskrids. så skall ansökan lämnas utan bifall. Av specialmotiveringen till 125 första stycket framgår att nytillkomna faktu- rabelopp kan innebära att minimigränsen uppnås och att avslagsbeslutet då omprövas.

115

Utbetalningen skall ske till betalningsmottagare i Sverige. Den sökande skall ange sådan mottagare i ansökan. Som framgår av specialmotiveringen till 8 5 bör ansökningsformuläret vara utformat så att uppgift om betalnings— mottagare i Sverige är obligatorisk.

125

Det är angeläget att förfarandet vid återbetalning utformas så att det är enkelt att tillämpa och därmed ställer så små krav som möjligt på resurser. ] likhet med vad som beslutats på skatteområdet i övrigt bör det finnas goda möjligheter att få till stånd en omprövning och ändring av meddelade beslut utan att domstolsväsendet belastas (enligt 155 kammarrätten).

• Sida 14
•  Original

Domstolsprövning bör så långt möjligt komma i fråga endast. när den sökande och RSV är oense i sak. Möjligheterna regleras genom 275 för- valtningslagen (1986: 223) och därutöver av den här föreslagna paragrafen.

En annan fråga är möjligheterna för det allmänna att till nackdel för den enskilde ompröva tidigare meddelade beslut om återbetalning. Behovet av sådan omprövning har delvis andra utgångspunkter än den nyss angivna och är mer begränsat. Möjligheterna till detta slag av omprövning bör — liksom i annan kompensationslagstlftning — vara väsentligt mindre. Frå- gan regleras genom den föreslagna 1135.

Första stycket

Möjligheter till omprövning finns redan enligt 275 förvaltningslagen. För det fall en ansökan om återbetalning har avvisats eller avslagits bör det emellertid finnas en särskild bestämmelse om omprövning, delvis efter förebild från 335 ML och 4 kap. 7 511axeringslagen (1990: 324). Bestämmel- sen bör innehålla följande. På begäran av en sökande skall ett beslut omprövas, om beslutet inneburit att en ansökan om återbetalning inte helt har bifallits. dvs. ansökan har helt eller delvis avvisats eller helt eller delvis lämnats utan bifall. Omprövningen skall göras av RSV (jfr 155). Någon beloppsgräns föreslås inte. Det finns inte någon möjlighet att avvisa en begäran med hänvisning till att frågan tidigare har omprövats. En företa— gares begäran om ändring till sin nackdel bör inte kunna föranleda en prövning enligt denna paragraf. I stället kan en sådan begäran föranleda att RSV självmant prövar om det tidigare beslutet skall ändras enligt 135 första stycket och — om utbetalning har hunnit göras — betalningsskyldig- het åläggas företagaren.

Den nu behandlade regleringen är emellertid inte tillräcklig. Det bör nämligen även finnas möjligheter för en företagare att få återbetalat mer- värdeskatt som han har underlåtit att ta upp i en tidigare gjord ansökan för vilken beslut om återbetalning redan meddelats. Möjligheterna till återbe- talning i detta fall regleras genom andra meningen. Den innebär följande.

En ansökan om återbetalning skall i det här avsedda fallet behandlas som en ansökan om omprövning av det tidigare beslutet. Detta innebär att det nya mervärdeskattebeloppet skall vara hänförligt till den period som omfattas av beslutet. Att någon omprövning inte kan göras när något beslut inte har meddelats förefaller självklart. I en situation kan en omprövning ändå aktualiseras. Detta gäller i följande fall. En ansökan om återbetalning avser t.ex. perioden mars-juli. Sedan RSV har meddelat beslut i fråga om återbetalningen begär den sökande återbetalning av mervärdeskatt som hänför sig till januari Och februari. Denna begäran bör behandlas som en ansökan om omprövning av det tidigare beslutet så att det även kommer att omfatta januari och februari. Detta förefaller naturligt mot bakgrund av att någon särskild ansökan inte finns för januari och februari och att den gjorda ansökningen därför kan se:; som en ansökan för tiden från årets ingång. Någon särskild föreskrift i detta avseende har inte ansetts nödvän- dig. När det gäller fakturabelopp som hänför sig till tiden efter juli måste

• Sida 15
•  Original

företagaren på grund av periodkraven i 75 avvakta till i vart fall utgången av oktober.

Bestämmelserna i 105 om minimibelopp skall givetvis tillämpas på det samlade återbetalningsbeloppet, dvs. på summan av beloppet i det beslut som omprövas och det ytterligare belopp som följer av omprövningsbeslu— tet.

Andra stycket

Genom den här föreslagna bestämmelsen slås fast att möjligheten till omprövning inte kan gälla en fråga som domstol avgjort. Bestämmelsen är utformad i överensstämmelse med 335 tredje stycket ML och 4kap. 85 taxeringslagen.

Av allmänna principer följer att omprövning inte heller skall ske sedan en fråga efter överklagande har överlämnats till domstol för prövning (litis pendens). Liksom i ML och taxeringslagen torde det inte behöva anges särskilt (jfr prop. 1989/90: 74 s. 403).

Tredje stycket

Av naturliga skäl måste i många fall en ansökan om omprövning kunna ges in efter den frist som enligt 95 gäller för vanliga ansökningar om återbetal- ning. I motsats till vad som föreskrivs för omprövning enligt ML och taxeringslagen föreslås här en bestämmelse med en bestämd tidsgräns. Detta beror på svårigheterna för en svensk myndighet att pröva omstän— digheter som är hänförliga till utländska förhållanden.

135. Första stycket

Paragrafen innehåller förutsättningarna för att dels ändra ett återbetalnings— beslut till den enskildes nackdel, dels — om utbetalning hunnit göras — besluta om skyldighet för den enskilde att betala tillbaka det belopp som han fått. Såväl ändringsbeslut som beslut om betalningsskyldigheten med— delas av RSV (jfr 15 5). Om utbetalning gjorts med högre belopp än det som anges i beslutet om återbetalning, så avgörs skyldigheten att betala tillbaka i stället av allmänna regler om återgång av betalning som erlagts av misstag (condictio indebiti). En skyldighet att betala tillbaka kan i en del fall framstå som uppenbart oskälig med hänsyn till omständigheterna. I sådana fall kommer kammarkollegiet, eller vid belopp överstigande 50000 kr. regeringen, att kunna besluta om eftergift med stöd av 155 avskrivnings- kungörelsen (1965: 921). Omständigheter som bör kunna berättiga till eftergift är inte bara sjukdom och andra personliga omständigheter hos den som uppburit medlen utan även felaktig handläggning hos den beslutande myndigheten (jfr JO 1976/77 5. 280).

Det bör framhållas att med uttrycket ”oriktig uppgift” i lagförslaget avses inte endast att en lämnad uppgift i sig är felaktig utan också att

• Sida 16
•  Original

uppgiften är ofullständig. Som framgår av lagtexten krävs att den oriktiga uppgiften resp. förbiseendet lett till att återbetalning medgetts med för högt belopp.

Stycket motsvarar 165 lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband och 105 förordningen (1982: 798) om kompensation i vissa fall för kostna- der på grund av kassettskatt. Motsvarigheter finns även i 65 lagen (1990:582) om koldioxidskatt och 85 lagen (1990: 587) om svavelskatt. Angående förhållandet till omprövning enligt den föreslagna 125 hänvisas till specialmotiveringen till den paragrafen.

Andra stycket

Bestämmelsen ger möjlighet att kvitta en fordran som avser betalningsskyl- dighet enligt första stycket mot belopp som den sökande är berättigad till enligt en annan ansökan. men ännu inte fått utbetalade. Beslut om kvittning meddelas av RSV (jfr 155). Om beslutet om betalningsskyldighet skulle ändras till den sökandes förmån, så bör kvittningsbeslutet anses som förfallet i motsvarande omfattning. Det innehållna beloppet skall då beta- las ut i denna del.

145

Motsvarande bestämmelser finns i de lagar som anges i specialmotive- ringen till 135 första stycket. Med hänsyn till den särskilda bestämmelsen i 125 om betalningsmottagare har tidsfristen uttryckligen knutits till tid- punkten för utbetalning.

155

Besvärsinstans i förhållande till RSV är kammarrätten i Stockholm. Ett beslut av RSV om avräkning enligt 135 andra stycket får överklagas endast i samband med att ett beslut om betalningsskyldighet enligt 135 första stycket överklagas eller särskilt på den grunden att avräkningsbeslutet som sådant är felaktigt. Ett separat överklagande av ett avräkningsbeslut kan således tas upp till prövning endast till den del det vilar på andra omstän- digheter än beslutet om betalningsskyldigheten som sådant. Det kan gälla exempelvis att avräkningsbeslutet skiljer sig från beslutet om betalnings- skyldighet eller att det sistnämnda beslutet gäller någon annan person än den klagande. En annan ordning än den här föreslagna skulle innebära att samma sak prövades två gånger. Som anmärkts i specialmotiveringen till 135 andra stycket, så skall ett avräkningsbeslut förfalla i motsvarande omfattning som beslutet om betalningsskyldighet ändras till vederböran- des förmån. Denna verkan skall inträda vare sig företagaren framställt något yrkande om ändring av beslutet om avräkning eller inte.

165

Beslut om betalningsskyldighet enligt 135 första stycket meddelas av RSV (jfr 155). Beslut av en förvaltningsrnyndighet får verkställas enligt utsök-

Prop. 1990/91: 72

• Sida 17
•  Original

ningsbalken (UB) endast om det särskilt föreskrivs (3 kap. 15 första stycket 6 UB). Genom bestämmelsen i 165 kan alltså RSVs beslut verkstäl- las enligt UB. Här aktuella mål om utsökning skall handläggas som en- skilda mål (jfr 1 kap. 65 UB), om inget annat föreskrivs i lag. En sådan föreskrift synes inte vara påkallad. '

Om R_SVs beslut har vunnit laga kraft får det verkställas enligt vad som gäller för lagakraftvunnen dom. Har RSVs beslut inte vunnit laga kraft gäller i huvudsak följande. Beslutet får inte verkställas om den betalnings- skyldige nedsätter pengar eller ställer pant eller annan säkerhet enligt bestämmelser i 3kap. 65 UB. Utmätt egendom får inte säljas utan sam- tycke från den betalningsskyldige förrän beslutet vunnit laga kraft. Försälj- ning får dock ske utan samtycke. om det gäller lös egendom som hastigt faller i värde eller fordrar alltför kostsam vård (8 kap. 45 första och andra styckena UB). Medel som har flutit in till kronofogdemyndigheten skall betalas ut till staten utan att staten behöver ställa säkerhet (jfr 13 kap. 145 och 2 kap. 275 UB).

175

Paragrafen är en ansvarsbestämmelse som utformats i nära överensstäm- melse med 835 vägtrafikskattelagen (1988: 327) och 175 lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband. Bestämmelsen är tillämplig endast om gärningen inte är belagd med strängare straff i brottsbalken. Vad som närmast kommer i fråga är bestämmelserna om bedrägeri och grovt bedrä- geri i_ 9 kap. 1 och 355 brottsbalken. 15 kap. 105 brottsbalken om osann eller vårdslös försäkran blir också tillämplig. eftersom uppgifterna i en ansökan enligt 85 andra stycket skall lämnas på heder och samvete.

Något ansvar enligt skattebrottslagen (1971:69) kommer inte i fråga. Den som ansöker om återbetalning gör det nämligen inte i egenskap av skattskyldig. Det är, lagtekniskt sett, i stället fråga om en ansökan att i egenskap av icke skattskyldig få kompensation för mervärdeskattekostna- der. Motsvarandc bedömning synes ha gjorts vid tillkomsten av den numera upphävda kungörelsen (1974: 1 13) om kompensation för mervär- deskatt på bostadsbyggande (jfr prop. 1974: 25 s. 1 1).

Vad som skall förstås med "oriktig uppgift" har behandlats i specialmo- tiveringen till 135 första stycket. En skillnad mellan den bestämmelsen och bestämmelsen här är att den oriktiga uppgiften enligt straffbestämmelsen skall vara lämnad uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

Liksom i de inledningsvis angivna båda ansvarsbestämmelserna är det tillräckligt att den oriktiga uppgiften är ägnad att leda till att skatten återbetalas med ett för högt belopp. Det krävs således inte att något beslut om återbetalning alls meddelas eller att ett beslut kommit att innehålla ett för högt belopp..

• Sida 18
•  Original

6. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om återbetalning av mervärde- skatt till utländska företagare.

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan— den har lagt fram.

• Sida 19
•  Original

Sammanställning av remissyttranden över PFOD- 1990/913 72 utredningens om teknisk översyn av 311333 1 mervärdeskattelagen delbetänkande Återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare (SOU 1990: 67)

REMISSINSTANSERNA

Yttrande har lämnats av kommerskollegium. riksskatteverket. kammar- rätten i Jönköping, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Svenska Handelskammarförbundet. Sveriges Advokatsamfund, Industriförbundet, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF och Scandinavian Airlines System SAS.

REMISSUTFALLET

Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt eller lämnat utredningens förslag utan erinran. De särskilda synpunkter som har lämnats hänför sig i allmänhet till enskilda detaljeri förslaget.

Riksskatteverket anser att frågor om återbetalning av mervärdeskatt enligt förslaget inte bör prövas av riksskatteverket utan av en skatte- myndighet. Riksskatteverket bör också ges rätt att bestämma vilken skat- temyndighet.

Kammarrärlan i Jönköping anser att 1 5 i utredningens lagförslag bör omformuleras för att därmed uppnå ökad tydlighet.

Föreningen auktoriserade revisorer FAR anser att utredningens förslag att ansökan om återbetalning skall åtföljas av faktura i original bör om- prövas. Enligt FAR talar bl.a. internkontrollskäl för att i betryggande ordning vidimerade kopior bör kunna godtas.

Svenska llande/skammarförbundet anser att de beloppsgränser som finns i förslaget inte får avvika från de belopp som är gängse inom EG. Förbundet anser dessutom att reglerna enligt lagtexten skall gälla retroak- tivt fr.o.m. den ljanuari 1991.

Sveriges advokatsamfund har i princip en positiv inställning till utred- ningens förslag. Samfundet anser dock att den eftersträvade konkurrens- neutraliteten skulle uppnås på ett bättre och enklare sätt om utländska företagare efter ansökan beviljades frivilligt inträde som skattskyldiga i mervärdeskattesystemet. Ifrågavarande utländska företagare bör enligt samfundet omfattas av de regler som gäller för sådana utländska företagare som är skattskyldiga till mervärdeskatt här i landet trots att någon inkomst- beskattning inte skall ske. En sådan ordning skulle enligt samfundet elimi- nera behovet av särskilda förfaranderegler och åstadkomma en nödvändig samordning av administrationen avseende utländska företagare.

I fråga om utredningens förslag i övrigt anser samfundet att författnings- texten bör förtydligas på vissa punkter. Enligt sam-fundet bör vidare inte alltför stora krav i bevishänseende ställas på den utländske företagaren. 19

• Sida 20
•  Original