Prop. 1991/92:75
om lärarutbildning m.m.
Regeringens proposition 1991/92: 75
om lärarutbildning m.m.
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade ut- drag ur regeringsprotokoll den 13 februari 1992 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar Carl Bildt
Per Unckel
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen redovisas vägarna till läraryrket och den framtida lärar— utbildningen.
Jag framlägger mina förslag mot bakgrund av skolans avreglering och att linjesystemet avskaffas i den högre utbildningen samt kraven på för— djupade ämneskunskaper. Staten skall garantera skolans likvärdighet i landet. Lärarutbildningen och lärarnas kompetens är av central betydel- se för att säkerställa kvaliteten i skolans arbete. Staten har det slutliga ansvaret för att lärarkompetensen säkerställs.
I propositionen föreslås att en med den nuvarande grundskollärarut- bildningen för årskurserna 4—9 parallell lärarutbildning inrättas. Denna skall bygga på fritt valda ämnen och fördjupade ämneskunskaper. Ut- bildningen bygger. på att ämneskunskaperna först skall ha inhämtats och att lärarutbildningen avslutas med en praktisk—pedagogisk utbildning om 40 poäng. Utbildningen inrättas den 1 juli 1992 och förläggs, förut— om till de universitet och högskolor som för närvarande bedriver ut-
&
ww &?
bildning med inriktning mot skolans senare årskurser, även till högsko- lorna i Växjö och Örebro.
Vidare föreslås en ny utbildning för lärare som skall undervisa i gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. Den omfattar 40 poäng praktisk—pedagogisk utbildning och inrättas den 1 juli 1992. Till utbildningen skall studerande kunna antas som tidigare inhämtat adekvata ämneskunskaper. Utbildningen förläggs till de orter som för närvarande har ämneslärarlinjen. Samtidigt läggs nuvarande ämneslärar- linjc om 40 poäng ner.
En påbyggnadslinje om 20 poäng inrättas den 1 juli 1992 för utbild- ning av lärare för grundläggande vuxenutbildning. Utbildningen förut- sätter grundskollärarutbildning och några års lärarerfarcnhet.
Den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen har vissa rekryte— ringsproblem, särskilt vad gäller lärare för döva och hörselskadade. Jag redovisar mina bedömningar och aviserar särskilda insatser för att för- bättra rekryteringen.
I propositionen redovisas prioriteringar när det gäller fortbildning av lärare.
Förslag lämnas om en statlig grundläggande utbildning för rektorer. Vidare redovisas planeringsarbetet vad gäller lokaler för högskolan för lärarutbildning i Stockholm. I propositionen redovisas även den analys av lärarutbildningen i stockholmsområdet som riksdagen tidigare begärt.
I propositionen lämnas förslag till fördelning av de ] 450 nya utbild- ningsplatser i högskolan som regeringen i budgetpropsitionen föreslagit skall gå till lärarutbildningar.
I propositionen föreslås också medel för särskilda åtgärder. Dessa skall kunna användas för utbildning av oexaminerade lärare, för vida- reutbildning av förskollärare, fritidspedagoger och hcmspråkslärare till lärare. Särskilt bör situationen i regionalpolitiskt prioriterade områden beaktas. Medlen bör även kunna användas till projekt i syfte att stärka kontakten mellan skolan och högskolan.
I propositionen behandlas anslagen till fortbildning. undervisnings— yrken och lokaler för budgetåret 1992'93.
Slutligen lämnas i denna proposition förslag till lokalisering av lant— mäteriutbildning till Lund.
Förslagen i denna proposition har i stora delar varit föremål för om- fattande diskussioner — på mitt och andras initiativ — med företrädare för skola, avnämare, universitet och högskolor samt kulturlivet.
IJ
UTB ILDNINGSDEPARTEMENTET Prop- 1991/92:75
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester- berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugg- las, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Kön- berg, Odell, P. Westerberg och Ask.
Föredragande: statsrådet Unckel
Proposition om lärarutbildning m.m.
1. Inledning
Sveriges snabba förvandling från industrisamhälle till kunskapssamhälle ställer höga krav på utbildning och kompetens. Huvudsyftet med det förändringsarbete som pågår inom skolans och högskolans område är att stärka kvaliteten och ge all utbildning en klarare kunskapsinriktning.
En av de viktigaste utgångspunkterna för utbildningspolitiken är att varje människa skall kunna växa och utveckla sin personlighet. En an- nan är att de allt snabbare förändringarna av teknologi och informa- tionsmängd ställer krav på flexibilitet och mångfald men också på grundliga, stabila och beständiga kunskaper i kärnämnen som språk och matematik. Betydelsefull är också den etiska dimensionen samt den kunskap som ger den kulturella förankringen och som stärker den egna identiteten - kunskapen om Sverige, om vårt språk och om vår kultur.
Den internationella utvecklingen ställer hela det svenska utbild- ningsväsendet inför nya utmaningar. Internationaliseringen och den europeiska integrationen mäste prägla utbildningen. Nya kunskapskrav ställs — inte minst när det gäller språk och det gemensamma europeiska kulturarvet.
I regeringsförklaringen anges arbetet med att stärka Sverige som kun- skapsnation som en av regeringens huvuduppgifter. Det är främst ge- nom en avancerad utbildning och forskning som Sverige kan hävda sig i den internationella konkurrensen. Att nå en plats i världstoppen ställer mycket stora krav på skolan. Den måste ge eleverna kunskaper för ett arbetsliv som kräver allt större kompetens.
Skolan skall också ge kvalificerade kunskaper som bas för högre stu- dier. Bara en kvalitetsskola kan ge eleverna förutsättningar att tillgodo— göra sig avancerad akademisk utbildning.
Vi befinner oss nu i början av en period av betydande förändringar i skolan — avreglering, decentralisering och ändrad ansvarsfördelning
mellan stat och kommun. Även inom högskolan förestår genomgripan- de förändringar. Det är regeringens strävan att finna vägar för en succes- siv frigörelse av viktiga delar av den högre utbildningen och forskning— en från dagens direkta statliga inflytande. Frågan om en avveckling av linjesystemet har redan anmälts till riksdagen.
Lärarna har en nyckelroll i arbetet med att främja kvaliteten i sko— lan. I regeringsförklaringen framhölls att lärarnas möjligheter att känna engagemang och stimulans är avgörande för om skolan skall lyckas med sin viktiga uppgift. Det är i detta perspektiv som diskussionen om lärar- nas kompctcns, professionalism och ställning skall föras. Det är viktigt att läraryrket återfår sitt rätta värde.
Lärarutbildningen är av central betydelse för att säkerställa kvaliteten i skolans undervisning. Formerna för statens reglering av lärarutbild- ningen påverkas av skolans avreglering och den förändring som högsko- lans studieorganisation står inför. Dessa förändringar är utgångspunkter för de förslag jagi det följande lägger fram om den framtida lärarutbild— ningen och lärarexamen (avsnitt 5.1).
I regeringsförklaringen anges att en ny lärarutbildning, som syftar till fördjupade ämneskunskaper, skall inrättas parallellt med den nuvarande utbildningen av lärare för grundskolans senare årskurser. Jag föreslår i propositionen att en sådan utbildning inrättas fr.o.m. läsåret 1992/93 (avsnitt 5.2).
Jag föreslår vidare att en ny lärarutbildning för det gymnasiala sta— diet likaledes skall inrättas fr.o.m. läsåret 1992/93 (avsnitt 5.3).
Jag förslår att utbildning av lärare för grundläggande vuxenutbild- ning gcs som en påbyggnadsutbildning till grundskollärarutbildningen (avsnitt 5.4).
Jag redovisar mina bedömningar vad gäller den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningcn (avsnitt 5.5).
Lärarens karriär bör i första hand inriktas på att bli en bättre och mer erfaren lärare. I den framtida skolan måste läraren få tillfälle att ut- veckla sin professionalism (avsnitt 6").
Skolledarrollens betydelse diskuteras och förslag om grundläggande rektorsutbildning läggs fram (avsnitt 7).
Lärarutbildningen måste ske i nära anslutning till forskningen (av- snitt 8).
Jag lämnar i propositionen förslag om framtida organisation och 10— kalisering av högskolan för lärarutbildning i Stockholm (avsnitt 9).
Jag tar vidare upp vissa anslagsfrågor för budgetåret 1992'93 rörande fortbildning, (anslaget B 6. Fortbildning m.m.), lärarutbildning, (ansla- get D 11. Utbildning för undervisningsyrken) och lokalförsörjning, (an- slaget G 1. Inredning och utrustning av lokalerna vid högskoleenhetcr- na m.m.) (avsnitt 12).
Jag har beträffande mina. förslag samrått med statsrådet Ask. Jag lämnar slutligen vissa förslag vad gäller lantmäteriutbildning (_av- snitt 10).
Hänvisningar till S1
2. Dagens lärarutbildningar
Lärarutbildningarna omfattar för närvarande ca 10 000 nybörjarplatser fördelade på 21 allmänna utbildningslinjer. I stockholmsområdct be— drivs lärarutbildningarna vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm (I—ILS), medan de i övriga delar av landet utgör en del av universiteten eller högskolorna. Estetiska lärarutbildningar ges dessutom vid de konstnärliga högskolorna i Stockholm. Idrottslärarutbildning kommer, förutom vid högskolan i Örebro, att ges vid den nyinrättade idrottshög— skolan i Stockholm.
Höstterminen 1988 infördes, i enlighet med riksdagens beslut vid 1.984/85 års riksmöte, en ny linjebunden lärarutbildning för grundsko- lan — grundskollärarlinjen (prop. 1984/85:122, UbU31, rskr. 366). Grundskollärarlinjcn ersatte de tidigare klasslärarutbildningarna för låg— och mellanstadierna samt ämneslärarutbildningen för högstadiet.
Grundskollärarutbildningen har två inriktningar. Den ena-riktar sig till årskurserna 1—7 i grundskolan och omfattar 140 poäng. Den andra avser årskurserna 4—9 och omfattar 140-180 poäng, vanligast 180 poäng. Inom den förstnämnda finns två fördjupningsaltcrnativ — svenska och samhällsorienterande ämnen (SO—ämnen) samt matematik och natur- orienterande ämnen (NO—ämnen). Inriktningen mot årskurserna 4—9 innehåller fyra specialiseringar på olika ämneskombinationcr — svenska och främmande Språk, SO—ämnen, NO—ämnen med eller utan matema- tik samt ett praktiskt—estetiskt ämne i kombination med ett annat ämne. I alla utbildningsvarianter ingår 40 poäng praktisk—pedagogisk utbild- ning.
Grundskollärarutbildning finns vid sammanlagt 15 högskoleenheter. Utbildning med grundskollärarlinjens båda inriktningar anordnas vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm, vid universiteten i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå samt vid högskolan i Karlstad. Utbildning av lärare för årskurserna 1—7 i grundskolan anordnas dessut- om vid högskolorna i Falun/Borlänge, Gävle/Sandviken, Jönköping, Kalmar, Kristianstad, Växjö, Luleå och Sundsvall/Härnösand. Nuvaran- de antal nybörjarplatser är 2 952 varav 1 980 avser inriktningen 1—7 och 972 inriktningen mot årskurserna 4—9.
Utbildning för gymnasielärare och lärare inom vuxenutbildningen i teoretiska ämnen ges idag på ämneslärarlinjen som omfattar 160—220 poäng inklusive praktisk-pedagogisk utbildning. Dessutom finns en sär- skild linje omfattande en avslutande praktisk—pedagogisk utbildning om 40 poäng, i vissa fall 20 poäng, för dem som har en grundläggande hög— skoleutbildning av viss inriktning eller som har ämnesteoretisk lektors- bchörighet. Ämneslärarlinjen omfattar 212 nybörjarplatser och den sist- nämnda utbildningen 150 platser.
Yrkeslärare utbildas i dag genom en praktisk—pedagogisk utbildning om 40 poäng. Utbildningen av vårdlärarc omfattar 60 poäng och utbild- ning av lärare för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel omfattar 20 poäng. Dessa utbildningar omfattar totalt 1 042 nybörjarplatser.
Gymnasielärarutbildning ges vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm samt vid universiteten i Uppsala, Linköping, Lund, Göte- borg och Umeå. '
Praktisk—cstetiska utbildningar omfattar utbildning av lärare "för grund— och gymnasieskolenivå i ämnena bild, musik, slöjd, idrott, hus- hållskunskap cller barnkunskap. Utbildningen ges som ettämnesutbild- ning och, vad gåller grundskollärarutbildningen, dessutom som tvåäm- nesutbildning i olika kombinationer med ett annat ämne.
Specialpedagogisk utbildning ges som påbyggnadsutbildning om 40— 60 poäng med olika inriktningar vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm samt vid universiteten i Lund, Göteborg och Umeå. Utbild- ningen omfattar 504 nybörjarplatser.
Förskollärarutbildning om 50, 80 eller 100 poäng, beroende på för— kunskaper, ges vid de flesta högskoleenheter i landet. Det är den största utbildningen och omfattar ca en tredjedel av samtliga nybörjarplatser för lärarutbildningar dvs. 3 826 nybörjarplatser.
Fritidspedgogutbildning om 50—100 poäng ges också vid de flesta högskoleenheter i landet. Antalet nybörjarplatser är 1 200.
Tillströmningen till lärarutbildningarna har varit ojämn. Direkta rekryteringsproblem finns av olika skäl till grundskollärarutbildningen för lärare med inriktning på årskurserna 4—9 med specialisering i mate- matik och naturorienterandc ämnen samt tvåämneskombinationen mu- sik eller slöjd i kombination med annat ämne, samt till den specialpeda- gogiska påbyggnadsutbildningcn. Problemen beror i första fallet på att studerande med den bakgrund som krävs för att bli lärare på det natur- vetenskapliga området söker sig till andra utbildningar som de finner mer attraktiva. Härutöver kan naturligtvis ifrågasättas om nuvarande studieorganisation leder till att studerande som skulle kunna tänka sig att satsa på en viss lärarbana finner det attraktivt att göra det.
3. Skolpolitiska utgångspunkter för lärarutbildningen
Regeringen har lagt fast målet att under 1990-talet skapa lfiuropas bästa skola.
Utbildningens kvalitet måste därför höjas. Det kan åstadkommas cn- dast om skolan ger alla elever goda kunskaper och färdigheter och sti- mulerar alla elever att utvecklas optimalt i enlighet med sina förutsätt- ningar. För att en sådan utveckling skall bli möjlig måste kraven på sko— lan göras klara och tydliga.
Det nya regelsystemet ger skolor och kommuner större frihet att or- ganisera utbildningen. Den politiska styrningen av skolverksamheten in- riktas på beslut om mål och resurser. Genomförandeansvaret för att uppnå målen ligger emellertid på de professionella medarbetarna i sko- lan - såväl på lednings— som verksamhetsnivå.
Förändringarna är genomgripande. Samtidigt har dessa endast givit de organisatoriska förutsättningarna. Vad som återstår är att ge skolorna
den innehållsmässiga grunden för utvecklingen av undervisningen. Ut— gångspunkter för denna utveckling har angivits i de nya direktiven till läroplanskommittén (dir. 1991:117) och i beslutet om reformeringen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, UbUlö, rskr. 356). '
Betydelsefulla är också de nya direktiven till betygsutrcdningen (dir. 1991:104). '
Den kommunala vuxenutbildningen förändras den 1 juli 1992 till att omfatta grundläggande vuxenutbildning, gymnasial utbildning i samma utsträckning som gymnasieskolan samt påbyggnadsutbildningar.
Den av riksdagen 1991 beslutade förändringen av gymnasieskolan sker successivt och efter beslut av resp. kommun, vilket innebär att för- sta årskursen tas in i den nya gymnasieskolan tidigast läsåret 1992/93 och senast läsåret 1995/96. Förändringarna är omfattande. Gymnasiesko- lans ca 500 studievägar i form av linjer och Specialkurser och det kom- munala uppföljningsansvaret ersätts av 16 nationella program som är treåriga och ett sjuttonde individuellt program. Målen för de nationella programmen kommer att fastställas och nya kursplaner tas fram. För- ändringarna kommer att få konsekvenser för lärarna och därmed även för lärarutbildningarna.
Läroplanskommittén skall i september 1992 lämna förslag dels till en ny läroplan, en ny timplan samt kursplaner för svenska, matematik och musik för grundskolan, dels till en ny läroplan för gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. I december 1992 skall kommittén lämna förslag till kursplaner för övriga ämnen i grundskolan. Uppgiften att utarbeta kursplaner för gymnasieskolan och komvux åligger statens skolverk. Efter remissbehandling, proposition, riksdagsbehandling och förberedelsetid bör de nya läroplanerna kunna börja tillämpas läsåret 1994/95. Dessa nya nationella dokument skall innehålla mål som genom att vara tydliga och utvärderingsbara, leder till att svensk utbildning ut- vecklas kvalitativt. Vid samma tillfälle bör ett nytt betygssystem kunna börja införas.
Av direktiven till läroplanskommittén framgår att de ämnen som i dag ingår i de samhällsorienterade resp. naturorienterade blocken i framtiden skall ha egna kursplaner. En annan fråga av betydelse för lä— rarutbildningen i framtiden är direktivens uttalande om en förstärkt språkutbildning också i tidiga årskurser i grundskolan.
Av de nya direktiven till läroplanskommittén framgår också att hu- vudansvaret för elevernas kunskaps— och färdighetsutveckling åligger skolan och att huvudansvaret för den personliga fostran och omvårdna- den åligger hemmen. Samarbetet mellan skolan och hemmen bör utgå från denna ansvarsfördelning och från det gemensamma intresset att skapa goda uppväxtbetingelser för barnen. Det är viktigt att betona för- äldrarnas ansvar för att stödja sina barns skolgång. Engagerade föräld- rars kontakter med skolan är en stimulans för lärare och skolledning. Sådana kontakter underlättar enligt min mening även det för skolan och hemmen gemensamma ansvaret att ge varje barn och ungdom en egen trygghet och identitet.
Prop. 1991/92:75"
Den i och för sig självklara fördelningen av huvudansvaret för barn- ens fostran och utbildning som jag här har gett uttryck för är ett led i min ambition att slå fast vad som är skolans huvuduppgift. De krav som måste ställas på skolan är att denna skall ge eleverna goda kunskaper och färdigheter. Skolan skall härutövcr bidra till att eleverna utvecklas till trygga individer.
Jag vill i sammanhanget påminna om vad som kommer till uttryck i nuvarande skollag: "Utbildningen skall främja elevernas harmoniska ut- veckling till ansvarskännande människor och medborgare".
För att vi skall få en sådan skola krävs lärare som själva har gedigna kunskaper, förståelse för skolans värdcmässiga grund i kristen etik och humanism och som känner trygghet och uppskattning i sin yrkesroll.
Innan jag går in på frågan om lärarnas roll och lärarutbildningen vill jag sammanfatta vilka förutsättningar som den nya ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna ger.
Staten beslutar om målen för skolan, dvs. dels om de övergripande målen för utbildningen som de uttrycks i skollagen, dels om de mål och riktlinjer som skall gälla för utbildningen i resp. skolform, dels också om de kunskaps— och färdighetsnivåer som eleverna skall uppnå genom undervisningen i skolan och som staten slår fast genom kursplanerna.
Staten anger således målen samt följer upp och utvärderar resultaten. Staten bidrar ekonomiskt, men på ett sätt som inte påverkar hur kommunerna organiserar utbildningen. Tillsammans med kommunala medel ger det statliga stödet de ekonomiska förutsättningarna för att ge- nomföra undervisningen och att utveckla skolan mot de angivna målen.
Staten svarar för utbildningen av lärare och för att det finns tillgång till utbildning av rektorer samt fortbildning av god kvalitet för lärare i alla delar av landet.
Kommunerna har som huvudmän för skolan det operativa ansvaret, dvs. att se till att det finns utbildad personal, läromedel, lokaler och ut- rustning för undervisningen. I kommunernas genomförandcansvar lig- ger skyldigheten att upprätta en skolplan, där kommunen anger hur de nationella målen för skolan skall nås. Det är naturligt att kommunen i skolplanen anger hur skolan skall organiseras och utvecklas.
Decentraliseringen till kommunerna måste också föras vidare genom en decentralisering inom kommunerna — till de enskilda skolenheterna. Det finns annars uppenbara risker för att den statliga administrativa överbyggnaden ersätts med en kommunal motsvarighet, som kan kom- ma att bli väl så hindrande för en kreativ lokal utveckling.
Rektor är som ledare för utbildningen närmast under skolans styrel— se ansvarig för utvecklingen av en skolenhet. Häri ligger den viktiga uppgiften att vara den som ansvarar för att skolenhetens personal arbe- tar i riktning mot de mål som staten och skolans huvudman ställt upp. I allt fler kommuner tillämpas nu den ordningen att de enskilda skolen- heterna får eget ekonomiskt resultatansvar. Detta ger ytterligare en di— mension till rektors ledningsuppgift.
Riksdagen beslutade våren 1991 om vidgade möjligheter för elever och föräldrar att välja skola. Statsrådet Ask kommer senare att lämna yt-
terligare förslag som skall säkerställa rätten för elever och föräldrar att välja skola. En sådan förändring i riktning mot en större valfrihet inne- bär ökade möjligheter för skolan till profilering och specialisering. Oli- ka skolor kan ges olika inriktning. Detta är ett förhållande som också måste beaktas i lärarutbildningen.
Lärarnas professionalism
Lärarna har en avgörande betydelse för att skolan skall kunna utvecklas kvalitativt. Ansvaret för att välja innehåll och arbetssätt för att uppnå de nationellt fastställda målen ankommer på lärarna. Detta ansvar gäller såväl de kunskapsmål som fastställs i kursplanerna för respektive ämne som de övergripande mål som läroplanen anger.
De nya villkor som skolan kommer att ställas inför ökar kraven i fle— ra avseenden. Jag vill redogöra för min syn på denna fråga.
Låt mig först sammanfatta de uppgifter som åligger lärarna i framti- dens skola. Lärarnas huvuduppgift är att ge eleverna goda kunskaper och färdigheter. Egna kunskaper är en nödvändig förutsättning för att lära andra.
Lärarna skall ordna undervisningen så att varje elev utifrån sina egna förutsättningar får optimala möjligheter till inlärning. I lärarnas arbets- uppgifter ingår att utarbeta lokala arbetsplaner. i vilka konkreta under- visningsmål och utvecklingsbehov fastställs. Utgångspunkten för arbetet skall vara de måldokument som fastställts nationellt och i kommunerna.
Lärarnas kompetens byggs i dag upp av de i utbildningen ingående komponenterna; ämnesstudier, pedagogik, metodik och praktik.
När det gäller lärarens och skolans huvuduppgift är ämneskunska- pcrna avgörande. En lärare skall normalt kunna undervisa i flera äm- nen i upp till sju årskurser. Därvid ställs läraren inför en lång rad be— slut i fråga om innehållet i undervisningen. Detta innehåll skall också kunna anpassas till den enskilde eleven. Läraren måste ha mycket gedig- na kunskaper dels för att kunna ge en intressant undervisning, som sti- mulerar elevernas lärande, dels för att kunna hantera de frågor som uppkommer ur det stora informations— och kunskapsllöde som eleverna möter utanför skolan.
För att läraren skall kunna göra sådana val av innehåll och riktiga bedömningar av hur detta skall presenteras är didaktiska kunskaper vik- tiga. Läraren måste kunna sätta in stoffet i ett sådant sammanhang att eleverna kan tillgodogöra sig detta. Läraren måste därvid ha kunskaper om hur eleverna tänker och hur de begrepp som introduceras i under- visningen står i relation till elevernas begreppsbildning. Det är viktigt att läraren har kunskaper också om varför elever kan få svårigheter i skolan och uppmärksammar elever med särskilda behov.
Läraren måste också ha kunskaper om den institution som skolan utgör och det regelsystem, t.ex. skollag, läroplaner, kursplaner etc. som styr verksamheten. Denna kunskap utgörs av såväl ett teoretiskt, histo- riskt perspektiv som ett mer praktiskt, bl.a. avseende på hur skolan fun- gerar samt vilka uppgifter och vilket ansvar som vilar på olika aktörer.
Hit hör också goda insikter i skolans värdemässiga grund. I lärarnas ar— betsuppgifter ingår också att tillsammans utarbeta lokala arbetsplaner.
För att stärka professionalismen måste lärarna tillerkännas en ökad självständighet. Den fortgående decentraliseringen kräver samtidigt en hög grad av förståelse för målen för verksamheten. Dessa krav måste bil- da utgångspunkten för professionaliseringen. Enligt min mening är det viktigt att lärarna ges ett större inflytande över utvecklingen av yrkesrol- len. Sambandet mellan professionen och utbildningen för denna måste vara starkt. '
Lärarens egna karriärmöjligheter inom skolområdet är i dag starkt begränsade. För närvarande innebär en karriär för läraren inom skolvä- sendet oftast att läraren måste lämna undervisningen. I syfte att stödja den framtida utvecklingen av skolan är det väsentligt att lärarna kan er- bjudas möjligheter till utveckling och karriär med bibehållande av un— dervisningsuppgifterna. Det bör vara möjligt att erbjuda lärare ett vidgat pedagogiskt ansvar för t.ex. ett stadium, en institution, ett ämne eller en ämnesgrupp eller för fortbildning. Inom universitet och högskolor byggs på flera platser upp didaktiskt inriktad forskarutbildning, vilken kan vara en lämplig grund för mer avancerade pedagogiska lednings- uppgifter.
En annan viktig möjlighet att avancera utgår från en fördjupning av de egna ämneskunskaperna genom doktorandstudier. Det kräver emel- lertid att kommunerna efterfrågar fler lektorer.
4. Förändringar inom högskolan
Inledning
Universiteten och högskolorna har ansvaret för utbildningen av lärare.
Genom en rad beslut främst under 1980—talet har förutsättningarna för den högre utbildningen successivt ändrats. Här kan nämnas införan- det av treåriga planeringspcrioder för forskningen, ökad lokal självbe- stämmanderätt i vissa organisatoriska frågor, lärartjänstreformen, avskaf- fandet av regionsstyrelserna, förändrade tillträdesregler fr.o.m. höstter- minen 1991. Därutöver har riksdagen fattat beslut om avskaffande av vissa centrala utbildningsplaner (prop. 1987/88:100, UbU20, rskr. 205), om förändrade arbetsuppgifter för UIIÄ etc. I proposition 1991/92:76 har regeringen förelagt riksdagen förslag om en helt ny myndighets- struktur på högskoleområdet.
Samtidigt har ett omfattande utvecklingsarbete på förvaltningsområ— dct bedrivits inom hela det statliga området. Grundläggande i detta arbe- te har varit att införa en resultatorienterad styrning av statsförvaltning— en, vilket innebär att de direkt verksamhetsansvariga ges ett större hand- lingsutrymme för att uppnå de mål som statsmakterna satt upp. Samti— digt skärps kraven pä uppföljning och utvärdering.
'1 0
4.1. Avskaffande av linjesystemet
I 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 bil. II:7 s. 71— 79, UbU21, rskr. 389) redovisades inriktningen av det då planerade ar- betet med bl.a. högskolans studieorganisation. Denna inriktning innebar att det centralt fastställda linjesystemet skulle upphöra och ersättas med en ny organisation, där den centrala regleringen främst skulle ske ge- nom en examensordning. Med en sådan ordning kan de direktiv som re- gering och riksdag har anledning att avge i större utsträckning än vad som nu är fallet ta sikte på resultatet av högskolans utbildningsverksam— het, medan de enskilda universiteten och högskolorna får ta ansvaret för organisationen och genomförandet av själva utbildningen.
Bestämmelser om den nya studicorganisationen beräknas komma att gälla fr.o.m. den 1 juli 1993.
En organisation av den grundläggande högskoleutbildningen av detta slag påverkar också utbildningen av lärare.
4.2. Fria universitet och-högskolor — utbildningsdepartementets promemoria (Ds 1992:1)
Inom utbildningsdepartementet har utarbetats en diskussionspromemo- ria med en reformstrategi för universiteten och högskolorna. Promemo- rian är just nu föremål för remissbehandling.
I promemorian Fria universitetet och högskolor (Ds 199211) presen- teras förslag om en väsentligt avkortad och förenklad reglering för hög- skolan (högskolelag och högskoleförordning) samt motiveringar för denna avreglering. Bl.a. presenteras förslag till examensordning (bilaga till högskoleförordningen) i vilken anges vilka examina som bör få ut- färdas och vilka krav som skall uppfyllas för att erhålla respektive ex- amen — examensbeskrivningar.
Förslag till examina inom lärarutbildningen lämnas emellertid inte med hänvisning till förevarande proposition. Vidare diskuteras bl.a. principer för dimensionering av och resursfördelning till den grundläg- gande utbildningen.
5. Lärarutbildningen och läraryrket
5.1. Skärpta krav på lärarutbildningen och övriga krav på läraryrket
Mitt förslag: För läraryrket skall krävas djupa ämneskunskaper. Dessa skall kunna inhämtas på olika sätt. Olika vägar till lärar- yrket skall öppnas.
Den praktisk—pedagogiska utbildningen utgör den egentliga lärarutbildningen. Den skall omfatta ca 40 poäng och genomgås av alla blivande lärare oavsett bakgrund. Den genomgås alltid vid universitet och högskolor. Den bygger på eller sker paral— lellt med ämneskunnande/ämnesstudier.
Den viktigaste vägen till läraryrket går genom lärarexamen.
Den centrala regleringen av denna skall ske genom en e.ta- mensordning som fastställer
— examensbeskrivning dvs. vilka mål utbildningen skall uppfylla samt
— vilka universitet och högskolor som har examinations- rätt för olika utbildningar.
Skälen för mitt förslag: En ny tid ställer ökade krav på djupa kun- skaper. Utbildningen av skolans lärare måste utgå från detta.
De förändringar som genomförts och genomförs på skolans område — skolans avreglering, kommunernas ökade ansvar och ökade möjlighe- ter för föräldrar och elevcr att välja skola, samt avvecklingen av linjesy- stemet inom den högre utbildningen — ändrar dessutom förutsättningar- na för lärarutbildningen i framtiden.
De allmänna utbildningslinjerna i högskolan avses bli avvecklade fr.o.m. höstterminen 1993. En central examensordning, i vilken bl.a an— ges vilka universitet och högskolor som har examinationsrätt för lärare sätts då i linjernas ställe.
Inte minst av rekryteringsskäl har jag funnit det angeläget att redan nu presentera vad som bör gälla för lärarutbildningen i framtiden. Sam- tidigt föreslår jag att en ny grundskollärarutbildning, med fritt valda äm- nen och djupare ämnesinnehåll, öppnas redan från höstterminen 1992. Likaledes föreslår jag att en ny gymnasielärarutbildning inrättas från samma tidpunkt.
Skolans decentralisering
Kommunerna har genom de senaste årens reformer på skolans område fått en ökad frihet och därmed ett ökat ansvar för skolan. Den ökade fri- heten innebär att kommuner och skolor på egen hand får bestämma om skolans organisation och arbetsformer. Huvudprincipen är att staten
skall ange nationella mål och riktlinjer. Staten har ansvar för att elever i hela landet får en likvärdig utbildning. Kommunerna skall ha ansvaret för att de av staten uppställda målen uppnås. De grundläggande målen anges i skollagen. Övriga generellt giltiga mål och riktlinjer för utbild— ningen anges i läroplaner, programmål och kursplaner.
Avvecklingen av de statligt reglerade tjänsterna för lärare och skolle- dare (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58) innebär att kommunerna sedan den 1 januari 1991 har det fulla arbetsgivaransvaret för lärare och skol- ledare. Kommunerna har ansvar för att i landets skolor anställs kompe- tenta lärare med för sina uppgifter adekvat utbildning. Detta är reglerat i 2 kap. 3 & skollagen (1985:1100).
Decentraliseringen av skolverksamheten innebär att utrymme skapas för en profilering av undervisningen olika skolor emellan. Det innebär i sin tur att efterfrågan på lärare med olika ämnesprofil kommer att va- riera mer än idag mellan olika skolor och kommuner. Detta under- stryks ytterligare genom den vidgade rätten för eleverna att välja skola.
Skolans decentralisering skapar alltså behov av en mångfald lösning- ar. I och med att den statliga regleringen av lärartjänsterna upphörde har möjligheterna öppnats för att skapa olika slags befattningar som kan anpassas till lokala behov i kommunerna. Flera former av lärarutbild- ningar är bäst ägnade att tillgodose en decentraliserad skolas krav.
Det finns emellertid samtidigt för hela skolan gemensamma kvalitets- krav. Enligt min bedömning kommer kommunernas ökade behov av lä- rare med olika bakgrund och kompetens liksom det mer flexibla lärar- utbildningssystem jag förslår nu att ställa nya krav på det slutliga verifie- randet av lärarkompetensen.
Fria universitet och högskolor
Idag styrs lärarutbildningarna genom centrala, av universitets— och hög- skoleämbetet (UHÄ) fastställda, utbildningsplaner. Dessa beskriver mål och syften med verksamheten. De reglerar också utbildningens innehåll och uppläggning. Till dessa centrala utbildningsplaner kommer lokala planer. Efter genomgången lärarutbildning utfärdar högskolorna utbild- ningsbevis.
I och med att nuvarande centralt fastställda linjesystem upphör kan man förutse en väsentligt ökad variation vad gäller studieorganisationen. Högskolorna kommer i framtiden att i stor utsträckning kunna bestäm— ma utbildningsutbudet själva. För lärarutbildningarna finns det emeller— tid anledning att ställa särskilda krav. Det viktigaste skälet härför är att lärarutbildningen utgör en viktig garanti för skolans kvalitet och likvär- dighet i landet. Riksdagen har vid olika tillfällen slagit fast att lärarut— bildningen vid sidan av läroplaner är ett av statens viktigaste styrinstru- ment för att garantera likvärdigheten.
Examinationsrätten för olika lärarutbildningar bör vara begränsad till vissa universitet och högskolor.
Lärarutbildningens innehåll
Lärare på skolans olika stadier måste besitta gedigna ämneskunskaper. Dessa utgör grunden för lärargärningen. Ämneskunskaperna komplette- ras med praktisk—pedagogiska kunskaper och färdigheter.
Utbildningens uppläggning kan variera. För lärare för grundskolans senare del och däröver bör ämneskunskaperna kunna inhämtas på olika sätt, med eller utan ursprunglig inriktning på läraryrket. För lärare i teoretiska ämnen är en akademisk grundutbildning det normala. För undervisning i yrkesämnen i gymnasieskolan och kommunal vuxenut- bildning är det naturligt att ämneskunskapen inhämtats på annat sätt.
I all lärarutbildning skall ingå en praktisk—pedagogisk utbildning som omfattar ca 40 poäng.
Jag kan för min del se fyra huvudvägar till läraryrket:
1. Fullständig lärarutbildning, sammanhållen eller i form av fritt valda ämnen i valfri kombination och studiegång.
2. Yrkesutbildning och/eller längre yrkeserfarenhet.
3. Fullständig annan högre utbildning som innehåller för skolan re— levanta ämnen.
4. Kunskaper och erfarenheter som kompenserar och bedöms mot- svara de ovan nämnda kraven. Den praktisk—pedagogiska delen i utbildningen utgör den egentliga yrkesutbildningen. Oavsett bakgrund ifråga om ämneskunnandet enligt ovan måste en ca 40 poängs praktisk-pedagogisk utbildning fullgöras in- nan kompetens för läraryrket uppnåtts.
Krav för olika lärarutbildningar
Jag vill mot den principiella bakgrund jag just har angivit för riksdagens information nu precisera vad jag för min del anser bör vara förutsätt- ningarna för att kunna utöva läraryrket.
Jag anser som jag redan nämnt, att det är en fördel att lärarna har olika utbildningsbakgrund. Det berikar arbetet i skolan och öppnar dessutom läraryrket för fler. Detta är utgångspunkten för mina förslag om de olika vägar som bör kunna leda fram till läraryrket. '
* Lärare som genomgått fullständig lärarutbildning vid universitet eller högskola
En fullständig lärarutbildning leder fram till lärarexamen som utfärdas av universitet eller högskola. Iärarexamen är den viktigaste vägen till lä- raryrket.
Lärarexamen ges till lärare som genomgått fullständig lärarutbild- ning, antingen genom att ha fullföljt ett fast studieprogram eller genom ett friare val av ämnen. Det praktiskt—pedagogiska innehållet i utbild- ningen skall uppgå till ca 40 poäng. Den som genomgått lärarutbildning på detta sätt förutsätts uppfylla vad som fastställts i examensbeskrivning- en för respektive lärarexamen.
Beträffande examensbeskrivningarna för lärarexamina utgår jag från följande:
— För utbildning inriktad mot undervisning i grundskolans årskur— ser 1—7 bör kraven tills vidare ställas i enlighet med nuvarande utbild- ningsplan för denna utbildning. Den sammanlagda omfattningen av äm- nesstudierna skall vara minst 100 poäng.
- För utbildning inriktad mot grundskolans årskurser 4—9 bör krä- vas
* minst 60 poäng ämnesstudier i huvudämnet (och alltid i svenska) och 40 poäng i övriga ämnen. Den sammanlagda omfattningen av äm- nesstudierna skall uppgå till minst 140 poäng
eller * genomgången lärarutbildning som uppfyller de krav som ställs på den nuvarande grundskollärarlinjen.
- För utbildning inriktad mot undervisning på gymnasienivå bör krävas minst 80 poäng ämnesstudier i huvudämnet (och alltid i svenska, samhällskunskap, moderna språk och praktiskt—estetiskt ämne) samt minst 60 poäng i annat ämne. Den sammanlagda omfattningen av äm- nesstudierna skall uppgå till minst 140 poäng.
— För utbildning inriktad mot undervisning .i praktiskt—estetiska ämnen (PE—ämnen) bör av ettämneslärare krävas minst 80 poäng äm- nesstudier i PE—ämnet för undervisning på såväl grundskole— som gym- nasienivå. För tvåämnesutbildning inriktad mot grundskolans årskurser 4-9 bör kravet på PE—ämnet ställas i enlighet med nuvarande utbild- ningsplan.
Examensbeskrivningarna för respektive lärarexamen anger vilka kunskaper och färdigheter den studerande skall ha- tillägnat sig för att erhålla lärarexamen. Dessa beskrivningar bör vara relativt preciserade i förhållande till examensbeskrivningar för andra högskoleutbildningar. De nuvarande 21 linjebundna lärarutbildningarna motsvaras i mitt för- slag av 9 examina.
Det bör ankomma på regeringen att fastställa målen för respektive lärarexamen.
Det bör också ankomma på regeringen att fastställa de närmare ut— bildningsnivåer som ovan har illustrerats med poängangivelser.
Utvärdering och uppföljning skall säkerställa utbildningarnas kvali- tet och likvärdighet i landet. Dessa frågor har jag behandlat i proposi- tion 1991/92z76 om vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom högskole— och studiestödsområdena m.m.
Förslag till lärarexamina fogas, för riksdagens information, som bila— ga 1 till denna proposition.
Förslag till examensbeskrivningar för lärarexamina fogas, för riksda- gens information, som bilaga 2 till denna proposition.
* Lärare som genomgått yrkesutbildning'eller har längre yrkeserfarenhet
Också den som gått igenom en yrkesutbildning och skaffat sig sådan er- farenhet från yrket att kunskaperna kan bedömmas motsvara de krav som måste ställas för undervisning i ett ämne bör kunna bli lärare på gymnasial nivå och erhålla lärarexamen. Enligt min uppfattning bör minst fem års yrkeserfarenhet krävas. Saknas formell yrkesutbildning bör yrkeserfarenheten vara minst sju år. I övriga fall gäller motsvarande minst de krav som för närvarande gäller för antagning till de yrkesinrik— tade gymnasielärarlinjerna. För denna kategori gäller också kravet på ca 40 poäng praktisk—pedagogisk utbildning av samma typ som nyss nämnts.
Vad jag nyss framhållit om karaktären på examensbeskrivningarna, målen för respektive lärarexamen, utbildningsnivåer och utvärdering är självklart tillämpliga också för denna kategori lärarexamina.
* Lärare med annan fullständig högskoleutbildning i teoretiska ämnen
Det skulle enligt min mening vara vitaliserande för skolan att få tillgång till lärare med olika profiler och specialiseringar. För närvarande kan i första hand personer med forskarutbildning inom ämnesområden med anknytning till undervisning i gymnasieskolan samt personer med tek— nisk eller ekonomisk högskoleexamen antas till praktisk—pedagogisk ut- bildning.
Jag anser det värdefullt och angeläget att rekryteringen till läraryrket av välmeriterade personer med olika yrkes— och utbildningsbakgrunder ytterligare vidgas. Det kan t.ex. gälla utbildningsintresserade personer som arbetat i näringsliv och offentlig förvaltning, som har för skolan re- levanta ämneskunskaper och som skulle vilja byta yrke och bli lärare. Jag utgår från att lärare med den här angivna bakgrunden blir aktuella i första hand för skolans högre stadier. Den praktisk—pedagogiska delen av lärarutbildningen skall vara densamma för lärare med den alternativa bakgrunden som för andra lärare. Undantag eller avkortning bör kunna göras för den som kan styrka en mycket god förmåga att undervisa.
För tillträde till den praktisk—pedagogiska utbildningen bör beträf» fande de särskilda ämneskunskaperna följande gälla:
För undervisning i ett ämne skall följande krav vara uppfyllda — fullständig utbildning på högskolenivå av motsvarande längd som ämnesutbildningen i annan lärarutbildning,
— kunskaperna i ämnen bedömts motsvara de poängtal som gäller för motsvarande lärarexamen.
* Lärare med annan bakgrund
Jag vill till sist peka på en fjärde kategori lärare, nämligen de som utan formell utbildning har kunskaper och erfarenheter som kan sägas mot- svara de lärarkrav jag nyss beskrivit. Det är framförallt två kategorier lä- rare jag avser:
1. De som utan formell lärarutbildning tjänstgjort under lång tid i skolan. I denna grupp finns sådana som genom sin erfarenhet och ge- nom deltagande i fortbildning eller annan utbildning erhållit sådana ämneskunskaper att de helt eller delvis motsvarar dem som utbildning för läraryrket ger. Väl dokumenterad och väl vitsordad lärartjänstgöring bör också helt eller delvis kunna ersätta kravet på genomgången prak— tisk—pedagogisk utbildning.
2. De som erhållit en grundläggande lärarutbildning vid andra insti- tutioner än universitet och högskolor. Rätten att undervisa bör i dessa fall avse undervisning med den pedagogiska inriktning utbildningen är avsedd för.
Den praktisk—pedagogiska utbildningen
Innehållet i den praktisk—pedagogiska utbildning om ca 40 poäng, som jag tidigare förordat som villkor för läraryrket kan och bör variera med hänsyn till bl.a. utbildningens form och för vilken skolform/ålderskate- gori den riktar sig till.
Den nuvarande praktisk—pedagogiska utbildningen om 40 poäng om- fattar pedagogik, metodik och praktik. För vissa lärarkandidater ingår dessutom arbetslivsorientering. I varierande utsträckning ingår även di- daktiska moment. Jag har i det föregående i samband med min behand- ling av lärarnas professionalitet bl.a. pekat på att en lärare måste ha kunskaper om hur eleverna tänker och hur de begrepp som introduce- ras i undervisningen står i relation till elevernas begreppsbildning. Såväl metodiska som didaktiska frågor måste självfallet anknytas till de äm- nen/ämnesområden och den ålderskategori utbildningen riktas mot.
Jag ser det som angeläget att de blivande lärarna genom denna del av utbildningen blir väl förtrogna med de av staten uppställda målen för skolan, dvs. med läro— och kursplaner. De bör vidare ha fått sådan kun- skap om skolans regelsystem m.m. att de i sin yrkesverksamhet kan på— verka planering och resursfördelning. Utbildningen skall också ge kun— skaper om elevdemokrati och elevmedverkan i planeringen av undervis— ningen och vad detta innebär i den dagliga verksamheten i skolan lik- som om samarbete i olika former.
Arbetsformer bör utvecklas som tar hänsyn såväl till de studerandes kunskaper och färdigheter som till mognad och kunskapstillämpning, förmåga till kritisk analys och självständigt omdöme.
I den nuvarande organisationen utbildas ämneslärare och yrkeslärare i separata utbildningar. Det finns, som jag återkommer till då jag be- handlar gymnasielärarutbildningen (5.3), motiv för att de olika katego- rierna av blivande gymnasielärare får delar av sin pedagogiska utbild- ning tillsammans.
Att de olika lärarkategorierna har samma kunskaper och vana att diskutera målfrågor liksom arbetsuppgifter och möjligheter bör leda till att samarbetet i skolan stärks. Detta är en förutsättning för t.ex. arbetet med arbetsplaner och arbetet i lärarlag för t.ex. ämnesövergripande te— man.
Principer för Iärarcertifikat
l budgetpropositionen 1991/921100 bil. 9 (s. 12) redovisades vissa över— siktliga synpunkter på läraryrkets framtida utveckling. Bl.a. konstatera— des att det finns argument som talar för att läraryrkets krav bör definie- ras genom någon typ av "lärarcertifikat". Jag återkommer nu till denna fråga.
Från och med den 1 januari 1991 har den statliga detaljregleringen av lärartjänsterna i det kommunala skolväsendet upphört. De har ersatts av två kortfattade föreskrifter om kompetenskraven för att få undervisa och för att få anställning tills vidare.
I det föregående har jag beskrivit de huvudvägar till läraryrket som jag'finner ändamålsenliga. Dessa innebär bl.a. ökade möjligheter att nå läraryrket från andra yrken och samhällssektorer. Lärarnas kompetens och bakgrund har en så avgörande betydelse för kvaliteten i skolans ar- bete att jag finner det nödvändigt att staten tar ett ansvar för att kom- plettera underlaget för anställning av lärare enligt nu gällande ordning.
Det som nyss benämndes lärarcertifikat bör kunna utgå från bedöm- ningen att en till yrket nyrekryterad lärare oftast har behov av ett inle- dande stöd, innan denne kan känna sig fullt ut introducerad och prövad i löpande skolarbete. Genom att komplettera högskoleutbildningen med ett års provtjänstgöring - med stöd av en introduktör - ges den blivande läraren en möjlighet att med hjälp av en erfaren pedagog utveckla sin yrkesskicklighet.
Provtjänstgöringen i denna form är en naturlig introduktion i lärar— yrket. Därmed bör ansvaret för denna ligga på skolans rektor som en del av arbetsledaransvaret, eller den som han sätter i sitt ställe.
Provtjänstgöringen och rektors bedömning av utfallet för den enskil- de lärarcn av denna utgör underlag för "lärarccrtifikatet".
Jag vill betona att den ordning som jag nu skisserat är tänkt att till- lämpas för lärare som inte redan har fast anställning i skolan.
Jag har nu i stora drag redogjort för hur jag anser att ett system med "lärarcertifrkat" skulle kunna se ut. Jag avser att efter närmare berett- ning återkomma till regeringen med konkreta förslag. Detta bör ske i sådan tid att en nyordning kan införas den 1 juli 1993.
Läraryrkct och EG
Inom kort förväntas avtalet mellan EG och EFTA om ett europeiskt ekonomiskt samarbete att vara klart. Detta innebär att fr.o.m. den 1 ja- nuari 1993 kommer EGs och EFTAs medlemsländer att utgöra en ge- mensam arbetsmarknad. För att inte nationella regler om tillträde till ett yrke skall förhindra eller försvåra den fria rörligheten finns sedan i januari 1991 ett direktiv inom EG som reglerar det ömsesidiga godkän- nandet av examensbevis för tillträde till reglerade yrken om yrket i fråga bygger på en högskoleutbildning som omfattar minst tre är (Dir. 89/48 EG).
Huvudsyftet med direktivet är att examensbevis, som i hemlandet ger tillträde till ett reglerat yrke också ger behörighet att utöva yrket i andra
EG—länder, och vid EES—avtalets ikraftträdande också i EFTA—länder- na. Om yrket inte är reglerat i hemlandet skall examen likväl godkän- nas som grund för att utöva ett reglerat yrke i ett annat EES—land, un- der förutsättning att personen i fråga har varit verksam i yrket under minst två år under den senaste tioårsperioden. Om utbildningen i hem- landet är mer än ett är kortare än den som krävs i vistelselandet, kan detta lands myndigheter kräva att personen i fråga genomgår handledd praktik på högst tre år. Den sökande kan också välja att i stället genom- gå ett lämplighetsprov för att få behörighet.
Ett system med lärarcertifikat skulle innebära att läraryrket i Sverige blir ett reglerat yrke. Den myndighet som anförtros uppgiften att utfär- da lärarcertifikat skulle också bli den som ansvarar för att bedöma EES—lärares behörighet för läraryrket enligt detta EG—direktiv och som ansvarar för att erbjuda ett lämplighetsprov i de fall detta efterfrågas.
5.2. Grundskollärarutbildning
Inledning
En utgångspunkt för den tidigare genomförda förändringen av utbild— ningen för grundskolans lärare var att grundskolan skulle ses som en helhet och att låta den framstå som en skola som utformas efter sina eg- na villkor.
Detta ledde till en lärarutbildning som riktades direkt till grundsko— lan utan koppling till gymnasieskolan. Grundskollärarutbildningen kom att organiseras inom en utbildningslinje i avsikt att skapa en mera enhetlig kultur för grundskolans lärare. Alla lärare skulle emellertid in- te ha identiskt samma utbildning. Tvärtom ansågs det viktigt att förse skolan med personal som representerar olika kompetenser vad gäller ämneskombinationcr och årskursinriktning, men som är inställda på att söka förverkliga samma mål.
En sammanhållen utbildning var också ett uttryck för uppfattningen att läraryrket — oberoende av på vilken nivå i grundskolan det bedrivs — till väsentliga delar innehåller gemensamma inslag. Som enföljd av det- ta synsätt föreskrivs i utbildningsplanen att utbildningen bör innehålla en för alla studerande gemensam del om 45—50 poäng inklusive den praktisk—pedagogiska delen av utbildningen.
I riksdagsbeslutet om en ny grundskollärarutbildning angavs vissa preliminära poängramar för de olika delarna av utbildningen, bl.a. att den praktisk—pedagogiska delen av utbildningen skulle omfatta 40 poäng. Vikten av att utbildningen skulle behandla alla delar av lärarens verksamhet framhölls.
För att detta syfte skulle kunna uppnås var det nödvändigt att också ämnesstudierna gavs en tydlig yrkesanknytning. Denna inriktning mot läraryrket har åstadkommits dels genom att ämnesstudierna givits en di- daktisk inriktning, dels genom att ämnesstudier och praktisk—pedago— gisk utbildning varvas med varandra.
Då det gäller utbildningens innehåll och uppläggning kan dessutom följande nämnas. Samtliga varianter av grundskollärarutbildningen är längre än motsvarande tidigare utbildningar — inriktningen mot årskur- serna,l—7 är t.ex. ett halvt till ett är längre än den tidigare klasslärarut- bildningen. Inriktningen mot årskurserna 1—7 innehåller två fördjup— ningsalternativ med avsikt att flera lärare skall kunna arbeta i samma klass redan från lågstadiet. De olika specialiseringarna inom inriktning- ' en mot årskurserna 4—9 innehåller, i de flesta fall, flera ämnen än tidi- gare ämneslärarutbildning med avsikt att medge färre lärare per klass.
För samtliga lärare som skall undervisa i samhällsorienterande (SO)— eller naturorienterandc (NO)—ämnen omfattar utbildningen alla ämnen i respektive block med avsikt att underlätta en ämnesintegrerad under- visning i skolan. Lärare i SO—ämnen får således utbildning i historia. re- ligionskunskap, samhällskunskap och geografi och för blivande lärare i NO—ämnen ingår ämnena fysik, kemi, biologi och teknik i utbildning- en. Utbildningstiden i något eller några av de ämnen som ingår i resp. block kan därför bli relativt kort.
De första grundskollärarna med inriktning mot årskurserna 1—7 exa- minerades i december 1991, och de första lärarna med inriktning mot årskurserna 4—9 examineras i december 1992.
- UIIÄ genomför för närvarande, på regeringens uppdrag, en utvärde- ring av grundskollärarutbildningen, och det är ännu för tidigt att uttala sig om i" vilken utsträckning högskoleenheterna lyckas nå de uppställda målen. UHÄ har vidare i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att ge underlag för en bedömning av om lärarutbildningen i sin nuvarande form och med nuvarande centrala styrning är tillräckligt effektiv för styrning och utveckling av skolan. Utvärderingen skall redovisas i september 1992.
Jag finner det för" min del angeläget att betona lärarutbildningens be- tydelse för skolans kvalitet, oavsett läroplaner och för stunden gällande mål. De flesta lärare verkar i yrket över flera läroplaner och måste ge- nom sin utbildning förberedas för detta. Ämneskunnande får i detta perspektiv ett särskilt värde.
Inom ramen för ett sådant synsätt finner jag det naturligt att stimule- ra variation och mångfald. Rcdan nu förekommer stora skillnader mel- lan högskoleenheterna då det gäller både uppläggningen av och innehål- let i grundskollärarutbildningen.'När linjesystemet i högskolan avskaffas kommer högskoleenheterna själva att få besluta om studieorganisatio- nen. Därigenom kan man förutsätta att de nämnda skillnaderna kom- mer att bli ännu större. Jag ser ingen nackdel i detta. Jag är i stället övertygad om att den ökade lokala friheten ger förutsättningar för många förbättringar.
Det viktiga är att universiteten och högskolorna förmår erbjuda ut- bildningar som är likvärdiga då det gäller resultat och kvalitet i både ämnesutbildning'och praktisk—pedagogisk utbildning. Fr.o.m. budgetå— ret 1993/94 kan man således räkna med omfattande förändringar och 10- kala variationer i grundskollärarutbildningen. Då kan också den exa- mensordning som jag tidigare redogjort för introduceras. Jag finner det emellertid angeläget att vissa förändringar genomförs redan från budget-
året 1992/93. Jag föreslår därför att en med den nuvarande grundskollä— rarutbildningen för årskurserna 4—9 parallell lärarutbildning — som byg- ger på tidigare inhämtade och fördjupade ämneskunskaper — inrättas fr.o.m. hösten 1992.
När det gäller grundskollärarutbildningens innehåll vill jag också understryka behovet av utbildning om läs— och skrivsvårigheter.
Läs— och skrivsvårigheter kan vara ett svårt handikapp. Såväl statens institut för handikappfrågor i skolan (SIII) som Dyslexistiftelsen har på- talat behovet av särskilda åtgärder för elever som har svårt att lära sig lä— sa och skriva.
Jag vill understryka att det är skolans uppgift att lära alla elever läsa och skriva. Skillnader mellan olika barns utveckling måste till övervä- gande delen kunna lösas av läraren inom klassens ram. För detta behö- ver läraren goda kunskaper i specialpedagogik. Sådana kunskaper skall ges till alla lärare i den grundläggande lärarutbildningen.
Den lärarkompetens som ges inom ramen för grundutbildningen skall ge insikt om att det finns en naturlig variation i elevers olikheter -utan att eleverna för den skull behöver benämnas elever med svårighe- ter. Vidare bör lärarutbildningen ge förståelse för avvikelser hos elever, lära ut alternativa arbetssätt och metoder i anslutning till ämnesdidakti- ken samt lära ut hur man kan individualisera undervisningen. Det är givet att ett område som läs— och skrivsvårigheter och olika metoder för att komma över dessa svårigheter skall ingå i grundutbildningen av lära- re.
Enligt en undersökning som 5111 låtit göra är emellertid undervis- ningen om läs— och skrivsvårigheter obetydlig inom många lärarutbild— ningar. Jag utgår ifrån att högskolorna snarast vidtar åtgärder för att för- bättra undervisningen på detta område. Läs— och skrivsvårigheter bör även uppmärksammas i fortbildningssammanhang.
Hänvisningar till S5-2
- Prop. 1991/92:75: Avsnitt 1
5.2.1. Grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 1—7
Min bedömning: Såvitt gäller utbildning av lärare för grundsko— lans årskurser 1—7 görs ingen ändring.
Skäl för min bedömning: Då det gäller grundskollärarutbildningen med inriktning mot årskurserna 1—7 finns det inte anledning att föreslå några förändringar för budgetåret 1992/93. Från och med höstterminen 1993 bör emellertid samma ordning gälla för denna utbildning som för andra högskoleutbildningar — centrala linjer ersätts med en betydande lokal frihet inom ramen för en central examensordning. Jag vill härut— över framhålla följande.
Lärarna i årskurserna 1—7 utbildas för att kunna undervisa i alla en- ligt läroplanen obligatoriska ämnen i årskurserna 1—3 och i flertalet äm- nen upp till årskurs 7. I utbildningen ingår därför kurser i alla dessa ämnen för alla studerande. Flera av kurserna är därför mycket korta.
Så ingår t.ex. kurser om 5 poäng i praktiskt—estetiska" ämnen och 5 poäng matematik för blivande lärare med fördjupning i-svenska och SO—ämnen. För min del anser jag att det vore önskvärt med en viss äm- neskoncentration inom denna utbildning för att därigenom medge ökad fördjupning inom de viktigaste ämnesområdena.
Engelska är för närvarande ett valfritt ämne om 15 poäng. Detta in- nebär mindre än en termins studier. Jag är tveksam till om detta kan ge tillräcklig språkfärdighet för den som skall bedriva nybörjarundervis- ning i ett främmande språk.
Enligt rapporter från högskolorna är det mindre än hälften av de studerande som väljer engelska. Läroplanskommittén skall dessutom en- ligt direktiven utreda möjligheterna att starta undervisningen i engelska tidigare än för närvarande. Det finns således risk för att lärarbehovet i engelska för lägre årskurser i alltför hög grad måste komma att tillgodo- ses genom lärare med utbildning för högre årskurser. Det finns därför också skäl att överväga att göra engelskan obligatorisk för alla som ge- nomgår lärarutbildningen med inriktning mot årskurserna 1—7.
Jag får anledning att återkomma till dessa frågor när läroplanskom- mitténs betänkande och utvärderingen av grundskollärarutbildningen föreligger. Enligt planerna skall dessa utredningar lämna sina rapporter under hösten 1992.
5.2.2. Ny grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4—9
Jag övergår nu till att redovisa mitt förslag till anordnande av en alter- nativ grundskollärarutbildning i avvaktan på en icke linjebunden hög— skola.
Mitt förslag: En grundskollärarexamen skall kunna erhållas av den, som efter att ha inhämtat vissa ämneskunskaper också ge- nomgått en praktisk—pedagogisk utbildning inom högskolan.
Den praktisk—pedagogiska utbildningen anordnas tills vida- re som en särskild linje omfattande 40 poäng. Linjen avser ut- bildning av lärare för grundskolans årskurser 4—9.
Den nya utbildningen införs den 1 juli 1992.
Förslagets närmare utformning: Till utbildningen skall studerande som tidigare har inhämtat de för läraryrket adekvata ämneskunskaperna kunna antas.
För att ge examen med inriktning mot lärartjänst i grundskolans se- nare årskurser skall ämnesstudierna omfatta minst 140 poäng. I ett äm- ne skall ämnestudierna omfatta minst 60 poäng (alltid i svenska) och i övriga ämnen minst 40 poäng per ämne. Utbildningen skall medge fritt val av ämnen och ämneskombinationcr, och ämnena skall kunna stude- ras i valfri ordningsföljd.
I den praktisk-pedagogiska utbildningen skall ingå de kompletteran— de moment som krävs för att ämnesutbildningen skall få en didaktisk
inriktning. Den praktisk—pedagogiska kursen genomförs efter fullgjorda ämnesstudier.
Jag räknar med att högskoleenheterna kan erbjuda de ämneskurser som ger behörighet till den nya grundskollärarutbildningen.
Då det gäller utbildning av lärare med inriktning mot de senare års— kurserna i grundskolan föreslår jag således en ny utbildning som främst skall tillgodose kraven på ökat ämnesdjup och ökad frihet då det gäller val av ämnen och ämneskombinationcr, men som också är avsedd att bidra till en breddning av rekryteringsunderlaget. Det innebär att den frihet som fr.o.m höstterminen 1993 ges respektive universitet och hög— skola att lägga upp lärarutbildningen efter egna bedömningar till en del genomförs redan fr.o.m. höstterminen 1992.
Lärarexamen för undervisning i grundskolans senare årskurser skall tilldelas dels de lärare som fullföljer utbildning på de linjer som redan erbjuds enligt tidigare riksdagsbeslut, dels de lärare som genomgått ut- bildning enligt den ordning jag nyss föreslagit.
Skälen för mitt Förslag: För att bli lärare krävs dels adekvata ämnes- kunskaper, dels en kvalificerad praktisk-pedagogisk utbildning. Det är som jag tidigare redogjort för den praktisk—pedagogiska utbildningen som bör utgöra den egentliga utbildningen för läraryrket.
Ämneskunskaperna bör enligt min mening kunna inhämtas på olika sätt. Det bör också finnas utrymme för såväl nuvarande breda ämnes- kombinationcr som andra kombinationer med färre ämnen och mera fördjupade studier.
De fasta utbildningsprogrammen lämpar sig väl för studerande som från början är inställda på att bli lärare. Det finns emellertid åtskilliga som startar högre studier utan att vara inriktade på ett bestämt yrke. Den studerande som tidigare läst ett antal ämnen vid universitet eller högskola och skulle vilja bli grundskollärare måste i dagens system söka till grundskollärarutbildningen och sedan efter tillgodoräknande av till- lämpliga delar av ämnesutbildningen slussas igenom ett fast studiepro- gram. Den nya utbildningen syftar till att underlätta för denna studeran- degrupp att utan kompletteringar och onödiga förseningar kunna utbil— da sig till lärare.
Alla utbildningsalternativ inom grundskollärarutbildningen är för närvarande organiserade som bundna studiegångar där ämnesstudier och praktisk—pedagogiska moment är varvade med varandra. Man kan förutsätta att många högskoleenheter på eget initiativ också från och med höstterminen 1993 kommer att organisera grundskollärarutbild- ning i form av fasta utbildningsprogram. Vad jag nu föreslår är ett alter- nativ till den fasta linjeutbildningcn — en Studieväg där den praktisk—pe- dagogiska utbildningen är samlad till en helhet sist i ett fritt valt utbild- ningsprogram. I framtiden torde en mångfald av parallella studiemöjlig— heter snarare vara regel än undantag.
För skolans del bör det enligt min mening vara en fördel om man kan utnyttja säväl lärare med breda som lärare med smala ämneskombi— nationer med större djup i resp. ämne.
Nuvarande utbildning med inriktning mot årskurserna 4—9 omfattar, utom i kombinationer med praktisk—estetiska ämnen, minst tre ämnen. Specialiseringarna mot SO— och NO—ämnen bygger på att alla lärare måste kunna undervisa i alla ämnen inom vart och ett av dessa block. Specialiseringen mot SO—ämnen omfattar fyra ämnen och specialise- ringen i NO-ämnen omfattar fyra ämnen och om, matematik ingår, t.o.m. fem ämnen.
I direktiven till läroplanskommittén anges att varje ämne i grundsko- lan i fortsättningen skall ha egen kursplan. En del av undervisningen bör även framdeles bygga på att stoff från flera ämnen integreras men avsikten är att de egentliga ämnesblocken skall försvinna. De integrera- de momenten bör med fördel kunna genomföras som ett lagarbete där lärare med olika specialiseringar samarbetar. Det är därför inte nödvän- digt att alla lärare som undervisar i SO— respektive NO—ämnen i grund- skolan har utbildning i alla ämnen inom dessa block.
Den nya utbildningen skall ge möjlighet till fördjupade ämneskun- skaper. Antalet ämnen i utbildningen måste därför kunna vara mindre än i nuvarande utbildning.
Skolans organisation i sig utgör inget hinder för ett friare val av äm- neskombination. I vissa mindre grundskolor kan det vara en fördel att ha lärare med bredare ämneskombinationcr. I normalstora skolor kan Iärarkårens sammansättning varieras på många olika sätt. I det decentra- liserade skolsystemet får man dessutom förutsätta att många nya organi- sationsformer kommer att prövas.
Grundskollärarutbildningen innehåller ett flertal varianter och ge— nom de ämnesval som erbjuds inom respektive variant kommer antalet lärartyper som utbildas att bli stort. Därtill kommer att de nya grund- skollärarna under en mycket lång tid kommer att tjänstgöra parallellt med lärare med annan utbildning. Genom kommande förändringar i utbildningen kommer detta alltid att vara fallet. Det finns således inte skäl att låsa den nya utbildningsvarianten till vissa bestämda ämneskom- binationer. Jag anser att den studerande i stället fritt bör få välja de äm- nen som skall ingå i ämneskombinationen.
5.3. Gymnasielärarutbildning
Anordnande av en ny gymnasielärarutbildning i avvaktan på en icke linjebunden högskola.
Mitt Förslag: Gymnasielärarexamen skall kunna fås av den som efter att ha inhämtat vissa ämneskunskaper också genomgått en praktisk—pedagogisk utbildning inom högskolan.
Den praktisk-pedagogiska utbildningen anordnas tills vida-
re som en särskild linje omfattande 40 poäng. Den nya gymnasielärarutbildningen införs den 1 juli 1992. Nuvarande ämneslärarlinje om 40 poäng upphör den 1 juli 1992.
Förslagets närmare utformning: Till den nya utbildningen skall stu- derande som tidigare har inhämtat de för läraryrket adekvata ämnes- kunskaperna kunna antas.
För teoretiska ämnen i gymnasieskolan bör de ämnesmässiga kraven fastställas till minst 80 poäng i huvudämnet och 60 poäng i övriga äm- nen. I svenska, samhällskunskap och moderna språk skall alltid krävas 80 poäng. Annan högskoleexamen kan, enligt de principer jag tidigare redovisat, ge motsvarande ämneskunskaper och därmed ge tillträde till den praktisk—pedagogiska gymnasielärarutbildningen. Jag räknar med att högskoleenheterna kan erbjuda de ämneskurser som ger behörighet till den nya gymnasielärarutbildningen.
På motsvarande sätt bör de krav på yrkesutbildning med efterföljan- de fem års yrkesverksamhet respektive sju års yrkeserfarenhet eller and- ra nu gällande förkunskapskrav som ger behörighet till nuvarande yr- keslärarutbildningar i princip gälla som minimikrav för tillträde till den nya gymnasielärarutbildningen. Viss omprövning av kraven kan dock komma att ske med hänsyn till den nya gymnasieskolans olika program.
Den praktisk—pedagogiska utbildningen bör till övervägande delen kunna anordnas gemensamt för alla kategorier blivande gymnasielärare.
Utbildningen bör kunna komma till stånd redan under läsåret 1992/93 genom att den nya linjen lokaliseras till de högskoleenheter som redan har gymnasielärarutbildning.
Med anledning av vad jag nu anfört, men även med anledning av att linjesystemet kommer att upphöra. kan återstående gymnasielärarlinjcr upphöra fr.o.m budgetåret 1993/94.
Skälen för mina förslag:
Bakgrund
Utbildning för gymnasielärare och lärare inom vuxenutbildningen i teo- retiska ämnen finns i dag på ämneslärarlinjen om 160—220 poäng. Anta-
let nybörjarplatser på linjen är 212. I denna utbildning skall ämnesteori och praktisk—pedagogisk utbildning varvas.
Ämneslärarlinjen finns vid högskolan för lärarutbildning i Stock— holm samt vid universiteten i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå. En högskoleenhet som har ca 40 nybörjarplatser kan ha upp emot 10 olika ämneskombinationcr. Det betyder att mycket få läser samma ämnen. Den låga dimensioneringen innebär att utbildningen i huvudsak organiseras så att ämnesteorin inhämtas genom samläsning med studerande på fristående kurser och att utbildningen avslutas med en praktisk—pedagogisk utbildning om 40 poäng.
Förutom denna fullständiga ämneslärarlinje finns en avslutande praktisk—pedagogisk utbildning på 20—40 poäng i första hand avsedd för dem som har
1. en grundläggande högskoleutbildning samt forskarutbildning in- om ämnesområden med anknytning till undervisning i gymnasieskolan av viss omfattning eller inriktning eller
2. teknisk eller ekonomisk högskoleutbildning (civilingenjörsexa— men eller ekonomexamen) och som har två års praktisk yrkeserfarenhet av särskild betydelse för undervisning i tekniska eller ekonomiska äm- nen i gymnasieskolan.
Antalet nybörjarplatser för denna utbildning är 150. Yrkeslärarutbildningarna ges vid industri- och hantverkslärarlinjen, handels— och kontorslärarlinjen, vårdlärarlinjen och lärarlinjcn för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel och består av en utbildning varierande från 20—60 poäng. Ämneskunskaperna har inhämtats genom yrkesutbildning och yrkeserfarenhet och den praktisk—pedagogiska de- len utgör den avslutande lärarutbildningen.
Mina motiv: För att bli gymnasielärare dvs. lärare i gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen krävs gedigna ämnes/yrkeskun- skaper. Som jag tidigare redogjort för är det den praktisk—pedagogiska utbildningen som utgör den egentliga utbildningen för läraryrket.
Den nya gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen ställer större krav än den nuvarande, på olika bakgrunder och varieran- de kunskaper hos lärarna.
Ämnes- och yrkeskunskaperna måste därför kunna inhämtas på oli— ka sätt. Den 40—poängsutbildning som redan finns för lcktorsbehöriga m.fl. bör därför öppnas även för andra blivande lärare, som uppfyller de kunskapskrav jag tidigare nämnt bör gälla för gymnasielärare och lärare i den kommunala vuxenutbildningen. Detta öppnar också möjligheter för personer som först i ett relativt sent stadium av sin utbildning väljer läraryrket.
Det är vidare enligt min mening en nackdel att den nuvarande ut— bildningen av lärare i teoretiska ämnen och utbildningen av yrkeslärare sker helt skilt från varandra. De båda kategorierna lärare kommer däri- genom in i skolan med olika traditioner och utan någon gemensam re- ferensram. I den nya gymnasieskolan accentueras behovet av samverkan mellan lärare i teoretiska ämnen och lärare i yrkesämnen.
Den praktisk—pedagogiska gymnasielärarutbildningen bör därför or- ganiseras på sådant sätt att de olika lärarkategorierna utbildas så långt som möjligt tillsammans. Jag tänker här på avsnitt som avser skolans mål, styrsystem och arbetsformer. Om de blivande lärarna under såväl teoretiska som praktiska inslag i sin utbildning fått en gemensam grund för att utöva lärarrollen bör det framtida samarbetet underlättas.
De allra flesta lärare på det gymnasiala stadiet får genom mitt förslag sin egentliga lärarutbildning genom en praktisk—pedagogisk utbildning om 40 poäng. Examensbeviset från lärarutbildningen kommer att ange för vilka ämnen/ämnesområden personen har förutsättningar att under- visa.
Gymnasieskolan närmar sig det system med val av kurser som sedan länge gällt inom kommunal vuxenutbildning (komvux). Det kommer därmed att finnas större förutsättningar för samarbete mellan de båda utbildningsformerna än hittills. Redan i dag tjänstgör många lärare både i gymnasieskolan och i komvux. I framtiden blir det vanligare att en lä- rare undervisar både ungdomar och vuxna dels i gemensamma, dels i skilda undervisningsgrupper. Det är därför naturligt att gymnasielärar- utbildningen skall syfta till undervisning i både gymnasieskolan och den gymnasiala vuxenutbildningen.
Härav följer att gymnasielärarutbildningen måste innehålla metodik för undervisning av såväl ungdomar som vuxna. Det är också lämpligt att de praktiska inslagen i utbildningen ger erfarenhet från både under— visning av ungdomar och av vuxna.
Alla de nationella programmen i den nya gymnasieskolan — och de individuella program, som skall ge allmän behörighet för högskolestu- dier — innehåller en kärna av allmänna ämnen. För de yrkesförberedan- de utbildningarna innebär detta att merparten av förlängningen till tre år upptas av allmänna ämnen. Denna förändring medför ett ökat behov av lärare i teoretiska ämnen inom den yrkesförberedande utbildningen.
En mer flexibel lärarutbildning av det slag som jag föreslagit för det gymnasiala stadiet ökar möjligheterna att anpassa utbudet av lärarutbil— dade efter gymnasiets behov av olika lärarkategorier.
Jag vill slutligen framhålla att jag anser det viktigt att möjligheterna ökas för den som utbildats till lärare för grundskolans årskurser 4—9 att. vidareutbilda sig för tjänstgöring i gymnasieskolan. För den som genom— gått grundskollärarutbildning torde vidareutbildningen till gymnasielä- rare framför allt avse komplettering av ämnesbehörigheten men det kan även vara aktuellt med kompletteringar i den praktisk—pedagogiska de- len. Det är angeläget att högskolan i sin planering beaktar dessa utbild- '
ningsbehov.
Lektorer i skolan
Riksdagen har vid upprepade tillfällen uttalat sig om det angelägna i att det finns lektorer i gymnasieskolan. Jag vill själv betona att förekomsten av lektorer i skolan är en viktig kvalitetsfråga.
I samband med gymnasiereformen i början av 1960—talet fattade riks- dagen ett beslut som i praktiken innebar att ca 45 % av tjänsteunderla- get i de nuvarande tre— och fyraåriga linjerna i gymnasieskolan skulle besättas med lektorer. Kungl. Maj:t beslöt 1970 att antalet lektorstjänster skulle vara sammanlagt 2 916, ett antal som återkommit i senare rege— ringsbeslut.
Läsåret 1986/87 var enligt en av skolöverstyrelsen gjord undersök- ning endast ca 69 % av de 2 916 lektorstjänsterna besatta med ordinarie innehavare och av dessa var ca 20 % tjänstlediga. Det var således endast ca 55 % av lektorstjänsterna som var besatta med tjänstgörande lektorer. Enligt samma undersökning var 69 % av lektorerna över 50 år. 23 % var över 60 år.
Dessa uppgifter är oroande. Det finns dessutom anledning förmoda att situationen förvärrats sedan undersökningen gjordes. Det finns såle- des få anställda lektorer och de har jämfört med lärarkåren i övrigt, en hög genomsnittsålder. Vissa tecken tyder dessutom på att kommunerna efter schabloniseringen av statsbidraget tenderar att bedöma anställning- en av lektorer från en snävt ekonomisk utgångspunkt. Jag kommer att uppmärksamt följa denna utveckling och kommer vid behov att åter— komma med förslag till åtgärder.
Andelen lektorer i gymnasieskolan har alltså varit otillfredsställande under lång tid trots att det funnits regler för hur stor andel av tjänsteun- derlaget i vissa ämnen som skulle besättas med lektorer och trots att kommunerna tidigare kompenserades för de högre kostnaderna för lek- torslönen. Som jag redan påpekat är det en viktig fråga för kvaliteten i den gymnasiala utbildningen att eleverna får en del av undervisningen av lärare med den fördjupaöe kunskap som doktorsexamen ger. Jag ser förekomsten av lektorer som en viktig förutsättning för den ämnesmäs— siga utvecklingen av undervisningen generellt. Vad jag här avser är att lektorerna kan stimulera andra lärare till djupare kunskap inom deras resp. ämnesområden genom att följa forskningsresultat och erfarenheter av utvecklingsarbete inom sina ämnesområden.
Jag har i det föregående pekat på behovet av att införa möjligheter för befordran för lärare inom yrket. Jag anser således att det skulle vara en stor fördel för skolan om lektorer kunde få kombinera sin undervis- ning med sådana utvecklingsuppgifter.
En sådan ordning innebär att lektorerna automatiskt får en ökad kontakt med högskolan. Jag är övertygad om att ökade kontakter mellan skolan och högskolan skulle vara en fördel inte enbart för skolan utan även för högskolan, framför allt för lärarutbildningarna. En mera regel- bunden form för utbytestjänstgöring mellan skolan och lärarutbildning kan vara en annan lämplig form att berika båda utbildningsformerna.
Enligt tidigare regler fanns lektorer alltså endast inom gymnasiesko— lan och där endast inom de tre— och fyraåriga linjerna. Jag kan inte fin- na några skäl till att behålla denna begränsning i den reformerade gym- nasieskolan. I—Iela gymnasieskolan och den gymnasiala vuxenutbildning- en skullc vara väl betjänta av lärare med den högre utbildning som lek- torer har. Jag vill här hänvisa till att regeringen i de nya direktiven till
läroplanskommittén har betonat att studierna särskilt på de studieförbe- redande utbildningarna skall vara en lämplig förberedelse för det mera vetenskapliga förhållningssätt till kunskap som präglar högre utbild- ning.
'Utbildningsarvoden
I dag kan utbildningsarvode lämnas till studerande på industri— och hantverkslärarlinjen, Specialpedagogisk påbyggnadslinje etc. Anslaget för utbildningsarvoden föreslås i budgetpropositionen för budgetåret 1992/93 uppgå till 121 400 000 kr. Det ankommer på regeringen att be- stämma för vilka utbildningar arvode skall kunna beviljas. Enligt min mening bör utbildningsarvodet användas mer flexibelt och effektivt i framtiden. Medlen bör användas för att förbättra rekryteringen till såda- na utbildningar som för tillfället har rekryteringsproblem. Utbildnings- arvode bör också kunna tilldelas lärare som väljer att gå vidare mot doktorsexamen. På så sätt skulle antalet lektorer i skolan kunna öka. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag i dessa frågor.
5.4. Lärarutbildning för grundläggande vuxenutbildning och i svenska för invandrare
Mitt förslag: En påbyggnadslinje om 20 poäng inrättas för ut- bildning av lärare för grundläggande vuxenutbildning.
Linjen inrättas den 1 juli 1992. Grundskollärarlinjens variant avseende utbildning av lärare för grundläggande vuxenutbildning avvecklas den 1 juli 1992.
Skälen för mina förslag: Inom grundskollärarutbildningen med in- riktning mot årskurserna 1—7 finns en särskild variant för utbildning av lärare i grundläggande utbildning för vuxna (grundvux). Varianten grundvux finns vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm (IILS) och vid universitetet i Linköping. Rekryteringen till utbildningen har varit mycket dålig, framförallt i Stockholm.
Riksdagen har med anledning av förslagen i propositionen Växa med kunskaper (1990/9lz85, UbU16, rskr. 356) om gymnasieskolan och vux- enutbildningen beslutat att grundvux och etapp 1 i nuvarande kommu- nal vuxenutbildning skall slås samman till en ny grundläggande vuxen- utbildning inom den kommunala vuxenutbildningen. Den nya utbild- ningen, kallad grundläggande vuxenutbildning, skall ge vuxna en bred allmän kompetens för arbets— och samhällslivet. Den bör också kunna utgöra en grund för vidare studier. Den nya utbildningen startar enligt riksdagens beslut den 1 juli 1992.
Den nya utbildningen kommer att ha en uppläggning som väsentli- gen avviker från dagens. Utbildningen skall vara klart målinriktad och planeras individuellt för varje studerande. Skolverket har i uppdrag att
utarbeta dels kursplaner för kärnämnena svenska, svenska som andra— språk, engelska, matematik och samhällskunskap samt för ämnena reli- gionskunskap, historia, geografi, fysik, kemi och biologi.
Införandet av den grundläggande vuxenutbildningen ger nya förut- sättningar för grundvuxlärarutbildningen. Jag föreslår mot denna bak- grund att den nuvarande grundvuxlärarutbildningen läggs ned. Den grundläggande vuxenutbildningen ställer till största delen samma krav som grundskolan. Det är därför naturligt att lärarna har grundskollärar— utbildning. Det finns emellertid mycket som talar för att det krävs en viss livserfarenhet av de lärare som skall undervisa vuxna. Jag föreslår därför att dessa bör ha tjänstgjort som grundskollärare, under minst fem år eller ha fyllt 30 år, innan de tas in i den påbyggnadsutbildning, som skall ge de blivande lärarna inom grundläggande vuxenutbildning kun— skaper om undervisningsmetoder och stoffurval för undervisning av vuxna.
Utbildningen av lärare i svenska för invandare bör kunna ske inom grundskollärarlinjens variant svenska som andraspråk.
5.5. Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning
Mina bedömningar: En mer sammanhållen utbildning för lärare med inriktning mot komplicerad inlärningssituation resp. ut— vecklingsstörning bör prövas.
Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning för lärare för döva och hörselskadade bör, förutom till högskolan för lärarutbild- ning i Stockholm, även förläggas till högskolan i Örebro.
En särskild utbildning av lärare för döva och hörselskadade bör utredas. I avvaktan därpå bör döva. hörselskadade och hö- rande som genomgår lärarutbildning bör kunna få delar av sin specialpedagogiska utbildning redan under den grundläggande lärarutbildningen.
Dispens från krav på 20 poängs förkunskaper i teckenspråk skall tillfälligtvis kunna medges.
Preparandkurser i teckenspråk för blivande lärare bör an— ordnas på fler orter i landet.
Det bör ankomma på regeringen att fatta erforderliga beslut vad gäller förändringar i de specialpedagogiska påbyggnadsut- bildningarna.
Skäl för mina bedömningar:
Nuvarande förhållanden
Den specialpedagogiska påbyggnadsutbildning som riksdagen beslutat om med anledning av förslag i propositionen om Skolans utveckling
och styrning (prop. 1988/89z4, UbU4, rskr. 95) startade 1990/91. Den syftar till att ge kvalificerade kunskaper om olika inlärningsmöjligheter och funktionsnedsättningar samt ett särskilt pedagogiskt och praktiskt kunnande som grund för undervisning i samtliga skolformer och inom barnomsorgen. Utbildningen omfattar mellan 40 och 60 poäng och vän- der sig till den som har grundläggande lärarutbildning och fem års yrke- serfarenhet som lärare eller från annan verksamhet (barnomsorgen). Den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen är indelad i fyra olika specialiseringar (1) för elever med komplicerad inlärningssituation, (2) för hörselskadade och döva, (3) för synskadade och (4) för utvecklings- störda. För tillträde till utbildningen för döva och hörselskadade krävs 20 poäng i teckenspråk. Under utbildningen har de studerande rätt till utbildningsarvode.
Regeringen har fastställt att 80 % av platserna skall avsättas för sö- kande som anmälts av skolhuvudmannen (behovsantagning) och resten för individuellt sökande (fri kvot).
Det har visat sig vara svårt att rekrytera utbildade lärare till påbygg- nadsutbildningcn. Detta gäller särskilt inriktningen för hörselskadade och döva men också utbildningen för synskadade elever. Bristande in- formation till skolhuvudmännen om behovsantagningen är ett problem som gäller samtliga inriktningar.
När det gäller påbyggnadsutbildningen med inriktningen på döva och hörselskadade elever finns flera skäl till rekryteringssvårighcterna. Bristande förkunskaper i teckenspråk, lokaliseringen av påbyggnadsut- bildningen till en enda ort samt det faktum att genomgången utbildning inte gett tillräckligt förbättrade anställningsvillkor är några sådana ex- empel.
Examen
Den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningcn förutsätter, för de fles- ta, grundläggande lärarutbildning och lärarerfarenhet. Jag anser det vik- tigt att påbyggnadsutbildningen leder fram till en examen som special- pedagog. Av examensbeviset bör framgå vilken specialisering utbildning- en givit. Däremot finns det inte skäl att kräva ytterligare en provtjänst- göring av sådana lärare som redan har lärarbevis.
Åtgärder rörande den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen
Den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningcn i sin nuvarande form är således tämligen ny. Kunskapen om utbildningens syfte, dess innehåll och organisation samt om de löneförmåner som utgår under utbildning- en behöver spridas till fler för att öka intresset för utbildningen. Ansva- ret för att sprida kännedom om utbildningen faller i första hand på de universitet och högskolor som anordnar Specialpedagogisk påbyggnads- utbildning. Men även information från statens institut för handikappfrå- gor i skolan (SIH) om exempelvis specialskolan som arbetsplats och från centrala studiestödsnämnden (CSN) om ekonomiska villkor under utbildningen borde verksamt kunna bidra till att öka antalet sökande.
Jag utgår från att berörda myndigheter i samråd vidtar lämpliga infor- mationsåtgärder.
En översyn av den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningcn vad gäller utbildningens specialiseringar behöver ske. Jag tänker då på att en samordning av utbildningen av lärare för komplicerad inlärningssitua- tion resp. för inriktningen mot utvecklingsstörning skulle vara naturlig med tanke på de förslag om att kommunalisera särskolan som samtidigt med denna proposition föreläggs riksdagen (prop. 1991/92:94 om ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux m.m.). En mer sammanhål— len utbildning skulle göra det lättare för kommunerna att flexibelt ut— nyttja lärarna i resp. skolform. Även inom en mer sammanhållen ut- bildning måste det dock vara möjligt att tillgodose särskolans speciella beh0v. Jag utgår från att högskolan prövar lämpliga samordningsåtgär— der.
Den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen för hörselskadade och döva är för närvarande förlagd enbart till högskolan för lärarutbild— ning i Stockholm. Utbildningen har som jag nyss nämnt rekryterings- problem. Jag anser att försöksvis lokalisering av den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningcn till en alternativ ort bör övervägas. En lämplig lokalisering skulle vara högskolan i Örebro eftersom två av landets spe— cialskolor ligger i Örebro. Detta kan t.ex. ske genom vartannatårsantag- ning till högskolan i Örebro resp. HLS. Tillgången på teckenspråkskun— niga lärarutbildare är begränsad vilket gör att utbildningen sannolikt kan vara förlagd endast till en ort.
Åtgärder för att förbättra specialskolans lärarsituation
För att ge en samlad bild av den specialpedagogiska utbildningen vill jag redovisa vad regeringen tidigare i årets budgetproposition föreslagit för att förbättra lärarsituationen vid specialskolorna.
Som statsrådet Ask framhållit är lärarsituationen vid de statliga speci- alskolorna bekymmersam. Av specialskolans 333 lärare är idag 83 obe- höriga, huvudsakligen lärare för döva och hörselskadade. Pensionsav- gångarna kommer också att bli stora under den närmaste tioårsperio- den. '
Skolöverstyrelsen har tidigare uppmärksammat svårigheterna att rek- rytera utbildade lärare till specialskolan. Specialskolorna har möjlighet att ge lärare som genomgår Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning ut- fyllnad upp till full lön av det utbildningsarvode som utgår under ut- bildningen. I denna fråga fattade riksdagen beslut förra året. Detta har dock visat sig inte vara tillräckligt för att förbättra rekryteringen.
Såväl SIH som specialskolornas styrelser har uppmärksammat pro— blemet på nytt. Specialskolornas styrelser har bl.a. begärt att få inrätta särskilda inskolningstjänster som lärare.
Det är mycket viktigt att specialskolans elever undervisas av lärare med adekvat utbildning. I årets budgetproposition har regeringen därför föreslagit att Specialskolorna under ett antal år får anställa lärare utan
speciallärarutbildning som i sin tjänst får genomgå specialpedagogisk påbyggnadsutbildning.
Lärarutbildning för döva och hörselskadade
Lärare som undervisar döva och hörselskadade elever i specialskola el- ler i hörselklass behöver i princip samma kunskaper som grundskollä- raren. Därtill kommer de särskilda kunskaper och den metodik som be- hövs för att undervisa på teckenspråk och för att undervisa i svenska som andra språk. Jag avser återkomma till regeringen med förslag om ett uppdrag till universitetet i Stockholm, högskolan för lärarutbildning i Stockholm och högskolan i Örebro att i samråd utreda lärarutbild- ningen för döva och hörselskadade. I avvaktan på ett sådant uppdrag an- ser jag att möjligheter bör öppnas för döva, hörselskadade och hörande som genomgår grundläggande lärarutbildning att få vissa delar av den specialpedagogiska utbildningen redan under den grundläggande lärar- utbildningen och därmed få formell kompetens att undervisa döva och hörselskadade elever. Det hindrar inte att lärare som undervisar döva och hörselskadade elever därutöver kan behöva den fullständiga special- pedagogiska påbyggnadsutbildningen. En sådan anpassad grundskollä- rarutbildning borde kunna reducera den totala utbildningstiden för bli- vande dövlärare. Utbildningen bör huvudsakligen bedrivas på tecken- språk. I utbildningen bör teckenspråk kunna väljas som eget ämne för att tillgodose behovet av undervisning i detta ämne. Utbildningen bör starta på försök höstterminen 1993 och förläggas till lämplig ort med grundskollärarutbildning.
Teckenspråk
Endast ett fåtal har visat sig uppnå det krav på förkunskaper i tecken- språk om 20 poäng som ställs för antagning till påbyggnadsutbildning med inriktning mot döva och hörselskadade. Läsåret 1990/91 uppfyllde 13 sökande av 44 detta krav. För att underlätta rekryteringen måste det bli lättare att skaffa sig adekvata kunskaper i teckenspråk.
1989 års handikapputredning har i sitt betänkande En väg till delak- tighet och inflytande (SOU 1991197) föreslagit en rad åtgärder för att höja teckenspråksutbildningens kvalitet och öka antalet utbildningstill- fällen. Ett genomförande av dessa förslag kan på sikt bidra till att fler lär sig teckenspråk.
För att på kort sikt underlätta rekryteringen till påbyggnadsutbild— ningens specialisering för döva och hörselskadade bör särskilda prepa- randkurser i teckenspråk för blivande lärare anordnas på fler orter i landet. Dessa bör kunna anordnas med stöd av de medel som jag senare kommer att föreslå skall anvisas för särskilda åtgärder.
Vidare bör det vara möjligt att i ett övergångsskede medge viss dis- pens från inträdeskravet på 20 poäng i teckenspråk. Detta innebär inte att kravet på förkunskaper i teckenspråk skall tonas ned. l-Iuvudinrikt- ningen är att tillräckliga kunskaper i teckenspråk liksom hittills bör ha förvärvats före utbildningens början. Högskolan bör dock kunna medge
dispens från kravet på 20 poäng vid en teckenspråksutbildning motsva- rande 10—15 poäng. Ett krav för slutbetyg bör dock vara att 20 poängs utbildning i teckenspråk inhämtats.
Hänvisningar till S5-5
- Prop. 1991/92:75: Avsnitt 1
5.6. Studie— och yrkesorientering
Jag föreslår inte nu någon ändring av utbildningen av syofunktionärer i avvaktan på resultatet av läroplanskommitténs förslag.
Skolans studie— och yrkesorientering regleras i läroplanerna. Det an- kommer på läroplanskommittén att utarbeta förslag till nya läroplaner för grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildning- en.
5.7. Barn— och ungdomspedagogiska utbildningar
Jag övergår nu till att behandla vissa förslag från skolbarnsomsorgskom- mittén som rör utbildningar inom undervisningsektorn.
Min bedömning: Skolbarnsomsorgskommitte'n har i sitt betänkande Skola—skolbarnsomsorg, en helhet (SOU l991:54) gått igenom nuvaran- de utbildningar för förskola, skola och skolbarnsomsorg. Kommittén understryker angelägenheten av ökad samverkan och föreslår att målen för yrkesutbildningen skall betona vikten av samverkan såväl med grundskollärarutbildningen som med fritidspedagog— och förskollärarut- bildningarna.
Enligt min mening är dessa krav redan tillgodosedda genom de nya utbildningsplaner som under våren 1991 fastställts för förskollärar— och fritidspedagoglinjerna. Vidare framgår av utbildningsplanen för grund- skollärarlinjen att samverkan skall ske bl.a. med personal inom barn- omsorg och skolbarnsomsorg. Någon åtgärd från min sida är därmed in- te aktuell. När det allmänna linjesystemet inom högskolan avvecklas förutser jag att universitet och högskolor själva skall kunna bestämma samverkan mellan olika utbildningar.
Kommittén har även föreslagit en breddning av fritidspedagogernas kompetens för undervisning inom de praktisk—estetiska ämnena. Några av remissinstanserna är tveksamma till förslaget. Universitetet i Uppsala t..ex anser att det är olyckligt om en "mellanform" fritidspedagog—lärare skapas. I stället bör fritidspedagoger erbjudas möjlighet att komplettera till fullständig grundskollärarkompetens. Även universitetet i Umeå ut- trycker tveksamhet inför förslaget om breddning l enbart praktiskt— este- tiska ämnen och anser att begränsningen till dessa ämnen ter sig diskri- minerande.
Vidare föreslår kommittén att barnskötare med lång yrkesverksam- het inom skolbarnsomsorgen bör beredas ökade möjligheter till vida- reutbildning som fritidspedadgog. Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget. Svenska kommunalarbetareförbundet anser dock att det är meningslöst för barnskötare med barnskötarutbildning att genomgå yt- terligare en grundutbildning inom området barnomsorg.
Enligt min mening är det viktigt med flexibilitet i utbildningssyste— met så att önskemål om vidareutbildning av skilda slag kan tillgodoses. Att ta fram och erbjuda olika typer av fort— och vidareutbildningar är huvudsakligen en fråga för olika utbildningsanordnare och styrs fram- förallt av efterfrågan. Några åtgärder från min sida med anledning av förslagen om breddning och vidareutbildning är därför inte aktuella.
6. Fortbildning av lärare
Sedan den 1 januari 1991 har kommunerna det fulla arbetsgivaransvaret för lärarna. Det innebär bl.a. att kommunerna ansvarar för att all i sko- lan anställd personal får lämplig fortbildning. Skyldigheten att se till att fortbildning anordnas för den personal som har hand om utbildningen är inskriven i skollagen. I och med de förändringar av statsbidragssyste- met som infördes den 1 juli 1991 upphörde statens detaljreglering av vilka fortbildningsbehov som kommunerna skall tillgodose.
Av riksdagens beslut med anledning av proposition om Ansvaret för skolan (prop. 1990/9lcl8, UbU4, rskr. 76) framgår att fortbildningen av lärare är ett av statens styrmedel i en mål— och resultatstyrd skola. De av staten angivna målen för skolan skall styra kommunernas beslut även när det gäller lärarfortbildning. Staten ansvarar, genom statens skolverk, för att det finns tillgång till fortbildning av hög kvalitet i alla delar av landet.
Ett uttryck för statens ansvar att garantera ett adekvat fortbildnings- utbud är de särskilda statliga medel som finns reserverade för lärarfort- bildning. Medlen disponeras av statens skolverk. Utifrån de mål och riktlinjer för utvecklingen av skolan som riksdagen och regeringen fast- ställt uppdrar skolverket åt företrädesvis universitetet och högskolor att anordna fortbildning. Sådana fortbildningsbehov som inte kan tillgodo- ses inom högskolan uppdras åt andra fortbildningsanordnare. Detta gäl- ler t.ex. fortbildning för vissa yrkeslärare.
Jag kommer strax att beröra vilka utvecklingsbehov i skolan som jag anser vara de viktigaste utgångspunkterna för fortbildningsplaneringcn de närmaste åren. Först vill jag emellertid något beröra formerna för fortbildning.
De tidigare specialdestinerade statsbidragen för fortbildning och 10- kal skolutveckling ingår numera i sektorsbidraget till kommunerna. Kommunerna har därför nu större möjligheter än tidigare att använda sina resurser utifrån en samlad bedömning av behovet av utveckling av den egna skolan. Det är i detta perspektiv som enskilda lärares behov och önskemål om fortbildning och utveckling måste ses.
Skolans huvuduppgift är att ge eleverna goda kunskaper och färdig- heter.
Målet att åstadkomma Europas bästa skola innebär bl.a. att lärarnas ämneskunskaper måste vara gedigna. Jag ser det därför som angeläget att fortbildningsresurserna i ökad utsträckning används för ämnesfördjup— ning inom ramen för samarbete med högskolan. Jag vill också under-
Prop. 1991/92:75"
stryka betydelsen av att fortbildningsinsatserna koncentreras på ett så- dant sätt att en viss längd, och därmed djup, säkerställs. Kommunerna har nu också möjligheter att erbjuda lärare längre, mer sammanhängan- de fortbildning genom att använda de betydande resurser som kombina— tioner av studiedagar och ferieförlagd fortbildning utgör.
För mig framstår det som naturligt att kommunerna lägger fast rikt- linjer för lärarfortbildning i den skolplan för utvecklingen av skolan som varje kommun har skyldighet att göra. Jag skulle önska att kom- munerna därvid även sätter upp målet att alla lärare skall få möjlighet till personalutveckling med en viss regelbundenhet.
Fortbildning av lärare i anslutning till den nya lärarutbildningen för grundskolan, den s.k. komplettcringsfortbildningen, inleddes läsåret 1989/90 och avses pågå under en tioårsperiod.
Som jag tidigare framhållit bör utgångspunkten för all lärarfortbild- ning vara de faktiska behov av förbättringar som den enskilda skolan har. Jag ser ingen anledning att tvivla på att kommunerna kommer att bedöma den del av kompletteringsfortbildningen som avser att öka den allmänna och specialpedagogiska kompetensen hos alla lärare i grund- skolan och i grundläggande vuxenutbildning som väsentlig för att tillgo- dose skolans behov. I detta sammanhang vill jag också understryka att den specialpedagogiska kompetensen inkluderar metoder mot läs— och skrivsvårigheter och att detta är ett angeläget fortbildningsområde.
Fortbildningen av klasslärare på grundskolans låg— och mellanstadier samt motsvarande lärare i grundläggande vuxenutbildning bör liksom hittills ge ökade kunskaper i basämnen som svenska och matematik. Jag vill också framhålla religionskunskapen. Som jag tidigare framhållit i den budgetproposition som nyligen förelagts riksdagen tyder mycket på att grundskolan inte lyckats med att ta tillvara och utveckla det intresse för naturvetenskap och teknik som finns i tidig ålder, inte minst hos flickorna. Intresse för och goda kunskaper i dessa ämnen är av betydelse såväl för rekryteringen till gymnasieskola som till högskola. Fortbild- ning i matematik och naturvetenskapliga ämnen för klasslärare på ' grundskolans låg— och mellanstadium bör därför enligt min mening prioriteras.
Kompletteringsfortbildningen av ämneslärare på grundskolans hög- stadium har hittills lett till att ca 1 000 lärare per år kompletterat sin ut- bildning med i genomsnitt 10 poäng ämnesstudier. Det är angeläget att fortbildningen i enskilda ämnnen fördjupas. Målet bör vara att nå den omfattning om i genomsnitt minst 20 poäng per ämne som tidigare be- dömts erforderlig.
I direktivcn till läroplanskommittén har regeringen understrukit nödvändigheten av att förstärka skolans undervisning i moderna språk. Särskild uppmärksamhet skall riktas mot frågan om hur grundskolans språkprogram skall kunna stärkas. Kommittén skall i sina övervägan- den utgå från att undervisningen i engelska skall börja i årskurs 1 och undervisningen i B-språk erbjudas tidigare än i dag. Möjligheten att mot slutet av den obligatoriska skolan kunna påbörja studier av ett tred- je främmande språk skall övervägas.
"3 6
Ett förstärkt språkprogram i grundskolan kräver fortbildning i språk för främst lågstadiets lärare i engelska men också ökade möjligheter till fortbildning i ett B—språk för lärare på grundskolans mellanstadium.
Lärare inom den reformerade gymnasieskolan och den gymnasiala vuxenutbildningen kommer att ställas inför nya kursplaner med ämnes- stoff som delvis ligger utanför det som lärarna hittills undervisat i. Detta gäller i särskilt hög grad lärarna i yrkesämnen och vissa andra ämnen, som får ett nytt innehåll eller införs som nya ämnen t.ex. religionskun- skap och geografi. Detta innebär att lärarna bör få möjlighet till fort- bildning.
Som jag redan utvecklat närmare ställer den nya gymnasiala utbild- ningen krav på samarbete mellan olika lärarkategorier. Jag räknar med att sådana områden som vad övergången till en mål— och resultatstyrd skola innebär, t.ex. utvärdering och elevinflytande kommer att behand- las under studiedagar och den ferieförlagda fortbildningen.
Även andra områden som läroplanskommittén har i uppdrag att sär- skilt uppmärksamma bör bli föremål för fortbildning. Kunskapsområ- den som vårt gemensamma europeiska kulturarv, skolans värdemässiga grund och kunskaper för att stärka elevernas förmåga till etiska ställ- ningstaganden, internationalisering, medier och miljökunskap är väsent- liga att betona i lärarfortbildningen.
Fortbildning av internationell karaktär
Utifrån den vikt jag fäster vid internationalisering vill jag som exempel föra fram särskilda fortbildningsinsatser för att undervisningen mer än i dag skall kunna bedrivas på ett främmande språk, i första hand engels- ka.
Riksdagen har (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) uppdragit åt rege- ringen att se till att det finns ett organ som kan svara för viss internatio- nell lärarfortbildning och samtidigt verka för att internationella medel för svensk lärarfortbildning kan tas till vara. Med anledning härav har skolverket haft regeringens uppdrag att utreda frågan.
Som framgår av årets budgetproposition anser jag i likhet med skol— verket att fortbildningsavdelningcn vid universitet i Uppsala liksom hit— tills bör vara detta av riksdagen önskade organ.
Universitetet bör svara för de svenska insatserna inom Europarådets program för lärarutbildning och fortbildning. Dessa har hittills bekos- tats med medel från anslagen B 6. Fortbildning m.m. och D 11. Utbild- ning för undervisningsyrken och omfattar stipendieprogrammet "CDCC Teacher Bursaries Scheme" och språkprojektet "Language Learning for European Citizen—ship". Det svenska kursutbudet bör liksom hittills an- ordnas av svenska universitet och högskolor med universitetet i Uppsala som samordnare.
Stipendieprogrammet bör med tanke på de många nya medlemslän— derna inom Europaområdet utökas. Inom språkprojektet bör också in— gå uppföljningsinsatser inom Sverige.
Vad som här sagts utesluter givetvis inte insatser för språkutbildning vid andra universitet och högskolor.
Uppdraget till universitetet i Uppsala bör vidare avse språkassistent— verksamheten som fortsättningsvis bör omfatta även ryska samt kurs- verksamhet av internationell karaktär med tyngdpunkt på moderna språk av minst samma omfattning som hittills. Syftet med dessa kurser, som till största delen är utlandsförlagda och som delfinansieras av de olika länderna, är att garantera likvärdiga möjligheter till fortbildning av internationell karaktär oberoende av var i Sverige en lärare arbetar.
Regeringen vill förstärka språkprogrammet i både grundskola och gymnasieskola. Detta innebär nya förutsättningar för språkundervisning- en och för fortbildningen av språklärare. I uppdraget till fortbildnings- avdelningen bör ingå att bedriva ett utvecklingsarbete med syfte att för- bättra språklärarfortbildningen och därmed hela språkundervisningens innehåll och metoder.
Hänvisningar till S6
- Prop. 1991/92:75: Avsnitt Sammanfattningsvis beräknar UHÄ att följande åtgärder behöver vidtas för att trygga tillgången på lärare:, 1, 12
7. Rektorsutbildning
Mitt förslag: Staten skall erbjuda en särskild statlig grundläggan- de rektorsutbildning.
Skälen för mitt förslag: Riksdagens beslut om en förändrad styrning av skolan innebär, som tidigare nämnts, inte bara en förändrad ansvars- fördelning mellan stat och kommun utan också en förändrad lednings- funktion i skolan. Skolledaren har i detta perspektiv en ännu viktigare funktion än tidigare och en nyckelroll när det gäller att förverkliga en nationellt likvärdig och kvalitativt högstående skola.
I skollagen (2 kap. 25) föreskrivs också att det skall finnas en rektor för ledningen av utbildningen i skolan. Som rektor får bara den anstäl— las som genom utbildning och erfarenhet har förvärvat pedagogisk in- sikt.
Rektorns huVuduppgifter är att ansvara för den pedagogiska ledning- en av verksamheten i skolan och att verka för att utbildningenutveck- las. Till rektorsrollen hör därmed den viktiga uppgiften att ansvara för att skolans personal arbetar i riktning mot de mål som staten och sko- lans huvudman ställer upp.
Rektor måste vara väl förtrogen med det statliga regelsystemet, med mål och riktlinjer för skolan, med läroplan och kursplaner. Utifrån denna kunskap skall rektorn leda och planera den enskilda skolenhe— tens verksamhet liksom utvärderings— och utvecklingsarbetet.
Skolan skall inte bara vara likvärdig i alla delar av landet utan också fungera för alla individer, också för dem som har fysiska eller psykiska problem eller andra svårigheter. Skollagen tar upp den enskilde elevens rättigheter i samband med skolgång och stadgar också att eleven skall .ha ett inflytande i skolan. Även i dessa frågor är rektorn ytterst ansvarig för
att de statliga intentionerna i samband med den enskildes rättigheter uppfylls.
Rektorns ansvar för att förverkliga den nationella skolpolitiken, för att alla ges rätt till en likvärdig utbildning och för att den enskilde ele- vens rättsäkerhet tryggas, motiverar att staten även i framtiden engagerar sig i utbildningen av skolledare och svarar för den del av en rektors ut- bildning, som framför allt är att hänföra till dessa uppgifter.
Decentraliseringen av skolans verksamhet stannar inte vid en över- flyttning av ansvaret från stat till kommun. I kommunerna sker för när- varande stora strukturella förändringar som innebär betydande decent- raliseringar ut till olika förvaltningsområden. Skolor eller grupper av skolor får också ett eget ekonomiskt ansvar. Rektorerna kan då i många fall också bli förvaltningschefer med det administrativa och ekonomiska ansvaret för verksamheten. I de delarna av sin yrkesutövning är rektorn att betrakta som en kommunal chefstjänstman och den utbildning som behövs för dessa uppgifter är självklart ett kommunalt ansvar.
Med hänsyn till de stora förändringar som har skett av skolans orga- nisation och i dess ledningsfunktioner har en översyn av den statliga skolledarutbildningen skett. På grundval av denna översyn har regering- en den 28 november 1991 uppdragit åt statens skolverk att komma med förslag om den närmare utformningen av och innehållet i en ny statlig rektorsutbildning.
Skolverket har redovisat sitt uppdrag den 20 januari 1992 och läm- nat ett förslag till ny statlig rektorsutbildning. Förslaget innehåller en i förhållande till nuvarande utbildning något komprimerad utbildning, som koncentrerar sig på de delar av utbildningen som hänför sig till det pedagogiska ledningsansvaret. Utbildningen föreslås genomföras under en period om två till tre år och vända sig till nyutnämnda rektorer inom det offentliga skolväsendet.
Skolverket föreslår att rektorsutbildningen dimensioneras för att kunna utbilda ca 300 rektorer per år. Verket beräknar emellertid att det för budgetåren 1992/93 och 1993/94 finns dels ett uppdämt behov av ut- bildning, dels ett större behov än vanligt p.g.a. de stora strukturella för— ändringarna i kommunerna. Skolverket förordar således att utbildning- en dimensioneras för 400 deltagare hösten 1992 och för 800 deltagare 1993/94. Jag anser det väsentligt att det finns en sådan flexibilitet i di- mensioneringen av rektorsutbildningen att den i huvudsak kan motsva- ra efterfrågan.
Jag har under anslaget B 6. Fortbildning m.m. beräknat medel för rektorsutbildningen. Jag har därvid beräknat att staten i huvudsak skall stå för utbildningskostnaderna, medan kommunerna själva står för rese— och inackorderingskostnader liksom för eventuella vikariekostnader etc. För att åstadkomma den nödvändiga flexibiliteten i dimensioneringen anser jag att det härutöver bör vara möjligt för skolverket att ta ut en mindre avgift för utbildningen. Jag avser att senare återkomma till re— geringen med förslag om den närmare utformningen av utbildningen samt om dispositionen av de medel som staten ställer till förfogande för ändamålet.
De medel som beräknats för fortbildning avser självfallet också rek- torer.
Hänvisningar till S7
- Prop. 1991/92:75: Avsnitt 1
8. Forskning och forskningsanknytning
Min bedömning: Frågor om forskning och forskningsanknytning bör tas upp i samband med den forskningsproposition som re- geringen planerar att förelägga riksdagen nästa år.
Skäl för min bedömning: Genom 1977 års högskolereform utforma- des ett nytt högskolebegrepp. All postgymnasial utbildning fördes in un- der en gemensam beteckning, högskolan. All högskoleutbildning skulle vila på vetenskaplig grund. Forskningsanknytning blev därmed en vå— sentlig kvalitetsaspekt när det gällde den grundläggande högskoleutbild— ningen och särskilda medel anvisades för detta ändamål. Medlen förde- lades till en början av regionsstyrelserna och efter dessas nedläggning av" universitets— och högskoleämbetet.
Efter en tioårsperiod framstod forskningsanknytningcn som helt etablerad inom högSkolan. För att underlätta planeringen fördelades därför fr.o.m. budgetåret 1990/91 de särskilda medlen för forskningsan- knytningen till resp. högskoleenhets anslagspost under anslaget Lokala linjer och fristående kurser (prop. 1989/90:100, bil. 10, s. 44f och 292).
Ledningen för varje utbildning har nu liksom tidigare ansvaret för att på olika sätt sörja för att det finns en god forskningsanknytning av den grundläggande högskoleutbildningen.
I promemorian Fria universitet och högskolor (Ds 199251) — som just nu är ute på remiss — föreslås att för alla lärartjänster inom högsko— lan, förutom det konstnärliga området, skall krävas doktorsexamen. Om dessa förslag genomförs, innebär detta en avsevärd förändring av förut— sättningarna för den del av grundutbildningen som tidigare haft svag ve— tenskaplig anknytning. En forskarutbildad lärare med egen erfarenhet av vetenskaplig verksamhet bedriver sin undervisning utifrån en veten- skaplig grundval. Den forskarutbildade läraren har också möjlighet att varva undervisning och egen forskning. I och med att fler högskolelära— re med anknytning till lärarutbildningarna kommer att bedriva forsk- ning kommer naturligen också forskningen om frågor av betydelse för dessa utbildningar att öka.
I den forskningsproposition som regeringen planerar att förelägga riksdagen under våren 1993 kommer frågor om forskning och forskar- utbildning att ges en samlad bedömning. Det innebär att också forsk- ning av betydelse för lärarutbildningarna behandlas i det sammanhang- et.
9. Högskolan för lärarutbildning i Stockholm
Min bedömning: Högskolan för lärarutbildning i Stockholm (HLS) bibehålls som självständig högskoleenhet.
Som ett alternativ till upprustning och utbyggnad vid Rå- lambshov skall förutsättningarna prövas för en omlokalisering av högskolan till i första hand Brunnsvikenområdet.
Ett uppdrag bör ges till I—ILS och universitetet i Stockholm att ta fram underlag för ett avtal om samverkan på olika områ- den.
Bakgrund för min bedömning: Lärarutbildningen vid HLS är idag spridd på ett stort antal lokaler i Stockholm. Huvuddelen finns på Kungsholmen, men även i Blommensberg, på Liljeholmen, samt i Solna och Södertälje finns utbildningslokaler. Betydande delar av utbildning— en för grundskollärare och av utbildningen för gymnasielärare bedrivs i Frescati.
Vissa lokaler är i behov av en genomgripande upprustning för att kunna användas för verksamheten. Det är inte belagt att utrymmen finns för framtida expansion.
Den förra regeringen föreslog att HLS skulle flyttas till Södertälje. Riksdagen ansåg att ställning kunde tas till frågan först när. förslagets konsekvenser mer ingående analyserats. Frågan har därefter utretts in- om utbildningsdepartementet och remissbehandlats. Jag vill med anled- ning av riksdagens beställning av en analys av HLS-frågan informera om det arbete som bedrivits inom departementet.
Tidigare förslag
I budgetpropositionen 1989 (1988/89:100 bil. 10, s 230 och 470 f) begär- de dåvarande regeringen riksdagens bemyndigande att lokalisera huvud- delen av verksamheten vid HLS till Södertälje. Som skäl för lokalise- ringen angavs behovet av en jämnare fördelning av offentlig verksamhet och särskilt högskoleutbildning i Stockholms län.
Riksdagen behandlade förslaget under hösten 1989. I utbildningsut- skottets betänkande (UbU 1989/9017), som riksdagen antog, konstatera- des att det råder stor enighet om att HLS har en besvärlig lokalsituation. Utskottet pekade vidare på riSken för akut lokalbrist om nybörjarplat— serna skulle behöva ökas för att tillgodose lärarbehovet i slutet på nittio- talet. Med anledning av att olika uppfattningar framförts om HLS fram- tida lokalisering ansåg dock riksdagen att en mer ingående analys måste göras innan slutlig ställning kan tas i denna fråga.
Riksdagen begärde därför en närmare belysning av följande aspekter på lokaliseringsfrågan:
— lokaliseringspolitiska, dvs. en bedömning med hänsyn till den in— omregionala balansen i stockholmsområdct,
— hur dimensioneringen av lärarutbildningarna på sikt påverkar lo- kaliseringen,
— hur lokaliseringen påverkar möjligheten att rekrytera tillräckligt många kvalificerade studerande till de olika lärar— och barnpedagogut- bildningarna,
- möjligheter att dela HLS så att regionala rekryteringsaspekter till- godoses och den regionala obalansen vad gäller högskoleutbildning i stockholmsregionen minskas,
- vilka effekter samspelet mellan lärarutbildningarnas ämnesteore- tiska utbildningsavsnitt och de praktiskt—pedagogiska avsnitten vid l-ILS har på utbildningarnas organisation och innehåll — i första hand vad gäller kopplingen till universitetet i Stockholm men även till de konst- närliga högskolorna och den blivande idrottshögskolan.
Utredning om lärarutbildningens lokalisering
I januari 1990 uppdrog utbildningsdepartementet åt en särskild sakkun- nig att göra den av riksdagen beställda analysen. Uppdraget har redovi- sats i rapporten "Högskolan för lärarutbildning i Stockholm — en analys av lokalisering av högre utbildning i Stockholmsregionen" (Ds 1990:55). Rapporten har remissbehandlats.
Huvudståndpunkten i rapporten kan sägas vara att faktorer som rek- rytering, restider och samband med andra högskoleenheter inte har nå- gon större betydelse för lokaliseringen.
Det viktiga är, enligt rapporten, att åstadkomma en bra lokallösning med god miljö och tillräckliga expansionsmöjligheter. Närhet till de äm— nesteoretiska institutionerna är inte avgörande, eftersom utbildningen ändå är uppdelad veckovis mellan ämnesteori och pedagogik. Den in- omregionala obalansen anses av utredaren kunna göras till den utslags- givande faktorn vid lokaliseringen.
Allmänt kan man bland remissyttrandena urskilja två huvudlinjer. Den ena linjen omfattas av kommuner och vissa statliga myndigheter utanför högskolesektorn. Den innebär att man prioriterar den regionala balansfrågan mycket högt och tillstyrker söderlokaliseringen utan att in- låta sig nämnvärt på utbildningsfrågorna. I många fall ser man det hela som ett led i en allmän högskolesatsning på Södertörn och förutsätter att även ämnesteori lokaliseras till Södertörn.
Den andra linjen omfattas av högskolemyndigheter samt av personal och studerande. Den innebär att man vill ha en samlad lösning som bl.a. integrerar ämnesteori och pedagogik. Man anser att ett söderalter- nativ är svårbedömt eller negativt för rekrytering och lärarfortbildning m. m.
Universitets— och högskoleämbetet (UIIÄ) förordar i sitt remissytt- rande en delad lösning mellan universitetet och en enhet på Södertörn.
Skälen för min bedömning:
Den inomregionala balansen
Att en ökad förläggning av högskoleutbildning till Södertörn skulle in- nebära en önskvärd åtgärd i riktning mot jämnare balans mellan stock- holmsregionens olika delar i fråga om nära tillgång till högskoleutbild- ning och utbud av olika typer av arbetsplatser är en allmänt spridd upp- fattning. Det ankommer dock på de enskilda högskoleenheterna att av- göra olika utbildningars förläggning i regionen.
Lokalfrågan
Tidigare förslag byggde på förutsättningen att nya lokaler skulle anskaf- fas med utgångspunkt i befintlig dimensionering av utbildningarna och oförändrad lokalarea. De beräkningar som redovisas i rapporten visar på att det fortsatta planeringsarbetet bör utgå från att handlingsfrihet be- hövs för framtida eventuella beslut om ytterligare utbyggnad för lärarut- bildningar i stockholmsområdct.
Rekryteringsfrågan m.m.
God utbildning i gynnsam miljö är alltid attraktiv. Lokaliseringen blir då mindre viktig ur rekryteringssynvinkel för vissa kategorier studeran- de. Långa resvägar är dock i sig en negativ faktor, som kan vara särskilt kännbar för vissa grupper av studerande. Sammantaget har central loka- lisering viktiga fördelar ur rekryteringssynpunkt.
En till rekryteringsfrågan angränsande aspekt är fortbildningsfrågan. En perifer lokalisering skulle kunna påverka möjligheterna negativt att genomföra fortbildning för skolans personal i stockholmsregionen. Med hänsyn till att en effektiv lärarfortbildning är angelägen bör denna aspekt tillmätas stor betydelse.
Samspelet mellan olika utbildningsavsnitt
En aspekt som det finns särskild anledning att studera närmare är sam- spelet mellan grundskollärarlinjens och ämneslärarlinjens ämnesteore— tiska avsnitt och praktisk—pedagogiska avsnitt för nuvarande lärarutbild- ning.
Om lärarutbildningen skall kunna utvecklas måste vidare, enligt HLS och universitetet i Stockholm, samverkan mellan de olika avsnit- ten ökas.
För de av mig föreslagna utbildningarna är det också viktigt att den praktisk—pedagogiska utbildningen ingår i helheten.
Lokaliseringen av lärarutbildningarna till Stockholms centrala delar underlättar också samarbetet med de konstnärliga högskolorna och den blivande idrottshögskolan.
Samlad eller delad lösning
Eftersom jag sätter de utbildningspolitiska aspekterna främst har jag kommit fram till att en samlad lokalisering med nära samband med universitetet i Stockholm har de största fördelarna. Detta bör utgöra en förutsättning för det fortsatta planeringsarbetet. Min avsikt är också att ge ett uppdrag till HLS och universitetet i Stockholm för att få fram un- derlag och förutsättningar för samarbete mellan dessa båda myndigheter på olika områden — t.ex. om utbildning, lokaler, administration.
Hänvisningar till S9
- Prop. 1991/92:75: Avsnitt 1
Sammanfattning
För att kunna erbjuda en effektiv lärarutbildning med hög kvalitet är det nödvändigt med ändamålsenliga lokaler. En ny samlad lokallösning bör tillgodose behovet av funktionella lokaler i en akademisk miljö och vara så centralt belägen och lättillgänglig från regionens olika delar som möjligt. Den skall vidare vara sådan att sambandet mellan de ämnesteo- retiska och de pedagogiska delarna i utbildningen underlättas och sti- muleras. Även behovet av samarbete med de konstnärliga högskolorna och idrottshögskolan måste beaktas. Vidare bör det finnas expansions- möjligheter.
Det fortsatta planeringsarbetet
Jag vill för riksdagens information redogöra för mina fortsatta planer beträffande HLS lokalfrågor.
Lokalfrågor
Jag avser att initiera ett planeringsarbete som syftar till att, som ett alter— nativ till upprustning av lokalerna vid Rålambshov, klarlägga förutsätt- ningarna för en omlokalisering av HLS till i första hand området kring Brunnsviken.
Samarbete mellan HLS och universitetet i Stockholm
Jag avser att föreslå regeringen att under samma tid ge berörda myndig— heter i uppdrag att ta fram underlag för framtida samarbete på olika områden. Jag räknar med att det förutom det utbildningsmässiga samar- betet t.ex. vad gäller ämnesstudier, forskning etc. bör vara ändamålsen- ligt och ekonomiskt fördelaktigt för dessa båda myndigheter att samar- beta om lokaler, administration, bibliotek etc. Jag räknar med att för- hållandet mellan myndigheterna kan behöva regleras i ett särskilt avtal.
10. Lantmäteriutbildning
Mitt förslag: Lantmäterilinjen inom civilingenjörsutbildningen lokaliseras till universitetet i Lund fr.o.m. den 1 juli 1992 med 30 nybörjarplatser.
Utredarens förslag: Den dåvarande bostadsministern tillsatte i augusti 1991 en särskild utredare med uppgift att utreda behovet av utbildning inom lantmäteriområdet. Mot bakgrund av den rådande bristen på civi- lingenjörer med lantmäteriutbildning skulle bl.a. möjligheterna prövas att anordna utbildning också vid någon annan högskola än tekniska högskolan i Stockholm (KTH).
Utredningen har överlämnat ett delbetänkande, Lantmäteriutbild- ningar i Luleå och Lund (SOU 199196) till statsrådet Thurdin vid mil- jö— och naturresursdepartementet med förslag om lokalisering av en lantmäterilinje till universitetet i Lund med 30 platser fr.o.m. budgetå- ret 1992/93. Vidare föreslås att eivilingenjörsutbildning med inriktning mot geografisk informationsteknologi inrättas vid högskolan i Luleå fr.o.m. budgetåret 1993/94.
Civilingenjörer med lantmäteriutbildning är verksamma inom många områden. Mätning, kartläggning och fastighetsbildning i statlig och kommunal regi har traditionellt hört till uppgifterna.
Fortfarande är det statliga lantmäteriet den största arbetsgivaren för civilingenjörer från lantmäterilinjen. Sedan början av 1970—talet är emellertid fastighetskontor, fastighetsbolag, värderingskonsulter och sto— ra fastighetsägare de mest expansiva arbetsgivarna.
Utredaren konstaterar att det varit brist på civilingenjörer med lant- måteriutbildning under den senaste femårsperioden. Särskilt stor är bristen i södra och västra Sverige vilket hänger samman med att få stu- denter kommer från dessa regioner. Rekryteringen av studenter till lant- mäterilinjen vid KTH i Stockholm sker huvudsakligen från den östra regionen. Mycket få studenter kommer från de södra och västra regio- nerna.
Enligt utredarens bedömning av arbetsmarknaden finns det på såväl kort som lång sikt ett behov av lantmäteriutbildade civilingenjörer ut- över vad nuvarande utbildning kan tillgodose. Bristen bör avhjälpas på annat sätt än genom fler utbildningsplatser i Stockholm.
Utredaren har i samråd med i första hand Chalmers tekniska hög- skola och universitetet i Lund undersökt möjligheterna att etablera lant- mäteriutbildning vid någon av dessa enheter.
Utredarens slutsatser innebär förslag till ökat antal platser för lant- mäteriutbildning. Ökningen om 30 platser föreslås förläggas till univer- sitetet i Lund fr.o.m. budgetåret "1992/93. 1 Lund finns förutsättning att anordna en utbildning som såväl till kvalitet som kvantitet svarar mot användarnas behov. Utbildning och forskning av betydelse för lantmäte- riutbildningen finns inom bl.a. juridik och väg— och vattenbyggnadsom-
rådet. Vissa ytterligare forskningsresurser krävs emellertid för etablering av lantmäterilinjen vid universitetet i Lund. Utredaren föreslår två nya professurer vid universitetet i Lund, en i fastighetsinformationsteknologi och en i fastighetsrätt.
Utbildningens inriktning bör svara mot behovet av allmänt lantmäte- ritekniskt kunnande som finns i regionerna, dvs. den bör omfatta tek- nik, juridik, ekonomi och planering. Även fastighetsmarknadens inter- nationalisering och informationsteknologins användning inom fastig- hetsområdet bör få en framträdande plats i utbildningen liksom miljö- hänsyn vid utnyttjande av mark— och vattenresurserna.
Utredaren föreslår även etablering av lantmäteriutbildning till hög- skolan i Luleå. Inom högskolan har man arbetat fram en studieinrikt- ning mot geografisk informationsteknologi (GIS) inom linjen för sam- hällsbyggnadsteknik. Med hjälp av det nya tcknikområdet kan man bl.a. lösa problem med hantering av stora mängder data som gäller geografisk information. Den nya studieinriktningen ersätter geoteknologilinjens in- riktning mot prospektering. Professur i geografisk informationsteknolo— gi föreslås samtidigt inrättas vid högskolan i Luleå. Utbildningsplatserna föreslås tillkomma den 1 juli 1993.
Remissinstansernas synpunkter: Utredningen har inte remissbehand- lats men utredaren har samrått med berörda intressenter och har lämnat en redogörelse för detta i betänkandet. Huvuddelen av intressenterna har tillstyrkt förslagen. KTH och Statstjånstemannaförbundet har därut- över i skrivelse till regeringen (1991—11—27) lämnat synpunkter på utre- darens förslag. KTH överlämnar synpunkter på utredningen från lant- mäterisektionen utan något eget ställningstagande.
Inom KTH har lantmäteriutbildningens inriktning och dimensione- ring varit förmål för översyn, vilket bl.a. lett till en ökning av antalet nybörjare från 90 till 100 fr.o.m. antagningen till höstterminen 1991.
Skälen för mitt förslag: Jag delar utredarens bedömning av behovet av civilingenjörer med lantmäteriutbildning. Med hänsyn till att beho- vet och svårigheterna att rekrytera lantmätare är störst i de västra och södra delarna av landet föreslår jag etablering av en lantmäterilinje vid universitetet i Lund. Jag beräknar medel för civilingenjörsutbildning in- om lantmäteri vid universitetet i Lund motsvarande 30 platser (+1 500 000 kr.). Enligt min mening bör resurser för forskning prövas i samband med ställningstaganden inför forskningspropositionen för pe- rioden 1993/94—1995/96.
Jag tar inte nu ställning till den föreslagna utbildningen vid högsko- lan i Luleå.
Hänvisningar till S10
- Prop. 1991/92:75: Avsnitt 12
11. Hemställan
Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag anfört om
1. riktlinjer för vilka kompetenskrav som bör ställas på den som skall utöva läraryrket (avsnitt 5.1),
2. inrättandet av en ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för ut- bildning av lärare med inriktning på årskurserna 4—9 i grundskolan (av- snitt 5.2.2),
3. inrättandet av en ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för ut- bildning av gymnasielärare och avvecklingen av nuvarande ämneslärar- linje om 40 poäng(avsnitt 5.3),
4. inrättandet av en påbyggnadslinje om 20 poäng för lärare för grundläggande utbildning av vuxna och avvecklingen av grundskollärar- linjens variant för utbildning av lärare för grundläggande utbildning av vuxna (avsnitt 5.4),
5. statlig rektorsutbildning (avsnitt 7),
6. lokaliseringen av lantmäterilinjen inom civilingenjörsutbildning— en till universitetet i Lund den 1 juli 1992 (avsnitt "10).
Jag hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om
7. åtgärder vad gäller Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning (av— snitt 5.5),
8. barn— och ungdomspedagogiska utbildningar (avsnitt 5.7),
9. fortbildning av lärare (avsnitt 6),
10. högskolan för lärarutbildningi Stockholm (avsnitt 9).
Hänvisningar till S11
12. Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93
ÅTTONDE HUVUDTITELN
B. Det offentliga skolväsendet
B 6. Fortbildning m.m.
1990/91 Utgift 91 469 549 Reservation 12 807 576* 1991/92 Anslag 178 896 000 1991/92 Anslag exkl.
mervärdeskatt 175 259 000
1992/93 Förslag 81 379 000
. * exkl. mervärdeskatt
Under anslaget beräknas medel för den verksamhet med personalut- bildning för skolväsendets behov som statens skolverk beslutar om.
Från anslaget betalas också kostnader för rektorsutbildning. Från an- slaget anvisas medel för åtgärder som syftar till att förbättra tillgången på lärare i ungdomsskolan samt medel för utbildning av lärare vid sko- lor som skall medverka i den skolförlagda delen inom grundskollärar- linjen. Från anslaget bekostas vidare bidrag till lärarorganisationer m.fl. för fortbildningsverksamhet och publikationer, bidrag till skolpersonal för deltagande i internationella kurser och konferenser samt medel för lärarstipendier för individuellt motiverad fortbildning. Inom anslaget disponerar skolverket också medel för planering och uppföljning samt information om personalutbildning i skolan.
Statens skolverk
1. För ändamål som innevarande budgetår bekostas från anslaget be- räknar skolverket pris— och löneomräkning med 6 988 800 kr.
2. Skolverket föreslår att medel till skolledarhögskolan i Örebro förs över till högskolans anslag (—540 000 kr.).
3. Skolverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 för ändamål som bekostas under anslaget till 181 407 000 kr.
4. Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) har i skrivelse den 18 november 1991 hemställt att särskilda medel avsätts under ansla- gen B 5. Forskning inom skolväsendet och B 6. Fortbildning m.m. för forsknings— resp. fortbildningsinsatser till stöd för handikappade elever i skolan.
Föredragandens överväganden
I årets budgetproposition har under detta anslag föreslagits ett prelimi— närt beräknat belopp om 185 093 000 kr. i avvaktan på denna proposi- tion. Därvid beräknades pris- och löneomräkning med 12 247 000 kr. Med hänsyn till det rationaliseringskrav som enligt budgetdirektiven
åligger all statlig verksamhet har anslaget minskats med 875 000 kr.(1). Vidare beräknades medel för skolledarhögskolan i Örebro under ansla- get D 13. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser (- 578 000 kr.). (2)
Beträffande inriktningen av fortbildningsinsatserna under de närmas- te åren hänvisas till vad jag anfört under avsnitt 6. Ur detta anslag bör vidare som hittills vissa medel kunna användas för fortbildningsinsatser som omfattar all personal vid de statliga specialskolorna. Jag finner dä— remot inte anledning att särskilt ange en medelsram för insatser för stöd till handikappade elevers skolgång. Omfattningen av sådana insatser, som kan växla från tid till annan, bör kunna beslutas av skolverket efter samråd med SIH. (4)
Medlen för särskilda åtgärder under detta anslag som syftar till att förbättra tillgången på lärare bör fr.o.m. nästa budgetår beräknas under anslaget D 11. Utbildning för undervisningsyrken (— 98 214 000 kr.).
Vidare bör medlen som hittills använts vid universitetet i Uppsala för viss internationell lärarfortbildning samt språkassistcntverksamhet m.m. anvisas under anslaget D 11. Utbildning för undervisningsyrken, anslagsposten universitetet i Uppsala (- 5 500 000 kr.).
Hemställan
Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
11. att till Fortbildning m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reserva- tionsanslag på 81 379 000 kr.
D. Grundläggande högskoleutbildning
D 8. Utbildning för tekniska yrken
1990/91 Utgift 1 217 258 000 Reservation 59 112 0001) 1991/92 Anslag 1 480 014 000 1991/92 Anslag exkl.
mervärdeskatt 1 441 324 000
1992/93 Förslag 1 619 954 000
') När statsbudgeten för budgetåret 1990/91 fastställdes hade regeringen inte lat- tat beslut om vissa merkostnader för löner.
Detta anslag avser grundläggande utbildning för tekniska yrken vid de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksam- hetsområde. Under anslaget beräknas medel för allmänna utbildnings- linjer och påbyggnadslinjer inom denna utbildningssektor. Under ansla- get beräknas vidare medel för försöksverksamhet med ingenjörsutbild- ning.
Föredragandens överväganden
I årets budgetproposition redovisade jag min avsikt att återkomma till riksdagen beträffande förslag om en civilingenjörsutbildning inom lant- mäteriområdet i Lund. I avvaktan på föreliggande proposition beräkna- de jag anslaget till Utbildning för tekniska yrken till 1 618 454 000 kr.
Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om lantmäteriutbildning (avsnitt 10 sid. 45 ff) beräknar jag medel motsvarande 30 nybörjarplatser för civilingenjörsutbildning inom lantmäteri vid universitetet i Lund (+ 1 500 000 kr.). Med ändring av vad jag förelagit i prop. 1991/92:100 bil. 9, s. 105 beräknar jag anslaget till (1 618 454 000 + 1 500 000 =) 1619 954 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
12. med ändring av vad som föreslagits i prop. 1991/92:100 bil. 9, s. 105, öka planeringsramarna för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad jag har förordat,
13. till Utbildning för tekniska yrken för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag som är 1 500 000 kr högre än vad som beräknats i prop. 1991/92:100 bil. 9, s. 105.
D 11. Utbildning för undervisningsyrken
1990/91 Utgift 860 673 000 Reservation 74 083 0001) 1991/92 Anslag 1 030 768 000 1991/92 Anslag exkl. mervärdeskatt 1 010 652 000 1992/93 Förslag 1 278 667 000
') När statsbudgetens utfall för budgetåret 1990/91 fastställdes hade regeringen inte fattat beslut om vissa merkostnader för löner.
Detta anslag avser grundläggande utbildning för undervisningsyrken vid de statliga högskoleenheterna. Under anslaget beräknas medel för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer inom denna yrkesut- bildningssektor samt för vissa kurser m. m. I tabellen över planeringsra- mar finns en förteckning över den linjebundna utbildningen. Medel för kommunal högskoleutbildning inom sektorn beräknas under anslaget D 14. Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.
Anslagsfördelning
Högskoleenhet/ Ändamål m.m.
Högskolan för lärarut- bildning i Stockholm Konsfackskolan Musikhögskolan i Stockholm Idrottshögskolan i Stockholm Universitetet i Uppsala Högskolan i Eskilstuna] Västerås Högskolan i Falun! Borlänge Högskolan i Gävle/ Sandviken Högskolan i Örebro Universitetet i Linköping Högskolan i Jönköping Universitetet i Lund Högskolan i Halmstad Högskolan i Kalmar Högskolan i Kristianstad Högskolan i Växjö Universitetet i Göteborg Högskolan i Borås Högskolan i Karlstad Högskolan i Trollhättan/ Uddevalla Universitetet i Umeå Högskolan i Luleå Högskolan i Sundsvall/ Härnösand Hemspråkslärarutbildning Utbildning av instruktörer för näringsliv och förvaltning Särskilda utbildingsåtgärder för vissa lärare m.m. Till universitets- och hög-
skoleämbetets disposition Till regeringens disposition
Summa kr.
1991/92
159 183 000 4 052 000
16 157 000
1 000 000 58 298 000
13 788 000 22 911 000
25 228 000 30 699 000 76 226 000 29 646 000 106 881 000 13 014 000 24 013 000 28 952 000 31 809 000 136 790 000 3 248 000 39 442 000
4 622 000 81 467 000 39 006 000
29 423 000 1 043 000
2 146 000 24 146 000
4 355 000 3 107 000
1 010 652 000
Beräknad ändring 1992/93
Föredraganden
+ 30 351 000 + 1 206 000
+ 1 665 000
+ 13 855 000 + 16 932 000
+ 1 440 000
+ 1 871 000
3 819 000 6 172 000 13 391 000 3 577 000 26 228 000 1 191 000 3 654 000 3 471 000 7 828 000 47 595 000 1 578 000 17 728 000
Hänvisningar till S12
- Prop. 1991/92:75: Avsnitt 1
++++++++++++
1 582 000 17 785 000 5 160 000
+++
+ 2 325 000 1 043 000
— 2 146 000 — 24 146 000
— 4 355 000 + 69 302 000
+ 268 015 000
varav löne- och prisom- räkning
5 969 000 293 000
640 000
70 000 1 171 000
526 000
729 000
677 000 1 052 000 2 592 000 1 321 000 3 777 000 547 000 613 000 991 000 1 092 000 5 693 000 44 000 1 088 000
135 000 2 147 000 1 490 000
1 248 000
34 104 000
Anslagsframställning jämte komplettering har avgivits av universi- tets— och högskoleämbetet (UHÄ). UHAzs förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande.
Ändamål Kostnad budgetåret 1992/93 (tkr.)
2 Förändringar av anslagsteknisk natur 2.1 Omföring mellan anslag, UUm — 2 495 000 2.2 Idrottslärarlinjen m.m., HLS, lHS + 433 000 2.3 Hemspråkslärarutbildning — 1 043 000
Utveckling, utvärdering av språkprov
m.m., UG + 240 000
Genomförande av språkprov, l-ILS, HEJV, ULi, UL, UG + 120 000 Stödinsatser, HLS, UL, UG + 610 000 Bilatcralt samarbete UHÄ + 73 000 2.4 Medel för utbildning av instruktörer
för näringsliv och förvaltning, HLS, lnstr i 0 Summa under 2 — 2 062 000 3 Konsekvenser av tidigare beslut 3.1 Bildlärarlinjen, UUm + 1 084 000 3.2 Fritidspedagoglinjen, 100 p, HLS, UL,
UG, UHÄ + 1 367 000 3.3 Förskollärarlinjen, 100 p, ULi, HH,
HT/U, HLu, UG, HJ, Hl—l, HLS, HB + 986 000 Förskollärarlinjen, 50 p, UG, IIJ, HS/H, UHÄ + 1 799 000 3.4 Grundskollärarlinjen inriktn 1-7,
140 p, UU, HG/S, HK + 5 997 000 Grundskollärarlinjen inriktn 4-9. 140-180 p, HLS, UU, ULi, UL, UG, UUm _. + 13 661 000 3.5 ldrottslärarlinjen, 160 p, 110 — 716 000 3.6 Slöjdlärarlinjen, 40 p, ULi — 688 000 3.7 Ämneslärarlinjen förlängning,
HLS, UU, ULi UL, UG, UUm + 3 382 000 3.8 ldrottshögskola, styrelse, rektorsämbetet,
forskningsanknytning, etc, lHS + 1 400 000 Summa under 3 + 28 272 000 Summa punkterna 2-3 + 26 210 000
HLS= högskolan för lärarutbildning i Stockholm, KF=konstfackskolan, SMH=musikhögskolan i Stockholm, lH=idrottshögskolan i Stockholm, UU= universitetet i Uppsala, HE/V=högskolan i Eskilstuna/Västerås, HFIB=högskolan i Falun/Borlänge, HG/S=högskolan i Gävle/Sandviken, HÖ=högskolan i Örebro, ULi=universitetet i Linköping, HJ =högskolan i Jönköping, UL=universitetet i Lund, HH=högskolan i Halmstad, IIK=högskolan i Kalmar, HKr=högskolan i Kristianstad, llV=högskolan i Växjö, UG=universitetet i Göteborg, HB=högskolan i Borås, HKs=högskolan i Karlstad, HT/U=högskolan i Trollhättan/Uddevalla, UUm=universitetet i Umeå, HLu=högskolan i Luleå, HS/H=högskolan i Sundsvall/Härnösand.
UHÄ hemställer att
1. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som ovan förordats,
2. under reservationsanslaget D 8. Utbildning för undervisningsyr- ken anvisas för budgetåret 1992/93 1 036 861 000 kronor med av UHÄ angiven fördelning på anslagsposter.
Uthuldningnlinje/poing
Rnrnvlrdslbrnrhnjen.12031 Hlldllrnrlmjen, 120 p
Kollhbgsknlllvarlmjon. 40 p fritidspedagoqlmjen, 100 p Körskolllrarlmpn, 100 ;,
Grundskollbmrlmjen, 140- 180 p grenen för utbildning av
ume for av 1.7 grenen 101 utbildning av Ilrare 'o' ||| Å 9
Praktisk-pedagogisk utbildning. 40 6 || ute för h d . 9
Handels- och kontorslnrar- Iinjen, 40 p Hushlllsllrurlmjen. 120 D ldvottsllvarlmjen. 120p
lnduttn- och hlntverksllrar- linjen, 40 9
Musik
|vl|n|en,160 o
Slöjdll linjen, 40 ()
Slöjdllurltnyen. 120 b
Studre- och ylle)- onentenngslmyen, 120 D
Ten-l
varlm|en.120 p
vårdllrarlmyen. 60 p
HIS KF SMH
UU
60
" EN
60 144
HF/B
36 102
”(':/S
30 144
120
HÖ
72 120
l'lgnerlrlgsramar (nybörjarplatser) för sektorn för utbildningför undervisnin;svrken bud;et.år91.1992/93
ULI
75 60 180
HH
30 1 20
HK
30 120
HT/U UUm
Prop
Utbildningulinje/poäng HIS KF SMH IH UU HEN HF/B HGIS HO ULi HJ UG HB HKI HT/U UUm llLu HSIH Summa
Ämneslärarlinjenjöo - 220 p Ämneslärarlinjen, 40 p Gymnasielärarlmjenny. 40 p
LlrurItnjon för jordbruk, skogsbruk. och trädgårds- skötsel', 20 [)
Specialpedagog-ska pä- byqqnadshnpen', 40 - 60 p
Grundl vuxenutbildning pä- byggnl rue, 20 p Pednqoqulmetodrkl 18 36 linjen'. 20 9
Summa 72 634 204 258 294 342 825 324 1269 150 270 312 374 1497 60 486 60 888 358 306112674
'Päbyggnadalinje. | Härav avser minst 50 platser 50-poängautbildning. Därutöver finns 146 platser 50-poängsutbildning varav 8 vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm, 18 vid
universitetet i lund, 24 vid universitetet i Göteborg.
? Härav avser minst 550 platser 50-poängsutbildning och minst 167 platser i Stockholm, Eskilstuna/Västerås, Linköping, Lund,Växjö, och Göteborg utbildning för tväspräkigä studerande.
3 Härtill kommer 30 platser landstingskommunal högakoleutbildningi Arvika.
' Härtill kommer tillfälliga platser för särskilda åtgärder inom lärarutbildningssektorn.
HLS= högskolan för lärarutbildning i Stockholm, KF: konstfackakolan, SMH = musikhögskolan i Stockholm, IH = Idrottshögskolan i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala, HE/V = högskolan i Eskilstuna/Västerås, H F/B = högskolan i Falun/Borlänge, HG/S = högskolan i Gävle/Sandviken, HÖ = högskolan i Örebro, ULi = universitetet i Linköping, HJ = högskolan i Jönköping, UL: universitetet i Lund, HH = högskolan i Halmstad, HK = högskolan i Kalmar, HKr = högskolan i Kristianstad, HV = högskolan i Växjö,
UG = universitetet i Göteborg, HB = högskolan i Boräs, HKB = högskolan i Karlstad, HT/U = högskolan i Trollhättan/Uddevalla, UUm = universitetet i Umeå, HLu = högskolan i
Luleå, HSIH = högskolan i Sundsvall/Härnösand.
Föredragandens överväganden
I årets budgetproposition har, i avvaktan på föreliggande proposition, anslaget till Utbildning för undervisningsyrken förts upp med i förhål- lande till innevarande budgetår oförändrat belopp, 1 010 651 000 kr.
Sammanfattning av mina förslag Jag ansluter mig till Ul-lÄzs förslag vad gäller uppföljning av de förslag som anmäldes i förra årets budgetproposition och förändringar av an— slagsteknisk natur.
Jag kommer i det följande att behandla lärarförsörjningen med an- ledning av UHÄcs rapport om det framtida lärarbehovet.
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att 1 450 nya utbild- ningsplatser skall avse utbildning av lärare. Jag förslår att dessa fördelas med 460 nybörjarplatser till grundskollärarutbildning, inriktningen mot årskurserna 1—7, 540 nybörjarplatser till den nya grundskollärarutbild- ningen, inriktningen mot årskurserna 4—9, 300 nybörjarplatser till den nya gymnasielärarutbildningen samt 150 nybörjarplatser till praktisk— estetiska ettämnesutbildningar (bild, musik och idrott).
Jag föreslår vidare att 43 900 000 kr. skall reserveras för särskilda åt— gärder för att förbättra lärartillgången, för utbildning av oexaminerade lärare, olika vidareutbildningsinsatser samt för projekt i syfte att stärka samverkan mellan skola och högskola. '
Jag har haft UllÄ:s rapport som utgångspunkt för mina förslag. Jag övergår nu till att redovisa mina överväganden när det gäller lä- rarförsörjningen och den nämnda fördelningen av den i årets budget— proposition föreslagna utökningen av utbildningsplatserna för lärarut- bildning.
Lärarförsörjningen
Det finns för närvarande ungefär 105 000 grundskollärare och 31 000 gymnasielärare anställda i den svenska skolan. Av dessa var under år 1990 ungefär 7 000 grundskollärare och 2 000 gymnasielärare tjänstledi- ga. Under år 1990 fanns det 874 000 elever i grundskolan och 257 400 i gymnasieskolan. Lärarantalet har varit relativt konstant under det senas— te decenniet, trots att antalet elever har minskat sedan mitten av 1980— talet. Detta har fått till följd att lärartätheten har ökat markant. Under läsåret 1989/90 gick det 10,6 elever per lärare i grundskolan och 12.3 i gymnasieskolan. Vid början av 1980—talet var motsvarande andelar 12,2 elever per lärare i grundskolan och 13,5 elever per lärare i gymnasie- skolan. !
Andelen behöriga lärare var i början av 1980—talet ca 86 % i såväl grundskolan som gymnasieskolan. År 1990 var motsvarande andelar 92 resp. 93 %. Inom vuxenutbildningen har andelen behöriga lärare ökat från 76 % under läsåret 1984/85 till 94 % under läsåret 1989/90. Sett över ett decennium har andelen behöriga lärare således kommit upp på en betydligt högre nivå. Samtidigt bör det påpekas att andelen behöriga
grundskollärare nådde en toppnivå under år 1987 och 1988, (lå den uppgick till drygt 95 %, och har därefter sjunkit något. Andelen behöri- ga gymnasielärare har dock ökat kontinuerligt under 1980—talet.
Beskriven på detta sätt synes tillgången på lärare vara tillfredsställan- de. I själva verket har Sverige, möjligen med undantag av Danmark och Norge, den högsta lärartätheten i världen. Andelen behöriga lärare är också relativt god. Även om situationen i sin helhet sett på detta sätt får anses vara tillfredsställande finns problem dels när det gäller rekryte- ringen till vissa lärarutbildningar, deLs när det gäller den regionala till- gången på utbildade lärare. Det har t.ex. varit svårt att fylla platserna på grundskollärarlinjen, särskilt när det gäller inriktningen mot matematik och naturorienterandc ämnen, utbildning till lärare inom det praktiskt— estetiska ämnesområdet samt den specialpedagogiska påbyggnadslinjen. Uppgifterna om antagningen under innevarande budgetår tyder emeller- tid på en kraftigt förbättrad ansökningsfrekvens till grundskollärarlin- jen. Det kan emellertid knappast uteslutas att den förbättrade situatio- nen är betingad av den ekonomiska konjunkturen.
Tillgången på behöriga lärare varierar kraftigt mellan olika regioner och kommuner. Stockholms län har tillsammans med Gotlands län den högsta andelen obehöriga lärare i landet (12,5 %) medan Blekinge, Mal— möhus och Hallands län endast har en tredjedel så hög andel obehöriga lärare (4—5 %). Än mer dramatiska skillnader finns mellan olika kom- muner. Så har t.ex. Piteå kommun mindre än en procent obehöriga lä- rare (0,8 %) medan i Dals—Eds kommun nästan var fjärde (24,3 %) lä- rare är obehörig.
Under de senaste åren har olika temporära åtgärder prövats för att öka utbildningsvolymen när det gäller grundskollärare. Fr.o.m. budgetå- ret 1990/91 har särskilda medel i detta syfte anvisats under anslaget B 6. Fortbildning m.m. Under innevarande budgetår har drygt 92 milj.kr. anvisats. Medlen har använts för utökning av den reguljära utbildning- en, decentraliserad utbildning, distansutbildning, utbildning av yrkes- verksamma lärare utan formell utbildning, vidareutbildning av förskol— lärare, fritidspedagoger och hemspråkslärare till grundskollärare. Ge- nom de särskilda insatserna antogs under budgetåret 1990/91 ytterligare 726 studerande till grundskollärarutbildning. Totalt antogs under detta är ca 3 200 studerande till grundskollärarlinjen. Under innevarande budgetår beräknas nyantagningen öka ytterligare till ungefär 4 600 stu— derande.
I en rapport (reviderade beräkningar av lärarbehovet; UHÄ—rapport 1991:15) har UHÄ reviderat sina tidigare prognoser när det gäller det framtida lärarbehovet. UHÄ:s nya prognoser indikerar ett kraftigt ökat behov av lärare i framtiden. De viktigaste skälen härför år det Ökade barnafödandet, riksdagens beslut om flexibel skolstart, den nya gymna- sieskolan samt ökade pensionsavgångar bland lärarna. På kort sikt räk- nar UHÄ med ett ökat behov av grundskollärare på låg— och mellansta— dierna. Behovet av ämneslärare i gymnasieskolan kommer enligt prog- nosen att öka vid mitten av 1990—talet för att nå en topp vid slutet av decenniet.
Sammanfattningsvis beräknar UHÄ att följande åtgärder behöver vidtas för att trygga tillgången på lärare:
— Antagningen för den reguljära utbildningen inom inriktningen mot årskurserna 1—7 i grundskolan bör höjas från 1 980 till ca 2 500 ny- börjarplatser.
- De särskilda utbildningsinsatserna inom inriktningen mot årskur- serna 1—7, främst i form av vidareutbildning av förskollärare, fritidspe- dagoger och hemspråkslärare bör utökas med ytterligare 900 utbild- ningSplatser per år under de kommande fyra budgetåren.
— Antalet nybörjarplatser inom inriktningen mot årskurserna 4—9 bör ökas kraftigt från idag 1 715 till ca 3 100 platser per år.
— Antalet utbildningsplatser för lärare i teoretiska ämnen för gym- nasieskolan och vuxenutbildningen bör utökas från ca 360 till 1 800 platser per år.
Min bedömning: Det är enligt min mening uppenbart att behovet av lärare på låg— och mellanstadierna kommer att öka under de närmaste åren. Behovet på längre sikt är mer svårbedömt med hänsyn till att flera av de faktorer som UHÄzs rapport grundas på kan komma att förändras på några års sikt.
Jag gör en annan bedömning av det kommande lärarbehovet än vad UHÄ gör. Den konjunkturbetonade avtrappningen till andra yrkesgrup- per som idag upphört kommer enligt regeringens uppfattning att vändas till ett positivt inflöde. Behöriga lärare kommer att återvända till det yr- ke man är utbildad för. Vidare gör jag en annan bedömning av de fram- tida födelsetalen. Det är inte troligt att 1980—talets höga födelsetal kom- mer att vara bestående. Effekterna av den nya gymnasieskolan och den nedsatta undervisningsskyldigheten för vissa lärarkategorier är också svårbedömda i ett längre perspektiv.
De insatser för att ytterligare förbättra lärartillgången som jag i det följande kommer att föreslå utgår således från att tendensen i UHÄ:s rapport är riktig men att den kraftiga ökning av behovet som förutses på längre sikt behöver analyseras närmare innan ställning tas för en motsvarande ökning av resurserna till högskolans lärarutbildningar.
De förslag som jag mot denna bakgrund lägger fram kommer att in- nebära en väsentlig ökning av tillgången på lärare. För budgetåret 1992/93 beräknar jag att antagningen på grundskollärarlinjerna med in- riktning mot årskurserna 1-7 och 4—9 kommer att kunna öka med ca 2 000 platser så att totalt ca 5 300 studerande kan antas. Jag har därvid räknat med att de särskilda temporära insatserna för att förbättra till- gången på lärare kommer att behövas även i fortsättningen. Om man därtill lägger den ytterligare ökning av examinationen till följd av mina förslag om nya lärarutbildningar bedömer jag att behovet väl kommer att kunna tillgodoses såväl på grund— som gymnasieskolnivå.
Det förtjänar att påpekas att erfarenheterna visar att avståndet till lä- rarutbildningen har stor betydelse för tillgången på utbildade lärare. Ju kortare avståndet till lärarutbildningen är desto högre är i regel också andelen behöriga lärare i skolan. Detta är ett förhållande som bör beak-
tas av högskolorna så att de inte står främmande för att temporärt för— lägga utbildningen till andra orter än högskolcorten.
Nya resurser för lärarutbildningen
Regeringen har i årets budgetproposition redovisat förslag angående nya utbildningsplatser i högskolan och föreslagit att 1 450 nya platser av des- sa skall gå till lärarutbildningen. Jag har därutöver räknat med ytterliga- re platser inom ramen för de medel som reserverats för särskilda åtgär- der för att förbättra lärartillgången.
Mot bakgrund av vad jag nyss anfört om lärarförsörjningen övergår jag nu till att redovisa mina förslag till fördelning av dessa platser på oli- ka lärarutbildningar.
Mina förslag till nybörjarplatser för olika linjer inom denna sektor framgår av tabellen för planeringsramar.
Grundskoläraruzbildningen
Antalet reguljära nybörjarplatser är under innevarande budgetår ?. 952. Av dessa är 1 980 nybörjarplatser för utbildning av lärare med inrikt- ning på undervisning i årskurserna 1-7 och 972 med inriktning på års- kurserna 4—9.
Jag föreslår att antalet nybörjarplatser på utbildningen med inrikt- ning på undervisning i årskurserna 1—7 ökas med sammanlagt 460 för— delat på högskolenheterna enligt följande (nuvarande antal anges inom parentes): Högskolan för lärarutbildning i Stockholm (240) +100, uni- versitetet i Uppsala (120) +24, universitetet i Linköping (120) +24, högskolan i Jönköping (120) +24, universitetet i Lund (144) +36, hög- skolorna i Kristianstad (120) +24 och Växjö (120) +24, universitetet i Göteborg (1.44) + 132, högskolan i Karlstad (120) + 36 och universitetet i Umeå (120) + 36.
Jag föreslår att de högskoleenheter som för närvarande utbildar lära- re med inriktning på undervisning i årskurserna 4—9 tilldelas samman- lagt 540 nybörjarplatser för den nya utbildning jag tidigare redogjort för. Platserna som avser 40 poäng praktisk—pedagogisk utbildning föreslås fördelade enligt följande: Högskolan för lärarutbildning i Stockholm 90, universiteten i Uppsala 60, Linköping 50, Lund 70, Göteborg 60, hög— skolan i Karlstad 60 samt universitetet i Umeå 50.
Jag föreslår vidare att högskolorna i Örebro och Växjö tilldelas 50 platser vardera för den nya utbildningen. Växjö har redan utbildning av grundskollärare med inriktning på årskurserna 1—7. Örebro har idrotts- lärarutbildning och musik som ett—ämnesutbildningar samt tvåämnesut- bildning med idrott och annat ämne med inriktning på grundskolans årskurser 4—9. Ämnestudierna i det andra ämnet måste studenterna in- hämta vid universitetet i Uppsala med vilken högskolan samarbetar i denna lärarutbildning. Genom mitt förslag kan högskolan i Örebro själ- va anordna tvåämnesutbildning.
Mina skäl är följande. Riksdagen har tidigare framhållit att det är an- geläget att basorganisationen för lärarutbildningen blir så stabil som
möjligt. Riksdagen har vidare framhållit att endast i samband med ett ökat lärarutbildningsbehov kan det vara aktuellt att inrätta utbildning av lärare för årskurserna 4—9 vid några nya högskoleenheter. Enligt min mening har högskolorna i Örebro och Växjö tillräcklig ämnesteoretisk kompetens inom såväl det humanistiska och samhällsvetenskapliga som inom det naturvetenskapliga fakultetsområdet. De båda högskoleenhe— terna har tidigare bedrivit fullständig lärarutbildning och bibehållit sin kompetens. Bägge fyller väl sina platser i lärarutbildningen och behovet av lärare i regionerna som har relativt stora "upptagningsområden" är stort.
Med hänvisning till vad jag nyss anfört och med anledning av det ökade lärarbehovet anser jag det motiverat att nu inrätta grundskollärar- utbildning med inriktning på undervisning i årskurserna 4-9 enligt den av mig presenterade nya formen vid dessa två högskoleenheter:
Gymnasielärarutbildningen
Ämneslärarlinjen om 40 poäng finns för närvarande vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm samt vid universiteten. Antalet platser är 150.
Jag har för den nya gymnasielärarutbildning för vilken jag tidigare redogjort räknat med utökning om sammanlagt 300 nybörjarplatser. Platserna avser 40 poäng praktisk—pedagogisk utbildning och föreslås fördelade enligt följande på högskoleenheterna (antal platser på nuva- rande ämneslärarlinjen, 40 poäng, anges inom parentes).
Högskolan för lärarutbildning i Stockholm (40) +70, universiteten i Uppsala (20) +40, Linköping (20) +40, Lund (30) +40. Göteborg (30) + 80 och Umeå (10) +30.
Praktisk—estetiska utbildningar
Idrottshögskolan i Stockholm
Enligt riksdagens beslut (prop. 1990/91:100, bil. 10 s. 113 ff, UbU 11, rskr. 355) skall en idrottshögskola i Stockholm inrättas. Regeringen har vidtagit nödvändiga förberedelser för att verksamheten i enlighet med riksdagens beslut skall kunna starta den 1 juli 1992.
Idrottshögskolan skall bedriva grundläggande utbildning i idrott för skolväsendets idrottsrörelsens och andra avnämares behov. Huvudupp— giften är att medverka i lärarutbildningen.
Av de 69 nybörjarplatserna för idrottslärarutbildning vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm skall enligt riksdagens beslut 24 överfö- ras till idrottslärarlinjen vid den nya idrottshögskolan. Resterande 45 platser, som avser specialidrottslärarutbildning skall enligt beslutet av- vecklas och medlen successivt överföras till anslaget D 13. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för utveckling av nya linjer och kurser inom idrottshögskolans verksamhetsområde. Jag har dock även för budgetåret 1992/93 beräknat medlen även för dessa nya ända-
mål under förevarande anslag men med avsikt att de skall användas för nyss nämnda utbildningsändamål.
Jag övergår nu till att redovisa mina förslag till utökning av antalet nybörjarplatser på de praktisk—estetiska linjerna.
Jag föreslår en utökning med sammanlagt 150 platser fördelade på följande sätt (nuvarande antal platser angivna inom parentes):
Bildlärarlinjen: Konstfackskolan i Stockholm (24) + 16, universitetet i Umeå (24) + 12.
Musiklärarlinjen: Musikhögskolan i Stockholm (52) + 10, högskolan i Örebro (30) +10, universiteten i Lund (32) +10, Göteborg (36) +10 och högskolan i Luleå (30) + 10.
Idrottslärarlinjen: Idrottshögskolan i Stockholm (24) +48 och hög— skolan i Örebro (36) + 24.
Hushålleärarlinjen: Frågan om dimensioneringen bör tas upp inför nästa treåriga budgetperiod.
' Förskollärar— och fritidspedagogutbildning
Jag förslår oförändrad dimensionering av dessa utbildningar. Det bör ankomma på regeringen att, i mån av behov, fördela de platser som in— nevarande budgetår fördelats av UHÄ, nämligen 96 platser 50—poängsut- bildning vid fritidspedagoglinjen och 520 platser 50—poängsutbildning vid förskollärarlinjen. Konsekvenskostnader för tidigare startade utbild— ningar har beräknats under anslaget till respektive högskola. Resterande medel har beräknats under anslagsposten Till regeringens disposition.
Påbyggnadsutbildning, 20 poäng, för lärare för grundläggande utbildning
av vuxna
Jag har räknat med att denna utbildning skall kunna finansieras med de medel som frigörs genom avvecklingen av den nuvarande lärarutbild- ningen för grundläggande utbildning av vuxna vid högskolan för lärar- utbildning i Stockholm och universitetet i Linköping.
Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning
De medel som innevarande budgetår beräknats för påbyggnadskurser vid den specialpedagogiska påbyggnadslinjen under anslagsposten Till universitets— och högskoleämbetets disposition har för budgetåret 1992/93 beräknats under resp. högskolas anslag.
Jag har därutöver, under anslagsposten Till regeringens disposition beräknat ev. behov av medel som kan följa av vad jag tidigare anfört om bl.a. teckenspråksutbildning för blivande lärare.
Särskilda åtgärder
Jag har tidigare redogjort för de särskilda åtgärder som hittills vidtagits för att förbättra lärartillgången. Medlen för ändamålet har sedan budge- tåret 1990/91 anvisats över anslaget B 8. Fortbildning m.m. och genom särskilda regeringsbeslut disponerats av universitet och högskolor. Jag föreslår att medlen beräknas under förevarande anslag och ökas med 39 564 000 kr. Av de medel, 137 778 000 kr., som föreslås för budgetåret 1992/93 avser 86 923 000 kr. andra— och tredjeårskostnader för tidigare startade utbildningar. Jag har i mina beräkningar fördelat dessa på re- spektive högskoleenhet. Resterande belopp, 50 855 000 kr., föreslås re- serveras till regeringens disposition. Jag anser att dessa medel i första hand även fortsättningsvis bör användas för utbildning av oexaminerade lärare i områden där många sådana finns. Medlen bör också användas för vidareutbildning av hemspråkslärare, förskollärare och fritidspeda- goger. Särskilt bör situationen i regionalpolitiskt prioriterade områden beaktas. De bör även kunna användas för andra lärarutbildningsåtgär— der. Särskilt bör beaktas insatser för att förbättra rekryteringen av lärar- studerande med inriktning mot matematik och naturvetenskapliga äm- nen. Enligt min mening bör dessa medel även få komma ifråga för pro- jekt i syfte att stärka kontakterna mellan skola och högskola.
Regeringen bör bemyndigas att under budgetåret i mån av behov öka dimensioneringen av lärarutbildningen.
Som jag föreslog i budgetpropositionen bör de medel för skolledar- fortbildningen som bedrivs vid högskolan i Örebro och som innevaran- de budgetår beräknats under anslaget'B 6. Fortbildning m.m. fr.o.m. budgetåret 1992/1993 anvisas under anslaget D 13. lokala och individu- ella linjer samt fristående kurser (+ 578 000 kr.). Jag föreslår vidare att ytterligare medel skall anvisas för ändamålet (+ 422 000 kr.) under före- varande anslag.
Fortbildningsavdelningen vid universitetet i Uppsala föreslås som ti- digare redovisats i avsnitt 6 få ansvaret för samordning av lärarfortbild— ning av internationell karaktär och språkassistentverksamhet m.m. Me- del för denna verksamhet anvisas innevarande år från anslaget B 6. Fortbildning m.m. men bör fr.o.m. budgetåret 1992/93 anvisas över det— ta anslag (+ 5 500 000 kr.).
Mina förslag i fråga om nybörjarplatser för budgetåret 1992/93 för linjer inom sektorn framgår av tabellen för planeringsramar. Med hån- visning till sammanställningen beräknar jag anslaget till ( 1 010 652 000 kr. + 268 015 000 kr.) = 1 278 667 000 kr.
Övriga frågor
Under innevarande budgetår har avtal slutits mellan staten och svenska kommunförbundet om statens ersättning till kommuner som bereder studerande praktik vid dels lärarutbildningar, dels studie- och yrkesori- enteringslinjen. Kostnaderna härför ryms inom ramen för anvisade me- del.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
13. att fastställa planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad jag förordat,
14. bemyndiga regeringen att i mån av behov öka dimensioneringen ,i lärarutbildningen,
15. att till Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 1 278 667 000 kr.
G. Lokalförsörjning
G 1. Inredning och utrustning av lokaler vid högskolenheterna m.m.
I prop. 1991/92:100 bil. 9, s. 221 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition om lärarutbildning m.m., för budge- tåret 1992/93 till inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenhe- terna m.m. beräkna ett reservationsanslag på 858 000 000 kr.
De nya utbildningsplatser som jag har föreslagit tidigare i denna pro- position medför kostnader för lokaler, inredning och utrustning. För budgetåret 1992/93 beräknar jag meddelsbehovet till 872 600 000 kr. Jag avser att senare föreslå regeringen att fördela tillgängliga medel.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att under åttonde hu- vudtitelns reservationsanslag
16. till Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett belopp som är 14 600 000 kr. högre än vad som anvisats i prop. 1991/92:100 bil. 9, s. 221.
Hänvisningar till PS3
13. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom propositionen förelägga riksdagen vad föredraganden anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden hemställt om.
Förslag till framtida examina Nuvarande lärarlinjer Prop. 1991/92:75
Bilaga 1 Lärarexamen för grundskolan Grundskollärarexamen med inriktning på undervisning Grundskollärar— i årskurserna 1—7 eller 4—9 linjen 1-7 och 4—9
Lärarexamen för gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildning-
en Gymnasielärarexamen
med inriktning på undervisning Amnes i teoretiska ämnen eller yrkesämnen Vård
Industri— ochhantverk Handel— och kontor Hushåll Barnavård Jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel
Lärarexamina för undervisning i grundskola och gymnasium
Praktisk—estetiska
Bildlärarexamen bildlärarlinjen Musiklärarexamen musiklärarlinjen Slöjdlärarexamen slöjdlärarlinjen med inriktning på textilslöjd eller
trä— och metallslöjd
Idrottslärarexamen idrottslärarlinjen Hushålleärarexamen hushållslärarlinjen
Lärarexamina för lärare i barnomsorg och skolbarnsomsorg
Barn— och ungdomspedagogisk examen med inriktning på arbete som
förskollärare eller fritidspedagog förskollärarlinjen fritidspedagoglinjen
Ovriga examina
Specialpedagogexamen Specialpedagogisk påbyggnadslinje
Examensbeskrivningar Prop. 1991/92:75
Den som avlägger grundskollärarexamen skall ha förvärvat de kunska— per och färdigheter samt den kritiska skolning som behövs för att som lärare i grundskolan kunna arbeta för att förverkliga denna skolforms mål enligt gällande läroplaner samt att medverka till utveckling av sko- lans hela verksamhet.
Detta innebär att den studerande skall ha förvärvat goda och för kommande läraruppgifter relevanta ämneskunskaper med en för aktuel- la stadier och kommande undervisningsuppgifter avpassad avvägning mellan
* grundläggande kunskaps-lfårdighetsstrukturer * erfarenhet av att själv identifiera, formulera och lösa uppgifter
och problem
* färdighet i att arbeta i och med vetenskapliga teorier samt
förmåga att utnyttja förvärvade kunskaper och färdigheter för att belysa synsätt och förhållningssätt till övergripande frågor som existentiella och etiska frågor, miljöfrågor, internationella och in- terkulturella frågor etc. Detta innebär också att den studerande oavsett inriktning av studier- na skall ha
förvärvat ett helhetsperspektiv på barns och ungdomars utveckling och inlärning, på kunskaper och färdigheter samt på skolans uppgifter i samhället,
tränats i att med utgångspunkt från målen för grundskolan bearbeta de didaktiska frågorna om vad som skall väljas ut som innehåll i under- visningen i grundskolan, varför just detta innehåll bör väljas och hur in- nehållet skall struktureras, organiseras och behandlas i undervisningen beroende på årskurs, ämnen och elever, .
förvärvat god förståelse för utvecklings— och gruppsykologiska för- hållanden baserad på både teoretiska modeller och praktisk erfarenhet av vad som sker i olika utvecklings-, inlärnings— och undervisningspro- cesser samt kunskap om hur elevernas olika förutsättningar, sociala och kulturella bakgrund och könstillhörighet påverkar deras möjligheter att förstå och tillgodogöra sig undervisningen,
förvärvat god förmåga att leda och undervisa samt förmåga att ge- nom val av innehåll och arbetssätt i undervisningen förebygga svårighe— ter, stödja elever med svårigheter och stimulera elever med särskilda förutsättningar och att möta olika slag av skolsvårigheter, funktionsstör- ningar och störda sociala relationer inom klassen,
förvärvat kunskap om målen och verksamhetsformerna inom hela grundskolan och inom de verksamheter grundskolan samverkar med,
utvecklat den egna förmågan att delta i lagarbete och i övrigt samar- Prop. 1991/92:75 bete med lärare och annan personal i skolan samt med personal inom Bilaga 2 barnsomsorg, skolbarnomsorg och gymnasieskola,
uppövat ett kritiskt och analytiskt förhållningssätt till kunskap och undervisning och därmed ökat sin förmåga att analysera skolarbetet ur läroplanens, elevernas och lärarens perspektiv,
tränats i att planera och utvärdera sin egen undervisning, att aktivt delta i skolans utvecklingsarbete och att genom att tillgodogöra sig forskning och utvecklingsarbete kontinuerligt utveckla sitt yrkeskun- nande.
Den studerande som erhåller examen med inriktning mot undervis- ning i årskurserna 1—7 skall ha förvärvat särskild kännedom om den grundläggande läs— och skrivinlärningen och om den grundläggande matematikinlärningen.
Olika former av grundskollärarexamen
Grundskollärarexamen utfärdas för inriktning mot undervisning i års- kurserna 1—7 eller för inriktning mot undervisning i årskurserna 4—9. Grundskollärarexamen med inriktning mot undervisning i årskur- serna l-7 utfärdas för olika fördjupningsalternativ och varianter. Grundskollärarexamen med inriktning mot undervisning i årskur- serna 4—9 utfärdas för olika specialiseringsalternativ.
Utbildningens längd
Utbildningen med inriktning mot undervisning i årskurserna 1—7 om- fattar minst 140 poäng.
Utbildningen med inriktning mot undervisning i årskurserna 4—9 omfattar, om ett praktiskt—estetiskt ämne ingår i examen minst 140/160 poäng, annars minst 180 poäng.
Den praktisk—pedagogiska utbildningen skall inom samtliga inrikt- ningar omfatta ca 40 poäng.
Exempel på fördjupningsalternativ, varianter och specialiseringsal- ternativ förtecknas i bilaga.
Fördjupningskrav
Den studerande skall ha fullgjort ett självständigt examensarbete om minst 10 poäng. I detta examensarbete skall vetenskapliga teorier som den studerande blivit förtrogen med i ämnesstudier, metodik och peda- gogik relateras till den verklighet den studerande mött i den skolförlag- da delen av utbildningen.
Praktik - Prop. 1991/92:75
Bilaga 2 För att erhålla grundskollärarexamen skall den studerande ha fullgjort handledd praktik om ca 20 veckor förlagd till skolor/områden med oli- , ka social struktur.
Bilaga:
Grundskollärarexamen med inriktning mot undervisning i årskurserna 1—7 kan utfärdas för något av följande fördjupningsalternativ:
I fördjupningsalternativet svenska och samhälLsorienterande ämnen skall den studerande ha förvärvat sådana kunskaper och färdigheter att den kan undervisa
* i årskurserna 1—7 i svenska och i samhällsorienterande ämnen
samt i engelska eller i ett av ämnena musik, bild och idrott
* i årskurserna 1—3 dessutom i minst två av ämnena musik, bild
och idrott (utöver det som eventuellt valts som alternativ till eng— elska).
I fördjupningsalternativet kan ingå att den studerande också förvär- var sådana kunskaper och färdigheter att den kan undervisa i årskurser- na 1-3 dessutom i matematik och naturorienterandc ämnen.
I fördjupningsalternativet matematik och naturorienterandc ämnen skall den studerande ha förvärvat sådana kunskaper och färdigheter att den kan undervisa
* i årskurserna 1—7 i matematik och i naturorienterande ämnen
med ämnesmässig tyngdpunkt på ämnet biologi samt i engelska eller i ett av ämnena musik, bild och idrott
* i årskurserna 1-3 dessutom i minst två av ämnena musik, bild
och idrott (utöver det som eventuellt valts som alternativ till eng— elska).
I fördjupningsalternativet kan ingå att den studerande också förvär- var sådana kunskaper och färdigheter att den kan undervisa i årskurser- na 1—3 dessutom i svenska och samhällsorienterande ämnen.
Grundskollärarexamen med inriktning mot undervisning i årskur- serna 1—7 kan också utfärdas för något av följande varianter:
I varianten utbildning i svenska som andraspråk skall den studerande ha förvärvat sådana kunskaper och färdigheter att den kan undervisa
* i årskurserna 1—9 och i svenska som andraspråk och i svenska för
invandrare (Sfi)
* i årskurserna l-7 i svenska
* i årskurserna 1—3 dessutom i samhällsorienterande ämnen samt i
matematik och naturorienterandc ämnen samt i minst två av äm- nena musik, bild och idrott.
I varianten utbildning av lärare i henwpråksundervisning skall den studerande ha förvärvat sådana kunskaper och färdigheter att den kan undervisa
* i årskurserna 1—9 i ett hemspråk
* i årskurserna 1—7 i samhällsorienterande ämnen eller i matema- Prop. 1991/92:75 tik och naturorienterandc ämnen samt i engelska eller i ett av Bilaga 2 ämnena musik, bild och idrott * i årskurserna 1-3 dessutom i minst två av ämnena musik, bild och idrott (utöver det som eventuellt valts som alternativ till eng-
elska). I varianten kan ingå att den studerande också förvärvar sådana kun-
skaper och färdigheter att den kan undervisa i årskurserna 1—3
* förutom i samhällsorienterande ämnen ocksåi svenska
eller
* i såväl svenska/So som matematik/No. Varianten kan förlängas så att den också avser undervisning i svens- ka i årskurserna 4—7.
Grundskollärarexamen med inriktning mot undervisning i årskur- serna 4—9 kan utfärdas för något av följande specialiseringsalternativ:
I Specialiseringen i svenska och språk skall den studerande ha förvär- vat sådana kunskaper och färdigheter att den kan undervisa inom angiv- na årskurser i någon av följande underspecialiseringar:
svenska och engelska samt tyska, franska eller finska, samiska el- ler annat hemspråk, svenska och svenska som andraspråk samt engelska, tyska, franska eller hemspråk, Svenska som andraspråk och hemspråk samt engelska, tyska eller franska, svenska som andraspråk och engelska samttyska, franska eller hemspråk. I specialiseringen i So—ämnen skall den studerande ha förvärvat såda- na kunskaper och färdigheter att den kan undervisa inom angivna års- kurser
i historia, religionskunskap, samhällskunskap, geografi.
I specialiseringen i No-ämnen skall den studerande ha förvärvat så- dana kunskaper och färdigheter att den kan undervisa inom angivna årskurser
i fysik, kemi, biologi, teknik.
I specialiseringen i Ma/No—ämnen skall den studerande ha förvärvat sådana kunskaper och färdigheter att den kan undervisa inom angivna årskurser
i matematik och i fysik, kemi, biologi teknik.
I specialiseringen praktiskt-estetiskt ämne och annat ämne skall den studerande ha förvärvat sådana kunskaper och färdigheter att den kan undervisa inom angivna årskurser
i ett av ämnena barnkunskap, bild, hemkunskap, idrott, musik, textilslöjd eller trä— och metallslöjd och i ett av ämnena svenska, engelska, tyska, franska, hemspråk eller matematik.
Grundskollärarexamen med inriktning mot undervisning i årskur- serna 4—9 kan också utfärdas för fritt valda specialiseringsalternativ:
I ett fritt valt specialiseringsalternativ skall den studerande ha förvär- Prop. 1991/92:75 vat sådana kunskaper och färdigheter att den kan undervisa inom angiv- Bilaga 2 na årskurser i angivna ämnen.
Utbildningen skall, om ett praktiskt—estetiskt ämne ingår i examen, omfatta minst 120/160 poäng, annars minst 180 poäng.
Gymnasielärarexamen Mål
Den som avlägger gymnasielärarexamen skall ha förvärvat de kunskaper och färdigheter samt den kritiska skolning som behövs för att som lära- re i gymnasieskolan och i vuxenundervisningen kunna arbeta för att förverkliga dessa skolformers mål enligt gällande läroplaner samt med- verka till utveckling av skolans hela verksamhet.
Detta innebär att den studerande skall ha förvärvat goda och för kommande läraruppgifter relevanta ämneskunskaper med en för aktuel- la studier och kommande undervisningsuppgifter avpassad avvägning mellan
* grundläggande kunskaps—/fa'rdighetsstrukturer * erfarenhet av att själv identifiera, formulera och lösa uppgifter
och problem * färdighet i att använda olika kunskapsområdens centrala begrepp * färdighet i att arbeta i och med vetenskapliga teorier samt * förmåga att utnyttja förvärvade kunskaper och färdigheter för att
belysa synsätt och förhållningssätt till övergripande frågor som existentiella och etiska frågor, miljöfrågor, internationella och in— terkulturella frågor etc.
Detta innebär också att den studerande oavsett inriktning av studier- na skall ha
förvärvat ett helhetsperspektiv på barns och ungdomars utveckling och inlärning, på kunskaper och färdigheter och på skolans uppgifter i samhället,
tränats i att med utgångspunkt i målen för gymnasieskolan och vux— enundervisningen bearbeta de didaktiska frågorna om vad som skall väl— jas ut som innehåll i undervisningen, varför just detta innehåll bör väl- jas och hur innehållet skall struktureras. organiseras och behandlas i undervisningen beroende på årskurs, ämnen och elever,
förvärvat en god förståelse för utvecklings— och gruppsykologiska förhållanden baserad på både teoretiska modeller och praktisk erfaren— het av vad som sker i olika utvecklings—, inlärnings— och undervisnings— processer samt kunskap om hur elevernas olika förutsättningar, sociala och kulturella bakgrund och könstillhörighet påverkar deras möjlighe— tcr att förstå och tillgodogöra sig undervisningen,
förvärvat en god förmåga att leda och undervisa samt en förmåga att genom val av innehåll och arbetssätt i undervisningen förebygga svårig— heter, stödja elever med svårigheter och stimulera elever med särskilda
förutsättningar och att möta olika slag av skolsvårigheter, funktionsstör- Prop. 1991/92:75 ningar och störda sociala relationer inom klassen, Bilaga 2 förvärvat kunskap om målen och verksamhetsformerna inom gym- nasieskolan, vuxenundervisningen och grundskolan samt om arbetslivet och om skolans och arbetslivets beroende av varandra, utvecklat den egna förmågan att delta i lagarbete och i övrigt samar— bete med lärare och annan personal inom och utom skolan, uppövat ett kritiskt och analytiskt förhållningssätt till kunskap och undervisning och därmed ökat sin förmåga att analysera skolarbetet ur läroplanens, elevernas och lärarens perspektiv, tränats i att planera och utvärdera sin egen undervisning, att aktivt delta i skolans utvecklingsarbete och att genom att tillgodogöra sig forskning och andras utvecklingsarbete kontinuerligt utveckla sitt yrkes- kunnande.
Olika former av gymnasielärarexamen
Gymnasielärarexamen utfärdas för kombinationer av ett eller flera äm- nen i gymnasieskolans program.
Utbildningens längd
Utbildningen omfattar minst 180 poäng - eller motsvarande om yrkes— inriktade ämnen ingår — varvid även etapper inom forskarutbildning kan tillgodoräknas.
Den praktisk—pedagogiska delen av utbildningen skall inom samtliga inriktningar omfatta ca 40 poäng.
Fördjupningskrav
Den studerande skall ha fullgjort ett självständigt examensarbete om minst 10 poäng. I detta examensarbete skall vetenskapliga teorier som den studerande blivit förtrogen med i ämnesstudier, metodik och peda- gogik relateras till den verklighet den studerande mött i den skolförlag— da delen av utbildningen.
I engeISka, tyska och franska skall ca en termins studier per språk ha varit förlagda till respektive språkområde.
Praktik
För att erhålla gymnasielärarexamen skall den studerande ha fullgjort handledd praktik om ca 20 poäng. En del av praktiken bör ha förlagts till vuxenutbildningen.
69 6 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 75
Bildlärarexamen Prop. 1991/92:75
Bilaga 2 Mål
Den som avlägger bildlärarexamen skall ha förvärvat de kunskaper och de färdigheter samt den kritiska skolning som behövs för att som bildlä- rare i grundskolan, gymnasieskolan och vuxenundervisningen kunna arbeta för att förverkliga dessa skolformers mål enligt gällande läropla- ner samt medverka till utveckling av skolans hela verksamhet.
Detta innebär att den studerande skall ha förvärvat goda och för kommande läraruppgifter relevanta ämneskunskaper i bildframställning och bildvetenskap.
* I bildframställning skall den studerande ha utvecklat ett rikt och sammansatt bildspråk med både sakliga och konstnärliga dimen— sioner inom såväl traditionellt konstnärligt skapande som skapan- de i moderna medier * i bildvetenskap skall den studerande ha utvecklat färdigheter i tolkning och analys och ha förvärvat goda kunskaper om bilder och miljö i ett historiskt, nutida och framtida perspektiv * förmåga att integrera bildframställning och bildvetenskap till en helhet och färdighet i att arbeta med konstnärliga och vetenskap- liga teorier * förmåga att från kulturpolitiska utgångspunkter kritiskt värdera bilden som kommunikationsmedel och konstnärligt uttryck och de verkningar som styrning av bildmedierna kan medföra * förmåga att föra vidare och utveckla kulturtraditioner och kul- turarv samt * förmåga att utnyttja förvärvade kunskaper och färdigheter för att belysa övergripande problem som existensiella och etiska frågor, miljöfrågor, internationella och interkulturella frågor etc. Detta innebär också att den studerande skall ha
förvärvat ett helhetsperspektiv på barns och ungdomars utveckling, kreativitet och kultur, på kunskaper och färdigheter inom det visuella området och på skolans uppgifter i samhället,
tränats i att med utgångspunkt i målen för grundskolan, gymnasie- skolan och vuxenundervisningen bearbeta de didaktiska frågorna om vad som skall väljas ut som innehåll i bildundervisningen, varför just detta innehåll bör väljas och hur innehållet skall struktureras, organise- ras och behandlas i undervisningen beroende på skolform. årskurs och elever,
förvärvat kunskap om hur elevers olika förutsättningar, sociala och kulturella bakgrund och kön påverkar deras möjligheter att förstå och tillgodogöra sig bildundervisningen,
förvärvat en god förmåga att leda och undervisa samt genom val av innehåll och arbetssätt i bildundervisningen förebygga problem, stödja elever med svårigheter och stimulera elever med särskilda förutsättning- ar,
förvärvat kunskap om målen och verksamhetsformerna inom grund- Prop. 1991/92:75 skolan, gymnasieskolan och vuxenundervisningen, om verksamheter Bilaga 2 inom kultur— och informationsyrken samt om skolans och arbetslivets beroende av varandra,
utvecklat den egna förmågan att delta i lagarbete och i övrigt samar- bete med lärare och övrig skolpersonal samt enskilda och grupper knut- na till skolans verksamhet,
uppövat ett kritiskt och analytiskt förhållningssätt till kunskap och undervisning och därmed ökat sin förmåga att analysera skolarbetet ur läroplanens, elevernas och lärarens perspektiv samt
tränats i att planera och utvärdera sin egen undervisning, att aktivt delta i skolans utvecklingsarbete samt tillgodogöra sig forskning och konstnärligt utvecklingsarbete för att kontinuerligt utveckla sitt yrkes- kunnande.
Utbildningens längd
Utbildningen omfattar minst 120 poäng. Ämnesstudierna omfattar nor- malt minst 80 poäng. Den praktisk—pedagogiska delen av utbildningen omfattar ca 40 poäng.
Fördjupningskrav
Den studerande skall ha fullgjort ett självständigt examensarbete om minst 10 poäng. I detta examensarbete skall konstnärliga och vetenskap— liga teorier som den studerande blivit förtrogen med i ämnesstudier, metodik och pedagogik relateras till erfarenheter av den skolförlagda de— len av utbildningen. Examensarbetet utförs inom den valda ämnesför- djupningen.
Praktik
För att erhålla bildlärarexamen skall den studerande ha fullgjort hand— ledd praktik om ca 20 poäng.
Musiklärarexamen
Mål
Den som avlägger musiklärarexamen skall ha förvärvat de kunskaper och färdigheter samt den kritiska skolning som behövs för att som mu- siklärare kunna förverkliga målen för musikundervisning inom nedan angivna yrkesområden.
Bilaga 2
Utbildningen, som grundas på vetenskapligt och konstnärligt förhåll- ningssätt samt beprövad erfarenhet, skall genom studier i musik, peda- gogik och metodik samt praktik ge goda kunskaper om och erfarenheter
av *
alla lärares gemensamma ansvar för att eleverna förvärvar goda kunskaper och färdigheter och att aktivt medverka till deras per- sonliga utveckling ett helhetsperspektiv på utveckling och inlärning, på kunskap och färdigheter och på skolans alla uppgifter i samhället planering, genomförande, utvärdering av det egna arbetet och ut- vecklingsarbete i skolan samt beprövad förmåga att redovisa kun- skaper och uppnådda resultat på såväl svenska som minst ett främmande språk att leda och inspirera människor i alla åldrar att skapa och utöva musik, aktivt lyssna på musik samt kunna belysa musiken utifrån konstnärliga, historiska, sociologiska perspektiv ur såväl nationell som internationell synvinkel musikens betydelse för personlighetsutveckling samt kritisk vär- dering av musik som kommunikationsmedel och som konstnär- ligt uttryck tillämpning av vetenskapliga teorier och metoder inom det mu- sikpedagogiska området samt förmåga att anlägga konstnärliga perspektiv på kommande yrkesuppgifter.
Utbildningens inriktningar
Musiklärarexamen kan utfärdas med inriktning mot yrkesverksamhet som musiklärare i förskola, grundskola, gymnasieskola, vuxenundervis- ning respektive i kommunal musikskola och övrig frivillig musikunder— visning. Utbildning skall också genom individuella val ge kunskaper och färdigheter för verksamhet inom andra områden av musiklivet.
Utbildningens längd
Utbildningen omfattar 160 poäng. Ämnesstudierna för musiklärare för grund— och gymnasieskola omfattar minst 80 poäng. Den praktisk- pedagogiska delen av utbildningen omfattar ca 40 poäng. Utbildningen skall också förbereda för forskarutbildning.
Slöjdlärarexamen
Mål
Den som avlägger slöjdlärarexamen skall ha förvärvat de kunskaper och de färdigheter samt den kritiska skolning som behövs för att som lärare
i grundskolan, gymnasieskolan och i vuxenundervisningen kunna arbe- Prop. 1991/92:75 ta för att förverkliga dessa skolformers mål enligt gällande läroplaner Bilaga 2 samt medverka till utveckling av skolans hela verksamhet.
Detta innebär att den studerande skall ha förvärvat goda och för kommande läraruppgifter relevanta ämneskunskaper i textilslöjd alter- nativt trä- och metallslöjd med en för aktuella stadier och kommande undervisningsuppgifter avpassad avvägning mellan
* grundläggande kunskaps— och färdighetsstrukturer för skapande
tekniskt och praktiskt arbete
* erfarenhet av att själv identifiera, planera, genomföra och utvär-
dera olika uppgifter och problem
* färdighet i att själv kunna framställa en produkt från idé till fär—
digt resultat varvid material—, form-, sammansättnings— och pro— ccssfrågor skall kunna redovisas
* förmåga att från kulturpolitiska utgångspunkter föra vidare och
utveckla kulturtraditioner och kulturarv
* förmåga att tillämpa vetenskapliga och konstnärliga teorier och
beprövad erfarenhet i arbetet
* förmåga att utnyttja förvärvade kunskaper och färdigheter för att
belysa övergripande problem som existensiella och etiska frågor, miljöfrågor, internationella och interkulturella frågor samt jäm- ställdhetsfrågor etc.
Detta innebär också att den studerande oavsett inriktning av studier- na skall ha
förvärvat ett helhetsperspektiv på barns och ungdomars utveckling och inlärning, på kunskaper och färdigheter och på skolans uppgifter i samhället,
tränats i att med utgångspunkt i målen för grundskolan. gymnasie- skolan och vuxenundervisningen bearbeta de didaktiska frågorna om vad som skall väljas ut som innehåll i undervisningen, varför just detta innehåll bör väljas och hur innehållet skall struktureras, organiseras och behandlas i undervisningen beroende på årskurs, ämnen och elever,
förvärvat en god förståelse för utvecklings— och gruppsykologiska förhållanden baserad på både teoretiska modeller och praktisk erfaren- het av vad som sker i olika utvecklings—, inlärnings— och undervisning- processer samt kunskap om hur elevernas olika förutsättningar, sociala och kulturella bakgrund och könstillhörighet påverkar deras möjlighe- ter att förstå och tillgodogöra sig undervisningen,
förvärvat en god förmåga att leda och undervisa samt en förmåga att genom val av innehåll och arbetssätt i undervisningen förebygga svårig- heter, stödja elever med svårigheter och stimulera elever med särskilda förutsättningar och att möta olika slag av skolsvårigheter, funktionsstör— ningar och störda sociala relationer inom klassen,
förvärvat kunskap om målen och verksamhetsformerna inom grund- skolan, gymnasieskolan och vuxenundervisningen samt om arbetslivet och om skolans och arbetslivets beroende av varandra,
utvecklat (len egna förmågan att delta i lagarbete och i övrigt samar— bete med lärare och annan personal inom och utom skolan.
uppövat ett kritiskt och analytiskt förhållningssätt till kunskap och Prop. 1991/92:75 undervisning och därmed ökat sin förmåga att analysera skolarbetet ur Bilaga 2 läroplanens, elevernas och lärarens perspektiv,
tränats i att planera och utvärdera sin egen undervisning, att aktivt delta i skolans utvecklingsarbete och att genom att tillgodogöra sig forskning och andras utvecklingsarbete kontinuerligt utveckla Sitt yrkes- kunnande.
Olika former av slöjdlärarexamen
* inriktning på textilslöjd
* inriktning på trä— och metallslöjd
Utbildningens längd
Utbildningen omfattar minst 120 poäng. Ämnesstudierna omfattar nor- malt minst 80 poäng. Den praktisk—pedagogiska delen av utbildningen omfattar ca 40 poäng.
Fördjupningskrav
Den studerande skall ha fullgjort ett självständigt examensarbete om minst 10 poäng. I detta examensarbete skall vetenskapliga teorier som den studerande blivit förtrogen med i ämnesstudier, metodik och peda- gogik relateras till den verklighet den studerande mött i den skolförlag- da delen av undervisningen.
Praktik
För att erhålla slöjdlärarexamen skall den studerande ha fullgjort hand- ledd praktik om ca 20 poäng.
Idrottslärarexamen
Mål
Den som avlägger idrottslärarexamen skall ha förvärvat de kunskaper och de färdigheter samt den kritiska skolning som behövs för att som lä— rare i grundskolan, gymnasieskolan och i vuxenundervisningen kunna arbeta för att förverkliga dessa skolformers mål enligt gällande läropla- ner samt medverka till utveckling av skolans hela verksamhet.
Detta innebär att den studerande skall ha förvärvat goda och för Prop. 1991/92:75 kommande läraruppgifter relevanta ämneskunskaper med en för aktuel- Bilaga 2 la stadier och kommande undervisningsuppgifter avpassad avvägning mellan
* grundläggande kunskaps—/färdighetsstrukturer * erfarenhet av att själv identifiera, formulera och lösa uppgifter
och problem
* färdighet i att använda olika kunskapsområdens centrala begrepp * färdighet i att arbeta i och med vetenskapliga teorier samt * förmåga att utnyttja förvärvade kunskaper och färdigheter för att
belysa synsätt och förhållningssätt till övergripande frågor som existentiella och etiska frågor, miljöfrågor, internationella och in- terkulturella frågor etc.
Detta innebär också att den studerande oavsett inriktning av studier- na skall ha
förvärvat ett helhetsperspektiv på barns och ungdomars utveckling och inlärning, på kunskaper och färdigheter och på skolans uppgifter i samhället,
tränats i att med utgångspunkt i målen för grundskolans, gymnasie- skolan och vuxenundervisningen bearbeta de didaktiska frågorna om vad som skall väljas ut som innehåll i undervisningen, varför just detta innehåll bör väljas och hur innehållet skall struktureras, organiseras och behandlas i undervisningen beroende på årskurs, ämnen och elever,
förvärvat en god förståelse för utvecklings- och gruppsykologiska förhållanden baserad på både teoretiska modeller och praktisk erfaren- het av vad som sker i olika utvecklings—, inlärnings— och undervisnings— processer samt kunskap om hur elevernas olika förutsättningar, sociala och kulturella bakgrund och könstillhörighet påverkar deras möjlighe— ter att förstå och tillgodogöra sig undervisningen,
förvärvat en god förmåga att leda och undervisa samt en förmåga att genom val av innehåll och arbetssätt i undervisningen förebygga svårig- heter, stödja elever med svårigheter och stimulera elever med särskilda- förutsättningar och att möta olika slag av skolsvårigheter, funktionsstör- ningar och störda relationer inom klassen,
förvärvat kunskap om målen och verksamhetsformerna inom grund- skola, gymnasieskolan och vuxenundervisningen samt om arbetslivet och om skolans och arbetslivets beroende av varandra,
utvecklat den egna förmågan att delta i lagarbete och i övrigt samar- bete med lärare och annan personal inom och utom skolan,
uppövat ett kritiskt och analytiskt förhållningssätt till kunskap och undervisning och därmed ökat sin förmåga att analysera skolarbetet ur läroplanens, elevernas och lärarens perspektiv,
tränats i att planera och utvärdera sin egen undervisning, att aktivt delta i skolans utvecklingsarbete och att genom att tillgodogöra sig forskning och andras utvecklingsarbete kontinuerligt utveckla sitt yrkes- kunnande.
Utbildningens längd Prop, 1991/92:75
Bilaga 2 Utbildningen omfattar minst 120 poäng, varvid även etapper inom fors- karutbildning kan tillgodoräknas. Ämnesstudierna omfattar normalt minst 80 poäng i ämnet. Den praktisk—pedagogiska delen av utbildning- en omfattar ca 40 poäng.
Förd jupnin gskrav
Den studerande skall ha fullgjort ett självständigt examensarbete om minst 10 poäng. I detta examensarbete skall vetenskapliga teorier som den studerande blivit förtrogen med i ämnesstudier, metodik och peda— gogik relateras till den verklighet den studerande mött i den skolförlag— da delen av undervisningen.
Praktik
För att erhålla idrottslärarexamen skall den studerande ha fullgjort handledd praktik om ca 20 poäng. En del av praktiken bör ha förlagts till vuxenutbildningen. -
Hushållslärarexamen Mål
Den som avlägger hushållslärarexamen skall ha förvärvat de kunskaper och de färdigheter samt den kritiska skolning som behövs för att som lä- rare i grundskolan, gymnasieskolan och i vuxenundervisningen kunna arbeta för att förverkliga dessa skolformers mål enligt gällande läropla- ner samt medverkan till utveckling av skolans hela verksamhet.
Detta innebär att den studerande skall ha förvärvat goda och för kommande läraruppgifter relevanta ämneskunskaper inom kost, miljö, konsumentekonomi och samlevnad med en för aktuella stadier och kommande undervisningsuppgifter avpassad avvägning mellan
* grundläggande kunskaps— och färdighetsstrukturer, * erfarenheter av att själv identifiera, planera, genomföra och ut—
värdera uppgifter och problem, * färdighet i att praktiskt kunna lösa de uppgifter som vardagen
kräver i hushållet,
* förmåga att ur ett resurshushållsperspektiv kunna fatta relevanta
beslut om produktion och konsumtion i hushållet * förmåga att tillämpa vetenskapliga teorier och beprövad erfaren-
het i arbetet, * förmåga att utnyttja förvärvade kunskaper och färdigheter för att
belysa övergripande problem som existentiella och etiska frågor,
miljöfrågor, internationella och interkulturella frågor samt jäm- Prop. 1991/92:75 ställdhetsfrågor etc. Bilaga 2
Detta innebär också att den studerande oavsett inriktning av studier- na skall ha
förvärvat ett helhetsperspektiv på barns och ungdomars utveckling och inlärning, på kunskaper och färdigheter och på skolans uppgifter i samhället,
tränats i att med utgångspunkt i målen för grundskolan, gymnasie- skolan och vuxenundervisningen bearbeta de didaktiska frågorna om vad som skall väljas ut som innehåll i undervisningen, varför just detta innehåll bör väljas och hur innehållet skall struktureras, organiseras och behandlas i undervisningen beroende på årskurs, ämnen och elever,
förvärvat en god förståelse för utvecklings- och gruppsykologiska förhållanden baserad på både teoretiska modeller och praktisk erfaren- het av vad som sker i olika utvecklings-, inlärnings- och undervisnings- processer samt kunskap om hur elevernas olika förutsättningar, sociala och kulturella bakgrund och könstillhörighet påverkar deras möjlighe- ter att förstå och tillgodogöra sig undervisningen,
förvärvat en god förmåga att leda och undervisa samt en förmåga att genom val av innehåll och arbetssätt i undervisningen förebygga svårig- heter, stödja elever med svårigheter och stimulera elever med särskilda förutsättningar och att möta olika slag av skolsvårigheter, funktionsstör- ningar och störda relationer inom klassen,
förvärvat kunskap om målen och verksamhetsformerna inom grund- skola, gymnasieskolan och vuxenundervisningen samt om arbetslivet och om skolans och arbetslivets beroende av varandra,
utvecklat den egna förmågan att delta i lagarbete och i övrigt samar- bete med lärare och annan personal inom och utom skolan,
uppövat ett kritiskt och analytiskt förhållningssätt till kunskap och undervisning och därmed ökat sin förmåga att analysera skolarbetet ur läroplanens, elevernas och lärarens perspektiv,
tränats i att planera och utvärdera sin egen undervisning. att aktivt delta i skolans utvecklingsarbete och att genom att tillgodogöra sig forskning och andras utvecklingsarbete kontinuerligt utveckla sitt yrkes- kunnande.
Utbildningens längd
Utbildningen omfattar 120 poäng. Ämnesstudierna omfattar normalt 80 poäng. Den praktisk-pedagogiska delen av utbildningen omfattar, 40 poäng.
Fördjupningskrav
Den studerande skall ha fullgjort ett självständigt examensarbete om minst 10 poäng. I detta examensarbete skall vetenskapliga teorier som
den studerande blivit förtrogen med i ämnesstudier. metodik och peda- Prop. 1991/92:75 gogik relateras till den verklighet den studerande mött i den skolförlag- Bilaga 2 da delen av undervisningen.
Praktik
För att erhålla hushållslärarexamen skall den studerande ha fullgjort handledd praktik om ca 20 poäng.
Barn— och ungdomspedagogisk examen
Den som avlägger barn- och ungdomspedagogisk examen skall ha för- värvat de kunskaper och färdigheter samt den kritiska skolning som be- hövs för att som förskollärare eller fritidspedagog aktivt kunna förverk- liga målen för socialtjänsten samt medverka till att utveckla innehållet i och formerna för olika former av barnomsorg, skolbarnomsorg och fri- tidsverksamhet.
* Detta innebär att den studerande skall ha förvärvat kunskaper om barns och ungdomars fysiska, emotionella och kognitiva ut- veckling samt socialisation i samhället. * Utifrån teoretiska modeller för och praktisk erfarenhet av vad som sker i utvecklingsprocesser och i olika former av gruppakti- vitet skall den studerande ha tillägnat sig ett helhetsperspektiv på hur barns olika bakgrund och förutsättningar påverkar deras re— aktioner och utveckling. * Den studerande skall även ha förvärvat kunskaper om barn med behov av särskilt stöd, deras förutsättningar och villkor samt hur man inom socialtjänst och skola bör arbeta med dessa barn. Den studerande skall också genom teoretiska studier ha utvecklat en god förmåga att planera, ge- nomföra, utvärdera och utveckla arbete med barn i grupp,
på olika sätt ha utvecklat den egna förmågan att delta i lagarbete och i övrigt samarbete med andra människor inom och utanför socialtjäns- ten och skolan,
genom egen färdighetsträning i muntlig och skriftlig framställning, i bild och form, i musik och i rörelse samt ] pedagogiskt drama ha ut- vecklat sin kommunikativa förmåga samt
genom därtill avpassade ämnesstudier ha fördjupat sin sociala och naturvetenskapliga omvärldsorientering.
Inriktningar av barn— och ungdomspedagogisk examen
Barn- och ungdomspedagogisk examen kan utfärdas med inriktning mot arbete som förskollärare och för inriktning mot arbete som fritids-
pedagog. 78
Inom båda inriktningarna kan examen utfärdas för en variant för Prop. 1991/92:75 tvåspråkiga studerande som utöver inriktningens allmänna kompetens Bilaga 2 också ger kompetens att utöva hemspråksverksamhet inom barn- och skolbarnomsorgen.
Utbildningens längd
Utbildningen omfattar minst 100 poäng. För studerande med vissa för- kunskaper kan utbildningen avkortas till 80 poäng eller 50 poäng.
Fördjupningskrav
Den studerande skall ha fullgjort minst ett självständigt specialarbete om minst 5 poäng som anknyter till den kommande "yrkesverksamhe- ten.
Praktik
För att erhålla barn- och ungdomspedagogisk examen skall den stude- rande ha fullgjort handledd praktik om ca 25 veckor eller förvärvat motsvarande praktisk erfarenhet.
Specialpedagogexamen Mål
Den som avlägger specialpedagogexamen skall ha förvärvat sådana kun- skaper och färdigheter som behövs för att inom barnomsorg, skola och utbildning aktivt kunna verka för att barn och ungdomar med kompli- cerade inlärningssvårigheter kan erbjudas en verksamhet som ligger i linje med de mål som uppställts för dessa verksamheter samt kunna medverka till en utveckling av skolans hela verksamhet.
Detta innebär att den studerande skall ha förvärvat kunskaper om förutsättningar och hinder för barns och ungdomars fysiska, sociala, emotionella, språkliga och kognitiva utveckling och hur en förändrings- process kan starta genom undervisning.
De fördjupade kunskaperna från dessa olika ämnesområden skall ha bearbetats på ett sådant sätt att den studerande har en handlingsbered- skap för att arbeta medvetet med individens svårigheter i ett pedagogiskt sammanhang med utgångspunkt i individens starka sidor.
Vidare skall den studerande ha fått sådana kunskaper och erfaren he- ter att de kan arbeta som handledare, vägledare och rådgivare i pedago- giska frågor för föräldrar och personal inom barnomsorg. skola och ut- bildning. Den studerande skall ha fått sådana kunskaper och färdigheter
att han kan arbeta såväl på individ—, relations— som organisationsnivå. Prop. 1991/92:75 Detta förutsätter en beredskap att kunna gå in i ett arbete tillsammans Bilaga 2 med andra vuxna inom och utom respektive verksamhetsområde.
Genom verksamhetsförlagd del av utbildningen skall den studerande ha tillägnat sig sådana erfarenheter och ett praktiskt kunnande av analys av elevers behov och skolsituation att han tillsammans med övrig perso- nal, berörd elev och dennes föräldrar kan utforma underlag för och ge- nomföra en pedagogisk handlingsplan (åtgärdsprogram).
De studerande som genomgått specialiseringar som riktar sig mot elever med handikapp skall ha tyngdpunkten i sin utbildning på respek- tive handikappområde och skall dessutom ha särskilt fördjupade kun- skaper som berör stödjande arbete till familjer i kris, sorgearbete etc.
De studerande skall dessutom ha utvecklat goda kunskaper om: * barn med tidiga sociala Och psykiska störningar och vad som skil-
jer dem från en naturlig variation av olikheter i utveckling * språkutveckling belyst utifrån sociologiska, psykologiska, pedago-
giska och lingvistiska aspekter
* vilka konsekvenser olika hinder för utveckling och inlärning får
för individens identitetsutveckling
* barns och ungdomars villkor i dagens mångkulturella och förän-
derliga samhälle
* grupprocesser med tonvikt på kommunikation — samspel och ät-
tityder - värderingar
* analyser av komplicerade inlärningssituationer bl.a. elever med
tidiga störningar, försenad tal- och språkutveckling, läs— och skrivsvårigheter, specifika svårigheter i matematik
* datoranvändning för elever med svårigheter eller handikapp * betydelsen av respekt för individens integritet * vad som skiljer den grundläggande specialpedagogiska kompetens
som alla lärare behöver från en fördjupad Specialpedagogisk kompetens.
Specialiseringar
Den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningcn har fyra specialisering- ar. Varje specialisering har inriktningar mot barnomsorg, skola och vuxenutbildning. Utbildningen kan dock delvis anordnas gemensamt.
Komplicerad inlärningssituation
De studerande som genomgått specialiseringen skall ha förvärvat kom- petens för arbete med elever med komplicerade sociala och känslomäs- siga utvecklingsproblem, elever med s.k. jagstörning eller tidig störning. De skall ha kompetens för arbete med elever med komplicerade inlär- ningssituationer i form av uttalade inlärningssvårigheter t.ex. koncentra- tionssvårigheter, relationsstörningar, läs- och skrivsvårigheter, matema-
tiksvårigheter och allvarliga tal- och Språksvårigheter. Specialiseringen Prop. 1991/92:75 skall även kunna ge kompetens för arbete med grundsärskolans elever. Bilaga 2
Utvecklingsstörning
De studerande som genomgått specialiseringen skall ha förvärvat kom- petens för arbete inom särskolan med särskild tyngdpunkt på särskolans träningsskola, yrkesträning och verksamhetsträning. De skall ha utveck- lat kompetens rörande elever på tidig utvecklingsnivå, stora psykiska särdrag, autism och liknande utvecklingsproblem eller andra jagstör- ningar. Vidare skall de ha förvärvat kunskap om flerhandikapp och al- ternativa kommunikationsformer.
Döv- och hörselhandikapp
De studerande som genomgått specialiseringen skall ha förvärvat sådan kompetens att de kan undervisa döva och hörselskadade. Därvid skall de ha fått kompetens som rör tvåspråkighet, språkuppbyggnad och språkutveckling. Vidare skall de ha förvärvat kunskap om sociala och känslomässiga utvecklingsproblem med fokus på tidiga störningar.
Synhandikapp
De studerande som genomgått specialiseringen skall ha förvärvat sådan kompetens att de kan undervisa blinda och synskadade. Vidare skall de ha förvärvat kunskap om sociala och känslomässiga utvecklingsproblem med fokus på tidiga störningar.
Utbildningens längd
Utbildningen för komplicerad inlärningssituation omfattar 60 poäng för verksamheten i grundskola och bland vuxna, 40 poäng för verksamhe- ten lnom barnomsorg och i gymnasieskola. Övriga specialiseringar om- fattar 60 poäng.
Ytterligare påbyggnadsutbildningar om 5—40 poäng anordnas för sär- skilda utbildningsbehov.
