Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m. skall upphävas eftersom lagens förmedlarkrav, depåkrav och förbud att använda eget inlåningskonto i utlandet kan anses strida mot EG:s regler om fri rörlighet för kapital och tjänster. För skat- tekontroll och för att tillförsäkra Riksbanken de uppgifter som behövs för betalningsbalansstatistiken föreslås i stället regler av en typ som införts i Danmark.

Fysiska personer och dödsbon som har inlåningskonto i utlandet skall vara skyldiga att till Riksskatteverket lämna ett medgivande till insyn på kontot och ett skriftligt åtagande från den utländska kontoföraren att till verket lämna kontrolluppgift om den ränta som gottskrivits eller betalats ut.

Den som förvärvar utländska fondpapper eller obligationer eller andra skuldebrev avsedda för allmän omsättning som emitterats av en svensk juridisk person genom emission särskild riktad till utlandet, föreslås vara skyldig att lägga dem i depå i Sverige eller i utlandet, såvida det inte är . fråga om fondpapper i ett kontobaserat system. Om fondpapper förvaras i depå eller kontoförs i utlandet föreslås en motsvarande skyldighet beträffande medgivande till insyn på depån/kontot och skriftligt åtagande att lämna kontrolluppgifter som nyss sagts för inlåningskonton.

Det föreslås slutligen att betalningslagens bemyndigande för Riksban- ken att föreskriva uppgiftsskyldighet beträffande transaktioner med

• Sida 2
•  Original

utlandet skall överföras till lagen (l988:l385) om Sveriges riksbank. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.

lx.)

• Sida 3
•  Original

Propositionens lagförslag Prop. 1992/93:65 1 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.

• Sida 4
•  Original

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990z325) om självdeklaration och kontrolluppgi fter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l990:325) om självdeklaration och kontrolluppgift-er

dels att 3 kap. 22, 27, 50 och 64 åå, 4 kap. 7 5 samt rubriken närmast före 3 kap. 64 5 skall ha följande lydelse, dels att det i 3 kap. skall införas två nya paragrafer, 22 a och 27 a åå, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 22 ä' Kontrolluppgift om ränta och fordran skall lämnas av !. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag, 2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmäs-

Sll

_. "

3—1.»

I

6. valutahandlare och värde- pappersinstitut hos vilka utlt'indrk aktie eller annat utländskt värde- papper förvaras i depå eller kon- toförs enligt l)es-tt'immelxerna i lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som gottskrivits ränta eller till vilken ränta betalats ut (borgenär) och den som har varit antecknad som innehavare av utländskt ränte- bärande värdepapper ouvsett om ränta utgått. Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige sammanlagt gott- skrivit eller betalat ut till borgenä- ren, dennes sammanlagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång och avdragen preliminär skatt. 1 fall som avses i första stycket 6 skall uppgift lämnas om ränta som utbetalats eller gott- skrivits samt om innehavet i depån eller den kontoförda fordringen vid årets utgång.

1 Senaste lydelse l99l : 1834.

t ombesörjt att pengar blivit räntebärande,

. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden. ' . förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning, ). Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,

6. valutahandlare och värde— pappersinstitut hos vilka utländskt fondpapper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper förvaras i depå eller kontoförs.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som gottskrivits ränta eller till vilken ränta betalats ut (borgenär) och den som har varit antecknad som innehavare av utländskt ränte- bärande jbndpapper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till sadantfondpapper oavsett om rän- ta utgått. Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgifts- skyldige sammanlagt gothkrivit eller betalat ut till borgenären, dennes sammanlagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång och avdragen preliminär skatt. l fall som avses i första stycket 6 skall uppgift lämnas om ränta som utbetalats eller gott- skrivits samt om innehavet i depån

• Sida 5
•  Original

eller den kontoförda fordringen vid årets utgång. lnnehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika mellan innehavama. om inte annat förhållande är känt för den uppgiftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redovisas enligt bestämmelserna i 57 å andra stycket skall dock den totala räntan och fordran redovisas utan fördelning. Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

22 a &

Fysisk person, som är bosatt i Sverige eller som flyttar in för att bosätta sig här och öppnar eller har öppnat ett inlåningskonto i utlandet, skall utan dröjsmål till Riksskatteverket lämna dels ett skriftligt medgivande till insyn på kontot, dels en skriftlig förbindelse från den utländska kontoföraren att årligen senast den 31 januari tare- ringsåret lämna kontrolluppgift till verket. lad som sägs om jysisk person sorti är bosatt i Sverige gäller också svenskt dödsbo.

Kontrolluppgiften skall ta upp namn på och postadress till kon- tohavaren, dennes personnummer eller organisationsnummer samt ränta som gottskrivits eller ut- betalats under föregående kalen- derår.

Om den sammanlagda behåll- ningen på ett eller flera konton i visst land inte överstiger motvärdet till 50 000 kronor, behöver sådan förbindelse sorti avses i första stycket inte lätnttas av

1. den sorti äger fastighet eller bostad i utlandet ont kontot an- vänds för att verkställa betalning av drift- eller underhållskostnader förfastigheten eller bostaden eller för mottagande av intäkter från fastigheten eller bostaden,

2. den sorti behöver medel på kotrto i visst land för betalning av kostnader i samband med egna vistelser där,

3. den som vistas i utlandet om kontot avser endast deportering av medel under vistelsen,

• Sida 6
•  Original

4. den som är utländsk medbor- gare om kontot avser deponering i hemlandet av sådan arbetsinkomst eller liknande ersättning som är intjänad i Sverige.

I andra fall än som avses i tredje stycket får Riksskatteverket medge undantag från skyldigheten att ge in en sådan förbindelse som avses i första stycket, om det finns sär- skilda skäl.

Bestämmelserna idenna paragraf gäller inte den som bedriver nä- ringsverksamhet, om behållningen på kontot utgör en tillgång i verk- samheten. De gäller inte heller i fråga om inlåningskonto [ sådan stat där behörig myndighet på grund av överenskommelse [ hand- räckningsavtal med Sverige utan särskild framställning årligen till- ställer de svenska skatterrtyndig— heterna uppgifter om sådan av- kastning på tillgodohavanden hos banker och andra kreditinstitut som utbetalas till eller gottskrivs per- soner bosatta i Sverige.

27 äz

Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av

1. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 5 aktiebolagslagen(1975: 1385), 3 kap. 8 & försäkringsrörelselagen(1982z713) eller 3 kap. 8 & bankak- tiebolagslagen (l987:618),

2. törvaringsinstitut som avses i l & lagen (1990zlll4) om värde- pappersfonder och som utbetalt utdelning på andel i svensk värdepappers- fond,

3. fondbolag som avses i 1 & lagen om värdepappersfonder och som förvaltar svensk värdepappersfond,

4. den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags försorg,

5. valutahandlare och värde- pappersinstitut hos vilka utländsk aktie eller annat utländskt värde— papper förvaras i depå eller kon- toförs enligt bestämmelserna i lagen ( 1990:750 ) om betalningar till och från utlandet m.m.

: Senaste lydelse 1991 : 1002.

5. valutahandlare och värde- pappersinstitut hos vilka utländskt fondpapper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper förvaras i depå eller kontoförs.

• Sida 7
•  Original

Kontrolluppgift skall lämnas för

a) fysisk ellerjuridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället och

b) fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som innehavare av aktie eller andel i värdepappersfond eller utländsk juridisk person eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper. .

Kontrolluppgift enligt andra stycket a skall ta upp utbetald utdelning och avdragen preliminär skatt samt i förekommande fall uppgift om utdelningen avser sådan utbetalning som avses i punkt 2 tredje stycket av anvisningama till 22 & kommunalskattelagen (1928z370) eller 3 5 1 mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Kontrolluppgift enligt andra stycket b skall ta upp innehavet vid årets utgång.

27 ä &

Fysisk person, sattt är bosatt i Sverige och innehar utländskt fondpapper eller rättighet eller skyldighet sattt anknyter till sådant fondpapper, skall, om det inte är fråga attt fondpapper i ett katt- tobaserat system, förvara detn i depå has valutahandlare, värde- pappetsinstitut eller motsvarande utländskt institut. Detsamma gäller om den fysiska personen inttehar obligationer eller andra skuldebrev a vsedda för allmän omsättning sattt etnitterats av en svensk juridisk person, om emissionen särskilt riktats till utlandet. vad som sägs om fysisk person sattt är bosatt i Sverige gäller också svenskt döds- bo.

Deponeras eller kontoförs and- papperett i utlandet skall den skc'tttslxyldige utan dröjsmål till Riksskatteverket lämna ett skrift- ligt medgivande till insyn i depån eller på kontot satttt ge in en skriftlig förbindelse från de utländska institut sattt för depån eller kontot att årligett senast den 3] januari tateringsåret lämtta kontrolluppgift till Riksskatteverket.

Kontrolluppgiften skall ta upp ttatntt på och postadress till itt- nehavaren av depån respektive kontot, dennes personnummer eller organisationsnummer samt utdel- ning och ränta sattt gottskrivits eller utbetalats uttder föregående. kalenderår.

Riksskatteverket får medge utt—

• Sida 8
•  Original

datttag från skyldigheten att ge in en sådan förbindelse som avses i andra stycket om det finns sär- skilda skäl.

Bestämtttelsertta i andra stycket gäller inte ifråga om depåer eller konton i sådan stat där behörig tttyndighet på grund av överens- kantntelse i handräckningsavtal med Sverige utan särskild fram- ställning årligen tilLställer de svenska skattetrtyndigheterna upp- gifter om sådan avkastning på fondpapper, vilka kontoförs eller förvaras i depå, sattt betalas ut till personer bosatta i Sverige.

50 53

thutahandlare skall lämna kontrolluppgift för fysisk person för vilken valutahandlarett förmed- lat betalning till eller från utlandet. Kontrolluppgiften skall avse varje betalning som överstiger 50 000 kronor. Upplysning skall lämnas om vad betalningen avser och vilket land betalningen verkställs till eller tas emot från samt vid betalning till utlandet namn på betalningsmottagaren. Detsamma gäller mindre betalningar, om dessa utgör delbetalningar av en summa som överstiger 50 000 kronor.

Senaste lydelse l990:752.

Kontrolluppgift skall lämnas av den sattt för fysisk person eller dödsbo förmedlat betalning till eller från utlandet. Kontrolluppgif— ten skall avse varje betalning som överstiger 50 000 kronor. Upplys- ning skall lämnas om vad betal- ningen avser och vilket land betal- ningen verkställs till eller tas emot från samt vid betalning till utlandet namn på betalningsmottagaren. Detsamma gäller mindre betal- ningar, om dessa utgör delbetal- ningar av en summa som OVCT- stiger 50 000 kronor.

Med betalning till utlandet avses betalning direkt eller indirekt till en utländsk juridisk person eller en fysisk person sattt inte är bosatt i Sverige. Med betalning från ut- landet avses betalning direkt eller indirekt från en utländsk juridisk person eller en jysisk person som inte är bosatt i Sverige.

Om uppgiftsskyldighet föreligger ettligt första stycket, skall den för vars räkttittg transaktionen utförs till den sattt förmedlar denna uppge sitt personnummer eller organisa- tiottsttutttnter, vad betalningen av- ser och vilket land betalnittgett går till eller kommer från satnt namn på betalttingsmottagare i utlandet.

• Sida 9
•  Original

Föreläggande att fullgöra upp- giftsskyldighct

Föreläggande att fullgöra uppgiftsskyldighet m.m.

64 5 Har kontrolluppgift eller sammandrag av kontrolluppgifter inte lämnats eller inte upprättats enligt föreskrifterna i detta kapitel, får skattemyn— digheten förelägga den uppgiftsskyldige att lämna eller komplettera

uppgifterna.

Skattskyldig, sattt innehar ut- ländskt konto eller depå i utlandet och som inte har lämnat medgiv- ande till insyn eller gett in förbind- else sattt anges i 22 (1 eller 27 å &, får av skattemyndigheten förelåg-. gas att avsluta det utlättdska kontot eller depån. Detsamma gäller om den utländska katttoföraren eller det utländska institutet ittte fullgör sitt åtagande enligt ett sådan för— bittdelse.

4 kap

75

Den som till arbetsgivare eller någon annan som är skyldig att avge kontrolluppgift angående honom, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande som har betydelse för skyldighetens fullgör- ande, skall dömas till böter.

Den som till arbetsgivare eller någon annan som är skyldig att avge kontrolluppgift angående honom, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande som har betydelse för skyldighetens fullgör- ande, skall dömas till böter. Det- samma gäller dett sattt underlåter att lämna i 3 kap. 50 & tredje stycket föreskrivna uppgifter.

1 ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Har ett inlåningskonto i utlandet öppnats före den 1 januari 1993 med stöd av bestämmelserna i lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m., skall medgivande till insyn på kontot och förbindelse från den utländska kontoföraren att lämna kcmtrolluppgift enligt 3 kap. 22 a å ges in till Riksskatteverket före den ljuli 1993.

• Sida 10
•  Original

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 22, 53 och 55 55 lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

22

Föreslagen lydelse

51

Efter anmodan av Riksbanken skall ett kreditinstitut till Riksbanken lämna de uppgifter som Riksbanken anser nödvändiga för att följa utvecklingen på valuta- och kreditmarknadema.

53 Den sotn uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift i samband med fullgörande av skyldig/tet enligt 22 & skall dömas till böter, om gärningen inte är belagd med stt'affi brottsbalken.

[ Senaste lydelse 19901751. : Senaste lydelse [990275].

Den sattt har utfört en valuta- transaktion är skyldig att till Riks- banken lättttta de uppgifter och för Riksbanken visa upp de handlittgar beträjfande ttansaktiatten sattt be- hövs sattt underlag för Riksbankens betalttingsbalansstatistik. Detsam- tna gäller den för vars räkning transaktionen har utförts. Riks— banken meddelar närmare före- skrifter häratn. Om någon inte fullgör föreskriven skyldighet får Riksbanken. förelägga hattatn vite.

Om uppgiftsskyldighet föreligger enligt andra stycket skall den för vars räkning transaktionen utförs till den sattt förmedlar denna uppge sitt persannuttttner eller organisa- tionsnummer, vad betalningen av- ser och vilket land betalningen går till eller kommer från satttt namn på betalningsmottagare i utlandet.

ä:

Den som inte fullgör sitt skyl- dighet enligt 22 & att lättttta uppgifter eller visa upp handlingar eller lämnar oriktig uppgift när skyldigheten fullgörs skall dömas till böter, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken. Om ett vite harförelagts med stöd av 22 å andra stycket, får dock inte dötttas till strajf för gärning sattt omfattas av föreläggandet.

• Sida 11
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som bedriver valutahandel utan tillstånd skall dömas till böter eller fängelse högst sex månader.

1 ringa fall skall inte dömas till ansvar.

55 53

Åtal mot vice riksbankschef för brott som han begått i utövningen av sin tjänst får beslutas endast av finansutskottet eller av fullmäktige. Detta gäller dock inte i fråga om brott som begåtts i utövningen av Riksbankens beslutanderätt enligt lagen (1990:749) om valutareg- tering och lagen (1990:750) attt betalningar till och från utlandet m.m.

Åtal mot vice riksbankschef för brott som han begått i utövningen av sin tjänst får beslutas endast av finansutskottet eller av fullmäktige. Detta gäller dock inte i fråga om brott som begåtts i utövningen av Riksbankens beslutanderätt enligt lagen (1990:749) om valutareg- lering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

* Senaste lydelse l990:751.

• Sida 12
•  Original

1. Inledning

Den svenska valutaregleringen har successivt avskaffats under senare år. Valutalagen (1939:350) och valutaförordningen (1959c264) upphörde helt att gälla vid halvårsskiftet 1990 och ersattes av lagen (1990:749) om valutareglering SOm har karaktären av ren beredskapslag. Valutaregle— ringen hade med riksdagens godkännande kommit att användas även i skattekontrollsyfte. Bl.a. krävdes för tillstånd att föra ut kapital vid emigration att emigranten styrkte att han inte hade skatteskulder i Sverige (se prop. 1988/89:142 s. 36). Beskattningsmyndighetema kunde således i sin verksamhet utnyttja uppgifter som kommit fram på grund av valutaregleringen.

För att tillgodose intresset av en tillförlitlig betalningsbalansstatistik och en tillfredsställande skattekontroll behölls vid avvecklingen av valutareg- leringen bestämmelser med krav på medverkan av auktoriserade valutahandlare och fondkommissionärer vid betalningar till och från utlandet samt vid köp och försäljning av utländska fondpapper. Vidare behölls bestämmelser om krav på att utländska fondpapper skulle läggas i depå hos valutahandlare eller av Riksbanken särskilt godkänt värde- pappersinstitut och förbud mot inlåningskonton i utlandet. Be— stämmelserna gavs i en särskild lag, lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m., betalningslagen, (prop. 1989/90:135, bet. 1989/90:FiU37, rskr. 1989/90z343). I förordningen (1990:757) om betalningar till och från utlandet har regeringen föreskrivit undantag från bestämmelserna i lagen. I kombination med bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till förmedlande valutahandlare om vad betalning till eller från utlandet avser och namnet på betalningsmottagare, bemyn— digande för Riksbanken att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna uppgifter till Riksbanken samt bestämmelser om kontrolluppgiftsskyl- dighet utgör, bestämmelserna i betalningslagen en bas för Riksbankens statistikinsamling och skattemyndighetemas kontroll av utlandstransak- tioner.

• Sida 13
•  Original

Sedan betalningslagens tillkomst har Sverige ansökt om medlemskap i EG. Dessutom har ett avtal ingåtts mellan EFTA—låndema och EG om europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Avtalet avses träda i kraft den 1 januari 1993. Det innebär bl.a. en skyldighet för Sverige att från detta datum följa rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 (" kapitalliberaliseringsdirektivet") och rådets direktiv 89/646/EEG av den 15 december 1989 ("andra banksamordningsdirektivet"). Det är tveksamt om betalningslagens förmedlarkrav, depåkrav och förbud mot inlånings— konton är förenliga med vad som där föreskrivs om kapitalets fria rörlighet och rätten att fritt tillhandahålla finansiella tjänster över nationsgränserna. Reglerna bör därför slopas eller i vart fall arbetas om.

Inom Finansdepartementet har utarbetats en promemoria (Ds 1992:37) Uppgiftsskyldighet om betalningar till och från utlandet, m.m. med förslag om att upphäva betalningslagen. I syfte att möjliggöra skattekontroll och ge stöd för Riksbanken att samla in de uppgifter den behöver för sin betalningsbalansstatistik föreslås i promemorian nya bestämmelser om transaktioner med utlandet i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK. och lagen (1988: 1385) om Sveriges riksbank, riksbankslagen. Promemorians lagförslag bör fogas som bilaga I till protokollet i detta ärende. Promemorian har remissbe- handlats. En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig bör fogas som bilaga 2 till protokollet. En sammanställning av remissyttran— dena har upprättats inom Finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 2731/92).

Jag kommer här att behandla de förslag som förs fram i promemorian.

Lag rådet

Regeringen beslutade den 1 oktober 1992 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som utarbetats inom Finansdepartementet. De till Lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till protokollet som bilaga 4. Jag återkommer till yttrandet i avsnitt 3.6 och i törtättningskommentarema till de lagrum vilkas utformning Lagrådet lämnat synpunkter på. Som kommer att framgå godtar jag Lagrådets förslag till ändringar i de remitterade förslagen. Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i lagtexten.

2. Bakgrund

Den svenska i-'altitareglei'ingen avvecklades i allt väsentligt per den 1 juli 1989. Ett fåtal regler, vars syfte inte längre var att påverka kapital— tlödet mellan Sverige och utlandet, behölls. Motiven för de kvarvarande restriktionerna var att bidra till en tillfredsställande skattekontroll och att tillse att Riksbanken fick tillräcklig information för en god betal- ningsbalansstatistik. Restriktionerna innebar bl.a. ett krav att betalningar till och från utlandet skulle ske genom förmedling av valutabank och att

• Sida 14
•  Original

värdepapperstransaktioner med utlandet måste ske genom förmedling av valutabank eller av Riksbanken särskilt godkänd fondkommissionår. Dessutom skulle utländska värdepapper som förvärvades av en valutain- länning förvaras i depå hos valutabank eller hos av Riksbanken särskilt godkänd fondkommissionär.

Den 1 juli 1990 ersattes den gamla valutalagen (19392350) av lagen (l990:749) om valutareglering som har karaktären av en ren beredskaps- lag. Denna konstruktion innebar att valutaregleringen inte längre kunde ligga till grund för skattekontroll eller framställning av betal— ningsbalansstatistik. För dessa ändamål krävdes särskild lagstiftning. De grundläggande reglerna om betalningar till och från utlandet sam- manfördes i en särskild lag, betalningslagen. Med stöd av bemyndigande i betalningslagen meddelade regeringen i förordningen (1990:757) om betalningar till och från utlandet vissa undantag för att underlätta handel och annat internationellt utbyte. Riksbanken bemyndigades i betal- ningslagen att meddela föreskrifter om skyldighet för den som för egen eller annans räkning har gjort en valutatransaktion att om transaktionen lämna de uppgifter och visa upp de handlingar som behövs för Riks- bankens statistik. Ett sådant bemyndigande gavs tidigare i den då gällande valutaförordningen (1959z264).

Den nya lagstiftningen utformades med hänsyn tagen till internationella åtaganden och i medvetande om att en anpassning till ändrade förhållan- den mycket snart skulle kunna komma att aktualiseras exempelvis på grund av överenskommelser mellan EFTA-ländema och EG (prop. 1989/90:135 s. 23)!

Som inledningsvis sagts innebär det nyligen ingångna EES-avtalet att vi nu har hamnat i en situation där betalningslagens restriktioner inte står i full överensstämmelse med EG-direktiv som omfattas av EES-avtalet och som Sverige kan antas komma att ha skyldighet att följa från den 1 januari 1993.

Jag skall här först redogöra för de direktiv som Sverige måste anpassa sig till, därefter för de nuvarande svenska reglerna och till slut lämna förslag till nya regler som syftar till att möjliggöra skattekontroll och insamlande av uppgifter för betalningsbalansstatistik.

Kapimlliberaliseringsdirektivc!

Kapitalliberaliseringsdirektivet föreskriver att alla återstående hinder för kapitalrörelser skall avvecklas. Om exceptionellt stora kapitalrörelser skulle medföra allvarliga störningar i en medlemsstats penning— och viixelkurspolitik får dock skyddsåtgärder tillgripas. Vidare skall medlemsländerna konsultera varandra om eventuella åtgärder om omfattande kortfristiga kapitalrörelser till och från tredje land skulle allvarligt störa den monetära och finansiella balansen i ett eller flera medlemsländer.

[ artikel 4 sägs att direktivet inte skall inskränka medlemsstaternas rätt att vidta åtgärder för att förhindra att deras lagar och andra författningar överträds, bl.a. vad gäller beskattning och tillsyn över finansiella institut,

• Sida 15
•  Original

eller för att tillämpa procedurer för rapportering av kapitalrörelser för administrativa eller statistiska ändamål. Dock får sådana åtgärder och procedurer inte tillämpas så att de hämmar kapitalrörelser som sker i enlighet med EG:s regelverk.

I artikel 6.5 föreskrivs vidare att kommissionen under år 1988 skulle föreslå åtgärder i syfte att eliminera eller minska den risk för skattellykt och skatteundandragande som följer av att de nationella systemen för beskattning av sparande och för kontroll är olika. Kommissionen presenterade i februari 1989 ett förslag som i sin huvuddel bestod i införandet av en gemensam lägsta källskatt på räntor. En andra del av förslaget bestod i en utvidgning av ett direktiv (77/799/EEG) om samarbete mellan medlemsländernas skattemyndigheter så till vida att myndigheten i det land till vilket en förfrågan ställts inte skall kunna vägra att lämna information under åberopande av administrativa föreskrifter, om myndigheten i det land som begår upplysningar kan visa att det finns särskild anledning att anta att dess medborgare direkt eller indirekt överfört betydande belopp dit utan att de deklarerats.

Källskatteförslaget tillbakavisades av Luxemburg, Storbritannien och Tyskland. I och med att det blev ogenomförbart ansågs den föreslagna kompletteringen av direktivet om skattesamarbete otillräcklig och samtliga medlemsländer utom Luxemburg enades i december 1989 om att gå längre än kommissionen föreslagit. Bl.a. skulle skyldigheten att lämna ut upplysningar till skattemyndigheten i ett annat EG-land utvidgas till att avse även uppgifter som interna lagregler hittills hindrat dem från att infordra för eget bruk i fall där en skattemyndighet kunde visa att allvarligt skatteundandragande förekommit. Överenskommelsen har dock inte kunnat upphöjas till EG—direktiv eftersom enighet inte har kunnat uppnas.

,»1 ndra hankxammr/n i ngxd i rek/i Vt)!

Andra banksamordningsdirektivet syftar till full frihet för kreditinstitut att etablera sig och erbjuda tjänster inom hela EG-gemenskapen. Ett kreditinstitut definieras som ett företag vars verksamhet består i att ta emot insättningar eller låna tipp medel från allmänheten och att ge krediter i egen räkning. Under denna definition faller i dag svenska banker. finansbolag, kreditaktiebolag och hypoteksinstitutioner. Reglerna i andra banksamordningsdirektivet innebär att om ett kreditinstitut har auktorisation i sitt hemland inom EG att bedriva viss verksamhet, så skall denna auktorisation vara gällande över hela EG- omrädet. Institutet har därmed rätt att från hemlandet tillhandahålla tjänster över gränserna (”cross border-verksamhet") och kan också fritt etablera filialer i andra medlemsstater. Ett värdland kan inte förbehålla sig rätten att särskilt auktorisera verksamheten, i den man denna ligger inom ramen för hemlandsauktorisationen och omfattas av en lista som bifogats direktivet. Denna lista över bankverksamheter som skall erkännas ömsesidigt av medlemsländerna representerar ett brett utbud av tjänster. hänförliga till s.k. universal banking. Bland de verksamheter

• Sida 16
•  Original

som ett kreditinstitut skall få bedriva med stöd av hemlandsauktorisation är betalningsförmedling och handel med valutor och värdepapper. Tillsynen över kreditinstituten skall i första hand åvila hemlandets myndigheter. även såvitt gäller verksamhet i filialer utomlands.

Rätten för kreditinstitut att verka i andra medlemsländer är dock inte alldeles oinskränkt. Enligt artikel 19.4 i andra banksamordningsdirektivet kan ett värdland, i samband med att filialetablering sker, kräva att verksamheten skall bedrivas under vissa villkor som kan motiveras av hänsyn till det allmännas bästa. Vidare gäller enligt artikel 21.1 att ett värdland, trots huvudprincipen om hemlandskontroll, får föreskriva samma skyldighet att lämna uppgifter för statistiska ändamål för utländska filialer som gäller för kreditinstitut med auktorisation i landet. Värdländerna har också enligt artikel 21.5 och 21.8 rätt att hindra eller bestraffa överträdelser mot nationella regler.

Bertil/tingslaget: Förmedlarkravet och kontoförbudet

l 3 5 betalningslagen föreskrivs att en svensk juridisk person eller en fysisk person som är bosatt i Sverige inte får verkställa betalning till utlandet eller ta emot betalning från utlandet annat än genom förmedling av en valutabandlare. Som betalning till eller från utlandet anses betalning direkt eller indirekt till respektive från en utländsk juridisk person eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige. Valutahandlare är den som är auktoriserad valutahandlare enligt riksbankslagen.

Regeringen har med stöd av bemyndigande i 10 & betalningslagen meddelat undantag från fönnedlarkravet (l 5 förordningen om betalningar till och från utlandet), t.ex. för vissa betalningar mellan företag som bedriver rörelse och för betalningar under vistelse i utlandet.

l 6 & betalningslagen föreskrivs, som ett komplement till 3 5, att en svensk juridisk person eller en fysisk person som är bosatt i Sverige inte får sätta in medel på ett eget inlåningskonto i utlandet och inte heller verkställa betalningar till utlandet eller ta emot betalningar från utlandet över ett sådant konto. Även här har regeringen föreskrivit undantag för fall där det framstår som väl motiverat att använda ett inlåningskonto i utlandet (2 5 förordningen om betalningar till och från utlandet). Dessutom föreskrivs undantag för inlåningskonto i länder där enligt t.ex. handräckningsavtal skyldighet föreligger för kontoföraren att lämna kontrolluppgifter till svenska skattemyndigheter i samma omfattning som de sVenska bankerna, dvs. beträffande behållning och avkastning. För fysiska personer skall uppgiften lämnas årligen utan föreläggande och för juridiska personer efter föreläggande.

l 4 & betalningslagen föreskrivs krav på förmedling av värdepappersins- titut vid köp och försäljning av fondpapper från respektive till utlandet. Med värdepappersinstitut avses enligt lagen (1991 :981) om värdepappers- rörelse företag som fått Finansinspektionens tillstånd att driva värde- pappersrörelse. Regeringen har föreskrivit undantag för vissa placeringar, bl.a. fondpapper som representerar direkt investering i utlandet (3 &

• Sida 17
•  Original

förordningen om betalningar till och från utlandet). Dessutom har Riksbanken med stöd av 11 5 betalningslagen gett dispens från förmed- larkravet till vissa kreditinstitut som bedömts själva kunna fullgöra den rapportering som Riksbanken behöver.

Depåk ravet

Enligt 8 & betalningslagen skall utländska fondpapper och svenska skuldebrev avsedda för allmän omsättning som emitterats till utlandet i särskilt riktad emission, läggas i depå hos valutahandlare eller hos ett av Riksbanken särskilt godkänt värdepappersinstitut, om de förvårvas av en svensk juridisk person eller av en fysisk person som är bosatt i Sverige. Om det är fråga om fondpapper i ett kontobaserat system skall de vara registrerade så att de inte kan disponeras utan valutahandlarens eller värdepappersinstitutets medverkan. Valutahandlaren eller värdepappersin- stitutet får i sin tur deponera fondpapperen i utlandet.

[ 3 & förordningen om betalningar till och från utlandet görs undantag från dessa regler bl.a. för sådana fondpapper som innehas av en juridisk person och representerar en direkt investering i utlandet.

Enligt 9 & betalningslagen föreligger ett depåkrav beträffande vissa fondpapper som emitterats av svenska staten eller kreditinstitut enligt 2 5 lagen (1974z922) om kreditpolitiska medel och som innehas av utländska juridiska personer och fysiska personer som inte är bosatta i Sverige. Bestämmelsen har inte tillkommit i skattekontrollsyfte utan för att underlätta övergången till ett planerat kontobaserat system.

Vissa kreditinstitut har fått dispens från depåkravet genom beslut av Riksbanken.

3. Överväganden och förslag 3.1 Ett upphävande av betalningslagen

Mitt förslag: Betalningslagen skall upphöra att gälla vid utgången

av år 1992.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Skälen för mitt förslag: Som nyss sagts kan det ifrågasättas om betalningslagens bestämmelser står i full överensstämmelse med de bestämmelser om fri rörlighet över gränserna av kapital och tjänster som Sverige har åtagit sig att följa.

Detta gäller för det första kravet att betalningar till och från utlandet skall gå genom valutahandlare, varmed förstås valutahandlare som auktoriserats enligt riksbankslagen, och kravet att köp och försäljning av

• Sida 18
•  Original

fondpapper från en utländsk juridisk person eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige skall förmedlas av valutahandlare som är värdepappersinstitut eller ett av Riksbanken särskilt godkänt värde— pappersinstitut. Dessa krav kan anses förhindra konkurrens mellan utländska och svenska valutahandlare och värdepappersinstitut. Men även om det inte skulle föreskrivas någon inskränkning till institutioner med svensk auktorisation skulle ett krav att över huvud taget behöva gå genom valutahandlare vid transaktioner med utlandet kunna innebära en diskriminering av transaktioner med utlandet gentemot transaktioner inom landet.

Förbudet mot att använda inlåningskonton i utlandet innebär att utländska banker inte kan konkurrera om svenskarnas sparmedel på lika villkor med svenska banker samt att svenskarna kan hindras att sätta in sina pengar där det passar dem bäst av olika skäl.

Villkoret att utländska fondpapper skall förvaras i depå hos en valutahandlare som auktoriserats enligt riksbankslagen eller hos ett av Riksbanken särskilt godkänt värdepappersinstitut kan anses innebära att utländska valutahandlare och värdepappersinstitut diskrimineras. Vidare leder villkoret till ett slags dubbelt depåsystem eftersom de svenska depositariema ofta i sin tur förvarar papperen i depå i utlandet.

Förmedlarkravet, kontoft'irbudet och kravet att utländska fondpapper skall förvaras i depå hos en valutahandlare som auktoriserats enligt riksbankslagen eller hos ett av Riksbanken särskilt godkänt värdepappers- institut bör, med hänsyn till den tveksamhet som råder om deras förenlighet med de EG-direktiv som ingår i EES-avtalet, upphävas.

De bestämmelser som bör upphävas utgör en väsentlig del av innehållet i betalningslagen. Skäl att behålla en särskild lag med vissa regler om uppgiftsskyldighet om valutatransaktioner för Riksbankens statistik finns inte. Betalningslagen bör därför enligt min mening upphävas. De be- stämmelser i betalningslagen som rör uppgifter för Riksbankens statistik bör. som jag senare återkommer till, i stället föras in i riksbankslagen.

Det finns också skäl att — på det sätt som föreslås i promemorian — ersätta betalningslagens regler om förbud mot inlåningskonton i utlandet och kravet att utländska fondpapper skall läggas i depå hos svensk valutahandlare eller godkänt värdepappersinstitut med bestämmelser som möjliggör skattekontroll av inkomst av kapital på placeringar i utlandet. Sådana regler är betydelsefulla bl.a. för att inte utländska banker, valutahandlare och andra utländska aktörer skall få en konkurrensfördel gentemot de svenska genom att avkastningen kan gottskrivas eller utbetalas utan att de svenska skattemyndighetema får information om detta genom kontrolluppgifter.

Jag skall redan här nämna att flera remissinstanser ifrågasätter de föreslagna reglernas effektivitet i kontrollhänseende och menar att en effektiv skattekontroll förutsätter likartade bestämmelser i flera länder, t.ex. inom 5015 ram. Även Lagrådet har i sitt yttrande framfört motsvarande synpunkter.

För att minska den risk för skatteundandntgande som följer av att de nationella systemen för beskattning av kapital och för kontroll är olika,

• Sida 19
•  Original

krävs antingen att de nationella beskattningsreglema görs mer enhetliga eller att informationsutbytet mellan skattemyndigheterna i olika länder förbättras. Ansatser till såväl gemensamma beskattningsregler som till förbättringar av informationsutbytet mellan länder har gjorts. Så har, som jag tidigare nämnt, inom EG förslag lagts fram om en gemensam lägsta källskatt på ränteinkomster och ett utvidgat samarbete mellan med- lemsländema vad gäller skattekontroll. Enighet i dessa frågor har emellertid inte kunnat uppnås. I avvaktan på ett mer utbrett informa- tionsutbyte mellan länderna eller andra möjligheter att minska risken för skatteflykt är jag för närvarande inte beredd att helt avvara regler i detta hänseende. Det kan också finnas skäl att genom särskilda bestämmelser markera det svenska intresset av att även i fråga om internationella förhållanden upprätthålla skattekontrollen.

Jag behandlar i det följande de förslag om regler för att möjliggöra skattekontroll av utländska placeringar som läggs fram i promemorian. Jag vill redan här understryka att det - sedan bestämmelserna varit i kraft en tid — kan finnas skäl att utvärdera behovet av reglerna och om de är ändamålsenligt utformade.

3.2 lnlåningskonton i utlandet

Mitt förslag: Fysiska personer och dödsbon som öppnar konto hos ett utländskt institut skall lämna medgivande till insyn på kontot i fråga och dessutom en förbindelse från det utländska institutet att automatiskt lämna kontrolluppgifter till Riksskatteverket beträffande avkastningen.

Undantag från skyldigheten att lämna medgivande till insyn på kontot och att inge förbindelse från det utländska institutet görs för den som bedriver näringsverksamhet, om behållningen på kontot utgör en till gång i verksamheten. Undantag görs också för inlånings- konto i sådan stat där behörig myndighet på grund av överenskom- melse i handräckningsavtal med Sverige årligen tillställer de svenska skattemyndigheterna uppgifter om avkastningen på tillgodohavanden.

Under förutsättning att behållningen på kontot inte överstiger motvärdet till 50 000 kr behöver någon förbindelse från det utländska institutet att lämna kontrolluppgift inte ges in i vissa särskilt uppräknade fall. Dessutom får Riksskatteverket medge undantag från skyldigheten att ge in förbindelse från det utländska institutet att lämna kontrolluppgift om det finns särskilda skäl.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt. Remissinstanserna: Många remissinstanser är kritiska till förslaget. Rika-skatteverket ifrågasätter om de föreslagna reglerna, som så gott som uteslutande bygger på den skattskyldiges egna uppgifter, har någon väsentlig fördel i kontrollhänseende jämfört med skyldigheten att i självdeklarationen redovisa skattepliktig inkomst. Svenska Bankföre—

• Sida 20
•  Original

ningen, Svenska Fondhandlare/öreningen och Sveriges Föreningsbank anser att reglerna inte bör införas bl.a. eftersom skattskyldiga som avsiktligt utnyttjar utländska placeringar för skatteundandraganden inte låter sig påverkas av de föreslagna bestämmelserna på annat sätt än som information om undandragandernöjligheter. Även Sparbankrgruppen AB framför motsvarande synpunkter. Företagens Uppgiftslämnardelegation och Sveriges Försäkringvörbund avstyrker förslaget. De menar att bestämmelser av detta slag ger påtaglig effekt först när ett större antal länder, t.ex. genom samordning inom EG, ställer samma krav på kon- trolluppgifter från det egna landets och andra länders banker. Sveriges Industriförbund anser att behovet av utländska kontrolluppgifter bör tillgodoses genom handräckningsavtal. Finansbolagens Förening menar att ett flertal länder kan antas vara helt ovilliga att fullgöra förpliktelsema och att undantagen från regeln därför kommer att fungera som huvudre- gel.

Skälen för mitt förslag: Enligt 6 & betalningslagen får en svensk juridisk person eller en fysisk person som är bosatt i Sverige inte sätta in medel på ett eget inlåningskonto i utlandet. [ 2 5 förordningen om betalningar till och från utlandet finns vissa undantag från detta förbud. Undantag görs t.ex. för den som äger bostad i utlandet om betalningarna avser drift- och underhållskostnader för bostaden och för den som behöver medel på konto i visst land för betalning av kostnader i samband med egna vistelser där, allt under förutsättning att den högsta behåll- ningen pz'r kontot inte överstiger 50 000 kr. För personer som vistas i utlandet och behöver deponera medel under vistelsen där och för utländska medborgare som vill deponera i Sverige intjänad arbetsinkomst eller liknande i hemlandet görs i dag undantag från förbudet att använda inläningskonto i utlandet titan någon föreskrift om maximal behållning på kontot. Vidare görs undantag för den som bedriver rörelse från fast driftställe i utlandet, den som exporterar varor eller tjänster till utlandet, svenskt försäkringsbolag som bedriver försäkringsverksamhet i utlandet och svensk researrangör som bedriver verksamhet i utlandet; allt under förutsättning att betalningarna har samband med verksamheten. Slutligen görs undantag för den som i utlandet gör terminsaffärer på varubörs eller affärer med ränteterminer om betalningarna har samband med sådana affärer under förutsättning att behållningen på kontot inte överstiger vad som kan beräknas åtgä under närmaste 30—dagarsperiod.

I och med att betalningslagens bestämmelser om förbud att använda inlåningskonto i utlandet upphävs blir det möjligt även för personer som är bosatta i Sverige att placera pengar i utländska banker och liknande inrättningar. [ promemorian föreslås att förbudet skall ersättas med bestämmelser om skyldighet för kontohavaren att lämna ett medgivande till insyn på kontot och att ge in en skriftlig förbindelse från den utländska kontoföraren att lämna kontrolluppgift.

'Erxeringen av fysiska personer som inte bedriver näringsverksamhet bygger i hög grad på kontrolluppgifter. Det ligger i sakens natur att man vad gäller kapitalinkomster från utlandet bör sträva efter att få uppgifter till ledning för taxeringen som så nära som möjligt överensstämmer med vad som lämnas beträffande motsvarande inkomster i Sverige.

• Sida 21
•  Original

Flera remissinstanser tvivlar på den föreslagna ordningens effektivitet i kontrollhänseende. Jag har förståelse för detta. Ett kontrollsystem som för att träda i funktion förutsätter aktivitet från den skattskyldiges sida uppfyller knappast de krav man normalt brukar ställa på en effektiv kontroll. Jag har redan tidigare (avsnitt 3.1) redogjort för varför jag - trots det föreslagna systemets brister - anser det väsentligt att en ordning införs som möjliggör att kontrolluppgifter lämnas på avkastningen på kapital i utlandet. Jag föreslår därför att en skyldighet att lämna medgivande till insyn och en förbindelse från den utländska kontoföraren i enlighet med promemorians förslag införs.

] promemorian föreslås att förbindelse inte behöver inges för den som äger fastighet eller bostad i utlandet om kontot används för betalning av drift- eller underhållskostnader eller för att ta emot intäkter rörande fastigheten eller bostaden, för den som behöver medel på konto i visst land för betalning av kostnader i samband med egna vistelser där, för den som vistas i utlandet om kontot avser deponering av medel under vistelsen samt för den som är utländsk medborgare om kontot avser deponering i hemlandet av arbetsinkomst eller liknande ersättning som är intjänad i Sverige. För de nämnda kategorierna skattskyldiga görs undantag från skyldigheten att lämna förbindelse beträffande kontroll- uppgift, orn behållningen på kontot inte överstiger motvärdet till 50 000 kr. Det föreslås också att Riksskatteverket skall få medge dispens från att ge in förbindelse om det föreligger särskilda skäl. Slutligen föreslås att undantag från att lämna medgivande till insyn på kontot och skriftlig förbindelse skall gälla för den som bedriver näringsverksamhet om behållningen på kontot utgör tillgång i verksamheten och för inlånings- konto i sådan stat där behörig myndighet på grund av överenskommelse i handräckningsavtal med Sverige utan särskild framställning skall vidarebefordra kontrolluppgifter om avkastning.

Jag ansluter mig även till förslagen i denna del. Den beloppsgräns som föreslås bör dock enligt min mening avse den sammanlagda behållningen på ett eller flera konton i det ifrågavarande landet.

Förslagen föranleder införandet av en ny paragraf, 3 kap. 22 a &, i LSK.

• Sida 22
•  Original

3 . 3 Depåkrav m.m.

Mitt förslag: En fysisk person är skyldig att lägga utländska fondpapper i depå hos valutahandlare, värdepappersinstitut eller motsvarande utländskt institut. Detsamma gäller för dödsbo. Deponeras eller kontoförs fondpapperen hos ett utländskt institut skall den skattskyldige lämna ett medgivande till insyn i depån eller på kontot samt inge en skriftlig förbindelse från det utländska institutet att automatiskt lämna kontrolluppgifter till Riksskatteverket beträffande avkastningen. Undantag från skyldigheten att lämna medgivande till insyn på kontot och inge förbindelse gäller i fråga om depåer och konton i sådan stat där behörig myndighet på grund av överenskommelse i handräckningsavtal med Sverige tillställer de svenska skattemyndighetema uppgifter om avkastningen. Riksskatteverket får medge undantag från skyldigheten att ge in en förbindelse från ett utländskt institut att lämna kontrolluppgift om det finns särskilda skäl.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt. Remissinstanserna: De flesta remissinstansema framför likartade synpunkter på det föreslagna depåkravet som på förslaget vad gäller inlåningskonton i utlandet. Sveriges Aktiesparares Riksförbund avstyrker ett depåkrav för utländska fondpapper av det skälet att svenska placerare därigenom påtvingas kostnader för depån. Förbundet gör gällande att förslaget strider mot kapitalliberaliseringsdirektivet genom att förvärv av utländska fondpapper diskrimineras gentemot förvärv av svenska fondpapper.

Skälen för mitt förslag: I promemorian föreslås en skyldighet att förvara utländska fondepapper i depå när det inte är fråga om fondpapper i ett kontobaserat system. Vidare föreslås att den skattskyldige skall lämna medgivande till insyn i depån eller på kontot och en förbindelse från det utländska institutet att lämna kontrolluppgift till Riksskatteverket beträffande avkastningen.

Som jag nyss sagt bygger taxeringen i Sverige i stor utsträckning på kontrolluppgiftsskyldighet. Det är somjag tidigare understrukit bl.a. från likförmighetssynpunkt angeläget att kontrolluppgifter lämnas även för avkastning på utländska fondpapper. Jag ställer mig därför bakom promemorians förslag och föreslår att i en ny paragraf, 3 kap. 27 a 5 LSK, införs regler om skyldighet att lägga utländska fondpapper i depå samt att lämna medgivande till insyn i depån eller, vad gäller fondpapper i ett kontobaserat system, på kontot och en förbindelse från det utländska institutet att lämna kontrolluppgift om avkastningen.

• Sida 23
•  Original

3.4. Uppgiftsskyldighet för betalningsförmedlare

Mitt förslag: Bestämmelsen om skyldighet att lämna kontrolluppgift i 3 kap. 50 & lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter justeras så att den omfattar var och en som på uppdrag av fysisk person eller dödsbo förmedlar betalningar till eller från utlandet överstigande 50 000 kr.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt. Remissinstartserna: Riksbanken ifrågasätter om t.ex. en privatperson som vid något enstaka tillfälle förmedlar en betalning åt en bekant i samband med en utlandsresa bör vara skyldig att lämna kontolluppgift om detta. Enligt Riksbanken kan det finnas uppenbara svårigheter att få regeln efterlevd.

Skälen för mitt förslag: I 3 kap. 50 & LSK finns bestämmelser om att valutahandlare skall lämna kontrolluppgift avseende varje betalning på mer än 50 000 kr som han förmedlat till eller från utlandet samt beträffande mindre betalningar, om dessa utgör delbetalningar av en summa som överstiger 50 000 kr. Med valutahandlare avses enligt 1 & betalningslagen auktoriserad valutahandlare enligt riksbankslagen. Skyldigheten för valutahandlare att lämna kontrolluppgifter syftar till att ge skattemyndighetema underlag för skattekontroll som i någon mån motsvarar de kontrolluppgifter av olika slag som tredje man måste lämna om rent inhemska förhållanden. Bestämmelserna i 3 kap. 50 & LSK bygger på att betalningar till och från utlandet överstigande 50 000 kr kanaliseras genom valutahandlare.

Jag har nyss föreslagit att den obligatoriska kanaliseringen av betalningar till och från utlandet genom valutahandlare skall slopas. Kontrolluppgiftsskyldigheten bör därför i fortsättningen omfatta även andra som förmedlar betalningar till eller från utlandet. Det förhållandet att förmedling sker enbart vid något enstaka tillfälle bör enligt min mening inte befria från skyldighet att lämna kontrolluppgift.

Mitt förslag i den här frågan föranleder ändringar i 3 kap. 50 & LSK.

• Sida 24
•  Original

3.5. Uppgifter till Riksbanken

Mitt förslag: Det lagstöd som nu finns i 12 & betalningslagen för Riksbanken att i föreskrifter ange vilka transaktioner med utlandet som måste anmälas till Riksbanken och att förelägga den som försummar sådan uppgiftsskyldighet vite flyttas över till riksbanks- lagen.

Promemorians förslag: Överensstärnmer i huvudsak med mitt. Remissinstamerna: Riksbanken instämmer i att ett lagstöd måste bibehållas för att möjliggöra fortsatt statistikinsamliug och godtar förslaget att flytta bestämmelserna om uppgiftsskyldighet från betal- ningslagen till riksbankslagen. Däremot anser Riksbanken att begreppet valutatransaktion är alltför svårtolkat och oprecist för att komma till fortsatt använding. Enligt Riksbanken vore det lägligt att arbeta om bestämmelsen och direkt ange att uppgiftsskyldigheten skall omfatta de uppgifter som behövs som underlag för betalningsbalansstatistiken. Företagens Uppgiftslämnardelegation och Försäkringsförbundet ifråga- sätter förslaget att reglera uppgiftsskyldigheten till Riksbanken i riksbankslagen. I stället bör övervägas att reglera denna verksamhet som hos statliga myndigheter, dvs lagen (1992: 889) om den officiella statistiken med följdförfattningar bör göras tillämplig när det gäller Riksbankens betalningsbalansstatistik. Även Svenska Bankföreningen Svenska Fondhandlarqföreningen och Sveriges Föreningsbank förespråkar att lagen om den officiella statistiken som gäller myndigheter under regeringen skall göras tillämplig på Riksbanken. De framhåller att det är av synnerlig vikt att uppgiftslämnandet blir så enkelt och så lite kostnadskrävande som möjligt. Statistiska centralbyrån framhåller att ett genomförande av förslagen i promemorian kan komma att urholka underlaget för betalningsbalansstatistiken och att man för att bibehålla statistikens kvalitet måste hämta uppgifterna på annat sätt, t.ex. genom enkäter till de företag m.fl. som utför utrikestransaktioner. Enligt Statistiska centralbyråns uppfattning behöver detta inte medföra att statistikens kvalitet försämras. Sparbanksgruppen, Svenska Bankförening— en, Svenska Hmdhandlareföreningen, Sveriges Föreningsbank, Företa- gens Uppgiftslämnardelegatian och Försäkrirzgsförbundet anser att uppgifter som lämnas till Riksbanken skall användas endast för statistik och således inte får lämnas till skattemyndigheten.

Skälen för mitt förslag: Enligt 12 & betalningslagen får Riksbanken meddela föreskrifter om skyldighet för den som för egen eller någon annans räkning har gjort en valutatransaktion att om transaktionen lämna de uppgifter och visa upp de handlingar som behövs för Riksbankens statistik. I promemorian föreslås att det också i fortsättningen bör föreligga en skyldighet i dessa avseenden. Bestämmelserna föreslås införda i riksbankslagen.

• Sida 25
•  Original

Riksbanken framhåller att bestämmelser om uppgiftsskyldighet för Riksbankens statistik som riktar sig till allmänheten inte helt naturligt hör hemma i riksbankslagen, som reglerar Riksbankens verksamhet och i många avseenden kan jämställas med de instruktioner som gäller för myndigheter under regeringen. Riksbanken har dock godtagit förslaget med hänsyn till att det är svårt att hitta någon bra alternativ lösning för placeringen av bestämmelsemå.

Även jag ansluter mig till förslaget. Bestämmelserna om uppgiftsskyl- dighet bör föras in i ett nytt andra stycke i 22 & riksbankslagen.

Eftersom inget hinder kommer att finnas mot att anlita utländska förmedlare som inte står under svensk jurisdiktion bör i fortsättningen uppgifterna också få begäras av den för vars räkning betalningen verkställs när en betalningsförmedlare har anlitats.

Flera remissinstanser ifrågasätter om inte lagen om den officiella statistiken bör göras tillämplig på Riksbanken. Lagen är tillämplig på myndigheter under regeringen. Riksbanken är inte en sådan myndighet. Det är tveksamt om alla de uppgifter som Riksbanken behöver för sin betalningsbalansstatistik omfattas av den uppgiftsskyldighet som föreskrivs i lagen. Jag anser det därför inte ändamålsenligt att låta lagen om den officiella statistiken vara tillämplig på Riksbanken.

En del remissinstanser förespråkar att uppgifter som lämnas till Riksbanken endast skall användas för betalningsbalansstatistiken och således inte tillhandahållas skattemyndigheten. Jag delar inte den uppfattningen. Den nyss avskaffade valutaregleringen användes med riksdagens godkännande i skattekontrollsyfte. När betalningslagen infördes beslutades att uppgifter som lämnades till Riksbanken skulle få tillhandahållas skattemyndighetema för kontroll av skatter och avgifter. Föredragande statsråd angav som skäl att de uppgifter som behövs för skattekontrollen i huvudsak är av samma slag som de som behöver lämnas till Riksbanken för statistikändamål och framhöll att det från adminstrativ synpunkt var en stor fördel för såväl uppgiftslämnama som myndigheterna att hos bankerna samordna insamlandet av uppgifterna. Enligt min mening talar dessa skäl starkt för att bibehålla den nuvarande ordningen.

• Sida 26
•  Original

3.6. Uppgifter till betalningsförmedlare

Mitt förslag: Den som anlitar någon för att förmedla en betalning till eller från utlandetlskall vara skyldig att lämna vissa uppgifter till förmedlaren. Bestämmelser om detta införs i riksbankslagen och lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Promemoriuns förslag: Överensstämmer med mitt, dock med den skillnaden att bestämmelsen om uppgiftsskyldighet till förmedlare föreslås införd endast i riksbankslagen.

Remissinstz'lnserna: Sparbanksgruppen, Svenska Banläöreningen, Svenska Fondhandlarqföreningen och Sveriges Föreningsbank anser att bestämmelsen, som bl.a. har till uppgift att tillförsäkra den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 3 kap. 50 & LSK nödvändiga uppgifter, i stället borde införas i LSK.

Skälen för mitt förslag: För att tillförsäkra betalningsförmedlare de uppgifter de behöver för att fullgöra sin uppgiftsskyldighet till skattemyn- digheter och Riksbanken föreskrivs i 5 & betalningslagen en skyldighet för den för vars räkning betalningen görs att lämna vissa uppgifter till betalningsförmedlaren. l promemorian föreslås att en sådan skyldighet skall finnas kvar även efter ett upphävande av betalningslagen och en bestämmelse om detta placeras i riksbankslagen.

Några remissinstanser anser att bestämmelsen hellre bör placeras i LSK än i riksbankslagen.

Uppgiftsskyldigheten avser att tillförsäkra betalningsförmedlaren de uppgifter denne behöver för att kunna fullgöra sin skyldighet att lämna uppgifter dels enligt 3 kap. 50 å LSK till skattemyndigheten, dels enligt 22 & riksbankslagen till Riksbanken. Lagrådet anser av både principiella och praktiska skäl att uppgiftsskyldigheten för uppdragsgivaren bör regleraS, såvitt rör skattelagstiftningen i LSK och beträffande valutalag- stiftningen i riksbankslagen. Jag delar Lagrådets uppfattning. Be- stämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till betalningsförmedlaren bör därför tas in i 3 kap. 50 & LSK och 22 & riksbankslagen.

• Sida 27
•  Original

3.7 Straff m.m.

Mitt förslag: Den som inte följ er Riksbankens föreskrifter beträffan- de uppgiftsskyldighet om transaktioner med utlandet skall kunna straffas med böter. Detsamma gäller den som inte fullgör sin skyldighet att lämna uppgifter till betalningsförmedlare.

Skattemyndigheten skall få förelägga den som inte lämnar medgivande till insyn eller förbindelse att lämna kontrolluppgifter beträffande avkastningen på depå eller konto i utlandet att avsluta depån eller kontot.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt. I promemo- rian föreslås dock inte någon ändring av ansvarsbestämmelsema i LSK.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhand- lartföreningen anser inte att underlåten uppgiftsskyldighet bör ha en sanktion i form av straff. I stället bör föreskrivas att transaktionen inte får förmedlas om kunden inte lämnar de angivna uppgifterna.

Skälen för mitt förslag: Underlåtenhet att lämna uppgifter om transaktioner med utlandet enligt Riksbankens föreskrifter har enligt 13 å betalningslagen medfört straffansvar. Skyldigheten att till Riksbanken lämna uppgifter om valutatransaktioner föreslås nu reglerad i 22 & riksbankslagen (se avsnitt 3.5). Den bör även fortsättningsvis vara straffsanktionerad. Jag föreslår därför att en motsvarighet till 13 & betalningslagen överförs till 53 & riksbankslagen.

Jag har i det föregående föreslagit att det i riksbankslagen och LSK införs bestämmelser om att den som anlitar någon för att förmedla en betalning till eller från utlandet skall vara skyldig att lämna vissa uppgifter till förmedlaren för att denne skall kunna fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Den motsvarighet till bestämmelserna som finns i 5 & betalningslagen är enligt 13 & samma lag straffsanktionerad.

Några remissinstanser anser att följden av underlåtenhet, i stället för straff för den som underlåter att lämna uppgifter, bör vara att transak- tionen inte får förmedlas.

Genom att straff kan ådömas den som underlåter att fullgöra skyldighet beträffande kontrolluppgift eller att iaktta av Riksbanken föreskriven skyldighet att lämna uppgifter eller visa upp handlingar, finns i dag ett indirekt förbud mot att ta emot förmedlingsuppdrag utan att försöka hämta in de uppgifter som skall rapporteras angående transaktionen.

Enligt vad som framkommit vid remissbehandlingen behöver betal- ningsförmedlare ofta, i synnerhet vid betalningar från utlandet, i efterhand genom förfrågningar hos betalningsmottagaren komplettera med uppgifter som skall lämnas enligt Riksbankens föreskrifter. Att föreskriva att böter skall ådömas den som förmedlar ett betalningsuppdrag utan att kunden lämnar de angivna uppgifterna medför att förmedlaren inte utan risk kan verkställa ett uppdrag förrän uppgifterna lämnats. Med hänsyn till detta förhållande förefaller en bestämmelse av det slag Bankföre-

• Sida 28
•  Original

ningen m.fl. föreslagit kunna vålla svårigheter för betalningsförmedlama. Jag föreslår därför ingen sådan regel. Däremot anser jag att den nuvarande ordningen, där den som anlitar en förmedlare kan straffas om han underlåter att lämna föreskrivna uppgifter till förmedlaren, bör bibehållas. Den underlättar för betalningsförmedlama att faktiskt få in uppgiftema. Jag föreslår därför att i 53 & riksbankslagen och 4 kap. 7 & LSK införs sanktioner i detta avseende.

Om den skattskyldige inte lämnat medgivande till insyn på konto eller lämnat förbindelse angående kontrolluppgift beträffande utländskt konto eller depå i utlandet, bör skattemyndigheten få förelägga honom att avsluta kontot eller depån. Om han har utverkat en förbindelse från en bank som inte lever upp till sitt åtagande bör detsamma gälla. Be- stämmelser om detta bör tas in i ett nytt andra stycke i 3 kap. 64 & LSK. Föreläggandet får enligt 4 kap. 5 & LSK förenas med vite.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att lämna kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande kan enligt 4 kap. 8 å LSK dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Denna bestäm- melse är således tillämplig om en valutahandlare underlåter att lämna kontrolluppgift som avses i 3 kap. 50 & samma lag och bör i framtiden gälla för alla slags förmedlare som försummar sin uppgiftsskyldighet.

3.8. Ekonomiska och administrativa konsekvenser

De förslag som jag lagt fram i det föregående innebär visst merarbete för Riksskatteverket. Verket skall ta emot medgivanden om insyn och förbindelser om att lämna kontrolluppgift, ta emot kontrolluppgifter och se till att de överförs till skattemyndighetema, kontrollera att kontroll- uppgifter kommer in och medge undantag från skyldigheten att ge in förbindelser om att lämna kontrolluppgift.

Eftersom antalet utlandsplaceringar är okänt och det är svårt att förutse hur många som kommer att lämna in medgivanden och förbindelser är det vanskligt att bedöma omfattningen av merarbetet. Jag utgår dock från att det merarbete som uppkommer inte blir av större omfattning än att det kan skötas av Riksskatteverket inom ramen för tillgängliga resurser.

4. Upprättade lagförslag

] enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om upphävande av lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

3. lag om ändring i lagen (l988zl385) om Sveriges riksbank. Lagrådet har granskat lagförslagen.

• Sida 29
•  Original

5. Författningskommentarer

5.1. Lagen om upphävande av lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m.

Betalningslagen upphör att gälla vid utgången av år 1992.

5.2. Lagen om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

3 kap. 22 &

Valutahandlare och värdepappersinstitut skall liksom tidigare lämna kontrolluppgifter. Orden "utländsk aktie eller annat utländskt värde- papper" i första stycket punkt 6 byts ut mot "utländskt fondpapper". Begreppet fondpapper definieras i 1 kap. l 5 lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Med fondpapperjämställs i LSK rättigheter och skyldigheter som anknyter till fondpapper.

[ andra stycket ersätts begreppet värdepapper med fondpapper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper.

22aä

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

] fÖI'Sfu stycket ges regler som syftar till att ge de svenska skattemyn- dighetema samma information beträffande tillgångar som fysiska personer och dödsbon placerar i utländska banker som beträffande deras place- ringar i svenska banker.

Begreppet bosatt i Sverige har samma innebörd som i kommunal- skattelagen (1928:370). Där anges i punkt 1 av anvisningarna till 53 & vem som räknas som bosatt i Sverige och likställd härmed.

Som förutsättning för att få inneha ett inlåningskonto i utlandet anges att kontohavaren skall till Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn på kontot samt en skriftlig förbindelse från den utländska kontoföraren att årligen lämna kontrolluppgift till Riksskatteverket.

Begreppet insyn inkluderar uppgifter om transaktioner och behållning på kontot, t.ex. kontokurant.

Av andra stycket framgår vilka uppgifter som skall anges på kon- trolluppgiften.

I tredje stycket görs undantag för vissa av de kategorier som enligt nuvarande bestämmelser i betalningsförordningen tillåts använda inlåningskonton i utlandet. Förutsättningen är att den sammanlagda behållningen på ett eller flera konton i det ifrågavarande landet inte överstiger motvärdet till 50 000 kr. För dem som nämns under punkterna 3 och 4 innebär detta en uppstramning i förhållande till vad som gällt hittills. T.ex. kan utländska medborgare med stöd av betal- ningsförordningen redan ha inlåningskonton i utlandet där behållningen överstiger 50 000 kr. För dessa sägs i övergångsbestämmelsen att

• Sida 30
•  Original

medgivande till insyn och förbindelse från den utländska kontoföraren skall ha lämnats före den ljuli 1993.

1 fjärde stycket sägs vidare att Riksskatteverket i andra fall får medge undantag från kravet att utverka förbindelse att lämna kontrolluppgifter. Skäl för dispens kan föreligga om den skattskyldige behöver använda sig av ett inlåningskonto i det främmande landet och penninginrättningen där enligt lag är förhindrad att äta sig kontrolluppgiftsskyldighet. Riks- skatteverkets beslut i dispensärendet får inte överklagas (4 kap. 6 & LSK). Om den skattskyldige underlåter att följa bestämmelserna i denna paragraf" kan han enligt de nya bestämmelser som föreslås i 3 kap. 64 & LSK föreläggas att avsluta kontot. Föreläggandet får enligt 4 kap. 5 & LSK förenas med vite.

Undantag från bestämmelserna om medgivande till insyn och förbind- else från utländskt institut görs i femte stycket för inlåningskonton där behållningen utgörs av medel som används i näringsverksamhet samt för det fall kontot öppnats hos ett institut i en stat som enligt handräcknings- avtal med Sverige utan särskild framställning skall vidarebefordra tillgängliga kontrolluppgifter om avkastning som utbetalas till eller gottskrivs personer bosatta i Sverige till svenska skattemyndigheter (ifr artikel ll i det nordiska handräckningsavtalet, SFS 1990:226).

27 & Jfr ändringarna av 22 &. 27 a 5

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Utländska fondpapper skall läggas i depå hos valutahandlare eller värdepappersinstitut eller motsvarande utländskt institut om det inte är fråga om fondpapper i ett kontobaserat system. Med valutahandlare avses den som av Riksbanken auktoriserats för sådan verksamhet. För verksamheten krävs tillstånd av Sveriges riksbank (22 b & lagen om Sveriges riksbank). Ett värdepappersinstitut är ett företag som fått Finansinspektionens tillstånd att bedriva värdepappersrörelse i Sverige (1 kap. 2 5 lagen [1991 :981] om värdepappersrörelse). Med ett motsvarande utländskt institut avses ett institut som erhållit tillstånd i sitt hemland att bedriva handel med valuta eller värdepapper.

Om fondpapperen deponeras eller kontoförs i utlandet måste den skattskyldige lämna medgivande till insyn på depån/kontot samt en förbindelse från den utländska depositarien/kontoföraren att lämna kontrolluppgifter till Riksskatteverket. Bestämmelser i detta hänseende har tagits in i andra stycket.

Bestämmelsema i första och andra styckena gäller enbart fysiska personer och dödsbon eftersom juridiska personer som regel är bokfö- ringsskyldiga och därför kan kontrolleras på annat sätt än genom kontrolluppgifter.

I tredje stycket anges vilka uppgifter som skall tas upp i kontrolluppgif- ten.

• Sida 31
•  Original

Riksskatteverket får enligt fjärde stycket ge dispens från skyldigheten att ge in en förbindelse från det utländska institutet om att årligen lämna kontrollupgift. Har den skattskyldige särskilda skäl'för att deponera eller kontoföra fondpapperen i det främmande landet och är institutet i fråga enligt lag förhindrat att åta sig kontrolluppgiftsskyldighet kan skäl för dispens föreligga. Att Riksskatteverkets beslut i ett dispensärende inte får överklagas framgår av 4 kap. 6 € LSK. Om den skattskyldige underlåter att följa bestämmelserna i denna paragraf kan han enligt de nya bestämmelser som föreslås i 3 kap. 64 & LSK föreläggas att avsluta depån/kontot. Föreläggandet får enligt 4 kap. 5 5 LSK förenas med vite.

Undantag från bestämmelserna om medgivande till insyn och förbind- else från utländskt institut görs enligt femte stycket för det fall institutet ligger i en stat som enligt handräckningsavtal med Sverige utan särskild framställning skall vidarebefordra tillgängliga kontrolluppgifter om avkastning som utbetalas till eller gottskrivs personer bosatta i Sverige till svenska skattemyndigheter (jfr artikel ll i det nordiska hand- räckningsavtalet, SFS 1990:226).

505

I första stycket har kontrolluppgiftsskyldigheten utvidgats till att gälla alla som för en fysisk persons eller ett dödsbos räkning förmedlar en betalning till eller från utlandet.

Lagrådet har beträffande begreppet förmedla anfört bl.a. att någon definition av vad som avses med att någon "förmedlat" en betalning inte ges vare sig i lagtexten eller i motiven. Lagrådet utgår från att den som varit mellanhand vid en valutatransaktions genomförande får anses ha förmedlat en betalning även om medverkan avsett endast ett enstaka tillfälle. Jag har inte någon annan uppfattning än Lagrådet.

En definition av betalning till och från utlandet har tagits in i ett nytt andra stycke. Den har hämtats från 1 & betalningslagen. Stycket har i förhållande till lagrådsremissens förslag fått en något annorlunda utformning. Även överföring till ett eget konto i utlandet utgör en betalning till utlandet. Begreppet bosatt i Sverige har samma innebörd som i kommunalskattelagen (l928:370). Där anges i punkt 1 av anvisningarna till 53 5 vem som räknas som bosatt i Sverige och likställd härmed.

I ett nytt tredje stycke har en bestämmelse införts om uppgiftsskyl- dighet för den som har anlitat någon för att förmedla en betalning. Uppgifterna skall lämnas i samband med förmedlingen. Bestämmelsen har på Lagt—(iden inrådan flyttats från det i lagrådsremissen föreslagna tredje stycket i 22 & riksbankslagen.

(fi—lä

I ett nytt a/n'lra stycke, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, sägs att skattemyndigheten får förelägga en skattskyldig att avsluta ett konto eller en depå om han inte följer bestämmelserna i 22 a eller 27 a _»5 LSK eller om det utländska institutet inte fullföljer sitt

• Sida 32
•  Original

åtagande att lämna kontrolluppgifter. Att förelägganden får förenas med vite framgår av 4 kap. 5 & LSK.

4 kap. 7 &

I första stycket har tillägg gjorts för den som underlåter att lämna sådana uppgifter som anges i 3 kap. 50 å tredje stycket. Tillägget föranleds av att Lagrådet ansett att den uppgiftsplikt som gäller för uppdragsgivare i syfte att tillförsäkra betalningsförmedlaren de uppgifter denne behöver för att kunna fullgöra sin skyldighet att lämna uppgifter till skattemyn- digheten, bör regleras i LSK och inte i riksbankslagen, vilket föreslagits i lagrådsremissen.

Öi'ergangsbestt'immelsen

! fråga om inlåningskonto i utlandet som öppnats före lagens i- kraftträdande med stöd av bestämmelserna i betalningslagen skall medgivande till insyn på kontot och förbindelse från den utländska kontoföraren lämnas till Riksskatteverket före den 1 juli 1993.

Lagrådet har anfört att det av bestämmelsen klart bör framgå att olovligen öppnade inlåningskonton inte omfattas av övergångsbestämmel- sen. Stadgandet har utformats enligt Lagrådets förslag.

5.3. Lagen om ändring i lagen (1988zl385) om Sveriges riksbank

225

I ett nytt andra stycke har införts ett bemyndigande för Riksbanken att meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet och att använda vitesförelägg- ande för att tvinga fram sådana uppgifter. Bestämmelsen har med vissa justeringar hämtats från betalningslagen (12 å). Justeringama möjliggör för Riksbanken att hämta uppgifter direkt från den för vars räkning en valutatransaktion utförts även om förmedlare anlitats. Uppgiftsskyl- digheten avser de uppgifter som Riksbanken behöver som underlag för sin betalningsbalansstatistik.

I ett nytt tredje stycke har en motsvarighet till 5 & betalningslagen införts för att tillförsäkra den som skall lämna uppgifter till Riksbanken underlag för uppgiftslämnandet. Uppgifterna skall lämnas i samband med förmedlingen. Stycket har utformats med hänsyn till att Lagrådet ansett att regler som gäller skattelagstiftningen inte skall placeras i riksbanks— lagen.

• Sida 33
•  Original

53 % Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I första stycket har tillagts en bestämmelse öm straff för den som underlåter att följa Riksbankens föreskrifter om uppgiftsskyldighet. Bestämmelsen har hämtats från betalningslagen (13 Q' 7 och 14 å).

55g

Ändringen är en direkt följd av att betalningslagen föreslås slopad.

6. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om upphävande av lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon- trolluppgifter,

3. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

• Sida 34
•  Original