om upphävande av lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m.

Regeringens proposition AN

1992/93:65 Re

om upphävande av lagen (1990:750) om betalningar ES till och från utlandet m.m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 oktober 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Bo Lundgren

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m. skall upphävas eftersom lagens förmedlarkrav, depåkrav och förbud att använda eget inlåningskonto i utlandet kan anses strida mot EG:s regler om fri rörlighet för kapital och tjänster. För skattekontroll och för att tillförsäkra Riksbanken de uppgifter som behövs för betalningsbalansstatistiken föreslås i stället regler av en typ som införts

1 Danmark.

Fysiska personer och dödsbon som har inlåningskonto i utlandet skall vara skyldiga att till Riksskatteverket lämna ett medgivande till insyn på kontot och ett skriftligt åtagande från den utländska kontoföraren att till

verket lämna kontrolluppgift om den ränta som gottskrivits eller betalats

ut.

Den som förvärvar utländska fondpapper eller obligationer eller andra

skuldebrev avsedda för allmän omsättning som emitterats av en svensk

Juridisk person genom emission särskild riktad till utlandet, föreslås vara

skyldig att lägga dem i depå i Sverige eller i utlandet, såvida det inte är fråga om fondpapper i ett kontobaserat system. Om fondpapper förvaras

i depå eller kontoförs i utlandet föreslås en motsvarande skyldighet beträffande medgivande till insyn på depån/kontot och skriftligt åtagande att lämna kontrolluppgifter som nyss sagts för inlåningskonton. Det föreslås slutligen att betalningslagens bemyndigande för Riksban-

ken att föreskriva uppgiftsskyldighet beträffande transaktioner med

1 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 65

utlandet skall överföras till lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.

[NS]

I Förslag till Lag om upphävande av lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs 1 fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

dels att 3 kap. 22, 27, 50 och 64 §§, 4 kap. 7 § samt rubriken närmast

före 3 kap. 64 § skall ha följande lydelse,

dels att det i 3 kap. skall införas två nya paragrafer, 22 a och 27 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

22.8¶Kontrolluppgift om ränta och fordran skall lämnas av

I. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmäs-

T sigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,

3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden, 4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning, 5. Riksväldskontoret i fråga om statens sparobligationer,

6. valutahandlare och värde- 6. valutahandlare och värdepappersinstitut hos vilka utländsk pappersinstitut hos vilka utländskt aktie eller annat utländskt värde- fondpapper eller rättighet eller papper förvaras 1 depå eler kon- skyldighet som anknyter till sådant toförs — enligt bestämmelserna i fondpapper törvaras i depå eller lagen (1990:750) om beralningar kontoförs. till och från utlandet m.m.

Kontrolluppgitt skall lämnas för Kontrolluppgitt skall lämnas för

den som gottskrivits ränta eller till den som gottskrivits ränta eller till vilken ränta betalats ut (borgenär) vilken ränta betalats ut (borgenär) och den som har varit antecknad och den som har varit antecknad som innehavare av utländskt ränte- som innehavare av utländskt räntebärande värdepapper oavsett om bärande fondpapper eller rättighet ränta — utgått. Kontrolluppgiften eller skyldighet som anknyter till skall ta upp den ränta som den sådant fondpapper oavsett om ränuppgiftsskyldige sammanlagt gott- ta utgått. Kontrolluppgiften skall ta skrivit eller betalat ut till borgenä- upp den ränta som den uppgiftsren, dennes sammanlagda tordran skyldige sammanlagt gottskrivit på den uppgiftsskyldige vid årets eller betalat ut till borgenären, utgång och avdragen preliminär dennes sammanlagda fordran på skatt. I fall som avses i första den uppgiftsskyldige vid årets stycket 6 skall uppsitt lämnas om utgång och avdragen preliminär

ränta som utbetalats eller gott- skatt. I fall som avses i första

skrivits samt om innehavet i depån stycket 6 skall uppgift lämnas om eller den kontoförda fordringen vid ränta som utbetalats eller gott-

årets utgång. skrivits samt om innehavet i depån

I Senaste lydelse 1991:1834.

årets utgång. Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas

lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den

uppgiftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redovisas enligt bestämmelserna i 57 3 andra stycket skall dock den totala räntan och fordran redovisas utan fördelning. Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det

sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

22a§

Fysisk person, som är bosatt i

Sverige eller som flyttar in för att

bosätta sig här och öppnar eller har öppnat ett inlåningskonto i utlandet, skall utan dröjsmål till Riksskatteverket lämna dels ett skriftligt medgivande till insyn på kontot, dels en skriftlig förbindelse

från den utländska kontoföraren att

årligen senast den 31 januari taxe-

ringsåret lämna kontrolluppgift till

verket. Vad som sägs om fysisk person som är bosatt i Sverige

gäller också svenskt dödsbo. Kontrolluppgiften skall ta upp

namn på och postadress till kon-

tohavaren, dennes personnummer

eller organisationsnummer samt ränta som gottskrivits eller ut-

betalats under föregående kalenderår.

Om den sammanlagda behållningen på ett eller flera konton i visst land inte överstiger motvärdet till 50 000 kronor, behöver sådan förbindelse som avses i första stycket inte lämnas av

1. den som äger fastighet eller

bostad i utlandet om kontot an-

vänds för att verkställa betalning

av drifi- eller underhållskostnader för fastigheten eller bostaden eller för mottagande av intäkter från

fastigheten eller bostaden,

2. den som behöver medel på konto i visst land för betalning av

kostnader i samband med egna

vistelser där,

3. den som vistas i utlandet om

kontot avser endast deponering av

medel under vistelsen,

4. den som är utländsk medborgare om kontot avser deponering i hemlandet av sådan arbetsinkomst eller liknande ersättning som är

intjänad i Sverige.

I andra fall än som avses i tredje

stycket får Riksskatteverket medge

undantag från skyldigheten att ge

in en sådan förbindelse som avses

i första stycket, om det finns särskilda skäl.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte den som bedriver näringsverksamhet, om behållningen på kontot utgör en tillgång i verk-

samheten. De gäller inte heller i

fråga om inlåningskonto i sådan

stat där behörig myndighet på

grund av överenskommelse i handräckningsavtal med Sverige utan

särskild framställning årligen tillställer de svenska skattemyndigheterna uppgifter om sådan avkastning på tillgodohavanden hos banker och andra kreditinstitut som utbetalas till eller gottskrivs per-

soner bosatta i Sverige.

278 Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av 1. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är

avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 § bankaktiebolagslagen (1987:618), 2. förvaringsinstitut som avses i 1 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder och som utbetalt utdelning på andel i svensk värdepappersfond, 3. fondbolag som avses i 1 § lagen om värdepappersfonder och som förvaltar svensk värdepapperstfond,

4. den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om

utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags försorg, 5. valutahandlare och värde- 5. valutahandlare och värdepappersinstitut hos vilka utländsk pappersinstitut hos vilka utländskt

aktie eller annat utländskt värde- fondpapper eller rättighet eller papper förvaras i depå eller kon- skyldighet som anknyter till sådant

toförs enligt bestämmelserna i fondpapper förvaras i depå eller lagen (1990:750) om betalningar kontoförs.

till och från utlandet m.m.

” Senaste lydelse 1991:1002.

a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället och b) fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som innehavare av aktie eller andel i värdepapperstond eller utländsk juridisk person eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper. . Kontrolluppgift enligt andra stycket a skall ta upp utbetald utdelning och avdragen preliminär skatt samt i förekommande fall uppgift om utdelningen avser sådan utbetalning som avses i punkt 2 tredje stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) eller 3 § I mom.

tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Kontrolluppgift enligt andra stycket b skall ta upp innehavet vid årets utgång.

27a§

Fysisk person, som är bosatt i Sverige och innehar utländskt fondpapper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper, skall, om det inte är fråga om fondpapper i ett kontobaserat system, förvara dem i

depå hos valutahandlare, värde-

pappersinstitut eller motsvarande utländskt institut. Detsamma gäller

om den fysiska personen innehar

obligationer eller andra skuldebrev

avsedda för allmän omsättning som

emitterats av en svensk juridisk

person, om emissionen särskilt

riktats till utlandet. Vad som sägs om fysisk person som är bosatt i

Sverige gäller också svenskt dödsbo.

Deponeras eller kontoförs fondpapperen i utlandet skall den skattskyldige utan dröjsmål till

Riksskatteverket lämna ett skrift-

ligt medgivande till insyn i depån eller på kontot samt ge in en skriftlig — förbindelse från de utländska institut som för depån eller kontot att årligen senast den 31 januari taxeringsåret lämna

kontrolluppgift till Riksskatteverket. Kontrolluppgiften skall ta upp

namn på och postadress till innehavaren av depån respektive kontot, dennes personnummer eller

organisationsnummer samt utdel-

ning och ränta som gottskrivits eller utbetalats under föregående kalenderår.

Riksskatteverket får medge un-

en sådan förbindelse som avses i

andra stycket om det finns sär-

skilda skäl.

Bestämmelserna i andra stycket

gäller inte i fråga om depåer eller konton i sådan stat där behörig myndighet på grund av överens-

kommelse i handräckningsavtal

med Sverige utan särskild fram-

ställning årligen tillställer de

svenska skattemyndigheterna upp-

gifter om sådan avkastning på

fondpapper, vilka kontoförs eller förvaras i depå, som betalas ut till

personer bosatta i Sverige.

v

50 Viulutahandlare skall — lämna Kontrolluppgift skall lämnas av kontrolluppgift för fysisk person den som för fysisk person eller för vilken valutahandlaren förmed- dödsbo förmedlat betalning till

lat betalning till eller från utlandet. eller från utlandet. Kontrolluppgif- Kontrolluppgiften skall avse varje ten skall avse varje betalning som betalning som överstiger 50 000 överstiger 50 000 kronor. Upplyskronor. Upplysning skall lämnas ning skall lämnas om vad betal-

om vad betalningen avser och ningen avser och vilket land betal-

vilket land betalningen verkställs ningen verkställs till eller tas emot till eller tas emot från samt vid från samt vid betalning till utlandet

betalning till utlandet namn på namn på = betalningsmottagaren.

betalningsmottagaren. Detsamma Detsamma gäller mindre betal-

gäller mindre betalningar, om ningar, om dessa utgör delbetal-

dessa utgör delbetalningar av en ningar av en Summa Som Oversumma som Överstiger 50 000 stiger 50 000 kronor.

kronor. Med betalning till utlandet avses betalning direkt eller indirekt till en utländsk juridisk person eller en

Jysisk person som inte är bosatt i

Sverige. Med betalning från ut-

landet avses betalning direkt eller

indirekt från en utländsk juridisk

person eller en fysisk person som

inte är bosatt i Sverige.

Om uppgiftsskyldighet föreligger enligt första stycket, skall den för

vars räkning transaktionen utförs

till den som förmedlar denna uppge

sitt personnummer eller organisa-

tionsnummer, vad betalningen av-

ser och vilket land betalningen går

till eller kommer från samt namn

på betalningsmottagare i utlandet.

3 Senaste lydelse 1990:752.

Föreläggande att fullgöra upp- Föreläggande att fullgöra giftsskyldighet uppgiftsskyldighet m.m.

64 § Har kontrolluppgift eller sammandrag av kontrolluppgifter inte lämnats eller inte upprättats enligt föreskrifterna i detta kapitel, får skattemyn-

digheten förelägga den uppgiftsskyldige att lämna eller komplettera uppgifterna.

Skattskyldig, som innehar ut-

ländskt konto eller depå i utlandet

och som inte har lämnat medgiv-

ande till insyn eller gett in förbind-

else som anges i 22 a eller 27 a §,

får av skattemyndigheten föreläggas att avsluta det utländska kontot eller depån. Detsamma gäller om

den utländska kontoföraren eller

det utländska institutet inte fullgör sitt åtagande enligt en sådan förbindelse.

4 kap

7§

Den som till arbetsgivare eller Den som till arbetsgivare eller någon annan som är skyldig att någon annan som är skyldig att avge — kontrolluppgift — angående avge — kontrolluppgift angående

honom, uppsåtligen lämnar oriktig honom, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande som har uppgift om förhållande som har

betydelse för skyldighetens fullgör- betydelse för skyldighetens fullgörande, skall dömas till böter. ande, skall dömas till böter. Det-

samma gäller den som underlåter

att lämna i 3 kap. 50 § tredje

stycket föreskrivna uppgifter.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Har ett inlåningskonto i utlandet öppnats före den 1 januari 1993 med stöd av bestämmelserna i

lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m., skall

medgivande till insyn på kontot och förbindelse från den utländska kontoföraren att lämna kontrolluppgift enligt 3 kap. 22 a § ges in till

Riksskatteverket före den 1 juli 1993.

Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 22, 53 och 55 §§ lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8! 22

Efter anmodan av Riksbanken skall ett kreditinstitut till Riksbanken lämna de uppgifter som Riksbanken anser nödvändiga för att följa utvecklingen på valuta- och kreditmarknaderna. Den som har utfört en valuta-

transaktion är skyldig att till Riksbanken lämna de uppgifter och för Riksbanken visa upp de handlingar beträffande transaktionen som be-

hövs som underlag för Riksbankens

betalningsbalansstatistik. Detsamma gäller den för vars räkning transaktionen har utförts. Riksbanken meddelar närmare före-

skrifter härom. Om någon inte fullgör föreskriven skyldighet får

Riksbanken förelägga honom vite.

Om uppgiftsskyldighet föreligger enligt andra stycket skall den för vars räkning transaktionen utförs till den som förmedlar denna uppge

sitt personnummer eller organisa-

tionsnummer, vad betalningen avser och vilket land betalningen går till eller kommer från samt namn på beralningsmottagare i utlandet.

$g

53 Den som uppsåtligen eller av Den som inte fullgör sin skylgrov oaktsamhet lämnar oriktig dighet enligt 22 § att lämna

uppgift i samband med fullgörande uppgifter eller visa upp handlingar av skyldighet enligt 22 § skall eller lämnar oriktig uppgift när

dömas till böter, om gärningen inte skyldigheten fullgörs skall dömas är belagd med stratt i brottsbalken. till böter, om gärningen inte är

belagd med straff i brottsbalken.

Om ett vite har förelagts med stöd

av 22 § andra stycket, får dock inte dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet.

I Senaste lydelse 1990:751. ? Senaste lydelse 1990:751.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som bedriver valutahandel utan tillstånd skall dömas till böter eller fängelse högst sex månader.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

55 &

Åtal mot vice riksbankschef för Åtal mot vice riksbankschef för brott som han begått i utövningen brott som han begått i utövningen av sin tjänst får beslutas endast av av sin tjänst får beslutas endast av finansutskottet eller av fullmäktige. finansutskottet eller av fullmäktige. Detta gäller dock inte i fråga om Detta gäller dock inte i fråga om brött som begåtts i utövningen av brott som begåtts i utövningen av Riksbankens beslutanderätt enligt Riksbankens beslutanderätt enligt lagen (1990:749) om valutareg- lagen (1990:749) om valutareglering och lagen (1990:750) om lering. betalningar till och från utlandet m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

" Senaste lydelse 1990:751.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg,

Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Lundgren

Proposition om upphävande av lagen (1990:750) om

betalningar till och från utlandet m.m.

I Inledning

Den svenska valutaregleringen har successivt avskaffats under senare år. Valutalagen (1939:350) och valutaförordningen (1959:264) upphörde helt att gälla vid halvårsskiftet 1990 och ersattes av lagen (1990:749) om valutareglering som har karaktären av ren beredskapslag. Valutaregle-

ringen hade med riksdagens godkännande kommit att användas även i

skattekontrollsyfte. Bl.a. krävdes för tillstånd att föra ut kapital vid emigration att emigranten styrkte att han inte hade skatteskulder i Sverige (se prop. 1988/89:142 s. 36). Beskattningsmyndigheterna kunde således

1 sin verksamhet utnyttja uppgifter som kommit fram på grund av

valutaregleringen.

För att tillgodose intresset av en tillförlitlig betalningsbalansstatistik och en tilltredsställande skattekontroll behölls vid avvecklingen av valutareg-

leringen bestämmelser med krav på medverkan av auktoriserade

valutahandlare och fondkommissionärer vid betalningar till och från utlandet samt vid köp och försäljning av utländska fondpapper. Vidare behölls bestämmelser om krav på att utländska fondpapper skulle läggas I depå hos valutahandlare eller av Riksbanken särskilt godkänt värde-

pappersinstitut och förbud mot inlåningskonton i utlandet. Bestämmelserna gavs i en särskild lag, lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m., betalningslagen, (prop. 1989/90:135, bet.

1989/90:FiU37, rskr. 1989/90:343). I förordningen (1990:757) om

betalningar till och från utlandet har regeringen föreskrivit undantag från bestämmelserna i lagen. I kombination med bestämmelser om skyldighet

att lämna uppgifter till förmedlande valutahandlare om vad betalning till eller från utlandet avser och namnet på betalningsmottagare, bemyndigande för Riksbanken att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna

uppgifter till Riksbanken samt bestämmelser om kontrolluppgiftsskyldighet utgör, bestämmelserna i betalningslagen en bas för Riksbankens statistikinsamling och skattemyndigheternas kontroll av utlandstransaktioner.

EG. Dessutom har ett avtal ingåtts mellan EFTA-länderna och EG om europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Avtalet avses träda i kraft den 1 januari 1993. Det innebär bl.a. en skyldighet för Sverige att från detta datum följa rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 ("kapitalliberaliseringsdirektivet") och rådets direktiv 89/646/EEG av den 15 december 1989 ("andra banksamordningsdirektivet"). Det är tveksamt

om betalningslagens förmedlarkrav, depåkrav och förbud mot inlåningskonton är förenliga med vad som där föreskrivs om kapitalets fria

rörlighet och rätten att fritt tillhandahålla finansiella tjänster över

nationsgränserna. Reglerna bör därför slopas eller i vart fall arbetas om.

Inom Finansdepartementet har utarbetats en promemoria (Ds 1992:37) Uppegiftsskyldighet om betalningar till och från utlandet, m.m. med förslag om att upphäva betalningslagen. I syfte att möjliggöra skattekontroll och ge stöd för Riksbanken att samla in de uppgifter den behöver för sin betalningsbalansstatistik föreslås i promemorian nya bestämmelser om transaktioner med utlandet i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK, och lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, riksbankslagen. Promemorians lagförslag bör fogas som bilaga I till protokollet i detta ärende. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig bör fogas som bilaga 2 till protokollet. En sammanställning av remissyttran-

dena har upprättats inom Finansdepartementet och finns tillgänglig i

lagstiftningsärendet (Dnr 2731/92).

Jag kommer här att behandla de förslag som förs fram i promemorian.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 1 oktober 1992 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som utarbetats inom Finansdepartementet. De till Lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till

protokollet som bilaga 4. Jag återkommer till yttrandet i avsnitt 3.6 och

1 författningskommentarerna till de lagrum vilkas utformning Lagrådet lämnat synpunkter på. Som kommer att framgå godtar jag Lagrådets

förslag till ändringar i de remitterade förslagen. Lagrådets granskning har

också lett till vissa redaktionella ändringar i lagtexten.

2¶Bakgrund

Den svenska valutareglerinven avvecklades i allt väsentligt per den 1 Juli 1989. Ett fåtal regler, vars syfte inte längre var att påverka kapitaltlödet mellan Sveriye och utlandet, behölls. Motiven för de kvarvarande

restriktionerna var att bidra till en tillfredsställande skattekontroll och att tillse att Riksbanken fick tillräcklig information för en god betal-

ningsbalansstatistik. Restriktionerna innebar bl.a. ett krav att betalningar till och från utlandet skulle ske genom förmedling av valutabank och att

valutabank eller av Riksbanken särskilt godkänd fondkommissionär. Dessutom skulle utländska värdepapper som förvärvades av en valutainlänning förvaras 1 depå hos valutabank eller hos av Riksbanken särskilt godkänd fondkommissionär.

Den 1 juli 1990 ersattes den gamla valutalagen (1939:350) av lagen (1990:749) om valutareglering som har karaktären av en ren beredskapslag. Denna konstruktion innebar att valutaregleringen inte längre kunde hegga till grund för skattekontroll eller framställning av betalningsbalansstatistik. För dessa ändamål krävdes särskild lagstiftning. De grundläggande reglerna om betalningar till och från utlandet sammanfördes i en särskild lag, betalningslagen. Med stöd av bemyndigande

i betalningslagen meddelade regeringen i förordningen (1990:757) om

betalningar till och från utlandet vissa undantag för att underlätta handel och annat internationellt utbyte. Riksbanken bemyndigades i betal-

ningslagen att meddela föreskritter om skyldighet för den som för egen

eller annans räkning har gjort en valutatransaktion att om transaktionen lämna de uppgifter och visa upp de handlingar som behövs för Riksbankens statistik. Ett sådant bemyndigande gavs tidigare i den då gällande valutaförordningen (1959:264).

Den nya lagstiftningen utformades med hänsyn tagen till internationella åtaganden och i medvetande om att en anpassning till ändrade förhållanden mycket snart skulle kunna komma att aktualiseras exempelvis på grund av Överenskommelser mellan EFTA-länderna och EG (prop. 1989/90:135 s. 23).

Som inledningsvis sagts innebär det nyligen ingångna EES-avtalet att vi nu har hamnat i en situation där betalningslagens restriktioner inte står 1 full överensstämmelse med EG-direktiv som omfattas av EES-avtalet och som Sverige kan antas komma att ha skyldighet att följa från den 1 Januari 1993.

Jag skall här först redogöra för de direktiv som Sverige måste anpassa sig till, därefter för de nuvarande svenska reglerna och till slut lämna förslag till nya regler som syftar till att möjliggöra skattekontroll och insamlande av uppgifter för betalningsbalansstatistik.

Kapitalliberaliseringsdirektivet

Kapitalliberaliseringsdirektivet föreskriver att alla återstående hinder för

kapitalrörelser skall avvecklas. Om exceptionellt stora kapitalrörelser

skulle medföra allvarliga störningar i en medlemsstats penning- och växelkurspolitik får dock skyddsåtgärder tillgripas. Vidare skall medlemsländerna konsultera varandra om eventuella åtgärder om

omfattande kortfristiga kapitalrörelser till och från tredje land skulle

allvarligt störa den monetära och finansiella balansen i ett eller flera medlemsländer.

I artikel 4 sägs att direktivet inte skall inskränka medlemsstaternas rätt att vidta åtvärder för att förhindra att deras lagar och andra författningar överträds, bl.a. vad gäller beskattning och tillsyn över finansiella institut,

eller för att tillämpa procedurer för rapportering av kapitalrörelser för administrativa eller statistiska ändamål. Dock får sådana åtgärder och procedurer inte tillämpas så att de hämmar kapitalrörelser som sker i enlighet med EG:s regelverk.

I artikel 6.5 föreskrivs vidare att kommissionen under år 1988 skulle

föreslå åtgärder i syfte att eliminera eller minska den risk för skatteflykt

och skatteundandragande som följer av att de nationella systemen för beskattning av sparande och för kontroll är olika. Kommissionen presenterade i februari 1989 ett förslag som i sin huvuddel bestod i

införandet av en gemensam lägsta källskatt på räntor. En andra del av

förslaget bestod i en utvidgning av ett direktiv (77/799/EEG) om samarbete mellan medlemsländernas skattemyndigheter så till vida att myndigheten i det land till vilket en förfrågan ställts inte skall kunna

vägra att lämna information under åberopande av administrativa

föreskrifter, om myndigheten i det land som begär upplysningar kan visa att det finns särskild anledning att anta att dess medborgare direkt eller indirekt överfört betydande belopp dit utan att de deklarerats.

Källskatteförslaget tillbakavisades av Luxemburg, Storbritannien och Tyskland. I och med att det blev ogenomförbart ansågs den föreslagna kompletteringen av direktivet om skattesamarbete otillräcklig och samtliga medlemsländer utom Luxemburg enades i december 1989 om utt vå längre än kommissionen föreslagit. Bl.a. skulle skyldigheten att lämna ut upplysningar till skattemyndigheten i ett annat EG-land utvidgas

till att avse även uppgifter som interna lagregler hittills hindrat dem från

att infordra för eget bruk i fall där en skattemyndighet kunde visa att allvarligt skatteundandragande förekommit. Överenskommelsen har dock

inte kunnat upphöjas till EG-direktiv eftersom enighet inte har kunnat uppnås.

Andra banksamordningsdirektivet

Andra banksamordningsdirektivet syftar till full frihet för kreditinstitut att etablera siv och erbjuda tjänster inom hela EG-gemenskapen. Ett kreditinstitut definieras som ett företag vars verksamhet består i att ta emot insättningar eller låna upp medel från allmänheten och att ge krediter i egen räkning. Under denna definition faller i dag svenska banker, finansbolag, kreditaktiebolag och hypoteksinstitutioner.

Reglerna 1 andra banksamordningsdirektivet innebär att om ett kreditinstitut har auktorisation i sitt hemland inom EG att bedriva viss verksamhet, så skall denna auktorisation vara gällande över hela EGområdet. Institutet har därmed rätt att från hemlandet tillhandahålla tjänster över gränserna ("cross border-verksamhet") och kan också fritt etablera filialer i andra medlemsstater. Ett värdland kan inte förbehålla sig rätten att särskilt auktorisera verksamheten, i den mån denna ligger inom ramen för hemlandsauktorisationen och omfattas av en lista som

bifovats direktivet. Denna lista över bankverksamheter som skall erkännas ömsesidigt av medlemsländerna representerar ett brett utbud av

tjänster, hänförliga till s.k. universal banking. Bland de verksamheter

som ett kreditinstitut skall få bedriva med stöd av hemlandsauktorisation är betalningsförmedling och handel med valutor och värdepapper. Tillsynen över kreditinstituten skall i första hand åvila hemlandets

myndigheter, även såvitt gäller verksamhet i filialer utomlands.

Rätten för kreditinstitut att verka i andra medlemsländer är dock inte

alldeles oinskränkt. Enligt artikel 19.4 i andra banksamordningsdirektivet

kan ett värdland, 1 samband med att filialetablering sker, kräva att verksamheten skall bedrivas under vissa villkor som kan motiveras av

hänsyn till det allmännas bästa. Vidare gäller enligt artikel 21.1 att ett

värdland, trots huvudprincipen om hemlandskontroll, får föreskriva samma skyldighet att lämna uppgifter för statistiska ändamål för utländska filialer som gäller för kreditinstitut med auktorisation i landet. Värdländerna har också enligt artikel 21.5 och 21.8 rätt att hindra eller bestraffa överträdelser mot nationella regler.

Betalningslagen

Förmedlarkravet och kontoförbudet

I 3 § betalningslagen föreskrivs att en svensk juridisk person eller en

fysisk person som är bosatt i Sverige inte får verkställa betalning till utlandet eller ta emot betalning från utlandet annat än genom förmedling av en valutahandlare. Som betalning till eller från utlandet anses betalning direkt eller indirekt till respektive från en utländsk juridisk person eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige. Valutahandlare

är den som är auktoriserad valutahandlare enligt riksbankslagen.

Regeringen har med stöd av bemyndigande i 10 § betalningslagen meddelat undantag från förmedlarkravet (1 § förordningen om betalningar till och från utlandet), t.ex. för vissa betalningar mellan företag som bedriver rörelse och för betalningar under vistelse i utlandet.

1 6 § betalningslagen föreskrivs, som ett komplement till 3 §, att en svensk juridisk person eller en fysisk person som är bosatt i Sverige inte tår sätta in medel på ett eget inlåningskonto i utlandet och inte heller

verkställa betalningar till utlandet eller ta emot betalningar från utlandet

Över ett sådant konto. Även här har regeringen föreskrivit undantag för

tall där det framstår som väl motiverat att använda ett inlåningskonto i utlandet (2 § förordningen om betalningar till och från utlandet).

Dessutom föreskrivs undantag för inlåningskonto i länder där enligt t.ex. handräckningsavtal skyldighet föreligger för kontoföraren att lämna kontrolluppgifter till svenska skattemyndigheter i samma omfattning som

de svenska bankerna, dvs. beträffande behållning och avkastning. För

tysiska personer skall uppgiften lämnas årligen utan föreläggande och för juridiska personer efter föreläggande.

14 8 betalningslagen föreskrivs krav på förmedling av värdepappersins-

titut vid köp och försäljning av fondpapper från respektive till utlandet. Med värdepappersinstitut avses enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse företag som fått Finansinspektionens tillstånd att driva värdepappersrörelse. Regeringen har föreskrivit undantag för vissa placeringar, bl.a. fondpapper som representerar direkt investering i utlandet (3 §

Riksbanken med stöd av 11 § betalningslagen gett dispens från förmedlarkravet till vissa kreditinstitut som bedömts själva kunna fullgöra den rapportering som Riksbanken behöver.

Depåkravet Enligt 8 § betalningslagen skall utländska fondpapper och svenska skuldebrev avsedda för allmän omsättning som emitterats till utlandet i

särskilt riktad emission, läggas 1 depå hos valutahandlare eller hos ett av Riksbanken särskilt godkänt värdepappersinstitut, om de förvärvas av en

svensk juridisk person eller av en fysisk person som är bosatt i Sverige. Om det är fråga om fondpapper i ett kontobaserat system skall de vara

registrerade så att de inte kan disponeras utan valutahandlarens eller

värdepappersinstitutets medverkan. Valutahandlaren eller värdepappersin-

stitutet får i sin tur deponera fondpapperen i utlandet. I 3 § förordningen om betalningar till och från utlandet görs undantag från dessa regler bl.a. för sådana fondpapper som innehas av en juridisk

person och representerar en direkt investering i utlandet.

Enligt 9 §& betalningslagen föreligger ett depåkrav beträffande vissa fondpapper som emitterats av svenska staten eller kreditinstitut enligt 2

$ lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel och som innehas av utländska juridiska personer och fysiska personer som inte är bosatta i

Sverige. Bestämmelsen har inte tillkommit i skattekontrollsyfte utan för

att underlätta övergången till ett planerat kontobaserat system.

Vissa kreditinstitut har fått dispens från depåkravet genom beslut av Riksbanken.

3¶Överväganden och förslag

3.1¶Ett upphävande av betalningslagen

Mitt förslag: Betalningslagen skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Skälen för mitt förslag: Som nyss sagts kan det ifrågasättas om

betalningslagens bestämmelser står i full överensstämmelse med de

bestämmelser om fri rörlighet över gränserna av kapital och tjänster som

Sverige har åtagit sig att följa.

Detta gäller för det första kravet att betalningar till och från utlandet

skall gå genom valutahandlare, varmed förstås valutahandlare som auktoriserats enligt riksbankslagen, och kravet att köp och försäljning av

2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 65

fondpapper från en utländsk juridisk person eller en fysisk person som inte är bosatt 1 Sverige skall förmedlas av valutahandlare som är värdepappersinstitut eller ett av Riksbanken särskilt godkänt värdepappersinstitut. Dessa krav kan anses förhindra konkurrens mellan

utländska och svenska valutahandlare och värdepappersinstitut. Men även om det inte skulle föreskrivas någon inskränkning till institutioner med

svensk auktorisation skulle ett krav att över huvud taget behöva gå genom valutahandlare vid transaktioner med utlandet kunna innebära en diskriminering av transaktioner med utlandet gentemot transaktioner inom landet.

Förbudet mot att använda inlåningskonton i utlandet innebär att utländska banker inte kan konkurrera om svenskarnas sparmedel på lika villkor med svenska banker samt att svenskarna kan hindras att sätta in

sina pengar där det passar dem bäst av olika skäl.

Villkoret att utländska fondpapper skall förvaras i depå hos en

valutahandlare som auktoriserats enligt riksbankslagen eller hos ett av

Riksbanken särskilt godkänt värdepappersinstitut kan anses innebära att utländska valutahandlare och värdepappersinstitut diskrimineras. Vidare leder villkoret till ett slags dubbelt depåsystem eftersom de svenska depositarierna ofta i sin tur förvarar papperen i depå i utlandet.

Förmedlarkravet, kontotförbudet och kravet att utländska fondpapper skall förvaras i depå hos en valutahandlare som auktoriserats enligt niksbankslagen eller hos ett av Riksbanken särskilt godkänt värdepappersinstitut bör, med hänsyn till den tveksamhet som råder om deras förenlighet med de EG-direktiv som ingår i EES-avtalet, upphävas.

De bestämmelser som bör upphävas utgör en väsentlig del av innehållet

i betalningslagen. Skäl att behålla en särskild lag med vissa regler om uppgiftsskyldighet om valutatransaktioner för Riksbankens statistik finns

stämmelser i betalningslagen som rör uppgifter för Riksbankens statistik bör, som jag senare återkommer till, i stället föras in i riksbankslagen.

Det finns också skäl att — på det sätt som föreslås 1 promemorian — ersätta betalningslagens regler om förbud mot inlåningskonton i utlandet och kravet att utländska tondpapper skall läggas i depå hos svensk valutahandlare eller godkänt värdepappersinstitut med bestämmelser som

möjliggör skattekontroll av inkomst av kapital på placeringar i utlandet.

Sådana regler är betydelsefulla bl.a. för att inte utländska banker,

valutahandlare och andra utländska aktörer skall få en konkurrensfördel

gentemot de svenska genom att avkastningen kan gottskrivas eller

utbetalas utan att de svenska skattemyndigheterna får information om

detta genom kontrolluppgifter.

Jag skall redan här nämna att flera remissinstanser ifrågasätter de föreslagna reglernas effektivitet i kontrollhänseende och menar att en effektiv skattekontroll förutsätter likartade bestämmelser i flera länder, t.ex. inom EG:s ram. Även Lagrådet har i sitt yttrande framfört motsvarande synpunkter.

För att minska den risk tör skatteundandragande som följer av att de nationella systemen för beskattning av kapital och för kontroll är olika,

krävs antingen att de nationella beskattningsreglerna görs mer enhetliga

eller att informationsutbytet mellan skattemyndigheterna i olika länder

förbättras. Ansatser till såväl gemensamma beskattningsregler som till

förbättringar av informationsutbytet mellan länder har gjorts. Så har, som

jag tidigare nämnt, inom EG förslag lagts fram om en gemensam lägsta källskatt på ränteinkomster och ett utvidgat samarbete mellan medlemsländerna vad gäller skattekontroll. Enighet i dessa frågor har emellertid inte kunnat uppnås. I avvaktan på ett mer utbrett informationsutbyte mellan länderna eller andra möjligheter att minska risken för

skatteflykt är jag för närvarande inte beredd att helt avvara regler i detta hänseende. Det kan också finnas skäl att genom särskilda bestämmelser

markera det svenska intresset av att även i fråga om internationella

förhållanden upprätthålla skattekontrollen.

Jag behandlar i det följande de förslag om regler för att möjliggöra

skattekontroll av utländska placeringar som läggs fram 1 promemorian. Jag vill redan här understryka att det - sedan bestämmelserna varit i kraft

en tid - kan finnas skäl att utvärdera behovet av reglerna och om de är ändamålsenligt utformade.

3.2¶Inlåningskonton i utlandet

Mitt förslag: Fysiska personer och dödsbon som öppnar konto hos

ett utländskt institut skall lämna medgivande till insyn på kontot i fråga och dessutom en förbindelse från det utländska institutet att

automatiskt lämna kontrolluppgifter till Riksskatteverket beträffande

avkastningen.

Undantag från skyldigheten att lämna medgivande till insyn på

kontot och att inge förbindelse från det utländska institutet görs för den som bedriver näringsverksamhet, om behållningen på kontot

utgör en tillgång it verksamheten. Undantag görs också för inlånings-

konto 1 sådan stat där behörig myndighet på grund av överenskommelse i handräckningsavtal med Sverige årligen tillställer de svenska skattemyndigheterna uppgifter om avkastningen på tillgodohavanden.

Under förutsättning att behållningen på kontot inte överstiger

motvärdet till 50 000 kr behöver någon förbindelse från det utländska institutet att lämna kontrolluppgift inte ges in i vissa

särskilt uppräknade fall. Dessutom får Riksskatteverket medge undantag från skyldigheten att ge in förbindelse från det utländska

institutet att lämna kontrolluppgift om det finns särskilda skäl.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt. Remissinstanserna: Många remissinstanser är kritiska till förslaget.

Riksskatteverket ifrågasätter om de föreslagna reglerna, som så gott som

uteslutande bygger på den skattskyldiges egna uppgifter, har någon

väsentlig fördel i kontrollhänseende jämfört med skyldigheten att i

självdeklarationen redovisa skattepliktig inkomst. Svenska Bankföre-

ningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Sveriges Föreningsbank

anser att reglerna inte bör införas bl.a. eftersom skattskyldiga som

avsiktligt utnyttjar utländska placeringar för skatteundandraganden inte låter sig påverkas av de föreslagna bestämmelserna på annat sätt än som information om undandragandemöjligheter. Även Sparbanksgruppen AB

framför motsvarande synpunkter. Företagens Uppgiftslämnardelegation

och Sveriges Försäkringsförbund avstyrker förslaget. De menar att bestämmelser av detta slag ger påtaglig effekt först när ett större antal

länder, t.ex. genom samordning inom EG, ställer samma krav på kon-

trolluppgifter från det egna landets och andra länders banker. Sveriges Industriförbund anser att behovet av utländska kontrolluppgifter bör tillgodoses genom handräckningsavtal. Finansbolagens Förening menar

att ett flertal länder kan antas vara helt ovilliga att fullgöra förpliktelserna

och att undantagen från regeln därför kommer att fungera som huvudregel.

Skälen för mitt förslag: Enligt 6 § betalningslagen får en svensk juridisk person eller en fysisk person som är bosatt i Sverige inte sätta

in medel på ett eget inlåningskonto i utlandet. I 2 § förordningen om betalningar till och från utlandet finns vissa undantag från detta förbud. Undantag görs t.ex. för den som äger bostad i utlandet om betalningarna

avser drift- och underhållskostnader för bostaden och för den som behöver medel på konto i visst land för betalning av kostnader i samband

med egna vistelser där, allt under förutsättning att den högsta behållningen på kontot inte överstiger 50 000 kr. För personer som vistas i utlandet och behöver deponera medel under vistelsen där och för

utländska medborgare som vill deponera i Sverige intjänad arbetsinkomst

eller liknande i hemlandet görs i dag undantag från förbudet att använda inlåningskonto i utlandet utan någon föreskrift om maximal behållning på kontot. Vidare görs undantag för den som bedriver rörelse från fast driftställe i utlandet, den som exporterar varor eller tjänster till utlandet, svenskt försäkringsbolag som bedriver försäkringsverksamhet i utlandet och svensk researrangör som bedriver verksamhet i utlandet; allt under

förutsättning att betalningarna har samband med verksamheten. Slutligen görs undantag för den som i utlandet gör terminsaffärer på varubörs eller

affärer med ränteterminer om betalningarna har samband med sådana affärer under förutsättning att behållningen på kontot inte överstiver vad som kan beräknas åtgå under närmaste 30-dagarsperiod.

I och med att betalningslagens bestämmelser om förbud att använda inlåningskonto i utlandet upphävs blir det möjligt även för personer som är bosatta i Sverige att placera pengar i utländska banker och liknande inrättningar. [ promemorian föreslås att förbudet skall ersättas med bestämmelser om skyldighet för kontohavaren att lämna ett medgivande

till insyn på kontot och att ge in en skriftlig förbindelse från den

utländska kontoföraren att lämna kontrolluppgift.

Taxeringen av fysiska personer som inte bedriver näringsverksamhet

bygger i hög erad på kontrolluppgifter. Det ligger i sakens natur att man vad väller kapitalinkomster från utlandet bör sträva efter att få uppgifter

till ledning för taxeringen som så nära som möjligt överensstämmer med

vad som lämnas beträffande motsvarande inkomster 1 Sverige.

Flera remissinstanser tvivlar på den föreslagna ordningens effektivitet Prop, 1992/93:65

1 kontrollhänseende. Jag har förståelse för detta. Ett kontrollsystem som

för att träda i funktion förutsätter aktivitet från den skattskyldiges sida uppfyller knappast de krav man normalt brukar ställa på en effektiv kontroll. Jag har redan tidigare (avsnitt 3.1) redogjort för varför jag -

trots det föreslagna systemets brister - anser det väsentligt att en ordning

införs som möjliggör att kontrolluppgifter lämnas på avkastningen på kapital i utlandet. Jag föreslår därför att en skyldighet att lämna

medgivande till insyn och en förbindelse från den utländska kontoföraren

i enlighet med promemorians förslag införs.

I promemorian föreslås att förbindelse inte behöver inges för den som

äger fastighet eller bostad i utlandet om kontot används för betalning av

drift- eller underhållskostnader eller för att ta emot intäkter rörande fastigheten eller bostaden, för den som behöver medel på konto i visst

land för betalning av kostnader i samband med egna vistelser där, för den

som vistas i utlandet om kontot avser deponering av medel under

vistelsen samt för den som är utländsk medborgare om kontot avser deponering i hemlandet av arbetsinkomst eller liknande ersättning som är

intjänad i Sverige. För de nämnda kategorierna skattskyldiga görs

undantag från skyldigheten att lämna förbindelse beträffande kontroll-

uppgift, om behållningen på kontot inte överstiger motvärdet till 50 000

kr. Det föreslås också att Riksskatteverket skall få medge dispens från att

ge in förbindelse om det föreligger särskilda skäl. Slutligen föreslås att undantag från att lämna medgivande till insyn på kontot och skriftlig förbindelse skall gälla för den som bedriver näringsverksamhet om

behållningen på Kontot utgör tillgång i verksamheten och för inlåningskonto i sådan stat där behörig myndighet på grund av överenskommelse

1 handräckningsavtal med Sverige utan särskild framställning skall

vidarebefordra kontrolluppgifter om avkastning.

Jag ansluter mig även till förslagen i denna del. Den beloppsgräns som

föreslås bör dock enligt min mening avse den sammanlagda behållningen på ett eller flera konton i det ifrågavarande landet.

Förslagen föranleder införandet av en ny paragraf, 3 kap. 22 a §, i LSK.

Mitt förslag: En fysisk person är skyldig att lägga utländska fondpapper i depå hos valutahandlare, värdepappersinstitut eller motsvarande utländskt institut. Detsamma gäller för dödsbo.

Deponeras eller kontoförs fondpapperen hos ett utländskt institut skall den skattskyldige lämna ett medgivande till insyn i depån eller på kontot samt inge en skriftlig förbindelse från det utländska institutet att automatiskt lämna kontrolluppgifter till Riksskatteverket beträffande avkastningen. Undantag från skyldigheten att lämna medgivande till insyn på kontot och inge förbindelse gäller i fråga om depåer och konton i sådan stat där behörig myndighet på grund av överenskommelse i handräckningsavtal med Sverige tillställer de svenska skattemyndigheterna uppgifter om avkastningen.

Riksskatteverket får medge undantag från skyldigheten att ge in en förbindelse från ett utländskt institut att lämna kontrolluppgift om det finns särskilda skäl.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna framför likartade synpunkter på det föreslagna depåkravet som på förslaget vad gäller inlåningskonton i utlandet. Sveriges Aktiesparares Riksförbund avstyrker ett depåkrav för utländska fondpapper av det skälet att svenska placerare därigenom påtvingas kostnader för depån. Förbundet gör gällande att förslaget strider mot kapitalliberaliseringsdirektivet genom att förvärv av utländska fondpapper diskrimineras gentemot förvärv av svenska fondpapper.

Skälen för mitt förslag: I promemorian föreslås en skyldighet att förvara utländska fondepapper i depå när det inte är fråga om fondpapper i ett kontobaserat system. Vidare föreslås att den skattskyldige skall lämna medgivande till insyn i depån eller på kontot och en förbindelse från det utländska institutet att lämna kontrollupppift till Riksskatteverket beträffande avkastningen.

Som jag nyss sagt bygger taxeringen i Sverige i stor utsträckning på kontrolluppgiftsskyldighet. Det är som jag tidigare understrukit bl.a. från likformighetssynpunkt angeläget att kontrolluppgifter lämnas även för avkastning på utländska fondpapper. Jag ställer mig därför bakom promemorians förslag och föreslår att i en ny paragraf, 3 kap. 27 a § LSK, införs regler om skyldighet att lägga utländska fondpapper i depå samt att lämna medgivande till insyn i depån eller, vad gäller fondpapper i ett Kontobaserat system, på kontot och en förbindelse från det utländska institutet att lämna kontrolluppgift om avkastningen.

Mitt förslag: Bestämmelsen om skyldighet att lämna kontrolluppgift i 3 kap. 50 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter justeras så att den omfattar var och en som på uppdrag av fysisk person eller dödsbo förmedlar betalningar till eller från utlandet överstigande 50 000 kr.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt.

Remissinstanserna: Riksbanken ifrågasätter om t.ex. en privatperson

som vid något enstaka tillfälle förmedlar en betalning åt en bekant i

samband med en utlandsresa bör vara skyldig att lämna kontolluppgift om detta. Enligt Riksbanken kan det finnas uppenbara svårigheter att få regeln efterlevd.

Skälen för mitt förslag: I 3 kap. 50 & LSK finns bestämmelser om att

valutahandlare skall lämna kontrolluppgift avseende varje betalning på mer än 50 000 kr som han förmedlat till eller från utlandet samt

beträffande mindre betalningar, om dessa utgör delbetalningar av en summa som Överstiger 50 000 kr. Med valutahandlare avses enligt 1 § betalningslagen auktoriserad valutahandlare enligt riksbankslagen. Skyldigheten för valutahandlare att lämna kontrolluppgifter syftar till att ge skattemyndigheterna underlag för skattekontroll som i någon mån

motsvarar de kontrolluppgifter av olika slag som tredje man måste lämna om rent inhemska förhållanden. Bestämmelserna i 3 kap. 50 § LSK bygger på att betalningar till och från utlandet överstigande 50 000 kr

kanaliseras genom valutahandlare.

Jag har nyss föreslagit att den obligatoriska kanaliseringen av betalningar till och från utlandet genom valutahandlare skall slopas. Kontrolluppgiftsskyldigheten bör därför i fortsättningen omfatta även

andra som förmedlar betalningar till eller från utlandet. Det förhållandet

att förmedling sker enbart vid något enstaka tillfälle bör enligt min mening inte befria från skyldighet att lämna kontrolluppgift.

Mitt förslag i den här frågan föranleder ändringar i 3 kap. 50 § LSK.

Mitt förslag: Det lagstöd som nu finns i 12 § betalningslagen för Riksbanken att i föreskrifter ange vilka transaktioner med utlandet

som måste anmälas till Riksbanken och att förelägga den som

försummar sådan upppiftsskyldighet vite flyttas över till riksbankslagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Riksbanken instämmer i att ett lagstöd måste bibehållas för att möjliggöra fortsatt statistikinsamling och godtar

förslaget att flytta bestämmelserna om uppgiftsskyldighet från betalningslagen till riksbankslagen. Däremot anser Riksbanken att begreppet valutatransaktion är alltför svårtolkat och oprecist för att komma till fortsatt använding. Enligt Riksbanken vore det lägligt att arbeta om bestämmelsen och direkt ange att uppgiftsskyldigheten skall omfatta de

uppgifter som behövs som underlag för betalningsbalansstatistiken. Företagens Uppgiftslämnardelegation och Försäkringsförbundet ifrågasätter förslaget att reglera uppgiftsskyldigheten till Riksbanken i

riksbankslagen. I stället bör övervägas att reglera denna verksamhet som

hos statliga myndigheter, dvs. lagen (1992:889) om den officiella statistiken med följdförfattningar bör göras tillämplig när det gäller

Riksbankens betalningsbalansstatistik. Även Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Sveriges Föreningsbank förespråkar att lagen om den officiella statistiken som gäller myndigheter under regeringen skall göras tillämplig på Riksbanken. De framhåller att det är av synnerlig vikt att uppgiftslämnandet blir så enkelt och så lite kostnadskrävande som möjligt. Statistiska centralbyrån framhåller att ett genomförande av förslagen i promemorian kan komma att urholka

underlaget för betalningsbalansstatistiken och att man för att bibehålla

statistikens kvalitet måste hämta uppgifterna på annat sätt, t.ex. genom enkäter till de företag m.fl. som utför utrikestransaktioner. Enligt

Statistiska centralbyråns uppfattning behöver detta inte medföra att

statistikens kvalitet försämras. Sparbanksgruppen, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges Föreningsbank, Företa-

gens Uppgiftslämnardelegation och Försäkringsförbundet anser att uppgifter som lämnas till Riksbanken skall användas endast för statistik

och således inte får lämnas till skattemyndigheten.

Skälen för mitt förslag: Enligt 12 § betalningslagen får Riksbanken meddela föreskrifter om skyldighet för den som för egen eller någon annans räkning har gjort en valutatransaktion att om transaktionen lämna de uppgifter och visa upp de handlingar som behövs för Riksbankens statistik. I promemorian föreslås att det också i fortsättningen bör föreligga en skyldighet i dessa avseenden. Bestämmelserna föreslås

införda i riksbankslagen.

Riksbanken framhåller att bestämmelser om uppgiftsskyldighet för Riksbankens statistik som riktar sig till allmänheten inte helt naturligt hör

hemma i riksbankslagen, som reglerar Riksbankens verksamhet och i

många avseenden kan jämställas med de instruktioner som gäller för myndigheter under regeringen. Riksbanken har dock godtagit förslaget med hänsyn till att det är svårt att hitta någon bra alternativ lösning för placeringen av bestämmelserna.

Även jag ansluter mig till förslaget. Bestämmelserna om uppgiftsskyldighet bör föras in i ett nytt andra stycke i 22 § riksbankslagen.

Eftersom inget hinder kommer att finnas mot att anlita utländska

förmedlare som inte står under svensk jurisdiktion bör i fortsättningen uppgifterna också få begäras av den för vars räkning betalningen verkställs när en betalningsförmedlare har anlitats. Flera remissinstanser ifrågasätter om inte lagen om den officiella statistiken bör göras tillämplig på Riksbanken. Lagen är tillämplig på

myndigheter under regeringen. Riksbanken är inte en sådan myndighet. Det är tveksamt om alla de uppgifter som Riksbanken behöver för sin

betalningsbalansstatistik omfattas av den uppgiftsskyldighet som

föreskrivs i lagen. Jag anser det därför inte ändamålsenligt att låta lagen om den officiella statistiken vara tillämplig på Riksbanken.

En del remissinstanser förespråkar att uppgifter som lämnas till

Riksbanken endast skall användas för betalningsbalansstatistiken och således inte = tillhandahållas skattemyndigheten. Jag delar inte den

uppfattningen. Den nyss avskaffade valutaregleringen användes med

riksdagens godkännande i skattekontrollsyfte. När betalningslagen infördes beslutades att uppgifter som lämnades till Riksbanken skulle få tillhandahållas skattemyndigheterna för kontroll av skatter och avgifter. Föredragande statsråd angav som skäl att de uppgifter som behövs för skattekontrollen i huvudsak är av samma slag som de som behöver

lämnas till Riksbanken för statistikändamål och framhöll att det från

adminstrativ synpunkt var en stor fördel för såväl uppgiftslämnarna som

myndigheterna att hos bankerna samordna insamlandet av uppgifterna. Enligt min mening talar dessa skäl starkt för att bibehålla den nuvarande ordningen.

Mitt förslag: Den som anlitar någon för att förmedla en betalning till eller från utlandet skall vara skyldig att lämna vissa uppgifter till förmedlaren. Bestämmelser om detta införs i riksbankslagen och lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt, dock med den skillnaden att bestämmelsen om uppgiftsskyldighet till förmedlare föreslås införd endast i riksbankslagen.

Remissinstanserna: Sparbanksgruppen, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Sveriges Föreningsbank anser att bestämmelsen, som bl.a. har till uppgift att tillförsäkra den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 3 kap. 50 § LSK nödvändiga uppgifter, i stället borde införas i LSK.

Skälen för mitt förslag: För att tillförsäkra betalningsförmedlare de uppgifter de behöver för att fullgöra sin uppgiftsskyldighet till skattemyndigheter och Riksbanken föreskrivs i 5 § betalningslagen en skyldighet för den för vars räkning betalningen görs att lämna vissa uppgifter till betalningsförmedlaren. I promemorian föreslås att en sådan skyldighet skall finnas kvar även efter ett upphävande av betalningslagen och en bestämmelse om detta placeras i riksbankslagen.

Några remissinstanser anser att bestämmelsen hellre bör placeras i LSK än i riksbankslagen.

Uppgiftsskyldigheten avser att tillförsäkra betalningsförmedlaren de uppgifter denne behöver för att kunna fullgöra sin skyldighet att lämna uppgifter dels enligt 3 kap. 50 §& LSK till skattemyndigheten, dels enligt 22 § riksbankslagen till Riksbanken, Lagrådet anser av både principiella och praktiska skäl att uppgiftsskyldigheten för uppdragsgivaren bör regleras, såvitt rör skattelagstiftningen i LSK och beträffande valutalagstiftningen i riksbankslagen. Jag delar Lagrådets uppfattning. Bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till betalningsförmedlaren bör därför tas in i 3 kap. 50 § LSK och 22 § riksbankslagen.

Mitt förslag: Den som inte följer Riksbankens föreskrifter beträffan-

de uppgiftsskyldighet om transaktioner med utlandet skall kunna

straffas med böter. Detsamma gäller den som inte fullgör sin

skyldighet att lämna uppgifter till betalningsförmedlare.

Skattemyndigheten skall få förelägga den som inte lämnar

medgivande till insyn eller förbindelse att lämna kontrolluppgifter

beträffande avkastningen på depå eller konto i utlandet att avsluta

depån eller kontot.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt. I promemo-

rian föreslås dock inte någon ändring av ansvarsbestämmelserna i LSK.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhand-

lareföreningen anser inte att underlåten uppgiftsskyldighet bör ha en

sanktion i form av straff. I stället bör föreskrivas att transaktionen inte

får förmedlas om kunden inte lämnar de angivna uppgifterna.

Skälen för mitt förslag: Underlåtenhet att lämna uppgifter om

transaktioner med utlandet enligt Riksbankens föreskrifter har enligt 13

$ betalningslagen medfört straffansvar. Skyldigheten att till Riksbanken lämna uppgifter om valutatransaktioner föreslås nu reglerad i 22 §

riksbankslagen (se avsnitt 3.5). Den bör även fortsättningsvis vara straffsanktionerad. Jag föreslår därför att en motsvarighet till 13 §

betalningslagen överförs till 53 § riksbankslagen. Jag har i det föregående föreslagit att det i riksbankslagen och LSK

införs bestämmelser om att den som anlitar någon för att förmedla en

betalning till eller från utlandet skall vara skyldig att lämna vissa uppgifter till förmedlaren för att denne skall kunna fullgöra sin

uppgiftsskyldighet. Den motsvarighet till bestämmelserna som finns i 5

$ betalningslagen är enligt 13 § samma lag straffsanktionerad.

Några remissinstanser anser att följden av underlåtenhet, i stället för straff för den som underlåter att lämna uppgifter, bör vara att transaktionen inte får förmedlas.

Genom att straff kan ådömas den som underlåter att fullgöra skyldighet beträffande kontrolluppgift eller att iaktta av Riksbanken föreskriven skyldighet att lämna uppgifter eller visa upp handlingar, finns i dag ett

indirekt förbud mot att ta emot förmedlingsuppdrag utan att försöka hämta in de uppgifter som skall rapporteras angående transaktionen. Enligt vad som framkommit vid remissbehandlingen behöver betal-

ningsförmedlare ofta, 1 synnerhet vid betalningar från utlandet, i efterhand genom förfrågningar hos betalningsmottagaren komplettera med

uppgifter som skall lämnas enligt Riksbankens föreskrifter. Att föreskriva att böter skall ådömas den som förmedlar ett betalningsuppdrag utan att

kunden lämnar de angivna uppgifterna medför att förmedlaren inte utan

risk kan verkställa ett uppdrag förrän uppgifterna lämnats. Med hänsyn

till detta förhållande förefaller en bestämmelse av det slag Bankföre-

ningen m.fl. föreslagit kunna vålla svårigheter för betalningsförmedlarna.

nuvarande ordningen, där den som anlitar en förmedlare kan straffas om han underlåter att lämna föreskrivna uppgifter till förmedlaren, bör bibehållas. Den underlättar för betalningsförmedlarna att faktiskt få in uppgifterna. Jag föreslår därför att i 53 § riksbankslagen och 4 kap. 7 § LSK införs sanktioner 1 detta avseende.

Om den skattskyldige inte lämnat medgivande till insyn på konto eller

lämnat förbindelse angående kontrolluppgift beträffande utländskt konto

eller depå i utlandet, bör skattemyndigheten få förelägga honom att avsluta kontot eller depån. Om han har utverkat en förbindelse från en

bank som inte lever upp till sitt åtagande bör detsamma gälla. Bestämmelser om detta bör tas in i ett nytt andra stycke i 3 kap. 64 § LSK.

Föreläggandet får enligt 4 kap. 5 § LSK förenas med vite. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att lämna kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande kan enligt 4 kap. 8 §

LSK dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Denna bestämmelse är således tillämplig om en valutahandlare underlåter att lämna kontrolluppgift som avses i 3 kap. 50 § samma lag och bör i framtiden

gälla för alla slags förmedlare som försummar sin uppgiftsskyldighet.

3.8¶Ekonomiska och administrativa konsekvenser

De förslag som jag lagt fram i det föregående innebär visst merarbete tör Riksskatteverket, Verket skall ta emot medgivanden om insyn och förbindelser om att lämna kontrolluppgift, ta emot kontrolluppgifter och

se till att de överförs till skattemyndigheterna, kontrollera att kontrolluppgifter kommer in och medge undantag från skyldigheten att ge in förbindelser om att lämna kontrolluppgift.

Eftersom antalet utlandsplaceringar är okänt och det är svårt att förutse hur många som kommer att lämna in medgivanden och förbindelser är det vanskligt att bedöma omfattningen av merarbetet. Jag utgår dock från att det merarbete som uppkommer inte blir av större omfattning än att det

kan skötas av Riksskatteverket inom ramen för tillgängliga resurser.

4¶Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet upprättats

förslag till

1. lag om upphävande av lagen (1990:750) om betalningar till och från

utlandet m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter,

3. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

Lagrådet har granskat lagförslagen.

5¶Författningskommentarer

5.1¶Lagen om upphävande av lagen (1990:750) om

betalningar till och från utlandet m.m.

Betalningslagen upphör att gälla vid utgången av år 1992.

5.2¶Lagen om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration

och kontrolluppgifter

3 kap.

278 Jfr ändringarna av 22 §.

ten.

50 8

[ första stycket har kontrolluppgiftsskyldigheten utvidgats till att gälla alla som för en fysisk persons eller ett dödsbos räkning förmedlar en

betalning till eller från utlandet.

Lagrådet har beträffande begreppet förmedla anfört bl.a. att någon

definition av vad som avses med att någon "förmedlat" en betalning inte ges vare sig 1 lagtexten eller i motiven. Lagrådet utgår från att den som varit mellanhand vid en valutatransaktions genomförande får anses ha

förmedlat en betalning även om medverkan avsett endast ett enstaka tillfälle. Jag har inte någon annan uppfattning än Lagrådet. En definition av betalning till och från utlandet har tagits in i ett nytt

andra stycke. Den har hämtats från 1 § betalningslagen. Stycket har i förhållande till lagrådsremissens förslag fått en något annorlunda utformning. Även överföring till ett eget konto i utlandet utgör en betalning till utlandet. Begreppet bosatt i Sverige har samma innebörd som 1 kommunalskattelagen (1928:370). Där anges i punkt 1 av anvisningarna till 53 § vem som räknas som bosatt i Sverige och likställd härmed.

| ett nytt sredje stycke har en bestämmelse införts om uppgiftsskyldighet för den som har anlitat någon för att förmedla en betalning. Uppgifterna skall lämnas i samband med förmedlingen. Bestämmelsen

har på Lagråders inrådan flyttats från det i lagrådsremissen föreslagna

tredje stycket 1 22 § riksbankslagen.

4 kap. 78

I första stycket har tillägg gjorts för den som underlåter att lämna sådana

uppgifter som anges i 3 kap. 50 § tredje stycket. Tillägget föranleds av

att Lagråder ansett att den uppgiftsplikt som gäller för uppdragsgivare i

syfte att tillförsäkra betalningsförmedlaren de uppgifter denne behöver för

att kunna fullgöra sin skyldighet att lämna uppgifter till skattemyndigheten, bör regleras i LSK och inte i riksbankslagen, vilket föreslagits 1 lagrådsremissen.

Övergångsbestämmelsen

I fråga om inlåningskonto i utlandet som öppnats före lagens ikraftträdande med stöd av bestämmelserna i betalningslagen skall

medgivande till insyn på kontot och förbindelse från den utländska

kontoföraren lämnas till Riksskatteverket före den 1 juli 1993.

Lagrådet har anfört att det av bestämmelsen klart bör framgå att olovligen öppnade inlåningskonton inte omfattas av övergvångsbestämmelsen. Stadgandet har utformats enligt Cagrådets förslag.

5.3¶Lagen om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges

riksbank

53 § Prop . 1992/93:65

6¶Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om upphävande av lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-

trolluppgifter,

3. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

7¶Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan-

den har lagt fram.

3 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 65

Promemorians Författningsförslag

Bilaga I I Förslag till Lag om upphävande av lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter dels att 3 kap. 22, 27, 30 och 64 §§ samt rubriken närmast före 3 kap. 64 8& skall ha följande lydelse, dels att det i 3 kap. skall införas två nya paragrafer, 22 a och 27 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

223 Kontrolluppgift om ränta och fordran skall lämnas av ). Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag, 2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande, 3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden, 4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning, 5. Riksgäldskontoret i fråga om statens premieobligationer, 6. valutahandlare och värde- 6. valutahandlare och värdepappersinstitut hos vilka utländsk pappersinstitut hos vilka utländskt aktie eller annat utländskt värde- fondpapper förvaras i depå eller papper förvaras i depå eller kon- kontoförs. toförs enligt lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m.

Med fondpapper avses aktier och

obligationer samt sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i värdepappersfond och aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag (depåbevis). Med fondpapper jämställs rättigheter och skyldigheter som anknyter till sådana fondpapper som nyss nämnts.

Kontrolluppsift skall lämnas för Kontrolluppgift skall lämnas för

den som vottskrivits ränta eller till den som gottskrivits ränta eller till vilken ränta betalats ut (borgenär) vilken ränta betalats ut (borgenär) och den som har varit antecknad och den som har varit antecknad söm imachavare av utländskt ränte- som innehavare av utländskt ränte-

bärande värdepapper oavsett om bärande fondpapper oavsett om

ränta utgått. Kontrolluppgiften ränta utgått. — Kontrolluppgiften

"Senaste lydelse 1991:1834.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga I skall ta upp den ränta som den skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige sammanlagt gott- uppgiftsskyldige sammanlagt gottskrivit eller betalat ut till borgenä- skrivit eller betalat ut till borgenären, dennes sammanlagda fordran ren, dennes sammanlagda fordran

på den uppgiftsskyldige vid årets på den uppgiftsskyldige vid årets

utgång och avdragen preliminär utgång och avdragen preliminär skatt. I fall som avses 1 första skatt. I fall som avses i första

stycket 6 skall uppgift lämnas om stycket 6 skall uppgift lämnas om

ränta som utbetalats eller gott- ränta som utbetalats eller gott-

skrivits samt om innehavet i depån skrivits samt om innehavet i depån eller den kontoförda fordringen vid eller den kontoförda fordringen vid

årets utgång. årets utgång.

Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas

lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den uppgiftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redövisas enligt bestämmelserna 157 § andra stycket skall dock den totala räntan och fordran redovisas utan fördelning.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

27a§8

Den som innehar fondpapper

som emitterats av en utländsk juridisk person eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige skall,

om det inte är fråga om fond-

papper i ett kontobaserat system, förvara dem i depå hos valutahandlare, värdepappersinstitut eller motsvarande institut i utlandet. Detsamma gäller den som innehar

obligationer eller andra skuldebrev

avsedda för allmän omsättning som emitterats av en svensk juridisk

person eller en fysisk person som

är bosatt i Sverige, om emissionen särskilt riktats till utlandet.

Deponeras eller kontoförs fondpapperen i utlandet skall den skattskyldige till Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn i depån eller på kontot samt en skriftlig förbindelse från det

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 1

utländska institut som för depån

eller kontot att årligen senast den

31 januari taxeringsåret lämna

kontrolluppgift till Riksskatteverket.

Kontrolluppgiften skall ta upp

namn och postadress till innehava-

ren av depån respektive kontot,

dennes personnummer samt utdel-

ning och ränta som gottskrivits

eller utbetalats under föregående

kalenderår. Riksskatteverket får

medge undantag från skyldigheten

att ge in en sådan förbindelse som

avses i andra stycket om det finns

särskilda skäl.

Senaste lydelse 1990:752.

64 § Har kontrolluppgift eller sammandrag av kontrolluppgifter inte lämnats

eller inte upprättats enligt föreskrifterna i detta kapitel, får skattemyndigheten förelägga den uppgiftsskyldige att lämna eller komplettera uppgifterna.

Om skattskyldig inte lämnat medgivande till insyn på och förbindelse angående kontrolluppgift beträffande utländskt konto eller depå i utlandet på sätt som anges i 3 kap. 22 a eller 27 a § eller om det utländska institutet inte fullgör sitt åtagande, får skattemyndigheten förelägga honom att avsluta

det utländska kontot eller depån.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Har en person som är

bosatt i Sverige inlåningskonto i utlandet som öppnats före den 1 januari 1993 skall medgivande till insyn på kontot och förbindelse från den

utländska penninginrättning som anlitats att lämna kontrolluppgift enligt

3 kap. 22 a § lämnas till Riksskatteverket före den 1 juli 1993.

3¶Förslag till

Bilaga 1

Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 22, 53 och 55 §§ lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

223! Efter anmodan av Riksbanken skall ett kreditinstitut till Riksbanken lämna de uppgifter som Riksbanken anser nödvändiga för att följa utvecklingen på valuta-och kreditmarknaderna. Den som har utfört eller givit

någon annan i uppdrag att utföra

en valutatransaktion är skyldig att lämna de uppgifter och visa upp de handlingar beträffande transaktionen som behövs för Riksbankens

statistik. — Riksbanken meddelar närmare föreskrifter härom. Om

någon inte fullgör föreskriven

skyldighet får Riksbanken förelägga honom vite.

Den som anlitar någon för för-

medling av en valutatransaktion är skyldig att till den som förmedlar transaktionen uppge sitt personnummer eller — organisationsnummer, vad betalningen avser och vilket land betalningen går till eller

kommer från samt namn på betalningsmottagare i utlandet, om den som förmedlat transaktionen är

uppgiftsskyldig enligt andra stycket eller enligt 3 kap. 50 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

53 8

Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig grov oaktsamhet lämnar oriktig

uppgift i samband med fullgörande uppgift i samband med fullgörande av skyldighet enligt 22 8 skall av skyldighet enligt 22 § eller dömas till böter, om gärningen inte underlåter att lämna uppgifter eller

är belagd med straff i brottsbalken. visa upp handlingar på sätt före-

skrivs med stöd av nämnda para-

I Senaste lydelse 1990:751.

" Senaste lydelse 1990:751.

Bilaga 1

graf skall dömas till böter, om

gärningen inte är belagd med straff

i brottsbalken. Om ett vite har

förelagts med stöd av 22 8 andra

stycket, får dock inte dömas till

straff för gärning som omfattas av

föreläggandet.

Den som bedriver valutahandel utan tillstånd skall dömas till böter eller fängelse högst sex månader.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

55 &

Åtal mot vice riksbankschef för Åtal mot vice riksbankschef för brott som han begått i utövningen brott som han begått i utövningen

av sin tjänst får beslutas endast av av sin tjänst får beslutas endast av

finansutskottet eller av fullmäktige. finansutskottet eller av fullmäktige. Detta gäller dock inte i fråga om Detta gäller dock inte i fråga om brott som begåtts 1 utövningen av brott som begåtts 1 utövningen av Riksbankens beslutanderätt enhet Riksbankens beslutanderätt enligt

lagen (1990:749) om valutareg- lagen (1990:749) om valutareglelering och lagen (1990:750) om ring.

betalningar till och från utlandet m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

” Senaste lydelse 1990:751

Bil 1

Förordning om upphävande av förordningen (1990:757) om "aga betalningar till och från utlandet

Härigenom föreskrivs att förordningen (1990:757) om betalningar till och från utlandet skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.

Bilaga 2

Efter remiss har yttranden över Finansdepartementets promemoria Ds 1992:37 avgetts av Finansinspektionen, Kommerskollegium, Riksskatteverket, Riksåklagaren, Statistiska centralbyrån, Kammarrätten i Göte-

borg, Sveriges riksbank, Riksgäldskontoret, Sparbanksgruppen AB,

Finansbolagens Förening, Värdepapperscentralen VPC AB, Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Företagens Uppgiftsdelegation.

Svenska — Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Sveriges Föreningsbank har avgett ett gemensamt yttrande.

Sveriges försäkringsförbund har anslutit sig till det yttrande som avgetts av Företagens Uppgiftsdelegation.

De remitterade lagförslagen [

Bilaga 3 I Förslag till Lag om upphävande av lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.

5 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 65

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

dels att 3 kap. 22, 27, 50 och 64 §§ samt rubriken närmast före 3 kap. 64 § skall ha följande lydelse,

dels att det i 3 kap. skall införas två nya paragrafer, 22 a och 27 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

228 Kontrolluppgift om ränta och fordran skall lämnas av

I. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,

3. den som gett ut skuldtörbindelse för den allmänna marknaden, 4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,

5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,

6. valutahandlare och värde- 6. valutahandlare och värdepappersinstitut hos vilka irländsk pappersinstitut hos vilka utländskt uktie eller annat utländskt värde- fondpapper eller rättighet eller papper förvaras 1 depå eller kon- skyldighet som ankmrer till sådant toförs enligt bestämmelserna i fondpapper förvaras i depå eller lagen (1990:750) om beralningar kontoförs. till och från utlandet m.m.

Kontrolluppgift skall lämnas för Kontrolluppgift skall lämnas för

den som gottskrivits ränta eller till den som gottskrivits ränta eller till vilken ränta betalats ut (borgenär) vilken ränta betalats ut (borgenär) och den som har varit antecknad och den som har varit antecknad som innehavare av utländskt ränte- som innehavare av utländskt räntebärande värdepapper oavsett om bärande fondpapper eller rättighet ränta utgått. Kontrolluppgiften eller skyldighet som anknyter till skall ta upp den ränta som den sådant fondpapper oavsett om uppgiftsskyldige sammanlagt vott- ränta — utgått. — Kontrolluppgiften skrivit eller betalat ut ll borgenä- skall ta upp den ränta som den ren, dennes sammanlagda fordran uppgiftsskyldige sammanlagt gottpå den uppgiftsskyldige vid årets skrivit eller betalat ut till borgenäutgång och avdragen preliminär ren, dennes sammanlagda fordran

skatt. I fall som avses 1 första på den uppgiftsskyldige vid årets

I Senaste lydelse 1991:1834.

Bilaga 3 stycket 6 skall uppgift lämnas om utgång och avdragen preliminär ränta som utbetalats eller gott- skatt. I fall som avses i första

skrivits samt om innehavet 1 depån stycket 6 skall uppgift lämnas om eller den kontoförda fordringen vid ränta som utbetalats eller gottårets utgång. skrivits samt om innehavet i depån eller den kontoförda fordringen vid årets utgång. Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den uppgiftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte

redovisas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala

räntan och fordran redovisas utan fördelning.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta

det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas. 22a§

Fysisk person som är bosatt i Sverige eller svenskt dödsbo som

öppnar ett inlåningskonto i utlandet eller fysisk person som vid inflytt-

ning till Sverige har ett sådant

konto, skall till Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn på kontot samt ge in en

skrifilig förbindelse från den

utländska kontoföraren att årligen senast den 31 januari taxerings-

året lämna kontrolluppgift till

Riksskatteverket. Medgivande och

förbindelse skall lämnas efter det att kontot öppnats, inflyttning skett

eller skälen för befrielse enligt tredje stycket upphört att gälla.

Kontrolluppgiften skall ta upp

namn på och postadress till kontohavaren, dennes personnummer

samt ränta som gottskrivits eller

utbetalats under föregående kalen-

derår.

Om den sammanlagda behåll-

ningen på ett eller flera konton i visst land inte överstiger motvärdet

till 50 000 kronor, behöver sådan förbindelse som avses i första

stycket inte lämnas av

1. den som äger fastighet eller

bostad i utlandet om kontot används för att verkställa betalning av drift- eller underhållskostnader

för fastigheten eller bostaden eller

för mottagande av intäkter från

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 3 fastigheten eller bostaden,

2. den som behöver medel på konto i visst land för betalning av kostnader i samband med egna vistelser där,

3. den som vistas i utlandet om kontot avser endast deponering av medel under vistelsen,

4. den som är utländsk medbor-

gare om kontot avser deponering i

hemlandet av sådan arbetsinkomst eller liknande ersättning som är intjänad i Sverige.

I andra fall än som avses i tredje

stycket får Riksskatteverket medge

undantag från skyldigheten att ge

in en sådan förbindelse som avses

i första stycket, om det finns sär-

skilda skäl.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte den som bedriver nä-

ringsverksamhet, om behållningen på kontor utgör en tillgång i verksamheten. De gäller inte heller i fråga om inlåningskonto i sådan siat där behörig myndighet på

grund av överenskommelse i hand-

räckningsavtal med Sverige utan

särskild framställning årligen till-

ställer de svenska skattemyndig-

heterna uppgifter om avkastningen

på tillgodohavanden hos banker och andra kreditinstitut som utbetalas till eller gottskrivs personer som är bosatta i Sverige.

27 8

Koöntrolluppgitft om utdelning och innehav skall lämnas av

I. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är

avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap.

8 § försäkningsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 § bankak-

tiebolagslagen (1987:618), 2. förvaringsinstitut som avses 1 1 § lagen (1990:1114) om värdepapperstönder och som utbetalt utdelning på andel i svensk värdepapperstond, 3. fondbolag som avses I I -$ lagen om värdepappersfonder och som förvaltar svensk värdepappersfond,

7 Senaste lydelse 1991:1002.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 3

4, den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags

försorg,

5. valutahandlare och värde- 5. valutahandlare och värdepappersinstitut hos vilka urländsk pappersinstitut hos vilka utländskt uktie eller unnat utländskt värde- fondpapper eller rättighet eller papper törvaras i depå eller kon- skyldighet som anknyter till sådant toförs enligt bestämmelserna i fondpapper förvaras 1 depå eller lagen (1990:750) om betalningar kontoförs.

till och från utlandet m.m.

Kontrollupppift skall lämnas för

a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället och

b) fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som

innehavare av aktie eller andel i värdepappersfond eller utländsk juridisk person eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper.

Kontrolluppgift enligt andra stycket a skall ta upp utbetald utdelning

och avdragen preliminär skatt samt i förekommande fall uppgift om utdelningen avser sådan utbetalning som avses i punkt 2 tredje stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) eller 3 § I mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Kontrolluppgift enligt andra stycket b skall ta upp innehavet vid årets utgång.

50 &

Valutahandlare skall — lämna Kontrolluppgift skall lämnas av kontrolluppgift för fysisk person den som för fysisk person eller för vilken vulurahandlaren förmed- dödsbo förmedlat betalning till lat betalning till eller från utlandet. eller från utlandet. Kontrolluppgif- Kontrolluppgiften skall avse varje ten skall avse varje betalning som betalning som överstiger 50 000 överstiger 50 000 kronor. Upplyskronor. Upplysning skall lämnas ning skall lämnas om vad betalom vad betalningen avser och ningen avser och vilket land betalvilket land betalningen verkställs ningen verkställs till eller tas emot till eller tas emot från samt vid från samt vid betalning till utlandet betalning till utlandet namn på namn på betalningsmottagaren. betalningsmottagaren. Detsamma Detsamma gäller mindre betalgäller mindre betalningar, om ningar, om dessa utgör delbetaldessa utgör delbetalningar av en ningar av en summa som Översumma som Överstiger 50 000 stiger 50 000 kronor. kronor. Med betalning till utlandet avses betalning direkt eller indirekt från en fysisk person som är bosatt i Sverige eller ett svenskt dödsbo till en utländsk juridisk person eller en fsisk person som inte är bosatt i Sverige. Med betalning från ut-

3 Senaste lydelse 1990:752.

Bilaga 3 landet avses betalning till en fysisk person som är bosatt i Sverige eller ett svenskt dödsbo direkt eller indirekt från en utländsk juridisk

person eller en fysisk person som

inte är bosatt i Sverige.

Föreläggande att fullgöra upp- Föreläggande att fullgöra

giftsskyldighet uppgiftsskyldighet m.m.

g 22

$”

53 Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet lämnar oriktig grov oaktsamhet lämnar oriktig

uppgift i samband med fullgörande uppgift i samband med fullgörande

av skyldighet enligt 22 § skall av skyldighet enligt 22 § eller

I Senaste lydelse 1990:751. ” Senaste lydelse 1990:751.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 3 dömas till böter, om gärningen inte underlåter att lämna uppgifter eller är belagd med straftt i brottsbalken. visa upp handlingar på sätt före-

skrivs med stöd av nämnda para-

graf skall dömas till böter, om

gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken. Om ett vite har förelagts med stöd av 22 § andra stycket, får dock inte dömas till straff för gärning som omfattas av

föreläggandet.

Den som bedriver valutahandel utan tillstånd skall dömas till böter eller fängelse högst sex månader.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

55 8

Åtal mot vice riksbankschef för Åtal mot vice riksbankschef för

brott som han begått i utövningen brott som han begått i utövningen av sin tjänst får beslutas endast av av sin tjänst får beslutas endast av finansutskottet eller av fullmäktige. finansutskottet eller av fullmäktige. Detta gäller dock inte 1 fråga om Detta gäller dock inte i fråga om

brott som begåtts I utövningen av brott som begåtts i utövningen av Riksbankens beslutanderätt enligt Riksbankens beslutanderätt enligt lagen (1990:749) om valutareg- lagen (1990:749) om valutareglering och lagen (1990:750) om lering. betalningar till och från utlandet m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

"Senaste lydelse 1990:751.

Bilaga 4 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-10-27

Närvarande: f.d. justitierådet Böret Palm, justitierådet Lars Å.

Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1992 har rögeringen på hemställan av statsrådet Bo Lundgren beslutat inhämta

lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om upphävande av lagen (1990:750) om betalningar till och från

utlandet m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

3. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Ingrid Enzquist.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Inledning Den år 1990 antagna lagen om betalningar till och från utlandet m.m.

innehåller bestämmelser om bl.a. krav på att förmedling av sådana betal-

ningar skall ske genom valutahandlare, krav på att utländska fondpapper skall läggas i depå hos valutahandlare eller godkänt värdepappersinstitut samt förbud att använda eget inlåningskonto i utlandet. Dessa bestäm-

melser kan anses strida mot EG:s regler om fri rörlighet för kapital och

tjänster och har därför bedömts inte kunna behållas vid ett tillträde till

EES-avtalet. Med hänsyn härtill föreslås i lagrådsremissen att betal-

ningslagen nu upphävs.

Ett upphävande av betalningslagen innebär att möjligheterna till skatte-

undandragande ökar. För att tillförsäkra staten en fortsatt skattekontroll

föreslås att i stället vissa bestämmelser tas in i lagen om självdeklaration

och kontrolluppgifter (LSK). Bestämmelserna föreskriver skyldighet för fysisk person eller dödsbo som har inlåningskonto i utlandet att lämna

Riksskatteverket ett medgivande till insyn på kontot och en skriftlig

förbindelse från den utländska kontoföraren att avge kontrolluppgift. Vidare åläggs den som förvärvar utländskt fondpapper skyldighet att lägga ned detta i depå, såvida det inte är fråga om ett kontobaserat system, samt att lämna medgivande till insyn 1 depån eller kontot och en

förbindelse om avgivande av kontrolluppgift. Det närmare syftet med bestämmelserna anges vara att åstadkomma en likformig och rättvis beskattning av kapitalinkomster i utlandet samt att därigenom också

förhindra att utländska banker m.fl. får konkurrensfördelar i förhållande

till svenska aktörer.

Den föreslagna ordningen bygger huvudsakligen på uppgifter från den skattskyldige och förutsätter aktivitet från dennes sida för att fungera.

Kontrollen gäller i princip inte transaktioner som ingår i näringsverksamhet. Härigenom och genom ett antal ytterligare undantagsbestämmelser

är skyldigheten att lämna skriftlig förbindelse från utländsk kontoförare

och kravet på kontrolluppgift väsentligt inskränkt. Vid remissbehand- Bilaga 4

lingen av den till grund för remissen liggande departementspromemorian uttryckte ett flertal remissinstanser stark kritik eller i allt fall långtgående tvivel på den föreslagna ordningens effektivitet i kontrollhänseende. Föredragande statsrådet uppger 1 remissen att han har förståelse för kritiken men anser sig inte beredd att helt avvara regler om skattekontroll av utlandsplaceringar. Enligt statsrådet kan det också finnas skäl att genom särskilda bestämmelser markera det svenska intresset av att även I fråga om internationella förhållanden upprätthålla skattekontrollen. Det kan tilläggas att i remissen anges att en ordning motsvarande den före-

slagna redan finns i Danmark. Några erfarenheter av dess tillämpning

redovisas dock inte.

Enligt Lagrådets mening är det uppenbart att de föreslagna bestämmelserna inte annat än marginellt kan tillgodose det avsedda syftet med lagstiftningen. När kapitalrörelserna över gränserna avregleras torde den

enda möjligheten att åstadkomma en verkligt effektiv skattekontroll av

utlandsplaceringar vara ett samarbete mellan olika länders skattemyndigheter. Av remissen framgår att inom EG lagts fram förslag till direk-

tiv om samarbete mellan medlemsländernas skattemyndigheter men att

enighet om förslaget ännu inte kunnat uppnås. I avvaktan på att ett internationellt informationsutbyte på skatteområdet kan komma till stånd vill lagrådet inte motsätta sig att de föreslagna skattekontrollbestämmelserna införs. Lagrådet noterar dock att i remissen också uttalats att det — sedan bestämmelserna varit i kraft en tid — kan finnas skäl att utvärdera behovet av reglerna och om de är ändamålsenligt utformade.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter

3 kap.

22a§8 Lagtexten 1 paragrafens första stycke kan förenklas och göras tydligare. Lagrådet föreslår att det sist 1 stycket anges att bestämmelserna också skall tillämpas 1 fråga om dödsbo och att första stycket får följande lydelse:

"Fysisk person, som är bosatt i Sverige eller som flyttar in för att

bosätta sig här och öppnar eller har öppnat ett inlåningskonto i utlandet, skall utan dröjsmål till Riksskatteverket lämna dels ett skriftligt medgi-

vande till insyn på kontot, dels en skriftlig förbindelse från den utländska kontoföraren att årligen senast den 31 januari taxeringsåret lämna kon-

trolluppgift till verket. Vad som sägs om fysisk person som är bosatt i

Sverige gäller också svenskt dödsbo." Med hänsyn till att bestämmelserna också omfattar dödsbo bör i paragrafens andra stycke orden ”eller organisationsnummer" fogas in efter

ordet "personnummer".

Bilaga 4 Om lagrådets förslag angående första stycket 1 22 a § godtas bör också i första stycket i 27 a § bestämmelsen om reglernas tillämpning i fråga

om dödsbo tas in sist. Orden "den som" i styckets andra mening kan därmed förtydligas och bytas ut mot orden "om den fysiska personen".

Stycket skall då lyda:

"Fysisk person, som är bosatt i Sverige och innehar utländskt fond-

papper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till sådant fondpap-

per, skall, om det inte är fråga om fondpapper i ett kontobaserat system, förvara dem i depå hos valutahandlare, värdepappersinstitut eller motsvarande utländskt institut. Detsamma gäller om den fysiska personen

innehar obligationer eller andra skuldebrev avsedda för allmän omsättning

som emitterats av en svensk juridisk person, om emissionen särskilt

riktats till utlandet. Vad som sägs om fysisk person som är bosatt i Sverige gäller också svenskt dödsbo." Med hänsyn till att bestämmelserna också omfattar dödsbo bör i paragrafens andra stycke orden "eller organisationsnummer"” läggas till efter

ordet "personnummer".

64 § Några förelägganden enligt första stycket kan uppenbarligen inte meddelas sådana utländska kontoförare eller institut som åtagit sig att lämna kontrolluppyifter på de sätt som sägs i de nya paragraferna 22 a och 27 a §§. Även om det kunde vara av värde att ange detta uttryckligen får det vodtas att dessa kontoförare och institut inte innefattas när det i bestämmelsen talas om uppgifter "enligt föreskrifterna" i kapitlet och om "den upppviftsskyldige”.

Med viss förenkling och anpassning till vad lagrådet föreslagit i fråga om 22 a och 27 a §§ bör däremot andra stycket ändras till följande:

"Skattskyldig, som innehar utländskt konto eller depå i utlandet och som inte har lämnat medgivande till insyn eller gett in förbindelse som anges I 22 a eller 27 a §, får av skattemyndigheten föreläggas att avsluta det utländska kontot eller depån. Detsamma gäller om den utländska kontoföraren eller det utländska institutet inte fullgör sitt åtagande enligt en sådan förbindelse.”

Övergångsbestämmelsen

Lagrådet föreslår mot bakgrund av sitt förslag angående 22 a § och för att det skall framgå klart att olagligen öppnade inlåningskonton inte omfattas att övergångsbestämmelsen utformas på följande sätt:

"Har ett inlåningskonto i utlandet öppnats före den 1 januari 1993 med stöd av bestämmelserna i lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m., skall medgivande till insyn på kontot och förbindelse från den utländska kontoföraren att lämna kontrolluppgift enligt 3 kap. 22 a § ges in till Riksskatteverket före den 1 juli 1993."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Lagrådet har i anslutning till 3 kap. 50 § LSK anfört att uppgiftsplikten

för uppdragsgivare beträffande betalningar till och från utlandet bör

rexleras såvitt väller skattelagstiftningen 1 nämnda paragraf. Förslaget föranleder den följdändringen att orden "eller enligt 3 kap. 50 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter” får utgå ur det föreslagna tredje stycket i 22 § riksbankslagen.

Proposition Propositionens huvudsakliga innehåll Propositionens lagförslag Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992 12 1 Inledning 12 2 Bakgrund 13

3¶Överväganden och förslag 17

3.1 Ett upphävande av betalningslagen 17

3.2 Inlåningskonton i utlandet 19

3.3 Depåkrav m.m, 22

3.4¶Uppgiftsskyldighet för betalningsförmedlare 23

3.5¶Uppgifter till Riksbanken 24

3.6 Uppgifter till betalningsförmedlare 26

3.7 Straff m.m. 27

5.1 Lagen om upphävande av lagen (1990:750)

om betalningar till och från utlandet 29

ein [ND] Lagen om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter 29

5.3 Lagen om ändring i lagen (1988:1385) om

Sveriges riksbank 32 6 Hemställan 33 7 Beslut 33 Bilaga 1 Promemorians författningsförslag 34 Bilaga 2 Förteckning Över remissinstanserna 44

Bilaga 3 De remitterade lagförslagen 45

Bilaga 4 Uagrådets yttrande 54

gotab 42207, Stockhom 1992