Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i fiskelagen (1993:787) och i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Ändringarna i fiskelagen rör föreskrifterna för fisket, uppgiftsskyldigheten för yrkesfisket, fisketillsynen och sanktionsbestämmelserna samt rätten att fiska i enskilda vatten. De ändringar som görs i lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken föranleds av att de nationella bestämmelserna för fisket som nu finns i den lagen förs över till fiskelagen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.

• Sida 2
•  Original

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i fiskelagen (1993:787),

2. lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)

Härigenom föreskrivs i fråga om fiskelagen (1993:787)

dels att 43 § skall upphöra att gälla,

dels att 19, 22–24, 34, 35, 40 och 47 §§ samt bilagan skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

• Sida 4
•  Original

Föreslagen lydelse

19 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter för fiskevården som förbjuder eller begränsar

1. användningen av fiskemetoder eller fiskeredskap,

2. fiske inom vissa områden, efter vissa fiskarter eller för vissa ändamål,

3. fångst, ilandföring, införsel till landet och saluhållande av

fisk som inte har en viss minsta storlek eller som har fångats med otillåten fiskemetod eller otillåtet redskap, eller

4. användningen av redskap, agn, båtar eller annat som kan sprida kräftpest eller någon annan sjukdom.

• Sida 5
•  Original

1. fisket med avseende på

vilken fisk som får fångas,

2. användningen av

fiskefartyg, fiskemetoder eller fiskeredskap,

3. fiske inom vissa områden eller för vissa ändamål,

4. användningen av redskap,

agn, båtar eller annat som kan sprida kräftpest eller någon annan sjukdom.

Regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter för fiskevården som avser förbud mot att behålla fisk som fångats, bearbeta fisk ombord, förvara fisk i sump eller att omlasta, föra i land, föra in i landet eller saluhålla fisk.

22 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som bedriver yrkesmässigt fiske att lämna uppgifter om fångst, redskap och

fångstområde.

• Sida 6
•  Original

Regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som bedriver yrkesmässigt fiske att lämna uppgifter om

1. fiskefartyg, fiskeredskap,

fiskemetod, fångst, tid och plats för fångsten, omlastning, landning, försäljning, och

2. andra förhållanden rörande

fisket som är av betydelse för tilllämpningen av EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

23 §

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur fiskeredskap och vattenbruksanläggningar skall märkas ut samt hur fiskeredskap skall märkas med innehavarens namn eller något annat igenkänningstecken.

• Sida 7
•  Original

Regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur fiskeredskap och vattenbruksanläggningar skall märkas ut samt hur fiskeredskap och fisksump skall märkas med innehavarens namn eller något annat igenkänningstecken.

24 §

Föreskrifter meddelade med stöd av 19, 20, 22 och 23 §§ skall även tillämpas vid svenskt havsfiske i internationellt vatten utanför Sveriges ekonomiska zon.

• Sida 8
•  Original

Föreskrifter meddelade med

stöd av 19–23 §§ skall även tillämpas vid svenskt havsfiske i internationellt vatten utanför Sveriges ekonomiska zon.

34 §

För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse fisketillsynsmän.

För kontroll av efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får fisketillsynsman som förordnats därtill eller annan behörig tjänsteman undersöka

fisk, fiskeredskap, fisksump eller fiskefartyg vilket använts vid fiske.

• Sida 9
•  Original

För kontroll av efterlevnaden

av denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen

samt föreskrifter om fisket i EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken har fisketillsynsman som

förordnats därtill eller annan tjänsteman i vars uppgifter det

ingår att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om fiske rätt att

1. få tillträde till fartyg,

fordon, områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där fisk och utrustning för fisket förvaras eller hanteras för att där göra de undersökningar och ta de prover som behövs för tillsynen utan att ersättning lämnas,

2. på begäran få de

upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen, och

3. få den hjälp som behövs för

tillsynen av den som är föremål för åtgärden.

En fisketillsynsman får även ges förordnande att ta egendom i beslag enligt 47 §.

• Sida 10
•  Original

Vid tillsyn för kontroll av efter-

levnaden av EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken gäller bestämmelserna i andra stycket också för EG:s institutioner och av institutionerna utsedda inspektörer.

35 §

De myndigheter som regeringen bestämmer får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud får myndigheten sätta ut vite.

• Sida 11
•  Original

De myndigheter som

regeringen bestämmer får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller föreskrifter om fisket i EG: s

förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken skall

efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud får myndigheten sätta ut vite.

Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer ett meddelat föreläggande, får Fiskeriverket eller länsstyrelsen besluta om rättelse på hans bekostnad. I brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande.

40 §

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter som meddelats med stöd av 19–23 §§ genom att

1. fiska med otillåten fiskemetod, otillåtet redskap eller i otillåten omfattning,

2. fiska där det råder fiskeförbud,

3. fiska efter sådana fiskarter som det inte är tillåtet att fiska,

4. behålla, föra i land, föra in till landet eller saluhålla fisk som inte uppfyller föreskrivna minimimått,

5. föra i land, föra in till landet eller saluhålla fisk som har fångats med otillåten fiskemetod eller otilllåtet redskap,

6. foderfiska förbjuden art,

7. låta bli att märka ut fiskeredskap eller vattenbruksanläggning eller att märka fiskeredskap på föreskrivet sätt, eller

8. åsidosätta krav som uppställts för att hindra spridning av kräftpest eller annan sjukdom

döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte annat följer av 41 §.

• Sida 19
•  Original

Den som med uppsåt eller av

oaktsamhet bryter mot föreskrifter som meddelats med stöd av 19 §, 20 § första stycket eller 21–23 §§ döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte annat följer av 41 §.

Till samma straff döms den

som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken genom otillåtet fiske eller genom att behålla fisk ombord, bearbeta fisk ombord, förvara fisk i sump eller omlasta, föra i land, föra in i landet eller saluhålla fångst i strid mot bestämmelserna eller genom att bryta mot bestämmelser om förvaring av fiskeredskap ombord eller om anmälnings- eller uppgiftsskyldighet. Vad nu sagts gäller bara om inte annat följer av 41 §.

Till ansvar enligt första eller

andra stycket skall inte dömas om gärningen är ringa.

Den som gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott som avses i första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

47 §

Om någon ertappas på bar gärning när han begår brott enligt denna lag, får beslag göras av fisk, redskap, fiskefartyg eller andra föremål som

1. skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brottet, eller

2. kan antas bli föremål för förverkande enligt denna lag.

• Sida 20
•  Original

Befogenheter enligt första stycket tillkommer fisketillsynsman som förordnats därtill eller annan behörig tjänsteman och, om fisket kränker enskild fiskerätt, den som innehar fiskerätten eller den som företräder honom.

• Sida 21
•  Original

Befogenheter enligt första

stycket tillkommer fisketillsynsman som förordnats därtill eller annan tjänsteman i vars uppgifter det ingår att övervaka

efterlevnaden av bestämmelser om fiske och, om fisket kränker

enskild fiskerätt, den som innehar fiskerätten eller den som företräder honom.

Om egendom har tagits i beslag enligt första stycket skall detta skyndsamt anmälas till polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skall förfara som om han själv gjort beslaget.

Om innehavaren av enskild fiskerätt eller den som företräder honom har tagit fisk i beslag, får dock fiskerättshavaren behålla fisken utan att anmäla det, om beslaget bara grundar sig på denna lag.

• Sida 22
•  Original

Fisk som tagits i beslag och

som uppenbarligen bör förklaras förverkad skall omedelbart efter beslaget släppas ut i det vattenområde där den fångats, om den är levnadsduglig och det kan ske utan särskilda kostnader eller besvär. Nuvarande lydelse

Bilaga

Svenska medborgares rätt att fiska i enskilt vatten

OMRÅDE

TILLÅTNA REDSKAP

TILLÅTNA FISKSLAG

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Vid kusten i Östhammars kommun i Uppsala län och vid kusten i Stockholms och Södermanlands län

Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vid kusten i Östergötlands län och i Kalmar län norr om Kråkelund

Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vid kusten i Kalmar län söder om Kråkelund och Blekinge läns östra kust (norr om Torhamnsudde)

Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vid kusten i Gotlands län

Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vid Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde)

Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt.

----------------------------------

• Sida 23
•  Original

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I Vänern Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I Vättern Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I Mälaren Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I Hjälmaren Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I Storsjön i Jämtland

Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Föreslagen lydelse

Bilaga

Svenska medborgares rätt att fiska i enskilt vatten

OMRÅDE

TILLÅTNA REDSKAP

TILLÅTNA FISKSLAG

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Vid kusten i Östhammars kommun i Uppsala län och vid kusten i Stockholms och

Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt eller utgöras

av angeldonsfiske

• Sida 24
•  Original

Södermanlands län

eller liknande metod.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vid kusten i Östergötlands län och i Kalmar län norr om Kråkelund

Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt eller utgöras

av angeldonsfiske eller liknande metod.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vid kusten i Kalmar län söder om Kråkelund och Blekinge läns östra kust (norr om Torhamnsudde)

Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt eller utgöras

av angeldonsfiske eller liknande metod.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vid kusten i Gotlands län

Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt eller utgöras

av angeldonsfiske eller liknande metod.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vid Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde)

Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt eller utgöras

av angeldonsfiske eller liknande metod.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I Vänern Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt eller utgöras

av angeldonsfiske

• Sida 25
•  Original

eller liknande metod.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I Vättern Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt eller utgöras

av angeldonsfiske eller liknande metod.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I Mälaren Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt eller utgöras

av angeldonsfiske eller liknande metod.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I Hjälmaren Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt eller utgöras

av angeldonsfiske eller liknande metod.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I Storsjön i Jämtland

Handredska p

Alla Fiskemetoden som sådan får inte kräva

användning av båt eller utgöras

av angeldonsfiske eller liknande metod.

----------------------------------

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

• Sida 26
•  Original

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709)

om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 4, 11 och 12 §§ lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

• Sida 27
•  Original

Föreslagen lydelse

2 §

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i fråga om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken meddela föreskrifter som får finnas som komplettering till förordningarna eller som behövs för verkställigheten av förordningarna.

• Sida 28
•  Original

Första stycket gäller inte

föreskrifter angående frågor som avses i fiskelagen (1993:787) .

3 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att en näringsidkare som fiskar eller på annat

sätt tar befattning med fisk eller fiskprodukter som omfattas av

EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken skall lämna uppgifter om

• Sida 29
•  Original

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får, för verksamhet som inte utgör

yrkesmässigt fiske enligt fiskelagen (1993:787), föreskriva att

en näringsidkare som tar befattning med fisk eller fiskprodukter som omfattas av EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, skall lämna uppgifter om

1. fiskefartyg, fiskeredskap, fiskemetod, fångst, tid och plats för fångsten, omlastning, landning, inköp, försäljning, import och export, och

2. andra förhållanden av betydelse för tillämpningen av förordningarna.

4 §

Tillsyn och annan kontroll av efterlevnaden av reglerna i EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag utövas av den eller de myndigheter regeringen bestämmer.

• Sida 30
•  Original

Tillsyn och annan kontroll av

efterlevnaden av andra regler i EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken än bestämmelser om fisket och av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

Regeringen får föreskriva att en tillsynsmyndighet får överlåta åt någon annan myndighet att utöva viss tillsyn.

Om tillsynen överlåts, skall vad som sägs om tillsynsmyndighet i lagen gälla även den myndighet till vilken tillsynen överlåts.

11 §

1

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot EG: s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken eller föreskrifter meddelade med stöd av denna lag i fråga om

1. uppgiftsskyldighet,

2. kvalitetsnormer och andra bestämmelser för handeln med fisk och fiskprodukter.

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken genom otillåtet fiske eller genom att behålla, omlasta, föra i land, föra in i landet eller saluhålla fångst i strid mot förordningarna.

Den som begår brott enligt andra stycket genom att bedriva ett otilllåtet trålfiske döms till böter, lägst ettusen kronor och högst ett krontal som motsvarar etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i motorn på det fiskefartyg som använts för bogsering av trålen, eller till fängelse i högst sex månader.

Vid brott enligt andra stycket tillämpas bestämmelserna i fiskelagen (1993:787) om särskilda rättsverkningar m.m.

¹Ändringen innebär att andra-fjärde styckena upphävs.

• Sida 31
•  Original

12 §

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för den gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Till ansvar enligt denna lag skall inte heller dömas om gärningen är ringa eller belagd med straff enligt brottsbalken

eller lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

• Sida 32
•  Original

Till ansvar enligt denna lag skall inte heller dömas om gärningen är ringa eller belagd med straff enligt brottsbalken, lagen (1960:418) om straff för varusmuggling eller fiskelagen

(1993:787).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Ärendet och dess beredning

Under våren 1993 fattade riksdagen beslut om en ny fiskelag (prop.1992/93:232, bet.1992/93JoU23, rskr.1992/93:428). Fiskelagen (1993:787) och följdförfattningarna till lagen trädde i kraft den 1 januari 1994.

Som en följd av den nya lagen förenklades och minskades det sammantagna regelverket för fisket kraftigt. Bl.a. ersattes ca 45 författningar för fiskevården utfärdade av Fiskeriverket och länsstyrelserna med tre huvudförfattningar utfärdade av verket. Den nya lagstiftningen har inneburit att redskapsanvändningen för fritidsfisket har begränsats. Det yrkesmässiga fisket har gjorts beroende av yrkesfiskelicens.

Under år 1994 har vissa ändringar gjorts i fiskelagen (prop. 1993/94:158, bet. 1993/94 JoU24, rskr. 1993/94:274). Lagstöd har införts för föreskrifter om särskilda tillstånd för användningen av fartyg vid yrkesmässigt fiske. Vidare kan miljökonsekvensbeskrivningar krävas i fråga om fiskemetoder och utsättning av fisk.

Sedan årsskiftet omfattas Sverige som medlem i Europeiska unionen av den gemensamma fiskeripolitiken. Detta har föranlett vissa kompletteringar av fiskerilagstiftningen genom lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken (prop. 1994/95:75, bet. 1994/95 JoU7, rskr. 1994/95:126).

• Sida 33
•  Original

Fiskeriverket har i skrivelsen ”Erfarenheter rörande tillämpningen av den nya fiskelagstiftningen” sammanfattat erfarenheterna av det första året med den nya fiskelagen. Skrivelsen innehåller vissa förslag till ändringar i lagen.

Skrivelsen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1. Remissyttrandena finns i Jordbruksdepartementet (dnr Jo95/265).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 8 juni 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 2.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 3. De synpunkter som Lagrådet har anfört har beaktats av regeringen i enlighet med vad som redovisas i de avsnitt som berörs av synpunkterna. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

Allmänt om behovet av en översyn av

fiskelagen

Den nya fiskelagen har varit i kraft ca ett och ett halvt år. Syftet med den nya lagstiftningen var bl.a. att modernisera och förenkla den drygt fyrtioåriga lagen om rätt till fiske (1950:596) med följdförfattningar. Den nya lagen har inneburit en radikal förenkling av lagstiftningen på området. Emellertid har också nya regler för fisket tillkommit. Under året som gått har Sverige blivit medlem i EU och omfattas därmed av den gemensamma fiskeripolitiken. Nödvändig lagstiftning har under hösten beslutats med anledning av medlemskapet. Dit hör lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Fiskeriverket framför i sin skrivelse att den nya fiskelagen i huvudsak uppfyller de mål som åsyftats med reformen. Lagen har mottagits positivt av allmänheten. Under året har verket emellertid kunnat konstatera att det finns vissa tillämpningsproblem när det gäller bemyndigandena att meddela föreskrifter för fisket. Problem har också uppkommit i fråga om möjligheterna att beivra vissa överträdelser av fiskebestämmelserna. Lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken innehåller bestämmelser som behövs för att politiken skall kunna genomföras i Sverige. I lagen bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som får finnas som komplettering till EG:s förordningar eller som behövs för verkställigheten av förordningarna. Vidare innehåller lagen regler om uppgiftsskyldighet, tillsyn och sanktioner mot överträdelser av EG-förordningarna. Dessa regler är mer

• Sida 34
•  Original

långtgående än fiskelagens motsvarande bestämmelser. Bestämmelserna innebär att det numera förekommer en viss parallellreglering på fiskeområdet. För att undanröja all oklarhet om vilken nationell lag som skall tillämpas är det enligt Fiskeriverket angeläget att lagbestämmelserna koordineras. I sammanhanget kan noteras att i stort sett alla regeringens fiskeriföreskrifter redan samlats i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen.

Remissinstanserna uppfattningar varierar i fråga om det angelägna i att redan efter ett drygt år se över vissa delar av den nya fiskelagen. Riksåklagaren anser att frågan är för tidigt väckt. Även Statskontoret anser att en mer omfattande och genomarbetad översyn bör anstå till dess ytterligare erfarenheter vunnits men tillägger att de ändringar som är oundgängligen nödvändiga bör vidtas nu.

Kustbevakningen förespråkar att åtgärder vidtas i fråga om de brister som Fiskeriverket pekar på. Enligt Kustbevakningen finns det skäl att försöka arbeta samman fiskelagen med lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Särskilt påföljdsreglerna bör ses över.

Fiskeriverkets uppfattning att lagstiftningen till övervägande delen fått ett positivt mottagande delas av de flesta myndigheter och organisationer som arbetar med fiskefrågor. Vissa regionala och lokala organisationer har emellertid synpunkter på bl.a. centraliseringen av normgivningsmakten och redskapsbegränsningarna för fritidsfisket.

En fritidsfiskare får i dag använda ett begränsat antal redskap vid fiske i vatten där alla får fiska. Reglerna finns i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. En fritidsfiskare får använda nät, burar, ryssjor, långrevar med högst 100 krokar, handredskap och håv. Fiskaren får använda högst sex redskap av dessa slag samtidigt och den sammanlagda nätlängden får inte överstiga 180 meter. Antalsbegränsningen gäller dock inte handredskap. Vidare finns det en särskild bestämmelse som för hummerfiske tillåter ytterligare 14 burar (hummertinor).

Fiskeriverket och Sveriges Fiskares Riksförbund förespråkar en minskning av antalet hummertinor. Länsstyrelsen i Blekinge län och länets Kust- och Skärgårdsförening föreslår att tobisnot och ålsax skall tillåtas för fritidsfiske. Husbehovsfiskarena i Bohuslän anser också att mindre vadredskap bör tillåtas. Vidare bör de tillåtna garnlängderna ökas.

Remissinstanserna framför också en del synpunkter som rör enskildheter i lagstiftningen och som det finns anledning att återkomma till i det följande.

Regeringen delar uppfattningen att den nya fiskelagen och den förenkling av fiskelagstiftningen som genomförts liksom de nu etablerade principerna för fördelningen av fisket fungerar väl. Regeringen instämmer också i att någon mera omfattande lagöversyn inte bör göras nu. Regeringen avser att göra en mer

• Sida 35
•  Original

samlad utvärdering av lagstiftningen när ytterligare erfarenheter vunnits av dess tillämpning och av deltagandet i den gemensamma fiskeripolitiken. En sådan utvärdering kommer naturligen att omfatta också redskapsbegränsningarna för fritidsfisket.

Fiskeriverket har emellertid pekat på vissa oklarheter i lagstiftningen som det är angeläget att undanröja redan nu. Dit hör bl.a. vissa brister när det gäller fiskelagens sanktionsbestämmelser och den överlappande reglering som är en följd av den lagstiftning som beslutades i anledning av EUmedlemskapet. I det följande föreslår regeringen därför vissa ändringar i fiskelagen och lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. De ändringar som föreslås i fiskelagen rör föreskrifterna för fisket, bestämmelserna om skyldighet att lämna uppgifter om fisket samt tillsyns- och sanktionsbestämmelserna. Förslagen syftar till att undanröja de oklarheter som påtalats. Vidare samlas genom ändringarna i fiskelagen och de ändringar som föreslås i lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken alla lagbestämmelser som rör det nationella fisket – även bestämmelser som sammanhänger med EU-medlemskapet – i fiskelagen.

Vissa frågor som Fiskeriverket behandlar i skrivelsen är inte av sådan art att de föranleder några ändringar i fiskelagen. Regeringen finner ändå anledning att i detta sammanhang beröra några av frågorna. Dit hör regleringen av fisket i Torne älvs fiskeområde, redskapsbegränsningarna för fritidsfisket och vilken myndighet som skall besluta om miljökonsekvensbeskrivningar.

I Torne älvs fiskeområde tillämpas fiskelagen med följdförfattningar endast om de inte strider mot de särskilda föreskrifterna för fisket i området. Fiskeriverkets föreskrifter för Östersjön med angränsande sötvattenområden gäller fullt ut i vattenområden som omger Torne älvs fiskeområde. Inom detta område gäller föreskrifterna däremot bara i den mån motsvarande regler saknas i gränsälvsöverenskommelsen.

Regeringen anser att det från förenklingssynpunkt finns goda skäl för att sammanföra de parallella regelverken för fisket. Vid fiskelagens tillkomst genomfördes detta i fråga om övriga författningar som hade sin grund i internationella överenskommelser om fisket. Gränsälvsöverenskommelsen med Finland avser dock mer än regleringen av fisket i älvområdet. Frågan om regleringen av fisket i Torne älvs fiskeområde bör ingå som en del i en allmän översyn av gränsälvsfrågan. Inom Miljödepartemetet övervägs f.n. en sådan översyn.

I enlighet med regeringens uttalanden i propositionen 1993/94:158 Vissa fiskeripolitiska frågor är det för närvarande Fiskeriverket som beslutar om miljökonsekvensbeskrivningar i ärenden om användningen av fiskemetoder och om utsättning av fiskarter. I de flesta fall, exempelvis samtliga ärenden om

• Sida 36
•  Original

utplantering, flyttning och odling av fisk, är det länsstyrelserna som handlägger ärenden som kan föranleda behov av sådana beskrivningar. Fiskeriverket kommer in i handläggningen först när ett ärende överklagas.

Fiskeriverket föreslår att länsstyrelserna får besluta i ärenden om miljökonsekvensbeskrivningar medan verket utfärdar tillämpningsföreskrifter för handläggningen. Remissinstanserna redovisar inte någon avvikande uppfattning i frågan.

Regeringen delar verkets uppfattning och avser att under året ändra förordningen om fisket vattenbruket och fiskerinäringen så att beslutsbefogenheten flyttas till länsstyrelserna.

• Sida 37
•  Original

Föreskrifter för fisket

Regeringens förslag: Bemyndigandena i fiskelagen vidgas så att alla föreskrifter som rör fiskevården och skyldighet att lämna uppgifter om fisket kan meddelas med stöd av den lagen.

Promemorians förslag: Fiskeriverket föreslår att 19 § fiskelagen bör ses över så att paragrafen ger stöd för nationella regler som kompletterar EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är i allmänhet positiva till att bemyndigandet att meddela föreskrifter för fisket vidgas och att EG-lagens bemyndigande i detta avseende inordnas i fiskelagen.

Kustbevakningen föreslår att bemyndigandet kompletteras med möjlighet att meddela föreskrifter för fiskets bedrivande.

Skälen för regeringens förslag: EG:s fiskeripolitik omfattar enligt artikel 1 i förordningen (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk alla vatten inom ett medlemslands sjöterritorium.

Politiken är emellertid i huvudsak inriktad på det yrkesmässiga fisket från fartyg i havet. Således regleras i princip inte insjöfisket. Dessutom ankommer det på medlemsstaterna själva att reglera fritidsfisket på ett sådant sätt att detta fiske inte äventyrar bevarandet och skyddandet av fiskeresurserna.

Enligt artikel 10 i den nämnda förordningen tillåts avvikande nationella bestämmelser om dessa avser uteslutande lokala bestånd. En förutsättning är att bestånden bara är av intresse för fiskare från den berörda medlemsstaten eller att reglerna är tillämpliga bara på fiske som bedrivs av medlemsstatens fiskare. Reglerna får inte heller stå i strid med den gemensamma fiskeripolitiken eller vara mindre ingripande än EG:s regler. Liknande bestämmelser finns även i rådets förordning (EEG) nr 3094/86 av den 7 oktober 1986 om vissa tekniska åtgärder för bevarandet av fiskeresurserna och rådets förordning (EEG) nr 1866/86 av den 12 juni 1986 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurser i Östersjön, Bälten och Öresund. Således kan Sverige för sina egna fiskare föreskriva om hårdare regler i vissa avseenden.

Vidare reglerar EG:s förordningar inte alltid fisket i havet ända in till stranden. Ett exempel på detta är den nämnda förordningen nr 1866/86 som avser fisket i vattnen utanför baslinjerna. Av denna anledning har motsvarande föreskrifter för kustområdet i Östersjön meddelats av Fiskeriverket i dess föreskrifter för Östersjön med angränsande sötvattenområden.

Stöd för regeringen att meddela nationella föreskrifter om fisket finns som nämnts både i fiskelagen och i lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Dessa befogenheter förs f.n. vidare till Fiskeriverket genom samlade bemyndiganden i förordningen (1994:1716) om fisket,

• Sida 38
•  Original

vattenbruket och fiskerinäringen.

Fiskevårdsbemyndigandet i fiskelagen ger möjlighet att meddela olika typer av föreskrifter såsom förbud eller begränsningar när det gäller redskapsanvändningen, fiskemetoder, fisket inom vissa områden eller efter vissa arter eller för vissa ändamål. Vidare kan verket förbjuda eller begränsa fångst, ilandföring, införsel till landet och saluhållande av fisk som inte håller en viss minsta storlek eller som har fångats med otillåten fiskemetod eller otillåtet redskap. Härutöver kan även användningen av föremål som kan sprida kräftpest eller annan sjukdom begränsas.

I lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken som innehåller de bestämmelser som behövs för att EG:s gemensamma fiskeripolitik skall kunna genomföras i Sverige finns också ett bemyndigande som kan utnyttjas för att reglera fisket. Det ger regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer möjlighet att meddela de föreskrifter som får finnas som komplettering till förordningarna eller som behövs för att verkställa dessa.

Att regleringen av fisket sker med stöd av två lagar leder till vissa tillämpningssvårigheter. Bl.a. är bemyndigandena att utforma föreskrifter för fisket inte lika långtgående i fiskelagen som i lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Fiskeriverket anser att det är angeläget att bemyndigandena att meddela nationella bestämmelser med stöd av fiskelagen vidgas så att det bl.a. blir möjligt att meddela föreskrifter om individuell fördelning av fiskekvoter, förbud att ilandföra fisk i kapat skick och att förvara hummer. Bemyndigandena i 19 § fiskelagen bör därför ändras och bli mer allmänt hållna.

Regeringen delar verkets uppfattning i frågan. Bemyndigandena att meddela föreskrifter för fisket bör samlas i 19 §. Föreskrifterna bör dessutom göras mer heltäckande och därigenom bättre ägnade att skapa förutsättningar för en god vård av bestånden med bra kontrollmöjligheter för fisketillsynen.

Även beträffande föreskrifterna om uppgiftsskyldighet på fiskeområdet finns det skillnader mellan de två lagarna. Det är naturligt att även dessa bestämmelser blir enhetliga och samlas i fiskelagen till den del de rör uppgifter som skall lämnas av den som bedriver yrkesmässigt fiske.

Förslaget innebär att alla nationella regler för själva fisket samlas i fiskelagen. Övriga frågor rörande den gemensamma fiskeripolitiken d.v.s marknads- och strukturfrågor på fiskeriområdet regleras även i fortsättningen i lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Kustbevakningen föreslår i sitt remissyttrande att ett allmänt bemyndigande att meddela föreskrifter för fiskets bedrivande skall införas i fiskelagen.

Den föreslagna utvidgningen av bemyndigandena att

• Sida 39
•  Original

meddela föreskrifter för fisket löser emellertid till stor del behovet av att reglera frågor som traditionellt anses röra fiskets bedrivande, exempelvis sumpning och hantering av fisk ombord. Vidare gäller att en fördelning av fiskemöjligheter mellan olika kategorier fiskande kan ske med stöd av bemyndigandet om fartygstillstånd i fiskelagen. Bemyndigandet kan utnyttjas för att fördela de svenska fiskemöjligheterna mellan dem som fiskar yrkesmässigt. Inom ramen för bemyndigandet är det möjligt att meddela behövliga föreskrifter om förutsättningarna att få tillstånd och om villkor för tillstånden. Bestämmelser kan också meddelas om återkallande av tillstånd när fisket inte sker i enlighet med föreskrivna villkor. Bestämmelserna möjliggör för Fiskeriverket att meddela de föreskrifter som behövs nationellt för genomförandet av EG:s bestämmelser om fartygslicenser och särskilda fisketillstånd för fiskefartyg med licens. Allmänna ordningsregler för fisket finns dessutom i 25 och 26 §§fiskelagen.

Avsikten med den nya lagstiftningen har bl.a. varit att begränsa och förenkla regelverket. Det är därför inte lämpligt att nu utvidga föreskriftsrätten till att gälla också fiskets bedrivande om det inte finns mycket starkt vägande skäl för en sådan utvidgning. Enligt regeringens mening finns det inte några sådana skäl.

Den närmare utformningen av den föreslagna lagstiftningen behandlas i författningskommentaren.

Tillsyns- och sanktionsbestämmelser

rörande fiske

Regeringens förslag: Bestämmelser om tillsyn och sanktioner rörande fisket finns för närvarande både i fiskelagen och i lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Bestämmelserna förs över till och samlas i fiskelagen. Sanktionsbestämmelserna förtydligas.

Promemorians förslag:

Fiskeriverket föreslår att

straffbestämmelserna i fiskelagen ändras för att ge flexibilitet vid ändringar av reglerna för fisket. Vidare anser verket att Kustbevakningens övervakningsområde bör utvidgas till att omfatta även Hjälmaren och Vättern.

Remissinstanserna: Riksåklagaren (RÅ) anser att frågan om ändringar av sanktionsbestämmelserna egentligen är för tidigt väckt. Fiskeriverkets förslag till utformning av reglerna är dock enligt RÅ rimliga.

Hovrätten över Skåne och Blekinge ansluter sig till uppfattningen att tillämpliga straffstadganden i lagen bör ges

• Sida 40
•  Original

en mer generell utformning samt att påföljderna i de två lagarna bör ses över för att stämma överens. Inte heller ser hovrätten något hinder mot att återinföra en bestämmelse om hur det skall förfaras med beslagtagen fisk.

Även Länsstyrelsen i Blekinge tillstyrker ändringsförslagen liksom Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Kustbevakningen instämmer i uppfattningen att det finns tillämpningssvårigheter när det gäller att beivra vissa brott mot fiskebestämmelserna. Svårigheterna har sin grund i den valda lagstiftningstekniken med specificerade straffvärda beteenden. Av den anledningen finns det enligt Kustbevakningen skäl att se över påföljdssystemet i fiskelagen. De olika långt gående reglerna i fiskelagen och lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken rörande befogenheter vid tillsyn och kontroll samt olikheterna i straffbestämmelserna talar vidare för att lagarna bör arbetas samman till en enhetlig lag. Liksom övriga remissinstanser tillstyrker Kustbevakningen också att regeln om beslagtagen fisk återinförs.

Kustbevakningen avstyrker däremot att myndighetens bevakningsområde utvidgas. Riksrevisionsverket efterlyser en analys av vilka merkostnader som en utvidgning av Kustbevakningens bevakningsområde skulle medföra och förslag till finansiering av dessa kostnader.

Skälen för regeringens förslag:

Tillsynen

Fiskeriverket tar i promemorian upp den bristande fisketillsynen i vissa sjöar. Verket föreslår att Kustbevakningens övervakning av fisket utökas till att omfatta även Vättern och Hjälmaren. Kustbevakningen avstyrker en sådan utvidgning. Tillsynen över fisket är ett väsentligt inslag i all fiskevårdande verksamhet. Regeringen anser att de brister som finns beträffande fisketillsynen i sjöarna bör lösas i anslutning till att frågorna om fiskevårdens framtida finansiering prövas. Regeringen har nyligen lämnat förslag om införande av en allmän fiskevårdsavgift (prop. 1994/95:231 om allmän fiskevårdsavgift m.m.). Enligt regeringens mening bör Fiskeriverkets förslag inte genomföras.

För att underlätta för den befintliga fisketillsynen finns det däremot skäl att se över tillsynsbestämmelserna i fiskelagen och lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Syftet bör vara att samordna bestämmelserna om de befogenheter som gäller vid tillsyn över fisket.

Kustbevakningen kontrollerar inom sitt verksamhetsområde efterlevnaden av bestämmelser om fiske till sjöss och vid landning. Kustbevakningens befogenheter vid brottsförebyggande verksamhet regleras i 1 § lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning. Vidare utförs fisketillsynsuppgifter av förordnade

• Sida 41
•  Original

fisketillsynsmän, av polis och av fiskevattenägare. De tillsynsuppgifter rörande fisket som framförallt ankommer på kustbevakningen är reglerade i två lagar, dels fiskelagen, dels lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. De åtgärder som får vidtas vid utövandet av tillsyn skiljer sig åt mellan lagarna.

Kustbevakningen konstaterar i sitt remissyttrande att allmänt sett gäller att tillsyn av fiskelagstiftningen får ske rutinmässigt utan att det föreligger någon brottsmisstanke. I fiskelagen anges att undersökning får ske av fisk, fiskredskap, fisksump och fiskefartyg för kontroll av lagen och föreskrifter meddelade med stöd av denna. Enligt lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till fartyg, fordon, områden, anläggningar, byggnader och andra utrymmen där fisk och fiskprodukter hanteras för att där göra de undersökningar som behövs för tillsynen. Vidare har tillsynsmyndigheten rätt att få de upplysningar och den hjälp av den kontrollerade som behövs. Kustbevakningen kan inte se några skäl för dessa skillnader i befogenheter.

Regeringen delar Kustbevakningens uppfattning. Det är lämpligt att anpassa de två lagarna till varandra så att befogenheterna vid tillsyn av fisket blir desamma oavsett om fisket regleras av EG:s förordningar eller av nationella bestämmelser. En sådan gemensam tillsynsbestämmelse för fisket bör placeras i fiskelagen och utformas så att den täcker de behov som följer av Sveriges åtaganden som medlem i EU.

Den närmare utformningen av bestämmelserna om tillsyn behandlas i författningskommentaren.

Straffbestämmelserna

Lagen om rätt till fiske (1950:596) innehöll ett blankettstraffbud som föreskrev påföljd för överträdelser av föreskrifter om fiskets vård och bedrivande som meddelats med stöd av lagen. I den nya fiskelagen har straffbestämmelserna fått en annan och snävare utformning. Som en följd av detta har åtal ogillats och brottsmisstankar avskrivits med motiveringen att en viss bestämmelse som begränsar fisket inte omfattats av någon påföljdsbestämmelse. Främst har straffbestämmelsen om fiske efter sådana arter som det inte är tillåtet att fiska (40 § första stycket 3 fiskelagen) vållat tolkningsproblem. Ett exempel är att förbud mot fångst av rödspättehonor inte ansetts sanktionerat genom detta straffbud. Det har vidare satts i fråga i vilken utsträckning föreskrifter om bifångster är sanktionerade

För att undanröja de påtalade oklarheterna bör fiskelagens straffbestämmelser ges en mer generell utformning. Vidare bör straffbestämmelserna som rör fisket i lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken föras över till fiskelagen.

• Sida 42
•  Original

Fiskeriverket har föreslagit en skärpning av påföljden för brott mot den uppgiftsskyldighet som kan föreskrivas med stöd av fiskelagen. Kustbevakningen delar Fiskeriverkets uppfattning.

Regeringen föreslår att den särskilda straffbestämmelsen som är knuten till uppgiftsskyldigheten upphävs. För brott som rör skyldighet att lämna uppgifter bör i stället i fortsättningen gälla samma påföljd som för andra brott mot fiskebestämmelserna.

Förfarande med beslagtagen fisk

Enligt 47 § fiskelagen har fisketillsynsman och annan behörig tjänsteman befogenhet att beslagta fisk m.m. Enligt den numera upphävda fiskeriförordningen (1982:126) kunde fisk som tagits i beslag och som uppenbarligen borde förklaras förverkad omedelbart släppas ut i det vattenområde där den fångats. Förfarandet förutsatte att fisken var levnadsduglig och att utsättandet kunde ske utan särskilda kostnader eller besvär. Någon sådan bestämmelse finns inte i dag. Detta har tolkats så att det får förutsättas att fisken alltid skall överlämnas till polisen i stället.

Fiskeriverket ifrågasätter om inte den tidigare regeln om att beslagtagen fisk under vissa förutsättningar får återutsättas bör återinföras. Remissinstanserna tillstyrker att så sker.

Regeringen delar remissinstansernas uppfattning. Det bör således finnas en skyldighet för den som tagit fisk i beslag att i klara fall återföra fisken till vattenområdet. Denna skyldighet gäller endast om tjänstemannen är övertygad om att den beslagtagna fisken har fångats i det aktuella vattenområdet. Det är lämpligt att denna ordning återinförs och bestämmelsen bör infogas i själva fiskelagen.

Fiskerätten i enskilda vatten

Regeringens förslag: I bilagan till fiskelagen preciseras omfattningen av det fria handredskapsfisket genom ett tillägg att fisket inte får bedrivas som angeldonsfiske eller med liknande metod.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna som yttrat sig i frågan tillstyrker i princip hela förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Allmänhetens rätt att fiska i enskilda vatten regleras i bilagan till fiskelagen. De vatten som omfattas är kusterna och de fem stora sjöarna

Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och Storsjön i Jämtland. Bland fiskerättigheterna enligt bilagan finns för kuststräckan från Östhammars kommun i norr till och med blekingekusten i

• Sida 43
•  Original

söder samt de nämnda sjöarna angivet att fiske med handredskap är tillåtet om fiskemetoden som sådan inte kräver användning av båt.

Handredskap definieras i 7 § fiskelagen som spö, pilk och annat liknande redskap som är utrustat med lina och högst tio krokar. Den särskilda definitionen infördes i fiskelagen eftersom den är av betydelse för avgränsningen av redskapsbegränsat fritidsfiske och för beskrivningen av utlänningars fiskerätt. I fiskelagen talas emellertid inte bara om handredskap utan också om handredskapsfiske. I bilagan till fiskelagen beskrivs det fria handredskapsfisket på ostkusten och i de stora sjöarna. Det är viktigt att understryka att handredskapsfiske i det sammanhanget inte är liktydigt med allt fiske med handredskap. Undantag görs nämligen för fiske som kräver användning av båt.

Ett angeldon består av en pinne med lina och krok samt fjäderanordning och ibland knallskott för att markera napp. De vitala delarna av redskapet utgör tillsammans utan tvekan ett handredskap med hänsyn till hur ett sådant definieras i lagen och även med beaktande av vad som enligt Fiskeriverket är den traditionella synen på redskapet.

Som Fiskeriverket påpekar leder begreppsanvändningen i fiskelagen till att angeldonsfiske skulle kunna betraktas som ett tillåtet fiske för allmänheten i de vatten som omfattas av det fria handredskapsfisket.

Ett fiske med angeldon kan emellertid avse samtidig användning av åtskilliga redskap som placeras ut på isen. Fiskemetoden angeldonsfiske har därmed föga gemensamt med vad som ses som handredskapsfiske i den meningen att det vid sådant fiske är underförstått att redskapet skall föras från handen och endast tillfälligtvis hanteras på annat sätt.

När det fria handredskapsfisket infördes år 1985 föreslogs i lagrådsremissen att det skulle röra sig om redskap ”som förs från hand”. Lagrådet ansåg dock uttryckssättet mindre väl valt eftersom det skulle kunna inläsas att redskapet ovillkorligen skulle hållas i handen hela tiden medan fisket pågick. Det ansågs inte finnas något hinder mot att en kortare stund sätta fast spöet eftersom meningen med bestämmelserna främst var att ange vilket fiskeredskap som fick användas och att utesluta övriga redskapstyper, exempelvis ståndkrokar på is, från tillämpningsområdet. Enligt lagrådets mening skulle det vara tillräckligt att i stället för ”liknande redskap som förs från handen” skriva enbart ”liknande redskap”. Bestämmelsen utformades i enlighet med lagrådets förslag (se prop. 1984/85:107 om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske m.m.).

Det råder ingen tvekan om att ett sådant fiske som angeldonsfiske, som innebär att man inte endast tillfälligt placerar ut redskapet på isen, inte innefattades i beslutet om det fria handredskapsfisket år 1985. Detta innebär bl.a. att

• Sida 44
•  Original

fiskerättsinnehavare kan upplåta sina vatten för angeldonsfiske genom kortförsäljning. Fiskelagens definition av handredskap kan uppenbarligen leda till tolkningen att ”handredskapsfiske” betyder också fiske med angeldon, om inte någon preciserad begränsning införs i lagen.

Fiskeriverket föreslår att den nuvarande beskrivningen av det fria handredskapsfisket förses med ett tillägg. Till den nuvarande begränsningen att fiskemetoden inte får kräva användning av båt bör fogas ”eller utgöras av s.k.

angeldonsfiske eller liknande metod”.

För att undanröja den oklarhet om rättsläget som föreligger rörande angeldonsfisket anser regeringen att bestämmelserna i bilagan till fiskelagen bör förtydligas på det sätt som Fiskeriverket föreslår.

Med en sådan lösning kommer angeldon även fortsättningsvis att vara ett handredskap i fiskelagens mening. Fiskemetoden ”handredskapsfiske” kommer emellertid så som det var avsett när det fria handredskapsfisket infördes att ges en sådan avgränsning att bl.a. angeldonsfisket utesluts.

Vissa synpunkter har även framförts angående angeldonsfisket på västkusten efter öring. Med den föreslagna lösningen inskränks inte detta fiske. Eventuella olägenheter för öringbestånden till följd av bristande selektivitet vid fiske med angeldon bör lämpligen regleras via föreskrifter för fiskevården med stöd av 19 § fiskelagen.

Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i fiskelagen

(1993:787)

19 §

Enligt första stycket 1 kan föreskrifter meddelas med avseende på vilken fisk som får fångas. Punkten innebär en omformulering av bemyndigandet som gör det möjligt att reglera fisket både i fråga om fiskarter och när det gäller olika slags fisk inom en art, t.ex rombärande honor. Bemyndigandet omfattar dessutom föreskrifter om minimimått och om bifångster.

Genom det tillägg som gjorts i första stycket 2 blir det möjligt att meddela föreskrifter om användningen av fiskefartyg. En sådan reglering kan bl.a. innebära att fisket begränsas för fiskefartyg över en viss storlek. Större fartyg är mindre beroende av väderförhållandena och kan därför bedriva ett omfattande fiske när andra delar av fiskeflottan tvingas ligga still. Fartygsstorleken är således vid sidan av redskap och metod av betydelse för utnyttjandet av fiskeresurserna. I vilken utsträckning olika fartyg får användas är därför en naturlig komponent när det gäller möjligheterna att reglera fisket.

• Sida 45
•  Original

I ett nytt andra stycke i paragrafen införs möjlighet att av fiskevårdsskäl föreskriva förbud mot att behålla fisk som fångats, bearbeta fisk ombord, förvara fisk i sump eller att omlasta, föra i land, föra in till landet eller saluhålla fisk. Dessa förfaranden är inte direkt förknippade med fisket i den meningen att de utgör moment som syftar till att fånga eller döda fritt levande fisk men har ändå ett naturligt samband med föreskrifter för fiskevården. Det är nämligen av stor betydelse att kunna reglera också hanteringen av fisken för att säkerställa syftet med de restriktioner som gäller för själva fisket. Hanteringen av fisken kan i vissa fall försvåra kontrollen av fångstbestämmelserna. Fiskevårdsskäl kan därför motivera förbud mot att fisk för vilken det gäller bestämmelser om minimimått kapas eller att den lastas om till ett annat fartyg. Ett ytterligare exempel är ett förbud mot att fisk sumpas i syfte att förhindra att fisk fångad under otillåten tid saluförs. Genom tilläggen kompletteras de hittillsvarande regleringsmöjligheterna så att bemyndigandet bättre överensstämmer med regleringstekniken inom den gemensamma fiskeripolitiken.

22 §

Paragrafen innehåller i dag ett bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldighet för den som bedriver yrkesmässigt fiske att lämna uppgifter om fångst, redskap, och fångstområde. I 3 § lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken finns ett motsvarande bemyndigande som dock är betydligt mer detaljerat vad gäller uppgiftsskyldigheten. Ändringen innebär att de två bestämmelserna om uppgiftsskyldighet sammanförs till en enda bestämmelse som tas in i fiskelagen. Den har utformats i huvudsak som det nuvarande bemyndigandet i lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Härigenom blir det möjligt att ålägga den som bedriver yrkesmässigt fiske samma uppgiftsskyldighet rörande allt fiske oberoende av om det sker inom ramen för reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken eller inte. Det tidigare bemyndigandet i fiskelagen vidgas till att gälla uppgifter om fartyg, fiskemetod, tidpunkt för fisket, omlastning, landning och försäljning. Den gemensamma fiskeripolitiken utvecklas emellertid ständigt. Det kan därför bli nödvändigt att i framtiden inhämta också andra uppgifter än de som omfattas av uppräkningen. Ett tillägg i paragrafen gör det möjligt att utvidga uppgiftsskyldigheten till att gälla andra förhållanden rörande fisket som är av betydelse för tillämpningen av EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Bemyndigandet i paragrafen kommer genom ändringen att omfatta all uppgiftsskyldighet för det yrkesmässiga fisket till den punkt när fiskaren lämnar i från sig fisken. Övrig uppgiftsskyldighet för fiskerinäringen regleras däremot även i

• Sida 46
•  Original

fortsättningen i annan lagstiftning.

23 §

Genom ett tillägg i paragrafen blir det möjligt att meddela föreskrifter om hur fisksump skall märkas med innehavarens namn eller något annat igenkänningstecken. Ändringen är en naturlig konsekvens av att det i fortsättningen skall vara möjligt att med stöd av 19 § meddela föreskrifter om förvaring av fisk i sump.

24 §

Genom ändringen i paragrafen blir föreskrifter meddelade med stöd av 21 § tillämpliga vid svenskt havsfiske i internationellt vatten utanför Sveriges ekonomiska zon. Föreskrifterna rör begränsning av redskapsanvändningen för andra än bl.a. yrkesfiskare och krav på särskilt tillstånd för användning av fartyg för yrkesmässigt fiske. Genom ändringen förhindras att andra än yrkesfiskare använder redskap som är förbehållna yrkesfisket på internationellt vatten. Vidare blir det möjligt att komplettera EG-förordningarnas bestämmelser om fartygslicenser och särskilda fisketillstånd för fiskefartyg med nationella föreskrifter.

34 §

Tillägget i paragrafens andra stycke innebär att den tillsyn som utövas med stöd av fiskelagen kommer att gälla allt fiske, också det fiske som regleras av EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Omformuleringen av stycket syftar vidare till att ge en bättre beskrivning av de tjänstemän som svarar för fisketillsynen. Dit hör främst tjänstemän vid Kustbevakningen och vid polisen.

Ändringen i övrigt av andra stycket innebär att den som utövar tillsyn ges rätt att företa undersökningar av fisk och fartyg m.m. Bestämmelsen är mer omfattande än den nuvarande och överensstämmer med motsvarande bestämmelser om tillsyn i 6 § första och andra styckena lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. I fortsättningen skall samma tillsynsbestämmelser gälla för all fisketillsyn i landet som utförs av fisketillsynsmän och av myndigheter med uppgift att kontrollera efterlevnaden av fiskebestämmelser. Även vid tillsyn som sker enligt fiskelagen kommer det att finnas en skyldighet att lämna de uppgifter som behövs och den hjälp som begärs av den som utövar tillsynen.

I ett nytt fjärde stycke föreskrivs att andra stycket skall gälla också för EG:s institutioner och dess inspektörer när dessa kontrollerar EG:s fiskebestämmelser. Bestämmelsen har såvitt gäller tillsynen över fisket förts över från lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

• Sida 47
•  Original

35 §

Ändringen i första stycket innebär att förelägganden och förbud även får avse föreskrifter om fisket i EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Motsvarande bestämmelser finns i dag i 5 § lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

• Sida 48
•  Original

40 §

I paragrafen i dess nya lydelse straffbeläggs i första stycket överträdelser av föreskrifter meddelade med stöd av 19 §, 20 § första stycket och 21– 23 §§. Genom en sådan utformning av straffbestämmelserna undviks de oklarheter som de nuvarande mera preciserade bestämmelserna lett till. Genom andra stycket förs i fiskelagen in bestämmelser om straff också för överträdelser av EG:s fiskeföreskrifter. Straffbestämmelsen har hämtats från lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Bestämmelsen har dock vidgats till att omfatta även överträdelser av föreskrifter om anmälningsskyldighet, bearbetning av fisken ombord och om förvaring av fisk i sump samt om förvaring av fiskeredskap ombord.

I ett nytt tredje stycke görs undantag för ringa fall. För överträdelser av EG:s förordningar gäller detta redan i dag. Eftersom bestämmelsen i första stycket om överträdelser av nationella fiskebestämmelser blir mer generell än tidigare är det befogat att införa motsvarande begränsning även vid sådana överträdelser.

47 §

I andra stycket har gjorts motsvarande redaktionella ändring som i 34 § för att bättre beskriva de tjänstemän som har till uppgift att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om fiske.

Det nya femte stycket innebär att beslagtagen fisk under vissa förutsättningar omedelbart skall sättas ut igen. I fiskeriförordningen (1982:126) som upphävdes vid den nya fiskelagstiftningens tillkomst fanns en motsvarande bestämmelse. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 6.

Bilagan

I fråga om det fria handredskapsfisket på ostkusten och i de stora sjöarna har det tillägget gjorts att fiskemetoden inte får utgöras av angeldonsfiske eller liknande metod. Med liknande metod avses fiske som utövas med hjälp av redskap som enligt fiskelagens definition är ett handredskap men som bedrivs på ett sådant sätt att redskapet inte förs från handen. Dit räknas dock inte ett fiske som innebär att den fiskande tillfälligt ställer ifrån sig redskapet.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1709)

om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken

2 §

Av ett nytt andra stycke följer att bemyndigandet i första stycket inte omfattar föreskrifter angående frågor som avses i

• Sida 49
•  Original

fiskelagen (1993:787). Det innebär att själva fisket och verksamheten fram till landningen och fiskarens rapportering av fångsten regleras med stöd av fiskelagen. Bemyndigandet i första stycket i förevarande paragraf kommer därmed att gälla föreskrifter som rör den gemensamma fiskeripolitikens marknads- och strukturfrågor. Bestämmelsen i det nya andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

3 §

Ändringen innebär att från uppgiftsskyldigheten enligt lagen undantas verksamhet som utgör yrkesmässigt fiske. En fiskare skall således lämna uppgifter om sitt fiske enligt bestämmelserna i fiskelagen. Ändringen är en följd av att samtliga nationella föreskrifter om fisket samlas i fiskelagen.

4 §

Ändringen innebär att föreskrifterna om tillsyn och kontroll i lagen inte gäller efterlevnaden av EG:s bestämmelser om fisket. Ändringen är på samma sätt som ändringen i 3 § en följd av att samtliga nationella bestämmelser rörande fisket samlas i fiskelagen.

11 §

Ändringen innebär att andra–fjärde styckena upphävs. I och med att sanktionsbestämmelserna i fiskelagen ändras så att de täcker överträdelser rörande föreskrifter om fisket i EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken har bestämmelserna blivit överflödiga.

12 §

Ändringen har gjorts på förslag av Lagrådet. Den syftar till att förhindra att den som bryter mot en bestämmelse om uppgiftsskyldighet i EG:s förordningar straffas enligt den förevarande lagen, när försummelsen är straffbar enligt 40 § fiskelagen

• Sida 50
•  Original

Remissinstanser som yttrat sig över Fiskeriverkets skrivelse ”Erfarenheter rörande tillämpningen av den nya fiskelagstiftningen”

Remissyttranden har avgivits av Justitiekanslern, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Statens naturvårdsverk, Kustbevakningen, Kammarkollegiet, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Svenska kommunförbundet, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Stockholm, Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Blekinge län, och Norrbottens län, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund, Vattenbrukarnas Riksförbund och Västkustens husbehovsfiskares förbund.

• Sida 51
•  Original