30

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 994/2010

av den 20 oktober 2010

om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 194.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( ¹ ),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( ² ), och

av följande skäl:

(1)

Naturgas (nedan kallad gas) är en viktig del av Europeiska

unionens energiförsörjning och utgör en fjärdedel av den

primära energiförsörjningen. Den används framför allt till

elproduktion, uppvärmning, som råvara för industrin och

som bränsle för transporter.

(2)

Gaskonsumtionen i Europa har ökat snabbt under de

senaste tio åren. Med minskande inhemsk produktion

har gasimporten ökat ännu snabbare och därmed skapat

ett högre importberoende och ett behov av att ta itu med

aspekter som rör tryggheten i fråga om gasförsörjningen.

Dessutom befinner sig vissa medlemsstater på en ”gasö”

på grund av att de saknar infrastruktur som samman­

länkar dem med resten av unionen.

(3)

Mot bakgrund av gasens betydelse i unionens energimix

syftar denna förordning till att visa gaskunderna att alla

nödvändiga åtgärder vidtas för att säkerställa en kontinu­

erlig gasförsörjning, särskilt i samband med svåra klimat­

förhållanden och i händelse av avbrott. Det råder enighet

om att dessa mål bör uppnås genom de mest kostnads­

effektiva åtgärderna för att inte påverka detta bränsles

relativa konkurrenskraft i förhållande till andra bränslen.

(4)

Genom rådets direktiv 2004/67/EG ( ³ ) inrättades för

första gången en rättslig ram på gemenskapsnivå för att

trygga försörjningen av gas och bidra till en väl fun­

gerande inre marknad för gas, även vid försörjnings­

avbrott. Med direktivet upprättades en grupp för samord­

ning av gasförsörjningen som har varit användbar för att

utbyta information och definiera gemensamma åtgärder

som kan vidtas av medlemsstaterna, kommissionen, gas­

industrin och konsumenterna. EU:s kontaktnätverk för

trygg energiförsörjning, som godkändes av Europeiska

rådet i december 2006, har medfört en ökad kapacitet

för insamling av information och har tidigt varnat för

möjliga hot mot en trygg energiförsörjning. Den nya

lagstiftningen för den inre marknaden för energi som

Europaparlamentet och rådet antog i juli 2009 är ett

viktigt steg mot fullbordandet av den inre marknaden

för energi, och har som uttryckligt mål att göra unionens

energiförsörjning tryggare.

(5)

Enligt de regler för att trygga gasförsörjningen som har

antagits på unionsnivå har medlemsstaterna emellertid

fortfarande stor frihet i valet av åtgärder. Om försörj­

ningen i en medlemsstat hotas finns en tydlig risk för

SV

12.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/1

( ¹ ) Yttrande av den 20 januari 2010 (ännu ej offentliggjort i EUT).

( ² ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 21 september 2010 (ännu ej

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 11 oktober 2010. ( ³ ) EUT L 127, 29.4.2004, s. 92.

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

30

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

994/2010 av den 20 oktober 2010

31

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

31

att åtgärder som vidtas ensidigt av den medlemsstaten

kan medföra att den inre marknaden för gas och gasför­

sörjningen till kunderna inte längre fungerar bra. Erfaren­

heter nyligen har visat att det är en konkret risk. För att

den inre gasmarknaden ska kunna fungera även vid bris­

tande försörjning är det nödvändigt att få till stånd soli­

daritet och samordning vid försörjningskriser, både med

avseende på förebyggande åtgärder och på insatserna vid

faktiska försörjningsavbrott.

(6)

I vissa EU-regioner tillhandahålls lågvärdesgas. Lågvärdes­

gas kan på grund av sina egenskaper inte användas i

anordningar som är avsedda för högvärdesgas. Det är

dock möjligt att använda högvärdesgas i anordningar

som är avsedda för lågvärdesgas, förutsatt att den har

konverterats till lågvärdesgas, till exempel genom tillsats

av kväve. Lågvärdesgasernas egenskaper bör beaktas på

nationell och regional nivå och bör även övervägas i

samband med riskbedömningen och de förebyggande åt­

gärdsplanerna och krisplanerna på nationell och regional

nivå.

(7)

Det är mycket viktigt att diversifiera försörjningsvägarna

för gas och försörjningskällorna till unionen för att för­

bättra försörjningstryggheten för unionen i sin helhet och

dess enskilda medlemsstater. I framtiden kommer en

trygg försörjning att bero på bränslemixens utveckling,

utvecklingen av produktionen i unionen och i tredjelän­

der som försörjer unionen, samt på investeringarna i

lagringsanläggningar och diversifieringen av försörjnings­

vägarna för gas och försörjningskällorna inom och utan­

för unionen, inklusive anläggningar för flytande naturgas

(nedan kallad LNG, Liquefied Natural Gas). I detta sam­

manhang bör särskild uppmärksamhet ägnas åt priorite­

rade infrastrukturåtgärder i enlighet med kommissionens

meddelande av den 13 november 2008 med titeln Den

andra strategiska energiöversynen – En handlingsplan för

energitrygghet och energisolidaritet, t.ex. den södra gas­

korridoren (Nabucco och sammanlänkningen mellan Tur­

kiet, Grekland och Italien), diversifierad och god LNG-

försörjning för Europa, effektiv sammanlänkning av Ös­

tersjöregionen, den Medelhavsbaserade energiringen, goda

nord-sydliga gassammanlänkningar i Centraleuropa och

sydöstra Europa.

(8)

För att minska effekterna av eventuella kriser till följd av

avbrott i gasförsörjningen bör medlemsstaterna under­

lätta diversifieringen av energikällorna samt av försörj­

ningsvägarna och försörjningskällorna för gas.

(9)

Ett allvarligt avbrott i försörjningen av gas till unionen

kan påverka alla medlemsstater, unionen som helhet och

avtalsslutande parter som omfattas av fördraget om upp­

rättande av en energigemenskap ( ¹ ) som undertecknades i

Aten den 25 oktober 2005. Det kan också leda till all­

varlig ekonomisk skada för unionens ekonomi. Dessutom

kan ett avbrott i gasförsörjningen få allvarliga sociala

konsekvenser, framför allt för utsatta kundgrupper.

(10)

Vissa kunder, inklusive bland annat hushåll och kunder

som tillhandahåller viktiga samhällstjänster – till exempel

hälso- och sjukvård, barnomsorg, utbildning och andra

sociala tjänster och välfärdstjänster samt tjänster som är

oumbärliga för att en medlemsstat ska fungera – är sär­

skilt sårbara och kan behöva skydd. En vid definition av

sådana skyddade kunder bör inte stå i konflikt med eu­

ropeiska solidaritetsmekanismer.

(11)

Rapporten om genomförandet av den europeiska säker­

hetsstrategin som godkändes av Europeiska rådet i de­

cember 2008 belyser det ökande beroendet av impor­

terad energi som ytterligare ett allvarligt hot mot en trygg

energiförsörjning i unionen och betonar energitrygghet

som en av de nya utmaningarna för säkerhetspolitiken.

Den inre gasmarknaden är en central del för en tryggare

energiförsörjning i unionen och för att minska enskilda

medlemsstaters utsatthet inför de skadliga effekterna av

försörjningsavbrott.

(12)

För en väl fungerande inre gasmarknad är det oerhört

viktigt att de åtgärder som vidtas för att trygga gasför­

sörjningen inte i onödan snedvrider konkurrensen eller

medför att den inre marknaden för gas fungerar sämre.

(13)

Den så kallade N-1-principen, som innebär att den

största enskilda gasinfrastrukturen slutar att fungera, är

ett realistiskt scenario. Att använda ett avbrott i en sådan

infrastruktur som riktmärke för vad medlemsstaterna bör

kunna kompensera för är en välgrundad utgångspunkt

för en analys av gasförsörjningen i varje medlemsstat.

(14)

Tillräcklig och diversifierad gasinfrastruktur inom en

medlemsstat och i hela unionen, inklusive i synnerhet

ny gasinfrastruktur som sammanlänkar i nuläget isole­

rade system som utgör ”gasöar” med de angränsande

medlemsstaterna, är grundläggande för att försörjnings­

avbrott ska kunna hanteras. Gemensamma minimikrite­

rier för en trygg gasförsörjning bör medföra likvärdiga

förutsättningar när det gäller en trygg gasförsörjning,

samtidigt som nationella eller regionala särdrag måste

beaktas, och bör leda till avsevärda incitament för byg­

gande av den infrastruktur som krävs och för ökad be­

redskap inför kriser. Åtgärder på efterfrågesidan, t.ex. en

övergång till andra bränslen, kan ha stor betydelse för

energitryggheten, om de kan vidtas snabbt och minskar

efterfrågan tillräckligt för att medföra en reaktion på ett

avbrott i försörjningen. Ett effektivt energiutnyttjande bör

främjas ytterligare, särskilt när det behövs åtgärder på

efterfrågesidan. Miljökonsekvenserna av de föreslagna åt­

gärderna på efterfråge- respektive utbudssidan bör beak­

tas och företräde bör i möjligaste mån ges åt de åtgärder

som har minst miljöpåverkan, samtidigt som hänsyn tas

till försörjningstryggheten.

SV

L 295/2

Europeiska unionens officiella tidning

12.11.2010

( ¹ ) EUT L 198, 20.7.2006, s. 18.

32

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

30

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

994/2010 av den 20 oktober 2010

(15)

Investeringar i ny gasinfrastruktur bör kraftigt främjas

och de bör genomföras först efter en lämplig miljökon­

sekvensbedömning, i enlighet med relevanta unionsrätt­

sakter. Sådan ny infrastruktur bör leda till tryggare gas­

försörjning och samtidigt gynna en väl fungerande inre

marknad för gas. Investeringarna bör som princip göras

av företag och grunda sig på ekonomiska incitament.

Vederbörlig hänsyn bör tas till behovet av att underlätta

integrationen av gas från förnybara energikällor i gas­

nätet. Om en investering i infrastruktur är av gränsöver­

skridande slag bör byrån för samarbete mellan energitill­

synsmyndigheter (nedan kallad byrån), inrättad

genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 713/2009 ( ¹ ) och europeiska nätverket av system­

ansvariga för överföringssystemen för gas (nedan kallat

Entso för gas), inrättat genom Europaparlamentets och

rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli

2009 om villkor för tillträde till naturgasöverförings­

näten ( ² ), engageras inom sina respektive behörighets­

områden för att de gränsöverskridande konsekvenserna

bättre ska kunna tas i beaktande. Det erinras om att

byrån enligt förordning (EG) nr 713/2009 får avge ytt­

randen eller rekommendationer om gränsöverskridande

frågor inom sitt behörighets- och verksamhetsområde.

Byrån och Entso för gas, tillsammans med andra mark­

nadsaktörer, spelar en viktig roll vid utarbetandet och

genomförandet av den unionstäckande tioåriga nät­

utvecklingsplan som bland annat kommer att inkludera

en europeisk försörjningsprognos och som, i fråga om

gränsöverskridande sammanlänkningar, bör grundas på

olika nätanvändares rimliga behov.

(16)

De behöriga myndigheterna eller medlemsstaterna bör

säkerställa att gasmarknaden testas som ett av de nöd­

vändiga stegen mot överensstämmelse med infrastruktur­

standarden.

(17)

De behöriga myndigheterna bör när de utför de uppgifter

som anges i denna förordning upprätthålla ett nära sam­

arbete med andra relevanta nationella myndigheter, sär­

skilt nationella tillsynsmyndigheter, på lämpligt sätt och

utan att det påverkar deras behörigheter enligt Europa­

parlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den

13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre mark­

naden för naturgas ( ³ ).

(18)

När det behövs nya gränsöverskridande sammanlänk­

ningar eller befintliga sammanlänkningar måste byggas

ut ska det redan i ett tidigt skede finnas ett nära sam­

arbete mellan de berörda medlemsstaterna, de behöriga

myndigheterna och nationella tillsynsmyndigheterna, där

dessa inte är de behöriga myndigheterna.

(19)

Olika typer av unionsfinansiering finns tillgängliga som

stöd till medlemsstaterna i syfte att finansiera nödvändiga

investeringar i produktion och infrastruktur samt ener­

gieffektivitetsåtgärder på regional och lokal nivå, framför

allt lån och garantier från Europeiska investeringsbanken,

eller finansiering genom regional-, struktur- eller sam­

manhållningsfonderna. Europeiska investeringsbanken

liksom unionens externa instrument, t.ex. det europeiska

grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, instrumentet

för stöd inför anslutningen och finansieringsinstrumentet

för utvecklingssamarbete, kan också finansiera åtgärder i

tredjeländer för att skapa en tryggare energiförsörjning.

(20)

Med denna förordning ska naturgasföretag och kunder

kunna förlita sig på marknadsmekanismerna under så

lång tid som möjligt vid avbrott. Den innehåller också

bestämmelser om krismekanismer som ska tillgripas när

enbart marknaderna inte längre på ett lämpligt sätt kan

hantera ett avbrott i gasförsörjningen. Även i en kris­

situation ska marknadsbaserade instrument prioriteras

för att mildra effekterna av ett avbrott i försörjningen.

(21)

Till följd av ikraftträdandet av den nya interna ener­

gimarknadslagstiftningen antagen i juli 2009 kommer

nya bestämmelser att gälla för gassektorn. Detta leder

till tydliga roller och ansvar för medlemsstater, nationella

tillsynsmyndigheter, systemansvariga för överförings­

system och byrån, och till bättre öppenhet på mark­

naden, vilket leder till att den fungerar bättre och är till

gagn för en trygg försörjning samt för konsumentskyd­

det.

(22)

Fullbordandet av den inre marknaden för gas och en

effektiv konkurrens inom den marknaden erbjuder unio­

nen största möjliga trygghet i försörjningen för alla med­

lemsstater, förutsatt att marknaden får fungera fullt ut i

händelse av ett försörjningsavbrott som påverkar en del

av unionen, oavsett anledning till avbrottet. För detta

krävs en heltäckande och effektiv gemensam metod för

försörjningstrygghet, i synnerhet strategier för öppenhet,

solidaritet och icke-diskriminering som är förenliga med

den inre marknadens funktionssätt, där snedvridning av

marknaden undviks och marknadens möjligheter att rea­

gera på avbrott inte undermineras.

(23)

Naturgasföretagen, medlemsstaterna (framför allt genom

sina behöriga myndigheter) och kommissionen ansvarar

tillsammans för att trygga gasförsörjningen inom ramen

för sina respektive verksamhets- och behörighetsområ­

den. I lämpliga fall bör även de nationella tillsynsmyn­

digheterna (där de inte är de behöriga myndigheterna)

bidra till en trygg gasförsörjning inom sina verksamhets-

och ansvarsområden i enlighet med direktiv 2009/73/EG.

Dessutom kan även kunder som använder gas för elpro­

duktion eller industriella ändamål ha en viktig funktion

att fylla för en trygg gasförsörjning genom sin förmåga

att reagera på en kris med åtgärder på efterfrågesidan, till

exempel avbrytbara kontrakt och övergång till andra

bränslen, eftersom detta har en direkt inverkan på balan­

sen mellan utbud och efterfrågan.

SV

12.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/3

( ¹ ) EUT L 211, 14.8.2009, s. 1.

( ² ) EUT L 211, 14.8.2009, s. 36.

( ³ ) EUT L 211, 14.8.2009, s. 94.

33

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

31

(24)

En exakt definition av roller och ansvar för alla natur­

gasföretag och behöriga myndigheter är därför av avgö­

rande betydelse för att en väl fungerande inre marknad

för gas ska kunna upprätthållas, framför allt vid försörj­

ningsavbrott och kriser. Dessa roller och ansvar bör fast­

ställas på ett sätt som säkerställer att en strategi med tre

nivåer respekteras, vilket betyder att i första hand de

berörda naturgasbolagen och industrierna, sedan med­

lemsstaterna på nationell eller regional nivå och därefter

unionen engageras. I händelse av en försörjningskris bör

marknadsaktörerna ges tillräckliga möjligheter att bemöta

situationen med marknadsbaserade åtgärder. Om mark­

nadsaktörernas åtgärder inte räcker till bör medlemssta­

terna och deras behöriga myndigheter vidta åtgärder för

att eliminera eller mildra följderna av försörjningskrisen.

Endast om dessa åtgärder är otillräckliga bör åtgärder

vidtas på regional nivå eller unionsnivå för att eliminera

eller mildra följderna av försörjningskrisen. Regionala lös­

ningar bör eftersträvas i största möjliga utsträckning.

(25)

Regionalt samarbete som omfattar offentliga myndigheter

och naturgasföretag kommer i solidarisk anda att upp­

rättas i stor utsträckning för att genomföra denna för­

ordning, i syfte att optimera nyttan i form av samordning

av åtgärderna för att minska de konstaterade riskerna och

göra de insatser som är mest kostnadseffektiva för de

berörda parterna.

(26)

Tillräckligt harmoniserade normer för en trygg försörj­

ning, som åtminstone täcker in den situation som upp­

stod i januari 2009, bör fastställas. Dessa bör beakta

skillnaderna mellan medlemsstaterna, och skyldigheten

att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och åtgärder för

att skydda kunderna i enlighet med artikel 3 i direktiv

2009/73/EG. Sådana försörjningstrygghetsnormer bör

vara stabila, så att rättsläget blir tillräckligt tydligt, och

bör vara klart definierade och bör inte påtvinga natur­

gasföretag, inklusive nya aktörer och små företag, eller

slutanvändare orimliga och oproportionerliga bördor.

Dessa normer bör också garantera en rättvis tillgång

för unionens naturgasföretag till nationella kunder. Åt­

gärder som krävs för att uppfylla normen för försörjning

kan inkludera ytterligare lagringskapacitet och lagrings­

volymer, lagring av gas i rörledningar, försörjningsavtal,

avbrytbara kontrakt eller andra åtgärder med liknande

effekt samt nödvändiga tekniska åtgärder för att trygga

gasförsörjningen.

(27)

För att gasmarknaden ska fungera väl är det, med even­

tuella försörjningsavbrott, som det som inträffade i ja­

nuari 2009, i åtanke, av avgörande betydelse att natur­

gasföretagen i god tid genomför nödvändiga investeringar

i inhemsk produktion och infrastruktur, t.ex. samman­

länkningar, framför allt sådana som bereder tillträde till

unionens gasnät, utrustning för fysiskt omvänt gasflöde i

rörledningar, lagring och anläggningar för återförgasning

av LNG. Vid beräkningen av finansieringsbehoven för

gasinfrastruktur i samband med unionsinstrument bör

kommissionen på lämpligt sätt prioritera infrastruktur­

projekt som stöder integrationen av den inre gasmark­

naden och en trygg gasförsörjning.

(28)

De systemansvariga för överföringssystemen bör inte

hindras från att beakta en situation där investeringar

som möjliggör fysisk kapacitet att transportera gas i

båda riktningarna (nedan kallad kapacitet för flöden i

båda riktningarna) i gränsöverskridande sammanlänk­

ningar med tredjeländer skulle kunna bidra till att öka

försörjningstryggheten, särskilt när det rör sig om tredje­

länder som säkerställer transiteringsflöden mellan två

medlemsstater.

(29)

Det är viktigt att gasförsörjningen upprätthålls, i synner­

het för hushåll, liksom för ett begränsat antal andra kun­

der, särskilt kunder som tillhandahåller centrala samhälls­

tjänster, vilka kan definieras av de berörda medlemssta­

terna, i de fall marknaden inte längre kan försörja dem.

Det är av avgörande betydelse att de åtgärder som ska

vidtas under en kris definieras i förväg och att de upp­

fyller säkerhetskraven, även i fall då skyddade kunder är

kopplade till samma distributionsnät som andra kunder.

Sådana åtgärder kan omfatta användning av minskningar

som står i proportion till den ursprungligen bokade ka­

paciteten i händelse att kapaciteten för tillgång till infra­

struktur minskas av tekniska skäl.

(30)

De behöriga myndigheterna ska som regel följa sin kris­

plan. I vederbörligen motiverade undantagsfall får de

vidta åtgärder som avviker från dessa planer.

(31)

Ett stort urval av instrument finns tillhanda för att kraven

på en trygg försörjning ska kunna tillgodoses. Dessa in­

strument bör användas nationellt, regionalt och på

unionsnivå, där så är lämpligt, för att ett resultat ska

kunna garanteras som är konsekvent och kostnadseffek­

tivt.

(32)

De försörjningstrygghetsmässiga aspekterna av en lång­

siktig planering av investeringar i tillräckligt gränsöver­

skridande kapacitet och annan infrastruktur, som säker­

ställer systemets kapacitet att på lång sikt garantera en

trygg försörjning och uppfylla rimliga behov, behandlas i

direktiv 2009/73/EG. För att normerna för en trygg för­

sörjning ska kunna uppfyllas kan en övergångsperiod

krävas så att de nödvändiga investeringarna ska kunna

göras. Den unionstäckande tioårsplan för nätutbyggnad

som upprättats av Entso för gas och som kontrollerats av

byrån är ett grundläggande instrument för att identifiera

de investeringar som krävs på unionsnivå, bland annat

för att uppfylla de infrastrukturkrav som ställs i denna

förordning.

(33)

Entso för gas och byrån bör, som medlemmar i gruppen

för samordning av gasförsörjningen, inom ramen för sina

ansvarsområden delta fullt ut i samarbets- och samråds­

processen på unionsnivå.

SV

L 295/4

Europeiska unionens officiella tidning

12.11.2010

34

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

30

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

994/2010 av den 20 oktober 2010

(34)

Gruppen för samordning av gasförsörjningen är det hu­

vudsakliga organ som kommissionen ska samråda med i

samband med upprättandet av de förebyggande åtgärds­

planerna och krisplanerna. Det erinras om att Entso för

gas och byrån är medlemmar av gruppen för samordning

av gasförsörjningen och kommer att höras i detta sam­

manhang.

(35)

För att man ska kunna vara så väl förberedd som möjligt

i händelse av ett avbrott i försörjningen bör krisplaner

upprättas av de behöriga myndigheterna efter samråd

med naturgasföretagen. Sådana planer bör inte strida

mot varandra på nationell eller regional nivå eller unions­

nivå. Innehållet i dem bör följa bästa praxis för befintliga

planer, och bör fastställa tydliga roller och ansvar för alla

berörda naturgasföretag och behöriga myndigheter. Ge­

mensamma krisplaner på regional nivå bör upprättas där

så är möjligt och nödvändigt.

(36)

För att stärka solidariteten mellan medlemsstaterna i hän­

delse av en kris på unionsnivå, och framför allt för att

hjälpa medlemsstater med mindre gynnade geografiska

eller geologiska villkor, bör medlemsstaterna ta fram so­

lidaritetsåtgärder. Naturgasföretagen bör ta fram åtgärder

som t.ex. kommersiella avtal, vilka kan innefatta ökad

gasexport eller ökade uttag ur lager. Det är viktigt att

uppmuntra till att överenskommelser träffas mellan na­

turgasföretag. Krisplanen bör i lämpliga fall inbegripa

mekanismer för att säkerställa en rättvis och skälig ersätt­

ning till naturgasföretagen. Solidaritetsåtgärder kan vara

särskilt lämpligt för medlemsstater för vilka kommissio­

nen rekommenderar gemensamma förebyggande åtgärds­

planer eller krisplaner på regional nivå.

(37)

Inom ramen för denna förordning har kommissionen en

viktig funktion att fylla i händelse av en kris, oavsett om

den inträffar på unionsnivå eller regional nivå.

(38)

Solidariteten på europeisk nivå bör också vid behov visas

i form av bistånd för civilskydd från unionen och med­

lemsstaterna. Sådant bistånd bör underlättas och samord­

nas genom gemenskapens civilskyddsmekanism, inrättad

genom rådets beslut 2007/779/EG, Euratom ( ¹ ).

(39)

Medlemsstaternas suveräna rätt att bestämma över sina

egna naturresurser påverkas inte av denna förordning.

(40)

Rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008

om identifiering av, och klassificering som, europeisk

kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka

skyddet av denna ( ² ) föreskriver ett förfarande med syfte

att förbättra säkerheten hos utsedd europeisk kritisk in­

frastruktur, inklusive viss gasinfrastruktur, i unionen. Di­

rektiv 2008/114/EG bidrar tillsammans med denna för­

ordning till en heltäckande strategi för energitryggheten i

unionen.

(41)

Krisplanerna bör uppdateras regelbundet och offentliggö­

ras. De bör underställas sakkunnig bedömning och prö­

vas.

(42)

Gruppen för samordning av gasförsörjningen bör fungera

som rådgivare åt kommissionen i syfte att underlätta

samordningen av åtgärder för en trygg försörjning i hän­

delse av en kris på unionsnivå. Gruppen bör även kont­

rollera att de åtgärder som ska vidtas enligt denna för­

ordning är tillräckliga och lämpliga.

(43)

Syftet med denna förordning är att göra det möjligt för

naturgasföretag och behöriga myndigheter i medlemssta­

terna att se till att den inre marknaden för gas fungerar

effektivt så länge som möjligt vid ett avbrott i försörj­

ningen, innan de behöriga myndigheterna vidtar åtgärder

för att ta itu med en situation där marknaden inte längre

kan leverera den gas som behövs. Sådana exceptionella

åtgärder bör fullt ut vara förenliga med unionslagstift­

ningen och anmälas till kommissionen.

(44)

Eftersom gasförsörjning från tredjeländer är av central

betydelse för en trygg gasförsörjning i unionen bör kom­

missionen samordna insatserna med avseende på tredje­

länder, och tillsammans med leverantörstredjeländerna

och tredjeländerna genom vilka transit sker ta fram stra­

tegier för att hantera krissituationer och säkerställa ett

stabilt gasflöde till unionen. Kommissionen bör ges be­

fogenhet att inrätta en arbetsgrupp för övervakning av

gasflödena till unionen i krissituationer, i samråd med

berörda tredjeländer, och, i de fall en kris uppstår till

följd av svårigheter i ett tredjeland, få en medlande och

hjälpande roll.

(45)

Det är viktigt att villkoren för leveranser från tredjeländer

inte snedvrider konkurrensen och är förenliga med inre­

marknadsreglerna.

(46)

Om det finns tillförlitliga uppgifter om en situation utan­

för unionen som hotar försörjningstryggheten i en eller

flera medlemsstater och som kan aktivera en mekanism

för tidig varning mellan unionen och ett tredjeland bör

kommissionen utan dröjsmål underrätta gruppen för

samordning av gasförsörjningen, och unionen bör vidta

lämpliga åtgärder för att neutralisera situationen.

SV

12.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/5

( ¹ ) EUT L 314, 1.12.2007, s. 9. ( ² ) EUT L 345, 23.12.2008, s. 75.

35

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

31

(47)

I februari 2009 konstaterade rådet att öppenheten och

tillförlitligheten bör öka, samtidigt som kommersiellt

känsliga uppgifter behandlas konfidentiellt, genom me­

ningsfullt utbyte av information när det gäller relatio­

nerna på energiområdet med tredjeländer, inklusive lång­

siktiga försörjningsstrategier, mellan kommissionen och

medlemsstaterna, å andra sidan.

(48)

Bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionen och

fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt

konkurrensbestämmelserna, är tillämpliga på tjänster av

allmänt ekonomiskt intresse förutsatt att tillämpningen

av dessa bestämmelser inte hindrar utförandet av sådana

tjänster, men medlemsstaterna kan i stor utsträckning

själva besluta om att föreskriva och förordna om samt

organisera skyldigheter rörande allmännyttiga tjänster.

(49)

Eftersom målet för denna förordning, det vill säga att

trygga försörjningen av gas i unionen, inte i tillräcklig

utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och efter­

som de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller

verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unio­

nen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i

artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I överens­

stämmelse med proportionalitetsprincipen i samma arti­

kel går denna förordning inte utöver vad som är nöd­

vändigt för att uppnå detta mål.

(50)

Direktiv 2004/67/EG bör upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Bestämmelserna i denna förordning syftar till att trygga gasför­

sörjningen genom att en väl och kontinuerligt fungerande inre

marknad för naturgas (nedan kallad gas) säkerställs, genom att

det blir möjligt att vidta extraordinära åtgärder när marknaden

inte längre kan leverera den nödvändiga försörjningen av gas

och genom tydligt fastställt och fördelat ansvar mellan natur­

gasföretag, medlemsstaterna och unionen avseende både före­

byggande åtgärder och åtgärder till följd av faktiska avbrott i

försörjningen. Genom denna förordning upprättas i solidarisk

anda även transparenta mekanismer för samordning av kris­

beredskap och krishantering på medlemsstatsnivå, regional

nivå och unionsnivå.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning ska definitionerna i direktiv 2009/73/EG,

förordning (EG) nr 713/2009 och förordning (EG) nr 715/2009

gälla.

Dessutom gäller följande definitioner:

1. skyddade kunder: hushållskunder som är anslutna till ett

distributionsnät för gas och dessutom, om den berörda med­

lemsstaten så beslutar,

a) små och medelstora företag, under förutsättning att dessa

är anslutna till ett distributionsnät för gas, samt viktiga

samhällstjänster, under förutsättning att de är anslutna till

ett distributions- eller överföringsnät för gas, och förutsatt

att dessa ytterligare kunder tillsammans inte motsvarar

mer än 20 % av den slutliga gasanvändningen, och/eller

b) fjärrvärmeanläggningar i den utsträckning som de tillhan­

dahåller värme till hushållskunder och till de kunder som

avses i led a, under förutsättning att dessa anläggningar

inte kan övergå till andra bränslen och är anslutna till ett

distributions- eller överföringsnät för gas.

Snarast möjligt och senast den 3 december 2011 ska med­

lemsstaterna underrätta kommissionen om huruvida de avser

att inkludera led a och/eller b i sin definition av skyddade

kunder.

2. behörig myndighet: den nationella statliga myndighet eller

den nationella tillsynsmyndighet som respektive medlemsstat

har utsett som ansvarig för att säkerställa genomförandet av

de åtgärder som fastställs i denna förordning. Detta hindrar

inte medlemsstaternas möjlighet att tillåta att den behöriga

myndigheten delegerar specifika uppgifter som anges i denna

förordning till andra organ. Sådana delegerade uppgifter ska

utföras under överinseende av den behöriga myndigheten

och specificeras i de planer som avses i artikel 4.

Artikel 3

Ansvar för att trygga gasförsörjningen

1. Naturgasföretagen, medlemsstaterna (framför allt genom

sina behöriga myndigheter) och kommissionen ansvarar tillsam­

mans för att trygga gasförsörjningen inom ramen för sina re­

spektive verksamhets- och behörighetsområden. Ett sådant delat

ansvar kräver en hög grad av samarbete.

2. Snarast möjligt och senast den 3 december 2011 ska varje

medlemsstat utse en behörig myndighet med ansvar för genom­

förandet av de åtgärder som avses i denna förordning. I före­

kommande fall ska de nationella enheter som för närvarande

ansvarar för en trygg gasförsörjning genomföra de åtgärder som

ska vidtas av den behöriga myndigheten i enlighet med denna

förordning fram till dess att den behöriga myndigheten formellt

har utsetts. Åtgärderna ska omfatta utförande av den risk­

bedömning som avses i artikel 9 och, på grundval av den risk­

bedömningen, upprättande av en förebyggande åtgärdsplan och

en krisplan samt regelbunden övervakning av försörjningstrygg­

heten för gas på nationell nivå. De behöriga myndigheterna ska

SV

L 295/6

Europeiska unionens officiella tidning

12.11.2010

36

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

30

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

994/2010 av den 20 oktober 2010

samarbeta för att försöka förebygga försörjningsavbrott och för

att begränsa skadorna i händelse av sådana. Inget ska hindra

medlemsstaterna från att anta lagstiftning om genomförande

om det behövs för att uppfylla kraven i denna förordning.

3. Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om nam­

net på den behöriga myndigheten, sedan denna har utsetts, och,

i förekommande fall, om namnen på de nationella enheter som

ansvarar för en trygg gasförsörjning och som fungerar som

tillfälliga behöriga myndigheter i enlighet med punkt 2. Varje

medlemsstat ska offentliggöra sådana utnämningar.

4. När den behöriga myndigheten genomför de åtgärder som

föreskrivs i denna förordning ska den fastställa de olika berörda

aktörernas roller och ansvar på ett sådant sätt som säkerställer

att en ansats i tre steg respekteras, vilket betyder att i första

hand de berörda naturgasföretagen och industrin, sedan med­

lemsstaterna på nationell eller regional nivå och därefter unio­

nen engageras.

5. Kommissionen ska när det är lämpligt samordna de be­

höriga myndigheternas verksamhet på regional nivå och unions­

nivå i enlighet med denna förordning, bland annat genom den

grupp för samordning av gasförsörjningen som avses i

artikel 12 eller den krisgrupp som avses i artikel 11.4, i syn­

nerhet i händelse av en nödsituation på unionsnivå eller regio­

nal nivå i enlighet med definitionen i artikel 11.1.

6. De åtgärder för att trygga försörjningen som anges i de

förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna ska vara klart

definierade, transparenta, proportionerliga, icke-diskriminerande

och kontrollerbara, och ska inte i onödan snedvrida konkurren­

sen och en väl fungerande inre marknaden för gas och inte

heller äventyra gasförsörjningen i andra medlemsstater eller i

unionen som helhet.

Artikel 4

Upprättande av en förebyggande åtgärdsplan och en

krisplan

1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska varje

medlemsstats behöriga myndighet efter samråd med naturgas­

företagen, de relevanta organisationer som företräder hushållens

och de industriella gaskundernas intressen och den nationella

tillsynsmyndigheten (där denna inte är den behöriga myndighe­

ten) på nationell nivå upprätta:

a) en förebyggande åtgärdsplan som innehåller de åtgärder som

måste vidtas för att undanröja eller minska de risker som

identifierats i den riskbedömning som genomförts i enlighet

med artikel 9, och

b) en krisplan som innehåller de åtgärder som måste vidtas för

att undanröja eller minska konsekvenserna av ett avbrott i

gasförsörjningen i enlighet med artikel 10.

2. Innan en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan antas

på nationell nivå ska de behöriga myndigheterna senast den

3 juni 2012 utbyta sina förslag till förebyggande åtgärdsplaner

och krisplaner och samråda med varandra på lämplig regional

nivå, och med kommissionen, för att säkerställa att deras förslag

till planer och åtgärder inte strider mot en annan medlemsstats

förebyggande åtgärdsplan och krisplan och att de överensstäm­

mer med denna förordning och andra bestämmelser i unions­

lagstiftningen. Detta samråd ska i synnerhet genomföras mellan

medlemsstater som gränsar till varandra, särskilt mellan isole­

rade system som utgör ”gasöar” och de medlemsstater som

gränsar till dessa, och kan till exempel omfatta de medlemsstater

som anges i den vägledande förteckningen i bilaga IV.

3. På grundval av samråden som avses i punkt 2 och even­

tuella rekommendationer från kommissionen får de berörda

behöriga myndigheterna besluta att upprätta gemensamma fö­

rebyggande åtgärdsplaner på regional nivå (nedan kallade gemen­

samma förebyggande åtgärdsplaner) och gemensamma krisplaner

på regional nivå (nedan kallade gemensamma krisplaner), utöver

de planer som upprättas på nationell nivå. I händelse av gemen­

samma planer ska de berörda behöriga myndigheterna om det

är lämpligt sträva efter att träffa överenskommelser om genom­

förandet av det regionala samarbetet. Dessa överenskommelser

ska om så krävs godkännas formellt av medlemsstaterna.

4. Den behöriga myndigheten ska i samband med upprättan­

det och genomförandet av den förebyggande åtgärdsplanen och

krisplanen på nationell och/eller regional nivå ta vederbörlig

hänsyn till en vid alla tidpunkter säker drift av gassystemet

och i dessa planer ange de tekniska begränsningar som påverkar

nätdriften, inklusive de tekniska och säkerhetsmässiga orsakerna

till möjliga flödesminskningar i händelse av en kris.

5. Senast den 3 december 2012 ska de förebyggande åt­

gärdsplanerna och krisplanerna, inklusive i förekommande fall

gemensamma planer, antas och offentliggöras. Sådana planer

ska anmälas till kommissionen utan dröjsmål. Kommissionen

ska informera gruppen för samordning av gasförsörjningen. Be­

höriga myndigheter ska säkerställa regelbunden kontroll av så­

dana planers genomförande.

6. Inom tre månader från det att de behöriga myndigheterna

anmält de planer som avses i punkt 5

a) ska kommissionen utvärdera dessa planer i enlighet med led

b; i detta syfte ska kommissionen höra gruppen för samord­

ning av gasförsörjningen om dessa planer och ta vederbörlig

hänsyn till dess åsikt; kommissionen ska rapportera om sin

utvärdering av planerna till gruppen för samordning av gas­

försörjningen, och

SV

12.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/7

37

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

31

b) om kommissionen på grundval av detta samråd

i) bedömer att en förebyggande åtgärdsplan eller en kris­

plan inte är tillräckligt effektiv för att minska de risker

som identifierats i riskbedömningen kan den rekommen­

dera den behöriga myndigheten eller de behöriga myn­

digheterna i fråga att ändra den berörda planen,

ii) anser att en förebyggande åtgärdsplan eller en krisplan är

oförenlig med en annan behörig myndighets riskbedöm­

ning eller planer eller att den inte uppfyller kraven i

denna förordning eller andra bestämmelser i unionslag-

stiftningen ska den begära att den berörda planen ändras,

iii) anser att den förebyggande åtgärdsplanen äventyrar gas­

försörjningen i andra medlemsstater eller i unionen som

helhet ska den besluta att uppmana den behöriga myn­

digheten att omarbeta den förebyggande åtgärdsplanen

och kan avge specifika rekommendationer om hur den

ska ändras. Kommissionen ska lämna en detaljerad mo­

tivering till sitt beslut.

7. Den berörda behöriga myndigheten ska inom fyra måna­

der från underrättelsen om kommissionens uppmaning enligt

punkt 6.b ii ändra sin förebyggande åtgärdsplan eller krisplan

och underrätta kommissionen om den ändrade planen, eller

informera kommissionen om skälen till att den motsätter sig

uppmaningen. Vid oenighet får kommissionen inom två måna­

der från den behöriga myndighetens svar dra tillbaka sin upp­

maning eller sammankalla de berörda behöriga myndigheterna

och, om kommissionen anser det nödvändigt, gruppen för sam­

ordning av gasförsörjningen för att diskutera frågan. Kommis­

sionen ska lämna en detaljerad motivering till sitt krav på någon

ändring av planen. Den behöriga myndigheten ska fullt ut be­

akta kommissionens ståndpunkt. Om det slutliga beslutet från

den behöriga myndigheten avviker från kommissionens stånd­

punkt ska den behöriga myndigheten tillhandahålla och offent­

liggöra, tillsammans med beslutet och kommissionens stånd­

punkt, skälen för detta beslut inom två månader från mottagan­

det av kommissionens ståndpunkt. Den behöriga myndigheten

ska i förekommande fall utan dröjsmål offentliggöra den änd­

rade planen.

8. Den berörda behöriga myndigheten ska inom tre månader

från tillkännagivandet av kommissionens beslut enligt punkt 6 b

iii ändra sin plan och underrätta kommissionen om den änd­

rade planen, eller informera kommissionen om skälen till att

den motsätter sig beslutet. Vid oenighet får kommissionen inom

två månader efter den behöriga myndighetens svar besluta att

ändra eller dra tillbaka sin uppmaning. Om kommissionen vid­

håller sin uppmaning ska den berörda behöriga myndigheten

inom två månader från tillkännagivandet av kommissionens

beslut ändra planen, varvid den ska ta största möjliga hänsyn

till sådana rekommendationer som kommissionen lämnat i en­

lighet med punkt 6 b iii och ska underrätta kommissionen om

den ändrade planen.

Kommissionen ska informera gruppen för samordning av gas­

försörjningen och ta vederbörlig hänsyn till dess rekommenda­

tioner i samband med att den utarbetar sitt yttrande om den

ändrade planen, vilken ska läggas fram inom två månader från

den behöriga myndighetens tillkännagivande. Den berörda be­

höriga myndigheten ska ta ytterst stor hänsyn till kommissio­

nens yttrande och inom två månader från mottagandet av detta

yttrande anta och offentliggöra den ändrade plan som följer av

detta.

9. Kommersiellt känsliga uppgifter ska hållas konfidentiella.

Artikel 5

Innehållet i de nationella och gemensamma förebyggande

åtgärdsplanerna

1. De nationella och gemensamma förebyggande åtgärdspla­

nerna ska innehålla följande:

a) Resultaten av den riskbedömning som avses i artikel 9.

b) De åtgärder och volymer samt den kapacitet och den tid

som behövs för att uppfylla infrastruktur- och försörjnings­

normerna i enlighet med artiklarna 6 och 8 inklusive, i före­

kommande fall, i vilken mån åtgärder på efterfrågesidan i

tillräcklig utsträckning i god tid kan kompensera ett sådant

försörjningsavbrott som avses i artikel 6.2, identifiering av

den största enskilda gasinfrastrukturen av gemensamt in­

tresse om artikel 6.3 tillämpas samt alla eventuella höjningar

av försörjningsnormen i enlighet med artikel 8.2.

c) Skyldigheter som åligger naturgasföretag och andra relevanta

organ, bland annat i fråga om en säker drift av gassystemet.

d) De övriga förebyggande åtgärder – till exempel sådana som

avser behovet av att stärka sammanlänkningarna mellan

medlemsstater som gränsar till varandra och möjligheten

att vid behov diversifiera gasförsörjningsvägarna och försörj­

ningskällorna – som krävs inför de risker som identifierats, i

syfte att i största möjliga utsträckning upprätthålla gasför­

sörjningen för samtliga kunder.

e) De mekanismer som ska användas för samarbete med andra

medlemsstater i samband med upprättandet och genom­

förandet av eventuella gemensamma förebyggande åtgärds­

planer och krisplaner som avses i artikel 4.3.

f) Uppgifter om befintliga och framtida sammanlänkningar, in­

klusive sådana som ger tillgång till unionens gasnät, gräns­

överskridande flöden, gränsöverskridande tillträde till lag­

ringsanläggningar och den fysiska kapaciteten att transpor­

tera gas i båda riktningarna (nedan kallad kapacitet för flöden i

båda riktningarna), särskilt i händelse av en krissituation.

g) Information om alla skyldigheter att tillhandahålla allmän­

nyttiga tjänster i fråga om trygg gasförsörjning.

SV

L 295/8

Europeiska unionens officiella tidning

12.11.2010

38

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

30

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

994/2010 av den 20 oktober 2010

2. De nationella och gemensamma förebyggande åtgärdspla­

nerna, i synnerhet åtgärderna för uppfyllande av normerna för

infrastruktur enligt artikel 6, ska beakta den unionsomfattande

tioåriga nätutvecklingsplan som ska utarbetas av Entso för gas i

enlighet med artikel 8.10 i förordning (EG) nr 715/2009.

3. De nationella och gemensamma förebyggande åtgärdspla­

nerna ska i första hand bygga på marknadsåtgärder och beakta

åtgärdernas ekonomiska inverkan, effekt och effektivitet samt

deras konsekvenser för funktionen av den inre marknaden för

energi och följderna för miljön och konsumenterna och ska inte

leda till en orimlig börda för naturgasföretagen och inte heller

inverka negativt på funktionen av den inre marknaden för gas.

4. De nationella och gemensamma förebyggande åtgärdspla­

nerna ska uppdateras vartannat år, om inte omständigheterna

kräver att det sker oftare, och ska spegla den uppdaterade risk­

bedömningen. Det samråd mellan behöriga myndigheter som

avses i artikel 4.2 ska genomföras innan den uppdaterade pla­

nen antas.

Artikel 6

Normer för infrastruktur

1. Medlemsstaterna eller, när en medlemsstat så beslutar, den

behöriga myndigheten ska se till att nödvändiga åtgärder ge­

nomförs så att kapaciteten hos den infrastruktur som återstår,

beräknad i enlighet med formeln N-1 i punkt 2 i bilaga I, efter

ett avbrott hos den enskilda största gasinfrastrukturen senast

den 3 december 2014, utan att det påverkar tillämpningen av

punkt 2, kan leverera den mängd gas som krävs för att i det

beräknade området under en dag med exceptionellt hög efter­

frågan på gas som statistiskt sett inträffar en gång vart tjugonde

år. Detta ska, då det är lämpligt och nödvändigt, inte påverka de

systemansvarigas ansvar att göra motsvarande investeringar eller

det ansvar som de systemansvariga för överföringssystemen har

i enlighet med direktiv 2009/73/EG och förordning (EG)

nr 715/2009.

2. Skyldigheten att säkerställa att den återstående infrastruk­

turen har kapacitet att tillgodose den totala efterfrågan på gas i

enlighet med punkt 1 ska också anses vara uppfylld om den

behöriga myndigheten i den förebyggande åtgärdsplanen kan

visa att ett försörjningsavbrott i tillräcklig utsträckning och på

ett lägligt sätt kan kompenseras genom lämpliga marknadsbase­

rade åtgärder på efterfrågesidan. För detta ändamål ska den

formel som anges i punkt 4 i bilaga I användas.

3.

Om det är lämpligt utifrån den riskbedömning som avses i

artikel 9 får de berörda behöriga myndigheterna besluta att

skyldigheten enligt punkt 1 i denna artikel ska fullgöras på

regional nivå i stället för på nationell nivå. I sådana fall ska

gemensamma förebyggande åtgärdsplaner upprättas i enlighet

med artikel 4.3. Punkt 5 i bilaga I ska tillämpas.

4. Varje behörig myndighet ska efter samråd med de berörda

naturgasföretagen utan dröjsmål rapportera bristande full­

görande av den skyldighet som anges i punkt 1 till kommis­

sionen samt informera kommissionen om skälen till detta bris­

tande fullgörande.

5. De systemansvariga för överföringssystemen ska se till att

det snarast, men senast den 3 december 2013, finns ständig

kapacitet för flöden i båda riktningarna i alla gränsöverskridande

sammanlänkningar mellan medlemsstater för transport av gas i

båda riktningarna, utom

a) i fall av sammanlänkningar till produktionsanläggningar, till

LNG-anläggningar och till distributionsnät, eller

b) om undantag har beviljats i enlighet med artikel 7.

De systemansvariga för överföringssystemen ska senast den

3 december 2013 anpassa överföringssystemen delvis eller i

sin helhet så att fysiska flöden av gas i båda riktningarna via

gränsöverskridande sammanlänkningar möjliggörs.

6. Om kapacitet för flöden i båda riktningarna redan finns

eller håller på att anläggas för en viss gränsöverskridande sam­

manlänkning ska den skyldighet som avses i första stycket i

punkt 5 betraktas vara fullgjord för den sammanlänkningen,

utom i fall då en eller fler medlemsstater begär ökad kapacitet

av försörjningstrygghetsskäl. Om det görs en sådan begäran om

ökad kapacitet ska det förfarande som anges i artikel 7 till­

lämpas.

7. Medlemsstaterna eller, när en medlemsstat så beslutar, den

behöriga myndigheten ska se till att gasmarknaden som ett

första steg alltid testas på ett transparent, detaljerat och icke-

diskriminerande sätt för att bedöma huruvida marknaden kräver

de infrastrukturinvesteringar som behövs för att fullgöra skyl­

digheterna enligt punkterna 1 och 5.

8. De nationella tillsynsmyndigheterna ska, i syfte att ge

lämpliga incitament när de på ett transparent och detaljerat

sätt fastställer eller godkänner tariffer eller metoder i enlighet

med artikel 41.8 i direktiv 2009/73/EG och artikel 13 i förord­

ning (EG) nr 715/2009, ta hänsyn till de faktiska kostnaderna

för att fullgöra skyldigheten enligt punkt 1 och kostnaderna för

ständig kapacitet för flöden i båda riktningarna. Om marknaden

inte efterfrågar investeringar för att möjliggöra kapacitet för

flöden i båda riktningarna och sådana investeringar medför

kostnader i fler än en medlemsstat eller i en medlemsstat till

förmån för en eller flera andra medlemsstater ska de nationella

tillsynsmyndigheterna i alla berörda medlemsstater gemensamt

besluta om fördelningen av kostnaderna innan något investe­

ringsbeslut fattas. Kostnadsfördelningen ska göras i synnerhet

med hänsyn till i vilken proportionell utsträckning infrastruk­

turinvesteringarna medför ökad försörjningstrygghet i de be­

rörda medlemsstaterna. Artikel 8.1 i förordning (EG)

nr 713/2009 ska tillämpas.

SV

12.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/9

39

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

31

9. Den behöriga myndigheten ska se till att all ny över­

föringsinfrastruktur bidrar till försörjningstryggheten genom

att utveckla ett väl sammanlänkat nät inklusive, i lämpliga fall,

genom ett tillräckligt antal gränsöverskridande entry- och exit­

punkter utifrån efterfrågan på marknaden och de identifierade

riskerna. Den behöriga myndigheten ska, när så är lämpligt, i

riskbedömningen bedöma var det finns interna flaskhalsar och

huruvida den nationella entrykapaciteten och infrastrukturen,

särskilt överföringsnäten, kan anpassa de nationella gasflödena

till scenarier med avbrott i den största enskilda gasinfrastruktur

som identifierats vid riskbedömningen.

10. Luxemburg, Slovenien och Sverige ska, genom ett un­

dantag, inte vara bundna av, men eftersträva att fullgöra, skyl­

digheten i punkt 1 i denna artikel och samtidigt trygga gasför­

sörjningen till skyddade kunder i enlighet med artikel 8. Det

undantaget ska gälla under förutsättning att

a) Luxemburg har minst två sammanlänkningar med andra

medlemsstater, minst två olika försörjningskällor och inga

gaslagringsanläggningar eller någon LNG-anläggning på sitt

territorium,

b) Slovenien har minst två sammanlänkningar med andra med­

lemsstater, minst två olika försörjningskällor och inga gas­

lagringsanläggningar eller någon LNG-anläggning på sitt ter­

ritorium,

c) Sverige inte har någon gastransit till andra medlemsstater på

sitt territorium och en årlig inrikes bruttogaskonsumtion på

mindre än 2 Mtoe samt att mindre än 5 % av landets totala

primära energikonsumtion kommer från gas.

Dessa tre medlemsstater ska på ett transparent, detaljerat och

icke-diskriminerande sätt säkerställa regelbundna marknadstester

för infrastrukturinvesteringar och offentliggöra resultaten av

dessa tester.

De medlemsstater som anges i första stycket ska informera

kommissionen om alla eventuella förändringar av förhållandena

som anges i det stycket. Det undantag som avses i första stycket

ska upphöra att gälla om minst ett av de villkoren inte uppfylls.

Senast den 3 december 2018 ska var och en av de medlems­

stater som anges i första stycket översända en rapport till kom­

missionen med uppgifter om situationen avseende de villkor

som avses i det stycket och utsikterna för fullgörande av skyl­

digheten enligt punkt 1, med hänsyn till de ekonomiska kon­

sekvenserna av att uppfylla infrastrukturnormen, resultaten av

testerna av gasmarknaden samt gasmarknadens utveckling och

gasinfrastrukturprojekt i regionen. På grundval av den rapporten

och om de respektive villkor som anges i första stycket i denna

punkt fortfarande uppfylls kan kommissionen besluta att det

undantag som avses i första stycket får fortsätta att gälla under

ytterligare fyra år. Om ett positivt beslut fattas ska förfarandet i

detta stycke upprepas efter fyra år.

Artikel 7

Förfarande för att möjliggöra kapacitet för flöden i båda

riktningarna eller begära undantag

1. För varje gränsöverskridande sammanlänkning mellan

medlemsstater, med undantag för dem som beviljats undantag

i enlighet med 6.5 a och med undantag för fall då det redan

finns kapacitet för flöden i båda riktningarna eller sådana håller

på att anläggas och ingen kapacitetsökning har begärts av en

eller flera medlemsstater av försörjningstrygghetsskäl, ska de

systemansvariga för överföringssystem senast den 3 mars

2012 till sina medlemsstater eller, när medlemsstaterna så be­

slutar, till sina behöriga myndigheter eller tillsynsmyndigheter (i

denna artikel gemensamt kallade berörda myndigheter), efter sam­

råd med alla andra berörda systemansvariga för överförings­

system, översända

a) ett förslag om kapacitet för flöden i båda riktningarna av­

seende omvänd riktning (nedan kallat kapacitet för omvända

flöden), eller

b) en begäran om undantag från skyldigheten att möjliggöra

kapacitet för flöden i båda riktningarna.

2. Det förslag om kapacitet för omvända flöden eller den

begäran om undantag som anges i punkt 1 ska grundas på

en bedömning av efterfrågan på marknaden, efterfrågans- och

utbudsprognoser, teknisk genomförbarhet, kostnaderna för ka­

pacitet för omvända flöden, inklusive den därav följande för-

stärkningen av överföringssystemet, och nyttan för försörjnings­

tryggheten, i lämpliga fall även med hänsyn till hur kapacitet för

omvända flöden tillsammans med andra åtgärder eventuellt

skulle kunna bidra till att uppfylla den infrastrukturnorm som

anges i artikel 6 i de medlemsstater som gynnas av kapaciteten

för omvända flöden.

3. Den berörda myndighet som mottar förslaget eller begä­

ran om undantag ska utan dröjsmål underrätta de berörda myn­

digheterna i de andra medlemsstater som enligt riskbedöm­

ningen skulle kunna gynnas av kapacitet för omvända flöden

och kommissionen om förslaget eller begäran om undantag.

Den berörda myndigheten ska ge de berörda myndigheterna

och kommissionen möjlighet att avge ett yttrande inom fyra

månader från och med det att meddelandet mottagits.

4.

Inom två månader efter utgången av den period som avses

i punkt 3 ska den berörda myndigheten, på grundval av de

kriterier som anges i punkt 2 och av den riskbedömning som

utförts i enlighet med artikel 9 samt med största möjliga hänsyn

till de yttranden som inkommit i enlighet med punkt 3 i denna

artikel, och med beaktande av aspekter som inte är strikt ekono­

miska, till exempel en trygg gasförsörjning och bidraget till den

inre marknaden för gas,

SV

L 295/10

Europeiska unionens officiella tidning

12.11.2010

40

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

30

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

994/2010 av den 20 oktober 2010

a) bevilja ett undantag om kapacitet för omvända flöden inte

nämnvärt skulle öka försörjningstryggheten i någon med­

lemsstat eller region eller om investeringskostnaderna skulle

vara avsevärt högre än de potentiella fördelarna för försörj­

ningstryggheten, eller

b) godta förslaget om kapacitet för omvända flöden, eller

c) begära att den systemansvarige för överföringssystem ändrar

sitt förslag.

Den berörda myndigheten ska utan dröjsmål underrätta kom­

missionen om sitt beslut, tillsammans med alla relevanta upp­

gifter som visar skälen till beslutet, inklusive de yttranden som

mottagits i enlighet med punkt 3 i denna artikel. De berörda

myndigheterna ska bemöda sig om att säkerställa att beslut som

är beroende av varandra och som avser samma sammanlänk­

ning eller sammanlänkade rörledningar inte strider mot va­

randra.

5. Inom två månader från mottagandet av detta meddelande

kan kommissionen, om det finns avvikelser mellan den berörda

myndighetens beslut och yttrandena från andra berörda myn­

digheter, begära att den berörda myndigheten ändrar sitt beslut.

Denna period kan förlängas med en månad under vilken kom­

missionen införskaffar ytterligare upplysningar. Alla förslag från

kommissionen med begäran om ändring av den berörda myn­

dighetens beslut ska grundas på de aspekter och kriterier som

anges i punkterna 2 och 4 a, med beaktande av skälen till den

berörda myndighetens beslut. Den berörda myndigheten ska

hörsamma begäran genom att ändra sitt beslut inom fyra vec­

kor. Om kommissionen inte agerar inom denna tvåmånaders­

period ska den anses inte ha invänt mot de berörda myndighe­

ternas beslut.

6. Om den riskbedömning som utförts i enlighet med

artikel 9 visar att det behövs ytterligare kapacitet för omvända

flöden ska det förfarande som anges i punkterna 1–5 i denna

artikel upprepas på begäran av en systemansvarig för över­

föringssystem, en berörd myndighet eller kommissionen.

7. Kommissionen och den berörda myndigheten ska alltid

behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.

Artikel 8

Normer för försörjning

1. Den behöriga myndigheten ska kräva att naturgasföretag,

som den identifierar, vidtar åtgärder för att säkerställa försörj­

ning av gas till medlemsstatens skyddade kunder

a) vid extrema temperaturer under en sjudagarsperiod som sta­

tistiskt sett inträffar en gång vart tjugonde år,

b) under en period på minst 30 dagar med exceptionellt hög

efterfrågan på gas som statistiskt sett inträffar en gång vart

tjugonde år, och

c) under minst 30 dagar i händelse av ett avbrott hos den

största enskilda gasförsörjningsinfrastrukturen under genom­

snittliga vinterförhållanden.

Den behöriga myndigheten ska senast den 3 juni 2012 identi­

fiera naturgasföretagen som avses i första stycket.

2. Alla eventuella höjningar av försörjningsnormer som på­

går längre än en period på minst 30 dagar som avses i punkt 1

b och 1 c eller eventuella ytterligare skyldigheter som införts av

försörjningstrygghetsskäl ska grundas på den riskbedömning

som avses i artikel 9, ska anges i den förebyggande åtgärds­

planen och

a) överensstämma med artikel 3.6,

b) inte i onödan snedvrida konkurrensen eller medföra att den

inre marknaden för gas fungerar sämre,

c) inte inverka negativt på någon annan medlemsstats möjlig­

het att trygga försörjningen till sina skyddade kunder i en­

lighet med denna artikel i händelse av en krissituation på

nationell nivå eller unionsnivå eller regional nivå, och

d) uppfylla de kriterier som anges i artikel 11.5 i händelse av en

krissituation på unionsnivå eller regional nivå.

Den behöriga myndigheten ska i en anda av solidaritet i den

förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen fastställa hur even­

tuellt höjda normer för försörjning eller ytterligare skyldigheter

som åläggs naturgasföretag tillfälligtvis kan minskas i händelse

av en krissituation på unionsnivå eller regional nivå.

3. Efter de tidsperioder som fastställts av den behöriga myn­

digheten i enlighet med punkterna 1 och 2 eller på strängare

villkor än de som anges i punkt 1 ska den behöriga myndig­

heten och naturgasföretagen bemöda sig om att i största möjliga

utsträckning upprätthålla gasförsörjningen till, i synnerhet, skyd­

dade kunder.

SV

12.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/11

41

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

31

4. De skyldigheter som åläggs naturgasföretag för att upp­

fylla normerna för försörjning enligt denna artikel ska vara icke-

diskriminerande och ska inte leda till orimlig börda för dessa

företag.

5. Naturgasföretag ska ha rätt att fullgöra dessa skyldigheter

på regional nivå eller unionsnivå, när det är lämpligt. Den

behöriga myndigheten ska inte kräva att normerna i denna

artikel uppfylls på grundval av infrastruktur som är lokaliserad

enbart inom dess territorium.

6. Den behöriga myndigheten ska se till att förutsättningar

skapas för försörjning till skyddade kunder utan att detta hind­

rar den inre marknaden för gas från att fungera, och till ett pris

som respekterar leveransernas marknadsvärde.

Artikel 9

Riskbedömning

1. Varje behörig myndighet ska på grundval av följande ge­

mensamma aspekter senast den 3 december 2011 göra en full­

ständig bedömning av riskerna för en tryggad gasförsörjning i

sin medlemsstat genom att

a) tillämpa de normer som anges i artiklarna 6 och 8, med

uppgift om beräkningen av N-1-formeln, de använda anta­

gandena, inklusive antagandena för beräkningen av N-1-for­

meln på regional nivå, och de uppgifter som krävs för en

sådan beräkning,

b) beakta alla relevanta nationella och regionala omständighe­

ter, särskilt marknadsstorlek, nätkonfiguration, faktiska flö­

den, inklusive utflöden från den berörda medlemsstaten,

möjligheten till fysiska flöden av gas i båda riktningarna,

inklusive det eventuella behovet av därav följande förstärk­

ning av överföringssystemet, förekomsten av produktion och

lagring, gasens betydelse i energimixen, särskilt i förhållande

till fjärrvärme- och elproduktion och för industriverksamhe­

ter, samt hänsynstaganden rörande säkerhet och gaskvalitet,

c) tillämpa olika scenarier med exceptionellt stor efterfrågan på

gas och försörjningsavbrott, t.ex. ej fungerande huvudsaklig

infrastruktur för överföring, lagring eller LNG-anläggningar,

och avbrott i försörjningen från tredjeland, med beaktande

av tidigare förekomst, sannolikhet, årstid, frekvens och var­

aktighet samt, i förekommande fall, geopolitiska risker, och

bedöma de sannolika konsekvenserna av dessa scenarier,

d) kartlägga riskernas växelverkan och samband med andra

medlemsstater, bland annat vad gäller sammanlänkningar,

gränsöverskridande försörjning, gränsöverskridande tillträde

till lagringsanläggningar och kapacitet för omvända flöden,

e) ta hänsyn till den maximala sammanlänkningskapaciteten

vid varje anslutningspunkt för ingående och utgående gas

vid landsgränserna.

2. När artikel 4.3 tillämpas ska de berörda behöriga myndig­

heterna också genomföra en gemensam riskbedömning på re­

gional nivå.

3. Naturgasföretag, industriella gaskunder, de relevanta orga­

nisationer som företräder hushållens och de industriella gaskun­

dernas intressen liksom medlemsstaterna och den nationella till­

synsmyndigheten (där denna inte är den behöriga myndigheten)

ska samarbeta med den behöriga myndigheten och på begäran

tillhandahålla denna all information som krävs för riskbedöm­

ningen.

4. Riskbedömningen ska uppdateras första gången senast 18

månader efter antagandet av de förebyggande åtgärdsplaner och

krisplaner som avses i artikel 4 och därefter senast vartannat år

den 30 september det berörda året, utom om omständigheterna

kräver att det görs oftare. Vid riskbedömningen ska hänsyn tas

till de framsteg som gjorts i fråga om nödvändiga investeringar

för att uppfylla de infrastrukturnormer som fastställs i artikel 6

samt till de landspecifika svårigheterna i samband med tillämp­

ningen av nya alternativa lösningar.

5.

Riskbedömningen, inklusive uppdaterade versioner av den,

ska utan dröjsmål göras tillgänglig för kommissionen.

Artikel 10

Krisplaner och krisnivåer

1. De nationella och gemensamma krisplanerna ska

a) bygga på de krisnivåer som anges i punkt 3,

b) definiera naturgasföretags och de industriella gaskundernas,

inklusive relevanta elproducenters, roller och ansvar med

hänsyn till den skilda omfattning i vilken de påverkas av

ett avbrott i gasförsörjningen, samt deras samverkan med

de behöriga myndigheterna och eventuellt med de nationella

tillsynsmyndigheterna på var och en av de krisnivåer som

anges i punkt 3,

c) definiera roller och ansvar för de behöriga myndigheterna

och övriga organ till vilka uppgifter som avses i artikel 2.2

har delegerats, på var och en av de krisnivåer som anges i

punkt 3 i denna artikel,

SV

L 295/12

Europeiska unionens officiella tidning

12.11.2010

42

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

30

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

994/2010 av den 20 oktober 2010

d) säkerställa att naturgasföretag och industriella gaskunder ges

tillräckliga möjligheter att reagera på varje krisnivå,

e) om tillämpligt fastställa vilka åtgärder som ska vidtas för att

mildra de möjliga följderna av ett avbrott i gasförsörjningen

för fjärrvärme och försörjningen av el som framställts av gas,

f) fastställa detaljerade förfaranden och åtgärder för varje kris­

nivå, inklusive scheman för informationsflöden,

g) utse en krisledare eller en krisgrupp och definiera dess roll,

h) identifiera hur marknadsbaserade åtgärder, särskilt de som

förtecknas i bilaga II, bidrar till att hantera situationen på

beredskapsnivån och lindra situationen på krisnivån,

i) kartlägga hur de icke marknadsbaserade åtgärder som plane­

ras eller som ska genomföras för krisnivån, särskilt de som

förtecknas i bilaga III, bidrar och bedöma i vilken utsträck­

ning sådana icke marknadsbaserade åtgärder krävs för att

hantera en kris, bedöma effekterna av dem och definiera

förfaranden för att genomföra dem, med beaktande av det

faktum att icke-marknadsbaserade åtgärder endast ska använ­

das när enbart marknadsbaserade mekanismer inte längre

kan trygga försörjningen, i synnerhet till skyddade kunder,

j) beskriva mekanismerna för samarbete med andra medlems­

stater för varje krisnivå,

k) specificera rapporteringskraven för naturgasföretag på bered­

skaps- och krisnivåerna,

l) upprätta en förteckning över i förväg fastställda åtgärder för

att göra gas tillgänglig i händelse av en krissituation, inklu­

sive kommersiella avtal mellan de parter som är inblandade i

sådana åtgärder och eventuella kompensationsmekanismer

för naturgasföretag, med vederbörlig hänsyn till känsliga

uppgifters konfidentialitet. Sådana åtgärder får omfatta gräns­

överskridande avtal mellan medlemsstater och/eller naturgas­

bolag.

2. De nationella och gemensamma krisplanerna ska uppdate­

ras vartannat år, om inte omständigheterna kräver att det sker

oftare, och ska spegla den uppdaterade riskbedömningen. Det

samråd mellan behöriga myndigheter som avses i artikel 4.2 ska

genomföras innan de uppdaterade planerna antas.

3. De tre huvudsakliga krisnivåerna ska vara följande:

a) Nivå för tidig varning (nedan kallad tidig varning): när det

finns konkret, seriös och tillförlitlig information om att en

händelse sannolikt kommer att resultera i en avsevärd för­

sämring av försörjningssituationen och sannolikt kommer att

leda till att beredskaps- eller krisnivån kommer att aktiveras.

Nivån för tidig varning får aktiveras genom en mekanism för

tidig varning.

b) Beredskapsnivå (nedan kallad beredskap): när ett avbrott i

gasförsörjningen eller en exceptionellt hög efterfrågan på

gas uppstår som resulterar i en avsevärd försämring av för­

sörjningssituationen, men marknaden fortfarande klarar att

hantera avbrottet eller efterfrågan utan att icke-marknads­

baserade åtgärder krävs.

c) Krisnivå (nedan kallad kris): när en exceptionellt hög efter­

frågan på gas uppstår, när ett allvarligt avbrott i försörj­

ningen eller en annan avsevärd försämring av försörjnings­

situationen uppstår och alla relevanta marknadsåtgärder har

vidtagits men gasförsörjningen inte räcker till för att till­

godose den återstående efterfrågan på gas, så att icke-mark­

nadsbaserade åtgärder måste vidtas för att, i synnerhet,

trygga försörjningen till skyddade kunder enligt artikel 8.

4. De nationella och gemensamma krisplanerna ska säker­

ställa att gränsöverskridande tillgång till infrastruktur i enlighet

med förordning (EG) nr 715/2009 upprätthålls i den utsträck­

ning det är tekniskt och säkerhetsmässigt möjligt i en krissitua­

tion. Planerna ska vara förenliga med artikel 3.6 i den här

förordningen och inte medföra någon åtgärd som otillbörligt

begränsar gasflödet över gränser.

5. När den behöriga myndigheten tillkännager någon av de

krisnivåer som avses i punkt 3 ska den omedelbart informera

kommissionen och förse den med all nödvändig information,

särskilt uppgifter om den åtgärd den avser att vidta. Vid en

krissituation som kan medföra en vädjan om bistånd från unio­

nen och dess medlemsstater ska den behöriga myndigheten i

den berörda medlemsstaten utan dröjsmål underrätta kommis­

sionens övervaknings- och informationscentrum för civilskydd.

6. När den behöriga myndigheten tillkännager en kris ska

den tillämpa de i förväg fastställda åtgärder som definieras i

dess krisplan och omedelbart underrätta kommissionen om

framför allt de åtgärder den avser att vidta i enlighet med punkt

1. I vederbörligen motiverade undantagsfall får den behöriga

myndigheten vidta åtgärder som avviker från krisplanen. Den

behöriga myndigheten ska omedelbart informera kommissionen

om sådana åtgärder som avviker från krisplanen och ska lämna

en motivering till detta.

SV

12.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/13

43

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

31

7. Medlemsstaterna och särskilt de behöriga myndigheterna

ska se till att

a) åtgärder inte vidtas vid någon tidpunkt som otillbörligt be­

gränsar gasflödet på den inre marknaden,

b) åtgärder inte vidtas som sannolikt utgör ett allvarligt hot

mot gasförsörjningen i en annan medlemsstat, och att

c) gränsöverskridande tillgång till infrastruktur i enlighet med

förordning (EG) nr 715/2009 upprätthålls i den utsträckning

det är tekniskt och säkerhetsmässigt möjligt, i enlighet med

krisplanen.

8. Kommissionen ska snarast möjligt, men under alla om­

ständigheter inom fem dagar efter att den erhållit information

från den behöriga myndigheten enligt punkt 5, kontrollera hu­

ruvida tillkännagivandet av ett krisläge är motiverat i enlighet

med punkt 3 c och huruvida de vidtagna åtgärderna i största

möjliga utsträckning överensstämmer med de åtgärder som

anges i krisplanen och inte medför en orimlig börda för natur­

gasföretag samt är förenliga med punkt 7. Kommissionen får på

begäran av en behörig myndighet eller ett naturgasföretag eller

på eget initiativ uppmana den behöriga myndigheten att ändra

åtgärderna om de strider mot de villkor som anges i punkt 7

och i första meningen i detta stycke. Kommissionen kan också

uppmana den behöriga myndigheten att dra tillbaka tillkänna­

givandet av ett krisläge om den bedömer att ett sådant tillkän­

nagivande inte, eller inte längre, är motiverat i enlighet med

punkt 3 c.

Den behöriga myndigheten ska inom tre dagar från att den

underrättats om kommissionens uppmaning ändra åtgärderna

och underrätta kommissionen om detta, eller underrätta kom­

missionen om skälen till att den motsätter sig uppmaningen. I

det fallet får kommissionen inom tre dagar ändra eller dra till­

baka sin uppmaning eller, i syfte att diskutera frågan, samman­

kalla den behöriga myndigheten eller, i förekommande fall, de

behöriga myndigheterna och, om kommissionen anser det nöd­

vändigt, gruppen för samordning av gasförsörjningen. Kommis­

sionen ska avge en detaljerad motivering till sitt krav på att

åtgärderna ska ändras. Den behöriga myndigheten ska fullt ut

beakta kommissionens ståndpunkt. Om den behöriga myndig­

hetens slutliga beslut avviker från kommissionens ståndpunkt

ska den behöriga myndigheten motivera sitt beslut.

Artikel 11

Krishantering på unionsnivå och regional nivå

1. På begäran av en behörig myndighet som har tillkännagett

en kris och efter kontroll i enlighet med artikel 10.8 får kom­

missionen tillkännage att en krissituation föreligger på unions­

nivå eller på regional nivå för en viss drabbad geografisk region.

Om minst två behöriga myndigheter som har tillkännagett en

kris och efter kontroll i enlighet med artikel 10.8 begär det och

orsakerna till dessa krissituationer hänger samman med va­

randra ska kommissionen, beroende på vad som är lämpligt,

tillkännage att en kris föreligger på unionsnivå eller på regional

nivå. Under alla omständigheter ska kommissionen med hjälp

av de kommunikationsmedel som är bäst lämpade för situatio­

nen samla in ståndpunkterna från övriga behöriga myndigheter

och ta vederbörlig hänsyn till all relevant information från dem.

Om kommissionen bedömer att förutsättningarna för en kris på

unionsnivå eller regional nivå inte längre rättfärdigar ett tillkän­

nagivande av en kris ska den tillkännage att krisen på unions­

nivå eller den regionala krisen har upphört. Under alla omstän­

digheter ska kommissionen motivera sitt beslut och informera

rådet om detta.

2. Kommissionen ska sammankalla gruppen för samordning

av gasförsörjningen så snart den tillkännager att det föreligger

en kris på unionsnivå eller regional nivå. Under krisen på

unionsnivå eller regional nivå kan kommissionen på begäran

av minst tre medlemsstater begränsa deltagandet i gruppen för

samordning av gasförsörjningen, under ett helt möte eller delar

av ett möte, till medlemsstaternas företrädare och de behöriga

myndigheterna.

3. Vid en kris på unionsnivå eller regional nivå som avses i

punkt 1 ska kommissionen samordna de behöriga myndighe­

ternas åtgärder, och därvid fullt ut beakta relevanta uppgifter

från, och resultaten av, samrådet med gruppen för samordning

av gasförsörjningen. Kommissionen ska framför allt

a) säkerställa informationsutbytet,

b) säkerställa att åtgärderna på medlemsstatlig och regional nivå

är konsekventa och effektiva i förhållande till unionsnivån,

c) samordna åtgärderna med avseende på tredjeländer.

4. Kommissionen får sammankalla en krisgrupp bestående av

de krisledare som avses i artikel 10.1 g i de medlemsstater som

berörs av krisen. Kommissionen får i överenskommelse med

krisledarna bjuda in andra relevanta intressenter att delta. Kom­

missionen ska se till att gruppen för samordning av gasförsörj­

ningen regelbundet informeras om krisgruppens arbete.

5. Medlemsstaterna och särskilt de behöriga myndigheterna

ska se till att

a) åtgärder inte vidtas vid någon tidpunkt som otillbörligt be­

gränsar gasflödet inom den inre marknaden, särskilt inte

gasflödet till de berörda marknaderna,

SV

L 295/14

Europeiska unionens officiella tidning

12.11.2010

44

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

30

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

994/2010 av den 20 oktober 2010

b) åtgärder inte vidtas som sannolikt utgör ett allvarligt hot

mot gasförsörjningen i en annan medlemsstat, och

c) gränsöverskridande tillgång till infrastruktur i enlighet med

förordning (EG) nr 715/2009 upprätthålls i den utsträckning

det är tekniskt och säkerhetsmässigt möjligt, i enlighet med

krisplanen.

6. Om kommissionen på begäran av en behörig myndighet

eller ett naturgasföretag eller på eget initiativ bedömer att en

medlemsstats eller behörig myndighets åtgärd eller ett naturgas­

företags agerande under en krissituation på unionsnivå eller

regional nivå strider mot punkt 5 ska den uppmana den med­

lemsstaten eller behöriga myndigheten att ändra tillvägagångs­

sätt eller vidta åtgärder för att trygga överensstämmelse med

punkt 5, varvid den ska redogöra för skälen till detta. Veder­

börlig hänsyn ska tas till behovet av en ständigt säker drift av

gassystemet.

Medlemsstaten eller den berörda behöriga myndigheten ska

inom tre dagar från att den underrättats om kommissionens

uppmaning ändra tillvägagångssätt och underrätta kommissio­

nen om detta, eller underrätta kommissionen om skälen till att

den motsätter sig uppmaningen. I det fallet får kommissionen

inom tre dagar ändra eller dra tillbaka sin uppmaning eller

sammankalla medlemsstaten eller den behöriga myndigheten

och, om kommissionen anser det nödvändigt, gruppen för sam­

ordning av gasförsörjningen i syfte att diskutera frågan. Kom­

missionen ska avge en detaljerad motivering till sitt krav på att

åtgärderna ska ändras. Medlemsstaten eller den behöriga myn­

digheten ska fullt ut beakta kommissionens ståndpunkt. Om

den behöriga myndighetens eller medlemsstatens slutliga beslut

avviker från kommissionens ståndpunkt ska den behöriga myn­

digheten eller medlemsstaten tillhandahålla skälen för detta be­

slut.

7. Kommissionen ska efter samråd med gruppen för samord­

ning av gasförsörjningen upprätta en permanent reservlista för

en övervakningsgrupp bestående av experter från industrin och

företrädare för kommissionen. Gruppen kan vid behov sättas in

utanför unionen och ska, i samarbete med leverantörstredjelän­

derna och tredjeländerna genom vilka transit sker, övervaka och

rapportera om gasflödena till unionen.

8.

Den behöriga myndigheten ska förse kommissionens över­

vaknings- och informationscentrum för civilskydd med infor­

mation om eventuella hjälpbehov. Övervaknings- och infor­

mationscentret för civilskydd ska utvärdera situationen i sin

helhet och ge råd om det stöd som bör tillhandahållas de

mest drabbade medlemsstaterna, och, när det är lämpligt, tredje­

länderna.

Artikel 12

Grupp för samordning av gasförsörjningen

1. En grupp för samordning av gasförsörjningen inrättas i

syfte att underlätta samordningen av åtgärder för trygg gasför­

sörjning. Gruppen ska bestå av företrädare för medlemsstaterna,

särskilt för deras behöriga myndigheter, samt byrån, Entso för

gas och representativa organ för berörd industri och för rele­

vanta konsumenter. Kommissionen ska i samråd med medlems­

staterna besluta om gruppens sammansättning och säkerställa

att den är helt representativ. Kommissionen ska vara ordförande

för gruppen. Gruppen ska fastställa sin arbetsordning.

2. Gruppen för samordning av gasförsörjningen ska i enlig­

het med denna förordning höras samt bistå kommissionen,

framför allt i följande frågor:

a) tryggad gasförsörjning, när som helst och framför allt i hän­

delse av en krissituation,

b) all information som är relevant för en trygg gasförsörjning

på nationell och regional nivå och på unionsnivå,

c) bästa praxis och eventuella riktlinjer till alla berörda parter,

d) hur trygg försörjningen är, referensvärden och bedömnings­

metoder,

e) scenarier på nationell och regional nivå och på unionsnivå,

och prövning av nivåer på beredskapen,

f) bedömning av de förebyggande åtgärdsplanerna och krispla­

nerna samt genomförandet av de åtgärder som anges i dessa,

g) samordningen av åtgärder för hantering av en kris inom

unionen med tredjeländer som omfattas av fördraget om

upprättande av en energigemenskap och med andra tredje­

länder,

h) bistånd som de mest drabbade medlemsstaterna behöver.

3. Kommissionen ska regelbundet sammankalla gruppen för

samordning av gasförsörjningen och ska dela med sig av den

information som den mottar från de behöriga myndigheterna,

samtidigt som den ska se till att kommersiellt känsliga uppgifter

behandlas konfidentiellt.

SV

12.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/15

45

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

31

Artikel 13

Informationsutbyte

1. Om det i medlemsstaterna finns skyldigheter att tillhanda­

hålla allmännyttiga tjänster med anknytning till en trygg gasför­

sörjning ska medlemsstaterna offentliggöra dessa senast den

3 januari 2011. Alla eventuella senare uppdateringar eller nya

skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster med an­

knytning till en trygg gasförsörjning ska också offentliggöras

så snart de antagits av medlemsstaterna.

2. Under en kris ska de berörda naturgasföretagen dagligen

ställa särskilt följande information till den behöriga myndighe­

tens förfogande:

a) Prognoser för daglig efterfrågan och tillgång på gas under de

tre påföljande dagarna.

b) Dagligt gasflöde vid samtliga gränsöverskridande entry- och

exitpunkter liksom vid alla ställen där en produktionsanlägg­

ning, lagringsanläggning eller LNG-terminal ansluter till nätet

i mcm/d.

c) Den period, uttryckt i dagar, för vilken gasförsörjningen till

skyddade kunder förväntas kunna tryggas.

3. I händelse av en kris på unionsnivå eller regional nivå har

kommissionen rätt att kräva att den behöriga myndigheten utan

dröjsmål tillhandahåller åtminstone

a) den information som avses i punkt 2,

b) information om de åtgärder som den behöriga myndigheten

har planerat att vidta och som redan har genomförts för att

dämpa krisen, och information om deras effektivitet,

c) de krav som ställts på andra behöriga myndigheter att vidta

kompletterande åtgärder,

d) information om de åtgärder som genomförts på begäran av

andra behöriga myndigheter.

4. De behöriga myndigheterna och kommissionen ska be­

handla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.

5. Efter en krissituation ska den behöriga myndigheten sna­

rast möjligt och senast sex veckor efter det att krissituationen

har upphört förse kommissionen med en detaljerad utvärdering

av krisen och de genomförda åtgärdernas effektivitet, inklusive

en bedömning av krisens ekonomiska konsekvenser, konsekven­

serna för elsektorn och biståndet till och/eller från unionen och

medlemsstaterna. Utvärderingen ska göras tillgänglig för grup­

pen för samordning av gasförsörjningen och återges i uppdate­

ringarna av de förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna.

Kommissionen ska analysera de behöriga myndigheternas utvär­

deringar och ska informera medlemsstaterna, Europaparlamentet

och gruppen för samordning av gasförsörjningen om resultaten

av sin analys i aggregerad form.

6. För att kommissionen ska kunna bedöma hur trygg för­

sörjningen är på unionsnivå

a) ska medlemsstaterna senast den 3 december 2011 underrätta

kommissionen om befintliga mellanstatliga avtal som slutits

med tredjeländer och som påverkar utvecklingen av gasinfra­

strukturen och gasförsörjningen; medlemsstaterna ska, när de

sluter nya mellanstatliga avtal med tredjeländer som har en

sådan verkan, informera kommissionen,

b) ska naturgasbolag, vad gäller befintliga avtal samt vad gäller

nya avtal eller ändringar av befintliga avtal, senast den

3 december 2011 till de behöriga myndigheterna anmäla

följande uppgifter avseende avtal med en giltighet på mer

än ett år som ingåtts med leverantörer i tredjeland:

i) avtalets löptid,

ii) totala avtalade volymer, per år och genomsnittlig volym

per månad,

iii) avtalade maximala dagliga volymer i händelse av bered­

skap eller kris,

iv) avtalade leveransställen.

Den behöriga myndigheten ska anmäla dessa uppgifter i aggre­

gerad form till kommissionen. Om nya avtal ingås eller befint­

liga kontrakt ändras ska samtliga uppgifter anmälas på nytt i

aggregerad form på regelbunden basis. Den behöriga myndig­

heten och kommissionen ska se till att dessa uppgifter behand­

las konfidentiellt.

SV

L 295/16

Europeiska unionens officiella tidning

12.11.2010

46

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

30

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

994/2010 av den 20 oktober 2010

Artikel 14

Kommissionens övervakning

Kommissionen ska löpande övervaka och rapportera om åtgär­

der för en trygg gasförsörjning, särskilt genom en årlig utvär­

dering av de rapporter som avses i artikel 5 i direktiv

2009/73/EG, och informationen om tillämpningen av artiklarna

11 och 52.1 i det direktivet samt, så snart den finns tillgänglig,

informationen i riskbedömningen och de förebyggande åtgärds­

planer och krisplaner som ska upprättas i enlighet med denna

förordning.

Senast den 3 december 2014 ska kommissionen på grundval av

den rapport som avses i artikel 4.6 och efter samråd med

gruppen för samordning av gasförsörjningen

a) dra slutsatser om hur försörjningen kan bli tryggare på

unionsnivå, bedöma huruvida det är möjligt att genomföra

riskbedömningar och upprätta förebyggande åtgärdsplaner

och krisplaner på unionsnivå och till Europaparlamentet

och rådet rapportera om genomförandet av denna förord­

ning, inklusive bland annat om utvecklingen i fråga om

sammanlänkningen av marknaderna, och

b) rapportera till Europaparlamentet och rådet om den generella

överensstämmelsen mellan medlemsstaternas förebyggande

åtgärdsplaner och krisplaner samt hur de bidrar till solidari­

tet och beredskap sett ur ett unionsperspektiv.

Rapporten ska, när det är lämpligt, innehålla rekommendationer

om förbättringar av denna förordning.

Artikel 15

Upphävande

Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter i fråga om

tidsfristerna för införlivande och genomförande av direktiv

2004/67/EG ska det direktivet upphöra att gälla från och med

den 2 december 2010, med undantag för artikel 4.1 och 4.2 i

det direktivet, som ska gälla till dess att den berörda medlems­

staten har fastställt en definition av skyddade kunder i enlighet

med artikel 2.1 i denna förordning och identifierat naturgas­

företagen i enlighet med artikel 8.1 i denna förordning.

Utan hinder av första stycket i denna artikel ska artikel 4.1 och

4.2 i direktiv 2004/67/EG inte längre gälla efter den 3 juni

2012.

Artikel 16

Undantag

Denna förordning ska inte gälla Malta och Cypern så länge det

inte finns någon gasförsörjning på deras respektive territorier.

För Malta och Cypern ska de tidsfrister som avses i artiklarna

2.1, 3.2, 4.2, 4.5, 6.1, 6.5, 8.1, 9.1, 13.6 a och 13.6 b gälla

enligt följande:

a) för artiklarna 2.1, 3.2, 9.1, 13.6 a och 13.6 b: 12 månader

b) för artiklarna 4.2 och 8.1: 18 månader

c) för artikel 4.5: 24 månader

d) för artikel 6.5: 36 månader

e) för artikel 6.1: 48 månader

från och med den första dag det finns gasförsörjning på deras

respektive territorier.

Artikel 17

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att

den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6.8, artikel 10.4 första meningen och artiklarna 10.7 c

och 11.5 c ska tillämpas från och med den 3 mars 2011.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 20 oktober 2010.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

O. CHASTEL

Ordförande

SV

12.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/17

47

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

31

BILAGA I

BERÄKNING AV N-1-FORMELN

1. Definition av N-1-formeln

N-1-formeln anger i vilken utsträckning gasinfrastrukturen har teknisk försörjningskapacitet att tillgodose hela efter­

frågan på gas i det beräknade området i händelse av avbrott hos den största enskilda gasinfrastrukturen under en dag

med exceptionellt hög efterfrågan på gas, som statistiskt sett inträffar en gång vart tjugonde år.

Gasinfrastruktur innefattar överföringsnätet för gas, inklusive sammanlänkningar samt produktions-, LNG- och lag­

ringsanläggningar som är anslutna till det beräknade området.

Den tekniska kapaciteten ( ¹ ) hos hela den återstående tillgängliga gasinfrastrukturen vid avbrott hos den största

enskilda gasinfrastrukturen bör minst motsvara summan av den totala dagliga efterfrågan på gas i det beräknade

området under en dag med exceptionellt hög efterfrågan på gas, som statistiskt sett inträffar en gång vart tjugonde år.

Resultaten av N-1-formeln ska, enligt nedanstående beräkningsmetod, motsvara minst 100 %.

2. Beräkningsmetod för N-1-formeln

N – 1½%â ¼

EP

m

þ P

m

þ S

m

þ LNG ^m – I ^m

D

max

Ü 100, N – 1 ≥ 100 %

3. Definitioner av parametrarna för N-1-formeln:

Med ”beräknat område” avses det geografiska område som den behöriga myndigheten har fastställt och för vilket

tillämpningen av N-1-formeln beräknas.

Definition för efterfrågesidan

D

max

– den totala dagliga efterfrågan på gas (i mcm/d) i det beräknade området under en dag med exceptionellt hög

efterfrågan på gas, som statistiskt sett inträffar en gång vart tjugonde år.

Definitioner för försörjningssidan

EP

m

– entrypunkternas tekniska kapacitet (i mcm/d), förutom vid produktions-, LNG- och lagringsanläggningar som

omfattas av Pm, Sm och LNGm: summan av den tekniska kapaciteten vid alla gränsöverskridande entrypunkter som

har kapacitet att leverera gas till det beräknade området.

P

m

– högsta möjliga tekniska produktionskapacitet (i mcm/d): summan av den högsta möjliga tekniska dagliga

produktionskapacitet hos alla anläggningar för produktion av gas som kan levereras till entrypunkterna i det beräknade

området.

S

m

– högsta möjliga tekniska lagerförsörjning (i mcm/d): summan av alla lagringsanläggningars högsta möjliga tekniska

dagliga kapacitet för uttag som kan levereras till entrypunkterna i det beräknade området, med hänsyn till deras

respektive fysiska egenskaper.

LNG

m

– högsta möjliga tekniska LNG-anläggningskapacitet (i mcm/d): summan av den högsta möjliga tekniska dagliga

utgångskapaciteten vid samtliga LNG-anläggningar i det beräknade området, med beaktande av kritiska aspekter som

lossning, stödtjänster, tillfällig lagring, återförgasning av LNG samt teknisk kapacitet för försörjning av systemet.

I

m

– den tekniska kapaciteten hos den största enskilda gasinfrastrukturen (i mcm/d) med högst kapacitet att försörja

det beräknade området. När flera olika gasinfrastrukturer är anslutna till en gemensam uppströms- eller nedströms­

gasinfrastruktur och inte kan drivas separat ska de betraktas som en enda gasinfrastruktur.

SV

L 295/18

Europeiska unionens officiella tidning

12.11.2010

(

1

) Enligt artikel 2.1.18 i förordning (EG) nr 715/2009 avser teknisk kapacitet den största möjliga fasta kapacitet som den systemansvarige

för överföringssystemet kan tillhandahålla nätanvändare med beaktande av systemets funktionsduglighet och överföringsnätets tekniska

drift.

48

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

30

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

994/2010 av den 20 oktober 2010

4. Beräkning av N-1-formeln med hjälp av åtgärder på efterfrågesidan

N – 1½%â ¼

EP

m

þ P

m

þ S

m

þ LNG ^m – I ^m

D ^max – D

eff

Ü 100, N – 1 ≥ 100 %

Definitioner för efterfrågesidan

D

eff

– den del (i mcm/d) av Dmax som vid ett försörjningsavbrott snabbt och i tillräcklig utsträckning kan täckas av

marknadsbaserade åtgärder på efterfrågesidan i enlighet med artiklarna 5.1 b och 6.2.

5. Beräkning av N-1-formeln på regional nivå

Det beräknade område som avses i punkt 3 ska i tillämpliga fall utvidgas till lämplig regional nivå efter beslut av de

behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. Den största enskilda gasinfrastrukturen av gemensamt intresse

ska användas för beräkningen av N-1-formeln på regional nivå. Den största enskilda gasinfrastruktur av gemensamt

intresse för en region är den största gasinfrastruktur i regionen som direkt eller indirekt bidrar till gasförsörjningen av

medlemsstaterna i regionen och ska anges i den gemensamma förebyggande åtgärdsplanen.

Den regionala N-1-beräkningen kan ersätta den nationella N-1-beräkningen endast om den största gasinfrastrukturen

av gemensamt intresse är av stor betydelse för gasförsörjningen i alla berörda medlemsstater enligt den gemensamma

riskbedömningen.

SV

12.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/19

49

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

31

BILAGA II

MARKNADSBASERADE ÅTGÄRDER FÖR TRYGGAD GASFÖRSÖRJNING

När den behöriga myndigheten utarbetar den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen ska den preliminära och icke

uttömmande förteckning över åtgärder som fastställs i denna bilaga beaktas. Den behöriga myndigheten ska ta vederbörlig

hänsyn till de föreslagna åtgärdernas miljöpåverkan i samband med upprättandet av den förebyggande åtgärdsplanen och

krisplanen och ska i möjligaste mån ge företräde åt de åtgärder som har minst miljöpåverkan, samtidigt som den ska ta

hänsyn till försörjningstrygghetsaspekter.

Åtgärder på försörjningssidan:

— Ökad flexibilitet i produktionen

— Ökad flexibilitet vid import

— Åtgärder för att underlätta anslutning av gas från förnybara energikällor till gasnätets infrastruktur

— Kommersiella gaslager – uttagskapacitet och mängd gas i lager

— LNG-anläggningskapacitet och högsta möjliga utmatningskapacitet för försörjning av systemet

— Diversifiering av försörjningskällor och försörjningsvägar för gas

— Omvända flöden

— Samordnad styrning mellan systemansvariga för överföringssystem av gasflödet

— Användning av långa och korta kontrakt

— Investeringar i infrastruktur, inklusive kapacitet för flöden i båda riktningarna

— Avtal för att trygga gasförsörjningen

Åtgärder på efterfrågesidan:

— Användning av kontrakt som går att avbryta

— Möjligheter att övergå till andra bränslen, bland annat användning av alternativa reservbränslen i industrianläggningar

och kraftverk

— Frivillig frånkoppling av fast last

— Ökad effektivitet

— Ökad användning av förnybara energikällor

SV

L 295/20

Europeiska unionens officiella tidning

12.11.2010

50

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

30

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

994/2010 av den 20 oktober 2010

BILAGA III

ICKE MARKNADSBASERADE ÅTGÄRDER FÖR TRYGGAD GASFÖRSÖRJNING

När den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen utarbetas ska den behöriga myndigheten endast vid en kris överväga

följande vägledande och icke fullständiga åtgärdsförteckning:

Åtgärder på försörjningssidan:

— Användning av strategisk gaslagring

— Påbjuden användning av lager av alternativa bränslen (t.ex. i linje med rådets direktiv 2009/119/EG av den

14 september 2009 om skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumproduk­

ter (

1

))

— Påbjuden användning av el som framställts från andra källor än gas

— Påbjuden produktionsökning av gas

— Påbjudet lageruttag

Åtgärder på efterfrågesidan:

— Olika steg för obligatorisk efterfrågeminskning, inklusive

— Påbjuden övergång till andra bränslen

— Påbjuden användning av kontrakt som går att avbryta, om detta inte utnyttjas till fullo inom ramen för mark­

nadsbaserade åtgärder

— Påbjuden frånkoppling av fast last

SV

12.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/21

(

1

) EUT L 265, 9.10.2009, s. 9.

51

Prop. 2011/12:68

Bilaga 1

31

BILAGA IV

REGIONALT SAMARBETE

I enlighet med artikel 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och såsom betonas i artikel 6 i direktiv

2009/73/EG och artikel 12 i förordning (EG) nr 715/2009 är regionalt samarbete ett uttryck för solidaritetstanken och ett

begrepp som ligger till grund för denna förordning. Regionalt samarbete är särskilt viktigt för upprättandet av risk­

bedömningen (artikel 9), de förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna (artiklarna 4, 5 och 10), normerna för

infrastruktur och försörjning (artiklarna 6 och 8) och bestämmelserna för krishantering på unionsnivå och regional

nivå (artikel 11).

Det regionala samarbetet inom ramen för denna förordning bygger på det befintliga regionala samarbetet mellan natur­

gasföretag, medlemsstater och nationella tillsynsmyndigheter för att som en av flera målsättningar öka försörjningstrygg­

heten och integreringen av den inre energimarknaden, till exempel de tre regionala gasmarknaderna enligt det regionala

gasinitiativet, gasplattformen, högnivågruppen för den baltiska energimarknadens sammanlänkningsplan samt energi-

gemenskapens samordningsgrupp för försörjningstrygghet. De specifika kraven på försörjningstrygghet kommer dock

sannolikt att ge upphov till nya samarbetsramar, och befintliga samarbetsområden måste anpassas så att de garanterar

bästa möjliga effektivitet.

Mot bakgrund av de alltmer sammanlänkade och ömsesidigt beroende marknaderna och fullbordandet av den inre

marknaden för gas kan samarbete mellan följande medlemsstater – som ett exempel bland många andra – inklusive

mellan delar av medlemsstater som gränsar till varandra, öka den enskilda och gemensamma försörjningstryggheten i

fråga om gas:

— Polen och de tre baltiska staterna (Estland, Lettland och Litauen)

— Iberiska halvön (Spanien och Portugal) och Frankrike

— Irland och Förenade kungariket

— Bulgarien, Grekland och Rumänien

— Danmark och Sverige

— Slovenien, Italien, Österrike, Ungern och Rumänien

— Polen och Tyskland

— Frankrike, Tyskland, Belgien, Nederländerna och Luxemburg

— Tyskland, Tjeckien och Slovakien

— Övriga.

När det är nödvändigt och lämpligt kan regionalt samarbete mellan medlemsstater utvidgas för att stärka samarbetet med

angränsande medlemsstater, inte minst i fallet med ”gasöar”, särskilt för att öka sammanlänkningarna. Medlemsstaterna

kan också ingå i olika samarbetsgrupper.

SV

L 295/22

Europeiska unionens officiella tidning

12.11.2010