Prop. 2015/16:116
Det omarbetade direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 25 februari 2016
Stefan Löfven
Ibrahim Baylan
(Miljö- och energidepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i lagen om elektromagnetisk kompatibilitet. Ändringarna görs för att genomföra EU:s omarbetade direktiv om elektromagnetisk kompatibilitet och innebär att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om sanktionsavgifter. Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter utökas till att omfatta föreskrifter om skadeförebyggande arbete och åtgärder när en utrustning inte överensstämmer med gällande krav.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2016.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet.
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet2
dels att nuvarande 3–8 §§ ska betecknas 5, 6 och 9–12 §§,
dels att 1, 2 och den nya 10 §§ och rubriken närmast före 1 § ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 5 och 8 §§ ska sättas närmast före de nya 9 och 12 §§,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3, 4, 7 och 8 §§, och närmast före 7 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bemyndigande att meddela föreskrifter
Skyldigheter i fråga om elektromagnetisk kompatibilitet
1 §3
I fråga om kommunikationer eller näringsverksamhet eller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om kommunikationer eller näringsverksamhet eller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, meddela föreskrifter om
1. krav på egenskaper hos eller användning av utrustning för att den skall kunna fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka oacceptabla elektromagnetiska störningar för annan utrustning (elektromagnetisk kompatibilitet),
1. krav på egenskaper hos eller användning av utrustning för att den ska kunna fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka oacceptabla elektromagnetiska störningar för annan utrustning (elektromagnetisk kompatibilitet),
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (omarbetning), i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse av 3 § 2007:352 4 § 2007:352 5 § 2007:352 7 § 1999:1378 8 § 1999:1378. 3 Senaste lydelse 2007:352.
2. kontroll och märkning av utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet, och
2. kontroll och märkning av utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet,
3. information som skall följa med utrustning och som avser uppgifter
3. information som ska följa med utrustning och som avser uppgifter
a) av betydelse för utrustningens elektromagnetiska kompatibilitet, och
b) om tillverkaren av utrustningen eller den som fört in utrustningen till ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
b) om tillverkaren av utrustningen eller den som fört in utrustningen till ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och
4. skyldighet att bedriva skadeförebyggande arbete och vidta åtgärder när det finns anledning att anta att utrustning inte överensstämmer med de krav som följer av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.
2 §4
Den myndighet som regeringen bestämmer skall utöva tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillsynsmyndigheten har rätt att i den utsträckning det behövs för tillsynen
1. få del av upplysningar och handlingar,
2. hos den som tillverkar, saluför, hyr ut eller till Sverige för in utrustning, få tillgång till utrustning för att kontrollera den, och
3. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.
Om tillsynsmyndigheten inte får del av handlingar, tillgång till utrustning eller tillträde till ett område, en lokal eller ett utrymme trots att myndigheten enligt första stycket har rätt till det, får Kronofogdemyndigheten, efter ansökan av tillsynsmyndigheten, besluta om särskild handräckning.
Den myndighet som regeringen bestämmer ska utöva tillsyn över att föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag följs.
4 Senaste lydelse 2007:352.
3 §
Tillsynsmyndigheten har rätt att i den utsträckning som behövs för tillsynen
1. få del av upplysningar och handlingar,
2. hos den som tillverkar, saluför, hyr ut eller till Sverige för in utrustning, få tillgång till utrustning för att kontrollera den, och
3. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.
4 §
Om tillsynsmyndigheten inte får del av handlingar, tillgång till utrustning eller tillträde till ett område, en lokal eller ett utrymme trots att myndigheten har rätt till det enligt 3 §, får Kronofogdemyndigheten besluta om särskild handräckning efter ansökan av tillsynsmyndigheten.
Sanktionsavgift
7 §
Regeringen får meddela föreskrifter om att en sanktionsavgift ska betalas av den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 1 §.
8 §
Frågor om att ta ut en sanktionsavgift prövas av förvaltningsrätt efter ansökan av tillsynsmyndigheten. Ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets tillsynsmyndigheten ligger.
6 §
10 § 5
Ansvar enligt denna lag skall inte dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller om överträdelsen är ringa.
Ansvar enligt 9 § ska inte dömas ut om
1. gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller överträdelsen är ringa, eller
2. gärningen omfattas av bestämmelser om sanktionsavgift enligt 7 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2016.
5 Senaste lydelse av tidigare 6 § 1999:1378.
3. Ärendet och dess beredning
Europaparlamentet och rådet beslutade den 26 februari 2014 direktiv 2014/30/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (omarbetning). Direktivet återges i bilaga 1. Medlemsstaterna ska införa de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 20 april 2016.
Som ett led i genomförandet av direktivet har Miljö- och energidepartementet tagit fram en promemoria med förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet. Promemorians lagförslag återges i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i departementet (dnr M2015/01949/R).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 21 januari 2016 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som återges i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Lagrådet har haft vissa övergripande synpunkter på behovet av en enhetlig modell för genomförande av olika EU-direktiv som bygger på liknande strukturer. Regeringen behandlar dessa synpunkter i avsnitt 5.1. Lagrådets synpunkt på utformningen av 7 § har följts av regeringen och behandlas i författningskommentaren. Regeringen har gjort förtydliganden i avsnitt 5.3 och i författningskommentaren till 10 § i enlighet med Lagrådets synpunkter.
Hänvisningar till S3
4. Elektromagnetisk kompatibilitet
Med elektromagnetisk kompatibilitet avses en utrustnings förmåga att fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka oacceptabla elektromagnetiska störningar för annan utrustning i omgivningen. Elektromagnetisk kompatibilitet innebär både krav på att en utrustning inte ska orsaka elektromagnetisk störning och att en utrustning ska tåla den elektromagnetiska störning som kan förutses vid avsedd användning.
EMC är förkortningen av det engelska uttrycket för elektromagnetisk kompatibilitet. Förkortningen är vedertagen även i Sverige.
4.1. Regler om elektromagnetisk kompatibilitet
Den 1 januari 1994 trädde lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet i kraft. Lagen är en utpräglad ramlag och innehåller endast bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer att meddela föreskrifter om krav på egenskaper hos och användning av utrustning, kontroll och märkning av utrustning samt information som ska följa utrustningen. Föreskrifterna ska avse kommunikationer eller näringsverksamhet eller skydd för liv, hälsa eller personlig säkerhet och syftar till att utrustning ska fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka störningar för annan utrustning. Lagen innehåller vidare bestämmelser om tillsyn och ansvar.
Lagen tillkom i samband med Sveriges anslutning till EES-avtalet. Den ändrades 2007 när det nu gällande direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet ersatte ett äldre direktiv från 1989 (se prop. 2006/07:67).
Förordningen (1993:1067) om elektromagnetisk kompatibilitet innehåller bestämmelser med grundläggande skyddskrav och om marknadstillträde och användning. Elsäkerhetsverket bemyndigas i förordningen att meddela föreskrifter i de avseenden som framgår av lagens 1 §, bl.a. föreskrifter med skyddskrav, föreskrifter om dokumentation av god branschpraxis vid installation av fasta installationer, föreskrifter om kontroll av utrustning i fråga om dess elektromagnetiska kompatibilitet och föreskrifter om information som ska följa med utrustning. Transportstyrelsen har ett motsvarande bemyndigande i fråga om motorfordon, släpvagnar, traktorer och vissa komponenter som är avsedda för eftermontering i motorfordon.
Huvuddelen av föreskrifterna om elektromagnetisk kompatibilitet finns i myndigheternas föreskrifter.
Tabell 4.1 EU-rättsakter
I denna proposition finns hänvisningar till EU-rättsakter vars fullständiga namn framgår av denna tabell
Beteckning i propositionen Rättsaktens fullständiga namn
Det omarbetade direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (omarbetning)
Det nu gällande direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/108/EG av den 15 december 2004 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet och om upphävande av direktiv 89/336/EEG
Beslut 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter
Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG
Förordning (EG) 764/2008 om tillämpning av nationella tekniska regler på saluförda produkter
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG
Förordning (EG) 765/2008 om marknadskontroll i samband med saluföring av produkter
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordningen (EEG) nr 339/93
4.2. Det omarbetade direktivet
Genom det s.k. anpassningspaketet har det omarbetade direktivet tillsammans med åtta andra harmoniserade produktdirektiv anpassats till ett horisontellt ramverk för produktlagstiftning i EU, se beslut 768/2008/EG
om en gemensam ram för saluföring av produkter. Beslutet utgör det s.k. varupaketet tillsammans med förordning (EG) nr 764/2008 om tillämpning av nationella tekniska regler på saluförda produkter samt förordning (EG) nr 765/2008 om marknadskontroll i samband med saluföring av produkter. Anpassningen innebär att de grundläggande hälso- och säkerhetskraven blir oförändrade i sak, men att produktdirektiven till form och innehåll görs mer enhetliga.
Första kapitlet i det omarbetade direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet definierar tillämpningsområdet och anger tillämpliga definitioner. Kapitlet innehåller även bestämmelser som är centrala för den inre marknaden, nämligen om att varor som uppfyller kraven ska åtnjuta fri rörlighet och att medlemsstaterna ska med marknadskontroll se till att produkter på marknaden uppfyller gällande krav.
Andra kapitlet innehåller regler om skyldigheter för de ”ekonomiska aktörerna” (tillverkare, tillverkarens representant, importör och distributör). Skyldigheterna gäller t.ex. att se till att produkter uppfyller gällande krav, märkning och upprättande av teknisk dokumentation.
Tredje kapitlet innehåller regler om produktöverensstämmelse, bl.a. om harmoniserade standarders roll och om krav på provning.
Fjärde kapitlet innehåller regler om ”anmälda organ”, dvs. de oberoende organisationer som ska bistå och övervaka tillverkarnas arbete med att verifiera att produkter uppfyller EU-regelverket. I kapitlet regleras dels krav på de anmälande medlemsstaterna, dels krav som de anmälda organen själva ska uppfylla.
Femte kapitlet om marknadskontroll och skyddsåtgärder hänvisar i fråga om marknadskontrollen till förordning (EG) nr 765/2008 om marknadskontroll i samband med saluföring av produkter.
Sjätte kapitlet innehåller bl.a. regler om att medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser av bestämmelser som har utfärdats med tillämpning av direktivet. I kapitlet anges vidare att medlemsstaterna senast den 19 april 2016 ska anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra direktivet.
Jämfört med tidigare betonas tydligare de olika ekonomiska aktörernas ansvar för att utrustning uppfyller krav på elektromagnetisk kompatibilitet för att få släppas ut på marknaden. Kraven på de anmälda organen har skärpts, liksom bestämmelserna om den marknadskontroll som medlemsstaterna är skyldiga att utföra. Direktivet innehåller även krav på medlemsstaterna att föreskriva sanktioner för de ekonomiska aktörernas överträdelser av bestämmelser i nationell rätt som har utfärdats med tillämpning av direktivet. Endast redaktionella ändringar har gjorts i de materiella skyddsbestämmelserna.
5. Lagändringar
5.1. Behovet av ändringar
Regeringens bedömning: Lagen om elektromagnetisk kompatibilitet bör behålla sin form av en bemyndigandelag som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer befogenhet att meddela föreskrifter om krav på och hantering av utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet.
Överträdelser av bestämmelser som grundar sig på strikt nationell reglering bör även fortsättningsvis vara straffsanktionerade i samma utsträckning som i dag.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna är i huvudsak positiva till ett genomförande i enlighet med promemorians förslag. Swedac anser att det är viktigt att syftet med den svenska lagstiftningen sammanfaller med syftet med direktivet, som inte bara tar hänsyn till skyddet för konsumenter och miljö, utan även vikten av att åstadkomma en effektiv och väl fungerande inre marknad. Swedac saknar ett genomförande av direktivets artikel 2.3 om undantag för exempelvis mätinstrument. Post- och telestyrelsen saknar i förslaget en paragraf om lagens tillämpningsområde och hänvisar till direktivets artikel 2.2(a) där det framgår att direktivet inte omfattar utrustning som omfattas av direktiv 1999/5/EG om radioutrustning och teleterminalutrustning. Transportstyrelsen tillstyrker förslagen men ifrågasätter om den föreslagna regleringen – liksom den nuvarande – är ändamålsenlig när det gäller krav på fordonsområdet. Transportstyrelsen anser att krav på fordon avseende elektromagnetisk kompatibilitet kan meddelas med stöd av bemyndiganden i annan författning och skulle därför föredra att de nationella författningarna om elektromagnetisk kompatibilitet undantar de fordonskategorier som i dag anges i 10 § förordningen (1993:1067) om elektromagnetisk kompatibilitet.
Skälen för regeringens bedömning
Lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet har sedan ikraftträdandet behållit sin karaktär av bemyndigandelag där regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet. Bemyndigandet är begränsat till bestämmelser som avser skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa, kommunikationer eller näringsverksamhet.
Regleringen i det omarbetade direktivet är förhållandevis detaljerad, bl.a. med avseende på vilka som ska omfattas av skyldigheter, det närmare innehållet i förpliktelserna samt vilka undantag som gäller. Att detaljerade bestämmelser läggs i förordning eller myndighetsföreskrifter underlättar ofta överblicken över författningsregleringen på ett område. En
annan fördel är att det blir enklare att vid behov genomföra justeringar i bestämmelserna.
Föreskrifter om elektromagnetisk kompatibilitet har sedan lång tid tillbaka meddelats av Elsäkerhetsverket. Med hänsyn till lagstiftningens etablerade systematik är det inte lämpligt att nu införa omfattande bestämmelser om krav på enskilda aktörer i lagen om elektromagnetisk kompatibilitet. De ändringar som behöver göras i svensk författning för att genomföra det omarbetade direktivet passar väl i den systematiken.
Lagrådet har konstaterat att det så kallade anpassningspaketet har lett till ett antal förslag till ändrade svenska regler för de olika produktslagen och funnit att den teknik som valts för genomförande skiljer sig åt. Lagrådet har anfört att lagstiftning som grundar sig på produktdirektiv som till stora delar är uppbyggda på samma sätt bör genomföras enligt en enhetlig modell. Regeringen delar Lagrådets synpunkt att en enhetlig teknik bör vara en utgångspunkt för det nationella genomförandet. Detta gäller särskilt när det är fråga om ny lagstiftning eller om det befintliga regelverket behöver arbetas om i stor omfattning. När EU-direktiv ska genomföras i nationell lagstiftning är det också betydelsefullt att ordna de nationella bestämmelserna på ett sätt som passar väl i den nationella kontexten. Som Lagrådet konstaterat varierar de olika nationella regelverkens ursprungliga utformning. Den nationella kontexten ser olika ut beroende på om den handlar om fritidsbåtar, om hissar eller om elektromagnetisk kompatibilitet. De ändringar som behövs för att genomföra det omarbetade direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet är begränsade och den systematik som används för den nationella regleringen av elektromagnetisk kompatibilitet är väl inarbetad.
Regeringen gör därför bedömningen att huvuddelen av bestämmelserna om elektromagnetisk kompatibilitet även fortsättningsvis bör meddelas i myndigheternas föreskrifter. De nyheter i direktivet som avser ålägganden på enskilda och inte ryms inom de nuvarande bemyndigandena bör tas om hand genom att utvidga bemyndigandena. Direktivets uttryckliga krav på sanktioner vid överträdelser av nationell rätt innebär dock att den nuvarande ansvarsbestämmelsen i lagen, som endast träffar överträdelser av föreskrifter som regeringen har meddelat, är otillräcklig. De skyldigheter för ekonomiska aktörer som direktivet tar sikte på är väl lämpade för ett system med sanktionsavgift. I propositionen föreslås därför att regeringen bemyndigas att meddela bestämmelser om sanktionsavgift avseende överträdelser av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Regeringen delar inte Swedacs synpunkt att lagens syfte behöver tydliggöras. Lagen utgör en grund för att på lägre normgivningsnivå införa de bestämmelser som är nödvändiga för att i svensk rätt genomföra direktivets krav. Det är där handlingsreglerna kommer att finnas. Om handlingsreglernas syfte – elektromagnetisk kompatibilitet och en fungerande EU-marknad – behöver komma till uttryck i författningstexten, bör det göras där handlingsreglerna finns.
Några remissinstanser har efterfrågat en bestämmelse om undantag från lagens tillämpningsområde (jfr artikel 2 i direktivet). Med hänsyn till den genomförandemodell som valts och då den svenska regleringen har ett vidare tillämpningsområde än direktivet, kommer de materiella bestämmelserna liksom undantagen från dessa även fortsättningsvis att framgå på lägre normgivningsnivå.
Ansvar till följd av nationella regler
Det omarbetade direktivet avser, liksom det tidigare direktivet, utrustning som finns på marknaden. Den svenska regleringen av elektromagnetisk kompatibilitet omfattar dock även utrustning som inte finns kommersiellt tillgänglig. Till exempel kan en utrustning som används i forsknings- och utvecklingsverksamhet orsaka elektromagnetiska störningar. Vidare har Sverige valt att utnyttja den möjlighet som såväl det tidigare som det omarbetade direktivet ger att ingripa mot användning av utrustning som orsakar elektromagnetiska störningar.
Det föreslagna sanktionsavgiftssystemet är utformat för att träffa näringsidkare. De bestämmelser som avser skyldigheter till följd av strikt nationell reglering, dvs. användning, träffar i många fall privatpersoner. Överträdelser av regeringens föreskrifter som inte har meddelats för genomförande av EU-rätten bör även fortsättningsvis hanteras inom ramen för det straffrättsliga förfarandet.
5.2. Bemyndigandets omfattning
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldigheter att bedriva skadeförebyggande arbete och skyldigheter att vidta åtgärder när det finns anledning att anta att utrustning inte överensstämmer med de krav som följer av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har inte framfört några synpunkter. Skälen för regeringens förslag: Som har angetts i avsnitt 5.1 bör även det omarbetade direktivet genomföras i svensk rätt med föreskrifter på lägre normgivningsnivå.
Enligt lagens nuvarande lydelse får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om krav på egenskaper hos eller användning av utrustning samt kontroll och märkning av utrustning. Bemyndigandet ger även rätt att meddela föreskrifter om information som ska följa med utrustning och som avser uppgifter av betydelse för utrustningens elektromagnetiska kompatibilitet. Bemyndigandet omfattar också information om tillverkaren av utrustningen eller den som för in utrustningen till ett land i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
En central nyhet i det omarbetade direktivet är att det finns en tydlig uppräkning av de ekonomiska aktörernas skyldigheter. Således klargörs det vilka skyldigheter som tillverkaren och tillverkarens representant har, och det införs skyldigheter för importörer och distributörer. Importörerna måste kontrollera att tillverkarna har gjort den tillämpliga bedömningen av överensstämmelse med skyddskraven och upprättat teknisk dokumentation. De måste också kontrollera med tillverkarna att myndigheterna på begäran kan få tillgång till denna tekniska dokumentation. Dessutom måste importörerna kontrollera att apparaterna är korrekt märkta och åtföljs av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter. De måste behålla en kopia av försäkran om överensstämmelse och ange sitt namn och sin
adress på produkten eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen eller i ett medföljande dokument. Distributörerna måste kontrollera att apparaten är försedd med CE-märkning och tillverkarens och, i förekommande fall, importörens namn samt att den åtföljs av nödvändig dokumentation och bruksanvisning. Importörer och distributörer måste samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna och vidta lämpliga åtgärder när de har tillhandahållit apparater som inte uppfyller kraven. Kraven på spårbarhet skärps för alla ekonomiska aktörer.
Skyldigheterna för de ekonomiska aktörerna är i huvudsak sådana att bestämmelser om dem antingen finns redan eller kan införas med stöd av de befintliga bemyndigandena. Skyldigheter att bedriva skadeförebyggande arbete (artiklarna 7.4, 9.5, 10.3 och 12) samt vidta vissa åtgärder vid bristande överensstämmelse med gällande krav (artiklarna 7.8, 9.6 och 10.4) omfattas dock inte av de befintliga bemyndigandena. För att möjliggöra ett genomförande av de artiklar i direktivet som avser sådana skyldigheter bör bemyndigandet i lagen utökas.
Hänvisningar till S5-2
5.3. Sanktionsavgift
Regeringens förslag: Regeringen får meddela föreskrifter om att en sanktionsavgift ska betalas av den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen. Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sådana avgifter.
Frågor om att ta ut en sanktionsavgift ska prövas av förvaltningsrätt efter ansökan av tillsynsmyndigheten. Ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets tillsynsmyndigheten ligger.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att bestämmelsen om åläggande av sanktionsavgift tas in i lagen.
Remissinstanserna har inte framfört några synpunkter.
Skälen för regeringens förslag
Enligt direktivets artikel 42 ska medlemsstaterna föreskriva sanktioner för överträdelser av de nationella bestämmelser som genomför direktivet. Medlemsstaterna ska vidare vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att sanktionerna tillämpas. Sanktionerna, som även kan vara straffrättsliga påföljder, ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Dagens reglering
Med stöd av 1 § lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om elektromagnetisk kompatibilitet. Enligt 5 § döms den som bryter mot en sådan föreskrift till böter eller fängelse i högst ett år. Bestämmelsen, som i en tidigare lydelse tog sikte på alla föreskrifter som meddelats med stöd av 1 §, ändrades utifrån regeringens lagförslag i prop. 2006/07:67. Ändringen innebar att överträdelser av föreskrifter som meddelats av den myndighet som regeringen bestämmer inte längre
är straffsanktionerade. Den sanktionsform som finns till buds är i stället vite. Ett vitesföreläggande blir i regel aktuellt först när en överträdelse redan har pågått under en viss tid. Eftersom själva skyldigheten att inte överträda bestämmelsen således saknar sanktion kan vite inte anses utgöra en tillräcklig sanktion när det gäller överträdelser av sådana föreskrifter som myndigheten har meddelat. Det nu gällande sanktionssystemet kan mot denna bakgrund inte anses uppfylla de krav som följer av det omarbetade direktivet.
Straff eller sanktionsavgift?
Direktivet ställer inte upp något krav på att någon särskild typ av sanktion ska användas. Medlemsstaterna kan föreskriva de sanktioner som de finner lämpliga, under förutsättning att sanktionerna är effektiva, proportionella och avskräckande. De sanktionsformer som skulle kunna uppfylla dessa krav är enligt regeringens bedömning straff och sanktionsavgifter.
Frågan om nykriminalisering behandlades i propositionen Ett effektivare brottmålsförfarande (prop. 1994/95:23 s. 53 f.). Regeringen anförde att kriminalisering som en metod för att söka hindra överträdelse av olika normer i samhället bör användas med försiktighet och att det allmännas resurser för brottsbekämpning bör koncentreras på sådana förfaranden som kan leda till påtaglig skada eller fara och som inte kan bemötas på annat sätt.
Regeringen har behandlat frågan om när sanktionsavgifter bör användas och hur de bör vara utformade för att uppfylla rimliga krav på effektivitet och rättssäkerhet i förarbetena till bestämmelsen om förverkande i 36 kap. 4 § brottsbalken (prop. 1981/82:142 s. 21 f.). Regeringen angav sex principer som skulle utgöra en god grund för det framtida lagstiftningsarbetet på området. Här angavs bl.a. att ett avgiftssystem kan vara en ändamålsenlig lösning i fall där regelöverträdelser är särskilt frekventa eller det finns speciella svårigheter att beräkna storleken av den vinst eller besparing som uppnås i det särskilda fallet. Vidare anfördes att avgifter endast bör förekomma inom speciella och klart avgränsade rättsområden och att beräkningen av avgiftsbeloppet i möjlig utsträckning bör utgå från ett mätbart moment i den aktuella överträdelsen – en parameter – som gör det möjligt att förutse och fastställa hur stor avgiften ska bli i det särskilda fallet. Beroende på rättsområdet bör det vidare särskilt prövas om uppsåt eller oaktsamhet ska förutsättas för avgiftsskyldighet eller om denna skyldighet kan bygga på strikt ansvar. För att en konstruktion med strikt ansvar ska vara försvarbar från rättssäkerhetssynpunkt bör det förutsättas att det finns starkt stöd för en presumtion om att överträdelser på området inte kan förekomma annat än som en följd av uppsåt eller oaktsamhet.
Frågan om införande av sanktionsavgifter har prövats i åtskilliga lagstiftningsärenden. Flera beröringspunkter finns med genomförandet i svensk rätt av det nya leksaksdirektivet (prop. 2010/11:65). Leksaksdirektivet var det första direktiv som fullt ut anpassades till beslut 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter. I lagen (2011:579) om leksakers säkerhet föreskrivs sanktionsavgift om en ekonomisk aktör eller någon som handlar på den ekonomiska aktörens väg-
nar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot föreskrifter i lagen eller i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Genom hänvisning i lagen tillämpas produktsäkerhetslagens (2004:451) bestämmelser om sanktionsavgifter.
Med stöd av bemyndigandena i lagen om elektromagnetisk kompatibilitet meddelas föreskrifter om skyddskrav, kontroll och information på lägre normgivningsnivå. Denna grupp av föreskrifter är väl lämpade för ett system med sanktionsavgift. Det kan på goda grunder antas att fler överträdelser av reglerna kan beivras om föreskrifterna leder till sanktionsavgift i stället för straff. Även om det inte ska underskattas att straffet kan ha en stark handlingsdirigerande verkan, kan ett väl fungerande system med sanktionsavgifter där överträdelser beivras snabbt också förväntas påverka handlandet.
Med hänsyn till det som nu har sagts om avvägningen mellan straff och sanktionsavgifter och för att de sanktioner som genomför direktivet ska motsvara dem som har införts för genomförandet av liknande EU-lagstiftning, bör sanktionsavgifter införas även i fråga om överträdelser av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen om elektromagnetisk kompatibilitet.
Med hänsyn till lagens systematik och då bestämmelsen måste utformas så att avgiftsskyldigheten träffar rätt personkrets, är det lämpligt att sanktionsbestämmelsen meddelas på förordningsnivå.
Lagrådet har anfört att det är otillfredsställande att det inte klart framgår hur sanktionsavgifter och ansvarsbestämmelser förhåller sig till varandra. Sanktionsavgifterna är tänkta att gälla som sanktion för överträdelser som de s.k. ekonomiska aktörerna gör i fråga om skyldigheter som följer av det omarbetade direktivet. Vilka de ekonomiska aktörerna är och vilka handlingsregler som sanktionsavgifterna omfattar kommer att framgå av de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. Att lyfta upp den detaljerade regleringen på lagnivå skulle strida mot systematiken i reglerna om elektromagnetisk kompatibilitet. För att utesluta dubbla sanktioner bör det dock framgå av lagen att straff inte ska dömas ut för överträdelser som omfattas av bestämmelserna om sanktionsavgift.
Sanktionsavgift
I propositionen föreslås att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om att den som har brutit mot föreskrifter som meddelats med stöd av 1 § ska betala en sanktionsavgift. De krav som avses i 1 § gäller både skydd för hälsa och säkerhet, kontroll, utformning samt märkning, information och andra skyldigheter.
På flera håll inom produktsäkerhetslagstiftningen, bland annat lagen om leksakers säkerhet, är uppsåt eller oaktsamhet nödvändiga rekvisit för utdömande av sanktionsavgift, se t.ex. 37 § produktsäkerhetslagen.
I förarbetena till produktsäkerhetslagen uttalades att bedömningen av överträdelser av olika bestämmelser i produktsäkerhetslagen kan komma att göras på grundval av flera omständigheter av högst varierande karaktär (prop. 2003/04:121 s. 157 f.). Av rättssäkerhetsskäl framstod en lösning med strikt ansvar inte som lämplig vid överträdelse av lagens bestämmelser. Till detta kom att det kan finnas situationer då en näringsidkare objektivt sett bryter mot lagens bestämmelser trots att denne vid-
tagit alla skadeförebyggande åtgärder som vid en angiven tidpunkt skäligen kunde begäras, dvs. någon vårdslöshet förekom inte när varan tillhandahölls. Det framstod inte som rimligt att näringsidkaren skulle drabbas av en sanktionsavgift i en sådan situation. Regeringen ansåg därför att sanktionsavgift skulle dömas ut endast vid uppsåt eller oaktsamhet.
Med ett motsvarande resonemang infördes likartade bestämmelser i den då gällande lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet (nämnda prop. s. 171 f.). Vid införandet av lagen (2011:579) om leksakers säkerhet uttalade regeringen att uppsåt eller oaktsamhet även fortsättningsvis bör vara nödvändiga rekvisit för utdömande av sanktionsavgift (prop. 2010/11:65 s. 82).
Bedömningen är att dessa skäl är giltiga även när det gäller sanktionsavgift enligt lagen om elektromagnetisk kompatibilitet.
Förfarandet för utdömande av sanktionsavgift
Även om det i vissa fall kan vara lämpligt att överlåta till de förvaltningsmyndigheter som är verksamma på området att besluta om sanktionsavgift, bör prövningen i detta fall överlåtas till domstol. För en domstolsprövning talar att avgiftsskyldigheten, liksom vid prövningen enligt produktsäkerhetslagen och lagen om leksakers säkerhet, beror på om överträdelsen skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. De bedömningar som i övrigt ska göras kräver inte någon särskild sakkunskap hos domstolen och ligger också i linje med en domstols uppgifter.
När det gäller förfarandefrågor har det inte heller i övrigt kommit fram något som ger anledning att i detta ärende frångå de bestämmelser som gäller för sanktionsavgifter enligt produktsäkerhetslagen och lagen om leksakers säkerhet. Det gäller bestämmelserna i produktsäkerhetslagen om att avgiften tillfaller staten, om var och av vem ansökan får göras, om avgiftens storlek, om preskription och om betalning av sanktionsavgifter. Av produktsäkerhetslagen följer också att ansökan om påförande av sanktionsavgift görs av marknadskontrollmyndigheten, som är den myndighet som utövar tillsyn. Se vidare prop. 2003/04:121, där frågan om sanktionsavgifter behandlas i avsnitt 6.9 och i författningskommentaren.
I lagen om elektromagnetisk kompatibilitet bör anges var och av vem ansökan om att ta ut avgifter får göras. Bestämmelser om övriga förfarandefrågor bör meddelas på förordningsnivå.
Hänvisningar till S5-3
- Prop. 2015/16:116: Avsnitt 3, Författningskommentar till 7 § Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet
6. Ikraftträdande
Regeringens förslag: Lagändringarna träder i kraft den 1 juni 2016.
Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för utrustning som släppts ut på marknaden före ikraftträdandet.
Remissinstanserna: Swedac anser följande. Kommissionen vill att de anmälda organen inom EU ska kunna verka direkt gentemot de nya bestämmelserna så snart dessa börjar gälla. De anmälda organen ska inte behöva förlora tid för att medlemsstaterna anmäler organen först efter att
de olika direktiven har trätt i kraft. För att de anmälda organen ska kunna bli anmälda och verka under det omarbetade direktivet skulle ett idealiskt ikraftträdandedatum vara den 20 januari 2016.
Skälen för regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna motiveras av behovet att anpassa den svenska regleringen till det omarbetade direktivet. Enligt direktivet ska medlemsstaterna senast den 19 april 2016 besluta och offentliggöra de nationella författningar som är nödvändiga för att genomföra direktiven i svensk rätt. Författningarna ska tillämpas från och med den 20 april 2016. Samma datum för genomförande och tillämpning gäller för flertalet av de direktiv som ingår i det s.k. anpassningspaketet (anpassning av tekniska harmoniseringsdirektiv till Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter).
Medlemsstaterna har uppmanats av Europeiska kommissionen att i god tid anmäla organ som uppfyller kraven i de direktiv som ingår i anpassningspaketet. Kommissionen har anfört att en medlemsstat kan anmäla organ så snart de nationella bestämmelserna har genomförts.
Direktivets skärpta krav på anmälda organ genomförs – med stöd av bemyndiganden i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll (ackrediteringslagen) – i föreskrifter och allmänna råd som Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll har meddelat om anmälda organ inom vissa områden (STAFS 2015:6). Föreskrifterna, som trädde i kraft den 1 juli 2015, innehåller krav på organ som är eller ansöker om att bli utsedda och anmälda till EU enligt 7–9 §§ ackrediteringslagen för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse. De nu föreslagna lagändringarna har i sig inte någon betydelse för möjligheten att anmäla organ till EU.
Lagändringarna bör träda i kraft så snart det är möjligt. Eftersom lagändringarna endast avser normgivningsbemyndiganden, behövs det ingen sådan övergångsbestämmelse som föreslås i promemorian.
7. Konsekvenser
De föreslagna lagändringarna görs för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet.
Utvidgat föreskriftsmandat
Det utvidgade föreskriftsmandatet i förslaget får i sig inga konsekvenser. Syftet med denna ändring är att möjliggöra att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i sin tur ska kunna meddela föreskrifter som genomför det omarbetade direktivet.
EU-kommissionen har bedömt att anpassningen av produktdirektiven, däribland det omarbetade direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet, inte medför några större kostnader för de ekonomiska aktörerna. De ekonomiska aktörer som redan tar sitt ansvar förväntas få mycket små merkostnader eller inga alls. Konsekvenserna förväntas snarare gynna de
ekonomiska aktörerna, eftersom de nya reglerna kommer att förbättra konkurrenskraften för de företag som tar allvarligt på sina skyldigheter och inte försöker kringgå systemet. Detta innebär att den inre marknaden kommer att fungera bättre genom att alla ekonomiska aktörer behandlas lika.
Införande av sanktionsavgifter
Enligt artikel 42 i det omarbetade direktivet ska medlemsstaterna föreskriva om sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser av reglerna. Sådana sanktioner får omfatta straffrättsliga påföljder och de ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Förslaget till ändringar i lagen om elektromagnetisk kompatibilitet innebär att sanktionsavgifter ersätter delar av den tidigare ansvarsbestämmelsen. Sanktionsavgifter införs i de fall överträdelsen avser de ekonomiska aktörernas skyldigheter. Denna förändring görs främst för att sanktionerna ska bli mer effektiva. Genom att införa sanktionsavgifter bedöms sanktioner kunna användas i fler fall eftersom tillsynsmyndigheten själv ansöker om påförande av sanktionsavgift hos förvaltningsrätt. En ökad användning av sanktioner vid överträdelser får konsekvenser för de ekonomiska aktörer som i dag inte fullgör sina skyldigheter när de tillhandahåller utrustning på marknaden. Bedömningen är ändå att domstolarna inte kommer att påverkas märkbart av de nya bestämmelserna då sanktionsavgifter inte förväntas bli frekvent förekommande.
För dem som omfattas av regelverket men som inte är ekonomiska aktörer innebär förslaget inte någon förändring.
8. Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1992:1512 ) om elektromagnetisk kompatibilitet
1 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om bemyndigande att meddela föreskrifter. Enligt paragrafen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som syftar till att ge skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa. I paragrafen redogörs punktvis för innehållet i de föreskrifter som får meddelas med stöd av bemyndigandet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
Enligt paragrafens nuvarande lydelse meddelas föreskrifter om krav på egenskaper hos eller användning av utrustning i första punkten, kontroll och märkning av utrustning i andra punkten och information som ska följa med utrustning i tredje punkten.
I fjärde punkten, som är ny, ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om skyldigheter i vissa fall. Utgångspunkten för genomförandet av det omarbetade direktivet är att de flesta föreskrifter även fortsättningsvis ska finnas i myndighetsföreskrifter. Punkten har tillkommit för att möjliggöra ett genomförande av de artiklar i direktivet som avser ekonomiska aktörers skyldig-
heter och som inte kan anses omfattas av det nuvarande bemyndigandet. De skyldigheter som avses i punkten är skyldigheter för ekonomiska aktörer att dels bedriva skadeförebyggande arbete, dels vidta åtgärder när det finns anledning att anta att utrustning som en ekonomisk aktör har tillhandahållit inte överensstämmer med krav som följer av de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
2 §
Av paragrafen framgår att den myndighet som regeringen bestämmer är tillsynsmyndighet enligt lagen. Paragrafen motsvarar nuvarande 2 § första stycket första meningen.
3 §
Paragrafen, som är ny, reglerar tillsynsmyndighetens befogenheter i samband med tillsynen. Paragrafen motsvarar resterande delar av nuvarande 2 § första stycket.
4 §
Av paragrafen, som är ny, framgår när Kronofogdemyndigheten får hjälpa tillsynsmyndigheten att vidta en åtgärd enligt 3 § samt hur sådant bistånd ges. Paragrafen motsvarar nuvarande 2 § andra stycket.
7 §
Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om sanktionsavgift vid överträdelser av de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i dag. Paragrafen möjliggör ett genomförande av artikel 42 i direktivet och behandlas i avsnitt 5.3. För den närmare motiveringen hänvisas till detta avsnitt.
Bestämmelsen innebär att regeringen får meddela föreskrifter om att överträdelser av de föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 § kan medföra en påföljd genom att den som bryter mot föreskrifterna åläggs en sanktionsavgift. Sanktionsavgifter finns på angränsande områden, t.ex. i produktsäkerhetslagen (2004:451) och i lagen (2011:579) om leksakers säkerhet. Det nu föreslagna systemet med sanktionsavgifter avses i huvudsak utformas med motsvarande bestämmelser i de nyss nämnda lagarna som förebild.
De överträdelser som kommer att kunna föranleda sanktionsavgift gäller brott mot föreskrifter som har meddelats med stöd av bemyndigandet i 1 §, dvs. avseende krav på egenskaper hos utrustning, kontroll och märkning av utrustning, information som ska följa med utrustning samt skyldigheter att bedriva skadeförebyggande arbete och vidta åtgärder vid bristande överensstämmelse med krav i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Lagrådsremissen innehöll ett andra stycke med bemyndigande för regeringen att meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsavgifter. Stycket har utgått efter förslag av Lagrådet. Bemyndigandet för regeringen att meddela föreskrifter omfattar alltså såväl sådana föreskrifter som avser
själva skyldigheten att betala avgift som föreskrifter som rör t.ex. avgifternas storlek och förfarandet när avgifterna ska tas ut.
8 §
Paragrafen, som är ny, anger att frågor om att ta ut en sanktionsavgift prövas av förvaltningsrätt efter ansökan av tillsynsmyndigheten. Ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets tillsynsmyndigheten ligger.
10 §
Paragrafen, som har fått en ny beteckning och en ny lydelse, innehåller bestämmelser om när ansvar enligt 9 § för överträdelser av en föreskrift som regeringen har meddelat inte ska dömas ut.
Första punkten motsvarar den nuvarande 6 § och innebär att straffansvar enligt lagen om elektromagnetisk kompatibilitet inte ska dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller överträdelsen är ringa.
I andra punkten anges att straffansvar enligt lagen om elektromagnetisk kompatibilitet inte ska dömas ut i de fall gärningen omfattas av bestämmelser om sanktionsavgift enligt 7 §. Bestämmelserna om sanktionsavgifter ska ta sikte på skyldigheter som följer av det omarbetade direktivet och alltså avser handlingsregler för de s.k. ekonomiska aktörerna. Vilka de ekonomiska aktörerna är och vilka skyldigheter som gäller för dem kommer att framgå av de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. Om en överträdelse mot en handlingsregel ska medföra sanktionsavgift, ska något straffrättsligt ansvar enligt lagen om elektromagnetisk kompatibilitet inte kunna bli aktuellt. Innebörden är att dubbla sanktioner inte får förekomma för samma gärning.
22
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/30/EU
av den 26 februari 2014
om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet
(omarbetning)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio
nella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande (
1
),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och
av följande skäl:
(1)
Flera ändringar behöver göras av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2004/108/EG av den 15 december 2004
om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om
elektromagnetisk kompatibilitet och om upphävande av
direktiv 89/336/EEG ( 3 ). Det direktivet bör av tydlighets
skäl omarbetas.
(2)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackredite
ring och marknadskontroll i samband med saluföring av
produkter ( 4 ) innehåller regler för ackreditering av organ
för bedömning av överensstämmelse och ger ett ramverk
för marknadskontroll av produkter och för kontroll av
produkter från tredjeländer samt ger allmänna principer
för CE-märkning.
(3)
I Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG
av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring
av produkter (
5
) fastställs gemensamma principer och re
ferensbestämmelser som är avsedda att tillämpas som en
enhetlig grund för översyn eller omarbetning av sektor
slagstiftning. Direktiv 2004/108/EG bör anpassas till det
beslutet.
(4)
Medlemsstaterna bör ansvara för att radiokommunika
tion, inbegripet radiomottagning och amatörradiotjänster
som sker i enlighet med Internationella teleunionens ra
diobestämmelser, el- och telenät samt utrustning som är
ansluten till dessa nät skyddas mot elektromagnetiska
störningar.
(5)
Nationella bestämmelser om skydd mot elektromagne
tiska störningar måste harmoniseras för att garantera fri
rörlighet för elektriska och elektroniska apparater utan att
berättigade skyddsnivåer i medlemsstaterna sänks.
(6)
Detta direktiv omfattar produkter som inte redan finns
på unionens marknad när de släpps ut på marknaden.
Det betyder att de antingen är nya produkter tillverkade
av en tillverkare som är etablerad i unionen eller produk
ter (antingen nya eller begagnade) som importeras från
ett tredjeland.
(7)
Detta direktiv bör tillämpas på alla former av leveranser,
inbegripet distansförsäljning.
(8)
Den utrustning som omfattas av detta direktiv bör in
begripa både apparater och fasta installationer. Separata
bestämmelser bör dock läggas fast för dessa. Detta är
nödvändigt därför att apparater som sådana kan röra
sig fritt inom unionen, medan fasta installationer är in
stallerade för permanent användning på en på förhand
fastställd plats som kombinationer av olika typer av ap
parater och eventuellt andra anordningar. Sådana instal
lationers sammansättning och funktion motsvarar i de
flesta fall operatörens särskilda behov.
(9)
De bestämmelser i detta direktiv som gäller apparater bör
tillämpas på fullständiga apparater som släpps ut på
marknaden. Vissa komponenter eller sammansatta in
byggnadsdelar bör under vissa förutsättningar betraktas
som apparater om de är tillgängliga för slutanvändaren.
(10)
Radioutrustning och teleterminalutrustning bör inte om
fattas av detta direktiv, eftersom de redan omfattas av
SV
29.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 96/79
( 1 ) EUT C 181, 21.6.2012, s. 105.
( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 februari 2014 (ännu ej
offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 20 februari 2014.
( 3 ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 24.
( 4 ) EUT L 218, 13.8.2008, s. 30.
( 5 ) EUT L 218, 13.8.2008, s. 82.
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
23
bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv
1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och
teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av
utrustningens överensstämmelse ( 1 ). Kraven på elektro
magnetisk kompatibilitet i båda direktiven ger samma
skyddsnivå.
(11)
Flygplan och utrustning som är avsedd att byggas in i
flygplan bör inte omfattas av detta direktiv, eftersom de
redan är föremål för särskilda unionsbestämmelser eller
internationella bestämmelser om elektromagnetisk kom
patibilitet.
(12)
Detta direktiv bör inte omfatta bestämmelser för utrust
ning som på grund av sin beskaffenhet är av ringa bety
delse när det gäller elektromagnetisk kompatibilitet.
(13)
Detta direktiv bör inte behandla utrustningens säkerhet,
eftersom denna behandlas i särskild unionslagstiftning
eller nationell lagstiftning.
(14)
Tillverkare av utrustning som är avsedd att anslutas till
nät bör konstruera sådan utrustning på ett sätt som inte
leder till oacceptabelt försämrad nätdrift när den används
under normala driftsvillkor. Nätoperatörer bör konstruera
sina nät på ett sätt som gör att tillverkare av utrustning
som är avsedd att anslutas till nät inte åläggs orimligt
merarbete för att förebygga en oacceptabelt försämrad
nätdrift. De europeiska standardiseringsorganen bör ta
lämplig hänsyn till detta mål (och de samlade effekterna
av de relevanta typerna av elektromagnetiska fenomen)
när de utarbetar harmoniserade standarder.
(15)
Skydd mot elektromagnetiska störningar förutsätter att
de olika ekonomiska operatörerna åläggs skyldigheter.
Dessa skyldigheter bör tillämpas på ett rättvist och effek
tivt sätt för att ett sådant skydd ska åstadkommas.
(16)
De ekonomiska aktörerna bör, i förhållande till den roll
de har i leveranskedjan, ansvara för att apparater är i
överensstämmelse med detta direktiv, så att man kan
säkerställa en hög nivå i fråga om skydd av allmänna
intressen som omfattas av detta direktiv samt garantera
rättvisa konkurrensvillkor på unionsmarknaden.
(17)
Alla ekonomiska aktörer i leverans- och distributionsked
jan bör vidta lämpliga åtgärder för att se till att de endast
tillhandahåller apparater som överensstämmer med detta
direktiv på marknaden. Det måste göras en tydlig och
proportionell fördelning av vilka skyldigheter som mot
svarar varje ekonomisk aktörs roll i leverans- och dis
tributionskedjan.
(18)
För att underlätta kommunikationen mellan ekonomiska
aktörer, marknadskontrollmyndigheter och konsumenter
bör medlemsstaterna uppmuntra ekonomiska aktörer att
utöver postadressen även ange en internetadress.
(19)
Tillverkaren, som besitter detaljkunskap om konstruk
tions- och tillverkningsprocessen, är den som bäst kan
genomföra förfarandet för bedömning av överensstäm
melse. Därför bör även i fortsättningen endast tillverka
ren vara skyldig att göra en bedömning av överensstäm
melse.
(20)
Det måste finnas garantier för att produkter från tredje
länder som förs in på unionsmarknaden är i överens
stämmelse med detta direktiv, och det måste framför
allt säkerställas att tillverkarna har underkastat dessa ap
parater lämpliga förfaranden för bedömning av överens
stämmelse. Det bör därför slås fast att importörer ska se
till att de apparater som de släpper ut på marknaden
uppfyller kraven i detta direktiv och att de inte släpper
ut apparater som inte uppfyller dessa krav eller som
utgör en risk. Det bör också slås fast att importörerna
ska se till att förfaranden för bedömning av överensstäm
melse har genomförts och att den märkning av appara
terna och den dokumentation som tagits fram av tillver
karna är tillgänglig för kontroll av de behöriga nationella
myndigheterna.
(21)
Varje importör bör ange namn, registrerat firmanamn
eller registrerat varumärke och postadress på apparaten
när den släpps ut på marknaden. Undantag bör medges i
de fall då detta inte är möjligt på grund av apparatens
storlek eller art. Detta gäller bland annat de fall då im
portören skulle behöva öppna förpackningen för att sätta
sitt namn och sin adress på apparaten.
(22)
Distributörerna tillhandahåller en apparat på marknaden
efter det att den har släppts ut på marknaden av till
verkaren eller importören, och de bör iaktta vederbörlig
omsorg för att se till att deras hantering av apparaten
inte inverkar negativt på apparatens överensstämmelse
med de tillämpliga reglerna.
(23)
Alla ekonomiska aktörer som släpper ut en apparat på
marknaden i eget namn eller under eget varumärke eller
ändrar apparaten på ett sådant sätt att det kan påverka
överensstämmelsen med detta direktiv, bör anses vara
tillverkare och bör därför ikläda sig tillverkarens skyldig
heter.
(24)
Distributörer och importörer är nära marknaden och bör
därför vara involverade i de behöriga nationella myndig
heternas marknadskontroll, och de bör vara beredda på
att delta aktivt genom att förse dessa myndigheter med
alla nödvändiga uppgifter om den berörda apparaten.
SV
L 96/80
Europeiska unionens officiella tidning
29.3.2014
( 1 ) EGT L 91, 7.4.1999, s. 10.
24
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
(25)
Marknadskontrollen blir enklare och effektivare om man
kan säkerställa apparaters spårbarhet genom hela leve
ranskedjan. Med ett effektivt spårbarhetssystem blir det
lättare för marknadskontrollmyndigheterna att spåra den
ekonomiska aktör som är ansvarig för att på marknaden
ha tillhandahållit apparater som inte uppfyller kraven.
När den information som krävs enligt detta direktiv för
identifieringen av andra ekonomiska aktörer bevaras, bör
ekonomiska aktörer inte vara skyldiga att uppdatera
denna information vad gäller andra ekonomiska aktörer
som antingen har levererat en apparat till dem eller till
vilka de har levererat en apparat.
(26)
Fasta installationer, bland annat stora maskiner och nät,
kan alstra elektromagnetiska störningar eller påverkas av
dessa. Det kan finnas ett gränssnitt mellan fasta installa
tioner och apparater, och de elektromagnetiska stör
ningar som alstras av fasta installationer kan påverka
apparater och tvärtom. Vad beträffar den elektromagne
tiska kompatibiliteten är det irrelevant om den elektro
magnetiska störningen alstras av en apparat eller en fast
installation. Fasta installationer och apparater bör därför
omfattas av en sammanhängande och uttömmande ord
ning med väsentliga krav.
(27)
I detta direktiv bör endast de väsentliga kraven anges. För
att underlätta bedömningen av överensstämmelse med
dessa krav är det nödvändigt att föreskriva om presum
tion om överensstämmelse för utrustning som överens
stämmer med harmoniserade standarder som har antagits
i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om eu
ropeisk standardisering ( 1 ) och som innehåller detaljerade
tekniska specifikationer av dessa krav. Harmoniserade
standarder ger uttryck för allmänt erkänd avancerad tek
nik med avseende på elektromagnetisk kompatibilitet i
unionen.
(28)
I förordning (EU) nr 1025/2012 fastställs ett förfarande
för invändningar mot harmoniserade standarder som inte
helt uppfyller kraven i detta direktiv.
(29)
För att de ekonomiska aktörerna ska kunna visa, och de
behöriga myndigheterna kunna säkerställa, att de appara
ter som har tillhandahållits på marknaden uppfyller de
väsentliga kraven måste det fastställas förfaranden för
bedömning av överensstämmelse. Beslut nr 768/2008/EG
innehåller moduler för mer eller mindre strikta förfaran
den för bedömning av överensstämmelse, allt efter risk
nivån. För att säkerställa enhetlighet mellan sektorer och
undvika tillfälliga varianter bör förfarandena för bedöm
ning av överensstämmelse väljas från dessa moduler.
(30)
Skyldigheten att göra en bedömning av överensstämmel
sen bör innebära att tillverkaren ska göra en bedömning
av apparatens elektromagnetiska kompatibilitet på grund
val av relevanta fenomen för att avgöra om apparaten
uppfyller de väsentliga kraven i detta direktiv.
(31)
Om en apparat kan konfigureras på olika sätt bör be
dömningen av den elektromagnetiska kompatibiliteten
styrka huruvida apparaten uppfyller de väsentliga kraven
i de konfigurationer som tillverkaren bedömer som re
presentativa för normal användning i de avsedda tillämp
ningarna. I sådana fall bör det räcka att göra en bedöm
ning av den konfiguration som antas alstra mest stör
ningar och den konfiguration som är mest mottaglig
för störningar.
(32)
Det är inte lämpligt att genomföra en bedömning av
överensstämmelse för apparater som släpps ut på mark
naden för att byggas in i en bestämd fast installation och
som i övrigt inte finns tillgängliga på marknaden, separat
från den fasta installation som de ska byggas in i. Sådana
apparater bör därför undantas från den bedömning av
överensstämmelse som normalt gäller för apparater. Så
dana apparater bör dock inte få äventyra överensstäm
melsen hos den fasta installation som de är inbyggda i.
Om en apparat byggs in i mer än en likadan fast instal
lation bör fastställandet av dessa installationers egenska
per avseende elektromagnetisk kompatibilitet vara till
räckligt för att dispens från bedömningen av överens
stämmelse ska beviljas.
(33)
Tillverkarna bör upprätta en EU-försäkran om överens
stämmelse som innehåller information som enligt detta
direktiv krävs om apparatens överensstämmelse med
detta direktiv och övrig relevant harmoniserad unions
lagstiftning.
(34)
För att säkerställa faktisk tillgång till information för
marknadskontrolländamål bör den information som
krävs för att identifiera alla tillämpliga unionsakter finnas
tillgänglig i en enda EU-försäkran om överensstämmelse.
För att minska den administrativa bördan för de ekono
miska aktörerna kan denna enda EU-försäkran om över
ensstämmelse utgöras av dokumentation bestående av
enskilda relevanta förklaringar om överensstämmelse.
(35)
CE-märkningen visar att en apparat överensstämmer med
kraven och är, i vid bemärkelse, det synliga resultatet av
en hel process av bedömning av överensstämmelse. All
männa principer för CE-märkning fastställs i förordning
(EG) nr 765/2008. Bestämmelser för hur CE-märkningen
ska anbringas bör fastställas i detta direktiv.
(36)
Fasta installationer behöver på grund av sina särskilda
egenskaper inte omfattas av kraven på CE-märkning
och EU-försäkran om överensstämmelse.
SV
29.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 96/81
( 1 ) EUT L 316, 14.11.2012, s. 12.
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
25
(37)
Ett av de förfaranden för bedömning av överensstäm
melse som fastställs i detta direktiv kräver involvering
av organ för bedömning av överensstämmelse, vilka
medlemsstaterna har anmält till kommissionen.
(38)
Erfarenheten har visat att de kriterier i direktiv
2004/108/EG som organen för bedömning av överens
stämmelse måste uppfylla för att kunna bli anmälda till
kommissionen är otillräckliga för att säkerställa en enhet
ligt hög prestationsnivå hos de anmälda organen i hela
unionen. Det är dock av största vikt att alla anmälda
organ utför sina uppgifter på samma nivå och under
rättvisa konkurrensvillkor. Detta kräver att obligatoriska
krav fastställs för de organ för bedömning av överens
stämmelse som vill bli anmälda för att kunna tillhanda
hålla bedömningar av överensstämmelse.
(39)
Om ett organ för bedömning av överensstämmelse visar
att kriterierna i de harmoniserade standarderna är upp
fyllda bör det anses uppfylla motsvarande krav som fast
ställs i detta direktiv.
(40)
För att säkerställa en enhetlig kvalitetsnivå vid bedöm
ning av överensstämmelse måste också krav fastställas för
de anmälande myndigheterna och andra organ som är
involverade i bedömningen, anmälan och övervakningen
av anmälda organ.
(41)
Det system som fastställs i detta direktiv bör komplette
ras av ackrediteringssystemet i förordning (EG)
nr 765/2008. Eftersom ackreditering är mycket viktigt
för att kontrollera kompetensen hos organen för bedöm
ning av överensstämmelse bör det också användas i sam
band med anmälan.
(42)
Öppen ackreditering enligt förordning (EG) nr 765/2008,
vilken säkerställer nödvändigt förtroende för intyg, bör
av de nationella offentliga myndigheterna inom unionen
betraktas som det bästa sättet att styrka den tekniska
kompetensen hos organen för bedömning av överens
stämmelse. Nationella myndigheter kan emellertid anse
att de har tillräckliga möjligheter att utföra den bedöm
ningen på egen hand. I så fall bör de nationella myndig
heterna, för att trygga en rimlig trovärdighetsnivå på
bedömningar utförda av andra nationella myndigheter,
ta fram den dokumentation som krävs för att visa kom
missionen och övriga medlemsstater att de utvärderade
organen för bedömning av överensstämmelse uppfyller
de relevanta kraven.
(43)
Organ för bedömning av överensstämmelse lägger ofta ut
verksamhet kopplad till bedömningen av överensstäm
melse på underentreprenad eller anlitar ett dotterbolag.
För att säkerställa den erforderliga skyddsnivån för de
apparater som ska släppas ut på unionsmarknaden är
det viktigt vid bedömning av överensstämmelse att de
underentreprenörer och dotterbolag som utför bedöm
ningarna uppfyller samma krav som de anmälda organen.
Därför är det viktigt att bedömningen av kompetens och
förmåga hos de organ som ska anmälas och övervak
ningen av de redan anmälda organen också täcker den
verksamhet som bedrivs av underentreprenörer och dot
terbolag.
(44)
Anmälningsförfarandet måste bli effektivare och öppnare,
och det måste framför allt anpassas till ny teknik för att
möjliggöra elektronisk anmälan.
(45)
Eftersom de anmälda organen får erbjuda sina tjänster i
hela unionen bör medlemsstaterna och kommissionen
beredas tillfälle att göra invändningar rörande ett anmält
organ. Därför är det viktigt att en period fastställs under
vilken eventuellt tvivel eller osäkerhet om kompetensen
hos organen för bedömning av överensstämmelse kan
redas ut innan de börjar fungera som anmälda organ.
(46)
Av konkurrensskäl är det av avgörande betydelse att an
mälda organ tillämpar förfarandena för bedömning av
överensstämmelse utan att belasta de ekonomiska aktö
rerna i onödan. Av samma skäl och för att säkerställa
likabehandling av de ekonomiska aktörerna måste en
enhetlig teknisk tillämpning av förfarandena för bedöm
ning av överensstämmelse säkerställas. Detta kan bäst
uppnås genom samordning och samarbete mellan de
anmälda organen.
(47)
För att skapa rättslig säkerhet är det nödvändigt att klar
göra att de regler om marknadskontroll i unionen och
kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden
som fastställs i förordning (EG) nr 765/2008 ska tilläm
pas på apparater som omfattas av detta direktiv. Detta
direktiv bör inte hindra medlemsstaterna från att välja
vilka behöriga myndigheter som ska utföra dessa upp
gifter.
(48)
Direktiv 2004/108/EG innehåller redan föreskrifter om
ett förfarande i fråga om skyddsåtgärder. För att öka
tydligheten och minska handläggningstiden måste det
befintliga förfarandet för skyddsåtgärder förbättras, så
att det blir effektivare och för att dra fördel av den
sakkunskap som finns i medlemsstaterna.
(49)
Det befintliga systemet bör kompletteras med ett för
farande genom vilket berörda parter underrättas om pla
nerade åtgärder när det gäller apparater som utgör en
risk för aspekter av skydd i allmänhetens intresse som
omfattas av detta direktiv. Därigenom bör myndigheterna
för marknadskontroll, i samarbete med de berörda eko
nomiska aktörerna, få möjlighet att agera i ett tidigare
skede med avseende på sådana apparater.
(50)
Om medlemsstaterna och kommissionen är överens om
att en medlemsstats åtgärd är berättigad, bör kommissio
nen inte involveras ytterligare, utom i de fall då den
bristande överensstämmelsen kan anses bero på brister
i en harmoniserad standard.
SV
L 96/82
Europeiska unionens officiella tidning
29.3.2014
26
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
(51)
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av
detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförande
befogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet
med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande
av allmänna regler och principer för medlemsstaternas
kontroll av kommissionens utövande av sina genom
förandebefogenheter ( 1 ).
(52)
Det rådgivande förfarandet bör användas vid antagandet
av genomförandeakter för att anmoda den anmälande
medlemsstaten att vidta nödvändiga korrigerande åtgär
der avseende anmälda organ som inte längre uppfyller
kraven för anmälan.
(53)
Den kommitté som inrättas genom detta direktiv kan i
linje med etablerad praxis spela en värdefull roll när det
gäller utredning av frågor som avser tillämpningen av
detta direktiv som tas upp antingen av kommitténs ord
förande eller av en företrädare för en medlemsstat i en
lighet med dess arbetsordning.
(54)
När frågor som har anknytning till detta direktiv, föru
tom frågor om tillämpning eller överträdelse av direkti
vet, behandlas, dvs. i en expertgrupp inom kommissio
nen, bör Europaparlamentet i överensstämmelse med gäl
lande praxis få full information och dokumentation och
vid behov en inbjudan att närvara vid sammanträdena.
(55)
Kommissionen bör genom genomförandeakter och, mot
bakgrund av deras särskilda karaktär, utan att tillämpa
förordning (EU) nr 182/2011, fastställa huruvida åtgärder
som har vidtagits av medlemsstater avseende apparater
som inte uppfyller kraven är berättigade eller ej.
(56)
Medlemsstaterna bör föreskriva sanktioner för överträdel
ser av bestämmelser i nationell rätt som utfärdats i en
lighet med detta direktiv och se till att de sanktionerna
tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella
och avskräckande.
(57)
Det måste fastställas rimliga övergångsbestämmelser om
att apparater som redan har släppts ut på marknaden i
enlighet med direktiv 2004/108/EG före den dag då na
tionella åtgärder för att införliva detta direktiv börjar till
lämpas, ska få tillhandahållas på marknaden utan att de
måste uppfylla ytterligare produktkrav. Distributörerna
bör därför kunna tillhandahålla apparater som har släppts
ut på marknaden, det vill säga varor som redan finns i
distributionskedjan, före den dag då de nationella åtgär
derna för införlivande av detta direktiv börjar tillämpas.
(58)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att säkerställa
den inre marknadens funktion genom att kräva att ut
rustning ska överensstämma med en adekvat nivå av
elektromagnetisk kompatibilitet, inte i tillräcklig utsträck
ning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på
grund av den planerade åtgärdens omfattning och verk
ningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen
vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i ar
tikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med
proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta di
rektiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå
detta mål.
(59)
Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell
lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör
en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare
direktivet. Införlivandet av de oförändrade bestämmel
serna följer av det tidigare direktivet.
(60)
Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig
heter vad gäller tidsfristerna för införlivande med natio
nell lagstiftning och de datum för tillämpning av det
direktiv som anges i bilaga V.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL 1
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte
Bestämmelserna i detta direktiv gäller utrustnings elektromagne
tiska kompatibilitet. Syftet är att säkerställa den inre mark
nadens funktion genom att kräva att utrustning ska överens
stämma med en adekvat nivå av elektromagnetisk kompatibili
tet.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1. Detta direktiv ska tillämpas på utrustning enligt definitio
nen i artikel 3.
2. Detta direktiv ska inte tillämpas på
a) utrustning som omfattas av direktiv 1999/5/EG,
b) luftfartsprodukter, delar och anordningar som avses i Euro
paparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 av
den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma
bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande
av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upp
hävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG)
nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG ( 2 ),
SV
29.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 96/83
( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. ( 2 ) EUT L 79, 19.3.2008, s. 1.
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
27
c) radioutrustning som används av radiosändaramatörer, i den
mening som anges i radioreglementet som antagits inom
ramen för Internationella teleunionens stadga och Internatio
nella teleunionens konvention ( 1 ), om inte utrustningen är
tillgänglig på marknaden,
d) utrustning vars egenskaper är av sådan karaktär att
i) den inte kan alstra eller bidra till elektromagnetisk emis
sion som överstiger en nivå som tillåter radio- och teleut
rustning och annan utrustning att fungera som avsett,
och
ii) dess funktion inte i oacceptabel utsträckning försämras av
de elektromagnetiska störningar som normalt uppstår när
den används som avsett.
e) särskilt utformade utvärderingsbyggsatser avsedda för fack
män som endast ska användas i forsknings- och utvecklings
anläggningar för sådana ändamål.
Vid tillämpning av första stycket led c ska byggsatser bestående
av komponenter som ska monteras av radiosändaramatörer och
utrustning som tillhandahålls på marknaden och modifieras och
används av radiosändaramatörer inte betraktas som utrustning
som tillhandahålls på marknaden.
3. När, för den utrustning som avses i punkt 1, de väsentliga
krav som anges i bilaga I helt eller delvis anges mer specificerat
i annan unionslagstiftning, ska detta direktiv inte tillämpas, eller
ska inte längre tillämpas, för denna utrustning med avseende på
sådana krav från och med dagen för den unionslagstiftningens
genomförande.
4. Detta direktiv ska inte inverka på tillämpningen av
unionslagstiftning eller nationell lagstiftning om utrustnings sä
kerhet.
Artikel 3
Definitioner
1. I detta direktiv avses med
1. utrustning: apparat eller fast installation,
2. apparat: färdig anordning, eller en kombination av sådana
anordningar, som finns tillgänglig på marknaden som en
funktionell enhet och är avsedd för slutanvändaren och
som kan alstra elektromagnetiska störningar, eller vars
funktion kan påverkas av sådana störningar,
3. fast installation: en särskild kombination av olika typer av
apparater och i förekommande fall andra anordningar som
är monterade, installerade och avsedda för permanent an
vändning på en på förhand fastställd plats,
4. elektromagnetisk kompatibilitet: en utrustnings förmåga att
fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning
utan att introducera oacceptabla elektromagnetiska stör
ningar för annan utrustning i denna omgivning,
5. elektromagnetisk störning: elektromagnetiskt fenomen som
kan försämra funktionen hos en utrustning; en elektromag
netisk störning kan vara elektromagnetiskt brus, en oöns
kad signal eller en förändring i själva överföringsmediet,
6. tålighet: en utrustnings förmåga att fungera som avsett utan
försämring i närvaro av en elektromagnetisk störning,
7. säkerhetsändamål: ändamål för att skydda mänskligt liv eller
egendom,
8. elektromagnetisk miljö: de sammanlagda elektromagnetiska
fenomen som kan observeras på en viss plats,
9. tillhandahållande på marknaden: varje leverans av en apparat
för distribution, förbrukning eller användning på unions
marknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot
betalning eller kostnadsfritt,
10. utsläppande på marknaden: första gången en apparat tillhan
dahålls på unionsmarknaden,
11. tillverkare: fysisk eller juridisk person som tillverkar eller
som låter konstruera eller tillverka en apparat och saluför
apparaten, i eget namn eller under eget varumärke,
12. tillverkarens representant: fysisk eller juridisk person som är
etablerad inom unionen och som enligt en skriftlig full
makt från tillverkaren har rätt att i dennes ställe utföra
särskilda uppgifter,
13. importör: fysisk eller juridisk person som är etablerad inom
unionen och släpper ut en apparat från ett tredjeland på
unionsmarknaden,
14. distributör: fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, fö
rutom tillverkaren eller importören, som tillhandahåller en
apparat på marknaden,
SV
L 96/84
Europeiska unionens officiella tidning
29.3.2014
( 1 ) Internationella teleunionens stadga och konvention, antagna vid di
plomatkonferensen i Genève 1992 och ändrade vid diplomatkon
ferensen i Kyoto 1994.
28
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
15. ekonomisk aktör: tillverkaren, tillverkarens representant, im
portören och distributören,
16. teknisk specifikation: dokument där det fastställs vilka tek
niska krav som en utrustning ska uppfylla,
17. harmoniserad standard: harmoniserad standard enligt defini
tionen i artikel 2.1 c i förordning (EU) nr 1025/2012,
18. ackreditering: ackreditering enligt definitionen i artikel 2.10 i
förordning (EG) nr 765/2008,
19. nationellt ackrediteringsorgan: nationellt ackrediteringsorgan
enligt definitionen i artikel 2.11 i förordning (EG)
nr 765/2008,
20. bedömning av överensstämmelse: process där det visas huru
vida de väsentliga kraven i detta direktiv för en apparat har
uppfyllts,
21. organ för bedömning av överensstämmelse: organ som utför
bedömning av överensstämmelse, innefattande kalibrering,
provning, certifiering och kontroll,
22. återkallelse: åtgärd för att dra tillbaka en apparat som redan
tillhandahållits slutanvändaren,
23. tillbakadragande: åtgärd för att förhindra att en apparat i
leveranskedjan tillhandahålls på marknaden,
24. harmoniserad unionslagstiftning: unionslagstiftning som har
moniserar villkoren för saluföring av produkter,
25. CE-märkning: märkning genom vilken tillverkaren visar att
apparaten överensstämmer med de tillämpliga kraven i
harmoniserad unionslagstiftning som föreskriver CE-märk
ning,
2. I detta direktiv ska följande anses vara en apparat:
1. Komponenter eller sammansatta inbyggnadsdelar som är av
sedda att byggas in i en apparat av slutanvändaren och som
kan alstra elektromagnetiska störningar eller vars funktion
kan påverkas av sådana störningar.
2. Rörliga installationer som definieras som en kombination av
apparater, och i tillämpliga fall andra anordningar, som är
avsedda att flyttas och användas på ett antal olika platser.
Artikel 4
Tillhandahållande på marknaden och/eller ibruktagande
Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säker
ställa att utrustning tillhandahålls på marknaden och/eller tas i
bruk endast om den är i överensstämmelse med detta direktiv
när den är korrekt installerad, underhållen och används för
avsett ändamål.
Artikel 5
Fri rörlighet för utrustning
1. Medlemsstaterna får inte inom sina territorier, med hän
visning till skäl som har samband med elektromagnetisk kom
patibilitet, hindra att utrustning som uppfyller bestämmelserna i
detta direktiv tillhandahålls på marknaden och/eller tas i bruk.
2. Kraven i detta direktiv får inte förhindra att följande sär
skilda åtgärder som avser ibruktagande eller användning av ut
rustning vidtas i någon medlemsstat:
a) Åtgärder för att bemästra ett befintligt eller förutsett problem
rörande elektromagnetisk kompatibilitet på en viss plats.
b) Åtgärder som vidtas av säkerhetsskäl för att skydda allmänt
tillgängliga telenät eller mottagar- eller sändarstationer när de
används för säkerhetsändamål i väldefinierade spektrumsitua
tioner.
Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och
rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett infor
mationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrif
ter ( 1 ) ska en medlemsstat anmäla dessa särskilda åtgärder till
kommissionen och de övriga medlemsstaterna.
De särskilda åtgärder som har godkänts ska offentliggöras av
kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning.
3. Medlemsstaterna får inte hindra att utrustning som inte
uppfyller bestämmelserna i detta direktiv visas och/eller demon
streras på handelsmässor, utställningar eller liknande, förutsatt
att det genom synlig skyltning klart framgår att sådan utrust
ning inte får tillhandahållas på marknaden och/eller tas i bruk
förrän den uppfyller bestämmelserna i detta direktiv. Visningar
får endast äga rum under förutsättning att tillräckliga åtgärder
har vidtagits för att undvika elektromagnetiska störningar.
SV
29.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 96/85
( 1 ) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
29
Artikel 6
Väsentliga krav
Utrustningen ska uppfylla de väsentliga krav som anges i bilaga
I.
KAPITEL 2
DE EKONOMISKA AKTÖRERNAS SKYLDIGHETER
Artikel 7
Tillverkarnas skyldigheter
1. När tillverkarna släpper ut sina apparater på marknaden
ska de se till att de har konstruerats och tillverkats i enlighet
med de väsentliga kraven i bilaga I.
2.
Tillverkarna ska utarbeta den tekniska dokumentation som
avses i bilaga II eller bilaga III och utföra eller låta utföra den
relevanta bedömning av överensstämmelse som avses i arti
kel 14.
Om bedömningen har visat att apparaten uppfyller de tillämp
liga kraven ska tillverkarna upprätta en EU-försäkran om över
ensstämmelse och anbringa CE-märkningen.
3. Tillverkarna ska behålla den tekniska dokumentationen
och EU-försäkran om överensstämmelse i tio år efter det att
apparaten har släppts ut på marknaden.
4. Tillverkarna ska se till att det finns rutiner som garanterar
att serietillverkningen fortsätter att överensstämma med kraven i
detta direktiv. Det ska också tas hänsyn till ändringar i appara
tens konstruktion eller egenskaper och ändringar i de harmoni
serade standarderna eller andra tekniska specifikationer som det
hänvisas till vid försäkran om överensstämmelse för en apparat.
5. Tillverkarna ska se till att de apparater som de har släppt
ut på marknaden är försedda med typnummer, partinummer,
serienummer eller annan identifieringsmärkning eller, om detta
inte är möjligt på grund av apparatens storlek eller art, se till att
den erforderliga informationen lämnas på förpackningen eller i
ett medföljande dokument.
6. Tillverkarna ska ange sitt namn, registrerade firmanamn
eller registrerade varumärke samt den postadress på vilken de
kan kontaktas på apparaten, eller, om detta inte är möjligt, på
förpackningen eller i ett dokument som följer med apparaten.
Den angivna adressen ska ange en enda kontaktpunkt där till
verkaren kan kontaktas. Kontaktuppgifterna ska anges på ett
språk som lätt kan förstås av slutanvändarna och marknadskon
trollmyndigheterna.
7. Tillverkarna ska se till att apparaten åtföljs av bruksanvis
ningar och den information som avses i artikel 18 på ett språk
som lätt kan förstås av konsumenterna och andra slutanvändare
och som bestämts av den berörda medlemsstaten. Dessa bruk
sanvisningar och information liksom alla etiketter ska vara tyd
liga och lättbegripliga.
8. Tillverkare som anser eller har skäl att tro att en apparat
som de har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med
detta direktiv ska omedelbart vidta de korrigerande åtgärder
som krävs för att få apparaten att överensstämma med kraven
eller, om så är lämpligt, dra tillbaka eller återkalla apparaten.
Om apparaten utgör en risk ska tillverkarna dessutom omedel
bart underrätta de behöriga myndigheterna i de medlemsstater
på vilkas marknad de har tillhandahållit apparaten, och lämna
uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och
de korrigerande åtgärder som vidtagits.
9. Tillverkarna ska på motiverad begäran av en behörig na
tionell myndighet i pappersform eller elektronisk form ge myn
digheten all information och dokumentation som behövs för att
visa att apparaten överensstämmer med kraven i detta direktiv,
på ett språk som lätt kan förstås av den myndigheten. De ska på
begäran samarbeta med den behöriga myndigheten om de åt
gärder som vidtas för att undanröja riskerna med de apparater
som de har släppt ut på marknaden.
Artikel 8
Tillverkarens representanter
1. Tillverkarna får genom skriftlig fullmakt utse en represen
tant.
Skyldigheterna i enlighet med artikel 7.1 och skyldigheten att
upprätta sådan teknisk dokumentation som avses i artikel 7.2
får inte delegeras till tillverkarens representant.
2. Tillverkarens representant ska utföra de uppgifter som
anges i fullmakten från tillverkaren. Fullmakten ska ge tillverka
rens representant rätt att åtminstone
a) inneha EU-försäkran om överensstämmelse och den tekniska
dokumentationen för att kunna uppvisa dem för de natio
nella marknadskontrollmyndigheterna i tio år efter det att
apparaten har släppts ut på marknaden,
b) på motiverad begäran av en behörig nationell myndighet ge
den myndigheten all information och dokumentation som
behövs för att visa att apparaten överensstämmer med kra
ven,
c) på deras begäran samarbeta med de behöriga nationella
myndigheterna om de åtgärder som vidtas för att undanröja
riskerna med de apparater som omfattas av fullmakten.
SV
L 96/86
Europeiska unionens officiella tidning
29.3.2014
30
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
Artikel 9
Importörernas skyldigheter
1.
Importörerna får endast släppa ut apparater på marknaden
som överensstämmer med kraven.
2. Innan importörerna släpper ut en apparat på marknaden
ska de se till att tillverkaren har utfört den bedömning av över
ensstämmelse som avses i artikel 14. De ska se till att tillver
karen har upprättat den tekniska dokumentationen, att appara
ten är försedd med CE-märkning och åtföljs av de dokument
som krävs samt att tillverkaren har uppfyllt kraven i artikel 7.5
och 7.6.
Om en importör anser eller har skäl att tro att en apparat inte
överensstämmer med de väsentliga kraven i bilaga I får impor
tören inte släppa ut apparaten på marknaden förrän den över
ensstämmer med de tillämpliga kraven. Om apparaten utgör en
risk ska importören dessutom informera tillverkaren och mark
nadskontrollmyndigheterna om detta.
3. Importörerna ska ange sitt namn, registrerade firmanamn
eller registrerade varumärke samt den postadress på vilken de
kan kontaktas på apparaten eller, om detta inte är möjligt, på
förpackningen eller i ett dokument som följer med apparaten.
Kontaktuppgifterna ska anges på ett språk som lätt kan förstås
av slutanvändarna och marknadskontrollmyndigheterna.
4. Importörerna ska se till att apparaten åtföljs av bruksan
visningar och den information som avses i artikel 18 på ett
språk som lätt kan förstås av konsumenterna och andra slut
användare och som bestämts av den berörda medlemsstaten.
5.
Importörerna ska, så länge de har ansvar för en apparat, se
till att förvarings- eller transportförhållandena för apparaten inte
äventyrar apparatens överensstämmelse med de väsentliga kra
ven i bilaga I.
6. Importörer som anser eller har skäl att tro att en apparat
som de har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med
detta direktiv ska omedelbart vidta de korrigerande åtgärder
som krävs för att få apparaten att överensstämma med kraven
eller, om så är lämpligt, för att dra tillbaka eller återkalla ap
paraten. Om apparaten utgör en risk ska importörerna des
sutom omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna i de
medlemsstater på vilkas marknad de har tillhandahållit appara
ten, och lämna uppgifter om i synnerhet den bristande över
ensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.
7. Under tio år efter det att apparaten har släppts ut på
marknaden ska importörerna hålla en kopia av EU-försäkran
om överensstämmelse tillgänglig för marknadskontrollmyndig
heterna och se till att dessa myndigheter på begäran kan få
tillgång till den tekniska dokumentationen.
8. Importörerna ska på motiverad begäran av en behörig
nationell myndighet i pappersform eller elektronisk form ge
myndigheten all information och dokumentation som behövs
för att visa att en apparat överensstämmer med kraven, på ett
språk som lätt kan förstås av den myndigheten. De ska på
begäran samarbeta med den behöriga myndigheten om de åt
gärder som vidtas för att undanröja riskerna med de apparater
som de har släppt ut på marknaden.
Artikel 10
Distributörernas skyldigheter
1. När distributörerna tillhandahåller en apparat på mark
naden ska de iaktta vederbörlig omsorg för att se till att kraven
i detta direktiv uppfylls.
2. Innan distributörerna tillhandahåller en apparat på mark
naden ska de kontrollera att den är försedd med CE-märkning,
att den åtföljs av de dokument som krävs och av bruksanvis
ning och den information som avses i artikel 18 på ett språk
som lätt kan förstås av konsumenterna och andra slutanvändare
i den medlemsstat där apparaten ska tillhandahållas på mark
naden samt att tillverkaren och importören har uppfyllt kraven i
artiklarna 7.5, 7.6 respektive 9.3.
Om en distributör anser eller har skäl att tro att en apparat inte
överensstämmer med de väsentliga kraven i bilaga I får distri
butören inte tillhandahålla apparaten på marknaden förrän den
överensstämmer med de tillämpliga kraven. Om apparaten ut
gör en risk ska distributören dessutom informera tillverkaren
eller importören samt marknadskontrollmyndigheterna om det
ta.
3. Distributörerna ska, så länge de har ansvar för en apparat,
se till att förvarings- eller transportförhållandena för apparaten
inte äventyrar apparatens överensstämmelse med de väsentliga
kraven i bilaga I.
4. Distributörer som anser eller har skäl att tro att en apparat
som de har tillhandahållit på marknaden inte överensstämmer
med detta direktiv ska försäkra sig om att nödvändiga korrige
rande åtgärder vidtas för att få apparaten att överensstämma
med kraven eller, om så är lämpligt, för att dra tillbaka eller
återkalla apparaten. Om apparaten utgör en risk ska distributö
rerna dessutom omedelbart underrätta de behöriga myndighe
terna i de medlemsstater på vilkas marknad de har tillhandahål
lit apparaten, och lämna uppgifter om i synnerhet den bristande
överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.
5. Distributörerna ska på motiverad begäran av en behörig
nationell myndighet i pappersform eller elektronisk form ge
myndigheten den information och dokumentation som behövs
för att visa att apparaten överensstämmer med kraven. De ska
på begäran samarbeta med den behöriga myndigheten om de
åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna med de apparater
som de tillhandahållit på marknaden.
SV
29.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 96/87
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
31
Artikel 11
Fall där tillverkarens skyldigheter är tillämpliga på
importörer och distributörer
Importörer eller distributörer ska anses vara tillverkare enligt
detta direktiv och ska ha samma skyldigheter som tillverkaren
har enligt artikel 7 när de släpper ut en apparat på marknaden i
eget namn eller under eget varumärke eller ändrar en apparat
som redan släppts ut på marknaden på ett sådant sätt att över
ensstämmelsen med detta direktiv kan påverkas.
Artikel 12
Identifiering av de ekonomiska aktörerna
De ekonomiska aktörerna ska på begäran identifiera följande
aktörer för marknadskontrollmyndigheterna:
a) Ekonomiska aktörer som har levererat en apparat till dem.
b) Ekonomiska aktörer som de har levererat en apparat till.
De ekonomiska aktörerna ska kunna ge den information som
avses i första stycket i tio år efter det att de har fått apparaten
levererad och i tio år efter det att de har levererat apparaten.
KAPITEL 3
UTRUSTNINGENS ÖVERENSSTÄMMELSE MED KRAVEN
Artikel 13
Presumtion om överensstämmelse för utrustningen
Utrustning som överensstämmer med harmoniserade standarder
eller delar av dem, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i
Europeiska unionens officiella tidning, ska förutsättas överens
stämma med de väsentliga krav i bilaga I som omfattas av dessa
standarder eller delar av dem.
Artikel 14
Förfarande vid bedömning av överensstämmelse för
apparater
När det gäller bedömning av apparaternas överensstämmelse
med de väsentliga krav som anges i bilaga I ska något av
följande förfaranden för bedömning av överensstämmelse följas:
a) Intern tillverkningskontroll enligt bilaga II.
b) EU-typkontroll följt av överensstämmelse med typ som
grundar sig på intern tillverkningskontroll enligt bilaga III.
Tillverkaren får välja att tillämpa det förfarande som avses i
första stycket led b endast i fråga om vissa aspekter av de
väsentliga kraven, under förutsättning att det förfarande som
avses i första stycket led a tillämpas i fråga om de övriga
aspekterna av de väsentliga kraven.
Artikel 15
EU-försäkran om överensstämmelse
1. I EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges att de
väsentliga säkerhetskraven i bilaga I har visats vara uppfyllda.
2. EU-försäkran om överensstämmelse ska utformas i enlig
het med mallen i bilaga IV, innehålla de uppgifter som anges i
de relevanta modulerna i bilagorna II och III och regelbundet
uppdateras. Den ska översättas till det eller de språk som krävs
av den medlemsstat där apparaten släpps ut eller tillhandahålls
på marknaden.
3. Om en apparat omfattas av mer än en unionsakt där det
ställs krav på EU-försäkran om överensstämmelse ska en enda
EU-försäkran om överensstämmelse upprättas för alla dessa
unionsakter. I denna försäkran ska det anges vilka unionsakter
som berörs, och det ska lämnas en publikationshänvisning till
dem.
4. Genom att upprätta EU-försäkran om överensstämmelse
tar tillverkaren ansvar för att apparaten överensstämmer med
kraven i detta direktiv.
Artikel 16
Allmänna principer för CE-märkning
CE-märkningen ska omfattas av de allmänna principer som fast
ställs i artikel 30 i förordning (EG) nr 765/2008.
Artikel 17
Regler och villkor för CE-märkning
1. CE-märkningen ska anbringas på apparaten eller dess
märkskylt så att den är synlig, lätt läsbar och varaktig. Om detta
inte är möjligt eller lämpligt på grund av apparatens art ska
märkningen anbringas på förpackningen och i de medföljande
dokumenten.
2. CE-märkningen ska anbringas innan apparaten släpps ut
på marknaden.
3. Medlemsstaterna ska utgå från befintliga mekanismer för
att se till att bestämmelserna om CE-märkning tillämpas korrekt
och vidta lämpliga åtgärder i händelse av otillbörlig användning
av den märkningen.
SV
L 96/88
Europeiska unionens officiella tidning
29.3.2014
32
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
Artikel 18
Information om användningen av apparaten
1. Apparaten ska åtföljas av information om eventuella sär
skilda försiktighetsåtgärder som ska vidtas i samband med mon
tering, installation, underhåll eller användning av apparaten för
att apparaten ska överensstämma med de väsentliga kraven i
punkt 1 i bilaga I när den tas i bruk.
2. Apparater vars överensstämmelse med de väsentliga kra
ven i punkt 1 i bilaga I inte är säkerställd i bostadsområden ska
åtföljas av en tydlig uppgift om denna begränsade användning, i
förekommande fall även på förpackningen.
3. De anvisningar som åtföljer apparaten ska innehålla den
information som är nödvändig för att möjliggöra användning av
apparaten i överensstämmelse med det ändamål som apparaten
är avsedd för.
Artikel 19
Fasta installationer
1.
Apparater som har tillhandahållits på marknaden och som
kan byggas in i en fast installation ska omfattas av alla till
lämpliga bestämmelser för apparater i detta direktiv.
Kraven i artiklarna 6–12 och 14–18 ska dock inte vara obliga
toriska för apparater som är avsedda att byggas in i en bestämd
fast installation och inte på annat sätt tillhandahålls på mark
naden.
I sådana fall ska den fasta installationens identitet och dess
egenskaper avseende elektromagnetisk kompatibilitet framgå
av den medföljande dokumentationen tillsammans med de för
siktighetsåtgärder som ska vidtas när apparaten byggs in i den
fasta installationen för att installationens överensstämmelse inte
ska äventyras. Den information som avses i artiklarna 7.5, 7.6
och 9.3 ska också finnas i denna dokumentation.
Sådan god branschpraxis som avses i punkt 2 i bilaga I ska
dokumenteras, och den eller de ansvariga personerna ska hålla
dokumentationen tillgänglig för kontroll för berörda nationella
myndigheter så länge som den fasta installationen är i drift.
2. Om det finns tecken på att den fasta installationen brister
i överensstämmelse, särskilt om klagomål framförs om att stör
ningar alstras av installationen, får den berörda medlemsstatens
behöriga myndigheter begära bevis på den fasta installationens
överensstämmelse och, när det är relevant, inleda en bedöm
ning.
Om bristande överensstämmelse konstateras ska de behöriga
myndigheterna kräva att lämpliga åtgärder vidtas så att installa
tionen överensstämmer med de väsentliga kraven i bilaga I.
3. Medlemsstaterna ska införa de bestämmelser som krävs
för att den eller de personer ska kunna identifieras som ansvarar
för att fastställa att en fast installation överensstämmer med de
tillämpliga väsentliga kraven.
KAPITEL 4
ANMÄLAN AV ORGAN FÖR BEDÖMNING AV
ÖVERENSSTÄMMELSE
Artikel 20
Anmälan
Medlemsstaterna ska anmäla till kommissionen och övriga med
lemsstater vilka organ som fått i uppdrag att utföra bedöm
ningar av överensstämmelse i enlighet med detta direktiv.
Artikel 21
Anmälande myndigheter
1. Medlemsstaterna ska utse en anmälande myndighet med
ansvar för att inrätta och genomföra de förfaranden som krävs
för bedömning och anmälan av organ för bedömning av över
ensstämmelse och för övervakning av anmälda organ, inklusive
överensstämmelse med artikel 26.
2. Medlemsstaterna får besluta att den bedömning och över
vakning som avses i punkt 1 ska utföras av ett nationellt ac
krediteringsorgan i den betydelse som anges i och i enlighet
med förordning (EG) nr 765/2008.
3. Om den anmälande myndigheten delegerar eller på annat
sätt överlåter den bedömning, anmälan eller övervakning som
avses i punkt 1 till ett organ som inte är offentligt, ska det
organet vara en juridisk person och i tillämpliga delar uppfylla
kraven i artikel 22. Dessutom ska detta organ ha vidtagit åt
gärder för att kunna hantera ansvarsskyldighet som kan uppstå i
samband med dess verksamhet.
4. Den anmälande myndigheten ska ta det fulla ansvaret för
de uppgifter som utförs av det organ som avses i punkt 3.
Artikel 22
Krav på anmälande myndigheter
1. En anmälande myndighet ska vara inrättad på ett sådant
sätt att det inte uppstår någon intressekonflikt med organen för
bedömning av överensstämmelse.
2. En anmälande myndighet ska vara organiserad och fun
gera på ett sådant sätt att dess verksamhet är objektiv och
opartisk.
SV
29.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 96/89
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
33
3. En anmälande myndighet ska vara organiserad på ett så
dant sätt att alla beslut som rör anmälan av ett organ för
bedömning av överensstämmelse fattas av annan behörig per
sonal än den som har gjort bedömningen.
4. En anmälande myndighet får inte erbjuda eller utföra så
dan verksamhet som utförs av organ för bedömning av över
ensstämmelse och får inte heller erbjuda eller utföra konsult
tjänster på kommersiell eller konkurrensmässig grund.
5. En anmälande myndighet ska sörja för att erhållen infor
mation behandlas konfidentiellt.
6. En anmälande myndighet ska ha tillgång till tillräckligt
med personal med lämplig kompetens för att kunna utföra
sina uppgifter.
Artikel 23
De anmälande myndigheternas informationsskyldighet
Medlemsstaterna ska informera kommissionen om sina för
faranden för bedömning och anmälan av organ för bedömning
av överensstämmelse och för övervakning av anmälda organ
samt om eventuella ändringar.
Kommissionen ska offentliggöra denna information.
Artikel 24
Krav avseende anmälda organ
1. När det gäller anmälan ska organ för bedömning av över
ensstämmelse uppfylla kraven i punkterna 2–11.
2. Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska inrättas
enligt en medlemsstats nationella rätt och vara en juridisk per
son.
3.
Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska vara ett
tredjepartsorgan som är oberoende av den organisation eller
apparat som den bedömer.
Detta organ får vara ett organ som hör till en näringslivsorga
nisation eller branschorganisation som företräder företag som är
involverade i konstruktion, tillverkning, leverans, installation,
användning eller underhåll av de apparater som det bedömer,
förutsatt att det kan styrkas att organet är oberoende och att det
inte finns några intressekonflikter.
4. Ett organ för bedömning av överensstämmelse, dess
högsta ledning och den personal som ansvarar för att utföra
bedömningen av överensstämmelse får inte utgöras av den som
konstruerar, tillverkar, levererar, installerar, köper, äger, använ
der eller underhåller de apparater som bedöms och inte heller
av den som företräder någon av dessa parter. Detta ska inte
hindra användning av apparater som är nödvändig för verk
samheten inom organet för bedömning av överensstämmelse
eller användning av apparater för personligt bruk.
Ett organ för bedömning av överensstämmelse, dess högsta
ledning och bedömningspersonal får varken delta direkt i kon
struktion, tillverkning, marknadsföring, installation, användning
eller underhåll av dessa apparater eller företräda parter som
bedriver sådan verksamhet. De får inte delta i någon verksamhet
som kan påverka deras objektivitet och integritet i samband
med den bedömning av överensstämmelse för vilken de har
anmälts. Detta ska framför allt gälla konsulttjänster.
Organ för bedömning av överensstämmelse ska se till att deras
dotterbolags eller underentreprenörers verksamhet inte påverkar
konfidentialiteten, objektiviteten eller opartiskheten i organens
bedömningar av överensstämmelse.
5. Organ för bedömning av överensstämmelse och deras
personal ska utföra bedömningen av överensstämmelse med
största möjliga yrkesintegritet, ha teknisk kompetens på det
specifika området och vara fria från alla påtryckningar och all
påverkan, i synnerhet ekonomiska, som kan påverka deras om
döme eller resultaten av deras bedömning av överensstämmelse;
detta gäller särskilt påtryckningar och påverkan från personer
eller grupper av personer som berörs av denna verksamhet.
6. Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska kunna
utföra alla de uppgifter avseende bedömning av överensstäm
melse som fastställs i bilaga III för ett sådant organ och för vilka
det har anmälts, oavsett om dessa uppgifter utförs av organet
för bedömning av överensstämmelse eller för dess räkning och
under dess ansvar.
Vid alla tidpunkter och för varje förfarande för bedömning av
överensstämmelse och för varje typ eller kategori av apparater
för vilka det har anmälts ska organet för bedömning av över
ensstämmelse ha följande till sitt förfogande:
a) Erforderlig personal med teknisk kunskap och tillräcklig er
farenhet för att utföra bedömningen av överensstämmelse.
b) Erforderliga beskrivningar av förfaranden enligt vilka bedöm
ningar av överensstämmelse utförs; dessa beskrivningar
måste säkerställa tydlighet och reproducerbarhet hos för
farandena. Organet ska ha lämpliga rutiner och förfaranden
för att skilja mellan de uppgifter som det utför i sin egen
skap av anmält organ och annan verksamhet.
c) Förfaranden som gör det möjligt för organet att utöva sin
verksamhet med vederbörlig hänsyn tagen till ett företags
storlek, bransch och struktur, den berörda produktteknikens
komplexitet och eventuell massproduktion eller serietillverk
ning.
SV
L 96/90
Europeiska unionens officiella tidning
29.3.2014
34
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
Organet för bedömning av överensstämmelse ska ha nödvän
diga medel för att korrekt kunna utföra de tekniska och ad
ministrativa uppgifterna i samband med bedömningen av över
ensstämmelse och ska ha tillgång till den utrustning och de
hjälpmedel som är nödvändiga.
7. Den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av
överensstämmelse ska ha
a) fullgod teknisk och yrkesinriktad utbildning som täcker all
slags bedömning av överensstämmelse på det område inom
vilket organet för bedömning av överensstämmelse har an
mälts,
b) tillfredsställande kunskap om kraven för de bedömningar
som de gör och befogenhet att utföra dessa bedömningar,
c) lämplig kännedom och insikt om de väsentliga kraven i
bilaga I, de tillämpliga harmoniserade standarderna och de
relevanta bestämmelserna i den harmoniserade unionslags
tiftningen och nationell lagstiftning,
d) förmåga att upprätta intyg, protokoll och rapporter som
visar att bedömningarna har gjorts.
8. Det ska garanteras att organ för bedömning av överens
stämmelse, deras högsta ledning och den personal som ansvarar
för att utföra bedömningen av överensstämmelse är opartiska.
Ersättningen till den högsta ledningen och den personal som
ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse vid
ett organ för bedömning av överensstämmelse får inte vara
beroende av antalet bedömningar som görs eller resultaten av
bedömningarna.
9. Organ för bedömning av överensstämmelse ska vara an
svarsförsäkrade, om inte staten tar på sig ansvaret enligt natio
nell rätt eller medlemsstaten själv tar direkt ansvar för bedöm
ningen av överensstämmelse.
10. Personalen vid ett organ för bedömning av överensstäm
melse ska iaktta tystnadsplikt beträffande all information som
de erhåller vid utförandet av sina uppgifter enligt bilaga III eller
bestämmelser i nationell rätt som genomför den, utom gente
mot de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där verk
samheten bedrivs. Äganderättigheter ska skyddas.
11. Organ för bedömning av överensstämmelse ska delta i,
eller se till att deras personal som ansvarar för att utföra be
dömningen av överensstämmelse känner till, det relevanta stan
dardiseringsarbetet och det arbete som utförs i samordnings
gruppen för anmälda organ, som inrättats i enlighet med
relevant harmoniserad unionslagstiftning, och de ska som gene
rella riktlinjer använda de administrativa beslut och dokument
som är resultatet av gruppens arbete.
Artikel 25
Presumtion om överensstämmelse för anmälda organ
Ett organ för bedömning av överensstämmelse som kan visa att
det uppfyller kriterierna i de relevanta harmoniserade standar
derna eller delar av dem till vilka hänvisningar har offentligg
jorts i Europeiska unionens officiella tidning ska förutsättas uppfylla
kraven i artikel 24, förutsatt att dessa krav omfattas av de till
lämpliga harmoniserade standarderna.
Artikel 26
Dotterbolag och underentreprenörer till anmälda organ
1. Om det anmälda organet lägger ut specifika uppgifter med
anknytning till bedömningen av överensstämmelse på underen
treprenad eller anlitar ett dotterbolag ska det se till att unde
rentreprenören eller dotterbolaget uppfyller kraven i artikel 24
och informera den anmälande myndigheten om detta.
2. De anmälda organen ska ta det fulla ansvaret för unde
rentreprenörernas eller dotterbolagens uppgifter, oavsett var
dessa är etablerade.
3. Verksamhet får läggas ut på underentreprenad eller utföras
av ett dotterbolag endast om kunden samtycker till det.
4. De anmälda organen ska hålla de relevanta dokumenten
rörande bedömningen av underentreprenörens eller dotterbola
gets kvalifikationer och det arbete som utförts av dem enligt
bilaga III tillgängliga för den anmälande myndigheten.
Artikel 27
Ansökan om anmälan
1. Organet för bedömning av överensstämmelse ska lämna
in en ansökan om anmälan till den anmälande myndigheten i
den medlemsstat där det är etablerat.
2. Ansökan om anmälan ska åtföljas av en beskrivning av de
bedömningar av överensstämmelse, den eller de moduler för
bedömning av överensstämmelse och den eller de apparater
som organet förklarar sig ha kompetens för samt ett ackredite
ringsintyg, om det finns ett sådant, som utfärdats av ett natio
nellt ackrediteringsorgan och där det intygas att organet för
bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i artikel 24.
3. Om organet för bedömning av överensstämmelse inte kan
uppvisa något ackrediteringsintyg ska det ge den anmälande
myndigheten alla underlag som krävs för kontroll, erkännande
och regelbunden övervakning av att det uppfyller kraven i ar
tikel 24.
SV
29.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 96/91
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
35
Artikel 28
Anmälningsförfarande
1. De anmälande myndigheterna får endast anmäla de organ
för bedömning av överensstämmelse som har uppfyllt kraven i
artikel 24.
2. De ska anmäla till kommissionen och de andra medlems
staterna med hjälp av det elektroniska anmälningsverktyg som
utvecklats och förvaltas av kommissionen.
3. Anmälan ska innehålla detaljerade uppgifter om bedöm
ningarna av överensstämmelse, modulerna för bedömning av
överensstämmelse och den eller de berörda apparaterna samt
ett relevant intyg om kompetens.
4. Om en anmälan inte grundar sig på ett ackrediteringsintyg
som avses i artikel 27.2 ska den anmälande myndigheten ge
kommissionen och de andra medlemsstaterna de skriftliga un
derlag som styrker att organet för bedömning av överensstäm
melse har erforderlig kompetens och att de system som behövs
för att se till att organet övervakas regelbundet och fortsätter att
uppfylla kraven i artikel 24 har inrättats.
5. Det berörda organet får bedriva verksamhet som anmält
organ endast om kommissionen eller de andra medlemsstaterna
inte har rest invändningar inom två veckor efter anmälan, i de
fall då ett ackrediteringsintyg används, eller inom två månader
efter anmälan, i de fall då ingen ackreditering används.
Endast ett sådant organ ska anses vara ett anmält organ i en
lighet med detta direktiv.
6. Den anmälande myndigheten ska underrätta kommissio
nen och de andra medlemsstaterna om alla relevanta ändringar
av anmälan.
Artikel 29
Identifikationsnummer och förteckningar över anmälda
organ
1. Kommissionen ska tilldela varje anmält organ ett identifi
kationsnummer.
Organet ska tilldelas ett enda nummer även om det anmäls
enligt flera unionsakter.
2. Kommissionen ska offentliggöra förteckningen över de
organ som anmälts enligt detta direktiv, inklusive de identifika
tionsnummer som de har tilldelats och den verksamhet som de
har anmälts för.
Kommissionen ska se till att förteckningen hålls uppdaterad.
Artikel 30
Ändringar i anmälan
1. Om en anmälande myndighet har konstaterat eller har
informerats om att ett anmält organ inte längre uppfyller de
krav som anges i artikel 24 eller att det underlåter att fullgöra
sina skyldigheter, ska myndigheten i förekommande fall, bero
ende på hur allvarlig underlåtenheten att uppfylla kraven eller
fullgöra skyldigheterna är, begränsa anmälan eller återkalla den
tillfälligt eller slutgiltigt. Den ska omedelbart underrätta kom
missionen och de andra medlemsstaterna om detta.
2. I händelse av begränsning, tillfällig återkallelse eller åter
kallelse av anmälan eller om det anmälda organet har upphört
med verksamheten ska den anmälande medlemsstaten vidta
lämpliga åtgärder för att det anmälda organets dokumentation
antingen ska behandlas av ett annat anmält organ eller hållas
tillgänglig för de ansvariga anmälande myndigheterna och
marknadskontrollmyndigheterna på deras begäran.
Artikel 31
Ifrågasättande av de anmälda organens kompetens
1. Kommissionen ska undersöka alla fall där den tvivlar på
att ett anmält organ har erforderlig kompetens eller att ett
anmält organ fortsatt uppfyller de krav och fullgör de skyldig
heter som det omfattas av, och även alla fall där den gjorts
uppmärksam på att det föreligger sådana tvivel.
2. Den anmälande medlemsstaten ska på begäran ge kom
missionen all information om grunderna för anmälan eller hur
det berörda anmälda organets kompetens upprätthålls.
3. Kommissionen ska se till att all känslig information som
har erhållits i samband med undersökningarna behandlas kon
fidentiellt.
4. Om kommissionen konstaterar att ett anmält organ inte
uppfyller eller inte längre uppfyller kraven för anmälan ska den
anta en genomförandeakt för att anmoda den anmälande med
lemsstaten att vidta erforderliga korrigerande åtgärder, inbegri
pet att vid behov återta anmälan.
Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgi
vande förfarande som avses i artikel 41.2.
Artikel 32
De anmälda organens operativa skyldigheter
1. Anmälda organ ska utföra bedömningar av överensstäm
melse i enlighet med förfarandena för bedömning av överens
stämmelse i bilaga III.
2. Bedömningarna av överensstämmelse ska utföras på ett
proportionellt sätt så att de ekonomiska aktörerna inte belastas
i onödan.
SV
L 96/92
Europeiska unionens officiella tidning
29.3.2014
36
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
Organen för bedömning av överensstämmelse ska när de utför
sin verksamhet ta vederbörlig hänsyn till ett företags storlek,
bransch och struktur och till produktteknikens komplexitet
och eventuell massproduktion eller serietillverkning.
Samtidigt ska de dock respektera den grad av noggrannhet och
skyddsnivå som krävs för att apparaterna ska överensstämma
med detta direktiv.
3.
Om ett anmält organ konstaterar att en tillverkare inte har
tillämpat de väsentliga kraven i bilaga I eller motsvarande har
moniserade standarder eller andra tekniska specifikationer, ska
det begära att tillverkaren vidtar korrigerande åtgärder, och inget
intyg ska utfärdas.
4. Om ett anmält organ vid övervakning av överensstäm
melse efter det att ett intyg har utfärdats konstaterar att en
apparat inte längre uppfyller kraven, ska det begära att tillver
karen vidtar korrigerande åtgärder, och vid behov ska intyget
tillfälligt eller slutgiltigt återkallas.
5. Om inga korrigerande åtgärder vidtas eller om de inte får
önskat resultat, ska det anmälda organet i förekommande fall
belägga intyget med restriktioner eller återkalla det tillfälligt eller
slutgiltigt.
Artikel 33
Överklagande av de anmälda organens beslut
Medlemsstaterna ska se till att det finns ett förfarande för över
klagande av de anmälda organens beslut.
Artikel 34
De anmälda organens informationsskyldighet
1. De anmälda organen ska informera den anmälande myn
digheten om följande:
a) Avslag, begränsningar och tillfällig eller slutgiltig återkallelse
av intyg.
b) Omständigheter som inverkar på omfattningen av eller vill
koren för anmälan.
c) Begäran från marknadskontrollmyndigheterna om infor
mation om bedömningar av överensstämmelse.
d) På begäran, bedömningar av överensstämmelse som gjorts
inom ramen för anmälan och all annan verksamhet, inklu
sive gränsöverskridande verksamhet och underentreprenad.
2. De anmälda organen ska ge de andra organ som anmälts
enligt detta direktiv och som utför liknande bedömningar av
överensstämmelse som täcker samma apparater, relevant infor
mation om frågor som rör negativa och, på begäran, positiva
resultat av bedömningar av överensstämmelse.
Artikel 35
Utbyte av erfarenhet
Kommissionen ska sörja för att erfarenhetsutbyte förekommer
mellan de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för
riktlinjerna för anmälan.
Artikel 36
Samordning av anmälda organ
Kommissionen ska säkerställa att lämplig samordning och
lämpligt samarbete sker mellan de organ som anmälts enligt
detta direktiv och att detta bedrivs på ett tillfredsställande sätt
genom en sektorsspecifik grupp bestående av anmälda organ.
Medlemsstaterna ska se till att de organ som de har anmält
deltar i arbetet i denna grupp, direkt eller genom utsedda re
presentanter.
KAPITEL 5
MARKNADSKONTROLL I UNIONEN, KONTROLL AV
APPARATER SOM FÖRS IN PÅ UNIONSMARKNADEN OCH
UNIONENS FÖRFARANDE I FRÅGA OM SKYDDSÅTGÄRDER
Artikel 37
Marknadskontroll i unionen och kontroll av apparater som
förs in på unionsmarknaden
Artiklarna 15.3 och 16–29 i förordning (EG) nr 765/2008 ska
tillämpas på apparater.
Artikel 38
Förfarande för att på nationell nivå hantera apparater som
utgör en risk
1. Om en medlemsstats marknadskontrollmyndigheter har
tillräckliga skäl att anta att en apparat som omfattas av detta
direktiv utgör en risk för aspekter av skydd i allmänhetens
intresse som omfattas av detta direktiv, ska de göra en utvär
dering av apparaten omfattande alla relevanta krav som fastställs
i detta direktiv. De berörda ekonomiska aktörerna ska när så
krävs samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna i det syf
tet.
Om marknadskontrollmyndigheterna vid den utvärdering som
avses i första stycket konstaterar att apparaten inte uppfyller
kraven i detta direktiv ska de utan dröjsmål ålägga den berörda
ekonomiska aktören att vidta alla lämpliga korrigerande åtgär
der för att apparaten ska uppfylla dessa krav, dra tillbaka ap
paraten från marknaden eller återkalla den inom en rimlig pe
riod som de fastställer i förhållande till typen av risk.
SV
29.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 96/93
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
37
Marknadskontrollmyndigheterna ska informera det berörda an
mälda organet om detta.
Artikel 21 i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillämpas på de
åtgärder som avses i andra stycket i denna punkt.
2. Om marknadskontrollmyndigheterna anser att den bris
tande överensstämmelsen inte bara gäller det nationella territo
riet, ska de informera kommissionen och de andra medlems
staterna om utvärderingsresultaten och om de åtgärder som de
har ålagt de ekonomiska aktörerna att vidta.
3. De ekonomiska aktörerna ska se till att alla lämpliga kor
rigerande åtgärder vidtas i fråga om alla berörda apparater som
de har tillhandahållit på unionsmarknaden.
4. Om den berörda ekonomiska aktören inte vidtar lämpliga
korrigerande åtgärder inom den period som avses i punkt 1
andra stycket, ska marknadskontrollmyndigheterna vidta alla
lämpliga tillfälliga åtgärder för att förbjuda eller begränsa till
handahållandet av apparaten på sin nationella marknad, dra
tillbaka apparaten från den marknaden eller återkalla den.
Marknadskontrollmyndigheterna ska utan dröjsmål informera
kommissionen och de andra medlemsstaterna om dessa åtgär
der.
5. I den information som avses i punkt 4 andra stycket ska
alla tillgängliga uppgifter ingå, särskilt de uppgifter som krävs
för att kunna identifiera den apparat som inte uppfyller kraven,
dess ursprung, vilken typ av bristande överensstämmelse som
görs gällande och den risk apparaten utgör, vilken typ av na
tionell åtgärd som vidtagits och dess varaktighet samt den be
rörda ekonomiska aktörens synpunkter. Marknadskontrollmyn
digheterna ska särskilt ange om den bristande överensstämmel
sen beror på något av följande:
a) Apparaten uppfyller inte kraven med avseende på de aspek
ter av skydd i allmänhetens intresse som omfattas av detta
direktiv.
b) Det förekommer brister i de harmoniserade standarder som
avses i artikel 13, vilka ger presumtion om överensstämmel
se.
6. Andra medlemsstater än den som inledde förfarandet en
ligt denna artikel ska utan dröjsmål informera kommissionen
och de andra medlemsstaterna om vidtagna åtgärder och om
eventuella kompletterande uppgifter som de har tillgång till med
avseende på den berörda apparatens bristande överensstäm
melse med kraven samt eventuella invändningar mot den vid
tagna nationella åtgärden.
7. Om varken en medlemsstat eller kommissionen inom tre
månader efter mottagandet av den information som avses i
punkt 4 andra stycket har rest invändningar mot en tillfällig
åtgärd som vidtagits av en medlemsstat ska åtgärden anses vara
berättigad.
8. Medlemsstaterna ska se till att lämpliga begränsande åt
gärder, till exempel tillbakadragande av apparaten från mark
naden, utan dröjsmål vidtas i fråga om den berörda apparaten.
Artikel 39
Unionens förfarande i fråga om skyddsåtgärder
1. Om det, efter det att förfarandet i artikel 38.3 och 38.4
slutförts, har rests invändningar mot åtgärder som en medlems
stat vidtagit eller om kommissionen anser att sådana åtgärder
strider mot unionslagstiftningen, ska kommissionen utan dröjs
mål inleda samråd med medlemsstaterna och den eller de be
rörda ekonomiska aktörerna och utvärdera den nationella åtgär
den. På grundval av utvärderingsresultaten ska kommissionen
anta en genomförandeakt för att fastställa om den nationella
åtgärden är berättigad eller inte.
Kommissionen ska rikta beslutet till alla medlemsstater och
omedelbart delge dem och den eller de berörda ekonomiska
aktörerna beslutet.
2. Om den nationella åtgärden anses vara berättigad ska alla
medlemsstater vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att
den apparat som inte uppfyller kraven dras tillbaka från deras
marknader och underrätta kommissionen om detta. Om den
nationella åtgärden anses oberättigad ska den berörda medlems
staten upphäva den åtgärden.
3. Om den nationella åtgärden anses vara berättigad och
apparatens bristande överensstämmelse kan tillskrivas en brist
i de harmoniserade standarder som avses i artikel 38.5 b i detta
direktiv ska kommissionen tillämpa det förfarande som före
skrivs i artikel 11 i förordning (EU) nr 1025/2012.
Artikel 40
Formell bristande överensstämmelse
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 38 ska en
medlemsstat, om den konstaterar något av följande, ålägga den
berörda ekonomiska aktören att åtgärda den bristande överens
stämmelsen:
a) CE-märkningen har anbringats i strid med artikel 30 i för
ordning (EG) nr 765/2008 eller artikel 17 i detta direktiv.
b) CE-märkning saknas.
c) Det har inte upprättats någon EU-försäkran om överensstäm
melse.
SV
L 96/94
Europeiska unionens officiella tidning
29.3.2014
38
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
d) EU-försäkran om överensstämmelse har inte upprättats på ett
korrekt sätt.
e) Den tekniska dokumentationen är antingen inte tillgänglig
eller inte komplett.
f) Den information som avses i artikel 7.6 eller 9.3 saknas, är
felaktig eller ofullständig.
g) Något annat av de administrativa krav som fastställs i arti
kel 7 eller 9 är inte uppfyllt.
2. Om sådan bristande överensstämmelse som avses i punkt
1 kvarstår ska den berörda medlemsstaten vidta lämpliga åtgär
der för att begränsa eller förbjuda tillhandahållandet av appara
ten på marknaden eller se till att den återkallas eller dras tillbaka
från marknaden.
KAPITEL 6
KOMMITTÉFÖRFARANDE, ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 41
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för elektromag
netisk kompatibilitet. Denna kommitté ska vara en kommitté i
den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förord
ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
3. Kommissionen ska höra kommittén angående alla frågor
för vilka samråd med sektorsexperter krävs enligt förordning
(EU) nr 1025/2012 eller enligt annan unionslagstiftning.
Kommittén får dessutom undersöka alla andra frågor som avser
tillämpningen av detta direktiv som tas upp av dess ordförande
eller av en företrädare för en medlemsstat i enlighet med dess
arbetsordning.
Artikel 42
Sanktioner
Medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner för ekonomiska ak
törers överträdelser av bestämmelser i nationell rätt som har
utfärdats med tillämpning av detta direktiv och ska vidta de
åtgärder som krävs för att se till att dessa sanktioner tillämpas.
Sådana sanktioner kan omfatta straffrättsliga påföljder för all
varliga överträdelser.
Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckan
de.
Artikel 43
Övergångsbestämmelser
Medlemsstaterna får inte förhindra att utrustning som omfattas
av direktiv 2004/108/EG och som släppts ut på marknaden före
den 20 april 2016 tillhandahålls på marknaden och/eller tas i
bruk.
Artikel 44
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska senast den 19 april 2016 anta och
offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar
som är nödvändiga för att följa artiklarna 2.2, 3.1.9–3.1.25,
4, 5.1, 7–12, 15, 16 och 17, artikel 19.1 första stycket och
artiklarna 20–43 samt bilagorna II, III och IV. De ska genast
överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 20 april
2016.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis
ning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om
att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det
direktiv som upphävts genom det här direktivet ska anses som
hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur
hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras
ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 45
Upphävande
Direktiv 2004/108/EG ska upphöra att gälla den 20 april 2016,
utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det
gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning
och datum för tillämpning av direktivet som anges i bilaga V.
Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvis
ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jäm
förelsetabellen i bilaga VI.
Artikel 46
Ikraftträdande och tillämpning
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
SV
29.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 96/95
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
39
Artiklarna 1, 2, 3.1.1–3.1.8, 3.2, 5.2, 5.3, 6, 13, 19.3 samt bilaga I ska tillämpas från och med den 20 april
2016.
Artikel 47
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 26 februari 2014.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
D. KOURKOULAS
Ordförande
SV
L 96/96
Europeiska unionens officiella tidning
29.3.2014
40
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
BILAGA I
VÄSENTLIGA KRAV
1. Allmänna krav
Utrustning ska med beaktande av aktuell tillämpbar teknik vara så konstruerad och tillverkad att
a) den elektromagnetiska störning den alstrar inte överskrider den nivå över vilken radio- och teleutrustning eller
annan utrustning inte kan fungera som avsett,
b) den har en sådan tålighet mot den elektromagnetiska störning som kan förväntas vid avsedd användning att dess
avsedda funktion inte i oacceptabel utsträckning försämras.
2. Särskilda krav för fasta installationer
Installation och avsedd användning av komponenter:
En fast installation ska installeras enligt god branschpraxis och i enlighet med informationen om hur dess kom
ponenter är avsedda att användas för att uppfylla de väsentliga kraven enligt punkt 1.
SV
29.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 96/97
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
41
BILAGA II
MODUL A: INTERN TILLVERKNINGSKONTROLL
1. Intern tillverkningskontroll är det förfarande för bedömning av överensstämmelse genom vilket tillverkaren fullgör
skyldigheterna i punkterna 2, 3, 4 och 5 i denna bilaga och säkerställer och försäkrar på eget ansvar att de berörda
apparaterna uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv.
2. Bedömning av den elektromagnetiska kompatibiliteten
Tillverkaren ska utföra en bedömning av apparatens elektromagnetiska kompatibilitet på grundval av relevanta
fenomen så att de väsentliga krav som anges i punkt 1 i bilaga I är uppfyllda.
Vid bedömningen av apparatens elektromagnetiska kompatibilitet ska alla normala villkor för den avsedda driften
beaktas. Om apparaten kan konfigureras på olika sätt ska bedömningen av den elektromagnetiska kompatibiliteten
styrka att apparaten uppfyller de väsentliga kraven i punkt 1 i bilaga I i samtliga möjliga konfigurationer som
tillverkaren anger vara representativa för den användning som apparaten är avsedd för.
3. Teknisk dokumentation
Tillverkaren ska utarbeta den tekniska dokumentationen. Dokumentationen ska göra det möjligt att bedöma om
apparaten uppfyller de relevanta kraven och innehålla en tillfredställande analys och bedömning av riskerna.
Den tekniska dokumentationen ska innehålla de tillämpliga kraven och, i den mån det krävs för bedömningen, även
en beskrivning av apparatens konstruktion, tillverkning och funktion. Den tekniska dokumentationen ska i till
lämpliga fall innehålla minst följande:
a) En allmän beskrivning av apparaten.
b) Konstruktions- och tillverkningsritningar samt scheman över komponenter, delmonteringar, kretsar etc.
c) Beskrivningar och förklaringar som behövs för att förstå dessa ritningar och scheman och hur apparaten fungerar.
d) En förteckning över de harmoniserade standarder som helt eller delvis har följts och till vilka hänvisningar har
offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och, i de fall där de harmoniserade standarderna inte har följts,
beskrivningar av de lösningar som har valts för att uppfylla de väsentliga säkerhetskraven i detta direktiv,
inbegripet en förteckning över andra relevanta tekniska föreskrifter som följts. Om de harmoniserade standar
derna följts delvis ska det i den tekniska dokumentationen specificeras vilka delar som har tillämpats.
e) Resultat av konstruktionsberäkningar och undersökningar etc.
f) Provningsrapporter.
4. Tillverkning
Tillverkaren ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillverkningen och övervakningen av den ska leda till att de
tillverkade apparaterna överensstämmer med den tekniska dokumentation som avses i punkt 3 i denna bilaga och
med de väsentliga kraven i punkt 1 i bilaga I.
5. CE-märkning och EU-försäkran om överensstämmelse
5.1 Tillverkaren ska anbringa CE-märkningen på varje enskild apparat som uppfyller de tillämpliga kraven i detta
direktiv.
5.2 Tillverkaren ska upprätta en skriftlig EU-försäkran om överensstämmelse för en apparatmodell och kunna uppvisa
den tillsammans med den tekniska dokumentationen för de nationella myndigheterna i tio år efter det att apparaten
har släppts ut på marknaden. I EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges för vilken apparatmodell den har
upprättats.
En kopia av EU-försäkran om överensstämmelse ska på begäran göras tillgänglig för de berörda myndigheterna.
SV
L 96/98
Europeiska unionens officiella tidning
29.3.2014
42
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
6. Tillverkarens representant
Tillverkarens skyldigheter enligt punkt 5 får fullgöras, för dennes räkning och på dennes ansvar, av tillverkarens
representant, förutsatt att dessa skyldigheter specificeras i fullmakten.
SV
29.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 96/99
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
43
BILAGA III
DEL A
Modul B: EU-typkontroll
1. EU-typkontroll är den del av ett förfarande för bedömning av överensstämmelse genom vilken ett anmält organ
undersöker en apparats tekniska konstruktion och kontrollerar och intygar att den uppfyller de väsentliga kraven i
punkt 1 i bilaga I.
2. EU-typkontroll ska utföras i form av en bedömning av den tekniska konstruktionens lämplighet för apparaten
genom granskning av den tekniska dokumentation som avses i punkt 3, utan undersökning av ett provexemplar
(konstruktionstyp). Den kan begränsas till vissa aspekter av de väsentliga kraven som anges av tillverkaren eller
tillverkarens representant.
3. Tillverkaren ska lämna in en ansökan om EU-typkontroll till ett valfritt anmält organ.
Ansökan ska ange de aspekter av de väsentliga kraven för vilka kontroll har begärts och ska innehålla följande:
a) Tillverkarens namn och adress och, om ansökan lämnas in av tillverkarens behöriga representant, även dennes
namn och adress.
b) En skriftlig försäkran om att samma ansökan inte har lämnats till något annat anmält organ.
c) Den tekniska dokumentationen. Den tekniska dokumentationen ska göra det möjligt att bedöma om apparaten
uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv och innehålla en tillfredsställande analys och bedömning av
riskerna. Den tekniska dokumentationen ska innehålla de tillämpliga kraven och, i den mån det krävs för
bedömningen, även en beskrivning av apparatens konstruktion, tillverkning och funktion. Den tekniska doku
mentationen ska i tillämpliga fall innehålla minst följande:
i) En allmän beskrivning av apparaten.
ii) Konstruktions- och tillverkningsritningar samt scheman över komponenter, delmonteringar, kretsar etc.
iii) Beskrivningar och förklaringar som behövs för att förstå dessa ritningar och scheman och hur apparaten
fungerar.
iv) En förteckning över de harmoniserade standarder som helt eller delvis har följts och till vilka hänvisningar har
offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och, i de fall där de harmoniserade standarderna inte har
följts, beskrivningar av de lösningar som har valts för att uppfylla de väsentliga säkerhetskraven i detta
direktiv, inbegripet en förteckning över andra relevanta tekniska specifikationer som följts. Om de harmoni
serade standarderna följts delvis ska det i den tekniska dokumentationen specificeras vilka delar som har
tillämpats.
v) Resultat av konstruktionsberäkningar och undersökningar osv.
vi) Provningsrapporter.
4. Det anmälda organet ska granska den tekniska dokumentationen för att bedöma den tekniska konstruktionens
lämplighet i fråga om de aspekter av de väsentliga kraven för vilka kontroll har begärts.
5. Det anmälda organet ska utarbeta en utvärderingsrapport där det anges vilka åtgärder som har vidtagits i enlighet
med punkt 4 och vad de har resulterat i. Utan att det påverkar det anmälda organets skyldigheter gentemot de
anmälande myndigheterna får organet inte offentliggöra hela eller delar av innehållet i rapporten utan tillverkarens
samtycke.
6. Om typen uppfyller de krav i detta direktiv som är tillämpliga på den berörda apparaten ska det anmälda organet
utfärda ett EU-typintyg till tillverkaren. Det intyget ska innehålla tillverkarens namn och adress, slutsatserna av
undersökningen, de aspekter av de väsentliga kraven som omfattas av kontrollen, eventuella giltighetsvillkor och
de uppgifter som krävs för att identifiera den godkända typen. EU-typintyget kan ha en eller flera bilagor.
EU-typintyget och bilagorna ska innehålla all information som behövs för att bedöma om de tillverkade apparaterna
överensstämmer med den undersökta typen och för att kontrollera apparater i bruk.
SV
L 96/100
Europeiska unionens officiella tidning
29.3.2014
44
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
Om typen inte uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv ska det anmälda organet avslå ansökan om EU-typintyg
och underrätta den sökande om detta samt utförligt motivera avslaget.
7. Det anmälda organet ska följa med i den tekniska utvecklingen, och om det visar sig att den godkända typen inte
längre uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv ska organet fastställa om det krävs ytterligare undersökningar.
Om så är fallet ska det anmälda organet underrätta tillverkaren om detta.
Tillverkaren ska underrätta det anmälda organ som har den tekniska dokumentationen för EU-typintyget om alla
ändringar av den godkända typen som kan påverka apparatens överensstämmelse med de väsentliga kraven i detta
direktiv eller villkoren för det intygets giltighet. För sådana ändringar krävs ytterligare godkännande i form av ett
tillägg till det ursprungliga EU-typintyget.
8. Varje anmält organ ska underrätta sin anmälande myndighet om de EU-typintyg och/eller eventuella tillägg till dessa
som det har utfärdat eller återkallat, och det ska regelbundet eller på begäran ge den anmälande myndigheten tillgång
till förteckningen över sådana intyg och/eller tillägg till dessa som det har avslagit, tillfälligt återkallat eller på annat
sätt belagt med restriktioner.
Varje anmält organ ska underrätta de övriga anmälda organen om de EU-typintyg och/eller tillägg till dessa som det
har avslagit, tillfälligt eller slutgiltigt återkallat eller på annat sätt belagt med restriktioner och, på begäran, om sådana
intyg och/eller tillägg som det har utfärdat.
Kommissionen, medlemsstaterna och övriga anmälda organ har rätt att på begäran få en kopia av EU-typintyget
och/eller tilläggen till det. Kommissionen och medlemsstaterna har rätt att på begäran få en kopia av den tekniska
dokumentationen och av resultaten från de undersökningar som utförts av det anmälda organet. Det anmälda
organet ska förvara en kopia av EU-typintyget med bilagor och tillägg samt det tekniska underlaget, inklusive
dokumentation från tillverkaren, så länge som det intyget är giltigt.
9. Tillverkaren ska för de nationella myndigheterna kunna uppvisa en kopia av EU-typintyget med bilagor och tillägg
tillsammans med den tekniska dokumentationen i tio år efter det att apparaten har släppts ut på marknaden.
10. Tillverkarens representant får lämna in den ansökan som avses i punkt 3 och fullgöra skyldigheterna enligt punk
terna 7 och 9, förutsatt att de specificeras i fullmakten.
DEL B
Modul C: överensstämmelse med typ som grundar sig på intern tillverkningskontroll
1. Överensstämmelse med typ som grundar sig på intern tillverkningskontroll är den del av ett förfarande för bedöm
ning av överensstämmelse genom vilken tillverkaren fullgör skyldigheterna i punkterna 2 och 3 samt säkerställer och
försäkrar att de berörda apparaterna överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EU-typintyget och uppfyller
de tillämpliga kraven i detta direktiv.
2. Tillverkning
Tillverkaren ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillverkningen och övervakningen av den ska leda till att de
tillverkade apparaterna överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EU-typintyget och med de tillämpliga
kraven i detta direktiv.
3. CE-märkning och EU-försäkran om överensstämmelse
3.1 Tillverkaren ska anbringa CE-märkningen på varje enskild apparat som överensstämmer med typen enligt beskriv
ningen i EU-typintyget och uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv.
3.2 Tillverkaren ska upprätta en skriftlig EU-försäkran om överensstämmelse för varje apparatmodell och kunna uppvisa
den för de nationella myndigheterna i tio år efter det att apparaten har släppts ut på marknaden. I EU-försäkran om
överensstämmelse ska det anges för vilken apparatmodell den har upprättats.
En kopia av EU-försäkran om överensstämmelse ska på begäran göras tillgänglig för de berörda myndigheterna.
4. Tillverkarens representant
Tillverkarens skyldigheter enligt punkt 3 får fullgöras, för dennes räkning och på dennes ansvar, av tillverkarens
representant, förutsatt att dessa skyldigheter specificeras i fullmakten.
SV
29.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 96/101
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
45
BILAGA IV
EU-försäkran om överensstämmelse (nr XXX) ( 1 )
1. Apparatmodell/produkt (produkt-, typ-, parti- eller serienummer):
2. Namn på och adress till tillverkaren eller dennes representant:
3. Denna försäkran om överensstämmelse utfärdas på tillverkarens eget ansvar.
4. Föremål för försäkran (identifiera apparaten så att den kan spåras – den kan innehålla en färgbild som är så tydlig att
det vid behov går att identifiera apparaten):
5. Föremålet för försäkran ovan överensstämmer med den relevanta harmoniserade unionslagstiftningen:
6. Hänvisningar till de relevanta harmoniserade standarder, inklusive datum för standarden, som använts eller hänvis
ningar till de andra tekniska specifikationer, inklusive datum för specifikationen, enligt vilka överensstämmelsen
försäkras:
7. I tillämpliga fall: Det anmäla organet … (namn, nummer) … har utfört … (beskrivning av åtgärden) och utfärdat
intyget:
8. Ytterligare information:
Undertecknat för:
(ort och datum)
(namn, befattning) (namnteckning)
SV
L 96/102
Europeiska unionens officiella tidning
29.3.2014
( 1 ) Det är frivilligt för tillverkaren att numrera EU-försäkran om överensstämmelse.
46
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
BILAGA V
Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpningsdatum
(som avses i artikel 45)
Direktiv
Tidsfrist för införlivande
Datum för tillämpning
2004/108/EG
20 januari 2007
20 juli 2007
SV
29.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 96/103
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
47
BILAGA VI
Jämförelsetabell
Direktiv 2004/108/EG
Detta direktiv
Artikel 1.1
Artiklarna 1 och 2.1
Artikel 1.2
Artikel 2.2 a–2.2 c
Artikel 1.3
Artikel 2.2 d
Artikel 1.4
Artikel 2.3
Artikel 1.5
Artikel 2.4
Artikel 2.1 a
Artikel 3.1.1
Artikel 2.1 b
Artikel 3.1.2
Artikel 2.1 c
Artikel 3.1.3
Artikel 2.1 d
Artikel 3.1.4
Artikel 2.1 e
Artikel 3.1.5
Artikel 2.1 f
Artikel 3.1.6
Artikel 2.1 g
Artikel 3.1.7
Artikel 2.1 h
Artikel 3.1.8
Artikel 2.2
Artikel 3.2
Artikel 3
Artikel 4
Artikel 4
Artikel 5
Artikel 5
Artikel 6
Artikel 6
Artikel 13
Artikel 7
Artikel 14
Artikel 8
Artiklarna 16 och 17
Artikel 9.1
Artikel 7.5
Artikel 9.2
Artikel 7.6
Artikel 9.3
Artikel 18.1
Artikel 9.4
Artikel 18.2
Artikel 9.5
Artikel 18.3
Artiklarna 10 och 11
Artiklarna 37, 38 och 39
Artikel 12
Kapitel 4
Artikel 13
Artikel 19
Artikel 14
Artikel 45
Artikel 15
Artikel 43
Artikel 16
Artikel 44
Artikel 17
Artikel 46
Artikel 18
Artikel 47
Bilaga I
Bilaga I
SV
L 96/104
Europeiska unionens officiella tidning
29.3.2014
48
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
Direktiv 2004/108/EG
Detta direktiv
Bilaga II och punkt 1 i bilaga IV
Bilaga II
Bilaga III
Bilaga III
Punkt 2 i bilaga IV
Bilaga IV
Bilaga V
Artiklarna 16 och 17
Bilaga VI
Artikel 24
Bilaga VII
Bilaga VI
SV
29.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 96/105
Prop. 2015/16:116
Bilaga 1
49
UTTALANDE AV EUROPAPARLAMENTET
Europaparlamentet anser att endast om och när genomförandeakter i den mening som avses i förordning
(EU) nr 182/2011 diskuteras vid möten med kommittéer kan de sistnämnda anses vara kommittéer inom
ramen för kommittéförfarandet i den mening som avses i bilaga I till ramavtalet om förbindelserna mellan
Europaparlamentet och kommissionen. Möten med kommittéer omfattas således av punkt 15 i ramavtalet
om och när andra frågor diskuteras.
SV
L 96/106
Europeiska unionens officiella tidning
29.3.2014
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet
Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet
dels att 1 § ska betecknas 1 a §,
dels att den nya 1 a § samt 2, 5 och 6 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas fyra nya paragrafer, 1, 2 a, 2 b och 7 a §§, samt närmast före 1 § och 7 a § två nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Uttryck i lagen
1 §
I denna lag betyder
1. elektromagnetisk kompatibilitet: en utrustnings förmåga att fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka oacceptabla elektromagnetiska störningar för annan utrustning i denna omgivning,
2. tillhandahållande på marknaden: varje leverans av en apparat för distribution, förbrukning eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis,
3. utsläppande på marknaden: första gången en apparat tillhandahålls på unionsmarknaden,
4. tillverkare: varje fysisk eller juridisk person som tillverkar eller låter konstruera eller tillverka en apparat och saluför apparaten, i eget namn eller under eget varumärke,
5. tillverkarens representant: var-
je fysisk eller juridisk person som är etablerad inom unionen och som enligt skriftlig fullmakt från tillverkaren har rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter,
6. importör: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad inom unionen och släpper ut en apparat från ett tredjeland på unionsmarknaden,
7. distributör: varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, utöver tillverkaren eller importören som tillhandahåller en apparat på marknaden, och
8. ekonomisk aktör: tillverkaren, tillverkarens representant, importören och distributören.
1 §
I fråga om kommunikationer eller näringsverksamhet eller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om
1. krav på egenskaper hos eller användning av utrustning för att den skall kunna fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka oacceptabla elektromagnetiska störningar för annan utrustning (elektromagnetisk kompatibilitet),
1 a §
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i fråga om kommunikationer eller näringsverksamhet eller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, meddela föreskrifter om
1. krav på egenskaper hos utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet,
2. kontroll och märkning av utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet, och
3. information som skall följa med utrustning och som avser uppgifter
a) av betydelse för utrustningens elektromagnetiska kompatibilitet, och
2. kontroll och märkning av utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet,
3. information som ska följa med utrustning och som avser uppgifter
a) av betydelse för utrustningens elektromagnetiska kompatibilitet, och
b) om tillverkaren av utrustningen eller den som fört in utrustningen till ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
b) om tillverkaren eller importören av utrustningen,
4. ekonomiska aktörers skyldigheter att bedriva skadeförebyggande arbete och vidta åtgärder när det finns anledning att anta att utrustning som en ekonomisk aktör har tillhandahållit inte överensstämmer med de krav som följer av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen, och
5. användning av utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet.
2 §
Den myndighet som regeringen bestämmer skall utöva tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillsynsmyndigheten har rätt att i den utsträckning det behövs för tillsynen
1. få del av upplysningar och handlingar,
2. hos den som tillverkar, saluför, hyr ut eller till Sverige för in utrustning, få tillgång till utrustning för att kontrollera den, och
3. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.
Om tillsynsmyndigheten inte får del av handlingar, tillgång till utrustning eller tillträde till ett område, en lokal eller ett utrymme trots att myndigheten enligt första stycket har rätt till det, får Kronofogdemyndigheten, efter ansökan av tillsynsmyndigheten, besluta om särskild handräckning.
Den myndighet som regeringen bestämmer ska utöva tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.
2 a §
Tillsynsmyndigheten har rätt att i den utsträckning det behövs för tillsynen
1. få del av upplysningar och handlingar,
2. hos den som tillverkar, saluför, hyr ut eller till Sverige för in utrustning, få tillgång till utrustning för att kontrollera den, och
3. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.
2 b §
Om tillsynsmyndigheten inte får del av handlingar, tillgång till utrustning eller tillträde till ett områ-
de, en lokal eller ett utrymme trots att myndigheten enligt första stycket har rätt till det, får Kronofogdemyndigheten, efter ansökan av tillsynsmyndigheten, besluta om särskild handräckning.
5 §
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 1 §.
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 1 a §.
6 §
Ansvar enligt denna lag skall inte dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller om överträdelsen är ringa.
Ansvar enligt denna lag ska inte dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller om överträdelsen är ringa.
Ansvar ska inte heller dömas ut i de fall gärningen omfattas av sanktionsavgift enligt 7 a §.
Sanktionsavgift
7 a §
En ekonomisk aktör ska åläggas att betala en sanktionsavgift, om den ekonomiska aktören eller någon som handlar på den ekonomiska aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 a § 1–4.
Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har förenats med vite.
I övrigt ska i fråga om sanktionsavgift 37 § andra stycket och 39 – 43 §§ produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämpas.
1. Denna lag träder i kraft den 20 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om utrustning som har släppts ut på marknaden före ikraftträdandet.
Förteckning över remissinstanserna
Kammarrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Karlstad, Domstolsverket, Kommerskollegium, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Totalförsvarets forskningsinstitut, Läkemedelsverket, Socialstyrelsen, Konsumentverket, Affärsverket svenska kraftnät, Elsäkerhetsverket, Statens energimyndighet, Post- och telestyrelsen, Transportstyrelsen, Regelrådet, TeliaSonera AB, Tele2 AB, Telenor Sverige AB, Hi3G Access AB, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Sveriges kommuner och landsting, Svenskt Näringsliv, Svensk Energi, Ericsson, Svensk Elektronik, Svensk Handel, IT&Telekomföretagen, Teknikföretagen, Intertek, Näringspunkten, SEK Svensk Elstandard, Bil Sweden, Föreningen Sveriges Sändareamatörer, Experimenterande Svenska Radioamatörer.
Lagrådremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet
dels att nuvarande 3–8 §§ ska betecknas 5, 6 och 9–12 §§,
dels att 1, 2 och den nya 10 §§ och rubriken närmast före 1 § ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 5 och 8 §§ ska sättas närmast före de nya 9 och 12 §§,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3, 4, 7 och 8 §§, och närmast före 7 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bemyndigande att meddela föreskrifter
Skyldigheter i fråga om elektromagnetisk kompatibilitet
1 §
I fråga om kommunikationer eller näringsverksamhet eller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om kommunikationer eller näringsverksamhet eller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, meddela föreskrifter om
1. krav på egenskaper hos eller användning av utrustning för att den skall kunna fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka oacceptabla elektromagnetiska störningar för annan utrustning (elektromagnetisk kompatibilitet),
1. krav på egenskaper hos eller användning av utrustning för att den ska kunna fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka oacceptabla elektromagnetiska störningar för annan utrustning (elektromagnetisk kompatibilitet),
2. kontroll och märkning av utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet, och
2. kontroll och märkning av utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet,
3. information som skall följa med utrustning och som avser uppgifter
3. information som ska följa med utrustning och som avser uppgifter
a) av betydelse för utrustningens elektromagnetiska kompatibilitet, och
b) om tillverkaren av utrustningen eller den som fört in utrustningen till ett land som omfattas av av-
b) om tillverkaren av utrustningen eller den som fört in utrustningen till ett land som omfattas av av-
talet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
talet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och
4. skyldighet att bedriva skadeförebyggande arbete och vidta åtgärder när det finns anledning att anta att utrustning inte överensstämmer med de krav som följer av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.
2 §
Den myndighet som regeringen bestämmer skall utöva tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillsynsmyndigheten har rätt att i den utsträckning det behövs för tillsynen
1. få del av upplysningar och handlingar,
2. hos den som tillverkar, saluför, hyr ut eller till Sverige för in utrustning, få tillgång till utrustning för att kontrollera den, och
3. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.
Om tillsynsmyndigheten inte får del av handlingar, tillgång till utrustning eller tillträde till ett område, en lokal eller ett utrymme trots att myndigheten enligt första stycket har rätt till det, får Kronofogdemyndigheten, efter ansökan av tillsynsmyndigheten, besluta om särskild handräckning.
Den myndighet som regeringen bestämmer ska utöva tillsyn över att föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag följs.
3 §
Tillsynsmyndigheten har rätt att i den utsträckning som behövs för tillsynen
1. få del av upplysningar och handlingar,
2. hos den som tillverkar, saluför, hyr ut eller till Sverige för in utrustning, få tillgång till utrustning för att kontrollera den, och
3. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.
4 §
Om tillsynsmyndigheten inte får del av handlingar, tillgång till utrustning eller tillträde till ett område, en lokal eller ett utrymme trots att myndigheten har rätt till det enligt 3 §, får Kronofogdemyndigheten besluta om särskild handräckning efter ansökan av tillsynsmyndigheten.
Sanktionsavgift
7 §
Regeringen får meddela föreskrifter om att en sanktionsavgift ska betalas av den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 1 §.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sådana sanktionsavgifter.
8 §
Frågor om att ta ut en sanktionsavgift prövas av förvaltningsrätt efter ansökan av tillsynsmyndigheten. Ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets tillsynsmyndigheten ligger.
6 §
10 §
Ansvar enligt denna lag skall inte dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller om överträdelsen är ringa.
Ansvar enligt 9 § ska inte dömas ut om
1. gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller överträdelsen är ringa, eller
2. gärningen omfattas av bestämmelser om sanktionsavgift enligt 7 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2016.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2016-01-28
Närvarande: F.d. justitierådet Lennart Hamberg samt justitieråden Anita Saldén Enérus och Ingemar Persson.
Det omarbetade direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet
Enligt en lagrådsremiss den 21 januari 2016 (Miljö- och energidepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Johan Lundberg.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Lagrådsremissen innehåller förslag till sådana ändringar i lagen om elektromagnetisk kompatibilitet som innebär att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om sanktionsavgifter och vidare att nuvarande bemyndigande utvidgas till att omfatta föreskrifter om skadeförebyggande arbete m.m. Ändringarna görs för att genomföra EU:s direktiv 2014/30/EU.
Av remissen framgår att det nämnda direktivet, tillsammans med åtta andra harmoniserade produktdirektiv, anpassats till ett horisontellt ramverk för produktlagstiftning i EU, beslut 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter.
Detta s.k. anpassningspaket har föranlett ett antal förslag till ändrade svenska regler avseende de olika produkterna. Till Lagrådet har lämnats sådana förslag rörande lagstiftning för exempelvis hissar (prop. 2015/16:59), fritidsbåtar och vattenskotrar (prop. 2015/16:64), mätinstrument och ickeautomatiska vågar (lagrådsremiss den 14 januari 2016) och radioutrustning (lagrådsremiss den 21 januari 2016).
Även om dessa olika förslag till svensk lagstiftning grundas på direktiv som till stora delar är uppbyggda på samma sätt, varierar den teknik som valts för genomförandet. När det gäller förslagen till lagar om fritidsbåtar och vattenskotrar resp. radioutrustning har en modell valts som nära överensstämmer med utformningen av lagen (2011:579) om leksakers säkerhet. Det innebär att lagarna innehåller centrala bestämmelser om bl.a. produktkrav och de ekonomiska aktörernas skyldigheter, bestämmelser som kompletteras av föreskriftsrätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lagarna innehåller också bestämmelser om sanktionsavgifter på motsvarande sätt som i produktsäkerhetslagen (2004:451).
Den nu föreslagna regleringen, liksom i vissa avseenden förslaget om mätinstrument och icke-automatiska vågar, ser emellertid annorlunda ut.
Lagen om elektromagnetisk kompatibilitet är, som framhålls i remissen (s. 8), en utpräglad ramlag som endast innehåller ett antal bemyndiganden för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om egenskapskrav m.m. Nu föreslås endast att dessa bemyndiganden utökas för att uppfylla kraven i direktiv 2014/30/EU, bl.a. i fråga om sanktionsavgifterna. Avsikten är att de centrala regler om bl.a. produktkrav, ekonomiska aktörers grundläggande skyldigheter och sanktionsavgifter, som för andra produktområden ges i lag, i stället ska finnas på förordningsnivå. Det kan dock noteras att i förslaget till ändringar i lagen om mätinstrument och icke-automatiska vågar ändå sanktionsbestämmelserna har tagits in i lagen.
Att den svenska regleringen sker på så olika sätt för de olika produktslagen kan ha bakgrund i regelverkens ursprungliga utformning. Det är emellertid enligt Lagrådets mening otillfredsställande att ingen samordning kommit till stånd när den bakomliggande EU-regleringen bygger på identiska strukturer. Att lagstifta på detta sätt försvårar i hög grad läsbarheten och möjligheten att uppnå en förståelse av reglernas sammanhang.
Det har framgått vid föredragningarna av de olika förslagen att ytterligare EU-anknuten lagstiftning på produktområdet är att vänta. Lagrådet förordar att det då eftersträvas en enhetlig modell för implementering av de olika direktiven.
När det gäller sanktionsavgifterna, som i de övriga produktlagarna är enhetligt lagreglerade, ska när det gäller elektromagnetisk kompatibilitet regler således finnas endast på förordningsnivå. Lagen innehåller redan idag straffbestämmelser, som kopplats till föreskrifter meddelade av regeringen. Dessa straffbestämmelser ska enligt förslaget behållas, men regelverket föreslås kompletterat med en regel enligt vilken ansvar inte ska dömas ut om gärningen omfattas av bestämmelser om sanktions–avgift, 10 § 2.
I vilka fall sanktionsavgift resp. straff ska utgå framgår således inte av lagen. Om det finns något behov av en sådan reglering som föreslås i 10 § kan därför inte bedömas. Det är otillfredsställande att det av lagrådsremissen inte klart framgår hur sanktionsavgifter och ansvarsbestämmelser förhåller sig till varandra. Frågan bör övervägas ytterligare i det fortsatta lagstiftningsarbetet.
7 §
När det gäller sanktionsavgifterna anges i föreslagna 7 § att regeringen får meddela förskrifter om att sådana ska betalas av den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. I paragrafens andra stycke anges att regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsavgifterna. Vid föredragningen har framkommit att detta senare avser föreskrifter om förfarandet för uttag av avgifterna. Ett särskilt bemyndigande i detta avseende torde dock inte erfordras, och paragrafens andra stycke kan utgå.
10 §
Se vad Lagrådet anfört ovan om behovet av den föreslagna punkten 2.
Miljö- och energidepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 2016
Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Romson, Wallström, Y Johansson, Baylan, Bucht, Hultqvist, Lövin, Regnér, Andersson, A Johansson, Bolund, Kaplan, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Wikström
Föredragande: statsrådet Baylan
Regeringen beslutar proposition Det omarbetade direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande
Celexnummer för bakomliggande EUregler
Lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet
1 och 7 §§ 32014L0030