SOU 1998:7

Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Översyn

rörelse-

och

tillsynsregler

för

kollektiva

försäkringar

Statens offentliga utredningar w w 1998:7 w Finansdepartementet

rörelse-

Översyn av

för

och tillsynsregler

kollektiva försäkringar

Betänkande av Kollektivförsäkringsutredningen Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www. fritzes .se

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall pâ remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

fam..

áfufâc/C s

ISBN 91-38-20808-3 Stockholm 1998 ISSN O375-250X

Till statsrådet och chefen för

Finansdepartementet

Genom beslut den 7 april 1997 uppdrog regeringen hovrättsrådet Åke Thimfors utreda behovet rörelse- och

att av speciella tillsynsregler för kollektiva försäkringar samt föreslå i lämpliga ändringar

forsäkringsrörelselagstiftningen. Hovrättsassessorn Mats Säterberg

har sekreterare biträtt Åke Thimfors och har

som som experter förordnats hovrättsassessorerna Thomas Utterström och Johan Lundström.

Utredningen har antagit namnet Kollektivförsäkringsutredningen.

Härmed överlämnas utredningens betänkande med rubriken Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar.

Uppdraget är därmed slutfört.

Göteborg i december 1997

Åke Thimfors

/Mats Säterberg

Innehåll

Förkortningar 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 11

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

F örfattningsförslag 17

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelse-

lagen 1982:713 17

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2 Förslag till lag om ändring i förmånsrätts-

lagen 1970:979 21

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1¶Inledning 23

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2¶Allmänt om kollektiva försäkringar 27

. . . . . . . . . . . . .

2.1¶Inledning 27

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Historik 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3¶Gruppförsäkringar 36

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Gruppförsäkringsavtalet 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.2¶Obligatorisk gruppförsäkring 37

. . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.3¶Frivillig gruppförsäkring 38

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.4¶Premieberäkningen 39

m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.5¶Gruppsammansättningama 39

. . . . . . . . . . . . . . . . .

2.4¶Kollektivavtalsgrundade försäkringar 41

. . . . . . . . . . . .

2.4.1¶Begreppet kollektivavtalsgrundad försäkring 41

. . . . 2.4.2 Försäkringsavtalet 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.3 Premieberäkningen m.m. 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3¶Försäkringar på arbetsmarknaden 45

. . . . . . . . . . . . .

3.1¶Inledning 45

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2¶Försäkringar enligt lag 45

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Försäkringar enligt kollektivavtal 46 . . . . . . . . . . . . . . .

3.3.1¶Inledning 46

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3.2 Kollektivavtalsenlig skyldighet att ingå

försäkringsavtal 48

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3 Anslutning till försäkringar enligt kollektiv-

kollektivavtalsenlig skyldighet 62 avtal utan . . . . . . . . 3.4 64

Gruppförsäkringar

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4¶Försäkringar utanför arbetsmarknaden 67

. . . . . . . . . . .

4.1¶Inledning 67

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2¶Gruppersonförsäkringar 68

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3¶Gruppskadeförsäkringar 69

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Nuvarande bestämmelser 71 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Svensk rätt 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.1 Svenska försäkringsbolag 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 Utländska försäkringsgivare i Sverige 80 . . . . . . . . . . 5.1.3 Understödsföreningamas försäkrings-

verksamhet 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Utländska förhållanden 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Inledning 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 EG-rätten 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Ordningen i vissa andra länder 85 . . . . . . . . . . . . . . .

6 Särförhållanden för kollektiva försäkringar 91 . . . . . . .

6.1¶Inledning 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.2 särdrag 92

Grundläggande

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3¶Premiesättning 94

m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.4¶Försäkringsgivarna 96

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 överväganden och förslag 99

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.1¶Inledning 99

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 De försäkrades skyddsbehov 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Soliditetskravet 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.4¶Skälighetskravet 104

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.5 Verksamhetsregler enligt Försäkrings-

utredningens förslag 106

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.6¶Delägare i ömsesidigt försäkringsbolag m.m. 109

. . . . . .

7.7¶Redovisningsprinciper 111

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.8¶Dispens- eller undantagsregler 113

. . . . . . . . . . . . . . . . .

7.9¶Tillämpningsområdet 113

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SUU l998z7

8¶Förfatlningskonnnentar ll7

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.1¶Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

1982:713 ll7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

8.2¶Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen

1970:979 120

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Bilaga 121

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningsdirektiven l2l

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar

Försäkringar m.m.

AGB Avgångsbidrag AGE Avgångsersättning AGS Avtalsgruppsjukförsäkring AMF Arbetsmarknadsförsäkringarna Gemensam

benämning for försäkringarna AGB, AGS,

STP Avtalspension SAF-LO TGL och

TFA ATP Allmän tilläggspension GLA Grupplivförsäkring avtal

genom ITP Industrins och handelns tilläggspension for

tjänstemän ITPG ITP-garantitilläggspension till ålderspension ITPK ITP-kompletterande ålderspension KTP Kooperationens tilläggspension LFU Läkekostnadsförsäkring vid utlandstjänst-

gödng STP Särskild tilläggspension, inom AMF TFA Trygghetsförsäkring vid arbetsskada TFF Trygghetsförsäkring Fritidsskador TGL Tjänstegrupplivförsäkring TSL Trygghetsfonden SAF-LO TRR Kollektivavtalsstiñelsen Trygghetsrådet

Försäkringsgivare och organisationer

AFA AFA, Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag AMF Arbetsmarknadsförsäkringar Gemensam

beteckning för försäkringsgivarna avseende

försäkringar för arbetare den privata arbets

marknaden AV Arbetsgivarverket FPG Försäkringsbolaget Pensionsgaranti,

ömsesidigt

HTF Handelstjänstemannaförbundet

KFA Kommunernas försäkringsaktiebolag

KFO Kooperationens Förhandlingsorganisation

Kooperationens Pensionsanstalt KPA KPA, Kommunsektorns Pension Aktiebolag LEDARN A Sveriges Arbetsledareförbund LO Landsorganisationen i Sverige LRF Lantbrukarnas riksförbund

Lantbrukarna Trygghetsförsäkring Försäk- LTF

ringsaktiebolag PTK Privattjänstemannakartellen PRI Pensionsregistreringsinstitutet SACO Sveriges Akademikers Centralorganisation SAF Svenska Arbetsgivareföreningen SEKO Facket för Service och Kommunikation SFR Sveriges Fiskares Riksförbund

SIF Svenska Industritjänstemannaförbundet

SKP Kommunalanställdas Pensionskassa

Sveriges SPP Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt SPV Statens löne- och pensionsverk S SR Samernas Riksförbund TCO Tjänstemännens Centralorganisation

Sammanfattning

Inledning

De kollektiva försäkringarna har tidigare granskats vid skilda

utredningar utan att några lagstiftningsåtgärder försäkringsrörel-

sesidan därefter har vidtagits. Emellertid är det till följd utred-

ningsarbetena bekant for såväl lagstiñaren dess tillsynsorgan

som att det råder särskilda förhållanden för de kollektiva försäkringarna. Detta utredningsuppdrag syftar till att dokumentera vilka olika former av kollektiva försäkringar för närvarande förekommer

som

den svenska försäkringsmarknaden samt, vid jämförelse med

en vad som gäller för individuella försäkringar, undersöka sådana

om särförhållanden kan föreligga att dessa motiverar särbe-

anses en

handling i rörelse- och tillsynslagstiftningen för försäkringsföretag.

De kollektiva försäkringarna

Med kollektiva försäkringar i sammanhanget dels gruppför-

avses säkringar där gruppföreträdare förhandlat fram standardiserade

en försäkringsvillkor för samtliga medlemmar i förhand avgrän-

en sad grupp personer, dels sådana försäkringar grundar sig

som kollektivavtal, d.v.s. försäkringsvillkoren förhandlas inte fram med

en försäkringsgivare som förhandlingspart utan i stället i förhand-

lingar mellan parter som äger rätt att träffa bindande kollektivavtal

enligt arbetsrättsliga principer. Grundtanken med de kollektiva

försäkringarna är framför allt att kostnaderna för försäkringarna

hålls ned förenklade administrationsförfaranden, vilket

genom

medför att försäkringspremierna blir lägre och att försäkringarna därigenom kan omfatta olika anledningar

personer som av annars

skulle stått utan försäkringsskydd.

Försäkringar och utanför arbetsmarknaden

Försäkringar enligt kollektivavtal har sin grund i förhandlingsproarbetsmarknaden. Överenskommelser om försäkringscessema villkoren utgör ett led i uppgörelserna mellan arbetstagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer anställningsvillkoren för om olika yrkeskategorier. Det är således arbetsgivaren som är ansvarig för tecknas hos sådan Försäkringsgivare anges i att försäkring som till kollektivavtalet att försäkringsprernierna betalas anslutning samt och i nödvändig information kommer försäkringshänseende försäkringsgivaren till handa. Försäkringspremiema uppfattas inte löneformån för de anställda utan i stället skatterättsligt som en sociala omkostnader for sina arbetstasom en del av arbetsgivarens

gare. för gruppförsäkringarna avtalas efter Försäkringsvillkoren förhandlingar mellan gmppföreträdare och en forsäkringsgivare. en att hänföra till ett område Gruppförsäkringarna är huvudsakligen utanför arbetsmarknaden, har likväl många gånger en koppling men till denna. kan arbetsgivaren medverka vid administra- Exempelvis tionen och försäkringsvillkoren kan anknyta till av försäkringen, regler i lag eller avtal som avser anställningsförhållanden m.m. Medverkan än gruppmedlem är ofta en förutsättning för av annan skall komma till stånd, och en arbetsgiatt gruppförsäkringsavtalet kan ansvarig för att premieinbetalning sker vare exempelvis vara löneavdrag hos sina anställda. Så är alltid fallet vid genom att göra s.k. obligatorisk gruppforsäkring där den enskilde inte kan välja att stå utanför det forsäkringsskydd som dennes gruppforeträdare förhandlat fram och ingått försäkringsavtal om. Arbetsgivarens medverkan vid gruppförsäkring där den enskilde är vanlig även endast kan sig mot försäkringsavtalet. Andra gruppavtal reservera utformade ramavtal mellan gruppforeträdaren och försäkär som I sådana fall är det den enskilde som har att ta ringsgivaren. till denne vill ingå försäkringsavtal i enlighet med ställning om ramavtalet och därefter själv är ansvarig för premieinbetalningarna

m.m.

Nuvarande och föreslagen reglering

Gällande rörelse- och tillsynsregler för försäkringsverksamheten är utformade väsentligen med tanke individuella försäkringar och

framför allt med hänsyn till det behov skydd den enskilde av

försäkrade har. De försäkringsrättsliga principer har störst

som betydelse med avseende på skyddet för den försäkrade är skälig-

hetsprincipen och soliditetsprincipen. Skälighetsprincipen innebär

i korthet att försäkringens villkor skall rimliga i förhållande till vara bl.a. den risk försäkringen att täcka, medan soliditetsprincipen avser

huvudsakligen säkerställer att försäkringsgivaren klarar att betala

ut de försäkringsersättningar försäkringsavtalet då

som anger

försäkringsfall inträffar. Den angivna principen skälighet

om passar inte helt för de kollektiva försäkringarna. Någon individuell prövning av de försäkrade sker i huvudsak inte vid kollektiv

försäkring och såväl premiesättning försäkringsersättningarnas

som storlek är i stort lika för samtliga medlemmar i Vid gruppen. kollektiv försäkring subventionerar således de "goda försäkringsriskema" de "mindre goda försäkringsriskerna" ett sätt inte är som

acceptabelt enligt den tolkning skälighetsprincipen gäller vid

av som

individuell försäkring, Skälighetsprincipen har emellertid i praxis

givits en delvis annan innebörd vid kollektiv försäkring. Det är kollektivets totala premie skall skälig i förhållande till vad som vara försäkringen avser att täcka. Premiesättningen och överskottsmed-

lens hantering vid kollektiv försäkring har med denna tolkning

beñmnits förenlig med principen skälighet. Inte heller solidiom tetsprincipen har bedömts utgöra något hinder mot kollektiv

försäkring. Den gällande lagstiftningen kan därmed inte något

konkret sätt ha hindrat de kollektiva

anses utvecklingen av

försäkringarna som i dagsläget rent utgör den största delen av av

den totala försäkringsmarknaden i Sverige. Till följd utvecklingen försäkringsbranschen och den ökande

av av

internationaliseringen har försäkringslagstiñningen genomgått

genomgripande förändringar senare år. Stora delar föränav

dringsarbetet är alltjämt pågående. När det gäller rörelse- och tillsynsreglema har av Försäkringsutredningen i SOU 1995:87 bl.a. redan föreslagits att skälighetsprincipen skall utmönstras

verksamhetslagstiñningen för försäkringsbolag. I stället har

föreslagits en övergång till en reglering syftar till ökad

som

konkurrens mellan försäkringsgivama, vilket enligt förslaget innebär en anpassning till försäkringsbranschens utveckling och EU:s harmoniseringsarbete. Skyddet för den enskilde bör tillgodoses främst verksamhetsregler och endast

genom en tillsyn som rör

försäkringsgivarnas betalningsförmåga. Inte heller Försäkrings-

förslag eller motiv härför är i sin helhet tillämpliga utredningens kollektiva särskilt inte kollektivavtalsgrundade sådana. försäkringar,

Särförhållanden för kollektiva försäkringar

för de kollektiva försäkringarna och som Det som är gemensamt även dessa från individuella försäkringar är själva grundidén, skiljer samtliga inom en viss grupp ses som en nämligen att om personer inte i omfattning vid enhet behöver försäkringsgivaren, samma som individuell omständigheterna runt varje enskild försäkring, granska försäkrad. enskild individs försäkringspre- Någon anpassning av en mie till bedömning sannolikheten för att ett försäkringsfall en av skall inträffa för den individen sker således inte. Ett annat just vid kollektiv försäkring är att de försäkrade ofta företräds särdrag av mycket kompetenta organisationer. försäkringarna skiljer sig flera sätt De kollektivavtalsgrundade från såväl gruppförsäkringarna de individuella försäkringarna. som dessa skillnader är att hänföra till det faktum att försäk- Samtliga förhandlas fram och bestäms inom för ett ringsvillkoren ramen kollektivavtal. arbetsrätten än forsäkringsrätten som Det är snarare för vad kollektivavtalsparterna kan komma överens sätter gränserna Traditionellt har valt att inte lägga sig i de uppgöom. lagstiftaren relser arbetsmarknadsparterna träffar om anställningsförhållansom kollektivavtal. Den enskildes intressen bli så väl den genom anses tillgodosedda de arbetsrättsliga forhandlingsprocesserna att genom motsvarande konsumentskydd därutöver inte är erforderligt. något

överväganden och förslag

För såväl kollektivavtalsgrundad försäkring som gruppförsäkring

de sedan lång tid har särbehandlats i praxis, mycket gäller att inte har följt med i den utveckling som grund av att lagstiftningen skett dessa försäkringsområden. Det framstår som angeläget att med vad är brukligt i försäklagstiftningen överensstämmer som och samtidigt godtagits vid tillsynen. För ringsbranschen som gruppförsäkringens vidkommande innebär redan ett genomförande

Försäkringsutredningens förslag att utmönstra skälighetsprinciav försäkringsrörelselagen att särbehandling inte längre pen ur en behöver ske vid tillämpningen den lagen. Om lagstiftaren av

kommer till slutsatsen att skälighetsprincipen kan slopas även för

understödsföreningarna är några ytterligare regeländringar inte erforderliga för gruppförsäkringar. För kollektivavtalsgrundad försäkring kvarstår vissa olägenheter

och tillkommer ett fåtal ytterligare

om Försäkringsutredningens förslag godtas av lagstiñären.

De bärande skälen för särbehandling

av kollektivavtalsgrundad försäkring är det mycket starka arbetsrättsliga inslaget i försäkring-

arna, som till en del ersätter det konsumentskyddsbehov som

försäkringsrörelselagstiñningen avser att tillgodose, samt framför

allt statens i allmänhet återhållsamma inställning till intervenera att i kollektivavtalsförhållanden och i arbetsmarknadsparternas fria

förhandlingsrätt.

Utredningen föreslår i form konkreta lagförslag kretsen av att

personer som kan delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag

vara skall vidgas så sätt att försäkringsbolaget skall kunna ta en bestämmelse i bolagsordningen även de försäkrade vid om att

kollektivavtalsgrundad försäkring vid sidan av försäkringstagarna

är delägare. I gällande rätt saknas grund för att låta andra än

försäkringstagare vara delägare i ömsesidigt försäkringsbolag,

vilket i praktiken förutsättning för att kollektivavsynes vara en talspartema skall kunna ha lika direktinflytande över ett ömsesidigt

försäkringsbolag. Betydelsen av begreppet försäkringstagare enligt

gällande rätt antyder dessutom att andra än försäkringstagare inte har någon förmånsrätt försäkringsgivaren hamnar obestånd. om Ändringsförslag lämnas därför även i det avseendet. Utredningen föreslår vidare bestämmelse vari vad skall förstås med en anges som

begreppet kollektivavtalsgrundad försäkring. Bestämmelsen

överensstämmer i huvudsak med vad upptagits i förslaget till som

ny försäkringsavtalslag. Det framstår angeläget att begreppet

som

kollektivavtalsgrundad försäkring får samma innebörd även i

lagstiftning om utländska försäkringsgivare och understödsföreningar samt i ett garantisystem för försäkringstagare. Några övergångsregler behövs inte. Slutligen har utredningen funnit

att

kollektivavtalsgrundad försäkring bör undantas från vissa

F örsäkringsutredningens förslag vid om överskottshantering livförsäkring.

sou 1998:7 17

F örfattnin

gsförslag

1 till i

Förslag lag om ändring försäkringsrörelselagen

1982:713

Härigenom föreskrivs i fråga försäkringsrörelselagen

1982:713

dels att l kap. 7 § och 7 kap. 11 § skall ha

a följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas paragraf, 1 kap. 5 en ny a av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l kap.

§ 5 a Bestämmelserna i denna lag

om kollektivavtalsgrzziidad försäkring tillämpas förförsäkringar som tecknas arbetsgivare för

att ge försäkringsslcydd åt

anställda och dessutom som

kan arbetsgivaren

omfatta

gälv, andra som har anknytning till arbetsgivarens verk-

samhet eller närstående till sådana på så vis son1

försäkras,

meddelas enligt försäk-

ringsvillkor som följer vad

som har överenskommits genom ett i villkoren angivet kollektivavtal mellan en ar-

lLagenomtryckt 1995:1567.

betsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation och meddelas av försäkrings-

bolag som har utsetts gemen-

scmit av kollektivarvtalsparter-

i enlighet med vad som na har angivits i kollektivavtalet.

Bestämmelserna i denna

lag om kollektivavtalsgrundad försäkring tillämpas ock-

så för fortsättningvörsäk-

ringar till försäkringar enligt första stycket. Om försäkringsskyddet en-

ligt ett kollektivavtal som

i första stycket skall

avses gälla också för anställda hos sådana arbetsgivare som inte

har ingått försäkringsavtal

trots att de har varit skyldiga att göra det, skall utbetalad ersättning anses som ersättning från kollektivavtals-

grundad försäkring.

7§ Delägare i ett ömsesidigt för- Delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag är försäkrings- säkringsbolag är försäkrings-

tagama. Återförsäkringstaga- tagama. I bolagsordningen

re skall dock inte grund av kan bestämmas att också de återförsäkringen anses som försäkrade vid kollektivavdelägare. I fråga om livför- talsgrundad försäkring är säkring, sjuk- och olycksfalls- delägare. Återförsäkringstaförsäkring som avses i 2 kap. gare skall dock inte grund

3 a § första stycket klasserna återförsäkringen

av anses som l och avgångsbidragsför- delägare. I fråga livförom säkring samt återforsäkring säkring, sjuk- och olycksfallssvarar endast bolagets till- försäkring i 2 kap. som avses gångar för dess förpliktelser. 3 § första stycket klasserna a För försäkringar annat slag l och avgångsbidragsförav svarar delägarna personligen säkring samt återforsäkring för bolagets förpliktelser utan endast bolagets tillsvarar begränsning eller med gångar för dess förpliktelser. begränsning till ett visst be- För försäkringar annat slag av lopp. svarar delägarna personligen för bolagets förpliktelser utan begränsning eller med begränsning till ett visst belopp.

Delägamas amsvarighet får göras gällande endast det sätt som föreskrivs i denna lag. Med delägare i de följande kapitlen endast delägare avses i ett ömsesidigt försäkringsbolag.

7kap.

11a§ Försäkringstagarrzas för- Färmånsrätt enligt 4 § föra månsrätt enligt 4 § för- månsrättslagen 1970:979 a månsrättslagen 1970:979 följer med fordran som grunföljer med fordran som grun- das avtal om das avtal om

livförsäkring och skadeför- livförsäkring och skadeförsäkring för vilken bestämmel- säkring för vilken bestämrnel-

tilläm- livförsäkring tillämserna om livförsäkring serna om

med stöd 1 kap. 5 med stöd av 1 kap. 5 pas av pas

skadeförsäkring annan skadeförsäkring som

annan som meddelats för tid tio meddelats för längre tid än tio

längre än

år, eller år, eller

avseende återförsäkring avseende återförsäkring

sådan försäkring sägs i 1 sådan försäkring som sägs i 1

som och och

Förmånsrätten omfattar de tillgångar finns upptagna i det

som

i 11 § när bolaget försätts i konkurs eller

utmätning äger rum.

Fordran 1 eller 2 har företräde framför fordran enligt

enligt

Denna lag träder i krañ den 1 januari 1999.

2¶Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen

1970:979

Härigenom föreskrivs att 4 § förmånsrättslagen 1970:9791 skall

a ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förmånsrätt följer med för- Förmånsrätt följer med försäkringstagares fordran hos säkringstagares och andra försäkringsföretag i den ersättningsberättigades foregendom och i den dran på grund för-

om- av fattning som i7 kap. säkringsavtal hos försäk-

anges 11 a § försäkringsrörelsela- ringsföretag i den egendom gen 1982:713 och 15 § och i den omfattning som tredje-femte styckena lagen anges i 7 kap. ll a § försäk- 1950:272 om rätt för ut- ringsrörelselagen 1982:713 ländska försäkringsföretag att och 15 § tredje-femte styckedriva försäkringsrörelse i na lagen 1950:272 om rätt Sverige. för utländska försäkringsföre-

tag att driva försäkringsrörel-

sei Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

:Lagenomtrycld 1975:1248.

Senaste lydelse 1995:783.

i 3 1 J 1 J 1

1 Inledning

Utredningsdirektiven

Kollektivförsäkringsutredningen skall enligt sina direktiv dir.

1997:57 beskriva de olika slag kollektiva försäkringar som finns

den svenska försäkringsmarknaden och undersöka särförhål-

landen för kollektiva försäkringar föreligger i sådan omfattning att de motiverar speciella rörelse- och tillsynsregler. Utredningen skall

dessutom lämna till den lagreglering behövs. Direktiven

förslag som

i dess helhet är intagna bilaga till detta betänkande. Med

som kollektiva försäkringar enligt direktiven dels kollektivavtals-

avses

grundade försäkringar, d.v.s försäkringar tecknas av arbetsgi-

som

till förmån för anställd där försäkringsvillkoren bestäms genom vare

kollektivavtal, dels sådana gruppförsäkringar där försäkringsavtal

ingås företrädare för en i förhand avgränsad grupp personer

av en och för varje enskild försäkrad så länge denne tillhör

som gäller

gruppen.

Gällande lagar

Rörelse- och tillsynsreglema för svenska försäkringsbolag återfinns i försäkringsrörelselagen 1982:713, FRL. Motsvarande bestäm-

melser för utländska försäkringsgivare finns i lagen 1950:272 om

rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF och lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Verksamhetsregler för understödsföreningar finns i lagen 1972:262 understödsföreningar UFL. Den nu

om nämnda lagstiftningen innehåller inte några bestämmelser som tar sikte endast kollektiva försäkringar. I 1 kap. 10 § FRL ges

emellertid vissa dispensmöjligheter, kommit att betydelse för

som

en del kollektivavtalsgrundade försäkringar samt grupplivförsäkringar bl.a. beträffande kravet upprättande av försäkringstekniska grunder enligt 7 kap. 3 § FRL. En motsvarande dispensregel

finns i 2 a § LUF.

Tidigare utredningar

De kollektiva försäkringarna har tidigare behandlats förhållandevis

ingående i Försäkringsverksamhetskommitténs betänkanden

"Gruppförsäkring" SOU 1985:34 och "Soliditet och skälighet i

försäkringsverksamheten" SOU 1986:8, samt i Försäkringsrättskommitténs förslag försäkiingsavtalslagstiñning; betänkande-

till ny

"Personförsäkringslag" SOU 1986:56 och "skadeförsäkrings-

lag" SOU 1989:88. För gruppförsäkring föreslogs, med ett

begränsat undantag, inte några särbestämmelser avseende rörelsen

eller tillsynen. F örsälqingsverksamhetskommittén föreslog emeller-

tid i SOU 1986:8 bl.a. att dispens från FRL:s särskilda stadganden

angående skydd mot att försäkringsbolagens soliditet äventyrades

skulle kunna medges försäkringsbolag avseende kollektivavtals-

grundade försäkringar, där detta ändamålsenligt från allmän

var

synpunkt. Dispensförslaget avsåg följande bestämmelser i FRL: Skyldigheten att för livförsäkringar upprätta grunder för bl.a. beräkning premier, återbäring till försäkringstagarna och

skyldighet att teckna återförsäkring, stadgandet att med direkt livförsäkringsrörelse inte får förenas försäkringsrörelse som avser annat än personförsäkring, placeringskraven som anger i vilka slag

värdehandlingar vissa skulder får redovisas, det då av m.m. som

gällande kravet pantsättning och särskild förvaring av tillgångar,

dåvarande regler klassificering och värdering vissa tillgångar,

om av

reglerna för förlusttäckning i livförsäkiingsbolag samt föreskrifterna

rörande reservfond i skadeförsäkringsbolag. I samband med

behandlingen av frågan om dispens från placeringskraven i FRL

diskuterade kommittén särskilt frågan s.k. återlån till företagen.

I fråga kollektivavtalsgrundade försäkringar gäller för stora

företag att premierna många gånger kan uppgå till ansenliga belopp.

Mot den bakgrunden fann kommittén att det under vissa förhållanden kunde mindre ändamålsenligt allmän samhällsekono-

anses ur

misk synvinkel att arbetsgivarna betalar stora premiebelopp för fondering i försäkringsbolag med begränsade möjligheter att låna ut

medlen till företagen. Förslaget om en dispensregel har inte lett till

lagstiftning.

Regeringen tillsatte genom beslut den 20 september 1990 en

kommitté Försäkringsutredningen med uppgift att modernisera försäkringsrörelselagstiftningen. Försäkringsutredningen har i sitt

slutbetänkande "Försäkringsrörelse i förändring 3" SOU 1995:87

lämnat olika förslag i fråga tillsyns- och rörelselagstiftningen för

försäkringsbolag, men inte närmare berört de kollektiva försäkring-

arna. Försäkringsutredningen har bl.a. föreslagit att den gällande skälighetsprincipen i FRL skall upphävas och att sådana spörsmål i fortsättningen helt regleras lagstiftning. På grund

genom annan av

de speciella förhållanden råder för kollektivavtalsgrundade

som

försäkringar fann Försäkringsutredningen det vidare rimligt att, i

avvaktan särskild utredning härom, bestämmelse en genom en ny införa möjlighet till dispens, så att bolag meddelar kollektiven som

avtalsgrundade försäkringar i vissa fall efter särskild prövning skulle kunna medges undantag från enstaka regler i försäkringsrörelselagstiñningen. Försäkringsutredningen avstod emellertid från att lämna något konkret förslag till dispensregel med motiveringen att

en en sådan regel borde anknytas till de definitioner i den försäkringsnya

avtalslagen som höll att utarbetas. Beredningen Försäkrings-

utredningens slutbetänkande pågår fortfarande inom Finansdeparte-

mentet.

Utredningens bedrivande

Utredningen har haft som utgångspunkt att endast sådana bestämmelser som är direkt hämmande för försäkringsbolagens verksamhet bör ändras och att några skyddsintressen därvid inte får trädas förnär. Eventuella regeländringar måste vidare med

vara förenliga allmän bolagsrätt och EG:s försäkringsdirektiv. Vid lämplig-

hetsprövningen har utredningen vidare haft att beakta förhållandena i andra länder.

Diskussioner har, såvitt gäller kollektivavtalsgrundad försäkring, förts med Sveriges Försäkringsförbund förmedlad

en genom referensgrupp, bestående av verkställande direktören Bertil Torbrand AFA, Arbetsmarknadens F örsäkringsaktiebolag,

bolagsjuristen Lars Baltzari Arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäkringsaktiebolag, f.d bolagsjuristen Mats Boye Arbetsmarknadsförsäkringar, pensionsförsäkringsaktiebolag, cherjuristen Bo

Lundin KPA Kommunsektorns Pension Aktiebolag och f.d. chefaktuanen Åke Unneryd SPP. har vidare skett

överläggningar

med praktiskt verksamma försäkringsmän i övriga försäkringsbolag

som meddelar kollektiv försäkring. Kontakter har med

tagits

Finansinspektionen, Konsumentverket och Konkurrensverket samt

med Sveriges Försäkringsförbund, Svenska F örsäkringsföreningen

och de centrala parterna den svenska arbetsmarknaden. Informa-

tion har inhämtats från branschorganisationer, tillsynsmyndigheter

i andra länder. Slutligen har utredningen samrått och departement med Försäkringsföreningsutredningen 1996:07 och Försäk-

ringsgarantiutredningen Fi 1996: 13 samt följt Justitiedepartemen-

arbete med utarbetandet försäkringsavtalslag och den tets av en ny

Försäkringsutredningens slutbetänkande fortsatta beredningen av

sker inom Finansdepartementet. som

Under utredningsarbetet har framkommit att en särbehandling av

inte lika för kollektivavtalsgruppförsäkringar är angelägen som

Framställningen domineras därför i viss mån grundade försäkringar.

den försäkringsformen. Närmast i kapitel 2 lämnas en av senare allmän för de kollektiva försäkringarna och deras

redogörelse historiska Därefter följer i kapitel 3 närmare beskriv-

bakgrund. en ning olika gruppförsäkringar och kollektivavtalsgrundade

av försäkringar den svenska arbetsmarknaden. I kapitel 4 redogörs

för utanför arbetsmarknaden. Gällande och

gruppförsäkringarna

verksamhets- och tillsynsregler i svensk försäkringsrätt föreslagna

beskrivs i kapitel även behandlar förhållanrespektive praxis som dena i andra länder. i kapitel 2 till 5 leder till

några Redogörelsen konstateranden i 6 i vilka avseenden särförhållanden

kapitel av råder för de kollektiva försäkringarna. Utredningens överväganden

och till särbehandling i lag kollektiva försäkringar

inställning en av lämnas i kapitel Kapitel 8 innehåller författningskommentar.

2¶Allmänt om kollektiva

försäkringar

Inledning

Den svenska försäkringsmarknaden omfattar ett stort antal

grenar som kan grupperas flera olika sätt. Med utgångspunkt från

F örsäkringsrättskommitténs förslag till personförsäkringslag respektive skadeförsäkringslag kan indelning försäkringsmarkna-

den göras i huvudkategorierna personförsäkring och skadeförsäkring. Med skadeförsäkring därvid skydd mot ekonomisk

avses förlust genom sakskada eller förmögenhetsskada samt då någon

ren

är ersättningsskyldig mot annan, medan med personförsäkring

avses

i huvudsak liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring. Till försäkringsområdet personförsäkring hör även försäkringar tecknas för

som att säkerställa ett pensionsavtals fullgörande. Båda dessa huvudformer av försäkringar förekommer marknaden i såväl individuell

som kollektiv form. Också gränsdragningen mellan livforsäkringsbolag

och skadeförsäkringsbolag gjordes före år 1994 med ledning

begreppet personförsäkring. Försäkringsbolag vars försäkringsrö-

relse uteslutande eller gott uteslutande avsåg personförsäk-

som

ring räknades livforsäkringsbolag medan övriga försäkringsbo-

som

lag var skadeförsäkringsbolag. Begreppet personförsäkring har emellertid till följd anpassning till avtalet Europeiska

av en om ekonomiska samarbetsområdet EES utmönstrats FRL

ur som numera endast innefattar begreppen livförsäkring och skadeförsäk-

ring, varvid exempelvis olycksfallsförsäkring och sjukförsäkring

under olika förutsättningar är att hänföra såväl till skadeförsäkring

som till livförsäkring. I försäkringsbranschen används även det i

förhållande till skadeförsäkring något snävare begreppet sakförsäkring, d.v.s. försäkring avseende skada egendom. Dessutom

förekommer uttrycket pensionsförsäkring tjänstepen-

som avser

sionsförsäkring och privat pensionsförsäkring är hänförliga till

som

livförsäkringsområdet samt allmän pensionsförsäkring. Individuell försäkring innebär att försäkringstagarna för var sig

sköter sina premieinbetalningar sedan de kommit i kontakt med och

var för sig ingått ett försäkringsavtal med försäkringsbolaget. Vid individuell försäkring bedömer försäkringsgivaren varje potentiell

för sig. Försäkringens pris blir därför beroende av försäkringstagare

vilket skall utbetalas vid inträffat försäk-

försäkringsbelopp som

vilken risk bedömer föreligga för

ringsfall samt försäkringsgivaren

skall inträffa i framtiden, med avseende var

att försäkringsfall

och de försäkrade. Priset för varje försäkring motsvarar en av således den risk som försäkringsbolaget övertar.

individuell riskbedömning skulle kunna En enhetlig premie utan

stå försäkring, vilket i sin

medföra att lågriskgrupper väljer att utan

att höja premien för att inte

tur skulle tvinga försäkringsbolaget

riskera hamna obestånd. En sådan premiehöjning skulle att medföra att oförsäkrad och

kunna att nästa lågriskgrupp väljer vara

når till sådana nivåer att högriskgrupper-

slutligen att premierna upp

inte har råd betala dem. Vad försäkringen kostar är dessutom na att

alltid beroende vilka förvaltnings- och administrationskostnader

är förknippade med försäkringsverksamheten.

som Grundtanken med de kollektiva försäkringarna är densamma som

för att flera försäkringstagare delar individuell försäkring, nämligen

risken för skall inträffa. En kollektiv försäk-

att ett försäkringsfall

karaktäriseras emellertid att någon individuell riskprövning

ring av

sker och eller mindre premier tillämpas för inte att mer enhetliga medlemmar i kollektivet. Tillhörigheten till ett visst

samtliga bestämmer försäkringsskyddet och försäkringsavtalet kan

kollektiv

i vissa fall medföra automatisk anslutning till försäkringen av kollektivets medlemmar utan reservations- eller utträdesrätt samt även för det fall den enskilde lämnar det

rätt till försäkringsskydd

försäkrade kollektivet. Fördelen och med den kollektiva försäkringen är bl.a. att

syñet

administrationskostnadema kan minskas just grund av att någon

individuell inte sker, premieinsamlingen överläm-

riskprövning att

till kollektivets föreståndare och att marknadsföringskostnadernats

blir Kostnadsbesparingarna således adminina begränsade. avser

strationen och inte i första hand den del premien skall av som tillbaka till de försäkrade i form av utbetalningar. Enligt uppgift följer emellertid konsekvens av att flera kollektiva försäkringar som använder automatiska att de försäkrade

sig av anslutningsformer,

inte håller informerade sitt försäkringsskydd i samma

sig om

vid individuell försäkring. Detta medför i sin tur att

omfattning som icke åsyftade besparingseffekter uppstår genom att försäkringsfall

inte anmäls till försäkringsgivama.

På framför allt har den kollektiva

personförsäkringsområdet

kommit att mycket stor betydelse och har gett försäkringen upphov till stora tillgångsansarnlingar. Några tillförlitliga uppgifter

om exakt hur stora dessa tillgångar är finns inte. Som fingervis-

en ning kan dock omnämnas de totala tillgångar 1 200

att av ca

miljarder kr som personförsälcringarna per den 1 oktober 1997 gett

upphov till, svarade enbart de försäkringar är grundade

som kollektivavtal för över hälften.

2.2¶Historik

Socialt skydd för olika kollektiv

De kollektiva försäkringarna har utgjort och utgör alltjämt stor

en del av det sociala skyddsnätet i samhället. De första formerna

av såväl individuellt kollektivt socialt skydd är att härleda

som ur gamla principer om att exempelvis bonden hade ansvar för sina

pigors och drängars försörjning. Sådana principer har i Sverige

liksom i många andra länder legat till grund för utvecklingen

pensioner samt sjuk- och arbetsskadeersättning genom arbetsgivarnas försorg. Den hjälpverksamhet som utvecklades inom olika gillen

och skrån under 1500- och 1600-talet har också haft stor betydelse

för försäkringsväsendets utveckling.

1800-talets industrialisering skedde under avtals- och näringsfrihet med extremt liberala uppfattningar om lönebildning och andra arbetsvillkor. Industrialiseringen och det ökade antalet anställda hos varje arbetsgivare ledde som bekant bl.a. till reaktioner arbets-

marknaden i form arbetstagar- och arbetsgivarorganisationernas

av uppkomst. Även den kollektiva försäkringen har utvecklats det

ur samhällsklimat rådde under denna tid och de olika gruppbild-

som ningar som då uppstod. De solidaritetsidéer realiserades under

som slutet 1800-talet och början 1900-talet sammanfaller i själva

av av verket nära med de tankar ligger till grund för all form

som av

försäkring, inte minst den kollektiva försäkringen.

Under 1800-talet fick offentligt anställda rätt till pension efter lång tjänst, och enligt den s.k. legostadgan av 1837 fick en husbonde

inte förskjuta ett tjänstehjon som inte längre orkade fullgöra något

arbete. Svensk livförsäkring diskuterades redan i början 1800-

av talet, sågs under större delen det århundradet mest

men av som en

äventyrlig spekulation livet och uppfattades därför ett hot

som mot den allmänna moralen. Livförsäkringen började emellertid att

sprida sig mot 1800-talets slut. Grunden för tjänstepensioneringen

m.m. lades således tidigt, de flesta avgörande händelserna och

men

besluten vägen mot dagens utvecklade trygghetssystem är att hänföra till 1900-talet.

Den allmänna tillkom år 1913 bestående del

folkpensionen av en

finansierad den enskildes avgifter och en inkomstprö-

genom egna

finansierad skattemedel. År 1916 lagreglerades

vad tilläggsdel av arbetsgivarens skyldighet att teckna och bekosta obligatorisk

försäkring för skador till följd olycksfall i arbete, varigenom

av arbetstagarna tillförsäkrades vissa minimiersättningar.

En viktig milstolpe är skapandet SPP år 1917. SPP

annan av tillkom samarbete mellan arbetsgivare och tjänstemän

genom ett

inom det näringslivet. En anledningarna till SPP:s privata av bildande de befintliga livförsäkringsbolagen visade ringa

var att intresse för kollektiva Det hade

tjänstepensionsförsäkringar.

mellan å sidan den individuella personför-

uppstått spänningar ena

och å andra sidan den kollektiva. För att främja utveck-

säkringen

de individuella personförsäkringama beslutade de svenska

lingen av

i början 1910-talet att inte marknadsföra

försäkringsbolagen av kollektiva försäkringar i vidare omfattning. Arbetsgivare och

anställda därför saken i händer och startade SPP i syñe att

tog egna

tjänstemän i anslutna företag ekono-

garantera privatanställda en

misk standard ålderdomen och skydd för deras efterlevande. Initialerna SPP stod från början för Sveriges Privatanställdas Pensionskassa och verksamheten bedrevs således inledningsvis som

en understödsförening. För möjlighet till försäkringsskydd vid att vidga arbetstagarnas

i arbetet och komplettera skyddet att gälla även utanför

olycksfall

arbetet, startade den svenska kooperationen sina försäk-

genom

Samarbete och Folket den kollektiva

ringsföretag Folksam arbetaregruppolycksfallsförsäkringen år 1925.

Introduktionen av grupplitförsäkrizzgezz m.m.

Under 1930-talet fram till mitten 1940-talet fördes en diskussion

i Sverige om att förstatliga livförsäkringsväsendet genom att

inrymma verksamheten under myndighet. Från socialdemokra-

tiskt håll framkastades idén att en obligatorisk dödsfallsförsäkring

för alla medborgare skulle införas samtidigt den statliga

som

monopolanstalten. Bakom denna form av gruppidé låg uppfattningde breda befolkningslagrens försäkringsbehov borde tillgodo-

en att

bättre och att begränsade ekonomiska resurser och höga ses

försäkringspremier gjort att försäkringsbehovet inte kunde tillgodo-

ses genom individuella försäkringar. I USA hade tidigare gjorts liknande erfarenheter. De amerikanska försäkringsbolagens

inställning vid riskprövning hade fått till följd att många

personer

inte accepterades försäkringstagare. Gruppidén, att samtliga

som personer tillhörande viss grupp skulle ha en ovillkorlig rätt att teckna försäkring, hade därför där utvecklats hastigt, såväl i fråga

om livförsäkring som olika former av olycksfalls- och sjukförsäk-

ring sedan den första grupplivförsäkringen tecknades redan 1911.

Debatten och de olika försäkringsutredningarna i Sverige under

1930- och 40-talen resulterade i flera lagstiftningsåtgärder. Behovsprincipen infördes med anledning att det ansågs finnas alltför

många försäkringsbolag marknaden. Skälighetsprincipen tillkom

för att premiema inte skulle bli så höga de befarades kunna bli

som om endast bolagens soliditet beaktades vid premiesättningen. Vidare infördes separationsprincipen, innebärande att liv- och skadeförsäkringsrörelse inte fick drivas i ett och bolag. En

samma branschkommitté, som hade tillsatts för att utreda frågan om

grupplivförsäkring, kom under samma tidsepok fram till att det fanns ett betydande behov av livförsäkring i Sverige eftersom 60-65

procent av den svenska befolkningen var helt oförsäkrad. Efter

utredningar och överläggningar mellan branschen och Försäkringsinspektionen fastställdes de första grunderna för grupplivförsäkring av regeringen enligt den amerikanska förebilden. Grupplivförsäk-

ringen introducerades därefter den svenska marknaden år 1948

av bolagen Folket, Förenade Liv, Thule och Trygg. Grupplivförsäk-

ringen blev därmed Verksamhetsgren inom livförsäkringsom-

en ny rådet som skulle följa de särskilda bestämmelserna i 1948 års lag

om försäkringsrörelse. Utöver de rena beräkningstekniska regler

som lagen krävde innehöll grupplivgrundema restriktioner avseende

gruppbildning, anslutning, hälsoprövning etc. Bakgrunden till dessa

detaljerade bestämmelser hämtades bl.a. från 1945 års försäkringsutredning SOU 1949:25 som anbefalldes att remiss

genom avge

yttrande över ansökningarna om stadfästelse av grunder för gmpplivförsäkring. Utredningen anförde att eftersom grupplivförsäkringen var en i det närmaste helt oprövad försäkringsform

var

det nödvändigt att den underkastades ingående tillsyn. Det

ansågs lämpligt att grunderna, utöver rena beräkningstekniska regler, innehöll begränsningar i fråga vilka skulle

om grupper som

kunna teckna försäkring, möjliga försäkringsformer och övriga tillämpningsområden. Från början avsåg de kollektiva försäkringar-

na som nämnts vanligen olika grupper av anställda, men kom så småningom att omfatta även andra

grupper.

Efter 1948 års lag försäkringsrörelse ändrades

en översyn av om lagen 1961 bl.a. att möjlighet gavs att bedriva gruppliv-

genom försäkring under enklare former. Kungl.Maj:t, eller eñer bemyndi-

Försäkringsinspektionen, kunde efter ansökan bevilja dispens gande för eller kort individuell dödsfallsförsäkring från

grupplivförsäkring lagens särskilda bestämmelser angående livförsäkring. Om dispens

skulle i stället de i dessa hänseenden enklare reglerna för beviljades

Förutsättningar för att dispens skulle skadeförsäkring tillämpas.

enligt departementschefen att de försäkrade skulle ha beviljas var

till och att grundfriheten inte ledde till rätt fortsättningsförsäkring

varför det förutsattes att dittillsvarande olämplig gruppbildning,

beträffande storlek och sammansättning i stort normer gruppernas skulle även i fortsättningen. Motivet för att införa en dispens-

gälla

grupplivförsäkringen tekniskt enkel försäkringsregel var att var en form Premien bestämdes för ett i sänder och

utan sparande.

förelåg endast vid dödsfall. Försäkringen borde betalningsskyldighet därför inte belastas med administration. Genom de förenkla-

onödig de bestämmelserna kunde rationaliseringar och kostnadsbesparingar

Eñersom premien kunde ändras varje år kunde god genomföras. soliditet och skälighet garanteras även om grupplivförsäkringen befriades från grunder.

Den kollektivavtalsgrundade försäkringen

Den kollektiva fick ett nytt genombrott i Sverige i

försäkringen samband med krav denna försäkringsform framfördes i de

att centrala mellan parterna den svenska arbets-

förhandlingarna marknaden under 1960-talet. Förhandlingarna ledde till att centrala överenskommelser träffades innebörd att arbetsgivarna skulle

del det tillgängliga löneutrymmet till försäkringar för sätta av en av sina arbetstagare. I stället för att göra löneavdrag hos arbetstagarna för premierna skulle arbetsgivaren svara för prernieinbetalningen. Eñersom premierna för försäkringarna därmed betraktades som en del sociala omkostnader premierna skattefria

av arbetsgivarens var för och avdragsgilla för arbetsgivaren. Den första

arbetstagaren centrala uppgörelsen kollektiv försäkring arbetsmarknaden

mellan Svenska Arbetsgivareföreningen SAF och gjordes

PTK 1960 och avsåg kollektiv Privattjänstemannakartellen en

för tjänstemän. Frågan hade aktualipensionsförsäkringsplan m.m. serats i samband med genomförandet av socialförsäkringen om allmän ATP år. ATP alla med inkomst

tilläggspension samma gav

av eget arbete en mot inkomsten svarande pension vid ålderdom och varaktig invaliditet samt till efterlevande vid frånfalle. Genom ATP kom därmed alla arbetare och tjänstemän i åtnjutande

av pensionsförmåner som i vart fall liknade dem som gällde för anställda i offentlig tjänst samt SPP-försäkrade mil. För att förhindra en överkompensation redan försäkrade

av grupper

genomfördes avtalsförhandlingar mellan arbetsgivare- och tjänstemarmaorganisationema och ett resultat dessa förhandlingar

som av

tillkom Industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän

ITP. ITP kompletterar endast ATP så att den sammanlagda pensionsnivån höjs till nivå över ATP-taket, varför redan

en försäkrade gruppers pensioner så sätt kom att till ATP.

anpassas

Genom att SPP-försäkringarna anpassades till ATP familjepen-

sionsförsäkringen togs bort för lönedelar understigande 7,5 basbelopp uppstod ett hål i SPP-försäkringarna. Tjänstegruppliv-

försäkringen TGL, som också den tillkom 1960, infördes för att täcka detta hål.

Före tillkomsten ITP stod det alltså arbetsgivarna fritt att

av utlova pensioner eller att avstå därifrån. Utlovade pensioner kunde

tryggas genom försäkring eller genom avsättningar till en pensions-

stiñelse. Det hände också att pensionerna inte tryggades alls, varför

pensionsutbetalningarna blev beroende arbetsgivarens

av om

ekonomi vid varje tidpunkt stark att möjliggöra pensioner

var nog

f.d. anställda. Arbetsgivare valde att sätta medel till

som av

pensionsstiñelser kunde betala stiñelseavsättningarna

med reverser

och så sätt behålla pensionsmedlen arbetande rörelsekapital

som i företaget. Problemet med sådan ordning att fordran

en var en pension från företaget inte hade någon förmånsrätt före andra

borgenärers fordringar i händelse av att arbetsgivaren gick i

konkurs.

En viktig förutsättning för att arbetsgivarna skulle med ITP-

planen 1960 var emellertid just att den inte nödvändigtvis måste fullgöras och tryggas försäkring, utan i stället alternativt

genom kunde ordnas annat betryggande sätt utan att kapital blev bundet

under lång tid i ett försäkringsbolag. Det ansågs oförenligt med

försäkringsrörelselagstiftningen att en arbetsgivare återlånade insatt

kapital från ett försäkringsbolag. I samband med 1960 års förhand-

lingar bestämdes därför att kreditvärdiga arbetsgivare visserligen

egen hand skulle kunna påta sig ansvaret för dennes tjänstemäns

avtalade ålderspension. För att säkerställa pensionsutbetalningarna

skulle i stället sådana arbetsgivarens pensionsskulder eller pensions-

stiñelseavsättningar i princip motsvarande premiereserven

- -

kreditförsäkras och registreras. För dessa ändamål skapades ett

särskilt försäkringsbolag, Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt FPG, och inrättades Pensionsregistreringsinstitutet

första således 1960 och då

PRI. Den ITP-planen presenterades

i form rekommendation. Även de inledande uppgörelserna om av en

utformade rekommendationer som inte

grupplivförsäkring var som

medförde direkta för arbetsgivarna. Helt

några skyldigheter

bindande kollektivavtal ITP och TGL träffades först år 1974. om

Uppgörelsen för den privata tjänstemannasektorn följdes av en

mellan LO och SAF år 1962 om att

principöverenskommelse

för privatanställda arbetare skulle tecknas av

grupplivförsäkring

hos LO och SAF hösten 1962 för ändamålet

arbetsgivarna en av

särskilt bildad forsäkringsanstalt; Arbetsmarknadens försäkringsak- AFA. Avgångsbidragsförsäkringen AGB tillkom tiebolag

därefter i mitten 1960-talet. I syfte att uppnå sjuk- och pensionsav förmåner för arbetare motsvarande dem gällde för tjänstemän som inleddes mellan SAF och LO hösten 1970, vilka ledde

förhandlingar

till överenskommelser avtalsgruppsjukforsäkring AGS 1972 om och försäkring särskild tilläggspension STP 1973. Ett om

för arbetsgivaren möjlighet att teckna försäkring utan

system att ge

för tid binda i försäkringsbolag skapades med att lång kapital ett

tillämpning dåvarande dispensmöjligheter i 1 kap. 10 § FRL, se av härom avsnitt 5.1.1, arbetsgivaren skulle kunna erhålla genom att sk. återlån STP-lån och kreditförsäkra återlånet i ett for ändamålet särskilt inrättat institut; Arbetsmarknadsförsäkringar,

ömsesidigt kreditforsäkringsbolag AMF K. Trygghetsförsäkringen

vid arbetsskada TFA tillkom efter förhandlingar mellan LO, PTK och SAF 1974 och omfattar såväl tjänstemän arbetare. som På det kommunala området träffades centrala kollektivavtal om först år 1978. Emellertid förelåg redan vid slutet av

pensioner

1940-talet, för städernas och landstingens del, och början av 1950-

talet, för landskommunernas del, enhetliga normalpensionsregle-

vilka baserade centrala rekommendationsöverenmenten, var skommelser mellan de dåvarande kommunförbunden Svenska tre stadsforbundet, Svenska landskommunernas förbund och Svenska

Landstingsförbundet och de centrala fackliga organisationenrna

det kommunala området. Före nonnalpensionsreglementenas tid var bilden Stockholms stad och några andra städer hade

splittrad. pensionsfrågan löst sedan länge, oña i form av avgiñspensionering

med beräknade avgifter och lokal fondering.

försäkringstekniskt

Kommunalanställdas Pensionskassa SKP bildades år

Sveriges

1922 ett antal mindre och medelstora städer, några köpingar och av

municipalsanthällen, större landskommuner och några landsting för

att en rationell lösning av pensionsfrågan. Tillkomsten av

normalpensionsreglementena innebar enbart att samtliga kommuner

och landsting fick likartade pensionsutfastelser. Om och i så fall hur dessa utfastelser skulle tryggas reglerades inte. För de arbetsgivare som så önskade tillhandahöll SKP en forsäkringslösning avseende reglementsenliga utfastelser. F r.o.m. år 1956 erbjöds de kommunala

arbetsgivarna pensionsadministrationsservice för att de skull kunna

fullgöra sina direktfinansierade pensionsutfästelser. De tre kommunforbunden bildade för detta ändamål Kommunernas Pensionsanstalt KPA, som även tog över förvaltningen SKP. Avgiftsbeav talningama till SKP upphörde med utgången år 1962. SKP blev av således därmed en s.k. fribrevskassa. Anledningen till att avgiñsbe-

talningama upphörde var att den allmänna folkpensionen tillsam-

mans med ATP, började tillämpas fr.o.m. år 1963, bedömdes som avlasta arbetsgivarna i sådan omfattning att de risker som var förenade med de reglementsenliga utfastelserna utan bekymmer kunde bäras de kommunala arbetsgivarna själva. De sålunda av

formellt ensidigt utfärdade normalpensionsreglementena ersattes

den 1 april 1978 centrala kollektivavtal pensionerna. Den av om 1 december 1997 upphörde SKP:s verksamhet. Verksamheten övertogs och skall i framtiden drivas ett nybildat försäkringsboav

lag, KPA Pensionsforsäkringsalctiebolag. Avsikten är att bolaget

ett mer aktivt sätt än vad skedde under SKP:s tid skall kunna som erbjuda kommuner och kommunala bolag möjlighet att försäkra sina pensionsåtaganden. De kommunalt anställda fick i likhet med de statsanställda och det privata LO-kollektivet rätt till tjänstegrup-

plivförsäkring år 1963.

Gruppsakförsäkringens tillkomst

Gruppsakförsäkringen är datum. År 1943 tecknade av yngre

visserligen Stockholms kooperativa bostadsförening kollektiv

försäkring hos Folksam avseende brand-, inbrott- och vattenled-

ningsskada. Diskussionerna gruppsakforsäkring tog emellertid

om inte någon fart förrän i samband med att Elektrikerförbundet hos Folksam år 1983 tecknade obligatorisk kollektiv hemförsäkring en

for samtliga sina medlemmar. härom vidare; Bladini, Gruppska-

deförsäkring 59 ff.

2.3¶Gruppförsäkringar

2.3. l Gruppförsäkringsavtalet

den utgör gruppförsäkringen en del

Enligt vedertagna tenninologin kallas kollektiv försäkring. Gruppförsäkring meddelas

av vad som

utgörande plan för försäkring avseende en genom ett gruppavtal en i avtalet angiven Gruppförsäkringsavtalet är

grupp personer.

vanligtvis ensidigt utfärdad handling, varigenom försäkringsbola-

en förbinder meddela försäkring i enlighet med i avtalet get sig att angivna villkor. brukar formellt grundas en av

Gruppförsäkringsavtalet

upprättad offert. I offerten anges beräknings-

försäkringsbolaget

for hur i måste

grunder premien, många personer gruppen som

ansluta för försäkringsavtal skall komma till stånd i regel

sig att

krävs minst 75 de berättigade skall ansluta sig till att procent av och antalet anslutna uppgår till minst tio personer

försäkringen att eventuella hälsokrav, försäkringsbelopp, förmånstagarförordnanden

för försäkringens ikrañträdande. Vidare kan

samt tidpunkt

medverkan andra än den bildade gruppen utgöra en förutsättning av för arbetsgivare skall medverka i

gruppavtalet, exempelvis att en rutinerna för premieinkassering och premieredovisning. offert föregås vanligen ingående diskussio- Försäkringsbolagets av

och förhandlingar mellan försäkringsbolaget och företrädare för ner den tilltänkta Särskilt när det gäller försäkring för stora gruppen. kollektiv förs sådana förhandlingar företrädare med hög av

kompetens. Fackförbund och större fackföreningar har exempelvis

har till syfte att tillvarata medlemmarnas permanenta organ som

intressen i Även sedan gruppförsäkringsavtalet

försäkringsfrågor. kommit till stånd upprätthålls kontakten med försäkringsbolaget av har till försäkringsgivaren anmäla gruppföreståndaren, som att

ändrade förhållanden inom enligt gruppavtalet har gruppen som för I vissa fall kan även administrati-

betydelse gruppförsäkringen. uppgiñer såsom premieinsamling och hälsoprövning av grupp-

va medlemmarna överlämnas till gruppföreståndaren. Gruppförsäkringarna kan i administrativt hänseende förekomma i flera olika former. För att anknyta till de begrepp Försäkringsverksamhetskommittén använde sig i SOU 1985:34 kan indelning av därvid i s.k. äkta oäkta gruppförsäkringar. Vid

göras respektive

äkta gruppförsäkring är det gruppen såsom enhet som ingår

försäkringsavtalet och de enskilda gruppmedlemmarna som är

försäkrade. Med oäkta gruppförsäkring förstås att

begreppet

premien och andra försäkringsvillkor har förhandlats fram mellan en

försäkringsgivare och organisation, att organisationens

en men medlemmar individuellt sluter försäkringsavtal och själva ansvarar för att premien betalas.

En indelning i äkta och oäkta gruppförsäkringar kan i några fall bli

missledande, eftersom vissa försäkringsavtal visserligen sluts mellan gruppföreträdaren och försäkringsgivaren den enskilde likväl

men

i enlighet med försäkringsvillkoren blir försäkringstagare denne

om inte inom viss tid reserverar sig mot försäkringen. Denna s.k. reservationsmetod utgör således en form av negativ avtalsbindning och innebär att den enskilde anses som avtalspart som därmed

förfogar över försäkringen och ansvarar för premieinbetalning m.m. Gruppförsäkringarna indelas i stället inom försäkringsbranschen i obligatorisk respektive frivillig gruppförsäkring. Den obligatoriska gruppförsäkringen innebär att gruppförsäkringsavtalet ingåtts av gruppföreträdaren och att samtliga gruppmedlemmar blir automa-

tiskt anslutna till försäkringen. Gruppmedlemmarna saknar därvid

möjlighet att avstå från att omfattas försäkringen annat sätt

av än att lämna den försäkrade gruppen. Ansvaret för att inbetalning av premier sker och att kontakten med försäkringsgivaren upprätthålls i enlighet med vad överenskommits vid obligatorisk

som gruppförsäkring åvilar den som påtagit sig uppdraget att företräda

gruppen. Med frivillig gruppförsäkring att gruppmedlemmar-

avses

na ñivilligt kan avstå från försäkringen antingen att underlå-

genom

ta att anmäla sig som försäkringstagare eller, anslutningen sker

om automatiskt, genom att reservera sig.

2.3.2¶Obligatorisk gruppförsäkring

Obligatorisk gruppförsäkring förekommer i flera skilda sammanhang. Flertalet LO-förbund har träffat avtal med Folksam om

obligatorisk grupplivförsäkring och gruppolycksfallsförsäkring vid

fritidsskador. Vidare görs gruppförsäkringen i allmänhet obligato-

risk arbetsgivaren skall för premieinbetalningen. Arbets-

om svara

givarens eller gruppföreståndarens medverkan vid premieinbetalningen utgör för övrigt förutsättning för att försäkring skall

en en kunna göras obligatorisk. I de olika medlemsavgifter som idrottsutövare betalar till sina föreningar ingår exempelvis en premie för

obligatorisk olycksfallsförsäkring vid sportutövning i föreningens

regi. Normalt har de försäkrade vid obligatorisk försäkring inte någon kontakt med försäkringsgivaren, i sin tur oñast inte

som

känner till vilka de enskilda försäkrade är. De obligatoriska

försäkringarna ådrar vanligen inte gruppmedlemmarna några direkta

skyldigheter mot försäkringsgivaren. Gruppmedlemmen är exempel-

vis inte betala premie till bolaget, varför avtalskonstruk-

skyldig att tionen är att uppfatta speciell form tredjemansavtal där

som en av avtalskontrahentema i normala fall inte äger behörighet att företräda och ingå bindande avtal för gruppmedlemmen.

2.3.3¶Frivillig gruppförsäkring

Gruppförsákring med individuell anslutning

Frivillig gruppförsäkring anmälan återfinns i första hand

genom bland anställda vid arbetsplats eller medlemmar i en

grupper av en förening. Formen är också vanlig bland grupper av personer som

i egenskap eller låntagare är kunder i exempelvis en

av sparare bank. Den individuella anslutningen föregås vanligen av att ett

ramavtal träffas mellan försäkringsgivaren och arbetsgivaren, föreningen eller banken. Något bindande försäkringsavtal uppstår

emellertid inte förrän den enskilde gruppmedlemmen ansöker om

eller anmäler till forsäkringsgivare att denne vill bli försäkringstaga-

i enlighet med ramavtalet. re

Gruppförsäkring enligt reservarionsmetodeiz

Gruppersonförsäkring med reservationsrätt är en vanligt förekom-

mande försäkringsform inom fackföreningsrörelsen. Folksam har

ingått avtal med i stort sett samtliga LO-förbund och flertalet TCOförbund sådana försäkringar. Varje enskild medlem får därvid

om särskild information möjligheten att sig och att

om reservera

kan även den enskilde underlåtit att

försäkringen sägas upp om

sig. Premien vid försäkring där den enskilde kan avstå reservera från att omfattas försäkringsskydd kan erläggas genom grupp-

av medlemmarnas försorg, också exempelvis genom att en

egen men

arbetsgivare gör löneavdrag och sköter inbetalningen.

Beträffande gruppsalcforsäkringsområdet gruppskadeförsäkring

ansåg Försäkringsverksamhetskommittén att övervägande skäl, bl.a. risken för dubbelförsäkring, talade mot att obligatoriska lösningar

skulle tillåtas. Kommitténs majoritet föreslog därför att det i FRL skulle införas bestämmelse innebar krav reservationsrätt

en som

för varje enskild gruppmedlem vid gruppsakförsäkring. I förslaget till ny försäkringsavtalslag Ds 1993:39 anges en försäkringslösning benämnd obligatorisk gruppskadeförsäkring här gruppsakförsäkring där gruppföreträdaren genom avtal med försäkringsgivaren skall kunna ansluta samtliga medlemmar av gruppen till försäkring-

Den enskilde har i likhet med vad redan gäller enligt praxis en. som därvid inget eget ansvar för att premieinbetalning sker, men kan likväl sig mot försäkringen gentemot sitt fackförbund eller

reservera sin förening etc. Enligt praxis godtas för närvarande endast försäkringslösningar gmppsakförsäkringsområdet där gruppmedlemmarna har möjlighet att ställa sig utanför försäkringen. Någon negativ avtalsbindning enligt reservationsmetoden är det dock inte frågan

om.

2.3.4¶Premieberäkningen m.m.

Vid gruppförsäkring bestäms försäkringsbeloppet i allmänhet enligt generella regler. Om inte samtliga gruppmedlemmar har lika belopp, fastställs detta grundval av kriterier som ålder, kön, civilstånd, lön och personalkategori. Försäkringsbeloppet ställs även ofta i relation till basbeloppet enligt lagen 1962:381 allmän försäk-

om ring. Premieberäkningen sker också utifrån generella utgångspunkter. Inför varje nytt försäkringsår gör försäkringsbolaget grundval av uppgiñer som gruppföreträdaren lämnar en s.k. årsomräkning, varvid premier fastställs för det kommande året. I samband därmed träffas, såvitt gäller livförsäkring, också vanligen överenskommer uppkomna överskott i rörelsen skall användas

om till framtida premiereduceringar eller höjda ersättningsnivåer. Genom att försäkringsgivaren äger ändra premien för försäkringen även för redan gällande försäkringar, kan säkerhetsmarginalerna hållas låga. Begränsade anskaffningskostnader och kostnader för marknadsföring samt enkel administration bidrar också till låga premier.

2.3.5¶Gruppsammansättningama

En förutsättning för gruppförsäkring är sagts att den skall

som som anslutas till försäkringen är medlem i viss Till gruppförsäk-

grupp. ringen kan emellertid slutas, medförsäkras, har

även personer som närmare anknytning till gruppmedlemmen.

Endast naturligt sammansatta kan godtas vid gruppför-

grupper

önskar ansluta sig till försäkringen måste tillhöra

säkring. De som

den aktuella oberoende försäkringen. Vidare måste

gruppen av

ha sådan sammansättning att den inte utgörs endast gruppen en av

mindre forsäkringsrisker. De gruppbildningar vuxit fram goda som

sedan 1940-talet då grupplivförsäkringen introducerades i Sverige

återspeglas i dåvarande Försäkringsinspektionens cirkulär 1991:1. I detta cirkulär har inspektionen ansett att följande gruppbildningar

kan godtas.

Personalgrupper består hos viss arbetsgivare anställd

som av -

eller är anställda hos olika arbetsgivare där personal personer som

arbetsgivarna tillhör bransch, branschorganisation eller

samma koncern.

Föreningsgmpper bestående föreningsmedlemmar vilka har till - av ändamål att tillvarata medlemmarnas intresse som löntagare, främst

fackföreningar för anställda.

Ekonomigrupper bestående av personer som i egenskap av -

låntagare eller är kunder i en penninginrättning.

sparare

Vid sidan av dessa grupper förekommer grupper av mera speciell

sammansättning. Som exempel härpå kan nämnas att som personalsamt föreningsgrupp har godtagits anställda vid flera företag

grupp

saknade branschsamhörighet där den gemensamma nämnaren som i stället att de anställda tillhörde nykterhetsrörelsen. Som

var

föreningsgrupp har godtagits medlemmar i en pensionärsorganisa-

tion. Andra gruppbildningar kan omnämnas i sammanhanget

som är studerande vid läroanstalt eller medlemmar i elevkår, medlemmar i bostadsrätts- eller villaförening, kommunala förtroendemän, deltidsanställda brandmän eller medlemmar i en understödsförening. Vidare kan varuhus teckna gruppolycksfallsförsäkring för sina

kunder, liksom idrottsföreningar kan teckna försäkring för deltagare

och publik vid större idrottsevenemang.

I fråga lämpliga gruppbildningar anförde Försäkringsverksam-

om hetskommittén i SOU 1985:34 bl.a. att förenings- och personal-

syntes naturliga baser för såväl personförsäkring som

grupper vara

skadeförsäkring. När det gällde ekonomigrupper ansåg Försäkringsverksamhetskommittén att sådana kunde godtas vid skadeför-

säkring endast särskilda skäl förelåg.

Kollektivavtalsgrundade försäkringar

2.4.1¶Begreppet kollektivavtalsgmndad försäkring

För de olika försäkringar grundas kollektivavtal mellan som arbetsmarknadens parter finns flera olika benämningar. Begreppet kollektivavtalsgrundad försäkring ka-försäkring introducerades av F örsäkringsverksamhetskommittén i betänkandet Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten SOU 1986:8. Som synonym till kollektivavtalsgmndad försäkring använde Försäkringsverksamhetskommittén arbetsmarknadsförsäkring. Finansinspektionen har med ledning förslagen i SOU 1986:8 i utfärdade föreskrifav senare ter se exempelvis BFFS 1991:20, FFF S 1996:29 och FFF S 1997:7 definierat ka-försäkringen enligt följande. samtliga villkor för försäkringen skall grundas i villkoren en angiven skriftlig överenskommelse mellan arbetsgivareorganisaen tion eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation, en försäkringen skall tecknas hos försäkringsbolag framgår som av överenskommelsen, försäkringen skall tecknas av arbetsgivaren för att ge försäkringsskydd dennes anställda. Till försäkringen kan också anslutas har anknytning personer som till arbetsgivarens verksamhet. Försäkringen kan även gälla för arbetsgivaren själv. Den kan vidare omfatta sådana närstående till de försäkrade i försäkringsvillkoren. Till som anges ka-försäkring hänförs även sådan försäkring, vissa yrkesgrupper som ger motsvarande försäkringsskydd, försäkringen grundas i om en villkoren angiven överenskommelse. Med ka-försäkring jämställs även sådan försäkring grund skriftlig överenskommelse av mellan arbetsgivareorganisation eller och en arbetsgivare en arbetstagärorganisation, där enskild tjänsteman bytt kompletterande ålderspension eller del därav mot kompletteringspension med familjeskydd eller där alternativregler avseende ålderspension, kompletterande ålderspension eller familjepension tillämpats efter överenskommelse mellan en arbetsgivare och tjänsteman med pensionsmedförande lön överstigande tio basbelopp.

2.4.2¶Försäkringsavtalet

sig från gruppförsäkringen bl.a. i det

Ka-försäkringen skiljer hänseendet att den ingår del i arbetsmarknadsparternas

som

anställningsförhållanden. Det är inte givet att viss uppgörelser om

det löneutrymmet skall användas till försäkrings-

del av tillgängliga

eller komma arbetstagarna till godo i form av ekonomiskt

premier

eller när vissa särskilt angivna händelser inträffar. Det är

skydd om

inte heller nödvändigt eller självklart val för arbetsmarknadspar-

ett sådana överenskommelser om framtida ekonomiskt skydd tema att skall att försäkring tecknas i ett försäkringsbo-

genomföras genom tillkommer i arbetsrättslig ordning efter lag. Försäkringsvillkoren

och ibland under hot stridsåtgärder. Arbetsmark-

kompromisser om

nadsparterna träffar vidare separata avtal med försäkringsgivarna, sådana överenskommelser sällan kommer till utryck i oaktat att

några dokument, att försäkringsgivarna har kontraheringsplikt

i enlighet med vad arbetsmarknadspartema har kommit överens om.

sluts emellertid mellan den enskilde arbetsgiva-

Försäkringsavtalet

och Det är den anställde eller dennes familj

ren försäkringsbolaget. försäkringsbestämmelserna äger rätt till försäkringsersom enligt och tillämpning försäkringsvillkoren har enligt

sättning. Tolkning av skett i första hand efter arbetsrättsliga principer. Försäkrings-

praxis

avviker olika sätt från vad gäller för villkoren även som annars förekommer innebär att det finns

försäkring, t.ex. garantivillkor som ett slags försäkringsskydd även om arbetsgivaren, trots att skyldig-

het därtill enligt kollektivavtal, inte tecknar någon

föreligger

Vidare kan inte säga försäkring så

försäkring. arbetsgivaren upp en

länge denne är bunden kollektivavtalet, och försäkringsskyddet av oberoende betalas. Från den försäkrades

gäller av att premierna

synpunkt fungerar kollektivavtalsgrundad försäkring samma

en individuellt tecknad försäkring med den skillnaden att sätt som en innebär förstärkt trygghet att anställ-

ka-försäkringen en genom

utgör grund för försäkringen och att ställning-

ningsförhållandet en gentemot försäkringsbolaget säkerställs av organisationerna som

förhandlar fram försäkringsvillkoren. Från försäkringsgivarnas ka-försäkringarna speciella det sättet att de inte synpunkt är

saluförs individuella försäkringar i konkurrens samma sätt som

med andra försäkringsgivare, dock viss konkurrenssituation

att en

uppstått när det gäller förvaltningen av pensionssparan-

senare

de vid ka-försäkring. Detta sammanhänger med det inflytande som

arbetsmarknadens parter har beträffande val av försäkringsgivare,

premiesättning och återbäringsmedlens behandling i bolagen samt

utformningen av försäkringsvillkoren och tillämpningen av dessa. Flertalet försäkringar enligt kollektivavtal är personförsäkringar. Försäkringama förekommer i form av tilläggspensionsförsäkringar, liv- och sjukförsäkringar, arbetsskadeförsäkringar samt avgångsbidragsförsäkringar vid anställningsförhållandets upphörande grund av uppsägning eller sjukdom. Såvitt gäller avtal pensioner

om är dessa oña utformade allmän pensionsplan enligt lag

som en 1967: 531 om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

2.4.3¶Premieberäkningen

m.m.

Vid ka-försälqing gäller i vissa fall jämfört med

gruppförsäkring, se 2.3.4 ovan, i än högre grad generella principer för premieberäkningen. Premiebeloppen kan normalt vid behov fortlöpande ändras under förutsättning att arbetsmarknadsparterna kommer överens

detta. Premiens storlek är viss mån beroende hur återbäringsom av medlen hanteras i bolagen. I vissa fall används nämligen överskott i försäkringsrörelsen till att reducera premierna för försäkringstagarna. Om återbäring vid ka-försäkring, vidare avsnitt 3.3.2.

3 arbetsmarknaden

Försäkringar på

3.1¶Inledning

De kollektiva försäkringarna, särskilt ka-försäkringarna i stor

men

utsträckning även ett flertal gruppförsäkringar, är ett eller annat

sätt starkt förknippade med arbetsmarknaden. Försäkringarna arbetsmarknaden utgörs emellertid inte endast av sådana som är grundade kollektivavtal eller gruppavtal. Även individuella avtal

med ett försäkringsbolag kan förknippade med arbetsmarkna-

vara den, likaså försäkringar grundade lag. Inbördes kan de olika

försäkringsfomiema vara kopplade till varandra samt kan inslag

exempelvis gruppförsäkringsprinciperna återfinnas inom kaförsäkringsområdet och vice versa. Försäkringarna arbetsmarknaden upphov till

ger enorma kapitalansamlingar och har mycket stor ekonomisk och social

betydelse. De sammanlagda tillgångarna hos de sex Allmänna

pensionsfönderna AP-fonderna förvaltar ATP-medlen

som uppgick i början år 1997 till nästan 700 miljarder kr. Enbart de

av tillgångar som till följd av överenskommelser mellan SAF och LO respektive SAF och PTK förvaltas i svenska liv- eller skadeförsäkringsbolag uppgick, som tidigare antytts, den 1 oktober 1997

per

till sammanlagt drygt 600 miljarder kr. Tillgångarna i försäkringsbo-

lagen och AP-fonderna förvaltas för försäkringarna

som arbetsmarknaden överstiger hälften Stockholmsbörsens totala

av värde.

3.2¶Försäkringar enligt lag

Socialförsäkringarna ger ett grundläggande skydd vid t.ex. arbets-

oförmåga grund av ålder, skada eller sjukdom samt vid arbetslöshet. Alla bott i Sverige under ett visst antal år omfattas

som av någon del av systemet. Folkpension betalas ut till alla varit

som bosattai Sverige i minst tre år eller tjänat minst tre med ATP-

beräknas de 15 bästa inkomståren minst 30 år. poäng. ATP av i arbetstid tidigast från 61 års

Delpension ger möjlighet att ner ålder. omfattar rätt till sjukpenning, föräldrapen- Sjukförsäkringen

för sjukvårdsutgiñer Arbetsskadeförsäk-

ning samt ersättning m.m.

också till för sjukvårdsutgifter samt till

ringen ger rätt ersättning

livränta såväl till efterlevande och begravningshjälp. egen som

arbetslöshetsförsäkringen rätt till dagpenning vid Slutligen ger

arbetslöshet under vissa förutsättningar. Försäkringarna finansieras,

med undantag arbetslöshetsförsäkringen, genom uttag av

arbetsgivaravgifter hos arbetsgivarna med samma procentsats,

30 procent, de anställdas bruttolön oavsett

sammanlagt drygt av

vilka risker och utbetalningar kan hänföras till de anställda hos som viss enskild Till viss mindre del sker finansieringen

arbetsgivare.

även genom uttag av egenavgifter. Sveriges riksdag beslutade 1994 att införa ett nytt ålderspensionssystem. Under 1996 beslutades att det nya pensionssystemet skulle träda i krañ år 1999 och den första pensionen enligt det att skall betalas i år 2001. Vissa frågor, såsom rätt systemet ut januari till kvarstår dock alltjämt att lösa. Enligt

änkepension m.m.,

till prop. 1993/942250 skall

förslaget nytt pensionssystem

finansieras dels via arbetsgivaravgifter och dels genom

pensionema

s.k. dras direkt från den anställdes lön. Pensions-

egenavgifter som skall fortlöpande intjänas för varje arbetsår och pensionens

rätten storlek således beroende hur många den enskilde varit vara av

yrkesverksam. I det systemet skall dessutom pensionen justeras

nya i takt med inkomstutvecklingen och inte tidigare med inflatiosom Av motsvarande 18,5 procent bruttolö-

nen. pensionsavgiften, av

skall två procentenheter avsättas till individuella premieresernen, Premiereserverna föreslås bli förvaltade som vanlig pensionsver.

försäkring där den enskilde själv skall kunna välja kapitalförvaltare.

Införandet det systemet skall ske successivt beroende på av nya födelseår. Liksom det gamla ATP-systemet skall pensionssystemet endast omfatta inkomster till motsvarande 7,5 basbelopp. upp

3.3¶Försäkringar enligt kollektivavtal

3.3.1¶Inledning

kollektivavtal utgör komplement till de

Försäkringar enligt

socialförsäkringarna och är i flera hänseenden jämför-

lagstadgade

bara med dessa till såväl funktion historisk bakgrund. Försäksom ringar enligt kollektivavtal är naturligtvis alltid knutna till arbetsmarknaden och därmed till de särskilda förhållanden råder som denna. Svensk arbetsrätt och arbetsmarknadspolitik präglas sedan lång tid tillbaka av att staten i så liten utsträckning möjligt skall som

intervenera i arbetsmarknadsparternas fria förhandlingsrätt. LO:s

nära samhörighet och samarbete med det socialdemokratiska partiet

har emellertid inneburit att lagstiftningen för arbetstagarsidan

framstått ett viktigt alternativ till förhandling och avtal. De som

intentioner och metoder arbetstagarna och arbetsgivarna enats

som om och är att härleda det sk. Saltsjöbadavtalet från år 1938 som ur har dock i mångt och mycket bibehållits åren. Lagstiñningsgenom

benägenheten framför allt anställningsavtals- och medbestämmandeområdet har visserligen ökat år, lagstiftningen

senare men har därvid i viktiga delar endast gjorts halvtvingande så att kollektivavtal skall kunna ersätta och komplettera lagreglerna. Om kollektivavtal har kommit till stånd har statens inställning också här varit att intervenera i minsta möjliga mån. Bl.a. uttalas det i förarbetena till 36 § avtalslagen att det praktiska utrymmet för att tillämpa generalklausulen kollektivavtal torde mycket vara begränsat se prop. 1975/76:81 s. 113 samt även Sigeman i festskrift till Hellner 587 628, 1984. - I kollektivavtalsförhållanden disponerar således parterna i stort sett fritt över avtalet och kan ändringar när helst genom som

påverka exempelvis anställningsavtalens utformning. När det gäller försäkringsavtalens utformning eller ändringar däri kan detta

motsvarande sätt inte utan vidare göras, eftersom försäkringsavtalet gäller i förhållandet mellan den försäkrade arbetstagaren och

försäkringsbolaget samt eftersom försäkringsgivaren inte står i

någon kollektivavtalsrelation till arbetsmarknadsparterna. Vid

utformning eller ändring av försäkringsavtalen måste arbetsmarknadsparterna vidare ta hänsyn till att det försäkringsbolag

som meddelar försäkringen skall kunna driva sin verksamhet inom de

ramar som är angivna i den gällande försäkringslagstiftningen.

Särskilt när det gäller de försäkringar meddelas försäkringssom av bolag som ägs eller står under bestämmandeinflytande arbetsav

marknadsparterna själva, torde emellertid antagandet försäk-

av ringsvillkoren i realiteten formell natur. Det förefaller vara av

naturligt att arbetsmarknadsparterna i praktiken betraktat såväl försäkringarna som försäkringsbolagen endast som instrument för

genomförande av de överenskommelser de trälTat. Exempelvis som vore det sannolikt rent av att betrakta ett brott mot kollektivsom

skulle underlåta att utnyttja sitt

avtalet om en av avtalsparterna

i och därigenom indirekt motverka ett

inflytande försäkringsbolaget

antagande avtalsvillkoren. av

3.3.2¶Kollektivavtalsenlig skyldighet att ingå försäkringsavtal

Kollektivavtalet

för ka-försäkringama har, framgått den

Försäkringsvillkoren som av

sedan 1960-talets början bestämts efter

tidigare redogörelsen,

mellan arbetsmarknadsparterna central nivå. För förhandlingar

skall betraktas ka-försäkring krävs

att en försäkringsprodukt som

emellertid den vedertagna definitionen inte att villkoren för

enligt

försäkringarna skall överenskomna viss organisationsmässig vara nivå. Kollektivavtal kan nämligen också slutas

om försäkringar

förbundsnivå eller att enskild arbetsgivare sluter ett genom en

arbetstagarorganisation. Förhandlingsresultatet

sådant avtal med en

central nivå formen ett kollektivavtal varigenom de

ges av

anslutna förbunden, är vanligt i kollektivavtalssammanhang,

som rekommenderas träffa överenskommelse skyldighet för att om

arbetsgivare att teckna försäkringar. De gemensamma försäkrings-

villkoren för försäkringarna gäller bindande kollektivavtal som mellan förbunden. Samma för övriga överenskommelser om

gäller

träffats mellan de centrala parterna, såsom

försäkringarna som

tolknings- och tillämpningsregler samt tvistlösningsinstrument.

Tjänstemännen på den privata arbetsmarknaden

SAIÖPT K området

Försäkringarna

För den arbetsmarknadens vidkommande

tjänstemännen privata

kollektivavtalsbundna arbetsgivare är skyldiga att träffa

gäller att hos Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt, SPP om försäkringsavtal

Industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän ITP. inträder redan att arbetsgivaren blir

Försäkringsskydd genom

bunden kollektivavtalet och således även om denne därefter av

försummar ingå försäkringsavtal eller att betala premierna. ITP

att den allmänna försäkringen och omfattar ålders- och

kompletterar

särskild garantitilläggspension ITPG, del-, familje- och sjukpension samt kompletteringspension ITPK-egenpension och familjeskydd. För tjänsteman med pensionsmedförande lön överstigande

10 basbelopp kan arbetsgivaren och tjänstemannen träffa överens-

kommelse pensionslösning avseende lönedelar mellan 7,5 om annan och 30 basbelopp. Sådan överenskommelse kan såväl åldersavse som eñerlevandepension. Företaget kan ett alternativ till som

försäkring göra utfästelser ålderspension skuldföring i

om genom det bolaget. Ett villkor för detta tecknar egna är att företaget en

kreditförsäkring samt registrerar pensionsutfastelsen i för ända-

målen särskilda bolag. Arbetsgivaren skall även teckna

tjänstegrupplivförsäkring TGL samt Trygghetsförsäkring vid arbetsskada TFA. LFU, läkekostnadsförsälcring vid utlandstjänstgöring, tecknar arbetsgivaren hos något de försäkringsbolag

av som

tillhandahåller sådan försäkring. När delägarskap i SAF har beviljats

ansluts företaget automatiskt till kollektivavtalsstiñelsen Trygghets-

rådet TRR handhar avgångsersättningar vid som uppsägning

grund av arbetsbrist m.m. AGE.

mrnin m frin nin

Den bärande idén med SPP:s verksamhet har redan från början varit

att vad arbetstagaren intjänat till sin pension hos viss arbetsgivare

inte skall förlorad exempelvis vid byte anställning. Förmånsav villkoren är således utformade att de inte försvårar rörligheten arbetsmarknaden. Vid övergång från ITP-ansluten

en arbetsgivare

till en annan fortsätter försäkringen med den arbetsgivaren nya som

premieinbetalare och i övrigt inget hade hänt. Om

som om en

försäkrad byter anställning och går till arbetsgivare inte

en som

tillämpar ITP-planen men väl en annan likvärdig pensionsordning,

samordnas den intjänade pensionsrätten från ITP med den totala

pension som bestäms enligt den anställningen. Samordning

nya mellan ITP och individuella pensionsförsäkringar sker emellertid inte. Om den anställde lämnar sin

pensionsgrundande anställning

och i stället tecknar privat pensionsförsäkring, ändras ITP-försäkringen till ett s.k. fribrev belopp beräknas basis försäkvars av

ringens premiereserv.

Prmi r" n m

i försäkringarna för ålders- och familjepen- De ITP-planen ingående således upphov till sion bygger ett premiereservsystem som ger Premien för viss avtalad pension är konstant. Om den ett sparande. avtalade pensionen stiger exempelvis grund av en löneförhöjning också Pensionens storlek i förhållande till lönen är stiger premien. för löner. Den årliga premien uttryckt i procent av olika olika höga den avtalade årliga pensionen stiger varje gång pensionsbeloppet När lön ökar i förhållande ökar grund av en löneförhöjning. en och ligger över 7,5 basbelopp ökar premien till gällande basbelopp till lönen starkt. Premien uttryckt i procent lönen i förhållande av skulle i vissa fall teoretiskt rent kunna överstiga 100 procent. av sådana försäkringspremier finns särskild För att förhindra höga en bestämmelse införd i ITP-systemet. Premien

om premieutjämning

maximerad till 1,5 gånger den genomsnittliga åldersär nämligen i lönerna för samtliga försäkrade, pensionspremien procent av

beräknad till De premieintäk-

utan hänsyn premieutjämningsregeln.

därmed bortfaller premieutjämningen täcks genom ter som genom maximeringsavgift, alla arbetsgivare betalar en extra premie, som solidariskt med viss procentsats varje försäkrads pensionsmedförande lön. En åtgärd medverkat till att ITP-premierna annan som inte i motsvarande omfattning när lönerna ökar är reglerna stiger intjänad pensionsrätt, leder till om återbäring genom höjning av som premiereduceringar för arbetsgivarna. Premien för ITPK bestämd procentsats lönen och utgör en av kan bl.a. vilket försäkringsbolag som skall tjänstemarmen själv välja förvalta det insatta och ävensom själv välja mellan kapitalet livsvarig och temporär pension. för delpension, sjukpension särskild Prerniema riskförsäkringama , ITPG samt avgiñsbefrielse vid änke- respektive änklingspension, förtida eller delpensionstid inom arbetsoförmåga, pensionsavgång för alla försäkrade och procentsats av den ITP är en samma lönen och medför ingen reservbildning för

pensionsgrundande

inte inträffat. Reserv avsattes först då försäkförsäkringsfall som inträffat i täcka framtida kostnader i ringsfall syñe att bolagets det inträffade försäkringsfallet. Närmare om ITPanledning av och Unneryd, Att beräkna pensioner planen prernieberäkning, se - SPPs produkter och teknik s. 22 ff. om

Inflationsskyddet m.m.

De åtaganden om pension som försäkringsavtalen innebär medför

att hänsyn tas till förändringarna i penningvärdet. Om den utfästa

ålderspensionen uppgår till exempelvis 65 procent den anställ-

av des slutlön kan tyckas att pensionären under hela sin pensionstid borde kunna räkna med 65 procentig köpkraft slutlönens en av köpkraft. För att uppnå ett sådant resultat skulle pensionerna ha behövt värdesäkras mot det vid varje tidpunkt rådande penningvär-

det. En sådan fullständig garanti emellertid omöjlig att

synes åstadkomma och sådan skulle under alla förhållanden kräva en

ytterligare en beräkningsgrund vid premieberäkningen, nämligen ett

antagande den årliga inflationen med de negativa effekter om

inflationsbekämpningen sådana antaganden skulle kunna medföra. ITP-planen fungerar att pensionens storlek är garanterad för den tidpunkt då pensionen börjar utbetalas sätt att pensionen

uppgår till viss procentandel av slutlönen. Om lönen justerats under

aktivtiden, exempelvis med hänsyn till inflationen, påverkas således

pensionens storlek direkt till följd av forsäkringsavtalets ordalydel-

se. Värdesäkring i form av pensionstillägg lämnas för de fortsatta

pensionsutbetalningarna utan att pensionerna för den skull kan

anses garanterade. För att helt eller delvis kunna anpassa utgående

pensioner till prisutvecklingen har uppkomna överskott i försäk-

ringsrörelsen använts, en lösning för övrigt funnits med

som som en realistisk möjlighet redan från den första överenskommelsen om ITP. Vid förhandlingar ändringar i ITP-planen from. år 1977, om

som föranleddes vissa förändringar ATP, uppmärksammade

av av

arbetsmarknadsparterna att SPP:s återbäringskapacitet sannolikt

inte skulle tillräcklig för fortsatt full värdesäkring vara en av

utgående pensioner genom återbäring i form av pensionstillägg.

Arbetsmarknadsparterna kom därför överens att vid behov om själva bidra med särskilda medel för att även vid förhållandevis hög inflation kunna lämna ñall Värdesäkring. För detta ändamål

skapades särskilda värdesäkringsmedel att arbetsgivarna, del

genom som en

av ITP-premien, årligen skulle inbetala värdesäkringsavgift

utgörande en viss procentandel de försäkrades pensionsmedfo-

av rande löner. Enligt överenskommelsen skulle SPP, vid års

varje

beslut det kommande årets anmäla till

om pensionstillägg, parterna

om SPP:s överskottsmedel beräknades förslå till full värdesäkegna ring eller inte. I det fallet skulle parterna särskilt beslut

senare enligt

för varje enskilt tillfälle kunna tillskjuta vad SPP:s

som enligt

beräkning fattades att använda de särskilda värdesäkringsgenom

medlen. Av skäl kom värdesäkringsmedlen inte att bilda

praktiska

fristående fond skild från SPP:s redovisning. I stället blev de

någon del SPP:s återbäringsfond SPP:s styrelse inte kan förfoga

en av som

När beslutat att ta värdesäkringsmedlen i anspråk

över. parterna sker "intern" överföring i SPP:s återbäringsfond utan att detta en i SPP:s oñiciella redovisning. Bestämmelserna värdesäksyns om finns dels i kollektivavtalet och dels i SPP:s för-

ringsmedlen grunder för beräkning premier och återbäring. såkringstekniska av

PTK kan i kollektivavtal överenskomma att värdesäk-

SAF och

skall användas för andra pensionsfrämjande ändamål

ringsmedlen

värdesäkring. För sitt ursprungliga ändamål har värdesäkrings-

än medlen använts vid tre tillfällen, senast år 1981.

har gjorts vid premieberäkningen för De riskantaganden som

inom ITP har medfört att betydande överskott

riskförsäkringarna

i Sådana överskott och räntevinster

uppstått premiereserven.

dessa har använts tillägg till de försäkrade som lyñer sjukpensom sion, Det har inte heller varit uteslutet att använda

delpension etc.

överskott uppkommna under aktivtiden ålderspensionsförsäk-

ringen bidrag till ökade utbetalningar riskförsäkringarna.

som

Försäkringsgivarna

Försäkiingama enligt ITP-planen meddelas således i första hand av

SPP. SPP såsom ett ömsesidigt försäkringsbolag och är registrerat i SPP:s att delägare i bolaget är de arbetsgivabolagsordning anges

med bolaget samt de försäkrade.

re som ingått pensioneringsavtal

i SPP medför emellertid inte någon rösträtt vid

Delägarskap

bolagstämma. Högsta beslutande i SPP är i stället dess organ

överstyrelse, består 38 ledamöter samt 8 suppleanter.

som av Hälften ledamöterna och suppleanterna utses av näringslivet av SAF, Sveriges Industriförbund och rikets handelskamrar och

andra hälñen arbetstagarorganisationerna Svenska Industritjän-

stemannaförbundet, SIF, Handelstjänstemannaförbundet, HTF,

Sveriges Arbetsledareförbund, LEDARNA, Sveriges Civilingenoch PTK. består fem representanter för

jörsförbund Styrelsen av vardera respektive arbetstagarsidan vartill arbetsgivaresidan

kommer ordförande, verkställande direktör samt två representanter

för de anställda i SPP.

Pensiozrsregistreringsinstiturer PRI ombesörjer utbetalning av

och vissa andra administrativa uppgiñer föranleds av

pensioner som

ITP-avtalet, bl.a. pensionsutfastelser. Medlemmar i

registrering av

den ideella föreningen PRI är SAF, Handelns och Tjänsteforetagens

Arbetsgivarorganisation, SIF, LEDARNA, och HTF. PRI:s

verksamhet bedrivs integrerad med SPP:s verksamhet.

Försäkringsbolaget Pensionsgarmzti, ömsesidig1 FPG kreditförsäkrar arbetsgivarnas ålderspensionsutfastelser och ägs de

av försäkrade företagen. FPG:s högsta beslutande är bolags-

organ stämman som utgörs av 20 stycken fullmäktige. Hälñen av fullmäktige utses av SAF och andra hälften lottning. Vid

genom utlottningen tilldelas varje ägare lott samt därutöver ytterligare

en lotter i förhållande till varje ägares försäkrade FPG:s

engagemang. styrelse består av sju ledamöter varav fem utses bolagsstämman,

av en av SIF och en av LEDARNA.

Förenade Liv Ömsesidigt Gruppförsäkrirzgsbolag Förenade Liv

har meddelat ITPK-Familjepension i samförsäkring med SPP och TGL i samförsäkring med Skandia, och Wasa samt

Trygg-Hansa

administrerat tjänstemännens ITPK-val och förmedlat premier till

de försäkringsbolag som meddelar ITPK-egenpension. Vid

bolagstännna i Förenade Liv representeras SAF respektive PTK

av sex delegerade vardera. I februari 1997 ansöktes koncession for

ett helägt dotterbolag till det ömsesidiga bolaget, Förenade Liv

Kollektivavtalsforsäkring AB, som skall meddela kollektivavtalat familjeskydd och TGL TGL meddelas för tjänstemännens vidkommande även Handelsbanken Liv och Folksam. Det försäk-

av nya ringsaktiebolaget skall vidare överta uppgiften att administrera

kollektivavtalade försäkringar. Försäkringsaktiebolagets styrelse

skall utgöras representanter för SAF respektive PTK.

TFA meddelas av AMF rrygghersförsäkrirzg, försäkringsaktiebo-

lag mer härom nedan.

År 1990 öppnades stora delar för konkurrens.

av ITP-planen

Förändringen innebar att en del av ålderspensionen, ITPK, numera

kan tecknas i princip i vilket livförsäkringsbolag helst.

som

Dessutom gavs varje enskild tjänsteman möjlighet att utnyttja en del av premien för tecknande familjepension. Vidare öppnades

av en

möjlighet för arbetsgivare att avtala med tjänstemän med årslön

överstigande 10 basbelopp att trygga den del av pensionen som

avser löncdelar överstigande 7,5 basbelopp ett inom vissa

ramar fritt sätt s.k. tiotaggarförsäkring. Sammantaget innebar dessa förändringar att ca hälften av ITP-verksamheten mätt i

premier/PRI-avsättningar konkurrensutsattes. Enligt SPP:s balansräkning per den 31 december 1996 uppgick

bolagets samlade tillgångar till drygt 270 miljarder kr medan den

sammanlagda avsättningen för FPG/PRI-premier i arbetsgivarnas

balansräkningar den sk. PRI-skulden vid samma tidpunkt

- -

till 75 miljarder kr. Resultaträkningarna för år 1996

uppgick ca att premieinkomsterna för bolagen uppgick till sammanlagt

anger

drygt 15 miljarder kr.

Arbetarna på den privata arbetsmarknaden

SAF/LO området

Försäkringarna

För arbetare den privata arbetsmarknaden utgörs försäkrings-

skyddet AMF -försälcringama Kollektivavtalsbundna arbetsgiva-

är skyldiga att ingå försäkringsavtal om AMF -försäkringarna;

Avgångsbidrag AGB, Avtalsgruppsjukförsäkring AGS, Avtalspension SAF-LO och Tjänstegrupplivförsäkring TGL samt

vid arbetsskada TFA omfattar såväl

Trygghetsförsäkring som

arbetare tjänstemän. Dessutom finns ytterligare försäkringslik-

som nande företeelser för de företag är bundna enligt särskilt

som kollektivavtal därom, exempelvis Trygghetsfonden SAF-LO TSL samt Partsavtalad permitteringslöneersättning PLE P. Försäk-

ringsavtal sluts i och med att arbetsgivaren får försäkringsbekräñel-

från AMF Centralen Aktiebolag AMF Centralen och träder i se kraft med retroaktiv verkan från och med dagen för kollektivavtalets ikraftträdande. Nyteckning AMF -försäkring måste avse

samtliga fem försäkringar. Anslutningen måste också vara generell

så sätt att samtliga arbetsgivarens anställda arbetare skall om-

fattas försäkringarna. Anslutningsskyldigheten omfattar även

sådana arbetstagare anställs först efter anslutningstidpunkten.

som Eñersom TFA omfattar även tjänstemän måste arbetsgivare som har både tjänstemän och arbetare anställda samtidigt teckna samtliga AMF-försäkringar för alla arbetare och TFA för alla

tjänstemän. TFA gäller även automatiskt för ägare och styrelseleda-

möter samt make och i vissa fall samboende till sådana även om de inte är anställda i företaget. Försäkring för anställda kan inte sägas

sig försäkringstagaren eller försäkringsgivaren så länge

upp vare av arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal. Försäkringen gäller således for de anställda arbetsgivaren underlåter att betala

även om premierna. Det finns dessutom en garantiregel som innebär att

försäkringsskyddet gäller även arbetsgivaren underlåter att

teckna AMF-försäkringarna trots att kollektivavtalsenlig skyldighet därtill föreligger.

Premi er"knin

nm.m.

För samtliga AMF -försäkiingar erläggs premier genom att arbetsgi-

betalar viss procent av företagets beräknade årslönesumma. varen

Den preliminära premien för 1996 grundade sig företagets årslönesumma för 1994, uppräknad med 12 procent. Arbetsgivaren lämnar i början av varje år försäkringsuppgiñ, avseende slutlig lönesumma från föregående år samt vissa personuppgifter som underlag för pensionsberäkningar. När den slutliga premien

beräknats sker avräkning mot vad preliminärt har inbetalats,

som varefter eventuellt underskott och överskott regleras. Samma

premiesats tillämpas för samtliga arbetsgivare. För varje försäkring gäller samma premiesats för alla personalkategorier, med det

undantaget att TFA-premien bestäms olika för arbetare och tjänstemän. Premieberäkningen ansluter således nära till vad som gäller för socialförsäkringarna, där det helt saknas någon relation mellan den "premie" arbetsgivare betalar och de försäk-

som en

ringsbelopp med hänsyn till ålderssammansättning och

som yrkeskategori mm. kan tänkas bli utbetalt till de anställda i visst

företag. Jfr dock beträffande det pensionssystemet inom

ovan nya

AMF där arbetstagaren skall ha möjlighet att själv bestämma var

premien skall placeras.

Ålderspensionssystemetinom AMF utgjordes tidigare av Särskild

tilläggspension STP. Systemet kommer att gälla för ett stort antal försäkrade under många är framöver, några nyteckningar sker

men inte längre härom nedan. STP-pension har finansierats

se mer

genom ett s.k. kapitaltäckningssystem, vilket innebär att de premier

som tas ut under ett kalenderår används till att bygga upp en premiereserv för den årsklass som samma år uppnår pensionsåldern och tillerkänns STP. Premiereserven tryggar således från och med

pensionsåldern framtida pensionsutbetalningar och några pensions-

fonder för de arbetare ännu inte uppnått pensionsåldern har

som således inte byggts

upp

Inflationsskyddet

Överskott i STP-verksamheten har i första hand använts till att

värdesäkra pensionema genom pensiönstillägg. Tilläggsutbetalning-

har skett ända sedan STP:s start år 1973. Pensionstilläggen tas ar

direkt återbäringsfonden och får högst motsvara höjningen det

ur av

allmänna prisläget sedan pensionsåldern uppnåddes.

Den nya pçnsignsg"verenskgmmelsen

Fördelen med kapitaltäckningssystemet är att arbetstagaren snabbt

kan uppnå fulla förmåner. Systemet förutsätter emellertid ett stabilt förhållande mellan antalet pensionärer och lönesumman för alla

nya arbetare inom systemet. Antalet pensionärer har emellertid ökat de senaste åren och kommer i framtiden troligen att öka ännu mer. Dagens arbetsliv präglas vidare ökad rörlighet mellan olika

och anställningar. LO och SAF har därför funnit att

arbetsuppgifter förutsättningarna för ett väl fungerande pensionssystem genom

inte längre föreligger. LO och SAF har av den

kapitaltäckning

anledningen, den 6 mars 1996, träffat en ny pensionsöverenskommelse, Avtalspension SAF -LO, som ersätter STP. Den nya

pensionsöverenskommelsen liknar så sätt ITP-systemet

att systemet innebär övergång från kapital-

tjänstemannasidan en till ett premiereservsystem, där förhand täckningssystemet en

bestämd premie fonderas och öronmärks for varje försäkrad. För att lösa de uppstår när det gäller att växla från

övergångsproblem som kapitaltäckningssystemet till prerniereservsystemet har SAF och LO

kommit överens att använda det överskott som finns inom

om AMF-systemet. I första hand skall de överskott uppstått till

som

följd pensionsforsäkringama användas. För att kunna bygga upp

premiereserv avseende pensioner for de under viss en personer som tid varit eller arbetsskadade, har LO och SAF överenskommit

sjuka

att använda även överskotten uppstått till följd sjuk- och

som av

trygghetsförsäkringarna och så sätt överbrygga de brister som uppstår i ålderspensionssystemet under övergångsperioden.

Anledningen till att SAF och LO kommit överens sådan

om en

ordning grund for pensionsberäkningen enligt gamla STP

är att som inte lades endast arbetstagarens lön utan även utbetalda ersättningar

från just sjuk- och trygghetsförsäkringarna. Någon möjlighet för arbetsgivaren att själv påta sig ansvaret för

arbetarnas ålderspension motsvarande möjligheten enligt FPG/PRIsystemet fanns inte inom STP. I stället kunde arbetsgivare som erhållit kreditförsäkring betala premiebeloppen med revers och

enligt till kopplad avbetalningsplan. Som antytts ovan

en reversen kan arbetsgivaren, efter godkännade Pensionsnämnden SAF -LO,

enligt den pensionsöverenskommelsen ett alternativ till

nya som

pensionsförsäkring erbjuda förvaltning pensionsmedlen via det

företaget. Sådant åtagande arbetsgivaren skall innefatta

egna av

regler om uppräkning av pensionsrätten samt tryggas genom avsättning till pensionsstiñelse eller genom skuldföring i företaget.

Alternativet skuldföring förutsätter att åtagandet är kreditförsäkrat. Vidare förutsätts att avdragsrätt föreligger, vilket för övrigt i sin tur

kräver en ändring av kommunalskattelagen.

F örsäkringsgivarna

AMF -försäkringarna tecknas i fyra olika speciella försäkringsbolag: Arbetsmar/aiadyförsäkriiIgar, sjukförsäkriiigsakriebolag AMF- .gu/dörsäkring som meddelar AGS; Arbetsmarknadsförsäkringar, perisioiisförsäkringsaktiebolag AMF Pension handhar den

som

konkurrensutsatta Avtalspension SAF -LO och tidigare meddelade

STP; AFA, Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebøilag AFA som meddelar AGB och TGL samt sköter finansförvaltningen TSL och hela förvaltningen PLE-P-stiñelsen samt AMF tijygghetsförav

.säkringz försäkringsaktiebolag AMF -nygghetsförsäkring

som meddelar TFA. Till sfären AMF -bolag hör också Arbetsmarkav

nadsförsäkringar, ömsesidigt Irreditförsäkringsbolag AMFK

som

meddelar direkt kreditförsäkring för arbetsgivarens STP-lån samt tidigare omnämnda AMF Centralen utför försäkringstjänster

som

för AlVIF-försäkringsgivama AMF Centralen sluter försäkringsavtalen och sköter beräkning, fakturering, uppbörd och inkassering samt betalningsförmedling av försäkringspremier och avgiñer för försäkringarna m.m.

AMF -sjukförsäluing, AMF Pension och AFA LO och SAF ägs av med hälften av aktierna vardera. Styrelsen i vart och ett bolagen av består åtta ordinarie ledamöter och suppleanter vilka av sex av hälften representeras SAF och andra hälñen LO. Därtill av av

kommer styrelsens ordförande utses arbetsmarknadsparter-

som av na gemensamt.

AMF-trygghetsförsäkring grundades år 1995 och har övertagit

TFA-beståndet från ett försäkringskonsortium bestående av

Folksam, Skandia och Trygg-Hansa. Försäkringskonsortiet

administrerade tidigare TFA under firma Arbetsmarknadsförsäk-

ringar, trygghetsförsäkring, men upplöstes under 1995 till följd av konkurrenslagstiftningen. Hälften av aktierna i AMF -trygghets-

försäkring ägs av SAF, medan andra hälften är fördelade mellan LO

40 procent och PTK 10 procent.

AMF Centralen har övertagit AMF Debiteringscentrals funktion

inom AMF -systemet Debiteringscentralen inte någon var självstän-

dig juridisk person och dess arbetsuppgifter utfördes inom AMF

Pensions Med anledning de förändringar inom

organisation. av AMF -försäkringarna föranletts av den nya pensionsöverens-

som kommelsen bestämde SAF och LO i juni 1997 att debiteringscentra-

lens uppgifter skulle övertas ett självständigt aktiebolag, att ägas

av SAF och LO med lika delar. I den pensionsplanen finns av nya så sätt att den anställde från och med den 1

nämligen en nyhet

1998 skall bestämma hans pensionsmedel skall

januari själv om

förvaltas i det denne är anställd, eller medlen skall

företag - om

förvaltas försäkringsgivare i vilket försäkringsbolag eller

av försäkringen skall meddelas. AMF Centralen

pensionskassa som

sluter administrationsavtal med bolag eller understödsförening som

vill meddela sådan försäkring och som arbetsmarknadsparterna För det fall arbetsgivare önskar erbjuda förvaltning av godkänt.

via det företaget skall motsvarande admini-

pensionsmedlen egna

strationsavtal slutas mellan AMF Centralen och företaget. AMF

Centralen handhar även administrationen beträffande arbetstagarens

AMF Pension har hittills haft ensamrätt

val av pensionsförvaltare.

administrera inom AMF, skall i framti-

att pensionsplanen men

den således arbeta i konkurrens med andra försäkringsbolag.

De samlade tillgångarna inom AMF -bolagen uppgick i december

1996 till 220 miljarder kr, vilka ca hälñen utgjordes av ca av

pensionsmedlen i AMF Pension.

Anställda inom landstingen och kommunerna

De anställda inom landsting och kommun omfattas av kollektivavtal slutits mellan å sidan Landstingsförbundet, Svenska som ena kommunförbundet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund och å andra sidan Svenska Kommunalarbetareförbundet, och TCO-OF:s förbundsområden Allmän

SACO-organisationerna

kommunal verksamhet, Hälso- och sjukvård och lärare. Arbetsgiva-

är därigenom skyldig att teckna försäkringar som motsvarar

ren TFA, AGS och TGL. Inom det kommunala området benämns

försäkringarna TFA-KL, AGS-KL och TGL-KL. Försäkringsvillko-

ansluter i stort till villkoren för motsvarande AMF -försäkringar ren Såvitt TFA-KL och AGS-KL meddelas dessa AMF

gäller av respektive AMF -sjukförsäkring medan TGLtrygghetsförsäkring

KL meddelas Kommunernas försäkringsaktiebolag KFA. De av anställda har kollektivavtal även rätt till pensions- och

grund av

för de anställda PA-KL respektive AGF-KL.

avgångsförmåner

Förmånerna inte försäkring och någon förhandsfitryggas genom

nansiering av praktisk betydelse förekommer inte. Kommunerna

och Landstingen således direkt för sina anställdas

ansvarar av-

talspensioner och avgångsfonnåner, vilket innebär att de fortlöpan-

de betalar de utgående förmånerna med medel över budgeten. Administrationen av den kommunala avtalspensioneringen, d.v.s.

registreringen av arbetstagare och deras anställningsdata, beräkning och utbetalningar pensionerna samt samordningen med allmän

av folkpension och ATP utgör numera en konkurrensutsatt marknad med KPA, Kommunsektorns Pension Aktiebolag KPA som största aktör och statens löne- och pensionsverk SPV, i samarbete med försäkringsbolagen SPP, Skandia och Svenska Pensionsbola-

konkurrent. Administrationen av avgångsförmånerna har get, som av de kollektivavtalsslutande parterna uppdragits KPA. KPA ägs

Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet genom ett av holdingbolag. KPA äger i sin tur KFA.

Arzställda inom kooperationen

Arbetare inom kooperationen omfattas av ett försäkringsskydd fastlagt i kollektivavtal träffat mellan Kooperationens förhandlings-

organisation KFO, LO och PTK. Förmånerna i kollektivavtalen

utgörs pensionsplaner och försäkringar. Förmånerna i pensions-

planema är tryggade enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelser mm., antingen genom försäkring i Konsumentkooperationens pensionskassa, forsäkringsförening eller genom avsättningar till Konsumentkooperationens pensionsstiftelse. Pensionsplanerna

avser såväl arbetare som tjänstemän inom kooperationen. Förmå-

nerna utgörs av Kooperationens tilläggspension, särskild tilläggs-

pension KTP, pensionsplaner for funktionärer inom LO samt individuell kompletterande försäkring. För arbetarnas vidkommande sker avsättningar för AGL d.v.s. motsvarande TGL och AGB, vilka försäkringar tecknas i Folksam, samt för AGS som tecknas i

AMF-sjukförsäkring. Såväl arbetare tjänstemän inom koopera-

som tionen omfattas dessutom av TFA som meddelas av AMF-trygg-

hetsförsäkring. Försäkringsvillkoren ansluter i stort till vad som gäller för AIVH -försäkringarna Samtliga pensionsplaner och

försäkringar administreras Kooperationens Pensionsanstalt KP,

av vars verksamhet omfattar 100 000 aktiva och 55 000

ca personer

pensionärer.

F Önsäkrittgsfrørnzet för statligt anställda m.

Förutom meddelar staten även avtalsförmåner

socialförsäkringarna i form av tjänstepensioner, tjänstegrupplivförsäkring, pensionseroch personskadeersättningar för arbetstagare i statlig sättningar tjänst, värnpliktiga mfl., deltagare i arbetsmarknadsutbildningar,

doktorander uppbär utbildningsbidrag samt vissa lokalanställda

som vid svenska utlandsmyndigheter. Avtalsförmånerna även

avser

anställda hos vissa icke-statliga arbetsgivare vars personalkostnader

finansieras av staten.

Det har ifrågasatts och kan ifrågasättas om statens försäkringar är

betrakta försäkringar i egentlig bemärkelse, eftersom någon att som premieberäkning inte sker och varken den enskilde tjänstemännen

eller arbetsgivarmyndigheterna betalar någon premie för försäk-

De statsanställdas tjänstepensioner och andra

ringsskyddet.

förmåner finansieras för närvarande nämligen lönekostnads-

genom

Den 1997 beslutade regeringen emellertid att dei

pålägg. 20 mars arbetsgivarna och myndigheterna skall betala för de frågavarande

statliga avtalsförsäkringarna ett nytt sätt. Från den 1 januari

1998 skall varje arbetsgivare betala en avgift som svarar mot en

försäkringstekniskt beräknad premie. Preliminär premieberäkning

och debitering görs statens löne- och pensionsverk SPV.

skall omfatta SPV:s administrationskostnader.

Avgiften jämväl Efter den årliga överföringen löneuppgiñer kommer SPV att

av fastställa det gångna årets definitiva premier, varefter avstämning och justering kommer att göras mellan preliminär och definitiv

De premier/avgifter myndigheterna och arbetsgivarna premie. som

betalar kommer liksom tidigare tillföras statsbudgeten, och forrnånema betalas sedan ut med medel därifrån. Någon fondering för framtida utbetalningar kommer således inte att ske. Försäkringsmodellen innebär inte heller någon förändring när det gäller administrationen förmånssystemen. Liksom tidigare kommer

av denna handhas SPV, och såvitt gäller personskadeförsäkringen,

av AMF -trygghetsförsäkring. Till det statliga forsäkringsområdet hör också tjänstepensionsförsäkringen Kåpan Tjänste, inklusive ITPK-P, och tilläggspensions- Kåpan Plus. Försäkringarna gäller dels för personer försäkringen

omfattas ett kollektivavtal pensioner PA-91, vilket som av om

tecknats mellan å sidan statens arbetsgivarorganisation

ena

Arbetsgivarverket AV och å andra sidan arbetstagarorganisatio-

SACO-S, facket för Service och Kommunikation SEKO nerna

samt TCO-OF/S, P och O, dels för personer som omfattas av mellan andra parter träffade pensionsavtal som knyter an till PA-91.

Försäkringarna meddelas och förvaltas av Försäkringsföreningen

for det Statliga Området FSO och administreras av SPV. Kåpan Tjänste är de statsanställdas motsvarighet till ITPK-försäkringen den privata sidan. Premien är för alla anställda

en gemensam procentsats lönen. Varje anställd uppnått 28 års ålder och

av som som är född 1934 eller senare intjänar en kompletterande ålderspension storlek är direkt beroende av för denne inbetala-

vars de premier. Anställd född år 1933 eller tidigare intjänar dock

en högre pension än motsvarar de för vederbörande inbetalade

som premierna. Detta finansieras genom de premier som betalas för anställda under 28 trots att dessa inte intjänar någon pension. Skillnaden mellan vad betalas för dessa yngre och de extrabe-

som lopp gottskrives de äldsta redovisas FSO i en särskild

som av premieregleringsfond som i förekommande fall kan tas i anspråk för annat pensionsfrämjande ändamål enligt beslut de kollektivav-

talsslutande parterna. Kåpan Plus är en privat pensionsförsäkring

för vilken varje anställd själv äger ansluta sig till samt erlägga

premier för.

Bolagiseringen under 1990-talet tidigare statliga verksamheter

av har medfört att ansvaret for vissa anställdas försäkringsskydd har överförts från staten till näringslivet. AV träffade i början 1990-

av talet bolagsavtal BOA med de till staten knutna fackliga organisa-

tionerna. Bolagsavtalen utgjorde förutsättning för att de fackliga

organisationerna skulle godta nyordningen. Vid bolagiseringen av

Vattenfallskoncernen 1992, bildade koncernens olika bolag en

egen arbetsgivareorganisation. Organisationen gavs namnet BOA

med hänvisning till bolagsavtalen. Till BOA anslöt sig även ett antal bolag inom televerket och sedermera sedan televerket bolagiserats den 1 juli 1993, hela teliakoncernen jämte ytterligare ett mindre

antal företag. I egenskap arbetsgivareorganisation tecknade

av BOA kollektivavtal med SACO, SF samt TCO-OF. Kollektivavtalen innefattade skyldighet för de arbetsgivare anslutna till

som var BOA att teckna vanlig TFA-försäkring meddelades av ett

som konsortie bestående Folksam och Skandia samt TGL-"försäk-

ring" att erlägga avgift till SPV. Vidare skulle arbetsgi-

genom en varna teckna försäkringar hos antingen SPP eller Skandia, i det

fallet med SPV administratör, i enlighet med en i senare som

kollektivavtalet angiven pensionsplan BOA-P-planen. BOA-P-

planen liknar i väsentliga delar ITP-planen den privata tjänste-

mannasidan. Sedan Telia- och Vattenfalls-koncernerna mfl. under

1994 anslutit sig till olika förbund under SAF lades arbetsgivar-

BOA ned vid utgången år. Under den

organisationen av samma alltjämt pågående övergångsperioden tillämpas BOA-P-planen,

vid inom olika delar Telia och Vattenfall

även nyanställningar, av

vissa andra bolag med SPP eller Skandia som försäkringssamt av givare.

Övriga anställda

Vid sidan hittills omnämnda parter förekommer ett ytterligare

antal fristående arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer den

svenska arbetsmarknaden. Flertalet dessa träffar kollektivavtal

försäkringar motsvarande AMF -försäkringarna eller ITP-

har Arbetsgivaralliansen, sedan år 1993 är planen. Exempelvis som

för folkhögskolor, idrottsrörelsen etc.,

arbetsgivarorganisation

träffat bla. centrala kollektivavtal med såväl LO som PTK om

AMF -försäkringarna respektive ITP-planen. Motsvarande gälleri

beträffande andra arbetsgivarorganisationer utanför SAF. stort även

I vissa fall har pensionsutfastelserna enligt kollektivavtalen tryggats

Så är fallet exempelvis beträffande

genom stiftelseavsättningar.

avtalet motsvarande ITP-planen mellan Bankinstitutens

om Arbetsgivareorganisation och Finansförbundet. I andra fall har

lämnat att trygga pensionerna försäkparterna möjligheter genom

ring i understödsförening. Exempel härpå är ITP-avtalet mellan

å sidan arbetsgivarorganisationen Tidningsutgivarna och å

ena andra sidan Journalistförbundet och HTF.

3.3.3¶Anslutning till försäkringar enligt kollektivavtal utan

kollektivavtalsenlig skyldighet

F örsäkrizzgsslj/dd för anställda

Anslutning till såväl ITP-planen och TGL som AMF -försäkringar-

kan, antytts ske att arbetsgivaren älv tecknar na som ovan, genom

kollektivavtal med någon arbetstagarorganisation och därefter ingår försäkringsavtal i enlighet med kollektivavtalet. Därutöver tillämpas

försäkringsplanerna företag saknar kollektivavtal för sina

av som

En inte omfattas något kollektivav-

tjänstemän. arbetsgivare som av

tal kan nämligen ansluta sig till försäkringarna i stort sett samma

villkor som gäller för de arbetsgivare som omfattas av kollektivavtal. Vare sig företaget är bundet av kollektivavtal eller kan företaget inte välja att träffa avtal enbart om vissa av förmånerna

enligt ITP-planen eller AMF -försäkringarna Ett icke kollektivav-

talsbundet företag måste således välja om detta vill träffa avtal enligt de villkor följer planen i dess helhet eller avstå från att

som av avtala om förmånerna. Till skillnad från vad som gäller för de

kollektivavtalsbundna företagen kan försäkringsavtal ingåtts

som

utan att kollektivavtalsenlig skyldighet därtill förelegat sägas upp av

försäkringsbolaget till följd av underlåtenhet att betala premie.

Försäkringsavtalet kan också försäkringstagaren själv.

sägas upp av

Eftersom försäkringen tecknas "frivilligt" av en arbetsgivare saknas

det vidare naturligtvis särskilda skyddsregler vid underlåtenhet att

teckna försäkring.

Totalt omfattas 36 000 arbetsgivare ITP, vilka omkring

ca av av

en tredjedel utgörs av SAF-företag, en tredjedel av företag som

själva träffat kollektivavtal med något tjänstemannaförbund och en tredjedel av företag utan kollektivavtal. Beträffande AMF -försäk-

ringarna femförsäkringsavtalen har 90 000 totalt 195 000

ca av försäkringsavtal slutits av arbetsgivare som saknar kollektivavtal. Premieintäkten för de arbetsgivare som inte har kollektivavtal omfattar emellertid endast två procent den totala premieintäk-

ca av

ten för ITP-planen och AlvlF-försäkringarna.

F örsäkringsskydd för företagaren :själv och dennes familj

Egenföretagaren och maken till sådan omfattas, med nedan angivet

undantag, inte automatiskt de kollektivavtalade försäkringarna

för arbetare respektive tjänstemän. Det föreligger dock möjligheter

också för egenföretagare att ansluta sig till vissa försäkringarna.

Som företagare betraktas i dessa sammanhang samtliga ägare av

handelsbolag samt den själv eller tillsammans med make, barn

som eller förälder äger minst tredjedel aktierna i ett aktiebolag.

en av

Egenföretagare kan teckna AMF -försäkringarna AGS och TGL för

egen del företaget redan ingått försäkringsavtal med AMF för

om anställda, eller anställda saknas, s.k. beredskapsförsäkring.

om en Vidare omfattas egenföretagare automatiskt och utan kostnad av

TFA om företaget har tecknat AMF -försäkringar Egenföretagares

maka eller make är verksam i företaget kan också ansluta sig

som

till dessa AMF-försäkringar. AGB och Avtalspension SAF-LO kan

inte tecknas företagare. Till skillnad från vad gällde

av egen som

kan således inte omfattas den

enligt STP-planen egenföretagare av De företagare anslutit sig till pensionsplanya pensionsplanen. som

inom AMF enligt STP äger emellertid rätt att bli kvar inom det nen

Endast egenföretagare är anställd i det egna bolaget systemet. som

uppbär lön från detta kan ansluta sig till ITP. För

aktiebolagoch

enskild firma gäller företagaren kan anslutas endast tillsammans

att med tjänstemän. Till skillnad mot vad gäller för de kollektivav-

som

talsenligt anslutna arbetstagarna kan egenföretagarens försäkringar

sägas exempelvis grund av utebliven premiebetalning.

upp Totalt omfattas 55 000 egenföretagare försäkringar inom

ca av AMF och ca 51 000 inom SPP.

3.4¶Gruppförsäkringar

Nystartade företag är i behov en samlad försäkringslösning

som av

hänvisas vanligen försäkringsbolagen till ka-försäkringarna i

SPP AMF -bolagen såvitt försäkringsbehovet de respektive avser

anställdas grundläggande trygghet. Några motsvarande försäkrings-

finns inte. Ersättningsprodukter för kaprodukter nämligen

försäkringarna är emellertid inte uteslutna försäkringsmarknaden. För olika anledningar inte uppbär lön

yrkeskategorier som av

från arbetsgivare utan i stället erhåller ersättningar genom

en särskilda bestämmelser i statliga prisregleringssystem, har mellan

intresseorganisationer och försäkringsbolagen träffats avtal om

motsvarande ka-försäkringarna. Försäkringar liknande

försäkringar

AMF -försälciingama har tillkommit för lantbrukarna, yrkesfiskarna, skogsbrukarna och renskötarna

Trygghetspaketen för andra än löntagare

Lantbrukmvlas trygghetspaket tillkom 1978 sedan Lantbrukarnas riksförbund LRF vid prisförhandlingar med svenska staten förhandlat fram medel för kollektiva försäkringar. LRF träffade

avtal med AlVlF-sjukförsäkring respektive försäkringskonsortiet Arbetsmarknadsförsäkringar, trygghetsförsäkring om AGS och

TFA med ett annat försäkringskonsortium bestående av

samt Folksam och Skandia grupplivförsäkring genom avtal GLA.

om Försäkringarna omfattade automatiskt alla såsom egna företagare aktiva lantbrukare mellan 16 och 65 under förutsättning att

verksamhetens bruttointäkt och lantbrukarens nettointäkt

egen av jordbruket uppgick till vissa miniminivåer. Nystartande lantbrukare

omfattades av försäkringarna under två hela beskattningsår

om produktionen och arbetsinsatsen så stor att inkomstkraven för

var

försäkringarna förväntades bli uppfyllda. Yrkesjiskarrza, skogsbru-

karna och renskötarna erhöll därefter motsvarade

trygghetspaket

lantbrukamas att respektive yrkesgrupps riksförbund ingick

genom

avtal med AMF och grupplivkonsortiet försäkringarna. Medel

till premierna avsattes till försäkringarna efter pris- och avgiñsför-

handlingar med svenska staten, och försäkringsvillkoren förhandlades inte fram det sätt utgör grundstenama för ka-

som en av

försäkringarna, d.v.s. mellan en arbetstagarorganisation och

arbetsgivareorganisation. Samtliga avtal om trygghetspaketen har numera upphört att gälla, sedan finansieringen försäkringarna

genom prisregleringssystemen upphört till följd av ett riksdags-

beslut därom.

När det gäller lantbrukarna och skogsbrukarna bildades år 1993

Lantbrukama Trygghetsförsäkring Försäkringsaktiebolag LTF

av LRF för att administrera och utveckla LRF medlemsförsäkringar.

:s Från och med år 1995 har medlemmarna själva bekostat sina

försäkringar innefattande liv-, sjuk-, olycksfalls- och ersättarförsäkring. Såvitt gäller yrkesfiskarna ingick Sveriges Fiskares Riksför-

bund SFR i juli 1995 nytt avtal med AMF fortsatt TFA-

om försäkring för förbundets aktiva medlemmar och avtal med WASA

om gruppliv- och gruppolycksfallsförsäkring. Medlemmen måste

numera själv betala försäkringspremien för att försäkringen skall

vara gällande. För renskötarnas vidkommande har Samernas Riksförbund SSR för tiden efter den 31 december 1995 träffat ramavtal med gruppliv- samt gruppsjuk- och

Trygg-Hansa om olycksfallsförsäkring. Premieinbetalning m.m. handhas även

beträffande renskötarna varje enskild medlem.

numera av

4 utanför arbetsmarknaden

Försäkringar

Inledning

Någon klar skiljelinje mellan försäkringar och utanför arbets-

marknaden är svår att dra. Socialförsäkringarna och de kollektiva

personförsäkringarna är sätt och vis alltid förknippade med

arbetsmarknaden, eftersom de ger upphov till ekonomiskt skydd då den enskilde eller dennes närstående skulle ha drabbats till

annars

följd av att den enskilde grund av sjukdom eller olycksfall inte

kan, alternativt grund ålder inte behöva, försörja sig

av anses eller sin familj genom eget arbete.

Gruppförsäkringarna framhållits tidigare, ofta utformade

är, som

snarare som komplement för arbetstagarna till ka-försäkringarna än

alternativ för arbetsgivare, och dennes anställda, inte som som omfattas av kollektivavtal. En extra pensions-, liv-, olycksfalls-, eller sjukförsäkring framstår i allmänhet inte onyttig för den

som enskilde eftersom denne har rätt att ut avtalade belopp från flera

försäkringar samtidigt, såvida inte försäkringsavtalen innebär att

försäkringsbolaget skall ersätta de verkliga utgifter och förluster

som försäkringsfallet orsakat. F örsäkringsskyddet kan således avse

olycksfall som inträffar under arbetstid eller sjukdom som medför oförmåga att utföra något arbete. Vidare kan en förutsättning för

gruppförsäkringen vara att arbetsgivaren medverkar vid prerniein-

samlingen. Den försäkrade utgörs dessutom ofta

gruppen av anställda hos arbetsgivare eller medlemmar i facklig

en av en organisation, kan lika gärna utgöras medlemmarna i vilken

men av annan förening helst eller i någon naturligt sammansatt

som annan

kollektiv. Själva grunden för försäkringen återfinns således vanligen exempelvis i föreningsrätten och kan sällan eller aldrig hänföras till

ett avtal träffats arbetsmarknaden.

som

4.2¶Gruppersonförsäkringar

Gruppliiförsäkriirg

Grupplivförsäkring riskförsäkring avsedd att skydda efterle-

är en vande vid dödsfall. Vid dödsfall före viss ålder, i allmänhet 65 år,

utbetalas ett kapitalbelopp till formånstagaren. Make eller registre-

rad partner samt sambo kan ansluta sig till försäkringen som vidare kan kompletteras med enkelt eller dubbelt förtidskapital som utbetalas den försäkrade, normalt fore 62 års ålder, grund av

sjukdom eller olycksfall beviljas minst halv förtidspension eller halvt sjukkapital villkoren kan variera något mellan olika försäkringsbo-

lag. Förtidskapitalet kan också utbetalas om den försäkrade sedan två år är arbetsoförmögen och arbetsoförmågan beräknas bli bestående. Förtidskapitalet kombineras ofta med ett bamskydd, d.v.s. den försäkrades barn omfattas sjukförsäkring innefat-

av en tande endast invaliditets- och dödsfallsersättning.

Den dominerande anslutningsformen vid grupplivförsälcring är

automatisk anslutning med reservationsrätt. Exempelvis är ca 75

procent Folksams grupplivbestånd baserat den anslutningsfor-

Den samlade premieintäkten för 1995 avseende de bolag men.

meddelat frivillig grupplivförsäkring uppgick till drygt 3,5

som miljarder kr, Folksam ensam svarade för ca 45 procent. Som

varav

framgått den tidigare redogörelsen kan exempelvis medlemmar

i sparinrättning utgöra kan teckna livförsäkring.

en en grupp som

Exempel härpå är Livförsäkringsaktiebolaget LIVIA:s verksamhet,

består i att meddela individuell livförsäkring och grupplivförsom säkring till kunder i Nordbanken. I kombination med grupplivför-

säkring kan gruppsparförsäkring tecknas, som innebär sparande till livsvarig individuell livförsäkring med försäkringsbelopp som

utbetalas vid dödsfall efter 67 års ålder.

Kompletterande gruppensionsförsäkringar förekommer

marknaden inte bara till följd kollektivavtal utan också till följd

att exempelvis enskilda fackliga organisationer ingått ramavtal

med försäkringsbolag att organisationens medlemmar skall äga

om rätt till försäkring eñer individuell anslutning.

Gruppsjuk- och gruppolyckyallyörsäkrirzg

Gruppsjuk- och gmppolycksfallsförsäloingama är avsedda att ge ett

mindre tillskott till sociala och avtalsenliga sjukförmåner vid

arbetsoförmåga grund av sjukdom eller olycksfall. Gruppsjukför-

säkringen kan gälla med fast karens eller med s.k. ATP-karens, d.v.s. den försäkrade blir berättigad till ersättning vid samma

tidpunkt som när rätt till sjukbidrag/förtidspension enligt lagen

allmän försäkring föreligger. Såväl obligatorisk frivillig

som

anslutning till gruppsjuk- och gruppolycksfallsförsäkring är vanligt

förekommande. Maka/make, registrerad partner och sambo kan

medförsäkras i olycksfallsförsäkringen inte i sjukförsäkringen.

men

Kommunerna i Sverige tecknar gruppolycksfallsförsäkringar för

elever under skoltid i grund- och gymnasieskola samt kommunal vuxenutbildning, barn under skoltid i förskoleverksamhet samt för

ungdomar i kommunalt uppfoljningsansvar mfl. Gruppolycksfallsförsäkringarna uppträder även i olika tidsmässiga avtalsformer bl.a.

heltid, arbetstid/skoltid och fritid. Fritidsförsäkringarna avser olycksfall som inte är förknippade med arbetet, varför det kan tyckas att dessa försäkringar inte heller har något eller endast mycket lite att göra med arbetsmarknaden. Dock är fritidsförsäk-

ringen avsedd som ett rent komplement till ka-försäkringen TFA

trygghetsförsäkring vid arbetsskada och innehåller i stort motsva- -

rande ersättningsmoment denna. Barnolycksfallsförsäkringar

som förekommer också, vilka tecknas individuellt exempelvis förälder av

som har försäkring baserad medlemskap i facklig organisa-

tion. Folksam meddelar gruppolycksfallsförsäkringen Trygghets-

försäkring Fritidsskador TFF. Försäkringen meddelas i två delar

varför antalet försäkringsuppdrag är stort, 3,2 miljoner uppdrag.

Försäkringen tecknas ofta dels i obligatorisk form ett fackförav bund som även betalar premien samt dels enligt reservationsmetoden beträffande påbyggnadsförsäkring den enskilde en som

medlemmen betalar. Ca 2 miljoner försäkringsuppdragen

av avser

obligatoriska försäkringar. TFF -försäkringen svarade ensam för ca

40 procent, eller 700 miljoner kr, den totala premieintäkten ca av

försäkringsmarknaden under 1995 såvitt gäller gruppsjuk- och gruppolycksfallsförsäkringar.

4.3¶Gruppskadeförsäkringar

Gruppförsäkringsmodellen har kommit att tillämpas även

skadeförsäkringsornrådet. I första hand har modellen använts för sakförsäkring i form kollektiv hemförsäkring för medlemmarna av

i facklig organisation. Gruppen är således nästan alltid en möjlig att

avgränsa förhand, inte utan undantag. Gruppsakförsäkring-

men

förekommer exempelvis också vid försäkringar som är kopplade ar till olika där köparna utgör den försäkrade

köp av produkter

och återförsäljaren fungerar som gruppföreståndare.

gruppen Beträffande den kollektiva hemförsäkringen föranleddes Försäk-

ringsverksamhetskommitténs utredning därom SOU 1985:34

att det vid LO-kongressen 1981 fanns full enighet om att av

försäkringar, såsom hemförsäkringar, skulle göras nytillkommande

till att Elektrikerförbundet under år

medlemsförsäkringar samt av

1983 och därefter Målarförbundet under 1984 lanserade

hemförsäkring utan reservationsrätt i Folksam för

obligatorisk

samtliga sin medlemmar.

Den kollektiva hemförsäkringen fungerar så att det i den medlemsavgiñ medlemmen betalar till sitt fackförbund ingår en

som

avgift för försäkringen. Varje medlem ansluts automatiskt till extra försäkringen, har rätt att sig denne vill

men numera reservera om lösa sin sätt. I praktiken görs sådan

hemförsäkring annat

reservation till förbundet och inte till försäkringsbolaget. Närmare

den kollektiva hemförsäkringen och om debatten

beskrivning av

dess introduktion; Genombrottet för kollektiv hemförsäkrunt se ring i ut Folksam. Folksams bestånd av

Sverige, som ges av kollektiva hemförsäkringar uppgick i januari 1997 till 306 stycken

avtal omfattande drygt 1,3 miljoner försäkrade med en sammanlagd

årspremie drygt 600 miljoner kr.

I stort sett motsvarande försäkringar finns också tillgängliga för TCO- och SACO- förbunden med Skandia eller Trygg-Hansa som

Till skillnad från vad gäller hos Folksam

försäkringsgivare. som

dessa försäkringar dock inte endast hemförsäkring, utan

avser innefattar också exempelvis motorfordon eller båtar. En annan skillnad är att anslutning till försäkringarna sker efter individuell

ansökan.

5¶Nuvarande bestämmelser m.m.

5.1 Svensk rätt

5.1. 1 Svenska försäkringsbolag

Reglerna för svenska försäkringsbolag återfinns i försäkringsrörelselagen l982:713, FRL. Begreppet försäkringsrörelse är inte definierat sig i FRL eller tidigare försäkringslagar. Vissa

vare vägledande uttalanden finns dock i lagarnas förarbeten. En försäk-

ringsrörelse kännetecknas i allmänhet att någon yrkesmässigt i

av iiskutjämnande syfte och särskilda avtal mottar ett vederlag

genom för utfästelse att utge ersättning eller utföra någon form

en om av prestation då i förväg oviss händelse inträffar bl.a. motivut-

en se

talandena till 1985 års lagstiftning ändringar i tillståndsbestäm-

om melserna, 1984/85:77 39 ff. Det skall dock påpekas att

prop. s. flera företeelser förekommer i samhället som innefattar dessa rörelsekännetecken utan att företeelserna för den skull kommit att

betraktas som försäkringsrörelse. Verksamhetens omfattning och

ekonomiska betydelse för de tilltänkta kunderna är också

betydelse vid bedömningen kunderna har ett sådant skydds-

av om behov att verksamheten bör stå under samhällets kontroll.

För att driva försäkringsrörelse krävs det enligt 2 kap. 3 § FRL

tillstånd, koncession, meddelas regeringen efter en gran-

som av

skning som huvudsakligen sker i Finansinspektionen. Finansinspek-

tionen kan även efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida

koncession är nödvändigt för planerad verksamhet. Försäkrings-

en bolagets stiftare skall vid ansökan om koncession för försäkringsrörelse upprätta bolagsordning underställs regeringen för

en som stadfástelse. Till ansökan om koncession skall fogas en verksam-

hetsplan som utformats i enlighet med Finansinspektionens

utfärdade föreskrifter därom. Koncession beviljas tills vidare eller för bestämd tid, högst tio år, om den planerade verksamheten kan

antas komma att uppfylla kraven en sund försäkringsverksamhet

och den har ett kvalificerat innehav i bolaget kan antas inte

om som

motverka sund utveckling av bolaget 2 kap. 3 § fjärde stycket.

Vid förlängning eller ändring av koncession samt ändring av bolagsordning måste ansökan detta göras.

Försäkringsbolagets kunder utgörs av försäkringstagarna, d.v.s.

de som träffar avtal med försäkringsgivaren om försäkringen. En legaldefinition begreppet försäkringstagare finns i 2 § lagen

1927:77 försäkringsavtal och i 2 § konsumentförsäkringslagen

1980:38; även lagförslagen i Ds 1993:39. Försäkringstagaren

se blir i allmänhet också ägare till försäkringen och kan i vissa fall förfoga över försäkringen att överlåta den till ny ägare som

genom

övertar försäkringstagarens rättigheter och skyldigheter. Försäkrad

är den intresse, liv eller hälsa försäkringsavtalet avser jfr 2 §

vars

konsumentförsäkringslagen och lagförslagen i Ds 1993:39. Med

försäkringsbolag enligt FRL dels försäkringsaktiebolag, dels

avses

ömsesidiga försäkringsbolag. Delägare i ett försäkringsaktiebolag är dess aktieägare. I 1 kap.

6 § första stycket FRL stadgas att delägarna i ett försäkringsaktie-

bolag inte personligen för bolagets förpliktelser. Bestämmel-

svarar

innebär också ett förbud mot att i bolagsordningen ta sen bestämmelser om tillskottsplikt prop. 1981/82: 180 138.

I ömsesidiga försäkringsbolag däremot är försäkringstagarna inte

bara kunder till bolaget utan också bolagets ägare. Återförsäkringstagare emellertid inte som delägare till följd av återförsäkring-

anses

I fråga livförsäkring, s.k. lång sjuk- och olycksfallsförsäk-

en. om

ring d.v.s. sjuk- och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid

än fem år, under obestämd tid eller tills den försäkrade uppnått viss ålder och inte får sägas försäkringsbolaget under annan

som upp av förutsättning än att särskilda förhållanden kan anses föreligga och

som dessutom angivits i försäkringsavtalet, avgångsbidragsförsäk-

ring samt återförsäkring endast bolagets tillgångar för dess

svarar

förpliktelser. För försäkringar annat slag delägarna i

av svarar

ömsesidigt bolag personligen subsidiärt för bolagets förpliktelser utan begränsning eller med begränsning till visst belopp 1 kap.

7 §. För förluster uppkomna i sådan försäkringsverksamhet kan

uttaxering delägarna ske i enlighet med föreskrifterna i 13 kap. FRL.

Försäkringsbolagen delas också upp i livförsäkringsbolag respektive skadeförsäkringsbolag. Indelningen anknyter till de olika försäkringsklasser anges i lagen. Med livförsäkringsbolag

som förstås enligt 1 kap. 4 § sådant bolag uteslutande eller så gott

som

uteslutande meddelar försäkringar där utbetalning försäksom av ringsbelopp är beroende av en eller flera personers liv, tilläggsför-

säkringar anknyter därtill försäkringar som anknyter till

som

giftermål och födelse samt lång sjuk- eller olycksfallsförsäkring. Övriga bolag räknas som skadeförsäkringsbolag. De livförsäkringar livförsäkringsbolagen meddelar kan delas

som

upp i grundbundna och grundñia livförsäkringar. Med grundbunden

livförsäkring avses försäkringar för vilka det finns till regeringen

eller Finansinspektionen anmälda grunder för beräkning premier

och premiereserv

m.m.

Övergripande principer för konswmentskyddet

Som antytts i det föregående präglas FRL det övergripande

syftet att skydda de enskilda konsumenterna, vilket huvudsakligen

sker genom bestämmelser syftar till att garantera att försäksom nngsbolagen är effektiva och solida samt meddelar försäkringar till rimliga villkor. De mest betydelsefulla principerna som införts i den svenska

lagstiftningen för att skydda försäkringstagarna är soliditersprizrcipen och skälighetsprirzclperø. I fråga livförsäkring och

om skadeförsäkring som meddelas för längre tid än tio år återfinns de fundamentala reglerna soliditet och skälighet i 7 kap. 4 om

Kravet att trygga bolagens förmåga att fullgöra sina förpliktelser

är extra starkt när det gäller långa avtalstider, är vanligt särskilt som vid grundbunden livförsäkring. Soliditetskravet gäller emellertid även för livförsäkringar drives utan grunder. Soliditeten vid som livförsäkring säkerställs bl.a. att de grunder d.v.s. beräkgenom -

ningsantagandena för premie och premiereserv samt för tekniska återköpsvärden och återbäring försäkringsbolagen

- som har att anta är betryggande samt att de överskottsmedel normalt som uppstår i rörelsen kan användas för konsolidering i avvaktan att

de återförs till försäkringstagarna återbäring. Samtliga

genom

försäkringsbolag måste vidare enligt 7 kap. 1 § göra försäkringstek-

niska avsättningar, vilka skall motsvara de belopp erfordras för som

att bolaget vid varje tidpunkt skall kunna uppfylla alla åtaganden

som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning ingångna

försäkringsavtal. För att förhindra att försäkringsbolagen tar för

stora risker vid sin placering medlen gäller att de försäkringstekav

niska avsättningarna skall redovisas i vissa slag tillgångar

skuldtäckning, se 7 kap. 9 § FRL. Den övergripande placeringsre-

geln återñnns i 7 kap. 9 § och innebär att ett vid

a försäkringsbolag placering av medel i tillgångar används för skuldtäckning skall

som

välja tillgångar med beaktande bolagets försäkringsåtaganden

och sprida riskerna lämpligt sätt

match:ringspriizclperü

Därtill måste bolagen ha en tillräckligt

diversifieririgsprirzclperü.

1 kap. 8 § samt beträffande kapitalbasens

stor kapitalbas se

omfattning och nivå, 7 kap. 22 28 §§. se -

soliditet kompletteras av principen om skälighet. Principen om

måste tillräckligt stort så att soliditeten inte

Premieuttaget vara

får samtidigt inte vara stort att försäkringens pris

äventyras, men vad En måste också ske med

överstiger som är rimligt. avvägning till olika försäkringstagare så att kostnaderna

hänsyn grupper

fördelas dem emellan. Skälighetsprincipen är uttryckt något skäligt

beroende försäkringen liv eller skada. Vid olika om avser

försäkringen skall meddelas till en kostnad

livförsäkring gäller att med hänsyn till försäkringens art. Vid skadeförsäkring som är skälig

19 5 § att premiesättningen skall vara skäligt

gäller enligt kap.

med till den risk försäkringen är avsedd att täcka,

avvägd hänsyn

nödvändiga driftskostnader for försäkringen samt omständigheterna såväl skadeförsäkring gäller vidare

i övrigt. För livförsäkring som andra villkor i försäkringsavtalet än premien skall vara

att även till det försäkringen är avsedd att ge och

skäliga, med hänsyn skydd

omständigheterna i övrigt 19 kap. 6 § . Skälighetsprincipen

försäkringsgren måste självbärande och att en

innebär att varje vara således inte får subventionera Av

försäkringsform en annan.

vidare att alla överskott i livförsäkrings-

skälighetsprincipen följer

d.v.s. sådana överskott kan hänföras till rena rörelse, även som verksamheten, skall till försäkringstagarna och affärsvinster i återgå

mellan dem. Livförsäkringsbolagen fördelar vid

fördelas skäligt därvid överskotten enligt den s.k. kontribuindividuell försäkring tionsmetoden, vilken syftar till att fördelningen till de enskilda

försäkringstagarna skall motsvaras den enskilda försäkringens

av till bolagets samlade överskott. Vid kollektiv försäkring

bidrag

fördelas överskotten inte med beaktande av den

däremot vanligen

enskildes bidrag till överskotten under 3.3.2. se ovan De särskilda tillsynsreglernai 19 kap. FRL syftar till att garantera

de beskrivna soliditet och skälighet

att ovan principerna om

Det övergripande ansvaret för att

efterföljs av försäkringsbolagen.

verksamhet åligger Finansin-

utöva tillsyn över försäkringsbolagens

19 1 § skall verka för sund utveck-

spektionen, som enligt kap. en ling försäkringsväsendet sundhetsprirzclpeiz. För en mer

av för soliditet, skälighet och

utförlig redogörelse principerna om

sundhet; SOU 1986:8 och SOU 1995:87. se

Undantag och möjligheter till dispens från försäkringsrörelselagerz

Undantags- och dispensbestämmelserna i FRL präglas också

av hänsyn till den enskilde konsumenten. Exempelvis gäller beträffande

sjö- och transportförsäkring i Sverige att skälighetsprincipen tillämpas endast för reseförsäkring och båtförsäkring som konsument tecknar för huvudsakligen enskilt ändamål. Skälighetsprincipen gäller för övrigt inte för svenska försäkringsbolag är

som verksamma i utlandet med annat än livförsäkring 19 kap. 5 och

6 §§. Försäkringsbolag som driver försäkringsrörelse i utlandet får dessutom enligt l kap. 10 § tredje stycket medges ytterligare

avvikelser från FRL awikelserna föranleds hänsyn till

om av

utländsk rätt eller rättstillämpning. Dispens enligt 1 kap. 10 § kan medges i fråga livförsäkringar,

om som gäller endast för dödsfall och som meddelas för tid högst

en av fem eller premie som är beräknad och bestämd för längst

mot en

fem år i taget, mottagna återförsäkringar samt skadeförsäkringar

som meddelas ömsesidiga försäkringsbolag eller lokalt skadeför-

säkringsbolag under vissa förutsättningar. Några särbestämmelser

som tar sikte kollektiva försäkringar endast finns inte i FRL

men

möjlighet för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen att enligt 1 kap. 10 § första stycket medge

undantag eller avvikelser från vissa lagens bestämmelser har,

som tidigare berörts, fått betydelse för i första hand grupplivförsäk-

ringar. Syftet med den dispensmöjligheten är främst att i fråga om

tekniskt enkla typer livförsäkring utan sparande göra det möjligt

för försäkringsbolagen att driva verksamheten utan de försäkrings-

tekniska grunder som annars är förknippade med sådan försäkring

prop. l981/82:180 143 En erhållen dispens innebär för

försäkringsbolaget att rationaliseringar och kostnadsbesparingar

kan göras, och eftersom premien kan ändras varje god

anses soliditets- och skälighetsövervakning kunna utövas trots att

försäkringen drives utan grunder.

Fram till 1994 innehöll 1 kap. 10 §FRL dispensbestämmelse

innebörd att tjänstepensionsförsäkringar, oavsett de tecknats av om till följd av kollektivavtal eller teoretiskt kunde medges undantag

från FRL:s samtliga bestämmelser. Undantagsbestämmelsen för tjänstepensionsförsäkringama har emellertid fått utgå FRL med

ur hänsyn till att bestämmelsen för allmänt utformad och därmed

var kunde komma i konflikt med EES-reglerna området

se prop.

1992/93:257 185. Enligt övergångsreglema till ändringen gäller

dock tidigare meddelade dispenser fortfarande. Beträffande

tjänstepensionsförsäküng kan alltså inte någon dispens enligt 1 kap.

10 § meddelas och för sådan försäkring krävs det att försäkringstekniska grunder upprättas och anmäls enligt bestämmelserna i

FRL.

den grundfria verksamheten har ofta, för

Detaljreglering av egna

verksamhet än med ka-försäkring, kommit att uttryckas i annan

dokument, vilka brukar betecknas försäk-

speciella gmndliknande

I dessa exempelvis tillåtna

ringstekniska regler. regler anges gruppbildningar, krav antalsmässiga storlek, när

gruppens

skall förekomma, beräkningen premie och

hälsoprövning av försäkringsbeloppets storlek, förutsättningar för rätt till fortsättningsförsäkring i de fall försäkringen upphör i förtid, antaganden

riskmått samt principer för återbäring. I förarbetena till den om

nuvarande framhålls förutsättning för dispensbestämmelsen att en

skall kunna erhållas är att de försäkrade kan erhålla

att dispens fortsättningsförsäkring d.v.s. rätt för gruppmedlemmar att utan

individuell hälsoprövning teckna individuell försäkring efter

en utträde samt att frihet från grunder inte får medföra

ut gruppen -

olämpliga gruppbildningar 1981/822180 143 De

se prop. s.

enligt praxis sedan 1940-talet har vuxit fram

gruppbildningar som

och godtagits inspektionen är endast sådana grupper som är

av avgränsade förhand samt är stabila och långsiktiga

som av karaktärer. Vidare måste sammansättning vara sådan att

gruppens

inte endast mindre försäkringsrisker utgör underlag för goda

varför det bl.a. krävs att minst viss andel av

försäkringen, en ansluter sig till försäkringen. I dåvarande Försäkringsin-

gruppen

spektionens cirkulär 1991 :l, Dnr H 270/88, angående grupplivförsäkring m.m., som alltjämt gäller, anges vilka gruppbildningar som kan godtas samt att till grund för forsäkringsbelopp och minsta anslutningsgrad skall en försäkringsteknisk utredning läggas som skall bifogas till dispensansökan avsnitt 2.3.5. I utredningen

skall vilken är den högsta riskvariation bolaget skall

anges som som

tillämpa för enskild samt vilka krav forsäkringsbelopp

en grupp och anslutningsgrad den angivna riskvariationen leder till.

Närmare Finansinspektionens praxis vid kollektiv försäkring

När det gäller skälighetsprincipens upprätthållande såvitt avser

kollektiva att kravet sparsamhet och effektivi-

försäkringar anses

tet uppfylls mycket väl de förenklade rutiner strävande-

genom som

mot enhetliga premier medför. Redan 1945 års försäkrings-

utredning uttalade att den besparing kunnat uppnå

som gruppen genom att bilda en egen försäkringsinrättning borde kunna komma kollektivets medlemmar till godo lägre premier eller högre genom återbäring SOU 1949:25 161 Å andra sidan står den

solidariska premiesättningen och den enhetliga hanteringen av

eventuella återbäringsmedel i strikt formell mening i direkt motsats till kravet att kostnaden för försäkringen skall den motsvara övertagna risken. Kravet att kostnaderna för försäkringarna skall

fördelas skäligt mellan olika försäkringstagare har i praxis

som framgått ändå inte förhindrat framtagandet ett flertal gruppförav

säkringslösningar med eller mindre enhetliga premier. I praxis

mer

har också godtagits att återbäring vid grupplivförsäkring tilldelas de

försäkrade utan beaktande den enskildes till överskotten.

av bidrag

Vidare har den nämnaren för i gemensamma personerna en grupp som kan teckna gruppförsäkring minskat med tiden. avsevärt

Gruppersonförsäkringens i dessa avseenden snabba utveckling

under har bl.a. lett till inspektionen senare att övervägt att upphäva cirkulär 1991:1 för att ersätta detta med

ny författning

med anknytning till förslaget till detta

ny försäkringsavtalslag. Om förslag, se Ds 1993:39. Finansinspektionen har inte funnit att

utvecklingen, och de avvikelser från till

tidigare riktlinjer som legat grund för grupplivförsäkring följt därav, strider soliditets-,

som mot

skälighets- eller sundhetsprinciperna i FRL. inom

överväganden

inspektionen har därför även gjorts att lämna försäkringsbolagen

ökad frihet att utforma ett sätt försäkringsbolagrupperna som

gen finner ändamålsenligt och försäkringstekniskt Som möjligt.

konsekvens av inspektionens uppfattning i dessa avseenden skulle

försäkringsbolagen i framtiden vid ansökan dispens enligt 1 kap.

om 10 §FRL inte behöva precisera den avsedda och

gruppbildningen, inspektionens prövning skulle koncentreras till de försäkringstekniska reglerna. Den del F örsäkringsverksamhetskommitténs av utredningsupp-

drag som resulterade i betänkandet SOU 1985:34 föranleddes av

frågan om obligatoriska lösningar kunde tillåtas för gruppsakforsäkringar. Försäkringsverksamhetskomittén kom fram till att övervä-

gande skäl, bl.a. risken för dubbelförsäkring för den utan nytta försäkrade, talade mot sådana lösningar och att enskild

gruppmed-

lem därför alltid skulle ha rätt i fall att vart reservera sig mot en

anslutning till försäkringen. När det gäller gruppförsäkringar där

den enskilde själv har för har såväl

att svara premieinbetalningen av

inspektionen som Konsumentverket sedan länge upprätthållits ett krav frivillig anmälan från den enskildes sida. En särskild

fråga

hur skulle det

för Försälcringsverksamhetskommittén var man se

förhållandet organisation tog ut avgifter för försäkringar utan att en

mellan medlemmarna. Kommittén konstateranågon differentiering

inte kunde utsträckas till att avse de därvid att skälighetsprincipen

i organisation skulle betala till de avgifter som medlemmarna en

Vad hade att pröva enligt kommittén organisationen. inspektionen

endast organisationens premie till försäkringsbolaget var var om Kommittén fann det inte heller motiverat att utvidga skälig.

I sammanhanget erinrades skälighetsprincipens tillämpningsområde.

det inte skälighetsprincipen har ansetts följa att premierna om att av med individuella anslutningsformer måste i en grupplösning

ditferentieras i överenstämmelse med vad gäller för individuell som

Vidare det att inspektionens tillsyn i fråga om försäkring. påpekades

också att villkorsutvillkorsskälighet avsåg gruppförsäkring, men

delar borde till konsumentförsäkfonnningen i tillämpliga anpassas

Försäkringsverksamhetskommitténs förslag angående

ringslagen.

inte till proposition, väl till att gruppförsäkring ledde någon men

utvecklades i enlighet därmed. Obligatorisk gruppsakförsäkpraxis

förekommer således inte längre. Anslutning till gruppsakförring

gruppmedlemmarna omfattas säkring sker visserligen genom att

gruppföreträdaren ingått avtal automatiskt den försäkring som av Gruppmedlemmarna kan dock välja att med försäkringsgivaren om.

utanför att sig, vilket i praktiken stå försäkringen genom reservera

sker hos I praxis har vidare skälighets-

vanligen gruppföreträdaren.

till att den totala bedömningen vid gruppförsäkring begränsats avse

gruppföreträdare har att betala. premie som en

sig kollektivavtal har När det gäller försäkringar som grundar

i skälighetshänseende godtagit vad inspektionen utan undantag

i fråga premier och arbetsmarknadspartema kommit överens om om

Vidare har inspektionen i skilda sammanhang återbäring m.m.

sådana råder speciella förhållanden, poängterat att för försäkringar

det vid skälighetsprincipen måste tas hänyn varför tillämpningen av

andra faktorer dem beaktas. Sådant ställningstatill än som annars

dåvarande Försäkringsinspektionen den 12 mars gande gjordes av

Pensionärsförbund 1991, Dnr 92/91, med anledning av att Sveriges

bl.a. skälighetsprincipen hade riktat kritik mot under åberopande av

SPP:s beslut pensionstilläggen för år 1991 skulle understiga att

konsumentprisindex under perioden september förändringen av

1990 med knappt 3 procentenheter. Motsvarande 1989 september synsätt kom till uttryck vid Finansinspektionens undersökning av

AFA den 2 oktober 1995, Dnr 954-95-314, med anledning av

allmänna råd FFFS 1994:36 avseende styrning, inspektionens

intern information och intern kontroll inom försäkringsbolag och

understödsföreningar. Undersökningen ingick som ett led i

inspektionens operativa tillsyn av hur försäkringsbolag och

understödsföreningar utarbetar och upprätthåller system för

kontroll och uppföljning de risker förekommer i institutens

av som

verksamhet. Finansinspektionen kom i undersökningen fram till

slutsatsen att de rekommendationer lämnas i de allmänna

som råden, med hänsyn till de speciella förhållanden råder för

som

kollektivavtalsgrundade försäkringar, inte i alla delar tillämpliga

var för AF Azs verksamhet.

Konsunøerzts/ydder enligt F örsákrirIgsutredzzizigerzs förslag

m. m.

Enligt Försäkringsutredningen bör det övergripande syñet med tillsynslagstiñningen vara att se till att ingångna försäkringsavtal kan fullföljas. Däremot bör tillsynsreglerna inte innebära

detaljerad kontroll premiesättning och produktutformning.

av Försäkringsutredningen har i sitt slutbetänkande därför föreslagit att

skälighetsprincipen skall upphävas. Bl.a. till följd därav har Försäkringsutredningen vidare föreslagit att viss del överskottet

i livförsäkringsrörelse skall kunna utdelas till bolagets ägare i

en form av vinst. För att garantera bolagens Soliditet och försäkringstagarnas del av överskotten har, bland andra bestämmelser,

föreslagits ett krav att försäkringsbolaget skall upprätta riktlinjer för de försäkringstekniska avsättningarna. Dessa riktlinjer skall inkludera bl.a. principerna för beräkningen försäkringstagarnas

av rätt till återbäring bonus. Det föreslås ett förbud för

försäkrings-

bolagen att väsentligt sänka bonusens andel i överskotten i förhållande till vad dessförinnan gällt under följd

som en av

räkenskapsår, om det inte följer av riktlinjerna eller finns

annars särskilda skäl för det. Som skäl för sitt ställningstagande

att

upphäva skälighetsprincipen anförde utredningen bl.a. att kraven försäkringar till rimliga priser samt kostnadseffektivt drivna försäkringsverksamheter kan tillgodoses bättre andra sätt,

framför allt konkurrens mellan försäkringsbolagen. De

genom

marknads- och konkurrensrättsliga regelverken innebär enligt Försäkringsutredningen ett i dessa avseenden tillräckligt skydd även for forsäkringskonsumenter. Enligt förslaget till Övergångsbestäm-

melser skall kravet skälig kostnad dock gälla även i fortsättningen för äldre livförsäkringar. Se SOU 1995:87, bl.a. 107 135,

s. - 150 151 samt 295.

Försäkringsutredningen har vidare föreslagit att det obligatoriska kravet i ömsesidiga försäkringsbolag skall slopas. delägaransvar och uttaxering föreslås i stället bli Frågor om delägaransvar överlämnade till bolagen själva att bestämma över. Vidare pågår utredningsarbete införande av ett garantisystem om för 1996: 13. Enligt den utredningens direktiv försäkringstagare Fi skall bl.a. utarbetas teknisk lösning för genomförande av en Försäkringsutredningens förslag om ett samordnat konsumentskydd händelse obestånd särskilt inrättad i av försäkñngsgivares genom en skyddsordning.

5.1.2¶Utländska försäkringsgivare i Sverige

För försäkringsverksamhet i Sverige bedrivs av försäkringsgisom med i annat land omfattas avtalet om Europeiska vare säte som av ekonomiska samarbetsområdet EES, med undantag för vissa mindre ömsesidiga och lokala försäkringsgivare, gäller lagen EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. I 1993:1302 om samband tredje generationens försäkringsdirektiv inom EG med att i svensk utmönstrades lagen bl.a. flertalet inkorporerades rätt, ur regler angående försäkringsrörelsens bedrivande. EES-försäkringsverksamhet i regleras således i huvudsak av givarnas Sverige försäkringsgivarens hemlands lagar området. Utgångspunkten är försäkringsgivare, har tillstånd att driva försäkringsrörelatt en som sei sitt hemland, får driva verksamhet i Sverige sedan Finansinspektionen fått underrättelse härom från behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland. Finansinspektionen har kvar vissa tillsynsi huvudsak går ut att inspektionen, i samarbete uppgifter som med den i försäkringsgivarens hemland, skall behöriga myndigheten verka för sund utveckling verksamheten i Sverige. en av Utländska verksamhet i Sverige, inte forsäkringsgivares som omfattas EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, av lagen om regleras i lag 1950:272 rätt för utländska försäkringsföretag om driva i Dessa regler ansluter nära till att försäkringsrörelse Sverige. eller med föreskrifterna i FRL. En viktig skillnad överensstämmer dock krav skälighet inte gäller för de utländska är att något försäkringsgivarna.

De nu berörda lagarna har varit föremål för översyn

av en av regeringen tillkallad utredare, som i sitt betänkade, SOU 1996:77, föreslagit bl.a. att bestämmelserna skall inrymmas under lag,

en ny

lagen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

Beredningen det betänkandet pågår inom Finansdepartementet.

5.1.3¶Understödsföreningamas försäkringsverksamhet

Understödsföreningar är föreningar for inbördes bistånd vid

sjukdom, dödsfall, ålderdom eller liknande sina medlemmar eller

deras anhöriga. Föreningarna bedriver försäkringsverksamhet och är i princip uppbyggda som ekonomiska föreningar. Medlemmarna i en understödsforening utgörs av personalgrupper,

personer tillhörande viss yrkeskategori eller medlemmar i sammanslutning

med sådan intressegemenskap att samverkan även för personför-

säkring är naturlig.

En understödsförening kan meddela pensionsförsälcring, kapital-

försäkring eller sjukförsäkring. Beroende vilken försäk-

typ av

ring som föreningen meddelar indelas de i pensionskassor, sjukkassor, begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor. Ett fåtal pensionskassor meddelar tjänstepensionsförsäkring i enlighet med

pensionsuppgörelser mellan parter den svenska arbetsmarknaden. Dessa föreningar har emellertid fått ojämförligt störst betydelse i allmänt ekonomiskt hänseende. Av det samlade fonderade

kapitalet i understödsforeningama för 1997 drygt 40 miljarder kr, svarade tjänstepensionskassorna för 75 procent.

ensamma ca

Verksamhetsreglerna för understödsföreningar finns i lagen 1972:262 om understödsföreningar. Lagen omfattar föreningar

för inbördes bistånd, utan affärsmässigt drivande försäk-

som av

ringsrörelse meddelar personförsäkring än arbetslöshetsför-

annan

säkring. Lagen är dock inte tillämplig för försäkringsutfästelser

som stat eller kommun är ansvarig för. Understödsföreningama står

under tillsyn av Finansinspektionen och skall registrerade där.

vara

Soliditets- och skälighetsprinciperna gäller för understödsföreningarna och kommer till uttryck att föreningarnas stadgar skall

genom vara ägnade att trygga att föreningarna kan fullgöra sina försäk-

ringsutfästelser och samtidigt tillgodose medlemmarnas intresse

av att kostnader och villkor i försäkringarna är skäliga samt även i övrigt ha ett för verksamheten lämpligt innehåll. En understödsföre-

ning skall minst vart femte verkställa forsäkringsteknisk

utredning. Föreningar som endast meddelar sjukpenning for högst

180 dagar behöver emellertid inte upprätta sådan utredning. Om

understödsföreningar vidare SOU 1990: 101

Även lagen understödsföreningar är föremål för översyn.

Försäkringsföreningsutredningen, Fi 1996:07, beräknas vara

som färdig med sitt uppdrag vid årsskiftet 1997/98, skall enligt sina direktiv föreslå ändringar för att uppnå harmonisering med EG:s

området samt utreda bl.a. verksamhets- och tillsyns-

regler om

kan effektiviseras, varvid särskild hänsyn skall tas till

reglerna föreliggande skyddsintressen.

5.2¶Utländska förhållanden

5.2.1¶Inledning

En översikt rörelsebestämmelserna i Danmark, Norge, Finland,

Österrike, Frankrike, Storbritannien och Nederländerna

Tyskland,

i bilagan till SOU 1995:87 319 med hänvisningar. De ges utländska förhållanden sålunda redogjorts för kommer inte att

som närmare beröras här.

i de flesta EU-länder innefattar rad

Försäkringsrörelsereglerna en tar sikte försäkringrörelsernas soliditet, skyddsbestämmelser som

såsom och krav säkra investeringar i form

tillsynsregler av

inhemska statsobligationer samt den situation att en

m.m., försäkringsgivare hamnar obestånd. Några lagfästa krav

skälighet i försäkringsverksamheten är inte brukliga, dock att krav rimlig fördelning överskott i livförsäkringsrörelse ställs

av flera håll.

Också utomlands är gruppförsäkringar vanligt förekommande,

det i saknas bestämmelser i de olika ländernas trots att regel

rörelselagstiñningar tar sikte icke lagbestämda kollektiva

som

endast. Svensk lagstiftning är således intet sätt unikt

försäkringar

i detta avseende. Avtal pensioner i form av anställnings-

om m.m. förmåner för olika förekommer naturligtvis även andra

grupper arbetsmarknader än den svenska. Det i Sverige tillämpade systemet

med icke lagbestämd obligatorisk anslutning till försäkring med

en i förhand bestämda ersättningsbelopp förekommer emellertid inte

i jämförbara länder. Avtal de utländska arbetsmarknaderna om

pensioner tryggas i allmänhet i särskilda pensionsfonder som för närvarande inte omfattas livförsäkringsdirektiven inom EG-

av rätten.

5.2.2 EG-rätten

Som antytts i det föregående medförde bl.a. Sveriges medlemskap

i EU ändringar i den svenska försäkringslagstiñningen. Ändringarna

i FRL med vissa undantag trädde i kraft den 1 juli 1995

som se

, SFS 1995:779 och 1994/95: 184, betingades i första hand

prop. av

tredje generationens försäkringsdirektiv inom EG-rätten. Ändringar

med anledning EES-avtalet infördes den 1januari 1994 SFS

av se

1993:1302-1311 och prop. 1992/931257. Andra viktiga ändringar iden svenska lagstiftningen för svenska och utländska försäkrings-

företag gjordes den l januari 1995 till följd av inkorporeringen av

EG:s allmänna bolagsrätt se SFS 1994: 1941 och prop. 1994/95:

170 EG:s arbete med att införa etablerings- och tjänstefrihet

försäkringsområdet inleddes redan 1960-talet. Såvitt gäller

direkt försäkring genomfördes harmoniseringen medlemsländer-

nas lagstiftning i etapper. Etableringsfrihet samt grundläggande

harmonisering såvitt gäller solvens-, tillsyn- och vissa koncessionsregler inom gemenskapen kom till uttryck i den första generationens direktiv skade- och livförsäkringsområdet från år 1973; 73/239/EEG, respektive år 1979; 79/267/EEG. Möjlighet att sälja

försäkringar över nationsgränsema utan etablering i mottagarlandet

infördes genom andra generationens direktiv 88/357/EEG och

90/619/EEG. Tredje generationens försäkringsdirektiv Rådets direktiv 92/49/EEG samordning lagar och andra författning-

om av ar som avser annan direktförsäkring än livförsäkring och ändringar

direktiven 73/239/EEG och 88/357/ EEG samt Rådets direktiv av

92/96/EEG om samordning lagar och andra författningar

av som avser direkt livförsäkring och om ändringar direktiven

av 79/267/EEG och 90/619/EEG behandlar inkorporeringen

försäkringsområdet av de grundläggande EG-rättsliga principerna

som gäller för övriga finansiella tjänster. De principer

som avses härmed kan i korthet beskrivas enligt följande.

harmonisering av de väsentligaste delarna tillsynslagstiñningen

- av

ömsesidigt erkännande övriga tillsynsregler och beviljande

- av av av koncessioner samt

principen beviljad koncession skall gälla inom hela EU och - att en att tillsynen skall utövas av myndigheten i hemlandet. Bestämmelserna utgör inget hinder för medlemsländerna att ställa

krav godkännade stiftelseurkund och bolagsordning vid

av beviljande av koncession. För bl.a. avtalsvillkor samt inom skade-

försäkring, premietarilfer, och inom livförsäkring, tekniska grunder

för beräkning premier och premiereserv, får det emellertid inte

finnas några krav förhandsgodkännande eller någon allmän skyldighet att lämna uppgifter härom till tillsynsmyndigheten. Det

får inte heller finnas bestämmelser innebär skyldighet för

som en

bolagen att i förväg till tillsynsmyndigheten anmäla premiehöjning- För obligatoriska försäkringar får dock lagbestämmelser finnas

ar.

innebörd att tillsynsmyndigheten i förväg skall granska avtalsvill-

av koren till säkerställande att försäkringsavtalen uppfyller kraven

för sådana försäkringar.

EG:s bolagsrättsliga direktiv tar i första hand sikte de olika medlemsländernas aktiebolagslagar, omfattar även den

men

bolagsrättsliga lagstiftningen för finansmarknaden. Åndringarna i

FRL till följd härav har medfört att FRL närmats den allmänna aktiebolagslagen och i huvudsak bestämmelser om bildandet

avser

ett försäkringsaktiebolag, bolagets hantering aktierna och

av av

aktiekapitalet bolagstämman och bolagets företrädare.

samt om

EG:s fjärde och sjunde bolagsdirektiv 78/660/EEG respektive

behandlar skyldighet att upprätta årsbokslut och

83/349/EEG

förvaltningsberättelse i bolag och koncerner med begränsat

ägaransvar. För försäkringsföretagens del har dessa direktiv kompletterats rådets direktiv den 19 december 1991 om

genom

årsbokslut och sammanställd årsredovisning för försäkringsföretag

91/674/EEG. För svenskt vidkommande har fr.o.m den 1januari 1996 redovisningslagstiñningen helt omarbetats för att anpassas till direktiven. 11 kap. FRL har därvid upphävts SFS 1995: 1567 och ersatts med lagen 1995: 1560 årsredovisning i försäkringsfö-

om retag. Se även prop. l995/96:10, del 4.

I redovisningsdirektivet för försäkringsföretag framhålls att en

samordning de olika medlemsländernas redovisningsregler är

angelägen dels med hänsyn till försäkringsföretagens stora betydel-

dels med hänsyn till att företagen bedriver konkurrerande verkse, samheter i olika juridisk form över gränserna. För borgenärer,

gäldenärer, delägare, försäkringstagare och deras rådgivare är det således största betydelse att försäkringsföretagens årsbokslut

av och sammanställda redovisning blir lättare att jämföra. I redovis-

ningsdirektivet föreskrivs därför bl.a. att alla försäkringsföretag i gemenskapen skall tillämpa i direktivet angivna uppställningsformer

och benämningar posterna i balans- och resultaträkningarna.

Systemen för social trygghet är samordnade inom EU och de länder omfattas EES-avtalet. När byter anställ-

som av en person ning från ett land till ett annat byter denne således också socialför-

säkringssystem. För att tillförsäkra arbetstagare, utnyttjar de

som

möjligheterna som fri rörlighet arbetsmarknaden inom EU innebär, en fortsatt social trygghet har Rådet utfärdat förordning EEG nr 1408/71 om tillämpningen systemen för social trygghet av

när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar

inom gemenskapen. Förordningen är tillämplig alla generella och

speciella system, förutom särskilda systern för statligt anställda,

oavsett om de bygger avgiñsbetalning eller inte. Samordningsreglema inom EU gäller emellertid endast lagstadgade socialförsäkringssystem. Arbete pågår inom EU med att försöka åstadkomma viss samordning kompletterande tjänstepensions-

av system för såväl privat offentligt anställda. Den diskussion som som pågår inom EU i detta avseende avser vidare bl.a. i vilken omfatt-

ning de olika ländernas investeringsregler i praktiken begränsar

investeringsstrategin, de enskilda staternas behov lån från av

försäkringsbolagen genom statsobligationer, om de olika europeiska ländernas pensionsfonder skall erbjuda sina tjänster i andra EUländer, huruvida investeringar i livförsäkringar skall behandlas samma sätt som investeringar i pensionsfonder samt svårigheterna

i att överföra rätten till skatteavdrag mellan EU-länderna. Närmare

härom, se European Commission; Supplementary Pensions the

Single Market, A Green Paper, från juni år 1997.

5.2.3¶Ordningen i vissa andra länder

Pensionssystemen inom OECD-området består, liksom i Sverige, av allmänna offentliga pensionsordningar, tjänstepensionsordningar

i privat och offentlig sektor samt privata individuella lösningar. Den allmänna pensionsordningen i de olika länderna är oña

avgörande för tjänstepensioneringen är obligatorisk eller

frivillig. I de länder där pensionsutbetalningarna från det allmänna

är beroende den enskilde pensionärens förvärvade inkomst av egen

under de aktiva åren, är tjänstepensionen vanligen frivillig. I de

länder där den allmänna pensionen huvudsakligen inte är avhängig

av tidigare intäkter är tjänstepensionen i stället obligatorisk.

Pensionens storlek baseras i vissa fall genomsnittslönen under ett antal alternativt slutlönens storlek. Premiernas storlek bestäms

därvid garanterad utbetalning kan ske vid pensioneringstid-

att en

punkten. Vidare förekommer änstepensionsordningar där pensio-

nens storlek inte bestäms i någon direkt relation till lönen. I stället betalas en bestämd procentsats lönen och pensionens storlek blir av beroende hur stora inbetalningar gjorts samt

av som av avkastning-

dessa medel. När bestäms i förhållande till lönen

en av pensionen

beneft. Om i stället premien är bestämd talar talar man om defined contribution. Deñned benefit systemen är de

man om defined

förekommande, vari defined contribution endast ingår som

vanligast

komplement därtill. Ett exempel härpå är de svenska tjänstemän-

ITP, "defined benefit pension plan", medan den i nens som är en ITP ITPK-ålderspension utgör defined contribution-

ingående en

lösning.

Finland

Det finländska samhället har anförtrott skötseln av viktiga lagstadsåsom trygghet vid ålderdom, arbetsoför-

gade försäkringsgrenar,

död eller vissa fall långvarig arbetslös-

måga, familjeförsörjarens av het, de försäkringsbolagen. Den finländska pensionsordprivata består det offentliga folkpensionssystemet och det ningen av

för den privata sektorn. Stat

lagstadgade arbetspensionssystemet

och kommun ombesörjer själva pensionerna för sina anställda.

Folkpensionen administreras av det statliga organet Folkpensions-

anstalten, medan större delen arbetspensionen administreras av av

privata försäkringsbolag, arbetspensionsbolag, som mottar premier,

förvaltar medlen och utbetalar pensioner. Under det lagreglerade faller dessutom ett antal pensionskassor och stiftelser. För systemet

den offentliga sektorns pensioner dess egna specialinrättning-

svarar Kommunernas pensionsförsäkring och Statskonto-

ar, exempelvis ret. Arbetspensionen finansieras genom lagstadgade försäkringspre-

mier baserar sig lönen. Arbetsgivarna och arbetstagarna

som

sin del premien. År 1997 uppgick

svarar var för sig för var av del premien till 16,8 procent lönen medan

arbetsgivarnas av av

arbetstagarnas del uppgick i genomsnitt till 4,5 procent. egen Finland delvis fondering. År

Arbetspensionssystemet i bygger

1994 73 arbetspensionsbolagens totala intäkter till gick procent av och driftskostnader, medan resterande del avsattes för

pensioner framtida pensioner. Den lön som arbetspensionen grundar sig

fastställs särskilt för varje anställning, utgående från lönen under de

sista anställningsåren. Lönema höjs till årsnivå enligt ett

fyra samma s.k. APL-index och därefter beaktas de två till storleken mellersta årslönema. Från och med 1996 uträknas den pensionsgrundande lönen i stället med hänsyn till den för varje anställning utgående

genomsnittslönen for de tio sista anställningsåren. Som komplement tillde lagstadgade systemen tecknas frivilliga pensionsförsäkringar.

Såvitt gäller arbetsolyckor och yrkessjukdomar är arbetsgivare

inom privat och kommunal sektor skyldiga enligt lag att teckna

försäkring i försäkringsbolag för sina anställda. Premien, som betalas arbetsgivaren, bestäms efter två huvudprinciper. För

mindre företag beräknar försäkringsbolagen en gemensam premie mot bakgrund av en landsomfattande olycksfalls- och sjukdomssta-

tistik for olika yrkeskategorier. För större företag beräknas premien med hänsyn till statistiken i det egna företaget. De finländska

jordbrukarna har ett eget försäkringssystem administreras

som av en särskild pensionsanstalt, och beträffande ersättningar för de arbetsolyckor eller yrkessjukdomar som drabbar anställda i staten svarar staten för. Arbetsgivare och enskilda näringsidkare kan för egen del vidare teckna frivilliga försäkringar, men dessa ligger utanför det lagstadgade systemet. Se vidare Försäkring i Finland,

utgiven Finska Försäkringsbolagens Centralförbund samt

av Offentlige Velferdsordninger Når bør de erstattes av markedsba-

serte Forsikringsløsninger, rapport fra en arbeidsgruppe nedsatt av forsikringsforbundene i de nordiske land, Norges F orsikringsfor-

bund, 1996.

Enligt EES-avtalet omfattas den lagstadgade pensionsförsäkringen

inte av EG:s livforsäkiingsdirektiv. Finland har vidare vid tolkning-

en av artikel 2 punkt 1 d i första skadeförsäkringsdirektivet gjort bedömningen att den lagstadgade olycksfallsförsäkringen utgör en

del av socialförsäkringssystemet och därmed faller utanför

ramen

for EG:s skadeförsäkringsdirektivs tillämpningsområde. Som följd

härav gäller enligt finländsk rätt särskilda bestämmelser för

försäkringsföretag handhar förvaltningen de lagstadgade

som av

försäkringarna bl.a. vid ansökan och beviljande koncession,

fastställande beräkningsgrunder vid livförsäkring, vid överlåtelse

försäkringsbestånd samt beträffande tillsynen över verksamheterav na. Dessa bestämmelser är mer långtgående än dem gäller för

som

annan försäkring. Den finländska försäkringsrörelselagstiñningen

innehåller emellertid inte några särbestämmler såvitt gäller icke

lagstadgad kollektiv försäkring. Se lagen den 28 december 1979

om försäkringsbolag 1062/79 1 kap. 3 a § andra och tredje

styckena, samt proposition 1994 rd RP 330.

Danmark

Den offentliga delen det danska pensionssystemet består den

av av

allmänna folkpensionen samt Arbeidsmarkedets Tilleggspensjon

ATP och Lønmodttagernes Dyrtidsfond LD också är

som lagreglerade och omfattar alla med anknytning till arbetsmarknaden. Utöver det offentliga systemet finns arbetsmarknadsavtal om pensioner samt individuella pensionsförsäkringar. Pensionsavtalen

arbetsmarknaden är frivilliga avtal mellan parterna arbets-

marknaden, oña representerade av arbetstagarorganisationerna den sidan och arbetsgivarorganisationerna den andra. För

ena den enskilde arbetstagaren innebär avtalen obligatorisk del av

anställningsavtalet. Omkring 80 procent löntagarna i Danmark

av omfattas pensionsavtal via arbetsmarknaden. Försäkringsersätt-

av ningens storlek är beroende de inbetalda premierna och

av en efterföljande fonduppbyggnad. Premierna beräknas som en

procentdel lönen och den framtida försäkringsersättningen

av kommer därvid att avspegla den enskildes inkomstförhållanden

arbetslivet igenom. Försäkringama meddelas livforsäkringsbolag

eller s.k. tvärgående pensionskassor, verksamheter regleras i

vars

lov forsikringsvirksomhed lovbekendtgørelse nr. 746 af

1996 och även omfattas EG-direktiven området. august av Eftersom utgörs i huvudsak s.k. defined

pensionsplanerna, som av

contribution pension plans, för majoriteten danskar är införda relativt nyligen det stora genombrottet för kollektivavtalade

pensioner för medlemmar i förbund under danska LO skedde

centrala överenskommelser med arbetsgivarna åren 1989 genom

och 1991 är utbetalningarna till följd pensionsplanerna ännu så

länge förhållandevis små. Parterna har dock ingått intentionsavtal

att gradvis öka premieinbetalningama för att sikt även kunna

öka utbetalningarna. En mindre del av pensionsöverenskommelser-

den danska arbetsmarknaden gäller för de anställda i visst na företag eller koncern. Sådana överenskommelser, tryggas i

som s.k. frrmapensionskassor, är vanligen baserade defined benefit-

metoden. Enligt 2 § lov forsikringsvirksomhed gäller lagen inte

om för sådana pensionskassor, vilka inte heller omfattas av EG:s

livförsälcringsdirelctiv. Firmapensionskassornas verksamhet regleras

i stället i en särskild lag.

I Danmark är det vidare enligt lag obligatoriskt för arbetsgivarna

att försäkra sina arbetstagare mot arbetsskador och yrkessjukdo-

Ersättningsbeloppens storlek är bestämda i lagen. Försäkring-

mar.

tillhandahålls och administreras för närvarande av privata arna

försäkringsbolag.

Några särbestämmelser för kollektiva försäkringar inte

som

regleras i lag finns inte i den danska rörelselagstiftningen. Närmare

förhållandena i Danmark; exempelvis Demokrati åbenhed om se og

om pensionsinstitutternes investeringsbeslutninger, betaenkning nr.

1306, økonomiministeriet, december 1995, Rapport

om gennem-

førelsen af skadesforsikringsdirektiv livsforsikringsdirektiv,

og F inanstilsynet, december 1993, samt den tidigare omnämnda rapporten den nordiska arbetsgruppen; Offentlige Velferdsordav

ninger.

Norge

Folketrygden utgör grunden i det norska pensionssystemet. Vid

sidan av denna allmänna folkpension finns kollektiva tjänstepensionsavtal, som omfattar samtliga offentligt anställda samt 40 ca procent av de anställda i den privata sektorn, samt individuella

pensionsförsäkringar. Såväl tjänstepensionerna de individuella

som

pensionsforsäkringarna utgör komplement till folketrygden. Tjänstepensionema är inte obligatoriska för sig arbetstagaren

vare eller arbetsgivaren och ingår del de samlade löne- och som en av arbetsvillkoren. Pensionsplanerna är baserade defined benefitprincipen. Angående den politiska debatten i detta avseende; se

Nordisk Försäkringstidskrift 3 /97 244

nr s.

Arbetsgivama i Norge är skyldiga enligt lag att teckna försäkring

i försäkringsbolag for sina anställda mot arbetsolyckor och

yrkessjukdomar. Folketrygden täcker ett grundbelopp ersätt-

ningsutbetalningama. De resterande beloppen täcks försäkrings-

bolagen. Prerniesättningen för försäkringarna differentieras och är avhängig risken for skada/sjukdom i de olika arbetsgivarnas

verksamheter. Angående förhållandena i Norge; bl.a. Velferdsse

meldingen, St meld 35 1994-95, Sosial- helsedepartementet

nr og

samt Offentlige Velferdsordninger. Lov av den 10 juni 1988 39 forsikringsvirksomhet inne-

nr. om håller inga regler tar sikte enbart kollektiva I

som försäkringar.

förarbetena till lagen 42, fördes

se Ot.prp. nr. 1986-87 ett

resonemang om huruvida särskilda bestämmelser skulle införas beträffande användandet överskott vid kollektiv försäkring. I den av

utredning som låg till grund for lagstiftningen hade föreslagits bl.a.

att en lagregel skulle införas innebörden att de medel av som

samlades vid kollektivpersonförsäkring skulle komma arbetstagarna

till godo vid pensioneringen. Den norska regeringen emeller-

ansåg

tid att frågor användandet överskott i kollektiv

om av pensionsförsäkring hörde hemma i försäkringsavtalslagstiñningen, varför några

i det avseendet inte föreslogs i propositionen till lov om regler forsikringsvirksomhet.

6¶Särförhållanden för kollektiva

försäkringar

6.1¶Inledning

De kollektiva försäkringarna, framför allt de grundar sig

som

kollektivavtal, uppvisar i vissa fall så betydande särdrag att de

knappast är jämförbara med de individuella försäkringarna. De

kollektiva försäkringarna särbehandlas därför i flera skilda författ-

ningssammanhang. Särbehandlingen har gjorts främst civilrättens område. Konsumentförsäkringslagen 1980:38 gäller inte för

försäkringar som grundas kollektivavtal eller gruppavtal som handhas företrädare för För sådan kollektiv försäkring av gruppen. gäller vidare särskilda regler vid skiljeförfarande mellan konsument

och näringsidkare enligt lag 1929: 145 skiljemän. Beträffande

kollektivavtal är tillämpningsområdet för 36 § avtalslagen begränsat och enligt 11 kap. 4 § stiftelselagen 1994: 1221 är endast delar

av stiñelselagens bestämmelser tillämpliga för kollektivavtalsstiñelse. Slutligen föreslås särskilda regler för de kollektiva försäkringarna

i förslaget till försäkringsavtalslag, Ds 1993:39.

Den befintliga försäkringsrörelselagstiftningen, motiven härför, jämte andra regler som påverkar försäkringsverksamheten har

utformats med tanke främst individuell försäkring, vilket för

övrigt gäller även de av Försäkringsutredningen i SOU 1995:87 föreslagna ändringarna. Rörelselagstiñningen är mycket grund därav många gånger opraktisk då den skall tillämpas de kollektiva försäkringarna. Delar av de kollektiva lösningarna kan i formell

mening rent av anses strida mot F RL:s bestämmelser skälighet om

i försäkringsverksamheten. Motsvarande beträffande olägenheter

lagstiftningens krav soliditet i verksamheten föreligger emellertid inte. Hänsyn till de kollektiva försäkringarnas särart har tagits i

praxis, varför de den gällande lagstiftningen till trots utgör

en mycket stor och väl fungerande del den svenska försäkringsav marknaden.

6.2¶Grundläggande särdrag

Kollektivavtalsgrznrdad försäkring

kollektivavtal intar flera sätt en särställ-

Försäkring grundad

till försäkring. Det skiljer den helt från alla andra ning annan som

försäkringsformer är den nära anknytningen till arbetsrätten. Visserligen ingås försäkringsavtalet mellan arbetsgivare och försäkringsvillkoren tillkommer i en arbetsförsäkringsbolag men

rättslig ordning och det är de kollektivavtalsslutande parterna som

bestämmer mål, strategier och riktlinjer för försäkringsverksamhe-

ten. Genom särskilt tillsatta partsnämnder, vars representanter består företrädare för respektive kollektivavtalspart, är det

vidare kollektivavtalsparterna tolkar försäkringsavtalen och

som

i tvistiga ärenden Enligt ett uttalande från Högsta yttrar sig m.m. domstolen bör försäkringsvillkoren i första hand tolkas utifrån ett

perspektiv NJA 1981 1205 och även

arbetsrättsligt se

Victorin, Kollektivavtal och grupplivskydd om arbetsrättsliga

inslag i forsäkringsrätten. Detta har att göra bl.a. med hur villkoren

kommer till. Vid försäkring gäller att försäkringsvillkor skall

annan tolkas den s.k. oklarhetsregeln, d.v.s. oklara villkor tolkas till

enligt

den försäkringsgivarens nackdel inte förnäringsidkande om

sätt vid avtalsvillkorens framtagande kan

säkringstagaren något

ha varit jämbördig försäkringsgivaren. Vid ka-försäkring är

anses

det bestämmer avtalsvillkoren och

kollektivavtalsparterna som

därför dessa parter bestämmer över villkorens tolkning.

som

Försäkringarna ingår delar i de allmänna förhandlingarna

som arbetsmarknaden löner och anställningsförmåner som ytterst

om förs under stridsåtgärder. Traditionellt har lagstiftaren valt

hot om

inte i sådana uppgörelser arbetsmarknaden, utan

att lägga sig

överlämnat beslutanderätten till parterna och förlitat sig de

förhandlingsprocesser finns inom arbetsrätten. Genom

som

uppgörelsema arbetsmarknaden olika anställningsförhållan-

om den i form kollektivavtal således den enskilde arbetsta-

av ett anses

intressen bli tillvaratagna i sådan mån att ytterligare

garens

skyddsregler lagstiñningsåtgärder inte är erforderliga.

genom

Så länge forsäkringsrörelselagstiftningen inte medger några

undantag för kollektivavtalade försäkringar finns det emellertid,

det tidigare anförda, lagstadgade skydd för arbetstagarna vid

trots

sidan av de arbetsrättsliga förhandlingsprocesserna. Försäkringsrö-

relselagstiftningen sätter därmed också vissa gränser för vad

arbetsmarknadsparterna får komma överens om. Försäkringsrörel-

selagstiftningens skyddsbestämmelser kan således, under vissa

förutsättningar beroende vad kollektivavtalsparterna beslutat,

komma i konflikt med den arbetsrättsliga principen arbetsmarkom nadspartemas fria förhandlingsrätt. Till följd av arbetsmarknadsparternas inflytande över försäkringarnas utformning och tillämpning kan därmed de försäkringsbolag meddelar som försäkringarna svårigheter att följa sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagstiftningen som tillkommit främst för att skydda den enskildes

intressen vid traditionell individuell försäkring.

Gruppförsäkriizg

Vissa gruppförsäkringar, framför allt det den enskilde när är själv som faktiskt har ingått försäkringsavtalet, är snarast att jämföra med individuella försäkringar. Vidare är de försäkrade grupperna ibland i ett sådant kompetensmässigt försäkunderläge gentemot ringsgivaren att de har minst lika stort skyddsbehov individuelsom försäkringstagare.

Ett särdrag som föreligger beträffande ett stort antal gruppförsäkringar är emellertid just att de försäkrade företräds avi grupperna försäkringshänseende mycket kompetenta organisationer, exempel-

vis olika fackliga förbund, förhandlar fram som försäkringsvillkoren med försäkringsgivarna. Den enskildes vid sådan skyddsbehov gruppförsäkring är därför många gånger mindre uttalat än vid

individuell försäkring. Det kan rent tyckas av att exempelvis en facklig organisation borde kunna tillvarata sina medlemmars

intressen ett forsäkringsmässigt bättre sätt genom förhandlingar med försäkringsgivaren än och genom förhandlingar kompromisser med en arbetsgivareorganisation inom för ramen ett kollektivavtal, där hänsyn måste tas även till andra sådana omständigheter än som är förknippade med försäkringsfrågan. En avgörande skillnad mot vad gäller vid kollektivavtalsgrundad som försäkring är att gruppförsäkringarna inte är knutna till arbetsrätten de samma sätt som kollektivavtalsgrundade försäkringarna. Vidare saknar organisatio-

nerna det inflytande över försäkringsgivarna arbetsmarknadssom parterna har vid försäkring grundar sig kollektivavtal. som Särskilt de obligatoriska flera gruppförsäkringarna uppvisar likheter med de kollektivavtalsgrundade och försäkringarna skiljer sig därigenom från individuella försäkringar. Det är exempelvis gruppföreståndaren och inte den försäkrade som ingår försäkringsavtal samt ikläder sig skyldigheter gentemot försäkringsgivaren.

försäkringsgivaren inskrän- Den försäkrades skyldigheter gentemot till lämna vissa uppgiñer i samband med att försäkker sig ofta att ringsfall inträffar.

6.3¶Premiesättning m.m.

Kollektivavtalsgrznrdad försäkring

innehåll till delar särskilt från Försäkringsvillkorens skiljer sig stora för individuella försäkringar. Så länge en arbetsvad som gäller kollektivavtal försäkringsskyddet för givare är bunden av ett gäller dennes anställda kollektivavtalet avser. Försäkringssamtliga som kvarstår vidare oinskränkt även arbetsgivaren skulle skyddet om Försäkringsskyddet uppstår redan underlåta att betala premierna. blir bunden ett kollektivavtal och genom att arbetsgivaren av således denne skulle underlåta att ingå försäkringsavtal. även om sistnämnda kollektivav-

Beträffande det garantiåtagandet som

kan det ifrågasättas huruvida skyddet är att talsparterna gjort eller inte, vidare avsnitt 7.2. Försäkbeteckna som försäkring se arbetsgivaren eller försäkringen kan inte sägas upp, vare sig av Vidare har den försäkrade inte några andra skyldigheringsgivaren. lämna vissa uppgifter då ter gentemot försäkringsgivaren än att inträffat, eftersom det är arbetsgivaren som är försäkringsfall för premieinbetalning sker och att kommunikationen ansvarig att med försäkringsgivaren upprätthålls. har teckna försäkringen till ett givet pris En arbetsgivare rätt att har kontraheringsplikt, oaktat vilken hos försäkringsgivaren, som innebär. Förmånsvillkoren innebär att

risk som försäkñngsåtagandet

äldre arbetskraft och med tidigare utsatta grupper t.ex. personer brister i hälsotillståndet samt tillfälligt anställda, lönebidragsanställda och i allt deltidsanställda behandlas lika med andra, väsentligt i den mening gäller vid

vilket strider mot skälighetsprincipen som

Beträffande den ursprungliga STP-försäkindividuell försäkring. under aweckling, saknas det t.o.m. helt samband ringen, som är för försäkringarna och mellan den enskilde arbetsgivarens avgifter de tillkommer dennes anställda. Premien värdet av pensioner som inom ITP skall för försäkrad enligt kollektivavför ålderspension en inte visst angivet procenttal av den tal och SPP:s grunder överstiga lönen. För vissa försäkrade, företrädesvis en pensionsgrundande minoritet äldre överstiger den försäkringstekniskt personer,

"riktiga" premien beräknad grundval antaganden ränta,

- av om

dödlighet och drittskostnader jämte ett generellt säkerhetstillägg

den angivna procentsatsen. Den kollektiva utjämningspremie som skall erläggas för alla försäkrade inom ITP tas ut för "subventioatt nera" denna minoritets premieandelar, varför arbetsgivare med många äldre försäkrade betalar med hänsyn till

skälighetsprincipens

formella betydelse vid individuell försäkring förhållandevis

en låg

premie jämfört med de arbetsgivare som har många anställda.

yngre Motsvarande fenomen återfinns inom den kollektiva riskförsäkringen inom ITP. Den strikt försäkringstekniskt beräknade

riskpremien

för sjukpension är naturligtvis starkt åldersberoende. Totalpremien för försäkringspaketet är emellertid helt varför

åldersutjämnat,

arbetsgivare med anställda i praktiken subventionerar yngre arbetsgivare med äldre anställda. Inte heller återbäringen till

följd av uppkomna överskott i försäkringsverksamheten vid tjänstepen-

sionsförsäkring uppfyller kraven på skälighet enligt den tolkning

skälighetsprincipen som används för individuell försäkring.

Huvuddelen uppkomna överskott i försäkringsrörelsen tillförs av de försäkrade from pensionsåldern i form I

av indexuppräkning. princip tilldelas pensionärerna alltså lika återbäring trots de

att

skilda ålderspensionsförsäkringarna i högst olika omfattning

bidragit till de uppkomna överskotten. På motsvarande sätt tilldelas

återbäring familjepensionsförsäkringar med likvärdiga belopp

oavsett i vilken grad försäkringen vid tidpunkten för den försäkrades död har bidragit till överskotten. Vidare används del de en av uppkomna överskotten till att reducera kommande premier för vissa

av försäkringarna. Nettopremien tillämpas därvid ibland även för helt nytillkomna försäkringar över huvud inte medverkat

som taget till de uppkomna överskotten.

Storleken försäkringsersättningarna vid försäkringsfall inom ka-försäkring är i allmänhet bestämda i förväg benefit.

defined

Utbetalningarna från bolagen styrs således inte tillgången

av kapital, till skillnad från vad gäller vid defined contribution där som just det fonderade kapitalets storlek är för hur

avgörande stor försäkringsersättningen blir. Bolagens soliditet behövenemellertid

inte äventyras exempelvis de

ens om beräkningsantaganden som gjorts angående premiens storlek skulle visa sig otillräckliga

vara for att klara utbetalningarna till de Anled-

ersättningsberättigade.

ningen härtill är att arbetsmarknadens kan

parter förfoga över kollektivavtalet och således i princip fortlöpande kan komma överens om att ändra försäkringsvillkoren, nedan under 6.4. se

Kollektivavtalspartema kan därmed helst besluta exempel-

när som

vis for så sätt upprätthålla god soliditet att höja premiema att en

hos försäkringsgivaren.

Gruppförsäkrirlg

Liksom fallet vid kollektivavtalsgrundad försäkring står strävanär dena efter vid gmppforsäkring i direkt motsats till enhetliga premier formella betydelse vid individuell försäkring. skälighetsprincipens Motsvarande gäller beträffande den enhetliga tilldelningen av

återbäring vid gmpplivförsäkring. Principerna for premieberäkning

vid har, vilket framhållits tidigare, i praxis m.m. gruppforsäkring och i lagförslag, inte lett till någon proposition, framlagda som ansetts förenliga med skälighetsprincipen.

6.4¶Försäkringsgivarna

Kollektivmrralsgrundad försäkring

De kommit överens om ka-försäkringarna kollektivavtalsparter som vilken eller vilka forsäkringsgivare skall få meddela bestämmer som Även marknaden i detta avseende har konkurrensförsäkringen. om tid, har kollektivavtalsparterna huvudsakligen valt utsatts senare låta de äger eller har direkt bestämmande att bolag som antingen meddela försäkringarna. Kollektivavtalsparterna kan inflytande över helst de önskar påverka försäkringarnas utformexempelvis när ning. I de försäkringsvillkoren för AMF -försäkringgemensamma finns allmän ändringsklausul § 29 innebärande att arna en helst äger ändra försäkringsvillkoren. försäkringsgivaren när som Sådan för såväl arbetsgivare anställd från den ändring gäller som beslutas. Motsvarande ändringsklausul finns inom tidpunkt som exempelvis 19 § försäkringsvillkoren för ITPK- ITP-planen, se familjeskydd. De försäkringsbolag inte motsvarande sätt som står under bestämmande inflytande av kollektivavtalsparterna, men

ändå meddelar kollektivavtalsgrundad försäkring, har genom som avtal sig meddela försäkringarna till de villkor separata åtagit att de kollektivavtalsslutande parterna bestämmer. Några försäksom för kollektivavtalsparterna framtagna enskilda ringsprodukter av

försäkringsbolag förekommer därmed inte någon egentlig försäkringsmarknad som är fallet vid individuell försäkring.

I ett internationellt perspektiv är de bolag förvaltar kasom

försäkringama snarast att jämföra med sådana pensionsfonder vilka

i andra länder förvaltar pensionsmedel som har sin grund i överenskommelser arbetsmarknaderna. De svenska fondförvaltarna arbetar emellertid i jämförelse med sina utländska kollegor under

andra konkurrensmässiga förutsättningar. Olika regler gäller i de

skilda länderna, gemensamt för de utländska pensionsfonderna men är att de, till skillnad från de svenska bolag är verksamma med som

ka-försäkring, för närvarande inte omfattas av livförsäkringsdirekti-

inom EG-rätten. Detta innebär att de utländska fonder, i ven som

placeringshänseende lyder under mer liberal lagstiftning än vad

som

gäller enligt EG:s livförsäkringsdirektiv, kan välja mellan de globalt

sett mest fördelaktiga placeringama ett sätt som de svenska försäkringsbolagen är förhindrade att göra.

Gruppförsäkring

Vid gruppförsäkring ligger det i sakens natur det är den att

organisation som företräder utser den försäkringsgiva-

gruppen som re som förhandlingar skall inledas med och därefter försäkringsavtal skall ingås med. Sedan avtal har ingåtts inskränker

sig organisa-

tionernas formella möjligheter att påverka i försäkringsgivaren samma omfattning som gäller för individuella försäkringstagare. En

annan sak är att om ens någon, de individuella försäkringstaav

garna har möjlighet att påverka försäkringsgivarna sätt

samma som ett stort fackförbund kan göra exempelvis uttalanden genom

om att överväganden att byta försäkringsgivare har skett.

Gruppförsäkring är också i andra länder underkastad EG:s

försäkringsdirektiv.

7 och

överväganden förslag

Inledning

De särförhållanden de kollektiva försäkringarna har som omger sedan tidigare medfört och kommer även framöver att medföra

särbehandling i civilrättsliga lagstiñningssammanhang. Särförhållan-

dena är emellertid sådant slag att de kan föranleda speciell av

reglering också ett näringsrättsligt perspektiv. Någon sådan

särbehandling har inte tidigare kommit till uttryck i lag. I praxis har

emellertid accepterats och tagits hänsyn till de kollektiva försäk-

ringarnas särart. Försäkringsrörelselagstiñningen kan således för

närvarande inte anses innefatta några bestämmelser i praktiken som hämmar verksamheten med kollektiva försäkringar. Som framhållits

i detta betänkandes inledningskapitel, utredningens

var en av utgångspunkter från början att särbestämmelser för de kollektiva försäkringarna bör införas endast beträffande för försäkringsbolagen direkt hämmande regler. Mot den bakgrunden kan tyckas att

utredningen bort avstå från att föreslå några regeländringar. Det framstår dock angeläget att tillämpningen reglerna vid

som av

kollektiv försäkring i framtiden inte skall vara beroende att

av innebörden av lagreglerna tolkas olika beroende vilken form av

försäkring som lagen skall tillämpas på.

Enligt direktiven skall i stället för dispensregler eftersträvas en

lösning som innebär uttryckliga undantag från de materiella reglerna i lagstiftningen. Denna del utredningsarbetet försvåras i någon

av mån att flera de gällande bestämmelserna därvid kan av av som

komma i fråga har föreslagits bli föremål för genomgripande förändringar, utan att det vid ändringsförslagen har beaktas de kollektiva försäkringarnas särart. Hur dessa förslag till genomgri-pande förändringar slutligen kommer till uttryck i ett förslag till

riksdagen är svårt att uttala sig varför utredningen inte om, anser sig kunna lämna några konkreta lagförslag i dessa delar. Utredningens synpunkter får i stället beaktas vid den fortsatta beredningen av

förslagen avseende ändringar i forsäkringsrörelselagstiftningen

som

gjorts av F örsäkringsutredningen och Utredningen översyn

om av

lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i

Motsvarande gäller såvitt bestämmelser som kommer

Sverige. avser föreslås Försäkringsföreningsutredningen respektive Försäk-

att av

ringsgarantiutredningen.

7.2¶De försäkrades skyddsbehov

KollektivavtalsgrzIndadförsä/Ting

Som anförts i det 5.1.1, utgör skyddet för de

föregående, se kapitel

enskilda konsumenterna det grundläggande motivet för reglering

och tillsyn försäkringsverksamheten. Detta gäller naturligtvis

även vid kollektivavtalsgrundad försäkring. Skyddsbehovet är

emellertid normalt inte lika framträdande när det gäller kollektivavtalsförhållanden, eftersom behovet skydd delvis blir tillgodosett av såväl den enskilde arbetsgivarens den enskilde genom att som arbetstagarens intressen tillvaratas de organisationer som av företräder dem. Å andra sidan tillkommer försäkringsvillkoren vanligen efter och försäkringarna utgör endast delar

kompromisser

de överenskommelser om anställningsförmåner som parterna av träffar. En utgångspunkt är därvid för det första att antagen

arbetsgivaren och de anställda vid förhandlingar om anställningsvill-

kor sannolikt inte alltid har uppfattning hur stort det samma om löneutrymmet är. Därtill förs lönediskussionerna från

tillgängliga

två olika håll. Den anställde torde intresserad

skattemässiga vara

framför allt det nettobelopp dennes privatekonomi skall av som utökas med, medan arbetsgivaren har den anställdes bruttolön jämte sociala avgifter utgångspunkt för diskussionen. För arbetstagasom del inte inkomstskatt försäkringarna förrän rens tas ut någon

vid den tidpunkt försäkringsersättningen betalas ut och såvitt gäller

TGL skatt huvud taget inte ut. Redan grund härav torde tas över

arbetsgivaren vid förhandlingarna kunna locka med betydligt större avsättningar för försäkringar än för lönehöjningar. Därtill kommer

det faktumet arbetsgivaravgifter löneutbetal-

att arbetsgivarens

till 32,92 procent lönesumman, medan särskild

ningar uppgår av

löneskatt 22,42 kan för försäkringar och då procent tas ut

endast sådana avsättningar pensioner. Med hänsyn

som avser bl.a. till effekter finns således skäl att anta att varken

skatterättsliga

arbetsgivaren eller de anställda i och för sig har något emot att en förhållandevis del det tillgängliga löneutrymmet används till stor av premier förförsäkringar. Arbetsgivare i allmänhet torde emellertid

intresserade att försäkringsersättningarnas storlek samtidigt vara av

hålls ned, eñersom det kan tänkas att i vart fall de är uppfatt-

ningen att exempelvis hög ersättning vid sjukdom eller vid pensio-

nering i förtid ger dålig drivkrañ för arbete. De anställda å sin sida strävar sannolikt i stället efter så höga ersättningsbelopp

som

möjligt. Arbetsgivarorganisationema och arbetstagarorganisationer-

na torde vidare ha ett gemensamt intresse i att exempelvis den svenska industrin är konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv och därmed att industrins kostnadsnivåer kan hållas ned i största

möjliga mån. Inom för en kollektivavtalsförhandling ett

ramen ryms stort antal frågor och skilda argument. En mångfald aspekter måste

läggas de grundläggande intressen som en arbetsgivarorganisa-

tion respektive arbetstagarorganisation därvid har att tillvarata.

en Flera stora frågor kan därmed också bli föremål för kompromisser, varför det skulle kunna hävdas att det finns risk för att det försäk-

ringsmässiga resultatet av kollektivavtalsförhandlingar kan bli sämre

än parterna förhandlat endast utifrån försäkringssynpunkt.

om Erfarenheten emellertid inte stöd för att vad kollektivavtalspar-

ger terna hittills kommit överens om inneburit några nackdelar för de försäkrade. Några alternativ till ka-försäkringarna med

mer förmånliga villkor finns inte heller.

F örsäkringama utgör mycket viktig del det trygghetssystem

en av som skapats för anställda framför allt den privata arbetsmarkna-

den men även för anställda i offentlig tjänst. Enbart tjänstepensions-

marknaden utgör mycket stor del den totala försäkringsmark-

en av naden. Tjänstepensionsmarknaden är dessutom en av de mest expansiva marknaderna i Sverige. Tillväxten och de allt större

möjligheterna till fria val försäkringslösningar, till följd olika

av av

avregleringar, gör att konkurrensen om tjänstepensionerna under de

närmaste åren sannolikt kraftigt kommer att öka. Den omständigheten att försäkringarna har stor betydelse för det svenska samhället medför naturligtvis att intentionen bör att alla eventuella hinder

vara mot fortsatt utveckling verksamheten Å andra

en av undanröjs.

sidan finns det skäl att sätta i fråga obligatoriska anslutningar till

försäkringar med stor ekonomisk betydelse, omfattar i stort

som

sett hela svenska folket, och där den enskilde i mycket liten

omfattning kan påverka försäkringsvillkorens utformning, bör vara

föremål för mindre rigorös kontroll än de försäkringar där den

enskilde själv väljer denne önskar ingå försäkringsavtal eller

om inte.

Det anförda leder till slutsatsen att det också vid kollektivavtalsgrundad försäkring finns ett behov av att genom lag tillvarata de försäkrades intressen. De särförhållanden föreligger får störst

som

det civilrättsliga området och bör därför i mindre

betydelse

utsträckning reglerna rörelsen och tillsynen däröver.

påverka om

Gruppförsäkriilg

Även gruppförsäkringarna har varit föremål för förhållandevis

en snabb utveckling och utgör också de stor del det svenska

en av

Särskilt beträffande de gruppförsäkringar där de

trygghetssystemet.

försäkrade företräds organisation tillvaratar deras

av samma som rätt i kollektivavtalsförhållanden, kan inte den enskilde gruppmedlemmens särskilt uttalat. Sannolikt finns det

skyddsbehov sägas vara

rad andra sammanslutningar besitter så stor även en som en

kompetens vad gäller försäkringsrätt att den enskilde gruppmedlem-

behov skydd kan anses väl tillgodosett även utan en mens av särskild i lag därom. Samma gäller naturligtvis även för

reglering vissa enskilda försäkringstagare. Något skydd, motsvarande de

principerna vid ka-försäkring, utöver den eventuella

arbetsrättsliga

samlade kompetens finns inom existerar emellertid

som en grupp inte.

De omständigheter gäller för gruppförsäkringar får

speciella som

liksom vid störst betydelse avtalsrättens område.

ka-försäkring

Denna stämmer väl överens med vad gäller i

bedömning som

länder, där gruppförsäkringens särart knappast alls lett

jämförliga till särskilda regler i rörelse- och tillsynslagstiñningen.

7.3¶Soliditetskravet

Kollektivavtalsgrznldad försäkring

Premiesättningen inom de bolag meddelar AMF -försäkringarna

som kan tyckas i visst fall strida mot kravet betryggande antaganden

vid premieberäkningen. Enligt soliditetsprincipen skall försäkrings-

premierna beräknas med antaganden riskmått, räntesats och

om driftskostnader samt med säkerhetstillägg som tillsammans är

Även uttaget premier formellt sett är otillräck-

betryggande. om av

för visst äventyras emellertid inte bolagets soliditet om

ligt bolagets konsolidering är högre än vad som krävs för att bolaget

ett betryggande sätt skall anses kunna infria sina åtaganden enligt

ingångna försäkringsavtal. Sådan "överkonsolidering" kan uppstå

att säkerhetsmarginalema avsiktligen eller oavsiktligen satts

genom

högre erfordrats för att säkra tryggheten. Att försäkrings-

än som bolagen har kunnat uppnå detta hänger med den i

samman snarare

tolkning skälighetsprincipen vid överskottsmedlens hantering

för Överskotten från

som gäller ka-försäkring än soliditetsprincipen. äldre årgångar försäkringar har använts till premiereducering för Några egentliga skillnader i praxis när det senare försäkringar. gäller soliditetsprincipens tillämplighet finns inte mellan individuell försäkring och kollektiv försäkring. De konsumentskyddsintressen föreligger vid ka-försäkring, liksom vid annan försäkring, är

som

också framför allt hänförliga till den principens tillämpning. Vid kaförsäkring uppstår i normala fall inte några soliditetsproblem, även exempelvis de beräkningsantaganden som gjorts angående

om premiens storlek skulle visa sig otillräckliga, eftersom arbets-

vara

marknadens parter fortlöpande äger ändra försäkringsvillkoren och

således helst kan höja premierna. I detta sammanhang bör

när som anmärkas att soliditetsproblem normalt inte heller uppstår i annan

försäkringsrörelse. Soliditeten tillgodoses främst av reglerna om försäkringstekniska avsättningar, skuldtäckning och kapitalkrav

alla bolag. För ka-försäkringarna tillkommer således

som gäller möjligheten för kollektivavtalspartema att höja premien vid ett akut

behov eller för framtida behov.

De särförhållanden föreligger vid ka-försäkring medför inte

som

någon konflikt uppstår med soliditetsprincipen och bör därför

att inte heller föranleda att några avsteg medges i det avseendet jämfört med vad gäller för individuell försäkring. Kravet soliditet

som vid ka-försäkring bör därför kvarstå i lagstiftningen utan inskränkning. Särförhållandena vid ka-försäkring kan däremot innebära

särbehandling vid utformningen av en garantiordning. Den frågan

avgörs emellertid av en annan utredning, Försäkringsgarantiutredningen, och berörs inte vidare här. Sedan länge gäller för livförsäkring och för s.k. långa skadeförsäkringar särskilda placeringsregler innebärande att belopp motsvaran-

de de försäkringstelqiiska avsättningarna skall redovisas i vissa slag tillgångar. Sedan år 1994 gäller vidare en allmän placeringsregel

för övriga skadeförsälçringar. Ändringarna i FRL, till stor del

som trädde i kraft den 1 juli 1995, SFS 1995:779, innebar bl.a. att

anpassades till EG:s regler området

placeringsbestämmelserna

se prop. 1994/95:184.

Utländska pensionsfonder, kan sägas motsvara de svenska

som försäkringsbolag meddelar ka-försäkring, är inte underkastade

som

den lagstiftning gäller för försäkringsföretag. Placeringskraven

som

för pensionsfonderna skiñar mellan olika länder och i vissa fall kan

tillgångar placeras ett friare sätt med pensionsfondemas

möjlighet till större avkastning. I den mån de kollektivavtalsslutande

parterna väljer försäkringslösningar för att trygga sina överenskommelser, kommer de försäkxingsgivare parterna valt att omfattas

som

EG:s regelverk för försäkringar, med den i konkurrenshänseende av

beskrivna nackdelen detta kan innebära. Inom EU pågår för ovan närvarande diskussion angående huruvida regler i

en samma

framtiden skall gälla för pensionsfonder och livförsäkringsbolag.

Jämförelsen mellan ka-försäkringarna och vad som gäller för

utländska pensionsfonder ligger utanför denna utrednings uppdrag.

Den rådande konkurrenssituationen för de bolag som skall placera

tillgångar till följd ka-försäkringarna noteras därför endast och

av frågan EG-direktiven lämnar något utrymme för särbestämmel-

i dessa avseenden berörs inte närmare. ser

Gruppförsäkrirzg

Den omständigheten att vissa kollektiv vid gruppförsäkring kan antas ha bättre förutsättningar än andra att själva tillvarata sina

intressen i försäkringssammanhang motiverar i sig inte speciella

soliditetsregler jämfört med vad som gäller för individuella försäkringar. Några bärande skäl för att ändra lagstiftningen i detta avseende föreligger således inte.

7.4¶Skälighetskravet

Kollektivavtalsgrznrdad försäkring

Vad skiljer ka-försäkringarna från individuella försäkringar när

som

det gäller tillämpningen av försäkringsrörelselagstiftningen är framför allt att skälighetsprincipen i praxis givits en delvis annan

innebörd. Som anförts föreligger inte motsvarande skillnader

ovan

när det gäller soliditetsprincipens tillämplighet.

Det nu anförda innebär att de regler som kan anses svårförenliga med gällande kollektivavtal till stor del undanröjs om Försäkrings-

utredningens förslagi SOU 1995:87 att utmönstra skälighetsprinci-

pen ur nuvarande 7 kap. 4 § och 19 kap. 5 och 6 FRL godtas. Med hänsyn till den innebörd skälighetsprincipen getts vid ka-

försäkring bör den, utan att några konsumentintressen träds förnär, utan vidare kunna upphävas för sådan försäkring såvitt gäller kostnaden för försäkringen. Således bör i enlighet med nuvarande praxis frågor om premiens skälighet och återbäring vid ka-försäkring kunna överlämnas till kollektivavtalsparterna besluta att om. Försäkringsutredningens förslag innehåller visserligen övergångsbestämmelser innebörd att skälighetsprincipen skall av tillämpas även i fortsättningen livförsäkringar meddelats innan de som nya bestämmelserna träder i kraft. Men den innebär inte omständigheten att Finansinspektionen i framtiden bör ändra sin praxis beträffande skälighetsprincipens innebörd såvitt gäller äldre kollektivavtalsgrundade försäkringar. Att införa en undantagsbestämmelse i övergångsreglerna av innebörd endast att legitimitet den redan ge rådande tolkningen framstår inte

av skälighetsprincipen som

meningsfullt. Till detta kommer att det bl.a. med till hänsyn konstitutionell praxis knappast kan komma i fråga att upphäva skälighetsregeln för redan ingångna avtal härom SOU 1995:87

s. 173 Försäkringsutredningen anförde till stöd för uppfattningen att skälighetsprincipen bör upphävas bl.a. att konkurrensen mellan försäkringsbolagen skulle medföra att kraven på rimliga priser och effektivt drivna verksamheter skulle tillgodoses även utan upprätthållande skälighetsprincipen i FRL. Detta av Försäkringsutredningens motiv kan emellertid inte appliceras kollektivavtalsgrundad försäkring. Försäkringsvillkoren vid kollektivavtalsgrundad försäkring granskas inte av någon marknad och försäkringarna är i det hänseendet inte utsatta för någon konkurrens, varför de inte heller kan underkastas marknadsmässig reglering. Vidare en ansåg Försäkringsutredningen att om skälighetsprincipen utmönstras ur FRL, och således tillsynen över att bolagen meddelar försäkringar till skäliga villkor inte längre skall handhas av Finansinspektionen, så bör i stället den lagstiftning för andra avtal som gäller vara tillämplig också försäkringsavtalet. har Försäkringsutredningen därför bl.a. föreslagit att undantagsregeln för i försäkringstjänster lagen 1984:292 om avtalsvillkor mellan näringsidkare skall upphävas. Det framstår emellertid inte rimligt Marknadssom att domstolen i framtiden skulle granska kollektivavtalsvillkor. Det kan därför också ifrågasättas

om Försäkringsutredningens förslag att

upphäva undantagsregeln för försäkringstjänster i lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare till den del dessa försäkringstjänster avser kollektivavtalsgrundad försäkring bör genomföras. Möjligen bör dock eventuella undantag från den lagen ses i ett

vidare såvitt gäller kollektivavtal. Tillämpningsområdet perspektiv avtalsvillkor mellan näringsidkare torde nämligen, för lagen om liksom för 36 § avtalslagen, ytterst begränsat när det gäller vara kollektivavtalsförhållanden över huvud taget.

Gruppförsäkring

för övrigt ingår del i tankarna Gruppförsäkringsidén, som som en bakom ka-försäkringama, är att minska administrationskostnaderna for försäkringen, och därmed motsvarande del av försäkringspremiinte individuellt granska varje enskild konsuments en, genom att Den uppstått i fråga försäkringsmässiga förutsättningar. praxis som tillämplighet gruppförsäkringar har om skälighetsprincipens således varit förutsättning för gruppförsäkringens utveckling en huvud Liksom fallet vid ka-försäkring undanröjs de över taget. är formella föreligger mellan praxis och skäligmotstridigheter som hetsprincipens utformning i den gällande försäkringsrörelselagstiñningen Försäkringsutredningens förslag att upphäva skäligom genomförs. Vad Försäkringsutredningen föreslagit hetsprincipen bör inte heller vid gruppförsäkring föranleda någon övergångsvis förändring praxis i det avseendet. av innebörden att införa ett

Frågan om lagstiñningsåtgärder av förbud obligatorisk anslutning till gruppskadeförsäkring utan

mot reservationsrätt är föremål för handläggning inom Justitiedepartemed anledning förslaget till ny försäkringsavtalslag. mentet av Eventuella i till följd utfallet av ändringar forsäkringsrörelselagen av det arbetet behandlas inte här. Se Ds 1993:39 och SOU 1985:34.

7.5¶Verksamhetsregler enligt Försäkringsutredningens

förslag

Kollektivavtalsgrzmdad försäkring

har föreslagit några nyheter och motiv Försäkringsutredningen inte kollektivavtalsförhållanden. härför som är applicerbara skall i 7 kap. 4 § FRL och 11 § LUF införas ett Enligt förslaget skall upprätta riktlinjer för försäkkrav att försäkringsföretag vid livförsäkring också skall ange ringstekniska avsättningar, som för beräkning och fördelning återbäring benämnt principerna av

bonus i förslaget. Kravet syftar främst Soliditeten,

visserligen

får vissa konsekvenser även i

men skälighetshänseende. Enligt lagförslaget får ett försäkringsföretag inte sänka bonusens väsentligt

andel i överskotten i förhållande till vad dessförinnan

som gällt under följd räkenskapsår, det inte en av om följer av riktlinjerna

eller finns särskilda skäl till det. har

armars Försäkringsutredningen

därvid poängterat vikten att de principer enskilt av som ett bolag

tillämpar vid fördelningen är tydliga, fastställda i och inte förväg

kan ändras i efterhand SOU 1995:87 152.

se s.

Vid ka-försäkdng kan återbäring tillfalla försäkringstagarna jämte de försäkrade och förmånstagarna. Riktlinjer och för grunder återbäring förutsätts följa vad avtalsparterna kommit överens i

om kollektivavtalen eller löpande uttryck för, i förekommande fall ger genom särskilda förhandlingar mellan parterna. En eventuell framtida återbäring till försäkrade och kommer

försäkringstagare

således i regel föremål för förhandlingar mellan kollektivavatt vara

talsparterna, varför preciserade principer i detta avseende skulle inkräkta kollektivavtalspartemas fria förhandlingsrätt. Avgörande för beslut om tilldelning återbäring är inte endast

av tillgången överskottsmedel utan även ändamålet med tilldelning-

en. I första hand tilldelas återbäring försäkrade och förmånstagare som indextillägg till utgående försäkringsersättning. Arbetsmarknadspartemas åtgärder för att värdesäkra försäkringsersättningama

mot inflation kan med hänsyn till variationer i inflationen,

om inflationen ett år är betydligt lägre än året innan, komma stå i att strid med det föreslagna förbudet sänka från

mot att återbäringen

ett år till ett annat. För SPP gäller att överskotten i försäkex.

ringsrörelsen i betydande utsträckning används för värdesäkra

att

utgående pensioner mot inflation. Kapitalvärdet de utgående

pensionstilläggen redovisas i återbäringsfonden, d.v.s. återbäringen

tilldelas löpande samtidigt utbetalas. Om

som pensionstilläggen kapitalvärdet av de utgående pensionstilläggen skall tilldelas de

försäkrade i form bonus och beloppet därmed redovisas i av premiereserven, kommer den årliga tilldelningen att variera med inflationen, d.v.s. lägre bonus vid lägre inflation. vid

Värdesäkring

Avtalsgruppsjukförsäkring AGS och Trygghetsförsäkring vid

arbetsskada TFA sker avsättning till försäkringstekniska

genom

skulder. Eftersom arbetsmarknadsparterna kan dessa påverka

avsättningar med hänsyn till variationer i inflationen, kan även dessa

värdesäkringsåtgärder komma i konflikt med förbudet mot sänkning

av återbäring. Det är inte uteslutet att den gång uppnådda en pensionsnivån rent av kan komma att sjunka vid deflation. Prisindex

första år 1997, vilket dock inte medförde att

sjönk för gången

återbäringen sjönk.

kan således från ett år till ett annat

Tilldelningen av återbäring

variera såväl faktiskt i förhållande till tillgängkomma att rent som

ligt överskott. inte bedöms för värdesäkring kan Av överskott som erforderligt

vid som innefattar ett sparande, återbäring

pensionsförsäkring,

försäkrade fortfarande är i aktiv ålder genom tilldelas de som

försäkringens fribrevsvärde. Om

höjning av intjänad pensionsrätt

försäkrade slutat sin tjänst, och således

den pensionsgrundande

ñibrevshavare, får vederbörande del överskotten genom redan är av direkt tillfaller denne. Är den försäkrade kvar i

att återbäringen

leder fribrevsvärdet i första

pensionsgrundande tjänst en höjning av

hand till sänkning framtida premier, varför återbäringen en av tillkomma arbetsgivaren. Också vid riskförsåledes kan anses rena kan återbäring tilldelas som premiereduk-

säkringar utan sparande

då för i sänder. Tilldelningen kan därmed ibland tion och ett önskan nettopremien skall konstant eller styras av en att vara hålla bestämd nivå. Återbäringens fördelning mellan annat sätt en och anställda kan således variera, utan att detta kan

arbetsgivare

Tilldelningen sker i enligt med ett

anses otillbörligt något sätt.

och inflationen behövs inte överskotten för

kollektivavtal om är låg

bör i stället kunna användas för premiereduktio-

värdesäkring utan

ner.

Ett års återbäring vid ka-försäkring kan som en följd tilldelning av

det anförda komma att understiga årets överskott. Bolaget av även kommer därvid redovisa vinst ökar det egna kapitalet att en som kan användas för framtida tilldelning av återbäring genom att som täcka förlust uppkommen under år då behovet av återbäring en överstiger årets överskott. Det föreslagna förbudet mot sänkning bonus är mot bakgrund av

det anförda svårt tillämpa kollektivavtalsgrundad försäk-

av att

och grunderna bör vid karing. De försäkringstekniska riktlinjerna

i stället kunna utformas så allmänt att återbäringen och

försäkring

därmed kan till de särskilda behov som

premiesättningen anpassas

vid Krav att det riktlinjerna skall

kan uppstå ka-försäkring. av

överskott kan användas för framtida återbäring bör dock

framgå att

ställas.

Gruppförsäkring

De av Försäkringsutredningen föreslagna ändringarna är inte av sådan karaktär att förutsättningarna för gruppförsäkring ändras. Liksom vid ka-försäkring kan återbäringen komma att sänkas från ett år till ett annat. Försäkringsbolagen är dock oförhindrade att ange detta förhållande i riktlinjerna för försäkringsverksamheten. Grupplivförsäkringsavtalen gäller vidare normalt endast för ett i sänder, varför överskottshanteringen sällan innebär något problem för försäkringsbolagen. Några särbestämmelser såvitt gäller gruppförsäkringar med anledning av Försäkringsutredningens förslag är därför inte erforderliga.

7.6 i

Delägare ömsesidigt försäkringsbolag m.m.

Kollektivavtalsgrzlndad försäkring

Kollektivavtalsparternas inflytande över de försäkringsbolag som skall meddela försäkring får vissa konsekvenser för betydelsen av begreppet försäkringstagare i FRL. Att arbetsgivarsidan respektive arbetstagarsidan får lika stort inflytande i bolagen säkerställs antingen direkt delägarskap hos försäkringsgivaren eller genom indirekt avtal. Det direkta inflytandet i ömsesidigt genom ett försäkringsbolag kommer till uttryck att såväl arbetsgivarna, genom vilka är försäkringstagare, arbetstagarna, vilka är försäkrade, som är delägare i bolaget. Enligt 3 § i SPP:s bolagsordning det anges således att delägare i bolaget är de arbetsgivare ingått som pensioneringsavtal med bolaget samt de i bolaget försäkrade. Enligt 1 kap. 7 § FRL är det emellertid endast försäkringstagama är delägare som i ömsesidiga försäkringsbolag. För att SPP definition i per enlighet med 1 kap. 7 §FRL skall uppfattas såsom ömsesidigt bolag har de försäkrade således ansetts försäkringstagare, de inte som trots att ingått något försäkringsavtal. Motsvarande gäller för bl.a. Folksam, som till skillnad från SPP i bolagsordningen angett att det endast är försäkringstagama som är delägare trots att även arbetstagarorganisationerna utövar rösträtt vid bolagstämma delegation. genom Förenade Livs bolagsordning innehåller i detta avseende endast bestämmelser arbetsmarknadsparternas rösträtt om genom delegerade och ingenting uttryckligt vilka är i om som delägare bolaget. Delägarkretsen har alltså i praxis vidgats i förhållande till vad som

grund ka-försäkringarnas utveckling. gäller enligt lagtexten av framför allt de försäkrade, kan således Andra än försäkringstagaren, direkt till försäkringsrörelsen i ett ömsesidigt ha en anknytning försäkringsbolag och bör den anledningen även kunna anses som av skulle kunna delegera sin delägare. Visserligen försäkringstagaren företrädare för de försäkrade, eftersom det vid rösträtt även till men är försäkringstagare och ka-försäkring är en arbetsgivare som försäkrade sådan ordning svår att arbetstagarna som är synes en bör därför kunna ta bestämmelser genomföra. Försäkringsbolaget vid ka-försäkring såväl försäkringstagare ibolagsordningen om att Detta kan inte innebära som försäkrade skall vara delägare. anses från bakom ömsesidigheten. I flera andra något avsteg grundtanken länder, t.ex. Norge, har överlåtits de ömsesidiga bolagen att vilka är bolagets delägare. Som konsekvens av själva avgöra som i försäkringsbolag följer i vissa fall ett delägarskap ett ömsesidigt för och ett krav uttaxering. Denna ansvar bolagets förpliktelser dock inte vid livförsäkring och den torde vidare konsekvens följer för skadeförsäkringens del härom SOU sakna praktisk betydelse se 1995:87 167 Försäkringsutredningen har dessutom föreslagit bestämmelserna obligatoriskt delägaransvar och uttaxering att om i ömsesidiga försäkringsbolag skall slopas.

Gruppförsäkrirzg

Motsvarande diskrepenser mellan 1 kap. 7 § FRL och bolagens inte vid gruppförsäkring. Den försäkrade bolagsordningar uppstår och försäkringstagaren utgörs vid obligatorisk gruppförsäkring inte och rättssubjekt. Vid obligatorisk visserligen av ett samma det emellertid, till skillnad mot vad är fallet gruppförsäkring är som vid försäkringstagaren äger företräda den ka-försäkring, just som försäkrade i det aktuella försäkringssammanhanget.

Övrigt

vid kollektiv försäkring föranleder för Begreppet försäkringstagare liknande ställningstagande grund bestämmelserna om övrigt av förmånsrätt 7 kap. 11 § FRL, 15 § LUF försäkringstagamas enligt a och § förmånsrättslagen 1970:979. Vid kollektiv försäkring är 4 a än försäkringstagaren är den det som framgått vanligt att annan försäkrad eller äger rätt till försäkringsersättning. som är annars

lll

Följaktligen borde även annan än försäkringstagaren ha förmånsrätt

vid händelse att obeståndssituation uppstår hos

av en försäkringsgi-

varen. Reglerna för förmånsrätt har dock varit föremål för översyn

inom Finansdepartementet, varvid i bl.a. ändringsförslag de nu

berörda hänseendena redan har lämnats Ds 1993: Utred-

se 101.

ningen ansluter sig till det förslaget, således bör som nu genomföras.

Redovisningsprinciper

Av det hittills anförda framgår att det är med viss

nödvändigt särbehandling av de kollektiva försäkringarna i näringsrättsligt hänseende. Om Försäkringsutredningens förslag att upphäva skälighetsprincipen genomförs är det emellertid endast under

övergångsperiod nödvändigt med näringsrättslig särbehandling

av gruppförsäkringar, som kan ske att Finansinspektionen

genom

upprätthåller den praxis råder när det gäller innebörden

som av

begreppet skälighetsprincipen vid gruppförsäkring. Motsvarande särbehandling är nödvändig även för ka-försäkringarna. Såvitt gäller

ka-försäkringarna råder emellertid speciella förhållanden även i andra avseenden som motiverar att särskilda regler införs i rörelse-

lagstiftningen.

Huvuddelen av alla försäkringar bygger kollektivavtal som meddelas särskilda försäkringsbolag i princip inte meddelar av som

några andra försäkringar. Försäkringsverksamheterna i antal

ett

understödsföreningar bygger också huvudsakligen kollektivavtal.

Vidare meddelar vissa traditionella ka-försäk-

livförsäkringsbolag

ring vid sidan av sin ordinarie verksamhet. Försäkringsgivarna bedriver således verksamhet med ka-försäk-

ring parallellt med försäkringsverksamhet. annan Undantagsbestäm-

melser för ka-försäkringar förutsätter verksamheten med sådan att

försäkring går att identifiera i försäkringsgivarnas resultatanalyser

och balansräkningar. För att så skall kunna ske måste också redovisning av verksamheten ske särskilt. Fram år 1995 t.o.m. gällde enligt dåvarande 11 kap. 8 §FRL att rörelsens kostnader och intäkter skulle redovisas särskilt i till

en resultaträkningen fogad resultatanalys för varje Verksamhetsgren. Enligt 11 19 § skulle kap.

även de försäkringstekniska skulderna och återförsäkrares andelar i dessa redovisas särskilt i balansräkningen för verksamhets-

varje

Det överlämnades praxis och dåvarande Försäkringsingren.

bestämma innebörden begreppet Verksamhetsgren

spektionen att av

1981/82: 180 243, 253 och 254. Enligt de definitioner se prop.

valt skulle därvid samtliga poster i livförsäkringsbola-

inspektionen försäkringstekniska skulder i balansräkgens resultatanalyser samt

fördelas verksamhetsgrenar, vilka tio var olika

ningarna av former för kollektivavtalsgrundad försäkring.

direktiv beträffande redovisning för försäkringsföretag, EG:s 91/674/EEG den 19 december 1991 årsbokslut Rådets direktiv om

och sammanställd redovisning för försäkringsföretag försäkringsföreskriver mindre detaljerad klassindelning redovisningsdirektivet,

vad i svensk rätt. För att harmoniseoch information än som gällde

lagstiftningen till utvecklingen redovisningsområ-

ra och anpassa det 11 kap. FRL den 1 januari 1996 genom lagen

upphävdes

1995: 1560 årsredovisning i försäkringsföretag se prop.

om till EG:s regler behöver de

1995/96: 10. Till följd av anpassningen

skulderna livförsäkringsavsättningarna inte

försäkringstekniska

fördelas verksamhetsgrenar och ka-försäkring utgör inte längre

huvudgrupp i resultatanalysen. De numera sex grenarna

någon -

sedan och arbetslöshetsförsäkring

avgångsbidragsförsäkring

är sammanslagna med

överförts till skadeförsäkringsrörelse

for inte är kollektivavtalsmotsvarande grenar gruppförsäkring som

inom skadeförsåkringsrörelse bildar ka-

grundad. Inte heller enskild Verksamhetsgren eller Finansin-

försäkiing någon grupp se

föreskrifter och allmänna råd årsredovisning i

spektionens om

FFFS 1996:29 och jfr exempelvis Svenska

försäkringsföretag

årsböcker "Svensk Försäkring" för åren

Försäkringsföreningens

1996 och 1997.

En konsekvens att särregler för kollektivavtalsgrundade

i resultatanalysen åter bildar

försäkringar införs bör vara att bolagen

för sådana försäkringar. Syftet med särskilda verksamhetsgrenar

är bl.a. att öka jämförbarheten

försäkringsredovisningsdirektivet

försäkringsföretag i gemenskapen skall tillämpa genom att samtliga och benämningar olika

samma uppställningsformer samma

och resultaträkningar. Det dock inte oförenposter i balans- synes

ligt med försäkringsredovisningsdirektivet att Finansinspektionens

innehåller krav försäkringsgivarna vid sidan av föreskrifter att

och andel de totala premierna för individuell försäkring

som av redovisar den totala premien för

respektive gruppförsäkring även ka-försäkring.

8¶Dispens- eller

undantagsregler

När det gäller de i frågavarande försäkringstypema föreligger vissa avgränsningsproblem beträffande framför allt vilka försäkringar

som är att hänföra till arbetsmarknaden samt vilka dessa bör av som omfattas särbehandling i lagstiñningen. Det är inte uteslutet av en

särskild och mindre rigorös tillämpning försäkringsrörelse-

att en av lagens bestämmelser skulle kunna motiverad i fortsättningen vara för den gråzon, består försäkringar arbetsmarknaden som av vilka varken är att betrakta ka-försäkringar eller direkt som jämförbara med dessa. Det har tidigare i skilda sammanhang noterats att lagstiftningen inte hunnit med i den snabba utveckling som skett beträffande de kollektiva försäkringarna. Med tanke

den förväntade fortsatta utvecklingen när det gäller ka-försäkringar-

na och andra kollektiva försäkringar framför allt arbetsmarknaden finns det vidare fog för att anta att lagstiñningsproblem kommer att uppstå. Med hänsyn härtill finns skäl för att förorda en

lösning genom dispensregler. Enligt utredningens direktiv bör

emellertid sådan lösning undvikas och i stället eftersträvas att en nödvändiga särregler införs i de enskilda materiella bestämmelserna

i försäkringsrörelselagstiftningen. Det framstår vidare lagtek-

som

niskt möjligt att införa undantagsbestämmelser. Allmänt sett är undantagsregler att föredra framför dispensregler och starka

rättssäkerhetsskäl såsom kravet förutsebarhet i rättstillämpningen talar också för sådan lösning. Med hänsyn till det anförda en

föreslås att undantagsbestämmelser för ka-försäkring införs i försäkringsrörelselagstiñningen. Några Övergångsbestämmelser är inte erforderliga.

7.9¶Tillämpningsområdet

En särbehandling i fonn av undantagsbestämmelser i försäkringsrörelselagstiñningen föreslås som nämnts för försäkringar

som grundar sig kollektivavtal. En sådan särbehandling förutsätter att

en entydig avgränsning sker beträffande de försäkringstyper

som särbestämmelserna skall Det är vidare naturligt och önskvärt avse. att samma avgränsning görs i en kommande försäkringsavtalslag

samt andra tillämpliga författningar försäkringsområdet. Jfr med de pågående utredningar understödsföreningar, Fi 1996:07, och

för försäkringstagare, Fi 1996: 13, samt förslag till ny

garantisystem för utländska försäkringsgivare i Sverige, SOU 1996:77. lag

flera med att dra klar gräns för vilka

Det föreligger svårigheter en

bör omfattas särbestämmelser. För det första

försäkringar som av

måste vilket sätt försäkring skall knuten till ett avgöras en vara kollektivavtal för undantag från lagens bestämmelser skall att För det andra kan det i vissa fall anses föreligga ett mer

medges.

uttalat skyddsbehov för den enskilde än annars trots att försäkringeller sätt kan hänföras till ett kollektivavtal, varför arna ett annat för sådana försäkringar inte bör medges. Vidare förekom-

undantag

det vissa försäkringar arbetsmarknaden exempelvis inte mer som kan ha sin grund i ett kollektivavtal, likväl i allt väsentligt anses men har överensstämmande med dessa och därför bör

försäkringsvillkor

behandlas annorlunda försäkringar utanför arbetsmarknaden. än

arbetsmarknaden kan i olika kategori- Försäkringama grupperas

er enligt följande.

Kategori A

uppfyller följande krav: Försäkringar som

Försäkringen följer villkor i ett kollektivavtal mellan organisatio-

arbetsmarknaden. ner

Kollektivavtalspartema i vilket eller vilka bolag försäkring-

anger en skall tecknas.

De kollektivavtalsslutande parterna har avgörande inflytande

över tillämpningen av försäkringsvillkoren. Arbetsgivaren är bunden kollektivavtal med förpliktelse att

ingå försäkringsavtal och de kollektivavtalsslutande partsorganisa-

tionema gentemot den anställde att kollektivavtalet följs garanterar

arbetsgivare försummar att ingå försäkringsavtal.

om en tecknad arbetsgivare för att anställda

Försäkringen är av en ge

försäkringsskydd.

föreslås i Ds 1993:39 10 kap. 1 § och 19

Den avgränsning som se

l § 41 och 78 motsvarar punkterna 2 och

kap. lagförslaget, s.

5 I villkor 3 huvuddelen av alla

ovan. praktiken gäller ovan

den nämnda definitionen. Innehållet i

försäkringar som uppfyller

bygger också att villkor

lagförslagen försäkringsavtalssidan

4 är uppfyllt.

Exempel försäkringar enligt kategori A är AMF -försäkringarna

samt ITP och TGL för tjänstemän till den del dessa försäkringar

gäller för anställda, tecknas arbetsgivare är skyldiga därtill

av som enligt kollektivavtal samt helt följer villkoren i respektive kollektiv-

avtal. I kategori A ingår t.ex. inte s.k "tiotaggarförsäkring"

se ovan

s. 53 och ITPK- egenpension i form gruppension kan

av som tecknas i olika försäkringsbolag dessa bolags villkor. Däremot

ingår ITPK-familjepension i form av gruppension med villkor

fastställda i kollektivavtal.

Kategori B

Arbetsgivare som utan kollektivavtalsenlig skyldighet ansluter sina anställda till försäkring i övrigt innehållsmässigt överens-

en som stämmer med definitionen enligt kategori A.

Kategori C

Försäkring för arbetsgivaren själv fysisk vid avtal i

person som

övrigt tillhör någon kategorierna A eller B samt för av ovan politiskt valda förtroendemän i kommuner.

Kategori D

Försäkring som uppfyller kriterierna enligt A 2 samt A 4 I

stället för A 1 och 3 kan gälla eller mindre vida för mer ramar

försäkringsvillkorens utformning. Exempel härpå är den ovan nämnda "tiotaggarförsäkringen" och ITPK-egenpension.

Kategori E

Försäkring för fackliga fortroendemän har reducerad lön hos som

huvudarbetsgivaren och i stället uppbär arvode från den fackliga

organisationen.

Kategori F

Försäkring för lantbrukare, skogsbrukare, yrkesfiskare och

renskötare enligt central överenskommelse.

Kategori G

den anställde själv avtalar med försäk- Fortsättningsförsäkring som ringsgivaren och betalar premier för sedan den ka-försäkringsom upphört eller tecknas vilken grundande anställningen som av annan anledning inte längre uppfyller kraven för att av någon annan omfattas den ursprungliga försäkringen. av mån förändras situationen i och med att den anställde I någon slutar sin Den rätten till försäkringsersättning till tjänst. intjänade enligt de angivna kategorierna A till F följd av försäkring ovan aktualiseras utbetalning pension eller, nämligen antingen genom av innan betalas ut, dokumentation i ett s.k. fribrev. pension börjar

De gällande försäkringar som enligt grupperingen ovan utan nu tvekan bör kraven för ka-försäkring är de som tillhör anses uppfylla A. Om särskild överenskommelse mellan de kollektivkategori avtalsslutande träffats därom bör även försäkorganisationerna enligt kategori B hänföras dit med hänsyn till att försäkringsringar villkoren för dessa försäkringar i allt väsentligt överensstämmer med villkoren för försäkringar enligt kategori A. Försäkringarna C, E och G kan inte ha sin grund i något enligt kategorierna anses kollektivavtal. Även för sådana försäkringar överensstämmer dock väsentligen med vad gäller för försäkförsäkringsvillkoren som i A, och de bör därför i detta sammanhang behandringar kategori ka-försäkring. Försäkringar enligt kategori D, s.k. tiotaglas som och ITPK-egenpension, måste visserligen anses ha sin garförsälcring kollektivavtal, med hänsyn till de eller mindre grund i ett men mer vida försäkringsvillkoren utformas inom samt till att ramar som inte bör kunna påverka utfallet s.k. kollektivavtalsparterna av defined contribution pension plans att exempelvis ändra genom för återbäring, föreslås sådana försäkringar varken förutsättningarna falla under begreppet ka-försäkring eller något annat sätt med sådan. Försäkringarna i kategori F tecknas varken jämställas någon arbetsgivare eller till följd ett kollektivavtal och bör av av därför inte heller klassas som ka-försäkring. Mot bakgrund det anförda bör en avgränsning av tillämpningsav området för kollektivavtalsgrundad försäkring göras i försäkringsrörelselagstiñningen. Utformningen lagtexten kan göras av huvudsakligen det sätt gjorts i förslaget till ny försäkringssom avtalslag 10 1 § och 19 kap. 1 §, Ds 1993:39, med ett tillägg kap. som tar sikte fortsättningsförsäkring.

ll7

8 F

örfattningskommentar

8.1 till i

Förslaget lag om ändring försäkringsrörelselagen 1982:713

l kap.

5 a § Bestämmelserna i denna lag kollektirzivtcrlsgrundcid

/Ziizsiikring tilläintpcis för fot :wiki ingar som l tecknas av cirbetsgivcire.for att fotsakriiigszskr dd at

ge an- . ställda och deszsz/toiii kan arbetsgivaren s/ilv, Indra

.som ontfatta

som har cmknvtniir till arbetsgivarens verksxciniliet eller naizstzieiicle till .vadå/ia

som pa sa risñ/.sz'ik/'t.s;

meddelas enligt ;Yirszilrriiigswil/kor följer vad har

som som

ÖleIeII.S'lIIlIIIlI.S'genom ett i villkoren angivet kollektivavtal

nte/lan en cirbetsgiraroIganiszition och arlwtstcrgcrroiganisci-

en tion och meddelas arr/örsäkiingsbolag har utsetts gemensamt .som av

kollektirzivtcilspzi/ternri i enlighet med vad har angivits i

som kolleklivavtalet.

Bestcimmeserna i denna lag om kollektivavtcilsgrzindcid foi.sz"ikring tillämpas ocksa/oi /ortszittiii/igyfo/:siilc/it:gar till

/Zirszikringt ir enligt fors/cr .stycket in/örszikiingsxslçriddet enligt ett kollektivavtal i

.so/n civses foiastci.stvcket skc ill galla ockszr/ir cmstáillda hos .vadana cirbetsgivare son: inte har inga/t /Zirszilrritigsavtal trots att de har varit .skvldiga att göra det, skall ittbetalad e/:siittiiiiig ctnses som

erszittiiingfizm en kollektivcirtalsgrmtdc föizszikring.

I paragrafen, som är ny, anges vad som i lagen avses med kollektiv-

avtalsgrtrndad försäkring. Avgränsningen motsvarar i huvudsak den bestämning gjorts i förslaget till försäkringsavtalslag,

som ny

med ett tillägg avseende fortsättningsförsäkring. Med fortsättnings-

försäkring förstås individuell försäkring försäkrad under vissa som

förutsättningar har ratt att utan hälsoprövning teckna från den

tidpunkt då denne utträder det kollektiv de försäkrade ur som

annars utgörs av. Enligt förslaget till törsäkringsavtalslag skall

fortsättningsförsäkring i avtalshanseende inte kollektivanses som

avtalsgrundad försäkring.

krav försäkringsvillkoren skall 11aöverenskommits

Något att

viss organisationsmässig nivå eller skall identiskt

någon vara

från kollektivavtalet uppställs inte. Med hänsyn till att det

återgivna

från tid till kan tänkas vara nödvändigt att justera

en en annan

behöver inte de exakta premierna i

premierna exempelvis anges

kollektivavtalet. Premiejustering skall därmed kunna ske efter överenskommelse mellan kollektivavtalsparterna utan att de träffar

kollektivavtal. överenskommelser mellan kollektivavett nytt

talsparterna angående vilket eller vilka försäkringsbolag som skall

kunna meddela försäkringarna behöver inte heller ske genom ett kollektivavtal, dock att kollektivavtalet skall vilka sätt

ange sådana överenskommelser kan träffas. Se vidare avsnitt 7.9. l det följande föreslås endast bestämmelse tar sikte

en som

kollektivavtalsgrundad försäkring. Det finns dock anledning att anta att ytterligare särbestämmelser för sådan försäkring är erforderliga vid ny lagstiftning till följd av Försäkringsutredningens förslag.

7 § Delä are i ett ömsesidigt försäkringsbolag är försäkringstagar-

I bo kan bess/i/nmas all också ö/zsáikrade

na. crgsøldnizrgerz de vid kolleklivaiIalsgrundad är de/cigtlre. terförsäk-

f0r.scikring

rin stagare skall dock inte grund aterförsäkrin en anses som

de ägare. I livförsäkring, sjuk- och olycks allsförsäkring

ifråga2 3 § första stycket klasserna l och avgångssom avses ap. a bidragsförsäkring samt återförsäkrin svarar endast bolagets

tillgångar för dess förpliktelser. För försäkringarav annat slag

delägarna personligen för bola ets förpliktelser utan

svarar

begränsning eller med begränsning ett visst belopp.

Delägarnas ansvarighet får göras gällande endast det sätt som föreskrivs i denna lag.

Med delä i de följande kapitlen endast delägare i ett

are avses

ömsesidigt örsäkringsbolag.

1 paragrafens första stycke har intagits regel i syfte att

en ny

för ömsesidiga försäkringsbolag, meddelar möjliggöra som kollektivavtalsgrundad försäkring, att vid sådan försäkring låta även

de försäkrade delägare. För att de försäkrade skall bli delägare

vara fordras särskild bestämmelse därom intas i bolagsordningen.

att en En försäkrade blir delägare i ett ömsesidigt försäk-

följd av att

ringsbolag är att de kan komma att omfattas ansvar för bolagets

förpliktelser. Paragrafen har föreslagits ändrad också Försäkringsutredning-

av en.

SUU l998z7 IW

7 kap.

l l a § lr71a/›.s'riII enligt 4 § förmånsrättslagen 1970:979 a föler med fordran grundas avtal som om livförsäkringoch skadeförsäkring för vilken bestämmelserna om

livförsäkring tillämpas med stöd l kap. 5

av skadeförsäkring meddelats för längre tid än tio år, annan som eller

återförsäkring avseende sådan försäkring som sägs i l 0cl1 Förmånsrätten de till ångar upptagna det

omfattar som finns l

utmätning äger rum.

Fordran enligt l eller 2 har företräde framför fordran enligt

Paragrafens första stycke föreslås ändrat för att klargöra att förmånsrätten enligt 4 a § förmånsrättslagen kan omfatta andra

ersättningsberättigade grund av försäkringsavtal än försäkrings-

tagarna. Se vidare förslaget till ändring i den lagen.

lkraftträdandebestämmelser

Denna lag träder i kraft den januari 1999.

8.2 till om ändring i förmånsrättslagen Förslaget lag

1970:979

4 a § Förmånsrätt följer med försäkringstagares och andra

ersättningsberättigades fordran på grund av försäkrmgscrvtal hos

försäknn sföretag i den egendom och i den omfattning anges

som

i 7 kap. § 1982:713 och 15

1 a

tredje-femte styckenaförsäkringsrörelselagen1950: 72 rätt för utländs i

lagen om a

försäkringsföretag att driva örsäkringsrörelse i Sverige.

Andra än försäkringstagare kan hos ett försäkringsföretag äga fordringar grundar sig ett försäkringsavtal och är

som som förenade med förmånsrätt, framför allt förmånstagare vid livforsäk-

ring. Ett klargörande detta förhållande görs i paragrafen. Se

av vidare Ds 1993:101 92.

Ikraftträdandebestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Bilaga

Kommittédirektiv

Översyn av rörelse- och för kol- Dir.

tillsynsregler

lektiva 1997:57

försäkringar

Beslut vid regeringssammanträde den 3 april 1997.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall utreda behovet av speciella rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar samt lämna förslag till lämplig lagreglering.

Utredaren skall beskriva de olika slag av kollektiva försäkringar finns pä den svenska - som försäkringsmarknaden, undersöka om särförhållandena för kollektivavtalsgmndade försäkringar motiverar speciella rörelse- och tillsynsregler jämfört med individuella försäkringsavtal, undersöka om detsamma gäller för andra slag gruppförsäkringar, samt - av - lämna förslag till den lagreglering som behövs.

Utredarens arbete skall vara slutfört före utgången år 1997. av

Bakgrund

Rörelse- och tillsynsregler för enskilda försäkringsbolag finns försäkringsrö-i relselagen l982:7 l FRL. Motsvarande regler för utländska försäkringsgivare finns i lagen l 9502272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva rörelse i Sverige och i lagen 1993:1302 EES-försäkringsgivares om verksamhet i Sverige. Verksamhetsreglema för understödsföreningar försäkringsföreningar finns i lagen 1972:262 understödsföreningar. om De kollektiva försäkringarna är betydelsefull försäkringsgrupp med en flera särdrag. Med kollektiva försäkringar avses i detta sammanhang dels kollektivavtalsgrundade försäkringar, dvs. försäkring tecknas som av arbetsgivare till skydd för anställda mfl. och där villkoren bestäms genom

kollektivavtal, dels gruppförsäkringar. Sistnämnda försäkringskategori omfattar avtal med standardiserade villkor enligt eller ramavtal för en grupppå förhand avgränsad personer. Gruppförsäkringsavtalet gäller för de grupp försäkrade så länge de tillhör gruppen. Kollektivavtalsgrundade försäkringar omfattar olika former av kollektivt försäkringsskydd till följd avtal mellan arbetsmarknadens parter. l regel är av försäkringar enskilda försäkringsbolag och till följd sådant skydd täckt genom därav gäller bestämmelserna i FRL. Så är t.ex. fallet för försäkringar som industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän lTP, pension avser enligt avtalet mellan SAF och LO,avtalsgruppsjukförsäkring AGS, det nya trygghetsförsäkring vid arbetsskada TFA och änstegrupplivförsälcring TGL. SPP och AMF är stora försäkringsgivare på detta område. Även gruppförsälcringar kan innehålla olika slag av kollektivt försäkringsskydd för personalgrupper eller föreningsmedlemmar och vara tecknade för deras räkning t.ex. arbetsgivare eller fackförening. Gruppförsäkringar av en en kan även andra kollektiv såsom sparare eller låntagare i en bank. avse I nuvarande försäkringsrörelselagstiñning saknas i princip särbestärnrnelför kollektiva försäkringar. l l kap. lO § första stycket FRL finns för vissa ser slag livförsäkringar dock möjlighet till dispens som kommit att av en betydelse för grupplivförsälçringar. Denna möjlighet har utnyttjats bl.a. när det gäller kravet på upprättande försäkringstekniska grunder jfr prop. av 1981/82:l80, 143-144. Vidare har i praxis avsteg från den sk. skäligs. hetsprincipen ansetts godtagbara för kollektivavtalsgrundad försäkring och

frivillig gruppförsäkring jfr SOU 1995:87, s. 112. Genom beslut den 20 september 1990 tillsatte regeringen en kommitté F örsäkringsutredningen med uppgift att modernisera försäkringsrörelselagstittningen mot bakgrund bl.a. den snabba utvecklingen på finansmarknaav dema. Utredningen har lämnat åtskilliga förslag rörelselagstiñningen för om försäkringsbolag, inte belyst frågor kollektiva försäkringar. Utredmen om ningen har dock ansett att det i avvaktan på särskild översyn bör införas en en möjlighet till dispens så att bolag meddelar avtalsförsäkringar i vissa fall som och efter särskild prövning kan medges undantag från enstaka regler i försäkringsrörelselagstiñningen SOU 1995:87, s. 84. Tidigare har frågor gruppförsälding behandlats bl.a. i Försäkringsverksamhetskommitténs om delbetänkande Gruppförsäkring SOU 1985:34. I remissyttranden över Försäkringsutredningens slutbetänkande SOU 1995:87 har Finansinspektionen, Försäkringsförbundet, SAF och LO tagit behovet avvikande bestämmelser för kollektivavtalsgrundade upp av

sou 1998:7 123

försäkringar dnr. Fi 95/507 l. Vidare har Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag AFA, mfl. i särskild skrivelse till Finansdepartementet en hemställt att en möjlighet till dispens för s.k. avtalsförsälaingsbolag införs i FRL dnr. Fi 96/1064. Som skäl har åberopats kollektivavtalsförsäkringamas arbetsrättsliga anknytning och särskilda konstruktion samt att sådana försäkringar hanteras på awiker från andra slag försäkringar. sätt som av

Uppdraget

En särskild utredare skall utreda om särskilda rörelse- och tillsynsregler behövs för kollektiva försäkringar. De kollektiva försäkringarna täcker ett stort område. Den särskilda utredaren skall inledningsvis kartlägga de olika slag av kollektiva försäkringar som i dag förekommer på den svenska försäkringsmarknaden. I olika sammanhang har behovet av särregler för kollektivavtalsgrundade försäkringar framhållits. Utredaren skall analysera vilka särförhâllanden som finns för dessa försäkringar samt ta ställning till i vilka avseenden undantag eller anpassningar är motiverade i rörelse- och tillsynsreglema. Även gruppförsälcringar hanteras på sätt som awiker från individuella försäkringsavtal. Utredaren skall därför göra motsvarande analys och ställningstaganden för gruppförsäkringar. Utredaren skall inte undersöka avtalsrättsliga frågor hänförliga till den pågående översynen av lagen l 927277 försäkringsavom tal. Utredaren skall i sitt arbete inte bara beakta den nu gällande försäkringsrörelselagstiñningen utan också ta ställning till åtgärder är motiverade med om anledning av Försäkringsutredningens förslag. Utredaren skall överväga om det krävs särskilda regler för de aktuella försäkringarna. En sådan särreglering kan, förutom i RFL, vara aktuell i lagstiftningen för utländska försäkringsföretag som bedriver verksamhet häri landet och i rörelse- och tillsynslagstiftningen för understödsföreningar. l det förra fallet skall förslagen från Utredningen om översyn av lagstiñningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige SOU 1996:77 beaktas. De justeringar i försäkringsrörelsereglema kan komma i fråga skall som dock inte rubba de försäkrades och förmånstagarnas grundläggande skydd genom soliditets- och placeringsregler o.d. En utgångspunkt för utredningsarbetet är att reglerna skall förenliga vara med EG:s försäkringsdirektiv. En annanutgångspunkt skall att avvikelser vara för kollektiva försäkringar i förhållande till individuella försäkringar endast

reglerna för individuella försäkringar innebär svårigheter bör föreskrivas om vid tillämpningen dekollektiva avtalens särskilda karaktär eller om det

genom finns andra tungt vägande skäl. Utredaren bör också undvika en lösning genom dispensregler och i stället sträva efter att nödvändiga särregler införs i de enskilda materiella bestämmelsema i försäkringsrörelselagstiftningen.

Förslag skall även lämnas till nödvändiga följdändringar i annan lagstiñning.

Utredningsarbetet

Utredaren skall samråda med Utredningen ett garantisystem för försäk-

om ringsfordringar dir. 1996:88 och Försäkringsföreningsutredningen dir. 1996:66 samt om möjligt samordna förslagen med deras arbete. Det är också

vikt att utredaren samráder med berörda organisationer och myndigheter. av Bland de berörda finns arbetsmarknadens centrala parter, Finansinspektionen, Sveriges Försäkringsförbund och konsumentföreträdare. Utredaren skall också

beredningen av Försäkringsutredningens slutbetänhålla sig underrättad om kande sker inom Finansdepartementet och om Justitiedepartementets

som arbete med utarbetandet av en ny försäkringsavtalslag.

Vid de överväganden som utredaren skall göra gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om prövning av offentliga åtaganden dir. 1994:23, om regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50,

jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:121, samt om redovisning om

konsekvenserna för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. av 1996:49.

Utredarens uppdrag skall vara slutfört före utgången av är 1997.

Finansdepartementet

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Omstruktureringaroch beskattning.Fi. . Tänderhela livet

- nytt ersättningssystemför vuxentandvård.

Välfärdensgenusansikte.A. . Män passaralltid Nivå- och organisationsspeciñka . processermedexempelfrån handeln.A.

Vårt liv somkön. Kärlek, ekonomiskaresurseroch . maktdiskurser.A.

Ty maktenärdin Mytenomdet rationella . arbetslivetoch detjämställdaSverige.A.

I Översyn rörelse-och tillsynsreglerför kollektiva . av försäkringar. Fi

1998 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Socialdepartementet Tänderhela livet

nytt ersättningssystemför vuxentandvård.2 - Finansdepartementet Omstruktureringarochbeskattning.l Översynav rörelse-ochtillsynsregler för kollektiva försäkringar.7

Arbetsmarknadsdepartementet Välfärdensgenusansikte.3 Män passaralltid Nivá- ochorganisationsspeciñka processermedexempelfrån handeln.4 Vårt liv somkön.Kärlek,ekonomiskaresurseroch maktdiskurser.5 Ty maktenärdin Mytenomdetrationella arbetslivetoch detjämställdaSverige.6

FRITZES

Posmnxuss: 10647STOCKHOLM FAX:o8v69o919x,TELEFONI08-690 9190