SOU 1953:16

Juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1953=16 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

Juridisk och

samhällsvetenskaplig

utbildning

II Bilagor

___—_

& Statens offentliga utredningari953 (

7 Kronologisk förteckning .

1. Valkretsar vid tullm'aktigeval i kommunerna. 1960 tre . tolkonröstnings- och valsuttsutrednings betänkande. 4. ; Kullen-ön. 36 s. Ju.

2. Betänkande med förslag till nakenstadga m. m. Kihl-

ström. 9! s. Jo. '

3. Betänkande med förslag till åtgärder för stödjande av ' hushmail m. m. Victor Petterson. 77 8. Jo. % 4. Roslin]: passtrihet. Betänkande nr 4. Victor Petterson. 28

. s. .

5. Lutlmde: i fråga om tuubehandling m. in. av motor- tordon it:-ankan mellan de nordiska länderna. Victor Petterson. 45 s. U. & Generella metoder och fysiska kontroller inom in- vesteringspolitiken. 229 s. Idun. S.

7. Lukamthildningen. Victor Petterson. 394 s. E.

8. Utredning om fastighetsbeskattningen. Marcus. 136 s. Pl.

9. Förslag '.ill lagstiftning om insemination. Katalog och Tidah'ifistryck. 143 s. Ju. 10. Förbund och bygd. Victor Petterson. 180 s. Fö. 11. Betänkande med förslag till allmänna riktlinjer för den territoriella paatorataindelningen och törsamlingsprus- härliga organisationen m. m. Berlingska Boktryckeriet, Lund. sm 5. E. 12. Fakta on olja. Gernandt. 80 s. 11. 18. Landsbygdens elkratttöraörjning. Gernandt. 120 s. X. 14. Förslag till brottsbalk. Norstedt. 590 s. Ja. 15. Juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning. 1. Katalog och Tid-hittatryck. 550 s. E. 16. Juridisk och samhausvetenskaplig utbildning. 2. Bi- lagor. Beckman. 271 8. E.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1953: 16 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

Juridisk och samhällsvetenskaplig

utbildning

I I Bilagor ! !

STOCKHOLM 1953

K. L. BECKMANS BOKTRYCKEHI [14.13 50]

INNEHÅLL.

1. Förslag till stadga om ju-idiska examina .......................................... 5 2. Förslag till stadga, om samhällsvetenskapliga examina ........................ 25 3. Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av stadgan angående filosofiska examina ..................................................................... 39 4. Förslag till kungörelse angående utbildningstjänstgöring för förvalt- ningstjänst m. m. ........................................................................ 41 5. Förslag till kungörelser om ändrade kompetensbestämmelser ................. 45 6. Studieresult—at, studietid, val av yrke m.m. för jurister av student- , årgångarna 1937 och 1943. (Statistisk undersökning av Sven Moberg) ...... 49 ' 7. Undersökning rörande politices magistrar och vissa filosofie kandidater. ' (Statistisk undersökning :av Arne Näverfelt) .................................... 101 ' 8. Utbildning och ålder för vissa befattningshavare i offentlig tjänst. (Statistisk undersökning) ............................................................... 116 ! 9. Rättsv-etenskaplig utbildning i vissa främmande länder ........................ 128 10. Samhällsvetenskaplig utbildning i vissa främmande länder .................. 160 l]. Juris kandidatexamen. Exempel på kunskapsfordringar i olika ämnen 221 12. Politices magisterexamen. Exempel på kunskapsfordringar i de fasta examensämnena samt i stödämnet finansiära .................................... 239 13. Juris politices magisterexamen. Exempel på kunskapsfordringar i vissa ämnen .................................................................................... 251 14 A. Förslag till diplom över avlagd juris kandidatexamen ........................ 257 14. B. Förslag till diplom över avlagd politices magisterexamen ................. 261 ]5. Kommitténs yttrande över universitetsberedningens betänkande V ang.

utbildningen av lärare i samhällslära ............................................. 265

Förslag till

? Stadga om juridiska examina.

1 %. Examina inom juridisk fakultet äro juris kandidatexamen, juris politices magisterexamen och juris licentiatexamen. Samhällsvetenskapliga ämnen i tredje delen av juris politices magisterexamen tillhöra filosofiska fakulteten. Åt den, som avlagt juris licentiatexamen, äger fakulteten i den ordning denna stadga bestämmer utdela juris doktorsgrad.

Juris kandidatexamen.

, 2 s;. Behörighet att avlägga jluris kandidatexamen tillkommer den, som avlagt & studentexamen. i Den vars studentexamen icke omfattar latin skall hava nöjaktigt genomgått särskild kurs i ämnet för juris studerande eller styrka däremot svarande kun- skaper.

3 %.

Juris kandidatexamen är uppdelad i tre delar. Första delen omfattar förbere- dande och allmänbildande ämnen.

Examensämnen i denna del äro: Ekonomisk samhällskunskap: översikt av nationalekonomiens deskriptiva delar, särskilt penning— och kreditväsendet samt socialpolitiken; huvudpunkter av eko- nomisk teori och politik; orientering om viktigare ekonomiskt och statistiskt käll- material.

Rättshistoria: översikt av den svenska rättsutvecklingen jämte några huvud- punkter av den romerska rätten och rättsutvecklingen i främmande länder, allt sett i samband med den allmänna samhälls- och kulturutvecklingen.

Statsrätt med folkrätt: översikt av viktigare grundlagsstadganden och andra konstitutionella bestämmelser, orientering om medborgarnas allmänna fri- och rättigheter; någon kännedom om olika författningstyper och politiska åskådningar ; samt Sveriges politiska liv; huvudpunkter av folkrätten.

4 g. 1 examens andra del inhämtas grundläggande insikter i gällande svensk rätt. Examensämnen i denna del äro:

Civilrätt I: insikter i civilrättens allmänna läror och dess regler beträffande lös egendom.

Civilrätt II med internationell privaträtt: insikter i rättsreglerna rörande fast egendom, familje— och successionsrätt samt de rättsregler i övrigt, som icke ingå. i civilrätt I; huvudpunkter av den internationella privaträtten.

Straffrätt med juridiska hjälpvetenskäper: insikter i straffrättens allmänna del och i strafflagens bestämmelser om viktigare brott; översikt av specialstraff— rätten; huvudpunkter av följande juridiska hjälpvetenskaper, nämligen rätts- psykologi, rättspsykiatri, kriminologi, kriminalteknik, kriminalpolitik samt straff- verkställighet och annan kriminalvård.

Processrätt: insikter i processrättens allmänna principer, civil- och straffprocess— rätt samt exekutionsrätt; översikt av konkursrätten och specialprocessrätten.

Finans-rätt: insikter i skatterätt; huvudpunkter av finansvetenskapen. Förvaltningsrätt: insikter i förvaltningsrättens allmänna del, särskilt principerna för förvaltningsförfarandet och förvaltningsprocessen; översikt av kommunalrätt, socialvårdsrätt och övrig speciell förvaltningsrätt.

Den närmare gränsdragningen mellan civilrätt I och civilrätt II bestämmes av fakulteten.

5 %.

Tredje delen av examen omfattar dels allmän rättslära, dels mera ingående studier inom begränsade områden av civilrätt och av ett valfritt ämne.

Examensämnet allmän rättslära innefattar översikt av rättsfilosofi och rätts— sociologi; juridiska begrepp och juridisk systematik, lagstiftnings— och lagtolk- ningsteknik samt rättstillämpningens allmänna grunder i övrigt.

Såsom valfritt examensämne må välj-as ett av ämnena statsrätt, straffrätt med juridiska hjälpvetenskaper, processrätt, finansrätt, förvaltningsrätt och inter- nationell rätt eller, efter fakultetens tillstånd, rättshistoria, civilrätt eller allmän rättslära.

I civilrätt och i det valfria ämnet skola ådagaläggas grundligare insikter i lagar, litteratur och annat material rörande en lämpligt avvägd del av ämnet med an- knytning till dettas allmänna grunder samt fördjupad insikt i ämnets metodik under beaktande av rättsordningen i dess helhet.

6 g.

Jämte de i 3—5 åå angivna examensämnena omfattar examen en propedeutisk kurs och en kurs i ekonomisk redovisning.

Vid den propedeutiska kursen skola genomgås de centrala delarna av civilrät- ten samt de allmänna grunderna av straffrätt och processrätt jämte nägra huvud- punkter av allmän rättslära.

Kursen i ekonomisk redovisning avser att bibringa insikt i bokföringens prin— ciper och någon förmåga att kritiskt bedöma bokföring, särskilt resultatredo visning.

7 5. För juris kandidatexamen beräknas en normal studietid av nio terminer. Undervisningen skall anordnas och kunskapsfordringarna avvägas så, att studie- tiden normalt icke kommer att överstiga: för den propedeutiska kursen samt för ekonomisk samhällskunskap, rätts- historia och statsrätt med folkrätt värdera en halv termin;

för civilrätt I, civilrätt II med internationell privaträtt och straffrätt med juridiska hjälpvetenskaper vardera en termin;

för processrätt och förvaltningsrätt vardera tre femtedelar av en termin; för finansrätt två. femtedelar av en termin; för allmän rättslära två femtedelar av en termin samt

för civilrätt och valfritt ämne vardera en termin.

8 %. Studerande skall, innan tentamen i något i examen ingående ämne medgives honom, hava fullgjort vad enligt 2 % erfordras för behörighet att avlägga examen. Tentamen i rättshistoria. må ej äga rum, innan den studerande nöjaktigt genomgått den propedeutiska kursen. Tentamen i straffrätt med juridiska hjälp- vetenskaper eller i finansrätt må ej äga rum, innan den studerande nöjaktigt genomgått kursen i ekonomisk redovisning.

9 %.

Tentamen må icke avläggas i något av de i andra delen av examen ingående ämnena förrän den studerande avlagt godkända tentamina i samtliga ämnen i examens första del.

Beträffande tentaminas inbördes ordning gäller i fråga om examensämnena i andra och tredje delarna

att tentamen i något av ämnena civilrätt II med internationell pri- vaträtt, straffrätt med juridiska hjälpvetenskaper, processrätt och förvalt- ningsrätt icke må äga rum förrän godkänd tentamen avlagts i samtliga de examensämnen som i 4 % upptagits före det ämne varom fråga är, dock att ten- tamen i förvaltningsrätt kan avläggas före tentamen i finansrätt,

att tentamen i finansrätt icke må avläggas före godkänd tentamen i civilrätt II med internationell privaträtt,

att tent-amen i allmän rättslära icke må äga rum innan godkänd tentamen avlagts i processrätt,

att tentamen i civilrätt i tredje delen icke må äga rum, innan godkänd ten- tamen avlagts i allmän rättslära

samt att tentamen i valfritt ämne icke får äga rum, innan godkänd tentamen avlagts i samma ämne i första eller andra delen av examen samt i allmän rätts- lära.

10 %. Från vad i 8 % andra stycket och 9 å andra stycket stadgas angående förutsätt-

ningar för tentamina och om tentaminas inbördes ordning må, där särskilda skäl därtill äro, undantag medgivas av fakulteten.

11 &. För examen fordras att den studenande nöjaktigt genomgått propedeutisk kurs och kurs i ekonomisk redovisning samt att han avlagt godkända tentamina i samtliga de examensämnen, som skola ingå i hans examen.

Juris politices magisterexamen. 12 %. Vad i 2 % är stadgat om behörighet att avlägga juris kandidatexamen skall äga motsvarande tillämpning i fråga om juris politices magisterexamen. Den som icke i studentexamen eller fyllnadsprövning därtill erhållit vitsord om godkända insikter i matematik enligt fordringarna för den allmänna linjens sociala gren eller för reallinjen, skall hava nöjaktigt genomgått särskild kurs i ämnet avsedd för dem, som ämna idka samhällsvetenskapliga studier, eller styrka däremot svarande kunskaper. 13 &.

Juris politices magisterexamen är uppdelad i tre delar. Första delen omfattar förberedande och allmänbildande ämnen. I andra delen inhämtas grundläggande insikter i gällande svensk rätt.

Examensämnen i första och andra delarna av examen äro desamma, som i 3 och 4 åå upptagits för första och andra delarna av juris kandidatexamen, dock att- i stället för straffrätt med juridiska hjälpvetenskaper ingår straffrätt. Detta omfattar huvudgrunder av straffrättens allmänna läror; översikt av gällande svensk straffrätt; huvudpunkter av rättspsykologi och kriminologi.

14 &.

Tredje delen av examen omfattar antingen enbart samhällsvetenskapliga ämnen eller vissa sådana ämnen jämte allmän rättslära och ett offentligrättsligt ämne.

I tredje delen av examen skola ingå: statistik: huvudpunkter av den statistiska teorin; översikt av den svenska statistikens organisation, innehåll och publikationer;

nationalekonomi: insikter i ekonomisk teori och Sveriges deskriptiva ekonomi; grundligare insikter i ekonomisk politik och dennas teori.

Därjämte skall tredje delen omfatta ytterligare ett eller två examensämnen enligt den studerandes val mellan följande kombinationer: ]. företagsekonomi, enligt fordringarna för fast ämne i samhällsvetenskapliga

examina.

I denna. kombination skall nationalekonomi omfatta vidgade insikter i ekono- misk teori. 2. sociologi: grundläggande insikter om det moderna samhällets sociala struktur;

huvudpunkter av sociologiens teori och metoder;

& i 5

t-..__._.._,,,,,_..._ __... ...a—.,,” .

..——.... _ .—_—_—_._... ___-___—

» l l l i I

8. statskunskap: översikt av det svenska statsskicket-s historia; grundligare in- sikter i Sveriges nuvarande statsskick, statliga och kommunala förvaltnings- organisation samt parti— och organisationsväsen; översiktlig kännedom om främ- mande länders statsskick, om internationella organisationer samt om viktigare statsteorier och politiska åskådningar;

4. all-män rättslära, med det innehåll som angives i 5 &, och

offentligrättsligt ämne, nämligen enligt den studerandes val något av ämnena statsrätt, folkrätt, förvaltningsrätt eller finansrätt: grundligare insikter i lagar, litteratur och annat material rörande en lämpligt avvägd del av det valda ämnet samt metodisk insikt i denna ämnesdels behandling i rättstillämpningen. I examen ingå ock den propedeutiska kurs och den kurs i ekonomisk redovis- ning, varom i 6 & förmäles.

15 %.

'För juris politices magisterexamen beräknas en normal studietid av nio ter- miner.

För examensämnet straffrätt skall undervisningen anordnas och kunskapsford- ringarna avvägas så, att studietiden normalt icke kommer att överstiga två femte- delar av en termin. För övriga ämnen i examens första och andra del skall vad i 7 5 är stadgat äga. tillämpning.

Vad angår examensämnena i tredje delen skall undervisningen anordnas och kunskapsfordringarna avvägas så, att studietiden normalt icke kommer att över- stiga:

för vart och ett av ämnena statistik och företagsekonomi en halv termin; för vart och ett av ämnena sociologi och statskunskap en termin; för nationalekonomi en och en halv termin, dock i första kombinationen två terminer;

för allmän rättslära två femtedelar av en termin samt för offentligrättsligt ämne tre femtedelar av en termin.

16 &.

Vad i 8 och 9 åå är stadgat angående tentamina i första och andra delarna av juris kandidatexamen skall äga motsvarande tillämpning. Vad i 12 % sägs angående insikter i matematik skall hava. fullgjorts före tentamen i samhällsveten— skapligt ämne i examens tredje del.

Beträffande tentaminas inbördes ordning i de till tredje delen hörande examens- ämnena gäller

att tentamen i nationalekonomi och sociologi må äga rum endast med stude- rande, som avlagt godkänd tentamen i statistik,

att tentamen i statskunskap må äga rum endast med studerande, som avlagt godkänd tentamen i förvaltningsrätt,

att, där företagsekonomi ingår i den valda ämneskombinationen, godkänd tentamen däri skall ha avlagts före tentamen i nationalekonomi,

att tentamen i allmän rättslära må äga rum endast med studerande, som av- lagt godkänd tentamen i samtliga till första och andra delarna hörande examens—

ämnen samt att tentamen i offentligrättsligt ämne må äga rum endast med studerande, som avlagt godkänd tentamen i allmän rättslära.

17 5.

Från vad i 16 % stadgas om förutsättningar för tentamina och om tentaminas inbördes ordning må, där särskilda skäl därtill äro, undantag medgivas av fakul— teten.

18 %.

För examen fordras att den studerande nöjaktigt genomgått propedeutisk kurs och kurs i ekonomisk redovisning samt att han avlagt godkända tentamina i samtliga de examensämnen, som skola ingå i hans examen.

Juris licentiatexamen och juris doktorsgrad.

19 %.

Juris licentiatexamen må avläggas av den, som avlagt juris kandidatexamen. Den, som avlagt juris politices magisterexamen, må ock avlägga juris licentiat— examen, om i denna ej ingår annat ämne än rättshistoria, statsrätt, förvaltnings- rätt, finansrätt eller folkrätt.

20 %.

Juris licentiatexamen är avsedd för ådagaläggande av djupare insikter och för- måga av självständigt vetenskapligt arbete.

Examensämnen i juris licentiatexamen äro: rättshistoria, romersk rätt, stats rätt, civilrätt, straffrätt, kriminologi, processrätt, förvaltningsrätt, finansrätt, internationell privaträtt, folkrätt och allmän rättslära.

För examen fordras att den studerade vid tentamen erhållit minst betyget god- känd i ett av ovannämnda ämnen samt att han i ett sålunda i examen ingående ämne författat en vetenskaplig avhandling, som blivit godkänd av fakultetens be— tygsnämnd.

21 å.

Tentamen må icke medgivas den studerande, förrän han antingen under sam- manlagt minst ett år och tre månader tjänstgjort såsom tingsnotarieaspirant eller tingsnotarie i domsaga och därunder dels tjänstgjort såsom inskrivnings— domare, dels i häradsrätten handlagt mål och ärenden, som avses i 18 å andra stycket domsagostadgan, eller fullgjort annan tjänstgöring av enahanda varaktig- het, vilken varit ägnad att bereda en efter fakultetens prövning med hänsyn till den avsedda examen tillfredsställande praktisk erfarenhet.

Fakulteten äger, där skäl därtill äro, medgiva att den praktiska tjänstgöringen fullgöres efter tentamen. På synnerliga skäl må befrielse från kravet på sådan

tjänstgöring beviljas.

Studerande, som avser att fullgöra viss praktisk tjänstgöring, äger påkalla fakultetens beslut huruvida denna är tillfyllest under förutsättning att dess full— görande vitsordas såsom nöjaktigt.

22 5. För vinnande av juris doktorsgrad fordras att ha avlagt juris licentiatexamen samt att ha författat, utgivit och offentligen försvarat en vetenskaplig avhandling, vilken blivit till både innehåll och försvar av fakulteten godkänd.

Undervisningen.

23 %. Undervisningen har till uppgift att underlätta för de studerande att genom självständigt studiearbete förvärva erforderliga insikter i examensämnena, att bibringa de studerande skolning i juridisk och samhällsvetenskaplig metod även— som att utveckla deras muntliga och s.kriftliga framställningsförmåga.

24 &.

Erforderlig undervisning skall anordnas för dem, som förbereda sig för juris kandidatexamen och juris politices magisterexamen.

Undervisningen sker huvudsakligen i form av grundläggande kurser, rätts- falls- och andra tillämpningsövningar, vetenskapliga föreläsningar ävensom semi- narieövningar.

Varje lärare har att, även utanför sin fastställda undervisningsskyldighet, i lämplig utsträckning lämna de studerande handledning angående deras studier inom det ämne han företräder.

___—_. -. nun-mr——m—an o'v -., .,

25 %.

I fråga om undervisning för första och andra delarna i juris kandidatexamen och juris politices magisterexamen gäller följande.

De grundläggande kurserna ha till uppgift att orientera de studerande i huvud— grunderna av ett ämne, att för dem underlätta tillägnandet av mera svårtill- gängliga delar av detsamma samt att göra dem skickade att deltaga i rättsfalls- eller andra tillämpningsövningar. Vid kurserna bör eftersträvas aktiv medverkan från de studerande.

; Särskilda kurser ha till syfte att meddela de studerande vissa grundläggande ! fakta inom hjälpvetenskaper till juridiken.

___-___” _,. —-

Vid rättsfalls— och andra tillämpningsövningar skola behandlas konkreta fall och exempel ägnade att belysa det lärostoff, som ingår i kunskapsfordringarna. Synnerlig vikt skall läggas vid självverksamhet av deltagarna.

De vetenskapliga föreläsningarna skola behandla särskilda spörsmål av större teoretiskt eller metodologiskt intresse. Varje termin skall envar av fakultetens pro— fessorer hålla en serie om minst fem sådana föreläsningar.

Undervisningen för tredje delen av juris kandidatexamen samt i juridiska ämnen i tredje delen av juris politices magisterexamen meddelas företrädesvis i form av seminarieövningar. Dessa avse att göra de studerande skickade att behandla och lösa juridiska problem, så utvalda att de studerande erhålla övning i att begagna. därför erforderliga hjälpmedel och att den rättsvetenskapliga meto- diken blir allsidigt belyst. Seminariearbete bör bygga på författande av uppsatser och annan självverksamhet från de studerandes sida. 26 &.

Den i de särskilda examensämnena anordnade undervisningen bör av de studerande begagnas samtidigt med studiet av ämnet.

Den propedeutiska kursen och kursen i ekonomisk redovisning äro obliga- tor-iska.

Särskilda kurser i juridiska hjälpvetenskaper, rättsfalls- och andra tillämp- ningsövningar, vetenskapliga föreläsningar samt seminarieövningar äro obliga- toriska i den utsträckning, som angives i kunskapsfordringarna för de särskilda examensämnena.

Med hänsyn till ådagalagd studieförmåga eller där eljest synnerliga skäl där- till äro må befrielse från obligatorisk undervisning medgivas, beträffande propedeutisk kurs av dekanus, och i övrigt av vederbörande examinator.

27 %.

Undervisningen äger rum under tiden 1 september—15 december under höst- terminen samt 1 februari—23 maj under vårterminen. Fakulteten har att be- stämma när under dessa perioder undervisning av skilda slag skall äga rum.

Undervisningen i de särskilda ämnena skall så anordnas att den svarar mot den ordning för studierna, som i denna stadga angives. Härvid iakttages, att grundläggande kurser i ett ämne förläggas till förra delen av den tid, som be- räknas för ämnet, att i den mån så. erfordras och kan ske viss undervisning under ett läsår dubbleras, samt att vid undervisningens ordnande hänsyn skall tagas till värnpliktstjänstgöring som åligger ett större antal studerande.

28 %.

Vid undervisningen skola jämte professorerna medverka preceptorer, inne- havare av docenttjänst, biträdande lärare, assistenter och amanuenser, envar inom sitt ämnesområde.

Jämte ovannämnda lärare må även andra förordnas att meddela undervisning. Utom universitetet stående böra särskilt anlitas i fråga om juridiska hjälpveten- skaper samt för att erhålla medverkan i undervisningen av praktiskt verksamma personer.

Undervisningens fördelning mellan vid universitet-et anställda lärare, inom den för envar fastställda undervisningsskyldigheten, bestämmes i fråga om ekonomisk samhällskunskap samt samhällsvetenskapliga ämnen i tredje delen av juris politices magisterexamen av samhällsvetenskapliga ämnesgruppen och i övrigt av fakulteten. I samma ordning meddelas förordnande jämlikt andra stycket.

29 %. Lärare åvilande undervisningsskyldighet bör fördelas över läsåret på sätt, som ur undervisningens synpunkt befinnes lämpligt. Har annan lärare än professor och preceptor att förrätta examination skall undervisningsskyldigheten i däremot svarande grad nedsättas.

Mindre jämkningar i vad som blivit bestämt må, då skäl därtill äro, medgivas av dekanus.

30 &. Undervisningen vid fakulteten är avgiftsfri.

Examinationen.

31 %.

Kunskapsfordringarna i de till juris kandidatexamen och juris politices magisterexamen hörande examensämnena fastställas av fakulteten på förslag av den eller de professorer som företräda ämnet, eller, där särskild examinator förordnats, av denne.

För varje ämne i första och andra delarna av examina samt för allmän rätts- lära, statistik, företagsekonomi och sociologi skola härvid fullständigt angivas den litteratur och i förekommande fall lagtext, som skall av den studerande genomgås.

För övriga ämnen skola sådana fordringar inom en av fakulteten fastställd ram bestämmas av examinator för varje studerande.

På yrkande av ledamot eller av särskild examinator eller av ombud för de studerande i fakultetens undervisningsnämnd, skall fakultetens beslut under- ställas kanslerns prövning.

32 &.

I varje examensämne skall studerande undergå tentamen inför vederbörande examinator.

Tentamen kan efter examinators bestämmande ske muntligen eller skriftligen. Skriftlig tentamen skall åtföljas av muntlig tentamen, då examinator sä bestäm— mer eller det påkallas av den studerande. Examinator äger förordna att munt- liga tentamina inför honom skola vara offentliga. Tentamen skall jämväl vara offentlig, där det påfordras av den studerande.

Offentlig tentamen förrättas å, någon universitetets lokal och skall vara i god tid knngjord genom anslag.

Enbart muntlig tentamen må ej anställa-s med flera än tre studerande sam- tidigt.

Tentamen i examensämne skall omfatta hela ämnet, dock att särskilda för— hör må äga rum i den omfattning 33 % angivet.

— __..w— ___—___.—

Särskilt förhör må anordnas i folkrätt och internationell privaträtt, i de till juris kandidatexamen hörande juridiska hjälpvetenskaperna samt i viss del av samhällsvetenskapligt ämne i juris politices magisterexamens tredje del.

Den propedeutiska kursen och kursen i ekonomisk redovisning avslutas med särskilt förhör.

Vad i 32 % sägs om tentamen gäller i motsvarande delar om särskilt förhör, dock att vid muntlig prövning förhör må samtidigt anställas med flera än tre studerande.

34 %.

Tentamen och särskilt förhör skall i varje examensämne förrättas under föl- jande tentamensperioder: 25—31 augusti, 15—21 december, 25—31 januari, 25— 31 maj samt i vart och ett ämne tillhörande juris kandidatexamens och juris politices magisterexamens första och andra delar jämväl under en period under tiden 15 juni—15 augusti efter fakultetens bestämmande. Det må föreskrivas att anmälan till tentamen under denna period skall göras före vårterminens slut. Fakulteten äger i mån av behov bestämma ökad tid för dessa perioder. Utöver dem skall varje termin en eller två tentamensperioder anordnas på sätt fakulteten för varje examensämne bestämmer, företrädesvis med hänsyn till tid, då ett större antal studerande beräknas avsluta ämnets studium.

Examinator vare oförhindrad att medgiva tentamen och särskilt förhör mellan

Mir—ww

Lund den / 1949.

Till .

I januari 1949 tillkallade Kungl. Maj:t sakkunniga, vilkas uppgift bl. a. är att göra en, översyn av juristutbildningen. De sakkunniga ha att taga ställning till frågan om studietidens längd. delskilda ämnenas omfattning, en eventuell differentiering av utbildningen. bl. a. med hänsyn till juristernas val av levnadsbana. rn. rn. För att få ett underlag för diskussionen om examens utformning göres dels förfrågningar hos skilda arbetsgivargrupper, dels vissa undersökningar bland dem, som nu bedriva och tidigare bedrivit juridiska studier. Utredningen vänder sig bl.a. till de juris kandidater. som avlagt studentexamen år 1937. beträffande vilka visst material tidigare insamlats för annan statistik undersökning. Da Ni tillhör denna kategori anhåller utredningen. att Ni benäget måtte medverka genom att svara på de nedan angivna frågorna. Utredningen vore tacksam att få frågorna besvarade så fullständigt som möjligt. Skulle Ni emellertid ei kunna eller vilja svara på samtliga frågor. om- bedes Ni ändå åfersända formuläret ifyllt sa' mycket som Ni finner lämpligt. då alla uppgifter äro av värde för undersökningen. Svaren komma givetvis att behandlas strängt konfidentiellt och blott användas för statistisk bearbetning.

l. Studentexamensläroverk:

När skrev Ni in Eder i juridisk fakultet? (månad och år) .......... När var Ni klar med första halvan? (månad och år) '

När. var Ni klar med jur. kand. examen? (månad och år)

Summa betyg i första halvan—: . Summa betyg i jur. kand. ex.: (Beräkningen av betygssummorna enl. följande skala: B=l, Ba=lL Ab——_-2. a=2g, A=3. Har Ni betyg i både nationalekonomi och romersk rätt, medräkna endast betyget inationaleknnomi men uts'a'tt ett ): efter betygssummorna)

6. Studieort(er) för de juridiska studierna:

(Om Ni studerat vid mer än en av dette fakulteterna, angiv vilka terminer Ni studerat vid var och en av dem.) 7. Blev Ni under studierna på jur. kand. fördröjd i Edra studier? Angiv i så fall under nedan angivna rubriker huru många månader (ungefär) Ni var förhindrad studera. medan Ni höll på

a) med första halvan. h) med andra halvan

a. Militärtjänst: a) b) b. Sjukdom: a) b)

c. Förvärvsarbete. heltid: a) . b) deltid: a) . h)

d. Förtroendeuppdrag inom studentorganisationer (inkl. ideella, politiska och fackliga organisa: tioner vid Eder studentkår) . a) h) e) Andra studiehinder (avbrott): a) b) 8. Andra studier (annan utbildning) än juridiska (art och studietidens längd).

a. före de juridiska studiernas början:

• Sida 99
•  Original

b. samtidigt med de juridiska" studierna: (. efter de juridiska studiernas avslutande:

9. Edra anställningar efter avläggandet av jur. kand.:ex. Angiv i'nedanstående tabell i kronologisk

ordning Edra anställningar, inklusive tingstjänstgöring och därmed likvärdig praktikanttjänstgöring.1

Under rubriken arbetsgivare angives om anställningen varit i rådhusrätt (förkortat RR). vid häradrsr'att (HR), vid annan domstol (dom.). i annan statlig tjänst (stat.). i annan kommunal tiänst (kom.). i länsstyrelsetjänst (län.). tjänst på advokatkontor (adv.). ! annan privat tjänst (priv.) eller om Ni haft egen verksamhet (eg.). Under rubriken arbetets art ifvlles uppgift endast om anställningen varit privat och. ej på advokatkontor (priv) eller , egen rörelse (eg.). Klassificera i dessa fall om möjligt verksamheten som rent juridisk (jur.). juridiskxadminisirativ (jur.:ad.). rent administrativ (adJ eller av annan art (an).

anställning d befattning arbetsgivare (antal månader)

o'» VV

(ev. ytterligare anställningar torde upptagas å särskild bilaga)

10. Verksamhet efter avläggandet av studentexamen som ej upptagits under punkterna 7—9 (art och varaktighet) .

11. Anser Ni. att Ni i Eder nuvarande verksamhet haft ingen eller ringa nytta av något eller några i jur.skand. examen ingående ämnen eller ämnesdelar? Vilka?

12. Om en omläggning av examensbestämmelserna för jur. kand.-examen skulle komma till stånd,

vilka förändringar anser Ni då vore angelägna? Angiv dessa om möjligt under nedan specificerade frågor eller framlägg dem i särskild bilaga. a. Anser Ni det önskvärt att möjlighet gives till fördjupat studium av särskilda specialiteter (t. ex. familjerätt, bolagsrätt. brottmål, arbetsrätt, skattefrågor)? Vilka?

b. Anser Ni, att utbildningen i något eller några ämnen borde omfatta mindre teoretisk och mer praktisk utbildning? Vilka?

c. Anser Ni. att något eller några 'a'mn'en borde sammanslås till ett ämne (med viss omläggning

: av kursfordringarna)? Vilka?

och , . och ' . .. och _ . 4 . och ' och . . . och

d. Andra synpunkter på en ev. omläggning av de juridiska studierna?

la'rct så snart som möjligt, under adress Lunds

Universitets Statistiska Institution, helst före deti lO Rågnar Bergendal maj i år. Portofritt svarskuvert bifogas. De sakkunnigas ordf. Professor.

l i ' Utredningen vore tacksam att återfå frågeformu:

• Sida 100
•  Original

Frågor, ställda till intervjuade jurister av studentårgång 1943. (Några juris kandidater och juris studerande, som ej var anträffbara i studieorterna, fick besvara frågorna per brev.)

. Vilka föreläsningar gick Ni på under första terminen Ni studerade juridik? Under andra terminen? Under tredje terminen? o. s. v. t. o. m. nuvarande (sista) termin (Svaren har ej bearbetats.)

. Hur lång tid, i månader räknat, har Ni arbetat effektivt med propedeutiska kursen? Med rättshistoria? Med jur. encyklopedi? 0. S. v. För samtliga ämnen, i vilka tentamen avlagts, frågades efter effektiv studietid.

Vad anser Ni att de som läst ungefär samtidigt med Eder använt i effektiv tid på motsvarande ämnen? (Svaren har ej bearbetats.)

Hur lång tid tror Ni att Ni kommer att använda på studiet i de ämnen, som Ni ännu ej tenterat i? Angiv en uppskattad effektiv studiet-id (månader). (De intervjuade fick därefter bekräfta, att rangordningen mellan ämnena i fråga om den effektiva studietidens längd var riktig.) Har Ni under Eder hittillsvarande studietid gjort uppehåll i Edra juridiska. studier på grund av a) militärtjänst, b) praktik, c) sjukdom, d) förvärvsarbete, e) andra akademiska. studier, f) annan anledning? Angiv i så fall hur lång tid (antal månader) dessa olika uppehåll varat.

Efter frågorna 1—5 sammanräknades den effektiva studietiden i de ämnen tentamen avlagts i. Till denna tid lades summan av tiden av uppehåll, var- efter jämfördes med den tid (nominella tiden) vederbörande varit inskriven i juridisk fakultet. Härefter ställdes följande fråga: »Anser Ni, att denna skill- nad mellan nominell tid och summa studietid och tid för studieuppehåll (spilltid) är rimlig?» Blev svaret »nej», justerades de uppgivna tiderna för studietid och -uppehåll.

. Har Ni läst in några av ämnena parellellt? I så fall vilka?

• Sida 101
•  Original

Bilaga 7.

Undersökning rörande politices magistrar och vissa filosofie kandidater.

Statistisk undersökning utförd av amanuen-sen, pol. mag.

Arne Näverfelt.

I. Politices magisterexamina (pol. mag.) samt filosofie kandidatexamina (fil. kand.) med betyg i vissa samhällsvetenskapliga ämnen.

A. Undersökningens omfattning.

För att få kännedom om antalet avlagda pol. mag. examina, de i dessa. examina ingående ämnena. m.m. samt om den omfattning i vilken samhällsvetenskapliga studier bedrivas jämväl av andra än dem som avlägga statsvetenskaplig examen, in- förskaffades från universiteten i Uppsala. och Lund samt högskolorna i Stockholm _ och Göteborg uppgifter om betyg och examensår för alla. som avlagt pol. una-g.

examen, sedan denna examen inrättades, samt för dem som från och med 1944 inom den humanistiska, fakulteten avlagt fil. kand. examen med något betyg i ett av de fyra samhällsvetenskapliga ämnena. nationalekonomi, statistik, stats- kunskap och sociologi.

Enligt de uppgifter, som lämnades av nämnda läroanstalter skulle fr. o. m. examens inrättande (1/1 1936) t. 0. rn. den 30 juni 1950 sammanlagt 423 politices magister— examina ha avlagts, varav 228 på den juridiska och 195 på den filosofiska linjen. Antalet personer, som avlagt denna examen, blir dock något lägre på grund av att ett fåtal a:vlagt examen på bägge linjerna. I jämförelse med de uppgifter angå- ende antalet utexaminerade politices magistrar som kunnat erhållas från statistiska centralbyrån och statsvetenskapliga intresseförbundet förefalla. dessa siffror emel- lertid vara för låga.. Enligt de från sistnämnda. håll erhållna uppgifterna skulle till och med juni 1950 sammanlagt 458 pol. mag. examina ha avlagts, varav 257 på den juridiska och 201 på den filosofiska. linjen.1 Förbundet-s och centralbyråns uppgifter överensstämmer nästan helt. De båda uppgifterna bygger på skilda källmaterial, och det vill därför synas som om ett antal examina icke blivit redovisade i upp- gifterna från universiteten. De följande tab. 1 och 3 bygger på uppgifter från statistiska centralbyrån fr. o. m. höstterminen 1937. För tiden dessförinnan har begagnats uppgifter, som lämnats av förbundet. När det gäller betygsförhållandena i olika examina har det däremot varit nödvändigt att begagna universitetens och högskolornas uppgifter.

I fråga om filosofie kandidatexamina avser undersökningen examina, som av- lagts under tiden 1 januari 1944—30 juni 1950. Någon motsvarande kontroll av materialet har i detta fall icke kunnat göras. Med hänsyn till de brister som tyd- ligen vidlåda de uppgifter universiteten och högskolorna lämnat beträffande poli- tices magistrarna, kan befaras, att icke heller fullständiga uppgifter ha erhållits i de av undersökningen berörda ämnena i fråga om antalet avlagda fil. kand.-exa- mina. Enligt läroanstalternas uppgifter skulle sammanlagt 660 personer ha av- lagt fil. kand.-examen med minst ett betyg i något av de fyra. samhällsvetenskap- liga ämnena nationalekonomi, statistik, statskunskap och sociologi. Av dessa ha

1 Antalet personer, som avlagt pol. mag. examen, är 454; 4_personer ha således avlagt examen på båda linjerna. _

• Sida 102
•  Original

Tab. 1. Antal utexnminernde pol. mag. (low—juni 1950).

E 3: 5. m e n s & r Läroanstalter och

_ Summa examina

1 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 &%%(, I

Uppsala

jur. pol. mag. ........ fil. pol. mag.

Lund

jur. pol. mag. ........ fil. pol. mag. ........

Stockholm

jur. pol. mag. ........ — — 1 1 6 15 19 17 14 13 14 17 4 136 fil. pol. mag. ........ 2 — 2 1 3 9 5 6 7 6 10 7

0 |__ CQ CQ 50

O

v—C

111

Göteborg

jur. pol. mag. ........ -— — — — — — —— _ — — -— —— — — —

fil. pol. mag. ........ _ 1 — 1 — — —— 1 2 5 4 6 3 3 29

Summa. jur. pol. mag. —— _ 3 8 12 20 16 21 32 30 27 28 27 24 257

600305

201 Summa. pol. mag. 3 10 11 16 18 39 24 35 48 51 50 51 45 39 18 458

Summa fil. pol. mag. 3 10 8 8 6 19 8 14 16 21 23 23 18 15

¹ Enligt uppgift, som kunnat införskaffas efter det undersökningen slutförts, var totalantalet avlagda examina 1950 34.

• Sida 103
•  Original

Tab. 2. Antalet utexaminerade lll. kand. med betyg i något av ämnena nationalekonomi, statistik, statskunskap och sociologi resp. betyget AB i två. av dessa ämnen. (ISM—juni 1950)

Examensår

Läroanstalter och examina Summa 1944 1945 1946 1947 1948 1949 vägg?/6 Uppsala. fil. kand. (sama!) ............ 27 29 31 22 32 34 20 195 fil. kand. * .................. 5 2 3 5 11 6 4 36 Lund fil. kand. (samtl.) ............ 17 15 15 17 14 22 16 116 fil. kand. 1 .................. 2 1 2 2 1 4 5 17 Stockholm fil. kand. (samtl.) ............ 28 32 27 37 44 37 27 232 fil. kand.' .................. 6 11 6 11 13 15 5 67 Göteborg fil. kand. (samtl.) ............ 8 12 9 9 8 11 6 63 fil. kand. 1 .................. 1 — — — 1 — 1 3 Summa fil. kand. (samtal.) 80 88 82 85 98 104 69 606 Summa. fil. kand.1 14 14 11 18 26 25 15 123

* Med minst betyget AB i två. av ämnena nationalekonomi, statistik, statskunskap och sociologi.

Tab. 3. Antal utexaminerade jur. och 111. pol. mag. samt fil. kand. med minst betyget AB i två av ämnena nationalekonomi, statistik, statskunskap och sociologi. (ISM—juni 1950)

Examensår

Läroanstalter och examina Summa 1944 1945 1946 1947 1949 1949 väg??/6 Uppsala pol. mag ..................... 6 8 9 11 7 4 3 48 fil. kand ..................... 5 2 3 5 11 b 4 36 Lund pol. mag ..................... 14 15 13 14 15 12 5 88 fil. kand. .................... 2 1 2 2 1 4 5 17 Stockholm pol. mag ..................... 26 23 24 20 20 20 7 140 fil. kand. .................... 6 11 6 11 13 15 5 67 Göteborg pol. mag ..................... 2 5 4 6 3 3 3 26 fil. kand. .................... 1 — — — l — 1 3 Summa. pol. mag. 48 51 50 51 45 39 18 302 Summa fil. kand. 14 14 11 18 26 25 15 123

• Sida 104
•  Original

dock 54 även avlagt pol. mag.-examen. I denna redogörelse ha medtagits endast de 606, som icke därjämte voro pol. mag.

B. Antalet pol. mag. och fil. kand.-examina.

I tab. 1—8 har materialet uppdelats efter läroanstalt och examen samt examens— år. För fil kand. (tab. 2) redovisas även de som ha minst betyget AB i två av de fyra samhällsvetenskapliga ämnena eftersom dessas studieinriktning i hög grad närmar sig pol. mag.»examen. Antalet per år utexaminerade pol. mag. visar en ganska jämn stegring från 1936 fram till åren 1945—1947, då antalet är störst med c:a 50 per år, och sjunker sedan till 39 år 1949 (se tab. 1). Uppgifterna för 1950 omfatta endast halva året och äro inte jämförbara med övriga år.1 Från och med 1944 ha tillkommit 302 pol. mag., medan under samma tid utexaminerats 606 fil. kand. med något betyg 'i de fyra samhällsvetenskapliga ämnena och 123 med minst betyget AB i två av dessa ämnen (se tab. 3). Antalet fil. kand. per år varierar mellan 80 och 88 åren 1944—1947 och stiger sedan till 98 respektive 104 åren 1948 och 1949. I gruppen med minst betyget AB i två av de fyra som- hällsvetenskapliga ämnena är medeltalet under åren 1944—1947 c:a 14 och åren 1948 och 1949 är antalet respektive 26 och 25 (se tab. 2).

Vid jämförelse mellan antalet pol. mag. (examensår 1944 och senare) och an- talet fil. kand. med minst AB i två av de fyra samhällsvetenskapliga ämnena vid olika läroanstalter (ta-b. 2) har Uppsala den största relativa frekvensen fil. kand. I? ör Uppsalas del utgör antalet fil. kand. inte mindre än 75 % av det antal pol. mag., som utexaminerats under samma tid. I Stockholm är antalet fil. kand. 48 % av antalet pol. mag. och i Lund samt Göteborg är motsvarande siffror endast 19 respektive 12 %. För samtliga fyra läroanstalter tillsammans utgör antalet fil. kand. med minst AB i två av de samhällsvetenskapliga ämnena 41 % av antalet pol. mag.

C. Fil. kan-d. Betygs- och ämmcsfördelning.

För att undersöka omfattningen av samhällsvetenskapliga studier ha de 606 fil. kand. uppdelat-s i sammanlagt 9 grupper med hänsyn till betyg i de samhälls- vetenskapliga s. k. kärnämnena nationalekonomi, statistik och statskunskap. Föl- jande gruppindelning har gjorts.

1. De som ha betyg i alla tre ämnena och därav 1) med AB eller högre betyg i alla tre, 2) med AB eller högre i två ämnen och lägre betyg i tredje ämnet, 3) med AB eller högre betyg i ett och lägre betyg i de två andra. (I inget fall förekommer lägre betyg än AB i samtliga tre ämnen);

11. De som ha betyg i endast två av ämnena och därav

4) med AB eller högre betyg i båda, 5) med AB eller högre i ena ämnet och lägre betyg i andra, 6) med lägre betyg än AB i båda;

III. De som ha betyg i endast ett av ämnena och därav 7) med AB eller ;högre betyg i detta ämne, 8) med lägre betyg än AB i ämnet; IV. De som icke ha betyg i något av dessa tre ämnen men 9) med betyg i sociologi.

1 Enligt uppgift, som kunnat införskaffas från statistiska centralbyrån efter det undersökningen slutförts, var totalantalet utexaminerade år 1950 34, därav 15 på den juridiska och 19 på den filosofiska linjen.

• Sida 105
•  Original

Tab. 4. Fil. kand., som icke liven avlagt pol. mag., fördelade efter betyg i nationalekonomi, statistik och statskunskap; procentuell fördelning av förekomsten av olika. ämnen inom respektive grupp. ___—_—

Samhällsvcten- skapliga s. k. A n d r a. ii m n e n kärnämnen Antal G 1" 11 1—9 ., er- p 1) Natio- S Prak- Ov- p . tats— . . . . . soner nal- Stati- Soclo- t1sk Geo- Histo— Mate- riga . kuu- . . . Språk .. eko- stik logi filo. grafi ria matik am. . skap nomi sofi nen

___—___

1. Betyg i alla tre ämnena 1) AB eller högre

i alla tre .......... 100 100 100 — — —— — — 6 — 16 2) AB eller högre i två 100 100 100 8 8 — — 3 — 19 36 3) AB eller högre i ett 100 100 100 20 30 — 10 30 10 10 10

II. Betyg i två av ämnena 4) AB eller högre i båda 95 71 34 9 22 10 3 31 15 17 59 5) AB eller högre i ett 76 47 78 10 19 10 16 9 24 38 58

6) under AB i båda. .. 50 83 83 33 17 17 17 —- 33 67 6 III. Betyg i ett av ämnena

7) AB eller högre 8 11 82 8 20 12 48 7 24 75 181 8) lägre än AB ...... 6 16 78 3 16 10 41 5 50 71 204

IV. Inget betyg i dessa tre . ämnen men

9) betyg i sociologi .. — -— — 100 44 11 3 6 33 92 36 ___—___—

Tab. 5. Betygsfördelning för samtliga lil. kand., vilka icke även avlagt pol. mag.-examen. ___—___—

% antal % antal Därav med nedanstående betyg i % av som icke som ha samtliga med betyg i ämnet ha betyg betyg i ämnet i ämnet

Ämnen1

13 l Ba | AB | a | A ___—___—

Nationalekonomi .......... 68 32 24 10 42 18 6 Statistik .................. 69 31 12 21 35 13 19 Statskunskap ............ 28 72 27 20 24 11 18 Soeiologi ................ 88 12 19 29 23 23 6 Praktisk filosoå .......... 81 19 17 17 31 23 12 Geografi .................. 90 10 17 10 18 12 43 Historia .................. 70 33 — 2 20 9 69 Matematik ................ 91 9 23 4 56 11 6

1 Förutom i tabellen nämnda ämnen förekommer språk i 185 och andra ämnen i 357 examina.

M_—

• Sida 106
•  Original

I tab. 4 redovisas dessa grupper jämte studiefrekvensen för andra i examen ingående ämnen. Antalet i den mest exklusivt samhällsvetenskapliga gruppen 1 — de som ha. minst AB i de tre samhällsvetenskapliga ämnena nationalekonomi, statistik och statskunskap — är 16. Sammanlagt 62 ha något betyg i alla tre ämnena (grupperna 1—3).

Betyg i två. av de samhällsvetenskapliga s. k. kärnämnena (grupperna 4—6) ha 123 och därav 59 med AB eller högre betyg i vardera av dessa ämnen, 58 med AB eller högre betyg i det ena ämnet samt 6 med lägre betyg än AB i båda ämnena. Av ämnena nationalekonomi, .statistik och statskunskap är national- ekonomi mest förekommande och av andra ämnen matematik. 95 % av de till grupp 4 hörande har betyg i nationalekonomi och 31 % i matematik. Då dess- utom 71 % har betyg i statistik, synes kombinationen nationalekonomi, statistik och matematik vara relativt vanlig bland denna kategori fil. kand. I grupp 5 (AB eller högre i ett av de samhällsvetenskapliga s. k. kärnämnena) förekommer statskunskap mera och statistik mindre än i grupp 4. Bland andra ämnen har praktisk filosofi största frekvensen; relativt ofta förekommande äro även ämnena historia, geografi och sociologi.

Antalet med betyg i endast ett av de samhällsvetenskapliga s. k. kärnämnena (grupperna 7 och 8) är 385 eller 68 % av samtliga. Vanligast förekommande är statskunskap och av andra ämnen historia. Av dem som ha AB eller högre betyg i det samhällsvetenskapliga ämnet, ha 82 % betyg i statskunskap och inom samma grupp ha 48 % betyg i historia. Motsvarande siffror för dem med lägre betyg än AB i det samhällsvetenskapliga ämnet är 78 % resp. 41 %. Inom denna grupp ha dessutom 50 % betyg i språk.

Betygsfördelningen i olika ämnen för samtliga de 606 filosofie kandidaterna framgår av tab. 5. Sammanlagt ca 70 % har icke betyg i nationalekonomi eller statistik, medan antalet, som icke tagit betyg i statskunskap, är 28 %. Om man bortser från språk och andra ämnen, som icke äro examensämnen i pol. mag.—exa- men och för vilka någon uppdelning efter betyg ej kunnat göras, ha de relativt flesta höga betygen tagits i historia och statskunskap. 98 % har AB eller högre be- tyg i det förra ämnet; för statskunskap är motsvarande siffra 53 %. Betygsfördel- ningen hos de 184 som studerat historia är ganska anmärkningsvärd så tillvida som icke mindre än 127 ha betyget A och endast 3 ha lägre betyg än AB. Ingen har för övrigt så lågt betyg som B. Detta synes tyda på att en rätt stor grupp av de fil. kand., som undersökningen avser, har historia som ett av huvudämnena i examen. Troligen ha dessa i icke ringa omfattning även studerat statskunskap. Tidigare har också. påvisats i hur liten grad de, vilka ha nationalekonomi och statistik som huvudämnen, läst historia. Ämnena matematik och geografi ha den lägsta frekvensen med hänsyn till antalet examina i vilka de ingå. Även praktisk filosofi och sociologi ha studerats i relativt liten omfattning.

D. Fil. pou. mag. Betygsfördelning.

Betygsfördelningen i fil. pol. mag. framgår av tab. 6 a och b. Bland tilläggs- ämnena (icke obligatoriska examensämnen) har praktisk filosofi den största frekvensen. Drygt 40 % har betyg i detta ämne och om härtill lägges det antal som medtagit sociologi1 kommer man upp till en studiefrekvens på. ca 45 % i dessa båda ämnen. Övriga tilläggsämnen histoiia, geografi och matematik före- komma i 11—13 % av samtliga examina.

De relativt flesta höga betygen förekomma i nationalekonomi. Inte. mindre än 87 % har AB eller högre betyg i detta ämne. Motsvarande siffror för de båda andra obligatoriska s. k. kärnämnena statistik och statskunskap äro 69 respek-

1 Tillkom såsom examensämne i pol. mag. examen i maj 1948.

• Sida 107
•  Original

Antal Antal Därav med nedanstående betyg som icke som ha.

A m n 0 n ha. betyg betyg

i ämnet i ämnet B | Ba I AB | a | A

Nationalekonomi .......... — 195 13 11 83 61 27 Statistik .................. — 195 29 31 81 29 25 Statskunskap ............ —— 195 36 19 58 19 63

, Sociologi ................ 187 8 3 2 1 l 1 ? Praktisk filosofi .......... 115 80 19 20 19 22 —— ', Geografi .................. 171 24 5 1 8 7 3 Historia .................. 173 22 — 4 5 5 8 Matematik ................ 169 26 9 4 10 2 1

Tab. 6 b. Proceutuell fördelning av betyg i 111. pol. mag.

% anta.! % ental Därav med nedanstående betyg i % av som icke som ha samtliga med betyg i ämnet

A m n e n ha betyg betyg

¹ amnet 1 amnet B [ Be | AB | a | A F ' Nationalekonomi .......... — 100 7 6 42 31 14 * Statistik .................. — 100 15 16 41 15 13 * Statskunskap ............ — 100 18 10 30 10 32 ; Sociologi ................ 96 4 37 25 — - - l Praktisk filosofi .......... 59 41 24 25 24 27 _ Geografi .................. 88 12 21 - 33 29 13 Historia .................. 89 11 — 18 23 23 36 Matematik ................ 87 13 35 15 38 8 -

Tab. 7. Studiefrekvens för ämnena nationalekonomi, statistik och statskunskap i 111. pol. mag.

Antal personer med nedanstående antal betygsen- heter i nationalekonomi, statistik och statskunskap

Läroanstalter Summa 5 betygsenheter 6 betygsenheter bieålgIZanizzgr Uppsala ................ . . 15 20 2 37 Lund .................... 23 22 18 63 Stockholm ................ 23 24 - 19 66 Göteborg ................ 13 12 4 29 Summa. 74 78 43 195

• Sida 108
•  Original

Tab. 8. Ämnesrördelning och betyg i 111. pol. mag.

Antal betygsenheter i national- Natio— . Stats- . Prak- . .. . ekonomi, statistik och nalekm Stim- kun- Slo?)- tisk (301; Hlito' Matti 0vr1ga statskunskap nomi & ' skap ODI filosofi Om nu ms 1 amncn 5 betygsenheter B ...................... 7 13 24 2 — -— —- —— 4 Ba ...................... 3 14 13 _ — — —— —- 2 AB ...................... 42 37 27 1 19 8 2 7 8 a ...................... 22 10 10 1 17 6 3 2 2 A ...................... — — — —— — 3 3 1 — 6 betygsenheter B ...................... 6 12 10 1 19 5 — 8 3 Ba ...................... 7 16 3 2 19 1 4 4 1 AB ...................... 31 30 24 — — — 2 3 4 a ...................... 28 8 5 -— 4 1 1 — 1 A ...................... 6 12 36 1 — — 4 -— — 7 eller flera betygsenheter B ...................... —— 4 2 —— — — —— 1 — Ba ...................... 1 1 3 -— 1 —- _ — — AB ...................... 10 14 7 —— —— — 1 — 2 a ...................... 11 11 4 — 1 — l — A ...................... 21 13 27 -- — — 1 — 1 Tab. 9 a. Betygsfördelning i samhällsvetenskapliga examensämnen i jur. pol. mag. Antal Antal Därav med nedanstående betyg Ä m n e n som icke som ha ha betyg betyg i ämnet i ämnet B | Ba | AB | a | A Nationalekonomi .......... * 228 — —— 164 56 8 Statistik .................. 54 174 60 28 51 28 7 Statskunskap ............ 84 144 54 30 33 18 9 Tab. 9 b. Procentuell fördelning av betyg i samhällsvetenskapliga ämnen i jur. pol. mag. % antal % antal Därav med nedanstående betyg i % av Ä m n e 11 som icke som ha samtliga med betyg i ämnet ha betyg betyg i ämnet i ämnet B | Ba | AB | a | A Nationalekonomi .......... — 100 —— — 72 25 4 Statistik .................. 24 76 35 16 29 16 4 Statskunskap ............ 37 63 38 21 23 12 6 |

• Sida 109
•  Original

tive 72 %. Relativt mår-lga höga betyg ha. även tagits i historia. Av de 22 som läst detta ämne ha 18 AB eller högre betyg.

I tab. 7 redovisas fil. pol. mag. uppdelade efter antalet betyg i nationalekonomi, statistik och statskunskap. Enligt examensstadgan måste samtliga dessa tre ämnen alltid ingå i examen med sammanlagt minst 5 betygsenheter. Examen skall omfatta minst 7 betygsenheter och 2 betygsenheter kan tagas i ett av tilläggsd ämnena. Av de 195 här redovisade fil. pol. mag. ha 74 personer 5 betygsenheter i nationalekonomi, statistik och statskunskap, 78 ha 6 betygsenheter och 43 ha 7 betygsenheter i denna ämnesgrupp.

Förekomsten av betyg i tilläggsämncn och andra ämnen fördelade med hänsyn till antalet betyg i de obligatoriska ämnena nationalekonomi, statistik och stats- kunskap redovisas i tab. 8. Mest studerade tilläggsämnen äro i gruppen med 5 betygsenheter praktisk filosofi, geografi och matematik samt i gruppen med 6 betygsenheter praktisk filosofi, matematik och historia.

E. Jur. pol. mag. Betygsfördelning i samhällsvetenslcaplz'ga ämnen.

För jur. pol. mag. redovisas betygsfördelningen i de samhällsvetenskapliga examensämnena i tab. 9 a och b. Härav framgår att i fråga om studierna i statistik och statskunskap, där vederbörande har valfrihet att antingen ta två betyg i en- dera. eller ett betyg i vardera, ha de flesta som endast läst ett ämne föredragit statistik. I statistik har 24 % inget betyg, medan motsvarande siffra för stats— kunskap är 37 %. Tillsammans blir det alltså 61 %, som tagit betyg i endast ett av dessa två ämnen. Frekvensen varierar dock rätt mycket mellan läroanstalterna. 1 Stockholm har 73 % läst ett ämne, i Uppsala 64 % och i Lund 41 %. I national- ekonomi, som är obligatoriskt ämne med .minimikravet AB, har genomsnittligt 29 % högre betyg än AB och 4 % eller sammanlagt 8 ha A; av de senare komma. 7 från Stockholm och 1 från Lund, medan ingen jur. pol. mag., som avlagt examen i Uppsala, har betyget A i nationalekonomi. För att bedöma betygsfrekvensen i statistik och statskunskap bör man även taga hänsyn till hur många, som endast medtagit ett av dessa. ämnen och alltså enligt examensstadgan måste ha minst AB i det i examen ingående ämnet. Eftersom 84 icke ha något betyg i statskun- skap, måste lika många ha minst AB i statistik och efter samma grunder måste 54, vilka icke läst statistik, ha minst AB i statskunskap. Sammanlagt ha 86 AB eller högre betyg i statistik, 2 flera än som måste ha det, och i statskunskap är motsvarande antal 6. Lägre betyg än AB i både statistik och statskunskap ha 77.

II. Politices magistrarnas synpunkter på examens utformning. Studietidens längd, betyg i studentexamen m. m.

A. Undersökningens uppläggning och omfattning.

För att erhålla uppfattning om politices ma-gistrarnas synpunkter på. och er- farenheter av sin examen tillställdes de yrkesverksamma politices ma.gistrarna en blankett, vari de anmodades att besvara vissa frågor angående examens ut- formning, varvid hänsyn borde tagas till det utbildningsbehov som vederbörande ansåg föreligga för den befattning han innehade. Samtidigt begärdes uppgifter om vederbörandes arbetsplats och tjänsteställning, betyg i magisterexamen, studie- tidens längd och studentbetyg. Vidare tillfrågades de 'som avlagt fil. pol. mlag. examen huruvida de ansågo sig ha haft någon nytta av den propedeutiska kursen i juridik och om de önskade förändringar beträffande kursens innehåll och upplägg-

• Sida 110
•  Original

ning samt de som avlagt jur. pol. mag.-examen, huruvida de ansågo en allmän förvaltningspraktik önskvärd.

Blanketten jämte missivskrivelsen och portofritt svarskuvert utsändes i juli 1950 till sammanlagt 405 pol. mag. Detta antal motsvarade samtliga till och med juni 1950 utexaminerade icke avlidna för vilka adresser kunde anskaffas med undantag för dem som vistades utomlands eller som vid tidpunkten för under- sökningens genomförande ännu icke haft någon yrkesverksamhet. Svar inkommo från 225 politices magistrar.

Antalet utsända blanketter i förhållande till totalantalet pol. mag. och antalet inkomna svar framgår av nedanstående tablå.

Antalet Antalet Antalet Antalet svar i 1 a , utsända inkomna procent av nu- po ' 111 g. blanketter sver'z talet pol. mag. Jur. pol. mag ..................... 253 229 125 49 Fil. pol. mag. .................... 196 176 100 51

Fördelning på arbetsplatser.

I tab. 10 anges hur de SOm svarat fördel-a sig på olika arbetsplatser jämfört med motsvarande uppgifter för samtliga pol. mag.

Tab. 10. Antalet som svarat och totalnntnlet pol. mag. fördelade på arbetsplats.

Arbetsplats

. Kommu- . Statlw . E) för- förvaltb- nal föl-' Under- Enskild Arbets- värvs- Egon . alt- . . plats .. Summa nings- . Visning tjanst arbe- rorelse nmgs- okand tjanst tjänst tande Totalantalet pol. mag. . . . . 232 13 26 82 43 43 10 449 Antal som svarat ........ 121 10 14 51 8 21 —— 225 Svarsprocent ............ 52 | 77 54 62 19 49 0 50

De i tab. 10 redovisade siffrorna över totalantalet politices magistrars fördel- ning på arbetsplats avse förhållandena juni 1950 och grunda sig på detaljerade uppgifter erhållna från statsvetenskapliga intresseförbundet. En sammanställning av detta material med fördelning efter examenslinje och ytterligare specificering av arbetsplatser redovisas i tab. 11. Av denna tab. framgår, att vid nämnda tidpunkt närmare en tredjedel (32,7 %) av samtliga pol. mag. voro anställda i centrala ämbetsverk. Den därnäst största gruppen är näringslivet med 13,8 % och sedan följa departement, lokal statsförvaltning och undervisningsanstalter.

B. Studietid i pol. mag. examen.

Den genomsnittliga studietiden för pol. mag.-examen var för såväl den juri- diska som den filosofiska linjen i medeltal 8 terminer. Den tillfrågade hade an- modats uppgiva den effektiva studietiden, varmed avsågs den nominella studie- tiden med avdrag för alla studieuppehåll under terminerna för exempelvis mili- tärtjänst, sjukdom, förvärvsarbete och förtroendeuppdrag inom studentorganisa- tioner m. m. Studietiden skulle uppgivas i hela år eller delar därav. Denna tids-

1 Avser juni 1950 enligt uppgift från statsvetenskapligu intresseförbnndet och statistiska centralbyrån (se tab. 11). (Vid jämförelse med antalet avlagda examina (tab. ]) bör dock observeras att 4 avlagt examen på båda. linjerna och 5 avlidit.) ” Antal svar, som i något avseende kunnat bearbetas. Utöver dessa inkom 4 svar.

• Sida 111
•  Original

efter examensllnj e. __h—

Fil. pol. mag. Jur. pol. mag. S 11 m m 9. A r h e t 5 p 1 a t 5 _

Antal % Antal % Antal % R%— Departement ...................... 7 3'6 27 10'7 34 7'6 Centrala ämbetsverk .............. 57 29'1 90 35'6 147 327 Krisorgan ........................ &» 4'1 11 4'3 19 4'2 Lokal statsförvaltning ............ 7 ål'ö "25 S'!) 32 7'1 Kommunala. organ ................ 8 41 !) 20 13 29 Undervisningsanstalter ............ 22 112 4 1'6 26 5'8 Näringslivet ...................... 29 148 33 13'0 62 138 Ovriga anställningar .............. 9 46 11 43 20 45 Egen rörelse ...................... 3 '5 7 28 10 22 Gifta kvinnor utan förvärvsarbete. . 4 20 10 4'0 14 31 Fortsatta studier ................ 20 102 9 3'6 29 6'5 Nyexaminerade samt sådana för vilka uppgift saknas ............ 22 112 21 82 43 9 6

Summa 196 1000 253 1000 449 1000 R_— angivelse hade använts av ca hälften av uppgiftslämnarna. De övriga hade angivit studietiden i hela terminer eller delar därav. Ur redovisningssypunkt har det ansetts lämpligast att beräkna studietiden genomgående i terminer. Vid om— vandlingen fråm angiven studietid i år och delar därav har en termin ansetts i genomsnitt vara lika med 3,5 månader. Denna tid kan kanske ur vissa synpunkter tyckas vara för kort, men framförallt med hänsyn till att uppgiftslämnaren har redovisat nettostudietiden och att man har anledning befara, att även vad man skulle kunna kalla normal spilltid fråndragits, har det synts lämpligast, att som mått på en tenmin taga 3,5 månader. Antal-et terminer har, då helt tal icke er— hållits, avrundats i vanlig ordning till närmast högre eller lägre tal. Samma [för- faringssätt har tillämpats, då. uppgiftslämnaren angivit tiden direkt i terminer och delar därav.

Antalet uppgifter om studietiden, som kunnat bearbetas är för jur. pol. mag. 122 och för fil. pol. mag. 94. Enligt statsvetenskapliga intreswseförbundet fanns vid slutet av juni 1950 sammanlagt 449 politices magistrar (tab. 11), därav 253 jur. pol. mag och 196 fil. pol. mag. Det här redovisade antalet utgör för både jur. pol. mag. och för fil. pol. mag. 48 % av samtliga.

Spridningen i studietid är stor både för jur. och fil. pol. mag. (se tab. 12). För den förra. gruppen är lägsta värdet 4 och högsta 12 termin-er. Motsvarande siffror för fil. pol. mag. är 5 och 12 terminer. Vad de låga extremvärdena beträffar kan dock beräkningssättet av nettostudietid ha inverkat så att man överskattat bort- fall av studietid på. grund av sjukdom och andra orsaker och därigenom fått en allt för kort studietid. Medelstudietiden för båda examenstyperna blir 8 terminer.

Tab. 12. Studietidens längd för jur. och 111. pol. mag. examina.

| Antal pol. mag. med en studietid av nedanstående antal terminer E x 9. m i n a

4 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 okänd Jur. pol. mag. ...... 2 ' 7 20 30 31 21 8 2 l 3 Fil. pol. mag. ...... — 5 19 15 22 15 15 2 l 6 Summa 2 | 12 39 4.5 53 36 .3 4 1 9 |

• Sida 112
•  Original

0. Betyg i studentexamen. Medelbetygen för varje individ ha med vissa undantag beräknats på basis av samtliga betygsvärden, såväl skriftliga som muntliga, samt betyg vid flyttning till näst högsta ring. Övningsämnena teckning, gymnastik och sång ha icke med- räknats. Då. betyg förekom i såväl allmän matematik som specialmatematik har betyget i specialmatematik ej medräknats. Studentbetygen har värderats enligt skalan: A=6, 3.25, AB=4, Bat-3, B=2, B?:l, C:O. Den här angivna beräkningsmetoden och skalan har använts för att i tillämpliga delar möjliggöra jämförelser mellan detta material och Moberg—Quensels utredning om studenternas sociala ursprung m. m. (SOU 1949: 48).

Tab. 13. Medelbetyg i studentexamen.

Medelbetyg

Antal . . ., Muntliga och personer Muntliga | Skriftliga skriftliga I. Jur. pol. mag. .. 3'53 3.28 3'45 115 latinare ........ 3-59 335 3'52 46 realister ........ 3'49 3'24 3'41 69 11. Fil. pol. mag. .. 3'49 3'41 3'48 90 latinare ........ 3'64 3'63 3'64 37 realister ........ 3'89 3'25 3'37 53 Samtliga 351 3434 317 205

Genomsnittsbetyget för samtliga pol. mag. är om hänsyn tages till alla ämnen 3,47 d. v. s. nästan exakt mitt emellan Ba och AB. Fil. pol. mag. ha obetydligt högre genomsnittsbetyg än jur. pol. mag. och latinstudenterna ha i samtliga grupper högre medelbetyg än realarna (se tab. 14).

I den ovan nämnda utredningen av Moberg—Quensel återfinnas medelbetyg för studenter vid olika högskolor med studentexamensår 1930, 1937 och 1943. Någon jämförelse mellan dessa och motsvarande årgångar för politices magistrarna går inte att göra, då materialet ifråga om m'agistrarna är för litet. Då. emellertid över hälften av pol. mag. avlagt studentexamen mellan åren 1935—1940, kan en jämförelse med 37-orna i Moberg—Quensels utredning vara av visst intresse. I nedanstående tablå anges medelbetyg i studentexamen (ex.-år 1937) för manliga studenter, som avlagt examen i olika fakulteter, jämfört med genom-snittsbetyget för samtliga pol. mag. såväl män som kvinnor. Betyg för båda könen kunna ej erhållas hos Moberg—Quensel och särredovisning för enbart männen kan ej göras i fråga om magistnarna. Antalet kvinnor är dock så. få i detta material, att man kan bortse härifrån. Jurister Humanister Naturvetare Medicinare Teologer Pol. mag.

Medelbetyg ...... 3139 384 411 3153 355 947

Av tablån framgår att jurister och medicinare ha lägre betyg och övriga grup- per högre betyg än politices magistrarna, Genomsnittsbetyget för samtliga man- liga läroverksstudenter år 1937 var enligt Moberg—Quensel 3,23.

D. Allmänna omdömen om examen.

I den första frågan ombads vederbörande ange om han var nöjd med examens nuvarande utformning. Frågan skulle besvaras i beaktande av de krav på kun-

• Sida 113
•  Original

skaper i olika ämnen, som vederbörande ansåg erforderliga med hänsyn till de med tjänsten förena-de arbetsuppgifterna.

Av de 125 jur. pol. mag. som sänt in svar är det 71 som inte besvarat denna fråga. Motsvarande siffror för fil. pol. mag. är 100 och 56. Av de med jur. pol. mag.-examen hade 14 förklarat sig helt nöjda med examen, 22 i stort sett nöjda medan 18 ville ha examens sammansättning ändrad i ett eller annat avseende.

I fråga om de som avla-gt examen på den filosofiska linjen är fördelningen mellan nöjda och icke nöjda i stort sett densamma. I varje fall är icke skillna- derna så stora, att man kan säga att någon av de båda examina bedömts mindre lämplig än den andra. Av de 100 fil. pol. mag. som insänt svarsblanketten ha 19 förklarat sig nöjda, 15 i stort sett nöjda och 12 icke nöjda.

E. Önskemål om ändringar i examens sammansättning.

Beträffande direkta ändringar av examen ombads den tillfrågade ange i vilka examensämnen han önskade få. kursinnehållet utökat eller minskat. Vidare skulle anges sådana i examen icke medtagna ämnen vilka borde ingå i densamma samt vilka ämnen vederbörande önskade utesluta ur examen.

Vad gäller utökningen av kursinnehållet i jur. pol. mag.-examen, är ämnet privaträtt klart dominerande. Av de 72 jur. pol. mag. som framfört önskemål om ökade kurser är det 42 som vill ha kursinnehållet i detta ämne utökat. För att bedöma kravet på bättre kunskaper i denna del av de juridiska studierna bör härtill läggas 5, som begärt tillägg av ämnet civilrätt. Bland andra ämnen beträffande vilka önskemål framförts om ökade kurs-er kan nämnas förvaltnings- rätt och nationalekonomi. I det förra ämnet vill 15 ha kursinnehållet utökat och i det senare 10. Vidare kan nämnas att 5 resp. 3 framfört önskemål om en ut- vidgning av den straff— resp. processrättsliga delen av den propedeutiska kursen.

Önskemål om tillägg av ämnen, som ej ingingo i vederbörandes examen, ha framförts av 84. 49 ha begärt tillägg av ämnet företagsekonomi. Vidare kan nämnas att 17 ha begärt tillägg av ämnet processrätt och 14 av sociologi.

Minskning av kursinn-ehållet har begärts främst i nationalekonomi, statistik, statskunskap och finansrätt. I det förstnämnda ämnet ha 10 av 125 önskat en mindre kurs. I statistik är motsvarande siffra 9 och i statskunskap och finans- rätt 7. Uteslutning av ämnen har i första hand önskats i fråga om statsrätt; 23 av 125 ha ansett att ämnet bör utgå. I så gott som samtliga dessa fall har dock begärts att ungefär motsvarande kur-s skulle inläggas i ämnet statskunskap.

I fil. poll. mag.-examen är det främst i ämnena statistik 'och national— ekonomi som man har önskat ökade kurser. Av de 100 fil. pol. mag. som besvarat enkäten är det 16 som vill ha mera. studier i statistik. Motsvarande siffra för nationalekonomi är 15.

I fråga om tillägg av nytt ämne är företagsekonomien här liksom beträffande jur. pol. mag. det klart dominerande. 38 av 100 ha med hänsyn till sin yrkes- verksamhet förklarat sig vara i behov av kunskaper i detta ämne.

Minskning av kurserna har begärts i ett fåtal ämnen. 15 ha önskat mindre studier i statskunskap, 5 i statistik och 4 i nationalekonomi samt 1 i geografi. Önskemål om uteslutning av ämnen har endast framförts i fråga om sociologi (2 fall) samt i ett fall för vardera av ämnena nationalekonomi, statistik och statskunskap.

F. Önskemål om ändringar av kursinnehållet i olika ämnen.

För att få en uppfattning om politices magistrarnas synpunkter på samman- sättningen av kurserna i olika ämnen hade följande fråga medtagits i enkäten:

• Sida 114
•  Original

»Anser Ni att kursinnehållet i något av de ämnen som Ni studerat borde ha in- riktats på annat sätt för att giva tillfredsställande förberedelser för Eder prak- tiska verksamhet?» Frekvensen av framförda önskemål om ändring av kurserna i olika ämnen framgår av nedanstående tablå.

National- . . _ Stats- Finans- Förvalt- l'rivat- Övriga

ekonomi Stahstlk kunskap riitt ningsrätt rätt ämnen Antal jur. pol. mag. ...... 29 17 15 10 14 11 4 Antal fil. pol. mag. ...... 22 23 21 — — —— 7

Önskemålen i fråga om andr-ingens art variera mycket och synas vara starkt influerade av vederbörandes praktiska verksamhet. I fråga om nationalekonomi ha exempel-vis några önskat mera studier i utrikeshandel samt valutapolitik och andra ha ansett sig vara i behov av bättre kännedom om konjunkturteorierna. Rent allmänt torde dock kunna sägas att önskemålen synas gå ut på mindre studier i teori och doktrinhistoria. Vad statistik beträffar har man i ett flertal fall önskat omläggning av kurserna från teori till mera praktisk statistik och i statskunskap har man i ett flertal fall begärt mera studieri modern politisk historia. Inga bestämda slutsatser angående önskade ändringar av kursinnhållet i olika ämnen kunna dock dragas. Detta dels med hänsyn till att så få besvarat frågan, dels på grund av att svaren varit mycket varierande. Frekvensen för olika ämnen kan endast tagas som uttryck för i vilka ämnen önskemål om ändringar av kur- serna äro mera eller mindre starkt framträdande.

G. Fil. pol. mag. Den propedeutiska kursen i juridik.

I fråga om den propedeutiska kursen i juridik tillfrågades fil. pol. mag. huru- vida de ansågo sig ha haft någon nytta av denna kurs i sin praktiska verksamhet. Svaren ha med hänsyn till sin formulering kunnat uppdelas i följande tre grup- per: »ja.», »något» och »nej».

Av de 100 som insänt svarsblanketter är det 9 som ej besvarat denna fråga. 12 ha ans-ett sig inte ha någon nämnvärd nytta av den propedeutiska kursen, medan 70 svarat ja och 9 varit mera, tveksamma angående värdet.

Antal som svarat Antal som Arbetsplatser ___—__ej besvarat Summa ja | något nej frågan Statlig och kommunal tj änst .......... 32 5 6 5 48 Enskild tjänst ........................ 18 1 4 2 25 Ovriga .............................. 20 3 2 2 27

Beträffande kursinnehållet frågades: »Anser Ni att man inom samma tidsram som för den propedeutiska kursen skulle kunna lägga upp en för denna examen mera tillfredsställande kurs i juridik, omfattande —— i stället för positivrättsliga detaljer — en belysning av rättsordningens grundtankar och betydelse i sam- hällslivet?» På denna fråga ha 19 svarat att kursen bör bibehållas ungefär i sin nuvarande uppläggning medan 22 förordat en ändring i enlighet med vad ovan angivits. 24 ha ej besvarat frågan.

• Sida 115
•  Original

I det enkätformulär som tillställdes jur. pol. mag. hade en av frågorna följande lydelse: »En allmän förvaltningspraktik efter examen föreslogs av socialutbild- ningssakkunniga 1946 såsom kompetenskrav för vissa förvaltningstjänster. Anser Ni att det är önskvärt att dylik praktikanttjänstgöring anordnas, förslagsvis under ca 2 år vid lokala myndigheter, med avlöningsförhållanden och meritvärde mot- svarande tingstjänstgöring a) om jur. pol.—examen har i huvudsak samma ut— formning som f. n.? b) om jur. pol.-examen har ungefär den utformning, som de sakkunniga preliminärt föreslagit?» För kommitténs preliminära förslag till examina redogjordes i missivskrivelsen. Svarens fördelning med hänsyn till ar— betsplats redovisas i tab. 14 nedan.

Tab. 14. Önskvärdheten av praktikanttjiiustgöring.

Enligt examens nuvarande Examens utformning enl. utformning komiuzs prel. förslag Arbetsplatser ja nej ej bcsv. ja nej ej besv. Statlig tjänst .................... 39 25 14 45 20 13 Kommunal tjänst ................ 1 3 1 1 3 1 Undervisning .................... 2 —— —-— 2 —— — Privat tjänst .................... 14 li 9 15 7 7 Arbetsplats okänd ................ 3 l 1 3 1 1 Ej förvärvsarbetande ............ 3 2 1 4 1 1 Summa 62 37 26 70 32 23 |

Av tabellen framgår att ungefär hälften av de 125 som besvarat enkäten. för- ordat praktikanttjänstgöring. Detta gäller såväl vid examens nuvarande utform- ning som vid en ändring av examen i enlighet med kommitténs preliminära för- slag. Antalet ja-svar överstiger dock väsentligt antalet nej-svar. I det förra fallet ha 62 svarat ja medan 37 förklarat sig icke vilja förorda en praktikant- tjänstgöring. Motsvarande siffror, om examen skulle få den utformning kommit- tén föreslagit, är 70 mot 32.

• Sida 116
•  Original

Bilaga 8.

Utbildning och ålder för vissa befattningshavare i offentlig tjänst.

Statistisk undersökning utförd inom Socialstyrelsen.

I. Den statliga förvaltningen.

På uppdrag av Kungl. Maj:t insamlade socialstyrelsen för 1949 års arbets- kraftsutredning uppgifter om utbildning och ålder för befattningshavare vid stat- liga verk, myndigheter etc. Uppgifterna skulle avse förhållandena den 1 mars 1950. Det sålunda erhållna primärmaterialet har legat till grund för den special— undersökning rörande vissa befattningshavare i statlig tjänst, som inom socialsty— relsen utförts för kommittén.

Beträffande denna undersökning bör framhållas, att den endast omfattar civila och civilmilitära befattningshavare avlönade enligt löneplan nr 1 i 17:e och högre lönegrader samt enligt löneplan nr 2 jämte dessa jämförlig arvodesanställd per- sonal med motsvarande lön. I undersökningen ingå icke präster ej heller lärare vid det allmänna skolväsendet, inom yrkesutbildningen eller vid universitet och högskolor. Vidare ingå icke läkare, tandläkare och veterinärer såvida de icke inneha administrativ tjänst eller bedriva forskning i annan form än som universi- tets- eller högskolelärare. Därtill bör framhållas, att postverket, telegrafverket och statens järnvägar icke medtagits i denna undersökning.

Vid bearbetningen har materialet uppdelats på elva verksamhetsgrenar. Dessa samt de till respektive grenar hänförda verken och myndigheterna framgå av nedanstående sammanställning.

A. Statsdepartementen:

Försvarsdepartementet, socialdepartementet, inrikesdepartementet, kommunika- tionsdepartementet, finansdepartementet, ecklesiastikdepartementet, jordbruks— departementet, handelsdepartementet och folkhushållningsdepartementet.

B. Utrikesförvaltningen: Utrikesdepartementet, beskickningar och konsulat samt flyktkapitalbyrån.

C. Landsstaten. Domkapitlen:

Överståthållarömbetet, länsstyrelserna (exklusive landsfogdar och landsfiskaler vilka ingå i grupp D); domkapitel och stiftsnämnder.

D. Rätts— och ordningsväsen:

Justitiedepartementet, högsta domstolen jämte nedre justitierevisionen, rege- ringsrätten, justitiekanslersämbetet och riksåklagarämbetet; justitie— och militie- ombudsmannen jämte expeditioner; hovrätterna, domsagorna (exklusive tings— notarier och tingsnotarieaspiranter) samt vattendomstolarna; försäkringsrådet och arbetsdomstolen; utlänningskommissionen, statspolisen och poliskåren i Boden; landsfogdar och landsfiskaler; kammarrätten.

• Sida 117
•  Original

Riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, bostadsstyrelsen och länsbostads- nämnderna samt hyresrådet; kammarkollegiet, statskontoret, mynt— och justerings- verket, generaltullstyrelsen jämte tullstaten (exklusive bevakningspersonal), sta- tistiska centralbyrån, bank- och fondinspektionen, kontrollstyrelsen, riksräken- skapsverket, statens pensionsanstalt, statens lönenämnd, sparbanksinspektionen, valutakontoret, statens organisationsnämnd, statens sakrevision, mellankommu- nala prövningsnämnden samt statens avtalsnämnd; kommerskollegium, patent- och registreringsverket, försäkringsinspektionen, handels- och industrikommissionen samt handelsflottans pensionsanstalt; priskontrollnämnden, bränslekommissionen och överrevisionen för krisförvaltningen; riksbanken, riksgäldskontoret, riksdagens ekonomibyrå och riksdagens revisorer.

F. Förualtnin-gsnzyndigheter inom förs'varsväsen— det. Vägnäsendet, luft- och sjöfart: Försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse (exklusive läkare), krigsmaterielverket och försvarets socialbyrå; icke-militära befattningshavare vid armé-, marin- och flygförvaltningarna samt vid fortifikationsförvaltningen; befatt- ningshavare med akademisk, teknisk eller motsvarande utbildning vid militära staber (inklusive centrala värnpliktsbyråu), förband, kårer, varv och dylikt; civil— försvarsstyrelsen och statens brandinspektion; väg och vattenbyggnadsverket jämte statens bilinspektion, statens biltrafiknämnd, luftfartsverket samt bygg- nadsdelegationen för storflygplatsen; lotsverket (exklusive lots- och fyrpersonal) och fartygsinspektionen; riksnämnden för ekonomisk försvarsbereds-kap och statens trafikkommission.

G. Byggnadsväsen. Jord- och skogsbruk:

Byggnadsstyrelsen, länsarkitektsorganisationen, djurgårdsnämnden; statens nämnd för samlingslokaler; lantmäteristyrelsen, länslantmäterikontoren och lant- mäteriets distriktsorganisation; lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna, skogs- styrelsen och skogsvårdsstyrelserna, veterinärstyrelsen jämte statens hingstdepåer och veterinärinrättningen i Skara; livsmedelskommissionen.

H. Social- och medicinalförvaltning:

Fångvårdsstyrelsen jämte fångvårdsanstalterna och skyddskonsulentorganisa- tionen; socialstyrelsen jämte statens fattigvårds- och barnavårdsinspektion och statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården, arbetarskyddsstyrel-sen jämte yrkesinspektionen, arbetsmarknadsstyrelsen jämte den offentliga. arbetsförmed- lingen; medicinalstyrelsen och centrala sjukvårdsberedningen, länsnykterhets- nämnderna, statens tvångsarbetsanstalter, statens alkoholistanstalter samt statens skol- och yrkeshem; förvaltningspersonal vi'd karolinska institutet och serafimer- lasarettet, vid statens anstalt för fallandesjuka och vid statens sinnessjukhus; dövstumpräster och dövstumkonsulenter.

I. Förvaltningsmyndigheter inom undervisnings- väsendet.-

Skolöverstyrelsen, statens folkskolinspektörer och överstyrelsen för yrkesut- bildning; universitetskanslersämbetet, kanslipersonal (motsvarande) vid universi- tet, högskolor, akademier och institut; statens polis-skola och statens brandskola.

• Sida 118
•  Original

J. Kulturella och vetenskapliga verk:

Riksarkivet, lands— och länsarkiv; krigsarkivet; Kungl. biblioteket, universitets— biblioteken i Uppsala. och Lund, stifts- och landsbibliotek; riksdagsbiblioteket; nationalmuseum, livrustkammaren, naturhistoriska riksmuseet, etnografiska museet, riksantikvarieämbetet och statens historiska museum; armémuseum och sjöhistoriska museet; ortnamnskommissionen och landsmålsarkiven; statens bio-

grafbyrå; konjunkturinstitutet.

Institutet för folkhälsan, bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska labora- torierna, rättsläkarstationen samt kriminaltekniska anstalten; institutet för ras— biologi; fiskeristyrelsen jämte statens lokala fiskeriadministration.

Växtskyddsanstalten, centrala frökontrollanstalten, maskin- och redskapsprov— ningsanstalten, lantbrukskemiska kontrollanstalten, forskningskommittén för lant— mannabyggnader, jordbrukets upplysningsnämnd, skogsforskningsinstitutet samt lantbruksakademien.

Meteorologiska och hydrologiska institutet, rikets allmänna kartverk, sjökarte- verket, Sveriges geologiska undersökning, väginstitutet, provningsanstalten, geotekniska institutet, kommittén för byggnadsforskning, flygtekniska försöksan— stalten, skeppsprovningsanstalten, matematikmaskinnämnden, tekniska forsknings- rådet samt försvarets forskningsanstalt.

K. Affärsdrivande verk, ej kommunikationsverk:

Vattenfallsverket, domänverket, reproduktionsanstalt-en och försvarets fabriks- styrelse.

Samtliga i undersökningen ingående personer ha efter lönegradsplacering för- delats på fyra olika grupper. Arvodesanställda ha därvid hänförts till närmast motsvarande lönegrad. De olika grupperna omfatta följande lönegrader: Grupp I : lönegraderna 33—40 (löneplan nr 1) samt lönegraderna 10—24 (löneplan nr 2). Grupp II : lönegraderna 29—32 (löneplan nr 1) samt lönegraderna 1—9 (löneplan nr 2). '

Grupp III : lönegraderna 25—28 (löneplan nr 1). Grupp IV = lönegraderna 17—24 (löneplan nr 1).

Undersökningen avser de befattningshavare, hänförliga till ovannämnda grup- per, vilka avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen. I tabell 1 redovisas, fördelade på verksamhetsgrenar, dels samtliga befattningshavare (sa), som ingå i undersökningen, dels ock antalet därav med högre utbildning (ha). Med högre utbildning avses därvid personer, som avlagt universitetsexamen, examen vid fack— högskola, diplomerats från socialinstitut eller genomgått landsfiskalsutbildning (avlagt distriktsåklagarexamen). Person, som avlagt dubbelexamina, har redo— visats under den examen, som kan anses vara hans huvudexamen. Utländska examina ha icke redovisats, utan hänförts till närmast motsvarande svenska examina.

I tabellerna 2 och 3 redovisas dels totalantalet juris kandidater, dels antalet därav med tingsmeritering. I den senare siffran ingå de jurister, som uppgivit sig hava tjänstgjort vid domsaga eller rådhusrätt för tingsmeritering. Uppgift om tjänstgöringens längd begärdes icke.

• Sida 119
•  Original

Verksamhetsgren

Statsdep. (utom justitie- och

hu su

Grupp 11

hu

sa

verksamhetsgren och utbildning.

Grupp III

hu

hu sa

Grupp IV Summa

sa hu

utrikes) .................... 76 75 74 72 12 9 88 77 250 233 Utrikesförvaltning ............ 88 85 57 52 13 12 114 86 272 235 Landsstaten, Domkapitlen 54 54 187 159 310 165 885 413 1 436 791 Rätts— och ordningsväsen 346 345 127 127 514 486 369 321 1356 1279 Ekonomisk förvaltning ........ 145 117 358 243 491 236 1 714 502 2708 1098 Förv.-myndigh. inom försvarsv.

Vägväsen, Luftf. o. sjöfart. . 94 75 411 313 455 201 2982 329 3942 918 Byggn.-väsen.Jord-o.skogsbruk 63 60 454 439 295 225 552 238 1364 962 Social- o. medicinalförvaltning 49 40 127 85 156 100 1245 324 1577 549 Förv.-myudigh. inom undervis-

ningsväsendet .............. 35 31 100 62 47 27 147 86 329 206 Kulturell och vetenskaplig verk-

samhet .................... 67 66 209 201 263 240 625 247 1164 754 Affärsdrivande verk, ej kom-

munik.—verk ................ 47 43 273 246 256 146 957 152 1 533 587

Summa 1064 991 2377 1999 2812 1847 9678 2775 15931 7612 Grupp 1 = lönegraderna 33—40 (löneplan nr 1) samt lönegraderna 10—24 (löneplan nr 2). Grupp 11 : lönegraderna 29—32 (löneplan nr 1) samt lönegraderna 1—9 (löneplan nr 2). Grupp III = lönegraderna 25—28 (löneplan nr 1).

Grupp IV = lönegraderna 17—24.

sa = samtliga. hu = därav med högre utbildning.

___—___—

Tnb. 2. Tjänstemän med högre utbildning inom statsförvaltning—eu fördelade

efter utbildningens art och tjänsteställning. ___—___—

Utbildnin

___—___—

Teol. ex. Jur. kand., lic.. dr

rr D

Därav tingsmer. . . . . ......................

Kansliexamen

Jur. pol. mag. ... .. ........................ Med. ex. ....................................

Fil. pol. mag.

Hum. 61. kand., mag ......................... Hum. fil. lic., dr ............................ Nat. fil. kand., mag. Nat. fll. lic., dr .............................. Civilingenjör ................................ Civilekonom ................................ Vet., farm., odont. ex.

Civiljägmäst., skogl. lic., agronom, agr. lic., dr Socionom .................................... Landsfisk. utb., distr. åkl. ex .................

Summa.

Grupp 1

2 24 42

6 34 179 14

7 32

1 1

991

Grupp Grupp Grupp

11 111 N Summa.

5 8 18 31 506 330 836 2 269 373 241 532 1 620

45 106 123 309 12 19 116 149 18 22 16 71

4 10 46 62 59 60 242 385 74 85 73 274 28 34 65 133 65 31 14 144 868 455 461 1 963

27 96 208 345 16 14 23 60 255 172 156 615

11 26 145 183

6 379 233 619

1 999 1 847 2 775 7 612

___—___—

• Sida 120
•  Original

Tab. 2 A. Stntsdepnrtementen (utom justitie- och utrikes-).

. . G ' , U t b 1 1 (1 n 1 n g råpp GrIqup (11111) Gällö") Summa Jur. kand., lic., dr ...................... 56 58 3 64 | 181 Därav tingsmeriterade ................ 53 51 2 49 155 Kansliexamen .......................... 4 6 — 1 11 Jur. pol. mag. .......................... l 2 1 4 8 Hum. fil. kand., mag. .................... 6 2 3 4 15 Hum. fil. lic., dr ........................ 5 l — I 7 Civilekonom ............................ 1 2 1 1 5 Annan högre utb. ...................... 2 1 1 2 6 Summa 75 72 9 77 233 Tub. 2 B. Utrikesförvaltniug.

U t 5 i 1 (i n i n g Grgpp GrIqup Gili?) GIRPP Summa

Jur. kand., lic., dr ...................... 71 36 5 58 | 70 Därav tingsmeriterade ................ 7 — 1 3 11 Kansliexamen .......................... 8 2 1 1 12 Jur. pol. mag. .......................... — 3 3 12 18 Hum. fil. kand., mag ..................... 5 7 1 7 20 Hum. fil. lic., dr ........................ 1 3 — 3 7 Civilekonom ............................ —- -— 2 5 7 Agronom ................................ — 1 — — 1 Summa 85 52 12 86 235

'l'ab. 2 C. Lundsstaten. Domknpitlen. . . G G ) G U 1: b . 1 d . . . ,. rgpp Grp”) ggr,? guy? sm....

Jur. kand., lic., dr ...................... ' 45 130 89 197 461 Därav tingsmeriterade .................. 36 105 68 160 369 Kansliexamen ......................... 9 6 23 28 66 Jur. pol. mag. .......................... — — —- 11 11 Landsiisk. utb., distr. åkl. ex. ............ —- 5 22 96 123 Hum. fil. kand., mag ..................... ——- 1 1 2 4 Civilekonom ............................ — 4 22 63 89 Civiljägmästare .......................... — 12 6 —— 18 Socionom .............................. — 1 15 16 ...................... 1 1 1 3

17 9 165 413 791

• Sida 121
•  Original

Utbildning

Grupp

Grupp 11

Grupp 111

Grupp IV

Summa.

Jur. kand., lic., dr ...................... 333 126 101 153 713 Därav tingsmeriterade ................ 316 124 97 140 677 Kansliexamen .......................... — 1 35 23 59 Jur. pol. mag. .......................... —— — —— 4 4 Landsfisk. utb., distr. åkl. ex. ............ — — 349 131 480 Hum. fil. kand., mag. .................... —— — 1 7 8 Hum. 51. lic., dr ........................ — — — 2 2 Civilingenjör ............................ 12 — — — 12 Socionom .............................. — — —— 1 1 Summa 345 127 486 321 1 279 Tab. 2 E. Ekonomisk förvaltning.

U t b 1 1 d 11 i n g ("';”) GTI” GTR? ("1115") Summa Jur. kand., lic., dr ...................... 52 89 59 169 369 Därav tingsmeriterade .................. 32 55 36 89 212 Kansliexamen .......................... 10 12 23 41 86 Jur. pol. mag. .......................... 1 . 7 47 60 Fil. pol. mag. .......................... 1 3 4 22 30 Hum. fil. kand., mag. .................... 4 13 11 56 84 Hum. fil. lic.. dr ........................ 6 7 4 6 23 Nat. fil. kand., mag. .................... 5 13 9 12 39 Nat. fil. lic., dr .......................... 6 2 1 1 10 Civilingenjör ............................ 25 85 81 41 232 Civilekonom ............................ 7 9 36 89 141 Socionom .............................. — 1 — 12 13 Annan högre utb. ...................... —— 4 1 6 11 Summa 117 243 236 502 1 098

Tab. 2 F. FÖI'V. myndigh. inom försvarsv. Vägväs., mm 0. sjöfart. U t b i 1 d [1 1 11 g GT?” 611111”) Gråå)? GTI"? Summa Jur. kand., lic., dr ...................... 14 24 26 97 161 Därav tingsmeriterade ................ 10 15 18 48 91 Kansliexamen .......................... 2 7 9 19 37 Jur. pol. mag. .......................... —— 1 2 11 14 Fil. pol. mag. .......................... — — — 2 2 Hum. fil. kand., mag ..................... — 3 13 18 34 Hum. fil. lic., dr ........................ 1 1 l 1 4 Nat. fil. kand , mag. .................... -— 1 2 1 4 Nat. fil. lic., dr .......................... — 1 —— _— 1 Civilingenjör ............................ 55 262 127 137 581 Civilekonom ............................ 2 7 14 29 52 Socionom .............................. — 2 — 9 11 Annan högre utb. ...................... 4 7 5 17 01 329 918

• Sida 122
•  Original

U t 1) i 1 (1 n i n g Gräpp Grlulpp (I???) (111151) Summa

Jur. kand., lic., dr ...................... 6 | 12 | 14 16 | 48 Därav tingsmeriterade ................ 4 7 4 s 23 Kansliexamen .......................... — 2 2 l 5 Jur. pol. mag. .......................... — —— 3 — 3 Fil. pol. mag ............................. —— -— l 2 3 Hum. fil. kand., mag. .................... 1 1 2 4 8 Hum. fil. lic., dr ........................ 1 2 —— 1 4 Civilingenjör ............................ 35 336 91 127 589 Civilekonom ............................ 1 —- 12 8 21 Civiljägmäst., skogl. lic., agronom, agr.lic., dr 12 82 94 77 265 Annan högre utb. ...................... 4 4 6 2 16 Summa 60 439 225 | 238 962

Tab. 2 H. Sooial- o. medioinalförvultning. U t b i l d 11 i n g GnIipp GTIPP G??? Grluyp Summa Teal. ex. ................................ —— 2 4 13 19 Jur. kand., lic., dr ...................... 12 12 12 57 93 Därav tingsmeriterade ................ 11 7 6 26 50 Kansliexamen .......................... 7 7 7 21 Jur. pol. mag. .......................... — —— 3 14 17 Med. ex. ................................ 9 4 1 3 17 Fil. pol. mag ............................. 1 1 5 13 20 Hum. fil. kand., mag ..................... 3 11 13 68 95 Hum. fil. lic., dr ........................ 4 4 2 8 18 Nat. fil. kand., mag. .................... —— 1 l —— 2 Civilingenjör ............................ 5 24 21 2: 75 Civilekonom ............................ 2 2 2 6 12 Vet., farm., odont. ex. .................. 2 5 1 1 9 Socionom .............................. 1 7 23 103 134 Annan högre utb. ...................... 1 5 5 6 17 Summa 40 85 100 324 549 Tub. 2 I. Förvaltningsmyndigheter inom undervisningsväsondet.

U t b i l (1 n i n g Gråpp GYIHIPD (311131) GI??? Summa

Jur. kand., lic., dr ...................... | 5 11 6 14 36 Därav tingsmeriterade ................ 5 8 2 6 21 Kansliexamen .......................... 1 2 3 1 7 Jur. pol. mag. .......................... —— — — 10 10 Fil. pol. mag. .......................... — —— — 6 6 Hum. fil. kand., mag ..................... 4 20 6 39 69 Hum. til. lic., dr ........................ 11 13 4 6 34 Nat. fil. kand.. mag. .................... — 3 — 1 4 Nat. 61. lic., dr ......................... 5 1 — — 6 Civilekonom ............................ 1 — 1 3 5 ...................... 4 12 7 6 29

2 27 86 206

• Sida 123
•  Original

Gr upp 1 V

Grupp 1

Grupp 11

Gru pp

Utbildning 111

Teol. ex. ................................ __ 1 4 2 7 Jur. kand., lic., dr ...................... — 2 9 4 15 Därav tingsmeriterade ................ —— 1 5 2 8 Jur. pol. mag. .......................... — 1» — 1 2 Med. ex. ................................ 5 14 21 10 50 Fil. pol. mag. .......................... — — -— 1 1 Hum. fil. kand., mag ..................... l 1 7 37 46 Hum. fil. lic., dr ........................ 13 43 74 45 175 Nat. fil. kand.. mag. .................... 1 10 22 50 83 Nat.. 61. lic.. dr .......................... 23 61 30 13 127 Civilingenjör ............................ 13 55 59 47 174 Vet... farm., odont. ex. .................. 2 7 8 18 35 Civiljägmäst.. skogl.lic., agronom, agr.lic., år 8 6 5 16 35 Annan högre utb. ...................... — — 1 3 4 Summa 66 201 240 247 754

Tab. 2 K. Ail'äi'sdriv. verk, ej kommunikationsverk.

l i i u . b . 1 a .. . .. g Gfgvv Gräv!) Gräv GYIHVPP s...... l Jur. kand., lic., dr ...................... | 3 6 | 6 7 22 | Därav tingsmeriterade ................ — —— 2 1 3 ( Kansliexamen .......................... 1 — 3 1 5 ¹ Jur. pol. mag. .......................... — — — 2 2 i Hum. fil. kand., mag ..................... — — 2 — 2 * Nat. fil. kand., mag. .................... — —— — 1 1 Civilingenjör ............................ 31 98 71 79 279 , Civilekonom ............................ — 3 5 3 11 * Civiljägmäst, skogl.lic., agronom, agr.lic., dr 8 139 59 55 261 Socionom .............................. — —— — 4 4 Summa 4.3 246 146 152 587

• Sida 124
•  Original

Tab. 3. Tjänstemän med högre utbildning inom statsförvaltningen fördelade efter utbildningens art, tjänsteställning och ålder.

Därav födda år

Utbildningens art. Tjänsteställning Antal —85 186—90l91'95

96—00I01—05l06—IOII1—15|16—201 21—

Mån

Jur. kand., lic., dr, tingsmeritering 1 564 34 93 121 167 241 289 290 263 därav i grupp I 474 30 56 80 88 98 91 26 5

ämm—lä

11 368 3 20 21 43 74 86 90 27 III 236 1 8 9 16 33 45 55 65 IV 486 — 9 11 20 36 67 119 166 Jur. kand., lic., dr, ej tingsmeriter. 591 8 48 54 48 65 85 181 106 56 därav i grupp I 123 3 26 26 20 17 21 10 — — 11 127 3 11 16 10 16 22 37 11 1 III 83 — 3 6 11 10 14 22 16 1 IV 258 2 8 6 7 12 28 62 79 54 Kansliexamen .................. 296 8 66 49 58 49 48 24 — — därav i grupp I 35 2 17 9 4 1 2 -— — -— II 43 2 14 9 8 2 5 3 — — III 103 1 21 20 22 24 11 4 — — IV 115 3 13 11 19 22 30 17 —— — Jur. pol. mag. .................. 131 —— —— -— — 2 6 23 75 25 därav i grupp I 2 — — — — — —— 2 — — 11 — —— # — — 2 3 6 —— III 19 —— — — — 1 2 5 8 3 IV 99 — — — — 1 2 13 61 22 Fil. pol. mag. .................. 43 _ — — —— —- — 12 22 9 därav i grupp I 2 —— — — — — — 1 1 — II 4 — — — —— — — 3 1 — 111 8 — — -— — — — 3 5 — IV 29 — —— — — —— —— 5 15 9 Hum. fil. kand., mag. .......... 289 8 19 80 21 87 38 63 59 24 därav i grupp I 23 3 1 3 8 3 4 1 — _ II 57 3 10 13 3 10 7 7 4 — III 51 1 1 7 8 8 3 9 11 3 IV 158 1 7 7 2 16 24 36 44 21 Hum. fil. lic., dr ................ 244 7 24 30 30 43 46 31 28 5 därav i grupp I 40 1 12 4 8 7 6 1 1 —— II 71 5 11 17 10 16 7 3 2 —- III 70 1 —— 7 10 17 20 11 4 — IV 63 — l 2 2 3 13 16 21 5 Civilekonom .................... 332 1 7 10 15 24 52 72 92 59 därav i grupp I 14 1 — 2 3 — 3 3 2 — II 27 —— — 1 2 2 11 10 l —— III 96 —— 5 2 5 15 17 28 22 2 IV 195 — 2 5 5 7 21 31 67 57 Socionom ...................... 112 —— 1 5 1 7 17 39 36 6 därav i grupp I —— —- —— —— — -— — — — — II 10 — — —- —- 4 3 2 1 _ III 14 — 1 >— — 1 3 5 4 — IV — — 5 1 2 11 32 31 6

• Sida 125
•  Original

Utbildningens art. Tjänsteatällning

Landsflskalsutbildniug, distrikts- åklagarexamen .............. därav i grupp I

II III IV

Övriga ........................ därav i grupp I

Summa ........................ därav i grupp I

II III IV

Kvinnor

Jur. kand., lic., dr, tingsmeritering därav i grupp I

II III IV

Jur. kand., lic., dr, ej tingsmeriter. därav i grupp I

II III IV

Kansliexamen .................. därav i grupp I

II III IV

Jur. pol. mag. .................. därav i grupp I

Fil. pol. mag. .................. därav i grupp I

Hum. fil. kand., mag. .......... därav i grupp I

II III IV

Hum. fil. lic., dr ................ därav i grupp I

II III IV

Antal

-85 186-9OI91—95

IIIII il!

|||||

|__-In wir—im lllll

lllll IIIII

Iwi &» ODI—HHQ

Därav födda år

96—OOIOI—05I 06—10] 11—15I 16—20I 21— ___—___—

93

4

HHHIW r—Ill—

liiiib—ll—Hlu

IIIII

Dahll—IUI Can—i ||!—

180

1 135 44

307 50 168 50 39

lllllp—Ill—

lllll

124 35 1 _ 55 6 68 29 404 423 39 24 235 222 88 129 42 48 1 109 1 133 166 68 379 380 258 277 306 408 9 20

2 2 1 2 6 16

6 13

1 1 — 2 5 10

3 4

1 _

2 4 — 3 _ _3 9 21

1 2 8 19

6 3

5 _ — 3

17

** | ot:—|—

wwlluåwligmwllmsih—i;Iiill

18 18 399

74 317

667

87 567

:leplll.»

|I|I|

Sillämlllou-Illo.

• Sida 126
•  Original

Därav födda år

Utbildningens art. Tjänsteställning Antal —85 |86—90191—95 96—00l01—05IOG—IOII1—15I16—20I 21—

___________________——__————

Civilekonom .................... 13 _ — _ — _ _ 5 3 5 därav i grupp I — _ — — —— _ _ — — _

I _ _ __ _ _ _ _ _ _ _

III _ _ — — —— _ — — — —

IV 13 — — — _ _ _ 5 3 5

Socionom ...................... 71 _ _ _ 6 2 11 24 25 3 därav i grupp I 1 — — _ _ 1 _ _ _ _

II 1 — _ — _ _ — 1 _ —-

111 12 _ _ — 2 1 | 3 3 3 _ IV 57 -— — _ 4 _ 8 20 22 3

Övriga ........................ 45 — 1 2 2 1 6 | 10 12 11 därav i grupp I _ — — _ _ _ _ _ _ _

II 6 _ — _ _ — 2 3 1 _

III 9 _ 1 _ 2 — 2 1 2 1 IV 30 _ _ 2 — 1 2 6 9 10

bumma ........................ 419 _ 9 17 24 19 50 103 133 64 därav i grupp I 4 _ _ 3 _ 1 _ _ — _

II 26 _ 2 3 3 2 5 7 4 —— III 61 — 4 4 8 7 14 10 13 1 IV 328 _ 3 7 13 9 31 86 116 63

II. Den kommunala förvaltningen.

Det av socialstyrelsen insamlade materialet rörande vissa inom städernas för- valtning anställda befattningshavare avser förhållandena den 3 mars 1950. Vissa utdrag av de för arbetskraftsutredningen uppgjorda tabellerna ha gjorts och sam- manförts i tabell 4 i denna undersökning. '

Tab. 4. Vissa befattningshavare med högre utbildning inom städernas förvaltning fördelade efter utbildning och verksamhetsgren.

Byggnads-

Rätts- Finans- väsen och Social- Skolvason S 11 '" m ”' .. lorvalt- . Kulturell och Allman nin fastighets- och me- och veten- U 1. b i 1 d 11 i n g ord- förvalt- skatåd- förvaltn. dicinal- ska )li nings- ning .. Amirs— förvalt- vei'k-g Män Kv S-a väsen I:s? drivande ning samhet ' '

" verk ________________.___—————— Jur. kand. .............. 492 176 60 28 54 2 788 24 812 Kansliex. ................ 12 6 19 2 19 2 53 7 60 Jur. pol. mag. .......... _ — _ — 5 _ 5 Fil. pol. mag. ............ _ _ _ 1 4 2 6 Hum. fil. kand., mag. _ 7 23 211 87 169 256 Hum. fil. lie., dr ........ _ _ 2 81 78 7 85 Civilekonom ............ 1 8 5 3 43 _ 43 Socionom ................ 3 45 382 6 302 249 551 Landsf. utb. (distr. åkl. ex.) 9 — 5 _ 30 _ 30 Annan högre utb ......... 4 896 14 9 920 7 927

Summa 521 986 504 315 2 310 465 2 775

i

• Sida 127
•  Original

Uppgifterna beträffande vissa befattningshavare i landstingens tjänst hänföra sig till tiden den 30 november 1949. Tabell 5 har sammanställts på grundval av de tabeller, som upprättats för arbetskraftsutredningen.

Tab. 5. Vissa befattningshavare i landstingens tjänst den 30 nov. 1949 fördelade efter utbildning och verksamhet.

Landstings- Lands- Kassörer, Annan S 11 m m 3. U t b . 1 d . direktörer tings- Sysslo- Kura- bokhållare, 1 n 1 n g . . .. _ och kansli- ass'is- man torer kamrerare h t __ direktörer tentor o. likn. sam e Man KV- S:a Jur. kand ............... 7 . 6 1 — _ 9 21 2 23 Kansliexamen .......... 2 2 _ _ 1 — 5 _ 5 Jur. pol. mag. .......... _ l _ _ _ _ 1 — 1 Hum. fil. kand. ........ _ _ 2 _ _ 2 2 2 4 Civilekonom ............ 2 _ 2 _ 1 _ 5 — 5 Socionom .............. 2 9 8 42 11 2 30 44 74 Annan högre utb. ...... _ — 3 _ _ 1 4 _ 4 Summa 13 lb 16 42 13 14 68 48 116

Beträffande dessa båda tabeller bör i övrigt nämnas, att gruppen »Allmän för- valtning» (tab. 4) i huvudsak omfattar tjänstemän på stadskansli och kommunal- borgmästar—kansli. Vidare bör framhållas, att i gruppen »Annan verksamhet»

(tab. 5) bland annat ingå vid landstingens rättshjälpsanstalter anställda juris kandidater.

• Sida 128
•  Original

Rättsvetenskaplig utbildning i vissa främmande länder.

Finland.

Vid Helsingfors universitet finnes landets enda juridiska fakultet. Gällande bestämmelser angående juridiska examina återfinnas i förordningen den 14 maj 1948 (Finlands författningssamling nr 384/1948, ändr. nr 299/1952) om examina inom juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet. Enligt förordningen an- ställas tre examina inom fakulteten, nämligen jur-is kandidatexamen, juris li- centiatexamen samt lägre rättsexmnen. Med undantag för lägre rättsexamen äro nämnda. examina nyinrättade. Jämlikt äldre förordning funnos högre rätts- examen och juris kandidatexamen. Av dessa examina motSVarade den förra när- mast nuvarande juris kandidatexamen och den senare nuvarande juris licentiat- examen.

Viss undervisning i juridiska ämnen förekommer för statsvetenskapliga examina. Dessa äro kandidatexamen i förvaltningslära samt politices kandidat- och politices licentiatexamen, vilka avläggas vid de statsvetenskapliga fakulteterna vid Helsingfors universitet och Åbo akademi. Vid sistnämnda lärosäte finnes en professur i privaträtt med allmän rättslära och en professur som jämte statistik omfattar statsrätt och folkrätt. För nu nämnda examina redogöres närmare i bil. 10 (Finland).

Juris kandidatexamen utgör kompetensvillkor för domare, advokater, vissa statstjänstemän med administrativa uppgifter i ministerierna, de centrala ämbets- verken och den lokala statsförvaltningen. Examen torde vidare komma att i stor utsträckning avläggas av dem, som söka sig till industrien, bankväsendet och affärslivet överhuvud. Juris licentiatexamen kan sägas vara en förstärkt juris kandidatexamen med dels något bredare bas och dels fördjupade studier i ett antal samhöriga ämnen. Examen medför ingen formell kompetens men anses dock ha viss betydelse i meritavseende både vid anställning och befordran. Lägre rättsexamen kan sägas vara en motsvarighet till den tidigare existerande svenska kansliexamen. Formellt medför examen behörighet till ett flertal be- fattningar. I praktiken stå emellertid endast mindre kvalificerade tjänster öppna för personer med denna. examen,

För inträde vid juridiska fakulteten kräves förutom studentexamen att den studerande blivit godkänd i en särskild inträdescxamen. I fråga om studentexa- men uppställas inga fordringar på godkänt studentbetyg i vissa ämnen eller sär- skilt kvalificerat studentbetyg. Inträdesexamen avhålles en gång varje läsår vid höstterminens början. Kunskapsprestationen för denna examen är mycket ringa och kan tillägnas genom självstudier under några veckor (åren 1947_48 omfattade fordringarna för examen förhör över R. A. Wredes »Grunddragen i Finlands rätts- och samhällsordning», avd. I och II). Examinationen förrättas av en examensnämnd, bestående av lärare vid fakulteten. Prövningen är främst skriftlig. De, som ej klart godkänts på det skriftliga provet, prövas även munt- ligt. Omkring 90—95 % av de studerande pläga godkännas i examen. Oaktat den ringa kuggningsprocenten anses inträdesexamen fylla en viss funktion. Anmälan för deltagande i densamma måste göras redan på sommaren. Studenter, som i första hand sökt sig till studiebanor med begränsad intagning men där ej vunnit inträde, bruka därefter söka sig till någon annan bana. De kunna emellertid nu på grund av kravet på föranmälan icke studera juridik under det första läsåret efter studentexamen. I allmänhet bruka dessa ej heller söka sig

till juridiska studier ett senare år. Efter inrättandet av inträdesexamen har an- lalct nybörjare, som tidigare varit mycket stort, starkt minskat. Detta anses icke minst bero på införandet av inträdesexamen.

Enligt 1948 års förordning omfattar juris kandidatexamen tretton examens— Eimnen. Härjämte skall den studerande genomgå vissa kurser och skriva upp— satser m. in. För juris kandidatexamen skall den studerande

]. genomgå grundkurs i civil-, straff— och processrätt samt ett särskilt förhör i rättshistoria;

2. genomgå kurs i skriftlig språkbehandling;

3. genomgå kurs i bokföring; »l. skriva övningsuppsatser och utarbeta avhandling i något nedan under 6. angivet juridiskt ämne samt skriva maturitetsskrivning;

5. genomgå praktisk kurs och ådagalägga nödiga praktiska insikter för av- läggande av examen;

ö. i följande examensämnen ådagalägga kunskaper enligt fastställda fordringar: nationalekonomi, allmän rättslära och romersk privaträtt, civilrättens allmänna del, handelsrätt, civilrättens speciella del, jord- och vattenrätt, arbetsrätt, stats- författningsrätt, straffrätt, processrätt, internationell rätt, förvaltningsrätt och finansrätt; i civilrättens allmänna eller speciella del, straffrätt, processrätt eller förvaltningsrätt fordras vitsordet med beröm godkänd.

Grundkursen är större än den svenska propedeutiska kursen och omfattar etthundratrettio timmar. Under kursen förekomma obligatoriska repetitionsförhör. I slutförhör å kursen äga endast de tillträde, som deltagit i repetitionsförhören. Den som två gånger underkänts vid förhör å grundkursen (slutförhör) förhöres tredje gången av en examensnämnd med en professor och två andra lärare som ledamöter. Underkännes han för tredje gången förlorar han rätten att undergå förnyat förhör; dock äger nämnden medgiva honom rätt att ånyo genomgå grund- kurs och undergå förhör.

Kursen i skriftlig språkbehandling grundar sig på den i Finland rådande två- språkigheten. Den pågår en termin och ledes av en språklärare och en jurist. Hemuppgifter givas; dessa bestå i att finskspråkiga studenter få översätta svensk lagtext till finska och svenskspråkiga studenter finsk lagtext till svenska.. Något slutprov förekommer ej.

De under 4. ovan angivna övningsuppsatserna m. m. utgöra en prestation för den samlade examen och icke endast för visst ämne. Samtliga ifrågavarande skrivningar göras dock i ett och samma ämne efter den studerandes val, van— ligen civilrätt. Övningsuppsatserna, som utföras som hemuppgifter, ha till syfte att giva träning i att skriva sakligt och logiskt. Ämnena avse antingen be- handling av ett teoretiskt spörsmål eller besvarande av en konkret praktisk uppgift. Avhandlingen, som närmast utgöres av en större uppsats, författas inom samma. examensämne som övningsuppsatserna. Maturitetsskrivningen, som för- siggår under kontroll på någon universitetets lokal, skall beröra någon del av själva avhandlingen. Med den avser man att kontrollera, att avhandlingen i det väsentliga är den uppgivne författarens eget arbete.

Praktiska kursen omfattar i huvudsak endast de civilrättsliga ämnena. och har till uppgift att göra de studerande förtrogna med olika slag av handlingar och uppsättande av sådana samt med behandling av mål och ärenden vid dom- stolar och ämbetsverk. I anslutning till kursen ha de studerande att närvara vid häradsrätt— eller rådhusrätt under ett antal rättegångsdagar. Detta är en nyhet i 1948 års förordning. En del av tiden för närvaro i häradsrätt kan er- sättas med tjänstgöring i domsagas arkiv. Från praktisk kurs och domstolspraktik kan befrielse medgivas den, som under en termin fullgjort viss domstolspraktik eller eljest utfört tjänsteåligganden av sådan art, att han därigenom kan anses ha förvärvat för examen nödig praktisk erfarenhet.

• Sida 130
•  Original

Utöver ovan angivna obligatoriska ämnen och kurser må den studerande undergå förhör för erhållande av särskilt vitsord i rättshistoria, romersk privat— rätt-, internationell privaträtt och bokföring.

Undervisningen för juris kandidatexamen bedrives i stort sett i samma, for- mer som i Sverige. Föreläsningar och rättsfallsövningar utgöra de dominerande undervisningsformerna; seminarieövningar hållas för dem, som studera för juris licentiatexamen. Endast i fråga om rättsfallsövningarna är undervisningen obligatorisk. Utom professorer och docenter användas ett antal speciallärare. De senare leda de olika kurserna och utgöras i fråga om grundkursen ofta av praktiskt verksamma jurister och i fråga om språkkurserna av språkmän och praktiker-. Manuduktion förekommer endast i mycket begränsad omfattning.

Examinationen sker i varje ämne för sig. Den är alltid både skriftlig och muntlig. De skriftliga tentamensuppgifterna bestå av några rättsfall och några teoretiska frågor. I vissa ämnen får lagbok användas som hjälpmedel. Den, som godkänts i skrivningen, har sedan att undergå muntlig tentamen. Denna för— rättas enskilt- inför examinator. Härvid finnes ingen föreskrift om begränsning av det antal studenter, som samtidigt må undergå tentamen.

Betygssystemet är ungefär detsamma som i Sverige. För betygen godkänd och med beröm god-känd fordras dock alltid till omfattningen olika studiekurser.

Juris kandidatexamen beräknas kräva en studietid av 4—41/2 år.

Juris licentiatexamen må enligt 1948 års förordning avläggas av den, som tagit juris kandidatexamen eller högre rättsexamen. Examen utgör närmast en förstärkt juris kandidatexamen. För examen fordras

1. tentamina. i nordisk historia och filosofi enligt av juridiska fakulteten fast— ställda fordringar;

2. deltagande i seminarieövningar på sätt fakulteten bestämmer;

3. förhör i rättshistoria, romersk privaträtt och internationell privaträtt—;

4. högre betyg i fem av fakulteten fastställda examensämnen, därav vitsor— det berömlig i två och vitsordet med beröm godkänd i tre. I ett av ämnena fordras vidare en mindre avhandling.

Undervisningen för juris licentiatexamen består av seminarieövningar, s. k. laudaturseminarier, med en och samma ledare för alla ämnen. Vid övningarna granskas och behandlas en av någon deltagare författad uppsats. Då uppsatsen berör annat ämne än det seminarieledaren representerar, medverkar även ämnes.— professorn. '

Antalet personer, som bedriva studier för licentiatexamen, är relativt stort. De flest-a bedriva studierna vid sidan av sitt förvärvsarbete. Studietiden för examen är på grund härav mycket varierande. Den som enbart ägnar sig åt studier för examen anses kunna avlägga densamma efter något mer än ett år.

Lägre rättsexmnen är en i förhållande till juris kandidatexamen helt fristående examen med särskild undervisning och särskilda kunskapsfordringar. Examen utgör sålunda icke någon del av juris kandidatexamen.

Lägre rättsexamen omfattar huvudgrunder-na av följande ämnen, nämligen nationalekonomi, civilrätt, jord— och vattenrätt, arbetsrätt, straffrätt, processrätt, statsförfattningsrätt, förvaltningsrätt och finansrätt. I ett juridiskt ämne fordras vitsordet med beröm godkänd. Vidare har den studerande att deltaga i special- kurser i civil-. straff— och processrätt samt offentlig rätt, genomgå kurs i bok- föring, skriva övningsuppsatser i ett till examen hörande juridiskt ämne samt att genomgå en kurs i skriftlig språkbehandling.

Medan tillströmningen till lägre rättsexamen tidigare varit betydande har under senare år en stark minskning ägt rum. Av antalet nyinskrivna juris stu— derande är det numera endast 10—20 %, som börja, studera för denna examen. Många bedriva studier för examen såsom självstudier och deltaga i mycket ringa

• Sida 131
•  Original

utsträckning i undervisningen. Det är mest kvinnor, som studera för denna examen. Studietiden beräknas normalt till 2 år.

Antalet lärarbefattningar i Finland är i förhållande till studentantalet ringa. Vid juridiska. fakulteten i Helsingfors uppgives finnas omkring 2,000 studenter. Fakulteten består av 16 professorer. Härtill komma 7 biträdande professorer och 4 docenter med ingen eller ringa undervisningsskyldighet (1949). Slutligen finnes ett antal speciallärare, vilka leda de olika kurserna (grundkurser, språk- kurser). Ofta utgöras dessa lärare av praktiskt verksamma jurister, vilka full- göra läraruppdraget som en bisyssla till sin huvudsakliga verksamhet. Sådana läraruppdrag innehavas också av studerande, som bedriva högre juridiska studier.

Danmark.

Juristutbildningen är förlagd till universiteten. i Köpenhamn och Aarhus, vid vilka finnes en rätts- och statsvetenskaplig fakultet resp. en ekonomisk och juridiSk fakultet. Vid det unga universitetet i Aarhus har utbyggandet av juridisk under— visning och examination skett efterhand och det har först nyligen blivit möjligt att där erhålla fullständig juridisk utbildning med avslutande examen.

Endast en juridisk examen finnes, Juridisk Embedseksamen; den som avlagt densamma. betecknas som candidatus jurisl. Någon högre vetenskaplig examen, mot— svarande den svenska licentiatexamen, förekommer alltså icke. Däremot utdelas juris doktorsgrad. Kraven härför äro höga. Doktorsgrad fövärvas icke i större omfattning än i Sverige. —— Tidigare förekom i Köpenhamn en lägre juridisk exa- men, >>Juridisk Eksamen for ustuderede». Denna, som icke förutsatte student— examen, medförde rätt till legitimation såsom sakförare med begränsad behörighet (underrättssakförare). Denna examen är numera, avskaffad.

Juridisk ämbetsexamen kräves för anställning såsom domare och åklagare samt- för legitimation såsom sakförare av alla grader. Förvaltningens tjänstemän hava i mycket stor utsträckning avlagt juridisk examen, men på senare tid har framträtt en tendens att i vissa. grenar av förvaltningen använda personer med annan ut- bildning, bl. a. sådana som avlagt statsvetenskaplig eller ekonomisk examen.

De gällande bestämmelserna. för juridisk ämbetsexamen äro av 1944, med senare ändringar, i synnerhet 1948.

I stora drag omfattar det juridiska studiet samma ämnen som i Sverige och det kunskapsstoff, som kräves för examen, är ganska likartat det hos oss fordrade. Däremot föreligga ganska stora avvikelser beträffande både undervis- ningen och examinationen, något som påverkar sättet för studiernas bedrivande.2

För tillträde till juridiska studier fordras godkänd studentexamen. Det fordras icke att denna skall vara avlagd på en viss gymnasielinje. Ej heller krävas god— kända betyg i vissa ämnen. Det danska gymnasiets tre linjer, den klassiska, ny- språkliga och matematiska, berättiga sålunda alla till bedrivande av juridiska studier utan någon komplettering. Förslag som på senare tid framförts om upp- ställande av krav på vissa mindre omfattande kunskaper i latin ha icke vunnit allmännare anslutning.

* Det finnes även juridiska. tilläggsexamina för dem som avlagt statsvetenskaplig eller ekonomisk examen eller viss del av någon av dessa examina. Dessa. tilläggsexamina om- fatta alla i juridisk ämbetsexamen ingående ämnen, varvid den studerande får räkna sig till godo vissa. prestationer, som fullgjorts för den andra examen. Det är sålunda icke fråga. om en »blandad» examen med ett reducerat juridiskt innehåll. Tilläggsexamen med- för samma. rättigheter som en vanlig juridisk ämbetsexamen. Jfr. s. 166.

* De upplysningar härom, som meddelas i fortsättningen, hänföra sig närmast till för- hållandena i Köpenhamn.

• Sida 132
•  Original

Innan den studerande avlägger någon del av juridisk ämbetsexamen, skall han inom den filosofiska fakulteten ha prövats i filosofi, >>philosophicum». I detta ämne hållas omfattande föreläsningskurser under loppet av ett läsår, och de erforder- liga studieplestationerna uppgivas motsvara ungefä1 ett halvt läsårs studiearbete med normal arbetstakt. De juris studerande bruka påbörja sina juridiska studier omedelbart efter inträdet vid universitetet och under första året bedriva dem parallellt med studierna för philosophicum. Detta prov uppgives icke ha någon nämnvärd betydelse för utgallring av studenter, som sakna tillräckliga förutsätt- ningar för akademiska studier.

Ehuru det juridiska studiet i stort sett har samma omfattning som det svenska och ett motsvarande innehåll, föreligga dock vissa olikheter såtillvida som upp— delningen i särskilda ämnen icke har samma betydelse som i Sverige. Professo rerna äro samtliga professorer i »Retsvidenskab» och icke i särskilda ämnen. Givetvis undervisar varje professor endast på ett begränsat område, motsvarande ett eller flera svenska ämnen. Men detta är resultatet av en inbördes arbetsför- delning. Det förekommer härvid, att en professor övertager ett annat område än det, inom vilket hans vetenskapliga meritering varit förlagd, liksom att han efter någon tid öve1går till ett nytt område. Såsom Ö-examinat0r har han befattning även med andra ämnesområden än det inom vilket han undervisar.

Examen är uppdelad i tre större enheter, benämnda delar. Dessa omfatta var för sig flera ämnen, i vilka ex xaminanden prövas i ett sammanhang. 'lill examens delarna ansluta sig några fristående mindre kurser elle1 prov bl. a. i vissa hjälp— vctenskaper. I fxåga om studiestoffet förekommer en viss valfrihet men denna är av mycket begränsad omfattning. Några särskilda linjer eller liknande speciali- seringsmöjligheter förekomma icke. Plaoner på uppluckring av standardiseringen ha på senare tid diskuterats, men nagot resultat i sådan riktning föreligger för när'valande icke.

Den inbördes ordningsföljden mellan de tre examensdelarna är obligatorisk. ingen kan alltså undergå andra eller tledje delen av examen, förrän han är god- känd i den eller de föregaende delarna. Examen äger rum endast två gånger varje läsår. Den som blivit underkänd i en examensdel kan senare underkasta sig ny prövning däri, varvid han (med enstaka undantag) skall examineras i hela exa- mensdelens innehåll, alltså icke blott 1 ett eller fle1a särskilda ämnen Omprövning kan äga rum först under en följande examensperiod, och icke mera än två gånger Mellan andra och tredje examensdelen får icke förflyta mera än 11/2 år. I övrigt äro inga bestämmelser meddelade om begränsad giltighetstid för särskilda prov. Den som avlagt en examensdel vid det ena universitetet kan undergå en senare vid det andra. Ovannämnda restriktioner gälla även i sådant fall. Vissa, mvcket begränsade möjligheter finnas att erhålla dispens från dem.

Den första examensdelen innefattar: l. Borgerlig rätt i huvuddrag, d. v. 5. en översiktlig framställning av civil— rätten — nagot mera omfattande än den propedeutiska kursens civilrättsliga del vid de svenska. fakulteterna — jämte kor'ta1e översikter av vissa delar av straff och processrätt. 2. Statsförfattningsrätt, förvaltningsrätt med 11.11'ings1'.ätt jämte grunddragen av folkrätt.

3. Nationalekonomi i huvuddrag. Sistnämnda ämne är på det sätt fristående, att prov däri kan avläggas under en tidigare examensperiod än den då första cxamensdelen i övrigt undergås. Den andra examensdelen domineras av privaträttsliga ämnen. Den omfattar:

1. Personrätt, familjerätt och arvsrätt samt huvudpunkter av den internatio- nella och intertemporala privaträtten. 2. Allmän rättslära och »Ejendomsretten» (sakrätt).

• Sida 133
•  Original

3. Läran om avtal. skadeståndsrätt, obligationsrättens allmänna del och läran om köp.

4. Efter den studerandes val antingen rättshistoria eller romersk rätt (fakul- teten kan bestämma att dessa. ämnen skola- ersätt-as med ett sammanlagt ämne, benämnt rättshistoria; beslut härom har hittills icke fattats). För dem som under— känts i sistnämnda ämne kan ny prövning äga rum fristående. Detta ämne kan ersättas med en självständig skriftlig behandling av en av vederbörande lärare godkänd uppgift inom vilket som helst område, som tillhör någon av de tre exa- rnensdelarna. Denna prestation beräknas kräva. en tid av två är tre månader; ett mycket litet antal bland de studerande, föga mer än en procent, uppgives begagna sig av denna möjlighet. Såsom framgår av ovanstående ingå vissa delar av privaträtten icke i denna pri 'aträttsliga examensdel. Detta betyder icke att de överhuvud icke omfattas av examensstudierna. För att få undergå andra delen av examen skall man nämligen hava. genomgått två obligatoriska kurser, en i obligationsrättens speciella. del (utom köp, jfr ovan) och en i bolags- och sjörätt. Dessa kurser äro förenade med examinatorier under kursens lopp, men graderade betyg meddelas icke. På sär- skilda skäl kan erhållas befrielse från deltagande i sådan kurs; den studerande har då att i stället underkasta sig ett särskilt prov på kursens innehåll. I examens tredje del äro ämnena

1. Straffrätt; ganska omfattande partier av straffrättens speciella del göras icke till föremål för examination, men de studerande tillrådas att kursivt läsa ifråga- varande lagtext jämte kommentar.

2. Processrätt. Även i anslutning till denna examensdel uppställes krav på att två obliga— toriska kurser dessförinnan skola ha genomgåtts: en i huvuddragen av kriminologi (kriminalbiologi och kriminalsociologi), med examinatorier på samma sätt- som de till andra examensdelen hörande kurserna, samt en i bokföring och räkenskaps— kritik om ca (50 timmar; denna kurs avslutas med ett skriftligt prov, vari den studerandes prestation skall kunna bedömas såsom nöjaktig. Sammanlagt omfatta. alltså de tre examensdelarna nio ämnen, av vilka två (nationalekonomi och rättshistoria eller romersk rätt) äro i VlSs mån fristående, samt fyra obligatoriska kurser.

De sistnämndas innehåll äro (med visst undantag för obligationsrättens speciella del) icke föremål för den egentliga examinationen. Denna omfattar munt— ligt förhör i varje ämne, som ingår i respektive examensdel, samt skriftliga prov. Dessa äga rum på universitetets lokaler under noggrann kontroll (en kontrollant på ca sex examinander). Tiden för varje skrivning bestämmes särskilt- (minst fem och högst åtta timmar). Tillåtna. hjälpmedel äro i allmänhet endast lagsamlingar och lageditioner utan kommentar. För att garantera. en objektiv bedömning av- lämnas skrivningarna utan författarens namn, men med ett nummer som möjlig- gör identifiering efter bedömningens avslutande.

De skriftliga proven äro till antalet fem, nämligen ett i första delen, innefattande flera konkreta eller abstrakta spörsmål från de offentligrättsliga ämnena,

två i andra delen, det ena avseende ett teoretiskt spörsmål ur för-mogenhets- rät—ten, det andra innefattande flera konkreta eller teoretiska spörsmål ur privat- 'åitten. samt

två i tredje delen, nämligen ett med flera konkreta eller teoretiska Spörsmål ur st'aff- och processrätt, samt ett annat innefattande belysning och bedömning av ett konkret rättsfall, som kan avse spörsmål ur privaträtt, straff- och processrätt.

I examinationen deltaga censorer, utsedda av vederbörande ministerium bland domare och andra praktiska jurister. Dessa medverka vid bestämmande av de skriftliga uppgifterna och deltaga i både den muntliga och den skriftliga pröv»

• Sida 134
•  Original

ningen på samma. sätt som universitetslärarna. en lärare och två censorer.

Betygssättningen sker efter en ytterst detaljerad poängskala med lägst 0 och högst 16 för varje muntligt förhör och varje skriftligt prov; för vissa skriftliga prov förhöjes talvärdet med hälften. Vissa slutsiffror äro erforderliga i varje exa— mensdel för att denna skall godkännas; för hela examen kräves ett genomsnittstal av minst 10. '

Dessa betygssiffror, som uträknas i bråkdelar, offentliggöras och äro av stor betydelse för de examinerade. Vid den första anställningen, åtminstone i statens tjänst, läggas de till grund för bedömningen av olika aspiranter och äro i vissa fall ensamt avgörande vid en konkurrens. För exempelvis domarbefattningar fordras enligt lag »forste Karakter», d. v. s. ett genomsnittstal av minst 11,67; dispens härifrån meddelas emellertid i viss utsträckning på grund av praktiska meriter efter examen.

Betygssystemet utövar en stark inverkan på de flesta studerandes inställning till studierna. Även de, som icke äro särskilt studiebegåvade, nedlägga mycket arbete och lång tid för att vid examen icke erhålla ett slätstruket godkänd utan om möjligt komma högre upp på skalan. Då särskilt de skriftliga proven kräva eller i allt fall av studenterna anses kräva mycket fullständiga och exakta minnes- kunskaper, inriktas studierna på att förvärva. sådana.

Detta leder till ett mycket noggrant studium av lagtext och läroböcker. Littc ratur av sistnämnda slag föreligger mycket fullständigt. Det anses v aia varje pro- fessors plikt att tillse att en aktuell lärobok finnes i ('arje del av hans ämnes- område. Åtskilliga av dessa läroböcker äro emellertid alltför utförliga för att i sin helhet inläras av de studerande, i det att de även äro upplagda som handböcker till det praktiska rättslivets tjänst. Fakulteten, som har att bestämma examens- fordringarna (i viss utsträckning genom ett utskott på tre medlemmar), föreskriver icke blott att vissa arbeten skola läsas noggrant eller kursivt, utan angiver i detalj vilka partier i en bok, som icke behöva inläras. Sådana »Overspringelser» kunna i en enda volym vara ett femtiotal eller flera; exempelvis kan på detta sätt framställningen i en lärobok från sid. 33 rad '? nedifrån till sid. 55 rad 2 uppifrån uteslutas ur kunskapsfordringa-rna.

En starkt bidragande orsak till den starka tonvikt, som i studierna lägges på inpräntandet av minneskunskaper, är att kunskapsstoffet i huvudsak skall redo- visas vid endast tre tillfällen under hela studietiden och på grund därav vid varje tillfälle blir mycket omfattande. Detta nödvändiggör att mycken tid måste ägnas åt sådant som inhämtats för längre tid sedan. —— Härvid må anmärkas. att examen tidiga-re bestod av endast två delar. Tredelningen infördes för att bereda en viss lättnad i repetitionsbehovet. Det göres emellertid gällande, att verkan blivit den motsatta, i det att studenterna nu tre gånger, i stället för förut endast två, under- kasta sig ett omfattande repetitionsarbete.

Även undervisningen präglas av examensordningens nu berörda egenskaper och verkningar. Fakultetens lärarkrafter (i Köpenhamn) äro i förhållande till det mycket stora antalet studenter ganska fåtaliga. Studentantalet var för några år sedan ca 2 000; nu har det sjunkit till omkring 1 200. Lärarna äro för närvarande 10 professorer, 7 lektorer, vilka skola fylla en viss vetenskaplig standard, () under- visningsassistenter, omkring 3 praktiska jurister, vilka bl. a. leda vissa övningar; härtill komma 9 universitetsma-nuduktörer.

Undervisningen —— bortsett från den som handhaves av sistnämnda lärare —— äger rum i samma former som i Sverige: föreläsningar, övningar av skilda slag och kurser. Professorernas föreläsningar synas i regel bestå i genomgång av hela ämnen i anslutning till läroböckerna. Framställningen hålles a jour med utveck- lingen inom lagstiftning och domstolspraxis och mera tvivelaktiga eller intres- santa spörsmål belysas ingående. Övningarna äro av skilda slag. Egentliga semi—

• Sida 135
•  Original

l 1 » 1

narieövningar synas förekomma i något mindre utsträckning än hos oss. Vid rätts- fallsövningar behandlas i viss omfattning aktuella verkliga rättsfall under med- verkan av domare eller advokater som i sin verksamhet haft befattning med må- len. Vid andra övningar genomgås dokument och liknande material ur praxis. En speciell typ av övningar, föranledd av examinationsformen, är skrivövningar, vilka skola giva träning i skriftlig behandling av sådana uppgifter som före- komma i examen. De särskilda kurserna över vissa specialområden och hjälp- vetenskaper ha. berörts i det föregående.

De sistnämnda äro, såsom förut nämnts, obligatoriska. All annan undervis- ning är frivillig. Och det uppgives att de studerandes deltagande däri uppvisar en mycket låg frekvens, särskilt på de egentliga föreläsningarna. Många studenter skola knappast någonsin begagna. sig av u11iversitetsundervisningen.

Däremot är det- ytterst vanligt, att man anlitar privat- undervisning, s. k. inanuduktion. Denna meddelas av praktiskt verksamma jurister som för något mindre grupper av studenter genomgå lagtext och läroböcker i detalj under skol- mässiga former, med förhör. De flesta studenter anse sådan undervisning nöd- vändig, åtminstone under den förra delen av studietiden. Den enskilda manuduk- tionen är tidskrävande och kostsam. Exempelvis har uppgivits, att det i ämnet »borgerlig rätt», vari undervisning meddelas av universitetslärare, icke är ovanligt att man för en första genomgång och två repetitioner anlitar manuduktör under ca 200 timmar. För att höja manuduktionens nivå och göra den mindre kostsam för studenterna ha vid fakulteten anställts ett antal universitetsmanuduktörer, jfr ovan; dessas undervisning har icke utträngt den privata manuduktionen.

Praktisk juridisk utbildning under studietiden är icke föreskriven. Även iså— som frivillig förekommer den endast undantagsvis. Däremot försörja sig många bland studenterna, enligt uppgift mer än hälften, under större eller mindre del av studietiden med praktiskt arbete. Detta är oftast icke av egentligen juridisk art; vanligast äro underordnade tjänster i allehanda kommunala och statliga verk. Häri ligger en förklaringsgrund till att många studenter ha svårt att. följa den

':1kademiska undervisningen.

Nämnda förhållande förklarar även att studietiden blir lång. Någon normal- studietid finnes icke föreskriven. I de av fakulteten i Köpenhamn utgivna studie- anvisningarna angives att duktiga studenter kunna fullborda studierna på 5 år 51/2 år. Från annat håll uppgives att, för den som helt ägnar sig åt studierna, något kortare tid skulle vara tillräcklig. Emellertid behöva i verkligheten minst hälften av de studerande en tid av 7 år eller mera för att nå fram till examen.

Särskilda anordningar för »bortgallring» av dem, som icke äro tillräckligt ut- rustade för juridiska studier, förekomma icke. De kunna anses överflödiga vid det rådande examenssystemet, med dess krav på aktuella kunskaper inom stora, ämnesområden på en gång och med de stränga formerna. för examinationen. Det uppgives, att i första examensdelen i regel mer än 50 % av examinanderna miss— lyckas vid första försöket och att ca, 30 % av dem, som påbörjat studierna., aldrig bliva. godkändai denna examensdel och följaktligen lämna studierna. I dé senare examensdelarna är antalet av underkända betydligt lägre och de flesta av dem bliva godkända vid senare försök. Det har uppgivits, att den krävande beskaffen- heten av den första examensdelen föranleder många studenter att ägna överdrivet grundliga förberedelser åt denna.

Det nuvarande juridiska examensväsendet är resultatet av en lång utveckling. På senare tid har det underka-stats upprepade ändringar. För närvarande pågå inom de juridiska fakulteterna förarbeten för en ny reform. Med denna synes man, från åtskilliga håll, eftersträva en minskning av det mekaniska inhämtandet av minneskunskaper och en ökad betydelse för den akademiska undervisningen. Någon principiell omläggning av systemet torde emellertid icke vara under över— vägande.

• Sida 136
•  Original

1 Norge är juristutbildningen förlagd till juridiska fakulteten vid universitetet i Oslo. Den som vill ägna sig åt juristbanan har att avlägga juridisk embetsek- samen (juridicum). För advokater, domare och högre befattningshavare inom polis— och åklagarväsendet utgör denna examen kompetensvillkor. Utan att några bestämmelser härom finnas besättas de flesta överordnade tjänster inom departementen och den centrala förvaltningen i övervägande grad med jurister. Ofta finna jurister vidare anställning inom lokalförvaltningen samt inom bank- och försäkringsväsendet eller eljest inom näringslivet. Någon högre juridisk examen, bortsett från doktorsgraden, finnes icke. Inom den juridiska fakulteten avlägges ytterligare en examen, nämligen ekonomisk embetseksamen. För denna examen redogör-es i bil. 10. Från och med hösten 1948 blev den förut gällande stadgan av år 1934 an- gående juridisk embetseksamen ersatt av en ny. För tillträde till juridiska studier fordras enbart studentexamen. Något krav på godkänt studentbetyg i visst eller vissa ämnen, t. ex. latin, eller på kvalifi— cerat studentbetyg uppställes sålunda icke. Det norska gymnasiet är delat i tre linjer, en latinlinje, en reallinje och en nyspråklig linje, engelsklinjen. Latin— linjen och reallinjen voro de linjer, som tidigare valdes av de flesta gymna— sister. Numera välja de flesta reallinjen eller engelsklinjen, medan latinlinjen föredrages av ett ringa fåtal. För avläggande av juridisk embetseksamen fordras härutöver ett förberedande prov i filosofi (omfattande psykologi, logik och filosofiens historia). Alla, som ämne avlägga examen vid universitetet, måste undergå provet i filosofi. Enligt den äldre examensstadgan bestod juridisk embetseksamen av två av delningar. Lärostoffet i envar av de båda avdelningarna av examen var till sitt innehåll tämligen olikartat. I första. avdelningen ingingo förutom en översikt av gällande norsk rätt, .offentligrättsliga ämnen, rättshistoria, nationalekonomi och, sociologi. Andra avdelningen omfattade privaträtt jämte internationell privaträtt. straffrätt, processrätt och juridisk encyklopedi. Även enligt 1948 års examens- stadga består juridisk embetsek—samen av två avdelningar. Härtill kommer ett särskilt prov i nationalekonomi. Den viktigaste ändringen består däri att man ur det obligatoriska lärostoffet utmönstrat vissa speciella ämnen eller ämnesdelar. I stället måste varje studerande efter eget val mera grundligt sätta sig in i ett av dessa ämnen (specialfag). Vissa helt elementära kunskaper i nämnda ämnen krävas dock alltjämt. Avgörande för denna anordning har varit att det ansetts vara mera värdefullt för de studerandes juridiska skolning att låta dem inhämta mera grundliga insikter i ett ämne än att bibringa dem ytliga kunskaper i flera ämnen. Därjämte innebär den nya stadgan en ändrad fördelning av läro- stoffet mellan de båda avdelningarna. Tentamen i nationalekonomi, vilken är enbart skriftlig, anses den studerande lämpligen icke böra undergå, förrän han jämväl ägnat någon termin åt juridiska studier. Han måste ha blivit godkänd i detta prov innan han anmäler sig till examen i andra avdelningen. Kurser i bokföring med avslutande prov anordnas varje termin. Från prov i bokföring är den befriad, som avlagt sådant prov vid auktoriserad handelsskola. I juridisk embctseksamens första avdelning ingå följande ämnen, nämligen

1. av privaträtt: personrätt, avtalsrätt, allmän obligationsrätt, speciell obliga- tionsrätt (läran om köp, bergen och skuldebrev), skadeståndsrätt, sakrätt, pant- rätt och materiell konkursrätt.

2. rättshistoria, 3. statsförfattningsrätt, 4. förvaltningsrätt och 5. folkrätt.

• Sida 137
•  Original

Andra avdelningen omfattar följande obligatoriska ämnen: 1. sociologi, 2. juri— disk encyklopedi, 3. familjerätt och arvsrätt, 4. straffrätt, 5. processrätt och 6. ett specialfack. Som specialfack kan väljas något av följande ämnen, nämligen försäkrings— rätt, sjörätt, associationsrätt, handelsrätt, expropriationsrätt och byggnadslag- stiftning, jorddelningsrätt och vattenrätt, immaterialrätt, arbetsrätt, internatio— nell privaträtt, folkrätt, socialrätt och kommunalrätt, näringsrätt, skatterätt, kriminologi med rättspsykiatri och fängelseväsen samt rättsfilosofi. Undervisningen bedrives främst i form av föreläsningar och seminarieövnin— gar. Med undantag av kursen i bokföring är ingen undervisning obligatorisk. Föreläsningarna ha ungefär samma karaktär som i Sverige. Från studenthåll ha gjorts framställningar om att föreläsningarna borde inskränkas till förmån för mera element-ära kurser. I synnerhet under de två första ter-minerna, då enligt studieplanen läran om köp. avtalsrätt och allmän obligationsrätt skall inhämtas, hur en kursmiissig genomgång av lärostoffet ansetts behövlig. Sådan kur—sunder- visning har numera i viss utsträckning kommit till stånd. Seminarieövningarna tillgå ofta så att en uppgift, bestående av ett verkligt 3 eller konstruerat rättsfall, i förväg delas ut till ett par studerande, vilka. sedan hålla. ett inledningsanförande över var sin del av uppgiften. Härefter diskuteras l denna och professorn sammanfattar det hela. Icke sällan användes denna. under- visning-storm till diskussion av ett teoretiskt problem. Det förekommer vidare i vissa ämnen, t. ex. straffrätt, att en specialist håller föredrag i något straff- rätten närstående icke-juridiskt ämne, varefter följer diskussion.

En särskild form av undervisning, som förekommer i förhållandevis stor ut- sträckning, utgöres av rättelse och genomgång av skrivningar över teoretiska och praktiska uppgifter av det slag, som brukar givas vid den skriftliga pröv- ningen i examen. Syftet med denna undervisning är att bibringa de studerande

: viss träning i att skriftligen behandla förekommande examensuppgifter (»eksa- menstrening og oppgaveteknikk»). Denna undervisningsform sammanhänger med det norska examinationssystemets övervägande skriftliga natur.

Vidare förekommer prakt-isk undervisning av delvis samma beskaffenhet som i Sverige. Under ledning av en domare eller en advokat samt under medverkan av studenter hållas praktiska övningar i civilrätt och i civilprocessrätt. Finge' rade rättegångar med studenter som agerande i olika roller utgöra en av de stu- derande uppskattad undervisningsform. Besök göras dessutom vid domstolar och fängelser.

Det ringa antalet juridiska universitet-slärare i förhållande till studentantalet har lett till att manuduktion förekommer i förhållandevis stor omfattning. Manu— duktionen är av två slag, privat manuduktion och examensmanuduktion. Av privat manuduktion begagnar sig ett ganska stort antal studerande. Undervis- ningen består i huvudsak i genomgång med förhör över olika avsnitt av lärostoffet, som tidigare givits som läxor. Manuduktörerna- utgöras i de flesta fall av yngre jurister, vilka syssla med manuduktion vid sidan om sitt egentliga yrke. Examensmanuduktionen kan sägas vara av halvofficiell karaktär. Den försiggår- på. universitetet under ledning av en av de studerande utsedd lärare och av- slutas i allmänhet under den sista studieterminen. Omkring 150 studenter bruka. deltaga däri.

Examinationen i examens båda avdelningar är såväl skrift-lig som muntlig. Prövningen äger rum på en gång i samtliga ämnen i varje avdelning av examen. Examination hålles i regel två gånger årligen i de båda examensdelarna. samt i nationalekonomi.

I varje avdelning givas i den skriftliga. prövningen en praktisk och fem teoretiska uppgifter. Den praktiska uppgiften innefattar ett konstruerat rätts-

• Sida 138
•  Original

fall, medan de teoretiska uppgifterna vanligen innebära en redogörelse för ett visst rättsligt institut eller en jämförelse mellan två eller flera likartade sådana. Som hjälpmedel vid den skriftliga. prövningen få användas lagbok och olika slag av författningssamlingar, vilka dessförinnan underkastats kontroll. För att garantera. en objektiv bedömning av de skriftliga proven utsätter varje examinand å skrivningen endast ett honom i förväg tilldela-t nummer. Skrivningarna lottas på olika examenskommissioner, vardera bestående av tre personer, vilka granska och betygsätta proven. Den, som godkänts å skrivningen, har därefter att under gå muntlig examination inför den examenskommission, som bedömt hans skriv- ning. Sådan examination är offentlig och bevistas i stor utsträckning av de studerande. Vanligen kallas 4—6 examinander samtidigt till förhör. De exami- neras en efter en.

Betygssättningen sker med tillämpning av en sifferbetecknad skala fr. o. m. 2,001 t. o. 111. 3,15. De två. grundläggande betygen äro »laudabilis» och >>haud illaudabilis», vanligen benämnda »laud» respektive >>haud». Dessa delas i sin tur i olika grader. Betygsgraderna äro följande:

Laudabilis .......................................... t. o. 111. 2,15 Står til Laudabilis ................................. » 2,35 Kan få Laudabilis ................................. » 2,55 Kan vel få Laudabilis ........................... » 2,75 Hand Illaudabilis ................................. » 2,95 Står til Hand Illaudabilis ........................ » 3,15

Den, som i examen erhåller sämre resultat än betyget Står til Hand Illanda- bilis, är underkänd (immaturus).

För resultatet av prövningen i vardera examensdelen samt i nationalekonomi sättes ett särskilt betyg och därefter ett huvudbetyg för hela examen. I fråga om bedömningen av proven i varje examensdel Särskilt sättes först ett prelimi- närt- betyg på det skriftliga provet. Härvid sätter varje ledamot- av examenskom- missionen ett betyg för svaret på varje uppgift och därefter ett sammanfattnings- betyg på hela det Skriftliga provet. De tre ledamöterna—s sammanfattningsbetyg sammanställas sedan till ett betyg. Vid den muntliga examinationen förfares på liknande sätt. Efter den muntliga prövningen fastställes det slutliga betyget för examensdelen i fråga. Utgången av den muntliga prövningen kan påverka det preliminärt satta betyget i båda riktningarna.

Det huvudbetyg, som erhålles i juridisk embetseksamen, är av avgörande be- tydelse för den studerande. Om han icke erhållit minst betyget Kan vel få Laudabilis är han sålunda utestängd från att nå högre domare- och advokatställ- ningar.

Antalet lärarbefattningar är i förhållande till antalet studerande synnerligen ringa. För närvarande finnas endast åtta professurer i rättsvetenskap. Härtill kommer en särskild professur i försäkringsrätt. Utöver dessa. professurer finnas fyra universitetsstipendiater i rättsvetenskap, en lektor och en docent. I motsats till förhållandet i Sverige användas vidare praktiskt verksamma jurister i mycket stor utsträckning i undervisningen och såsom ledamöter av examenskommissio- nerna. Praktiker användas mycket ofta för att leda de förut berörda skrivövning- arna. I examenskommissionerna utgöras ledamöterna till helt övervägande del av praktiker.

För närvarande råder ett mycket betydande överskott av utexaminerade juris— ter. Medan det årliga behovet av juris kandidater enligt en verkställd undersök— ning kommer att minska under de närmaste åren ha allt flera jurister utexamine-

l Någon undre gräns finnes teoretiskt icke; i praxis är den emellertid satt till 2,00.

• Sida 139
•  Original

rats för varje år. En anledning till överskottet är att flera på grund av krigs- förhållandena tillkomna organ, som berett plats för talrika jurister, numera av- vecklats. Vidare ha tjänster inom förvaltningen i ökad omfattning börjat rekrytera-s med per-soner, som avlagt ekonomisk embetseksamen. Följden har bli- vit en skärpt konkurrens bland juristerna. Utan huvudbetyget »land», vilket för- värvas av omkring hälften av juristerna. är det för närvarande icke möjligt att erhålla befattning som dommerfullmektig (motsvarande tingsnotarie). På sista tiden har dock antalet nyinskrivna juris studerande visat en sjunkande tendens.

Det må slutligen nämnas att en nu sittande kommitté med uppgift att före— taga en översyn av de norska universitetsexamina övervägt att föreslå införan- det av en licentiatexamen, särskilt med tanke på den juridiska fakultetens rekry- tering och i förhoppning att kunna stimulera till rättsvetenskapligt arbete i större omfattning.

Tyskland (Västtyskland).

I Tyskland uppgår antalet juridiska fakulteter till ett tjugutal. Nedan läm— nade uppgifter hänföra sig till förhållandena i Västtyskland.

Envar som vill ägna sig åt praktisk juridisk verksamhet har att avlägga två examina. Den första (Staatseacamen) avlägges i samband med universitetsstudi- ernas avslutning. Enligt studieplaner-na är studietiden för universitetsexamen 3 eller 31/2 år; i allmänhet åtgår emellertid ytterligare något halvår. Efter denna examen följer en praktiktid av 31/2 år, varefter den andra examen (Assesso'rs- exam-cn) avlägges. Praktiktiden har emellertid i jämförelse med tingsutbildningen i Sverige en helt annan karaktär i det att juristen i mycket ringa utsträckning utför något arbete på eget ansvar. I stället auskulterar han inom olika juridiska verksamhetsgrenar.

Vid universitetsstudierna lägges huvudvikten vid de centrala delarna av civil— rätten. Det ifrågasättes emellertid att öka förvaltningsrätt-en och processrätten på civilrättens bekostnad. Bevistande av undervisning i nationalekonomi är obli- gatoriskt; nationalekonomi är dock i regel icke examensämne. Internationell privaträtt, delar av speciell privaträtt och hjälpvetenskaper till straffrätten äro i allmänhet frivilliga; insikter i finansrätt fordras icke eller endast i ringa ut— sträckning.

Undervisningen äger rum i form av föreläsningar, rättsfallsövningar och semi— narier. På seminarierna äro deltagarna i allmänhet doktorander. Någon motsva- righet till praktiska kursen i Sverige finnes icke. Däremot kräves sex veckors auskultation vid domstol under studietiden.

Föreläsningarna utgöra den dominerande undervisningsformen. Syftet med dessa anses vara att bibringa de studerande en överblick över hela rättsområdet. En föreläsare begränsar sig därför i allmänhet till att enbart meddela en över- sikt över innehållet i gällande lagstiftning. En föreläsningsserie i Tyskland mot— svarar sålunda närmast en kurs i Sverige. Sådana föreläsningar, som mera in- gående behandla ett särskilt institut eller en mindre del av ett ämne, förekomma knappast. Och det brukas icke att en professor, som är sysselsatt med ett veten- skapligt arbete, lägger sitt material till grund för en föreläsningsserie.

Föreläsningarnas elementära och problemfria karaktär sammanhänger med att de studerande i regel besöka dem utan att äga någon ”kännedom om ämnet. Före— läsningarna äro väl besökta, vilket delvis torde sammanhänga med en viss brist på läroböcker. Det i Sverige förekommande kompendiesystemet är helt okänt.

Vid rättsfallsövningarna behandlas i regel konstruerade fall. Deltagande i dessa övningar är i viss utsträckning obligatöriskt. En tysk student måste bevista

• Sida 140
•  Original

minst 5 övningsscrier om vardera minst en termin. I realiteten innebär detta krav att han under varje sådan serie skall ha. skrivit två uppsatser över konstru- erade rättsfall. Att sådana. rättsfall föredragas beror på att referaten i de tyska rättsfallssamlingarna mindre väl lämpa sig som övningsuppgifter. Uppsatserna äro i allmänhet mindre än en svensk seminarieup—psats.

Manuduktion är synnerligen vanlig. Under den senare hälften av studietiden synas de allra flesta studenter dagligen besöka en manuduktör.

Prövningen för Staatsexamen sker enbart i form av en slutexamen.. Några t-en- tamina i de enskilda ämnena förekomma alltså. icke. Den odelade slutexamen gör det nödvändigt för studenterna att studera rättsordningens olika delar mer eller mindre samtidigt, och underlättar därigenom för dem att vinna en över- blick av och sinne för sammanhanget mellan olika ämnen. Å andra sidan utgör denna examensform till stor del förklaringen till föreläsningarnas översiktliga och problemfria karalktär.

Examinationen sker huvudsakligen genom s. k. »Klausurarbeiten» och genom en muntlig prövning. De förra utgöras av skrivningar på lärorummet. I allmän— het är det härvid fråga om att lösa konstruerade rättsfall. Lagtext får medföras. Proven kräva likväl ganska ingående kännedom om gällande rätt. Antalet sådana skrivningar varierar. Upp till 8 skrivningar förekomma. Den muntliga prövningen försiggår inför en examenskommission, i vilken praktiskt verksamma jurister ingå såsom ledamöter. I examen ingår vida-re ett större >>Hausarbeit», vilket kräver mellan 4—6 veckors arbete. Detta arbete utgöres av en uppsats av betydligt större omfång än en svensk seminarieuppsats.

Under praktiktiden efter Staatsexamen bevistar auskultanten kurser och före- läsningar, som meddelas av praktiskt verksamma jurister. Assessorsexamen av- lägges sedan inför en examenskommission, bestående av praktiska jurister. Pröv— ningen går främst ut på att undersöka auskultantens praktiska duglighet. Exa— mensuppgifterna bestå. härvid icke av konstruerade 'ättsfall utan av verkliga. mål, vilkas akter överlämnas till examinanderna. Dessa ha att skriva förslag till dom eller eljest utlåta sig i målet.

Mycket få. studerande avbryta sina juridiska studier. l universitetsexamen bruka. emellertid omkring 10—20 % underkännas. Endast ett nytt försök är till— lätet. l assessorsexamen är underkännande sällsynt.

Den som avlagt Staatsexamen äger förvärva doktorsgrad genom att författa en avhandling. Doktorsgraden eftersträvas av många, enär den åtnjuter stort anseende särskilt inom näringslivet. Från professorernas sida är man emellertid angelägen att- minska antalet doktorander, vilket man söke' åstadkomma genom att höja fordringarna. I allmänhet torde numera omkring 1 år 11/2 år åtgå för att fullborda en doktorsavhandling.

Antalet lärarbefattningar är i förhållande till studentantalet större än i Sverige. Sålunda finnes flera professorer men framför allt betydligt flera biträdande och underordnade lärarkrafter såsom docenter och assistent-er samt praktiskt verk- samma jurister, de sistnämnda ofta. med professors. titel. Av assistenter finnas två slag: halvtidsa-nställda. och heltidsanställda. De förra ha vid sidan av sitt arbete som assistenter praktisk juridisk verksamhet eller äro sysselsatta med arbete för förvärvande av doktorsgrad; de senare bruka meritera sig för docentur.

Professors undervisningsskyldighet synes i allmänhet utgöra 8 timmar i veckan. Till varje lärostol hör en institution med tjänsterum för professorn, seminarie- rum och bibliotek samt en eller två assistenter, vilka på olika sätt biträda vid undervisningen, ävensom en sekreterare.

Icke sällan har en professor tidigare varit verksam inom det praktiska rätt;—'- livet. På många håll råder den ordningen att en ordinarie professor, om han så vill, äger tjänstgöra som Oberlamlesgeriehtsrat.

• Sida 141
•  Original

I Schweiz finnas juridiska fakulteter vid samtliga. sju universitet, nämligen universiteten i Basel, Bern, Geneve, Lausanne, Neuchåtel och Ziirich samt det katolska universitetet i Fribourg.

Liksom i Tyskland måste den, som vill ägna sig åt praktisk juridisk verksam- het—, avlägga två examina, en examen efter universitetsstudiernas slut och en annan examen efter den därpå följande praktiktiden. Vad ovan sagts rörande den juridiska undervisningen m. m. i Tyskland äger i huvudsak tillämpning även beträffande Schweiz. I det följande beröras därför väsentligen de skiljaktigheter, som förefinnas. På grund av den kantonala splittringen i Schweiz, äro förhållan— dena något olika vid skilda fakulteter. Endast några av dem beröras här.

I Basel och Ziirich finnes endast en juridisk examen, dr. jur., för vars avläg- gande i regel åtgår omkring fem år. Amnesstoffet är i stort sett detsamma som i Tyskland; nationalekonomi ingår dock i den juridiska utbildningen.

Undervisningen äger rum i form av föreläsning-ar och övningar. I jämförelse med förhållandena i Tyskland synes densamma vara mera inriktad på behand— ling av juridiska problem, mindre på omedelbart meddelande av kunskaper. Detta sammanhänger med att för examen uppställes fordran på en avhandling (disserta- tion). Till följd av den kantonala rätt/solikheten föreligger i vissa ämnen brist på läroböcker. Någon manuduktion förekommer icke.

Examination äger rum i form av en enda slutexamen. Tyngdpunkten ligger härvid på den skriftliga avhandlingen, dissertationen, som i allmänhet omfattar mellan 100 och 200 sidor. Den muntliga prövningen går i främsta rummet ut på att pröva examinandens kännedom om rättsordningens allmänna principer och hans juridiska omdöme.

Avhandling är icke obligatorisk vid alla juridiska fakulteter, bland annat icke i Bern. Där för-lägges författandet av avhandlingen till tiden efter praktiktiden.

Det är sällsynt att en examinand underkännes i själva examen. Däremot före- kommer det icke så sällan att en examinand återfår manuskriptet till sin avhand— ling med anmodan att omarbeta detsamma.

Under praktiktiden bruka juristerna alltjämt bevista undervisning vid univer- sitetet. Efter fullgjord praktik ha de att undergå prövning inför ett kollegium av praktiskt verksamma jurister. I denna senare examen förekommer i högre grad än i universitetsexamen prövning av detaljkunskaper.

Liksom i Tyskland är antalet lärarbefattningar i förhållande till studentantalet större än i Sverige. Undervisningsskyldigheten för en professor är mycket stor, ieke minst med tanke på alla de avhandlingar och uppsatser, som skola granskas.

Österrike.

I Österrike finnas juridiska fakulteter vid landets tre universitet i NVicn, Innsbruck och Graz.

Liksom i Tyskland och Schweiz finnes även här en universitetsexamen och en examen efter fullgjord praktik. Vidare finnas i Österrike liksom i Tyskland två universitetsexamina: en ämbetsmannaexamen, »Staatsexamen», och en särskild doktorsexamen. Mellan dessa föreligger emellertid ingen större skillnad. För doktorsexamen fordras ingen avhandling (dissertation). Praktiskt taget alla jurister avlägga denna doktorsexamen.

Staatsexamen omfattar romersk rätt, kanonisk rätt, rättshistoria, civilrätt, straffrätt och processrätt samt offentlig rätt och samhällsr'etenskap, d. v. s. natio-

• Sida 142
•  Original

nalekonomi med statistik. Studietiden utgör sammanlagt omkring 4 år. Studierna inledas med romersk rätt, kanonisk rätt och rättshistoria (1 år). Därefter följer studiet av civil-, straff- och processrätt (??/2 år), varefter studierna avslutas med offentlig rätt samt nationalekonomi med statistik (vardera 11/2 termin). Det stora utrymme, som vid de juridiska studierna ägnas nationalekonomi, går tillbaka till en studieordning av år 1806. Allt-jämt anses att vid juristutbildningen rikligt ut.- rymme skall beredas ekonomiska studier, och för närvarande diskuteras att jäm- väl företagsekonomi bör ingå i juristutbildningen.

Undervisningen bedrives i form av föreläsningar och övningar. I motsats till förhållandena i Tyskland äro föreläsningarna föga besökta. Privat manuduktion spelar en stor roll.

Examinationen är enbart muntlig och avser väsentligen kontroll av de stude- randes minneskunskaper. Den sker icke genom någon slutexamen utan genom tre tentamina. Den första tentamen omfattar de historiska studierna (romersk rätt, kanonisk rätt och rättshistoria), den andra civil-, straff— och processrätt samt den tredje offentlig rätt och nationalekonomi med statistik.

För doktorsexamen fordras som ovan antytts ingen dissertation. Det kräves endast att den studerande avlägger ytterligare muntliga prov, s. k. »Rigorosen». Dessa »Rigorosen» anknyta helt till de tre deltentamina i »Staatsexamen» och skilja sig från de förra enda—st därigenom att de skola vara svårare. Skillnaden i svårighetsgrad är emellertid icke påfallande. Den »rigorösa» prövningen i t. ex. civil-, straff- och processrätt kan avläggas omedelbart efter tentamen för »Staats— examen» inom samma ämnesområde. Detta förklarar varför i praktiken nästan samtliga jurister avlägga doktorsexamen.

Någon begränsning av tentamensrätten finnes ej. Systemet med tre tentamina medför dock att en del studenter avbryta sina studier. Antalet jurister är i för— hållande till behovet av juridisk arbetskraft alldeles för stort.

Frankrike.

I Frankrike finns juridisk fakultet vid universiteten i Paris, Aix, Alger, Amiens, Bordeaux, Caen, Dijon, Grenoble, Lille, Lyon, Montpellier, Nancy, Poitiers, Rennes, Strasbourg och Toulouse. Omkring hälften av alla blivande jurister studera i Paris.

De juridiska universitetsexamina äro: La licence en droit, les diplömes d'études supérieurs de droit (DES), le doctorat en droit och le certificat de capacité en droit. Inom en del fakulteter finnas olika institut, där man efter specialstudier kan erhålla ett diplom i t. ex. kriminologi, internationell rätt. komparativ rätt eller romersk rätt. De samhällsvetenskapliga ämnena ingå i det juridiska studie- och examenssystemet såsom närmare framgår i det följande.

För inträde vid juridisk fakultet fordras enbart godkänd studentexamen. Sådan examen avlagd på vilken som helst av de förekommande linjerna, nämligen den latin-grekiska, filosofiska eller moderna (real-)linjen, är sålunda tillfyllest. I realiteten ha. de juris studerande nästan uteslutande avlagt examen på den filosofiska och i någon mån på den latin-grekiska linjen. På båda dessa linjer studeras latin (samma kurs). Även om något krav på insikter i latin icke är uppställt torde sålunda de allra flesta juris studerande besitta kunskaper i detta amne. ;

Studierna för licence en droit taga enligt stu-dieplanen tre år i anspråk och äro ganska skolmässigt ordnade. Studenterna äro indelade i årsklasser och ha att följa ett noga fastslaget schema-. De läsa fem å sex ämnen samtidigt. I

• Sida 143
•  Original

examen ingå följande ämnen: romersk rätt, fransk rättshistoria, nationalekonomi, statsrätt, civilrätt, förvaltningsrätt, straffrätt med straffprocessrätt, civilprocess- rätt, internationell privaträtt och finansrätt. Första året läses civilrätt, romersk rätt, fransk rättshistoria och nationalekonomi under båda terminerna samt stats— rätt under den ena terminen. Andra året läses civilrätt, förvaltningsrätt, straff- rätt med straffprocessrätt och nationalekonomi under båda terminerna samt romersk rätt under den ena terminen. Under det tredje och sista året läses civilrätt (handelsrätt) under båda terminerna. samt civilprocessrätt, internationell privaträtt och finansrätt, vart och ett av dessa. ämnen under en termin. Sista terminen under tredje året meddelas förutom kurser i nämnda fasta ämnen ett flertal varje år varierande specialkurser i t. ex. sjörätt, exekutionsrätt, special— straffrätt, av vilka kurser den studerande skall välja två.

Anmärkningsvärd är civilrättens dominerande ställning. Undervisning däri meddelas under samtliga terminer och i de examina, varmed undervisningen varje läsår avslutas, förekommer alltid både skriftligt och muntligt prov i detta ämne (se nedan). En professor i civilrätt meddelar ej såsom hos oss under- visning endast i en del av ämnet, utan följer en årsgrupp studenter under hela studietiden fram till examen. Efter tre år har han sålunda genomgått hela civilrätten.

Undervisningen meddelas i form av kurs—föreläsningar och övningar, »travaux pratiques». Kursundervisningen pågår kontinuerligt hela läsåret utom ett par veckor före examina. Under en föreläsningss-erie behandlar professorn endast så- dant stoff, som skall redovisas i examen. Kursföreläsningarna motsvara sålunda närmast vad som hos oss benämnes kurser. Föreläsningarna äro icke obligatoriska. De besökas mera sällan av de studerande. Varje student har likväl tillgång till vad som behandlas på kurserna. I Paris och vid de större landsortsuniversiteten upptages nämligen allt, som genomgås på en kurs, av särskilt anställda stenografer. Ett par dagar senare komma de därvid förda anteckningarna. ut i stencil. Vid landsortsuniversiteten bevistas kurserna i större omfattning än iParis. Den ringa besöksfrekvensen beror till stor del på att åtskilliga studenter ha förvärvs- arbete vid sidan om studierna. Man beräknar att omkring 40 % äro självförsör- jande. Det är vanligt att .de studerande arbeta inom förvaltningen, på advokat kontor, notariebyråer o. s. v.

Kursundervisningen kom-plettera-s med »travaux pratiques», vilka icke äro obliga- toriska. Varje student inskrives vid terminens början i en grupp på cirka femtio studenter eller flera, vilka sedan arbeta tillsammans under hela läsåret. Vanligen besöker en studerande en övning i veckan. Övningarna, som syfta till att lära den blivande juristen att uttrycka sig i tal och skrift, insamla material, redogöra för ett inhämtat kunskapsstoff etc., förekomma i skiftande former. De kunna t. ex. ha karaktären av för-edrag eller av diskussioner över av deltagarna författade uppsatser eller förslag till domar. Betyg meddelas på övningarna och ett gott betyg på dessa kan hjälpa upp ett dåligt resultat i års- examen.

Emaminationen är så anordnad att en särskild prövning förrättas för varje årsgrupp av studerande vid slutet av respektive läsår. Den kan betecknas som ett slags flyttningsexamen i former liknande vår studentexamen med skriftliga prov, som äro gemensamma för samtliga universitet, varefter ett muntligt för- hör följer. De som misslyckats i prövningen ha möjlighet att försöka ännu en gång strax före höstterminens början. Den vars skriftliga, prov varit mycket dåligt får dock vänta till följande vårtemin. Härigenom åstadkommes en sträng gallring; bland dem som undergå prövning i det första årets examen bortgallras 80 %, det andra året 50 % och det tredje året ytterligare 10 % (enligt statistik 1946—1950). I Paris underkändes 78 % i det första årets examen år 1950.

• Sida 144
•  Original

Som ovan framgått studeras under ett läsår ungefär sex ämnen. Kurslitteratu- ren omfattar något tusental sidor per ämne och läsår eller sammanlagt omkring 10,000 sidor. Det är icke möjligt för en studerande att behärska hela detta ämnesstoff. Han läser vissa viktiga delar, som bruka förekomma i examen, och studerar vidare »les precis», d. v. s. ytterst kortfattade böcker där det viktigaste i varje ämne är sammanfattat.

Samtliga. årsexamina inledas med två skriftliga prov. Det första avser alltid civilrätt. Det andra gives under det första och andra året i något av de ämnen, i Vilka kurser förekommit under läsåret, medan under det tredje året vilket ämne som helst kan komma upp. Området för det andra provet utväljes genom lottdragning tre dagar i förväg. I varje prov utdelas två ämnen, av vilka den studerande skall behandla ett i en uppsats. Skrivningen pågår i tre timmar.

De skriftliga proven rättas av professorer och docenter. I Paris anlitas även utanför fakulteten stående jurister. Skrivningarna rättas och bedömas av nämn- der om tre lärare. I lands-orten bedömas uppsatser-na. av dekanus, professorn i civilrätt och professorn i det ämne, som utfallit vid lottdragningen. Betyg med- delas efter en skala från 1———20. För godkänt betyg fordras 10—12 poäng.

Den muntliga prövningen omfattar under det första och andra året i huvudsak förhör i alla de ämnen, som studerats under respektive läsår. Under det tredje året är den muntliga delen av prövningen uppdelad i två avdelningar: den ena består av förhör i civilrätt, handelsrätt och civilprocessrätt, medan den andra om- fattar förhör i finansrätt och i de två specialämnen, som den studerande valt att läsa. Om något av sistnämnda ämnen redan förekommit i det skriftliga provet ut- bytes det mot internationell privaträtt.

Förhören, som äro offentliga, äga rum i en stor sal, där varje ämnesprofessor sitter vid sitt bord. Studenterna komma i en jämn ström i grupper om 1—5 (i landsorten i regel endast en i taget) för att förhöras i det ena. ämnet efter det andra. Varje förhör pågår omkring en kvart och hela den muntliga examen är över på någon timme. Frågorna ha mycket skiftande karaktär: frågor på inne— hållet i någon paragraf, behandling av en konkret rättslig situation och ibland frågor med anspelning på aktuella politiska händelser. Någon gång får den studerande själv föreslå vad han vill tala om. Professorn kontrollerar icke i första hand kunskapsstoffet utan söker främst bilda sig en uppfattning om examinandens intelligens, förmåga av snabbt och logiskt tänkande o. s. v. Om den studerande löst sin uppgift på ett intelligent sätt, blir han godkänd, även om de juridiska kunskaperna icke äro särskilt djupgående, medan en studerande, som visserligen redovisar en mängd fakta men saknar förmåga att använda dem, kan bli underkänd.

Betygssättningen försiggår på följande sätt. För var och en av de två av- delningarna i tredje årskursens muntliga examen meddelas ett särskilt betyg. Dessa betyg jämföras sedan med medelbetygen på de skriftliga proven under samtliga tre år, och medelvärdet av dessa fem betyg uträknas. Om sammanfatt— ningsbetyget ej överstiger 10, medräknas även resultaten på de muntliga för- hören under det första och andra året. Examen kan vara godkänd, med nöje god- känd, god eller mycket god.

Licence en droit är i jämförelse med den svenska juris kandidatexamen en mindre gedigen examen. Den ger en allmän juridisk orientering. Först senare under den praktiska utbildningen eller vid de högre studierna för DES och doktorsgrad törskaffar Sig juristen grundligare kunskaper för det speciella område han tänker ägna sig åt. Den utbildning, som en licence en droit ger, är otillräcklig för de flesta yrken; dessutom fordras, som nedan framgår —- förutom praktisk utbildning —— särskild yrkesexamen eller särskilda inträdesprov.

• Sida 145
•  Original

I Frankrike finnas i huvudsak två slag av advokater, vilka benämnas avocat respektive auoué. En avocat är medlem av en fri yrkessammanslutning och äger rätt att plädera inför samtliga domstolar i hela landet med undantag av några av de allra högsta instanserna, som äro förbehållna vissa avocats. En avoué där— emot är innehavare av ett halvofficiellt ämbete, knutet till ett visst jurisdiktions- område. Han är representant för parterna vid de lägre instanserna och vid de högre har han till uppgift att svara. för målens förberedelse och formella handlägg- ning. — Tillträde till den för en blivande avocat erforderliga praktiska utbild— ningen förutsätter minst licence en droit samt av respektive universitet och advo— katsamfund i orten särskilt anordnat, godkänt prov; i allmänhet kunna- de sö— kande härutöver åberopa två ä tre års praktik hos en avoué eller agréé (advokat vid handelsdomstol). För att bli avocat fordras därefter tre års prakt-isk tjänstgö— ring hos en avocat och genomgång av vissa prov, anordnade av advokatsam— l'unden.

Jämväl för att bli avoué fordras i allmänhet licence en droit samt två års praktisk juridisk tjänstgöring; där capacité en droit (se närmare nedan) godtages som teoretisk bakgrund kräves fem års praktik.

För att vinna inträde på dom-m= eller åklagarbanan fordras licence en droit- sznnt två års praktisk domstolstjänstgöring, som avslutas med en av domstolarna anordnad yrkesexamen. Aspirant, som blivit godkänd vid denna prövning, har därefter att tjänstgöra ytterligare två år utan betalning (såsom juge suppleant eller attaché titulaire i justitiedepartementet), varefter han erhåller avlönad be- fattning som juge suppleant.

Till högre befattningar inom förvaltningen, inbegripet diplomattjän'st. fordras, förutom licence en droit (eller licence es lettres) eller diplom från politiskt in— stitut, genomgång av den nationella. förvaltningshögskolan (Ecole Nationale diAdministration). Endast ett begränsat antal elever vinna- varje år inträde vid denna. högskola efter särskilda inträdesprov; under 1949—1950 antogos av 472 sökande endast 52 elever.

För den, som ämnar förvärva doktorsgrad, utdelar fakulteten sju diplom i högre studier (DES), nämligen ett i romersk rätt och rättshistoria, ett i privaträtt. två specialdiplom i privaträtt och romersk rätt, ett i offentlig rätt, ett i national. ekonomi och ett i ekonomiska vetenskaper.

För varje diplom meddelas dels tre obligatoriska. kurser över olika. delar av ämnet dels ock en del specialkurser, av vilka den studerande får välja en. I Paris medgives tentamen två gånger om året. Den som första gången underkän- nes måste vänta minst fyra månader innan han får försöka på nytt; blir han även då underkänd får han vänta ett helt läsår. Man beräknar att för varje DES i regel fordras ett års studier.

Examen inledes med ett skriftligt prov (uppsats). Den som uppnår betyget 10 får därefter undergå muntlig prövning inför fyra examinatorer. Denna omfattar förhör i samtliga fyra kursämnen. Under år 1949 avlade 5,050 studerande licence en droit, medan 4,430 DES utdelades. Ett flertal tar DES utan sikte på doktors— graden för att meritera sig för något visst område. Vanligen tages DES i privat— rätt, nationalekonomi och offentlig rätt. Nyssnämnda år förvärvades doktors- grad av 532 personer. I allmänhet fortsättas de högre studierna omedelbart efter avläggandet av licence en droit.

För juris doktorsgrad (docteur en droit) fordras två DES samt en avhandling inom ramen för något av DES-ämnena. För avhandlingsarbetct räknar man i allmänhet med minst ett år, men ofta tar det betydligt längre tid, särskilt som de flesta. doktorander ha. arbete vid sidan om studierna. Avhandlingsarbetet sker under ledning av en professor. Avhandlingen försvaras inför en nämnd på tre

• Sida 146
•  Original

personer med den professor under vars ledning arbetet utförts såsom ordförande. Den som tagit DES i nationalekonomi och finansvetenskap erhåller titeln Docteur es Science politique.

Formellt fordras icke juris doktorsgrad för något yrke, med undantag av universitetslärare, men den räknas som en god merit. För närvarande råder stark konkurrens bland juristerna med påföljd att allt flera skaffa sig högre teoretiska meriter. De högre ämbetsmännen inom förvaltningen och de högre domarna samt framstående advokater äro i allmänhet juris doktorer.

Capacité en droit är en lägre rärttsexamen, som är helt fristående i förhållande till licence en droit. Särskild undervisning är anordnad för denna lägre examen. Varken studentexamen eller motsvarande utbildning eller ens inträdesprov ford- ras för att man skall få följa undervisningen och avlägga examen. Studerande för capacité en droit betraktas därför icke som universitetsstuderande i egentlig mening, ehuru_undervisningen meddelas vid den juridiska fakulteten och av lärare vid densamma. Studietiden är två år och kurser och examina anordnas i ungefär samma former som för licentiatexamen. Huvudvikten lägges vid civila rätten och i övrigt ingår i kursfordringarna det väsentliga av juridikens elementa. Trots att examensfordringarna icke anses svåra, är kuggningsprocenten mycket hög. År 1949 avlades första årsexamen av 5,712 studerande, medan 1,517 god— kändes vid den andra årsexamen. Denna examen lämpar sig väl för lägre tjänste— män inom förvaltningen, kontorister å advokatkontor o. s. v. I förening med en långvarig praktisk utbildning kan emellertid examen berättiga till vinnande av behörighet till befattning bl. a. som avoué, notarie (funktionär, som sätter upp och registrerar handlingar etc.) och agréé.

Sammanlagt finnas omkring 40,000 juris studerande, av vilka såsom nämnts omkring hälften studera i Paris. I förhållande till studentantalet är antalet lärare synnerligen ringa. I hela landet finnas sålunda ungefär 250 professorer och 75 biträdande lärare. I Paris är lärar-bristen ett ytterst allvarligt problem i det att en- dast ett fyrtiotal professorer och ett tiotal biträdande lärare stå till förfogande för undervisning av cirka 20,000 studenter. Som ovan framhållits är en mycket stor del av de studerande beroende av förvärvsarbete vid sidan av studierna. Inom den juridiska fakulteten komma likväl flera från relativt välbärgade hem än inom övriga, fakulteter.

Våren 1950 tillsattes en statlig kommitté med uppgift att reformera den juri- diska utbildningen.

Enligt ett av ett utskott inom kommittén utarbetat förslag äro dettas huvud- punkter (förslaget berör endast licence en droit) följande. Den nuvarande studie- tiden för licence en droit förlänges från tre till fyra år. Examen inriktas på antingen civilrätt, offentlig rätt eller nationalekonomi. Samtliga tre linjer skola medföra samma behörighet. Den som avser att ägna sig åt domstolskarriären skall sålunda äga full behörighet härför, även om han fördjupat sig i nationalekonomi eller offentlig rätt. De två första studieåren avses vara gemensamma för de tre linjerna.. Under det tredje studieåret skall specialiseringen inom en av de tre grupperna börja och under det fjärde året skola kurserna vara helt skilda. Prak— tisk utbildning under studietiden föreslås vidare bli inrättad.

Nederländerna.

I Nederländerna finnas juridiska fakulteter vid de statliga universiteten i Leiden, Utrecht och Groningen samt vid det kommunala universitetet i Amster- dam ävensom vid två privata. universitet (Amsterdam och Nijmegen). Leiden och Utrecht anses vara de förnämsta. I princip bestäm-mer varje universitet sina

• Sida 147
•  Original

examensfordriugar. Vid de statliga universiteten synes utbildningen vara i huvud- sak överensstämmande. Nedan lämnade uppgifter avse fordringarna vid juridiska fakulteten i Leiden.

Den juridiska ämbetsexamen är uppdelad på två. huvudavdelningar. Av dessa. utgör den förra. en allmänbildande del, Candidaatfeazamen (ca 1 år) och den senare en rent juridisk del, Doctoraalexamen (ca 3—4 år). Den, som avlagt Doetoraalexa- men, erhåller titeln Meester in de rechten. Denna titel berättigar till advokatverk— samhet och domartjänst. Tjänstemännen inom den statliga. förvaltningen rekry— teras huvudsakligen med personer med juridisk eller ekonomisk utbildning. Till följd av stark konkurrens har Doctor-aalexamen i juridik eller ekonomi i praktiken kommit att krävas för befattning inom nämnda område.

Candidaatexamen innehåller fyra obligatoriska ämnen: romersk rätt, holländsk rättshistoria, nationalekonomi och inledning till rättsvetenskapen. Doctoraalexa— men omfattar sammanlagt sex ämnen, därav 4 obligatoriska och 2 valfria. De obligatoriska ämnena äro civilrätt, handelsrätt med civilprocessrätt, statsrätt (inne- fattande även förvaltningsrätt) och straffrätt med straffprocessrätt. Den stude— rande kan inom ramen för dessa ämnen specialisera sig på privaträtt eller offent- lig rätt; denna specialisering leder icke till olika kompetens.

Av de valfria ämnena skall ett antingen hämtas från det centrala ämnesom- råde, som den studerande enligt ovan icke specialiserat sig på (en privaträttare skall alltså välja. någon del av den centrala offentliga rätten) eller ock — efter fakultetens godkännande — innefatta historiskt och komparativt studium av ett visst institut i något främmande med holländsk rätt besläktat rättssystem. Det sjätte ämnet i examen kan väljas mycket fritt; bl. a. torde varje ämne, vari undervisning gives, kunna medtagas. Som exempel nämnes i studiehandboken —— förutom vissa indonesiska specialiteter _— rättsfilosofi, internationell privaträtt. folkrätt, förvaltningsrätt, statskunskap, jordbruksrätt, statslärans historia, krimi- nologi, jämförande rättshistoria, sociologi, nationalekonomi, finansvetenskap och statistik.

Underm'sningen är icke obligatorisk. Vissa lättnader medgivas åt den, som följt maler-visningen. Förutom föreläsningar hållas seminarieövningar, vilka senare dock icke förekomma i samma utsträckning som i Sverige. Fingerade rättegångar anordnas däremot i ganska stor omfattning. Privat manuduktion förekommer i betydande utsträckning.

Examinationen sker genom en kombination av tentamina och slutexamen. I Candidaatexamen får tentamen äga rum särskilt i två av de fyra ämnena. I åter- stående tvä ämnen äger slutexamen rum. Den, som underkännes vid tentamen i ett ämne, skall även i detta ämne prövas i slutexamen. Underkännes han i ytter— ligare ett ämne måste han undergå prövning samtidigt i samtliga fyra ämnen i slutexamen. Slutexamen, som är muntlig, äger rum inför en examenskommission. Något formellt hinder att undergå. förnyade prövningar i slutexamen finnes ej, dock att minst 3 månader måste förflyta mellan varje gång. Systemet med en enda examen för de studerande, som icke godkänts i deltentamina, innebär en effektiv utgallring av olämpliga studerande.

I Doctoraalexatmen medgives särskild tentamen i tre av de sex ämnena; de återstående, varav minst två bland de obligatoriska ämnena, skola redovisas i slut— examen, som är muntlig inför examenskommission. Även i denna examen medför ett underkännande i tentamen i ett ämne, att detta måste medtagas i slutexamen.

I ett år 1949 avgivet betänkande rörande den högre undervisningen föreslås bl. a. en ny examensordning för de juridiska studierna,. Det betonas i betänkandet att studiet mer än hittills bör syfta till att bibringa de studerande förmåga av juridiskt tänkande och förtrogenhet med juridisk metod samt färdighet i att be- gagna litteratur och andra hjälpmedel.

• Sida 148
•  Original

Utöver de nuvarande två föreslås ytterligare en examen, meesters-examen. Denna avses bli starkt differentierad. Syftet med examen är att bibringa den studerande »wetcnschappelijke verdieping».

Enligt den föreslagna nya examensordningen skall Caudidaatexamen bestå av tre ämnen: inledning till rättsvetenskapen, rättshistoria, innefattande jämväl hu— vuddrag av romersk rätt», samt nationalekonomiens grunder. Vad nationalekono— mien beträffar föreslås den skola särskilt inriktas på det praktiSkt-ekonomisk: livet. Ett förslag att bokföring skulle upptagas som obligatoriskt ämne har icke biträtts. Studiet-iden beräknas till ett år.

Doctoraalexaumen skall omfatta, sex ämnen, samtliga obligatoriska, nämligen civilrätt, handelsrätt, civilproccssrätt, stat-srätt, straffrätt och straffprocessrätt enligt bestämda kurser. Nuvarande differentiering på privaträtt respektive offentlig rätt samt valfrihet slopas sålunda. Doctoraalexamen, för vilken en studie- tid av drygt två år beräknas, föreslås icke medföra annan behörighet än rätt att meddela undervisning i högre handelsskolor.

För annan juridisk verksamhet skall krävas den nya meesters—exainen. Denna föreslås skola omfatta fyra ämnen, varav i regel ett valfritt. Icke mindre än tio olika. huvudriktningar upptagas, nämligen en privaträttslig, statsriittslig, straff rättslig, internationellrättslig, ekonomisk—juridisk, social—juridisk, historisk-filosrr fisk, »notariell», skatterättslig och arkivteknisk. Även de tre sistnämnda skulle, trots deras speciella karaktär, giva full domar- och advokatkompetens, men dess- utom kompetens för verksamhet som >>notarie», ska—ttetjänsteman eller vid arkiv. Studietiden för examen beräknas till ett år (dock 11/2 a 2 år för de tre sist- nämnda linjerna). Jfr närmare bil. 10 ang. Nederländerna.

Det framlagda förslaget till ny examensordning har ännu (sept. l952) ej blivit genomfört. Avsikten är emellertid att vederbörande myndigheter skola taga ställ— ning till detsamma inom den närmaste framtiden.

Belgien.

I Belgien finnes juridisk fakultet vid universiteten i Bryssel, Gent, Louvain och Liege. Nedan lämnade uppgifter hänföra sig nästan uteslutande till univer- site—tet i Bryssel.

Den vanliga juridiska utbildningen omfattar två examina: en juridisk prelimi- närexamen och en juris doktorsexamen. Preliminärexamen är vanligen tvåårig. Enligt studieplanerna kräves för de båda examina sammanlagt fem år.

Preliminärexamen, ('andidature en philosophie et lettres, prépm'avtoire (m droit et au notariat, avlägges inom den filosofiska fakulteten. I examen ingå ett flertal ämnen såsom latin, litteraturhistoria, logik, naturrätt, fysiologi, psykologi, ana- tomi, historia, juridisk encyklopedi, romersk rätt och inledning till rättshistoria. Studiet är av skolmässig karaktär. En tentamen avlägges vid slutet av första respektive andra läsåret.

Den juridiska doktorsexamen, doctorat en droit, omfattar dels vissa obliga— toriska, dels ock minst fyra valfria ämnen. Enligt studieplanerna kan examen av- läggas efter tre år, men i verkligheten torde fyra år vara det normala. Obligatoriska ämnen under första året äro nationalekonomi, civilrättens grunder, straffrätt, straff- processens grunder, folkrätt och offentlig rätt; under det andra året studeras i huvudsak civilrätt, civilprocessrätt, förvaltningsrätt och socialrätt samt under det tredje året civilrätt, handelsrätt, internationell privaträtt och skatterätt. Av de valfria ämnena skola två vara av mera centralt juridisk karaktär, medan de

• Sida 149
•  Original

två återstående få väljas mycket fritt, efter särskilt tillstånd t. o. m. från andra fakulteter. Såsom valfria ämnen förekomma bland annat under de två första åren rättsmedicin, finansvetenskap, industriellt rättsskydd, försäkringsrätt, sjörätt, för- djupat studium av offentligrättsliga problem; under det tredje året förekomma i. ex. romersk rätt, komparativ civilrätt och fördjupat studium av civilrättsliga problem.

Efter avlagd doktorsexamen har den, som vill ägna sig åt domare- eller advo- katverksamhet, att under tre år fullgöra praktisk tjänstgöring vid domstol eller hos advokat, vilken tjänstgöring avslutas med ett särskilt prov. För att vinna. in- träde vid förvaltningen kräves — förutom doktorsexamen — godkännande vid en särskild concours; därefter förekomma under 2 a 3 år olika slag av prövningar inom varje verk för sig.

Undervisningen försiggår i stort sett i samma former som i Frankrike. Före- läsningarna dominera, medan seminarieövningar förekomma i begränsad omfatt- ning. Obligatoriskt är deltagande i praktiska övningar varje år. Dessa övningar hållas av vederbörande professor med biträde av praktiker. Övningarna avse civil- rätt, eivilprocess, straffrätt, straffprocess, handelsrätt och skatterätt.

Examinationen sker i form av särskilda prov vid slutet av varje läsår i de under läsåret- genomgångna ämnena.

Vid sidan om doctorat en droit finnas olika specialexamina, vilka benämnas licence. Den första av dessa, licence en notariat, kan efter preliminär examen av- läggas dels självständigt-, dels ock såsom en påbyggnad på doktorsexamen. I det senare fallet fordras omkring ett års tilläggsstudier. I examen ingå bland annat 'alfria praktiskt inriktade ämnen såsom bokföring och kolonialpolitik. Vidare före- komma tre speciella examina i kriminologi, sjörätt och försäk-r'i'ngsrc'itt, vilka äro knutna till särskilda forskningsinstitut vid den juridiska fakulteten. Behörighet att avlägga någon av dessa licentiatgrader tillkommer endast den, som förut avlagt doktorsexamen. Studietiden för licentiatgraden i kriminologi utgör två år, medan samma grad i sjörätt och försäkringsrätt kan erhållas efter ett års studier.

England.

Den engelska juristutbildningen skiljer sig såtillvida från den kontinent—ala, att den huvudsakligen är inriktad på. utbildning av advokter. Delvis förklaras detta av att domartjänsterna i England rekryteras bland advokaterna samt att någon statlig åklagarkår icke finnesl, varför advokater anlitas för utförande av åtal i större brottmål. Vidare må uppmärksammas att de akademiskt skolade tjänstemännen i stor utsträckning ha annan än juridisk utbildning. Därtill kom— mer emellertid att i England advokatutbildningen anses vara lämplig för jurister. oavsett vad dessa syssla med i sin praktiska. verksamhet.

Det finns två slags advokater i England, solicitors och barristers. De förra gå allmänheten tillhanda som rådgivare i juridiska frågor och med förmögenhets- förvaltning, föra sina klienter-s processer inför de lägre domstolarna samt förbereda mål, vilka handläggas inför andra domstolar. Barristers föra däremot talan inför högre domstolar samt fungera som specialister, vilka konsulteras av solicitors i svårare frågor. Utbildningen är ej densamma. för de båda slagen av jurister. I det följande behandlas först utbildningen av barristers, vilken är den mest kvali- ficerade och den som mest överensstämmer med den kontinentala juristutbild— ningen.

1 Hus the Director of Public Proseeutions finnes dock ett. antal statligt avlönade åklagare.

• Sida 150
•  Original

Förr i tiden erhöllo alla barristers sin juridiska skolning vid de bekanta Inns of Court i London. Vid universiteten förelästes nämligen endast i romersk och kanonisk rätt. En blivande barrister brukade visserligen studera någon tid i Oxford eller Cambridge, men där läste han i allmänhet klassiska språk. Denna ordning är numera på. avskrivning. Fortfarande måste visserligen alla barr-isters avlägga bar-examination vid Inns of Court och en del blivande barristers erhålla hela sin teoretiska utbildning vid den där organiserade juristskolan. Det vanliga är emel- lertid att de avlägga en universitetsexamen i juridik för att sedermera under en kortare tid bedriva kompletterande studier vid Inns of Court, innan de avlägga bar-examination. Även i England förekommer det sålunda att juristerna avlägga två examina, en universitetsexamen och en yrkesexamen. I motsats till förhållandet exempelvis i Tyskland behöver emellertid den senare ej föregås av någon praktik.

Vad angår universiteten har man att skilja mellan »universities» och »univer— sity colleges». De senare ha ej examensrätt, varför de som studera där måste av- lägga examen vid en läroanstalt av det förra slaget. Med avseende på dessa skiljer man mellan å ena sidan de gamla universiteten Oxford och Cambridge och å andra sidan de senare tillkomna »provincial universities», dit sålunda även universitetet i London räknas. De båda förstnämnda läroanstalter-na kunna tack vare sina större tillgångar hålla sig med flera lärare än de övriga. vilket medför att undervisningen därstädes i stort sett är effektivare än på andra håll.

Studieordningar och examenstitlar äro ganska varierande vid olika engelska universitet; detta sammanhänger med att dessa äro privata. I allmänhet finnas emellertid två examina, en lägre och en högre, av vilka den senare kan avläggas först sedan den förra passerats. Endast ett mindre antal studenter avlägger båda examina. Studietiden är omkring tre respektive ett år. Prövningen till den lägre examen sker två eller tre gånger under studietiden. I det senare fallet brukar varje läsår avslutas med examination över vad som studerats under det gångna året. Den första prövningen fungerar som spärr. En ganska betydande del av stu- denterna tvingas avbryta sina studier genom att de underkänts i denna prövning. Examinationen är väsentligen skriftlig. I varje ämne ha de studerande att besvara ett flertal relativt begränsade frågor. Dessa avse omväxlande lösandet av konst-rue- rade, starkt sehematiserade, rättsfall och redogörelser för rättsliga principer och institut.

Som exempel på en engelsk studieordning må anföras följande som hänför sig till universitetet i Oxford.

Den lägre examen. a) Ämnen, vari den studerande examineras efter en studietid på omkring ")/3 år.

1. Den romerska privaträttens allmänna principer. 2. Textstudier i Corpus juris. 3. Förberedande studier av det engelska rättssystemet (även rättshistoria).

b) Ämnen, vari den studerande prövas vid slutexamen efter ytterligare studier under omkring 21/3 år. Romersk obligationsrätt. Fastighetsrätt. Avtalsrätt. Skadeståndsrätt. Straffrätt. Allmän rättslära. Statsrätt.

SPY—"EPS”???

• Sida 151
•  Original

Internationell rätt. . Romersk skadeståndsrätt. Engelsk rättshistoria.

.co.cc

Av ämnena 7.—10. kan den studerande efter fritt val utesluta ett.

Den högre examen.

Allmän rättslära. Romersk sakrätt och straffrätt. Engelsk civilrätt, bl. a. equity. Efter fritt val ett av följande ämnen:

”AUDIO,—

a) Bevisrätt. b) Associationsrätt. c) Förvaltningsrätt. d) Folkrätt.

Det mest påfallande med denna studieordning är att ämnen som familjerätt, speciell privaträtt, finansrätt och processrätt ej äro obligatoriska eller överhuvud ej ingå i studierna. Visserligen anses studieordningen i Oxford vara mer »teo- retisk» än på en del andra håll, men härmed avses dock främst det förhållandet att vid detta universitet ovanligt mycket romersk rätt studeras. Vid de engelska universiteten uppställes överhuvudtaget icke något krav på att hela den engelska rättsordningen skall genomgås. I viss utsträckning tvingas den unge juristen emel- lertid att vid Inns of Court komplettera sina kunskaper före avläggandet av bar- examination, som är mer »praktiskt» betonad än de flesta universitetsexamina; detta gäller särskilt ämnet processrätt. Grundligare undervisning i civilprocessrätt meddelas icke vid något enda engelskt universitet. Finansrätt— och förvaltningsrätt äro emellertid icke ens upptagna på läroschemat i Inns of Court.

Dessa säregna förhållanden sammanhänga med att engelsmännen ha en något avvikande uppfattning om den akademiska juristutbildningens syftemål från den på kontinenten allmänt vedertagna. »The function of the University is not to provide the lawyer With the tools of his trade so much as to teach how to use these tools.» Minneskunskaperna böra begränsas till »the broad principles of law». Överhuvud sysslar man vid juristutbildningen mera med den traditionella engelska »case law» än med »statute law», ehuru numera den övervägande delen av den engelska rättsordningen kodifierats.

Universitetsutbildningens syftemål att i första hand skänka förståelse för rätts— ordningens innebörd och samhällsfunktion samt förmåga att använda rättskällor av olika slag framkommer även på annat sätt. I studierna ingå förhållandevis mycket romersk rätt och engelsk rättshistoria. Och den allmänna rättsläran stude- ras i slutet av studierna samt mer ingående än på kontinenten.

Även undervisningen präglas av den ovannämnda grundtanken. Föreläsningarna äro visserligen i allmänhet kursföreläsningar, vilka syfta till att underlätta för de mindre begåvade studenterna att inhämta elementa i olika ämnen. Men det är icke föreläsningarna utan de s. k. »tutorials», som utgöra det väsentligaste mo. mentet i undervisningen. Dessa tutorials kunna karakteriseras som uppsatssemi— narier med ett mycket litet antal deltagare. Var och en av dessa har att författa en >>essay» på några sidor över ett institut eller en rättsprincip. På seminariet kriti- serar läraren uppsatsen och diskuterar det ifrågavarande ämnet med eleverna. I Oxford ha studenterna tutorials 1—2 gånger i veckan och deltagarna i varje seminarium äro ej flera än två. På andra håll, där tillgången på lärare icke är lika god, är antalet deltagare större.

• Sida 152
•  Original

Tutorials anses vara det mest värdefulla i den engelska akademiska juristut— bildningen. De studerande få härigenom träning i att uttrycka sig skriftligen och delta i tankeutbyte angående rättsliga spörsmål. Något djupare inträngande i pro— blemen torde det dock mera sällan bli fråga om. Överhuvud förekommer föga av forskning i den engelska juristutbildningen. Icke ens för den högre examen fordras i allmänhet någon större uppsats. Vid universitetet i London kan dock studerande för denna examen utbyta studiet av vissa ämnen mot författandet av en mindre avhandling.

Den, som vill förvärva doktorsgrad, måste naturligtvis författa en avhandling av betydande omfång, ehuru denna ej behöver tryckas. Det är mycket få engelska. jurister, som avlägga doktorsgrad. Ej ens de akademiska lärarna äro i allmänhet doktorer. Fö ' att stimulera intresset för högre juridiska studier har emellertid vid universitetet i London nyligen inrättats ett »Institute for advanced legal studies», vid vilket professorerna hålla vetenskapligt betonade seminarier med dem som bedriva juridisk forskning.

Den akademiska juristutbildningen har, som av det föregående framgått, till viss del inriktats på att skänka en fördjupad allmänbildning av värde för blivande jurister. Härvidlag är emellertid att märka att i de juridiska studierna icke ingår någon nationalekonomi eller andra samhällsvetenskaper i inskränkt mening. En— dast i Cambridge är det möjligt att under det första studieåret studera national- ekonomi och statistik i stället för romersk rätt.

Studieordningen vid Inns of Court erinrar om vad som gäller för den lägre exa— men vid universiteten. Som tidigare påpekats äro studierna vid Inns mer praktiskt betonade. Man studerar mer gällande engelsk rätt, särskild processrätt, men mindre romersk rätt och rättshistoria samt icke någon allmän rättslära. Sådana »tutorials», som tidigare berörts, förekomma icke. I stället begagnas en undervisningsform, som erinrar om vår praktiska kurs. Praktiserande barristers hålla >>practical tuto- rial classes», där eleverna få ta del av handlingar i aktuella rättstvister samt dis— kutera huru dessa böra lösas. Sex sådana övningsserier givas i olika ämnen med tio övningar i varje serie.

Det är lättare att avlägga examen vid Inns of Court än vid universiteten och utbildningen vid de förra anses ej heller ha samma värde som vid de senare läro- anstalterna. Såsom ovan nämnts måste emellertid den, som avlagt universitets- examen, bedriva- vissa kompletteringsstudier före avläggandet av bar-examination. Härför åtgår dock högst ett år och för den universitetsbildade behöver denna examen icke vålla några svårigheter.

Vid de engelska universiteten finnas lärare av skilda grader, profeSszors, readers, lecturers samt assistant lecturers. Lärarna av de tre senare slagen ha såsom ledare av tutorials en mycket omfattande arbetsbörda. De underordnade lärarna äro flera än i Sverige, särskilt i Oxford och Cambridge. Vid det förra universitetet undervisas 400—500 studenter av omkring 25 lärare; även praktiskt verksamma jurister anlitas som lärare. Detta är särskilt fallet vid »provincial universities» och vid juristskolan vid Inns of Court.

Vad angår utbildningen av solicitors ha även dessa att avlägga en särskild examen inför sin yrkeskorporation. Denna har vidare organiserat en för blivande solicitors avsedd juristskola i London. Undervisningen är här ettårig. Efter någon tids auskultation hos en praktiserande solicitor bevistar den studerande kursunder- visning under ett halvår samt avlägger en förberedande examen. Därefter vid- tar en praktiktid på ett par år, åtföljd av ytterligare undervisning under ett halvt år, varefter slutcxamcn avlägges. Fordringarna omfatta så gott som alla delar av den engelska rättsordningen.

Man kan fråga sig hur det är möjligt att utbilda jurister under en så kort studietid. Förklaringen torde framför allt vara att studierna sakna allmänbildande

• Sida 153
•  Original

moment samt varje fördjupning. Undervisningen är skolmässig på grundval av elementära läroböcker. Rättsfalls- och lagtext-studier förekomma endast i begränsad omfattning. Därtill kommer emellertid att eleverna varit ute i praktiskt arbete och under praktiktiden studera på egen hand eller under ledning av privata manuduk- törer. Men även om man tar hänsyn härtill måste examensfordringarna betecknas som omfattande. Det är därför ganska naturligt att antalet underkända är mycket stort såväl vid den förberedande som vid den slutliga examen.

I landsorten meddelas undervisning för blivande solicitors vid vissa »provincial universities». Liksom barristers först bruka avlägga en universitetsexamen, före- kommer det emellertid numera att även solicitors börja sin utbildning med juri- diska studier vid något av universiteten.

Den engelska juristutbildningen har på sistone blivit starkt kritiserad och debatten i olika reformfrågor är ganska livlig. Det är också. uppenbart att- denna utbildning brister i fråga om enhetlig organisation och ej kommit att anpassas efter de genomgripande förändringar, som engelsk rätt och engelskt samhällsliv undergått i våra dagar.

U. S. A.

I U. S. A. finnas omkring ett hundratal law schools. Dessa äro dels privata dels statliga. Bland de äldsta och mest kända äro Harvard och Yale, båda i New Eng— land, vilka åtnjuta ett mycket gott anseende. Av övriga mera kända law schools må här endast nämnas Columbia Law School (i New York), Chicago Law School och den statliga Michigan Law School (i Ann Arbor, Mich.).

Med avseende å juristutbildningens ursprung och målsättning går en skilje- linje mellan anglosachsisk tradition, å ena, samt kontinental och nordisk tradi- tion, a den andra sidan. De mera betydande amerikanska law schools tillkommo på privat initiativ under ett samhällssystem, präglat av lokal självstyrelse och fri företagsamhet. Uppgiften för law schools var att utbilda praktiserande jurister. Enligt kontinental och nordisk tradition är juristutbildningen däremot en statlig angelägenhet med främsta ändamål att utbilda tjänstemän. Till en början funnos de juridiska lärosätena i U. S. A. enbart vid privata högskolor. Så småningom ha emellertid de senare tillkomna statsuniversiteten fått allt större betydelse även för juristutbildningen.

I jämförelse med förhållandet på kontinenten och i de nordiska länderna har i U. S. A. liksom i England rättspraxis spelat en helt annan roll för den materiella rätt-ens tillkomst och utveckling. Den amerikanska rätten bygger till övervägande del på common law, d.v.s. det system av rättsregler, som skapats inom den engelska och amerikanska rättskipningen. Common law är ett levande rätts- system, som oavbrutet utbygges och förändras genom tiotusentals årligen till- kommande normerande domstolsavgöranden (»cases»). Visserligen ha på senare tid allt flera skrivna lagar, statutory law, tillkommit, men detta synes icke ha med— fört att common law nämnvärt förlorat i betydelse. I såväl undervisning som praxis lägger man större vikt vid domstolarnas tillämpning av gällande lag än vid att tolka och kommentera denna.

Rättskipningens betydelse för den gällande rätten och dess utveckling har satt sin prägel på de amerikanska juristernas studiemetoder och arbetsförhållanden. Det är rättsfallssamlingarna, som utgöra den amerikanske studentens huvudsak- liga studieobjekt och den praktiskt verksamme juristens vägledning. En ameri— kansk advokat besvarar i regel icke en klients frågor genom att slå upp en lag- bok; han analyserar problemen med hjälp av likartade rättsfall. I rutinfrågor inom 'sitt område känner han väl till de ledande rättsfallen men i övrigt har han att

• Sida 154
•  Original

gå till ett studium av rättsfallssamlingarna, law reports. Varje stat har en egen sådan samling. Om advokaten icke finner något tillämpligt rättsfall, svarar han enligt sitt sunda förnuft. På samma sätt handlar en domare. Han känner sig vanligen icke bunden av annat än prejudikat, som kunna anses normerande. Även en förvaltningstjänsteman har att studera och följa praxis inom sitt område.

Utmärkande för det amerikanska rättslivet är vidare dess splittring i 48 stat- liga och ett federalt system. Varje stat är suverän i sin egen lagstiftning och rätts- tillämpning med undantag för de visserligen viktiga men tämligen begränsade om— råden, som lagts under federal reglering. Detta leder till att utvecklingen av både common law och statutory law blir olika i de olika staterna och att det är svårt för en jurist att behärska mer än en eller några få staters rättssystem. Vidare blir följden att man vid den teoretiska juristutbildningen i huvudsak måste be— gränsa sig till det gemensamma och väsentliga i den amerikanska rättsutveck- lingen. I viss mån äro law schools emellertid statligt betonade genom att man som studieobjekt övervägande använder lagar och rättsfall i den stat där en law school är belägen.

De olika law reports i de skilda staterna innehålla referat av alla domar, som givits av statens högsta domstol. Härtill komma samlingar av de federala dom- stolarnas avgöranden samt av domar i skattemål, arbetstvister m. m. Vid uni— versitetsbiblioteket i Harvard har antalet årligen tillkommande rättsfall uppskat- tats till omkring 30,000.

Innan den studerande kommer till någon av de mera berömda law schools har han bakom sig fyra års studier vid ett college, varest han avlagt examen som Bachelor of Arts eller Bachelor of Science. Dessa examina äro i fråga om veten- skaplig standard icke likvärdiga med vår svenska filosofie kandidatexamen men de giva en bredare allmänbildning. För juridiska studier kräves i regel icke, att den föregående examen vid college avser vissa ämnen eller ämnesgrupper. Det betonas dock allmänt såsom önskvärt, att examen i huvudsak inriktats på samhällsveten- skapliga ämnen, litteraturhistoria och filosofi. Härjämte bör den studerande ha inhämtat elementära kunskaper i naturvetenskapliga ämnen.

Studietiden för den juridiska examen, som avlägges av det stora flertalet jurister, är kortare än i Sverige. Sådan examen, Bachelor of Laws (LL. B.), kräver en tid av sex terminer (i Harvard sju) eller tre år. Den korta studietiden skulle vara otillräcklig, om icke den amerikanske studenten hade sin vid college förvär- vade goda underbyggnad som grund för de juridiska studierna. Studiet vid en law school börjar i regel då studenten uppnått 21 års ålder. Vid Chicago law school har man vid sidan av den vanliga treåriga utbildningen experimenterat med en sär- skild fyraårig kurs. Till denna kurs ha de studerande intagits redan efter två års studier vid college.

Liksom i England bestämmer varje law school själv sin studieordning och sina kunskapsfordringar. Studieordningarna vid skilda law schools förete också be- tydande inbördes skiljaktigheter. Studenterna äga vidare en mycket stor valfrihet i fråga om de ämnen, som skola ingå i examen. Detta medför att en Bachelor of Laws kan vara av mycket varierande innehåll och värde. Emellertid har numera en viss enhetlighet åstadkommits och vissa standardkrav på en juridisk examen uppställts av sammanslutningen Association of American Law Schools, till vilken samtliga mera betydande laW schools höra.

Med hänsyn till den tidigare utbildningen vid college anses det ej nödvändigt att de studerande som i Sverige först syssla någon tid med mera förberedande ämnen. De få redan från första terminen gripa sig an med studiet av civilrätt, processrätt och andra centrala juridiska ämnen. Vid Harvard omfattar studie- planen för det första året agency, contracts, criminal law, judicial remedies, property och torts. Vid Yale rekommenderas den studerande att ägna det första

_ -—___—___—__._.._._.____.._.___._._..._... .;

_ __. .....___ __

..... __

• Sida 155
•  Original

året-s studier åt grundläggande ämnen som contracts, torts, cstates, procedure etc. Chicago law school tillämpar emellertid delvis en annan ordning i det att man under det första året vid sidan om centrala ämnen som contracts, torts, civil procedure, agency m. fl. meddelar en kurs i the elements of law, vilken har ungefär samma omfattning som vår propedeutiska kurs jämte juridisk encyklopedi. Studieplanen upptar härutöver en kurs i legal research, som utgör ett nyligen infört pedagogiskt experiment. Kursen är ett slags propedeutisk kurs med syfte att träna den studerande i att tillgodogöra sig innehållet i en juridisk framställning samt att begagna rättsfallssamlingar och andra litterära hjälpmedel. För kursen beräknas en femtedel av det första läsåret. Kursen är uppdelad i tre perioder. Under den första har den studerande att fullgöra två uppgifter. Den ena består i att han skall sammanfatta innehållet i en rättsvetenskaplig uppsats. Den andra uppgiften är likartad och avser en översikt över en serie förelagda rättsfall i en specialfråga. Under den andra perioden har den studerande att skriva en kort uppsats över ett förelagt fingerat rättsfall. Den tredje perioden ägnas åt huvuduppgiften, som best-år i författande av en uppsats efter mönstret av en vetenskaplig tidskriftsartikel.

Under andra och tredje året fortsättes studiet av olika ämnen utan någon sär- skild systematisk ordning.

Valfriheten mellan ämnena är i allmänhet mycket stor. Vid Yale råder full— ständig valfrihet med undantag för första terminens ämnen, som äro obligatoriska. Den som exempelvis vill specialisera sig på handelsrättsliga ämnen kan helt ute— sluta fastighetsrätten. I Harvard är valfriheten numera från att tidigare ha varit mycket vidsträckt mera begränsad. Flertalet av de fyra första terminernas ämnen äro sålunda fasta. Genom begränsningen i valfriheten har man velat skapa en garanti för en värdefull examen, som många andra law schools sakna. Mot en alltför stor valfrihet har gjorts gällande, att då de studerande i allmänhet icke veta vilken juridisk bana de komma att välja, de äro mest betjänta av en standardexamen. Även i Chicago råder en för amerikanska förhållanden mycket fast studieordning. Det är sålunda icke tillåtet att välja bort något av de centrala ämnena. Omkring tre fjärdedelar av kurserna äro obligatoriska och måste tagas i föreskriven ordning.

Påbörjandet av juridiska studier vid en law scool efter examen vid college innebär ingen skillnad i fråga om de yttre former under vilka studierna be- drivas. Studenten går från en skola till en annan. Han har visserligen en relativ valfrihet mellan ämnena men han får icke bedriva studierna. i sin egen takt utan måste varje termin följa ett visst antal kurser. I regel skall han bevista 11—12 timmars undervisning i veckan, vilket innebär att han följer undervisningen i 3—4 ämnen samtidigt. Hemläxor förekomma till praktiskt taget varje kurstimme. Deltagandet- i undervisningen är obligatoriskt, men i viss utsträckning är det tillåtet att utbyta bevistande av undervisning å lärorummet mot självständigt hemarbete. Omedelbart efter kursens slut avlägges tentamen i ämnet. Det är endast i undantagsfall tillåtet att gå om en kurs eller att tentera om ett ämne.

Man gör i U.S.A. icke anspråk på att undervisningen vid law schools skall vara av vetenskaplig karaktär. Juristutbildningen är helt inriktad på att fostra studenterna för praktiska värv, att göra dem till »lawyers». Man kräver i U. S A. icke hos en jurist främst — och kan ej heller kräva _ några mera full— ständiga kunskaper i gällande rätt. I stället vill man bibringa. den blivande juristen förmåga att handskas med det material han får att göra med i sin yrkesverk- samhet samt behärskning av den teknik varmed han har att utföra sitt arbete. Det mål för juristutbildningen, som sålunda uppställts, har kommit att prägla undcrvisningsmetodcrna. Man söker vid undervisningen framför allt bibringa de studerande förmåga att tänka juridiskt, d. v. s. koncist och logiskt, och att in-

• Sida 156
•  Original

för andra jurister använda denna förmåga. Undervisningen ger de studerande icke så mycket av exakta kunskaper utan bibringar dem i första hand förmåga att brottas med problem och att försvara en intagen ståndpunkt. Denina uppfostran till juridiskt tänkande sker främst genom att de olika juridiska ämnena inläras på grundval av rättsfallsstudium, >>the case method». The case method, som utarbetades för över åttio år sedan vid Harvard och snabbt vann utbredning användes numera på det hela taget av alla law schools i U. S. A. I stället för att såsom tidigare följa en »le-cture or textbook method» behandlar man som förut nämnts vid undervisningen rättsfall, huvudsakligen från de högre instanserna. För varje kurs finnes i regel en sammanställd :ocase- book», som innehåller ett urval av amerikanska rättsfall jämte några sådana fall från engelska domstolar. Vanligen återgiv6s icke hela det ursprungliga referatet utan blott vissa av utgivaren utvalda- delar. En casebook kan också innehålla av denne. utarbetade kommentarer till rättsfallen, vilka underlätta. inträngandet i dessa. »Gcnom studium, analys av och jämförelser mellan utvalda rättsfall i casebook formulerar studenten själv de tillämpliga rättsreglerna.» Vid sidan av case—metoden användes på senare tid i ökad utsträckning »the problem method». Gemensamt för de båda metoderna är att de använda faktiska situationer som underlag för ett ämnes behandling. Skillnaden består däri att case-metoden behandlar av domstolarna avgjorda rättsfall, medan problem-meto— den för sin tillämpning fordrar konstruerade rättsliga situationer utan på för- hand meddelad lösning. Härigenom tvingas studenterna i högre grad än vid case— 1netoden att arbeta självständigt och under förhållanden, som i möjligaste mån likna arbetet ute i det praktiska rättslivet. Problem-metoden förutsätter ett betyf dande förarbete av läraren, vartill dennes omfattande undervisning i allmänhet icke lämnar tid. Hos universitetslärarna har därför metoden icke väckt något större intresse. Enligt metodens upphovsman borde ett problem i vissa fall fram— läggas som ett arbetsprogram för en viss uppgift. Som exempel på metodens till— lämpning må nämnas att i ett fall olika grupper "av studenter fingo i uppdrag att utarbeta förslag till förstatligande av public utilities (vatten-, gas- och elverk m. m.) i staten Massachusetts. Härvid fick en grupp representera de statliga myn- digheterna, en annan de bolag vilkas verksamhet skulle övertagas, och en tredje grupp en kommitté med uppgift att- sammanjämka de båda förras förslag. Arbetet avslutades med en förhandling inför den verkliga förslagsställaren, en framstående ämbetsman och jurist. Det må vidare nämnas att man vid Harvard nyligen infört en ny undervisnings- inetod »group work» i första årsklassen med syfte att på ett effektivt sätt introdu- cera de studerande i case—metoden. Detta sker icke genom användning av case— books utan på det sättet, att de studerande i grupper, var och en under ledning av en särskild lärare, få följa- utvecklingen av en process från början till slut i alla dess detaljer, varefter följer diskussion och kritik av rättegången. De huvudsakliga undervisningsformerna utgöras av klasslektioner (claSSrooni work), seminarieövningar (seminars) och fingerade rättegånger (m—oot courts). Klasslektionerna motsvara närmast våra föreläsningar och kurser. De hållas en- ligt ett för varje termin uppgjort kursschema. En kurs består av en serie lektioner över ett visst ämne. Dispositionen av en kurs anges av professorn vid terminens början, men dessutom brukar han vid slutet av varje lektion tala om 'ad han tänker syssla med nästa gång och anvisa studenterna ett antal rättsfall i den case book som användes. En del lärare rekommendera också textbooks, där sådana finnas. Studenten får sedan på egen hand studera och analysera rättsfallen och därigenom bereda sig på att svara på frågor. Arbetet med dessa förberedelser är mycket krävande och studenterna använda i regel de lediga stunderna mellan dagens lektioner till studier i fakultetsbiblioteket.

...—___.xv __..— _—— i— ___-_

• Sida 157
•  Original

Vid en lektion lämnar professorn ibland en stunds orientering om de problem som skola diskuteras, innan han börjar ett förhör, ibland kastar han sig direkt in pa frågor till namngivna elever. En del lärare förhöra två a tre elever hela tim- men ut och låta endast tillfälligtvis ivriga studenter. som räcka upp händerna, rycka in med enstaka svar, andra kasta frågor åt olika håll och hinna med att fråga 15 a 20 elever under en timme. Ibland få de studerande fråga och professorn svarar _ åtminstone en stund. Frågorna äro aldrig ställda så att svaren kunna hämtas ur vad studenterna- läst. Ofta utgår läraren från ett exempel ur verklig— heten, varefter han vrider och vänder detta med olika varianter hela förhöret igenom, 'arvid studenterna skola. reda ut 'ad som gör den ena situationen olik den andra, skilja det relevanta från det betydelselösa och prestera en motiverad lösning. Det väsentliga vid förhöret. är icke att svara rätt utan resonera för- nuftigt och att kunna motivera en ståndpunkt. Hela förhöret är en träning i analys av fakta och logiskt tänkande. Kännedomen om ledande rättsgrundsatser kommer som en, biprodukt av denna. studieform. Den kunskap som förvärvas på. detta sätt anses sitta bättre kvar i minnet än ett inlärande av abstrakta. regler, därför att den .anknytes till faktiska situationer.

Seminarieövningarna ha liksom hos 055 till syfte att ge studenterna tillfälle till ett djupare och mer självständigt studium inom ett mer begränsat ämnes- område än den vanliga undervisningen erbjuder. I allmänhet fordras blott att tredje årets studenter deltaga. i en termins övningar i ett fritt valt ämne. Genom att. ämnena äro många och varje ämne i regel har en eller ofta. två lärare, uppnår man att de flesta seminarier ha blott ett fåtal, 10 a 20 deltagare, vilka alla aktivt medverka. En seminarieövning anordnas efter två olika metoder. Enligt den ena utdelar professorn, som för terminens studium utvalt ett visst ämnesområde, uppgifter för uppsatser till de deltagande. Dessa uppsatser mångfaldigas ibland och utdelas i förväg till övriga deltagare, som härigenom kunna förbereda sin öppna-ition; i andra fall få dessa nöja sig med en muntlig föredragning. Enligt den andra metoden diskuteras vid en övning blott ett visst problem inom seminariets område, ofta på grundval av ett inledningsanförande av professorn, varefter del- tagarna. få skriva en uppsats över vad som behandlats, antingen efter varje övning eller vid seminariets slut för terminen.

De fingerade rättegångarna spela en mycket viktig roll i den juridiska under- visningen.— Visst deltagande däri är obligatoriskt men förekommer dessutom fri- villigt i stor utsträckning. Under en stor del av terminen hållas sådana rätte- gångar varje vecka. De fingerade rättegångarna utföras med all den grundlighet och omständlighet, som utmärker den verkliga processen i U. S. A. Deltagarna stude'a noga sina roller såsom advokater, parter, vittnen och sakkunniga och pläga uppträda med stor säkerhet. Oftast utväljes ett fall ur verkligheten, varvid man i fråga om fakta utnyttjar de utförliga förhörsreferat, som upptagits; »advo- katerna» lämnas däremot frihet att behandla. materialet efter bästa förmåga. Så— som domare fungerar ofta i de egentliga moot courts en framstående domare eller advokat, som leder handläggningen så. verklighetstroget som möjligt. I stor ut- sträckning förekomma jurymål (jury medverkar bl. a. i skadeståndsfall). Till jury kallas ofta studenter av den första årgången, som på detta. sätt tidigt- få en uppfattning om hur rättegångar tillgå. Tekniskt material, fotografier o. dyl. an- vändas, da anledning därtill gives. Förhandlingarna förlänas verklighetstrogen karaktär genom de särskilt inredda domstolsruin, som för ändamålet finnas vid ett flertal law schools. Stundom förekomma t. o. m. speciella vittnesrnm, åklagar- rum 0. s. v.

Vid Yale har det icke ansetts till fyllest enbart med fingerade rättegångar. Dessa ha sålunda nyligen kompletterats med finge *ade förlikningsförhandlingar.

På senare tid har väckts kritik mot de nuvarande studieplanerna vid law

• Sida 158
•  Original

schools. Enligt kritiken borde de olika samhällsvetenskaperna beredas större ut- rymmc i juristutbildningen. Det göres sålunda gällande, att omfattande kuu- skawper i nationalekonomi, sociologi, historia och psykologi m. m. äro nödvändiga för juristen i det moderna samhället. De mest radikala företrädarna för denna uppfattning, bl. a. två professorer vid Yale, kräva att juristutbildningen skall utformas såsom en >>conseious, efficient and systematic training for policy-making». Enligt deras uppfattning måste man lära sig inse, att en law school numera icke längre har till uppgift att huvudsakligen utbilda personer, vilka skola tjänst— göra som rådgivare och föra processer åt andra. Juristerna äro nämligen och komma i än högre grad att bli ledare på det politiska, administrativa, industriella och merkantila området. Undervisningen vid en law school måste därför ordnas så att de studerande erhålla. skolning i att formulera. och taga ställning till sådana problem, som de komma att möta. i egenskap av lagstiftare, ämbetsmän, politiker, ledare för industrier, banker in. in. Man har från dylika utgångspunkter krävt att studenterna vid en laW school måste få grundlig träning i att ställa och angripa problem och att tillämpa. vetenskaplig metod. Undervisningen måste vidare bi- bringa. dem så omfattande samhällsvetenskapliga insikter, att de ha möjlighet att självständigt bedöma vilka faktorer, som i olika sammanhang äro relevanta. Vidare måst-e undervisningen förmå dem att. analysera, viktiga sociala och politiska frågor och bibringa dem förmåga. att självständigt taga ställning till dessa. Hit- tills har en undervisning av det angivna slaget delvis kommit till stånd på det sättet att man vid Yale infört en omfattande och modernt upplagd kurs i >>law, science and politics».

Som tidigare nämnts avser man icke att undervisningen skall behöva vara av vetenskaplig karaktär. Detta betyder emellertid icke att det icke utföres högt. kvalificerat teoretiskt arbete. Vid alla mera betydande law schools utgivas så- lunda law reviews eller juridiska faekskrifter, vilka redigeras och utgivas av studentutskott. Harvard Law Review, Yale Law Journal och Columbia Law Review anses höra till de förnämsta. rät-tsvetenskapliga facktidskrifterna i världen. En law review består i regel av två avdelningar, en för uppsatser och en för notiser. I uppsatsavdelningen bidraga de juridiska lärarna och andra äldre jurister- med artiklar. Studenterna lämna rättsfallsreferat och andra aktuella meddelanden samt sköta redaktionsarbetet.

Tentamen avlägges som förut nämnts omedelbart efter avslutad kurs. De olika ämnena representera var för sig ett antal betygsenheter, vilket står i proportion till det antal veckotimmar, som under terminen anslagits till undervisning i ämnet. Examen erhålles sedan det föreskrivna antalet betygsenheter uppnåtts under förutsättning att den studerandes medelbetyg i samtliga ämnen ligger något över godkänd. Betygsskalan går från 0—100. För godkänd fordras lägst 55 poäng. Vid Yale kräves t. ex. 78 enheter eller i genomsnitt 13 veckotimmar under sex terminer. Medelbetyget för dessa enheter skall vara lägst 65.

De bästa studenterna få ett särskilt slutbetyg. I Harvard utdelas examina cum laude, magna cum laude och summa cum laude. I Chicago utmärker man de allra duktigaste genom att utnämna dem till Doctor of Law (J. D.), vilken titel ej är att förväxla med den egentliga doktorsgraden, vanligen kallad Doctor of Jurisprudence eller Doctor of the Science of Law (J. S. D.). För denna fordras författande av en doktorsavhandling.

Förutom den vanliga juridiska examen [kunna i regel avläggas två högre exa- mina, nämligen Master of Law (LL. M.) samt den ovan nämnda doktorsgraden. För Master of Laws fordras ett års studier utöver Bachelor of Laws; doktorsgraden kräver ytterligare ett a två år. Master of Laws brukar bl. a. avläggas av Bachelors of Laws, vilka från en law school i en stat vilja komplettera sin utbildning i en annan stat för att kunna praktisera där, eller av sådana som vilja. fullfölja en

_. . .,... . _r- ___... ___...L..-..___.

• Sida 159
•  Original

specialiserad utbildning i ett. ämne som de icke tidigare läst eller otillräckligt be- härska. För blivande lärare anses en kompletterande utbildning genom studier för Master of Laws mycket önskvärd.

Undervisningen för Master of Laws skiljer sig ej till arten från den vanliga juridiska examen; i stor utsträckning bevista studerande för den högre examen samma kurser som tredje årets studerande. Man ställer emellertid större krav på deras deltagande i seminarieövningarna och på, deras förmåga. att i tentamina lösa rättsliga problem. '

Examen från en law school medför icke behörighet att utöva praktisk juridisk' verksamhet. Härför kräves dessutom att den nyblivne juristen undergår en sär- skild examen, Bar examination. Denna examen avlägges inför en kommission,

tillsatt av vederbörande stats högsta domstol. Kommissionens medlemmar utgöras av framstående jurister. Förberedelserna för Bar examination torde i regel icke kräva mer än ett halvår. För ändamålet meddelas snabbkurser, ledda av en domare eller en advokat. Vid kurserna genomgås vederbörande stats lagstiftning och praxis i centrala ämnen, särskilt processrätt. Examinanderna ha att besvara- skriftligt framlagda problem, varjämte man vid prövningen undersöker deras för- måga att behandla, common law. Liksom i tentamina vid en law school prövas i första hand examinandernas förmåga att diskutera rättsliga frågor och att giva motiverade svar. Tidvis förekommer att en avsevärd procent underkännes i examen men dessa tillåtas utan särskilda restriktioner att pröva om.

I U. S. A. ha juristerna intagit och intaga alltjämt en mycket dominerande ställning i samhällslivet. Som exempel må. nämnas att år 1943 voro 74 % av senatorerna och 58 % av representanthusets ledamöter jurister. Av de 48 guvernö- rerna hade 27 juridisk utbildning. Även i de olika delstaternas lagstiftande för- samlingar är inslaget av jurister påfallande starkt; i flera stater uppgå juristerna till 40 % av hela antalet ledamöter. De statliga och federala ämbetsmännen, vilkas antal under senare år mångdubblats, utgöras på, det hela taget av personer med juridisk utbildning.

• Sida 160
•  Original

Samhällsvetenskaplig utbildning i vissa främmande länder. Danmark.

Samhällsvetenskapliga universitetsstudier kunna i Danmark bedrivas såväl vid Köpenhamns som vid Århus universitet. Studierna äro i båda fallen till över— vägande grad inriktade på ekonomiska frågor. De leda i Köpenhamn fram till >>statsvidenskabelig eksamen (cand. polit.)» och i Århus till »okonomisk eksamen (cand. 0econ.)». De statsvetenskapliga studierna i Köpenhamn skilja sig på flera punkter från de ekonomiska studierna. i Århus. Trots respektive examensbeteck- ningar synes cand. polit.-examen vara mera ekonomiskt betonad än cand. 000011.- examen.

Vid Köpenhamns universitet kan dessutom avläggas en särskild »eksamen i forsikringsvidenskab og statistik (cand. act-.)». Höstterminen 1951 bedrevo sam— manlagt 12 studenter studier för denna examen.

Både vid Köpenhamns och vid Århus universitet tillhöra de samhällsvetenskap- liga och de juridiska. ämnena. samma fakultet. Denna fakultet benämnes i Köpen- hamn >>Det rets- och statsvidenskabelige fakultet» och i Århus »Det okonomiske og juridiske fakultet».

A. Köpenhamn.

Vid Köpenhamns universitet inrättades inom den rätts— och statsvetenskapliga fakulteten redan år 1848 en statsvetenskaplig examen, vilken omfattade politisk ekonomi (däri inbegripet vetenskapernas historia, nationalekonomiens teori och politik) samt finansvetenskap, statistik, offentlig rätt (allmän statsrätt, Danmarks offentliga rätt och folkrätt), statsvetenskaplig encyklopedi, rättsvetenskaplig encyklopedi samt den nyare tidens politiska historia. År 1892 gjordes ett försök med två statsvetenskapliga examina, nämligen statsvetenskaplig ämbetsexamen och ekonomisk-statistisk examen. Den förra examenstypen omfattade en första avdelning som innehöll civilrätt, straffrätt och processrätt samt en andra avdel- ning som bestod av nationalekonomi och finanslära, statistik, statsrätt och folk- rätt. Den senare examenstypen omfattade grupper av följande ämnen: national— ekonomi med finansvetenskap, statistik, statsvetenskaplig encyklopedi, politisk historia, allmän rättslära, statsrätt, förmögenhets- och näringsrätt samt folkrätt. Ett ämne skulle utgöra huvudämne och såsom sådant kunde ifrågakomma antingen nationalekonomi eller statistik. Vid sidan härav skulle läsas vissa av nyssnämnda ämnen såsom biämnen, varvid ganska stor valfrihet rådde.

Den mera. juridiskt betonade statsvetenskapliga ämbetsexamen vann mycket ringa anslutning. Däremot rönte ekonomisk-statistisk examen ganska stort in— tresse. Den förefintliga valfriheten mellan ämnena utnyttjades emellertid föga. Konsekvenserna härav drogos år 1904, då anordningen med två examensformer upphävdes och den nya statsvetenskapliga examen i huvudsak byggdes på den ekonomiskt-statistiska examen, dock med en viss utvidgning av de ekonomiska disciplinerna och en skärpning av fordringarna. i statistik. Den nya examen om- fattade följande ämnesområden eller ämnen: teoretisk nationalekonomi, ekonomisk politik, finansvetenskap, Danmarks statistik, statistikens teori, statsvetenskaplig encyklopedi, politisk historia, civilrätt, statsförfattningsrätt, förvaltningsrätt och folkrätt. Såsom huvudämne kunde väljas antingen nationalekonomi eller statistik.

I sina grunddrag blev den nyss skisserade ordningen bestående till år 1929, då examen uppdelades på två avdelningar, nämligen en första del (5 terminer), be- stående av nationalekonomi med finansvetenskap, Danmarks statistik, civilrätt, ekonomisk historia. och propedeutisk sociologi samt allmän företagsekonomi; en andra del (5 a 6 terminer) omfattande nationalekonomiens teori, statistikens teori, vissa delar av nationalekonomiens politik samt antingen statsförfattningsrätt och förvaltningsrätt med delar av näringsrätt ävensom grunddragen av folkrätt eller ock delar av dansk förmögenhetsrätt. I den nuvarande examen av år 1941 ingå, som närmare framgår av nedanstående redogörelse, i stort sett samma ämnen som i examen av år 1929. Förändringarna bestå främst i att vissa. ämnen fått en delvis annan inriktning och avvägning i förhållande till övriga ämnen.

Såsom framgår av den ovan återgivna historiken över den danska examen har denna flera gånger ändrats. Detta har i regel skett på initiativ av den rätts- och statsvetenskapliga fakulteten och syftet har varit att ge examen en med hänsyn till utvecklingens krav ändamålsenlig utformning. En ytterligare revision av exa- men är för närvarande (hösten 1952) under förberedelse.

Enligt kungörelsen av den 22 februari 1941 med däri senast år 1949 vidtagna ändringar består statsvidenskabelig eksamen (cand. peut-examen) av två delar. Studietiden för den första delen beräknas till 2—3 år och för den andra delen till 31/2—41/2 år. Studietiden för examen i sin helhet uppskattas till 7—71/2 år. Med hänsyn till att åtskilliga studenter ha förvärvsarbete vid sidan av studierna är det svårt att få någon mera. exakt uppfattning om den effektiva studietiden för examen.

Avbrottsprocenten är betydligt större än vid de flesta andra, studier vid univer- sitetet. En undersökning från 1942 visade att enda-st 40 av varje 100-tal studenter, som under åren 1935—1941 hade påbörjat studier, fullföljde dessa till cand. polit- examen. Numera torde emellertid avbrottsprocenten vara något lägre. Av de 60, som ej avlade examen, hade 27 avbrutit sina studier under de två första åren, 16 hade fortsatt sina studier mer än fyra år.

Examens första del består av fem ämnen, nämligen: l. Nationalekonomi, huvudsakligen grundläggande ekonomisk teori.

2. Danmarks statistik, i första hand ett deskriptivt ämne; i detsamma ingår jämväl något om dansk statskunskap.

8. Företagsekonomi, grundläggande studier.

4. Ekonomisk historia med propedeutisk sociologi. Ekonomisk historia omfattar i första hand en beskrivning av Europas och Amerikas ekonomiska historia under nyare tid, men inom ämnet beröres jämväl, ur ekonomisk synpunkt, dessa kontinen- ters författningsmäs-siga och politiska utveckling.

5. Civilrätt m. m. omfattande »Dansk borgerlig ret» med ungefär samma inne- håll som ingår i första delen av cand. jur.-examen. Innan den studerande ungergår examination i de till första delen hörande ämnena skall han ha» genomgått en kurs i bokföring och balanskritik. Denna kurs är så upplagd, att den icke kräver särskilt mycket hemarbete, Kursen avslutas med ett skriftligt prov, vilket betygsättes och medräknas vid fastställandet av betyget i företagsekonomi. Härutöver anordnas en frivillig kurs i matematik (differential- och integral— kalkyl) främst avsedd för dem som avlagt studentexamen på. den språkliga linjen. (Såväl de som avlagt studentexamen på den matematiska linjen som de som gått den språkliga gymnasielinjen äro behöriga att bedriva studier för avläggande av cand. polit.-examen.) Före examinationen i första delens ämnen skall den studerande vidare ha på tillfredsställande sätt utfört minst fyra skrivningar i nationalekonomi. Varje ter-

• Sida 162
•  Original

min ges fyra sådana övningsskrivningar. Uppgifterna anslås på institutionen och de inkomna svaren genomgås vid universitetet. Deltagande i genomgången är en förutsättning för att svaren skola godkännas. De obligatoriska fyra skrivningarna skola fullgöras under en och samma termin; den som underkännes på en skriv- ning måste göra om samtliga fyra skrivningar påföljande termin. Bevis över nöj— aktigt fullgjorda skrivningar kan normalt erhållas tidigast under tredje studie— terminen.

Eacamens andra del omfattar följande ämnen: ]. Ekonomisk teori: huvuddragen av den klassiska och nyklassiska national- ekonomien; centrala delar av ekonomisk teori och metod; arbetslön och kapital— ränta; penning- och konjunkturteori samt utrikeshandelns teori.

2. Ekonomisk politik m. m. Inom detta ämne ha de studerande vissa möjlig- heter att själva välja vilka avsnitt de önska studera. Ämnet uppdelas i följande av- snitt; a) bankpolitik, b) socialpolitik, c) finansvetenskap, d) lantbrukspolitik, e) industri- och handelspolitik, f) utrikeshandelns politik samt g) offentlig före- tagsekonomi och trafikpolitik. De tfe första av dessa avsnitt värderas med 1 poäng (»karakter») och övriga med 1/2 poäng. Den studerande måste medtaga samman- lagt så många avsnitt att poängsumman uppgår till 3. Ett av avsnitten med poängvärdet 1/2 kan emellertid utbytas mot studium av antingen de ekonomiska teoriernas historia eller den ekonomiska utvecklingens historia eller ock sociologi med statsteori.

3. Statistik. Huvudvikten lägges vid allmän statistisk teori; därjämte om- fattar ämnet bl. a. tidsserier, indextal och befolkningsstatistik.

4. antingen stats- och förvaltningsrätt samt huvuddragen av folkrätten, vilket ämne även ingår i första delen av cand. jur.-examen,

eller avsnitt av dansk förmögenhetsrätt (centrala delar av sakrätten och obligationsrätten).

Innan den studerande undergår examination i de till andra delen hörande ämnena skall han ha deltagit i nedanstående övningar och skriftliga prov, vilka alla beaktas vid bedömningen av examen. Räkneövningar i statistik, vilka nära anknyta till föreläsningarna i statistisk teori. Övningarna syfta till att utveckla såväl den teoretiska insikten som den praktiska färdigheten. Den studerande får en serie konkreta uppgifter att lösa, vilka kräva hemarbete.

Övningar i nationalekonomi, vilka bestå av a) aktivt deltagande i seminarie- övningar i ekonomi samt b) två obligatoriska skrivningar i ekonomisk teori.

3.) Varje studerande skall sammanlagt minst 10 gånger närvara vid seminarie- övningarna samt deltaga i dessa dels som inledare, dels som opponent. Ämnet för seminarieuppsatsen, som högst får omfatta 6—7 maskinskrivna foliosidor, kan väljas såväl inom nationalekonomiens teori och politik som inom företagsekonomi. Opponentens anförande skall normalt vara ca 1/2 timme, högst 3/4 timme.

b) Varje termin anordnas två skrivningar i ekonomisk teori. Deltagande i dessa skrivningar är obligatoriskt och skall ske samma termin. Skrivningarna äga rum på universitetet under examensmässgia for-mer. En eller flera uppgifter lämnas och den studerande får 4 timmar på sig för besvarandet. Som hjälpmedel får en- dast användas sista upplagan av statistisk årsbok. Svaren genomgås av lärare och deltagande häri är obligatoriskt.

Betyg över opposition vid seminariet gives av de universitetslärare som del- taga i seminariet. Särskilt betyg gives dessutom, under medverkan av censorer, både på seminarieuppsatsen och på var och en av de båda skrivningarna. Under- kännes uppsatsen eller de båda skrivningarna äger den studerande rätt att ytter- ligare en gång undergå prövning häri.

• Sida 163
•  Original

Studiegången regleras endast genom bestämmelsen om examens uppdelning på två delar. Några föreskrifter angående ordningen mellan de i resp. delar ingående ämnena finnas icke. Examenssystemet (en samlad examination i samt- liga ämnen vid slutet av varje del) medför att normalt två eller flera ämnen studeras samtidigt. Cand. polit.-examens huvudämne, nationalekonomi, studeras under så gott som hela studietiden jämsides med andra ämnen.

Undervisningen sker i första hand i form av föreläsningar vid vilka de viktigaste delarna av kunskapsfordringarna i resp. ämnen genomgås. Föreläsningsserier av- seende ett visst examensämne kunna sträcka sig över flera terminer. Detta gäller i första hand ämnet nationalekonomi under examens såväl första som andra del, men även de mindre examensämnena.

Som ovan framhållits kompletteras föreläsningarna i bl. a. nationalekonomi och statistik med övningar av skilda slag. Exempel på förekommande undervis- ningsformer kuna lämpligen hämtas från undervisningen i nationalekonomi.

Första höstterminen genomgås i föreläsningsform det viktigaste av kunskaps- fordringarna i ämnet, varvid den grudläggande läroboken följes. De studerande anmodas att före varje föreläsning noga gå igenom det stoff, som skall behandlas vid följande föreläsning. Nästa termin hållas »examinatorier» över samma läro- stoff som tidigare behandlats vid föreläsningarna. Vid »examinatorierna», som i regel ledas av en yngre universitetslärare, lägges särskild vikt vid att ett samtal om det behandlade stoffet kommer till stånd.

Sedan de studerande sålunda genomgått den för den obligatoriska kursen grundläggande undervisningen i ämnet samt bevistat undervisningen i företags- ekonomi, deltaga de under tredje och fjärde terminerna i muntliga övningar i ekonomi. Vid dessa övningar, som ledas av professorer i nationalekonomi, behandlas olika problem ur mera principiell synpunkt under aktiv medverkan från de— studerandes sida. Om möjligt försöker man dela upp de studerande i flera mindre grupper, men på grund av lärarbrist har detta icke alltid varit möjligt. Jämsides med de muntliga övningarna deltaga de studerande under tredje och fjärde ter- minerna i de förut nämnda skrivövningarna i ämnet.

Föreläsningarna i nationalekonomi för examens andra del sträcka sig över en period av fyra terminer. Liksom under första delen kompletteras föreläsningarna med »examinatorier» samt muntliga och skriftliga övningar. Under den andra delen förekomma dessutom, som ovan nämnts, seminarieövningar.

Manuduktion i de i examen ingående samhällsvetenskapliga ämnen förekom- mer i regel icke. Vanligt är däremot att de studerande, liksom de studerande för cand. jur.-examen, deltaga i undervisning i de juridiska ämnena av särskilda manuduktörer.

Examinationen sker under medverkan av censorer och omfattar samtliga i resp. delar ingående ämnen. Den studerande kan emellertid undergå särskild tentamen i de till andra delen hörande juridiska ämnena. Sådana tentamina skola vara av- lagda en tidigare termin än den då vederbörande avlägger examen i övriga till andra delen hörande ämnen.

Examinationen är såväl skriftlig som muntlig. Den skriftliga examinationen för första delen består av två prövningar, nämligen en i nationalekonomi och en i- företagsekonomi. För utförande av vart och ett av dessa prov erhålles en tid av 4 timmar. Endast den som härvid godkännes samt tidigare fullgjort det skriftliga provet i bokföring och balanskritik erhåller tillstånd att deltaga i den muntliga examinationen.

Vid den skriftliga examinationen för examens andra del förekomma fyra pröv- ningar, nämligen en i nationalekonomiens teori, två i nationalekonomiens politik och en i statistik. För utförande av vart och ett av dessa prov erhålla de stude-

• Sida 164
•  Original

rande en tid av 4 a (i timmar. För att få deltaga i den muntliga examinationen fordras att de skriftliga proven godkänts samt att övriga villkor för examen (se härom ovan) uppfyllts.

Betyg sättes i varje ämne varvid hänsyn i förekommande fall tages till resul- taten av de skriftliga proven och till obligatoriska skrivningar eller övningar. För hela examen sker därefter en poängsammanräkning enligt vissa bestämda regler.

Den 1 september 1951 bedrevo ca 350 personer studier för avläggande av cand. polit.-examen.

Den danska examen kvalificerar till anställning såsom statlig och kommunal tjänsteman. Cand. polit'er användas främst för befattningar, bland vilkas arbets— uppgifter ingå uppgifter av ekonomisk och statistisk art. Inom den allmänna för- valtningen framträder en fortsatt tendens att anställa cand. politler på befatt- ningar, som tidigare rekryterades med jurister. År 19401 voro hälften av samtliga cand. polit'er sysselsatta inom förvaltningen. I övrigt hade cand. polit'er funnit sysselsättning bl. a. inom bank- och försäkringsverk-samhet, inom journalistiken samt inom olika fackliga och politiska sammanslutningar.

B. Århus.

Vid universitetet i Århus ges sedan 1937 inom Det ekonomiske og juridiske fakultet en >>ekonomisk eksamen (cand. oe-con.)>>. För denna examen förbereda sig för närvarande ca 200 studenter. Cand. oecon.-examens mål angives vara att »give en videnskabelig uddannelse till unge kvinder og mzend, som enten förbe- reder sig til en gerning i erhverslivets tjeneste, eller ensker at dygtiggere sig til arbejde i den offentlige administration, i begge tillfaelde på poster, hvor treening i ekonomisk analyse og taenkning er af vaesentlig betydning».

Studietidens längd torde ungefär överensstämma med den för cand.polit.- examen; normalstudietiden uppges dock vara 6 år. Examinationen är liksom i Köpenhamn uppdelad på en första och en andra del . För den andra delen finnas två studielinjer, nämligen »den okonomiske linie» och »den offenlig-administra- tive linie».

Vid studietidens början äro inlagda två förberedande prov, i matematik (huvud- sakligen differential- och integralkalkyl) samt i bokföring och balanskritik. För- beredelse till dessa prov kan ske genom särskilda vid universitetet givna kurser. Kursen i bokföring omfattar 60 undervisningstimmar.

Examens första del omfattar fem ämnen, nämligen:

1. Allmän nationalekonomi, huvudsakligen ekonomisk teori, avsedd som grund- val för behandlingen av praktiska problem i andra delen.

2. Samhällsbeskrivning (»Samfundsbeskrivelse») omfattande en framställning av samhällets institutioner, befolkningsförhållanden och näringsstruktur ävensom av den statisti-ska metodens grunder.

3. Förmögenhetsrätt, speciellt sådana frågor, som ha betydelse för ekonomer.

4. Propedeutisk företagsekonomi (»Driftsekonomi»): en översikt över företags- formerna; en inblick i de för alla slag av företagande gemensamma dragen; huvud- dragen av den ekonomiska verk-samheten sedd i dess samhällsekonomiska samman- hang.

5. Sociologi och ekonomisk historia. Sociologiundervisningeu omfattar läran om sociala grupper samt om individernas reaktioner som medlemmar av grupper och organisationer. Den har karaktär av förberedelse till den mera fördjupade be- handlingen av sociologiska problem i examens andra del.

1 Senare uppgifter föreligga icke.

» na.-w....w, m_ynh—a—Mwm

• Sida 165
•  Original

Examens andra del omfattar på den ekonomiska linjen: ]. Nationalekonomi: genomgång av aktuella ekonomiska arbeten samt semi- narieövningar.

2. Företagsekonomi: industriell redovisning, försäljningspolitik, marknadsana- lys, räntabilitetsberäkningar, balanslära, finansiering, speciell företagsekonomi inklusive den offentliga verksamhetens företagsekonomi.

3. Statistik: statistikens teori, teknik och metod; tidsserieanalys.

4. Sociologi: speciella sociologiska problem.

5. Juridik: arbetsrätt, associationsrätt, handelsrätt, finansrätt, patenträtt, växel- och eheckrätt.

Den offentlig-administratiua linjens andra del omfattar, med samma kursinne- håll, ämnena:

1. Nationalekonomi.

2. Statistik.

3. Sociologi, samt dessutom

4. Socialpolitik: beskrivning och analys av de förmåner, som medborgarna fritt eller mot låg ersättning åtnjuta från det allmänna (socialvård, socialförsäkring, bostadspolitik; arbetsmarknadens organisation, sysselsättningspolitiken, befolk- ningsfrågan m. m.).

5. Finansveten-skap: beskrivning och analys av de ekonomiska verkningarna av de skatter, som upptagas av offentliga organ, ävensom av de offentliga utgifterna, med särskild hänsyn till olika skattetypers inverkan på sysselsättning och inkomst- fördelning.

6. Offentlig rätt: finansrätt, socialrätt, statsrätt, förvaltningsrätt och närings- ra'tt samt (frivilligt) folkrätt. Undervisningen till första delen består huvudsakligen av icke—obligatoriska föreläsningar. Till andra delen består undervisningen dels av icke-obligatoriska föreläsningar dels av en muntlig genomgång av de obligatoriska seminarieuppgif— terna, vilka anses vara av vikt som examensförberedelse. De studerande skola del- taga i övningar i statistik samt i tre serier av seminarieövningar. Dessa avse för den ekonomiska linjen en serie i nationalekonomi och två serier i företagsekonomi samt för den offentlig-administrativa linjen en serie i vardera nationalekonomi, finansvetenskap och socialpolitik.

Sena-st vid början av den termin, då examen avlägges, skall den studerande inlämna en självständig uppsats. Dennas ämne skall på den ekonomiska linjen hämtas från företagsekonomi, nationalekonomi eller statistik samt på. den offentlig- administrativa linjen från nationalekonomi, finansveten-skap, socialpolitik eller sociologi. Betygen på de obligatoriska övningarna (utom statistik) samt på upp- satsen medräknas i examen.

Eaccunirmtionen är såväl skriftlig som muntlig. Vid examens första del ges ett särskilt skriftligt prov på 4—6 timmar för vart och ett av ämnena nationaleko— nomi, förmögenhetsrätt, företagsekonomi samt samhällsbeskrivning. Det muntliga provet omfattar samma ämnen ävensom sociologi med ekonomisk historia. Andra examensdelens skriftliga prov omfatta särskilda skrivningar på 4—6 timmar i nationalekonomi och statistik samt på den ekonomiska linjen i företagsekonomi och på den offentlig-administrativa linjen i ettdera av ämnena offentlig rätt, finansveten-skap eller socialpolitik. Det muntliga provet omfattar för båda linjerna samtliga i andra delen ingående ämnen. Provet i juridik kan emellertid ha avlagts redan under en tidigare termin.

Betyg sättes vid båda examensdelarna i de enskilda ämnena, varefter en poäng- sammanräkning för hela examen sker enligt vissa vägningsprinciper för de olika amnena.

• Sida 166
•  Original

C. Tilläggsemamina 'm. m.

Den som godkänts i första delen av cand. polit.— eller cand. oecon.-examen kan undergå. tilläggsexamen i statsförvaltningsrätt, förvaltningsrätt med näringsrätt och huvuddragen av folkrätt samt är därefter befriad från att för avläggande av cand. jur.-examen medtaga denna examens första del.

Efter avlagd cand. polit.- eller cand. oecon.-examen kan en särskild tilläggs- examen avläggas, vilken medför titeln cand. jur. Denna examen består av:

1. Personret, familieret og arveret samt hovedpunkter af den internationale privatret.

2. Almindelig retslaere og ejendomsretten.

3. Laeren om aftaler, erstatningsretten, obligationsrettens almindelige del og lagren om keb.

4. Strafferet.

5. Retspleje. Särskilda regler gälla för den som avlagt cand. jur.-examen och som genom tilläggsexamen jämväl önskar avlägga cand. polit.-examen.

Finland.

De samhällsvetenskapliga studierna i Finland fingo i huvudsak sin nuvarande utformning år 1945, men vissa. ändringar i examensstadgor och tillämpningsbe- stämmelser ha sedan skett är 19511. Fr. o. m. höstterminen förstnämnda är inrät— tades vid Helsingfors universitet en statsvetenskaplig faktultet vid vilken kunde avläggas statsvetenskaplig ämbetsexamen, politices kandidatexamen och politices licentiatexamen. Motsvarande examina kunde jämväl avläggas vid Åbo akademi. Såväl den statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet som den vid Åbo akademi kunna även utdela politices magistergrad och politices doktorsgrad.

En statsvetenskaplig examen hade redan tidigare kunnat avläggas inom den år 1919 inrättade statsvetenskapliga fakulteten vid Åbo akademi.

Statsvetenskaplig ämbetsexamen, efter 1951 kallad kandidatexamen i förvalt- ningslära, som kräver en studietid av 4—5 år, innefattar:

1. Grundkurser i civilrätt, straffrätt och processrätt. (Kurserna äro obligato- riska samt ha ungefär samma omfattning som de för juris kandidatexamen.)

2. Kurs i bokföring (2 terminer; kursen obligatorisk).

3. Praktiska insikter i administrativ och social verksamhet, vilka kunna för- värvas antingen genom deltagande i härför anordnade praktiska kurser eller ock genom minst två. månaders praktik eller tidigare praktisk verksamhet.

4. Övningsuppsatser i det ämne den studerande valt såsom huvudämne samt därefter ett skrivprov (maturitetspnov) på modersmålet berörande samma ämnes- område. Provet skall utföras på en lärosal och hjälpmedel få icke begagnas.

5. Genom tentamen ådagalagda kunskaper i nationalekonomi, finanslära, sta- tistik, statslära eller statsrätt, folkrätt, förvaltningsrätt samt ekonomisk rätt och socialpolitik. Kunskapsfordringarna i de särskilda ämnena motsvara, med smärre undantag för de juridiska ämnena, kraven för en betygsenhet. I huvudämnet, som kan väljas bland ämnena nationalekonomi, statslära, statsrätt eller förvaltningsrätt, skola emellertid förvärvas kunskaper minst motsvarande kraven för två betygsenheter. Tentamen i huvudämnet skall alltid uppdelas, varvid tentamen för en betygsenhet skall ske före författandet av övningsuppsatserna. Ovannämnda maturitetsprov fordras ej av den som tidigare avlagt motsvarande skrivprov i samband med fil. kand.-examen, pol. kand.-examen eller jur. kand.-

examen. 1 I huvudbetänkandet ha de år 1951 vidtagna ändringarna icke kunnat beaktats.

mr.”. __..u mmm...—___. ___—a.— ...—_

— www--m..

• Sida 167
•  Original

Kandidatexamen i förvaltningslära medför, för vissa förordningsvägen fastställda tjänster, samma kompetens som juris kandidatexamen. Dessa bestämmelser äro emellertid så snäva att examen i realiteten endast medfört behörighet till ett mycket litet antal tjänster, företrädesvis till sådana av social-, handels- eller fi- nanspolitisk karaktär. Examen är vidare likvärdig med lägre rättsexamen i fråga om sådana tjänster till vilka lägre rättsexamen medför kompetens, dock med undantag för befattningar inom polisväsendet. De snäva kompetensbestämmel- serna ha medfört att intresset för denna examen varit ganska ringa. Det över— vägande flertalet av de studerande vid Helsingfors universitets statsvetenskapliga fakultet ha avlagt politices kandidatexamen.

Den andra samhällsvetenskapliga examen, pol. kand.-examen, är mer inriktad på koncentration kring ett huvudämne och ger större frihet i ämnesvalet än kandi- datexamen i förvaltningslära. Pol. kand.-examen uppges kräva en studietid av 5 a 6 år. Den som avlagt denna examen kan, utan att något ytterligare kunskaps— prov behöver avläggas, promoveras till politices magister.

Fordringarna för pol. kand.-examen äro:

1. Pro exercitio—prov i två främmande språk, bestående av skriftlig och munt- lig översättning till modersmålet från dels engelska (obligatoriskt), dels tyska, franska eller latin.

2. Grundkurs i civilrätt samt i straffrättens, processrättens ävensom i den offentliga rättens viktigaste delar. Dessa kurser äro något mindre än motsvarande kurser för kandidatexamen i förvaltningslära.

3. Kurs i modersmålets skriftliga behandling samt skrivprov pro gradu på modersmålet i den studerandes huvudämne. Pro gradu-provet omfattar en avhand- ling samt ett skrivprov utan hjälpmedel på lärorummet. Före provet skall den studerande ha författat ett antal övningsuppsatser i huvudämnet.

4. Examen avlägges i minst fyra av de inom statsvetenskapliga fakulteten re— presenterade ämnena: allmän statslära (statskunskap), nationalekonomi, finans- lära, statistik, sociologi, socialpolitik, politisk historia, ekonomisk historia och praktisk filosofi. I ett av de i examen ingående ämnena (huvudämnet) skola ådaga- läggas insikter motsvarande fordringarna för tre betygsenheter och i åtminstone ett av de övriga ämnena insikter motsvarande fordringarna för två betygsenheter. Kombinationen av ämnen, som få medtagas i examen, är beroende av valet av huvudämne. Tillåtna ämneskombinationer framgå av nedanstående sammanställ- ning. (Såsom >>fritt>> ämne kan också väljas ett sådant ämne, som nämnes såsom alternativt bland de obligatoriska ämnena.)

H uvudämne. Biänmen.

Nationalekonomi. 1) Statistik. 2) Ekonomisk historia eller allmän statslära. 3) Fritt. Finanslära. 1) Statistik. 2) Allmän statslära eller ekonomisk historia eller förvaltningsrätt. 3) Fritt. Socialpolitik. 1) Statistik eller psykologi. 2) Rekommenderas: ekonomisk historia, sociologi eller finanslära. 3) Fritt. Statistik. 1) Nationalekonomi eller finanslära eller socialpolitik. 2)

Fritt, rekommenderas: matematik. 3) Fritt.

Allmän statslära. 1) och 2) Sociologi och nationalekonomi; i någotdera ämnet två betygsenheter. 3) Fritt. Praktisk filosofi. 1) Sociologi eller socialpolitik eller allmän statslära. 2) och 3) Fritt. Sociologi. 1) Praktisk filosofi eller socialpolitik eller statistik. 2) Annat under 1) upptaget ämne eller nationalekonomi, det senare ämnet dock icke i kombination med socialpolitik. 3) Fritt.

• Sida 168
•  Original

Politisk historia. 1) och 2) Allmän statslära och nationalekonomi; i någotdera ämnet två betygsenheter. 3) Fritt. Ekonomisk historia. 1) Två betygsenheter i nationalekonomi eller i socialpolitik. 2) Statistik (rekommenderas). 8) Fritt.

I ämneskombination, där nationalekonomi ingår, får ej medtagas finanslära. eller socialpolitik (förutom som extra femte ämne). Efter tillstånd av dekanus kan i ämneskombinationen medtagas ett till någon annan fakultet hörande ämne. Huvud- ämnet skall emellertid höra till statsvetenskapliga fakulteten.

Kunskapsfordringarna för de nu berörda examina synas, såvitt kan bedömas utan närmare granskning av de finskspråkiga arbeten som användas, icke fullt motsvara de svenska för samma betygsenheter.

Den finska förvaltningens rekryteringsbestämmelser ha i stort sett stängt för- valtningskarriären för politices magistrarna. Dessa ha därför i övervägande grad funnit sysselsättning inom näringslivet. Vid Helsingfors universitet hade 1950 om- kring 200 personer avlagt pol. kand.-examen samt därefter erhållit magistergrad.

En självständig licentiatexamen inom statsvetenskapliga fakulteten, kallad politices licentiatexamen, infördes i Finland först fr. o. m. 1951. Den tidigare licentiatexamen, som kan avläggas fram till 1956, omfattade i stort sett de nedan angivna fordringarna till såväl licentiatexamen som doktorsgrad.

Rätt att avlägga politices licentiatexamen tillkommer dels den som avlagt poli- tices kandidatexamen, dels filosofie kandidater med lämplig ämneskombination. För licentiatexamen fordras grundliga insikter i ett huvudämne samt insikter mot- svarande högsta betyget i kandidatexamen i ett biämne. Examinanden skall del- taga i licentiatseminarier, som anordnas av fakulteten, och inför seminariet fram- lägga licentiatavhandlingen. I denna skall ådagaläggas förmåga att använda veten- skapliga forskningsmetoder. Tidigare tryckta publikationer kunna ej ersätta licen- tiatavhandlingen. Avhandlingen granskas av minst två lärare och författaren skall beredas tillfälle att muntligen svara på granskarnas anmärkningar, t. ex. i licen- tiatseminariet. Avhandlingen godkännes definitivt av fakulteten på grundval av skriftliga utlåtanden av granskarna. Tentamen i huvudämnet är såväl skriftlig som muntlig.

I licentiatexamen fordras i huvudämnet förutom godkänd avhandling insikter i ämnets historia och metodik samt god kännedom om vetenskapliga hjälpmedel och källpublikationer inom ämnet. Dessutom fordras fördjupade insikter inom något specialområde inom huvudämnet.

Rätt att erhålla politices doktorsgrad äger politices licentiat, som offentligt försvarat en av honom författad och av fakulteten godkänd avhandling. Manu- skript, avsett att tryckas som avhandling för doktorsgrad, skall inlämnas av för- fattaren i två fullständiga, maskinskrivna exemplar till dekanus. Fakulteten utser två personer att granska detsamma och avgiva utlåtande, huruvida avhandlingen äger sådant vetenskapligt värde, att tillstånd till dess ventilering kan meddelas.

Poll kand.-examen kan avläggas icke blott vid Helsingfors universitet och Åbo akademi utan även vid Finlands motsvarighet till de svenska socialinstituten, Yhteislcunnallinen Korkeakoulu (Y.K.). Här utgör pol. kand.-examen det andra ledet i en även för icke-studenter tillgänglig utbildningsväg. Det första ledet utgöres av dimissionsexamen, som kan vara antingen journalistexamen, samhälls- vetenskaplig examen, biblioteksexamen, kommunalexamen, socialvårdsexamen eller ungdomsledarexamen. Med undantag av biblioteksexamen, som avlägges på ett år och som förutsätter studentexamen eller särskild dimissionsexamen från YK,

.:. -.nu..m—.m—m___.._—_u.. _. .

'- A..—+; ihr-m:-

• Sida 169
•  Original

avläggas dessa examina efter två års studier och förutsätta som grundutbildning genomgången mellanskola, två-årig folkhögskola eller yrkesskola.

Efter studentexamen eller dimissionsexamen, kompletterad med språkkunskaper motsvarande studentexamen, kan pol. kand.—examen avläggas inom institutet, var- vid fordringarna motsvara de för pol. kand.-examen vid universitet uppställda. De ämnen som kunna ingå i examen äro: statslära, sociologi och socialpsykologi, socialhistoria och politik, nationalekonomi, litteraturhistoria, internationell poli- tik, folkbildningslära och journalistik. I dessa ämnen finnas professurer vid institu— tet. Betydelsen av denna utbildningsväg för icke-studenter torde dock hittills kunna sägas vara ringa. 1949 voro endast 8,6 % av dem som studerade för pol. kand.—examen icke-studenter.

Rätt till doktorsgrad gavs Yhteiskunnallinen Korkeakoulu 1949.

Vid handelshögskolorna i Finland förekomma i stort sett samma ämnen som vid de svenska handelshögskolorna, nämligen nationalekonomi, företagsekonomi, handelsteknik, handelsrätt, ekonomisk geografi och handelsmatematik samt han- delskemi och varulära. Härtill komma vissa biämnen såsom de moderna språken, stats— och samhällslära, ekonomisk historia, finanslära, statistik, bokföring m. m. Den S—åriga studietiden för ekonomexamen är uppdelad i en ettårig grundkurs och en tvåårig specialkurs, vilken senare skall omfatta minst 4 fackämnen och 2 språk. I varje fackkombination skall ingå minst två av ämnena nationalekonomi, handelsteknik, företagsekonomi och handelsrätt. Två ämnen skola vara huvud— ämnen med betygskravet »berömlig» i det ena och »med beröm godkänd» i det andra.

Vid svenska handelshögskolan i Helsingfors förekommer dessutom en linje för utbildning av korrespondenter, med tonvikt lagd på språk och stenografi.

Vid handelshögskolorna har man emellertid också en högre examen, som till omfattning och uppläggning påminner om de svenska universitetsexamina, näm- ligen ekonomiekandidatexamen. Denna kan avläggas av ekonomer med kvalifi- cerade betyg. Kandidatexamen avlägges efter ytterligare 2 a 3 år och i densamma skola ingå minst tre ämnen med sammanlagt minst sju betyg i dessa. Vidare krävas skrivprov pro exercitio i två utländska språk samt ett skrivprov pro gradu i huvudämnet. En stor del av studietiden ägnas åt ett större skriftligt arbete. Det bör framhållas att denna högre examen tilldragit sig ett betydande intresse och har stort anseende inom näringslivet. Förhållandena ha alltså i Finland ut- vecklats på helt annat sätt än i Sverige, där handelshögskolornas försök från 1930- talets mitt att införa en högre examen (ekon. mag.) slog mindre väl ut. Den som avlagt ekonomie kandidatexamen kan promoveras till ekonomie magister.

Ekonomiedoktorsexamen kan avläggas av ekonomikandidat med högsta betyg i tre ämnen och godkänt disputationsprov.

Förutom den finska handelshögskolan, Kauppakorkeakoulu, och den svenska handelshögskolan i Helsingfors finnes en handelshögskola vid Åbo akademi.

Finland är det enda land, som har ett universitets- och högskolesystem, vilket till sina väsentliga huvuddrag påminner om det svenska. Examinationen sker liksom hos oss genom tentamina utan efterföljande verklig examen. Man använder liksom i Sverige ett betygssystem med tre olika stora kurser i varje ämne (betygs- enheter). I Finland är emellertid för de samhällsvetenskapliga examina föreskrivet att tentamina i allmänhet skola avläggas successivt, d. v. s. först för en, sedan för två och först därefter för tre betygsenheter. I Sverige finnas i detta hän- seende inga särskilda föreskrifter.

Beträffande de finska akademiska titlarna bör observeras att den som avlagt en kandidatexamen genom promotion blir magister.

• Sida 170
•  Original

En särskild statsvetenskaplig fakultet finnes vid Åbo akademi sedan dess grun- dande och vid Helsingfors universitet sedan år 1945. Sistnämnda fakultet består dels av professurer som tidigare tillhörde humanistiska sektionen av filosofiska fakulteten, dels av nytillkomna professurer. I Helsingfors finnas sålunda tre pro- fessurer i nationalekonomi, två. i allmän statslära (statskunskap) samt en pro- fessur i vart och ett av ämnena finanslära., socialpolitik, statistik, sociologi, prak- tisk filosofi samt politisk historia, vartill kommer en personlig e. o. professur i ekonomisk historia. Dessutom inriktar man sig på att få professurer i företags- ekonomi och i ekonomisk geografi. Den självständiga fakultetsställningen uppges ha i hög grad förbättrat förutsättningarna för undervisning och vetenskapligt arbete.

I Finland finnas liksom i Sverige fristående handelshögskolor och socialinsti- tut. Det råder emellertid en i viss mån annan arbetsfördelning mellan dessa och universiteten än hos oss. Flertalet av dem som vid universitet avlägga pol. kand.- examen (d. v. s. efter promotion bli pol. mag.) gå till näringslivet, vars rekryte— ring alltså sker från såväl universitet som handelshögskolor. Trots denna politices magistrarnas olikartade arbetsmarknad i Finland och i Sverige (där ju endast ett förhållandevis litet antal går till det enskilda näringslivet), förekommer icke företagsekonomi inom de statsvetenskapliga fakulteterna och ämnet kan ej heller på annat sätt medtagas i pol. kand.—examen. Men liksom man ur svensk synpunkt alltså kan säga att universiteten konkurrera med handelshögskolorna på deras typiska arbetsmarknad, så möt-a universiteten också från såväl handelshögskolorna som socialinstituten en konkurrens i motsatt riktning. Vid dessa ges nämligen så- som tidigare påpekats samhällsvetenskapligt inriktade högre examina av univer- sitetsstandard.

Inom den finska pol. kand.-examen framträda vissa problem, som man bör beakta vid konstruktionen av samhällsvetenskapligt-filosofiska examina i Sverige. Den nuvarande svenska statsvetenskaplig-filosofisk examen är en specialexamen som endast omfattar ett mycket litet antal bestämda ämnen och som avlägges inom en större fakultet, vilken också har en helt fri fakultetsexamen utan sär— skilda band på ämnesvalet, nämligen fil. kand.-examen. I själva verket var den finska pol. kand.-examen fram till 1951 närmast att likna vid en fri fakultets- examen, ehuru den gavs av en relativt liten fakultet inom vilken ett begränsat antal ämnen äro företrädda. I princip voro före nämnda år den finska pol. kand.- examen och den svenska fil. kand.—examen närmast jämförbara examenstyper, ehuru arten av de ämnen, som ingå i statsvetenskapliga fakulteten och därför fingo medtagas i pol. kand.-examen, gjorde att denna till sitt innehåll ofta fick stora likhe- ter med en svensk statsvetenskaplig-filosofisk examen. Numera, d.v.s. efter 1951, kan man däremot snarare säga att den finska pol. kand.-examen med sin »bundna valfrihet» har vissa likheter med den svenska fil. mag.-examen. Jämför man den finska examen med den av kommittén föreslagna pol. mag.-examen finner man, att valfriheten i den förstnämnda examen är mycket större. I denna finnes nämligen ingen motsvarighet till den för samtliga specialiseringsriktningar föreslagna gemen- samma »allmänua delen» med dess fasta ämnen.

Norge.

Samhällsvetenskapliga studier kunna i Norge bedrivas vid universitetet i Oslo, där följande examina i vilka samhällsvetenskapliga ämnen ingå kunna avläggas: ekonomisk embetseksamen (cand. oecon.), magistergrad vid historisk—filosofisk fakultet (mag. art.) samt auktuareksamen (aktuarkandidat). I Norge finnes dess-

• Sida 171
•  Original

utom en handelshögskola (förlagd till Bergen) med en treårig handelsdiplomek— samen (handelskandidat). Cand. mean.-examen avlägges inom den juridiska fakulteten; fem av denna fakultets tretton professurer företräda statsokonomi og statistikk. Bestämmel- serna angående examen tillkommo år 1934. Redan år 1905 hade emellertid en statsakonomisk eksamen inrättats inom den juridiska fakulteten. Denna examen var ingen ämbetsexamen; studietiden var endast två år och examen kunde av- läggas såväl av studenter som av personer med teknisk eller merkantil grund- utbildning. Syftet med examen var dels att öppna möjligheter till en kort univer- sitetsutbildning, dels att bereda jurister möjlighet att genom en tilläggsexamen skaffa sig en viss ekonomisk och social utbildning. Examens betydelse minskade emellertid med åren och från åtskilliga håll riktades kritik mot densamma; detta ledde till inrättandet 1934 av ekonomisk embetseksamen. Samtidigt startades handelshögskolan i Bergen.

I en av juridiska fakulteten utgiven Plan for det socialokonomiske studium framhålles följande: »Det ekonomiske studium ved Universitetet har till formål å gi kunnskap om den ekonomiske virksomhet og om de ekonomiske og sociale forhold i samfundet.» Vidare betonas att det för detta studium samlade kunskaps- stoffet förts in under 9 stora »faggrupper» (ämnen). Av praktiska skäl har cand. oecon.—examen dessutom uppdelats på två avdelningar av vilka var och en beräk- nas kräva en studietid av 21/2 år. Den sammanlagda studietiden för examen i sin helhet beräknas alltså till fem år. De 9 ämnen som skola ingå i examen äro följande:

1. Teoretisk ekonomi, som är uppdelad på >>en grundkurs», vilken ingår i exa- mens första avdelning, och »en högre kurs», vilken ingår i den andra avdelningen. Ämnet är i stor utsträckning ekonometriskt inriktat, vilket bland annat framgår av att varje student måste skriva en ekonometrisk seminarieuppsats. Teoretisk ekonomi kan sägas vara examens centrala och grundläggande ämne, vilket de studerande under hela studietiden ständigt hålla kontakt med.

2. Teoretisk statistik, som ingår i första avdelningen, omfattar statistisk tek- nik och metodlära, sannolikhetskalkyl, matematisk statistik samt elementen av försäkringsmatematiken. De studerande deltaga i räkneövningar i statistik samt i en kurs i maskinräkning. Två statistiska seminarier (se nedan), ett för varje avdelning av examen, hållas.

3. Befolkningslära (ingår i första avdelningen): befolkningsteori, befolknings- statistik och befolkningspolitik.

4. Rättsvetenskap (ingår i första avdelningen): huvuddragen av norsk privat- rätt, statsrätt och förvaltningsrätt. Härjämte förekomma vissa andra juridiska inslag, socialrätt, näringsrätt och finansrätt, i särskilda ämnen under examens andra avdelning (se nedan).

5. Sociallära (ingår i andra avdelningen). De viktigaste områden som behand- las inom detta ämne äro socialpolitik med socialstatistik samt socialrätt. Ämnet omfattar dessutom ekonomisk historia samt något sociologi. I socialrätt kräves ingående kännedom om den norska sociallagstiftningen sedd bl. a. ur komparativ synpunkt.

6. Näringsekonomi (ingår i andra avdelningen): huvudvikten lägges vid norsk näringsstatistik och näringspolitik; ämnet omfattar läran om produktionens sam- hällsekonomiska organisation, det moderna näringslivet, den internationella han- deln och dess förutsättningar, näringsstatistik, näringspolitik och näringsrätt. I detta ämne skola studenterna förvärva en grundlig kännedom om »Norges naerings- veier og okonomiske tilstand».

7. Penning- och kreditlära (ingår i andra avdelningen): läran om penningar, kreditmedel och banker samt penning- och kreditpolitik. Ämnet hänger nära sam- man med teoretisk ekonomi.

• Sida 172
•  Original

8. Företagsekonomi (ingår i andra avdelningen) behandlar de enskilda före- tagens problem varvid särskild vikt lägges vid industrispörsmål. I detta ämne be- röras företagens organisations- och finansieringsformer, omkostnads— och balans- analys, kalkylation, företagsstatistik samt företagsekonomiens speciella delar (lant- brukets. industriens, handelns och samfärdselns företagsekonomi).

9. Offentlig ekonomi (ingår i andra avdelningen): läran om statens och kom- munernas finanser samt finansstatistik och finansrätt. Under senare år ha natio- nalräkenskaps- och nationalbudgeteringsproblem fått ökad betydelse, vilket fört med sig att finansläran närmare knutits samman med den teoretiska ekonomien än tidigare. Examinationen sker på en gång i de till respektive avdelningar hörande äm- nena. Examens första avdelning omfattar 4 skriftliga och 3 muntliga prövningar. Ett skriftligt prov, för vars besvarande den studerande får en tid av 6 timmar, ges i vart och ett av ämnena teoretisk ekonomi, teoretisk statistik, befolknings- lära och rättsvetenskap. Muntligt förhör hålles dessutom i de tre senare ämnena. Vid andra avdelningen ges 7 skriftliga prov, nämligen ett i vart och ett av äm- nena teoretisk ekonomi, sociallära, näringsekonomi, penning- och kreditlära, före- tagsekonomi och offentlig ekonomi samt ett i »de statistiske disipliner under fag- grupperne sociallaere och naeringsokonomikk». För utförande av provet i teoretisk ekonomi anslås en tid av 9 timmar och för vart och ett av de övriga sex proven 6 timmar. Dessutom äger muntlig prövning rum i alla de sex ämnen, som ingå i denna avdelning. Vid den skriftliga" prövningen få medtagas norska och utländska lagsamlingar, offentliggjorda lagförslag, utan motiv, »Statistisk Årsbok» och »Statistiske Over- sikter». Härutöver kunna i särskilda fall andra hjälpmedel tillåtas och utdelas. Den som fullgjort de skriftliga proven blir kallad till muntlig prövning, vilken sker inför en examenskommission. Vid den muntliga prövningen i ämnet teoretisk ekonomi för slutexamen skall den studerande bl. a. kunna redogöra för särskild litteratur (minst en bok och två eller tre specialavhandlingar), som måste tillväljas utöver den obligatoriska kursen. Innan den studerande anmäler sig till första avdelningen skall han ha under- gått förberedande pröuning i filosofi och matematik samt avlagt prov i bokföring med handelsräkning. Provet i filosofi, som är obligatoriskt för alla studenter vid universitetet, omfattar psykologi, logik och filosofiens historia. I regel undergås denna prövning, som är skriftlig, efter en termins studier. Det förberedande pro- vet i matematik är obligatoriskt för dem som skola studera naturvetenskapliga ämnen och icke medtaga matematik i sin examen samt för dem som skola stu- dera för cand. oecon.-examen. Kursen omfattar grunderna av differential— och integralkalkylen; föreläsningarna sträcka sig över två terminer med två timmar per vecka. Provet i bokföring med handelsräkning kan avläggas vid examensbe- rättigade handelsskolor och motsvarar de krav som uppställas för erhållande av handelsbrev. Vissa handelsskolor anordna särskilda studentkurser. Undervisning i bokföring meddelas emellertid även inom den juridiska fakulteten. De i examen ingående ämnena studeras i stor utsträckning parallellt. En sådan studiegång är naturlig med hänsyn till examenssystemet, men föranledes dess- utom av att »det okonomiske studium er sammensatt av en rekke disipliner som tillsammen danner en faglig enhet». Uppdelningen av cand. oecon.—examen på två avdelningar har uteslutande skett för att de studerande icke skola behöva undergå prövning på hela examensstoffet på en gång. Delningen ger icke uttryck för någon rangordning mellan de olika disciplinerna; studenterna kunna. icke skjuta första avdelningens ämnen åt sidan sedan de avlagt examen däri. De kuu- skaper som förvärvats under denna avdelning komma ständigt till användning vid de fortsatta studierna; den avslutande examen förutsätter nämnda kunskaper. Undervisningen sker främst i form av icke-obligatoriska föreläsningar. Vid vissa föreläsningsserier, som kunna sträcka sig över ett par terminer, genomgås de vik-

_u—rlf

• Sida 173
•  Original

tigaste delarna av kunskapsfordringarna i ett ämne. Förutom föreläsningar hållas »eksaminatorier, opgavegjennemgåelser og seminaravelser».

I omedelbar anslutning till genomgången av statistikens teori anordnas räkne- övningar. Dessutom gives en obligatorisk övnings- och uppgiftskurs i statistisk teori och materialanvändning (det s. k. statistiska seminariet). Deltagarna häri skola utföra minst en uppgift. Härjämte anordnas mot slutet av studiegången en obligatorisk övningskurs i sådant statistiskt och räknemässigt arbete, som är knu- tet till speciella teoretisk-ekonomiska problem (det s. k. ekonometriska seminariet). Övningarna, som ej få utföras förrän de studerande genomgått det statistiska. seminariet, bestå i att varje student under seminarieledarens överinseende före- tager en undersökning, t. ex. av efterfrågan efter en viss vara, av de sannolika verkningarna av en tullsatsändring, av sammanhangen mellan vissa faktorer i konjunkturförloppet eller liknande. Undersökningen skall resultera i en skriftlig seminarieuppsats.

I studieanvisningarna understrykes betydelsen av att de studerande samarbeta i mindre grupper. Särskilda »kolokvierum» ställas till förfogande för sådant grupp- arbete.

I cand. oecon.—examen intaga, som framgår av det föregående, de ekonomiska ämnena en mycket central plats. Härvid ha studierna i teoretisk ekonomi fått en i hög grad ekonometrisk inriktning. Examen innefattar i övrigt ämnena statistik och rättsvetenskap samt vissa andra juridiska inslag; möjligen också något geo— grafi. Ämnena sociologi och statskunskap ingå däremot icke i examen.

Antalet studerande var vårterminen 1952 ca 250. Cand. oecon.-examen kvalificerar till anställning inom statsförvaltningen spe— ciellt inom sådana områden som syssla med samhällsplanering, nationalbudget- arbete, inrikes och utrikes handeln samt näringsstatistik och statistiskt arbete av annat slag. Åtskilliga som avlagt denna examen (»ekonomer») ha dessutom i kon- kurrens med bland annat »handelskandidater» vunnit anställning inom privata näringsorganisationer och större företag; en del äro- sysselsatta med vetenskapligt arbete. Inom den statliga förvaltningen har efterfrågan på »okonomer» varit mycket stor, särskilt var så fallet de närmaste åren efter andra världskriget.

Magistergraden avlägges, som ovan nämnts, inom den historisk-filosofiska fa- kulteten. Denna examen avser en mera utpräglad vetenskaplig specialisering och avlägges i ett huvudämne varjämte i examen skola ingå vissa stödämnen. Som huvudämne kan bland annat väljas nationalekonomi, (statistik), sociologi eller statskunskap. Magistergraden i nationalekonomi, vilken inrättades år 1928, har endast avlagts av en person. Föreskrifterna för motsvarande grad i statistik ha ännu icke fastställts. Magistergraden i sociologi genomfördes år 1939 och den i statskunskap år 1947.

Vårterminen 1952 bedrevo omkring 50 studenter studier för magistergrad i statskunskap och 25 för samma grad i sociologi. Vid nämnda tidpunkt hade endast 3 personer avlagt magistergrad i det förra ämnet och 2 i det senare. Icke någon ägnade sig åt studier för magistergrad i nationalekonomi.

Inom den historisk—filosofiska fakulteten finnes en professur i sociologi (och en i geografi med ekonomisk-geografisk inriktning). I övrigt äro de samhällsve- tenskapliga ämnena orepresenterade i denna fakultet. Examinationen sker därför i samarbete med den juridiska fakultetens professorer. Förslag har framförts om att magistergraden i nationalekonomi, statistik och statskunskap (samt i rättsa historia) skulle överföras till den juridiska fakulteten. Magistergradsordningen är i sin helhet för närvarande föremål för översyn.

Som exempel på utformningen av de studier som krävas för magistergrad skall här något redogöras för magistergraden i statskunskap.

• Sida 174
•  Original

Allmänt gäller att magistergrad erhålles genom ett vetenskapligt prov, som omfattar ett huvudämne med tillhörande stödämnen. För magistergrad krävas också de obligatoriska förberedande proven; för magistergrad i statskunskap dock endast i filosofi, samt i latin därest studentexamen icke avlagts på latin— linjen. Inom huvudämnet skall en vetenskaplig avhandling framläggas. När denna godkänts skall den studerande undergå såväl skriftlig som muntlig exa- mination, vilken i regel sker samlad. Den skriftliga examinationen består av två eller flera prov givna inom huvudämnet och stödämnena. För utförande av vart och ett av dessa prov anslås en tid av upp till 12 timmar. Den muntliga examinationen består dels i en offentlig föreläsning över ett förelagt ämne, dels i prövning i de uppgivna ämnena.

För magistergrad i statskunskap beräknas en studietid av 6—7 år. Examen omfattar tre ämnen: huvudämnet statskunskap samt två stödämnen; obligato- riskt stödämne är politisk historia, vilket dock i vissa. fall kan få utbytas mot historia enligt fordringarna för biämne i filologisk ämbetsexamen. Det andra stödämnet kan väljas bland följande: nationalekonomi, sociologi, rättsfilosofi, filosofi eller geografi.

Huvudämnet statskunskap omfattar:

1. Norges statsrätt, författningshistoria och nuvarande statsskick.

2. Huvuddragen av statsrätt, författningshistoria och statsskick i Storbri- tannien, Frankrike, Tyskland, Sovjetunionen, Förenta Staterna, Schweiz, Dan- mark och Sverige.

8. Mera ingående kunskaper om statsrätt, författningshistoria och statsskick i ett av de under 2. nämnda länderna.

4. Allmän statslära. Politisk idéhistoria.

5. Folkrätt. Internationella organisationer. Kunskapsfordringarna synas, åtminstone vad gäller punkterna 1. och 3., över- stiga motsvarande krav i litteraturkursen för tre betygsenheter i statskunskap vid svenska universitet. Större fordringar uppställas dessutom på magisteravhand- lingen än på en svensk trebetygsuppsats. Kunskapsfordringarna i stödämne synas i det närmaste motsvara fordringarna för två betygsenheter vid svenska univer- sitet. Magistergrad i statskunskap kvalificerar för vetenskapligt arbete och poli- tisk journalistik, anställning inom utrikesförvaltningen eller såsom lärare vid enstaka skolor. Man räknar med att examen efter hand dessutom skall komma- att kvalificera för vissa anställningar inom den offentliga förvaltningen.

För att bli aktuarkandidat måste man avlägga examen i vissa av de ämnen som ingår i cand. oecon.-examen varjämte i examen skall ingå matematik och försäk- ringsmatematik. Studietiden beräknas 'till 6—7 år. Examen tages årligen av 2—3 studenter.

Nederländerna.

I Nederländerna kom en samhällsvetenskapligt orienterad undervisning egent- ligen till stånd först år 1913, då Nederlandsche Handelshoogeschool i Rotterdam grundades. Denna högskola fick snart mera karaktär av ekonomisk fakultet än av handelshögskola och omdöptes senare även 'till Nederlandsche economische hoogeschool. År 1922 stiftades en »faculteit der handelswetenschappen» vid det kommunala universitetet i Amsterdam och fem år senare tillkom den romersk- katolska Handelshoogeschool i Tilburg. På grund av dessa läroanstalters ur- sprungliga uppgift har den samhällsvetenskapliga utbildningen i Nederländerna

• Sida 175
•  Original

haft en i huvudsak ekonomisk inriktning ända fram 'till åren efter andra världs- kriget. Då uppstod emellertid ett livligt intresse för även annan social och poli- tisk utbildning, vilket ledde till uppkomsten av en rad nya studieriktningar (se nedan). Efter kriget ha dessutom ekonomiska fakulteter inrättats vid riksuniver- sitetet i Groningen och vid det fria universitetet i Amsterdam.

Ekonomisk utbildning.

Den ekonomiska utbildningen i Rotterdam var från början tvåårig och ledde fram till >>examen in de handelseconomie» (senare omdöpt till >>candidaatexamen in de handelswetenschappen»). Redan efter ett år inrättades emellertid en högre examen (»doctoraal examen»), vilken motsvarade den i Nederländerna vanliga universitetsexamen. Genom tillkomsten av den ekonomiska doctoraal examen fick den för praktisk handelsutbildning avsedda grundexamen en dubbel funktion: den blev dels en avslutande examen för dem som gingo direkt ut i praktiken, dels en mellanexamen för dem, som ville fortsätta till den högre examen.

Som man med utgångspunkt från svenska erfarenheter kunde vänta sig domi- nerade under den första tiden den mindre examenstypen, vilken närmast mot- svarade vår civilekonomexamen. (Endast omkring en tiondedel av studenterna fortsatte med högre studier). Ur vår synpunkt är det emellertid anmärkningsvärt att efterfrågan på den högre utbildningen snabbt ökade. Det dröjde nämligen icke längre än till 1920—talet förrän situationen var den omvända och under de sista tjugo åren har i själva verket endast den högre examen haft en avslutande karaktär. Härigenom har den ursprungligen xtvååriga handelshögskoleutbildningen blivit en relativt omfattande ekonomisk utbildning, vilken leder fram till en exa- men tämligen jämförbar med t. ex. svenska och danska universitetsexamina. Vid lärosätena i Amsterdam och Tilburg inriktades studierna redan från början på den högre examen såsom slutmål; vid universitetet i Amsterdam sker utbildningen numera inom en »faculteit der economische wetenschappen» och läroanstalten i Tilburg har omdöpts till »Katholieke Economische Hoogeschool».

År 1947 hade doctoraal examen vid de tre holländska utbildningsanstalterna avlagts av 1 868 personer (1939 var motsvarande antal 890). Som jämförelse kan nämnas att i Sverige antalet avlagda civilekonomexamina år 1943 var 3 752 samt att antalet avlagda pol. magexamina år 1950 var 448. De yrkesområden inom vilka »doctorandi» i Nederländerna vunnit anställning framgå av följande tabell:

1939 1947 Ledning och organisation i näringslivet ........................ 21,0 % 29,0 % Undervisning ......................................................... 8,2 % 5,2 % Annan verksamhet i näringslivet ................................. 34,3 % 34,4 % Revisorer ............................................................... 17,5 % 11,1 % Andra yrken ......................................................... 19,0 % 20,3 %

Man ser alltså att verksamhet i näringslivet dominerar. Förvaltningen synes i Nederländerna i huvudsak ha rekryterats av juridiskt utbildade.

De holländska examina — såväl de äldre ekonomiska examina som de under senare tid tillkomna eller föreslagna samhällsvetenskapliga examina med annan inriktning — äro i princip uppbyggda på följande sätt. Den avslutande examen, doctoraal examen, föregås av minst en preliminärexamen, nämligen »candidaat— examen». Sistnämnda examen, som tar två till tre år, brukar innehålla sex ämnen; någon valfrihet mellan dessa förekommer vanligen icke. Samma candidaatexamen kräves i regel för de olika linjer av doctoraal examen, som finnas vid vederbö- rande läroanstalt.

Doctoraal examen, som tar två år efter candidaatexamen, brukar omfatta fyra till fem ämnen av likställd karaktär. Av dessa ämnen är endast ett eller två val-

• Sida 176
•  Original

fria. Det samhällsvetenskapliga området är emellertid uppdelat på ett något större antal ämnen än hos oss. (Särskilt har man speciella rubriker för vissa av national- och företagsekonomiens mera praktiskt inriktade arbetsområden.) På grund av denna uppdelning kan genom valmöjligheterna i viss utsträckning nås samma re— sultat, som man erhåller genom en examen med ett huvudämne med längre studie- tid än i övriga ämnen. Särskilt skriftligt arbete brukar fordras i minst ett av ämnena.

Vid en jämförelse med Sverige är det, som ovan framhållits, av intresse att notera att den kortare särskilda handelshögskoleutbildningen i Nederländerna helt har mist sin betydelse. Utbildningstiden är för alla studerande i stort sett densamma-,1 oberoende av om de inrikta sig på företagsekonomisk, nationaleko- nomisk eller annan samhällsvetenskaplig verksamhet. Utbildningen skiljer sig endast genom att man under de två sista studieåren kan välja något olika. inrik— tade doctoraal examina samt inom var och en av dessa har en viss valmöjlighet mellan skilda ämnen. Vidare bör framhållas att någon motsvarighet till vår licen- tiatexamen icke existerar. Den som avlagt doctoraal examen har rätt att disputera för doktorsgrad.

Som exempel på hur den holländska ekonomiska utbildningen är utformad skall en redogörelse lämnas för förhållandena vid den största läroanstalten, Neder- landsche economische hoogeschool i Rotterdam. Där finnas två förberedande exa- mina >>in de economische wetenschappen», nämligen Propaedeutisch examen (1 år) samt Candidaatexamen (2 år). »Doctoraal examen in de economische weten— schappen» (2 år) bygger på dessa båda förberedande examina. Doctoraal examen kan avläggas på tre linjer, nämligen >>Economisch-bedryfshuishoudkundige rich- ting», >>Economisch—staatkundige richting» eller »Politiek-sociale richting». Vilka ämnen som ingå på de två förstnämnda linjerna samt de båda grundläggande exa- minas utformning framgår av följande sammanställning.

Propaedeutisch examen:

Nationalekonomi. Företagsekonomi.

Metodologi. Inledning till rättsvetenskapen. Statistik.

Matematik, del I.

. Matematik, del II. . Bokföring.

WQQPI'FPPF

Candidaatexamen:

Nationalekonomi. Företagsekonomi. Civilrätt och handelsrätt. Ekonomisk historia.

. Ekonomisk geografi. . Statistik.

awewwr

Doctoraal examen in de economische wetenschappen:

A. Doctoraal examen in de economisch-bedryfshuishoudkundige richting: 1. Nationalekonomi. 2. Företagsekonomi.

1 Härvid bortses från revisorsexamen, vilken är en påbyggnad av doctoraal examen och kräver ytterligare 1—2 år.

__

• Sida 177
•  Original

3. och 4. Dessa två ämnen få efter godkännande av högskolans senat väljas bland följande: ekonomisk historia, ekonomisk geografi, Ostindiens ekonomi (får medtagas under förutsättning av godkända kunskaper i vissa ostindiska länders statsrätt), industriell ekonomi och företagsekonomi, offentlig hushållning, statis- tisk analys jämte matematisk nationalekonomi och ekonometri, förvaltningsorga- nisation, civilrätt och handelsrätt, skatterätt, arbetsrätt ävensom annat ämne, valt bland de ämnen som undervisas vid högskolan eller vid annan godkänd högre undervisningsanstalt i Nederländerna.

B. Doctoraal examen in de economisch-staatkundige richting: 1. Nationalekonomi.

2. Nederländernas stats- och förvaltningsrätt.

3. och 4. Dessa två ämnen få efter godkännande av högskolans senat väljas bland följande: civilrätt och handelsrätt, ekonomisk geografi, ekonomisk historia, Ostindiens ekonomi (villkor som ovan), folkrätt, offentlig hushållning, förvalt— ningslära, arbetsrätt (endast i kombination med civilrätt och handelsrätt), skatte- rätt (endast i kombination med civilrätt och handelsrätt), nyaste tidens allmänna historia eller annat ämne (som ovan).

Beträffande studiegången förtjänar följande att framhållas. Samma ämnen före- komma i stor utsträckning i samtliga tre examina. Flertalet ämnen komma häri- genom at-t examineras på olika stadier av studierna efter 1, 3 resp. 5 år. Under de första tre åren förekommer ingen som helst valfrihet. Det enda obligatoriska ämnet under de två sista studieåren är nationalekonomi. I övrigt medges mycket stor valfrihet med undantag av att ettdera av ämnena företagsekonomi eller stats— och förvaltningsrätt måste medtagas. Studierna under de två sista åren kunna så- lunda ha en i huvudsak nationalekonomisk, företagsekonomisk eller juridisk (eller ock revisionstekniskl) inriktning.

I examensfordringarna ingå i övrigt dels krav på minst 4 veckors godkänd prak- tik (i regel av statistisk karaktär) mellan de två första examina, dels för doctoraal examen krav på deltagande i ekonomiskt forskningsarbete. Det senare omfattar oftast 6—8 veckor och förlägges vanligen till något av högskolans vetenskapliga institut. Vidare kräves i minst ett ämne ett skriftligt arbete, vilket i regel sam- manfaller med »forskningsarbetet».

Examinationssystemet representerar en ovanlig och intressant mellanform mel- lan examina och tentamina. Studierna för var och en av de tre ovannämnda aka- demiska graderna avslutas i princip med en samlad prövning inför en examens- kommission.

Prövningen för den lägsta graden (propaedeutisch examen) omfattar samtliga ämnen, och hålles vid första läsårets slut. Rätt till omprövning finnes emellertid vid höstterminens början. Den som även då misslyckas får gå om hela studieåret och därefter ånyo undergå examen efter dettas slut samt-, om han även då miss— lyckas, såsom en absolut sista möjlighet vid den därpå följande höstterminens början. Examen är både skriftlig och muntlig; inga tentamina förekomma. God- kända betyg från vissa gymnasielinjer medge emellertid befrielse från metodologi och matematik I; bokföringsprovet kan avläggas vid statligt godkända läroan— stalter.

Candidaatgraden erhålles genom muntlig prövning, vilken är uppdelad på två med någon dags mellanrum avhållna examensavdelningar; var och en av dessa omfattar tre ämnen. Den studerande har emellertid möjlighet att i stället avlägga slutliga tentamina i högst tre ämnen, varvid nationalekonomi ur tentamenssyn-

* De som avse att fortsätta sina studier "för revisorsexamen kunna nämligen oftast

redan under doctoraalstndierna välja sådana. företagsekonomiska ämnen, som krävas för denna yrkesexamen. '

• Sida 178
•  Original

punkt betraktas såsom två ämnen (allmän ekonomi resp. penning-, bank- och kre— ditväsen). Prov i de återstående ämnena avläggas därefter i en examensavdelning. För tentaminas avläggande föreligger emellertid en tidsbegränsning: samtliga tentamina måst-e avläggas inom en fyramånadersperiod och den första får vara avlagd tidigast sex månader före examen. De olika delarna av candidaatgradens kunskapsinnehåll komma därför _— även vid denna partiella användning av ten- tamenssystem —— att prövas under loppet av en tämligen begränsad tidsperiod. Omtentamina tillåtas icke; underkänd tentamen betyder alltså att ämnet tas upp i examen. Underkännas två av de tre medgivna tentamina måste den studerande vid examen undergå prövning jämväl i det ämne, som godkänts i tentamen.

Kunskapsprövningen till doctoraalgraden sker såväl genom tentamina som genom muntlig prövning inför examenskommission. Godkänd tentamen ersätter i detta fall icke prövning i examen utan är en förutsättning härför. Ur tenta- menssynpunkt betraktas vart och ett av ämnena nationalekonomi, företagseko- nomi samt stats— och förvaltningsrätt såsom två ämnen. Tentamina få avläggas tidigast ett år efter påbörjande av studier för doctoraal examen; de har en gil- tighetstid av tre år. Själva doctoraalexamen (prövningen inför kommissionen) synes emellertid närmast vara en formalitet. Vid tentamen erhåller nämligen den studerande en s. k. »rest» och examen omfattar då endast prövning i sådana »rester».

Candidaatexamen och doctoraal examen kunna avläggas när som helst under läsåret. Härvid föreligger ingen begränsning av rätten till förnyad examination såsom vid den propedeutiska examen. Denna skall i viss utsträckning tjäna som gallringsexamen, vilket var ett av skälen till dess inrättande.

Föreslagna nya ekonomiska utbildningslinjer.

1946 tillsattes en »Staatscommissie tot reorganisatie van het hoger onderwijs», vilken avgav sitt betänkande 1949. Denna holländska universitetsberedning be- handlade alla viktiga frågor rörande den högre undervisningen. Den var uppdelad på sektioner, vilka avgåvo självständiga rapporter. Av intresse ur kommitténs synpunkt äro främst rapporterna från den juridiska sektionen, från sektionen för sociala och politiska vetenskaper samt från sektionen för ekonomiska vetenskaper.

Sektionen för de ekonomiska vetenskaperna behandlade utbildningen inom de ekonomiska fakulteterna samt vid de ekonomiska högskolorna. Beträffande can- didaatexamen ansågos inga väsentliga förändringar vara påkallade. Sektionen föreslog att läroanstalterna själva skulle få avgöra om examen skulle bygga på en föregående propedeutisk examen eller ej. Efter den gemensamma candidaat- examen ansågs behov föreligga av fyra på olika sätt inriktade doctoraal examina. Två av dessa överensstämma nästan helt med de vid den ekonomiska högskolan i Rotterdam förekommande examina för vilka ovan redogjorts. De två andra skulle enligt sektionens mening tillgodose det under senare år alltmera fram- trädande behovet av att utvidga området för de hittills i huvudsak ekonomiska studierna åt det sociologiska och finansrättsliga hållet. De nya examensrikt- ningarna borde utformas på följande sätt:

Doctoraal examen in de economisch-sociologische richting:

1. Nationalekonomi.

2. Sociologi.

3. Arbetsrätt.

4. och 5. kunna med godkännande av fakulteten resp. den ekonomiska hög- skolans senat, väljas bland följande ämnen: stats- och förvaltningsrätt, ekonomisk historia. ekonomisk geografi, tropisk ekonomi, offentlig hushållning, civilrätt och handelsrätt, ekonomiskt forskningsarbete eller annat ämne.

.. nd) M. ___—__www

r..—....

• Sida 179
•  Original

1. Nationalekonomi, inklusive läran om den offentliga hushållningen.

2. Företagsekonomi.

3. Civilrätt och handelsrätt.

4. Skatterätt. . På samma villkor som enligt ovan kan väljas ett av följande ämnen: Ne- derländernas stats- och förvaltningsrätt, internationell skatterätt, internationell privaträtt, tropisk ekonomi och politik, rätten (särskilt skatterätten) i de trans- oceana områdena, ekonomiskt forskningsarbete eller annat ämne. Ut

För var och en av de fyra examenslinjerna föreslogs, att fakulteten resp. sena.- ten, skulle vara berättigad att i minst ett av examensämnena kräva ett av veder- börande ämneslärare godkänt skriftligt arbete. På ett par punkter framlades förslag om förbättring av undervisningen. Första årets studenter ansågos ha behov av mera direkt handledning vid studierna». För detta ändamål borde >>tut—ors» an- ställas, vilka inom små grupper (närmast motsvarande de i detta betänkande före— slagna handledningsgrupperna) skulle leda nybörjarnas studier. Detta förslag torde bl. a. få ses mot bakgrunden av att studentantalet stigit mycket kraftigt efter senaste kriget samt att ett >>privat tutorsystem» uppstått. Vidare ansåg sektionen att flera övningar och seminarier voro önskvärda samt att under slutstadiet ett mera omfattande deltagande i ekonomiskt forskningsarbete borde äga rum.

Utbildning i »sociala och politiska vetenskaper».

»Sektionen angående undervisning i de sociala och politiska vetenskaperna» fram- höll att de holländska universiteten intill senaste tid givit mycket litet utrymme åt ifrågavarande ämnen. Man hade emellertid kunnat iakttaga ett allt större in- tresse för sociala och politiska frågor samt framförallt ett tilltagande behov av vetenskapligt skolade personer på det sociala och — fastän i mindre utsträckning — på det politiska området. Detta hade, betonade sektionen, redan lett till an- strängningar att inhämta eftersläpningen inom den högre undervisningen på dessa kunskapsområden. Under åren 1946—1948 hade sålunda vid de flesta högre läroanstalter inrättats nya studieriktningar (doctoraal examina), i vilka sociologi med angränsande ämnen samt i ett fall »politik» utgjorde examensämnena. Sek- tionen fann att den tidigare eftersläpningen på det samhällsvetenskapliga områ- det härigenom i så rikligt mått inhämtats, att man numera snarare kunde befara att utbildningsmöjligheterna blivit större än de föreliggande behoven. 'I denna situation ansåg sektionen det påkallat dels att eftersträva en större enhetlighet i de delvis starkt avvikande examenskonstruktionerna, dels att försöka få till stånd en rationellare fakultetsinordning av samhällsvetenskaperna.

Enligt sektionens majoritet borde man vid fakultetsindelningen beakta att behov förelåg av särskilda examina i vilka »de sociala och politiska vetenskaperna» ut- gjorde huvudämnen. Dessa vetenskaper borde därför betraktas såsom en helhet. Det betonades emellertid att »de politiska vetenskaperna» icke borde beredas samma centrala plats som de sociala i de erforderliga examina.

En minoritet inom sektionen förordade att de juridiska fakulteterna skulle ut- vidgas och omfatta jämväl »de politiska vetenskaperna» samt att »de sociala vetenskaperna» skulle inordnas i de ekonomiska fakulteterna. Detta motiverades bl. a. med att man i båda fallen hade att göra med relativt unga, ännu icke till- räckligt bestämda vetenskaper. För de berörda ämnenas fortsatta utveckling skulle det därför vara en fördel om de _ åtminstone temporärt — fingo stöd av andra discipliner, vilka redan hade funnit sina metoder och studieobjekt. Vidare fram- hölls att de ifrågavarande ämnena icke borde studeras för den grundläggande examen (candidaatexamen). I stället borde man bereda möjligheter för dem som

• Sida 180
•  Original

avlagt en juridisk resp. ekonomisk candidaatexamen att avlägga doctoraal exa— men i >>politiska>> resp. »sociala» ämnen.

Sektionens majoritet hade emellertid, som ovan anmärkts, funnit att »de so— ciala och politiska vetenskaperna» borde betraktas som ett organisatoriskt helt. Härvid övervägdes följande möjligheter till fakultetsindelning:

1. De sociala och politiska vetenskaperna skulle hänföras till en nyskapad sär- skild fakultet.

2. De sociala och politiska vetenskaperna skulle sammanslås med de juridiska och ekonomiska vetenskaperna till en stor fakultet, varvid var och en av de nämnda grupperna skulle utgöra en särskild »subfakultet».

3. De sociala och ekonomiska vetenskaperna skulle tillsammans bilda en fakul- tet; den juridiska fakulteten skulle kvarstå som självständig fakultet. Den politiska vetenskapen skulle betraktas såsom en underavdelning av de sociala vetenska- perna.

4. De sociala och politiska vetenskaperna skulle organiseras inom ramen för en >>interfakultet», vari professorer från de juridiska, ekonomiska och humanis- tiska fakulteterna skulle ha säte och stämma.

I det här refererade betänkandet hade i annat sammanhang fakultetsorganisa— tionen ingående diskuterats liksom möjligheterna att anpassa denna bl. a. med hän- syn till de behov som uppkommit genom tillkomsten av nya studieriktningar. Det holländska fakultetssystemet överensstämmer i stort sett med det svenska. Vid samtliga universitet har man teologiska, juridiska, medicinska, naturvetenskapliga och humanistiska fakulteter. Dessutom tillkomma vid ett universitet en veterinär- medicinsk fakultet samt på flera håll en fakultet för ekonomiska vetenskaper. För att lösa de med den vetenskapliga utvecklingen uppkommande nya problemen föreslogs i många fall inrättande av antingen en »subfakultet» eller en »inter- fakultet». En subfakultet skulle i stort sett komma att få samma ställning och upp- gifter som den av oss föreslagna ämnesgruppen: den skulle handha undervis- nings- och examinationsfrågor för en i dessa hänseenden sammanhängande grupp av vetenskaper, vilka tillhörde en och samma fakultet. En interfakultet skulle ha motsvarande uppgifter i fråga om ämnen som tillhörde olika fakulteter men som hade behov att samarbeta beträffande undervisnings- och examinationsfrå- gor. De ifrågavarande ämnenas representanter skulle sålunda i ett dylikt fall ha säte såväl i interfakulteten som i sina respektive fakulteter.

Sektionen för de sociala och politiska vetenskaperna invände mot det första av de ovan anförda alternativen i fråga om fakultetsindelningen framför allt att detta skulle leda till en ogynnsam uppsplittring på tre olika fakulteter av de ämnen som behandla samhällsförhållanden. Det andra alternativet — att skapa en stor fakultet omfattande såväl juridiska och ekonomiska som sociala vetenska- per —— ansågs visserligen vara i överensstämmelse med en logisk indelning av fakulteterna, men med en sådan lösning skulle icke behövlig hänsyn kunna tagas till de ekonomiska vetenskapernas starka tillväxt och till de av desamma utbil- dade särskilda metoderna. Även mot förslaget att låta de sociala och ekonomiska vetenskaperna tillsammans bilda en fakultet gjordes invändningar, framförallt med hänsyn till redan bestående skillnader de olika universiteten emellan. Man kom därför fram till följande slutsats:

_»Sektionen anser sig alltså på grundval av det förut sagda böra föreslå att de sociala och politiska vetenskaperna organiseras i en interfakultet för sociala och politiska vetenskaper, vari jämväl professorer från de juridiska, ekonomiska, hu- manistiska och andra fakulteter ha säte och stämma. I motsats till subfakulteten har interfakulteten en hög grad av självständighet. Sektionen uppfattar det som

• Sida 181
•  Original

en fördel, att den nya studieriktningen på detta sätt får stöd av två eller tre sedan länge bestående fakulteter.»

Som ovan antytts ansåg sektionen att de under de senaste åren inrättade exa- mina på det sociala och politiska området voro alltför oenhetliga. Ifråga om examinas utfornming framlades därför förslag om inrättande av en ny candidaat- examen, vilken skall avläggas på ca 3 år, samt av en särskild tvåårig doctoraal- examen. Sektionen ansåg att en något större valfrihet borde medgivas inom ramen för ifrågavarande candidaatexamen än som varit brukligt samt föreslog att den- samma skulle innehålla fyra obligatoriska och ett eller två valfria ämnen. Om candidaatexamen skall avläggas som en helhet eller bygga på en förberedande ettårig propedeutisk examen borde få avgöras av vederbörande universitetsmyn- dighet. Sociologien borde redan från början ges ett framträdande utrymme, medan däremot »vetenskapen om politiken» icke borde bli obligatoriskt ämne. Examen borde ha följande utformning.

Candidaatexamen.

]. Sociologiens grunder.

2. Ekonomiens grunder.

3. Rättskunskapens grunder.

4. Historia (speciellt ekonomisk och social historia).

5. (samt ev. 6). Ett eller två av följande ämnen: inledning till socialpsykolo- gien, politisk vetenskap, statistik eller annat ämne.

Efter avläggandet av candidaatexamen borde den studerande kunna välja mel- lan en sociologisk och en politisk studielinje, vilka skulle avslutas med en sociolo- gisk resp. en politisk doctoraal examen.

Doctoraal examen med sociologisk studieriktning.

1. Sociologi.

2. Socialpolitik och socialrätt. 3.,4. och i förekommande fall 5. Två eller tre ämnen, fastställda av inter- fakulteten eller av den ekonomiska högskolans senat eller ock av den studerande fritt valda under förbehåll av interfakultetens resp. senatens godkännande, bland de följande: ekonomi, socialpsykologi, social och ekonomisk historia, företags- ekonomi (läran om företagens och näringsgrenarnas organisation), stats- och för- valtningsrätt, folkrätt, socialgeografi, offentlig hushållning, politisk vetenskap, pressens ställning i samhället, de ostindiska folkens ekonomi, filosofi eller annat amne.

Doctoraaleramen med politisk studieriktning.

1. Politisk vetenskap.

2. Nederländernas samt jämförande stats- och förvaltningsrätt.

3., 4. och i förekommande fall 5. På samma villkor som ovan val mellan samma olika ämnen, varvid emellertid social och ekonomisk historia utbytts mot social- historia;

Samhällscetenskaplig utbildning inom de juridiska fakulteterna.

Undervisningen vid de juridiska fakulteterna i Nederländerna har, liksom i flertalet andra länder, haft vissa ekonomiska inslag, men i övrigt synas inom de- samma inga möjligheter till en mera samhällsvetenskapligt orienterad utbild- ning ha förelegat. Sedan 1948 har emellertid vid riksuniversitetet i Leiden in- rättats en »fri» doctoraal examen i sociologi, vilken bygger på fakultetens candi- daatexamen i juridik. Denna sociologiska doctoraal examen är sammansatt på följande sätt:

• Sida 182
•  Original

2. Obligatoriskt biämne: social och ekonomisk historia.

3. Obligatoriskt biämne: ett av ämnena kriminologi med straffverkställighets— rätt, förvaltningsrätt. med statsrättens grunder eller arbetsrätt med statsrättens grunder.

4. Ett av följande ämnen: socialpsykologi, kulturgeografi med samhällsplane— ring, etnologi eller annat ämne efter tillstånd av fakultet-en.

Det är emellertid att märka, att denna examen icke medför rätt till att utöva vanlig juridisk verksamhet. Den är avsedd för dem som inom den juridiska fakul- teten vilja undervisa i sociala ämnen samt önska förvärva doktorsgrad inom juri- diska fakulteten på grundval av en sociologisk avhandling.

På en helt annan linje gå förslagen från den holländska universitetsberedningens sektion för den juridiska undervisningen. Denna sektion föreslog nämligen att vissa. möjligheter att välja samhällsvetenskapliga ämnen inom ramen för den normala juristutbildningen skulle komma till stånd. Nämnda förslag framfördes mot bakgrunden av vissa uttalanden angående det nuvarande läget, varvid bland annat följande framhölls.

Utbildningen inom de juridiska fakulteterna hade enligt sektionens mening icke på ett tillfredsställande sätt anpassats efter de genom samhällsutvecklingen uppkomna kraven. Dessa fakulteter hade t. ex. icke försökt tillgodose behovet av vetenskaplig utbildning på det ekonomiska området. Vid de juridiska fakulteterna hade dock undervisning i ekonomi meddelats redan innan ett mera påtagligt be- hov av en sådan utbildning uppstod. Någon förändring i fråga om den själv- ständighet, som t. ex. den ekonomiska utbildningen numera fått, ansåg sektionen visserligen icke önskvärd. De juridiska fakulteterna skulle emellertid enligt sek- tionens åsikt »icke fullgöra sin uppgift om de i envis konservatism underläte att taga hänsyn till den ändrade situation och till de därmed sammanhängande sam- hälleliga behov», som nu förelågo.

Härvid åsyftades främst den under krigs- och efterkrigstiden starkt växande betydelse, som tillmätts »de sociala och politiska vetenskaperna». Även inom dessa områden vore visserligen en självständig utbildning önskvärd, men vid sidan härav borde de juridiska fakulteterna bereda möjlighet till sådan utbild- ning. Hittills hade de ledande skikten inom bl. a. journalistiken, utrikesförvalt- ningen och även inom företagen i stor utsträckning rekryterats med personer, som utbildats vid de juridiska fakulteterna. Enligt sektionens uppfattning torde många som sikta på dylika banor också i framtiden sätta värde på en juridisk utbildning. De juridiska fakulteterna skulle förtvina om dessa samhälleligt inflytelserika grupper på grund av bristande möjlighet att erhålla en lämpligt inriktad utbild— ning skulle vända sig från dessa fakulteter. Dessas uppgift skulle nämligen då mer och mer inskränkas till att endast avse utbildning av dem som skulle ägna sig åt rent juridisk verksamhet. Denna fara ansågs emellertid kunna förekom— mas om de juridiska studierna mera än hittills beredde möjlighet till specia- lisering i en riktning, som motsvarade den efter studiernas slut avsedda samhäl- leliga verksamheten.

Mot bakgrunden av ovan antydda synpunkter föreslogs att den juridiska ut— bildningen skulle bestå utom av 1. en inledande ett—årig examen (>>candidaat- examen») och 2. en odifferentierad >>doctoraal examen» omfattande de juridiska huvudämnena även av 3. en differentierad »meestersexamen». Inom sistnämnda examen skulle den studerande ha möjlighet att välja mellan olika studierikt- ningar, vilka var och en dessutom borde innefatta viss valfrihet. Det betonades särskilt att avsikten med meestersexamen var att uppnå en vetenskaplig för- djupning, en självständig tankeförmåga och en större förtrogenhet med veten- skaplig metod. Valet av specialinriktning fick emellertid enligt sektionen icke

• Sida 183
•  Original

leda till en begränsning av den kompetens som examen skulle medföra. Det framhålles sålunda uttryckligen att varje »meestersexamen» skulle ge enahanda behörighet till verksamhet på det juridiska området. .

Undervisningen föreslogs intensifierad genom tillskapandet av »werkgroepen» på ca 20 studenter. Dessa grupper skulle ledas av yngre lärarkrafter. (Jfr. de i detta betänkande föreslagna handledningsgrupperna.) Det- betonades särskilt att undervisningen skulle inriktas på att meddela träning i muntlig och skriftlig framställningsförmåga.

Den juridiska utbildningen borde enligt förslaget anordnas på följande sätt: Candidaa texam en (1 år).

1. Inledning till rättsvetenskapen.

2. Rättshistoria, innefattande jämväl huvuddrag av romersk rätt.

3. Inledning till ekonomien, särskilt med hänsyn till det ekonomiska livets praktiska frågor. Doctoraal examen (minst 2 år). Civilrätt. Handelsrätt. Civilprocessrätt.

. Statsrätt. . Straffrätt. . Straffprocessrätt.

CDU'LL-E'JJEOb—d

Meestersexamen (i regel en 1 år).

De studerande skulle kunna välja mellan 10 olika linjer nämligen: I. Privaträttslig linje. II. Statsrättslig linje. III. Straffrättslig linje. IV. Internationellt-rättslig linje. V. Ekonomisk-juridisk linje. VI. Social-juridisk linje. VII. Historisk-filosofisk linje. VIII. Notariell linje. IX. Finansrättslig linje. X. Arkivteknisk linje. Sektionens uppfattning att samhällsvetenskapliga studier borde beredas större plats inom ramen för den juridiska utbildningen synes särskilt ha påverkat kon- struktionen av linjerna IV—VI. Dessa linjer äro av intresse även på grund av de likheter de uppvisa med den i detta betänkande föreslagna juris politices ma— gisterexamen. IV. Internwtionellt-rättslig linje:

1. Folkrätt.

2. Internationell privaträtt. 13. Internationella organisationer.

4. Ett valfritt ämne av följande: diplomatisk historia, ekonomi, interna- tionell straffrätt, rättsfilosofi och sociologi.

V. Ekonomisk-juridisk linje: ]. Privaträtt (i den mån den har betydelse för förvärvslivet). 2. Ekonomi. 3. Finansrätt.

4. Ett valfritt ämne av följande: agrarrätt, arbetsrätt, företagsekonomi, rättsfilosofi och sociologi.

• Sida 184
•  Original

Förvaltningsrätt. Sociologi.

. Arbetsrätt eller barnrätt.

Ett valfritt ämne av följande: kriminologi, ekonomi, psykologi, ärtts- filosofi och socialbeskrivning.

939350?

Med hänsyn till det relativt stora utrymme som beretts ekonomien i candidaat- examen (en t1edjedel av studietiden) samt till möjligheten av att som valfritt ämne i »meestersexamen» medtaga antingen ekonomi eller sociologi eller ock företags ekonomi inrymmer det holländska förslaget utbildningsmöjligheter med samhälls- vetenskapliga inslag, vilka mycket påminna om kommitténs förslag till juris poli— tices magisterexamen.

Västtyskland. ,

Det tyska universitetssystemet från tiden före andra världskriget, respektive från den förnazistiska tiden, kvarlever förhållandevis oförändrat i Västtyskland, ehuru med en i vissa hänseenden starkt förändrad målsättning.

I Tyskland ha sedan länge endast två utbildningslinjer av vikt varit inriktade på samhällsproblem, nämligen den juridiska och den ekonomiska. Två ekonomiska linjer finnas, nämligen en huvudsakligen nationalekonomisk, som leder fram till Diplomvolkswirtexamen, och en huvudsakligen företagsekonomisk, som avslutas med Diplomkaufmanns- examen. Sistnämnda examen gavs ursprungligen vid de från universiteten fristående handelshögskolorna. I Tyskland, som kan sägas vara handelshögskolesystemets ursprungsland, har emellertid denna organisationsform i stor utsträckning avvecklats, så att numera båda de nämnda ekonomiska examina kunna avläggas vid flertalet universitet. Fristående handelshögskolor kvarstå endast i Mannheim och Niirnberg.

Nationalekonomien är, jämte den yngre företagsekonomien, den samhällsve- tenskap som har den starkaste ställningen inom den tyska högre undervisningen. Ursprungligen tillhörde nationalekonomien den filosofiska fakulteten; undantags— vis kan detta fortfarande vara fallet, såsom i Heidelberg. Ekonomien flyttades emellertid så småningom vanligen över till de juridiska fakulteterna, som därefter benämndes Rechts- und Staatswissenschaftliche Fakultäten. Åtminstone från början av detta århundrade har undervisningen i nationalekonomi emellertid varit helt fristående i förhållande till den juridiska undervisningen. Efter första världs- kriget grundades vid flera universitet särskilda Wirtschafts- und Sozialwissen- schaftliche Fakultäten. I Köln och Frankfurt uppkommo dessa när tidigare han- delshögskolor utbyggdes till universitet. I Miinchen har man en Staatswirtschaft- liche Fakultät, vilken ursprungligen omfattade den ekonomiska och skogsveten- skapliga utbildningen. Sedan 1945 ingår emellertid även handelshögskoleutbild- ningen, som tidigare varit anknuten till den tekniska högskolan, i denna fakultet.

För tillträde till universiteten fordras studentexamen (»Abitur»). Intagning av särskilt studiebegåvade kan också ske genom inträdesprov (»Begabtenpriifung») Den sistnämnda rekryteringsprincipen spelar emellertid en underordnad roll. Stu- dentexamen skall i princip ge tillträde till universiteten, men under åren efter kriget har en viss gallring ägt rum på grund av platsbrist. Gallringen synes ha skett efter varierande p1inciper men i allmänhet så att företräde givits krigsdel- tagale och sökande med särskilt höga studentbet—yg. För ekonomiska studier fordras praktik i minst sex månader från privatföretag eller offentlig förvaltning.

! ;

• Sida 185
•  Original

Praktikkravet kan emellertid uppfyllas även under studietiden. Om man bortser från förutvarande krigsdeltagare är genomsnittsåldern vid inskrivningen 19 år.

Den samhällsvetenskapliga utbildning, som i förevarande sammanhang är av intresse, är den som leder fram till »Examen fiir Diplomvolkswirte». Denna examen, som är treårig, omfattar huvudsakligen national- och företagsekonomi, någon statistik, ekonomisk geografi samt juridiska ämnen. Sociologi studeras i allmänhet icke; av statskunskap förekomma i stort sett endast vissa stats- och förvaltnings— rättsliga inslag. Dessa båda samhällsvetenskaper ha liksom statistik länge haft en tämligen undanskymd ställning i det tyska universitetssystemet. Pågående reformsträvanden efter kriget inriktas emellertid i hög grad på en förstärkning av dem.

För rätt att anmäla sig till Diplomvolkswirtexamen fordras att ha varit in- skriven vid universitet minst sex terminer, men vanligen behöver endast sista terminen samt en föregående termin ha tillbragts vid det universitet, där man söker examen. Förutsättningar finnas alltså fortfarande för det ambulerande mel— lan olika universitet som tidigare varit så karaktäristiskt för tyskt studentliv. Efter kriget har denna frihet att byta studieort emellertid blivit starkt inskränkt genom restriktioner för tillträde till universiteten, genom bostadsbrist och andra ekonomiska svårigheter samt även genom en bristande enhetlighet i examens- fordringar. Man strävar emellertid för närvarande att nå fram till större enhetlighet i undervisningsorganisation och examensbestämmelser vid de olika västtyska uni- versiteten.

Kunskapsprövningen sker i huvudsak genom en avslutande examen, omfattande närmare föreskrivna obligatoriska och valfria ämnen. Villkor för att gå upp i examen är, utom ovan angivna närvaro under vissa. terminer, bevis om att ha deltagit i (eller snarare att ha anmält sig till, »belegt») föreläsningar och öv- ningar motsvarande minst 12 veckotimmar per termin. Detta minimiantal över- skrides normalt och flertalet studenter uppgivas deltaga i mellan 18 och 25 tim- mars undervisning per vecka.

Undervisningen är i stort sett icke obligatorisk. I examensbestämmelserna spe- cificeras icke i detalj vilka föreläsningar, övningar och seminarier studenterna skola besöka; åtminstone beträffande föreläsningarna synes gälla att »eine be— stimmte Reihenfolge der Vorlesungen ist nicht vorgeschrieben» (Köln). Den aka— demiska friheten anses innebära att studenten har rätt att besöka vilka föreläs— ningar han vill, antingen dessa ligga mera direkt i linje med hans utbildning eller ej. Endast nödvändigheten att komma upp till den förhållandevis höga standard, som behövs för att vid studietidens slut bestå examen, skapar alltså ett faktiskt tvång för studenten att med omsorg utvälja den för hans studier lämpligaste undervisningen.

Genom denna brist på direkt samband mellan den vid universitetet medde- lade undervisningen och fordringarna i examen skiljer sig det tyska universitets- systemet i realiteten ganska utpräglat från förhållanden på kontinenten i övrigt. Det överensstämmer däremot härvidlag i hög grad med det engelska.

Examensfordringarna kunna än så länge vara något varierande ehuru som nämnt en större enhetlighet eftersträvas. Vid universitetet i Köln ingå för när- varande i Diplomvolkswirtexamen sex obligatoriska och ett valfritt ämne. Obliga- toriska ämnen äro:

Allgemeine Volkswirtschaftslehre. Besondere Volkswirtschaftslehre. Finanzwissenschaft. Statistik. Betriebswirtschaftslehre.

. Die Wirtschaftlich wesentlichen Teile der Rechtswissenschaft, einschiesslich der Grundziige des Offentlichen Rechts.

maewsr

• Sida 186
•  Original

Det valfria examensämnet skall vara ett av följande: Wirtschaftsgeschichte, Wirtschaftsgeographie, Soziologie, Socialpolitik, Besondere Betriebswirtschafts- lehre, Staats- und Verwaltungsrecht, Arbeitsrecht, Steuerrecht, Versicherungs- lehre, Genossenschaftslehre, Verkehrswissenschaft eller Wirtschaftspädagogik.

Som tillvalsämnen kunna i examen medtagas dels de ovannämnda valfria ämnena, dels andra vid universitetet företrädda ämnen.

-För examen fordras, att en uppsats (freie wirtschafts- oder sozialwissenschaft- liche Arbeit) skall ha utarbetats i ett av de medtagna examensämnena samt ha godkänts av en medlem av examenskommissionen. Examens första, skriftliga del omfattar fem skrivningar (»Klausurarbeit»), nämligen i Allgemeine Volks- wirtschaftslehre, Besondere Volkswirtschaftslehre, Betriebswirtschaftslehre, Rechtswissenschaft samt i det valfria ämnet.

Examenskommissionen avgör vilka hjälpmedel som få begagnas. Varje skriv- ning omfattar fem timmar; frihet ges att Välja mellan två olika uppgifter. För till- träde till den efterföljande muntliga prövningen, fordras att minst fyra skriv— ningar godkänts. Det muntliga provet, som är offentligt, brukar omfatta en kvarts timme för varje ämne. Betyg ges dels för varje ämne samt för den ovannämnda uppsatsen, dels för examen som helhet. Betygsskalan är: >>Mit Auszeichnung (1), Sehr gut (2), Gut (3), Geniigend (4), Ungeniigend (ö)». Examen kan godkännas även om ett ämne underkänts förutsatt att såväl på uppsatsen som i tre ämnen givits minst betyget »Gut». Den som underkänts i examen kan tidigast efter en termin undergå förnyad prövning. Examenskommissionen kan därvid befria från ny examen i de ämnen i vilka minst betyget »Gut» erhållits. Tillstånd till en andra omprövning kan undantagsvis lämnas när särskilda skäl föreligga; ytter- ligare försök medgivas icke.

I Köln föreskrives att betygssättningen i de enskilda ämnena i examen skall ske på grundval av den skriftliga och muntliga prövningen, varjämte hänsyn även skall tagas till vad som presterats på övningar och seminarier. För övriga univer- sitet uppgives emellertid att de intryck, som lära-rna fått av de studerande under deltagandet i övningar och seminarier, icke få påverka det slutliga examensresul- tatet.

I Köln förutsättes att vissa skriftliga prov i »Betriebstechnik» skola ha av- lagts minst tre terminer före examen. På andra håll förekomma liknande krav på förprövningar i bokföring, finansmatematik och statistik. Dessa obligatoriska förprövningar äro emellertid icke att uppfatta som en del av den egentliga exami- nationen. De synas närmast vara tillkomna för att garantera att studenterna ha tillräckliga förutsättningar att följa de senare terminernas undervisning.

Den vanliga katederföreläsningen utgör fortfarande den dominerande undervis- ningsformen. Dessutom förekomma övningar med diskussioner, hemarbete och övningsskrivningar på lärorummet (»Klausurarbeiten»). Proseminarier och semi- narier av i stort sett samma slag som i Sverige hållas även. Man klagar allmänt över att studentantalet på seminarierna är för stort för att denna undervisnings- form skall bli effektiv, liksom överhuvud på att antalet professorer, andra före- läsare och assistenter är för litet i förhållande till antalet studenter.

Det är svårt att få en exakt uppfattning om den effektiva studietidens fördel- ning på de olika ämnena. Om man kan utgå från antalet undervisningstimmar som en någorlunda tillförlitlig mätare, kommer man till att av studietiden för obligatoriska ämnen omkring halva tiden ägnas åt nationalekonomi (inklusive finansvetenskap), statistik och stundom någon timme åt sociologi, medan företags— ekonomi och rättskunskap ta vardera ca en fjärdedel av studietiden i anspråk.

På vissa håll är ekonomisk geografi mera fast inordnat i studieplanen. Såväl detta ämne som statistik och särskilt sociologi synas emellertid alltid ha erhållit ett förhållandevis litet utrymme. lnom nationalekonomien lämnas ett i jämförelse

'...u.

• Sida 187
•  Original

med bland annat nordiska och anglosaxiska förhållanden litet utrymme åt den centrala teorien, medan däremot en stor del av undervisningstiden ägnas åt spe- cialområden som Agrarpolitik, Gewerbepolitik, Genossenschaftswesen, Handels- politik, Verkehrspolitik, Sozialpolitik, Finanzgeschichte. På motsvarande sätt finner man i rättsvetenskap utöver allmänna föreläsningar om offentlig rätt och civilrätt sådana specialserier som Gesellschaften, Wertpapier- und XVechselrecht. Arbeiter und Unternehmer, Wirtschaftsst-rafrecht, Arbeitsrecht. I företagsekonomi kan —— utöver föreläsningar i allmän företagsekonomi, bokföring, balanslära, kost— nadsberäkningar och prispolitik samt försäljning _ förekomma mera speciell undervisning såsom i Bankbetriebslehre, Industrielehre, Grosshandelsbetriebslehre, Kameralrechnung.

Under tiden efter kriget har en livlig diskussion pågått angående dels olika vägar att reformera utbildningen av Diplomvolkswirte, dels möjligheten att be— reda dessa bättre arbetsmöjligheter, särskilt inom förvaltningen. Beträffande ut- bildningen föreligga förslag om att. utöka studietiden till fyra år samt att bereda större utrymme åt de hittills försummade samhällsvetenskaperna.

Än så länge finnas inga bestämda karriärer i den offentliga förvaltningen, som kräva en Examen fiir Diplomvolkswirte. De som avlagt denna examen beklaga sig över det ännu i stort sett obrutna juristmonopolet inom den högre förvaltningen. En förordning från 1942 gjorde det möjligt för en Diplomvolkswirt att bli antagen som Regierungsreferendar samt att efter 21/2 års praktisk utbildning få undergå >>grosse Staat—spriifung» och utnämnas till Regierungsassessor. Man skulle alltså få en karriärväg motsvarande juristernas till den högre förvaltningstjänsten. Den nämnda lagstiftningen från nazisttiden synes emellertid aldrig ha kommit att spela någon praktisk roll och har upphävts efter kriget. Reformsträvandena in- rikta sig dock nu i just denna riktning. En Diplomvolkswirt skulle för att kunna bli Regierungsreferendar ha fullgjort en särskilt avpassad förvaltningspraktik; om dennas karaktär, i den mån planerna fått en mera bestämd inriktning, äro emel- lertid inga uppgifter tillgängliga.

Diplomvolkswirte uppges tidigare ha funnit användning i »die Wirtschafts-, Arbeits—, Finanz- under Steuerverwaltung des Reiches» samt i statistiska ämbets— verk, forskningsinstitut och arkiv. Framförallt synas de emellertid ha sysselsatts i industri- och handelskammare, näringslivets intresscorganisationer, karteller, yrkessammanslutningar och arbetsmarknadsorganisationer samt i enskilda före- tag såsom direktionsassistenter, ledare för ekonomiska utredningsavdelningar eller statistiker. Dessutom förekommer fri yrkesverksamhet såsom rådgivande ekonomer, skatterådgivare och »Syndici» samt inom ekonomisk journalistik.

En Diplomvolkswirt är i allmänhet berättigad att fortsätta studierna för erhål- lande av doktorsgrad; vissa fakulteter förutsätta. härvid medelbetyget »Gut» i examen som minimikrav. Den ifrågakommande doktorsgraden är på flertalet håll »Dr. rerum politicarum», men vid vissa universitet »Dr. oeconomiae publicae» eller »Dr. scientiarum politicarum». För erhållande av doktorsgrad erfordras minst två terminers närvaro vid universitet efter erhållande av den lägre graden. Ingen spe- ciell föreläsningsundervisning anordnas för doktorsgraden. Vanligen förekomma emellertid_särskilda »Doktorandenseminare». Doktorsgradens standard varierar vid de olika universiteten, men tendensen är att höja densamma. I förhållande till arbetsmarknadens behov anses för närvarande antalet doktorander vara mycket stort.

Det finns även en högre doktorsgrad, »Dr. Habil», som är förutsättning för att få ställning som »Privatdozent». Endast denna doktorsgrad kan i kvalitet jäm- föras med den svenska. Den förutsätter dels en tidigare doktorsgrad med minst betyget »Sehr gut», dels en särskild >>Habilitationsschrift» samt andra skrifter. Denna högre doktorsgrad eftersträvas i allmänhet endast av dem som äro in- ställda på en akademisk karriär.

• Sida 188
•  Original

Ett nytt inslag i den tyska utbildningen av blivande förvaltningstjänstemän har tillkommit genom den 1947 grundade Staatliche Akademie fiir Verwaltungs— wissenschaften i Speyer, vilken sedan 1950 kallas Hochschule fär Verwaltungs- 'wissenschaften. Högskolan låg i det franska besättningsområdet och kan sägas ut- göra en kopia av den franska Ecole nationale d'administration. Den avser att under vissa perioder ge undervisning åt såsom »Assessoren» eller »Referendare» antagna tjänstemän, från början endast från länderna Rheinland-Pfalz, Baden och Wärtemberg-Hohenzollern; 1950 hade emellertid även Bayern, Hessen, Nieder— sachsen, Schleswig—Holstein samt flera städer anslutit sig till denna högskola. Från sistnämnda år sänder vidare förbundsregeringen aspiranter från utrikestjänsten till densamma. Högskolans verksamhetsområde befinner sig alltså under snabb utveckling. Det är med hänsyn härtill svårt att avgöra om den kommer att få någon betydelse som led i vidareutbildningen av Diplomvolkswirte. De första åren hade verksamheten en tämligen blygsam omfattning (1950 voro 57 elever in- skrivna, av vilka blott 7 hade ekonomisk utbildning).

Frankrike.

Utbildningssystemet på det samhällsvetenskapliga området i Frankrike år kom- plicerat och oöverskådligt. Endast de utbildningsformer, som ha en st-örre prak- tisk betydelse, skola därför nedan beröras.

Den högre franska undervisningen domineras av statliga institutioner med en, åtminstone formellt, till undervisningsdepartementet starkt centraliserad ledning. De olika institutionerna, och icke minst fakulteterna, ha emellertid i realiteten — trots det finansiella beroendet av statsmakterna och trots den enhetliga regle- ringen av examenssystemet -— en hög grad av självständighet i frågor rörande examines art och anordning, upptagandet av nya ämnesområden för undervisning och forskning samt lärarstabernas rekrytering. Inom den egentliga universitets- organisationen, med dess sinsemellan strikt avgränsade fakulteter (juridiska, humanistiska, naturvetenskapliga, medicinska och farmakologiska), synas samt- liga fakulteter av vartdera slaget i mycket högre grad än de enskilda universiteten vara att betrakta som intressebetonade enheter. Utifrån sett ge de franska fakulteterna närmast intryck av lika många skråorganisationer, vilka ha lokal- avdelningar på de olika universitetsorterna och sin ojämförligt viktigaste avdel- ning — med de för varje karriär inom skrået mest eftersträvade slutbefatt- ningarna — i Paris. Varje universitet synes närmast vara en lokal administra- tionsenhet för omhänderhavandet av vissa gemensamma frågor för de där befint— liga fakulteterna. I utpräglad motsättning till förhållandena i de anglosaxiska länderna finner man därför icke i Frankrike några tendenser till reform och för- nyelse, som utgå från de enskilda universiteten. Beroendet av staten i finansiellt avseende, av det centralt reglerade examenssystemet och av fakulteterna samt, åtminstone för landsortsuniversit-etens del, frånvaron av mera utpräglad »univer- sitetspatriotism» har gjort att såväl utrymme för som incitament till en dylik mera självständig politik från de enskilda universitetens sida saknats.

På grund av ett konservativt och stelt universitetssystem ha de relativt nytill- komna samhällsvetenskaperna icke på ett tillfredsställande sätt kunnat inpassas inom de äldre fakulteternas ram. Det har vidare icke varit möjligt att genom- föra de åtskilliga gånger framlagda förslagen att bilda särskilda samhällsveten- skapliga fakulteter. Dessa förslag ha strandat på motstånd från de juridiska och humanistiska fakulteterna, på vilka de hittills vid universiteten upptagna sam- hällsvetenskapliga ämnena uppdelats. Man har i Frankrike ej heller, som i vissa andra länder, lyckats utbygga de juridiska fakulteterna till fullständiga rätts- och samhällsvetenskapliga fakulteter. Samhällsvetenskapernas utveckling har därför

• Sida 189
•  Original

hämmats på ett sätt som hittills endast delvis kunnat kompenseras genom till— komsten av ett antal utanför fakultetsorganisationen stående undervisnings— ooh forskning-sanstalter.

Samhällsvetenskapernas ställning inom den högre franska undervisningen kan i stort sett karaktäriseras på följande sätt. De hos oss som samhällsvetenskapliga betecknade ämnena äro ojämnt och ofullständigt representerade. Nationalekonomi intar den ojämförligt starkaste ställningen. I detta ämne meddelas undervisning vid de juridiska fakulteterna, vid flera fackhögskolor samt vid Instituts d”Etudes Politiques. Statskunskap förekommer icke som ett självständigt universitetsämne och sociologiens ställning är svag. Den utbildning i statistiska metoder, som anordnas i samband med den samhällsvetenskapliga undervisningen, är vanligen icke tillgodosedd på ett tillfredsställande sätt. Utbildningen och forskningen i de nu berörda ämnena hämmas av de enskilda ämnenas inbördes isolering, vilken bland annat framkallats av deras uppdelning på olika fakulteter. Nationalekonomi finnes sålunda endast representerad inom de juridiska fakulteterna och är där det enda samhällsvetenskapliga ämnet. Sociologi, ekonomisk historia och kultur- geografi höra däremot till de humanistiska fakulteterna. Ämnen tillhörande olika fakulteter kunna icke medtagas i en och samma universitetsexamen. För utbild- ningen i samhällsvetenskapliga ämnen spela i vissa hänseenden de utanför universi— teten eller fakulteterna stående högre undervisningsanstalterna en betydande roll. Hit höra vissa av Les Grandes Ecoles (närmast motsvarande våra statliga fack— högskolor), handelshögskolorna, Instituts d'Etudes Politiques, förvaltningshög- skolan (l'Ecole Nationale d'Administration) samt l'Ecole pratique des Hautes Etudes vid Sorbonne.

Högre studier för doktorsgrad inom de juridiska fakulteterna äro förhållande- vis vanliga SåVäl i rättsvetenskapliga ämnen som i nationalekonomi. Inom de humanistiska fakulteterna har doktorsgraden en mycket hög standard och är relativt sällsynt. Avlagda diplom från Instituts d'Etudes Politiques kunna icke påbyggas med högre grader. Undervisningen vid l'Ecole pratique des Hautes Etudes inriktas helt på handledning av vetenskaplig karaktär och den avpassas för doktorander samt för dem, som efter erhållen doktorsgrad speciminera för aka— demiska befattningar. Vid läroanstalten i fråga utdelas emellertid" inga grader. Förvaltningshögskolan är helt inordnad inom själva förvaltningsapparaten: den tar efter sträng gallring emot endast ett förhållandevis litet antal elever, vilka redan under studietiden äro statsanställda samt i viss utsträckning bundna till fortsatt tjänstgöring inom förvaltningen.

Dnbbeleacamina förekomma i stor utsträckning och äro mer eller mindre nöd— vändiga för dem, som önska skaffa, sig en lämpligt avrundad utbildning på det samhällsvetenskapliga området. Den vanligaste typen av dubbelexamen är juri- disk utbildning kombinerad med handelshögskola eller diplom från något In- stitut d'Etudes Politiques. Kombination av de juridiska och humanistiska licence- graderna är däremot mera sällsynt. Den senare graden kombineras däremot icke sällan med diplom från Institut d'Etudes Politiques. Studier vid förvaltnings- högskolan, grundad 1945 och avsedd för tjänstemän i den högre förvaltningen, förutsätta i regel någon tidigare examen. Den vanligaste föregående utbildningen är licence en droit och diplom från l'Institut d'Etudes Politiques i Paris, vilken utbildning ofta dessutom påbyggts med ett extra preparandår vid sist- nämnda läroanstalt. '

Utbildningen för juridisk verksamhet i Frankrike har tidigare skildrats (sid. 142 ff). Det säregna för en hel rad av karriärer, där samhällsvetenskaplig uta bildning är av betydelse, är den centrala roll som ett deltagande i den för jurist— karriären tillrättalagda utbildningen spelar. Utbildningen vid de juridiska fakul-

• Sida 190
•  Original

teterna har nämligen fram till den normala juristexamen, licence en droit, hittills varit helt odifferentierad, men inrymmer trots detta icke mindre än 28 % av universitetens totala studentantal. Dessa fakulteter ha ingalunda som i vissa andra länder fått karaktären av juridisk-samhällsvetenskapliga fakulteter. Som av be- skrivningen av den franska juristutbildningen framgår, är emellertid det national— ekonomi-ska inslaget i juristutbildningen stort, särskilt med tanke på den korta sammanlagda studietiden, 3 år. Nationalekonomi studeras nämligen båda de första åren. Första året ges en kurs på 80 timmar i värdeteori, prisbildningen, produktionens samt penning- och bankväsendets organisation. Andra årets kurs i ekonomi behandlar växelkurser och utrikeshandel, inkomstfördelningen samt kon- junkturer. Dock kunna givetvis dessa ekonomistudier icke bliva tillräckligt om— fattande och grundliga för att ha ett självständigt värde vid icke-juridisk verk— samhet.

På grund av det av de rådande förhållandena frampressade systemet med dubbelexamina brukar, som ovan nämnts, licence en droit ofta kombineras med annan utbildning. Härvid får denna examen i viss mån (om saken ses ur hela utbildningsresultatets synpunkt) karaktären av en preliminärexamen. Framför allt två kombinationer ifrågakomma, nämligen licence en droit och en av de två ekonomiska doktorsgraderna vid juridiska fakulteten eller nämnda examen och diplom från något Institut d'Etudes Politiques.

Vid fortsatta studier inom den juridiska fakulteten för förvärvande av doktors- grad kunde tidigare förekomma endast en partiell specialisering på national- ekonomi. Ifrågavarande äldre doktorsgrad förutsätter dels två »Diplömes des Etudes Supérieures» (D. E. S.), dels en doktorsavhandling. Studietiden för varje D. E. S. beräknas till ett år. För denna doktorsgrad, Docteur en Droit, kunna kombineras vilka som helst av de fyra äldre D. E. S., nämligen i nationalekonomi, civilrätt, offentlig rätt eller rättshistoria. I den nu berörda graden finnes således endast möjlighet att medtaga ett D. E. S. i ekonomi. För några år sedan infördes emellertid inom de juridiska fakulteterna jämväl en särskild doktorsgrad, Docteur es Sciences Economiques, vilken måste föregås dels av ovannämnda diplom i nationalekonomi, dels av ett högre ekonomiskt diplom (»Diplöme es Sciences Eco— nomiques»). Arbetet på doktorsgrad kan således i detta fall helt inriktas på nationalekonomi.

I D. E. S. i nationalekonomi ingå tre obligatoriska ämnen, nämligen national- ekonomi, ekonomisk doktrinhistoria samt finansvetenskap, varjämte ett fjärde ämne är valfritt. I Paris, där valmöjligheterna äro störst, kan det valfria ämnet väljas bland industriell ekonomi, landsbygdens ekonomiska problem, de franska besittningarnas ekonomiska förhållanden, jämförande social ekonomi, statistik, arbetshistoria, ekonomisk teori, geografi samt kooperation.

Diplöme es Sciences Economiques, som förutsätter att det föregående diplomet avlagts, avser att ge utbildning för forskning på det ekonomiska området. Studierna omfatta statistik, ekonomisk teori, ekonomi—sk geografi, redovisningslära, tekno- logi och ekonomiskt tillämpad matematik. Det bör observeras, att endast vid dessa studier är utbildning i statistik obligatorisk.

Doktorsavhandlingen skall tryckas samt försvaras inför en kommitté på tre professorer. Minimitiden för erhållande av doktorsgrad är två år men vanligen överskrides denna med något eller några år.

Högre studier äro, som ovan nämnts, vanliga vid de franska juridiska fakulte— terna. I många fall kompletteras utbildningen med endast ett D. E. S., men antalet per-soner, som fullfölja de högre studierna till endera av de två doktorsgraderna, är så högt som drygt en tiondedel av avlagda licence-examina..

De juridiska fakulteternas undervisning fram till licence-graden består framför allt av systematiska och omfattande föreläsningsserier, vilka i varje ämne avse

_,m_ ... .. u n....-

A

"__-.-

• Sida 191
•  Original

att täcka. de kursfordringar, som prövas vid examinationen. Nämnda undervis— ning har karaktären av högtidliga katederföreläsningar (>>cours magistraux»), vilka åtminstone i princip böra. följas av ett stort, i Paris ett enormt stort, antal studenter. I realiteten äro föreläsningarna emellertid föga besökta och studenterna använda sig av stenografiskt nedtecknade kompendier. Vid samtliga juridiska fakulteter förekommer också en särskild gruppundervisning, »travaux pratiques», vilken vanligen ledes av fakultetens yngre lärare. Avsikten med denna under- visning är att ge studenterna en mera individuell handledning. Vid landsorts- universiteten med deras lägre student-antal torde undervisningsformen i viss ut- sträckning fylla denna funktion. I Paris, där behovet av en personlig handled- ning är särskilt stort på grund av den juridiska fakultetens kolossala student- antal, anses emellertid travaux pratiques vara organiserade på ett otillfredsstäl- lande sätt. De äro nämligen dels icke obligatoriska, dels för få (endast en timme i veckan för varje student), dels ock på grund av det allt-för låga lärarantalet för stora (grupper på uppemot 100 studenter). Gruppledarna ha icke tid att rätta skriftliga arbeten och i de stora grupperna är det endast ett litet fåtal av de mera företagsamma studenterna, som kunna deltaga i diskussionerna.

Undervisningen för diplömes d'études supérieures omfattar en föreläsningskurs av mera fördjupad karaktär över vart och ett av de obligatoriska och valfria ämnena. Varje studerande deltager dessutom under 2 a 3 timmar i veckan i travaux pratiques, vilka för detta högre stadium kunna organiseras mera effek- tivt. Varje författare av en doktorsavhandling är hänvisad till en speciell lärare, som fungerar som författarens. personlige handledare. I Paris har emellertid var och en av professorerna att handleda ett så stort antal avhandlingsförfattare, att en mera personlig kontakt under arbetet knappast blir möjlig. I allmänhet torde avhandlingsförfattarna inte inom fakulteterna erbjudas den möjlighet till träning i vetenskapliga arbetsmetoder, som ges inom de högre seminarierna vid de svenska universiteten. De juridiska fakulteterna i Frankrike kunna alltså ej heller vid de på ekonomi specialiserade högre studierna sägas ge fullt tillfredsställande ut- bildningsmöjligheter.

De studenter, som vilja skaffa sig en mera gedigen ekonomisk utbildning, måste själva utnyttja tillgängliga möjligheter till en komplettering av studierna inom den juridiska. fakulteten. Mycket vanligt är att doktoranderna i ekonomi under något stadium av de juridiska studierna äro inskrivna vid en eller flera andra utbildningsanstalter, t. ex. handelshögskola eller Institut dyEtudes Politi- qnes. Studenterna få därigenom en möjlighet att komplettera och bredda den allmänna ekonomiska utbildningen. Vidare synes det ofta. förekomma att dok- toranderna utnyttja den mera personliga seminariemässiga forskningshandled—' ning, som numera kan erhållas vid l'Ecole pratique des Hautes. Etudes vid Sor- bonne sedan densamma 1945 fick en särskild sjätte avdelning för ekonomi och socialvetenskaper (omfattande historia, sociologi och ekonomi).

För anställning som lärare i nationalekonomi vid juridisk fakultet erfordras dels Docteur es Sciences Economiques, dels att vederbörande accepterats vid en vartannat år anordnad, mycket restriktiv »Concours d'Agrégation», som sker in- för en kommitté av fem professorer. Bedömningen avser därvid dels en serie skriftliga prov och undervisningsprov, dels framlagda skrifter. Vid sitt fortsatta vetenskapliga arbete som förberedelse till deltagande i dessa »concours» utnyttja kandidaterna i stor utsträckning de ovannämnda seminarierna vid l'Ecole pratique. Någon särskild utbildning eller forskningshandledning för detta utbildnings- stadium lämnas nämligen icke av de juridiska fakulteterna.

Som antytts i redogörelsen för de juridiska studierna i Frankrike har förslag framlagts om en omläggning av utbildningen inom de juridiska fakulteterna. Här- vid skulle studietiden bli fyraårig. Efter andra året skulle införas tre linjer, som

• Sida 192
•  Original

skulle specialiseras på respektive civilrätt, offentlig rätt och nationalekonomi. Den nationalekonomiska linjen skulle komma att giva en utbildning som i viss mån motsvarar den av kommittén för juris politices magisterexamen föreslagna.

Under de två gemensamma första åren torde de ekonomiska ämnena komma att få ungefär samma utrymme bredvid de juridiska ämnena som enligt nuva— rande studieplan. Avsikten synes emellertid vara att koncentrera de två gemen- samma första årens ekonomiundervisning på ekonomisk historia samt på ekono- misk teori (prisbildnings-, produktions- och fördelningsteori, penningväsen och utrikeshandel).

På den nationalekonomiska linjen skulle ges följande kurser under tredje läs- året:

De nationalekonomiska teoriernas historia samt analys av moderna

ekonomiska teorier ............................................................ 2 terminer Konjunkturer ........................................................................ 1 termin Handelsrätt ........................................................................... 2 terminer Finansrätt ........................................................................... 2 » Statistik (spec. ekon. statistik) ................................................... 2 » Internationell rätt .................................................................. 1 termin

Under fjärde läsåret skulle ges följande obligatoriska kurser: Olika typer av ekonomiska system ............................................. ?. terminer Ekonomisk geografi ............................................................... 1 termin Internationell handel ............................................................... 1 » Företagsorganisation och ekonomisk redovisning ........................... 1 » Finansvetenskap och nationalräkenskaper .................................... 1 » Penning- och kreditteori ......................................................... 1 » Valfritt ämne (som kan väljas bland följande: jämförande social- ekonomi, industriell ekonomi, kolonialekonomi, arbetshistoria, för- säkringsrätt, transporträtt eller handelsrätt) .............................. 1 »

Genom fjärde året skulle vidare löpa två serier >>travaux pratiques», vid vilka skulle ges särskilda betyg som skulle medräknas i slutexamen. Dessa övningar skulle behandla problem från företagspolitikens, konjunkturbedömningens och den tillämpade statistikens områden och avse att ge en viss träning i självständigt- arbete och i empiriska undersökningar.

I samband med denna. reform har ifrågasatts att bereda möjlighet för dem, som vid annan läroanstalt studerat nationalekonomi eller andra samhällsveten- skapliga ämnen, att taga upp ekonomistudier vid de juridiska fakulteterna utan att behöva följa den juridiska undervisningen. Sålunda skulle t. ex. de, som avlagt licence es lettres med ämneskombinationer innehållande filosofi, ekono- misk historia eller sociologi, liksom de, som vid fackhögskolorna specialiserat sig på ekonomi, kunna erhålla rätt att efter viss kompletteringsprövning direkt upp— taga studier för den nationalekonomiska linjens tredje år. Nämnda studerande skulle därigenom kunna erhålla »licence en droit (sciences économiques)» utan att behöva bedriva för en samhällsvetenskaplig—ekonomisk utbildning icke nöd- vändiga juridiska studier. Vidare skulle för dem också vägen vara öppen såväl till den ekonomiska doktorsgraden (docteur es sciences économiques) som till de juridiska fakulteternas »concours d'agrégation». Om examensreformen komplette— rades med denna möjlighet skulle den nationalekonomiska linjens två sista, huvud— sakligen på ekonomiska ämnen specialiserade, år komma att bli en gemensam ekonomisk studielinje byggd på endera av följande förutbildningar: a) den juri- diska fakultetens för de olika linjerna gemensamma undervisning (2 år); b) licence es lettres med samhällsvetenskaplig orientering (3 år) eller 0) l'Ecole Polytech- nique, llEcole des Hautes Etudes Commerciales eller annan fackhögskola (2 år

• Sida 193
•  Original

eller mera). För nationalekonomiens del skulle man på denna väg kunna upp- luckra dess nuvarande vetenskapliga isolering gentemot övriga samhällsveten- skaper (historia, geografi och sociologi från de humanistiska fakulteterna samt företagsekonomi från handelshögskolorna) samt den vid de juridiska fakulteterna bedrivna mera institutionalistiskt och historiskt—deskriptivt orienterade national- ekonomiens. isolering från den mera ekonometriskt betonade vetenskap, som odlas vid vissa fackhögskolor.

De humanistiska, fakulteterna ha ett i jämförelse med de juridiska relativt lågt studenttal, 24 % av samtliga universitetsstudenter. De ha i stort sett en friare studieorganisation. För samtliga studenter, oberoende av senare specialisering, inledas studierna av ett gemensamt propedeutiskt år, vilket är avsett att utgöra en övergång från skolans mera bundna till universitetets fria. studier. I examen, licencegraden, måste ingå fyra ämnen valda. ur en ämneslista, som omfattar del-s vissa för samtliga universitet gemensamma ämnen, dels ämnen som variera från det ena universitetet till det andra. Vid Sorbonne, som erbjuder de största valmöjligheterna, finnas sålunda icke mindre än 77 ämnen representerade. Två typer av licencegrader finnas. Dessa motsvara till sin allmänna karaktär de svenska fil. mag. och fil. kand.-examina. Endast graden »licence d'enseignement» berättigar till lärarbefattningar vid läroverken. Ämnesvalet är här bundet av vissa regler, som äro anpassade efter skolans. behov. I den andra licencegraden (licence es lettres) har däremot student-en full frihet vid ämnesvalet.

Av de samhällsvetenskapliga ämnena äro geografi, ekonomisk historia samt sociologi representerade vid de humanistiska fakulteterna, de två sist nämnda ämnena dock endast vid vissa universitet. Varken statskunskap eller statistik förekomma som självständiga ämnen. Nationalekonomi är ej representerat vid de humanistiska fakulteterna och kan därför ej medtagas i en licence es lettres. Möjligheterna att avlägga en samhällsvetenskapligt orienterad humanistisk examen äro således mycket begränsade. Detta gäller även studierna i sociologi, dels emedan ämnet är självständigt representerat endast vid tre av universiteten, dels på grund av ämnets starka anknytning till filosofistudierna. Härtill kommer frånvaron av den för empiriskt sociologiskt arbete behövliga träningen i statistiska arbetsmetoder.

De högre studierna spela en relativt underordnad roll inom de humanistiska fakulteterna. Som ett slags mellangrader finnes visserligen D. E. S. i enskilda ämnen, vilka äro konstruerade ungefär som motsvarande juridiska diplom. Dessa erfordras emellertid icke för den högt kvalificerade doktorsgraden, D. Litt., som utdelas efter framläggande av en större och en mindre avhandling. Denna grad erövras årligen endast av ett mycket begränsat antal personer (2 ä 3 % av antalet som avlagt någon licencegrad mot över 10 % inom de juridiska fakulteterna).

Ur den samhällsvetenskapliga utbildningens synpunkt ha alltså de humanis- tiska fakulteterna ett förhållandevis underordnat intresse.

L'Institut d'Etudes Politiques i Paris fick sin nuvarande utformning såsom en formellt till universitetet hörande men i realiteten i hög grad själv-ständig under- visningsanstalt genom en 1945 genomförd reform. Denna läroanstalt utgör en omedelbar fortsättning på den 1871 på enskilt initiativ grundade l'Ecole Libre des Sciences Politiques. Grundaren hade närmast tänkt sig denna skola som en anstalt för uppfostran av en politisk elit, »une téte du peuple». Läroanstalten fick emellertid ganska snart en ändrad karaktär och kom framför allt att fungera som en utbildningsanstalt för dem, som aspirerade på inträde i den högre förvalt- ningen. Den fick mer eller mindre ett monopol på att förbereda kandidaterna till de många olika slag av konkurrensexamina, som utgjorde inkörsporten till för— valtningens skilda grenar. I samband härmed för-sköts undervisningens inrikt- ning hän emot en koncentration på de mera tekniskt betonade och praktiskt

• Sida 194
•  Original

tillämpade problemen inom administrationens, finansväsendets och ekonomiens områden. Säreget nog kom alltså i ett land med ett högt utvecklat högre under— visningsväsen en privat läroanstalt att bli centrum för utbildningen till den högre statstjänsten.

L'Ecole Libre des Sciences Politiques arbetade från början utan en fast anställd lärarstab. I stället anlitades föreläsare och lärare från skilda praktiska och teore- tiska verksamhetsområden. Man lyckades hålla lärarstaben på en hög standard och sättet för dess rekrytering gjorde det möjligt att snabbt och smidigt anpassa undervisningens inriktning efter skiftande intresselägen och undervisningsbehov samt att giva densamma en omedelbar anslutning till aktuella. och praktiska pro— blemställningar.

Sedan under en lång följd av är skilda förslag att reformera den samhällsveten- skapliga utbildningen samt förvaltningsrekryteringen diskuterats, genomfördes omedelbart efter andra världskrigets slut en reform, som gick ut på dels ett partiellt förstatligande i samband med överförande till Parisuniversitetet av den gamla l'Ecole Libre, vars namn samtidigt ändrades till l'Institut d'Etudes Politi- ques, dels tillskapandet av liknande institut vid vissa provinsuniversitet, dels ock avskaffandet av den brokiga floran av skiftande inträdesfordringar och kon- kurrensexamina till förvaltningens olika grenar och grundandet av en särskild förvaltningshögskola (l'Ecole Nationale d'Administration) för den teoretiska och praktiska. utbildningen till den statliga förvaltningens högre tjänster. Lilnstitut d'Etudes Politiques, med ca 2 000 elever, är nu organiserat med tre årskurser, av vilka det första allmänorienterande året har en fast studiegång, medan stu- dierna under de två senare åren uppdelas på en förvaltnings—, en ekonomisk, en allmän och en internationell linje. Studerande, som redan ha en licencegrad (vanligen den juridiska) eller examen från fackhögskola, intagas emellertid direkt i andra årskursen; ungefär hälften av de senare årskurserna rekryteras denna väg. För inträde i första årskursen fordras antingen mycket höga studentbetyg eller deltagande i en int-rädesexamen, efter vilken ungefär hälften av de sökande an- tagas. Efter första året anordnas ånyo en examen med en gallringsprocent av ungefär samma omfattning. Den fortsatta utsållningen under studierna och vid slut- examen leder till att antalet årligen utdelade diplom inte är högre än om- kring 350.

Förvaltningslinjen (la section du Service public), som omfattar hälften av eleverna, utgör främst en förberedelse till förvaltningshögskolan men är även i övrigt tänkt som en förberedelse till administrativa karriärer inom förvaltningen eller näringslivet. Den ekonomiska linjen, med fjärdedelen av studentantalet, förbereder för verksamhet inom de statliga affärsföretagen, näringslivets organisa— tioner samt affärslivet. Återstoden av eleverna äro uppdelade på den allmänna linjen och den internationella linjen (la section des Relations internationales). De utländska studenterna, omkring en femtedel av elevantalet, följa i stor ut» sträckning dessa linjer.

Under det första studieåret, som alltså endast bevistas av dem som icke redan avlagt annan examen, meddelas obligatoriska kurser i historia, politisk idéhistoria, ekonomisk historia, kulturgeografi och statskunskap. Eleverna deltaga dessutom i

två diskussionsgrupper (conférences de méthode) per vecka, varvid historiska, politiska och ekonomiska frågor behandlas.

För slutexamen fordras att eleverna deltagit i 13 olika kurser under de två senare studieåren samt varje år deltagit i en conference de méthode. Av dessa kurser äro 5 a 6 för varje linje obligatoriska medan de övriga få väljas fritt från ett mycket rikhaltigt föreläsningsprogram. Sålunda äro exempelvis på förvalt- ningSIinjen de obligatoriska kurserna:

Den statliga verksamhetens organisation (2 läsår).

• Sida 195
•  Original

Aktuella ekonomiska problem. Aktuella sociala problem. Stormakternas geografi. 1900-talets historia. Därtill komma sju valfria kurser. Det valfria programmet omfattar bortemot 170—talet olika kurser, med i flertalet fall mycket specialiserad karaktär samt grupperade under de allmänna rubrikerna historia, geografi, nutidens stater, internationella problem, politiska och administrativa vetenskaper, socialveten- skaper samt ekonomiska vetenskaper. För belysning av kursernas. karaktär kan det- vara tillräckligt att anföra de ämnen, som upptagas under en av huvudrubri— kerna, nämligen:

Politiska och administrativa vetenskaper.

A. Allmänna kurser. Inledning till de politiska vetenskaperna. Den statliga verksamhetens organisation (2 läsår). Politisk och förvaltningsorganisation i utlandet (2 läsår). Privaträttsliga institutioner. De viktigaste rättssystemen. B. Religiösa och politiska doktriner. Islam. Religion och politik. Socialismens historia. Marxismen. C. Nyhetsförmedling och opinionsbildning. Den moderna pressen. Pressen och den allmänna opinionen. Pressens tekniska och organisatoriska problem. Pressens ekonomi och rättsliga reglering. D. Administrativa vetenskaper. Frankrikes förvaltning. Ekonomisk offentlig rätt (2 läsår). Förvaltningsprocessen. Liksom tidigare 1”Ecole Libre des Sciences Politiques arbetar det nuvarande institutet uteslutande med utifrån hämtade föreläsare, d. v. s. med vad vi på svenska skulle kunna beteckna som ett speciallärarsystem. Av föreläsarna komma ungefär hälften från universitetens och högskolornas lärarkårer och de övriga från vitt skilda verksamheter: den högre förvaltningen, Conseil d*Etat, kolonial- förvaltningen, företagsledningarna, bank- och finansväsendet, pressen etc. Sättet för lärar—rekryteringen samt den stora grad av självständighet institutets »Conseil de Perfectionnement» — med representanter för universitetet, fakulteterna, för- valtningshögskolan, förvaltningen och affärslivet —— åtnjuter vid undervisningens organisation har möjliggjort en stor smidighet och rörlighet i fråga. om under- visningens inriktning. Dess modernisering, aktualisering och ökade differentie- ring efter kriget har också kunnat ske i mycket snabb takt. Systemets. nackdelar är att det icke skapar egentliga förutsättningar för forskning på de av institutet berörda områdena ävensom att det icke ger särskilt goda möjligheter till kontakt mellan lärare och elever.

Den sistnämnda bristen kompenseras emellertid genom det till synes välorgani- serade systemet med »conférences de méthode», vilka komplettera föreläsnings- undervisningen. Eleverna uppdelas i grupper på, 25, vilka arbeta under ledning av särskilda lärare, »maitres des conferences». Grupperna, som kunna sägas vara ett mellanting mellan diskussionsgrupper och proseminarier, äro framför allt in— riktade på »la mise en ordre des connaissances, l'acquisition d'une méthode

• Sida 196
•  Original

rigoureuse dans l'expression et la presentation des idées». De fylla alltså en funktion, som förutsätter en mera personlig handledning av de studerande, men de avse knappast att ge en egentlig forskningshandledning. För det senare ända- målet finnes däremot ett litet antal seminarier; antalet av studenterna författade självständiga seminariearbeten är ännu förhållandevis lågt men stiger tämligen hastigt. För examen äro seminariearbeten alltså icke obligatoriska.

Endast ett relativt ringa antal av de från l'Institut d'Etudes Politiques (liksom från de motsvarande instituten vid provinsuniversiteten) diplomerade bli an- tagna vid förvaltningsrhögskolan och få därigenom möjlighet att slå in på den högre förvaltningskarriären. Institutens verksamhet ges emellertid i mycket hög grad en inriktning, som bestämmes av inträdeskraven vid förvaltningshögskolan. Parisinstitutet lämnar dessutom, utom sin ordinarie undervisning, under ett fjärde år särskild undervisning, som inriktas på nämnda intagningsexamen, varjämte det genom korrespondensundervisning ger en liknande handledning åt förvalt- ningstjänstemän i landsorten och kolonierna.

Genom 1945 års reform skapades som nämnts också en möjlighet att vid vissa provinsuniversitet upprätta Instituts (l'Etudes Politiques. Dessa kunna emellertid icke som Parisinstitutet hämta lärare utifrån utan ha i stort sett fått sina före- läsare från vederbörande universitets juridiska och humanistiska fakulteter-. Provinsinstituten kunna på längre sikt tänkas få en större betydelse för sam- manhållandet och utvecklingen av de samhällsvetenskapliga ämnena, trots de hinder som den nuvarande fakultetsuppdelningen utgör. Ur utbildningssynpunkt ha emellertid dessa institut ännu så länge en relativt underordnad betydelse.

Förvaltningshögskolan i Paris (l'Ecole Nationale d'Administmtion) rekryterar och utbildar sedan sitt grundande år 1945 samtliga tjänstemän för den högre förvaltningen. Härigenom avskaffades det splittrade rekryteringssystemet med olikartade intagningsexamina, vilket inom förvaltningen hade skapat en rad sinsemellan slutna karriärer. Intagningen sker numera genom en enhetlig kon— kurrensexamen, varvid en mycket stark gallring äger rum. Antalet intagna har successivt ökats och uppgår nu till omkring sjuttio årligen. En möjlighet finnes visserligen för tjänstemän på lägre poster att efter ett visst antal tjänsteår samt via en speciell intagningsexamen bli antagna vid förvaltningshögskolan. Denna rekryteringsmetod har emellertid kommit att spela en underordnad roll. Flertalet kandidater intagas, vid högst 26 års ålder, direkt efter erhållen högre utbildning. Intagningsexamen avser att pröva de sökandes allmänbildning och intellektuella nivå samt inriktas i mycket hög grad på att fastställa dera-s kännedom om poli- tiska frågor och med dessa sammanhängande kunskapsområden. Examens anord- ning gynnar i realiteten de sökande, som utgått från Instituts d'Etudes Politiques. Dessa utgjorde t. ex. 1950 ej mindre än tre fjärdedelar av samtliga antagna. Den alldeles övervägande delen av de antagna hade avlagt mer än en examen, varav mer än hälften licence en droit. Utbildningen genom dubbelexamina är alltså för närvarande att betrakta som den normala vägen till den högre förvaltnings— karriären. Därpå följer — för dem som lyckats pressa sig igenom inträdesexamens nålsöga — den treåriga utbildningen vid förvaltningshögskolan.

Eleverna äro anställda i statsförvaltningen och alltså avlönade under studie— tiden, vilken utgör en kombination av förvaltningspraktik — anordnad i provin- sen, kolonierna, besättningsområden eller privatföretag men organiserad och över- vakad av högskolan — och teoretiska studier vid högskolan. Denna håller alltså hela utbildningen i sin hand och fungerar på en gång som praktikmyndighet och högre undervisningsanstalt. Första året ägnas helt åt praktik, andra året helt åt studier medan tredje året har blandad karaktär. Praktiken är mycket konsekvent inriktad på att ge vederbörande en möjlighet att följa ledande förvaltning-stjänste— mäns uppgifter och åtgärder. Den inriktas icke som på många andra håll på

• Sida 197
•  Original

förvärvandet av färdighet att utföra underordnade rutinuppgifter. Som nämnts är det ett i förhållande till landets storlek litet antal personer, som tages in på för- valtningshögskolan. Man siktar nämligen vid utbildningen från början direkt på de ledande förvaltningsposternas behov. För att den högre statsförvaltningens representanter, som i ett modernt samhälle i stor utsträckning kunna väntas handlägga ärenden av betydelse för det enskilda näringslivet-s verksamhet., skola få en viss kännedom om detta näringslivs arbetsförhållanden samt sätt att be— trakta och reagera på myndigheternas åtgärder, har man under tredje utbild- ningsåret förlagt tre månader av praktiktiden till ett större enskilt företag eller till någon av näringslivets eller arbetsmarknadens organisationer. Elevernas sätt att tillgodogöra sig praktiken samt deras förmåga. att intellektuellt bearbeta under densamma vunna erfarenheter kontrolleras av högskolan. Skriftliga rapporter skola nämligen insändas. Dessa utvidgas under sista året till en mindre utred- ning av något visst på nära håll studerat förvaltningsproblem.

Det för samhällsvetenskapernas del splittrade och svåröverskådliga franska systemet för högre undervisning och forskning kan göra det motiverat med en kort sammanfattning av de enskilda ämnenas ställning.

Nationalekonomi är sedan länge den bäst representerade samhällsvetenskapen och den som när de största grupperna av studerande. Ämnet har haft en för- hållandevis stark ställning inom de juridiska fakulteternas lägre undervisning sedan det infördes år 1864. Då icke mindre än 28 % av studentantalet tillhör de juridiska fakulteterna kommer en betydande del av de akademiskt utbildade att få en viss ekonomisk orientering. Denna är emellertid icke i samma omfattning som i andra länder inriktad på ekonomisk teori utan har en mera juridiskt—institu- tionalistisk, historisk och doktrinhistorisk inriktning. Nationalekonomi finnes icke representerad inom de humanistiska fakulteterna, där emellertid historia och geografi kunna studeras med en i viss utsträckning ekonomisk inriktning. Inom den 1871 grundade l'Ecole Libre des. Sciences Politiques i Paris, som år 1945 ombildades till l'Institut d'Etudes Politiques (med samtidigt grundade mindre systerinstitutioner vid flera landsortsuniversitet), förekommer en ganska omfat- tande undervisning i nationalekonomi, dock framför allt inriktad på kurser i speciella praktiskt-politiska ekonomiska problem. Vid vissa av de statliga fack- högskolorna (Les Grandes Ecoles) har man länge haft en undervisning i national- ekonomisk teori, som trots ämnets ställning av allmänorienterande biämne haft en stor betydelse för den ekonomiska vetenskapens utveckling. Vid anstalter som l'Ecole des Ponts et Chaussées samt l'Ecole des Mines har man sålunda odlat en mera matematiskt orienterad nationalekonomisk teori, i vilken ofta undervisning meddelats av mycket framstående representanter för den inom de juridiska fakul- teterna i stor sett försummade matematiskt-ekonometriska nationalekonomien. Vidare förekommer en viss undervisning i nationalekonomi vid den 1883 av han- delskammaren i Paris grundade l'Ecole des Hautes. Etudes Commerciales. Ämnets ställning synes emellertid där vara mera underordnad än vid de svenska handels- högskolorna; det är dock mycket vanligt att denna högskolas studenter samtidigt bedriva studier också inom den juridiska fakulteten.

Möjligheter till högre nationalekonomiska studier finnas egentligen blott vid de juridiska fakulteterna. En påtaglig nackdel är att dessa studier endast äro tillgängliga för dem som erhållit licencegraden inom nämnda fakultet. Där— igenom har det blivit praktiskt taget omöjligt såväl att förena högre ekonomiska studier med studier av de blott inom de humanistiska fakulteterna representerade ämnena sociologi, ekonomisk historia och ekonomisk geografi som att bygga de högre ekonomistudierna på den matematiskt orienterade utbildning i national- ekonomisk teori, som erhålles vid vissa »Grandes Ecoles». Dubbelexamina från handelshögskola eller Institut d'Etudes Politiques äro emellertid mycket vanliga.

• Sida 198
•  Original

Härigenom erhålles en viss breddning av den vid de juridiska fakultet-erna med— delade ekonomiska utbildningen. Det är en nackdel ur utbildningssynpunkt att. universiteten i så liten grad äro organiserade för ekonomisk forskning. L'Ecole pratique des Hautes Etudes vid Sorbonne spelar dock — sedan den 1945 fick en särskild avdelning för ekonomiska och sociala vetenskaper — en betydande roll genom dess i seminarieform meddelade utbildning i forskningsmetoder. Det- samma synes också i viss utsträckning gälla de från universiteten fristående skilda. ekonomiska forskningsinstitut—en, vilka utvecklats särskilt efter kriget.

Företagsekonomi är i stort sett icke representerad vid universiteten eller vid andra av de nämnda högre utbildningsanstalterna än handelshögskolan.

Statistik förekommer varken vid de juridiska eller humanistiska fakulteterna såsom självständigt ämne. Över huvud taget kan den statistiska delen av utbild- ningen inom samhällsvetenskaperna sägas vara. relativt försummad.

Statskunskapens ämnesområde täckes vid de franska universiteten icke av något självständigt universitetsämne. De hit-hörande problemen kunna emellertid i en viss utsträckning, som helt beror av vederbörande universitet—slärares intresse- riktning, täckas av de historiska ämnena inom de humanistiska fakulteterna samt av de offentligträttsliga ämnena inom de juridiska fakulteterna. Vid Instituts (l'Etndes Politiques och speciellt vid Parisins'titutet förekommer ett stort antal föreläsningsserier, vilka hos oss närmast skulle ha ansetts hänförliga till stats- kunskap.

Sociologi fick visserligen i Frankrike sin första universitetsprofessur redan 1889 men fortfarande finnes en självständig undervisning i sociologi endast vid tre franska universitet och antalet professurer i sociologi vid samtliga universitet är blott 4. Den franska sociologiens vetenskapliga inflytande är emellertid betyd— ligt större än vad dessa siffror synas ge vid handen. Sociologiska synpunkter färga nämligen undervisning och forskning i ett stort antal vetenskapsgrenar. Särskilt filosofien synes ofta orienteras i sociologisk riktning. Det bör i detta sam— manhang observeras, att innehavarnas intresseinrikt-ning i Frankrike mera än på andra håll avgör hur undervisningen kommer att orienteras. Flera franska sociologer ha sålunda innehaft professurer med helt andra benämningar. Den franska sociologien har i stor utsträckning inriktats på undersökningar av pri— mitiva samhällsförhållanden samt av problem som kunnat behandlas: utan använd- ning av egentlig statistisk apparat. Empirisk sociologi, som med användning av systematiska iakttagelser och statistiska metoder undersöker moderna sam- hällsförhållanden, är mycket svagt representerad. Fortfarande är sociologernas utbildning i statistisk metod helt försummad eller mycket summarisk. I den lägre filosofiska examen, licence es lettres, ingår sociologien i kombinationen »Morale et sociologie», där den är isolerad från övriga samhällsvetenskaper samt studeras huvudsakligen av blivande filosofilärare. Inom den samhällsvetenskapliga utbild— ningen har sociologi allt-så kommit att få en mycket tillbakaträngd ställning. Vid l'Inst-itut d'Etudes Politiques i Paris förekommer ej heller någon systematisk undervisning i sociologi men väl ett litet antal i viss mån sociologiskt orienterade kurser över specialproblem.

Belgien.

1 Belgien finnas fyra universitet, av vilka de i Gand och Liege äro statsuni- ver-sitet, medan det fria. universitetet i Bryssel och det katolska universitetet i Louvain äro enskilda. De juridiska. fakulteterna vid statsuniversiteten utvecklades redan under 1800—talet till atti realiteten bli juridisk-samhällsvetenskapliga fakulteter med särskilda sektioner för juridiska, sociala, politiska och ekonomiska vetenskaper. Dessutom tillkommo omkring sekelskiftet vid samtliga universitet. särskilda

• Sida 199
•  Original

handelsvetenskapliga sektioner, vilka synas motsvara tämligen fristående handel— högskolor. Samhällsvetenskapligt inriktade examina ges: alltså av de juridiska fakulteterna vid universiteten i Liege och Gand. I Bryssel och Louvain har man fristående fakulteter för politiska och sociala vetenskaper. I Bryssel har en dylik bildats av l'Ecole des sciences économiques, vilken består av l'lnstitut— des recherches économiques samt l'Institut des sciences économiques appliquées.

Den samhällsvetenskapliga utbildningen vid universiteten avslutas normalt med graden licencié, vilken avlägges på fyra år. Doktorsgraden, som erhålles efter offentligt försvar av en avhandling samt vissa teser. tar därutöver for- mellt ett men enligt uppgift i realiteten flera år. Liksom i Nederländerna före- kommer alltid en preliminärexamen, »candidat», vilken även i Belgien kan vara. gemensam för flera olika licencié—grader. Candidatexamen avlägges efter två år.

Det belgiska systemet liknar i sina huvuddrag det holländska. Vissa, olik- heter de skilda universiteten emellan kunna. förekomma. Denna redogörelse baseras närmast på förhållandena vid 'zmiuersitetet ?? Liege. Camiidat-eramen. är differentierad på skilda linjer; vissa av dessa äro emellertid gemensamma för flera fortsatta utbildningslinjer. Sålunda finnes (jämte en juridisk candidat- examen och en speciell >:-candidat en sciences administratives») såväl en sam- hällsvetenskapligt inriktad >>candidat en sciences politiques et sociales» som en handelshögskolebetonad >>candidat en sciences commerciales». På den förra. byggas de samhällsvetenskapliga licencegraderna, på den senare de kommersiellt inriktade. Studenterna. ha alltså redan från början att- välja. mellan samhälls— vetenskaplig utbildning och handelsutbildning. (I Nederländerna behöver detta val ske först- efter avläggandet av Candidaat-examen.) I en viss undantags—ställ- ning stå emellertid de bli 'ande samhällsekonomerna: licences en sciences éco— nomiques kunna nämligen, ehuru med något olika inriktning, erhållas efter båda candidat-grzulerna.

Studierna till candidatexamen äro standardiserade. För licencestudierna fin— nas däremot fem samhällsvetenskapliga linjer, varav två äro ekonomiska. På en candidat en sciences politiques et sociales kan sålunda byggas följande fem licence—grader: licence en sciences a.) économiques et financieres, b) économiques et fiscales, c) sociales, d) politiques, e) diplomatiques. Dessutom finns en licence en sciences administratives, byggd på ovannämnda särskilda candidat-grad. Slut- ligen finnas på handelslinjen fyra olika licence-grader. Inom de olika linjerna medgives endast en mycket begränsad valfrihet.

Candidat en sciences politiques et sociales omfattar första året historia, psyko- logi och logik samt inledning till rättsvetenskapen. Andra. året ägnas åt sociologi, nationalekonomi, statistik och juridik. Över båda ären sträcker sig vidare under- visning i matematik för nationalekonomer, ekonomisk geografi, Belgiens ekono- miska historia samt övningar i nationalekonomi. I examen vid andra årets slut förekomma dessutom prov i engelska och ytterligare ett- levande språk, vilka avse att garantera en för samhällsvetenskapliga studier tillfredsställande läs- förmåga.

Av de fem licence-grader, som kunna bygga på denna candidatexamen, redo— göres här endast för de två ekonomiskt inriktade.

För licence en sciences économiques et financiéres studeras första året national- ekonomi, »sa.mhällsvetenskapernas encyklopedi», konjunkturlära, balanslära (företags- och samhällsbalanser), social och ekonomisk historia, ekonomisk och social doktrinhistoria, komparativa studier av ekonomiska system särskilt med hänsyn till deras rättsliga grundvalar, penning-, bank— och börsväsen, finans- vetenskap, handels- och krediträttens grunder, internationell krediträtt. Andra studieåret får den studerande större frihet samt. tid att utföra ett examensarbete. Under detta år bedrivas studier i ekonomisk teori och penningteori samt för- djupade studier av speciella problem inom nationalekonomi, sociologi, finans-

• Sida 200
•  Original

vetenskap, doktrinhistoria och statistik. Härtill kommer ett valfritt ämne, vilket kan vara bl. a. kolonialekonomi, sysselsättningsteori eller ekonometri.

Vid studier till licence en sciences économ-iques et fiscales ägnas större ut- rymme åt finansrätt (även internationell) och handelsrätt med fördjupade studier av finansrättsliga och finansvetenskapliga problem.

Den handelsbetonade candidat en sciences commerciales består till ungefär en tredjedel av språkstudier, en tredjedel av ekonomisk geografi, varukännedom etc. samt till återstående del av företagsorganisation, matematik, statistik och rättsvetenskap.

Av de fyra licence—grader, som kunna följa på denna examen, omfattar licence en sciences économiques (som har en annan karaktär än ovannämnda examina med likartade namn) till en tredjedel språkstudier samt i övrigt natio- nalekonomi, Belgien-s ekonomiska historia, doktrinhistoria, speciella problem i nationalekonomien och den ekonomiska historien, konjunkturlära, ekonomisk dokumentation, statistik, företagsorganisation, penning-, bank- och börsväsen samt affärsetik. Till examen efter sista studieåret skall ha utarbetats en upp- sats över ämne, som faller inom studiernas ram. Nu berörda examen kan när— mast betecknas som en nationalekonomisk variant av handelshögskoleutbildnin— gen. De tre andra licence-graderna äro mera kommersiellt inriktade.

Det bör framhållas, att dubbelexamina liksom i Frankrike synas förekomma tämligen ofta. De som förut ha en juridisk eller teknisk utbildning kunna där— vid vanligen avlägga de nämnda licence-examina utan föregående candidat— examen.

De i Belgien använda uruler'uisningsmetoderim äro föreläsningar, övningar och seminarier. Dessutom synas gästföreläsningar av utländska vetenskapsmän, särskilt över ämnen berörande deras speciella forskningsområden, vara ett ofta återkommande inslag i undervisningen. Något >>tutor>>-system finns icke.

Undervisningen är uppdelad på ett relativt stort antal studieämnen. Särskilt under de första studieåren kan antalet undervisningstimmar uppgå till 20—25 timmar i veckan. Kursföreläsningar förekomma speciellt under första studieåren. Varje professor lägger upp sin egen kurs och bestämmer dithörande litteratur- fordringar. Längre fram under studierna förekomma i större utsträckning special- föreläsningar (»matieres spéciales» eller »matieres approfondies») över ämnen, som vederbörande professor sysslat med i sin forskning. Dessa föreläsningar avse att införa de studerande i »la science qui se fait». Övningarna förut- sätta vanligen ett aktivt deltagande från studenternas sida, speciellt i form av muntliga referat eller diskussionsinledningar samt deltagande i efterföljande diskussioner. Arbetet i seminarierna betraktas som en fortsättning av såväl föreläsningar som övningar. Seminarierna avse att ge handledning vid utföran— de av forskningsuppgifter av begränsat slag. En mera personlig handledning av studenterna från professorernas och assistenternas sida. påstås vara vanlig, sär— skilt i samband med utarbetandet av det skriftliga arbetet under sista studie— året.

Särskild undervisning på doktorandstadiet synes icke förekomma i annan form än eventuell personlig handledning. De samhällsvetenskapliga doktorsgraderna äro »docteur en sciences économiques», »en sciences sociales», >>en sciences politiques» och »en sciences diplomatiques».

Examinationen i Belgien sker genom en examen vid varje läsårs slut och anses i princip böra vara muntlig. Skriftliga prov kunna emellertid förekomma. Ten— tamina medgivas icke. Examinationen på varje läsårs kurs sker vid läsårets slut samt vid nästa läsårs början. Den som misslyckas även vid det andra av dessa examenstillfällen får gå om hela läsåret. Det uppges vara vanligt att professorerna ställa frågor till de studerande under undervisningen, men sådana förhör ha på grund av det tillämpade examenssystemet. endast en informerande

• Sida 201
•  Original

karaktär för bedömningen av undervisningens resultat. De ingå sålunda icke som ett led i själva examinationen.

Allmänt bör framhållas, att förhållandena i Belgien i viss mån utgöra ett mellanting mellan dem i Nederländerna och dem i Frankrike, ehuru med större överensstämmelse med det förra landet. I Frankrike är den ordinarie juridiska utbildningen, med vissa inslag av nationalekonomi, fortfarande den normala genomgångevägen för den som vill ha en samhällsvetenskaplig utbildning; denna sker därefter genom studier vid annan läroanstalt eller genom fortsatta studier till doktorsgrad. I Belgien liksom i Nederländerna har man däremot ordnat sär- skilda samhällsvetenskapliga utbildningslinjer. Dessa innesluta i båda fallen en hel del juridiska studier. I båda länderna bygger den avslutande examen (doktoraalexamen i Nederländerna och lioencié i Belgien) på en föregående preli- minärexamen (candidat), gemensam för flera utbildningslinjer.

I Belgien har man i stort sett något flera utbildningslinjer än som för när- varade finnas i Nederländerna; i det senare landet föreligger förslag om en ökning av antalet linjer. Möjligheterna till valfrihet inom varje linje äro större i Nederländerna: genom val i första hand mellan linjer och därefter mellan ämnen ges i själva verket mycket stora möjligheter till varierande ämneskombinationer. Det belgiska systemet är mera stelt och utgör i detta hänseende en övergång till det franska. Examen hålles i Belgien liksom i Frankrike vid varje års slut. Belgien skiljer sig från båda de andra länderna genom sin större betoning av den muntliga examinationen. Studietiden i Belgien, 4 år, ligger mellan den i Nederländerna. och Frankrike. Den kortare studietiden gör att det i Belgien är vanligare än i Nederländerna med kombinationer av flera examina, men man har icke kommit över till det franska systemet där t. ex. för den högre förvaltnings— tjänsten examenskombinationer synas vara det vanliga.

Företagsekonomi, statistik och sociologi ha föga utrymme i Frankrike men ägnas större uppmärksamhet- i Nederländerna (beträffande sociologi först under senare tid). Den belgiska undervisningen, åtminstone för de ekonomiska licence- graderna, synes även här i stort sett gå på en mellanlinje.

Såväl i Nederländerna som Belgien erhålles doktorsgraden, utan ytterligare examensprestationer, efter författande och försvar av en avhandling samt vissa teser. I Frankrike däremot tillkomma ytterligare examen-sprestationer i två ämnen innan doktorsavhandlingen får framläggas. I Nederländerna och Frank- rike skola doktorsavhandlingarna i princip tryckas; i Belgien är detta icke nöd— vändigt.

Storbritannien.

Den som med erfarenheter från universitetssystemen i de europiska kontinent- länderna går att skaffa sig en inblick i de brittiska och amerikanska universitets- förhållandena bör först och främst observera att någon central reglering av universitetens förhållanden icke finnes i de anglosaxiska länderna. En rad en- skilda (i U. S. A. även många delstatliga) universitet finnas. Vart och ett av dessa för sin, av de övriga och av centralt utfärdade gemensamma. stadge- regleringar oberoende politik beträffande examina och examensfordringar, upp- tagande och nedläggande av ämnen, personal och forskningspolitik m. m. Något enhetligt universitetssystem i samma mening som i flertalet andra länder fin- nes alltså icke. Det är därför på många. punkter omöjligt att generalisera vid en beskrivning av anglosaxiska universitetsförhållanden. I Storbritannien har varje universitet mer eller mindre sin egen individualitet, och denna har icke gått förlorad trots det högre undervisningsväsendets under senare år allt starkare beroende av statligt ekonomiskt stöd.

I Storbritannien finnas 17 universitet, varav 12 i England, 4 i Skottland, 1 i

• Sida 202
•  Original

Wales, jämte 1 i Nordirland. Oxford- och Cambridgeuniversitetens historia går tillbaka. till 1200—talet medan samtliga övriga universitet i England grundats efter 1830. De fyra skotska universiteten härstamma från 1400- och 1500-talen. De två äldre engelska universiteten äro helt självförvaltande enheter, d. v. s. de styras av sina lärarkårer. Vid de övriga universiteten har man dels ett Council of Court, dels en Senate, vilka-s funktionsfördelning ungefär motsvarar den mellan styrelse och konsistorium (eller lärarråd) vid svenska högskolor.

Universitetens fonder samt terminsavgifterna täcka numera. endast omkring en tredjedel av deras medelsbehov, men trots att statsbidragen alltså uppgå till så mycket som två tredjedelar av universitetens inkomster har man lyckats finna sådana metoder för dessas fördelning att de enskilda universitetens traditionella oberoende kunnat bevaras. Statsbidragen överlämnas i sin helhet till en »University Grants Committee», vilken huvudsakligen är sammansatt av represen— tanter för universiteten. Denna kommitté har en fullständig kontroll över med- lens fördelning. De anslag, som tilldelas de enskilda universiteten. ha karaktä- ren av totalanslag, vars användning för tillgodoseende av universitetet-s olika behov detta sedan fullt självständigt kan bestämma. Någon sådan specificering av anslagen, som skulle kunna. innebära ett ingrepp i de enskilda universitetens frihet att föra en helt självständig politik, föreligger alltså icke. Endast i vissa fall använder man sig av »earmarked grants», vilka skola komma till använd— ning för utvecklingen av vissa. speciella vetenskapsområden, som anses behöva. särskilt tillgodoses. Sådana specialanslag ha t. ex. samhällsvetenskaperna er— hållit efter det sista kriget. Systemet i sin helhet betyder emellertid, att de olika universiteten trots sitt allt större beroende av statligt finansiellt stöd kunnat bevara sin individuella särart och att man ej heller under senare år kan skönja några tendenser till en universitetens eller undervisnings— och examenssystemens likriktning. Varje universitet har full frihet att föra sin egen politik i alla frågor berörande dess verksamhet. Resultatet har ibland blivit ett konservativt fasthållande vid äldre former och förhållanden, på andra håll däremot en smidig anpassning efter förändrade behov och arbetsförutsättningar.

De brittiska universiteten ha tre klasser av akademiska. grader, Bachelor- graden (B. A. och B. Se.), Master-graden (M. A. och M. Sc.) samt doktorsgra— den. Den första är den ojämförligt viktigaste och doktorsgraden relativt sällan förekommande. Studietiden för den lägre graden är tre år utom i Skottland, där den kan vara fyraårig. Master-graden kräver vanligen ett in två års ytter- ligare studietid. Den har dock en särställning vid Oxford och Cambridge, där den utan krav på ytterligare studieprestationer utdelas efter tre års vistelse vid universitetet. Oxford har en särskild grad av samma karaktär som Mast-er- graden vid övriga universitet, nämligen B. Phil.

Den lägre graden (B. A. och B.Sc.) kan, vanligen även vid samma universi- tet, givas två olika inriktningar. Om graden har karaktären av en »Pass Degree» innesluter den ett större antal mera. allmänna kurser på. en vanligen något lägre nivå och med större valfrihet. En >>Honours Degree» är däremot mera. specialiserad. Ämnena. tagas på en högre nivå och ämnesvalet är mera reglerat. Vid de skotska universiteten» taga ungefär 3/4 av studenterna en Pass Degree: man håller där i större utsträckning fast vid den äldre traditionen att ge universitetsutbildningen en ganska. stor bredd och allmänbildande inrikt- ning. Vid de engelska universiteten däremot äro 2/3 av de utdelade graderna Honours Degrees och denna typ av examen är särskilt starkt dominerande vid Oxford och Cambridge. Den engelska universitetsutbildningen har alltså visat en tendens till mycket stark specialisering redan på det lägre planet, en ten- dens som under senare år utsatts för en ganska stark kritik. De samhällsveten- skapliga studierna äro på många håll synnerligen starkt orienterade på ett enda

• Sida 203
•  Original

ämne: det mest utpräglade exemplet på en dylik ensidig specialisering utgör B. A. (Economics Tripos) i Cambridge. Den kritiska inställningen mot en allt- för ensidig studieinriktning har bl. a. tagit sig uttryck i en nyligen skedd om- läggning av studieplanerna vid London School of Economics, där numera endast det sista (förut däremot de två. sista) av de tre studieåren ägnas åt en mera utpräglad specialisering inom ett enda. samhällsvetenskapligt arbetsfält.

Det är icke bara de enskilda universitetens möjlighet att bedriva en av varandra helt oberoende undervisningspolitik, som kan förklara de mycket starkt varierande studieprogrammen på det samhällsvetenskapliga området. En väsent— lig faktor i detta sammanhang är 'rekryteringspolitiken till den högre statsförvalt- ning/ens tjänster. I flertalet länder går ett stort antal av de samhällsvetenskapligt— utbildade till förvaltningens olika grenar. De krav på kunskaper dessa uppställa vid sin rekrytering komma därför i stor utsträckning att bli normerande för den samhällsvetenskapliga utbildningens allmänna inriktning samt därigenom van- ligen också att skapa en viss enhetlighet de olika universiteten emellan. Trots frånvaron av centrala examensregleringar vid de engelska universiteten och det därmed sammanhängande förhållandet, att de engelska universitetsgraderna sakna. varje karaktär av att vara »Statsexamina», skulle det sannolikt automatiskt ha utbildats en viss enhetlighet på det samhällsvetenskapligt inriktade examens- väsendets område, om den statliga förvaltningen, »Civil Service», ställt anspråk på. eller önskat en samhällsvetenskaplig utbildning för sina högre ämbetsmän. Den högre klassen av tjänstemän (»Administrative Class») såväl i »The Home Civil Service» som »The Foreign Service» rekryteras emellertid sedan mycket länge helt genom centralt avhållna konkurrensexamina, vid vilka kandidaterna visserligen förutsättas ha universitetsutbildning men där icke något som helst företräde lämnas för något eller några speciella slag av utbildning. Teorien ba- kom denna för den brittiska. förvaltningen säregna rekryteringsprincip synes vara, att det inom den högre förvaltningskarriären bör finnas en mer eller mindre proportionell representation av alla inom landet förekommande viktigare utbildningsriktningar. Den egentliga yrkesutbildningen för förvaltningskarriären anser man icke böra. börja förrän efter antagningen och den är helt och hållet organiserad av och inom förvaltningen själv.

Intagningsexamcn, som till sin väsentliga del är skriftlig, avser Såväl att pröva. vederbörandes allmänna intellektuella nivå, kännedom om aktuella poli— tiska och kulturella frågor samt språkbehandling som hans fackkunskaper på. det av universitetsexamen. täckta studieområdet. I det, senare hänseendet kunna kandi— daterna vid anmälan välja endera av bortemot åttiotalet olika. examensinrikt- ningar, exempelvis täckande så vitt skilda fält som statistik, brittisk historia. statsrätt, logik, psykologi, ekonomi, matematik, fysiologi, antropologi, grekiska, latin, klassisk fornkunskap eller en rad olika levande språk. Intagningssyste- met använder dessutom olika slag av intervjumetoder för att försöka få en upp- fattning av de sökandes allmänna karaktär och läggning. Den högre klassen inom förvaltningen, the Administrative Class, är förhållandevis liten och den årliga. rekryteringen följaktligen icke stor i förhållande till antalet universitets- utbildade med samhällsvetenskaplig utbildning. Då. dessutom, som nämnts, företräde vid antagningen inte ges åt detta slag av utbildning och man icke ens önskar en proportionsvis större dylik rekrytering, är det naturligt att universitetens samhällsvetenskapliga utbildning icke påverkas av föreställningar om vilka slag av samhällsvetenskapliga kunskaper, som skulle kunna tänkas vara av nytta för förvaltningsuppgifters fullgörande.

Den ovan framhållna frånvaron av standardisering hos den engelska universitets— utbildningen gör det omöjligt att inom ett begränsat utrymme ge en mera full- ständig bild av de samhällsvetenskapliga studiernas inriktning. En översikt av

• Sida 204
•  Original

förhållandena, vid några av de viktigaste universiteten är dock tillräcklig för att ge goda typexempel. Då nationalekonomien är den i Storbritannien först. och bäst företrädda samhällsvetenskapen, kan det vara rimligt att vid exemplifie— ringen hålla sig till mer eller mindre ekonomiskt betonade examina.

Vid Cambridge kan en B. A. givas 14 olika studicim'iktningar, s. k. >>Honours Triposes». En av dessa, »Economics Tripos», är inriktad på en specialisering i nationalekonomi och utgör den i detta hänseende mest renodlat specialiserade av samtliga samhällsvetenskapligt betonade brittiska universitetsexamina.. V art och ett av de tre studieåren avslutas med en särskild examen. Studierna om- fatta. följa-nde ämnen:

första året 1. En examensuppsats 2. Elementär ekonomisk teori I 3. Elementär ekonomisk teori II 4. Samhällets ekonomiska struktur o. Sociala problem 6. Engelsk ekonomisk historia

a n d ra året

1. Nationalekonomi

2. Industri, arbetsmarknad, penningväsen I &. Industri, arbetsmarknad, penningväsen II 4. Modern ekonomisk historia.

tredje året

. Examensuppsats

Teoretisk nationalekonomi Industri Arbetsmarknad

Penningväsen

och 7, ev. 8.: två-, ev. tre, ämnen som kunna väljas bland följande:

a) Statsteorier och politiska institutioner från Adam Smith och Burke till nutiden

b) Finans—vetenskap

c) Internationell rätt

d) Specialämne från den ekonomiska historien (t. ex. Storbritanniens ekonomi 1875—1900)

e) Allmänt ekonomiskt-historiskt ämne (t. ex. Förenta Stater-nas ekono— miska. historia)

f) Statistisk teori

g) Tillämpad ekonomisk statistik

eeeuw—

I Oxford betecknas den samhällsvetenskapliga examensinriktningen såsom >:1Honours in Philosophy, Politics and Economics» (»Modern Greats»). I stora drag kan man karakterisera. denna examenstyp genom att säga. att cirka 1/4 av studiet-iden ägnas åt två av de nämnda ämnena samt hälften åt det tredje. Examen är mycket mindre specialiserad än den i Cambridge, men den kan alltså, t. ex. till hälften specialiseras på endera statskunskap eller ekonomi. Av de sammanlagt 8 slutexamensskrivningarna skola två. falla inom det filo- sofiska ämnesområdet, två tillhöra »Politics» samt två falla inom nationaleko— nomi. De återstående två proven kunna beröra följande ämnesområden:

• Sida 205
•  Original

u) Logik

b) Politisk historia från 1871 till 1918

c) Britt-isk social och ekonomisk historia från 1760

d) Statistisk metod samt dess användning på ekonomiska. problem 0) Kants filosofi 1) Den moderna kunskapsteoriens grunder

g) Statsteoricn från och med Hobbes

h) Lokalförvaltningen i England från 1830

i) Brittisk regering och statsförvaltning

j) Engelsk arbetarrörelse 1830—1939

k) Det brittiska. samväldets politiska struktur

]) »International Relations» in) Pengar och kredit

n) Finansvetenskap

0) Ekonomisk teori .

p) Koloniernas och de underutveckl-ade ländernas ekonomi .Den närmast högre akademiska graden i Oxford, B. Phil. (Econ.), kan van- ligen tagas ett år efter förutnämnda bachelors-grad. Examen omfattar fyra examensskrivningar, varav två i allmän nationalekonomi, samt två valda bland följande ämnen:

a) Statistik: teori och ekonomisk tillämpning

b) Det ekonomiska tänkandets historia före 1914 0) Den ekonomiska utvecklingen 1815—1914 (I) Den ekonomiska utvecklingen 1919—1939

e) Staten och ekonomien

f) Internationell ekonomi. Ett av examensproven kan ersättas med en avhandling på ej mer än 330000 ord.

Vid Lon-don School of Economics äro enligt de nyligen reviderade examens- l'öreskrifterna studierna. till bachelors-graden numera delade i två avdelningar på ett sådant sätt, att examen på den första avdelningen avlägges efter andra årets slut och på den senare avdelningen efter tredje årets slut. Inom ramen för första avdelningen skola studeras sju obligatoriska ämnen, vart och ett föremål för särskilt skriftligt slutprov, nämligen:

. Nationalekonomiens grunder

Tillämpad nationalekonomi Politisk historia Ekonomisk historia Statskunskapens huvudgrunder Den politiska idéutvecklingen Den statistiska metodens huvudgrunder samt statistisk källkunskap. Härtill komma två tillvalsämnen, som kunna väljas bland följande:

av) Matematik

b) Logik och vetenskaplig metod 0) Ekonomisk redovisning (1) Den. engelska rättens grunder

e) Samhällets sociala struktur

f) Internationell organisation

g) Psykologi

h) Den ekonomiska och sociala ekonomiens grunder

i) Internationell rätt

j) Ett modernt språk (franska, tyska, italienska, ryska eller spanska).

H.G'JY-L—QJIOH

• Sida 206
•  Original

Den första avdelningen ger alltså samtliga studenter en i stort sett gemen- sam grundutbildning. Andra avdelningen däremot avser en specialisering, som kan inriktas på tretton olika samhällsvetenskapliga områden av vitt skilda slag. Varje dylikt område omfattar fem ämnen, varav vissa. äro obligatoriska men några äro föremål för en viss valfrihet. Här nedan anges de olika specialise- ringsriktningarna, samt — för att illustrera. hur desamma uppbyggas —— för de första fem även en specificering av de ingående ämnena.

1. Allmän nationalekonomi

. Ekonomisk doktrinhistoria Ekonomisk teori . Tillämpad nationalekonomi . Ett av följande ämnen:

a) Finansvetenskap

b) Ekonomiska och sociala problem statistiskt belysta

c) Statistiska arbetsmetoder 5. Uppsats inom ettdera av ämnesområdena: 1,9 _. 3 eller 4 a.

II. Penning- och bankväsen

Penningteori

Det engelska. penning- och kreditväsendets historia Internationella monetära frågor

Jämförande studier av olika länders kreditväsen Ett av följande ämnen:

a) Finansvetenskap

b) Föret-agsfina-nsiering

c) Banklagstiftning

III. Internationell ekonomi

Internationell handel; befolknings och kapitalrörelser Internationella monetära frågor

. Uppsats inom ettdera av ovannämnda ämnesområden . Ett av följande ämnen:

a) Penningteori

b) Företagsorganisation

c) Ekonomisk och social geografi

d) Internationell rätt

e) Ekonomiska och sociala problem statistiskt belysta

5. Ett av följande ämnen: a) Finansvetenskap b) Handelsrätt c) Transportväsendets ekonomi och historia (1) Ett modernt språk IV. Industri och handel Företagsorganisation Industri och handel Arbetskraftsfrågor . Ett av följande ämnen: a) Företagsfinansiering och kostnadsfrågor b) Tillämpad statistik c) Uppsats över ett ämne inom företagsorganisation 5. Handelsrätt

UhP-CAJIOF—l ihm-10!»—

spole»—

V. Räkenskapsväsen 1. Räkenskapsväsen I 2. Räkenskapsväsen II

• Sida 207
•  Original

3. Företagsorganisation 4. Handelsrätt 5. Ett av följande ämnen: a.) Företagsfinansiering b) Industri och handel c) Tillämpad statistik d) Finansvetenskap e) Förmögenhetsförvaltningens rättsliga reglering VI. Ekonomisk historia (nyare tid) VII. Ekonomisk historia (medeltiden) VIII. Statskunskap IX. Sociologi X. Geografi XI. Statistik XII. »International Relations» XIII. Socialantropologi. Den högre graden, M. Sc. (Econ.), kan erhållas efter två års ytterligare stu- dier, vilka. innebära en specialisering inom ettdera av de större ämnesområdena geografi, ekonomisk historia-, statskunskap, sociologi, ekonomi, statistik, trans- portväsen eller internationell rätt och organisation. Nämnda större ämnesområ- den äro i sin tur uppdelade på en rad underrubriker, sammanlagt omkring ett 70-tal, och kandidaten för master-graden bör inrikta sina .studier på ett dylikt mindre specialområde. Dessas karaktär framgår av de vid en ekonomiskt in- riktad M. Sc.-grad valbara specialområdena:

. Det ekonomiska tänkandets historia Befolkningsfrågor

Inkomstfördelningen

Värdeteori Den moderna indu-striens struktur

. Monopolfrågor

Konjunkturväxlingar

Arbetslönen och dess reglering

. Kapital och ränta 10. Internationell handel

11. Finansv—etenskap 12. Statens ekonomiska. funktioner 13. Institutionella problem 14. Penning- och bankteori 15. Penning- och bankväsendet (komparativt studerat) 16. Penning- och bankhistoria (avseende en begränsad period) 17. Kapitalmarknaden 18. Jordbrukets ekonomiska problem 19. Handel (studerad för någon speciell region) 20. Den internationella handelns organisation och reglering 21. »Public Utilities» 22. Företagsorganisation 23. Marknadsväsen.

wwsmweas—

Birminghams lägre grad »B. com. in Economics, Politics and Sociology» kan lämpligen tjäna som exempel på någon av de mindre starkt specialiserade samhällsvetenskapliga grader, som förekomma vid många av »the Provincial Universities». Varje läsår avslutas här med examen. I dessa examina skola följande ämnen ingå:

• Sida 208
•  Original

första året

Nationalekonomi Storbritanniens ekonomiska historia under nyare tid

Statskunskapens grunder Sociologi (institutionellt komparativt inriktad)

och 6. Två av följande ämnen: psykologi, den engelska rättens grund- principer, filosofi, de politiska idéernas historia, modern historia, social- förvaltningen, lokalförvaltningen, engelsk industri, logik och forsknings- metoder, ett modernt språk

PiP-9950!"

andra året

Nationalekonomi Ekonomisk historia (Europa och Förenta staterna) . Företagens personalfrågor

Statskunskap Statistikens grunder Sociologi (städernas sociologiska problem)

Ett av följande ämnen: psykologi, socialfilosofi, geografi, modern historia, engelsk rätt, lokalförvaltningen, politisk idéhistoria, logik och forskningsmetoder, finansvetenskap

xlgbonäwixvr—l

tredje året

Nationalekonomi

Statsförvaltningen Sociologi (struktur- och funktionsproblem)

Specialområde, för tillfället föremål för forskning inom fakulteten På seminarierna särskilt behandlat ämne inom filosofi, psykologi, socio- logi, ekonomi, ekonomisk historia eller statskunskap Ett av följande ämnen: penningteori och bankhistoria, finansvetenskap, transportväsendets ekonomi, planhushållningens problem (erfarenheterna från Sovjetunionen), industriell organisation, matematik för ekonomer 7. Skriftligt examensarbete.

sewwr

F”

En ur undervisningssynpunkt intressant och för Birmingham speciell anord- ning är den »Commerce Conference», som anordnas varje vecka. och i vilken studenterna från samtliga tre studieår bruka deltaga. Den kan sägas vara ett slags disputation i miniatyr; en av tredje årets studenter har utarbetat och före- drar en uppsats, varefter hela auditoriet under en å. två timmar ställer frågor samt framför kritik. Avsikten är att utveckla studenternas framställningskonst och debattförmåga. Inledarens prestationer betygssättas och medräknas i det slutliga examensresultatet.

Undervisningen vid de brittiska universiteten är, vilket får ses i samband med examinationens nedan angivna karaktär, icke i första hand inriktad på att bi- bringa. ett mera. bestämt mått av kunskaper. Föreläsningarna fylla därför icke, som vid de franska juridiska fakulteterna, funktionen av ett slags definition av examens knnskapsfordringar; icke heller den i samband _med undervisningen anvisade litteraturen får denna karaktär. Undervisningen uppfattas mera som ett hjälpmedel vid studierna och alltefter de resurser, som de olika universitet-en (eller, där sådana finnas, deras enskilda colleges) kunna ha till sitt förfogande, kompletteras densamma med mer eller mindre personlig handledning. Varje student *är nämligen vanligen hänvisad till en viss lärare, som fungerar som hans »tutor» eller »supervisor». Dennes funktion kan vara dels att fungera som allmän råd- givare såväl vid studiernas uppläggning som under studietiden, dels att regel—

• Sida 209
•  Original

bundet meddela en fortlöpande studiehandledning, enskilt eller i små grupper. Tutorsystemet är särskilt väl utvecklat vid Oxford och Cambridge, där studen— terna i allmänhet besöka sin tutor en timme i veckan. I stor utsträckning an- vändes denna enskilda. eller halvenskilda undervisningsform till en diskussion och en kritik av de »essays» över frågor inom de studerade ämnena, vilka studenterna av sin tutor få. i uppdrag att författa. Stor uppmärksamhet ägnas under hela studietiden åt uppövandet— av studenternas förmåga att- syntetisera sina kunskaper i samband med träningen i skriftlig framställningsform.

Tutor-undervisningen vid Oxford och Cambridge är en uppgift för det college, som studenten tillhör, medan universitetet svarar för den övriga undervisningen. Möjligheterna att anordna en mer eller mindre personlig handledning med samma funktioner som tutor-undervisningen variera vid olika universitet men torde sällan vara så goda som vid de båda äldre universiteten. Denna olikhet i undervis- ningsresurser uppfattas som den väsentliga anledningen till den kvalitativa över— lägsenhet, som fortfarande även efter sådana relativt objektiva kriterier som antagningsprocenten i konkurrensexamina synes utmärka Oxford- och Cambridge- utbildningen. Vid de universitet och i de ämnen, där studentantalet per lärare icke är alltför stort, få de enskilda lärarna bredvid den allmänna undervis- ningen fylla vissa inter-funktioner. På vissa håll, bl. a. vid London School of Economics, kompletteras föreläsningsundervisnwingen med olika slag av diskus- sionsgrupper med mindre deltagareantal. Någon egentlig motsvarighet till våra prOseminarier synes däremot icke förekomma mera. allmänt vid universiteten; seminarieformen är i stort sett reserverad för »graduate studies». Uppsatser av samma form som de hos oss vanliga tvåbetygsupps-atserna- utgöra icke ett- 1nera. vanligt inslag bland examensfordringarna men förekomma på vissa håll, då vanligen som ett alternativ till ett av de annars obligatoriska examensämnena.

Den. hög-re utbildningen på det samhällsvetenskapliga området har först och mest systematiskt organiserats vid London School of Economics. Vid de övriga universiteten har den relativt sent- fått en mera självständig ställning. Detta sammanhänger bl. a. med att doktorsgraden tidigare varit ganska sällsynt och icke betraktats som en förutsättning för en akademisk karriär. Nya. och lämp- ligare konstruerade doktorsgrader ha emellertid kommit att bliva ett vanligare slut-stadium på den akademiska utbildningen. Utöver speci-alföreläsningar är, liksom på andra håll, forskningshandledningen inom seminarierna den i detta sam— manhang viktigaste undervisningsformen. Då dessa som nämnts icke mera. all— mänt komma till användning i den lägre undervisningen har ett organiserat arbete inom ramen för seminarier först relativt sent börjat få en större betydelse vid de brittiska universiteten.

Examinationen för de lägre graderna. är skriftlig och äger rum endast vid läsårens slut. Särskild delexamination avhålles stundom efter varje läsår men på vissa håll endast efter ett-dera av de två första läsåren. Muntlig examination kan föreskrivas såsom en kompletterande prövning, men den synes på flertalet håll antingen sällan komma till användning eller ha en mera formell än reell betydelse. Det enda undantaget är Oxford, där samtliga. studerande undergå även muntlig prövning. För att få en viss uniformitet mellan universiteten samt- l'ör att skapa möjligheter för lärarna att följa utvecklingen också på andra håll iir det brukligt att utse »external examiners», d. v. s. medexaminatorer från andra. universitet, vilka medverka vid de skriftliga. provens bedömning. Vid denna samarbeta alltid flera bedömare.

De studerande undergå examination vid de föreskrivna studieperiodernas av- slutning och ha varken någon valfrihet beträffande examenstidpunkten eller i normala fall någon möjlighet till förnyad examination. Slutbetyg ges icke i de enskilda examensämnena (»papers») utan kandidaterna klassificeras i fyra eller fem olika grupper efter resultatens sammanvägning. En vanlig form för denna

• Sida 210
•  Original

klassificering är följande: »first class honours», »second class honours (upper division)», »seeond class honours (lower division)», >>third class honours» samt »pass». Värdet av en. erhållen grad beror i mycket hög grad på vilken av dessa klasser densamma hänförts till. För många slag av anställningar, t. ex. vid för- valtningen och inom det högre undervisningsväsendet, samt vid fort-satta högre studier accepteras ofta endast kandidater med first class honours eller second class honours (upper division).

Beträffande den skriftliga examinationens karaktär är tendensen att inrikta densamma icke på en egentlig kunskapsprövning utan på en prövning av de studerandes förmåga att mera självständigt behandla problem inom ämnesområ— det, formulerade utan direkt anslutning till den meddelade undervisningen eller den rekommenderade litteraturen. Prövningen avser alltså varken innehållet i föreläsningarna, i några bestämda läroböcker eller i övrigt i en närmare definierad kurslitteratur. Vid undervisningen anvisad litteratur är därför icke obligatorisk utan anger snarare en möjlighet bland flera tänkbara att tillägna sig kunskaper av den inriktning och det omfång, som äro behövliga för besvarandet av sådana slag av frågor, som kunna. väntas bli givna vid examinationen. Resultatet av denna. beror i högre grad av vederbörandes träning i skriftlig framställnings- konst och förmåga att tänka självständigt samt att med gott omdöme tillämpa sina kunskaper än på. kännedom om särskilda författa-res problemlösningar eller på ett större förråd av minneskunskaper.

Beträffande det sätt, varpå de olika, samhällsvetenskapliga ämnena tillgodo- setts vid de skilda universiteten, bör först och främst framhållas den särställ- ning >>London School of Economics and Political Science» intar. Denna har näm- ligen karaktären av en samhällsvetenskaplig specialhögskola- med en mångsidighet beträffande såväl den vetenskapliga utrustningen som studieriktningarna, vilken saknar motsvarighet inom det europeiska universitetsväsendet i övrigt. Speciali- sering av studierna är där möjlig såväl inom samtliga i detta sammanhang såsom samhällsvetenskapliga betecknade ämnen som också inom antropologi, juridik och praktisk socialpolitik. London School har även systematiskt utvecklat vad som enligt amerikansk terminologi skulle kunna betecknas som en »Graduate School» för högre samhällsvetenskapliga studier. I övrigt finner man inom det britiska universitetsväsendet en tämligen stor ojämnhet beträffande det sätt, på vilket de olika samhällsvetenskapliga ämnena tillgodosetts. Denna ojämnhet är emellertid, särskilt i samband med de efter det senaste kriget vidtagna åtgär- derna, tydligen på väg att utjämnas.

Nationalekonomi har sedan mycket länge haft en stark ställning vid de brittiska universiteten och är fortfarande det bäst tillgodosedda ämnet. Vid samtliga. universitet finnas möjligheter att i större eller mindre utsträckning specialisera de lägre examina på ekonomiska ämnen. Inom denna ram inrymmes då vanligen också ett betydande mått av ekonomisk—historisk undervisning. Man kan emellertid, om London School undantages, i jämförelse med såväl många europeiska länder som särskilt U. S. A. beteckna den mera systematiskt ordnade högre utbildningen i nationalekonomi såsom relativt dåligt tillgodosedd fram till de senaste åren. Detta har ägt samband med de brittiska universite- tens nämnda, åtminstone tidigare dominerande tendens att koncentrera sina resurser på utbildningen till bachelors-graden.

Företagsekonomi betraktas icke vid anglosaxiska universitet i samma utsträck- ning som hos oss såsom ett från national—ekonomi avgränsat ämnesområde. Båda ämnena hänföras till det vidare området »Economics». Den på ekonomi speciali- serade utbildningen för den lägre graden kan vid många brittiska universitet orienteras ungefär på samma sätt som vid de svenska handelshögskolorna. Den erhållna graden kan i dylika fall stundom, men ingalunda överallt, givas beteck- ningen B. Com. (Bachelor of Commerce). Om saken ses ur svensk synpunkt kan

• Sida 211
•  Original

man alltså säga att universiteten också fylla handelshögskolornas funktioner. Många av de kurser i ekonomiska ämnen, som givas vid universiteten, ha också en sådan inriktning att de hos oss skulle hänföras till företagsekonomien. Hit- hörande studieriktningar synas vara bäst tillgodosedda vid London School of Economics samt sämst vid Oxford och Cambridge.

Statistik som självständigt ämne är väl företrädd vid London School of Econo— mics, som bl. a. har två professurer. På andra håll däremot behandlas vanligen säväl teoretisk som praktisk statistik i nära anslutning till undervisningen i någon av de enskilda samhällsvetenskaperna, speciellt nationalekonomi eller sociologi.

Statskunskap har en mera självständig ställning (såsom »sub-faculty» eller »department») vid Oxford, London School of Economics, Manchester, Durham och North Straffordshire University College. Vid de övriga universiteten är undervisningen i statskunskap uppdelad mellan lärare, som hänföras till »de- partments» i ekonomi, filosofi, juridik, historia eller »social sciences». Tre av de skotska universiteten ha. vad som betecknas som departments i statskunskap, vilkas ledare dock icke ha professors ställning. I Cambridge tillhör professuren i »political science» såväl universitetets historiska som dess ekonomiska department. Professurer i de till statskunskap hänförliga ämnesområdena finnas i London (4 professurer), Oxford (2 professurer), Cambridge, Manchester, Durham, Abcrystwych, North Straffordshire, Edinburgh och Exeter, d. v. 5. vid hälften av hela. antalet universitet. De bästa möjligheterna att specialisera sig på stats— kunskap inom ramen för bachelors—graden erbjudas av London School of Econo— mics samt Oxford.

Sociologiens ställning vid de olika universiteten kan ibland vara svår att fastställa på grund av obestämdheten av sådana. ämnes- och studieinriktnings- beteckningar som »social sciences» eller »social studies», vilka än i större, än i mindre grad inrymma sociologiska ämnesområden. Det är emellertid påtagligt att sociologiens ställning efter kriget mycket snabbt förbättrats, bl. a. genom utnyttjande av särskilda medelsanvisningar för samhällsvetenskapernas upp- rustning från University Grants Committee. Att sociologi var svagt representerat före kriget. med professur och specialiseringsmöjlighet inom ramen för bachelore- graden endast vid London School of Economics, sammanhängde bl. a. med de två. äldre universitetens konservativa inställning. Vid intet av dessa har f. ö. ännu någon professur tillskapats och vid Cambridge förekommer fortfarande icke någon sociologiunvdervisning. Numera förekommer undervisning i sociologi vid 11 av de 18 brittiska. universiteten men antalet professurer är ännu ej mer än 8. Vid London School of Economics, dit två av dessa professurer höra och där man dessutom har en rad andra lärarbefattningar inom hithörande och angrän— sande ämnesområden, kunna. tre olika examina med sociologisk specialisering avläggas, nämligen B. A. (Sociology), B. Sc. (Econ.) med sociologisk studieinrikt- nin-g samt den nyinrättade B.Sc. (Sociology). Sociologi har i övrigt särskilt snabbt utvecklats vid universiteten i Birmingham, Leeds och Liverpool.

U. S. A.

I Förenta staterna börja barnen vid sex års ålder i »elementary schools». Denna skolform omfattar åtta år. Möjlighet finnes därefter att fortsätta fyra år i »secon- dary schools» (high school). Den högre skolan, för 14- till 17-åringar, genomgås av ej mindre än tre fjärdedelar av ungdomen. Ett mycket stort antal fortsätter sedan med högre studier. Universitetens arbetsformer betingas i hög grad av dels att inträdesåldern är låg, dels att de mer än i andra länder bli utbildningsanstalter för en mycket stor del av ungdomen. Universiteten tvingas kombinera allmänbild— ning och fackutbildning i andra former än hos oss.

• Sida 212
•  Original

Den högre undervisningens organisation i U. S. A. är ur vissa synpunkter svår att i korthet förklara, då den i många delar skiljer sig från förhållandena i Europa.

Först och främst bör observeras, att den högre undervisningen är i hög grad decentraliserad och underkastad mycket liten kontroll från de federala myndig- heterna. Framför allt ha dessa ingen som helst möjlighet att ingripa i standardise- rande riktning beträffande de utdelade akademiska graderna eller i övrigt verka uniformerande på utbildningen. Ansvaret för uppfostringsväsendet vilar i första hand på delstaterna och kommunerna och antalet enskilda läroanstalter är stort både på skol- men framför allt på universitetsstadiet.

Beträffande den högre undervisningen skiljer man vanligen på »colleges», som endast ge den fyraåriga utbildningen till bachelors-graden, och »universities», som omfatta såväl college-stadiet som olika. former av fortsatt utbildning i >>graduate schools» och »professional schools». Vidare finnes ett stort- antal >>junior colleges» med endast de två första college-åren representerade. En amerikansk student kan efter andra college—året i ålder och utbildning i stort sett- sägas befinna sig på ett stadium mot-svarande vår studentexamens, ehuru vanligen utbildningsmöjlig- heterna under de första college-åren äro något mera differentierade än under de sista åren i våra gymnasier.

I U. S. A. filmas ca 1700 högre utbildninganstalterr; av dessa är en tredje— del endast junior colleges. Av återstoden bruka 800 klassificeras som >>colleges and universities.» medan de övriga äro lärarseminarier samt tekniska och andra från universiteten fristående anstalter för högre yrkesutbildning. Som universitet brukar man beteckna den överordnade enhet som inom sig omfattar en rad delvis rätt självständiga organisationer såsom olika slag av >>professional schools», en »graduate school» samt ett college. Som college betecknar man däremot en insti— tution, som endast ger den till B. A. eller B. S. ledande utbildningen. Namnskicket är emellertid inte särskilt klart, då vissa colleges med bibehållande av den äldre benämningen också tagit upp utbildning av »graduates» eller utökats med någon eller några »professional schools», liksom det finns institutioner som bära univer— sitets namn trots att de egentligen blott ge college—utbildning.

De olika institutionerna variera i hög grad såväl i allmän standard som i andra hänseenden. Vissa äro enskilda, andra delstatliga, vissa kontrollerade av religiösa sammanslutningar och vissa ha endast manliga eller kvinnliga studenter-. Särskilt bland colleges finnas många små institutioner. Även jätteuniversitet med 20 000—— 40 000 studenter förekomma emellertid. Det högre undervisningsväsendet finan— sierades länge till alldeles övervägande del med privata medel och terminsavgifter, men tendensen har gått i riktning mot allt större finansiellt stöd från kommuner, delstater och federala myndigheter.

Trots den högre utbildningens uppdelning på ett stort antal inbördes helt obe— roende institutioner har man en överraskande stor enhetlighet såtillvida som den lägre universitetsexamen, vilken är det slutliga målet för det alldeles övervägande antalet studenter, överallt är fyraårig och leder till en av graderna B. A. eller B. S. Juridiska och medicinska läroanstalter hänföras till kategorien »professional schools», liksom också de stundom i anslutning till universiteten organiserade, stundom fristående motsvarigheterna till våra tekniska, handels—. lantbruks- rn. fl. högskolor. Åtminstone vid mera ansedda professional schools kräves för inträde en på lämpligt sätt inriktad B. A. eller B. S. I dylika fall får alltså en bachelorsexa— men, som annars vanligen utgör universitetsutbildningens avslutning, karaktären av en preliminärexamen.

De som efter avläggandet av en B. A. eller B. S. önska bedriva fortsatta studier kunna övergå till antingen en professional school eller en graduate school. De fort- satt-a studierna förläggas vanligen till ett annat universitet än det vid vilket den

• Sida 213
•  Original

lägre examen avlagts. Vissa universitet med särskilt berömda graduate schools draga nämligen ofta till sig studenter från en rad colleges och andra universitet.

Två högre akademiska grader finnas, nämligen master-examen (M. A. resp. M. S.) samt- doktorsgraden (Ph. D.). Studietiden efter B. A. är minst ett år för en M. A. samt minst tre år för en Ph.D. Den faktiska studietiden ligger emellertid, åtminstone vid de mera ansedda universiteten, betydligt högre. Vägen till doktors— graden går ofta via en master-examen men detta är icke nödvändigt. För båda graderna fordras såväl en examen som en avhandling. Doktorsgradens standard beror i hög grad på var den förvärvas, varför universitetets namn vanligen ut- sättes efter titeln, t. ex. Ph. D. (Harv.). Avhandlingarnas standard kan vid några av de bästa universiteten möjligen sägas motsvara den i Sverige, men i det stora hela torde en amerikansk doktorsavhandling snarare böra jämställas med en svensk licentiatavhandling. Vanligen försvaras avhandlingen inför en fakultetskommitté. Publikation, i den mån dylik kräves (i vilket fall kravet ofta blott gäller ett sam- mandrag), sker först i efterhand. Proportionen av högre examina är relativt låg: antalet avlagda M. A. och M. S. är drygt en tiondel och antalet Ph. [). drygt en hundradel av totalantalet av dem, som erhålla B. A och B. S.

Någon motsvarighet till vår fakultetsorganisation. finnes ej alltid vid ameri- kanska universitet. Där den förekommer, med benämningen divisions, har man vanligen humanistiska, matematiskt-namrvetenskapliga och samhällsvetenskapliga fakulteter. Som tidigare nämnts hänföras motsvarigheterna till våra juridiska och medicinska fakulteter liksom andra slag av speciell yrkesutbildning till >>profes- sional schools» (Law Schools, Schools of Medicine). De viktiga enheterna äro »departments», till vilka hänföras ett eller ett par samhörande ämnen. Sålunda har man vanligen särskilda departments för ekonomi, sociologi och political science eller någon kombination av dessa. Undervisning, kursfordringar och examination organiseras i första hand inom ett department.

En amerikansk lägre universitetsexamen är uppbyggd av ett antal >>c0urses», som i vissa fall under de första åren sträcka sig över ett år men som vanligen endast löpa en termin. Examinationen på en course sker vanligen i skriftlig form omedelbart efter dess avslutning. Kurserna utgöra i flertalet fall små enheter om tre är fyra undervisningstimmar i veckan; det minsta antalet undervisningstimmar för en student brukar vara 15, men man torde kunna utgå från 18 veckotimmar som normalt. En vid examinationen godkänd kurs värderas i »credits» eller »points» efter antalet veckotimmar under en termin. Universitet med två terminer per läsår bruka fordra 120, de med tre lästerminer 180 credits som minimital för B. A. eller B. S.

Det område som täckes av ett amerikanskt universitetsdepartment, t. ex. endera av de tre vanligaste samhällsvetenskapliga dylika (Economics, Sociology och Poli- tical Science), utgör vanligen den närmaste motsvarigheten till våra universitets- ämnen. Varje department ger ett stort antal courses inom sitt ämnesområde: inledningskurser, kurser i centrala teoretiska och metodproblem, kurser av historisk och vetenskapshistorisk art, kurser i speciella problem (t. ex. ett visst geografiskt område) eller av komparativ karaktär. Kurserna äro vanligen uppdelade i ett antal klasser av olika svårighetsgrad för undergraduates ävensom i ett par klasser för graduates. En examen kan sammansättas av olika kurser, varvid ganska stor valfrihet medgives inom ramen för vissa allmänna regler angående vilka ämnesom- råden, som måste vara representerade, samt om den inbördes ordningen mellan vissa slag av kurser.

Den allmänna tendensen beträffande studierna för en samhällsvetenskapligt inriktad B. A. synes vara, att de två första åren måste till ungefär lika delar ägnas åt a) allmänbildning i engelska språket och litteraturen, ett eller två främmande språk, en naturvetenskap eller en allmän översikt över naturvetenskaperna samt

• Sida 214
•  Original

b) en samhällsvetenskap eller en allmän översikt över viktigare samhällsproblem. Under de två sista åren kräves i det övervägande antalet fall att studenten väljer ett specialiseringsområde (»major», »main field of interest»); studierna få dess- utom till viss del ägnas åt angränsande ämnesområden samt stundom i viss mån åt fria litteraturstudier, seminariearbeten e. dyl. De tre vanligaste samhällsveten- skapliga specialiseringsriktningarna äro i nu nämnd ordning Economics, Sociology och Political Science. Stundom kan specialiseringsinriktningen vara mera allmänt bestämd, t. ex. till Social Sciences.

Frekvensen av olika samhällsvetenskapliga studier framgår av följande sam- manställning.

Akademiska grader, erhållna 1949—50, uppdelade efter studiernas huvudsakliga inriktning?

13.11. eller M. A. eller Doctors motsvarande motsvarande degree Business and Commerce .................. 72 137 4 335 58 Economics .................................... 14 57i 921 200 International relations ..................... 981 279 25 Law ............................................. 14 312 513 27 Political science .............................. 6 346 710 127 Political sciences (not elsewhere classi- fied) . ....................................... 7 472 431 49 Sociology ....................................... 7 887 552 98

Sammansättningen av en B. A. med samhällsvetenskapligt huvudämne (»major») framgår av följande fyraårsprogram, vilket kan sägas vara typiskt för en examen i vilken nationalekonomi valts som huvudämne (samt för universitet med två ter— miner per läsår):

» Credits » (= torminsvcckotimmar)

Ekonomi . ........................................................................... 25 3 5 Statistik . ........................................................................... 8—1 2 Andra samhällsvetenskaper ................................................... 12—16 Historia . ........................................................................... 8—1 2 Matematik ........................................................................... 8—1 2 Naturvetenskap er .................................................................. 8—1 2 Engelsk litteratur och uppsatssk rivning .................................... 1 0—1 8 Främmande språk ............................................................... 10—18 Filosofi eller psykologi ......................................................... 8-—1 2

Examen i sin helhet måste omfatta minst 120 »credits». Bortemot hälften av studietiden kan alltså anslås till ekonomi och angränsande samhällsvetenskaper. I den mån historia, matematik och psykologi ha en sådan inriktning, att de kunna hänföras till en ekonoms fackutbildning, kan denna emellertid taga betydligt mer än halva studietiden i anspråk.

Planläggningen av studierna framgår tydligast om man tar förhållandena vid ett visst universitet som exempel. Anordningarna variera visserligen i olika hänseen- den mellan de olika universiteten, men nedanstående studieplan för en B. A.- examen med sociologi som huvudämne vid Northwestern University, Chicago, torde kunna anses som tämligen representativ. Studietiden är som alltid i U. S. A. fyra år men varje läsår har här tre terminer. De varje termin bevistade kurserna

1 Earned Degrees Conferred by Higher Educational Institutions 1949—50. Federal Security Agency, Office of Education. Washington 1950.

• Sida 215
•  Original

skola omfatta minst 16 timmar i veckan, varför det behövliga antalet »credits» per år blir 48. Under vart och ett av de 4 college-åren uppdelas studie- tiden på följande sätt i 4 lika omfattande avdelningar (vardera alltså motsvarande 12 xeredits»):

första året (>>Freshmen»):

I. Engelska. II. Ett språk. Ill. »Basic Science» eller matematik eller en naturvetenskap. IV. Endera av följande samhällsvetenskapliga introduktionskurser: »Introduc— tion to the Sciences of Human Behavior», »The Bases of Social Life» eller »Modern Society>>1. andra året (»Sophom—ores»):

V. Introduction to English Literature. VI. Ett språk. VII. »Basic Science» (om denna kurs icke tagits första året) eller matematik eller en naturvetenskap. VIII. »A'lodern Society» eller »The Bases of Social Life» (endera av dessa kur- ser, icke medtagen under första året). tredje året (>>Juni0rs»):

Studietiden användes till lika delar till: IX. Philosophy, Music and Art (översiktskurs, löpande hela året med 4 tim— mar i veckan). X. Sociologi (»Field of Special Interest->>). XI. Samhällsvetenskapliga stödämnen. XII. Samhällsvetenskapliga stödämnen eller (beträffande högst- halva tiden, d. v. s. 6 veckotimmar) filosofi. fjärde året (»Seniors»): Studietieden användes till lika delar till: XIII. »Tutorial Correlative Reading»: fria litteraturstudie]: under särskild ledare (»tutorial supervision»). Litteraturen väljes med hänsyn till dess intresse ur allmänt filosofisk synpunkt och så att den ger sammanhang i kunskaperna. För varje student planeras hans läsning i första hand så. att

1 Då dessa tre olika typer av inledningskurser till samhällsvetenskapliga studier synas vara ganska typiska exempel på det slag av »comprehensive courses», vilka nämnas i det följande, kan det vara lämpligt att återge de korta karakteristikerna från föreläsningskatalogen: »An introduction to the Sciences of Human Behavior» (4 veckotimmar under läsårets tre terminer): This course presents an integrated approach to the study of human behavior as it derives from mams psychological endowment and from the background of society and culture in which he lives. It plans to utilize the resources of three of the sciences of man — anthro- pology, psychology and sociology —— and to present by means of an interdisciplinary integra- tion a unified approach to the methods and problems of social sciences. »The Bases of Social Life» (undervisningstid:föregående): This course endeavours to give the student an aquaintance with the techniques of analysis of cultural development, some familiarity With the complex factors involved in the evolution of & civilization, and a brief picture of the integration of the economic, political, social, religious, esthetic and techno— logical aspects of culture in the great Civilizations of antiquity. and the Medieval, Renaissance, and eighteenth and nineteenth century periods of European History. »Modern Society» (undervisningstid = föregående): An introductory study of modern society. Some of the more significant characteristics of 19th and 20th century western civili- zation —— individualism, complexity of organization, the conquest of the physical world, and interdependence —— are described in their interrelationships. Against this background & few current problems such as peace and war, economic insecurity and poverty, social and personal maladjustment, race and the use of political power, are examined and some remedial policies appraiscd.

• Sida 216
•  Original

han får en orientering också inom andra kunskapsfält än det, på vilket han specialiserar sig.

XIV. Sociologi.

XV. Sociologi. XVI. »Special Problem or Area Study». Studenten inriktas på något speciellt problem, som studeras på sådant sätt, att material och metoder från flera- vetenskaper komma till användning för problemets belysning. För en student», som väljer sociologi som huvudämne, kommer alltså studie- tiden att i följande omfattning vara samhällsvetenskapligt inriktad:

Samhällsorienterande grundkurser: avdelningarna IV och VIII under de två första studieåren ........................................................................... 0,5 år

Sociologi: Undervisningskurser i ämnet: avdelningarna. X, XIV och XV under tredje och fjärde året. samt studierna av ett specialproblem i avdelning XVI under fjärde året ................................................................................. 1,0 år Samhällsvetenskapliga stödämnen: avdelning XI samt, helt eller till hälften, avdelning XII, båda under tredje studieåret .............................. 0,4 år 0,5 år

I stort sett kan man alltså säga, att den som väljer att specialisera sig på, sociologi ägnar i det närmaste halva tiden (2 år) åt samhällsvetenskapligt orien— terande studier, varav i sin tur bortemot hälften (avdelning XVI är ej helt inriktad på huvudämnet) ägnas åt sociologi. Därtill kommer emellertid den del av de fria litteraturstudierna (XIII), som bidrager till en orientering rörande huvudämnets frågeställning och plats bland vetenskaperna.

Hur studierna av huvudämnet »(ieneral Sociology» samt de erforderliga sam- hällsvetenskapliga stödämnesstudierna (utöver de allmänt samhällsorienterande kurserna i avdelningarna IV och VIII) mera. i detalj äro anordnade framgår av följande översikt. (Siffror inom parentes anger antalet veckotimmar; bokstäverna framför kursnumren gradera kurserna i A: Basic courses; B: Specialkurser för undergraduates samt (I: Mera avancerade kurser, som kunna begagnas också av graduates.) »General Sociology» som huvudämne: I. Obligatoriska kurser:

A. Introduction to Sociology (4) B 8. Social Pathology (4) B 10. The Mental Bases of Social Life (4) B 11. Elementary Social Statistics (4) C 5. Problems of Population (4) En av följande fyra kurser: C 6. Principles of Sociology (4) C 25. History of Sociological Thought (3) C 26. Contemporary Sociological Theories (3) C 27. Social Psychological 'Theories (3) II. Valfria kurser (högst två kurser får tagas från denna grupp):

2. Social Economy (4)

7. The Family (4) 15. Social Aspects of Modern Industrialism (4) 18. Ethnic Relations (8) 19. Negro-Caucasian Relations (3) Rural—Urban Sociology (30) . Changing Relations of Urban and Rural Societies (3) Standards and Planes of Living (4) . Criminology (4)

oooowwwww

(pretor—|

• Sida 217
•  Original

ll. Penologi (4) 22. Marriage Adjustment (3)

23. The Means of Social Control (3) 24. Theories and Policies of Social Control (3) 31. Social-Cultural Movements (4) 41. Sociology of Religion (3 a 4) 60. Sociology of War, Peace and World Order (4) 65. Public Opinon and Propaganda (3).

OCOCOOOO

III. Samhällsvetenskapliga stödämnen (»Related Subjects»):

Kurser motsvarande sammanlagt 18 veckotimmar väljas, med rådgivarens god- kännande, från följande ämnen:

Anthropology, Economics, History, History and Literature of Religions, Human Geography, Philosophy, Political Science, Psychology.

(Dock få icke mer än tre kurser tagas från ett ämne; minst hälften av kurserna måste vara >>C-level courses», d. v. s. tillhöra de högre av de för undergraduates avsedda kurserna. Fordringarna innebära. att dessa »stödämneskurser» måste vara fördelade på minst två ämnen, men kunna fördelas på upp till 5 a 6 ämnen.)

Den dominerande undervisningsformen vid de amerikanska universiteten utgör, särskilt på det lägre stadiet, >>classes>>, d. v. 5. den speciella amerikanska typen av oformell diskussionsföreläsning. Auditoriet deltager synnerligen aktivt med frågor till läraren; denne avbryt-er själv då och då framställningen för frågor eller för att inbjuda till diskussion av en behandlad tankegång eller dess till- lämpning på något praktiskt eller politiskt problem. Denna undervisningsform är tidskrävande men kan vara synnerligen effektiv. Den kan ge möjlighet att för- ena mycket av skollektionens. katederföreläsningens och handledningsgruppens pedagogiskt värdefullaste egenskaper. Den förutsätter att åhörarna icke äro rädda för att avbryta föreläsaren och ställa frågor till denne samt att lärarna varken få eller kräva alltför mycket respekt. Dessa förutsättningar äro uppfyllda vid amerikanska universitet i högre grad än vid de europeiska.

I allmänhet finnes vid ett amerikanskt college en >>basic course» (om 3 a 4 timmar i veckan under två terminer, alltså 6 a 8 credits av totalt behövliga 120) i såväl ekonomi som sociologi och »Political Science». Denna kurs utgör då en förutsättning för fortsatta studier i ämnet. Samtidigt som den alltså skall vara inledning till en specialisering måste en sådan kurs emellertid kunna fylla en funktion såväl för dem som endast önska en orientering i ämnet såsom ett led i det uppställda allmänbildningsmålet som för dem vilka medtaga ämnet såsom stödämne till en annan samhällsvetenskap. Den stora svårigheten att låta en och samma »course», d. v. s. samma undervisning och kursfordringar, tillgodose ganska olikartade behov torde vara en av anledningarna till att universiteten under senare år så ivrigt experimenterat med samlade översiktskurser över moderna samhällsproblem (»comprehensive courses»). Att svårigheterna knappast kunna undvikas sammanhänger med själva examensuppläggningen: en student skall kunna välja en basic course i samhällsvetenskap såsom ett led i den all- männa orientering, som han är skyldig skaffa sig. Eftersom han emellertid på detta stadium vanligen icke har, eller icke är skyldig att ha valt specialiserings— fack måste kursen kunna. tjäna både såsom inledning till fortsatta studier och såsom en i och för sig värdefull fristående orientering i ämnesområdet.

Dessa grundkurser tagas. för nationalekonomiens del enligt en nyligen gjord uppskattning av ca 40 % av de studenter, som gå igenom college-stadiet. Det torde alltså röra sig om bortemot tvåhundratusen studenter per år. Då basic courses i stor utsträckning undervisas. med en bestämd lärobok som stömme har man fått en oerhörd marknad för läroböcker, vilka på skilda sätt försöka lösa

• Sida 218
•  Original

de problem som uppkomma för en undervisning med dessa delvis svårförenliga, målsättningar. Man har alltså. här förklaringen till att läroboksskrivandet ägnas ett så. utomordentligt intresse i U. S. A. och till att nya reviderade upplagor ofta årligen kunna utkomma. Däremot ha vi i Europa nästan alltid brist på. goda och framför allt aktuella läroböcker och äro därför särskilt i ekonomi och sociologi ofta hänvisade till att använda de amerikanska. Dessa kunna vara mycket väl tillrättalagda för sin publik och sitt syfte, men ägna sig — för att vara använd- bara för dem som icke fortsätta studierna — i mycket stor ut.-sträckning åt en beskrivning av speciellt amerikanska samhällsinstitutioner samtidigt som de be- gränsa sitt utrymme beträffande mera centrala teoretiska och metodfrågor till vad som i första hand är nödvändigt för behandlingen av amerikanska förhållan- den och problem.1

Studerande, som fortsätta studierna av ett ämne efter den första grundläggande kursen, ha vid flertalet amerikanska universitet 20 a 25 olika kurser och vid de större universiteten betydligt flera att välja på. De som efter grundkursen endast taga ytterligare någon kurs i ett ämne inrikta sig då vanligen på ett eller ett par speciella områden, i nationalekonomi t. ex. på »Money and Banking», »Labor Problems» el. dyl. Önskar man en mera grundlig specialisering kan man taga kurser i »Advanced Theory», metodproblem, vetenskapens och dess föremåls historia samt i ett flertal speciella områden. Som en illustration kan tjäna en nyligen gjord undersökning över de i ekonomi efter grundkursen oftast medtagna kurserna. Dessa är i följande ordning: Money and Banking, Public Finance, Labor Problems, Economic History, Statistics, International Economics, Corpora— tions, Advanced Economic Theory, Accounting, History of Economic Theory, Com- parative Economics, Business Cycles.

Den ovan återgivna studieplanen för sociologisk specialisering ger för sociolo- giens del ett gott exempel på inriktningen av de kurser, som ingå i examen. Tyd- ligt framgår att möjligheterna att tillgodose speciella intressen inom huvudämnets ram ofta äro stora. Redan till B. A. är det vid amerikanska universitet möjligt att i icke oväsentlig grad specialisera studierna även inom ramen för det valda- huvudämnet.

Det bör emellertid observeras, att den amerikanska collegeutbildningen icke i första hand avser att ge en »professional» utan en >>1iberal education». Vad colleges sträva att meddela är alltså främst en fördjupad allmänbildning, inom vars ram visserligen ofta ganska högt specialiserade studier infogats, men där värdet även av denna specialisering bedöms mera efter dess betydelse såsom ett led i allmänbildningen än såsom en förberedelse för viss yrkesverksamhet. Det största antalet studenter går ut i förvärvslivet direkt efter förvärvandet av den lägre akademiska graden. Under innevarande århundrade har det relativa antalet personer i varje åldersklass, som erhållit fullständig collegebildning, stigit mycket snabbt och är nu i jämförelse med andra länder mycket högt. Denna starka efterfrågan på akademisk utbildning har dock icke som i vissa andra länder fram— drivits av stränga formella utbildningskrav från arbetsmarknadens sida. College- utbildningens prestige har tydligen även på den ur efterfrågesynpunkt domine- rande och i sina rekryteringsprinciper mycket fria enskilda arbetsmarknaden varit tillräckligt stor för att motivera den starka tillströmningen till colleges. Det enskilda näringslivets arbetsgivare synas emellertid i större utsträckning fästa

1 Genom kommitténs förslag till studieordning för pol. mag.-examen med dess för skilda senare specialiseringsriktningar gemensamma studier av >>fasta ämnen» skapas en med ovan- nämnda amerikanska i viss mån överensstämmande situation: undervisningen måste fylla ett dubbelt syfte. Vid uppläggningen av en dylik undervisning finnes alltså all anledning taga hänsyn till de amerikanska erfarenheterna. Å andra sidan får man icke förbise de nackdelar, som äro förenade med användningen av amerikanska läroböcker: man löper risken att studen— terna uppfatta amerikanska samhällsförhållanden som relevanta också för vårt land.

• Sida 219
•  Original

vikt vid att en arbetssökande har en god collegeutbildning än vid dennas inrikt- ning. Själva graden såsom sådan mer än utbildningens inriktning blir därför det väsentliga för den som inte fortsätter med speciell yrkesutbildning vid pro- fessional schools eller med högre studier.

De som önska ägna sig åt någon verk-samhet, som kräver en egentlig yrkesut— bildning på det samhällsvetenskapliga området, få bedriva fortsatta studier vid någon :>Graduate School» antingen till M. A. eller till Ph. D. Det mesta av den högre utbildningen på det samhällsvetenskapliga området är koncentrerat till ett förhållandevis litet antal Graduate Schools, vilka alltså draga till sig studenter, graduerade från olika colleges. Eftersom såväl standarden som de principer en- ligt vilka den lägre examen sammansättes variera betydligt vid skilda colleges, tillämpa åtminstone de mera välkända Graduate Schools vid de privata universi- teten cn ofta ganska sträng gallring av de inträdessökande. Vid denna gallring tages hänsyn icke blott till standarden hos'vederbörande college och till ämnes- sammansättningen i examen utan även till betygsnivån. En avlagd lägre examen berättigar alltså ingalunda utan vidare till tillträde till högre studier. Vissa Graduate Schools avstänga också i stor utsträckning efter ett eller två års »gradu- ate studies» de studenter, som inte anses motsvara den vid vederbörande insti— tution avsedda standarden.

Högre examina avläggas vanligen inom ett visst »department». Ett sådant täcker ungefär ett område motsvarande var och en av våra samhällsvetenskaper. Reg- lerna för ämnesval och för examinationens anordning fastställas särskilt för varje department. I stort sett äro studierna helt inriktade på dettas ämnesområde men på vissa håll föreskrives att viss del av studietiden skall ägnas åt ämnen utanför detsamma.

M. A.-graden förutsätter vanligen att vederbörande under ett år belägger ett fullt kursprogram inom ämnesområdet (15 a 18 veckotimmar) samt författar en mindre avhandling (»essay») över ett godkänt ämne. Utöver den skriftliga examinationen efter avslutningen av de enskilda kurserna förekommer på. vissa håll en avslutningsexamen, som då oftast är muntlig. Denna examen omfattar stundom endast vissa angivna ämnen men ofta. studenten-s hela arbetsprogram. Avhandlingarna, vilkas genomsnittliga längd brukar anges till 100 a 150 maskin- skrivna sidor, förväntas i allmänhet icke vara resultat av en självständig forsk- ning utan anses böra utgöra »solution of a ractical or theoretical problem of some concequence, involving use of library and or field research».

Ph. D.-gmden förutsätter två eller på vissa håll tre års. närvaro vid universitetet samt författandet av en avhandling. Som ett ytterligare formellt krav (utöver inträdesfordringarna till vederbörande Graduate School) fordras vid många uni- versitet avläggandet av en »preliminary» eller »qualifying examination», vilken vanligen avlägges vid första studieårets slut. Genom denna examen kan ofta en betydande utgallring äga rum; de som icke få fortsätta till Ph. D. avlägga då ofta en M. A.

Som ett tämligen typiskt exempel på reglerna för den slutliga examinationen till Ph. D. kan tagas föreskrifterna för doktorsgraden i ekonomi vid Columbia- universitetet. Vid eller efter slutet av den föreskrivna tiden för inskrivning vid universitetet samt sedan programmet för avhandlingsarbetet godkänts men innan detsamma påbörjats, undergår kandidaten examination i de studerade ämnena. Han måste examineras i minst sex ämnen, av vilka tre (ekonomisk teori, ekono— misk historia och statistik) äro obligatoriska. I två av dessa ämnen är det dock möjligt att avlägga »certification examinations», d. v. s. enskilda muntliga eller skriftliga tentamina för vederbörande professor. Sedan dessa tentamina godkänts sker en muntlig examination under två timmar inför en examenskommission av minst fyra professorer, var och en examinerande sitt eget ämne. Lärare från

• Sida 220
•  Original

andra samhällsvetenskapliga »depart—ments» kunna också närvara vid examen antingen som observatörer eller examinatorer. Efter examens godkännande ägnar sig kandidaten helt åt avhandlingens utarbetande. En professor är särskilt ut- sedd som rådgivare och övervakare. När avhandlingen anses färdig samt har godkänts av rådgivaren underställcs densamma en för varje avhandling särskilt utsedd bedömningskommitté. Inför denna har kandidaten att under en timme försvara avhandlingen. Sedan avhandlingen sålunda godkänts, eventuellt först efter större eller mindre omarbetningar, ha samtliga fordringar för Ph. l). uppe fyllts.

Det bör observeras, att avhandlingarna när de framläggas och försvaras alltid befinna sig på manuskriptstadiet. Några universitet kräva, eller ha krävt, tryck- ning av den godkända avhandlingen innan graden utdelas. De stigande tryck- ningskostnaderna under senare tid synas ha mildrat kravet på fullständig publice- ring. där sådant förelegat. Icke sällan kräves publicering i uppsatsform av någon väsentligare del av avhandlingsresultaten eller tryckning av ett sammandrag. Vanligast är emellertid att, avhandlingarna icke tryckas utan att krav uppställes på att ett visst antal kopior skola göras tillgängliga i vederbörande universitets— bibliotek.

Utom vid några större universitet, där där man även för de högre studiernas del har en ogynnsam proportion mellan student— och lärar-antal, synes tendensen beträffande undervisningsmetoderna gå i riktning mot— en friare handledning i mindre grupper, Föreläsningarna på det- högre stadiet rendera sålunda på många håll att alltmer närma sig diskussionsgruppernas arbetsform och dessutom börjar allt större vikt läggas vid seminarierna, i stort sett bedrivna i samma former som våra högre seminarier.

Sammanfattningsvis torde man kunna fälla följande generella omdöme om den högre samhällsvetenskapliga utbildningen vid de amerikanska universiteten. Studiegången är på ett helt annat sätt reglerad och kontrollerad än vid våra universitet. De studerande driva-s hårdare och tvingas att undan för undan redo— visa- sina studieresultat samt specialiseras mera strängt och konsekvent. Studie- tiden är kortare och i vissa hänseenden effektivare; den leder fortare fram till en viss vetenskaplig standard inom huvudämnet men den erhållna utbildningen får i stort sett en smalare bas. Handledningen av studierna och avhandlingsarbetet från lärarnas sida. är intensivare och mera ingripande. Utrymmet- för en i högre grad självständig verksamhet och för tillgodoseendct av individuella förutsätt- ningar och intressen blir emellertid mindre.

• Sida 221
•  Original

Propedeutiska kursen.

Juris kandidatexamen.

Exempel på kunskapsfordringar i olika ämnen.

(Såsom närmare angives å s. 125 i huvudbetänkandet äro nedanstående exem- pel icke avsedda att erhålla någon bindande karaktär.)

I. Den propedeutiska kursen är, såsom av namnet framgår, avsedd att utgöra en inledning till de juridiska studierna. Kursen omfattar en civilrättslig, en straffrättslig och en processrättslig del om tillhopa 60 timmar (civilrätt 40, straff- rätt 10 och processrätt 10 timmar). Härtill kommer en översikt om 8 timmar över några huvudpunkter av allmän rättslära.

Undervisningen sker delvis jämsides med undervisningen i ekonomisk sam— hällskunskap.

Il. Litteratur: Björling-Malmström: Lärobok i civilrätt. Detta arbete inhämtas noggrant. Mindre viktiga delar, bl. a. beträffande äldre äktenskap, studeras dock mindre utförligt. Arbetet bör kompletteras med exempel på olika juridiska handlingar, t. ex. ett köpebrev, ett skuldebrev etc., antingen i själva texten eller i en bilaga till läroboken. Agge—Thornstedt: Straffrätt för propedeutiska kursen eller motsvarande. Olivecrona: Kompendium i processrätt för den propedeutiska kursen eller mot— svarande. Sistnämnda båda arbeten böra kompletteras med flera. exempel i texten, så att framställningen blir mera konkret.

Lagtext studeras jämsides med ovannämnda arbeten i den utsträckning den .läri åberopas.

Kortfattade grundlinjer till delar av allmän rättslära, innefattande bestämning av de viktigaste juridiska grundbegreppen och en översikt av rättsordningens system jämte olika slag av rättskällor och de viktigaste metoderna för deras användning (lagtolkning, analogi) ävensom de fundamentala rättssäkerhetsgaran— ticrna och den rättsliga regleringens möjligheter.

lll. Propedeutiska kursen inleder första terminens undervisning. Under- visningen bedrives i två eller flera grupper, var och en under ledning av särskild kursledare (t. ex. docent, licentiand). Översikten i allmän rättslära meddelas före— trädesvis av professorn i detta ämne.

Deltagande i kursen är obligatoriskt. Befrielse från bevistande av kursen må dock medgivas med hänsyn till ådagalagd studieförmåga eller där eljest synner- liga skäl därtill äro. Sådan befrielse meddelas av dekanus.

Ekonomisk samhällskunskap.

I. Studiet av ekonomisk samhällskunskap omfattar en översikt av nationaleko- nomiens deskriptiva delar, särskilt penning! och kreditväsendet samt socialpoli- tiken; huvudpunkter av ekonomisk teori och politik samt orientering om viktigare ekonomiskt och statistiskt källmaterial.

• Sida 222
•  Original

Ekonomisk samhällskunskap studeras under första terminen delvis jämsides med den propedeutiska kursen.

II. Litteratur:

Ämnet omfattar litteratur till ett omfång av ca 1 500 sidor. Större delen av nedan angivna litteratur kan betraktas såsom betydligt mer lättläst än det mesta av den litteratur, som i övrigt ingår i fordringarna, för juris kandidatexamen. Mest arbetskrävande torde vara läroboken i nationaleko- nomi; tillägnandet av dennas innehåll underlättas dock genom den på detta av— snitt av ämnet särskilt inriktade muntliga undervisningen.

I ämnet ingående litteratur omfattar följande arbeten eller motsvarande: en ekonomisk-historisk översikt på ca 100 sidor, en lärobok i nationalekonomi på. ca 400 sidor, till innehållet ungefärligen mot- svarande Wi'ncling Pedersen: Samfundsekonomiens Grundtraek, en lärobok i svenskt näringsliv (t. ex. Silverstolpe: Svenskt näringsliv i tjugonde seklet, 250 sidor), en lärobok i svenskt kreditväsen (t. ex. Thunholm: Svenskt kreditväsen, 250 sidor), en lärobok i socialpolitik och ekonomiskt organisationsväsen på ca. 250 sidor (ev. ny upplaga av Sociallagstiftning och socialt arbete i Sverige). Arbetet läses i huvudsak kursivt.

en framställning av den aktuella ekonomiska situationen samt valda ekono- miska problem på ca 150 sidor,

ett kompendium omfattande diverse kompletteringar till kursen, bl. &. statis- tiska källkunskaper och något om statistisk metod ( ca 100 sidor). Statistisk årsbok för Sverige användes jämsides med studiet av litteraturen.

III. Terminens undervisning inledes med en grundläggande kurs om 40 tim- mar, därav ekonomisk teori samt aktuella frågor ca 30 timmar och källkunskap ca 10 timmar. Kursen bör ledas av vetenskapligt högkvalificerad och undervisnings- van lärare.

Under terminens senare del anordnas övningar i form av diskussionsgrupper, 10 dubbeltimmar för varje grupp om högst 20 deltagare, under ledning av biträ- dande lärare i nationalekonomi. Övningarna ägnas i övervägande grad åt diskussion av svårare teoretiska problem samt i mindre omfattning åt användning av statis— tiska källor, framför allt i samband med utlämning av hemuppgifter.

De studerande skola härjämte i grupper om 10—15 deltaga i ett mindre antal demonstrations- och övningstimmar, förlagda till de nationalekonomiska, statis— tiska och geografiska institutionerna. Under ledning av amanuenser och institu- tionsbibliotekarier skola de därvid beredas möjlighet att orientera. sig bland de olika slag av publikationer, som de måste lära känna och i viss utsträckning använda under sina studier.

Tentamen avlägges vid terminens slut eller i början av andra teminen.

Rättshistoria.

I. Detta ämne, som motåVarar även det förutvarande examensämnet romersk rätt, omfattar en översikt av den svenska rättsutvecklingen jämte några huvud- punkter av den romerska rätten och rättsutvecklingen i främmande länder, allt sett i samband med den allmänna samhälls och kulturutvecklingen.

• Sida 223
•  Original

Det förutsattes, att vid behandlingen av de särskilda instituten erforderliga rättshistoriska anknytningar göras i varje positivrättsligt ämne.

Ämnet studeras lämpligen under förra delen av andra terminen.

II. Litteratur: Ett kompendium i svensk rättshistoria, omfattande rättskällorna samt rättsut—

l vecklingens huvuddrag i dess samspel med utvecklingen av de sociala för-

hållandena och därom rådande uppfattningar; de senare århundradena upp- märksammas mera utförligt än de tidigare. Ett kortfattat kompendium över den romerska rättens särdrag och utveckling. En framställning av den allmänna västerländska rättsutvecklingen, företrädes- vis under de senaste 200 åren. Vidare läses t. ex.: Munktell: Det svenska rättsarvet. Uppsatser i Minnesskrift ägnad 1734 års lag I:

Westman: Från landskapslagar och folkting till riksdag och ämbetsmannamässig rättstillämpning. Malmström: Rättsutvecklingen 1736—1809. Marks von Wartemberg: Blick på den svenska lagstiftningen alltifrån 1800-talets början.

III. Vid början av terminen påbörjas en grundläggande kurs med kommentering av mera krävande partier av litteraturen om 40 timmar, därav övningar om 10 tim- mar. Dessa hava till uppgift att göra de studerande förtrogna med olika slag av rättshistoriskt material samt att bibringa dem förmåga att tyda lättare hand- skriftsmaterial. Vetenskapliga föreläsningar hållas mot Slutet av terminen. Be- vistande av dessa är obligatoriskt.

Tentamen avlägges vid mitten av eller under senare hälften av terminen.

Statsrätt med folkrätt.

1. Detta ämne omfattar en översikt av viktigare grundlagsstadganden och andra konstitutionella bestämmelser samt en orientering om medborgarnas allmänna fri- och rättigheter, någon kännedom om olika författningstyper och politiska åskåd- ningar samt Sveriges politiska liv ävensom huvudpunkter av folkrätten. Ämnets studium påbörjas lämpligen omkring mitten av andra terminen. II. Statsrätt.

1. Statsförfatmingsrätt m. m. Lärostoffet utgöres dels av lagtext, dels av litteratur.

Lagtext:

a) regeringsformen, riksdagsordningen, lagen om val till riksdagen. Det angivna inhämtas, delvis noggrant, delvis översiktligt, efter lärares anvis- ning.

b) successionsordningen, tryckfrihetsförordningen, ansvarighetslagen för stats- rådets ledamöter. Angivna författningar läsas i huvudsak kursivt.

Litteratur: Malmgren: Sveriges grundlagar. Detta arbete läses till omfång, som framgår av nedannämnda kurs. Heckscher: Svensk statsförvaltning i arbete (Sthlm 1952).

• Sida 224
•  Original

2. Politiska idé- och författningstyper, Sveriges politiska liv. En översikt av politiska idétyper (demokrati, diktatur etc.) och olika författ- ningstyper (den engelska, amerikanska, schweiziska, sovjet—ryska m. fl.), till omfång enligt meddelad kurs. Andrén: Svenska riksdagen, och Tingsten: Regeringen (artiklar i Winge m. fl.: Sveriges styrelse). Hästad: Det moderna partiväsendets organisation (Verd. skrift nr 407). Dme: Partierna i regering och riksdag (Verd. skrift nr 408).

Folkrätt. Litteratur: Gihl: Folkrätt eller Sundberg: Folkrätt, båda i viktigare delar. En framställning av Förenta nationernas stadga jämte kommentar (t. ex. Cast- berg: Förenta nationerna).

III. Undervisningen i examensämnet statsrätt med folkrätt börjar omkring mit— ten av terminen. Den inledes med en kurs, innefattande en översikt av olika po- litiska idé— och författningstyper (10 tim.) och fortsätter med en grundläggande kurs i statsförfattningsrätt m. m. om 25 timmar.

I folkrätt meddelas en grundläggande kurs om ca 10 timmar under senare hälften av terminen.

Tentamen i hela examensämnet avlägges vid slutet av terminen eller i början av tredje terminen. I folkrätt må särskilt förhör äga rum.

Civilrätt ].

I. Detta ämne omfattar civilrättens allmänna läror (allmän civilrätt, allmän för- mögenhetsrätt) samt civilrättens regler beträffande lös egendom.

Ämnets studium påbörjas först sedan tentamen avlagts i samtliga ämnen i första delen av examen, d. v. s. i regel vid början av tredje terminen.

II. Lärostoffet utgör-es dels av lagtext, dels av litteratur. Lagtext: Avtalslagen med tillhörande författningar, lagarna om skuldebrev och gåvoutfästelse, lagstiftningen om ränta, preskription, borgen och pant samt för— månsrättsordningen, reglerna om tvesalu, köplagen, lagen om avbetalningsköp, lösöreköpsförordningen. lagen om samäganderätt, vissa viktigare stadganden i konkurslagen och utsökningslagen, skadeståndsbestämmel-ser i strafflagen samt i lag ang. ansvarighet i följd av järnvägs drift och bilansvarighetslagen.

Det nu angivna inhämtas noggrant på sätt närmare framgår av lärobok. Lagstiftningen om lån, deposition, lega av lös egendom och syssloman (HB l1—13 och 18 kap.), kommissionslagen, försäkringsavtalslagen, trafikförsäkrings- lagen, växel- och checklagarna, lag om dödande av förkommen handling. förlags- inteckningsförordningen, lag om inteckning i jordbruksinventarier, lag om inteck— ning i fartyg, lag om viss panträtt i spannmål, lag om hittegods, föräldrabalkens be— stämmelser om verkan av underårigs omyndighet, bokföringslagen, lag om handels- register, firma och prokura samt skadeståndsbestämmelser i lag om elektriska anläggningar, lag om tillsyn över hundar, lag om ansvarigth för skada. i följd av luftfart m. fl., sjölagen, järnvägstrafikstadgan (frakträttsliga delar) och luftbe- fordringslagen samt lagen om upplagshus och upplagsbevis.

Sist angivna lagar och författningar läsas i huvudsak översiktligt eller endast i huvuddrag i den omfattning, som angives i lärobok.

• Sida 225
•  Original

! l

a) en lärobok i allmän civilrätt och allmän obligationsrätt,

b) en lärobok ang. de särskilda instituten i till ämnet hörande delar,

0) Karlgren: Skadeståndsrätt.

d) ytterligare litteraturstudium i mindre omfattning efter anvisning av exami- nator, framför allt i samband med rättsfallsövningarna. III. Terminens undervisning inledes med en grundläggande kurs i ämnet om 60 timmar (30 dubbeltimmar under 8 veckor). Vid kursen skall bl. a. särskilt beaktas att olika abstrakta rättsregler exemplifieras med konkreta exempel samt att civil- rättens samband med exekutions- och konkursrätt belyses.

Med början vid mitten av den grundläggande kursen hållas rättsfallsövningar för mindre grupper av studerande. Varje deltagare har att fullgöra två referentupp- gifter. Deltagande fordras i åtta övningar.

Mot slutet av terminen hållas minst fem vetenskapliga föreläsningar; bevistande av dem är obligatoriskt.

Tentamen äger rum vid slutet av terminen eller i början av följande termin (fjärde terminen).

Civilrätt II med internationell privaträtt.

I. Detta ämne omfattar dels rättsreglerna rörande fast egendom, familje- och successionsrätt samt de rättsregler i övrigt, som icke ingå i civilrätt I, dels ock huvudpunkter av den internationella privaträtten.

Ämnets studium påbörjas, sedan civilrätt I studerats under en termin och ten- tamen däri avlagts.

II. Lärostoffet utgöres dels av lagtext, dels av litteratur.

A. Civilrätt II.

1. Fastighetsrätt. Lagtext: Lag ang. vad till fast egendom är att hänföra, lagstiftningen om laga fång, klander och hemul, rå och rör m. m. samt urminnes hävd, KF om 20-årig hävd, nyttjanderättsla-gen 1—3 kap., lagfarts— och inteckningsförordningarna jämte de viktigaste härmed sammanhängande stadgandena i utsökningslagen och konkur—slagen. Det nu angivna inhämtas noggrant till omfång, som framgår av lärobok. Lagstiftningen om fastighetsbildning, fastighetsregistrering och ägogränser, byggnadslagen i civilrättsliga delar, strandlagen, lagen om samäganderätt, ser- vitutslagen, lagstiftningen om förbud mot jordförvärv, bulvanlagarna, lagstift- ningen om förköpsrätt, JB 7 kap. (lösningsrätt), lagen om bysamfälligheter, hyresregleringslagen, ensittarlagen, expropriationslagen. Sist angiven lagstiftning läses i huvudsak översiktligt eller endast i huvuddrag i den omfattning, som arigives i lärobok. Lagstiftningen om vatten, jakt, fiske, skogar, gruvor, vägar, äg-ofred och van— hävd, nyttjanderättslagen 4 kap., lag om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt, lag om häradsallmänningar, lag om fornminnen, naturskyddslagen. Nämnda lagstiftning studera—s endast i korta sammanfattningar.

Litteratur:

a) Undén: Svensk sakrätt II: 1. b) En kort framställning ang. lagberedningens förslag till nyreglering av fastig- hetsköpet.

• Sida 226
•  Original

c) Undén: Svensk sakrätt II: 2. (1) En kortfattad lärobok ang. lagstiftningen om arrende och hyra.

e) Olivecrona: Inteckningsförordningen.

i) En kortfattad lärobok ang. lagstiftningen om fastighetsbildning och fastig hetsregistrering, upplagd så att de olika instituten behandlas med utgångs- punkt från konkreta exempel. Sålunda böra medtagas praktiska exempel på de vanligast förekommande jorddelningsförrättningarna.

g) En kortfattad lärobok över byggnadslagen.

h) En kort översiktlig framställning ang. lagstiftningen om vatten, jakt, fiske, skogar, gruvor, vägar, ägofred och vanhävd.

2. Familjerätt och successionsrätt. Lagtext: Giftermålsbalken, huvuddragen av äldre äktenskapsrätt, föräldrabal— ken, arvslagen, testamentslagen, boutredningslagen, lagen om arvsavtal och lag om allmänna arvsfonden. Det angivna inhämtas i huvudsak noggrant, i vissa fall endast i_viktigare delar. Vissa delar av giftermålsbalken liksom till nämnda balk anknutna författningar läsas endast översiktligt.

Litteratur.-

a) En lärobok i äktenskapsrätt ungefär motsvarande innehållet i Undén-Malm- ströms kompendium i äktenskapsrätt, såvitt avser nya giftermålsbalken. Äldre äktenskapsrätt inhämtas med stöd av Björling-Malmström: Lärobok i civilrätt.

b) En lärobok omfattande hela föräldrabalken. 0) En lärobok i successionsrätt ungefärligen motsvarande innehållet i Undén: Kompendium i arvsrätt, Malmström: Kompendium om boutredning och arv- skifte samt en starkt koncentrerad framställning av Ekeberg—Guldberg: Den nya testamentslagen.

3. Övrig civilrätt (associationsrätt, arbetsrätt, immaterialrätt). Lagtext: Aktiebolagslagen, lagen om handelsbolag och enkla bolag, lagen om ekonomiska föreningar och lagen om tillsyn över stiftelser samt kollektivavtals— lagen, semesterlagen, lagen om förenings— och förhandlingsrätt, hembiträdes-lagen, sjömanslagen i arbetsrättsliga delar. Angivna författningar inhämtas i huvudsak översiktligt på sätt framgår av lärobok. Lagstiftningen om barnkrörelse, sparbanker, försäkringsrörelse, bostadsrättsför- eningar och understödsföreningar samt medlingslagen, arbetstidslagstiftningen, arbetarskyddslagstiftningen och social försäkringslagstiftnimg.

Någon kännedom fordras om denna lagstiftning. Lagstiftningen rörande auktorrätt, patenträtt, varumärkesrätt, rätt till namn och firma och lag om illojal konkurrens inhämtas översiktligt.

Litteratur:

a) Nial: Aktiebolagsrätt.

b) En kortfattad lärobok rörande lagstiftningen om enkla bolag och han- delsbolag, föreningar och stiftelser, innefattande en jämförelse mellan aktiebolagsinstitutet och ovannämnda associationsformer. Lagstiftningen om bankrörelse, sparbanker, försäkringsrörelse, bostad-srättsföreningar och under- stödsföreningar behandlas mera i förbigående. 0) En lärobok i arbetsrätt av icke alltför stor omfattning. I läroboken skall ingå. en orientering om arbetsmarknadens organisationer m. m. samt en fram- ställning av anställningsavtalet. (1) En översiktlig lärobok över immaterialrätten.

• Sida 227
•  Original

B. Internationell privaträtt.

Lagtext: Vid undervisningen eller i den litteratur, som fordras, sker hänvisning till erforderlig lagtext.

Litteratur:

Karlgren: Kortfattad lärobok i internationell privaträtt eller Nial: Internatio- nell förmögenhet-srätt, kompletterad med kortfattat kompendium beträffande övriga delar av ämnet.

Ill. Terminens undervisning inledes med en grundläggande kurs i civilrätt II om 50 timmar. Sedan kursen pågått omkring 2—3 veckor påbörjas rättsfallsövningar i mindre grupper av studerande. Deltagande fordras i tio övningar. Varje del- tagare skall fullgöra två referentuppgifter. Besök göras vid en domstol för studium av inskrivningsväsendet samt å ett lantmäterikontor för studium av där förekommande fastighetsrättsliga handlingar. Under senare hälften av terminen hållas minst fem vetenskapliga föreläsningar; bevistande av dem är obligatoriskt.

I internationell privaträtt gives under senare häften av terminen en grund- läggande kurs i ämnet om 8 timmar med ändamål att giva en översikt av ämnet och att belysa dess frågeställningar. Härjämte hållas ett mindre antal övningar med behandling av sådana rättsfall, vilka äro särskilt ägnade att belysa den inter- nationella privaträttens metodfrågor. Deltagande fordras i tre övningar. Veten- skapliga föreläsningar hållas i ämnet. Bevistande av desamma är önskvärt.

Tentamen i hela examensämnet avlägges vid slutet av terminen eller i början av följande termin (femte terminen). I internationell privaträtt må särskilt förhör äga rum.

Straffrätt med juridiska hjälpvetenskaper.

I. Ämnet straffrätt med juridiska hjälpvetenskaper omfattar, dels a) en positiv- rättslig del, nämligen straffrättens allmänna läror, strafflagens bestämmelser om viktigare brott och översikt av specialstraffrätten, dels ock b) huvudpunkter av följande juridiska hjälpvetenskaper nämligen rättspsykologi, rättspsykiatri, krimi- nologi, kriminalteknik, kriminalpolitik samt straffverkställighet och annan krimi- nalvård.

Ämnets studium påbörjas seda-n civilrätt I och civilrätt II med internatio- nell privaträtt studerats och tentamen avlagts i dessa ämnen. (Studerande må när- mast efter fullbordat civilrättsstudium i stället för straffrätt med juridiska hjälp- vetenskaper inhämta ämnet finansrätt samt avlägga tentamen i detta ämne.)

II a). Lärostoffet utgöres dels av lagtext, dels av litteratur. Lagtext.

1. Strafflagens kapitel rörande allmänna läran om brott (för närvarande 3—5).

2. Efter eget val och med lärarens godkännande sex av strafflagens kapitel om särskilda brott, exempelvis: Om brott mot allmän verksamhet (för närvarande kap. 10).

Om förfalskningsbrott (för närvarande kap. 12). Om mord, dråp och annan misshandel (för närvarande kap. 14).

Om stöld och rån; så ock om egenmäktigt förfarande (för närvarande kap. 20). Om bedrägeri o. dyl. oredlighet; så ock om utpressning, ocker och häleri (för närvarande kap. 21).

• Sida 228
•  Original

Om förskingring och annan trolöshet (för närvarande kap. 22).

Det nu angivna inhämtas noggrant. ' 3. Övriga delar av strafflagen samt

4. Lagstiftningen om förmögenhets-straff.

5. Några viktigare specialstraffrättsliga bestämmelser om särskilda brott (olov- lig varuinförsel, brott enligt skattestrafflagen, brott vid förande av motorfor- don, tryckfrihetsbrotten). Dessa partier (3—5) inhämtas översiktligt till omfång, som angives av lärobok.

Litteratur.-

3) En lärobok omfattande såväl den allmänna läran om brott som en över— siktlig framställning av de särskilda brotten (ev. en särskild lärobok för den allmänna delen och en för den speciella delen), lärostoffet beträffande den allmänna läran om brotten något mindre utförligt än i den av Agge här- om påbörjade läroboken och beträffande de särskilda brotten begränsat till det huvudsakliga, framställt i systematisk form med smärre historiska och kriminalpolitiska utblickar.

b) Till de strafflagskapitel ang. sär-skilda brott, som skola läsas noggrant (: lagtext 2) kunna användas tillgängliga kommentarer, utan krav på full- ständigt inlärande, för närvarande exempelvis Ekeberg rn. fl.: Förmögenhetsa

. . brotten och Beckman rn. fl.: Brott mot statenoch allmänheten.

c) Någon kännedom om i övrigt tillgänglig litteratur, inbegripet lagförarbeten, rättsfallssamlingar och tidskriftsartiklar; inhämtas i samband med rättsfalls- övningarna. » II b). De juridiska hjälpvetenskaperna behandlas vid nedannämnda särskilda kurser m. m.:

rättspsykologi, 12 timmar, rättspsykiatri, 10 timmar, kriminologi, 12 timmar, kriminalteknik, 6 timmar, om möjligt jämte besök vid statens kriminaltekniska anstalt,

kriminalpolitik, 8 timmar, samt straffverkställighet och annan kriminalvård, 10 timmar, jämte besök vid ett par fångvårdsanstalter och anstalt tillhörande barna- och ungdomsvården.

Såsom litteratur i anslutning till kurserna kunna användas bl. a.

Hurwr'tz: Kriminologi. Kinberg: Olika arbeten av kriminologiskt innehåll. Rylander-Bendz: Rättspsykiatri.

Strahl m. fl.: Om påföljder för brott.

III. Terminens undervisning inledes med en grundläggande kurs i positiv straff- rätt om 30 timmar (ca 20 timmar den allmänna läran om brott och ca 10 timmar genomgång av en eller två betydelsefulla brottsgrupper såsom mönster för studiet även av andra brottsgrupper). "Med början omkring mitten av terminen hållas rättsfalls- eller andra tillämp- ningsövningar, ibland med bearbetande av material rörande den tilltalades person och miljö. Deltagande i åtta övningar fordras. Varje deltagare skall fullgöra en refe- rentuppgift.

Kurserna i juridiska hjälpvetenskaper påbörjas sedan den grundläggande kur- sen i straffrätt pågått någon tid. Bevistande av kurserna i hjälpvetenskaper är obli- gatoriskt. Med hänsyn till ådagalagd studieförmåga eller där eljest synnerliga skäl därtill föranleda må befrielse från bevistande av kurserna medgivas av examinator, varvid motsvarande lärostoff får inhämtas genom egna litteraturstudier.

• Sida 229
•  Original

Under terminen-s senare hälft hållas vetenskapliga föreläsningar inom någon del av ämnet, minst fem timmar. Bevistande av föreläsningarna är obligatoriskt. Tentamen äger rum vid slutet av terminen eller i början av följande termin. '

Processrätt.

]. Ämnet processrätt omfattar dels processrättens allmänna principer, civil- och straffprocessrätt jämte översikt av specialprocessrätten, dels exekutionsrätt, dels

ock översikt av konkursrätten. Processrättens studium påbörjas först sedan de båda civilrättsämnena och

straffrätt med juridiska hjälpvetenskaper (ev. även finansrätt) studerats och ten- tamen däri avlagts.

ll. Lärostoffet utgöres dels av lagtext, dels av litteratur.

A. Processrätt. Lagtext.

1. Rättegångsbalken med undantag av nedan under 3. angivna kapitel.

2. Lagsökningslagen och lagen om skiljemän. Det nu angivna inhämtas noggrant på sätt närmare framgår _av lärobok.

8. Följande kapitel av rättegångsbalken, nämligen 16 och 39 (omröstning till dom), 24—28 (straffprocessuella tvångsmedel), 33 (delgivning), 47 (för- farandet i brottmål vid enskilt åtal), 53 och 55—57 (förfarandet i HD).

4. Följdförfattningarna till rättegångsbalken samt spridda lagar och andra stadganden inom specialprocessrätten. Det angivna inhämtas översiktligt eller endast i huvuddrag till omfång, som angives av lärobok.

Litteratur:

3) En lärobok över rättegångsbalken jämte följdförfattningarna till densamma, omfattande ca 600 sidor.

b) en lärobok över lagsökningslagen, lagen om skiljemän samt— annan special- process om ca 50 sidor.

B. Exekutionsrätt.

Lagtext. Utsökningslagen jämte därunder upptagna lagar och författningar. Studiet härav begränsas i huvud-sak till bestämmelserna rörande själva förfarandet. Vissa paragrafer inhämtas noggrant, andra översiktligt, allt på sätt

och till omfång, som framgår av lärobok.

Litteratur: En lärobok i exekutionsrätt om ca 170 sidor.

0. K onkursrätt. Lagtext. Konkurslagen med därunder upptagna lagar och författningar. Studiet härav begränsas i huvudsak till bestämmelserna rörande själva förfarandet. Vissa paragrafer inhämtas noggrant, andra översiktligt, allt på sätt och till omfång, som framgår av lärobok.

Litteratur: En lärobok i konkursrätt om ca 75 sidor.

• Sida 230
•  Original

III. Undervisningen i processrätt inledes med en grundläggande kurs i ämnet om 40 timmar (ca 30 timmar processrätt och 10 timmar exekutions— och konkurs— rätt). Olika processuella handlingar demonstreras av kursledaren eller av praktiker. Formulär till dylika handlingar tillhandahållas de studerande. Under kursen göras domstolsbesök för studium av en förberedelse i tvistemål, en huvudförhandling i tvistemål och en huvudförhandling i brottmål. Enstaka föreläsningar hållas av praktiker t. ex. om processledning, bevisbedömning, förundersökning i brottmål och arbetet på en advokatbyrå.

Under kursens senare del påbörjas rättsfallsövningar i mindre grupper. Del- tagande fordras i åtta övningar. Fingerade rättegångar anordnas med juris stude- rande som agerande.

Vetenskapliga föreläsningar hållas i processrätt om minst fem timmar. Be- vistande av dessa är obligatoriskt.

Tentamen äger rum under senare hälften av terminen (sjätte terminen).

Finansrätt.

Ämnet finansrätt omfattar dels insikter i skatterätt, dels ock huvudpunkter av finansvetenskap.

I. Studiet av finansrätt påbörjas lämpligen först efter det tentamen avlagts i straffrätt med juridiska hjälpvetenskaper och i processrätt. Finansrättens studium kan jämväl förläggas omedelbart efter det civilrätt I och civilrätt II med interna- tionell privaträtt studerats och tentamina i dessa ämnen avlagts.

II. Lärostoffet utgöres dels av lagtext, dels av litteratur.

Lagtext.

a) Kommunalskattelagen, KF om statlig inkomstskatt, KF ang. beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst, KF om statlig förmögenhets- skatt, KF om arvs— och gåvoskatt, KF om kvarlåtenskapsskatt.

Angivna författningar inhämtas delvis noggrant, delvis översiktligt, allt på sätt och till omfång, som framgår av lärobok.

b) Folkbokföringsförordningen, taxeringsförordningen, uppbördsförordningen, skattestrafflagen, KF om investeringsfonder, KF om investeringsavgift, KF om kupongskatt, KF om utskiftning—sskatt, KF om ersättningsskatt, KF med bestämmelser om begränsning av skatt, folkpensioneringslagen, KF om skogsvårdsavgift, KF om skatt å lotterivinster, KF ang. stämpelavgiften och fondstämpelförordningen.

Det finansrättsliga stoffet i det nu angivna inhämtas översiktligt eller endast i huvuddrag till omfång, som framgår av lärobok.

c) Författningar angående tullavgifter, dryckesskatter, tobaksskatt, varuskatt, försäljningsskatt, antomobilskatt, nöjesskatt etc.

Någon kännedom fordras om ovannämnda skatter.

Litteratur:

21) En lärobok i allmän beskattningsteori jämte finansvetenskap om ca 75 sidor.

b) En lärobok ang. de årliga skatterna om ca 250 sidor.

c) Eberstein: Den svenska arvs- och gåvobeskattningen, med undantag av vissa mindre partier. (1) En lärobok beträffande kvarlåtenskapsskatten om ca 20 sidor.

e) En översiktlig lärobok beträffande omsättnings-, konsumtions— och bruks- skatt-er om ca 20 sidor.

• Sida 231
•  Original

III. Undervisningen i finansrätt inledes med en grundläggande kurs om 28 tim- mar. Under kursen, som börjar omkring terminens mitt, genomgås de viktigaste och mera svårtillgängliga delarna av ämnet. Senare under kursen börja rättsfalls- övningar. Varje deltagare skall fullgöra en referentuppgift. Deltagande i sex övningar fordras. Samtidigt hållas deklarationsövningar om 8 timmar (per grupp) under ledning av praktiker.

Vetenskapliga föreläsningar hållas mot slutet av kursen om fem timmar. Be- vistande av dessa är obligatoriskt. '

Tentamen avlägges vid slutet av terminen (sjätte terminen) eller i början av följande termin.

Förvaltningsrätt.

Studiet av förvaltningsrätt omfattar dels insikter i förvaltningsrättens allmänna del, särskilt principerna för förvaltningsförfarandet och förvaltningsprocessen, dels oclc en översikt av kommunalrätt, socialvårdsrätt och övrig speciell förvalt-

ningsrätt.

I. Tyngdpunkten lägges på föruallningsrättens allmänna del: den offentliga för- valtningens organisation i huvuddrag; förvaltningsrättsliga plikter och rättsanspråk; förfarandet hos förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar; rättssäker- hetsgarantier (rättskontroller). — Tjänstemannarätt. Medborgarskap. Allmänna handlingar.

Beträffande förualtningsrättens speciella del inhämtas dels en allmän översikt, dels en närmare kännedom om ett begränsat antal områden, särskilt kommunalrätt och socialvårdsrätt.

Förvaltningsrättens studium påbörjas efter det straffrätt med juridiska hjälp- vetenskaper och processrätt samt lämpligen även finansrätt studerats och tentamen avlagts i dessa ämnen.

II. Lagtexten inom den svenska förvaltningsrättens allmänna del är mycket ofullständig och osystematisk. På grund härav kunna även elementära och grund- läggande insikter i denna del endast inhämtas genom litteraturstudium. Över det hithörande lagmaterialet är en orientering därför önskvärd.

För ämnet i dess helhet anvisas bl. a. följande lagtext att studeras.

Regeringsformen åå 17, 18, 26—36; stadgan ang. statsdepartementen, regerings- rättslagen, instruktioner för J. O. och M. O.; instruktion för ett centralt ämbets- verk, statens allm. avlöningsreglemente, lagen om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap, tryckfrihetsförordningen (ej i straff— och processrättsliga delar), sekretesslagen.

Kommunallagstiftningen; lagar om fattigvård, barnavård, alkoholistvård och sinne-ssjukvård, socialförsäkring och andra sociala förmåner; lösdrivarlagen.

Polislagen, landshövdingsinstr., ordnings- och hälsovårdsstadgorna, vägtrafikför- ordningen, byggnadslagstiftningen, lagen om allmänna vägar, författningar om nä— ringsfrihet och näringsreglering, utlänningslagen, folkbokföringsförordningen.

Lagtexten studeras i vissa fall mera grundligt, eljest översiktligt, enligt anvis- ningar i läroböcker och vid undervisning.

Litteratur: Läroböcker dels i de under I angivna områdena inom förvaltningsrättens all- männa del, dels i kommunalrätt och socialvårdsrätt; en elementär översikt av ämnets speciella del är önskvärd.

• Sida 232
•  Original

III. Undervisningen i förvaltningsrätt omfattar en grundläggande kurs om 30 timmar. Härtill komma övningar med behandling av rättsfall eller andra konkreta uppgifter med början senare under kursen. För tentamen fordras att ha deltagit i åtta övningar och fullgjort en referentuppgift.

Mot slutet av kursen hållas vetenskapliga föreläsningar om minst fem timmar; bevistande av dem är obligatoriskt.

Tentamen avlägges under terminens (sjunde terminen) senare del.

Allmän rättslära.

Detta ämne omfattar en översikt av dels rättsfilosofi och rättssociologi, dels ock juridiska begrepp och juridisk systematik, lagstiftnings- och lagtolkningsteknik samt rättstillämpningens allmänna grunder i övrigt.

1. Genom ämnet skola de studerande, sedan de förvärvat de erforderliga detalj- kunskaperna i den positiva rätten, bibringas en något djupare insikt i det gemen- samma och det olikartade hos skilda delar av rättsordningen och därigenom en bättre förståelse av dennas uppgift, möjligheter och sätt att fungera. De böra även erhålla någon träning i rättens användning genom de allmänna grundernas till- lämpning på. konkreta situationer. Ämnet studeras normalt efter avslutandet av de grundläggande studierna i sär- skilda ämnen och före de följande studierna i civilrätt eller i valfritt ämne; tenta- men i allmän rättslära må i intet fall avläggas förrän tentamen avlagts i processrätt.

II. Lärostoffet bör upptagas i en lärobok eller ett kompendium, som omfattar: "några drag ur rättsfilosofiens, rättsvetenskapens och den rättsliga teknikens utveckling, och i samband därmed belysning av olika typer av rättsordningar, särskilt med avseende å förhållandet mellan individ och samhälle (frihet, rätts- säkerhet o. s. v.), med framhållande av den svenska rättens rättssäkerhetsgarantier och andra allmänna principer, som prägla vår rättsordning,

huvudpunkter av rättssociologien, analys av juridikens grundbegrepp och den juridiska systematiken. översikt av rättsordningens system med jämförelse mellan olika delar därav och påvisande av deras inbördes sammanhang,

rättskällornas olika arter, sätten för deras tillkomst och metoderna för deras användning (bl. a. lagstiftningsteknik, lagtolkning och analogisk rättsanvändning).

Vid sidan härav läses: Ett rättsteoretiskt arbete av mindre omfattning t. ex. Olivecrona: Om lagen

och staten, eller Paton: Jurisprudence. Stang: Innledning til formueretten sid. 93—169. Några essayer och aktuella tidskriftsuppsatser enligt lärares anvisning.

III. Undervisning meddelas i en grundläggande kurs om ca 25 timmar, före- trädesvis given av professorn i ämnet, delvis i föreläsningsform. Härtill komma seminarieövningar, huvudsakligen med behandling av rättsfall, som belysa meto- derna för lagtolkning och annan rättsanvändning. Antalet deltagare i varje öv- ning bör vara starkt begränsat. Deltagande i sex övningar är obligatoriskt.

Tentamen avlägges vid slutet av terminen (sjunde terminen) eller i början av följande termin.

Oivlr'lrätt och Valfritt ämne i tredje delen av examen.

I. Dessa ämnen hava till uppgift att bibringa fördjupade insikter inom be- gränsade rättsområden och i juridisk metod samt övning i dennas användning.

• Sida 233
•  Original

För vartdera av dessa ämnen beräknas en studietid av en termin. Normalt för- lägges civilrätt till näst sista och det valfria ämnet till den sista studieterminen. Det är tillåtet att avlägga tentamen i dessa ämnen utan att ha tenterat i förvalt- ningsrätt och finansrätt i andra delen, dock att sådan tentamen måste hava avlagts före tentamen i motsvarande ämne såsom_valfritt.

Det avrådes bestämt att påbörja studiet av dessa ämnen före avslutandet av de ämnen som skola föregå dem. Dock kunna studier i allmän rättslära och i ett av förevarande ämnen i någon utsträckning bedrivas parallellt. Effektivt arbete inom de sistnämnda kräver i regel att de i huvudsak hållas åtskilda även i tiden.

Handledare och examinator är, därest ej annorlunda förordnats, den professor till vars ämnesområde den valda specialuppgiften är hänförlig. Mellan flera profes- sorer med samma ämnesområde sker fördelning enligt fakultetens beslut.

11. Studiearbetet består i vartdera ämnet huvudsakligen i seminariearbete, näm- ligen

a) författande av en eller flera seminarieuppsatser,

b) försvarande av dessa vid en eller flera seminarieövningar,

c) aktivt deltagande i andra seminarieövningar, därvid förekommer ventilering av andra studerandes uppsatser eller granskning av monografier, publicerade tidskriftsuppsatser 0. dyl.

d) visst litteraturstudium. De olika momenten i studierna. skola—i viss män med undantag för det under 0) angivna _— i vartdera examensämnet koncentreras kring en av den studerande vald specialuppgift. Valet bör ske i samråd med vederbörande professor, som har att godkänna detsamma; för studerande som ej själv träffar något val har professorn att bestämma specialuppgift.

Den under d) angivna litteraturen anvisas för varje studerande av professorn. Sedan ett preliminärt val av uppgift träffats kan det vara lämpligt att ett visst litteraturstudium föregår dennas slutliga precisering. Allt efter förhållandena kan uppgiften behandlas i en större uppsats eller i flera mindre, vilka åtminstone del- vis kunna vara av refererande karaktär. Avgörandet härom träffas av professorn.

III. Obligatoriskt skall den studerande i vartdera ämnet under en termin åhöra vederbörande professors föreläsningar och deltaga i de seminarieövningar som ledas av honom. Det rekommenderas att även bevista undervisning av annan pro- fessor i samma eller angränsande examensämne. De obligatoriska seminarie- övningarna i civilrätt och i det valfria ämnet få icke bevistas under samma termin eller del av termin.

IV. Examinationen är i regel muntlig. Beroende på den studerandes insatser under seminariearbetet blir tentamen mer eller mindre ingående. Den avser främst litteraturstudiet och diskussion av den studerandes seminarieuppsatser.

V. Exempel till processrätt såsom valfritt ämne. I jämförelse med civilrätt och straffrätt är inom processrätten antalet preju- dikat mer begränsat. Beträffande många processuella frågor av stor praktisk bety- delse kan man över huvud icke vänta sig några vägledande avgöranden i högsta instans, vilket medför att studium och kritik av tryckt rättsfallsmaterial ej kan få samma betydelse inom processrätten som i andra ämnen.

På grund av det anförda är det mången gång önskvärt att det svenska rätt-s- fallsmaterialet kompletteras med annat material. Detta bör främst ske genom kom- parativa studier. En undersökning av hur ett problem lösts i utländsk lagstiftning eller praxis ger ofta värdefulla impulser vid bedömningen av hur motsvarande svenska rättsregler böra tillämpas.

• Sida 234
•  Original

Vidare må uppmärksammas att processrätten särskilt väl ägnar sig för rätts— sociologiska undersökningar. Åtskilliga processuella stadganden tillämpas i ett stort antal mål och man kan sålunda genom undersökning av handlingarna vid en enda. eller några få domstolar erhålla material av betydande intresse. I andra fall kan man utröna hur det går till i praktiken genom intervjuer med jurister, vilka äga praktisk erfarenhet av ifrågavarande förhållanden.

Såsom tidigare påpekats skola de studerande deltaga i de seminarieövningar i processrätt, som meddelas under den tid de bedriva fördjupade studier i ämnet. Detta innebär bl. a. att de skola opponera på andras uppsatser.

I betänkandet (s. 92) har understrukits betydelsen av att fördjupningsstudi- erna i de konkreta fallen anpassas efter de studerandes förmåga. Följande tre exempel på specialuppgifter hänföra sig till studerande av olika begåvningsstan— dard.

A) Specialuppgift: exekutionsrätt (den studerande har erhållit överbetyg i flera av de föregående ämnena; hans förmåga bedömes vara genomsnittlig).

]. Trygger: Utsökningslagen, Hass-ler: Utsökningsrätt, Olivecrona: Exekutiv försäljning av fast egendom; några mindre arbeten och tidskriftsuppsatser rörande olika institut och pro— blem inom den svenska exekutionsrätten; 2. Två utländska framställningar, ett över exekutionsrätten i ett nordiskt land, och ett över samma rättsområde i en kontinental rättsordning. 3. Författande och försvar av uppsatser över två medelsvåra seminarieuppgifter. Huvudvikt lägges vid hur den studerande fullgjort sina seminarieuppgifter. Som första uppgift meddelas ett problem med civilrättslig anknytning, t. ex. utmätning av gods försålt på avbetalning. Den studerande har att utnyttja all inhemsk litte- ratur i frågan samt- refererade svenska rättsfall av någon betydelse. Det kan vara lämpligt att den studerande hos t. ex. förste stadsfogden i Stockholm studerar visst material. Därefter erhåller den studerande en andra mera omfattande uppgift, t. ex. gäldenärens beneficium vid utmätning (65 % UL samt andra likartade bestäm- melser i samma lag). Undersökning göres hos några. utmätningsmän huru vissa av nämnda stadganden tillämpas i praktiken. Tyngdpunkten i seminariearbetet skall emellertid ligga på ett komparativrättsligt plan. För detta ändamål skall den studerande redovisa hur problemen lösts i ett par utländska rättsordningar samt studera viss utländsk speciallitteratur härom.

B) Specialuppgift: straf/process'rätt (den studerande har blivit underkänd i ett flertal tentamina samt nästan enbart erhållit betyget godkänd i föregående ämnen).

1. Noggrann repetition av kunskapsfordringarna i processrätt i andra delen av examen; en mindre framställning av straffprocessen före rättegångsreformen; Gärde m. fl.: Nya rättegångsbalken, Dillén: Straffprocessrätt,

2. En framställning av straffprocessen i något av våra grannländer; en del svenska tidskriftsuppsatser med väsentligen straffprocessuellt innehåll, bl. a. behandlande försvararens ställning.

3. Författande och försvar av tre mindre seminarieuppsatser. Den studerande har att till en början studera under 1. angiven litteratur. Sam- tidigt erhåller han till uppgift att skriva en kort uppsats över ett i NJA refererat lättare rättsfall, vilken försvaras å seminariet. Hans studiekurs utökas därefter med den under 2. angivna litteraturen. Över innehållet i tidskriftsuppsatserna angående försvararens ställning har den studerande att skriva en sammanfattning,

• Sida 235
•  Original

varefter han å seminariet har att utan stöd av manuskript redogöra för de olika författarnas åsikter i några viktigare frågor. Som en tredje seminarieuppgift har den studerande att skriva en uppsats över ett rättsfall som är något mera kompli- cerat än det han tidigare behandlat.

C) Specialuppgift: bevisrätt, särskilt om bevisbördan (den studerande har erhållit betyget med beröm godkänd i de flesta ämnen, som ingå i första och andra delarna av examen och i civilrätt i tredje delen vitsordet med utmärkt beröm god— känd).

l. Trygger: Skriftliga bevis,

Kullenberg: Framställning av bevisrätten i Svensk civilprocessrätt, Gärde m. fl.: Nya rättegångsbalken; ett par svenska tidskriftsuppsatser samt en eller två utländska monografier med bevisrättsligt innehåll.

2. Författande av en större uppsats i bevisrätt. Den studerande har att i huvud-sak genom kursivläsning av den under 1. an- givna litteraturen skaffa sig en allmän orientering inom bevisrätten. Han skall vidare vara opponent på en seminarieuppsats, som behandlar ett invecklat process— rättsligt problem. Huvuddelen av terminen ägnas åt författande av en större uppsats över ett ämne inom läran om bevisbördan. Den studerande har härför att i lämplig omfatt— ning taga del av inländsk och utländsk speciallitteratur härom, särskilt de arbeten i frågan, som under de sista decennierna utgivits i Norden (ca 10 st.). Mot bakgrunden av dessa litteraturstudier behandlas vissa bevisbördepro- blem i Almén: Kommentar till köplagen. De av Almén uttalade åsikterna skär- skådas ur de synpunkter ang. bevisbördans natur, som framförts i den ovan- nämnda litteraturen.

VI. Exempel till straffrätt sås-om valfritt ämne. I fråga om det sätt varpå studierna böra uppläggas gäller detsamma som be— träffande processrätt, dock att rättsfallsmaterialet spelar större roll. Även inom straffrätten finnes rikligt tillfälle till uppgifter med användning av sociologisk metod ( t. ex. straffmätning, skyddsåtgärder m. m.).

Specialuppgift: Förskingring av penningar och fungibla ting. En svensk eller utländsk monografi, som belyser förmögenhetsbrottens syste-

matik, t. ex. Wetter: Trolöshet mot huvudman. Strahl: Om rekvisiten skada och vinning vid förmögenhetsbrotten. Ett svenskt arbete rörande den allmänna läran om brotten t. ex. Agge: Den svenska straffrättens allmänna del eller Straffrättskommitténs förslag till nya allmänna bestämmelser om brott jämte motiv. En utländsk, lämpligast tysk lärobok, i motsvarande del. En monografi på detta område, t. ex. Andenaes: Straffbar unnlatelse.

Ekeberg-Strahl-Beckman: Förmögenhetsbrotten.

Motsvarande parti i en strafflagskommentar från ett nordiskt land (Krabbe,

Kjerschow).

Motsvarande parti i en större tysk lärobok (icke kommentar). Ett kriminologiskt arbete rörande förskingring och angränsande brott, helst anglosachsiskt. Samtliga förarbeten till S. L. 22 kap. och till 1944 års lag om redovisningsmedel. Heimer: Förskingringsbrottet. Uppsatser i nordiska tidskrifter, även av rättsstatistiskt innehåll. Författande och försvar av en seminarieuppsats.

• Sida 236
•  Original

Exempel till civilrätt i tredje delen av examen. A. Specialuppgift: Avtalsrätt. Uppsats över något problem eller någon serie rättsfall inom läran om köp av lös egendom.

1. Allmän obligationsrätt, särskilt avtalsrätt, ävensom skadeståndsrätt in- hämtas i något större omfattning än i ämnet civilrätt i andra delen av examen. Härvid användes

Rodhe: En kommande lärobok, Ussing: Aftaler, Dme: Dansk obligationsret, Almindelig del. I stället för sistnämnda två arbeten kan läsas Arnholm: Alminnelig avtalerett. Vidare Ussing: Bristende Forudsaatninger. Karlgren: Skadeståndsrätt, Ussing: Erstatningsret. 2. Gällande lagstiftning om köp av lös egendom inhämtas noggrant med stöd av Almén: Om köp och byte av lös egendom. Ussing: Keb. Även några specialarbeten läsas t. ex. Hillgård: Om säljarens stoppningsrätt. Ljungman: Om prestation in natura, särskilt vid köp av lös egendom. Nial: Om förvärv i strid mot legala förbud. (Tidsskr. f. Rettsvitenskap 1936.) Beträffande köpets sakrättsliga verkan läses Benckert: Exstinktiva förvärv av lös egendom. 3. Köpavtalets komparativa utveckling, särskilt inom romer-sk och anglosachsisk rätt, studeras med ledning av litteratur som examinator anvisar. 4. Gällande lagstiftning om två eller tre andra avtalstyper studeras »— något mindre ingående —— med hjälp av kommentarer eller läroböcker (kompendier). Exempelvis kunna väljas köp av fast egendom, arrende och hyra, kommission, det sjörättsliga fraktav- talet, rembours, lagstiftningen om priskontroll och licenstvång.

I tillämpliga delar läses: Ussing: Enkelte kontrakter.

5. I nordiska tidskrifter under de senaste 15 a 20 åren offentliggjorda rätts- fallsöversikter och uppsatser angående läran om köp uppmärksammas.

6. Publicerad rättspraxis av betydelse för det valda uppsatsämnet studeras

noggrant.

B. Specialuppgift: Skadeståndsrätt. Uppsats över något problem eller någon

serie av rättsfall inom skadeståndsläran. 1. Allmän obligationsrätt, särskilt avtalsrätt och försäkringsrätt, inhämtas i något större omfattning än enligt civilrätt I och civilrätt II i andra delen av examen. Som litteratur kan användas Arnholm: Alminnelig avtalerett eller Ussing: Aftaler, båda i vissa delar.

2. Gällande lagstiftning om skadestånd jämte förarbeten och kommentarer i vissa av examinator anvisade delar inläras noggrant.

3. Skadeståndslärans historiska utveckling inhämtas tämligen ingående.

4. Huvuddragen av teorierna om skadeståndets allmänna funktion i förhållande till övriga sanktionsmedel inhämta—s väl.

5. Ett detaljerat studium av skadeståndspraxis.

• Sida 237
•  Original

Litteratur: Karlgren: Skadeståndsrätt (ingår redan i civilrätt I i andra delen av examen). Ussing: Erstatningsret.

Stang: Erstatningsansvar (endast de historiska delarna). Alemandersons och Strahls skadeståndsrättsliga uppsatser. Ekelöf: Straffet, skadeståndet och vitet (endast några grundtankar). Lundstedt: Grundlinjer i skadeståndsrätten (endast i viss del). Grönfors: Om trafikskadeansvar utanför kontraktsförhållanden.

Kurs i ekonomisk redovisning.

Angående kursens syfte hänvisas till framställningen i betänkandet sid. 122. Kursen bör omfatta ca 40 timmar.

Undervisningen i detta ämne bör ha till syfte att bibringa studenterna känne- dom om den ekonomiska redovisningens huvudprinciper. Det är av största bety- delse, att de lära sig förstå bokslutet-s innebörd och göras förtrogna med meto— derna för bokslutets uppgörande. Härför är det emellertid nödvändigt, att prin- ciperna för hela kontosystemet först bli klarlagda. Erfarenheten visar, att en kort— fattad demonstration av kontona-s uppställning och avslutning ej är tillräcklig; även vid en mera översiktlig undervisning är det nödvändigt att komplettera den teoretiska genomgången med övningar. En del av dessa kunna utföras som hem- arbete.

I fråga om övningsuppgifterna bör iakttagas, att i allmänhet relativt korta exempel användas. Det är tillräckligt, att ett tiotal olika affärstransaktioner note- ras på enkelt uppställda konton, varefter bokslut verk-ställes direkt på. kontona med användande av vinst- och förlustkonto och balanskonto som avslutningskonton. På sådant sätt kunna olika bokslut, som visserligen äro tekniskt förenklade men dock från principiell synpunkt fullständiga, genomföras på relativt kort tid. Det blir även _lättare att överblicka kontosystemet och bokslutet på detta sätt än om övningarna skulle omfatta ett stort antal transaktioner, som skulle redovisas i flera olika slags bokföringsböcker.

Ehuru undervisningen ej har till syfte att meddela egentliga kunskaper och färdigheter rörande bokföringens teknik, får det dock anses nödvändigt att de studerande få sådan inblick i denna, att de kunna förstå bokföringslagens inne- börd. I samband med genomgång av lagen bör därför en kort redogörelse lämnas för bokföringsböckernas funktion i redovisningssystemet. Vikt bör läggas vid aktiebolagets bokslut och årsredovisning samt vid den bokföringstekniska behand- lingen av aktiekapital, fonder och vinst (förlust).

I övrigt bör i viss utsträckning beaktas vad som i avsnittet om studie- och examensstoffet för juris kandidatexamen sagts om bokföringens betydelse i vissa tviste- och brottmål ävensom bokföringens skatterättsliga betydelse.

De vid bokslutet tillämpade värderingsprinciperna böra beröras. Då en grundlig genomgång av dessa ej kan komma. i fråga inom ramen för bokföringskursen för de studerande inom de juridiska fakulteterna, måste intresserade studenter hän- visas till fortsatta studier av dessa problem i ämnet företagsekonomi.

Specialkurs i latin för juris studerande. (Enl. P. M. av docenten G. Bendz.)

En eventuell obligatorisk specialkurs i latin kan givetvis aldrig bli av den omfattning eller grundlighet att den kan tillnärmelsevis motsvara gymnasiets latinundervisning. Lika klart är också att ett slopande av kravet på godkända

• Sida 238
•  Original

latinkunskaper i studentexamen under alla omständigheter betyder en beklaglig sänkning av juristernas bildningsnivå. Å andra sidan är det också tydligt att en sådan kur-s i juristlatin skulle ur juristutbildningssynpunkt ha den fördelen att den skulle kunna läggas så att latinundervisningen för juristerna direkt toge sikte på det för dem närmast nödvändiga och önskvärda. Läsning av litterära klassiska texter skulle t. ex. kunna ersätt-as med genomgång av texter av juridiskt innehåll, och då inte i första hand utdrag av romerska juristers arbeten, utan fastmera latinska ord, uttryck och fraser, som äro kuranta i modernt juristspråk. Full för- ståelse, även språklig, av dessa termer torde vara det närmaste praktiska målet för latinundervisning för jurister. Detta förutsätter emellertid en icke så ringa kännedom om latinsk formlära och syntax (böjning av substantiv, adjektiv, prono— men och verb, kasussyntax inklusive ablativus absolutus, gerundium och gerun- divum; däremot kan satssyntaxen i stort sett helt lämnas därhän).

Min erfarenhet från kompletteringskurserna för jurister vid Lunds universitet säger mig att de 150 timmar, som dessa ha omfattat, genom ovan antydd avgräns- ning av undervisningen efter juristernas behov skulle kunna nedbringas betydligt. Man kan därvid tänka sig två möjligheter, en mindre och en mera radikal. I det ena fallet söker man lära eleverna det erforderliga måttet av formler och syntax, så att de något så när behärska detta grammatiska stoff. I det andra fallet nöjer man sig med ett minimum av fasta kunskaper och inskränker sig i övrigt till orientering och förklaringar av termer och uttryck samt anvisningar för begagnandet av tillgängliga språkliga hjälpmedel (lexikon och grammatik).

Det för-sta alternativet skulle kräva minst en termins daglig undervisning, d. v. s. 70 å 80 timmar, det andra skulle kräva något mindre tid, 40 år 50 timmar. Åtskilligt skulle visserligen kunna åstadkommas även på ännu kortare tid, men risken är då stor att kursen blir så. flyktig att dess värde blir diskutabelt. Under 40 timmar synes man inte böra gå. Och själv skulle jag givetvis vilja för- orda en helterminskurs, därest en sådan kunde beredas plats i det övriga utbild- ningsprogrammet.

Någon användbar lärobok eller handbok för en kurs av här antytt slag finnes för närvarande inte. Man finge förutsätta att en sådan efter hand komme till och att kursledaren till dess meddelar sitt terminologiska material efter samråd med någon av juridiska fakultetens lärare.

• Sida 239
•  Original

Politices magisterexamen.

Exempel på kunskapsfordringar i de fasta examensämnena samt i

stödämnel finanslära.

(Såsom närmare angives å s. 314 i huvudbetänkandet, äro nedanstående exem- pel icke avsedda att erhålla någon bindande karaktär.)

Statistik.

I. För det fasta ämnet statistik i samhällsvetenskapliga. examina beräknas en normal studietid av en termin.

Matematikkunskaper mot-svarande studentexamen på reallinjen eller på den allmänna linjens sociala gren eller ock motsvarande fordringarna för den av den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen anordnade kursen i matematik förutsättas vara inhämtade före studiernas början.

II. Kunskapsfordringarna omfatta följande.

1. Statistisk metodlära, 3.) Den statistiska metodikens huvudändamål: beskrivning, analys, prognos.

b) Populationsbegreppet. Observationsenheter. Alternativa, kvalitativa och kvantitativa egenskaper.

0) Problem i anslutning till bearbetning av statistiskt material. Manuella metoder, hålkortsmaskiner och andra hjälpmedel. Klass- och kategoriindelning.

(1) Beskrivning av ett statistiskt material. Tabulering. Frekvensfördelning, rela- tiva frekvenstal. Genomsnitts- och Spridningsmått. Grafisk framställning.

e) Grunderna av sannolikhetsteorien med särskild betoning av dess möjlig- heter att bestämma avvikelser från olika uppställda hypotetiska händelseförlopp.

f) Begreppet sannolikhetsfördelning. Binomialfördelningen, den hypergeomet- riska fördelningen och normalfördelningen (utan bevis härför).

g) Osäkerheten i statistiska storheter, främst relativtal och medeltal. Medelfel i relativtal och medeltal i anslutning till binomialfördelningen och normalfördel- ningen. Konfidensintervall. Verifiering av enklare hypotesers riktighet på grund- val av erhållna data.

h) Korrelations- och regressionsbegrepppet (den räta linjen). Minsta kvadrat- metodens huvudprinciper. Tids-serieanalysens innebörd.

i) Samplingundersökningar (Estimationsmetoder, enklare urvalsmetoder, inter- vjuundersökningar, kontroll av data genom samplingundersökningar, bortfallspro- blem, experimentplanering).

k) Grunderna av indexteorien, bl. a. om Laspeyres' och Paasches indextal och skillnaden dem emellan.

2. Befolkningsstatistik och befolkningslära. Grunddragen av den svenska befolkningsutvecklingen och befolkningens nu- varande sammansättning, bl. a. efter ålder och civilstånd. Födelsetalens och döds- talens storlek i viktigare europeiska och utomeuropeiska länder. Olikheter mellan skilda områden, främst mellan landsbygd (glesbygd) och städer (tätorter). Befolkningens fördelning på olika yrkes- och samhällsgrupper. Befolkningsteori, omfattande läran om bestämning av dödsrisker, överlevelse-

tabeller, återstående medellivslängd, stationär befolkning samt teorien för repro- duktionstal.

3. Officiell statistik.

a) Den officiella statistikens organisation, innehåll och aktuella problem. De viktigaste officiella publikationerna rörande befolkningsstatistik, social och ekono- misk statistik.

b) Annan statistikproduktion (kommunal statistik in. 111.) Kännedom om orga— nisationsformer i vissa andra länder. Internationella statistiska organ och deras

publikationer.

III. Vid studiet lägges huvudvikten på den statistiska metodiken, vilken beräknas upptaga omkring 3/5 av den tillgängliga studietiden. I samband med studiet företagas vissa räkneövningar i anslutning till de teoretiska problemen inom den statistiska metodiken, varjämte enkla experiment företagas i anslutning till sannolikhets- teoriens fundamentala satser. Även i anslutning till befolkningsläran kunna vissa räkneövningar ingå som ett led i undervisningen.

Statskunskap.

Detta ämne har till uppgift att ge de studerande en översikt av det svenska stats- och samhällsskickets utveckling och nuvarande organisation ävensom att lämna en orientering om viktigare statsteorier och politiska åskådningar samt vissa betydelsefullare författningstyper i främmande länder. I detta syfte inriktas studierna i första hand på. de svenska statsmakternas, regeringens och riksdagens, befogenheter och inbördes förhållande enligt grundlag och praxis samt den statliga och kommunala förvaltningens uppgifter och kompetens. Komparativt studeras vissa främmande länders statsskick, såsom Englands, U. S. A:s, Schweiz, Sovjet- unionens samt de nordiska grannländernas. Uppmärksamhet ägnas även inter- nationell organisation.

Studiet av ämnet statskunskap beräknas att kräva fyra femtedels termin och förlägges till det första läsårets andra termin. Till underlättande av studierna ordnas trenne kurser, nämligen

en i grundlagskännedom ......................................................... ca 30 tim. en i statlig och kommunal förvaltning ....................................... » 25 » en i främmande länders statsskick och idépolitik (statsteorierna) » 35 »

Tillhopa ca 90 tim.

De studerande skola deltaga i ca en termins proseminarieövningar; ev. krav om en opposition eller annan motsvarande seminarieuppgift.

Litteratur:

1. Det svenska statsskickets historia. Edén, N .: Den svenska riksdagen under femhundra år. Sthlm 1935. Hesslén, G.: Den svenska parlamentarismens uppkomst. Sthlm 1940.

2. Sveriges nuvarande statsskick. Malmgren, R.: Sveriges grundlagar och tillhörande författningar med för- klaringar. Sthlm 1951 (6 uppl.). (Ur »Bihang» uteslutas mindre viktiga lagar och författningar) eller Malmgren, R.: Sveriges författning, en lärobok i svensk statsrätt, I—II (med uteslutande av medborgarrätten). Malmö 1932— 45. Jämte erforderliga författningstexter.

• Sida 241
•  Original

Nyman, O.: Parlamentarismen i Sverige. Sthlm 1950. Andrén, G., rn. fl.: Sveriges styrelse. Sthlm 1950 (3 uppl.); En offentlig ut- redning, förslagsvis Riksdagens arbetsformer, SOU 1947: 79.

3. Parti- och organisationsfväsendet.

Håstad, E.: Det moderna partiväsendets organisation. Sthlm 1949 (2 uppl.). Verdandiskrift nr 407; Håstad, E.: Partierna i regering och riksdag. Sthlm 1949 (2 uppl.). Verdandiskrift nr 408; Heckscher, G.: Staten och organisa- tionerna. Sthlm 1951 (2 uppl.).

4. Svensk statlig och kommunal förvaltning. Heckscher, G.: Svensk förvaltning i arbete. Sthlm 1952; Herlitz, N.: Före- läsningar i svensk förvaltningsrätt II: 1 5. 55—148. Sthlm 1948 (2 uppl.); Sköld, P. E.: Kommunalkunskap. Sthlm 1951. (9 uppl.); Kommunallag- texterna.

. Främmande la'nde'rs statsskick.

Hesslén, G.: Statskunskap, Sthlm 1950 (6 uppl.); Berlin, Knud: Udsigt over Forfatningsudviklingen i forskellige fremmede Lande. Kbhvn 1938 (3 uppl.). Med hänsyn till arbetets ålder bör det kompletteras med översikter om de olika länderna av F. Lagerroth i Svensk uppslagsbok; Ilbert: Parliament. (3 ed. 1948, i serien The home university library) eller något annat arbete på engelska språket av ungefär samma omfång; Munro: The government of the United States. 1949 (eller senare uppl.).

CK

6. Internationell organisation. Ross, A.: Constitution of the United Nations. Kbhvn 1950.

*!

Statsteorier och politiska åskådningar. Ross, A.: Hvorfor demokrati? Kbhvn 1946. (Finnes även i svensk översätt- ning, Sthlm 1948) eller Tingsten: Demokratiens problem. Sthlm 1945.

Kulturgeografi.

I. Andra terminens sista veckor ägnas åt studiet av kulturgeografi, vilket stu- dium fortsätter under tredje terminen. Det grundläggande studiet beräknas till sam- manlagt en halv termin.

Gymnasiekursen i geografi på. den allmänna linjen förutsättes aktuell, då studiet påbörjas.

II. Lärostoffet kan uppdelas på följande sätt: A. Geografins allmänna del.

Studiet inledes med en allmän del, som med exempel från jorden i dess helhet ger en uppfattning om geografins problemställningar och som innefattar mini- mum av insikter i den fysiska och regionala geografin.

Litteratur:

En världsöversikt av handbokskaraktär, t. ex. Klimm—Starkey-Hall: Intro- ductory Economic Geography. New York 1940. 478 sidor; Jonasson: Ekono- misk geografi. Stockholm 1936 eller senare uppl. (sid. 1'7—37); Humlum:

• Sida 242
•  Original

Kulturgeografisk Atlas. Köpenhamn 1947 eller Boesch, H.. XVirtschafts- geographischer Atlas der Welt. Bern 1951.

B. Sveriges geografi. a) Fysisk geografi. Litteratur:

Furnskog: Vårt land. Stockholm 1943 (sid. 28—41); Ekström: Sveriges åker— jordsområden (6 sidor i Svensk jordbruksforskning, 1947) jämte Lundqvist- Sahlström: Jordarterna (karta 15 i Atlas över Sverige); Ångström: Sveriges klimat. Stockholm 1946. (Översiktligt.)

b) Sveriges befolkning och bebyggelse.

Litteratur.-

De Geer, Sten: Befolkningens fördelning i Sverige. Stockholm 1919. Kartan jämförd med motsvarande kartor i Atlas över Sverige. (De kartografiska. metoderna och ett studium av själva kartinnehållet.); William-Olsson, W.: Ekonomisk-geografisk karta över Sverige. Stockholm 1946. (Med beskrivning). William-Olsson, W.. Stockholm, Its structure and development, Geographical Review 1940; Enequist, G.: Sveriges mindre tätorter. Ymer 1947; Jonasson, O.: Om Göteborgs handels- och trafikområden, Svenska Varor 1936; Linde- berg, Erik: Vår landsbygds problem. Plan 1950: 3; Wetterhall, H.: Jordbruks— planering, landsbygdsplanering. Plan 1950: 3; Åhrén, Uno: Ett planmässigt samhällsbyggande. SOU 1945:63; Godlund, Sven: Trafik, omland och tät— orter. Tätorter och omland. Utg. av G. Enequist, Lund 1951.

0) Sveriges näringsliv. Littera tur.-

Höijer, E.: Sveriges jordbruk. Stockholm 1946. Kapitlen I—XI jämte kartorna i Jonasson-Höijer-Björkman: Jordbruksatlas över Sverige. Stockholm 1952. Läses tillsammans med Anrick, C. J.: Karta över Sveriges åkerareal. (Atlas över Sverige); Westin-Silfverstolpe: Svenskt näringsliv i tjugonde seklet, Stockholm 1948 (sid. 51—180), jämte valda diagram ur Sveriges industri, utg. av Sveriges industriförbund; De Geer, Gerard: Järnet i Sveriges närings- liv. Stockholm 1947; Industriens upplysningstjänst, Serie C nzris 1, 2, 6, 7 (Per Geijer, Sveriges Malmtillgång; Ingemar Gerhard, Sveriges utrikeshan- del; Manfred Näslund, Sveriges skogstillgångar; Erik Blomqvist, Sveriges energiförsörjning); Sveriges Industri: Kap. Skogstillgångar och skogshante— ring, sid. 349—368 samt där sammastädes Althin, T.: Industrilokalisering, sid. 89—101.

d) Kartkännedom.

Litteratur:

Hernlund, V.: Den ekonomiska kartan över Sverige. SGÄ 1938; Våra kartor, kort- redogörelse för svenska kartverk. Generalstabens litografiska anstalt, 4:e uppl. Stockholm 1926.

III. Undervisningen börjar under andra terminens (vårtermin) senare del med en kurs i geografins allmänna del. Denna kurs pågår under högst 3 veckor med 2 dubbeltimmar per vecka samt omfattar obligatoriska examinatorier. Då denna

• Sida 243
•  Original

kurs avslutats, börjar undervisningen i Sveriges geografi med en kurs i fysisk geografi, vilken lede-s av biträdande läraren i naturgeografi. I denna kurs, som omfattar 10 timmar under ca 2 veckor, bör även ingå endagarsexkursioner.

Studiet av befolkning, bebyggelse och näringsliv påbörjas under Vårterminen — undervisningen gives dock ej förrän nästa termin — såsom förberedelse för deltagandet i en veckas fältarbete under sommaren. Fältarbetet för-lägges till någon mindre tätort, varifrån såväl orten själv som kringliggande landsbygd undersökes.

Ett visst mått av kartkännedom måste ha inhämtats före fältarbetet. Under vårterminen gives en kurs över våra viktigaste karttyper med kartanalys men utan kartritning. Denna kurs pågår med 3 timmar en dag i veckan under ca fem veckor.

Under tredje terminens (hösttermin) förra del föreläser docent eller biträdande lärare i geografi under 7 timmar över svensk kulturgeografi (förslagsvis en genom- gång av källor och metodiska problem). Under denna termin anordnas dessutom — förslagsvis i anslutning till Haakon Holmen, Diagrammer og kartogrammer, Oslo 1944 — övningar i upprättandet av kartograin och diagram. De studerande skola deltaga i ca 10 dylika övningar var och en omfattande 3 timmar. Stoffet för övningarna hämtas ur den officiella statistiken och utväljes efter samråd med lärarna i nationalekonomi och statistik. Övningarna ledas av biträdande läraren i kulturgeografi med assistens av geografiska institutionens kartbiträde. En serie föreläsningar (ca 5 st.) om reproduktionsteknik, hållna av fackman, anordnas i an- slutning till övningarna.

IV. I geografins allmänna del sker slutförhöret genom de obligatoriska examina— torier, som ingå i kursen i denna del av ämnet. Under tredje terminen sker tenta- men i Sveriges geografi. Denna förrättas av biträdande läraren i kulturgeografi och är skriftlig med rätt för tentand att begära även muntlig examination.

Företagsekonomi.

I. Tredje terminen (hösttermin) ägnas — förutom åt de avslutande studierna i kulturgeografi — åt kursen i ekonomisk redovisning samt åt studier Il det fasta ämnet- företagsekonomi. För den förstnämnda kursen har beräknats en effek- tiv studietid av fyra veckor och för ämnet företagsekonomi en motsvarande tid av en halv termin.

11. Ekonomisk redovisning (Bokföring).

De studerande deltaga under terminens början i den kurs i ekonomisk redo- visning, som anordnas av den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen gemensamt för de juris studerande och de politices studerande. Angående den allmänna utform- ningen av denna kurs, vilken skall omfatta ca 40 timmar, hänvisas till bilaga 11, s. 17 f. För dem som skola studera företagsekonomi såsom fast ämne torde kursen i ekonomisk redovisning behöva kompletteras med ca 10 timmars särskild undervisning i bokföring. Detta får ske inom ramen för det fasta ämnet företags— ekonomi.

Bokföringen är grundläggande för nästan alla delar av företagsekonomien. Detta gäller framför allt kostnadsberäkning och kostnadsbudgetering. Kursen i ekonomisk redovisning bör därför vara avslutad innan studierna av nämnda delar av företagsekonomien påbörjas.

• Sida 244
•  Original

III. Kostnadsberäkning och kostnadsbudgetering. För denna del av ämnet beräknas en effektiv studietid av omkring fem veckor eller hälften av den åt det fasta ämnet anslagna tiden. Undervisningen torde böra

omfatta ca 30 timmar. Ett ganska nära sammanhang råder mellan denna del av företagsekonomien och många av de mikroekonomiska resonemangen i nationalekonomi. Enligt den föreslagna studiegången skall nationalekonomien komma senare än företagsekono- mien. Detta medför bl. a. att vissa. områden måste täckas inom kostnadsberäk- ningen etc., som annars skulle ha täckts inom nationalekonomien. Med den be— gränsade tid, som står till förfogande kan man dock inte räkna med att den s. k. intäktsberäkningen, som kanske närmast är av intresse för nationalekono- mien, kan få något större utrymme inom denna gren av företagsekonomien. På den så. att säga >>rena» kostnadssidan böra sammanhangen bättre kunna belysas.

Kursen torde i huvudsak böra omfatta följande: 3.) Kostnadsberäkningens plats i redovisningen och samordning .med bok- föringen. Budgeteringens plats i redovisningen och samordning med bok- föringen och kostnadsberäkningen.

b) Kostnadsberäkningens och budgeteringens uppgifter.

0) Ett företags kostnadsstruktur. Fasta och rörliga kostnader.

d) Kostnadsberäkning och budgetering vid varierande sysselsättning.

e) Fördelning av kostnader på avdelningar och produkter.

f) Användning av standardkostnader.

g) Avdelningskalkyler och kostnadskontroll.

h) Fast och rörlig budget.

i) Budgetkontroll och analys av budgetdifferenser.

I kursen synes man i större utsträckning än vid handelshögskolorna böra fästa vikt vid redovisningens utformning för kontrollsyfte, medan kalkyler av indi- viduell varas kostnader som underlag för prissättningen kan tillmätas mindre undervisningstid.

Särskilt frågan om värderingen (åsättande av »priser») i kostnadsberäkning och budgetering (jämfört med värderingen i affärsbokföringen och balansläran) är för samhällsvetenskapliga examina av stor vikt. Undervisningen i nationalekono- miens pris— och kostnadsteori torde nämligen icke ge lika mycket underlag här- för som vid handelshögskolorna.

Undervisningen synes i hög grad böra ske i form av »cases». Därutöver kan exempelvis följande litteratur vara lämplig:

Skare, L. och Västhagen, N.: Industriell. självkostnadsberäkning och bok- föring. Sthlm 1946. 297 s.; NACA-Bulletim: April 1. 1946 (Standard costs). 45 s.; Rynell, Olov: Industriella budgetmetoder. Företagsekonomisk Hand— bok I, s. 385—420. Sth1m 1945. Vidare torde en kortare redogörelse för kommunala kontoplaner böra ingå. i litteraturen. Slutligen rekommenderas också, ett sammanfattande kompendium där framför allt sambanden mellan nationalekonomien samt kostnads- och intäktsbe- räkningen framkommer. Vid Handelshögskolan i Stockholm har ekon. lic. T. Pauls- son-Frenckner författat ett sådant kompendium.

IV. Administration och finansiell budgetering. Denna del av ämnet torde kräva en effektiv studietid av omkring tre veckor; ca 20 undervisningstimmar torde vara erforderliga.

Förutom vissa grundläggande frågor beträffainde den finansiella budgeteringen torde kursen böra. omfatta ungefärligen följande:

• Sida 245
•  Original

a.) Principerna för företagets uppbyggnad både vad beträffar den formella orga- nisationen och de informella. gruppbildningarna.

b) Företagets funktion och plats i samhället. Ledningens ställning och funk- tion inom företaget. Grundläggande principer för företagets ledning.

0) Utbildning av personal, lömsättning och befordran samt arbetsledning. Sär- skild undervisning i kontorsorganisation eller i arbetsförenkling och elementär arbetsstudieteknik kan icke medhinnas-

Litteratur:

Carlson, S.: Företagsledning och företagsledare. Sthlm 1945. (Sid. 9—113, 138—157); Höglund, R. Företaget i samhället. Sthlm 1953; Holden, P. E., Fish, L. Sl. o. Smith, H. L.: Top-management organization and control. Stanford 1941. 239 s.; Fackföreningsrörelsen och näringslivet. Sthlm 1941. 280 s.; Westenlund, G.: Personalorganisation (i Företagseko- nomisk Handbok II. Sthlm 15945. Sid. 711—766); Carlson, ]. A.: Industriens ' rationalisering. 4 uppl. Sthlnn 1947. 174 s.; Nyströmer, C. E.: Kontorsorga- ' nisation (i Företagsekonomislk Handbok 1. Sid. 205—330).

Undervisningen i administratiom bör i ganska stor utsträckning försiggå i form av »cases». (På grund av den knaippa tiden torde detta dock ej kunna ske i den utsträckning, som i och för sig t—rolligen vore önskvärd av pedagogiska skäl.)

V. Distribution-ens organisation.. Omkring två veckor torde böra» beräknas för studier av denna del av ämnet. Undervisningen torde böra omfatta ca 15 timmar.

Liksom beträffande administration och finansiell budgetering blir det endast möjligt att ge en kort översikt över: det allra viktigaste. Kursen, som kanske lämp- ligast genomgås i föreläsningsform, bör innehålla ungefär följande:

3.) Varudistributionens funktioner och struktur. Källkunskap. Distribution-s- leden för producent- och konsumentvaror. Integrationstendenser. Distributions- kostnader. Pågående förändringar i kostnader och struktur.

b) Marknadsfunktionens relation till företagets övriga funktioner.

Litteratur:

Törnqvist, G.: Varudistributionens struktur och kostnader. Sthlm 1946. 299 s.; Trolle, U. af: Distributionens rationaliseringsproblem (i Kommersiell Handbok I. Sthlm 1947. Sid. 202—237); Eriksson, P.: Försäljningsorganisa- tion (i Företagsekonomisk Handbok II. Sthlm 1945. Sid 473—570); Alder- son, W. 0. Cox, R.: Towards a theory of marketing (i The Journal of Market- ing. Oktober 1948), 14 s.

Nationalekonomi.

När studiet av nationalekonomi påbörjas den fjärde terminen kan man räkna med att de studerande redan i andra ämnen inhämtat vissa ekonomiska kunskaper, vilka hitintills måst ingå i lärokursen i nationalekonomi. Detta betyder, att den till det fasta ämnet nationalekonomi anslagna studietiden av en effektiv termin bör inrymma avsevärt mera än de tidigare ett-betygskurserna. »Ekonomiska» kun- skaper redan inhämtade i andra ämnen utgöra:

1. Från ämnet statistik: Sveriges befolkningsfråga. och direkt anslutande pro— blem; en viss kunskap om den ekonomiska statistikens källor, innehåll och publika- tioner; indexteori.

• Sida 246
•  Original

2. Från ämnet kulturgeografi: kännedom om Sveriges naturtillgångar, jordbruk, industri och transportväsen samt om bebyggelsen.

3. Från ämnet företagsekonomi: kunskaperi bokföring, vilka underlätta genom— gången av vissa makroekonomiska problem i samband med behandlingen av natio- nalräkenskaper m. m.; vissa kunskaper om kostnadsberäkningsprinciper, troligen en viss orientering beträffande distributionens allmänna organisation. Att vissa ekonomiskt-historiska och deskriptiva moment härutöver måste ingå i den inom ramen för de fasta ämnena meddelade ekonomiska allmänbildningen förefaller nödvändigt. Sålunda måste lärokursen i nationalekonomi under alla för- hållanden omfatta:

a) en översikt över den internationella och svenska ekonomiska historiens vik— tigare sammanhang, med speciell tonvikt på utvecklingen under det senaste seklet;

b) en översikt över penning— och kreditväsendets organisation i första hand i Sverige men om möjligt också i de viktigare främmande länderna samt en översikt över det internationella betalnings- och kreditsystemet;

0) svensk socialpolitik: en orientering över dess tillkomst, nuvarande organisa- tion och ekonomiska verkningar;

d) organisationsförhållandena inom näringslivet;

e) en orientering beträffande det aktuella ekonomiska läget. En rimlig omfattning av de ovannämnda. kursmomenten kan uppskattas till för a): internationell ekonomisk historia ca 300 sidor (t. ex. motsvarande Heckscher: Industrialismen); svensk ekonomisk historia ca 300 sidor (t. ex. valda delar av Montgomerys arbeten);

för b): svenskt penning- och kreditväsen ca 250 sidor (för närvarande lämp- ligen Thunholm: Svenskt kreditväsen); främmande länders bankväsen och inter- nationella betalningsförhållanden ca 200 sidor;

för 0): svensk socialpolitik jämte arbetsmarknadens organisationsförhållanden ca 300 sidor;

för (1): föreläsningsserie eller lämpligt sammanställd litteratur omfattande ca 200 sidor;

för e): en konjunkturrapport samt tidskriftsartiklar. Vid uppläggningen av kunskapsfordringarna i nationalekonomi synas däremot följande tre problem kunna bli föremål för diskussion:

A) omfattning och inriktning av kursen i ekonomisk teori; B) existensberättigandet, inriktningen och omfattningen av en ev. lärokurs i ekonomisk doktrinhistoria;

C) existensberättigandet, inriktningen och omfattningen av en ev. lärokurs i Sveriges och viktigare främmande länders ekonomiska politik.

Kursen i det fasta ämnet nationalekonomi skall — även om den i ett stort antal fall kommer att påbyggas genom stödämnes- resp. huvudämnesstudier — ha ett självständigt bildningsvärde för dem som sedan specialisera sig i andra samhällsvetenskapliga ämnen. Kunskapsfordringarnas uppläggning bör prövas framför allt med detta syfteför ögonen; därför föreslås följande principella in— riktning av återstående delar av lärokursen i nationalekonomi.

A) Teorikursen upplägges med tonvikt på institutionella och makroekonomiska förhållanden. Den i flertalet nuvarande läroböcker rätt dominerande och ofta för nybörjaren svårtillägnade mikroteorien bör kunna inskränkas till enkel kost- nads- och e'fterfrågeteori, teorien för prisbildningen vid fri konkurrens och mono- pol samt till en tämligen summarisk och i huvudsak verbal diskussion av mellan— fallen. Kursens lämpliga uppläggning anges genom inriktningen av t. ex. en sådan lärobok som P. A. Samuelson: Economics, ehuru det förefaller som om makro- teorien skulle kunna läggas på ett något mera kvalificerat plan.

• Sida 247
•  Original

B) Doktrinhistorien i vedertagen form innehåller två egentligen helt separata element, nämligen å ena sidan den nationalekonomiska vetenskapens metod- historia, å den andra sidan de ekonomiskt—politiska idéernas historia. Den förra delen av doktrinhistorien bör här helt utelämnas, medan däremot den senare delen i form av mycket allmänna översikter inarbetas i nästa avdelning.

0) Ekonomisk politik (de viktigaste ekonomiska ideologiernas utveckling; en jämförande översikt över de ekonomiska systemens nuvarande karaktär i de vik- tigaste länderna samt en systematisk genomgång av viktigare slag av ekonomiskt- politiska ingrepp i Sverige) bör kunna omfatta en icke alltför liten del av läro— kursen. Undervisningen under vårterminens senare del — lämpligen i form av seminarieliknandc diskussioner ev. med referat men utan uppsatser från del- tagarnas sida — ägnas åt hithörande frågeställningar. En viss litteraturkurs bör här också insättas, t. ex. delar av Silces: Contemporary Economics Systems eller Blodgett: Comparative Economic Systems samt en systematisk översikt över den ekonomiska politikens typologi (t. ex. Bresciani-Turroni: Einfiihrung in die XVirtschaftspolitik). Analysen av den ekonomiska politiken får framför allt syfta till att klargöra dess målsättningar mot bakgrunden av de olika samhällsgrup- pernas värderingar och av dessas möjlighet till politiska uttryck ävensom sam- bandet mellan målsättningarna och de olika tänkbara medlen för dessas reali- serande.

Sociologi.

I. Sociologi studeras under förra hälften av den femte terminen, d. v. 5. under den sista av de till examens första del hörande terminerna. Studietiden är en halv termin. Under femte terminen studeras vidare rättskunskap.

11. Den föreslagna läslcursen avser främst att ge en framställning av sociolo- giens begrepp och metoder. Den syftar alltså icke i första hand att ge en mängd minneskunskap utan att lära de studerande att se på samhällsförhållandena på ett bestämt sätt. Därvid förut—sättes att de studerande genom undervisningen i de föregående ämnena fått en viss konkret kunskap om det svenska samhället ur politisk, statistisk, geografisk och ekonomisk synpunkt.

Litteratur:

1. Människans grundbehov med hänsyn till det biologiska arvet och den sociala miljön. Personligheten i relation till den sociala miljön. Sheriff, M.: An Outline of Social Psychology (1948). 2. Personliga och sociala attityder och vanor. Mätningar av dessa. Jahoda, M., Deutsch, M. 0. Cook, S. W.: Research Methods in Social Rela— tions. Del I (1951). 3. Orsaksförklaringen av de sociala attityderna. Samfärdseln. Segerstedt; Ordens makt (1944). 4. Det sociala fältet och de sociala grupperna. Grupp och massa-. Olika slag-s grupper. Hiller, E.: Social Relation and Structure (1947). En kortfattad och översiktlig lärobok i kriminologi. . De svenska folkrörelserna. Thörnberg, E'. H.: Folkrörelser och samhällsliv i Sverige (1943).

mot

• Sida 248
•  Original

III. Den undervisning, som skall lämnas bör ytterligare exemplifiera teorierna på svenskt material. Som utgångspunkt kan tagas Sveriges omvandling från ett bondeland till ett högt industrialiserat och urbaniserat samhälle. Härigenom kan man belysa familjegruppens omvandling och göra jämförelser mellan familjens funktion i stad och på land. Vidare kan man undersöka, kommunikationernas betydelse för olika gruppers framväxt. Jämförelser kunna t. ex. göras mellan samhällen av järnvägsknutens typ och äldre samhällen av brukstyp etc. Vidare kan man i detta sammanhang beskriva folkrörelsernas framväxt och utveckling, de förändringar som ägt rum inom arbetsgruppen och arbetslivet och de nya pro- blem, som uppstått inom dessa områden på grund av den pågående anpassnings- processen. På samma sätt kan man behandla fritidsproblemet och ungdomspro- blemet. Som en typ av grupp kan man undersöka ligabildningen. Dessa olika konkreta, förhållanden avse alltså att belysa de teorier, som de studerande möta i den lästa litteraturen.

Till sin karaktär bör undervisningen vara en mellanform mellan prosemi'lmrium och kurs, med uppgifter för en studerande eller grupper av studerande att för- bereda bestämda frågor till de olika kurstimmarna.

Rättskunskap.

I. Rättskunskap studeras mot slutet av den tidigare examensdelen (under sjätte terminen). Ämnet beräknas normalt kräva hälften av en termin, som i övrigt ägnas åt studiet av sociologi.

Rättskunskap avser att bibringa den studerande någon insikt om sådana rätts- liga förhållanden, som kräva beaktande inom ekonomisk politik och socialpolitik och därpå inriktat utredningsarbete, främst i fråga om rättsinstitutens ekono- miska funktion och om den enskildes rättsställning i förhållande till det all- männa. Den studerande bör alltså erhålla dels någon elementär kunskap om några typiska institut, huvud-sakligen tillhörande >>vardagslivets juridik», dels en principiell belysning av vår rättsordnings grundtankar och samhälleliga funktion.

A. Sålunda böra. exempelvis genomgås några huvudpunkter angående:

1. lagboken; allmän översikt jämte orientering rörande prejudikatsamlingar och liknande hjälpmedel för juridisk verksamhet;

2. det viktigaste rörande äktenskap, föräldra- och förmynderskapsrätt samt arvsrätt;

3. köp och några andra exempel på vanliga avtal, däribland kredit-, hyres- och arbetsavtal; bolag; skadestånd;

4. spörsmål ur fastighetsrätten, berörande bl. a. fastighetskrediten och den statliga jordbrukspolitiken;

5. skatterätt; planhushållning;

6. den enskildes rättsliga ställning inom socialvården;

7. brott och straff;

8. rättegång och exekution.

B. Mot bakgrunden av de kunskaper, som de studerande inhämtat i de sam- hällsvetenskapliga ämnen, ha de att studera

a) några huvudpunkter av rättssociologien,

b) det allmännaste om olika arter av rättskällor, deras tillkomst och an- vändning,

• Sida 249
•  Original

c) några drag ur rättsfilosofiens och de rättsliga institutens utvecklings- historia och i samband därmed belysning av olika typer av rättsverkningar, sär- skilt med avseende å förhållandet mellan individ och samhälle (frihet, rättssäker- het o. s. v.), med framhållande av den svenska rättens rättssäkerhetsgarantier och andra allmänna principer, som prägla vår rättsordning i jämförelse med andra.

d) Belysning av den rättsliga regleringens och de reala samhällsförhållan- denas ömsesidiga beroende i det nutida samhället med historiska paralleller (t. ex. den ekonomiska betydelsen av sådana rättsliga institut som aktiebolag, patent, jorddelningslagstiftning, olika typer av nyttjanderätt till fast egendom, ev. beskattningen, och omvänt påverkan på rättsordningen av kapitalism, in- dustrialism och den tekniska utvecklingen).

II. Litteratur. För det under A angivna stoffet kräves en lärobok å ca 250 sidor, vilken framställer ämnet möjligast konkret, med ett minimum av juridisk terminologi och utan att fästa vikt vid systematiska synpunkter. Ett måttligt antal lagpara— grafer böra åberopas (men icke inläras).

Även för den under B angivna delen av ämnet är en lärobok erforderlig; denna. får icke förutsätta juridiska insikter hos läsarna; omfång antagligen lika— ledes ca 250 sidor.

III. Undervisning. Under förutsättning att tillfredsställande lärobok är att tillgå, bör för ämnets första del (A.) endast givas en kortfattad kurs, ca 15 timmar; på denna böra sär— skilda spörsmål ur läroboken behandlas, lämpligen i anslutning till frågor av de studerande.

Undervisningen för den andra delen (B.) utgöres dels av föreläsningar, gärna av olika föreläsare för skilda partier, ca 15 timmar, dels av seminarieövningar med behandling av enkla uppgifter under aktiv medverkan av de studerande, likaledes ca 15 timmar.

Lärarna böra vara vetenskapligt utbildade jurister.

Stödämnet finanslära.

För studierna beräknas en normal studietid av en termin.

Finansläran behandlar den offentliga hushållningen såväl med hänsyn till dess inverkan på inkomstbildning och inkomstanvändning som med avseende på de rätts- och sedvaneregler, som gälla budgetväsendet, de offentliga inkomsterna, särskilt skatterna, samt de offentliga utgifterna. Till sitt innehåll utgör ämnet alltså en kombination av finansvetenskap och de juridiska discipliner, som be- röra den offentliga hushållningen, i främsta rummet finansrätt men även vissa delar av stats- och förvaltningsrätten.

I politices magisterexamen kan finanslära. endast studeras i kombination med nationalekonomi som huvudämne. Kunskapsfordringarna i finanslära. såsom" stödämne kunna alltså uppläggas med den förutsättningen att de studerande ha en grundlig ekonomisk skolning jämte vissa finansvetenskapliga insikter. Den finansvetenskapliga delen av ämnet bör kunna läggas på ett relativt högt plan, medan den juridiska delen endast kommer att omfatta ett urval av de kurser som gälla för juris kandidatexamen, varvid vederbörlig hänsyn får tagas till att de studerande i detta fall ej ha någon egentlig juridisk skolning.

• Sida 250
•  Original

Kursen i finansvetenskap bör ha ungefär följande omfattning:

a) ett arbete i allmän finansvetenskap, t. ex. Allen and Brownlee: Economics of Public Finance. New York 1947 (ca 500 sid.);

b) ett arbete rörande budgetpolitiken med tillämpning särskilt på svenska för- hållanden, t. ex. Myrdal: Finanspolitikens ekonomiska verkningar;

e) ett valfritt arbete i skatteteori eller rörande utformningen av olika slags skatter.

Studierna i finansvetenskap få antagas i huvudsak bli självstudier, företagna efter ämneslärarens allmänna anvisningar samt kompletterade med ett antal seminarier.

I finansrätt läses kursen för juris kandidatexamen, dock med tonvikt mera på de finansvetenskapliga och beskrivande delarna än på tolkning och rättsfall. Arvs—, gåvo- och kvarlåtenskapsskatterna, vid vilkas närmare studium civilrätts- liga kunskaper äro oeftergivliga, inhämtas endast översiktligt. Den för juris stu— derande anordnade kursundervisningen bör begagnas.

I stats- och förvaltningsrätt bör, i den mån detta icke ingått i tidigare studier, läsas en grundläggande framställning av statsregleringen och den offentliga medelsanvändningen. Möjligen även en monografi av typen Herlitz: Riksdagens finansmakt.

• Sida 251
•  Original

Bilaga 13.

Juris politices magisterexamen.

Exempel på kunskapsfordringar i vissa ämnen.

(Såsom närmare angives å s. 125 och 314 i huvudbetänkandet, äro nedanstående exempel icke avsedda att erhålla någon bindande karaktär.)

Straffrätt.

I. Straffrätten och dess hjälpvetenskaper studeras efter det att civilrätt stude- rats under två terminer och tentamen avlagts å den grundläggande kursen i detta ämne. Straffrättsämnet beräknas normalt kräva två femtedelar av en termin. Det studeras endast i sina mest väsentliga partier.

II. Lagtext. Strafflagens stadganden rörande de allmänna lärorna om brott samt om vissa. brott mot allmän verksamhet, om stöld, om bedrägeri och om ämbetsbrott (för närvarande kapp. 3—5, 10, 20, 21 och 25). Dessa inhämtas tämligen noggrant, men utan krav på lösning av mera speciella tolkningsspörsmål, konkurrensfrågor o. dyl.

III. Litteratur.

a) En lärobok i den allmänna läran om brott (densamma som den för jur. kand.—examen använda).

b) Som hjälpmedel vid studiet av ovan upptagna strafflagskapitel rörande sär— skilda brott kunna i mån av behov, utan krav på inlärande, användas tillgängliga kommentarer av Beckman m. fl.: Brott mot staten och allmänheten; Ekeberg m.. fl.: Förmögenhetsbrotten.

0) För övriga delar av den gällande straffrätten tillhandahålles en lärobok (kompendium), vilken behandlar återstående stafflagskapitel, de viktigaste special- straffrättsliga brotten (olovlig varuinförsel, brott enligt skattestrafflagen, brott vid förande av motorfordon) samt frihets— och förmögenhetsstraff i en översiktlig framställning om ca 150 sidor; denna förutsätter icke egentligt studium av lag— text.

IV. Undervisning.

a) En kurs i positiv straffrätt om ca 40 timmar (förslagsvis fyra dubbeltimmar under fem veckor), nämligen

1. ca 20 timmar den allmänna läran om brott.

2. ca 10 timmars genomgång av ett eller två bland de ovan under II upp— tagna kapitlen om särskilda brott.

3. ca 10 timmars examinatorium på det ovan under III c) angivna stoffet.

b) Hjälpvetenskaper. Särskild litteratur fordras icke, men följande undervis- ning är obligatorisk:

1. Kriminologi, 10 timmar.

2. Psykologi, inbegripet vittnespsykologi, 12 timmar.

3. Besök vid ett par fångvårdsanstalter.

• Sida 252
•  Original

Undervisningen under b) beräknas fortgå under högst tre veckor, efter den under a) angivna.

All undervisning, utom de 10 timmarna under a) 3. är gemensam för jur. stud. och jur. pol. stud.

Statskunskap.

I. Statskunskap i jur. pol. mag.-examen studeras under sjunde terminen. Då studierna. i ämnet påbörjas, förutsättes att de studerande ha avslutat studierna i statsrätt med folkrätt och förvaltningsrätt. Dessa ämnen skola läsas under resp. andra och sjätte terminerna, och studietiden för dem har angivits till resp. 1/2 och 3/5 termin. För kursfordringarna i nämnda ämnen hänvisas till de utkast som uppgjorts för jur. kand.—examen (bilaga 11).

II. Litteratur: A. En översikt av det svenska statsskickets historia. Edén, N.: Den svenska riksdagen under femhundra år, 1935, eller Herlitz, N.: Grunddragen av det svenska statsskickets historia, 3 uppl. 1946. Andrén, G.: Tvåkammarsystemets tillkomst och utveckling, 1937 (Sveriges

riksdag 9). B. Utvidgade kunskaper om Sveriges nuvarande statsskick. Nyman-, O.: Parlamentarismen i Sverige, 1950. Tingsten, H.: Utskottsväsendet, 1934 (Sveriges riksdag 11). Någon eller några offentliga utredningar, förslagsvis Riksdagens arbetsformer, SOU 1947: 79, och Allmän folkomröstning, SOU 1952: 7. Heckscher, G.: Svensk förvaltning i arbete, 1952.

C. Kännedom om organisationsväsendet. Hechscher, G.: Staten och organisationerna, 1946. D. En översiktlig känedom om främmande länders statsskick.

Tingsten, H.: Demokratiens seger och kris, Sthlm 1933 (Vår egen tids historia I), valda avsnitt. Ogg and Zink: Modern foreign governments, 1949 (eller senare upplaga). Munro: The government of the United States, 1949 (eller senare upplaga). Håstad, E., m. fl.: Arbetsformerna i främmande länders parlament, SOU 1947: 80, valda avsnitt. Hessler, C.-A.: Engelskt statsliv, 1940. E. Översiktlig kännedom om viktigare statsteorier och politiska åskådningar. Ross: Hvorfor demokrati? Kbhvn 1946 (finnes även i svensk översättning, Sthlm 1948), eller Tingsten: Demokratins problem, Sthlm 1945.

III. Undervisningen består av en kurs om 35 timmar av vilka ca 20 timmar ägnas åt främmande länders statsskick och ca 15 timmar åt statsteorierna och de

politiska åskådningarna (gemensam med studerande för pol. kand.- och pol. mag.- examen).

IV. Författande av en uppsats och aktivt deltagande i en termins seminarie- övningar.

• Sida 253
•  Original

Med hänvisning till redogörelsen för statistikens omfattning i pol. kand.- och pol. mag.-examen (Bil. 12, 3. 1—2) medtages i den kortare kursen i statistik för jur. pol. mag.—examen följande moment.

En allmän orientering om statistiken som metodvetenskap syftande att främst giva en uppfattning om statistiska relativtals och medeltals osäkerhet. Med hän- syn till de arbetsuppgifter, som komma att åvila vederbörande, medtagas de av- snitt, som röra planläggning och bearbetning av mindre statistiska undersök- ningar jämte det allra elementäraste om stickprovsundersökningar.

En allmän orientering om det viktigaste innehållet i svensk officiell statistik, främst orientering om tillgängliga data och deras värde.

1 begränsad omfattning ingår viss kurs i befolkningsutveckling och befolk- ningsförhållanden.

Nationalekonomi.

Nationalekonomi i jur. pol. mag.-examen studeras sammanlagt minst en och en halv termin under studiegångens senare del. Tidigare (under andra ter'minen) har ekonomisk samhällskunskap studerats under en halv termin.

Studiet av nationalekonomi uppdelas på. så sätt att ekonomisk teori och deskriptiv ekonomi studeras under senare delen av åttonde terminen (vårtermin) och ekonomisk politik under nionde terminen (hösttermin).

De nationalekonomiska studierna avse i första hand att ge tillräcklig ekonomisk— teoretisk skolning för att förstå målsättningarna och verkningarna av olika vik- tigare ekonomiskt-politiska åtgärder samt en grundlig kännedom om den ekono- miska politiken i Sverige.

A. Ekonomisk teori.

Repetition av den kurs, som ingår i ekonomisk samhällskunskap. Mikroteori (produktions-, kostnads— och efterfrågeteori). Prisbildningen vid olika marknadsformer.

Penningteori.

Makroteori (konjunktur- och sysselsättningsteori).

Litteratur: En större systematisk lärobok i ekonomisk teori [t. ex. Welinder: Ekonomisk teori och politik (Sthlm 1953), eventuellt kompletterad på. vissa punkter med till- läggslitteratur eller undervisning]. Teori för utrikeshandel förutsättes inlagd under höstterminen i samband med behandlingen av handels- och valutapolitiken. Det bör framhållas att vissa finansvetenskapliga problem t. ex. skatteövervältring och statsverksamhetens betydelse för konjunkturer och sysselsättning behandlas i samband med motsvarande delar av ekonomisk teori.

B. Deskriptiv ekonomi.

Repetition av Silverstolpes och Thunholms arbeten från ekonomisk sam- hällskunskap. En översikt över naturtillgångar och industrier i Sverige (t. ex. Sveriges Industriförbund: Sveriges industri) jämte tillhörande statistik. Kännedom om Sveriges jordbruk (t. ex. Höijer: Sveriges jordbruk) jämte tillhörande statistik.

• Sida 254
•  Original

Närmare kännedom om Sveriges demografiska förhållanden samt befolk- ningens yrkessammansättning.

Delarna A och B av ämnet tenteras vid höstterminens början.

0. Ekonomisk politik.

1. Litteratur avsedd som bakgrund till bedömningen av den svenska ekono- miska politiken:

a) En översikt över den senare tidens ekonomiska utveckling (lärobok på 200 :i 300 sidor av samma typ som den dock ej längre aktuella Arndt: Lessons of the 19305).

b) En översikt över de ekonomisk-politiska idéernas historia (lärobok på ca 200 sidor; Crobaugh: Det ekonomiska tänkandet, anger lämplig inriktning av denna del av kursen, ehuru populariserande pa ett alltför lågt plan).

0.) En systematisk framställning av den ekonomiska politikens typologi (t. ex. Bresciani-Turroni: Einfiihrung in die Wirtschaftspolitik, 300 sidor, eller even— tuellt E. R. Walker: From Economic Theory to Policy).

d) En jämförande översikt över de ekonomiska systemen i några viktigare länder (t. ex. Halm: Economic Systems. A Comparative Analysis eller delar av Sikes: Contemporary Economic Systems — Their Analysis and Historical Back- ground eller Blodgett: Comparative Economic Systems, varvid om den senare boken läses troligen Viss litteratur under c) ovan kan utgå).

2. En genomgång av de viktigaste slagen av ekonomisk politik i Sverige under en översiktlig ku'rs samt framför allt under intensiva seminarieövningar med referat och skriftliga bidrag från en-skilda deltagare. Endast inom ett fåtal om— råden (t. ex. handels-, befolknings och bostadspolitiken) finnes lämplig systema- tisk litteratur. I övrigt måste för studierna i stor utsträckning användas uppsatser, Offentliga utredningar, propositioner och annat offentligt tryck. Varje studerande skall erhålla en allmän överblick över den ekonomiska politiken samt specialisera sig på ett viktigare område och där bidraga till seminariet med referat och uppsats. Utan anspråk på att nedanstående rubricering är systematiskt väl genomtänkt kunna dock rubrikerna antyda viktigare områden, som böra behandlas: Penning— och sysselsättningspolitik. Arbetsmarknads- och lönepolitik.

Utbildningspolitik. Befolkningspolitik. Bostadspolitik.

Inkomstöverföringar (inkl. subventioner av konsumtionen). Vårdanstalter och vårdåtgärder i offentlig regi. Åtgärder för att öka näringslivets effektivitet resp. förändra dess organisations- former (t. ex. monopolpolitik, teknisk och ekonomisk forskning).

Lokaliseringspolitik. Kommunikationspolitik.

Speciell p-olitik för enskilda näringsgrenar (viktigaste exempel, jordbruks- politiken och skogspolitiken.) Speciella dirigeringar i krislägen av konsumtion och produktion (ransoneringar, priskontroll m. m.). Socialiserad produkt—ion. Handels- och valutapolitik.

• Sida 255
•  Original

(Specialkurs enligt P. M. av professor Torvald Höjer. Beräknad studietid en termin.)

I. Med hänsyn till att denna speciella studiekurs väsentligen är avsedd för stude— rande, som önska utbilda sig för utrikesförvaltningen, bör huvudvikten alldeles bestämt läggas på den diplomatiska historien efter 1789, med växande fördjup— ning av kursinnehållet, ju närmare man kommer vår egen tid. De kunskaper, som härigenom vinnas, kräva emellertid såsom bakgrund någon kännedom om den diplomatiska historien under 1700—talet, samt vidare en viss förtrogenhet med de viktigaste nationernas nyaste inre historia. Vad Sverige-s historia angår, torde det här i stort sett räcka med någon fördjupning av skolkursen för den utrikespolitiska historiens del i fråga om tiden efter 1809 samt läsning av ett par specialarbeten för att vinna en konkretare uppfattning av problem-ställningarna.

Utöver dessa kursmonent förefaller det önskvärt, att de studerande erhålla en elementär kännedom om diplomatiens egen senare utveckling samt om de mellan- folkliga freds— och organisationssträvandenas historia under nyare tid.

Med hänsyn dels till att denna studieplan är avsedd för akademiska studier och ej för ren yrkesutbildning i snävaste mening, dels till att— de studerande just med tanke på sin kommande verksamhet böra vara förtrogna med grundprinci- perna i'ör historisk källkritik, torde en elementär kurs i historisk metodik vara önskvärd. De hittills vid vår universitetsundervisning begagnade kortfattade hand- böckerna i historisk teknik äro främst inriktade på medeltidens historia och ha sina exempel huvudsakligen hämtade därifrån; i detta fall blir det önskvärt att välja en handbok med orientering åt modern historia.

11. I fråga om den akademiska undervisning inom ämnet historia, som för närva- rande meddelas, torde det vara uppenbart, att proseminarierna, alldeles oavsett om de behandla ämnen från tiden före eller efter 1789, äro av värde för de studerande, om vilka här är fråga, i och för deras praktiska förtrogenhet med tillämpningen av historisk metod. Däremot torde det knappast föreligga tillräck- liga skäl att föreskriva något bevistande av föreläsningar såsom obligatoriskt, efter-som det ju mycket väl kan tänkas terminer eller hela läsår, då ingen av de föreläsningsserier, som givas, har någon egentlig anknytning till den studiekurs, om vilken här är fråga. Helt annat blir förhållandet, om och när de år 1947 av riksdagen i princip beslutade professurerna i modern politisk och social historia vid de båda statsuniversiteten bli verklighet. De två obligatoriska kurser inom historieämnet, som för närvarande pläga givas—Huvuddragen av den svenska stats- författningens historiska utveckling resp. Källorna och litteraturen till Sveriges historia — torde icke kunna anse-s ha sådan anknytning till den moderna utrikes- politiska historien, att något skäl skulle föreligga att göra dem obligatoriska inom den ämnesgren, som här avses. Det kursförslag, som här nedan framlägges, är blott avsett att ge en unge- färlig föreställning om kursens omfattning och uppläggning. Förslaget är i möj— ligaste mån uppgjort med flera alternativ i fråga om själva litteraturen.

III. Ix'urs/örslag: ]. Skolkurserna i allmän och svensk historia under nyare tiden väl repeterade.

2. Elementen av den historiska metodläran, med särskild tillämpning på

modern historia., förslagvis efter L. Gottschalk: Understanding History (Chicago 19:30).

• Sida 256
•  Original

3. En kurs i allmän diplomatisk historia, huvudsakligen efter 1789 och med kursen vidgad för 1800-talets tre sista decennier och 1900-talet. Kursen består av (a) en relativt kortfattad allmän handbok, t. ex. Ch. Petrie: Diplomatic History 1713—1933 (London 1946); (b) ett vetenskapligt specialarbete med ämne på perioden 1789—1870; (0) två vetenskapliga specialarbeten med ämne på perioden 1871—1914, helst så valda, att de belysa samma problem eller problemkomplex från olika sidor; (d) en översikt av mellankrigstidens historia; (9) två vetenskapliga specialarbeten rörande det andra världskrigets för- historia eller dess förlopp ur politisk synpunkt, valda på samma sätt som under mom. (0); (f) ett arbete på tiden efter 1945; (g) någon kännedom om källpublikationer, memoarlitteratur och bearbetningar för tiden 1890—1940 samt (h) vidgad kännedom om Amerikas Förenta Staters, Englands, Frankrikes, Rysslands och Tysklands inre historia efter 1890, förslagsvis efter motsvarande partier i H. Tingsten: Demokratiens seger och kris (Vår egen tids historia, I, 1933) samt ett vetenskapligt specialarbete på ett av dessa fem länders inre historia under i huvudsak samma tid.

4. En kurs i den svenska utrikespolitikens historia efter 1809, bestående av hithörande partier av Sveriges historia genom tiderna, band 4—5 (Stockholm, Saxon o. Lindström 1948) samt partiet om mellankrigstiden i Den svenska utrikes- politikens historia (1951) och därjämte två vetenskapliga specialarbeten rörande svensk utrikespolitik efter 1809.

5. Någon kännedom om diplomatiens utveckling, förslagsvis efter H. Nicolson: Diplomacy (Home University Library, 2d edition, 1950).

6. En översikt av de internationella freds- och 0rganisationssträvandenas historia, förslagsvis efter G. Landberg: Fredsorganisation och maktpolitik (Natur och kultur 1928).

7. Deltagande i en termins proseminarieövningar i historia.

• Sida 257
•  Original

Bilaga 14 A 1.

JURIDISKA FAKULTETEN

VID UNIVERSITETET I UPPSALA

gör veterligt att studeranden vid universitetet ......................................................

vid denna dag verkställd prövning befunnits hava fullgjort vad som är stadgat för juris kandidatexamen, på sätt framgår av de i detta diplom förtecknade vitsorden.

På grund härav har fakulteten godkänt hans examen och förklarat honom,

.......................................................................................................................... , för JURIS KANDIDAT ägande ............................................. åtnjuta de rättigheter, som enligt lag och

författningar tillkomma den som avlagt juris kandidatexamen.

Uppsala den 195

Å fakultetens vägnar

Notarie

Diplom över jur. kand-examen enligt stadgan den ......... 195... för .......................................

1 Diplomet synes böra erhålla en tilltalande utstyrsel. Föreliggande bilaga avser ej att angiva utstyrsel eller format.

• Sida 258
•  Original

över juris kandidatexamen för ............................................................................... ___—_____________— Examensämne Vitsord Examinator

Ekonomisk samhällskun- skap

Rättshistoria. . . . . . . . . . ..

Statsrätt med folkrätt ..

CivilrättI..............

”Civilrätt II med interna— tionell privaträtt . . . . . .

Straffrätt med juridiska hjälpvetenskaper . . . . . .

Processrätt

Finansrätt ........................................................................................................

Förvaltningsrätt . . . . . . . .

Allmän rättslära . . . . . . . .

Civilrätt

Specialomrade : .....................................................................................................

Valfritt ämne : Specialomrade :

_________________———-———— Bestyrkes

Uppsala den 195

• Sida 259
•  Original

Juris kandidatexamen består av tre delar. Första delen omfattar den nedan nämnda prope- deutiska kursen samt förberedande och allmänbildande ämnen, nämligen ekonomisk samhälls- kunskap, rättshistoria och statsrätt med folkrätt. I andra delen inhämtas grundläggande in- sikter i gällande svensk rätt. Tredje delen omfattar dels allmän rättslära dels mera ingående studier inom begränsade områden av civilrätt och av ett valfritt ämne enligt vad nedan när- mare sägs.

Den sammanlagda normala studietiden för juris kandidatexamen är fastställd till nio ter- miner, varvid beräknas för första delen en studietid av två terminer, för andra delen omkring fyra och en halv terminer och för tredje delen icke fullt två och en halv terminer.

I examen ingå en propedeutisk kurs i juridik samt en kurs i ekonomisk redovisning. Den propedeutiska kursen utgör en inledning till de juridiska studierna. Kursen i ekonomisk redo- visning avser att bibringa insikt i bokföringens principer och någon förmåga att kritiskt bedöma bokföring, särskilt resultatredovisning.

De särskilda examensämnena innehålla i huvudsak följande. Ekonomisk samhällskunskap: översikt av nationalekonomiens deskriptiva delar, särskilt penning— och kreditväsendet samt socialpolitiken; huvudpunkter av ekonomisk teori och politik; orientering om viktigare ekonomiskt och statistiskt källmaterial.

Rättshistoria: översikt av den svenska rättsutvecklingen jämte några huvudpunkter av den romerska rätten och rättsutvecklingen i främmande länder, allt sett i samband med den allmänna samhälls- och kulturutvecklingen.

Statsrätt med folkrätt: översikt av viktigare grundlagsstadganden och andra konstitutio- nella bestämmelser, orientering om medborgarnas allmänna fri- och rättigheter; någon känne- dom om olika författningstyper och politiska åskådningar samt Sveriges politiska liv; huvud- punkter av folkrätten.

Civilrätt I: insikter i civilrättens allmänna läror och dess regler beträffande lös egendom. Civilrätt II med internationell privaträtt: insikter i rättsreglerna rörande fast egendom, familje- och successionsrätt samt de rättsregler i övrigt, som icke ingå i civilrätt I; huvud- punkter av den internationella privaträtten.

Straffrätt med juridiska hjälpvetenskaper: insikter i straffrättens allmänna del och i straff- lagens bestämmelser om viktigare brott; översikt av specialstraffrätten; huvudpunkter av följande juridiska hjälpvetenskaper, nämligen rättspsykologi, rättspsykiatri, kriminologi, krimi— nalteknik, kriminalpolitik samt straffverkställighet och annan kriminalvård.

Processrätt: insikter i processrättens allmänna principer, civil- och straffprocessrätt samt exekutionsrätt; översikt av konkursrätten och specialprocessrätten.

Finansrätt: insikter i skatterätt; huvudpunkter av finansvetenskapen. Förvaltningsrätt: insikter i förvaltningsrättens alhnänna del, särskilt principerna för för- valtningsförfarandet och förvaltningsprocessen; översikt av kommunalrätt, socialvårdsrätt och övrig speciell förvaltningsrätt.

Allmän rättslära: översikt av rättsfilosofi och rättssociologi; juridiska begrepp och juridisk systematik, lagstiftnings- och lagtolkningsteknik samt rättstillämpningens allmänna grunder i övrigt.

Civilrätt och Valfritt ämne: grundligare insikter i lagar, litteratur och annat materiel rörande en lämpligt avvägd del av ämnet med anknytning till dettas allmänna grunder samt fördjupad insikt i ämnets metodik under beaktande av rättsordningen i dess helhet.

Av den sammanlagda studietiden beräknas för den propedeutiska kursen samt för ekono— misk samhällskunskap, rättshistoria och Statsrätt med folkrätt vardera en halv termin; för civilrätt I, civilrätt II med internationell privaträtt och straffrätt med juridiska hjälpveten— skaper vardera en termin; för processrätt och förvaltningsrätt vardera tre femtedels termin; för finansrätt och allmän rättslära vardera två femtedels termin samt för civilrätt och valfritt ämne vardera en termin.

Utöver ovan angivna för examen erforderliga ämnen må såsom tillualsämne medtagas ytterligare ett eller flera ämnen inom juridiska eller filosofiska fakulteterna. Härvid till- lämpas det betygssystem, som gäller för den examen vari ämnet normalt ingår.

I de till första och andra delarna av examen hörande examensämnena samt i allmän rätts- lära givas betyg med något av vitsorden. godkänd, icke utan beröm godkänd eller med beröm godkänd. I civilrätt och i valfritt ämne i tredje delen av examen användas förutom ovannämnda vitsord jämväl med utmärkt beröm godkänd samt berömlig. Sistnämnda båda vitsord meddelas endast då den studerande visat prov på synnerlig mognad och vetenskaplig förmåga. För be- tygen godkänd, icke utan beröm godkänd och med beröm godkänd må ej fordras till omfatt- ningen olika lärokurser.

• Sida 260
•  Original

• Sida 261
•  Original

FILOSOFISKA FAKULTETEN

VID UNIVERSITETET I UPPSALA

gör veterligt att studeranden vid universitetet ...................................................... född i ........................................................................... den ...................................

vid denna dag verkställd prövning befunnits hava fullgjort vad som är stadgat för politices magisterexamen, på sätt framgår av de i detta diplom förtecknade vitsorden.

På grund härav har fakulteten godkänt hans examen och förklarat honom,

.......................................................................................................................... , för POLITICES MAGISTER ägande ................................................ åtnjuta de rättigheter, som enligt gällande

bestämmelser tillkomma den som avlagt politices magisterexamen. Uppsala den 195

Å fakultetens vägnar

Samhällsvetenskapliga ämnesgruppens

ordförande

(L. s.)

/ ...............................................

Notarie

Diplom över pol. mag.-examen enligt stadgan den ......... 195... för

1 Se not s. 257.

• Sida 262
•  Original

över politices magisterexamen för .......................................................................

Huvudämne: ...........................................................................................................

Examensarbete : ..................................................................................................... Examensämne Vitsord Examinator

Examens förra del :

Statistik . ........................................................................................................ Statskunskap ..................................................................................................... Kulturgeografi . . ................................................................................................. Företagsekonomi med eko-

nomisk redovisning. . . . ........................................................................................ Nationalekonomi ........ ............................................. Sociologi . . ..................................................................................................... Rättskunskap .........._ ........................................................................................

Examens senare del:

Allmänt samhällsveten- skapligt prov .............................................................................................

Huvudämne: allmän kurs

Bestyrkes Uppsala den 195

• Sida 263
•  Original

Politices magisterexamen, för vilken beräknas en normal studietid av nio ter- miner, består av två. delar. Förra delen omfattar sju fasta examensämnen, näm- ligen statistik, statskunskap, kulturgeografi, företagsekonomi med ekonomisk redo- visning, nationalekonomi, sociologi och rättskunskap. Fast examensämne har till syfte att bibringa den studerande grundläggande insikter i ämnets innehåll och metoder. Studiet av de fasta examensämnena skola därjämte tillsammans giva de studerande en översikt över det samhällsvetenskapliga arbetsområdet och sam- bandet mellan olika samhällsvetenskaper. Den sammanlagda normala studietiden är för de fasta ämnena fastställd till fem terminer, varvid beräknas för statistik en, för statskunskap fyra femtedels, för kulturgeografi en halv, för företagseko- nomi med ekonomisk redovisning sju tiondels, för nationalekonomi en samt för sociologi och rättskunskap vardera en halv termin.

Examens förra del inledes med en samhällsvetenskaplig orienteringskurs samt avslutas med allmänna samhällsvetenskapliga seminarieövningar och ett allmänt samhällsvetenskapligt prov. Vid sistnämnda prov behandlas en allmän samhälls- vetenskaplig uppgift, avsedd att pröva den studerandes förmåga att, med till- gång till behövliga hjälpmedel, på. ett praktiskt problem tillämpa och samordna från olika samhällsvetenskaper tillägnade synpunkter.

Examens senare del omfattar ett huvudämne, för vilket beräknas en sam- manlagd normal studietid av tre terminer, samt ett stödämne med en normal studietid av en termin. Huvudämne omfattar dels mera ingående studier inom hela ämnesområdet (huvudämne: allmän kurs), dels fördjupade studier för för- värvande av grundlig kännedom om de inom ämnet använda vetenskapliga meto- derna samt specialstudier inom en del av ämnet jämte ett i samband härmed ut— arbetat självständigt vetenskapligt examensarbete (huvudämne: specialkurs). I stödämne skola förvärvas fördjupade insikter i ämnets metodik, inriktade med hänsyn till huvudämnet och specialiseringen inom detta.

I fast ämne, i huvudämne. allmän kurs, i stödämne samt vid allmänt samhälls- lig mognad och' vetenskaplig förmåga. För betygen godkänd, icke utan beröm godkänd eller med beröm godkänd. I huvudämne: specialkurs användas förutom ovannämnda vitsord jämväl med utmärkt beröm godkänd eller berömlig. Sist- nämnda båda vitsord meddelas endast då den studerande visat prov på synner- lig mognad och vetenskaplig förmåga. För betygen godkänd, icke utan beröm godkänd och med beröm godkänd må ej fordras till omfattningen olika läro- kurser.

Utöver ovan angivna för examen erforderliga ämnen må såsom tillvalsämne medtagas ytterligare ett eller flera ämnen inom filosofiska fakulteten ävensom vissa andra ämnen. Härvid tillämpas det betygssystem, som gäller för den examen, vari ämnet normalt ingår.

• Sida 264
•  Original

• Sida 265
•  Original

Bilaga 15.

UTBILDNINGEN AV LÄRARE I SAMHÄLLSLÄRA.

Kommitténs yttrande över universitetsheredningens betänkande V.

Genom remiss den 24 maj 1950 har Kungl. Maj:t anmodat de sakkunniga för utredning av de juridiska och statsvetenskapliga examina m. m. att avgiva ut- låtande över 1945 års universitetsberednings betänkande V, examina och under- visning, uuiversitet—sstatistik (SOU 1949: 54) (i fortsättningen citerat UB).

Med anledning härav få de sakkunniga, vilka ansett sig böra begränsa sitt ut- låtande till att avse universitetsberedningens förslag i fråga om utbildningEn av lärare i samhällslära samt vissa därmed sammanhängande spörsmål, i under- dånighet anföra följande.

Allmänt har omvittnats, att den undervisning, som för närvarande meddelas i samhällslära — både på det lägre stadiet och på gymnasiet —— ej ger eleverna de kunskaper om nutidssamhället, som anses nödvändiga. Det är därför helt naturligt att en förbättrad undervisning i samhällslära ansetts som en synner— ligen viktig angelägenhet vid den av statsmakterna i princip beslut-ade skolre- formen. I den s. k. skolpropositionen (Kungl. Maj:ts proposition 1950:70) har chefen för ecklesiastikdepartementet kraftigt understrukit detta. Beträffande sko- lans mål säges nämligen bl. a. (sid. 71): »Det är icke nog med att skolan förmed- lar fakta om samhällets historia och struktur och lär de unga, huru det går till, när de styras av andra. — — — I det nya ämnet samhällskunskap men också i andra sammanhang böra barnen på ett enkelt, lättfattligt och konkret sätt bringas att förstå de sidor av samhällsverksamheten, som äro tillgängliga för deras ålder. De böra småningom få lära sig något om de praktiska motive- ringarna för samhällets ordning och påbud och om de behov, som ligga bakom dess institutioner, kanske också att inse, att samhällets tillgångar icke äro out- tömliga och att det beror av allas gemensamma arbete, om de skola förkovras och växa.»

Skall det mål, som sålunda uppställts för undervisningen i skolans samhälls- lära, kunna nås, är det uppenbart _ vilket också betonats i olika sammanhang — att stora krav måste ställas på de lärare, som skola undervisa i ett ämne av så mångskiftande natur. För att kunna meddela undervisning häri är det givet- vis ej tillräckligt om lärarna ha intresse för aktuella samhällsfrågor, utan härför kräves dessutom som nödvändig bakgrund en på studiet av de olika vid univer- siteten representerade samhällsvetenskapliga ämnena tillägnad allmänbildning. Dylika insikter äro givetvis av alldeles speciell betydelse för undervisningen på skolans högstadium och då i synnerhet på gymnasiets allmänna linje, vars »huvud- uppgift måste bliva att giva lärjungarna en mer omfattande och fastare orienterad kunskap om nutidssamhället än som är möjligt åstadkomma inom de nuvarande linjerna med deras i var sin riktning specialiserade studiemål», (departements- chefen i skolpropositionen, sid. 509).

Med dessa allmänna synpunkter på samhällslärans ställning och betydelse som bakgrund, anse vi i likhet med UB, att akademisk fackutbildning ovillkor- ligen fordras för kompetens att undervisa i samhällslära ej blott på gymnasiet utan även på realskolan. Vi kunna däremot icke finna, att den av UB föreslagna utbildningen skulle vara tillfyllest. Detta gäller framförallt den utbildning, som föreslås för blivande gymnasielärare i samhällslära. Att vår uppfattning härvid- lag avsevärt avviker från UB:s torde bland annat sammanhänga med att vi anse, att UB:s utgångspunkter delvis äro godtyckligt valda. UB har sålunda i sitt

• Sida 266
•  Original

avsnitt »Vilka universitetsämnen skola motsvara skolämnena?» (sid. 87) fast- slagit, att »oberoende av vilken ställning ämnet samhällslära i framtiden er- håller i realskolan och gymnasiet _— den förändringen (bör) komma till stånd, att universitetsämnena historia och statskunskap skola motsvara skolämnet histo- ria med samhällslära (eller skolämnena historia och samhällslära)». Vidare har UB, genom att den utgår ifrån »att ämnet samhällslära för framtiden får tänkas obligatoriskt sammankopplat med historia i ämbetsexamen» kommit fram till en utbildningsgång med en synnerligen begränsad studietid för samhällslära.

Beträffande utbildningen av blivande gymnasielärare i samhällslära har redan antytts, att enligt vår åsikt ifrågavarande lärare måste ha en grundläggande ut— bildning i de viktigaste samhällsvetenskapliga ämnena. Att denna utbildning inte kan begränsas till att omfatta endast ämnet statskunskap torde, med hänsyn till att detta ämne endast täcker en del av det som skall ingå i samhällsläran, vara självklart. Utbildningen måste därför omfatta även andra samhällsvetenskapliga ämnesområden och det universitetsämne, som därvid oftast framhållits som syn— nerligen väsentligt för gymnasieundervisningen, är nationalekonomi. Men det bör observeras, att man från nationalekonomi som universitetsämne redan fått eller räknar med en utbrytning av vissa delar till företagsekonomi, kulturgeografi med ekonomisk geografi och/eller statistik. Att den teoretiska utbildning, som skall ligga till grund för gymnasieundervisning i allmänna ekonomiska och ekonomiskt— politiska problem, måste vara relativt grundlig, förefaller oss oundgängligt. En utbildning i nationalekonomi, som icke leder längre än till en halvbildning, kan vara direkt farlig. Vi vilja därför kraftigt understryka, att den av UB föreslagna undervisningskursen i nationalekonomi »på ett par månader» är otillräcklig. Skall samhällsläran överhuvud innehålla någon nationalekonomi, måste den gymnasie- lärare, som skall undervisa däri, åtminstone ha kunskaper i ämnet motsvarande fordringarna för en betygsenhet, d. v. s. minst en termins studier i nationalekonomi. Kan ej detta tillgodoses, är det enligt vår mening nödvändigt att starkt sänka anspråken på samhällslärans innehåll i vad det avser områden, som ligga inom universitetsämnet nationalekonomi. Förutom statskunskap och nationalekonomi bör helst i samhällsläran ingå kunskapsmoment, som bruka falla inom universi- tetsämnena statistik och sociologi, samt någon kännedom om vissa ledande grund- tankar inom rättsordningen, främst de delar därav som äro av omedelbar bety- delse för de flesta enskilda.

Av vad sålunda anförts torde tydligt framgå, att vi ej kunna dela UB:s upp- fattning »att statskunskap skall vara huvudämnet i samhällsläran», i den mån man som UB i detta fall med huvudämne menar att den samhällsvetenskapliga lärarutbildningen helt dominerade ämnet. Härav följer också att vi avstyrka inrättande av den av UB föreslagna speciella 2-betygskursen i statskunskap för fil. ämbetsexamen.

Vad därefter angår frågan om samhällslärans eventuella obligatoriska sam- mankoppling med historia på gymnasieschemat, har skolkommissionen i sitt be- tänkande (SOU 1948: 27, sid. 326) anfört skäl, som tala såväl för som emot en dylik sammankoppling. Även skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande (SOU 1949: 35, sid. 89) berört frågan. Vi kunna ej finna, att sålunda anförda skäl för obligatorisk sammankoppling av ämnena på gymnasiet uppväga därmed sammanhängande nackdelar. Och oavsett alla eventuella nackdelar förefaller det ofrånkomligt, att samhällsläran åtminstone på den allmänna linjen, med dess ovan citerade huvud- uppgift, måste bli ett självständigt ämne. Härtill kommer emellertid, att en sam- ordning av ämnena uppenbarligen inte omöjliggör särskild undervisning i sam- hällslära. En koncentration av ämnets studium till viss termin eller visst läsår liknande den, som redan beslutats av skolöverstyrelsen beträffande realskolan, förefaller nämligen under sådana förhållanden nödvändig inte minst med hänsyn

• Sida 267
•  Original

till de erfarenheter man har av den nuvarande ordningen. Historiekursen måste således avslutas på bestämd tid, så att samhällsläran kan beredas erforderligt ut— rymme. Och vid dylik koncentration av undervisningen synes det rimligt, att densamma skall kunna uppdragas åt annan lärare än historieläraren. Vi äro med- vetna om, att bland annat historielärarna hävda, att dylik uppdelning skulle vara olycklig för undervisningen i samhällslära, eftersom enligt deras mening sam- hällsläran alltid måste bygga på historien. Dessa synpunkter skola i detta sam— manhang ej närmare bemötas. Enligt vår uppfattning bör en samordning av under- visningen i detta fall ej vara svårare än då det gäller andra angränsande skoläm- nen vari två lärare meddela undervisning.

Om således enligt vår mening samhällslärans ställning på gymnasiet såsom självständigt Skolämne synes vara den rimligaste utgångspunkten, finns det även andra, och kanske än starkare skäl, som tala för att samhällsläran måste få en självständig ställning i fil. ämbetsexamen. UB har, som redan tidigare fram- hållits, genom att sammankoppla samhällslära med historia låst fast den studie- tid, som kan tilldelas samhällsläran, till högst 21/2 terminer. Principen har näm- ligen varit den — vilket i och för sig givetvis är fullt rimligt — att den sam— manlagda genomsnittliga studietiden i två universitetsämnen, som motsvaras av ett Skolämne, ej bör vara mer än ca 5 terminer. För kompetens att undervisa på gymnasiet i modersmål (universitetsämnena nordiska språk och litteraturhistoria) och i biologi (universitetsämnena botanik och zoologi) fordras således en studie- tid av 5 a 5 1/2 terminer. Skolämnet samhällslära, vilket åtminstone på den all- männa gymnasielinjen skall bli ett av linjens huvudämnnen, måste enligt vår uppfattning komma att motsvaras av mer än två universitetsämnen. Med hänsyn härtill synes det fullt motiverat att ämnet får kräva lika lång studietid, som t. ex. biologi. Härtill kommer att det helt enkelt inte torde finnas någon möjlighet att utbilda för gymnasieundervisning kompetenta lärare i samhällslära på så kort tid som 21/2 terminer. Vi ha för vår del icke funnit den erforderliga utbildningen vara möjlig att ernå på mindre än 4 terminer. Och enligt vår mening bör ett skolämne, som kräver en utbildningstid av denna omfattning, kunna medtagas som självständigt ämne i åtminstone vissa kombinationer i fil. ämbetsexamen. Även skolkommissionen har varit inne på denna tankegång. Kommissionen anför nämligen (sid. 326): »Skapas här (vid universiteten) ett examensämne, som i sig upptoge element från statskunskap, nationalekonomi och sociologi ——- ämnet kunde lämpligen få, den senare beteckningen — och som finge en starkt praktisk inriktning, kunde kombination mycket väl tänkas inte bara med historia utan också med geografi och biologi.»

Det av skolkommissionen föreslagna tillvägagångssättet — att vid universi— teten skapa ett särskilt examensämne, som i sig innefattade de för samhällsläran viktigaste delarna av olika universitetsämnen —— anse vi dock ej vara den bästa lösningen. Utgår man från nu rådande betygs- och examensordning vid universi- teten, torde denna lösning emellertid ligga nära till hands. Vid våra överväganden rörande den lämpligaste utformningen av statsvetenskaplig-filosofisk examen ha vi kommit fram till att universitetsstudierna för denna examen måste läggas upp efter delvis nya principer och vi anse, att lärarutbildningen i samhällslära kan lösas genom en samordning med den utbildning, som vi tänkt oss för statsveten- skaplig-filosofisk examen. Detta förslag bygger i stort sett på att alla, som ämna specialisera sig inom något visst samhällsvetenskapligt ämne, först skola erhålla en grundläggande samhällsvetenskaplig utbildning inom samtliga samhällsveten- skaper. Det förslag till statsvetenskaplig—filosofisk examen, som torde komma att framläggas av oss, består därför av två examensdelar, en första allmän del omfattande genomsnittligen 5 studieterminer samt en specialiseringsdel omfat- tande genomsnittligen 4 studieterminer. I detta sammanhang är det den första,

• Sida 268
•  Original

allmänna delen, som är av största intresset. I denna del studeras de samhällsve— tenskapliga ämnena i bestämd ordning. De olika kurserna kunna härigenom på. lämpligt sätt koordineras och bygga på varandra. Kursfordringarna fastställas i varje ämne i anslutning till föreliggande behov och bindas icke till det nuvarande betygsenhetssystemet. Med hänsyn till den rationella uppläggningen av denna examensdel har det nämligen synts lämpligast att (i likhet med vad som redan nu sker inom de juridiska och medicinska fakulteterna) fastställa omfattningen av de i densamma ingående kurserna uteslutande med hänsyn till det upp- ställda bildningsmålets krav, men utan försök att få en exakt anslutning till filo- sofiska fakultetens betygsenheter. Det av oss tänkta systemet kommer även att avvika från det av UB föreslagna. med 1/2-bet-ygskurser. UB avser nämligen halva betygsenheter tillämpade för kurser i delar av ett ämne, medan det däremot i vårt förslag till statsvetenskapligvfilosofisk examens allmänna del är fråga om orienterande kurser i hela ämnen.

Vårt preliminära förslag till statsvetenskap]ig-filosofisk examens allmänna del är följande:

Effektiv studietid

i terminer Statistik ...................................................... l Statskunskap ................................................ 4/5 Kulturgeografi med ekon. geografi ..................... 1/2 Ekonomisk redovisning .................................... 1/5 Företagsekonomi .......................................... 1/2 Nationalekonomi (inkl. ekon. hist.) ..................... l Sociologi ...................................................... 1/2 Rättskunskap ................................................ 1/2 Summa 5 terminer.

I ämnet statistik komma vi dessutom att föreslå inrättandet av en 1/2-termins kurs, vars innehåll främst skulle syfta till att bibringa kunskaper om statistiskt källmaterial samt förmåga att utnyttja dylikt material. Kursen avses kunna ingå i den tilltänkta statsvetenskaplig-juridiska examen och för dess inhämtande kom- mer ej att krävas förkunskaper i matematik.

Som tidigare framhållits skall statsvetenskaplig-filosofisk examen bestå av en allmän del och en specialiseringsdel. Under den senare delen studeras såsom huvudämne ett av de i den allmänna delen ingående ämnena under ytterligare ca 3 terminer och ett stödämne (vanligtvis annat samhällsvetenskapligt ämne) under ca 1 termin. Den allmänna examensdelen skall således giva en bred samhälls— vetenskaplig grund för efterföljande specialiseringsstudier och dess konstruktion är inte sådan, att den utan vidare kan anses lämpligt avpassad för den, som inte skall bedriva fortsatta samhällsvetenskapliga studier. Härtill kommer, att vissa ämnen ej torde vara absolut nödvändiga i en utbildning, som direkt syftar till att utgöra grundval för skolämnet samhällslära.

Betraktar man därför den ovan redovisade allmänna delen till statsvetenskap- lig—filosofisk examen ur synpunkten av vilka delar, som äro minst nödvändiga för eu blivande lärare i samhällslära och som dessutom kunna utelämnas utan att i alltför hög grad skapa luckor i den som en helhet tänkta samhällsvetenskap- liga grundutbildningen, synes nedskärning vara möjlig i första hand beträffande företagsekonomi, sociologi och statistik. Vad först företagsekonomi beträffar synes detta ämne kunna utgå; vissa för ekonomiska studier oundgängligen nödvändiga tankegångar få upptagas till behandling inom ramen för uationalekonomien. Starka skäl synas tala för att ämnet sociologi inginge i studierna. Vid gymnasieundervis-

• Sida 269
•  Original

ningen i samhällslära måste och böra sociologiska aspekter sannolikt ofta an- läggas på olika samhällsproblem. Emellertid ha vi trots detta ansett oss kunna utesluta sociologi enär vi dels velat undvika en alltför stor splittring av under- visning och examination på flera mindre ämnen, dels funnit det ännu angelägnare att bereda utrymme för ytterligare studier i statskunskap. Den statskunskap, som skall ingå i statsvetenskaplig—filosofisk examens allmänna del, torde nämligen ej medföra den fördjupning i ämnet, som en blivande gymnasielärare bör ha. Fordringarna i statskunskap böra därför utvidgas till att omfatta en kurs med en genomsnittlig studietid av 11/2 termin. Vissa kunskaper i statistik äro nöd— vändiga främst för de ekonomiska studierna. I detta fall torde det dock vara till— räckligt med den 1/2-terminskurs, som ovan nämnts och som avses kunna ingå i statsvetenskaplig-juridisk examen. Redan tidigare har konstaterats, att national— ekonomi måste utgöra en viktig del av utbildningen. Detta ämne måste därför i sin helhet medtagas. Samma gäller kuturgeogmfi. Det huvudsakligen deskriptiva kunskapsstoff, som skall ingå i kulturgeografi, kommer nämligen främst att bestå av ämnesdelar, som äro nödvändiga för studiet av nationalekonomi. En nedskär— ning i detta fall skulle därför endast få till följd, att studietiden för national- ekonomi måste ökas med i det närmaste motsvarande tid. Vad slutligen rätts— kunskap beträffar anse vi, att vissa elementära juridiska insikter äro synnerligen viktiga för en blivande gymnasielärare i samhällslära. I skolämnet samhällslära måste nämligen _ som redan tidigare antytts — enligt vår uppfattning kunskaper meddelas om vår rättsordnings grundtankar och samhälleliga funktion samt om några typiska institut, huvudsakligen tillhörande >>vardagslivets juridik». Gym- nasieundervisning häri torde knappast kunna meddelas, om inte läraren under sina akademiska studier erhållit någon juridisk utbildning.

Genom dessa nedskärningar skulle man kunna komma fram till en studietid av 4 terminer för en utbildning, som förslagsvis skulle kunna benämnas »sam— hällsvetenskaplig grundutbildning för fil. ämbetsexamen med skolämnet samhälls- lära». Enligt vår mening bör denna grundutbildning kunna medtagas i fil. äm- betsexamen i kombination med historia och/eller geografi. Med hänsyn till att den samhällsvetenskapliga grundutbildningen omfattar flera universitetsämnen kommer — även om endast ettdera av ämnena historia och geografi ingår i exa- men — UB:s krav på att examen alltid skall omfatta minst tre universitetsämnen alltid att bliva tillgodosett.

Enligt vårt förslag skulle alltså fil. ämbetsexamen kunna avläggas bl. a. i en kombination omfattande samhällsvetenskaplig grundutbildning och geografi. Vid dylik ämneskombination bör emellertid för examens godkännande dessutom krävas betyg i modern politisk historia (förslagsvis från och med 1789). Ämnets omfattd ning bör begränsas till en studiekurs med en beräknad effektiv studietid av 1/2 termin (Vr-betygskurs). Genom att modern politisk historia obligatoriskt skall ingå i examen därest ämneskombinationen ej omfattar historia, torde garantier skapas för att den blivande gymnasieläraren i samhällslära erhåller för under— visningen nödvändiga historiska insikter. Härtill kommer att dylikt krav ej kom- mer att medföra någon förlängning av studietiden, eftersom 1/2-terminskursen i kulturgeografi ej behöver ingå i den samhällsvetenskapliga grundutbildningen, om den studerande redan har betyg i geografi, samt kommer att medföra ungefär en halv termins minskning i studietiden för ämnet geografi, om den samhällsveten— skapliga grundutbildningen tages före geografien. I nedanstående sammanställning av vårt förslag till samhällsvetenskaplig grundutbildning ha ämnena kulturgeo- grafi och modern politisk historia satts som alternativa.

• Sida 270
•  Original

i terminer Statskunskap ............................................. 1 1/2 Statistik ................................................... 1/2 Kulturgeografi eller modern politisk historia ...... 1/2 Nationalekonomi .......................................... 1 Rättskunskap ............................................. 1/2 Summa 4 terminer.

Trots sålunda föreslagna nedskärningar torde i stort sett undervisningen kunna bli gemensam för de båda samhällsvetenskapliga grundutbildningar, som —— om våra förslag vinna beaktande — komma att finnas. Den som studerar samhälls- vetenskap för lärarexamen, bör nämligen kunna deltaga i den undervisning, som kommer att meddelas i statskunskap, kulturgeografi, nationalekonomi och rätts- kunskap för statsvetenskaplig—filosofisk examen och i statistik för statsvetenskap- lig-juridisk examen. Särskild undervisning torde endast behöva ordnas i modern politisk historia. Kursfordringarna i de olika ämnena böra — utom i statskunskap — motsvara fordringarna för nämnda examina. I statskunskap bör utöver den kurs, som fordras för statsvetenskaplig-filosofisk examen, krävas ytterligare några vetenskapliga arbeten inom viss ämnesdel och i anslutning därtill författandet av en uppsats samt deltagandet i en termins seminarieövningar. Vid tentamen i de samhällsvetenskapliga ämnen, som sålunda skulle ingå i grundutbildningen för fil. ämbetsexamen, bör liksom vid tentamen för statsve— tenskaplig examen kvalitetetsbetyg kunna givas på de olika studiekurserna. I examensbetyget bör givetvis varje ämne redovisas med det betyg, som erhållits i detsamma. Oavsett eventuella kvalitetsbetyg bör emellertid den samhällsveten- skapliga grundutbildningen vid sammanräkning av de för fil. ämbetsexamen nöd— vändiga betygsenheterna alltid anses motsvara tre betygsenheter. För dylik exa- mens godkännande skulle således därutöver komma att fordras ytterligare minst tre betygsenheter och därvid alltid minst två betygsenheter antingen i historia eller i geografi. Sammanfattningsvis vilja vi föreslå: att för kompetens att undervisa i skolämnet samhällslära på gymnasiet skall fordras minst godkända insikter antingen i de ämnen, som föreslagits skola ingå i den samhällsvetenskapliga grundutbildningen för fil. ämbetsexamen, eller i de ämnen, som enligt vårt förslag komma att ingå i statsvetenskaplig- filosofisk examens allmänna del, att de i ovan nämnda samhällsvetenskapliga grundutbildning ingående universi- tetsämnena skola anses motsvara gymnasieämnet samhällslära, att samhällsvetenskaplig grundutbildning skall kunna medtagas i fil. ämbets- examen i kombination med historia och/eller geografi, att för dylik ämbetsexamens godkännande skall krävas betyg i modern politisk historia, därest historia ej ingår i examen, samt att samhällsvetenskaplig grundutbildning vid beräkning av de för fil. ämbets- examens godkännande nödvändiga betygsenheterna skall anses motsvara tre betygsenheter. Vidare vilja vi föreslå: att för kompetens att undervisa i samhällslära på realskolan bör krävas minst godkända insikter i statskunskap enligt fordringarna för samhällsvetenskaplig grundutbildning för fil. ämbetsexamen. Vårt förslag till utbildning av gymnasielärare i samhällslära förutsätter, som tidigare framhållits, bl. a. att universitetsstudierna i samhällsvetenskapliga ämnen

• Sida 271
•  Original

i samband med en reformering av statsvetenskaplig-filosofisk examen uppläggas efter delvis nya principer. Det torde därför knappast vara möjligt, att redan nu — innan vårt förslag beträffande nämnda examen blivit framlagt och prövat -— organisera en grundläggande samhällsvetenskaplig utbildning av det slag vi ovan föreslagit. Med hänsyn härtill vilja vi slutligen framföra några synpunkter på undervisningen i samhällslära under den övergångstid, som sålunda måste komma att uppstå. Då denna övergångstid dessutom, åtminstone delvis, kommer att sam- manfalla med den tid, varunder den provisoriska gymnasiereformen kommer att bestå och varunder den beslutade försöksverksamheten skall bedrivas, är det enligt vår mening särskilt angeläget, att dessa synpunkter beaktas.

Att undervisningen i samhällslära på gymnasiet under denna övergångstid i stor utsträckning måste uppdragas åt historielärare torde med hänsyn "till den föreliggande bristen på lärare med annan utbildning vara ofrånkomligt. Eftersom resultaten av försöksverksamheten måste få stor betydelse för det slutliga ställ- ningstagandet, är det emellertid av vikt att så vitt möjligt även lärare med sam— hällsvetenskaplig utbildning redan under den provisoriska gymnasiereformen knytas till läroverken. Endast härigenom skapas nämligen förutsättning för ett allsidigt bedömande av frågorna om samhällslärans ställning på gymnasiet och lärarutbildningen. För närvarande tjänstgöra ett tiotal politices magistrar såsom lärare vid folkhögskolor. Dessa lärare böra vara synnerligen väl skickade att med— dela undervisning i samhällslära och torde oftast ha åtminstone undervisnings— kompetens i ytterligare ett Skolämne vartill kommer, att de sannolikt ha meddelat undervisning i flera andra skolämnen. Det torde inte vara osannolikt, att några av dessa lärare vore villiga att flytta över till läroverk, därest direkta möjligheter härtill yppade sig. Även andra politices magistrar och personer med annan sam- hällsvetenskaplig utbildning, som redan nu äro knutna till undervisningsväsendet, torde kunna tänkas i detta sammanhang. Sålunda finnas t. ex. vid åtskilliga han- delsgymnasier lärare med viss samhällsvetenskaplig utbildning. Det förefaller inte otänkbart, att dylika lärare skulle vara villiga att såsom timlärare undervisa i samhällslära vid läroverk på orten. Slutligen torde det bland nyutexaminerade politices magistrar finnas personer, som äro intresserade av att vinna anställning vid läroverk. I detta sammanhang bör framhållas att skolöverstyrelsen i yttrande den 20 dec. 1948 över en framställning från statsvetenskapliga intresseförbundet angående bl. a. försöksundervisning i samhällskunskap ställt sig positiv till att personer med statsvetenskaplig-filosofisk examen anställas som timlärare vid läro- verken.

I de sakkunnigas slutliga handläggning av förevarande ärende hava deltagit, utom undertecknad ordförande, ledamöterna professorn Per Olof Ekelöf, juris kandidaten och politices magistern Börje Langendorf, politices magistern Gunnar Löwegren, expeditionschefen Erik Montell, professorn Tord Palander, förste stads- fiskalen Gustaf Persson, ryttmästaren Åke G. Wickman samt docenten Arne NVåhlstrand.

Stockholm den 18 december 1950.

Underdånigst Ragnar Bergendal

Professor

Nils—Otto Willing Sekr. hos de sakkunniga

• Sida 272
•  Original

• Sida 273
•  Original