SOU 1967:19

Statens stöd till ungdomsverksamhet

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

Den 28 juni 1962 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepar- tementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att utreda frågan om det statliga stödet till ungdomsverksamhet. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 16 augusti och 6 september 1962 såsom sakkunniga dåvarande chefredaktören, nuvarande landstingsrådet K. K. B. Ward, ungdomsintendenten Anna-Greta Gustafson, dåvarande förbunds- sekreteraren, nuvarande förlagschefen K. E. Hellberg, gymnastikdirektören R. H. G. Mattsson och folkhögskolläraren N. L. Ohlsson. Åt Ward uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet.

Som utredningens huvudsekreterare har fram till den 31 maj 1964 tj änst- gjort biträdande studierektorn K. Inge Johansson samt därefter studie- ombudsmannen S. M. Dahlin.

Ledamoten Ohlsson har till följd av tjänstgöring utomlands deltagit i utredningens arbete endast fram till den 25 mars 1966.

I skrivelse den 14 februari 1963 anhöll de sakkunniga, vilka antagit nam- net 1962 års ungdomsutredning, om tillstånd att utföra vissa vetenskapliga undersökningar, vilka bedömdes vara av betydelse för att belysa de frågor som angivits i direktiven för utredningsuppdraget. Undersökningarna fanns närmare beskrivna i en till framställningen fogad promemoria, vilken på utredningens uppdrag utarbetats av fil. dr Ingvar Johannesson. Efter hö- rande av statens råd för samhällsforskning lämnade departementschefen den 5 april 1963 sitt tillstånd till genomförandet av ifrågavarande under- sökningar. Efter kompletterande framställning fick utredningen den 24 februari 1965 särskilt medgivande att genomföra en s.k. punktundersök- ning i Västerås stad.

Utredningen har redovisat vissa av sina förslag samt resultaten av under- sökningsverksamheten i delbetänkandena »Stöd åt ungdomsorganisationer- nas centrala verksamhet» (SOU 1963: 67), »Lokaler för ungdomsverksam—

het» (SOU 1965: 67), »Ungdomens förenings- och fritidsliv» (SOU 1966: 47) samt »Ungdomsledare» (SOU 1966:66). Västeråsstudien har som bilaga fogats till nu föreliggande betänkande.

Mot vissa delar av utredningens förslag har ledamoten Anna-Greta Gustaf- son anfört reservation. Beträffande anslagsgivningen till klubbverksamhe- ten på landsbygden har särskilt yttrande avlämnats av experten Evald Olsson.

De sakkunniga får härmed vördsamt överlämna sitt femte och sista be- tänkande, vilket rubricerats »Statens stöd till ungdomsverksamhet».

Stockholm den 17 februari 1967

Kurt Ward Anna-Greta Gustafson Karl Erik Hellberg Roland Mattsson

/Sven Dahlin

KAPITEL 1

Inledning

1.1 Direktiven för utredningsuppdraget

Direktiven för utredningens arbete framgår av chefens för ecklesiastikde- partementet anförande till statsråds- protokollet den 28 juni 1962 och har följande lydelse:

iSåsom anförts i 1962 års statsverks- proposition har vid remissbehandlingen av 1960 års folkbildningsutrednings be- tänkande Folkbildningsarbete och ung- domsverksamhet (SOU 1961 : 44) ifråga- satts, om inte en förnyad utredning måste företagas i vad gäller det statliga stödet till ungdomsverksamheten. I sam- manhanget betonas värdet av ett när- mare studium av ungdomsledarutbild- ningens problem, men också frågan om särskilda administrationsbidrag m. ni. har ansetts böra prövas. Även de ad— ministrativa formerna för det statliga stödet har berörts och önskemål har framförts om en prövning av förslag om en längre gående samordning av de olika statliga anslagen till ungdomsverksam— heten. För egen del gav jag i årets stats- verksproposition uttryck för den me- ningen att en särskild utredning borde tillsättas för att allsidigt överväga de med det statliga stödet till ungdoms- verksamheten sammanhängande proble- men. I denna fråga vill jag nu anföra följande.

De samhälleliga åtagandena för ung- domsfostran i olika former har under senare är väsentligt ökats. Genom de av 1954 och 1957 års riksdagar beslutade åt- gärderna i syfte att stödja ungdomsle— darutbildning, fritidsverksamhet och in- struktörsoerksamhet har dessa åtagan- den kommit att gälla fostrande verk- samhet även utanför skolans och det fria och frivilliga folkbildningsarbetets

ram. Genom den i år beslutade skolre- formen har samhällets åtaganden på fostrans och utbildningens område ytter- ligare väsentligt vidgats. Det ökade sam- hälleliga ansvaret bör ses mot bakgrun- den av förändringarna i samhällsstruk- turen, orsakade av nya produktionsför- hållanden och nya ekonomiska, sociala och kulturella villkor, samt därav he— tingade befolkningsomflyttningar. Den- na utveckling har medfört en vidgning av ansvaret, när det gäller ungdomens fostran och givit upphov till åtskilliga nya problemställningar på detta område.

Kontakten mellan yngre och äldre ge— nerationer är i allmänhet troligtvis inte så stark som tidigare, och en sannolikt mycket stor andel av den svenska ung— domen synes uppleva gemenskap främst med jämnåriga. Detta innebär, att atti- tydbildningen och graden av social an- passning blir i hög grad beroende även av sådana ungdomar, som fungerar som opinionsbildare. I den mån som dessa utövar påverkan i negativ riktning upp- står en påtaglig risk för anpassnings- svårigheter och även för asocialitet i olika former.

Den pågående, starka koncentrationen av befolkningen till större centra gör det naturligt att ungdomarna söker sig sam- man i gäng, som saknar rotfäste i några hävdvunna eller allmänt accepterade nor- mer för mänsklig samvaro. Därmed ac— centueras givetvis de nämnda riskerna. Denna utveckling i förening med det för- hållandet, att oklarhet och osäkerhet råder om hur utvecklingen häst bör mö- tas, skärper de problem, som hänger sam- man med den ökade fritiden.

Trots samhälleliga åtgärder i syfte att pressa olika former av ungd'omsasocia- litet tillbaka, utgör dessa likväl allvar- liga problem. Även om man av ökningen av dessa företeelser ingalunda får dra

den slutsatsen, att varje tonåring riske- rar att hamna i gravare anpassningssvå— righeter, påverkar dock de asociala hand- lingarna i många fall ungdomen indirekt; de utsätts för gruppbildningens tryck att tolerera eller att åtminstone inte oppo- nera sig mot avarter, eller försätts i psy- kologiska svårigheter, då de här berörda företeelserna medverkar till att skapa en klyfta mellan de unga och en äldre, mera normbunden generation. En sådan klyfta kan också komma att gälla förhållandet till ungdomsorganisationer med bestämd målsättning, särskilt givetvis sådana, vilkas arbete direkt inriktas på att be- kämpa avarterna.

När det gäller möjligheterna att mot- verka de tendenser bland ungdomen, som här berörts, måste vi på något längre sikt knyta stora förhoppningar till den nu beslutade utbyggnaden av grundsko- lan och till den pågående breddningen av utbildningen på ovanförliggande sta- dier. Det väsentligaste är därvidlag inte det förhållandet, att nya, stora grupper av ungdom får en förlängd skolgång. utan den målsättning, som den nya sko- lan har med dess starka betoning av fost- ran till ansvar, samarbete och förståel- se för samhället och dess krav, samt det ökade föräldraengagemang för hemmens och skolans gemensamma fostringsan- svar, som den nya skolan förutsätter. Med hänsyn till att skolans betydelse för ungdomens fostran i många samman- hang kraftigt understrukits och att stora resurser ställs till dess förfogande, finns det all anledning att ha uppmärk- samheten riktad på att i största möjliga utsträckning utnyttja dessa resurser och i varje fall undvika att från samhällets sida stödja åtgärder, som kan innebära en dragning från skolan.

Jag har velat göra dessa påpekanden om skolans betydelse, eftersom det lätt förbises, att den ungdomsfostrande ak— tivitet, som för närvarande åtnjuter stat- ligt stöd, avser åldersgrupper av vilka en mycket stor del går och ännu större delar kommer att gå i skola. Betydelsen av skolväsendets utvidgning och utveck— ling och skolans möjligheter att göra yt- terligare insatser på här ifrågavarande område måste således noga beaktas, då man går att skärskåda de ifrågavarande problemen. Behovet av sådana fritidsal- ternativ, som nu stödjes, behöver därige- nom inte nödvändigtvis reduceras. Orga-

niserade fritidssammanslutningar har gin betydelse bl. a. på så sätt, att de skalar kontakter mellan olika kategorier utg- domar. De kan därför under gynnsamma omständigheter verka i fostrande rikt- ning på samma sätt som den under lång tid sammanhållna klassen inom grutd- skolan är avsedd av verka och ge de ungdomar, som avslutar sin skolmässiga utbildning i och med genomgången grundskola, en fortsatt fostran till sarn- arbete och en intellektuell stimulans, som de kanske annars skulle gå miste om. För dem, som fortsätter sin utbildning, är det å andra sidan av betydelse att er- hålla impulser från jämnåriga i yrkesar- bete. Sådana kontaktfunktioner är natur— liga för det bland ungdomen organisera- de föreningslivet, som får sitt i samman- hanget speciella värde genom sin inrikt- ning på ideella mål av olika slag.

Brist på lämpliga lokaler samt svårig- heter —— till stor del ekonomiska -— att organisera en tillräckligt attraktiv för- eningsverks-amhet hör emellertid till de hinder, som föreningslivet möter, i syn- nerhet i tätorterna, och har att försöka undanröja. I praktiken har detta på många håll hittills visat sig inte kunna ske. Det har inneburit, att föreningslivet som helhet eller till viss del aldrig fått fotfäste eller också kunnat bedriva ung- domsverksamhet endast i mycket ringa omfattning. Även resurserna för att i an— knytning till den reguljära föreningsverk- samheten bedriva ideell propaganda av utåtriktad natur är i de stora tätorterna jämförelsevis små.

Å andra sidan gäller att på orter, där föreningslivet fått goda arbetsbetingel- ser, bl. a. tack vare ett effektivt sam- hälleligt stöd, och verksamheten kunnat utbyggas och differentieras, denna visat sig ha en betydande attraktionskraft på ungdomen. Detta torde i särskilt hög grad varit fallet, när arbetet upplagts i nya, obundna former. I sådana fall har skapats inte bara i god mening fostrande fritidsalternativ. Arbetet har också bi- dragit till en för samhället gynnsam idealbildning bland de deltagande och sannolikt också till vidgade insikter i det moderna samhällets problem och till överbryggande av den psykologiska klyf— tan mellan yngre och äldre.

Det är mot den här skisserade bak— grunden som en förutsättningslös utred— ning bör göras rörande utformningen och

!

omfattningen av det statliga stödet till den ungdomwsfostran, som sker utanför skolan, och som kan utgöra ett stöd för och innebära ett komplement till det an— svar för ungdomens fostran, som primärt måste åvila föräldrarna och hemmen.

1960 års folkbildningsutredning har framlagt undersökningsmaterial och över— siktligt summerat erfarenheterna hittills av det statliga stödet till ungdomsverk— samheten och 1960 års ungdomsupplys— ningsutredning har redovisat material om opinionsbildningen i det moderna sam— hället och i anslutning därtill givit en analys av ungdoms- och folkbildningsor- ganisationernas roll för en positiv ung— domsfostran. Det av de nämnda utred- ningarna på detta område påbörjade ar- betet bör nu föras vidare av en ny ut- redning. Denna bör, mot bakgrunden av en precisering av vad man från sam- hällets sida kan anse sig äga vänta som resultat av statligt stöd till olika ung— domsaktiviteter, klargöra i vad mån den med nuvarande statsbidragsstöd till ung- domsarbetet avsedda effekten ernåtts el- ler synes ha utsikter att uppnås. Detta bör utredningen- betrakta som en första huvudfråga.

Som delproblem i fråga om fritidsverk- samheten kan som exempel anges frågan om fritidsgruppverksamhetens betydelse som kontaktskapare mellan föreningsan- slutna och utanför föreningarna stående ungdomar, dess effekt som aktivitets- främjare inom föreningarna och bland icke föreningsanslutna. Frågor som dessa och andra liknande bör utredningen ge- nom undersökningar och studier söka besvara.

Till de kvalitativa aspekterna på fri- tidsverksamheten, som bör uppmärk- sammas av utredningen, här frågan om attitydpåverkan genom deltagande i fri- tidsgruppverksamheten. Denna är av grundläggande betydelse för belysningen av fostran inom fritidsgruppens ram.

Ledarna inom fritidrsgruppverksamhe- ten torde spela en viktig roll inte bara för uppläggningen av arbetet utan också för attitydpåverkan och fostran i övrigt. Deras roll därvidlag bör belysas genom en undersökning av deras kvalifikationer för sin uppgift.

Ekonomiseringen av fritidsgruppverk- samheten bör ägnas uppmärksamhet och om så befinnes lämpligt studeras även på lokalplanet.

Beträffande fritidsgruppverksamheten bör slutligen framhållas, att statsbidra- get till denna fått en utformning, som smidigt låtit sig anpassas till olika verk- samhetsformer. Villkorsbestämmelserna torde dock kunna medföra en viss risk för att organisationerna påverkas i sitt val av arbetsmetoder. En sådan påver- kan kan utgöra ett hinder för organisa- tionernas fria utveckling och för deras strävan att finna nya vägar för att för- verkliga olika målsättningar. Utredning- en bör undersöka, huruvida problem av här antydd art föreligger och eventuellt föreslå därav betingade åtgärder.

Av det av 1960 års folkbildningsutred- ning redovisade materialet framgår, att budgetåret 1959/60 drygt 80 procent av fritidsgrupperna avsåg idrotts- och fri— luftsbetonad verksamhet. Omfattningen av denna sida av verksamheten framgår också av att Sveriges riksidrottsförbund var huvudman för något över hälften av verksamheten. I övrigt var studieförbun- den huvudmän för något mer än 35 pro— cent och kommunerna för ca 10 procent av den statsunderstödda fritidsverksamhe- ten.

Den utveckling som ägt rum, såväl i fråga om verksamhetens fördelning på olika ämnesområden som på olika hu- vudmän, torde särskilt böra uppmärk- sammas av utredningen med hänsyn till om detta inneburit att vissa verksam- hetsformer och organisationer speciellt gynnats av det nuvarande stödets ut- formning medan andra haft svårare att tillgodogöra sig det. Frågan huruvida skäl alltjämt föreligger att stödja den med Sveriges riksidrottsförbund som hu- vudman bedriva verksamheten över an- slaget till ungdomens fritidsverksamhet, bör således uppmärksammas liksom spörsmålen om avgränsningen mellan den av studieförbunden bedrivna studie- verksamheten å den ena sidan och fri- tidsgruppverksamheten å den andra. Av speciellt intresse är därjämte att få be- lyst betydelsen av bidragsgivningen till den kommunalt bedrivna fritidsverksam— heten och denna verksamhets förhållan- de till föreningslivets uppgifter och strä- vanden. Möjligheterna till samverkan och samordning av åtgärder från kom- munernas och organisationernas sida bör diskuteras och övervägas liksom frågan, huruvida andra än de nuvarande huvud- männen för den statsunderstödda verk-

samheten bör få möjligheter att utnytt— ja det statliga stödet.

Beträffande ungdomsledarutbildningen är det angeläget att få närmare belyst kursernas uppläggning med hänsyn till ämnesval och pedagogisk inriktning. En differentiering av materialet bör ske, så att skillnader mellan kurser inom olika organisationer och mellan centrala och regionala kurser kan komma till uttryck.

I fråga om undersökningar rörande ungdomsledarutbildningen bör vidare gäl- la, att de inriktas på att analysera verkan av olika former av ledarutbild- ning. Därvid bör såvitt möjligt studeras inte endast den effekt, som utbildningen har på deltagarna själva utan också på den fritidsgruppverksamhet, som kan ställas i samband med ledarutbildning- en. En viktig aspekt på denna utbildning är frågan i hur hög grad de utbildade ut- nyttjas i fortsatt ungdomsarbete och för vilka arbetsuppgifter. Dessa och de öv- riga undersökningar, som i samman— hanget kan fordras, bör utmynna i ett ställningstagande till frågan, om de nu- varande formerna för det statliga stödet till ungdomsledarutbildningen och de or— ganisatoriska former, i vilka denna bc— drives, är ändamålsenliga och tillgodo- ser föreliggande behov av ungdomsleda— re. Det har diskuterats om ledarutbild- ningen bör vara längre och mera grund- lig eller specialinri-ktad, frågor som ut— redningen bör ta upp liksom möjlighe- terna att utnyttja folkhögskolornas re— surser för ledarutbildning. Det genom tidigare utredningar insamlade materia- let -till belysning av kostnaderna för ung- domsledarutbildningen bör kompletteras genom ytterligare undersökningar.

Den med statsunderstöd bedrivna in- struktörsverksamheten bör kartläggas ef— ter riktlinjer, motsvarande dem som an— givits för fritidsgruppverksamhet och le- darutbildning.

De undersökningar, som hittills nämnts, kan förväntas ge en god bild av det inom ungdomsarbetet verksamma föreningsli— vet och övriga på området arbetande or- gan, samt av ungdomsverksamhetens möjligheter att förverkliga sina syften. Men ungdomsarbetet måste också i dess nuvarande och framtida utformning stäl- las i relation till samhällsutvecklingen i övrigt. En andra huvuduppgift för ut- redningen blir därför att försöka klar— lägga, i hur hög grad ungdomsarbetet

organisatoriskt och innehållsmässigt km- nat anpassas till de nya förhållanden. samt belysa vilka behov, som för fram- tiden måste fyllas. Undersökningarna rörande detta huvudavsnitt bör såleces utmynna i en bedömning av samhällsn— vecklingens betydelse i fråga om san- hälleliga stödåtgärder för ungdomsverk— samheten. Därvid hör klargöras, vad som försvårar respektive underlättar ung- domsarbetet i det moderna samhället. I det sammanhanget måste kommunernas roll när det gäller fritidsförhållandena för barn och ungdom särskilt beaktas.

Samlingslokalfrågan är — som tidiga- re påpekats —— inte minst i tätorterna ett besvärligt praktiskt problem, likaså frå- gan om fritidslokaler samt fritidsområ— den i övrigt för ungdom. Utredningen bör taga ställning till vilka åtgärder, som bör vidtagas för att förbättra lokal— tillgången. En annan viktig fråga, som likaså bör beaktas i anslutning till grundskolans tillkomst, är möjligheterna att få till stånd ett bättre samspel mel- lan skolan och föreningslivet.

Det kan slutligen föreligga behov av undersökningar av mera speciell art för att få den nödvändiga bakgrunden till ett ställn'ingstagande i frågan om det statliga stödet till ungdomsverksamhe- ten. Sådana undersökningar bör utred- ningen vara oförhindrad att genomföra. Beträffande nu och tidigare nämnda un— dersökningar bör dock gälla, att utred- ningsprojekt av mera betydande omfatt- ning inte må påbörjas utan särskilt med- givande.

När utredningen på grundval av gjor— da undersökningar tagit principiell ställ— ning till värdet och behovet av statligt stöd till åtgärder av ifrågavarande slag bör den utarbeta förslag till åtgärder. Det kan tänkas, att utredningen därvid finner en utbyggnad av nuvarande stöd— former vara det från samhällets syn— punkt lämpligaste, men det kan också inträffa, att ändringar av nuvarande konstruktioner befinnes erforderliga och att helt nya former av bidrag anses böra införas eller andra åtgärder vidtagas. Utredningen bör givetvis inte i något avseende vara bunden till nuvarande stödformer. Vid övervägandet av dessa bör prövas om inte olika bidragsformer fordras för å ena sidan organisationer med inriktning på medlemmar i yngre åldrar och å andra sidan organisationer,

som väsentligen rekryterar sina medlem- mar i åldrarna 15—18 år och däröver. De statliga stödåtgärderna synes böra utformas främst med hänsyn till den sistnämnda typen av organisationer.

Vid utformningen av förslagen bör he- aktas, att deras förverkligande inte får leda till en institutionalisering eller ni- vellering av föreningslivet. Som funda- mentalt framstår nämligen, även från samhällets synpunkt, att ungdomens or- ganisationer inte endast slår vakt om sin särskilda ideologiska profil utan också fritt utvecklas på grundval av en egen inneboende dynamik. Ett statsstöd, så utformat att möjligheterna att komma i åtnjutande därav på något sätt kan på- verka en organisations handlande eller utveckling, bör således inte accepteras. Bl. a. bör frågan om administrationsbi- drag till ungdomsorganisationer vägas mot denna principuppfattning.

Det ifrågavarande utredningsuppdraget bör också omfatta den särskilda frågan om bidrag m. m. till klubbverksamheten bland ungdomen på landsbygden, vilken bör behandlas med utgångspunkt i ett av jordbruksupplysningskommittén i ämnet avgivet betänkande (ISOU 1961 :59).

I anslutning till sina förslag som också bör inrymma ställningstagande till utformningen av administrationen av bl- dragsgivningen och tillsynen av verksam- heten —— bör utredningen framlägga be- räkningar av kostnaderna för förslagens genomförande. Om så visar sig lämpligt bör utredningen redovisa sina resultat och förslag successivt.

Utredningen bör under sitt arbete hål- la fortlöpande kontakt med statens ung- domsråd.

1.2 Vissa avgränsningsfrågor

Av direktiven framgår att utrednings— uppdraget huvudsakligen gäller de de- lar av ungdomens fritidsförhållanden, vilka har samband med föreningslivet och den verksamhet som organiseras i dess regi. Häri har utredningen sett en första gränslinje för sitt arbete. Detta har företrädesvis inriktats på de ekono- miska villkoren och allmänna beting- elserna för de fria och frivilliga sam-

manslutningar, som bedriver verksam- het med och för ungdom.1 Det sagda innebär bl. a. att många andra i och för sig viktiga och intressanta frågor rö- rande ungdomens situation i dagens samhälle (bostadsförhållanden, ställ- ning pä arbetsmarknaden och i yrkes— livet, utbildningsmöjligheter, nöjeslivet etc.) endast i förbigående berörts i fö- religgande betänkande. När så skett har syftet främst varit att ge en sidobelys- ning åt de centrala områdena av utred- ningsuppdraget.

Utan hinder av denna tolkning av di- rektiven har utredningen ansett sig böra ta upp också en del till huvudupp- gifterna angränsande frågor och pro- blem. Vissa av dessa prövas för närva- rande av andra statliga utredningar. Det har därför varit nödvändigt att ge- nom underhandskontakter försöka ange en lämplig gräns mellan respektive ut- redningar.

Stödet till exempelvis friluftsanlägg- ningar och -verksamhet -— till stor del en ungdomsfråga har behandlats av 1962 års fritidsutredning. Med denna har ungdomsutredningen överlagt om behovet av anläggningar för lägerverk- samhet, till vilka statligt investerings- stöd kan komma ifråga från fonden för friluftslivets främjande. Andra delar av samma verksamhet diskuteras i detta betänkande. Till fritidsutredningen har också framförts synpunkter på behovet

1 Av praktiska skäl har utredningen valt att använda ordet ungdom som samman- fattande uttryck för barn och ungdom. Med ungdom åsyftas, där inte annat säges, samtliga åldersgrupper under 25 år. När utredningen använder uttrycket ung- domsorganisation (ibland endast orga- nisation) avses som regel de organisa- tioner, vilka uppbär stöd för sin centrala verksamhet enligt kungörelsen den 4- juni 1964 (nr 510) och därmed jämförbara sammanslutningar, t. ex. riksidrottsför- bundet och Sveriges elevers centralorga- nisation. Det innebär en något vidare syftning än vad som i allmänhet inne- fattas i prefixet ungdom.

av lokaler för ungdoms- och fritidsverk- samhet i områden med fritidshusbehyg- gelse.

I slutet av 1965 tillkallade chefen för handelsdepartementet särskilda sakkun- niga för att allsidigt utreda och fram- lägga förslag i frågan om stödet till idrotten. Tämligen allmänt torde idrottsrörelsen betraktas som en ung- domsrörelse. Den statliga anslagsgiv- ningen skulle därför mycket väl kunna anses falla inom ungdomsutredningens kompetensområde. Mellan 20 och 25 procent av det samlade stödet till idrottsverksamhet utgår också från an- slag, som uppenbarligen åsyftas i ung- domsutredningens direktiv. De under— sökningar, vilka nämnes under 1.3.2, berör i flera avseenden idrotten och dess organisationer. Sedan en speciell idrottsutredning har tillsatts och för att undvika dubbelarbete, har ungdomsut- redningen funnit det nödvändigt att in- rikta sitt arbete ifråga om idrotten på sådana behov och anslagsändamål, vilka mycket nära knyter an till stödet för övrigt ungdomsarbete. Därigenom kom- mer ett flertal gräns- och samordnings- prohlem att kvarstå olösta i avvaktan på idrottsutredningen-s förslag. Till vissa av dessa återkommer utredningen i det följande. I övrigt bör nämnas, att de de- lar av ungdomsutredningens undersök- ningsmaterial, som behandlar idrotten och som endast i ringa utsträckning kunnat läggas till grund för övervägan- den och förslag i detta sammanhang, har ställts till idrottsutredningens för- fogande.

1 .3 Utredningsarbetet

1.3.1 Allmänna problem

Det är allmänt känt och omvittnat att organisationslivet i vårt land karaktäri- seras av en i det närmaste överväldi—

gande artrikedom. Detta gäller även om man begränsar sig till de sammanslut ningar, som bedriver ungdomsverksam- het. Markanta skillnader finns inte bara mellan organisationerna. Sådana kan iakttas också vid jämförelser mellan 10- kala avdelningar (motsvarande) inom en och samma organisation. Särdragen träder fram i sättet att ange målet och syftet för verksamheten, i tradition, i arbetsformer, i organisationsuppbygg— nad, i ålders- och medlemsstruktur, i storlek, i geografisk utbredning osv. Den samlade bilden av organisationsli- vet är mångdimensionell och därmed också svår att återge på ett rättvisande sätt. Vid upprepade tillfällen under ut- redningsarbetet har dessa faktiska för- hållanden visat sig medföra problem. I flera avseenden är det praktiskt taget omöjligt att finna fasta hållpunkter för korrekta jämförelser mellan organisatio— nerna. Ett exempel härpå är åldersin— delningen vid medlemsredovisning, där det finns ett 15-tal varierande skikt- ningar och kombinationer.

Olikheterna i nämnda avseenden ger till en del förklaringen till ett annat problem: bristen på ensartad termino- logi och avsaknaden av mera allmänt accepterade definitioner inom det ak- tuella området. Innebörden i begrepp som »medlem», »lokal avdelning», »kurs», »läger», »junior» m.fl. växlar mellan organisationerna. Några av de därmed förknippade svårigheterna vid materialinsamling och -bearbetning har utförligare diskuterats i inledningen till utredningens undersökningar om för- enings- och fritidsaktiviteten bland ung- dom ( SOU 1966:47 ).

Här skall också erinras om att orga- nisationerna, med några få undantag, har bristfälligt genomarbetade admini- strativa rutiner, redovisningssystem och liknande. Detta är väsentligen en följd av att de saknar tillräckliga ekonomis—

ka och personella resurser för att ut- veckla och ge fasthet åt dessa delar av arbetet. Utredningen återkommer till hithörande frågor i kapitlet om stödet till central verksamhet. Här bör därför endast anmärkas att det många gånger varit svårt att få fram begärda uppgif- ter och faktaunderlag för utredningsar— betet. Samtidigt måste dock betonas att i det närmaste samtliga centrala kans- lier _ så långt kapacitet och möjlighe- ter räckt till beredvilligt försökt till- mötesgå utredningens framställningar om upplysningar och material.

1.3.2 Undersökningsverksamheten

I direktiven ställes mycket långt gåen- de anspråk på att olika sidor och effek- ter av det hittillsvarande stödet till ung- domsverksamhet skall belysas. På ett tidigt stadium fann utredningen det nödvändigt att företa särskilda under- sökningar för att vinna önskad klarhet om förhållanden och orsakssamman- hang av betydelse för bedömningen av samhällsstödets framtida utformning. På utredningens uppdrag utarbetade fil. dr Ingvar Johannesson en prelimi- när plan för undersökningsarbetet. I samarbete med fil. lic. Olof Halldén och sekreterare Olof Sjögren, vilka knöts till utredningen för att genomföra un- dersökningarna, vidareutvecklades pla- nen till en mera detaljerad promemo- ria. Denna finns som bilaga fogad till utredningens första delbetänkande »Stöd åt ungdomsorganisationernas cen- trala verksamhet» ( SOU 1963:67 ; sid. 89). Av denna framgår att ett första forskningsprogram skulle innehålla:

1. En större intervjuundersökning gällande 2500—13 000 personers för- enings- och fritidsvanor.

2. En intensivundersökning på ett antal tidigare intervjuade personer.

3. En ledarundersökning avseende så-

väl ledare som ledarutbildningen och dess attitydpåverkan.

4. Ett fåtal punktundersökningar av ungdomsarbetet i olika kommuner. Efter tillstånd av vederbörande de- partementschef (dels den 5 april 1963, dels den 24 februari 1965) har det an— givna programmet i stort sett genom- förts. Vissa begränsningar och modifie- ringar har dock skett för att arbetet skulle hinna slutföras inom rimlig tid. De under punkt 2 nämnda intensivun- dersökningarna har således helt bort- fallit och punktstudierna har kommit att gälla endast Västerås stad. För att ge en mera fullständig bak- grund till de omfattande undersökning- ar, som avses i punkterna 1 och 3, har en del kompletterande studier gjorts. Så har exempelvis organisationernas geografiska spridning samt deras re— krytering och struktur ägnats särskild uppmärksamhet. Även föreningslivet i vissa gymnasier har undersökts. Det material utredningen insamlat och bearbetat har i huvudsak redovi- sats i »Ungdomens förenings- och fri- tidsliv» ( SOU 1966:47 ) samt »Ung- domsledare» (SOU 1966: 66). Den tidi- gare nämnda punktundersökningen i Västerås framlägges som bilaga till det- ta betänkande. Till de angivna källor- na anknyter utredningen i olika avsnitt i det följande. Undersökningsmateria- lets omfattning och karaktär har gjort det nödvändigt att begränsa återgivan- det av tabeller och kommentarer. I stäl— let har i förekommande fall sambandet markerats genom hänvisningar eller kortfattade referat. I vissa partier har utredningens un- dersökningar växt ut till områden och frågor, som kan sägas ligga något utanför den huvudsakliga arbetsupp— giften. Förklaringen är främst att söka i det förhållandet, att ytterst få och begränsade insatser tidigare gjorts på

det aktuella forskningsfältet. Därav har följt svårigheter att i utgångsläget få överblick och att göra klart målinrikta- de avgränsningar. Utredningen har emellertid också ansett det motiverat att ge en bredare beskrivning av ungdo- mens förenings- och fritidsförhållanden, ledarnas situation och utbildning m.m. än vad som oundgängligen behövts för dess överväganden och förslag. Det kan i sammanhanget också nämnas att and- ra statliga utredningar och forsknings- institutioner under hand anmält intres- se för att ta del av och vidarebearbeta det material som insamlats. Utredningen vill också poängtera, att den betraktar den tämligen utförliga redovisning, som gjorts i de båda nämn- da betänkandena, som ett betydelsefullt underlag för de enskilda organisatio- nernas och organisationskategoriernas interna analyser och diskussioner om verksamhetsinriktning m.m.

1.3.3 Utredningens delbetänkanden

Tämligen snart efter det att arbetet på- börjats kunde utredningen konstatera att ungdomsorganisationerna hade av- sevärda ekonomiska bekymmer. Situa- tionen bedömdes för många vara så all- varlig att det inte kunde anses försvar- ligt att avvakta den tidpunkt då under- sökningsarbetet var slutfört för att framlägga förslag om ökat statsstöd. Av denna anledning lämnade utredning- en den 5 november 1963 delbetänkandet »Stöd åt ungdomsorganisationernas centrala verksamhet» (SOU 1963:67). De tidigare instruktörsbidragen före- slogs däri avlösta av en stödform av- sedd för en avsevärt större del av den. centrala verksamheten och med ökad dispositionsfrihet för de bidragsmotta— gande. Bl. a. förordades att samhällsstö- det skulle avse hela verksamheten och inte som tidigare enbart gemensamma ungdomsfrämjande uppgifter.

Bidraget byggdes på en konstruktion bestående av grundbidrag, instruktörs— bidrag och rörligt bidrag. Utrednings- förslaget antogs i allt väsentligt av 1964 års riksdag. Genom anslagsupp- räkningar budgetåret 1965/66 har nu- mera de av utredningen förordade bi— dragsbeloppen uppnåtts. Ett undantag utgör dock storleken av grundbidraget. De närmare bestämmelserna för stödet återfinns i kungörelsen den 4 juni 1964 (nr 510; ändr. 1966:134).

Den nya stödformen har redan givit en del värdefulla erfarenheter. Dessa i förening med förslag om ändrade ål- dersregler m.m. har föranlett en över- syn och viss omarbetning av bidrags— bestämmelserna. Förslaget till framtida utformning av bidraget till central verk— samhet presenteras i kapitel 5.

Parallellt med pågående undersök— ningsarhete och i avvaktan på resulta- ten av detta tog utredningen upp frågan om ungdomsarbetets lokalproblem. Dess förslag därvidlag presenterades i ett den 14 oktober 1965 daterat delbetän- kande rubricerat »Lokaler för ungdoms- verksamhet» ( SOU 1965:63 ). I detta föreslogs dels en förstärkning av stats- stödet till nyssnämnda lokaler, dels en samordning av de statliga insatserna un— der ledning av statens nämnd för sam- lingslokaler, i vars lånebestämmelser vissa ändringar borde vidtas. Bidragen från allmänna arvsfonden till ungdoms— lokaler skulle samtidigt slopas. För att underlätta anskaffning av inventarier och utrustning till lokaler för bl. a. ung- domsverksamhet föreslogs en särskild bidragsform.

Sistnämnda betänkande har remiss- behandlats men ännu ej föranlett nå- gon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

I lokalbetänkandet aktualiserade ut— redningen även frågan om forsknings- insatser rörande behovet och utform— ningen av lokaler och lokalanläggning-

ar. Kring dessa problem hade inledan- de diskussioner förts med representan- ter för statens nämnd för samlingslo- kaler samt statens institut för bygg- nadsforskning.

Som underlag för utredningens över- väganden rörande hithörande spörsmål har bl. a. tjänat en av konsulent Bengt Lindfors sammanställd promemoria med synpunkter på lokalfunktioner m.m. Efter ytterligare kontakter med nämnden och institutet har utredning- en i en den 30 september 1966 daterad skrivelse överlämnat sitt förslag beträf- fande forskningsarbetet till vederböran- de departementschef. (Se bilaga A.)

1.3.4 Enkäter, fältstudier m. m.

Utöver de många kontakter med ung- domsorganisationerna, vilka föranletts av de tidigare nämnda undersökning- arna, har utredningen vid flera tillfäl- len vänt sig till förbundens kanslier och motsvarande för att få informatio- ner m. m. Särskilt bör här nämnas de två mera omfattande enkäter som gjorts. Den första genomfördes våren 1963 och avsåg allmänna uppgifter om med- lemsförhållanden och verksamhet. Den andra enkäten företogs i slutet av 1965 och var främst inriktad på ledarutbild— ningsfrågor. I direkt anslutning till att svarsformulären för den senare enkä- ten insamlades hölls muntliga överlägg- ningar med företrädare för var och en av de deltagande organisationerna.1 Re- presentanter för Sveriges elevers cen— tralorganisation och Sveriges ungdoms- och hemgårdars riksförbund har vid andra tillfällen redogjort för sitt arbe- te. Med centralt verksamma ledare för bl.a. riksidrottsförbundet, Riksförbun- det Sveriges 4H samt Riksförbundet Kyrklig ungdom har för dessa organi- sationer speciella frågor diskuterats.

I mindre enkäter har utredningen

vänt sig dels till de erkända studieför- bunden för att få synpunkter på bi- dragsgivningen till fritidsgrupper, dels till de statsunderstödda folkhögskolor- na för att inhämta upplysningar bl.a. om den ungdomsledarutbildning som vissa av dem bedriver.

Vid besök i Göteborg den 29 och 30 november 1963 studerade utredningen de lokala förhållandena på ungdoms— arbetets område och överläggningar hölls med representanter för vederbö- rande kommunala organ. Likartade frå— gor behandlades den 27 maj 1964 vid ett sammanträde med deltagande av

! Överläggningar hölls med representanter för Evangeliska fosterlandsstiftelsens ungdomsförbund, Frikyrkliga ungdoms- rådet, Frälsningsarméns scoutverksamhet, Frälsningsarméns ungdom, Förbundet Vi Unga, Godtemplarorden, Sveriges god- templares ungdomsförbund, Godtemplar- ordens scoutförbund, Riksförbundet Sve- riges 4 H, Ungdomens Röda kors, Natio- naltemplarordens ungdomsförbund, Ans- garsförbundet av kyrkliga juniorer, De handikappades riksförbund, Sveriges bridgeförbund, Svenska Blå stjärnans ungdomskår, Svenska frisksportförbun— det, Ungdomens fredsförbund, Unga Ör- nars riksförbund, Sveriges schackförbund (ungdomskommittén), Svenska scoutför- bundet, Svenska missionsförbundets ung- dom, Sveriges unglottor, Motorförarnas helnykterhetsförbund, KFUM:s riksför- bund, KFUK:s riksförbund, Riksförbun- det Sveriges ungdoms- och hemgårdar, Metodistkyrkans ungdomsförbund, Riks- förbundet Kyrklig ungdom, Centerns ung- domsförbund, Folkpartiets ungdomsför- bund, Svenska Alliansmissionens ung— domsförbund, Örebromissionens ungdom,. Sveriges studerande ungdoms helnykter- hetsförbund, Skid- och friluftsfrämjan-- det, Sveriges socialdemokratiska ung— domsförbund, Ridfrämjandets ungdoms— nämnd, Sveriges fältbiologiska ungdoms-- förening, Svenska baptisternas ungdoms-— förbund, Högerns ungdomsförbund, Na—- tionaltemplarordens juniorförbund samt. Nykterhetsorganisationen Verdandi. Enkätformulär har dessutom insänts av (Sveriges blåbandsungdom, Nationaltemp-— larordens scoutförbund samt Svenska ung— domsringen för bygdekultur. Med dessa, tre har utredningen inte haft tillfälle att. överlägga muntligt.

bl. a. barnavårdsdirektören i Stockholm och företrädare för barnavårdsnämn- dens fritidsavdelning. Studiebesök har också gjorts i Västerås och örebro den 22 respektive 23 oktober 1964. I de bå- da sistnämnda städerna sammanträffa- de utredningen förutom med stadens företrädare med ungdomsledare från ett 30-tal lokala föreningar, klubbar etc. överläggningarna med dessa ägna- des främst frågor om den lokala bi- dragsgivningen och samarbetet mellan organisationerna och de kommunala organen. Härutöver har utredningens sekreterare vid besök i Malmö inhäm- tat upplysningar om stadens åtgärder och insatser på ungdoms- och fritids- fostrans område.

Som tidigare framgått har kontakter förekommit med andra statliga utred- ningar. Sådana har givetvis också ta- gits med en rad statliga myndigheter och institutioner. Med Skolöverstyrel- sen och då företrädesvis med tjänste- män på dess folkbildningsbyrå har en mångfald olika frågor dryftats, bl.a. i samband med varje års petitaarbete.

Nämnas bör vidare att statens ung— domsråd vid flera tillfällen erhållit un- derhandsinformationer om utrednings— arbetets uppläggning och utveckling. Rådets ordförande har dessutom varit kallad till ett av utredningens samman- träden, varvid en redogörelse lämna- des för inriktningen av och formerna för rådets arbete.

1.3.5 Remissyttranden m. m.

Under den tid arbetet pågått har ung- domsutredningen anmodats avge yttran- den över ett flertal utredningar och att inkomma med synpunkter på riksdags- motioner samt promemorior, skrivelser och liknande från statliga myndighe- ter. Utöver vad som därvidlag framgår av 1964, 1965 och 1966 års riksdagsbe-

rättelser kan nämnas att ungdomsut— redningen den 29 januari 1966 avlämnat yttrande över Gymnastik- och idrotts- lärarutredningens betänkande »Gym- nastik- och idrottshögskola i örebro, m. m.» (stencil 1965: 7). Efter anmodan har utredningen den 10 april 1967 i skrivelse till Kungl. Maj:t lämnat syn- punkter på vid 1963 års kyrkomöte behandlade motioner rörande bl.a. Svenska kyrkans ungdomsarbete och ut- byggnaden av stiftsadjunktsorganisatio- nen. Genom remiss har utredningen också anmodats inkomma med utlåtan- de dels över yrkesutbildningsbered- ningens första delbetänkande »Yrkes- utbildningen» (SOU 1966: 3), dels över 1962 års fritidsutrednings tredje betän- kande »Friluftslivet i Sverige» (SOU 1966: 33) och dels över en på handelsde— partementets initiativ utarbetad prome- moria angående det statliga stödet åt ungdomsidrott inom organisationer som inte är anslutna till Sveriges riksidrotts- förbund.

Till utredningen har den 13 decem— ber 1963 överlämnats en till jordbruks— departementet inkommen skrivelse från Svenska samernas riksförbund rörande bl.a. behovet av ekonomiskt stöd till ungdomsverksamhet bland samerna. Frågan härom beröres i kapitlet om stödet till central verksamhet.

1.4 Sekretariatsfrågor, experter m. m.

Den 7 november 1962 uppdrog depar- tementschefen åt biträdande studierek- torn Inge Johansson att tjänstgöra som huvudsekreterare åt utredningen. Se- dan arbetet med det första delbetän— kandet avslutats entledigades Johans- son den 14 maj 1964 på egen begäran från uppdraget. Genom beslut samma datum uppdrogs åt studieombudsman- nen Sven Dahlin att från den 1 juni 1964 vara huvudsekreterare.

Tiden 7 november 1962—5 februari 1965 fungerade budgetsekreteraren Stu- re Romanus som biträdande sekretera- re hos utredningen. Sedan Romanus på egen begäran befriats från sitt upp- drag, efterträddes han av budgetsekre- teraren Jan Hjorth. De båda sistnämnda har endast partiellt varit knutna till utredningens sekretariat. Tiden 8 okto- ber 1965—15 juni 1966 har fil. kand. Jerker Halldén tjänstgjort som biträ- dande sekreterare hos utredningen med placering på dess kansli.

Som experter har utredningen haft fil. dr Ingvar Johannesson (fr. o. m. den 1 maj 1963), fil. lic. Olof Halldén (fr. o. m. 1 september 1963), biträdande studierektorn Inge Johansson (fr.o.m. 1 juni 1964) och agronom Evald Olsson (fr.o.m. 15 juni 1966).

Undersökningsverksamheten har be— drivits under överinseende av Johan- nesson.

På sekretariatsplanet har den prak- tiska ledningen av undersökningsarbe- tet åvilat Halldén. Denne har också haft det omedelbara ansvaret för den under 1.3.2 omtalade stora intervjuundersök- ningen (p. 1) samt punktstudien i Väs- terås (p. 4). Detsamma gäller de an- gränsande organisationsstudier som fö- retagits. Den särskilda skolundersök- ningen har utförts av fil. kand. Sture Pihl och fil. kand. Sture Knutsson och har framlagts som trebetygsuppsats vid

Stockholms universitets pedagogiska institution. Planeringen och upplägg- ningen har skett i samråd med Halldén. Intervjuer och materialinsamling för Västeråsundersökningen har utförts av rektor Harry Larsson och idrottskon- sulent C. 0. Hofberg. I detta arbete har de biträtts av p-ersonal vid Västerås ungdomsstyrelses kansli. Bearbetning m.m. har vilat på Halldén.

Den omfattande enkätundersökningen bland ungdomsledare, vilken nämnts under 1.3.2 (p. 3), har efter samråd med experterna Johannesson och Hall- dén genomförts av sekreterare Olof Sjö- gren, vilken på ett tidigt stadium knöts till utredningen för att ingå i dess fors- kargrupp. "

Skolöverstyrelsen lämnade den 6' mars 1964 sitt medgivande till att ung-"1 domskonsulenten vid folkbildningsby—l rån, Lars Gråby, som en del i sina or-' dinarie arbetsuppgifter skulle få bi- träda utredningen vid genomförandet- av delundersökningar rörande ledarut-i bildningen. Utsändning av frågefor- mulär samt materialinsamling för des- sa studier har därför ombesörjts av.

folkbildningsbyrån. . _ . Socionom Ella Amylong har varitr knuten till sekretariatets undersök-'.

ningsgrupp och för dess räkning llt—:*. fört visst statistiskt kollationerings-z arbete. '

KAPITEL 2

Organisationer och medlemmar

2.1 Medlemssituationen m. m.

En översiktlig redovisning gällande ungdomsorganisationerna i Sverige gjordes i kapitel 3 i ungdomsutredning- ens första delbetänkande (SOU 1963: 67). De uppgifter som där lämna- des beträffande 48 riksomfattande sam- manslutningars medlemmar, distrikts- organ och lokalavdelningar avsåg för- hållandena kalenderåret 1962. (Antalet medlemmar i åldrarna 12—25 år upp- gavs till 1 925 027. De fördelade sig på 33 566 lokalavdelningar. Distriktsorga- nisationerna var 836.)

Motsvarande upplysningar för 1965 återfinns i tabell 1. Den är baserad på material som organisationerna lämnat till Skolöverstyrelsen i början av 1966. I sammanställningen har förts in sedan 1964 nytillkomna bidragsmottagare samt vissa bidragssökande organisatio- ner. Uppdelningen på medlemmar och deltagare är betingad av föreskrifterna i kungörelsen den 4 juni 1964 (nr 510) om beräkning av bidragsunderlaget vid fördelning av anslaget till central verk— samhet.1 De fr.o.m. 1964 ändrade be- stämmelserna gör direkta jämförelser mellan de båda åren mycket vanskliga. En bedömning av medlemsutvecklingen bör därför inte göras med mindre än att den bakgrund som ges i SOU 1966:47 (bl.a. »Medlemsförhållande- na»; sid. 45) inhämtas. Delar av vad som däri redovisas återges i närmast följande avsnitt. Nämnas kan också att

bilaga 1 i det nyss åberopade betän- kandet visar medlemsförändringarna åren 1959—1964 inom andra organisa- tioner än riksidrottsförbundet. Ifråga om distriktsorganisationer och lokalav— delningar bör samma betänkandes av- snitt om organisationsstrukturen (sid. 55) uppmärksammas.

2.2 Ungdomens jörenings- och fritidsliv

2.2.1 Inledning De undersökningar som på utredning- ens initiativ genomförts rörande ung- domens föreningsliv m.m. har som nämnts framlagts i form av ett fristå- ende betänkande rubricerat »Ungdo- mens förenings- och fritidsliv» (SOU 1966:47). I detta redovisas förhållan- den gällande såväl organisationerna som deras medlemmar. Ur det rikhalti- ga materialet har utredningen _ trots risken för att helhetsperspektivet där- med kan gå förlorat ansett sig böra bryta ut och i detta sammanhang åter- ge vissa enligt dess mening relevanta fakta. Vad beträffar uppläggningen, ur- valsförfarandet, genomförandet och be— arbetningen av den riksomfattande in- 1 SFS 1964: 510, 5 5: »Med medlem i ungsomsorganisation förstås dels den som under närmast föregående redo- visningsår varit registrerad såsom medlem i organisationens medlemsmatrikel dels ock den som under nämnda redovisningsår del— tagit i verksamhet bedriven av organisatio-

nen vid minst tio sammankomster under en tidsrymd av minst tio veckor.»

Tabell 1. Antalet medlemmar/deltagare, lokalavdelningar och distriktsorganisalioner inomuvissa ungdomssammanslutningar enligt uppgifter till Skolöverstyrelsen [ februari

1966 Antal bi- Antal ma- dragsgrun- Summa Antal trikelförda dande del- medlem- Antal . . . . . dlstrlkts- Organisation medlem— tagare 1 mar + lokalav- or ganis &_ mar öppen verk- delta gare delningar tioner 12 -— 25 år samhet 12 25 år 12 - 25 1 2 3 4 5 6 A. Organisationer som fr. o. m. 1966/67 erhåller bidrag till sin centrala verksamhet Evangeliska fosterlandsstiftelsens ungdomsförbund ............. 13 394 6 998 20 392 685 14 Frikyrkliga ungdomsrådet1 ....... — — — Frälsningsarméns scoutverksam- het ......................... 3 387 — 3 387 252 9 Frälsningsarméns ungdom ....... 10 140 6 150 16 290 410 9 Förbundet Vi unga ............. 17 606 4 697 22 303 315 26 Godtemplarorden ............... 61 200 21 000 82 200 1 480 28 Sveriges godtemplares ungdoms— förbund ..................... 12 355 3 050 15 405 312 23 IOGT:s scoutförbund ........... 6 269 1 816 8 085 278 23 Riksförbundet Sveriges 4 H ...... 17 545 40 582 58 127 850 25 Ridfrämjandets ungdomsnämnd. . 13 118 1 000 14 118 65 5 Sveriges fältbiologiska ungdoms- förening ..................... 3 200 2 650 5 850 95 6 KFUKzs riksförbund ............ 9 917 2 805 12 722 380 7 KFUM:s riksförbund ............ 17 850 9 850 27 700 750 18 KFUK/Mzs scoutförbund ........ 14 235 14 235 309 26 Metodistkyrkans ungdomsförbund 3 108 183 3 291 287 17 Motorförarnas helnykterhetsför— bund ........................ 20 437 5 000 25 437 543 27 NTO:s juniorförbund ............ 4 450 375 4 825 220 26 NTO:s scoutförbund ............ 3 631 365 3 996 202 21 NTO:s ungdomsförbund ......... 10 087 5 335 15 422 577 29 Nykterhetsorganisationen Verdandi .................... 6 532 11 000 17 532 212 16 Riksförbundet Kyrklig ungdom . . 84 288 24 550 108 838 1 125 15 Sveriges unglottor .............. 3 909 600 4 509 256 27 Skid- och friluftsfrämjandet ...... 14 000 30 000 44 000 210 23 Svenska alliansmissionens ung- domsförbund ................. 5 230 2 700 7 930 354 4 Svenska baptisternas ungdoms- förbund ..................... 13 791 1 500 15 291 452 18 Svenska frisksportförbundet ..... 3 600 2 300 5 900 101 16 Svenska missionsförbundets ungdom ..................... 34 883 — 34 883 1 236 16 Svenska ungdomsringen för bygdekultur ................. 7 231 6 730 13 961 368 21 Sveriges blåbandsungdom ....... 6 511 4 270 10 781 292 32 Svenska scoutförbundet ......... 40 000 2 500 42 500 937 35 Sveriges schackförbund (ung— domsverksamheten) ........... 6 305 3 632 9 937 380 26 Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund ......... 5 159 1 500 6 659 110 15 Sveriges ungdomsorganisationers landsråd1 .................... — — — — —

Unga örnars riksförbund ........ Ungdomens röda kors ........... Örebromissionens ungdom ....... Ansgarsförbundet av kyrkliga juniorer ..................... Folkpartiets ungdomsförbund. . . . Högerns ungdomsförbund ....... Centerns ungdomsförbund ....... Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund ............. Ungdomens fredsförbund ........ Riksförbundet demokratisk ungdom ..................... Sveriges konservativa student- förbund ..................... De handikappades riksförbund (De vanföras riksförbund) ..... Föreningen Nordens ungdoms- representantskap ............. Centralförbundet för Finska föreningar i Sverige ...........

Summa A:

B. Elevorganisaiioner Sveriges elevers centralorganisa- tion ......................... Sveriges folkhögskolelevers förbund .....................

Summa B:

C. Idrottsorganisalioner

Sveriges riksidrottsförbund ......

Svenska korporationsidrottsför- bundet2 .....................

Summa C:

D. Vissa andra bidragssökande organisationer Svenska scoutunionen ........... Svenska blå stjärnans ungdoms- kår ......................... Sveriges bridgeförbund .......... Sveriges fria kristliga student- förening och fria kristliga gymnasiströrelsen ............. Skytteförbundets överstyrelse. . . . Sveriges flottas ungdomsförbund . Förbundet musik och ungdom . . . Estniska kommitténs ungdoms- verksamhet .................. Förbundet hem och ungdom ..... Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdara ..............

Summa D:

Summa A — D:

22 130 12 525

9 059

6 000 13 000 25 500 61 200

52 704 4 800

6 900 4 000 3 500 4 000 8 000 6 000

30 116 13 212 19 832

6 000 21 000 26 500 95 200

63 954 4 800

6 900 4 000 3 500 4 000 14 000

706 686

320 000 4 500

282 834 989 520

320 000 4 500

324 500

940 000

324 500

940 000

940 000

73 529

3 595 7 000

3 088 62 584 3 200 4 601

4 200 240

23 743

2 200 4 261

2 200 1 482

7 467

940 000

73 529

3 595 7 000

3 728 62 584 5 400 8 862

6 400 1 722

31 210

185 780 2 156 966

18 250 301 084

204 030 2 458 050

1 Samarbetsorganisation. ' Redovisat ej medlemmar. ' Söker centralt bidrag i särskild ordning

tervjuundersökning, på vilken delar av efterföljande framställning vilar, hän- visas till sid. 104 1 SOU 1966:47 . Här bör dock nämnas att intervjuerna gjor- des 1964 och att de tillfrågade var slumpmässigt valda ur följande ålders- grupper:

födda 1950 (= 14 år) födda 1947 (= 17 år) födda 1941 (= 23 är) födda 1928—1923 (= 36—41 år)

2.2.2 Anslutningsfrekvenser

Ett givet förstahandsintresse var att få vetskap om intervjupersonernas för- eningsanslutning vid frågetillfället och tidigare. Därför ställdes bl.a. frågan:

»... Är Du med i någon förening, klubb eller organisation som medlem eller så att Du deltar i av föreningen arrangerade sammankomster, grupper och dylikt? Ta med alla föreningar utom intresseföreningar såsom fackför- eningar eller ekonomiska föreningar | . .)

Frågan korresponderar med medlems- begreppet i SFS 1964:510 (jfr not sid. 22) och det finns anledning för- moda att flertalet bidragsgrundande deltagare i s.k. »öppen verksamhet» besvarat frågan jakande. Tabellerna 2—4 visar hur stor andel dels av totala antalet, dels av antalet män respektive kvinnor i de olika åldersgrupperna som när med», »varit med» och »aldrig va- rit med» i någon förening.

Ungefär hälften av varje åldersgrupp

Tabell 2. »Är med». Procent

Födda Totalt Män Kvinnor 1950 54 61 48 1947 54 66 42 1941 47 59 35 1928—23 49 60 36

25. Tabell 3. »Varit med». Procent

Födda Totalt Män Kvinnor 1950 23 18 29 1947 26 18 32 1941 34 28 41

1928 — 23 28 25 32

Tabell 4. »Aldrig med». Procent

Födda Totalt Män Kvinnor 1950 23 21 24 1947 20 15 25 1941 19 13 34 1 928 — 23 23 1 5 32

är med i någon organisation. Genom att summera tabellerna 2 och 3 kan konstateras att mer än tre fjärdedelar av varje ålderskategori vid något skede i livet varit föreningsengagerad i den bemärkelse intervjufrågan avser. Män- nen har genomgående den högsta an- slutningsfrekvensen — 59—66 procent »är med». Bland kvinnorna förekom- mer medlemskap till 42—48 procent i de båda yngsta grupperna men endast till 35—36 procenti de två äldsta. Kvin- norna visar också större benägenhet att lämna föreningslivet.

2.2.3 Antalet medlemskap och anslutna personer

Genom att fråga dem som »är med» om vilka föreningar de Var anslutna till erhölls antalet medlemskap och det blev därmed också möjligt att för varje åldersgrupp beräkna medeltalet med- lemskap per person. Vid läsningen av tabell 5 bör hållas i minnet att flera organisationer har en lägsta inträdes- ålder som utestänger 14-åringarna och i vissa fall även 17-åringarna.

Det kan ha visst intresse att genom ett räkneexempel försöka få en upp- fattning om ungdomsorganisationernas totala medlemsantal och antalet för-

26. Tabell 5. Antalet medlemskap i medeltal

Medeltal

Födda

Totalt Män Kvinnor

1950 1947 1941 1928 — 23

eningsanslutna personer i åldrarna 12 —25 år.

Med utgångspunkt från föreningsbetänkan- dets tabell 48 (andelen organisationsanknutna) och tabell 54 (antalet föreningsanknytningar) samt med vetskap om folkmängden och köns- fördelningen i de olika åldersgrupperna kan antalet medlemskap statistiskt beräknas till följande (den äldsta gruppen har här uteläm- nats):

1950 = 119 874 1947 = 153 777 1941 = 126 362

Antalet personer som är föreningsanslutna kan likaledes beräknas och blir:

1950 = 64 089 1947 = 69 981 1941 = 45 338

Undersökningens tre lägsta åldersgrupper representerar ålderstadierna tidigare puber- tetsår, senare pubertetsår och tjugoårsåldern. Om det antagandet göres:

att gruppen född 1950 (14 år) numerärt likvär- digt kan representera åldrarna 12, 13 och 14 år; att gruppen födda 1947 (17 år) numerärt likvär- digt kan representera åldrarna 15, 16, 17, 18 och 19 år; att gruppen födda 1941 (23 år) numerärt likvär— digt kan representera åldrarna 20, 21, 22, 23, 24 och 25 år, kan teoretiskt antalet medlemskap i ungdoms- organisationerna beräknas till:

yngsta gruppen = 3 x 119 874 = 359 662 mellangruppen = 5 x 153 777 768 885 äldsta gruppen = 6 )( 126 362 758 172

Summa 1 886 679

Nämnas kan att enligt ungdomsorganisatio- nernas uppgifter för 1962 var det totala med— lemsantalet i åldrarna 12 —25 år 1 925 027. Det måste betonas att jämförelser mellan de båda antalsuppgifterna måste omges med mycket kraftiga reservationer.

Om samma antagande som tidigare göres kan också det antal personer som representerar medlemskapen beräknas och blir då för:

192 267 349 905 272 028

814 200

yngsta gruppen mellangruppen äldsta gruppen

Summa

2.2.4 Anslutningen till olika organisationska- tegorier Vid bearbetningen och redovisningen av materialet har organisationerna de- lats in i följande huvudgrupper:

Idrottsorganisationer (: I) Scoutorganisationer (: Sc) Studentorganisationer (: St) Religiösa organisationer (: R) Motororganisationer (: M) Skolorganisationer (: Sk) Nykterhetsorganisationer (: N) Politiska organisationer (: P) Andra organisationer (: A)

Beträffande principerna för indel— ningen hänvisas till SOU 1966:47 sid. 22 och 106. Anslutningsfrekvensen till olika kategorier av organisationer finns utförligt belyst i samma betänkande på sid. 112—120. I detta sammanhang re- dovisas endast anslutningsfrekvenserna för föreningsarterna i form av rang- ordningstabeller, där den lägsta siffran anger den gynnsammaste frekvensen o.s.v. Eftersom den yngsta och näst yngsta gruppen av åldersskäl inte kan tillhöra alla nio organisationsslagen, t.ex. studentorganisationer, sammanfö- res de två yngsta gruppernas rangord- ningstal för sig och de två äldstas för

sig.

Tabell 6. Rangordningar. Födda 1950 och 1947

Organisations-

kategori Kv1nnor Totalt

l l 1

I | |

Tabell 7. Rangordningar. Födda 1941 och 1928—23

Tabell 8. Totala medlemsantal 1959 och 1964

Organisationer

kategori Kvmnor Totalt Män Organisations-

kategori 1959 1964

MWWÅGQUImb—l HåJ—ÖÄQMQCHW

2.2.5 Medlemsutveckliugen

Medlemsförhållandena har hittills i det- ta kapitel beskrivits enbart genom att resultaten av mätningar gjorda vid ett bestämt tillfälle redovisats. Lika ange- läget som att klargöra organisationsli- vets numerära omfattning i nuläget är det givetvis att belysa utvecklingsten- denserna därvidlag. Direkta motsvarig- heter till utredningens intervjuunder- sökning har inte tidigare gjorts och kan således inte läggas till grund för jämförelser. Med ledning av uppgifter lämnade av 54 riksomfattande ung- domssammanslutningar samt RFzs 44 specialförbund har utredningen försökt få en bild av medlemsökningar och -minskningar åren 1959—1964. En täm- ligen utförlig framställning härom finns i föreningsbetänkandet (sid. 45—55). Allmänt måste den reservationen göras, att underlaget för sammanställningarna är något osäkert. Medlemsrapportering- en sker vid skiftande tidpunkter och på varierande sätt i olika organisatio- ner. Formerna för anslutning och kri- terierna på medlemskap är heller inte desamma överallt. Vidare växlar ålders— indelningen vid medlemsredovisningen. Inom en del organisationer har dess- utom ändringar skett i vissa av dessa avseenden mellan 1959 och 1964. Av bl.a. dessa skäl är jämförelser mellan

1 167 563 1 695 000

Se ........... 127 465 143 335 R2 ........... 189 315 171 329 M ........... 24 958 30 447 Sk (=SECO) . 100 000 320 000 N ........... 178 467 167 448 P ............ 182 359 166 590 A ............ 228 021 269 956 Summa 2 198 148 2 964 105

1 HF:s medlemssiffror inkluderar även åld- rarna över 25 år. Jfr SOU 1966: 47, sid. 50. 2 Häri ingår inte Riksförbundet Kyrklig ung- dom.

tabell 8, i vilken de båda årens totala siffror redovisas för varje organisa— tionskategori, och räkneexemplet i av- snitt 2.2.3 inte möjliga att göra. Vid eventuella jämförelser mellan tabell 1 och tabell 8 bör uppmärksammas, att de inte omfattar lika stort antal organi- sationer. Tabell 1 återspeglar dessutom den ändring som den 1 juli 1964 gjor- des beträffande det författningsmässiga begreppet »bidragsgrundande medlem».

Under de sex åren har det totala an- talet medlemskap ökat med 765 957. Samtliga specialförbund inom RF har ökat. Av de övriga har 30 ökat, 2 haft oförändrade och 19 fått sänkta medlemssiffror. Vid en bedömning av utvecklingen måste hänsyn tas också till förändringarna i landets demografiska

Tabell 9. Ökning av antalet individer i åldrarna 10—24 år under perioden 1959

—-196'4 År Antal Ökning i individer procent 1959 ......... 1601 280 — 1960 ......... 1 634 348 2,02 1961 ......... 1 670 427 2,16 1962 ......... 1 695 314 1,49 1963 ......... 1 716 004 1,22 1964 ......... 1 733 580 1,02

struktur under perioden. De framgår av tabell 9, som är baserad på statistisk årsbok för 1964.

Motsvarande beräkningar har utförts på medlemstalen i de olika organisa- tionskategorierna och redovisas i tabell 10.

En positiv medlemsutveckling kan konstateras för idrottsorganisationer, scoutorganisationer, motororganisatio- ner, skolorganisationer och andra orga- nisationer. Speciellt stark är den för idrotten. De organisationer som utveck- lats i positiv riktning har gjort detta i högre grad än vad som svarar mot befolkningsökningen för grupperna 10 —24 år under samma period.

En negativ medlemsutveckling kan utläsas för religiösa organisationer, nykterhetsorganisationer och politiska organisationer. Deras relativa andel av åldersgrupperna har samtidigt minskat.

Om Sveriges elevers centralorganisa- tion (SECO), vars kollektiva anslut- ningsform ger ett extremt utslag i en sammanställning som den här aktuella (jfr bl.a. 5.7.6), samt RF, som har en speciell organisationsstruktur och vars här uppförda medlemstal dessutom är något missvisande, utelämnas i den be- räkning som gjorts för tabell 10, erhål- les följande procentiska siffror som ut-

tryck för förändringar i organisationer- nas medlemstal:

1959/ 1960/ 1961/ 1962/ 1963/ 60 61 62 63 64

+1,01 —0,95 +2,78 +1,0 —0,35

2.2.6 Inträdes- och utträdesåldrar

Genom att i intervjuundersökningen ta reda på anslutnings- och avgångsåld- rarna bland dem som »är med» och »har varit med» har utredningen för- sökt få en klarare bild dels av samban- det mellan inträdesåldern och med- lemstidens längd, dels av förändringar- na ifråga om den senare. På sid. 122— 136 i föreningsbetänkandet återfinns en utförlig redogörelse.

I tabellerna 2 och 3 i det föregående har visats att andelen individer som upplevt föreningslivet är ungefär lika stor i de olika åldersgrupperna. Av intresse är att veta de tillfrågades ålder vid första kontakten med en förening, I det följande göres en jämförelse mel- lan åldersgrupperna för alla som före 15 års ålder gått in i en förening (»är med», »varit med»). För gruppen 1928 —1923 har tagits den tidpunkt då år- gången 1928 fyllt 14 år. Samtidigt visas

Tabell 10. Procentuella förändringar i antalet medlemmar i organisationskategorier

Organisations-

Procentuell differens mellan åren

kategorier Antal 1959

1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64

10 —24 år 1 601 2801 + 2,02 + 2,16 + 1,49 + 1 ,22 + 1,02

1 167 563 127 465 189 315

24 958 100 000 178 467 182 359 214 520

+11,14 + 4,82 - 2,12 — 2,36 +50,00 — 0,08 -— 2,86 + 6,09

6,19 1,41 2,89 4,00

+ 14,17 + 3,87

+ 3,76 + 0,57 0,93 — 4,26 3,37 +14,49 7,14 + 6,67 1,56 — 1,97 0,97 — 4,12 2,32 + 4,58

+ + + +

_T.

+H—I

1 Statistisk årsbok 1964.

hur stora avgångarna har varit, d.v.s. antalet intervjuade som »varit med». Även här används 14—årsgruppens av- gångsprocent som jämförelsepunkt.

År Inträde Utträde 1950 ......... 14 år 77 % 14 år 24 % 1947 ......... 14 år 67 % 14 år 12 % 1941 ......... 14 år 50 % 14 år 7 % 1928 ......... 14 år 49 % 14 år 8 %

Om nu siffrorna för 1947 års grupp på liknande sätt tas som jämförelse- punkt — 17 års ålder — erhålles för grupperna 1947, 1941 och 1928 följande procent:

År Inträde Utträde 1947 ......... 17 år 81 % 17 år 25 % 1941 ......... 17 år 7 (% 17 år 20 % 1928 ......... 17 år 55 % 17 år 11 %

När den yngsta gruppens siffror tas som utgångspunkt för jämförelser fram- går tydligt att 14-åringarna visar stor rörlighet — många kommer med och många lämnar. En jämförelse med 17- åringarnas siffror tyder vidare på att denna rörlighet är kraftigare accentue- rad i den yngsta åldern.

Det nu sagda ger stöd åt den erfaren- hetsmässiga uppfattningen, att 60-talets tonårsungdom snabbare strömmar ige- nom föreningarna än tidigare årtion- dens.

Bilden av den totala rörligheten, sådan den kommer till uttryck i avgångssiff- rorna, kompletteras av tabell 11 (jfr även tabellerna 80—81 i SOU 1966: 47). I denna ställes de ungdomar som inom varje åldersgrupp lämnat föreningsli- vet i relation till summan av alla som »är med» och »varit med», d.v.s. det totala tillflödet. Samtidigt delas de upp på organisationskategorier. Student-

Tabell 11. Utträde i procent av alla som

gått in Organisations- 1928 —

kategori 1950 1947 1941 23 I ........... 14 18 30 29 Sc .......... 32 45 49 37 R .......... 23 36 36 26 M .......... — — 25 9 N .......... 12 29 39 42 P ........... — 13 42 42 A ........... 31 16 34 18

och skolorganisationerna har med hän- syn till de »påtvingade» åldersgränser— na utelämnats.

Här bör erinras om att idrottens jäm— förelsevis låga siffror (i de båda yngsta grupperna) blir mycket stora när de räknas om i absoluta tal. Uppmärksam- heten dras också till det starka bort- fallet i åldersgrupperna 1950 och 1947 inom scoutorganisationer och religiösa sammanslutningar. Till en del kan för- klaringen ligga i konstitutionella ålders- gränser, men förlusterna utgör också en bekräftelse på den starka medlemsrör- lighet som tidigare påtalats. Intresse- väckande är vidare att scouterna för den äldsta gruppen noterar en lägre siffra än för den näst äldsta. Motsva- rande tendens inom gruppen andra or— ganisationer ger en antydan om i vilken riktning omstruktureringen av för- eningsengagemanget går vid stigande ålder.

2.2.7 Män—kvinnor i organisationerna Ungdomsorganisationernas medlemssta- tistik är endast undantagsvis upplagd på ett sätt som gör det möjligt att av- läsa könsfördelningen. Vissa punktvisa informationer kan dock ge vägledning för en bedömning. Inom idrottssektorn är det endast Svenska gymnastikförbundet som upp- visar ett kvinnligt inslag av någon be-

tydelse. Som helhet är den manliga do- minansen överväldigande och detta gäl- ler även för specialförbund, där kvin- norna har allmänna förutsättningar att delta i verksamheten. Av övriga organi- sationer som berörts av utredningens undersökningar är två enbart till för kvinnor (Sveriges unglottor och KFUK). Resterande har skattat propor— tionerna män—kvinnor. Det allmänna intrycket är också här, att männen har en väl etablerad och befäst ställning. Den inventering som gjorts av de cen- trala styrelsernas (motsv.) och verk- ställande organens sammansättning pe- kar i samma riktning.

I den särskilda ledarundersökningen (SOU 1966: 66) har urvalet endast un- dantagsvis varit av den storleken att det tillåtit en uppdelning efter kön. Det hindrar inte att det i undersökningen framträder tendenser, som utgör tecken på att kvinnorna även i förhållande till sin numerär bland medlemmarna är ganska kraftigt underrepresenterade i de beslutade organen. Av allt att döma förstärkes disproportionerna med sti- gande organisationsplan.

De mest exakta upplysningarna om könsfördelningen och -rollerna inom organisationslivet ger intervjuundersök- ningen. I redovisningen av denna fram- träder skillnader mellan könen i en rad avseenden. Med några få undantag (de gäller oftast den yngsta ålders- gruppen samt de religiösa sammanslut- ningarna) har kvinnorna en från jäm— ställdhetssynpunkt väsentligt ogynn- sammare föreningsprofil än männen.

Som framgår av bl.a. tabellerna 2—4i detta kapitel har kvinnorna lägre an- slutningsfrekvens, fler av dem lämnar föreningslivet och de gör det i regel tidigare än männen. En större andel av kvinnorna kommer aldrig med i någon förening och de som gör det har ett färre antal föreningsanknytningar än männen. Av tabellerna 100 och 101 i föreningsundersökningen, vilka återger uppdragsfördelningen inom de båda äldsta grupperna, framgår att de kvin- nor som stannar i organisationslivet i vissa avseenden hävdar sig väl, men att de i mindre utsträckning än männen innehar de statusmässigt »fina» poster- na som ordförande eller kassör.

Med utgångspunkt från bl. a. den skol— undersökning, som på utredningens ini- tiativ genomförts vid vissa gymnasier i Stockholm och vars uppläggning m. m. beskrives på sid. 76 i föreningsbetän- kandet, behandlas i ett följande avsnitt vissa frågor rörande skolans förenings- liv. I detta sammanhang kan det dock vara på sin plats att bryta ut och re- dovisa de intervjuade skolföreningsle- darnas inställning till frågan om poj-

Tabell 12. Bäst lämpad får visst uppdrag. Procentuell fördelning mellan könen

Båda lika bra

Sum- ma

Pojke Flicka bäst bäst

Ordförande . . 47 53 100

Vice ordfö-

rande ..... 8 90 100 Sekreterare. . 2 65 100 5 Kassör ...... 1 80 100

Tabell 13. Bäst lämpad för visst uppdrag. Procentuell fördelning inom könen

Vice ord-

.. Summa forande

Ordförande Sekreterare Kassör

Pojke bäst ........... 65 11 22 100 Flicka bäst .......... O 4 12 100 Båda lika bra ........ 19 31 28 100

!

kes/flickas lämplighet för olika styrelse- poster. Av de tillfrågade var 77 procent pojkar och 23 procent flickor.

Att döma av tabellerna 12 och 13 har de föreningsaktiva pojkarna en avse- värt starkare tilltro till den egna för- mågan att stå i främsta ledningen för en förening än vad flickorna har.

2.2.8 Motivationsfrågor

Av givet intresse är att närmare utröna vad som gör att en person söker sig till organisationslivet, varför vederbö- rande väljer den ena eller den andra föreningen o. s. v. Även de förhållanden som påverkar den motsatta strömmen, d. v. s. bort från föreningslivet, behöver klarläggas. De individualpsykologiska, socialpsykologiska och sociologiska fak- torer som konstituerar dessa processer ligger emellertid mycket djupt och är svåråtkomliga. En begränsad belysning av problemkomplexet ges i intervjuun— dersökningen (SOU 1966: 47; sid. 136— 144).

Inte överraskande framträder i de två yngsta åldrarna kamratgruppen som det oftast angivna skälet för anslut— ning. För pojkarna i högre grad än för flickorna Spelar möjligheten att få ut- öva en hobby stor roll. En jämförelse mellan dem som »är med» och dem som »varit med» visar, att en stor del av de som uppgivit kamrat- och kontakt- motiv som drivkraft för anslutningen är att finna bland de senare. En osökt tolkning är att föreningarna för dessa inte förmått erbjuda eller skapa den kontakt och gemenskap de förväntat s1g.

Även i de båda äldre grupperna är det sociala kontaktbehovet klart mar- kerat. Den högsta avgångsprocenten vi- sar där de kvinnor, vilka angivit kam— rat- och kontaktskäl som anledning till anslutningen (1941=58 procent; 1928

—1923 = 51 procent). För männen i de äldsta grupperna noteras en tämligen hög siffra för »intresse» (för förening— ens verksamhet) som inträdesskäl, vil— ket skulle kunna förklaras som ett me- ra målmedvetet val av förening, möj— ligen med inslag av »idé-styrning».

Gemensamt för alla grupperna i ka- tegorin »varit med» är att de som läm- nat föreningarna anför förändringar el- ler förskjutningar i intresset som skäl. Till olikheterna mellan åldersgrupper- na hör att de yngre i högre grad åbero- par avsaknaden av kamrater som orsak till utträde. Bristande tid som skäl för att ge upp föreningsengagemanget framträder i svaren från de två äldsta årsgrupperna och där främst bland männen.

2.2.9 Organisationsledningarnas ålder

I det föregående har vissa sidor av ål— dersstrukturen bland medlemmarna be- rörts och utredningen har pekat på de problem, som möter vid försök att gö- ra en tillförlitlig och fullständig kart— läggning av förhållandena därvidlag. Beroende på den starkt skiftande or- ganisationsuppbyggnaden har svårig- heter också mött vid bearbetningen av de uppgifter som inhämtats rörande ål— dern hos ledamöterna i de centrala förbundsledningarna (styrelse—verk- ställande utskott; motsv.). (Jfr för- eningsbetänkandet sid. 60.) Med reserva- tion för den förskjutning i helhetsbil- den som detta kan ge, är det trots allt möjligt att konstatera, att i 97 procent av de berörda organisationerna (inkl. specialidrottsförbunden men exkl. Riksförbundet Kyrklig ungdom och Ungdomens röda kors) är medelåldern i förbundsstyrelserna högre än den öv— re åldersgränsen för bidrag till fritids- grupper och för beräkning av fördel— ningsunderlaget för stöd till central

Tabell 14. Medeltalens medeltal för slyrelseledamötemas ålder inom olika organisations— kategorier

Styrelse Verkställande/arbetsutskott

Medeltal Äldst Medeltal Äldst Yngst

45 76 39 60 37 67 45 69 18 21 36 68 27 40 39 77

47 76 22 41 60 27 36 64 23 55 65 47 18 21 16 41 55 22 28 40 171 55 77 17

Adjungerad medlem.

verksamhet. Specialidrottsförbnndens styrelser har genomsnittligt högre ålder än övriga organisationers styrelser, vil- ket bör uppmärksammas bl. a. med hän- syn till att idrottsrörelsen samlar det största antalet ungdomar. Endast i tre organisationer (Sveriges elevers cen- tralorganisation, Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund och Sveriges fältbiologiska ungdomsför- ening) är medelåldern för styrelseleda- möter lägre än 24 år. Om SECO, som ensam utgör kategorin skolorganisatio- ner, lämnas åsido, har som grupp de politiska ungdomsförbunden de av- gjort lägsta ålderstalen.

En närmare granskning av ålders- sammansättningen i verkställande ut- skotten (motsv.) visar, att ledamöterna i dessa organ i de flesta fallen har hög- re genomsnittsåldrar än vad förbunds- styrelserna har.

I tabell 14 redovisas medeltalens me- deltal för ledamöter inom styrelser och verkställande organ med fördelning på organisationskategorier. Samtidigt an- ges de högsta och de lägsta ålderstalen inom varje grupp.

Tilläggas skall här endast att åldrar- na under 25 år är ytterst sparsamt representerade i de beslutande orga- nen på riksplanet.

I sammanhanget bör uppmärksamhe-

ten riktas också mot de markerade olik- heterna ifråga om inkomst, utbildning m. m. mellan ledare på olika nivåer, vil- ka framträder i den redovisning som lämnas i »Ungdomsledare» (SOU 1966: 66).

2.2.1!) Organisationer och medlemmar iolika kommuntyper De senaste årtiondenas befolkningsom- flyttning har också för organisationer- na medfört en mångfald problem och omställningssvårigheter. Inte minst det- ta har föranlett utredningen att göra en förhållandevis utförlig kartläggning av organisationernas och medlemmar- nas fördelning på olika kommuntyper.

I föreningsbetänkandet redovisas på sid. 79—10() lokalavdelningarnas geo- grafiska spridning. Mot bakgrund av medlemssituationen samt prognoserna för hefolkningsomflyttningen diskute- ras i anslutning därtill medlemsutveck- lingen och de rekryteringsproblem för— eningslivet i växande grad förefaller att stå inför. Det åberopade avsnittet kan också betraktas som bedömnings- bakgrund för den i samma betänkande lämnade redogörelsen för medlemmar- nas fördelning på olika typer av kom— muner (sid. 186——204). Den indelning som följts framgår av tabell 15. I den-

Tabell 15. Åldersgrupper på kommuntyp. »Är med + varit med»

1928

1950 1947 _ 23

Kommuntyp

%%%%

66 78 72 78 Landskom. > 50 %

tätb ............... 73 83 80 75 Städer ( 10 000 ...... 84 66 83 78 Städer 10 000 —30 000 90 78 84 71 Städer > 30 000 ...... 88 84 82 79 Stockholm Göteborg

Malmö .......... 78 80 85 82

na redovisas hur stor andel av de in- tervjuade inom varje åldersgrupp och kommuntyp som sammanlagt »är med» och »varit med».

Någon entydig tendens kan inte ut- läsas av sammanställningen. En mera detaljerad bild ger tabellerna 16—21, som i stort bekräftar de på erfarenhets— mässig grund ofta diskuterade »(stor-) stadsproblemen». Av dessa torde den stora medlemsrörligheten och den där- med förenade instabiliteten vara väl- känd för de flesta sammanslutningar. För de två största stadskommunerna noteras kraftiga avgångssiffror. Beträf- fande Stockholm—Göteborg—Malmö re- gistreras de som helhet lägsta siffror- na för »är med».

Här bör erinras om det osäkerhets— moment som ligger i att kontakten med en förening bryts i samband med flytt-

Tabell 16. Landskommuner ( 50 % tät— ortsbe'folkning 1950, 1947, 1941, 1928—— 23. »Är med, varit med, aldrig med»

Tabell 17. Landskommuner > 50 % tät— ortsbefolkning 1950, 1947, 1941, 1928—— 23. »Är med, varit med, aldrig med»

1928 —- 23

%%%%

1950 1947 1941

Är med ............. 53 56 50 47 Varit med ........... 20 27 30 28 Aldrig med .......... 27 17 20 25

Tabell 18. Städer ( 10 000. 1950, 1947, 1941, 1928—23. »Är med, varit med, aldrig med»

1950

%

Är med ............. 72 Varit med ........... 12 Aldrig med .......... 16

Tabell 19. Städer 10 000—30 000. 1950, 1947, 1941, 1928—23. »Är med, varit med, aldrig med»

1950 1947

% %

Är med ............. 65 60 Varit med ........... 25 18 Aldrig med .......... 10 22

Tabell 20. Städer > 30 000. 1950, 1947, 1941, 1928—23. >>Är med, varit med, aldrig med»

1928 23

%%%%

1950 1947 1941

Är med ............. 50 56 45 60 Varit med ........... 16 22 27 18 Aldrig med .......... 34 22 28 22

1928 23

% %

1950

Är med ............. 53 45 Varit med ........... 35 34 Aldrig med .......... 12 21

Tabell 2]. Stockholm——Göteborg—Malmö. 1950, 1947, 1941, 1928—23. »Är med, varit med, aldrig med»

1950 1947

%%%%

Är med ............. 46 48 42 44 Varit med ........... 32 32 43 38 Aldrig med .......... 22 20 15 18

ning. Den senare frågan behandlas på sid. 211—215 i SOU 1966:47 , men en bearbetning med samtidigt hänsynsta- gande till exempelvis förändringarna »är med» —- »varit med» samt »lands- bygdr—sstad» har inte varit möjlig. Förhållandet kan alltså vara det, att de som i t ex gruppen Stockholm—Göte- borg—Malmö faller under »varit med» har sin föreningserfarenhet från nå- gon av de andra kommuntyperna. An- tagandet bär hypotesens prägel, men skulle om det kunde beläggas befästa intrycket av att de stora städerna er- bjuder större kontakt- och rekryterings- problem än vad som kan utläsas av ta- len för »aldrig med».

I övrigt kan nämnas att en uppdel- ning på kön, visar att kvinnorna på flertalet punkter har en ofördelaktiga- re ställning inom föreningslivet än män- nen. I stort gäller också att de har den största anknytningen inom landskom- munerna med fallande tendens ju mer tätortsgraden ökar.

2.2.11 Utbildning-föreningsengagemang

Från intervjuundersökningen han ozk- så inhämtas en del upplysningar )m sambandet mellan utbildning och får- eningstillhörighet. Reformerna på stol- väsendets område har vållat problem när det gällt att ange jämförbara utbild- ningsnivåer. Grunderna för den intel- ning som brukas i tabell 22 redovisas på sid. 161 i föreningsbetänkandet.

Av tabellen framgår klart att den re— lativa anknytningen ökar i och med högre utbildning. Nämnas kan också, att för de båda äldsta grupperna en bearbetning gjorts med hänsyn till yr- kesutbildning efter avslutad skolutb;ld- ning. Även där finns en tendens mot högre anknytningsprocent vid förlängd, yrkesinriktad utbildning.

De intervjuades föreningsanknytning har också ställts i relation till faderns skolutbildning. (För modern är basta- len i vissa fall för små för att tillåta en meningsfull bearbetning.) Resulta- ten redovisas i tabell 23. Utom för den yngsta gruppen sker en höjning av de

Tabell 23. »Är med» fördelade med hänsyn till faderns skolutbildning

1928 - 23

%%%%

1950 1947 1941 Faderns skolutbildning

Folkskola ............ 53 51 45 47 Realexamen ......... 62 57 55 68 Studentexamen. . . 57 74 63 74

Tabell 2.2. >>Är med» fördelade med hänsyn till skolutbildning

1950 1947 1941

Intervjupersonens skolutbildning

Grund—, yrkes-, folkskola ........ Realskola ...................... Gymnasium ....................

relativa procenttalen vid högre utbild- ning för fadern.

2.2.12 Några andra förhållanden

Åldersgruppen 1947 innehåller både stu- derande och förvärvsarbetande ung- dom, vilket gör det möjligt att jämföra föreningstillhörigheten grupperna emel- lan. Hur många procent av vardera som »är med» framgår av efterföljande sam- manställning:

Män Kvinnor

Förvärvsarbetande . . 55 37 Studerande ......... 75 48

De jämförelser som är möjliga i grup- pen födda 1941 ger samma bild, d. v. 5. de studerande visar högre anslutnings- frekvens. Det bör anmärkas att med- lemskap i intressesammanslutning av t. ex. facklig karaktär inte registreras i detta sammanhang.

Vid bearbetningen av intervjuerna har en uppdelning också gjorts på yr- ken. I huvudsak har indelningen följt yrkesregistret för 1960 års folkräkning. Det allmänna drag som framgår ur redo- visningarna är att egna företagare och tjänstemän i högre grad än arbetare är anslutna till de typer av organisa- tioner som här är aktuella. Benägen- heten att vara med i ungdomsförening- ar synes också genomgående högst i de fall faderns yrke angivits som tjäns- teman.

I övrigt kan beträffande fritiden och dess nyttjande konstateras, att de för- eningsaktiva förefaller vara flitigare radiolyssnare och TV-tittare. De har fler hobbies, de gör fler besök på oli- ka evenemang och i de aktuella åldrar- na gör de fler besök på ungdomsgår- dar. De föreningsanslutna har också socialt sett gynnsammare relationstal

mellan inte förbrukare och förbrukare av alhohol och tobak.

2.3 Uppgifter och problem från ledar- synpunkt

2.3.1 Inledning

I den ledarundersökning som genom- förts på utredningens uppdrag och som redovisats under titeln »Ungdomsleda- re» (SOU 1966: 66) finns bl. a. frågor om vad ledarna anser vara dels de vik- tigaste uppgifterna för den egna orga— nisationen, dels de största problemen/ svårigheterna i det egna ledaruppdra— get. Svaren är i första hand att be- trakta som ett uttryck för hur ledare på olika nivåer och i skiftande posi— tioner uppfattar sin personliga roll och insats som ungdomsledare. Sammantag- na ger emellertid svaren ett inte ovä- sentligt komplement till den beskriv- ning som i det föregående gjorts av föreningslivet och dess situation. Utred- ningen har därför funnit det befogat att återge några av de mest framträ— dande dragen i ledarbetänkandets ka- pitel 10 samt att till dessa göra vissa punktvisa kommentarer. Att undersök- ningen innefattar även en del ledare utanför det organisationsbundna ung- domsarbetet torde inte i nämnvärd utsträckning påverka helhetsintrycket.

Beträffande ledarenkätens upplägg- ning, urval mm hänvisas till kapitlen 2 och 3 i nyssnämnda betänkande. För att underlätta läsningen av efterföljande framställning skall dock här nämnas, att urvalet gjorts från riksorganisatio— nernas och vissa kommuners namnlis- tor över centralt, regionalt och lokalt verksamma ordförande, heltidsanställ— da tjänstemän (motsv.) samt fritids-v gruppsledare. Vid redovisningen har, förutom den uppspaltning som framgår

av dessa urvalskategorier, organisatio- nerna delats på idrott och övriga.

Frågorna om viktigaste uppgifter samt om största problem/svårigheter var till sin karaktär öppna.

2.3.2 Viktigaste uppgifter

Vad olika ledare uppfattar som vikti- gaste uppgifter i angivet ungdomsarbe- te varierar rätt mycket. Svaren har sammanförts under huvudrubriker sam- tidigt som svarens frekvenser och de- ras spridning på olika ledarkategorier beräknats. I tabell 24 har svaren rang- ordnats efter kategoriernas procentuel- la medeltal. Intresset knytes i första hand till de olika uppgifternas relativa »tyngd».

Bland ordförandena på lokalplan samt fritidsgruppsledare har, som fram- går av den utförliga redovisningen i SOU 1966:66 , jämförelser gjorts med hänsyn till vissa bakgrundsvariabler (bl. a. kön, ålder, utbildning, tid som den tillfrågade innehaft sitt uppdrag). Dessa synes på det hela taget inte haft särskilt stor inverkan på lämnade svar.

De äldre förefaller i något större omfattning ha framhållit uppgiften

Tabell 24. ”Viktigaste uppgifter” rang— ordnade efter ledarkategoriernas procen- tuella medeltal

Procen- Viktigaste uppgifter tuella medeltal Aktivisera, fostra i största allmän— het ......................... 27,35 Intressera, väcka ansvar för ..... 23,10 Fostra till, främja vissa beteenden 21,75 Utbilda ....................... 17,90 Metodfrågor ................... 17,60 Vidgad gemenskap, större helhets- syn ......................... 11,55 Skapa medel ................... 7,65 Påverka ideologiskt, idrottsligt. . . 7,25 Rekrytera ..................... 6,05 Förnya, reformera .............. 3,25

»fostra till, främja vissa beteenden». Ett undantag därvidlag utgör dock ka- tegorin ordförande inom övriga orga- nisationer. Ledare med högre skolut- bildning har i medeltal lämnat något fler olika svar per person än övriga. Vidare har de i högre grad bland vik- tigaste uppgifter angivit »intressera, väcka ansvar för det organisationen ar- betar med». Hos fritidsgruppsledarna finns därtill en benägenhet att oftare ange uppgiften »att utbilda».

2.3.3 Största problemen/svårigheterna

Även svaren på frågan om största pro- blemen eller svårigheterna har sorte- rats in under vissa samlingsrubriker. De inom flertalet ledarkategorier oftast återkommande svaren är i nämnd ord- ning:

brist på ledare brist på pengar svårigheter att få ut budskapet brist på lokaler, hallar, anläggningar. Brist på ledare har påtalats av sär- skilt många ledare på riks- och di- striktsplan. Bland parlamentariskt val- da ledare gäller detta främst ordföran- dena i idrottens specialförbund samt bland de anställda ledarna speciellt de kommunala ungdomskonsulenterna och instruktörerna på riksplan inom övriga slag av organisationer.

Vad slags ledare det råder brist på framgår inte av redovisningen. Möjligt är dock, att ledarna på riks- och di— striktsplanet främst åsyftar personer lämpade att, som förtroendevalda i t. ex. ordförande- eller sekreterareställning och/eller som anställda, leda lokal verk- samhet, medan ledarkategorierna på 10— kalplanet i större omfattning har ledare för gruppaktivitet i åtanke.

Brist på pengar är det för alla ledar- kategorier inom idrotten oftast före- kommande svaret, speciellt på riks— och

distriktsplan. Lägsta procentuella an- delarna för detta svar uppvisar de kom- munalt verksamma ledarkategorierna.

»Svårighet att få ut budskapet» in- nefattar svarsalternativ av typen »mö- ter motpropaganda», »sekularisering- en», »konkurrens med andra ideologi- er, intressen, sysselsättningar», »ung- domens splittring» samt »svårt att sam— la, intressera, nå de unga». Sådana pro- blem/svårigheter har framhållits av över hälften av de kommunala ung- domskonsulenterna och därnäst av en stor andel av ordförandena på lokal- plan inom övriga organisationer. Sär- skilt gäller detta för religiösa och po- litiska sammanslutningar. Även tjänste- männen på distriktsplan och kategorin högsta tjänstemän på riksplan båda inom övriga organisationer — uppger svårigheter när det gäller att få ut vad som kan betecknas som budskapet.

Brist på lokaler, hallar, anläggning- ar har påtalats framför allt av idrot- tens ledarkategorier, främst fritids- gruppsledarna. Även inom övriga orga- nisationer har fritidsgruppsledarnahög- re procent för detta svar än ordföran- dena på lokalplan, som i sin tur har högre procent än ordförandena på di- strikts- och riksplan.

Också för frågan om problem/svå— righeter har vissa jämförelser gjorts in- om kategorierna ordförande på lokal- plan och fritidsgruppsledare med ut- gångspunkt från bakgrundsfaktorer. Trots vissa med dessa förenade diffe- renser föreligger för flertalet svarsal- ternativ stor överensstämmelse mellan ledare inom en och samma kategori. Högre total svarsprocent har i allmän- het erhållits när de tillfrågade varit män, varit äldre, haft högre skolut- bildning och när de innehaft uppdra- get längre tid. Förklaringen kan vara att ledarna i dessa fall varit mer för- trogna med uppdraget, att de lättare

kunnat identifiera och beskriva olika svårigheter och problem. Antalet läm- nade svar får därför inte tolkas så, att ledarna i det ena eller det andra fallet verkligen skulle stå inför fler eller får- re svårigheter och problem.

2.4 Student- och skolföreningar 2.4.1 Inledning

Skol- och utbildningsväsendets snabba expansion är ett av de mest markanta dragen i de senaste årtiondenas sam- hällsutveckling. Effekten av beslutade reformer har ännu inte fått fullt ge- nomslag på den kvantitativa sidan. Un- der en följd av år framöver kommer så- ledes den andel av varje årsklass ung— domar som genomgår utbildning att växa. Efterföljande av Skolöverstyrel- sen presenterade sammanställning visar den beräknade utbildningsfrekvensen och dess förändringar inom vissa ål.- dersgrupper.

År 7—15 16—18 19—24 1955 ......... 88 21 11 1960 ......... 92 34 16 1965 ......... 95 46 18 1970 ......... 95 70 —80 22

Utbildningssamhällets framväxt inne- bär en radikal förändring av betingel- serna för ungdomsarbetet. Med all rätt har om den nya situationen sagts, att ungdomsorganisationerna har blivit el- ler är på väg att bli skolungdomsorga- nisationer, det senare i betydelsen or- ganisationer för skolungdom. Mot den— na bakgrund aktualiseras två centrala spörsmål, nämligen: Hur förhåller det sig med de studerandes engagemang i föreningslivet i allmänhet? Vilken är situationen när det gäller organisations”— livet i skolorna och vid utbildningsinL stitutioner av olika slag?

Svaren måste i båda fallen bli myc—

ket knapphändiga. De faktiska kunska- perna är nämligen starkt begränsade. Så har exempelvis endast ett fåtal ung- domssammanslutningar en medlemsre- dovisning som anger antalet eller ande- len studerande av samtliga anslutna. I förenings- och i ledarundersökningarna har några sidor av sambandet utbild- ning—föreningsengagemang behand- lats (jfr bl. a. avsnitt 2.2.11). Utredning- en har tvingats begränsa sig till att i övrigt göra en kartläggning av antalet föreningar av ideell karaktär i landets högre allmänna läroverk och vid uni- versiteten samt till att medverka i ge- nomförandet av en punktundersökning som omfattat ett för läroverken i Stock- holm representativt urval av förening- ar och styrelseledamöter i skolförening- ar. Den sistnämnda studien har vid re- dovisningen delats och vissa avsnitt återfinns i SOU 1966:47 (sid. 76) me- dan andra i sammandrag återges i et- terföljande avsnitt 2.4.3. Av det nämn- da betänkandet framgår också under- fsökningarnas uppläggning, urval m.m. Studentkårerna och nationsföreningar- %na har lämnats utanför sammanställ- iningen över studentföreningarna. I ana- f'logi härmed har elevråden inte tagits med, när det gällt läroverken och de— ras föreningsliv. (Sveriges elevers cen- tralorganisation, till vilken flertalet elevråd är anslutna, presenteras utför- ligt i detta betänkandes avsnitt 5.1.3 och 5.7.6.)

2.4.2 Studentföreningar

Undersökningen rörande studentför- eningarna har omfattat en inventering av de föreningar som våren 1964 var upptagna i katalogerna för kårerna vid universiteten i Göteborg, Lund, Stock- holm, Umeå och Uppsala. Vid den ak- tuella tidpunkten fanns sammanlagt 265 föreningar. Några medlemstal redovisas inte. Av tabell 25 framgår att största antalet föreningar finns inom katego- rin »andra organisationer». Dit har räknats alla föreningar som har fa- kultetskaraktär eller företräder hobby- intressen (film, konst, musik 0. s. v.). Föreningar för idrott, religiösa eller po- litisk-a intressen förekommer i ungefär lika stor utsträckning. Nykterhetssam- manslutningarna är få.

2.4.3 Skolföreningar

Resultatet av den inventering som gjorts av föreningsbeståndet vid 128 högre allmänna läroverk framgår av efterföl- jande sammanställning. Den grundar sig på uppgifter avseende läsåret 1963/ 64 och är hämtade ur skolkatalogerna. Till kategorin »andra» har vid redovis- ningen hänförts föreningar för exem- pelvis filateli, dans, folkdans, utrikes- frågor, FN, allmänna kulturfrågor och diskussion. Därtill kommer ett antal kvinnoföreningar och allmänna gymna- sieföreningar.

Tabell 25. Antalet studentföreningar i universitetsstäderna med fördelning på organisa-

tionskategorier . . . Göte- Stock-

Orgamsationskategon borg Lund holm Umeå Uppsala Summa Idrottsorganisationer ............. 1 3 7 1 5 17 Religiösa organisationer .......... 2 6 3 1 6 18 Nykterhetsorganisationer ......... 1 1 1 — 2 5 Politiska organisationer .......... 3 6 4 4 4 21 Andra organisationer ............. 30 87 14 5 68 204

Summa 37 103 29 11 85 265

Art av förening Antal Idrott .............................. 115 Skytte .............................. 37 Religion ............................ 119 Politik .............................. 88 Nykterhet ........................... 31 Humanism-filosofi .................... 3 Litteratur-språk ..................... 18 Samhällsvetenskap ................... 3 Naturvetenskap ...................... 77 Film ............................... 4 Foto ....................... . ....... 36 Modellflyg-järnväg ................... 3 Musik .............................. 19 Teater .............................. 12 Schack-bridge ....................... 9 Militär .............................. 1 Andra .............................. 100

Summa 675

Intressant är i första hand organisa- tionsarternas relativa »styrka». Upp- märksamheten dras således till de reli- giösa sammanslutningarnas utbredning. Parentetiskt kan nämnas att deras antal i urvalsunderlaget för undersökningen i Stockholm är tämligen lågt (8 av 98) i förhållande till vad som här redovi- sas (119 av 675). Det skulle således vara i landsorten som den starka ställ- ningen finns. För en annan stor grupp, idrottsföreningarna, är »styrke-relatio- nerna» de omvända. Värt att notera är också de politiska ungdomsförbundens markanta insteg i gymnasierna. Ännu för ett fåtal år sedan fanns nämligen på flera håll i landet lokala föreskrif- ter som hindrade att politiska klubbar bildades i skolorna.

En rad faktorer och omständigheter gör att studien i Stockholmsområdet den omfattar även vissa till Stockholm gränsade kommuner —- inte kan betrak- tas som representativ för hela landet. Inte desto mindre torde, enligt utred- ningens bedömning, ett utdrag ur den utförligare redogörelsen i form av en punktvis gjord sammanfattning, vara av allmänt intresse.

Från skolföreningsundersökningen, vilken utformats som en uppsats för tre

betyg vid pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet, kan om för- eningarna inhämtas bl. a.

att en fjärdedel har idrott (exkl. skytte) som huvudändamål;

att de naturvetenskapliga och litterä- ra/språkliga sammanslutningarna är för- hållandevis väl representerade;

att ungefär hälften _ idrottsförening— arna som regel —— är anslutna till riks- omfattande ungdomsorganisation och att dessa föreningar i allmänhet är de medlemsmässigt största;

att det övervägande antalet skolför- eningar endast är öppna för skolans elever;

att hälften av dem har sammankoms- ter förhållandevis sällan (= en gång per månad eller några gånger per ter- min);

att flertalet brukar ha sina samman- komster enbart i skolan;

att en tredjedel av föreningarna sak- nar tryckta stadgar;

att två tredjedelar inte upprättat verk- samhetsberättelse för senaste arbets- året;

att den dominerande inkomstkällan förefaller vara medlemsavgifter och den därnäst vanligaste basarer, insam- lingar, lotterier och dans;

att någon eller några lärare visat in- tresse för tre fjärdedelar av samtliga föreningar, samt

att skolföreningarna genomgående är elevstyrda, d. v. s. lärare är endast i ringa utsträckning medlemmar eller sty- relseledamöter.

Samma undersökning ger om för- eningarnas styrelser och om ledamöter- na (ordförande, vice ordförande, sek- reterare och kassör) bl. a. följande in- formation:

att proportionerna pojkar—flickor är 3: 1 ;

att medianåldern ligger mellan 17 och 18 år;

att medelpoängsumman i de intervjua- des betyg vårterminen 1964 var 1,74 (: Ba+), vilket torde ligga något över genomsnittet;

att flickornas betyg i allmänhet vi- sade sig vara 0,5—1,0 enheter högre än pojkarnas;

att pojkarna i allmänhet har styrelse- uppdrag på högre nivå (= ordförande) än flickorna;

att tre fjärdedelar av samtliga »är med» eller »har varit med» i förening- ar utanför skolan;

att de flesta anknytningarna utanför skolan gäller idrottsföreningar;

att något mer än 50 procent förkla- rar att de fått sin föreningserfarenhet från nuvarande eller tidigare arbete/ medlemskap i skolförening;

att cirka 20 procent uppger att för- eningserfarenheterna kommer från för- äldrar/ syskon ;

att knappt 15 procent anger nuvaran- de eller tidigare arbete/medlemskap i ungdomsorganisation utanför skolan *som källa för föreningserfarenheterna;

att endast några enstaka säger att de har inhämtat erfarenheterna på det ak- tuella området från skolans undervis- ning;

att i det närmaste hälften av styrelse- ledamöterna inte deltagit vare sig i »kurs- eller lägerarrangemang;

att en sjättedel varit på kurs för för- enings- eller ungdomsledare och att en lika stor del varit på något annat slag av kurs;

att ledarkurserna i flertalet fall haft riksomfattande organisation utanför skolan (dock ej skolorganisation) som arrangör;

att de intervjuade har en mindre kamratkrets (: personer som de flitigt umgås med även utanför skolan) i för- eningslivet utanför skolan än inom sko- lan, samt

att ungefär hälften av dem som är

med i föreningar utanför skolan har kamrater som är med i samma förening som de själva.

Undersökningen rörande styrelseleda- möterna genomfördes i två etapper. I första omgången (hösten 1964) interv- juades de utvalda eleverna, medan de i den andra (december 1965) ombads besvara ett antal frågor i ett utsänt en- kätformulär.

Den senare undersökningsdelen visa- de bl. a. att 15 procent av de elever som varit engagerade i skolföreningarnas styrelser gick om den ring de befann sig i året innan. Med hänsyn till köns- fördelningen och att ungefär 45 pro- cent av samtliga utgjordes av elever i näst sista ringen kan siffran knappast betecknas som uppseendeväckande hög.

På en fråga om de var nöjda med det arbete skolföreningen utfört det senas- te året lämnade ungefär hälften ett ne- gativt svar. En mycket klar majoritet ansåg dock att det varit ett kamratligt samarbete i föreningen och mer än hälf- ten hade upplevt skolföreningsarbetet .som roligt. Något mer än en fjärdedel angav mindre roligt. En tredjedel me- nade att skolföreningen gått framåt un- der det gångna året, hälften att den stått stilla och återstoden att den gått tillbaka.

Önskemål om ökat stöd från skolans sida till föreningarna uttalades av unge- fär hälften av de tillfrågade. En i det närmaste lika stor grupp ansåg skolans stöd »bra som det är». Betydligt star- kare var den opinion som menade att samhället i övrigt borde hjälpa skol- föreningarna mer än vad som sker.

Mellan de två tillfällen då styrelse- ledamöterna besvarat undersökningens frågor har ett begränsat bortfall inträf- fat. Någon betydelse för helhetsbilden kan emellertid bortfallet inte tillmätas.

I uppsatsen diskuteras också de stag- nations- och regresstendenser som fram-

träder i delar av undersökningsresul- taten. Intrycket av att situationen skul- le vara brydsam säges bekräftad vid samtal med rektorer, kuratorer och lä- rare. Som en av orsakerna till proble- men utpekas elevernas arbetsbörda, vil- ken inte tillåter ett mera omfattande och tidskrävande engagemang vare sig i skolans föreningsliv eller i övrigt ungdomsarbete. Även bristerna i de riksomfattande ungdomsorganisationer- uas kontakter och stöd till skolsam- manslutningar påtalas.

Det kan i förbigående nämnas, att i stort sett samma synpunkter på skol- föreningarnas situation framförts till utredningen också från orter utanför Stockholmsområdet. Informellt har lik- artade bedömningar och uttalanden gjorts också från SECO-håll.

2.5 Attitydstudier

I direktiven till utredningen framhålles att attitydförändringar ho-s den fritids- gruppsdeltagande ungdomen bör bli fö- remål för undersökningar.

Med attityder kan förstås individens förhandsinställning till eller benägen- het att reagera på sitt eget bestämda sätt inför en företeelse. Attityder är sam- mansatta psykologiska processer med olika proportioner av rationella eller irrationella faktorer. Reaktionerna kan gälla lagar, ordning, etiska frågor, främ- mande raser, föräldrar, lärare, ledare osv. Reaktionerna kan ha karaktären av att »gilla» eller att »inte gilla» eller nyanser mellan dessa två ytterhetsin- ställningar.

Uppkomsten av en attityd kan förkla- ras med sedvanliga principer för inlär- ning, inflytanden från närmaste miljö- faktorer eller socialpsykologiska skeen- den. Psykologisk och sociologisk forsk- ning har inte bara sysselsatt sig med

sådana frågor som uppkomsten av atti- tyder, utan har även bearbetat fråge- ställningar, som berör deras föränd- ringar, bestånd eller försvinnande. In- tresset har också knutits till attityder— nas påverkan av olika massmedia, gruppdynamiska förhållanden, tidsfak- torer eller ledargestalter. Sådan forsk- ning har genomförts under rigorösa for- mer med kontroll av faktorer/variabler, som på olika sätt förmodats kunna in- verka på den observerade attityden.

I ungdomsutredningens planerade forskningsprogram ingick attitydunder- sökningar på tre områden.

Ursprungligen skisserades en kart- läggning av attityder inom olika ålders- grupper. Dessa relationer skulle sedan ställas mot vissa bakgrundsvariabler och i helhet få tjäna som en »pilot- study» till en intensivundersökning på ett urval av riksmaterialet i intervju- undersökningen (»Ungdomens för- enings- och fritidsliv»; SOU 1966: 47). Vidare skulle vid en punktundersök- ning inom en kommun attitydmätningar göras på ungdomsgrupper, som stod in- om eller utanför föreningslivet. Slutli- gen skulle som effekt av ledarutbild- ningen en registrering göras av even- tuella attitydförändringar.

Den först nämnda undersökningen kunde som följd av nedskärning av forskningsprogrammet endast genomfö- ras i sin första del »pilot—delen». I den riksomfattande intervjuundersök- ningen ingick ett antal attitydfrågor enligt Likertmodell. Svaren på dessa frågor har varit föremål för statistisk behandling med signifikansprövningar. Resultaten har inte oväntat blivit slump- visa signifikanta skillnader mellan ål- dersgrupper och olika bakgrundsvariab- ler, som således inte tillåtit några en- tydiga tolkningar. Då intensivundersök- ningen inte fullföljdes har svaren inte heller blivit föremål för ytterligare ana-

lyser. De två andra undersökningarna behandlas utförligare i »Ungdomsle- dare» (SOU 1966: 66) och i bilaga till detta betänkande (Västeråsundersök- ningen), varför endast några samman- fattande synpunkter framhålles här.

Ungdomsledarutbildningens effekt på förändringar av deltagarnas attityder har kunnat konstateras. Förändringar har emellertid inte kunnat konstateras som en generell företeelse. När föränd- ringar registrerats har detta kunnat ske oavsett om utbildningstiden sträckt sig över flera månader eller endast spänt om 5—6 dagar.

Även om statistiskt Säkerställda för- ändringar noterats återstår att analy- sera kausalsammanhangen kring mani- festa eller uteblivna attitydförskjutning- ar. Vid en sådan analys ingår såväl personlighetsbeskrivningar med den in- dividuella beredskapen och förutsätt- ningen för att vilja och kunna tillgodo- göra sig en undervisning som en be- skrivning av utbildningsinstitutionen med dess personella besättning, ideolo- giska förankring, accentuering av skil- da kursavsnitt, allmänna psykologiska klimat osv. Intill dess en sådan full- ständigare analys föreligger får det re- dovisade resultatet av utbildningens ef- fekt på elevernas attityder utgöra ett nöjaktigt svar på frågeställningen.

Den ovan sammanfattningsvis beskriv- na effektundersökningen kan sägas ha en experimentell utformning under det att den gruppundersökning som gjorts på ungdomar i Västerås är av »survey»- karaktär. I Västeråsundersökningen vi- sas att huvudparten av deltagarna i för- eningarnas fritidsgruppsverksamhet och av ungdomsgårdsbesökarna är ungdo- mar i de nedre tonåren, dvs. de utgöres av åldersgrupper som rekryterar hög- stadiet i grundskolan.

Vid attitydundersökningen har därför endast utnyttjats den del av undersök- ningen som gäller skolungdomen. Denna har indelats i tre huvudgrupper: enbart föreningsanslutna, enbart ungdoms- gårdsbesökare och gruppen, som står utanför dessa gemenskapsformer. Resul- tatet av den variansanalytiska jämfö- relsen av attityderna mellan dessa tre ungdomsgrupper har inte visat på någ- ra signifikanta olikheter mellan dem. För att kunna dra slutsatser kring fri- tidsgruppsdeltagandets effekt jämfört med ungdomsgårdsmiljöns eller skolans på ungdomarnas attityder krävs lik— som ifråga om ovan presenterad effekt av ungdomsledarutbildningen ytterliga- re analyser, under mer rigorösa expe- rimentella förutsättningar, än vad som kunnat åstadkommas under det nu fram- lagda forskningsarbetet.

KAPITEL 3

Samhället och ungdomsarbetet

3.1 Inledande synpunkter

Samhällets ansvar för ungdomens fost- ran och utveckling spänner över myc- ket vida fält. Det återfinns som motiv för utformningen av familjepolitiken och ingår som led i det sociala trygg- hetssystem som formats under senare årtionden. Samma sak kommer till sy- nes i delar av skyddslagstiftningen för arbetsmarknaden och inom hälso- och sjukvården. Skol- och utbildningsväsen- dets utbyggnad kan likaledes ses som ett direkt uttryck för samhällets om- sorg om de unga och deras möjligheter och förutsättningar att forma sin fram- tid och tillvaro. Exemplen på områ- den, där staten, landstingen och kom— munerna genom sina åtgärder skapat bättre betingelser för den enskildes per- sonliga utveckling och sociala anpass— ning, kan mångfaldigas.

Ungdomsutredningens förstahandsin— tresse har varit att pröva samhällets —— och då särskilt statens — åtgärder och åtaganden ifråga om ungdomens fri— tidsförhållanden. I direktiven säges det vara en huvudfråga att klargöra i vad mån nuvarande statsbidragsstöd till ungdomsarbetet fått den avsedda effek— ten eller om den synes ha utsikter att uppnås. Vidare bör, framhålles det, en precisering göras av vad man från samhällets sida kan anse sig ha rätt att vänta som resultat av statligt stöd till olika ungdomsaktiviteter. De uttalade syften, motiv etc., som varit vägledan- de för hittills gjorda insatser, förtjänar därför att redovisas.

3.2 Samhällsstödets syfte och inriktning

3.2.1 Ungdomsvårdskommittén

De tendenser till stegrad ungdoms— brottslighet som registrerades åren fö— re andra världskriget utlöste en liv- lig offentlig debatt. En följd av denna blev att den s. k. ungdomsvårdskommit- tén tillkallades. Dess ursprungliga di- rektiv anknöt till de aktuella missan- passningsproblemen men betonade ock- så de positiva åtgärder som byggde på frivilligt arbete i folkrörelser och organisationer. Sedermera vidgades ut- redningsuppdraget till att gälla de ungdomsvårdande samhällsuppgifterna över huvud taget.

Kommittén diskuterade bl.a. målet för hela uppfostringsprocessen; för kom- mittén liktydig med individens sam- hällsanpassning. Detta mål, uttalade kommittén, »... kan sägas vara att frambringa den personlighet som sva- rar mot respektive kulturs och samhäl- les beteendemönster. ..» I det följande uppehöll sig kommittén vid den snab- ba samhällsförändringen och konsta- terade: ». . . Det centrala problemet sy- nes här vara att det kvardröjande auk- toritära draget i vårt uppfostringssy— stem inte rimmar väl ihop med det krav på individuell självständighet och frivilligt samarbete, som ett demokra- tiskt samhälle ställer på sina medlem- mar . . .».

Av de sju betänkanden kommittén framlade behandlade två —— »Stöd åt ungdomens föreningsliv» (SOU 1944: 31) samt »Ungdomens fritidsverksam—

het» (SOU 1947: 12) _— ämnesområden med direkta motsvarigheter i ungdoms- utredningens uppdrag. Tillsammans med »Ungdomen och nöjeslivet» (SOU 1945: 22) bildade de en helhet, syftan- de till »... att ge en bild av vad som ur kommitténs synpunkt ter sig möj- ligt att från samhällets sida göra för att främja ungdomens behov av sund förströelse och lämplig fritidssyssel- sättning . . .» (SOU 1947: 12). En hel- hetssyn på samhällsengagemanget, vil- ken framgår av det citerade _— tämli- gen allmänt formulerade —— uttalandet, utvecklade kommittén i ett särskilt av- snitt i samma betänkande.

». . . Den enskildes intresseinriktning och hans val och utformning av fritidsvanor är sålunda med all sannolikhet i hög grad påverkbara av yttre förhållanden, och de samhälleliga organen har stor möjlighet att, om de så vill, aktivt ingripa och på- verka ungdomen i bestämd riktning. -— —— — En sådan samhällets påverkan kräver emel— lertid en klart formulerad målsättning: hur och med vilka medel vill vi påverka ungdomen i dess val av fritidssysselsätt- ning?

En ur demokratisk synpunkt riktig mål- sättning synes vara att ungdomen beredes praktisk möjlighet att förverkliga tidigare icke realiserbara önskemål i fråga om sund fritidssysselsättning och att på ett trevligt sätt utöva de fritidssysselsätt— ningar den redan har.

Mot detta kan den invändningen väntas, att samhället i så fall inskränker sig till att passivt tillfredsställa redan tidigare existerande behov och att det försummar möjligheten att utveckla ungdomen och »höja» dess intressen. En sådan invänd- ning är emellertid knappast befogad. Ty om den ovan angivna målsättningen ge— nomförcs, innebär det en verklig utveck- ling som drives fram enbart genom att de objektiva förutsättningarna för ungdo- mens fritidsvanor förbättras, så att out— nyttjade impulser och önskemål kan kom- ma till sin rätt . . .»

Kommittén betonade starkt behovet av många alternativa möjligheter vid valet av fritidssysselsättning:

>>... Med den vitt skilda intresse- och begåvningsutrustning som ungdomarna är utrustade med, är det givet att variations- bredden ifråga om fritidssysselsättningarna måste vara mycket stor. Vad som har för- måga att intressera och sätta igång den ena går den andra oberörd förbi. —— -—— —— Allsidighet, möjlighet för de unga att odla alla sina vitt skilda intressen, måste vara riktpunkten för strävandena på fritidsom— rådet...»

Med utgångspunkt från dessa princi— piella ställningstaganden motiverade kommittén sina konkreta förslag, bland vilka ett flertal gällde stödet till orga- nisationer och sammanslutningar för ungdom. I föreningsbetänkandet ut— tryckte kommittén i mycket bestämda ordalag sin uppskattning av förenings- livet. Inte minst vitsordades de akti— vas erfarenhet, kunnande och ideella engagemang, vilket sammantaget utgjor- de en oskattbar tillgång vid uppbyg— gandet av en bred fritidsaktivitet bland ungdomen. Föreningslivet ansågs utgö- ra en kultur- och bildningsfaktor av största betydelse. I dess verksamhet fick deltagarna tillfälle att praktiskt lära sig tillämpa reglerna för parlamen- tariska förhandlingar och beslutfattan- de. Genom föredrag och diskussioner i politiska och sociala spörsmål samt i livsåskådningsfrågor kunde medlem- marnas kunskaper och den andliga syn- kretsen vidgas. Ungdomsföreningarnas idealbildande roll anfördes som en väg att skänka samhörighetskänsla och att öka den allmänna samhällssolidarite- ten. Kommittén pekade också på för- eningslivets möjligheter att bryta and- lig isolering och att skapa sociala kon- takter. Medlemskapet i en förening sa- des erfarenhetsmässigt ha visat sig in- nebära ett skydd mot skadliga infly- telser och frestelser.

Undersökningar företagna av kom mittén och av den samtidigt verksamma 1944 års nykterhetskommitté gav vid handen, att mer än hälften av ungdo-

marna i åldern 13—25 år stod utanför föreningslivet. I betänkandet »Ungdo- mens fritidsverksamhet» ifrågasattes om föreningslivet någonsin kunde tän- kas ensamt klara ungdomens fritids- problem.

». . . Om 40 procent unga —— förmodligen rör det sig om fler är föreningsanslutna för närvarande, så är det kanske 5 pro- cent av dessa som ägnar så mycken tid åt föreningsarbetet att det fyller hela de- ras fritid.

Om än föreningarnas medverkan i de planerade fritidsåtgärderna är i hög grad önskvärd och bör utnyttjas så långt möj- ligt, torde det sålunda vara nödvändigt att samtidigt bygga på medverkan av kom- muner och sammanslutningar av andra slag. Orsaken härtill är bland annat att det säkerligen långtifrån överallt finns föreningar lämpade såsom huvudmän för en verksamhet av här ifrågavarande slag eller som är villiga att påta sig det arbete och det ansvar som följer härmed . ..»

Efter att ha berört den om som från 'organisationshåll uttalats inför samhäl- leliga åtgärder med sikte på att nå de 'föreningslösa en oro som kommit- tén ansåg överdriven anförde kom- mittén, att den fann det synnerligen beklagligt om rädslan för konkurrens skulle få stå hindrande i vägen för för- söken att få igång fritidsaktivitet för de stora ungdomsgrupper som inte var in- tresserade av föreningsarbete.

>>. . . Strävandcna i samhället måste ju gå ut på, inte att genom frånvaron av alter- nativ tvinga in stora ungdomsskaror i föreningarna, utan att försöka ge alla ungdomar den typ av verksamhet under fritiden som de är mest intresserade av och som bäst motsvarar deras särart . . .»

I fortsättningen betonade kommittén, att stödåtgärderna så långt som möj- ligt borde utformas så, att de mera kom att utgöra ett komplement till förening- arnas arbete än en konkurrens till detta. Samtidigt borde de vara sådana att de tillgodosåg för föreningslivet vi- tala önskemål.

Ungdomsvårdskommitténs förslag ifråga om ungdomens förenings- och fritidsliv gällde bl.a. ungdomslokaler, fritidsgruppsverksamhet, ungdomskafé- er, fritidsverksamhet i skolor, ung— domskonsulenter i landstingen, instruk- törsbidrag till ungdomsorganisationer samt kursverksamhet för grupp- och föreningsledare. Förslagen kom endast i ringa utsträckning att förverkligas men bildade grund för det arbete, som utfördes av den 1953 tillkallade utred- ningen om stöd åt nykterhetsorganisa- tioner och ungdomsvårdande samman- slutningar.

3.2.2 1953 års utredning

Inför 1954 års omläggning av den stat- liga nykterhetspolitiken tillkallade fi- nansministern fyra sakkunniga för att utreda frågan om statligt stöd till nyk- terhetsorganisationer och ungdomsvår- dande sammanslutningar. Direktiven anknöt på flera punkter till av nykter- hetskommittén och ungdomsvårdskom- mitte'n redovisade synpunkter och för— slag. Den nykterhetsvårdande aspekten sköts i förgrunden. Departementsche— fen betonade vikten av att finna vägar att stödja skilda organisationers strä— vanden för sunda vanor, särskilt bland ungdomen. Utredningsuppdraget var alltså väsentligt snävare avgränsat för 1953 års utredning än för ungdoms- vårdskommittén.

I sitt betänkande om bidrag till ung— domens föreningsliv och fritidsverk- samhet (1953; stencil) framhöll de sak- kunniga, att ungdomsfrågorna i direk— tiven fått en starkare anknytning till alkoholfrågan än den i själva verket hade, betraktad som ett aktuellt sam- hällsproblem. Av de principiella över- vägandena framgår, att utredningen an— såg frågan om hur man skulle stödja strävandena för sundare vanor bland ungdomen som direktivens centrala

problem. Vidare underströks att upp- draget, som i huvudsak tog sikte på ett aktivt stöd åt skilda ungdomssamman— slutningars verksamhet, måste ses som en begränsad men mycket viktig del av de möjligheter, som stod till sam- hällets förfogande i arbetet på att lösa ungdomsfrågorna i vidaste bemärkelse. I anslutning härtill erinrades bl.a. om hemmens ställning och uppgifter, bo- stadsproblemen, de ungas anpassning till yrkeslivet och de vuxnas samhälle samt om nöjesindustriens inverkan på de unga.

Något allmängiltigt syfte eller mål motsvarande det av ungdomsvårds- kommittén angivna —— för samhällets åtgärder på det aktuella området redo— visades inte. Ett avgränsat sådant kan emellertid utläsas av vad som anfördes om föreningslivet. Till dess möjligheter ifråga om självfostran och personlig- hetsdaning, förklarade sig utredningen hysa starkt tilltro. Den framhöll, att om de fria organisationerna skulle kun- na fånga och påverka ungdom i posi- tiv riktning fordrades mycket betydan— de insatser i form av frivilligt arbete och uppoffringar från dessa organisa- tioners sida.

». . . För att samhällets stödåtgärder till föreningslivet skall ge rimligt utbyte måste dessa olika ungdomssammanslutningar i första hand få sådan hjälp till utåtriktad verksamhet, att de verkligen kan sättas i stånd att konkurrera med kommersiella nöjesföretag om ungdomens fritid.

För att ungdomen skall kunna skyddas från en ofta ytlig och ohämmad nöjesindu- stri, krävs en djupgående sanering av nö- jeslivet. — — Men i främsta rummet hör positiva åtgärder vidtagas. Skall sam- hället i fortsättningen kunna bekämpa de neddragande krafter, som verkar i hägnet av en legitim näringsfrihet, och understödja de positiva krafter, som strävar till ungdomens personlighetsdaning, måste samhället göra avsevärt större ansträng— ningar för detta ändamål än som för när- varande sker . . .»

I anslutning till förslaget om bidrag till instruktörsverksamhet anförde ut- redningen, att det statliga stödet inte borde inriktas på att främja de speciella mål, för vilka sammanslutningarna var uppbyggda, dvs. ideologiska eller and- ra syften, utan instruktörsverksamheten borde huvudsakligen inriktas på ge- mensamma ungdomsfrämjande uppgif- ter inom de många gånger starkt art- skilda sammanslutningarnas verksam- het.

». . . I första hand är instruktörens upp— gift att med för syftet tillrättalagda medel bidra till ungdomens sociala fostran och att stimulera dem till en kulturellt betonad eller annan lämplig fritidssysselsått- ning . . .»

Referatet och det citerade uttalandet inrymmer en principiellt viktig marke— ring av samhällsstödcts inriktning, vil- ken dock bör ses mot bakgrund av att departementschefen redan i direktiven klart angivit, att de politiska ungdoms- organisationerna inte borde komma ifråga för statsbidrag.

I den av betänkandet föranledda pro- positionen ( 1954:156 ) uttalade depar- tementschefen, att han helt delade ut- redningens uppfattning om det fria oeh frivilliga ungdomsarbetets, dvs. för- eningslivets, betydelse och möjligheter som komplement till ungdomens per- sonlighetsutveckling i hem och skola. De framlagda förslagen bifölls i allt väsentligt av riksdagen och ligger till grund för stora delar av nuvarande bi- dragsgivning. Syftet med samhällets ekonomiska insatser kommer sålunda till uttryck också i den på utredning- ens förslag, nyss nämnda proposition och SU 1954: 6 grundade kungörel- sen den 30 juni 1954 (nr 575). I denna säges om bidrag till ungdomsledarkur— ser, att bidragsmottagande organisation bland medlemmarna skall bedriva en till kamratskap fostrande verksamhet. I

samma kungörelse definieras fritids- grupp som en kamratkrets (vilken sam— lats för att bedriva planlagd fritidsverk- samhet . . .).

Ännu en gräns av principiell inne— börd finns angiven i de delar av den s.k. ungdomskungörelsen som alltjämt är gällande. Bidrag kan enligt denna in- te utgå till organisation, som har till hu- vudsaklig uppgift att tillvarata med- lemmarnas enskilda eller yrkesmässiga ekonomiska intressen. Härmed åsyftas bl.a. fackliga sammanslutningar.

3.2.3 1955 års ungdomsutredning I överensstämmelse med direktiven lämnade 1953 års utredning frågan om samhällsstödet till de politiska ung- domsorganisationerna åsido vid utarbe- tandet av förslagen om bidrag till ung- domsverksamhet. De särskilda problem, som ansågs förenade med statligt eko- nomiskt stöd till de politiska ungdoms- förbunden, hänsköts till 1955 års ung- domsutredning, vars betänkande »Sta- ten och de politiska ungdomsorganisa- tionerna» (SOU 1956:42) avlämnades i oktober 1956.

Utredningen drog i sina övervägan- den en skiljelinje mellan ifrågavaran- de organisationers politiska verksam- het och deras ungdomsfostrande verk- samhet. Bådadera tillmättes stort vär- de, men till den förra ansåg sig utred- ningen inte kunna föreslå statsbidrag. Härvid åberopadcs den enighet som sades råda i landet om att politisk verksamhet inte borde stödjas med statsmede]; en principiell uppfattning som utredningen förklarade sig dela. I betänkandet diskuterades också pro- blemet med att upprätthålla den angiv- na gränsen. Detta bedömdes dock som möjligt med den bidragskonstruktion som förordades. Denna innebar att de politiska ungdomsförbunden skulle er-

hålla samma bidrag som övriga ung- domsorganisationer för sin ungdoms- fostrande verksamhet. Stödet till in- struktörs- och ledarutbildning skulle lämnas genom de studieförbund, till vilka organisationerna hade sin an- knytning. Fritidsgruppsbidrag föreslogs utgå i samma utsträckning och på sam- ma villkor som för andra anordnare av gruppinriktad fritidsverksamhet för ungdom.

Den särställning de politiska ung- domsorganisationerna placerades i för- anledde invändningar från flera re- missinstanser. Även departementsche— fen anmälde vissa betänkligheter mot särbehandlingen. Han anslöt sig dock till utredningens förslag i den proposi- tion, vilken förelades 1957 års riksdag och antogs av denna.

3.2.4 1960 års ungdomsupplysningsutredning

I två likalydande motioner till 1959 års riksdag (1:369 och 11:448) hem- ställdes om en utredning, vars uppgift skulle vara att skissera en upplysnings- kampanj rörande riktlinjer för ungdo— mens etiska, moraliska och sociala fostran. Efter riksdagens bifall och med beaktande av vissa synpunkter, som lämnats av statens ungdomsråd, tillsat- tes 1960 en expertutredning med upp- gift att framlägga riktlinjer för en in- tensifierad upplysningsverksamhet på ungdomsområdet.

I sitt betänkande (1961; stencil; so- cialdepartementet) hävdade utredning- en att debatten i ungdomsfrågor i över- vägande grad kommit att kretsa kring avarterna bland ungdom. Endasti mind- re grad hade den ägnats åt de positiva dragen i ungdomssverige. Massmedias roll och ansvar i sammanhanget påta- lades och utredningen förordade en upplysningsaktivitet med syfte att ge information om de positiva dragen i dagens situation.

>>. . . Avsikten bör vara att ge allmän— heten en mer nyanserad, mera verklighets- trogen bild av den nuvarande ungdomen, samtidigt som ungdomsorganisationerna och andra, som arbetar bland ungdomen i samhällsgagnande riktning, får sina posi- tioner som normgivare stärkta . . .»

Beträffande utformningen av upplys- nings- och propagandaverksamheten ut- talades bl a:

>>. . . Det är högst tvivelaktigt huruvida staten kan och bör engagera sig för vissa generella normer och moralregler, när det gäller ungdomsfostran. Samhället fungerar som normgivare när det gäller skolväsendet, men bör enligt utredningens uppfattning för föräldrar, ungdomsledare i organisa- tioner o. dyl. vara en stödjande kraft i det allmänfostrande arbetet. Samhället här utan att sätta upp regler för metodik och inre arbete stödja de frivilligt arbetande fost— rande krafter, som arbetar för en god indi- viduell personlighetsutveekling och sam- hällelig anpassning. —— — — En upplys- nings— och propagandaverksamhet på ung- domsfostrans område bör således inte av samhället direkt få ett innehåll, som lin- jerar upp normer och moralregler. Det måste i stället bli de olika folkrörelsernas och organisationernas sak, att föra ut sina idéer och regler till allmänheten. Att kun- na ange ett generellt innehåll i en kam- panj, som har till uppgift att aktualisera allmängiltiga uppfostringsregler, anser ut- redningen ogörligt. Dessutom är de problem, som sammanhänger med den allmänna fostran så komplicerade och genomvävda av så många synsätt av moralisk, etisk, social och annan natur, att det vore olyck- ligt att göra detta till form för en kam- panj . . .»

Ungdomsupplysningsutredningen up- pehöll sig även vid opinionsbildnings- processen samt vid organisationernas och ledarkategoriernas roll i denna. Det synsätt som framgår av det citerade stycket i förening med den betydelse utredningen tillmätte ledarnas opini— onsbildande insatser föranledde förslag om bl. a. ett väsentligt ökat statsstöd till de riksomfattande ungdomsorganisatio- nerna. Endast i begränsad utsträckning har de av utredningen framförda för-

slagen föranlett åtgärder från statsmak- ternas sida.

3.2.5 Ungdomsutredningens tidigare uttalanden Som framgått av föregående kapitel har ungdomsutredningen särbehandlat två delfrågor (centrala stödet och 10- kalfrågan) och avlämnat särskilda be— tänkanden rörande dessa. I det första av betänkandena (SOU 1963: 67) underströks vad ungdoms- vårdskommittén på sin tid framhållit om ungdomsorganisationerna som kom- pletterande medborgarskola. Uppgiften att tjäna som sådan skulle enligt utred- ningens bedömning komma att kvarstå även i ett samhälle med avsevärt för- bättrad allmän skolundervisning. Ut- redningen pekade också på ungdoms— sammanslutningarnas funktion som opinionsorgan och som motvikt därvid- lag till de vuxnas dominans i samhälls- livet.

Som den ena av de två väsentligaste uppgifterna för ungdomsorganisationer- na betecknades den samhällsfostrande. Efter att i korthet ha berört samhälls- förändringarnas inverkan på de ungas sociala och biologiska mognad framhöll utredningen:

». . . I detta läge är det viktigare än nå- gonsin att ungdomen ges tillfälle till me- ningsfylld, engagerande och aktiv fritids- verksamhet. Ungdomsorganisationerna har visat -— både genom praktiskt arbete och genom uttalanden i den tidigare refere— rade enkäten -— att de kan och vill göra en insats i denna viktiga samhällsupp- gift . . .»

Den andra centrala uppgiften angavs vara den personlighetsfoslrande, och utredningen erinrade bl.a. om att de unga i sina föreningar får stifta be- kantskap med respektive organisatio- ners idéer och mål, delta i samtal och diskussioner om livsåskådningsfrågor, humanitära och sociala angelägenhe-

ter, utveckla sin förmåga att ta stånd- punkt samt även i andra avseenden medverka i en för dem själva berikan- de och personlighetsutvecklande verk- samhet.

Samma synsätt återkom i utredning— ens motivering för stödet till ungdoms- organisationerna.

». . . Idéer och åsikter är nödvändiga be- ståndsdelar i en levande demokrati, och därför måste de finnas med i de organisa- tioners verksamhet, som syftar till att för— stärka demokratin och skapa förutsättning— ar för medlemmarnas självständiga ställ- ningstagande i livsåskådningsfrågor . . .»

I konsekvens med denna syn på livs- och samhällsåskådningarnas betydelse för enskilda och organisationer föror- dade utredningen, att samhällsstödet borde utgå såväl till organisationernas samhällsfostrande och idéinriktade verksamhet som till deras allmänt ung- domsfrämjande arbete. Därmed bort- föll också motiven för att låta de po- litiska ungdomsförbunden inta en sär- ställning.

För bidragsmottagande organisation ställdes som grundläggande villkor bl. a. att denna skulle vara uppbyggd och fungera enligt vedertagna demokratiska principer samt öppet ta ställning för demokratin, samt att organisationen skulle bedriva en till kamratskap fost- rande verksamhet. Kravet på demokra— tisk uppbyggnad, funktion och inställ— ning framhölls också i den diskussion utredningen förde kring vuxenorgani- sationer med ungdomsverksamhet på programmet. Därvid betonades vikten av att ungdomarna själva hade ett reellt inflytande och ansvar för den ung- domsverksamhet, för vilken det statliga stödet var avsett.

Det andra av ungdomsutredningens delbetänkanden (»Lokaler för ung- domsverksamhet»; SOU 1965:63 ) be- handlade nästan uteslutande institutio- ner (anläggningar; lokaler) för ung-

domsverksamhet och endast i ringa ut- sträckning verksamheten som sådan. Däri återknöt utredningen till vad den tidigare uttalat om organisationernas betydelse.

I ett särskilt avsnitt berördes det öpp- na ungdomsarbetet och behovet av 10- kaler för detta. Utredningen ansåg sig med stöd av sina undersökningar kun- na konstatera, att stora grupper av ungdom stod utanför föreningslivet och dess inflytande. Mot denna bakgrund uttalade utredningen:

>>. . . Det är från samhällssynpunkt inte likgiltigt hur de föreningslösa ungdomarna och de som är med i sammanslutningar, vars verksamhet upptar medlemmarnas tid endast ett fåtal kvällar varje månad, till- bringar sin fritid. Samhällets uppmärksam- het och intresse därvidlag behöver inte hel- ler främst vara dikterad av oro för att de unga på fritiden skall föras in på vägar, som äventyrar deras personliga utveck- ling och sociala anpassning. Fritiden är i sig själv en tillgång. Det måste betraktas som en stor och betydelsefull uppgift för samhället att erbjuda goda och varierande möjligheter att utnyttja fritiden på ett positivt och för den enskilde berikande och stimulerande sätt . . .»

Med detta som utgångspunkt hävdade utredningen utan att ta ställning till frågan om huvudmannaskap och for- mer -—- att lokalbehov och -planering måste ta hänsyn till det öppna ung- domsarbetet. Statslån föreslogs därför kunna utgå också för nyssnämnda lo- kaländamål.

3.3 Barnavårdslagens stadganden

Samhällets åtgärder för att förbättra de ungas fritidsförhållanden i här ak- tuellt avseende faller i gällande lag- stiftning under vad som brukar rubri- ceras som allmänt förebyggande verk- samhet. Ansvaret för denna vilar i prin- cip på primärkommunerna. De närma-

re föreskrifterna om innebörden och syftet med de allmänt förebyggande insatserna finns uttalade i och i an- slutning till 1960 års barnavårdslag. I dess tredje paragraf stadgas sålunda att barnavårdsnämnden bl. a. har

». . . att verka för önskvärda förbätt- ringar i fråga om kommunernas barnavård samt därvid i mån av behov och möjlig- heter främja anordningar för bättre fri- tidsförhållauden för barn och ungdom,

att stödja den personlighetsutvecklande och samhällsfostrande verksamhet som ut- övas genom ungdomens egna sammanslut— ningar . . .»

Den senare av de båda att-satserna ut- gör ett tillägg som infördes i lagen ge- nom beslut av 1965 års riksdag.

Av.förarbetena till nuvarande lag (bl. a. barnavårdskommitténs betänkan— de med förslag till ny barnavårdslag —— SOU 1956:61-— och prop. 1959:10) framgår att begreppet allmänt förebyg- gande verksamhet har en mycket vid innebörd. Det kan avse t.ex. inrät- tande av idrottsanläggningar och klubblokaler, bevakande av särskilda barn- och ungdomsintressen vid stads- planering, upplysningsverksamhet av skilda slag inom barnavårdens områ- de m.m. Även ekonomiska bidrag till fritidsgrupper, studiecirklar, förening- ar osv. är hänförligt till de allmänt förebyggande åtgärderna. I barnavårds- kommitténs betänkande betonades myc- ket starkt att den allmänt förebyggan- de barna- och ungdomsvården inte får betraktas som en andrahandsuppgift inom samhällets barna- och ungdoms- vård. Det förtjänar också framhållas, att samhällets omsorg och åtgärder vad beträffar de ungas fritidsförhållanden i princip gäller all ungdom.

Genom den ändrade lydelse paragraf 3 erhöll vid lagregleringen 1965 öpp— nades möjlighet för kommunerna att ge ekonomiskt stöd även till politiska ungdomsföreningars verksamhet. Nu-

mera kan därför den statliga och den kommunala bidragsgivningen till ifrå— gavarande organisationskategori sägas grunda sig på ett likartat betraktelse— sätt. Att villkoren för statsstöd (fritids- gruppsbidragen undantagna) är knutna till bidragsmottagande organisations demokratiska uppbyggnad m. m. medan barnavårdslagen innehåller en allmän beskrivning av verksamhetens karak- tär (». . .personlighetsutvecklande och samhällsfostrande . . .»), innebär ingen avgörande skillnad i den praktiska till- lämpningen.

3.4 Skolans fritidsfostrande uppgifter

Mål, riktlinjer och anvisningar för sko- lans individuella och sociala fostran finns angivna i läroplanerna för de olika skolformerna. Om den sociala fostran heter det i grundskolans läro- plan bl. a. följande:

>>. . . Samlivet i det demokratiska samhäl- let måste utformas av fria och självstän- diga människor. Men friheten och själv— ständigheten får inte utgöra självändamål: de måste vara grundvalen för samarbete och samverkan. Skolans sociala fostran skall därför grundlägga och vidareutveckla sådana egenskaper hos eleverna, som i en tid av stark utveckling kan bära upp och förstärka demokratins principer om tole- rans, samverkan och likaberättigande mel- lan kön, nationer och folkgrupper. Att väcka respekt för sanning och rätt, för männi- skans egenvärde, för människolivets okränk- barhet och därmed för rätte-n till personlig integritet är en huvuduppgift också för den sociala fostran, som skolans verksam- het skall omfatta . . .»

Särskild uppmärksamhet ägnas fost- ran för fritiden. Härom säges i samma läroplan:

>>. . . Skolan måste se till, att de unga in- riktas och utrustas så att de under den ökade afritiden både vill och kan göra ak- tiva insatser i samhällslivet samt även i övrigt ge fritiden ett utvecklande och värde—

fullt innehåll. En sådan fostran för fritiden inrymmer betydande möjligheter för sko- lan att genom sin verksamhet skapa en aktiv kulturmiljö i vårt land och göra tillvaron mera innehållsrik för människor- na. Dct räcker inte med att skolan genom sin undervisning väcker intresse för fort- satta bokliga studier. Den måste även mera direkt inrikta sin verksamhet på att stimu- lera till sådana former av fritidsverksam- het som friluftsliv, idrott och gymnastik, sång och musik, teckning och målning, slöjd och annat manuellt arbete samt fri hobbyverksamhet av annat värdefullt slag. Särskilt viktigt är att elevernas sinne för de estetiska värdena uppodlas både genom deras egen skapande verksamhet och ge- nom smakaStranv. Att väcka de ungas in- tresse inför de stora och gemensamma grund- frågor, som gäller livsåskådning och sam- hällsuppfattning, faller också på skolans lott. Genom stimulerande undervisning och fri debatt i det reguljära skolarbetet samt genom uppmuntran att delta i förenings- och bildningsverksamhet i och utom skolan kan eleverna fostras till aktivitet och enga- gemang i samhälleligt och ideellt arbe- te . . .»

I läroplanerna för gymnasiet och fack- skolan behandlas också vissa andra si- dor av förenings- och fritidsverksam- heten. Det erinras om att skolsamhället i vissa avseenden är en sluten värld. Aktiva elevföreningar kan bidra till ökad kontakt mellan skolan och det övriga samhället.

». . . Det är angeläget att skolans före- ningsliv är öppet utåt d. v. 5. att eleverna inte isolerar sig i en egen föreningsvärld utan kontakt med motsvarande aktiviteter i samhället i övrigt. Från såväl skolans som elevernas synpunkt är det sålunda både lämpligt och önskvärt att eleverna i sin föreningsverksamhet har kontakt både inom och utom skolan med olika slag av all- männa ungdomsföreningar. Dessa olika slag av föreningar kan genom sitt arbete väcka och tillgodose elevernas ideella, religiösa, politiska, idrottsliga och andra intres- sen . . .»

I samma avsnitt påtalas att eleverna genom sitt föreningsarbete får en prak- tisk tillämpning av det skolan på teo- retisk väg vill lära ut i ämnen som

samhällskunskap och svenska. Som exempel nämns bl. a. sammanträdestek- nik, organisationsplanering, argumen- tationsvana samt förmåga att arbeta både självständigt och i grupp. Beträffande såväl föreningsverksam- heten som fritidsverksamheten i övrigt erinras om skolans uppgift att ställa lokaler till förfogande och om möjlig- heterna att upplåta tid för förenings— presentationer och liknande.

3.5 Utredningens kommentarer och över- väganden

3.5.1 Inledande synpunkter

Av vad som i detta kapitel återgivits av bl.a. tidigare utredningars uttalanden om mål, syfte, inriktning, motiv etc. för samhällets insatser ifråga om ungdo- mens fritidsverksamhet torde ha fram- gått, att dessa genomgående formulerats mycket allmänt. Detta gäller såväl i de fall då det varit fråga om att ange ett generellt syfte (>>. .. främja ungdomens behov av sund förströelse och lämplig fritidssysselsättning...») som när en bestämd form av samhällsstöd föror- dats (>>. . . att bedriva en till kamratskap fostrande verksamhet...»). Bristen på preciseringar gör det av förklarliga skäl svårt, för att inte säga omöjligt, att på ett tillfredsställande sätt besvara direk- tivens fråga om resultaten och effekten av den hittillsvarande statliga bidrags- givningen. Som påpekats i den teoretis- ka bakgrundsdiskussionen i »Ungdo- mens förenings- och fritidsliv» (SOU 1966: 47; sid. 270) kräver en jämföran- de effektmätning —— oavsett vilken ef— fekt det rör sig om —— dessutom, att ob— servationer kan göras vid minst två till- fällen. Därtill är det nödvändigt att för- foga över tillförlitliga mätinstrument. Ingen av dessa förutsättningar har varit för handen i ungdomsutredningens ar-

bete, eftersom inträngande undersök- ningar tidigare, t.ex. när stödet inför- des, inte gjorts beträffande omfattning- en och intensiteten i ungdomsverksam- heten. Om anspråken på »resultat» be- gränsas till att gälla medlemsutveckling- en inom ungdomssammanslutningarna finns vissa positiva samband att peka på, t. ex. mellan fritidsgruppsstödets ut- veckling och idrottsrörelsernas nume- rära tillväxt. Den reservationen måste emellertid omedelbart skjutas in, att samma stödform inte haft någon syn- bar betydelse inom vissa andra ung- domsförbund. Därmed understrykes in- te bara hur vanskligt det är att bedöma stödåtgärdernas generella betydelse, utan också hur svårt det är att ange de olika bidragsformernas inverkan på den ena och den andra kategorin av ung- domssammanslutningar. När utredning- en konstaterar att det är förenat med av- sevärda problem att i kvantitativa ter- mer beskriva den utveckling och föränd- ring som skett som följd av det statliga stödets tillkomst, är det inte liktydigt med att utredningen hävdar att den eko- nomiska satsningen från samhällets sida varit verkningslös. Vid en bedöm- ning av frågan om resultat och effekt måste avgörande betydelse tillmätas de uppfattningar som redovisats av orga- nisationerna själva, av erfarna ledare på olika plan och inom skilda grenar av föreningslivet samt av tjänstemän i fritidsnämnder, ungdomsstyrelser och liknande kommunala organ. Samstäm- migheten i de utsagor ungdomsutred- ningen under sitt arbete fått del av från alla dessa parter ger knappast utrymme för något tvivel om att statsstödet i förening med landstingens och primär- kommunernas kompletterande åtgärder —— verksamt bidragit till att ungdomens föreningsliv kommit över den såsom krisartad betecknade situationen i bör— jan av 1950-talet. De ekonomiska insat-

serna har inte bara stimulerat medlems- rekryteringen och -aktiviteten utan fö- refaller också i hög grad ha påverkat förnyelsen av formerna och metoderna i arbetet. Att svaghetstecken och brister forfarande framträder förändrar inte detta helhetsintryck utan är närmast en uppfordran till en fortsatt aktiv po- litik från samhällets sida på det aktu- ella området. Till formen för denna återkommer utredningen i det följande.

3.5.2 Synen på samhällsstödet

Citaten och referaten från vad ungdoms- vårdskommittén m.fl. anfört återger huvuddragen i den diskussion som de senaste årtiondena förts om ungdoms- arbetets värde och betydelse för sam- hället och för den enskilde. I detta sto- ra komplex finns ett par delfrågor som ungdomsutredningen anser det befogat att ta upp främst därför att meningarna gått isär om hur de bör bedömas och därför att vissa förskjutningar synes ha skett i sättet att betrakta dem.

I meningsutbytet om samhällets insat- ser för ungdomens fritidsverksamhet har tidigare de allmänpreventiva aspek- terna framhållits tämligen starkt. Mot denna syn på ungdomsarbetet har in— vändningar rests framförallt från stora grupper inom föreningslivet. Dess före- trädare har inte accepterat »vård»- aspekten utan har karaktäriserat sin uppgift med det mera positiva ordet »fostran». Med detta har man ansett sig markera, att den allmänpreventiva ef- fekten av en organisations verksamhet inte är den viktigaste, utan att verksam- heten har ett egenvärde som väl förtjä- nar stöd och uppmuntran från samhäl- lets sida.

Till en del kan-, enligt utredningens uppfattning, meningsmotsättningarna kring »vård»——»fostran» sägas vara en strid om ord. Att exempelvis begrepp

som »allmänt förebyggande vård/verk- samhet/åtgärder» kan ges en i hög grad positiv innebörd framgår inte minst av förarbetena till 1960 års barnavårdslag (jfr avsnitt 3.3). Det är heller inte möj- ligt, eller ens önskvärt, att fixera en skarp gräns mellan vad som är att hän— föra till vårdande respektive fostrande motiv för — som i detta sammanhang — samhällets handlande. Även om valet av uttryckssätt alltså kan anses vara av underordnad betydelse kvarstår dock, att det mellan de båda inställningarna finns en väsentlig skillnad i attityd till ungdoms- och fritidsverksamheten. Yt- terlighetspositionerna och ungdomsut- redningens inställning till dem kan kort formuleras på följande sätt: det är inte riskerna för att den som är ung skall misslyckas ifråga om social anpassning och personlig utveckling, utan möjlig- heterna att ta till vara den enskildes in- neboende förutsättningar och anlag som bör vara den främsta drivkraften bak— om samhällets ungdoms- och fritids- politik. När ungdomsutredningen i sitt andra delbetänkande framhöll, att fri- tiden i sig måste betraktas som en till- gång, och att det borde vara en ange- lägen uppgift för samhället att ge de unga möjligheter att utnyttja den på ett berikande och stimulerande sätt, var detta en deklaration i linje med vad som här har sagts. Den grundsyn på ungdomens fritidsaktivitet utredningen givit uttryck för innebär i sina praktis- ka konsekvenser att samhället och dess organ måste vidkännas ett avsevärt mycket vidare och större ansvar, när det gäller att ställa resurser och service till förfogande för ungdomens fritids- aktivitet. Det bör, för att ingen tvekan därvidlag skall råda, betonas att det re- dovisade betraktelsesättet ingalunda utesluter att verksamheten i t.ex. en ungdomsförening också tillskrives en allmänpreventiv effekt.

Mellan å ena sidan vad som kan he- tecknas som allmänt ungdomsfostrande verksamhet eller gemensamma ung- domsfrämjande uppgifter och å andra sidan vad som sammanfattningsvis kan rubriceras som ideologiskt präglad verksamhet har i tidigare utredning- ars diskussioner och förslag dragits en bestämd gräns. Den förra typen av ak- tivitet har berättigat till statsbidrag, den senare däremot inte.

Mot denna uppdelning reste ung— domsutredningen invändningar i sitt betänkande om stöd till ungdomsorga- nisationernas centrala verksamhet. Däri redovisades praktiska och principiella skäl för att stöd utan hinder borde utgå till hela verksamheten. Utredningen förordade, att den statliga bidragsgiv- ningcn skulle omfatta såväl den allmänt ungdomsfrämjande som den samhälls- fostrande och idéinriktade aktiviteten. Trots att frågan _ eftersom den berör bl.a. de politiska ungdomsförbundens verksamhet — under en följd av år be— traktats som kontroversiell, biträdde det stora flertalet remissinstanser lik- som Kungl. Maj:t och riksdagen utred- ningens förslag.

I sin principiella innebörd korre- sponderar detta ställningstagande med det under vårriksdagen 1966 fattade be- slutet om statsbidrag till de politiska partierna. Bådadera innebär ett under— strykande av att det är ett angeläget samhällsintresse att olika meningsrikt- ningar —— med grund i sociala, reli- giösa, politiska, kulturella eller andra åskådningar och värderingar — får re- ella möjligheter att föra ut sina åsikter för att påverka opinionen och vinna an- hängare. Till detta kan, om man väljer en annan utgångspunkt för bedömning- en, läggas värdet av att den enskilde -—— här närmast ungdomar -— får en direkt kontakt med och engageras för sådana samhälls- och livsåskådningar, ideal

och värderingar, vilka utgör grunden för organisationslivet och på ett avgö- rande sätt präglar samhället, de sociala relationerna människor och grupper emellan och den enskildes tänkande och handlande.

I den mån bestämmelserna i kungö- relsen och anvisningarna för stödet till ungdomens förenings- och fritidsliv in- nebär begränsningar av bidragsmotta- garens rätt att utan hinder verka också för sina ideologiskt betonade syften bör de, enligt ungdomsutredningens me- ning, slopas.

3.5.3 Kommunerna och ungdomsarbetet

Statens ungdomsråd har i betänkandet '»Kommunerna och ungdomen» (SOU 1966: 32) redovisat ett omfattande siffer- material rörande kommunernas inve- sterings- och driftanslag till idrotts-, fri- lufts-, ungdoms- och bildningsändamål. Härtill har fogats rekommendationer om villkor och former för kommuner- nas framtida stöd till föreningslivet. Till detaljerna i ungdomsrådets rekom- mendationer har ungdomsutredningen inte funnit skäl att ta ställning. Vad rå- det framhållit om behovet av ökade in- satser från kommunernas sida vill dock ungdomsutredningen kraftigt under- stryka.

I sammanhanget finns anledning att ta upp den av rådet förbigångna frågan om kommunernas »egen» verksamhet för ungdom. Under praktiskt taget hela efterkrigstiden men också dessförin- nan har en intensiv debatt förts om det berättigade i den s.k. kommunala ungdomsverksamheten samt om former- na för och omfattningen av det kom- munala engagemanget i och för de ung- as fritidssysselsättning. Markerade mot- sättningar har kommit till synes om huvudmannaskapet för detta.

Utgångspunkten för organisationer— nas argumentering kan sammanfattas på följande sätt:

De kommunala insatserna bör främst ta sikte på att stödja föreningslivet, för att detta skall kunna fullgöra en ung— domsfostrande uppgift i samhället. Där- igenom reduceras i vart fall på sikt —— behovet av allmänpreventiva åtgär- der och vårdnadsingripanden. Samti— digt kan de unga vinnas för de idéer och värderingar, vilka bär upp organi- sationslivet och utgör väsentliga be- ståndsdelar i vårt demokratiska sam— hällssystem. Att det senare framhållits får betraktas som ett sätt att markera distans till verksamheten i kommunal regL

Från kommunalt håll har hävdats: Barnavårdslagen ger klart uttryck för att kommunerna bär ansvaret för fri- tidsförhållandena för barn och ungdom. Barnavårdsnämnderna ålägges att tillse att vad som bör göras blir gjort anting- en genom att göra det själva eller ge- nom att tillse att andra kommunala or- gan vidtager lämpliga åtgärder. Det har därvid varit naturligt att verka för ett rikt differentierat fritidsliv som i prin- cip vänder sig till all ungdom. För- eningslivet i dess många skiftande for- mer skall därvid stödjas. Men de som står utanför föreningarna och de vars behov av fritidsverksamhet är större än vad föreningslivet tillgodoser bör erbjudas fritidsalternativ i form av öp- pen verksamhet. För dess kontinuitet och differentiering och anpasming till olika situationer måste kommunen yt- terst ta ansvaret antingen genom att själv vara huvudman för verksamheten eller genom att ange riktlinjer för hur verksamheten skall utformas.

Starkast förefaller meningsbrytning- arna ha varit i visa större städer, där öppen verksamhet startats i kommunal regi vid ungdomsgårdar, i skolor och

liknande. Av föreningslivet har detta uppfattats som en konkurrens om loka- ler, medlemmar och ledarkrafter. För- eningarna skulle i denna tävlan komma till korta, eftersom den andra parten har överlägsna resurser att tillgå. Till de största irritationsmomenten har hört -— och hör i många fall alltjämt — att t. ex. ungdomsgårdarna kunnat erbjuda sina besökare trivsammare lokaler, bätt- re program, fler aktiviteter o. s.v. till betydligt lägre avgifter än föreningarna. Negativa reaktioner har också följt av att de kommunalt drivna gårdarna be- talat gruppledare m. fl. relativt goda timarvoden, något som få organisatio- ner ansett sig ha råd med. Det har ock- så från en del håll hävdats att ungdoms- gårdarna inte lyckats samla den asoci- ala ungdom för vilken de ansetts ha kommit till.

Av det i lag fastslagna ansvaret för ungdomens fritidsförhållanden följer att kommunerna bör vidta sådana åt- gärder att fritidsbehoven tillgodoses och stimuleras. Om föreningslivet inom skilda sektorer och ålderskategorier kan tillgodose och stimulera dessa be- hov finns, enligt utredningens uppfatt- ning, ingen anledning för kommunen att själv starta verksamhet på motsva- rande områden. Kommunen bör i stället inrikta sina åtgärder på de områden, de åldersgrupper och de kategorier, som av skilda anledningar är i behov av ett speciellt intresse från samhällets sida.

Härvid måste särskilt beaktas att det lokala föreningsstödet får en omfatt- ning och ges i former som gör det möj- ligt också för nngdomssammanslutning— a-rna att bedriva en attraktiv verksam- het med bibehållande av kraven på god allmän standard. Ekonomiska omstän- digheter får inte leda till att förening- arnas verksamhet, vid jämförelser med ev. kommunal sådan, framstår som torf- tig och fantasilös och dessutom i

värsta fall _ blir betydligt kostsam- mare för medlemmen/deltagaren.

Även om de flesta torde vara beredda att ansluta sig till nyssnämnda uttalan- de om de kommunala insatsernas syfte, iv. 5. att dessa inte bör utformas så att de konkurrerar med eller kanske rase- rar vad föreningarna byggt upp, läm- nar formuleringen utrymme för skiftan- de tolkningar och varierande praktisk tillämpning. Hur avvägnings- och sam- arbetsproblemen skall lösas måste av- göras från fall till fall. Generella re- kommendationer saknar förutsättning- ar att bli verkningsfulla så länge debat- ten om kommunernas delaktighet föres utifrån låsta positioner. Ungdomsutred- ningen har inte kunnat frigöra sig från intrycket att så varit fallet under vissa perioder. Möjligheterna att nå fram till förnuftiga överenskommelser och prak- tiska lösningar på existerande problem har därigenom påverkats i ofördelaktig riktning. Förklaringen torde till viss del vara att söka i, att det på ömse håll inte funnits tillräcklig insikt i och för- ståelse för den andra partens situation och bedömningsgrund.

Den utbyggnad som under senare år skett ifråga om kommunernas direkta bidragsgivning till föreningarnas ung- domsverksamhet och framväxten av nya samarbetsformer synes emellertid påtagligt ha medverkat till att reducera motsättningarna. Här bör nämnas att utredningen vid besök i Västerås och Örebro haft tillfälle att ingående dis- kutera frågan om ansvars- och arbetsför- delningen mellan kommunernas organ och ungdomssammanslutningarna. In- te någon av de 30 föreningar (inkl. sam- arbetsorgan på bl. a. idrottens område), vars representanter redovisade sin me- ning inför utredningen, anmälde nämn- värda intresse- och kompetenskonflik— ter gentemot kommunens ungdomsor- gan. Givetvis bör inga generella slutsat-

ser dras utifrån erfarenheterna i dessa båda städer, men de utgör exempel på ett förtroendefullt samarbete.

Det kan vara på sin plats att erinra om utredningens undersökningar, vilka visar att en stor andel av ungdomsgrup- perna står vid sidan av föreningslivet. Särskilt gäller det i de största städerna. En del ungdomar har aldrig gått med, andra har efter en tids medlemskap lämnat sin förening. Intensiteten i för- eningsengagemanget förefaller endast för en begränsad del av de anslutna va- ra så hög, att det kan antas att deras be- hov av fritidssysselsättning och förströ- else tillgodoses inom ramen för för- eningsarbetet. Samma spörsmål aktuali- serades på sin tid av ungdomsvårds- kommittén. Till vad nämnda kommitté anfört därom i sina på sidan 45 i detta betänkande redovisade uttalanden vill ungdomsutnedningen ansluta sig.

Som fritidsalternativ för ungdom som inte är föreningsansluten måste den öppna verksamheten tillskrivas ett egenvärde. Den är också en väg för or- ganisationerna att nå kontakt med nya grupper. Dessutom kan den sägas vara en metod att väcka intresse, att föra ut åsikter och att vinna anhängare. Samtidigt är det emellertid befogat att erinra om, att en överdriven satsning på öppen verksamhet kan innebära ris- ker för föreningslivet. Strävan att få en så bred anslutning som möjligt kan fresta till att ge verksamheten en allt- för allmän karaktär. Det som är huvud- mannasammanslutningens idémässiga särart kan komma att skjutas i bakgrun- den och den egna profilen riskerar att bli utslätad och likgiltig. En utveckling i den riktningen innebär på sikt en fara för föreningslivet. Den öppna verksam- heten kräver ansenliga ekonomiska in- satser, goda lokaler och väl skolade le- dare. Hur stor del av de oftast begrän- sade resurserna som skall avdelas för

den ena och den andra verksamhets- formen förtjänar en fortlöpande, kritisk prövning. Såväl organisationer som kommuner har anledning att var för sig och gemensamt diskutera ansvars- och arbetsfördelningsfrågorna med beak- tande också av de här anförda synpunk- terna.

3.5.4 Staten och ungdomsorganisationerna

3.5.41 Ungdomsorganisationernas situation

Någon ny helhetsuppfattning av ung- domssammanslutningarna och deras medlemmar kan knappas sägas framträ- da ur det material och de resultat som redovisats i de i kapitel 2 refererade undersökningarna. På en rad punkter bekräftas kända eller förmodade förhål- landen och tendenser. I andra fall ges intresseväckande antydningar om pro- blem och orsakssammanhang, som skul- le behöva penetreras på grundval av kompletterande intensivstudier. Men framför allt möter i redovisningarna uppgifter som ger ytterligare nyanser i den redan mångskiftande totalbilden av organisationerna. Till varje generellt omdöme om situationen och problemen inom »föreningslivet» eller »ungdoms- arbetet» skulle rätteligen läggas en rad reservationer och förbehåll.

I flera sammanhang i det följande ges utredningen anledning anknyta till delar av undersökningarna. Här skall därför bara några begränsade kommen- tarer göras.

Allra först måste då konstateras att det är en imponerande medlemsanslut- nin-g som sammantaget redovisas av de organisationer, vilka har ungdomsverk- samhet på programmet. Ungefär hälften av varje årsklass är, enligt intervjuun- dersökningen, föreningsengagerad och ytterligare en stor del har varit det. Framhållas bör, att organisationerna »når» en ännu större andel av de unga.

Mer eller mindre sporadiska kontakter förekommer vid möten, gudstjänster, tävlingar och liknande. Även genom tidningsartiklar, informationsskrifter och propagandafolders föres åsikter och impulser utanför den egna med- lemskretsen. Vid en bedömning av en organisations, en organisationskatego- ris eller organisationernas gemensam- ma »omfattning», »styrka», »inflytande- sfär» eller liknande bö-r existensen av dessa tillfälliga kontakter inte glöm- mas bort, även om deras betydelse i opinionsbildningsprocessen är ofull- ständigt känd.

Här må erinras om utredningens i avsnitt 2.5 omnämnda attitydstudier inom olika ungdoms- och ledargrupper. I vilken grad en medlem/deltagare till- fälligt eller varaktigt påverkas av en or- ganisations verksamhet och av dess idé är utomordentligt svårt att mäta och ange. Detsamma gäller i vilken utsträck- ning en uttalad inställning överens- stämmer med faktiskt handlande. I väs- teråsundersökningen har variabeln »föreningstillhörighet» inte givit några signifikanta utslag. De skillnader, som i ledarundersökningen kan noteras ifrå- ga om attityder mellan olika utbild- ningsinstitutioners kursdeltagare, bör ses mot bakgrund av att rekryteringen till de organisationer, vilka i flera av fallen dominerar kurserna, är selektiv. Den enskilde attraheras lättare av en sammanslutning, vars allmänna inrikt- ning och idémässiga egenart stämmer något så när väl överens med de egna intressena och värderingarna. Dessa är som regel konstituerade av en mångfald faktorer familjen, skolan, kamrater- na etc. — och orsakssammanhang. Själ- va urvalet bland anmälningarna till kurser av det slag som varit föremål för undersökningar torde innebära ännu ett steg i riktning mot homogenitet ifrå- ga om attityderna.

Till de klart märkbara tendenserna i undersökningsmaterialet hör att de re- ligiösa sammanslutningarna, nykter- hetsorganisationerna och de politiska ungdomsförbunden med få undantag —— har uppenbara svårigheter att hävda såväl sin numerära ställning som sin relativa styrka. Ett i stort sett allmän- giltigt drag är dessa tre organisations- kategoriers jämförelsevis svaga position i de stora städerna. I Stockholm—Göte— borg—Malmö är exempelvis nykterhets- rörelsen mycket sparsamt (de två älds- ta grupperna) eller inte alls (de två yngsta grupperna) representerad i in- tervjuundersökningen. Väsentligt bättre är ställningen i landskommuner samt i små och medelstora städer. Av för- eningsbetänkandets avsnitt om organi- sationernas geografiska spridning -— främst tabellerna 26—29 framgår att en stor del av lokalföreningarna inom kategorierna religiösa, nykterhets- och politiska sammanslutningar för närva- rande finns i kommuner med låg tät- ortsgrad och låg industriell närings- grad. Tillsammans med vetskapen om den pågående förändringen av närings- strukturen och den fortskridande be- folkningsomflyttningen ger dessa infor- mationer grund för viss o-ro. Flertalet av de aktuella organisationerna har sitt ursprung och sin förankring i de avg-am- la» folkrörelserna. Gemensamt för dem är också att deras verksamhet har en vitt-omfattande ideologisk överbyggnad. Folkrörelsernas betydelse för vårt de- mokratiska samhällssystems framväxt och funktionsduglighet är allmänt om- vittnad. Detsamma är fallet beträffande den viktiga roll de under åren spelat för rekryteringen till olika poster i sam- hällets beslutande organ. Det saknas förvisso inte förklaringar till varför de »gamla» folkrörelsernas ungdomsorga- nisationer fått vidkännas medlems— minskningar. Faktaunderlaget för en ut-

förlig och inträngande analys av anled- ningarna till regressen är emellertid ofullständigt, vilket omintetgör försö- ken att uppställa en meningsfull pro- gnos för framtiden. En diskussion om medel och åtgärder för att vända den nedåtgående kurvan för medlemssiff— rorna här heller inte föras i generella termer. För att bli fruktbar måste den anknytas till den enskilda organisatio- nens mål och aktuella situation.

Ett av de mest framträdande dragen i intervjuundersökningen är den kraf- tiga föreningsrörligheten bland 14- och 17-åringarna. Sannolika skäl talar för att samma förhållande gäller i mellan- liggande åldersgrupper och förmodli- gen också i de närmast ovanförliggan- de. Att ett stort antal ungdomar tämli- gen. snabbt passerar genom förening- arnas medlemsregister stämmer överens med allmänna erfarenheter. Likväl är det något överraskande att konstatera hur tidigt medlemsströmmen sätter in, hur fort den går och hur stark den är. Givetvis måste den aktuella processen ses mot bakgrund av samhällsutveck- lingen i stort. På praktiskt taget varje område har radikala förändringar skett de två senaste årtiondena. Den sociala rörligheten har ökat kraftigt och det- samma gäller den geografiska. Bådade- ra är nära förbundna med näringslivets strukturella omvandling. Under samma tidsperiod har skolväsendet helt omfor- mats och utbildningstiden förlängts. En fördubbling har skett ifråga om ekono- misk standard och konsumtionsvanorna har blivit andra. Massmedia och kanske främst televisionen har bred- dat informations- och åsiktsflödet. Pres- sen och etermedia har dessutom genom att utförligare behandla internationella problem bidragit till att vidga gemene mans perspektiv på omvärlden. Paral- lellt med allt detta har fritiden ökat samtidigt som det kommersiellt styrda

utbudet av fritidsförströelser —— med starkt skiftande innehåll och kvalitet — växt lavinartat. Exemplen på områden där samhällsförändringarna varit ge- nomgripande och påverkat inte minst de ungas beteendemönster skulle k1nna mångfaldigas.

Att utredningens undersökningar vi- sar en större medlemsmässig rörighet bland dagens unga tonåringar än Hand tidigare årtiondens kan också antas ha samband med att pubertetsperioden för- skjutits nedåt i åldrarna. En väsentlig del av förklaringen till den stora med- lemsomsättningen torde nämligen vara att söka i de biologiska och mentala förändringar som sker under puberteten. Här skall i korthet erinras endast om de utvecklingspsykologiska studier, vilka gjorts bland skolungdom för att belysa deras intressen i olika åldrar. Från så- dana undersökningar är känt, att ju äld- re eleverna blir desto mera utpräglad blir deras intresseinriktning. Härnqvist konstaterar i »Individuella differenser och skoldifferentiering» (SOU 1960: 13) en ökning från årskurs till årskurs — hos pojkarna hela vägen t. o. m. årskurs 9, hos flickorna i varje fall t. o. m. års- kurs 7. Det förefaller högst sannolikt att intresseutvecklingen när det gäller fritidssysselsättningar genomgår en lik- artad förändring. In- och utträdes- strömmen skulle alltså i viss mån kun- na vara en intressestyrd omstrukture- ring inom den »föreningsorienterade» gruppen av ungdomar. Ett sådant an- tagande har visst fog för sig men ger endast en del av förklaringen till rör- lighetsfenomenet. Kvar står nämligen det faktum, att en relativt stor andel av 14- och 17-åringarna helt har lämnat föreningslivet (»varit med»). Orsaker- na till den höga rörligheten måste där- för sökas också hos organisationerna.

Samhällets insatser till stöd för ung— domsorganisationernas arbete sker med

förväntan att de unga i föreningarna skall finna en positiv gruppmiljö och gemenskap, som gynnsamt inverkar på deras utveckling. Föreningslivet antas också kunna väcka eller stimulera den enskildes intresse för t. ex. sociala pro- blem, internationella frågor, hobbyar— bete, musik, idrottsutövning, scouting, friluftsliv, politik etc., vilket likaledes är till fördel för personlighetsdaningen och den sociala mognaden. Förutsätt— ningarna för att föreningsengagemang— et skall få det önskade positiva resulta- tet kan antas öka om den tid anknyt- ningen varar blir längre. För samhället måste det därför framstå som betydel- sefullt att främja en utveckling i den riktningen. Att det också ligger i orga- nisationernas intresse att kunna behål- la medlemmarna under längre tid är alltför uppenbart för att behöva någon utförligare kommentar.

Den mera utpräglade intresseinrikt- ningen, om vilken talats i det föregåen- de, ställer ungdomssammanslutningarna inför stora och krävande uppgifter. Medlemma-rna nöjer sig inte med att samlas bara för att »göra något». De förväntar sig och kräver — mer eller mindre eftertryckligt och uttalat —- en meningsfylld och målinriktad aktivitet. Detta gör det nödvändigt att differen- tiera verksamheten ifråga om innehåll, materiel och metoder. Kraven på ledar- na och behovet av instruktion, handled- ningar m. m. för dessa skärps också.

Enligt utredningens uppfattning har ungdomsorganisationerna hittills sak- nat tillräckliga ekonomiska resurser för att ge verksamheten en differentierad och väl åldersanpassad utformning. Det ligger här nära till hands att jämföra 15—16-åringars situation å ena sidan i skolan och å andra sidan på fritiden. I den förra när de slutet av högstadiet”. Anlags- och intressefaktorerna börjar bli så utkristalliserade att de anses kun-

na tjäna som grund för elevernas 'upp- delning på skilda studievägar. På sko— lans område sker en kraftig satsning på pedagogiska och tekniska hjälpmedel, materialförnyelse och lärarfortbildning, för att eleverna skall kunna få det stöd och den stimulans som behövs för att deras individuella förutsättningar skall komma till sin fulla rätt. I den senare situationen —— på fritiden —- har kam- ratgruppen avgörande betydelse för va- let av sysselsättning och engagemang. Men samtidigt är friheten och frivillig- heten större än i skolan, vilket gör att det egna intresset och den personliga läggningen lämnas vidgat spelrum. Ser man till föreningslivets möjligheter att framgångsrikt fånga upp och vidmakt- hålla en ungdomsgrupps eller enskilda ungdomars lust och fallenhet för en viss form av aktivitet, tvingas man konsta- tera att resurserna är otillräckliga.

Alldenstund rörli ghetsproblemen fram- träder mycket starkt bland tonårsung— domen bör, enligt utredningens åsikt, organisationer, vars verksamhet inrik- tas på de åldrar där avgången är myck- ket stor och klart dokumenterad, få en extra förstärkning av det statliga stö- det. Utredningens förslag därvidlag framgår av kapitlen 5 och 6 i förelig- gande betänkande.

Utredningen finner det Också moti- verat att fästa uppmärksamheten på den åldersundersökning som gjorts bland ledamöter i ledningarna för organisa- tioner, vilka uppbär statsbidrag för sin ungdomsverksamhet. Tidigare uttalade reservationer för den inverkan olikhe- ter ifråga om organisationsstruktur kan ha på resultaten förtjänar att under- strykas. Vidare bör noteras att kartlägg- ningen gäller riksplanet. Västeråsunder- sökningen (tabell 16 i bihangsdele-n) samt ledarundersökningen (främst ka- pitel 4) tyder på att förhållandena på lokalplamet inte är helt desamma. An-

märkningsvärt är dock och framför allt det ringa eller obefintliga inslaget av ungdom i de beslutande instanserna på hög nivå. Att äldre och medelålders personer gör aktiva ledarinsatser inom ungdomsarbetet är från flera utgångs- punkter av utomordentligt värde. Inte desto mindre inger den åldersstruktur för centrala styrelser och verkställande organ, vilken kan utläsas av undersök- ningen, betänkligheter. En alltför odif- ferentierad ålderssammansättning till— sammans med stor åldersspännvidd mellan ledare och medlemmar i gemen — men också mellan ledare på olika plan skapar risk för åsiktsbrytning- är om målen och medlen för ungdoms- verksamheten. Men'ingsskiljaktigheterna kan bli så stora och svåra att överbryg- ga, att de direkt skadar sammanhåll- ningen och arbetet inom organisatio- nen. Den mycket snabba samhällsför- änd-ringen är ägnad att accentuera ge- nverationsmotsättningarna, som på det

praktiska planet kan yttra sig i tröghet, ovilja och oförmåga att pröva om och anpassa arbetet till tidsaktuella krav och möjligheter.

De senaste årens samhällsdebatt om könsrollerna har riktat uppmärksamhe- ten på den bristande jämställdhet som på olika områden finns mellan män och kvinnor. Att kvinnorna intar en undan- skymd ställning i föreningslivet är där- för inte överraskande. Troligt är att den manliga dominansen när det gäller framskjutna positioner i styrelser etc. är en direkt spegling av motsvarande disproportioner i samhället i övrigt. I sämsta fall kan emellertid en föråld- rad arbetsinriktning och organisations- struktur i förening med traditionsbun- denhet och slentrian medverka till att organisationslivet blir ett reservat för otidsenlig könsdiskriminering. Allden- stund den unga generationen torde va- ra mest mottaglig för den ändrade syn

på könsrollerna, som är på väg att växa fram, borde de ungdomsinriktade sam- manslutningarna logiskt sett vara före- gångare för en breddning och intensifi- ering av det kvinnliga engagemanget i föreningsarbetet. Att så skulle vara fal- let är, av undersökningsresultaten att döma, tveksamt.

Utredningen anser det inte realistiskt att försöka påverka styrelsernas ålders- sammansättning eller proportionerna män—kvinnor bland medlemmar och på förtroendeposter genom föreskrifter i t.ex. bestämmelserna för statligt stöd. Både principiella och praktiska skäl ta- lar mot sådana ingrepp från samhällets sida. Initiativ för att korrigera eventu- ell brist på balans i det ena eller i det andra avseendet måste vara den enskil— da organisationens angelägenhet. När ungdomsutredningen särskilt tar upp de här nämnda sidorna av ålders- och könsförhållandena är det främst med syfte att ge incitament till en i de fles- ta sammanslutningar välbehövlig debatt kring hithörande problem.

3.5.4.2 Statsstödets principiella grund Enighet kan i vårt land anses råda om att organisationernas ställning i förhål— lande till olika samhällsorgan alltige- nom skall präglas av frihet. Denna upp— fattning är ett uttryck för en principiell syn på det demokratiska samhället och på organisationernas roll i detta. Att hävda de fria sammanslutningarnas in- tegritet och obundenhet är därför också ett allmänt intresse. I den allmänna diskussionen om för- håliandet mellan samhället och de fria organisationerna har det stundom gjorts gällande, att ekonomiska bidrag från. samhället kan försätta mottagaren i beroendeställning visavi bidragsbevil- jande myndigheter. Dessa invändningar förtjänar att noteras, även om de inte kan tillmätas betydelsen av argument

mot just samhällsstödet. Vid en samlad bedömning av frågan om sambandet ekonomiskt stöd—frihet—oberoende är det emellertid nödvändigt att upp- märksamma även vad anslag från an- nat håll än staten oc-h kommunerna kan innebära för mottagaren i form av ovid- kommande och inte önskade bindningar och hänsynstaganden. Det är nämligen utan tvivel så, att många —- kanske fler- talet —— ideella organisationer saknar förutsättningar att finansiera en kvali- tativt och kvantitativt tillfredsställande verksamhet enbart genom medlemsav- gifter. Detta gäller framför allt ung- domsorganisationerna, vars medlemmar ofta saknar egen inkomst och därför inte är i stånd att betala tillräckligt sto- ra avgifter för att göra respektive orga- nisationer oberoende av inkomster från annat håll. I ett trängt ekonomiskt läge kan därför en organisation känna sig tvungen att acceptera ekonomiskt stöd på villkor som styr verksamhetens in- nehåll och form.

Enligt utredningens mening kan det med fog hävdas att det samhälleliga stö- det utgör en garanti för organisationer- nas oberoende av åsiktsgrupper och kommersiella intressen, som kan tänkas vilja utnyttja dem för sina speciella syf- ten. En ovillkorlig förutsättning för att samhälle—ts stöd inte skall få till effekt att organisationernas rörelsefrihet hind— ras, utan att den i stället ökas och att deras oberoende säkras, är att bidragen ges en generell karaktär. De bör kring- gärdas av så få detaljföreskrifter som möjligt. Detta är särskilt viktigt med hänsyn till att de samhälleliga bidragen i allmänhet är stimulansbidrag, d. v. s. de täcker enda-st en del av kostnaderna för verksamheten. Om t. ex. staten av någon anledning vill utnyttja organisa- tionerna för att sätta igång eller främja en viss aktivitet och för den skull ger bidrag som inte helt täcker kostnaderna

för denna, innebär det att organisatio- nerna pressas att disponera egna medel på det sätt som staten önskar.

Enligt utredningens mening behöver samhället inte av hänsyn till organisa- tionernas frihet och oberoende vara för- hindrat att engagera dessa i olika upp- gifter av mera allmänt och samhälleligt intresse. Det måste t. ex. anses fullt le- gitimt att organisationernas tjänster tas i anspråk i den omfattande upplysnings— verksamhet som genomförs i samband med övergången till högertrafik. Sådana »beställningsuppdrag» bör emellertid enligt utredningens mening till fulfo finansieras av samhällsmedel, och de speciella anslagen får inte ge anledning till en nedskärning av det generellt ut- gående stödet.

De principiella villkor, som det är nödvändigt att ange för stödet till ung- domsorganisationerna, måste vara såda- na, att de låter sig förenas med det sto- ra flertalet ungdomssammanslutningars grundläggande mål så som de framträ- der i stadgar och i verksamhetsinrikt- ning. Den generella grunden måste därvid vara demokratin, i dess betydel- se av metod för att tillförsäkra medlem- marna inflytande och medbestämman- de i gemensamma angelägenheter. I sitt första betänkande (SOU 1963:67) har utredningen diskuterat och angivit vil- ken innebörd sagda villkor skall anses ha. För att kunna komma ifråga för statsbidrag till s.k. central verksamhet gäller, att organisationen skall vara uppbyggd och fungera enligt vedertag- na demokratiska principer samt att den öppet tar ställning för demokratin som samhällssystem. Dessa villkor anser ut- redningen bör vara oförändrat giltiga även för den framtida bidragsgivningen till ungdomsorganisationerna. Som framhållits i det nämnda betänkandet är det viktigt att organisationerna be- reder ungdomen själv möjligheter att

öva inflytande på och ta ansvar för verksamheten i allmänhet och ung- domsverksamheten i synnerhet. Det kan inte tillräckligt starkt betonas, att de frågor som rör demokratins värdering- ar, arbetsformer och funktionssätt inte får förvandlas till eller behandlas som en abstraktion, vars tillämpning reserve- ras för årsmöten och liknande tillfäl- len. Demokratin måste fortlöpande praktiseras i ungdomsarbete-t. I detta måste också finnas en ständig strävan att konkretisera och levandegöra de principer på vilka demokratin bygger. Med en på detta sätt uttalad ambition stiger kraven på metodisk förnyelse och utveckling. Även behovet av förbättrad medlemsinformation fordrar ökad upp- märksamhet och större insatser från organisationernas sida. Demokratin som »gemensam nämnare» för all ung— domsverksamhet aktualiserar också le- darskaps- och ledarskolni—ngsfråg'orna. En central uppgift för varje ungdoms- sammanslutning måste vara att motver- ka skilda former av auktoritär ledarut- övning till förmån för ett grupp- och medlemsorienterat ledarskap. Såväl från nu nämnda som från andra och allmänna utgångspunkter framstår en radikal uppräkning av anslagen till ungdomsledarutbildningen som den för närvarande mest angelägna statliga åt— gärden.

I de delar ungdomsverksamheten syf- tar till att utveckla och befästa attityder och beteenden, vilka sammanfattnings- vis kan karaktäriseras som demokratis- ka, korresponderar dess inriktning med väsentliga delar av skolans fostran. Som framhållits i ett flertal andra samman- hang kan aktiviteten i ungdomsför- eningar av olika slag också betecknas som ett komplement till vad skolan ger av kunskaper och färdigheter.

Undervisningen i skolan skall enligt läroplanen kännetecknas av objektivi-

tet. I samhälls- och livsåskådningsfrå- gor skall den vara neutral, utan att för den skull förbigå kontroversiella mo— ment. För de fria och frivilliga organi— sationernas ungdomsverksamhet kan av lätt förståeliga skäl inte samma mål uppsättas och heller inte formuleras som villkor för stöd från samhällets sida. Utredningen har i avsnitt 3.5.2 uppehållit sig vid frågan om de ideolo— giskt präglade inslagen i verksamheten. Därvid har idéinnehållets roll och vår- de understrukits. Ett system för sam- hällsstöd, enligt vilket bidragsmottaga- ren stimuleras till ökade ansträngning- ar för att vidareutveckla sin ideologis- ka egenart samt att omsätta och föra ut den i praktisk verksamhet, vore i och för sig tilltalande. Tanken på ett sådant låter sig emellertid inte förverkligas, alldenstund det inte går att mäta och att till kvantitativa termer omsätta in- tensiteten i en idé, vilket skulle vara nödvändigt för att göra en bidragskon- struktion. Enligt ungdomsutredningens uppfattning är det dock angeläget att organisationerna får vidgade möjlighe— ter att utan ständiga sidoblickar mot medlemsutvecklingen ge sin verksamhet de särdrag och den inriktning, som kan anses ideologiskt betingad. För de små och medelstora ungdomsförbunden, vars medlemstal ger ringa bidragsför- delningsunderlag, kan ekonomiska pro- blem verka hindrande för en utveckling därhän. I bidragskonstruktionerna för centralt stöd finns inslag som _ räknat per medlem -—— ger ett relativt sett stör- re stöd till de mindre organisationerna. Trots detta har de, såvitt utredningen kunnat konstatera, de avgjort största ekonomiska svårigheterna. För att ge också den aktuella kategorin av sam- manslutningar en bättre ekonomisk grund för det framtida arbetet, måste de tillförsäkras en förhållandevis stör- re del av de ökade ekonomiska insatser

utredningen i det följande förordar att staten skall göra under de närmaste åren.

3.5.5 Ungdomsarbetet i fackliga m. fl. organi- sationer

I den s.k. ungdomsrörelsen från 1954 föreskrives att statligt stöd inte skall ut- gå till organisationer med huvudsaklig uppgift att tillvarata medlemmarnas en- skilda eller yrkesmässiga ekonomiska intressen. Stadgandet innebär bl.a. att de fackliga sammanslutningarna inte har möjlighet att få bidrag till central verksamhet, till ungdomsledarutbild- ning och till fritidsgruppsverksamhet. Ungdomsutredningen berörde i sitt första delbetänkande denna gränsdrag- ningsfråga och erinrade om att ett fler- tal fackförbund under senare år ut- vecklat en ungdomsverksamhet av he- tydande fostrande och aktiviserande värde. Under den korta tid som stått till förfogande hade det inte varit möjligt att närmare överblicka konsekvenserna av att slopa den aktuella bestämmelsen, och utredningen förklarade sig därför ha för avsikt att återkomma.

Som framgått av det nyss sagda är avgränsningsregeln tillämplig på ett mycket stort antal sammanslutningar, men utredningen har vid sin förnyade prövning av hithörande spörsmål före- trädesvis uppehållit sig vid den ung- domsinriktade aktivitet som under se- nare år utvecklats i de fackliga organi- sationerna. Av särskilt intresse är där— vid kursverksamheten. Ett stort antal ungdomar i åldrarna under 25 år deltar enligt vad utredningen inhämtat i såväl fackförbundens som de centrala orga- nisationernas (LO:s och TCO:s) regul- jära kurser. Vissa fackförbund, där- ibland Byggnadsarhetareförbundet, Handelsanställdas förbund, Gruvindu- striarbetareförbundet, Livsmedelsarbe-

tareförbundet, Metallindustriarhetare- förbundet, Målareförbundet, Pappersin- dustriarbetareförbundct, Postförbundet, Handelstjänstemannaförbundet och In- 'stritjänstemannaförbundet anordnar därutöver kurser, till vilka rekrytering- en sker uteslutande bland medlemmar i åldrarna under 25 år (i några fall 30 år). Även LO genomför varje år ett an- tal kurser, till vilka enbart unga med- lemmar ges inträde. Ifråga om innehåll och uppläggning skiljer sig de 5. k. ung— domskurserna inte i nämnvärd ut- sträckning från kurserna i övrigt utan är i likhet med dessa inriktade på so- ciala, ekonomiska och fackliga ämnen samt på det egna förbundets organisa- tions- och verksamhetsfrågor. För- eningskunskap samt talarträning bru- kar också stå på programmet. Några förbund har emellertid givit sina ung- domskurser en mera markerad inrikt- ning på ungdomsfrågor och ledarskap, varvid inte minst de metodiska spörs- målen fått en framskjuten ställning. Längst därvidlag synes Handelsanställ- das förbund ha gått, vilket samman- hänger med att förbundet har ett myc- ket stort antal medlemmar i åldrarna under 25 år. På det lokala planet har särskilda ungdomssektioner bildats. Syftet med dessa är att bredda aktivite- ten och vidga rekryteringsbasen till de fackliga förtroendeuppdragen. Den verksamhet ungdomssektionerna bedri- ver är dock i väsentliga delar en för- enings- och fritidsaktivitet av samma slag som den som förekommer i ung- domssammanslutningar i gemen.

Det bör i detta sammanhang erinras om att de olika formerna av statligt stöd till ungdomsverksamhet är uppbyggda enligt i huvudsak två artskilda mönster. I det ena fallet är det verksamhet av viss karaktär som berättigar till bidrag. Exempel härpå är fritidsgruppsstödet och bidraget till ungdomsidrott. I det

andra fallet skall den bidragsmottagan- de organisationen fylla vissa kvalifika- tionsvillkor. Stödet till central verk- samhet samt till ungdomsledarutbild- ning kan tjäna som typexempel. Frå- gan huruvida statsmedel bör utgå till ungdomskurser i fackliga organisatio— ners regi från det särskilda anslaget för ungdomsledarutbildning måste med nödvändighet prövas mot denna bak— grund. Ett positivt stältningstagande le- der då till att regeln om, att statligt stöd inte kan utgå till organisationer med huvudsaklig uppgift att tillvarata medlemmarnas enskilda eller yrkesmäs- siga ekonomiska intressen, måste slo- pas.

Ungdomsutredningen är inte beredd att förorda att så sker, främst på grund av de ekonomiska konsekvenserna av en sådan åtgärd. Som tidigare framhål- lits faller nämligen en rad intresseorga- nisationer under gränsdragningsbe- stämmelsen. En tänkbar väg att tillgo- dose de fackliga sammanslutningarnas intressen i sammanhanget vore att an- visa särskilda medel för deras ung- domsverksamhet eller för deras kurs— verksamhet för unga medlemmar. En sådan lösning skulle emellertid också få karaktären av ett provisorium. De be- rörda organisationerna har bl. a. vid

1966 års LO-kongress gjort berättiga— de anspråk på att få statligt stöd för sin skolningsverksamhet över huvud taget, och enligt ungdomsutredningens me- ning är frågan om stöd till ungdoms- kurserna bäst betjänt av att behandlas i detta vidare sammanhang.

Från skolberedningens kursplaneun- dersökningar (bl.a. Bromsjö) är känt, att ämnet samhällskunskap är mycket ringa uppskattat av eleverna. Mot den— na bakgrund måste de fackliga organi- sationernas kursverksamhet med den starka betoning som där sker av sam- hällsfrågorna (ekonomi, sociallagstift- ning, arbetsmarknad) betraktas som ett utomordentligt viktigt komplement till skolans utbildning. Häri ligger enligt ungdomsutredningens mening ett starkt skäl för att statsbidrag skall utgå till den kursverksamhet för bl.a. ungdom som bedrives i de fackliga organisatio- nerna. Utredningen tar för givet att frågan om stöd till de fackliga organi- sationernas skolningsverksamhet be- handlas i den till 1967 års riksdag för- utskickade propositionen om vuxenut- bildningens framtida utformning.

Till den gruppinriktade fritidsverk- samheten inom bl. a. fackliga intresse- organisationer återkommer utredningen i kapitel 4.

& i

4.1 Nuvarande förhållanden

4.1.1 Inledning

Med ungdomens fritidsverksamhet åsyf- tas här — något oegentligt — den fri- tidsgruppsverksamhet till vilken stats— bidrag utgår enligt kungörelsen den 30 juni 1954 (nr 575; ändr. SFS 1957: 307). Stödet tillkom på förslag av 1953 års utredning om bidrag till förenings- liv och fritidsverksamhet bland ung- dom. Förslaget var en vidareutveck- ling dels av vissa av ungdomsvårds- kommittén framförda propåer om bi- drag till sysselsättningsgrupper vid sko- lorna, dels av synpunkter framförda i en inom Skolöverstyrelsen utarbetad promemoria kring likartade spörsmål. Utredningen betonade att skapande sysselsättning i gruppgemenskap var ett av de viktigaste medlen till sund självfostran och att varje åtgärd, som var ägnad att öka omfattningen av en på detta sätt karaktäriserad fritids- verksamhet, på ett naturligt sätt borde kunna motverka uppkomsten av dåliga vanor hOS ungdomen.

4.1.2 Bidragsbestämmelser

Enligt nämnda kungörelse utgår stats- bidraget för att främja fritidsverksam- het bland ungdom dels till av skol- överstyrelsen godkänt studieförbund, dels till kommun, i båda fallen under förutsättning att vederbörande förbund eller kommun åtagit sig att vara huvud- man för denna verksamhet. I k. br. 19

KAPITEL 4

Ungdomens fritidsverksamhet

april 1958 föreskrives att Sveriges riks- idrottsförbund i fråga om rätt att erhålla statsbidrag för att främja fritidsgrupps- verksamhet bland ungdom genom att anordna fritidsgrupper skall vara jäm— ställt med av Skolöverstyrelsen godkänt riksförbund för studiecirkelverksamhet.

Med fritidsgrupp avses enligt kun- görelsen nen kamratkrets, vilken samlas för att bedriva planlagd fritidsverksam- het i överensstämmelse med de före- skrifter skolöverstyrelsen i anslutning till kungörelsen meddelar».

Statsbidrag utgår inte till fritidsgrup- per, som anordnas av organisation med huvudsaklig uppgift att tillvarata med- lemmarnas enskilda eller yrkesmässiga ekonomiska intressen. Bidrag utgår in- te heller till verksamhet som erhåller stöd av statsmedel i annan ordning.

Statsbidraget till fritidsgrupp utgår med belopp svarande mot högst hälf- ten av redovisade godkända kostnader för handledning och materiel, dock med högst 4,50 kr. per medlem (gällde t. o. m. budgetåret 1965/66), samt med 2 kr. per medlem för lokalkostnader eller därmed jämförbara utgifter. De två kronorna till lokalkostnader (motsv.) utgår utan krav på kostnadsredovis- ning och är således av schablonkarak- tär. Förstnämnda bidragsmaximum har genom beslut vid 1966 års riksdag höjts till 5,50 kr. Bidraget beräknas efter det genomsnittliga antalet deltagare vid tio av gruppens sammankomster.

Som villkor för att erhålla statsbidrag gäller:

a) att var och en som fyllt 12 men inte 25 år får bli medlem i fritidsgrup- pen,

b) att gruppens verksamhet skall om- fatta minst 20 timmar fördelade på minst tio sammankomster,

c) att antalet deltagare inte är mind- re än fem och inte större än 25,

d) att minst fem medlemmar är när- varande vid varje sammankomst,

e) att gruppens verksamhet främjar medlemmarnas självverksamhet,

f) att politisk eller religiös propa- ganda inte förekommer vid gruppens sammankomster,

g) att gruppen utsett en för dess verksamhet ansvarig person, som god- känts av vederbörande huvudman, samt

h) att gruppen vid verksamhetens början anmält sig till kommunen.

4.1.3 Tillsynsmyndighetens anvisningar m. m.

I anslutning till kungörelsen har skol- överstyrelsen, som är tillsynsmyndig- het för verksamheten i fråga, den 15 september 1954 utfärdat anvisningar. Av dessa framgår bl.a.:

1. Det bör -i första hand ankomma på riksomfattande ungdomsorganisa- tioner och ungdomsfostrande samman- slutningar att ta initiativ till fritidsverk- samhet samt planera och bygga ut den— na. Sammanslutningarnas lokalavdel— ningar bör i första hand svara för den lokala planläggningen och utbyggna- den. Även andra ungdomsorganisationer och ungdomsfostrande sammanslut— ningar samt enskilda personer kan ta initiativ till sådan verksamhet, liksom det kommunala organ _— exempelvis ungdomsstyrelse, fritidsstyrelse, skol- styrelse eller barnavårdsnämnd —— åt vilket kommunen uppdragit att handha denna verksamhet. I sammanhanget erinras om att huvudman skall god-

känna den för varje fritidsgrupp an- svarige ledaren.

2. Huvudman skall hos Skolöversty— relsen den 15 januari och den 1 juni rekvirera statsbidrag för fritidsverk- samheten.

3. Av verifikationsmaterialet skall framgå fritidsgruppens kostnader för handledare och materiel, namnet på den för gruppens verksamhet ansvarige samt uppgifter om den dag, då grup- pen och namnet på den ansvarige le- daren anmälts eller registrerats av kom- munalt organ. Närvarolista, vilken skall uppta deltagarnas ålder, skall biläggas verifikationsmaterialet. Studieförbund skall centralt förvara rapportblanketter under fyra år samt ansvara för att övrigt verifikationsma- terial förvaras under motsvarande tid. Kommun ansvarar likaledes för att mot- svarande handlingar förvaras under fyra år.

4. Verksamheten skall vara planlagd för minst 10 sammankomster, omfat- tande minst 20 timmar. Flera ämnen kan behandlas under gruppens verk- samhet.

5. Gruppens verksamhet skall bedri— vas under minst 10 veckor.

6. Ingen deltagare får samtidigt vara medlem i mer än 2 grupper.

7. Sportslig verksamhet, för vilken stöd inte utgår från de statsmedel som står till idrottens förfogande, kan bli statsbidragsberättigad i fritidsgrupp. All organiserad tävlingsverksamhet in- om idrotten är dock utesluten från stats- bidrag.

8. Varje spel, i vilket ingår något mo- ment av hasard, t. ex. kortspel (tävlings- bridge är undantagen från denna regel) är utesluten från rätten till statsbidrag liksom varje form av fritidsverksamhet, som kan anses motverka det uppfostran- de syfte, vilket gruppverksamheten av- ser främja.

Anvisningarna understryker i övrigt vad som stadgas i kungörelsen samt re— dogör för alternativa rapporteringsfor- mer och ger exempel på ämnen som be- rättigar till fritidsgruppsbidrag.

Nämnas bör att Skolöverstyrelsen en- ligt kungörelsen kan medge högre bi— dragsbelopp än det angivna för hand- ledare- och materielkostnader »om syn- nerliga skäl härtill föreligga». I anvis- ningarna har denna möjlighet angivits för enstaka fritidsgrupper på lands- bygden. Bestämmelsen har enligt vad utredningen inhämtat åberopats endast vid ett tillfälle under tioårsperioden 1955—64.

Genom beslut den 15 september 1965 har Skolöverstyrelsen på försök medgi- vit dispens från den under punkt 5 i sammanfattningen av tillämpningsföre- skrifterna angivna regeln. Beslutet gäl— ler retroaktivt från den 1 januari sam- ma år och avser grupper som bedriver skidåkning eller simning utomhus. Så- dana grupper kan få genomföra 10 sam- mankomster omfattande 20 timmar un- der en minimitid av 4 veckor. Som mo- tiv för undantagsregeln har anförts verksamheternas säsongbundenhet.

I sin petita för budgetåret 1966/67 hemställde Skolöverstyrelsen bl. a. om rätt att för handikappad ungdom, med- ge dispens från nuvarande ålderskrav för att delta i fritidsgrupper, från be- stämmelserna om minimiantalet sam- mankomster och arbetstimmar samt från bestämmelserna rörande minimi— antalet deltagare i fritidsgrupper. För att vinna erfarenheter på området be- gärde skolöverstyrelsen vidare rätt att efter särskild prövning till fritidsgrup- per för handikappade och till grupper i vilka handikappade ingår utbetala hela kostnaden för handledararvode och ar— betsmateriel samt rätt att lämna bidrag till hela kostnaden för deltagares resor till och från gruppverksamheten samt

till kostnaderna för eventuellt erfor- derliga ledsagare. Vidare hemställdes om rätt att lämna bidrag till hela kast- naden för lokalhyror i samband med fritidsgrupper i vilka handikappade deltar.

Departementschefen tillmötesgick i statsverkspropositionen ( prop. 1966: 1 ; sid. 164) överstyrelsens begäran såtill- vida, att han förordade att »Kungl. Maj:t, eller efter Kungl. Maj:ts bemyn- digande Skolöverstyrelsen, här med av- seende på de handikappade äga medge undantag från gällande bidragsvillkor också i de fall dessa fastställts efter riks- dagens prövning».

4.2 Verksamhetens utveckling och omfattning

Anslaget för bidrag till ungdomens fri— tidsverksamhet uppfördes första gången i budgeten 1954/55 och var då upptaget som ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. Under den därpå följande tioårsperio- den har verksamheten expanderat myc- ket kraftigt, vilket kan utläsas av tabell 26. Antalet redovisade grupper och del- tagare var ungefär tio gånger så stort 1964/65 som begynnelseåret. För 1966/67

Tabell 26. Totala antalet fritidsgrupper och fritidsgruppdellagare budgetåren 1954/55—1964/65 Antal

Index— Antal Index-

Budgetår grup- tal deltag. tal per

1954/55 .. 9 608 100 148 504 100 1955/56 . . 20188 210 297 879 201 1956/57 . . 31 789 331 489 196 329 1957/58 . . 47 926 499 745 591 502 1958/59 . . 44 041 458 579 235 390 1959/60 . . 53 105 553 863 970 582 1960/61 . . 62 159 647 1 003 928 676 1961/62 . . 73 131 761 1 165 337 784 1962/63 . . 84 013 874 1 366 899 920 1963/64 . . 89 238 929 1 454 910 979 1964/65 .. 94 365 982 1 541 972 1038

har i budgeten anvisats 10 440 000 kr. för det aktuella ändamålet. Anmärkas bör att beloppet beräknats med hänsyn tagen till den av riksdagen våren 1966 beslutade uppjusteringen av bidraget till handledare och materiel.

Uppmärksammas bör att tabellen inte ger besked om det antal individer som under respektive budgetår varit med i fritidsgrupper. En och samma person kan under en termin delta i flera grup- per.

Totalsiffrorna kan till någon del vara missvisande som uttryck för verksam— hetens omfattning under ett visst be- stämt budgetår. Av redovisningsteknis- ka skäl kan nämligen smärre förskjut- ningar uppstå mellan två på varandra följande år. Någon inverkan på helhets- bilden kan de dock inte anses ha.

Nedgången mellan 1957/58 och 1958/59 kan till en del förklaras av den skärp- ning av wtillämpningsbestämmelserna som infördes under 1958. Samma år blev riksidrottsförbundet huvudman för fritidsgruppsverksamhet, vilket medförde en intensifiering av verksam- heten inom idrottssektorn. Däri torde den främsta anledningen ligga till den markerade ökning som inleddes i slutet av 1950-talet. Att totalsiffrorna för del— tagare under senare år vuxit något snabbare än de som gäller för antalet grupper har uppenbarligen samband med att verksamheten vuxit starkast in- om riksidrottsförbundet, vars grupper som regel har fler deltagare än andra sammanslutningars (jfr tabell 29). Ser man till helheten kan vidare konstate- ras att ökningstakten under senare år mattats något.

Utredningen har ingående studerat fritidsgruppsverksamhetens utveckling de senaste fem åren. Utgångspunkten har därvid varit av Skolöverstyrelsen gjorda sammanställningar över inkom- na redovisningar och bidragsansökning—

ar. I efterföljande tabeller har en upp- delning skett på huvudmannakategorier, varvid riksidrottsförbundet med hän- syn till den omfattning verksamheten där har —— redovisats särskilt. Mellan de tretton studieförbunden finns vissa olikheter vad beträffar gruppernas stor- lek m. m., betingade av skillnader i ka- raktären hos den gruppaktivitet som rapporteras genom respektive förbund. Avvikelserna från genomsnittet är dock inte sådana att de ansetts motivera en detaljredovisning för varje enskilt för- bund. De har heller inte varit av avgö- rande betydelse för utredningens över- väganden.

Av tabellerna 27 och 28 framgår grup- pernas och deltagarnas fördelning på buvudmannakategorier. Det mest fram- trädande draget är den kraftiga steg— ringen av den genom RF rapporterade verksamheten. De absoluta talen (tabell 27) för studieförbunden och kommu- nerna tyder närmast på en stagnation. RF har fördubblat sina tal och ökat sin andel från ungefär hälften till två tred- jedelar av samtliga.

Någon undersökning av ämnesfördel- ningen i grupperna har inte skett, bl. a. därför att flertalet förbund i sin statis- tik inte gör någon sådan uppspaltning. I betänkandet »Folkbildningsarbete och ungdomsverksamhet» (SOU 1961: 44) redovisade 1960 års folkbildningsutred- ning en ämnesundersökning grundad på cirka två tredjedelar av förefintliga fri- tidsgrupper. Cirka 65 procent av dessa ägnade sig (1959/60) åt sport och idrott. Eftersom en hel del idrottsutövning re- dovisas genom andra huvudmän än RF, kan på goda grunder antas att motsva- rande siffra nu ligger omkring 80.

Det genomsnittliga antalet deltagare per grupp höll sig fram till 1958 under 13 men steg sedan kraftigt. Under den nu aktuella femårsperioden har varia- tionerna varit obetydliga. De tre se-

Tabell 27. Totala antalet fritidsgrupper och fritidsgruppdeltagare budgetåren 1960/61— 1964/65 fördelade på huvudmannakategorier

Riksidrotts—

Studieförbunden förbundet Kommunerna Samtliga Budgetår Del- Del- Del- Del- Grupper tagare Grupper tagare Grupper tagare Grupper tagare

1960/61 ..... 25 131 349 880 30 325 535 523 6 703 118 525 62 159 1 003 928 1961/62 ..... 24 925 323 987 40 593 719 891 7 613 121 459 73 131 1 165 337 1962/63 ..... 28 556 391 796 49 128 869 578 6 329 105 525 84 013 1 366 899 1963/64 ..... 26 297 349 189 56 692 1 013 602 6 249 92119 89 238 1 454 910 1964/65 ..... 27 871 360 857 60 021 1 079 155 6 473 101 960 94 365 1 541 972

Taboll 28. Fritidsgruppernas och fritidsgruppdeltagarnas procentuella fördelning på huvudmannakategorier budgetåren 1960/61—1964/65

Studieförbunden Pali-213312? ' Kommunerna Budgetår 1960/61 .................. 40,4 34,9 48,8 53,3 10,8 11,8 1961/62 .................. 34,1 27,8 55,5 61,8 10,4 10,4 1962/63 .................. 34,0 28,7 58,5 63,6 7,5 7,7 1963/64 .................. 29,5 24,0 63,5 69,7 7,0 6,3 1964/65 .................. 29,5 23,4 63,6 70,0 6,9 6,6

naste åren har en stabilisering skett vid 16,3 deltagare per grupp. En uppdel- ning på huvudmannakategorier har gjorts i tabell 29.

Värt att notera är främst storleken på idrottens grupper jämförd med stu- dieförbundens. Av de senare när visser- ligen en del upp till siffror i närheten av RFzs, men genomsnittet för samtliga

studieförbund ligger betydligt under. Den allmänna förklaringen är artolik- heter i den aktivitet som rapporteras. Till någon del kan dock orsaken vara »rapporteringsteknisk». Ett exempel kan belysa innebörden och effekten. En idrottsförening har två pojklag igång med vardera 10—12 deltagare. För båda finns en ledare utsedd och an- talet sammankomster m. m. följer kun-

! i l l l Grupper Deltagare Grupper |Deltagare Grupper Deltagare

Tabell 29. Genomsnittliga antalet deltagare per fritidsgrupp inom huvudmannakate— gorierna 1960/61—1964/65,

Riks-

Studie- . Kom— .. idrotts- Samt- Budgetår ”få?" förbun- måfå” liga det

1960/61 13,9 17,7 17,7 16,1 1961/62 13,0 17,7 16,0 15,9 1962/63 13,7 17,7 16,7 16,3 1963/64 13,3 17,9 14,7 16,3 1964/65 13,0 18,0 15,8 16,3

görelsens stadganden. Vid slutrapporte- ringen är det då inte ovanligt att man slår samman de två grupperna till en stor och anger den ene av ledarna som ansvarig. Formellt kan måhända in— vändningar göras mot förfarandet, men i sak har verksamheten bedrivits enligt de intentioner som ligger till grund för bidragsgivningen. Någon ekonomisk fördel för föreningen innebär inte hel- ler sammanslagningen. Däremot uppnås viss administrativ förenkling. I statisti-

Tabell 30. Redovisade kostnader för handledare och materiel per fritidsgrupp samt per fritidsgruppdeltagare budgetåren 1960/61—1964/65 fördelade på huvudmannakate- gorier

Studieförbunden

Riksidrotts- förbundet

Kommunerna Samtliga

Budgetår per del- tagare

per SYUPP

per grupp

per del- tagare

per del— tagare

per del- tagare

per gruPP

per grupp

1960/61 ....... 1961/62 ....... 1962/63 ....... 1963/64 ....... 1964/65 .......

153,72 155,82 159,42 163,15 202,77

11,04 11,99 11,62 12,29 15,66

159,48 161,88 158,96 165,43 165,94

9,03 9,13 8,98 9,25 9,23

384,38 357,63 347,20 349,25 377,54

21,74 22,42 20,82 23,69 23,97

181,40 180,19 173,30 177,63 191,33

11,23 11,31 10,65 10,90 11,71

ken ger sådana »rapporteringstekniska» ingrepp utslag i form av högre genom— snittssiffror.

För att bidrag skall kunna utgå till handledare och materiel måste kostna— derna härför redovisas. Dessa har i ta- bell 30 slagits ut per grupp och per del- tagare och fördelats på huvudmanna- kategorier.

Frapperande är de höga kostnaderna för grupper med kommunal huvudman. Uppenbarligen är det handledararvode- na som här slår igenom. En del kommu- ner betalar timarvoden på 8—10 kr.; för specialledare ännu mer. En aktuell un- dersökning inom 18 kommuner i Stor- Stockholmsområdet utvisar timersätt- ningar varierande mellan 4 kr. och 20 kr. Det interkommunala samarbetsorga- net för allmän ungdomsverksamhet in- om räjongen rekommenderar minst 6,50 kr. och högst 16 kr. som timarvode. Be- loppet fastställes med hänsyn till kom- petens och funktion.

Mellan olika kommuner och mellan de genom en och samma kommunal hu- vudman rapporterade fritidsgrupperna finns avsevärda skillnader ifråga om redovisade kostnader. Det förekommer således grupper (och kommuner) där kostnaderna ligger så lågt att det 50- procentiga bidraget mer än väl räcker till. Ofta är det de grupper organisatio—

nerna rapporterar över det kommuna- la organet. I andra fall går kostnaderna per deltagare upp till 30—40 kr. Till att vissa grupper blir mycket dyra och därmed höjer genomsnittstalen bidrar bl. a. att antalet sammankomster per grupp ligger betydligt över minimitalet d. v. s. tio, samt att gruppsammankoms- terna ofta pågår tre eller flera timmar. Är då samtidigt ledarnas timarvoden höga, kommer de att utgöra en tung post på utgiftssidan.

För motsvarande ledarkategori inom ungdomsorganisationerna är kontanter- sättning ett tämligen okänt begrepp. Ledarinsatsen i ungdomsarbetet görs i mycket stor utsträckning på rent ide— ella bevekelsegrunder och åtskilliga le- dare skänker eventuellt arvode till sin förening. Regeln om 50-procentig egen- insats gör det för övrigt omöjligt för många föreningar att betala ut något som helst timarvode.

Från 1963/64 till 1964/65 noteras för studieförbunden en betydande kost- nadsökning. Det är ovisst om uppgång— en är tillfällig, men det kan inte uteslu— tas att den kvalitetsmässiga upprust- ning, som åsyftades med 1963 års riks- dagsbeslut om ökat stöd till folkbildning- en, fått genomslagseffekt också på fri— tidsgruppssidan, bl. a. genom att bättre _— och därmed mera kostnadskrävande

Tabell 31. Beviljat statsbidrag per fritidsgrupp samt per fritidsgruppdeltagare budgetåren 1960/61—1964/65 med fördelning på huvudmannakategorier

Studieförbunden 132332???- Kommunerna Samtliga Budgetår per per del- per per del- per per del- per per del- grupp tagare grupp tagare grupp tagare grupp tagare

1960/61 ....... 66,09 4,75 91,92 5,20 76,93 4,35 79,86 4,94 1961/62 ....... 65,96 5,07 92,92 5,24 74,22 4,65 81,78 5,13 1962/63 ....... 67,10 4,89 92,77 5,24 72,26 4,33 82,50 5,07 1963/64 ....... 65,65 4,94 94,27 5,27 71,62 4,86 84,25 5,17 1964/65 ....... 65,83 5,08 95,05 5,29 70,84 4,50 84,76 5,19

Tabell 32. Beviljat statsbidrag per deltagare till handledare och materiel samt till lokalkost—

nader budgetåren 1960/61—1964/65 med fördelning på huvudmannakategorier

. .. R'ks'd tt - . Studieforbunden förlimlicdets Kommunerna Samtliga Budgetår Handl. Handl. Handl. Handl. Lokal- Lokal- Lokal- Lokal— + ma- kostn. Totalt + ma— kostn. Totalt + Ita" kostn. Totalt + ma- kostn. Totalt teriel teriel terlel teriel 1960/61 . . . 3,16 1,58 4,75 3,56 1,65 5,20 3,— 1,35 4,35 3,35 1,59 4,94 1961/62. . . 3,39 1,69 5,07 3,59 1,65 5,24 3,20 1,45 4,65 3,49 1,64 5,13 1962/63. . . 3,28 1,61 4,89 3,60 1,65 5,24 2,97 1,36 4,33 3,46 1,61 5,07 1963/64. . . 3,32 1,62 4,94 3,62 1,65 5,27 3,35 1,51 4,86 3,53 1,63 5,17 1964/65 . . . 3,43 1,65 5,08 3,64 1,65 5,29 3,09 1,41 4,50 3,55 1,63 5.19 materiel etc. utarbetats samt att le- statsbidragssamman

dararvoden införts eller uppjusterats.

Av intresse är givetvis också statsbi— dragets storlek per grupp, per deltagare och för olika ändamål. Tabellerna 31 och 32 ger viss vägledning därvidlag. En mycket viktig reservation måste dock göras vad beträffar bidragen per deltagare, eftersom tabellens genom- snittssiffror är ägnade att ge en missvi- sande bild av situationen. Tabellen byg- ger på uträkningen:

statsbidragssumman totala antalet deltagare

I praktiken beräknas dock bidraget på genomsnittliga antalet deltagare vid de 10 bäst besökta sammankomsterna. En helt korrekt bild av bidraget per deltagare kan erhållas endast genom att beräkna:

summan av genomsnittliga antalet deltagare/grupp.

Skolöverstyrelsens sammanställningar tillåter dock inte en sådan framräkning. Effekten på genomsnittstalen kan åskåd- liggöras med ett exempel.

En grupp har 15 deltagare (= totala an- talet). Frånvarofrekvensen antas. vara 20 procent, vilket ger 12 genomsnittsdeltagare. Om kostnaderna ger underlag för maximalt statsbidrag blir detta då 12 )( (2,00 + 4,50) : 78 kr. Räknas nu genomsnittet på totala antalet blir bidraget per deltagare 1,60 (lokalkostnader) + 3,60 (materielkostnader) : 5,20 kr.

Till vissa andra sidor av frågan kost— nader—bidrag återkommer utredningen under 4.7.10.

För den redovisade femårsperioden kan konstateras en svag men ändock

klar tendens mot ökning av bidragsbe- loppen. Den behöver inte bero enbart på kostnadsökningar utan kan också va— ra ett utslag av förbättrad närvarofre- kvens. Trots att kommungruppernas re- dovisade kostnader per deltagare är mycket högre än för övriga huvudmäns grupper (jfr tabell 30) är statsbidraget för kommunernas del (också i absoluta tal) lägre. Orsaken är främst den tidi- gare nämnda spännvidden mellan »dy- ra» och »billiga» grupper.

Av de kostnader, som redovisas för handledare och materiel, täckes en knapp tredjedel av statsbidrag för mot- svarande ändamål, vilket illustreras av tabell 33. Rszs grupper har omkring 40 procents täckning, medan statsbidraget för de genom kommunal huvudman re- dovisade grupperna utgör endast 13— 14 procent av kostnaderna en myc- ket blygsam andel. I vad mån lokalbi- draget täcker de faktiska hyresutgifter- na är inte möjligt att beräkna. Även om en rad kommuner ställer lokaler till för- fogande kostnadsfritt eller till subven- tionerade priser, talar sannolika skäl för att åtskilliga grupper inte tillnär- melsevis får sina hyreskostnader för t. ex. tränings- och sammanträdesloka- ler täckta. Är exempelvis lokalavgiften 10 kr. per kväll (vilket är tämligen nor- malt) och antalet sammankomster 10

Tabell 33. Statsbidraget till handledare och materiel i procent av redovisade kostnader för motsvarande ändamål budgetåren 1960/61—1964/65 med fördelning på huvudmannakategorier

Studie- förbun- den

Riksid- rottsför- bundet

Kom- mu- nerna

Budgetår

1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65

28,7 28,3 28,3 27,1 21,8

39,4 39,3 40,0 39,1 39,4

13,8 14,3 14,3 14,1 12,9

blir utgifterna 100 kr. Med 15 deltagare ger statsbidraget 30 kr.

Beräknar man i stället hela statsbi- dragets andel av de redovisade hand- ledare- och materielkostnaderna (vilket egentligen innebär att man antar att hy- resavgifter för lokaler inte förekom— mer) finner man att kostnadstäckning- en för samtliga grupper genomsnittligt ligger mellan 44 och 48 procent under de fem aktuella åren.

Omfattningen av den fritidsgrupps- verksamhet, för vilken kommuner står som huvudman, har belysts i tabell 27. Till övervägande del är det fråga om grupper vid ungdomsgårdar (motsv.) och i skolor där viss fritidsaktivitet or- ganiseras för eleverna. I kommunernas redovisning ingår emellertid också en del organisationsgrupper. Några kom— muner har i bestämmelser om komplet- terande kommunalt stöd stadgat att rap— porteringen skall ske genom vederbö- rande kommunala organ. Antalet kom— muner, som påtagit sig huvudmanna- skap, har de senaste fem åren varit i stort sett oförändrat och legat omkring 50. Av samtliga grupper och deltagare med kommunal huvudman har Stock- holm,1 Göteborg, Malmö och Hälsing- borg haft följande procentuella andelar:

Budgetår Grupper Deltagare

1960/61 ...... 1961/62 ...... 1962/63 ...... 1963/64 ...... 1964/65 ......

68,4 72,0 62,0 57,8 58,6

Samtliga kommungruppers procentu- ella andel av hela det utgående statsbi- draget har utgjort:

1 Fritidsgruppsverksamheten i Stockholms stad har under 1963 och 1964 varit föremål för granskning från tillsynsmyndighetens sida. Bidragsutbetalningen har därigenom förskjutits mellan åren och lett till att siff- rorna i efterföljande sammanställningar i någon mån är missvisande.

1961/62 ................ 6,8 1962/63 ................ 4,1 1963/64 ................ 3,5 1964/65 ................ 3,4

Därav har till de fyra tidigare angiv- na städerna gått i efterföljande sam- manställning angivna belopp och an- delar.

Andel i pro-

Bidrags— cent av hela

Budgetå' belopp bidraget till

kommuner 1960/61 ...... 355 947 69,0 1961/62 ...... 406 254 71,9 1962/63 ...... 287 174 62,8 1963/64 ...... 263 742 58,9 1964/65 ...... 271 150 59,1

4.3 Kommunala fritidsgruppsbidrag

Det statliga fritidsgruppsstödet har på en del håll i landet kompletterats med kommunala fritidsgruppsbidrag. Unge- fär en tredjedel av de borgerliga pri- märkommunerna lämnar stöd i denna form. Jämförelsevis många städer och större landskommuner har fattat beslut härom och uppskattningsvis torde de aidragsgivande kommunerna omfatta bortemot två tredjedelar av befolkning- en. Av den undersökning statens ung- domsråd gjort rörande kommunernas stöd till ungdoms- och fritidsverksam- het (SOU 1966: 32) kan inte utläsas hur stort belopp, som utgick till just fritids- grupper. Anslagen härför redovisas av många kommuner tillsammans med ut- gifter för likartade ändamål.

De med statsstödet förenade villkoren tillämpas som regel också på det kom- munala planet, men avvikelser förekom- mer bl. a. ifråga om åldersgränserna. Undantagen gäller vanligen den nedre av dessa och gränsen har då satts vid 10 eller 8 år, ibland ännu lägre. Olikhe- terna är annars störst när det gäller bi-

dragskonstruktionen. På en del håll har man åldersdifferentierade bidrag, som innebär att kommunens bidrag är stör— re för deltagare som är under 12 år och därför inte berättigar till bidrag enligt de statliga reglerna. De oftast förekom- mande varianterna är annars att bidra- get utgår med belopp motsvarande det statliga (ev. med maximigräns per grupp eller förening) eller att bidraget lämnas med visst belopp per grupp el- ler per deltagare. Anslaget för det ak- tuella ändamålet är ibland obetecknat, ibland av förslagskaraktär och det ut- gående bidraget per grupp eller per del- tagare kan därför växla något från ett år till ett annat beroende på fritids- gruppsverksamhetens omfattning. Bi— draget är i en del fall sammankopplat med andra kommunala stödformer, t.ex. hyres- och lokalbidrag.

Från ett begränsat antal kyrkliga pri- märkommuner lämnades tidigare ett stöd som kom fritidsgruppsverksam- heten till del. Efter tillkomsten av den nya församlingslagen har dock bidrags- givningen på en del håll avvecklats ifråga om stöd till icke-kyrkliga sam- manslutningar (bl. a. i Stockholms stad) och motsvarande uppgifter över- förts på den borgerliga kommunen. Allt- jämt ger dock vissa församlingar _— om än i förhållandevis ringa utsträckning ——- bidrag till fritidsgrupper inom Svenska kyrkan och denna närstående sammanslutningar.

Av landstingen lämnar endast ett (Jönköpings läns) bidrag för inom lä- net verksamma och godkända fritids- grupper under studiesäsongen. Ifråga- varande belopp utgår till studieförbun- dens distriktsorganisationer.

4.4 Folkbildningsutredningen

1960 års folkbildningsutredniing, vilken sett som sin uppgift att främst göra

en teknisk översyn av den statliga bi- dragsgivningen till ungdomsarbetet, be- handlade också fritidsgruppsstödet. Hu- vudpunkterna i utredningens förslag därvidlag var:

1. att det fasta bidraget till lokalkost- nader och liknande skulle höjas från 2 kr. till 3 kr. samtidigt med att maximi- beloppet för det rörliga bidraget till handledare och materielkostnader skul— le sänkas från 4,50 kr. till 3,50 kr.;

2. att som åldersgränser skulle gälla att fritidsgruppsdeltagare skulle vara fyllda 10 men ej 19 år i stället för 12 respektive 25 år;

3. att den minimitid under vilken fri— tidsgrupp skulle vara verksam borde fastställas till 12 veckor; samt

4. att anslagsgivningen till den inom idrottsrörelsen (RF) bedrivna fritids— gruppsverksamheten borde överföras från åttonde till tionde huvudtiteln, ef- tersom övriga uidrottsanslag utgick över sistnämnda huvudtitel.

Utredningens förslag i dessa delar fick ett tämligen kritiskt mottagande av remissinstanserna och hithörande pro— blem hänskötis därför till 1962 års ung- domsutredning.

4.5 Studieförbundsenkäten

I november 1964 vände sig utredningen till de tretton av Skolöverstyrelsen er- kända studieförbunden,1 vilka i en en- kät ombads ge synpunkter på fritids- gruppsverksamheten och de bestämmel- ser som reglerar bidragsgivningen till denna.

Spörsmålet om gränsen mellan stu- diecirklar och fritidsgrupper —- särskilt omnämnt i direktiven föranledde ut- redningen att ställa frågan:

>>Är det, enligt Ert studieförbunds erfa- denhet, förenat med några praktiska svå- righeter att upprätthålla den författnings- grundade gränslinjen mellan å ena sidan studiecirklar och å andra sidan fritidsgrup- per?

Om svaret är 'ja': vari består proble- men?»

Av svaren framgår mycket klart att de båda bidragsformerna, trots vissa likheter, inte vållar studieförbunden nämnvärda problem och att gränsfallen är få. Ett kort nekande svar lämnas av sex förbund. Tjänstemännens bildnings- verksamhet ifrågasätter i sammanhang— et om inte den nedre åldersgränsen för deltagare i studiecirklar (nu 14 år) bor— de sänkas till 12 år.

». . . På så sätt skulle all egentlig stu- dieverksamhet som fyller bestämmelserna angående anslag till studiecirklar stå öppen för alla kategorier som fyllt 12 år. Enligt nu gällande bestämmelser förekommer icke så få cirklar som i och för sig är berätti- gade till studiecirkelbidrag, men på grund av åldersbestämmelserna icke kan erhålla detta. Som konsekvens av detta resonemang kan man tänka sig att all fritidsverksam- het som icke kan klassificeras som studieår- bete skulle kunna tilldelas särskilt anslag och då icke begränsas till åldersgrupperna 12—24 år. Ett sådant arrangemang skulle innebära ett klarare bidragssystem och dess- utom en förenkling av kontroll och admi- nistration . . .».

Studieförbundet Medborgarskolan an- för:

». . . Det är klart, att det alltid uppstår gränsfall, men det skulle det göra vilken gränsdragning man än hade. Huruvida det kommer att bli större problem i framtiden är svårt att avgöra. Den grundläggande propositionen har ju icke samma fasthet, när det gäller kraven på att exakt följa en studieplan, såsom tidigare var fallet. Det kan tänkas att detta faktum kan närma de två gruppverksamheterna till varandra och på så sätt verka för en mer diffus gränsdragning . . .».

Nationaltemplarordens studieförbund förklarar sig inte ha några direkta svå- righeter att upprätthålla gränslinjen och uttalar samtidigt att en sänkning av den övre åldersgränsen för fritidsgrup— perna till förslagsvis 21 är troligen skul-

1 Svar inkom från samtliga studieförbund med undantag för Studiefrämjandet.

Zle befrämja övergången till det reguljära studiearbetet.

Att gränsfall kan förekomma noteras också av Godtemplarordens studieför- bund, som dock inte tycker sig ha märkt några speciella svårigheter därvidlag. I .aktuella fall brukar samråd ske mellan förbundet och ledaren eller organisa- tören lokalt för att vinna klarhet om vilken arbetsform som är bäst.

I ett par mera allmänt hållna frågor efterlyste utredningen dels negativa och positiva erfarenheter av gällande för- fattning och föreskrifter, dels stud—ie- förbundens önskemål om förenklingar och förbättringar.

I stort redovisas goda erfarenheter och några studieförbund vitsordar ock— så stödets positiva betydelse för ung- domsarbetet. En rad punktvisa erinring- ;ar och förslag framföres dock och för- .tjänar att återges.

Arbetarnas bildningsförbund anser formerna för redovisning och kontroll alltför komplicerade med hänsyn till det låga bidrag som utgår. Vidare fram- håller förbundet att nuvarande redovis- ningssystem knappast medger någon tillförlitlig kontroll.

>>. . . Verifikationsmaterialet förvaras lo- kalt och studieförbunden är huvudman för verksamhet, som till största delen bedrivs av de lokala enheterna inom andra orga- nisationer. Dessa är visserligen anslutna till respektive förbund men i övrigt saknas organisatoriskt samband. Betydligt större kontrollmöjligheter skulle skapas om fri- tidsgrupperna liksom studiecirklarna re—

dovisades och administrerades av studieför- bundens lokala organ . . .».

Den tidsödande kontrollen av att ing- en deltar i mer än två grupper samti- digt påtalas av bl. a. Godtemplarordens studieförbund och Tjänstemännens bild- ningsverksamhet. Frikyrkliga studieför- bundet och Nationaltemplarordens stu- dieförbund tar upp svårigheterna att 10- kalt fördela kostnaderna på de olika grupperna och att därmed också veri—

fiera den enskilda gruppens utgifter. Samma problem aktualiseras av Blå- bandsrörelsens studieförbund.

Utöver vad som tidigare återgivits av TBV:s yttrande rörande åldersgränser- na bör nämnas, att KFUK:s och KFUM:s studieförbund uttalar sig för en sänk— ning av den nedre åldersgränsen. God— templarordens studieförbund precise- rar sitt krav därvidlag till 8 år och Svenska landsbygdens studieförbund förordar 10 år.

Skyldighet att inge rapport till kom- munalt organ medför lokala problem, uppger Frikyrkliga studieförbundet, som framhåller: ». . . I många kommuner ställer man sig

oförstående inför denna åtgärd och de lo- kala arrangörerna av fritidsgrupper har ibland svårt att finna någon instans som är villig att ta emot anmälan . . .».

Verksamhetsperiodens längd och an- talet sammankomster beröres av bl. a. Godtemplarordens studieförbund, som anser en arbetsperiod på minst 8 vec- kor lämpligare än nuvarande minst 10.

Frikyrkliga studieförbundet uttalar sig för att också fritidsgruppsledaren bör få räknas som gruppdeltagare och förbundet jämför därvid med vad som gäller för studiecirklar.

En ändring från 25 till 20 av maxi- miantalet deltagare per grupp finner Tjänstemännens bildningsverksamhet befogad.

Svenska landsbygdens studieförbund, Frikyrkliga studieförbundet och God- templarordens studieförbund påtalar att statsbidrag inte utgår till de administra- tionskostnader som är förenade med be- handlingen och kontrollen av fritids- gruppsredovisningarna.

Ifråga om bidragets storlek och bi- dragskonstruktioner kommer ett flertal olika meningar till uttryck. Arbetarnas bildningsförbund förordar ett schablon- bidrag utan krav på kostnadsredovis- ning. I samma riktning uttalar sig God-

templarordens studieförbund, som före- slår att detta bör vara 6,50 kr. Sistnämn- da förbund motiverar sin inställning med att hänvisa bl. a. till att grupperna ofta drar stora kostnader som inte kan utnyttjas som underlag för statsbidrag. Som exempel nämnes kostnaderna för lokalhyror, vilka ofta går till betydligt mer än 2 kr. per medeldeltagare. Inte heller för handledare- och materiel- kostnader får man rimlig kostnadstäck- ning genom statsbidraget eftersom »ta— ket» ligger så lågt som vid 4,50 kr. Sam- ma studieförbund anser vidare att be- greppet »medeldeltagare vid de 10 bäst besökta sammankomsterna» bör ändras. I stället skulle bruttodeltagare få läggas som beräkningsgrund, varvid skulle fö- reskrivas att deltagare skall ha varit med vid minst 5 sammanträden.

Värdet av lokalbidraget ifrågasättes av Tjänstemännens bildningsverksam- het, som i sitt svar anför:

». . . många fritidsgrupper disponerar kostnadsfritt över lämpliga lokaler för sin verksamhet. Rent principiellt är det tvek- samt om statsbidrag skall utgå till en kost- nad eller utgift som aldrig görs. Det kan därför ifrågasättas om inte lokalbidraget borde slopas och att grunden för statsbidrag borde vara bidrag till arbetsmaterial och liandledararvode. Detta skulle då utgå per timme och icke bindas vid det genomsnitt— liga antalet deltagare vid de 10 bäst be- sökta sammanträdena . . .».

Enligt Nationaltemplarordens studie- förbund, Blåb—andsrörelsens studieför— bund samt KFUK:s och KFUM:s studie- förbund bör uppdelningen av fritids- gruppsbidraget i två delar slopas.

4.6 Ungdomsorganisationernas punkter

syn-

Utredningen har haft synnerligen go- da möjligheter att bilda sig en uppfatt- ning om ungdomsorganisationernas be- dömning av fritidsgruppsstödet. Till förfogande har stått dels det material,

som insamlades av 1960 års folkbild- ningsutredning, dels remissyttrandena över dess betänkande om folkbildnings- arbete och ungdomsverksamhet, dels svaren på den rundfråga ungdomsut- redningen själv gjorde våren 1963. Syn- punkter och förslag rörande fritids- gruppsverksamheten framfördes också vid de hearings, som anordnades under utredningens studiebesök i Örebro och Västerås hösten 1964. Delar av hithö- rande problem aktualiserades dessutom vid de tidigare nämnda överläggningar- na med representanter för organisatio- nernas centrala kanslier och ledningar. Ungdomsorganisationerna och deras talesmän har —— om än inte enstämmigt så i vart fall tämligen allmänt lov- ordat bidragsformen, även om givetvis anmärkningar framförts beträffande delfrågor. Att döma av de positiva ut— talandena har fritidsgruppsstödet främst betytt: att det öppna, utåtriktade arbetet sti- mulerats och att därmed nya kon- taktvägar skapats till föreningslös ungdom;

att medlemsrekryteringen underlättats; att bättre möjligheter givits att anskaf- fa materiel för verksamheten, vilket verkat i kvalitetshöjande riktning; att den lokala föreningsverksamheten bland ungdom fått större fasthet be- roende bl. a. på att stödet förutsät- ter planering; samt att intensiteten i arbetet ökat.

De sammanfattande punkterna inne- bär ingen prioritering av uppnådda ef— fekter. Organisationerna värderar själv- fallet resultaten på varierande sätt.

Utan att vara avvisande till fritids- gruppsbidragen har bl. a. Sveriges god- templares ungdomsförbund, Folkpar- tiets ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund framhållit, att den aktuella formen av gruppaktivitet har begränsad omfatt-

ning och betydelse [inom respektive för- bund. Motorförarnas helnykterhetsför- bund har i skrivelse till utredningen förklarat, att bidragsformen och med den förenade villkor inte på ett till- fredsställande sätt passar den typ av öppen verksamhet förbundet bedriver med sikte på att nå den ej förenings- aktiva ungdomen. Därvid pekar MHF bl. a. på att de något äldre inte gärna binder sig för ett engagemang under så lång tid som tio verksamhetsveckor. Likartade synpunkter på tidsutsträck— ningen har framförts även från annat håll.

Önskemålen och kraven från ung— domsorganisationernas sida om fritids- gruppsstödets framtida utformning kan sammanföras i fem punkter. I Höjning av bidragsbeloppen. Argu— menteringen följer två linjer: dels bör de fördyringar som skett sedan stödet infördes 1954 kompenseras, dels bör utrymme skapas för ökad kostnadstäckning i förhållande till de faktiska utgifterna. Det sistnämn- da skulle kunna bidra till kvalitets- förbättringar. ] Sänkning av den nedre åldersgrän- sen. Olika meningar finns om var den bör sättas. Samtliga åldrar från 7 till 11 år har nämnts, men fler- talet anger 8 eller 10 år. I Förbudet mot politisk eller religiös propaganda bör slopas. Det vållar praktiska tillämpnings- och kontroll- problem, men anses också tvivelak- tigt med hänsyn till att samman- slutningarna fritt bör få verka för de syften de har programsatt. | Förenkling av bestämmelserna för bidragsberäkning m. m. Mer eller mindre fullständiga förslag till änd- ringar har presenterats. . Ungdomsorganisationerna bör själva få fungera som huvudmän för fri- tidsgruppsverksamheten. Detta skul—

le verka allmänt stimulerande och aktiviserande. De nämnda kraven är de vanligast återkommande och de två första —- höj- da bidrag samt ändrad åldersgräns —— är klart dominerande. Utöver vad som inrymmes i de fem punkterna har för- ordats att rapporteringsplikten till kom- munalt organ skall tas bort samt att gruppledaren oberoende av ålder skall få räknas som deltagare.

Eftersom merparten av gruppverk— samheten rapporteras genom riks- idrottsförbundet har utredningen fun- nit det befogat att mera utförligt återge HF:s synpunkter på hithörande frågor. I väsentliga delar sammanfaller de med vad andra sammanslutningar (inklusi- ve studieförhunden) anfört. De framgår av en skrivelse den 22 december 1964 från RF till utredningen.

Inledningsvis förklaras att kravet på planläggning haft positiv effekt bl. a. därigenom att det lett till ett bättre ut- nyttjande av ledarkrafter och övriga re- surser. Kravet på närvaroredovisning har stimulerat deltagandet i verksam- heten.

Villkoret om redovisning av kostna- der för handledare och materiel med- för, enligt RF:s erfarenheter, ett om- fattande merarbete och därtill rent praktiska problem. Som typexempel härpå anföras:

». . . Materiel för verksamheten inhand- las i allmänhet på konto i den lokala sport- affären. De räkningar vederbörande före— ning erhåller omfattar all materiel inköpt under viss tid. Affärsinnehavarna vill i allmänhet icke påtaga sig det extraarbetet att utfärda flera räkningar för en och sam— ma förening —— under alla förhållanden icke annat än mot särskild kostnad. På samma sätt förhåller det sig med ledarar-

vodena, enär många ledare är verksamma i både fritidsgrupps— och vuxenarbetet . . .».

Ifråga om ledarnas arvoden tillkom- mer också den komplikationen att fler—

talet ledare skänker arvodet till för- eningen. Därav följer problem gällande beskattningen.

Det system för redovisning, kontroll och administration RF tillämpar, vil- ket i hög grad bygger på distriktskon— sulenternas medverkan, säges vara en god kontaktväg mellan de olika organi- sationsplanen. I sin skrivelse diskuterar förbundet tanken på att överlåta hela redov-isningsförfarandet på kommuner- na. Kommunreformen i förening med att varje kommun får ett särskilt organ för fritids- och ungdomsfrågor skulle på sikt göra en sådan omläggning möj- lig. Som en fördel nämnes att de stat— liga bidragen och de kommunala (där sådana förekommer) skulle kunna utbe— talas samtidigt och på grundval av en och samma redovisning. Nackdelen an- ses ligga i att de tidigare nämnda kon- taktmöjligheterna kan gå förlorade. Nå- got yrkande om övergång till ett system av skisserat slag framföres inte.

Riksidrottsförbundet uppehåller sig utförligt vid kontroll— och administra- tionsproblemen, vilka är en följd av verksamhetens omfattning men också av de delvis mycket detaljerade bidrags- bestämmelserna. Distriktskonsulenterna bindes cirka en månad per år vid ge- nomgång av redovisningarna från för- eningarna, vilket är till direkt förfång för fältarbetet. På riksidrottsförbundets kansli måste under ungefär tre måna- der varje år extra personal anställas för att gå igenom redovisningshandlingar och för att klara utbetalningen av stats- bidragen. Enbart arkiveringen av när- varolister m. m. kräver cirka fyrtio hyllmeter arkivutrymme på det centra- la kansliet.

Vittgående förenklingar i nuvarande system är enligt RFzs mening nödvän- diga. Kravet på redovisning av kostna- der bör kunna utgå. Erfarenheter säges visa att det är få föreningar, som inte

får maximalt statsbidrag. Kostnaderna överstiger alltså de för högsta möjliga bidrag nödvändiga. Utgiftsredovisning— en innebär därför ett onödigt merarbe— te såväl för föreningsledare som för distrikts- och riksorganisationer. I an- slutning härtill uttalar förbundet, att ». . . fritidsgruppsbidraget borde betrak— tas som ett bidrag för aktivitet och inte- som nu för kostnader i samband med denna aktivitet . . .»

4.7 Utredningens förslag 4.7.1 Allmänna synpunkter

överväganden och

Fritidsgruppsverksamhetens utveckling har redovisats i tabell 26 i detta kapitel. De i denna återgivna siffrorna kan ses som en bekräftelse på att samhällsstö- det haft en värdefull och stimulerande inverkan på ungdomsarbetet. Tillväx- ten speglar i huvudsak två parallella skeenden:

I flera ungdomar har engagerats i organiserad fritidsaktivitet;

I intensiteten i verksamheten har ökat, dvs. en och samma deltagare är med mera regelbundet och kanske i flera grupper under en hel säsong.

Hur stor del av det årliga nytillskot- tet av redovisade deltagare som är resul- tatet av det ena eller det andra kan inte utläsas av tillgängliga fakta. Bakom de stigande siffrorna ligger i viss mån ock- så en successiv effektivisering av redo- visnings- och rapporteringsförfarandet. Även informationen till de lokala före- ningarna om bestämmelsernas inne- börd och möjligheter har behövt tid för att tränga ut. Utredningen har an- sett sig böra erinra om detta för att därmed också klargöra att den impo- nerande statistiken över fritidsgrupper- na givetvis inte till alla delar är ut- tryck för att »ny» verksamhet startats eller att helt »nya» deltagare kommit

| !

med. Det sagda innebär dock inte att värdet och betydelsen av den statliga bidragsgivningen förringas.

Den snabba utvecklingen av fritids- gruppsverksamhet inom idrottssektorn förtjänar att särskilt kommenteras. 1953 års utredning avsåg eller förutsåg inte att stödet i den utsträckning som skett skulle komma idrotten till del. I sitt betänkande framhöll man bl. a. att

>>. . . Idrott i egentlig mening skall som redan nämnts icke inräknas i här ifråga— varande fritidsverksamhet. Sådan sportslig verksamhet, som icke kan påräkna stöd från det statsanslag, som står till idrottens disposition, bör dock inrymmas inom sek— torn av hobbybetonade sysselsättnings- grenar. Som exempel vill utredningen näm— na vandrargrupper m. fl., vilka förenar fri- luftsliv med natur- och fornminnesstudier etc . . .».

Efter att ha berört riskerna för en alltför långt driven idrottsutövning av ungdom i pubertetsåren och varnat här- för uttalades:

». . . Att stimulera den icke alltför över- drivet tävlingsbetonade idrotten, d. v. s. sport och friluftsliv i vidaste bemärkelse, synes innebära betydande möjligheter att nå de skaror av ungdom som nu står utan- för idrottsrörelsens föreningsliv. I viss ut— sträckning främjas nu dessa strävanden ge— nom det statliga stöd som utgår genom särskilda anslag för friluftslivets främjan- de. Utredningen föreslår också i ett annat avsnitt av denna promemoria bidrag till en fritidsverksamhet, vari även sådana sports— ligt betonade fritidssysselsättningar, som bygger på en gruppsamverkan men icke kan inordnas under idrott, bör berättiga till statsbidrag . . .».

Även om sål-edes 1953 års utredning inte ställde [sig avvisande till att vissa former av idrottsutövning tillerkändes fritidsgruppsstöd, präglades dess över- vägande därvidlag av restriktivitet. I tillsynsmyndighetens anvisningar från 1954 nämnes heller inte idrott eller sport bland exemplen på ämnen för statsbidragsberättigade grupper..

Den faktiska utvecklingen har alltså gått vid sidan av de ursprungliga inten- tionerna. Ungdomsutredningen betrak- tar inte detta vare sig som anmärknings- värt eller beklagligt. Tvärtom visar det inträffade att stödformen varit smidig och anpassningsbar. Idrottsrörelsen har också på ett från allmän samhällssyn- punkt värdefullt sätt förmått utveckla sitt ungdomsarbete under den tidspe- riod fritidsgruppsstödet utgått. Det framgår inte bara av siffrorna över gruppverksamhetens expansion utan också av den medlemsutveckling som redovisas i tabell 7 i »Ungdomens förenings- och fritidsliv» (SOU 1966: 47) .

Termen/begreppet »fritidsgrupp» bru- kas ofta för att beskriva en verksam- hetsform eller en arbetsmetod. Emeller- tid är det för fritidsgruppen specifika inte att arbetet organiseras eller bedri- ves i grupp—form det har i alla tider förekommit i ungdomsarbetet utan att gruppens verksamhet uppfyller vissa i kungörelsen och anvisningarna an— givna villkor ifråga om deltagarnas antal och ålder, antalet sammankoms- ter etc. Egentligen är alltså »fritids- gruppen» en produkt av administra- tiva definitioner. Detta bör hållas i minnet inför den mycket centrala frå- gan: Har stödformen haft en styran- de effekt pä organisationernas verk- samhet och utveckling?

Svaret kan inte formuleras kort och entydigt. Ser man samtidigt till verk- samhetens innehåll och form gäller för båda, att de skall främja kamratskap och självverksamhet, ett mål som svår- ligen kan råka i konflikt med någon ungdomssammanslutnings strävanden.

Beträffande innehållet gäller emeller- tid dessutom, att politisk eller religiös propaganda inte får förekomma vid gruppsammankomsterna. Stadgandet bör ses i samband med kungörelsens föreskrift ». . . att var och en — —

må bliva medlem av vederbörande fri- tidsgrupp . . .» (SFS 1954 :575; & 13 p. a.). Däri uttryckes den princip om öppenhet, vilken präglade stora delar av 1953 års utrednings betänkande. För gruppanordnaren innebär förbudet en begränsning, som kan tänkas strida mot syftet med organisitionens arbete. I vad mån villkoret haft praktisk betydelse —— verkat i riktning mot »idélöshet» —- är svårt att bedöma, men bl. a. Svenska missionsförbundets ungdom och Meto- distkyrkans ungdomsförbund har häv- dat att det bör slopas.

Ifråga om formerna för verksamheten är det uppenbart att villkoren visat sig lättast att anbringa på de inom t.ex. scoutförbunden (patruller) och idrotts- rörelsen (lag) traditionella verksam- hetskaraktärerna. Organisationer där möten, diskussion-saftnar, underhåll- ningsträffar, debatter, föreläsningar och liknande varit och är dominerande i arbetet har haft betydligt svårare att tillgodogöra sig bidragsformens ekono- miska fördelar. De har om de önskat få del av stödet —— haft att omorien- tera och nyskapa arbets- och verksam- hetsformer. Så torde också ha skett i viss utsträckning, men denna senare typ av organisationer har ändock varit avgjort mindre gynnade av den statli- ga bidragsgivningen än de tidigare nämnda. Några av dem har också på— talat detta för utredningen.

Enligt ungdomsutredningens mening finns vi stödformen och villkoren för bi- drag vissa inslag som kan leda till att organisationens arbete påverkas. Att fullständigt undanröja riskerna härför torde inte vara möjligt, eftersom det förutsätter att bidrag skulle beviljas utan några som helst villkor för hur pengarna användes. Det vore emellertid överord att göra gällande att fritids- gruppsstödet haft en styrande —— i be- märkelsen dirigerande effekt. Inte

någon av de drygt fyrtio rikssamman— slutningar, vars synpunkter utredningen tagit del av, har heller förklarat sig uppfatta villkor m.m. som i nämnvärd grad hindrande för en fri och obunden utveckling av den egna verksamheten.

Konstaterandet att inte alla delar av föreningslivet haft samma förutsätt- ningar att dra fördel av det aktuella stödet har föranlett utredningen att överväga, huruvida sådana ändringar borde vidtas i bestämmelserna, att verk- samhet, som nu inte ger möjlighet till bidrag, framgent skulle berättiga här- till inom ramen för stödet till ungdo- mens fritidsverksamhet. Samtidigt har prövats om problemen borde lösas ge- nom att införa en ny, kompletterande bidragsform.

Utredningen har funnit det omöjligt att genom förändringar i fritidsgrupps- bestämmelserna vidga bidragskungörel- sens tillämpningsområde i all den ut- sträckning som behövs för att tillgodo- se de mångskiftande behoven inom or- ganisationer med en verksamhet, som endast i begränsad utsträckning är in— riktad på gruppaktivitet. En långt gåen— de reformering skulle nämligen kunna leda till att gruppgemenskapens och sammanhållningens värden går förlo— rade. Inte heller har det bedömts som realistiskt att försöka inordna alla de varierande mötes-, tävlings-, läger- m.fl. aktiviteter, som nu faller utan- för bi-dragsgivningen, i ett helt nytt statligt bidragssystem. Genom de för- slag utredningen i det följande fram- lägger om bl.a. ändrad bidragskon- struktion, schablonisering och höjning av bidragsbeloppen samt reducering av minimiantalet sammankomster för grupperna tas emellertid ett stort steg mot ökad smidighet och anpassnings- barhet i bidragsgivningen. Samtidigt får de enskilda föreningarna större fri- het att forma sitt arbete på det sätt de

anser lämpligt och ändamålsenligt. Den förstärkning av stödet till central verk- samhet och till ledarutbildning, som föreslås på annan plats i föreliggande betänkande, bör likaledes vara ägnad att ge organisationerna större möjlig- heter att stimulera och utveckla såda— na aktiviteter de själva finner värde- fulla och angelägna.

Om bidragsbeloppen på sätt som nyss antytts schabloniseras och kravet på kostnadsredovisning tas bort, innebär det att stödet till en del ändrar karaktär. Det är inte längre ett bidrag enbart för fritidsgruppsaktiviteter även om för- utsättningen för att det skall utgå allt- jämt är att gruppverksamhet av visst slag bedrives — utan kan mycket väl ses som ett statligt bidrag till lokal föreningsverksamhet. Skulle i något fall statsbidraget överstiga de faktiska ut- gifterna för en grupp, står det bidrags- mottagaren fritt att disponera över- skottet för andra ändamål, t. ex. för att täcka kostnader för en annan eko— nomiskt mera krävande —- grupp inom föreningen eller för att stimulera så- dan verksamhet som inte berättigar till någon form av samhällsstöd.

4.7.2 Kommunerna och fritidsgruppsstödet

Som nämnts lämnar också vissa kom— muner bidrag till fritidsgrupper. I det- ta sammanhang är det befogat redo- visa utredningens överväganden röran- de kommunernas engagemang därvid- lag.

Det förhållandet att gruppverksam- heten är en utpräglad lokal företeelse kan inte utan rätt anföras som skäl för att hela det ekonomiska ansvaret för dess finansiering borde läggas på kom- munerna. De statliga insatserna skulle i så fall helt kunna koncentreras till riksorganisationernas centrala verk- samhet (planering, instruktion, mate- rielproduktion, service och liknande)

samt ledarutbildning av sådant slag som inte klaras på det lokala planet. En renodling efter dessa linjer skulle bl. a. innebära att befintliga statliga och kom- munala stödformer lättare kunde sam- ordnas till att komplettera varandra och att riskerna för att bidrag för sam- ma ändamål skulle utgå från flera håll kunde minskas.

Propåer av angiven innebörd har framförts, men ungdomsutredningen har funnit det orealistiskt att förorda en sådan omläggning av samhällsstödet till ungdomsarbete. Även om principen för fördelning av ansvar och kostnader mellan staten och kommunerna kan verka tilltalande, skulle ett genomföran— de i nuläget få allvarliga följder för det ungdomsarbete som byggts upp un- der senare år. Endast en tredjedel av kommunerna ger fritidsgruppsstöd och dessutom finns betydande olikheter ifråga om bidragens storlek. Man kan heller inte förvänta att Romanerna skulle vara beredda att kompensera borttagandet av ett statsstöd av stor- leksordningen 10 milj. kr. Beloppet kan förefalla blygsamt vid jämförelse med innebörden av andra omfördelnignsbe- slut som fattats under senare år, men kommunernas omsorg om det lokala föreningslivet och ungdomsarbetet är ännu inte så väl utvecklad, att det finns grundad anledning tro att de skulle vara benägna att frivilligt ta över sta- tens börda ifråga om stödet till ung- domsarbete. Det bör tilläggas att mot- svarande fördelningsprincip inte hel- ler tillämpas på jämförbara områden, t.ex. ifråga om stödet till studiecir- kelverksamhet.

Det statliga fritidsgruppsstödet be- traktar utredningen som ett grundbi- drag avsett att stimulera till lokala ini— tiativ på ungdomsarbetets område. Gi- vetvis måste det kompletteras av kom— munerna, på vilka det avgörande an-

svaret vilar för det lokala förenings- livets villkor. Hur det kommunala stö- det bör utformas finner utredningen inte anledning att i förevarande sam— manhang gå in på i detalj. I den mån det ges formen av komplement till det statliga fritidsgruppsstödet bör dock villkor etc. av redovisningstekniska och administrativa skäl så nära som möj— ligt anknytas till den statliga förebil— den.

4.7.3 Bidragsgivningens inriktning Det statliga fritidsstödet bör främst ses som ett medel att stimulera ungdomens egna sammanslutningar till initiativ för att få till stånd fritidsgruppsverksam- het. Vad som i nuvarande anvisningar anföres därom bör enligt ungdomsut— redningens mening inarbetas i den kun- görelse, som framgent skall reglera bi- dragsgivningen. Därmed markeras mera eftertryckligt stödets inriktning. Det sagda utesluter inte att också andra or- ganisationer tar initiativ med syfte att starta gruppverksamhet, t. ex. de erkän- da studieförbunden och deras lokala avdelningar. Hinder bör inte heller mö- ta för intresseorganisationer av t.ex. facklig karaktär att erhålla fritids- gruppsbidrag. Enstaka fackliga sam— manslutningar har under senare år byggt ut en ugdomsverksamhet, vars inriktning och former mycket nära överensstämmer med vad som gäller för övrigt ungdomsarbete. En förutsätt- ning för bidrag till sistnämnda organi- sationskategori bör dock vara, att gruppverksamheten planeras och ge- nomföres i samarbete med lokal or- ganisationsenhet inom studieförbund eller riksomfattande ungdomsorganisa- tion. Att statsmedel tas i anspråk för att stimulera kommunerna till en verksam- het, som dessa själva — enligt barna—

vårdslagen — i princip får anses ha till uppgift att främja finner ungdoms- utredningen inte befogat. Det framgår av den i avsnitt 4.2 lämnade redovis- ningen, att kommunerna i egenskap av huvudmän mottar eller förmedlar en jämförelsevis ringa del av det totala stödet. Av kommunandelen går mer än hälften till Stockholm, Göteborg, Mal- mö och Hälsinborg. Vidare har konsta- terats att kostnaderna för grupper med kommun som huvudman till mycket liten del täckes av statsbidrag (13—14 procent). Det finns mot denna bak- grund inte anledning anta, att kommu- nernas insatser och vilja till initiativ på fritidsverksamhetens område äventyras om den direkta bidragsgivningen upp- hör.

Utredningsledamoten Anna-Greta Gus- tafson har förklarat sig inte kunna in— stämma i vad utredningen i detta av- snitt anfört om att slopa det statliga stödet till kommunernas fritidsgrupper. Detsamma gäller därtill anknytande för- slag i efterföljande avsnitt. Reservatio- nen mot utredningsmajoritetens förslag återfinns på sid. 247.

4.7.4 Gruppverksamhetens syfte Gruppverksamhetens syfte kan generellt anses vara att främja ungdomens del- tagande i planerad, regelbunden och aktivitetsskapande fritidssysselsättning. Denna bör till innehåll och form vara ägnad att i positiv riktning påverka den enskilde deltagarens personliga ut- veckling och sociala anpassning. Verk- samheten i gruppen bör präglas av del- tagarnas likställighet och likaberätti- gande ifråga om möjligheter att påver- ka arbetet. Häri innefattas strävandena att hos den enskilde deltagaren ut— veckla attityder och beteenden, som är av fundamental betydelse för ett demo- kratiskt samhälle och i ett på demo—

kratiska principer och idéer format organisationsliv. Att för varje tänkbar situation ange den faktiska innebörden av denna principiella syn är inte möj— ligt. Vad utredningen med det sagda önskat ge uttryck för är heller inte en reglerande föreskrift om verksam- hetens beskaffenhet, utan i första hand en åsikt om den grudläggande anda och inställning som bör känneteckna gruppaktivitetens innehåll och former.

I konsekvens med vad utredningen i annat sammanhang hävdat beträffan- de värdet av att organisationernas idé- mässiga särprägel får återspegla sig också i den praktiska verksamheten, bör nuvarande förbud mot religiös eller politisk propaganda slopas. Utöver de principiella skälen härför talar också praktiska sådana för att stadgandet utgår. Såvitt utredningen har sig be- kant har det inte vid något tillfälle fö- rekommit att en grupp vägrats bidrag med hänvisning till att den aktuella bestämmelsen överträtts. Detta trots att mer än 600 000 grupper genomförts sedan 1954. Möjligheterna att övervaka efterlevnaden av vad kungörelsen före- skriver på denna punkt är i det när- maste obefintliga. Också därför saknas anledning att bibehålla stadgandet.

Mot förslaget kan den invändningen resas, att fritt spelrum för t.ex. reli- giös eller politisk förkunnelse kan tän- kas stöta bort en de] ungdomar från gruppverksamhet dit de sökt sig för att träffa kamrater, för att odla ett visst intresse eller liknande. Sådana reaktio- ner är ingalunda otänkbara, men utgör enligt utredningens uppfattning inte ar- gument för att statsstödet skulle för- knippas med krav om religiös eller po- litisk neutralitet.

4.7.5 Huvudmannaskap och bidragsmottagare Av tidigare redovisade synpunkter har framgått att vissa riksomfattande ung-

domssammanslutningar förklarat sig vilja fungera som huvudmän för fri- tidsgruppsverksamhet. Även kommu- nernas ställning som huvudmän har aktualiserats. Nämnas kan att Skolöver- styrelsen i sitt yttrande över folkbild- ningsutredningens betänkande föreslog att ungdomsorganisation ansluten till erkänt studieförbund borde få bli hu- vudman.

Innebörden i organisationernas krav kan enklast klargöras med hänvisning till riksidrottsförbundets ställning som huvudman. Ett 10-tal organisationer har i tämligen bestämda ordalag ut- talat sig för en reform på den aktuella punkten. Flertalet förbund har sagt sig vara mer eller mindre tveksamma och några har förklarat sig sakna intresse för en ändring. Det tyngst vägande skälet för att ungdomsorganisationer- na anförtros huvudmannaskapet får an- ses vara,att man därmed samlar ansva- ret både för verksamhetens utveckling och för bidragsförmedlingen på en hand. Nuvarande delning av ansvarsbördan mellan organisationer och studieförbund försvårar, enligt de förstnämndas me— ning, möjligheterna att överblicka, pla- nera och från centralt håll stimulera det lokala arbetet. Hänvisningar har här gjorts till fritidsgruppsverksamhetens uppsving inom RF, sedan förbundet 1958 fick en med studieförbunden jäm- bördig ställning.

I sammanhanget bör nämnas att stu- dieförbunden tillämpar olika system för kontroll av närvarolistor m. m. Me- dan t.ex. Arbetarnas bildningsförbund sköter denna uppgift utan inblandning från medlemsorganisationernas sida, tillämpar exempelvis Frikyrkliga stu- dieförbundet en ordning som innebär att väsentliga delar av granskningen lägges över på de anslutna ungdoms- förbundens centrala kanslier. Det sena- re har av bl.a. Metodistkyrkans ung-

domsförbund anförts som skäl för, att man borde ta steget fullt ut och ge ung- domsorganisationerna hela ansvaret in— för tillsynsmyndigheten.

Enligt ungdomsutredningens mening är det angeläget att ansvarsförhållan- dena inte bara mellan tillsynsmyndig— heten och huvudmännen utan också mellan de senare och deras medlems- organisationer —— centralt och lokalt —— är så klart reglerade som möjligt. Om ungdomsorganisationerna själva fungerade som huvudmän skulle må- hända problemen i det avseendet bli lättare att lösa. De krav som framförts ifråga om huvudmannaskapet har nu- derbyggts med vägande argument. Ung- domsutredningen har likväl känt tvek- samhet när det gällt att tillmötesgå dem. De viktigaste anledningarna därtill kan i korthet sägas vara:

1. Nuvarande ordning fungerar uppenbarligen fullt tillfredsställande för ett stort antal förbund/organisatio-

ner;

2. Vissa ungdomssammanslutningar vill inte och kan sannolikt inte klara de med huvudmannaskapet förenade ad- ministrativa åliggandena;

3. En ökning av kretsen av huvud- män innebär inte med säkerhet att överblick, kontroll m.m. underlättas. Ett exempel på detta är, att en hel del idrottsföreningar alltjämt rapporterar sina fritidsgrupper genom studieförbun- den, trots att den »naturliga» huvud- mannen sedan åtta år tillbaka är riks- idrottsförbundet. Invändningarna till trots vill ung- domsutredningen förorda, att möjlighet öppnas för sådan riksomfattande ung- domsorganiastion, till vars centrala verksamhet och administration statsbi- drag utgår, att bli auktoriserad som hu- vudman för fritidsgruppsverksamhet. Ansökan om godkännande bör prövas av Skolöverstyrelsen, varvid de för studie-

förbunden i motsvarande situation gäl- lan-de formerna bör kunna tjäna som fö- rebild. Huvudmannaorganisation skall således ha en av tillsynsmyndigheten godkänd och inför denna ansvarig le- dare för fritidsgruppsverksamheten. På överstyrelsen bör i övrigt ankomma att bedöma om vederbörande organi- sation kan anses äga den allmänna sta- bilitet och organisatoriska fasthet, som får anses erforderlig för att de med huvudmanaskapet förenade uppgifter- na skall kunna fullgöras på tillfreds- ställande sätt.

De nya bestämmelserna om huvud- mannaskap för vissa riksorganisationer bör gälla först från budgetåret 1969/70. I det följande föreslås ändringar också ifråga om villkor m. m. för bidrags- givningen. Dessa bör ha minst en så- song på sig för att tränga ut på det lokala planet. Att låta tidpunkten sam- manfalla för ändrade huvudmanna— skapsförhållanden och för ändring av "reglerna i övrigt anser utredningen mindre välbetänkt. För de nytillkomna huvudmännen kan de administrativa problemen tänkas bli alltför stora om nyordningen i sin helhet sker vid ett och samma tillfälle.

1 konsekvens med vad som i före— gående avsnitt sagts beträffande kom- munerna som bidragsmottagare, bör kommunerna i fortsättningen inte fun- gera som huvudmän för fritidsgrup- per. Utredningen har övervägt men av- visat tanken på att ålägga kommuner- na (under förutsättning av bibehållet huvudmannaskap) att svara för hela bidragsförmedlingen till fritidsgrup- perna. Kontaktproblem inom organisa— tionerna (påtalade av bl.a. RF) och kommunernas ofullständigt utbyggda förvaltnings- och servicekapacitet på den aktuella sektorn har starkt talat mot en sådan ordning. Därtill kommer att studieförbunden (inklusive RF) och

deras lokala organisationer klart do- kumenterat sin förmåga att sköta hit- hörande frågor. De täcker också samt- liga kommuner i landet.

Det förda resonomanget om bidrags- förmedling, ansvarsförhållanden och huvudmannaskap gör det befogat att klart ange vem som bör betraktas som lokal gruppanordnare/lokal bidrags— mottagare. Enligt utredningens mening kan det endast vara lokalavdelning (motsv.) av sammanslutning (stud-ie- förhund eller ungdomsorganisation), som är huvudman för fritidsgruppsverk- samhet. Ingenting hindrar att annan tar initiativ till och ordnar grupp- verksamhet. När denna rapporteras för statsbidrag måste det ske genom huvud- mans lokala organisation. Innebörden i att denna står som anordnare/bidrags- mottagare bör vara den, att avdelningen (motsv.) inför sin centrala organisa- tion och indirekt inför tillsynsmyn— digheten bär ansvar för att den redo- visade gruppverksamheten genomförts på i kungörelsen och i anvisningarna föreskrivet sätt. Rapporteringsförfaran- det får alltså inte betraktas som en for- mell, administrativ åtgärd. Ett exempel kan förtydliga det sagda.

Vi antar att Filatelisternas ungdomsför- bund (fingerat) inte ansökt om att få bli huvudman för fritidsgruppsverksamhet. En av förbundets klubbar har verksamhet igång och vill genomföra denna som fritidsgrupp. Klubben kan då ta kontakt med ett stu- dieförbunds lokalavdelning eller kanske idrottsföreningen på platsen. Studieför- bundsavdelningen/idrottsförenvingen bör i ett sådant fall se det som sin uppgift att lämna upplysningar om bidragsvillkoren. Den har vidare att förvissa sig om att upp— gifter i närvarolistor m. fl. handlingar, vilka kan tänkas ligga till grund för bi— dragsansökan, är korrekta samt att arbe- tet i övrigt bedrivits i överensstämmelse med gällande bestämmelser. Gruppen blir således från ansvarssynpunkt studieför— bundets/RFzs »egen». Statsbidraget utbe- talas av huvudmannen till den egna lokala

organisationen som i sin tur får vidare- befordra det till —— i vårt exempel —- fila— telistklubben.

Från huvudman bör således statsbi- drag aldrig utgå direkt till »medar- rangör», till enskild ledare eller person, till fritidsgrupp, till sektion inom en förening eller till sammanslutning (ex- empelvis fackförening), som kollektivt eller på annat sätt är ansluten till stu- dieförbunds lokalavdelning.

Något särskilt administrationsbidrag för handläggningen av fritidsgrupps- rapporteringen anser utredningen inte befogat. Ungdomsorganisationerna får redan nu statsmedel för sin centrala verksamhet, till vilken fritidsgruppsad— ministrationen måste räknas. Enligt ut- redningens mening bör de kostnader studieförbunden får vidkännas för hand- läggningen av fritidsgruppsredovisning- ar få inräknas i underlaget för fördel- ning av studieförbundens organisations- stöd. Att döma av studieförbundens ut- sago tolkas bestämmelserna därvidlag något olika. Frågan bör därför lämpli- gen tas upp mellan tillsynsmyndigheten och förbunden, för att man skall nå fram till en likartad bedömning. Till riksidrottsförbundet utgår särskilt bi- drag för det aktuella ändamålet. (1965/66 : 135 000 kr., vilka inkluderar visst bi- drag till bl. a. kommittéverksamhet samt kontakt- och propagandaarbete.) Detta bör närmast ses som en motsvarighet till den del av studieförbundens organi- sationsbidrag som går till administra- tionskostnader för gruppverksamheten.

4.7.6 Åldersgränsen-na

Organisationer med omfattande barn- verksamhet —-— men även andra _— har länge pläderat för en sänkning av den nedre fritidsgruppsåldern. Kraven har tagits upp och understötts av bl. a. Skolöverstyrelsen i dess petitaframställ-

ningar. Åtgärden har främst motiverats med, att tidig föreningskontakt skulle öka de ungas benägenhet att bli kvar som medlemmar under längre tid. Den sjunkande pubertetsåldern har också förts fram som skäl för revidering av åldersbestämmelserna, liksom det fak— tum att många föreningar redan nu dri- ver verksamhet bland barn under 12 år, utan att ha något ekonomiskt bidrag för att klara kostnaderna härför.

Uppfattningen att ett samband finns mellan tidigt inträde och varaktigare medlemskap är erfarenhetsmässigt grundad. Ungdomsutredningen har för- sökt pröva uppfattningens hållbarhet mot bakgrund av de fakta om in- och utträdesåldrar, vilka framkommit i un- dersökningen om ungdomens förenings- och fritidsaktivitet (SOU 1966: 47; sid. 122). Sambandsproblemet är svåråt- komligt för mätningar, och det kan hävdas att den teknik som nyttjats i un- dersökningen inte är tillräckligt känslig för att ge önskvärd klarhet i frågan. Så- dan kan möjligen vinnas med komplet- terande intensivstudier. Det kan emel— lertid sägas, att undersökningen inte ger något stöd för föreställningen att medlemsskapet blir fastare om inträdet sker vid unga år, men den ger heller inte grund för att förkasta en hypotes med sagda innebörd.

Mot en sänkning av minimiåldern ta- lar det förhållandet, att en ändring skulle vara till fördel i första hand för barnarbetet. Organisationer med lägsta anslutningsåldern vid 14—15 skulle inte få något utbyte av en åldersgränsreform. Förskjutningar mellan organisationerna i den relativa förmånsställningen anser utredningen inte vara något avgörande hinder för en önskvärd ändring. I detta fall skulle emellertid en åldersändring kunna anses stå i konflikt med direkti- vens anvisning om, att de statliga stöd- åtgärderna främst synes böra utformas

med hänsyn till organisationer vars medlemmar är i åldrarna 15—18 år och däröver, en meningsyttring som nära sammanfaller med utredningens egen ståndpunkt. Sänkes åldersgränsen kan det heller inte uteslutas att intresset för medlemsrekrytering och _aktivisering förskjutes mot lägre åldersgrupper i så- dana förbund, som bedriver verksam— het från barnåldrarna upp till de övre tonåren. En sådan effekt anser utred- ningen inte önskvärd.

I sammanhanget bör anmärkas att nu gällande 12-årsgräns inte närmare mo- tiverades av 1953 års utredning. Den kan emellertid ses som ett uttryck för strävan att nå de unga i ett kritiskt ut- vecklingsskede på gränsen mellan barn- doms- och ungdomsår, i brytningen mellan förpuberteten och den »egent- liga» puberteten. Men andra mognads- platåer kan lika väl utpekas och tas som utgångspunkt för andra åldersstreck. Entydiga utvecklingspsykologiska skäl för 12-årsgränsen, om man nu vill söka stöd i sådana, finns inte.

Utredningens överväganden har myc- ket starkt påverkats av vetskapen om, att en betydande verksamhet redan fö- rekommer i åldrarna under 12 år. De föreningar m. fl. som bedriver den har svårt att finansiera denna del av arbe- tet. Det är inte möjligt att få fullstän- diga uppgifter om hur många deltagar- na är (jfr SOU 1966:47; sid. 52). Utan större risk för överskattning torde man dock våga påstå, att det rör sig om åt— skilligt över hundra tusen. (Däri ingår då inte idrottsrörelsens verksamhet un- der 12-årsnivån och inte heller söndags- skoleverksamheten.) Främst dessa för- hållanden föranleder utredningen att föreslå en sänkning av den nedre ålders- gränsen för fritidsgrupper. Bland orga— nisationerna råder delade meningar om var den lämpligen bör sättas. Utred- ningen är inte beredd att sträcka sig

längre än till 10 år. För att organisatio- ner inriktade på den något äldre ung- domen inte skall missgynnas föreslås i kapitlen 5 och 6 kompletterande regler för fördelning av anslaget till central verksamhet och ungdomsledarskolning.

Den övre åldersgränsen bör förbli oförändrad. Dels skulle det knappast kunna undvikas att en sänkning finge återverkningar också på fördelnings- grunderna för övriga former av stats— stöd och dels vore det olyckligt att ge- nom en gräns vid t. ex. 20 eller 21 år medverka till att markera den psykolo- giska klyftan ungdom—vuxna, vilken i stället förtjänar att överbryggas på var- je område där den gör sig märkbar. En lägre gräns skulle inte heller betyda nämnvärda kostnadsminskningar för statsverket. Av folkbildningsutredning- ens undersökningar kan nämligen utlä- sas att gruppdeltagarna RF-sektorn undantagen —- till 6 å 8 procent var över 20 år.

4.7.7 Gruppstorlek, verksamhetsperiod m. 111.

Att de grupporienterade arbetsformerna snabbt fått ökad utbredning är inte ha- ra betingat av att samhällsstödet byggts upp kring vad som populärt brukar kal— las »den lilla gruppen». Utvecklingen bör också ses mot bakgrund av de forsk— ningsresultat, som under efterkrigsti- den frambringats på beteendevetenska- pernas område. Visserligen är få — om ens några — undersökningar gjorda på individer och grupper i »typisk fritids- gruppssituation», men till sina allmän- na drag har forskningsresultaten haft stor betydelse både för debatten om ungdomsarbetet och för den praktiska gestaltningen av formerna och meto- derna för detta. Från ungdomsfostran- de synpunkt torde de sociologiska och socialpsykologiska aspekterna på grup- pen vara av särskilt intresse, eftersom

de nära berör normbildningen, den so- ciala anpassningen, beteendet etc., vil- ka frågor är centrala i de flesta sam- manslutningars arbete. En rad sins- emellan samverkande faktorer påver- kar en grupps bestånd, utveckling, ar- betsresultat m. m. Hit hör bl. a. målsätt- ningen, ledaren och hans/hennes sätt att fungera, gruppens storlek, dess varak- tighet och intensiteten i arbetet. De tre sistnämnda faktorerna ligger inom räckhåll för påverkan genom stipula- tioner i bidragskungörelsen. Utgår man från att en liten grupp, som håller sam- man en lång tid och vars medlemmar råkas ofta, är gynnsam för graden av sammanhållning, gemenskap m. fl. po- sitiva kännemärken, finns det beträf- fande fritidsgrupperna anledning upp- märksamma nuvarande höga genom— snittstal beträffande deltagarna. Det ty- der på att åtskilliga grupper torde ha svårigheter att fungera tillfredsställan- de. En reducering av antalet deltagare per grupp bör enligt utredningens me- ning eftersträvas. Den effekten kan åstadkommas genom att antalet delta- gare maximeras till 20, och/eller genom en bidragskonstruktion, som främjar tillkomsten av mindre grupper.

Lägsta antalet deltagare bör som hit- tills vara 5. Som bidragskvalificerande deltagare bör alltid ledaren, oberoende av ålder, kunna inräknas. Såväl ekono— miska som redovisningspraktiska skäl talar härför.

Nuvarande minimiregler för verksam— hetsperiod och arbetsintensitet (10 vec— kor _— 10 sammankomster) är enligt ut- redningens mening på det hela taget väl avpassade, om man ser enbart till de nyss redovisade utgångspunkterna. De har emellertid tenderat att bli norme- rade för hela gruppaktiviteten, som präglas av ett alltför stelbent »10-tals- tänkande». En större smidighet med hänsyn till den enskilda gruppens mål,

allmänna förutsättningar etc. här efter- strävas. Fritidsvanorna och intressein- riktningen är så instabila för stora grupper ungdomar, att 10-veckorskra— vet framstår som alltför långtgående eftersom det innebär en bindning för två—tre månader framåt i tiden. Inför risken att misslyckas med att hålla sam— man gruppen så lång tid och att där- med också gå miste om statsbidraget för initialkostnaderna, tvekar eller av- står ibland en förening från initiativ, som riktar sig till föreningslös ungdom. Praktiska problem av exemplifierat slag måste beaktas och vägas mot vad som talar för ett bibehållande och/eller en justering av nuvarande minimiregler. För att öka gruppinstrumentets och bi- dragsformens användbarhet föreslår ungdomsutredningen som villkor för statsbidrag, att grupp skall genomföra minst sju sammankomster om minst två timmar fördelade över minst sju verk- samhetsveckor. Endast en gruppsam- mankomst per kalendervecka bör anses bidragskvalificerande.

4.7.8 Ledarnas kompetens

Hur en grupp lyckas är i stor utsträck- ning beroende av ledaren. Kraven skif- tar starkt från en grupp till en annan och från situation till situation. De väx- lar också med hänsyn till gruppens mål, yttre förhållanden och en rad andra faktorer. Att i bidragsbestämmelserna ange generella kompetenskrav för le— dare i fritidsgrupper anser utredningen varken meningsfullt eller befogat. Lik— som hittills bör det ankomma på re- spektive huvudman att avgöra frågan om ledarens kvalifikationer och lämp- lighet. Det kan erinras om att motsva- rande gäller för studiecirklar.

Enligt utredningens mening måste det anses ligga i varje anordnares och hu- vudmans intresse att aktivt verka för

att främja gruppledarnas pedagogiska duglighet och ämnesmässiga kunnighet. Utredningen förväntar sig alltså, att en inte obetydlig del av de ökade resurser, som i annat sammanhang föreslås för organisationernas ledarskolning, nytt- jas för att allmänt uttryckt -— höja gruppledarkvalitén. I övrigt bör ankom— ma på huvudmännen och på tillsyns— myndigheten att göra sig väl förtrogna med de lokala gruppledarnas problem och svårigheter samt att genom rådgiv— ning och utbildningsåtgärder medverka till att ledarna blir bättre skickade att fullgöra sina funktioner.

4.7.9 Anmälan till kommunalt organ

Kungörelsens föreskrift att fritidsgrupp vid starten skall anmälas till kommu- nalt organ, synes ha tillkommit med syfte att ge de barna- och ungdomsvår- dande myndigheterna en kont-aktväg till det lokala föreningslivet och dess akti- vitet. Av vad utredningen inhämtat och kunnat konstatera har anmälningsplik- ten hittills inte haft nämnvärd betydel- se för att stimulera förbindelserna mel— lan ungdomssammanslutningarna och vederbörande kommunala organ. Inte heller förefaller skyldigheten att insän— da anmälan spela någon egentlig roll för kontrollen av gruppernas arbete.

Ungdomsutredningen betraktar regeln som överflödig och menar att den bör utmönstras ur de statliga bidragsbe— stämmelserna. I kommuner, vilka läm- nar kompletterande fritidsgruppsbid-rag och anser sig ha behov av informatio- ner om verksamhet som kommit igång, bör givetvis stadganden om startanmä- lan kunna föras in i de lokala bidrags- bestämmelserna.

4.7.10 Kostnader — bidragsbelopp

Av den tidigare framställningen kan ut- läsas att statsbidraget täcker endast 30

-—40 procent av kostnaderna för hand- ledare och materiel. Det finns anled- ning anta att de faktiska utgifterna lig- ger väsentligt över de uppgivna; för 1964/65 något mer än 18 milj. kr. Många föreningar redovisar nämligen inte så— dana kostnader, för vilka de till följd av bidragstaket -— inte har utsik- ter att få något bidrag. Detsamma gäl- ler ibland utgiftsposter, som är svåra att separera i föreningens bokföring och fördela på olika grupper. Ett all- deles speciellt problem är handledar- arvodena, som i den månde över hu- vud taget tas ut närmast har karaktären av utjämnings- eller regleringspost. För att illustrera innebörden kan ett typ- exempel anföras.

Antag att idrottsklubben A. har en grupp med 15 »medeldeltagare». Vi håller oss helt till den rörliga bidragsdelen, som i det aktuella fallet kan bli högst 15 )( 4,50: 67,50 kr. (I exemplet bortses från den våren 1966 beslutade höjningen.) Förut- sätter vi vidare att materiel inköpts för 55 kr. ger det 27,50 i statsbidrag. Här kommer nu gruppledarens arvode in. Ve- derbörande är inställd på att utöver sin ideella ledar-insats, skänka föreningen sitt arvode, något som är tämligen vanligt. Men om statsbidraget skall kunna utnyttjas helt måste han skriva ett arvodeskvitto på 80 kr., ta emot det beloppet och sedan återlämna det. Kvittot ger underlag för 40 statsbidragskronor, som tillsammans med de tidigare 27,50 betyder maximalt uttag. Det är alltså »utrymmet» för statsbidrag och inte det eventuella värdet av ledarin- satsen, som avgör hur stort arvodet blir. Frågan är dock mer besvärlig än så. När gruppledaren återskänker sitt arvode måste han rimligen ta hänsyn till att det i prin- cip utgör skattepliktig inkomst. För att inte göra en direkt förlust hör han då behålla 30—40 av de 80 kr. Därmed skulle den generösa gesten gentemot föreningen bli tämligen meningslös från ekonomisk synpunkt.

Som framgått av kommentarer i an- slutning till tabellerna 31 och 32 finns en viss skillnad mellan maximibidraget och det genomsnittligt utgående bidra-

get per deltagare. Utrymmet under bi- dragstaket (6.50) låter sig inte fixe- ras exakt, men kan för genomsnittet med stor sannolikhet uppskattas till 25 —50 öre per genomsnittsdeltagare, var- av lokalkostnadsdelens mellanrum tor- de ligga vid 5—10 öre. Att det över hu- vud taget existerar något outnyttjat bi- dragsutrymme beror dels på den ofull— ständiga kostnadsredovisning om vil- ken nyss talats, dels på att en del grup- per har mycket låga kostnader och dels på okunnighet på lokalplanet om be- stämmelsernas innebörd. Det sistnämn- da torde t. ex. vara förklaringen till att schablonbidraget för lokalhyror och liknande inte tas ut av samtliga.

Vad som tämligen tveklöst kan kons- tateras är, att det stora flertalet grup- per uppbär maximalt bidrag. Enligt ut- redningens bedömning torde höjningen från den 1 juli 1966 av den rörliga bi- dragsdelen från 4.50 kr. till 5.50 kr. inte på något avgörande sätt förändra för- hållandena därvidlag. Ett klart stöd för den meningen anser sig utredningen ha i det material som redovisats beträffan- de den procentuella kostnadstäck- ningen.

En reformering av statens ekonomis- ka stöd till fritidsgruppsverksamhet måste enligt utredningens bestämda me- ning innefatta åtgärder som radikalt förenklar nuvarande redovisnings- och kontrollförfarande. Det rör sig i stor utsträckning om en detaljgranskning som för alla berörda parter är tids- och arbetskrävande i en utsträckning som inte står i rimlig proportion till bidra- gens storlek. Kravet på redovisning av materiel- och handledarkostuader bör därför slopas och statsstödet utgå med ett schablonmässigt bestämt belopp. Vad utredningen tidigare uttalat beträffande kommunernas ansvar och komplette- rande insatser utesluter inte att också det statliga stödet förstärks. Av 1953 års

utredning kan inhämtas att det då för- ordade beloppet på 6.50 kr. inte var un- derbyggt av några erfarenheter om de faktiska kostnaderna för gruppverk- samheten. En antydan om att beloppet bestämdes efte-r kompromissartade över- väganden kan också utläsas av betän— kandet. Vid-are bör här påminnas om den prisutveckling som skett efter 1954. Skolöverstyrelsen beräknade i sin pe- tita för 1964/65 att bidraget per delta- gare skulle behöva höjas med cirka 50 procent för att stödet skulle återfå sitt ursprungliga värde. En mera exakt be— räkning i 1966/67 års petita visade att höjningen borde vara ungefär 2.90 kr. Taket borde alltså ligga vid 9.40 (2.90 + 6.50) kr. Det kan dessutom påpekas att statsstödet på ett närbesläktat område —— studiecirklarnas -— höjts kraftigt un- der början av 60-talet. Där är 75 pro— cent satt som övre gräns för det statliga bidraget till materiel, ledararvode m.m., men genomsnittet ligger dock, bl. a. till följd av vissa spärregler, något lägre.

Den förordade schabloniseringen av bidragsbeloppet gör det svårt att för den enskilda gruppen ange en procen- tuell nivå för det statliga stödet. Ett räkneexempel bör dock kunna ge viss vägledning för var riktpunkten bör sö- kas.

Enligt tabell 30 var 1964/65 de redovi— sade kostnaderna per grupp för materiel och handledare 191,33 kr. Om lokalhyror (motsvarande) beräknas till genomsnitt- ligt 5 kr. per sammankomst —— en tämligen försiktig uppskattning och antalet sam— vid 65 kr. Tar man sedan hänsyn till be- hovet av kvalitetsförbättringar, rikligare materieltillgång, justering av arvodena så att dessa täcker i vart fall personliga utlägg från ledarnas sida, ger en summering be- sked om att kostnaderna för en normal- grupp ligger vid ungefär 300 kr. Det måste då understrykas att ledarkostnaderna tagits upp till mycket blygsamma belopp. Med en skälig timersättning (8—12 kr.) skulle de totala kostnaderna för varje grupp stiga till bortemot 500 kr. För de fortsatta över-

vägandena har utredningen stannat för att utgå från det lägre beloppet, d. v. s. 300 kr., eftersom full ekonomisk ersättning till le- darna inte kan anses ligga inom räckhåll under överskådlig tid framåt.

Ett 50-procentigt tillskott av statsmedel, vilket utredningen med hänsyn till bl. a. kommunala bidrag anser tämligen väl av- vägt, skulle således betyda 150 kr. per grupp, motsvarande 9—10 kr. per deltagare i en genomsnittsgrupp med 16 deltagare eller cirka 12 kr. per sammankomst i en grupp som genomför 13 träffar.

Med 50 procent som riktpunkt skulle stimulansen till egeninsats från organi- sationens och medlemmarnas sida kvar- stå. För enstaka grupper kan stödet bli väsentligt kraftigare, men detta bör som utredningen tidigare framhållit godtas. Den förening som erhållit stödet skall också ha rätt att använda ett eventuellt överskott från en grupp till annat ända- mål.

4.7.11 Bidragskonstruktion

Vid sidan av de allmänna syften fri- tidsgruppsstödet bör tjäna, har utred- ningen ansett det väsentligt att uppnå vissa delmål inom ramen för den stat- liga bidragsgivningen. De kan samman- fattas i tre huvudpunkter, vilka utför- ligare motiverats i det föregående: I viss förstärkning av det statliga fri— tidsgruppsstödet; I ökad smidighet i förhållande till ak— tuella behov, samt . största möjliga förenkling av bi- dragsberäkning, redovisning, kon— troll m. 111. Mer eller mindre fullständigt kan de angivna målen nås genom två i princip olikartade bidragskonstruktioner. De båda alternativen har ingående disku- terats av utredningen och vissa av deras för- och nackdelar bör redovisas.

Alternativ A

En konstruktion innebärande att bidraget beräknas per deltagare (per medeldeltagare vid visst antal sammankomster; per grupp

etc.) enligt i huvudsak nuvarande system. I detta skulle endast vissa villkor justeras, varvid bl. a. bidraget per deltagare skulle bestämmas till visst fast belopp och göras helt oberoende av redovisade kostnader.

Fördelar: Konstruktionen är välkänd och inarbetad, vilket i vissa avseenden är till fördel vid redovisning, granskning etc. I någon mån främjas hög närvarofrekvens. Gränsproblemen gentemot studiecirklarna är obetydliga.

Nackdelar: Många deltagare i en grupp ger ekonomiska fördelar och konstruktionen tenderar alltså att främja bildandet av stora grupper. Detta kan vålla problem för sam— manhållningen och aktiviteten, två centra- la värden, som om möjligt hör vinnas inom verksamhetens ram. Vidare uppmuntrar systemet administrativ delning av grup- perna. Efter genomförda 10 sammankomster (minimum) startas en »ny» grupp, genom att man börjar föra en ny närvarojournal. Ett administrativt merarbete uppstår alltså.

Alternativ B

En konstruktion innebärande att bidraget beräknas per sammankomst (per timme; per tvåtimmarspass etc.), varvid bidraget skulle utgå med bestämt belopp per träff. Detta skulle således vara oberoende av anta— let deltagare, varvid dock vissa minimi- och maximigränser måste respekteras.

Fördelar: Tillåter lättare än alternativ A en justering nedåt av minimiantalet sam- mankomster och är såtillvida smidigare. Främjar ambitionen att skapa mindre grup- per och stimulerar också till att hålla ihop grupperna utöver det för bidrag angivna minsta antalet träffar.

Nackdelar: Kan betyda en frestelse att rapportera en stor grupp som två små med angivande av en formell ledare för den ena av dem. (Erfarenheter av det slaget saknas givetvis, men risken kan inte förbises.) De tekniska likheterna med cirkelstödet kan vålla gränsproblem.

Svårigheter möter vid försök att göra ekonomiska jämförelser mellan de bå- da systemen, eftersom de bygger på skilda principer. Utredningen har lik- väl ansett det motiverat att genom någ- ra räkneexempel försöka illustrera ef- fekten av de olika bidragskonstruktio- nerna. Därvid har ett antal skiftande bidragsbelopp använts. För beräkning-

antaganden.

Frånvarofrekvensen har skattats till mellan 15 och 20 procent av det genom- snittliga (totala) antalet deltagare en- ligt tabell 29. Härigenom har det varit möjligt att få fram det genomsnittliga antalet deltagare vid de 10 bäst besök- ta sammankomsterna (jfr även kom- mentarerna till tabellerna 31 och 32). Varje fritidsgrupp antas ha i genom- snitt 13 sammankomster. Uppskattning- en har vissa svagheter. Två av skälen härtill bör nämnas. I stor — men inte exakt känd — utsträckning delas grup— per, som genomför 20 eller fler sam- mankomster rent administrativt efter de 10 första. Vidare kan man förmoda, att en hel del grupper, som uppnår 10 men inte 20 träffar, avstår från att re- gistrera närvaron efter den tionde. När- varolistorna blir av nämnda anledning- ar inte fullt tillförlitliga som grund för beräkning av genomsnittliga antalet gruppsamlingar.

Exemplen bygger därutöver på föl- jande förutsättningar:

Bidragsbelopp i den som alternativA betecknade bidragskonstruktionen:

1. Bidrag enligt uppgifter för budget- året 1964/65 (A 1);

2. Maximibidrag enligt de fr. 0. m. 1966/67 gällande bestämmelserna (A 2);

3. Maximibidrag om realvärdet skulle återställas till 1954 års nivå (Sözs beräkning) (A 3); samt

4. Maximibidrag vid schablonisering till 10 kr. per deltagare (A 4). Bidragsbelopp i den som allernativB betecknade bidragskonstruktionen:

1. Schablonbidrag med 8 kr. per sam- mankomst (B 1);

2. Schablonbidrag med 10 kr. per sam- mankomst (B 2);

3. Schablonbidrag med 12 kr. per sam- mankomst (B 3); samt

4. Schablonbidrag med 15 kr. per sam- mankomst (B 4). Jämförelserna har renodlats till att gälla en enda grupp. För att belysa al- ternativ B:s effekt på en grupp, som har endast 10 sammankomster eller som de- las efter nämnda antal sammankomster, har i sammanställningen förts in fyra uträkningar betecknade B 5—B 8.

Statsbidraget per

Förutsätt- fritidsgrupp inom ningarna de sagda samt de som anges för alternativ

Riks— idrotts- förb.

Studie- förb.

Genom- snitt

85: — 105: 132: 140: — 104: — 130: —— 156: — 195: —

95: — 66: 113: 83: 141:— 103: 150: -— 110: 104: — 104: 130: — 130: 156: — 156: 195: —— 195:

80: 80: 100: — 100: 120 :— 120: 150: —— 150:

80: — 100: — 120: — 150: —

Som framgått av det sagda har båda konstruktionerna för— och nackdelar. De skäl, som talar för en lösning enligt alternativ B är dock enligt utredning- ens mening de avgjort starkaste. Sär- skilt måste då betonas värdet av att ut- vecklingen mot mindre, väl samman- hållna grupper stimuleras. Även möjlig- heterna att använda fritidsgruppsstö- det för det utåtriktade, öppna arbetet underlättas. Fritidsgruppsstödet före- slås således utgå per sammankomst om- fattande i princip två timmar och med ett bidragsbelopp av 12 kr. per samman- komst.

4.8 Utredningens förslag -— samman- fattning

Vad utredningen i närmast föregående

avsnitt förordnat beträffande utform- ningen av det statliga stödet kan sam- manfattas sålunda:

För att stimulera i första hand orga- nisationer till initiativ avsedda att främ- ja fritidsaktivitet bland ungdom, kan bi- drag av statsmedel utgå enligt i det föl- jande angivna villkor och beräknings— grunder.

Här åsyftat bidrag är avsett för lokal anordnare av fritidsverksamhet (bi— dragsmottagare) men skall av Skolöver- styrelsen, som bör vara tillsynsmyndig- het för verksamheten, utbetalas till hu- vudman för ifrågavarande verksamhet. Huvudman kan vara dels av Skolöver— styrelsen godkänt riksförbund för stu- diecirkelverksamhet, dels riksomfattan- de organisation för ungdomsverksam— het, vilken efter särskild prövning av Skolöverstyrelsen förklarats behörig att vara huvudman. För riktigheten av uppgifter lämnade i redovisningar, rap- porter etc., vilka till Skolöverstyrelsen inges av eller genom huvudman, är den- ne ansvarig inför myndigheten.

Med fritidsverksamhet, för vilken statsbidrag kan utgå, avses sådan grupp- verksamhet (fritidsgrupp), i vilken

a) syftet bl. a. är att utveckla delta— garnas förmåga att självständigt ta an— svar och att samarbeta. Till de angeläg- na syftena hör även att lära deltagarna att respektera fakta, lagar, regler och överenskommelser samt att främja de- ras tolerans gentemot oliktänkande och inför egenart;

b) deltagarna ges tillfälle att på lika. villkor påverka inriktningen av och for- merna för verksamheten;

c) verksamheten utformas så att den främjar deltagarnas egenaktivitet; samt

(1) bedrives ett regelbundet, planerat arbete.

Som villkor för statsbidrag skall vi- dare gälla, att gruppen

e) utser en för dess verksamhet an-

svarig person, som skall godkännas av vederbörande huvudman;

f) genomför minst sju sammankoms- ter om minst två timmar, fördelade över minst sju verksamhetsveckor;

g) har lägst fem och högst tjugo del- tagare; samt

h) till mer än hälften, dock lägst fem, består av deltagare, vilka fyllt tio men inte tjugofem år, under det kalenderår verksamheten påbörjas; dock att grup- pens ledare må vara undantagen från sist angivna åldersregel.

Statsbidraget beräknas på grundval av antalet sammankomster vid vilka minst fem deltagare i de tidigare an- givna åldrarna varit närvarande. En- dast en gruppsammankomst per kalen- dervecka är bidragskvalificerande. För varje bidragsgrundande sammankomst utgår bidrag med 12 kr. I särskilda fall må Kungl. Maj:t eller Skolöverstyrelsen efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, med- ge dispens från de nämnda villkoren samt efter särskild prövning föreskriva att bidraget per sammankomst får utgå med högre belopp än det angivna.

Rapport över gruppverksamheten samt ansökan om statsbidrag skall inom femtio veckor från första gruppsam- mankomsten inges till huvudman i den ordning denne föreskriver med ledning av de anvisninagr och bestämmelser, vilka tillsynsmyndigheten utfärdar.

4.9. Synpunkter på bestämmelsernas tillämpning

Det måste förutsättas att tillsynsmyn- digheten lämnar de närmare anvis- ningar, som från tid till annan bedömes nödvändiga för tillämpningen av bi- dragskungörelsen. Nuvarande föreskrif- ter bör i stort sett kunna tjäna som fö- rebild. På några av de frågor, som lämp- ligen bör regleras i tillämpningsföre-

skrifterna, anser sig utredningen ha an— ledning anföra synpunkter.

Vad beträffar rapporteringen av täv- lingsverksamhet inom idrotten bör den bedömningspraxis, som vuxit fram un- der senare år, vara vägledande. Det bör således inte möta något hinder att rap— portera en träningstävling, turnering för kvarterslag etc. Däremot bör täv- lingar av typen förenings-, distrikts-, riks— och liknande mästerskap samt matcher (motsv.) inom ramen för de nationella seriesystemen och därtill an- knytande serie inte få räknas som fri- tidsgruppssammankomst.

Vidare bör den angivna tvåtimmars- regeln för varje sammankomsts omfatt- ning tolkas generöst. Hänsyn måste så- ledes tas till att exempelvis idrottshal- lar, banor och liknande för idrottsakti- vitet ofta upplåtes endast för en timme åt gången. Som regel är också denna tid väl avpassad för den verksamhet som bedrives. Till »verksamheten» bör i sådana fall räknas den tid deltagarna använder för att byta om, duscha o. s. v.

Generellt skall givetvis gälla, att fri— tidsgruppsbidrag inte får utgå till verk- samhet, för vilken statsbidrag lämnas i annan ordning. Inte heller bör ett kurs- eller lägerarrangemang —— eller del därav i den händelse det pågår sju veckor eller mer, kunna rapporte- ras som fritidsgruppsverksamhet.

Nuvarande bestämmelse om att ingen deltagare får tillhöra mer än två grup- per samtidigt tillkom på sin tid för att i någon mån hejda den våldsamma ök- ningstakten ifråga om anslagskraven. Flera huvudmän har förklarat att kon- trollen på denna punkt är svår att klara. Den är dessutom mycket tidskrävande. Utredningen är införstådd med kon- trollproblemen, men anser likväl att be— gränsningsregeln tills vidare bör finnas kvar. Genom att vissa andra gransk- ningsmoment nu bortfaller synes det

också möjligt att ägna ökad uppmärk- samhet åt närvarolistorna och delta- garfrekvensen.

De handlingar, vilka ligger till grund för ansökan om bidrag, skall nu förva- ras under minst fyra år. Så bör också gälla framgent. För riksidrottsförbun- det, vars förvarings- och arkiverings- problem enligt vad utredningen kunnat förvissa sig om är utomordentligt stora, förordar utredningen dock en undan- tagsregel. Alla närvarolistor etc. skall förvaras minst två år. Därutöver skall motsvarande handlingar för fritidsgrup- per genomförda inom de distrikt, kom- muner, föreningar eller motsvarande om vilka Skolöverstyrelsen årligen läm- nar anvisningar till RF, kvarligga i yt- terligare minst två år. Ett sådant utsor- teringsförfarande ger enligt utredning— ens mening tillräckligt underlag för tillsynsmyndighetens eventuella stick- provskontroll.

Vad beträffar dispensmöjligheter från de generella stadgandena vill utredning- en förorda stark återhållsamhet. De fö- reslagna förändringarna ger nämligen i förhållande till nuläget rätt stor rörel- sefrihet ifråga om t.ex. gruppernas ålderssammansättning. Från sagda re- striktiva bedömningen bör undantas de grupper, i vilka handikappad ungdom deltar. För dessa bör vid behov tämli- gen långtgående undantag tillåtas. Detta gäller inte minst bidragsbeloppet per sammankomst. Genom de extra kost- nader, som kan föranledas av t. ex. be- svärliga transporter, bör bidraget myc- ket väl kunna bestämmas till både två och tre gånger det normala. Det kan förutses att problem i vissa fall kan uppstå, när det gäller att avgöra huru- vida sådant handikapp föreligger hos en deltagare eller en grupp av delta- gare att dispens eller förhöjt bidrag bör beviljas. Att nu fixera regler för ifrå- gavarande bedömning anser utredning-

en mindre lämpligt. Erfarenheter mås- te samlas under ett antal år framåt. Den praxis som därunder växer fram kan, om så anses påkallat, läggas till grund för mera detaljerade föreskrif- ter. Utredningen tar för givet att till- synsmyndigheten ifråga om bedöm- ningsproblemen samråder bl. a. med de handikappades egna organisationer samt att hithörande spörsmål tas upp även med huvudmännen för fritidsgrupps— verksamheten.

Det synes vidare motiverat att i an- visningarna redovisa huvuddragen i den syn på frågan om lokal anordnare! bidragsmottagare, vilken utvecklats i avsnitt 4.7.5.

4.10. Kontrollåtgärder m.m.

Tillsynsmyndighetens kontroll gent— emot huvudmännen sker f. n. genom stickprov, vilka till sin omfattning och karaktär skiftar från år till år. Huvud- männens granskning sker på något va- rierande sätt, vilket också torde ha framgått av vad som anförts på annan plats. Nämnas bör också att med kon- trollen sammanhängande problem, tolk— ningen och tillämpningen av gällande bestämmelser och anvisningar m. m. brukar tas upp av Skolöverstyrelsen vid dess kontakter med ungdomsorga- nisationerna och studieförbunden.

Vissa sidor av kontrollfrågan har be- rörts i tidigare avsnitt. Att utredningen likväl upptar den till behandling under särskild rubrik förklaras av att hit- hörande spörsmål aktualiserats av riks- dagens revisorer, vilkas utförliga redo— visning framgår av deras berättelse till". 1964 års riksdag (5 26; sid. 247). I den-» na uttalades bl. a.

». . . För att få en uppfattning om arten- och omfattningen av de fel som kan begås. i samband med rekvisition av här berörda

statsbidrag har revisorerna tagit del av några av de granskningspromemorior som)

under de senaste åren upprättats inom skol— överstyrelsen i anslutning till den kontroll som utövats av ämbetsverket. Revisorerna har härvid funnit att avsevärda brister och felaktigheter i olika hänseenden vidlåtit det redovisningsmaterial som underkastats granskning. Framhållas må i detta samman— hang att Skolöverstyrelsens kontroll om— fattar endast några få procent av det. to- tala materialet . . .».

I sin sammanfattning, vilken även åsyftade stödet till studiecirkelverksam— heten, framhåller revisorerna:

>>. . . Av det anförda torde framgå att oaktat kontrollen över den här berörda verksamheten omfattar endast en mycket ringa del av det totala redovisningsmate- rialet, en mängd fel av ej sällan graveran- de art uppdagats vid granskningen. Det före- faller revisorerna mot bakgrunden härav angeläget att särskilda åtgärder vidtages i syfte att för framtiden skapa ökade garan- tier för att statsbidragsbestämmelserna blir i tillbörlig grad beaktade. Enligt re— visorernas mening bör en utredning därför snarast tillsättas med uppgift att klarlägga orsakerna till de konstaterade missförhållan- dena. Uppmärksamhet bör härvid bl. a. ägnas frågan om brister kan tänkas före- ligga i det nu tillämpade redovisningssyste- met och om den hittillsvarande kontrollen på förevarande område kan anses tillräck— ligt betryggande . . .».

I yttrande över riksdagsrevisorernas berättelse konstaterade Skolöverstyrel- sen beträffande ungdomens fritidsverk- samhet (fritidsgruppsstödet) bl.a.:

». . . En omkonstruktion av bidragsbe— stämmelserna i riktning mot en förenkling är säkerligen motiverad och 1962 års ung- domsutredning har även erhållit i uppdrag att verkställa en översyn av reglerna för bidragsgivningen till fritidsverksamheten. En anpassning av redovisningsmaterialet beträffande fritidsgrupper till databehand- ling är i detta sammanhang angelägen att överväga . . .».

Riksdagsrevisorernas propå om even- tuell skärpning av kontrollen har inte bara praktisk-ekonomisk utan också principiell betydelse. Den berör näm- ligen frågan om statsmakternas för- troende för bl.a. organisationernas vil-

ja och förmåga att efterleva bestämmel- ser, som i så hög grad som de hittills- varande -— och även de föreslagna —— präglas av frihet och självansvar. I ett system grundat på självkontroll och lo- jal samverkan mellan tillsynsorga- net och huvudmännen samt de senare och deras underorganisationer på olika plan ligger ett väsentligt egenvärde. Ut- redningen har tidigare uttalat sitt för- troende för de fria och frivilliga ung- domssammanslutningarna. Vad som därvid anförts är i princip tillämpligt också på studieförbunden, vilka här beröres i egenskap av huvudmannaka- tegori. Likväl finner utredningen det angeläget att inskärpa betydelsen av att berörda organisationer och sam- manslutningar aktivt verkar för att det förtroendekapital de lyckats skapa för sig hos tillsynsmyndigheten och stats- makterna inte förskingras. Känslan av att ha del i ansvaret för be- stämmelsernas efterlevnad måste nå ut till alla som på olika organisations- plan har att befatta sig med grupp- verksamhetens redovisning, granskning etc. För envar måste det stå klart, att överträdelser av eller försök att kring- gå stadganden och föreskrifter kan tvinga statsmakterna till en ompröv- ning med skärpt kontroll som följd. Tendenser av angivet slag kan t.o.m. tänkas äventyra hela bidragsformens existens.

Utredningen anser det inte befogat att föreslå skärpt övervakning och kon- troll av fritidsgruppsverksamheten från tillsynsmyndighetens sida. Dess insat- ser därvidlag synes i allt väsentligt kun- na följa hittillsvarande riktlinjer. En intensifiering av kontakt- och informa- tionsaktiviteten synes dock erforderlig de närmaste åren, då de nya bestäm- melserna skall föras ut och ensartade bedömningsregler måste utvecklas för hela det aktuella området.

De av riksdagens revisorer påtalade felen måste givetvis ses inte bara som en brist i kontrollsystemet utan också sättas i samband med graden och om- fattningen av detaljregleringar i gällan- de bestämmelser. Med de förenklingar utredningen föreslagit beträffande vill- kor och bidragsberäkning bör åtskil- liga fel, orsakade av tolkningssvårig- heter eller okunnighet, kunna undvi- kas. Granskningen och kontrollen kan samtidigt underlättas och koncentre- ras till mera centrala moment. Som exempel på ett sådant vill utredningen nämna frågan om rent administrativ delning av större grupper, vilket bör an- ses stå i strid med bidragsgivningens syfte.

När det gäller huvudmännens sätt att bygga upp sitt redovisnings— och granskningssystem finner utredningen det olämpligt att föreslå några regle- rande former. Skillnader i organisa- tionsstruktur samt olikheter ifråga om existerande förvaltnings- och admini- strationspraxis m.m. gör det nödvän- digt att lämna stor frihet för den en- skilde huvudmannen att forma ett ef- fektivt system och att delegera ansvar inom detta.

4.11. Databehandling av fritidsgruppre- dovisningar

4.11.l Allmänna utgångspunkter

De många delmoment, som ingår i den administrativa behandlingen av fritids— gruppsredovisningarna. är mycket tids- krävande. Mot bl.a. den bakgrunden har utredningen funnit anledning över- väga om maskinell behandling av fri- tidsgruppsdata skulle kunna nedbringa mängden av rutinmässiga kollatione- ringar och uträkningar, dvs. om tids- mässiga och ekonomiska besparingar kan göras.

Från budgetåret 1963/64 tillämpas

databehandling av studieförbundens verksamhet. Samma program kan, med vissa reservationer, nyttjas för fritids- grupperna. Det är emellertid i första hand utformat med tanke på cirkel- verksamheten. Om man önskar en ut— förligare information om gruppverk— samheten, vilket är liktydigt med att man för in ökad mängd eller nya typer av data eller begär en annan form av bearbetning och redovisning, krävs därför en omarbetning och modifiering av studieförbundsprogrammet. Omfat- tande ändringar i detta skulle, enligt vad utredningen inhämtat, ställa sig ungefär lika dyrt som ett separat pro- gram för fritidsgrupperna.

Under sitt arbete har ungdomsutred- ningen upprepade gånger tvingats kon- statera, att befintlig statistik över fri- tidsgruppsverksamheten är ofullstän- dig. Den som finns ger endast en ytlig bild av den väldiga aktivitet, vilken bedrives i statsunderstödda fritidsgrup- per. Fakta om köns. och åldersfördel- ningen bland deltagarna saknas och ämnesindelningen följer ett mycket grovmaskigt redovisningsmönster. Det kan också nämnas att flera ungdoms- organisationer saknar samlade uppgif- ter om den verksamhet, som förekom- mer inom respektive sammanslutningar. En förklaring härtill är att studieför- bunden fungerar som huvudmän. Redo- visningar och bidragsansökningar går därför i många fall andra vägar än över ungdomsorganisationerna. Av dessa är för övrigt inte alla centralt anslutna till något studieförbund. Sistnämnda förhållande leder till att den lokala rapporteringen sker på varierande sätt, vilket självfallet försvårar den sam- lade överblicken.

Vid de tidigare nämnda överläggning- arna med företrädare för ungdomsorga- nisationerna togs också frågan om even- tuell databehandling av fritidsgrupps-

verksamheten upp. Samtidigt gavs de tillfrågade tillfälle att uttala sina önske— mål därvidlag. Generellt fick tanken på databehandling ett positivt motta— gande. Bristande kännedom om inne- börden av en omläggning föranledde dock begränsade reservationer och för- behåll i avvaktan på ett fullständigt förslag. Organisationernas anspråk på vad databehandlingen _ utöver ratio— nellare administration borde ge kan delas upp på två huvudkategorier:

1. uppgifter om grupperna;

2. uppgifter om gruppdeltagarna

(och/eller ledarna).

Med hänsyn till basmaterialets om— fattning (1,5 milj. deltagare) visade det sig snabbt att större delen av kraven under punkt 2 måste lämnas obeaktade vid de fortsatta övervägandena.

Det hör här nämnas att hithörande spörsmål särskilt diskuterats med riks- idrottsförbundet, till vars domineran- de ställning utredningen ansett sig ha anledning att ta speciell hänsyn. RFzs uppfattning kan i allt väsentligt sägas sammanfalla med övriga ungdomsorga- nisationers. Ett särskilt önskemål från HF:s sida var, att systemet borde ut- formas så att maskinell utskrift av ut- betalnings- och girokort blev möjlig.

På grundval av utredningens övervä- ganden och de uttalade önskemålen utarbetades inom utredningen en pro- memoria rörande karaktären av de pri- märuppgifter, vilka borde läggas till grund för bearbetningen. Vidare pre- ciserades målen beträffande intygs- och statistikutskrifter.

Som primäruppgifter angavs:

1. Huvudman

2. (Med-) arrangerande lokal orga- nisationsenhet (motsv.)

3. Säsong

4. Kommun

5. Län

6. Avdelning (motsv.)

8. Gruppnummer (för identifiering)

9. Grupptyp (med hänsyn till dispen— ser) 10. Gruppämne 11. Antal bidragsgrundande deltagare 12. Könsfördelning 13. Åldersfördelning (10—14; 15—19; 20—24; övriga) 14. Medlemskapsförhållanden (med— lem; ej medlem) 15. Antal ej bidragsgrundande delta- gare 16. Antal bidragsgrundande samman- komster 17. Verksamhetskaraktär (inomhus; utomhus; »både och») 18. Egenavgifter/egna kostnader i ge- nomsnitt per deltagare 19. Ledararvode (uppbär arvode; uppbär ej arvode).

Beträffande bidragsintyg för t. ex. an- sökan om kommunalt stöd förutsattes att sådana skulle skrivas ut per avdel- ning.

Ifråga om statistik skulle sådan till- handahållas för tillsynsmyndighetens bidragsutbetalning till huvidmännen samt för de senares utbeta'uingar till lokala avdelningar (motsv.). Vidare borde statistik kunna erhållas med led— ning av (med-) arrangerande organi- sation (motsv.).

För intygen och de olika statistiska sammanställningarna angavs något va- rierande summering och uppdelning av primäruppgifterna. Alternativa statis- tikutskrifter, bl.a. med hänsyn till äm- nesklassificeringen, aktualiserades. Det bör nämnas att såväl intygen som sta- tistiken på väsentliga punkter avvek från de mönster, vilka utformats för studieförbundens räkning. Anmärkas bör även att endast enstaka korskö- ringar ansågs böra höra till det nor- mala. Sådana skulle däremot kunna be— ställas av huvudmän och organisatio-

ner, vilka i så fall själva skulle bära hela program— och kör-tidskostnaden.

Större delen av de angivna primär- uppgifterna förutsattes bli obligatoriska för samtliga förekommande grupper.

Promemorian angav slutligen de kon- troller och uträkningar, vilka borde ske maskinellt.

4-.ll.2 Kostnadsberäkningar

Med utgångspunkt från den i korthet refererade promemorian inleddes över- läggningar med Statistiska centralby- rån för att klarlägga de tekniska och ekonomiska premisserna för en refor- mering av redovisningssystemet för fritidsgrupperna. I mars 1966 lämnade beredningssektionen vid SCB:s data— maskincentral en kostnadsberäkning. Denna var i huvudsak baserad på pro— memorians förutsättningar samt i öv- rigt på antagandet att antalet grupper skulle komma att uppgå till cirka 95 000 under budgetåret 1967/68. Beräkningen, som grundar sig på 1966 års priser, upptar följande poster:

Systemarhete, programme- ring (engåugskostnad) . . Programtest (engångskost— nad) 19 000: Produktionskörning . . . . ca 50 000: Stansning av primärmaterial (cirka 95000 kort än 0,30 kr. per kort) ..........

33 000:

28 500: -— 130 500:—

Kostnadsberäkningen inkluderar inte hålkort, blanketter eller distributions- kostnader. Eftersom antalet medarran- görer, avdelningar m.m. inte är känt och produktionskörningstiden är abso- lut beroende av detta har kostnaderna för produktionskörning angivits med ett ungefärligt belopp.

Som synes skulle initialkostnaderna bli cirka 52 000 kr., medan vad som kan betecknas som de årliga kostnader-

na skulle uppgå till något mindre än 80 000 kr.

På utredningens begäran gjordes ock- så en särskild kostnadsberäkning av- seende utskrift av postgiroblanketter för riksidrottsförbundets räkning. Programmering

kostnad) Programtest (engångskostnad) 1 500: Stansning av namn- och ad-

resskort (cirka 20000 51 0.40 kr. per kort; engångs- kostnad) Produktionskörning ........

(engångs-

Även här gäller att beräkningen inte inkluderar hålkort, blanketter, separe- ring och distributionskostnader. Pris- läget är 1966 års. I detta fall skulle be- gynnelsekostnaderna bli ungefär 13 000 kr. och de årligen återkommande om— kring 4 000 kr.

4.113 Utredningens överväganden och förslag

Två frågor har stått i centrum för ut- redningens överväganden. För det förs- ta: Kan en övergång till databehand— ling tänkas göra den administrativa handläggningen så mycket enklare, att besparingar kan göras ifråga om tid, arbetskraft och eventuellt pengar? För det andra: Finns det bärande skäl att göra ett separat system för fritids- gruppsredovisningen? (Underförstått: Eller bör anspråken reduceras och un- derordnas studieförbundens system?)

Ungdomsutredningen anser sig kunna besvara båda frågorna med ja. Svaret på den första bör ses i samband med de goda erfarenheter, som vunnits ifrå- ga om cirkelredovisningarna. Även om åtskilligt granskningsarbete alltjämt måste ske manuellt och genom huvud— männens försorg, bör tid och arbets- insatser för vissa rutinuppgifter kunna minskas till förmån för en intensivare

kontroll på andra punkter. De når- maste åren innan systemet är inar- betat och fungerar — kan mycket väl ge problem, men dessa bör inte få ver— ka avskräckande. De långsiktiga för- delarna väger nämligen, enligt utred- ningens åsikt, tyngre.

Vad beträffar den andra frågan vill utredningen starkt betona betydelsen av att data om fritidsgruppsverksam- heten systematiseras och bearbetas på ett sätt som gör det möjligt att konti- nuerligt följa och analysera utveckling- en. Såväl tillsynsmyndigheten som stats- makterna måste ha intresse av att få ett fullödigare underlag än det hittills- varande inför ställningstaganden och åtgärder, som berör anslagsgivningen till ungdomens fritidsaktivitet. Även ungdomsorganisationernas centrala in- stanser skulle här kunna få ett värde- fullt hjälpmedel för sin planering av t. ex. ledarskolning och materielpro- duktion. Nya möjligheter skulle sam- tidigt erhållas att mäta resultaten av specialaktioner av olika slag.

Med hänvisning till vad som anförts, föreslår utredningen, att redovisningar av fritidsgrupper fr.o.m. budgetåret 1968/69 blir föremål för databehand- ling enligt i huvudsak de riktlinjer, som skisserats i den tidigare referera— de promemorian. Av förklarliga skäl har utredningen inte diskuterat syste- mets alla detaljer. Ansvaret för den slutgiltiga utformningen av detta bör läggas på tillsynsmyndigheten. Arbetet bör bedrivas i nära samråd med studie— förbunden och ungdomsorganisationer- na samt med anlitande av erforderlig expertis från statistiska centralbyrån och statskontoret. Till de frågor, som kan kräva särskilda överläggningar, hör utarbetandet av blanketter för rappor- teringen. Enhetlighet bör eftersträvas och hänsyn tas till exempelvis sådana praktiska problem, som är förenade med

kodifiering och stansning. Vidare bör gemensamma anvisningar utformas för ämnesklassificering. Förebilden bör här vara den som brukas för studiecirklar- na (densamma som bibliotekens), men vissa justeringar kan bli nödvändiga med hänsyn till bl. a. de ämnesmässigt »blandade» fritidsgrupperna.

Utredningen anser det angeläget att omläggningen sker så snart som möj- ligt men utesluter inte möjligheten av att övergången företas i etapper. Under budgetåret 1968/69 skulle vis-s försöks- verksamhet kunna bedrivas, varefter steget skulle tas fullt ut därpå följande år. -

Beträffande kostnaderna och fördel- ningen av dessa bör i princip gälla sam- ma regler som följts vid uppbyggna- den av studieförbundens system för cir- kelrapportering. Engångskostnaderna för programmering och test bör bestri- das genom att särskilda medel ställes till förfogande. Detsamma bör under ett eventuellt försöksår gälla för produk- tionskörningen. Kostnaderna för den sistnämnda bör fr.o.m. budgetåret 1969/70 fördelas mellan tillsynsmyn- digheten och huvudmännen. '

Av huvudmännen torde endast riks- idrottsförbundet ha en så omfattande gruppverksamhet, att maskinell ut— skrift av postgiroblanketter kan moti- veras. Begynnelsekostnaderna för HF:s kompletterande program, testningen och adresstansningen bör täckas genom ett engångsanslag.

4.12 Medelsbehovet; sammanfattning

Utredningens förslag i detta kapitel för— anleder anspråk på statsmedel till bi— dragsgivningen för fritidsgrupper samt till täckande av vissa kostnader för övergång till databehandling. En rad- faktorer gör beräkningen av medelsbe— hovet för förstnämnda ändamål vansk— lig. I korthet må således erinras om:

att den nedre åldersgränsen ändras; att viss del av kommunernas grupp- verksamhet torde bortfalla som bi- dragsobjekt; att stimulanseffekten av bidragsför— stärkningen inte kan förutses; samt att bidragskonstruktionen radikalt änd- ras och att antalet sammankomster per grupp inte på förhand kan fast- ställas med full visshet. När Skolöverstyrelsen i petita för 1964/65 förordade en sänkning av ned- re åldersgränsen till 10 år beräknades det härav föranledda ökade medelsbe- hovet till 400000 kr. Beloppet fram- står som relativt måttligt i förhållande till hela anslaget, vilket nämnda år upp- gick till 7 milj. kr. Förklaringen ligger att döma av riksidrottsförbundets yttrande över folkbildningsutredning- ens betänkande _— i att den inom RF- sektorn bedrivna verksamheten endast i mindre omfattning vänder sig till ung- domar i åldrarna under 12 år.

Liksom i de tidigare exemplen har utredningen ansett sig böra räkna med att antalet sammankomster per grupp i genomsnitt uppgår till 13. Verksamhe— tens omfattning 1968/69 beräknar ut- redningen skall motsvara cirka 110 000 grupper av nuvarande typ. Utgångs- punkt har härvid varit 1964/65 års siff- ror (94365) och utredningen har för- sökt sammanväga de senaste årens mat- tade expansionstakt med effekten av de föreslagna ändringarna. Bidragsbelop- pet har i avsnitt 4.7.11 föreslagits bli 12 kr. per bidragsgrundande samman- komst. Anspråken på statsmedel för bidrag till ungdomens fritidsverksam- het skulle således bli 110000 )( 13 )( 12 kr. : 17,16 milj. kr. Om kostnaderna per grupp uppgår till tidigare angivna 300 kr. skulle statsstödet således täcka

cirka 52 procent av föreningarnas ut- gifter för gruppverksamheten. Genom ökad omfattning samt inten- sifiering av verksamheten torde ansprå- ken på bidragsmedel för vart och ett av de närmaste fem åren öka med upp- skattningsvis 5 procent. Utredningens antagande på denna punkt får inte be- traktas som en prognos i egentlig me- ning. En expansionstakt som den nämn— da framstår dock som sannolik. Beträffande kostnaderna för databe- handling hänvisas till motiveringarna i avsnitt 4.11.3. Huvudmännens (och i förekommande fall ungdomsorganisa- tionernas) kostnader för hålkortsstans- ning samt andel i produktionskörnings- kostnader synes inte bli av den stor- leksordningen att de motiverar förslag om särskilda anslag. Sammanfattningsvis föreslår utred- ningen att till bidrag till ungdomens fritids- verksamhet för budgetåret 1968/69 under ecklesiastikhuvudtiteln anvi- sas ett förslagsanslag av 17 160 000 kr.;

att skolöverstyrelsens omkostnadsan- slag under samma huvudtitel för budgetåret 1968/69 räknas upp med förslagsvis 105 000 kr. för att täcka försöks- och utvecklingskostnader i samband med övergång till data— behandling av fritidsredovisningar; samt avsättningen till fonden för idrot- tens främjande under handelshu- vudtiteln för budgetåret 1968/69 ökas med 15000 kr., vilket belopp såsom engångsanslag ställes till riksidrottsförbudets förfogande för att täcka vissa initialkostnader vid övergång till databehandling av fri— tidsgruppsredovisningar.

KAPITEL 5

Statsstödet till central verksamhet m. 111.

5.1 Nuvarande förhållanden 5.1.1 Inledning

Statsbidrag till vissa ungdomsorganisa- tioners centrala verksamhet utgår en- ligt kungörelsen den 4 juni 1964 (nr 510; ändr. 1966: 134). Stödformen till- kom på ungdomsutredningens förslag i dess första delbetänkande (SOU 1963: 67) och ersatte fr. o. m. budget- året 1964/65 det tidigare bidraget till instruktörsverksamhet inom ungdoms- organisationer.

För i princip samma ändamål utgår från särskilt anslag bidrag till Sveriges elevers centralorganisation. Av anslaget till hemgårdsverksamhet disponeras viss andel av Riksförbundet Sveriges ungdoms— och hemgårdar för dess cen- trala kostnader. Till riksidrottsförbun- dets ungdomsarbete lämnas motsvaran— de srtöd över fonden för idrottens främ— jande.

I detta sammanhang finner utredning- en det motiverat att också aktusalisera de i jämförelse med de nu nämndia —— något karaktärsskilda former av stöd, som lämnas från fonden för fri— luftslivets främjande till bl. a. läger- verksamhet för ungdom samt från idrottsfonden till ungdomsidrott i orga- nisationer utanför RF. Sagda stödfor— mer behandlas också av andra utred- ningar, men är givetvis av intresse för ungdomsutredningen. Dels berör de i hög grad ungdomsaktivitet, dels talar skäl för att de statliga insatserna i möjligaste mån samordnas. Kring hit-

hörande spörsmäl har kontakter före-. kommit med såväl fritidsutredningen som idrottsutredningen. Den särskilde utredningsman (bitr. studierektorn Inge Johansson), vilken chefen för handels— departementet den 18 december 1964 tillkallade för att se över inriktningen och formerna för stödet till ungdoms- idrott inom andra organisationer än RF-förbunden, har som expert varit knuten till ungdomsutredningen.

5.1.2 ngdomeorganisationemas centrala verk- samhet

Av kungörelsen den 13 maj 1966 (nr 134) framgår att 5. k. centralt stöd kan beviljas organisation som har minst 3 000 medlemmar i åldrarna 12—25 år. I den ursprungliga kungörelsen (1964: 510) angavs dessutom som villkor, att organisation för att kunna erhålla bi— dra-g skulle vara uppbyggd och fungera enligt vedertagna demokratiska princi- per samt att den öppet skulle ta ställ- ning för demokratin. Därtill skulle den bedriva en till kamratskap fostrande verksamhet. Dessa principiella och grundläggande villkor har alltjämt gil- tighet. Med hänsyn dels till deras karak- tär, dels till det faktum 'att beslut om bidrag fattas av Kungl. Maj :t har det emellertid ansetts lämpligt att lämna ifrågavarande villkorsangivelser utan- för kungörelsens stadganden. I praxis har också den regeln iakttagits, att bi- drag inte lämnats till sammanslutning med huvudsaklig uppgift att tillvarata medlemmarnas enskilda eller yrkesmäs-

siga ekonomiska intressen (jfr. SOU 1963:67 ; sid. 87).

Statsbidraget utgår i form av grund- bidnag, instruktörsbidrag och rörligt bi- drag.

För budgetåret 1966/67 har grundbi- draget fastställts till 20 000 kr. per kva- lificerad organisation.

Instruktörsbidragsdelen beräknas med ledning av varje organisations medlems— tal i de angivna åldrarna. Som medlem betraktas enligt kungörelsen dels den som under närmast föregående redo— visningsår varit registrerad såsom med- lem i organisationens medlemsmatrikel, dels den som under nämnda redovis— ningsår deltagit i verksamhet bedriven av organisationen vid minst tio sam- mankomster under en tidsrymd av minst tio veckor.

Vid fastställande av instruktörsbidra- gets storlek nyttjas följande beräknings— tabell:

Instruktörsbidrag kronor

Ungdomsorganisa- tionens medlemstal

20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000 90 000 100 000 110 000 120 000 130 000 140 000 150 000 160 000

Högst 9 999 10 000—14 999 15 000—19 999 20 000—24 999 25 000—29 999 , 30 000—34 999 35 000—39 999 40 000—44 999 45 000—49 999 50 000—54 999 55 000—59 999 60 000—69 999 70 000—34 999 85 000—99 999 Lägst 100000

Det rörliga bidraget bestämmes efter antalet lokalavdelningar inom ungdoms- organisationen under närmast föregå- enxde redovisningsår. Lokalavdelning definieras såsom avdelning, i vilken a) flertalet av medlemmarna är i åld-

rarna 12—25 år; b) det ankommer på medlemmarna och

på organ, som utses av medlemmar- na, att fatta beslut angående avdel-

ningens verksamhet; c) under redovisningsåret genomförts minst 25 sammankomster.

Vidare gäller att avdelningen skall vara införd i ungdomsorganisationens register över lokalavdelningar.

Vid beräkning av det rörliga bidraget tillämpas följande uppställning:

Antal lokalavdelningar

Rörligt bidrag kronor

199 5 000 299 10 000 300— 399 15 000 400— 499 20 000 500— 599 25 000 600— 699 30 000 700—- 799 35 000 800— 899 40 000 900— 999 45 000 Lägst 1 000 50 000

Högst 200—

Såväl instruktörsbidraget som det rör- liga bidraget kan bestämmas till lägre belopp än de i uppställningama an- givna i den mån det i budgeten anvisa— de anslaget inte räcker till. Nedsätt- ningen skall i så fall ske med samma procenttal för samtliga bidragsberätti- gade ungdomsorganisationer. Denna re- gel hade aktualitet budgetåret 1964/65, men genom anslagshöjningar för därpå följande budgetår kom bidragen att helt sammanfalla med fördelningstabeller- nas summor.

Som tillsynsmyndighet fungerar skol- överstyrelsen, till vilken ansökan, bi— dragsrekvisitioner m. m. inges.

I princip skall bidragsmottagande or- ganisation i efterhand redovisa, att den under budgetåret haft kostnader för lö— ner, resor och traktamenten av min-st den omfattning som instruktörsbidrags- beloppet utgjort. För alla tre i det sam- lade centrala bidraget ingående poster- na gäller, att mottagaren skall kunna styrka att medlen i sin helhet använts

för verksamhet bland ungdom. Generellt gäller alltså stor frihet för organisa— tionerna att avgöra hur bidragen skall disponeras. I ungdomsutredningens be— tänkande, vilket utgör utgångspunkt för kungörelsen och på den grundade före- skrifter, uttalades bl. a. att bidraget inte borde vara förknippat med några bestämmelser som reglerar instruktö— rernas anställningsvillkor och arbets- uppgifter. Inte heller borde föreskrivas hur många instruktörer respektive or- ganisationer skall anställa, om de skall anställas på hel- eller deltid, för längre eller kortare tid. Utredningen framhöll:

>>. . . Såsom redan tidigare påpekats bör organisationerna många gånger kunna ut- nyttja det statliga stödet bättre och effek- tivare om de har befogenheter att själva av- göra hur det skall användas . . .»

Antalet bidragsmottagande organisa— tioner var 1964/65 sammanlagt 40. I budgeten för samma år anslogs för det aktuella ändamålet 3 016 000 kr. Närmast påföljande budgetår beviljades ytterli- gare en organisation (De handikappades riksförbund) bidrag till central verk— samhet. Samtidigt höjdes anslaget till 3 666 000 kr. Av tabell 34 framgår vilka organisationer som erhåller bidrag, vil— ka behov de anmält för 1966/67 och 1967/68 samt vilka belopp som utgått under 1964/65 och 1965/66. Det bör framhållas att organisationerna uppen- barligen tolkat begreppet »behov för 1966/67 (1967/68)» mycket olika, när uppgift härom begärts in av Skolöver- styrelsen. Flertalet organisationer har helt enkelt med ledning av kungörelsen och tillgänglig medlemsstatistik m. m. beräknat sin andel av anslaget. Andra har givit »behov» en vidare innebörd ! och fört upp vad de ansett sig behöva , för att förverkliga planerad och önskad aktivitet. Att så är fallet framgår också av de bilagor en del organisationer fo- gat till sina anmälningar.

Vid 1966 års riksdag beslutades att centralt stöd skall utgå också till Fräls— ningsarméns scoutförbund, Ungdomens fredsförbund, Sveriges konservativa stu- dentförbund, Föreningen Nordens ung- domsrepresentantskap, Centralförbun- det för Finska föreningar i Sverige samt Riksförbundet Demokratiska ungdom. Med syftning på sistnämnda organisa- tion erinrade departementschefen om riksdagens beslut om statsbidrag till politiska partier och anförde:

». . . En konsekvens av detta beslut bör bli att ungdomsorganisation med nära anknyt- ning till parti som kan uppbära det nya statsbidraget bör komma i fråga för bidrag från förevarande anslag utan prövning av verksamhetens inriktning . . .»

I budgeten för 1966/67 är anslaget till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet uppfört med 4266 000 kr., vilket belopp således skall fördelas mel- lan 47 organisationer.

Bland organisationer som under sena- re år ansökt om men inte beviljats stöd från ifrågavarande anslag kan nämnas Svenska korporationsidrottsförbundet, Svenska motorklubben, Svenska motor- federationen, Svenska ponnyföreningen, Svenska blå stjärnans ungdomskår, Est— niska kommitténs ungdomsverksamhet samt Sveriges fria kristliga studentför- ening och Fria kristliga gymnasiströrel— sen, de båda sist angivna i samverkan. Av dessa har de fyra första hänvisats till idrottsanslagen. Svenska blå stjär- nan har ansetts jämförlig med Riksför- bundet Sveriges lottakårer, till vars verksamhet bidrag lämnas under för- svarshuvudtiteln.

5.1.3 Sveriges elevers centralorganisation m. fl. Statsbidrag till Sveriges elevers central- organisation (SECO) utgick första gången budgetåret 1963/64. I anledning av motioner (1963:I:212 och 11:255;

Tabell 34. Organisationernas anmälda medelsbehov för central verksamhet under bud— getåren 1966/67 och 1967/68 samt beviljade bidrag budgetåren 1964/65 och 1965/66 för samma ändamål.

Anmält behov för Beviljade bidrag för

Organisation 1966/67 1967/68 1964/65 1965/66

Evangeliska fosterlandsstiftelsens

ungdomsförbund ............... 105 000 100 000 87 150 100 000 Frikyrkliga ungdomsrådet ........ 40 000 45 000 39 750 45 000 Frälsningsarméns scoutförbundl. . . . 50 000 60 000 ——- —— Frälsningsarméns ungdom1 ........ 80 000 100 000 75 300 100 000 Förbundet Vi unga .............. 100 000 120 000 67 400 85 000 Godtemplarorden ................ 210 000 210 000 178 000 210 000 Sveriges godtemplares ungdomsför-

bund ......................... 80 000 90 000 59 500 70 000 IOGT:s scoutförbund ............. 60 000 60 000 51 600 50 000 Riksförbundet Sveriges 4 H ....... 200 000 180 000 154 300 180 000 Ridfrämjandets ungdomsnämnd . . . 65 000 65 000 47 650 55 000 Sveriges fältbiologiska ungdomsför-

ening ......................... 45 000 45 000 39 750 45 000 KFUK:s riksförbund ............. 85 000 85 000 55 550 85 000 KFUM:s riksförbund ............. 115 000 140 000 87 150 125 000 KFUK/M:s scoutförbund ......... 175 000 175 000 63 450 75 000 Metodistkyrkans ungdomsförbund. . 45 000 50 000 39 750 45 000 Motorförarnas helnykterhetsförbund 100 000 148 000 87 150 110 000 NTO:s juniorförbund ............. 50 000 50 000 47 650 50 000 NTO:s scoutförbund .............. 50 000 50 000 47 650 50 000 NTO:s ungdomsförbund .......... 40 000 30 000 71 350 85 000 Nykterhetsorganisationen Verdandi _” 100 000 39 750 45 000 Riksförbundet Kyrklig ungdom . . . 230 000 230 000 185 900 230 000 Sveriges unglottor (Riksförbundet

Sveriges lottakårer) ............ 55 000 55 000 51 600 50 000 Skid- och friluftsfrämjandet ....... 95 000 125 000 79 300 116 000 Svenska alliansmissionens ungdoms-

förbund ....................... 49 000 50 000 43 700 50 000 Svenska baptisternas ungdomsför-

bund ......................... 70 000 90 000 59 500 80 000 Svenska frisksportförbundet ....... 45 000 60 000 39 750 45 000 Svenska missionsförbundets ungdom 150 000 185 000 154 300 140 000 Svenska ungdomsringen för bygde-

kultur ........................ 70 000 70 000 55 550 65 000 Sveriges blåbandsungdom ......... 70 000 70 000 43 700 60 000 Svenska scoutförbundet .......... 150 000 150 000 122 700 145 000 Sveriges schackförbund (ungdoms-

verksamheten) ................. 70 000 80 000 47 650 55 000 Sveriges studerande ungdoms hel-

nykterhetsförbund ............. 45 000 65 000 39 750 45 000 Sveriges ungdomsorganisationers

landsråd ...................... 65 000 45 000 39 750 45 000 Unga örnars riksförbund ......... 510 000 525 000 75 300 105 000 Ungdomens röda kors ............ 70 000 75 000 59 500 65 000 Örebromissionens ungdom ........ 60 000 60 000 51 600 60 000 Ansgarsförbundet av kyrkliga

juniorer ....................... 45 000 60 000 39 750 45 000 Folkpartiets ungdomsförbund ..... 95 000 120 000 59 500 85 000 Högerns ungdomsförbund ......... 105 000 160 000 87 150 105 000 Centerns ungdomsförbund ........ 900 000 990 000 178 000 220 000 Sveriges socialdemokratiska ung-

domsförbund .................. 200 000 200 000 162 200 200 000 De handikappades riksförbund (De

vanföras riksförbund) .......... 25 000 55 000 45 000

SU 39) beviljade riksdagen 10000 kr. till att bestrida kostnader för SECO:s allmänna verksamhet. Anslaget fördubb- lades redan därpå följande år och höj— des 1965/66 till 50000 kr. För budget- året 1966/67 har beslut fattats om att 60 000 kr. skall utgå till organisationen.

Det kan nämnas att ungdomsutred- ningen i sitt första betänkande föreslog att SECO för 1964/65 skulle beviljas 45000 kr. (grundbidrag + instruktörs- bidrag) vartill borde läggas ett belopp som rörligt bidrag. Det senare skulle be— räknas med ledning av antalet anslutna elevråd. Förslaget avvisades av Kungl. Maj:t. Under senare år har SECO:s an- slagsfråga vid flerfaldiga tillfällen för— anlett riksdagsmotioner med krav om höjning av bidragsbeloppet.

I riksorganisationens stadgar (antag- na 1965) heter det beträffande syftet:

». . . Organisationen, som är politiskt och religiöst obunden, har till uppgift att:

a) stödja de anslutna eleverna och de- ras lokala representation,

b) som representant för de anslutna ele— verna verka för deras intressen i elevt'rågor,

c) genom verksamhet riktad till såväl ele- ver som till allmänheten och myndigheterna söka verka för att skolan blir präglad av de demokratiska idéerna . . .»

För elevråden och distrikten har syf— tet angivits på i det närmaste identiskt sätt.

SECO betecknar sig som en »ideell in- tresseorganisation». Med tonvikten på ideell hänvisas såväl till strävandena att demokratisera skolan och dess inre liv som till att medlemmarna genom sitt arbete i elevrådsrörelsen tillägnar sig kunskaper om demokratins idéer, meto- der och teknik. Funktionen som intres- sesammanslutning synes närmast mot- svara den som fullgöres av studentfack- liga organisationer.

Elevrådsrörelsen i modern form har växt fram under det senaste årtiondet. SECO bildades 1952. Från mitten av 50-

talet har den organisatoriska och med- lemsmässiga utvecklingen varit närmast explosionsartad, vilket också speglar sig i de beslut 1965 års elevriksdag fattade om ändrade organisationsformer. Till de väsentligaste dragen i nydaningsar- betet hör att regionala organ (distrikt) bygges upp över hela landet. Deras an- tal vid utgången av 1965 var 21. Endast Gotland och Bohuslän saknade dis- triktsorganisationer av SECO (för Bo- husläns del konstituerades distriktet i februari 1966). Vid samma tidpunkt hade 9 distrikt kanslilokaler och 2 kom- munalt bidrag för att anställa personal (Göteborg och Stockholm).

Antalet anslutna elevråd var vid års- skiftet 1965/66 cirka 500. Genom elev— råden var ungefär 320 000 elever anslut- na till SECO. Organisationens verksam— hetsfält är grundskolans högstadium, gymnasier (med undantag för de tek- niska), yrkesskolor och motsvarande skolformer. Den högsta organisations— procenten finns bland gymnasieleverna och den lägsta (omkring 60 procent) vid grund-, yrkes— och fackskolor. Un- der 1965 genomfördes en kampanj vid yrkesskolorna. Den resulterade i att 40- talet elevråd nybildades och anslöts till den centrala organisationen. De flesta elevråden (cirka 200) finns vid grund— skolornas högstadier. Vid gymnasierna uppgår antalet till ungefär 150.

Den enskilde elevens anslutning till elevråd och därmed till SECO kan ske i två alternativa former. Vilken som skall gälla vid vederbörande skola beslutas av elevråd. Av paragraf 2 i normalstad— gar för elevråd framgår de båda an- slutnin gsmöj li gheterna :

». . . Alt. A. Skolans elever är anslutna till elevrådet. Elev äger rätt att utträda ur elev- rådet varvid eleven utträder ur SECO.

Alt. B. Berättigade till medlemskap i elev— rådet är alla skolans elever. Medlemskap i elevrådet innebär medlemskap i SECO ...»

Den kollektiva anslutningsform, vil- ken avses i alternativ A, är den klart dominerande. Enligt vad utredningen inhämtat har dock flera elevråd under det senaste året övergått 'till den i alter— nativ B beskrivna formen för medlem- skap.

Vid de överläggningar utredningen haft med företrädare för SECO har bl. a. skolnings- och informationsbehoven diskuterats. Från organisationens sida. har erinrats om, att statsmakterna ge— nom uttalanden i propositionen om re- formering av de gymnasiala skolorna ( prop. 1964:171 ) samt på denna grun- dade beslut förutsatt elevmedverkan i de s. k. samarbetsnämnderna. SECO har också förklarat sitt intresse för elev- representation vid ämnes— och klass- konferenser. Utredningen har fått del av organisationens bedömning av ledar- skolningsbehovet och vill med hänsyn till efterföljande förslag redovisa an- givna behovssiffror. Sammanställningen visar det årliga kvantitativa behovet med nuvarande organisations- och verk- samhetsomfattning. Som en följd av den mycket snabba omsättningen av ledare, funktionärer etc. har beräkning- arna gjorts med utgångspunkt från att behovet är av samma storlek som an- talet förtroendeposter. Ifråga om utbild- ning av elever för skolorganen har SECO här antagit att cirka 300 skolors elevråd under första året får representation i samarbetsnämnder etc.

Utöver vad som framgått av det sagda har SECO uttalat generella önskemål om att kunna specialisera utbildningen för bl. a. elevråds- och distriktsfunk- tionärer (-ledamöter).

Till den kursverksamhet som hittills genomförts har mindre belopp utgått från anslaget till ungdomsledarutbild- ning (1965/66: 26300 kr.). Skolnings- verksamheten har tidigare bedrivits i samarbete med Studiefrämjandet. På

senare tid har Tjänstemännens bild- ningsverksamhet varit andra part i sam- verkan.

En med SECO nära besläktad organi- sation är Sveriges folkhögskolelevers förbund (SFEF). I paragraf 1 i förbun- dets stadgar (antagna 1965) anges dess uppgift sålunda:

»...Förbundet är en religiöst och poli- tiskt obunden sammanslutning av elevkå- rer vid landets folkhögskolor med uppgift att verka för inbördes sammanhållning och tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen, att verka för bildandet av aktiva elevkårer och stödja dem i deras arbete, af verka för ett aktivt inflytande i sam- hällsfrågor som rör folkhögskolan för att på så sätt åstadkomma goda studie- möjligheter, att främja det internationella folkbild- ningsarbetet på det sociala och kultu- rella området och att nedbringa elevernas kostnader för stu- diematerial . . .»

Den organisatoriska uppbyggnaden följer sedvanligt mönster. Vid utgången av 1965 fanns åtta distrikt med 66 elev- kårer, genom vilka 5707 medlemmar tillhörde förbundet. Av sistnämnda an- tal var 4 500 i åldrarna 12—25 år.

Till SFEF, som bildades i februari 1965, utgår för närvarande inte någon form av statsbidrag. I en hänvändelse till utredningen har organisationen redo- visat motiv för ooh behov av ekono- miskt stöd. Förbundet anser sig behöva ett centralt kansli med viss arvodes- eller deltidsanställd personal. Den fort- löpande kontakten med distrikt och 10— kalavdelningar förutsätter reseverksam- heft, framställning av infomationsma— teriel m. m. Elevkårsrepresentanterna behöver också samlas till kortare kur- ser och konferenser. Antalet sådana beräknas till 3—5 riksomfattande samt 8—12 regionala per år. Viss sådan verk- samhet har redan genomförts, bl. a. för diskussioner rörande folkhögskolans

Ledarkategori

Utbildnings-/informa— tionsform

Behov i nuläget (1967 och 1968)

Omfattning 1965/66

Klassrepresentanter Elevrådens styrelseledamöter

Distriksstyrelsernas ledamöter

Centrala funktionärer m. fl. Elevrepresentanter vid klass- konferenser Elevrepresentanter i ämnes- konferenser Elevrepresentanter i samarbets- nämnder

Lokala l—dagskurser Regkonala internatkurser omfattande 2 dagar Centrala internatkurser om- 60

fattande 5 dagar Studiecirklar 20 50 Lokala 1-dagskurser —-—

Regionala 2-dagarskurser + ev. studiecirklar Regionala 2-dagarskurser

15 000 1 000

30 000 4 000

200

15 000 1 500 1 200

framtid och den statliga bidragsgiv- ningen till folkhögskolorna. Det kan vidare nämnas att kontakter etablerats på det nordiska planet för elevutbyte. Enligt vad utredningen inhämtat torde den nya folkhögskolestadgan komma att innehålla bestämmelser, som i ökad utsträckning gör elevkårerna delaktiga i angelägenheter rörande ordningsreg- ler, undervisning m. 111. vid skolorna.

Av vad som citerats ur SFEF:s stad- gar kan utläsas, att förbundet i något högre grad än SECO framträder som en intresseorganisation. Det utesluter inte att organisationen mycket starkt beto- nar också de samhälls- och ungdoms- fostrande momenten i elevkärsarbetet. Nyaansskillnaderna därvidlag mellan de båda elevförbunden synes betingade . bl. a. av att medlemmarnas genomsnitts- ålder i SFEF ligger högre än i SECO. , Därtill kommer folkhögskolornas spe- ciella miljö och studiesituationen för eleverna där.

Det förtjänar nämnas att även Tek- niska läroverkens elevförbund verkar inom den organisationssektor som skol- väsendet utgör.

5.1.4 Bidrag till hemgårdsrörelsen

Till Riksförbundet Sveriges ungdoms— och hemgårdar har bidrag av statsmedel

utgått sedan budgetåret 1941/42, då 5 000 kr. beviljades. Efter smärre upp— räkningar höjdes anslaget väsentligt fr. o. m. 1954/55, då 150000 kr. anvi- sades. Förslaget härom framfördes av 1953 års utredning om stöd åt nykter- hetsorganisationer och ungdomsvårdan- dc sammanslutningar, vilken uttalade sin höga uppskattning av hemgårds- rörelsens verksamhet. Samtidigt före- skrevs att högst 12 procent av anslaget skulle kunna utgå till förbundet för be- stridande av dess administrationskost- nader. En ytterligare höjning -—— till 200 000 kr. _— beslutades av 1957 års riksdag och nuvarande anslagsnivå —— 300 000 kr. uppnåddes 1960. Regeln att viss del av anslaget skall utgå till riksförbundets kostnader har kvarstått oförändrad och i k. br. den 3 juni 1965 föreskrives sålunda att 36 000 kr. avser riksförbundets administrationskostna- der.

Ungdomsutredningen framhöll i sitt första delbetänkande, att statsbidraget till hemgårdsförbundet inte utan vidare kunde jämföras med stödet till ung- domsorganisationerna samt anförde:

». . . Skulle man utgå från de bidragsprin— ciper, som i detta betänkande föreslås för ungdomsorganisationer i allmänhet, upp— bär hemgårdwsrörelsen redan nu ett mycket generöst statligt stöd . . .»

Utredningen förklarade sig inte be- redd att ta slutgiltig ställning beträffan- de hemgårdsrörelsens anslag. En juste- ring av anslagsposten för central verk- samhet (administration) ansågs dock befogad. Riksförbundet föreslogs få grunadbidrag samt instruktörsbidrag, vil- ket tillhopa skulle ge 45000 kr. De 36000 kr. som utgått till sekretariats- kostnader skulle samtidigt slopas. Kungl. Maj :t ansåg sig inte kunna bi— träda utredningens förslag i denna del.

I detta sammanhang bör också redo- visas hur den del av anslaget, vilken ej brukas för det centrala sekretaria- tets kostnader, disponeras. Beloppet (264000 kr.) fördelas mellan de hem- gårduar (motsv.) som är anslutna till förbundet och har annan huvudman än kommun. Förslaget till fördelningsplan utarbetas av riksförbundet, vilken för ändamålet utformat en beräkningstek- nik enligt vilken hänsyn tas till verk- samhetens omfattning, karaktär, inten-

Tabell 35. Fördelning av anslaget Bidrag till verksamheten vid hemgårdar budgetåren

1964/65 och 1965/66.

Bidragsmottagare

1964/65 1965/66

Bofors ungdomsgård Hemgården Krusagården Ungdomsgården Hemgården Hemgården Gårdabo Nordgården Hemgården Studiehemmet Hemgården Folkungagården Munkhagsgården Linggården Risbrinksgården Kiliansgården Hemgården Hemgården Birkagården Mariebergsgården Midsommargården Mäster Olofsgården Stefansgården Södergården Timmermansgården Hemgården Solbacken Bruksgården Ungdomsgården Hemgården Fyrisgården Ungdomsgården Ungdomsgården Vintergården Ungdomsgården

Riksförbundet Sveriges

tionsbidrag) .........

Bofors ............................ Borås ............................. Eksjö ............... . ............. Eslöv ............................ Forshaga .......................... Gävle ............................. Göteborg .......................... Göteborg .......................... Hälsingborg ....................... Kramfors ......................... Kristianstad ....................... Linköping ......................... Linköping ......................... Linköping ......................... Linköping ......................... Lund ............................. Malmö ............................ Norrköping ........................ Stockholm ........................ Stockholm ........................ Stockholm ........................ Stockholm ........................ Stockholm ........................ Stockholm ........................ Stockholm ........................ Stora Vika ........................ Surahammar ...................... Söderhamn ........................ Trelleborg ......................... Uppsala ........................... Vireda ............................ Västervik ......................... Örebro ............................ Östersund .........................

ungdoms— och hemgårdar (administra-

9 600 11 600 9 000 1 400 7 000 8 800 6 000 7 400 8 400 10 000 7 500 7 200 7 800 6 700 8 000 8 400 8 000 11 800 15 000 9 600 12 000 12 000 4 000 7 000 10 000 1 000 7 500 9 200 6 300 4 000 500 5 000 7 000 9 300

10 000 10 000 9 500 1 500 6 000 8 000 6 000 6 000 8 500 10 000 8 100 7 500 9 000 9 500 9 500 8 500 7 500 11 500 11 500 9 500 11 000 11 500 5 500 7 000 8 900

9 000 10 000 6 500 5 000

6 500 6 500 9 000

264 000

36 000

264 000

36 000

300 000 300 000

sitet m. m. vid respektive gård. Beslut om fördelningen fattas av Skolöversty- relsen, vilken enligt vad utredningen inhämtat endast undantagsvis funnit anledning göra avvikelser från förbun- dets rekommendation. Av tabell 35 framgår fördelningen av anslaget de båda senaste budgetåren.

Av en sammanställning över de namn- givna gårdarnas budgetförslag för 1966/67 (i några fall för 1967) kan ut- läsas, att de kommunala anslagen be- räknas uppgå till något mer än 2,8 milj. kr. Därtill bör läggas minst 400 000 kr. i lokalhyror, ATP-avgifter etc., som en del kommuner betalar. Från industrier och enskilda förväntas sammanlagt 283 000 kr. Till detta belopp skulle komma vissa indirekta ersättningar till ett värde av 99000 kr. Av statsmedel beräknas gårdarna (med oförändrad anslagsgivning) få ungefär 500 000 kr., som utgör dels de tidigare sagda verk- samhetsbidragen, dels bidrag till studie- cirklar och fritidsgrupper, dels vissa ersättningar för kostnader avseende barnträdgårdsverksamhet. Inkomster av deltagaravgifter och liknande har upp- förts med närmare 1 milj. kr. och övriga inkomster med 370 000 kr.

Med hänsyn till för samma tid be- räknade kostnader skulle 1,1 milj. kr. krävas för att uppnå balans mellan urt- gifter och inkomster. För samtliga går- dar fordras tillskott. Vid överläggningar mellan utredningen och representanter för hemgårdsförhundet har behovet av upprustning av det centrala kansliet mycket starkt framhållits.

Från anslaget bidrag till ungdoms- ledarutbildning under åttonde huvud- titeln har förbundet de båda senaste budgetåren beviljats 14 000 kr. För 1966 /67 har anmälts behov av sammanlagt 23 000 kr.

Ur idrottsfondens anslag till ung- domsidrott i andra organisationer än

riksidrottsförbundet har Sveriges ung- doms- och hemgårdar årligen beviljats 12 000 kr. under perioden 1962—1966. En utförligare redogörelse för ifråga- varande anslag lämnas i avsnitt 5.1.6.

Av hemgårdsförbunzdets stadgar (pa- ragraf 1) framgår, att dess uppgift är

».. . främja sammanhållningen mellan hemgårdarna i Sverige, tillvarataga deras gemensamma intressen samt genom upplys- ning arbeta för hemgårdstanken. När nya hemgårdar planeras eller bildas bör Riks- förbundet på bästa sätt lämna sitt stöd. Sin internationella orientering visar rörelsen bl.a. genom att vara ansluten till Interna— tional Federation of Settlements and Neigh- bourhood Centres och deltaga 'i dess ar- bete . . .»

Verksamhetsformerna och indirekt även syftet finns beskrivna i förbunds- stadgarnvas andra paragraf:

»...Med hemgård -—— svenskt namn för settlement -—— förstås ett socialt och kultu— rellt arbetscentrum, som har till syfte att verka för gemenskap och förståelse mellan människor tillhörande olika åldrar, åsikts— inriktningar, arbetsområden och livsintres- sen samt att söka befrämja ömsesidigt bi- stånd i strävandet för fortsatt personlig ut- veckling. För förverkligandet av detta syfte kan hemgården begagna sig av olika verk- samhetsformer. Till de oumbärligaste hör klubbverksamhet, studiecirklar och kurser, föredrag, musikaftnar, fria överläggningar samt sällskaplig samvaro i hemliknande omgivning. Hemgårdsrörelsen ser i detta som sin uppgift att odla och vårda mänsk- liga relationer och kontakter och att efter- sträva medmänsklighet och broderskap . . .»

Till hemgårdsförbundet var vid ut- gången av 1965 närmare 60 gårdar an- slutna, varav 20 med kommun som hu- vudman. Distriktsindelning saknas. In- te heller redovisas medlemmar i tradi- tionell mening. I stället registreras an- talet deltagare och antalet besök. Av statistikuppgifter från de 34 gårdar, vilka 1965 fick del av statsstödet, kan inhämtas att 49 546 personer deltog i s. k. sluten verksamhet. Av dessa var 4 056 i åldrarna 7—-11 år och 22940 i

åldrarna 12—24 år. I öppen verksamhet redovisas totalt 135 657 besök, av vilka ungdom mellan 12 och 24 år svarade för 86 916. Antalet besök vid 5. k. offent- liga arrangemang (studiebesök, utställ- ningar och liknande) uppgick till 154409, vasrav för gruppen 12—24 år 64 280.

5.1.5 Ungdomsverksambeten inom riksidrotts- förbundet

Merparten av statens stöd till idrottsrö- relsen lämnas från fondwen för idrottens främjande, till vilken avsättningar sker under tionde huvudtiteln. För budget— året 1966/67 har anvisats sammanlagt 23 375 000 kr., av vilka riksidrottsför- bundets andel kan beräknas bli 14,5— 15,0 milj. kr. Om — som utredningen gjort i bl. a. föregående kapitel 25 år sättes som övre gräns vid bestämning av begreppet ungdom, kan hävdas att större delen av dessa medel på direkta och indirekta vägar går till ungdoms- verksamhet. Att ge ungdomsidrott en så vittomfattande innebörd är emeller- tid från anslagssynpunkt inadekvat. Som stöd till ungdomsarbetet inom RF ——-- och därmed av intresse i det nu ak- tuella sammanhanget — betraktas i första hand anslagsposterna instruk— törsverksamhel bland ungdom (konsu- Ientverksamhet) samt ungdomsidrott. Även om väsentliga delar av de medel, som anvisas för sp-ecialförbundens verksamhet, distriktsförbundens verk- samhet samt föreningars verksamhet, skulle kunna :hänföras till samma ändamål, uppehåller sig utredningen i det följande vid de två första an- givna anslagsposterna, vilka båda kan föras tillbaka på 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisa- tioner och ungdomsvårdande samman- slutningar.

Med utgångspunkt från dess betän-

kande beslutade 1954 års riksdag, att riksidrottsförbundet från idrottsfonden skulle erhålla 108 800 kr. för att kunna anställa åtta instruktörer. Deras arbete var avsett att främja en bred ungdoms- aktivitet kring sport och friluftsliv. Vill- koren för och konstruktionen av bidra- gen var utformade på samma sätt som för instruktörsverksamheten i andra ungdomssammanslutningar. Genom höj- ningar av bidragsbeloppen per instruk- tör och antalet instruktörsbidrag upp- gick antalet tjänster budgetåret 1963/64 till 19 och anslagsposten till 311 600 kr. Ungdomsutredningen föreslog i sitt första betänkande att även RF borde er- hålla ett organisationsbidrag av den typ som förordats för övriga ungdoms- sammanslutningar. Det borde åstadkom- mas genom att posterna för instruktörs— verksamhet (311 600 kr.) och distrikts— förbundens verksamhet (275 000 kr.) slogs samman. Sistnämnda anslagspost ansågs svara mot det 5. k. rörliga bidra— get i det centrala stödet. Den nya posten borde uppföras med sammanlagt 1 485 000 kr. och fr. o. m. 1964/65 utgå från anslaget bidrag till vissa ungdoms- organisationers centrala verksamhet un- der åttonde huvudtiteln.

Kungl. Maj:t ansåg sig inte kunna bi— träda utredningens förslag om att slå samman, höja och flytta bidragen. Ge- nom ökade avsättningar till idrottsfon— den fick dock RF resurser att bygga ut sin konsulentverksamhet. Detta synes dock ha skett med en från utredningens förslag avvikande prioritering. Utred— ningen uppehöll sig i sin argumen- tering vid distriktsförbundens behov. De senaste årens utveckling har dock visat att specialförbundens anspråk på instruktörstjänster måste tillmötes— gås. Av de 1 170 000 kr. riksidrotts- förbundet disponerade för ungdoms-A konsulenter/instruktörer under budget-- året 1965/66 gick 275 000 kr. till 11.

konsulenter anställda av specialför- bund. Antalet distriktskonsulenter var samma år 24, vartill skall läggas en central tjänst som biträdande rikskon- sulent. Under 1966/67 planeras en ök- ning av antalet tjänster som distrikts- konsulenter med 3 och sp—ecialförbunds— konsulenter med 5.

De medel 1954 års riksdag anvisade som bidrag till ungdomsidrott delades upp på två huvudposlter, vilka kan rubriceras ungdomsidrott inom riks- idrottsförbundet och ungdomsidrott inom andra organisationer. HF:s andel och anslagsutvecklingen under 1960- talct framgår av det följande:

1960 1964 455000 kr 1961 1965 600000 kr 1962 1966 660 000 kr 1963

385 000 kr 400 000 kr 425 000 kr 440 000 kr

Medlen fördelas av RF på grundval av ansökningar från föreningarna. Bi- drag kan erhållas för med ungdoms- verksamhet förenade utgifter för in— struktion, idrottsmateriel, hyror, viss läger-, kurs— och tävlingsverksamhet m. m., till vilka statsstöd inte lämnas i annan form. En lokal egeninsats mot-

svarande minst 50 procent av kostna- derna förutsättes. Antalet ansökningar uppgår enligt uppgift till cirka 4000 per år. Flertalet bidrag ligger mellan 100 och 1000 kr.

5.1.6 Ungdomsidrott inom andra organisationer

De för riksidrottsförbundet redovisade reglerna beträffande användningsända- mål och egeninsats gäller också för den del av anslagsposten, som fördelas mel— lan vissa utanför RF stående organisa- tioner. Bidragen skall således gå till att främja ungdomens deltagande i idrott, sport och friluftsliv även om huvudsyftet för den bidragsmottagande organisationens verksamhet är ett an- nat. Anslagsutvecklingen 1960—1965 framgår av tabell 36. Bland där nämn- da organisationer t'år Svenska korpora- tionsidrottsförbundet samt Skid- och friluftsfrämjandet med hänsyn till orga- nisationernas verksamhetsinriktning an- ses inta en särställning i jämförelse med de övriga. Båda uppbär också vissa andra bidrag från idrottsfonden, bl. a. då för central förvaltning.

Tabell 36. Vissa organisationers bidrag för främjande av ungdomsidrolt1960—1965

Organisation 1960 1961 1962 1963 1964 1965

54 000 67 000 10 000

6 000 11 000 12 000

4 000

50 000 65 000 8 500 2 000 5 500 11 000 2 000

52 000 65 000 9 000 2 500 6 000 11 000 2 500

52 000 65 000 10 000 2 500 8 000 12 000 3 500

52 000 65 000 10 000

4 000 11 000 12 000

4 000

54 000 67 000 10 000

6 000 11 000 12 000

4 000

Svenska korporationsidrottsförbundet. . . Skid- och friluftsfrämjandet ........... Förbundet Vi unga .................. KFUK:s och KFUM:s riksförbund1 ..... Nationaltemplarordens ungdomsförbund Riksförbundet Sveriges 4 H ........... Svenska frisksportförbundet .......... Riksförbundet Sveriges ungdoms- och

hemgårdar ........................ Svenska missionsförbundets ungdom . . . Svenska scoutförbundet ............... Sveriges storloge av IOGT ............ Unga örnars riksförbund .............

11 000 16 000

11 000 18 000

12 000 19 000 5 000

12 000 19 000 8 000

12 000 19 000

9 000 13 000 14 000 14 000 14 000 17 000 17 000 55 000 60 000 62 000 64 000 67 000 67 000

239 000 279 000 295 000 305 000 320 000 320 000 1 Bidraget utgick t. o. m. 1962 till KFUM:s triangelpojkförhund.

12 000 19 000 9 000

Summa

Tabell 3 7. Bidrag för lägerverksamhet beviljade till vissa organisationer ur fonden för friluftslivets främjande 1960—1965

Organisation

1960 1961 1962 1963 1964 1965

Frälsningsarmén ..................... KFUK:s riksförbund ................. KFUM:s triangelpojkförbund .......... Svenska missionsförbundets ungdom (för

dess scoutarbete) .................. Svenska scoutrådet .................. Sveriges flickscoutråd ................ Unga örnars riksförbund .............

22 300 14 800 11 100

6 600 500 1 500

6 800 500 2 100

6 800 500 2 100

7 200 500 2 500

8 000 1 000 3 000

8 000 1 000 3 000 3 600 4 200 22 800 16 200 12 600

26 500 21 000 14 000

4 200 22 800 16 200 12 600

4 600 23 700 18 000 13 100

26 500 21 000 14 000

Summa 60 400 65 200 65 200 69 600 73 500 73 500

5.1.7 Friluftsfondens stöd för lägerverksamhet

Ur fonden för friluftslivets främjande lämnas efter beslut av Kungl. Maj :t an- slag för lägerverksamhet. Bidrag utgår till två ändamål, nämligen

a) lägerslipcndier, för att bereda ung- dom från mindre bemedlade hem möjlighet att delta i läger anordnade av de bidragssökande organisatio- nerna;

inköp av tält, därvid av beviljade medel får tas i anspråk högst 60 procent av kostnaden för inköpt ma- terial.

Beträffande lägerstipendierna har Kungl. Maj:t föreskrivit att bidrag i första hand skall lämnas till ungdom, som vid ingången av det kalenderår under vilket medlen är avsedda att tas i anspråk uppnått en ålder av högst 14 år. För beviljade anslag föreskrives redovisningsskyldighet. Medlen ställes till statens friluftsnämnds förfogande, som även har att utöva viss kontroll över hur de används. I efterföljande tabell 37 har anslagsposterna till de båda ändamålen sammanförts. Som re— gel har 15—20 procent av det samman- slagna anslagsbeloppet för varje år an- visats för inköp av tält.

Nämnas bör också att Skid- och fri— luftsfrämjandet erhåller visst admi- nistnationsbidrag från friluftsfonden.

5.2 Föreliggande förslag beträfande viss bidragsgivning från idrottsfonden samt från friluftsfonden

5.2.1 Bidrag till ungdomsidrott

De i avsnitt 5.1.6 redovisade bidrags- frågorna har på uppdrag av chefen för handelsdeplartementet behandlats av en särskild utredningsman, biträdande stu— dierektorn Inge Johansson, vars förslag överlämnades den 31 maj 1966.

I sina överväganden påpekar utred- ningsmann-en, att 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisa- tioner och ungdomsvårdande samman- slutningar uppenbarligen inte avsåg att idrottsutövning skulle kunna bedrivas i fritidsgruppens form. Stödet till ung— domsidrott skulle i stället lämnas från det av samma utredning förordade sär- skilda anslaget härför. Den faktiska ut- vecklingen visade emellertid att idrotts- rörelsen mycket väl kunde nyttiggöra sig fritidsgruppsstödet. De ursprungli— ga förutsättningarna för bidraget till ungdomsidrott förändra-des därmed på ett avgörande sätt.

Utredningsmannen ifrågasätter allvar- ligt, om de små belopp som delas ut —- sällan mer än ett par hundra kronor _ har nämnvärd stimulanseffekt på de lokalföreningar för vilka bidragen är avsedda. Han riktar vidare erinring- ar mot det omfattande administrativa

Organisation/ändamål

1965/66 1966/67 1967/68 1968/69

Förbundet Vi unga .............. Riksförbundet Sveriges 4 H ....... KFUK:s och KFUM:s riksförbund. Nationaltemplarordens ungdomsför-

bund ......................... Riksförbundet Sveriges ungdoms-

och hemgårdar ................. Svenska frisksportförbundet ....... Svenska missionsförbundets ungdom Svenska scoutförbundet ........... Sveriges storloge av IOGT ........ Unga Örnars riksförbund ........ Skid- och friluftsfrämjandet, lokal

ungdomsidrott ................. Skid— och friluftsfrämjandet, central

Svenska korporationsidrottsförbun- det, lokal ungdomsidrott ....... Svenska korporationsidrottsförbun- det, central verksamhet ........ Sveriges riksidrottsförbund. ....... Sveriges riksidrottsförbund, central service åt ungdomsidrotten ..... Skid- och friluftsfrämjandet, central service åt ungdomsidrotten .....

10 000 44 000 6 000 11 000 12 000 4 000 19 000 9 000 17 000 67 000 67 000 verksamhet .................... _—

54 000

710 000 90 000 60 000

7 000 30 000 4 000

4 000 13 000 2 000 8 000 4 000 8 000 3 000 13 000 6 000 12 000 45 000

4 000 2 000 7 000 3 000 6 000 23 000

45 000 23 000

22 000 44 000 36 000 18 000 —

18 000 720 000

36 000 780 000

54 000 840 000

134 000 195 000

% 439 000

89 000 134 000

Summa 1 180 000 1 200 000 1 300 000 1 400 000

arbete, som är förenat med bidrags— formen. Planer och kostnader måste infordras och läggas till grund för bi- dragsansökan; beviljade medel skall för- delas och betalas ut; verksamheten skall genomföras och redovisas; räkenska- parna skall sändas in, granskas och sammanställas på riksorganisationens kansli, varifrån de slutligen skall över- lämnas till handelsdepartementet. Trots de betydande administrativa arbetsin- satserna är kontrollmöjligheterna otill- fredsställande. Föreskrifter saknas näm- ligen beträffande redovisningens ut- formning, verifikationsförvaring m. m. En effektiv efterkontroll av den verk- samhet till vilken bidrag utgått torde därför knappast vara möjlig att genom- föra, hävdar utredningsmannen. Denne anför också

>>...att det finns anledning ifrågasätta om det i längden kan anses förenligt med samhällets och ungdomsorganisationernas

8—614770

intressen att statsbidrag av det slag som här diskuteras utgår till organisationernas lokala organ, samtidigt som de centrala or— ganisationsledningarna ofta har alltför be- gränsade resurser för mera genomarbetade och koncentrerade insatser i ungdomsarbe— tet . . .» —— —- ». . . En ansvarsfördelning som i huvudsak innebar att staten svarade för bidrag till centralt organiserad och ad- ministrerad verksamhet och kommunerna för bidrag till verksamhet anordnad i de 10- kala föreningarnas regi, skulle inte endast medföra en enklare administration; den skulle också bringa större klarhet och reda i det samhälleliga stödet till ungdomsorga- nisationerna . . .»

Härutöver bör nämnas, att utred- ningsmvannen också påtalar nackdelar- na med att bidragsgivningen till ung- domsorganisationerna är splittrad på flera huvudtitlar och anslag.

Mot bakgrund av de refererade kri— tiska synpunkterna på bidragsgivning— en förordar utredningsmannen en bi— dragsform som i korthet innebär, att de hittillsvarande anslagen för ungdoms-

idrott till vissa sammanslutningar utan- för RF Svenska korporationsidrotts- förbundet samt Skid- och friluftsfräm- jandet undantagna — avvecklas under en treårsperiod. I stället lämnas ett indirekt stöd i form av väsentligt ut- byggd service från fackorganisationer- na på idrotts- och friluftslivets område, d. v. s. i första hand riksidrottsförbun- det och främjandet. Dessa båda föreslås få ökade ekonomiska resurser för att effektivt kunna biträda ungdomssam- m.anslutningarna i gemen vid planering och genomförande av idrotts- och fri- luftsbetonad verksamhet. Som exempel på sådana tjänster, som skall kunna erbjudas, anges kortare kurser för ut- bildning av idrotts- och friluftsledare inom organisationerna, medverkan och ledarskap vid organisationernas kurser, läger, fjällfärder och vandringar samt rådgivning och planering för verksam— het av nämnd art. Verksamheten skall erbjudas organisationerna på lika vill- kor och kunna nyttjas både centralt, regionalt och lokalt. För att på bästa sätt tillvarata de resurser, som kan stäl- las till förfogande, förordar utrednings- mannen att prioritet ges åt verksamhet som kommer till stånd på centralt ini- tiativ.

För den del av bidraget till ungdoms- idrott i organisationer utanför RF, vil- ket utgår till främjandet och korpför- bundet, föreslås en undantagsregel. En- ligt denna skall de medel dessa båda organisationer erhåller för att ge bidrag till lokal ungdomsidrott i fortsättningen brukas för centrala insatser på samma område. Tablån på sid. 113 utgör en sammanfattning av utredningsmannens förslag och åskådliggör bidragsrefor- mens ekonomiska innebörd.

5.2.2 Bidrag till lägerverksamhet

Beträffande stödet från friluftsfonden till lägerverksamhet (5.1.7) har 1962

års fritidsutredning i sitt betänkande »Friluftslivet i Sverige» (SOU 1966: 33) föreslagit att bidragsgivningen skall upphöra. Fritidsutredningen hävdar att statens stöd till ifrågavarande ändamål bör avse bidrag till att anordna ett lämpligt antal lägerplatser i landet. Des- sa torde enklast kunna kombineras med campingplatser och s. k. gruppanlägg- ningar. Organisationernas behov av stöd bör i övrigt, menar fritidsutred- ningen, lämnas från anslaget till ung- domens fritidsverksamhet eller ung- domsorganisationernas centrala verk— samhet.

5.3 Ungdomsorganisationernas punkter på det centrala stödet

syn-

Generellt har 1964 års reform beträf- fande stödet till central verksamhet mottagits positivt, även om graden av uppskattning varierar. Medan exempel- vis Folkpartiets ungdomsförbund för- klarat att stödet haft avgörande betydel- se, anser Centerns ungdomsförbund att bidraget alltjämt är så blygsamt att det spelar en ringa roll i organisatio— nens totala budget. Mellan dessa stånd- punkter finns sedan hela skalan av positiva meningsyttringar represente- rad. Den större friheten att disponera beviljade medel efter egna bedömningar har allmänt noterats med stor tillfreds- ställelse. Intentionerna därvidlag i ut- redningens betänkande synes dock ha förbigått några organisationer. De före- faller ha missletts av vad som anförts som motiv och beräkningsgrund för de tre delposter, vilka tillsammans utgör det centrala stödet, och har känt sig tvungna att använda grundbidragel till centralkansliets utgifter för hyror, tele, expenser etc, instruktörsbidraget till löne-, rese- och traktamentskostnader för anställda instruktörer (motsv.) samt det rörliga bidraget till kontakt-

skapande åtgärder i övrigt inom orga- nisationen.

Beträffande bidragskonstruktionen har erinringar riktats mot att deltagare i s. k. öppen verksamhet under vissa förutsättningar får inräknas i det med- lemsunderlag, som utgör en av fördel- ningsgrunderna. Som skäl för kritiken har anförts att det visat sig mycket svårt att få fram och att kontrollera uppgifter om antalet deltagare, samt att förutsättningarna att arrangera öppen verksamhet skiftar starkt mellan orga- nisationerna. Flertalet sammanslutning- ar har dock ansett bestämmelsen värde- full som stimulans för ett aktivt, utåt- riktat ungdomsarbete. Mot grundvalen för beräkning av det rörliga bidraget, d. v. s. antalet lokalavdelningar, har likaledes invändningar förekommit. De- lade meningar har anmälts om vad som egentligen bör anses vara en lokalav- delning. Kungörelsens definition (jfr avsnitt 5.1.2) anses lämna alltför stort utrymme för motstridiga tolkningar. Därmed skulle risk finnas att bidrags- fördelningen blev orättvis. Vidare har hävdats att premieringen av ett stort antal lokalavdelningar, vilka då för- utsättes vara alltigenom självständiga och självstyrande ifråga om verksamhet och förvaltning, skulle vara ägnad att motverka en önskvärd strukturomda- ning inom organisationslivet i de nya storkommunerna. I stället för att främ- ja samgående mellan små organisations- enheter, införande av representant- skapssystemet, samordning av förvalt- ning etc., frestar fördelningsprincipen i nuvarande form till att hålla de ut— spridda, ofta svaga lokalavdelningarna vid liv genom mer eller mindre konst- lade metoder. Från dem som uttalat sig kritiskt på denna punkt —— bl. a. Svens- ka missionsförbundets ungdom, vars lokala organisationsnät genomgått be- tydande förändringar under senare år har poängterats att åtgärder av det

aktuella slaget inte behöver leda till att arbetet på småorter och i glesbe- folkade bygder lägges ned. Aktiviteten bibehålles i möjligaste mån, men en rad betungande formella och admi- nistrativa uppgifter föres över till den större organisationsenheten.

Från utredningens överläggningar med ungdomsorganisationerna bör ock- så redovisas, att åtskilliga av dem myc- ket starkt framhöll, att de betraktade riksdagens beslut 1964 och 1965 om förstärkning av statens stöd till den centrala verksamheten endast som in- ledande steg mot en mera genomgripan- de förbättring av de ekonomiska be— tingelserna.

5.4 Utredningens allmänna övervägan- den och förslag

5.4.1 Statsstödets fortsatta utbyggnad

Ungdomsutredningens numera genom- förda förslag att ersätta instruktörsbi- dragen med stöd till central verksam- het innebar förutom ökade resurser större handlingsfrihet ifråga om med- lens användning. Den nya ordningen var ett uttryck för tilltron till organisa- tionernas förmåga att själva använda beviljade medel på ett ändamålsenligt och ansvarsmedvetet sätt. I den mån erfarenheter kunnat noteras, synes de ge stöd för riktigheten i utredningens bedömning. Utåt har effekten av refor- men inte varit särskilt märkbar. Kon- staterandet innebär ingen kritik. Det måste nämligen hållas i minnet att or- ganisationernas centrala arbete i bör- jan av 1960-talet präglades av tilltagan- de ekonomiska svårigheter. Utredning- ens åtgärd att 1963 presentera ett del— förslag ifråga om det statliga stödet var därför en nödvändig åtgärd med hänsyn till den brydsamma situationen..

Även om principen om organisatio— nernas obundenhet ifråga om medlens användning numera torde vara allmänt

accepterad har intentionerna bakom det centrala stödet endast i begränsad utsträckning kommit till konkreta ut- tryck. Den avsedda friheten tenderar nämligen att bli illusorisk med nuva- rande bidragsnivå.

På några undantag när saknar de på ungdomsarbete inriktade sammanslut- ningarna tillfredsställande ekonomisk trygghet. De centrala kanslierna är allt— jämt otillräckligt bemannade och utrus- tade, vilket till en del återspeglas i den redovisning som lämnas i SOU 1966: 47 (sid. 66). Inte sällan råder ett bero- endeförhållande gentemot andra orga- nisationer. Vid sina kontakter med ung— domsförbunden har utredningen vid upprepade tillfällen noterat påfallande brister ifråga om administrativa ruti- ner och system, personalbesättning, 10- kaler 0.5. V. Att två instruktörer (mot- svarande) med tämligen kvalificerade uppgifter tvingas dela på ett kontors— rum på 8—10 m2, att fem—sex instruk- törer tillsammans disponerar en steno- graf/skrivhjälp eller att instruktörerna själva får dra stenciler, lägga cirkulä- ren i kuvert och se till att de kommer på posten, hör inte till det ovanliga. Under sådana förhållanden blir givet- vis arbetet tungt och orationellt. Erfa- renhetsmässigt vet man också att vecko- arbetstider på 60 timmar och mer fö- rekommer bland instruktörer, konsulen- ter etc.

Enligt flera av de bidragsmottagan- des utsago har en stor del av de se- naste årens ökade anslag använts för en upprustning av de centrala kanslier— na. Betydande brister kvarstår dock och kan i sig betraktas som argument för uppräkning av det centrala stödet. Utredningen är väl medveten om de risker, som är förenade med en insti— tutionalisering och byråkratisering av ungdomssammanslutningarnas centrala organ. Självfallet får utvecklingen inte

gå därhän. Någon grund för oro över att så kan bli fallet vid en ytterligare förstärkning av det centrala stödet finns, enligt utredningens åsikt, heller inte.

Det är emellertid inte i första hand det nu sagda som begränsar stödets ef- fekt och betydelse. Ett långt större pro- blem är avsaknaden av vad som kan betecknas som »rörliga resurser». Eko- nomiskt utrymme existerar praktiskt taget inte för sådana tillfällen då extra kraftansträngningar måste göras: i sam- band med punktaktioner bland skol- ungdom, på arbetsplatser, inom ett av- gränsat geografiskt område, kring ett speciellt ämne, problem eller tema o.s.v. Kampanjer av detta slag måste oftast, för att få önskad bredd och ge- nomslagskraft, initieras och ekonomiskt stödjas från centralt håll. I flera kom— muner utgår numera s.k. instruktörs- bidrag till lokala föreningar, som upp- nått visst minimiantal medlemmar, t. ex. 300. Det ter sig naturligt att en organi- sation med kanske halva antalet anslut- na vill sätta in krafter på att nå kvali- fikationsgränsen. Därmed skulle med- lemsunderlag skapas för lokalt instruk- törsbidrag och en på sikt självbärande verksamhet. Men att vinna fler med- lemmar och att få önskad stabilitet i verksamheten kräver ett kanske års- långt arbete. För att åstadkomma den eftersträvade expansionen behövs där- för nästan alltid att riks— eller regional- organ inom sammanslutningen rycker in och hjälper till med planering, kon- takter med sidoorganisationer, förhand- lingar med kommunala instanser, lokal- anskaffning, ledarrekrytering, propa- ganda, skolningsverksamhet, genomfö- randet av träffar, startandet av grupp- aktiviteter, uppläggning av ekonomi— arrangemang och andra uppgifter, som den befintliga föreningen inte utan vi— dare kan klara på egen hand. Det är

tyvärr sällan riksorganisationerna har resurser att avdela för ändamål som de exemplifierade. Inte heller tillåter eko- nomin försöksverksamhet i ordets mera precisa bemärkelse. Än mindre är det möjligt att genom mätningar och ana- lyser undersöka effekten av vad som uppnåtts med olika åtgärder.

De uttalade farhågorna för att den av utredningen eftersträvade rörelse- och handlingsfriheten skall gå förlorad grundar sig just på dessa i korthet redo- visade förhållandena. Utrymmet är allt- för snävt tilltaget för att tillåta en frisk satsning på det som är annorlunda och oprövat och som kan ge impulser till en allsidig utveckling och förnyelse av ungdomsarbetet.

Till de generella argumenten för ett mera generös—t tillmätt statligt stöd hör också de problem organisationerna har med tidnings- och tidskriftsutgivning- en. Den är av utomordentlig betydelse såväl för den interna informationen som den utåtriktade opinionsbildning- en. Av SOU 1966:47 framgår att ut- redningen inhämtat uppgifter rörande sammanlagt 92 förbundspublikationer av skiftande slag. Det kan _— med re- servation för att bokslutsanalyserna en- dast varit summariska — konstateras, att 76 procent av tidningarna redovi- sade förluster varierande mellan 2000 och 70000 kronor under angivet år (i allmänhet 1964). Flera förbund har förklarat sig stå inför hotet av reduce- rad utgivning eller därmed jämförbara åtgärder avsedda att begränsa under- skotten. De stegrade framställnings- kostnaderna och den kärvare tenden- sen på annonsmarknaden påverkar up- penbarligen också organisationstid- ningarnas existensvillkor i menlig rikt- ning. Utredningen har övervägt tanken på ett särskilt bidrag till ungdomsför- bundens tryckta, utåtriktade informa- tions- och opinionsverksamhet, d.v.s.

en form av presstöd. Propåerna har dock, främst av praktiska skäl, avvi— sats. Erforderligt stöd bör i stället an— ses innefattas i ett förstärkt bidrag till central verksamhet.

Vad beträffar de under 5.2 redovisade förslagen ifråga om delar av det stöd som nu lämnas från idrottsfonden, vill utredningen uttala sin anslutning till dessa. Förändringarna kommer dock, enligt vad utredningen inhämtat, att ge- nomföras tidigast fr. o. m. 1968/69. Till detta har utredningen försökt ta hän— syn vid de i avsnitten 5.7.7—5.7.9 gjorda beräkningarna.

Ungdomsutredningen finner det i detta sammanhang motiverat att uppe- hålla sig vid fritidsutredningens förslag om att slopa lägerbidragen. I anslutning härtill torde det vara av intresse att redovisa vissa uppgifter, som inhämtats om lägerverksamhetens omfattning un- der 1964. I samråd med Skolöverstyrel- sens folkbildningsbyrå genomförde ung- domsutredningen 1965 en enkät med syfte att belysa vissa sidor av läger- aktiviteten. Grundmaterialet, som in— samlats genom överstyrelsens försorg och sammanställts av utredningen, är av allt att döma ofullständigt. En rad tillfrågade organisationer förklarade sig sakna redovisningsbara siffror för lägerarrangemang, som anordnats på regionalt och lokalt plan. Efterföljande sammanställning torde därför endast representera en del av den totala läger- verksamheten.

Av angivna skäl har det också varit omöjligt att beräkna antalet lägerdel- tagardagar. Sannolikt uppgår de till 800 000 år 1 000 000 per år.

Ungdomsutredningen anser det vä- sentligt att ungdomsorganisationernas lägerverksamhet utvecklas såväl kvan- titativt som kvalitativt. Från senare år finns goda exempel, där lägerformen- använts på ett pedagogiskt skickligt

Antal

Antal läger deltagare

Huvudmannakategori

Idrottsrörelsenl a) specialförbunden2 .................................... 214 b) riksidrottsförbundet ..... . .......... . ........... . . . .. 50

Scoutorganisationera ...................................... 1 419 Religiösa sammanslutningar” .............................. 1 331

Nykterhetsorganisationera ................ . ................ 52

Övriga organisationer” .................................... 299

3 365

8 998 4 712 41 693 64 653 2 265 16 480

138 801

Summa4

Idrottsrörelsens lägerverksamhet skiljer sig ifråga om karaktären från övriga sammanslut— ningars. Det rör sig här företrädesvis om tränings- och/eller ulbildningsläger, vilka vanligen förlägges till platser där det finns tillgång till exempelvis simhall, tennisbanor etc. Siffermaterialet för specialidrotlsförbunden utgöres av uppgifter som lämnats från 12 förbund. De har utvalts så, att deras medlemstal svarar mot cirka 34 procent av den samlade idrotts— rörelsens. Man kan därför anta att den faktiska omfattningen av specialförbundens läger— verksamhet är cirka 650 arrangemang med omkring 27 000 deltagare. Riksidrottsförbundels siffror avser, till skillnad från det sagda, totala omfattningen. I förhållande till idrottens lägerdefinition kan de här redovisade arrangemangen betecknas som uverksamhetsläger», varmed då avses att de utgör ett reguljärt inslag i den breda med- lemsaktiviteten som respektive organisationer bedriver. Till en del nyttjas även dessa läger för Iedarskolning. Jfr anmärkningen under 2. Totalsiffrorna skulle alltså kunna räknas upp till 3 800 respektive 156 800.

sätt för att främja t. ex. förståelsen för internationellt samarbete. Inom en rad sammanslutningar nyttjas lägren också för ledarskolning. Den behovsprövade individuella bidragsgivningen från fri- luftsfonden kan knappast anses ägnad att främja verksamhetsformens fortsat- ta utbredning och förnyelse. Att ge en- *skilda deltagare bidrag för lägervistel- —se bör, i den mån det anses behövligt, ankomma på primärkommunerna. Av dessa har många redan infört s.k. lä- gerstipendier. Ungdomsutredningen an- sluter sig således till fritidsutredning- ens uttalanden och förslag på denna punkt. Stimulansåtgärderna från statens sida bör rikta sig direkt till lägeranord— nande organisation och ses som ett bi- drag till de ofta stora kostnader som kan vara förenade med planering, för- beredelsearhete, lägeruppbyggnad o. s. v. Någon ny stödform anser utredningen inte behövlig. I stället bör vid beräk- ningen av anslaget till central verksam- het hänsyn tas till att organisationerna också har visst behov av medel för

kostnader i samband med lägerarrange- mang.

5.4.2 Karaktär och inriktning

Det centrala stödet bör betecknas och betraktas som ett stimulansbidrag. Det måste alltså förutsättas att organisatio- nerna gör en inte obetydlig ekonomisk motprestation. I själva verket torde de statliga insatserna för åtskilliga orga- nisationer —- även efter en anslagshöj- ning komma att ha karaktären av grundläggande stöd och utgöra en klar mindrepart av de samlade belopp, som disponeras för ändamål hänförliga till central verksamhet.

Begreppet central verksamhet bör en- ligt utredningens mening ha en myc- ket vid innebörd. I princip bör dock gälla, att direkta anslag till regionala och lokala organ endast undantagsvis lämnas från medel för central verksam- het. Detta får dock inte hindra att en riksorganisation exempelvis anställer en instruktör med placering i ett län,

eller att den träder in och medverkar i finansiering av en stadskampanj, i vars uppläggning man deltagit från cen- tralt håll. Huvudregeln bör alltså vara, att ansvarigt, centralt organ inom bi- dragsmottagande sammanslutning har möjligheter till insyn och kontroll över den faktiska användningen av anvisade medel.

Inte minst av exemplifieringen i när- mast föregående avsnitt torde ha fram- gått, att utredningen anser det angelä- get att stor frihet råder beträffande an- vändningen av bidragen. Eftersom stö- det är avsett att stimulera till aktivitet och utveckling bör dock vissa gränser anges för vad beviljade medel inte bör få brukas till. Som regel bör pengarna inte få gå exempelvis till låneändamål, fastighetsinvesteringar, fonder för ka- pitalbildning eller till täckande av un- derskott i företagsmässig verksamhet, som direkt eller indirekt bedrives av bidragsmottagande organisation. An- slag eller gåvor till sammanslutningar, institutioner och liknande utanför den egna organisationen är heller inte för— enliga med de syften för vilka stödet utgår. Dessutom bör gälla, att medel beviljade för central verksamhet inte får tas i anspråk för att bestrida kost- nader för sådant studie- och skolnings- arbete, till vilket statsstöd lämnas i an- nan ordning.

I kapitlen 2 och 3 har utredningen uppehållit sig vid föreningslivets svå- righeter att fånga upp och varaktigt engagera ungdomen i de övre tonåren. Samma problem har också diskuterats i föregående kapitel vid behandlingen av åldersbestämmelserna för fritids- grupper. Den ändring av bidragskon- struktionen utredningen förordar under 5.4.5 bör ses mot angiven bakgrund. Premieringen av organisationernas in- satser för att vinna de något äldre ung- domsgrupperna innebär en förskjutning

av tyngdpunkten i det statliga ung- domsstödet. Någon styrande verkan av den arten, att det med fog kan hävdas att risk finns för konflikt med princi- pen om sammanslutningarnas frihet att forma sin verksamhet, leder inte för- slaget till.

5.4.3 Bidragsvillkor

De grundvillkor av principiell och ad- ministrativ karaktär, vilka uppställts för att stöd skall kunna beviljas en or- ganisation för dess centrala verksam- het, bör i huvudsak förbli oförändrade. Några kompletteringar och förtydli- ganden synes dock befogade.

Ett av de bärande motiven för stats— stöd är, att den centrala förbundsled- ningen (verkställande utskottet, kans- liet eller motsvarande) genom bl.a. rese- och kontaktverksamhet skall nå ut till de regionala och lokala organen. Underförstått är alltså, att bidragsmot— tagande sammanslutning skall ha viss geografisk utbredning. Av vilken om— fattning denna skall vara finns emel- lertid inte närmare angivet. Frågan dis— kuterades i utredningens första delbe- tänkande. I detta övervägdes att införa en bestämmelse om att minst 50 verk- samma lokalavdelningar fördelade på minst tio län skulle krävas för att bi— dragsmottagare skulle anses som riks- organisation. För att bidragsvillkoren inte skulle bli för många samt med hän- syn till bidragskonstruktionen gjorde det mindre befogat avstod utredningen från att föreslå en bestämmelse av nämnda innebörd. Samtidigt med att förslag om att revidera vissa regler för det centrala stödet har utarbetats har en förnyad prövning skett av frågan om den geografiska utbredningen. Ut— redningen har därvid funnit det nöd- vändigt att fixera en minimigräns. Som villkor för bidrag bör därför anges det

minsta antal lokalavdelningar eller den minimispridning en organisation skall ha för att vara berättigad till stöd. Ge- nom den ändring, som i det följande föreslås för den s.k. rörliga bidrags- delen, erhålles en sådan kvalifikations- gräns.

De principiellt mest betydelsefulla villkoren är knutna till organisationens demokratiska karaktär. Den genomgång utredningen som ett led i strukturun- dersökningen företagit av stadgar, verk- samhetsberättelser m. m. för det fyrtio- tal sammanslutningar, som 1964/65 upp- bar bidrag, har visat, att exempelvis medlemmarnas yttrande-, förslags-, re- presentations- och hesvärsrätt liksom ansvarsregleringen mellan över- och underordnade organ samt mellan olika organisationsled i vissa fall är oklart eller inte alls angiven. Bristerna där- vidlag inger betänkligheter i enstaka fall, men utredningen har inte ansett sig ha tillräcklig grund för att förorda att bidrag skall upphöra att utgå till någon av organisationerna. En kart- läggning av det reella medlemsinflytan- det etc. förutsätter inträngande studier och analyser. Sådana har inte kunnat göras. Inte desto mindre finner utred- ningen det befogat att uttala en allmän rekommendation till de organisationer, som erhåller statsbidrag, att uppmärk— samma frågan om den stadgemässiga regleringen av den enskilde medlem- mens rättigheter. Det bör i övrigt an- komma på tillsynsmyndigheten att vid behov göra mera ingående studier av hithörande problem såväl inom sam- manslutningar som ansöker om bidrag som bland dem som redan uppbär så- dant.

I nuvarande villkorsangivelse för statsbidrag (». . . ungdomsorganisation som har minst 3000 medlemmar i ål- dern 12—25 år...») ligger underför— stått, att det inom bidragsmottagande

organis-ation skall bedrivas en verk- samhet med särskild inriktning på ung- dom. Att så bör vara fallet kan synas självklart, men diskussioner i anslut- ning till vissa bidragsansökningar un- der senare år har visat att det på sina håll råder oklarhet på denna punkt. Utredningen vill därför —- inte minst med hänvisning till pedagogiska skäl starkt betona betydelsen av att bidrags- mottagande organisation verkligen har verksamhet som vänder sig till och är tillrättalagd för ungdom. Även om ut— redningen tillmäter den sagda bedöm- ningsgrunden stor betydelse, synes det inte nödvändigt att komplettera kun- görelsen med att särskilt ange verk- samhetens karaktär.

I övrigt vill utredningen understryka vad den på annan plats uttalat beträf— fande de ungas inflytande och med- bestämmanderätt.

5.4.4 Bidragsgrunder

Beräkningen av bidraget till varje or- ganisation sker med ledning av antalet medlemmar (jfr definitionen i avsnitt 5.1.2) och antalet lokalavdelningar.

I olika sammanhang har anförts, att dessa två grunder inte på ett tillfreds- ställande sätt uttrycker omfattningen av verksamheten och därmed inte hel- ler behovet av ekonomiskt stöd. Utred- ningen har ingående diskuterat möjlig- heterna att komplettera gällande beräk- nings- och fördelningsgrunder med yt- terligare sådana. Dessa skulle i så fall ge uttryck för intensiteten i arbetet. För att få någorlunda rättvisa mellan organisationskategorier med varieran- de målsättning, åldersinriktning m.m. skulle det emellertid bli nödvändigt att ta med en lång rad olika aktiviteter: grupper, cirklar, möten, läger, kurser, tävlingar 0. s. v. En gradering och sam- manvägning av alla dessa —- eventuellt

Tabell 38. Vissa ungdomsorganisationers spridning i landets primärkommuner en- ligt uppgifter för 1964. (Antal kommu— ner = 1 006.)

Lokal- avdel- ningar i procen- tuell an— del av kommu- nerna

Organisation

Evangeliska fosterlandsstiftelsens ungdomsförbund ............ Frikyrkliga ungdomsrådet ....... Frälsningsarméns scoutverksam- het ..................... . . . . Frälsningsarméns ungdom. . . . Förbundet Vi unga . . . . . Godtemplarorden .............. Sveriges godtemplares ungdoms- förbund. . . . . IOGT:s scoutförbund. . Riksförbundet Sveriges 4 H ..... Ridfrämjandets ungdomsnämnd. . Sveriges fältbiologiska ungdoms— förening ..................... KFUK:s riksförbund ........... KFUM:s riksförbund ........... KFUK/M:s scoutförbund ....... Metodistkyrkans ungdomsförbund Motorförarnas helnykterhetsför- bund ....................... NTO:s juniorförbund. . ......... NTO:s scoutförbund ............ NTO:s ungdomsförbund ........ Nykterhetsorganisationen Ver- dandi ....................... Riksförbundet Kyrklig ungdom. . Sveriges unglottor (Riksförbundet Sveriges lottakårcr) ........... Skid— och friluftsfrämjandet ..... Svenska alliansmissionens ung- domsförbund ................ Svenska baptisternas ungdomsför- bund ....... Svenska frisksportförbundet ..... Svenska missionsförbundets ung— dom ........................ Svenska ungdomsringen för bygde— kultur ...................... Sveriges blåbandsungdom ....... Svenska scoutförbundet ........ Sveriges schackförbund (ungdoms— verksamheten) ............... Sveriges studerande ungdoms hel— nykterhetsförbund ............ Sveriges ungdomsorganisationers landsråd .................... Unga Örnars riksförbund ........

Lokal- avd el- ningar i procen- tuell an- del av kommu- nerna

Organisation

Ungdomens röda kors. . . 34 Örebromissionens ungdom ....... 13 Ansgarsförbundet av kyrkliga juniorer ..................... Folkpartiets ungdomsförbund Högerns ungdomsförbund. . . . . Centerns ungdomsförbund ....... Sveriges socialdemokratiska ung— domsförbund ................ Ungdomens fredsförbund ....... Riksförbundet demokratisk ung— dom ........................ Sveriges konservativa studentför— bund ............. . ......... Svenska blå stjärnan .......... De handikappades riksförbund (De Vanföras Riksförbund) .......

1 Se särskilda överväganden. Uppgifter har inte lämnats. 3 Uppgiften avser enbart SMU. Procentsiffran blir något högre om hänsyn tas till scout- verksamheten. Uppgifter har inte infordrats.

tillsammans med medlems- och lokal- avdelningsantal —— anser utredningen inte möjlig. I enkelhetens intresse bör därför grunderna förbli desamma som hittills.

För fritidsgrupperna har i kapitel 4 föreslagits en sänkning av den nedre åldersgränsen samt att bidragsberätti- gad grupp skall genomföra minst sju sammankomster under minst sju verk- samhetsveckor. Motsvarande regler bör enligt utredningens mening gälla vid fastställandet av medlemsunderlaget för fördelning av det centrala stö— det enligt uppställning A i nästkom- mande avsnitts bidragskonstruktion. Åldersregeln blir således fyllt tio men inte tjugofem år under det kalenderår, vilket ligger närmast före det hela bud- getår bidragsansökan avser. Som del- tagare jämställd med matrikelförd med-

lem bör räknas den, som under samma period vid minst sju sammankomster fördelade på minst sju veckor deltagit i av organisationen bedriven öppen verksamhet.

Den tidigare nämnda kompensations— och förstärkningseffekten med inrikt- ning på den något äldre ungdomen bör åstadkommas genom att en tredje för- delningsgrund införes. Även här bör medlemsbegreppet i den vidare mening- en tjäna som utgångspunkt. Som bi- dragsgrundande medlem, enligt upp- ställning C i följande avsnitt, bör dock räknas endast den som fyllt fjorton men inte tjugoett år.

För närvarande avgör antalet lokal- avdelningar hur stort det rörliga bidra- get blir. Enligt utredningens uppfatt- ning bör den ändringen vidtas, att bi- draget i stället beräknas med hänsyn till i hur stor andel av primärkommu- nerna riksorganisationen finns före- trädd av lokalavdelning (uppställning B i avsnitt 5.4.5). Därmed elimineras riskerna för att bidragsgrunden och -konstruktionen hindrar strukturföränd- ringar, vilka går i riktning mot större och bärkraftigare enheter. Av tabell 38 kan inhämtas vissa bidragsmottagande ungdomssammanslutningars spridningi primärkommunerna. Tabellen är base- rad på uppgifter som organisationerna själva lämnat och avser förhållandena 1964.

Viss osäkerhet har anmälts beträf- fande bestämningen av lokalavdelnings- begreppet. Med den nu förordade änd- ringen torde eventuell tveksamhet i tolkningen få ringa betydelse från för- delningssynpunkt. Någon förtydligande komplettering i kungörelsen av krite- rierna på lokalavdelning synes därför inte nödvändig.

Åldersangivelsen för lokalavdelnings medlemmar bör givetvis bringas i över- ensstämmelse med vad som föreslagits

ifråga om fördelningsunderlaget för uppställning A.

De förestående kommunsammanlägg- ningarna kan i vissa fall och på något längre sikt leda till, att en organisation passerar en bidragsgräns utan att öka sin spridning. Denna bieffekt kan en- ligt utredningens mening inte tillmätas så stor vikt att den får hindra en om- läggning av skisserat slag. Det kan dock finnas skäl att företa en översyn och en eventuell justering av procentgränserna inom den närmaste femårsperioden. Initiativet härtill bör i så fall tas av tillsynsmyndigheten.

5.4.5 Förslag till bidragskonstruktion

Den bidragskonstruktion som föreslås i det följande innebär en komplettering och vidareutveckling av den nu gäl- lande. Utöver vad som anförts har vis- sa justeringar gjorts.

Beteckningarna »instruktörsbidrag» och »rörligt bidrag» är om hänsyn tas till den faktiska friheten att använda beviljade medel _— något missledande och bör därför utgå.

I uppställningarna A—C, vilka före- slås tillämpade vid fördelning av an- slaget för central verksamhet, har kro- norsintervallerna bytts ut mot vägnings- tal. Ändringen bör ses mot samma bak- grund som den nyss redovisade. Sam- bandet »ett instruktörsbidrag» »en instruktör» -— »ett 'helt' intervall 20000 kronor» är tämligen fiktivt. Ge- nom att vägningstalen föres in direkt i uppställningarna blir också bidragsför- delningen, som nu i princip förutsätter en omräkning till vägningsenheter, enk- lare. En organisations hela statsbidrag till central verksamhet skall således ut- göras av grundbidraget + summan av erhållna uägningstal )( andelsbeloppet. Det sistnämnda erhålles genom att till- gängligt anslagsbelopp divideras med

Uppställning A (medlemsvägningslal)

Antal medlemmar

i åldrarna 10—24 år Vägningstal

Mindre än 3 000 3 000— 4 999 5 000— 9 999 10 000—14 999 15 000—19 999 20 000—24 999 25 000—29 999 30 000—34 999 35 000—39 999 40 000—44 999 45 000—49 999 10 50 000—54 999 . 11 55 000—59 999 12 60 000—69 999 13 70 000—84 999 14 85 000—99 999 15 Mer än 99 999 16

(Dm—IQUIÅDJNHO

summan av samtliga bidragskvalificera- de organisationers vägningstal.

1. Grundbidraget skall vara detsam- ma för varje bidragskvalificerad sam- manslutning.

2. Medlemsvägningstalet erhålles med ledning av uppställning A. Den bidrags- del, som grundar sig på niedlemsväg- ningstal, kan sägas motsvara nuvarande instruktörsbidrag. Intervallerna i upp- ställningen är också, på ett undantag när, desamma som i skalan för in- struktörsbidrag. Avvikelsen gäller ska- lans nedre del, där ett par extra steg har inarbetats.

3. Spridningsvägningstalet kan avlä- sas i uppställning B. Denna skala före- slås således ersätta den som nu nyttjas för beräkning av det rörliga bidraget.

Uppställning B (spridningsvägningslal)

Lokalavdelningar i Vägningstal

Mindre än 5 procent 5—14 15—29 30—49 50—74 Mer än 74 av landets primärkom- muner

4. KompIetleringsvägningstalet beräk- nas enligt uppställning C, vars bidrags- grund utgöres av antalet medlemmar som fyllt fjorton men inte tjugoett år. Medlemstalen för varje steg är desam- ma som i uppställning A med den enda skillnaden att skalan börjar vid 1000 i stället för vid 3 000.

Uppställning C (kompletteringsvägnings— tal )

Antal medlemmar i åldrarna 14—20 år Vägningstal

Mindre än 1 000 1 000— 4 999 5 000— 9 999 10 000—14 999 15 OOO—1 9 999 20 000—24 999 25 000—29 999 30 000—34 999 35 000—39 999 40 000—44 999 45 000—49 999 50 000—54 999 55 000—59 999 60 000—69 999 70 000—84 999 85 000— 99 999 Mer än 99 999

u-n—u-u-n-u-u-A maåwm—owmqaus—wmn—o

Med tillämpning av vad som tidi- gare sagts i anslutning till bidragsvill- koren, skall organisation, för att över huvud taget kunna komma ifråga för samhällsstöd enligt de föreslagna grun- derna, uppnå minst vägningstalet 1 en- ligt såväl uppställning A som B.

Bidragskonstruktionens princip och verkan kan illustreras med ett räkne- cxempel (Se sid. 124.)

Enligt exemplet erhåller organisa- tionerna G och H inte något centralt stöd. G har för ringa spridning och H för få medlemmar i åldrarna 10—24 år. Till tröskeleffekten och därmed förena- de problem återkommer utredningen i avsnitt 5.5.

Om vi antar att 790000 kr. står till förfogande samt att varje organisation

Organi- sation

Antal medlemmar 10—24

Lokalavd. i % av kommunerna

Antal

Vägningstal enligt uppställn.

medlemmar 1 4—20 A B

mommcow>

3 000 23 000 14 000 49 000 17 000

5 400 3 500 2 900

14 27 25 42 34 9 2 6

800 13 200 11 500 32 000 17 000 4 700 2 000 2 600

erhåller 40000 kr. i grundbidrag skall (790 000—6 X 40 000 = ) 550 000 kr. fördelas med ledning av vägningstalen. För organisationerna A—F (de bidrags- kvalificerade) utgör de sammanlagt 55 och andelsbeloppet blir således 10000 kr. Statsbidraget till central verksam- het blir då följande: A erhåller 40 000+ 2x 10 000 = 60 000 kr. » 40 000+10X 10 000 = 140 000 kr. 40 000+ 8 x 10 000 = 120 000 kr. 40 000+20 )( 10 000 = 240 000 kr.

40 000+11 )( 10 000 = 150 000 kr. 40 000+ 4 X 10 000 = 80 000 kr.

790 000 kr.

5.4.6 Bidragsbelopp och kostnadsberiikningar Innan utredningen närmare går in på frågan om medelsbehovet kan det vara befogat att erinra om ett par av de mål, som i det föregående angivits för ut- byggnaden av stödet till central verk- samhet:

1. De små organisationerna hör till- erkännas ett grundstöd, som är tillräck- ligt stort för att ge frihet i planering och handlande.

2. De organisationer som inriktar sitt arbete på tonårsungdom bör få extra re- surser för detta. Dessa båda mål kan enligt utredning- ens bedömning inte uppnås genom en re-

sursomfördelning inom nuvarande ans- lagsram. Varje tanke härpå måste med bestämdhet avvisas, eftersom åtgärder av den innebörden mycket hårt skulle drabba en rad organisationer för vilka statsstödet utgör ett omistligt tillskott på inkomstsidan. De eftersträvade syf- tena bör i stället nås genom att de i punkterna 1 och 2 nämnda kategorier- na av organisationer får en relativt sett större andel än övriga av de ökade re- surser som föreslås anvisade.

Den extra förstärkningen av stödet till de små sammanslutningarna bör där- vid ges genom generell uppräkning av grundbidraget. Ungdomsutredningen har, med beaktande av vad den kunnat inhämta av det efter hand alltmera om- fattande material som insamlats om or- ganisationernas ekonomiska förhållan- den, funnit det välmotiverat att föreslå ett grundbidrag på 40 000 kr. Om antalet bidragskvalificerade organisationer an- tas förbi detsamma 1968/69 som under närmast föregående budgetår (de nya kvalifikationsgrunderna kan i verklig- heten väntas leda till vissa ändringar) skulle grundbidragsdelen av anslaget till central verksamhet utgöra (47 x 40 000 = ) 1 880 000 kr.

För 1965/66 fördelades sammanlagt 2 846 000 kr. som instruktörsbidrag och

rörligt bidrag. Motsvarande belopp upp- går 1966/67 till 3326 000 kr. En jäm- förelse mellan utfallet av en fördelning enligt gällande bestämmelser och enligt de av utredningen förordade grunderna är i flera avseenden vansklig. Främst är det införandet av en tredje bidragsgrund samt sänkningen av den nedre ålders- gränsen som förrycker förutsättningarna för jämförelser. En begränsad sådan kan dock göras.

Om uppställningarna A och B i av- snitt 5.4.5 använts vid 1965/66 års för- delning, skulle det 5. k. andelsbeloppet ha blivit något över 10 000 kr. Vid be- räkning av spridningsvägningstalen har tabell 38 tjänat som utgångspunkt. Det stora flertalet mottagare skulle ha till- delats i det närmaste oförändrade eller något förhöjda bidrag. Ett tiotal hade fått vidkännas reduceringar, vilka dock —— med något enstaka undantag stan— nat mellan 4 000 och 8000 kr. Samma helhetsbild torde framträda vid en jäm- förelse för 1966/67, eftersom organisa- tionernas medlemstal m.m. förändrats tämligen måttligt mellan de båda åren. Den föreslagna höjningen av grundbi- draget skulle dock mer än väl täcka de beräknade minskningarna.

Riktpunkt för beräkningen av medels- behovet för budgetåret 1968/69 bör en- ligt ungdomsutredningens mening vara ett andelsbelopp på cirka 12 500 kr. Ut- redningen har försökt att så omsorgs- fullt som möjligt bedöma och samman- väga de sannolika effekterna av dels de nya kvalifikationsvillkoren, dels de änd- rade beräknings- och fördelningsgrun- derna, dels de i det följande förordade anslagsomplaceringarna mellan åttonde och tionde huvudtitlarna. Kostnadsök- ningen för den av utredningen förorda- de förstärkningen av statsstödet till central verksamhet (inkl. grundbidrags- delen) har därvid beräknats till 3,1 milj. kr.

5.5 Tröskelproblemet och de små orga- nisationerna

Bidragsvillkoren ger som framgått vissa mindre önskvärda tröskeleffekter, som dock är svåra att komma ifrån. Under medlemsgränsen (3 000 medlemmar i åldrarna 10—24 år) och spridnings- gränsen (lokalavdelningar i 5 procent av primärkommunerna) finns flera ung- domsorganisationer som kan sägas ha rikskaraktär. De befinner sig redan nu i en svår situation. Möjligheterna till ut- veckling hämmas bl. a. av att bidragsbe- rättigade sammanslutningar har ett av- sevärt försteg genom att de förfogar över jämförelsevis goda ekonomiska re- surser för propaganda, medlemsvärv- ning etc. Till berörda organisationer hör flertalet politiska studentförbund, Sveriges studenters FN-förbund m.fl. Särskilt betänklig får tröskeleffekten anses vara i de fall en organisation fyl- ler funktioner, vilka andra samman- slutningar inte kan förväntas fullgöra eller då den representerar en idémäs- sig särart av intresse för en allsidig, allmän debatt.

För att mildra olägenheterna av kva- lifikationströsklarna förordar utred— ningen, att Skolöverstyrelsen av ansla- get till central verksamhet får disponera högst 200 000 kr. för särskilda stöd- och stimulansåtgärder. Härmed avses då bidragsgivning till sådana organisatio- ner, som inte uppfyller villkoren ifråga om medlemsantal och lokalavdelningar- nas utbredning. Som grund för ansökan om bidrag bör ligga verksamhetsplaner och kostnadsberäkningar. Från tillsyns— myndighetens sida bör speciell hänsyn tas till åtgärder ämnade att främja med- lemsrekrytering och utbyggnad av det lokala organisationsnätet. Planer med detta syfte bör kunna påräkna visst före- träde vid fördelningen av tillgängliga medel. Alldenstund utredningen i an-

slutning till frågan om bidrag till ung- domsledarutbildning inte förordar sär- skilda medel för den aktuella kategorin av ungdomssammanslutningar bör från anslagsposten kunna lämnas stöd även för kursverksamhet och liknande. Bidrag bör beviljas från fall till fall och efter fri prövning. Efterhandsredovisning bör föreskrivas.

I avsnitt 1.3.5 redovisas att Svenska samernas riksförbund i en till ungdoms- utredningen överlämnad skrivelse be- gärt stöd för ungdomsverksamheten bland samerna. Utan att närmare gå in på skrivelsens innehåll, finner utred- ningen skäl uttala, att också nämnda organisation bör kunna komma ifråga för bidrag från den föreslagna anslags- posten.

5.6 Bestämmelsernas tillämpning i sär- skilda fall

De senaste åren har antalet bidragssö- kande organisationer ökat starkl och flera av dem har också beviljats stöd. Tendensen torde bli densamma under yt- terligare ett antal år, eftersom samman- slutningar, som nu är för små, kan vän- tas uppnå de stipulerade minimigränser- na för medlemmar och avdelningar. För dessa organisationer torde det centrala stödet komma att utgöra en relativt stor andel av de samlade ekonomiska re- surserna. Med den storlek bidragsbelop- pen uppnår skulle. enligt föreliggande förslag, passerandet av minimitrösklar- na kunna ge tillskott på 70 000—80 000 kr. och i vissa fall ännu mer. Utred- ningen anser inte detta rimligt eller ändamålsenligt och vill därför förorda en särskild intrappningsregel, innebä- rande att inväxandet i bidragssystemet sker i två etapper, varvid under det första året endast grundbidrag utgår. Regeln bör tillämpas för de organisa- tioner, vilka fr. o. m. 1968/69 uppnår

de uppställda minimitalen och även i övrigt anses kvalificerade.

Ett likartat förfarande bör gälla i de fall en bidragsmottagande organisa- tion upphör genom sammanslagning eller uppgående i annan sammanslut- ning. Förändringar av den innebörden diskuteras och har aktualitet inom flera religiösa och även i ett par politiska ungdomsrörclser. För att i någon mån reducera sådana ekonomiska problem, som vanligen uppstår under övergångs- och omställningsperioden. bör ett extra grundbidrag kunna utgå till den vid samgåendet nybildade riksorganisatio- nen under högst ett år.

5 .? Utredningens särskilda överväganden och förslag

5.7.1 Sveriges ungdomsorganisationers landsrad Under 5.4 har de generellt tillämpliga villkoren m. m. för centralt stöd be- handlats. Siirarten hos en del organisa- tioner gör det emellertid svårt att pla- cera in dem i det allmängiltiga systemet. Utredningen har bl. a. därför i några fall ansett sig böra förorda avvikande lösningar och regler. Även vissa ställ- ningstaganden i delbetänkandet SOU 1903:67 ger anledning till särskilda kommentarer och förslag. Landsrådet är ett samarbetsorgan om- fattande ett (SO-tal riksorganisationer med tillhopa cirka 1,5 milj. medlemmar. Verksamheten har en markerad inter- nationell inriktning. Medlemmar och 10- kalavdelningar i den mening bidrags- bestämmelserna avser saknas. På till- skyndan av bl. a. ungdomsutredningen erhöll landsrådet statsbidrag för sin centrala verksamhet fr. o. m. 1964/65. Budgetåret 1965/66 uppgick detta till 45 000 kr., varav 20000 kr. utgjorde grundbidrag, 20000 kr. instruktörsbi- drag och 5 000 kr. rörligt bidrag. Enligt ungdomsutredningens mening

bör landsrådet i fortsättningen för sam- ma ändamål erhålla grundbidrag och dessutom tillgodoräknas två vägnings- talsenheter.

5.7.2 Frikyrkliga ungdomsrådet

Frikyrkliga ungdomsrådet är närmast att betrakta som ett samarbetsorgan för frikyrkligt ungdomsarbete. l rådet in- går som medlemmar dels flertalet fri- kyrkliga ungdomsförbund, vilka var för sig erhåller statsbidrag, dels vissa mind- re sammanslutningar, vilka inte upp— fyller de kvantitativa villkoren i bi- dragskungörelsen. Rådet upprätthåller kontakter med pingströrelsens, Fribaptistsamfundets och Helgelseför- bundets ungdomsarbete.

Av det sagda torde ha framgått att lokalavdelningar i sedvanlig bemärkelse saknas. Vid beräkning av det nu utgåen- de statsbidraget (45 000 kr. med samma uppdelning som för landsrådet) har som medlemmar redovisats dels de ungdomar som tillhör Fria kristliga gymnasist- rörelsen, Sveriges fria kristliga student- förening och Svenska frälsningsarméns ungdom; dels det aproximativt beräkna- de antal ungdomar, som finns inom pingströrelsen. Fribaptistsamfundet och Helgelseförbundet och som berörs av rådets verksamhet. Totalt har antalet medlemmar inom de nämnda rörelserna och samfunden bestämts till cirka 12000. Nämnas bör att gymnasiströrel- sen och studentföreningen de senaste åren gemensamt sökt centralt bidrag. Sådant har dock inte beviljats.

Utredningen förordade i 1903 års be- tänkande, med hänvisning till bestäm- melsen att samarbetande organisationer med tillräckligt antal medlemmar kunde erhålla bidrag, att rådet borde få stats— bidrag i samma utsträckning som andra ungdomssammanslutningar. Därvid för- utsattes att i de bidragsgrundande upp-

även

gifterna inte skulle räknas in medlem- mar och lokalavdelningar, vilka legat till grund för beräkning av statsbidrag till annan organisation.

Att fastställa medlems- och lokalav- ledningsunderlaget för ungdomsrådet innebär uppenbara svårigheter. Stats- bidragsberäkningen bör därför förenk— las genom viss schablonisering. Rådet bör tillerkännas grundbidrag och därtill gottskrivas två vägningstalsenheter. Det sammanlagda stöd som ungdomsrådet därmed kan beräknas få till central verksamhet, innebär att jämförelsevis goda resurser ställes till dess förfogande.

5.7.3 Sveriges unglottor I det tidigare åberopade betänkandet behandlade utredningen ungdomsverk— samheten inom Riksförbundets Sveriges lottakårer som en särskild fråga. Till för- bundet utgick vid den aktuella tidpunk— ten bidrag från åttonde huvudtiteln. Utredningen föreslog att organisationens ungdomsarbete, vilket omfattade åld- rarna 12—25 år, i likhet med dess öv- riga arbete borde stödjas inom ramen för anslagsgivningen under fjärde hu- vudtiteln. Två huvudskäl angavs för ställningstagandet. För det första er- inrade utredningen om lottaverksam- hetens inriktning och ändamål, för det andra saknade ungdomsverksamheten egen central administration. Den sist- nämnda ansågs ingå i riksförbundets kansli, till vilket bidrag redan utgick. Departementschefen anslöt sig till ut- redningens förslag på denna punkt. Då emellertid hänsyn till denna överflytt— ning inte tagits vid beräkningen av an- slag under försvarshuvudtiteln, besluta- de riksdagen att unglottaverksamheten skulle erhålla bidrag på samma sätt som ungdomsorganisationerna i övrigt. För budgetåret 1965/66 föreslog Skolöversty— relsen, bl. a. med hänvisning till ung-

domsutredningen, att bidragsgivningen till lottakårsförbundet borde flyttas från åttonde till fjärde huvudtiteln. Förslaget avvisades av departementschefen och riksdagens beslut från 1964 kvarstår oförändrat.

Efter det ungdomsutredningen läm- nade sitt förslag har betydande organisa- toriska reformer skett vad beträffar riks- förbundets ungdomsarbete. Hösten 1964 beslöt dess överstyrelse att en själv— ständig ungdomsrörelse skulle bildas fr. o. m. den 1 januari 1965. Den nya organisationen, vars namn är Sveriges unglottor, omfattar ungdom i åldrarna 12—16 år.

Genom kontakter i intervjuform och genom att ta del av stadgar m. ni. har ungdomsutredningen försökt bilda sig en uppfattning om den nyetablerade or- ganisationens verksamhet. Vad som där- vid framkommit ger inte anledning för utredningen att motsätta sig, att Sve- riges unglottor erhåller centralt bidrag enligt samma bestämmelser som för andra ungdomssammanslutningar. Inom Riksförbundet Sveriges lottakårer torde även i fortsättningen bedrivas viss verk- samhet för ungdom, företrädesvis då i åldrarna över 16 år. I den mån denna anses ha behov av statsbidrag, bör detta lämnas över försvarshuvudtiteln.

5.7.4 Riksförbundet Kyrklig ungdom I »Stöd åt ungdomsorganisationernas centrala verksamhet» uttalade ungdoms— utredningen, att Riksförbundet Kyrklig ungdom inte kunde betraktas som en ungdomsorganisation i detta ords egent- liga mening. Utredningen ansåg att kyr- kans ungdomsverksamhet närmast var en parallell till de borgerliga kommu- nernas ungdomsarbete. Främst mot den— na bakgrund föreslogs, att förbundet inte skulle erhålla bidrag till central verksamhet från det särskilda anslaget

härför. I stället borde det statliga stö- det till ungdomsarbetet inom Svenska kyrkan utgå från kyrkofonden.

Departementschefen förklarade sig i prop. 1964: 1 inte beredd att biträda ut- redningens förslag.

Vad som framförallt ger den kyrkliga ungdomsrörelsen en särställning är frå- gan om medlemskap. Medlemskapet i Svenska kyrkan regleras av lagstiftning. Den innebär i stort sett att alla svenska medborgare är medlemmar. En vägle- dande princip för det kyrkliga ung- domsarbetet är, att ingen som är med- lem i Svenska kyrkan skall stängas ute från verksamheten av organisatoriska skäl.

Genomgående och grundläggande princip för ungdomsutredningens för- slag ifråga om stöd till organisationerna är kravet på demokratisk inställning, uppbyggnad och funktion samt på möj- ligheter för de unga att själva öva in- flytande, när beslut skall fattas om ge- mensamma angelägenheter. Indirekt ligger däri, att klarhet måste råda om vem som får delta i beslutsfattandet etc., (1. v. s. om vem som är medlem.

De båda redovisade betraktelsesätten kan på vissa punkter komma i motsats- förhållande till varandra. Detta har också uppmärksammats av Riksförbun- det Kyrklig ungdom, som föranstaltat om jämförelsevis djupgående organisa- toriska förändringar. Till en del har dessa motiverats också av pedagogiska och psykologiska argument, vilka talar för mindre arbetsenheter av grupptyp. Omdaningen består dels i att registre- ring skall ske av de ungdomar i åldrar- na 12—25 år, som aktivt och kontinuer- ligt deltar i det kyrkliga ungdomsarbe— ' tet (motsvarande »medlemskap» i andra ungdomsrörelser), dels i att samarbets- organ av lokalavdelningskaraktär ska— ' pas. I normalstadgarna för dessa säges:

>>. . . Kyrkans ungdom i X» utgör ett

samarbetsorgan för den ungdom i åldern 12—25 år' som deltager i olika arbetsfor- mer inom församlingen (distriktet, pastora- tet, kontraktet). Denna ungdom har att i varje enskild grupp eller genom represen- tanter utse ledamöter i ett samarbetsorgan, benämnt Kyrkans ungdom i X. Samarbets— organet utgör lokalavdelning av Riksför- bundet Kyrklig ungdom ...»

Vidare framgår att valen till samar- betsorganet förrättas för två år och att följande ledamöter ingår:

1. Representanter för kyrkans ung— domsgrupper såsom juniorgrupp, ung— domskrets, konfirmandring, kyrkospels— grupp, ungdomskör, fritidsgrupp etc;

2. En församlingspräst;

3. En representant för kyrkorådet. Scoutgrupper, ansgarsjuniorer och andra ungdomsorgan, som har eget riks- förbund men har ett nära samarbete med Svenska kyrkan, kan ha representanter adjungerade i Kyrkans ungdom. På det regionala planet skiftar för- hållandena i åtskilliga avseenden liksom även bestämmelserna rörande ungdoms- arbetets organisation och ledning. I de stift, som under de senaste åren omska- pat formerna för ungdomsverksamhe- ten, gäller dock i stora drag följande. Som distriktsorganisation av riksför- bundet betraktas stiftets ungdomsför- bund (motsv.). Till dess stämma (ting) utses som regel ombud genom de lokala samarbetsorganen (Kyrkans ungdom). Saknas sådant kan ombuden i stället väl— jas offentligt. Valförrättningen sker då på anmodan av stiftsungdomsrådet och efter kallelse av pastor. Rösträtt vid val av ombud har i princip all nattvards- berättigad ungdom över 16 (17) år. I stämman deltar också biskopen, kon- traktsvis valda prästerliga ombud samt —— oftast utan rösträtt representanter för kontraktsungdomsråden, stiftsad- junkter för ungdomsverksamhet samt ungdomssekreterare. Stämman har bl. a. till uppgift att välja stiftets ungdoms-

råd, vilket fungerar som styrelse med sedvanliga beredande och verkställande uppgifter. Ungdomsstämman utser även ombud till Riksförbundet Kyrklig ung- doms representantskap.

I stadgarna för vissa stift finns klart angivet, att såväl stämmans som ung— domsrådets flertal skall utgöras av lek- män. I t. ex. Härnösands stift är ung- domsstämman sammansatt av 28 lek- mannaombud, 14 prästerliga ombud samt biskopen. Därtill deltar ungdoms- rådets 9 medlemmar (6 lekmän och 3 präster), vilka dock saknar rösträtt.

I sammanhanget bör nämnas att för— slag till nya stadgar för riksförbundet har utarbetats. Förslaget slutbehandlas under hösten 1966. Ett för detta känne- tecknande drag är strävan att ge för- bundet en självständigare ställning i för- hållande till Svenska kyrkans organ. Så förordas exempelvis att Svenska kyr- kans centralråd, Svenska kyrkans mis- sions- och sjömansvårdsstyrelser och Svenska kyrkans diakoninämnd i fort— sättningen endast får adjungerad ställ- ning i representantskapsförsamlingen. I styrelsen sker motsvarande ändring. Sty— relsen kan (kursiverat här), enligt stad- geförslaget, utgöra Svenska kyrkans centralråds ungdomsutskott. För närva- rande föreskrives att styrelsens motsva- righet, arbetsutskottet, är diakonistyrel- sens (centralrådets) ungdomsutskott. I fråga om formerna för tillsättandet av vissa tjänster på det centrala planet för- ordas likartade ändringar.

Utredningen vill starkt betona, att den beskrivna organisationsreformen endast kommit ett stycke på väg. Registreringen av deltagande ungdomar inleddes ar- betsåret 1964/65 och förekommer nu i ungefär hälften av församlingarna. (1964/65 = 44 procent). I lika stor andel av församlingarna har samarbetsorgan av typen Kyrkans ungdom bildats. Vi- dare bör framhållas att inte heller alla

stift byggt upp ungdomsverksamhetens organisationsform på det sätt som skis- serats i det föregående. Riksförbundet Kyrklig ungdom räknar med att hela omorganisationen kommer att kräva en femårsperiod. Nydaningsarbetet innebär givetvis betydande praktiska problem. Visst motstånd, som har sin grund i den principiella synen på kyrko- och för- samlingsbegreppen, möter också på sina håll.

Den utveckling som inletts inom Riks- förbundet Kyrklig ungdom innebär, en- ligt utredningens bedömning, ett väsent- ligt närmande till en organisationsmo- dell av den typ bidragskungörelsens principvillkor ger anvisning om. De för- ändringar, som skett sedan betänkandet om centralt stöd avlämnades, har för- anlett ungdomsutredningen att ompröva sitt ställningstagande från 1963. Även om viss tveksamhet funnits, har övervä— gande skäl ansetts tala för att centralt stöd bör utgå.

Bestämningen av det bidragsgrundan- de medlemsunderlaget kommer under en rad år framåt att erbjuda svårigheter. Med utgångspunkt från antalet medlem- mar/deltagare i de församlingar, där registrering sker, bör det dock vara möj- ligt att approximativt beräkna den nu- merära omfattningen av ungdomsverk- samheten också i övriga församlingar. Förfaringssättet har svagheter, men bör kunna accepteras under den tidsrymd av fem år, som förbundet förklarat sig behöva för att genomföra omorganisa- tionen. Efter hand som registrerings- systemet får ökad utbredning bör större säkerhet i angivelscn av totala antalet medlemmar kunna uppnås. Medlemsta- len för närstående sammanslutningar (scouter. ansgarsjuniorer m. fl.), vars riksorganisationer själva uppbär cen- tralt stöd, får givetvis inte innefattas i Kyrkans ungdoms och därmed riksför- bundets bidragsunderlag.

Vid fastställandet av antalet lokalav- delningar och deras utbredning bör hän- syn tas endast till de kommuner, i vilka samarbetsorgan (Kyrkans ungdom) konstituerats och bedriver verksamhet av den omfattning kungörelsen anger.

5.7.5 Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar Tidigare (5.1.4) har bidragsgivningen till hemgårdsrörelsen redovisats samti- digt som inriktningen och omfattningen av hemgårdsverksamheten berörts. Ungdomsutredningen anser sig kun— na vitsorda värdet av hemgårdsrörelsens sociala insatser och betydelsen av dess ungdoms- och folkbildningsarbete. Att den i gårdarnas regi bedrivna verksam— heten på många orter i landet fyller en viktig funktion, när det gäller att skapa kontakt och gemenskap människor emel- lan, torde inte kunna förnekas. Tvekan kan därför inte heller råda om att hem- gårdarna är förtjänta av ekonomiskt stöd från samhällets sida och att sådant bör utgå även framgent. Emellertid vill utredningen starkt ifrågasätta om for- men för och inriktningen av nuvarande stöd är ändamålsenlig. Av de samlade intäktsbeloppet för de icke—kommunala hemgårdar, som är anslutna till riks— förbundet, utgör tillskottet av statsme— medel cirka 10 procent. Till gårdar i Stockholm, Göteborg och Malmö går näranog en tredjedel av disponibla 264 000 kr. I allt större utsträckning har kommunerna lämnat anslag och på an- nat sätt stött hemgårdarnas verksamhet. Statsbidragets betydelse för finansie- ringen har uppenbarligen minskat under senare år, då anslaget varit oförändrat. Att ekonomiskt stödja gårdarnas verk- samhet måste enligt utredningens upp- fattning betraktas som en lokalkommu- nal uppgift. Statsstödet bör i huvudsak inriktas på att ge riksförbundets centra-

la organ resurser att bygga ut och inten- sifiera rese-, rådgivnings- och service- verksamheten, ledarskolningen, mate— rialproduktionen etc. En omläggning av statens stöd enligt dessa riktlinjer för- ordas av utredningen. Den del av stats— bidraget som fördelas mellan hemgår— darna, bör avvecklas under en femårs- period med början budgetåret 1968/69. Under denna tid bör det vara möjligt för riksförbundet och dess medlemmar att ta upp förhandlingar och träffa över- enskommelse med kommuner m. fl. om ökat lokalt stöd.

Omfördelningen av resurserna bör ske enligt följande plan. Av denna framgår, att anslaget 1968/69 föreslås öka med 100 000 kr. till 400 000 kr. Utredningen vill anföra tre skäl härför:

1. Reduceringen av den anslagspost, som går till verksamhets- och driftsbi- drag, kan medföra omställningsproblem. Minskningen bör därför ske med ett mindre belopp under det första året.

2. Trängande behov föreligger av för— stärkning av riksförbundets centrala kansli.

3. Inom anslaget bör utrymme skapas för stöd till ledarskolningen, vilket in- nebär att motsvarande stöd till hem— gårdsförbundet från anslaget för ung— domsledarutbildning bör slopas.

Central verk— samhet

Hela anslaget

Bud- getår

Gårdarnas verksamhet

300 000 400 000 400 000 325 000 225 000 200 000

36 000 150 000 200 000 200 000 200 000 200 000

1967/68 1968/69 1969/70

264 000 250 000 200 000 1970/71 125 000 namn 25 000 1972/73 _

Det bör föreskrivas, att av medlen till förbundets centrala verksamhet minst en fjärdedel skall nyttjas för le- darutbildande ändamål. Beträffande an-

vändningen av anslaget bör i tillämp- liga delar gälla samma villkor och före- skrifter som för bidragen till övriga or- ganisationers centrala verksamhet och ledarskolning. Fördelning m. ni. av bidragen till de enskilda hemgårdarna bör ske i samma ordning som hittills.

Stödet till hemgårdsrörelsen bör även i fortsättningen lämnas från ett särskilt anslag.

5.7.6 Sveriges elevers centraler-ganisation m. fl.

Utredningens överväganden rörande Sveriges elevers centralorganisation (SECO) har i första hand gällt, huru- vida elevorganisationen är jämförbar med övriga ungdomsinriktade samman— slutningar och om den helt bör jäm— ställas med dessa i bidragshänseende. Tveksamheten har föranletts av att SECO partiellt betraktar sig och upp- träder som elevernas intresseorganisa- tion samt av den kollektiva anslutnings— form ett stort antal elevråd tillämpar. Samtidigt med att dessa båda särdrag noteras vill utredningen framhålla, att den inte betraktar SECO:s skolfackliga aktivitet som något negativt. Tvärtom måste det anses vara en väsentlig upp- gift att föra eleverna i kontakt med ett fackligt tänkande, alldenstund flertalet av dem i sinom tid kan väntas bli inklu- derade i arbetsmarknadsorganisationer- na och deras verksamhet. De bör också sägas, att det inte är principiella be- tänkligheter som föranlett utredningen att notera anslutningsformen som ett problem. Skälet är i stället de praktiska svårigheterna att beräkna det bidrags— grundande medlemsunderlaget på ett realistiskt och rättvisande sätt.

En ingående prövning har lett utred- ningen till den ståndpunkten, att SECO måste betraktas som en så särpräglad sammanslutning, att statsstödet till dess verksamhet liksom hittills bör utgå en— ligt speciella regler och från ett särskilt:

anslag. Ställningstagandet innebär inte ett förringande av elevrådens förutsätt- ningar att bedriva ett samhällsfostrande ungdomsarbete av delvis ideell art. Ut- vecklingen synes emellertid under se- nare år ha gått mot en allt starkare mar- kering av verksamhetens intresseinrik- tade del. Exempel härpå utgör den stu- diesociala utredning med anknytande program som behandlades av 1966 års elevriksdag, den elevförsäkring som in- förts med centralorganisationen som tillskyndare samt startandet av ett för- säljningsföretag med uppgift att till- handahålla medlemmarna skolmateriel till förmånspriser. Elevernas representa- tion i olika organ inom skolan —— en fråga som drivits mycket hårt av SECO -— kan också ses som ett partsengage- mang som accentuerar elevrådsrörelsens fackliga och intressebevakande karak- tär.

Anslutningsfornien och därav följande förhållanden vid medlemsredovisning talar likaså för att SECO får behålla sin nuvarande särställning vad beträffar bidragsgivning.

Reformerna på grund- och gymnasie- skolornas område bygger i stor utsträck- ning på elevernas medverkan i samarbe- tet kring gemensamma angelägenheter, det må gälla utbildningsfrågor, ord- ningsföreskrifter eller annat. Det radi- kalt nya ligger i elevernas ställning som accepterad part i strävandena att för- verkliga de syften som uppställts för skolan och undervisningen. I vad som ofta betecknas som »skolans inre de- mokratisering» har elevråden en viktig funktion att fylla. Angeläget är därför att stöd och stimulans ges för att de skall kunna utvecklas. Ansvaret härför måste givetvis till stor del ligga på 10- kala skolstyrelser, rektorer, lärare m. fl. Av central betydelse är emellertid också elevrådens gemensamma organisationer, av vilka SECO är den klart domineran-

de. Centralorganisationens möjligheter att verka har hittills varit starkt kring- skurna på grund av bristande ekonomis- ka resurser. Varken det organisatoriska uppbyggnads- och konsolideringsarbe- tet eller informations- och skolnings- verksamheten har kunnat bedrivas i behövlig omfattning och takt. Frivilliga arbetsinsatser av elever/medlemmar i Stockholmsområdet och — i vissa fall välvilligt tillmötesgående från före- tag, har gjort det möjligt att hjälpligt klara de löpande centrala kanslifunk- tionerna. De växande uppgifterna har emellertid snabbt lett fram till ett myc- ket besvärligt läge.

Utredningen har genom att uppmärk- samt följa SECO:s verksamhet och ge- nom ett flertal överläggningar med före- trädare för dess styrelse blivit förvissad om behovet av väsentligt ökat statsstöd till den centrala verksamheten. Samma gäller på ledarskolningens område, där den snabba omsättningen resulterar i ett ständigt lika akut behov av att nyrekry- tera och skola elevrådsledamöter, nämndrepresentanter m. fl. Till båda huvudändamålen — central verksamhet och ledarskolning bör bidrag utgå från ett och samma anslag. Med tanke på den starka rörligheten inom ledar- kadern bör för SECO:s del föreskrivas att minst hälften av beviljade medel skall användas för ledarutbildande syften. De höga medlemstalen (1965 : 320000) sammanhänger med anslut- ningsformen och ger ingen tillfredsstäl- lande utgångspunkt för jämförelser med andra ungdomsorganisationer, när det gäller att beräkna statsstödets stor- lek. Utredningen har funnit ett bidrag på 260 000 kr. för budgetåret 1968/69 väl avpaSSat. Härav skall då minst 130000 kr. brukas för utbildning. Utredningen vill betona, att den förordade höjningen endast bör betraktas som en etapp i en upprustning med syfte att ge elevråds-

% i j

1!

a—en. -———-*=-— r——_r._rv— '

rörelsen en fastare ekonomisk grund för arbetet. Som en rimlig riktpunkt för statsstödet utveckling de närmaste åren vill utredningen ange ett bidrag, som budgetåret 1972/73 uppgår till en krona per medlem.

Vad beträffar Sveriges folkhögskol- elevers förbund (SFEF) _- dcn andra av de elevrådssammanslutningar ungdoms- utredningen haft direkt anledning att behandla — är dess skolfackliga karak- tär uppenbar, även om de ideellt be- tonade inslagen i verksamheten är långt- ifrån ovidkommande. SFEF är som framgått under 5.1.3 relativt nybildat. Det kan hävdas, att statsbidrag bör utgå först sedan organisationen ytterligare dokumenterat sin livskraft och stabili- tet. Det material och de informationer utredningen haft till förfogande för sin bedömning ger emellertid ett bestämt intryck av att förbundet redan nu nått aktningsvärd fasthet. Utredningen an- ser sig därför kunna förorda att stats- bidrag beviljas från budgetåret 1968/69. Bedömningen har påverkats också av det faktum, att folkhögskoleväsendet bl. a. som följd av reformerna på skolområdet befinner sig i ett skede av omdaning. Genom riksdagsbeslut under våren 1966 kommer statsbidragen till folkhögsko- lorna att öka kraftigt från den 1 juli 1967. Samtidigt träder en ny folkhögsko- lestadga i kraft. Bådadera kan väntas få stor betydelse för skolformens ut- veckling och förnyelse. Ett moment i den stora reformen utgör förslaget om att folkhögskolorna skall inrätta samar- betsnämnder, i vilka eleverna får repre- sentationsrätt. I förnyelsen av folkhög- skolan bör eleverna kunna spela en lika viktig som värdefull roll, och det är därför av intresse att elevrådsarbetet främjas. En framgångsväg måste därvid vara att ge elevrådsförbundet ekonomis- ka möjligheter att vidga och intensifiera sin verksamhet.

Stödet till SFEF bör gälla såväl den s. k. centrala verksamheten som ledarut- bildningen. För 1968/69 föreslår utred- ningen att bidrag utgår med 30000 kr. Av samma skäl som de som redovisats för SECO bör föreskrivas, att minst hälf- ten av beviljade medel skall gå till ledar- skolande ändamål.

5.7.7 Svenska korporationsidrottsförbundet Till Svenska korporationsidrottsförbun- det utgår statsstöd från idrottsfonden. Viss del av medlen avser främjande av ungdomsidrott (jfr 5.1.6). Under en följd av år har förbundets framställ- ningar om att få del av anslagen till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet och till ungdomsledarutbild- ning avvisats med åberopande av bl. a. nyss nämnda idrottsfondsbidrag. Även organisationsstrukturen och verksam- hetsinriktningen synes ha påverkat be— dömningen. De lokalt verksamma korpklubbarna (1965 cirka 6 000) — oftast omfattande ett företag _- är sammanslutna i lokal- förbund (1965 = 165), vilka är anslutna till det riksomfattande förbundet (Riks- korpen). Till detta hör vidare ett antal direktanslutna korporationer (korp- klubbar i företag på orter där lokalför- bund saknas) samt vissa kollektivt an- slutna riksförbund (bl.a. televerkets, postens, SJ:s och polisens idrottsför- bund). För det regionala samarbetet har under senare år bildats länskommittéer. Individuellt medlemskap i traditionell mening saknas inom organisationen. Korpförbundet är väsentligen inriktat på motionsidrott. Inte bara de vanliga tävlingsidrotterna har tagits upp utan även vissa andra former av motions- främjande aktivitet. Det naturliga verksamhetsfältet för korpidrotten är arbetsplatsen, företaget och yrkesgruppen, men det förekommer också att sammanslutningar av annan

art, t. ex. nykterhetsloger, deltar i 10- kala korptävlingar. Till vad som lämp- ligen kan rubriceras som korporations- idrottens öppna verksamhet kan hänfö- ras de 5. k. FM- (familjemotions-) och PM- (pensionärsmotions-) kampanjerna.

Beträffande ungdomsarbetet uttalade Rikskorpens idrottsutredning i en 1963 redovisad rapport:

»... Ungdomens fritidsproblem är en (annan) social fråga, där idrotten måste göra en insats. Korpidrottens uppgift i denna fråga är att ta hand om de ungdomar som direkt från skolan kommer ut i för- värvslivet för att ge dem en sund och värde- full fritidssysselsättning . . .»

På många platser i landet gör korp- klubbar och lokalförbund insatser för att aktivisera ungdomen, t. ex. vid lär- lings- och yrkesskolor. Den kvantitativa omfattningen av denna verksamhet finns inte redovisad i samlad form. Också i vad som kan betecknas som »den nor- mala korpidrotten» deltar stora grupper ungdom. I den tidigare nämnda rap- porten återges en undersökning av ål- dersfördelningen bland cirka 5000 idrottsutövare inom 165 korporationer i sex städer. Av samtliga var:

6 procent under 18 år 13 » 18—21 år 40 » 22—31 år 30 » 32—41 år 9 » 42—51 år 2 » över 51 år

Om den redovisade undersökningen är representativ för Rikskorpens hela verksamhet kan med stor sannolikhet hävdas att denna till minst en fjärdedel omfattar deltagare, som befinner sig i åldrarna under 25 år, (1. v. s. i de åldrar, som utgör grund för beräknandet av statens stöd till ungdomsorganisationer- na. Att från den angivna utgångspunkten räkna fram antalet unga deltagare är inte möjligt. En uppfattning om verk- samhetens omfång kan däremot erhållas från de uppgifter korporationsidrotts-

förbundet redovisade i sin petitaskrivel- se för budgetåret 1964/65. Av rapporter från cirka 2 500 av totalt 5 500 korpora- tioner kunde inhämtas att 65 000 ung- domar under 25 år aktivt deltog i olika former av motions- och tävlingsverk- samhet i korpens regi. En av förbundet gjord beräkning, vid vilken hänsyn ta— gits till de 3000 korporationer (klub- bar) vars rapporter inte förelåg vid den aktuella tidpunkten, visade att antalet deltagare under 25 år var cirka 110 000. Sifferuppgiften avsåg, framhöll förbun- det i sin skrivelse, endast förvärvsarbe- tande ungdom. För att ge en rättvisande bild av omfattningen borde den komp- letteras med angivelser om antalet unga deltagare i bl. a. familjemotionsaktivi- teterna.

Av vad ungdomsutredningen inhämtat har framgått, att korporationsidrotts- förbundet under senare år ökat an- strängningarna att få en bredare ung- domsanslutning till motionsidrotten. På centralt plan inrättades 1964 en ung- domskommitté. I dess uppgifter ingår bl. a. att stimulera de lokala klubbarna och förbunden att i egen regi eller i samarbete med andra organisationer ge- nomföra arrangemang med särskild in- riktning på ungdomsdeltagande. Som verksamhetsfält nämnes bl. a. arbets- platser, yrkes- och verkstadsskolor och företagens lärlingsskolor. På åtskilliga platser har lokalförbunden bildat spe- cialorgan för ungdomsarbetet, men till största delen bedrives detta direkt i 10- kalförbundens eller korpklubbarnas regi.

Det torde av vad som redovisats ha framgått, att de generella villkoren och reglerna för stöd till ungdomsarbetet svårligen kan tillämpas på Rikskorpen. Även om en acceptabel medlems-Mel- tagaresiffra möjligen kan erhållas genom ingrepp i förbundets interna rapporte- ringssystem, kvarstår problemet att kor-

pens lokala organisationsenheter endast undantagsvis torde vara av den karaktär som avses i förslaget till bidragsbestäm- melser (flertalet medlemmar i åldrarna 10—24 år).

Samtidigt är det emellertid uppenbart, att det inom förbundet bedrives en verk- samhet, som när ett mycket stort antal ungdomar. Om värdet också av en idrottsutövning med tonvikt på motion torde knappast råda delade meningar. I den nära anknytningen till arbetsplat- serna, med de propagandamässiga och organisatoriska fördelar som ligger däri, har korporationsidrotten, enligt utred- ningens mening, en ovanligt gynnsam förutsättning att bygga ut sitt ungdoms- inriktade arbete. När utredningen i det följande förordar att ökade ekonomiska resurser ställes till korpförbundets för- fogande för ungdomsarbete, tar den för givet, att förbundet ser det som sin upp- gift att i första hand aktivisera den stora grupp ungdom, vilken mer eller mindre passivt står vid sidan om det traditionel- la tävlings- och idrottsutövandet inom RF-föreningarna. Utredningen har också uppmärksammat och i sitt ställningsta- gande för ökat stöd påverkats av det faktum att korpförbundet i samarbete med företag, arbetsmarknadsorganisa- tioner och statliga organ gjort och gör värdefulla propaganda- och informa- tionsinsatser på den allmänt förebyggan- de hälsovårdens område. Även om frisk- vårdsproblemen är allmängiltiga, får det anses vara av stor betydelse att den unga, ofta begränsat erfarna arbetskraf- ten bringas till insikt om möjligheterna att genom bl. a. motionsidrott förebygga yrkesbetingade sjukdomar och olycks- fall.

En utvidgning och allmän förbättring av den ungdomsaktiviserande korpidrot- ten förutsätter att förbundets centrala kansli förstärkes personellt samt att ungdomsfrågorna i betydligt ökad ut-

sträckning behandlas i kurs- och utbild- ningsverksamheten. Dessutom bör den senare byggas ut bl. a. genom att särskil- da kurser anordnas för ledare inriktade på ungdomsarbete.

Den särskilde utredningsmannens förslag innebär som framgått av 5.2, att de medel korpförbundet hittills bevil- jats för att ge bidrag till lokal ungdoms- aktivitet i fortsättningen bör avse centrala åtgärder på samma område. För 1967/68 föreslår han 36 000 kr. i centralt stöd och 18000 kr. till lokala bidrag. Som nämnts i avsnitt 5.4.1 skjuts om- läggningen fram till budgetåret 1968/69. Ungdomsutredningen anser för sin del det angivna beloppet (36000 kr.) helt otillräckligt för att den eftersträvade centrala upprustningen skall kunna ge- nomföras. Det bör anmärkas att i utred- ningsmannens uppdrag inte ingått att pröva bidragens storlek.

För budgetåret 1968/69 föreslås att Svenska korporationsidrottsförbundet till centrala kostnader för ungdomsverk- samhet, utöver sagda 36 000 kr. beviljas bidrag med 80 000 kr. (Det senare be- loppet torde i stort sett svara mot vad de allmänna bidragsgrunderna ger för en organisation, som erhåller grund- bidrag och därtill uppnår tre vägnings- talsenheter.)

Medlen för angivet ändamål bör utgå från idrottsfonden, till vilken avsätt- ningarna för budgetåret 1968/69 som följd av utredningens förslag i denna del bör ökas med 80 000 kr. Utredningen har övervägt om medlen bör utgöra en särskild anslagspost eller om de bör fördelas mellan nuvarande poster för central förvaltning 111. m. Skäl synes tala för det förstnämnda alternativet. Med hänsyn till idrottsutredningens pågåen- de arbete har ungdomsutredningen emel- lertid ansett sig böra avstå från att pre- cisera sitt förslag på denna punkt.

5.7.8 Skid- och iriluftsfrämjandet

Att ungdomsutredningen tar upp Skid- och friluftsfrämjandets ställning i bi- dragshänseende till särskild prövning har sin förklaring i följande:

1. Organisations- och medlemsstruk- turen vållar uppenbarligen problem vid beräkning av bidragsunderlaget för främjandets del;

2. Bidraget till ungdomsidrott inom främjandet har tagits upp av den sär- skilde utredningsmannen inom handels- departementet; samt

3. Organisationens statsstöd utgår från flera huvudtitlar och anslag. En samordning är önskvärd.

Det förstnämnda har organisationen påtalat i en skrivelse till utredningen den 15 februari 1966. Frågan om lokal— avdelnings- och medlemsbegreppen har fått särskild aktualitet i samband med landstingens utbyggda stöd till ung- domsverksamhet, men den har också betydelse för de statliga bidragen. Ef- ter att ha erinrat om gällande bestäm- melser och deras tillämpning på »ett normalfall» framhåller främjandet:

». . . Främjandet, som bedriver ett om- fattande ungdomsarbete dels bland med- lemmar men dels — och framförallt -—- bland icke medlemmar, har (däremot) en organisation och arbetsform, som väsent- ligt avviker från normalfallet. Lokalavdel- ningarna är inte så många men ofta om- fattande. De är vidare icke rent lokala utan omfattar medlemmar bosatta även på när- liggande tätorter. Rätt vanligt är att lokal- avdelning genomför »filialverksamhet» —- skidskolor och liknande i närliggande

tätorter, där det blir en lokal verksamhet men utan lokalförening.. .»

I skrivelsen redovisar främjandet ock- så sin syn på begreppen medlem och deltagare:

». . . I den av lokalavdelningarna arran- gerade verksamheten deltar mycket ungdom

i skidskolor, friluftsskolor, TVM-verksamhet m. m. Ännu flera deltar i den öppna frilufts-

verksamheten — friluftståvlingar för ung— dom och arrangemang i samband med sko- lornas friluftsdagar och februarilov. ——- -—— -— De som deltar är i regel icke registrerade medlemmar i Främjandets centrala med- lemsregister. Att föra namnförteckning över alla deltagare i öppen verksamhet av detta slag är icke möjligt, än mindre att hålla reda på huru många av deltagarna, som de]- tagit i minst 10 sammankomster. En upp— gift kan inte bli annat än en uppskattning. -—— —— Det centrala medlemsregistret gäl- ler Främjandet såsom riksförening. Det är ett medlemskap med direktkontakt med kansliet -— medlemstidning och årsbok m. m. Sådant mera »seriöst» medlemskap kan icke uppställas som krav för deltagande i ungdomsverksamheten. Den arrangerade ungdomsverksamheten blir därför till över- vägande del att hänföra till »öppen» verk— samhet. Inom olika organisationer är förut— sättningarna och fordringarna för att bli registrerad medlem väsentligt olika. För registrerade medlemmar fordras ingen upp— gift beträffande deltagandet i 10 samman— komster . . .»

Sammanfattningsvis hävdas, att en medlemsredovisning, som organisatio- nen själv finner överflödig och en re- gistrering av deltagande i öppen verk-' samhet, vilken kommer att bli en extra och ovälkommen belastning för de fri- villiga ledarna, inte bör vara en förut- sättning för bidrag. Detta borde i stål- let grundas på den totala aktiviteten, genom redovisning av antalet arrange- rade sammankomster, antalet deltagan- de ungdomar per gång och antalet del- tagare totalt under året.

Som en illustration till de problem, som tagits upp i den relaterade skri- velsen, kan nämnas, att främjandet för 1965 i sin bidragsansökan till Skolöver- styrelsen redovisar 14000 matrikelför- da medlemmar i åldrarna 12—24 år samt 30000 bidragskvalificerande del- tagare i öppen verksamhet i samma åld- rar. Därtill sknlle enligt uppgift komma cirka 40000 mera tillfälligt deltagande ungdomar, som inte kan läggas till grund för bidragsberäkning.

Ungdomsutredningen finner inte an- ledning att i detta sammanhang ta upp någon utförligare diskussion om vilka krav på registrering, redovisning etc. som rimligen bör kunna ställas på en organisation, om denna uppbär bidrag av allmänna medel för sin verksamhet. I Skid- och friluftsfrämjandets fall sy- nes det emellertid klart, att anslutnings- och organisationsformerna i hög grad avviker från flertalet andra samman- slutningars. Härtill kommer att verk- samheten bedrives i former, som ger främjandet en starkt markerad prägel av allmänt serviceorgan på friluftslivets område. Till denna karaktär bidrar inte minst den omständigheten, att lokal- avdelningarna ofta äger och driver an- läggningar med spår, leder, backar, lif- tar 0. s. v.

De redovisade förhållandena anser ungdomsutredningen tala för att det statliga stödet till Skid— och frilufts- främjandets ungdomsverksamhet i fort- sättningen inte hör lämnas enligt de generella reglerna för bidrag till ifrå— gavarande ändamål. Det får emellertid anses vara ett samhälleligt intresse att främjandet, med sin ställning som en special— och fackorganisation på fri- luftslivets område, ges möjligheter att vidga sin verksamhet. Fritidsutredning— en har utförligt behandlat den väntade utvecklingen på friluftsområdet. En stark trend pekar mot växande efter- frågan på allehanda slag av tjänster, service och resurser inom denna sek- tor. Samma utredning har också före- slagit ökade anslag till de organisatio- ner som verkar där.

Ungdomens intresse för friluftsliv är både erfarenhetsmässigt och genom un- dersökningar väl känt. Enligt ungdoms- utredningens mening är det betydelse- fullt att främjandet —— parallellt med den allmänna upprustning som kan vän- tas ske vid ett genomförande av fritids—

utredningens förslag ges större möj- ligheter att intensifiera också sitt ung- domsarbete. Som exempel på nya upp- gifter, som fått aktualitet under senare år och som inte minst kräver ekono- miska insatser, kan nämnas, att främ- jandet planerar att starta öppen verk- samhet kring sina friluftsgårdar på de alltmera förekommande fria lördagarna för skolungdom.

För främjandets del har den särskil— de utredningsmannen föreslagit vissa successivt genomförda omfördelnings— åtgärder, innebärande dels att 60 000 kr. ställes till dess förfogande för att under 1966/67 nyttjas för utbyggd service gent- emot andra ungdomsorganisationer, dels att 22000 kr. av främjandets hittills- varande bidrag för lokalt bedriven ung- domsidrott i stället disponeras för mot- svarande ändamål på det centrala pla- net. Också här utgår utredningen från att utredningsmannens förslag till omlägg- ning sker först 1968/69. Enligt ungdoms- utredningens mening bör det bidrag till central ungdomsverksamhet (1965/66 : 116 000 kr.), vilket främjandet erhåller från åttonde huvudtiteln, i fortsättning— en utgå ur fonden för idrottens främjan- de. Med hänsyn till de bidragsförstärk- ningar ungdomsutredningen förordar för andra organisationer bör bidraget räknas upp till 170 000 kr. och tillsam- mans med det för centrala ungdoms— idrottsändamål frigjorda beloppet ut- göra Skid- och friluftsfrämjandets bi— drag för central verksamhet. Förslaget innebär att avsättningen till fonden för idrottens främjande för 1968/69 ökas med 170000 kr. I princip reduceras samtidigt anspråken på ökad medels— anvisning till åttonde huvudtitelns an- slag för centralt stöd till ungdomsorga- nisationerna med 54 000 kr. Av samma skäl som ifråga om korpidrottsförbundet har utredningen i det aktuella fallet an- sett sig böra avstå från att ta ställning

till om de för ungdomsverksamhet av- sedda medlen av redovisningstekniska eller andra anledningar bör vara fristå- ende eller sammanföras med nuvarande post för administrationsbidrag till främ- jandet. Idrottsutredningens arbete bör ha avancerat ytterligare innan avgöran- det träffas. Oberoende av vilken prak— tisk lösning som smidigast låter sig för- enas med idrottsutredningens förslag, bör det dock vilket ungdomsutred- ningen vill betona —— stå helt klart att bidragets ändamål är att främja ung- domsarbetet.

Givetvis kan det med hänvisning till verksamhetsinriktningen hävdas att främjandets nu nämnda bidrag borde utgå från friluftsfonden i stället för från idrottsfonden. Även därigenom skulle en bättre samordning och över- blick kunna uppnås. Fritidsutredningen anförde i sitt slutbetänkande (SOU 1966: 33) beträffande samma spörsmål, att det otvivelaktigt vore en fördel om stödet till främjandet m.fl. organisa— tioner för administrativa ändamål kun- de lämnas ur endera av fonderna och efter en samlad prövning. (Även bidra- get till central ungdomsverksamhet nyttjas i stor utsträckning för att be- strida administrationskostnader.) En- ligt fritidsutredningen borde det slut— liga ställningstagandet ske då idrotts- utredningen framlagt resultatet av sitt arbete. Främst praktiska skäl, bl. a. om- läggningen av stödet till ungdomsidrott, har föranlett ungdomsutredningen att förorda att stödet till främjandets ung- domsarbete samlas under idrottsfon- den. Förslaget är ett steg på väg mot den fullständigare samordning, vilken förutsättes komma till stånd längre fram.

5.7.9 Sveriges riksidrottsförbund

Riksidrottsförbundets särställning i bi- dragshänseende är av gammalt datum

och främst föranledd av RFzs funktion som central samordnande organisation för såväl distrikts- som specialförbun- den. Denna ställning har bl. a. till följd att an-talsuppgifterna ifråga om med- lemmar och föreningar (alternativt: sektioner) för RFzs del når högt över de generella beräkningsskalornas övre gränser. Ungdomsutredningen diskute- rade spörsmålet i sitt första betänkan- de och föreslog för RFzs del den sär- skilda bidragsgrund, vilken redovisats i avsnitt 5.1.5. Propåerna i nämnda be— tänkande om att sammanslå och flytta vissa anslagsposter torde med tillkoms- ten av idrottsutredningen få anses ha förlorat sin omedelbara aktualitet. Kvar står dock HF:s behov av medel för att kunna fortsätta utbyggnadsarbetet på ungdomsidrottens område.

I ungdomsutredningens undersök- ningar har idrottsrörelsens kraftiga till- växt klart dokumenterats (SOU 1966: 47; sid. 47). Samtliga 44 specialförbund redovisar medlemsökningar för perio— den 1959—1964. Även om vissa reser- vationer kan vara på sin plats med vet— skap om osäkerheten i delar av det statistiska underlaget, är det uppenbart att medlemstalen för idrottens del sti- git mer än vad antalet ungdomar i åld- rarna 10—24 år ökat under samma tid. Det snabba uppsvinget ifråga om fri- tidsgrupper _— redovisat i föregående kapitel vittnar också om idrottsför- eningarnas förmåga att dra till sig och aktivisera de unga. Ungdomsverksam— hetens imponerande omfattning till trots är möjligheterna till fortsatt ex— pansion långtifrån uttömda. Nya upp- gifter har dessutom under hand fått ökad aktualitet. Så får det exempelvis ses som en näraliggande sådan, att för-

söka finna lämpliga former för att för-

länga den aktiva perioden bland de många, som före 20-årsåldern lämnar idrotten (15—25 procent). Den mycket

kraftiga manliga dominansen bland ut- övarna av grenar, som lämpar sig väl också för kvinnor, talar för att dam- idrotten bör ägnas ökad uppmärksam- het.

Att ungdomsidrottens ställning blivit allt starkare under de senaste 10—12 åren kan ges en rad förklaringar, men det torde knappast kunna förnekas att RF-distriktens konsulenter1 spelat en viktig roll i uppbyggnaden av den nu mycket breda verksamheten. Den fort- satta satsningen från statens sicla på riksidrottsförbundets ungdomsarbete bör också, enligt ungdomsutredningens mening, i första hand gälla konsulent- organisationen och inriktas på att yt- terligare förstärka RF-distrikten perso- nellt, samt på att ge specialförbunden möjligheter att anställa konsulenter med särskild uppgift att handha ungdoms- arbetet. Som tidigare redovisats har RF redan tagit de första stegen i rikt- ning mot en upprustning av detta slag. Denna hör emellertid påskyndas. De höjda anslag utredningen på annan plats förordar för övriga ungdomsor- ganisationers centrala verksamhet bör för HF:s del få sin motsvarighet i att större resurser ställes till förfogande för att anställa ungdomskonsulenter. Som ett rimligt mål för konsulentorga- nisationens omfattning bör gälla, att an— talet befattningar bör uppgå till i ge- nomsnitt två per RF-distrikt och en per specialförbund, vilket skulle göra sam- manlagt 90 tjänster. Därtill skall läggas ytterligare några för RF-kansliets be- hov. Utbyggnaden skulle innebära ett tillskott på 45—50 tjänster i jämförelse med nuläget. Beroende på vilka bi— dragsbestämmelser RF framgent tilläm- par för specialförbundens konsulenter kan kostnaderna för den angivna ut- vidgningen beräknas ligga mellan 1,7 och 1,9 milj. kr. En anslagsuppräkning av den storleken kan emellertid inte ske

med en gång. Dels skulle den väsentligt komma att överstiga vad andra ung- domssammanslutningar —— relativt sett —- kan påräkna som förstärkning av det centrala bidraget, dels torde svårigheter möta att rekrytera ett tillräckligt antal kvalificerade befattningshavare till de nya tjänsterna. Inte minst det sistnämn- da problemet talar för viss återhållsam- het i nuläget vad beträffar medelsanvis- ningen. Eftersom en särskild idrotts- lärarlinje från budgetåret 1967/68 inrät- tas vid Gymnastik— och idrottshögskolan i Stockholm, torde rekryteringsfrågan emellertid inom några få år komma i ett helt nytt läge. Det angivna målet för konsulentorganisationens storlek bör en- ligt ungdomsutredningens mening upp- nås senast 1970/71.

För budgetåret 1968/69 föreslår ut- redningen att ytterligare 450 000 kr. beviljas riksidrottsförbundet för att an— ställa konsulenter (instruktörer) för ungdomsarbetet. Huruvida beloppet skall läggas till den ena eller den and- ra av anslagsposterna instruktörsverk— samhet bland ungdom, specialförbun- dens verksamhet och distriktsförbun- dens verksamhet eller fördelas mellan dessa, anser utredningen vara av un- derordnat intresse. Det angelägna är att medlen disponeras för ungdomskon- sulentverksamhet inom RF-sektorn. Av- vägningen i övrigt bör ske med beak- tande av idrottsutredningens synpunk- ter och med hänsyn tagen till hur riks- idrottsförbundet bedömer prioritets- frågan: distriktsförbundskonsulent _— specialförbundskonsulent.

I anslutning till sitt förslag vill ung-

1 Utredningen har i detta sammanhang valt. att använda beteckningen konsulent i stället för instruktör. Den senare associeras ofta med »greninstruktören», »tränaren», »teknikern», medan utredningen för sin del syftar på den mera administrativt, organisa- toriskt och pedagogiskt inriktade typen av yrkesverksamma ledare.

domsutredningen starkt betona, att idrottsutredningens pågående arbete inte får tas som förevändning för att skjuta på den förordade anslagshöj- ningen. Det kan vara befogat att ännu en gång erinra om det ursprungliga sambandet mellan RFzs och övriga ung- domsorganisationers instruktörsverk— samhet. Detta, tillsammans med vad som i övrigt anförts beträffande beho- vet av resurser för ungdomsidrotten, motiverar att de ökade insatserna göres samtidigt på båda områdena.

I avsnitt 5.2 har redovisats att den särskilde utredningsmannen föreslagit att RF stegvis skall få ökade resurser för olika former av service gentemot ungdomsorganisationerna. Jämsides här- med avvecklas de direkta bidrag, som vissa organisationer fått för att fördela som stöd till lokalt bedriven ungdoms- idrott. De skäl som anförts för den se- nare åtgärden är i princip giltiga ock- så för anslagsposten ungdomsidrott in- om RF, vilken emellertid inte innefat- tats i utredningsmannens uppdrag. Ung- domsutredningen, som ansluter sig till dennes motiveringar för och förslag om ändring av stödet till ungdoms- idrott, vill starkt ifrågasätta det berät- tigade i att posten bibehålles. För dess slopande talar dels de av utrednings- mannen redovisade skälen, dels rätt- visesynpunkter, dels det faktum att ut- redningens förslag ifråga om fritids- gruppsstödet i betydande utsträckning torde komma idrottens lokalföreningar till godo. Alldenstund idrottsutredning- en har att behandla vissa närbesläkta- de stödformer, bl.a. till föreningars verksamhet, anser sig dock ungdoms- utredningen böra avstå från att i detta sammanhang föreslå att de medel riks- idrottsförbundet erhåller för det ak- tuella ändamålet skall upphöra att ut- gå. De av ungdomsutredningen anförda synpunkterna förutsättes bli beaktade

vid idrottsutredningens behandling av frågan.

Den av ungdomsutredningen i detta avsnitt föreslagna ökningen av bidra- gen till konsulentverksamhet inom riks- idrottsförbundet förutsätter för budget- året 1968/69 en ökning av avsättnings- anslaget till idrottens främjande med 450 000 kr.

5.8. Tillsyn, redovisning m. m.

Tillsynsmyndighet för bidragsgivning— en till central verksamhet bör, i de fall stödet lämnas från anslag på åttonde huvudtiteln, vara Skolöverstyrelsen. Vad beträffar de bidrag för motsvarande ändamål som förordats utgå från idrotts- fonden bör i tillämpliga delar gälla de former för tillsyn som föreskrives för övrig anslagsgivning till idrotten.

Tidigare har sagts att det centrala stödet bör ha karaktären av stimulans- bidrag och att en inte obetydlig egen- insats måste göras av mottagarparten. Detta förutsätter att efterredovisning sker för hur beviljade medel använts. Härutöver fordras föreskrifter om vilka kostnader som bör anses bidragskvali- ficerande. Två alternativa redovisnings- system har övervägts av utredningen.

Det första skulle innebära att samt- liga kostnader för central verksamhet —— med tidigare angivna undantag — godtas. Summan av de redovisade kost- naderna skulle med minst 50 procent överstiga beviljat statsbidrag.

Det andra skulle innebära att ett be- gränsat antal tämligen lätt definierbara kostnadsposter, t. ex. löner, resor, trak- tamenten, expeditionshyror, propa— ganda- och informationsmaterial, fast- ställdes som bidragskvalificerande. Kostnadssumman skulle uppgå till minst samma belopp som statsbidraget. De inte redovisningsbara kostnaderna

skulle i detta fall betraktas som egen- insats.

Enligt ungdomsutredningens mening är det senare alternativet att föredra, främst därför att redovisningen och kontrollen kan göras enklare och mera enhetlig. Det bör ankomma på skolöver- styrelsen att utfärda de närmare före- skrifterna om ansökan, redovisning m.m. Vad utredningen i detta och tidi- gare avsnitt anfört om stödets syfte och användningsändamål förutsättes tjäna som grund för anvisningarna. Över- styrelsen bör fortlöpande överlägga med organisationerna om vad som kan anses som godtagbara kostnader. Strä- van bör vara att utveckla en för alla bidragsmottagare likartad bedömnings- praxis av i princip samma karaktär som den som finns för studieförbunden och deras organisationsbidrag.

5.9. Medelsbehovet, sammanfattning

I olika avsnitt i förevarande kapitel har utredningen förordat åtgärder, vilka medför ökade kostnader för statsver- ket. Utgiftsstegringarna framgår av ef- terföljande sammanställning, som —— vilket bör uppmärksammas — bygger på en jämförelse mellan 1966/67 och 1968/ 69.

A. Ecklesiastikhuvudtiteln

1. Bidrag till vissa ung- domsorganisationers centrala verksamhet a) allmänna för- stärknings-

åtgärder . . 3 100 000

b) särskilda åt- gärder (till Sözs förf.) 200 000 +3 300 000

2. Bidrag till hemgårdsrö- relsen ................ +

3. Bidrag till vissa elevor- ganisationer .......... + 230000

100 000

B. Handelshuvudtiteln

1. Bidrag till Svenska kor- porationsidrottsförbun- det för central ungdoms- verksamhet ............ +

2. Bidrag till Skid- och fri- luftsfrämjandet för cen- tral ungdomsverksamhet + 170000 (överflyttning från åt- tonde ht.)

3. Bidrag till konsulentverk- samhet inom RF (ung- domskonsulenterna) .. + 450000

80 000

Sammanfattningsvis föreslår utred- ningen således

att till bidrag till vissa ungdomsorgani- sationers centrala verksamhet för budgetåret 1968/69 under ecklesia- stikhuvudtiteln anvisas 7 565 000 kr., att till bidrag till hemgårdsrörelsen för budgetåret 1968/69 under ecklesia- stikhuvudtiteln anvisas 400000 kr., att till bidrag till vissa elevorganisa- tioner för budgetåret 1968/69 un- der ecklesiastikhuvudtiteln anvisas 290 000 kr., att avsättningen till fonden för idrot- tens främjande under handelshu— vudtiteln för budgetåret 1968/69 ökas med 700000 kr.

KAPITEL 6

Statsstödet till ungdomsledarskolning

6.1 Inledande synpunkter

I kapitel 2 i »Ungdomsledare» ( SOU 1966:66 ) återfinns en sammanfattning av en översikt rörande vissa aktuella spörsmål på ledarskapsforskningens om- råde. Diskussionen på det teoretiska och vetenskapliga planet om ledarroller och -funktioner visar bl. a. hur svårt det är att definiera begrepp som ledare och ledarskap.

Av noten på sidan 00 i föreliggande betänkande framgår — liksom av vissa andra delar av framställningen att inte heller begreppet ungdom (ung- domsorganisation etc.) är entydigt, även om det därvidlag torde vara lättare att godta en bestämning av det slag som används i exempelvis ungdomskungörel- sen (». . . 12—25 år . . .»). De former i vilka instruktion, information, övningar etc. sker är också mycket skiftande.

Av det sagda inses att problem måste uppstå vid försök att beskriva och dis- kutera ungdomsledarutbildningen. Här- till bidrar att organisationerna använ- der en sinsemellan varierande termino- logi, samt att denna på vissa punkter avviker från den som brukas av andra huvudmän, t. ex. folkhögskolor och kommuner. Några exempel kan åskåd- liggöra definitionssvårigheterna. Vad som i ett fall betecknas som en kurs kan i synnerhet om den pågår endast några få dagar i ett annat fall anges vara en konferens eller kanske en ledar— samling. Det förekommer också att stu-

diecirkeln benämnes (studie-)kurs. Kur- sen kan vara av internat- eller external- karaktär. Ytterligare en variant är de 5. k. lägerkurserna. Kursen (utbildning- en/skolningen) kan vara allmän eller specialiserad, det senare i en del fall i betydelsen ämnesinriktad (jfr folkhög— skolornas ämneskurser). Specialisering- en kan avse praktiskt taget vad som helst, men i allmänhet gäller den en för kursanordnaren karaktäristisk aktivitet, exempelvis läger lägerledarkurser.

På ledarutbildningens område före- kommer också en form av nivågruppe— ring, vilken då syftar till att ange kra- ven på förkunskaper eller inriktningen av en kurs. Man talar sålunda om grund- läggande kurser, forlsättnings-, påbygg- nads- eller vidareskolningskurser samt om kurser för kvalificerad ledarutbild- ning. De senare är ibland, men inte all- tid, inriktade på att ge yrkesutbildning för ungdomsledare. Vart en viss kurs hänföres beror på hur väl utvecklat ut- bildningssystemet är inom den samman- slutning som står som anordnare. På— byggnadskurs och specialledarkurs an- vänds ibland som synonymer för var— andra.

Beträffande kurser av internatkarak— tär kan dessa vara centrala eller regio— nala i den mening som bidragskungörel- sen för ungdomsledarkurser anger (jfr avsnitt 6.2.2). Men en kurs kan också betecknas som central, regional eller lo- kal med utgångspunkt från om anord- naren är ett centralt, regionalt eller 10-

kalt organ inom den ungdomsorganisa- tion där den genomföres. Att förbunden har skiftande geografisk omfattning och indelning är välbekant och framgår för övrigt av tabellerna 1 och 38. Att det för det aktuella området saknas en allmänt accepterad terminologi och att defini- tionerna i många fall är vaga kan givet- vis betraktas som en brist. Utredningen har dock inte ansett det påkallat att ut- arbeta förslag till gemensam eller norm- givande nomenklatur. I den mån det be- dömts nödvändigt för att undgå miss- förstånd har utredningen i sin fram- ställning valt att mera utförligt beskriva vad den åsyftat med det ena eller det andra uttrycket.

Huvudparten av ungdomsutredning- ens uppmärksamhet har i konsekvens med direktivens anvisningar koncentre- rats till den av organisationerna be- drivna ungdomsledarutbildningen samt statsstödet till denna. Därmed förenade frågor behandlas i detta kapitel, där emellertid även vissa sidor av folkhög- skolornas och kommunernas skolnings— verksamhet beröres.

Den yrkesinriktade, kvalificerade ungdomsledarutbildningen på postgym- nasial nivå med anknytning till univer- sitet eller högskola tas upp i kapitel 7.

6.2 Bidrag till ungdomsledarutbildning

6.2.1 Inledning

Ungdomsvårdskommittén tog i sitt be- tänkande om stöd till ungdomens för- eningsliv ( SOU 1944:31 ) upp ledarut- bildningen och hävdade, att det vore lämpligt och riktigt att staten iklädde sig en de] av det ekonomiska ansvaret för att anordna instruktionskurser i de enskilda organisationernas regi. Även samverkande organisationer borde kun- na få bidrag. Det statliga stödet skulle enligt kommitténs mening utformas så, att organisationernas särart och indivi-

dualitet inte påverkades. Kommitténs förslag innehöll dock en föreskrift om att politisk eller religiös propaganda inte skulle få förekomma vid föreläs- ningar m. m.

Frågan om ledarskolningen aktualise- rades också i betänkandet om ungdo- mens fritidsverksamhet (SOU 1947: 12). Däri föreslogs kommittén att bidrag skulle kunna utgå även till instruktions— kurser för ledare i ungdomsverksamhet utom föreningslivets ram. Som huvud- män för sådana kurser skulle landsting, kommuner, fritidsgårdar, folkhögskolor m. fl. kunna fungera.

Remissinstanserna var i stort positiva till ungdomsvårdskommitténs förslag om att organisationerna skulle få bidrag till sina instruktionskurser. På en rad punkter riktades dock invändningar mot utformningen av stödet. Något för- slag i frågan förelades inte heller riks- dagen.

I flera avseenden anknöt 1953 års ut— redning om stöd åt nykterhetsorganisa- tioner och ungdomsvårdande samman- slutningar till vad ungdomsvårdskom— mittén anfört beträffande ungdomsle- darutbildningen. Utredningen uttalade bl. a.

»... Det står fullt klart, att samhället inte kan kräva, att ideella och andra ung- domssammanslutningar med sina begrän- sade resurser skall kunna ge dem som aktivt arbetar som ungdomsledare erforderliga kunskaper på detta område. För ungdoms— sammanslutningarna har det sedan länge likväl varit en central angelägenhet att i så stor omfattning som möjligt söka lösa ungdomsledarfrågan genom kortare eller längre kurser . . .»

Enligt kommitténs mening talade star— ka skäl för att samhället skulle svara för Viss del av kostnaderna för att utbilda ledare och instruktörer. Syftet med det statliga stödet borde vara

» att ge ungdomsledarna sådana ele- mentära insikter i sociala och psykologiska sammanhang, i miljökunskap, i ungdomsar-

betets metodiska frågor samt fritidsverk- samhetens teknik, att de bibringas en fas- tare grund för en fortsatt praktisk verk- samhet...»

Huvudmän för den aktuella kursverk- samheten borde ungdomssammanslut- ningarna själva vara, men utredningen fann det befogat att även staten genom Skolöverstyrelsen bedrev viss kursverk- samhet för ungdomsledare. I allt väsent- ligt framgår utredningens förslag om villkor och bidragskonstruktion av ef- terföljande avsnitt. Nämnas bör att dess förslag praktiskt taget helt följdes av Kungl. Maj:t och riksdagen.

6.2.2 Nuvarande bidragsbestämmelser Den statliga bidragsgivningen till grund— läggande utbildning av ungdomsledare regleras i kungörelsen den 30 juni 1954 (nr 575; ändr. SFS 1957: 307, 1964: 511 och 1965: 171). Statsbidrag för att anordna ungdoms- ledarkurser utgår till riksorganisation, vars verksamhet är särskilt inriktad på ungdom i åldrarna 12.—25 år och till samarbetande sådana organisationer. Som förutsättning gäller att vederböran- de organisation bcreder medlemmarna möjligheter att ägna sig åt sådan fritids- verksamhet, som anges i särskilda före- skrifter som Skolöverstyrelsen lämnar i anslutning till kungörelsen. Dessutom skall organisationen bland medlemmar- na bedriva en till kamratskap fostrande verksamhet.

Bidrag utgår inte till organisation som har till huvudsaklig uppgift att tillvara- ta medlemmarnas enskilda eller yrkes- mässiga ekonomiska intressen. Inte hel— ler lämnas bidrag till organisation med mindre än 3000 medlemmar eller till samarbetande organisationer, vilkas sammanlagda medlemstal inte uppgår till 3 000.

De bidragsherättigade kurserna kan

vara av två slag, nämligen regionala och centrala. De förra förutsättes i princip ha deltagare från viss landsdel, medan de senare är avsedda för deltagare från hela riket. Till bidragsgivningen är föl- jande villkor knutna:

Regional kurs skall omfatta minst två och högst fem dagar och centra] kurs minst sex och högst tolv dagar. Varje dag skall undervisning meddelas under minst sex undervisningstimmar. Denna undervisning skall avse ämnen, som Skolöverstyrelsen godkänt som huvud— ämnen eller övningsämnen för ung- domsledarkurs. Högst två timmar av tiden får vid central kurs bytas mot un— dervisning i ämne som berör anordna- rens intresseområde. Undervisningen skall varje dag avse huvudämnen under minst lika många timmar som övnings- ämnen. Skolöverstyrelsen äger rätt att medge dels att regional kurs är kortare än två dagar, dels att central kurs pågår längre tid än tolv dagar, dels att antalet undervisningstimmar per dag understi- ger sex, dels att fördelningen mellan huvudämnen och övningsämnen inte följer den nyss angivna generella regeln.

Statsbidrag utgår med 15 kr. per del- tagare och kursdag. Resebidrag lämnas för resa från hemorten till kursorten och åter enligt billigaste färdsätt. Bi- dragsbeloppet är dock maximerat till att motsvara i genomsnitt högst 20 kr. (inom Norrbottens, Västerbottens, Jämt- lands och Västernorrlands Iän 30 kr.) per deltagare vid regional kurs och högst 100 kr. per deltagare vid central kurs.

Enligt bidragskungörelsen gäller som villkor — utöver vad som redan redo- visats — för statsbidrag:

att kursen är öppen för alla; att tid och plats för kursen i god tid och på lämpligt sätt offentliggöres;

att antalet deltagare i kursen inte överstiger 40, samt

att vid kursen anlitas endast av skol- överstyrelsen godkända lärare.

Det bör i detta sammanhang nämnas, att den ursprungliga kungörelsen (SFS 1954:575) innehöll en föreskrift, som gjorde att de politiska ungdomsförbun- den ställdes utanför bidragsgivningen. Ett första steg mot avvecklingen av den- na särbestämmelse togs 1957, då det föreskrevs att ». . . För ungdomsledar- kurs, som av Skolöverstyrelsen godkänt riksförbund för studiecirkelverksamhet anordnar i samverkan med politisk ung— domsorganisation, må dock bidrag, kun- na utgå till förbundet . . .». De sista res- terna av undantagsregeln slopades 1965. Den ändring av kungörelsen som då företogs kan betraktas som en konse- kvens av att ungdomsutredningens för- slag, att de politiska ungdomssamman- slutningarna skulle erhålla centralt stöd enligt samma regler som övriga or- ganisationer, året innan bifallits av riks— dagen.

Skolöverstyrelsens i det föregående nämnda möjligheter att medge undantag från de generella reglerna tillkom 1964 och innebar i väsentliga stycken en ko- difiering av viss praxis och av dispens— krav som redan tidigare vuxit fram. Tillämpningen av bestämmelserna har också ändrats i en del avseenden. Ett exempel härpå är formerna för godkän— nande av föreläsare, lärare etc. vid kur— serna. Fram till 1959/60 fordrade skol- överstyrelsen att kursanordnare skulle lämna utförliga skriftliga uppgifter om de medverkandes kompetens. Prövning- en blev med växande kursverksamhet alltmer formell och hela denna tids— och arbetskrävande procedur togs därför bort. Åtgärden innebar också en star- kare markering än tidigare av organisa- tionernas eget ansvar för bedömningen av de medverkandes kvalifikationer.

Till de mera omfattande ändringar, som vidtagits sedan stödformen infördes

1954/55, hör den höjning av bidragsbe- loppen vilken på tillsynsmyndighetens och ungdomsutredningens förslag beslu- tades fr. o. m. budgetåret 1964/65. Tidi- gare var bidraget per deltagare och dag 10 kr., högsta genomsnittliga resebidra— get vid regional kurs 15 kr. (20 kr. i de fyra nordligaste länen) och vid central kurs 75 kr.

6.2.3 Tillsynsmyndighetens anvisningar

I anslutning till bidragskungörelsen har Skolöverstyrelsen den 21 augusti 1954 lämnat följande särskilda anvisningar:

Statsbidrag kan utgå till följande un— dervisningsämnen:

»Ungdomsarbete, som inte närmast syftar till att ge ungdomarna tillfällig förströelse och fritidssysselsättning bör, om det skall kunna ge resultat på längre sikt, anknytas till ett djupare syfte. Ungdomsledare av skilda slag bör, utöver personliga kvalifika- tioner, även äga grundläggande insikter i sådana ämnen som berör vitala problem för ungdomen och särskilt för den del av ungdomen som befinner sig i brytnings- åren. Den statliga bildragsgivningen till ungdomsledarutbildningen tar därför sikte på vissa för allt ungdomsarbete gemensam- ma ämnen eller ämnesområden. Syftet med den statligt stödda kursverksamheten bör vara att ge ungdomsledarna sådana elemen- tära insikter i sociala och psykologiska sam- manhang, i miljökunskap, i ungdomsarbe- tets metodiska frågor samt i fritidsverk- samhetens teknik, att de erhåller en fastare grund för en fortsatt praktisk verksamhet. Ungdomsledarutbildningen bör även syfta till att ge deltagarna tekniska kunskaper, som möjliggör insatser för föreningsarbe- tets förnyelse och för skapande av lämpli- ga sysselsättningsformer. Vidare bör ut- bildningen öka deltagarnas möjligheter att nå den ungdom, som nu står utanför fö- reningslivet.

Statsbidrag kan utgå till följande un- dervisnin gsämnen :

Huoudämnen: Livsåskådningsfrågor. Psykologi (särskilt ungdomspsykologi, so— cialpsykologi och ledarskapets psykolo- gi)—

Pedagogik (särskilt ungdomsarbetets meto- dik). Hälsolära (särskilt mentalhygien).

Samhällslära (särskilt kunskap om folkrö- relserna, föreningskunskap, socialpolitik och ungdomslagstiftning samt allmän och personlig ekonomi).

Alkoholfrågan. Sexualfrågan.

Övningsämnen:

Talteknik och muntlig framställning. Dra- matik. Musik (rytmik, vokal- och instrumental- musik). Lek, idrott och friluftsliv (scouting). Praktisk sysselsättning (hobbyverksamhet).

Förvaltningsuppgifter (expeditionstjänst, räkenskapsförening).

För att undervisningens kvalitet skall så- kerställas kan endast sådan lärare, som finns upptagen i den av Skolöverstyrelsen årligen utgivna föreläsningskatalogen eller som av överstyrelsen kompetensförklarats i varje särskilt fall, godkännas som lärare vid de statsunderstödda ungdomsledarkur- serna.»

6.2.4 Anslagsutvecklingen

Vid behandlingen av frågan om ansla- get till ungdomsledarutbildning följde Kungl. Maj:t och riksdagen helt försla- get från 1953 års utredning. I budgeten för 1954/55 uppfördes således ett reser- vationsanslag på 381500 kr. Hur an- slagsgivningen utvecklats framgår av ef- terföljande sammanställning.

Budgetår

1954/55 ............ 1955/56 ............ 1956/57 ............ 1957/58 ............ 1958/59 ............ 878 000 1959/60 ............ 953 000 1960/61 ............ 1 353 000 1961/62 ............ 1 500 000 1962/63 ............ 1 700 000 1963/64 ............ 1 700 000 1964/65 ............ 2 500 000 1965/66 ............ 2 500 000 1966/67 ............ 2 500 000

Anslag

381 500 381 500 381 500 803 000

Till besluten har som regel fogats när— mare preciseringar hur anvisade medel

borde disponeras. Skolöverstyrelsen har vidare fått vissa bemyndiganden vad beträffar medlens användning. Den huvudsakliga innebörden i dessa före- skrifter förtjänar att återges.

1954/55—1956/57 Under vart och ett av de tre första bi— dragsåren fördelade sig anslaget enligt följande: 1. För regionala kurser ...... 165 000 2. För centrala kurser 157 500 3. Till Sözs disposition för ge- nomförande av högst två centrala kurser Till Sözs disposition för en försökskurs för ungdoms-

1957/58

Den tidigare uppdelningen på två an- slagsposter _ regionala kurser och cen- trala kurser —— slopades samtidigt som anslaget räknades upp kraftigt. 1. För regionala och centrala kurser 735 000 Till Sözs disposition för ungdomsledarkurser Till Sözs disposition för en försökskurs för ungdoms- 50 000 18 000

1958/59 Den anslagshöjning, som företogs rubri— cerade år, var främst betingad av att de politiska ungdomsförbunden genom sina studieförbund fick del i den statliga bi- dragsgivningen. 1. För regionala och centrala kurser 810 000 Till Sözs disposition för ungdomsledarkurser Till Sözs disposition för en försökskurs för ungdoms- 50 000 18 000

I budgeten för 1959/60 uppfördes ett be- lopp av 953 000 kr., vilket fördelade sig på följande poster: . För regionala och centrala kurser 885 000 . Till Sözs disposition för ungdomsledarkurser ...... . Till Sözs disposition för en försökskurs för ungdoms- ledare Anslagsuppräkningen under punkt 1 föranleddes av att antalet bidragsberät- tigade organisationer ökat. Beträffande de centrala kurser som genomfördes av Skolöverstyrelsen medgavs undantag från regeln att de skulle pågå minst sex dagar. I anslutning till anslagsposten 3 föreskrevs att överstyrelsen skulle redo- visa erfarenheterna av den dittills be- drivna försöksverksamheten.

18 000

1960/61

I statsverkspropositionen 1960 förorda- de departementschefen en uppräkning av anslaget med 400 000 kr.,

» . . . vilket belopp bör läggas till anslags- posten regionala och centrala kurser för ungdomsledare, dock med rätt för Kungl. Maj:t att på förslag av skolöverstyrelsen medge att del av beloppet må disponeras för utbildningsverksamhet i annan form, om så prövas vara av väsentlig betydelse för främjandet av det med anslaget av- sedda syftet. ..»

Fördelningen på olika poster var denna:

För regionala och centrala kurser Till SÖ:s disposition för ungdomsledarkurser Till Sözs disposition för försökskurs för ungdoms- ledare ..................

1 285 000

18 000

50 000

1961/62

Var och en av anslagsposterna hade fram till 1961/62 haft karaktären av sär-

skilda reservationsanslag. Denna upp- delning avskaffades fr. o. m. nämnda budgetår, varvid uttalades att reserva- tionerna inte skulle vara bundna till olika poster utan tas i anspråk för det avsedda ändamålet i sin helhet. Sam- tidigt uttalade departementschefen:

»... Om Skolöverstyrelsen under nästa budgetår (1961/62) skulle finna behov fö- religga av sådana av överstyrelsen anord- nade kurser, för vilka medel hittills anvi- sats under särskilda poster, bör det få an- komma på överstyrelsen att härför ta me- del nr förevarande anslag i anspråk till be- lopp, vilka motsvarar vad som för inneva- rande budgetår (1960/61) anvisats för dessa ändamål . . .»

I statsverkspropositionen, där ansla- get uppfördes med 1 500 000 kr. fram— höll departementschefen, att han fann det sannolikt att behov förelåg av en viss differentiering av utbildningsverk- samheten. Under hänvisning till det av Skolöverstyrelsen påvisade behovet av specialledarutbildning kunde det anses motiverat att i begränsad omfattning ta statsmedel i anspråk även för detta än- damål. Föredragande statsrådet anförde vidare, att han inte ansåg det nödvän- digt att anvisa medel härför under en särskild anslagspost. Det borde i stället få ankomma på Skolöverstyrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse med an- givna normer anordna specialledarut- bildning i den utsträckning överstyrel- sen med hänsyn till behovet av grund- läggande ledarutbildning och tillgång— liga totala resurser fann motiverat.

»... Jag vill emellertid framhålla att bidraget till eventuella specialledarkurser inte bör vara förmånligare för kursarran— gör än vad som enligt gällande bestämmel- ser utgår vid anordnande av centrala och regionala kurser . . .»

1962/63

Anslaget till ungdomsledarutbildning uppfördes med 1 700 000 kr. Enligt he- slutet skulle Skolöverstyrelsen liksom

närmast föregående budgetår få dispo- nera medel för egna kurser och konfe- renser. Vidare bemyndigades översty- relsen att lämna bidrag till kostnaderna för ett begränsat antal Specialkurser för lokalt verksamma ungdomsledare.

1963/64

Anslaget förblev rubricerade budgetår oförändrat. Beslutet i frågan innefattan- de en föreskrift om att överstyrelsen i samma utsträckning som tidigare skulle få disponera medel för egna kurser samt att rätt skulle finnas att medge bidra-g till vissa specialledarkurser för lokala ledare.

1964/65

Bidraget per deltagare till inkvarte— rings— och resekostnader höjdes på sätt som tidigare angivits och anslaget upp- gick till 2 500 000 kr. Beträffande skol- överstyrelsens egna kurser och konfe- renser samt specialledarkurser skulle tidigare principer gälla. Av anslaget skulle högst 200 000 kr. disponeras för försöksverksamhet med kvalificerad le- darutbildning.

1965/66—1966/67

Besluten vid 1965 och 1966 års riks- dagar innebar ingen ändring i förhål- lande till vad som gällde för budgetåret 1964/65.

6.2.5 Fördelningsprinciper och bidragsändamål

6.2.51 Ungdomsorganisationernas kurs- bidrag Vid fördelningen av det i budgeten upp- tagna anslaget till ungdomsledarutbild- ning tillämpas följande regler och praxis. Från anslaget räknas först bort de poster Skolöverstyrelsen äger rätt att disponera för egna kurser och konferen— ser samt för den försöksverksamhet med

kvalificerad ledarutbildning vilken tidi- gare nämnts. Av återstående belopp (1965/66 : 2 200 000 kr.) fördelas 80 procent med ledning av de bidragssö- kande organisationernas medlemstal. Därvid tillämpas samma fördelnings- skala som den som gäller vid beräkning av grundbidrag till nykterhetsorganisa- tioner (prop. 1954: 155; sid. 60).

Organisationernas medlemstal Jämförelsetal

— 1 000 .............

1 001— 2 000 ............. 2 001— 3 000 ............. 3 001— 4 000 ............. 4 001— 5 000 ............. 5 001— 7 000 ............. 7 001— 9 000 ............. 9 001—11 000 ............. 11 001—13 000 ............. 13 001—15 000 ............. 15 001—18 000 ............. 18 001—21 000 ............. 21 001—24 000 ............. 24 001—27 000 ............. 27 001—30 000 ............. 30 001—34 000 .............

(DOONIGMÖWMH

Vid bedömningen av organisationernas medlemstal tas endast hänsyn till antalet medlemmar i åldern 12—25 år.

När samtliga jämförelsetal erhållits, summeras de. Därefter räknas för varje or— ganisation ut, hur många procent dess jäm— förelsetal utgör av den erhållna summan. Detta procenttal uttrycker hur stor organi- sationernas andel av anslagsmedlen skall vara.

Återstående 20 procent fördelas med hänsyn till omfattningen av den kurs- verksamhet organisationerna redovisat närmast föregående budgetår. De bi- drag som beviljats för budgetåren 1963/ 64—1965/66 framgår av tabell 39.

Som regel gör Skolöverstyrelsen mot slutet av varje budgetår en genomgång av i vad mån organisationerna utnyttjat sin andel av anslaget. Även förekom- mande överredovisningar uppmärksam- mas. Granskningen kan ge anledning till viss omfördelning av anvisade medel.

6.2.5.2 Instruktörskonferenser Den anslagsdel, vilken disponeras av Skolöverstyrelsen för centrala ungdoms— ledarkurser, används till större delen för de konferenser tillsynsmyndigheten årligen brukar genomföra för ungdoms- organisationernas och kommunernas in— struktörer och konsulenter. Vid dessa 5. k. instruktörskonferenser behandlas

som regel anslags- och b-idragsfrågor, tillämpningen av bestämmelser och an- visningar, metoder och former för ung- domsarbetet samt andra aktuella ämnen med anknytning till ungdomens situa- tion i samhället. Konferenserna har, enligt utsagor från olika håll, stort vär- de för kontakten och utbytet av erfaren- heter mellan organisationerna.

Tabell 39. Anmälda behov av bidrag till ungdomsledarutbildning (kvalificerad ungdoms— ledarutbildning, centrala och regionala kurser samt specialledarutbildning) budgetåren

1965/66 och 1966/67 samt beviljade bidrag till ungdomsledarutbildning budgetåren 1963/64—1965/66

Anmälda behov 1965/66 och 1966/67 Beviljade

bidrag

Organisation

Kval.u.l.- utbildning

Centr. + regionala kurser

Special l.- utbildning

1963/64 1964/65 1965/66

2

3 4 5

Evangeliska fosterlandsstiftelsens. . .

ungdomsförbund ............... Frikyrkliga Ungdomsrådet ......... Frälsningsarméns scoutverksamhetl. Frälsningsarméns ungdom1 ........ Förbundet Vi unga ............... Godtemplarorden ................. Sveriges godtemplares ungdomsför-

bund .........................

IOGT:s scoutförbund .............

Hantverkarnas ungdomsrörelse ..... 3 000 3 000

97 500 118 375

33 250 60 000

25 000 10 000 35 000 ——

35 000 15 000

15 000 10 000

10 000 ——

28 000 38 500 38 500

67 000 92 100 92 100

40 000 55 000 55 000

22 000 30 200 30 200

3 500 3 000 3 000

20 000

75 000 85 000

25 000 25 000

144 600 188 000

27 000 23 000

75 000 90 000

15 000 20 000

60 000 60 000

20 000 20 000

3 000 3 000

3 000 3 000

Frälsningsarméns scoutverksamhet och Frälsningsarméns ungdom har t.o.m. 1965/66 beviljats och anmält behov om bidrag gemensamt.

2

Riksförbundet Sveriges 4 H .......

Ridfrämjandets ungdomsnämnd. . . .

Sveriges fältbiologiska ungdoms-

förening .......................

KFUK:s riksförbund .............

KFUM:s riksförbund .............

KFUK/Mzs scoutförbund ..........

Metodistkyrkans ungdomsförbund . .

Motorförarnas helnykterhetsförbund

NTO:s juniorförbund ..............

NTO:s scoutförbund ..............

NTO:s ungdomsförbund ...........

Nykterhetsorganisationen Verdandi

' Riksförbundet Kyrklig ungdom . . . .

Sveriges unglottor ................

, Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar .................

Skid- och friluftsfrämj andet ........

Svenska alliansmissionens ungdoms- förbund .......................

30 000 40 000

12 000 12 000

27 000

5 000 26 000

20 000 361 000

5 000 10 000

3 000 3 000

42 000 46 000

15 000 10 000

15 000

20 000 15 000

16 100 16 100

24 230 31 800

142 000 220 000

14 000 12 700

24 000 45 000

25 000 45 000

71 900 115 000

130 000 144 000

31 950 31 950

66 000 70 000

31 500 40 000

35 000 35 000

35 000 40 000

75 600 75 600

223 000 359 000

26 000 38 000

8 000 8 000

50 000 50 000

17000 '

20 000

35 000 100 000

12 000 7 000

3 000

75 000 103 500 103 500

4 500 4 500 4 500

14 000 19 500 19 500

16 000 22 000 22 000

27 000 38 000 38 000

40 000 56 000 56 000

19 000 25 100 25 100

30 000 40 200 40 200

14 000 19 200 19 200

14 000 19 200 19 200

24 000 33 000 33 000

13 000 18 100 18 100

110 000 158 000 158 000

19 000 25 500 25 500

13 000 14 000 14 000

24 000 33 000 33 000

15 000 21 100 21 100

Svenska baptisternas ungdoms- 50 000 förbund ....................... 60 000

Svenska frisksportförbundet ....... 40 000 40 000

Svenska korporationsidrotts- 54 000 -— förbundet ..................... 54 000 ——

Svenska missionsförbundets ungdom 110 000 375 000 75 000 65 000 100 000 325 000 150 000 89 400 89 400

Svenska motorklubben2 ........... 10 000 6 000 —— 5 000

Svenska ungdomsringen för bygde- 89 000 12 500 23 000 kultur ........................ 86 000 10 000 31 800 31 800

Sveriges blåhandungdom .......... 10 000 50 000 10 000 18 000 15 000 60 000 15 000 24 700 24 700

Svenska scoutförbundet ........... 130 000 740 000 150 000 97 000 150 000 950 000 160 000 133 700 133 700

Sveriges riksidrottsförbund ........ 720 000 210 000 850 000 303 500 308 500

Sveriges schackförbund (ungdoms— 15 000 10 000 9 000 verksamheten) ................. 20 000 10 000 9 900 9 900

Sveriges studerande ungdoms hel- 63 500 4 000 23 000 nykterhetsförbund .............. 105 750 21 000 31 600 31 600

Sveriges ungdomsorganisationers 38 000 24 000 14 000 18 000 landsråd ...................... 20 000 36 000 14 000 24 000 24 000

Unga örnars riksförbund .......... 300 000 640 000 290 000 65 000 330 000 704 000 319 000 90 300 90 300

Ungdomens fredsförbund .......... 20 000 5 000 7 000 15 000 -— 6 500 6 500

Ungdomens röda kors ............. 40 000 15 000 20 000 50 000 15 000 28 000 28 000

Örebromissionens ungdom ......... 65 000 4 000 24 000 75 000 5 000 33 400 33 400

Ansgarsförbundet av kyrkliga 65 000 5 000 19 000 juniorer ....................... 65 000 5 000 26 700 26 700

2 Ingår fr. o. m. 1965/66 som specialförbund i riksidrottsförbundet.

2

Riksförbundet demokratisk ungdom

Folkpartiets ungdomsförbund ......

Högerns ungdomsförbund .........

Centerns ungdomsförbund .........

Sveriges socialdemokratiska ung— domsförbund ..................

Sveriges elevers centralorganisation

Sveriges konservativa student- förbund .......................

Sveriges motorfederation ..........

Svenska blå stjärnans ungdomskår . .

De handikappades riksförbund (De vanföras riksförbund) .........

Sveriges bridgeförbund ............

Svenska ponnyföreningen .........

Estniska kommitténs ungdoms- verksamhet ....................

Sveriges fria kristliga studenter och Fria kristliga gymnasiströrelsen . . . .

Föreningen Nordens ungdoms— representantskap ...............

14 000 14 000

25 000 30 000

5 500 5 500

60 000 100 000

20 000 25 000

30 000 30 000

65 000 75 000

97 800 97 800

270 000 750 000

110 000 120 000

30 000 100 000

10 000

40 000

3 000 8 500

9 950 15 000

28 500 42 000

5 000

119 000

18 000 18 000

25 000 25 000

4 200 4 200

135 000 300 000

20 000 20 000

23 000 31 500 31 500

31 000 43 000 43 000

77 000 108 500 108 500

72 000 101 000 101 000

19 000 26 300 26 300

1 600 000 2 200 000 2 200 000

6.2.5.3 Skolöverstyrelsens försökskurs Som tidigare framgått disponeras viss del av anslaget till ungdomsledarutbild— ning för en försökskurs i vskolöverstyrel- sens regi. Sådana kurser har anordnats årligen sedan 1955. Det ursprungliga förslaget om en längre kurs med syfte att till- godose behovet av kvalificerad ung- domsledarutbildning kom från 1953 års utredning. Enligt dess mening borde kursen förläggas till någon folkhögsko- la, omfatta minst tre månader och ha högst 40 deltagare. Kurserna var till en början förlagda till Tollare folkhögsko- la men har under de senaste åren ge— nomförts på Biskops-Arnö. Vissa år har även Molnbyggen, Kiruna stads barn- koloni i Leksand, tagits i anspråk. Ut- bildningstiden har varierat under åren. Antalet arbetsveckor var 1955 endast åtta men ökades året därpå till tio. Un- der 1960—talet har kurstiden sträckt sig över elva och i några fall tolv veckor. Karaktären av försöksverksamhet fram- går inte minst vid ett studium av kurs- programmen och arbetsformerna. Båda- dera har kraftigt förändrats. Vid samt- liga kurser har dock pedagogiken (inkl. ungdomsarbetets metodik), psykologin (särskilt ungdoms- och utvecklingspsy- kologin) samt sociologin (bl.a. mass- media och opinionsbildnin-gen) intagit en framskjuten ställning. Även inslaget av föreläsningar i ämnen med interna- tionell anknytning är påfallande stort. Som föreläsare/lärare har ett stort an- tal ämnesexperter anlitats. Rekryteringen till kurserna sker ge- nom medverkan av ungdomsorganisa- tionerna och kommunerna. Några for- mella krav på tidigare utbildning är inte uppställda. Vid urvalet tas främst hänsyn till de sökandes erfarenheter av ungdomsarbete samt till rekommenda- tioner. De första åren kvoterades kurs-

platserna med ledning av organisations- gruppernas storlek m. m. Systemet över- gavs dock tämligen snart och de indivi- duella kvalifikationerna är numera väg— ledande vid intagningen. Antalet delta- gare perioden 1955—1965 uppgår till 282 med följande fördelning:

1955 ................. 34 1956 ................. 28 1957 ................. 27 1958 ................. 31 1959 ................. 25 1960 ................. 25 1961 ................. 25 1962 ................. 27 1963 ................. 18 1964 ................. 18 1965 ................. 24

Utvecklingen mot minskat antal del- tagare per kurs får *ses som en följd av strävandena att effektivisera undervis- ningen och förbättra arbetsförutsätt- ningarna vid kurserna. Enligt vad ut- redningen erfarit har antalet sökande till kurserna varit ungefär det dubbla mot antalet intagna. I folkbildningsut- redningens betänkande (SOU 1961: 44) redovisas deltagarnas fördelning på or- ganisationskategorier åren 1955—1960. Av denna framställning kan inhämtas att deltagarna oftast kommer från reli- giösa sammanslutningar, nykterhetsrö— relsen samt kommunala organ och in- stitutioner. De senaste fem årens rekry- tering följer, enligt uppgift till utred- ningen, samma mönster.

Folkbildningsutredningens majoritet förordade i sitt betänkande, under åbe- ropande av principiella skäl, att de me- del som utgick till Skolöverstyrelsens kurser och konferenser skulle ställas till ungdomsorganisationernas förfogande för utbildningsverksamhet. I ett flertal remissyttranden restes kraftiga invänd- ningar mot förslaget. Bl.a. betonades att överstyrelsens långa kurs var en av de få existerande möjligheterna till kva— lificerad ledarutbildning. Folkbildnings-

utredningen-s förslag på denna punkt har inte föranlett någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

En intressant belysning av den ak- tuella kursens positiva betydelse för ut- bildningen av yrkesverksamma ung- domsledare ges i ledarundersökningen (SOU 1966:66; kap. 15—19). I samma betänkande redovisas även resultaten av de attitydstudier som 'företagits vid bl.a. överstyrelsens försökskurs (kap. 20—23).

6.2.5.4 övriga bidragsändamål

Utöver den konferens- och kursverk- samhet, som berörts i avsnitten 6.2.5.2 och 6.253, har överstyrelsen vissa år anordnat veckolånga kurser kring av— gränsade ämnen eller ämnesområden, exempelvis sången och musiken i ung- domsarbetet, ungdomsarbetets metodik, film och reklam, kommunerna och ung- domsorganisationerna, ungdomen och miljön samt skapande dramatik.

Med stöd av departementschefens ti- digare återgivna uttalande i 1961 års statsverksproposition angående special- kurser har bidrag varierande mellan 1000 och 8000 kr. lämnats till bl.a. Estniska kommitténs ungdomsverksam- het, Sveriges socialdemokratiska ung- domsförbund, KFUM:s riksförbund, Frälsningsarméns ungdom, Unga örnars riksförbund samt Sveriges elevers cen- tralorganisation. För vart och ett av budgetåren 1964/65 och 1965/66 har 200 000 kr. reserverats för försök med kvalificerad ungdomsledarutbildning. Erfarenheterna av denna är alltjämt begränsade. Enligt uppgifter, som ställts till utredningens förfogande, förelåg under 1966 ansökningar om bidrag från Unga örnars riksförbund, Folkpar- tiets ungdomsförbund, Centerns ung— domsförbund, Sveriges socialdemokra- tiska ungdomsförbund, KFUMzs riksför- bund, Sveriges riksidrottsförbund, Evan-

geliska fosterlandsstiftelsens ungdoms- förbund, Svenska missionsförbundets ungdom, Riksförbundet Kyrklig ung- dom, Svenska scoutförbundet samt Skid— och friluftsfrämjandet. Vid sam- ma tidpunkt förelåg också ansökan om bidrag från Birkagårdens folkhögskola (administrativ fortbildning för heltids- anställda i —ungdomsverksamhet) samt från Karlskoga folkhögskola (fortbild- ningskurs i samhälls- och fritidspeda- gogik). De utbildningsprojekt som pre- senterats av de angivna sammanslut— ningarna är sinsemellan mycket skif- tande ifråga om innehåll, utbildnings- tidens längd etc. Ett par av de mest omfattande kurserna förtjänar en ut- förligare redovisning.

KFUM :s ungdomsledarinstifut i Stock— holm (Bromma) har till syfte att ge yr- kesutbildning för ungdomsledarskap, i första hand för de 5. k. sekreterare som behövs inom den egna organisationen. Institutet står dock öppet för var och en —— oavsett organisationstillhörighet som respekterar institutets kristna målsättning. För att vinna inträde krävs dessutom att den sökande har fyllt 20 år, avlagt studentexamen, genomgått tredje årskursen vid folkhögskola eller har därmed likvärdig utbildning samt att vederbörande haft minst sex måna- ders praktik i ungdomsarbete. Enligt uppgift till utredningen har andelen inte KFUM-anslutna kursdeltagare vissa år uppgått till ungefär en tredjedel av samtliga. Den årliga intagningen är cir— ka 20 elever. Tillströmningen av inträ— dessökande har de senaste åren varit kraftig och nästan samtliga antagna har, enligt vad utredningen erfarit, haft stu- dentexamen som teoretisk skolunder- byggnad.

Institutets utbildning var fram till 1964 ettårig men omfattar numera två år. Den omfattar två perioder med hu- vudsakligen teoretisk undervisning

(33 + 17 veckor), en praktikperiod (25 veckor fördelade på sommar och höst) samt en avslutande kurs (ungefär 2 vec- kor) förlagd till KFUM:s internationella ledarinstitut på Mainau.

Som examensämnen anges i institu- tets prospekt psykologi (allmän psyko- logi, barn- och ungdomspsykologi, so- cialpsykologi samt själavårdspsyko- logi), socialkunskap (stats- och kom- munalkunskap, nationalekonomi, social- politik, socialvårvd, socialhygien samt ungdomsvård), sociologi, fritidspeda- gogik och metodik, administration, bi- belkunskap samt religionskunskap. I undervisningen ingår också vissa före- läsningar (motsv.) i ämnena idéhisto- ria, folkrörelsekunskap, KFUK/M-känne- dom, svenska, engelska, föreningsbok- föring, statistik, journalistik och re- klamteknik, hälsolära och idrottskun- skap, gymnastik samt musikkunskap.

För vissa avsnitt av undervisningen svarar akademiska lärare. I stor ut- sträckning anlitas ämnesexperter som föreläsare/lärare. Enligt ungdomsutred- ningens bedömning kan delar av under- visningen sägas ligga på postgymnasial nivå. Jämförelser med utbildningen vid universitet och högskolor är dock vansk- lig. Ämnesavgränsningen och kurserna är inte desamma och KFUM-institutets undervisningsformer avviker från de traditionella akademiska.

Av den s.k. rörlighetsundersökning, vilken redovisas i ledarbetänkandets ka- pitel 15—19, framgår att institutet i hög grad fyller funktionen som skolnings- institution för heltidsverksamma ung- domsledare i sekreterarebett'attningar och liknande.

Till institutets verksamhet har från anslagsposten för kvalificerad ungdoms- ledarutbildning beviljats 40000 kr. för 1964/65 och 80 000 kr. för 1965/66. Hos Skolöverstyrelsen har KFUM:s riksför- bund i egenskap av huvudman begärt

att institutets verksamhet skall ställas under myndighetens tillsyn. I anslut- ning härtill har hemställts att eleverna skall berättigas till studiesocialt stöd i sedvanliga former. För överstyrelsens prövning av den senare frågan har syn- punkter infordrats från bl. a. ungdoms- utredningen, vilken ställt sig i princip positiv till institutshuvudmannens be- gäran.

Vid Riksförbundet Kyrklig ungdoms ungdomsledarinstitut i Sigtuna har se- dan 1961 anordnats ettåriga kurser för utbildning av ungdomssekreterare för församlingarnas och kontraktens behov. Minst realexamen eller två årskurser vid folkhögskola fordras som teoretisk grund. Vidare skall sökande ha väl vitsordad praktik som ledare i kyrkligt ungdomsarbete. Utbildningen omfattar bl. a. sociologi, samhällslära, psykologi, pedagogik (fritidspedagogik, gruppdy- namik, undervisningsmet-odik), organi- sationskunskap, bibelkunskap, troslära, etik och internationella frågor. Tenta- mina sker i varje ämne och graderade vitsord lämnas. Anslag till ungdoms- sekreterareutbildningen har sökts hos Skolöverstyrelsen men hittills inte be- viljats.

Även för RKU-institutets utbildning kan i den nämnda rörlighetsundersök- ningen konstateras ett positivt resultat i den meningen att deltagarna i stor ut- sträckning blivit heltidsanställda som ungdomsledare. Samtliga ungdomssekre- terare får av riksförbundet erbjudande om att genomgå vidareutbildning på akademisk nivå. Denna bedrives på hemorten i form av fritidsstudier. Som hjälpmedel används bl.a. bandinspela- de föredrag av akademiska lärare. In- stitutet anvisar kurslitteratur och ger fortlöpande råd till de studerande. Fler- talet ungdom-ssekreterare har inte stu- dentexamen och kan därför inte avläg- ga akademiska examina. De får i stället

ett intyg som utvisar att de tenterat i de ämnen utbildningen omfattar. Hittills har vidareutbildningen främst bedri- vits på en teologisk linje, som syftar till att ge kunskaper motsvarande den teologiska översiktskursen i teol. kand.- examen (icke-språkliga linjen).

6.2.6 Handläggningen av bidragsärenden

Utbetalningen av statsbidraget till cen- trala och regionala kurser sker efter rekvisition och redovisning av genom- förda kurser. Huvuddragen i gången och handläggningen av ett bidragsären- de kan belysas med utgångspunkt från en regional kurs.

Den regionala organisationsenheten (distriktet, länsförbundet etc.) vänder sig till sin centrala organisation med begäran om att få del av de medel som anvisats för sammanslutningens kurs- verksamhet. Till ansökan fogas därvid i allmänhet en kursplan med angivande av kursplats, timfördelning, kursledare, föreläsare och liknande. Hos den cen- trala organisationen sker en granskning, som eventuellt leder till ändringar och kompletteringar i planen. Denna över- sändes därefter till Skolöverstyrelsen, vilket vanligen sker ett par veckor in- nan kursen skall genomföras. Något for— mellt förhandsbesked om godkännande lämnas inte från överstyrelsen, vilken dock i vissa fall kan ha anledning att göra anmärkning mot kursplanen och begära att den justeras.

Sedan kursen genomförts insänder den regionala kursanordnaren redogö— relse och redovisningshandlingar till huvudorganisationen. Efter kontroll där går redovisningen till Skolöverstyrelsen för slutgiltig granskning. Statsbidraget utbetalas till den centrala organisatio- nen som i sin tur vidarebefordrar pengarna till sitt regionala organ.

Från det beskrivna mönstret finns en

rad avvikelser. Initiativet till en kurs, vilken i bidragskungörelsens mening är regional, kan mycket väl komma från den centrala organisationens sida. Där- vid bortfaller några av de moment som beskrivits. I vissa sammanslutningar fö- rekommer att den centrala organisatio- nen lämnar förskott på bidraget. Exem- pel finns också på att den centrala or- ganisationen endast utbetalar en del, t. ex. 50 procent, av det belopp som skol- överstyrelsen utbetalar på grundval av en inlämnad redovisning. Återstoden nyttjas för att lämna bidrag till exem- pelvis kurser för vilka det beviljade anslaget inte räcker. Systemet kan be- traktas som ett försök att stimulera fram flera regionala kurser och större egeninsatser från regionala organ och från kursdeltagarna själva.

6.2.7 Kursverksamhetens utveckling 6.2.71 Inledning

Retrospektiva framställningar rörande ungdomsledarutbildningen har tidigare gjorts av Skolöverstyrelsens planerings-

kommitté för de stora årskullarna (»Ungdomsledarutbildning»; 1959) samt av 1960 års folkbildningsutredning (»Folkbildningsarbete och ungdoms- verksamhet»; SOU 1961: 44). Ungdoms- utredningen har mera ingående grans- kat den statsunderstödda ungdomsle- darutbildningen under perioden 1960/61 —1963/64. De två tidigare sammanställ- ningarna är i vissa delar inte fullt så utförliga som ungdomsutredningens. Att komplettera framställningarna av— seende tiden före 1960/61 har inte an- setts motiverat. I det följande (främst avsnitt 6.2.7.2) förekommer därför en- dast punktvisa jämförelser. Grundmaterialet utgöres av redovis- ningar m. m., som under de fyra sagda budgetåren lämnats till Skolöverstyrel-

Ungdomsledarkurser anordnade med statsbidrag 1954/55—1963/64

Antal kurser Antal deltagare Antal deltagardagar

Budgetår

G|R|T

R T C R T

137 183 208 410 492 579 728 724 996 919

193 237 274 522 614 712 909 949 1 206 1 153

1954/551 1955/561 1956/571 1957/581 1953/592 ..... 1959/so2 ..... 1960/613 1961/623 1962/633 1963/643. . . ..

56 54 66 112 122 133 181 225 210 234

11 294 10 693 10 740 10 110

30 378 39 664 37 607 39 242

1 Enligt Skolöverstyrelsens utredning. * Enligt folkbildningsutredningen. 3 Enligt ungdomsutredningen.

sens folkbildningsbyrå. Mellan budget- åren kan mindre förskjutningar inträf- fa, men dessa återverkar knappast på helhetsbilden. Organisationerna har i förekommande fall delats upp på orga- nisationskategorier enligt samma sche- ma som i »Ungdomens förenings- och fritidsliv» (SOU 1966:47; sid. 22 och 106). Ämnesrubriceringen är den som finns i överstyrelsens anvisningar (jfr avsnitt 6.2.3). I tabellerna används för- kortningarna C och B för centrala re- spektive regionala kurser.

6.2.7.2 Omfattning m. m.

I tabell 40 redovisas vissa data rörande de ungdomsledarkurser som genomförts med bidrag av statsmedel. De stegvis växande resurserna har av tabellen att

döma främst nyttjats för att bygga ut kursverksamheten på det regionala pla- net. Genomsnittliga antalet deltagare per kurs växlar mellan åren och tenden- sen är inte enhetlig. Vid jämförelser mellan periodens ytterår kan dock för centrala kurser noteras en minskning av genomsnittliga antalet deltagare.

Den därpå följande tabellen (41) ger vissa medeltal för kurser anordnade 1960/61—1963/64. Variationerna från år till år är tämligen små och följer inget enhetligt mönster.

För budgetåren 1962/63 och 1963/64 har för varje organisationskategori räk— nats fram genomsnittliga antalet delta- gardagar för kurser på de olika planen. Uppgifterna redovisas i tabell 42, i vil- ken också förts in uppgifter om stats—

Tabell 4]. Medeltal för kursernas längd, antal deltagare per kurs samt antalet delta— gardagar vid centrala och regionala kurser

Antal

1960/61 1961/62 1962/63 1963/64

6,9 2,4 25,0 27,5 167,8 65,4

Kursdagar ................. Deltagare per kurs ..........

Deltagardagar per kurs ......

6,9 2,3 24,7 26,5 167,7 60,4

Tabell 42. Genomsnittliga antalet deltagardagar per. kurs samt genomsnittliga statsbi— draget per deltagardag budgetåren 1962/63 och 1963/64

1962/63 1963/64

Organisationskategorl Delta g ar da-

gar per kurs

Bidrag per deltagardag

Deltagarda- gar per kurs

Bidrag per deltagardag

21.18 14.82

16.74 12.94

18.25 14.68

20.95 15.21

16.39 14.57

17.53 14.92

166,8 65,8

190,7 35,7

187,1 64,4

162,6 62,6 151,6 61,0 183,5 58,6

14.78

16.01 13.88

18.70 15.95

17.88 15.39

18.75 15.16

97,3 168,0 78,3

149,0 58,9 168,0 59,9 175,5 60,6

17.12

69,0

12.44

19.70 15.91

19.67 15.30

18.55 15.07

83,5 161,3 61,3 195,9 55,2 169,8 60,2

:OO mo :on pun run mn wo mo

bidraget per deltagardag. Olikheterna mellan åren är måttliga och kan inte ges någon enhetlig förklaring. Sättet att lägga upp och genomföra en kampanj kan i en del fall tänkas få genomslag i redovisningssiffrorna. Vad beträffar skillnaderna mellan kategorierna inver- kar faktorer som exempelvis organisa— tionsstrukturen, ledarutbildningens upp- byggnad och förläggningsorten för den centrala kursverksamheten.

6.273 Ämnesinriktning m.m.

Av givet intresse är att närmare studera ledarutbildningens ämnesmässiga in- riktning. Detta betonas också i utred- ningens direktiv. Utredningen har även här begränsat sig till att bearbeta mate— rialet för perioden 1960/61—1963/64. I några fall finns dock uppgifter, som till- låter begränsade jämförelser, i plane- ringskommitténs sammanställningar för 1955/56 och 1956/57. Det totala antalet undervisningstimmar har varit:

Centralt Totalt

1955/56 ...... _— _ 1956/57 ...... — —

5 433

1960/61 ...... 1961/62 ...... 1962/63 ...... 1963/64 ......

8 734 11 749 10 267 10 816 9 970 14 494 11 205 13 811

Tabell 43 visar den procentuella tim- fördelningen mellan de olika ämnena. Eftersom det för 1955/56 och 1956/57 inte finns någon uppdelning på centrala och regionala kurser måste eventuella jämförelser mellan tidigare och senare år göras med stor försiktighet. Beaktas måste också att nya bidragsmottagande organisationer kommit till. Samhällslä- rans ökade andel sammanhänger sanno- likt med att de politiska ungdomsför- bunden kom in i bidragssystemet 1958/ 59. Uppmärksamheten dras också till pedagogikens starka ställning, vilket ger en anvisning om hur organisationerna

Tabell 43. Den procentuella timfördelningen av huvud— och övningsämnen 1955/56— 1956/57 samt 1960/61—1963/64

Centralt/

Huvud—] regionalt

Centralt

Regionalt

övningsämne

55/56 56/57

60/61 ] 61/62 60/61 | 61/62 62/63 | 63/64 62/63

Livsåskådningsfr. . 4,5 Psykologi ......... 12,6 Pedagogik ........ 19,8 Hälsolära ......... 3,2 Samhällslära ...... 15,5 Alkoholfrågan ..... 3,3 Sexualfrågan ...... 0,6 Talteknik m. m. .. 9,6 Lek och idrott. . . . 17,3 Praktisk syssels. . . 8,7 Förvaltningsuppg. . 2,2 Ämne med anknyt-

ning till kursan— ordnarens intres-

seområde ....... 2,6 2,5 1,8

».

aloe—a :»

».

[QH

».

>.: l—l

».

mwmöaoooo

H [0 wmmqumqowo

».

».

GO!—Å GO!-l OJ CD!—l

H M IQ

HwCDxIOFMM-klbvk CDCDHOOWQCHOHOJQ

».

M

MÅQÄHMNQCDOOQ mOwMUtOQDOCDOM

».

».

NWHQOSAOHWHQ ouon—wmww—m

H

». _- H ».

». ».

1,2 1,6 1,2 0,7

bedömer ledarna-s roll och uppgifter i ungdomsarbetet. Under senare år före- faller ledarutbildningen i högre grad än tidigare ha samlats kring vissa »stora» ämnen — psykologi, pedagogik, sam- hällslära samt lek och idrott. Dessa sva- rade 1955/56—1956/57 för cirka 65 pro— cent av samtliga undervisningstimmar. Under perioden 1960/61—1963/64 upp- tar de ungefär 75 procent av timantalet.

I tabellerna 44 a—f redovisas ämne- nas procentuella andelar av undervis— ningstiden vid kurser inom de olika organisationskategorierna. Vidare an- ges de fyra största ämnenas samman- lagda procentandel.

Utan överraskning kan konstateras att de högsta siffrorna för livsåskåd— ningsfrågor finns hos de religiösa sam- manslutningarna. Endast scoutorganisa-

Tabcll 44 a. Den procentuella timfördelningen av huvud- och övningsämnen inom idrottsorganisationer

Centralt

Regionalt

Huvud—/övningsämne 60/61 62/63 61/62 62/63

Livsåskådningsfr ............... Psykologi ...................... Pedagogik ..................... Hälsolära ...................... Samhällslära ................... Alkoholfrågan .................. Sexualfrågan ................... Talteknik m. m. ............... Lek och idrott ................. Praktisk syssels ................ Förvaltningsuppg ............... Ämne med anknytning till kursan-

ordnarens intresse ............

».

machoman»;

pk HHH NP PEW3PO UIMI

| [

0,7 10,6 10,7 14,3 22,1

2,0

I

H

».

».

—. ».

[QD—l [Ob-IHH

».

HI—ÅI—l ONPQCDO HNGWHQ 663wa JAOCDOJd-I

».

0,5 35,9 0,8 2,3

up xlxl

,r. w

Huooormmoo—H NIHHQOCDAHCDGOH

».

CAD OHFO ODD-ida

A 0 o I ou

». ».

E'" N 0,1

De fyra största ämnena .........

en en CO oo ?” ca

83,0

Tabell 44 b. Den procentuella tim/ördelningen av huvud— och övningsämnen inom scoutorganisationer

Centralt Regionalt

Huvud-]övningsämne

60/61 | 61/62 62/63 61/62 62/63

Livsåskådningsfr ............... 9,0 Psykologi ...................... Pedagogik ..................... Hälsolära ...................... Samhällslära ................... Alkoholfrågan .................. Sexualfrågan ................... Talteknik m. m. ............... Lek och idrott ................. Praktisk syssels ................ Förvaltningsuppg ............... Ämne med anknytning till kursan-

ordnarens intresse ............

MH NHH [C)-AH N|— ..

».

».

». ».

».

[0 H H M . N OäleWmmelNMH-B

».

oqoaspouow »Hmmwooow

». ».

omquyQ—tqm— MOOCDNQWXIQCOHUY

pama—ym—oäm mhwmxlxlOP-ÅGBCDM

:o wmucu'comooaum—m

H P _] 'no »— x] ? N

63 &" (» NI wo .c. G= 00 0

De fyra största ämnena .........

Tabell 44 c. Den procentuella timfördelningen av huvud— och övningsämnen inom reli- giösa sammanslutningar

Centralt Regionalt

Huvud—/övningsämne 60/61 61/62 62/63 63/64 60/61'61/62I62/63

H

HACOOOPÄHUTCDÄ Hwammmw—nwww

Livsåskådningsfr ............... 1 Psykologi ...................... Pedagogik ..................... Hälsolära ...................... Samhällslära ................... Alkoholfrågan .................. Sexualfrågan ................... Talteknik m. m. ............... Lek och idrott ................. Praktisk syssels ................ Förvaltningsuppg ............... Ämne med anknytning till kursan-

ordnarens intresse ............

H H

12,8 9,9 36,2 0,3 10,0

&

(000900me

w

om—oopwoawm mommemeOUl-lå

.::. owe—oopoopoow OxlmmeCDWOOD-Åxl

H H H H

Ono—'mbei

H

v—u-A n—u—n ..

ammmasbmmwooo OrPOOxlovOpär—ÅQHQJ ooqcoonoooacsw—u— Haqqopwo—cxzw Aaowwmwmw—m

H O_UIO

... UD :* o P w "w "oa

CAN

O': O mwgooooux

x]

pro ... (I

& le kl mo (0 kl

De fyra största ämnena .........

Tabell 44 d. Den procentuella timfördelningen av huvud- och övningsämnen inom nyk- terhetsorganisationer

Centralt Regionalt

Huvud-/övningsämne 60/61 61/62 62/63 60/61 61/62 62/63

Livsåskådningsfr ............... 1,4 1,1 Psykologi ...................... 15,2 15,2 Pedagogik ..................... 23,1 28,9 Hälsolära ...................... 0,2 0,9 Samhällslära ................... 21,4 17,4 Alkoholfrågan .................. 12,1 9,4 Sexualfrågan ................... 0,1 0,4 Talteknik m. m. ............... 10,5 10,2 Lek och idrott ................. 7,9 9,4 Praktisk syssels ................ 2,9 2,1 Förvaltningsuppg ............... 2,4 2,6 Ämne med anknytning till kursan-

ordnarens intresse ............ 2,8 2,4 2,4 3,5 2,2

De fyra största ämnena ......... 71,8 71,7 . 71,5 74,3

1,6 0,7 0,8 14,3 12,0 9,5 25,6 22,6 25,9 0,3 0,2 0,1 16,8 23,6 22,9 14,8 16,1 16,1 0,4 0,8 (0,04 11,0 9,6 7,9 5,6 4,3 5,5 4,3 4,1 4,2 2,9 2,5 4,9

&

».

[QD—l

». N mmm—Hoopmv—qoo

HH ..

blawcom'mm-hoomwx

o MÅQQPWQHHMH

P a: 't»:

Tabell 44 e. Den procentuella timfördelningen av huvud— och övningsämnen inom po- litiska organisationer

Centralt Regionalt

Huvud—]övningsämne 60/61 61/62 62/63 61/62 62/63

[

0,9 7,2 45,7 39,5 0,4 2,6 0,5 0,7 2,2

Livsåskådningsfr ............... — Psykologi ...................... 3,2 Pedagogik ..................... Hälsolära ...................... Samhällslära ................... Alkoholfrågan .................. Sexualfrågan ................... Talteknik rn. m. ............... Lek och idrott ................. Praktisk syssels ................ Förvaltningsuppg ............... Ämne med anknytning till kursan-

ordnarens intresse ............

0,2 9,5

ou oopyw moooqw vi Noomopmupmo wmamwwamw—w .; aa » (» HOObOPHHNmO CDGÄQCDHWGGOHON

w

Nb

». ». ».

PP oem

*:

w ».

_. "15 |

0,3. 9 .»

7.0 5." CD

' De fyra största ämnena .........

Tabell 44 f. Den procentuella timfördelningen av huvud- och övningsämnen inom an- dra organisationer

Centralt Regionalt

Huvud-]övningsämne

60/61 61/62 62/63 60/61 61/62 62/63

Livsåskådningsfr ............... 3,6 Psykologi ...................... 8,8 Pedagogik ..................... 34,0 Hälsolära ...................... 1,7 Samhällslära ................... 14,4 Alkoholfrågan .................. 0,2

».

&

». CLJ bdb—l

».

». ».

».

H H N 0.7 09.20me Q&CDOUWQ

N HMHQDHQ

».

N

». ». ».

HwbHHm

».

c.a-ayana— NODOOGÖWOO

! | |

Sexualirågan ................... — Talteknik ...................... 5,1 Lek och idrott ................. 26,0 Praktisk syssels ................ 3,0 Förvaltningsuppg ............... 1,5 Ämne med anknytning till kursan-

ordnarens intresse ............ 1,7

».

». M

».

owmwor—oowaxqo owmawa—v—Qmww Hh—qopwv—Aa—A—n amoawqawqmv—

».

tog—coca :!:—qu Hapoel; UWOOON H

.” ... b—k w P vi

9 to

83,2

De fyra största ämnena .........

& N oo

82,2 86,1 oo .” en 81,3

tionerna, av vilka flera har nära anknyt- ning till nyssnämnda kategori, har i sin ledarutbildning ett nämnvärt inslag av livsåskådningsämnen. Samhällsläran do- mineras kraftigt av de politiska sam- manslutningarna och nykterhetsrörel- sen är nästan ensam om att ta upp al- koholfrågan vid ledarkurserna. Hälso- läran samt lek och idrott har sin givna tyngdpunkt inom idrottsrörelsens kurs- verksamhet. Inom samtliga typer av Dr- ganisationer med viss reservation för idrottssammanslutningarna kan pe- dagogiken (ungdomsarbetets metodik) sägas inta en mycket framskjuten ställ— ning. Det bör här erinras om att gräns- dragningen mellan ämnesområdena inte är helt klar. För kursarrangören, som skall svara för timredovisningen, kan det därför vara svårt att avgöra om en föreläsning bör hänföras till det ena el— ler det andra av två angränsande ämnen.

Som framgått av redogörelsen för bi- dragsbestämmelserna skall av varje dags undervisningstid anslås minst lika många timmar för huvudämnen som för övningsämnen. Andelen huvudämnen av hela undervisningstiden har de fyra undersökta åren varit:

"— C_entralt

Regionalt

1960/61. . .... 1961/62 ...... 1962/63 ...... 1963/64. . ....

64,5 71,2 70,5 68,7

74,3 76,6 77,6 78,3

Huvudämnena har som synes en mera dominerande ställning vid regionala än vid centrala kurser. Under fyraårsperio— den har de ökat sin andel av undervis— ningstiden. Centralt har dock de båda senaste åren noterats en viss tillbaka- gång.

Av tabell 45 kan utläsas huvudämne- nas ställning vid kurser inom de olika organisationskategorierna. Med något enstaka undantag gäller att huvudäm- nenas andel av kurstiden har växt inom samtliga typer av organisationer. Ten- densen är densamma både på det cen— trala och det regionala planet.

Av redovisningshandlingarna för var- je kurs är det också möjligt att få upp- lysningar, som ger en bild i stort av de undervisningsformer som brukar använ— das vid kurserna. I tabell 46 har dessa uppgifter sammanställts och fördelats på föreläsningar, diskussioner och

Tabell 45. H uvudämnenas andel av kurstiden vid centrala och regionala kurser inom de olika organisationskategorierna

Organisations- 1960/61

1961/62 1962/63 1963/64

kategori C R C B C H G R

50,2 57,7 73,0 65,3 87,5 62,7

59,4 61,2 77,7 73,8 90,9 73,2

50,1 70,2 71,7 73,5 90,0 81,0

61,0 70,1 73,7 76,0 94,4 76,0

51,5 69,7 70,3 73,3 90,7 74,8

60,4 75,1 77,9 75,3 93,7 76,8

51,9 65,8 70,5 66,4 94,0 64,9

63,0 84,1 78,3 78,4 91,5 75,2

Tabell 46. Den procentuella fördelningen av tiden för föreläsningar, grupparbete och diskussioner

1960/ 1961/ 1962/ 1963/ 61 62 63 64

Föreläsning. . Diskussion. . . Grupparbete .

49,3 13,3 37,4

50,7 13,4 35,9

50,3 13,9 35,8

48,7 14,5 36,8

grupparbete. Grundmaterialet tillåter inte en uppdelning av t.ex. föreläs- ningstimmarna på olika typer av före- läsningar. Under de fyra år tabellen om- fattar har inte några nämnvärda för- skjutningar skett mellan de tre under- visningsformerna. Material saknas .för jämförelser med tidigare år. Erfaren- hetsmäs-sigt kan dock sägas, att flertalet organisationer strävat efter att komma bort från de traditionella föreläsningar- na och att utvecklingen gått i riktning mot mera omväxlande och aktiviseran- de undervisningsformer.

6.3 Andra former av samhällsstöd

6.3.1 Folkbildningsstödet

Genom 1963 års riksdagsbeslut om änd— rade former för stöd till föreläsnings- och studiecirkelverksamhet slopades det tidigare utgående särskilda bidra— get till ungdomscirklar. Samtidigt före-

skrevs emellertid att av bidragen till studieförbundens pedagogiska verksam— het skulle minst 20 procent disponeras för ledarutbildning, framställning av studiemateriel och andra åtgärder av pedagogisk natur för att främja studie- cirkelverksamheten bland ungdom. An- slaget till studieförbundens pedagogiska verksamhet budgetåren 1964/65 och 1965/66 samt »ungdomsandelen» därav framgår av tabell 47. '

Från flertalet studieförbund har ung— domsutredningen erhållit uppgifter om hur 20-procentsanslaget använts. Mate- rialet är inte fullständigt och ger i öv- rigt endast en allmän orientering om hur medlen använts. Uppenbart är att större delen (cirka 3/4) gått till kursverksam- het, bl. a. för utbildning av cirkelledare. Vissa studieförbund har genomfört des- sa kurser i nära samarbete med anslut- na ungdomsorganisationer.

I sammanhanget bör erinras om att det statliga stödet till studiecirklarna i någon mån också kommer ledarskol— ningen inom ungdomsorganisationerna till del. Utbildningen på det lokala pla- net bedrives nämligen inte sällan i cirk- lar. Vare sig ur studieförbundens redo- visningar eller ur det material utred- ningen insamlat rörande ungdomssam- manslutningarnas utbildningskostnader är det möjligt att få information om hur omfattande denna form av statsstöd egentligen är.

Tabell 47. Studie/örbundens pedagogiska bidrag samt »ungdomsdeten» därav budget- åren 1964/66 och 1965/66

Studieförbund

Hela pedagogiska bidraget

»Ungdomsdelen» av pedagogiska bidraget

1964/65 1965/66 1964/65 1965/66

Arbetarnas bildningsförbund ....... Blåbandrörelsens studieförbund. . .. Folkuniversitetet ................. Frikyrkliga studieförbundet ........ Godtemplarordens studieförbund . . . KFUK/Mzs studieförbund ......... Liberala studieförbundet .......... Nationaltemplarordens studieför- bund .......................... Studiefrämjandet ................. Studieförbundet Medborgarskolan . . Svenska landsbygdens studieförbund Sveriges kyrkliga studieförbund ..... Tjänstemännens bildningsverksam- het ...........................

846 814 16 261 130 548 115 506 130 065 23 414 80 040

52 877 126 477 182 574 202 538 187 243

205 643

1 067 650 28 420 161 900 146 205 188 200 29 805 112 000

169 363 3 252 26 110 23 101 26 013 4 683 16 008

213 530 5 684 32 380 29 241 37 640 5 961 22 400

70 645 182 680 245 425 263 660 229 090

10 575 25 295 36 515 40 505 37 449

14 129 36 536 49 085 52 732 45 818 274 320 41 129 54 864

Summa 2 300 000 3 000 000 460 000 600 000

6.3.2 Folkhögskolestödet

Fackskoleutredningen diskuterade i sitt betänkande ( SOU 1963:50 ) bl.a. folk- högskolans ställning och uppgifter i för- hållande till gymnasier, yrkesskolor och fackskolor. Utredningen konstate- rade, att folkhögskolan för äldre elever utgör ett alternativ till social fackskola. Genom att väsentligt vidga och bygga ut kursuppsättning och innehåll i öv- rigt bör folkhögskolan kunna fylla vik- tiga behov, som inte kan tillgodoses i det allmänna skolväsendet, framhöll ut- redningen. Denna angav även vissa äm- nesområden där efterfrågan på kurser av växlande längd och på varierande nivå torde komma att öka avsevärt, och nämnde som exempel kurser i estetiska och internationella ämnen, i ungdoms- och arbetsmarknadsfrågor samt i andra aktuella samhällsproblem.

I sitt remissyttrande över betänkan- det påpekade skolöverstyrelsen folk- högskolornas lämplighet för ungdoms-, studie- och organisationsledarutbild- ning. Särskilt framhölls behov-et av ung- domsledarutbildning. Erfaren-heter hade

visat att för denna utbildning krävdes medverkan av experter. Överstyrelsen föreslog att ett anslag på 80000 kr. skulle ställas till förfogande för att be- strida sådana extra kostnader som kun- de väntas uppstå för att anlita experter.

Departementschefen förklarade sig i prop. 1964:171 biträda vad överstyrel- sen anfört beträffande utbildning av ungdoms-, studie- och organisationsle— dare. I statsverkspropo-sitionen för 1965/ 66 föreslog-s med anknytning därtill, att 80000 kr. skulle ställas till förfogande för försöksverksamhet på ifrågavaran- de område. Till detta lämnade riksda- gen sitt bifall.

De anvisade medlens fördelning bud- getåret 1965/66 framgår av det följande:

Birkagårdens folkhögskola ......... Landsorganisationens folkhögskola . Lillsveds gymnastikfolkhögskola. . . Bosöns filialfolkhögskola .......... Tollare folkhögskola .............. Ljungskile folkhögskola ........... Stensunds folkhögskola ........... Valla folkhögskola (filial) .......... Marieborgs folkhögskola ........... S:t Sigfrids folkhögskola .......... Grimslövs folkhögskola ...........

4 000 5 000 3 000 5 000 4 000 4 000 2 000 7 000 8 000 4 000 4 000

7 000 5 000 4 000 4 000 4 000 6 000

80 000

Wendelsbergs folkhögskola ........ Hellidens folkhögskola ............ Skinnskattebergs folkhögskola ..... Brunnsviks folkhögskola .......... Karlskoga folkhögskola ........... Folkhögskolan i Kalix ............

Utbildningen med inriktning på ung- domsledarskap har starkt skiftande om- fattning och form vid olika folkhögsko- lor. Kurskaraktären markeras i en del fall genom att några veckotimmar i samtliga årskurser ägnas ungdoms- och ledarskapsfrågor. I andra fall sker det genom att eleverna får möjlighet att välja till ämnen av betydelse för ung- domsarbetet. Ibland bedrives studierna i cirkelform. Det förekommer också att ledarutbildningen koncentreras till en begränsad period i slutet av en årskurs. Vid några folkhögskolor sätter ung- domsledarutbildningen sin prägel på en hel årskurs, vanligen då den andra el- ler den tredje.

Vissa folkhögskolors ungdomsledar- kurser har till mer eller mindre klart uttalat syfte att ge yrkesinriktad ung- domsledarutbildning, medan andra me- ra betonar skolningen av förtroendeval- da fritidsledare inom förenings- och ungdomsarbetet. I kapitel 16 i ungdoms- ledarundersökningen (jfr avsnitt 6.4.2) har ett försök gjorts att klassificera ett antal folkhögskolors ungdomsledarut- bildning med hänsyn till kurs- och äm- nesplaner, intagningsbestämmelser m. 111. De som genomgått årskurs eller linje för ungdomsledarutbildning vid folk- högskola synes — att döma av resulta- ten i den s. k. rörlighetsundersökningen — endast i begränsad utsträckning ha fått anställning som instruktörer, kon- sulenter, gårdsföreståndare etc. inom organisationer eller kommuner. Detta gäller även om utbildningen kan be- tecknas som i hög grad yrkesinriktad.

Anmärkas bör att folkhögskolornas ungdomsledarkurser givetvis innefattas

i bidragsunderlaget för det reguljära statliga stödet. Genom beslut vid vår- riksdagen 1966 reformerades bidrags- givningen till folkhögskoleväsendet sam- tidigt som de statliga insatserna kraf- tigt ökas. De nya bestämmelserna trä- der i kraft den 1 juli 1967. Vid omlägg- ningen förutsättes den särskilda posten för försöksverksamhet bortfalla.

6.3.3 Yrkesskolornas kursverksamhet

63.31 Ungdomsledarinstituten

Till samhällets insatser på ledarutbild- ningens område kan också hänföras den indirekta form av stöd som består i att särskilda ungdomsledarkurser eller -1injer inrättas vid yrkesskolor. För- söksverksamhet av detta slag bedrives sedan några år tillbaka i Stockholm och Östersund. Stockholms stads ungdoms- ledarinstitut tillkom 1963 som central yrkesskola och har barnavårdsnämnden som huvudman. Som grund för beslutet om att starta institutet låg en inom barnavårdsförvaltningen gjord utred- ning om behovet av ungdomsledarut- bildning i staden. Utredningskommit- tén hävdade att grundutbildningen av ungdomsledare samt till stor del också specialledare borde ske i de olika ung- domsorganisationernas, sammanslut- ningarnas och institutionernas egen regi. Till denna skolningsverksamhet skulle kommunalt stöd utgå enligt sär- skilda regler. Ifråga om den kvalifice- rade ledarutbildningen av yrkesutbil- dande karaktär ansågs en decentralise- ring mindre lämplig och ett centralt in- stitut borde därför svara för denna. Institutets uppgift är att ge kvalifice- rad yrkesutbildning åt ungdomsledare —— ungdomsgårdsföreståndare, förestån- dare för hemgårdar och föreningsgår- dar, instruktörer och ombudsmän inom ungdomsorganiastionerna etc. Även för personal med närbesläktade uppgifter

inom ungdomsvården, exempelvis ung- domshemsföreståndare, fritidsledare vid ungdomsvårdsinstitutioner och fritids- hemsledare samt för befattningshavare med personalvårdsuppgifter, kan den föreslagna utbildningen anses vara en värdefull merit.

Som obligatoriskt villkor för inträde vid institutet anges att sökande skall ha dokumenterad erfarenhet av ungdoms- verksamhet, förvärvad genom aktivt en- gagemang som ungdomsledare. Lägsta inträdesåldern är 21 år. Kravet på teo- retiska förkunskaper har satts till 9-årig grundskola eller motsvarande (t. ex. realexamen eller två år vid folkhögsko- la). Hänsyn tas framför allt till person- lig mognad och allmänna förutsättning- ar att tillgodogöra sig undervisningen.

Utbildningen är för närvarande ett- årig (40 veckor). Varje år tas omkring 25 elever in. De första två månaderna gäller som prövotid då lämpligheten för fortsatta studier bedömes.

Huvudämnena är enligt undervis- nings- och timplanen följande: A. Praktisk undervisning 1. Barn- och ungdomsarbete (440 tim.) 2. Kameralt arbete och bokföring (120 tim.) B. Teoretisk undervisning 1. Svenska (80 tim.) 2. Historia (80 tim.) 3. Psykologi med socialpsykologi (160 tim.) Sociologi (80 tim.) . Samhällskunskap (120 tim.) . Sociallagstiftning (40 tim.) . Hälsolära (40 tim.) . Kulturell orientering (120 tim.) . Ungdomsarhetets pedagogik och metodik (240 tim.)

10. Tillämpad matematik (40 tim.) C. Gymnastik med lek och idrott (40 tim.)

Institutet förestås av en rektor som

till sin hjälp har en assistent. Båda är heltidsanställda och svarar för väsent- liga delar av undervisningen. För den- na engageras också speciallärare och gästföreläsare. Nämnas bör att i kursen ingår visst praktikarbete vid ungdoms- och hemgårdar, i föreningar och inom uppsökande verksamhet. Undervisnings- nivån är i vissa ämnen jämförbar med universitetens och högskolornas medan den i andra ligger på gymnasial nivå. På återigen andra områden saknas jäm- förelsemöjligheter med utbildningsvä- sendet i övrigt eftersom vissa ämnen inte förekommer där. Efter slutexamen utdelas diplom och eleverna får ett äm- nesdifferentierat slutbetyg, vilket dock inte omfattar samtliga ämnen.

Stockholmsinstitutet har i den s. k. rörlighetsundersökningen rubricerats som i hög grad yrkesinriktad. Under- sökningen innefattar, vilket bör fram- hållas, elever från endast en årskurs vid institutet.

Vid östersund-Frösö ungdomsledar- institut startade försöksverksamheten 1965. Utbildningen anges avsedd för i första hand personer som yrkesmässigt tänker ägna sig åt ungdomsverksamhet. Institutet utbildar enligt sitt prospekt:

»...ungdoms- och idrottsledare för tjänstgöring inom ideella organisationer och studieförbund (instruktörer, ortssekretera- re, klubbledare), för föreningslös ungdom (fritidsledare, nöjesverksamhet, skid- och utflyktsledare), såsom kommunala befatt- ningshavare (ungdoms- och fritidskonsu- lenter och assistenter, idrottsinstruktörer, föreståndare och assistenter till ungdoms- gårdar, fritidsintendenter, elevkonsulenter, fritidsledare på anstalter och institutioner) samt i kurativa uppgifter.» . . .

Utbildningen, som är ettårig (39 v-ec- kor) är uppdelad på två linjer: en all- män och en idrottslinje. På vardera tas ungefär 25 elever in (1965 = 21 + 18). Inträdesvillkoren är desamma som för institutet i Stockholm.

I allt väsentligt överensstämmer äm-

nesuppsättningen och timfördelningen med Stockholmsinstitutets. För båda linjerna tillkommer praktik i idrotts- och friluftsverksamhet (idrottslinjen) samt i barn- och ungdomsarbete (all- männa linjen). Kortare utbildningspe- rioder i fjäll- och friluftsterräng före— kommer under såväl vinter- som som- marförhållanden. Under kursens gång har eleverna möjlighet att genomgå simlärare—, instruktörs- och do-markurs.

Av förklarliga skäl är erfarenheterna av försöksverksamheten ännu begrän- sade. På vissa områden, t. ex. ifråga om praktikperioderna, har det varit nöd- vändigt att pröva sig fram. Frågan om ungdomsledarutbildningens utformning och eventuella utbyggnad har varit fö- remål för diskussioner inom såväl skol— överstyrelsen 'som berörda kommuner. Östersund har hos tillsynsmyndigheten begärt att få göra utbildningen tvåårig, medan Stockholm har övervägt att ut- veckla sitt ledarinstitut genom att an- ordna en ettårig påbyggnadskurs för ungdomsledare.

6.332 Utbildning av fritidspedagoger Försöksverksamhet med utbildning av fritidspedagoger startade 1964 i Norr- köping. Sådan utbildning förekommer eller överväges nu för Västerås, Örebro, Uppsala, Stockholm, Göteborg, Lund, Hälsingborg, Borås och Umeå. Även om ifrågavarande utbildning, enligt utred- ningens bedömning, endast delvis är inriktad och utformad på ett sätt som gör att den kan hänföras till ungdoms- ledarutbildning, synes det motiverat att redovisa dess huvuddrag. Utbildningen är tvåårig och under- visningen har som mål att meddela fär- digheter för verksamhet 'som fritids- pedagoger, varmed enligt läroplanen förstås ledare för fritidshem och lek- platsverksamhet. Fritidshemmen funge- rar som daghem för skolbarn. I första

hand tas där emot barn i åldrarna 7— 10 år, men också barni åldrarna 11—14 år. Ibland, men endast undantagsvis, står fritidshemmen öppna också för barn i åldrarna 15—17 år. Lekplats- verksamheten och parkleken är i första hand till för åldrarna 4—12 år. Yngre barn och äldre (upp till 15 år) kan före- komma i denna form av fritidsverk- samhet.

Beträffande inträdesfordringarna gäl— ler bl. a. att sökande skall:

a) ha erhållit slutbetyg från någon av grundskolans linjer 9 g, h, t, m och 5 eller ha avlagt realexamen eller ha er- hållit betyg med normalskolekompetens eller ha erhållit betyg eller intyg med minst motsvarande kunskaper, t. ex. andra årskurs vid folkhögskola;

b) ha praktiserat minst två månader i familjehushåll, barnkoloni eller läger; samt

c) ha förvärvat minst fyra månaders sammanhängande handledd praktik i verksamhet bland barn i skolålder; fri- tidshem, parklek, klubbverksamh-et el- ler därmed jämförliga erfarenheter från ungdomsverksamhet.

De i utbildningen ingående ämnena framgår av efterföljande sammanställ- ning. Inom parentes anges summan undervisningstimmar för båda årskur- serna.

1. Yrkesarbete (: observationer, aus- kultationer, praktiktjänstgöring) (1 298 tim.) . Psykologi (294 tim.) . Pedagogik (334 tim.) . Barn- och ungdomspsykiatri (39

tim.) . Mentalhygien och etik (39 tim.) . Samhällskunskap (35 tim.) . Hälsolära (20 tim.) Svenska samt röst- och talvård (78 tim.)

9. Naturstudium (39 tim.) . Bild- och formarbete (194 tim.)

11. Dramatiskt skapande (39 tim.) 12. Musik (77 tim.) 13. Rytmik, lek och idrott (77 tim.) Det bör i sammanhanget nämnas, att Skolöverstyrelsens översyn av förskol- lärareutbildningen även innefattar frå- gan om viss samordning av denna med utbildningen av barnavårdslärare och socialpedagoger samt av fritidshemsle- dare, lekplatsledare och ungdomsledare.

6.3.4 Kommunernas och landstingens bidrags- givning

Ett inte obetydligt stöd till ungdomsle- darutbildning lämnas av primärkom- muner och av landsting. Villkoren och formerna varierar starkt men har ofta utformats efter förebild av de statliga bestämmelserna.

Beträffande primärkommunernas stöd till ungdomsledarutbildning saknas re- dovisningsbara uppgifter om dess om— fattning. Svårigheterna att överblicka de kommunala staterna och att renodla bidragen till ledarutbildande ändamål har starkt betonats i »Kommunerna och ungdomen» (SOU 1966: 32). Den arbets- grupp inom statens ungdomsråd som svarat för nyssnämnda utredning har därför avstått från att ange något be- lopp för det samlande kommunala stö- det.

De vanligaste formerna av kommu- nalt stöd är:

Stipendier till deltagare i ungdoms- ledarkurser.

Bidrag till lokala organisationer som anordnar kurser för ungdomsledare. . Att kommunalt organ anordnar kur-

ser för ledare inom såväl egen verk- samhet som organisationernas. Nämnas bör att statens ungdomsråd i det tidigare nämnda betänkandet re- dovisar en rekommendation beträffan- de den lokalkommunala bidragsgivning- en till ledarutbildning.

Landstingens insatser är till stor del

av indirekt karaktär och göres i form av ekonomiskt stöd till folkbildning- en och till folkhögskolorna. Under 1960—talet har emellertid även de direk- ta anslagen till ungdomsorganisationer- nas ledarskolning vuxit snabbt.

Det sammanlagda anslaget var:

833 000 kr. 1 135 608 kr. 2 344 500 kr.

Hur 1966 års anslag till ungdomsle- darutbildning fördelar sig på de olika landstingen framgår av tabell 48.

Tabell 48. Landstingens anslag 1966 till ungdomsledarutbildning m. m.

Landsting Anslag Anm.

Stockholms läns. . 378 500 Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » . . Kalmar läns norra . . . . Kalmar läns södra. . . . Gotlands läns. . Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och

Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens »

40 000 165 000 150 000

60 000

5 000 32 000

100 000 175 000 225 000

25 000

12 000 30 000 200 000 50 000

55 000 215 000 15 000 52 000 10 000 250 000 100 000

2 344 500

Summa

Häri ingår anslag till instruktörverksamhet. Anslag utgår över ABF och SLS ur anslaget till oförutsedda utgifter. Därav 10 000 kr. till ungdomsledarkurser vid Grimslövs folkhögskola. Utgår ur anslaget till Gotlands läns idrotts- förbund. Därav 25 000 kr. för eventuell ytterligare bi- dragsgivning till ungdomsarbetet efter för— valtningsutskottets bedömande. Även till annan ungdomsverksamhet.

I augusti 1965 utfärdade Svenska landstingsförbundet en rekommendation om enhetliga regler för landstingens stöd åt ungdomsarbetet. Denna innefat- tade förslag beträffande bidrag till le- darutbildning. Reglerna antogs med anpassning till de speciella förhållan- dena i respektive landstingsområde —- av fyra landsting redan vid lagtima landstingsmöten under hösten 1965 och av ytterligare ett 10-tal under 1966. Även statens ungdomsråd har presente- rat en rekommendation rörande lands— tingens stöd till ungdomsledareutbild- ning.

6.4. Ledare- och kursenkäterna

6.4.1. Ledarundersökningen

6.411. Inledning

Tidigare har i bl. a. avsnitt 2.3.3 i sam- manfattad form redovisats vissa delre- sultat från utredningens sto—ra ledaren- kät (»Ungdomsledare»; SOU 1966:66 ). Efterföljande framställning omfattar nämnda undersöknings huvuddel och bygger på sammanfattningen i betän- kandets kapitel 14. Utredningsdirektiven talar om ung- domsledare främst i betydelsen av fri- tidsgruppsledare. För att beskrivning- en av fritidsgruppsledarens bakgrund och föreningsengagemang ska bli så be- lysande som möjligt, har undersökning- en också omfattat ett antal andra ledar- kategorier. Det blir därigenom möjligt att studera fritidsgruppsledaren i för- hållande till olika ledargrupper, bl.a. ordföranden på lokalplan. Undersökningen har således kommit att inbegripa parlamentariskt valda le- dare, anställda ledare och fritids- gruppsledare. De två förstnämnda le- dargrupperna har fördelats på riks-, distrikts- och lokalplan. Vidare har le- darna inom idrottsorganisationerna skilts från ledarna inom övriga slag av

ungdomsorganisationer och från kom- munal ungdomsverksamhet. Inom övri- ga slag av organisationer har ordföran- de på lokalplan och fritidsgruppsledare mestadels också fördelats på ytterligare slag av förbund, t.ex. religiösa sam— manslutningar, scout- och nykterhets- organisationer.

Av parlamentariskt valda ledare har medtagits endast ordförande och idrottsorganisationernas sekreterare. Inom övriga slag av organisationer är sekreterarna ofta ersatta av anställda ledare, varför en direkt jämförelse mel- lan sekreterare inom »idrottsorganisa- tioner och övriga slag av organisatio- ner hade blivit missvisande.

Den rika uppspaltningen av ledarna har ansetts behövlig för att få någotså- när homogena grupper att undersöka. Undersökningen har gjorts på slump- mässiga urval inom varje ledarkatego- ri. Detta har förutsatt en inventering. av det totala antalet ledare inom var- dera kategorin. Efter vissa samman- slagningar skulle följande ledarantal finnas:

1. Parlamentariskt valda ledare Ordförande och idrottsorganisa- tionernas sekreterare .......... 30 377 (Därav ordförande på lokalplan 27940)

. Anställda ledare . Fritidsgruppsledare ............ 43700

Det är möjligt att många ledare, t. ex. ordförande på riks- och distriktsplan, inte alltid betraktar sig själva som ung- domsledare. Men deras värderingssy- stem och beteende kan ändå väntas ha ett relativt stort inflytande på organi- sationen och därmed också på de un- derställda ledarna, vilka kanske har mer direkt kontakt med ungdomsgrup- perna. De organisatoriska och admi- nistrativa ledarna, eller de som enbart leder förhandlingar, är därför långt ifrån ovidkommande vid ett studium

av de ledare som står längre ned i hier- arkin.

6.412. Vissa bakgrundsfaktorer

I korthet kan de olika ungdomsledarna samfällt beskrivas som manliga tjänste- män, mestadels något under 40 år, i re- gel välutbildade och med tämligen goda inkomster.

De parlamentariskt valda ledarna överträffar oftast de anställda ledarna och fritidsgruppsledarna i fråga om an- delen män, i ålder, utbildning och in- komst. Vidare överträffar ledarna på riksplan vanligen ledarna på lägre plan i dessa avseenden.

De kvinnliga ledarna är genomgåen- de relativt få, i synnerhet inom idrotts- organisationerna. Kvinnorna är procen- tuellt färre på riks- än på lokalplanet och färre bland ordförande än bland fritidsgruppsledare.

Inom idrottsorganisationerna finns t.ex. inga kvinnor bland ordförande och sekreterare på riksplan men väl 4 procent bland ordförandena på lokal- plan och 11 procent bland fritids- gruppsledarna. Inom övriga slag av or- ganisationer utgör kvinnorna 10 pro- cent av ordförandena på riksplan, 24 procent på lokalplan och en tredjedel av fritidsgruppsledarna.

De kvinnliga ledarna består främst av ogifta förvärvsarbetande kvinnor och av gifta hemmakvinnor. Men inte så få är både gifta och förvärvsarbetande. En orsak till det ringa antalet kvinnliga le- dare torde vara att många kvinnor ef— ter giftermål lämnar sina ledaruppdrag till förmån för hem och familj. Stöd för sistnämnda tanke finner man i att de kvinnliga ledarna är proportionellt tal- rikare i åldersklassen under 25 år, där de utgör 37—40 procent av fritids- gruppsledarna inom övriga slag av or- ganisationer och inom kommunal ung- domsverksamhet.

Ledarnas ålder beskrives enklast ge- nom att ange manliga ledares medianål- der. Inom idrottsorganisationerna lig- ger ordförandenas medianålder på riks— plan vid 53,4 år och på lokalplan vid 39,2 år samt hos fritidsgruppsledarna vid 32,9 år. Inom övriga slag av orga- nisationer är motsvarande medianåld- rar 39,5 år, 31,0 år och 32,6 år. De kommunala fritidsgruppsledarna har en medianålder på 34,5 år. Spridningen i åldershänseende är inom flertalet ledar- kategorier rätt stor. Trots att medelål- dern för exempelvis fritidsgruppsledar- na ligger under 35 år är 14—24 procent av dem 45 år eller äldre.

Omkring 80 procent av manliga ord- förande på riksplan har yrkesställning tjänsteman mot 61—66 procent av manliga ordförande på lokalplan och 54—65 procent av manliga fritids- gruppsledare. Den procentuella fram- räkningen har gjorts enbart på för- värvsarbetande ledare. Uppgifterna bör ses mot bakgrund av andelen tjänste- män i hela riket. Enligt Folkräkningen 1960 utgör tjänstemännen 27 procent av manlig förvärvsarbetande befolk- ning i hela riket. Till och med bland fritidsgruppsledarna är tjänstemännen således gott och väl procentuellt dub- belt så många som bland landets manli- ga förvärvsarbetande befolkning i dess helhet. Underrepresenterade bland ung— domsledarna är i synnerhet arbetarna.

Inom alla ledarkategorier finns leda- re med studentexamen eller högre skol- utbildning. Inom flertalet kategorier finns det också ledare som har akade- miska studier bakom sig. Flertalet ord- förande har en skolutbildning över en- bart folkskola. På riksplan har 43—82 procent studentexamen eller däröver. Även anställda ledare har i regel högre utbildning än enbart folkskola. På riks- plan har 24—39 procent studentexamen eller mer. Av fritidsgruppsledarna har

51—64 procent enbart folkskola och 9— 20 procent studentexamen eller högre utbildning.

Medianinkomst redovisas för manliga ledare med 2001 kr. eller mer i total årsinkomst. Inom åldersklassen 25—44 år erhålles en medianinkomst på 27 500 —52 500 kr. för ordförandena på riks- plan och på 19 286—25 532 kr. för ord- förandena på lokalplan. De anställda ledarnas medianinkomst är för angiven åldersklass 17 223—22 381 kr. på riks- plan och 14 286—17 858 kr. på lokal- plan. Fritidsgruppsledarna har en me- dianinkomst på omkring 18 500 kr.

Enligt Statistisk årsbok 1964 hade manliga inkomsttagare i hela riket med 3 000 kr. eller mer i inkomst år 1962 en medianinkomst inom åldersklassen 25— 44 år på 16 579 kr.

Flertalet ledarkategorier har följakt- ligen betydligt högre medianinkomst än huvudparten manliga inkomsttagare i landet. Lägre medianinkomst har en- dast anställda ledare på distrikts- och lokalplan inom övriga slag av organisa- tioner. Dessa två ledarkategorier har därmed också lägre medianinkomst än fritidsgruppsledarna. Likaledes har de anställda ledarna på riksplan klart läg- re medianinkomst än ordförandena på riksplan. De anställda ledarnas lägre inkomster motsvaras inte av t. ex. lägre skolutbildning.

6.413 Genomgången ungdomsledar- utbildning Kurser avseende ungdomsledarutbild- ning har i undersökningen delats på längre och kortare. Alla kurser omfat— tande 80 eller fler sammanhängande undervisningstimmar har kallats längre kurser och övriga kortare kurser. Med angiven uppdelning visar under- sökningen att mellan en och två tredje- delar av de anställda ledarna genomgått

längre kurser men endast 4—25 pro- cent av övriga ledare.

Åtskilligt fler har däremot genomgått kortare kurser. Inom idrottsorganisatio- nerna har 28 procent av ordförandena på riksplan genomgått sådana mot 32 procent av ordförandena på lokalplan och 46 procent av fritidsgruppsledarna. Inom övriga slag av organisationer har 52 procent av ordförandena på riks— plan genomgått kortare kurser mot 62 procent av ordförandena på lokalplan och 50 procent av fritidsgruppsledarna. Av de kommunala fritidsgruppsledarna har 32 procent genomgått kortare kur- ser.

De ledare som genomgått kortare kurser har i regel endast deltagit i en— tre sådana.

Relativt många ledare har inte ge- nomgått några ledarutbildningskurser alls. Så är inom idrottsorganisationerna fallet med 68 procent av ordförandena på riksplan, 61 procent av ordförande- na på lokalplan och 47 procent av fri- tidsgruppsledarna. Inom övriga slag av organisationer svarar frekvensen mot 29 procent av ordförandena på riks- plan, 24 procent av ordförandena på lokalplan och 35 procent av fritids- gruppsledarna. Hälften av de kommu- nala fritidsgruppsledarna saknar ledar- utbildning i här åsyftad bemärkelse.

Vid närmare studium av ledare på lokalplan finner man en tendens till att yngre ledare i något större utsträck- ning än äldre genomgått åtminstone kortare kurser. Man kan också konsta- tera att ledare som genomgått fyra eller flera kortare kurser i medeltal både va- rit med i organisationen och haft upp- draget fler år än övriga. Däremot kan inte någon sådan tendens skönjas mel- lan ledare som deltagit i en till tre kor- tare kurser och de som inte deltagit i några. Det förefaller således vara andra faktorer än medlemstid och antal år

som uppdraget innehafts, som inverkar på om ledaren ska ha genomgått noll eller en till tre kortare kurser.

6.41.4. Ledarnas rörlighet, informa- tionskällor m. m.

Rörligheten _— mätt i det antal år som uppdraget innehafts _— är lägst bland ondförandena och högst bland de an- ställda ledarna. Hälften av ordförande- na inom idrottsorganisationerna har haft uppdraget högst 4,6—5,7 år. Inom övriga slag av organisationen- har hälf- ten av ordförandena haft uppdraget högst 13,3—3,4 år. Av fritidsgruppsledar- na har hälften haft uppdraget högst 3,2—3,5 år, 41—48 procent har haft det 2—3 år.

En rörlighet som innebär att nära hälften av alla ordförande på lokalplan och fritidsgruppsledare ska nytillsättas inom en treårsperiod måste ofrånkom- ligen ställa mycket stora krav på orga— nisationernas förmåga att rekrytera och utbilda ledare. Beaktar man därtill att de ledarkategorier, som kanske främst har att svara för rekrytering och utbild- ning, också själva har förhållandevis hög rörlighet, framstår kravet i ännu större vidd.

Flertalet organisationer ger ut tid- ningar eller tidskrifter, vilka är att be- trakta som organ för förenings- eller annan fritidsverksamhet bland ungdom. Dessa publikationer förefaller att läsas av flertalet ledare. Av ordförandena så- ger sig 67—95 procent bruka läsa så- dana tidningar. Ännu större procent uppvisar de anställda ledarna medan andelen läsare av föreningstidningar stannar vid 40—75 procent hos fritids- gruppsledarna. Högsta procenten erhål- les genomgående bland ledarna inom övriga slag av organisationer.

Inom idrottsorganisationerna har mellan 36 och 59 procent av ordföran- dena och 20 procent av fritidsgruppsle-

darna angett föreningstidningar som en av de källor, varifrån de anser sig hämta sina värdefullaste informationer, uppslag och idéer för sitt ledaruppdrag. Föreningstidningar har i detta avseen- de nämnts av omkring hälften av ordfö- randena inom övriga slag av organisa— tioner och av 38 procent av fritids- gruppsledarna inom dessa sammanslut- ningar.

De flesta ledarna inom idrottsorgani- sationerna menar sig annars hämta sin—a värdefullaste idéer och uppslag från eg- na erfarenheter men många anger ock- så ledarträffar och enskilda ledarkolle- ger som värdefulla källor för informa- tioner och uppslag.

Hos ordförandena inom övriga slag av organisationer är kurser och konfe- renser det vanligast förekommande sva- ret. Men nästan lika många nämner le- darträffar och enskilda ledarkolleger. Även fritidsgruppsledarna har i stor ut- sträckning framhållit dessa två svar. Bland de kommunala fritidsgruppsle- darna är återigen egna erfarenheter det vanligaste svaret, men det följs tätt av ledarträffar, enskilda ledarkolleger och kurser/konferenser.

En summering av svaren på några av de frågeställningar som presenterats i det närmast föregående, tyder på att le- darna inom idrottsorganisationerna i högre grad än ledarna inom övriga slag av organisationer är hänvisade till sig själva i sitt uppdrag eller att de i större utsträckning förlitar sig på sig själva. De läser i mindre omfattning än andra ledare föreningstidningar, procentuellt färre av dem har genomgått ledarut- bildning, samtidigt som fler av dem an- ger egna erfarenheter som främsta källa till informationer, kunskaper och idéer för uppdraget.

Bortsett från de anställda ledarna har flertalet ledare ägnat 6—10 timmar åt uppdraget under de senaste 14 dagar-

na. Men många har också använt högst fem timmar och åtskilliga minst 21 tim- mar. Ordförandena på riksplanet ägnar mestadels något längre tid åt uppdraget än ordförandena på lokalplan, som i sin tur ägnar fler timmar åt uppdraget än fritidsgruppsledarna.

Om man fortfarande frånräknar de anställda ledarna är det endast de kom- munala fritidsgruppsledarna, som mer allmänt kan sägas ha någon inkomst på uppdraget. Av dessa har 24 procent un- der senaste månad erhållit 26—100 kr. och 38 procent 101—300 kr. för sin le- darinsats.

Ungefär hälften av de parlamenta- riskt valda ledarna och en fjärdedel av fritidsgruppsledarna har däremot haft utgifter på uppdraget under senaste he- la månad. För flertalet har utgifterna dock inte överstigit 100 kr. Rätt många av ordförandena på riksplan inom idrottsförbunden har däremot haft över 300 kr. i utgifter.

I en rad avseenden kan konstateras att ledare som genomgått kortare ledar- utbildningskurser avviker från andra. Så har exempelvis de som genomgått kortare kurser 'i märkbart större ut- sträckning än andra också organiserat eller undervisat i kortare kurser. De har även större andel som har eller har haft andra uppdrag. Vidare har de större procent som läser föreningstidningar, även om faktorn »andra uppdrag» hål- les under kontroll. Av naturliga skäl har de i större omfattning än andra nämnt kurser och konferenser som vik- tigaste källor för informationer, upp- slag och idéer. De tenderar också att ha större procent som nämnt förenings- tidningar, förbundsbrev, cirkulärskri- velser m.fl. svar.

Som vanligt i dylika situationer är det inte möjligt att fastställa orsak och verkan. Men funna samvariationer be- höver därför inte sakna sitt intresse.

Slutligen kan nämnas att ledarnas in- tressen och fritidsaktiviteter delvis kompletterar men i mycket understry- ker den bild som studiet av bakgrunds- data givit åt de olika ledarkategorierna.

Kompletteringen består kanske främst i att idrottsledarnas intressen och akti- viteter i mycket högre grad än övriga ledares är koncentrerade till några få och markant präglas av att läsa och höra om, att se och utöva idrott och friluftsliv. Inom övriga slag av organi- sationer intar de i traditionell mening kulturella aktiviteterna en större plats.

I denna sammanfattning har, främst av utrymmesskäl, differenserna i svar mellan ledare inom olika kategorier av organisationer lämnats åsido. Skillna— derna därvidlag bör lämpligen studeras i den utförliga redogörelse som finns i ledarbetänkandet.

6.4.2 Rörlighetsundersökningen I ungdomsledarundersökningens kapitel 15—19 redovisas en deskriptiv studie röra-nde den mer eller mindre yrkesin- riktade ungdomsledaruthildning som förekommer vid ett antal skolor och in- stitut.l Här skall endast vissa huvud- drag i undersökningen och dess resul- tat återges. Undersökningen hade for- men av en enkät och företogs bland ele- ver åren 1955—1964. Urvalsförfarandet,

1 Birkagårdens folkhögskola, Bosöns idrotts- folkhögskola, Brunnsviks folkhögskola, Folk- högskolan i Mellansel, Grimslövs folkhögskola, Karlskoga folkhögskola, KFUM:s ungdoms— ledarinstitut, Medlefors folkhögskola, Riks- förbundet Kyrklig ungdoms ungdomssekrete- rareutbildning, S:t Sigfrids folkhögskola, Skol- överstyrelsens försökskurs för kvalificerad ungdomsledarutbildning, Stensunds folkhög- skola, Stockholms stads ungdomsledarinstitut, Valla folkhögskola samt. Wendelsbergs folk— högskola. I undersökningen ingick även Social- demokratiska ungdomsförbundets distrikts— och kretsledarkurs, vilken dock ifråga om syfte, innehåll och omfattning skiljer sig från övriga undersökta kurser.

bearbetningen m.m. finns utförligt be- handlad i betänkandet SOU 1966': 66.

Som undersökningsuppgifter angavs: 1. Vilka relationer finns mellan olika former av yrkesinriktad ungdomsledar- utbildning och elevers efterföljande yr- ken eller huvudsysselsättningar?

2. Vilka relationer finns mellan olika former av yrkesinriktad ungdomsledar- utbildning och

a) den tid elever efteråt har ung— domsarbete eller liknande uppgifter som yrke eller huvudsysselsättn—ing;

b) elevers senare yrken eller huvud- sysselsättningar närmast efter anställ— ning i ungdomsarbete eller liknande; samt

c) elevers efterföljande medlemskap i föreningar.

Som yrkesinriktad ungdomsledarut- bildning definierades den utbildning som följde följande tre villkor:

1. Utbildningsinstitutionen skall av Skolöverstyrelsens folkbildningsbyrå ha angetts som skola eller institut för ut- bildning av ungdomsledare.

2. Studium av institutionens årsredo- görelser och prospekt skall styrka upp- fattningen att utbildningen avser ung- domsarbete och i någon män kan sägas vara yrkesinriktad. (Bedömningen mås- te i sista hand bli subjektiv.)

3. Utbildningen skall i regel omfatta minst tre månaders sammanhängande dagundervisning. Utbildningssituationerna uppdelas ef- ter en tregradig skala enligt följande:

1. I hög grad yrkesinriktad ungdoms- ledarutbildning

a) KFUM:s ungdomsledarinstitut och RKU:s ungdomssekreterarutbildning

b) Stockholms stads undomsledarin— stitut

c) Skolöverstyrelsens försökskurs

2. I någon grad yrkesinriktad ung- domsledarutbildning

a) Folkhögskolorna Birkagården, Grimslöv, Stensund och Valla

b) Bosöns idrottsfolkhögskola

3. I ringa grad yrkesinriktad ung— domsledarutbildning

a) Folkhögskolorna Brunnsvik och Karlskoga

b) Folkhögskolorna Medlefors, Mel— lansel, S:t Sigfrid och Wendelsberg

4. Utom ramen av yrkesinriktad ung- domsledarutbildning SSU:s distrikts- och kretsledarkurs på Bommersvik (6-veckorskursen).

Till »ungdomsarbete eller liknande som yrke eller huvudsysselsättuing» hänfördes vid bearbetningen administ— rativt, pedagogiskt, litterärt eller konst- närligt arbete inom ungdomsorganisa- tion, ideell vuxenorganisation samt [communal angdoms- eller fritidsverk- samhet.

Från sammanfattningen av undersök- ningsresultaten kan bl. a. inhämtas:

att (enligt given definition) 22,2— 44,9 procent av eleverna från utbild- ningsinstitutioner med i hög grad yr— kesinriktad ledarutbildning (grupp 1) redan under tolvmånadersperioden när— mast före utbildningen var anställda i ungdomsarbete eller liknande;

att motsvarande andel inom övriga utbildningsinstitutioner (grupp 2—4) endast uppgick till 3,8 procent;

att en förskjutning i riktning mot an— ställning i ungdomsarbete eller liknan— de skedde under tolvmånadersperioden närmast efter inom samtliga slag av ut— bildningsinstitutioner;

att Bosöns idrottsfolkhögskola utgjor— de enda undantaget från nyssnämnda trend (dess andel var oförändrad 3,8 procent);

att bland elever från KFUM- och RKU-kurserna skedde en ökning med 63 procent, vilket innebar att prak- tiskt taget samtliga elever efter utbild—

ningen var anställda i ungdomsarbete eller därmed jämförbar sysselsättning;

att motsvarande ökning för Skolöver- styrelsens försökskurs var 24,5 pro- cent, för folkhögskolorna Birkagården, Grimslöv, Stensund och Valla 16 pro— cent, för folkhögskolorna Brunnsvik och Karlskoga 12,6 procent, för Stock— homs stads ungdomsledarinstitut 9,1 procent, för Bommersvikskursen 8,6 procent samt för folkhögskolorna Med— lefors, Mellansel, S:t Sigfrid och Wen- delsberg 1,5 procent;

att ännu under tredje kalenderåret ef- ter utbildningens slut 86,7 procent av eleverna från KFUM- och RKU-kurser- na var anställda i ungdomsarbete eller liknande;

att motsvarande siffra för eleverna vid Skolöverstyrelsens försökskurs var 68,3 procent, samt

att andelarna för övriga kurser låg betydligt lägre när det gällde elevernas anställningsförhållanden efter tre år.

Beträffande vart eleverna gått när- mast efter anställning i ungdomsarbete eller därmed jämförbart kan av under- sökningen inhämtas:

att 52 procent (nästan uteslutande Bosö-elever, som feriearbetat som sim- lärare eller idrottsinstruktör inom kom- munal ungdoms- eller fritidsverksam- het) gått till annat pedagogiskt arbete;

att 27,3 procent gått till annat natur- vetenskapligt, tekniskt, socialvetenskap- ligt, humanistiskt, konstnärligt, admi- nistrativt eller kommersiellt (främst ka- meralt) arbete;

att 21,2 procent gått till hälso- och sjukvårdsarbete, socialt eller kurativt arbete, samt

att 18,2 procent fortsatt att studera. Under det kalenderår då utbildning- en började var 54,4—100,0 procent av eleverna med i föreningar av något slag (fackliga och ekonomiska föreningar

oräknade). Kalenderåret närmast efter avslutningsåret uppgick de förenings- anslutna till 67,6—100,0 procent. Störs- ta förskjutningen uppåt ägde rum bland elever från folkhögskolorna Medlefors, Mellansel, S:t Sigfrid och Wendelsberg. Dessa hade likväl efter kursen den lägs— ta procenten föreningsanslutna.

6.4.3 Kursenkäten

Med benäget bistånd av Skolöverstyrel- sens folkbildningsbyrå genomfördes ti- den 1 december 1964—28 februari 1965 en enkätundersökning rörande kursverksamheten inom ungdomsorga- nisationerna. Syftet var att få aktuellt material för en bedömning av skol- ningsverksamhetens uppläggning, ge- nomförande m. m. Svarsbortfallet i för- ening med det faktum att ett inte obe- tydligt antal enkätformulär var ofull- ständigt ifyllda har avsevärt försvårat bearbetningen. Eftersom resultatens re- presentativitet därmed måste ifrågasät- tas har utredningen stannat för att be- gränsa redovisningen till ett mindre an- tal punkter av sammanfattande karak— tär.

Kurser genomförda av centrala organ inom organisationerna. Uppgifter har erhållits från sammanlagt 86 kurser för— delade på 30 organisationer. Beträffan— de kurserna kan konstateras:

att för drygt fyra femtedelar (85 pro- cent) gällde särskilda förutsättningar för att få delta (tidigare genomgått viss utbildning, läst in viss litteratur, varit med som ledare viss tid och liknande)—;

att till ungefär var fjärde kurs (27 procent) kom deltagarna efter anmälan men utan »gallring»;

att till något mindre än två femtede— lar (38 procent) av kurserna togs del— tagarna ut genom »gallring» bland de anmälda;

att till var tredje kurs (34 procent) gjordes uttagningen genom att vissa le- dare kallades;

att i de undersökta kurserna deltog något fler kvinnor (1 069) än män (1 029);

att medianåldern för såväl män som kvinnor låg 'i åldersskiktet 21—24 år, men

att kvinnorna som helhet var något yngre.

Beträffande arbetsmetoderna och hjälpmedlen i undervisningen kan no- teras:

att föreläsningar, diskussioner (t. ex. vid redovisningar) och grupparbete fö— rekom vid praktiskt taget samtliga kur- ser;

att de därnäst vanligaste metoderna var demonstrationer, diskussionsföre- läsningar (samtalsföreläsningar) eller estradsamtal, stillbildsvisningar, prak- tiska övningar och film i nu nämnd ordning, samt

att deltagarna vid närmare tre femte- delar (58 procent) av kurserna använ- de boklitteratur i undervisningen.

Ifråga om hjälpmedel hänvisas i öv- rigt till tabell 49, som i absoluta tal vi- sar hur olika sådana utnyttjades vid

kurser inom de skilda organisationska- tegorierna. (Från två kurser saknas uppgifter.)

Kurser anordnade av regionalt organ inom organisationerna. Från 29 organi- sationer lämnades uppgifter om tillho— på 157 regionala ledarkurser. Beträf- fande dessa kan nämnas:

att för något mindre än tre fjärdede- lar (73 procent) gällde särskilda förut- sättningar för att få delta;

att till något mindre än hälften (46 procent) av kurserna kom deltagarna efter anmälan men utan »gallring»;

att till mindre än en femtedel (16 procent) togs deltagarna ut genom »gallring» bland anmälningarna;

att till närmare två femtedelar (39 procent) blev deltagarna kallade;

att männen (1 979) var fler än kvin— norna (1 538) bland deltagarna;

att medianåldern för männen låg i åldersskiktet 21—24 år, samt

att kvinnornas medianålder låg i skiktet 17—20 år.

Vad gäller metoder och hjälpmedel kan konstateras:

att föreläsningar, grupparbete och diskussioner dominerade också på det regionala planet;

Tabell 49. Hjälpmedel i undervisningen vid centrala kurser. Absoluta tal

Organisationskategori/Antal kurser

Typ av hjälpmedel Sc R N P A

19 .— 05 9 23

Krittavla ............... Smalfilmsproj ........... Stillbildsproj ............ Bandspelare ............ Flanelltavla ............. Bläddertavla ............ Radio .................. Grammofon ............. TV .................... Piano, flygel, orgel ....... Andra musikinstr ........ Övr. hjälpmedel .........

8 15 14 15 10

16 12

då OOOÄQDCDOÄ

HUIUI

Tabell 50. Hjälpmedel i undervisningen vid regionala kurser. Absoluta tal

Organisationskategori/Antal kurser

Typ av hjälpmedel Sc R N P Tot.

31 42 24 146

Krittavla ............... Smalfilmsproj ........... Stillbildsproj ............ Bandspelare ............ Flanelltavla ............ Bläddertavla ............ Radio .................. Grammofon ............. Piano, flygel, orgel ....... Andra musikinstr ........ Övr. hjälpmedel .........

34 119 14 41 30 78 21 69 17 54 18 67 6

8 18 17 34

6 22 2 10

att rangordningen för övriga angivna metoder var: praktiska övningar, dis- kussionsföreläsnringar eller estradsam- tal, demonstrationer och stillbildsvis- ning, samt

att boklitteratur använts av deltagar- na vid något över hälften av kurserna (52 procent).

Av tabell 50 framgår de absoluta ta- len för användningen av olika hjälpme- del vid regionala kurser. I formulären för elva av kurserna har frågan inte be- svarats.

6.5 Skolöverstyrelsens utredning 1959

Skolöverstyrelsens planeringskommitté för de stora årskullarna avlämnade i april 1959 en särskild utredning och förslag rörande ungdomsledarutbild- ningen och statens stöd till denna. Kommittén, vilken bl.a. studerat verkningarna av det 1954 införda stat- liga stödet till ledarutbildning, instruk- törsverksamhet och fritidsgruppsverk- samhet, konstaterade att det fria och frivilliga ungdomsarbetet kraftigt för- mått öka sina medlemstal. Även den procentuella medlemsanslutningen bland ungdom i åldrarna 12—24 år ha—

de utvecklats gynnsamt. Enligt kommit- téns beräkningar deltog mer än två tredjedelar av de unga i organiserad fritidsverksamhet. Antalet frivilligt verksamma ledare hade ökat mycket kraftigt. I förhållande till hela antalet ledare och till utbildningsbehovet för dessa ansåg sig kommittén ha anled- ning uttala, att ledarskolningen var helt otillräcklig. Detta gällde såväl omfatt- ning av den med statsstöd bedrivna skolningen som övrig ledarutbildning. Kommittén förordade att överstyrelsen för Kungl. Maj:t skulle framlägga för- slag om utbyggnad av statsbidragsgiv- ningen till den allmänna ledarutbild- ningen. Vidare föreslogs särskilt stöd för specialledarutbildning. Det senare skulle utgå på villkor och 'i former lik- nande de för den allmänna ledarutbild- ni—ngen gällande, men skulle förstärkas genom ett särskilt handledarhidrag. Kommittén presenterade även förslag syftande till att skapa förutsättningar att till folkhögskolorna förlägga utbild- ning av regionalt verksamma ungdoms— ledare inom organisationerna. Denna utbildning skulle kunna vara såväl all- män som specialinriktad. Förslaget inne- har bl.a. att 10 lärartjänster i huma- nistiska ämnen samt 15 övningslärar-

tjänster skulle nyinrättas. Vidare skulle ändringar vidtas i bestämmelserna om rektors undervisningsskyldighet.

Beträffande behovet av yrkesutbilda- de ungdomsledare förklarade sig kom- mittén ha funnit att de fria och frivil- liga sammanslutningarna hade ett väx- ande behov av välutbildad arbetskraft. Även kommunerna hade anmält sådan-t behov. Enligt kommitténs mening borde Skolöverstyrelsens s.k. Tollarekurs för kvalificerad ungdomsledarutbildning bibehållas. Vidare föreslogs att social— instituten skulle få särskilda ungdoms- ledarlinjer med en studietid på fem ter- miner. I denna tid skulle praktiktjänst- göri-nig ingå.

Till de synbara resultaten av kommit- téns förslag torde kunna hänföras den uppräkning som under 1960-talet skett av anslagen till allmän ungdomsledar- utbildning. Den försöksverksamhet, vil- ken gått under namnet Tollarekursen (numera ULK), har fortsatts. Nämnas bör också att kommitténs betänkande gav underlag för en intensifierad de- batt inom organisationerna kring ledar- skol-ningen.

6.6 Internatkursverksamhetens totala

omfattning

Omfattningen av internatkursverksam- heten1 inom vissa ungdomsorganisatio- ner framgår av tabell 51. Den grundar sig på uppgifter inhämtade direkt från 41 av de 47 sammanslutningar, vilka 1965/ 66 erhöll statligt stöd till sin ledarutbildning. Riksidrottsförbundets samt Skid- och friluftsfrämjandets kurs- verksamhet redovisas under särskilda rubriker i avsnitt 6.9. Kursverksam- heten inom Sveriges elevers centralor- ganisation behandlas i avsnitt 5.1.2 i föregående kapitel. Från Hantverkarnas ungdomsrörelse, som svarar för en jäm-

förelsevis blygsam del av kursverksam- heten, ha'r uppgifter inte infordrats. Svar saknas från Sveriges ungdomsor- ganisationers landsråd och KFUK/Mzs scoutförbund. Materialet avser kurs- verksamheten på samtliga plan (cen- tralt, regionalt och lokalt). Det gäller i vissa fall budgetåret 1965/66 och i and- ra fall kalenderåret 1966 och är alltså ett uttryck för kursverksamheten under en aktuell eller nära framförliggande period. Vidare bör uppmärksammas att uppgifterna avser såväl statsunderstöd- da som ej statsunderstödda kurser. Vid de i annat sammanhang nämnda över— läggningarna med representanter för ungdomsorganisationerna hade utred- ningen tillfälle att få besked om på vad sätt uppgifterna beräknats. Därvid kun- de konstateras att de grundats på fast- ställda verksamhetsplaner samt på tidi- gare års erfarenheter. Hänsyn hade allt- så tagits till de ekonomiska och andra resurser, som kunde väntas stå till för- fogande. Det insamlade materialet kan mot denna bakgrund betraktas som en förhållandevis realistisk bedömning av

1 Begreppet internatkurs hade i det av ut- redningen utsända enkätformuläret definierats på följande sätt: »Med internatkurs förstås här ungdomsledar- sammandrag, vilket

a) har högst 40 deltagare,

b) anordnats i utbildande eller informativt syfte och med inriktning på deltagarnas funktion som ledare,

c) omfattar minst 12 undervisningstimmar fördelade på minst 2 på varandra följande kursdagar. Därjämte förutsättes att övernattning sker på den plats, till vilken kursen är förlagd.

Med internatkurs jämställas för ungdoms- ledare avsedd (intemat-) konferens, under för— utsättning att denna är av annat slag än inom organisation på centralt, regionalt eller lokalt plan förekommande årssammanträde (års- möte, årskonferens, årsstämma etc.)

Som internatkurs betraktas däremot i detta sammanhang inte

a) kurs eller konferens, vilken har formen av (frilufts-) läger, även om detta helt eller delvis har ett ledarskolande syfte,

b) ordinarie sommar- eller vinterkurs vid folk- högskola.»

Tabell 51. Totala antalet internatkurser och deltagare under 1965/66 (1966)

Kursernas längd i antal dagar

2—3 4—7 22—60 61 el. fler

8—14 | 15—21

3 6731 59 683

Antal kurser .................... Antal deltagare .................

442 11 094

107 6 13 3 2 490 150 260 53

1 Den mycket höga siffran förklaras av att den innefattar en speciell typ av linjeuppdelad kursverksamhet inom Svenska scoutförbundet. Antalet kursarrangemang i traditionell mening kan beräknas till mellan 2 300 och 2 400.

internatkursverksamhetens omfattning. Eftersom flera av de tillfrågade förkla- rade sig sakna tillfredsställande känne- dom om kursinitiativ på lokalplanet torde siffrorna snarare vara i under- än överkant. Konfirmandkurser, bl. a. i Svenska scoutförbundets regi, har inte medräknats.

Ett räkneexempel kan ge en uppfattning om de ekonomiska insatserna och uppoff- ringarna från organisationernas och del- tagarnas sida, för att genomföra en kurs— verksamhet av den omfattning som fram— går av tabell 51. För beräkningarna måste några erfarenhetsmässigt grundade utgångs- punkter och antaganden anges.

I gruppen 2—3 dagar är merparten vec- koslutskurser på 2 dagar; i gruppen 4—7 dagar rör det sig i huvudsak om vecko- kurser omfattande 6 dagar; i gruppen 8—14 dagar finns vad som brukar betecknas som tvdveckorskurser, vid vilka vanligen 12 da- gar utnyttjas; i gruppen 15—21 dagar in— går nästan uteslutande treveckorskurser omfattande 18—19 dagar. I gruppen 22—60 dagar räknar vi med att flertalet kurser pågår fem veckor (30—35 dagar). Den sista gruppen (fler än 60 dagar) lämnar vi tills vidare åsido.

Kostnaderna för resa, inkvartering, ar- betsmaterial. föreläsare m.m. kan per del— tagare beräknas vara i genomsnitt 70 kr. för veckoslutskurserna, 350 kr. för kurser på en vecka, 600 kr. för kurser på två vec- kor, 850 kr. för kurser på tre veckor samt 1 350 kr. för kurser på fem veckor. Värdet av (kostnaderna för) förlorad arbetsin— komst, utnyttjad semesterledighet eller lik- nande kan beräknas till i genomsnitt 250 kr. per deltagare och vecka. Vid veckosluts— kurser förutsättas deltagarna inte få vid- kännas något inkomstbortfall. Det angivna beloppet kan förefalla lågt, men hänsyn

måste tas till att studerande och deltagare i övrigt som inte förvärvsarbetar inte kan anses förlora någon arbetsinkomst.

Med de angivna utgångspunkterna kan de totala kostnaderna beräknas vara:

59 683 )( 70 4177 810 kr. 11094 X 350 + 11094 )( 250 _ 6656400 kr. 2490 X 600 + 2490 X 500 = 2739 000 kr. 150 X 850 + 150 X 750 : 240000 kr. 260 x 1350 + 260 )( 1250 : 676000 kr.

14489210 kr.

Om också kostnaderna för de kurser som är längre än 60 dagar lägges till summan stiger totalkostnaderna till närmare 15 milj. kr. Av detta belopp kan ungeför en tredje- del betecknas som förlorad arbetsinkomst.

Till de angivna kurserna i organisa— tionernas egen regi kommer ett bety- dande antal sådana anordnade i samar- bete med exempelvis studieförbunden och moderorganisationerna. Någon full- ständig uppfattning om deras antal och antalet deltagare i dessa har inte kun- nat erhållas. För att undvika misstolk- ning bör också framhållas, att en syn- nerligen omfattande ledarskolning före- kommer i andra former än den här ak- tuella, exempelvis i cirklar, i aftonbrev- skolor, i kvällskurser kompletterade med föreläsningar, i samband med lä- ger och i form av korrespondensunder— visning.

Att organisationernas internatkurser med ledarutbildande syfte i domineran- de omfattning utgöres av korta kurser på upp till en veckas längd har framgått av det tidigare sagda. Vissa längre le- darsamlingar förekommer emellertid.

Utredningen begärde i december 1965 upplysningar från ungdomssammanslut- ningarna rörande denna del av kurs- verksamheten. Tabell 52 gäller såväl statsunderstödda som ej statsunderstöd- da internatkurser på centralt, regionalt och lokalt plan. Avvikelserna i förhål- lande till tabell 51 är beroende på att uppgifterna gäller en förfluten tolvmä- nadersperiods kursverksamhet, i all- mänhet budgetåret 1964/65 men i något fall kalenderåret 1965.

Tabell 52. Kurser omfattande mer än sju dagar samt antalet deltagare i dessa

Kursernas längd i antal dagar

61 el.

8—14 15—2122—60 fl.

Antal kurser . 105 2 10 2 Antal del- tagare .....

2 480 45 186 35

Sammanlagt 24 organisationer upp- gav sig ha haft kurser omfattande mer än sju dagar. I gruppen 8—14 dagar svarade sammanslutningar av religiös karaktär för 25 kurser med 638 delta- gare, dvs. för cirka 25 procent. Svenska scoutförbundet redovisade 44 sådana kurser med 942 deltagare (42 respekti- ve 38 procent av samtliga). Nämnas bör också att av kurserna i gruppen 22—60 dagar var 6 med 136 deltagare anordna- de av religiösa sammanslutningar, var- av 4 inom Svenska missionsförbundets ungdomsförbund. Svenska scoutförbun- det konfirmationskurser i regel må- nadslånga har inte tagits upp i sam- manställningen. De var under den aktu- ella perioden 28 med 806 deltagare. An— talsuppgifterna i gruppen 61 dagar eller fler härrör från KFUM:s och Riksför- bundet Kyrklig ungdoms ledarinstitut.

Utanför sammanställningen har av redovisningstekniska skäl lämnats de

former av ledarutbildning, som organi— seras som intervallkurser med mella-n- liggande perioder av praktik eller kor— respondensstudier. Sådan förekom inom bl. a. Godtemplarorden och NTO:s ung— domsförbund.

6.7 Ungdomsorganisationemas synpunkter

I det enkätformulär, som utsändes inför överläggningarna i december 1965 med organisationsföreträdare, fanns ett an- tal frågor avsedda att ge ökad klarhet om hur organisationerna bedömde be- hovet av åtgärder och insatser på ledar- utbildningens område. Bland annat ställ— des frågan:

»Om Er organisation skulle få möjlighe— ter att avdela ökade resurser för den ung- domsledarutbildning som anordnas i

a/ centralt/a organs regi b/ regionalt/ a organs regi c/ lokalt/a organs regi vilka åtgärder skulle Ni då inrikta Er på?»

Frågan var obunden och framförd utan krav på angelägenhetsgradering av eventuella åtgärder. Det bör erinras om att insatserna på olika plan betingar varandra och att detsamma kan sägas gälla olika åtgärder på ett och samma plan. En renodling och fullständig sy- stematisering av svaren låter sig därför inte göras. Inte desto mindre är det be- fogat att försöka återge de tendenser, som framträder vid en samlad bedöm- ning och att ge exempel på uppgifter som organisationerna bedömer som an- gelägna och näraliggande.

På det centrala planet koncentreras intresset till en volymmässig ökning av kursverksamheten. För fler längre kur- ser uttalade sig dubbelt så många (24) som för fler kortare kurser (12). På- byggnadskurser samt Specialkurser med avgränsad ämnesinriktning nämndes av ett 10-tal organisationer.

Inte mindre än 29 av 41 sade sig vilja satsa på »utbildning av utbildare». Av dessa angav dock några en särskild in- riktning av utbildningen: »för handle- dare», »för instruktörer i specialverk- samheter», »för heltidsanställda in- struktörer» och liknande.

Av de tillfrågade ville 22 ha möjlig- heter att betala ersättning för förlorad arbetsinkomst (ev. som stipendier) till kursdeltagarna. Främst avsågs kurser på en vecka eller mer, men en del an- såg det nödvändigt också vid kortare ledarsammandrag på ett par dagar. Nu— varande deltagaravgifter förklarade sig 5 organisationer vilja sänka.

Mer än hälften av organisationerna skulle använda eventuella ökade resur- ser för att förbättra det pedagogiska materiel som utnyttjas i ledarutbild- ningen och 9 skulle enligt utsago anlita bättre/mer kvalificerade föreläsare och lärare. Ungefär en tredjedel av samtliga (15) angav att de ville pröva nya for- mer av och för ungdomsledarutbildning (försöksverksamhet; »experiment»).

Ändamålsenliga kurslokaler och an- läggningar sade sig 4 organisationer vil- ja inrikta sig på. Bland övriga svarsal- ternativ kan nämnas, att ett par sam- manslutningar förklarade att de skulle lägga ned större ansträngningar på att nå ut till alla ledare med information om utbildningens syfte, ett fåtal nämn- ie också mera målmedveten rekryte- -ing, planering och uppföljning inom len ledarutbildande verksamheten. Att arvodera kurs- och handledare ordent- ligt framstod för en organisation som en nödvändighet och slutligen sade sig en sammanslutning vilja bedriva viss forskning kring ledarutbildningsfrågor.

Också för det regionala planets ut- bildningsverksamhet var ökad omfatt- ning av kursverksamheten ett domine- rande önskemål, dock med den skillna- den i förhållande till det centrala pla-

net, att det var fler kortare kurser som ansågs mest behövligt. Även här restes krav på möjligheter till specialisering av utbildningen. För sänkta deltagare- avgifter uttalade sig 8 och för möjlighe- ter att ge ersättning för förlorad arbets- inkomst 11 sammanslutningar.

»Utbildning av utbildare» återkom- mer i 11 av svarsformulären, behovet av bättre undervisningsmateriel i 20 och anlitande av bättre/mer kvalifice- rade föreläsare och lärare i 10. Sam- manlagt 11 organisationer önskade på lokalplanet pröva nya former av utbild- ning om resurser ställdes till förfogan- de. Serier av kvällsföreläsningar i kom- bination med korrespondensstudier, stu- diecirklar etc. nämndes som exempel.

Minskat antal deltagare per kurs såg en av de tillfrågade som en angelägen åtgärd. I ett mindre antal svar talades om behovet av bättre rekrytering, urval, registrering m. m. av ledare.

Vad slutligen gäller det lokala planet sade sig organisationerna främst vilja ha flera korta kurser, t. ex. för att träna ledare i tätortskampanjer, för att rekry- tera och aktivera äldre personer, hem- mafruar m. fl. till ungdomsledarskap samt för att grundligare kunna introdu- cera nya medlemmar i verksamhetens syfte och former. Endast 2 nämnde fler längre kurser.

Åtgärder för att förbättra det pedago- giska materielet i ledarutbildningen skulle 13 sammanslutningar vilja vidta och 5 önskade höja nivån på de förelä- sare och lärare som anlitas. Försök med nya former av ledarskolning angavs av 10 och bl.a. önskade en organisation pröva ungdomsledarutbildning i form av universitetscirklar.

»Utbildning av utbildare» nämndes av 4, varav 2 preciserade med att säga cirkelledare. Sänkning av deltagarav- gifterna samt möjligheter att betala er- sättning för förlorad arbetsinkomst fö-

rekom båda i 3 av svaren. Ett par sam- manslutningar utpekade kurslokalerna som ett problem. Vidare förekom också här ett antal svar som gällde bättre in- formation om utbildningsvägarna för ungdomsledare, uppföljningsåtgärder bland tidigare kursdeltagare m.m.

I omedelbar anslutning till den nyss nämnda frågan rörande åtgärder och inriktning av insatser på ungdomsledar- utbildningens område ställdes frågan:

»I vilket organisationsled bedömer Ni det vara (i första, i andra, i tredje hand) önsk- värt att göra insatser, när det gäller att främja utbildningen av ungdomsledare inom Er organisation?»

Prioriteringen framgår av efterföl- jande sammanställning. Det är även här motiverat att erinra om sambandet mel— lan åtgärder på skilda plan. Svaren kan därför tolkas endast som en spegling av hur bedömningen är i nuläget.

Antal organisationer som placerat de an- givna organisations-

Organisationsled1 leden i

andra hand

första hand

tredje hand

Centralt anordnad ungdomsledar— utbildning ........ 20 Regionalt anordnad ungdomsledar- utbildning ........ 22 16 Lokalt anordnad ungdomsledar- utbildning ........ 9 4 27

1 Frikyrkliga ungdomsrådet som saknar regionala och lokala organ i traditionell me- ning har utelämnats.

Anges värdet för förstahandsalterna— tiv till 1, värdet för andrahandsalterna- tiv till 2, samt värdet för tredjehands- alternativ till 3, ger det för regionalt plan platssiffran 60, för centralt plan

platssiffran 82 samt för lokalt plan platssiffran 98.

Inför petitaarbetet insamlar Skolöver- styrelsen årligen upplysningar f—rån» or- ganisationerna om hur dessa bedömer sitt behov av medel för ungdomsledar- utbildning under framförliggande bud— getår. Uppgifterna härom kan också de betraktas som en illustration av hur sammanslutningarna bedömer det före- liggande utbildningsbehovets omfatt— ning. Till efterföljande sammanställning samt tabell 39, där vissa organisationers anmälda behov återges, bör den reser- vationen fogas att sammanslutningarna uppenbarligen givit begreppet »behov» en något skiftande innebörd.

För budget- året

Antal uppgifts- lämnande orga- nisationer

Anmält medlemsbehov

770 000 957 620 922 150 1 645 625 1 843 170 2 046 485 2 638 880 3 069 340 3 323 545 4 225 060 5 157 485 7 698 340 9 737 725

1954/55 31 1955/56 35 1956/57 40 1957/58 48 1958/59 50 1959/60 53 1960/61 53 1961/62 53 1962/63 51 1963/64 52 1964 65 53 1965/66 53 1966/67 54

För de två senaste åren fördelar sig det anmälda behovet på följande sätt:

1965/66

1. För regionala och centrala kur- ser ..........................

2. För specialledarkurser .........

3. För kvalificerad ungdomsledar- utb .........................

5 203 300 1 250 210

1 244 830

7 698 340

1966/67 1. För regionala och centrala kur- ser .......................... 2. För specialledarkurser ......... 3. För kvalificerad ungdomsledar- utb ......................... 1 462 430

9 737 725 6 723 075 1 522 220

6.8 Utredningens allmänna övervägan- den och förslag

6.8.1 Inledning

Den i detta kapitel lämnade redovis- ningen har givit en föreställning om hur. flerdimensionell den nuvarande ungdomsledarutbildningen är. Avsakna- den av enhetlighet kan i förstone upp- fattas som en allvarlig brist. Närmast är det då svårigheterna att samordna och systematisera skolningsverksamhe- ten som är iögonfallande. Men varia- tionsrikedomen är i själva verket en tillgång. Vid flera tillfällen har i detta betänkande pekats på att organisations- livet och över huvud taget ungdoms- arbetet är mångskiftande. Därav följer växlande förutsättningar, behov och ambitioner när det gäller ledarutbild- ningen. Den långtgående differentie- ringen ifråga om huvudmannaskap, ut- bildningsform, ämnesval, undervis- ningstid etc. kan ses som en följd av olikheter sammanslutningarna emellan och som en förutsättning för att den enskilda organisationen skall kunna fyl- la sina egna aktuella, närliggande och angelägna behov. Varje tanke på att stöpa ungdomsledarutbildningen i ett starkt begränsat antal former måste betraktas som verklighetsfrämmande. Att förverkliga eventuella planer av det slaget skulle vara förkastligt också av det skälet att organisationernas frihet med nödvändighet då bleve höggradigt kringskuren. Det är därför realistiskt att även för framtiden räkna med en i rikt varierad utbildningsverksamhet, och det är nödvändigt att ta hänsyn till och anpassa utformningen av det statliga stödet till detta förhållande. En rad av de fakta som här och i ledarbetänkandet presenterats beträf- fande ungdomsledarnas utbildning, rör- lighet m. m. vittnar om ett utomordent—

ligt stort skolningsbehov. Samtidigt ger uppgifterna stöd för de krav som från organisationshåll rests om resurser för en utbyggd och intensifierad utbild- ningsverksamhet. Om ungdomssamman- slutningarna skall ha någon reell möj— lighet att övervinna nuvarande svårig- heter och att utvidga sin verksamhet till nya områden och grupper är det, enligt utredningens bestämda uppfatt- ning, nödvändigt att en kraftig ökning av de statliga insatserna kommer till stånd. Utredningen vill också upprepa sitt tidigare uttalande, att upprustning- en av ledarskolningen måste ges priori- tet i de närmaste årens statliga ung- domspolitik på det område det här gäller.

6.8.2 Organisationernas ledarutbildning

6.8.2.1 Diskussion om nuvarande bi- dragsform När stödet till ungdomsledarutbildning infördes 1954 var det naturligt att ge utförliga och bestämda anvisningar om hur beviljade statsmedel skulle få an- vändas. Bidragsformen var ny, och för de beslutande instanserna framstod det som nödvändigt att försöka förebygga riskerna för misshushållning med de begränsade resurser som ställdes till förfogande. Även farhågorna för miss- bruk torde ha påverkat utformningen av kraven beträffande timantal, kur- sernas längd, förhandsanmälan, redo- visningsförfarande m. m. Sannolikt upp- fattades reglerna av många organisa- tioner som ett stöd vid utformningen av kursverksamheten. Av redovisningen i avsnitt 6.2.7 fram- går, att kursverksamheten numera i de flesta avseenden kännetecknas av sta— bilitet. De ursprungliga skälen för en detaljerad reglering av bidragsgivning— en har på det hela taget fallit bort.

Så är det exempelvis uppenbart, att det i första hand är kursanordnarens in- tresseinriktning som avgör ämnesvalet. Föreskrifterna om en minimiandel hu- vudämnestimmar i varje dags under- visningstid spelar ingen synbar roll inom flertalet organisationskategorier. En jämförelse mellan centrala och re- gionala kurser visar att skillnaderna är förhållandevis små ifråga om ämnes- innehåll, valet av pedagogiska hjälpme— del och av arbetsformer. Att bidraget per deltagardag är något större vid centrala än vid regionala kurser för- klaras av att de högre resekostnaderna slår igenom i de förstnämnda. Skill- naderna är dock måttliga, vilket kan konstateras vid jämförelser mellan de olika organisationskategorierna och budgetåren (tab. 42). Från skyldighe- ten att få medverkande föreläsare för- handsgodkända av tillsynsmyndigheten tillämpas i princip en generell dispens. Vad gäller minimi- och maximiantalet kursdagar och undervisningstimmar per dag har de senaste åren införts möj- ligheter att göra undantag från de ur- sprungliga reglerna. Begränsningen av antalet deltagare till 40 per kurs har ing- en större praktisk betydelse. Genomsnitt- liga deltagarantalet ligger väsentligt läg- re, och det torde höra till undantagen att en anordnare numera tar emot så många deltagare som 40 till en och samma kurs.

I allt väsentligt kan bidraget till ung— domsledarutbildning sägas vara utfor— mat på ett sätt som passar väl in på kurser av internatkaraktär, även om det inte finns formella hinder för att del— tagarna vid t. ex. en veckoslutssamling bor i externat på förläggningsorten. In- ternatformen erbjuder en rad fördelar och är dominerande inom så gott som samtliga organisationer. Enligt utred- ningens mening är det emellertid otill- fredsställande att bidragsformen ensi-

digt främjar internatkurser. Dels är dessa jämförelsevis kostnadskrävande, dels är bidragets anknytning till kur— ser av internattyp ägnad att motverka en önskvärd utveckling mot andra, me- ra fria och växlande former för ut- bildning. Det kan för den enskilda sammanslutningen vara både ändamåls- enligt och ekonomiskt fördelaktigt att bedriva: ledarskolningen genom kor- respondensundervisning, i allmänna studiecirklar eller universitetscirklar, vid kortare eller längre kurser, med inslag av praktikperioder, i form av föreläsningsserier, i seminarieform el- ler — vilket torde vara det mest an- vändbara genom kombinationer av flera av de som exempel nämnda for— merna. En organisation som vill utveck- la ett utbildningssystem med inslag som de nämnda måste emellertid räkna med att lägga en stor del av sina resurser på planering, litteratur, materielfram- ställning, lärare- och handledarkostua- der, pedagogiska och tekniska hjälpme- del och kanske på att under vissa pe- rioder betala deltagarna ersättning för förlorad arbetsinkomst. Statsstödets fix- ering till rese- och inkvarteringskost— nader framstår i detta perspektiv som ett hinder för ett ändamålsenligt och rationellt utnyttjande av resurserna.

Till övriga kritiska synpunkter, som här anförts på utformningen och regler- na för statsstödet, bör fogas den, att redovisnings- och rekvisitionsförfaran- det samt den därmed förenade kontrol- len medför en inte obetydlig admini- strativ belastning för såväl tillsynsmyn- digheten som de bidragsmottagande ungdomsorganisationerna.

Enligt ungdomsutredningens uppfatt- ning, har de bestämmelser som reglerar bidragsgivningen till ungdomsledarut— bildning blivit otidsenliga. En genom- gripande reformering framstår som ofrånkomlig. Målet för denna bör vara

ett stöd på sådana grunder och villkor, att ungdomssammanslutningarna ges avsevärt ökad frihet att forma skol- ningsverksamheten i enlighet med egna och aktuella behov och förutsättningar. Vilka dessa är måste den enskilda orga- nisationen vara bäst skickad att avgöra.

6.8.2.2 Bidragsändamål och statsstödets syfte Några av de problem utredningen sär- skilt uppehållit sig vid och som på ett avgörande sätt påverkat dess bedöm- ning av hur det framtida statsstödet bör utformas skall här redovisas. Det gäller först frågan om ersättning för förlorad arbetsförtjänst till dem som genomgår ungdomsledarutbildning. Organisationerna har pekat på de re- kryteringssvårigheter, som följer av att deltagarna i internatkurser omfattande en vecka eller mer går miste om flera hundra ibland flera tusen kronor i inkomst. Ett stort antal ledare inom ungdomsarbetets olika grenar har för- sörjningsplikt och kan inte utan vi- dare undvara så stora belopp. Även om åtskilliga gör en aktningsvärd egen- insats kanske genom att ta en eller flera semesterveckor i anspråk kvar- står det faktum att ekonomiska hinder utestänger en numerärt betydande grupp ledare från de utbildningsmöjlig- heter som finns. Senare års utbyggnad av stipendiesystemen i kommunerna har i någon mån förbättrat förhållande- na, men dessa är fortfarande långtifrån tillfredsställande. Hela frågan kompli- ceras av att det i en del sammanslut- ningar är tämligen vanligt att ledarna är så unga att de studerar, vilket gör det irrelevant att tala om förlorad ar- betsinkomst. Under sitt arbete har utredningen alltmer stärkts i uppfattningen att de bristande möjligheterna att ge skälig ersättning för förlorad arbetsinkomst

är ett av de allvarligaste hindren såväl för rekryteringen över huvud taget av ledare som för rekryteringen av del- tagare till ledarkurserna. Det senare gör det också svårt att skapa effektiva system för ledarskolning inom organi- sationerna.

Det får betraktas som uteslutet att ge- nom ändringar i studiehjälpsreglementet göra detta tillämpligt även på den här aktuella utbildningsverksamheten. Stu- diehjälp utgår endast vid heltidsunder- visning vid statliga, statsunderstödda eller under statlig tillsyn ställda kurser av minst åtta veckors längd. Utredning- en vill erinra om vad särskilda utskottet anförde om tidskravet, när studiehjälps- frågan behandlades i riksdagen (SäL' 1964: 1; sid, 74):

» . . . Det kan inte vara rimligt att belasta ett studiesocialt system, vars främsta upp- gift är att bidraga till en demokratisering av den högre utbildningen, med ersättning- ar för deltagande i varjehanda kurser som vara några enstaka dagar eller en eller ett par veckor . . .»

Att skapa någon form av fristående studiesocialt system för det område det här gäller är inte heller realistiskt.

Den enda framkomliga vägen synes utredningen vara, att ge varje bidrags- mottagande organisation rätt att själv avgöra om och i vilken utsträckning det anslag den beviljats skall dispone- ras för att betala ersättning för förlo- rad arbetsinkomst.

Den andra fråga som i detta avsnitt varit föremål för överväganden är bi- dragsgivningen till s.k. specialkurser. Det har från olika håll och vid skilda tillfällen hävdats, att dessa är så kost- samma att de motiverar extra eller för- stärkta anslag. Enligt utredningens me- ning har den uppfattningen visst fog för sig. Det kan behövas speciell under- visnings- och instruktionsmateriel, med- verkan av ämnesspecialister i större

utsträckning än vid allmänna kurser o.s.v. Emellertid är det inte axioma- tiskt att Specialkurser alltid blir dyrare att anordna. Avgörande är i första hand vilket specialområde eller -ämne som behandlas och kursens allmänna upp- läggning. Detsamma kan sägas gälla för påbyggnadskurser av olika slag och för flertalet av de kurser på upp till fyra—— fem veckor som ofta karaktäriseras som kvalificerade. Att införa en ny stödform för specialkurser och liknan- de anser utredningen inte lämpligt. I stället bör inom ramen för det allmänna stödet till ungdomsledarutbildning be- redas sådan frihet att eventuella mer- kostnader för kurser av nämnt slag kan täckas.

Den tredje fråga utredningen funnit anledning stanna inför gäller stödet till det pedagogiska och metodiska utveck- lings- och förnyelsearbetet inom ung- domsorganisationerna. Propåer om ett särskilt bidrag härför har från tid till

annan förts fram.

Enligt utredningens mening finns star- ka skäl som talar för att sammanslut- ningarna bör ges resurser för nyss- nämnda ändamål. Förutsättningarna att lyckas i strävandena att ytterligare dif- ferentiera verksamheten är starkt be- roende av tillgången på från pedago- gisk synpunkt väl tillrättalagt materiel. En utvidgning och effektivisering av ledarskolningen ger upphov till liknan- de anspråk. Materiel som utredningen fått ta del av samt iakttagelser gjorda under utredningsarbetets gång har ock- så givit belägg för, att det finns ett påtagligt behov av bättre genomarbeta- de hjälpmedel av olika slag för grupp-, studie- och kursverksamheten. Exempel finns där organisationer nått utmärkta resultat på materielframställningens om- råde. Så förekommer det t. ex. att man producerat fullständiga »utbildnings-

paket» innehållande lärarhandledning- ar, visuella och auditiva hjälpmedel, arbetsblad, grupparbetsuppgifter, refe- renslitteratur o.s.v. I stort är dock situationen otillfredsställande. Det fram- står därför som angeläget att ungdoms- organisationerna får tillgång till mer och pedagogiskt fullödigare materiel för olika delar av sin verksamhet.

Utredningen har övervägt flera alter- nativa former och konstruktioner för ett fristående pedagogiskt bidrag. Där- vid har bl. a. diskuterats möjligheterna att knyta detta till kursverksamheten genom att fastställa visst schablonbidrag per deltagare, per deltagardag, per un- dervisningstimme eller liknande. En så- dan konstruktion riskerar emellertid att ännu hårdare än vad som nu är fallet binda ledarutbildningen till internat- kurser, vilket utredningen inte anser önskvärt. Den utformning utredningen i det följande förordar för det allmän- na stödet till ungdomssammanslutning- arnas ledarskolning ger mottagarna en vidsträckt rätt att bestämma över bi- dragsmedlens användning. Det bör, en- ligt utredningens uppfattning, inte mö- ta något hinder för de organisationer som beviljats anslag att nyttja medlen också för sådana pedagogiskt betonade ändamål som nämnts i det föregående.

I anslutning till de återgivna över- vägandena bör nämnas att till utred- ningen för prövning överlämnats de likalydande motionerna 1966: II: 558 och I: 486 om statlig stöd till ungdoms- organisationernas internordiska verk— samhet samt statsutskottets utlåtande över dessa (SU 1966:47). För att ge ungdomssammanslutningarna förutsätt- ningar att bygga ut kontakterna på det nordiska planet föreslås i motionerna en utredning för att behandla frågan om ett särskilt stöd för nämnda ända- mål. Vad motionärerna anfört ifråga

om värdet av att vidga och fördjupa ungdomens förståelse för de nordiska frågorna kan ungdomsutredningen in- stämma i, även om det givetvis skulle kunna diskuteras om det inte är minst lika angeläget att öka intresset för och insikterna om andra länders förhållan- den.

Att för den aktuella delen av organi- sationernas verksamhet införa ett spe- ciellt stöd anser utredningen inte be- fogat. Kontakterna länderna emellan sker i mycket stor utsträckning i form av kurser och konferenser för ledare. Inom ramen för den ökade frihet ut- redningen förordar beträffande använd- ningen av medel för ledarskolning, bör ungdomsorganisationerna vara oför- hindrade att svara också för vissa kost- nader för deltagare från andra länder. Därvid bör dock gälla, att andelen svenska deltagare vid kursen skall upp- gå till minst hälften av samtliga. Vidare bör den begränsningen föreskrivas, att av statsmedel skall endast kunna bestri- das kostnaderna för de utländska del- tagarnas inkvartering samt resor mel- lan svenska gränsen och den ort i Sve- rige dit kursarrangemang eller liknan- de förlagts. Vad beträffar det nordiska samarbetet vill utredningen i övrigt er- inra om att Föreningen Nordens ung- domsrepresentantskap fr.o.m. budget- året 1966/67 erhåller bidrag för sin centrala verksamhet.

I princip bör det inte möta något hinder att förlägga en utbildningskurs för svenska ungdomsledare till plats utanför Sverige. I de fall detta blir aktuellt bör dock gälla, dels att det ställer sig ekonomiskt fördelaktigt för anordnaren eller att andra vägande skäl kan anföras för valet av förläggnings- ort, dels att tillsynsmyndigheten i för- hand särskilt prövat åtgärden och läm- nat sitt medgivande till den. Skolöver-

styrelsen bör vid sin bedömning ut- över vad som framgår av kostnads- beräkningarna ta hänsyn till kursens syfte och allmänna uppläggning.

Av de angivna exemplen på ända- mål, för vilka beviljade anslag, enligt utredningens upfattning, bör få tas i anspråk, torde framgå att stödformens syfte med nödvändighet måste beskri- vas på ett tämligen allmänt och vitt- omfamnande sätt. De statliga insatserna på det aktuella området bör därför anges ha som syfte att främja åtgärder för en planmässig skolning av ledare inom de bidragsmottagande ungdoms- organisationerna. Åtgärderna skall ingå i en av varje organisation upprättad plan för ledarskolningen. Planen skall omsluta minst tolv månader. Vad be- träffar huvuddragen ifråga om mål, in- nehåll, omfattning och kostnader skall dessa vara fastställda av ansvarigt or- gan (förbundsstyrelse eller liknande) inom sammanslutningen.

Begränsningsreglerna för använd- ningen av statsmedlen bör i tillämpliga delar vara desamma som de som i avsnitt 5.4.2 angivits för det centrala stödet. Alldenstund bidragen till central verksamhet förutsättes gå till bl. a. per- sonalkostnader bör för bidraget till skolningsverksamhet föreskrivas att det inte får tas i anspråk till löner, av- gifter och liknande för fast anställd personal, även om denna har till upp- gift att handlägga frågor rörande studie— och utbildningsverksamheten. Admini- strations- och förvaltningskostnader som kan hänföras till den centrala verksamheten, t. ex. expeditionshyror, el-, porto- och teleavgifter samt kost- nader för allmänt informations- och propagandamateriel, inventarier, städ- ning, underhåll och liknande, bör heller inte bestridas av medel beviljade för skolningsändamål.

Som bidragsändamål bör också kor- tare s. k. konferenser kunna komma ifråga, under förutsättning dels att så- dan konferens ingår som ett led i en mera omfattande, sammanhållen ledar- skolning, dels att den inte är att be- trakta som inom organisationen före- kommande årssammanträde (årskonfe- rens, årsmöte, årsstämma etc.) på 10- kalt, regionalt eller centralt plan.

6.8.2.3 Bidragsvillkor och fördelnings- grunder Det statliga stödet till ledarskolande åt- gärder föreslås utgå till riksomfattande ungdomsorganisationer. Enligt utred- ningens mening bör på sådan organisa- tion ställas samma krav ifråga om med- lemstal, spridning, demokratisk grund- inställning, uppbyggnad och funktion som de som angivits som villkor för centralt stöd i kapitel 5 i föreliggande' betänkande. Den dispositionsfrihet utredningen anser eftersträvandsvärd synes ha störs- ta förutsättningarna att uppnås med en bidragskonstruktion på samma fördel- ningsgrunder som för stödet till central verksamhet. I ett väsentligt avseende förordas dock en avvikelse från nämn- da förebild. Grundbidragsdelen i det centrala stödet har införts med i huvud- sak två motiveringar. För det första skall varje mottagarorganisation ha möj- lighet att hålla sig med ett funktions- dugligt centralt kansli. Kostnaderna härför är inte till alla delar propor- tionella mot antalet medlemmar och 10- kalavdelningar. För det andra har ung- domsutredningen ansett det välgrundat att ge de medlemsmässigt små, oftast ekonomiskt hårt trängda, sammanslut- ningarna en per medlem räknat för- månligare ställning för att deras verk- samhetsbetingelser skall bli någorlunda tillfredsställande. Motsvarande betrak- tesesätt bör, enligt utredningens me-

ning, inte överföras till skolningsstödets område. I den mån en ytterligare ut- jämning mellan stora och små organi- sationers bidrag —— uttryck i absoluta tal kan anses behövlig bör den åstad— kommas inom ramen för det centrala stödet.

Den del av anslaget för ungdoms- ledarskolning, vilken är avsedd för or- ganisationerna föreslås således bli för- delad mellan de bidragskvalificerade sammanslutningarna enligt bidragsgrun- derna i avsnitt 5.4 och med tillämpning av de i avsnitt 5.4.5 införda uppställ- ningarna för beräkning av vägningstal.

6.8.2]; Kostnader och anslag för ung- domsledarskolning

Som redovisats i avsnitt 6.4.1.3 har en stor andel av ungdomsledarna över hu- vud taget inte varit med på någon enda utbildningskurs. Av exempelvis fritids- gruppernas ledare, som är i hög grad direktengagerade i en praktisk ledar- insats bland de unga, gäller detta för ungefär två femtedelar av samtliga. Det torde svara mot mellan 12 000 och 15 000 personer. Här bör också erinras om den snabba omsättningen inom denna ledarkategori. Hälften av den nyrekryteras under en treårsperiod. Detsamma är fallet med ordförandena på lokalplanet inom ungdomssamman- slutningarna. Av de nämnda exemplen och av utredningens undersöknings- och kartläggningsarbete i dess helhet re— dovisat i SOU 1966: 66 —— framgår klart, att det finns mycket stora och otillfreds- ställda skolningsbehov bland förenings- livets ungdomsledare.

De beräkningar som gjorts i avsnitt 6.6 i anslutning till uppgifterna om in- ternatkursverksamhetens omfattning vi- sar att statsbidraget täcker en ganska liten del av de totala kostnaderna på närmare 15 milj. kr. I exemplet ingår vissa uppskattningar. Dessa är dock ge-

nomgående försiktiga. Enligt utredning- ens mening är 15 milj. därför sna- rast en för låg siffra som mått på de årliga kostnaderna för ifrågavarande kursverksamhet. Här skall också upp- repas, att en del former av utbildning ligger helt utanför exemplet och kost- nadsramen. Att det av sammanslutning- arna till Sö anmälda medelsbehovet för 1966/67 stannar vid 9,7 milj. kr. för- klaras av att beräkningarna i flertalet fall gjorts med utgångspunkt för nu- varande bidrags- och fördelningsgrun- der. Ersättning för förlorad arbetsin- komst har t. ex. lämnats åsido, efter- som bidragssystemet inte omfattar så- dan.

Också om kommunernas bidrag till ungdomsledarutbildning tas med i bil- den och deras insatser antas vara av ungefär samma storlek som statens, är det uppenbart att organisationerna och ledarna själva här den ojämförligt största delen av kostnadsbördan. Vik— tigare än detta konstaterande är emel- lertid det faktum, att det åberopade ex- cmplets uppgifter om antalet deltagare endast anger omfattningen av den ut- bildning i internatform som ungdoms- sammanslutningarna i nuläget har re- surser att genomföra.

Att objektivt mäta och kvantitativt ange hur stort utbildningsbehovet är när det gäller ledare i ungdomsarbetet är av förståeliga skäl inte möjligt. Vilka och hur omfattande kunskaper och er- farenheter en ungdomsledare behöver för att kunna fullgöra sin uppgift på ett tillfredsställande sätt måste ytterst bli en värderingsfråga, där avgörandet främst dikteras av ambitionsgraden. Or- ganisationernas uttalanden därvidlag, av vilka huvuddragen återgivits i av- snitt 6.7, korresponderar i stort med utredningens undersökningsresultat och vittnar om ett mycket starkt expan- sionsbehov på utbildningsområdet. Styr-

kan i anspråken synes till en del be- tingad av att ledarskolningen under se- nare år fått hållas tillbaka som följd av otillräckliga ekonomiska resurser.

Ungdomsutredningen har tidigare kraftigt betonat betydelsen av att ung- domsorganisationernas ledarutbildning bygges ut i olika avseenden. Ett villkor för att så skall kunna ske är att de stat- liga anslagen ökas. Utredningen har försökt att allsidigt och omsorgsfullt bedöma vad som kan betraktas som en önskvärd och samtidigt realistisk takt i utbyggnaden och anslagsutveckling- en. Därvid har beaktats dels behovet av ökad och på olika sätt kvalitativt för- bättrad ledarutbildning, dels att bevil- jade medel skall kunna användas för ändamål som inte kan erhålla statsstöd enligt nuvarande bidragsregler. Utred- ningen har funnit det välgrundat att i nuläget uppställa 10 milj. kr. som rea- listisk riktpunkt för det statliga ansla- get till ungdomsledarutbildningen. Höj- ningen från nuvarande 2,2 milj. kr. bör ske i etapper och den angivna nivån uppnås 1970/71. För budgetåret 1968/69 föreslår utredningen att 6,5 milj. kr. an- visas till den av ungdomsorganisatio- nerna bedrivna skolningen av ungdoms- ledare. Utredningen har ansett sig kun- na utgå ifrån att landstingen och pri- märkommunerna ökar sina ekonomiska insatser för ledarutbildning parallellt med att statsstödet räknas upp.

Det förtjänar påpekas att redan en fördubbling av nuvarande utbildnings- volym, vilket att döma av ungdoms- förbundens utsagor framstår som en näraliggande och tämligen måt-tfull mål- sättning, skulle innebära att totalkost- naderna enligt beräkningsmetoden i avsnitt 6.6 — skulle bli av storleksord- ningen 30—35 milj. kr.

Enligt utredningens mening är det ofrånkomligt att den bidragsmottagande parten även framgent gör en väsentlig

egeninsats. I hidragsreglerna bör detta återspegla sig så, att det föreskrives att de efterhandsredovisade kostnader- na skall uppgå till minst 150 procent av det anslag som beviljats.

6.8.3 Skolöverstyrelsens kurs- och konferens- verksamhet

I avsnitt 6.2.5.2 och 6.2.5.3 har utred- ningen redogjort för viss av skolöver- styrelsen bedriven kurs- och konferens- verksamhet.

Vad beträffar konferenser för instruk- törer, konsulenter m. fl. bör sådana, en- ligt utredningens mening, anordnas även framgent. De har av åtskilliga del- tagare tillskrivits stort värde som kon- taktpunkt för utbyte av erfarenheter kring ungdomsfrågor av skilda slag. Även möjligheten att på denna väg få nya uppslag för det praktiska arbetet har uppskattats. Enstaka kritiska syn- punkter på vissa konferensers inrikt- ning och uppläggning förtar inte det positiva helhetsintryck som bibringats utredningen. Det måste också anses an- geläget att Skolöverstyrelsen får till- fälle att samla ledare i framskjuten ställning för att diskutera t. ex. till- lämpningen av de jämförelsevis fria bidragsbestämmelser som föreslås gälla på det aktuella området.

De närmaste åren kan antalet heltids- tjänster som instruktörer (motsv.) vän- tas öka kraftigt. För att bibehålla sin hittillsvarande karaktär av träffpunkt för utbyte av meningar och erfarenhe- ter hör varje konferens ha högst ett 50-tal deltagare. Det synes därför rim- ligt att räkna med att det behövs fler konferenser än nu om överstyrelsen skall kunna hålla nära kontakt med den växande gruppen heltidsanställda ung- domsledare. Enligt utredningens upp- fattning kan det vara befogat att pröva lämpligheten av en differentiering ut-

över den hittillsvarande i fråga om in- riktning och längd för varje konferens. Likaså bör övervägas att vid inbjudan till konferenserna i ökad utsträckning tillämpa en selektiv metod, vid vilken hänsyn tas till hur lång tid instruktö- rerna varit anställda, vilken typ av ung- domsarbete de är verksamma i, vilken organisationskategori de hör hemma i o. s. v.

I fråga om de kortare kurser skol- överstyrelsen brukar genomföra kan be- hov antas föreligga av sådana även om ungdomsorganisationerna får resurser att bygga ut sin skolningsverksamhet. Förverkligas utredningens i nästföljan- de kapitel redovisade förslag, att göra kortare kurser i anslutning till en vid lärarhögskolan i Stockholm inrättad av- delning för kvalificerad ungdomsledar- utbildning och forskning, torde skol- överstyrelsen så småningom kunna av- lastas uppgiften att anordna special- eller ämneskurser av det slag som hit- tills förekommit. De båda närmaste bud- getåren bör dock medel anvisas för ett begränsat antal korta kurser.

Vad gäller överstyrelsens långa för- sökskurs har denna under en följd av år varit en av de få möjligheter som stått till buds för dem som önskat ge- nomgå ungdomsledarutbildning på rela- tivt hög nivå. Det kan erinras om att folkbildningsutredningens förslag att slopa ifrågavarande kurs tillbakavisa- des av ett stort antal remissinstanser med hänvisning just till sagda förhål- lande. De av ungdomsutredningen i det- ta betänkande presenterade förslagen innebär att situationen blir en annan. Dels får ungdomsorganisationerna av- sevärt större resurser att utveckla även sin vidare- och påbyggnadsutbildning, dels tillkommer den tidigare nämnda kvalificerade ungdomsledarskolningen. Skolöverstyrelsens långa kurs har varit av försökskaraktär bl. a. i den bemär-

kelsen, att man i utbildningen tagit upp nya metoder i ungdomsarbetet. Enligt utredningens mening bör försök att in- troducera och utveckla metoder, mate- riel m. m. i framtiden ske vid den före- slagna utbildnings- och forskningsav- delningen vid lärarhögskolan eller i in- timt samarbete med denna. På allmänna grunder kan antas att den nyinrättade avdelningen tidigast efter två—tre år är i stånd att ge nämnvärd bredd åt den kursverksamhet som skall bedrivas pa- rallellt med huvudkursen och att i egen regi klara utbildningsuppgifter av den typ överstyrelsens försökskurs repre- senterar. Enligt ungdomsutredningens uppfattning bör därför Skolöverstyrel- sen anvisa medel för en längre försöks- kurs också under vart och ett av hud- getåren 1968/69 och 1969/70. I fråga om längd och kostnader bör kurserna i stort hållas inom samma ram som hittills. 1 all den utsträckning det är möjligt bör kurserna planeras och genomföras i samarbete med den särskilda avdel- ningen vid lärarhögskolan. Frågorna om försökskursens fortsatta existens, hu- vudmannaskapet samt medelsanvisning- en förutsättes bli föremål för ny pröv- ning senast 1970/71.

För att genomföra den i detta av- snitt behandlade konferens- och kurs- verksamheten föreslås Skolöverstyrelsen få disponera ett belopp av högst 100 000 kr. av 1968/69 års anslag till ungdoms- ledarskolning.

6.8.4 Viss övrig kursverksamhet

Som tidigare nämnts har Skolöversty- relsen fr. o. m. 1964/65 disponerat me- del för försöksverksamhet med kvalifi- cerad ungdomsledarutbildning, vilket gjort det möjligt för överstyrelsen att stödja särskilda projekt. Av dessa har utredningen på annan plats redogjort för den av KFUM bedrivna sekreterare- utbildningen.

Den förordade uppräkningen av det allmänna stödet till ungdomsledarut- bildningen tillsammans med den vidga- de dispositionsfriheten kan anses redu- cera behovet av ett särskilt anslag för att. främja kvalificerad skolningsverk- samhet i organisationernas regi. Utred— ningen har övervägt tanken på att slopa den särskilda anslagsposten. Emellertid är det uppenbart att en sådan åtgärd allvarligt skulle äventyra bl. a. KFUM- institutets fortsatta existens, vilket med hänsyn till uppnådda resultat inte kan anses försvarbart. Kostnaderna för verksamheten är i dessa fall så stora, att det inte är realistiskt att räkna med att huvudmännen kan klara finansie- ringen inom ramen för de höjda bidrag, som i avsnitt 6.8.2.4 förordas till ledar- utbildningsändamål. Det måste också anses värdefullt att överstyrelsen för- fogar över vissa medel för att ge stöd och stimulans till ungdomssammanslut- ningar, som vill genomföra mera omfat- tande och ambitiösa skolningsprogram.

Mot denna bakgrund anser sig utred- ningen böra förorda att Skolöverstyrel- sen även i fortsättningen anvisas medel för att lämna stöd till kvalificerad ung- domsledarutbildning. För budgetåret 1968/69 föreslås 200000 kr., vilket be- lopp bör utgöra del av anslaget bidrag till ungdomsledarskolning. Från an- slagsposten bör stöd lämnas efter fri prövning. Utredningen vill i samman- hanget uttala den uppfattningen att överstyrelsens bidragsgivning i möjli- gaste mån bör inriktas på sådana ut- bildningsprojekt, som syftar till att i flera för ungdoms- och organisations- arbetet centrala ämnen, t. ex. pedago- gik, psykologi, sociologi och samhälls- kunskap, ge mera omfattande och för- djupade kunskaper. För sina kortare kurser och för utbildning av special— eller ämneskaraktär bör organisationer- na även om skolningen kan sägas

vara kvalificerad i princip vara hän— visade till det ordinarie skolningsbidra— get.

Av förklarliga skäl har det varit svårt att förutse vilka nya anspråk som kan komma att resas på medel från den ak- tuella anslagsposten. Troligt är att den breddning av skolningsverksamheten, som organisationerna ges ekonomiska möjligheter till, efter några år leder till att vissa av dem anmäler intresse för att i egen regi starta kvalificerad på— byggnadsutbildning av det slag som hit- tills endast ett fåtal organisationer be- drivit. I en sådan situation är det an- geläget att anslagsposten inte förblir låst på nuvarande nivå, utan att den räknas upp så att de nytillkommande sammanslutningarna får ekonomiska möjligheter att utveckla sin skolnings- verksamhet.

6.8.5 Ungdomsledaruthildning utom organisa- tionerna

Vid en rad folkhögskolor anordnas som tidigare nämnts kurser med särskild inriktning på ungdomsledarskap. I frå- ga om längd och innehåll är dessa kur- ser mycket varierande.

Utredningen finner det i detta sam- manhang befogat att fästa uppmärk- samheten på ledarundersökningens s. k. rörlighetsstudie. I denna behandlas främst de längre ledarkurserna. Gene- rellt kan konstateras att en relativt ringa andel av eleverna från folkhög- skolornas ungdomsledarlinjer blivit yr- kesverksamma ungdomsledare.

Förklaringen kan delvis vara, att flera av de berörda folkhögskolorna sina bildningstraditioner trogna varit obe- nägna att betrakta de speciella linjerna eller kurserna som yrkesutbildande i ordets mera begränsade mening, vilket får antas återverka såväl på rekryte- ringen som på utbildningens upplägg-

ning. En annan bidragande orsak synes vara, att kontrakten mellan ungdoms- organisationerna och dem närstående folkhögskolor inte alltid är så väl ut- vecklad. Också detta påverkar rekryte— ringen och möjligheterna att efter av- slutad utbildning »placera» eleverna som instruktörer, konsulenter etc. Över huvud taget är, vilket bör framhållas, avnämarsektorn än så länge tämligen snäv, och ungdomsledaryrket har långt- ifrån fått det erkännande och den ställ- ning som behövs för att göra det attrak- tivt och konkurrensdugligt ifråga om löne- och anställningsvillkor. När ut- redningen pekar på att folkhögskolorna synbarligen spelat en begränsad roll när det gällt yrkesutbildningen av heltids- anställda ledare, bör detta främst be- traktas som en uppfordran till försiktig- het med att inrätta ytterligare special- linjer med ungdomsledarskap och lik- nande som angiven inriktning. Självfallet måste emellertid folkhög— skolorna som hittills vara oförhindrade att ta initiativ på ungdomsledarutbild- ningens område. I och med den stats- bidragsreform, som träder i kraft den 1 juli 1967, bortfaller det särskilda bi- draget till folkhögskolornas försökskur- ser för bl. a. ungdomsledare. Samtidigt blir dock de allmänna ekonomiska för- utsättningarna gynnsammare, vilket kan antas underbygga ett fortsatt starkt in- tresse från skolornas sida att engagera sig för att tillgodose ungdomsarbetets behov av ledarutbildning. Därvid måste den omständigheten att ett stort antal skolor har folkrörelser som huvudmän betraktas som ytterligare en tillgång. Inom folkhögskolans ram finns också, enligt utredningens bedömning, utom- ordentligt rika möjligheter till en varie- rad och behovsanpassad kursverksam- het. Om dessa skall kunna tas till vara är det emellertid nödvändigt, att de ungdomsorganisationer som står sko-

lorna nära bestämmer sig för att mera målmedvetet och konsekvent, än vad som i allmänhet varit fallet hittills, bygga ut sin ledarskolning i intimt sam- arbete med folkhögskolorna. När utred- ningen här talar om samarbete syftar den dels på regularitet och kontinuitet i den kursverksamhet en organisation bestämmer sig för att ordna tillsam- mans med folkhögskolan, dels på en långtgående integrering av de båda samarbetsparternas kurs- och utbild- ningsplanering. Det är alltså en betyd- ligt längre gående samverkan än den som nu oftast tar sig uttryck i en och annan gemensam ämneskurs eller som begränsar sig till att ungdomsorganisa- tionen sporadiskt »hyr in sig» hos sko- lan för att genomföra internatkurser av sedvanligt slag.

Ett samarbete av den karaktär som skisserats innebär också att ungdoms— sammanslutningarna direkt eller indi- rekt genom dem närstående huvudman- naorganisationer aktivt kan medverka i den process som är igång och som syftar till att vidareutveckla och för- nya formerna för och innehållet i folk- högskolans verksamhet. En väsentlig del av ansvaret för att initiativ tas, som kan leda till former av fördjupat samarbete, ligger i nuvarande situation hos ungdomssammanslutningarna. Så- väl organisationslivets som folkhögsko- leväsendets obundenhet och egenart ute- sluter, enligt utredningens uppfattning, varje försök att styra utvecklingen i den nämnda, önskade riktningen. Känslan av och övertygelsen om att ett utbyggt samarbete kan bli fruktbart för ledar- skolningen och för ungdomsarbetet över huvud taget, måste finnas hos ungdoms— organisationerna — och huvudmännen själva.

Till de frågor utredningen funnit an- ledning beröra hör också den försöks- verksamhet med ungdomsledarlinjer,

vilken bedrivits vid yrkesskolorna i Stockholm och Östersund.

Det allmänna omdömet om den hit- tills bedrivna utbildningen är i huvud- sak positivt. Alltjämt är emellertid de redovisade erfarenheterna ganska be- gränsade. Nämnas kan att institutet i Stockholm det senaste året gjort ett fler- tal ändringar i undervisningsplanen för att bättre kunna uppfylla de uppställda utbildningsmålen. Således har metod- ämnets praktiska delar givits ändrat innehåll och utformning.

Såvitt utredningen kunnat bedöma av vad den inhämtat synes det motiverat att bibehålla utbildningen vid de nämn- da instituten och att under de när- maste åren fortsätta försöken att finna de för den aktuella yrkeslinjen mes-t ändamålsenliga formerna för utbild- ningens innehåll och uppläggning. I verksamheten bör innefattas försök med en utbildning som -— delad eller sam- manhållen — sträcker sig över två år. Alldenstund Stockholmsinstitutet, vars verksamhet startade 1963/64, kan förut- sättas ha de mest omfattande erfaren- heterna, bör den utbyggda försöksverk- samheten i första hand komma till stånd där. Enligt utredningens mening synes det mest lämpligt att det andra utbild- ningsåret får formen av en fristående påbyggnadskurs. Främst rekryterings— skäl talar för att en sådan lösning bör prövas i första hand. Det bör emellertid inte uteslutas att försök också göres —— eventuellt i östersund med en helt sammanhållen tvåårig ungdomsledarut- bildning.

Vad beträffar propåerna om att in- rätta ungdomsledarlinjer vid yrkessko- lor i fler städer än de två nämnda vill utredningen tillråda återhållsamhet. Det är främst den oklara situationen på av- nämarsidan som föranleder utredning- ens tveksamhet. Därmed är dock inte sagt att yrkesskolornas samlade utbild—

ningskapacitet på det aktuella området bör förbli helt oförändrad. En begrän- sad ökning bör kunna komma till stånd under de närmast framförliggande åren. Enligt utredningens mening bör skol- överstyrelsen för bedömningen av fram- ställningar om ytterligare yrkesskole- linjer för ungdomsledarutbildning ford- ra, att den sökande redovisar en om- sorgsfull inventering av de organisa- tioner och institutioner inom orten eller regionen, vilka kan antas ha behov av och förutsättningar för att heltidsan- ställa ledare för ungdomsverksamhet. Vidare bör Skolöverstyrelsen vid sin prövning ta särskild hänsyn till de praktikmöjligheter som finns på kurs- orten eller i dess närhet. Det är, enligt alla hittills vunna erfarenheter, bety- delsefullt att utbildningens praktikmo- ment blir så allsidiga och omväxlande som möjligt samt att eleverna får kon- takt med såväl öppen som sluten ung- domsverksamhet.

Också inför Skolöverstyrelsens tidi- gare nämnda tanke på att skapa en för ungdomsledare och fritidspedagoger samordnad utbildning vill utredningen anmäla stark tveksamhet. Frågan lig- ger något vid sidan av utredningsupp- draget, men det synes likväl befogat att i detta sammanhang redovisa grun- derna för utredningens ställningsta- gande.

Av redogörelsen i avsnitt 6.3.3.2 fram- går att syftet med fritidspedagogutbild- ningen är att få fram ledare för barn- verksamhet och -institutioner. Tonårs- eller om man så vill ungdoms- problematiken ägnas ringa uppmärk- samhet i denna utbildning. I ungdoms- ledarutbildningen är däremot det kom- plexet dominerande och avgörande för kursens inriktning och innehåll. Den faktiska situation i vilken ungdomsleda- ren skall fungera är också radikalt an- norlunda än den som möter fritidspeda-

gogen. Att organisera aktivitet bland 16—19-åringar på en förenings- eller ungdomsgård ställer andra krav på le- daren än när det gäller att ordna park- leksverksamhet för barn i åldrarna 10— 12 år. Detta måste givetvis återverka på utbildningen och då inte minst på nu- dervisningen i metodik och på prak- tikarbetets karaktär. För ungdomsleda- ren synes det också nödvändigt att ha väsentligt större kunskaper i ämnet samhällslära än vad som att döma av timplanen kommer fritidspedagogerna till del.

I de nu nämnda avseendena är det inte uteslutet att de båda utbildnings- formerna kan närmas till varandra. Svårare torde det bli att sammanjämka intagningsbestämmelserna. Enligt nuva— rande regler är det möjligt att vara fär- digutbildad fritidspedagog vid 19 års ålder. Till ungdomsledarinstituten kan inträde vinnas tidigast vid fyllda 21 år. Olikheten på denna punkt är inte en tillfällighet. Arbetsuppgifterna och den situation i vilken dessa skall fullgöras är nämligen sådana, att det av ung- domsledaren krävs en större personlig mognad och mer av erfarenhet än av fritidspedagogen. Att, för att ta ett ex- empel, som 19-årig träda in och leda en verksamhet, där deltagarna oftast bara är några år yngre och ibland äldre, kan av förklarliga skäl vara svårt. Det- samma gäller för den som i samma ålder skall sköta de arbetsledande uppgifter som är förenade med anställning som t. ex. gårdsföreståndare. Exemplet tor- de göra det uppenbart att åldern för in- träde till ungdomsledarinstituten inte kan sänkas med mindre än att målet för utbildningen riskerar att gå för- lorat. I förbigående kan nämnas att det just av åldersskäl varit svårt för flera av de yngre eleverna vid Stockholms- institutet att efter avslutad utbildning få anställning inom den avsedda yrkes-

sektoru. Rent allmänt vill utredningen erinra om den risk som ligger i att i alltför hög grad betrakta ungdomens fritidsverksamhet, och särskilt då ton- årsungdomens, ur skol- och lärarper- spektiv.

Av vad utredningen anfört torde ha framgått att de båda yrkena ung- domsledarens och fritidspedagogens visserligen har gemensamma berörings- punkter, men att stora och väsentliga skillnader finns mellan dem. De senare gör det, enligt utredningens uppfatt- ning, motiverat att även framgent hålla utbildningsformerna isär.

6.9 Utredningens särskilda övervägan- den och förslag

6.9.1 Inledning

I närmast föregående kapitel (avsnitt 5.7) har utredningen redovisat sina överväganden och förslag beträffande vissa organisationer, som intar eller bör inta en särställning från bidrags- synpunkt. Sålunda har ifråga om Sve- riges elevers centralorganisation, Sve- riges folkhögskolelevers förbund och Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar förordats att bidraget till dessa sammanslutningars centrala verk- samhet och ungdomsledarutbildning skall utgå från särskilda anslag. Vad utredningen i samma avsnitt anfört be- träffande Sveriges ungdomsorganisatio- ners landsråd, Frikyrkliga ungdomsrå- det, Sveriges unglottor och Riksförbun- det Kyrklig ungdom bör i princip ock- så gälla för deras bidrag till ungdoms- ledarutbildning.

Ifråga om det statliga stödet till ung— domsledarutbildningen inom Sveriges riksidrottsförbund, Skid- och frilufts- främjandet samt Svenska korporations- idrottsförbundet är det befogat att nå-

got utförligare klargöra grunden för utredningens ställningstaganden.

6.9.2 Sveriges riksidrottsförbund

Som framgår av tabell 39 uppbär riks- idrottsförbundet stöd till sin ungdoms— ledarutbildning från åttonde huvudti- telns anslag för detta ändamål (1965/66 :308 500 kr.). Till viss annan kurs- verksamhet utgår bidrag från idrotts- fonden, d. v. 5. från tionde huvudtiteln. För 1966/67 har för denna senare kurs- verksamhet anvisats 225 000 kr., av vil- ka dock cirka 70 000 kr. förutsättes kom- ma organisationer utanför riksidrotts- förbundet tillgodo. Även viss del av de medel som anvisas till special— och distriktsförbunden torde av bidragsmot- tagarna disponeras för utbildningsverk- samhet.

Önskvärdheten av förbättrad över- blick och samordning talar enligt ung- domsutredningen för att all bidragsgiv- ning till riksidrottsförbundet samlas un- der en och samma huvudtitel. I nuva- rande situation bör stödet lämnas över handelshuvudtiteln. För att bidragspos- ten till RFzs ungdomsledarutbildning flyttas från åttonde huvudti-teln kan också till viss del anföras vad utred- ningen i avsnitt 5.7.9 redovisat beträf— fande medlems- och organisationsför- hållandena inom förbundet.

Enligt riksidrottsförbundets beräk- ningar har kursverksamheten inom hela RF—sektorn för närvarande ungefär föl- jande årliga omfattning:

Kurslängd Antal kurser

2— 3 dagar 250 4— 7 » 200 8—14 » 15

Antal deltagare

7 500 6 000 450 Uppgifterna avser alla typer av le- dare inom idrottsrörelsen. Det kan gi- vetvis ifrågasättas om samtliga bör hän- föras till kategorin ungdomsledare. Åt- skilliga är aktiva i både vuxen- och ung-

domsverksamheten inom föreningarna. Att ange för vilken ledarroll bland vuxna eller bland ungdom —— t. ex. en instruktör eller en funktionär utbildats är inte praktiskt möjligt. Med hänsyn till att en så stor del av idrottsverk- samheten är inriktad på deltagare under 25 år kan det dock hävdas att det stora flertalet kursdeltagare verkar som le- dare för ungdom.

De skäl som i tidigare avsnitt anförts för ökade resurser till ungdomsledar- utbildning äger giltighet också ifråga om RF. Här skall endast den komplet- teringen göras att idrotten, av ledar- undersökningen att döma (kap. 6; ta- bellerna 60—64) , har ett betydligt större uppdämt behov av ledarutbildning än flertalet andra ungdomssammanslut- ningar. Efter noggranna överväganden har utredningen funnit det välgrundat föreslå, att riksidrottsförbundet för bud- getåret 1968/69 beviljas anslag för ung- domsledarutbildning med 900000 kr. Höjningen svarar i stort mot vad som kommit andra organisationer till del. Av förslaget följer att avsättningen till fonden för idrottens främjande föreslås öka med 900 000 kr. för budgetåret 1968/69. Det bör framhållas att ansprå- ken på medel till åttonde huvudtiteln anslag för ungdomsledarskolning i prin- cip minskar med motsvarande belopp. Med hänsyn till idrottsutredningens på- gående arbete har ungdomsutredningen ansett sig böra avstå från att närmare ange om bidraget till ungdomsledarut- bildning skall utgöra en särskild post eller om det bör slås samman med den befintliga anslagsposten för kursverk- samhet. I nuläget synes dock flertalet skäl tala för det förstnämnda alternati- vet.

6.9.3 Skid- och friluftsfrämjandet

Från anslaget till ungdomsledarutbild- ning beviljades Skid- och friluftsfräm-

jandet budgetåret 1965/66 ett belopp av 33000 kr. Främjandet erhåller också bidrag till kursverksamhet från idrotts— fonden (1965/66 : 132 500 kr) och från friluftsfonden (1965/66 : 50 000 kr.).

I närmast föregående kapitel har ut- redningen utförligt motiverat sitt för- slag om att överföra främjandets bidrag till central ungdomsverksamhet från åt- tonde till tionde huvudtiteln. Vad som därvid anförts anser utredningen gil- tigt också ifråga om stödet till kursverk- samheten.

På liknande sätt som övriga organi- sationer har främjandet beräknat om- fattningen av sin ledarutbildande kurs- verksamhet :

Kurslängd Antal kurser Antal deltagare

2— 3 dagar 80 1 600 4— 7 >> 20 400 8—14 >> 2 50

Även här möter gränsdragningspro- blem liknande dem som beskrivits i av- snittet om riksidrottsförbundet. Den i sammanställningen redovisade kurs- verksamheten är dock praktiskt taget helt inriktad på ledare i barn- och ung- domsarbetet. Kurserna för skidinstruk- törer, fjälledare m. fl. ledarkategorier ingår således inte i antalsangivelserna.

Utredningen har efter ingående pröv- ning funnit ett anslag på 85 000 kr. till Skid- och friluftsfrämjandets ungdoms- ledarskolning vara väl avvägt. Därvid har hänsyn främst tagits till de upp- räkningar som skett för övriga ung- domssammanslutningar. Med hänvisning till vad som tidigare anförts förordas att anslaget utgår från fonden för idrot- tens främjande, till vilken avsättningen för budgetåret 1968/69 under tionde huvudtiteln bör ökas med motsvarande belopp. I övrigt hör vad utredningen anfört i avsnitt 5.7.8 i tillämpliga de- lar gälla också anslagsposten till ung- domsledarutbildning.

6.9.4 Svenska korporatiousidrottsförbundet

I föregående kapitel har utredningen tämligen utförligt redogjort för Svenska korporationsidrottsförbundets ungdoms- inriktade verksamhet. Därvid har myc- ket starkt betonats, att förbundet för att kunna bygga ut sitt ungdomsarbete bL a. måste få möjligheter att intensifiera ledarskolningen. Med hänvisning till vad som anförts föreslår utredningen att korpförbundet för budgetåret 1968/69 anvisas 75 000 kr., vilket belopp avses för sådan skolnings- och utbildnings- verksamhet som är särskilt inriktad på ungdomsledarfunktioner. Medlen bör ut- gå från idrottsfonden till vilken avsätt- ningen som följd av utredningens för- slag i denna del bör öka med nyss- nämnda belopp. Vad beträffar frågan om medlen bör utgöra en särskild an- slagspost eller ingå i nuvarande post för kursverksamhet hänvisas till vad som uttalats i avsnitt 6.9.2 där motsva- rande spörsmål för RFzs del beröres.

6.10 Tillsyn, redovisning m. m..

Ett genomförande av utredningens för- slag leder till att Skolöverstyrelsens upp- gifter ifråga om tillsynen över den ung- domsledarutbildning, vilken finansieras med bidrag från åttonde huvudtiteln, delvis förändras. Granskningen av pro- gram och redovisningar för enskilda kurser bortfaller och det rutinmässiga administrativa arbetet minskar i om- fattning. De rådgivande och idétörmed- lande funktionerna bör därmed kunna ägnas större omsorg än hittills. Som nämnts i avsnitt 6.8.2.2 skall varje or- ganisation redovisa en plan för sin ledarskolning. Denna bör åtfölja den årliga ansökan om bidrag. Det kan an- tas att en del av de presenterade pla- nerna ger anledning till överläggningar

mellan överstyrelsen och berörda ung- domsförbund. Planer av särskilt intresse kan tänkas behandlade vid konferenser av seminariekaraktär med deltagande av representanter för grupper av ung- domssammanslutningar.

Enligt utredningens mening bör före- skrivas att bidragsmottagande organisa- tion skall ha skyldighet att informera överstyrelsen om tilltänkta, mera om- fattande avvikelser från den plan, som bifogats bidragsansökan. Vidare bör bi- dragsmottagare åläggas att förse över- styrelsen med kännedomsexemplar av materiel som framställes för studie- och skolningsverksamhet. Föreskriften här- om bör inte uppfattas som en form av kontroll. Utredningens förslag på denna punkt är i första hand avsett att öka överstyrelsens möjligheter att hålla sig väl informerad om utvecklingen inom de olika organisationerna. Därigenom blir också förutsättningarna större för till- synsmyndigheten att fullgöra uppgiften som förmedlingscentral för uppslag och idéer av värde för ungdomsarbetet.

Så snart överstyrelsen beslutat om hur tillgängliga medel skall fördelas mellan de ungdomsorganisationer, vil- ka av riksdagen prövats kvalificerade för bidrag, bör anslagsbeloppen utbeta- las. Om överstyrelsen finner det be- fogat bör viss del — dock högst hälf- ten av en organisations anslag kunna innehållas, samtidigt som det föreskri- ves att delredovisning skall ske innan restbeloppet utbetalas.

I avsnitt 6.8.2.2 har utredningen an— givit de huvudsakliga ändamål, för vil- ka statsbidragsmedel skall kunna an- vändas. På samma sätt som för det cen- trala stödet synes det lämpligt att upp- dra åt överstyrelsen att efter nära sam- råd med ungdomsorganisationerna ut- forma detaljföreskrifter om vilka kost- nader, som skall kunna godtas vid efter- handsgranskningen.

6.11 Medelbehovet; sammanfattning

De förslag ungdomsutredningen fram- lagt i detta kapitel medför på flera punkter anslagsökningar. Det bör på- pekas att de relativt kraftiga höjning- arna på anslagen som redovisas över handelshuvudtiteln delvis är en följd av att vissa organisationers bidrag före- slagits överförda dit från ecklesiastik- huvudtiteln. Nämnas skall också att vis- sa av de anslag som behandlats i kapitel 5 (bidragen till elevorganisationer och till hemgårdsrörelsen) till viss del är avsedda för ledarutbildande ändamål. Utgiftsökningarna framgår av efterföl- jande sammanställning:

A. Ecklesiastikhuvudtiteln Bidrag till ungdomsledarskolning

a) allmänna utbyggnadsåt- gärder ..............

b) viss övrig kursverksam— het (till Sözs fört.) ..

c) Sözs egen kurs- och konferensverksamhet

+ 4 300 000 oförändr.

oförändr. + 4 300 000

B. Handelshuvudtiteln Avsättning till idrottsfonden

a) RFzs ungdomsledar- skolning (inkl. över- flyttn. från åttonde ht.)

b) Skid- och friluftsfräm- jandets ungdomsledar- skolning (inkl. över- flyttn. från åttonde ht) + Svenska korporations- idrottsförbundets ung- domsledarskolning .. + 75 000

m

+ 900 000

85 000

Sammanfattningsvis föreslår utred- ningen således

att som bidrag till ungdomsledarskol- ning för budgetåret 1968/69 under eck- lesiastikhuvudtiteln anvisas 6800 000 kr., samt

att avsättningen till fonden för idrot- tens främjande under handelshuvudti- teln för budgetåret 1968/69 ökas med 1 060 000 kr.

KAPITEL 7

Kvalificerad ungdomsledarutbildning och forskning

7.1 Inledning

I närmast föregående kapitel har redo- visats den ungdomsledarskolning, som, med hänsyn till kraven på förkunskaper och allmänt innehåll, skulle kunna be- tecknas som en kvalificerad utbildning på postgymnasial nivå. Av vad som anförts torde ha framgått att det i vårt land inte finns någon officiellt erkänd utbildningsgång för heltidsverksamma ledare i framträdande befattningar in- om ungdomsorganisationerna och inom kommunernas organ för ungdoms— och fritidsfrågor. Den i princip beslutade men ännu inte startade idrottslärarlin- jen vid Gymnastik- och idrottshögsko- lan i Stockholm väntas till en del komma att tillgodose behovet av väl skolade instruktörer, konsulenter och liknande inom i(lrottssammanslutningarna och i någon mån kommunerna. Även om stats- medel under senare år lämnats till viss av ungdomsorganisationerna anordnad kvalificerad skolningsverksamhet, bl. a. KFUM:s och Riksförbundet Kyrklig ungdoms ledarinstitut, har organisatio- nerna i stort sett varit hänvisade att på egen hand klara utbildningen av in- struktörer och därmed jämförbara be- fattningshavare. De försök som gjorts har varit aktningsvärda och i vissa fall framgångsrika. Likväl har under det se- naste årtiondet frågan om yrkesmässigt inriktad ungdomsledarutbildning ak- tualiserats gång efter annan. Den be- handlades bl.a. av Skolöverstyrelsens

planeringskommitté för de stora års- kullarna och har motionsvägen tagits upp i riksdagen. Även inom flertalet ungdomsorganisationer har diskussio- ner förts om skälen för och mot en så- dan utbil-dning, om dennas längd, upp- läggning o. s. v.

Mot denna bakgrund har utredningen funnit det befogat att till särskild pröv- ning ta upp frågan om den kvalificerade ungdomsledarutbildningen, varmed då avses en i princip postgymnasial sådan, förlagd till universitet eller högskola. Även de informationer undersökning- arna om de heltidsanställda ungdoms— ledarnas skolunderbyggnad givit (SOU 1966: 66; kap. 4) har bidragit till att ge frågan förnyad aktualitet.

7.2 Behovet av kvalificerad utbildning

7.2.1 Allmänna synpunkter

Staten har sedan mitten av 1950-talet kraftigt ökat sitt stöd till ungdomsarbe- tet. För vissa ändamål har anslagen över statsbudgeten mer än tiodubblats. En liknande utveckling kan iakttas inom landstingen och primärkommunerna, av vilka allt flera lämnar anslag för in- struktörsverksamhet och ledarutbild- ning. Att överblicka och någorlunda renodla de olika former av stöd som kommunerna lämnar är mycket svårt. Det framgår bl. a. av »Kommunerna och ungdomen» (SOU 1966: 32), som är ett försök att kartlägga och systematisera

den lokala bidragsgivningen. Någon samlad redovisning för statens, lands- tingens och primärkommunernas insat- ser finns därför inte. Med ledning av kända fakta kan emellertid de direkta årliga drifts- och verksamhetsanslagen till det »egentliga» ungdomsarbetet upp- skattas till 50 a 60 milj. kr. Härtill bör läggas vad ungdomssammanslutningar- na tillgodogör sig av anslagen för folk- bildningsändamål (inkl. folkhögskole- anslagen) samt det betydande stöd som har formen av investeringar i lokaler och anläggningar.

Från samhällssynpunkt måste det an- ses angeläget att de stora summor som går till ungdomsverksamheten används på ett så produktivt sätt som möjligt. Rent allmänt talar detta för att den ledarkategori, vilken återfinns på nyc- kelposter i ungdomsorganisationerna och i kommunala fritidsorgan och där svarar för planering, samordning, orga- nisation och ledning, bör ha en mång- sidig erfarenhet av ungdomsarbete samt en med hänsyn till arbetsuppgifterna anpassad, god teoretisk utbildning.

Den stimulans samhällets ekonomiska satsning givit har bl. a. resulterat i ett stegrat behov av ledare. I samma rikt- ning har förändringarna mot ökad gruppaktivitet och differentiering ver- kat. Det är emellertid, som också fram— hållits i föregående kapitel, inte bara flera ledare, som efterfrågas. Även kra— ven på den enskilde ledaren växer. Till det ämnesmässiga kunnandet måste läg- gas ett inte obetydligt mått av allmän ungdomskunskap och pedagogiska fär- digheter.

Utvecklingen mot ökad och mera va— rierad skolningsverksamhet ställer helt följdriktigt nya och större krav också på instruktörer (motsv.) som har hand om kursplanering och utbildning. Detta gäl- ler även kursledare och kurslärare. Vik— tigt är att dessa »utbildare» har en till—

räckligt bred och djup egen fond av praktiska erfarenheter och teoretiska kunskaper om ungdomens situation, ut- veckling m. m. att falla tillbaka på. Som kurslärare räcker det dock inte att bara komma med anvisningar och tips, att »så här bör det göras». Vid all utbild- ning fordras en genomarbetning av ung- domsarbetets metodik. Deltagarna i ex- empelvis en kurs för ungdomsledare måste få klara upplysningar inte bara om hur de bör göra, utan också varför de bör göra så och vad resultatet kan Vän- tas bli. Detta kräver av utbildarna att de tagit del av forskningens senaste rön, och att de i sin egen utbildning fått tillfälle att överföra de teoretiska kun- skaperna till praktiskt handlande i sam- band med att verksamhet organiserats bland ungdom.

I sammanhanget bör också erinras om hur starkt ungdomsorganisationerna själva framhävt betydelsen av att »ut- bilda utbildare» (avsnitt 6.7).

För att ge ny form och innehåll åt ungdomsarbetet fordras ett fortlöpande metodiskt utvecklingsarbete. En ledare i framskjuten ställning måste ständigt inspirera till försöksverksamhet och ta initiativ till oprövade aktivitetsformer om inte ungdomsarbetet skall stelna i stereotypa former och därmed mista förmågan att attrahera ungdomen. Den— na ständiga förnyelse kan endast ske genom studier och analys av praktiska verksamhetsformer, vid studiebesök el- ler genom att ta del av redogörelser och undersökningsresultat. Sådana grund- läggande informationer ges bäst i en kvalificerad utbildning med nära an- knytning till forskningsverksamhet.

7.2.2 Behovets omfattning

Yrkesgruppen ungdomsledare är, vil- ket klart framgår av SOU 1966:66 , jämföreslevis oenhetligt sammansatt.

Det gäller bl. a. i fråga om funktioner och arbetsuppgifter. Härav följer vissa definitionsproblem och svårigheter att ange gruppens storlek. Den inventering som våren 1964 gjordes som ett första steg i utredningens ledarundersökning ger emellertid ett tämligen tillförlitligt besked. Enligt kartläggningen arbetade 1 155 personer på heltid med ungdoms- verksamhet inom organisationer och kommuner. Av det totala antalet var 265 anställda på riksplan, 308 på di- strikts- och kommunalplan samt 572 på lokalt plan. Nämnas kan vidare att av samtliga var 32 anställda inom RF-sek— torn samt att det i kommunal tjänst fanns 44 konsulenter och 136 ungdoms- gårdsföreståndare. Fördelningen i öv- rigt på undergrupper framgår av kapitel 2 i det åberopade betänkandet.

Det kan här ha sitt intresse att näm- na, att Skolöverstyrelsen 1963 på grund- val av uppgifter från ungdomsorgani- sationerna angav hela antalet anställda till 1 574. I denna siffra ingår emeller- tid även personalkategorier som lämnats utanför ungdomsutredningens invente- ring, t. ex. kamrerare, kontorister, vakt— mästare och städpersonal. Om de senare grupperna rensas bort ur överstyrelsens material kan viss överensstämmelse med ungdomsutredningens inventering kon- stateras.

Vid samma tillfälle gjorde överstyrel- sen, med 1963 som utgångsår, en be- räkning av pcrsonalbehovets utveckling fram till 1970. Den totala ökningen upp- gavs till 50 procent. Någon likartad pro- gnos finns inte för kommunernas be- hov av personal inom de organ, som handlägger frågor om ungdomsverksam- het i den mening som här avses. Gym- nastik- och idrottslärarutredningen gjor- de 1965 genom en enkät ett försök att få en uppfattning om kommunernas framtida behov av idrotts- och fritids- ledare. Svarsmaterialet, som ungdoms-

utredningen fått ta del av, tillåter inte en kvantitativ beskrivning av personal- behovet. Ett markerat positivt intresse kan noteras för utbyggnad av kommu- nernas personeHa resurser inom den aktuella sektorn. Uppenbarligen ger dock de förestående kommunsamman- läggningarna upphov till en avvaktande inställning i fråga om lämplig tidpunkt och takt för en expansion.

Att döma av de senaste årens utveck- ling vad beträffar landstingens och kommunernas anslagsgivning till in- struktörsverksamhet, kommer antalet heltidsanställda ungdomsledare att steg- ras avsevärt under den närmaste tio- årsperioden. Härtill bidrar inte minst att de nya kommunerna/kommunbloc- ken får befolknings— och föreningsun- derlag, som ger anledning och möjlighet att anställa instruktörer (motsv.) inom ungdomsorganisationerna. Även kom- munerna kan väntas rusta upp sina or- gan för ungdoms- och fritidsfrågor. I överstyrelsens tidigare nämnda prognos, vilken betecknades som mycket försik- tig, beräknades personalökningen un- der senare delen av 1960-talet till 4 a 5 procent per år. Den ökningstakten skulle, om den tillämpades på de kate- gorier som omfattas av ungdomsutred— ningens inventering, betyda att 50—60 nya tjänster inrättas varje år fram till 1970. Det bör betonas att de flesta av dessa kommer till på det regionala och lokala planet.

Nyrekryteringen till den aktuella yr- kesgruppen påverkas givetvis också av ledarnas arbetsmarknadsmässiga rörlig- het. Denna är, enligt alla erfarenheter, mycket stor. I kapitel 7 i ledarunder- sökningen kan inhämtas vissa närmare uppgifter om anställningstider m. m. Med ledning av vad som är känt beträf- fande rörligheten kan den årliga nyre- kryteringen till redan befintliga tjäns- ter beräknas till minst 300.

Redovisningen vad beträffar antalet heltidstjänster, deras tillväxt och ny- rekryteringen kan givetvis inte betraktas som ett mått på det utbildningsbehov som bör tillgodoses. Långt ifrån alla tjänster är av den karaktären att det är rimligt att av innehavarna begära en utbildning som ligger över gymnasie-I fackskolenivå. Kraven på de anställda växlar starkt mellan olika organisatio- ner. Inom en del av dem finns en in- formell »befordringsgång», där den praktiska meriteringen tillmäts avgö- rande betydelse. Dessutom är det värt att hälla i minnet, att vissa organisatio- ner har lagt upp en egen mer eller mindre ambitiös utbildning, att en del folkhögskolor har ungdomsledarlinjer samt att Stockholm och östersund har kommunala ledarinstitut. För i första hand idrottens men också kommuner- nas del tillkommer om något år idrotts- lärarlinjen vid Gymnastik- och idrotts- högskolan i Stockholm.

Det är befogat att peka på de uppen- bara svårigheterna att, med utgångs- punkt från det sagda, ange det kvanti- tativa behovet av utbildningsmöjlighe- ter för anställda ledare inom ungdoms- arbetet. Innan utredningen övergår till att mera utförligt redovisa sitt förslag, bör därför också den bedömningsgrund, som utgöres av ungdomsorganisationer- nas uppfattningar, återges.

7.3 Ungdomsorganisationernas syn- punkter

Vid de överläggningar, som i december 1965 hölls med representanter för 40- talet riksorganisationer, aktualiserade utredningen den kvalificerade, yrkes- mässiga ungdomsledarutbildningen. Av- sikten var att få en uppfattning om hur de skilda sammanslutningarna bedöm- de behovet, inriktningen m. m. av en så-

dan utbildning. Av förklarliga skäl var det vid den aktuella tidpunkten inte möjligt att diskutera frågan med ut- gångspunkt från ett konkret förslag. Meningsutbytet kom därför i stor ut- sträckning att kretsa kring ett antal hy- potetiska alternativ för en tänkt utbild- ningsform. Huvuddragen i vad som an- fördes från organisationernas sida fram- går av det följande.

Inledningsvis ställdes frågan: >>Finns det, enligt Er organisations upp- fattning, behov av en kvalificerad yrkesin- riktad ungdomsledaruthildning, vilken i princip bygger på gymnasiala förkunskaper (studentexamen, fackskola och motsvaran— de) i förening med praktisk erfarenhet av ungdomsarbete?»

Av 43 organisationer förklarade sig 36 positiva »i princip», 5 intog en starkt tveksam eller negativ hållning och hän- visade därvid till andra i deras me- ning mera angelägna åtgärder på ledar- utbildningens område. Endast 2 sade sig inte ha någon uppfattning. Noteras bör att några som svarat jakande anmälde reservationer mot studentexamen eller motsvarande kompetens som krav för tillträde till utbildningen. Genomgående betonades att praktiska erfarenheter och personlig mognad måste tillmätas stor vikt vid rekryteringen.

Den därpå följande frågan gällde ut- bildningstidens längd och riktades till dem, som anmält ett positivt intresse. Alternativen angavs som »1 år», »2 år» och »annat».

En 1-årig utbildning placerades av 16 i främsta förslagsrummet, medan 18 an- gav en 2-årig utbildning som sitt första- handsalternativ. Av de senare uttalade sig en dessutom för en planering med sikte på 3-årig utbildning. En utbild- ning omfattande 6 månader ansåg sig 2 organisationer främst vilja förorda och en sammanslutning stannade för tre månader som huvudalternativ. Bland dem som givit prioritet åt en 1-årig

utbildning men även andra beto- nades i ett flertal fall behovet av kom- plettering, dels i form av praktikperio- der, dels genom särskilda kurser i den egna organisationens eller organisa- tionsgruppens regi. För längden på denna kompletterande skolning nämn- des tider på mellan 2 och 6 månader.

Inför den tredje delfrågan »Vem/ vilken/vilka bör vara huvudman/män för ifrågavarande utbildning?» _— var meningarna mera delade. Dubbelsvar lämnades av en rad av de tillfrågade, vilket försvårar en redovisning.

I stort sett kan dock sägas, att av de 16, som uttalade sig för en 1-årig ut- bildningstid, något mer än hälften an- såg att utbildningen borde ha anknyt- ning till socialhögskola. En fjärdedel menade att lärarhögskola var den na- turligaste heröringspunkten. Några ut- pekade folkhögskola och enstaka röster höjdes för att den egna organisationen borde vara huvudman. De 18, vilka gi- vit företräde för en 2-årig utbildning, var till en tredjedel av den meningen att lärarhögskola borde anförtros hu- vudmannaskapet. En i det närmaste lika stor andel nämnde socialhögskola. Ett par organisationer uttalade sig för folk- högskola med särskild inriktning på ungdomsledarutbildning. Universitet el- ler institution vid sådant gavs förord av några få svarande och en bedömde GCI som den lämpligaste anknytnings- punkten. Endast en organisation för- klarade sig själv vilja vara huvudman och en hävdade att ett fristående spe- cialinstitut borde inrättas.

Under överläggningarna i anslutning till frågan framfördes mycket bestämda krav på att ungdomsorganisationerna i den mån de inte själva skulle bära det direkta ansvaret _ borde tillför- säkras ett fortlöpande inflytande över utbildningens planering. önskemål (i viss mån utfästelser) om medverkan i

genomförandet framfördes likaså. Skif- tande kombinationsmöjligheter (organi- sation/organisationsgrupp + universitet/ universitetsinstitution; organisation/or- ganisationsgrupp + lärarhögskola/so- cialhögskola; KFUM:s ungdomsledarin- stitut + universitet; folkhögskola + so- cialinstitut) fördes också på tal.

För att få en orientering om hur orga- nisationerna såg på innehållet i utbild- ningen ställdes frågan:

»Vilka bör huvudämnena vara i en sådan utbildning?» (Den kvalificerade, yrkesinriktade utbildning de själva an- givit.)

Ämnena pedagogik, psykologi, socio- logi samt stats- och kommunalkunskap återkommer (med mer eller mindre preciserade angivelser) i de flesta svars- formulär. Vidare finns ett antal rubri- ceringar, som bäst torde kunna sam- manfattas som »praktiskt ungdomsar- bete». Vid samtalen tryckte organisa- tionsföreträdarna mycket hårt på att en utbildning av det aktuella slaget inte fick tillåtas bli alltför teoretisk. Prak- tikarbete under längre och kortare pe- rioder borde ingå i utbildningen. Avse- värd tid och stor omsorg borde ägnas åt att i fältverksamhet omsätta inhäm- tade kunskaper. Omvänt borde redovis- ningar från sådana tillämpningsövning- ar och perioder av praktiktjänstgöring utförligt behandlas i seminarieform.

Synpunkter och önskemål beträffan- de innehållet i en yrkesmässigt inriktad ungdomsledarutbildning finns också re- dovisade i kapitel 12 i »Ungdomsle- dare». De svar som där sammanställts är lämnade av instruktörer m. fl. inom ungdomsarbetet.

Organisationerna tillfrågades också om vilken eller vilka kategorier av le- dare inom den egna sammanslutningen de ansåg i första hand borde ha en kvalificerad utbildning av det slag de själva uttalat sig för. Genomgående var

det för instruktörer, konsulenter, om- budsmän, resesekreterare och liknande en sådan skolning önskades. Främst gällde det centralt och regionalt an- ställda, men några organisationer ansåg sig ha behov även av lokalt verksam personal med jämförelsevis omfattande utbildning. Svenska blå stjärnan pekade exempelvis på de större städerna, me- dan Svenska missionsförbundets ung- dom och Sveriges ungdoms- och hem- gårdars riksförbund fann det önskvärt att också föreståndare vid fritidsgårdar, ungdomsgårdar, hemgårdar och motsva- rande borde ha en utbildning av det aktuella slaget.

Varje organisation ombads också att försöka uppskatta hur många elever de- ras egen sammanslutning kunde tänkas medverka till att rekrytera under vart och ett av åren 1967 och 1968 samt un- der perioden 1967—1972. Frågan ställ- des utifrån antagandet att utbildningen skulle få i stort sett den form och in- riktning de själva ansåg mest ändamåls— enlig. Vidare förutsattes att studiesocialt stöd skulle utgå enligt samma normer som för postgymnasiala utbildningsfor- mer i övrigt. Av de 36 som inlednings- vis förklarat sig positivt inställda, ville ett 10—tal helt avstå från ett försök till bedömning. Övriga fogade reservationer till sina antalsangivelser och hänvisade därvid till att den långsiktiga ekono- miska utvecklingen inte kunde överblic- kas för den egna organisationens del. Inte minst ovissheten om statens, lands- tingens och primärkommunernas an- slagsgivning utgjorde hinder för en till- fredsställande prognos. Svårigheter för- modades bl. a. kunna uppstå att i öns- kad utsträckning anställa de som ge- nomgått den kvalificerade ledarutbild- ningen.

Eftersom de lämnade uppgifterna om rekryteringen bygger på förutsättning- en att respektive organisation skulle få

sina intentioner relativt väl tillgodo- sedda vid utbildningens utformning, är en siffermässig redovisning något vansklig. Om emellertid hänsyn tas en- dast till dem, som uttalat sig för en 1- årig eller 2-årig utbildning med anknyt- ning till socialhögskola, lärarhögskola eller universitet samt om »KFUK/M- gruppen» som driver ett eget institut — borträknas, kan ett grovt mått på utbildningsbehovets omfattning erhål- las. Efterföljande sammanställning grun- dar sig på 18 organisationers utsago.

Till en 1-årig utbildning skulle kunna väntas en rekrytering från dessa orga- nisationer av:

1967 1968 1967—72

20—25 elever 30—35 elever 100—110 elever

En eventuell 2-årig utbildning skulle rekrytena:

1967 1968 1967—72

15—20 elever 25—30 elever 120—140 elever

Sifferuppgifterna är hämtade ur orga- nisationernas svarsformulär. Hänsyn har inte tagits till den tänkbara för- skjutningen att de, som önskat en 2-årig utbildning, i en situation då en 1-årig sådan står till buds, väljer denna. Inte heller det omvända förhållandet har tagits med i ovanstående beräkningar.

En närmare granskning av det insam- lade materialet visar att det företrädes- vis är sammanslutningar med religiös prägel som anser en 2-årig utbildning på högskole-/universitetsnivå behövlig. I övrigt följer bedömningen inga klart märkbara kategorigränser.

Bland problem som organisationerna aktualiserade under överläggningarna kan nämnas de anställda ledarnas be- hov av utbildning som ger »dubbel kom- petens». Många ungdomsledare drabbas relativt tidigt —— i 35—45 års ålder —-

av omställningsproblem, då de efter ett antal år som instruktörer eller liknande anser sig tvingade att byta till en mind- re fysiskt och psykiskt krävande syssel- sättning. Deras utbildningsgrund måste därför vara sådan att övergången till annat verksamhetsfält inte försvåras.

7.4 Forskningens betydelse för ungdoms- ledarutbildningen

När det gäller ungdomens fritidsverk- samhet och fostran för fritiden finns det — vid sidan av ungdomsutredningens egna studier _- endast ett fåtal under- sökningar från senare år. Utredningar som ungdomsvårdskommitténs slutbe- tänkande, »Ungdomen möter samhäl- let», och en utredning av Göteborgs barnavårdsnämnds ungdomskommitté, »Ungdom på fritid i hem och sam- hälle», här båda tryckåret 1951. I Lin- köping genomförde Malmquist (1960) en intervjuundersökning med titeln »Ungdom på fritid». Samma år gjordes Stockholmsundersökningen »Ungdom och alkohol» (Stockholms stadskolle- giums handlingar; 1962), som också be- lyser de ungas fritidsvanor. Nämnas kan också »Ungdom och fritid» (Stock- holm 1954), »Fritid i förort» (Åsvärn— Mathson; Stockholm 1958), »Raggar— ungdom» (Stockholm 1962), »Ungdom i Borås» (1962) samt »Ungdom _ fri- tid» (Kiruna 1962). Kartläggningar och studier av mera begränsad omfattning rörande ungdomens föreningsengage- mang, lokalbehov m. m. har gjorts även i en del andra kommuner. De har oftast utpräglat lokalt intresse. I en del stat- liga utredningar, t. ex. »Friluftslivet i Sverige» (SOU 1964: 47), har vissa ung— domsgruppers fritidsvanor sidobelysts. De nämnda undersökningarna täcker en mycket begränsad del av det aktu- ella problemområdet och är i stort sett inaktuella, eftersom ungdomens vanor

och attityder förändras snabbt i det mo- derna samhället.

En adekvat ungdomsledarutbildning måste behandla ungdomens situation i nuläget. Den kan inte baseras på un- dersökningsresultat och förhållanden för 10—20 år sedan. Den samhällsmiljö ungdomen växer upp i omskapas i has- tig takt. Många nya problem visar sig i ungdomens svårigheter och försök att anpassa sig och smälta in i samhället. Befolkningskoncentrationen till vissa centra har ökat och kan förväntas fort- sätta. Rörligheten bland ungdomen är i regel störst och på de unga ställes där- för större krav på anpassning till nya förhållanden.

Ungdomen ges i skolan ökade kun- skaper om samhället och demokratiskt beteende, men träning i att praktiskt handha demokratin sker genom verk- samhet i ungdomsorganisationer och fritidssysselsättning i kontakt med jämnåriga. Massmedia väller mängder av intryck och upplevelser över ung- domen. I denna mångfald måste de lära sig tekniken att sovra och ta ställning. Skolan söker utveckla ungdomarna till självständighet och ansvar, men i ung- domsverksamheten får de pröva och ta konsekvenserna av sitt handlande. Hela denna ungdomens förändrade livssitua- tion måste studeras och analyseras, om det skall vara möjligt att ge blivande ungdomsledare en riktig kunskap och en aktuell bild av ungdomen av i dag. Det fordras mera kunskap om ungdo- men och dess upplevelser för att ung- domsledare på olika nivåer skall kunna få en fast grund för sitt praktiska ung- domsarbete.

Det är särskilt två faktiska företeel- ser som pockar på ett ingående stu- dium:

1. Den allt tidigare puberteten i det urbaniserade samhället;

2. Den alltmer förlängda utbildnings- tiden för större delen av vårt lands ungdom.

Hur influerar den tidigare puberte- ten på ungdomens intressen, psykiska och sociala utveckling? Hur återverkar detta på ungdomens samlevnadspro- blem, kontakter med jämnåriga av båda könen och med de vuxna? Vad betyder det för fritiden och dess utformning? Hur inverkar den förlängda skoltiden på elevernas anpassning i samhället, in- tresse för och ansvarskänsla inför de vuxnas problem och samhällets vidare- utveckling?

För att ungdomsledarna skall kunna leda fritidsverksamhet i produktiva ba- nor fordras ett ingående studium av dessa företeelser. Ungdomsarbetets me- todiska probl