SOU 1967:4
Domstolsväsendet
Författningsförslag
Förslag till lag om ändring i lättegångsbalken . Förslag till lag med vissa bestämmelser angående ändrad domkretsindelning Förslag till lag om ändrad lydelse av 3 5 lagen den 20 november 1964 med vissa bestämmelser angående statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna Förslag till lag om ändring i föräldrabalken Förslag till lag om ändrad lydelse av 1 5 förordningen den 20 november 1845' 1 avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvar- bliva .
Förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 2 förordningen den 1 december 1916 om skyldighet för präst att avlämna uppgifter angående inträffade dödsfall. . . . . . . . Förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 4 5 vattenlagen
Förslag till lag om ändrad lydelse av 7,12 och 164 55 konkurslagen . Förslag till lag angående ändrad lydelse av 29 5 lagen den 13 maj 1921 om ackordsförhandling utan konkurs. . Förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 1 5 lagen den 18 Juni 1926 om delning av jord å landet . . . . . . . . .
Kapitell. Inledning . . . . . . . . Utredninguppdiaget m.m. 20. — Domstolskommittén 21
Kapitel 2. Utgångsläge och ställningstagande . . . . . . . . . . . . . .
Direktiven 28. — Nuvarande domkretsindelning 31. —— Tidigare indelnings- ändringar m. m. 34. — 1963 års principförslag jämte remissyttranden 37. — Statistisk—ekonomisk undersökning 51. _ Domstolskommittén 53.
Kapitel 3. Detaljmotivering till den nya domkretsindelningen och förslag till genomförande .
Stockholms stad och län 68; Uppsala län 74; Södermanlands län 77; Östergöt- lands län 79; Jönköpings län 82; Kronobergs län 86; Kalmar län 88; Gotlands län 92; Blekinge län 93; Kristianstads län 95; Malmöhus län 99; Hallands län 104; Göteborgs och Bohus län 106; Älvsborgs län 111; Skaraborgs län 116; Värmlands län 120; Örebro län 126; Västmanlands län 129; Kopparbergs län 133; Gävleborgs län 138; Västernorrlands län 142; Jämtlands län 145; Väster— bottens län 150; Norrbottens län 153.
(|
10 11
12
14 15 16 18 19
20
28
68
Kapitel 4. Förslag till lagstiftning om utvidgning av rådhusrätts domkrets . .
slaget till ändring i rättegångsbalken 163. — Förslaget till lag med vissa be- stämmelser angående ändrad domkretsindelning 168. — Förslaget till ändring i lagen med vissa bestämmelser angående statens övertagande av huvudmanna skapet för rådhusrätterna 168. — Förslaget till ändring i föräldrabalken 169. — Förslaget till ändring i förordningen i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva 169. — Förslaget till ändring i för- ordningen om skyldighet för präst att avlämna uppgifter angående inträffade dödsfall 170. —— Förslaget till ändring i vattenlagen 170. — Förslaget till änd— ring i konkurslagen 171. — Förslaget till ändring i lagen om ackordsförhand- ling utan konkurs 172. — Förslaget till ändring i lagen om delning av jord å landet 172.
Kapitel 5. Sammanfattning och kostnadsberäkningar . Reservation . . . . . . .
Särskiltyttrande. . . . . . . . . . . . . . . .
Bilagor
A. Allmänna underrätter den 1 januari 1966
B. Förslag till domkretsindelning. . . . . .
C. Domsagor som genom kommunindelningsändringar inte kan bestå
D. Endomardomsagor .
E. Förteckning över tingshus och andra domstolslokaler, som blir obehövliga genom att underrätter upphör . . F. Förteckning över tingshus och andra domstolslokaler, som blir obehövllga genom att tingsställen indras G. Förteckning över tingshus och rådhus, som torde kräva mer omfattande om- ellertillbyggnad Kartbilagor.............................
Förkortning ERU=inrikesdepartementets expertgrupp för regional indelning
160
174
180
190
197 206 222 223
225
228
230 232
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet.
Genom beslut den 23 mars 1961 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för justi— tiedepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att överse domkrets— indelningen för underrätterna i riket. Den 29 december 1961 utvidgades de sakkunnigas uppdrag till att avse en allmän översyn av domstolsväsendet. Genom beslut den 6 mars 1964 bemyndigade Kungl. Maj :t departements- chefen att tillkalla ytterligare en sakkunnig för nämnda översyn.
Med stöd av bemyndigandena har Herr Statsrådet som sakkunniga tillkal— lat den 18 april 1961 dåvarande hovrättspresidenten Knut Elliot, ordförande, rådmannen Birger Brandt, dåvarande lagmannen Olof Engqvist, häradshöv- dingen Eric Stangenberg, numera t. f. expeditionschefen Harriet Stången- berg och överdirektören Paul Tammelin samt den 6 mars 1964 f. d. justitie- rådet, ordföranden i arbetsdomstolen Bengt Hult.
De sakkunniga har antagit namnet domstolskommittén. Att såsom experter biträda de sakkunniga förordnades den 14 februari 1962 numera expeditionschefen Leif Brundin, hovrättsrådet Ingvar Henkow och numera lagmannen Bengt Sandström, den 6 december 1962 numera lönedirektören Folke Lyberg och numera departementssekreteraren Ivar. Tiby, den 30 oktober 1963 numera hovrättsrådet Ingemar Kilander samt den 8 januari 1965 justitierådet Otto Petrén.
J ämlikt beslutet den 29 december 1961 bemyndigades departementschefen jämväl att tillkalla en rådgivande nämnd, och med stöd härav utsågs den 14 februari 1962 följande att vara ledamöter av nämnden, nämligen ledamö- terna av riksdagens första kammare redaktören Birger Andersson och hem- mansägaren Erik Svedberg, ledamöterna av riksdagens andra kammare nu- mera förbundsdirektören Astrid Kristensson, hemmansägaren Erik Larsson, expeditionsföreståndaren Eric Nelander, redaktören Olaus Nyberg och hem—
mansågaren Gustaf Svensson, dåvarande ledamoten av första kammaren f. d. folkskoleinspektören Ragnar Bergh ävensom professorn Per Olof Ekelöf, direktören Styrbjörn von Feilitzen, numera överåklagaren Erik Gamstedt och advokaten, generalsekreteraren Holger Wiklund.
Till sekreterare i kommittén har den 7 juli 1966 förordnats hovrätts— assessorn Bengt Malmström.
Domstolskommittén har tidigare avlämnat betänkandet Rådhusrätternas förstatligande (SOU 1963: 56). Som en andra etapp i sitt arbete får kom- mittén härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till ny dom- kretsindelning för underrätterna.
För deltagande som expert i utarbetande av betänkandet har herr Kilander varit ledig från sin ordinarie tjänst sedan den 1 januari 1965.
Den i betänkandets andra kapitel redovisade statistisk-ekonomiska un- dersökningen har utförts av byrådirektören i Svea hovrätt Mats Larsson.
Till betänkandet har fogats dels reservation av herr Eric Stangenberg, dels särskilt yttrande av ledamöterna i den rådgivande nämnden fru Kristensson samt herrar Larsson och Svensson.
Stockholm den 16 december 1966
Knut Elliot
Birger Brandt C. 0. Engqvist Bengt Hult
Eric Stangenberg Harriet Stangenberg Paul Tammelin
Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom förordnas, att 1 kap. 1, 12 och 13 55 samt 4 kap. 5 & rätte— gångsbalken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att 1 kap. 16 å samma balk skall upphöra att gälla.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 kap. 1 5.
Allmän underrätt är på landet och i stad, som hör till domsaga, härads- rätt samt i annan stad rådhusrätt.
Domsaga utgör _______ Om indelning i tingslag förordnar Konungen.
Allmän underrätt är på landet och i stad, som hör till domsaga, härads- rätt samt i annan stad rådhusrätt. Rådhusrätts domkrets må utsträckas att omfatta även annan kommun än staden. — — häradsrättens domkrets.
Om indelning i domkretsar för- ordnar Konungen.
12 5.
I stad med rådhusrätt skola fin- nas nämndemän till det antal, som Konungen bestämmer.
I rådhusrätts domkrets skola fin- nas nämndemän till det antal, som Konungen bestämmer.
Inämnd——————————————inämnden.
Borgmästaren fördele —————
— — —— — mellan nämndemännen.
13 g.
Rådhusrått skall _______ Rådhusrätt skall sammanträda i staden. Sammanträde må ock, om särskilda skäl äro därtill, hållas å annan ort.
— —— arbetet kräves.
Rådhusrätt skall sammanträda in— om domkretsen. Omfattar domkret- sen flera kommuner, bestämmer Ko- nungen den eller de orter, å vilka all- män rättegångsdag skall hållas. Sam- manträde må ock, om särskilda skäl äro därtill, hållas utom domkretsen.
1 Senaste lydelse av 1 kap. 12 5 se SFS 1964: 166 och av 4 kap. 5 5 se 1954: 234.
4 kap. 5 &.
Nämndeman utses genom val. Hör till tingslag mer än en kom- mun, fördelar rätten antalet nämn- demän mellan kommunerna i för— hållande till deras folkmängd; varje kommun skall dock utse minst en nämndeman.
Val förrättas ________
Då nämndeman skall väljas, an- komme i domsaga på häradshövding- en och i stad med rådhusrätt på rät- ten att göra anmälan därom till den som har att föranstalta om valet.
Denna lag träder i kraft den Förekommer i lag eller författning föreskrift som avser landet eller lik— nande bestämning, skall, såvitt ej annat framgår av omständigheterna, före—
Nämndeman utses genom val. Hör till domkrets mer än en kom— mun, fördelar rätten antalet nämn- demän mellan kommunerna i för- hållande till deras folkmängd; varje kommun skall dock utse minst en nämndeman.
—— kommunens fullmäktige.
Då nämndeman skall väljas, an— komme i domsaga på häradshöv- dingen och i rådhusrätts domkrets på rätten att göra anmälan därom till den som har att föranstalta om valet.
skriften avse kommun, som hör till domsaga.
Förekommer i lag eller författning föreskrift som avser stad med rådhus- rätt eller liknande bestämning, skall, såvitt ej annat framgår av omständig— heterna, föreskriften avse jämväl annan kommun, som hör till rådhusrätts domkrets.
Förslag till Lag med vissa bestämmelser angående ändrad domkretsindelning
Härigenom förordnas som följ er. Ändras allmän underrätts domkrets, äger Konungen giva erforderliga fö- reskrifter angående berörda tingslags och kommuners rättigheter och skyl- digheter i förhållande till varandra samt utfärda de bestämmelser i övrigt, som föranledas av den ändrade domkretsindelningen.
Denna lag träder i kraft den då lagen den 20 november 1964 (nr 647) med vissa bestämmelser angående stads förenande med domsaga skall upphöra att gälla.
Förslag till
Lag om ändrad lydelse av 3 5 lagen den 20 november 1964 (nr 645) med vissa bestämmelser angående statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna
Härigenom förordnas, att 3 5 lagen den 20 november 1964 med vissa be- stämmelser angående statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhus- rätterna skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse )
35.
Stad med rådhusrätt skall efter den tidpunkt som angives i 1 & allt- jämt hålla erforderliga lokaler för rådhusrättens behov jämte möbler och andra dylika inventarier samt svara för uppvärmning, belysning och städning av lokalerna.
Vad i lagen den 18 juli 1942 om bestridande av kostnaderna för dom- sagas kansli är stadgat skall härvid äga motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den
Stad med rådhusrätt skall hålla erforderliga lokaler för rådhusrät— tens behov jämte möbler och andra dylika inventarier samt svara för uppvärmning, belysning och städ- ning av lokalerna. Omfattar rådhus- rätts domkrets även annan kommun än staden, skall sådan skyldighet åvila samtliga kommuner i domkret- sen, om ej särskilda skäl föranleda annat.
Beträffande skyldighet, som avses i första stycket, och fördelning av därav föranledda kostnader skall vad i lagen den 18 juli 1942 om be- stridande av kostnaderna för dom- sagas kansli är stadgat äga motsva- rande tillämping.
Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom förordnas, att 12 kap. 4 5 samt 19 kap. 3 och 8 55 föräldra- balken skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
12 kap. 4 5. När förmynderskap ————————— över förmynderskapet. I fråga om överflyttningen av till— synen över förmynderskap från en överförmyndare till en annan inom tingslag eller inom stad, där rådhus- rätt finnes, skall vad i 3 5 sägs äga motsvarande tillämpning.
I fråga om överflyttningen av till- synen över förmynderskap från en överförmyndare till en annan inom samma domkrets skall vad i 3 & sägs äga motsvarande tillämpning.
19 kap. 3 5.
Två eller flera kommuner, som ly— da under häradsrätt, må, då val av överförmyndare förestår, efter för- slag av rätten förena sig till ett över- förniyndardistrikt.
Kommun, som —- —— — — — ——- _—
Två eller flera kommuner, som lyda under samma underrätt, må, då val av överförmyndare förestår, efter förslag av rätten förena sig till ett överförmyndardistrikt.
— —— till ända.
85.
Till överförmyndare _____
Domhavande må ej vara överför- myndare inom domsagan, ej heller må ledamot av rådhusrätt, som arbe- tar å endast en avdelning, vara över-
-_ _— — — i konkurstillstånd.
Domhavande må ej vara överför- myndare inom domsagan, ej heller må ledamot av rådhusrätt, som arbe- tar å endast en avdelning, vara över-
förmyndare i staden. förmyndare inom rådhusrättens domkrets. Ej må ————————— av valmyndigheten.
Denna lag träder i kraft den
Förslag till
Lag om ändrad lydelse av 1 5 förordningen den 20 november 1845 (nr 50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva
Härigenom förordnas, att 1 5 förordningen den 20 november 1845 i av- seende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
15.
Vill den, som tillhandlar sig lös- ören och tillåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall fredas från ut- måtning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpet, med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift, och läte se- dermera från predikstolen i kyrkan uti den församling, där säljaren bor, å nästa söndag, då gudstjänst där- städes hålles, om samma avhandling uppläsa kungörelse, upptagande säl- jarens och köparens namn och yr- ken, dagen då köpeavhandlingen bli- vit uppgjord samt köpeskillingens belopp, över vilket uppläsande bevis bör tecknas å handlingen; varefter denna hör, om egendomen finnes i stad med rådhusrätt, inom åtta da- gar efter kungörandet uppvisas in- för rådhusrätten för att i dess proto— koll intagas samt, om egendomen finnes å annan ort än nu sagts, ej allenast inom berörda tid för lands-
! Senaste lydelse se SFS 1947: 470.
Vill den, som tillhandlar sig lös— ören och tillåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall fredas från ut- mätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpet, med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift, och läte sedermera från predikstolen i kyr— kan uti den församling, där säljaren bor, å nästa söndag, då gudstjänst därstädes hålles, om samma avhand- ling uppläsa kungörelse, upptagan— de säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavhandling- en blivit uppgjord samt köpeskil— lingens belopp, över vilket uppläsan- de bevis bör tecknas å handlingen; varefter denna bör ej allenast inom åtta dagar efter kungörandet för kronofogdemyndigheten i orten där egendomen finnes uppvisas och i be- styrkt avskrift myndigheten tillstäl- las, utan ock senast inom en månad efter kungörandet inför den allmän—
(Nuvarande lydelse) fiskalen i orten, eller där stadsfogde finnes, för stadsfogden uppvisas och i bestyrkt avskrift honom tillställas, utan ock senast inom en månad ef- ter kungörandet inför häradsrätten till intagande i dess protokoll före- tes.
Denna lag träder i kraft den
(Föreslagen lydelse)
na underrätten i orten till intagande i dess protokoll företes.
Förslag till
Förordning om ändrad lydelse av 5 2 förordningen den 1 december 1916 (nr 518) om skyldighet för präst att avlämna uppgifter angående inträffade dödsfall
Härigenom förordnas, att 5 2 förordningen den 1 december 1916 om skyl- dighet för präst att avlämna uppgifter angående inträffade dödsfall skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
52.
Förteckning, som i 5 1 avses, skall avlämnas
å landet, så ock i stad, som lyder under landsrätt, till domaren för var- je fjärdedels år inom fjorton dagar därefter,
i Stockholm till förmyndarkam- maren för varje månad inom en vec- ka efter månadens slut,
i Göteborg till rådhusrätten för varje månad inom en vecka efter månadens slut och
i annan stad till rådhusrätten för varje fjärdedels år inom en vecka därefter.
Denna förordning träder i kraft den
Förteckning, som i 5 1 avses, skall avlämnas till allmän underrätt
inom domkrets, vari Stockholm eller Göteborg ingår, för varje må- nad inom en vecka efter månadens slut och
inom annan domkrets för varje fjärdedels år inom fjorton dagar därefter.
Förslag till
Lag om ändrad lydelse av 11 kap. 4 & vattenlagen
Härigenom förordnas, att 11 kap. 4 & vattenlagenx skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
11 kap. 4 5.
Vattenrättsnämndemän utses för sex är, två för varje tingslag, som ensamt utgör en domsaga, samt en för varje annat tingslag. Därvid skall vad om sättet för utseende av ägo- delningsnämndeman och om gottgö- relse åt valman för inställelse vid val av sådan nämndeman är stadgat äga motsvarande tillämpning, dock att domhavanden föranstaltar om utse- ende av valmännen. I stad, som ej lyder under landsrätt, skall ock för tid, som nyss sagts, av stadsfullmäk- tige väljas en vattenrättsnämnde- man. Om valets utgång skall på lan- det domhavanden och i stad stads- fullmäktiges ordförande så snart ske kan meddela vattenrättsdomaren un- derrättelse.
Erfordras för tingslag eller för stad flera vattenrättsnämndemän än i första stycket angivits, bestämmer Konungen deras antal.
Har vattenrättsnämndeman _— — —
Vattenrättsnämndemän utses för sex är, två för varje tingslag, som en- samt utgör en domsaga, samt en för varje annan domkrets. Därvid skall vad om sättet för utseende av ägo- delningsnämndeman och om gottgö- relse åt valman för inställelse vid val av sådan nämndeman är stadgat äga motsvarande tillämpning, dock att domhavanden eller rådhusrätten för- anstaltar om utseende av valmännen samt att för varje kommun må utses högst trettiofem valmän. Omfattar rådhusrätts domkrets icke annan kommun än staden, skall valet för- rättas av stadsfullmäktige. Om valets utgång skall domhavanden, rådhus- rätten eller stadsfullmäktiges ord- förande så snart ske kan meddela vattenrättsdomaren underrättelse.
Erfordras för domkrets flera vat- tenrättsnämndemän än i första styc- ket angivits, bestämmer Konungen deras antal.
—————— äga rum.
Vad i ————————— som vattenrättsnämndeman.
Denna lag träder i kraft den
1 Senaste lydelse se SFS 1958: 66.
Förslag till Lag om ändrad lydelse av 7, 12 och 164 %% konkurslagen
Härigenom förordnas, att 7, 12 och 164 55 konkurslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse )
75.
Vill gäldenär ________
Konkursdomare vare på landet domaren och i stad den lagfarne le- damot i rätten, som därtill är satt. I stad må, om konkursmålens antal det fordrar, utses flere konkursdo- mare; äro flere avdelningar av råd- stuvurätten, skall konkursdomare alltid vara ledamot av avdelning, vid vilken de mål, som av honom hand- läggas, skola upptagas.
Med stad avses i denna lag stad med rådstuvurätt; om annan stad gälle vad för landet är föreskrivet.
— nyss sagts.
Konkursdomare vare i domsaga domaren och i rådhusrätts domkrets den lagfarne ledamot i rätten, som därtill är satt. I rådhusrätts dom- krets må, om konkursmålens antal det fordrar, utses flere konkursdo- mare; äro flere avdelningar av råd- husrätten, skall konkursdomare all- tid vara ledamot av avdelning, vid vilken de mål, som av honom hand- läggas, skola upptagas.
12 å.
Upptages borgenärs konkursan- sökning, teckne konkursdomaren ge— nast å ansökningen föreläggande för gäldenären att inom viss tid, ej över fyra dagar i stad och en vecka på landet, från det han erhållit del av ansökningshandlingarna till kon- kursdomaren ingiva förklaring över ansökningen. Föreligger på grund av att gäldenären vistas utomlands eller eljest i särskilt fall anledning att ut— sträcka förklaringstiden, må det ske, dock ej utöver vad oundgängligen
Upptages borgenärs konkursan- sökning, teckne konkursdomaren ge- nast å ansökningen föreläggande för gäldenären att inom viss tid, ej över en vecka, från det han erhållit del av ansökningshandlingarna till kon- kursdomaren ingiva förklaring över ansökningen. Föreligger på grund av att gäldenären vistas utomlands el- ler eljest i särskilt fall anledning att utsträcka förklaringstiden, må det ske, dock ej utöver vad oundgängli- gen kräves och ej utöver sex veckor.
1 Senaste lydelse av 7 och 164 55 se SFS 1946: 809 samt av 12 5 se SFS 1960: 162.
kräves och ej utöver sex veckor. Fö— reläggandet skall innehålla anma- ning till gäldenären att, om hans postadress icke tillförlitligen angi- vits i konkursansökningen, hos kon- kursdomaren anmäla den postadress, under vilken kallelse kan tillställas gäldenären. Ansökningshandlingar— na jämte föreläggande, som nu sagts, skola delgivas gäldenären.
(Föreslagen lydelse) Föreläggandet skall innehålla anma- ning till gäldenären att, om hans postadress icke tillförlitligen angi- vits i konkursansökningen, hos kon- kursdomaren anmäla den postadress, under vilken kallelse kan tillställas gäldenären. Ansökningshandlingar— na jämte föreläggande, som nu sagts, skola delgivas gäldenären.
I fråga ————————— omständigheterna medgiva.
Sker delgivning _______
— —— av borgenären.
164 5. Är vid ————————— rättens prövning.
Rättens ombudsman _____
Har ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsätte konkursdomaren, se- dan protokollet inkommit, ärendet att vid rätten förekomma, i stad in- om tre veckor och på landet så snart ske kan å ting eller, om konkurs- domaren finner skäl därtill, å sär- skilt sammanträde.
Konkursdomaren låte _____
__ _ —— _— protokollet angivet.
Har ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsätte konkursdomaren, se- dan protokollet inkommit, ärendet att vid rätten förekomma så snart ske kan å ting eller allmän rätte- gångsdag eller, om konkursdomaren finner skäl därtill, å särskilt sam- manträde.
— —— —— —— —— och gäldenären.
Vill borgenär ————— v—— — — —— vid rätten. Då ärendet ————————
Denna lag träder i kraft den
2—614831
— oundgängligen erfordras.
Förslag till
Lag angående ändrad lydelse av 29 5 lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling utan konkurs
Härigenom förordnas, att 29 5 lagen den 13 maj 1921 om ackordsförhand- ling utan konkurs1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
29 5.
Har till konkursdomaren inkom- mit protokoll över borgenärssam— manträde, utvisande att ackordsfrå- gan hänskjutits till rätten, utsätte konkursdomaren ofördröjligen ären- det att vid rätten förekomma, i stad inom tre veckor och på landet så snart ske kan å ting eller, om kon- kursdomaren finner skäl därtill, å särskilt sammanträde. Är ackords- förslaget icke att anse såsom anta- get vid borgenärssammanträdet och har beträffande någon fordran an- märkningstiden icke utgått före nämnda sammanträde, må ärendet icke företagas vid rätten tidigare än en vecka från anmärkningstidens ut-
gång.
Konkursdomaren låte —————
Har till konkursdomaren inkom- mit protokoll över borgenärssam- manträde, utvisande att ackordsfrå— gan hänskjutits till rätten, utsätte konkursdomaren ofördröjligen ären- det att vid rätten förekomma så snart ske kan å ting eller allmän rät- tegångsdag eller, om konkursdoma- ren finner skäl därtill, å särskilt sammanträde. Är ackordsförslaget icke att anse såsom antaget vid bor- genärssammanträdet och har beträf- fande någon fordran anmärkningsti- den icke utgått före nämnda sam- manträde, må ärendet icke företagas vid rätten tidigare än en vecka från anmärkningstidens utgång.
_— — _ särskilt gäldenären.
Vill borgenär ————————— vid rätten. Då ärendet ————————— oundgängligen erfordras.
Denna lag träder i kraft den
1 Senaste lydelse se SFS 1946: 812.
Förslag till Lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 1 5 lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet.
Härigenom förordnas, att 21 kap. 1 5 lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 21 kap. 1 5.
Första domstol i jorddelningsmål Första domstol i jorddelningsmål å landet är ägodelningsrätt, en för å landet är ägodelningsrätt, en för varje domsaga. varje domsaga. För kommun, som
hör till rådhusrätts domkrets, är dock rådhusrätten ägodelningsrätt.
Där till ————————— jorden ligger. Angående domstol ————————— är tillämpligt. Att i ————————— lag stadgas.
Denna lag träder i kraft den
1 Senaste lydelse se SFS 1950: 182.
KAPITEL 1
Inledning
Utredningsuppdraget m. m.
Domstolskommitténs uppdrag omfattar en allmän översyn av domstols- väsendet. Direktiven är meddelade genom tre uttalanden till statsrådsproto- kollet av chefen för justitiedepartementet, nämligen dels den 20 maj 1960 angående utredning av frågan om hovrätts domförhet, dels den 23 mars 1961 angående översyn av domkretsindelningen för underrätterna, dels den 29 december 1961 angående utredning om domstolsorganisationen i dess helhet och därmed sammanhängande problem. Enligt direktiven skall som ett rikt- märke för utredningen bl. a. gälla att underrättsorganisationen skall vara likformig och rättsskipningen därmed likvärdig i hela riket samt att den nuvarande skillnaden mellan land och stad skall bringas att upphöra.
I ett den 1 oktober 1963 dagtecknat delbetänkande Rådhusrätternas för- statligande (SOU 1963: 56) föreslog kommittén att som ett första led i arbetet på en ny domstolsorganisation staten skulle överta huvudmanna— skapet för de kommunala domstolarna, rådhusrätterna. Sedan proposition i ämnet förelagts 1964 års riksdag, beslöt denna (prop. 156; EU 35; rskr 324) att rådhusrätterna skulle förstatligas från och med den 1 januari 1965, och staten har från och med nämnda dag blivit huvudman för dessa dom— stolar på samma sätt som för häradsrätterna. Samtidigt har magistrats- och kommunalhorgmästarinstitutionerna avvecklats.
I nyssnämnda betänkande behandlade kommittén huvudsakligen tillväga- gångssättet vid statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrät- terna och därmed sammanhängande frågor om rekrytering, utbildning, be— hörighet, befordran och tjänstetillsättning. Men kommittén föreslog även principer för en enhetlig underrättsorganisation avseende lokalhållning, domförhet och domkretsindelning.
Vad avser lokalhållningen förordade kommittén (s. 62) att skyldigheten att tillhandahålla lokaler åt underrätterna skulle avlastas kommunerna och flyttas över på staten. Kommittén ansåg emellertid att statens övertagande av ansvaret för lokalhållningen borde anstå till dess att man bättre kunde överblicka det lokalbehov som var förenat med en enhetlig underrättsorga- nisation och en ny domkretsindelning. Kommittén föreslog, att omfattningen av den lokalhållning, som i detta avseende efter rådhusrätternas förstat- ligande skulle åvila stad med rådhusrätt, tills vidare skulle regleras genom
bestämmelser motsvarande dem som gäller för tingshusbyggnadsskyldige i fråga om tingshus och domsagokansli.
I fråga om domförheten föreslog kommittén (s. 99), att sedan en enhetlig underrättsorganisation genomförts, samma domförhetsregler skulle gälla i alla allmänna underrätter, och att det enligt dessa regler skulle bli möjligt att vid särskild huvudförhandling i tvistemål ha den sammansättning med tre lagfarna domare som nu förekommer vid rådhusrätt.
Beträffande domkretsindelningen redogjordes i betänkandet ingående för de synpunkter som härvid borde beaktas (s. 125). I anslutning till dessa förordades bl. a. att en domkrets regelmässigt borde vara tillräckligt stor att bereda sysselsättning åt minst tre domare.
I propositionen biträdde chefen för justitiedepartementet beträffande lokalhållningen för underrätterna kommitténs förslag att stad med rådhus- rätt tills vidare skulle ha samma skyldighet att tillgodose rådhusrättens lokalbehov som tingslag har i fråga om lokaler för häradsrätt. Däremot för- klarade departementschefen sig inte vara beredd att tillstyrka förslaget att staten skulle utfästa sig att senare överta lokalhållningsskyldigheten. Han anförde emellertid att ett sådant ställningstagande självfallet inte hindrade att frågan prövades på nytt, när verkningarna av en ny underrättsorganisa- tion och ändrad domkretsindelning i en framtid kunde överblickas. Beträf- fande domförhetsreglerna framhöll departementschefen att det av praktiska skäl var omöjligt att genomföra en ändring av dessa regler redan i samband med rådhusrätternas förstatligande och att det därför inte var nödvändigt att då ta ställning till detta spörsmål. Departementschefen ansåg även att vissa skäl talade för att frågan ytterligare övervägdes. Han uttalade i sam- band härmed att vad sålunda anförts i viss utsträckning även gällde spörs- målet om principerna för domkretsindelningen, såvitt angick den kommande underrättsorganisation som avsågs skola bli resultatet av pågående utred- ningsarbete. Departementschefen erinrade om att andra indelningsfrågor stod inför sin lösning. Kommunblocksindelningen beräknades inom kort bli slutförd och vidare skulle distrikten för den nya polis— och åklagarverksam— heten komma att fastställas under år 1964. Departementschefen framhöll, att det ännu var för tidigt att närmare söka pröva ändringarnas inverkan på domstolsverksamheten inom olika regioner och att han därför inte var beredd att föreslå åtgärder men avsåg att följa dessa frågor med uppmärk- samhet.
Riksdagen biföll propositionen utan ändringar i de hänseenden för vilka här redogjorts.
Domstolskommittén
Sedan kommittén framlade sitt betänkande om rådhusrätternas förstat— ligande har flera indelningsåtgärder av betydelse för domstolsväsendet ge-
nomförts. Genom särskilda beslut under åren 1963 och 1964 har Kungl. Maj:t fastställt planer för länens indelning i kommuner, innebärande att nuvarande kommuner eller delar därav sammanförts till 281 kommunblock (SFS 1964: 162), bortsett från Stockholms stad som inte berörs av plane- ringen. Besluten grundar sig på 2 a 5 lagen den 13 juni 1919 (nr 293) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning. Enligt detta lagrum skall det för varje län finnas en av Kungl. Maj :t fastställd plan, som utvisar den lämpligaste indelningen av länet i kommuner med hänsyn till befolknings- förhållandena och den ekonomiska utvecklingen ävensom de kommunala förvaltningsuppgifternas omfattning och beskaffenhet samt förhållandena i övrigt. Bestämmelsen tillkom efter beslut av 1962 års riksdag (prop. 1961: 180, KU 1962: 1, rskr 64). I propositionen i ämnet förordade chefen för inrikesdepartementet som en första utgångspunkt för planeringen av den åsyftade nya kommunindelningen att kommunerna såvitt möjligt skulle utgöras av i näringsgeografiskt hänseende sammanhängande regioner. Som andra utgångspunkt förordade departementschefen ett minsta befolknings- underlag i varje kommun av 8 000 invånare år 1975.
Vidare har i samband med att polis-, åklagar— och exekutionsväsendet för- statligats genom beslut vid 1964 års riksdag från den 1 januari 1965 en ny distriktsindelning fastställts för ifrågavarande verksamhetsområden. Indel- ningen i polisdistrikt bygger på kommunblocken. Åklagar— och kronofogde- distrikten omfattar ett eller flera polisdistrikt. Riket är, Stockholm inräknat, indelat i 119 polisdistrikt, 90 åklagardistrikt och 81 kronofogdedistrikt. In— delningarna har fastställts i kungörelser den 4 november 1966 (nr 564) angå- ende polisdistrikten (tidigare SFS 1964: 113) samt den 29 maj 1964 (nr 345) angående åklagardistrikten och (nr 366) angående kronofogdedistrikten.
Kommunblocken skär i ett mycket stort antal fall gräns för underrätts domkrets. Bland annat som följd härav hör det till undantagen att ett åkla- gardistrikt sammanfaller med en domkrets för underrätt. I allmänhet om- fattar åklagardistrikten delar av flera underrätters domkretsar.
I sammanhanget är också av intresse pågående överväganden om ny läns- indelning. I direktiven för den med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1963 tillsatta länsindelningsutredningen framhålls att indelningen i kommunblock naturligen bör läggas till grund för övriga administrativa och judiciella indelningar samt att de planerade kommunblocken alltså bör betraktas som de minsta enheterna vid uppbyggandet av de nya länen. Läns- indelningsutredningen beräknas slutföra sitt uppdrag under år 1967.
Man kan anta att kommunblocken tämligen snart _— om än efter juste- ringar på några håll —— kommer att bilda kommuner. Kommunblocksindel- ningen innebär i åtskilliga fall att nuvarande kommuner delats mellan två eller flera kommunblock för att åstadkomma anpassning till en centralorts spontana omland. I dessa fall har gräns för församling följts. I ett tiotal fall har kommunblock bildats över länsgräns.
Antalet kommuner uppgick den 1 januari 1966 till 995, varav 133 städer, 95 köpingar och 767 landskommuner. Kungl. Maj:t har under åren 1965 och 1966 beslutat ett stort antal kommunsammanläggningar, som träder i kraft den 1 januari 1967, varvid antalet kommuner nedgår till 900.
Enligt 12 5 lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning skall indelningsändring träda i kraft i början av ett kalenderår. Det måste för— flyta minst åtta månader mellan förordnandet om indelningsändring och ikraftträdandet. Förordnande om indelningsändring måste således meddelas före utgången av april månad för att kunna träda ikraft vid årsskiftet. Kom- munal indelningsändring som föranleder nyval genomförs i praxis alltid vid årsskifte efter det allmänna val hållits. De indelningsändringar som blir följden av att i kommunblocken ingående kommuner eller delar av kom- muner sammanläggs kan därför beräknas ske varje udda år allteftersom kommunerna beslutar sig för att gå samman. Ändringar i den kommunala indelningen kommer således att ske den 1 januari 1967, den 1 januari 1969 etc.
Ändringar i den kommunala indelningen återverkar på den judiciella. När stad med rådhusrätt vidgar sitt område genom att annan kommun helt eller delvis sammanläggs med staden, åtföljs ändringen i den kommunala indelningen automatiskt av en motsvarande judiciell. Enligt 1 kap. 1 & rätte- gångsbalken är staden nämligen rådhusrättens domkrets. Lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning behandlar ej närmare den judiciella indelningen, men enligt 26 5 skall, då fråga uppkommit om ändring enligt denna lag, tillses huruvida därav föranleds ändring jämväl i andra indel- ningar. Enligt 28 5 skall för sådant fall uppgöras förslag till dylik ändring.
Ehuru vissa sedan gammalt förefintliga oregelbundenheter mellan den kommunala och den judiciella indelningen funnits kvar ända in på 1940- talet, har ändringar som vidtagits i den kommunala indelningen alltid för- anlett motsvarande jämkningar i den judiciella. Något fall då domkrets- indelningen skär kommungräns finns ej numera.
Genom rådhusrätternas förstatligande togs första steget till en ny, enhet- lig underråttsorganisation. De allmänna underrätterna är grunden i vårt domstolsväsende. Domstolskommitténs uppdrag syftar till en samlad över- syn av hela domstolsorganisationen. Som kommittén framhöll i sitt förra betänkande griper de olika spörsmål, som innefattas i uppdraget, in i var- andra på sådant sätt att de ofta inte lämpligen kan lösas var för sig. 'Det hade därför varit önskvärt att kunna i ett sammanhang redovisa resultaten av kommitténs fortsatta överväganden. Ännu dröjer det emellertid innan kommittén hunnit behandla och ta ställning till alla frågor som ingår i utredningen. På grund härav och med hänsyn till det aktuella intresse, som är knutet till den relativt lätt avgränsbara del av utredningskomplexet, som domkretsindelningen utgör, har kommittén funnit sig böra även i denna del
framlägga separat förslag. Som framgår av det anförda berörs underrätter— nas domkretsar av omfattande ändringar i rikets administrativa indelning. Särskild vikt i detta hänseende har kommunindelningen. Det är nödvändigt att domkretsarna anpassas efter den utveckling som här sker. Det blir en fråga om fortgående, successiva ombildningar. Skall härvid kunna vinnas en ändamålsenlig domkretsindelning fordras emellertid att en översiktsplan föreligger utarbetad, en generalplan, vilken omfattar samtliga domkretsar sådana dessa tänks slutligen utformade. I anslutning härtill är det av intresse att undersöka hur genomförandet av denna plan kan komma att gestaltas.
Också domkretsindelningen äger samband med andra frågor av betydelse för domstolarnas verksamhet. En sådan fråga gäller domförhetsreglerna. Dessa är emellertid inte utslagsgivande för domkretsarnas storlek. Även med de domförhetsregler som nu gäller måste, såsom framhålls i direktiven för domstolskommittén, åtskilliga av våra nuvarande underrätter anses alltför små.
Större inverkan på domkretsarnas omfattning har frågan Vilka arbets- uppgifter som kan väntas ankomma på underrätterna i framtiden och hur tyngande dessa uppgifter blir. Frågan är svår att besvara med säkerhet. Ut- vecklingen beror av många ovissa förhållanden. Den sammanhänger med utvecklingen inom andra områden av samhällslivet. Lagstiftningen undergår också ständiga ändringar. Härigenom påverkas kanske särskilt brottmåls- sidan av domstolsarbetet, men även tvistemålens art och omfattning berörs. Genom sådan speciallagstiftning som jorddelningslagen och expropriations— lagen har f. n. underrättsdomarna särskilda uppgifter som ligger utanför de allmänna domstolarnas kompetensområde. Inskrivningsväsendets anknyt- ning till det allmänna domstolsväsendet medför ett betydande arbete för underrätterna, även om detta till större delen utförs inte av domare utan av tingsnotarier och domstolsbiträden.
Det är inte omöjligt att i en framtid ändringar kan komma till stånd på berörda områden. Arbetsuppgifter, som nu åvilar de allmänna underrät— terna och deras befattningshavare, kan härvid komma att överflyttas på andra organ. Vad beträffar inskrivningsväsendet har kommittén ansett sig böra utgå från att de allmänna underrätterna kommer att ha befattning härmed även i fortsättningen. Detta överensstämmer med uttalande av che- fen för justitiedepartementet i direktiven för inskrivningskommittén, som tillkallats enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 december 1965 för utredning om övergång till automatisk databehandling vid fastighetsbok- föringen. Tillämpningen av ADB-system för registrering av inskrivnings- ärendena kan tänkas förutsätta tämligen stora inskrivningsavdelningar. En- ligt direktiven bör det emellertid inte möta något hinder att, om så är lämp- ligt, gemensamma inskrivningsavdelningar inrättas för flera domkretsar, exempelvis när två domsagor har sina kanslier i nära anslutning till var- andra. Användningen av datamaskiner inom inskrivningsväsendet kan få
betydelse också med avseende på lokalbehovet. Nuvarande fastighetsböcker fordrar stort utrymme. Övergång till ADB-system kan innebära en bespa- ring i detta hänseende. De nuvarande domstolsbyggnaderna är ofta så di- mensionerade att någon större ökning av domkretsen och därav följande ökning av arbetsuppgifterna inte kan ske utan om— eller tillbyggnad, i vissa fall nybyggnad. En väsentlig anledning härtill är ej sällan det lokalutrymme som inskrivningsväsendet behöver. En omläggning av registreringsförfaran- det kan alltså medföra att byggnadsproblemen går att lösa lättare.
Ändrad lagstiftning kan också på annat sätt medföra lättnader för under- rätterna. Ett exempel härpå är de nyligen beslutade ändringarna i trafik- lagstiftningen (SFS 1966: 247—252). Å andra sidan bör det ej hållas för osannolikt att nya uppgifter kommer att åläggas de allmänna domstolarna. Enligt hittills vunnen erfarenhet visar domstolsgöromålen en ständig ten- dens att öka. Av 1965 års långtidsutrednings huvudrapport Svensk eko— nomi 1966—1970 med utblick mot 1980 (SOU 1966: 1) framgår att enligt hovrätternas bedömning skulle från år 1965 till år 1970 kunna väntas en sysselsättningsökning vid de allmänna domstolarna av 2,7 % per år, vilket beräknas medföra en ökning under hela ö-ärsperioden av cirka 500 tj änste- män. Beräkningarna avser endast de närmaste åren. En ny domkretsindel- ning är en fråga på lång sikt. Även om man i dag visste, hur utvecklingen kommer att gestalta sig under exempelvis den närmaste 10—årsperioden, är det troligt att åtskilligt har förändrats redan innan indelningen hunnit genomföras i sin helhet. Det är önskvärt att en ny domkretsindelning får sådan utformning att den kan bestå i huvudsakligen oförändrat skick ej endast under den begränsade tid som nu kan överblickas. I vart fall måste man eftersträva sådan arrendering av domkretsarna att ändringar, där sådana blir nödvändiga, kan göras utan större omläggningar och svårig- heter. Hovrätternas nyssnämnda bedömning gäller den totala arbetsvolymen. Förhållandena kan emellertid utveckla sig mycket olika inom olika delar av landet. Särskilt befolkningsfördelningen blir härvid av betydelse. Även be- träffande denna nödgas man i hög grad bygga på antaganden.
Betydelsen för en ny domkretsindelning av ändringar i fråga om under— rätternas och underrättsdomarnas arbetsuppgifter blir olika, beroende på vilken uppfattning man har om hur stor en domkrets lämpligen bör och kan vara. Anser man att en domkrets ej gärna bör vara större än att den maxi- malt sysselsätter ett visst antal domare, leder detta strängt taget till att dom- kretsindelningen får tas under omprövning så snart utvecklingen medför att maximitalet överskrids. Har man äter den inställningen att det är av större vikt att som regel ingen domkrets understiger viss minimistorlek än att några domkretsar kanske blir tämligen stora, föranleder ökning av arbetsvolymen inte att domkretsindelningen måste göras om, utan endast att vederbörande underrätt får tillföras ökad personal. Däremot blir det med denna senare uppfattning angeläget att varje domkrets från början i all-
mänhet görs så stor, att man, även om arbetsvolymen skulle minska, sak- nar rimlig anledning räkna med annat än att underlag likväl kommer att finnas för önskat minimiantal domare.
Oavsett vilka ändringar i den ena eller andra riktningen som kommer att ske inom lagstiftningen, synes en försiktig bedömning ge fog för antagandet att underrätternas totala arbetsvolym under lång tid framåt knappast kom— mer att bli mindre än den nu är. Vare sig en ny domkretsindelning planeras nu eller senare, konuner de grundläggande statistiska beräkningarna alltid att bli osäkra. Skillnaden är endast att dagens ovissa faktorer i morgon kommer att ersättas av andra.
Ett nuvarande ovisshetsmoment är också länsindelningen. Det är för tidigt att säga vad länsindelningsutredningens förslag kan leda till. Gällande dom- kretsindelning för underrätterna ansluter till länen, så att en domkrets aldrig omfattar delar av flera län. Som domstolskommittén framhöll i sitt tidigare betänkande kan det vara i och för sig önskvärt att gränserna för olika judi- ciella och administrativa områden ej skär varandra. Sambandet mellan län och domkretsar är dock inte större än att avvikelser i detta hänseende bör kunna tillåtas om så behövs för att få till stånd en ändamålsenlig domkrets— indelning. En ny domkretsindelning behöver alltså inte vara ovillkorligen bunden av hur en ny länsindelning kommer att se ut. Bortsett härifrån synes det emellertid möjligt att med utgångspunkt från nuvarande länsindelning utforma en lämplig domkretsindelning på sådant sätt att den i huvudsak kan bestå oberoende av om länen framdeles får ett annat utseende. Dom- stolskommittén anser det alltså inte nödvändigt att man för en översyn av domkretsindelningen avvaktar resultatet av pågående överväganden rörande länen. Ändringar i länsindelningen kan kanske framdeles på sina håll böra föranleda vissa justeringar av domkretsgränserna. Men dessa justeringar behöver inte rubba domkretsindelningen i stort.
Genom ombildning av kommunblocken till kommuner kan antalet kom- muner beräknas gå ned från nu närmare 1 000 till mindre än 300. Eftersom domkretsarna bygger på kommuner som minsta enheter och kommunbloc- kens gränser ofta skär de nuvarande domkretsarnas, blir återverkningarna av ändringarna i den kommunala indelningen på den judiciella avsevärda. Flertalet domkretsar berörs mer eller mindre och i åtskilliga fall bryts de helt sönder. Behovet av en plan, som kan ligga till grund för åtgärder allt- [eftersom ändringar i domkretsindelningen på detta sätt aktualiseras, är uppenbarligen stort. När domstolskommittén nu framlägger en sådan plan, har kommittén därmed också avgett förslag till den nya domkretsindelning, som omfattas av utredningsuppdraget.
Det förslag till domkretsindelning, som sålunda upprättats, förutsätter att enhetlig underrättsorganisation genomförs. Domkretsarna har alltså utfor— mats, oavsett om därigenom kommer att med stad, som f. 11. har rådhusrätt, judiciellt förenas annan kommun. Enligt gällande lagstiftning är sådan för-
ening inte möjlig på annat sätt än att antingen den andra kommunen admi- nistrativt sammanläggs med staden eller staden läggs under landsrätt. Ett kommunblock har ofta en stad med rådhusrätt som centrum. När genom ändrad kommunal indelning en i blocket ingående annan kommun än staden förenas med denna, ökar rådhusrättens domkrets, men samtidigt minskar den domsaga området förut tillhört. På sina håll kan detta medföra att dom- sagan inte får tillräckligt underlag för att lämpligen kunna bestå som dom— stolsenhet. Att bevara domsagan i sitt stympade skick är inte lyckligt. I vissa fall kan den kanske helt sammanföras med angränsande domsaga eller dom— sagor. I andra fall åter skulle det kanske vara bättre om restdomsagan helt eller delvis kunde förenas med domkrets för rådhusrätt. Så förhåller det sig t. ex. om staden tills vidare införlivat endast en del av det kommunblock, i vilket staden ingår, och det alltså kan väntas att även återstående del senare sammanförs med staden och kommer under rådhusrättens jurisdiktion. Läget kan också vara sådant att en lämplig domkretsindelning bäst vinns genom att ett i förhållande till staden helt fristående kommunblock förenas med rådhusrättens domkrets.
Genomförandet av en ny domkretsindelning skulle underlättas, om de påtalade hindren avlägsnades. Kommittén framlägger därför _ i avvaktan på enhetlig underrättsorganisation —— förslag till lagstiftning i detta syfte samtidigt med förslaget till ny domkretsindelning. Förslaget innebär att råd- husrätts domkrets skall kunna vidgas att omfatta även annan kommun än staden, på motsvarande sätt som nu stad med rådhusrätt kan läggas under landsrätt, utan att någon ändring behöver ske i den administrativa indel- ningen.
En ny domkretsindelning berör nära tjänstemännen vid de allmänna un- derrätterna. Personalförflyttningar blir nödvändiga. För domarnas del regle- ras hithörande spörsmål av stadgandet i g 36 regeringsformen. Vad beträffar domstolsbiträdena förutsätter kommittén att problemet då en indelnings- ändring genomförs ägnas särskild uppmärksamhet i samråd med veder— börande personalorganisationer.
Också domstolarnas lokalproblem aktualiseras. Vid ändrad domkrets- indelning blir underrätternas nuvarande lokalutrymmen i åtskilliga fall otill- räckliga, medan de på andra håll inte vidare eller endast i begränsad ut- sträckning hehöver tas i anspråk för domstolsändamål.
KAPITEL 2
Utgångsläge och ställningstagande
Direktiven
I direktiven den 23 mars 1961 för översyn av domskretsindelningen för underrätterna anförde chefen för justitiedepartementet bl. a.:
De allmänna underrätterna i Sverige är av två slag, häradsrätter och rådhus- rätter. Häradsrätterna handhar rättsskipningen på landet. Kostnaderna för dem bestrides av statsverket; dock åligger det domkretsens invånare att betala utgif— terna för sammanträdes- och kanslilokaler m.m. Även vissa städer lyder under häradsrätt. Detta gäller åtskilliga nytillkomna städer och likaså en del äldre städer, som i senare tid förenats med domsaga. I övriga städer handhas rätts- skipningen av rådhusrätt, som bekostas av staden.
Beträffande underrätts sammansättning gäller olika regler för häradsrätt och rådhusrätt. För häradsrätt är huvudregeln, gällande både tvistemål och brott- mål, att häradshövding dömer med nämnd. Rådhusrätt däremot har i tvistemål kollegial sammansättning med tre eller fyra lagfarna domare, medan i brottmål sammansättningen liksom i häradsrätt är lagfaren domare med nämnd. Såväl i häradsrätt som rådhusrätt är emellertid rätten domför med endast en domare i mindre och enklare mål.
Ännu i början av 1900-talet hade nästan alla rikets städer egen jurisdiktion. År 1904 var antalet städer 93, av vilka 91 hade rådhusrätt. I de 40 städer som sedermera har tillkommit har icke inrättats rådhusrätt. Dessa städer lyder sålunda alltifrån sin tillblivelse under häradsrätts domvärjo. Efter år 1904 har vidare 50 äldre städer lagts under landsrätt. För närvarande finns rådhusrätter i 41 av rikets 133 städer.
Antalet domsagor har under den angivna tidsperioden hållit sig i huvudsak konstant. År 1904 var antalet domsagor 120. Den ledande principen för indelning i domsagor var fram till omkring år 1920, att en domsaga ej borde vara större än att arbetet i domsagan kunde medhinnas av häradshövdingen, ett par notarier och biträden. Om arbetsmängden ökade så att denna organisation blev otillräcklig, delades domsagan eller företogs på annat sätt en omreglering av densamma. Denna utveckling ledde till att det år 1921 fanns 125 domsagor. Genom 1918 och 1920 års domsagostadgor fick domsagorna en fastare organisation. Personalen under häradshövdingen förstärktes. I stället för att dela domsagor med växande arbets— börda började man inrätta tjänster som biträdande domare i de mest arbets- tyngda domsagorna. Flera mindre domsagor förenades med angränsande dom— saga till större enheter. Vid rättegångsbalkens ikraftträdande år 1948 fanns 115 domsagor, varav 11 med tingsdomare. Man har därefter sökt undvika mycket stora domsagobildningar. Efter rekommendation av 1943 års domarutredning (SOU 1946: 57) delades de tre största dåvarande domsagorna. Även andra om- regleringar har skett i syfte att domsagorna ej skall bli alltför stora. Det nuva- rande antalet domsagor är 118.
Genom den snabba samhällsutveckling som ägt rum har domsagoindelningen nu alltmer kommit att framstå såsom otidsenlig. De förhållanden som ligger till grund för den nuvarande indelningen har på flera håll radikalt förändrats. Inte minst befolkningsomflyttningen från landsbygden till tätorter har medfört för- skjutningar i underlaget för donisagoorganisationen. Någon allmän översyn av domsagoindelningen har hittills inte ägt rum. Tydligtvis föreligger nu behov av en sådan översyn.
Frågan om ändringar i domsagoindelningen har även aktualiserats genom ett par nyligen avlämnade utredningar. Sålunda har stadsdomstolsutredningen i januari 1961 avgivit sitt slutbetänkande (SOU 1961: 6). Enligt utredningens för- slag skall staten överta kostnaderna för städernas domstolar och en enhetlig domarkår tillskapas. Några ändringar i nuvarande grunder för underrätternas sammansättning i tvistemål och brottmål har ej föreslagits, bortsett från vissa modifikationer i fråga om nämndens storlek och formerna för dess medverkan. Utredningen räknar emellertid med att rådhusrätt skall bibehållas endast i de större städerna. I de fall då rådhusrätten består skall dess domkrets samman- falla med staden; undantagsvis skall dock enligt förslaget domkretsen kunna utvidgas att omfatta kommun i stadens närhet. De städer vilkas rådhusrätt upp— hör bör enligt utredningen förenas med domsaga. Utredningen har gjort vissa uttalanden om de problem i avseende å domsagoindelningen, som kan uppkomma i samband härmed. Bl. a. har utredningen framhållit, att i vissa fall en domsago- reglering i samband med indragning av rådhusrätt kan vara motiverad t.ex. för att tillgodose önskemålet att de mera betydande städerna har nära tillgång till domsagokansli. Vidare kan enligt utredningens mening omorganisationen av råd- husrätterna aktualisera en allmän översyn av den judiciella indelningen i några län med alltför små domsagor eller med en eljest olämplig judiciell indelning. Som en allmän reflexion rörande grunderna för domsagoindelningen har utredningen uttalat, att domsagor med häradshövding som enda ordinarie domare inte längre kan komma i fråga såsom riktmärke och att det i stället finns anledning att räkna med att befolkningsrörelsen från landsbygden till tätorter kommer att leda till en fortsatt ökning av antalet domsagor med två eller flera ordinarie domare.
Ett annat utredningsförslag, som aktualiserar en översyn av domsagoindelningen, är indelningssakkunnigas i februari 1961 avgivna betänkande angående principer för en ny kommunindelning (SOU 1961: 9). De sakkunniga har föreslagit åtgärder i syfte att få till stånd en allmän översyn av den primärkommunala indelningen. Vad angår principerna härför har de sakkunniga framhållit, att kommunen bör ha en centralort av sådan storlek och med sådant läge, att den är en lämplig lokaliseringsort för såväl den samhällsservice kommunen skall tillhandahålla som för annan service. Det blir alltmer önskvärt att i ökad utsträckning låta den samhälleliga serviceverksamheten lokaliseras till det huvudsakliga spontana res- målet för ett områdes befolkning. Det gäller att söka åvägabringa en överensstäm— melse mellan administrativ indelning och de regioner, som tillkommit genom urbaniseringen och den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Enligt de sak7 kunnigas mening bör genomförandet av en ny kommunindelning grundas på kom- munernas frivilliga medverkan. De sakkunniga föreslår vissa åtgärder för att underlätta såväl samarbete mellan kommuner som frivilligt genomförda samman- läggningar. Därvid har de sakkunniga särskilt framhållit att den judiciella indel- ningen bör bli föremål för översyn.
På grund av nu anförda förhållanden finner jag erforderligt att en översyn göres av domkretsindelningen i hela riket, och jag vill förorda att sakkunniga tillkallas för detta ändamål. Vid översynen bör eftersträvas att få till stånd en
mera tidsenlig indelning, som — med beaktande av stadsdomstolsutredningens och indelningssakkunnigas förslag _ ger underlag för en rationellt utformad arbetsorganisation och i övrigt uppfyller de krav som bör ställas med hänsyn till rättsvårdens och den rättssökande allmänhetens intressen.
Departementschefen framhöll vidare att kompletterande direktiv torde få meddelas, sedan remissbehandlingen av stadsdomstolsutredningens he- tänkanden hade avslutats.
I direktiven den 29 december 1961 för utredningen om domstolsorganisa— tionen i dess helhet uttalas följande angående domkretsindelningen.
Nära förknippat med frågan om underrättens sammansättningsformer är spörs— målet om underrätternas domkretsar. I direktiven för den förut omnämnda utred— ningen för översyn av domkretsindelningen för underrätterna framhöll jag bl.a. att genom den snabba samhällsutveckling som ägt rum domsagoindelningen kommit att framstå som alltmer otidsenlig, att de förhållanden som ligger till grund för den nuvarande indelningen på flera håll radikalt förändrats och att inte minst befolkningsomflyttningen från landsbygden till tätorter medfört för- skjutningar i underlag för domsagoorganisationen. Med en enhetlig underrätts- organisation öppnas större möjligheter än förut att uppnå en efter de ändrade förhållandena avpassad domkretsindelning. Beträffande domkretsarnas storlek har stadsdomstolsutredningen uttalat, att domsagor med häradshövding som enda ordinarie domare icke längre kan komma i fråga som riktmärke och att det i stål— let finns anledning räkna med att befolkningsrörelsen från landet till tätorter kommer att leda till en fortsatt ökning av antalet domsagor med två eller flera ordinarie domare. Vi-d remissbehandlingen av stadsdomstolsutredningens betän— kande har tillskapandet av domkretsar, stora nog att sysselsätta tre lagfarna domare, vunnit anslutning från de flesta av de remissorgan med anknytning till domstols- väsendet, som uttalat sig i frågan. Även enligt min mening talar åtskilliga skäl för en övergång till domkretsar av sådan storlek, att de erbjuder tillräckligt arbetsunderlag för flera ordinarie domare. Därmed erhålles större valmöjligheter, när det gäller att finna den lämpligaste sammansättningsformen för olika typer av mål. Med domkretsar av denna storleksordning står även administrativa och ekonomiska fördelar att vinna icke minst därigenom att ökade möjligheter skapas att åvägabringa en rationell arbetsfördelning mellan befattningshavarna inom domstolen och att tillföra kansliarbetet den moderna kontorsteknikens landvin- ningar. Som allmän riktlinje för arbetet med en ny domkretsindelning för under- rätterna bör med hänsyn härtill gälla, att domkretsarna skall vara tillräckligt stora för att bereda full sysselsättning för flera ordinarie domare. Självfallet måste även allmänhetens intresse att utan alltför stor omgång kunna komma i förbin- delse med domstolens kansli vinna beaktande. Arbetet med domkretsindelningen bör ock ske under hänsynstagande till den indelning av länen för primärkomv munal verksamhet, som kan komma att ske på grundval av den proposition i ämnet, vilken nu är föremål för riksdagens behandling. På grund av det nära samband som råder mellan polis- och åklagarverksamheten å ena, samt den dömande verksamheten, å andra sidan, bör hänsyn jämväl tagas till den ändrade indelning av riket i polis- och åklagardistrikt, som kan komma att bli följden av de förslag, som framlagts av 1957 års polisutredning i dess principbetänkandc angående huvudmannaskapet för polisväsendet m.m. (SOU 1961:34). Vidare bör samråd ske med lagberedningen, vars uppdrag bl. a. omfattar frågan om rikets indelning i exekutionsdistrikt.
Departementschefen framhöll även att, med hänsyn till det behov av mera partiella ändringar i domkretsindelningen för underrätterna som på sina håll förelåg eller efter hand uppkom exempelvis vid landsrättsförlägg- ning av stad, utredningen borde bedriva arbetet så, att förslag till dylika ändringar kunde framläggas utan avvaktan på det slutliga resultatet av utredningens arbete.
Nuvarande domkretsindelning
Stadsdomstolsutredningen har i sitt betänkande Underrätterna (SOU 1961: 6) lämnat en Översikt av underrätternas utveckling och organisation (5. 15 ff) och även redogjort för den dåvarande domkretsindelningen (s. 111). I sitt betänkande Rådhusrätternas förstatligande (s. 101 ff) anknöt domstolskommittén till denna framställning, som kompletterades med upp— gifter om rikets underrätter vid ingången av år 1963.
Huvudbestämmelsen om indelningen av riket i domkretsar för underrätter är 1 kap. 1 & rättegångsbalken . Paragrafen har samma lydelse nu som vid rättegångsbalkens tillkomst. Här stadgas att allmän underrätt är på landet och i stad, som hör till domsaga, häradsrätt och i annan stad rådhusrätt. Domsaga utgör ett tingslag. Är en domsaga mycket vidsträckt eller förelig— ger eljest synnerliga skäl, kan den ha två eller flera tingslag. Tingslag är häradsrättens domkrets. —— Domsaga förestås av häradshövding. Därjämte skall det, om göromålen kräver det, som biträdande domare finnas en eller flera tingsdomare. För rättsskipningen i rådhusrätt skall finnas borgmästare och rådmän.
Frågan huruvida stad skall ha egen jurisdiktion eller ej besvaras inte av rättegångsbalken. Av domförhetsreglerna för rådhusrätt i 1 kap. 11 åframgår emellertid att en förutsättning för rådhusrätt är att göromålen bereder sys- selsättning åt borgmästare och minst två rådmän. Denna grundsats kom även till uttryck i den i samband med rådhusrätternas förstatligande upphävda lagen den 17 juni 1932 (nr 263) om stads och landsbygds förenande i judi- ciellt avseende. Enligt denna lag ägde Kungl. Maj:t på framställning av stadsfullmäktige eller eljest med deras samtycke förordna att rådhusrätt i stad skulle upphöra och staden i judiciellt avseende förenas med domsaga. Beträffande stad, där domstols- och magistratsgöromålen ej beredde syssel- sättning åt, förutom borgmästaren, minst två lagfarna ledamöter i rådhus- rätten, ägde Kungl. Maj:t även utan stadsfullmäktiges samtycke meddela sådant förordnande. I samband med rådhusrätternas förstatligande har 1932 års lag ersatts av lagen 20 november 1964 (nr 647) med vissa bestäm- melser angående stads förenande med domsaga. Kungl. Maj:ts befogenhet att förordna om landsrättsförläggning av stad har därigenom gjorts obe- roende av kommunalt beslut.
Enligt 1 kap. 1 & rättegångsbalken äger Kungl. Maj:t förordna om indel-
ning i tingslag. Direkta lagföreskrifter om indelningen i domsagor saknas. Det anses emellertid tillkomma Kungl. Maj:t att också bestämma om dom- sagoindelningen. Med hänsyn till de ändringar i personaluppsättning och anslagsbehov, som en domsagoreglering kan föranleda, får riksdagen emel- lertid ofta ett avgörande inflytande på frågan.
Vid ingången av år 1966 fanns i riket 115 domsagor och 33 rådhusrätter. Detta innebär en minskning sedan år 1963 _ till vilket år uppgifterna i dom- stolskommitténs förra betänkande hänför sig —— av antalet domsagor med 3 och av antalet rådhusrätter med 6. Enligt beslut av Kungl. Maj:t har den 1 juli 1966 ytterligare en rådhusrätt — i Kristinehamn -—— upphört och staden förenats med domsaga. Beträffande 10 domsagor har förordnats att, sedan tjänsten som häradshövding efter innehavarens avgång blivit vakant, tjänsten tills vidare inte skall återbesättas.
Av förenämnda 115 domsagor hade 53 vid ingången av år 1966 en dömande personal av två eller flera ordinarie domare, således häradshövding samt en eller flera tingsdomare. I en domsaga (Södra Roslags) tjänstgjorde 4 tingsdomare. I 4 domsagor tjänstgjorde 3 tingsdomare och i 4 domsagor 2 tingsdomare. De tre domsagorna med säte i Östersund hade gemensamt en tingsdomare. Det totala antalet tingsdomare uppgick den 1 januari 1966 till 69.
I omkring 25 av tingsdomardomsagorna tjänstgör regelmässigt —— an- tingen stadigvarande eller viss del av året — även en eller flera icke-ordi- narie domare, tingssekreterare eller s.k. fiskalskompetenta biträden. I om- kring 30 domsagor, som saknar tingsdomare, har häradshövdingen likväl till sitt biträde sådan icke-ordinarie domare under åtminstone någon del av året. Övriga omkring 25 domsagor kan betecknas som endomardomsa- gor, d.v. s. göromålen i domsagan kräver regelmässigt inte fler lagfarna domare än häradshövdingen.
Av domsagorna hade 35 två eller flera tingsställen under år 1966. Det före- kommer ofta att två eller flera underrättskanslier är förlagda till samma ort. Medräknas rådhusrätterna hade år 1966 31 platser i riket två eller flera un- derrättskanslier. Stockholm och Östersund var vardera säte för fyra under- rätter. Var och en av städerna Uppsala, Växjö, Kristianstad, Göteborg, Karl- stad, Örebro och Umeå var säte för tre underrätter.
I befolkningshänseende fördelade sig domsagorna vid ingången av år 1966 som uppställningen på motstående sida visar.
De 33 rådhusrätter som vid ingången av år 1966 fanns i riket kan efter an- talet rådmän indelas i fyra grupper. Till den första gruppen hör Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt och rådhusrätten i Malmö. Den 1 januari 1966 fanns i dessa rådhusrätter tillhopa 124 rådmanstjänster. Till den and- ra gruppen hör rådhusrätterna i Norrköping, Västerås, Uppsala, Örebro, Häl- singborg, Linköping och Gävle. Antalet rådmän i dessa rådhusrätter varierar
Under 10 000 inv. 0 10 001— 15 000 1 15 001— 20 000 4 20 001— 25 000 11 25 001— 30 000 11 30 001— 40 000 29 40 001— 50 000 30 50 001— 60 000 16 60 001— 70 000 5 70 001— 80 000 3 80 000;100 000 2 över 100 000 inv. 3
Summa 115
mellan fyra och fem. Till den tredje gruppen hör rådhusrätter med tre råd- män, nämligen rådhusrätterna i Borås, Eskilstuna, Sundsvall, Jönköping, Umeå, Karlstad och Karlskrona. Till den fjärde och sista gruppen slutligen hör rådhusrätter med endast två rådmän, nämligen rådhusrätterna i Söder- tälje, Lund, Halmstad, Kalmar, Uddevalla, Luleå, Växjö, Landskrona, Ny- köping, Motala, Kristianstad, Östersund, Skellefteå, Kristinehamn, Väners- borg och Varberg.
Liksom i domsagorna tjänstgör i en del rådhusrätter också tingssekrete- rare eller fiskalkompetenta biträden. Frånsett rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö finns sådana befattningshavare vid ett tiotal rådhus- rätter.
Vidare finns vid ett antal rådhusrätter assessorer på övergångsstat. Bort- sett frän rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö har följande rådhusrätter flera sådana befattningshavare nämligen rådhusrätten i Norr- köping fyra, rådhusrätten i Hälsingborg tre och rådhusrätten i Linköping två.
I fråga om invånareantalet fördelade sig städerna med rådhusrätt vid ingången av år 1966 som följande uppställning visar.
Under 10 000 inv. 10 001_ 20 000 20 001— 30 000 30 001— 40 000 40 001— 50 000 50 001— 60 000 60 001— 70 000 70 001_ 80 000 80 001— 90 000 90 001—100 000 100 001—300 000 300 001—500 000 Över 500 000
03 wl—HHmewmu-mximo
Summa
En sammanställning över samtliga underrätter i riket den 1 januari 1966 med angivande av folkmängd och domarpersonal samt, för domsagorna, kansliort och tingsställen, är fogad vid betänkandet som Bilaga A.
3—614831
Tidigare indelningsändringar m. m.
I 1963 års betänkande har kommittén redogjort för utredningar och tidigare förslag rörande domkretsindelningen. Indelningsförslagen har endast i be- gränsad omfattning avsatt spår i praktiken. Under 1900-talet har främst tre statliga utredningar behandlat domkretsindelningen för underrätterna, nämligen dels de s.k. ekonomisakkunniga i betänkande angående ordnande av vissa ekonomiska och organisatoriska förhållanden vid genomförandet av rättegångsreformen (SOU 1928:20), dels 1943 års domarutredning i betänkande angående vissa organisations-, utbildnings— och tjänstgörings- frågor vid domstolarna (SOU 1946:57), dels stadsdomstolsutredningen i betänkandet Underrätterna (SOU 1961: 6).
Ekonomisakkunniga redovisar i sitt betänkande ett av dåvarande härads- hövdingen Karl Schlyter utarbetat förslag till indelning av riket i under- rätter. Förslaget bygger på principer för underrättsindelningen, som fram— lagts av processkommissionen i betänkande angående rättegångsväsendets ombildning (SOU 1926: 31). Processkommissionen ansåg att arbetet i en underrätt i princip borde vara så omfattande att det på kvalitativa grunder kunde fördelas i tre grupper, som var och en gav full arbetsbörda för en domare. Enligt Schlyters förslag skulle riket indelas i 93 domsagor. Av dessa skulle 7 vara stadsdomsagor. Schlyter utgick därvid från att städer med ett invånartal under 36000 skulle ingå i domsaga tillsammans med större eller mindre del av kringliggande landsbygd.
1943 års domarutredning framlade ej något utarbetat förslag till ny domkretsindelning för underrätterna men angav vissa allmänna riktlinjer för hur en sådan indelning borde ske. Enligt utredningen borde mycket stora domsagobildningar undvikas. Som ledande princip ansåg utredningen böra gälla, att — där det under hänsynstagande till samtliga föreliggande om- 'ständigheter lämpligen befunnes kunna ske — hellre tillskapa ett något större antal domsagor, som var och en med hänsyn till de kvalificerade göromålen erbjöd tillräckliga arbetsuppgifter för en häradshövding, än att låta domsagorna bli så stora att häradshövdingen nödgades överlämna en mera väsentlig del av de viktigare dömande uppgifterna till andra befatt- ningshavare inom domsagan. Utredningen betonade att det visserligen var önskvärt, att de med avseende å folkmängd och arbetsbörda minsta dom— sagorna bringades att upphöra, men att detta endast i ett mindre antal fall lät sig göra. Utredningen ansåg att främst de tre största av de dåvarande domsagorna borde delas, nämligen Södra Roslags (90 426 inv. år 1945), Södertörns (73 546 inv. samma år) samt Askims, Hisings och Sävedals domsaga (57 967 inv. samma år). I anslutning till denna uppfattning har under 1950-talet genom utbrytning ur Södra Roslags domsaga tillkommit Solna domsaga och genom utbrytning ur Södertörns domsaga bildats
Svartlösa domsaga. Vidare har genom domsagoreglering i göteborgsområdet bildats nuvarande Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga, Askims och Mölndals domsaga samt Orusts, Tjörns och Inlands domsaga.
Stadsdomstolsutredningen uttalade i sitt nämnda betänkande, att dom- sagor med häradshövding som enda ordinarie domare inte längre kunde komma i fråga som riktmärke för domsagoindelningen utan att man i stället syntes få räkna med att befolkningsrörelsen från landsbygden till jämförelsevis få större tätorter kom att leda till en fortsatt ökning av an— talet domsagor med två eller flera ordinarie domare. Stadsdomstolsutred- ningen föreslog att 23 av de dåvarande städerna med rådhusrätt skulle judiciellt förenas med domsaga och att rådhusrätt endast skulle finnas i 18 städer. I särskilda till stadsdomstolsutredningens betänkande fogade yttranden av två av utredningens experter, rådmannen Birger Brandt och kanslirådet Ebbe Magnander, förordades en övergång till större domkretsar än utredningen torde ha åsyftat. Herr Brandt gjorde gällande att betydande fördelar stod att Vinna vid genomförandet av en domkretsindelning med minst tre juristdomare i varje domkrets samt att svårigheterna att utforma en ny organisation efter den principen ingalunda var oöverkomliga. Enligt ett av honom uppgjort — inte publicerat — utkast till domkretsindelning skulle antalet domkretsar minskas från de 159, som fanns vid ingången av år 1961, till 93. — Herr Magnander framhöll, att regelmässigt höjd effekti- vitet i domstolsarbetet erhölls vid domstolar, som nått sådan storlek att minst tre till fyra domare var kontinuerligt sysselsatta inom organisationen samt anförde att från administrativt-ekonomiska synpunkter starka sym— patier måste uttalas för en, arbetsorganisatoriskt sett, enhetlig domstolstyp för underrätterna i gemen av denna storlekstyp.
Sedan den 1 januari 1959 har någon delning av domsaga inte ägt rum. Däremot har åtskilliga underrätter erhållit större domkretsar. Detta har i flertalet fall skett genom att stad, som dittills haft egen jurisdiktion, för- enats judiciellt med domsaga.
I början av 1950-talet ägde en allmän översyn av domsagoindelningen rum i syfte att anpassa häradsrätternas domkretsar till den nya kommun- indelning, som trädde i kraft den 1 januari 1952. Sistnämnda dag genom- fördes den revision av rikets indelning i borgerliga primärkommuner, som allmänt brukar kallas storkommunreformen. Som norm uppställdes härvid att en kommun borde ha ett invånartal av 3 000. Minimistorleken för en kommun skulle vara 2 000 personer. Genom reformen nedgick antalet landskommuner från 2 281 till 816. Sammanlagda antalet primärkommuner blev 1 037. Den nya kommunindelningen bröt på ett stort antal ställen gräns för domsaga, även om de bristande överensstämmelserna mellan kommun— och domsagoindelning som härvid uppstod ingenstädes var av större omfatt- ning. I samtliga fall anpassades domsagoindelningen efter den nya kommun— indelningen. I brev till hovrätterna meddelade Kungl. Maj:t förordnande om
vilka kommuner som de berörda domsagorna från och med den 1 januari 1952 skulle omfatta (SFS 1950: 442—459 och 1951: 11, 79, 98, 121, 353).
Redan tio år senare var tiden mogen för en ny kommunreform. Förslag härutinnan framlades av de s. k. indelningssakkunniga i betänkandet Principer för en ny kommunindelning (SOU 1961: 9). Betänkandet ligger till grund för Kungl. Maj:ts i det föregående omförmälda proposition till riksdagen (1961:180) och den beslutade indelningen i kommunblock. I sina motiv anförde de sakkunniga bl. a. att transportväsendets strukturella omdaning i högsta grad ändrat förutsåttningarna för den kommunala verksamheten. Inflytandet över omgivande landsbygd hade övergått på ett mindre antal välutrustade större tätorter, till vilka industrin och service- verksamheterna successivt koncentrerades. Det blev alltmer önskvärt att i ökad utsträckning låta den samhälleliga serviceverksamheten lokaliseras till det huvudsakliga spontana resmålet för ett områdes befolkning. Genom en kommunindelning efter dessa principer byggdes kommunerna upp kring tillräckligt stora och livskraftiga centralorter, vilket i de flesta fall också utgjorde grund för en fördelaktig och positiv befolkningsutveckling. De sakkunniga förutsatte att ett genomförande av förslaget åtföljdes av en översyn av bl. a. den judiciella indelningen. Det skulle enligt de sakkunnigas mening stå i god överensstämmelse med de riktlinjer, som föreslagits för en kommunindelningsreform, om statsmakterna föregick kommunerna i detta avseende samt underlättade kommunsammanläggningarna genom att an- passa de judiciella och administrativa indelningarna redan till kommun- blocksbildningarna. En sådan anpassning skulle kunna genomföras i ett sammanhang för hela landet oavsett när de olika kommunsammanlägg- ningarna kom till stånd.
Som i inledningen berörts har Kungl. Maj ;t genom särskilda beslut fast- ställt planer för länens indelning i kommuner, innebärande att dittillsvaran- de kommuner eller delar därav sammanförts till 281 kommunblock. Indel- ningen i kommunblock bygger bl. a. på en inom arbetsmarknadsstyrelsen år 1961 gjord tätortsklassificering och indelning av landet i A-, B- och C- regioner. Syftet med arbetsmarknadsstyrelsens utredning har varit att få underlag för ställningstagande i frågor om var service- och produktions— företag bör lokaliseras. A—regionerna omfattar i regel ett befolkningsunder- lag om minst 30000 invånare, B-regionerna minst 15 000 invånare och C-regionerna minst 7500 invånare. Antalet A-regioner har upptagits till 91 med en folkmängd växlande från cirka 30 000 till i den största (Stock- holmsregionen) 1,2 millioner. Varje A-region har en, undantagsvis två centralorter, A-centra, vilka förutsätts ha ett differentierat affärsliv, lasa- rett, gymnasium, domsagokansli, daglig tidning m.m. Vid tätortsklassifi- .cering har serviceutrustning och befolkningsunderlag använts som grund. Därvid har man bl.a. utnyttjat Handelshögskolans i Stockholm tätorts- register. I de fall två eller flera orter haft lika stort inflytande, har för
gränsdragningen använts bl.a. uppgifter om tidningsspridningsområden, elevrekryteringen till högre skolor, upptagningsområden för lasarett, av- stånd och kommunikationer, särskilt vägtrafikens inriktning. I en del fall har man också beaktat telefonsamtalsinriktningen.
I nio fall har centralorten för en A—region betecknats som ett dubbel- centrum. Dessa dubbelcentra är Nässjö/Eksjö, Hultsfred/Vimmerby, Troll— hättan/Vänersborg, Lidköping/Skara, Säffle/Åmål, Hallsberg/Kumla, Här- nösand/Kramfors, Gällivare/Malmberget och Haparanda/Kalix.
Inom inrikesdepartementet har expertgruppen för regional utrednings- verksamhet (ERU) den 29 mars 1966 framlagt förslag till indelning av riket i 71 kommunblocksregioner vilka främst är avsedda att vara redovis- ningsenhcter för statistik. Som utgångspunkt vid indelningen har valts arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner. Vid indelningen har eftersträvats att kommunblocksregionerna skall utgöra näringsgeografiska enheter.
Slutligen bör nämnas att utvecklingen synes kunna leda till att den nu- varande uppdelningen i landskommuner, köpingar och städer avskaffas och en enhetlig kommuntyp införs. Den med stöd av Kungl. Maj:ts be- myndigande den 23 januari 1959 tillsatta kommunalrättskommittén har 1962 erhållit i uppdrag att utreda de problem som sammanhänger härmed.
1963 års principförslag jämte remissyttranden
I betänkandet om rådhusrätternas förstatligande sammanfattar kommittén i följande sex punkter de riktlinjer kommittén ansett böra gälla beträffande domkretsindelningen för underrätterna.
1. Det bör eftersträvas att varje domkrets ges sådan storlek, att den möjliggör en effektiv och ändamålsenlig underrättsorganisation. Ur dessa synpunkter bör en domkrets regelmässigt vara tillräckligt stor att bereda sysselsättning åt minst tre domare.
2. Principiellt bör, särskilt ur driftsekonomiska och allmänt administrativa syn- punkter, ej till någon ort förläggas mer än en underrätt. I vad mån principen kan upprätthållas är en avvägningsfråga, som får bli beroende på omständigheterna i det särskilda fallet. Bl. a. byggnadsekonomiska och byggnadskulturella synpunkter kan härvid spela in.
3. Domkretsarna bör uppbyggas med kommuner som minsta enheter. Även kommunblocken bör bevaras odelade. Skulle i något fall undantag från denna regel av särskild anledning befinnas önskvärt, måste i vart fall tillses att dom- kretsarna får sådan storlek och utformning att de inkorporeringar eller samman- läggningar av kommuner inom blocket, som framdeles kan komma att ske, inte behöver medföra att domkretsindelningen för den skull ändras.
4. Indelningen i åklagardistrikt och i utmätningsmannadistrikt måste beaktas. Domkretsgränser och distriktsgränser bör helst ej skära varandra. Måste för att man skall få till stånd en ändamålsenlig domkretsindelning gränserna för utmät- ningsmannadistrikten genombrytas, bör i första hand åklagardistriktens gränser följas. Låter ej heller detta sig göra, bör undersökas möjligheten att följa polis— distriktsindelningen.
5. Länsgränserna bör i princip respekteras. Om ett åklagar- eller utmätnings- mannadistrikt skär länsgränserna, bör dock distriktsgränserna ges företräde framför länsgränserna. Omfattar ett kommunblock delar av flera län, bör i första hand länsgränserna följas, men samtidigt bör domkretsindelningen göras sådan att den ej behöver ändras för den händelse ändringar i den kommunala indel- ningen inom kommunblockhildningens ram framdeles sker. I den mån ändringar av länsgränserna kan förutses bli följden av den pågående översynen av länsindel- ningen, bör på motsvarande sätt hänsyn härtill tagas.
6. Genomförandet av den nya domkretsindelningen bör ske successivt under hänsynstagande till de praktiska förutsättningar som kan erbjuda sig att göra övergången så mjuk och smidig som möjligt. De närmare riktlinjerna härvidlag får uppdragas, sedan indelningen detaljplanerats.
Skälen för den under 1 redovisade principen att varje domkrets bör vara tillräckligt stor att bereda sysselsättning åt minst tre domare utvecklar kommittén i huvudsak sålunda (s. 111 ff).
I ett enhetligt underrättssystem —— där alltså någon skillnad mellan stadsrätt och landsrätt inte finns — bör indelningen i domkretsar ske uteslutande med sikte på att skapa så ur olika synpunkter lämpliga arbetsenheter som möjligt. Allmän- hetens berättigade krav på en god rättsvård kommer härvid i förgrunden. Stor betydelse måste fästas vid sådana förhållanden som samhörigheten, geografiskt och i annat hänseende, olika orter och bygder emellan, centrumbildningar, kom— munikationer och förutsåttningarna över huvud för behövlig kontakt mellan dom- stolen och domkretsens olika delar. Av vikt för rättsvården är, att domkretsen får sådan omfattning att den ger tillräckligt underlag för en ändamålsenlig och effek- tiv domstolsorganisation. Organisatoriska liksom allmänt administrativa synpunk- ter måste på det hela taget tillmätas synnerligt beaktande. Ändamålsenlig organisa- tion och administration är ovillkorliga förutsättningar för att rättsväsendet skall kunna fungera tillfredsställande. Att i detta sammanhang ekonomiska hänsyns- taganden kommer in i bilden säger sig självt.
Enligt direktiven för domstolskommittén gäller som allmän riktlinje för en ny domkretsindelning, att domkretsarna skall vara tillräckligt stora för att bereda full sysselsättning för flera ordinarie domare. I direktiven framhålls, att med domkretsar av denna storlek skapas ökade möjligheter att åvägabringa en ratio- nell arbetsfördelning mellan befattningshavarna inom domstolen och att tillföra kansliarbetet den moderna kontorsteknikens landvinningar. Samma synpunkter understrykes av stadsdomstolsutredningen, som anför att i en större domstol domarna kan mera odelat ägna sig åt den dömande verksamheten och bland den icke rättsbildade personalen arbetet kan fördelas så, att personalen utnyttjas mera rationellt och effektivt. Vidare uttalas bl. a. att i en större domstol arbets- krafterna kan hållas vid en jämnare sysselsättning samt att den större domstolens mera elastiska organisation gör det lättare att utan förstärkningar bemästra till- fälliga påfrestningar i arbetet.
Sistberörda synpunkt är icke minst viktig. Den större domstolens större elasti- citet är en mycket väsentlig fördel. En domstol med endast en eller ett par domare har svårt att hålla arbetet flytande vid sjukdomsfall eller av annan orsak föran- ledd ledighet, som normalt alltid måste tagas i beräkning, liksom också vid sådana periodvis återkommande förskjutningar i arbetsbelastningen som orsakas av ökad måltillströmning eller målens svårighetsgrad och omfattning. Men inte endast vad gäller antalet domare måste synpunkter av detta slag tilläggas stor betydelse. Elasticiteten hos den större arbetsenheten är av värde också för de olika sidorna av
kansliarbetet. Detta åvilar numera i väsentlig utsträckning icke-rättsbildad, före- trädesvis kvinnlig personal. Endast en förhållandevis stor domstol kan ha den personaluppsättning som är nödvändig för att icke vid inträffande förfall bland kanslipersonalen, särskilt för någon med mera kvalificerade arbetsuppgifter, be- svärande rubbningar till förfång för allmänheten skall uppkomma. Allmänt kan sägas att ju större en domkrets är, dess mindre känslig blir domstolen för stör- ningar av angivet slag.
Små domkretsar är också sårbara i ett annat, särskilt med hänsyn till den fram- tida utvecklingen, betydelsefullt hänseende, nämligen vid sådan ändring i dom- kretsarnas storlek som kan bli en följd av ändrad kommunal indelning. Om genom dylik indelningsändring en domkrets minskar och en annan ökar i omfattning, kan detta få vittgående följder i judiciellt avseende för den händelse de av änd- ringarna berörda tidigare domkretsarna är små. Är däremot domkretsarna för- hållandevis stora, behöver ändringarna ej alls påverka själva domkretsindel- ningen och blir återverkningarna på sådana därmed sammanhängande frågor som behovet av domslokaler och arbetskraft betydligt lättare att komma till rätta med.
Att små domkretsar och domstolar administrativt och organisatoriskt sett i åt- skilliga hänseenden är underlägsna större arbetsenheter får därför anses oveder- sägligt. På det hela taget måste det innebära en rationalisering att i stället för ett stort antal relativt små enheter ha ett mindre antal relativt stora. Antalet avdömda mål per domare växlar i domsagorna från i vissa domsagor mindre än 200 till i andra mer än det dubbla. I rådhusrätterna är förhållandet likartat. En sådan ojämnhet i arbetsbelastningen är icke lycklig. En successiv årlig förstärkning av personalen i de mest arbetstyngda domsagorna har nödvändiggjorts. Å andra sidan . har arbetskraften i de mindre enheterna icke kunnat fullt utnyttjas. Genom om-
bildning till större domkretsar kan en utjämning ske utan att därför det totala an- talet domare behöver ökas. Även i fråga om tingsnotarier och icke rättsbildad personal torde på motsvarande sätt genom utökning av domkretsarna en bättre fördelning av arbetskraften kunna åstadkommas.
Som en ej oväsentlig fördel med större domkretsar må dessutom framhållas de möjligheter till samspråk och diskussioner ej blott i tveksamma mål utan över huvud taget i juridiska ämnen som förhandenvaron vid en och samma domstol av flera domare med erfarenhet i yrket erbjuder.
Hur stor personal, i första hand hur många domare, som en domkrets lämpligen minst bör ha arbetsunderlag för, om domstolen skall fylla de krav på en rationell arbetsenhet, som angivits i det föregående, kan diskuteras. En domstol med alle- nast en domare håller uppenbarligen icke måttet. Ökas antalet domare i dom- kretsen till två, blir läget genast bättre. Men icke heller en domkrets av sådan storlek erbjuder de möjligheter till ändamålsenlig fördelning av arbetet och effek- tivt utnyttjande av personella och tekniska resurser, som måste eftersträvas. Den tillgängliga reserven vid ledigheter eller behov av extra arbetsinsats blir också prak- tiskt taget obefintlig. Ur administrativa synpunkter skulle det mest önskvärda vara, att varje domstol vore tillräckligt stor att kunna bära dylika tillfälliga påfrest- ningar utan att behöva anlita hjälp utifrån. I en liten domstol finns ej utrymme för befattningshavare med uteslutande eller huvudsaklig uppgift att vikariera för de ordinarie domarna. Förutsättningen för att sådan vikarie ständigt skall kunna vara knuten till en domstol är, att denna är tillräckligt stor att bereda sysselsätt- ning åt sex å sju domare, av vilka kanske dock någon skulle kunna vara icke- ordinarie befattningshavare på utbildningsstadiet.
Även om icke alla domstolar kan bli så stora som nu antytts, är det dock ange- läget att varje domstol får en organisation som möjliggör en ändamålsenlig fördel-
ning av arbetet samt medför att mer eller mindre tillfällig ökning i arbetsbördan eller frånvaron av personal icke ovillkorligen kräver insättning av extra arbets- kraft. Jämväl i större domstolar kan naturligtvis rubbningen i den normala arbets— gången föranleda svårigheter. Men dessa blir dock där jämförelsevis mindre be- svärande. Att för närvarande vissa domsagor är så små sammanhänger med att domsagoindelningen ursprungligen skedde efter principen att i en domsaga ej skulle finnas mer än en ordinarie domare, häradshövdingen. Denna princip hade naturligtvis sin grund i häradsrätternas domförhetsregler, enligt vilka mer än en lagfaren domare ej samtidigt deltar i något mål. Enligt domstolskommitténs för- slag skall, i samband med att ett enhetligt underrättssystem genomförs, göras den ändringen i domförhetsreglerna att tvistemål i vissa fall skall även vid hä- radsrätt avgöras under medverkan av flera än en lagfaren domare. Det jurist- kollegium, som sålunda skall kunna förekomma, förutsätts skola bestå av tre domare. Det torde med hänsyn härtill vara naturligt att, när det gäller att be- stämma minimistorleken för de domkretsar, som skall ingå i det nya underrätts— systemet, man i princip utgår från att varje domkrets åtminstone bör kunna be- reda sysselsättning åt detta domarantal. Väl är det tänkbart att en domstol vid behov av juristkollegium lånar en domare från annan domstol eller erhåller för- stärkning från hovrätten. Utvägar av detta slag är emellertid förenade med olägen- heter av arbetsorganisatorisk art. Även om möjligheter till avvikelser måste före— ligga, är det som allmän regel givetvis bäst, att varje domstol har till sig knutet för ändamålet tillräckligt antal domare. Något ovillkorligt krav på att samtliga tre domare som härför erfordras skall vara ordinarie torde ej böra uppställas. Det är emellertid en allmänt omfattad princip att domare bör vara ordinarie. Undantag från denna princip förutsättes såvitt möjligt ske endast i den mån så påkallas . vid semester eller annan ledighet för de ordinarie domarna eller ur utbildnings— synpunkt.
Kommitténs förslag rörande principerna för domkretsindelningen var inte enhälligt. Reservation anmäldes av en av de sakkunniga, häradshövdingen Eric Stangenberg. Vidare avgavs särskilda yttranden dels av en av kom- mitténs experter, lagmannen Bengt Sandström, dels av fyra ledamöter av kommitténs rådgivande nämnd, nämligen riksdagsledamöterna fru Astrid Kristensson samt herrar Erik Larsson, Erik Svedberg och Gustaf Svensson.
I sin reservation hävdade herr Stangenberg, att domkretsarna i princip bör vara så stora, att de bereder sysselsättning åt två ordinarie domare. Herr Stangenberg ansåg vidare att flera underrätter bör kunna vara förlagda till samma ort. Reser- vanten uttalade bland annat, att alltför mycket s. k. rationella synpunkter tillåtits vara avgörande vid formandet av principer för en ny domkretsindelning. Till- räcklig hänsyn hade ej tagits till de värden som ligger i historia och tradition. En eventuell minskning av underrätternas arbetsvolym skulle vid bifall till princip— förslaget om minst tre domare i varje domkrets medföra en sådan avsevärd ut- sträckning av domkretsens område att den icke tedde sig rimlig ur vare sig bygdens, allmänhetens, rättsvårdens eller juristernas synpunkt. Mot alltför stora domkretsar kunde i övrigt anföras, att med administrationen av sådana kunde vara förenad risk för att övervakningen av arbetet och utbildningen av notarier eftersattes. En av de mera allvarliga nackdelarna med den föreslagna domkrets— reformen ansåg reservanten vidare vara den högst avsevärda nedgång i antalet chefsdomartjänster, som blev följden av större men färre domkretsar.
Herr Sandström förklarade i sitt yttrande, att han delade häradshövdingen Stang-
enbergs betänkligheter mot förslaget att i princip ej till någon ort må förläggas mer än en underrätt. Sandström ansåg att det saknades stöd för att så stora arbetsenhe— ter representerar en ändamålsenligare och lämpligare underrättsorganisation än domkretsarna i enlighet med kommitténs riktlinjer i övrigt. Sandström påpekade även att förslaget härutinnan — utöver vad som följde av tillskapandet i princip av domkretsar som ger sysselsättning åt tre domare _ ledde till en ytterligare vä- sentlig minskning av antalet chefsdomartjänster, ägnat att menligt inverka på re- kryteringen till domarbanan.
De fyra ledamöter av den till kommittén knutna rådgivande nämnden, som avgivit särskilt yttrande, anförde att de visserligen instämde i önskvärdheten av att domsagorna i regel blev tillräckligt stora att bereda sysselsättning åt minst tre domare men ansåg att såväl geografiska som andra skäl dock talade för att dom- sagor med två domare kunde vara motiverade. Nämnda ledamöter förklarade sig beträffande olägenheterna av alltför stora domsagor i allt väsentligt dela den mening som kommit till uttryck i häradshövding Stangenbergs reservation.
Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande har tanken, att dom— kretsarna skall utformas enligt enhetliga principer för helariket bara kri- tiserats av Svenska kommunförbundet, som anser att domkretsarnas ut- formning bör bestämmas genom avgöranden från fall till fall och under avvägning av praktiskt och organisatoriskt betingade synpunkter. Som mo- tiv härför åberopar förbundet framför allt att befolknings- och kommuni- kationsförhållandena i så hög grad varierar i vårt land.
Förslaget under 1 att varje domkrets skall vara stor nog att bereda ar- betsunderlag åt minst tre domare biträds av det alldeles övervägande an- talet remissorgan. Sålunda tillstyrks eller lämnas förslaget utan erinran av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), nedre justitierevisionen (ma- joriteten), Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, samtliga rådhusrätter, över— ståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, 1961 års storstadsutredning, pb- lisberedningen, länsindelningsutredningen, Sveriges advokatsamfund, För- eningen Sveriges landsfogdar, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Sveriges juristförbund, flertalet av de stadskommunala organ, som yttrat sig i frå- gan, samt några tingshusbyggnadsskgldige.
De nämnda remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till vad kommit- tén har anfört som grund för den förordade principen. Ett stort antal re- missorgan uttalar, att avsteg från principen ej bör ske, om det inte påkallas av särskilda skäl. Åtskilliga remissorgan påpekar att det —— särskilt med hänsyn till att kommittén föreslagit att juristkollegial sammansättning av underrätt skall kunna förekomma vid särskild huvudförhandling i tviste- mål — synes naturligt att som riktlinje ange att en domkrets bör vara till- räckligt stor för att bereda sysselsättning åt minst tre domare.
Göta hovrätt uttalar, att hovrätten — om vissa principer redan nu anses böra fastläggas för domkretsindelningen _— i vissa avseenden kan ansluta sig till kommitténs uttalanden. Hovrätten framhåller att det synes ända- målsenligt att domsagor med tre domare i stor utsträckning bildas efter
hand. På många håll skulle detta, med eller utan sammanslagning med stad som nu har rådhusrätt, kunna ske utan hårdare ingrepp i bestående traditioner och utan olägenheter för allmänheten, som när samma stad redan nu är säte för både rådhusrätt och häradsrätt eller för flera härads- rätter men även eljest i vissa fall. Däremot anser hovrätten inte önskvärt att eftersträva att domstolen består av flera än tre domare, om än detta i en del fall också kan godtas. Och vidare understryker hovrätten bestämt att det inte får bli ett krav över hela linjen att domkretsen skall kunna uppbära minst tre domare.
Kommitténs förslag avstyrks i förevarande hänseende av sex ledamöter av nedre justitierevisionen, ett tiotal tingshusbyggnadsskyldige och några stadskommunala organ. Dessa remissinstanser ansluter sig i allmänhet till häradshövding Stangenbergs reservation och hävdar att domkretsarna i princip bör vara så stora, att de bereder sysselsättning åt två ordinarie domare. Nämnda sex ledamöter av nedre justitierevisionen förordar även en uppdelning av vissa av de större domsagorna. Flera tingshusbyggnads- skyldige, som avstyrker förslaget, anser att särskilt för inskrivningsväsen— det olägenheter skulle uppstå med stora domkretsar, eftersom stora inskriv- ningsenheter skulle medföra minskad service för den rättssökande allmän- heten. Svenska kommunförbundet hävdar att mot en väsentlig förstoring av underrätterna och därmed även domkretsarna bl. a. talar dels angelä— genheten av att nämnden besitter lokal- och personkännedom, dels allmän- hetens anspråk på att avståndet till tingsställe och domsagans kansli icke blir alltför stort, dels de nya lokalbehov som uppstår på grund av en star- kare koncentration av underrätterna.
Några av de tillstyrkande remissorganen såsom hovrätten för Västra Sve- rige och hovrätten för Övre Norrland anser att man i vissa fall bör nöja sig med tvådomardomkretsar. Hovrätten för Västra Sverige framhåller den av arbetsmarknadsstyrelsen verkställda indelningen av riket i omkring 100 A-regioner, var och en med en eller undantagsvis två centralorter, som förutsätts ha bl. a. domsagokansli. Enligt hovrättens mening bör den om- ständigheten att en ort är sådan som avses med beteckningen A-centrum vara ett skäl för att ha ett underrättskansli på orten, även om domkretsen därigenom erhåller endast två domare. De olägenheter som det skulle inne- bära att tillföra en domstol, där det endast finns två domare, en tredje leda- mot i händelse av juristkollegial sammansättning vid särskild huvudför- handling i tvistemål, anser hovrätten ej vara alltför svåra att bemästra. I första hand borde hovrätten tillhandahålla den arbetskraft som krävs. I andra hand kommer i fråga att anlita domare i någon närbelägen dom- stol. Även rådhusrätten i Borås anknyter till rikets indelning i A-regioner. Rådhusrätten påpekar att kommitténs huvudförslag ej torde medge att ens landets A-regioner utrustas med domstolskansli i sin huvudort och att det för många sådana orter, där man är beredd till betydande uppoff-
ringar för att behålla sin domstol, torde komma att innebära ett hårt slag att förlora den. Särskilt i de fall, då även eljest vissa hinder möter mot att bilda en domkrets av kommitténs normalstorlek, exempelvis genom svå- righet att nå en lämplig arrendering av domkretsen, ger berörda synpunk- ter anledning att gå varsamt fram. Hovrätten för Övre Norrland framhål- ler att skäl kan föreligga i vissa fall att tillskapa domstolar med blott två domare, båda ordinarie. Särskilt synes detta gälla områden med stora av- stånd men även i andra fall kan det tänkas, att valet står mellan att an- tingen låta en naturlig enhet bilda en egen domkrets, som ej — om hittills tillämpade normer för personalorganisationen i häradsrätterna får gälla _ förmår giva flera än två domare full sysselsättning eller att låta denna enhet sammanslås med ett angränsande område, varvid en väl stor dom— krets skulle uppstå om områden med sinsemellan ringa samhörighet skulle sammanföras. Även Föreningen Sveriges häradshövdingar anför att såväl geografiska som andra skäl kan göra domstolar med endast två domare. motiverade. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Kopparbergs län. Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar att principen om tre domare i varje domkrets kan accepteras, om principen betraktas som en riktlinje från vil- ken åtskilliga undantag får göras.
Många remissorgan har uttalat sig om vilken övre gräns en domkrets lämpligen bör ha. Från flera håll anförs betänkligheter mot mycket stora underrätter. En grupp remissorgan framhåller att domkretsarna som regel ej bör göras större än att de bereder arbete åt tre domare. Till denna grupp hör JK, nedre justitierevisionen (majoriteten), Svea hovrätt, Göta hovrätt och hovrätten för Västra Sverige. Svea hovrätt uttalar, att det prin- cipiellt torde vara två ej alltid förenliga synpunkter som gör sig gällande vid utformningen av lämpliga domkretsar. Å ena sidan bör domkretsen utgöra ett geografiskt område, vars skilda delar naturligen hör samman inte minst från kommunikationssynpunkt, varigenom en önskvärd sam- hörighet mellan domstolen och bygden kan upprätthållas. Å andra sidan bör domkretsen vara så beskaffad, att den kan bilda underlag för en orga— nisatoriskt och administrativt ändamålsenlig domstol. Hovrätten anför bl. a.
Hovrätten är icke övertygad om att ökad effektivitet i arbetet uppnås, när domkretsen ökas så att fler än tre domare beredes sysselsättning vid domstolen. I varje fall har hovrätten icke tillgänglig någon utredning, som styrker, att så skulle vara fallet. _
Ett effektivt utnyttjande av personella och tekniska resurser och en rationell arbetsfördelning kan säkerligen uppnås även i en mindre domsaga. I en mycket stor domsaga uppkommer dessutom särskilda administrativa problem, vilka de befattningshavare som kommer i fråga som administrativa chefer i underrät- terna normalt kan ha svårigheter att bemästra. Något påtagligt skäl att från organisatorisk eller allmänt administrativ synpunkt skapa större domkretsar än
som kan bereda sysselsättning åt tre domare föreligger enligt hovrättens me- ning inte.
Några remissorgan förordar att domkretsarna ej bör göras större än att de bereder sysselsättning åt fyra domare. Till dessa hör hovrätten Över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre Norrland, några rådhusrätter samt Sveriges juristförbund. Rädhusrätten i Linköping framhåller att man som regel bör sträva efter att det finns fyra domare i varje domkrets, så att rätten kan sammanträda i juristkollegial sammansättning även under se— mesterperiod och under förfall för någon ledamot. Rådhusrätten anser det vara omöjligt att ange den optimala storleken för underrätt och framhåller att underrätter av vilken storlek som helst utöver tre—juristgruppen — torde kunna organiseras på effektivt sätt. Rådhusrätten säger sig ha fun— nit att en domstol på sex—sju jurister kan organiseras väl och arbeta effek- tivt. Även rådhusrätten i Lund framhåller att inom ganska vida gränser —— från två till sex å sju domare — det synes svårt att finna några objektiva kriterier på domkretsens optimala storlek.
Domstolskommitténs uppfattning att det i en liten domstol ej finns ut— rymme för tjänstemän med uteslutande eller huvudsaklig uppgift att vi- kariera för de ordinarie domarna och att förutsättningen för att sådan vikarie skall kunna ständigt vara knuten till en domstol är att den är till- räckligt stor att bereda sysselsättning åt sex eller sju domare, har föran— lett uttalanden av många remissorgan. I allmänhet framhålls att det inte är visat att en underrätt som bereder sysselsättning åt sex är sju domare är en mer rationell enhet än en domstol som sysselsätter tre ä fyra domare. I denna riktning uttalar sig bland annat JK och Svea hovrätt. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser, att domkretsar med sex eller sju domare bör inrättas endast när i domkretsen ingår större stad som tillför domsto- len huvuddelen av arbetet. Nedre justitierevisionen anför bl. a.
Givet är att våra största rådhusrätter även i framtiden kommer att ha en orga- nisation av minst denna storlek. Någon uppdelning av dessa underrätter bör gi- vetvis icke förekomma. Starka organisatoriska eller administrativa skäl eller ock ett påtagligt behov ur effektivitetssynpunkt måste emellertid kunna åbero- pas för att låta en organisation som passar större tätorter bli förebild för lands- bygden och mindre tätorter. Det finns nämligen beaktansvärda hänsyn och in- tressen, som talar mot domkretsar av nyss angiven storlek utanför de större tät- orterna. Kommittén har ej, enligt nedre revisionens men-ing, förmått framlägga hållbara skäl för att en organisation med sex ä sju domare erbjuder de bästa möjligheterna till ändamålsenlig fördelning av arbetet och till effektivt utnytt— jande av personella och tekniska resurser. Några statistiska siffror, som visar att arbetskraften inom en domstol med tre domare icke kan utnyttjas lika effek— tivt som den inom större domstolar, ha ej framlagts. Tvärtom synes den offi— ciella domsagostatistiken tyda på att antalet avdömda mål per domare i vart fall ej är större i de fem för närvarande största domsagorna (4—5 domare) än i en del mindre tingsdoman eller tingssekreterardomsagor. Målbalansen per do— mare enligt nämnda statistik synes ej heller stödja kommitténs uppfattning om
större domstolars överlägsenhet ur effektivitetssynpunkt. Tillfälliga arbvetsansväll- ningar torde kunna bemästras även inom en tredomardomsaga. Vidare kan mo- derna kontorstekniska landvinningar även i sådan domsaga utnyttjas på ett ur teknisk och ekonomisk synpunkt försvarbart sätt.
Åtskilliga remissorgan som förordar återhållsamhet med att skapa stora domkretsar framhåller att man inte kan bortse från den inverkan på an- talet chefsdomartjänster och därmed på befordringsgången som en minsk— ning av antalet underrätter kommer att föra med sig. I denna riktning ut— talar sig JK, nedre justitierevisionen, Göta hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, Föreningen yngre jurister vid Svea hovrätt, Föreningen yngre jurister vid hovrätten för Övre Norrland, Stock- holms rådhusrätt, Föreningen Sveriges häradshövdingar och några andra remissorgan.
Föreningen Sveriges häradshövdingar anför bl. a.
Kommittén har icke lämnat obeaktad frågan om den inverkan en domkrets- indelning enligt kommitténs förslag kan ha på domarrekryteringen. Vad som härvidlag väsentligen måste uppmärksammas och som är ägnat att inge de all- varligaste betänkligheter är den avsevärda nedgång av antalet chefsdomartjänster, varmed man skulle ha att räkna. Hur stor denna nedgång kan förväntas bli kan för dagen icke siffermässigt med någon grad av exakthet beräknas. Det torde dock vara realistiskt att räkna med att vid genomförandet av en domkretsindel- ning enligt av kommittén föreslagna normer antalet chefsdomartjänster i för- hållande till nuläget kommer att gå ned till omkring hälften. Kommittén har framhållit att samtidigt som vid en ombildning till större domkretsar antalet un- derrättschefer kommer att minska, kan antalet ordinarie domartjänster i övrigt —— tingsdomare och rådmän — förutsättas öka, samt att det är svårt att förutse i vad mån de ogynnsamma verkningarna på rekryteringsförhållandena, som minsk- ningen av antalet chefsdomartjänster kan medföra, kommer att uppvägas av bättre befordringsmöjligheter i andra avseenden. Enligt föreningens mening är det inga- lunda svårt att förutse att en så avsevärd nedgång i antalet chefsdomartjänster som ovan antytts kommer att i högsta grad menligt inverka på rekryteringen till domarbanan. Den stora nedgången i antalet chefsdomartjänster skulle jämväl hårt drabba i vart fall dem i nuvarande domargeneration, som befinner sig i be- gynnelse- och passagetjänsterna. Enighet torde råda därom, att rättsskipningens tyngdpunkt fortfarande skall vara förlagd till underrätterna och att därstädes skall erbjudas den bästa möjliga rättsvård. För att underrätterna rätt skall kunna fylla de betydelsefulla uppgifter som sålunda tillkommer dem, lärer det väsent- ligaste vara att domarämhetena därstädes kan besättas med krafter med sådan skicklighet och lämplighet i övrigt för domarvärv att angivna uppgifter blir på bästa möjliga sätt fyllda. Brister härutinnan lärer ej kunna upphjälpas av en till det yttre än så fulländad och perfekt organisation. Föreningen vill här hän- visa till vad häradshövdingen Stangenberg anfört i sin reservation.
Andra remissorgan anser dock att de farhågor för domarrekryteringen som uttalas i häradshövding Stangenbergs reservation är överdrivna. Så- lunda uttalar Svea hovrätt, att hovrätten i allt väsentligt delar den uppfatt- ning som kommittén har anfört.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anför.
Det torde väl vara riktigt att häradshövdingämbetet sedan gammalt har åtnju- tit högt anseende och att möjligheten att vinna befordran till sådant ämbete har haft en viss betydelse för rekryteringen till domarbanan. Det kan emellertid knappast antagas att härvid det momentet i häradshövdingens ställning att denne är chef för domsagans kansli har varit avgörande annat än för vissa personlig- hetstyper. För flertalet har denna sida av deras ställning säkerligen tett sig täm- ligen likgiltig. Det kan icke göras gällande annat än att rådhusrätternas domare också har åtnjutit ett högt anseende och att de stora rådhusrätterna har förmått att dra till sig domare av en genomgående hög standard, trots att de unga juris- ter som börjat där praktiskt taget icke kunnat räkna med att bli domstolens chef. Möjligheterna att helt få ägna sig åt dömande verksamhet utan att störas av per- sonalproblem eller mera triviala administrativa detaljer kan ha utövat en loc— kelse på somliga.
Hovrätten anser det sålunda vara oberättigat att helt generellt tala om »chefs- domartjänster» såsom något särskilt värdefullt ur rekryteringssynpunkt. Av större betydelse för rekryteringen är säkerligen de villkor som över huvud taget erbjuds domare och domaraspiranter. Dessa villkor måste vara sådana att do- marbanan kan dra till sig lämpliga jurister i konkurrens med annan verksam- het. Ej blott arbetets art utan även domstolarnas allmänna betydelse för ett fritt samhällsskick måste härvid beaktas.
Liknande synpunkter anför Sveriges advokatsamfund.
Rådhusrätten i Örebro uttalar bl. a.
I sitt förslag om gemensam domarbana utgår domstolskommittén själv från förutsättningen att domarna i en underrätt bör jämställas. Det är—givetvis riktigt, att i den gemensamma domarkarriären varje domare ej kan påräkna att sluta som domstolschef. Detta betyder dock mindre, om underrättsdomarna i allmän- het erhåller en ställning som betingas av de faktiska arbetsförhållandena. Klyf- tan mellan domstolschefen och övriga domare blir då tämligen ringa. Enligt råd- husrättens uppfattning är det av stor vikt att ifrågavarande spörsmål bedömes realistiskt, och att man ej håller fast vid begrepp och tankegångar, som ej alls motsvaras av faktiska förhållanden. Med denna uppfattning blir frågan om dom- kretsarnas storlek ej längre något problem som inverkar på rekryteringen till domarbanan.
Kommitténs förslag under 2 att mer än en underrätt i princip ej bör förläggas till någon ort har mött invändningar i åtskilliga yttranden. F ör- slaget tillstyrks av JK, RÅ, hovrätten över Skåne och Blekinge, flertalet rådhusrätter och länsstyrelser, 1961 års storstadsutredning, Sveriges advo— katsamfund samt några kommunala organ.
Förslaget avstyrks eller kritiseras av Svea hovrätt, Göta hovrätt, hov— rätten för Övre Norrland, rådhusrätterna i Södertälje, Nyköping, Kalmar och Lund, riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Kalmar, Älvsborgs, Väster- bottens och Norrbottens län, Föreningen Sveriges häradshövdingar, För- eningen Sveriges stadsdomare, Föreningen yngre jurister i hovrätten för Övre Norrland, Svenska kommunförbundet samt åtskilliga tingshusbygg- nadsskyldige och kommunala organ.
Av de tillstyrkande organen framhåller Sveriges advokatsamfund att två eller flera domstolar är med var sitt kansli förlagda till en och samma ort
i åtskilliga fall f. n. Att en sammanslagning skulle möjliggöra en betydan- de rationalisering av arbetet i dessa fall kan svårligen bestridas. Några öka- de svårigheter för allmänheten att komma i kontakt med domstolens kansli skulle sammanläggningen inte innebära. 1.961 års storstadsutredning, som anser de av kommittén uppdragna riktlinjerna väl ägnade att läggas till grund för kommitténs fortsatta arbete, ansluter sig till principen att högst en underrätt bör förläggas till samma ort. De särskilda förhållandena kring rikets största städer bör dock beaktas.
Hovrätten för Västra Sverige är tveksam om principen bör tillämpas men framhåller att den försetts med en så pass långtgående reservation att den synes täcka även hovrättens ståndpunkt. Hovrätten anser det ej möjligt att närmare ange hur avvägningen mellan olika synpunkter bör ske förrän vid ställningstagandet till konkreta förslag. Liknande ståndpunkt intar nedre justitierevisionen.
Av de remissorgan, som avstyrker eller kritiserar kommitténs förslag, framhåller Svea hovrätt att det väl låter sig tänka att varje underrätt på en ort med flera domstolskanslier kan ha en väl avpassad domkrets, som inte bör sammanföras med annat område, men att det likväl från kommu- nikationssynpunkt är motiverat att förlägga kanslierna till samma ort. Å "andra sidan vill hovrätten inte bestrida att det framstår som oegentligt från många synpunkter att ha flera underrättskanslier förlagda till samma ort i den omfattning som nu råder. Liknande synpunkter anför Göta hov— rätt och hovrätten för Övre Norrland. Sistnämnda hovrätt kan inte dela kommitténs principiella motvilja mot att förlägga två eller flera domstols- kanslier till samma ort och betecknar denna fråga som av underordnad na- tur och utan egentlig betydelse för hur rikets judiciella indelning bör ut- formas.
Flera remissorgan, som är kritiska mot kommitténs förslag i denna del, understryker att byggnadsekonomiska och byggnadskulturella synpunkter kan — som kommittén även framhållit —— inverka på domkretsindelningen och på frågan om en eller flera underrätter skall vara förlagda till samma ort. I denna riktning uttalar sig Föreningen Sveriges häradshövdingar, råd— husrätten i Lund, riksrevisionsverket och några tingshusbyggnadsskyldige. De tingshusbyggnadsskyldige i Åse, Viste, Barne och Laske domsaga, i Nedansiljans domsaga, i Medelpads östra domsaga och i Umeå domsaga framhåller sålunda att hänsyn måste tas till de betydande kostnader för tingshus och kanslibyggnader, som de tingshusbyggnadsskyldige nedlagt.
Kommitténs förslag under 3 att domkretsarna bör byggas upp med kommuner som minsta enheter samt att även kommunblocken bör bevaras odelade har —— med några få undantag — genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Polisberedningen anser det helt uteslutet att ej följa gränserna för kom-
munblocken vid domkretsindelningen. Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att det är av betydande intresse, att den samhörighet mellan olika kom— muner som legat till grund för kommunblockbildningen ytterligare stöds av att kommunerna förenas judiciellt. Länsstyrelsen erinrar om att man vid kommunblockbildningen räknat med att kommunerna i blocken efter hand skall sluta sig samman till en kommun men att detta kan komma att ske genom att till en början endast några av blockets kommuner förenas. I den mån sådana kommuner ligger inom olika domkretsar är det angeläget att den nya domkretsindelningen då helt genomförs. Det bör nämligen und— vikas att en omreglering av en domkrets sker vid upprepade tillfällen.
Hovrätten för Övre Norrland framhåller att bakom indelningen i kom- munblock ligger en på noggranna undersökningar byggd strävan att grup- pera landsbygden kring de naturliga centralorterna. En sådan centralort med kringliggande bygd torde vara lämplig såSOm enhet i flera olika av- seenden, också när det gäller att avgränsa domkretsarna. Endast i undan- tagsfall synes böra komma i fråga att dela ett kommunblock eller till och med en kommun på två eller flera domkretsar, varvid dock i vart fall för— samlingsgränserna torde få respekteras.
Förslaget kritiseras på denna punkt endast av de tingshusbyggnadsskyl- dige i Medelpads östra domsaga samt av dåvarande häradshövdingen i Ne- dansiljans domsaga efter samråd med domsagans tingshusbyggnadsskyl- dige. De grunder, på vilka kritiken bygger, framgår i huvudsak av följande yttrande av tingshusstyrelsen i förstnämnda domsaga.
Genom att varje samband mellan jurisdiktion och administration kommer att upphöra synes enligt styrelsen intet principiellt hinder föreligga mot att låta domkretsarnas gränser helt bestämmas av jurisdiktionens krav. Även om det ur praktiska synpunkter kan vara lämpligt, att vid de nya domkretsarnas faststäl- lande följa då befintliga kommungränser, synes emellertid nya sådana gränser ej nödvändigtvis böra slå igenom även beträffande jurisdiktionen, om detta näm- ligen skulle medföra en försämrad domkretsindelning. Godtages sistnämnda tes, finns heller ingen som helst anledning att vid domkretsindelningen slaviskt följa kommunblocksgränserna. Kommunblocken är ju för övrigt i och för sig ej annat än block för visst kommunalt samarbete, beträffande vilka ofta mycket liten sannolikhet kan anses föreligga för att de någonsin eller i vart fall inom över- skådlig tid skall resultera i en total kommunsammanslutning.
Kommitténs förslag under 4 att indelning i åklagardistrikt och krono- fogdedistrikt skall beaktas och, om detta ej låter sig göra, indelningen i polisdistrikt om möjligt skall följas har inte helt vunnit anslutning hos de remissorgan som uttalat sig i frågan. Åtskilliga remissorgan betonar att domkretsindelningen bör vara primär i förhållande till andra indelningar.
Vikten av att domkretsindelningen i varje fall följer indelningen i åkla— gardistrikt har starkt understrukits av RÅ, Föreningen Sveriges stadsdo- mare, Föreningen Sveriges landsfogdar, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler och polisberedningen. Beredningen ut-
talar att de allmänna synpunkter, som legat till grund för indelningen i åklagar— och exekutionsdistrikt, bör äga samma giltighet vid bildandet av domkretsar. Dessa distrikt bör dessutom inte annat än i något enstaka un- dantagsfall vara för stora för att också utgöra domkretsar med den av kommittén förutsatta storleken på domkretsarna. Indelningen i polis—, åkla- gar— och exekutionsdistrikt bör därför följas vid en ny domkretsindelning. I speciella undantagsfall kan dock smärre justeringar göras i distriktsin- delningar som fastställts med utgångspunkt i beredningens förslag.
En annan inställning kommer till uttryck i yttrandena från JK, Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, några rådhusrätter, Föreningen Sveriges häradshövdingar och Sveriges juristför- bund.
Svea hovrätt anför, att i mångt och mycket liknande synpunkter gör sig gällande vid indelningen i åklagar— och kronofogdedistrikt som vid dom- kretsindelningen. Med hänsyn härtill torde några skärningar ej behöva uppkomma. I den mån en önskvärd domkretsindelning ej kan genomföras utan att åklagar- eller kronofogdedistrikten delas uppkommer emellertid fråga vilket avseende som bör fästas vid detta förhållande. Vad gäller kro- nofogdedistrikten kan hovrätten ej finna att nämnvärda olägenheter skulle behöva uppkomma. Hovrätten har även den uppfattningen att kommittén överdrivit nackdelarna av att åklagardistrikt hör till mer än en domsaga. Enligt hovrättens mening bör även starkt understrykas att domkretsindel— ningen måste anses vara en mera primär indelning än de andra berörda indelningarna. Det framstår därför väl så motiverat att anpassa exempel- vis indelningen i åklagardistrikt efter den mest ändamålsenliga domkrets- indelningen än tvärtom.
Liknande uttalanden gör JK och Föreningen Sveriges häradshövdingar. Hovrätten för Västra Sverige och Sveriges juristförbund anser att olägen- heterna av att frångå kronofogdedistrikten skulle vara mycket begränsade. Hovrätten framhåller, att kronofogde givetvis bör ange vilken underrätt som är behörig, om talan mot beslut av honom skall fullföljas till allmän underrätt eller om han hänskjuter mål till rättegång.
Även hovrätten för Övre Norrland hävdar att man ej bör överdriva olä— genheterna av att den indelning i polis—, åklagar— och kronofogdedistrikt. som i och för sig synes mest lämplig, ej helt sammanfaller med den lämp- ligaste domkretsindelningen. Hovrätten anser att sådana avvikelser ibland bör godtas och att man i andra fall bör söka jämka indelningarna så att de såvitt möjligt sammanfaller. Vid sådana jämkningar bör man ta lika stor hänsyn till den judiciella indelningen som till annan indelning, även om denna skulle vara fastställd nyligen.
Kommitténs förslag under 5 att länsgränserna i princip bör respekte- ras har med få undantag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Sålunda ut-
talar länsindelningsutredningen att den delar kommitténs uppfattning att man så långt som möjligt bör söka anpassa de judiciella och administra- tiva indelningarna efter varandra. Utredningen anser de föreslagna riktlin- jerna väl ägnade att läggas till grund för kommitténs fortsatta arbete med den närmare geografiska utformningen av de olika domkretsarna. Läns- styrelsen i Göteborgs och Bohas län vill —— starkare än vad kommittén har gjort —— särskilt framhålla att det ej bör komma i fråga att låta domsago- gräns skära länsgräns. För en så restriktiv ståndpunkt talar enligt länssty- relsen redan vissa mera allmänna överväganden, såsom önskvärdheten av regional samordning och samverkan. Länsstyrelsen fäster också uppmärk- samheten på att rikets indelning i valkretsar för val till landstingen, så- vitt angår landsbygden skall verkställas efter domsaga eller tingslag, där så lämpligen kan ske, samt att Älvsborgs län är delat i två valkretsar efter häradsindelningen vid val till riksdagens andra kammare.
Svea hovrätt och länsstyrelsen i Gävleborgs län ställer sig däremot kri— tiska. Hovrätten anser skälen för att domkretsindelningen skall behöva an- passas efter länsgränserna ej övertygande. Enligt hovrättens mening måste det vara viktigare att få en lämplig lokal spridning av underrätterna i lan- det än att följa den större regionala uppdelning som länsindelningen inne- bär. I annat fall synes riskerna vara påtagliga för att domkretsindelningen i alltför hög grad kommer att karakteriseras av domsagor med ett län som domkrets. Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar att länsgränserna i vissa fall utgjort och utgör ett påtagligt hinder för en lämplig domkretsindel- ning. Några principiella hinder bör inte föreligga för ett sammanförande av åklagardistrikt inom olika län till en domkrets, om man härigenom kan avgränsa ett lämpligt geografiskt område som domkrets för en underrätt.
Kommitténs förslag under 6 att genomförandet av den nya domkrets- indelningen bör ske successivt under hänsynstagande till de praktiska för- utsättningar som erbjuder sig att göra övergången så mjuk och smidig som möjligt har genomgående kraftigt understrukits av de remissorgan som berört frågan. Endast länsstyrelsen i Östergötlands län anser att genom— förandet bör ske samtidigt i hela riket eller inom en mycket begränsad tid- rymd.
Hovrätten för Västra Sverige förklarar sig oreserverat ansluta sig till vad kommittén anfört under 6. Angeläget är vidare enligt hovrättens me— ning att tvångsförflyttning av domare i görligaste mån undviks. I detta syfte bör bl. a. eftersträvas att sammanförande av domstolar inte sker an— nat än då häradshövding- eller borgmästarebefattningen i någon av dem blir ledig samt att tingsdomare eller rådman utan ansökningsförfarande erbjuds motsvarande tjänst i den nybildade domstolen. Föreningen Sveriges härads- hövdingar anser det självklart att ett genomförande av en ny domkretsin-
delning kommer att bereda svårbcmästrade problem i fråga om såväl lokal- bestånd som personal, i vart fall om ändringarna i förhållande till den nuvarande ordningen skall bli så genomgripande som kommittén förordar. Föreningen betonar, att man måste ta all hänsyn till den personal, som kan bli berörd av indelningsändringarna.
Som motiv för domkretsar med minst tre lagfarna domare har som fram— går av redogörelsen åberopats bl. a. de principer för gemensamma domför- hetsregler som kommittén avsett skola gälla i en framtida enhetlig under- rättsorganisation. Enligt dessa skall juristkollegial sammansättning med tre domare kunna förekomma vid särskild huvudförhandling i tvistemål i alla underrätter. Ehuru meningarna var delade inom kommittén om de förutsättningar under vilka j uristkollegium skulle användas, rådde enighet : om att möjlighet till sådan sammansättning i tvistemål borde finnas. En ” reservant ansåg det emellertid böra övervägas, om antalet lagfarna domare f kunde bringas ned till två. Även remissinstanserna uttalar sig praktiskt taget samtliga för att den juristkollegiala sammansättningsformen kom— | i
mer till användning inom hela underrättsorganisationen och ej blott som nu vid rådhusrätterna. Endast Svenska kommunförbundet föreslår att sam- mansättningen lagfaren ordförande och nämnd blir enda domförhetsform i tvistemål i en enhetlig organisation. Tanken att ett juristkollegium skulle bestå av endast två domare har inte vunnit stöd i remissyttrandena.
Som nämnts togs i propositionen till riksdagen angående huvudmannaska- ' pet för rådhusrätten m. m. (1964: 156) inte ställning vare sig till principerna ! för domkretsindelning eller till domförhetsprinciperna. Utöver tidigare re- ( fererade uttalanden i dessa ämnen, enligt vilka frågorna sköts på framtiden, framhöll emellertid departementschefen att man för överskådlig tid borde räkna med domkretsar för våra underrätter av mindre omfattning än dom— stolskommittén syntes ha förutsatt och att han sålunda bl. a. utgick från att även i fortsättningen mer än en underrätt kunde komma att finnas på en och samma ort.
Statistisk-ekonomisk undersökning
Kommittén har övervägt möjligheten att på statistisk väg komma fram till vilken typ av underrätter som ur ekonomisk synpunkt är mest fördel- aktig. En undersökning har i detta syfte skett av domsagorna i riket. Un— dersökningen har begränsats till är 1964 och hänsyn har tagits endast till lönekostnaderna.
Målsättningen har varit att räkna fram lönekostnaden i kronor dels för
avgjort mål — utan uppdelning av målen i olika typer — dels för avgjort inskrivningsärende. Som inskrivningsärende har betraktats även upprät- tande av gravationsbevis. Domsagorna har jämförts med varandra för be- dömning av i vad mån målkostnadcn och kostnaden för inskrivningsärende har samband med storleken på domsaga och antalet domare som tjänst- gör där.
Vid undersökningen har den personal, som i genomsnitt under år 1964 tjänstgjort i de olika domsagorna, delats in i grupper beroende på vilka göromål de utfört. Sålunda har den personal som sysselsatts med tvistemål och brottmål, mål om lagsökning och betalningsföreläggande samt expro- priationsmål och ägodelningsmål hänförts till en »1nålgrupp». I en »in- skrivningsgrupp» har upptagits den personal som utfört göromål avseende inskrivningsärende, gravationsbevis och bouppteckningsärenden. Personalen som arbetat med kassagöromål har indelats i en tredje grupp. För att göra undersökningen genomförbar har vissa förenklingar gjorts i fråga om upp- delningen av personalen. Alla domare har placerats i målgruppen med un— dantag av särskilda inskrivningsdomare som upptagits i inskrivningsgrup- pen. Av notarierna har hälften placerats i målgruppen och andra hälften i inskrivningsgruppen. Biträdespersonalen har delats upp efter de göromål de olika befattningshavarna faktiskt utfört. Biträden i den grupp som ar— betat med kassagöromål har lämnats utanför undersökningen då det be- dömts som ogörligt att bestämma i vilken omfattning de har tagits i an- språk för arbetsuppgifter som härleds från de andra två grupperna av göromål.
Den sammanlagda lönekostnaden för personalen i de olika domsagorna uppdelad på målgruppen och inskrivningsgruppen har schablonräknats 2 löneklasser över lönegraden och i samma ortsgrupp (4) för att kostnaderna skall bli jämförbara oberoende av geografiskt läge och tillfälligheter i löne- sättning. Den totala lönekostnaden per domsaga och grupp har sedan divi— derats med den sammanlagda summan brottmål och tvistemål som avgjorts ]. domsagan respektive hela antalet inskrivningsärenden. På detta sätt har framräknats kostnaden i kronor för avgjort mål samt lönekostnaden i kro- nor för inskrivningsärende i varje enskild domsaga. Hänsyn har dock inte tagits till antalet mål om lagsökning och betalningsföreläggande, expro— priationsmål och ägodelningsmål samt bouppteckningsärenden p. g. a. att typerna av de olika slagen av dessa mål och ärenden är så olika och i vissa fall oj ämförbara enheter. Att våga de olika typerna av mål och åren- den mot varandra ur arbetsbelastningssynpunkt har bedömts som ogenom- förbart i detta sammanhang.
Undersökningens resultat framgår av följande tabell. I denna redovisas dock inte de olika domsagorna var för sig utan endast kostnaden för av- gjort mål och kostnaden för inskrivningsärende i medeltal för olika stor— lekstyper av domsagor.
Lönekostnad i kronor per avgjort mål och kostnad i kronor per inskrivningsärende under år 1964 för rikets domsagor1 uppdelade i storlekstyper efter antal domare
. . _ Genomsnittlig kostnad för Genomsnittllgnråitäaljxiglstnad inskrivningsärende —- . . ' _ notarier dAntal (1 Antal Loner domaie T 2 + mål Löner 2 + inskrivningsbi- omare omsa for — & bitiaden träden
antal tvistemål + brottmål antal inskrivningsärenden 1 34 416 kronor 11 kronor 2 57 338 » 10 » 3 13 342 » 10 » 4 3 354 » 11 » 5 4 333 » 15 » G 1 348 » 14 »
Domstolskommittén
Som framgår av det föregående har de principer för en ny domkretsindel— ning för underrätterna, som kommittén föreslagit, i stort sett vunnit an— slutning hos remissorganen. Den kritik som anförts har huvudsakligen gällt det antal domare, som regelmässigt bör tas till utgångspunkt vid be- stämmandet av domkretsarnas omfattning, och frågan om mer än en un— derrätt bör vara förlagd till samma plats. I förstnämnda hänseende godtas i allmänhet principen, att varje domkrets bör vara tillräckligt stor att be- reda sysselsättning åt minst tre domare. Däremot bryts meningarna om lämpligheten av domkretsar med fler än tre domare. Invändningar har fram- för allt riktats mot att mycket stora domkretsar skapas. Betänkligheterna synes bl. a. ha föranletts av kommitténs uttalande om domstolar med sex än sju domare som förutsättning för att någon tjänsteman med uteslu- tande eller huvudsakligen vikariatsuppgifter alltid skall kunna syssel- sättas vid domstolen. Vad beträffar förslaget att i princip ej mer än en underrätt borde förläggas till en och samma ort torde de erinringar, som —— trots de reservationer med vilka kommittén kringgärdat principen _— detta förslag framkallat väsentligen härledas ur samma synpunkter som ligger till grund för invändningarna mot mycket stora domkretsar. Frågan om lämpligaste storleken på en underrätt är knappast möjlig att besvara generellt. Åtskilliga faktorer måste beaktas. Ehuru statens kostna- der för rättsväsendet inte är av sådan storlek att de ändringar som kom- mer i fråga i underrättsorganisationen torde ha någon större betydelse i hudgetsammanhang, kan den statsfinansiella sidan inte förbigås. Jämfö- relsematerialet är tyvärr dock inte tillräckligt att bilda underlag för en säker bedömning. Kommitténs undersökning om hur kostnaderna, avlö- ningsmässigt sett, ställer sig för varje avgjort mål och ärende i domsagor av olika storlek ger endast ringa vägledning, bl. a. beroende på att antalet 1 Undersökningen avser 112 av rikets dåvarande 117 domsagor. Beträffande de övriga (Östra
Göinge, Sydöstra Hälsinglands, Medelpads västra, Medelpads östra samt Ångermanlands södra domsagor) saknades vid undersökningstillfället erforderliga uppgifter.
häradsrätter med tre eller flera domare är förhållandevis litet. Resultatet påverkas också av faktorer, som det inte är möjligt att beakta i samman- hanget såsom den varierande svårhetsgraden och vidlyftigheten av olika mål och ärenden samt olika tjänstemäns olika sätt att arbeta. Avvikel- ser i dessa hänseenden ger särskilt stora utslag i de fall då antalet dom- sagor av jämförlig storlek är ringa. Den enda slutsats som man med någor— lunda säkerhet synes kunna dra är att endomardomsagor i allmänhet är de dyraste i avlöningshänseende. I övrigt är skillnaden ur angivna synpunkt mellan domsagor av olika storlek f. n. ganska obetydlig och kan såsom nyss antytts, i de fall då endast ett fåtal domsagor tillhör samma storleks- grupp bero av speciella och tillfälliga förhållanden i någon eller ett par av domsagorna.
Motsvarande undersökning för rådhusrätternas del har inte skett. Ehuru rådhusrätterna från och med den 1 januari 1965 har samma huvudman. staten, har nämligen den omorganisation -—— särskilt i personalhänseende — av dessa domstolar som beslutades vid förstatligandet ännu inte hunnit fullt genomföras. De är därför inte helt jämförbara vare sig inbördes eller med häradsrätterna. Vad beträffar andra domstolskostnader än avlöningskost- naderna ställer det sig svårt att genom jämförelse mellan olika underrätter fastställa dessas ekonomiskt lämpligaste storlek. Frågan kompliceras av att omkostnaderna åvilar inte endast staten utan också och i förhållandevis olika stor utsträckning tingslagen och kommunerna. Utan närmare undersökning är det emellertid befogat anta, att när det gäller omkostnaderna små dom- stolsenheter ställer sig ekonomiskt mindre fördelaktiga än större. Använd- ningen av kopieringsapparater, bandinspelare och andra maskinella hjälp- medel blir lönsammast, då deras kapacitet kan utnyttjas effektivt. Ytter- ligare en ekonomisk avvägningsfråga gäller lokalhållningen. Vare sig en domstol är stor eller liten behöver den inte endast vanliga kontorsutrymmen utan också lokaler och anordningar som är speciellt avpassade för domstols- verksamheten. I en liten domstol kan dessa inte nyttiggöras på samma sätt som i en större. Över huvud taget måste det byggnadsekonomiskt sett i all- mänhet vara i längden mindre ändamålsenligt med flera domstolar i olika byggnader än med en domstol i en byggnad.
För ett ekonomiskt och i övrigt rationellt utnyttjande av tillgängliga re- surser krävs inom andra verksamhetsområden samgående i större enheter. Man bör kunna anta att detsamma gäller domstolsväsendet. Att en under- rätt tillförs flera domare behöver inte medföra att behovet av annan personal, av kontorsmaskiner och annan utrustning ökar i motsvarande grad. Som framgår av vad kommittén anfört i det tidigare betänkandet är de motiv, som talar för större domkretsar än f.n. är regel, emellertid inte i första hand ekonomiska. Huvudskälen är av administrativ och organisa— torisk art. Växlingen i arbetstillströmning och personaluppsättning blir mindre kännbar i en större arbetsenhet än i en mindre. Arbetet löper därför jämnare och smidigare. Möjligheterna till ändamålsenlig fördelning av
göromålen ökar och arbetsförhållandena kan över huvud taget ordnas på ett mer tillfredsställande sätt.
Ett vägande skäl för större underrätter är vidare den ökade elasticiteten, som minskar behovet av tillfälliga personalförstärkningar. Inte minst med hänsyn till rekryteringen är detta av värde. De med nuvarande underrätts— organisation nödvändiga förflyttningarna av unga domstolsjurister till tj änstgöring kortare eller längre tid vid än den ena än den andra underrätten utanför befattningshavarens egentliga stationeringsort är en belastning ur rekryteringssynpunkt. De försvårar också hovrätternas administration av underrätterna och ställer hovrätterna ej sällan inför besvärliga personal- problem. Tillfälliga förstärkningar av personaluppsättningen blir väl under- stundom oundvikliga även vid större domstolsenheter. Men förutom att de där aktualiseras mindre ofta, medför den begränsning av antalet underrät- ter, som följer av att domkretsarna utvidgas, att problemet lättare kan be- mästras och att olägenheterna minskar för såväl personalen som dom- stolarna.
Liksom det inte kan generellt avgöras vilken storlek som är den från olika synpunkter lämpligaste för en allmän underdomstol, finns det inte heller belägg för att domstolar över en viss storlek generellt skulle vara mindre effektiva eller eljest mindre ändamålsenliga än andra, inte fullt så stora arbetsenheter. När det på sina håll görs gällande att en mycket stor domstol arbetar tyngre än flera mindre, synes man inte tillräckligt beakta möjligheten att uppdela arbetet inom större domstolar på avdelningar. Till varje avdelning kan därvid föras det antal domare som enligt indelnings- principerna anses lämpligt för en ordinär underrätt. Avdelningarna kan på detta sätt arbetsmässigt fungera var och en som en underrätt för sig men ingår likväl som del i den större organisationen med de möjligheter till ut- jämning av arbetstoppar och annan anpassning efter tillfälliga ändringar i det normala arbetsläget — t. ex. vid sjukdomsfall eller opåräknat stor mål- tillströmning —— som denna organisation erbjuder. En underrätt stor nog att kunna arbeta på avdelningar får sålunda den större organisationens för- tjänster samtidigt som man inom dess ram kan vinna de fördelar, som anses förknippade med de mindre underrätterna i form av bättre överblick över verksamhetsområdet och större lätthet att leda och övervaka arbetet. Av- delningssystemet tillämpas sedan länge vid de stora rådhusrätterna i Stock- holm, Göteborg och Malmö. Även hovrätterna är uppbyggda enligt detta system. Det finns i och för sig inte något skäl varför det inte skulle kunna fungera väl även vid andra domstolar.
Om alltså stora domkretsar inte bör betecknas som i och för sig olämpliga, saknas naturligtvis å andra sidan anledning att göra dem större än vad om- ständigheterna motiverar. Till de synpunkter som diskuterats i det före— gående kommer härvid åtskilliga andra. Avsevärd vikt måste fästas vid vad som kan med en gemensam beteckning kallas de processekonomiska. Kom- munikationer, bosättningsförhållanden och näringsliv måste uppmärksam—
mas. Kansliortens belägenhet blir av betydelse. Det är angeläget att dom- stolens kansli får sådan förläggning att det blir relativt lätt tillgängligt från domkretsens olika delar. Över huvud måste man tillse att allmänhetens möjligheter till förbindelse med domstolen blir godtagbara, något som emellertid med nutida kommunikationsmedel inte ställer samma krav på begränsning av domkretsens geografiska utsträckning som tidigare. På många håll måste frågan liksom hittills lösas genom att särskilda tings- ställen ordnas utanför domstolens stationeringsort.
Underrätter av den storlek, tre domare, som i allmänhet har förordats i remissyttrandena, är såvitt erfarenhetsmässigt kan bedömas goda arbets- enheter. Enmansdomsagor anses numera allmänt mindre lämpliga. Den splittring av arbetet, som uppkommer för en häradshövding när han måste vara chef såväl för den dömande verksamheten som —— i egenskap av in- skrivningsdomare — för inskrivningsväsendet, ligger i öppen dag. I dom— sagor med två domare blir det naturligtvis bättre. Det behövs emellertid endast att en av dem genom sjukdom eller annat förfall hindras att tjänst- göra för att svårigheter skall uppstå. Domkretsar tillräckligt stora att bereda sysselsättning åt tre lagfarna domare är ur denna synpunkt att före- dra. Är tre domare stadigvarande knutna till domstolen, undgår man också de besvärligheter, som eljest måste uppkomma om som kommittén före— slagit möjlighet skall finnas till juristkollegial sammansättning vid alla underrätter i tvistemål. Förutsättningen härvid år dock att samtliga tre domare är i tjänst. Principiellt sett bör de vidare, om den juristkollegiala sammansättningsformen lagfästs, alla vara ordinarie. Görs domkretsen stor nog att ge arbetsunderlag för ytterligare en domare, skapas ej blott viss marginal för sjukdomsfall och andra tillfälliga tjänstgöringshinder utan vinns att en lättare kan vara icke-ordinarie. Detta är fördelaktigt också ur utbildningssynpunkt. Visst utrymme vid underrätterna måste under alla förhållanden beredas för tjänstgöring av hovrätternas fiskaler. Sammansättningen tre ordinarie och en icke-ordinarie domare underlättar dessutom sådan fördelning av arbetet, att de ordinarie domarna kan i större utsträckning befrias från handläggningen av mindre kvalificerade göromål.
Om man i anslutning till vad nu har sagts godtar som allmän riktlinje, att en domkrets bör ha sådan omfattning att den ger arbetsunderlag för åt- minstone tre domare, kan nämnda målsättning dock inte alltid följ as. Åtskil- liga avvikelser blir nödvändiga. Vid sin översyn av domkretsindelningen i riket har domstolskommittén i några fall med hänsyn till speciella förhål- landen funnit sig trots de erinringar som kan riktas häremot böra föreslå domkretsar med endast två domare. I andra och betydligt flera fall föreslår kommittén domkretsar av större storlek än som föranleds av denna mål— sättning, i vissa fall avsevärt större. Att domkretsarna på detta sätt blir så olika stora har på sätt utvecklas i det följande främst sin orsak i kommun- blocksbildningarna. Av de domkretsar som föreslås få mer än tre domare
bygger omkring två tredjedelar på domkretsar som redan nu tillhör denna storleksklass.
Kommittén har vidare beaktat chefens för justitiedepartementet uttalande i propositionen om rådhusrätternas förstatligande, att han utgår från att även i fortsättningen mer än en underrätt kan komma att finnas på en och samma ort. Departementschefens uttalande föranledde inte något genmäle från riksdagens sida och överensstämmer med den uppfattning som kommit till uttryck i åtskilliga av remissyttrandena över kommitténs principförslag. En nödvändig förutsättning för flera underrätter på samma förläggningsort har kommittén emellertid funnit vara att varje underrätt därvid kan erhålla ett lämpligt avgränsat domsområde, tillräckligt stort att bereda sysselsätt- ning åt det antal domare, som enligt vad förut har anförts regelmässigt bör finnas, eller minst tre. Kommittén har således inte ansett det vara motiverat att dela upp en domkrets av viss omfattning som beräknas behöva t. ex. sex domare, om en delning av området på två underrätter med samma kansliort i och för sig är möjlig men den ena av domstolarna skulle få endast två domare.
Tidigare har erinrats om att den nuvarande domkretsindelningen undan- tagslöst bygger på kommuner som minsta enheter. Gällande rätt utgår från förutsättningen att delar av en och samma kommun inte kan tillhöra olika underrätter. Särskilt när det —— såsom för närvarande _ finns två slag av allmänna underrätter med sinsemellan olika domförhetsregler, skulle en an— nan ordning te sig underlig. Även sedan en enhetlig underrättsorganisation genomförts möter det emellertid allvarliga betänkligheter att i judiciellt avseende dela den administrativa enhet som kommunen bildar. Betänklig- heterna hänför sig i främsta rummet till forumreglerna. Det är uppen- barligen angeläget att dessa är så enkla och entydiga att fara för rättsför— lust genom misstag vid deras tillämpning praktiskt taget utesluts. Nu— varande forumregler, enligt vilka kommuntillhörigheten är avgörande vid bestämmandet av laga domstol, får anses betryggande i detta hänseende. Om en kommun däremot hör till skilda underrätter, är det knappast möjligt att finna en lösning, som erbjuder samma grad av säkerhet. En judiciell kommundelning medför också komplikationer av andra slag såsom be- träffande val av nämndemän och överförmyndare. Även tingshusbyggnads- skyldigheten påverkas.
Eftersom syftet med kommunblocksbildningen är att kommunblocken efter hand skall bilda kommuner, gäller de synpunkter, som här anförts om kommunen som minsta enhet i en domkrets, även kommunblocket. För att trots olägenheterna av en uppdelning av kommuner eller kommunblock på flera domkretsar, sådan uppdelning likväl med frångående av hittills- varande principer — skall komma till stånd, måste tungt vägande skäl före- ligga. Sådana torde ej kunna åberopas om den nuvarande kommunblocks— indelningen följs. Det enda skälet av verklig betydelse i sammanhanget
skulle vara att domkretsar, anpassade efter kommunblocken, blir större än som är ändamålsenligt med hänsyn till förhållandena. Enligt vad kommit— tén har anfört i det föregående saknas emellertid anledning befara, att un- derrätter av den storlek, som här kan komma i fråga, skulle bli mindre lämpliga. En hänvisning till att vissa kommunblock omfattar dels typiska stadsbebyggelseområden, dels områden av ren landsbygdskaraktär utgör inte något hållbart argument. Alla kommunblock är uppbyggda med ett tätbebyggelseområde som centrum. De har bildats med särskilt beaktande av befolkningsförhållandena, den näringsgeografiska strukturen, kommu- nikationer o. dyl. Det finns alla skäl att anta att blocken skall utgöra ända- målsenliga enheter även ur judiciella synpunkter.
Har man den uppfattningen att stora domkretsar är så olämpliga att en uppdelning av kommunblock på flera domkretsar måste ske i vissa fall, synes konsekvensen fordra att en sådan uppdelning i första hand övervägs för de allra största kommunala enheterna dvs. städerna Stockholm, Göte- borg och Malmö. Bärande motiv för att här tillämpa andra judiciella indel— ningsprinciper än för landet i övrigt finns inte. Den omständigheten att gränsen mellan stad och land klarare kan urskiljas inom andra kommun- blocksbildningar är utan betydelse. Den samhälleliga strukturen blir över hela landet alltmer likformig. Utvecklingen torde medföra att kvarvarande, på äldre tiders förhållanden grundade olikheter mellan landskommuner och stadskommuner i administrativt hänseende försvinner. I judiciellt avseende förutsätts någon skillnad mellan stad och land framdeles inte komma att finnas. Underrättsorganisationen blir överallt densamma. En delning av nu- varande rådhusrätter på mindre domstolar har inte förordats från något håll.
Kommunblocksbildningen ligger, som framgår av redogörelsen i det föregående, till grund för alla indelningar som i ett eller annat avseende berör domstolsväsendet. Såväl åklagar- som polisdistrikten har kommun- blocken som byggstenar. På samma sätt förhåller det sig med kronofogde- distrikten. Lantmäteridistrikten bygger för närvarande på kommunerna. Då utredning om ny distriktsindelning påbörjades för några år sedan angavs emellertid som förutsättning att kommunblocken i stället skulle tas till utgångspunkt. Enligt den nya fögderiindelning som träder i kraft den 1 januari 1967 (SFS 1966: 246) blir kommunblocket även här den minsta enheten. Allt talar för att kommunblocken bör vara grundläggande också för domkretsindelningen. En uppdelning av kommunblock på flera domkret— sar skulle — utan att bärande skäl härför kan åberopas _— utgöra ett mar- kant avsteg från de synpunkter och principer som är vägledande för stats- makternas ställningstagande i andra indelningshänseenden.
De administrativa indelningar som jämte kommunblocksindelningen har störst intresse för indelningen i domkretsar är indelningen i åklagardistrikt och länsindelningen. Enligt den indelning i åklagardistrikt som skedde här om året skär nära nog varje åklagardistrikt någon nuvarande domsago- gräns. Med hänsyn till det nära sambandet mellan åklagarväsendet och
domstolsväsendet är detta inte lyckligt. Uppdelningen av ett åklagardistrikt på flera underrätter försvårar åklagarnas arbete. Såvitt kommittén har sig bekant har olägenheterna dock kunnat bemästras på ett i allmänhet till- fredsställande sätt. Att så kunnat ske sammanhänger med att, när flera åklagare finns inom samma distrikt, möjlighet har funnits att fördela arbetet mellan dem så att alltför stor splittring på olika underrätter kunnat und- vikas. Domstolskommittén har i förslaget till ny domkretsindelning sökt att i görligaste mån beakta den distriktsindelning som är fastställd för åkla- garna. Det har emellertid visat sig inte vara möjligt att få till stånd en ändamålsenlig domkretsindelning, om indelningen i åklagardistrikt alltid följs. Avvikelser har måst göras i vissa fall. De föreslagna domkretsarna ansluter dock till åklagardistrikten betydligt bättre än de nuvarande. Väg- ledande för kommittén har varit att dela ett åklagardistrikt på flera dom— kretsar endast om detta varit enda utvägen att få en godtagbar domkrets- indelning enligt de synpunkter som har hävdats i det föregående. Med led- ning av de erfarenheter som vunnits under nu rådande förhållanden kan man anta att den bristande överensstämmelse som föreligger på vissa håll mellan domkretsar och åklagardistrikt inte blir alltför besvärande. Skulle detta likväl i något fall inträffa, torde en anpassning av åklagardistriktet efter domkretsindelningen få övervägas.
Länsindelningen är av betydelse för domkretsindelningen på olika sätt. Åtskilliga författningar innehåller föreskrifter varigenom underrätt eller underrättsdomare ålagts anmälningsskyldighet eller skyldighet att vidta annan åtgärd i förhållande till länsstyrelse eller annan länsmyndighet. I vissa fall har också enskild person ålagts sådan skyldighet, varvid någon form av anknytning föreligger till underrätt. Vidare har länsstyrelserna tillagts viss såväl behörighet som skyldighet med avseende på frågor som sammanhänger med tingshusbyggnadsskyldigheten. Det förekommer f.n. inte att en domkrets omfattar delar av flera län. Eftersom resultatet av pågående överväganden om ny länsindelning inte bör föregripas, har dom- stolskommittén i förslaget till ny domkretsindelning utgått från den läns- indelning som nu gäller, med de justeringar likväl som föranleds av att kommunblocken stundom skär länsgräns. Allmänt sett är en samordning av administrativ och judiciell indelning önskvärd. Domkretsindelningen är dock inte så beroende av länsindelningen, att denna under alla för— hållanden måste följas. Vid kommitténs översyn av domkretsarna har det befunnits att den från judiciell synpunkt lämpligaste domkretsindelningen i några fall erhålls genom att sammanföra kommunblock från skilda län till en domkrets. Oavsett resultatet av länsindelningsutredningen har kom- mittén ansett sig höra i dessa fall föreslå domkretsar som överskrider nuvarande länsgränser. Frågan om de åtgärder som fordras för att en sådan domkretsindelning skall kunna genomföras utan ändring i läns- indelningen har aktualiserats genom ett tidigare framfört förslag om sam- manförande till en domsaga av Simrishamns åklagardistrikt i Kristianstads
län med Ystads åklagardistrikt i Malmöhus län. Domstolskommittén har i anslutning därtill överlämnat till Kungl. Maj:t förslag till lagstiftning, syftande att reglera de behörighetsproblem, som uppkommer. Några svå- righeter av beskaffenhet att inge betänkligheter mot en domkretsindelning över länsgräns synes inte föreligga.
I de fall då kommunblock sträcker sig in i angränsande län måste också länsindelningen ändras när blocket ombildas till kommun. Någon domkrets- bildning över länsgräns behöver därför i dessa fall som regel inte komma i fråga.
Domstolskommitténs förslag till domkretsindelning är fogat vid betän- kandet som Bilaga B. För samtliga län utom Gotlands redovisar kommittén dessutom kartor som återger bl.a. den nuvarande och den föreslagna dom- kretsindelningen.
I en enhetlig underrättsorganisation kommer endast att finnas ett slag av allmänna underrätter. Uppdelningen på häradsrätter och rådhusrätter försvinner alltså. Tills vidare kommer emellertid liksom hittills att bestå vid sidan av varandra dels rådhusrätter med borgmästare och rådmän, dels häradsrätter med häradshövding och tingsdomare. Kommittén har inte tagit ställning till frågan vad underrätterna i en enhetlig underrättsorgani- sation och deras tjänstemän bör benämnas. De föreslagna nya domkretsarna har av kommittén i allmänhet betecknats efter den ort, till vilken domstols- kansliet föreslås förlagt. Undantag har skett för underrätter med kansli i Stockholm, Göteborg och Visby samt eljest då flera underrätter har kansli på samma ort. De använda beteckningarna är att betrakta endast som arbetsnamn.
Vidare bör erinras att begreppet domkrets här används som en samman- fattande benämning på häradshövdingens, respektive borgmästarens hela domsområde. Kommittén bortser alltså vid domkretsindelningen från att enligt 1 kap. 1 5 andra stycket rättegångsbalken undantagsvis kan inom en domsaga finnas flera domkretsar med var sin häradsrätt ehuru med ge- mensamt kansli och samma lagfarna domare.
Förslaget upptar de kommunblock, som de olika domkretsarna skall omfatta, samt dessas folkmängd. Vidare anges målbelastningen, bortsett från endomarmål, om 1964 års statistik läggs som grund, samt antalet domare _ häradshövding eller borgmästare, tingsdomare eller rådmän samt tingssekreterare —— i varje domkrets. Särskilda inskrivningsdomare har inte upptagits. I stället har i förekommande fall antalet tingsdomare utökats.
Att statistiken för år 1964 tagits till utgångspunkt har föranletts av att detta är det senaste är, som kan anses representativt i sammanhanget. Siffrorna för år 1965 blir nämligen inte rättvisande för brottmålen, beroende på att brottsbalken trädde i tillämpning samt förstatligandet av åklagar- och polisväsendet genomfördes då, vilket hade till följd att måltillström—
ningen blev mindre än normal åtminstone under första hälften av året in— nan förhållandena stabiliserats. Vid beräkningen av antalet domare har beaktats den ökning av arbetsbördan, som, enligt vad erfarenheterna från rådhusrätterna visar, inträder om möjlighet föreligger till juristkollegial sammansättning vid särskild huvudförhandling i tvistemål vid samtliga allmänna underrätter. Vidare har förutsatts att tillfälliga personalförstärk- ningar från hovrätterna endast mera sällan skall behöva förekomma. I öv- rigt har beräkningen skett med utgångspunkt från antalet domare den 1 januari 1966. Beträffande rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö har detta antal oförändrat överförts till förslaget. Vad gäller nämnda rådhusrätter har alltså inte beaktats den inverkan som personalbehovet kan röna av ändringar i domkretsarnas befolkningsunderlag och omfattning. —— Slutligen har antecknats föreslagen kansliort och de tingsställen, som avses komma att behövas. I de fall då domkretsindelningen ansetts böra anpassas efter ändrad länsindelning, har detta särskilt anmärkts.
Någon beräkning av behovet av tingsnotarier och domstolsbiträden har inte gjorts. Sådan beräkning torde lämpligen få anstå till i samband med genomförandet av de olika indelningsändringarna, vilket, som utvecklas i det följande, kommer att dra ut över en lång följd av år.
Enligt förslaget blir antalet domkretsar 86. Bortsett från rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö föreslås underrätterna få följande antal domare, nämligen 5 underrätter var och en två domare, 33 var och en tre domare, 17 var och en fyra domare, 6 var och en fem domare, 8 var och en sex domare, 5 var och en sju domare, 4 var och en åtta domare, 4 var och en nio domare och en elva domare. Det skulle alltså, fortfarande bortsett från Stockholm, Göteborg och Malmö, komma att finnas 28 underrätter med flera än 4 domare. Det är därvid att märka att den underrätt, Norrköping, som föreslås få elva domare redan har detta antal, att av de fyra under»- rätter, som förutsätts komma att behöva nio domare, f.n. en har åtta och en sju domare samt att av de fyra underrätter, vilkas behov av domare be- räknats till åtta, en redan har sju domare.
Det totala antalet underrättsdomare har beräknats till 552 varav 435 ordinarie och 117 icke-ordinarie. Motsvarande siffror den 1 januari 1966 var enligt Bilaga A 577, 428 (inräknat 17 extra rådmän) och 149 (inräknat 44 assessorer på övergångsstat). Någon mera betydande ändring i fråga om behovet av domarpersonal totalt sett skulle sålunda inte uppkomma. Proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie domare har förskjutits i riktning mot ett större antal domare av förstnämnda kategori.
Minskningen av antalet domkretsar medför givetvis att antalet domstols- chefer nedgår i motsvarande grad. Mot förslaget i denna del kan anmärkas att det är ägnat att inverka menligt på befordringsförhållandena inom domarkåren och därmed på rekryteringen till denna. Kommittén är med- veten om nödvändigheten av att sådan följdverkan av förslaget förebyggs.
Att uteslutande från denna synpunkt tillskapa flera domstolar än som är i och för sig behövligt torde emellertid inte kunna komma i fråga. Befordrings- och rekryteringsproblemen får lösas på annat sätt.
Domarbanans förmåga att hävda sig i konkurrensen om dugande juris- ter beror självfallet på flera samverkande faktorer. Tjänstgörings- och be— fordringsförhållandena samt lönesättningen torde härvid spela den största rollen. Befordran till ordinarie tjänst erhålls jämförelsevis sent på domar- banan och i allmänhet först i början av 40-årsåldern. Som icke-ordinarie tjänstemän är fiskalerna och assessorerna underkastade tjänstgöringsskyl— dighet inom hela domstolsväsendet. Det tillhör vanligheterna att domarna i begynnelse- och passagestadiet nödgas företa upprepade förflyttningar med stundom mycket kort varsel. Den rörliga tjänstgöringen uppfattas av de flesta som en påtaglig olägenhet, som ökas genom svårigheterna att ordna bostad, flytta barn till annan skola och möjliggöra arbetsbyte för förvärvs- arbetande hustru. Dessa förhållanden inverkar helt säkert på rekryteringen. Den föreslagna underrättsorganisationen inrymmer emellertid möjligheter att begränsa den rörliga tjänstgöringen för fiskaler och assessorer utan att kravet på erforderlig underrättstjänstgöring behöver eftersättas. Kommit— tén vill betona angelägenheten av att dessa möjligheter tillvaratas effektivt. Genom att behovet av tillfälliga personalförstärkningar vid underrätterna minskar kan antalet fiskaler nedbringas. Ombildningen till större dom— kretsar medför dessutom att större förutsättningar skapas för upprätthål- lande av principen att den dömande verksamheten skall utövas av ordinarie domare. Den fördelaktigare proportion mellan ordinarie och icke-ordinarie domare vid underrätterna som förslaget innebär är ägnad att förbättra be- fordringsförhällandena.
Trots de fördelar, som den föreslagna underrättsorganisationen erbjuder i nyssnämnda hänseenden kan minskningen av antalet domstolschefer med— föra att domarbanan förlorar en del av sin lockelse. Underrätternas slut- tjänster har nämligen säkert haft stor betydelse när det gällt att locka skick- liga jurister. Såsom allmän målsättning för utredningen gäller att under- rätternas ställning inom domstolsväsendet bör ytterligare stärkas. I det sam- manhanget bör bl.a. beaktas att såväl rättssäkerheten som förtroendet för rättsskipningen befordras av att de domare, med vilka medborgarna framför allt kommer i beröring, fyller högt ställda krav. Därtill kommer att genom den fria bevisprövningen tyngdpunkten i rättsskipningen ligger hos under- rätterna. Har ett mål på grund av underrättsdomarens bristande skicklighet blivit illa handlagt i första instans, kan olägenheterna härav bli avsevärda. Processens säkerhet, billighet och snabbhet befordras av att prövningen i första instans blir så kvalificerad som möjligt.
Kommittén räknar med att de i den blivande underrättsorganisatio— nen ingående domartjänsterna kommer att lönemässigt regleras så, att en tillfredsställande rekrytering säkerställs. Det ankommer emellertid inte
på kommittén att pröva dessa frågor. För övrigt vill kommittén beträffande förevarande spörsmål i detta sammanhang endast erinra att bortfallet av häradshövding- och borgmästartjänster i viss utsträckning torde kompen- seras genom inrättande av tjänster som avdelningsordförande vid underrät— ter, tillräckligt stora att enligt vad förut sagts lämpliggöra indelning på av- delningar.
En annan fråga, som emellertid torde kunna prövas endast i ett större och allmännare sammanhang, är om det nuvarande systemet med ordinarie underrättsdomare i olika grader över huvud taget är lämpligt eller om det kanske hellre vid de allmänna underrätterna borde tillämpas exempelvis en ordning motsvarande den som förekommer vid vattendomstolarna med i princip jämställda domare.
Också med avseende å underrätternas stationering medför den nya in- delningen ändringar. Antalet kansliorter blir avsevärt färre än nu. För- slaget innebär endast i ett par fall (Trelleborg och Sandviken) att dom- stolskansli förläggs till ort som inte redan f.n. är säte för underrätt. Valet av förläggningsorter har skett med hänsyn tagen till belägenhet, storlek och betydelse ur regional synpunkt. Avseende har också i någon utsträck- ning fästs vid beskaffenheten av de domstolslokaler som nu finns.
Antalet särskilda tingsställen förutsätts likaledes skola minskas. Fler- talet har tillkommit på en tid då förhållandena var helt annorlunda än nu. Något verkligt behov torde de numera inte alltid fylla. Deras bibehållande är förenat med kostnader inte endast för anskaffning och underhåll av nöd- vändiga tingslokaler utan även genom den tidsspillan som resor och vistelse utanför förläggningsorten orsakar domstolspersonalen, om än kostnaderna i detta avseende i viss män kan uppvägas av kortare resor för nämndemän. Advokat är ofta inte bosatt på platsen utan anlitas från kansliorten. För att ting skall hållas utanför denna måste därför fordras särskilda skäl, såsom långa avstånd, dåliga kommunikationer eller förefintligheten av annan mera betydande och ej alltför närbelägen tätortsbildning inom domkretsen. Le- der den nya domkretsindelningen till att en ort upphör att vara säte för underrätt, kan även detta förhållande beaktas och sålunda i vissa fall mo— tivera att orten likväl -— åtminstone t.v. — behålls som tingsställe.
Med tillämpning av de riktlinjer, som angivits här, synes ganska många av de nuvarande särskilda tingsställena bli på sikt obeliövliga. De bör i dessa fall avvecklas. Avvecklingen torde dock ej nödvändigtvis behöva ske redan i och med att de nya domkretsarna bildas eller i ett sammanhang över hela riket utan kan göras så småningom, allteftersom det med hänsyn till omstän- digheterna är lämpligt.
Genomförandet av den föreslagna domkretsindelningen blir förenat med åtskilliga såväl personal- som lokalproblem. Dessa blir särskilt stora då en ort upphör att vidare vara säte för underrätt. I de fall då den nya indelningen innebär att flera underrätter på samma ort sammanförs till en underrätt
utan ändring av förläggningsorten, torde svårigheterna kunna bemästras lättare.
Enligt 536 regeringsformen är ordinarie domare skyldig att underkasta sig förflyttning till annan jämställd domartjänst, om organisatoriska skäl påkallar det. I den proposition (1964: 140), däri lagrummet föreslogs få denna lydelse, uttalas att i uttrycket jämställd domartj änst torde få inläggas dels att det skall vara frågan om förflyttning till annan ordinarie tjänst med samma eller i huvudsak samma löneställning, dels att domaruppgifterna skall vara väsentligen likartade. Vad det senare villkoret beträffar anfördes att hinder ej borde anses möta mot förflyttning t. ex. från hovrätt till all- män underrätt samt att bestämmelsen om förflyttningsskyldighet ej avsåg att hindra att domare anställdes vid mer än en domstol med tj änstgörings- skyldighet vid viss domstol. Uttalandena lämnar öppet om en häradshövding eller borgmästare vid domstol som berörs av organisationsändringar är skyldig att finna sig i förflyttning till annan allmän underrätt och att där fullgöra domaruppgifter, motsvarande dem han haft i den förutvarande domartjänsten, även om han i den nya tjänsten inte kan beredas ställning som administrativ chef. Man måste emellertid räkna med att förlusten av det administrativa chefskapet allmänt uppfattas som en tjänsteförsämring. Det får därför antas att en anordning av denna innebörd, oavsett om något formellt hinder däremot inte skulle anses möta, som regel ej vidtas utan vederbörande tjänstemans samtycke. Om en av flera till samma ort förlagda underrätter dras in, synes det likväl inte osannolikt att vid den omplacering, som föranleds härav, vederbörande föredrar att tjänstgöra vid domstol, som blir kvar på orten —— även om han inte kan bli chef för domstolen —— fram- för att behöva byta förläggningsort.
Regeringsformen möjliggör också att en domare placeras på indragnings- stat. Denna möjlighet torde dock komma ifråga endast rent undantagsvis, såsom då vederbörande har så kort återstående tjänstetid att en förflyttning till annan tjänst framstår som orimlig eller meningslös. Överföring på in- dragningsstat blir dock knappast heller för dylikt fall nödvändig, om tj änste- mannen alltjämt kan beredas arbete på sin dittillsvarande stationeringsort ehuru vid annan domstol än förut.
Med avseende å annan domstolspersonal än borgmästare och häradshöv- ding medför det i allmänhet knappast några svårigheter, om flera mindre underrätter på en ort byts ut mot en större. Även lokalfrågan torde i detta fall kunna ordnas förhållandevis lätt. Om än något av de befintliga dom- stolskanslierna kanske inte är tillräckligt stort att rymma hela den nya, utökade underrätten, står nämligen möjligheten öppen att, åtminstone under en övergångstid tills man hinner träffa andra dispositioner, alltjämt använda samma utrymmen som underrätterna tidigare totalt förfogat över på orten.
För de underrättskanslier som behålls medför den nya domkretsindel- ningen regelmässigt ökat personalbehov. Möjligheterna i och för sig att fort—
sättningsvis bereda plats inom underrättsorganisationen åt den personal som nu är anställd där torde därför bli förhållandevis goda. Däremot är det tydligt att det ombyte av bosättningsort, som kansliindragningarna många gånger kan göra nödvändigt, medför komplikationer. Dessa går i första rum- met ut över personalen. Men även underrätterna som sådana berörs, efter— som arbetet på sina håll kan komma att hämmas av brist på yrkeskunnig kanslipersonal. För en underrätt, som måste öka sin personal utan att sam- tidigt annan underrätt som är förlagd till samma ort dras in, kan också lokalproblemet bli besvärande. De lokaler, som en underrätt nu disponerar, är merendels otillräckliga för en större domstol. Om- eller nybyggnad torde ofta vara den enda lösningen.
Genomförandet av den nya domkretsindelningen underlättas, om det sker successivt och utsträcks över en tämligen lång tidrymd. Med ett sådant förfarande blir inte endast möjligheterna att lösa de i det föregående berörda personal- och lokalfrågorna större. Den minskning av antalet chefsdomare som följer av minskningen av antalet underrätter blir också ur befordrings- synpunkt mindre kännbar om den fördelas över en längre följd av år. Ett successivt genomförande kan i princip åstadkommas på det sättet att nya domkretsar bildas först i mån av nuvarande häradshövdingars och borg- mästares avgång. Med hänsyn till dessa domares ålder och under förutsätt— ning att avgången ej äger rum förrän vid fyllda 67 år blir den nya indel- ningen emellertid, om denna princip tillämpas undantagslöst, inte helt ge- nomförd förrän in på 1980-talet. I många fall kan en ny domkretsindelning inte anstå så länge som följer av ett sådant schema. Något som spelar en betydande roll härvid är den nya kommunindelning som kommunblocken kan väntas resultera i. I praktiken kommer naturligtvis också genomförandet att påverkas av förhållanden som inte nu låter sig beräkna.
Kommunblocken omfattar som förut har nämnts ofta delar av flera dom— sagor. På motsvarande sätt ingår regelmässigt del av domsaga i de kommun- block, som bildats med en rådhusrättsstad som centrum. I den mån kom— munblocken ombildas till kommuner kommer den ena domkretsen auto— matiskt att öka, medan den andra minskar i omfattning. För städer med rådhusrätt blir det alltid en ökning. Domsagorna kan som följd av kommun- ändringarna understundom bli så beskurna, att domsområdet i fortsätt— ningen inte blir tillräckligt som underlag för en underrätt. Man torde kunna räkna med att ombildningen av kommunblock till kommuner är praktiskt taget genomförd i början av 1970-talet. Under antagande att den nya kommunindelningen har slutförts till den 1 januari 1971 kommer vid denna tid åtminstone 9 domsagor att vara så små, att de inte rimligen kan be- varas ens som endomardomsagor. Ett 20-tal domsagor kommer inte att kunna bereda stadigvarande sysselsättning ät mer än en domare vardera. Sam- manställningar över dessa domsagor bifogas betänkandet som Bilaga C ochD.
I fråga om de nio först nämnda domsagorna kan det alltså bli nödvändigt
med en domkretsreglering senast den 1 januari 1971. Eftersom ombild- ningen av kommunblock till kommun ej nödvändigtvis sker i ett samman- hang utan kan göras i omgångar, måste förutsättas att domkretsregleringen inte alltid kan anstå tills den nya kommunbildningen har avslutats utan ak- tualiseras redan dessförinnan. Beträffande domsaga, vars befolkningsunder- lag efter kommunändringarna förslår för endast en domare, blir det en av- vägningsfråga, hur länge den bör bevaras. Av praktiskt administrativa skäl är det emellertid önskvärt att ny domkretsindelning genomförs även med avseende å domsagor av detta slag — eller i vart fall flertalet av dem —-— se- nast i samband med att enhetliga domförhetsregler träder i kraft.
Enligt kommitténs förslag till ny domkretsindelning skall det finnas en— dast ett fåtal domkretsar med mindre antal domare än som behövs för ett juristkollegium av tre. Genomförs förslaget i den takt som förutsatts i det föregående, kan det emellertid komma att finnas kvar ett antal tvådomar— domsagor som ännu inte har omreglerats när underrättsväsendet förenhet- ligas. Med hänsyn till den juristkollegiala sammansättningen är detta en nackdel. Ur denna synpunkt är det önskvärt att också tvådomardomsagorna då hunnit avvecklas. I annat fall kan det bli nödvändigt att tillgodose kol- legialiteten i domstolen genom anlitande av domare från annan underrätt eller genom att tillfällig arbetskraft ställs till förfogande från hovrätten. Båda utvägarna är förenade med olägenheter.
Även lokalförhållandena kan som redan har antytts påverka takten för genomförandet. Den nya indelningen medför ej sällan att i och för sig goda och relativt moderna domstolsbyggnader blir obehövliga eller, trots att de med nuvarande användning är fullt ändamålsenliga, måste till- eller ombyggas för att kunna tjäna som säte för en större domstol. Angelägen- heten ur domstolsorganisatorisk synpunkt av att nyindelningen genomförs till en bestämd tidpunkt får i dylika fall vägas mot de ekonomiska och andra med byggnadsfrågorna sammanhängande intressen som yppar sig. Kom— mittén har i sitt förslag endast undantagsvis kunnat göra dylika hänsyns- taganden. Frågor av detta slag får övervägas närmare i den mån de ak— tualiseras.
De riktlinjer för genomförandet av den nya domkretsindelningen, som har uppdragits här, bygger på den angivna principen att, om genom änd- ring i den kommunala indelningen den nya kommunen kommer att skära domkretsgräns, den judiciella indelningen ändras så att den överensstäm- mer med den kommunala. Det förordade tillvägagångssättet kan om om— bildningen av ett kommunblock till kommun sker i etapper medföra att en domkrets under loppet av relativt få år blir föremål för upprepade änd- ringar. Detta är inte lyckligt. Kommittén utgår emellertid från att de judi- ciella ändringarna sker på sådant sätt att det innefattar inte bara ett över- flyttande av vissa områden från den ena domkretsen till den andra utan en stegvis uppbyggnad av de planerade nya domkretsarna. Under denna förut- sättning torde olägenheterna av förfarandet i allmänhet bli mindre än de
67 svårigheter som måste uppstå, om genomförandet av den nya domkrets- indelningen skulle anstå tills det kan äga rum i ett större sammanhang. Eftersom den ena domkretsändringen griper in i den andra, särskilt såvitt angår domkretsar inom samma län, skulle det nämligen då vara nödvändigt att avvakta lämplig dag för samtidig reglering av alla eller åtminstone fler— talet domkretsar inom ett och samma län. Varken den ena eller den andra av dessa utvägar innebär någon godtagbar lösning.
Gällande lagstiftning, enligt vilken de allmänna underrätterna består dels av häradsrätter, dels av rådhusrätter och enligt vilken rådhusrätt endast kan ha stad som domkrets, försvårar såsom kommittén inledningsvis an— fört genomförandet av den föreslagna domkretsindelningen. Olägenheterna blir särskilt framträdande när en domsaga till följd av ändrad kommunal indelning så minskar till sin omfattning att en domkretsreglering blir nöd- vändig. Om ett område, som enligt den nya domkretsindelningen skall till- föras stad med rådhusrätt, ingår i domsagan, vilket ej sällan är fallet, skulle det innebära praktiska fördelar att kunna omedelbart förena området med rådhusrättens domkrets, oavsett att någon administrativ sammanläggning med staden inte sker.
De olägenheter som berörts här försvinner i och med att underrättsorga— nisationen blir enhetlig. Eftersom det då endast kommer att finnas ett slag av allmänna underrätter, blir det principiellt utan betydelse om en dom- krets omfattar stad eller landskommun eller bådadera. Något hinder från judiciella synpunkter möter det då ej att i den takt, som är lämpligast med hänsyn till andra på frågan inverkande omständigheter, ge varje domkrets den omfattning, som den avses skola erhålla slutligen.
Emellertid är det ovisst när en enhetlig organisation kan komma till stånd. Under tiden blir med nuvarande judiciella indelningsregler möjlig; heterna att tillämpa den nya domkretsindelningen begränsade. Genom- förandet fördröjs. Det kan bli nödvändigt att, trots de därmed förenade olägenheterna, låta en kommun övergångsvis gå in i en domkrets i avvaktan på att den senare skall kunna förenas med den domkrets, som den avses skola tillhöra slutligen. Möjligheten att undvika detta genom att bilda den avi— scdda domkretsen genom landsrättsförläggning av stad med rådhusrätt. tsynes i vart fall inte kunna komma i fråga för de stora städerna. Men. även i andra fall får den betecknas som en nödfallsutväg. Om, såsom domf— stolskommittén har föreslagit, juristkollegial sammansättning skall kunna förekomma i tvistemål vid samtliga allmänna underrätter i en enhetlig un"— derrättsorganisation, ter det sig nämligen inte tilltalande att under mellan? tiden —— som sker genom landsrättsförläggning av stad med rådhusrätt _:— avskaffa den juristkollegiala sammansättningsformen där sådan nu finns.
Av skäl som här har framförts föreslår kommittén på sätt nämnts tidigare att möjlighet öppnas att låta rådhusrätts domkrets omfatta även annan: kommun än staden. De ändringar, som påkallas härav i nuvarande lag—— stiftning behandlas närmare i det följande.
KAPITEL 3
Detaljmotivering till den nya domkretsindelningen och förslag till genomförande
I föregående kapitel har redovisats de allmänna överväganden, som ligger till grund för kommitténs i Bilaga B intagna förslag till ny domkretsindel- ning. Som komplement till den sammanfattande redogörelse, som därvid lämnats för innehållet i förslaget, anges i det följande länsvis de närmare motiven för indelningen. Uppgifterna beträffande folkmängd och nuvaran- de domkretsar avser förhållandena den 1 januari 1966. Vidare amnärks hur genomförandet av indelningen skulle gestalta sig enligt de tankegångar som kommittén tidigare utvecklat. Takten för genomförandet måste emellertid i hög grad bli beroende av omständigheter till vilka kommittén inte har kun— nat ta hänsyn, såsom möjligheten till befattningshavares befordran eller om- placering eller att avgång från tjänsten eljest sker av annan anledning än uppnådd pensionsålder.
Stockholms stad och län
Nuvarande domkretsar |Antal domare Föreslagna domkretsar Antal domare
Rådhusrättssläder 1. Stockholm ............... 105 . Stockholms, Stockholm ...... 2. Södertälje ............... 3,33 . Norrtälje, Norrtälje .........
. Sollentuna och Färentuna, Domsagor Solna ..................... 3. Mellersta Roslags. . Solna, Solna ............... Norrtälje ................ . Stockholms läns västra, 4. Norra Roslags, Stockholm ................. Östhammar .............. . Svartlösa, Huddinge ........ . Sollentuna och Färentuna, . Södertälje, Södertälje ....... Solna ................... . Södertörns, Stockholm ...... '. Solna, Solna ............. . . Södra Roslags, Stockholm . . . . Stockholms läns västra, Stockholm ............... . Svartlösa, Huddinge ...... 9. Södertörns, Stockholm . . . . 10. Södra Roslags, Stockholm .
Folkmängd i Stockholms stad: 783 643. » » » län: 594 769.
1 Därav 1 särskild inskrivningsdomare.
Av domsagorna har tre tillkommit under 1900-talet. Sollentuna och. Färentuna härader utbröts den 1 januari 1916 ur Södra Roslags domsaga för att bilda egen jurisdiktion under benämningen Sollentuna och Färentuna domsaga med tingsställe i Haga. Solna stad utbröts från och med den 1 juli 1951 ur Södra Roslags domsaga för att bilda Solna domsaga. Den 1 januari 1959 uppdelades Södertörns domsaga i två, den ena benämnd Svartlösa domsaga med tingsställe och kansli i Huddinge och omfattande Huddinge och Botkyrka kommuner, samt den andra, benämnd Södertörns domsaga, med tingsställe och kansli i Stockholm och omfattande åter— stoden. —— Under 1900-talet har följande städer judiciellt förenats med domsaga: Öregrund (l,/1 1920), Östhammar (1/1 1920), Norrtälje (1/1 1948), Sigtuna (1/1 1948)" och Vaxholm (],/1 1948).
Genom beslut den 7 februari 1964 har Kling]. Maj:t fastställt plan för indelning av Stockholms län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 omfattar 48 primärkommuner, har indelats i 24 kommunblock. I sam- band härmed har vissa delar av länet förts till kommunblock redovisade i plan för Uppsala län. Sålunda har till Uppsala kommunblock förts Almunge (1 712 inv.) och Knivsta (4 579 inv.) landskommuner samt den del av Skepp— tuna landskommun som motsvaras av Husby—Långhundra församling (674 inv.). Till Alunda kommunblock, vars huvuddel ingår i Uppsala läns norra domsaga, har förts den del av Knutby landskommun som motsvaras av Bladåkers (286 inv.) och Faringe (411 inv.) församlingar. Knivsta kommun tillhör nu Stockholms läns västra domsaga. Almunge kommun samt Blad- åkers, Faringe och Husby—Långhundra församlingar ingår i nuvarande Norra Roslags domsaga.
Blockhildning har även i annat avseende skett över länsgräns. Till Söder- tälje kommunblock i Stockholms län har sålunda förts vissa kommuner och församlingar i Södermanlands län, nämligen Trosa stad, Gnesta köping, Vagnhärads, Hölö, Daga och Enhörna landskommuner, den del av Marie— freds stad som motsvaras av Taxinge församling och den del av Tystberga landskommun som motsvaras av Torsåkers församling. Enhörna kommun (838 inv.) och Taxinge församling (284 inv.) ingår i nuvarande Livge— dingets domsaga. Övriga nämnda kommuner samt Torsåkers församling (tillhopa c:a 13000 inv.) tillhör Nyköpings domsaga.
Utöver vad som följer av det nu sagda skär gränserna för kommunblock och domkretsar varandra i ett flertal fall. I Södertälje kommunblock ingår utom staden Södertälje även Salems (2 766 inv.), Turinge (3 404 inv.) och Järna kommuner (5 921 inv.), som tillhör Södertörns domsaga. I Tumba kommunblock, vars huvuddel ligger inom Svartlösa domsaga, ingår Grö- dinge kommun (2388 inv.), likaledes nu hörande till Södertörns domsaga. Staden Sundbyberg (28 293 inv.), som ingår i Solna-Sundbybergs kommun— block, tillhör Sollentuna och Färentuna domsaga medan staden Solna inom
samma kommunblock bildar Solna domsaga. Roslags—Kulla församling (364 inv.) inom Mellersta Roslags domsaga tillhör Åkersberga kommun- block, som i övrigt ingår i Södra Roslags domsaga. Gottröra (392 inv.) och Närtuna (401 inv.) församlingar inom Stockholms läns västra domsaga tillhör Rimbo kommunblock, vars huvuddel ligger inom Norrtälje domsaga. — Kungl. Maj :t har till den 1 januari 1967 som följd av kommunblocks- bildningen beslut-at flera kommunsammauläggningar, som medför ändring- ar i nuvarande domkretsindelning. Enhörna kommun ( 838 inv.) i Söder- manlands län skall läggas samman med Södertälje stad och judiciellt höra imder domkretsen för rådhusrätten i Södertälje i stället för under Livge- dingets domsaga. Kommunsammanläggningen medför motsvarande ändring i länsindelningen samt av indelningen i polis-, åklagar— och kronofogde- distrikt. Den del av Roslags-Länna kommun, som motsvaras av Roslags- Kulla församling, skall överföras till Österåkers kommun och från Mellersta Roslags domsaga till Södra Roslags domsaga. Det område av Skepptuna landskommun, som motsvaras av Gottröra och Närtuna församlingar skall överföras till Sjuhundra kommun och förläggas från Stockholms läns västra domsaga till Mellersta Roslags domsaga.
I detta sammanhang anmärks att Svea hovrätt i skrivelse den 28 septem— ber 1966 till Kungl. Maj ;t förordat att staden Sundbyberg överförs från Sol— lentuna och Färentuna domsaga till Solna domsaga.
Stockholms län är indelat i åtta åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Danderyd, Handen, Huddinge, Nacka, Norrtälje, Sollentuna, Solna och Södertälje. Åklagare finns även stationerade i Ja— kobsberg, Lidingö, Märsta och Täby. Danderyds åklagardistrikt (Danderyds, Lidingö, Roslags-Näsby, Vallentuna, Vaxholms och Åkersberga kommun- block) omfattar efter den 31 december 1966 delar av Stockholms läns västra och Södra Roslags domsagor. Handens åklagardistrikt (Bollmora, Handens och Nynäshamns kommunblock) omfattar del av Södertörns domsaga. Huddinge åklagardistrikt ( Huddinge. och Tumba kommunblock) omfattar Svartlösa domsaga samt del av Södertörns domsaga. Nacka åklagardistrikt (Gustavsbergs och Nacka kommunblock) omfattar delar av Södertörns och Södra Roslags domsagor. Norrtälje åklagardistrikt (Hallstaviks, Norrtälje, Rimbo och Östhammars kommunblock samt den del av Alunda kommun— block, som ligger inom Stockholms län) omfattar efter den 31 december 1966 Mellersta Roslags domsaga och huvuddelen av Norra Roslags domsaga. Sollentuna åklagardistrikt (Jakobsberg, Märsta, Sollentuna och Upplands- Väsby kommunblock samt den del av Uppsala kommunblock, som ligger inom Stockholms län) omfattar huvuddelen av Stockholms läns västra domsaga samt delar av Norra Roslags och Sollentuna och Färentuna dom— sagor. Solna åklagardistrikt (Solna/Sundbybergs och Träkvista/Tappströms kommunblock) omfattar Solna domsaga samt del av Sollentuna och Fären— tuna domsaga. Södertälje åklagardistrikt slutligen (den del av Södertälje
kommunblock, som ligger inom Stockholms län) omfattar Södertälje stad samt del av Södertörns domsaga.
Kommitténs förslag till ny domkretsindelning innebär att antalet under- rätter minskar från tio till nio genom att Norra Roslags domsaga förenas med Mellersta Roslags domsaga. I övrigt bygger förslaget på den nuvarande indelningen. En rad gränsäudringar har dock företagits. Bl. a. har, utom justeringar som föranleds av kommunblocksindelningen, den omregleringen skett att Gustavsbergs kommunblock, som består av Gustavsbergs, Värmdö och Djurö landskommuner och i sin helhet ingår i nuvarande Södra Roslags domsaga, överflyttats till den föreslagna Södertörns domkrets. I denna ingår även Nacka kommunblock, som bland annat omfattar Boo landskommun (7 764 inv.) i nuvarande Södra Roslags domsaga. Hela den del av Stockholms skärgård som ligger söder om inloppet till Stockholm kommer således att tillhöra Södertörns domkrets.
Den föreslagna domkretsindelningen följer i allmänhet indelningen i åklagardistrikt. Endast i tre fall skär domkretsgränser och distriktsgränser varandra. Sollentuna åklagardistrikt har uppdelats på Stockholms läns västra samt Sollentuna och Färentuna domkrets. Av Danderyds åklagar— distrikt har Vallentuna kommunblock förts till Stockholms läns västra domkrets medan återstoden omfattas av Södra Roslags domkrets. Slutligen har Solna åklagardistrikt delats så att Träkvista/Tappströms kommunblock ingår i den föreslagna Sollentuna och Färentuna domkrets samt återstoden av distriktet motsvarar den föreslagna Solna domkrets. Avvikelserna över- ensstämmer med vad nu gäller. Någon anledning att frångå nuvarande domkretsindelning enbart för att bringa domkretsarna i överensstämmelse med indelningen i åklagardistrikt har inte ansetts föreligga. Uppdelningen av Sollentuna åklagardistrikt har också stöd i befolkningsutvecklingen. Vad angår Solna åklagardistrikt har Träkvista/Tappströms kommunblock ingen särskild samhörighet med Solna/Sundbyberg. Träkvista/Tappströms kom- munblock, som består av öar, har broförbindelse endast mot Stockholm och är helt inriktat mot huvudstaden. Det kunde därför finnas viss grund för att föra blocket under domkretsen för Stockholms rådhusrätt. Denna är emellertid så stor att någon ökning av domkretsen inte torde böra ske utöver vad som kan följa av att stadskommunen vidgar sitt område. Be- träffande Danderyds åklagardistrikt bildar Vallentuna kommunblock till- sammans med Märsta och Upplands/Väsby kommunblock en väl avgränsad domkrets. Om Vallentuna kommunblock med hänsyn till indelningen i åkla— gardistrikt fördes under Södra Roslags domsaga, skulle Stockholms läns västra domsaga åtminstone för närvarande få väl litet arbetsunderlag. Södra Roslags domsaga blir å andra sidan redan med föreslagen arrondering stor och befolkningsutvecklingen väntas medföra att den framdeles blir ännu större.
De till folkmängden och även arbetsmässigt minsta av de föreslagna dom-
kretsarna blir Stockholms läns västra domkrets och Norrtälje domkrets. I den förstnämnda domkretsen synes arbetsbördan för närvarande inte kräva tre domare. Folkmängden i domkretsen ökar emellertid hastigt och arbetsgöromålen torde ganska snart kräva att ytterligare domare anställs. Den föreslagna Norrtälje domkrets visar däremot stagnerande eller vikande folkmängdssiffror. Enligt prognoserna för tiden till år 1980 kan av de i domkretsen ingående kommunblocken endast Norrtälje kommunblock vän- tas öka sin folkmängd. Skulle utvecklingen leda till en mer avsevärd ned- gång i arbetsunderlaget bör domkretsen indras. Härvid kan övervägas att sammanlägga domkretsen med den föreslagna Upplandsbygdens domkrets i Uppsala län. En annan möjlighet är att sammanföra endast Östhammars kommunblock med Upplandsbygdens domkrets och förena återstoden med Södra Roslags domkrets. Den planerade motorvägen mellan Stockholm och Norrtälje och den ökade fritidsbebyggelsen i norra Roslagen kan komma att anknyta Norrtäljeregionen mera till Stockholm än till Uppsala.
Den starka folkökningen i Stockholms förortsregion kan å andra sidan leda till att vissa av de föreslagna domkretsarna i framtiden finnes kunna uppdelas. Det gäller de föreslagna Sollentuna och Färentuna, Södra Roslags samt Södertörns domkretsar. Den beslutade utbyggnaden av Järvafältet, som är beläget inom fem olika kommuner »— Stockholm, Solna, Sundby— berg, Sollentuna och Järfälla — torde sannolikt medföra att folkmängden inom den föreslagna Sollentuna och Färentuna domkrets kommer att öka i ännu snabbare takt än för närvarande. Det kan för sådant fall övervägas att ur domkretsen utbryta Jakobsbergs kommunblock till en självständig domstolsenhet. Med en sådan domkrets bör vid ändrad länsindelning för- enas Kungsängens kommunblock, vars centralort har järnvägsförbindelse med Jakobsberg och Stockholm och är beläget vid huvudvägen mot Stock- holm (E 18). På motsvarande sätt skulle kunna till särskilda domkretsar utbrytas dels Danderyds och Lidingö kommunblock ur Södra Roslags dom— krets, dels Gustavsbergs och Nacka kommunblock ur Södertörns domkrets.
Vid bedömningen av frågan om delning av domkretsarna torde lokalför- hållandena för underrätterna bli av betydelse. Nuvarande Södra Roslags domsaga har i Stockholm ett välbeläget och nyligen ombyggt tingshus, som rymmer en omfattande lokalreserv. Med hänsyn härtill torde ökat behov av lokalutrymme inte inom överskådlig tid aktualisera en delning av denna domkrets. En möjlighet vore att likväl så småningom på grund av befolk- ningstillväxten dela domkretsen och inrymma den nybildade underrätten i samma byggnad som den gamla. Beträffande fördelarna med en sådan ordning kan emellertid råda olika meningar. _ Även nuvarande Södertörns domsaga har sina lokaler i ett tingshus i Stockholm. Det förslår för när- varande för domsagans behov. För en mera betydande arbetsansvällning torde däremot knappast finnas utrymme. _ Vad slutligen beträffar nu- varande Sollentuua och Färentuna domsaga disponerar den numera hela Haga tingshus i Solna. Lokalerna är emellertid ålderdomliga och huset vilar
på ofri grund. De tingshusbyggnadsskyldige arrenderar marken av staten och kontraktet utlöper år 1974. Av de tre diskuterade domsagorna torde Sollentuna och Färentuna domsaga vara den, för vilken en delning när- mast kan ifrågakomma.
Förslaget ansluter till länsindelningen med de i det föregående berörda avvikelser, som sammanhänger med att kommunblocksbildning i vissa fall går över länsgräns. Skulle vid ändrad länsindelning Strängnäs kommun- block föras till Stockholms län, bör blocket förenas med Södertälje dom- krets. Kungsängens kommunblock bör under samma förutsättning förenas med Sollentuna och Färentuna domkrets, alternativt bilda särskild domkrets med Jakobsbergs kommunblock.
Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget i jämförelse. med vad nu gäller att Östhammar upphör att vara kansliort för underrätt men bevaras som tingsställe samt att tingsstället Häverödal i nuvarande Norra Roslags domsaga indras. Häverödal är beläget 35 km norr om Norr- tälje. Tingshuset i Östhammar är uppfört i sten åren 1923—1925. Tings— huset i Häverödal är uppfört i sten åren 1921—1923. — Vad gäller Stor- Stockholm har kommittén ansett att kansliorterna och tingsställena för de nuvarande underrätterna bör bevaras och att således Stockholm som hittills skall vara kansliort och tingsställe för fyra underrätter. För en sådan ord— ning talar bl. a. byggnadsekonomiska skäl. För allmänheten synes det knap- past heller vara någon fördel att underrätterna för domkretsar i Stockholms omedelbara närhet har sina kansliorter och tingsställen inom domkretsen i stället för i Stockholm. Många av de i förorterna bosatta har sina arbets— platser i Stockholm, där även de flesta advokater inom Stor-Stockholm har sina kontor. Vid en eventuell domkretsdelning kan emellertid övervägas att förlägga kansli och tingsställe för den nya underrätt som därvid bildas till ort inom dess domkrets. Motsvarande gäller då fråga om lokalanskaffning i annat fall uppkommer. Praktiska omständigheter, såsom tillgången till lämplig mark, torde vid dylika överväganden bli utslagsgivande.
Genomförandet
Beträffande domkretsen för Stockholms rådhusrätt innebär förslaget ej någon ändring.
När häradshövdingen i Norra Roslags domsaga avgått, sammanläggs domsagan den 1 januari 1968 med Mellersta Roslags domsaga. När de av kommunblocken föranledda ändringarna i den kommunala indelningen genomförts, är Norrtälje domkrets färdigbildad.
Genom överföring av staden Sundbyberg från Sollentuna och Färentuna till Solna domsaga bildas de föreslagna Sollentuna och Färentuna samt Solna domkretsar.
Stockholms läns västra domkrets motsvarar i huvudsak nuvarande dom- saga med samma namn.
Svartlösa domkrets får föreslagen omfattning genom att Grödinge lands-
kommun, som ingår i Tumba kommunblock men tillhör Södertörns domsaga, överförs till Svartlösa domsaga.
Södertälje domkrets får föreslagen omfattning när med staden samman- lagts övriga delar av kommunblocket.
När som följd av konnnunblocksbildningen Boo landskommun inom Södra Roslags domsaga sammanläggs med Nacka stad inom Södertörns domsaga överförs Gustavsbergs kommunblock från Södra Roslags domsaga till Södertörns domsaga. Härigenom får Södertörns domkrets och Södra Roslags domkrets föreslagen omfattning.
Uppsala län
Nuvarande domkretsar Antal domare Föreslagna domkretsar Antal domare
Rådhusrällsstad
1. Uppsala ................. 1. Uppsala, Uppsala ..........
2. Upplandsbygdens, Uppsala .
Domsagor
2. Uppsala läns norra, Uppsala .................
3. Uppsala läns södra, Uppsala .................
Folkmängd i hela länet: 183 751.
Antalet domsagor i länet har under 1900—talet minskat från tre till två genom att vid ingången av år 1927 dåvarande Uppsala läns mellersta domsaga förenades med Uppsala läns södra domsaga. Den södra domsagan uppde- lades samtidigt på två tingslag. —— Vid ingången av år 1963 förenades staden Enköping judiciellt med Uppsala läns södra domsaga.
.Kungl. Maj:t har den 7 februari 1964 fastställt plan för indelning av Uppsala län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 22 primärkommuner, har indelats i sju kommunblock. Fyra av dessa omfattar uteslutande kommuner inom Uppsala län. Av övriga tre kommunblock om- fattar Uppsala kommunblock dels staden Uppsala, dels Södra Hagunda (1 492 inv.), Norra Hagunda (2 263 inv.), Bälinge (3 804 inv.) och Vaksala (3 417 inv.) kommuner inom nuvarande Uppsala läns södra domsaga samt Björk— linge (2 549 inv.) och Vattholma (3 499 inv.) kommuner inom nuvarande Uppsala läns norra domsaga. Därjämte har emellertid till detta block från Stockholms län förts Almunge och Knivsta landskommuner samt den del av Skepptuna landskommun, som motsvaras av Husby-Långhundra för- samling. Av de sagda områdena hör för närvarande Knivsta kommun till Stockholms läns västra domsaga och de andra till Norra Roslags domsaga. I Alunda kommunblock, vars huvuddel tillhör Uppsala läns norra domsaga, ingår förutom kommuner i Uppsala län även den del av Knutby landskom-
mun i Stockholm län och Norra Roslags domsaga som motsvaras av Blad— åkers och Faringe församlingar. I Enköpings kommunblock ingår även Fjärdhundra landskommun (339 inv.) inom Västmanlands östra domsaga i Västmanlands län.
I anslutning till kommunblocksindelningen har Kungl. Maj:t till den 1 januari 1967 beslutat två kommunsammanläggningar som båda medför ändringar i nuvarande domkretsindelning. Södra Hagunda och Vaksala kom— muner skall sammanläggas med Uppsala stad och judiciellt höra under dom- kretsen för rådhusrätten i Uppsala i stället för under Uppsala läns södra domsaga. Vidare skall Olands och Rasbo kommuner sammanläggas till en kommun, benämnd Olands kommun, varvid samtidigt området för Rasbo kommun (1 685 inv.) förläggs från Uppsala läns södra domsaga till Upp— sala läns norra domsaga.
Uppsala län är indelat i tre åklagardistrikt med kansliorter för åklagar- myndigheterna i Enköping, Tierp och Uppsala. Uppsala åklagardistrikt (de delar av Uppsala och Alunda kommunblock som ligger inom Uppsala län) omfattar domkretsen för rådhusrätten i Uppsala samt delar av Upp- sala läns norra och Uppsala läns södra domsagor. Enköpings åklagardistrikt (den del av Enköpings kommunblock som ligger inom Uppsala län och Kungsängens kommunblock) utgör del av Uppsala läns södra domsaga. Tierps åklagardistrikt (Tierps, Skutskärs och Örbyhus/Österbybruks kom— munblock) utgör del av Uppsala läns norra domsaga.
När kommuner bildats av kommunblocken kommer att av Uppsala läns södra domsaga (48 414 inv.) återstå Enköpings (33 510 inv.) och Kungs- ängens (5 782 inv.) kommunblock. Uppsala läns norra domsaga (48478 inv.) minskar genom kommunbildningen med omkring 4 000 personer. Dom- kretsen för rådhusrätten i Uppsala (86 859 inv.) ökar däremot med om- kring 24 000 personer.
Enligt tillgängliga befolkningsprognoser beräknas folkmängden i Upp- salaregionen växa relativt kraftigt. Även folkmängden i Enköpings och Kungsängens kommunblock väntas öka. I övriga delar av länet beräknas folkmängden stagnera eller gå tillbaka.
ERU har indelat länet i två kommunblocksregioner, nämligen Enköpings- regionen (Enköpings kommunblock) och Uppsalaregionen (Alunda, Upp- sala, Örbyhus/Österbybruk och Östhammars kommunblock). Skutskärs och Tierps kommunblock tillhör Gävle/Sandvikens kommunblocksregion och Kungsängens kommunblock ingår i Stockholm/Södertälje kommunblocks— region. Till grund för ERUzs beslut att föra Tierpsblocket till Gävleregionen anges ligga bl. a. vissa undersökningar angående köpvanor som utförts vid Uppsala universitets geografiska institution. Arbetsmarknadsstyrelsen in- delade år 1961 länet i två A-regioner med centra i Enköping och Uppsala. Älvkarleby landskommun, som bildar Skutskärs kommunblock, samt Väst- lands, Österlövsta och Hällnäs landskommuner inom Tierps kommunblock
ingår i Gävle A-region. Upplands-Bro landskommun, som bildar Kungs— ängens kommunblock, ingår i Stockholms A-region.
Kommittén har föreslagit två underrätter i länet. Båda avses få kansli i Uppsala. Det kunde med hänsyn härtill i och för sig vara naturligt med en enda underrätt, som alltså skulle omfatta länet i dess helhet. Emeller- tid skulle, såvitt kan bedömas, för närvarande några påtagliga fördelar inte vinnas med att sammanföra alla de nuvarande tre underrätterna i länet till en. Båda de föreslagna domkretsarna har ett ganska starkt befolknings— underlag. Ingendera av de nu i Uppsala förlagda underrätterna disponerar lokaler tillräckliga att inom sig rymma en underrätt för hela länet. Till- skapandet av en underrätt av denna storlek skulle därför medföra lokal- problem. Sådana uppkommer väl också med den av kommittén föreslagna domkretsindelningen, men de torde kunna lösas relativt lätt. Den största av de nya underrätterna torde nämligen inte kräva mycket större personal än den nuvarande rådhusrätten, och tingshuset för nuvarande Uppsala läns norra domsaga torde utan mera betydande byggnadsarbeten kunna hysa en underrätt av den storlek som den mindre av de föreslagna nya underrätterna får.
Skulle Kungsängens, Skutskärs och Tierps kommunblock komma att vid ändrad länsindelning tillföras annat län än de föreslagna domkretsarna i övrigt kan läget dock bli annorlunda. Den mindre av domkretsarna kan tänkas därvid få alltför svagt underlag för att höra bestå som självständig domstolsenhet. Ett sammanförande av uppsalaunderrätterna till en kan då få tas under övervägande.
De föreslagna domkretsarna delar Uppsala åklagardistrikt. Med hänsyn till att båda underrätterna avses ha kansli och tingsställe i Uppsala, torde emellertid denna bristande överensstämmelse mellan gräns för domkrets och gräns för åklagardistrikt inte vålla någon nämnvärd olägenhet.
Förslaget ansluter till länsindelningen med de i det föregående berörda avvikelser, som sammanhänger med att kommunblocksbildning i vissa fall skett över länsgräns. Skulle vid ändrad länsindelning Skutskärs och Tierps kommunblock föras till Gävleborgs län, bör blocken, av vilka i synnerhet Skutskärs har stark anknytning till Gävle, förenas med Gävle domkrets. Om Kungsängens kommunblock skulle föras till Stockholms län, bör detta block förenas med Sollentuna och Färentuna domkrets, alternativt bilda domkrets med Jakobsbergs kommunblock. Kungsängens kommunblock är så gott som helt inriktat mot Stor-Stockholm. Kommittén anser emellertid inte sådana särskilda skäl föreligga att Skutskärs, Tierps och Kungsängens kommunblock oberoende av länsindelningen bör föras till domkrets i annat län.
Kommitténs förslag innebär inte någon ändring i fråga 0111 kansliort och tingsställen i länet. Enköping behålls alltså som tingsställe jämte Uppsala.
Genomförandet
Uppsala domkrets får föreslagen omfattning då med staden sammanlagts övriga delar som ingår i kommunblocket.
U pplandsbygdens domkrets bildas den 1 januari 1975 genom att —- sedan häradshövdingen i Uppsala läns norra domsaga avgått — denna domsaga sammanläggs med Uppsala läns södra domsaga, varav då, som följd av kommunändringar, kan antas återstå endast Enköpings och Kungsängens kommunblock.
Södermanlands län
Nuvarande domkretsar Antal domare Föreslagna domkretsar Antal domare
Rådhusrättsstäder
1. Eskilstuna ............... 5 1. Eskilstuna, Eskilstuna ...... 8 2. Nyköping ................ 3 2. Katrineholms, Katrineholm.. 3 3. Nyköpings, Nyköping ....... 4
Domsagor 3. Livgedingets, Eskilstuna. . . 3,33 4. Nyköpings, Nyköping ...... 2,75 5. Oppunda och Villåttinge,
Katrineholm .............. 2,75
Folkmängd i hela länet: 240 940.
Den nuvarande domsagoindelningen i länet tillkom år 1879. Tidigare bil- dade nuvarande Oppunda och Villåttinge domsaga samt Nyköpings domsaga utom Daga härad en domsaga, benämnd Konungabygdens domsaga. Till Livgedingets domsaga hörde före år 1879 även Daga härad. Under 1900-talet har flera städer judiciellt förenats med domsaga, nämligen Torshälla (1/1 1946), Strängnäs (1/1 1947), Mariefred (1/1 1948) och Trosa (1/1 1948).
Genom beslut den 7 februari 1964 har Kungl. Maj:t fastställt plan för indelning av Södermanlands län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 ja- nuari 1967 består av 36 primärkommuner, har indelats i sju kommunblock. Till Katrineholms kommunblock har förts Björkviks kommun (1 837 inv.) inom nuvarande Nyköpings domsaga. Till Södertälje kommunblock i Stock- holms län har från Södermanlands län förts Trosa stad, Gnesta köping, Vagnhärads, Hölö, Daga och Enhörna landskommuner, den del av Marie- freds stad, som motsvaras av Taxinge församling, och den del av Tystberga landskommun, som motsvaras av Torsåkers församling. Av de nämnda kommunerna Och kommundelarna ingår Enhörna kommun (838 inv.) och Taxinge församling (284 inv.) i nuvarande Livgedingets domsaga. Övriga nämnda kommuner samt Torsåkers församling (tillhopa ca 13000 inv.) tillhör nu Nyköpings domsaga.
Enligt beslut av Kungl. Maj :t skall Enhörna landskommun den 1 januari 1967 sammanläggas med Södertälje stad och judiciellt höra under dom— kretsen för rådhusrätten i Södertälje i stället för under Livgedingets dom— saga. Samma dag skall Svärta landskommun (2 424 inv.) sammanläggas med Nyköpings stad och judiciellt höra under domkretsen för rådhusrätten i Nyköping i stället för under Nyköpings domsaga.
Södermanlands län är indelat i tre åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Eskilstuna, Katrineholm och Nyköping. En åklagare är även stationerad i Strängnäs. Eskilstuna åklagardistrikt (Eskilstuna och Strängnäs kommunblock och den del av Södertälje kommunblock som ligger inom Livgedingets domsaga) omfattar såväl Eskilstuna stad som nu- varande Livgedingets domsaga. Katrineholms åklagardistrikt (Flens, Ving— åkers och Katrineholms kommunblock) sammanfaller i stort sett med Oppunda och Villåttinge domsaga. Nyköpings åklagardistrikt (Nyköpings och Oxelösunds kommunblock samt den del av Södertälje kommunblock som ligger inom Nyköpings domsaga) omfattar Nyköpings stad och huvud- delen av Nyköpings domsaga.
ERU har indelat länet i tre kommunblocksregioner, nämligen Eskils- tunaregionen (Eskilstuna och Strängnäs kommunblock), Katrineholms— regionen (Flens, Katrineholms och Vingåkers kommunblock) samt Ny- köpingsregionen (Nyköpings och Oxelösunds kommunblock). År 1961 in- delade arbetsmarknadsstyrelsen länet i tre A-regioner med centra i Eskils- tuna, Katrineholm och Nyköping. De båda indelningarna överensstämmer i huvudsak med varandra.
Kungl. Maj:t har den 18 november 1966 uppdragit åt Svea hovrätt att skyndsamt göra en utredning om Nyköpings stads förenande i judiciellt av- seende med Nyköpings domsaga.
Kommitténs förslag innebär att antalet underrätter minskar från fem till tre. Enligt kommunblocksindelningen ingår större delen av Livgedingets domsaga i Eskilstuna kommunblock och större delen av Nyköpings domsaga i Nyköpings kommunblock. De båda domsagorna blir därigenom för små för att kunna bevaras som självständiga enheter. Den av kommittén före- slagna ändringen i domkretsindelningen sker genom sammanläggning — efter vissa gränsjusteringar föranledda av kommunblocksbildningarna — dels av staden Eskilstuna och Livgedingets domsaga till en domkrets, dels av staden Nyköping och Nyköpings domsaga till en domkrets. Den nya domkretsindelningen kommer härigenom att överensstämma med indel- ningen i åklagardistrikt, sedan gränserna för dessa justerats som följd av att kommunblocken i vissa fall sträcker sig över länsgränsen.
Med de avvikelser som föranletts av sistnämnda förhållande ansluter förslaget också till länsindelningen. Skulle vid ändrad länsindelning Sträng— näs kommunblock föras till Stockholms län, bör blocket förenas med Söder- tälje domkrets.
till nuvarande ordning att tingsställena i Gnesta (3 242 inv.) och Malm- köping (3 490 inv.) indras. Gnesta köping, som enligt förslaget skall tillhöra Södertälje domkrets, är beläget endast 35 km från Södertälje. Landsvägs— avståndet mellan Malmköping och Katrineholm är 44 km. Tvekan kunde möjligen råda om inte även tingsstället i- Strängnäs (9 093 inv.) borde indras. Ehuru avståndet från Strängnäs till Eskilstuna är endast 33 km, torde det emellertid med hänsyn till Strängnäs betydelse som centralort vara moti- verat att tingsstället behålls. Tingshus finns och staden var tidigare kansli— ort för Livgcdingets domsaga. — Tingshuset i Gnesta uppfördes i sten år 1907 och renoverade år 1961. Tingshuset i Malmköping uppfördes i trä om- kring år 1770.
Genomförandet
Allteftersom Eskilstuna vidgar sitt område till att omfatta hela kommun- blocket minskar Livgedingets domsaga. Efter den av blockbildningen för- anledda kommunindelningen återstår av domsagan endast Strängnäs kom— munblock. Senast efter nuvarande häradshövdingens avgång den 1 maj 1976 förenas Strängnäs kommunblock med Eskilstuna kommunblock till den föreslagna Eskilstuna domkrets. Vid ändrad länsindelning förs Sträng- näs kommunblock i stället till Södertälje domkrets.
Katrineholms domkrets överensstämmer i huvudsak med nuvarande Oppunda och Villåttinge domsaga.
Sedan häradshövdingen i Nyköpings domsaga avgått förenas staden Ny— köping den 1 januari 1968 judiciellt med domsagan. Efter gränsjusteringar föranledda av ändrad kommunindelning motsvarar domsagan därefter den föreslagna Nyköpings domkrets.
Östergötlands län
Nuvarande domkretsar Antal domare Föreslagna domkretsar Antal domare Rådhusrättssläder 1. Linköping ................ 7 1. Linköpings, Linköping ...... 9 2. Motala .................. 3 2. Motala, Motala ............ 5 3. Norrköping ............... 11 3. Norrköpings, Norrköping.... 11 Domsagor 4. Aska, Dals och Bobergs, Motala .................. 1 5. Bräbygdens och Finspånga läns, Norrköping .......... 2 6. Folkungabygdens, Mjölby. . 1,5 7. Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds, Söderköping 1 8. Linköpings, Linköping ..... 2
Genom olika sammanslagningar på 1920-talet nedgick antalet domsagor i länet från åtta till sex. Vid ingången av år 1964 förenades Kinda och Ydre domsaga med Linköpings domsaga. Under 1900-talet har tre städer judi- ciellt förenats med domsaga, nämligen Skänninge (1/1 1939), Söderköping (1/1 1947) och Vadstena (1/1 1948).
Kungl. Maj :t har den 3 april 1964 fastställt plan för indelning av Öster- götlands län i kommuner. Länet, som fr. 0.111. den 1 januari 1967 består av 41 primärkommuner, har indelats i 12 kommunblock. I Åtvidabergs kom- munblock, vars huvuddel ligger inom Linköpings domsaga, ingår även den del av Uknadalens landskommun i Kalmar län, som motsvaras av Hannäs (779 inv.) och Gärdserums församlingar (1 117 inv.). I Valdemarsviks kom— munblock, vars huvuddel ligger inom Hammarkinds, Stegeborg och Skär- kinds domsaga, ingår även den del av Tjust-Eds landskommun i Kalmar län, som motsvaras av Tryserums (972 inv.) och Östra Eds (342 inv.) försam- lingar. De fyra nämnda församlingarna tillhör för närvarande alla nuvaran- de Tjusts domsaga.
Östergötlands län är indelat i tre åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Linköping, Motala och Norrköping. En åklagare är även stationerad i Mjölby. Linköpings åklagardistrikt (Kisa, Linköpings och Österbymo kommunblock samt den del av Åtvidabergs kommunblock, som ligger inom Östergötlands län) omfattar staden Linköping samt Lin— köpings domsaga. Motala åklagardistrikt (Boxholms, Mjölby, Motala och Ödeshögs kommunblock) omfattar staden Motala, Aska, Dals och Bobergs domsaga samt Folkungabygdens domsaga. Norrköpings åklagardistrikt (Finspångs, Norrköpings och Söderköpings kommunblock samt den del av Valdemarsviks kommunblock, som ligger inom Östergötlands län) om- fattar staden Norrköping, Bråbygdens och Finspånga läns domsaga samt Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga.
ERU har indelat länet i tre kommunblocksregioner: Linköpings, Mjölby/ Motala och Norrköpings. Med de skillnader som hänför sig till att block— bildning skett över länsgräns överensstämmer kommunblocksregionerna med åklagardistrikten utom såtillvida att Ydre landskommun, som bildar Österbymo kommunblock, ingår i Tranås kommunblocksregion i Jön- köpings län. Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 länet i fyra A-regio- ner med centra i Linköping, Mjölby, Motala och Norrköping. Frånsett att ERU sammanfört Mjölby och Motala A-regioner till en kommunblocksregion överensstämmer i huvudsak de båda indelningarna. Ydre landskommun har av arbetsmarknadsstyrelsen uppdelats mellan Tranås och Eksjö/Nässjö A—regioner i Jönköpings län.
När kommunblocken ombildas till kommuner, förenas så stora delar av Linköpings domsaga med Linköpings stad och så stora delar av Bråbygdens och Finspånga läns domsaga med Norrköpings stad att ingendera av dessa domsagor fortsättningsvis kan bestå. Övriga domsagor i länet är oavsett kommunblocksindelningen för små för att var för sig kunna bestå i en
ny domkretsindelning. Vad beträffar Aska, Dals och Bobergs domsaga till- kommer att den till större delen ingår i Motala kommunblock.
Kommittén föreslår att antalet underrätter i länet minskar från åtta till tre med städerna Linköping, Norrköping och Motala som stationeringsorter. Folkungahygdens samt Aska, Dals och Bobergs domsagor förenas sålunda med staden Motala till en domkrets. Linköping domsaga och staden Lin- köping förenas till en domkrets. Bråbygdens och Finspånga läns samt Ham- markinds, Stegeborgs och Skärkinds domsagor bildar med staden Norrkö— ping en domkrets. Genom smärre gränsjusteringar föranledda av kommun— blocksindelningen förs vissa församlingar av Kalmar län till domkretsarna för de föreslagna underrätterna i Linköping och Norrköping. Enligt för- slaget beräknas antalet domare vid underrätten i Linköping till 9 och vid underrätten i Norrköping till 11. Det blir alltså i dessa fall ganska stora un— derrätter. Såsom tidigare erinrats har emellertid redan nu rådhusrätten i i Linköping 7 domare och rådhusrätten i Norrköping samma antal domare i som föreslås för den nya underrätten i staden.
Genom den föreslagna domkretsindelningen kommer domkretsar och
, åklagardistrikt att sammanfalla, bortsett från de undantag som föranleds i av att kommunblocken i vissa fall skär länsgränsen. Med de avvikelser som sammanhänger med kommunblocksbildningen överensstämmer förslaget också med länsindelningen. Skulle vid ändrad länsindelning Österbymo kommunblock. föras till Jönköpings län, föreslås blocket ingå i Eksjö dom— krets, vilken bl.a. omfattar även Tranås kommunblock. Österbymo kom— munblock består endast av Ydre kommun. I motiveringen till kommun- blocksindelningen har uttalats att den spontana inriktningen i Ydre kom- mun år delad mellan Tranås och Eksjö och i mindre utsträckning Kisa samt att i den mån en fortsatt nedgång i befolkningsunderlaget för Ydre kommun anses böra medföra att kommunen sammanförs med annan kom— mun det synes böra beaktas att huvuddelen alltmera torde komma att vara inriktad mot Tranås.
Beträffande kansliorter och tingsställen för underrätterna innebär för- slaget i förhållande till nuvarande ordning att Söderköping upphör att vara kansliort och tingsställe, att tingsställena i Finspång och Kisa indras samt att Mjölby upphör att vara kansliort men bevaras som tingsställe. Avståndet mellan Söderköping (5 793 inv.) och Norrköping är endast 15 km. I Finspång hålls nu ting i privatägd fastighet. Tingshus saknas på plat- sen. Avståndet mellan Finspång och Norrköping år 35 km. Tingshuset i Söderköping uppfördes i sten åren 1902—1903. Huset om- och tillbyggdes 1954—1956. Tingshuset i Mjölby uppfördes i sten åren 1905—1907. Huset om- och tillbyggdes åren 1955—1956 och 1960—1961. I Kisa hålls ting i en träbyggnad uppförd under 1700-talet. ,
Vad gäller kansliorten för den västligaste av de tre föreslagna domkret- sarna i länet har valet stått mellan Motala och Mjölby. Båda städerna är centralt belägna och för närvarande kansliort för underrätt. Motala (27 698
inv.) har dock avsevärt större folkmängd än Mjölby (12 290 inv.) och är kansliort för åklagardistriktet.
Genomförandet
Allteftersom Linköping vidgar sitt område till att omfatta hela kommun— blocket minskar Linköpings domsaga. Senast vid nuvarande häradshöv— dingens avgång den 1 juni 1974 bildas genom sammanläggning i judiciellt avseende med staden den föreslagna Linköpings domkrets.
När borgmästaren vid rådhusrätten i Motala och häradshövdingen i Aska, Dals och Bobergs domsaga avgått, förenas staden den 1 januari 1968 judi- ciellt med domsagan. Sedan häradshövdingen i Folkungabygdens domsaga avgått, bildas genom sammanläggning den 1 januari 1977 den föreslagna Motala domkrets.
När Norrköping utvidgats att omfatta hela kommunblocket återstår av Bråbygdens och Finspånga läns domsaga endast Finspångs kommunblock. Sedan såväl häradshövdingen i denna domsaga som häradshövdingen i Ham- markinds, Skärkinds och Stegeborgs domsaga avgått bildas den 1 januari 1970 genom judiciell förening av domsagorna med staden den föreslagna Norrköpings domkrets.
Jönköpings län
Nuvarande domkretsar Antal domare Föreslagna domkretsar Antal domare
Rådhusrätlsstad 1. Jönköping ................ 1. Eksjö, Eksjö .............. 2. Jönköpings, Jönköping ..... Domsagor 3. Värnamo, Värnamo ........ 2. Njudunges, Vetlanda ...... 3. Norra och Södra Vedbo, Eksjö .................... 4. Tveta, Vista och Mo, Jönköping ................ 5. Östbo och Västbo, Värnamo
Folkmängd i hela länet: 292 753.
Länets domsagor utom Njudungs domsaga har i huvudsak varit oför— ändrade sedan 1800—ta1ets början. Njudungs domsaga bildades år 1934 ge— nom sammanslagning av dåvarande Västra härads och Östra härads dom- sagor. Västra härads domsaga hade kansli i Sävsjö och Östra härads dom— saga hade kansli i Vetlanda. Städerna Gränna och Eksjö förenades judiciellt med domsaga, Gränna den 1 januari 1936 och Eksjö den 1 januari 1941.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 3 april 1964 fastställt plan för indel— ning av Jönköpings län i kommuner. Länet, som fr. 0. m. den 1 januari 1967 (består av 51 primärkommuner, har indelats i 12 kommunblock. Två för— samlingar i länet har förts till kommunblock redovisade i plan för Kronobergs
län. Sålunda har den del av Unnaryds landskommun, som motsvaras av Bolmsö församling (632 inv.), och den del av Forsheda landskommun, som motsvaras av Tannåkers församling (244 inv.), förts till Ljungby kommun- block. Båda församlingarna tillhör nu Östbo och Västbo domsaga i Värnamo. Å andra sidan har Torups landskommun (4 092 inv.) inom Hallands läns södra domsaga förts till Hyltebruks kommunblock, vars huvuddel ligger inom Östbo och Västbo domsaga. Vidare har till Gislaveds kommunblock inom sistnämnda domsaga förts den del av Södra Mo landskommun inom nu- varande Tveta, Vista och Mo domsaga, som motsvaras av Stengårdshults (276 inv.), Valdshults (125 inv.), Öreryds (239 "inv.) och Norra Hestra (1 101 inv.) församlingar, samt till Vaggeryd/Skillingaryds respektive Vär— namo kommunblock likaledes inom Östbo och Västbo domsaga — förts den del av Vrigstads kommun inom Njudungs domsaga, som motsvaras av Svenarums församling (1 252 inv.), och den del av samma kommun, som motsvaras av Nydala församling (489 inv.). Slutligen påverkar kommun- blocksindelningen domkretsarna i Nässjöregionen. Av Nässjö kommunblock ingår nämligen Nässjö stad (19 702 inv.) och Forserums landskommun (3 470 inv.) i nuvarande Tveta, Vista och Mo domsaga, Solberga kommun (3 100 inv.) i Norra och Södra Vedbo domsaga samt Bodafors (2 594 inv.), Malmbäcks (2 303 inv.) och Norra Sandsjö (2 177 inv.) kommuner i Njudungs domsaga.
Till den 1 januari 1967 har beslutats sammanläggning av dels Bredestads och Hullaryds landskommuner, dels Hakarps landskommun med Huskvar— na stad, dels Linderås landskommun med Tranås stad. Sammanläggningar— na återverkar dock ej på den judiciella indelningen.
Jönköpings län är indelat i tre åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Eksjö, Jönköping och Värnamo. En åklagare är även stationerad i Vetlanda. Eksjö åklagardistrikt (Aneby, Eksjö, Nässjö, *Sävsjö, Tranås och Vetlanda kommunblock) omfattar Norra och Södra Vedbo domsaga, huvuddelen av Njudungs domsaga samt del av Tveta, Vista och Mo domsaga (Nässjö stad och Forserums landskommun). Jönköpings åklagardistrikt (Jönköpings kommunblock) omfattar staden Jönköping samt huvuddelen av Tveta, Vista och Mo domsaga. Värnamo åklagardistrikt (Gislaveds, Gnosjö, Vaggeryd/Skillingaryds och Värnamo kommunblock samt de delar av Hyltebruks och Ljungby kommunblock, som ligger inom Jönköpings län) omfattar Östbo och Västbo domsaga ävensom delar av Tveta, Vista och Mo samt Njudungs domsagor.
ERU har indelat länet i fyra kommunblocksregioner: Jönköpings, Väma— mo, Eksjö/Nässjö/Vetlanda och Tranås. Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 länet i fem a—regioner med centra i Jönköping, Värnamo, Eksjö! Nässjö, Tranås och Vetlanda.
Kungl. Maj:t har den 1 april 1966 anbefallt Göta hovrätt att verkställa utredning huruvida den judiciella indelningen i Jönköpings län bör ändras
på så sätt att området för vart och ett av Eksjö, Jönköpings och Värnamo åklagardistrikt bildar en underrätt. Kungl. Maj:t har vidare förordnat, att häradshövdingtjänsterna i Norra och Södra Vedbo domsaga samt Nju- dungs domsaga, som båda är vakanta, till vidare inte skall återbesättas.
När kommunblocken ombildas till kommuner, förlorar Tveta, Vista och Mo domsaga större delen av sitt nuvarande område. För Östbo och Västbo domsaga medför de av kommunblocken föranledda ändringarna i den judiciella indelningen en ökning. Omfattningen av de två övriga dom- sagorna i länet blir beroende av vart Nässjö kommunblock judiciellt hän- förs.
Kommittén föreslår att länet uppdelas på tre underrätter. I förhållande till nuvarande indelning innebär förslaget i stort sett, att staden Jönköping samt Tveta, Vista och Mo domsaga med undantag av de delar som om- fattar Nässjö och Gislaveds kommunblock bildar en domkrets, att Norra och Södra Vedbo samt Njudungs domsagor förenas till en domkrets i vilken Nässjö kommunblock ingår samt att Östbo och Västbo domsaga bibehålls.
Den föreslagna domkretsindelningen överensstämmer med indelningen 'i åklagardistrikt, sedan gränserna för dessa justerats till överensstämmelse. med kommunblocksgränserna. Förslaget ansluter _ bortsett från att i vissa fall kommunblock bildats över länsgräns —— också till länsindelningen. Skulle länsindelningen ändras så att Österbymo kommunblock förs från "Östergötlands till Jönköpings län, föreslås såsom nämnts vid behandlingen av Östergötlands län att blocket förenas med den föreslagna Eksjö dom— krets. Skulle vid ändrad länsindelning Habo kommunblock föras från Skaraborgs län till Jönköpings län, föreslås detta block ingå i domkrets för underrätten i Jönköping. Habo kommunblock tillhör Jönköpings in— fluensområde. I motiveringen till kommunblocksindelningen har beträffan— de Habo kommunblock bl. a. uttalats, att med beaktande av Jönköpings starka och i större delen av området växande inflytande samplanering med Jönköpingsblocket torde böra komma till stånd beträffande bcbyggelseut— veckling och bostadsförsörjning m. 111.
Det finns vidare skäl som talar för att Hyltebruks kommunblock, ehuru redovisat i plan för Jönköpings län, likväl borde tillhöra Halmstads dom— krets och ej, såsom kommittén föreslår, Värnamo domkrets. Hyltebruks kommunblock består av Torups landskommun (4 092 inv.) i Hallands län samt Hylte landskommun (5 475 inv.) och den del av Unnaryds lands- kommun, som motsvaras av Södra Unnaryds (1 430 inv.) och Jälluntofta (198 inv.) församlingar i Jönköpings län. Hylte. och Torups landskom- muner ingår i Halmstads A-region enligt arbetsmarknadsstyrelsens indel- ning. Halmstads, Hyltebruks och Laholms kommunblock bildar Halmstads kommunhlocksregion enligt den indelning som utarbetats av ERU. Lands- vägsavståndet från blockets huvudort Hyltebruk är någon mil längre till Vär—
namo än till Halmstad, dit avståndet är drygt 40 km. Kommittén förutsätter emellertid att Reftele, som är beläget knappt 30 km från Hyltebruk, bevaras som tingsställe för Värnamo domkrets. Bl. a. med hänsyn härtill har kom-f mitten funnit det inte vara nödvändigt — i vart fall så länge nuvarande, länsindelning består — att Hyltebruks kommunblock förs till domkretsf utanför Jönköpings län.
Beträffande kansliorter och tingsställen för underrätterna innebär för—; slaget i förhållande till vad nu gäller att Vetlanda upphör att vara kansliort? men bevaras som tingsställe samt att tingsstället i Sävsjö indras. I valet av? kansliort för den domkrets som bildas i huvudsak genom förening av Norra och Södra Vedbo samt Njudungs domsaga kan tvekan råda mellan Eksjö (9 877 inv.) och Nässjö (19702 inv.). Eksjö är emellertid centralort för polis- och åklagardistrikt. Staden är vidare redan nu säte för underrätt och har ett nyligen uppfört tingshus (byggt åren 1958—1959), som torde kunna förhållandevis lätt utvidgas så att det blir lämpligt för den utökade domkretsen. 1 Nässjö, som saknar tingshus. hålls för närvarande ting i stadshuset. Landsvägsavståndet mellan Eksjö och Nässjö är endast 20 km.- Landsvägsförbindelserna med norra delen av domkretsen är bättre till- Eksjö än till Nässjö. Kommittén har stannat för att föreslå Eksjö som kansliort även i fortsättningen. Med hänsyn till Nässjös betydelse som centralort kan anledning emellertid finnas att alltjämt ha särskilt tingsställe i denna stad. Likaledes bör Vetlanda, som förlorar sitt underrättskansli, bevaras som tingsställe. Däremot torde tingsstället i Sävsjö (5 554 inv.) kunna indras. Landsvägsavståndet mellan Sävsjö och Vetlanda är 27 km. — Tingshuset i Vetlanda uppfördes i sten åren 1937—1938. Tingshuset i. Sävsjö uppfördes i sten åren 1907—1908 och renoverades 1960.
Genomförandet
Häradshövdingtjänsterna i Norra och Södra Vedbo samt Njudungs dom— sagor är vakanta. Sedan tingshuset i Eksjö utbyggts sammanläggs de båda domsagorna. Vid ändrad kommunindelning inom Nässjö kommunblock förs blocket i sin helhet till den nybildade domsagan. Sedan Svenarums och- Nydala församlingar genom ändrad kommunindelning förts under Östbo och Västbo domsaga är Eksjö domkrets färdigbildad.
Jönköpings domkrets bildas genom att staden vidgas till att omfatta hela kommunblocket. Som följd av de kommunala indelningsändringarna måste Tveta, Vista och Mo domsaga upphöra.
Värnamo domkrets får föreslagen omfattning i och med den justering; av gränserna för Östbo och Västbo domsaga, som de av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringarna för med sig.
Kronob ergs län
Nuvarande domkretsar Antal domare' Föreslagna domkretsar Antal domare
Rådhusrällsslad 1. Växjö ................... 1. Ljungby. Ljungby .......... 2. Växjö, Växjö .............. Domsagor
2. Mellersta Värends, Växjö . . 3. Sunnerbo, Ljungby ........ 4. Västra Värends, Alvesta . . . 5. Östra Värends, Växjö. . . . . .
Folkmängd i hela länet: 164 433.
Sunnerbo och Östra Värends domsagor har varit oförändrade sedan slutet av 1700-talet. Vid ingången av år 1892 tillkom Mellersta Värends dom- saga genom att Norrvidinge och Kinnevalds härader utbröts ur Västra Värends domsaga för att bilda egen jurisdiktion. Kungl. Maj :t anbefallde den 6 december 1957 länsstyrelsen i Kronobergs län att verkställa utred— ning huruvida stadeu Växjö och Mellersta Värends domsaga borde förenas i judiciellt avseende. Länsstyrelsen överlämnade den 22 juni 1961 den verk- ställda utredningen och föreslog att rådhusrätten i Växjö skulle upphöra och staden judiciellt förenas med Mellersta Värends domsaga. I yttrande över utredningen den 11 maj 1962 tillstyrkte domstolskommittén förslaget. Kommittén framhöll att en sammanläggning ej skulle försvåra en framtida domkretsindelning utan snarare skulle utgöra en lämplig inledning till fortsatta åtgärder för vinnande av en mer ändamålsenlig underrättsorgani- sation. Beslut i ärendet har ännu ej meddelats.
Kungl. Maj:t har den 3 april 1964 fastställt plan för indelning av Krono- bergs län i kommuner. Länet, som består av 41 primärkommuner, har in- delats i åtta kommunblock. Två landskommuner och en församling inom Östra Värends domsaga har härvid förts till kommunblock i Kalmar län. Sålunda ingår Hälleberga landskommun (2 121 inv.) i Nybro kommunblock samt Algutsboda landskommun (2 997 inv.) och den del av Älmeboda lands— kommun, som motsvaras av Långasjö församling (1 226 inv.), i Emmaboda kommunblock. Å andra sidan har till Ljungby kommunblock från nuvaran- de Östbo och Västbo domsaga i Jönköpings län förts den del av Unnaryds landskommun, som motsvaras av Bolmsö församling (632 inv.), och den del av Forsheda landskommun, som motsvaras av Tannåkers församling (244 inv.).
Kronobergs län bildar ett åklagardistrikt men är indelat i tre polisdistrikt (Ljungby, Växjö och Älmhult). Växjö är kansliort för åklagarmyndigheten men en åklagare finns stationerad i Ljungby och en i Älmhult. Kronobergs län och Blekinge län har gemensam länsåklagarmyndighet. Länsåklagaren är stationerad i Karlskrona.
ERU har indelat länet i två kommunblocksregioner, nämligen Växjö-
regionen (Alvesta, Lessebo, Tingsryd, Växjö, Åseda/Lenhovda och Älmhults kommunblock) och Ljungbyregionen (Ljungby kommunblock). Arbets- marknadsstyrelsen indelade år 1961 länet i tre A-regioner med Ljungby, Växjö och Älmhult som centra.
Den nuvarande domkretsindelningen är mycket otidsenlig. Nuvarande Västra Värends domsaga i Alvesta och Mellersta Värends domsaga i Växjö är båda endomardomsagor. Antalet inkomna mål per år i Mellersta Värends domsaga är ett av de lägsta bland rikets domsagor. Kommunblocksbildning- en kan väntas medföra att större delen av Mellersta Värends domsaga och delar av Östra Värends domsaga förenas med Växjö stad.
Kommitténs förslag innebär att antalet underrätter minskar från fem till två. Sunnerbo domsaga jämte sydvästra delen av Västra Värends dom— saga föreslås bilda en domkrets med liksom nu Ljungby som kansliort. Östra Värends, Mellersta Värends och återstoden av Västra Värends dom- sagor föreslås jämte staden Växjö bilda en domkrets med säte i staden. En domkrets av den omfattning som föreslagits för östra delen av länet med Växjö (_30 363 inv.). som kansliort i centrum av domkretsen synes väl avpassad. Tillgängliga befolkningsprognoser utvisar en något stigande folkmängd. Befolkningsökningen faller emellertid helt på Växjö kommun- block. I Växjö finns två tingshus samt rådhus. Rådhuset lämpar sig utan större ändringsarbeten väl för den nya underrättens behov. En förutsättning är att Söderbygdens vattendomstol, som nu jämte rådhusrätten disponerar byggnaden, bereds andra lokaler. Den föreslagna domkretsen för Ljungby underrätt omfattar västra delen av länet som har Ljungby (11153 inv.) som största centralort. För att få en lämplig arrondering av domkretsen har dit förts Älmhults kommunblock ehuru detta nu huvudsakligen ingår i Västra Värends domsaga. Även Älmhults köping (5 829 inv.) är en be- tydande centralort. Östra delen av Älmhults kommunblock torde visserligen vara mer inriktat mot Växjö än mot Ljungby. Avstånden till Ljungby från denna del av blocket ( Virestads kommun och Härlunda församling) är emellertid ungefär lika stora som till Växjö. Befolkningsprognoserna för domkretsen visar stagnerande befolkningstal. Arbetsgöromålen i den före- slagna underrätten torde dock bereda sysselsättning åt tre domare.
Minskningen av antalet domkretsar får anses fördelaktig ur åklagarsyn— punkt. Den bristande överensstämmelse mellan åklagardistriktet och före- slagen domkretsindelning som föranleds av att kommunblock bildats över länsgräns kan antas bli justerad när kommuner bildas av blocken.
Förslaget ansluter till länsindelningen med de avvikelser som samman- hänger med att kommunblocksbildning skett över länsgräns. Eventuella framtida ändringar i länsindelningen torde såvitt kan bedömas inte behöva påverka den föreslagna domkretsindelningen.
Beträffande kansliorter och tingsställen för underrätterna innebär för- slaget i förhällande till nuvarande ordning att Alvesta (tätorten ca 7000
inv.) upphör att vara kansliort och tingsställe samt att tingsstället i Len- hovda (1 400 inv.) indras. Alvesta är beläget på ett landsvägsavstånd av endast 20 km från Växjö. Landsvägsavståndet mellan Lenhovda och Växjö är 38 km. — Tingshuset i Alvesta uppfördes i sten åren 1906—1907 och till- byggdes år 1948. Tingshuset i Lenhovda uppfördes i trä omkring år 1780 och tillbyggdes år 1890.
Genomförandet
Senast den 1 januari 1972 efter borgmästarens i Växjö avgång förenas judiciellt staden Växjö samt Mellersta Värends och Västra Värends dom— sagor. Samtidigt överförs hela Älmhults kommunblock till Sunnerbo dom- saga och hela Tingsryds kommunblock till Östra Värends domsaga. Sedan häradshövdingen i Östra Värends domsaga avgått, färdigbildas den 1 ja- nuari 1978 den föreslagna Växjö domkrets.
Sedan Älmhults kommunblock enligt vad nyss sagts överförts till Sun- nerbo domsaga samt av kommunblocksindelningen föranledd gränsjuste- ring av domsagan ägt rum (Bolmsö och Tannåkers församlingar i Jön- köpings län) är Ljungby domkrets färdigbildad.
Kalmar län
Nuvarande domkretsar |Antal domare Föreslagna domkretsar Antal domare
Rådhusrätlsstad 1. Kalmar .................. 4,5 1. Kalmar, Kalmar ........... 2. Oskarshamns, Oskarshamn .. Domsagor 3. Västerviks, Västervik ....... . Norra Möre och Stranda, Kalmar .................. . Oskarshamns, Oskarshamn . . Sevede och Tunaläns, Vimmerby ................ . Södra Möre, Kalmar ....... . Tjusts, Västervik .......... . Ölands, Borgholm .........
Folkmängd i hela länet: 235 629.
Den nuvarande domsagoindelningen i länet har i huvudsak varit oför- ändrad sedan år 1858. Staden Vimmerby förenades vid ingången av år 1948 judiciellt med Sevede och Tunaläns domsaga. Staden Västervik förenades vid ingången av år 1960 judiciellt med Tjusts domsaga, vars kansli samtidigt flyttades från Gamleby till Västervik. Staden Oskarshamn förenades vid ingången av år 1964 judiciellt med Aspelands och Handbörds domsaga, vars kansli den 1 juli 1965 flyttades från Högsby till Oskarshamn. Domsagan benämns därefter Oskarshamns domsaga.
Kungl. Maj :t har den 3 april 1964 fastställt plan för indelning av Kalmar län i kommuner. Lånet, som fr. o m. den 1 januari 1967 består av 44 pri- märkommuner, har indelats i 12 kommunblock. Fyra församlingar inom Tjusts domsaga har förts till kommunblock redovisade i plan för Östergöt- lands län. Den del av Uknadalens landskommun som motsvaras av Hannäs (779 inv.) och Gärdserums (1 117 inv.) församlingar ingår sålunda i Åtvida- bergs kommunblock inom den av kommittén föreslagna Linköpings dom- krets, och den del av Tjust-Eds landskommun som motsvaras av Tryserums (972 inv.) och Östra Eds (342 inv.) församlingar ingår i Valdemarsviks kom- munblock inom den föreslagna Norrköpings domkrets. Å andra sidan ingår två landskommuner och en församling inom Östra Värends domsaga i Kro- nobergs län i kommunblock inom Kalmar län. Sålunda hör till Nybro kom- munblock Hälleherga landskommun (2 121 inv.) och till Emmaboda kom- munblock Algutsboda landskommun (2 997 inv.) samt den del av Älmeboda landskommun som motsvaras av Långasjö församling (1 226 inv.).
Genom kommunblocksindelningen har av Norra Möre och Stranda dom— saga Alsterbro landskommun (2 604 inv.) förts till samma kommunblock som Nybro stad inom nuvarande Södra Möre domsaga. Ryssby (1 959 inv.) och Läckeby (2 739 inv.) landskommuner har förts till samma kommun- block som staden Kalmar. Döderhults landskommun (5 492 inv.) har förts till Oskarshamns kommunblock. vilket block förutom Oskarshamns stad även omfattar Kristdala (2 304 inv.) och Misterhults (3254 inv.) lands- kommuner inom nuvarande Sevede och Tunaläns domsaga. Av sistnämnda domsaga hör vidare Hultsfreds köping (4 767 inv.—) samt Lönneberga (1 928 inv.) och Vena (1 861 inv.) landskommuner till Hultsfreds/Virserums kommunblock, vars huvuddel ligger inom Oskarshamns domsaga.
Enligt beslut av Kungl. Maj:t skall Döderhults, Misterhults och Kristdala landskommuner den 1 januari 1967 sammanläggas med Oskarshamns stad och judiciellt förenas med Oskarshamns domsaga.
Kalmar län är indelat i tre åklagardistrikt med Kalmar, Oskarshamn och Västervik som kansliorter för åklagarmyndigheterna. En åklagare är även stationerad i Vimmerby. Kalmar åklagardistrikt (Kalmar, Borgholms, Mörbylånga och Torsås kommunblock samt de delar av Emmaboda och Nybro kommunblock, som ligger inom Kalmar län) omfattar staden Kalmar, Ölands domsaga, Södra Möre domsaga samt del av Norra Möre och Stranda domsaga. Oskarshamns åklagardistrikt (Oskarshamns, Högsby och Mönster- ås kommunblock) omfattar efter den 31 december 1966 huvuddelen av Oskarshamns domsaga samt del av Norra Möre och Stranda domsaga. Västerviks åklagardistrikt (Hultsfred/Virserums, Vimmerby och Väster- viks kommunblock samt de delar av Valdemarsviks och Åtvidabergs kom- munblock som ligger inom Kalmar län) omfattar efter den 31 december 1966 Tjusts domsaga, Sevede och Tunaläns domsaga samt del av Oskars- hamns domsaga.
ERU har indelat länet i fyra kommunblocksregioner, nämligen Kalmar/ Nybro-regionen (Borgholms, Emmaboda, Kalmar, Mörbylånga, Nybro och Torsås kommunblock), ()skarshamnsregionen (Högsby, Oskarshamns och Mönsterås kommunblock), Västerviksregionen (Västerviks kommunblock) samt Hultsfred/Vimmerby—regionen (Vimmerby och Hultsfred/Virserums kommunblock). Arbetsmarknadsstyrelsen har indelat länet i fem A—regioner med centra i Kalmar, Nybro, Oskarshamn, Västervik och Hultsfred/Virse- rum. Kalmar och Nybro A-regioner motsvarar tillsammans i huvudsak Kalmar kommunblocksregion. Även i övrigt sammanfaller i huvudsak de båda indelningarna.
Sedan kommunblocken bildat kommuner och därav följande ändringar skett i den judiciella indelningen, återstår av Norra Möre och Stranda dom— saga endast Mönsterås kommunblock (11 762 inv.) och av Sevede och Tunaläns domsaga endast Vimmerby kommunblock (17 450 inv.). Domsa— gorna blir härigenom uppenbart för små för att kunna bestå. Södra Möre domsaga kommer enligt vad ovan anförts att som följd av kommunblocks- bildningen tillföras vissa mindre områden. Å andra sidan ingår delar av dom- sagan i Kalmar kommunblock. Domsagan omfattar efter genomförandet av de kommunala indelningsändringar, som kommunblocken väntas medföra, tre kommunblock, nämligen Nybro (20 955 inv.), Emmaboda (10 937 inv.) och Torsås (5 127 inv.). Underlaget blir inte tillräckligt för en domkrets. Inte heller en gemensam domkrets bildad av Södra Möre och Ölands dom- sagor skulle ge full sysselsättning åt tre domare.
Kommittén föreslår att länet uppdelas på tre underrätter, stationerade i Kalmar, Oskarshamn och Västervik. Frånsett vissa av kommunblocksin- delningen föranledda gränsjusteringar innebär förslaget att Sevede och Tunaläns samt Tjusts domsagor bildar en domkrets, att Oskarshamns dom- saga jämte norra delen av Norra Möre och Stranda domsaga bildar en domkrets samt att återstoden av länet eller Södra Möre domsaga, Ölands domsaga, södra delen av Norra Möre. och Stranda domsaga och staden Kalmar bildar en domkrets.
I fråga om gränserna mellan de föreslagna domkretsarna i norra delen av länet kan tvekan möjligen råda beträffande de delar av Hultsfred/ Virserums kommunblock som för närvarande tillhör Sevede och Tunaläns domsaga (Hultsfreds köping, Lönneberga och Vena landskommuner). Dessa kommuner har för närvarande underrättskansli och tingsställe i Vimmerby men kommer enligt förslaget att tillhöra domkretsen för en underrätt med kansli och tingsställe i Oskarshamn. Landsvägsavståndet mellan Hultsfred och Vimmerby är 19 km medan motsvarande avstånd mellan Hultsfred och Oskarshamn är 72 km. Allmänhetens behov av personliga besök vid en underrätt är emellertid inte sådant att det större avståndet kan anses ha någon avgörande betydelse. Skulle Hultsfred/Virserums kommunblock
föras till domkretsen för den till Västervik förlagda underrätten, blev det i stället befolkningen i Virserum och trakterna däromkring som berördes. Genom en sådan domkretsindelning skulle också underlaget för underrätten i Oskarshamn bli väl svagt.
Vad angår södra Kalmar län har kommittén övervägt en uppdelning på två domkretsar. Emellertid skulle endast den av domkretsarna, som om- fattade Kalmar kommunblock, ge underlag för tre domare. Kalmar kommun- block antas komma att öka i folkmängd medan det totala invånarantalet i landsbygdsblocken nedgår. Då den naturliga förläggningsorten för båda underrätterna måste vara Kalmar, skulle vidare följden av en uppdelning bli att två underrättskanslier utan bärande skäl förlades till samma ort. En gemensam underrätt i Kalmar i enlighet med kommitténs förslag beräknas kräva sex domare. Flertalet av dessa behövs emellertid redan för en underrätt omfattande endast Kalmar kommunblock. I staden finns ett nyuppfört tingshus, som efter tillbyggnad kan bli tillräckligt för den av kommittén föreslagna underrätten. Något fog för mer än en underrätt i Kalmar har kommittén under dessa omständigheter inte ansett föreligga.
Med den föreslagna domkretsindelningen kommer domkretsarna, bortsett från de avvikelser som följer av att kommunblocken i vissa fall skär länsgränserna, att överensstämma med indelningen i åklagardistrikt utom såtillvida att Hultsfred/Virserums kommunblock, ehuru ingående i Väster- viks åklagardistrikt, förts till domkretsen för den föreslagna underrätten i Oskarshamn. Vad angår de av blocket omfattade kommunerna Målilla, Mörlunda och Virserum innebär detta dock ej någon ändring i vad nu gäller.
Förslaget ansluter till länsindelningen med de avvikelser som samman— hänger med att kommunblocksbildning skett öv er länsgräns. Den föreslagna domkretsindelningen är så avpassad att den bör gälla oberoende av even— tuella ändringar i länsindelningen.
Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget i förhållande till nuvarande ordning att Vimmerby och Borgholm upphör att vara kansli— orter men bevaras som tingsställen samt att tingsställena i Högsby, Mönster- ås och Mörbylånga indras. Landsvägsavståndet mellan Högsby och Os- karshamn är 36 km och mellan Mönsterås och Oskarshamn omkring 40 km. Tingshuset i Högsby, som tidigare inrymde domsagokansli, ägs numera av Högsby kommun, som bland annat använder huset för skoländamål. I Mönsterås finns ett tingshus, som uppfördes i början av 1800—talet. —— Skäl torde saknas för mer än ett tingsställe på Öland. Mörbylånga är beläget knappt 50 km från Borgholm och 20 km från Färjestaden. Ting hålls i en fastighet som ägs av kommunen. Tingshuset i Borgholm ägs till 2/3 av de tingshusbyggnadsskyldige och till 1/3 av Borgholms stad, som disponerar utrymmen för kontorsändamål i byggnaden. —— I Vimmerby finns ett rymligt tingshus i sten, som uppfördes åren 1934 1935.
Allteftersom staden Kalmar vidgar sitt område till att omfatta hela kom- munblocket minskar i motsvarande mån Södra Möre samt Norra Möre och Stranda domsagor. Sedan häradshövdingen i Ölands domsaga avgått, kan denna domsaga den 1 januari 1970 sammanläggas med Södra Möre dom- saga. Sedan borgmästaren i Kalmar avgått färdigbildas den 1 januari 1977 den föreslagna Kalmar domkrets genom att Södra Möre domsaga judiciellt förenas med staden.
Genom de av kommunblocken föranledda ändringarna i kommunindel- ningen förlorar Norra Möre och Stranda domsaga hela sitt område utom Mönsterås kommunblock. Domsagan kan därefter inte vidare bestå utan måste indras. Mönsterås kommunblock förs härvid under Oskarshamns domsaga. Sedan Hultsfred/Virserums kommunblock bildat kommun, är den föreslagna Oskarshamns domkrets färdigbildad.
Sedan häradshövdingen i Tjusts domsaga avgått, bildas den 1 januari 1973 genom sammanläggning med Sevede och Tunaläns domsaga —— av vilken då på grund av ändrad kommunindelning kan väntas återstå endast Vimmerby kommunblock _ den föreslagna Västerviks domkrets.
Gotlands län
Nuvarande domkrets Antal domarel Föreslagen domkrets Antal domare
1. Gotlands domsaga, Visby.. 3 1. Gotlands, Visby ............ 3
Folkmängd i länet: 53 742.
Från år 1681 till år 1942 var Gotland delat i två domsagor, Gotlands norra och Gotlands södra. Vid 1943 års ingång förenades de båda domsa- gorna under benämningen Gotlands domsaga. Vid ingången av år 1962 före- nades staden Visby judiciellt med Gotlands domsaga.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 23 april 1964 fastställt att samtliga länets 14 primärkommuner skall bilda ett kommunblock. Länet bildar även ett enda åklagardistrikt men har gemensam länsåklagarmyndighet med Stockholms län. Länsäklagaren är stationerad i Solna.
Kommitténs förslag innebär ingen ändring i den domkretsindelning som nu gäller. Gotland föreslås således bilda domkrets för en underrätt med kansli och tingsställe i Visby. Emellertid synes skäl saknas att behålla det ;nuvarande tingsstället i Skogs omkring 50 km från Visby. I Skogs finns ett tingshus uppfört år 1754 och ombyggt åren 1954 1955.
Blekinge län
Nuvarande domkretsar |Antal doman Föreslagna domkretsar Antal domare Rådhusrättsslad 1. Karlskrona ............... 4 1. Karlshamns, Karlshamn . . . . 4
2. Karlskrona, Karlskrona ..... 6
Domsagor 2. Bräkne och Karlshamns,
Karlshamn ............... 2 3. Listers och Sölvesborgs,
Sölvesborg ................ 2 4. Östra och Medelsta,
Ronneby ................. 3
Folkmängd i länet: 149 321.
Den nuvarande domsagoindelningen i länet är av ganska sent datum. Östra och Medelsta domsaga tillkom vid ingången av år 1937 genom sam— manslagning till en domkrets av Östra och Medelsta härader, som tidigare bildade var sin domsaga. Ronneby stad förenades den 1 januari 1944 judi— ciellt med Östra och Medelsta domsaga. Vid ingången av är 1950 delades dåvarande Listers och Bräkne domsaga på två, nämligen Bräkne och Karls— hamns domsaga med kansli och tingsställe i Karlshamn samt Listers och Sölvesborgs domsaga med kansli och tingsställe i Sölvesborg. Åtgärden föranleddes av att städerna Karlshamn och Sölvesborg samtidigt judiciellt 'förenades med domsaga. '
Kungl. Maj:t har den 3 april 1964 fastställt plan för indelning av Ble- kinge län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 12 primärkommuner, har indelats i fem kommunblock. Karlskrona kommun- block omfattar Östra delen av länet med en folkmängd av 60 251 personer. Bildas kommuner av kommunblocken kommer —— under förutsättning att Karlskrona inte judiciellt förenas med domsaga att av Östra och Medelsta domsaga återstå endast Ronneby kommunblock (28 439 inv.). I blocket ingår Bräkne-Hoby kommun (3 423 inv.) inom Bräkne och Karlshamns domsaga. Mörrums kommun (5 346 inv.) inom Listers och Sölvesborgs domsaga ingår i Karlshamns kommunblock.
Kungl. Maj:t har till den 1 januari 1967 beslutat flera kommunsamman- läggningar, som medför ändringar i den judiciella indelningen. Bräkne-Hoby, Listerby och Kallinge kommuner skall sammanläggas med Ronneby stad, varvid området för Bräkne-Hoby kommun överflyttas från Bräkne och Karls- hamns domsaga till Östra och Medelsta domsaga. Lyckeby kommun (6 170 inv.) skall sammanläggas med Karlskrona stad och i judiciellt avseende föras från Östra och Medelsta domsaga till domkretsen för rådhusrätten i Karlskrona. Mörrums kommun slutligen skall sammanläggas med Karls-
hamns stad och i judiciellt avseende föras från Listers och Sölvesborgs dom- saga till Bräkne och Karlshamns domsaga.
Blekinge län är indelat i två åklagardistrikt, Karlskrona och Karlshamns. Det förra omfattar Karlskrona och Ronneby kommunblock, medan Karls- hamns åklagardistrikt omfattar Karlshamns, Sölvesborgs och Olofströms kommunblock. Länet har gemensam länsåklagarmyndighet med Kronobergs län. Länsåklagaren är stationerad i Karlskrona.
Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 länet i två A-regioner med Karlskrona och Karlshamn som centra. ERU har likaså indelat länet i två regioner, nämligen karlskronaregionen (Karlskrona och Ronneby kommun- block) och karlshamnsregionen (Karlshamn, Sölvesborg och Olofsströms kommunblock). Enda skiljaktigheten mellan de båda indelningarna hän- för sig till Bräkne-Hoby landskommun, som tillhör Ronneby kommunblock men av arbetsmarknadsstyrelsen förts till Karlshamns A—region.
I och med att kommunblocken bildar kommuner kan den nuvarande för- delningen av länet på fyra underrätter uppenbarligen inte vidare bestå. Kom- mittén föreslår att antalet underrätter begränsas till två. I huvudsak inne— bär förslaget att Östra och Medelsta domsaga samt Karlskrona stad bildar en domkrets med säte i Karlskrona. Bräkne och Karlshamns samt Listers och Sölvesborgs domsagor förenas till en domkrets med säte i Karlshamn.
Genom förslaget kommer domkretsarna att sammanfalla med åklagar— distrikten. Förslaget ansluter också till länsindelningen. Eventuella änd- wingar i denna torde inte behöva leda till ändring av domkretsen för den underrätt, som föreslagits förlagd till Karlskrona. Vad åter avser domkret- sen för underrätten i Karlshamn synes läget vara annorlunda. Skulle läns- indelningen ändras så att Sölvesborgs kommunblock förs till ett skånelän, kan övervägas att föra blocket till domkretsen för underrätten i Kristian- stad, dit blocket har stark inriktning. Landsvägavståndet mellan Sölvesborg och Kristianstad är detsamma som mellan Sölvesborg och Karlshamn (26 km).
Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget i förhållande till nuvarande ordning att Ronneby och Sölvesborg upphör att vara kansli- orter men bevaras som tingsställen samt att tingsstället i Lyckeby indras. Lyckeby ligger endast 4 km från Karlskrona. I Lyckeby finns ett tingshus uppfört i trä i mitten av 1800-ta1et och senast ombyggt åren 1955—1956. I både Ronneby och Sölvesborg finns rymliga tingshus. Tingshuset i Sölves- borg uppfördes år 1921 och ombyggdes år 1960.
Genomjörandet
Senast den 1 januari 1972 — när häradshövdingen i Listers och Sölvesborgs domsaga avgått — sammanläggs domsagan med Bräkne och Karlshamns domsaga till den föreslagna Karlshamns domkrets.
Allteftersom staden Karlskrona vidgar sitt område till att omfatta hela kommunblocket minskar Östra och Medelsta domsaga. Den 1 januari 1969 »— sedan häradshövdingen i domsagan avgått —— förenas domsagan judiciellt med staden till den föreslagna Karlskrona domkrets.
Kristianstads län
Nuvarande domkretsar Antal domare Föreslagna domkretsar Antal domare Rådhusrätlsstad 1. Kristianstad1 ............. 3 1. Hässleholms, Hässleholm. . . . 3 2. Kristianstads, Kristianstad. . 5 Domsagor 3. Ängelholms, Ängelholm ..... 4 2. Gärds och Albol, Kristianstad ............. 1
3. Ingelstads och Järrestads, Simrishamn .............. 4. Norra Åsbo, Klippan ...... 5. Södra Åsbo och Bjäre, Ängelholm ................ 6. Villands', Kristianstad ..... 7. Västra Göinge, Hässleholm. 8. Östra Göinge,1 Broby ......
[QN
Hut—iw
Folkmängd i länet: 262 002.
1 Ingår enligt beslut av Kungl. Majt. fr. o. m. den 1 januari 1967 i den samma dag bildade Kristianstads domsaga.
Före år 1848 bildade Ingelstads och Järrestads härader i Kristianstads län samt Ljunits och Herrestads härader i Malmöhus län en domsaga. Sist- nämnda år delades domsagan efter länsgränsen. Under 1900-talet har den ändringen i domsagoindelningen skett att dåvarande Östra Göinge och Villands häraders domsaga vid ingången av år 1918 delades i två, nämligen Östra Göinge domsaga och Villands domsaga. Vid ingången av år 1944 förena- des staden Simrishamn judiciellt med Ingelstads och Järrestads domsaga. Staden Ängelholm förenades den 1 januari 1948 judiciellt med Södra Åsbo och Bjäre domsaga.
Kungl. Maj:t har den 23 april 1964 fastställt plan för indelning av Kris- tianstads län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 52 primärkommuner, har indelats i 13 kommunblock. En kommun och tre församlingar har förts till kommunblock ingående i Malmöhus län. Således har Löderups landskommun (2 518 inv.) av Ingelstads och Järrestads dom- saga samt den del av Glemmingebro landskommun i samma domsaga, som motsvaras av Ingeltorps (533 inv.) och Glemminge (783 inv.) församlingar, förts till Ystads kommunblock samt den del av Sösdala landskommun inom nuvarande Västra Göinge domsaga, som motsvaras av Tjörnarps (837 inv.) församling, förts till Höörs kommunblock. Å andra sidan har till Båstads
kommunblock inom domkretsen för den föreslagna underrätten i Ängelholm 'lagts den del av Karups landskommun i Hallands län, som motsvaras av Östra Karups (1 088 inv.) församling.
Kristianstads län är indelat i fyra åklagardistrikt med Hässleholm, Kris— tianstad, Simrishamn och Ängelholm som kansliorter för åklagarmyndig— heterna. Hässleholms åklagardistrikt (Hässleholms, Osby och Perstorps kommunblock samt den del av Höörs kommunblock, som ligger inom Kris— tianstads län) omfattar efter den 31 december 1966 Västra Göinge domsaga samt Perstorps kommunblock inom Norra Åsbo domsaga. Kristianstads åklagardistrikt (Broby, Bromölla och Kristianstads kommunblock) överens- stämmer efter den 31 december 1966 med Kristianstads domsaga. Simris- hamns åklagardistrikt (Simrishamns kommunblock och den del av Tome- lilla kommunblock, som ligger inom Malmöhus län) överensstämmer efter den 31 december 1966 med Ingelstads och Järrestads domsaga. Ängelholms åklagardistrikt (Klippans, Åstorps, Ängelholms och Örkelljunga kommun- block samt den del av Båstads kommunblock, som ligger inom Kristian— stads län) omfattar Södra Åsbo och Bjäre domsaga samt huvuddelen av Norra Åsbo domsaga.
Till den 1 januari 1967 har Kungl. Maj:t beslutat vissa kommunsamman- läggningar. Araslövs (3 777 inv.), Nosaby (4 034 inv.) Träne (1623 inv.) och Vä (4 156 inv.) landskommuner skall sammanläggas med Kristianstads stad (27 527 inv.). Ivetofta landskommun (2 924 inv.) skall sammanläggas med Bromölla köping (5 125 inv.). Araslövs kommun tillhör Östra Göinge domsaga. Nosaby, Ivetofta och Bromölla kommuner ingår i Villands dom— saga. Träne och Vä kommuner tillhör Gärds och Albo domsaga.
Kungl. Maj :t har den 29 juni 1966 beslutat vissa ändringar i den judi- ciella indelningen i länet. Enligt beslut skall rådhusrätten i Kristianstad upphöra vid utgången av år 1966 och förenas med domsaga. Denna skall benämnas Kristianstads domsaga och omfatta Kristianstads stad, nuva- rande Östra Göinge domsaga — med undantag av Osby köping samt Los- hults och Örkeneds landskommuner _ nuvarande Villands domsaga och nuvarande Gärds och Albo domsaga, med undantag av Kiviks och Brösarps landskommuner. För Kristianstads domsaga, som skall utgöra ett tings- lag, skall finnas kansli och tingsställe i Kristianstad. Osby köping (7 632 inv.) samt Loshults (1 590 inv.) och Örkeneds (3 857 inv.) landskommuner skall den 1 januari 1967 föras till Västra Göinge domsaga. Kiviks och Brösarps landskommuner skall vid samma tidpunkt föras till Ingelstads och Järre- stads domsaga. Slutligen skall den dag Kungl. Maj:t framdeles bestämmer Perstorps köping föras från Norra Åsbo domsaga till Västra Göinge domsaga.
Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 länet i fyra A-regioner med centra i Hässleholm, Kristianstad, Simrishamn och Ängelholm. ERU har indelat länet i tre kommunblocksregioner, nämligen Hässleholmsregionen (Hässleholms, Osby och Perstorps kommunblock), Kristianstadsregionen
(Broby, Bromölla och Kristianstads kommunblock) och Ängelholmsregionen (Båstads, Ängelholms och Örkelljunga kommunblock). Simrishamns och Tomelilla kommunblock _ i huvudsak motsvarande Simrishamns A-region _ har av ERU sammanförts med Sjöbo, Skurups och Ystads kommunblock i Malmöhus län till en region, som redovisas i plan för sistnämnda län. I övrigt sammanfaller i huvudsak indelningarna i A-regioncr och kommun- blocksregioner. Klippans och Åstorps kommunblock har av ERU förts till Hälsingborgs kommunblocksregion i Malmöhus län. Även arbetsmarknads- styrelsen har fört ett område i huvudsak motsvarande de båda blocken till hälsingborgsregionen.
Kommitténs förslag innebär att antalet i länet stationerade underrätter begränsas till tre, med Hässleholm, Kristianstad och Ängelholm som kansli- orter. Domkretsen för underrätten i Hässleholm motsvarar i huvudsak Västra Göinge domsaga i dess omfattning enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1966. Kristianstads domkrets motsvarar helt den av Kungl. Maj:t beslutade Kristianstads domsaga och omfattar således huvuddelen av nu- varande Gärds och Albo domsaga, hela Villands domsaga, huvuddelen av nuvarande Östra Göinge domsaga samt staden Kristianstad. Norra Åsbo domsaga samt Södra Åsbo och Bjäre domsaga sammanförs till domkrets för den föreslagna underrätten i Ängelholm.
Vad beträffar nuvarande Ingelstads och J ärrestads domsaga föreslår kom- mittén att denna sammanläggs med Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads samt Färs domsagor i Malmöhus län1 till domkrets för en underrätt med kansli i Ystad. Ingelstads och Järrestads domsaga har inte tillräckligt ar- betsunderlag för att fortsättningsvis kunna bestå som egen domkrets. Dom— sagan omfattar fr. o. m. den 1 januari 1967 i huvudsak endast Simrishamns och Tomelilla kommunblock. Invånarantalet i dessa var den 1 januari 1966 35 164 invånare och enligt prognoserna kommer folkmängden att minska. Målantalet under år 1964 var omkring 400. Valet kan stå mellan att föra blocken under domkretsen för en underrätt i Kristianstad eller att bilda domkrets över länsgränsen. Huvuddelen av Tomelilla och Simrishamns kommunblock torde emellertid vara inriktade mer västerut än norrut. Av- ståndet mellan Simrishamn och Ystad är väsentligt kortare än mellan Sim— rishamn och Kristianstad. En domkretsbildning över länsgräns synes här motiverad. För övrigt kan erinras om att Ingelstads och Järrestads hära- der före år 1848 bildade en domkrets över länsgräns med Ljunits och Vem- menhögs härader. Kommitténs förslag att sammanföra Ingelstads och J ärre- stads domsaga med domkretsen för en till Ystad förlagd underrätt samman— faller med det förslag till domkretsindelning som efter uppdrag av Kungl. Maj :t framlagts av hovrätten över Skåne och Blekinge i skrivelse den 1 feb— ruari 1966 och som kommittén tillstyrkt i remissuttalande den 17 mars 1966.
" 1 Enligt beslut av Kungl. Maj: t förenas Färs domsaga den 1 januari 1967 med huvuddelen av Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga till en, benämnd Ystads domsaga. 7—614831
Den av kommittén föreslagna Ängelholms domkrets omfattar bl.a. Klip- pans och Åstorps kommunblock, som näringsgeografiskt anses tillhöra Hälsingborgs influensområde. Hälsingborgs näringsgeografiska omland är emellertid mycket stort och omfattar dessutom enligt EBU:s indelning för- utom Bjuvs och Höganäs kommunblock även Landskrona och Svalövs kom- munblock. Kommittén har inte funnit lämpligt att bilda en så stor dom- krets att den motsvarar Hälsingborgs/Landskrona kommunblocksregion. Förs Klippans och Åstorps kommunblock till Hälsingborgs domkrets skulle arbetsunderlaget för en till Ängelholm förlagd underrätt kraftigt försvagas.
Domkretsarna för de av kommittén föreslagna, inom länet stationerade tre underrätterna sammanfaller helt med vederbörande åklagardistrikt. Den föreslagna domkretsbildningen över gränsen till Malmöhus län medför där- emot att nuvarande Simrishamns åklagardistrikt kommer att ingå i en domkrets av större omfattning än distriktet. Detta torde dock inte i någon mera väsentlig grad tynga arbetet.
Skulle genom ändrad länsindelning Sölvesborgs kommunblock komma att tillhöra samma län som den föreslagna Kristianstads domkrets, synes _ på sätt anmärkts under Blekinge län _ blocket böra överföras till den domkretsen. I övrigt torde eventuella ändringar i länsindelningen inte på- verka de föreslagna domkretsarna.
Beträffande kansliorter och tingsställen för underrätterna innebär för- slaget i förhållande till nuvarande ordning att Broby (omkring 3 000 inv.) och Klippan (omkring 6 000 inv.) upphör att vara kansliort och tingsställe, att Hammenhög (tätorten omkring 800 inv.) upphör att vara tingsställe samt att Simrishamn (8 082 inv.) upphör att vara kansliort men bevaras som tings- ställe. Såväl i Broby som Klippan finns utmärkta tingshus. Tingshuset i Broby uppfördes på 1850-talet och tillbyggdes år 1953 och år 1960. Tingshu- set i Klippan uppfördes år 1952. Klippan är beläget omkring 30 km från Ängelholm. Landsvägsavståndet mellan Broby och Kristianstad är 29 km och mellan Hammenhög och Simrishamn 11 km. Tingshuset i Hammenhög upp- fördes i sten 1881 och tillbyggdes 1928. Tingshuset i Simrishamn, som upp- förts i sten 1867, ägs av staden.
Genomförandet
Kristianstads domkrets överensstämmer med den enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1966 bildade Kristianstads domsaga.
Sedan häradshövdingen i Södra Åsbo och Bj äre domsaga avgått, samman- läggs domsagan den 1 januari 1975 med Norra Åsbo domsaga _ utom Pers- torps kommunblock _ till den föreslagna Ängelholms domkrets. Perstorps kommunblock förs samtidigt till Västra Göinge domsaga, varefter Hässle- holms domkrets är färdigbildad.
I Ingelstads och Järrestads domsaga är häradshövdingtjänsten vakant
fr.o.m. den 1 januari 1967. Sedan erforderliga kanslilokaler färdigställts i Ystad förenas domsagan med den genom sammanläggning av Färs samt Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga den 1 januari 1967 bildade Ystads domsaga. Se Malmöhus län.
Malmöhus län
Nuvarande domkretsar jAntal domare Föreslagna domkretsar Antal domare Rådhusrätlssläder 1. Hälsingborg .............. 8 1. Eslövs, Eslöv .............. 3 2. Landskrona1 ............. 3 2. Hälsingborgs, Hälsingborg.. . 9 3. Lund .................... 4 3. Landskrona, Landskrona. . . . 3 4. Malmö .................. 30 4. Lunds, Lund .............. 5 5. Malmö, lilalmö ............ 30 Domsagor 6. Trelleborgs, Trelleborg ...... 2 5. Frosta och Eslövs, Eslöv. . . 2 7. Ystads, Ystad ............. 5 6. Färs", Sjöbo .............. 1 7. Luggude, Hälsingborg ...... 2 8. Oxie och Skytts, Malmö. . . 3 9. Rönnebergs, Onsjö och Harjagersl, Landskrona . . . . 2 10. Torna och Bara, Lund ..... 2 11. Vemmenhögs, Ljunits och Herrestadsz, Ystad ........ 2
Folkmängd i länet: 668 287.
1 Ingår enligt beslut av Kungl. Maj: t fr. o. m. den 1 juli 1967 i Landskrona domsaga. ” Ingår enligt beslut av Kungl. Maj:t fr. o. m. den 1 januari 1967 i Ystads domsaga.
Vid 1800-talets början fanns fem domsagor i länet. Som anmärkts under Kristianstads län bildade Ljunits och Herrestads härader tillsammans med Ingelstads och J ärrestads härader i Kristianstads län till år 1848 en domsaga, som sistnämnda år delades efter länsgränsen. Sedermera sammanfördes Harjagers härad med Rönnebergs och Onsjö härader till en domsaga. Vem— menhögs härad överflyttades därvid från Oxie och Skytts domsaga till Lju- nits och Herrestads häraders domsaga. År 1876 beslöts att dåvarande Färs och Frosta domsaga skulle delas, så att vartdera häradet blev en självstän- dig domsaga. Frosta härad kom från år 1916 att förenas med staden Eslöv till Frosta och Eslövs domsaga. Den 1 januari 1947 förenades staden Skanör med Falsterbo judiciellt med Oxie och Skytts domsaga. Under senare år har dessutom rådhusrätterna i Ystad och Trelleborg indragits. Staden Ystad förenades den 1 januari 1961 judiciellt med Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga. Staden Trelleborg förenades den 1 januari 1964 judi- ciellt med Oxie och Skytts domsaga, och Kungl. Maj:t beslöt i samband där- med att domsagan fr. o. m. dag som Kungl. Maj:t framdeles bestämde skall ha sitt kansli i Trelleborg. För tiden dessförinnan skall kansliet kvarbli i Malmö. Något beslut om kansliets flyttning har ännu inte meddelats.
Kungl. Maj :t har den 23 april 1964 fastställt plan för indelning av Mai-
möhus län i kommuner. Länet, som fr. o. ni. den 1 januari 1967 består av 60 primärkommuner, har indelats i 17 kommunblock. Som anmärkts under Kris- tianstads län har därvid en kommun samt tre församlingar i Kristianstads län förts till kommunblock i Malmöhus län. Löderups landskommun samt Ingelstorps och Glemminge församlingar inom Ingelstads och J ärrestads dom- saga ingår i Ystads kommunblock, vars huvuddel tillhör Vemmenhögs, Lju- nits och Herrestads domsaga, och Tjörnarps församling inom Västra Göinge domsaga ingår i Höörs kommunblock, vars huvuddel tillhör Frosta och Es- lövs domsaga. Beträffande övriga domsagor i Malmöhus län medför den änd- rade kommunindelning, som kommunblocksbildningarna förutsätts leda till, bl. a. att av Luggude domsaga större delen förenas med Hälsingborgs stad och att av Torna och Bara domsaga större delen förenas med staden Lund. Vad angår Rönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga tillförs denna smärre områden av Luggude samt Torna och Bara domsagor men förlorar andra områden dels till Frosta och Eslövs domsaga, dels till Landskrona stad.
I anslutning till kommunblocksbildningarna har Kungl. Maj :t till den 1 januari 1967 beslutat flera kommunsammanläggningar som medför änd- ringar i domkretsindelningen. Trelleborgs kommunblock skall sålunda bilda kommun, varvid domkretsen för nuvarande Oxie och Skytts domsaga ut- ökas med områdena för Anderslövs (3 698 inv.) och Klagstorps (4 123 inv.) landskommuner inom Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga. Bo— sarps landskommun (2 702 inv.) sammanläggs med Eslövs stad och över— flyttas från Rönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga till Frosta och Es— lövs domsaga. Slutligen sammanläggs Oxie landskommun (2 454 inv.) med Malmö stad, varvid området för landskommunen judiciellt kommer att till- höra domkretsen för rådhusrätten i Malmö i stället för Oxie och Skytts dom—
saga.
Kungl. Maj:t har förordnat, att den 1 januari 1967 Färs domsaga samt Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga med undantag av de delar som på grund av ändrad kommunindelning går till Oxie och Skytts dom- saga _ skall sammanläggas till en domsaga, benämnd Ystads domsaga. För domsagan, som skall utgöra ett tingslag, skall finnas kansli i Ystad. För tingslaget skall vara tingsställe i staden och, intill utgången av 1988, i Sjöbo.
Vidare har Kungl. Maj:t förordnat att rådhusrätten i Landskrona skall upphöra och att staden i judiciellt avseende skall förenas med Rönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga den 1 juli 1967, från vilken dag domsagan skall kallas Landskrona domsaga.
Malmöhus län är indelat i sju åklagardistrikt med samma kansliorter för åklagarmyndigheterna som för de föreslagna underrätterna, nämligen Es- löv, Hälsingborg, Landskrona, Lund, Malmö, Trelleborg och Ystad. Eslövs åklagardistrikt (Eslövs och Hörby kommunblock samt den del av Höörs
kommunblock, som ligger inom Malmöhus län) omfattar efter den 31 de- cember 1966 Frosta och Eslövs domsaga ävensom delar av Rönnebergs, On- sjö och Harjagers samt Ystads domsagor. Hälsingborgs åklagardistrikt (Bjuvs, Hälsingborgs och Höganäs kommunblock) omfattar staden Hälsing- borg och huvuddelen av Luggude domsaga. Landskrona åklagardistrikt (Landskrona och Svalövs kommunblock) omfattar staden Landskrona även- som delar av Rönnebergs, Onsjö och Harjagers samt Luggude domsagor. Lunds åklagardistrikt (Lunds och Kävlinge kommunblock) omfattar staden Lund, huvuddelen av Torna och Bara domsaga samt del av Rönnebergs, On- sjö och Harj agers domsaga. Malmö åklagardistrikt (Lomma, Malmö och Vel- linge kommunblock) omfattar efter den 31 december 1966 staden Malmö ävensom delar av Oxie och Skytts samt Torna och Bara domsagor. Trelleborgs åklagardistrikt (Trelleborgs kommunblock) omfattar efter den 31 december 1966 endast del av Oxie och Skytts domsaga. Ystads åklagardistrikt slut- ligen (Sjöbo och Skurups kommunblock samt den del av Ystads kommun- block, som ligger inom Malmöhus län) omfattar efter den 31 december 1966 huvuddelen av Ystads domsaga.
Kommittén föreslår att antalet underrätter i länet minskar från elva till sju eller till samma antal som åklagardistrikten. Staden Hälsingborg och Luggude domsaga sammanförs till en domkrets med kansli i Hälsingborg; Frosta och Eslövs domsaga bildar domkrets för en underrätt med kansli i Eslöv; staden Landskrona samt Rönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga sammanförs till en domkrets med kansli i Landskrona; staden Lund samt Torna och Bara domsaga sammanförs till en domkrets med kansli i Lund; staden Malmö jämte Lomma kommunblock bildar domkrets för en under— rätt; Oxie och Skytts domsaga bildar domkrets för en underrätt med kansli i Trelleborg; Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga sammanförs med Färs domsaga samt med Simrishamns och Tommelilla kommunblock av Ingelstads och Järrestads domsaga i Kristianstads län till en domkrets med kansli i Ystad. I förhållande till nuvarande indelning innebär förslaget dessutom åtskilliga gränsjusteringar, främst föranledda av kommunblocks- indelningen. Dessa är särskilt omfattande i södra delen av länet.
Förslaget medför att samtliga A—centra i länet enligt arbetsmarknadssty- relsens indelning blir kansliorter för underrätt. I ERUzs indelning av länet i kommunblocksregioner har Malmö-, Lunds- och Trelleborgsområdena, å ena, samt Hälsingborgs- och Landskronaområdena, å andra sidan, sam- manförts till två kommunblocksregioner. Att tillskapa domkretsar av denna omfattning, vilket skulle innebära att underrättskanslier i denna del av lä-l net komme att finnas endast i Malmö och Hälsingborg, synes dock inte önsk— värt. Med kommunblocken som byggstenar synes å andra sidan inte möj- ligt att åstadkomma en längre gående uppdelning än kommittén föreslagit. Tvekan kan råda beträffande den minsta av de föreslagna domkretsarna,
Trelleborgs domkrets. Denna består av Trelleborgs och Vellinge kommun- block. Med hänsyn till den betydelse Trelleborgs stad (21 948 inv.) har bl. a. som ett viktigt kommunikationscentrum, har kommittén funnit det befo- gat att ett underrättskansli förläggs dit. Vellinge kommunblock har bl.a. genom den livliga fritidsbebyggelsen i området anknytning till Malmö och ingår i Malmö A-region. Det kunde därför vara motiverat att hänföra blocket till den domkrets som bildas med Malmö som kansliort. Denna domkrets blir emellertid redan utan detta tillskott betydande (283 163 inv.), medan en till Trelleborg förlagd underrätt, även om Vellinge kommunblock ingår i domsområdet, kan beräknas för närvarande ha arbetsunderlag endast för två domare. För befolkningen inom Vellinge kommunblock torde det ej ha större betydelse om blocket hör till den ena eller den andra av de två under- rätterna.
Av de föreslagna domkretsarna kommer Ystads domkrets, genom att däri ingår delar av två län, att omfatta två åklagardistrikt. I övrigt sammanfaller domkretsar och åklagardistrikt med endast den avvikelsen att Vellinge kom- munblock, som ingår i Malmö åklagardistrikt, föreslås tillhöra Trelleborgs domkrets. Motsvarande avvikelse föreligger med nuvarande domkretsindel- ning. Några nämnvärda olägenheter torde inte uppstå av att i enlighet med förslaget domstolens kansli förläggs till Trelleborg. Avståndet mellan Mal- mö och Trelleborg är endast 30 km.
Den avvikelse från länsindelningen som en till Ystad förlagd underrätt av föreslagen omfattning innebär har behandlats under Kristianstads län.
Beträffande kansliorter och tingsställen för underrätterna innebär för- slaget i förhållande till nuvarande ordning att Sjöbo köping (3 944 inv.) upphör att vara kansliort och tingsställe samt att Marieholm (tätorten ca 1 400 inv.) och Hörby köping (3 755 inv.) upphör att vara tingsställen. En- ligt förslaget ingår hela Sjöbo kommunblock i Ystads domkrets. Landsvägs- avståndet mellan Sjöbo och Ystad är 28 km. Tingshuset i Sjöbo uppfördes åren 1903—1905 och ombyggdes åren 1960—1961. I Hörby (omkring 35 km från Eslöv) hålls ting i ett tingshus, som uppfördes år 1885 och senast om- byggdes år 1949. I Marieholm (drygt 20 km från Landskrona) finns ett tings- hus, som uppfördes omkring år 1800 och som senast ombyggdes på 1950— talet.
Genomförandet
Frosta och Eklövs domsaga tillförs genom de av kommunblocken föran- ledda ändringarna i den kommunala indelningen vissa områden av Rönne- bergs, Onsjö och Harjagers domsaga samt av Färs domsaga. Härmed bildas den föreslagna Eslövs domkrets.
Efter de av kommunblocken föranledda ändringarna i kommunindel— ningen återstår av Luggude domsaga endast Bjuvs och Höganäs kommun- block. Den 1 januari 1969, när häradshövdingen i domsagan avgått och änd— rad lagstiftning rörande omfattningen av rådhusrätts domkrets förutsätts ha trätt i kraft, förenas domsagan _ utom Kågeröds kommun — judiciellt med Hälsingborg till den föreslagna Hälsingborgs domkrets.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut förenas Landskrona den 1 juli 1967 judiciellt med Rönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga, vars namn samtidigt änd— ras till Landskrona domsaga. Kågeröds kommun överförs till domsagan den 1 januari 1969. Samtidigt förs Kävlinge köping och Löddeköpinge lands- kommun till den föreslagna domkretsen i Lund. Sedan övriga med kom- munblocksindelningen sammanhängande kommunala indelningsändringar genomförts, är den föreslagna Landskrona domkrets färdigbildad.
Av Torna och Bara domsaga återstår efter ändrad kommunindelning en- dast Lomma kommunblock. Domsagan kan fortsättningsvis inte bestå. Borg- mästaren i Lund avgår den 1 augusti 1967. Häradshövdingen i Torna och bara domsaga avgår den 1 juli 1972. Sedan genom ändrad lagstiftning möj- lighet öppnats att till rådhusrätts domkrets lägga annan kommun än staden, vilket förutsätts ha skett den 1 januari 1969, förenas domsagan utom Lomma kommunblock samt Burlövs och Bara kommuner judiciellt med staden Lund. Samtidigt förs Kävlinge köping och Löddeköpinge landskommun till den sålunda nybildade domkretsen. Sedan övriga med kommunblocksindelning— en sammanhängande kommunala indelningsändringar genomförts, är den föreslagna Lunds domkrets färdigbildat.
Lomma kommunblock samt Burlövs och Bara kommuner överförs den 1 ja- nuari 1969 till domkretsen för rådhusrätten i Malmö. Samtidigt överförs dit Bunkeflo landskommun och Svedala köping av nuvarande Oxie och Skytts domsaga. Sedan Malmö kommunblock i sin helhet ombildats till kommun, är Malmö domkrets färdigbildad.
När Bunkeflo landskommun och Svedala köping den 1 januari 1969 förts till domkretsen för rådhusrätten i Malmö, bildar återstoden av Oxie och Skytts domsaga Trelleborgs domkrets, bortsett från de justeringar som föl- .jer av att den del av Månstorps landskommun som motsvaras av Västra Kärrtorps och Törringe församlingar ingår i Malmö kommunblock och allt- så vid ändrad kommunindelning kommer att tillföras Malmö domkrets.
Enligt beslut av Kungl. Maj:t förenas den 1 januari 1967 Färs domsaga med Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga till Ystads domsaga. De delar av Hörby kommunblock, som ingår i domsagan, kommer genom ändring i den kommunala indelningen att tillföras Eslövs domkrets. Sedan erforderliga kanslilokaler i Ystad färdigställts bildas genom sammanlägg- ning av Ystads domsaga och Ingelstads och J ärrestads domsaga i Kristian— stads län den föreslagna Ystads domkrets.
Hallands län
Nuvarande domkretsar |Antal domare Föreslagna domkretsar Antal domare
Rådhusrällssläder 1. Halmstad ................ 1. Halmstads, Halmstad ....... 2. Varberg .................. 2. Varbergs, Varberg ..........
Domsagor
3. Hallands mellersta, Falkenberg ...............
4. Hallands norra, Kungsbacka
5. Hallands södra, Halmstad. .
Folkmängd i hela länet: 179 942.
Den nuvarande domsagoindelningen i Hallands län har i huvudsak varit oförändrad sedan är 1682. Under 1900-talet har städerna Kungsbacka (1/1 1935), Falkenberg (1/1 1938) och Laholm (1/1 1948) judiciellt förenats med domsaga.
Kungl. Maj:t har den 6 mars 1964 fastställt plan för indelning av Hal— lands län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 37 primärkommuner, har indelats i 5 kommunblock. Den del av Karups lands— kommun, som motsvaras av Östra Karups församling (1 088 inv.) inom Hallands södra domsaga, har förts till Båstads kommunblock, vars huvud- del ingår i Södra Åsbo och Bjäre domsaga i Kristianstads län. Torups lands- kommun (4 092 inv.) inom Hallands södra domsaga ingår i Hyltebruks kom- munblock, vars huvuddel tillhör Östbo och Västbo domsaga i Jönköpings län. Lindome landskommun (4 283 inv.) inom Hallands norra domsaga in- går i Mölndals kommunblock, vars huvuddel tillhör Askims och Mölndals domsaga i Göteborgs och Bohus län. Å andra sidan ingår i Varbergs kom- munblock Kungsäters landskommun (1 706 inv.) inom Marks domsaga i Älvsborgs län, och i Falkenbergs kommunblock ingår den del av Högvads landskommun inom Kinds och Redvägs domsaga i Älvsborgs län som mot- svaras av Älvsereds församling (783 inv.).
Kungl. Maj:t har vidare till den 1 januari 1967 beslutat två kommun- sammanläggningar som medför ändringar i nuvarande domkretsindelning. Träslövs landskommun (1903 inv.) samt ett område av Tvååkers lands- kommun, den s. k. Tvååkersenklaven, skall sammanläggas med Varbergs stad och judiciellt höra under rådhusrätten i Varberg i stället för under Hallands mellersta domsaga. Simlångsdalens landskommun (4 532 inv.) skall sammanläggas med Halmstads stad och kommer i judiciellt hänseende att tillhöra domkretsen för rådhusrätten i Halmstad i stället för Hallands södra domsaga. Bildas en kommun av Halmstads kommunblock kommer att av Hallands södra domsaga återstå endast Laholms kommunblock (19 146 inv.) . Bildas under motsvarande förutsättning en kommun av Varbergs kommun- block, kommer att återstå av Hallands mellersta domsaga endast F alken-
bergs kommunblock (30 909 inv.) och av Hallands norra domsaga endast Kungsbacka kommunblock (21 022 inv.). Alla tre domsagorna blir för små för att kunna bestå i fortsättningen.
Hallands län är indelat i två åklagardistrikt med Halmstad och Varberg som kansliorter för åklagarmyndigheterna. Dessutom finns åklagare sta— tionerade i Falkenberg och Kungsbacka. Halmstads åklagardistrikt (Halm- stads och Laholms kommunblock samt de delar av Hyltebruks och Bå— stads kommunblock, som ligger inom Hallands län) omfattar staden Halm— stad och Hallands södra domsaga. Varbergs åklagardistrikt (Kungsbacka kommunblock samt de delar av Falkenbergs, Varbergs och Mölndals kom— munblock, som ligger inom Hallands län) omfattar staden Varberg samt Hallands mellersta och Hallands norra domsagor.
Kommitténs förslag innebär en minskning av antalet i länet statione- rade underrätter från fem till två. Kommittén föreslår att staden Halmstad och Hallands södra domsaga sammanförs till en domkrets med kansli i Halmstad. Skulle av skäl som anförts under Jönköpings län Hyltebruks kommunblock vid ändrad länsindelning komma att tillhöra samma län som denna domkrets, torde blocket böra läggas till domkretsen. Staden Varberg, Hallands mellersta domsaga samt del av Hallands norra dom- saga föreslås bilda domkrets för en underrätt med kansli i Varberg. Kungs- backa kommunblock inom Hallands norra domsaga föreslås tillsammans med Mölnlycke och Mölndals kommunblock i Göteborgs och Bohus län bilda domkrets för en underrätt med kansli i Göteborg. I förhållande till nuvarande indelning innebär förslaget dessutom vissa justeringar föran— ledda av att kommunblock bildats över länsgräns. Särskilda skäl har synts kommittén tala för att Kungsbacka kommunblock tillförs domkrets för underrätt med kansli i Göteborg oavsett länsindelningen. Blocket tillhör Göteborgs influensområde. I arbetsmarknadsstyrelsens år 1961 framlagda regionindelning har också ett område av Hallands län motsvarande Kungs- backa kommunblock samt Lindome landskommun förts till Göteborgs A-region. I det förslag till ny regionindelning som utarbetats av ERU in- går Kungsbacka kommunblock i Göteborgs kommunblocksregion. Huvud— delen av befolkningen i Kungsbacka kommunblock har närmare till Göte— borg än till Varberg.
Eftersom åklagardistrikten följer nuvarande länsgräns medför förslaget beträffande Kungsbacka att domkretsindelningen på denna punkt konuner att avvika från distriktsindelningen. Någon olägenhet av nämnvärd bety— delse torde detta dock inte behöva medföra. Kungsbacka kommunblock ut- gör ett eget polisdistrikt och en åklagare är stationerad i Kungsbacka. Landsvägsavståndet är kortare mellan Kungsbacka och Göteborg (28 km) än mellan Kungsbacka och Varberg (50 km). I övrigt sammanfaller dom- kretsarna med åklagardistrikten med endast de undantag som föranleds av att kommunblock i vissa fall bildats över länsgräns.
Beträffande kansliorter och tingsställen för underrätterna innebär för- slaget att Kungsbacka upphör att vara kansliort och tingsställe, att Fal- kenberg upphör att vara kansliort men bevaras som tingsställe samt att tingsstället i Laholm indras. Vägavståndet är mellan Laholm och Halm- stad endast 22 km. I Kungsbacka finns ett tingshus uppfört i trä på 1800- talet och tillbyggt åren 1951 och 1954. Tingshuset i Falkenberg uppfördes i sten åren 1906—1907 och har om- och tillbyggts under 1950-talet. Även i Laholm finns ett tingshus i sten, uppfört åren 1915—1916.
Genomförandet
Allteftersom Halmstad vidgar sitt område till att omfatta hela kommun- blocket minskar Hallands södra domsaga. Den 1 januari 1973, när härads- hövdingen i Hallands södra domsaga avgått, förenas domsagan judiciellt med staden till den föreslagna Halmstads domkrets.
Sedan häradshövdingen i Hallands mellersta domsaga avgått, förenas domsagan den 1 januari 1976 judiciellt med staden Varberg, som väntas då omfatta hela Varbergs kommunblock. Varbergs domkrets är därmed färdigbildad.
Av Hallands norra domsaga kommer efter ändringarna i den kommunala indelningen endast att återstå Kungsbacka kommunblock. Domsagan för- enas den 1 januari 1973, sedan häradshövdingen avgått, med Mölndals och Mölnlycke kommunblock till en domkrets med underrättskansli i Göteborg. Se Göteborgs och Bohus län.
Göteborgs och Bohus län
Nuvarande domkretsar |Antal domarej Föreslagna domkretsar Antal domare
Rådhusrättsstäder 1. Göteborg ................. 48 . Göteborgs, Göteborg ........ 2. Uddevalla ................ 3 . Mölndals, Göteborg ......... . Södra Bohus, Göteborg ...... Domsagor . Uddevalla, Uddevalla ....... - 3. Askims och Mölndals, Göteborg ................. 4. Hisings, Sävedals och ' Kungälvs, Göteborg ........ 5. Norrvikens, Strömstad ..... 6. Orusts, Tjörns och Inlands, Stenungsund .............. 7. Sunnervikens, Uddevalla. ..
Folkmängd i hela länet: 666 130.
Av domsagorna i länet har Norrvikens och Sunnervikens domsagor i hu- vudsak varit oförändrade sedan 1800-talets början. Genom en indelnings-
ändring, som trädde i kraft den 1 januari 1955, omreglerades dåvarande Askims, Hisings och Sävedals domsaga, Inlands domsaga samt Orusts och Tjörns domsaga till nuvarande Askims och Mölndals domsaga, Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga samt Orusts, Tjörns och Inlands dom— saga. — Under 1900-talet har följande städer judiciellt förenats med dom— saga: Kungälv (1/1 1929), Marstrand (1/1 1935), Lysekil (1/1 1938), och Strömstad (1/1 1944).
Kungl. Maj :t har den 6 mars 1964 fastställt plan för indelning av Göte- borgs och Bohus län i kommuner. Länet, som fr.o.m. den 1 januari 1967 består av 38 primärkommuner, har indelats i 15 kommunblock. Till kom- munblock i länet har förts flera kommuner och församlingar i angränsande län. Mölnlycke kommunblock, vars huvuddel ingår i Askims och Mölndals domsaga, omfattar även Björketorps landskommun (2 647 inv.) inom Borås domsaga i Älvsborgs län. Mölndals kommunblock, vars huvuddel likaså ingår i Askims och Mölndals domsaga, omfattar även Lindome landskommun (4 283 inv.) inom Hallands norra domsaga i Hallands län. Göteborgs kom- munblock omfattar även Angereds landskommun (2 913 inv.) och den del av Stora Lundby landskommun, som motsvaras av Bergums församling" (1496 inv.), allt inom Vättle, Ale och Kullings domsaga i Älvsborgs län. Munkedals kommunblock, vars huvuddel ingår i Sunnervikens domsaga, omfattar även den del av Ödeborgs landskommun inom Nordals, Sundals och Valbo domsaga i Älvsborgs län som motsvaras av Valbo—Ryrs församling (275 inv.). Å andra sidan har till Lilla Edets kommunblock i Älvsborgs län, som omfattar delar av F lundre, Väne och Bjärke samt Vättle, Ale och Kul- lings domsagor, förts Inlands-Torpe landskommun (3 425 inv.) inom Orusts, Tjörns och Inlands domsaga.
Även inom länet har kommunblocken på flera ställen bildats över nu- varande domkretsgräns. Uddevalla kommunblock består — förutom av Uddevalla stadskommun — av Forshälla (1 635 inv.) och Ljungskile (3 202 inv.) landskommuner inom nuvarande Orusts, Tjörns och Inlands dom- saga ävensom av Skredsviks (4 116 inv.) och Lane-Ryrs (1 054 inv.) lands- kommuner samt den del av Skaftö landskommun som motsvaras av Drags- marks (300 inv.) och Bokenäs (653 inv.) församlingar inom Sunnervikens domsaga. Kungälvs kommunblock, vars huvuddel tillhör Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga, omfattar även den del av Kode landskommun inom Orusts, Tjörns och Inlands domsaga, som motsvaras av Hålta (531 inv.) och Solbergs (1503 inv.) församlingar. Göteborgs kommunblock består bland annat av Askims (5 692 inv.) och Styrsö (2 731 inv.) landskommu- ner inom Askims och Mölndals domsaga samt av Säve (3 191 inv.), Tors- landa (5 042 inv.) och Tuve (4319) landskommuner inom Hisings, Säve- dals och Kungälvs domsaga.
I anslutning till kommunblocksindelningen har Kungl. Maj:t till den 1 januari 1967 beslutat vissa ändringar i den kommunala och judiciella in-
delningen i länet. Med Göteborgs stad sammanläggs dels Angereds lands- kommun samt Bergums församling inom Vättle, Ale och Kullings domsaga i Älvsborgs län dels ock Säve, Torslanda och Tuve landskommuner inom Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga (61 091 inv.). Områdena kommer efter sammanläggningen att tillhöra domkretsen för Göteborgs rådhusrätt. Vidare skall Valbo-Ryrs församling inom Nordals, Sundals och Valbo dom- saga (24 326 inv.) i Älvsborgs län sammanläggas med Munkedals kommun och judiciellt tillhöra Sunnervikens domsaga. De nämnda till Älvsborgs län nu hörande områdena överförs samtidigt till Göteborgs och Bohus län samt till polis-, åklagar- och kronofogdedistrikt i sistnämnda län.
Göteborgs och Bohus län är indelat i fyra åklagardistrikt med Göteborg, Kungälv, Mölndal och Uddevalla som kansliorter för åklagarmyndigheterna. En åklagare är även stationerad i Strömstad. Göteborgs åklagardistrikt (Göteborgs, Partille och Öckerö kommunblock) omfattar Göteborgs stad ävensom delar av Hisings, Sävedals och Kungälvs samt Askims och Möln- dals domsagor. Kungälvs åklagardistrikt (Kungälvs, Orusts, Stenungsunds och Tjörns kommunblock) omfattar delar av Hisings, Sävedals och Kung- älvs samt Orusts, Tjörns och Inlands domsagor. Mölndals åklagardistrikt (de delar av Mölndals och Mölnlycke kommunblock, som ligger inom Göte- borgs och Bohus län) omfattar huvuddelen av Askims och Mölndals dom— saga. Uddevalla åklagardistrikt slutligen (Gravarne, Lysekils, Munkedals, Strömstads, Tanumshede och Uddevalla kommunblock samt den del av Lilla Edets kommunblock, som ligger inom Göteborgs och Bohus län) 0111- fattar domkretsen för rådhusrätten i Uddevalla samt Sunnervikens och Norrvikens domsagor.
Kommitténs förslag innebär att antalet underrätter i länet minskar från sju till fyra. Norrvikens domsaga, Sunnervikens domsaga, den till Udde— valla kommunblock hörande delen av Orusts, Tjörns och Inlands domsaga samt staden Uddevalla föreslås bilda domkrets för en underrätt med kansli i Uddevalla. Göteborgs kommunblock bildar domkrets för en till Göteborg förlagd underrätt. I Göteborgs kommunblock ej ingående delar av Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga jämte huvuddelen av Orusts, Tjörns oeh Inlands domsaga föreslås bilda domkrets för en underrätt, likaledes med kansli i Göteborg. Slutligen föreslås huvuddelen av Askims och Mölndals domsaga, utökad med Kungsbacka kommunblock av nuvarande Hallands norra domsaga i Hallands län bilda domkrets för ännu en underrätt med kansli i Göteborg.
Arbetsmarknadsstyrelsens A-regionindelning upptar endast två A-regio- ner i länet med centralorter i Göteborg och Uddevalla. ERU har på motsva— rande sätt indelat länet i två kommunblocksregioner. Härvid har till Göte— borgs kommunblocksregion från angränsande län förts dels Kungsbacka kommunblock, dels Surte, Lerums, Alingsås och Vårgårda kommunblock i Älvsborgs län. Enligt kommitténs förslag skall sistnämnda fyra block
ingå i en domkrets för underrätt med kansli i Alingsås. Ur judiciell syn- punkt förefaller en sådan indelning riktigare än att föra blocken under någon underrätt i Göteborg. Till Uddevalla kommunblocksregion har en- ligt ERUzs indelning förts, utöver de kommunblock som föreslås ingå i Uddevalla domkrets, även Färgelanda kommunblock i Älvsborgs län samt Orusts kommunblock. I inrikesdepartementets promemoria angående kom- munblocksindelningen uttalas beträffande Färgelanda kommunblock (6 680 inv.) att med hänsyn till det relativt svaga befolkningsunderlaget viss tve- kan kan råda om blockets förutsättningar att framdeles svara för de växan- dc primärkommunala uppgifterna samt att i den mån en fortsatt minsk- ning av befolkningsunderlaget skulle medföra att blocket bör sammanfö- ras med annat block det i huvudsak torde ha sin inriktning mot Udde— valla. Enligt kommitténs förslag förs blocket — i likhet med vad som nu gäller — till en domkrets för underrätt med kansli i Vänersborg, dit väg— avståndet från blockets centralort är endast obetydligt större än till Udde- valla. Ändringar i den kommunala indelningen synes emellertid kunna med- föra att domkretsen för underrätten i Uddevalla i en framtid även kommer att omfatta området för Färgelanda kommunblock. Vad angår Orusts kom— munblock synes detta vara inriktat såväl mot Uddevalla som söderut mot den expanderande landskommunen Stenungsund och mot Göteborg. Kom— mittén har stannat för att låta blocket ingå i en domkrets för underrätt med kansli i Göteborg.
Den föreslagna Uddevalla domkrets hade vid ingången av år 1966 102 362 invånare, varav 47 336 invånare i Uddevalla kommunblock. Motsvarande be- tfolkningstal för den föreslagna domkretsen vid ingången av år 1956 var 99 087, varav i Uddevalla kommunblock 38 253. Under 10-ärsperioden har folkmängden minskat i samtliga de i Uddevalla domkrets ingående kommun- blocken utom i Uddevalla kommunblock. Av de nordost om Uddevalla be- lägna domsagorna, Norrvikens och Sunnervikens, är den förra endomar— saga. I Sunnervikens domsaga finns utom häradshövdingen en tingssekre— terare. Kommittén har övervägt möjligheten av två domkretsar i länets norra hälft. Den ena domkretsen skulle då omfatta Uddevalla kommun- block och den andra Gravarne, Lysekils, Munkedals, Strömstads och Ta— numshede kommunblock. Folkmängden skulle för närvarande bli ungefär lika i båda, nämligen i Uddevalla kommunblock 47 336 invånare och i öv- riga kommunblock tillhopa 55 026 invånare. Enligt tillgängliga prognoser kommer emellertid folkmängden i Uddevalla kommunblock att öka och folkmängden i övriga kommunblock att minska. Redan nu är målbelast— ningen större inom Uddevalla kommunblock än inom de andra blocken tillsammantagna. Det finns alltså anledning befara att arbetsunderlaget i dessa sistnämnda kommunblock inte kommer att förslå för tre domare. För båda domkretsarna synes endast Uddevalla kunna komma i fråga som kansliort. Den nuvarande kansliorten Strömstad är genom sitt geografiska
läge knappast lämplig som förläggningsort för en underrätt, vars domkrets skulle omfatta även Lysekils och Munkedals kommunblock. Båda dessa block är inriktade mot Uddevalla. En domkrets som endast omfattade ?Strömstads, Gravarne och Tanumshede kommunblock skulle inte få till— räckligt befolkningsunderlag (31 093 inv.). Den av kommittén föreslagna indelningen enligt vilken i norra delen av länet skall finnas endast en dom- krets för underrätt med kansli i Uddevalla torde på anförda grunder vara den mest lämpliga.
Angående motiven för att Mölndals domkrets föreslås omfatta även Kungsbacka kommunblock hänvisas till vad som anförts under Hallands län. Utöver den bristande överensstämmelsen med indelningen i åklagar- distrikt, som föranleds av att domkrets sålunda bildas över länsgräns, av- viker den föreslagna domkretsindelningen från distriktsindelningen däri att Partille och Öckerö kommunblock förts till Hisings, Sävedals och Kungälvs domkrets, oaktat blocken tillhör Göteborgs åklagardistrikt och skäl alltså kunde finnas att sammanföra dem med Göteborgs domkrets. Motsvarande avvikelse föreligger emellertid även med nuvarande indelning och med hänsyn till storleken av den underrätt vars domkrets omfattar endast Göte-4 borgs kommunblock, har någon utvidgning av denna ansetts böra såvitt möj— ligt undvikas. Beträffande stationeringsorterna för åklagare och underrätter kan mot förslaget riktas den invändningen att, ehuru Mölndal och Kungälv är kansliorter för åklagardistrikt, kanslierna för motsvarande domkretsar placerats i Göteborg. Ej heller detta innebär dock någon ändring i vad som gäller för närvarande.
I fråga om kansliorter och tingsställen för underrätterna medför försla- get att Strömstad och Stenungsund upphör att vara kansliorter men be- varas som tingsställen samt att tingsstället i Kviström (Munkedal), drygt 30 km från Uddevalla, indras. Tingshuset i Strömstad uppfördes i sten åren 1904—1905 samt tillbyggdes åren 1931—1932 och 1958. Tingshuset i Stenung- sund uppfördes i sten åren 1953—1954. I Kviström finns ett tingshus, som uppfördes år 1917 och renoverades år 1956.
Genomförandet
Sedan Göteborg vidgat sitt område till att omfatta hela kommunblocket, har Göteborgs domkrets fått föreslagen omfattning.
Som nämnts under Hallands län sammanläggs den 1 januari 1973 judi— ciellt Kungsbacka, Mölndals och Mölnlycke kommunblock. Härigenom bil- das Mölndals domkrets.
Sedan häradshövdingen i Orusts, Tjörns och Inlands domsaga avgått, för- enas den 1 januari 1973 Orusts, Stenungsunds och Tjörns kommunblock med Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga till den föreslagna Södra Bohus domkrets. Återstoden av domsagan förutsätts vid denna tidpunkt genom
ändringar i den kommunala indelningen ha överförts till andra dom- kretsar.
Den 1 januari 1974, sedan borgmästaren i Uddevalla avgått, förenas Sun- nervikens domsaga judiciellt med staden. Senast den 1 januari 1977, när även häradshövdingen i Norrvikens domsaga avgått, färdigbildas den före- slagna Uddevalla domkrets.
Älvsb orgs län
Nuvarande domkretsar Antal domare Föreslagna domkretsar Antal domare Rådhusrättsstäder 1. Borås .................... 5,25 1. Alingsås, Alingsås .......... 3 2. Vänersborg ............... 3 2. Borås, Borås .............. 9
3. Trollhättans, T rotthättan. . . . 3 Domsagor 4. Vänersborgs, Vänersborg. . . . 3 3. Borås, Borås ............. 2,5 5. Åmåls, Åmål .............. 2 4. Flundre, Väne och Bjärke, Trollhättan ............... 2,75 5. Kinds och Redvägs, Ulricehamn ............... 1 6. Marks, Skene ............. 1 7. Nordals, Sundals och Valbo, Vänersborg ............... 1 ,5 8. Tössbo och Vedbo, Åmål. .. 1 9. Vättle, Ale och Kullings, Alingsås ................. 3,5
Folkmängd i hela länet: 390 122.
Av domsagorna i länet har tre varit i huvudsak oförändrade sedan 1800- talets början, nämligen dels de båda dalslandsdomsagorna Tössbo och Vedbo domsaga samt Nordals, Sundals och Valbo domsaga, dels Kinds och Redvägs domsaga. Under 1800-talets förra hälft förenades Vättle och Ale härader med Kullings härad till en domsaga, varvid även Flundre, Väne och Bjärke domsaga fick sin ännu bestående omfattning. Ås och Gäsene härader, som efter denna ändring utgjorde egen domsaga, blev vid in- gången av år 1920 förenad med Vedens och Bollebygds härader till Borås domsaga. Marks härad, som tidigare tillsammans med sistnämnda båda härader bildat en domsaga, blev därigenom en självständig domsaga. — Städerna Ulricehamn och Åmål förenades den 1 januari 1948 judiciellt med domsaga, Ulricehamn med Kinds och Redvägs domsaga samt Åmål med Tössbo och Vedbo domsaga. Den 1 januari 1965 förenades staden Alingsås med Vättle, Ale och Kullings domsaga.
Kungl. Maj:t har den 6 mars 1964 fastställt plan för indelning av Älvs- borgs län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 61 primärkommuner, har indelats i 17 kommunblock. Tre landskommuner och tio församlingar har förts till kommunblock, som redovisas i planer för an-
gränsande Iän. Till Varbergs kommunblock i Hallands län har sålunda förts Kungsäters landskommun (1 706 inv.) inom Marks domsaga och till Falken— bergs kommunblock, vars huvuddel ingår i Hallands mellersta domsaga i samma län, har förts den del av Högvads landskommun, som motsvaras av Älvsereds församling (783 inv.). Till Göteborgs kommunblock inom Göte- borgs och Bohus län har förts Angereds landskommun (2 913 inv.) och den del av Stora Lundby landskommun, som motsvaras av Bergums församling (1 496 inv.) inom Vättle, Ale och Kullings domsaga. Till Mölnlycke kommun- block inom Göteborgs och Bohus län, vars huvuddel tillhör Askims och Möln- dals domsaga, har förts Björketorps landskommun (2 647 inv.) inom Borås domsaga och till Munkedals kommunblock inom samma län, vars huvud- del tillhör Sunnervikcns domsaga, har förts den del av Ödeborgs lands- kommun inom Nordals, Sundals och Valbo domsaga, som motsvaras av Valbo—Ryrs församling (275 inv.). Till Nossebro kommunblock i Skara— borgs län, vars huvuddel tillhör Åse, Viste, Barne och Laske domsaga, har förts den del av Bjärke landskommun inom Flundre, Väne och Bjärke domsaga, som motsvaras av Stora Mellby (1 304 inv.), Magra (699 inv.), Erska (1 442 inv.) och Lagmansereds (313 inv.) församlingar. Till Fal— köpings kommunblock inom samma lån, vars huvuddel ingår i Vartofta och Frökinds domsaga, har förts den del. av Redvägs landskommun inom Kinds och Redvägs domsaga, som motsvaras av Solberga (81 inv.), Norra Åsarps (833 inv.) och Smula (129 inv.) församlingar. Å andra sidan be— står Lilla Edets kommunblock (9 575 inv.) i Älvsborgs län förutom av Lilla Edets köping samt Åsbräcka församling inom Flundre, Väne och Bjärke domsaga och Lödöse landskommun inom Vättle, Ale och Kullings domsaga även av Inlands Torpe landskommun (3 425 inv.) inom Orusts, Tjörns och Inlands domsaga i Göteborgs och Bohus län. _ Huvuddelen av Borås dom— saga ävensom delar av Marks samt Kinds och Redvägs domsagor ingår i Borås kommunblock. I Vänersborgs kommunblock ingår Frändefors (2 707 inv.) och Brålanda (3 504 inv.) landskommuner av Nordals, Sundals och Valbo domsaga.
I anslutning till kommunblocksbildningarna har Kungl. Maj:t till den 1 januari 1967 beslutat vissa kommunsammanläggningar. Angereds lands- kommun samt den del av Stora Lundby landskommun, som motsvaras av Bergums församling inom Vättle, Ale och Kullings domsaga, skall samman- läggas med Göteborgs stad, varvid området för landskommunen och försam- lingen kommer att tillhöra domkretsen för Göteborgs rådhusrätt. Den del av Ödeborgs landskommun, som motsvaras av Valbo-Ryrs församling inom Nordals, Sundals och Valbo domsaga, sammanläggs med Munkedals kom- munblock, varvid området för församlingen kommer att tillhöra Sunner- vikens domsaga. Angereds landskommun samt Bergums och Valbo—Ryrs församlingar överförs samtidigt från Älvsborgs till Göteborgs och Bohus län samt till polis-, åklagar- och kronofogdedistrikt i sistnämnda län. Inom Älvs—
borgs lån skall det område av Länghems landskommun, som motsvaras av Dannike församling, (682 inv.) överföras till Toarps landskommun och för- läggas från Kinds och Redvägs domsaga till Borås domsaga.
Älvsborgs län är indelat i fyra åklagardistrikt med Vänersborg, Troll- hättan, Alingsås och Borås som kansliorter. Dessutom finns åklagare sta- tionerade i Kinna, Ulricehamn, Vänersborg och Åmål. Vänersborgs åklagar- distrikt (Bengtsfors, Färgelanda, Melleruds, Vänersborgs och Åmåls kom- munblock) omfattar domkretsen för rådhusrätten i Vänersborg, Tössbo och Vedbo domsaga, Nordals, Sundals och Valbo domsaga samt de] av Flundre, Väne och Bjärke domsaga. Trollhättans åklagardistrikt (Trollhättans och Surte kommunblock samt de delar av Lilla Edets och Nossebro kommun- block, som ligger inom Älvsborgs län) omfattar huvuddelen av Flundre, Väne och Bjärke domsaga samt del av Vättle, Ale och Kullings domsaga. Alingsås åklagardistrikt (Alingsås, Herrljunga, Lerums och Vårgårda kommunblock) omfattar huvuddelen av Vättle, Ale och Kullings domsaga samt del av Borås domsaga. Borås åklagardistrikt slutligen (Borås, Skene, Svenljunga, TTanenu)och [Hrkmhanum konnnunbkmk sand de ddar av Fandnnnga Mölnlycke, Falkenbergs och Varbergs kommunblock som ligger inOm Älvs- borgs län) omfattar domkretsen för rådhusrätten i Borås, huvuddelen av Borås domsaga, Marks domsaga samt Kinds och Redvägs domsaga.
Då Borås stad vidgar sitt område till att omfatta hela kommunblocket, kommer Borås domsaga att upphöra och Marks domsaga, som redan nu är en endomardomsaga att bestå av endast Kinna kommunblock (27 673 inv.). Kinds och Redvägs domsaga (42 976 inv.), som likaså är en endomardomsa- ga, kommer genom de väntade kommunbildningarna att obetydligt öka sin folkmängd. Arbetsunderlaget i domsagan blir dock inte tillräckligt för att den skaH kunna beäå vhlen.ny donduetändehnng
Kommitténs förslag innebär att antalet underrätter i länet minskar från nio till fem. Nordals, Sundals och Valbo domsaga samt staden Vänersborg sammanförs till en domkrets med kansli i Vänersborg. Flundre, Väne och Bjärke domsaga bildar jämte hela Lilla Edets kommunblock och den del av Nossebro kommunblock, som nu hör till Åse, Viste, Barne och Laske dom— saga i Skaraborgs län, domkrets för en underrätt med kansli i Trollhättan. Vättle, Ale och Kullings domsaga med undantag av Lödöse landskommun bildar jämte hela Herrljunga kommunblock domkrets för en underrätt med kansli i Alingsås. Staden Borås jämte huvuddelen av Borås domsaga, Marks domsaga och Kinds och Redvägs domsaga bildar domkrets för en under- rätt med kansli i Borås. Tössbo och Vedbo domsaga föreslås jämte Säffle kommunblock, som utgör huvuddelen av Södersysslets domsaga i Värm- lands län, bilda domkrets för en underrätt med kansli i Åmål.
Borås domkrets överensstämmer helt och Alingsås domkrets i huvudsak med indelningen i åklagardistrikt. Enligt förslaget kommer Herrljunga kommunblock att tillhöra Alingsås domkrets ehuru en del av blocket har
stark inriktning mot Borås. Avståndet från blockets huvudort till Alingsås är dock inte större än till Borås. Blocket tillhör också Alingsås åklagar- distrikt. Övriga kommunblock som ingår i Alingsås domkrets tillhör Göte- borgs influensområde men har även Alingsås som centralort. Landsvägs- avståndet från Alingsås till Göteborg är 47 km. — Domkretsen för den un- derrätt som föreslås förlagd till Borås blir tämligen stor. Kommittén har övervägt möjligheten att i stället bilda två domkretsar, den ena omfattan— de endast Borås kommunblock (103 379 inv.) och den andra omfattande Kinna, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns kommunblock (70 387 inv.). Arbetsgöromålen i den senare domkretsen skulle emellertid —— trots den stora folkmängden — för närvarande inte bereda sysselsättning åt mer än två domare och enligt prognoserna väntas folkmängden inom området minska. Den största tätorten inom området är Ulricehamn (8455 inv.). Om ej båda domstolskanslierna förlades till Borås, torde Ulricehamn vara den enda ort, som skulle kunna ifrågakomma som förläggningsort för den mindre underrätten. För det i domkretsen ingående Kinna kommunblock (27 673 inv.) skulle emellertid en till Ulricehamn förlagd underrätt med— föra en avsevärd försämring. Såväl järnvägen som den allmänna vägen från Kinna till Ulricehamn går över Borås. Sistnämnda stad utgör också den naturliga centralorten för hela regionen. De fyra kommunblock som före— slås jämte Borås kommunblock ingå i Borås domkrets, är belägna i en halv— cirkel runt staden. Landsvägsavståndet mellan Ulricehamn och Borås är 39 km. För Borås domsaga finns i Borås ett modernt tingshus, uppfört åren 1963—1964, som dock knappast förslår mer än för den nuvarande dom- sagans behov. Rådhuset i staden har däremot sådana lokalutrymmen att plats kan beredas åt en domstol av föreslagen omfattning. En uppdelning av domkretsen på två underrätter synes av dessa skäl inte vara, motiverad.
Beträffande lämpligheten av den föreslagna indelningen i Trollhättans och Vänersborgs domkretsar har inom kommittén rått viss tvekan. Arbets"- underlaget för Vänersborgs domkrets blir i knappaste laget för tre domare. Alternativet skulle vara att förena Trollhättans och Vänersborgs domkret- sar till en domkrets. Kansliet torde för sådant fall böra förläggas till Troll- hättan, som, frånsett att denna stad (35 451 inv.) är väsentligt större än Vänersborg (19 671 inv.), har ett rymligt och nyligen ombyggt tingshus. En förläggning till Vänersborg förutsätter nybyggnad. Landsvägsavståndet mellan städerna är endast 15 km och de tillhör samma näringsgeografiska region. Den föreslagna Vänersborgs domkrets visar stagnerande folkmängds- siffror. Å andra sidan är Vänersborg residensstad och för närvarande kansli— ort för såväl rådhusrätt som häradsrätt. Vänersborg är också framför Troll- hättan centralorten för hela södra Dalsland. Övervägande skäl synes tala för att en underrätt även i fortsättningen förläggs dit.
Vad slutligen angår den föreslagna domkretsbildningen över gränsen till Värmland —— Åmåls domkrets — är nuvarande Tössbo och Vedbo domsaga
uppenbart för liten för att kunna bestå. Att förena domsagan med domkret— sen för en underrätt med kansli i Vänersborg torde inte innefatta en lycklig lösning. Den av kommittén föreslagna domkretsen sammanfaller med Säffle/Åmåls kommunblocksregion enligt EBU:s indelning. Likaledes har i arbetsmarknadsstyrelsens indelning av riket i A-regioner nuvarande Säffle och Åmåls kommunblock samt Bengtsfors kommunblock utom Dals—Eds och Bäckefors landskommuner sammanförts till en region. 1 Åmål finns ett rymligt tingshus som efter ombyggnad bör kunna tillgodose den nya underrättens behov. Beträffande i övrigt motiven för att en domkrets här bildas från länsgräns hänvisas till vad som anförs under Värmlands län.
Bortsett från Åmåls domkrets samt de fall där kommunblock bildats över länsgräns överensstämmer den föreslagna domkretsindelningen med indelningen i åklagardistrikt med det undantaget att Surte kommunblock, som hör till Trollhättans åklagardistrikt, förts till domkrets med statione- ringsort i Alingsås. Blocket hör emellertid redan nu under en till Alingsås stationerad underrätt.
Då kommunblock skär länsgräns, har blocket regelmässigt lagts till dom- krets inom det län, dit blocket förts i administrativt avseende. Ett undan— tag utgör Nossebro kommunblock, som redovisas i kommunblocksplanen för Skaraborgs län. Blocket består av dels den del av Bjärke kommun i Älvsborgs län, som motsvaras av Stora Mellby (1304 inv.), Magra (699 inv.), Erska (1442 inv.) och Lagmansereds (313 inv.) församlingar, dels Essunga kommun (6 054 inv.) i Skaraborgs län. I motiveringen till kom- munblocksindelningen har emellertid uttalats, att blocket i större regionalt sammanhang torde vara huvudsakligen inriktat mot Trollhättan. I över- ensstämmelse härmed har kommittén fört blocket till domkretsen för den till Trollhättan förlagda underrätten.
Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget att Skene (4 575 inv.; 35 km från Borås) upphör att vara kansliort och tingsställe, att Ulricehamn upphör att vara kansliort men bevaras som tingsställe samt att Svenljunga (2841 inv.; 34 km från Borås) och Tångelanda (45 km från Vänersborg) upphör att vara tingsställen. I Skene finns ett tings- hus uppfört i sten år 1900 och flera gånger tillbyggt, senast åren 1956— 1957. Tingshuset i Ulricehamn är uppfört i trä år 1896 och delvis ombyggt åren 1952—1955. En tillbyggnad i sten, som bl. a. inrymmer inskrivnings— avdelningen, har nyligen uppförts. Tillbyggnaden har planerats så att den om tingshuset nedläggs kan finna användning för annat ändamål. I Sven- ljunga finns ett tingshus uppfört i trä, som senast tillbyggdes åren 1953 —1954. Tingshuset i Tångelanda uppfördes i trä åren 1764—1765.
Genomförandet
Genom de ändringar i kommunindelningen som föranleds av kommun- blocken ombildas Vättle, Ale och Kullings domsaga till den föreslagna
Alingsås domkrets samt Flundre, Väne och Bjärke domsaga till den före— slagna Trollhättans domkrets. Nossebro kommunblock, som består av Es- sunga kommun i Skaraborgs län samt del av Bjärke kommun i Älvsborgs län, förs dock i sin helhet till Trollhättans domkrets först sedan blocket bildat kommun.
Genom de av kommunblocken föranledda ändringarna i kommunindel— ningen förlorar Borås domsaga hela sitt område och måste således indras. Den 1 januari 1969, när möjlighet förutsätts föreligga att till rådhusrätts domkrets lägga annan kommun än staden, förenas Borås domsaga, utom Gäsene och Hökerums kommuner, samt Marks domsaga, där häradshöv- dingtjänsten är vakant, judiciellt med staden Borås. Därvid förs Gäsene kommun under Vättle, Ale och Kullings domsaga och Hökerums kommun under Kinds och Redvägs domsaga. Den 1 januari 1974, sedan häradshöv- dingen i sistnämnda domsaga avgått, sammanläggs även denna domsaga med staden. Härmed är Borås domkrets färdigbildad.
Sedan borgmästaren i Vänersborg avgått, bildas den 1 januari 1973 ge- nom sammanläggning med Nordals, Sundals och Valbo domsaga den före— slagna Vänersborgs domkrets. Om det inte möter hinder av personella skäl vore det emellertid önskvärt att sammanläggningen skedde redan tidigare eller så snart lokaler för den gemensamma underrätten kan ställas till för- fogande. Arbetsfördelningen mellan rådhusrätten och häradsrätten är nu mycket ojämn. Medan sålunda rådhusrätten med sina tre domare under år 1964 handlade 368 mål, bortsett från endomarmålen, var motsvarande mål- antal i domsagan, som endast har en lagfaren domare, under samma tid 283. För att lätta häradshövdingens arbetsbörda har hovrätten tidvis måst tillhandahålla domsagan extra domarpersonal. Genom sammanslagning av de båda underrätterna skulle en arbetsutjämning komma till stånd och ett rationellare utnyttjande av arbetskrafterna möjliggöras.
När häradshövdingen i Tössbo och Vedbo domsaga avgått, sammanläggs domsagan den 1 januari 1973 till den föreslagna Åmåls domkrets (jfr Värm- lands län).
Skaraborgs län
Nuvarande domkretsar Antal domare| Föreslagna domkretsar Antal domare
Domsagor 1. Kinnefjärdings, Kinne och . Falköpings, Falköping ...... Kållands, Lidköping ....... . Lidköpings, Lidköping ...... . Skarabygdens, Skara ...... . Mariestads, Mariestad ...... . Skövde, Skövde ........... . Skövde, Skövde ............ . Vadsbo, Dlariestad ........ . Vartofta och Frökinds, Falköping ................ . Åse, Viste, Barne och Laske, Vara ..............
I början av 1860-talet företogs en omreglering av domsagorna i länet. Domsagoindelningen har efter denna omreglering i huvudsak varit oför- ändrad. Vadsho domsaga var dock tidigare uppdelad i två domsagor, Vads- bo norra och Vadsbo södra. Dessa förenades den 1 januari 1929 till en. Ännu i början av 1930—talet hade sex städer i Skaraborgs län egen juris- diktion. Samtliga dessa har sedermera judiciellt förenats med domsaga, nämligen Skövde (1/1 1938), Skara (1/1 1944), Hjo (1/1 1945), Falköping (1/1 1954), Mariestad (1/1 1959) samt Lidköping (1/1 1961).
Kungl. Maj:t har den 6 mars 1964 fastställt plan för indelning av Skara- borgs län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 50 primärkommuner, har indelats i 16 kommunblock. Till Laxå kommunblock i Örebro län, vars huvuddel tillhör Västernärkes domsaga, har förts Tivedens landskommun (2 152 inv.) inom Vadsbo domsaga. Å andra sidan har till Nossebro kommunblock, vars huvuddel tillhör Åse, Viste, Barne och Laske domsaga och som redovisas i plan för Skaraborgs län, förts den del av Bjärke landskommun inom Flundre, Väne och Bjärke domsaga i Älvsborgs län, som motsvaras av Stora Mellby, Magra, Erska och Lagmansereds församlingar. Till Falköpings kommunblock, vars huvuddel ingår i Vartofta och Frökinds domsaga, har förts den del av Redvägs landskommun inom Kinds och Redvägs domsaga i Älvsborgs län, som motsvaras av Solberga, Norra Åsarps och Smula församlingar. Kommunblocken omfattar även i övrigt i stor ut- sträckning delar av olika domsagor.
Enligt beslut av Kungl. Maj:t skall den 1 januari 1967 Tivedens lands- kommun (2 152 inv.) sammanläggas med Laxå köping i Örebro län och judiciellt överflyttas från Vadsbo till Västernärkes domsaga. Området för landskommunen överförs samtidigt från Skaraborgs län till Örebro län och från Mariestads till Hallsbergs polis-, åklagar- och kronofogdedistrikt.
Skaraborgs län är indelat i fem åklagardistrikt med kansliorter för åkla- garmyndigheterna i Falköping, Lidköping, Mariestad, Skara och Skövde. Inom Falköpings åklagardistrikt finns dessutom en åklagare stationerad i Tidaholm. Falköpings åklagardistrikt (den del av Falköpings kommun- block, som ligger inom Skaraborgs län samt Habo och Tidaholms kommun- block) omfattar huvuddelen av Vartofta och Frökinds domsaga samt delar av Skarabygdens och Skövde domsagor. Lidköpings åklagardistrikt (Lid- köpings, Grästorps och Götene kommunblock) omfattar hela Kinnefjär— dings, Kinne och Kållands domsaga ävensom delar av Åse, Viste, Barne och Laske samt Skarabygdens domsagor. Skara åklagardistrikt (Skara och Vara kommunblock samt den del av Nossebro kommunblock, som ligger inom Skaraborgs län) innesluter huvuddelen av Skarabygdens samt Åse, Viste, Barne och Laske domsagor. Huvuddelen av Vadsbo domsaga bildar Mariestads åklagardistrikt (Mariestads, Gullspångs och Töreboda kommun- block). Skövde åklagardistrikt (Skövde, Hjo, Karlsborgs och Tibro kom— munblock) omfattar huvuddelen av Skövde domsaga ävensom delar av Vads- bo samt Vartofta och Frökinds domsagor.
Som följd av kommunblocksindelningen kommer, när kommuner bildas av kommunblocken, domsagornas omfattning att undergå betydande änd- ringar. Av Skarabygdens domsaga kommer att återstå endast Skara kom- munblock (16253 inv.). Åse, Viste, Barne och Laske domsaga kommer, då Vara kommunblock ombildas till kommun, att öka sin folkmängd med omkring 4 000. Om, såsom kommittén förutsätter, Nossebro kommunblock förs till Trollhättans domkrets i Älvsborgs län, minskar å andra sidan folk- mängden med omkring 6000. Vadsbo domsaga kommer att minska med omkring 10 000 personer medan däremot folkmängden i Skövde domsaga samt Vartofta och Frökinds domsaga ökar.
Kommitténs förslag till domkretsindelning innebär att antalet underrätter i länet minskar från sex till fyra. Skarabygdens domsaga samt Vartofta och Frökinds domsaga sammanförs till en domkrets med kansli i Falköping. Huvuddelen av Åse, Viste, Barne och Laske domsaga förenas med Kinne- fjärdings, Kinne och Kållands domsaga till en domkrets med kansli i Lid- köping. Vadsbo och Skövde domsagor bildar liksom nu var sin domkrets, den ena med kansli i Mariestad, den andra med kansli i Skövde. Kommun- blocksindelningen har dessutom föranlett vissa gränsjusteringar.
Utgångspunkten för kommitténs förslag har varit att en underrätt borde förläggas till var och en av de fyra största städerna i länet: Mariestad, Fal- köping, Lidköping och Skövde. För en eventuellt femte underrätt torde endast Skara kunna komma i fråga som kansliort. Domkretsen för en till Skara förlagd underrätt skulle emellertid knappast kunna omfatta mer än Skara (16 253 inv.) och Vara (17 892 inv.) kommunblock. Arbetsunderlaget skulle härigenom bli alltför svagt. Prognoserna visar också sjunkande be- folkningstal. Bildandet av en sådan domkrets skulle dessutom medföra en försvagning av de föreslagna Falköpings och Lidköpings domkretsar. Änd- ras länsindelningen kan Habo kommunblock (9 245 inv.), som avsetts ingå i Falköpings domkrets, komma att föras till Jönköpings domkrets i Jön- köpings län. Ovisshet råder vidare om Grästorps landskommun (5 598 inv.), som bildar särskilt kommunblock, i längden kan bestå som en kommunal en- het. Blocket, som nu tillhör Åse, Viste, Barne och Laske domsaga, ingår en- ligt kommitténs förslag i Lidköpings domkrets men är inriktat mot Troll— hättan och Vänersborg. Det kan tänkas komma att bli sammanfört med kommunblock i Älvsborgs län. Nossebro kommunblock har föreslagits obe- roende av länsindelningen skola tillhöra Trollhättans domkrets (se Älvs- borgs län).
Arbetsmarknadsstyrelsen har indelat länet i sex A-regioner med centra i Mariestad, Skövde, Falköping, Skara, Lidköping och Vara. ERU har in- delat länet i fyra kommunblocksregioner med Mariestad, Skövde, Falköping och Lidköping/Skara som centralorter. I förhållande till A-regionindelning- en innebär EBU:s förslag att Skara, Lidköping och huvuddelen av Vara A-region sammanförts till en kommunblocksregion. Enligt kommitténs för-
slag skall Skara kommunblock föras till Falköpings domkrets. Ehuru bloc- ket synes ha viss inriktning mot Lidköping är landsvägsavståndet mellan Skara och Falköping dock ej mer än 31 km eller endast 8 km längre än mellan Skara och Lidköping. Eftersom Skara förutsätts skola bevaras som tingsställe blir det för den rättssökande allmänheten av mindre betydelse till vilken domkrets blocket hänförs. —— Vadsbo domsaga i Mariestad har för närvarande 59 755 invånare. I domsagan tjänstgör numera tre domare. Enligt kommitténs förslag skall Mariestads domkrets bestå av kommun- blocken Mariestad, Gullspång, Karlsborg och Töreboda, vilka för närvaran- de tillsammans har en folkmängd av 49 034 invånare. Ehuru den föreslagna domkretsen får mindre folkmängd än den nuvarande domsagan, synes den beräknade arbetsmängden från domkretsen alltjämt motivera en dömande personal av tre domare. Karlsborgs kommunblock har inriktning mot Skövde men den del av blocket som består av Undenäs församling (2 766 inv.) har närmare till Mariestad. Landsvägsavståndet mellan Karlsborg och Skövde (45 km) är mindre än mellan Karlsborg och Mariestad (om- kring 70 km). Karlsborgs kommunblock hör för närvarande till Vadsbo domsaga. Överförs blocket till Skövde domkrets skulle den föreslagna Marie- stads domkrets försvagas ganska avsevärt. Skövde domkrets har ett tämli— gen starkt arbetsunderlag och visar ökande folkmängd.
'Den föreslagna domkretsindelningen avviker från indelningen i åkla- gardistrikt dels såtillvida att Skara kommunblock av Skara åklagardistrikt tillförts Falköpings domkrets medan återstoden av distriktet omfattar de- lar av Lidköpings och Trollhättans domkretsar, dels därutiunan att Karls- borgs kommunblock inom Skövde åklagardistrikt kommer att liksom nu tillhöra en domkrets med Mariestad som kansliort. Några olägenheter av betydelse torde dessa förhållandevis små avvikelser inte medföra.
Alternativt kan övervägas att föra Skara kommunblock till Lidköpings i stället för till Falköpings domkrets. Som framgår av EBU:s regionindel- ning hör Skara kommunblock näringsgeografiskt samman med Lidköping. Genom att lägga blocket till Lidköpings domkrets skulle också vinnas över- ensstämmelse med indelningen i åklagardistrikt. Även byggnadsekono- miska skäl kan åberopas. Tingshuset i Falköping motsvarar den nuva- rande domstolens behov. Utökning av domkretsen medför lokalsvårigheter. Vad åter beträffar tingshuset i Lidköping blir de nuvarande kansliloka- lerna otillräckliga för den nya domkretsen, oavsett om Skara kommun- block tillkommer. Ombyggnadsarbeten blir alltså där nödvändiga under alla förhållanden. Emellertid skulle en överflyttning av Skara kommun- block till Lidköpings domkrets medföra att Falköpings domkrets förlorade omkring en fjärdedel av sitt arbetsunderlag. Falköpings domkrets skulle därefter kanske ej kunna stadigvarande bereda sysselsättning åt flera än två domare.
Bortsett från Nossebro kommunblock ansluter förslaget till länsindel-
ningen med de avvikelser som föranleds av att kommunblock bildats över länsgräns. Skulle vid ändrad länsindelning Habo kommunblock föras från Skaraborgs län till Jönköpings län föreslås detta block ingå i domkretsen för underrätten i Jönköping (se under Jönköpings län). Som ovan an- märkts råder även ovisshet om Grästorps landskommun kan bestå som självständig kommunal enhet. Skulle kommunen sammanföras med Troll- hättans eller Vänersborgs kommunblock, bör motsvarande justering ske av den judiciella indelningen.
Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget i förhållande till vad nu gäller att Vara upphör att vara kansliort och tingsställe, att Skara upphör att vara kansliort men bevaras som tingsställe samt att tingsställena i Floby (omkring 40 km från Skara) och Moholm (20 km från Mariestad) indras. Tingshuset i Vara uppfördes i trä åren 1894—1895 och ombyggdes år 1962. Tingshuset i Skara uppfördes i sten åren 1958—1959. I Floby finns ett tingshus uppfört i trä år 1900 och ombyggt åren 1950—1952. Tingshuset i Moholm uppfördes i trä år 1890. Åren 1953—1958 utfördes om- fattande reparationer av tingshuset.
Genomjörandet
Sedan av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringar ge- nomförts, återstår av Skarabygdens domsaga endast Skara kommunblock. Enär domsagan som följd härav måste indras, läggs Skara kommunblock till Vartofta och Frökinds domsaga. Sedan av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringar, som berör sistnämnda domsaga, genom- förts, är den föreslagna Falköpings domkrets färdigbildad.
Som ovan nämnts föreslås Nossebro kommunblock, som delvis ligger inom Åse, Viste, Barne och Laske domsaga, skola i sin helhet tillföras den föreslagna Trollhättans domkrets i Älvsborgs län. Sedan av kommunblocken föranledda ändringar i kommunindelningen genomförts, kommer att av dom- sagan återstå endast Vara och Grästorps kommunblock. När häradshövding— en i Kinnef j ärdings, Kinne och Kållands domsaga avgått bildas den 1 januari 1970 genom sammanläggning av de båda domsagorna den föreslagna Lid- köpings domkrets.
Vadsbo domsaga förlorar vid ändrad kommunindelning de delar som ingår i Skövde och Tibro kommunblock. Sedan av kommunblocken för- anledda kommunala indelningsändringar genomförts, är de föreslagna Mariestads och Skövde domkretsar färdigbildade.
Värmlands län
Den nuvarande domsagoindelningen har tillkommit genom olika domsago- regleringar under 1800-talet. I början av 1800-talet bestod Värmlands län
Nuvarande domkretsar Antal domare Föreslagna domkretsar Antal domare
Rådhusrätlsslad 1. Karlstad ................. 4,25 . Arvika, Arvika ............ . Karlstads, Karlstad ........ . Kristinehamns, Kristinehamn
. Sunne, Sunne ..............
Domsagor
. Fryksdals, Sunne ......... 1 . Jösse, Arvika ............. 2 . Mellansysslets, Karlstad. . . . 2 1 1
HBO—DNF. DOC/00010
. Nordmarks, Årjäng ....... . Södersysslets, Säf/le ....... . Älvdals och Nyeds, Karlstad ................. 2,25 8. Östersysslets, Kristinehamn 2
QGUTÄWM
Folkmängd i hela länet: 287 276.
av fyra domsagor. I östra delen av länet fanns en domsaga, som omfattade i huvudsak nuvarande Östersysslets domsaga samt Karlskoga härad i Öre- bro län. En annan domsaga omfattade i huvudsak samma område som nuvarande Fryksdals domsaga, Älvdals och Nyeds domsaga samt Mellan- sysslets domsaga. Gillbergs och Näs härader (nuvarande Södersysslets domsaga) bildade en domsaga. Till en domsaga var vidare sammanförda nuvarande Nordmarks domsaga och Jösse domsaga samt Grums härad inom nuvarande Mellansysslets domsaga.
Under första hälften av 1800-talet skedde vissa omregleringar. År 1830 erhöll Mellansysslets domsaga sin nuvarande omfattning. Nordmarks härad sammanfördes samtidigt med Gillbergs och Näs domsaga, som då erhöll benämningen Södersysslets domsaga. Nyeds härad sammanfördes med Östersysslets domsaga och från denna domsaga överfördes samma år Karlskoga härad till en domsaga i Örebro län. Jösse härad förenades med Fryksdals nedre tingslag till en domsaga kallad Västersysslets domsaga. Fryksdals övre tingslag samt de båda Älvdalstingslagen bildade en domkrets under benämningen Norrsysslets domsaga. Antalet domsagor i länet upp- gick därvid till fem. I slutet av 1850-talet genomfördes en ny omgruppering av häraderna varigenom antalet domsagor ökade till sex. De båda älvdals- tingslagen gjordes år 1856 till en domsaga och till denna lades Nyeds härad. Fryksdals övre och nedre tingslag förenades till en domsaga under benämningen F ryksdals domsaga. Därmed blev Jösse härad en självständig domsaga. Därefter har den förändringen i domsagoindelningen ägt rum att Nordmarks härad den 1 januari 1875 utbrutits ur Södersysslets domsaga till en egen domsaga.
Med Östersysslets domsaga har den 1 januari 1945 förenats staden Filipstad och den 1 juli 1966 staden Kristinehamn, vilka båda städer tidi- gare hade egen jurisdiktion.
I proposition (nr 94) till 1942 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t samman- slagning av Nordmarks domsaga med Södersysslets domsaga. Den nya
domsagan avsågs skola få kansli i Säffle och benämnas Västersysslets domsaga. Riksdagen avslog emellertid förslaget (skr. nr 238) under ut— talande att väsentlig olägenhet skulle uppkomma för invånarna i Nordmarks härad genom domarkansliets flyttning till Säffle, dit landsvägsförbindelsen var från Årjäng omkring 71/2 mil och från Nordmarks domsagas norra gräns omkring 14 mil. Vidare åberopades att under åren 1935—1936 för jämförelsevis betydande kostnad uppförts ett tingshus i Årjäng. — Ge- nom brev den 20 september 1946 till länsstyrelsen i Värmlands län förordnade Kungl. Maj :t bland annat, att Nyeds nuvarande tingslag skulle överflyttas från Älvdals och Nyeds domsaga — som därefter skulle be-- nämnas Älvdals domsaga — till Mellansysslets domsaga, att tingsstället i Råda skulle flyttas till dåvarande Hagfors municipalsamhälle samt att Älvdals domsagas kansli skulle flyttas från Karlstad till Hagfors municipal- samhälle. Beslutet skulle träda i tillämpning från och med dag som Kungl. Maj :t efter anmälan att tingshus med kansli för Älvdals domsaga uppförts i Hagfors ville framdeles bestämma. Genom nytt beslut den 27 november 1959 har emellertid förordnats att med verkställighet av beslutet den 20 september 1946 skall anstå tills vidare.
Kungl. Maj:t har den 19 december 1963 fastställt plan för indelning av Värmlands län i kommuner. Länet, som fr.o.m. den 1 januari 1967 består av 48 primärkommuner, har indelats i 18 kommunblock. Inget kommun- block har bildats över länsgräns. Däremot har hlockbildning i stor utsträck- ning skett över domkretsgräns. Den största gränssplittringen av detta slag orsakar Karlstads kommunblock. Blocket omfattar nämligen — utom staden Karlstad — Nyeds landskommun (5 444 inv.) inom nuvarande Älvdals och Nyeds domsaga, Östra Fågelviks landskommun (2 402 inv.) och den del av Väse landskommun, som motsvaras av Väse församling (2 241 inv.) inom Östersysslets domsaga samt Grava (3 112 inv.) och Nors (6 034 inv.) lands- kommuner inom Mellansysslets domsaga.
Enligt beslut av Kungl. Maj :t skall Östra Fågelviks kommun den 1 januari 1967 sammanläggas med staden Karlstad och judiciellt höra under rådhusrätten.
Värmlands län är indelat i fyra åklagardistrikt med kansliorter för äklagarmyndigheterna i Karlstad, Arvika, Kristinehamn och Sunne. Sunne och Arvika åklagardistrikt består vartdera av två polisdistrikt. Inom Sunne åklagardistrikt finns en åklagare stationerad i Hagfors och inom Arvika åklagardistrikt finns en åklagare stationerad i Säffle. Det kan anmärkas, att den plan till rikets indelning i domsagor och tingslag, som upprättats av dåvarande häradshövdingen Karl Schlyter och som åtföljde det den 29 augusti 1928 av de 5. k. ekonomisakkunniga avgivna betänkandet an- gående ordnande av vissa ekonomiska och organisatoriska förhållanden vid genomförandet av rättegångsreformen, upptog förslag om Värmlands in- delning i fyra domsagor i huvudsak motsvarande den nuvarande indel-
ningen i åklagardistrikt. Mellan nuvarande domkretsindelning och indel— ningen i åklagardistrikt råder däremot stora skiljaktigheter. Karlstads åklagardistrikt (Forshaga, Grums, Karlstads, Kils och Skoghalls kommun- block) omfattar hela domkretsen för rådhusrätten i Karlstad, huvuddelen av Mellansysslets domsaga samt dessutom delar av ytterligare fyra dom- sagor, nämligen Östersysslets domsaga, Älvdals och Nyeds domsaga. Söder- sysslets domsaga och Jösse domsaga. Arvika åklagardistrikt (Arvika, Säffle, Åmotfors och Årjängs kommunblock) omfattar Nordmarks domsaga samt huvuddelen av Södersysslets och Jösse domsagor. Sunne åklagardistrikt (Hagfors, Munkfors, Kyrkhedcns, Sunne, Sysslebäcks och Torsby kommun- block) omfattar Fryksdals domsaga och delar av Mellansysslets samt Älv- dals och Nyeds domsagor. Kristinehamns åklagardistrikt slutligen (Filip— stads, Kristinehamns och Storfors kommunblock) omfattar den del av Östersysslets domsaga som ej ingår i Karlstadsdistriktet.
Nordmarks domsaga (13 254 inv.) är rikets till folkmängden minsta. Inom domsagan ingår Järnskogs landskommun (2 620 inv.) i Åmotfors kom— munblock, vars huvuddel ligger inom Jösse domsaga. När kommuner bil- das av kommunblocken reduceras Nordmarks domsaga till Årjängs kom- munblock (10 634 inv.). Domsagan kan alltså uppenbart inte bestå som självständig domstolsenhet. Detsamma gäller Södersysslets domsaga. Ar- vika kommunblock, vars huvuddel är belägen inom Jösse domsaga, omfat— tar av Södersysslets domsaga Glava landskommun (1 752 inv.) och den del av Stavnäs landskommun som motsvarar Stavnäs (1585 inv.) och Högeruds (371 inv.) församlingar. Av Södersysslets domsaga återstår efter de väntade kommunbildningarna endast Säffle kommunblock (20 016 inv.).
Kommittén föreslår att antalet i länet stationerade underrätter begränsas till fyra. Frånsett vissa gränsjusteringar föranledda av kommunblocks- indelningen innebär förslaget att Nordmarks och Jösse domsagor samt norra delen av Södersysslets domsaga förenas till en domkrets med kansli i Arvika, att staden Karlstad, Mellansysslets domsaga och de delar av Älv- dals och Nyeds samt Östersysslets domsagor, som ingår i Karlstads kom- munblock, bildar domkrets för en underrätt med kansli i Karlstad, att Öster- sysslets domsaga — med undantag för det område, som ingår i Karlstads kommunblock _ bildar domkrets för underrätt med kansli i Kristinehamn samt att Fryksdals domsaga jämte Älvdalsdelen av Älvdals och Nyeds domsaga bildar domkrets för en underrätt med kansli i Sunne. Beträffande återstående del av Södersysslets domsaga föreslår kommittén att den för- enas med Tössbo och Vedbo domsaga i Älvsborgs län till domkrets för en underrätt med kansli i Åmål.
Den föreslagna domkretsindelningen överensstämmer med indelningen i åklagardistrikt utom beträffande sistnämnda domkrets. I denna ingår Säffle, Åmåls och Bengtsfors kommunblock. Säffle kommunblock tillhör Arvika åklagardistrikt. En åklagare är emellertid som nämnts stationerad
i Säffle. Åmåls och Bengtsfors kommunblock ingår i Vänersborgs åklagar— distrikt. De bildar dock eget polisdistrikt och en åklagare är stationerad i Åmål. Näringsgeografiskt sett är en domkretsbildning över länsgräns här motiverad. Som anförts i redogörelsen under Älvsborgs län sammanfaller den föreslagna Åmåls domkrets med Säffle/Åmåls kommunblocksregion enligt EBU:s indelning. Som likaledes tidigare nämnts är den domkrets, som Bengtsfors och Åmåls komunblock f. n. bildar _— Tössbo och Vedbo domsaga — för liten för att kunna bestå, och det kan inte anses ändamåls— enligt att förena domsagan med domkretsen för en underrätt med kansli i Vänersborg. Landsvägsavståndet mellan de båda städerna Säffle och Åmål är endast 19 km. Skulle den nuvarande länsgränsen följas, torde Säffle kommunblock få sammanföras antingen med den föreslagna Arvika dom- krets eller med domkretsen för den underrätt som förläggs till Karlstad. Landsvägsavståndet mellan Säffle och Arvika är 74 km och mellan Säffle och Karlstad 58 km. Den till Karlstad förlagda underrätten kommer redan med en domkrets av den omfattning, som kommittén föreslagit, att bli bland de största i riket. Någon ytterligare ökning är inte önskvärd. Att samman- lägga Säffle kommunblock med Årjängs kommunblock till en särskild dom- krets är inte heller lämpligt. Resultatet skulle bli att varken denna domkrets eller domkretsen för underrätten i Arvika fick tillräckligt arbetsunderlag för flera ordinarie domare. Även med den indelning, som kommittén före- slår, blir domkretsarna i minsta laget. Varken Arvika domkrets eller Åmåls domkrets beräknas ge sysselsättning åt mer än två domare. Kommittén har ansett det inte vara uteslutet att utvecklingen kan leda till att de båda domkretsarna i framtiden måste sammanslås.
Det kan vara tveksamt vilken av städerna Åmål och Säffle, som är lämp- ligaste kansliorten för en domkrets av föreslagen omfattning, i vilken båda städerna ingår. Åmål är något mindre än Säffle men har å andra sidan ett mera centralt läge inom domkretsen. Båda städerna har tingshus. Tings— huset i Säffle är av äldre modell och inte av beskaffenhet att kunna an- vändas för en större domstol än den nuvarande. Nybyggnad skulle här bli nödvändig. En intilliggande tomt har reserverats för ändamålet och vissa medel finns fonderade för byggnadskostnaderna. Tingshuset i Åmål har ganska moderna kanslilokaler och en rymlig inskrivningsavdelning. En större underrätt än den som nu finns på platsen skulle visserligen medföra behov av någon om- eller tillbyggnad, men denna synes ej behöva bli alltför omfattande eller kostnadskrävande. Även här disponerar de tings- husbyggnadsskyldige tomtmark omedelbart intill det nuvarande tingshuset. I valet mellan de två städerna har kommittén stannat för att föreslå Åmål som stationeringsort för den nya underrätten.
Den föreslagna indelningen synes även i övrigt väl ansluta till den närings— geografiska indelningen. Kristinehamns och Arvika domkretsar överens— stämmer med Arvika och Kristinehamns kommunblocksregioner enligt
EBU:s indelning. Karlstad är visserligen den dominerande centralorten i länet, och Karlstads kommunblocksregion omfattar de föreslagna Karlstads och Sunne domkretsar tillsammantagna. Med hänsyn till avståndet från länsgränsen i norr till Karlstad (ca 25 mil) synes emellertid lämpligt att en särskild underrätt finns för norra delen av länet. Kommittén föreslår att Sunne, som har ett tingshus uppfört år 1938 och redan nu är säte för underrätt, blir kansliort inom den nybildade domkretsen. Utvecklingen tor- de ha lett till att Kungl. Maj:ts beslut den 20 november 1946 om bildandet av en domkrets för enbart Älvdalsregionen med kansli i Hagfors numera saknar aktualitet.
Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget i förhållande till vad nu gäller att Säffle stad ( 12 089 inv.) upphör att vara kansliort och tingsställe, att Årjängs köping (2 894 inv.) upphör att vara kansliort men bevaras som tingsställe samt att tingsställena i Häljebol (ca 50 km från Åmål), Molkom (33 km från Karlstad) och Torsby (ca 40 km från Sunne) lindras. Tingshuset i Säffle uppfördes i sten år 1902 och renoverades år, 1954. Tingshusbyggnaden synes vara i sådant skick att en om- eller till- byggnad av densamma ej är lämplig. I Häljebol finns ett tingshus, som uppfördes i sten år 1908 och som reparerades åren 1958 och 1959. Tings- huset i Årjäng uppfördes i sten åren 1935——1936. En separat byggnad med häradshövdinghostad finns uppförd i tingshusparken. Tingshuset i Torsby uppfördes i trä år 1898 och ombyggdes åren 1953—1955. I Molkom hålls ting i förhyrda lokaler. Vidare kan nämnas att Mellansysslets domsaga i Karlstad har ett tingshus uppfört i sten åren 1900—1902. År 1937 skedde viss ombyggnad. Älvdals och Nyeds domsaga har sitt kansli inrymt i förhyrda lokaler i Karlstad. Rådhusrätten i Karlstad är inrymd i ett rådhus uppfört år 1867 och ombyggt år 1947.
Genomförandet
När häradshövdingen i Nordmarks domsaga avgått, sammanläggs domsagan den 1 januari 1969 med Jösse domsaga. Sedan av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringar genomförts, är Arvika domkrets färdig- bildad.
Nuvarande innehavare av borgmästartjänsten vid rådhusrätten i Karl- stad och häradshövdingtjänsten i Älvdals och Nyeds domsaga avgår båda under år 1967 enligt gällande pensionsbestämmelser. Sedan genom ändrad lagstiftning möjlighet öppnats att till rådhusrätts domkrets lägga annan kom- mun än staden —— vilket beräknas kunna ske till den 1 januari 1969 —— bildas Sunne domkrets genom att Älvdals och Nyeds domsaga utom Nyeds kom- mun, som hör till Karlstads kommunblock, ävensom Munkfors kommun- block av Mellansysslets domsaga förenas med nuvarande Fryksdals domsaga. Samtidigt förs återstående delar av Mellansysslets domsaga jämte Nyeds
kommun till rådhusrättens domkrets. Sedan av kommunblocken föranledda. ändringar i kommunindelningen genomförts är Karlstads domkrets färdig-— bildad.
Kristinehamns domkrets motsvarar praktiskt taget Östersysslets domsaga i dess omfattning från och med den 1 januari 1967.
Södersysslets domsaga sammanläggs den 1 januari 1973, sedan härads-— hövdingen i Tössbo och Vedbo domsaga avgått, med denna domsaga till den föreslagna Åmåls domkrets (se Älvsborgs län).
Örebro län
Nuvarande domkretsar |Antal domarel Föreslagna domkretsar Antal domare
Rådhusrättsslad 1. Örebro ................... . Karlskoga, Karlskoga ....... . Lindesbergs, Lindesberg ..... Domsagor . Närkcsbygdens, Örebro ..... 2. Karlskoga, Karlskoga ...... . Örebro, Örebro ............. 3. Lindes och Nora, Lindesberg ............... 4. Västernärkes, Örebro.. .. . . . 5. Östernärkes, Örebro. . . . . . . .
Folkmängd i hela länet: 268 156.
Vid 1800-talets början var nuvarande Örebro län uppdelat i tre domsagor. I södra och mellersta delen av länet fanns två domsagor, som efter om- reglering år 1810 benämndes Västernärkes och Östernärkes domsagor. Norra delen av länet bildade en domsaga, som i huvudsak motsvarade nuvarande Lindes och Nora domsaga. Karlskoga bergslag, som tidigare tillhörde domsaga i Värmlands län, överflyttades år 1830 till Västernärkes domsaga. År 1855 delades den norra domsagan i två, nämligen Lindes domsaga med kansli i Lindesberg och Nora domsaga med kansli i Nora. Till Nora domsaga över— fördes samtidigt Karlskoga bergslag från Västernärkes domsaga, och till Lindes domsaga överfördes Fellingsbro härad från Östernärkes domsaga. Vid 1951 års ingång delades Nora domsaga på så sätt, att Karlskoga tingslag bildade egen domsaga, benämnd Karlskoga domsaga, med kansli i Karlsko- ga, varjämte Nora tingslag förenades med Lindes domsaga till en domsaga, benämnd Lindes och Nora domsaga, med kansli i Lindesberg. Askersund och Lindesberg förenades judiciellt med domsaga den 1 januari 1948. Nora förenades judiciellt med domsaga den 1 januari 1951.
Kungl. Maj:t har den 7 februari 1964 fastställt plan för indelning av Örebro län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 25 primärkommuner, har indelats i 17 kommunblock. Den del av Glansham— mars landskommun inom Östernärkes domsaga som motsvaras av Götlunda församling (1 484 inv.) har förts till Arboga kommunblock inom Västman- lands län. Å andra sidan har till Laxå kommunblock i Örebro län förts Tive—
dens landskommun (2 152 inv.) inom Vadsbo domsaga i Skaraborgs län. Örebro kommunblock omfattar förutom staden Örebro hela Östernärkes domsaga med undantag av Pålsboda kommunblock (8 858 inv.) ävensom Lekebergs landskommun (4 899 inv.) av Västernärkes domsaga samt den del av Svartå landskommun i samma domsaga, som motsvaras av Kvistbro församling (2 694 inv.). Degerfors kommunblock, vars huvuddel är beläget inom Karlskoga domsaga, omfattar även den del av Svartå landskommun inom Västernärkes domsaga, som motsvaras av Nysunds församling (1 403 inv.).
Till den 1 januari 1967 har beslutats vissa ändringar i kommunindelning- en som återverkar på domkretsindelningen. Mosjö landskommun (2404 inv.) skall sammanläggas med Örebro stad, varvid landskommunen judi— ciellt kommer att tillhöra domkretsen för rådhusrätten i Örebro i stället för Östernärkes domsaga. Tivedens landskommun i Skaraborgs län skall sammanläggas med Laxå köping i Örebro län och judiciellt överflyttas från Vadsbo domsaga i Skaraborgs län till Västernärkes domsaga. T ivedens lands- kommun överflyttas samtidigt från Skaraborgs län till Örebro län och från Mariestads till Hallsbergs polis-, åklagar— och kronofogdedistrikt. Vidare skall Nysunds församling inom Svartå landskommun överföras till Degerfors köping samt från Västernärkes domsaga till Karlskoga domsaga.
Örebro län är indelat i fyra åklagardistrikt med kansliorter för åklagar- myndigheterna i Örebro, Hallsberg, Karlskoga och Lindesberg. Örebro åklagardistrikt, som består av Örebro kommunblock och den del av Arboga kommunblock, som ligger inom Örebro län, omfattar Örebro stad, huvud- delen av Östernärkes domsaga samt del av Västernärkes domsaga. Hallsbergs åklagardistrikt (Askersunds, Hallsbergs, Kumla, Laxå och Pålsboda kom- munblock), omfattar delar av Västernärkes och Östernärkes domsagor. Karlskoga åklagardistrikt (Karlskoga och Degerfors kommunblock) sam— manfaller fr. o. m. den 1 januari 1967 med Karlskoga domsaga. Lindesbergs åklagardistrikt (Hällefors, Kopparbergs, Lindesbergs och Nora kommun- block) sammanfaller med nuvarande Lindes och Nora domsaga.
Örebro stad är genom sin befolkningsutveckling och sitt geografiska läge den dominerande centralorten i länet. Arbetsmarknadsstyrelsen indelade emellertid år 1961 länet i fyra A-regioner med Örebro, Hallsberg/Kumla, Karlskoga och Lindesberg som centralorter. EBU har indelat länet i tre kommunblocksregioner, nämligen Örebroregionen (Örebro, Kumla, Halls- bergs, Pålsboda, Askersunds och Laxå kommunblock), Karlskogaregionen (Degerfors och Karlskoga kommunblock) samt Lindesbergsregionen (Nora, Hällefors, Lindesbergs och Kopparbergs kommunblock).
Enligt kommitténs förslag minskar antalet domkretsar från fem till fyra. De nya domkretsarna sammanfaller i huvudsak med arbetsmarknadssty— relsens A-regioner. Lindes och Nora domsaga bibehålls som domkrets för en underrätt med kansli i Lindesberg. Örebro kommunblock, omfattande
staden Örebro samt huvuddelen av Östernärkes domsaga och en del av Västernärkes domsaga, bildar domkrets för en underrätt med kansli i Örebro. Västernärkes domsaga i dess omfattning fr. o. m. den 1 januari 1967 bildar — utom den del av domsagan som ingår i Örebro kommunblock —— jämte Pålsboda kommunblock av Östernärkes domsaga domkrets för ytter- ligare en underrätt med kansli i Örebro. Karlskoga domsaga slutligen bi- behålls i dess omfattning fr. o. m. den 1 januari 1967 som domkrets för en underrätt med kansli i Karlskoga.
Den föreslagna Lindesbergs domkrets skulle i dagens läge sysselsätta endast två domare och prognoserna för hefolkningsutvecklingen visar stag- nerande folkmängdssiffror. Ej heller Karlskoga domkrets sysselsätter för närvarande mer än två domare. Såväl Lindesbergs som Karlskoga dom- kretsar bildar emellertid väl avgränsade delar av Bergslagen. Domkretsarna överensstämmer med Lindesbergs och Karlskoga kommunblocksregioner enligt EBU:s indelning. Vad Lindesbergs domkrets beträffar kan befolk— ningsutvecklingen kanske framdeles medföra ett sammanförande med När- kesbygdens domkrets. Folkmängden i och arbetsgöromålen inom Karlskoga domkrets ökar och torde även på längre sikt kunna bereda arbetsunderlag åt en underrätt.
Örebro är för närvarande kansliort för tre underrätter. Med kommitténs utgångspunkter kunde det i och för sig vara naturligt att endast en under- rätt förläggs till Örebro. Kommittén föreslår emellertid att Örebro blir kansliort för två underrätter, varav den ena omfattar Örebro kommun- block och den andra, i förslaget benämnd Närkesbygdens domkrets, om- fattar kommunblocken Askersund, Hallsberg, Kumla, Laxå och Pålsboda. Örebro kommunblock hade den 1 januari 1956 en folkmängd av 99 759 per- soner och den 1 januari 1966 en folkmängd av 107 738 personer. Folkmäng- den inom den föreslagna Närkesbygdens domkrets uppgick den 1 januari 1956 till 57 176 personer och den 1 januari 1966 till 56 498 personer. Om de båda domkretsarna sammanlades skulle den domkrets, som härigenom bil— dades, den 1 januari 1966 ha haft en folkmängd av 168 872 personer eller något mer än den av kommittén föreslagna Norrköpings domkrets (158 872 inv.) och obetydligt mindre än den föreslagna Borås domkrets (173 766 inv.). Målantalet skulle år 1964 ha varit 2 462 mot 2 484 i Norrköpings och 2 144 i Borås domkrets. Skillnaden är alltså även i detta avseende relativt liten. I motsats till Norrköpings- och Boråsområdena, där en uppdelning av vart- dera området i två domkretsar skulle leda till att den ena domkretsen fick en olämplig arrondering och väl litet arbetsunderlag åt en underrätt, ger emellertid en uppdelning av Örebroregionen på föreslaget sätt två domkret— sar, som envar får såväl lämplig arrondering som arbetsunderlag åt minst tre domare. Av de båda nuvarande domsagorna med kansli i Örebro kom- mer Östernärkes domsaga genom de av kommunblocken föranledda änd- ringarna i kommunindelningen att upphöra. Östernärkes domsaga har i
Örebro ett rymligt tingshus, uppfört på 1860-talet men senast ombyggt åren 1959—1960. Domstolslokalerna betecknas som mycket ändamålsenliga. Nu- varande Västernärkes domsaga förhyr kanslilokaler i Örebro. Rådhusrätten i Örebro är inrymd i ett rådhus, som senast ombyggdes åren 1960—1962. Blir Örebro kansliort för två underrätter, kan den ena inrymmas i nuva- rande rådhuset och den andra i tingshuset för nuvarande Östernärkes dom- saga.
Med de avvikelser som föranleds av att kommunblock i vissa fall bildats över länsgräns kommer med den av kommittén föreslagna indelningen domkretsar och åklagardistrikt att sammanfalla.
Med samma avvikelser ansluter förslaget också till länsindelningen. Beträffande kansliorteroch tingsställen innebär förslaget att Hallsberg (27 km från Örebro) och Fjugesta (25 km från Örebro) upphör att vara tingsställen. l Hallsberg finns ett tingshus uppfört i sten år 1907. I Fjugesta finns ett tingshus uppfört i trä år 1913.
Genomförandet
Lindesbergs domkrets överensstämmer helt med Lindes och Nora domsaga. Karlskoga domkrets sammanfaller med Karlskoga domsaga i dess omfatt- ning fr. o. m. den 1 januari 1967.
Sedan Örebro kommunblock bildat kommun, återstår av Östernärkes domsaga endast Pålsboda kommunblock. Den 1 januari 1969, när möjlighet förutsätts föreligga att till rådhusrätts domkrets lägga annan kommun än staden, indras domsagan samt bildas i ett sammanhang Örebro domkrets och Närkesbygdens domkrets.
Västmanlands län
Nuvarande domkretsar Antal domare Föreslagna domkretsar Antal domare
Rådhusrättsstad 1. Västerås ................. 1. Köpings, Köping ........... 2. Västerås, Västerås .......... Domsagor 3. Västmanlandsbygdens, 2. Västmanlands mellersta, Västerås (alt. Sala) ......... Västerås ................. 3. Västmanlands västra, Köping .................. 4. Västmanlands östra, Sala. .
Folkmängd i hela länet 282 446.
I början av 1800-talet fanns i länet fyra domsagor, som efter omregle- ringar i mitten av 1800-talet kallades Västmanlands norra, södra, västra och östra domsagor. Efter en ny omreglering, som trädde i kraft den 1 januari 1929, nedgick antalet domsagor till de nuvarande tre. Västman-
lands norra och södra domsagor sammanslogs till Västmanlands mel- lersta domsaga och samtidigt överfördes Snevringe härads tingslag från Västmanlands södra domsaga till Västmanlands västra domsaga. — Stä- derna Arboga och Köping förenades judiciellt med Västmanlands västra domsaga, Arboga den 1 januari 1939 och Köping den 1 januari 1958. Staden Sala förenades den 1 januari 1960 judiciellt med Västmanlands östra dom— saga.
Kungl. Maj:t har den 7 februari 1964 fastställt plan för indelning av Västmanlands län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 he- står av 23 primärkommuner, har indelats i elva kommunblock. Till Enkö- pings kommunblock i Uppsala län, vars huvuddel tillhör Uppsala läns södra domsaga, har förts Fjärdhundra landskommun (3 539 inv.) inom Västman- lands östra domsaga. Å andra sidan har till Arboga kommunblock, vars hu- vuddel tillhör Västmanlands västra domsaga, förts den del av Glanshammars landskommun inom Östernärkes domsaga i Örebro län, som motsvaras av Götlunda församling (1 484 inv.). Av kommunblocken föranledda kommu- nala indelningsändringar återverkar särskilt på Västmanlands mellersta domsaga. I Västerås kommunblock ingår Dingtuna (2 078 inv.), Skultuna (5 165 inv.), Tillberga (4 545 inv.) och Kungsåra (2 825 inv.) landskommu- ner inom domsagan. Den del av Västerfärnebo landskommun, som motsvaras av Västerfärnebo (2654 inv.) och Fläckeho (695 inv.) församlingar inom samma domsaga ingår i Sala kommunblock, vars huvuddel tillhör Väst- manlands östra domsaga.
Till den 1 januari 1967 har beslutats kommunsammanläggningar var- igenoniFagersta och Västerås kommunblock ombildas till kommuner. Som följd av de kommande indelningsändringarna skall Västervåla för- samling (712 inv.) inom Surahammars landskommun förläggas från Väst— manlands västra domsaga till Västmanlands mellersta domsaga. Ding— tuna, Skultuna, Tillberga och Kungsåra landskommuner skall judiciellt höra under domkretsen för rådhusrätten i Västerås i stället för under Väst- manlands mellersta domsaga. De judiciella indelningsändringarna inne- bär att folkmängden i Västmanlands mellersta domsaga (41 179 inv.) mins- kar med omkring 14 000 personer samt att folkmängden i domkretsen för rådhusrätten i Västerås kommer att något överstiga 100 000.
Västmanlands län är indelat—i fyra åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Västerås, Fagersta, Köping och Sala. Indelningen i åklagardistrikt skiljer sig avsevärt från nuvarande domkretsindelning. Västerås åklagardistrikt (Västerås, Hallstahammars och Surahammars kommunblock) omfattar staden Västerås samt delar av Västmanlands mel- lersta och Västmanlands västra domsagor. Fagersta åklagardistrikt (Fa- gersta, Norbergs och Skinnskattebergs kommunblock) omfattar delar av Västmanlands mellersta och Västmanlands västra domsagor. Köpings åkla- gardistrikt (Köpings och Kungsörs kommunblock samt den del av Arboga
131 kommunblock som ligger inom Västmanlands län) omfattar "endast en del av Västmanlands västra domsaga. Sala åklagardistrikt slutligen (Sala och Heby kommunblock samt den del av Enköpings kommunblock som lig- ger inom Västmanlands län) omfattar hela Västmanlands östra domsaga samt del av Västmanlands mellersta domsaga.
Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 länet i fyra A-regioner med centralorter i Västerås, Sala, Fagersta och Köping. EBU har indelat länet i fyra kommunblocksregioner med motsvarande centralorter, nämligen Väs- teråsregionen (Västerås, Hallstahammars och Surahammars kommun— block), Salaregionen (Sala och Heby kommunblock), Fagerstaregionen (Fagersta, Skinnskattebergs och Norbergs kommunblock) samt Köpings- regionen (Köpings, Kungsörs och Arboga kommunblock). De sålunda ur näringsgeografiska synpunkter föreslagna indelningsgrunderna kan emel- lertid knappast följas vid indelningen i domkretsar. Entdomkrets, bildad enbart av Västerås kommunblock, vilket block den 1 januari 1967 helt uppgår i Västerås stad, beräknas ge full sysselsättning åt sex domare.- Den behöver därför inte utökas. Den nuvarande domsagan med kansli i Salå, Västmanlands östra domsaga, motsvarar i huvudsak Sala ooh Heby 'kom— munblock och har ungefär samma folkmängd som dessa båda blocktill- sammans (34 287 inv. ). Domsagan visar vikande befolkningstal. Ehuru den dömande personalen består av häradshövding och fiskal, kan den inte räk- nas uppgå till två domare. Fiskalen tjänstgör nämligen även i Gästriklands västra domsaga i Storvik. Sala och Heby kommunblock blir "alltså otillräck- liga som underlag för en underrätt utan tillskott—av ytterligare områden. Härvid torde Surahammars och Hallstahammars kommunblock närmast komma i fråga. Båda dessa kommunblock är inriktade mot Västerås. För en underrätt, omfattande Hallstahammars, Heby,"SaIa och Surahammars kommunblock, torde därför Västerås och inte Sala böra vara kansliort. Landsvägsavståndet mellan Sala och Västerås är 39 km. — Vad angår F 3— gersta och Norbergs kommunblock, som blir de enda områden som återstår av Västmanlands mellersta domsaga, sedan de av kommunblocken föran— lledda indelningsändringarna genomförts, skulle inte heller "en domkrets bestående av endast dessa block ge tillräckligt underlag för en underrätt. Situationen bleve inte mycket bättre om i överensstämmelse med ERUEs regionindelning Skinnskattebergs kömmunblock tillfördes domkretsen. An— talet mål, som kan hänföras till detta block, är nämligen ganska litet. .
Kommittén föreslår, att tre underrätter stationeras inom länet. Förslaget. innebär att huvuddelen av nuvarande Västmanlands västra domsaga '— Arboga, Kungsörs, Köpings och Skinnskattebergs kommunblock — bildar domkrets för en underrätt med kansli i Köping. Västerås stad i dess orn- fattning fr. 0. In. den 1 januari 1967 bildar domkrets för en underrätt med kansli i Västerås. Västmanlands östra domsaga, som efter föriitSatta 'kom- munala indelningsändringar består av "Sala och Heby komnfltnblock,"före'—
slås tillsammans med Surahammars och Hallstahammars kommunblock av Västmanlands västra domsaga bilda domkrets för en underrätt med _kansli likaledes i Västerås.
Vad beträffar Fagersta och Norbergs kommunblock föreslår kommittén att de sammanförs med Avesta och Hedemora kommunblock i Koppar- bergs län till domkrets för en underrätt med kansli i Hedemora. Målanta— let inom området för Fagersta och Norbergs kommunblock var år 1964 en- dast något över 400. För Avesta och Hedemora kommunhlock inom nuva- rande Hedemora domsaga var målantalet samma år inte fullt 750 eller således i knappaste laget för tre domare. Avesta stad (10610 inv.) och Krylbo köping (4 719 inv.; 3 km från Avesta) är belägna vid gränsen mel- lan Kopparbergs och Västmanlands län. Landsvägsavståndet är mellan Avesta och Hedemora 20 km, mellan Avesta och Norberg 18 km och mel— lan Avesta och Fagersta 32 km. Mellan Hedemora och Norberg är avståndet 28 km och mellan Hedemora och Fagersta 42 km. Avstånden mellan de fyra ifrågavarande kommunblockens huvudorter är alltså förhållandevis små. Fagersta och Norberg är för närvarande tingsställen inom Västmanlands mellersta domsaga, som har kansli i Västerås. Landsvägsavståndet mellan Västerås och Fagersta är drygt 70 km och mellan Västerås och Norberg omkring 80 km. Östra delen av Norbergs kommunblock ingår i Avesta- Krylbos omland. Fagersta, Norberg, Avesta och Hedemora har närings- geografisk gemenskap såsom en del av Bergslagen. Det har synts kommit- tén kunna vara en ändamålsenlig lösning att de fyra kommunblocken obe- roende av länsindelningen sammanförs till en domkrets. Ehuru kommit- tén, med hänsyn till att Hedemora har ett efter om— och tillbyggnad är 1965 ganska bra och rymligt tingshus, utgår från att kansliorten för den före- slagna domkretsen tillsvidare blir Hedemora, torde på längre sikt böra övervägas att, om förslaget följs, flytta underrätten till Avesta.
Alternativt, om domkretsbildningen över nuvarande länsgräns inte skulle komma till stånd. torde Fagersta och Norbergs kommunblock få läggas till den föreslagna Västmanlandsbygdens domkrets. I stället synes Hallsta- hammars och Surahammars kommunblock då böra förenas med domkret- sen för den underrätt, som föreslagits förlagd till Köping. Kansliet för Västmanlandsbygdens domkrets bör vid denna indelning förläggas till Sala, som har ett under åren 1958—1959 uppfört tingshus.
Hur domkretsindelningen än görs kan den, om den skall bli ändamåls- enlig, inte överensstämma med indelningen i åklagardistrikt. Enligt kom- mitténs indelningsförslag blir avvikelserna ungefär lika stora som för närvarande. Västerås domkrets, som består av Västerås kommunblock, kommer att omfatta huvuddelen av Västerås åklagardistrikt, medan åter- stående del av distriktet ingår i Västmanlandsbygdens domkrets, som i övrigt omfattar Sala åklagardistrikt. Köpings domkrets omfattar Köpings åklagardistrikt och Skinnskattebergs kommunblock av Fagersta åklagar-
distrikt. Återstoden av Fagersta åklagardistrikt (Fagersta och Norbergs kommunblock) bildar domkrets över länsgräns med Avesta och Hedemora kommunblock i Kopparbergs län, vilka block i sin tur bildar Avesta åkla- gardistrikt.
Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget, att om Väst- manlandsbygdens domkrets får den i första hand föreslagna omfattningen, Sala upphör att vara kansliort men bevaras som tingsställe samt att tings- ställena i Kolbäck och Norberg indras. I Kolbäck (16 km från Köping) finns ett tingshus uppfört i sten åren 1893—1894 och ombyggt år 1913. Tings- huset i Norberg uppfördes i trä år 1886 och ombyggdes år 1937. — Nuvarande Västmanlands mellersta domsaga har i Västerås ett tingshus som upp- fördes i sten år 1897 och ombyggdes åren 1936—1937. Lokalerna anses vara lämpliga för sitt ändamål. Om kansliet för Västmanlandsbygdens domkrets förläggs till Västerås, bör de kunna användas för denna nya underrätt. De tingshusbyggnadsskyldige äger även fem bostadsrättslägenheter i Västerås, vilka används som tjänstebostäder.
Genomförandet
Genom de till den 1 januari 1967 inom Västerås kommunblock beslutade kommunsammanläggningarna får Västerås domkrets föreslagen omfattning.
Sedan häradshövdingarna i Västmanlands mellersta och Västmanlands östra domsagor avgått, bildas den 1 januari 1974 de föreslagna Västman- landsbygdens och Köpings domkretsar.
Följs kommitténs huvudförslag, förs samtidigt Fagersta och Norbergs kommunblock till domkretsen för. underrätten i Hedemora. (Se Koppar— bergs län.)
Kopparbergs län
Nuvarande domkretsar |Antal domare Föreslagna domkretsar Antal domare
Domsagor
1. Falu, Falun .............. . Hedemora, Hedemora ...... . Nedansiljans, Leksand ..... . Nås och Malungs, Malung . . Ovansiljans, Mora ........ . Västerbergslags, Ludvika . .
. Falu, Falun ............ . . . . Hedemora, Hedemora ....... ' . Ludvika, Ludvika .......... . Mora, iWora ...............
bax] U! U!
MMrtJNU! q Ul
Folkmängd i hela länet: 283 446.
Det område, som motsvaras av nuvarande Kopparbergs län, var vid 1800-talets början delat i tre domsagor. Södra delen av länet bildade en domsaga, omfattande de till nuvarande Falu och Hedemora domsagor hö- rande områdena med undantag för Stora Tuna, Gustafs och Säters kommu—
ner. Länet i övrigt var delat i Österdalarnas domsaga, motsvarande nuva— rande Ovansiljans och Nedansiljans domsagor jämte Stora Tuna, Gustafs och Säters kommuner, samt Västerdalarnas domsaga, motsvarande Väster— bergslags samt Nås och Malungs domsagor. År 1852 delades den södra dom- sagan i två, Falu domsaga och Hedemora domsaga. Samtidigt överfördes från Österdalarnas domsaga Stora Tuna tingslag till Falu domsaga och Säters tingslag tillHedemora domsaga. År 1876 delades Österdalarnas dom- saga i två, Nedansiljans och Ovansiljans domsagor. År 1901 delades Väster- dalarnas domsaga i två, Nås och Malungs samt Smedjebackens domsagor. Den sistnämnda domsagan erhöll år 1904 namnet Västerhergslags domsaga. —,.— Städerna Hedemora och Säter förenades den 1 januari 1937 judiciellt med Hedemora domsaga. Sedan staden Falun den 1 januari 1964 judiciellt för- enats med Falu domsaga finns numera ingen rådhusrätt ilänet. .,4;Kung1. Maj:t har den.19 december 1963 fastställt plan för indelning av Kopparbergs län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 38 primärkommuner, har indelats i 15 kommunblock. Säters kommun- block, vars huvuddel är belägen inom Hedemora domsaga, omfattar även Gustafs landskommun (2 836 inv.) inom Falu domsaga. Mockfjärds kom- munblock, vars huvuddel Gagnefs landskommun (5 968 inv.) är belägen inom Nedansiljans domaga, omfattar även Floda landskommun (2 317 inv. ) inom Nås och Malungs domsaga. Falu kommunblock, vars huvuddel är be— lägen 'inom'Fälu'domsaga, omfattar även Bjursås landskommun (3 587 inv.) inöm'Nedansil'j'ans domsaga. Ludvika kommunblock, vars huvuddel är be- lägen inom Västerbergslags domsaga, omfattar även Säfsnäs landskommun '(2 1"49 1nv. ) inom Nås och Malungs domsaga. Orsa kommunblock slutligen, rvars huvuddel "äi- belägen inom Ovansiljans domsaga, omfattar även Ore landskommun (2 205 inv.) inom Nedansiljans domsaga. — De av kommun- blocken föranledda kommunala indelningsändringarna har inga mer genom- gripande direkta återverkningar på den judiciella indelningen. Folkmängden i såväl Nås och Malungs som Nedansiljans domsagor kommer emellertid att __;ninska när kommunblocken ombildas till kommuner. Nås och Malungs dom— säga köm'mer efter de' väntade kommunala indelningsändringarna att bestå 'av Malungs (12 674 inv.) och Vansbro (9 805 inv. ) kommunblock. Nedan- jsiljans domsaga (34 077 inv.) minskar med omkring 4 000 personer. I båda iiomsagorna har folkmängden sjunkit under den senaste 10-årsperioden. ? I anslutning till kommunblocksindelningen har beslut meddelats om fombildningf av Avesta och Hedemora kommunblock till kommuner den 1 januari 1967. Dessa och andra till samma datum beslutade kommunsam- manläggningar i länet återverkar dock ej på den judiciella indelningen. Kopparbergs län är indelat i fem åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Falun, Avesta, Borlänge, Ludvika och Mora. Där— jämte är en åklagare stationerad i Rättvik och en i Malung. Falu åklagar- distrikt (Falu,.Leksands och Rättviks kommunblock) omfattar del av Falu domsaga samt huvuddelen av Nedansiljans domsaga. Borlänge åklagardi-
strikt (Borlänge, Mockfjärds och Säters kommunblock) omfattar delar av följande domsagor: Falu domsaga, Hedemora domsaga, Nedansiljans domsa- ga samt Nås och Malungs domsaga. Avesta åklagardistrikt (Avesta och Hede- mora kommunblock) består av del av Hedemora domsaga. Ludvika åklagar- distrikt (Ludvika och Smedjebackens kommunblock) omfattar Väster- bergslags domsaga samt del av Nås och Malungs domsaga. Mora åklagar- distrikt slutligen (Mora, Malungs, Orsa och Älvdalens kommunblock) be- står av Ovansiljans domsaga, del av Nedansiljans domsaga samt huvud— delen av Nås och Malungs domsaga.
Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 Kopparbergs län i fem A-regio- ner med Falun, Borlänge, Ludvika, Avesta/Hedemora och Mora som central- orter. Till Falu A—region hänförs bl.a. Boda, Ore och Rättviks kommuner inom Nedansiljans domsaga. I Borlänge A-region ingick bl. a. Gagnefs, Sil- jansnäs och Leksands kommuner inom Nedansiljans domsaga. ERU har in- delat länet i fyra kommunblocksregioner, nämligen Falun/Borlänge-regionen (Falu, Borlänge, Mockfjärds, Säters, Vansbro, Leksands och Rättviks kom- munblock), Ludvika-regionen (Ludvika och Smedjebackens kommunblock), Avesta/Hedemora-regionen (Avesta och Hedemora kommunblock) samt Mo- ra-regionen (Malungs, Mora, Orsa och Älvdalens kommunblock).
Den största av de nuvarande sex domsagorna i länet är Falu domsaga, som har en ordinarie domarpersonal av häradshövding och tre tings- domare. I domsagan tjänstgör även fiskal. I var och en av övriga dom- sagor i länet tjänstgör som regel endast två domare. Falu domsaga hade den 1 januari 1966 85 844 inv. I den utredning som föregick staden Faluns för- enande med domsagan föreslog utredningsmannen att domsagan i sam- band med rådhusrättens upphörande skulle delas på två underrätter med kanslier i Borlänge och Falun. Förslaget avstyrktes av domstolskommittén i yttrande den 11 oktober 1962 och har inte genomförts. En uppdelning av domsagan synes än mindre motiverad numera. Falun och Borlänge hör till samma näringsgeografiska region och en viss kommunal samplanering kan väntas ske mellan de båda städerna. Landsvägsavståndet mellan Falun och Borlänge är endast 20 km. Falun/Borlänge kommunblocksregion enligt ERUzs indelning omfattar ett betydligt större område än Falu domsaga. Frågan kunde därför nu närmast vara huruvida domsagan borde vidgas.
Nedansiljans samt Nås och Malungs domsagor har icke tillräckligt un-' derlag för att kunna bevaras vid en ny domkretsindelning. Genom de av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringarna kommer de båda domsagornas folkmängd att minska. Varken Leksand eller Malung är centralort för A-region eller kommunblocksregion. Kommittén förordar att underrätterna i Leksand och Malung indras och att Nedansiljans samt Nås och Malungs domsagor uppgår i kringliggande domsagor. Huvuddelen av Nedansiljans domsaga (Leksands och Rättviks kommunblock) bör här— vid föras samman med Ovansiljans domsaga och Malungs kommunblock till domkrets för en underrätt med kansli i Mora. Leksands och Rättviks
kommunblock ingår visserligen i FalunJBorlänge kommunblocksregion och tillhör Falu åklagardistrikt. De har också utan tvivel viss inriktning mot Fa— lun. Även Siljansbygden bildar emellertid en näringsgeografisk region och de särpräglade fastighetsförhållandena i kommunerna kring Siljan talar för att hela denna bygd förs till samma domkrets. Det kan anmärkas att Ovan— siljans och Nedansiljans domsagor före år 1876 tillsammans bildade Öster— dalarnas domsaga. Skulle i anslutning till ERU:s regionindelning Leksands och Rättviks kommunblock föras till Falu domkrets, bleve denna onödigt stor (127 316 inv.). — Av Nås och Malungs domsaga har kommittén fört Malungs kommunblock till domkretsen för underrätten i Mora och Vans- bro kommunblock till domkretsen för underrätten i Ludvika. Malungs kom— munblock hör till samma näringsgeografiska region som Mora. Landsvägs- avståndet mellan tätorten Malung och Mora köping är väsentligt mindre (75 km) än mellan Malung och Ludvika (omkring 140 km). Vad avser Vansbro kommunblock är dess inriktning delad mellan Borlänge, Malung och Ludvika. Domkretsen för underrätten i Ludvika är emellertid mer i behov av förstärkning än domkretsarna för de underrätter som föreslås förlagda till Mora och Falun.
Hedemora domsaga kommer, sedan de av kommunblocken föranledda inledningsändringarna genomförts, att bestå av Hedemora och Avesta kom— munblock. Enligt kommitténs förslag skall Hedemora domkrets emellertid även omfatta Fagersta och Norbergs kommunblock i Västmanlands län. Angående motiven härför hänvisas till redogörelsen under nämnda län. Som där nämnts förutsätter kommittén att Hedemora tills vidare alltjämt blir kansliort. I staden finns ett tingshus, som uppfördes år 1914 och som senast om— och tillbyggdes år 1965. Avesta är emellertid centralort för ett polis-, åklagar- och kronofogdedistrikt som omfattar Avesta och Hede- mora kommunblock. Landsvägsavståndet mellan Hedemora och Avesta är endast 20 km. I sin år 1961 avlämnade lokaliseringsutredning för Koppar- bergs län uttalade arbetsmarknadsstyrelsen att båda städerna Avesta och Hedemora ansetts fylla kraven på ett A-centrum samt att då fråga upp- kommer om lokalisering av serviceanläggning etc., som avses betjäna ett befolkningsunderlag motsvarande en A-region, man synes få ta ställning från fall till fall i valet mellan Avesta och Hedemora. Förs Fagersta och Norberg till samma domkrets som Avesta och Hedemora, synes det kom— mittén finnas fog för att längre fram överväga en flyttning av kansliet för underrätten från Hedermora till Avesta. —— Skulle domkrets anses inte höra bildas över länsgräns, får Hedemora domkrets begränsas att omfatta Avesta och Hedemora kommunblock.
Kommitténs förslag till domkretsindelning innebär således att antalet underrätter i länet minskar från sex till fyra. Nuvarande Falu domsaga och Mockfjärds kommunblock, som består av delar av Nedansiljans och Nås och Malungs domsagor, bildar jämte i Falu och Säters kommunblock
ingående delar av Nedansiljans och Hedemora domsagor domkrets för en underrätt med kansli i Falun. Hedemora domsaga —— utom Säters kom— munblock —' bildar utökad med Fagersta och Norbergs kommunblock i Västmanlands län domkrets för en underrätt med kansli i Hedemora. Västerbergslags domsaga samt Vansbro kommunblock inom Nås och Malungs domsaga bildar domkrets för en underrätt med kansli i Ludvika. Ovansiljans domsaga, återstoden av Nedansiljans domsaga samt Malungs kommunblock av Nås och Malungs domsaga bildar domkrets för en under— rätt med kansli i Mora.
Den föreslagna domkretsindelningen skiljer sig från indelningen i åkla- gardistrikt _ frånsett domkretsbildningen över länsgräns —— dels däri att Leksands och Rättviks kommunblock tillförts Mora domkrets ehuru de in- går i Falu åklagardistrikt, dels däri att Vansbro kommunblock, ehuru in- gående i Mora åklagardistrikt, förts till Ludvika domkrets. Olägenheterna av dessa avvikelser synes dock ej alltför stora.
Vad angår länsindelningen bryter kommunblocksgränserna inte på nå- gon punkt länsgränserna. Skulle Hedemora domkrets omfatta endast He- demora och Avesta kommunblock, komme således domkretsindelning och länsindelning att helt överensstämma.
Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget att Malung och Leksand upphör att vara kansliorter men bevaras som tingsställen samt att tingsställena i Borlänge, Krylbo, Nås, Orsa, Rättvik och Älvdalen in- dras. — Tingshuset i Malung uppfördes i sten år 1939. Tingshuset i Leksand uppfördes i sten år 1917 och genomgick en omfattande restaure- ring under 1950—talet. I Borlänge finns ett tingshus uppfört i sten åren 1910—1911 och ombyggt åren 1936—1937. Tingshuset i Krylbo (23 km från Hedemora) uppfördes i sten och trä år 1903. 1 Nås (omkring 70 km från Ludvika) finns ett tingshus uppfört i trä i slutet av 1800-talet. Tingshuset i Rättvik uppfördes i sten år 1952. Halva byggnaden disponeras av Rätt- viks kommun. I Orsa (15 km från Mora) hålls ting i en byggnad, uppförd år 1904, som ägs av Orsa kommun. I Älvdalen hålls ting i en byggnad, upp— förd år 1913, som ägs av Älvdalens kommun.
Genomförandet
När Mockfjärds och Säters kommunblock ombildas till kommuner, förs dessa till Falu domsaga. Sedan även Bjursås landskommun av Falu kom- munblock införlivats med domsagan, är Falu domkrets färdigbildad. Om enligt kommitténs alternativa förslag Hedemora domkrets endast skall bestå av Hedemora och Avesta kommunblock är domkretsen färdig- bildad när Säters kommunblock förs till Falu domsaga. Om åter enligt huvudförslaget domkretsen skall omfatta även Fagersta och Norbergs kommunblock får den slutlig omfattning först den 1 januari 1974, sedan
häradshövdingen i Västmanlands östra domsaga avgått (se Västmanlands län).
Senast efter häradshövdingens i Nås och Malungs domsaga avgång den 1 juni 1977 förs Vansbro kommunblock till Västerbergslags domsaga. Säfs- näs landskommun av Ludvika kommunblock förutsätts tidigare ha införli- vats med domsagan. Ludvika domkrets är därmed färdigbildad.
Sedan häradshövdingen i Ovansiljans domsaga avgått, sammanläggs den 1 januari 1976 domsagan och Nedansiljans domsaga. Den sistnämnda kan förutsättas då omfatta endast Leksands och Rättviks kommunblock. När enligt vad nyss nämnts Vansbro kommunblock förenas med Västerbergs— lags domsaga, färdigbildas genom sammanläggning med Nås och Malungs domsaga, som antas då omfatta endast Malungs kommunblock, den fö- reslagna Mora domkrets.
Gävleborgs län
Nuvarande domkretsar Antal domarel Föreslagna domkretsar Antal domare
Rådhusrältsslad 1. Gävle .................... . Gävle, Gävle ............... . Sandvikens, Sandviken ...... Domsagor . Hudiksvalls, Hudiksvall . Bollnäs, Bollnäs .......... . Söderhamns, Söderhamn. . . . . Gästriklands västra, Storvik . Gästriklands östra, Gävle. .. . Norra Hälsinglands, Hudiksvall ............... . Sydöstra Hälsinglands, Söderhamn ............... . Västra Hälsinglands, Ljusdal ..................
Folkmängd i hela länet: 293 272.
Åren 1671—1920 utgjorde Gästrikland en domsaga, som var delad i flera tingslag. År 1880 hade antalet tingslag nedgått till två, det västra och det östra, med tingsställen i Storvik och Gävle. Från och med år 1921 har de båda tingslagen utgjort självständiga domsagor under benämningen Gästriklands östra domsaga och Gästriklands västra domsaga, med den ändringen att Österfärnebo socken genom domsagoreglering överförts från det västra till det östra jurisdiktionsområdet.
Åren 1671—1771 utgjorde Hälsingland en domsaga, bestående av två delar, det norra och södra kontraktet. År 1771 delades landskapet i två jurisdiktioner, Norra Hälsinglands domsaga och Södra Hälsinglands dom- saga. Från och med år 1820 utbröts Ljusdals tingslag ur norra domsagan samt Arbrå och Järvsö socknar ur södra domsagan för att tillsammans bilda ett särskilt jurisdiktionsområde under benämningen Västra Hälsing- lands domsaga. Genom en domsagoreglering som trädde i kraft den 1
januari 1907 delades förutvarande Södra Hälsinglands domsaga och Norra Hälsinglands domsaga i tre domsagor på så sätt, att södra domsagans västra tingslag kom att utgöra en domsaga under namn av Bollnäs domsaga med tingsplats i Bollnäs, medan östra tingslaget tillsammans med Enångers tingslag av norra domsagan bildade Sydöstra Hälsinglands domsaga. Åter— stående tre tingslag av norra domsagan, Delsbo, Bergsjö och Forsa, för- enades till en tredje domsaga under namn av Norra Hälsinglands domsaga.
Städerna Hudiksvall och Söderhamn förenades judiciellt med domsaga, Hudiksvall den 1 januari 1945 och Söderhamn den 1 januari 1965.
Gävleborgs län är sedan den 1 juli 1954 uppdelat på skilda hovrätter. Gästriklands östra och Gästriklands västra domsagor hör under Svea hovrätt. Återstoden av länet hör under hovrätten för Nedre Norrland.
Kungl. Maj:t har den 19 december 1963 fastställt plan för indelning av Gävleborgs län i kommuner. Länet, som består av 38 primärkommuner, har indelats i 10 kommunblock. Inget kommunblock har bildats över läns- gräns. Däremot skär kommunblocken på många håll de nuvarande dom- kretsgränserna. Gävle kommunblock omfattar — förutom staden Gävle — Hamrånge (4 575 inv.), Hedesunda (2 991 inv.), Hille (4 156 inv.) och Valbo (10763 inv.) landskommuner inom Gästriklands östra domsaga. Sand- vikens kommunblock, vars huvuddel är belägen inom Gästriklands östra domsaga, omfattar även Storviks köping (2 375 inv.) samt Järbo (2 772 inv.) och Ovansjö (7 759 inv.) landskommuner inom Gästriklands västra domsaga. I Hudiksvalls kommunblock, vars huvuddel är belägen inom Norra Hälsinglands domsaga, ingår även Iggesunds landskommun (7 119 inv.) inom Sydöstra Hälsinglands domsaga. Bollnäs kommunblock, vars huvuddel är belägen inom Bollnäs domsaga, omfattar även Arbrå lands- kommun (5484 inv.) inom Västra Hälsinglands domsaga samt Rengsjö landskommun (1 538 inv.) inom Sydöstra Hälsinglands domsaga. Lingbo församling (880 inv.) inom sistnämnda domsaga ingår i Ockelbo kommun- block, vars huvuddel tillhör Gästriklands västra domsaga.
Gävleborgs län är indelat i fem åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Gävle, Sandviken, Bollnäs, Hudiksvall och Söder— hamn. En åklagare är stationerad i Ljusdal. Gävle åklagardistrikt (Gävle kommunblock) omfattar domkretsen för rådhusrätten i Gävle samt del av Gästriklands östra domsaga. Sandvikens åklagardistrikt (Hofors, Sand— vikens och Ockelbo kommunblock) omfattar Gästriklands västra domsaga samt delar av Gästriklands östra och Sydöstra Hälsinglands domsagor. Bollnäs åklagardistrikt (Bollnäs och Edsbyns kommunblock) består av Bollnäs domsaga samt delar av Västra Hälsinglands och Sydöstra Hälsing— lands domsagor. Hudiksvalls åklagardistrikt (Hudiksvalls, Bergsjö och Ljus— dals kommunblock) består av Norra Hälsinglands domsaga, huvuddelen av Västra Hälsinglands domsaga samt del av Sydöstra Hälsinglands domsaga. Söderhamns åklagardistrikt (Söderhamns kommunblock) slutligen om- fattar huvuddelen av Sydöstra Hälsinglands domsaga.
Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 Gävleborgs län i sex A-regioner med centra i Gävle, Sandviken, Söderhamn, Bollnäs, Hudiksvall och Ljus- dal. Gävle A-region omfattar av landskapet Gästrikland Gävle kommun- block samt Ockelbo landskommun. Vidare har dit förts Älvkarleby, Väst- lands, Österlövsta och Hällnäs landskommuner i Uppsala län. Sandvikens A-region omfattar återstoden av landskapet Gästrikland. A-regionerna i Hälsingland motsvarar i huvudsak de fyra domsagorna i landskapet efter de judiciella ändringar, som föranleds av att kommunblocken ombildas till kommuner. —— ERU har indelat Gävleborgs län i tre kommunblocks- regioner nämligen Gävle/Sandvikens kommunblocksregion (Gävle, Sand- vikens, Hofors, Ockelbo, Skutskärs och Tierps kommunblock), Bollnäs/ Söderhamnregionen (Söderhamns, Bollnäs och Edsbyns kommunblock) samt Hudiksvall,/Ljusdalsregi'onen (Ljusdals, Hudiksvall och Bergsjö kom- munblock). Skutskärs och Tierps kommunblock ligger inom Uppsala län. Skutskärs kommunblock består av Älvkarleby landskommun och anses klart inriktat mot Gävle. Blockets huvudort Skutskär är beläget vid läns— gränsen endast 17 km från Gävle. Till grund för EBU:s beslut att föra även Tierps kommunblock till Gävleregionen har — såsom nämnts under Uppsala län — angetts ligga bl. a. vissa undersökningar angående köpvanor som utförts vid Uppsala universitets geografiska institution.
Efter de kommunala indelningsändringar, som kommunblocken 'väntas medföra, kan Gästriklands östra och västra domsagor inte bestå vid sidan av varandra. Storviks köping, som nu är kansliort för Gästriklands västra domsaga, ingår i Sandvikens kommunblock och kan således Väntas bli sammanlagd med Sandvikens stad inom östra domsagan. Stora delar av sistnämnda domsaga ingår å andra sidan i Gävle kommunblock och torde alltså komma att förenas med staden Gävle. Kommittén föreslår att land- skapet Gästrikland delas på två domkretsar, den ena bestående av Gävle kommunblock och den andra omfattande landskapet i övrigt. För en domkrets med sistnämnda omfattning torde Sandviken vara den lämp— ligaste kansliorten. Landsvägsavståndet mellan Storvik (2 375 inv.) och Sandviken (23 907 inv.) är 20 km. Staden Sandviken gjorde år 1948 en fram- ställning om att staden måtte bli sammanträdes— och kansliort för härads— rätt. Framställningen föranledde ingen åtgärd. I det läge som nu föreligger torde frågan emellertid få bedömas annorlunda. — Av de nuvarande under- rätterna i landskapet Hälsingland är Västra Hälsinglands domsaga 1 Ljus- dal en endomardomsaga med sjunkande befolkningstal. Under de senaste tio åren har folkmängden i domsagan sjunkit med omkring 4 000 personer. Domsagan hade den 1 januari 1966 30 058 invånare och kan genom de av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringarna väntas få sin folkmängd reducerad med omkring 5 000 personer. Häradshövdingtj äns— ten i domsagan har inte återbesatts efter förre innehavarens avgång. Dom— sagan kan i längden inte bestå som självständig domstolsenhet. Den synes
lämpligen böra förenas med Norra Hälsinglands domsaga, varigenom erhål- les en domkrets, som helt sammanfaller med Hudiksvalls/Ljusdals kommun- blocksregion enligt ERUzs indelning. Beträffande övriga domsagor i land- skapet består den dömande personalen i Bollnäs domsaga av häradshövding och fiskal och i Sydöstra Hälsinglands domsaga av häradshövding och tingsdomare. De av kommunblocken föranledda kommunala indelnings- ändringarna kan väntas reducera folkmängden i Sydöstra Hälsinglands domsaga med omkring 9 000 personer. Folkmängden i Bollnäs domsaga kan av samma skäl väntas öka med omkring 7 000 personer. Även om arbets- underlaget för vardera domsagan skulle komma att alltjämt förslå för en dömande personal av två domare, föreligger inte tillräckliga skäl att för ifrå- gavarande del av länet bevara särskilda underrätter av denna storlek. Lands- vägsavståndet mellan Bollnäs och Söderhamn är 42 km. Söderhamns kom- munblock bildar jämte Bollnäs och Edsbyns kommunblock en näringsgeo- grafisk enhet, som synes väl lämpad som underlag för en underrätt. Viss tve- kan kan härvid råda i valet mellan Bollnäs och Söderhamn som kansliort. Kommittén föreslår Söderhamn, som är den större tätorten. I staden finns ett för endast några år sedan uppfört tingshus.
Den föreslagna domkretsindelningen överensstämmer med indelningen i åklagardistrikt utom så tillvida att Söderhamns domkrets omfattar två distrikt. Förslaget överensstämmer också med länsindelningen. Skulle vid ändrad länsindelning Skutskärs och Tierps kommunblock i enlighet med ERUzs regionsindelning föras till Gävleborgs län, bör blocken förenas med Gävle domkrets.
Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget, att Bollnäs och Ljusdal upphör att vara kansliorter men bevaras som tingsställen, att Storvik upphör att vara kansliort och tingsställe samt att tingsstället i Ede, Delsbo, indras. — Domsagokansliet i Bollnäs är sedan hösten 1966 inrymt i det tidigare stadshuset, uppfört år 1954, som de tingshusbyggnadsskyldige bytt till sig mot ett förutvarande tingshus i staden. Tingshuset i Ljusdal uppfördes i sten omkring år 1900 och har vid olika tillfällen ombyggts, senast år 1961. Tingshuset i Storvik uppfördes i sten åren 1880—1881 och ombygg- des åren 1953—1954. I Ede, Delsbo, finns ett tingshus uppfört i trä åren 1896—1897 och renoverat åren 1959—1960.
Genomförandet
Gävle domkrets får föreslagen omfattning när med staden Gävle samman— lagts övriga delar av kommunblocket.
Sedan häradshövdingen i Gästriklands västra domsaga avgått, bildas den 1 januari 1971 genom sammanläggning med Gästriklands östra domsaga den föreslagna Sandvikens domkrets.
Så snart erforderliga kanslilokaler färdigställts i Hudiksvall förenas Västra
Hälsinglands domsaga, där häradshövdingtjänsten är vakant, med Norra Hälsinglands domsaga. Samtidigt förs Arbrå kommun till nuvarande Boll- näs domsaga. Sedan Hudiksvalls kommunblock bildat kommun, är den' föreslagna Hudiksvalls domkrets färdig.
Sedan häradshövdingen i Sydöstra Hälsinglands domsaga avgått, kan domsagan den 1 januari 1970 sammanläggas med Bollnäs domsaga. När de av kommunblocken föranledda ändringarna i den kommunala indelning- en genomförts är Söderhamns domkrets färdigbildad.
Västernorrlands län
Nuvarande domkretsar |Antal domarel Föreslagna domkretsar Antal domare
Rådhusrällsslad 1. Sundsvall ................ 1. Sundsvalls, Sundsvall ....... 2. Härnösands, Härnösand ..... Domsagor 3. Sollefteå, Sollefteå .......... 2. Medelpads, Sundsvall ...... 4. Örnsköldsviks, Örnsköldsvik. 3. Ångermanlands mellersta, Sollefteå ................. 4. Ångermanlands norra, Örnsköldsvik .............. 5. Ångermanlands södra, Härnösand ............... 6. Ångermanlands västra, Salle/led .................
Folkmängd i hela länet: 277 485.
Landskapet Medelpad utgjorde under tiden 1673—1878 en domsaga. Vid ingången av år 1879 utbröts Torps, Tuna och Selångers tingslag för att bilda särskild jurisdiktion under benämningen Medelpads västra domsaga. De återstående tingslagen i Medelpad kallades därefter Medelpads östra domsaga. I samband med att Alnö och Selångers landskommuner samt Sköns köping vid ingången av år 1965 sammanlades med Sundsvall förenades återstående delar av de båda medelpadsdomsagorna till en, benämnd Medelpads domsaga.
Landskapet Ångermanland utgjorde under tiden 1671—1756 en domsaga. År 1756 delades landskapet i två domsagor. Nordingrå, Nätra, Själevads och Arnäs tingslag sammanfördes till Ångermanlands norra domsaga och åter- stående del av landskapet bildade Ångermanlands södra domsaga. Redan år 1787 återställdes dock den gamla ordningen genom att en häradshövding utnämndes för båda domsagorna. Vid ingången av år 1811 delades land- skapet pä nytt i två domsagor, Ångermanlands norra och södra. Den norra domsagan omfattade Själevads, Arnäs, Nätra och Nordingrå tingslag. Vid ingången av år 1882 utbröts ur Ångermanlands södra domsaga två dom- sagor, dels Ångermanlands mellersta, dels Ångermanlands västra. Vid in-
gången av år 1901 utbröts ur den norra domsagan två tingslag för att bilda en särskild domsaga under benämningen Själevads och Arnäs domsaga. De återstående tingslagen inom domsagan kallades Nätra och Nordingrå domsaga. Vid ingången av år 1930 uppdelades sistnämnda domsaga på så sätt, att Nätra förenades med Själevads och Arnäs domsaga, vars namn sam- tidigt ändrades till Ångermanlands norra domsaga medan Nordingrå över- fördes till Ångermanlands södra domsaga.
Staden Örnsköldsvik förenades den 1 januari 1938 judiciellt med Ånger— manlands norra domsaga. Staden Härnösand förenades den 1 januari 1965 judiciellt med Ångermanlands södra domsaga.
Kungl. Maj:t har den 19 december 1963 fastställt plan för indelning av Västernorrlands län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 37 primärkommuner, har indelats i nio kommunblock. Inget kom- munblock har bildats över länsgräns. Däremot bryter blocken i flera fall domkretsgränserna. Njurunda landskommun (12 058 inv.) inom Medelpads domsaga ingår i Sundsvalls kommunblock. Sollefteå kommunblock, vars huvuddel är belägen inom Ångermanlands mellersta domsaga, omfattar även Ådals-Lidens (2 370 inv.), Junsele (3 077 inv.) och Helgums (3 390 inv.) landskommuner inom Ångermanlands västra domsaga. Efter de av kommun- blocken föranledda kommunala indelningsändringarna återstår av sistnämn- da domsaga endast Ramsele kommunblock (11 839 inv.). Kramfors kommun- block, vars huvuddel är belägen inom Ångermanlands södra domsaga, om- fattar även Ytterlännäs landskommun (7 287 inv.) samt den del av Boteå landskommun, som motsvaras av Styrnäs församling (798 inv.) inom Ånger— manlands mellersta domsaga. Örnsköldsviks kommunblock sammanfaller med Ångermanlands norra domsaga.
Till den 1 januari 1967 har Kungl. Maj:t beslutat sammanläggning av Tåsjö och F jällsjö landskommuner. Kommunsammanläggningen återverkar inte på den judiciella indelningen.
Västernorrlands län är indelat i fyra åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Sundsvall, Härnösand, Sollefteå och Örnsköldsvik. En åklagare är även stationerad i Kramfors. Västernorrlands län och J ämt- lands län har gemensam länsåklagarmyndighet med stationeringsort för länsåklagaren i Härnösand. Sundsvalls åklagardistrikt (Sundsvalls, Matfors, Timrå och Ånge kommunblock) omfattar Medelpads domsaga samt dom— kretsen för rådhusrätten i Sundsvall. Härnösands åklagardistrikt (Här- nösands och Kramfors kommunblock) består av Ångermanlands södra domsaga samt del av Ångermanlands mellersta domsaga. Sollefteå åklagar- distrikt (Ramsele och Sollefteå kommunblock) omfattar huvuddelen av Ångermanlands mellersta domsaga samt Ångermanlands västra domsaga. Örnsköldsviks åklagardistrikt (Örnsköldsviks kommunblock) sammanfal- ler med Ångermanlands norra domsaga.
EBU:s indelning av länet i kommunblocksregioner sammanfaller med
indelningen i åklagardistrikt. Arbetsmarknadsstyrelsens indelning av länet i A—regioner år 1961 motsvarar EBU:s indelning med den avvikelsen att Boteå församling inom Boteå landskommun förts till Kramfors/Härnösands A-region ehuru hörande till Sollefteå kommunblock.
Folkmängden i staden Sundsvall förutses öka, medan folkmängden i övriga Medelpad väntas minska. Kommittén förutsätter att som följd av kommunblocksindelningen Njurunda landskommun kommer att bli sam- manlagd med staden och alltså överförd från Medelpads domsaga till dom- kretsen för rådhusrätten. I motiven till kommunblocksplanen har uttalats, att på längre sikt en utveckling mot ett Sundsvalls-block omfattande hela östra Medelpad ter sig sannolik. Även om emellertid området för staden inte skulle vidgas utöver nuvarande Sundsvalls kommunblock, finns i land— skapet på längre sikt knappast utrymme för två domkretsar. —— I västra delen av landskapet Ångermanland sker en kraftig avfolkning. Under de senaste tio åren har folkmängden i Ångermanlands västra och Ångerman- lands mellersta domsagor minskat med drygt 10 000 personer. Med kom- mitténs utgångspunkt skulle folkmängdsiffrorna motivera att de båda domsagorna med kansli i Sollefteå sammanslogs med Ångermanlands södra domsaga till en domkrets med kansli i Härnösand. Avstånden från de mera avlägsna delarna av denna domkrets till kansliorten skulle emellertid bli stora. Landsvägsavståndet mellan Härnösand och Sollefteå är 85 km, mellan Härnösand och Ramsele 162 km och mellan Härnösand och Hoting i dom- kretsens nordvästra hörn 238 km. Sollefteåområdet är vidare föremål för lokaliseringsåtgårder, som möjligen kan motverka den hittillsvarande be- folkningsutvecklingen. Kommittén föreslår därför att Sollefteå åtminstone tillsvidare alltjämt blir kansliort för underrätt. Domkretsen, som förutsätts omfatta Ramsele och Sollefteå kommunblock, beräknas f.n. ge arbetsun- derlag för två domare. De båda blocken hade den 1 januari 1956 samman- lagt 46 956 och den 1 januari 1966 sammanlagt 37 793 invånare. Skulle folk- mängden minska så kraftigt att en underrätt i Sollefteå ej kan bestå som självständig domstolsenhet, bör Sollefteå domkrets förenas med Härnösands domkrets. Möjligen skulle dock i ett sådant läge kunna övervägas att i stål- let förstärka Sollefteå domkrets med Hammarstrands kommunblock inom nuvarande Jämtlands östra domsaga i Jämtlands län. —— Den nuvarande domkretsen för underrätten i Örnsköldsvik, Ångermanlands norra domsaga, föreslås skola bibehållas oförändrad.
Kommitténs förslag innebär således att antalet underrätter i länet minskar från sex till fyra. Domkretsen för rådhusrätten i Sundsvall samt Medelpads domsaga sammanförs till en domkrets för underrätt med kansli i Sunds- vall. Ångermanlands västra och Ångermanlands mellersta domsagor sam- manförs till en domkrets för underrätt med kansli i Sollefteå. Ångerman- lands södra domsaga bildar domkrets för en underrätt med kansli i Här—
nösand. Ångermanlands norra domsaga bildar oförändrad en domkrets för underrätt med kansli i Örnsköldsvik. Kommunblocksindelningen föranleder dessutom viss justering av gränsen mellan domkretsarna för de båda föreslagna underrätterna i Härnösand och Sollefteå.
Den föreslagna domkretsindelningen överensstämmer med indelningen i åklagardistrikt och ansluter till länsindelningen.
Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget endast den ändringen att Nyland (35 km från Sollefteå) upphör att vara tingsställe. I Nyland finns ett tingshus uppfört i trä år 1912 och tillbyggt år 1939. — Ångermanlands mellersta domsaga har i Sollefteå ett rymligt tingshus upp- fört i trä år 1906 samt tillbyggt åren 1954—1955 och 1960. Ångermanlands västra domsaga förhyr kanslilokaler i staden.
Genomförandet
När häradshövdingen i Medelpads domsaga avgått förenas domsagan den 1 januari 1972 judiciellt med staden Sundsvall till den föreslagna Sunds- valls domkrets.
Ångermanlands södra domsaga motsvarar, sedan Kramfors kommun— block bildat kommun och alltså i sin helhet tillförts domsagan, den före- slagna Härnösands domkrets.
När i enlighet med kommunblocksindelningen Sollefteå stad vidgar sitt område till att omfatta del av Ångermanlands västra domsaga, samman- läggs domsagan med Ångermanlands mellersta domsaga. Sedan övriga av kommunblocksindelningen föranledda ändringar i den kommunala indel- ningen skett, är Sollefteå domkrets färdigbildad.
Örnsköldsviks domkrets överensstämmer helt med Ångermanlands norra domsaga.
Jämtlands län
Nuvarande domkretsar |Antal domare Föreslagna domkretsar Antal domare Rådhusrätlsstad 1. Östersund ................ 3 1. Östersunds, Östersund ....... 4
2. Jämtlandsbygdens,
Domsagor Östersund ................. 4 2. Härjedalens, Sveg ......... 1 3. Jämtlands norra, Östersund 1,33 4. Jämtlands västra, Östersund 1,33 5. Jämtlands östra, Östersund. 1,33
Folkmängd i hela länet: 130 963
Tiden 1670—1812 bildade Jämtland-Härjedalen ett härad och utgjorde en enda domsaga. Häradshövdingen var bosatt på häradshövdingbostället Södergård i Brunflo socken söder om Östersund. Jämtland och Härjedalen hörde under en del av denna period till skilda län. Under åren 1645—1762 ingick Jämtland-Härjedalen i Västernorrlands län. År 1762 fördes Härje— dalen till Gävleborgs län. Det nuvarande Jämtlands län tillkom år 1810. — År 1812 delades Jämtland-Härjedalens domsaga i två domsagor under be- nämningen Norra Jämtlands domsaga och Södra Jämtlands domsaga. Till Södra Jämtlands domsaga hörde Härjedalens två tingslag, Sveg och Hede, samt av Jämtland Bergs, Sunne, Ovikens, Hallens och Undersåkers tings- lag. Vid 1879 års ingång skedde en domsagoreglering, varvid de fyra nu- varande domsagorna tillkom. Med smärre justeringar i början av 1950-talet har domsagogränserna varit oförändrade sedan år 1879. Staden Östersund, som erhöll stadsrättigheter år 1786, lydde under landsrätt till år 1859.
Kungl. Maj:t har den 19 december 1963 fastställt plan för indelning av Jämtlands län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 33 primärkommuner, har indelats i 9 kommunblock. Inget kommunblock har bildats över länsgräns. Kommunblocken bryter emellertid på åtskilliga ställen den nuvarande domkretsindelningen. Östersunds kommunblock om- fattar Östersunds stad, Brunflo kommun, Frösö köping, den del av Hackås landskommun som motsvaras av Näs och Sunne församlingar samt den del av Hallens landskommun, som motsvaras av Marby och Norderö församling— ar. Frösö köping (9 078 inv.) samt Norderö (245 inv.) och Marby (528 inv.) församlingar tillhör Jämtlands västra domsaga (27 290 inv.). Brunflo lands- kommun (5 869 inv.) samt Näs (968 inv.) och Sunne (986 inv.) församlingar tillhör Jämtlands östra domsaga (29 885 inv.). Därest inte Östersund judi- ciellt förenas med domsaga — en åtgärd som kommittén ej vill förorda — kommer, när Östersunds kommunblock bildar kommun, folkmängden i Jämtlands östra domsaga att minska från 29885 till omkring 21 000 och i Jämtlands västra domsaga från 27290 till omkring 17 000. Det synes ej otänkbart att genom ändring i kommunblocksindelningen ytterligare om— råden utöver de som nu ingår i Östersunds kommunblock kommer att sammanläggas med staden. Jämtlands västra domsaga kommer genom de av kommunblocksbildningen föranledda kommunala indelningsändringar- na dessutom att förlora en del av sitt område till kringliggande domsagor. Krokoms kommunblock, vars huvuddel ingår i Jämtlands norra domsaga, omfattar även Offerdals (3 361 inv.) och Alsens (1511 inv.) landskom— muner inom Jämtlands västra domsaga. Svenstaviks kommunblock, vars huvuddel ligger inom Härjedalens domsaga, omfattar även Ovikens lands— kommun (2443 inv.) inom Jämtlands västra domsaga och den del av Hackås landskommun, som motsvaras av Hackås församling (1 345 inv.) inom Jämtlands östra domsaga.
Till den 1 januari 1967 har Kungl. Maj:t beslutat sammanläggning av
Svegs landskommun med Svegs köping. Kommunsammanläggningen in- verkar dock ej på den judiciella indelningen.
Jämtlands län bildar ett enda åklagardistrikt med kansliort för åkla- garmyndigheten i Östersund. Åklagardistriktet omfattar således domkret- sarna för fem underrätter. En åklagare är stationerad i Sveg. Jämtlands län och Västernorrlands län har gemensam länsåklagarmyndighet med stationeringsort för länsåklagaren i Härnösand.
Jämtlands län bildar en A-region enligt arbetsmarknadsstyrelsens in— delning och utgör likaså en kommunblocksregion enligt ERU:s indelning. Östersund är länets enda stad och säte för länsstyrelsen. Genom sin stor— lek och sitt geografiska läge är staden den naturliga centralorten för hela länet. Folkmängden i Jämtlands län sjunker årligen. Vid ingången av år 1956 uppgick den till 144 393 och vid ingången av år 1966 till 130 963. F olk- minskningen omfattar alla delar av länet utom Östersunds stad (25642 inv.) och Frösö köping (9 078 inv.), som visar ökande invånarantal. Även Svegs köping (2 240 inv.) har under senaste 10-årsperiod ökat sin folk- mängd. Folkmängden i Östersunds kommunblock uppgick den 1 januari 1956 till 40 838 och den 1 januari 1966 till 43 307. Om folkminskningen i länet fortsätter i samma takt som hittills, kan befolkningen i länet är 1975 beräknas ha nedgått till omkring 110000 personer. Flera av kom- munblocken i länet har nu en folkmängd av strax under ellernågot över 10000 personer. Fortsätter folkminskningen kan det vara tveksamt om vissa av kommunblocken blir tillräckliga för att bilda primärkommu- ner. Beträffande Lits kommunblock, som består av Lits och Hammerdals kommuner, framhålls i motiveringen till kommunblocksindelningen att .-_ eftersom samhörigheten med Östersund är klart uttalad av båda kom— munerna — utvecklingen kan väntas leda till en tidig samplanering med staden i vissa hänseenden. I motiveringen för Svenstaviks kommunblock framhålls att, i den mån förutsättningarna att inom blocket lösa de primär- kommunala uppgifterna skulle visa sig otillräckliga, samhörigheten med Östersund klart är uttalad.
Såväl Härjedalens domsaga som de tre jämtlandsdomsagorna är endo— mardomsagor. I de tre jämtlandsdomsagorna tjänstgör dock därjämte en för domsagorna gemensam tingsdomare. Rådhusrätten i Östersund be- står av borgmästare och två rådmän. De tre jämtlandsdomsagorna är in— rymda i ett gemensamt tingshus i Östersund. Alla de fyra domsagorna är klart för små som domstolsenheter vid en ny domkretsindelning. Häradshövdingtjänsten i Härjedalens domsaga uppehålls sedan en del är endast på förordnande. Domsagan intar visserligen med hänsyn till de geografiska förhållandena en särställning. Att Sveg skulle kunna bevaras som kansliort för en underrätt synes dock uteslutet. Domsagan har nu i runt tal endast 20 000 invånare. Av dessa finns drygt 13 000 inom Svegs kommunblock. Fortsätter folkminskningen kan denna siffra beräknas ha
minskat till—omkring 10000 är 1975. Även om Svenstaviks kommunblock -— som enligt vad ovan angivits har klart uttalad samhörighet med Öster- sund — skulle i sin helhet tillföras domsagan, blir underlaget otillräck— ligt. Sistnämnda block har nu i runt tal 10000 invånare, en siffra som emellertid beräknas årligen nedgå. Belägenhet och avstånd kan med nu- tida kommunikationer ej tilläggas sådan betydelse att domsagan på grund härav bör bestå i trots av de olägenheter som är förenade härmed ur orga- n-iSatorisk synpunkt. Kommittén förutsätter att om underrättskansliet flyttas från Sveg, tingsställe likväl alltjämt kommer att finnas där.
Kommitténs förslag innebär, att Jämtlands län delas i två domkretsar och att båda underrätterna skall ha kansli i Östersund. Förhållandena är sådana att- det i och för sig kunde vara naturligt med en enda, för länet gemensam underrätt. Jämtlands län har emellertid en största längd i norr —söder av omkring 40 mil och en största bredd av omkring 25 mil. Kom— mittén räknar med,»att den större av de båda underrätterna, vars dom- krets omfattar huvuddelen av länets landsbygd, på grund av de stora av— stånden kommer att behöva tingsställen förutom i kansliorten Östersund, även'i Strömsund, Ragunda och Sveg. En domkrets, som omfattar hela länet, skulle därför bli betungande. De av kommittén föreslagna dom- kretsarna ger var för sig tillräckligt arbetsunderlag för en underrätt. Mot "en enda underrätt för hela länet kan för övrigt anföras byggnadseko- nomiska skäl. Tingshuset i Östersund innehåller kanslilokaler jämte tingssal och därtill hörande utrymmen för alla tre jämtlandsdomsagorna jämte vaktmästare—' och en häradshövdingbostad m. 111. Efter ändringar torde byggnaden kunna hysa en underrätt av den av kommittén före- slagna omfattningen'. Den torde däremot bli otillräcklig för en domkrets omfattande länet i dess helhet. Rådhusrätten i Östersund är nu inrymd i'stadens rådhus. Utrymmena uppges otillräckliga och otidsenliga men staden har förklarat sig beredd att anskaffa nya lokaler för rådhusrät- tens behov genom nybyggnad;
Vad angår omfattningen av domkretsarna föreslår kommittén att den ena — Östersunds domkrets — skall omfatta Östersunds och Lits kommun- block samt den andra ——- Jämtlandsbygdens domkrets — återstoden av länet. Av Lits kommunblock har Lits landskommun så stark anknytning till Östersund att en sammanläggning av kommunen med staden diskuterats. Beträffande frågan vilken domkrets som övriga block bör hänföras till, har denna mindre betydelse eftersom båda underrätterna får samma kansli- ort. Med den av kommittén föreslagna domkretsindelningen skulle antalet invånare den 1 januari 1966 varit i Östersunds domkrets 52 024 och i Jämtlandsbygdens domkrets 78 939. Enligt prognoserna väntas folkmäng- den i Östersunds domkrets bli i huvudsak konstant, medan folkmängden i Jämtlandsbygdens domkrets väntas kraftigt minska och den 1 januari 1975 ha nedgått till omkring 60 000 personer. Utvecklingen kan även med- föra sådan ändring i den kommunala indelningen att Östersunds domkrets
ökar på bekostnad av Jämtlandsbygdens domkrets. Det synes därför ej uteslutet att frågan om sammanförande av de båda. domkretsarna fram- deles får tas upp till förnyat övervägande.
De föreslagna domkretsarna motsvarar tillsammans Östersunds åklagar— distrikt. Någon olägenhet av att åklagardistriktet är uppdelat i två dom.- kretsar torde inte föreligga.
Förslaget ansluter till länsindelningen. Kommittén har övervägt möjlig— heten att sammanföra Hammarstrands kommunblock med Sollefteå dom- krets i Västernorrlands län och Svegs kommunblock med Hudiksvalls dom- krets i Gävleborgs län. Hammarstrands kommunblock består av Fors, Ragunda och Stuguns landskommuner. Fors landskommun i blockets östra del torde ha viss inriktning mot Sollefteå. Såväl Stuguns som Ragunda lands- kommuner har emellertid stark anknytning till Östersund. Blockets central,- ort Ragunda är tingsställe. Nåringsgeografiskt hör blocket i sin helhet till Östersunds omland. Den av kommittén föreslagna Sollefteå domkrets får visserligen som framgår av redogörelsen under Västernorrlands län ett svagt befolknings- och arbetsunderlag men domkretsen skulle knappast f. 11. på ett avgörande sätt förstärkas om till domkretsen lades Hammarstrands | 1
kommunblock. — Östra delen av Svegs kommunblock har viss anknytning till Ljusdal i Gävleborgs län. Tätorten Ljusdal är dock tämligen liten (ej fullt 6000 inv.). Landsvägsavståndet mellan Sveg och Ljusdal är drygt "11 mill Enligt kommitténs förslag skall den nu i Ljusdal stationerade Västra HälT' singlands domsaga sammanläggas med Norra Hälsinglands domsaga. Kansli-l orten för den sammanslagna domsagan föreslås skola vara Hudiksvall. Lands-l vägsavståndet i norr mellan Sveg och Östersund (omkring 19 mil) är vis—! serligen något större än avståndet i öster mellan Sveg och Hudiksvall (omkring 17 mil). Sveg har emellertid järnvägsförbindelse med Östersund men ej med Ljusdal och Hudiksvall. Landsvägsavståndet mellan Sveg ocli kommunblockets gräns i väster, som sammanfaller med riksgränsen, ä1 drygt 17 mil. En underrättsförläO ggning till Hudiksvall i stället för till Östersund skulle därför för befolkningen i Svegs kommunblock i allmän- het knappast innebära någon fördel. Även om Svegs kommunblock genom ändrad länsindelning skulle föras till annat län än Jämtlandsbygdens dom- krets i övrigt, synes den av kommittén föreslagna domkretsindelningen bli den mest ändamålsenliga. - Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget att Sveg upp- hör att vara kansliort men bevaras som tingsställe samt att tingsstället i Svenstavik indras. Tingshuset i Sveg uppfördes i trä-åren 1879 och 1924- ( två byggnader). Tingshuset i Svenstavik uppfördes i trä år 1928.
Genomförandet
När Frösö köping, som ingår i Östersunds kommunblock, sammanläggs med staden, mister Jämtlands västra domsaga en tredjedel av sitt befolk-
ningsunderlag. Senast i samband härmed sammanläggs med domsagan Härjedalens domsaga, vilken sistnämnda för närvarande är vakantsatt.
Häradshövdingarna i jämtlandsdomsagorna är enligt gällande pensions- bestämmelser skyldiga att senast avgå, häradshövdingen i västra domsagan den 1 november 1980, i norra domsagan den 1 april 1981 och i östra dom- sagan den 1 mars 1985. När någon av häradshövdingstjänsterna som följd härav eller eljest blir ledig, förenas den domsaga, tjänsten avser, med någon av de andra domsagorna. När ytterligare någon häradshövding avgår, färdigbildas den föreslagna Jämtlandsbygdens domkrets.
När Jämtlands norra och västra domsagor förenas till en domkrets, förs Lits kommunblock samman med Östersunds stad. Härigenom och sedan Östersunds kommunblock ombildats till kommun får Östersunds domkrets föreslagen omfattning.
Västerbottens län
Nuvarande domkretsa r Antal domare . Föreslagna domkretsar Antal domare -'- Rådhusrällssläder . , 1. Skellefteå1 ................ 3 '1. Lycksele, Lycksele .......... 3 2. Umeå. .. ................. 5 2. Skellefteå, Skellefteå ........ 3 . . 3. Umeå, Umeå .............. 7 . ' Domsagor ' * - ' 3. Västerbottens mellersta, . ' .. Umeå ................... 1 4. Västerbottens norral Skellefteå ................. 2 5. Västerbottens södra, Umeå 2 6. Västerbottens västra,
Lycksele ................. 3
Folkmängden i hela länet: 233 874. 1 Ingår enligt beslut av Kungl. Maj:t fr. a.m. den 1 januari 1967 i Skellefteå domsaga.
Tiden 1680—1820 bildade huvuddelen av nuvarande Västerbottens län en domsaga. För Lycksele», Arvidsjaur, Arjeplog, Jokkmokk och Gällivare lappmarker, som hörde under domsagan, fanns dessutom en extra ordi— narie domhavande kallad justitiarie. År 1820 delades domsagan i två, Väs- terbottens norra och Västerbottens södra. Västerbottens södra domsaga till- fördes även Nordmalings tingslag från Ångermanland. Arvidsjaur, Arje- plog, Lycksele och Åsele tingslag utbröts samtidigt för att bildaen egen jurisdiktion. Denna speciella lappmarksjurisdiktion upphörde dock redan år 1831, varvid tingslagen fördelades på det sättet, att norra domsagan utökades med Åsele och Lycksele tingslag. Arvidsjaurs och Arjeplogs tingslag över- fördes år 1877 till Piteå domsaga i nuvarande Norrbottens län. Malå och Nor-
sjö socknar skulle dock bilda ett tingslag inom Västerbottens norra domsaga. År 1851 utbröts Lövånger, Burträsk, Bygdeå och Nysätra tingslag ur Väs- terbottens norra domsaga för att bilda en särskild domsaga, benämnd Västerbottens mellersta. År 1884 utbröts Lycksele och Åsele lappmarkers tingslag ur Västerbottens södra domsaga till en självständig domsaga, be- nämnd Västerbottens västra. Västerbottens södra domsaga kom därefter att omfatta Nordmalings och Bjurholms tingslag samt Umeå tingslag och Degerfors tingslag. Vid ingången av år 1921 utbröts huvuddelen av Umeå tingslag ur Västerbottens södra domsaga för att bilda en särskild jurisdik- tion under benämningen Umeå domsaga. Denna domsaga upphörde vid utgången av år 1964. Umeå landskommun inom Umeå domsaga samman- lades nämligen den 1 januari 1965 med Umeå stad och kom därvid att till- höra domkretsen för rådhusrätten i Umeå. Återstoden av Umeå domsaga förenades samtidigt med Västerbottens södra domsaga.
Kungl. Maj:t har den 19 december 1963 fastställt plan för indelning av Västerbottens län i kommuner. Länet, som fr. 0. m. den 1 januari 1967 består av 27 primärkommuner, har indelats i 12 kommunblock. Inget kommunblock har bildats över länsgräns. I Skellefteå- och Umeåregionernabryter emellertid kommunblocken den nuvarande domkretsindelningen. Skelleftå kommun- block består förutom av Skellefteå stad (24 609 inv.) av Burträsks (7 378 inv.) och Lövångers (3 671 inv.) landskommuner inom Västerbottens mellersta domsaga samt Bureå (4 583 inv.), Skellefteå (20 880 inv.), Byske (6 805 inv.) och Jörns (4 275 inv.) landskommuner inom Västerbottens norra domsaga. Umeå kommunblock omfattar, förutom staden Umeå, även Holmsunds köping (5.481 inv.) samt Hörnefors (3 342 inv.), Sävars (3 392 inv.) och Holmöns (223 inv.) landskommuner inöm Västerbottens södra domsaga.
I anslutning till kommunblocksindelningen skall enligt beslut av Kungl. Maj:t Bureå, Byske, Jörns och Skellefteå landskommuner den 1 januari 1967 sammanslås med Skellefteå stad. Vidare har Kungl. Maj:t beslutat att rådhusrätten i staden vid samma tidpunkt skall upphöra och stadens nu- varande område i judiciellt avseende förenas med Västerbottens norra domsaga, som därefter skall benämnas Skellefteå domsaga.
Västerbottens län är indelat i tre åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Lycksele, Skellefteå och Umeå. Även i Storuman och Vilhelmina finns åklagare stationerade. Lycksele åklagardistrikt (Doro— tea, Lycksele, Sorsele, Vilhelmina och Åsele kommunblock) sammanfaller med Västerbottens västra domsaga. Skellefteå åklagardistrikt (Skellefteå och Norsjö kommunblock) omfattar Skellefteå domsaga samt del av Väster— bottens mellersta domsaga. Umeå åklagardistrikt (Nordmalings, Roberts- fors, Vindelns, Vännäs och Umeå kommunblock) omfattar domkretsen för rådhusrätten i Umeå, Västerbottens södra domsaga samt del av Västerbottens mellersta domsaga.
Sedan Skellefteå kommunblock i sin helhet ombildats till kommun och med staden sålunda sammanlagts Burträsks och Lövångers landskommuner inom Västerbottens mellersta domsaga, återstår av domsagan endast Roberts- fors kommunblock (8 392 inv.). Sedan Umeå kommunblock ombildats till kommun, kommer att av Västerbottens södra domsaga återstå Nordmalings (8 702 inv.), Vindelns (8 492 inv.) och Vännäs (12 404 inv.) kommunblock. Ingendera domsagan får tillräckligt arbetsunderlag för en underrätt. Kom— mittén föreslår att antalet underrätter i länet begränsas till tre. Väster- bottens västra domsaga bildar oförändrad domkrets för en underrätt med kansli i Lycksele. Skellefteå domsaga bildar med Burträsks och Lövångers kommuner en domkrets med kansli i Skellefteå. Staden Umeå, Västerbottens södra domsaga samt Robertsfors kommunblock bildar domkrets för en un- derrätt med kansli i Umeå.
De föreslagna tre domkretsarna sammanfaller såväl med åklagardistrik- ten som med arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner och ERU:s kommun- blocksregioner. Domkretsarna anknyter således till den näringsgeografiska indelningen av länet. Den till folkmängden största av de tre domkretsarna blir Umeå domkrets, som den 1 januari 1966 hade 99 287 invånare. Med hänsyn till domkretsens storlek kunde möjligen övervägas att i Umeå— regionen bilda två domkretsar, den ena bestående av Umeå kommunblock och den andra av Nordmalings, Robertsfors, Vindelns och Vännäs kommun— block. En sådan uppdelning synes emellertid intevara befogad. Vid ingången av år, 1966 hade Umeå kommunblock 61 296 invånare och de övriga fyra blocken tillhopa 37 991 invånare. Motsvarande invånartal den 1 januari 1956 var för Umeå kommunblock 50 542 och för de andra kommunblocken 44 193. Med nuvarande befolkningsutveckling beräknas Umeå kommunblock år 1975 ha omkring 78 000 och övriga kommunblock omkring 31 000 invånare. Arbetsunderlaget i en domkrets omfattande endast de sistnämnda blocken skulle inte förslå till två ordinarie domare. Skulle två underrätter bildas i Umeåregionen kan för dem båda endast Umeå komma ifråga som kansliort. Att i detta fall ha två underrätter på samma ort kan inte anses motiverat. Västerbottens södra domsaga disponerar i Umeå ett tingshus, som uppför- des åren 1955—1958 för dåvarande Umeå domsaga. Ehuru tingshuset har en viss lokalreserv torde det dock knappast kunna inrymma en domstol, vars domkrets omfattar samtliga de fem kommunblocken i regionen. Däremot synes rådhuset, om det får i sin helhet disponeras för domstolsändamål, kunna förslå för en domstol av föreslagen storlek. Eventuellt kan, om så skulle behövas, utrymmena inom rådhuset kompletteras med de kanslilo- kaler, som nu förhyrs för Västerbottens mellersta domsagas räkning i en byggnad belägen i omedelbar närhet av rådhuset. _ Den till folkmängden minsta av de föreslagna domkretsarna blir Lycksele domkrets, som samman- faller med Västerbottens Västra domsaga. Folkmängden i domsagan har un- der de senaste tio åren sjunkit med omkring 6 000 personer. Domsagan sys—
selsätter emellertid tre domare och är för närvarande den till ytvidden största i riket.
Inget kommunblock har bildats över länsgräns och förslaget ansluter helt till länsindelningen. Kommittén har visserligen övervägt möjligheten att sammanföra Nordmalings kommunblock med den föreslagna Örnskölds- viks domkrets i Västernorrlands län för att på detta sätt ge denna dom- krets ett något starkare arbetsunderlag. Avståndet från blockets huvudort Nordmaling är ungefär lika stort till Örnsköldsvik som till Umeå (cirka 60 km). Även om en del av Nordmalings kommun har inriktning mot Örn- sköldsvik anses emellertid blocket i sin helhet tillhöra Umeå omland. Till- räckliga skäl att frångå länsindelningen har med hänsyn härtill inte ansetts föreligga.
Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget att Burträsk, * Nordmaling och Vindeln upphör att vara tingsställen. För invånarna i nu— 1 varande Burträsks kommun blir Skellefteå och ej som nu Umeå kansliort för underrätt. Landsvägsavståndet mellan centralorten Burträsk och Skel- lefteå är omkring 40 km. Landsvägsavståndet mellan Vindeln och Umeå är 57 km. _ I Burträsk finns ett tingshus uppfört i trä år 1918 och om- byggt år 1958. I Vindeln hålls ting i en av Degerfors kommun ägd fastig- | l
het som uppfördes år 1941. Lokalerna upplåts utan kostnad för tingslaget. I Nordmaling hålls ting i en av Nordmalings kommun ägd fastighet, som uppfördes år 1959.
Genomförandet
Lycksele domkrets överensstämmer helt med Västerbottens västra domsaga. Som tidigare nämnts förenas staden Skellefteå den 1 januari 1967 judi- ciellt med Västerbottens norra domsaga, som därefter benämnes Skellefteå domsaga. Sedan Burträsks och Lövångers kommuner av Skellefteå kom- munblock sammanlagt med staden är Skellefteå domkrets färdigbildad. När Burträsks och Lövångers kommuner genom sammanläggningen med staden Skellefteå frångår Västerbottens mellersta domsaga, förenas återstoden av domsagan med Västerbottens södra domsaga. Häradshövding— tjänsten i Västerbottens södra domsaga uppehålles för närvarande på för- ordnande under ledighet för den ordinarie innehavaren. Senast vid dennes avgång den 1 februari 1978 förenas domsagan judiciellt med Umeå stad till den föreslagna Umeå domkrets.
Norrbottens län
Åren 1670—1680 bildades nuvarande Västerbottens och Norrbottens län samt Torne och Kemi lappmarker i Finland en domsaga benämnd Västerbottens
Nuvarande domkretsar Antal domare Föreslagna domkretsar Antal domare Rådhusrättsstad 1. Luleå .................... 4 1. Bodens ................... 4 2. Gällivare .................. 6 Domsagor 3. Kalix .................... 4 2. Gällivare, Gällivare ........ 5 4. Luleå ..................... 4 3. Kalix, Kalix ............. 2 5. Piteå ..................... 3 4. Luleå, Boden ............. 5 5. Piteå, Piteå .............. 2 6. Torneå, Haparanda ....... 3
Folkmängd i hela länet: 259 824.
domsaga. År 1680 bestämde Kungl. Maj:t att Västerbottens domsaga skulle delas i det norra och södra kontraktet med var sin häradshövding. Dess- utom tillsattes en extra ordinarie domhavande för Västerbottens lappmar- ker under benämningen justitiarie. — Ett område ungefär motsvarande nuvarande Norrbottens län bildade därefter till år 1838 en domsaga, som till år 1820 benämndes Västerbottens norra domsaga och därefter till är 1838 Norrbottens domsaga. Torne och Kemi lappmarker, som tillhörde dom- sagan, avträddes år 1809 till största delen till Ryssland. Genom ett kejserligt brev år 1811 bildades på den finländska sidan av gränsen en ny domsaga »av den del av Västerbotten och Lappmarken, vilken genom fredstraktaten den 17 september 1809 frångått Sverige». Denna erhöll namnet Torneå domsaga.
Vid ingången av år 1839 delades Norrbottens domsaga i två domsagor; Norrbottens norra och Norrbottens södra. Den södra domsagan bestod av Luleå, Piteå och Råneå socknar samt Jokkmokks och Gällivare lapp— marker.
Vid 1876 års riksdag beslöts på Kungl. Maj:ts förslag en omreglering av domsagorna i Norrbottens län. Av Piteå tingslag i förening med Arvidsjaurs och Arjeplogs lappmarks tingslag bildades Piteå domsaga. Över— och Neder— luleå tingslag jämte Jokkmokks lappmark sammanfördes till en domsaga under namn av Luleå domsaga. Vidare förenades Råneå, de båda Kalixtings— lagen samt Gällivare lappmark till Kalix domsaga och slutligen bildades en fjärde domsaga, Torneå domsaga, av återstående tingslag i länet, nämligen Nedertorneå, Karl Gustavs tingslag med Haparanda stad, Övertorneå, Korpi— lombolo samt Pajala, Jukkasjärvi och Enontekis (Karesuando) lappmarker.
En omreglering av Kalix och Torneå domsagor ägde rum vid ingången av år 1904. Ur Kalix domsaga utbröts Gällivare tingslag och ur Torneå domsaga Enontekis (Karesuando) och Jukkasjärvi tingslag. Av dessa tre tingslag bildades en ny domsaga, som erhöll namnet Gällivare domsaga.
Staden Piteå förenades vid ingången av år 1941 judiciellt med Piteå domsaga.
Kungl. Maj:t har den 19 december 1963 fastställt plan för indelning
av Norrbottens län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 be— står av 23 primärkommuner, har indelats i 14 kommunblock. Inget block har bildats över länsgräns. Däremot har kommunblocksbildning i två fall skett över domkretsgräns. Bodens kommunblock, vars huvuddel är belägen inom Luleå domsaga, omfattar sålunda även Gunnarsbyns församling (1 676 inv.) inom Råneå kommun i Kalix domsaga. Och Luleå kommunblock består av dels rådhusrättsstaden Luleå dels Nederluleå landskommun (13 341 inv.) inom Luleå domsaga, dels den del av Råneå landskommun inom Kalix dom— saga, som motsvaras av Råneå församling (4 987 inv.).
Enligt beslut av Kungl. Maj:t skall det område av Råneå landskommun som motsvaras av Gunnarsbyns församling den 1 januari 1967 samman- läggas med Bodens stad och judiciellt överföras från Kalix domsaga till Luleå domsaga. Övriga till den 1 januari 1967 beslutade kömmunsamman- läggningar i länet berör inte domkretsindelningen.
Norrbottens län är indelat i sex åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Luleå, Gällivare, Kiruna, Boden, Piteå och Ha— paranda. Piteå och Haparanda åklagardistrikt består båda av två polis- distrikt. Inom Piteå åklagardistrikt är en åklagare stationerad i Arvids- jaur och inom Haparanda åklagardistrikt är en åklagare stationerad i Kalix. Indelningen i åklagardistrikt följer i huvudsak de nuvarande dom- ketsgränserna. Luleå åklagardistrikt omfattar dock hela Luleå kommun— block. Gällivare åklagardistrikt (Gällivare kommunblock) och Kiruna åklagardistrikt (Kiruna kommunblock) motsvarar tillsammans Gällivare domsaga. Bodens åklagardistrikt (Bodens och Jokkmokks kommunblock) omfattar efter den 1 januari 1967 Luleå domsaga utom Nederluleå kOm- 1111m. Piteå åklagardistrikt (Arjeplogs, Arvidsjaurs, Piteå och Älvsbyns kommunblock) motsvarar Piteå domsaga. Haparanda åklagardistrikt (Ha- paranda, Kalix, Pajala, Överkalix och Övertorneå kommunblock) omfat— tar Torneå domsaga samt Kalix domsaga utom Råneå landskommun.
Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 länet i sex A- -regioner med centralorter i Luleå, Piteå, Boden, Gällivare/Malmberget, Kiruna och Ha- paranda/Kalix. ERU har indelat länet i fyra kommunblocksregionel, näm- ligen Luleå/Boden-regionen (Luleå, Bodens och Jokkmokks kommun— block), Piteåregionen (Piteå, Älvsbyns, Arvidsjaurs och Arjeplogs kom- munblock), Kiruna/Gällivare- regionen (Pajala, Gällivare och Kiruna kom- munblock) samt Haparanda/Kalix- -regionen (Kalix, Överkalix, Haparanda och Övertorneå kommunblock).
Frånsett de ändringar som föranleds av att Bodens och Luleå kommun— block bildats över domkretsgräns ansluter den föreslagna domkretsin— delningen till den nuvarande med den avvikelsen att Kalix och Torneå domsagor föreslås skola sammanföras till en domkrets. Antalet domkret— sar minskar härigenom från sex till fem.
I södra delen av länet bildar nuvarande Piteå domsaga en näringsgeo—
grafisk enhet. Domsagan sammanfaller såväl med Piteå A—region som med Piteå kommunblocksregion. Den sammanfaller även med Piteå åkla- gardistrikt. Domsagan kan knappast utökas med angränsande områden. Med hänsyn till de stora avstånden synes domsagan ej heller kunna sam- manslås med någon angränsande domsaga till en större domstolsenhet. Landsvägsavståndet mellan kansliorten Piteå och tingsställena Arvidsjaur och Arjeplog är respektive 120 km och 208 km. Domsagan visar visser- ligen stagnerande befolkningstal men arbetsmängden är sådan att en domkrets av denna omfattning kan väntas komma att sysselsätta tre do— mare. 4— De föreslagna Bodens och Luleå domkretsar motsvarar i huvud- sak nuvarande Luleå domsaga och domkretsen för rådhusrätten i Luleå. Folkmängden i Bodens domkrets blir visserligen omkring 10 000 lägre än den för närvarande är i domsagan. Arbetsgöromålen, till vilka hör bl. a. handläggning av ett tämligen stort antal militära mål, kan dock beräknas komma att kräva fyra domare. Folkmängden i Luleå domkrets torde bli omkring 20 000 högre än vad den är i rådhusrättens nuvarande domkrets.
l länets norra del avses Gällivare domsaga skola oförändrad bilda dom- krets för en underrätt. Näringsgeografiska skäl kan visserligen anföras för att till domkretsen föra även Pajala kommunblock. Vidare har vissa delar av Jokkmokks kommunblock inriktning mot Gällivare. Centralorten Jokkmokk har således järnvägsförbindelse med Gällivare men ej med Boden, som föreslås som kansliort för Bodens domkrets till vilken Jokk- mokks kommunblock förts av kommittén. Såväl Pajala som Jokkmokks kommunblock är emellertid även längs floddalarna inriktade söderut, Pajala kommunblock längs Tornedalen mot Haparanda och Jokkmokks kommunblock längs Lule älvdal mot Boden och Luleå. Betänkligheter kan för övrigt resas mot att vidga Gällivare domsaga, som redan nu har myc- ket stor ytvidd och en betydande arbetsbörda. Med hänsyn till de stora avstånden torde det vara nödvändigt att bibehålla både Pajala och Jokk- mokk som tingsställen i en ny underrättsorganisation. Att tillföra Gälli- vare domsaga ytterligare tingsställen, vilket alltså bleve följden om Pajala och Jokkmokks kommunblock lades under domsagan, skulle bli betungande.
Vad beträffar östra delen av länet brukar i regionala sammanhang Kalix- och Haparandaområdena sammanföras. Torneå domsaga utom Pajala kommunblock och Kalix domsaga utom Råneå kommun bildar således en A—region enligt arbetsmarknadsstyrelsens indelning, och en- ligt ERUzs indelning bildar samma områden en kommunblocksregion. De båda domsagorna utgör vidare gemensamt ett åklagardistrikt. Befolknings- utvecklingen inom denna del av länet visar fortgående minskning. Arbets- mängden i de två domsagorna är inte större än att den 0111 domsagorna sammanslås bör väl kunna bemästras av fyra domare. Mot en sådan sam- manslagning talar egentligen endast den omständigheten att såväl Kalix som Haparanda med visst fog kan göra anspråk på att även i fortsätt—
ningen ha tillgång till underrättskansli på orten. Landsvägsavståndet mellan Kalix och Haparanda är emellertid inte mer än 53 km. Redan nu förekommer ett samarbete mellan de båda domsagorna genom att do— mare i Torneå domsaga understundom handlägger mål i Kalix domsaga. Att den ena av orterna förlorar sitt underrättskansli — det förutsätts att den för detta fall dock besvaras som tingsställe —— kan knappast anses inne- fatta olägenheter av sådant slag, att en eljest ändamålsenlig domkretsregle- ring därför måste underlåtas.
Beträffande kansliorter och tingsställen kan tvekan råda i valet mellan Kalix och Haparanda som kansliort för en underrätt vars domkrets om— fattar båda orterna. Folkmängden i de båda nuvarande domsagorna är unge- fär lika stor med någon övervikt för Kalix domsaga, som vid ingången av år 1966 hade 32 480 invånare mot Torneå domsaga 31 115 invånare. Under den senaste 10-årsperioden har folkmängden i vardera domsagan sjunkit med omkring 4000 personer. Antalet slutligen handlagda mål är något större i Torneå domsaga än i Kalix domsaga medan däremot antalet inskrivnings- ärenden är större i Kalix domsaga. Tätorten Kalix har för närvarande om- kring 5 000 invånare och tätorten Haparanda omkring 4 000. Kalix kommun- block (Nederkalix och Töre landskommun) har drygt 18 000 invånare och Haparanda kommunblock (Haparanda stad samt Nedertorneå och Karl Gustavs landskommuner) drygt 9 000. Enligt beslut av Kungl. Maj:t skall båda kommunblocken den 1 januari 1967 ombildas till kommuner. Kalix domsaga omfattar även Överkalix kommunblock (7 518 invånare). I moti- veringen till kommunblocksindelningen har beträffande Överkalix kommun- block uttalats, att skulle till följd av bl. a. det minskade arbetskraftsbehovet i skogs— och jordbruket kommunens förutsättningar att ensam svara för de primärkommunala uppgifterna framdeles komma att vara otillräckliga, torde med hänsyn till den spontana inriktningen kommunen böra samman- föras med Kalixblocket. Inom Torneå domsaga är även Övertorneå och Pajala centralorter för kommunblock. Kalix är således en mer dominerande centralort än Haparanda.
Mellan näringslivet i Kalix och Haparanda råder stor skillnad. Medan Kalix befinner sig i stark industriell utveckling uppbärs näringslivet i Hapa— randa huvudsakligen av servicebetonade hantverks- och trafikföretag samt av grossist- och detaljhandel. Även på skolväsendets område föreligger skillnad. Grundskola och allmänbildande gymnasium finns på båda orterna men skolväsendet i Kalix är mer differentierat. Ifrågavarande förhållande liksom också att sjukvården är mera utbyggd i Kalix än i Haparanda kan ha betydelse för rekrytering.
Som skäl/för att en underrätt fortfarande bör vara stationerad i Hapa— randa kan åberopas stadens belägenhet i ett tvåspråkigt gränsområde. Att en del av befolkningen i Tornedalen är tvåspråkig och gärna använder den tornedalsfinska dialekten som vardagsspråk synes emellertid i detta sam-
manhang inte höra tillmätas avgörande betydelse. Nämnda del av befolk- ningen behärskar om också ej undantagslöst så dock i regel även svenska språket. Det kan jämväl nämnas, att tvåspråkighet förekommer även i Karesuando och delar av Kiruna, som tillhör Gällivare domsaga, samt att vid tillsättande av domartj änst inte krävs färdighet i finska språket vare sig i Torneå eller i Gällivare domsaga.
Om till förmån för Haparanda kan anföras att staden är en gränsort, bör å andra sidan uppmärksammas att den är belägen i ytterkanten av det område, som avses skola bilda den nya domkretsen. En förläggning av kansliet till Haparanda i stället för till Kalix skulle innebära betydande nackdelar för befolkningen inom det vidsträckta område, som utgör Över- kalix kommun, medan det för befolkningen i exempelvis Övertorneå och Pajala avståndsmässigt spelar mindre roll, vilken av bägge orterna som blir kansliort.
Ej heller den omständigheten att Haparanda nyligen utsetts att vara kansliort för åklagarmyndigheten torde i sammanhanget vara av större vikt. En åklagare är som förut nämnts stationerad i Kalix. Några olägen- heter av betydelse torde inte behöva uppkomma av att åklagarmyndigheten och underrätten har skilda kansliorter.
Det nuvarande tingshuset i Kalix rymmer inte den av kommittén för- ordade större underrätten. Även om, vilket från kommunens sida ställts i utsikt, andra eller ytterligare lokaler tills vidare kan upplåtas för ändamålet torde i framtiden ett nytt tingshus bli erforderligt. I Haparanda finns ett tillfredsställande tingshus, vars nedre våning emellertid f.n. disponeras av polisväsendet. För att tingshuset skall kunna erbjuda tillräckliga ut- rymmen för den utökade domkretsen förutsätts att nytt polishus uppförs. Vare sig kansliet förläggs till Haparanda eller till Kalix blir alltså nybyggnad aktuell, antingen av ett polishus i Haparanda eller av ett tingshus i Kalix. Styrelsen för de tingshusbyggnadsskyldige i nuvarande Nederkalix och Töre kommuner har i skrivelse till kommittén meddelat, att den beslutat föreslå de tingshusbyggnadsskyldiga att om beslut fattas om kansliets förläggande till Kalix ställa erforderliga lokaler där till den nya underrättens förfogande. Motsvarande utfästelse har styrelsen även gjort beträffande lokaler för åkla- garväsende och rättshjälpsanstalt.
Domstolskommittén har efter övervägande av de olika synpunkter som sålunda kan anläggas stannat för att föreslå Kalix som kansliort i den nya domkretsen.
I övrigt innebär förslaget beträffande kansliorter och tingsställen i för- hållande till nuvarande ordning endast att Rånbyn (35 km från kansliorten Luleå) och Gammelstad (11 km från Luleå) upphör att vara tingsställen. I Rånbyn hålls nu tingi kommunalhuset. I Gammelstad hålls ting i en byggnad som ägs av Nederluleå kommun.
Som tidigare nämnts förenas den 1 januari 1967 den del av Råneå lands- kommun som motsvaras av Gunnarsbyns församling inom Kalix domsaga judiciellt med Luleå domsaga. När den del av Luleå domsaga som ingår i Luleå kommunblock sammanläggs med Luleå stad får Bodens domkrets föreslagen omfattning. Sedan även den del av Luleå kommunblock, som be- står av Råneå församling i Kalix domsaga, sammanlagt med Luleå är Luleå domkrets färdigbildad.
Gällivare och Piteå domkretsar sammanfaller helt med nuvarande Gäl- livare och Piteå domsagor.
När häradshövdingtjänsten i någon av Kalix och Torneå domsagor blir ledig — nuvarande innehavare är födda den 23 februari 1918 respektive den 14 juni 1917 —— sammanläggs domsagorna. Sedan Råneå församling överförts till Luleå stad är Kalix domkrets färdigbildad.
KAPITEL 4
Förslag till lagstiftning om utvidgning av rådhusrätts domkrets
Tidigare förslag och överväganden
Enligt 1 kap. 1 5 rättegångsbalken är som i annat sammanhang erinrats allmän underrätt på landet och i stad, som hör till domsaga, häradsrätt samt i annan stad rådhusrätt. Domsaga utgör ett tingslag. Är domsaga myc- ket vidsträckt eller finns eljest synnerliga skäl därtill, må i domsaga vara två eller flera tingslag. Tingslag är häradsrättens domkrets. Om indelning i tingslag förordnar Kungl. Maj:t.
Häradsrätts domkrets kan således omfatta såväl lands- som stadsområde, under det att rådhusrätts domkrets är begränsad till staden och automa- tiskt följer de ändringar som stadsområdet undergår. Begränsningen till stadsområdet har sin naturliga historiska förklaring däri att stad med råd- husrätt till den 1 januari 1965 varit skyldig att hålla rådhusrätten.
Förändringar i domkretsindelningen sker antingen genom s. k. domsago- reglering, som innebär, att Kungl. Maj:t beslutar om sammanslagning, del- ning eller annan förändring av domsagor, eller genom att Kungl. Maj:t _ numera jämlikt lagen den 20 november 1964 med vissa bestämmelser an— gående stads förenande med domsaga -; förordnar att stad judiciellt skall förenas med domsaga.
Som nämnts i det föregående har domstolskommittén funnit att det för genomförandet av en ändamålsenlig domkretsindelning är av värde att möjlighet öppnas att utsträcka rådhusrätts domkrets till att omfatta om- råde utanför staden.
Frågan har behandlats av stadsdomstolsutredningen i dess förut nämnda betänkande Underrätterna (s. 113). Stadsdomstolsutredningen, som för- ordade att rådhusrätterna förstatligades, ansåg att både rådhusrätt och hå- radsrätt även därefter borde bestå med sina hittillsvarande skilda domför- hetsregler. Rådhusrätt borde således också i framtiden ha juristkollegial sammansättning vid särskild huvudförhandling i tvistemål, under det att häradsrätt vid dylik handläggning skulle ha sammansättningen lagfaren ordförande och nämnd. Rådhusrätt borde dock bibehållas endast i stad, där göromålen beredde sysselsättning åt borgmästare och minst två rådmän. I övriga magistratsstäder borde rådhusrätten ombildas till häradsrätt och staden tillhöra domsaga. Den allmänna regeln borde därför vara att råd—
husrätts domkrets begränsas till staden. Regeln borde dock inte göras un— dantagslös. Stundom kunde en utökning av rådhusrätts domkrets medföra bekvämare tillgång för allmänheten till domstols- och domarkansli. I andra fall kunde en sådan utvidgning innebära domstolsorganisatoriska fördelar. Arbetstyngda och svårskötta domsagor, som gränsade till stad med rådhus- rätt, kunde beredas lättnad i arbetsbördan, om t. ex. tätbebyggelse i stadens närhet införlivades med rådhusrättens domkrets. Ett sådant införlivande kunde också underlätta en omreglering av domsagor, som var för små för att bereda häradshövdingen full sysselsättning. Då dylika särskilda skäl talade för en utvidgning av rådhusrätts domkrets att omfatta kommun i närheten av staden, borde Kungl. Maj:t äga besluta därom. I överensstäm- melse härmed föreslog stadsdomstolsutredningen bl. a. sådan ändring i 1 kap. 1 5 rättegångsbalken att, om särskilda skäl var därtill, rådhusrätts domkrets kunde utsträckas att omfatta kommun i närheten av staden. En av utredningens ledamöter, överlantmätaren Valfrid Larsson, ansåg sig dock inte kunna biträda förslaget, huvudsakligen på den grund att nämn- dens medverkan i tvistemålsrättsskipningen ej borde begränsas.
I remissyttrandena över stadsdomstolsutredningens förslag förordades i allmänhet, att samtliga underdomstolar gjordes helt likformiga i fråga om domförhet. Vid behandlingen av domkretsfrågan uppehöll sig remissinstan- serna framför allt vid spörsmålet, hur stora framtidens domkretsar lämp- ligen borde vara. Endast i ett mindre antal remissyttranden berördes för- slaget, att rådhusrätts domkrets skulle kunna utvidgas med kommun i när— heten av staden. Av dem som uttalade sig i frågan fann hovrätten för Övre Norrland det välgrundat att behålla rådhusrätt endast i städer, där de egentliga domargöromålen beredde arbete åt borgmästaren och två råd- män. För att i möjligaste mån bevara den kollegiala domstolsorganisatio- nen borde enligt hovrättens mening i gränsfall undersökas, om inte erfor- l |
derligt arbetsunderlag för rådhusrätten kunde erhållas genom att dess domkrets utvidgades att omfatta angränsande kommun. Hovrätten biträdde således utredningsförslaget rörande rådhusrätts domkrets. Rådhusrätten i Södertälje utgick från att läget på flera håll kunde vara sådant, att det kunde befinnas lämpligt att utsträcka rådhusrätts domvärjo utanför sta- den. Så snart rådhusrätterna förstatligats, förelåg ej heller något princi— piellt hinder mot en dylik anordning. På grund härav föreslog rådhus- rätten att i anslutning till förstatligandet genomfördes sådan ändring i rät- tegångsbalken, att rådhusrätts domkrets kunde omfatta även de] av om- givande bygd. För den händelse sedermera skulle inrättas underrätter av enhetlig typ, kunde den nu angivna ordningen i varje fall få tillämpning under en övergångstid, räknad från rådhusrätternas förstatligande. I sam- ma riktning uttalade sig bl. a. rådhusrätten i Kalmar (majoriteten) samt rådhusrätterna i Varberg och Östersund. Jämväl Föreningen Sveriges hä- radshövdingar tillstyrkte förslaget, att i särskilda fall en rådhusrätts dom-
krets även skulle kunna omfatta landsbygden i närheten av staden. Stats- kontoret, som inte fann anledning till erinran mot vad utredningen för- ordat i fråga om rådhusrätts domkrets, framhöll att det i en del fall torde visa sig lämpligt att, för vinnande av en ändamålsenlig organisation, råd- husrätts domkrets utvidgades att omspänna angränsande domsaga eller del därav. Inte heller kammarkollegiet hade något att invända mot att rådhus- rätts domkrets i undantagsfall fick innesluta även område utanför stadens gräns. Enligt kollegiets mening kunde det måhända vara önskvärt, att det landsbygdsområde, som skulle tillhöra rådhusrättens domkrets, inte nöd— vändigtvis behövde omfatta hel kommun utan att det också kunde utgöras av en eller flera församlingar inom den angränsande kommunen. Rådhus- rätten i Hälsingborg anmärkte att, därest det ifrågavarande förslaget till ändring av 1 kap. 1 & rättegångsbalken genomfördes, jämväl 4 kap. 5 5 andra "stycket i samma balk borde ändras till att avse fördelning av nämn- demännens antal mellan olika kommuner inte endast i domsaga utan även beträffande sådan rådhusrätt, som omfattade flera kommuner. Övervägande kritiska synpunkter på utredningsförslaget kom till uttryck i yttrande från länsstyrelsen i Kalmar län. Däri erinrades om de genomgripande föränd- ringar avseende stadskommunernas omfattning och folkmängd som kunde inträda, om de indelningssakkunnigas förslag rörande principerna för en ny kommunindelning godtogs av statsmakterna. Om så blev fallet, torde enligt länsstyrelsens åsikt anledning saknas att tillerkänna Kungl. Maj:t befogenhet att, då särskilda skäl talade för en utvidgning av rådhusrätts jurisdiktionsområde att avse kommun i stadens närhet, meddela beslut där— om. Vidare torde efter en ny kommunindelning åtskilliga av de nuvarande magistratstäderna, som ifrågasatts skola läggas under landsrätt, erhålla den storlek att de kom att fylla även utredningens krav på arbetsunderlag för en rådhusrätt.
I betänkandet Rådhusrätternas förstatligande (s. 217) intog domstols"- kommrittén en närmast negativ inställning till att för den tid, som förflyter innan en likformig underrättsorganisation genomförts och nuvarande skill- nad i judiciellt avseende således upphör, vidta ändringar i gällande judi- ciella indelningsregler. Kommittén uttalade bl. a. att, såvitt kommittén fun- nit, det för närvarande inte förelåg något mera påtagligt behov av den ifrå- gavarande reformen.
I remissyttranden över domstolskommitténs betänkande togs frågan upp till behandling endast av hovrätten över Skåne och Blekinge samt Sveriges juristförbund. Båda dessa remissinstanser förordade att i syfte att under- lätta en lämplig domkretsindelning under tiden mellan rådhusrätternas förstatligande och fram till dess underrätterna blivit enhetliga en reform genomfördes av innehåll att rådhusrätts domkrets skulle kunna utsträckas att även omfatta landsbygd.
Domstolskommittén
Under arbetet med den översyn av domkretsindelningen som nu gjorts har det framgått att som följd av kommunblocksbildningarna ändringar i den kommunala indelningen kan väntas ske i mycket stor omfattning och av- sevärt snabbare än en enhetlig underrättsorganisation kan antas komma till stånd. En ny domkretsindelning i enlighet med kommitténs förslag för- utsätter i åtskilliga fall, att stad med rådhusrätt och annan kommun förs samman under gemensam underrätt. Det måste anses uteslutet i varje fall beträffande de större städerna att för sådant sammanförande begagna den form som f. n. är den enda möjliga, nämligen landsrättsförläggning av staden. Ändras inte den nuvarande lagstiftningen så att möjlighet även ges att i stället lägga den andra kommunen under stadsrätt kommer genom— förandet av en ny domkretsindelning inte bara att fördröjas utan också att försvåras i andra avseenden på sätt framhållits i det föregående.
Den översyn av de judiciella indelningsreglerna som kommittén med hänsyn härtill företagit berör såväl rättegångsbalken som ett flertal andra lagar och författningar. När underrättsorganisationen blir enhetlig och skillnaden i judiciellt avseende mellan land och stad således upphör måste de ifrågavarande bestämmelserna överses ånyo. Kommittén har därför sökt att begränsa ändringarna nu till de minsta möjliga. Ändringsförslagen bi- fogas betänkandet. Den närmare motiveringen till förslagen redovisas i det följande.
Förslaget till ändring i rättegångsbalken
1 kap.
1 &. Liksom stadsdomstolsutredningen föreslår kommittén att huvudstadgandet rörande utsträckning av rådhusrätts domkrets till att omfatta område utan- för staden upptas i förevarande paragraf. Enligt stadsdomstolsutredningens förslag skulle särskilda skäl fordras för en dylik indelningsändring. Med kommitténs inställning till domförheten vid särskild huvudförhandling i tvistemål och inför den övergång, som kan förutsättas komma att ske till enhetlig underrättsorganisation, saknas anledning till denna begränsning. Domkretsens omfattning bör helt bestämmas av möjligheterna att få till stånd en lämplig domkretsindelning. I likhet med stadsdomstolsutred- ningen anser kommittén att till rådhusrätts domkrets inte bör kunna föras del av kommun. Det förekommer visserligen enligt kommunblocksindel- ningen i flera fall, att del av kommun, som motsvarar församling, avses
skola sammanläggas med stad, som har rådhusrätt. Behovet av att kunna göra sådan sammanläggning tidigare i judiciellt än i kommunalt hänseende kan dock inte anses vara så stort, att det motiverar den avsevärt mera komplicerade reglering som i detta fall skulle bli nödvändig. Däremot bör möjligheten till utökning av rådhusrätts domkrets inte begränsas till att avse endast landskommun. Även om det vanligen torde vara fråga om sådan kommun, är också sammanläggning med annan stad eller köpng i vissa fall tänkbar. Som exempel kan nämnas att kommitténs förslag till domkretsindelning innebär, att rådhusrättens i Hälsingborg domkrets ut- ökas med staden Höganäs och köpingen Bjuv samt att rådhusrättens i Borås domkrets utökas med staden Ulricehamn samt köpingarna Kinna och Svenljunga. I stadsdomstolsutredningens förslag sägs att kommun, som skall förenas med rådhusrätts domkrets, skall ligga i närheten av staden. Att så bör vara fallet torde ligga i sakens natur och inte behöva anges särskilt.
Det föreslagna stadgandet har getts formen av tillägg till första stycket. Enligt andra stycket är för domsagornas del domkrets liktydigt med tings- lag. För närvarande finns i 14 domsagor mer än ett tingslag. Tingslagen är bärare av tingshusbyggnadsskyldigheten. Som förut nämnts vann kom- mitténs förslag att staten skulle överta lokalhållningen för de allmänna underrätterna inte Kungl. Maj:ts bifall. I propositionen angående huvud- mannaskapet för rådhusrätterna m. m. ( 1964:156 ) föreslogs i stället (s. 48) att tingslagens nuvarande skyldigheter i fråga om lokalhållningen för häradsrätterna tills vidare skulle bibehållas och att stad med rådhusrätt skulle ha skyldigheter i fråga om lokalhållning i samma omfattning som tingslag. Kommittén har under dessa förhållanden ansett sig inte höra f. n. föreslå någon ändring i de bestämmelser om tingslag som nu gäller. Även efter domsagoregleringar i enlighet med kommitténs indelningsförslag blir det alltså möjligt att ha två eller flera tingslag i samma domsaga. Fråga om uppdelning av domsaga på detta sätt kommer liksom hittills att bero på särskilt beslut av Kungl. Maj:t.
Möjligheten att utöka rådhusrätts domkrets med annan kommun än staden bör medföra att Kungl. Maj:t får samma befogenhet att bestämma domkretsen för rådhusrätt som den Kungl. Maj:t enligt tredje stycket av förevarande paragraf nu har att bestämma omfattningen av tingslag. Stad- gandet i fråga har därför utvidgats att innefatta ett allmänt bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om indelning i domkretsar.
12 5.
Som en följd av ändringen i 1 & bör uttrycket »stad med rådhusrätt» utbytas mot »rådhusrätts domkrets». Motsvarande ändring torde böra göras i den med stöd av förevarande paragraf utfärdade kungörelsen den 10 juli 1947 om antalet nämndemän i städer med rådhusrätt. Förslag till sådan författningsändring har inte upprättats.
Enligt detta lagrums andra stycke skall rådhusrätt sammanträda i sta— den men må, om särskilda skäl är därtill, sammanträde hållas på annan ort-.
För häradsrätterna gäller enligt 1 kap. 6 5 att Kungl. Maj:t bestämmer vilken eller vilka orter som skall vara tingsställe. Enligt 7 & sista stycket sam- ma kapitel förordnar Kungl. Maj:t om tingsordning.
Om enligt kommitténs förslag stad med rådhusrätt och annan kommun förenas i gemensam domkrets kan, såsom framgår av Bilaga B, behov "före- ligga av regelbundna domstolssammanträden även utanför staden. Den möj- lighet rådhusrätt enligt förevarande stadgande har att hålla sammanträde på annan ort än staden, kan inte utnyttjas för att täcka ett dylikt behov. Lagrummet synes därför böra ändras så att Kungl. Maj ;t med avseende på rådhusrätt får motsvarande befogenhet som beträffande häradsrätt att be- stämma sammanträdesorter. För flertalet av de rådhusrätter, vilkas dom- kretsar föreslås omfatta jämväl annan kommun än staden, torde visserligen behov av att domstolen regelmässigt sammanträder på annan ort aktuali- seras först så långt fram i tiden att en enhetlig underrättsorganisation kan tänkas då vara genomförd. Frågan kan emellertid få praktisk betydelse även under de närmaste åren.
Kommittén föreslår som huvudregel att rådhusrätt skall sammanträda inom domkretsen. För det fall att domkretsen omfattar flera kommuner, bör Kungl. Maj :t äga bestämma å vilken eller vilka orter allmän rättegångs- dag skall hållas. Kungl. Maj:t måste därmed vara befogad jämväl att be- stämma när allmän rättegångsdag skall hållas på de olika sammanträdes4 orterna inom rådhusrättens domkrets. Möjligheten att, om särskilda skäl är därtill, hålla sammanträden utanför domkretsen bör behållas.
16 5.
Enligt förevarande lagrum skall för domsaga å tingsställe eller annan ort, som Kungl. Maj:t bestämmer, samt i stad med rådhusrätt finnas häkte. Vi- dare stadgas befogenhet för Kungl. Maj:t att förordna om gemensamt häkte för flera domsagor eller för domsaga och stad samt om särskilda häktnings- domare. .
Den föreslagna möjligheten att utvidga rådhusrätts domkrets gör det väl i och för sig inte nödvändigt att ändra lagrummet. Det bör emellertid över- vägas att i detta sammanhang upphäva paragrafen såsom saknande bety- delse. Ifrågavarande bestämmelse tillkom då hållande av häkte var en kom- munal angelägenhet. Fr. o. m. den 1 januari 1965 har ansvaret för förvaring av häktade och organisationen m. m. härför övertagits av staten (prop. 1964: 100; SU 1964: 114; rskr 1964: 259). I den mån häradshäkte eller stadshäkte alltjämt finns, torde de sällan eller aldrig komma till användning för sitt ändamål. Något praktiskt behov att behålla dylika häkten föreligger inte. Bestämmelserna om dem i rättegångsbalken bör alltså kunna utgå. '
Det i lagrummet upptagna bemyndigandet för Kungl. Maj:t att förordna om särskild häktningsdomare synes likaledes vara obehövligt. Det är inte känt att det någonsin utnyttjats.
På grund av det anförda förslår kommittén att lagrummet i sin helhet skall upphöra att gälla.
Kommittén erinrar att begreppen häradshäkte och stadshäkte förekom- mer även i kungörelsen den 25 april 1958 med vissa föreskrifter om allmän- na häkten och polisarrester samt kungörelsen den 25 april 1958 om tillämp- ning av lagen 5. (1. om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. Vidare erinras om stadgandena angående häradsfängelser i 26 kap. 4 5 byggninga- balken samt i lagen den 5 juni 1909 angående skyldighet att deltaga i kost- naden för byggnad och underhåll av tingshus och häradsfängelse.
4 kap.
5 5.
Som följd av den föreslagna ändringen av 1 kap. 1 5 har i andra stycket av-förevarande paragraf »tingslag» ersatts med det mera omfattande be- greppet »domkrets». Vidare har i fjärde stycket >>stad med rådhusrätt» utbytts mot »rådhusrätts domkrets».
Övergångsbestämmelser Ändringen i 1 kap. 1 5 återverkar, förutom på ovan behandlade lagrum i rättegångsbalken, även på bestämmelser i ett stort antal andra lagar och författningar. I en del av dessa har, såsom framgår av de bilagda författ- ningsförslagen, ändringar föreslagits. I de fall då detta ej skett, trots att någon form av reglering synes erforderlig, har kommittén ansett denna reglering enklast ske genom generella bestämmelser. Kommittén förslår att dessa meddelas i form av övergångsbestämmelser till ändringarna i rätte- gångsbalken. Förfaringssättet med generella bestämmelser har den för- delen att man även när fall, som är i behov av reglering men som till även- tyrs inte uppmärksammats. De lagar och andra författningar som åsyftas med bestämmelserna innehåller med vissa variationer uttryck som »lan- det», >>stad» eller >>stad med rådhusrätt». Som exempel kan nämnas föl- jande stadganden:
14 kap. 1 & giftermålsbalken , 2 51 förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom,
4 5 andra stycket, 10 5, 23 5, 38 5 första stycket, 45 5 andra stycket och
1 Bestämmelsen i 2 & lagfartsförordningen — enligt vilken lagfart skall sökas å landet sist å den inskrivningsdag, som infaller näst efter sex månader, och i stad inom tre månader sedan fånget skedde— har i rättspraxis tolkats så att beträffande fastighet i stad under landsrätt tiden för sökande av lagfart skall vara den för lagfart å landet föreskrivna (NJA I 1957 s. 725). '
38 5 första stycket lagen den 10 maj 1901 om inteckning i fartyg, 2 kap. 11 5 första stycket lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom,
14 & lagen den 12 maj 1917 om expropriation, 16 å andra stycket lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall för nytt- j anderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,
5 5 första stycket lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal,
3 5 första stycket, 7 & fjärde stycket och 10 5 andra stycket lagen den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet,
2 5 första stycket, 3 5 andra stycket, 5 5 första stycket och 12 5 första stycket lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handlägg- ning av inskrivningsärenden,
2 & kungörelsen den 18 november 1932 angående inskrivningsdomare och inskrivningsdagar,
36 5 första stycket lagen den 2 juni 1933 om ägofred. Förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning samt lagarna den 20 juni 1924 om viss panträtt i spannmål och den 30 juni 1942 om viss panträtt i spånadslin och hampa upphör att gälla då lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsinteckning träder i kraft. Enligt denna torde några komplikationer i nu förevarande hänseende inte uppkomma.
Övergångsbestämmelserna omfattar alla föreskrifter som reglerar skyl- dighet, behörighet eller befogenhet för underrätt, underrättsdomare eller inskrivningsdomare eller som gäller tidsfrist, inom vilken åtgärd skall vid- tas hos sådan myndighet. Föreskrifter som saknar direkt anknytning till. underrätt, domare i underrätt eller underrätts domkrets avses däremot inte genom den föreslagna lagstiftningen få annan innebörd än tidigare. Oaktat t. ex. det i byggnadslagen den 30 juni 1947 meddelas särskilda planbestäm- melser för stad, vissa stadsliknande samhällen och landet i övrigt bör så— ledes den omständigheten att landskommun eller köping tillförs rådhus- rätts domkrets inte medföra att andra planbestämmelser än de dittills till- lämpade blir gällande för kommunen. Andra exempel kan hämtas i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad och lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet. Tillämpningsområdena för de materiella be- stämmelser om fastighetsbildning som dessa lagar ger för städer, s. k. fas- tighetsregistersamhällen och landet i övrigt torde icke böra påverkas av om exempelvis en landskommun tillförs rådhusrätts domkrets. Är jorddel- ningslagens bestämmelser om fastighetsbildning tillämpliga då indelnings- ändringen sker, bör de gälla även i fortsättningen om ej annorlunda för- ordnas. Beträffande gode män framgår av 6 kap. 15 & fastighetsbildnings- lagen, att bestämmelserna härom i 6 kap. 4 & samma lag gäller endast stad.
I annan kommun än stad torde därför motsvarande bestämmelser i jord— delningslagen vara tillämpliga, och detta även om kommunen tillförs råd- husrätts domkrets. Däremot bör rådhusrätt vara ägodelningsrätt också inom sådan del av domkretsen, som utgörs av annan kommun än staden. Kommittén återkommer till sistnämnda spörsmål vid behandlingen av för- slaget till ändring i jorddelningslagen.
Det förhållandet att inte alla föreskrifter som hänför sig till »landet» eller >>stad med rådhusrätt» eller liknande bestämning åsyftas har i lag- texten uttryckts på det sättet att en förutsättning för tillämpning av de föreslagna bestämmelserna skall vara att annat ej framgår av omständig-' heterna.
Förslaget till lag med vissa bestämmelser angående ändrad domkretsindelning
Bestämmelser om landsrättsförläggning av stad finns f.n. i lagen den 20 november 1964 med vissa bestämmelser angående stads förenande med domsaga. Denna lag innehåller bemyndigande för Kungl. Maj:t att dels för- ordna om att rådhusrätt skall upphöra och att staden i judiciellt avseende skall förenas med domsaga, dels i anslutning till sådant förordnande ge erforderliga föreskrifter med avseende å stadens rättigheter och skyldig- heter i förhållande till tingslaget samt utfärda de bestämmelser i övrigt, till vilka stadens förening med domsagan må föranleda.
Med hänsyn till den föreslagna möjligheten att utvidga rådhusrätts dom- krets att omfatta annan kommun än staden bör lagen den 20 november 1964 ersättas med en lag som är tillämplig på varje fall av ändrad dom;- kretsindelning. Kommittén föreslår således ett generellt bemyndigande för Kungl. Maj :t att, då allmän underrätts domkrets ändras, ge erforderliga föreskrifter angående berörda tingslags och kommuners rättigheter och skyldigheter i förhållande till varandra samt utfärda de bestämmelser i övrigt, som föranleds av indelningsändringen. Något särskilt bemyndigande att förordna om att rådhusrätt skall upphöra torde inte behövas. Sådant bemyndigande måste anses innefattat i det föreslagna stadgandet i 1 kap. 1 & sista stycket rättegångsbalken enligt vilket Kungl. Maj :t förordnar om indelningen i domkretsar.
Förslaget till ändring i lagen med vissa bestämmelser angående statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna
Stadsdomstolsutredningen föreslog i betänkandet Underrätterna en särskild lag om skyldighet att hålla tingshus och rådhus (s. 267), vari bl. a. gavs bestämmelser som dels motsvarade innehållet i 3 5 förevarande lag, dels reglerade nämnda skyldighet, om domkretsen omfattade flera kommuner. I sistnämnda hänseende föreslog utredningen bl. a., att sådan skyldighet
skulle åvila samtliga kommuner i domkretsen, om ej av särskilda skäl Kungl. Maj:t förordnade att skyldigheten skulle åvila endast vissa kom- muner. Kostnaderna skulle gäldas av kommunerna gemensamt och, om ej särskilda skäl var till annat, fördelas mellan kommunerna. I fråga om så- dan fördelning ansåg utredningen (s. 214), att i huvudsak de grunder borde tillämpas, efter vilka kostnaderna för domsagas kansli fördelades på olika tingslag enligt lagen den 18 juni 1942 om bestridande av kostnaderna för domsagas kansli. Slutligen borde det i princip tillkomma de berörda kommunerna att bestämma om formerna för handhavande av skyldigheten att hålla domstolslokaler.
Den reglering som stadsdomstolsutredningen sålunda föreslagit av frågan om skyldigheten att hålla domstols lokaler, då en domkrets omfattar flera kommuner, synes utgöra en godtagbar lösning för det fall varom nu är fråga eller att flera kommuner ingår i domkretsen för rådhusrätt.
Kommittén föreslår att stadgande av denna innebörd intas i 3 g föreva- rande lag. För att förebygga en tolkning, enligt vilken nytillkommande kommun skulle vara skyldig att delta i samtliga efter den 1 januari 1965 uppkomna kostnader för domstolslokaler i rådhusrätts domkrets, bör tids- angivelsen i lagrummets första stycke, som numera är utan betydelse, utgå.
Förslaget till ändring i föräldrabalken
Ändringarna följer direkt av den föreslagna ändringen i 1 kap. 1 & rätte- gångsbalken.
Vad gäller förslaget till ändrad lydelse av 19 kap. 3 5 har det inte ansetts nödvändigt att ta hänsyn till att enligt 2 5 samma kapitel i Stockholm skall finnas överförmyndarnämnd i stället för överförmyndare. Frågan om för- ening av Stockholms stad med annan kommun till ett överförmyndardistrikt torde sakna praktisk betydelse. Man synes knappast behöva räkna med att Stockholms stad utvidgas i judiciellt hänseende utan samband med inkorpo- rering.
Förslaget till ändring i förordningen i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva
Enligt 1 5 förevarande förordning skall avhandling om lösörekö-p för att det köpta skall skyddas från utmätning för säljarens skuld bl. a. registreras hos offentlig myndighet. Finns egendomen i stad med rådhusrätt, skall så- lunda köpehandlingen inom åtta dagar efter kungörande i kyrka uppvisas inför rådhusrätten för att intas i dess protokoll. Är egendomen å annan ort, skall köpehandlingen inom åtta dagar efter kungörandet uppvisas för landsfiskalen i orten eller, där stadsfogde finns, för stadsfogden och till- ställas honom i bestyrkt avskrift samt inom en månad efter kungörandet
företes inför häradsrätten för intagande i dess protokoll. I stället för lands- fiskal och stadsfogde är numera kronofogde utmätningsman.
Det olika förfarande som sålunda föreskrivs, om egendomen finns i stad med rådhusrätt och om den finns å annan ort, torde sammanhänga med att vid tiden för förordningens tillkomst borgmästare och rådmän, dvs. magistraten, fullgjorde utmätningsmans funktioner i stad. Den exekutiva myndigheten i stad bestod alltså av samma funktionärer som den judiciella och kunde därigenom antas få kännedom om de lösöreköpsavhandlingar som uppvisades för rådhusrätten.1
Sedan magistraten avskaffats har dess exekutiva uppgifter övergått på kronofogdemyndigheten. Då rådhusrätterna eller deras ledamöter sålunda inte längre har någon befattning med utsökningsmål, synes det lämpligt att _ samtidigt som förevarande paragraf anpassas till den föreslagna änd- ringen i 1 kap. 1 5 rättegångsbalken_ ett enhetligt förfarande för registre- ring av lösöreköp införs. Det förfarande som hittills gällt om egendomen funnits å annan ort än stad med rådhusrätt hör härvid göras tillämpligt även för de fall då egendomen finns i sådan stad.
Förslaget till ändring i förordningen om skyldighet för präst att avlämna uppgifter angående inträfade dödsfall Förordningens & 2 upptar för närvarande olika bestämmelser för å ena sidan landet och stad som lyder under landsrätt samt å andra sidan stad med rådhusrätt. Ändras 1 kap. 1 & rättegångsbalken på föreslaget sätt, bör bestämmelserna göras enhetliga.
Kommittén föreslår att i samband härmed de särskilda regler som gäller för Stockholm och Göteborg sammanförs i ett gemensamt stadgande.
Stockholms förmyndarkammare avskaffades med utgången av år 1956 och i stället tillkom överförmyndarnämnden i Stockholm. I samband där- med ändrades inte nu ifrågavarande förordning. Förmyndarkammaren var i vissa hänseenden organisatoriskt knuten till den avdelning av rådhus- rätten å vilken bl. a. bouppteckningsärenden handlades. Sedan förmyndar- kammaren upphört, avlämnas uppgifterna angående dödsfall direkt till denna avdelning. Den föreslagna ändringen för Stockholms stad innebär alltså endast ett stadfästande av vad som numera i praktiken tillämpas.
Förslaget till ändring i vattenlagen
Om till rådhusrätts domkrets förs annan kommun än staden erfordras föreskrifter om hur vattenrättsnämndeman i sådant fall skall utses för domkretsen. Det torde ligga närmast till hands att, liksom nu är fallet
1 Se Naumanns tidskrift 1864 s. 51 och Backman, Ny lagsamling, andra bandet s. 226 under 1 kap. 3 & utsökningsbalken.
enligt 11 kap. 4 & vattenlagen beträffande utseende av vattenrättsnämnde- man för tingslag, anknyta till det förfarande som tillämpas. då det gäller val av ägodelningsnämndemän enligt 21 kap. 3 5 jorddelningslagen. I sist- nämnda lagrum stadgas inte något maximum beträffande antalet valmän. Genom den nu föreslagna möjligheten att utöka rådhusrätts domkrets med annan kommun än staden kan emellertid även de största städerna komma att utse valmän för val av vattenrättsnämndeman. Antalet valmän skulle med tillämpning av reglerna i 21 kap. 3 & jorddelningslagen om någon be- gränsning inte införs för dessa städer bli orimligt stort eller cirka 260 för Stockholm, 150 för Göteborg och 90 för Malmö. En maximering synes därför nödvändig, förslagsvis till 35 valmän för varje kommun, vilket skulle inne- bära att maximeringen berör endast kommuner med mer än 102 000 in- vånare. Med ett sådant maximum torde risken vara liten för att kommun, som hör till domsaga och alltså även har att utse valmän för val av ägo- delningsnämndemän, skall behöva utse ett annat och större antal valmän för detta val än för val av vattenrättsnämndeman.
En följd av den föreslagna ändringen i 1 kap. 1 5 rättegångsbalken är vidare att i 11 kap. 4 5 andra stycket vattenlagen orden »tingslag eller för stad» bör utbytas mot »domkrets». Ändringar i samma syfte torde böra göras i den med stöd av detta lagrum utfärdade kungörelsen den 29 oktober 1964 om antalet vattenrättsnämndemän. Förslag till författningstext har inte upprättats.
Förslaget till ändring i konkurslagen
Den föreslagna ändringen i 1 kap. 1 & rättegångsbalken återverkar — för- utom på 7, 12 och 164 55 konkurslagen, i vilka lagrum särskilda ändringar föreslås »— även på de sinsemellan i stort sett likalydande bestämmelserna i 42 å tredje stycket och 44 's" andra stycket samma lag. Beträffande dessa synes dock tillfyllest med de föreslagna övergångsbestämmelserna till änd- ringarna i rättegångsbalken.
7 5.
Kommittén föreslår att i andra stycket »på landet» ersätts med >>i dom- saga» och att >>stad» utbyts mot »rådhusrätts domkrets». Som en följd av dessa ändringar bör stadgandet i sista stycket utgå. Den nu förekommande ålderdomliga benämningen rådstuvurätt bör utbytas mot rådhusrätt.
12 5.
I klarhetens intresse bör ändring vidtas i första stycket, i vad därigenom anges den längsta tid, inom vilken gäldenären må avge förklaring över bor- genärs konkursansökning. Det synes lämpligast att detta sker genom att samma tid föreskrivs för hela riket, varigenom stad och land eller liknande
uttryck inte behöver användas. Då det är fråga om maximitid och denna tid dessutom i undantagsfall kan utsträckas ända till sex veckor, synes i valet mellan de båda tidsfrister, som nu gäller, vad som för närvarande är föreskrivet för landet vara att föredra.
164 5.
Enligt tredje stycket skall ärende, som där avses, i stad utsättas att före- komma vid rätten inom tre veckor. Då rättsferier numera finns även vid rådhusrätt, är denna bestämmelse, som ej medger något undantag, inte lämplig. Kommittén föreslår, att _ samtidigt som bestämmelsen anpassas till den föreslagna ändringen i 1 kap. 1 & rättegångsbalken _— den för hä- radsrätt gällande regeln att ärende skall utsättas att förekomma å nästa ting ges motsvarande tillämpning på rådhusrätt. Någon menlig inverkan härav synes inte behöva befaras. Är ett ärende så brådskande att det inte skäligen kan anstå till nästa allmänna rättegångsdag, åligger det enligt lagrummet konkursdomaren att utsätta särskilt sammanträde.
Förslaget till ändring i lagen om ackordsförhandling utan konkurs
Ändringen överensstämmer med den som föreslås i 164 & tredje stycket konkurslagen.
Av samma skäl som någon ändring ej föreslås i 42 5 tredje stycket och 44 å andra stycket konkurslagen synes någon ändring ej heller behöva göras i de dessa lagrum motsvarande stadgandena i 4 & fjärde stycket och 7 5 sjunde stycket förevarande lag.
Förslaget till ändring i lagen om delning av jord å landet
Enligt 21 kap. 1 5 förevarande lag är första domstol i jorddelningsmål å landet ägodelningsrätt, en för varje domsaga.
Enligt 6 kap. 16 5 första stycket lagen om fastighetsbildning i stad är rådhusrätt, där sådan finns, ägodelningsrätt i stad. I andra stycket samma lagrum stadgas att stad, där rådhusrätt ej finns, lyder under ägodelnings— rätten i den domsaga staden i judiciellt hänseende tillhör.
Om nu rådhusrätts domkrets skall kunna omfatta även annan kommun än staden, bör såsom tidigare framhållits rådhusrätten vara ägodelnings- rätt även i sådan kommun. Är det stad som tillförts rådhusrätts domkrets, torde huvudbestämmelsen i 6 kap. 16 5 första stycket fastighetsbildnings- lagen kunna anses tillämplig även på sådan stad. För annan kommun eller således landskommun och köping bör frågan om behörig ägodelningsrätt avgöras genom särskild bestämmelse. Denna torde _ i konsekvens med att bestämmelsen om ägodelningsrätt i stad, som lyder under landsrätt,
återfinns i fastighetsbildningslagen _ böra upptas i jorddelningslagen. Domstolskommittén föreslår alltså det tillägget till 21 kap. 1 5 första stycket sistnämnda lag att för kommun på landet, som hör till rådhusrätts dom- krets, rådhusrätten skall vara ägodelningsrätt.
I andra stycket nyssnämnda paragraf stadgas att, där till skifteslag hör jord, som är belägen inom två eller flera domsagor, skifteslaget skall anses lyda under ägodelningsrätten i den domsaga, inom vilken största delen av jorden ligger. Det torde inte vara nödvändigt att ändra denna bestämmelse i anledning av att möjlighet införs att utöka rådhusrätts domkrets. Redan med nuvarande lagstiftning kan det —— genom ändring i den administrativa indelningen — förekomma att av ett och samma skifteslag en del hör till domsaga medan en annan del hör till stad med rådhusrätt. Angivna för- hållande kan emellertid inte föreligga annat än övergångsvis — se 1 kap. 3 & tredje stycket jorddelningslagen — och eftersom enligt den föreslagna ändringen av 1 kap. 1 & rättegångsbalken endast hel kommun skall kunna tillföras rådhusrätts domkrets, torde forumfrågor av detta slag bli mycket sällsynta. Dessa få fall bör kunna lösas genom en analogisk tillämpning av förevarande stadgande på samma sätt som för närvarande torde ske då problemet aktualiseras.
KAPITEL 5
Sammanfattning och kostnadsberäkm'ngar
Som framhållits i direktiven för utredningen har nuvarande domkretsindel— ning för underrätterna genom den snabba samhällsutvecklingen alltmer kommit att framstå som otidsenlig. Den på äldre förhållanden grundade uppdelningen av underrättsväsendet på ett mycket stort antal, ofta små enheter har i våra dagar inte samma berättigande som förr. Den måste också ur administrativa och arbetsorganisatoriska synpunkter anses vara mindre ändamålsenlig. Vid utarbetandet av det förslag till ny domkretsindelning, som kommittén nu framlägger, har i stort sett de principer varit vägledande som angavs i kommitténs tidigare betänkande Rådhusrätternas förstatli- gande. I nämnda betänkande förordade kommittén tillika bl. a. att, sedan en enhetlig underrättsorganisation genomförts, sådana domförhetsregler skulle gälla, att samtliga underrätter i vissa fall skulle vara domföra i jurist- kollegial sammansättning. Vid ärendets fortsatta behandling tog statsmak- terna inte ställning härtill. Praktiskt taget alla remissinstanser anslöt sig emellertid till kommitténs uppfattning. Enligt föreliggande förslag avses varje domkrets utom i undantagsfall få sådan storlek, att den bereder sys— selsättning åt minst tre lagfarna domare. Förslaget möjliggör alltså sam— mansättning som nyss sagts. Den närmare utformningen av de nya dom- kretsarna är väsentligen förestavad av de ändringar, som rikets indelning undergått i andra avseenden, främst genom kommunblocksbildningarna och av kommitténs principiella inställning att en och samma kommun inte bör uppdelas på flera domkretsar. Skulle domförhetsreglerna ges annat innehåll än kommittén förutsatt, torde åberopade förhållanden i övrigt dock leda till ett resultat som inte mer avsevärt skiljer sig från det här framlagda.
Enligt förslaget kommer antalet domkretsar — bortsett från uppdelning- en av vissa domsagor på flera tingslag eller domkretsar med var sin härads— rätt —— att minska från 142 den 1 januari 1967 till 86. Beträffande utform- ningen av domkretsarna framläggs för Skaraborgs, Västmanlands och Kop- parbergs län alternativa förslag. Domkretsarna, som följer kommunblocken även när dessa bildats över länsgräns, föreslås i några fall bestå av kom- munblock från skilda län. Så är fallet med Ystads, Mölndals, Trollhättans, Åmåls och Hedemora domkretsar. Vad angår den sistnämnda domkretsen anges dock även en alternativ lösning.
Förslaget medför avsevärt bättre överensstämmelse än nu mellan dom— kretsindelning och indelning i åklagardistrikt. Antalet åklagardistrikt är 90.
Oavsett de fall där domkrets bildats över länsgräns kommer visserligen mindre avvikelser mellan domkretsindelning och indelning i åklagardistrikt att bestå på vissa håll. Olägenheterna härav bedöms emellertid som små. Skulle de likväl i några fall bli besvärande torde få övervägas att anpassa åklagardistrikten efter domkretsarna.
Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget att domstols- kansli i två fall (Sandviken och Trelleborg) förläggs till ort som inte redan f. 11. har underrätt. Följande 21 orter kommer enligt förslaget att upphöra att. vara säte för underrätt, men behållas som tingsställen: Bollnäs, Borg- holm, Falkenberg, Haparanda, Leksand, Ljusdal, Malung, Mjölby, Ronneby, Sala, Simrishamn, Skara, Stenungsund, Strömstad, Sveg, Sölvesborg, Ulrice- hamn, Vetlanda, Vimmerby, Årjäng och Östhammar. Vidare kommer 10 orter att upphöra att vara såväl kansliorter som tingsställen, nämligen Alvesta, Broby, Klippan, Kungsbacka, Sjöbo, Skene, Storvik, Säffle, Söder- köping och Vara.
Kommittén förutsätter att den nya domkretsindelningen genomförs suc- cessivt allteftersom underrätternas chefsdomartjänster blir lediga eller änd- ringar i kommunindelningen påkallar domkretsreglering. För att under- lätta genomförandet föreslår kommittén sådan ändring i nuvarande judi- ciella indelningsregler att rådhusrätts domkrets skall kunna utsträckas att omfatta även annan kommun än staden. De ändringar i gällande bestäm— melser som erfordras för att möjliggöra att domkrets bildas över länsgräns har behandlats av kommittén i en med skrivelse den 20 april 1966 till Kungl. Maj:t överlämnad promemoria med förslag angående behörig läns- styrelse m. m. i fall då domsaga hör till skilda län. I de fall där kommun- block bildats över länsgräns utgår kommittén från att länsgränsen justeras allteftersom kommuner bildas av blocken.
Genom den föreslagna domkretsindelningen kommer — såsom direktiven förutsätter _ en förskjutning mot större domkretsar med fler domare att ske. Denna strukturförändring åskådliggöres genom följande uppställning, som upptar domkretsarna den 1 januari 1967 och de föreslagna domkretsar- na fördelade efter antalet domare.
Antal domare ....... 1 2 3 4] 5 "6 7 8 9 11_ 30 48 |105| S:a Domkretsar
1/1 1967 ......... 27 48 33 12 8 2 7 1 — 1 1 1 ' 1 142 Föresl. domkretsar .. — 5 33 | 17 6 8 5 4 4 1 #1 1 | 1 86
Av uppställningen framgår, att den väsentligaste ändringen, som försla- get medför, är att antalet en- och tvådomardomkretsar nedbringas från 75 till endast 5. Övriga förskjutningar är tämligen små. Antalet domkretsar med fyra domare ökar från 12 till 17 och antalet domkretsar med fem domare eller fler från 22 till 31. '
Den 1 januari 1966 tjänstgjorde i underrätterna sammanlagt 577 domare, nämligen 148 häradshövdingar och borgmästare, 280 tingsdomare och råd- män samt 149 domare i lägre grad, huvudsakligen fiskaler men även ett antal assessorer och stadsnotarier på övergångsstat.
Om den föreslagna indelningen varit genomförd den 1 januari 1966 skulle enligt kommitténs beräkningar det totala behovet av underrättsdomare vid samma tidpunkt varit 552, eller 86 häradshövdingar och borgmästare, 349 tingsdomare och rådmän samt 117 fiskaler. Den nya domkretsindelningen skulle således medfört en minskning med 25 domare.
Den sammanlagda årliga avlöningskostnaden för underrättsdomarna vid den domkretsindelning som gällde den 1 januari 1966 var, om man utgår från löneläget den 1 juli samma år, i runt tal 36,5 milj. kr. Härav belöper på häradshövdingar och borgmästare omkring 11 milj. kr., på tingsdomare och rådmän närmare 19 milj. kr. och på övriga domare omkring 6,5 milj. kr.
Med den av konunittén föreslagna domkretsindelningen skulle, alltjämt räknat efter löneläget den 1 juli 1966, motsvarande kostnader ha blivit i runt tal 35 milj. kr., därav för häradshövdingar och borgmästare omkring 6,5 milj. kr., för tingsdomare och rådmän omkring 23,5 milj. kr. och för fiskaler närmare 5 milj. kr. För häradshövdingar och borgmästare har lönen härvid genomgående beräknats som för häradshövding i högsta lönegrupp.
Lönekostnaderna för domarpersonalen skulle således vid ny domkrets- indelning minska med omkring 1,5 milj. kr. om året. Som nämnts tidigare har personalbehovet beräknats med hänsyn tagen till möjligheten av jurist- kollegial sammansättning i tvistemål vid samtliga underrätter. Å andra sidan har inte beaktats de kostnader, som inrättandet av tjänster som ordförande på avdelning vid större underrätter kan komma att föranleda. Emellertid har inte heller vid beräkningen av lönekostnaderna med nuvarande dom— kretsindelning tagits hänsyn till den särskilda ersättning som utgår till de avdelningsordförande som redan för närvarande finns.
Motsvarande beräkningar beträffande tingsnotarier och domstolsbiträden har inte skett. Det bör emellertid kunna antas att kostnaderna för dessa personalkategorier i vart fall inte blir större som följd av den nya dom— kretsindelningen än de är enligt den hittillsvarande.
Inte heller har närmare beräknats den inverkan, som den nya domkrets- indelningen kan få på behovet av omkostnadsanslagen för underrättsväsen- det. Vissa kostnader såsom för skrivmateriel, telefon och sjukvård bör bli i stort sett oförändrade. Då det gäller kontorsmaskiner, särskilt sådana av dyrbarare slag som fotoapparater, stencileringsapparater och bandinspel- ningsapparater torde besparingar vara möjliga.
En viktig kostnadsfaktor i sammanhanget gäller lokalbehovet. Genom- förandet av den nya domkretsindelningen med dess större domstolsenheter medför att de nya underrätterna i allmänhet behöver större lokalutrymmen
än de nuvarande. Å andra sidan leder den nya indelningen till att många av de byggnader, i vilka underrättskansli nu är inrymt, kan helt eller delvis tas i anspråk för andra ändamål.
En inventering av det byggnadsbestånd som torde friställas genom den nya domkretsindelningen redovisas i Bilaga E. Enligt däri intagna samman- ställningar skulle, sedan den nya indelningen helt genomförts, 25 tings- hus, innehållande såväl kansli- som sessionslokaler, över huvud taget inte behövas för domstolsändamål samt 21 tingshus, i vilka likaledes för när- varande såväl kansli- som sessionslokaler är inrymda, bli obehövliga som kanslibyggnader och i fortsättningen inte finna användning inom domstols- väsendet för annat än tingssammanträden och dylikt. Vidare förutsätts på 8 orter, där kanslilokaler nu förhyrs för häradsrätternas behov, lokalfrå- gan skola lösas på annat sätt än genom förhyrning samt i 13 städer med * rådhusrätt de för rådhusrätten nu nyttjade lokalerna efter genomföran- i det av omorganisationen inte längre komma att användas för sitt nuvarande
ändamål.
Sammanställningarna i bilagan ger en uppfattning om de värden det rör sig om. Enbart de tingshus, som helt kan nedläggas, har ett brandför- säkringsvärde av omkring 32 milj. kr. Medräknas de tingshus, vilkas kansli- lokaler blir obehövliga och vilka i fortsättningen således inte kan finna användning inom domstolsväsendet annat än för sammanträden, stiger värdet till närmare 60 milj. kr.
Enligt vad kommittén anfört bör skyldigheten att hålla ting utanför kansliorten kunna begränsas. En sådan begränsning torde i flertalet av de av kommittén angivna fallen vara möjlig oberoende av ändrad dom— kretsindelning. Minskningen av antalet tingsställen medför att behovet av sammanträdeslokaier nedgår i motsvarande grad. En sammanställning av tingshus och andra lokaler som på detta sätt skulle bli obehövliga för dom- stolsväsendet har gjorts i Bilaga F. Som framgår av sammanställningen är brandförsäkringsvärdet av tingshusen i runt tal 16 milj. kr.
Utom den vinning som kan ligga däri att ett stort antal byggnader i an- slutning till att den nya domkretsindelningen genomförs blir frigjorda för annan användning, medför bortfallet av ifrågavarande lokalbehov för
domstolsväsendets del ej oväsentliga kostnadsminskningar. Enligt de nämn- da sammanställningarna beräknas den årliga kostnaden för de tingshus, som nu inrymmer domsagokansli men i fortsättningen blir i sin helhet obehövliga för domstolsändamål, till i runt tal 1 milj. kr., underhåll och värdeminskning ej medräknat. Årskostnaden för förhyrda kanslilokaler, som nu disponeras av vissa domsagor men som framdeles inte behövs, uppgår till omkring 200 000 kr. om året. Motsvarande kostnad för rådhus— rätterna beräknas till omkring 500 000 kr. Årskostnaden slutligen för tings- hus, belägna å särskilda tingsställen vilka bedömts som onödiga, uppgår _— oavsett underhåll och värdeminskning — till i det närmaste 500 000 kr.
Mot de belopp som här angivits bör ställas kostnaderna för nybyggnader samt om- och tillbyggnader, som reformen kan föranleda.
I ordningsföljd efter det år domkretsindelningen beräknas bli genom— förd, torde nybyggnad aktualiseras på följande orter: Landskrona (1967), Lund (1969), Norrköping (1970), Trelleborg (1970), Eskilstuna (1971), Halmstad (1971), Sandviken (1971), Uddevalla (1974) och Varberg ( 1974). Nybyggnad kan därjämte inom obestämd men förhållandevis snar framtid bli erforderlig i Vänersborg, Västerås och Kalix. Antar man att kostnaden för ny domstolsbyggnad på dessa 12 orter genomsnittligt uppgår till 3,5 milj. kr. skulle det totala nybyggnadsbeloppet bli 42 milj. kr. att fördelas över en period om åtta år eller således i medeltal omkring 5 milj. kr. om året.
I vilken utsträckning om— och tillbyggnader erfordras kan inte närmare bedömas utan ingående undersökning. Kostnaderna blir sannolikt mycket varierande. På sina håll behövs genomgripande åtgärder medan i andra fall behovet av ändringar och utvidgningar blir relativt begränsat. En sam- manställning av de fall, där mera kostnadskrävande byggnadsarbeten torde komma att behövas, har gjorts i Bilaga G. Räknar man i medeltal med en kostnad av 0,5 milj. kr., skulle totalkostnaden ligga omkring 12 milj. kr. Som framgår av sammanställningen beräknas byggnadsarbetena sträcka sig över en tioårsperiod. Kostnaderna skulle således i medeltal för år under denna tid bli 1,2 milj. kr. Det bör dock framhållas att vid de ytterligare överväganden och kostnadsberäkningar, som förutsätts ske innan åtgärder varom här är fråga vidtas, det kan visa sig att även i några av dessa fall nybyggnad blir den på längre sikt mest praktiska lösningen.
Behovet av ökat lokalutrymme för underrätter, som avses skola finnas med den föreslagna domkretsindelningen, föranleds till ej oväsentlig del av inskrivningsväsendet. De nuvarande domstolsbyggnaderna är ofta så planerade att på grund av de särskilda anordningar, som inskrivnings- väsendet kräver, varje mera betydande ökning av inskrivningsarhetet förut- sätter kostsamma ombyggnader för den händelse över huvud taget erfor- rlerligt utrymme kan beredas annat än genom till- eller nybyggnad. Leder Alen pågående utredningen angående automatisk databehandling på inskriv- ningsväsendets område till att inskrivningsväsendet kommer att betjänas av datamaskiner, torde de utrymmeskrävande fastighetsböckerna försvinna och inskrivningsavdelningarnas lokalbehov helt förändras. Sambandet med nämnda utredning kan vara en anledning till att i avvaktan på utredningens resultat iaktta en viss försiktighet vad gäller dyrbarare byggnadsarbeten som följd av den ändrade domkretsindelningen. I vissa fall blir väl åtgär— der ofränkomliga. I andra äter —— såsom då genom indelningsändringen en underrätt bildas av flera tidigare till samma ort förlagda underrätter — borde det inte vara uteslutet att tillsvidare övergångsvis åtnöjas med de utrymmen, 'som hittills disponerats för domstolsändamål på orten. Olägen-
heterna av att verksamheten kanske härigenom under någon tid måste drivas i mer än en byggnad eller eljest under provisoriska förhållanden kan vara att föredra framför de olägenheter som blir förknippade med att ett byggnadsföretag sedermera visar sig onödigt eller mindre ändamåls- enligt.
Reservation och särskilt yttrande
Reservation av herr Stangenberg
Att exakt angiva den ur alla synpunkter lämpligaste storleken för under- rättsdomkretsen är icke möjligt. I reservation till kommitténs betänkande om rådhusrätternas förstatligande (SOU 1963: 56, sid. 250) förklarade jag, att enmansdomsagorna icke var i allt lämpliga arbetsenheter. Därvid hade jag närmast i tankarna, att det skulle vara värdefullt för ensamdomaren att med avseende icke blott å den dömande verksamheten utan även å dom- kretsens administration ha vid sin sida en erfaren jurist. Fördenskull ute— slöts icke, att enmansdomsagan skulle kunna vara en funktionell enhet. På skäl, som i reservationen närmare anfördes, stannade jag för att dom- kretsarna borde i princip vara så stora, att de beredde sysselsättning åt två ordinarie domare. Vägledande därvid var naturligtvis också det förhållan- det att i direktiven för kommitténs arbete angivits som allmän riktlinje för arbetet, att domkretsarna skulle vara tillräckligt stora för att bereda full sysselsättning för flera ordinarie domare. Enligt auktoritativ tolkning av uttalandet bör domkretsarna vara så stora, att de ger underlag för åtmins- tone två ordinarie domares arbete.
Till belysning av spörsmålet om lämpligaste domkrets synes mig något böra nämnas om underrättsorganisationen i övriga nordiska länder. Vad D a 11 m a r k angår, upplystes i november 1965 från det danska j ustitiedepar— tementet till kommittén, bland annat, att det regelmässigt är endast en do— mare i varje underrättskrets, att flera domare finnes i mycket stora rätts- kretsar (i Köpenhamn fördelade på avdelningar), att i vissa »forstadsrets- kredse» och i några större »provinsretskredse» är anställda två eller tre! domare, att i sådana domstolar med två eller tre domare envar har sitt eget kansli med sin särskilda personal, att om befolkningstillväxten i en rätts- krets medför, att en enda domare icke längre förslår för den ökade arbets- mängden, man i allmänhet företar delning av kretsen i stället för att till- sätta flera domare, att justitieministern vid tillkomsten av den lagändring ifråga om rättskretsindelningen, som trädde i kraft 1956, uttalade sig för dylik delning med hänsyn därtill att förfarandet finge anses som det mest tillfredsställande för både befolkningen och domarna sj älva, vilka sistnämn- da därigenom undginge en olycklig specialisering av arbetet, samt att f. n.
någon mera ingripande reform beträffande underrättskretsarnas organisa— tion icke övervägdes. —— Ifråga om N o r g e har, likaledes i november 1965, kommittén erhållit upplysning (från det norska justitiedepartementet), att landet är indelat i 104 domkretsar, bestående av 93 »sorenskriverier» med flera kommuner inom sitt område samt fem »byretter» och återstoden »by- fogdembeten», vilka båda sistnämnda gruppers domkretsar i regel omfattar blott en stad, att staden Drammen dock är uppdelad i två domkretsar, att »byrettene» har flera domare, att i envar av övriga 99 domkretsar finnes en- dast en domare, som till sin hjälp har en eller två »dommerfullmektig», tjänstgörande i utbildningssyfte under högst två år, att då landskommun sammanlagts med stad till ny kommun, densamma i judiciellt avseende re- gelmässigt förts till en och samma domkrets, att när emellertid — såsom skett i Tromsö nya stadskommun, judiciellt delad mellan »byfogdembetet» och »sorenskriverembetet» — den nya kommunens uppdelning på skilda domkretsar kunnat följa naturliga geografiska gränser, förändringen till synes icke för vare sig domstolarna eller befolkningen medfört några besvär- ligheter, beroende på uppdelningen av den nya kommunen i två domkretsar, att en av uppkomsten av kommunala centra för stora områden föranledd centralisering av domstolskanslier kan medföra en icke obetydlig övergång från enmansdomstolar till kollegiala domstolar, att enmansdomstolarna emellertid har lång tradition bakom sig och arbetat tillfredsställande samt att f.n. erfarenheterna är så färska och begränsade, att man icke kunnat överväga speciella eller generella reformer ifråga om domstolarnas organi- sation. — Såvitt framgår av skrivelse den 12 januari 1966 från det finska j ustitiedepartementet har F i n 1 a n d 35 rådhusrätter och 164 häradsrätter, de senare fördelade på 73 domsagor; och är rådhusrätten domför med tre ledamöter, medan det biträde, häradshövdingen (ordförande i häradsrätten) har, icke är domstolsledamot (notarie eller annan, som avlagt till domar- ämbetet berättigande examen).
Av ovanstående redogörelse synes mig tydligt framgå, att systemet med enmansdomsagor icke är något i de övriga nordiska länderna förkastligt. För Sveriges del bör i varje fall kunna utläsas, att tanken på domkretsar med ej mera än två domare icke kan utan bärande skäl avvisas. För min tidi— gare tillkännagivna mening att domkretsarna bör i princip vara så stora, att de bereder sysselsättning åt två ordinarie domare, har olika skäl framlagts. Utan att nu närmare ingå i ett refererande av dem finner jag mig emellertid böra särskilt erinra om två, nämligen dels allmänhetens berättigade krav på en så litet som möjligt ekonomiskt betungande rättsskipning och en dom- stolsverksamhet, knuten till bygden och förankrad i befolkningens förtro- ende, dels hänsynen till rekryteringen på domarbanan.
Det bör givetvis eftersträvas, att kostnaden för parters och vittnens hö- rande i brottmål och tvistemål hålles nere; det må gälla både när den en- skilde står kostnaden och när staten slutligt får bära den. Parter och vittnen
är oftast hemmahörande i den ort, där brottet begåtts, eller — i tvistemål ——' där svaranden bor eller exempelvis omtvistad fastighet är belägen. Det sy- nes mig tydligt, att om domkretsarna göres så stora att parter och vittnen får färdas längre väg till kansliorten eller tingsstället än nödvändigt är, till- räcklig hänsyn ej tagits till deras intressen. Påpekas bör också, att onödigt långa resor för, till exempel, ett vittne medför icke önskvärt bortfall av pro- duktionstimmar. Vad som till äventyrs kan vinnas genom förment —— för övrigt icke helt gripbar — rationalisering av underrätternas arbete i och med större domkretsars inrättande kan sålunda på andra vägar gå förlorat för närmast staten men även för den enskilde. Beaktansvärt är också det icke-ekonomiska intresse, som betingas av samhörigheten mellan vissa be— folkningscentra och av närheten till domstol och kansli, som är en del av en naturlig enhet. Dylikt intresse lärer vanligen icke tillgodoses i större domkretsar, särskilt icke i de mången gång konstlade enheter, som bildas, då större stad förenas med typiska landsbygdskommuner —— man må sedan formellt likställa alla kommuner. Det synes mig vara mera angeläget att vidmakthålla domstolar, som är i bästa mening folkdomstolar, d. v. s. omfat- tade av befolkningens förtroende, än att tillskapa också i landsorten ämbets- verk i miniatyr med den risk för byråkratisering, som lätt kan följa.
Det har av mig i kommitténs tidigare betänkande gjorts gällande, att med administrationen av alltför stora domkretsar kunde vara förenad risk att övervakningen av arbetet och utbildningen av tingsnotarier eftersattes. På- ståendet förutsätter givetvis för sin riktighet, att övervakningen och utbild- ningen är tillfredsställande i mindre eller medelstora domsagor samt att no- tarieutbildningen är av betydelse för rekryteringen till, bland annat, domar- banan. Ifråga om det senare ledet torde vara ställt utom varje tvivel, att god notarieutbildning icke minst i innevarande tid är påkallad för att ernå till— fredsstållande rekrytering till domarbanan ; och det lärer svårligen kunna hävdas, att icke de arbetsenheter, där utrymme finns för den personliga om- vårdnaden samt specialisering av arbetet nära nog helt saknas, bäst är ägna- de att främja god notarieutbildning. Men tydligt är därjämte, att med avseen- de å rekryteringen svårigheter måste uppstå, därest antalet domkretsan minskas i så hög grad, som kommittén föreslagit, och antalet chefsdomar- tjänster därmed nedgår. I sammanhanget bortses då från de minskade ut- sikterna till väntad befordran för dem, som redan nu är domare eller domar- aspiranter. För statsverket innebär förslaget — syftande till rationalisering _ icke någon egentlig ekonomisk vinst, särskilt som antalet befattnings- havare icke kommer att i praktiken nämnvärt minska, men för den enskilde bortfaller den naturliga lockelse, chefstjänsten utövar.
Jag vidhåller min mening om domkretsarnas storlek närmast av nu an- givna huvudskäl. I raden av andra skäl må emellertid erinras om tre, näm- ligen dels att arbetseffektiviteten i den mindre domkretsen anses mera fram- trädande än i den större enheten, något som också speglas i statistiken över oavgjorda mål, dels att den genom kommitténs försorg uträknade kostnaden
i visst avseende beträffande en domsaga icke är mindre i den större dom- sagan än i en två— eller tredomardomsaga. dels ock att behovet av domar- vikarier icke torde fyllas lättare inom domkretsen, om den har två eller ex- empelvis sju domare.
Kommittén— har vid utformningen av domkretsarna i stort sett hållit sig mera till domkretsar med ett maximalt antal domare än till realiserande av tanken enligt direktiven att domkretsarna borde ge underlag för åtmins- tone två ordinarie domares arbete. Förhållandet är icke blott uttryck för en på olika sätt motiverad önskan utan även i icke ringa grad föranlett av att kommunblocken gjorts större än vad från början förutsetts och att varje block såsom i sig frö till en storkommun ansetts vara en odelbar enhet även i judiciellt avseende.
Det är väl sant, att de under bildning varande storkommunerna setts som lämpliga enheter ur andra synpunkter än de judiciella och att det icke fram- står som nödvändigt att låta domkretsarna uppbyggas av odelade kommun- block och kommuner. Den ecklestiastika indelningen ändras ju icke genom den nya kommunindelningen, och det har exempelvis ansetts, att hyres- regleringen kunde gälla blott i del av nybildad kommun. Emellertid torde principen om blocket och kommunen som minsta enhet i en domkrets vara godtagbar av vissa närmast praktiska skäl. Men det måste bestämt hävdas, att det undantagsvis skall vara möjligt att, när med stad sammanlägges and- ra kommuner, låta dessa i judiciellt avseende efter sina gamla gränser och genom sina församlingar få kvarbliva i de tingslag och domsagor, dit de ofta sedan lång tid hört. Härigenom vinnes, att icke onödigtvis band av tra- dition i bygd och landsdel brytes och att sådana domkretsar undgås, som icke är funktionella enheter, i det att de skulle innehålla såväl stad eller annan större tätort som typisk landsbygd _ med exempelvis jorddelnings- mål och särpräglade expropriationsmål blott på landet, dock handlagda må- hända utan medverkan av de nämndemän, som skulle representera en den bästa domarerfarenhet vid domstolens syn och handläggning i övrigt. Un- dantag från odelbarhetsprincipen skulle vidare kunna medföra, att lokal- behovet lättare löstes, att flyttning av kommun först till en och sedan till en annan domkrets icke nödvändiggjordes samt att större indragning av domsagor än nödvändigt undveks, till nytta för allmänheten och domarkåren.
Det har emellertid icke synts möjligt att utan lagändring åstadkomma bildande av domkrets, innehållande del av kommun, och inom kommittén har viss undersökning gjorts i syfte att fastslå nödiga bestämmelser för en sådan reform. Enär undersökningen avbrutits, tvingas jag, med den mening jag företräder, att förorda ytterligare utredning i ämnet. Den bör föreligga i så god tid, att avsedd lagändring blir gällande senast från och med den 1 januari 1969. Fara föreligger annars för att ytterligare sådana efter kom— munblocken anpassade domkretsar bildas, vilka blir större än som är ända- målsenligt med hänsyn till förhållandena.
ma påkallade forumreglerna skulle te sig så komplicerade att rättssäkerhe- ten kunde bli eftersatt. Med en judiciell indelning, som i förevarande fall bestämdes efter församlingarna, bör dock parter och advokater utan större svårighet finna rätt forum för sin talan. Vederbörande är ju mantalsskriven i det distrikt och å den fastighet, där han viss dag under föi'rättningsåret skall vara kyrkobokförd, men det kunde övervägas skyldighet för den, som utfärdar mantalsskrivningsbevis, att _ då kommunen i judiciellt avseende är delad —— angiva även den domkrets, till vilken församlingen hör. Att del- ning i judiciellt avseende av kommun skulle medföra vissa komplikationer i övrigt, yttrande sig i åtskilliga författningsändringar, bör icke få hindra önskad lagstiftning. Sådana tämligen talrika ändringar är även i andra sam- manhang påkallade; i blickfånget kommer närmast det förslag till lagstift- ning om utvidgning av rådhusrätts domkrets, som kommitténs betänkande innehåller, samt det förslag till lag om behörig länsstyrelse, då domsaga hör till skilda län, som kommittén tidigare överlämnat.
Behovet av en lagändring, som möjliggör uppdelning av kommun på skil— da domkretsar, framträder än tydligare, om man beaktar icke blott möjlig- heten av en framtida ny indelning av riket i ännu större kommuner utan även en kanske näraliggande utveckling i riktning mot större städers inkor- porerande av mindre städer och andra kommuner i grannskapet — utan samband med en kommunindelning. De som yttrade sig över kommitténs förra betänkande riktade i allmänhet invändningar mot tillskapande av allt- för stora domkretsar, och kommittén har nu förklarat, att anledning saknas att göra dem större än vad omständigheterna motiverar. Det måste därför anses klart, att i varje fall domkretsarna för de större städerna icke bör ;ytterligare utvidgas. Som helt orimligt måste det nämligen te sig, om ex- empelvis området för Stockholms rådhusrätt automatiskt skulle utvidgas att omfatta stads- eller landskommuner i Stockholms grannskap vid deras sam- manläggning i administrativt avseende med Stockholm. Liknande situatio- ner kan väntas uppkomma på andra håll i landet. Den av mig förordade lag— stiftningen är fördenskull av behovet påkallad och är enligt min mening mera nödvändig än den föreslagna lagstiftningen om förande av landskom- mun under rådhusrätts domkrets, som för övrigt — med uttänjt tillämp- ningsomräde _ kan föra längre än vad med direktiven för kommittén i domkretsfrågan avsågs.
På grund av den mening, jag företräder ifråga om domkretsarnas storlek, är jag beträffande förslaget till domkretsindelning skiljaktig på sätt nedan angives. Därvid upptages under A. de domkretsar, för vilkas bildande för— utsättes lagändring. Vidare redogöres för den justering av förslaget, som sådant bildande kan i övrigt medföra. Under B. upptages de domkretsar, som utan lagändring kan bildas utöver de av kommittén föreslagna.
A. 1. a) Om Södertälje och Strängnäs kommunblock (Stockholms och Södermanlands län) vid ändrad länsindelning kommer att tillhöra samma
län, bör sistnämnda kommunblock bilda egen domkrets tillsammans med följande till Södertälje kommunblock hörande kommuner, som nu ingår i Södermanlands län, nämligen Hölö, Trosa, Vagnhärad, Gnesta och Daga samt Torsåkers församling i Tystberga kommun och Taxinge församling i Mariefred. Nämnda hela kommuner och Torsåkers församling tillhör Ny- köpings domsaga. Taxinge församling tillhör Livgedingets domsaga, dit hela Strängnäsblocket hör. Södertälje åklagardistrikt omfattar icke ifrågavaran- de kommuner och församlingar. Taxinge församling och Strängnäsblocket hör till samma åklagardistrikt (Eskilstuna) och har åklagare stationerad i Strängnäs. Torsåkers församling och övriga till Södertäljeblocket hörande kommuner inom Södermanlands län (utom Enhörna, som 1/1 1967 sam- manlägges med Södertälje stad) hör till Nyköpings åklagardistrikt.
Under 1964 var antalet i en sålunda föreslagen domkrets slutligt hand— lagda tvistemål 237 och brottmål 491 (här som eljest medräknas ej s.k. ensamdomarmål); S:a 728. För en minskad Södertälje domkrets uppgick 1964 antalet dylika mål till 1 011 (resp. 338 och 673). I en Strängnäs dom- krets torde erfordras tre domare. Strängnäs föreslås som kansliort; tingshus finns, och staden har tidigare varit kansliort. Tingsställe bör finnas även i Gnesta.
b) Om Eskilstuna och Strängnäs kommunblock blir kvar i samma län, bör Livgedingets domsaga —— med sina 903 (295 + 608) mål _ bestå och ha kansli i Eskilstuna samt tingsställen där och i Strängnäs. Minst tre domare erfordras i domsagan. Rådhnsrätten i Eskilstuna hade 1964 1 112 (350 + 762) mål och bör alltså ej utvidgas att omfatta jämväl domsagan.
2. Den starka befolkningstillväxten och utbyggnaden i Uppsala stad och kommunerna söder därom (norr om Stockholm) bör föranleda, att de kom- muner i Uppsala kommunblock, som från och med den 1 januari 1967 ej sammanlägges med staden, i judiciellt avseende sammanföres med övriga kommunblock inom Uppsala läns norra domsaga till en landsbygdsdomkrets. Domsagan har ett nybyggt och rymligt tingshus i Uppsala. Målsiffrorna i en dylik domkrets (226 + 211) väntas stiga. Med sådan indelning skulle huvud- delen av Uppsala läns södra domsaga, d.v.s. Enköpings och Kungsängens kommunblock, bilda egen domkrets med tingsställe endast i Enköping och kansli antingen där eller på nuvarande plats i Uppsala. För sistnämnda båda block är målsiffran 635 (204 + 431). En sådan domkrets _ som be- räknas den 1 januari 1975 ha över 50 000 invånare och är stadd i livlig ut— veckling — fordrar tre domare. Tanken att föra Kungsängens kommunblock till domsaga i Stockholms nära grannskap måste avvisas.
3. För Norrköpings domkrets i Östergötlands län, som skulle omfatta råd— husrätten i Norrköping, Bråbygdens och Finspånga läns domsaga samt Ham— markinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga, har beräknats elva domare. Antalet är uppenbarligen för litet; f. n. är antalet fjorton. Emellertid bör vid sidan av rådhusrätten finnas en landsbygdsdomkrets, i första hand bestå—
ende av Finspångs, Söderköpings och Valdemarsviks kommunblock samt de i Norrköpings kommunblock ingående kommunerna Skärblacka, Kvillinge, Kolmården, V. Vikbolandet och Ö. Vikbolandet. Målsiffran för en sådan dom- krets är 807 (252 + 553), och tre domare erfordras. Rådhuset i Norrköping torde icke ha lokaler att hysa den föreslagna större organisationen. Tings- huset i Norrköping kan rymma kansli och tingsställe även för en något stör— re landsbygdsdomkrets än den, som nu där har sitt kansli.
4. Även den föreslagna Linköpings domkrets (i Östergötlands län) blir större än vad som är ändamålsenligt med hänsyn till förhållandena. Kisa och Åtvidabergs kommunblock samt Österbymo kommun kan med Vårdnäs, Södra Valkebo, Norra Valkebo, Vreta klosters och Åkerbo kommuner inom Linköpings kommunblock bilda egen domkrets. Målsiffran 541 (156 + 385) ; två domare. Kansli med tingsställe i Linköping; särskilt om Österbymo kvar- blir inom Östergötlands län, bör tingsställe finnas även i Kisa (tidigare kansliort).
5. Kommunindelningen och indelningen i åklagardistrikt i Jönköpings län synes icke böra hindra övervägande ånyo om bibehållande i stora drag av Tveta, Vista och Mo domsaga, d. v. s. omfattande Nässjö kommunblock och samtliga kommuner i Jönköpings kommunblock med undantag av Jön- köpings stad. Domsagans målantal (752 eller 282 + 470) synes tillräckligt för tre domare. Kansliort: Jönköping; tingsställen där och i Nässjö. —— Om vid ändrad länsindelning Habo kommunblock föres till ett Smålandslän, bör i den nu skisserade domkretsen ingå jämväl Haboblocket. Antalet mål blir då 839 (307 + 532).
6. Vad angår Blekinge län ter det sig lämpligare att låta Ronneby åt väster nu utvidgade storkommun bilda egen domkrets med övriga kommuner i Östra och Medelsta domsaga med undantag av Lyckeby, som den 1 januari 1967 sammanlägges med Karlskrona stad. Målsiffran för en sådan domkrets är 645 (212 + 433). För Karlskrona domkrets (Karlskrona och Lyckeby) är målsiffran 764 (218 + 546).
7. Under rådhusrätten i Hälsingborg (Malmöhus län), som nu har åtta domare, bör icke läggas ytterligare områden. Det föreslås därför, att Bjuvs och Höganäs kommunblock tillsammans med kommunerna Kattarp, Ödåkra, Mörarp och Vallåkra inom Hälsingborgs kommunblock bildar egen dom- krets, varigenom Luggude tvådomardomsaga med kansli och tingsställe i Hälsingborg kan bestå. Antalet mål: 554 (191 + 363).
8. Laholms kommunblock och samtliga kommuner i Halmstads kommun- block med undantag av Halmstads stad och Simlångsdalens kommun (Hal- lands län) bör bilda egen domkrets. Till den lägges även Hyltebruks kom- munblock (i Jönköpings län), om det kommer att ingå i samma län som de båda andra blocken. Målsiffran i en sådan domkrets är 609 (189 + 420); kansli i Hallands södra domsagas tingshus samt tingsställen i Halmstad och
Laholm. Målsiffran för rådhusrätten i Halmstad (inkl. Simlångsdalen) är 782 (259 + 523).
9. Enär Karlstads domkrets (Värmlands län) i föreslagen omfattning är onödigt stor, synes den mig böra delas så, att Karlstads stad med Östra Fågelviks kommun bildar en domkrets, medan resten av Karlstads kom- munblock sammanföres med Forshaga, Grums, Kils och Skoghalls kommuner till en annan. För den sistnämnda domkretsen kan användas Mellansysslets domsagas kansli och tingshus i Karlstad; antalet mål i kretsen är 819 (284 + 535), och tre domare erfordras. Stadsdomkretsens målsiffra är 1 013 (310 + 703). 10. Umeå domkrets (i Västerbottens län), som föreslagits få sju domare, bör lämpligen uppdelas, i första hand i en domkrets, omfattande Umeå stad (inkl. Umeå landskommun), och en krets, som omfattar resten av Umeå ! kommunblock (d. v. s. Holmsunds, Hörnefors, Sävars och Holmöns kom- ) muner) samt kommunerna (kommunblocken) Nordmaling, Robertsfors, Vindeln och Vännäs. Målantalet är 545 (162 + 383); två domare. Kansli och tingsställe i befintligt tingshus i Umeå; tingsställe jämväl i Ånäset. För stadsdomkretsen blir då målantalet 990.
B. 1.—3. Tanken att på angivet sätt uppdela dels Sollentuna och Fären— tuna domkrets, dels Södertörns domkrets, dels ock Södra Roslags domkrets (i Stockholms län) bör förverkligas snarast och icke ställas på framtiden. Jag erinrar 0111 att folkmängden beräknas uppgå den 1 januari 1975, i Ja- kobsbergs kommun till över 86 000, i Lidingö stad och Danderyds kommun- block till omkring 90 000 samt i Gustavsbergs och Nacka kommunblock till omkring 64 000.
4. Även utan lagändring finns i Östergötlands län lämpligt underlag för en domkrets, bestående av Finspångs, Söderköpings och Valdemarsviks kom- munblock. Målantalet är 530 (163 +367). Kansli och tingsställe i Norrköping (möjligen Söderköping). Finspångsblocket har redan nu sitt domsagokansli i Norrköping, och det torde i domkretsfrågan vara utan betydelse, om den mellan nämnda block och Söderköpingsblocket liggande kommunen kan komma att i judiciellt avseende höra till Norrköpings stad. Däremot måste det synas orimligt att föra exempelvis skärgårdsbygden i Stegeborg, Gryt, Valdemarsvik och Norra Tjust under rådhusrätten i Norrköping. Det kan |övervägas att behålla tingsställe i Söderköping eller Finspång. När inne- havaren av häradshövdingbefattningen i Bråbygdens och Finspånga läns domsaga inom kort avgår, bör återbesättande ske.
5. Om Österbymo kommun föres till samma län som Eksjö- och Tranås- regionen, finnes ny anledning att åter överväga frågan om två domkretsar i nämnda regioner samt Nässjö— och Vetlandahygden (Jönköpings län). I så fall borde lämpligen Österbymo ävensom Eksjö, Aneby och Tranås kom- munblock bilda en domkrets. Nässjö, Sävsjö och Vetlanda kommunblock
borde då bilda en andra domkrets. Målantalet i vardera domkretsen blir om- kring 500.
6. Kommittéförslaget innebär för Kronobergs läns vidkommande, att tre domsagor och en rådhusrätt sammanföres till en domkrets (Växjö). Jag anser, att Växjö kommunblock bör bilda en domkrets med Växjö stad i centrum; målantalet är 574 (148 + 426). Övriga kommunblock, som upp- tagits i förslaget under »Växjö domkrets», bör bilda en landsbygdsdomkrets med Växjö som kansliort och tingsställe. Dess målantal är 517 (169 + 348). I de båda kretsarna torde antalet domare böra vara tillhopa fem, varvid möjlighet ges att _ liksom på andra håll _ vid behov låta tre tjänstgöra samtidigt under de relativt sällan förekommande huvudförhandlingarna i tvistemål.
7. Ölands domsaga i Kalmar län bör sammanföras med Emmaboda, Nybro och Torsås kommunblock till en domkrets och icke läggas till domkrets för Kalmar stad med kommuner inom Kalmar kommunblock. Kansli och tings— ställe för landsbygdsdomkretsen i Södra Möre domsagas nyuppförda tings— hus; tingsställe därjämte i Borgholm. Målantalet i sistnämnda domkrets är 553 (170 + 383). För Kalmardomkretsen _ som har och beräknas få mindre invånarantal än den andra kretsen _ blir målantalet då 741 (254 + 487).
8. Inför möjligheten att utvidga den redan stora Kristianstads domkrets i Kristianstads län med Sölvesborgs kommunblock (nu i Blekinge län) bör övervägas att låta nämnda block jämte Olofströms nybildade kommun bilda egen domkrets vid sidan av Karlshamns. Målantalet i vardera domkretsen är 529 och ger underlag för två domare i såväl Sölvesborgs- som Karlshamns— domkretsen. Rymligt tingshus finns i Sölvesborg.
9. Klippans och Åstorps kommunblock i Kristianstads län ha i region— avseende förts till Hälsingborgsregionen i Malmöhus län, medan Båstads, Ängelholms och Örkelljunga kommunblock förts till Ängelholmsregionen (Kristianstads län). På grund härav och av skäl, som jag ovan anfört, anser jag lämpligt, att till Ängelholms domkrets _ med kansli och tingsställe i Ängelholm _ föres endast de tre sistnämnda kommunblocken (med mål— antalet 689 eller 226 +463), medan Klippans och Åstorps kommunblock lägges samman med Bjuvs och Höganäs kommunblock i Luggude domsaga till en domkrets med Hälsingborg som kansliort samt med tingsställen där och i Klippan. Målantalet för sistnämnda domkrets är 715 (222 + 493). När häradshövdingen i Luggude domsaga inom kort avgår, bör tjänsten återbe- sättas. 10. Uppdelning av den föreslagna Uddevalla domkrets i Göteborgs och Bohus län _ med sex domare — bör lämpligen ske på det sättet, att Udde- valla stad jämte övriga till Uddevalla kommunblock hörande fem kommu- ner bildar en domkrets (målsiffra: 786 eller 250 + 536) samt att Norrvikens domsaga sammanföres med resten av Sunnervikens domsaga till en dom— krets med tingsställen i Strömstad och Kviström (eller Uddevalla) samt
med kansli lämpligen i Uddevalla (Sunnervikens domsagas nuvarande). Sistnämnda domkrets har ett målantal av 592 (174 + 418).
11. För Borås stad i Älvsborgs län och till Borås kommunblock hörande kommuner i övrigt är antalet mål ej mindre än 1 597 (598 + 999). Det är icke påkallat att utvidga blocket i judiciellt avseende med ytterligare kom- munblock, så att —— med målantalet stigande till 2 144 _ en domkrets bildas, som föreslås få nio domare. Förslaget innebär vidare indragning av tre dom- stolsenheter. Utan lagändring kan utanför Borås stad med omnejd en dom— krets bildas, som består av Kinna, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns kommunblock samt har ett målantal av 547 (183 + 364). Om Herrljunga kommunblock vid ändrad länsindelning icke skulle tillföras Alingsås dom- krets, bör blocket i judiciellt avseende sammanföras med sistnämnda fyra block. För en på så sätt utvidgad domkrets är antalet mål 650 (220 + 430). Domkretsen blir en s. k. kransdomsaga och torde böra ha sitt kansli i Borås domsagas nyuppförda tingshus i Borås. Tingsställe skall finnas jämväl i Ulricehamn. 12. Om icke vad tidigare anförts om delning av Karlstads domkrets (i Värmlands län) kan beaktas, torde enbart kommunerna Forshaga, Grums, Kil och Skogshall böra sammanföras till en domkrets med kansli och tings- ställe i Mellansysslets domsagas tingshus i Karlstad; antalet mål är 511 (185 + 326). 13. Vad angår Kopparbergs län anser jag _ med beaktande jämväl av det förhållandet att Borlänge, Mockfjärds och Säters kommunblock bilda Borlänge åklagardistrikt _ att nämnda block bör sammanföras i en dom- krets med kansli och tingsställe i Borlänge. Enär antalet mål i en sådan domkrets är 789 (243 + 546), erfordras tre domare. Om därvid Faluns kom- munblock (med 634 mål) skulle anses icke böra utgöra egen domkrets, kan det i judiciellt avseende sammanföras med Leksands och Rättviks kommun- block. Sistnämnda tre kommunblock bildar eget åklagardistrikt och hör i viss mån regionalt samman. Antalet mål i en sådan domkrets är 925 (328 + 597 ). Därmed skulle den vidsträckta Mora domkrets, som föreslagits om- fatta i stort sett Ovansiljans och Nedansiljans domsagor samt avsevärd del av Nås och Malungs domsaga, kunna på lämpligt sätt minskas. För en så- lunda uppbyggd Falu domkrets bör kansliet vara beläget i Falun samt tings- ställen finnas där och i Rättvik. Möjligen kan övervägas att sammanföra i en domkrets _ med 771 mål _ endast Faluns och Leksands kommunblock. 14. Sundsvalls domkrets i Västernorrlands län har föreslagits få nio do— mare. I domkretsen ingår även västra Medelpad. Främst för nämnda lands- del men också för de kommuner i Medelpad i övrigt, som ej tillhör Sunds- valls kommunblock, bör finnas egen domkrets — med kansli och tings—1 ställe i tingshuset i Sundsvall. Minst tre domare erfordras i en sådan dom- krets. Sundsvalls kommunblock bildar då egen domkrets. 15. Vad beträffar Umeå domkrets i Västerbottens län förordar jag — i
andra hand _ att jämte Umeå kommunblock som egen domkrets bildas domkrets av Nordmalings och Vindelns kommuner samt Robertsfors och Vännäs kommunblock, trots att antalet mål icke är högre än 435 (122 + 313). I övrigt hänvisas till vad under A. 10. upptagits.
16. Antalet domare i Kalix och Torneå domsagor (i Norrbottens län) är f. n. fem. Antalet mål i Kalix domsaga är 313 (126 + 187). I Torneå dom— saga är målantalet 386 (74+312). Med hänsyn närmast till de speciella förhållandena i bygden synes mig anledning finnas att låta domkretsarna där vara två, varvid kansli skulle finnas i såväl Kalix som Haparanda.
Jag vill tillägga, att jag finner tingsställe böra fortfarande finnas i Klip- pan (Kristianstads län), Sjöbo (Malmöhus län), Laholm (Hallands län) och Vara( Skaraborgs län). Vidare anser jag, att enär Bollnäs (i Gävleborgs län) ligger i centrum av den föreslagna Söderhamns domkrets, icke Söderhamn utan Bollnäs bör vara kansliort för domkretsen.
Särskilt yttrande av fru Kristensson samt herrar Larsson och Svensson
I anslutning till betänkandet, avgivet av domstolskommittén, angående rådhusrätternas förstatligande, framförde undertecknade bl. a. vissa syn— punkter på domkretsarnas storlek, innebärande att domstolarna i regel bör vara så stora att de bereder sysselsättning åt minst tre domare. Emellertid ansåg vi såväl geografiska som andra skäl tala för att två-domardomsagor kan vara motiverade. Vi anslöt oss också till de synpunkter som reservanten herr Stangenberg framförde beträffande olägenheterna av allt för stora domkretsar. Denna uppfattning syntes vinna stöd hos flertalet remissinstan— ser, vilka hyste starka betänkligheter mot allt för stora underrätter. I pro— position till 1964 års riksdag angående huvudmannaskapet för rådhusrätter- na uttalar statsrådet Kling såsom sin upp-fattning »att man för överskådlig tid bör räkna med domkretsar för våra underrätter av mindre omfattning än domstolskommittén synes ha förutsatt». Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning.
Här föreliggande förslag till ny domkretsindelning ger emellertid till re- sultat att över hälften eller cirka 56 procent av antalet domkretsar kommer att ha fyra eller flera ordinarie domare, samt att inte mindre än cirka 35 procent kommer att ha fem eller flera ordinarie domare. Detta resultat synes ej svara mot den uppfattning, som kommit till uttryck på sätt ovan redo- visats. Därtill kommer att befolkningsutvecklingen enligt i betänkandet redovisade prognoser kommer att leda till att arbetsbelastningen vid ett stort antal domkretsar i våra expanderande storstadsområden kommer att inom en nära framtid väsentligt öka, vilket i sin tur måste leda till en utökning av antalet ordinarie domare. Detta kommer ytterligare att förskjuta tyngd-
punkten mot stora domkretsar. Innan en sådan genomgripande omorga- nisation av underrätterna genomföres, hade det varit rimligt om en till- förlitlig utredning kunnat verkställas angående den för en underrätt lämp- liga storleken. Detta har av olika skäl ej varit möjlig-t, utan kommittén har sett sig nödsakad göra ej verifierade antaganden om förmenta fördelar med stora domkretsar.
I sammanfattningen till betänkandet (kap. 5) åberopar kommittén bl. a. domförhetsregler som skäl till de stora domkretsarna. Skall domförhetsreg- lerna vara vägledande för domkretsindelningen bör rimligen begäras att principförslag härom framläggs senast i samband med förslaget till dom- kretsindelning. Så har emellertid ej skett. _ Ej heller har domförhetsreg- lerna närmare berörts i samband med nu föreliggande betänkande. Därtill kommer att det principförslag till domförhetsregler som av kommittén tidi- gare framlagts _ mot vilket vi för övrigt haft erinringar att göra — av departementschefen återförvisats till kommittén för förnyad prövning.
Det statistiska material, som finns fogat till betänkandet, avseende löne- kostnad i kronor per avgjort mål och kostnad i kronor per inskrivnings- ärende, avser endast ett är nämligen 1964 och kan därför ej sägas utgöra tillförlitlig grund för ställnings-taganden. Emellertid tyder denna statistik på att endomardo-msagor ställer sig dyrast, men att i övrigt stora domsagor ej uppvisar mindre kostnader än mindre domsagor. Någon analys har ej gjorts av prestationstalen beträffande antalet handlagda mål per domare vid större respektive mindre underrätter. En summarisk räkneoperation ger dock vid handen att prestationstalen i varje fall ej är större vid de stora underrätterna än vid de mindre.
Det är också en väsentlig brist att den till förslaget om ny domkretsin- delning fogade uppgiften om antalet slutligt handlagda mål i de olika dom- kretsarna endast avser ett är, nämligen 1964, varför en utvecklingstendens är omöjlig att avläsa. I detta sammanhang bör erinras om att i finansdeparte- mentets i många avseenden föredömliga anvisningar angående myndigheter- nas anslagsframställningar infordras material belysande den faktiska ut- vecklingen under de senaste 5 åren. Det förefaller rimligt att i detta sam- manhang minst en 3-årsstatistik presenterats innan förslag till en så ge- nomgripande omdaning av våra underrätter framlagts.
Nämnas må också de konsekvenser förslaget får dels i fråga om en stor mängd överflödiga domstolslokaler dels i fråga om kostnadskrävande ny- och ombyggnader av ett stort antal tingshus och rådhus. Det statsfinansiella läget liksom läget på kapitalmarknaden inbjuder ej till ekonomiska in- vesteringar som ej bedöms oundgängligen nödvändiga. Också av detta skäl bör en reform av mera begränsad räckvidd vara att föredraga.
Kommitterade har vid sina överväganden utgått ifrån den principen att kommunblock bör vara minsta gräns för domkretsar, varvid antagits att kommunblock tämligen snart kommer att ombildas till kommuner. För
framtiden torde det emellertid vara nödvändigt att räkna med en lagstift- ning som möjliggör uppdelning av kommun på skilda domkretsar. Sålunda kommer det att te sig orimligt att för den händelse Stor-Stockholmsområdet skulle bilda en kommun, denna också skulle utgöra en judiciell enhet. Lik- nande problem torde komma att aktualiseras i andra storstadsområden. Det torde emellertid enligt vår mening vara möjligt att, därest principen om kommunblock som minsta enhet f. n. måste accepteras, ändå åstadkomma en förskjutning mot mindre domkretsar i förhållande till kommitténs förslag.
Såsom ledamöter i domstolskommitténs rådgivande nämnd har under— tecknade ansett sig sakna anledning att framlägga ett fullständigt förslag till ny domkretsindelning, utan avser vi endast att ange några exempel på förändringar i förhållande till kommitténs förslag, som bör kunna över- vagas.
Stockholms län
Befolkningsutvecklingen inom Sollentuna och Färentuna domkrets, inom Södertörns och Södra Roslags domkrets, tyder på att en uppdelning av dessa domkretsar inom loppet av några år kommer att te sig motiverad. Kom— mitterade borde redan nu ha fattat principbeslut härom.
Östergötlands län Norrköping domkrets är onödigt stor. En uppdelning av domkretsen före— faller lämplig och naturlig.
Göteborgs och Bohus län Uddevalla domkrets har en sådan storleksordning att en uppdelning bör ske.
Älvsborgs län Borås domkrets har en sådan storleksordning att en uppdelning ter sig naturlig.
Norrbottens län
De geografiska skälen hade här bort medföra en ytterligare uppdelning av domkretsarna. Sålunda synes exempelvis en uppdelning av Kalix domkrets motiverad.
Tveksamhet har rätt vid val av kansliort för den underrätt vars dom- krets omfattar Bollnäs, Edsbyn och Söderhamns kommunblock i Gävleborgs län. Enligt målsättningen att belägenhet, storlek och betydelse ur regional
synpunkt skall vara vägledande, bör Bollnäs och inte Söderhamn vara kansli- ort för underrätten.
För att underrätterna skall kunna bibehålla sin nuvarande starka ställ- ning inovm domstolsväsendet och den respekt de utan tvekan åtnjuter hos allmänheten, är det väsentligt att en god rekrytering till domarbanan på allt sätt främjas. Många jurister söker sig dit med förhoppning att nå en chefs- befattning inom domstolsväsendet. Genom kommitténs föreliggande förslag kommer antalet chefsdomartjänster att väsentligt minska. Det finns an- ledning räkna med att vid tillsättandet av chefsdomartjänsterna vid de många stora domkretsarna avseende kommer att fästas mera vid admi- nistrativa förtjänster än vid övriga värdefulla domaregcnskaper. Även om en konkurrenskraftig lönesättning givetvis har sin betydelse kan ändock ar- betsförhållandena i en stor administrativ enhet verka avhållande på jurister med huvudsakligt intresse för den dömande verksamheten. Det är också tvek- samt om fortbildningen av notarier inom underrätterna kommer att kunna bli allsidig och kunna ske på ett tillräckligt personligt sätt vid stora dom— kretsar såsom för närvarande i regel är fallet vid våra underrätter.
BILAGOR
Allmänna underrätter den 1 januari 1966
BILAGA A
11 olkmangdsmffror mom parentes anger antal personer _ räknat efter folkmängdeni den 1 januari 1966 _ om hänsyn tas till ändringar i den kommunala och judi- ciella indelningen den 1 januari 1967. Under rubriken ordinarie domare har upptagits även extra rådmän. Under rubriken icke— ordinarie domare har upptagits även rådhusrättsassessorer på över- gångsstat.Decima1ta1 anger genomsnitt under år 1965.
Stockholms stad Stockholms rådhus= rätt
1.
2
Stockholms län Rådhusrätten i Södertälje ........ . Mellersta Roslags
domsaga
. Norra Roslags
domsaga
. Sollentuna och
Färentuna dom- saga . Solna domsaga . Stockholms läns
västra domsaga
. Svartlösa domsaga . Södertörns
domsaga
. Södra Roslags
domsaga
Uppsala län
. Rådhusrätten i
Uppsala
. Uppsala läns
norra domsaga
. Uppsala läns
södra domsaga Tiunda tingslag
Trögds tingslag
Antal domare
Folk- . . ,.
mängd Ixansllort '] mgsstallen Or di- Icke narie ordinarie 1' 783 643 Stockholm Stockholm 75 30 ; ? 46 830 Södertälje Södertälje ' 3 0,33 % (47.668) i 24 977 Norrtälje Norrtälje 1 0,75 : (25 406) | .= 23 640 Östhammar Häverödal 1 0,25 ; Östhammar i 108 021 Solna Solna 31 2 j ; ? 55 269 Solna Solna? 2 1 ' 46 982 Stockholm Stockholm 2 0,5 ' (46 189) — : 60 595 Huddinge Huddinge 3. : 104 592 Stockholm Stockholm 51 3 _) ; 123 863 Stockholm Stockholm 61 = 1 lj (124 227) ; Summa 30 8,83 ; ' Lt l 86 859 Uppsala Uppsala 5 2 j (91 768) . i 48 478 Uppsala Uppsala 1 1 i; (50 163) . 5 48 414 Uppsala Uppsala 2 1 "i (41 820) Enköping :- 12 661 , x; (6 067) ; 35 753 =; Summa 8 4 ”
1 Härav 1 särskild inskrivningsdomare. = Härav. 1 på övergångsstat.
& | ; |
Södermanlands län
. Rådhusrätten i
Eskilstuna
. Rädhusrätten i
Nyköping
. Livgedingets
domsaga
. Nyköpings
domsaga
. Oppunda och _ Villåttinge domsaga
Östergötlands län . Rådhusrätten i Linköping
. Rådhusrätten i Motala . Rådhusrätten i Norrköping . Aska, Dals och. Bobergs domsaga . Bråbygdens och Finspånga läns domsaga . Folkungabygdens domsaga . Hammarkinds,- Stegeborgs och. Skärkinds dom- saga . Linköpings domsaga
Jönköpings län
. Rådhusrätteni Jönköping . Njudungs domsaga
. Norra och Södra Vedbo domsaga . Tveta, Vista ooh Mo domsaga . Östbo och Västbo domsaga
Kronobergs län
. Rådhusrätten i Växjö ' . Mellersta Värends domsaga ' . Sunnerbo domsaga
Kansliort Tin gsställen
Antal domare
Ordi- Icke narie ordinarie
63 790 28 303 (30 727) 44 172 (43 334) 43 916
(41 492) 60 759
71 652 (76 280) 27 698 93 801 24 639
46 060
31 429 17 697
53 309 48 546 46 461 72 961
74 722
Eskilstuna Nyköping Eskilstuna Nyköping
Katrineholm
Linköping Motala Norrköping Motala
Norrköping
Mjölby
Söderköping
Linköping
Jönköping Vetlanda Eksjö Jönköping
Värnamo
Växjö Växjö
Ljungby
. Eskilstuna
Nyköping Eskilstuna Strängnäs Nyköping Gnesta Katrineholm Malmköping
Summa
Linköping Motala Norrköping Motala
Norrköping Finspång
Mjölby
Söderköping
Linköping Kisa
Summa
Jönköping
Vetlanda Sävsjö Eksjö Tranås Jönköping Nässjö Värnamo Reftele
Summa
Växjö Växjö
Ljungby
Antal domare åååh Kansliort Tingsställen Or di- Icke narie ordinarie 4. Västra Värends 30 516 Alvesta Alvesta 1 domsaga 5. Östra Värends 44 908 Växjö Växjö 1 1 domsaga Lenhovda Sumlna 7 2 Kalmar län 1. Rådhusrätten i 36 863 Kalmar Kalmar 3 1,5 Kalmar 2. Norra Möre och 24 556 Kalmar Kalmar . 1 Stranda domsaga (19 064) Mönsterås 3. Oskarshamns 35 481 Oskarshamn Oskarshamn 1 1 domsaga (46 531) Högsby 4. Sevede och Tuna- 30 594 Vimmerby Vimmerby 1 läns domsaga (25 036) 5. Södra Möre 40 549 Kalmar Kalmar” 1 1 domsaga 6. Tjusts domsaga 46 170 Västervik Västervik 2 1 7. Ölands domsaga 21 416 Borgholm Borgholm 1 Mörbylånga Summa 10 4,5 Gotlands län 1. Gotlands domsaga 53 742 Visby Visby 2 1 Skogs Summa 2 1 Blekinge län 1. Rådhusrätten i 31 688 Karlskrona Karlskrona 4 Karlskrona (37 858) 2. Bräkne och Karls- 28 048 Karlshamn Karlshamn 2 hamns domsaga (29 971) 3. Listers och Sölves- 36 006 Sölvesborg Sölvesborg 2 borgs domsaga (30 660) 4. Östra och Medelsta 53 579 Ronneby Ronlleby 2 1 domsaga (50 832) Lyckeby Summa 10 1 Kristianstads län 1. Rådhusrätten i 27 527 Kristianstad Kristianstad 3 Kristianstad. 2. Gärds och Albo 22 373 Kristianstad Kristianstad 1 domsaga* 3. Ingelstads och 32 195 Simrishamn Simrishamn 1 1 Järrestads (39 018) Hammenhög domsaga 4. Norra Åsbo 35 323 Klippan Klippan 1 1 domsaga
3Till den 15 augusti 1966 var Nybro och Vassmolösa tingsställen för domsagan. ' Kungl. Maj:t har den 29' juni 1966 (SFS 1966: 407) beslutat att den 1 januari 1967 skall bildas en domsaga, benämnd Kristianstads domsaga och bestående av Östra Göinge domsaga — med undantag av Osby köping samt Loshults och Örkeneds landskommuner — Villands domsaga och Gärds och Albo domsaga »— med undantag av Kiviks och Brösarps landskommuner _— samt Kri- stianstads stad. Folkmängden i denna domsaga, räknat efter den 1 januari 1966, uppgår till 86 547.
Antal domare
Folk-
mängd Kansllort '] mgsstallcn Ordi- Icke narie ordinarie
. Södra Åsbo och 41 397 Ängelholm Ängelholm Bjäre domsaga . Villands domsaga' 26 280 Kristianstad Kristianstad . Västra Göinge 46 638 Hässleholm Hässleholm domsaga (59 717) . östra Göinge 30 269 Broby Broby domsaga'
Summa
Malmöhus län . Rådhusrätten i 249 161 Malmö Malmö Malmö (251 615) . Rådhusrätten i 78 769 Hälsingborg Hälsingborg Hälsingborg . Rädhusrätten i 29 367 Landskrona Landskrona Landskrona5 (31 595) . Rådhusrätten i 45 670 Lund Lund Lund (48 082) . Frosta och Eslövs 35 260 Eslöv Eslöv domsaga (37 962) Hörby . Färs domsaga'i 16 330 Sjöbo Sjöbo . Luggude domsaga 46 853 Hälsingborg Hälsingborg . Oxie och Skytts 49 751 Malmö Malmö domsaga (55 117) Trelleborg . Rönnebergs, Onsjö 32 895 Landskrona Landskrona och Harjagers (27 965) Marieholm domsagaB . Torna och Bara 44 719 Lund Lund domsaga (42 307) . Vemmenhögs, 39 512 Ystad Ystad Ljunits och Herrestads domsagaa
Summa
Hallands län . Rådhusrätten i 41 067 Halmstad Halmstad Halmstad (45 599) . Rådhusrätten i 15 966 Varberg Varberg Varberg (17 869) . Hallands mellersta 42 360 Falkenberg Falkenberg domsaga (40 457) Varberg . Hallands norra 31 079 Kungsbacka Skansen 1 domsaga (Kungsbacka) . Hallands södra 49 470 Halmstad Halmstad 2,5 domsaga (44 938) Laholm
Summa 10,5
5 Kungl. Majt har den 28 oktober 1966 (SFS 1966: 555) beslutat att rådhusrätten i Lands— krona skall upphöra vid utgången av juni 1967 och att staden skalli judiciellt avseende förenas med Rönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga den 1 juli 1967. Domsagan benämnes därefter Landskrona domsaga. ** Kungl. Maj:t har den 29 juni 1966 (SFS 1966: 407) beslutat att Färs domsaga och Vemmen- högs, Herrestads och Ljunits domsaga _— med undantag av de delar som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 april 1966 skall föras till Oxie och Skytts domsaga -— skall den 1 januari 1967 sammanläggas till en domsaga, benämnd Ystads domsaga. Folkmängden i denna domsaga, räk— nat efter den 1 januari 1966, uppgår till 48 082.
Göteborgs och
Bohus län 1.
2.
3.
(:i
QC)
Göteborgs rådhusrätt Rådhusrätten i Uddevalla Askims och Möln- dals domsaga
. Hisings, Sävedals
och Kungälvs domsaga
. Norrvikens
domsaga
. Orusts, Tjörns och
Inlands domsaga
. Sunnervikens
domsaga
Älvsborgs län
. Rådhusrätten i
Borås
. Rådhusrätten i
Vänersborg
. Borås domsaga
. Flundre, Väne och
Bjärke domsaga
. Kinds och Redvägs
domsaga
. Marks domsaga . Nordals, Sundals och Valbo domsaga . Tössbo och Vedbo
domsaga
. Vättle, Ale och
Kullings domsaga
Skaraborgs län
. Kinnefj ärdings, Kinne och Kål— lands domsaga . Skarabygdens
domsaga
. Skövde domsaga Gudhems och Kåkinds tingslag Skövde tingslag . .Vadsbo domsaga
. Vartofta och
Frökinds domsaga
. Åse, Viste, Barne och Laske domsaga
Antal domare
Folk- , . . .. mängd lxanshort Tingsstallen Or di— lcke narie _ordinarie 421 809 Göteborg Göteborg 32 16 (438 770) 36 376 Uddevalla Uddevalla 3 48 423 Göteborg Göteborg 2 1 61 091 Göteborg Göteborg 2 1 (48 539) 21 335 Strömstad Strömstad 1 37 557 Stenungsund Stenungsund 2,5 39 539 Uddevalla Kviström 1 1 (39 814) (Munkedal) Summa 43,5 19 69 528 Borås Borås 4 1,25 19 671 Vänersborg Vänersborg 3 36 925 Borås Borås 1 1,5 (37 607) 57 242 Trollhättan Trollhättan 2 0,75 42 976 Ulricehamn Ulricehamn 1 (42 294) Svenljunga 35 559 Skene Skene 1 24 326 ' Vänersborg Mellerud 1 0,5 (24 051) Tångelanda 31 946 Åmål Åmål 1 Bengtsfors 71 949 Alingsås Alingsås 2 1,5 (67 540) Summa 16 5,5 42 499 Lidköping Lidköping 2 26 909 Skara Skara 1 Floby 53 154 Skövde Skövde 2 1 26 078 27 076 , 59 755 Mariestad Mariestad 2 (57 603) Moholm 45 647 Falköping Falköping 1 1 Tidaholm 26 985 Vara Vara 1 Summa 9 2
.
Värmlands län
. Rådhusrätteni Karlstad . Rådhusrätten i Kristinehamn7
. Fryksdals domsaga
. Jösse domsaga . Mellansysslets domsaga . Nordmarks domsaga . Södersysslets domsaga . Älvdals och Nyeds domsaga
Nyeds tingslag Älvdals nedre tingslag Älvdals övre tingslag
. Östersysslets domsaga'
Örebro län
. Rådhusrätten i Örebro . Karlskoga domsaga . Lindes och Nora domsaga . Västernärkes domsaga
. Östernärkes domsaga
Västmanlands län . Rådhusrätten i Västerås . Västmanlands mellersta domsaga
. Västmanlands västra domsaga
Snevringe tingslag Åkerbo och Skinnskattebergs tingslag
Kansliort
Tingsställen
Antal domare
Ordi- narie
Icke ordinarie
5 444 20 686 7 562
34 721 (54 279)
81 788 (84 192) 47 759 (49 162) 55 426
54 688 (55 437)
28 495 (26 091)
89 003 (103 616) 41 179 (27 278)
85 166 (84 454)
32 904 52 262 (51 550)
Karlstad Kristinehamn Sunne
Arvika Karlstad
Årjäng Säffle
Karlstad
Kristinehamn
Örebro Karlskoga Lindesberg
Örebro
Örebro
Västerås
Västerås
Köping
Karlstad Kristinehamn
Sunne Torsby Arvika Karlstad
Årjäng
Säffle Häljebol Likenäs Molkom Råda
Kristinehamn Filipstad
Summa
Örebro Karlskoga
Lindesberg Nora Askersund Fjugesta Hallsberg Örebro
Västerås
Västerås Fagersta Norberg Köping Kolbäck
0,25
1 (2 tr. 1/8 1966)
16 1,50
2 1,25 (3 ordinarie fr. 1/7 1966)
Fr. o. m. den 1 juli 1966 ingår staden Kristinehamn i Östersysslets domsaga.
. Västmanlands
östra domsaga
Kopparbergs län
. Falu domsaga
Falu norra tingslag Falu södra tingslag
. Hedemora
domsaga Folkare tingslag Hedemora tingslag
. Nedansiljans
domsaga
. Nås och Malungs
domsaga
. Ovansilj ans
domsaga Mora och Orsa tingslag Älvdals, Särna och Idre tingslag
. Västerbergslags
domsaga
Gävleborgs län
. Rådhusrätten i
Gävle . Bollnäs domsaga . Gästriklands
västra domsaga
. Gästriklands
östra domsaga
. Norra Hälsing—
lands domsaga
. Sydöstra Hälsing-
lands domsaga
. Västra Hälsing-
lands domsaga
Västernorrlands län
. Rådhusrätten i
Sundsvall
. Medelpads
domsaga
. Ångermanlands
mellersta domsaga
. Ångermanlands norra domsaga . Ångermanlands
södra domsaga
Antal domare Folk- . , .. .. mängd Kansliort [mgsstallen Ordi- Icke narie ordinarie 34 287 Sala Sala 1 0,75 Summa 9 5 85 844 Falun Falun 4 1,75 41 909 Borlänge 43 935 54 793 Hedemora Hedemora 2 0,25 Krylbo 29 431 25 362 34 077 Leksand Leksand 1 1 Rättvik 26 945 Malung Malung 1 0,75 Nås 34 520 Mora Mora 1 1 Orsa 24 522 Särna Älvdalen 9 998 46 267 Ludvika Ludvika 2 Summa 11 4,75 59 982 Gävle Gävle 5 1 34 610 Bollnäs Bollnäs 1 1 36 048 Storvik Storvik 1 0,25 50 438 Gävle Gävle 2 40 354 Hudiksvall Hudiksvall 1 1 Ede (Delsbo) 41 782 Söderhamn Söderhamn 25 30 058 Ljusdal Ljusdal 1 Summa 13 3,25 59 340 Sundsvall Sundsvall 4 1 60 477 Sundsvall Sundsvall 3 1 27 041 Sollefteå Sollefteå 2 Nyland 60 783 Örnsköldsvik Örnsköldsvik 2 1 51 007 Härnösand Härnösand 2 1,5
Tingsdomartjäusten i domsagan personlig för nuvarande innehavare.
Antal domare
Kansliort '1 mgsstallen Or di— Icke
narie ordinarie
. Ångermanlands Sollefteå Ramsele västra domsaga
Summa
Jämtlands län . Rådhusrätten i 25 642 Östersund Östersund Östersund . Härjedalens 20 387 Sveg Sveg domsaga Svenstavik Bergs tingslag 6 870 Svegs och Hede 13 517 tingslag . Jämtlands norra 27 759 Östersund Östersund domsaga Strömsund . Jämtlands västra 27 290 Östersund Östersund domsaga . Jämtlands östra 29 885 Östersund Östersund domsaga Ragunda
Summa
Västerbottens län . Rådhusrätten i 24 609 Skellefteå Skellefteå Skellefteå” . Rådhusrätten i 48 858 Umeå Umeå Umeå . Västerbottens 19 441 Umeå Ånäset mellersta domsaga Burträsk . Västerbottens 48 176 Skellefteå Skellefteå norra domsaga” Norsjö Malå och Norsjö 11 633 tingslag Skellefteå tingslag 36 543 . Västerbottens 42 037 Umeå Umeå södra domsaga Nordmaling Vindeln . Västerbottens 50 753 Lycksele Lycksele västra domsaga Storuman Lycksele tingslag 30 012 Vilhelmina Åsele och Vilhel- 20 741 Åsele mina tingslag
Summa
Norrbottens län . Rådhusrätten i 34 853 Luleå Luleå Luleå . Gällivare domsaga 56 841 Gällivare Gällivare Gällivare tingslag 27 056 Karesuando Jukkasjärvi och 29 785 Kiruna Karesuando Vittangi tingslag 3. Kalix domsaga 32 480 Kalix Kalix (30 737)
” Kungl. Maj:t har den 29 juni 1966 (SFS 1966: 408) beslutat att rådhusrätten i Skellefteå skall upphöra vid utgången av år 1966 och att staden skall i judiciellt avseende förenas'med Västerbottens norra domsaga den 1 januari 1967. Domsagan benämnes därefter Skellefteå dom- saga. Folkmängden i denna domsaga, räknat efter den 1 januari 1966, uppgår till 72 785.
4.
Antal domare F olk— , . . .. mängd Ixanshort Tingsstallen Or di— Icke narie ordinarie 49 773 Bränna 3 2 (51 449) Rånbyn 10 106 Boden Boden 39 667 Gammelstad (41 343) Jokkmokk 54 762 Piteå Arvidsjaur 2 14 437 Arjeplog Piteå 40 325 31 115 Haparanda Haparanda 31" Pajala 12 818 18 297 Summa 16 5 Stockholms rådhusrätt ............................................. 75 30 Göteborgs rådhusrätt .............................................. 32 16 Rådhusrätten i Malmö ............................................. 19 11 Övriga underrätter summa .......................................... 30211 91,66 Summa hela riket 428 148,66
Luleå domsaga
Jokkmokks tingslag Luleå tingslag
. Piteå domsaga
Arvidsjaurs och Arjeplogs tingslag Piteå och Älvsby tingslag
. Torneå domsaga
Pajala och Korpi- lombolo tingslag Torneå tingslag
1" Härav 1 på övergångsstat. 11 Härav 3 särskilda inskrivningsdomare.
BILAGA B
Förslag till domkretsindelning
För varje domkrets anges de kommunblock, som domkretsen omfattar. Som namn på kommunblocken har använts blockens förutsatta centralorter enligt inrikesdepartementets indelning. Siffran inom parentes efter varje namn svarar mot numreringen i kungörelsen den 21 maj 1964 (SFS 1964: 162).
Befolkningsframräkningen till år 1975 har utförts av Statistiska Centralbyrån (se Statistiska meddelanden, B 1965: 20). Uppgifterna om slutligt handlagda mål avser år 1964.
Förklaringar: Hh : häradshövding; Td : tingsdomare; Bm : borgmästare; Rm : rådman; Fi = fiskal (tingssekreterare)
Folkmängd Slutligt handlagda Antal domare
Br.må1 Tv. (ejensam— _ Hh Td Fi 1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975 mål domar— S.a Bm Rm
mål)
Stockholms stad
Stockholms domkrets Stockholm .............. 785 945 783 643 759 699
Sumlna 785 945 783 643 759699 I 7 757 12 237 19 994 1 74 30=105
Kansli och tingsställe i Stockholm. Antalet domare motsvarar domarpersonalen vid Stock- holms rådhusrätt årsskiftet 1965/66.
Stockholms län
1. Norrtälje domkrets Norrtälje ............ (3) 18 340 19 001 19 132 77 202 279 Hallstavik ........... (2) 10 889 10 592 10 480 45 129 174 Rimbo .............. (4) 8 392 8 173 7 664 23 37 60 Östhammar .......... (1) 9 959 8 871 7 422 40 108 148
Summa 47530 46637| 44698| 185| 476 | 661|1 1 1 :s
Kansli i Norrtälje. Tlngsställen i Norrtälje och Östhammar. Befolkningsutvecklingen kan leda till att domkretsen ej ger tillräckligt arbetsunderlag åt en domstol. Härvid kan övervägas antingen att sammanlägga domkretsen med Upplands- bygdens domkrets i Uppsala län eller att föra Östhammars kommunblock till Upplands- bygdens domkrets och återstoden till Södra Roslags domkrets.
2. Sollentuna och Fären- tuna domkrets Jakobsberg ......... (10) 11 745 38 142 86 234 179 254 433 Sollentuna .......... (11) 20 887 33 145 60 868 177 185 362 Träkvista/Tappström (13) 6 913 8 441 9 181 46 85 131
Summa 39545| 79728|156283| 402] 524 | 926|1 3 1 :s
Kansli och tingsställe i Solna (Haga). Om Kungsängens kommunblock förs från Uppsala län till Stockholms län förenas blocket med domkretsen.
Beroende på befolkningsutvecklingen kan senare bildas en särskild domkrets av Jakobs- bergs kommunblock. I denna bör vid ändrad länsindelning ingå Kungsängens kommunblock.
Folkmängd Slutligt handlagda Antal domare Br.mål Tv. (ej ensam— _ Hh Td Fi 1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975 mål domar— S.a Bm Rm mål) 3. Solna domkrets Solna/Sundbyberg. . . (12) 70 385 83 562 103 163 Summa 70 385 83 562 103 163 676 1020 1 696 1 5 1=7 Kansli och tingsställe i Solna. 4. Stockholms läns västra domkrets Märsta .............. (5) 8541 18801 36 962 104 172 276 Upplands-Väsby ...... (9) 7 356 12 960 24 266 92 118 210 Vallentuna .......... (6) 6 553 9 175 12 467 51 64 115 Summa 22 450 40 936 73 695 247 354 601 1 1 1 =3 Kansli och tingsställe i Stockholm. 5. Svartlösa domkrets Huddinge .......... (21) 23 631 44 176 78060 248 383 631 Tumba ............. (22) 9960 18 807 29 942 161 172 333 Summa 33 591 62 983 108002 409 555 964 1 2 1 =4 Kansli och tingsställe i Huddinge. 6. Södertälje domkrets Södertälje .......... (24) 56 050 72 963 97 209 Summa 56050 72 963 97209 377 831 1 208 1 3 1 =5
Kansli och tingsställe i Södertälje. Om Strängnäs kommunblock i Södermanlands län förs till Stockholms län förenas blocket med domkretsen.
7. Södertörns domkrets
Bollmora ........... (19) Gustavsberg ........ (17) Handen ............ (20) Nacka ............. (18) Nynäshamn ......... (23) Summa
Kansli och tingsställe i Stockholm. Eventuellt kan befolkningsutvecklingen framdeles föranleda uppdelning av domkretsen efter åklagardistrikt; således en domkrets omfattande Gustavsberg och Nacka kommunblock samt en domkrets omfattande Bollmora, Handens och Nynäshamns kommunblock.
8. Södra Roslags domkrets
3 761 16 491 40 150 85 81 166 8 216 10 108 13 162 57 89 146 11 126 27 369 52 090 168 257 425 29 221 38 135 50 378 274 347 621 13 760 15 882 19 073 64 166 230
66084 107985 174851| 648 | 940 | 1588| 1 6 1= 8
22 340 24 338 13 053 3 679 6 207
28 002 34 165 29 754
4 322 10 112
38 887 50 496 46 564
5 929 15 707
156 207 188 24 95
227 174 155
41 102
383 381 343
65 197
Danderyd .......... (1 5) Lidingö ............ (16) Roslags—Näsby ...... (14) Vaxholm ........... (8) Åkersberga ......... (7)
Summa | 69617 106355 157583| 670|
Kansli och tingsställe i Stockholm. Eventuellt kan befolkningsutvecklingen framdeles leda till att en särskild domkrets bildas av Danderyds och Lidingö kommunblock.
699 |1369|14 1=6
Folkmängd Slutligt handlagda Antal domare
Br.mål Tv. (ej ensam- S'a Hh Td Fi mål domar— ' Bm Rm mål)
1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975
Uppsala län
1. Uppsala domkrets Uppsala ............. (3) 93067 110848 134601
Summa 93 067 110 848 134 601 Kansli och tingsställe i Uppsala.
2. Upplandsbygdens domkrets Alunda .............. (4) 9 265 8 636 7 290 19 15 Enköping ............ (2) 30 729 33 510 41 457 182 379 Kungsängen ......... (1) 3 453 5 782 9 733 22 52 Skutskär ............ (7) 8 938 10 110 10 878 42 11 Tierp ............... (6) 18 423 17 414 16 390 55 28 Örbyhus/Österbybruk. (5)| 9 189 8 652 7 570 22 8
Summa] 79997 84104 93318] 342] 493
Kansli i Uppsala. Tingsställen i Uppsala och Enköping. Vid ändrad länsindelning förs Kungsängens kommunblock till Sollentuna och Färentuna domkrets i Stockholms län samt Skutskärs och iTierps kommunblock till Gävle domkrets i Gävleborgs län.
Södermanlands län
1. Eskilstuna domkrets Eskilstuna ........... (5) 79 178 86 721 90 370 450 1 037 1 487 Strängnäs ........... (6) 19 440 20 119 21 431 195 333 528
Summa] 98618 106840 111801] 645] 1370 ]2015|1 5 2 =8
Kansli i Eskilstuna. Tingsställen i Eskilstuna och Strängnäs. Om Strängnäs kommunblock förs till Stockholms län förenas blocket med Södertälje dom- krets.
2. Katrineholms domkrets Katrineholm ......... (3) 30 798 32 994 35 767 267 408 Flen ................ (7) 18 682 18 745 16 086 142 202 Vingåker ............ (4) 10 594 9 525 8 098 56 96
Summa 60074 61264] 59951] 465 | 706] 1 1 1 :s
Kansli och tingsställe i Katrineholm.
3. Nyköpings domkrets Nyköping ........... (1) 40 538 44 984 49 555 557 759 Oxelösund ........... (2) 6 047 13 810 27 037 188 297
Summa 46585] 58 794] 76592] 745 ] 1056] 1 3 _ =4 Kansli och tingsställe i Nyköping.
Folkmängd Slutligt handlagda Antal domare Br.mål Tv. (ej ensam- _ Hh Td Fi 1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975 mål domar— S.a Bm Rm mål)
Östergötlands län 1. Linköpings domkrets Linköping ........... (8) 89 536 98 314 113 574 546 1 390 1 936 Kisa ................ (6) 12 749 10 781 9 170 18 82 100 Åtvidaberg .......... (7) 12 594 12670 12 902 45 92 137 Österbymo .......... (5) 5 930 4 879 3 523 13 48 61
Summa 120809 126644 139169 622 1 612 2234 1 6 2 =9
Kansli och tingsställe i Linköping. Om Österbymo kommunblock förs till Jönköpings län förenas blocket med Eksjö domkrets.
2. lllotala domkrets Motala .............. (1) 47 869 47 362 46 656 179 481 660 Boxholm ............ (4) 6 809 6 523 5 958 31 45 76 Mjölby .............. (2) 21 386 23 602 26 026 141 220 361 Ödeshög ............. (3) 7 514 6 279 4 917 21 52 73
Summa 83 578 83 766 83 557 372 798 1 170 1 3 1 :S Kansli i Motala. Tingsställen i Motala och Mjölby.
3. Norrköpings domkrets Norrköping ......... (10) 112 449 116 089 123 122 715 1 239 1 954 Finspång ........... (9) 21 414 23 772 26 294 70 168 238 Söderköping ........ (11) 10 324 9 497 9 570 39 137 176 Valdemarsvik ....... (12) 11 270 9 514 8 797 54 62 116
Summa 155457 158 872 167 783 878 1 606 2484 1 8 2:11 Kansli och tingsställe i Norrköping.
Jönköpings län 1. Eksjö domkrets Eksjö ............... (5) 19 322 18 213 15 582 71 146 217 Aneby .............. (3) 7 057 6 645 5 984 15 30 45 Nässjö .............. (4) 32 281 33 423 35 316 138 162 300 Sävsjö .............. (7) 11 631 11 649 9 040 39 20 59 Tranås .............. (2) 16 859 18 426 21 400 55 119 174 Vetlanda ............ (6) 28 380 28 082 26 488 110 27 137
Summa 115530]116438]113810] 428] 504 ] 932]1 2 1 =4
Kansli i Eksjö. Tingsställen i Eksjö, Nässjö, Tranås och Vetlanda. Om Österbymo kommunblock förs från Östergötlands län till Jönköpings län förenas blocket med domkretsen.
2. Jönköpings domkrets Jönköping ........... (1) 92 113 ] 101 357 110 576
Summa] 92113]101357]110576] 437] 1079 ] 1516] 1 5 1 =7
Kansli och tingsställe i Jönköping. Om Habo kommunblock förs från Skaraborgs län till Jönköpings län förenas blocket med domkretsen.
Folkmängd Slutligt handlagda Antal domare
Br.mål
TV. (ej ensam— _ Hh Td Fi 1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975 mål domar— S.a Bm Rm
mål)
3. Värnamo domkrets Värnamo ........... (9) 24 927 27 734 30 502 71 275 Gislaved ............ (11) 21 682 23 838 24 923 75 130 Gnosjö ............. (10) 6 650 7 419 7 718 17 27 Hyltebruk .......... (12) 11 677 11 195 10 100 34 67 Vaggeryd/Skillingaryd (8) 10 646 11 234 11 651 43 93
Summa 75 582 81 420 84 894 240 592 Kansli i Värnamo. Tingsställen i Värnamo och Reftele.
Kronobergs län.
1. Ljungby domkrets Ljungby ............. (1) 24 179 25 215 26 958 392 Markaryd/Strömsnäsbruk 10 684 11 034 11 124 120 Älmhult ............. (3) 15 243 15 182 13 365 184
Summa 50 106 51 431 51 447] 696] 1 1 1 =3 Kansli och tingsställe i Ljungby.
2. Växjö domkrets Växjö ............... (5) 45 237 52 044 62 104 Alvesta ............. (4) 18 584 18 815 18 113
Lessebo ............. (8) 8 495 8 384 7 961 Tingsryd ............ (6) 17 168 15 643 14 643 Åseda/Lenhovda. . . . . (7) 13 613 12 648 10 279
Summa | 103097 107534 113 100] Kansli och tingsställe i Växjö.
Kalmar län.
1. Kalmar domkrets Kalmar ............ (9) 46 820 49 776 53 400 254 487 741 Borgholm .......... (11) 13 158 11 190 9 433 511 1801 2311 Emmaboda ......... (8) 11 493 11 381 10 636 31 68 99 Mörbylånga ......... (12) 11 779 10 226 8 450 Nybro ............. (7) 20 759 21 768 22 473 57 81 138 Torsås ............. (10) 9 601 8 133 6 851 31 54 85
Summa | 113610] 112474 111243] 424] 870 | 1294] 1 4 1 =6
Kansli i Kalmar. Tingsställen i Kalmar och Borgholm. 1 Uppgifterna avser hela Öland (Borgholms och Mörbylånga kommunblock).
2. Oskarshamns domkrets Oskarshamn ......... (5) 23 631 24 784 26 001 108 198 Hultsfred/Virserum. . . (3) 20 323 19 520 17 515 80 140 Högsby ............. (4) 10 294 9 000 7 849 36 67 Mönsterås ........... (6) 11 473 13 545 15 306 55 91
Summa 65721 66849 66 311 ] 279 | 496 ] Kansli och tingsställe i Oskarshamn.
Folkmängd Slutligt handlagda Antal domare . ' Branål .. Tv. (ej ensam- _ Hh Td Fi 1/1 1956 1/1 1966 1/1 195 mål domar— S.a Bm Rm mål) 3. Västerviks domkrets Västervik ............ (1) 42 583 42 038 42 655 229 422 651 Vimmerby ........... (2) 17 949 17 402 16 249 45 130 175 Summa 60 532 59440 58 904 274 552 826 1 2 —— =.3 Kansli i Västervik. Tingsställen i Västervik och Vimmerby. Gotlands län. 1. Gotlands domkrets Visby .................. 56 927 53 742 52 594 Summa 56 927 53 742 52 594] 276 | 613 | 889 | 1 2 _ =3 Kansli och tingsställe i Visby. Blekinge län. 1. Karlshamns domkrets Karlshamn .......... (3) 27 553 29 971 35 342 146 383 529 Olofström ........... (5) 11 916 15 966 15 026 62 146 208 Sölvesborg ........... (4) 14 299 14 694 15 208 71 250 321 Summa 53 768 60 631 ] 65 576] 279 | 779 | 1 058] 1 3 =4 Kansli i Karlshamn. Tingsställen i Karlshamn och Sölvesborg. 2. Karlskrona domkrets Karlskrona .......... (1) 63 121 60 251 61 846 272 703 975 Ronneby ............ (2) 28 498 28 439 31 206 158 276 434 Summa 91619] 88 690] 93 052] 430 | 979 | 1 409] 1 4 1 =6 Kansli i Karlskrona. Tingsställen i Karlskrona och Ronneby. . Kristianstads län. 1. Hässleholms domkrets . Hässleholm .......... (7) 43 327 45 190 47 676 213 414 627 _,- Oshy ................ (6) 13 710 13 690 12 461 61 79 140 - . Perstorp ............. (8) 5 359 7 275 8 908 49 39 88 ' Summa 62 396] 66 155 69 045 | 323 ] 532 855 1 2 _ :s; Kansli och tingsställe i Hässleholm. : 2. Kristianstads domkrets Kristianstad ......... (3) 63 744 63 168 63 534 296 684 980 Broby ............... (5) 12 671 13 413 14 057 35 96 131 Bromölla ............ (4) 8 997 9 966 11 295 37 89 126 Summa 85 412 86 547 88 886] 368 | 869 1 237 1 3 1 =5 Kansli och tingsställei Kristianstad.
Folkmängd Slutligt handlagda Antal domare
Tv.
1/1 1956 1/1 1966 1/11975 mål
Br. mål
domar- mål) (ej ensam- _ Hd Td Fi
Bln Rm
3. Ängelholms domkrets Ängelholm .......... (12) 23 921 25 632 28 028 Båstad ............. (13) 10 845 10 361 9 932 45 Klippan ............ (9) 15 284 16 014 18 268 61 Åstorp ............. (11) 8 663 10 119 11 814 35 Örkelljunga ......... (10) 8 832 8 407 7 706 34
260 55 211 64 148
407 100 272
99 182
Summa 67 545 70 533 75 748 322 Kansli och tingsställe i Ängelholm.
738
1060 1 3 ,_ =4
Simrishamns (1) och Tomelilla (2) kommunblock förs till Ystads domkrets i Malmöhus län.
Malmöhus län.
1. Eslövs domkrets Eslöv .............. (15) 23 203 24 138 Hörby ............. (16) 13 827 12 246 Höör ............... (17) 9 300 8 857
Summa] 46330 45241
Kansli och tingsställe i Eslöv.
2. Hälsingborgs domkrets Hälsingborg ......... (2) 88 529 94 130 105 269 672 Bjuv ................ (3) 10 476 11 795 13 882 50 Höganäs ............ (1) 16 155 17 459 18 814 76
Summa 115160 123384 137965 798
Kansli och tingsställe i Hälsingborg.
3. Landskrona domkrets Landskrona .......... (4) 33 367 36 128 38 145 Svalöv .............. (5) 12 703 12 214 10 853
Summa 46 070] 48 342] 48 998] Kansli och tingsställe i Landskrona.
4. Lunds domkrets Lund ............... (7) 54 622 66 224 84 248 Kävlinge ............ (6) 11 728 12 585 14 363
624 155
779]1
911 209
Summa | 66 350] 78809] 98 611]
Kansli och tingsställe i Lund.
.,5. Malmö domkrets Malmö .............. (9) 230 894 274 438 334 167 2 306 Lomma ........ ' ..... (8) 6 685 8 725 12 369 34
]1120|1
6 127 121
Summa ] 237 579 | 283 163] 345 536 ] 2 340
Kansli och tingsställe i Malmö.
] 6248] 1 18 11:30
Folkmängd Slutligt handlagda Antal domare Br.mål _ ,. Tv. (ej ensam- _ Hd Td Fi . 1/1 1956 1/1 1966 1/1 1915 mål domar- S.a Bm Rm mål) 6. Trelleborgs domkrets Trelleborg .......... (11) 32 853 34 978 36 648 160 323 483 Vellinge ............ (10) 8 415 9 552 10 267 37 54 91 Summa 41268 43 730 46 915 197 377 574 1 1 —— =2 Kansli och tingsställe i Trelleborg. 7. Ystads domkrets Ystad .............. (13) 26 869 24 746 20 307 129 215 344 Simrishamn ............. 23 205 21 497 19 684 69 160 229 Sjöbo .............. (14) 15 970 13 963 10 982 54 140 194 Skurup ................. 12 274 10 800 9 980 46 113 159 Tomelilla ........... (2) 15 710 13 667 13 121 50 135 185 Sulnma 94 028 84 673 74 074 | 348 763 | 1 111 ] 1 3 1 :s Kallsli i Ystad. Tingsställen i Ystad och Simrishamn. Hallands län. 1. Halmstads domkrets Halmstad ........... (1) 59 835 66 211 72 842 339 656 995 Laholm ............. (2) 19 920 19 146 17 661 75 220 295 Summa | 79 755] 85 357] 90 503] 414 876 ] 1 290] 1 4 1 :o Kansli och tingsställe i Halmstad. 2. Varbergs domkrets Varberg ............. (4) 33 407 35 680 39 348 132 356 488 Falkenberg .......... (3) 30 238 30 909 31 407 89 183 272 _ Summa 63 645] 66 589 | 70 755] 221 539 ] 760] 1 2 _ =S
Kansli i Varberg. Tingsställen i Varberg och Falkenberg. Kungsbacka (5) kommunblock förs till Mölndals domkrets i Göteborgs och Bohus län.
Göteborgs och Bohus län.
1. Göteborgs domkrets
Göteborg ............ (4) 397 269 447193 497698
Sulnma | 397269 447193 497 698|3852 ] 5806 | 9656] 1 31 16=48
Kansli och tingsställe i Göteborg.
2. Mölndals domkrets Mölndal ............. (3)
Kungsbacka ............ Mölnlycke ........... (1) Summa
27 406 37 240 46 941 206 350 556 17 270 21 022 26 494 98 216 314 9 560 12 421 16 774 60 107 168 54236 70683 90209] 364 ] 674] 1038] 1 2 1 =4
Kansli och tingsställe i Göteborg.
3. Södra Bohus domkrets Kungälv ............ (6) Orust ............... (9) Partille .............. (2) Stenungsund ......... (7) Tjörn (Skärhamn) . . . . (8) Öckerö .............. (5)
Summa
Folkmängd Slutligt handlagda
Antal domare
1/1 1956 1/1 1966 1/11975
Tv.
Br.må1 (e 3 ensam- domar- mål)
Hb Td Fi Bm Rm
15 002 10 227 9 560 5 888 8 572 7 171
20 339 8 901 20 016 9 851 8 509 7 487
26 494 7 827 36 618 16 314 8 336 7 313
56 420
75103 102902] 355]
965
Kansli i Göteborg. Tingsställen i Göteborg och Stenungsund.
4. Uddevalla domkrets Uddevalla .......... (10) Gravarne ........... ( 12) Lysekil ............. (1 1) Munkedal .......... (13) Strömstad .......... (1 5) Tanumshede ........ (14)
Summa
38 253 11 287 14 516 10 724 10 820 13 487
47 336 9 758 13 812 10 121 9 993 11 342
52 521 8 711 13 566 8 772 9 502 8 482
250 26 59 35 36 18
786 96 157 105 138 96
|1 2 1:41
99087 102362 101554] 424] | 1378
Kansli i Uddevalla. Tingsställen i Uddevalla och Strömstad.
Älvsborgs län.
1 . Alingsås domkrets Alingsås ............ (1 O) Herrljunga ......... (12) Lerum ............. (9) Surte .............. (8) Vårgårda ........... (1 1)
Summa
Kansli och tingsställe i Alingsås.
, 2. Borås domkrets
Borås .............. (1 7) Kinna .............. (16) 5 Svenljunga ......... (15)
Tranemo ........... (14) Ulricehamn ......... (13)
Summa
Kansli i Borås. Tingsställen i Borås och Ulricehamn.
3. Trollhättans domkrets Trollhättan .......... (6) Lilla Edet ........... (7) Nossebro ...............
19 826 9 781 12 458 12 762 8 123
22 269 9 366 16 961 14 825 7 886
23 365 8 467 19 965 17 118 7 488
|1 41=6
62 950 71 307 76 403
93 983 27 477 10 450 10 531 22 285
103 379 27 673 9 775 11 357 21 582
106 832 26 429 8 405 10 790 19 968
164 726 173 766 172 424
36 115 9138 10820
43 028 51 473 9 575 8 918 9 812 8 374
70 26
519 181 105
Summa 56 073 62 415 ] 68 765
Kansli och tingsställe i Trollhättan. _ " Nossebro kommunblock omfattar huvuddelen" av Bjärke kommun i Alvshorgs län samt Essunga kommun i Skaraborgs län.
289
805 2 —=3
Folkmängd Slutligt handlagda Antal domare Br.mål , Tv. (ej ensam- _ Hh Td Fi 1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975 mål domar— S.a Bm Rm mål) 4. Vänersborgs domkrets Vänersborg .......... (5) 29 755 31 464 34 407 142 365 507 Färgelanda .......... (3) 7 757 6 680 5 311 17 30 47 Mellerud ............. (4) 12 425 11 160 10 568 40 100 140 Summa 49 937 49 304 50 286 199 495 694 1 1 1= 3
Kansli i Vänersborg. Tingsställen i Vänersborg och Mellerud.
5. Åmåls domkrets Åmål ............... (1) 14 015 13 788 13 741 54 94 148 Bengtsfors ........... (2) 19 831 18 158 17 349 39 106 145 Säffle .................. 19 313 20 016 20 491 71 180 251
Summa] 53159] 51962] 51581] 164] 380 ] 544|1 1—=2
Kansli i Åmål. Tingsställen i Åmål och Bengtsfors. Befolkningsutvecklingen kan medföra att denna domkrets framdeles sammanläggs med Arvika domkrets i Värmlands län.
Skaraborgs län. 1. Falköpings domkrets
Falköping ........... (7) 31 785 33 187 36 989 166 303 469 Habo ............... (8) 9 239 9 380 9 557 25 62 87 Skara ............... (6) 16 104 16 253 15 418 48 209 257 Tidaholm ............ (9) 13 044 12 765 12 588 37 128 165 Summa | 70 172 71 585 74 552 ] 276 | 702 | 978 | 1 2 _ =3
Kansli i Falköping. Tingsställen i Falköping, Skara och Tidaholm. Alternativt förs Skara kommunblock till Lidköpings domkrets. Om Habo kommunblock förs till Jönköpings län förenas blocket med Jönköpings dom- krets.
2. Lidköpings domkrets Lidköping ........... (4) 32 936 33 475 33 631 110 332 442 Grästorp ............ (1) 6 345 5 598 5 056 8 83 91 Götene .............. (5) 13 275 12 156 11 233 26 118 144 Vara ................ (3) 19 277 17 892 16 979 38 241 279 Summa ] 71 833 69121 66849] 182 | 774 | 956] 1 2 _— =3 Kansli och tingsställe i Lidköping.
3. Mariestads domkrets Mariestad .......... (15) 19 274 22 870 28 351 91 268 359 Gullspång .......... (16) 6 363 6 246 5 456 24 87 111 Karlsborg .......... (12) 10 025 9 038 8 020 29 163 192 Töreboda ........... (14) 11 787 10 870 9 355 36 92 128
Summa ] 47449 49024 51182] 180 ] 610 | 790] 1 1 1 =3 Kansli och tingsställe i Mariestad.
Folkmängd Slutligt handlagda Antal domare
Br.mål Tv. (ej ensam- S*a Hh Td Fi mål domar— ' Bm Rm
mål)
1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975
4. Skövde domkrets Skövde ............. (13) 34 943 40 897 48 754 201 594 795 Hjo ................ (10) 8 121 7 373 7 125 22 50 72 Tibro .............. (11) 8 681 9 786 10 364 52 56 108
Summa 51 745 58 056 66 243 275 700 975
Kansli och tingsställe i Skövde. Nossebro (2) kommunblock förs till Trollhättans domkrets i Älvsborgs län.
Värmlands län.
1. Arvika domkrets Arvika ............. (12) 30 744 28 385 28 037 132 184 316 Åmotfors ........... (11) 11 732 10 539 9 663 36 55 91 Årjäng ............. (10) 12 403 10 634 9 058 23 102 125
Summa 54 879 49 558 46 758 191 ] 341 532 Kansli i Arvika. Tingsställen i Arvika och Årjäng — Jämför Åmåls domkrets.
2. Karlstads domkrets Karlstad ............ (4) 58 294 67 551 80 156 409 912 1 321 Forshaga ............ (7) 9 886 9 496 8 553 33 97 130 Grums .............. (8) 9 607 9 896 9 681 54 82 136 Kil ................. (6) 7 517 7 806 7 305 42 71 113 Skoghall ............. (5) 9 103 10 504 11 802 56 76 132
Summa 94 487 105 253 117 497 594 1 238 1 832 Kansli och tingsställe i Karlstad.
3. Kristinehamns domkrets Kristinehamn ........ (1) 27 558 28 346 26 213 184 311 495 Filipstad ............ (3) 19 057 17 420 16 352 73 139 212 Storfors ............. (2) 6 579 6 002 4 621 26 23 49
Summa 53194 51768 47186 283 473 756 2 —— =3 Kansli i Kristinehamn. Tingsställen i Kristinehamn och Filipstad. Befolkningsutvecklingen kan medföra att denna domkrets framdeles sammanläggs med Karlstads domkrets.
4. Sunne domkrets Sunne .............. (13) 17 801 15 121 12 569 Hagfors ............ (17) 14 814 15 364 14 006 Kyrkheden ......... (16) 8 612 7 625 7 226 Munkfors ........... (18) 6 225 6 052 5 780 Sysslebäck .......... (15) 6 665 5 259 3 061 Torsby ............. (14) 12 590 11 260 10 024
Summa 66 707 ] 60 681 52 666 221 Kansli i Sunne. Tingsställen i Sunne, Råda och Likenäs.
Örebro län.
1. Karlskoga domkrets Karlskoga ........... (8) 33 885 38 019 42 448 235 272 Degerfors ............ (7) 10 705 11 143 11 706 75 92
Summa 44590 49162] 54154] 310 364
Kansli och tingsställe i Karlskoga. Säffle (9) kommunblock förs till Åmåls domkrets i Älvsborgs län.
Folkmängd Slutligt handlagda Antal domare Br.mål Tv. (ej ensam- _ Hh Td Fl 1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975 mål domar— S.a Bm Rm mål) 2. Lindesbergs domkrets Hällefors ........... (10) 10 643 12 300 11 029 31 75 106 Kopparberg ......... (12) 9 923 8 445 5 669 28 29 57 Lindesberg ......... (11) 24 873 25 229 23 755 108 173 281 Nora ............... (9) 9 892 9 452 8 753 49 47 96 Summa 55 331 55 426 59 206 216 324 540 1 1 — =2 Kansli i Lindesberg. Tingsställen i Lindesberg och Nora. 3. N ärkesbygdens domkrets Askersund ........... (5) 13 414 11 765 10 194 31 84 115 Hallsberg ............ (3) 10 676 11 790 12 803 47 168 215 Kumla .............. (2) 14 820 14 905 14 810 66 182 248 Laxå ................ (6) 8 273 9 180 8 845 29 81 110 Pålsboda ............ (4) 9 993 8 858 7 406 23 88 111 Summa 57 176 | 56 498 54 058 196 603 799 1 2 — =3 Kansli i Örebro. Tingsställen i Örebro och Askersund. 4. Örebro domkrets Örebro .............. (1) 99 759 107 738 117 078 Summa 99 759 107 738 117 078 ] 527 1 136 1 663 1 5 1 =7 Kansli och tingsställe i Örebro. Västmanlands län. 1. Köpings domkrets Köping .............. (4) 24 304 27 908 28 446 166 247 413 Arboga .............. (6) 14 007 14 920 17 204 48 121 169 Kungsör ............. (5) 7 039 7 596 8 903 24 61 85 Skinnskatteberg ...... (8) 6 132 5 732 4 116 9 43 52 Summa 51 482 56 156 58 669 247 472 719 1 1 1 =3 Kansli och tingsställe i Köping. 2. Västerås domkrets Västerås ............. (1) 80 616 103 616 124 194 Summa 80 616 103 616 124 194 571 813 1 384 1 4 1 =6 Kansli och tingsställe i Västerås. 3. Västmanlandsbygdens domkrets Hallstahammar ..... (2) 14 790 18 755 22 566 68 187 255 Heby .............. (11) 15 881 14 077 12 383 39 115 154 Sala ............... (10) 20 695 20 020 18 352 74 188 262 Surahammar ........ (3) 9 609 11 027 8 574 43 92 135 Summa 60 975 63 879 61 875 224 582 806 1 2 —— =S
Kansli i Västerås. Tingsställen i Västerås och Sala. Fagersta (7) och Norbergs (9) kommunblock förs till Hedemora domkrets i Kopparbergs län. Alternativt förs Fagersta och Norbergs kommunblock till Västmanlandsbygdens dom— krets, vars kansli för sådant fall förläggs till Sala. I stället flyttas då Hallstahammars och Surahammars kommunblock till Köpings domkrets.
Folkmängd Slutligt handlagda Antal domare
Br.mål Tv. (ej ensam- _ Hh Td Fi mål domar— ' Bm Rm
mål)
1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975
Kopparbergs län.
1. Falu domkrets Falun ............... (1) 43 841 45 496 45 726 Borlänge ............ (2) 35 824 41 099 46 988 Mockfjärd ........... (3) 8 329 8 285 8 028 Säter ............... (4) 10 425 10 119 9 725
Summa 98 419 104 999 110 467
Kansli och tingsställe i Falun.
2. Hedemora domkrets Hedemora ........... (5) 19 050 18 079 17 581 82 166 248 Avesta .............. (6) 27 710 29 431 29 497 177 318 495 Fagersta ............... 15 401 16 704 15 602 100 161 261 Norberg ................ 7 601 7 225 5 947 32 | 114 146
Summal 69762| 71439 68627| 391| 759 |1150|1 2 1 =4
Kansli i Hedemora. Tingsställen i Hedemora och Fagersta. Alternativt kan domkretsen omfatta endast Hedemora och Avesta kommunblock. Se Väst- manlands län.
3. Ludvika domkrets Ludvika ............. (7) 33 688 34 947 35 133 224 Smedjebacken ........ (8) 12 891 13 469 13 456 50 Vansbro ............. (9) 10 600 9 805 9 942 36
Summa! 57179 58221 58531| 310
Kansli och tingsställe i Ludvika.
4. Mora domkrets Mora ............... (13) 17 356 17 157 17 718 56 141 197 Leksand ............ (11) 13 770 12 787 11 022 39 98 137 Malung ............. (10) 13 268 12 674 12 222 63 103 166 Orsa ............... (14) 10 784 9 570 7 865 50 70 120 Rättvik ............ (12) 10 432 9 530 9 601 64 90 154 Älvdalen ........... (15) 11 073 9 998 7 182 48 93 141
Summal 76683 71716 65610| 32o| 595 | 915|1 2 1 =4
Kansli i Mora. Tingsställen i Mora, Leksand, Malung och Särna.
Gävleborgs län.
1. Gävle domkrets Gävle ............... (1) 75 834 82467 90 828
Summal 75834| 82467] 90828| 4s2| 1068 |1550|1 5 1 =7
Kansli och tingsställe i Gävle. Om Skutskärs och Tierps kommunblock förs från Uppsala län till Gävleborgs län förenas blocken med domkretsen.
2. Sandvikens domkrets
Sandviken ........... (2) Hofors .............. (3) Ockelbo ............. (4) Summa
Kansli och tingsställe i Sandviken.
3. Hudiksvalls domkrets Hudiksvall ......... (9) Bergsjö ............ (10) Ljusdal ............ (8)
Summa |
4. Söderhamns domkrets Söderhamn .......... (5) Bollnäs .............. (6) Edsbyn ............. (7)
Folkmängd Slutligt handlagda Antal domare Br.mål 1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975 3121 (252152? S:a få; ä?" Fl mål) 39 052 40 859 43 676 165 377 542 14 448 16 559 18 031 76 153 229 8 320 7 463 6 873 28 68 96 61820 64 881 68 580 269 598 | 867| 1 2 — :s 35 873 35 440 33 680 190 348 538 13 652 12 033 10 430 35 59 94 28 479 24 574 20 631 109 232 341 78 004 72 047 64 741 | 334 | 639 | 973 | 1 2 _ =3 Kansli i Hudiksvall. Tingsställen i Hudiksvall och Ljusdal. 32 928 32 245 31 029 168 374 542 35 308 33 540 33 162 148 369 517 8 647 8 092 7 438 21 - 50 71 73877 71629| 337] 793 |1130| 1 2 1 =4 Summa | 76 883 Kansli i Söderhamn. Tingsställen i Söderhamn och Bollnäs.
Västernorrlands län. 1. Sundsvalls domkrets Sundsvall ............ (2) Matfors ............. (3) Timrå ............... (4) Ånge ................ (1) Summa
Kansli och tingsställe i Sundsvall.
2. Härnösands domkrets
Härnösand .......... (5) K ramfors ............ (6) Summa
Kansli och tingsställe i Härnösand.
3. Sollefteå domkrets
Sollefteå ............. (7) Ramsele ............. (8) Summa
Kansli i Sollefteå. Tingsställen i Sollefteå och Ramsele.
63 101 71 398 82 386 11 577 10 141 8 919 22 344 21 416 20 521 19 220 16 862 13 337 116 242] 119 817| 125163 7391 13631 21021 1 6 2 =9 28 526 27 640 25 422 161 272 433 36 322 31 452 27 130 105 278 383 64 848| 59 092 | 52 552 266 550 816 1 2 _ :a 31 557 25 954 21 565 147 234 381 15 399 11 839 7 673 52 82 134 46 956 | 37 793I 29 238 199 316 I 515 | 1 1 _ =2
Befolkningsutvecklingen kan leda till att domkretsen ej ger tillräckligt arbetsunderlag åt en domstol. Den hör därvid förenas med Härnösands domkrets.
1 Uppgifterna avser landskapet Medelpad.
Folkmängd Slutligt handlagda Antal domare
Br.må1 Tv. (ej ensam- S'a Hd Td Fi mål domar— ' Bm Rm
mål)
1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975
4. Örnsköldsviks domkrets Örnsköldsvik ......... (9) 61 319 60 783
Summa 61 319 60 783
Kansli och tingsställe i Örnsköldsvik.
Jämtlands län.
1. Östersunds domkrets Östersund ........... (3) 40 838 43 307 45 331 277 841 Lit ................. (4) 11 182 8717 6671 34 112
Summa 52019] 52024 52002] 311 953] 1 2 1 =4 Kansli och tingsställei Östersund.
2. J timtlandsbygdens domkrets Bräcke .............. (2) 12 383 10 982 11 357 37 122 Hammarstrand ....... (1) 11 927 9 744 6 694 37 81 Järpen .............. (7) 11 538 10 124 9 991 41 117 Krokom ............. (6) 17 670 14 509 12 092 53 180 Strömsund ........... (5)| 10 978 9 405 6 544 50 133 Sveg ................ (9) 15 734 13 517 9 648 54 186 240 Svenstavik .......... (8) 12 144 10 658 8 910 37 123
Summa] 92374] 78939] 59057] 309] 687 | 996] 1 2 1 =4
Kansli i Östersund. Tingsställen i Östersund, Sveg, Strömsund och Ragunda.
Västerbottens län.
1. Lycksele domkrets
Lycksele ........... (8) 15 825 15 316 14 237 Storuman .......... (9) 10 839 9 684 8 844 Sorsele ............. (10) 5 983 5 012 3 897 Vilhelmina .......... (11) 10 733 9 715 6 488 Åsele .............. (12) 13 269 11 026 9 388
Summa 56649 507537 42749] 2651] 4651] 730111 1 1 :s
Kansli i Lycksele. Tingsställen i Lycksele, Storuman, Vilhelmina och Åsele. 1 Uppgifterna avser nuvarande Västerbottens västra domsaga, som motsvarar den före- slagna Lycksele domkrets.
2. Skellefteå domkrets Skellefteå ............ (6) 74 070 72 201 69 112 294 446 740 Norsjö .............. (7) 12 823 11 633 10 695 48 65 113
Summa] 86893] 83834] 79807] 342 | 511 ] 853]1 2 — =3 Kansli i Skellefteå. Tingsställen i Skellefteå och Norsjö.
3. Umeå domkrets Umeå ............... (1) Nordmaling .......... (2) Robertsfors .......... (5) Vindeln ............. (3) Vännäs .............. (4) Summa
Kansli i Umeå. Tingsställen i Umeå och Ånäset.
Norrbottens län. 1. Bodens domkrets Boden .............. (_ 6) Jokkmokk ........... (7)
Kansli i Boden. Tingsställen i Boden och Jokkmokk.
2. Gällivare domkrets Gällivare ........... (1 3) Kiruna ............. (14) Summa
3. Kalix domkrets
Folkmängd Slutligt handlagda Antal domare Br.mål " Tv. (ej ensam— ' Hd Td Fl 1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975 mål dmmm S.a Bm Rm mål)
50 452 61 296 78 033 363 737 1 100 10118 8703 7210 37 116 153
9 740 8 392 6 871 16 39 55 10 455 8 492 6 183 22 60 82 13 880 12 404 10 987 47 98 145 94 735 99 287] 109 284] 485 ] 1 050 1 535 1 5 1 =7
27 736 28 002 28 954 230 545 775
9 267 10 106 8 855 55 84 139. Summa ] 37 003] 38 108 37 809 | 285 629 ] 914 1 2 1 =4
24 849 27 056 28 012 252 377 629 23 799 29 785 34 017 207 392 599 48648] 56841] 62029] 459] 769 ]1228 1 4 1 =6
Kansli i Gällivare. Tingsställen i Gällivare, Kiruna, Vittangi och Karesuando.
Kalix .............. (8) 20 060 18 299 16 198 95 130 225 Haparanda ......... (10) 10 357 9 612 8 146 20 169 189 Pajala ............. (12) 15 089 12 818 9 801 28 77 105 Överkalix .......... (9) 9 065 7 518 6 603 31 57 88 Övertorneå ......... (11) 10 046 , 8 685 6 973 26 66 92 Summa 64 617 | 56 932] 47 721 | 200 ] 499 ] 699 1 2 1 =4
Kansli i Kalix. Tingsställen i Kalix, Haparanda, Bränna (Överkalix) och Pajala.
4. Luleå domkrets Luleå ............... (5)
45 333 ] 53 181 ] 67 586]
| ]
Summa
Kansli och tingsställe i Luleå.
5. Piteå domkrets Piteå ............... (1) Arjeplog............. (4) Arvidsjaur ........... (3) Älvsbyn ............. (2) Summa
45333] 53181] 67586] 282] 605 ] 887]1 2 1 =4 29 662 31 033 37 135 138 269 407 5 711 5 063 4 056 28 25 53 10 754 9 374 9 446 30 104 134 9 303 9 292 9 717 45 74 119 55 430 54 762 60 354] 241 ] 472 ] 713] 1 1 1 :s
Kansli i Piteå. Tingsställen i Piteå, Arvidsjaur och Arjeplog.
BILAGA C
Domsagor som genom kommunala indelningsändringar inte kan bestå
Förteckning över domsagor, vilkas häradshövdingar pensioneras efter är 1971 och som genom kommunreformen. undergår sådana förändringar att de inte bereder syssel- sättning åt en domare
Folkmängdssiffrorna avser läget den 1 januari 1966
Häradshövding
Domsaga Födelseår Pensionsavgång
. 1905 1/7 1972 Torna och Bara, Lund. Domsagan har 44 719 invånare och kommer att minska med omkring 36 000. . 1906 1/6 1973 Norra Möre och Stranda, Kalmar. Domsagan har 24 556 invånare och kommer att minska med omkring 11 000. . 1906 1/12 1973 Borås, Borås. Domsagan har 36 925 invånare och kommer att minska med omkring 27 000. . 1907 1/6 1974 Västerbottens mellersta, Umeå. Domsagan har 19 441 in- vånare och kommer att minska med-omkring 11 000. . 1907 1/7 1974 Östernärkes, Örebro. Domsagan har 28 495 invånare och kommer att minska med omkring 20 000. . 1912 1/11 1979 Sevede och Tunaläns, Vimmerby. Domsagan har 30 504 invånare och kommer att minska med omkring 13 000. . 1913 1/11 1980 Jämtlands västra, Östersund. Domsagan har 27 290 invå— nare och kommer att minska med omkring 17 000. . 1914 1/12 1981 Skarabygdens, Skara. Domsagan har 26 909 invånare och kommer att minska med omkring 10 000. . 1919 1/2 1986 Ångermanlands västra, Sollefteå. Domsagan har 18 837 invånare och kommer att minska med omkring 7 000.
BILAGA D
Endomardomsagor
Förteckning över domsagor vilkas häradshövdingar pensioneras efter år 1971 och som beräknas komma att under större delen av året inte stadigvarande sysselsätta mer än
en domare
Folkmängdssiifrorna avser läget den 1 januari 1966
Domsaga
Häradshövding Födelseår Pensionsavgång 1. 1905 1/5 1972 2. 1905 1/7 1972 3. 1905 1/10 1972 4. 1905 1/12 1972 5. 1906 1/6 1973 6. 1906 1/8 1973 7. 1906 1/1 1974 8. 1906 1/1 1974 9. 1907 1/6 1974 10. 1908 1/1 1976 11. 1909 1/5 1976 12. 1909 1/10 1976 13. 1909 1/11 1976 14. 1910 1/7 1977 15. 1910 1/12 1977 16. 1911 1/2 1978 17. 1912 1/3 1979 18. 1914 1/4 1981 19. 1914 1/11 1981
Tössbo och Vedbo, Åmål. Domsagan har 31 946 invånare. Den berörs ej av kommunreformen. Orusts, Tjörns och Inlands, Stenungsund. Domsagan har 37 557 invånare och kommer att minska med omkring 10 000. Hallands norra, Kungsbacka. Domsagan har 31 079 invå- nare och kommer att minska med omkring 10 000. Hallands södra, Halmstad. Domsagan har 49 470 invånare och kommer att minska med omkring 30 000. Västmanlands mellersta, Västerås. Domsagan har 41 179 invånare och kommer att minska med omkring 17 000. Kinds och Redvägs, Ulricehamn. Domsagan har 42 976 invånare. Den berörs endast obetydligt av kommunrefor- men.
Tveta, Vista och Mo, Jönköping. Domsagan har 72 961 invånare och kommer att minska med omkring 50 000. Nordals, Sundals och Valbo, Vänersborg. Domsagan har 24 326 invånare och kommer att minska med omkring 7 000. Linköpings, Linköping. Domsagan har 53 096 invånare och kommer att minska med omkring 25 000. Hallands mellersta, Falkenberg. Domsagan har 42 360 in- vånare och kommer att minska med omkring 12 000. Livgedingets, Eskilstuna. Domsagan har 44 172 invånare och kommer att minska med omkring 24 000. Norrvikens, Strömstad. Domsagan har 21 335 invånare. Den berörs ej av kommunreformen. Norra Åsbo, Klippan. Domsagan har 35 323 invånare och kommer att minska med omkring 4 000. Nås och Malungs, Malung. Domsagan har 26 945 invånare och kommer att minska med omkring 4 5 00. Östra Värends, Växjö. Domsagan har 44 908 invånare och kommer att minska med omkring 8 000. Västerbottens södra, Umeå. Domsagan har 42 03 7 invånare och kommer att minska med omkring 4 000. Sunnervikens, Uddevalla. Domsagan har 39 539 invånare och kommer att minska med omkring 6 000. Jämtlands norra, Östersund. Domsagan har 27 759 invå- nare och kommer att minska med omkring 4 000. Åse, Viste, Barne och Laske, Vara. Domsagan har 26 985 invånare. Den kan komma att öka med omkring 6 000 invånare.
Häradshövding
Domsaga
Födelseår Pensionsavgång
20. 1916 1/9 1983 Södersysslets, Säffle. Domsagan har 24 400 invånare och kommer att minska med omkring 4 000. 21. 1917 1/1 1985 Västra Värends, Alvesta. Domsagan har 30 516 invånare. Den kan komma att öka med omkring 3 000 invånare. 22. 1918 1/3 1985 Kalix, Kalix. Domsagan har 32 480 invånare och kommer att minska med omkring 7 000. 23. 1918 1/5 1985 Jämtlands östra, Östersund. Domsagan har 29 885 invå- nare och kommer att minska med omkring .9 000. 24. 1919 1/2 1986 Nedansiljans, Leksand. Domsagan har 34 077 invånare och kommer att minska med omkring 12 000.
BILAGA E
Förteckning över tingshus och andra domstolslokaler, som blir obe- hövliga genom att underrätter upphör
Inom parentes anges det år lokalerna kan antas bli obehövliga under förutsättning att en ny domkretsindelning genomförs allteftersom chefsdomartjänsterna blir lediga eller ändringar i kommunindelningen väntas påkalla domkretsreglering. Med årskostnad avses utgifter för vaktmästare, städning, bränsle, vatten och elström, renhållning, försäkringsavgifter och skatter.
1. Tingshus vilkas såväl kansli- som sessionslokaler blir obehövliga.
B är Senaste Brandförsäk— Arskostnad ygg tax.värde ringsvärde 1965 1. Broby ................. (1967) 1858 325 000 900 000 30 000 2. Sjöbo .................. (1968) 1903—1905 225 000 1 000 000 26 500 4. Lund .................. (1969) 1956—1957 980 000 2 000 000 33 700 4. Borås ................. (1969) 1964 1 200 000 2 000 000 56 100 5. Hälsingborg ............ (1969) 1896 264 000 703 000 68 700 6. Karlstad ............... (1969) 1900—1902 500 000 1 360 000 36 000 (Mellansysslets (1: a) .Skene ................. (1969) 1900 250 000 1 500 000 46 700 8. Norrköping ............ (1970) 1903—1904 560 000 1 700 000 54 800 9. Söderköping ............ (1970) 1903 400 000 955 000 23 100 10. Vara .................. (1970) 1894—1895 250 000 880 000 21 000 11. Eskilstuna ............. (1971) 1870 450 000 1 200 000 43 100 12. Gävle ................. (1971) 1880 730 000 1 500 000 85 800 13. Halmstad .............. (1971) 1890 400 000 1 155 000 38 400 14. Jönköping ............. (1971) 1908 420 000 1 255 000 25 000 15. Storvik ................ (1971) 180—1881 100 000 684 000 38 900 16. Alvesta ................ (1972) 1906—1907 120 000 1 085 000 31 100 17. Växjö ................. (1972) 1890-talet 300 000 845 000 39 200 (Mellersta Värends d: a) 18. Kungsbacka ............ (1973) 1800-talet 300 000 1 391 000 33 700 19. Säffle .................. (1973) 1902 75 000 539 000 28 200 20. Linköping .............. (1974) 1888 480 000 1 210 000 37 600 21. Västerås ............... (1974) 1897 250 000 804 000 25 700 22. Uppsala ............... (1975) 1903 312 600 1 166 000 35 300 (Uppsala läns södra dza) 23. Klippan ............... (1975) 1952 570 000 2 000 000 39 500 24. Umeå ................. (1977) 1955—1958 709 000 2 190 000 62 500 (Västerbottens södra d:a) 25. Växjö ................. (1978) 1921—1922 264 000 1 630 000 45 600 Summa 10 434 600 31 652 000 1 006 200
2. Tingshus vilkas kanslilokaler blir obehövliga men som är belägna på föreslagna tings— * ställen.
Senaste Brandförsäk- Årskostnad Byggår tax.värde ringsvärde 1965
. Ljusdal ................ (1968) 1900 130 500 1 325 000 29 800 . Vetlanda ............... (1968) 1937—1938 1 150 000 1 369 000 34 500 Östhammar ............ (1968) 1923—1925 360 000 900 000 38 300 . Ronneby ............... (1969) 1910 1 000 000 1 925 000 41 500 Simrishamn ............ (1969) 1867 117 000 475 000 15 100 Sveg .................. (1969) 1879 250 000 750 000 34 400 Årjäng ................ (1969) 1935—1936 150 000 890 000 35 000 . Bollnäs ................ (1970) 1954 1 000 000 2 000 000 39 800 . Borgholm .............. (1970) 1942 300 000 1 323 300 27 700 . Skara ................. (1971) 1958—1959 800 000 1 200 000 25 200 . Sölvesborg ............. (1972) 1921 310 000 1 965 000 50 200 . Stenungsund ........... (1973) 1953—1954 1 072 000 1 500 000 20 000 . Vimmerby ............. (1973) 1934—1935 570 000 1 990 000 37 200 . Sala ................... (1974) 1958—1959 1 280 000 1 300 000 48 600 . Ulricehamn ............ (1974) 1896 342 100 1 350 000 32 400 (tillbyggt
1966) 16. Falkenberg ............. (1976) 1906—1907 620 000 1 665 000 41 500 17. Leksand ............... (1976) 1917 200 000 1 000 000 38 900 18. Malung ................ (1977) 1939 40 000 1 200 000 36 900 19. Mjölby ................ (1983) 1905—1907 1 020 000 1 660 000 46 800 20. Strömstad ............. (1977) 1904—1905 223 000 1 158 000 31 000
. Haparanda ............. (1977) 1944—1945 853 000 1 102 000 46 600
Summa 11 787 600 28 047 300 751 400
HHHHb—AH mamm—owmpgspjaguu
3. Förhyrda kanslilokaler för häradsrätt.
Årskost- nad 1965
. Karlstad (Älvdals och Nyeds d:a, 1969) ..................................... 46 700 . Landskrona (Rönnebergs, Onsjö och Harjagers dza, 1969) ..................... 33 500 Umeå (Västerbottens mellersta dza, 1969) ................................... 23 900 . Örebro (Västernärkes (l:a, 1969) ............................................ 30 000 Kalmar (Norra Möre och Stranda dza, 1971) ................................. 12 700 . Sollefteå (Ångermanlands västra dza, 1971) .................................. 10 300 . Vänersborg (Nordals, Sundals och Valbo dza, 1972) ........................... 20 000 . Uddevalla (Sunnervikens dza, 1974) ........................................ 16 000
Summa 193 100
WQQSHÖPQMH
10.
11.
12. 13.
Senaste Brandförsäk— Årskostnad Byggår tax.värde ringsvärde 1965 . Skellefteå ............. (1967) Stadshus 2 500 000 5 000 000 32 700 uppfört på 1950-talet Omkring 1/5 av byggnaden används för domstolsändamål. . Kristianstad ........... (1968) 1938—1939 | 1 500 000 | 3 000 000 | 60 600 Omkring 1/5 av byggnaden används för domstolsändamål. . Motala ............... (1968) 1907 500 000 | 760 000 | 41 900 Omkring hälften av byggnaden används för domstols- ändamål. . Nyköping ............. (1968) 1720 | 1 000 000 | 36 000 Omkring 1/3 av byggnaden används för domstolsändamål. . Lund ................. (1969) 1836 440 000 | 1 000 000 | 33 200 Rådhuset är under ombyggnad. . Landskrona ........... (1969) 1884 970 000 | 4 700 000 | 36 500 Omkring 1/4 av byggnaden används för domstolsändamål. . Eskilstuna ............ (1971) 1897 2 150 000 7 400 000 89 900 stadshus Omkring 1/8 av byggnaden används för domstolsändamål. . Halmstad ............. (1971) 1937 | 455 000 | 800 000 | 31 300 De redovisade värdena avser den andel som i de olika hänseendena belöper på rådhus- rättens lokaler inom rådhuset. . Vänersborg ............ (1972) Kommunal- 375 000 800 000 23 000 hus Omkring 1 /3 av byggnaden används för domstolsändamål. Sundsvall ............. (1972) 1867 1 000 000 4 347 000 25 000 stadshus Omkring 1/5 av byggnaden används för domstolsändamål. Uddevalla . . .. . . . . . . . . . (1974) 1810—1814 | 65 000 2 570 000 40 200 (del av fastigheten) Omkring 1/5 av byggnaden används för domstolsändamål. Varberg .............. (1976) 1860 250 000 635 000 11 000 Kalmar ............... (1977) 1691 200 000 1 350 000 34 000 Summa 495 300
BILAGA F
Förteckning över tingshus och andra domstolslokaler som blir obehövliga genom att tingsställen indras
Inom parentes anges det år lokalerna kan antas bli obehövliga under förutsättning att tingsställena upphör allteftersom en ny domkretsindelning kan väntas bli genom- förd. Med årskostnad avses utgifter för vaktmästare, städning, bränsle, vatten och elström, renhållning, försäkringsavgifter och skatter.
Byggår
Senaste tax.värde
Brandförsäk- ringsvärde
Årskostnad 1 965
. Gnesta ................ (1968) . Häverödal ............. (1968) . Lyckeby ............... (1968) . Malmköping ............ (1968) . Marieholm ............. (1968) . Mörbylånga ............ (1968)
. Skogs, Gotland ......... (1968) . Sävsjö ................. (1968) . Borlänge ............... (1969) . Burträsk ............... (1969) . Ede, Delsbo ............ (1969) . Fjugesta ............... (1969) . Floby ................. (1969) . Gammelstad ............ (1969)
. Hallsberg .............. (1969) . Hammenhög ........... (1969) . Högsby ................ (1969) . Krylbo ................ (1969) . Kviström .............. (1969) . Laholm ................ (1969) . Moholm ............... (1969) . Molkom ............... (1969) . Nordmaling ............ (1969)
. Nyland ................ (1969) . Ranbyn ............... (1969)
. Svenljunga ............. (1969) . Svenstavik ............. (1969) . Torsby ................ (1969) Tångelanda ............ (1969) . Vindeln ................ (1969)
1907 1921—1923 1850 1770 1800
184 800 220 000 180 000
45 000
kommunalhus
1754 1907 1910 1918 1897 1913 1900 1944
1907 1881 1918 1903 1917 1914 1890
125 000 251 000 250 000 126 000 140 000 115 000
60 000
kommunägd
150 000
75 000 kommunägd
100 000
60 000 200 000 125 000
kommunägd fastighet
1959 1912
1800-talet 1928 1898 1764 1941
110 000 kommunägd
322 000 75 000 100 000 50 000 kommunägd
453 500 1 500 000 470 000 225 000 555 000
300 000 800 000 729 000 300 000 203 000 620 000 295 000 fastighet
1 025 000
800 000 fastighet
822 000 820 000 670 000 645 000
kommunägd fastighet 891 000 fastighet
625 000 173 000 340 000 103 000 fastighet
6 000 28 500 11 300
9 800 24 300 upplåts utan
särskild kostnad 8 600 11 000 27 900
5 000 5 200 6 600 5 000
upplåts utan
särskild kostnad 18 000 12 700
5 500 14 900 21 900 16 700
9 000 9 200 14 400
20 000 upplåts utan särskild kostnad 28 200
5 000 22 000
6 000 upplåts utan
särskild kostnad
31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39.
40. 41.
42. 43.
Finspång .............. (1970) Hörby ................. (1971) Kisa .................. (1971) Mönsterås .............. (1971) Varberg ............... (1971) Häljebol ............... (1973) Kolbäck ............... (1974) Norberg ............... (1975) Orsa .................. (1976) Rättvik ................ (1976) Älvdalen ............... (1976) Lenhovda .............. (1977) Nås ................... (1977)
Summa
Senaste Brandförsäk- Årskostnad Byggår tax.värde ringsvärde 1965 privatägd fastighet 3 100 1885 200 000 375 000 7 000 1700—talet 45 000 150 000 4 000 1815 100 400 250 000 7 200 1890 100 000 300 000 7 000 1908 40 000 350 000 9 300 1894 75 000 65 000 24 000 1886 70 000 267 500 10 600 kommunalhus upplåts utan särskild kostnad 1952 kommunägd fastighet 20 000 kommunalhus upplåts utan särskild kostnad 1780 40 000 190 000 6 000 1800-talet 60 000 325 000 5 200 3 794 200 16 222 000 449 100
BILAGA G
Förteckning över tingshus och rådhus som torde kräva mer omfattande om- eller tillbyggnad
Inom parentes anges det år byggnadsarbetena bör vara färdiga.
1.
2.
Skellefteå
Borås
. Eksjö . Hudiksvall
. Kristianstad . Motala
. Norrtälje
. Nyköping . Ystad
. Karlskrona
. Karlstad
. Sunne . Örebro
. Östersund
. Lidköping
. Jönköping
(1967)
(1968)
(1968) (1968)
(1968) (1968)
(1968) (1968) (1968)
(1969)
(1969)
(1969) (1969)
(1969)
(1970)
(1971)
Tingshus. Uppfört i sten åren 1955—1957. Ombyggnads— arbeten kommer att utföras i början av år 1967. Rådhus. Uppfört i sten i början av 1900-talet. Ombygg- nadsarbeten kommer att utföras under år 1967. Huset används f. n. endast till en tredjedel för domstolsändamål. Efter ombyggnaden kommer rådhusrätten att kunna disponera hela rådhuset. Tingshus. Uppfört i sten åren 1958—1959. Tingshus. Uppfört i sten år 1909. Tingshuset har en lokal- reserv om drygt 600 kvm i tjänstebostäder. Tingshus. Uppfört i sten år 1952. Tingshus. Uppfört i sten åren 1909—1910. Byggnaden har en lokalreserv om c:a 600 kvm i tjänstebostäder. Tingshus. Uppfört i sten åren 1910—1912 och tillbyggt år 1954. Tingshus. Uppfört i sten åren 1909—1910. Tingshus. Uppfört i sten år 1902. Byggnaden har en lokalreserv om drygt 300 kvm i tjänstebostad för härads- hövdingen. Rådhus. Uppfört i sten under 1700—talet. Huset används f. n. endast till omkring hälften för domstolsändamål men beräknas kunna i sin helhet tas i anspråk för domstols- väsendet. Rådhus. Uppfört i sten år 1867. Byggnaden används f. n. endast till omkring en tredjedel för domstolsändamål. Tingshus. Uppfört i sten år 1938. Tingshus (Östernärkes domsaga). Uppfört i sten på 1860- talet och tillbyggt åren 1912, 1938 och 1959—1960. Byggnaden har en lokalreserv om minst 600 kvm i tjänstebostäder. Markreserv finns även. Tingshus. Uppfört i sten år 1938. Byggnaden har en lokalreserv om drygt 300 kvm i tjänstebostäder. Tingshus. Uppfört i sten år 1902 och tillbyggt år 1962. Byggnaden har en lokalreserv om drygt 400 kvm i tjänstehostäder. Rådhus. Uppfört i sten omkring år 1860 och ombyggt år 1955. Huset används i. n. endast till omkring en femtedel för domstolsändamål.
17. 18.
19.
Karlshamn Åmål
Linköping
. Ängelholm . Mora . Kalmar
. Umeå
(1972) (1973) (1974) (1975) (1976) (1977)
(1977)
Tingshus. Uppfört i sten åren 1960—1961. Tingshus. Uppfört i sten år 1925 och tillbyggt åren 1957—— 1958. Byggnaden har en lokalreserv om drygt 500 kvm i tjänstebostäder. Markreserv finns även. Rådhus. Uppfört i sten år 1858 och ombyggt åren 1955—— 1956. Tingshus. Uppfört i sten åren 1860—1861 och senast till— byggt åren 1954—1956. Tingshus. Uppfört i sten år 1904 och senast ombyggt åren 1962—1963. Tingshus. Uppfört i sten åren 1965—1966 och planlagt på sådant sätt att en tillbyggnad skall kunna ske. Rådhus. Uppfört i sten år 1892 och ombyggt åren 1950 och 1959. Huset används f. n. endast till omkring hälften för domstolsändamål men beräknas kunna i sin helhet tas i anspråk för domstolsväsendet.
För samtliga län utom Gotlands redovisar kommittén kartor över indelningen
den 1 januari 1967 i kommuner, kommunblock, polisdistrikt, åklagardistrikt och domkretsar för underrätter. I de fall där del av kommun ingår i kommunblock återges församlingsnamnen. På kartorna markeras med rött dels den av kommittén föreslagna domkretsindelningen dels föreslagna kansliorter och särskilda tingsställen. Kansliort är alltid även tingsställe. Angivna invånartal avser folkmängden i kommunblocken den 1 januari 1966. Kartorna, som
är framställda av Rikets allmänna kartverk, är ordnade efter länsbokstav.
Förklaring till tecken, text och färger på kartorna.
SUNNERBO DzA VÄXJÖ RzR
A
VÄXJÖ
Gräns för län
Gräns för kommun
Namn på landskommun Namn på köping
Namn på stad
Gräns för kommunblock Namn på kommunblock Gräns för åklagardistrikt
Grans för polisdistrikt som ej samman- faller med åklagardistrikt
Namn på polisdistrikt och åklagardistrikt Namn på polisdistrikt
Gräns för nuvarande domkrets
Namn på nuvarande domkrets
D:A=Domsaga R:R=Rådhusrätt Gräns för föreslagen domkrets Föreslagen kansliort
Föreslaget särskilt tingsställe
Namn på föreslagen domkrets
'>me ÖSTHAMMAR - - '
OS THÅMMA R _. ,'_ 8 87l ' X NORRTÄLJE Hovero' xx
NORRlA Ro LAGS DEA
HALLSTA VIK 1 10.592 ' Väddö
NORRTAL E
Knutby Edsbro fors
Knutby fors.
RIMBO 8-173 MELLERSTA ROSLI__
Rimb o
ff.! Huddinge , Österhaninge ”?"” H NDEN
ml,]? VARm ”E 27. 369_ & _SDDERTÄLJ " x_l .
MARIEFREFD , wSÖDERTALAJExQ, Gis—%$ SiDåLG STRAN NAS inge Turinge R' - ' SÖDER-TÅ JE itll —1D— -
/ )Järna
(_a
.—-/ .r
SODERTA LJE ; 2.963 f
kx |Gnestox
N—YKÖP'NG ÄEZåTROSAC)
fOIS. SÖDERMANLANDS LÄN
STOCKHOLMS STAD och LÄN 40 5,0 km
NYWHDOGVLSSW1OHMDOLS "fpf dv de 02 dl 6
? u SAmsn .- _.,***' faan . NålQlZ—JQGQS '5_v»JVN:t
WVOHXDOlS
'Ol VDUQSSHEXY ' ZZE'V W löHYVÄ VSL'6Z ÅBSYN'SDVTSOH
ZtD'QZ ÖÅHEÖNVU
xxa GqLu-ra ( __ vip sovwsoa V.LSEBTIHW ammonf ?» ms
rä” Elfwlaaorl .v EFVVlPJéION
Dum-9,13
100'61 aosuux SLl'ö VanNaVVV/l
i ' (oå-st mm
"N.., /
' kg)—. &
ZVl'BS SHEESEO)! vr
”WP ”HSPA SUP! swlowms Lpo sum mg)-9:35 -JSPQS'SÖDISOH DJPQS 10; USA? UOQISUDN w—IOHXDOLS
” Å— VNvo! f"*G;D qgl VanNavvos ”GREEVWSOH YHOQ' ooman "” " 9838580» vr '
afasana
xxx sorvs ööNRW7
OVWSOH VHGQS'
szSdml VHLSYASNYWSWWOHXDOLS'
SHTE VNILLNEVVOS
VNVOS ' allF'JSSÖUNLPO !ISUDX VanNEl—FIOS '
DJPUmlÅ'l VNVOS ! Z9S'E8 DHBEÅEONnS/VN'IOS arwmaon , 231/"m"” LPG WD» SEESABGNnS/VN'IOS ' ”vi 'sJQ; oiqspa . oÅqqnux [VP'B WÖHIS'HEIVI/ 515139581
TSKÄR 10.110 Älvkarleby ., *; 2 l ) x N ( Väsfland N, & | Hällnäs »! l kx ' x .] xvÄX—å—Jäx”) ) X*x_ / s.,-...,... 1' P 5 EAIJÖNS NORRA om X [I—NNNI—kx &&: ) Österlövsfa I V x . » Tue ( (/ TIERP (x ,.ng , & *. 17.414 ' l
T.,... UPP . DSBYGDEN ! n'
x , '; pl [ Dannemora .. l.. ,l l ' ORBYHUS/DSTERBYBRUK ,,,! ' X Vendel ] 8-652
Oland Vattholma ALUNDA 8.6 Faringe o. 1/ . LÄR—EM 36 Bladåkers förs. K ufby ' STOCKHOLMS LÄN Nu PPSALA Almunge DA UPPSALA I lrxx_/ UPPSA LA , ( 770.848
sw Lagunda 33'570 ENKOPING ../* ...a I
UPPSAL (EANSXSDDRAN om,] _ X Åsunda / .. [ENKÖEGGNGTW ,Y Håbo
l. | x,—.
j_ "GPPCAN DS -.';' X
_ Knivsta
1)Konsliort för Uppsala och Upplondsbygdens domkretsar
l uita Osquåkirs julita fors Vingaker (fors xx _V____lNGA KER
OP PUNDA o.
x . STRÄNGNÄS [x
( . Mellösat Malmköping Åk"
VILLÄWTTINGE D:A
Bettna fors Blacksta /—_/ Forssa ,
KA TRlNEHO LM Vadsbro
1 f K k N / . J " ) . 1 ) Stigtomta 44. 984 ./
Rana / NYKOPING Gnes'a ”N./_ X_X NYKÖPINGS DAr/ ”z.:z'fkj'
Tyst rga/ XX l lBystbcrga . ogsta -- Janaker &, ., Sattersta Vagnhurad
NYKOPING Lästringe fw
Balinge
——t___ ' __ _. YKOPlNG ”"S- % '. ' Tunabergx '_' : .. . '_'—_ :
// SODERMANLANDS LAN
ro __
. | .. J.N. ' SODER'KO'.l AMMARmNös,f**
' . ' spveden | Stegeborg . . tå... & .. . fm. ,2 .602 '
A, , F . B EGEBORGso.94”. vo ra ' ' 'c' ; ' WU lå JUL-' MloLfn %%,ågfåyc Biorsoter , ÅKARKIND INKNPINGS A./'A ”Man”"
OLKUN AinåPYLGDENSl/D: edra VaOetl' Al åberg ö f/ XXX!
QPXhO”" ' _ TVIIABERG &ökHOLM . l"67OganETmÄfT.N 1, 6.523 (,...,
1 Älvestads fors. .. _ k l " , _ . .a en Fornåsa fors. _ Q (3qu -srring . Lonsas fors. . Ekebyborna fors.
Asks fors. . i I
Normlo'sa fors. Valletstads fors. Skeppsås förs.
Appuns fors. Hagstads fors. Vaderstuds lnrs. Kumla fors.
ÖSTERGÖTLANDS LÅN
, TVlEv'I'A,
g Vaggeryd
_BjDÄKHJ94__ ;, "Vm 2234
/
/
/ Burseryd
|lAl.l,.-lNl)N LAN /
Gnoslo Anderstorp
('i guld;-n :h— a'».
"Skilling ryd :. [f
1,— T.)
a 3 S x't är.
TO'UP , Hylte
HYLTE:RUK 11; 95 S
/ / 'o'STngVASTBo mer” ..,...
1 ) lallunroflu nnarvul
”'.
SAVSJO kx 17.649
f.*-
lur—
Hlulmseryd
Aid? KHONHHI'JHA ]. KN
&
JONKOP/NGX
101.357
J" % SAvs_Jo
OPLNG/
HUSKVARN " 151950. mo D:A /
/
Lekeryd
I/f ]Lrlvnaskedex,_»1 r.., , /
//Backab_y kxl
& VETLANDA, ? * & ”') Nye
Kors br- rgo
'L/ !
5. ; 4.
Unnaryd
(_,
Lidhult ) l l
SUNNERBO D:A MARKARYD/ %%
11.034 *———'u"8 Traryd
I A w x__
Markaryd
Lammhult ,. f.,—'_' I &
oheda Slutthogs :) Mistelås fors. )rm-s xerga 0
Om .
Moheda , for rl
N I »r'xll
VAXJO , lr R”!” AVI _VAxlö LJUNGBY Ostra
Bergunda
(; LJU'NGBY , lhxy_*"x
Mellersta Kinneva ld
Västra Torsås
,
_ ' (,ALMHULT ———AL,'2,'_*,%;T ÄSTRA v'AR NDS D:-
*Stenbrlo— & ., " ! hulti Virestod Alm ” )_/J urlunda ! fors, . M LERSTA VÄRENDS D:- Almtndsryd ?
' lmundsryds |)Ursl'rulr ' fors.
Göteryd
ll'iuruhy fors
Hovma _
X x nxx / N*j ,J ÅSEDÄ LENHOVDA 12l£48
Lenhovda />
ÖSTRA VARENDS D:A
Å lgl'mlt
E ke be rga
1. LESSEBO torp? Lessebo 8-334
)
Halleberga
l
Algutsboda
KALMAR IAN
Linneryds n __ g forsfx |k _; _, k.”” EMMABODA lNGSRYD l5.643 )Almebnd. [% fors. l
)
( Almeboda (
ånga.-X
fors
KRONOBERGS LÄN 50km
..J
Å TVIDA ER
_,x Södra Vi VIMMERBYB
Bédgwå
se""""vw RBY
_ ! yla—52,0,— irserqrå/ Mörlunda
& J
Hälle- rg a
.. :Ro KRONOBERCS LAN 21 76:
Algutsboda NY B(R Qx,
Fagemurrx && X 9.000
! "—4 Högsby
Alsterbro
NORRA
Modes/ö
S: ( Slgä'rl fi) s. &
ALM
: lers for Mor! rp
Lan asjo Vissefjärd Karlslundaf'd Mortorps
TORSÄS
! Söderm ore
!
i",-Igen) |
un b x]- __8
' ! ')VÄIQTERVIK
”_a
Gärdslösa
. :R49'7
_To rs I un da
ÖSTERGÖTLANDS LAN
-KÅLMÅä'LÄN
50 km 4
Frid/cvs Yad
l oropsrRom '* ' KARLSKRONA ,/
/ 15.966 . . . Ffa—05.550 / KAR SHAMN , x ) LISTERS 0.
l Olofström
ÖSTRA o. MEDELSTA D:A'x ___
) , Rodeby KARQ 'M KARLSHAMN RONNEBY
SÖLVESBORGS Dz- _. 29-977 — BRAKNE 0.
1:7ij *x ,
KARLSHAMNS D:A RONNEBY
. MEDELSTA D:A A .. : _ KARL Whis-
Mjallby ESBORG
BLEKINGE LÅN
#
_Ju_/X
&”)??? ”Annus LAN BÄST (Hv ups
slwolm 10.-l K up
Ba karln-d Bmx & Asso . AV BANG CLX // 5537 f 3.» LANdELHoLM ”""" W =; _. ,» BJ REJJ—ZÅ
Liungb |__
ÅÄN ELHOLM XW” ,
(. Ausås "— O:]ijlufurs Orka/ljunga &; erlw , I . , / l)L' ufftz y ÖRKELLJUNGA XA As ,/d Kill/%& s.407— _ ) Xx »X V iinge NGELH. / , V' _ X , ' - I 3 erums '"SIo , Ajaj—Tj.] K"'Dpcm X Vittsju fors. vissellnfm n>»/ &ORRA BO D: A va/X'Åx ”*v/ Loshul ,N "" .:ERSTOR' B' ), l/Äv X K/LTÄPA ' 7275 TV""? ') ""”"; ' Xx ",;Osby 7935-le __ —x 'uerstor ,— _ 16 0,4 *. HASSLEl-lOLM— ÅSSLEHO'J ' .// wax. ' ) "_W— X Has'veda _ , R'sebereo *) VÄSTRA Gp'lNGE'rom _ ”& _ L / xHAéSLEHdLM , */? __”JÅX J—J Smb x HÄSSLEHOLM ( * _ / S Sösdala [ r—j & ' p Norra Wellh /——( . , ' HO'OR sllaglingz ] Vms/ov X I Rronnestmls hirs, ( X 4 . . "a aåfthx _; 'nll'arums nrnsarps för fx Br — ' OMELIL '.. Rav »- 73.66_ x fo .
”x_u & . M ' Å. - u Ons/uncl— INGELSTA Må 27- 49 YSTAD Omelrllq ametist: arp K'V'k Iull .rupåJlA'Rx ST
oslarup. ÄlA_l.h'lOl-|I'S Övrabv förs, **;Mnåe t. "Tomma/P _ LAN Glemmmge amnvlåms wags, Valägm g fSlM'lSHAMN Ile |. uge) alQIIZrzESD .. , og; , ST' Of Loderup Borrby
1)l Ystads domkrets ingar aven Simrishamns och Tomelilla kommunblock i Krislianstads lan.
0995 ; 857 Sösdala
'jornar_s J'-ul -l'or>"i LAND RO AX _ _ Nona Flash! 01". X ' '.' lÅsmuml urp
//RonnergaGNSJÖ_16"'”"'sa , I
Ilemm- MS ' * rtof ; [dr.—. Furlund * Skarhulfll'rlUde I) _ESLÖF N. N » __xd
» _ Loberdd (Jstraby frus. Sodm &!"de » Vastnrsta-ls
K'f'rlmcddingc TORNA'b) 'x
Bjulllru '——— _ Knastorps ' Sval'ausuirp D417lb)'(x ' ppakn urs. LUND '_Vollsja ) X 37 66- 224 -. /: SJÖBO /
&” /
**LUNÖj' BARA D: iA x_f—VÄN Osrra Fars
Genarp &_ YSTADSP=Å Blentarp YS TÅD
'
kx nydsgard
/ ”bk urup SKURUP TRELLEBORG 70 800
34. 978 EELHäQBE
ATRELLEBORG SKYTTS mA
'E'O'
MOLNDA ”X
) Tölö
[v __ LHALLANDS AC KA): lj",- Fjärås
KUNG
A'Lvs. | .es LÄN
Kungsä'er
/
;A
v "lvse ds fors.
& Ullared *-
JHimledalen
_SARBERG / ' ' '— 35.680 ( ”'x / x,,
) .. 5—4 A'ran *
L indberga
/wx| » /
HALLANDS: ELLERSTA D.A
Vessrgeb FO
VÅRB '6 *FNLKENBER
X Vinbergr 30'909 ] f'
3 o —. = a LJ
IQ gZLY'ENBERG I VÅ/ ) Årslad
, ' eiinge/l Kvibil/elr/ Enslöv . f / ; !) )rlbgkarströ L____l V Harpling—eX ,] HAL” AD
ALLANqssöDRA/p:/
,Lalwlm/ . :"l K d f'x /" _; näre LHQIIL MJ'EA'HOLM/ (19 746 ( *. / . _ Rängjsliv _l), XJ up r" ") ** x? Hishuly ) - ( ! Voxtorp X :,
HALLANDS LÄN
STR ?MS TfAD
/ Bullaren
Tossene/
”ms "'NER'IK
AVA
'9 758 x ' fångena '” = ' . ._ D
45- .4 '
" ,]
!
UDDEVA LLA , 47» 36
1" 1 LILLA EDET
..Q'brr'enungsu & ”"VSBU'H'S "AN :OHUS ' '
JOR"N SKARHAMN. Sngug?SUND ) 1) '" | Molndals domkrets ingar ave'n Kungs- backa kommunblock
1 Hallands lan.
HISINGS, sA'vE_ 2>Kansliort för Göte-_:
borgs, M'olndals och Södra Bohus domkretsar. E
VÄRMLANDS LÄN
Svanskog /
Lelång
( BENGTSFORS ÅMÅL x18.158 '—
(Igggtsfors
I Steneby XVN | ———, PMK )/ Bäckefors ( .
X
)Skållerud _
Il n Högsäter MELLERUD' " FÄRGELANDA ""760 fx 6.680 Kroppefiäll / Mel _é_ 7 ' '
NORDALS, UNDALS .quAL .
("
Lfvw—x
x L 4 Solstad
Brålanda Färgelanda A __
VÄNERSBORG . ' x — * VANE RSBIORG I F röndefors ?
VÄNERSBORG.- 31.464
.. R:R .; VANERSBORG ' &
") : Gillberga
J .. / SAFFLE 20.016
/_/
Värmland
* z ) Z/"xx' ][
SÄFFLE ”!
ÄLVSBORGS LÄN
I'on'sxxd-lll Hommele X
'A' -.. N SKARA CRUSIAY
I..... 5! NNOSSEBR maldxs— NIeIrIby fars. få?-”*FLUNDR » frige. BJÄRKE D:A
Erska Magra X I rs.
l'ppharfads
uasju
fars. (/ L/N * ), & ,— ut./'t” ?
LILLA EDET ' 9.575 - | __ '. TROLLHATT N - ' SKARABORLIS I.M. ) Skepplanda ALINGSÅS , FALKÖP/N I SURTE WWW" _HERRLJUNGA . & I4_._825 ÅL N Å' 9.366 _Asa ps 'J/ZVA—T LE A" E 0. KULLINGS D:A 505934 ')Stads ' _ Gasene Redväg Starrkarr furs ! VÅRGÅRDA Nää/"( ERÖ'M'CJ' "' L'NGSAS 7886 BÅTSIJEI'RSHOSSHH ' X ine Sk 76. 67' AL'INGSAS Dalums Knatte . 'ru - . ,. ' I ::"de må), 22.262 __ . Hökerum * I' Ivlereds kuIaby Sto ' Lundby J, Hemsio ) 'N Frlsmd (Hvulllereds lK'nhnigareds r” & __ um a namn 5 )SkaI/sjo' | S dh ;, BORÅS :A f*x Strangsereds vx xI an U ' ,? ULRICE AMN X Timmelef'ors. Lerum x ( BORAS ! o ,' x , W ,fx) * /NLULRICEHAMN BOHEbygd &] / _ ULRICEHAMN Mix—€— ' &] Balsiofors 27 . 582-Xx (;OTEHQIIGS m—h BOHUS LAN *s— Björke Asunden rorp L us- ”illa hu ts reds _ fors fors. BORÅS Ly '” Sexdrega ' fars. L DaIsiorp
TRANEMO'I Vasfra Mark ** venliunga II .357 'x. KINNA ,/ *KINDS o:*R'E|'VÄGS D. A N27.673 jr) Ne.: Hu,? A ” T __uv' I I xe ors mnemo . v , KINNA 3.22.” (, Horred Svanslo kV'”,_x M (SVENLJUNGAäj I..-c”; I 9- 775 fors. (
Kungsafer
) VARBERG Ä Kindaholm Alvs " reds — for .
HALLAND-S LA'N FALKENBERG
ÄLVSBORGS LÄN
I . GULLS ANG
Åmnehura; * 6'246
/ . __ x... ' Breviks/03" ToREBOD.I ' Xxolltthrps [,I 0.570 ” ' "”] MARIESTD '
Moholm
ma" ' SKÖVDE
. J_,, X / UIIervad ' J_'_ _ )MofalIa fu!- *f TIbro ) :
MARIESTA' SKOVDE xHJO
22'870 X 40 895 I—junghPmSVarså . ugnäs finneber Svenstorps . . ' L * F.dåsa Varula uden . __ SLOVDENX SKÖVDE K......- .."... GOTENE N immersdola A AZ,"! år:; ;O. 12.I56 ". * xVSOVDExlpzA
. N / '
I'mjervdsJ
. kuI'or anfs- _l! GS, KINGNEen 0 V”"* 'x . X» - M & NITIDAHOLM ÄLLÄNDS D:A ,6_253 I K).. TIDAHOL x
2 TIDéHOLM
x'l fSr ' J J ) ens om Q' !2.' 7Q5 Hokensas
”3,35. - få”? FALKÖPING " D......
- . .. ». w! .... 1 x ; ARTOFTAIo. F ÖKINDS D ...AJ . . SKARA ägs. *x/ % 7 *IND LIDKÖPING , Arda/a ' ' ' *' &,
_AlRöP/ALö * 33 475 ' FALKOPING'
Viggonjds- , Varrohu a a (I * * .,SGIEb' SKARABYGDENS D: A N'
v ALKOPINGS TPJorpäs K anum 33_187
" Orslosa ,,
Vilske Frokind 'x ';. VARA Law & Vara '17. 892 _ IIÅ'SRUIHIF LAN"
:SE, VISTE, BARNE o. IiAsKE D. -
2 ()Itravnds fnrs. Sunluk & II,—rs. 1 anlwylrnturps far.—, *vuuuks Ior—. |;IIIIhf-ms Inm. kvmbu Inf.—. ("hu-a 'I mum-ms Inn. & aisladf. lur.—. Igglums fars. Hångsdala fur—';. OSSEBR. Nlurmus fur—:. ".M'I" Gerums fars. — __— Watunu fars. nIInDu Ihr—.. ' Hmnbnrga Inrs. x_n-vs Iurs. Stora Vle'llbv, ”rulhh'hlrpb (um. .hklmgu fur—'.. Waara, I'Örska Hniuuw I-vrs. Humlus for—. I: I.:igmansI-rmis Kung.—lena fors. mrs,
Bjerke SKARABORGS LÄN
SYSSLEBÅCK 5.259
Finns Rega-Dalby
/ HA GQFÖRS
_ KYRfK/HEDEN E'"? 7.625
Ekshärad
Umm!»
'"?) IP'STAD I HAM '- —$——— 15.364x , _ VIN /_
VarmIandsberg
RISTINEHA . RI TI / FILIPSTAD [&
JOÅSE D:"' - vmngVIBKA
'.'L INEHA »
// I/
_ —v_ , ;;AFF 'R'I'S"7'I EHAM [20.01 228.346 I
.. Visnum
LINDES o. NORA D:A
& 8.445
Liusnarsberg
HÄLLEFORS 12.300
Höl lefors ' &H
I /
LINDESBERG &
Ramsberg
x & I/ &. maar; X , w L'nde 25.229 ..— P'x ! / (* L |! 7 L/ | ' E I/ILIND ,SBERG
I
Fellingsbro
| I / sA
(Rinkaby
(l illkvrka ,. " .
C'Clqnshammars _ (;utlundd ”AM—MAM— ' fors. LÅN ,, n Olle-bv for.—,. ARBOG/L
REBRO Glans amr'nar
%%
ÖREBRO R
!.
PA LsåooA 8.858
NÄRKESBYGDEN
erU/JBLSPQM Lerbäck 7 ” 6 1", kw
1)Konsliort för Örebro och Närkesbygdens domkretsar,
I
( Östervåla ! X
% % HEBY |
>*/
Moklima
VÄSTMA LANDS oéTRA D. A ( | '—
vAs'TMANL
' Karbenning
Ufs. .
D. A I Väster/cvs": / /
076.704 AGERSTA
I [ . ( _, 5.732 , . KOPING
ENKOPING ( Fiardhund'm UPPSALA I.;u - Xx] H XKO'W 27.908 ,/1 Skedvi VASLBRA D; A () furs. Å x..»xx , * J x ' ,X HimåetaXQP IGM ( V fors. X N. L eda er *
ARBO ; X 74.920 _; ' ÖREBRO LAN
r:Ilbollunda for __ . lan hammar , t , '
" Kunsliort för Västerns och Västmanlandsbygdens domkretsar
VÄSTMANLANDS LÄN
A LVDA LEN 9.998
Alvclalen _MORÅ
MALUNG 12.674
/ / ___,
. MA LUNG
Malung
Si liansn/asxdl ....
X,—
_, LEKSAND
7.2 787/ Leksand
UDWKAÅ
34. 947 __ .] V/KA- Grungarde (
Salsnos
VASTER LUDVIlf
ER
!
SMEDJEBACVEN
l Smed|;BaDclÅen
[I Svardslo
JIFA LUN
45. 496 fx AL. UNI 'FAJ—Q . ,. A XQJndbor)*J/_
nAmman/9 AHEDEMoRA
—v5TA ALM AVEST 29437 I
/ ORBER 'x / 7.225 ' ' IEMO'A
'5 Å r—' .704 '
SLAG
13. 469
; ode rbDarkAe '
f/FIP/
FAQ %
AX
' I
Hassela - _ F” X ., (_ lx BERGSJO Gnarp & x X/f'xx (I ,' 12.033l /»/ . x . » V—fxxLAsxTRAx' B'U'ok" RASAR/'x- .» .. (Ä . Liusdal NORRA HALS LANQSJDM ' '— * , 'xHarmånger
:-.)HÅLSINGLANQXS D:A
/ Farila Xx . ) LJUSDA L *
I» x LJUSDAL ' x/ 24 574 /HUDIKSVALL
Los Jarvs d
! få... )HUDIKSVAILL / 3
,,x/
EDSBYN 8.092
Ovanake:
Soderala x _.
/ BOLLNAS / -A [BOLLNAS / M / 33.540 / Hanebo SODEÅFAMN / * 32 24?”
Skog 'x .: hkngs fors.
SANJ'VI'EN Ovansin 4"'-5 S' JIVIK ". SANDyIKE V.,...
_ _ ,” ._, ofors |... rf. ' __ k 554, &!»th . = V
Å rs undo '. QÄYXEE x GÄST' ' LANDS —( & edesunda
x' ORA D:A
X'sfe rf'arnebo '
Flo/Isie
ÅNGERMANLANDS VÄSTRA D:A ÅNGERMANLIANDS
NORRA D: A X>Trehmfn'k IQ
,NXv/1—24, Junsele VX
Anundsl'o ("—,
RAMSELE ,& Björna x,
qu _,/ . 17.839 SOLLEFTEÅ ÖRNSKÖLI?SVH5// c.a... /
Ådals-leen _ . —.. OR NSKOLDSWK i;! Ä 60783 1 =”] Ramsele llt—_k) Siäleyaåtl
' E LLE RSi'L
f Långse/ Yfierlönnösx A .. :iarfråxx / oidi .r. [ K'_*EOR51 H/ANG M_
lndals— Liden XX Hassjö
Borgs” IMEDEL ADS D. A EMÅ? '"JÄnge X AM (' TW" & .. X76.862 åyNDS ALL e/) Matfors
;"MA TFORS 70.147
( i I
VÄSTERNORRLANDS LÄN
Frostviken
STROMSUND
Offerdal
KROKOM & 14.509 x
..
* ' TERSUN .
Undersaker
Ovre Ljungadclen
SVENSTA Vits 10.658
SVEG
73.57r7_/—J Lv
HÄRJEDALENS D:A Sveg
Lillhardal
/
Ström
Hammerdal
x ÖSTERSUND
/ X
] E_RÅ'CKE 4 7 9
x( 0 J.—82 Kalarne Revsund r,4
JÄMTLANDS ÖSITÄRA D: A
X 1 ) Bräcke (
Hogda/ ”Kansliort för båda domkretsarna
JÄMTLANDS LÄN
SORSELE 5.012
Sorsele
S TORUMAN
( STORUMAN : 9.684
Lycksele
VÄSTERBOTTEN: ÄSTRA D:A
LYCKSELE7A LYCKSELE '-'
LYCKSELE
Vilhelmina
WLHELMINA
9.775 LYCKSELE
VnglELMINA
VÄSTERBOTTE, S
Lövånger
VINDELN 8.492
ÄSTERBOTTEN
Degerfors
VÄSTERBOTTENS LÄN
GALLIVARE GALLIVARQ 27.056
A
Gallivore
JOKKMOKK 10.106
Arjeplog
ARJEPLOG.
”63 -RVIDSJAU
-- . A. — _ ?; P TEA x Arvidsjaur Å .. 'SB '..X . 9.292 & PITEA D:A AI....YG _
HVA—RVIDSJAUR lvsby — .. 9.374 . PITE . . _ . PITEA . 37.033 ? "IT-EÅ
O 5 10 5 mil
NORRBOTTENS LÄN
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1967
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)
Justitiedepartementet
Allmänna arvsfonden. [2] Utsöknlngsrätt VI. [31 Ny domkretsindelning för underrätterna. [41
_ Inrikesdepartementet Kommunal bostadsiörmedling. [1]
» ”__-'l ockaO”
1 (] APR 1967