SOU 1972:35
Skogsbrukets frö- och plantförsörjning
Till Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
Genom beslut den 4 maj 1962 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdeparte- mentet att tillkalla högst sju sakkunniga för att verkställa utredning och avge förslag rörande den fortsatta statliga bidrags-, låne- och kreditgarantigivningen till produktions- främjande åtgärder till förmån för det en- skilda skogsbruket samt därmed samman- hängande spörsmål.
Med stöd av detta bemyndigande tillkalla- de departementschefen samma dag såsom sakkunniga med uppdrag att verkställa utred- ningen numera generaldirektören Harry Wikström, tillika ordförande, skogsdirektör- en Cla'és Danell, ledamoten av riksdagen, lantarbetaren Sven Persson, numera över- d'irektören Bengt Resare, numera direktören Per Sköld, ledamoten av riksdagen, numera länslantmätaren Bo Turesson och numera förste byråsekreteraren Charles Winroth.
Resare har på därom gjord framställning fr. o. m. den 1 januari 1968 entledigats från sitt uppdrag att vara sakkunnig åt utredning- en.
De sakkunniga har antagit benämningen Skogsbruksutredningen.
Att såsom experter biträda utredningen har förordnats den 28 maj 1962 lantbruks- direktören Sixten Landahl, numera överlant- mätaren Lennart Lindskog och numera di- rektören Abel Olsson, den 11 december 1962 skogsvårdschefen Björn Hagström samt den 22 april 1963 bankdirektören Lars- Gunnar Åberg. Sedan Hagström den 4 janua- 11' 1964 avlidit, förordnades den 12 februari 1964 numera direktören Finn Knudsen att vara expert åt utredningen. Sedan Olsson på därom gjord framställning fr.o.m. den 3 november 1970 entledigats från sitt uppdrag
att biträda utredningen såsom expert förord- nades samma dag byråchefen Erik Siller- ström att vara expert åt utredningen.
Som sekreterare åt utredningen förord- nades den 28 maj 1962 numera avdelnings- direktören Torkel Göransson. Sedan Görans- son på därom gjord framställning entledigats från sitt uppdrag förordnades den 5 mars 1965 numera byrådirektören Eddie Plevin att vara sekreterare. Till biträdande sekrete- rare åt utredningen förordnades den 15 februari 1966 numera intendenten Sven- Gustaf Eiritz.
Sedermera har utredningen anförtrotts ytterligare utredningsuppdrag. Sålunda har Kungl. Maj:t den 16 november 1962 — med ändring av Sitt beslut den 6 juni 1957 angående bemyndigande för chefen förjord— bruksdepartementet att tillkalla en sak- kunnig för att verkställa utredning av vissa spörsmål vid belåning av skog — beslutat uppdra åt Skogsbruksutredningen att verk- ställa omförmälda utredning. Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den 15 februari 1963 — efter att ha funnit att kontroll av skogsfrö och skogsplantor inte borde komma till stånd på sätt föreslagits i ett av skogs- styrelsen i maj 1962 avgivet betänkande i ämnet — uppdragit åt utredningen att, i erforderlig män i samråd med utredningen rörande skyddet av växtförädlingsprodukter och därmed sammanhängande frågor, över- väga andra möjligheter att främja använd- ningen av skogsfrö och skogsplantor av god och lämplig kvalitet samt att i anslutning därtill överväga frågan om statens medverkan i det skogliga växtförädlingsarbetet.
För att tas under övervägande av utred- ningen vid fullgörandet av dess uppdrag har
av Kungl. Maj:t till utredningen överlämnats dels en framställning den 1 november 1961 av Skogsstyrelsen angående ändrad lydelse av 13 & kungörelsen den 21 maj 1948 (nr 239) om statsbidrag till vissa skogsförbättrande åtgärder och dels två vid 1963 års riksdag väckta motioner (I: 391 och 11:462, lika- lydande) rörande ersättning till enskilda skogsägare som genom försvarspolitiska över- väganden hindras att rationellt utnyttja sina skogstillgångar, jämte jordbruksutskottets utlåtande 1963: 1.
Vidare har Kungl. Maj:t för kännedom till utredningen överlämnat två vid 1963 års riksdag väckta motioner (I: 358 och 11:462, likalydande) om underhållsbidrag till vissa skogsbilvägar.
Slutligen har Kungl. Maj :t till utredningen överlämnat dels två vid 1963 års riksdag väckta motioner (12301 och 11:345, lika- lydande) om obligatorisk avsättning i sam- band med skogsavverkning av medel för skogsvårdande åtgärder, jämte tredje lagut- skottets utlåtande 1963: 6, dels skrivelse den 28 juni 1966 från länsstyrelsen i Norrbottens län med förslag till vissa åtgärder för att få ett aktivare skogsbruk ovan odlingsgränsen jämte över skrivelsen avgivna remissut- låtanden, dels skrivelse den 19 december 1966 från Skogsstyrelsen angående ompröv- ning av gällande normer för bestridande av skogsvårdsstyrelsernas kostnader för skogs- fröplantagernas skötsel under plantagernas anläggnings- och uppbyggnadsperiod, dels två vid 1968 års riksdag väckta motioner (I: 149 och 11: 196, likalydande) angående skogsvårdslån jämte över motionerna avgivna remissutlåtanden, dels två vid 1969 års riksdag väckta motioner (1: 724 och 11: 847) angående lokaliserings- och regionalpolitik m.m., jämte bankoutskottets utlåtande 1969: 30, dels två vid 1970 års riksdag väckta motioner (1:43 och 11:45) om statsbidrag till underhåll av skogsbilvägar,
Till utredningen har inkommit tre fram- ställningar angående bidragsgivningen till skogsbruket i lappmarkerna, nämligen från skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län samt från Södra Lapp- markens Ortsförbund av RLF. Vidare har från Skogsvårdsstyrelsernas Förbund till ut— redningen inkommit två av skogsvårdsstyrel- sen i Hallands län vid Förbundets årsstämma åren 1970 och 1971 väckta motioner an- gående statliga insatser för att stimulera till ökad produktion i det enskilda skogsbruket.
Till» följd av remisser har utredningen avgett ett flertal utlåtanden.
Enligt de för utredningsarbetet givna direktiven är utredningen oförhindrad att framlägga delbetänkanden.
Sålunda har utredningen den 14 oktober 1963 till Statsrådet och chefen för Kungl. jordbruksdepartementet överlämnat ett be— tänkande angående skogsvägar (SOU 1963: 71), den 9 november 1967 ett betänk- ande angående skogsbrukets planläggnings- frågor (SOU 1968: 8) samt den 16 juni 1969 ett betänkande angående skogstillstånd och skogsvårdsåtgärder (SOU 1969: 32).
Utredningen har funnit det lämpligt att särbehandla sitt enligt Kungl. Maj:ts beslut den 15 februari 1963 erhållna uppdrag angå- ende skogsfrö och skogsplantor och får härmed vördsamt överlämna ett tryckt be- tänkande, kallat Skogsbrukets frö- och plant- försörjning, med förslag till lag om skogsod- lingsmaterial och förslag till skogsodlings- materialkungörelse.
Särskilt yttrande avseende Skogsbruksut- redningens förslag till officiell reglering be— träffande skogsodlingsmaterial har avgivits av experten Sillerström.
[ utredningsarbetet har förutom samtliga ledamöter deltagit experterna Knudsen, Landahl, Lindskog, Sillerström och Åberg.
Stockholm den 27 april 1972
Harry Wikström
Claäs Danell Bo Turesson
Finn Knudsen Erik Sillerström
Sven Persson
Sixten Landahl
Per Sköld Charles Winroth Lennart Lindskog Lars-Gunnar Åberg /Eddie Plevin
Sammanfattning
Som bakgrund för sina ställningstaganden lämnar utredningen en redogörelse för hit- tillsvarande tillgång på och förbrukning av skogsfrö och skogsplantor, för skogsskötsel- och plantskoleförhållanden, för kontroll- verksamhet och organisationsbild på frö- och plantområdet, för statens medverkan i växt- förädlingsarbetet samt framlägger synpunkt- er på och beräkningar av framtida behov och produktion av skogligt återväxtmaterial.
Från redogörelsen kan nämnas att för— brukningen inom svenskt skogsbruk av tall- och granfrö i genomsnitt per år under perioden 1962—1968 uppgick till ca 16 ton. Förbrukningen av plantor av tall och gran under perioden 1962—1969 har beräknats till ca 330 milj. stycken i genomsnitt per år. Mot bakgrund av de beräkningar beträffande behov av framtida skogsodlingsåtgärder som utredningen framlagt i sitt tredje betänkan- de, Skogstillstånd och skogsvårdsåtgärder (SOU 1969: 32), och med beaktande av vissa påpekanden som gjorts i remissyttrandena över betänkandet har det framtida behovet av frö av tall och gran beräknats till ca 16 ton per år om enbart beståndsfrö används och behovet av tall- och granplantor till ca 600 milj. per år. Hittillsvarande plantproduk- tion skulle sålunda behöva höjas till nära nog det dubbla medan fröanskaffningen kunde kvarstå på hittillsvarande nivå.
Beståndsfrö av tall kommeri allt snabbare takt att ersättas med plantageproducerat frö.
Behovet av tallfrö beräknas kunna helt täc- kas med plantagefrö i norra Sverige före år 1990 och i södra Sverige omkring år 1980. Däremot synes plantagefrö av gran ej kunna erhållas i sådana kvantiteter att det för tiden intill år 1990 får någon praktisk betydelse för det svenska skogsbruket.
Utredningen har beräknat att i det sven- ska skogsbruket under närmaste lO-årsperiod en areal av ca 400 000 ha per år bör förses med ny skog, varav ca 300 000 ha skall skogsodlas nästan uteslutande med plante- ring. Efter 50—100 år skall denna odlingsin- sats ge möjlighet till en årlig skörd i storleks- ordningen 100 milj. m3 sk vilken vid nuvar- ande rotvärde representerar ett totalvärde av omkring 3 miljarder kronor. Denna produk- tion är i första hand beroende av egenskaper- na hos det frö som används. Val av väl lämpat frö framstår därtill som den ur miljövårdssynpunkt minst kontroversiella åt— gärden för att höja skogsmarkens avkastning. För att vid en skogsodlingsåtgärd i möjligaste mån kunna välja rätt frö eller därur uppdrag- na plantor är det nödvändigt att äga känne- dom främst om fröets härkomst. Av största betydelse är också att materialet i görligaste mån är fritt från skador och sjukdomar samt även i övrigt är tillfredsställande i fråga om fysiologiskt tillstånd. Utredningen har valt att som samlingsbegrepp använda ordet sundhet att ställa bredvid uttrycken här- komst och ålder för att tillsammans ange
skogsodlingsmaterialets egenskaper för att åstadkomma nöjaktig skog. Efter att bl. a. ha diskuterat hur långt skogsvårdslagen sträcker sig på förevarande område anför utredningen att för att få den rättsliga grunden för en reglering av frö— och plantförsörjningen helt klar erfordras i första hand en lagstiftning, som fastställer att insamling och odling av skogsfrö, odling av skogsplantor samt över- låtelse av skogsfrö och skogsplantor skall bedrivas så att partier med skilda egenskaper beträffande art, härkomst, ålder och sundhet särhålls.
Utredningen är mer tveksam till huruvida krav kan och bör ställas på att användaren skall bruka ett visst slags skogsodlings- material för ett visst område. Möjligheten att med stöd av skogsvårdslagen kunna ingripai valet av material för en skogsodling framstår som i vart fall synnerligen tveksam. Därtill kommer att skogsvårdslagens tillämpnings- område icke omfattar alla ägarkategoriers skogar. En total omfattning får emellertid betraktas som en förutsättning för att en reglering av frö- och plantförsörjningen skall fungera och kunna godtas av skilda ägarkate— gorier. Utredningen föreslår därför en be- stämmelse att ägare av mark skall vid odling av skog använda skogsodlingsmaterial som med hänsyn till sin härkomst kan förväntas leda till nöjaktig skog.
Ur utredningens motiveringar för lagstift- ningen kan sammanfattningsvis ytterligare följande återges. Sverige har år 1970 anslutit sig till en inom OECD:s ram upprättad internationell konvention för kontroll av skogligt reproduktionsmaterial i internatio- nell handel. De kontroller av materialet som enligt konventionen erfordras för att detta skall få föras i internationell handel med i konventionen närmare angiven märk- ning skall utföras av en inför respektive lands regering ansvarig tillsynsmyndighet. Nämnda förhållande leder sålunda till krav på offent- lig kontroll av material avsett för export varjämte emås betryggande uppgifter beträf- fande det material som importeras.
Den svenska skogsmarkens utbredning i såväl breddgradsavseende som höjd över och
avstånd från havet medför speciellt skiftande krav på skogsodlingsmaterialets härkomst. Behovet av kontroll på inhemskt producerat och brukat skogsodlingsmaterial framstår som minst lika viktigt som kontroll'i sam- band med import eller eventuell export. Därtill kommer att det ur administrativ synpunkt ger stora fördelar om ett likfor- migt kontrollsystem kan uppbyggas för allt skogsodlingsmaterial oavsett varifrån det kommer och var det används. OECD-reglerna anser utredningen vara väl ägnade att ligga till grund även för bestämmelserna i den nationella regleringen.
Uppenbart är att inom den helt domine- rande delen av frö- och planthanteringen inom landet verksamheten drivs på ett sätt som avser att fylla de kriterier som den av utredningen föreslagna officiella kontrollen skulle på angivet sätt utgå ifrån. En samhälle- lig reglering skulle dock innebära en stabilise- ring och en enhetligare utformning av de administrativa anordningarna. Detta under- lättar rörligheten av partierna och möjliggör en samordnad data- och statistikbehandling. Härigenom skapas även goda grunder för en framtida kunskap om den svenska skogens sammansättning. Kontrollen av ett officiellt system bör kunna bli ganska enkel och i stort sett begränsa sig till stickprov. Ett system för varudeklaration och kontroll av skogsodlingsmaterial skulle vidare underlätta anpassningen till den friare handel m.m. som bleve följden av Sveriges anknytning i en eller annan form till EEC.
Den föreslagna regleringen är i princip begränsad till att avse en varudeklaration av skogsodlingsmaterialet beträffande hår- komst, ålder och sundhet. Att fastställa en viss minimistandard hos materialet är, anser utredningen, för närvarande ej möjligt. En form av undantag från dessa principer kan dock sägas ligga i att det skapas en möjlighet att förbjuda användning av skogsodlings- material från områden där skogen uppenbar- ligen är sådan att användning av f öröknings- material från den icke bör förekomma.
För att inte i onödan tynga den admini- strativa kontrollen har från regleringen un-
dantagits vissa mindre kvantiteter skogsod- lingsmaterial, som en skogsägare på egen mark insamlar och på samma mark använder. Undantaget har begränsats till 400 'ha mark. En eventuell förflyttning av fröer inom ägor av denna storlek kan icke i betydelsefull omfattning befaras leda till användning av för något område helt felaktiga härkomster.
Utredningen anser att grunderna för reg- leringen bör, bl. a. med hänsyn till dennas ingripande i den enskildes rätt till använd- ningen av sin egendom, fastläggas i lag. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på om- rådet genom forskning och teknik bör det dock skapas goda möjligheter att anpassa tillämpningen av lagen till ändrade förhållan- den. Tillämpningsbestämmelserna har därför föreslagits bli utfärdade av Kungl. Maj:t eller där denne så förordnar av Skogsstyrelsen.
Beträffande lagförslagets närmare innehåll kan ytterligare nämnas.
Lagen omfattar allt skogsodlingsmaterial som avses för odling av skog. Material avsett enbart för prydnadsändamål eller för forsk- ning inbegrips ej. Kungl. Maj:t bestämmer vilka trädslag som omfattas av regleringen.
Särhållandet sker genom lämplig märk- ning av och noteringar om materialet isyfte att möjliggöra en tillförlitlig varudeklaration. Den som överlåter skogsodlingsmaterial skall lämna förvärvaren uppgift om materialets härkomst, ålder och sundhet. Uppgiften skall lämnas oavsett om mottagaren kräver det eller ej.
Om inom visst område skogen uppenbarli- gen är sådan — t. ex. genetiskt undermålig — att användning av förökningsmaterial från den icke bör förekomma kan Kungl. Maj:t eller tillsynsmyndigheten förordna att insam- ling av skogsodlingsmaterial ej får ske. För- budet skall givetvis avse visst trädslag på området och bör tillämpas med försiktighet bl. a. emedan det mer sällan torde vara möjligt att klargöra om det undermåliga tillståndet beror av arv eller miljö.
Beträffande materialets användning för skogsodling uttalas i lagförslaget att ägare av mark skall vid odling av skog använda skogsodlingsmaterial som med hänsyn till sin
härkomst kan förväntas leda till nöjaktig skog. Ifrågavarande förväntningskrav på nöj- aktig skog avser samma kriterier på skogen som enligt skogsvårdslagen. Paragrafen kom- pletterar skogsvårdslagen så tillvida att skyl- digheten föreligger för envar som står i begrepp att odla skog.
Frågan om ett skogsodlingsmaterial är av sådan härkomst att det kan förväntas leda till nöjaktig skog på ett område kan i vissa fall bli av kontroversiell natur och av bety- dande principiellt intresse för svenskt skogs- bruk. Det har då framstått som angeläget att skapa en form för avgörande av dylika frågor som tryggar vederbörligt hänsynstagande till såväl kontrollmyndighetens och skogsforsk- ningens som det praktiska skogsbrukets åsik- ter och intressen. En på särskilt sätt samman- satt nämnd, skogsodlingsnämnden, utsedd av Kungl. Maj:t och ledd av en lagfaren person framstår som lämplig att avgöra dylika frå- gor. Beträffande nämndens sammansättning föreslår utredningen att den skall bestå av ordförande och åtta andra ledamöter jämte ersättare i den utsträckning det behövs. Nämndens sammansättning bör vara sådan att dess avgöranden blir auktoritativa inom svenskt skogsbruk. Eftersom vissa intresse- motsättningar kan föreligga bör nämndens ordförande vara fristående från intressena. I övrigt föreslår utredningen att två ledamöter skall företräda den statliga skogsvårdsorgani- sationen, två den skogliga forskningen, två det enskilda mindre skogsbruket, en det enskilda större skogsbruket och en det statli- ga skogsbruket. Genom uppbyggnaden er- hålls viss likställighet mellan företrädarna för den enskilda sektorn och företrädarna för den allmänna samhällssidan. Mot nämndens beslut får talan icke föras. Denna bestäm- melse motiverar utredningen med att nämn- dens beslut är av annan art än administrativa myndigheters beslut samt att avgörandet av frågan om ett nöjaktigt skogsodlingsmaterial föreligger bör ske relativt snabbt. Härtill kommer att nämndens sammansättning bör trygga, att ett materiellt riktigare beslut knappast kan åstadkommas i annan ordning.
I förslaget till skogsodlingsmateriallag
framläggs även vissa bestämmelser om på- följd vid brott mot lagen samt vissa över- gångsbestämmelser.
I anslutning till lagförslaget lämnas även förslag till tillämpningskungörelse, "skogsod- lingsmaterialkungörelse”, med bl. a. följande innehåll.
Lagen föreslås äga tillämpning på alla barrträd samt på al, asp, björk, bok, ek och poppeL
Tillsynsmyndigheten skall efter samråd med skogsodlingsnämnden indela landet i härkomstområden för de trädslag på vilka lagen tillämpas.
Skogsodlingsmaterialet skall med avseen- de på kännedomen om dess härkomst och reglerna för dess utväljande anges enligt tre alternativ, nämligen ortsidentifierat material, utvalt material och avkommeprövat material. Denna indelning ansluter sig till reglerna i OECD-konventionen. I realiteten ansluter sig grupperna även till kraven inom EEC, där dock avkommeprövat material icke av- skilts som en särskild grupp och enbart orts- identifierat material får användas endast övergångsvis och i brist på utvalt material. Till OECD-konventionens regler ansluter sig även föreskriften att den som insamlar, odlar, bereder, framställer, lagrar, saluhåller eller till annan överlåter skogsodlingsmaterial skall vara registrerad hos tillsynsmyndighe- ten. Det bör observeras att det här inte är fråga om någon auktorisation. Utredningen anser att registreringen positivt påverkar den ansvarige till att följa givna föreskrifter samt att den underlättar och förenklar myndighe- tens kontrollfunktioner.
Den som insamlar skogsfrö skall före och efter insamlingen lämna uppgifter till till— synsmyndigheten om avsedd och uppnådd insamling. Härigenom ernås bl. a. en bättre överblick av frötillgång och fröbehov.
Beslut om förbud mot frötäkt skall kun- göras för allmän kännedom och förteckning över för frötäkt förbjudna områden skall föras av tillsynsmyndigheten. Myndigheten skall även föra förteckning över härkomst- områden samt godkända och kontrollerade skogsfröplantager och bestånd. Vidare skall
myndigheten meddela bestämmelser om god- kännande av skogsfröplantager och bestånd, avkommeprövning, skogsodlingsmaterialets beskrivning i olika avseenden, metod för undersökningar av materialets sundhet samt märkning, förslutning, registrering, här- komstbevis m. m. Bestämmelserna skall med- delas efter samråd med skogsodlingsnämnd- en och bör i största möjliga utsträckning ansluta till internationella bestämmelser på området.
I vad avser kottplockning stadgas i för- slaget till tillämpningskungörelse att den som plockar kott, frukt och frö av trädslag som omfattas av lagen och avses för odling av skog eller förman som på platsen håller direkt uppsikt över plockningen skall på eh av tillsynsmyndigheten fastställd märksedel lämna uppgift om plats för plockningen m. m. samt på platsen försluta förpackning- en. Plockaren eller förmannen skall på heder och samvete skriftligen intyga uppgifternas riktighet. Utredningen anser att fullt tillräck- lig garanti för härkomstredovisningen häri- genom erhålls. Vidare torde förfarandet knappast medföra några ökade kostnader för insamlingen eller någon onödig tidsutdräkt för borttransporten av insamlad kott.
Kungörelseförslaget innehåller vidare be- stämmelser om införsel till och utförsel från riket av sådant skogsodlingsmaterial som innefattas i lagen. Härvid erfordras tillsyns- myndighetens tillstånd. I ansökan om inför- seltillstånd skall anges i vilket härkomstom- råde materialet skall användas.
Kungörelsen innehåller även vissa bestäm- melser om påföljd vid brott mot stadgande— na. Tillsynsmyndigheten skall enligt förslaget ha uppsikt över att bestämmelserna i skogs- odlingsmateriallagen och tillämpningskun— görelsen efterföljs. Kontrollen skall härvid ske stickprovsvis. Myndigheten skall meddela sådana ytterligare föreskrifter för lagens till- lämpning som kan visa sig erforderliga.
Utredningen diskuterar i kap. 9 organisa- tionen av försörjningen med skogsodlings- material.
Det konstateras att det är skogsvårds- styrelserna, de större skogsbolagen och
domänverket som framställer och importerar praktiskt taget allt skogsodlingsmaterial i landet. Skogsvårdsstyrelserna har under perioden 1962—1968 svarat för cirka hälften av frö- och plantproduktionen och större delen härav har använts inom det enskilda, mindre skogsbruket.
Den hittillsvarande frö- och plantproduk- tionsapparatens organisation och storleken av produktionsenheterna, t. ex. skogsfrö- plantager, skogsfröklängar och plantskolor analyseras. Utredningen konstaterar bl. a. att samarbetet mellan skogsvårdsstyrelserna och mellan olika ägarkategorier efterhand ökat, vilket torde ha berott särskilt på behov av storleksrationalisering i plantskoleverksam- heten och på en ökande tillämpning av proveniensforskningens resultat.
Efter en genomgång av för- och nackdelar med nuvarande organisation av frö— och plantområdet varvid speciellt storleks— och integrationsförhållandena uppmärksammats diskuterar utredningen framtida organisa- tionsbilder för området.
Utredningen konstaterar att en ytterligare storleksrationalisering av plantskoloma och bättre samordning av plantproduktionen är möjlig och mötiverad. Därjämte kommer plantproduktionen allt mer att inriktas mot framställning av rotade plantor i klimatreg- lerade anläggningar — plastväxthus. I vad avser fröanskaffning, klängning och frölag- ring anser sig utredningen, framförallt mot bakgrund av vad som i kap. 8 diskuterats och föreslagits beträffande reglering och kontroll av skogsodlingsmaterial, kunna konstatera att behovet av organisatorisk och praktisk samverkan och samordning växer. Beträffan- de nuvarande uppdelning av frö- och plant— försörjningen på skilda skogsvårdsstyrelser, skogsbolag och domänverket konstaterar utredningen att nackdelarna inte uppvägs av odlingstekniska, lagringstekniska eller i öv- rigt produktionsmässiga fördelar och att splittringen motverkar och i vissa ekonomis- ka och ansvarsmässiga avseenden närmast förhindrar en ur produktionssynpunkt moti- verad storleksrationalisering.
I vad avser integrationen mellan frö- och
plantproduktionen och skogsbruksdriften i övrigt konstaterar utredningen att i nuvaran— de organisationsläge en dylik integration knappast föreligger inom det enskilda, min- dre skogsbruket medan den däremot oftast är starkt framträdande inom storskogsbruk- et. Att åstadkomma ifrågavarande integra- tion även för det enskilda, mindre skogs- bruket framstår emellertid som allt mer önskvärt. Den tekniska och ekonomiska ut- vecklingen leder nämligen nu i snabb takt till att samordningen mellan avverknings- och industrisidan och frö- och plantproduktion- en, dvs. allt mer avgörande delar av repro- duktionssidan, blir allt viktigare även inom nyssnämnda skogsbruk. En efter hand ökad mekanisering av skogsodlingsarbetet ställer även krav på en fastare bindning mellan plantproduktion och plantanvändning. Brist- ande anknytning mellan plantefterfrågan och plantproduktion kan även leda till ekono- miska förluster för såväl plantanvändaren som plantproducenten, dvs. i förevarande fall det mindre skogsbruket respektive skogs- vårdsstyrelsernas plantskolor.
Resultaten från genomgången av nuvaran- de storleks- och integrationsförhållanden leder anser utredningen till att organisations- förändringar lämpligen borde vidtagas.
Beträffande formen för organisationen av frö- och plantproduktionen i framtiden dis- kuterar utredningen tre alternativ, nämligen ämbetsverksformen, institutsformen och aktiebolagsformen eller den ekonomiska föreningen. Utredningen bedömer samtliga dessa former som i och för sig möjliga men stannar inför aktiebolagsformen som den lämpligaste ur organisatorisk, ansvarsmässig och ekonomisk synpunkt för att på ett smidigt och effektivt sätt kunna lösa prob- lemen angående fortsatt storleksrationalise— ring och samtidigt skapande respektive bibe- hållande av önskvärd integration mellan pro- duktionen av skogsodlingsmaterial och skogs- bruksdriften i övrigt.
Organisationens omfattning diskuteras utifrån tre kriterier, nämligen verksamhetens art, regional utsträckning och intressenternas grupperingar. Omfattningen med avseende
på verksamhetens art kan gälla enbart fröför- sörjningen, både frö- och plantförsörjningen men i skilda organisationer samt frö- och plantförsörjningen i en samlad organisation. Beträffande fröförsörjningen konstateras att denna torde vara den del av försörjningen med skogsodlingsmaterial som ställer sig enklast att samordna för större områden och mellan skilda skogsägarkategorier. Den av utredningen föreslagna lagstiftningen baseras primärt på kännedom om fröets härkomst varför det ur denna synpunkt är väsentligt att åstadkomma en samordnad och lätt överblickbar fröproduktion. Sambandet mel- lan fröinsamling, fröplantager, fröklängning och frölagring är sådant att samtliga verk- samheter bör drivas i en organisation. Utred- ningen konstaterar att vid en samlad fröför- sörjningsorganisation bör det ligga nära till hands att realisera den i den allmänna debatten på skogsfröområdet framförda tanken på ett fröbanksystem varigenom bl. a. överblicken över tillgängliga frölagers storlek och sammansättning blir bättre samt en ändamålsenlig fördelning av fröet till bäst lämpade geografiska områden kan ske. Ut- redningen finner även flera faktorer tala för lämpligheten av att samordna plantförsörj- ningen även om detta kan ställa sig praktiskt svårare än att samordna fröverksamheten. Skäl som särskilt talar för en samordning av plantproduktionen är bl. a. att utredningen räknat med ett i framtiden nära nog för- dubblat plantbehov samt bedömt att stora delar av produktionen kommer att omläggas från barrotsplantor till rotade plantor med- förande nya investeringsbehov. För en sam- lad frö- och plantorganisation talar sådana skäl som att större delen av fröet omsätts i odlat plantmaterial, att det redan nu istor utsträckning föreligger en -nära samordning mellan frö- och plantproduktion, att perso- nalen får en jämnare och mer stadigvarande sysselsättning under året samt att ekonomis- ka och administrativa resurser, lokaler, trans- portapparat m. ni. kan utnyttjas effektivt.
1 vad avser regional utsträckning anser utredningen att läns-, revir- och bolagsgräns- er inte längre kan anses som rationella
avgränsningar medan däremot olikheterna i skogsbruket mellan norra, mellersta och södra Sverige skulle kunna motivera att en motsvarande regional organisationsuppdel- ning övervägdes.
Beträffande intressenternas grupperingar kan konstateras att det finns i stort sett två grupper, nämligen det enskilda, mindre skogsbruket representerat av skogsvårds- styrelsernas frö- och plantverksamhet och storskogsbruket som driver frö- och plant- verksamheten i egen regi. Kravet på storleks- rationalisering m.m. leder i första hand till att en mer samlad organisation av skogs- vårdsstyrelsernas frö- och plantverksamhet borde komma till stånd. En väsentlig fråga i det sammanhanget är om samordningen kan och bör drivas därhän att det enskilda, mindre skogsbruket får direkt ekonomiskt och organisatoriskt inflytande över och an- svar i verksamheten. Tidigare nämnt behov av integration talar starkt härför. Även stor- skogsbruket torde anser utredningen ha in- tresse för en storleksrationalisering på frö- och plantområdet och ett samgående med det enskilda, mindre skogsbruket bör under vissa förutsättningar vara såväl lämpligt som möjligt att åstadkomma.
Utredningen diskuterar även kapitalbe- hovet och uppskattar detta vid alternativa organisationsomfattningar. Som exempel kan nämnas att en fröorganisation omfattan- de landets hela skogsbruk skulle under i betänkandet angivna förutsättningar erfordra drygt 36 milj. kr i kapital under femte året från starten medan en organisation som endast omfattade skogsvårdsstyrelsernas av- nämare skulle behöva 19 milj. kr vid samma tidpunkt efter starten. En sammanslagen frö- och plantorganisation omfattande hela skogsbruket skulle under våren fjärde året behöva ca 120 milj. kr i kapital medan en som enbart omfattade skogsvårdsstyrelsernas avnämare skulle vid samma tidpunkt reda sig med ca 61 milj. kr.
I frågan om samordning av produktionen av återväxtmaterial diskuterar utredningen slutligen vägar för organisationens bildande. Av flera skäl kommer utredningen som
tidigare nämnts till den slutsatsen att aktie- bolagsformen synes vara den lämpligaste, detta även om organisationen skulle komma att omfatta enbart skogsvårdsstyrelsernas frö- och plantverksamhet. Organisationen bör växa etappvis och lämpligen uppbyggas så att ett enda aktiebolag omfattar både frö- och plantförsörjningen. Uppbyggnaden mås- te ske genom frivilliga överenskommelser mellan intressenterna, bortsett från skogs- vårdsstyrelserna och domänverket beträffan- de vilka statsmakterna måste anses ha for- mella och faktiska möjligheter att besluta om och genomföra en samordning. En re- gional uppdelning på flera bolag kan dock komma att behöva övervägas av traditionella, ekonomiska och förhandlingsmässiga skäl.
Bolaget eller bolagen avses inte ha någon legaliserad ensamrätt på den inhemska frö— och plantproduktionens område, beträffande importen elleri annat avseende.
Utredningen anser det nödvändigt att p.g.a. de mycket framträdande förhand- lingsmässiga aspekterna på organisationsbild- ningen få till stånd en fri och obunden allmän diskussion i frågan inom skogsbruket. Vidare är det rent utredningsmässigt er- forderligt att begränsa detaljgenomgången. till helst endast ett organisationsalternativ, som från början framstår som klart efter- strävat av berörda intressen. Utredningen har därför stannat för att föreslå statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet att, efter att utredningens föreliggande betänkande genom remiss blivit underställt berörda stat- liga och enskilda organ och organisationer, hemställa hos Kungl. Maj:t att det måtte uppdragas åt en särskild organisations- och förhandlingskommitte' att framlägga förslag till en organisation av den omfattning och uppbyggnad, som funnit tillfredsställande stöd hos remissinstanserna och till vilken anslutning från sammanhörande grupp eller grupper av skogsbrukets intressenter visat sig kunna påräknas.
I 10:e kapitlet behandlar utredningen de kostnader som den föreslagna kontrollen av frö- och plantförsörjningen kan antas kom- ma att medföra för statsverket. Utredningen
beräknar kostnaderna under första året till i runt tal 120 000 kronor.
I nämnda kapitel föreslår utredningen vidare att statligt stöd skall utgå till verksam- heten med skogsfröplantager under plan- tagernas uppbyggnadstid. I samband med tillskapandet av en samlad organisation för fröproduktion eller frö- och plantproduktion bör två befintliga stödformer för produktion av skogligt återväxtmaterial upphöra att gälla. Nämnda stödformer är lånefonden för insamling av skogsfrö samt statlig garanti för lån till viss skoglig plantskoleverksamhet. Förstnämnda stödform ersätts genom de kapitalresurser som en ny organisation på området beräknas bli utrustad med. Statlig garanti för lån till viss plantskoleverksamhet har inte kommit till användning.
Summary
The report of the Committee on Forestry discusses the control and supply of forest reproductive material.
During the Sixties, approx. 16 tons of (Scots) pine and (Norway) spruce seed per annum were used in Swedish forestry. The average annual consumption of pine and spruce plants during the same period has been estimated at approx. 330 million. The Committee puts the future requirement of pine and spruce seed at an unchanged figure of approx. 16 tons per year. The future requirement of pine and spruce plants is estimated at approx. 600 million per year. It is judged that the need of pine seed from stands can be covered entirely from seed orchards before 1990. On the other hand, it seems unlikely that the seed orchards will be able to provide spruce seed in quantities of practical importance before that year.
The Committee notes that it is of great importance that the forest reproductive material should be of the best type, both genetically and physiologically. To be able as far as possible, when undertaking regenerati- ve action, to select the right seed, or plants raised therefrom, it is necessary to know above all the provenance of the seed. Apart from certain regulations on import, no existing Swedish legislation regulates the control of forest reproductive material. The Committee emphasises the necessity of the legal ground for a control of the seed and
plant supply being entirely clear, and proposes legislation. By the terms of these proposals, the collection and cultivation of forest seeds, the raising of forest plants, and the conveyance of forest seed and plants, shall be so performed that consignments with different properties in respect of species, procenance, age and soundness are kept separate. Also, the owner of the land shall, when regenerating forest, use repro- ductive material that by virtue of its prove- nance can be expected to give satisfactory forest.
As a motive for such legislation, it is stated inter alia that Sweden in 1970 ratified an international convention set up within the OECD for the control of forest repro- ductive material moving in international trade. The controls there demanded shall be made by an official inspecting authority. However, the need for an official control of domestically produced and used repro- ductive material seems of at least equal importance, particularly since this is in fact the great bulk of the material.
Regulation is to be limited in principle to a declaration of the reproductive material”s provenance, age and soundness. It is impos- sible at present to establish a given minimum standard. However, it will be possible to prohibit the use of reproductive material from areas where the forest is such that the use of material from it for propagation is
obviously not desirable. Excepted from control are certain minor quantities of forest reproductive material that a forest owner collects on his own land and uses on the same land.
The act covers all forest reproductive material intended for the regeneration of forest land. It does not cover material for ornamental purposes or research. It is pro- posed that the act be applied to all conifers, and to alder, aspen, birch, beech, oak and poplar. The person conveying forest repro- ductive material shall inform the conveyee as to its provenance, age and soundness. The material shall be reported in accordance with one of three alternatives, namely as source- identified reproductive material, selected reproductive material, or certified reproduc- tive material. This division follows the rules of the OECD convention. In principle, these groups also meet EEC requirements.
To deal with various special problems etc., the Committee proposes the creation of a special Board for Artificial Regeneration, to be appointed by the King in Council and with 3 person learned in law as its head. The inspecting authority—the Committee pro- poses the National Board of Private Forest- ry—shall, after consultation with the Board for Artificial Regeneration, divide the coun- try into regions of provenance.
Any person collecting, cultivating, preparing, producing, storing, or selling forest reproductive material, or conveying it to another, shall be registered with the inspecting authority. A person picking cones, fruits or seed of the species of tree covered by the act for the purpose of regeneration shall, on a set label, note the site of picking etc., seal the package on the spot, and certify the correctness of the information given in writing, on his honour and conscience.
It is proposed that the system be in- spected by means of random samples.
The Committee's proposals include also regulations concerning the import and ex- port of forest reproductive material. The permission of the inspecting authority is
reqiured for these purposes.
The Committee discusses also how the supply of forest reproductive material should be organized in the future. At present it is mainly the provincial boards of private forestry, the larger forestry companies, and the Swedish Forest Service which produce forest seed and plants. The Committee notes that a further rationalization in the size of nurseries and a better co-ordination of seed and plant production are both possible and motivated.
The Committee discusses different scales and formal organizations—as a government office, an institute, a joint stock compa- ny, or economic association—for both co- ordinated seed production, and for co- ordinated seed and plant production. All in all, the Committee considers the company form the most likely to solve the problems in a pliable and efficient manner, from the standpoint of organization, responsibility and finance; it proposes, however, that the question of organization be further in- vestigated only when replies have been received from the bodies circulated for comment.
The interested parties in the forestry sector—both private and public (state)— should be part-owners in this company (or companies), which should preferably cover both seed and plants. Activities should be so built up as to create good oportunities for an integration between seed and plant activities, and with the part-owners' forestry operations at large.
1. Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning
Skogsbruksutredningens direktiv anmäldes i statsrådet den 4 maj 1962 och finns införda i Post- och Inrikes Tidningar nr 110/1962. En utförlig redogörelse för direktiven är åter- given i utredningens betänkande angående skogsvägar (SOU 1963: 71).
Sedermera har utredningen anförtrotts ytterligare utredningsuppdrag. Sålunda har Kungl. Maj:t genom beslut den 15 februari 1963 — efter att ha funnit att kontroll av skogsfrö och skogsplantor inte borde komma till stånd på sätt föreslagits i ett av skogs- styrelsen i maj 1962 avgivet betänkande i ämnet — uppdragit åt utredningen att, i erforderlig mån i samråd med utredningen rörande skyddet av växtförädlingsprodukter och därmed sammanhängande frågor, över- väga andra möjligheter att främja använd- ningen av skogsfrö och skogsplantor av god och lämplig kvalitet samt att i anslutning därtill överväga frågan om statens medverkan i det skogliga växtförädlingsarbetet.
Som underlag till lösningen av bl. a. deti föregående stycke angivna uppdraget angåen— de användningen av skogsfrö och skogs- plantor har utredningen gjort sammanställ- ningar, analyser, bedömningar och uppskatt- ningar rörande framtida behov av och kost- nader för skogsvårdsåtgärder och skogsod- lingsmaterial. Detta underlagsmaterial har utredningen redovisat i betänkandet Skogs- tillstånd och skogsvårdsåtgärder, tabell- sammanställningar (SOU 1969132). Be-
tänkandet har remissbehandlats. Efter vissa jämkningar med hänsyn till remissutlåtande- na har tillämpliga delar av materialet i nämnda betänkande tjänat som underlag för framförallt kvantitativa och kostnadsmässiga redovisningar, överväganden och ställnings- taganden i föreliggande betänkande.
För att erhålla material och synpunkter angående bl. a. frö- och plantproduktionen, skogsfröplantagerna, den skogsgenetiska forskningen och forskningen om skogsför- yngring har kontakter förevarit främst med representanter för skilda institutioner vid skogshögskolan, Skogsstyrelsen och institutet för skogsförbättring samt även med domän- verket, vissa skogsvårdsstyrelser och vissa skogsbolag.
I samband med frågor rörande kontroll av reproduktionsmaterial har kontakter före- varit med flertalet av i föregående stycke nämnda organ samt med chefen för statens centrala frökontrollanstalt och med skogliga centralorgan i de nordiska grannländerna.
Vidare har kontakter förevarit med repre- sentanter för skogshögskolan och skogs- styrelsen i anslutning till utredningens över- väganden och ställningstaganden rörande svensk anslutning till respektive inhemskt tillämpande av vissa regler i ett inom orga- nisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) utarbetat förslag till kon- troll av skogligt reproduktionsmaterial i in- ternationell handel.
Fortlöpande kontakt har hållits med skogspolitiska utredningen.
För att snabbt emå ett bättre läge beträff- ande kännedomen om skogsodlingsmaterial- ets härkomst och sundhet och därigenom även en närmare anknytning till bestämmel- serna på området inom OECD och inom den europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC) finner utredningen att det är angeläget att en författningsmässig reglering av produktionen och användningen av skogligt återväxt- material snarast tillskapas. I anslutning här- till erfordras en offentlig kontroll av regler- nas efterlevnad.
För att skapa ett bättre underlag för en utvidgad frö- och plantproduktion och för att, samtidigt som anknytningen till övrig skogsbruksdrift bibehålls eller tillskapas, främja samordningen av produktionen dis- kuterar utredningen nya och enhetliga orga- nisationsformer för verksamheten. Utred- ningen föreslår att en mer detaljerad genom- gång av organisationssidan görs av stats- makterna först sedan det vid remissförfaran- det av utredningens material blivit klarlagt vilket alternativ som skogsbrukets intressent- er närmast stannar för. Utredningens förslag innebär vissa förändringar i statens med- verkan i det skogliga växtförädlingsarbetet.
I organisationsfrågorna har vid en sam- mankomst i Stockholm den 23 juni 1971 inhämtats synpunkter från ett tjugotal per- soner, på skilda sätt anknutna till frö- och plantverksamheten i skogsbruket.
I arbetet med den lagtekniska utform- ningen av förslaget till författningstext har hovrättsassessorn Stig-Erik Wenker med— verkat.
Angivna frågor har av utredningen ansetts vara så väsentliga och så fristående från utredningens övriga uppdrag, att den — såsom förutsatts i dess föregående betänkan- de — funnit sig böra avge ett delbetänkande om skogsbrukets frö- och plantförsörjning. Enligt utredningens uppfattning kan de i förevarande betänkande framlagda förslagen upptagas till prövning utan att utredningens förslag i övriga frågor behöver awaktas.
2. Hittillsvarande tillgång och förbrukning av frö
och plantor
2.1. Inledning
I förevarande kapitel kommer att redovisas den hittillsvarande tillgången och förbruk- ningen av frö och plantor med huvudvikten lagd på åren 1962—1968. Tyngdpunkten har ägnats åt tall- och granmaterial men även viss redovisning av övriga trädslag har skett.
Tillgänglig statistik har vissa brister. De eventuella feluppskattningar som förorsakats av osäkert eller knapphändigt statistikmate- rial är enligt utredningens uppfattning dock ej så stora, att de har väsentlig betydelse för diskussionerna i senare kapitel om försörj- ningen i framtiden med frö och plantor för skogsbruket.
2.2. Inhemskt skogsfrö 2.2.1 Svenskt beståndsfrö
Med inhemskt skogsfrö menar Skogsbruksut- redningen beståndsfrö och plantagefrö. Med svenskt beståndsfrö avses sådant frö som kan insamlas i skogsbestånd i Sverige. Dessa kan vara dels sådana bestånd som utvalts såsom särskilt lämpade för frötäkt, dels sådana som ej särskilt utvalts dvs. alla övriga bestånd. För båda kategorierna gäller att bestånden kan ha uppkommit efter naturlig föryngring eller efter skogsodling i form av sådd eller plantering med inhemskt eller importerat skogsodlingsmaterial.
Det svenska beståndsfröet täcker ca 75—85 % av landets totala fröförbrukning medan resten, ca 15—25 % består av impor- terat frö.
Enligt en utredning som Skogsstyrelsen utförde år 1967 angående det svenska skogsbrukets fröklängar uppgick dessa till 31 st. med en sammanlagd dygnskapacitet av ca 950 hektoliter kott. Den totala klängnings- kapaciteten per säsong torde i praktiken enligt Skogsstyrelsen uppgå till ca 150000 hektoliter kott. Att siffran ej är högre beror på att klängningen vanligen ej kan drivas mer än 150 å 175 dygn per säsong på grund av svårigheten att lagra den oklängda kotten.
Lagring av skogsfrö skall, enligt bl. a. skogshögskolan, kunna ske utan skadliga verkningar under förutsättning av att fröet förvaras vid temperaturer understigande mi- nus SOC. Enligt undersökningarna förändras groningsprocenterna ej i någon nämnvärd omfattning under en 20-årig förvaringstid vid förvaring såväl i öppna som slutna kärl. Enligt vissa senare forskningsuppgifter skulle lägre förvaringstemperaturer vara att föredra- ga.
2.2.l.l Insamlade kvantiteter beståndsfrö Möjligheten att insamla beståndsfrö är mycket olika från år till år och mellan skilda landsdelar. Kottsättningen och fröutbytet
Tabell 2.1 Av skogsvårdsstyrelserna och domänverket utklängt tall- och granfrö under åren 1962—1968 (enligt SSÅl ). Måttenhet: kg.
År Skogsvårds- Domänverket Summa
styrelserna
Tall Gran Tall Gran Tall Gran Totalt 1962 5 586 7 15 170 — 20 756 7 20 763 1963 703 2 245 70 100 773 2 345 3118 1964 4 039 523 480 — 4 519 523 5 042 1965 19 26 730 — 3 200 19 29 930 29 949 1966 1411 — 100 — 1511 — 1511 1967 4 320 201 167 35 4 487 236 4 723 1968 662 10452 118 1085 780 11537 12 317 Summa 16 740 40158 16 105 4 420 32 845 44 578 77 423
1 SSÅ = Skogsstatistisk årsbok
varierar nämligen inom vida gränser. Olikhe- terna mellan tall och gran är även betydande. [ samband med riksskogstaxeringen utför skogshögskolan kotträkningar på vissa prov- träd och lämnar på den grundvalen uppgifter om kottillgången. Prövning av frökvalitet och fröutbyte sker inom övre och mellersta Norrland vid institutet för skogsförbättring och inom övriga delar av landet vid skogs- högskolan.
Fullständig statistik över hur mycket beståndsfrö som årligen insamlas finns ej. Däremot finns uppgifter om hur mycket tall- och granfrö som utklängs av skogsvårdssty— relserna och domänverket. Denna kvantitet kan enligt utredningens mening uppskattas motsvara ca 70 % av den totala utvinningen av frö. Under åren 1950—1961 utklängdes av nämnda två organ ca 175 ton beståndsfrö. Den för landet totala insamlingen av tall- och granfrö under denna tid kan sålunda upp— skattas till ca 250 ton, dvs. genomsnittligt ca 21 ton per år. Det torde observeras att ungefär en tredjedel av denna kvantitet insamlades år 1955 och att den huvudsakli- gen bestod av granfrö.
För perioden 1962—1968 ges i tabell 2.1 en mer differentierad statistik. Redovisning- en avser det beståndsfrö som utklängts av skogsvårdsstyrelserna och domänverket un- der dessa år. I medeltal under sjuårsperioden har dessa myndigheter tillsammans insamlat ca 11 ton beståndsfrö per år, vilket skulle
betyda att den årliga insamlingen för. hela landet under sjuårsperioden 1962—1968 va- rit ungefär 16 ton. Även därvid har antagits att frökvantiteterna i tabell 2.1 motsvarar ca 70 % av det av samtliga kategorier utklängda beståndsfröet av tall och gran. Det torde observeras att de övervägande frökvantiteter- na av tall utklängts under år 1962 och av gran under år 1965.
Under år 1969 utklängdes av skogsvårds- styrelserna 451 kg tallfrö och 390 kg granfrö samt av domänverket 90 kg tallfrö och 170 kg granfrö, dvs. totalt för dessa myndigheter ca 1 100 kg beståndsfrö av tall och gran. Motsvarande kvantiteter år 1970 var för skogsvårdsstyrelserna 3 887 kg tallfrö och 2 894 kg granfrö samt för domänverket 211 kg tallfrö och 296 kg granfrö, dvs. totalt för dessa myndigheter ca 7 300 kg beståndsfrö av tall och gran.
2.212 Förbrukning av tall- och granfrö
Fröet kan användas dels genom fältsådd direkt på den slutliga växtplatsen i skogen, dels genom sådd i plantskola. Den för hela landet årliga fröåtgången för dessa två ändamål kan ej erhållas ur befintlig statistik. Denna omfattar endast skogsvårdsstyrelserna och domänverket, vilka myndigheters fröför- brukning under åren 1950—1969 framgår av figur 2.1.
25] Ton
/A
1950 loss ' ' nuo ' lus Ar
Figur 2.1 Skogsvårdsstyrelsemas och domän- verkets förbrukning av tall- och granfrö (ex- klusive export) åren 195 0—1969.
I tabell 2.2 redovisas för åren 1962—1968 de frökvantiteter som skogsvårdsstyrelserna och domänverket använt för sådd inom egna plantskolor respektive utlämnat för fältsådd. Ärsgenomsnittet för perioden är beträffande tallfrö ca 5,2 ton och beträffande granfrö ca 5,1 ton eller totalt ca 10,3 ton. Under åren 1969 och 1970 förbrukades av dessa myn- digheter vartdera året drygt 8 ton tall- och granfrö. En viss dubbelredovisning i här redovisat statistikmaterial kan enligt SSÅ föreligga emedan domänverket brukar erhål- la en del frö av skogsvårdsstyrelserna. Det bör även observeras att uppgifterna innefat- tar såväl inhemskt som importerat frö. Under perioden 1963—1968 har importen av tall- och granfrö i genomsnitt uppgått till ca 2,9 ton per år. Importen av tall- och granfrö utgjorde åren 1969 och 1970 ca 1,2 ton respektive 0,7 ton. Jfr avsnitt 2.3.
Till här redovisad fröförbrukning kommer den kvantitet som ej framgår av officiell statistik. Skogsstyrelsen har år 1967 upp- skattat den för landet totala kvantiteten
Tabell 2.2 Av skogsvårdsstyrelserna och domänverket utlämnat frö för skogs- och plantskolesådd under åren 1962—1968 (enligt officiell statistik). Måttenhet: kg År Leverantör Tall Gran Summa Totalsumma skogssådd plantskolor skogssådd plantskolor tall gran tall och gran 1962 SVS 4 253a 5 0353 4 253 5 035 . Domänv. 1 016 876 198 764 1 892 962 12 142 1963 SVS 3 798a 4 415a 3 798 4 415 Domänv. 606 947 262 792 1 553 1 054 10 820 1964 SVS 5 733 2 362 1 071 5 063 8 095b 6 134 Domänv. 653 775 111 598 1 428 709 16 366b 1965 SVS 1513 1 240 594 2 882 2 753 3 476 Domänv. 592 616 46 588 1 208 634 8 071 1966 SVS 1429 2 522 515 4 540 3 951 5 055 Domänv. 577 639 72 591 1216 663 10 885 1967 SVS 958 1 319 253 3 216 2 277 3 469 Domänv. 523 525 6 557 1 048 563 7 357 1968 SVS 793 1 228 135 3 205 2 021 3 340 Domänv. 135 468 78 407 603 485 6 449 Summa — — — — 36 096b35 994 72 090b
SVS = skogsvårdsstyrelserna Domänv. = domänverket a Värden uppdelade på skogssådd och plantskolesådd finns ej b Varav 1 843 kg har exporterats till Finland
använd för plantskolesådd till ca 5,8 ton tallfrö och ca 3,4 ton granfrö per år och för fältsådd till ca 2,5 ton sammanlagt för tall och gran, dvs. tillhopa ca 1 1,7 ton.
2.2.2. Plantagefrö
Under 1940-talet diskuterades uppbygg- naden av skogsfröplantager för att successivt erhålla ett genetiskt och fysiologiskt bättre skogsfrö i större kvantiteter. Värdefulla egenskaper hos träden som eftersträvats har varit hög volymproduktion, hög sågtimmer- kvalitet, hög torrvolymvikt, högt massautby- te, hög blomningsvillighet, god resistens mot parasitära svampangrepp samt god frosthär- dighet. Två typer av plantager ansågs möjli- ga, nämligen klonplantager och fröplants- plantager. l klonplantagerna uppdras plan- torna med ympris härstammande från be- stämda träd (kloner). l fröplantsplantagerna uppdras plantorna av frö uppkommet genom fri avblomningi bestämda träd.
År 1949 presenterade dåvarande Före- ningen för växtförädling av skogsträd ett program till plantagemässig produktion av skogsträdsfrö. Föreningen föreslog att man företrädesvis skulle använda sig av klonplan- tager samt att plantagerna i första hand skulle dimensioneras för att täcka plantsko- lornas framtida fröbehov. Fröplantsplanta- gerna var i detta program av mycket liten omfattning. Föreningens förslag upptog en total plantageareal av 508 ha. Fröskördeni plantagerna beräknades till i medeltal 15 kg per hektar plantageareal och år vid full produktion. Fröavkastningen förväntades dock komma att variera betydligt såväl regionalt som för olika trädarter. En högre fröskörd för tall än för gran ansågs sannolik. Plantagerna beräknades vara i full produk- tion vid ca 15 års ålder i södra Sverige och vid 20—25 års ålder i norra Sverige. Förut- satt att plantagernas anläggningsperiod kun- de begränsas till ca 15—20 år beräknades alla plantager ha nått full produktion omkring år 1995.
Mot slutet av 1940-talet anlades de första
plantagerna i Sverige och efter tillkomsten av Samarbetsnämnden för skoglig växtförädling och genetik år 1949 startades en omfattande fröodlingsverksamhet i verkan med de skogliga växtförädlingsorga- nen och Skogsstyrelsen. Hösten 1951 påbör- jades förberedelserna för en första anlägg- ningsetapp om 75 hektar försöksplantager, vilka skulle fördelas över hela Sverige. Produktion av höglägesfrö rekommenderades beträffande norra Sverige.
Det kan nämnas att den i det tidigare berörda Föreningen för växtförädling av skogsträd år 1959 sammanfördes med Säll- skapet för praktisk skogsförädling till en organisation, Föreningen Skogsträdsföräd- ling, vars praktiska arbetsuppgifter med bl. a. skogsfröplantager numera övertagits av insti- tutet för skogsförbättring vilket bildades år 1967 (jfr SOU l966:52, Skoglig forskning samt kapitel 6, avsnitt 6.2.2).
1 tabell 2.3 återges dåvarande laborator E. Anderssons beräkningar angående planerad och planterad arealijanuari 1967. Allmänna plantager tillhör domänverket och skogs- ivårdsstyrelsema och enskilda tillhör skogsbo- lagen. Enligt uppgifter från institutet för skogsförbättring uppgick den planterade arealen vid årsskiftet 1969/70 till totalt 737 ha varav 469 ha tall, 212 ha gran och 56 ha övriga trädslag. Den planerade arealen uppgick till 874 ha. Resterande utbyggnad om ca 137 ha hänför sig främst till tall. Av den planerade arealen ägdes 52 % av skogs- vårdsstyrelser, 13 % av domänverket och 35 % av enskilda. De allmänna plantagernas planlagda areal beräknas vara planterad om- kring år 1972 medan de enskilda plantager- nas planlagda areal beräknas vara planterad tidigast år 1974. Allvarliga störningar har inträffat genom sorkskador i tallplantagerna vintern 1965/66, då 48 hai de allmänna och 18 ha i de enskilda plantagerna totalförstör- des.
Vissa tallfröplantager har börjat produce- ra frö i sådan omfattning att fr. o. m. omkring år 1970 vissa kvantiteter plantage- frö för allmänt bruk funnits att tillgå. Enligt uppgift kan fröskörden i sydsvenska försöks-
mera sam-
Andersson, skogshögskolan).
Trädslag Allmänna plantager Enskilda plantager Summa allmänna och enskilda plantager Planerad Plante- Planerad Plante- Planerad Plan te- areal rad areal rad areal rad areal areal areal % ha ha % ha ha % ha ha Tall 53,4 301,0 205,9 82,1 242,0 171,0 63,2 543,0 376,9 Gran 35,8 202,1 125,3 16,0 47,0 35,5 29,0 249,1 158,8 Lärk 6,7 37,9 37,5 1,7 5,1 5,1 5,0 43,0 42,6 Pinus cembra 0,1 0,6 0,5 — — — 0,1 0,6 0,5 Pinus contorta 0,2 1,0 1,0 0,2 0,5 0,5 0,2 1,5 1,5 Pinus nigra 0,2 1,0 1,0 — — — 0,1 1 ,0 1,0 Picea omorika 0,1 0,6 0,6 — — — 0,1 0,6 0,6 Douglasgran 0,5 3,0 3,0 — — — 0,4 3,0 3,0 Sitkagran 0,2 1,0 — — — — 0,1 1,0 — Ek 1,4 8,0 6,0 — — — 0,9 8,0 6,0 Bok 1,4 8,0 8,0 — — — 0,9 8,0 8,0 Summa 100,0 564,2 388,8 100,0 294,6 210,1 100,0 858,8 598,9
plantager i mycket blomningsvilliga tall- kloner vid l2—15 års ålder och beräknat på 40 ympar per hektar uppgå till 50 å 60 kg per hektar och år. Andra kloner producerar vid samma ålder och förband mycket obe- tydliga mängder frö. I de hittills anlagda plantagerna av gran har något frö för allmänt bruk ännu ej producerats. Prognoser beträf- fande produktionen av plantagefrö framläggs i kapitel 5, avsnitt 5.2.1.
Landet har delats in i 16 plantagezoner för tall och 10 för gran. Frö producerat för
en zon kan användas för denna och för vissa angränsande områden. Vid indelningen har stor hänsyn tagits till resultat från pro- veniensforskningen och från den klimat- forskning i södra och mellersta Sverige som grundas på studier av årsringsbreddens varia- tion mellan olika delområden. För nord-, mellan- och sydsvenska höjdlägen samt vissa extrema nederbördsområden har resultatet blivit att zonindelningen uteslutande skett med hänsyn till klimatförhållanden, varia- tioner i årsringsbredd, vegetationsperiodens
Tabell 2.4 Under åren 1963—1968 beviljade införselkvantiteter för frö av tall och gran (enligt SSÅ). Måttenhet: kg.
Exportland 1963 1964 1965 1966 1967 1968 Summa
1963—1968
Tall Gran Tall Gran Tall Gran Tall Gran Tall Gran Tall Gran Tall Gran Västtyskland _ 1010 — 475 _ 557 _ 100 _ _ _ _ _ 2 142 Danmark — 104 — 247 — 98 — 44 — 57 — 22 _ 572 Polen 12 —— 18 — _ 2 381 — 2 046 — — — — 30 4 427 Rumänien — — — 50 — 300 — 1 200 — — — 100 — 1 650 Norge — _ 10 _ _ 30 200 _ _ _ _ _ 210 30 England — — 1 — — — — — — — — — 1 _ Sovjetunionen — — — 1239 _ 200 25 858 57 1 302 — 902 82 4 501 Tjeckoslovakien — 50 — 200 — 112 — 937 — — — 693 _ 1992 Finland — — — — — 1 700 — 200 1 — — 1 1 900 Summa 12 1164 29 2 211 —— 5 378 225 5 385 58 1359 — 1 717 324 17 214
Med tall menas Pinus Silvestris och med i tabellen.
gran Picea abies. Importen av främmande barrträdsarter ingår sålunda ej
L sa'—
PLANTAGEZONER FÖR
TALL
Figur 2.2 Plantagezoner för tall (Pinus Silvestris). Gränsen mellan zonerna I, 111, IV, VII och IX å ena sidan och zonerna 11, V, VIII och X å andra sidan motsvarar den ungefärliga gränsen för höjdläge 300 rn ö. h. Gränsen mellan zon IV å ena sidan och zonerna VII och IX å andra sidan motsvarar den ungefärliga gränsen för höjdläge 500 m ö. h. Längst i väster är skogsgränsen markerad med en prickad linje.
PLANTAGEZONER FÖR
GRAN
3
Figur 2.3 Plantagezoner för gran (Picea abies). Jfr i tillämpliga delar texten vid fig 2. 2.
längd och trädens infektionsrisk. I övriga delar av landet har vid zonindelningen, där så varit möjligt, även administrativa synpunk- ter, t. ex. länsindelningen, beaktats. Zonin- delningen framgår av figurerna 2.2 och 2.3.
2.3. Fröimport 2.3.1 Bakgrund
För fröirnport fordras införseltillstånd, bevil- jat av Skogsstyrelsen. Se vidare härom i kapitel 7, avsnitt 7.1.2.
2.3.2. Omfattning av fröimporten, tall och gran
De kvantitetsuppgifter som redovisas i det följande är beräknade med ledning av de införseltillstånd, som givits av Skogsstyrelsen. Det förekommer någon gång, att en impor- tör ej fullt utnyttjar sitt införseltillstånd, varför importsiffror beräknade med ledning av införseltillstånden kan antas vara något för höga.
År 1950, som var det första år när licenstvång gällde, importerades 795 kg granfrö och 10 kg tallfrö. Under åren 1950—1962 importerades sammanlagt ca 31 ton frö fördelat på ca 24 ton granfrö och ca 7 ton tallfrö. Den under nämnda tidsperiod högsta importen av granfrö noteras för år 1953 med ca 3,4 ton och den lägsta för år 1960 med ca 0,3 ton. Högsta importen av
tallfrö noteras för år 1955 med ca 1,6 ton.
Importen av tall- och granfrö under åren 1963—1968 redovisas i tabell 2.4. Den genomsnittliga årliga importen av tall- och granfrö uppgick under denna period till ca 2,9 ton varav drygt 2,8 ton granfrö och ca 0,05 ton tallfrö. Genomsnittsimporten av tallfrö under perioden 1963—1968 uppgick endast till ca 10 % av medelimporten under perioden 1950—1962. Av tabell 2.4 framgår att det importerade tallfröet i huvudsak kommit från tre länder, nämligen Norge, Sovjetunionen och Polen med det först nämnda landet som huvudleverantör. Gran- fröet har kommit från åtta länder med Sovjetunionen och Polen som de mest dominerande. Det kan tilläggas att år 1969 importerades ca 1,2 ton granfrö men inget tallfrö och år 1970 ca 40 kg tallfrö samt ca 700 kg granfrö.
Fröimporten sker i stor utsträckning genom medverkan av privata frö- och plant- handelsfirmor. Importen av granfrö åren 1963—1968 fördelad på olika importörer framgår av tabell 2.5. Skogsvårdsstyrelserna, domänverket och bolagen importerade i egen regi ungefär 4,4 ton granfrö medan övriga importerade ca 12,8 ton. Enligt uppgift från Skogsstyrelsen söker man sedan något år öka skogsvårdsstyrelsernas fröimport i egen regi. Den totala importen av granfrö år 1969 fördelade sig sålunda med 45 % på skogs- vårdsstyrelserna, 1% på domänverket och 54 % på övriga. Motsvarande fördelning år 1970 var 43 %, 0 %och 57 %.
Tabell 2.5 Under åren 1963—1968 beviljade införselkvantiteter för granfrö fördelade på importörer. Måttenhet: kg
År SVS Domänverket Bolag Övrigaa Summa 1963 480 —— 40 645 1 165 1964 715 — 27 1 469 2 211 1965 1 193 — 1 255 2 930 5 378 1966 100 — 115 5 170 5 385 1967 50 — —- 1 309 1 359 1968 408 20 15 1 274 1717 Summa 2 946 20 1452 12 797 17 215
a Det granfrö som införts av gruppen övri a har till största delen förbrukats av skogsvårdsstyrelserna, domänverket, skogsbolagen samt skogsägare öreningarna. SVS = skogsvårdsstyrelser.
2.4. Inhemska plantor
Plantproduktionen drivs i huvudsak efter konventionth mönster i frilandsplantskolor. På en del håll förekommer dock i stigande omfattning uppdragning av omskolnings- material och i viss mån av utplanteringsfär- digt material i plastväxthus (jfr kapitel 3, avsnitt 3.3.2).
Den totala plantproduktionens storlek är svår att beräkna. Den enda statistik som finns är den som avser utlämnat plantmate- rial från skogsvårdsstyrelsernas och domän- verkets plantskolor.
Av figur 2.4 framgår att produktionen av tall- och granplantor vid skogsvårdsstyrelser- nas plantskolor har stigit kraftigt från år 1950 till år 1965. Av diagrammet framgår även att andelen omskolade plantor har ökat väsentligt. En omskolad planta kräver i jämförelse med en icke omskolad längre tid och större utrymme i plantskolan.
Av tabell 2.6 framgår att skogsvårdsstyrel- serna totalt utlämnade nära en och en halv miljard tall- och granplantor under åren 1962—1969, vilket i årsgenomsnitt motsva- rar ca 180 miljoner. Emellertid har 1 års- genomsnitt 15 å 16 miljoner av de utlämna- de plantorna importerats. Med utgångspunkt från att skogsvårdsstyrelserna år 1965, dvs. ungefär i mitten av här aktuell tidsperiod, innehade ca 55 % av landets totala plantsko- leareal bör det kunna antas att skogsvårds- styrelsernas plantproduktion även svarat mot ca 55 % av den totala plantproduktionen i Sverige. Mot bakgrund av detta resonemang bör kunna antas att det under perioden 1962—1969 i genomsnitt per år har produce- rats ungefär 330 miljoner tall- och granplan- tor i Sverige. Enligt en av Skogsstyrelsen gjord utredning (Skogsstyrelsens S-informa- tion nr 76/1971) producerades i frilands- plantskolor och växthus år 1970 ca 360 miljoner tall- och granplantor för skogsod- ling, varav ca 175 miljoner tall- och ca 185 miljoner granplantor. Skogsvårdsstyrelsema svarade för drygt 50% av produktionen, skogsbolagen för i det närmaste 30 % samt domänverket och övriga för vardera ca 10 %.
_ Anm null-unn- unrar . .... Ana-l avr-kol— plan-or :|" m ....... Yogi grumlig-enl ||| Am ml Toni FMMM hl
zoo—pråm *
P .! 0. (W... 0 _. __. soo— .. . -N 200— '—|O 100-— man ' ' wie ' raw ' ' rus År
Figur 2.4 Antal utlämnade tall— och gran- plantor från skogsvårdsstyrelsemas plantsko- lor, andel omskolade plantor samt skogs- vårdsstyrelsernas totala plantskoleareal. Åren 1950—1969.
Av tallplantorna var ca 60% och av gran- plantoma ca 90 % omskolade.
Tabell 2.6 Antal utlämnade tall- och gran- plantor från skogsvårdsstyrelsernas plant- skolor samt andelen omskolade plantor. Åren 1962—1969.
År Antal utlämnade Därav omskolade plantor, 1 OOO-tal plantor, % 1962 176 958 66 1963 170 984 69 1964 196 587 66 1965 204 882 70 1966 189 592 79 1967 187 970 89 1968 168 567 77 1969 167 950 89 Summa 1 463 490 —
2.5. Plantimport 2.5.1 Bakgrund
Även för plantimport fordras införseltill- stånd beviljat av Skogsstyrelsen. Se vidare härom i kapitel 7, avsnitt 7.1.2.
2.5.2. Omfattning av plantimporten, tall och gran
De uppgifter som redovisas i detta avsnitt är ilikhet med fröimportuppgiftema beräknade med ledning av införseltillstånden. Även här förekommer någon gång att en importör ej fullt utnyttjar sitt införseltillstånd varför på så sätt framräknade importsiffror skulle kunna antas bli något för höga. Skillnaden kan dock i praktiken anses vara så ringa att kvantitetsuppgifter beräknade med ledning av beviljade införseltillstånd nära anger verk- ligen importerade mängder.
Under åren 1950—1962 importerades, beräknat på angivet sätt, drygt 414 miljoner gran- och 54 miljoner tallplantor. Åren 1956 och 1957 skedde den största importen av gran med 62 miljoner plantor årligen. Den största importen av tall förekom 1959 med 15,9 miljoner plantor. Importen bestod huvudsakligen av främmande provenienser, men en viss mängd i utlandet legoodlat material av svensk proveniens förekom även. Med proveniens förstås enligt Tekniska no- menklaturcentralens publikation nr 43, Skogsordlista, ”geografisk härkomst, geogra- fiskt ursprung; population eller grupp av individer av samma art förekommande inom eller härstammande från ett med större eller mindre noggrannhet angivet område” (jfr diskussionen av proveniensbegreppet i kapi- tel 8, avsnitt 8.1).
Plantimportens storlek under åren 1963—1969 framgår vad beträffar tall och gran av tabell 2.7. Sammanlagt för perioden har importerats ca 190 miljoner granplantor och ca 17 miljoner tallplantor. Ärsgenom- snittet utgör i det närmaste 30 miljoner plantor. År 1970 importerades ca 18,4
miljoner granplantor och ca 3,4 miljoner tallplantor. I utlandet legoodlade plantor uppkomna ur svenskt respektive östeuro- peiskt frö ingår i uppgifterna. Legoodlade plantor har under senare år uppgått till avsevärda kvantiteter. Sålunda har granim- porten år 1968 övervägande utgjorts av huvudsakligen i Västtyskland legoodlade plantor ur frö av svensk respektive östeuro- peisk proveniens.
Granplantornas fördelning på importörer under perioden 1963—1969 framgår av ta- bell 2.8. Årsgenomsnittet under perioden utgör för skogsvårdsstyrelserna ca 15 miljo- ner, för domänverket ca 0,4 miljoner, för bolagen ca 2,9 miljoner och för gruppen övriga ca 8,7 miljoner granplantor. I gruppen övriga svarade skogsägareföreningarna för i årsgenomsnitt ca 0,9 miljoner. Importen av granplantor år 1970 —— totalt 18,4 miljoner stycken — fördelade sig med på skogsvårds— styrelserna ca 15,1 miljoner, på bolagen ca 0,9 miljoner, på skogsägareföreningarna ca 0,4 miljoner och på gruppen övriga ca 2,0 miljoner. Domänverket importerade inga granplantor nämnda år.
Någon statistik på hur de importerade plantorna geografiskt fördelats över Sverige finns ej. Huvuddelen av såväl tall- som granplantor har dock förbrukats söder om en linje Mälaren—Vänern.
2.6. Plantskolekapacitet
Plantskoledriften har starkt förändrats sedan 1950-talets början. De små, manuellt skötta plantskoloma har till större delen fått vika för stora och i hög grad mekaniserade enheter. Orsaken härtill är den allt högre kostnaden för manuell arbetskraft. Denna ingår som en stor del i den färdiga plantans pris. Storleksrationaliseringen har underlät- tats av att transportförutsättningarna för- bättrats så att plantorna utan alltför stora kostnader och utan större risk för skador numera kan fraktas långa sträckor.
Samtidigt med denna strukturrationalise- ring, har en kraftig utbyggnad skett av
Tabell 2.7 Under åren 1963—1969 beviljade införselkvantiteter för plantor av tall och gran (enligt SSÅ). Måttenhet: 1 OOO-tal.
Exportland 1963 1964 1965 1966 Tall Gran Tall Gran Tall Gran Tall Gran
Västtyskland 557 5 924 350 21 421 1 100 15 012 1 800 17 925 Danmark 2 9 665 2 8 278 1 10 796 — 7 833 Polen — — — — 25 0 940 370 5 Norge — 6 — 170 — 8 530 50 320 Holland 2 _ — — — — — -— Finland — — — — 2 10 — —
Summa 561 15 595 352 29 869 1 353 35 288 2 220 26 083 Exportland 1967 1968 1969 Summa 1963—1969 Västtyskland 2 400 17 523 2 700 21 089 5 130 8 641 14 100 107 535 Danmark — 8 624 41 8 393 1 8 446 47 62 035 Polen 1 245 2 100 670 5 100 - — 2 535 8 145 Norge 50 540 1 1 004 — — 101 10 570 Holland — 1 — 1 — — 2 2 Finland — — — 400 3 — 5 410
Summa 3 695 28 788 3 412 35 987 5 134 17 087 16 790 188 697
Med tall avses Pinus silvestris och med gran Picea abies.
Tabell 2.8 Under åren 1963—1969 beviljade införselkvantiteter för granplantor fördelade på
importörer. Måttenhet: milj.
År SVS Domänverket Bolag Övriga (varav SAF) Summa 1963 9,3 — 3,0 3,3 (1,4) 15,6 1964 17,0 0,1 2,3 10,5 (0,6) 29,9 1965 11,7 0,4 2,6 20,5 (0.5) 35,2 1966 16,4 1,2 2,6 5,9 (1,0) 26,1 1967 18,6 0,6 1,6 8,0 (0.8) 28,8 1968 19,8 05 4,0 11,7 (1,3) 36,0 1969 11,7 —— 4,5 0,9 (0,4) 17,1
SVS = skogsvårdsstyrelser SAF = skogsägareföreningar
plantskolekapaciteten på grund av ökad efterfrågan på plantor, vilka dessutom hittills i allt högre grad omskolats, se figur 2.4 samt tabellerna 2.6 och 2.9.
Våren 1965 insamlade Skogsstyrelsen uppgifter om de svenska plantskoloma. En sammanställning av detta material redovisasi tabell 2.10. År 1970 gjorde Skogsstyrelsen en motsvarande undersökning ur vilken visst material redovisas i tabell 2.11. Ur denna senare undersökning har även hämtats den jämförande sammanställning för 1965 res- pektive 1970 som framgår av tabell 2.12.
Övergången mot större men färre enheter framgår klart vid en jämförelse mellan tabellerna 2.10 och 2.11. Av tabell 2.12 framgår bl.a. att skogsvårdsstyrelsernas plantskolor år 1955 omfattade 55 % av landets totala plantskoleareal medan motsva- rande andel år 1970 utgjorde 62 %. Landets totala plantskoleareal ökade från ca 1 480 ha är 1965 till ca 1 530 ha är 1970. Samtidigt minskade antalet plantskolor från 187 till 96. De kraftigaste minskningarna i antalet skolor skedde inom domänverket och inom gruppen övriga.
År ha År ha
1950 243 1957 572 1951 260 1958 677 1952 286 1959 712 1953 317 1960 721 1954 360 1961 725 1955 445 1962 745 1956 501 1963 802
År ha
1964 822 1965 810 1966 891 1967 931 1968 919 1969 912 1970 954
Tabell 2.10 Sveriges skogsplantskolor, fördelade på ägarekategorier och storleksklasser år 196 5. Antal plantskolor i storleksklass (ha) Summa (1,0 1—4,9 5—9,9 10—19,9 20—39,9 40— _— %av to- Medel- plantsko- areal tala are- areal lor antal ha alen ha Domänverket 20 5 2 3 3 — 33 142,9 10 4,6 Skogsvårds- styrelsema 3 6 9 21 14 2 55 809,8 55 14,7 Aktiebolag med > 100 000 ha prod. skogsmark — 7 6 5 6 — 24 281 ,0 19 11,7 Övriga 38 26 5 4 — 2 75 245,0 16 3,3 Summa 61 44 22 33 23 4 187 1478,7 100 8,0 % av totala antalet 33 23 11 19 12 2 — — — — % av totala arealen 2 6 9 30 40 13 — — — -—
Källa: tidskriften Skogen nr 6 1966
Tabell 2.1] Sveriges skogsplantskolor, fördelade på ägarekategorier och storleksklasser år 1 97 0. Antal plantskolor i storleksklass (ha) Summa (1,0 1—4,9 5—9,9 10—19,9 20—39,9 40— _ % av to- Medel- plantsko- areal tala are- areal lor antal ha alen ha
Domänverket — 1 1 2 4 — 8 138,3 9,0 17,3 Skogsvårds— styrelsema — 1 5 18 15 4 43 954,4 62,4 22,2 Aktiebolag med > 100 000 ha prod. skogsmark — 3 5 3 7 — 18 271,0 17,7 15,1 Övriga 5 14 3 3 1 1 27 166,7 10,9 6,2
Summa antal 5 19 14 26 27 5 96
Summa areal, ha 2,2 40,0 91,5 374,2 731,5 291,0 1530,4 100,0 15,9
% av totala antalet 5 20 15 27 28 5 100
% av totala arealen 0,1 2,6 6,0 24,5 47,8 19,0 100,0
Källa: Skogsstyrelsen
19651970. Ändring
ha % ha % ha % Skogsvårdsstyrelser 809,8 54,8 954,4 62,4 +144,6 +17,9 Domänverket l42,9 9,7 138,3 9,0 — , — 3,2 Aktiebolag med __ >100 000 ha 281,0 19,0 271,0 17,7 — 10,0 — 3,6 Ovriga 245,0 16,5 166,7 10,9 — 78,3 —-32,0
Summa 1 478,7 100,0 1 530,4 100,0 + 51,7 + 3,5
Plantproduktionen per hektar i plantsko- lan går ej att entydigt angiva. Den är beroende av en mängd faktorer såsom avgång och bortsortering av plantor, avstånd mellan plantor i planteringsraderna, avstånd mellan planteringsraderna, antal rader per säng osv. Storleken av den areal som ligger i träda är även av väsentlig betydelse. Vissa kalkyler angående produktionskapaciteten har dock utförts vid Skogsstyrelsen. Kalkylerna har avsett treårig omskolad tall (2/1) och fyra- årig omskolad gran (2/2). Beteckningen 2/1 innebär att plantan stått orubbad två vegeta- tionsperioder i såbädd och därefter tagits upp och omskolats varvid den fått stå en vegetationsperiod som omskolad. Analogt innebär beteckningen 2/2 en planta som stått två vegetationsperioder i såbädd och 2 perioder som omskolad. Förutsättningar och kalkylresultat framgår av det följande:
1. Antalet rader per säng 6. Radavstånd 20 cm. Gångbredd 30 cm, således 50 cm mellan två ytterrader. Avstånd mellan plantorna i raderna, tall 4 cm, gran 5 cm. Avgång och bortsortering före omskolning 25 %. Träda 25 % av arealen. Efter sortering erhålles av tall 3—5 milj. plantor 2/0 och av gran 2—4 milj. plantor 2/0 per ha. 2_. Produktionen av' tallplantor: Teoretiskt kan 1 milj. plantor 2/0 omskolas per hektar. 1 ha 2/0 för omskolning räcker sålunda till ca 4 ha omskolade plantor. Efter 1 år erhålles 750 000 2/1 per ha eller sammanlagt 3 milj. på 4 hektar. För en årlig produktion av denna storlek åtgår således 6 hektar (1 ha 1/0, 1 ha 2/0 samt 4 ha 2/1) vartill kommer 2 ha i träda, dvs. sammanlagt 8 ha. Den årliga produktionen av 2/1 tall per ha skulle följaktligen uppgå till 380 000 plantor.
3. Produktionen av granplantor: Teoretiskt kan 800 000 plantor 2/0 omskolas per hektar. 1 ha 2/0 för omskolning räcker sålunda till ca 4 ha omskolade plantor. Efter 2 år erhålles 600 0002/ 2
per ha eller sammanlagt 2,4 milj. på 4 hektar. För en årlig produktion av denna storlek åtgår således 10 ha (1 ha 1/0, 1 ha 2/0, 4 ha 2/1 samt 4 ha 2/2) vartill kommer 3,3 hai träda, dvs. sammanlagt 13,3 ha. Den årliga produktionen av 2/2 gran per ha skulle följaktligen uppgå till 180 000 plantor.
Om halva plantskolearealen användes för produktion av tall och halva av gran skulle enligt nämnda kalkylgrunder genomsnitts- produktionen per år och hektar utgöra ca 280 000 plantor. Med en plantskoleareal för hela landet på f.n. ca 1 500 hektar skulle den totala årliga produktionen bli ca 420 miljoner plantor. Räknas med endast 200000 tall- och granplantor per hektar skulle den årliga plantproduktionen uppgå till 300 miljoner plantor.
Den verkliga produktionen av tall- och granplantor per år och hektar i skogsvårds- styrelsernas plantskolor uppgick under åren 1962—1968 till i genomsnitt 210 000 plan- tor, varvid dock relationen varit 55 % gran och 45 % tall i stället för 50 % av vardera i den teoretiska beräkningen.
2.7. Övriga trädslag
Med övriga trädslag avses i det följande, om inget annat sägs, alla trädslag med undantag av gran (Picea abies) och tall (Pinus silvest- ris).
Under åren 1962—1968 insamlade skogs- vårdsstyrelserna sammanlagt ca 16,1 ton ek- och bokollon och något mera än 0,6 ton frö från övriga trädslag. År 1964 insamlades 11,8 ton av nämnda kvantitet ollon. Under
tidsperioden 1962—1968 utlämnade skogs- vårdsstyrelserna sammanlagt 11,7 ton ek- och bokollon samt 1,2 ton övrigt frö för skogssådd och plantskolebruk. Största för- brukningen av ek- och bokollon var 7,3 ton år 1965.
Från skogsvårdsstyrelsernas plantskolor utlämnades åren 1962—1968 totalt 12,2 miljoner plantor av övriga trädslag jämte ek och bok. Denna kvantitet motsvarar ca 1 % av samtliga utlämnade plantor från skogs- vårdsstyrelsernas plantskolor under denna period.
Importen, avseende samtliga importörer, under åren 1962—1968 uppgick sammanlagt till 3,2 ton ek- och bokollon samt 4,2 ton frö av övriga trädslag. Därav ca 3,3 ton främmande barrträdsfrö. Under samma tids- period importerades totalt 2,7 miljoner ek- och bokplantor samt 10,4 miljoner övriga plantor. Därav ca 6,5 miljoner främmande barrträdsplantor.
Av skilda skäl— — landskapsvårdande, in- dustrimässiga och ekonomiska _ har björken (arten Betula verrucosa) under senare år blivit mer uppmärksammad. Hittills synes dessa förhållanden ej ha tagit sig uttryck i de statistiska uppgifterna beträffande produk- tion av skogsodlingsmaterial av björk. Enligt uppgift från Skogsstyrelsen har allt insamlat björkfrö under senare år använts i plantsko— lorna. I de siffror som i det tidigare angivits i detta avsnitt ingår även björkfrö och björk- plantor. Den inhemska produktionen av björkplantor är i den officiella statistiken särredovisad först fr.o.m. år 1969 medan uppgifter om fröproduktionen ej redovisas. År 1969 utlämnades från skogsvårdsstyrel- sernas plantskolor drygt 300 000 björkplan- tor och år 1970 ca 370 000.
Import av björkfrö har knappast före— kommit under perioden 1962—1970. Det kan nämnas att år 1966 infördes ca 0,7 kg från Finland. Importen av plantor av björk har under nämnda tidsperiod varit obetydlig och de importerade plantorna har nästan uteslutande uppdragits ur frö av svensk härkomst. Under åren 1962—1968 importe— rades sammanlagt ca 340 000 björkplantor.
Den största kvantiteten, ca 175 000 plantor, infördes under år 1964. År 1969 förekom ingen import medan 2 000 björkplantor infördes år 1970.
Plantager för produktion av björkfrö finns ej i Sverige och några planer på att anlägga dylika föreligger enligt uppgift ej. Björken är mycket rikt fröproducerande och det är lätt att åstadkomma kontrollerade korsningar med hjälp av ympar i t.ex. plastväxthus.
3. Sko gsskötsell- och plantskoleaspekter
3.1. Inledning
För att kunna bedöma den framtida åt- gången och produktionen av skogsfrö och skogsplantor fordras ett ställningstagande till relationerna mellan självföryngring och skogsodling samt i det senare fallet mellan sådd och plantering. Dessa frågor behandlasi kapitel 4. Av betydelse är emellertid även kännedom om de möjligheter som finns atti andra hänseenden inom skogsskötsel och plantskoledrift påverka åtgången och an- skaffr'ringen av frö- och plantmaterial samt kvaliteten på detsamma. 1 föreliggande kapi- tel lämnas en översikt rörande vissa hithöran- de frågor.
3.2 Frö 3.2.1 Barrträdens blomning och frösättning
För att organisera tillgången av frö och plantor inom ett kontinuerligt skogsbruk har periodiciteten i barrträdens fröproduktion stor betydelse. Det har t. ex. visat sig att i norra Sverige uppträder goda fröår för gran ungefär vart tionde år ehuru med ojämna intervaller.
För barrträdens frösättning kan särskiljas tre faser, nämligen knoppanläggning, blom- ning och frömognad. Hög sommartempera- tur under knoppanläggningsåret påverkar
positivt blomningsintensiteten och kottill- gången. Fröets utmognad påverkas också positivt av hög sommartemperatur. Som exempel på problematiken kan även nämnas att blomknoppar hos barrträd under senare delen av knoppstadiet kan totalförstöras av stark frost, varför en rik knoppning icke alltid leder till en rik frösättning. Även genetiskt betingade variationer är påvisade beträffande blomning och fröproduktion.
3.2.2. Kottinsamling
Kottens insamlingstidpunkt synes, enligt här- om utförda forskningar, vara av stor betydel- se för bl. a. fröutbyte och frökvalitet. Såväl tall- som grankott insamlas i allmänhet under perioden september—mars. Kottplockning under hösten föredras med hänsyn till de besvärande insektsskador, som ofta drabbar kvarhängande kott hos framförallt gran. Även för tallen i Norrlands höglägen kan det vara av stor betydelse att kottinsamlingen sker tidigt under hösten, så att fröet ej skadas av tidiga höstfroster. Denna tallkott kan sedan eftermogna under bättre klimatis— ka betingelser än de som erbjuds på växt- platsen.
Under en lång följd av år har proveniens- forskning pågått i Sverige (beträffande pro- veniensbegreppet jfr definitionen i kapitel 2 avsnitt 2.5.2 samt tolkningsdiskussionen i kapitel 8 avsnitt 8.1). De resultat som publicerats från denna forskning synes ibland ha tolkats alltför optimistiskt. Det har kanske i praktiken inte i tillräcklig grad uppmärksammats att det är de verkligt extrema klimatvariationerna som fäller avgö- randet. Som exempel kan nämnas att under- sökningar under åren 1953—1964 visade betydande köldskador på träd upp till en ålder av 20 år. I vissa fall var dessa skador så svåra att hela planteringar dog ut. Det är sålunda bl.a. klimatets växlingar sett över långa tidsperioder, som komplicerar valet av rätt proveniens. I närheten av skogsgränsen ger dessa klimatväxlingar naturligtvis de största återverkningarna.
1 Skogsstyrelsens år 1950 utfärdade ”An- visningar angående frötäkt och handel med skogsodlingsmaterial” finns intaget regler för förflyttning av skogsodlingsmaterial av tall och gran. Förflyttningsreglerna avser bredd- grad och höjd över havet. Landet är indelati Syd- och Nordsverige, varvid gränsen i inlandet i stort sett följer den 60:e breddgra- den och i kustlandet går upp mot Gävle (omkr. 60040'). 1 det följande ges en sammanfattning av dessa regler.
Tall
Inom södra Sverige bör frö ej tagas från ort belägen mer än 25 mil söder om kulturplatsen.
lnom norra Sverige är motsvarande avstånd högst 15 mil.
För såväl södra som norra Sverige gäller att frö ej bör tagas nordligare än 20 mil norr om kulturplatsen.
Beträffande höjdlägesförflyttning inom södra Sverige gäller att om fröet flyttas 25 mil norrut får ingen höjduppflyttning ske men däremot en ned- flyttning med 200 rn. Om fröet flyttas 20 mil söderut får det flyttas 300 m uppåt respektive 50 m nedåt. Höjdförflyttning inom samma breddgrad kan göras med 200 m uppåt eller nedåt.
Beträffande norra Sverige gäller att om fröet flyttas 15 mil norrut får ingen höjduppflyttning
ske men däremot en nedflyttning med 200 111. Om fröet flyttas 20 mil söderut får det flyttas 200 m uppåt respektive 50 m nedåt. Höjdförflyttning inom samma breddgrad kan göras med 100 m uppåt eller 200 rn nedåt.
Gran
Inom södra Sverige kan frö användas från hela den söder om kulturplatsen belägna delen av området. Inom norra Sverige bör frö ej tagas från ort belägen mer än 25 mil söder om kulturplatsen.
För såväl södra som norra Sverige gäller att frö ej bör tagas nordligare än 20 mil norr om kulturplatsen.
Beträffande höjdförflyttning gäller för hela landet att om fröet flyttas 25 mil (för södra Sverige 25 mil eller mera) norrut får ingen höjdupp- flyttning ske men däremot en nedflyttning med 200 m. Om fröet flyttas 20 mil söderut gäller för hela landet en uppflyttning om 350 rn och en nedflyttning om 50 m. Höjdförflyttning inom samma breddgrad kan göras med 200 m uppåt eller nedåt.
Vid ett symposium anordnat år 1966 av skogshögskolan och Föreningen Skogsträds- förädling rekommenderades vissa ändringar i de återgivna reglerna. Dessa ändringar återges i sammandrag i det följande.
Tall
För tallkulturer i Mellansverige bör fröet hämtas från goda bestånd i Dalama och södra Norrland.
För Norrland torde tills vidare och approxima- tivt strängare krav behöva gälla när skogsodlings- platsen är belägen ovanför 400 m vid 62:a och ovanför 200 m vid 66:e breddgraden. Dessa strängare krav skulle innebära att förflyttning i princip icke bör ske söderifrån utan norrifrån och söderut, att uppflyttning på samma breddgrad kan ske med upp till 50 m, att förflyttning norrifrån i nödfall synes kunna utsträckas från 20 till 25 mil samt att kompensation sker för höjd- och nordsyd- förflyttning så att förflyttning söderut med 5 mil medger en samtidig uppflyttning i höjdled med 50 m. Förflyttning söderut med 25 mil skulle möjlig- göra en maximal uppflyttning med 250 m. Särskilt i höga och exponerade, svårföryngrade lägen synes ännu strängare krav vid proveniensvalet vara erfor- derliga.
Gran
Uppflyttning 200 m på samma breddgrad bör kunna ske om kulturplatsen har gynnsam exposi- tion. 1 nordlut och lokalklimatiskt ogynnsamma ståndorter begränsas uppflyttningen till 100, högst
150 m. Förflyttning norrut med högst 3 breddgra- der (en breddgrad ca 11 mil) i samma höjdläge bör kunna ske om kulturplatsen är gynnsamt expone- rad. Vid ogynnsam exposition eller hårt lokalkli- mat begränsas förflyttningen norrut till 1,5 högst 2 breddgrader.
Här återgivna rekommendationer är grun- dade på hittillsvarande vetenskapliga rön. Framtida forskning och erfarenhet kan kom- ma att föranleda ändringar i rekommendatio- nerna.
3.2.4 Förbehandling av frö
Möjlighet finns att öka grobarheten hos frö genom förbehandling av skilda slag. Som exempel på dylik förbehandling kan följande nämnas.
Stöpning, med vilket menas att fröet kortvarigt nedsänks i en vätska, exempelvis vatten, syror, kaliumnitratlösning etc. Försöksverksarnheten i detta avseende har givit varierande och i vissa fall mot varandra stridande resultat. Stöpning används även för att återställa fukthalansen i långtidsför- varat frö.
Stratif'rering är en annan groningsstirnulerande metod. Den innebär att fröet utsätts för en kombinerad behandling med fukt och kyla. Denna metod har givit betydande grobarhetsökningar när den använts på norrländskt tallfrö med låg grobar- het. Även kombinationer av stratifrering och stöpning med kaliumnitratlösningar har visat sig ha positiv inverkan på såväl grobarhet som plantut- byte.
Ekvilibrering är ytterligare en förbehandlings— metod. Den innebär att luft med låg temperatur och hög fuktighetshalt leds över frömaterialet. Även vid denna metod erhålls en förbättrad grobarhet.
Ljusbehandling av frö kan även ha positiv effekt på grobarheten.
Slutligen kan nämnas betning av frö för mot- verkande av vissa svampangrepp på groddplantorna.
3.2.5. Behandling av groningssubstratet
För att öka groddplantans tillväxtenergi kan sådd ske på ett allsidigt gödslat substrat, över vilket ett avdunstningsskydd anbringas. Dyli- ka försök har utförts och pågår såväl i plantskolor som i praktisk skogssådd. Vid skogssådden användes en torvplatta, s.k. såddplatta, som är allsidigt gödslad och försedd med hål för ett eller flera frön.
Plattan är dessutom försedd med ett av- dunstningsskydd. Miljön för frön och plan— tor kan ytterligare förbättras genom prepare- ring av såddplattan med bekämpningsmedel mot skadesvampar, insekter etc. Metoden befinner sig ännu på försöksstadiet. Blir resultaten positiva i de avseenden som förväntas synes användning av såddplattor vid skogssådd kunna leda till såväl ekonomis- ka vinster vid arbetets utförande som biolo- giska fördelar samt till en betydande fröbe- sparing jämfört med konventionella metoder för sådd i skogsmark.
3.2.6. Sådd med dragerat frö
Med dragerat frö menas att fröet tillförts drageringsmassa och bindämne som häftar vid fröet och bygger upp det till lämplig storlek. Drageringsmaterialet får ej skada fröet eller hindra groningen och skall göra fröet lämpligt för användning i manuella och maskinella såddapparater. Drageringsmate- rialet skall även ge möjlighet att tillsätta bekämpningsmedel mot exempelvis svampar, insekter m.m. Genom dragering beräknas fröbehovet kunna reduceras i såväl skogs- sådder som plantskolesådder. Metoden be- finner sig ännu på försöksstadiet.
3.2.7. Maskinell skogssådd
Under senare år har vissa praktiska försök med maskinell sådd gjorts. Resultaten från dessa försök visar att såddarbetet mycket väl går att utföra maskinellt och att kostnader- na, med hänsyn tagen även till plantröjningi såddfläckarna, understiger dem för manuell plantering i markberedda fläckar. Det biolo- giska resultatet av försöken kan emellertid ännu ej slutgiltigt bedömas. Maskinell sådd får dock anses vara en metod att räkna med i det framtida skogsbruket. Bristen på frö inom vissa trakter och den i förhållande till plantering längre tid som förflyter från sådd till stabiliserad planta är dock faktorer som motverkar användningen av maskinell sådd.
3.3.1. Plantornas kvalitet och tillväxtmöjlig- heter
De väsentligaste kraven på skogsplantor är bl.a. snabb höjdtillväxt så att plantornas period i det farliga markskiktet blir så kort som möjligt, bestående god tillväxtförmåga samt god motståndskraft mot skador och angrepp av olika slag. Höjdtillväxt och motståndskraft är till stor del beroende av det sätt på vilket plantan behandlas i plant- skolan, under transporten och vid själva planteringen. Den uthålliga tillväxtförmågan dikteras till stor del av ärftliga förhållanden. Även plantans ungdomsutveckling på den mer eller mindre gynnsamma växtplatsen synes i hög grad bestämma dess fortsatta utveckling. Möjligheten att erhålla en god planta grundläggs givetvis redan vid sådden och omskolningen i plantskolan.
Vid planteringen skadas plantorna mer eller mindre och oftast inträffar en förlust av kortrötter vid upptagningen i plantskolan. Detta gäller framförallt för de stora plantor- na. För att underlätta mekaniseringen och minska skaderiskerna har man börjat att vid plantering använda rotade plantor, dvs. plan- tor med orubbat rotsystem i medföljande substratklump. Fördelen med sådana plantor är att de slipper omplanteringschocken efter- som hela rotklumpen förblir intakt.
Skogsvårdsorganisationens och domänver- kets kvalitetskrav på plantor finns redovisade i cirkulärskrivelserna A nr 16/1964 och A nr 63/1968 från Skogsstyrelsen samt i domän- verkets kvalitetsnormer för skogsplantor i mellersta och södra Sverige, utfärdade i januari 1968.
Tall
Den dominerande planttypen för tall har länge varit tvååriga ej omskolade plantor (2/0), i vart fall i Norrland. Forskningsresul- tat har emellertid påvisat en större överlevel- se för omskolade plantor (2/1 och 1/1),
varför fram till de sista åren en övergång skett mot denna planttyp. Den lägre plantav- gången för den omskolade plantan beror bl. a. på att den startar snabbare, har större konkurrensförmåga gentemot hyggesvegeta- tionen, lättare överlever ett snytbaggean- grepp tack vare sitt bättre förgrenade rot- system, är bättre rustad mot försommartor- ka samt att uppfrysningsrisken är mindre vid ett större rotsystem.
Gran
Av gran används nästan uteslutande omsko- lat material. Granen planteras nämligen på bördigare marker än tallen, vilket medför att konkurrensen är stor från annan vegetation. Omskolad gran 2/2, 2/1 och 1,5/1,5 är de för närvarande nästan helt använda typerna.
3.3.2. Plantskoleaspekter
För närvarande produceras huvudparten av plantorna genom sådd i frilandsplantskolor. Större och kvalitativt bättre utbyte torde kunna erhållas bl. a. genom att omlokalisera vissa plantskolearealer till bättre klimat, storleksrationalisera och mekanisera ytterli— gare, använda bättre växtsubstrat, gödsla effektivare, bekämpa sjukdomar och insekter effektivare, använda bättre frö samt ytterli- gare fortbilda plantskolepersonalen.
Som ett alternativ till frilandsplantskolor har kommit allt bättre möjligheter att odla plantor i växthus. I slutet av 1950-talet utsåddes i Sverige skogsfrö i växthus endast i undantagsfall, och när så skedde var det oftast vid förädlingsstationer och andra skogliga försöksanstalter. Anledningen till att denna då dyrbara såddmetod användes var att det gällde att försäkra sig om största möjliga utbyte från något mycket värdefullt frömaterial.
I och med att plasten gort sitt inträde och ersatt glaset i växthusen har emellertid de ekonomiska och hanteringsmässiga förut- sättningarna för produktion i växthus för-
ändrats radikalt. I plastväxthusen odlas plan- torna i en torvblandning i vilken närings- halten helt kan kontrolleras. Ogräset kan praktiskt taget helt elimineras. Bekämpning av sjukdomar och insekter är enklare att organisera i växthus än på friland. Vidare medger växthuset reglering av klimatet.
Skogsbmksutredningen har gjort en för- frågan avseende bl. a. plantproduktionen i plastväxthus under år 1968 hos domänver- ket, skogsvårdsstyrelserna och flera större skogsbolag. Av svaren framgår att utbytet av tallplantor per kvadratmeter effektiv växt- husyta varierat mellan 460 och 1 300 med ett genomsnitt av ca 850 st. Motsvarande siffror för gran har varit 530 till 2 000 och genomsnittligt ca 1 000.
I plastväxthusen erhålls ett större plantut- byte per kg frö än på friland eftersom fröets groningsförhållanden är nära nog idealiska. Som en följd härav kan t. ex., enligt finska erfarenheter, från 1 kg tallfrö erhållas ca 150 000 ettåriga tallplantor, vilket är två till fyra gånger så mycket som på friland. Enligt svenska erfarenheter synes det i vart fall möjligt att i medeltal räkna med dubbelt så många plantor per kg frö iplastväxthus som på friland och detta gäller såväl tall som gran.
Vanligtvis omskolas plasthusplantorna på friland och resultatet blir l/l tall, som inte nämnvärt skiljer sig från konventionell 2/1 tall, och 1/2 gran som liknar konventionell 2/2 gran. Av svenska och finska undersök- ningar synes framgå att 1/0-plantor som uppdrivits i plastväxthus i allmänhet överle- ver omskolningen på friland bättre än 2/0-plantor som uppdrivits på friland. För att förbättra den färdiga plantans kvalitet bedrivs forskning och praktiska försök med omskolning i plastväxthus. Resultat från denna forskning tyder på att plantor som omskolats i plastväxthus blivit kraftigare än på friland omskolade plantor samt fått ett tätt och koncentrerat rotsystem. Vidare skulle genom omskolning i plastväxthus plantskolornas areal kunna sänkas avsevärt, genom att omskolningen enligt forsknings- resultaten kan ske tätt, ca 200—400 gran-
eller tallplantor per kvadratmeter. Marken behöver i allmänhet ej ligga i träda och en utplanteringsfärdig granplanta erhålles ett år tidigare än på friland.
I några av svaren på utredningens förfrå- gan angavs att man räknade med att under de närmaste åren i växthus kunna på ett år framställa tallplantor färdiga för utplantering i skogsmark. Ett av företagen angav en produktion av 7,5 miljoner utplanterings— färdiga, ettåriga tallplantor per hektar växt- husareal.
1 utredningens förfrågan begärdes en bedömning av den procentuella andelen växthusplantor av det totala plantbehovet för åren 1969 och 1980. Svaren framgår av tabell 3.1.
Tabell 3.1 Bedömd andel växthusplantor av totalt plantbehov åren 1969 och 1980. Måttenhet: procent.
Svarande Andel växthusplantor
Tall Gran
1969 1980 1969 1980 SVS 1.a 15 25 SVS 2. 0—30 0—10 SVS 3. 0—25 0—25 SVS 4. 10 0,1 SVS 5. 25 0—25 SVS 6. 10 75—100 75—100 Bolag 1. 2,5 5,0 Bolag 2. 50h 100 60 100 Bolag 3. 100 Bolag 4. 75 75 Bolag 5. 30 80 5 80 Domänverket ( 1 ( 1
a SVS = skogsvårdsstyrelse
Motsvarande 90 % av det totala plan tbehovet av tall och gran .
Av svaren på nämnd förfrågan framgår att den totala produktionen i plastväxthus hos de svarande under år 1968 uppgick till ca 27 milj. plantor varav ca 0,5 milj. inom domän- verket (försöksverksamhet), drygt 5 milj. vid åtta av landets 24 skogsvårdsstyrelser samt omkring 21 milj. inom de fem skogsbolagen. Produktionen av plantor i växthus under år 1968 bör sålunda ha överstigit 27 milj. Av
svaren framgår även att flertalet växthusplan- tor omskolades i frilandsplantskola före utplanteringen i skogsmark. Den produk- tionsareal som ingick i svaren på förfrågan ut-orde år 1968 ca 2,5 ha och bedömdes bli ca 3,2 ha är 1969. Härtill torde komma en viss ytterligare areal som ej kunnat infångas i utredningens förfrågan. Skogsstyrelsen anger att år 1970 omfattade plastväxthusen drygt 6 ha varav ca 85% tillhörde skogsbolag. Totalproduktionen i dessa växthus utgjorde 44 milj. ej omskolade plantor varav 31 milj. avsågs för omskolning på friland och 13 milj. för utplantering direkt i skogsmark.
Utvecklingen av plantproduktion i växt- hus har under de senaste åren gått mot framställning på kort tid av rotat, ej omsko- lat plantmaterial i behållare av olika slag. Metoderna är beskrivna bl. a. i en publika- tion "Förutsättningar för mekaniserad skogs- odling” utgiven år 1971 av Statens råd för skogs- och jordbruksforskning, sektionen för skogsforskning.
1 Finland har utvecklingen mot använd— ning av plastväxthus gått snabbare än i de övriga nordiska länderna. Sålunda odlades i Finland redan år 1965 mer än 100 milj. plantor under plast och år 1967 omkr. 200 milj.
3.4. Plantbehandling och planteringsmetoder 3.4.1 Inledning
För att erhålla en plantering med god överlevelse på de utplanterade plantorna måste såväl plantbehandling som planterings- metod vara de rätta. Vid en återväxttaxering som gjordes av Skogsstyrelsen åren 1960—1965 kunde som genomsnitt för hela Sverige konstateras en överlevelsekvot i skogsodlingar på ca 70% (överlevelsekvot definieras enligt TNC nr 43 som ”Förhållan- det mellan det antal plantor som kvarlever och det vid tidigare tillfälle befintliga anta- let”). Av plantorna hade sålunda 30 % dött. Därför är det viktigt att plantvården börjar redan vid upptagandet i plantskolan och
sedan fortsätter till och med planteringen samt på vissa exempelvis gräsrika marker även efter utsättandet.
3.4.2. Plantförvaring i plantskolan
Efter det plantorna tagits upp i plantskolan måste de skyddas mot sol och vind dvs. uttorkning av rötterna i väntan på sortering, packning och transport. Sådan uttorkning har lätt inträffat p.g.a. att plantskoloma tidigare arbetat under en mycket hård tidspress. Tidigare måste nämligen samtliga plantor tas upp och levereras under en koncentrerad period av några få veckor, i huvudsak före skottskjutningen. I de flesta större plantskolor har tidspressen minskats genom att de upptagna plantorna ställs in i kylrum. Metoden medför att plantorna kan sorteras och distribueras under en betydligt längre tidsperiod än vad som tidigare var möjligt. Plantor som tas upp på våren kan t. ex. buffertlagras i kylrum.
Det finns även möjlighet att ta upp plantor på hösten i och för vinterförvaring. Denna metod minskar riskerna för att klimatbetingade katastrofer drabbar plantor- na under vinterhalvåret. Metoden ger även möjlighet till tidig vårplantering. Vidare erhålls högre plantkvalitet genom att sorte- ringen kan utföras under längre tid och därmed noggrannare. Härutöver ges möjlig- het till säsongutjämning av arbetet, något som inverkar förmånligt på plantskole- driftens planmässighet och ekonomi.
Oavsett när plantorna tas upp i plantsko- lan är det under förvaringsperioden väsent- ligt att hålla livsprocessema vilande och att förhindra skador i form av uttorkning, mögelbildning eller förruttnelse.
3.4.3. Planttransport
Plantor bör distribueras snabbt men också så billigt som möjligt. Detta får dock ej leda till en försämrad plantkondition. För barrots- plantor har ett flertal distributionsmetoder
utvecklats i vilka nämnda problem beaktas. Sålunda kan nämnas att emballaget ofta består av påsar av polyetenplast eller plast- belagda papperspåsar eller säckar. Gemen- samt för dessa typer av emballage är att de möjliggör en nästan lufttät förvaring av plantorna, vilket minskar riskerna för uttork- ning under transporten. Under transporten får plantsäckama ej packas så tätt att plantorna skadas av tryck och värrnebild- ning. Den tidigare mycket vanliga metoden att förpacka plantor i trälådor har försvunnit på grund av de höga kostnaderna och den stora risken för uttorkning. Det kan tilläggas att f. n. pågår ett intensivt utvecklingsarbete ivad avser transport av rotade plantor.
3.4.4. Plantförvaring på förbrukningsorten
Fram till och med transporten medverkar som regel personal som har speciella kunska- per ifråga om plantbehandling. I och med att plantorna kommer till förbrukaren kan emel- lertid kunskapen om lämplig plantbehand- ling vara otillfredsställande. I detta avseende torde utbildningsbehovet särskilt uppmärk- sammas. Detta gäller såväl den enskilde skogsägaren som den skogligt fackutbildade personalen.
På förbrukningsorten kan barrotsplan- toma förvaras stående i emballaget i två till tre veckor om de placeras i källare som är sval och väl genomluftad. Måste plantorna förvaras längre tid skall de jordslås på fuktig och skuggig plats. Plantbuntarna bör lösas upp om plantorna skall förvaras längre tid än en vecka. På en del förbrukningsorter finns plantdepåer i kylhus och vissa företag har även kylaggregat inmonterade t. ex. i rast- kojor på själva hygget.
3.4.5. Utsättning på planteringsplatsen
Före utsättningen måste plantornas vätske- balans återställas. Vid själva planteringen måste tillses att ännu ej utsatta plantor skyddas mot uttorkning. Det synes vara
klarlagt, att plantor som planteras i markbe- redda gropar, oavsett planteringsmetod, visar högre överlevelse än plantor som planteras utan föregående markberedning. Orsakerna härtill anses i första hand vara att plantorna rotar sig bättre i markberedda gropar samt att angreppen av snytbagge blir mindre.
1 bl. a. de nordiska länderna, Sovjet- unionen och Kanada bedrivs en intensiv forskning med syfte att utveckla metoder för maskinell plantering. Ett dominerande pro- blem i dessa sammanhang är i vilka avseenden rotade plantor respektive konventionella barrotsplantor är lämpade för maskinell utsättning. Institutionen för skogsföryngring vid skogshögskolan startade år 1965 ett projekt kallat ”Operation maskinplante- ring". Syftet med projektet var att analysera vissa viktiga fysiska förutsättningar för skogsodlingens mekanisering, att utarbeta effektiva drivningsmetoder för olika typer av plantmaterial lämpade för bl.a. maskinell utsättning, att utarbeta transportmetoder som minimerar den konditionsnedsättande effekten av plantans förflyttning från plant- säng till planteringsställe, att konstruera eller initiera byggandet av lämpliga planterings- maskiner samt att utföra jämförande studier med existerande på andra håll konstruerade maskiner med tonvikt på sammanjämkning av kraven på maximering av biologiskt resultat och minimering av skogsodlings- kostnaden per hektar. Arbetet med detta projekt pågår.
Inom Forskningsstiftelsen Skogsarbeten påbörjades år 1969 vissa studier på skogsod- lingssidan. Fr. o. m. 1971 har verksamheten på området utökats och tagit fastare former även om den ännu kan sägas befinna sig på begynnelsestadiet. Hittills har bl. a. utförts metodstudier avseende förbättring av nuva- rande och utveckling av nya metoder för skogsodlingens mekanisering.
I vad avser anpassningen till slutavverk- ningsmetod, terräng— och hyggestyp, hygges- avfall, markberedning, utsättningstidpunkt, planttransport, plantans odlingssätt, plant- sättningsaggregat, överlevelse-, storleks- och snabbvuxenhetskrav, kostnadsminimering
m.fl. faktorer har det konstaterats att olikheterna mellan rotade plantor och barrotsplantor är tämligen stora.
Den rotade plantan kan drivas till ansenlig storlek utan att chocken vid omflyttning från drivningsmiljö till slutlig ståndort blir för stor vilket kan bli fallet för den konventionella barrotsplantan även om denna är betydligt mindre. Tack vare den medföljande, gödslade substratklumpen blir överlevelsen bättre för rotade plantor. Ovar- sam hantering i samband med transport och utsättning blir mindre ödesdiger. Utsättningi tjockt rislager och snö är möjlig. Den storvuxna, rotade plantan klarar också bättre än barrotsplantan de frostgropar som särskilt uppkommer på risfria hyggen. Planterings— perioden förlängs avsevärt. Föregående markberedning är mindre ofta nödvändig. Tillväxten startar i regel snabbare. Plantanta- let per ytenhet i anläggningsfasen uppskattas kunna reduceras med 10—15 % om storleks- kravet på plantorna tillgodoses. Den rotade plantan kan brukas vid alla kända plantsätt- ningsprinciper och genom den enhetliga substratklumpen kan anpassade planterings- aggregat utarbetas. Substratklumpen gör dessutom att plantan kan bättre tåla den robusta maskinplanteringen.
Barrotsplantan torde för närvarande i allmänhet vara billigare vid utsättningstid- punkten än motsvarande rotade planta. Den kräver bl.a. små transportutrymmen. Den maskinella utsättningen kan utföras med enkla aggregat utan särskilda arrangemang för plantmagasin. Dragmaskinerna kan sålun- da vara lätta och okomplicerade. Den stora avgången under barrotsplantans fem första år efter utplanteringen i förening med den långsamma tillväxten ger emellertid andra aspekter på en prisjämförelse.
Det kan i detta sammanhang nämnas att på nedlagd åkermark torde förutsättningarna för maskinplantering vara större än på skogsmark.
4. Framtida frö- och plantbehov
4.1. Inledning
Som i inledningen till kapitel 3 nämnts fordrar en bedömning av det framtida behovet av skogsfrö och skogsplantor ett ställningstagande till relationen mellan skogs- odling och självföryngring samt i det förra fallet mellan sådd och plantering. Dylika ställningstaganden kan i väsentlig grad endast bli hypotetiska. Anslutningen mellan tidigare hypoteser och den verkliga utvecklingen är givetvis av stort intresse att ta del av för att uppskatta möjligheterna att bedöma läget i framtiden. Utredningen har därför i det följande velat lämna vissa tabellariska över- sikter om tidigare utredningars hypoteser och den verkliga utvecklingen samt har för jämförelse även medtagit slutsiffrorna i sina egna uppskattningar i betänkandet Skogs- tillstånd och skogsvårdsåtgärder (SOU 1969332), i fortsättningen benämnt SBU III. De tabellariska översikterna har begränsats till att avse landet i sin helhet. Med hänsyn till de speciella förhållandena i Norrlands inland har dock vissa uppgifter för lappmar- ken även särredovisats. Tidigare utredningar som ger vissa uppgifter av intresse i här förevarande sammanhang redovisas i följande avsnitt.
4.2. Förhållandet mellan skogsodling och naturlig föryngring samt mellan rädd och plantering
4.2.1. Tidigare utredningar
Norrländska (SOU ] 9403)
skogsproduktionsu tredn ingen
År 1939 avlämnade rubricerade utredning ett betänkande med förslag till åtgärder för befordrande av produktionen å enskilda skogar i vissa delar av Norrland. I betänkan- det redogörs för skogstillståndet i övre Norrland samt framläggs ett 20-årsprogram för i första hand återväxtåtgärder. Av de skogar i lappmarkema som lydde under 1932 års skogsvårdslag och vilka, med undantag av s.k. husbehovsskogar, omfat- tande ca 1,5 milj. hektar föreslogs ca 0,45 milj. ha dvs. omkring 29 % till behandling med en eller flera återväxtåtgärder under 20-årsperioden. Förslag till årliga återväxtåt- gärder enligt utredningen framgår av tabell 4.1. Som viss jämförelse har i anmärkning 2 till tabellen redovisats den officiella statisti- kens uppgifter beträffande skogsodlingsarea- len för hela de två nordligaste länen.
Skagsforskningsinstitu tets utredning år 1 944 år Norrlandskommittén
År 1944 avlämnade skogsforskningsinstitutet till Norrlandskommittén en utredning röran- de de under en 20-årsperiod erforderliga föryngringsåtgärderna i Norrland. Komplet- terad med en av institutet gjord överslags— beräkning för södra och mellersta Sverige och i övrigt något överarbetad publicerades utredningen bl. a. i ”Redogörelse för länsjäg- mästareföreningens frö- och plantutredning” utgiven av Skogsstyrelsen år 1945. Utred- ningarna avsåg såväl enskilda som allmänna skogar.
Det eftersläpande skogsodlingsarbetet på befintliga kalmarker m.m. i Norrland jämte Kopparbergs och Värmlands län beräknades kunna inhämtas på 20 år. De föreslagna skogsodlingsarbetena på befintlig kalmark fördelade sig med 79 % på sådd och 21 % på plantering. På den nytillkommande föryng- ringsytan var fördelningen 73 % sådd och 27 % plantering.
För landet söder om Värmland-Dalarna beräknades skogsodlingsarealerna för en 15-årsperiod, vilken ansågs erforderlig för att inhämta eftersläpningen i skogsodlings- arbetet i denna del av landet. Av den genomsnittliga årliga skogsodlingsarealen fö- reslogs ca 45 % bli besådd med barrskog, 45 % planterad med barrskog och 10 % skogsodlad med lövträd.
] 955 års skogsvårdsu tredning ( SO U 1 95 8: 30)
1955 års skogsvårdsutredning inhämtade från statens skogsforskningsinstitut uppgifter rörande bl. a. behovet av skogsvårdsåtgärder för en 20-årsperiod räknad från år 1954. Uppgifterna grundade sig på tredje riksskogs- taxeringens material från åren 1953—1955 samt på den avverkningsberäkning som ut- förts åt Södra Sveriges skogsindustriutred- ning.
Till behandling med skogsodling (sådd och plantering) föreslog institutet all befint-
lig kalmark och gles plantskog (gles plant- skog = plantskog, huggningsklass B, med slutenhetsgrad 0,3—0,4, jfr SBU 111, avsnitt 3). Härvid föreslogs sådd på 45 % och plantering på 55 % av arealen. Av de under 20-årsperioden nytillkommande kalmarkerna beräknades 20 % för sådd, 28 % för plante- ring och 52 % för naturlig föryngring.
Till det av institutet beräknade skogsod- lingsbehovet, som avser egentlig skogsmark, borde enligt skogsvårdsutredningen dessut- om ha lagts skogsodling på sådan åker och betesmark som skulle läggas om till skog under 20-årsperioden. Denna areal beräkna- des totalt till 180000 ha. Emedan enbart plantering ansågs bli aktuell på dessa marker borde den av institutet beräknade årliga planteringsarealen härigenom höjas med ca 10 %.
Skogsforskningsinstitutet 195 8 (SFI 1958)
SFI 1958 alt. a och SFI alt. b hänför sig till två alternativa skogsskötselprogram som skogsforskningsinstitutet räknade med när det på uppdrag av Skogsindustriernas samar- betsutskott utarbetade avverkningsberäk- ningar baserade på 1953—1956 års riksskogs- taxering.
Avverkningsberäkningarna och de årliga föryngringsytorna är redovisade i ”Skogsin- dustriernas virkesutredning, 1958”. Alterna- tiv a är ett minimiprogram och alternativ b innebär ett starkare avverkningsprogram. Om den av 1955 års skogsvårdsutredning före- slagna fördelningen mellan plantering, sådd och naturlig föryngring tillämpas på här ifrågavarande föryngringsarealer erhålls de siffror som framgår av tabellerna 4.2 och 4.3.
4.2.2. Skogsbruksutredningen
Beträffande de närmare förutsättningarna för skogsbruksutredningens uppskattningar hänvisas till SBU 111. I förevarande samman- hang må uppmärksammas att siffrorna i
Tabell4.1 Årliga återväxtåtgärder inom lappmarkerna föreslagna enligt norrländska skogsproduktionsutredningen och enligt skogsbruksutredningens grunduppskattning.a
Källa och område Återväxt- Skogsod- Plante- Sådd— Beräknings- yta lingsyta rings- yta period yta 1 OOO-tal ha Antal år
Norrländska skogsproduktions- utredningen (SOU 1940:3). 1,5 milj. ha av lappmarkerna 22,5 9,1 0,9 8,2 20
SBU III grunduppskattning. Lappmarkema totalt 4,1 milj. ha 64,7 25,2 25,0 0,2 10 Andel åter- Andel skogs— Andel av åter- Andel av skogs- växtyta av odling av växtytan odlingsytan total skogs- total skogs- marksareal mark sareal Skogsod- Naturl. för- Plante- Sådd inom området inom området ling yngring ring procent
SOU 1940:3 1,50 0,6 40 60 10 90
0,6 39 61 99 1
SBU 111 1,58
a Betr. grunduppskattning, jfr SBU III
Anm. 1: Hjälpkultur respektive åkerplantering är ej inräknat. Anm.2: Skogsodlingsarealema för hela Norrbottens och Västerbottens län enl. officiell statistik (avdrag för hjälpkultur och åkerplantering är ej lorda) har för perioden 1958—1969 varit följande.
År 1 OOO-tal ha År '1 OOO—tal ha
1958 24 1964 28 1959 23 1965 27 1960 26 1966 27 1961 26 1967 25 1962 24 1968 25 1963 22 1969 22
Tabell 4. 2 Årliga återväxtåtgärder (exklusive hjälpkultur och åkerplantering) enligt tidigare utredningar, skogsbruksutredningens grunduppskattning samt officiell statistik. Hela landet. Måttenhet: ] OOO-tal hektar.
Källa Äterväxt- Skogsod- Plan te- Sådd— Beräknings-
yta lingsyta rings- yta period, an- yta år
Skogsforskningsinstitutet 1944 och Länsjägmästareföreningen 1945 — 107 41 66 201) och 15 1955 års skogsvårdsutre dning (SOU 195830) 233 1526 86 66 20 SFI 1958, alt a3 250 177C 109 68 20 SFI 1958, alt ha 285 2006 123 77 20 SBU III, grunduppskattning 331 187c 181 6 10
Officiell statistik 1958—1962d — 90 _ _ 5 Officiell statistik 1963—1967e 246f 103 — — 5
SFI = Skogsforskningsinstitutet 20 år för Norrland jämte Kopparbergs och Värmlands län, 15 år för området söder härom Resterande del beräknas bli föryngrad med naturlig återväxt
gatan enl. off. stat. 111 000 ha/år. Uppskattat avdrag: åkerplantering 10 000 ha, hjälpkultur 11 000 a e ]Totalt enl. off. stat. 138 000 ha/år. Uppskattat avdrag: åkerplantering 17 000 ha, hjälpkultur 18 000 a Avser under perioden årligen nytillkommande återväxtyta (jfr avsnitt 4.2.3) 44 SOU 1972:35
9.069)
Tabell4.3 Årliga återväxtåtgärder enligt tidigare utredningar, skogsbruksutredningens grunduppskattning samt officiell statistik (beräknat enligt uppgifterna i tabell 4.2). Hela landet. Måttenhet: procent.
Källa Andel åter- Andel skogs- Andel av återväxt- Andel av skogsod- växtyta av odling av to- ytan lingsytan total skogs- tal skogs- marksareal marksareal Skogsod— Naturl.för- Plantering Sådd ling yngring Skogsforskningsinsti- tutet 1944 och Läns- jägmästareföreningen 1945 — 0,47 — — 38 62 1955 års skogs- vårdsutredning (SOU 1958130) 1,02 0,69 65 35 57 43 SFI 1958, alt aa 1,09 0,78 71 29 62 38 SFI 1958, alt ba 1,25 0,88 70 30 62 38 SBU III, grundupp- skattning 1,45 0,82 56 44 97 3 Offlciell statistik 1958—1962 — 0,39 — -— — — Officiell statistik 1963—1967 1,08 0,45 42b ssb — —
Aa SFI = Skogsforskningsinstitutet b Beräknat "på den nytillkommande återväxtytan
tabellerna 4.1—4.3 hänför sig till utredning- ens grunduppskattning samt att omkultur och åkerplantering ej medräknats.
4.2.3. Officiell statistik
Uppgifterna har hämtats ur skogsstatistisk årsbok. Sådd och plantering är ej särhållna i statistiken. Beträffande perioden 1963— 1967 gesi det följande vissa kommentarer.
Enligt SBU III, tabell 9.1 (s. 92), som grundas på officiell statistik, har i årsgenom- snitt under femårsperioden 1963—1967 skogsodlats (plantering och sådd) ca 63 000 ha i norra och ca 7 5 000 ha i södra Sverige. I Skogsodlingsarealema ingår åkerplantering samt hjälpkultur på skogsodlade och självför- yngrade arealer. Åkerplanteringen har under perioden årligen uppgått till ca 17 000 ha, jfr SBU 111, s. 90. Frånräknas denna areal (20 % har bedömts falla inom norra och 80 % inom södra Sverige, jfr SBU III, s. 70, högerspalt) och görs 15 % avdrag för hjälpkultur blir den årligen skogsodlade arealen ca 51 000 ha i norra och ca 52 000 ha i södra Sverige.
Vid riksskogstaxeringen framräknas slut-
avverkningsarealer med hjälp av resultaten från stubbinventeringarna. För perioden 1960/61—1965/66 uppgick slutawerknings- arealen i genomsnitt per år till ca 156 000 ha inom norra och ca 90000 ha inom södra Sverige. Skogshögskolans institution för skogstaxering framhåller att dessa uppgifter är osäkra och därvid eventuellt något för höga. Att redovisningen av slutawerknings- arealer i detta sammanhang förlagts till en tidigare period än redovisningen av skogsod- lingsarealer beror på att skogsodling i allmän- het ej företas samma år som slutawerk- ningen sker. Uppgifterna enligt officiell statistik medger ingen fördelning av skogsod- lingsåtgärder på eftersläpande respektive ny- tillkommande kalmarker. Om det bortses från eftersläpande kalmark och här angivna skogsodlingsarealer för perioden 1963—1967 hänförs enbart till åtgärder på under perio- den nytillkommande slutawerkningsarealer skulle av dessa i norra Sverige 33% ha skogsodlats och 67 % ha överlämnats till självföryngring. Inom södra Sverige är mot- svarande siffror 58 % och 42 %.
l tabell 4.2 redovisas genomsnittsarealer beträffande skogsodlingen under två femårs-
perioder. Arealer för enstaka år framgår av följande sammanställning där siffrorna inklu-
Tabell 4.4 Årligt behov av skogsfrö och skogsplantor för hela riket enligt vissa
derar åkerplantering och hjälpkultur. utredningar. År Skogsodling År Skogsodling Utredning Fröbehov Plantbehov 1 OOO-tal ha 1 OOO-tal ha ton milj. st. 1950 45 1960 117 SOU 1958:30 60 350 1951 42 1961 115 SFI 1958 alta 62 395 1952 50 1962 119 SF11958 alt b 71 445 1953 57 1963 116 Skogsstyrelsen 1962 30 — 1954 68 1964 137 SBU III grunduppskattning 21 771 1955 75 1965 138 SBU III minirniuppskattning 15 562 1956 97 1966 150 SBU III maximiuppskattning 25 916 1957 98 1967 150 — 1958 101 1968 145 Betr. grund-, minimi- och maximiuppskattning, jfr 136 SBU III
1959 102
Det bör observeras att den officiella statistiken är behäftad med relativt stor osäkerhet. De i sammanställningen angivna arealerna torde ligga något i underkant. Utredningarna åren 1944 och 1945 bedömde det lämpligt att årligen skogsodla 107 000 ha, vilken areal uppnåddes år 1960. 1955 års skogsvårdsutredning uppskattade den lämp- liga arealen till 152 000 ha, vilken areal i det närmaste uppnåddes år 1966. Skogsbruks- utredningen räknar i sin grunduppskattning med 187 000 ha per år. Det torde i sammanhanget _dock observeras att åkerplan- tering och hjälpkultur ej ingår i de angivna utredningssiffrorna men väl i sammanställ- ningens uppgifter ur officiell statistik.
4.3 Behov av frö och plantor 4.3.1 Tidigare utredningar
Frågor angående skogens förnyelse, åtgång av skogsodlingsmaterial etc.— har behandlats av tidigare utredningar. Av dessa kan för- utom i avsnitt 4.2.1 berörda utredningar nämnas Skogsstyrelsens betänkande år 1962 angående kvalitetskontroll av skogsfrö och skogsplantor. I dessa sammanhang har ut- förts kalkyler över frö- och plantåtgången. Värdena återges i tabell 4.4 tillika med skogsbruksutredningens i avsnitt 4.3.2 an- givna värden.
4.3.2. Skogsbruksutredningen
Utredningen har med de tidigare diskuterade relationerna mellan naturlig föryngring och skogsodling och i sistnämnda fall mellan plantering och sådd uppskattat det framtida (till omkring år 1980) behovet av frö och plantor beträffande svensk tall och gran. Uppskattningarna avser ett grundalternativ samt ett minirni- och ett maximialtemativ. I det följande återges resultaten i sammandrag. Siffrorna avser årligt behov. Kvantiteter hänförliga till omkultur och nedlagd jord- bruksmark är inräknade i uppgifterna. 1 vad rör grunduppskattningen anges kvantiteter avseende nedlagd jordbruksmark även sepa- rat inom parentes. För närmare granskning hänvisas till vad som tidigare sagtsi detta kapitel samt till avsnitten 7 och 1 l i SBU III.
4.3.2.1 Grunduppskattning
Enligt grunduppskattningen beräknas det för riket totala årliga behovet av tall- och granfrö omfatta 20740 (4 900) kg. Härav utgör tallfrö 8330 (400) kg och granfrö 12 410 (4 500) kg. Fröbehovet inom norra Sverige uppgår till 8380 (940) kg varav 5 820 (240) kg tallfrö och 2 560 (700) kg granfrö. Behovet inom södra Sverige är 12360 (3 960) kg varav 2510 (160) kg tallfrö och 9 850 (3 800) kg granfrö.
Enligt grunduppskattningen beräknas det för riket totala årliga behovet av tall- och
granplantor till 771 (200) milj. Härav utgör tallplantor drygt 330 (20) milj. och gran- plantor drygt 440 (180) milj. Plantbehovet inom norra Sverige uppgår till 303 (40) milj. varav tall 221 (12) milj. och gran 82 (28) milj. Behovet inom södra Sverige är 468 (160) milj. varav 109 (8) milj. tall- och 359 (152) milj. granplantor.
4.3.2.2 Minimiuppskattning
Enligt minimiuppskattningen beräknas det för riket totala årliga behovet av tall- och granfrö omfatta 15 140 kg. Härav utgör tallfrö 5 750 och granfrö 9 390 kg. Fröbe- hovet inom norra Sverige uppgår till 5 740 kg varav 3 910 kg tallfrö och 1 830 kg granfrö. Behovet inom södra Sverige är 9 400 kg varav 1 840 kg tallfrö och 7 560 kg granfrö.
Enligt minimiuppskattningen beräknas det för riket totala årliga behovet av tall- och granplantor till 562 milj. Härav utgör tall- plantor 227 milj. och granplantor 335 milj. Plantbehovet inom norra Sverige uppgår till 207 milj. varav tall 148 milj. och gran 59 milj. Behovet inom södra Sverige är 355 milj. varav 79 milj. tall- och 276 milj. granplantor.
4.3.2.3 Maximiuppskattning
Enligt maximiuppskattningen beräknas det för riket totala årliga behovet av tall- och granfrö omfatta 24 760 kg. Härav utgör tallfrö 10070 kg och granfrö 14 690 kg. Fröbehovet inom norra Sverige uppgår till 10 275 kg varav 7 150 kg tallfrö och 3125 kg granfrö. Behovet inom södra Sverige är 14 485 kg varav 2 920 kg tallfrö och 11 565 kg granfrö.
Enligt maximiuppskattningen beräknas det för riket totala årliga behovet av tall- och granplantor till 916 milj. Härav utgör tall- plantor 396 milj. och granplantor 520 milj. Plantbehovet inom norra Sverige uppgår till 369 milj. varav tall 270 milj. och gran 99 milj. Behovet inom södra Sverige är 547 milj.
varav 126 milj. tall- och 421 milj. granplan- tor.
4.3.2.4 Övriga trädslag
Uppskattningarna i SBU III avser uteslu- tande tall och gran (Pinus silvestris och Picea abies). Andelen utländska provenienser av dessa trädslag har ej särskiljts. Denna fråga diskuterasi kapitel 5.
Andra trädslag än tall och gran har bedömts ej påverka utredningens översiktliga uppskattningar i sådan grad att speciella analyser är nödvändiga. Det bör dock obser— veras att björken (Betula verrucosa) under senare år rönt så pass förbättrad avsättning att en ökad skogsodling med björk är sannolik. Härtill kommer att björken lämpar sig på sådana nedlagda jordbruksmarker som är känsliga ur naturvårdssynpunkt. Likaså kan nämnas en på sina håll ökad skogsodling med från Nordamerika importerad contorta- tall (Pinus contorta var. latifolia). En ökad användning av dessa trädslag kan komma att förorsaka vissa förskjutningar i utredningens material.
4.4. Svårföryngrade områden
På karta 2.1 i SBU 111 har bl.a. inlagts barrskogsgränsen, gränsen för svårföryngrad skog enligt skogsvårdslagen samt domän- verkets s.k. skogsodlingsgräns som uppdra- gits schematiskt även över marker som är belägna mellan kronans områden (jfr SBU III s.11). De två sistnämnda gränserna har redovisats emedan de avskiljer marker med föryngringsbiologiska och/eller skogsbruks- ekonomiska problem av speciellt besvärlig natur.
De totala arealerna innanför gränsen för svårföryngrad skog har erhållits genom areal- räkning på karta 2.1 i SBU III. Härifrån har dragits de större sjöarnas areal samt en uppskattad impedimentprocent. Svårföryng- rade arealer under skogsvårdsstyrelsernas tillsyn har erhållits ur skogsvårdsstyrelsernas
statistik. Uppgifterna i tabell 4.7 om arealer- na ovan den s.k. skogsodlingsgränsen har hämtats ur SBU 111. Uppskattningarna, som med hänsyn till förfarandet måste betraktas som relativt grova, har i fråga om såväl tillvägagångssätt som resultat återgivits i tabellerna 4.5, 4.6 och 4.8.
Tabell 4. 5 Totala arealer ovan gränsen för svårföryngrad skog. Måttenhet: 1 OOO-tal hektar. Län Total Produktiv areal skogsmark Norrbottens 3 108 1 448 Västerbottens 1 412 806 Jämtlands 1 136 532 Kopparbergs 276 110 Summa 5 932 2 896
Tabell 4. 6 Skogsmarksarealer under skogs- vårdsstyrelsernas tillsyn respektive krono- skog och övriga allmänna skogar ovan grän— sen för svårföryngrad skog. Måttenhet: 1 OOO-tal hektar.
Län Under SVSa Kronoskog och övri- ga allmänna skogar Norrbottens 5 01 947 Västerbottens 55 2 254 Jämtlands 43 0 1 02 Kopparbergs 54 5 6 Summa 1 5 3 7 1 35 9
a Under SVS, omfattar i huvudsak aktiebolags skogar och övriga enskilda skogar.
Tabell 4. 7 Skogsmarksarealer ovan den s. k. skogsodlingsgränsen (enligt SBU III tab. 4.2.2). Måttenhet: l OOO-tal hektar.
Län Total Härav aktie— Härav krono- areal bolags skogar skog och
och övriga en- övriga all- skilda skogar männa skogar
Norr bottens 720a 120 600 Väster- bottens 330 120 210 Jämt- hnds 450b 350 90
Koppar- bergs 50 30 20
620c 920d
Summa 1 55 0b
a Varav 20 000 ha kronoskog ikustlandet. b P. g. a. avrundningar stämmer summan ej exakt. c Varav övriga enskilda skogar — dvs. det enskilda, mindre skogsbruket — ca 380 000 ha. d Varav övriga allmänna skogar ca 160 000 ha.
Den s. k. skogsodlingsgränsen går huvud- sakligen väster om gränsen för svårföryngrad skog men i icke obetydliga områden går den öster om sistnämnda gräns. Skillnaden mel- lan de Skogsmarksarealer som ligger mellan barrskogsgränsen och gränsen för svårföryng- rad skog, å ena sidan, respektive barrskogs- gränsen och den s. k. skogsodlingsgränsen, å andra sidan, framgår av tabell 4.8 (jfr även karta 2.1 i SBU III).
Tabell 4.8 Skillnaden mellan Skogsmarks- arealer ovan gränsen för svårföryngrad skog och Skogsmarksarealer ovan den s.k. skogs- odlingsgränsen. Måttenhet: l OOO-tal hektar.
Län Skogs- Härav aktie- Härav krono- marks- bolags skogar skog och areal och övriga en— övriga all-
skilda skogar männa skogar
Norr- bottens 728 381 347 Väster- bottens 476 432 44 Jämt- lands 92 80 12
Koppar- bergs 60 24 36
Summa 1 356 917 439
Försörjningen med frö och därmed även plantor i inlandets höglägen är i allmänhet tämligen problematisk. I det följande görs schematiska uppskattningar över det fram- tida frö- och plantbehovet i områdena ovan den s. k. skogsodlingsgänsen och ovan grän- sen för svårföryngrad skog samt, enligt arealerna i tabell 4.8, i skillnadsområdet mellan dessa två gränser och barrskogs- gränsen. Inte för något område har räknats med skogssådd eller skogsodling på nedlagd jordbruksmark. Emedan domänverket f.n. principiellt ej företar några avverknings- eller
skogsodlingsarbeten i området ovan den s. k. skogsodlingsgränsen har i uppskattningarna urskiljts ägargrupperna kronan och övriga allmänna respektive aktiebolag och övriga enskilda. Det torde dock observeras att utredningen i sina uppskattningar i SBU III av nytillkommande kalmarker ovan skogs— odlingsgränsen har kalkylerat som om av- verkning skulle ske även inom kronoskogen samt som om skogsodlingsåtgärder skulle vidtas såväl på dessa nytillkommande som på eftersläpande kalmarker. Arealerna efter- släpande och nytillkommande kalmarker samt uppskattade åtgärdsbehov har för samt— liga ägarekategorier antagits vara direkt pro- portionella till respektive kategoriers totala skogsmarksinnehav inom de olika områdena.
För såväl tall som gran har plantantalet satts till 1 000 st. per hektar inom samtliga områden. Den för plantering antagna framti- da fördelningen mellan tall och gran för områdena framgår av följande uppställning.
Område inom Procentandel tall gran Norrbottens län 60 40 Västerbottens län 30 70 Jämtlands län 30 70 Kopparbergs län 60 40
Från det material som avser områdena ovan den s. k. skogsodlingsgränsen har erhål- lits procentsiffror, som använts för beräk- ning enligt följande uppställning, av årliga planteringsarealer (inkl. omplantering) inom området ovan gränsen för svårföryngrad skog (jfr även tab. 4.5).
Område inom Årlig plante- Årlig plante- ringsareal ringsareal ha i procent av total skogs- marksareal Norrbottens län 0,33 4 800 Västerbottens län 0,24 1 900 Jämtlands län 0,42 2 200 Kopparbergs län 0,60 700 Summa - 9 600
På grundval av här angivna förutsättningar erhålls för området ovan gränsen för svårför- yngrad skog de årliga plantbehov som fram- går av tabell 4.9.
De enligt SBU III, tabell 5.2.9 uppskatta- de årliga planteringsarealerna (inkl. omplan- tering) för området ovan den s.k. skogsod- lingsgränsen, som framgår av följande upp- ställning, har använts vid beräkning av det i tabell 4.10 redovisade plantbehovet.
Område inom Total skogs- Årlig planterings-
marksareal areal ha ha Norrbottens län 720 000 2 400 Västerbottens län 330 000 800 Jämtlands län 450 000 1 900 . Kopparbergs län 50 000 300 Summa 1 550 000 5 400
Om de procentsiffror (planteringsareal i procent av total areal), som i det tidigare angivits för området ovan den s. k. skogsod- lingsgränsen, tillämpas på de arealer som redovisas i tabell 4.8 erhålls de årliga planteringsarealer (inkl. omplantering) som framgår av följande uppställning.
Område inom Årlig planterings- areal ha Norrbottens län 2 400 Västerbottens län 1 100 Jämtlands län 400 Kopparbergs län 400 Summa 4 300
På grundval av här angivna förutsättningar erhålls för arealerna ovan gränsen för svårför- yngrad skog men nedan den s. k. skogsod- lingsgränsen enligt tabell 4.8 de årliga plant- behov som framgår av tabell 4.1 1.
Av tabellerna 4.9—4.ll framgår bl. a. att det årliga, framtida plantbehovet uppskattats till för området ovan gränsen för svårföryng- rad skog ca 9,6 milj. (varav ca 5,1 milj. för aktiebolag och övriga enskilda), för området ovan den s. k. skogsodlingsgränsen ca 5,4 milj. (varav ca 2,4 milj. för aktiebolag och övriga enskilda) samt för arealerna mellan
Tabell 4. 9 Årligt plantbehov (inkl. svårföryngrad skog. Måttenhet: 1 OOO-tal plantor.
Län Totalt behov Behov för AB och Behov för kronan och övriga enskilda övriga allmänna
Tall Gran T+ G Tall Gran T+ G Tall Gran T+ G Norrbottens 2 880 1 920 4 800 1 010 670 1 680 1 870 1 250 3 120 Västerbottens 570 1 330 1 900 390 900 1 290 180 430 610 Jämtlands 660 1 540 2 200 530 1 230 1 760 130 310 440 Kopparbergs 420 280 700 210 140 350 210 140 350 Summa 4 530 5 070 9 600 2140 2 940 5 080 2 390 2130 4 520
Tabell 4. 10 Årligt plantbehov (inkl. omplantering) för områdena lingsgränsen. Måttenhet: 1 OOO-tal plantor.
ovan den s. k. skogsod-
Län Totalt behov Behov för AB och Behov för kronan och övriga enskilda övriga allmänna
Tall Gran T+ G Tall Gran T+ G Tall Gran T+ G Norrbottens 1 440 960 2 400 250 160 410 1 190 800 1 990 Västerbottens 240 560 800 90 200 290 150 360 510 Jämtlands 570 1 330 1 900 440 1 040 1 480 130 290 420 Kopparbergs 180 1 20 300 110 70 180 70 50 120 Summa 2 430 2 970 5 400 890 1470 2 360 1540 1500 3 040
Tabell 4. ]] Årligt plantbehov (inkl. omplantering) för skillnadsarealerna mellan skogs- marksarealer ovan gränsen för svårföryngrad skog och Skogsmarksarealer ovan den s.k. skogsodlingsgränsen. Måttenhet: 1 OOO-tal plantor.
Län Totalt behov Behov för AB och Behov för kronan och övriga enskilda övriga allmänna
Tall Gran T+ G Tall Gran T+ G Tall Gran T+ G Norrbottens 1 440 960 2 400 750 500 1 250' 690 460 1 150 Västerbottens 330 770 1 100 300 690 990 30 80 110 Jämtlands 120 280 400 100 250 350 20 30 50 Kopparbergs 240 160 400 100 60 160 140 100 240
Summa 2130 2170 4 300 1 250 1500 2 750 880 670
nyssnämnda två områden ca 4,3 milj. (varav ca 2,7 milj. för aktiebolag och övriga enskilda).
Om fröåtgången i plantskola för produk- tion av i tabellerna 4.9—4.11 angivna plant- antal beräknas enligt den grund som angivits i SBU 111, s. 76 (antaget plantutbyte i frilandsplantskola: 50000 plantor per kg tallfrö och 40000 plantor per kg gran- frö), erhålls de fröbehov som redovisas i tabellerna 4.12—4. 14.
1 550
Av tabellerna 4.12—4.l4 framgår bl. a. att det årliga, framtida fröbehovet uppskattats till för området ovan gränsen för svårföryng- rad skog ca 220 kg (varav ca 120 kg för aktiebolag och övriga enskilda), för området ovan den s. k. skogsodlingsgränsen ca 120 kg (varav ca 50 kg för aktiebolag och övriga enskilda) samt för arealema mellan nyss- nämnda två områden ca 100 kg (varav ca 60 kg för aktiebolag och övriga enskilda).
Tabell 4. 12 Årligt fröbehov för områdena ovan gränsen för svårföryngrad skog. Måttenhet: kg frö. Län Totalt behov Behov för AB och Behov för kronan och övriga enskilda övriga allmänna Tall Gran T+ G Tall Gran T+ G Tall Gran T+ G
Norrbottens 58 48 1 06 20 17 37 38 31 69 Västerbottens 11 33 44 8 22 30 3 11 14 Jämtlands 13 39 52 11 31 42 2 8 10 Kopparbergs 8 7 15 4 4 8 4 3 7
Summa 90 127 217 43 74 117 47 53 100
Tabell 4. 13 Årligt fröbehov för områdena ovan den s. k. skogsodlingsgränsen. Måttenhet: kg frö. Län Totalt behov Behov för AB och Behov för kronan och övriga enskilda övriga allmänna Tall Gran T+ G Tall Gran T+ G Tall Gran T+ G
Norrbottens 29 24 5 3 5 4 9 24 20 44 Västerbottens 5 14 19 2 5 7 3 9 12 Jämtlands 11 33 44 9 26 35 2 7 9 Kopparbergs 4 3 7 2 2 4 2 1 3
Summa 49 74 123 18 37 55 31 37 68
Tabell 4. 14 Årligt fröbehov för skillnadsarealerna mellan Skogsmarksarealer ovan gränsen för svårföryngrad skog och Skogsmarksarealer ovan den s. k. skogsodlingsgränsen. Måttenhet: kg frö. Län Totalt behov Behov för AB och Behov för kronan och övriga enskilda övriga allmänna Tall Gran T+ G Tall Gran T+ G Tall Gran T+ G
Norrbottens 29 24 53 15 13 28 14 11 25 Västerbottens 7 19 26 6 17 23 1 2 3 Jämtlands 2 7 9 2 6b 8 (0)3 1 l Kopparbergs 5 4 9 2 1 3 3 3c 6
Summa 43 54 97 25 37 62 18 17 35
a egentl. 0,4 kg '” egentl. 1,5 kg C egentl. 2,5 kg
4.5. Frö- och plantbehovet enligt utred- ningens slu tvärdering
Utredningens tredje betänkande ”Skogstill- stånd och skogsvårdsåtgärder, tabellsamman- ställningar” (SOU 1969:32) har av jord- bruksdepartementet remitterats till följande myndigheter och organisationer för yttran-
de, nämligen domänverket, Skogsstyrelsen efter hörande av skogsvårdsstyrelserna, skogshögskolan, arbetsmarknadsstyrelsen, Forskningsstiftelsen Skogsarbeten, Skogsin- dustriernas samarbetsutskott samt Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Remissvaren ansluter sig i stort sett till utredningens tankegångar och uppskatt-
ningar. I några avseenden synes emellertid relativt samstämmiga uppfattningar angåen- de vissa justeringar ha kommit till uttryck.
När utredningen vid sina tidigare upp- skattningar av plantbehovet utgått från de av professor Charles Carbonnier, skogshög- skolan, angivna planteringsförbanden, har utredningen sökt ta hänsyn till den utveck- ling som pågått och pågår mot glesare förband men ej heller velat bortse från skogsstyrelsens anvisningar av år 1964 röran- de tillämpningen av skogsvårdslagen, vilka anvisningar i stort sett rekommenderar tätare skogsodlingsförband än de av Carbonnier angivna. Anvisningarnas förbandsuppgifter anges som mått på skogsvårdslagens minirni- krav ifråga om återväxternas nöjaktighet. Emellertid synes en relativt samstämmig uppfattning bland remissorganen vara att de av utredningen vid uppskattningarna an- vända planteringsförbanden fortfarande skul- le vara för täta. Sålunda har domänverket angivit en 30-procentig minskning av plant- antalet som bättre överensstämmande med vad verket f. n. använder. Skogsstyrelsen har ansett en 15-procentig minskning lämplig. I skogshögskolans yttrande sägs emellertid i detta sammanhang att produktionsforsk- ningens nyare resultat visar att totalproduk- tionen stiger med stigande stamantal varför högre plantantal än de angivna kan bli aktuella.
Skogsstyrelsen har framhållit att den eftersläpande kalmarksarealen kommit att bli för stor i utredningens uppskattningar genom att den innefattar vissa arealer bevux- na med plantor under tre års ålder och med en slutenhetsgrad av 0,3 och däröver (jfr SBU 111, s. 15). Med stöd av viss särredovis- ning i betänkande från skogsforskningsinsti- tutet (SOU 1958:45) anser styrelsen att den eftersläpande kalmarksarealen bör minskas med ca 10 %. Vidare anser skogsstyrelsen att utredningen inom Norrbottens och Väster- bottens läns lappmarker samt Jämtlands och Kopparbergs län ovan skogsodlingsgränsen vid beräkningen av eftersläpande kalmark underskattat den normala kalmarksarealen genom att den naturliga kalmarkstiden be-
dömts kortare än vad som är praktiskt godtagbart.
Några skogsvårdsstyrelser har ansett att relationen mellan skogsodling och naturlig föryngring borde ändras på så sätt att andelen skogsodling gjordes större. Skogs- styrelsen har påpekat att skogsvårds- styrelserna som svar på en av skogspolitiska utredningen initierad förfrågan bedömt an- delen skogsodling till 75 % år 1975. Skogs- styrelsen påpekar emellertid att riksmedel- talen vid bedömning av andelen skogsodling ej skiljer sig nämnvärt mellan Bärring och skogsvårdsstyrelserna (jfr SBU 111, s. 57).
1 yttrandena från skogshögskolan och skogsstyrelsen sägs att en viss omkultur borde ha medräknats även på de arealer som uppskattats bli självföryngrade. Utredningen har räknat med ett tillägg för omkultur om 20% på de skogsodlade arealerna. Utred- ningen har därvid varit medveten om att denna siffra är högre än vad som framgår av praktisk erfarenhet. På så sätt har i det totala plantbehovet även inräknats plantor avsedda för omkultur på självföryngringsmarker.
Skogsstyrelsen framhåller att det vid fältsådd ej torde vara orealistiskt att räkna med halva den frögiva som utredningen anger.
Skogsstyrelsen och några skogsvårds- styrelser har inte ansett det realistiskt att behovet av åtgärder på eftersläpande kalmar- ker skall kunna fyllas inom 10 år. I stället har de ansett 20 år vara rimligare.
Med hänsyn till remissyttrandena har utredningen gjort en kalkyl med vissa änd- ringar igrunduppskattningen och maximiupp skattningen. Sålunda har antalet plantor per hektar, bortsett från de svårföryngrade om- rådena i norra Sveriges inland, minskats med 20 %. För plantering på nedlagd jordbruks— mark har dock plantantalet per hektar behållits oförändrat vid 2 500 st. Vissa jämförelser med skogsstyrelsens år 1971 reviderade anvisningar rörande tillämpningep av skogsvårdslagen visar att utredningens nu använda plantantal per hektar närmast torde underskrida de reviderade anvisningarnas rekommendationer. Vidare har den efterslä-
Tabell4. 15 Årligt frö- och plantbehov (inkl. omkultur) inom svårföryngrade områden, enligt utredningens slutvärdering. Grunduppskattning Område Fröbehov kg Plantbehov 1 OOO—tal Tall Gran T+ G Tall Gran T+ G . Ovan gränsen för svårföryngrad skog inom Norrbottenslän 50 41 91 2 480 1 650 4 130 Västerbottens län 10 29 39 510 1 180 1 690 Jämtlands län 12 34 46 590 1 370 1 960 Kopparbergs län 5 4 9 260 170 430 Summa 77 108 185 3 840 4 370 8 210 . Ovan den s. k. skogs— odlingsgränsen inom Norrbottens län 26 22 48 1 300 860 2 160 Västerbottens län 5 14 19 240 560 800 Jämtlands län 10 29 39 510 1 180 1 690 Kopparbergs län 2 2 4 110 80 190 Summa 43 67 110 2160 2 680 4 840 . Ovan gränsen för svårföry ngrad skog men nedan den s. k. skogsodlingsgränsen inom Norrbottens län 25 21 46 1 240 820 2 060 Västerbottens län 6 17 23 290 690 980 Jämtlands län 2 6 8 110 250 360 Kopparbergs län 3 3 6 150 100 250 Summa 36 47 83 1 790 1 860 3 650 Maximiuppskattning A 90 125 215 4 450 5 070 9 520 B 50 78 128 2500 3110 5 610 C 42 54 96 2 070 2 160 4 230
Anm: 1 Åkerplantering och fältsådd har ej bedömts aktueut för områdena 2 Fördelning på ägarkategorier har ej skett. Denna fördelning framgår dock i princip i tabellerna 4.9—4.14.
pande kalmarksarealen minskats med 10 %. Behovet av åtgärder på de eftersläpande kalmarkerna skall enligt grunduppskatt- ningen fyllas inom 10 år. 1 här förevarande kalkyl har denna tid ändrats till 20 år. Utredningen har icke ansett sig böra ändra beräkningarna på grund av påpekande- na i remissyttrande från skogsstyrelsen att plantutbytet per kg frö vid fältsådd och plantskolesådd torde ligga högre än vad utredningen förutsatt. Utredningens utbytes- siffror bygger visserligen på ett något föråld- rat statistiskt material men har dock över- vägts vid kontakter med specialister vid såväl
skogshögskolan som skogsstyrelsen. Några direkt nya och för hela landet giltiga siffror för utbytesberäkningarna har ej heller läm— nats av något remissorgan. Slutligen bör uppmärksammas att balansen i nuvarande fröanskaffning och plantproduktion inte ty- der på några avsevärt högre utbytesrelationer än dem utredningen valt att arbeta med. Utredningen vill dock framhålla, att det säkerligen är riktigt att räkna med att plantutbytet per kg frö i plantskoloma och vid fältsådd genom förbättrade metoder blir högre och att detta kan leda till ett totalt sett minskat fröbehov. Samtidigt torde emel-
Tabell 4. 16 Årligt frö- och plantbehov (inkl. omkultur) enligt utredningens slutvärdering. Hela landet.
Grunduppskattning Område Behov på kalmarker Behov på nedlagd Totalt behov jordbruksmark Kg frö Tall Gran T+ G Tall Gran T+ G Tall Gran T + G Norra Sverige 3 700 1 330 5 030 240 700 940 940 2 030 5 970 Södra Sverige 1 630 4 220 5 850 160 3 800 3 960 1 790 8 020 9 810 Hela riket 5 330 5 550 10 880 400 4 500 4 900 5 730 10 050 15 780 Milj. plantor Norra Sverige 139 40 179 12 28 40 151 68 219 Södra Sverige 69 144 213 8 152 160 77 296 373 Hela riket 208 184 392 20 180 200 228 364 592 Maximiuppskattning Kg frö Norra Sverige 4 660 1 680 6 340 280 830 1 110 4 940 2 510 7 450 Södra Sverige 1 920 4 980 6 900 200 4 520 4 720 2 120 9 500 11 620 Hela riket 6 580 6 660 13 240 480 5 350 5 830 7 060 12 010 19 070 Milj. plantor Norra Sverige 175 50 225 14 33 47 189 83 272 Södra Sverige 81 170 251 10 181 191 91 351 442 Hela riket 256 220 476 24 214 238 280 434 714 Anm: 1 I tabellen har hänsyn tagits till slutvärderingen enl. tab. 4.15 av svårföryngrade områden i norra
Sverige.
2Fröbehovet avser fältsådd + sådd i plantskola. För nedlagd jordbruksmark endast sådd i
plantskola.
lertid en skärpning av kraven på passande art, proveniens etc. leda till svårigheter att balansera den totala tillgången mot det totala behovet.
Om de i avsnitt 4.4 behandlade svårför- yngrade områdena omräknas på så sätt att den eftersläpande kalmarksarealen minskas med 10 % och behovet av åtgärder på dessa marker antas skola fyllas inom 20 år i stället för 10 år erhålls de slutvärderade frö- och plantbehov som redovisas i tabell 4.15. En jämförelse mellan tabell 4.15 och tabellerna 4.9—4.14 visar att slutvärderingarna för här ifrågavarande svårföryngrade områden leder till en minskning i frö- och plantbehovet enligt grunduppskattningen på 10 å 15 %. För dessa svårföryngrade områden ligger den slutliga maximiuppskattningen 16% högre än den slutliga grunduppskattningen.
I tabell 4.16 återges kalkylresultaten efter
ovan gjorda justeringar för hela landet. Enligt grunduppskattningen i SBU 111 är det årliga plantbehovet ca 770 milj. st. och det årliga fröbehovet ca 21 ton. Motsvarande siffror enligt den slutliga grunduppskatt- ningen (tab. 4.16) blir ca 590 milj. st. respektive ca 16 ton. De senare siffrorna ligger mycket nära utredningens minimiupp- skattning, ca 560 milj. st. respektive ca 15 ton. Enligt maximiuppskattningen i SBU III är det årliga plantbehovet ca 920 milj. st. och det årliga fröbehovet ca 25 ton. Motsva— rande siffror enligt den slutliga maximiupp- skattningen blir ca 710 milj. st. respektive ca 19 ton.
5. Framtida frö- och plantproduktion
5.1. Inledning
I förevarande kapitel behandlas frågan om hur det framtida behovet av skogsfrö och skogsplantor skall tillgodoses samt frågan om vissa av de kostnader som är förbundna därmed.
Av yttersta vikt är att sträva mot en ständig förbättring av skogsodlingsmateria- lets nedärvda produktionsegenskaper, sund- het och överlevelseförrnåga, med andra ord en successiv förbättring av kvaliteten i alla avseenden. Parallth härmed måste en ut- veckling mot allt lägre kostnader efter- strävas. Produktionen från fröplantagema, hänsynstagande vid fröinsamlingen till frö- täktsinventeringarnas resultat, iakttagande av en god plantdrivnings- och plantbehandlings— teknik samt riktigt val av bl.a. art och proveniens vid skogsodling spelar en avgöran- de roll för utvecklingen mot allt högre avkastning hos de framtida skogarna.
För att säkerställa erforderlig produktion av frö- och plantmaterial av lämplig pro- veniens och i övrigt av bästa möjliga kvalitet torde krävas en alltmer långtgående samver- kan mellan samtliga skogsägarkategorier in- om tillräckligt stora geografiska områden. Produktionsapparaten bör även i görligaste mån vara utformad på ett sådant sätt att den vid behov kan ökas eller minskas.
För att kunna lämna förslag rörande omfattning, utformning m.m. av den fram-
tida produktionen av skogsodlingsmaterial krävs antaganden avseende produktion i fröplantagema, importbehov beträffande skogsfrö och skogsplantor, omfattning och inriktning av kott- och fröinsamling i skogs- bestånd, arealomfattning m.m. av frilands- plantskolor och växthus för plantdrivning, plantornas ålder och typ, etc.
Den omfattning och inriktning av frö— och plantproduktionen som utredningen i det följande bedömt sannolik och lämplig för tiden fram till omkring år 1980 kan i praktiken givetvis nås endast successivt.
5.2 Frö- och plantproduktionen av tall och gran
5.2.1. Plantagefrö
[ kapitel 2 har redovisats plantagearealer samt tidigare förväntade utbytessiffror var- jämte det konstaterats att fr.o.m. år 1970 vissa kvantiteter plantagefrö av tall funnits att tillgå för allmänt bruk. Som framgår i det följande kan påräknas att plantagefröpro- duktionen relativt snabbt skall uppgå till för skogsbruket praktiskt betydelsefulla mäng- der. Detta gäller i vart fall för tall.
I vad avser planerade men ej färdigställda plantagearealer framgår av kapitel 2 att dessa resterande arealer är relativt små. Nyanlägg- ning av en andra omgång plantager som skall
ersätta de nuvarande när dessa upphör att producera frö eller av andra skäl måste avvecklas torde ej bli aktuell under perioden fram till omkring år 1980. Detta bl. a. på grund av att fröet från de nuvarande plantagerna bör avkommeprövas före nyan- läggning. Däremot kan t. ex. skador uppstå som kräver opåräknade återställningskost- nader. I viss utsträckning torde det även bli aktuellt att byta ut sådana kloner som visar sig vara dåliga fröprodircenter eller ej alls lämnar något frö.
Tillgången till plantagefrö måste betraktas som ytterst väsentlig för förbättring av den framtida skogsproduktionen. Plantageverk- samheten bör resultera i ett frö som är genetiskt och fysiologiskt bättre än bestånds- fröet. En plantageverksamhet som är rätt avvägd och dimensionerad säkerställer här- jämte tillgången till frö av riktig proveniens, vilket är speciellt väsentligt för de mest klimatkärva delarna av landet.
Som framgår av bl. a. materialet i SBU 11] (se bl. a. tabellerna 4.1.2 och 4.2.3 i SBU III) är skogsmarken i Norrlands inland och de övre, inre delarna av Kopparbergs län till allt för stor del bevuxen med överårig skog (huggningsklass D 3 respektive åtgärdsklass S) medan yngre och medelålders skog är underrepresenterad. Ett bibehållande av det nuvarande tillståndet leder till en minskning av virkesproduktionen i framtiden. Materia— let i SBU III förutsätter emellertid för här aktuella områden en avsevärd ökning av slutavverkningarna under den 10-årspen'od uppskattningarna avser. En snabb föryngring av de uppkomna kalmarkerna är förutsätt- ningen för en någorlunda jämn avkastning från det framtida skogsbruket. Kottsättning, frömognad och fröets grobarhet är inom här aktuella områden betydligt sämre än inom sydligare och lägre belägna områden. En snabb föryngring kan därför knappast emås genom naturlig återväxt. Accepterar man inte av ekonomiska och andra skäl ett betydligt extensivare skogsbruk i dessa om- råden än i andra delar av landet måste stor vikt läggas vid att föryngringsåtgärderna utgörs av skogsodling med frö och plantor av
Forskare och praktiker har länge varit medvetna om den begränsade frösättningen i områden med kort vegetationsperiod och låga sommartemperaturer. Därför har, sedan hyggesskogsbruket började tillämpas under 1940—talet, stora arealer inom dessa områden föryngrats genom skogsodling. Till över- vägande del har det varit fråga om plante- ring, företrädesvis med tall, ofta efter hyg- gesbränning. Vid detta skogsodlingsarbete har man emellertid inte alltid haft tillräckligt ingående kännedom om de speciella krav, som måste ställas på plantmaterialet ihöglä- gena. Misslyckanden har som följd härav förekommit, särskilt i de mera extrema höglägena. Även kulturer i mera måttliga höglägen har dock företett en med höjden över havet successivt tilltagande plantavgång. Olika skador har ofta drabbat plantorna på ett relativt tidigt stadium i utvecklingen.
Kulturer, som enligt gängse uppfattning borde ha passerat det mest ömtåliga stadiet, har emellertid senare drabbats av skador. När toppar och grensystem nått ovan eftervin- terns snötäcke har i mera exponerade lägen plantornas kondition nedsatts genom vin— dens uttorkande effekt varefter svamp- och insektsangrepp drabbat föryngringarna. Dyli- ka skador, som alltså kunnat inträffa relativt långt fram i plantutvecklingen, har visat sig utgöra ett allvarligt hot mot en framgångsrik lösning av återväxtfrågan i svåra höglägen.
Det samlade resultatet av dessa olika bakslag har givit upphov till en viss tveksam- het inom skogsbruket beträffande de biolo- giska förutsättningarna att skapa ny skog på höglägena i Norrland. Emellertid har forsk- ningen undan för undan nått ökad känne- dom om olika klimatfaktorers och plant- egenskapers betydelse. Stor uppmärksamhet har ägnats frågan om skogsodlingsmaterialets härkomst, den s. k. proveniensfrågan. Nu- mera har skogsforskare och praktiker för— hoppningar om att kunna åstadkomma till— fredsställande återväxter genom att välja en plantproveniens, som passar för den aktuella lokalen (ang. proveniensfrågor jfr kap. 3, av- snitt 3.2.3 samt kap. 8, avsnitt 8.1).
Skogsmark med extremt ogynnsamma föryngringsmöjligheter torde i stort sett vara belägen ovan den s.k. skogsodlingsgränsen. Frö- och plantbehovet för dessa områden har utredningen uppskattat i kapitel 4 avsnitten 4.4 och 4.5. I samma avsnitt har särskilda beräkningar gjorts beträffande behovet av frö och plantor även för områden ovan gränsen för svårföryngrad skog. Givetvis förekommer såväl bättre områden ovan dessa gränser som sämre nedan men dessa kan i nämnda schematiska beräkningar antas ut- jämna varandra.
För här nämnda bl. a. ur återväxtsyn- punkt problematiska områden är det särskilt nödvändigt och samtidigt speciellt svårt att åstadkomma tillräckliga kvantiteter frö och plantor av riktig proveniens och god kvalitet. Produktionen av frö i fröplantager blir härvid av avgörande betydelse särskilt för att åstadkomma tillräckliga mängder lämpligt tallfrö. Fröproduktion i plantager medför även att kottplockningen underlättas samt öppnar större möjligheter till förbättrad kott- och fröhantering jämte deklaration av frövaran. Dessa fördelar har givetvis särskilt stor betydelse i svårföryngrade, avlägsna skogsområden.
5.2.l.l Tall
Utredningen har från institutet för skogsför- bättring inhämtat uppgifter om vilken fram- tida fröproduktion som kan förväntas i landets fröplantager av tall respektive gran. Institutet har lagt fram den prognos för tallfröproduktion som framgår av tabell 5.1. Fröproduktionens fördelning på norra och södra Sverige enligt utredningens indelning återges även i tabellen. Institutet har samti- digt framhållit svårigheterna att, bl.a. med hänsyn till de små produktionserfarenheter som finns, uppskatta framtida plantagefrö- produktion.
I prognosen har använts nuvarande tall- plantageareal ökad med planlagd areal där ymparna redan är tillverkade. Enligt institu- tet kommer, såvitt kan överblickas, några
större arealförändringar inte att ske under de närmaste åren. Det har förutsatts att tall- plantagerna börjar ge fröskördar vid en medelålder av 8 år i södra Sverige, 10 år i mellersta Sverige och 10 år 11 år i norra Sverige samt att tallplantagerna vid en ålder av 40—50 år uppnår en fröproduktion av 10 kg per ha. Beträffande indelningen i planta- gezoner hänvisas till kapitel 2 avsnitt 2.2.2. I tabell 5.1 redovisas även den år 1969/70 verkligen erhållna tallfrökvantiteten. Vidare kan nämnas att år 1968/69 erhölls 184 kg tallfrö samt att produktionen år 1970/71 uppgick till 927 kg tallfrö.
Den hittillsvarande produktionen av tall- frö i plantagerna har, som framgår av redovisat material, överstigit vad i förväg räknats med. Dessa höga produktionssiffror beror enligt institutet på speciellt gynnsam- ma somrar varför det beträffande kommande produktion ändock bör räknas med de i tabellen angivna uppgifterna.
Enligt institutet skall det tallfrö som produceras för en viss zon gå att använda inom hela zonen. Det påpekas även att frökvantiteterna kan i viss mån användas i intilliggande zoner (jfr kapitel 2 avsnitt 2.2.2).
Enligt institutet kan plantutbytet ur 1 kg plantagefrö av tall, genom den goda fysiolo- giska kvaliteten, beräknas till omkring 100000 användbara plantor. I SBU 111 respektive kapitel 4 i förevarande betänkan- de har utredningen vid uppskattning av tallfröbehovet räknat med ett utbyte i plantskola av 50000 plantor per kg frö. Användningen av plantagefrö för plantpro- duktion skulle sålunda kräva hälften av de frökvantiteter som utredningen uppskattat behövliga för detta ändamål. I följande del av detta avsnitt samt i avsnitt 5.2.3.1 har utredningen utgått från detta förhållande.
En jämförelse mellan av utredningen uppskattat tallfröbehov (jfr kapitel 4 tab. 4.16) och tallfröproduktion från plantager visar att det enligt den slutliga grundupp- skattningen beräknade totala behovet av tallfrö inom norra Sverige synes bli täckt med plantagefrö under perioden
Tabell 5.1 Beräknad fröproduktion i tallfröplantager samt erhållen produktion under årsskiftet 1969/70.3 Måttenhet: kg.
Plantagezon Utvunnet frö åeräknad produktion ar 1970 1970 1975 1980 1990
1 0,0 0 30 70 190 11 4,7 20 40 60 80 111 0,0 0 35 80 230 W 12,1 35 185 310 570 V 6,5 0 30 70 120 VI 7,5 0 35 100 260 Vll 107,8 30 120 250 600 Vlll 20,1 25 75 120 190 lX 59,1 20 90 190 410 X 49,1 40 120 190 280 Xl 65,2 25 70 130 340 XII 66,5 0 30 200 35 0 XIII 28,4 40 95 130 190 XIV 10,0 10 80 140 210 XV 46,7 35 70 110 170 XVI 24,0 5 35 50 70 Område Norra Sverige 243,8 162 724 1 364 2 766 Södra Sverige 263,9 123 416 836 1 494
Summa 507,7 285 1 140 2 200 4 260 Anm: Av produktionen inom zon IX har 60 % förts till norra och 40 % till södra Sverige. a Produktionen 1969/70 redovisas som utvunnet frö år 1970.
1980—1990. Behovet inom södra Sverige synes bli täckt med plantagefrö omkring år 1980. För den slutliga maximiuppskatt- ningen gäller att full behovstäckning med plantagefrö av tall synes bli uppnådd i såväl norra som södra Sverige omkring år 1990.
Av speciellt intresse är produktionen av sådant plantagefrö som kan användas inom de i det tidigare berörda svårföryngrade områdena i norra Sverige. Dessa områden faller inom tallens plantagezoner I, [II, IV och VI (jfr kartan fig. 2.2 i detta betänkande samt karta 2.1 i SBU 111). Enligt tabell 5.1 uppskattas plantagefröproduktionen för nämnda fyra zoner sammanlagt för år 1970 till 35 kg, år 1975 till 285 kg, år 1980 till 560 kg och år 1990 till 1250 kg. Den verkliga produktionen år 1970 blev 19,6 kg. Översiktligt sett skulle de i kapitel 4, tabell 4.15 redovisade fröbehoven för de olika svårföryngrade områdena enligt såväl slutlig grund- som maxirniuppskattning komma att bli tillgodosedda med plantagefrö under perioden 1970—1975 och detta räknat redan
vid ett utbyte av endast 50 000 plantor per kg frö.
För området ovan gränsen för svårföryng- rad skog kan full eller mera än full behovs- täckning med plantagefrö enligt den slutliga grunduppskattningen beräknas bli ernådd för Norrbottens län omkring år 1975, för Väs- terbottens län senast år 1975 samt för Jämtlands och Kopparbergs län något tidiga- re än år 1975. För de svårföryngrade delar av Västerbottens och Jämtlands län som är belägna inom gränserna för plantagezon IV bör full behovstäckning med plantagefrö ha uppnåtts år 1970.
För området ovan gränsen för svårföryng- rad skog men nedan den s.k. skogsodlings- gränsen kan behovet beräknas bli täckt med plantagefrö något tidigare än är 1975.
Beräkningarna angående behovstäckning gäller under förutsättning att de producerade frömängderna fördelas efter föreliggande behov.
Enligt institutet för skogsförbättring är det nästan omöjligt att nu uppskatta hur mycket frö granplantagerna kommer att producera. Det uppges att granymparna med nuvarande skötsel börjar producera frö i praktisk skala vid senare ålder än tallymparna. Institutet anger att om det förutsätts att fröproduktio- nen i granplantagerna börjar först i 25-årsål- dern innebär detta att praktiskt taget inget plantagefrö erhålls förrän i slutet av 1980- talet. Vidare anges att om granfröavkast- ningen förutsätts följa ungefär samma kurva som tillämpats vid beräkningen av tallfröpro- duktionen i plantagerna så ger nuvarande areal för granplantagerna inte mer än 300—400 kg frö år 1990.
5.2.2 Import av tall och gran
Den hittillsvarande importen beträffande frö och plantor av tall och gran har behandlatsi kapitel 2, avsnitten 2.3 och 2.5. Som framgår av tabellerna 2.4, 2.5 och 4.16 hari årsgenomsnitt under perioden 1963—1968 importerats ca 1 % tallfrö och 28 % granfrö av det årliga fröbehovet enligt utredningens slutliga grunduppskattning. Huvuddelen har införts genom privata fröimportfirmor. Även om denna import kunnat ske först efter att importlicens beviljats av skogsstyrelsen (jfr kapitel 7) har det hittills icke kunnat ske en tillfredsställande kontroll beträffande an- vändningen av importerade kvantiteter. Forskningen angående kvalitetsbestämningen och den lämpliga lokala placeringen av importerat material i ett annat klimat och i andra näringsförhållanden bör ges sådana resurser att prövning av materialet kan innan detsamma används i större omfattning inom praktiskt skogsbruk ske så att säkra råd för användningen och för kontrollen av materia- let kan utarbetas. Att en viss import kommer att ske även under 1970-talet är naturligt. Utredningen har emellertid den uppfattning- en att försiktighet bör iakttagas ifråga om importen. Detta gäller import av såväl i
Sverige nu vanliga trädslag som trädslag vilka kan komma att introduceras. Importen blir också mindre nödvändig för att fylla fröbe- hoven, om fröanskaffningen genom planta- ger och väl ordnad insamling av beståndsfrö planeras och genomförs på ett samlat och rationellt sätt..
Vad nu sagts om fröimporten gäller även importen av icke legoodlade plantor. Visser— ligen bör här genom de lägre arbetskrafts- kostnaderna utomlands vissa ekonomiska vinster på en plantirnport fortfarande kunna påräknas. Genom en rationalisering av den svenska plantskoledriften och de höjda ar- betskraftskostnadema även utomlands torde en utjämning komma till stånd. Denna utjämning kommer väl att göra även legood- lingen utomlands av plantor ur svenskt frömaterial mindre attraktiv. Det bör dock uppmärksammas att härvidlag föreligger icke de farhågor beträffande fröets genetiska lämplighet för svenska växtorter som måste finnas vid frö- och plantimport.
Utredningen har sålunda icke funnit an- ledning att för perioden intill omkring år 1980 räkna med import av tallfrö och tallplantor (Pinus silvestris) av sådan omfatt— ning att den har någon praktisk betydelse för produktionen av föryngringsmaterial. Där- emot har det räknats med import av granfrö och granplantor (Picea abies) så att den kan ha praktisk betydelse inom södra Sverige.
5.2.2.l Frö
Utredningen anser att det beträffande södra Sverige bör vara lämpligt att för perioden fram till omkring år 1980 kalkylera med att ca 10% av det i kapitel 4 (jfr tab. 4.16) uppskattade granfröbehovet tillgodoses ge- nom import. Den årliga importen av granfrö skulle sålunda utgöra ca 0,8 ton enligt den slutliga grunduppskattningens nivå och ca 0,9 ton enligt den slutliga maximiuppskatt- ningen. Detta innebär en avsevärd minskning i jämförelse med senare års importkvantite- ter.
Utredningen kalkylerar med att beträffande södra Sverige för perioden fram till omkring år 1980 ca 10 % av det i kapitel 4 (jfr tab. 4.16) uppskattade behovet av granplantor kommer att tillgodoses genom import. Den årliga importen av granplantor skulle sålunda utgöra ca 30 milj. enligt den slutliga grund- uppskattningen och ca 35 milj. enligt den slutliga maximiuppskattningen. För norra Sverige har utredningen ansett sig icke böra kalkylera med någon import av granplantor.
5.2.3. Svenskt beståndsfrö
I här förevarande avsnitt redovisas för perioden fram till omkring år 1980 den anskaffning av beståndsfrö, som erfordras för att täcka det fröbehov som återstår sedan hänsyn tagits till den beräknade produktio- nen i plantager samt den beräknade im- porten av frö. Storleken av befintliga fröla- ger har visat sig svår att enkelt fastställa. Det får dock antagas att frölager av minst nuvarande storleksordning bör finnas för att säkra behövlig utjämning mellan olika år.
Tillgången till för skogsodling lämpligt svenskt beståndsfrö har i skilda sammanhang bedömts som god. I stora delar av Norrlands inre har dock rätt brist på användbart tallfrö. Genom plantageproduktionen synes dock denna brist, som visats i avsnitt 5.2.1.1, komma att försvinna inom de närmaste åren. Tallfröproduktionen i dessa områden är dock mycket ojämn från år till annat varför som en säkerhetsåtgärd kottinsamling under en övergångstid fortfarande kan böra ske under goda fröår.
Beträffande beståndsfröet av gran har det konstaterats att ju bättre grankottillgången är desto högre är grobarheten hos fröet. Kottinsamlingen bör därför drivas speciellt intensivt under goda fröår. Dylika koncen- trerade insamlingar ger även lägre kostnader.
Eftersom frölagringskapaciteten ligger på totalt ca 200 ton och klängningskapaciteten på ca 150 000 111 kott per säsong bör
koncentrerade insatser inte möta några svå- righeter ur total kapacitetssynpunkt. Där- emot torde även här ett rationellt utnyttjan- de av befintlig kapacitet fordra ordnade samarbetsformer. Om således tillgången på kott samt lagrings- och klängningskapacitet ej utgör några problem måste det emellertid betonas att fröet skall produceras med riktig kvantitetsfördelning på de olika provenienser som behövs samt med en målmedveten strävan att erhålla så goda kvaliteter som möjligt. För att dessa krav skall bli tillgodo- sedda krävs i fröproduktionsarbetet en bätt- re samordning mellan skogsägarna över stora områden och en än fastare dirigering till ur frötäktssynpunkt lämpligaste områden och bestånd än vad som tidigare varit fallet. Dessa organisationsfrågor behandlas i kapitel 9.
5.2.3.l Tall
Produktionen av svenskt beståndsfrö av tall avsett för norra Sverige bör enligt utred- ningens slutliga grunduppskattning uppgå till ca 3,9 ton år 1970 (härvid har för år 1970 bortsetts från produktion i fröplantager), ca 2,5 ton år 1975 och ca 1,2 ton år 1980. Med utgångspunkt från utredningens slutliga maxirniuppskattning blir produktionssiffror- na genomgående ca 1 ton högre.
Produktionen av svenskt beståndsfrö av tall avsett för södra Sverige enligt utredning- ens slutliga grunduppskattning bör uppgå till ca 1,8 ton år 1970 (härvid har för år 1970 bortsetts från produktion i fröplantager), ca 1,0 ton år 1975 och ca 0,1 ton år 1980. Med utgångspunkt från utredningens slutliga maxirniuppskattning blir produktionssiffror- na genomgående ca 0,3 ton högre.
Den för riket totala produktionen beträf- fande beståndsfrö av tall skulle enligt den slutliga grunduppskattningen sålunda behöva uppgå till ca 5,7 ton år 1970, ca 3,5 ton år 1975 och ca 1,3 ton år 1980. Med utgångs- punkt från den slutliga maximiuppskatt- ningen blir produktionssiffrorna genomgåen- de ca 1,3 ton högre. År 1990 torde
plantagefröet komma att täcka de av utred- ningen uppskattade tallfröbehoven hela riket.
Alltså kommer viss tallkottplockning i skogsbestånd att behöva ske nästan ända fram till år 1990. Hur denna kottplockning vid olika tidSSkeden fram till år 1990 skall fördelas geografiskt blir beroende av planta- gefröproduktionens sammansättning och storlek. Här erfordras en kontinuerlig beräk- ning av utfallet av plantageproduktionen i fråga om storlek och fördelning på skilda provenienser. Dessa beräkningar måste bilda underlaget för insamlingsarbetet av resteran- de frömängder. Samspelet mellan beräkning- arna av plantagefröet och insamlingsåtgärder- na för beståndsfröet erfordrar ett fast organi- serat samarbete över hela fältet.
inom
5.2.3.2 Gran
Granfröbehovet inom norra Sverige har av utredningen beräknats skola täckas genom produktion av svenskt beståndsfrö. Nämnda produktion bör enligt utredningens slutliga grunduppskattning (jfr tab. 4.16) årligen i genomsnitt uppgå till ca 2 ton och enligt den slutliga maximiuppskattningen till ca 2,5 ton.
Granfröbehovet inom södra Sverige upp- skattas till 80 % bli täckt genom produktion av svenskt beståndsfrö (jfr avsnitt 5.2.2.1). Nämnda fröproduktion bör enligt utredning- ens slutliga grunduppskattning årligen i ge- nomsnitt uppgå till ca 6,4 ton och enligt den slutliga maximiuppskattningen till ca 7,6 ton. Härvid har även medräknats en minsk— ning av fröbehovet p. g. a. import av gran- plantor (jfr avsnitt 5.2.2.2).
Den för riket totala årliga produktionen av svenskt beståndsfrö av gran skulle sålunda uppgå till ca 8,4 ton enligt den slutliga grunduppskattningen och ca 10,2 ton enligt den slutliga maximiuppskattningen.
Den framtida plantproduktionen måste strikt inriktas mot att framställa plantor som ur fysiologisk och genetisk synpunkt förbätt- ras alltmer samtidigt som plantpriset måste hållas nere och eventuellt sänkas. Produktio- nen skall så exakt som möjligt anpassas till behovet så att riktiga plantkvantiteter fram- ställs med avseende på trädslag och prove- nienser. Bl. a. för att förbättra plantproduk- tionens ekonomi måste såväl överproduktion som underskott i möjligaste mån undvikas. Verksamheten skall kontinuerligt anpassas till sådana nya rön som innebär förbätt- ringar. En lönsam, fortsatt rationalisering med anpassning till modern teknik m. m. bör eftersträvas. Emedan manuell arbetskraft är dyr och tillgången till för plantskoloma lämpad arbetskraft på många orter är knapp är det nödvändigt att utveckla lönsamma och lämpliga mekaniseringsmöjligheter.
För att samla resurserna för en dylik utveckling och för att plantproduktionen skall rätt kunna avpassas efter behovet ifråga om provenienser, plantålder, planttyp etc. är det, i likhet med vad som framhållits i samband med fröproduktionen, erforderligt med en vidgad, effektiv samverkan mellan skilda skogsägarkategorier och plantprodu- center.
Den framtida sammansättningen av plan- torna med avseende på plantåldrar, omskolat och ej omskolat material, rotbeskurna och ej rotbeskurna barrotsplantor, plantor med substratklump osv. är svår att ange. Betydan- de ändringar härutinnan torde dock vara att förvänta under den närmaste lO-årsperioden. I den följande produktionsbedömningen har utredningen sålunda utgått från under senare är aktuella inriktningar och diskussioner.
Plantor av svensk tall beräknas bli erhåll— na ur inhemskt plantagefrö och beståndsfrö. Huvuddelen av granplantorna beräknas bli producerade med utgångspunkt från svenskt beståndsfrö medan en mindre del, avsedd för södra Sverige, beräknas bli uppdragen ur importerat frö eller importeras. Viss import av nya utländska trädslag är och kommer att
bli aktuell men beräknas dock ej bli av sådan storleksordning att den påverkar helhetsbil- den.
Under periodens senare del kan växthus- produktionen förväntas bli allt mer betydel- sefull. Till de avgörande orsakerna i denna utveckling räknar utredningen de tidigare nämnda möjligheterna att i växthus åstad- komma utsättningsfärdiga, rotade tallplantor (jfr kap. 3, avsnitt 3.3.2). De arbetskrafts- mässiga, biologiska, administrativa och eko- nomiska vinsterna i ett plantskolesystem byggt på rotade, lätthanterliga och på kort tid uppdragna plantor torde vara sådana att systemet snabbt kommer att i betydande omfattning ersätta de konventionella fri- landsplantskolorna. Klimatet, tillgången till frö av lämplig proveniens samt frövarans beskaffenhet i övrigt utgör särskilt i norra Sverige begränsande faktorer med avseende på plantornas tillväxt och plantutbytet per kg frö vid frilandsproduktion. I dessa delar av landet är därför växthusproduktion sär- skilt angelägen. En stor del av plantorna torde i vart fall under lO-årsperiodens första del bli uppdragen i befintliga frilandsplant- skolor.
Utredningens uppskattningar leder i stort sett till behov av en fördubbling av den inhemska plantproduktionen. Om hela pro- duktionen skulle antas förlagd till konventio- nella frilandsplantskolor och plantproduk— tionen per hektar plantskolemark antas vara densamma som under senare år, dvs. ca 200 000 plantor per år och hektar plantsko- lemark, skulle detta innebära att plantskole- arealen behövde höjas från f. n. ca 1 500 ha till ca 2 800 ha enligt den slutliga grundupp- skattningen och till ca 3 400 ha enligt den slutliga maximiuppskattningen.
Antas en produktion av 280 000 plantor per år och hektar plantskola (jfr kap. 2, avsnitt 2.6) skulle för produktion av 560 milj. tall- och granplantor enligt den slutliga grunduppskattningen (import av ca 30 milj. granplantor är fråndragen) behövas ca 2 000 ha plantskolemark och för produktion av 675 milj. plantor enligt den slutliga maximi- uppskattningen (exklusive import om ca 35
milj. plantor) ca 2 400 ha plantskolemark. Med hjälp av metodförbättringar m. m. torde det bli möjligt att i frilandsplantskolorna uppnå nyssnämnda produktion om 280 000 barrotsplantor per hektar.
Enligt vad som sagts i kap. 3 kan påräknas en produktion av ca 7,5 milj. tallplantor per år och hektar i växthus. De metoder som förutsätts bli använda leder till produktion på ca 3 månader av rotade, utsättnings- färdiga tallplantor. F.n. behöver granplan- toma växa ca 1,5 vegetationsperiod iväxthus för att bli tillräckligt kraftiga för utplante— ring i skogsmark. Genomsnittligt för tall och gran bör det f.n. sålunda kunna kalkyleras med en produktion av ca 5 milj. utsättnings- dugliga plantor per år och hektar i växthus.
De här nämnda planttypema torde ej vara lämpade på alla marktyper. Sålunda torde äldre och kraftigare plantor behöva användas på t. ex. starkt vegetationsbesvärade marker, vissa fuktiga marker och nedlagd jordbruks- mark.
När utredningen rör sig med plastväxthus så behöver detta inte innebära att den tekniska utvecklingen ej kan i vissa fall erbjuda att skyddandet genom plast i stället ersätts genom att det reglerade klimatet åstadkommes på annat sätt. Avvägningen mellan olika utvecklingslinjer torde komma att bestämmas av arbetskrafts- och kostnads- utvecklingen.
Genom att viss del av produktionen i frilandsplantskolorna kan antas omfatta framställning av tvåårig ej omskolad tall torde produktionen i dessa skolor kunna uppgå till genomsnittligt 300 000 utsätt- ningsfärdiga plantor per år och hektar.
I de följande kalkylerna som avser be- dömda förhållanden i den senare delen av lO-årsperioden fram till år 1980 har utred- ningen antagit att plantbehovet i norra Sverige täcks" till 75 % med växthusplantor och till 25 % med frilandsplantor. För södra Sverige har bedömts 50 % växthus- och 50 % frilandsplantor. För södra Sveriges del hari kalkylen ej inräknats de kvantiteter gran- plantor som uppskattats bli importerade, nämligen 30 milj. enligt grund- och 35 milj.
Norra Sverige Södra Sverige
totalt växthus— frilands- totalt växthus- frilands- behov plantor plan tor behova plan tor plan tor 75 % 25 % 5 0 % 5 0 % miljoner plantor Grundupp- skattning 220 165 55 340 170 170 Maxirniupp- skattning 270 202 68 410 205 205 & Importen är frånräknad Norra Sverige Södra Sverige växthusareal frilandsareal växthusareal frilandsareal hektar Grundupp- skattning 30 180 35 570 Maxirniupp- skattning 40 230 40 680
enligt maximiuppskattningen. Produktionens fördelning framgår av uppställningen ovan.
De för denna plantproduktion nödvändi- ga arealerna i växthus och på friland framgår av ovanstående uppställning om som tidigare nämnts räknas med en produktion av i växthus 5 milj. plantor per år och hektar och på friland ca 0,3 milj. plantor per år och hektar.
Enligt uppgifter angående frilandsplant— skolor år 1970 fanns inom norra Sverige ca 420 ha och inom södra Sverige Ca 1 100 ha. Här antagen förutsättning skulle med avseen— de på i vart fall grunduppskattningen innebä- ra ett bortfall av hälften av nuvarande areal frilandsplantskolor.
5.3. Vissa kostnadsuppskattningar
De årliga kostnaderna för skogsodlings- material kan i genomsnitt för perioden 1962—1968 på av skogsstyrelsen angivna riktpriser uppskattas till omkring 31 milj. kr, varav för frö avsett för fältsådd ca 2,6 milj.
kr och för plantor ca 28,4 milj. kr. Dessa kostnader avser priserna 1967. Skogsstyrel- sens riktpriser år 1971 kan bedömas ligga ca 50 % högre för frö och ca 30 % högre för plantor. Det bör i detta sammanhang upp- märksammas att det allmänna konsument- prisindexet från januari 1967 till januari 1971 endast ökat med 21,3 % men att arbetskostnadsindex under samma tid ökat med 48 %.
Med utgångspunkt från de frö- och plantbehov som framkommer enligt utred- ningens slutliga grunduppskattning (jfr kap. 4, tab. 4.16) skulle, räknat i 1971 års riktpriser för beståndsfrö och barrotsplantor erhållna därur, den årliga kostnaden för skogsodlingsmaterial bli omkring 60 milj. kr, varav för frö avsett för fältsådd ca 0,6 milj. kr, för plantor avsedda för återväxt på kal skogsmark ca 38 milj. kr samt för plantor avsedda för plantering på nedlagd jordbruks- mark ca 24 milj. kr. Vid beräkningen har bl. a. antagits att priset på importerat mate- rial är detsamma som på inhemskt. Att åkerplanteringen blir så förhållandevis kost-
sam beror på att omskolade plantor och relativt täta förband ansetts motiverade.
Beträffande det framtida fröpriset kan det i och för sig tänkas att en höjning, utöver normala kostnadsstegringar, av detta skulle kunna förorsakas genom att kottplockningen i större utsträckning än för närvarande dirigeras till de mest lämpade frötäktsbe- stånden samt genom en övergång mot plock- ning på stående träd. Sådana prishöjningar bör emellertid kunna motverkas genom effektiv planering och annan rationalisering av verksamheten.
Priset på plantagefrö kommer att ligga högre än priset på beståndsfrö. Emellertid bör ett högre plantutbyte och ett kvalitativt bättre material erhållas ur plantagefröet. I förevarande sammanhang är det för närva- rande endast tallfrö som har praktiskt intresse. Enligt uppgift från institutet för skogsförbättring kan den genomsnittliga merkostnaden för plantagefrö av tall i jämförelse med beståndsfrö beräknas bli 500 å 600 kr per kg. Priset på beståndsfrö av tall kan för år 1970/71 genomsnittligt för landet uppskattas ha utgjort ca 250 kr/kg. Emedan priset varierar för olika landsdelar har hän- syn tagits till den sannolika förbrukningen inom skilda delar av landet.
Om vid sådd i plantskola plantagefröet beräknas ge ett utbyte av ca 100 000 plantor per kg frö blir merkostnaden 5 ä 6 kr per 1 000 plantor. Priset på treåriga tallplantor uppgick år 1970 genomsnittligt för landet till ca 100 kr per 1 000 plantor. Merkostna- den för plantagefröet skulle sålunda innebära en höjning med 5 år 6 % på plantpriset.
Om en skogsodling med exempelvis 3 000 plantor per hektar antas bli utförd med tallplantor ur plantagefrö skulle merkostna- den uppgå till ca 18 kr/ha, vilket måste ses mot bakgrunden av att hela kostnaden för återväxtåtgärdema ligger i storleksordningen 400—1 000 kr per hektar och att möjlighe- terna att få rimlig avkastning på en dylik insats till stor del måste bero på att ett gott plantmaterial används.
I avsnitt 5.2.4 har gjorts uppskattningar beträffande framtida plantproduktion i växt-
hus och på friland. Som svar på den i kapitel 3 avsnitt 3.3.2 omnämnda förfrågan angåen- de plantproduktion i växthus lämnades även uppgifter om investeringskostnader vid nyan- läggning av växthus. Uttryckt per hektar växthusareal varierar, enligt större delen av svaren, anläggningskostnaden från ca 100 000 kr till ca 300 000 kr. Kostnadsskill- naderna torde främst betingas av olikheter beträffande växthusens typ och utrustning. Av uppgifter som senare inhämtats synes anläggningskostnaden genomsnittligt för de vanligare typerna av plastväxthus f. n. uppgå till ca 200 000 kr/ha inklusive bevattningsan- läggning.
Kostnaderna per år och hektar för pro- duktion helt i växthus av rotade, utsättnings- färdiga plantor kan beräknas med utgångs- punkt från vad praktiken anger om antal producerade plantor per hektar och om självkostnaden per planta. På grundval av i olika källor angivna produktionskostnader per ettårig oomskolad planta med substrat— klump och med hänsyn tagen till uppgiven plantproduktion per hektar har sålunda erhållits årliga produktionskostnader varie- rande från ca 250 000 kr till 400 000 kr per hektar växthusareal. Genomsnittligt torde f. n. kunna räknas med en årlig produktions- kostnad om minst 300 000 kr per hektar i växthus vid en produktion av ca 5 milj. plantor per år och hektar, vilket motsvarar en självkostnad av 6 öre per planta.
Enligt det tidigare skulle med avseende på grunduppskattningen utredningens bedöm- ning av plantproduktion i växthus och på friland innebära ett bortfall av hälften av nuvarande areal frilandsplantskolor. 750 ha dylika skolor skulle sålunda kvarstå. Det får antas att härvid i huvudsak bibehålls de bästa av dessa plantskolor.
Kostnaden för nyanläggande av en plant- skola av en tillfredsställande storleksordning — ca 50 ha — torde under senare år ha uppgått till 25 000 år 30 000 kr per hektar, dvs. totalt för en dylik skola 1,25 å 1,50 milj. kr. Detaljerade kostnadsberäkningar för växthusanläggningar och frilandsplantskolor framgår av bilaga 9.1.
6. Statlig medverkan i växtförädlingsarbetet
6.1. Inledning
Skogsbruksutredningen har bl. a. att övervä— ga frågan om statens medverkan i det skogliga växtförädlingsarbetet. I förevarande kapitel beskrivs statens hittillsvarande med- verkan i detta arbete samt för vissa jämförel- ser statens medverkan i våxtförädlingsverk— samheten inom jordbruks- och trädgårds- näringen.
Enligt Skogsordlista (TNC 43, 1969) definieras växtförädling som ”framställning av individer med förändrad arvsmassa, och därmed från mänsklig synpunkt förbättrade egenskaper, t. ex. ökad tillväxt, ökad resis- tens mot sjukdomar”. Skogsträdsförädling definieras som ”växtförädling med speciell inriktning på skogsträd; (de viktigaste meto- derna vid dylik förädling är urval, korsning, avkommebedömning, prövning av nya pro- venienser eller arter, framställning av mutan— ter)".
Nämnda definition har legat till grund för följande beskrivning av statens medverkan i det skogliga växtförädlingsarbetet. Beskriv- ningen avser att under de olika rubriker för statliga organ eller andra organisationer som i större eller mindre grad arbetar med eller stöder växtförädlingen ge uppgifter på hur och till vilka kostnader staten medverkar i den.
6.2. Skogsbruket 6.2.1 Skogshögskolan
Av staten till övervägande del finansierad forskning rörande skoglig växtförädling drivs huvudsakligen vid skogshögskolans institu- tion för skogsgenetik, som tillkom år 1948. Institutionens arbete, som är av både teore- tisk och praktisk natur, omfattar huvudsak- ligen allmän genetisk forskning, proveniens- och populationsundersökningar, klonförsök och avkommebedömning, fröforskning, skogsfröplantageforskning samt fytotron- arbeten.
Från de anslag som av Kungl. Maj:t ställts till skogshögskolans förfogande under de fem budgetåren 1964/65—1968/69 har insti— tutionen för skogsgenetik erhållit ca 4,2 milj. kr för avlöningar, ca 960 000 kr för materiel, ca 275 000 kr för inköp av apparater, ca 255 000 kr för hantlangning och ca 255 000 kr för resor eller totalt för de fem bud- getåren ca 5 950 000 kr dvs. i genomsnitt 1 190 000 kr per år. '
Mer eller mindre isamverkan med institu— tionen för skogsgenetik arbetar även andra institutioner vid skogshögskolan med växt- förädlingsfrågor i vid bemärkelse. Institutio- nen för skogsbotanik bedriver sålunda resis— tensbiologisk forskning i vad avser svamp- sjukdomar. Forskning angående skogsträds— plantornas frosthärdighet bedrivs vid institu-
tionen för växtekologi och marklära. Vid institutionen för skogsproduktion utförs un- dersökningar av vissa vedegenskapers sam— band med träd av olika härstamning samt revideras gamla proveniensförsök. Vid insti- tutionen för skogsföryngring bedrivs forsk- ning rörande produktions— och Odlingsteknik avseende skogsfrö och skogsplantor. Att ur dessa institutioners totala anslag särskilja kostnaderna för angivna forskningsinsatser är förenat med stora svårigheter. Det har ej heller bedömts erforderligt.
6.2.2. Institutet för skogsförbättring
Av stadgar för Föreningen Skogsträdsföräd- ling framgår bl. a. att föreningens ändamål är att stödja den vetenskapliga och praktiska skogsträdsförädlingen och beståndsförnyel— sen i skogarna ävensom skogsbrukets verk- samhet för ökad avkastning genom förbätt- ring av skogsmarken. Verksamheten syftar till att befordra tillämpad forskning och försöksverksamhet inom nämnda områden samt omsättning av forskningens resultat i det praktiska skogsbruket. Föreningen skall upprätthålla samarbete med övriga institutio- ner och nämnder, som är verksamma på området. Uppgifterna skall föreningen lösa väsentligen genom en av föreningen bildad stiftelse. Föreningen skall därjämte utgöra ett forum för överläggningar i frågor som tillhör dess verksamhet. Jfr kapitel 2, avsnitt 2.2.2.
Föreningen Skogsträdsförädling grundade den 17 januari 1967 Stiftelsen Skogsförbätt- ring. Av stiftelsens stadgar framgår bl. a. att stiftelsen har till ändamål att i samarbete med stiftaren och övriga bidragsgivare stödja svensk skogsproduktion genom att befordra forskning och praktisk försöksverksamhet rörande skogSträdsförädling och skogs- gödsling jämte praktisk verksamhet av ser- vicekaraktär inorn närliggande områden av skogsproduktionen. Stiftelsen skall vidare verka för att den skogliga forskningens rön inom dessa områden nyttiggöres i det prak- tiska skogsbruket. Stiftelsen äger sluta avtal
med Kungl. Maj:t rörande inrättande och drift av ett forskningsinstitut, benämnt insti- tutet för skogsförbättring. Stiftelsen skall härvid utöva de rättigheter samt svara för fullgörandet av de åligganden, som ankom- mer på stiftelsen enligt sådant avtal samt enligt av Kungl. Maj:t fastställda stadgar för institutet. Kostnaderna för verksamheten skall täckas genom stiftelsens egna inkomster samt bidrag från — förutom stiftaren — de medlemmar i Föreningen Skogsträdsföräd- ling, som innehar produktiv skogsmark eller representerar sådana markägare enligt de närmare grunder som stiftelsens styrelse fastställer eller som på annat sätt överens- kommes, ävensom från andra företag, kom— muner, organisationer eller enskilda perso- ner, som önskar främja verksamheten.
Mellan staten och Stiftelsen Skogsförbätt- ring har den 7 februari 1967 ingåtts avtal om att inrätta och driva ett forsknings- och serviceinstitut benämnt institutet för skogs- förbättring (prop. 1967251, JoU 12, rskr. 164). Enligt avtalet, som trätt i kraft den 1 juli 1967 och i första hand gäller t. o. m. den 30 juni 1972, bidrar staten till kostnaderna med 740 000 kr för budgetår och stiftelsen med minst 1 110000 kr för budgetår. De årliga kostnaderna för institutet beräknades till 2 270000 kr. Mellanskillnaden mellan totala kostnader och bidrag beräknades bli täckt av institutets egna intäkter. Staten åtog sig även att utöver nyssnämnda bidrag utge ett engångsanslag å 140 000 kr för utrust- ning av institutets lokaler och laboratorier under förutsättning av att stiftelsen för samma ändamål bidrog med minst 280 000 kr.
Den 18 november 1969 ändrades avtalet mellan staten och Stiftelsen Skogsförbättring såtillvida att staten och stiftelsen för perio- den l.7.1969—30.6.l972 förband sig att årligen bidraga med 836000 kr respektive minst 1 254 000 kr av de beräknade drift- kostnaderna på 2 564 000 kr.
Förslag föreligger till nytt avtal mellan staten och stiftelsen för perioden 1.7.1972—30.6.l975. Enligt förslaget skall verksamheten drivas enligt riktlinjer som
anges i ett mellan staten och stiftelsen överenskommet ramprogram. För treårspe- rioden föreslås att staten bidrar till verksam- heten med 3 456 000 kr och stiftelsen med 6 145 000 kr.
Stiftelsen Skogsförbättring får sina medel dels från Föreningen Skogsträdsförädling ur avkastningen från de fonder, som föreningen förvaltar, dels från ett stort antal bidragsgiva- re som är medlemmar i föreningen. Dessa bidragsgivare har förbundit sig att för fem- årsperioden 1.7.1967—1.7.1972 till stiftelsen årligen inbetala visst belopp, varvid varje ansluten skogsägare erlägger avgift per hektar produktiv skogsmark med belopp, som av- vägs efter produktionsförhållandena irikets olika delar. Bland dessa bidragsgivare ingår flertalet skogsbolag, domänverket, stifts- nämnderna och flertalet allmänningar. För Sveriges skogsägareföreningar har deras riks- förbund (SSR) förbundit sig att föreningarna skall ingå i stiftelsen med bidrag som garanterar full anslutning för medlemmarna. Härtill kommer även ett stort antal direktan— slutna skogsägare.
. Enligt stadgarna för institutet för skogs— förbättring har detta till ändamål att i samarbete med skogshögskolan, universitet och andra vetenskapliga institutioner samt det praktiska skogsbrukets organ bedriva vetenskaplig och praktisk verksamhet röran- de skogsträdsförädling samt olika trädslags, proveniensers och förädlade arters använd- ning vid skogsodling ävensom planlägga och deltaga i skogsbrukets försöksverksamhet för gödsling av skogsmark. Institutet åtar sig även vissa serviceupp- gifter. Häri ingår bl. a. att institutet träffar avtal om skötsel av skogsfröplantager. Under år 1968 träffades avtal med samtliga ägare av skogsfröplantager (med undantag av ett bolag) beträffande samråd om skötseln och i vissa fall också om utförandet av plantager- nas skötsel. Avtalen omfattade år 1968 i det närmaste 100 plantager. Institutet förfogar över tre försöksstatio- ner, nämligen Ekebo i Malmöhus län, Bruns- berg i Värmlands län samt Sävar i Västerbot- tens län (tidigare Sundmo i Västernorrlands
län). Härutöver disponeras lokaler vid skogs- högskolan och vid Umeå universitet.
Institutets verksamhet med skogsgödsling hör ej hemma i här förevarande samman- hang. Det må dock nämnas att kostnaderna härför under budgetåret 1968/69 var ca 260 000 kr medan kostnaderna för verksam- heten med skogsträdsförädling var ca 1 560 000 kr. Kostnaderna för de två verk- samheternas gemensamma administration ut- gjorde ca 250 000 kr. Om dessa senare medel spaltas med hänsyn till nyss angiven kost- nadsfördelning skulle ca 40000 kr kunna hänföras till skogsgödsling och ca 210 000 kr till skogsträdsförädling. Härtill kommer byggnadskostnader för Sävar-stationen om ca 1,2 milj. kr.
6.2.3. Skogsvårdsorganisationen
I skrivelse den 19.12.1966 till Kungl. Maj:t har skogsstyrelsen angett anläggningskostna- derna för skogsvårdsstyrelsernas skogsfrö- plantager intill den 1 juli 1966 till 3 851 000 kr. Härav uppgick kostnaderna ifärdiganlag- da plantager till 909 000 kr och i påbörjade men då ej färdigställda plantager till 2 942 000 kr. Verksamheten hade finansie- rats enligt följande.
Över skogsvårdsstyrelsernas
omkostnadsanslag 1 168 000 kr Via avlö ningsanslaget till plantförsörjningspersonal 615 000 kr Länsstiftelsemedel 730 000 kr Visa andra stiftelsemedel m. m. 258 000 kr Frö- och plantförsörj- ningsverksamheten 733 000 kr Lånemedel (omkostnaderna belastar frö- och plantförsörjnings- verksarnheten) 347 000 kr
Resterande anläggningsarbete beräknades kunna färdigställas inom en 5—årsperiod dvs. till omkring årsskiftet 1971/72.
Kostnaderna härför togs upp med I 250 000 kr och ansågs i huvudsak kunna
täckas via avlöningsanslaget till plantförsörj- ningspersonal.
För skydd och återställande av plantager efter katastrofartade skador, hittills i huvud- sak sorkangrepp, har till skogsvårdsstyrelseri Norrland "av statsmakterna beviljats speciella bidragsmedel som för åren 1967—1969 sam— manlagt utgjort ca 570000 kr (200000, 24.2.67, 233 000, 3.5.68 och 136 900, 15.8.69). Medlen har utgått från diverse- medelsfonden för prisutjämningsavgifter.
Statliga bidrag utgår ej till skötseln av skogsvårdsstyrelsernas skogsfröplantager. Dessa kostnader belastar skogsvårdsstyrelser- nas rent affärsdrivande frö- och plantförsörj- ningsverksamhet och därmed köparna av skogsfrö och skogsplantor dvs. skogsägarna. I nämnda skrivelse uppskattade skogsstyrelsen den årliga genomsnittliga skötselkostnaden till ca 1 000 kr per hektar för varje plantage intill dess fröskörd i praktisk skala kan erhållas. Den totala skötselkostnaden, när alla plantager är färdiganlagda, uppskattades för skogsvårdsstyrelsernas del till ca 450 000 kr per år.
Skogsstyrelsen har i skrivelsen hemställt att Kungl. Maj:t ville låta ompröva gällande normer för bestridande av skogsvårdsstyrel- sernas kostnader för skogsfröplantagernas skötsel under plantagernas anläggnings- och uppbyggnadsperiod, i allmänhet 20 år från ympamas utplantering.
Skrivelsen har den 24.2.1967 av Kungl. Maj :t överlämnats till skogsbruksutred- ningen. Utredningen återkommer till denna fråga.
Skogsvårdsstyrelserna bedriver frötäktsin- venteringar, numera under medverkan av institutet för skogsförbättring. Kostnaderna härför har enligt uppgift från skogsstyrelsen huvudsakligen täckts av medel från skogs- vårdsstyrelsernas frö- och plantförsörjnings- verksamhet. Skogsstyrelsen har i samverkan med skogshögskolan och institutet för skogs- förbättring även utfört vissa frötäktsinven- teringar av gran i Polen och Tjeckoslovakien. Detta arbete har bekostats med anslag från statens råd för skogs— och jordbruksforsk- ning. Liknande inventeringar förbereds i vissa andra länder. 68
6.2.4. Statens råd för skogs- och jordbruks- forskning
Den 1 juli 1967 sammanfördes jordbrukets forskningsråd med fonden för skoglig forsk- ning till statens råd för skogs- och jordbruks- forskning.
Rådet åligger att stödja och taga initiativ till främjande av forskning, som är betydelse- full för jordbruket eller skogsbruket. Medel tillförs rådet för här avsedda ändamål när- mast över statsanslagen skoglig forskning och jordbruksforskning.
Under perioden l.7.1967—30.6.l969 ut- delades'genom rådet bidrag på ca 1 350 000 kr för forskning samt ca 350000 kr för byggnader till organisationer som arbetade med skoglig växtförädling.
Under tiden l.l.l964—30.6.1967 utdela- de fonden för skoglig forskning bidrag på ca 1 250 000 kr för forskning samt ca 800 000 kr för byggnader till organisationer som arbetade med skoglig växtförädling.
Ur fonden för skoglig forskning och statsanslaget skoglig forskning har alltså sammanlagt utdelats ca 3 750 000 kr till skoglig växtförädling under en femårsperiod.
6.2.5. Norrlandsfonden
Fonden som tillförs medel i särskild ordning från statsägd verksamhet har även stött den skogliga växtförädlingen. Sålunda har skogs- högskolan från Norrlandsfonden erhållit bi- drag med 1 milj. kr för inredning och utrustning av en fytotron. Norrlandsfonden har vidare lämnat bidrag till skogliga föryng- ringsförsök i nordsvenska höjdlägen i syfte att öka kunskapen och möjligheterna att föryngra skogarna i övre Norrland. Enligt Norrlandsfondens beslut åren 1966 och 1969 har skogshögskolans institution för skogsföryngring tilldelats bidrag med sam- manlagt 2 290 000 kr till forskning rörande skogsfömyelseteknikens rationalisering. Hur stor del av bidragen som belöper på växtför- ädlingen har icke fastslagits.
6.2.6. Övrigt statligt stöd
I detta sammanhang har utredningen velat behandla lånefonden för insamling av skogs- frö samt den statliga garantin för lån till viss skoglig plantskoleverksamhet.
l K.br. den 25 februari 1949 förordnas att lånefonden för insamling av skogsfrö skall inrättas. Fonden förvaltas av statskon- toret.
Enligt brevet må lån beviljas skogsvårds- styrelse för följande ändamål:
a. inköp eller insamling samt transport av
barrträdskott, ollon och lövträdsfrö, b. förvaring och klängning av kott,
c. lagring av frö och ollon. Beslut om beviljande av lån meddelas av skogsstyrelsen. Lånen skall återbetalas med lika belopp årligen under en tid av högst tio år. Lånen, som ursprungligen var räntefria, förräntas fr.o.m. l.7.1960 enligt den för statens utlåningsfonder gällande norrnalrän- tan (budgetåret 1969/70, 6 1/4 %).
Under perioden 1951/52—1969/70 har lån ur fonden utlämnats med sammanlagt 7 116 000 kr, dvs. i genomsnitt per är ca 375 000 kr. Antalet lån under nämnda tid var 122, vilket sålunda skulle motsvara ett genomsnittligt belopp per enstaka lån av ca 58 000 kr. Fondens kassabehållning den 30.6.1970 var 475 000 kr och utlånade medel uppgick till 1 525 000 kr.
Tidigare har nämnts om statlig lånegaranti för viss skoglig plantskoleverksamhet. Denna regleras genom kungörelse den 3 juni 1960 nr 373 (prop. 19602106, Bev JoU l, rskr. 326). Denna lånegaranti har dock hittills ej kommit till användning.
De i avsnitten 6.2.1—6.2.4 angivna statli- ga bidragen till växtförädlingen inom skogs- bruket kan för senare år uppskattas till ca 2,8 milj. kr per år. Beträffande skogshögsko- lan har därvid medtagits endast de medel som utgått till dess genetiska institution. För Skogsvårdsorganisationen har ej medtagits de medel som utgått för restaurering av sork- skadade skogsfröplantager.
6.3 Jordbruket och trädgårdsnå'ringen
Statens medverkan i jordbruks— och träd- gårdsnäringens växtförädlingsarbete behand- las utförligt i växtförädlingsskyddsutred- ningens betänkande Växtförädlarrätt (SOU 1969:15).
Den helstatliga forsknings— och försöks- verksamheten i fråga om växtförädling på lantbruksväxtområdet är förlagd till institu- tionen för växtförädling vid lantbrukshög- skolan. Förädlings- och försöksverksamhet förekommer också vid institutionen för genetik vid Lunds universitet.
Den helstatliga forsknings- och försöks- verksamheten på trädgårdsväxtområdet, är förlagd till två av lantbrukshögskolans insti- tutioner i Alnarp, nämligen institutionen för frukt- och bärodling samt institutionen för köksväxt- och prydnadsväxtodling. Viss forskning beträffande trädgårdsväxterna fö- rekommer vid genetiska institutionen i Lund. Enligt beslut av 1970 års riksdag har även det tidigare fristående men starkt statsunderstödda institutet för växtförädling av frukt och bär inordnats i lantbruks- högskolan. Medelsbehovet för budgetåret 1970/71 har upptagits med ca 700 000 kr.
Vid en del andra statliga organ förekom- mer en praktiskt inriktad verksamhet som även syftar till att lösa problem som har anknytning till växtförädling. Sådan verk- samhet sker t. ex. vid statens centrala frö- kontrollanstalt och vid statens växtskydds- anstalt.
Statens råd för skogs— och jordbruksforsk- ning disponerar över anslaget jordbruks- forskning. Viss del av dessa medel används till forskning rörande förbättring av arvs- massan hos kulturväxter.
Vissa enskilda företag som arbetar med bl.a. förädling får ekonomiskt stöd från staten. Sålunda åtnjuter Sveriges utsädes- förening statsbidrag med så stora belopp att staten kan sägas ha påtagit sig det huvudsak- liga ansvaret för föreningens verksamhet. Utgifterna för föreningens verksamhet ut- gjorde nämligen år 1968 ca 7,6 milj. kr och
under året utgick statsbidrag med ca 4,2 milj. kr.
Bidrag har under lång tid årligen utgått över statsbudgeten med 225 000 kr även till W. Weibull AB för dess verksamhet vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt och till Algot Holmberg och Söner AB med 30 000 kr.
Ett viktigt stöd för växtförädlingen på jordbrukets område har tillskapats genom systemet med s. k. växtförädlingsavgift. Det- ta tillkom år 1961 genom en Kungl. förord- ning (19612145) vilken år 1967 upphävdes och ersattes av en förordning (19672139, ändrad 19692826) om obligatorisk stats- plombering av utsädesvara och om växtför- ädlingsavgift. Redan den ursprungliga förord- ningen innebar att en särskild avgift, växtför- ädlingsavgift, avsedd för att främja växtför— ädlingen skulle tas ut på utsäde av strå- och trindsäd som omsattes i handeln. Senare har systemet utvidgats till att omfatta så gott som samtliga lantbruksväxter. Avgifterna, vilka har karaktären av allmänna medel, förs till en särskild fond, växtförädlingsfonden, som används för bidrag till växtförädlarna. Uppbörden av avgifterna ombesörjer statens centrala frökontrollanstalt i samband med inkasseringen av avgifterna för de vid stats- plomberingen utförda åtgärderna. Varje för- ädlares bidrag skall i huvudsak motsvara de växtförädlingsavgifter som influtit för hans sorter. Om utdelningen beslutar Kungl. Maj:t efter förslag av lantbruksstyrelsen. År 1967/68, då avgifterna uppgick till ca'2,3 milj. kr, utgick bidrag bl.a. till Sveriges utsädesförening med ca 0,9 milj. kr och till W. Weibull AB med ca 1,1 milj. kr. År 1968/69 uppgick avgifterna till ca 3,4 milj. kr.
I prop. 1971240 (LU 12) lämnas förslag till växtförädlarrättslag. Lagen (19711392, ändrad 1971:628) trädde i kraft den 1 juli 1971. Någon förändring av det statliga stödet till växtförädling över statsbudgeten skedde inte i detta sammanhang. Vissa modifieringar beträffande den fortsatta tillämpningen av systemet med växtföräd- lingsavgifter har däremot genomförts.
Med hänsyn till svårigheterna att utan en mycket ingående granskning på lantbruks- högskolan, frökontrollanstalten och växt- skyddsanstalten på dessa institutioner sär- skilja statens bidrag till enbart växtföräd- ingen har någon total uppskattning av dessa bidrag ej gjorts. Med bortseende från dessa områden kan statens övriga bidrag till växt- förädlingen inom jordbruk och trädgårds- näring uppskattas till ca 5,2 milj. kr per år. Därvid har på grund av deras speciella natur de medel som influtit genom växtförädlings- avgifter inte medräknats.
7. Kontrollfrågor och organisationer
7.1. Skogsbruket
7.1.1. Skogsstyrelsens betänkande år 1962 angående kvalitetskontroll av skogsfrö och skogsplantor
Den 30 juli 1960 uppdrog Kungl. Maj:t år skogsstyrelsen att verkställa utredning om kvalitetskontroll av skogsfrö och skogs- plantor samt inkomma med av utredningen föranledda förslag. Den 21 maj 1962 avläm- nade styrelsen sin utredning (stencilerat betänkande 196216). Utredningen remitte- rades till drygt ett tiotal myndigheter och organisationer samt till skogsstyrelsen för eget yttrande och för skogsvårdsstyrelsernas hörande. Ärendet har därefter den 15 feb- ruari 1963 överlämnats till skogsbruksutred- ningen varvid uppdragits åt utredningen att, i erforderlig män i samråd med utredningen rörande skyddet av växtförädlingsprodukter och därmed sammanhängande frågor, över- väga andra möjligheter — än vad som föreslagits i skogsstyrelsens betänkande — att främja användningen av skogsfrö och skogs- plantor av god och lämplig kvalitet samt att i anslutning därtill överväga frågan om statens medverkan i det skogliga växtförädlingsar- betet.
1 det följande redogörs i sammandrag för skogsstyrelsens betänkande samt remissutlå- tandena däröver.
7.1.1.1 Betänkandets historik rn. m.
Skogsstyrelsen framhåller i sin utredning, att skogsbrukets fröfrågor diskuterats med väx- ande intensitet under de senaste sextio åren. Den sakliga argumenteringen för en alltmer förbättrad och garanterad skogsfröproduk- tion har förstärkts i takt med vunna forsk- ningsresultat på området. Under de senaste decennierna har de genetiska synpunkterna - såsom länge varit fallet inomjordbruket — vunnit allt större dominans i sammanhanget.
Nutida och än mer framtida metoder på såväl skogsvårdssidan som avverknings— och industrisidan ställer enligt skogsstyrelsen helt andra krav än tidigare på virkesskördens beskaffenhet, vilken i de flesta hänseenden kan vara i olika grad knuten till egenskaper hos utsädet.
Skogsstyrelsen erinrar om att i mitten av l940—talet väcktes frågan om inte handeln med skogsbrukets utsäde borde regleras genom särskild lagstiftning. År 1947 avgav den för frågans närmare undersökning tillkal- lade enmansutredaren, häradshövdingen Knut Elliot, en promemoria med förslag till förordning om handeln med skogsfrö och skogsplantor. I promemorian förordades in- förande. av statlig kontroll över sådan fram- ställning äv skogsfrö och skogsplantor som inte avsåg egen skogsodling. Kontrollen skulle utövas av skogsstyrelsen.
Remissyttrandena över Elliots förslag var
— bortsett från en del detaljanmärkningar — i flertalet fall tillstyrkande. Domänstyrelsen och några skogsvårdsstyrelser hyste dock vissa betänkligheter då ett genomförande av förslaget ansågs lägga ett onödigt band på verksamheten.
Förslaget resulterade inte i någon lagstift- ning annat än vad importhandeln beträffar. Departementschefens (jordbruksdepartemen- tet) mening om förslaget i övrigt framgick av ett av honom vid 1948 års riksdag lämnat interpellationssvar. I svaret framhöll departe- mentschefen bl. a. "att han inte skulle tveka att förorda förslaget om han var övertygad om att det just då motsvarade ett verkligt behov. Det var inte uteslutet att förhållan- dena kunde komma att utveckla sig så att en kvalitetskontroll blev behövlig längre fram. Nu förhöll det sig emellertid så att framställ- ningen av skogsfrö och skogsplantor helt dominerades av skogsvårdsstyrelserna, do- mänstyrelsen och en del skogsbolag. Affärs- mässig framställning och försäljning av frö och plantor förekom blott i mycket ringa omfattning. Domänstyrelsens och skogsbola- gens verksamhet avsåg givetvis i första hand att täcka det egna behovet och skulle således falla utanför de föreslagna kontrollbestäm- melserna. Dessa skulle i stället få sin egentli- ga betydelse för skogsvårdsstyrelserna. De- partementschefen ifrågasatte emellertid om det fanns anledning att underkasta styrelser- na, vilkas verksamhet stod under skogsstyrel- sens tillsyn, en lagstadgad kontroll. Eventuel- la missförhållanden skulle kunna rättas till på enklare sätt än genom de föreslagna kontrollbestämmelserna.
Då någon lagstiftning inte kom till stånd sammanställde skogsstyrelsen efter samråd med vissa myndigheter och organ anvisningar angående frötäkt och handel med skogsod- lingsmaterial. Anvisningarna som publicera- des år 1950 och i stort sett alltjämt enligt skogsstyrelsen är gällande berör klassificering av bestånd för frötäkt, registrering och beteckning av särskilt utvalda träd, klassifice— ring av skogsfrö, förflyttning av skogsod- lingsmaterial från ursprungsorten, insamling av skogsfrö samt handel med skogsfrö och
skogsplantor. Skogsstyrelsen framhåller emellertid i sin utredning att anvisningarna av olika skäl inte kommit att beaktas i önskvärd utsträckning, vilket främst gäller handeln med skogsfrö och skogsplantor.
. 1955 års skogsvårdsutredning behandlade i sitt betänkande Skogsvården å enskilda skogar (SOU 1958:30) bl. a. också frö— och plantförsörjningsfrågan. Utredningen fram- höll att sedan Elliots förslag framlagts år 1947 ett par faktorer tillkommit som kunde föranleda att frågan borde tas upp till förnyad prövning. Sålunda började om några år de första kvantiteterna plantagepro- ducerat frö att bli tillgängliga. Vid sidan av det vanliga bruksfröet insamlat direkt i skogen under viss kontroll av härstamningen skulle då komma att saluföras frö tillkom- met genom korsning av trädindivid som efter ett rigoröst urval av de kvalitativt bästa och mest snabbväxande träden i våra skogar och uppförökning genom ympning sammanförts i fröplantager. Kontrollen av plantagefröets härstamning och den avkommebedömning av plantagernas moderträd som nu stod för dörren aktualiserade behovet av en skogsfrö- lag. Även det förhållandet att skogsplant- skolor i framtiden troligen skulle komma att i viss utsträckning drivas av privata företa- gare utgjorde ett skäl för en viss lagfäst reglering av handeln med skogsfrö. Frågan fick anses vara så betydelsefull att det tidigare framlagda förslaget snarast borde överses med hänsyn till de senare årens erfarenheter och nytt förslag framläggas så snart som möjligt.
7.1.1.2 Skogsstyrelsens utredning om beho- vet av lagstadgad kontroll
Skogsstyrelsen framhöll i betänkandet att den genomgripande betydelsen av att endast förstklassigt och för varje odlingstillfälle lämpat utsäde kom till användning numera allmänt erkänts av skogsbrukets utövare. Det medförde att skogsbruket i högre grad än tidigare måste beakta och praktiskt omsätta
de framsteg som vunnits genom forskning och erfarenhet.
Under lång tid framåt måste enligt styrel- sen den övervägande delen av vårt behov av skogsfrö insamlas i naturbestånden. En un- dersökning av insamlingssättet för det hos skogsvårdsstyrelserna den 1 december 1960 befintliga frölagret visade att beträffande tall 23 % och beträffande gran 29% av lagret insamlats utan någon kontroll. I fråga om de ojämförligt största delarna av resten av lagret var det dessutom oklart i vilken utsträckning kontroll ägt rum.
Indelningen i plus-, normal- och minus— områden i frötäktshänseende var vid tiden för utredningens genomförande ännu inte så väl genomförd och täckande att tillräcklig ledning kunde erhållas därav ens för skogs- personalen. Kännedomen om hur frötäkten verkligen utförts var enligt skogsstyrelsen osäker och möjligheten att medvetet eller omedvetet frångå eventuella anvisningar stor. Särskilt angavs detta vara fallet vid omfattan- de kottinsamlingskampanjer och olika pris- sättning i närliggande administrativa områ- den. Utvecklingen mot en välordnad frötäkt hade sålunda inte skett på ett sätt eller i sådan takt som varit önskvärd.
Sedan länge hade skogsfrö producerats och saluförts av privata företagare, på senare tid dock inte i någon större omfattning. Deras verksamhet angavs emellertid vara helt okontrollerad.
I utredningen framhölls att skogsvårdssty- relsernas frö- och plantproduktion sedan år 1960 drevs affärsmässigt men alltjämt var bunden av skogsvårdsstyrelseförordningens föreskrifter av kvantitativ och kvalitativ natur. Detta gav i viss mån privata företagare konkurrensmöjligheter som eventuellt kunde medföra en ökning av denna verksamhets omfattning.
Den privata produktionen av skogsplantor hade utvecklats snabbt. Anskaffningen av utsäde till de privata plantskoloma liksom själva plantproduktionen angavs vara helt okontrollerad.
De angivna förhållandena motiverade en- ligt skogsstyrelsen införandet av en lagstad-
gad kontroll över handeln med skogsfrö och skogsplantor. Styrelsen ansåg vidare att frötäkt borde ske endast inom områden eller bestånd som vår lämpliga för ändamålet oavsett om fröet var avsett att saluföras eller att användas för egen räkning. Då det i fröplantagerna förädlade och vetenskapligt testade fröet skulle komma att betinga ett pris som kunde innebära en lockelse till okontrollerad odling borde fröplantageverk- samheten ställas under obligatorisk statlig kontroll, en åtgärd som med hänsyn till verksamhetens snabba utveckling borde ge— nomföras snarast. Skogsstyrelsen föreslog att den avsedda kontrollen skulle regleras genom en Kunglig förordning.
7.1.1.3 Förslaget till skogsutsädesförordning
Skogsstyrelsens förslag till förordning fram- går av bilaga 7.1.
Enligt förslagets lå skall förordningen äga tillämpning å insamling och framställning av skogsfrö samt handel med skogsfrö och skogsplantor. Enligt detaljmotiveringen an- ges emellertid något annorlunda att författ- ningen äger tillämpning på insamling av skogsfrö, framställning av bruksfrö för annat än eget bruk, handel med skogsfrö och skogsplantor samt anskaffning och framställ- ning av sådant material i den mån anskaff- ningen eller framställningen är att betrakta som ett led i handel eller annan överlåtelse.
I 45 stadgas dock att insamling av skogsfrö för odlingsändamål må äga rum blott inom områden eller bestånd som av skogsstyrelsen förklarats vara lämpliga för ändamålet. ] konsekvens med detta stadgan- de sägs i detaljmotiveringarna att frötäkt inom olämpliga områden eller bestånd skall kunna förbjudas, oavsett om fröet är avsett för försäljning eller för egen odling.
I förslagets 5 & föreskrivs att den som har för avsikt att mot vederlag framställa eller driva handel med bruksfärdigt skogsfrö eller skogsplantor skall inneha av skogsstyrelsen meddelad auktorisation. Detta skall dock inte gälla den som för auktoriserad plant-
handlares räkning utför legoodling av skogs- plantor. I motiven till paragrafen framhålls att det för att möjliggöra kontroll även efter insamlingen av skogsodlingsmaterialets här- stamning och beskaffenhet torde vara nöd- vändigt med insyn i det sätt på vilket klängningsanstalter och andra uppsamlings- och förvaringscentraler för frö (fröcentraler) sköts. Som villkor för att erhålla auktorisa- tion bör föreskrivas att fröframställning m.m. skall ske i enlighet med givna före- skrifter. Dessa bör bl. a. innehålla att för fröframställning får mottas endast sådana förpackningar som är försedda med data och plomb enligt vad som närmare stadgas i 6 ä.
1 paragrafen stadgas att vid insamling av skogsfrö skall på insamlingsplatsen till fröva- ra fogas uppgift om insamlad kvantitet jämte de uppgifter som är av betydelse för bedöm- ningen av fröets odlingsvärde. Uppgifternas riktighet skall intygas av särskilda av skogs- styrelsen eller efter skogsstyrelsens bestäm- mande av skogsvårdsstyrelserna utsedda till- syningsmän. Uppgiftsskyldighet skall jämväl gälla den som driver handel med bruks- färdigt skogsfrö och skogsplantor. I de allmänna motiven till författningsförslaget finns ett uttalande om att det av flera skäl inte torde vara möjligt att föreskriva upp- giftsskyldighet och kontroll annat än beträf- fande sådant material som försäljs eller eljest överlåts mot vederlag. Enligt motiven bör tillsyningsmännen som regel vara knutna till de företag eller myndigheter som är mottaga- re av de insamlade frö- eller kottpartierna. Om en privat frö- eller plantproducent som inte har möjlighet att anställa egen tillsy- ningsman önskar insamla kott eller frö från ett speciellt bestånd skall tillsyningsman mot gängse förrättningstaxa kunna rekvireras från en skogsvårdsstyrelse. Tillsyningsmannen skall på insamlingsplatsen förse varje kott- eller fröförpackning med uppgift angående trädslag, kvantitet, insamlingsområdets geo- grafiska belägenhet och höjd över havet ävensom typklass i enlighet med skogsstyrel- sens klassificeringsschema samt .datum för insamlingen. Genom namnunderskrift på uppgiftsblanketten skall han intyga uppgif-
ternas riktighet. Förpackningarna skall för- seglas med blyplomb innan de transporteras bort från insamlingsstället. Tillsynings- mannen skall vidare till skogsvårdsstyrelsen avge rapport angående den kott- eller frö- kvantitet som av honom på varje särskild plats vidarebefordrats. I samband med be- handling av kontrollverksamhetens admi- nistration och kostnader anger skogsstyrel- sen att kostnaden för insamlingskontrollen kan betraktas som en arbetsledningskostnad och bör bestridas av de arbetsgivare till vilka tillsyningsmännen är knutna.
76 i författningsförslaget anger att för import och export av skogsfrö och skogs- plantor skall gälla vad därom sårskilt är stadgat. Enligt motiven till paragrafen bör kungörelsen 1949z446 omarbetas så att den blir gällande för såväl import som export av trädslag för vilka skogsutsädesförordningen skall äga tillämpning.
Bestämmelser om tillsyn över förord- ningens efterlevnad m. m. återfinns i försla- gets 8 g. Där stadgas att tillsynen skall tillkomma skogsstyrelsen som skall äga att för sådant ändamål hos frö- eller plant- handlare verkställa inspektion av förefintliga anläggningar, granska lagerbokföringen samt ta erforderliga varuprov. Det skall vidare åligga frö- och planthandlare att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar som skogsstyrelsen meddelar för kontroll av fröets och plantornas härstamning och be- skaffenhet. Enligt motiven skall vid fröcent- ralerna föras journal över mottagna kott- och frökvantiteter, klängnings- och därmed jäm- förbar verksamhet, frölager m.m. Varje utklängt eller på annat sätt framställt frö- parti skall åsättas identitetsbeteckning. Vid' plantskoloma skall föras journaler utvisande Sådder, omskolningar, plantlager och försälj- ningar. Sådder och omskolningar skall redo- visas på kartor. Vid försäljning eller annan överlåtelse av frö- och plantpartier bör till varan fogas uppgift angående överlåtarens namn och adress. Fröpartiet skall dessutom åtföljas av den identitetsbeteckning partiet åsatts efter klängningen eller den motsvaran- de hanteringen samt av uppgifter om träd-
slag, proveniens, insamlingsplatsens höjd över havet, fröklass, grobarhet och tusen- kornvikt. I fråga om plantor skall i stället för de två sistnämnda uppgifterna anges plant- ålder och omskolningsdata. Alla erforderliga uppgifter bör lämnas skriftligen på särskilda frö- eller plantbevis fastställda av skogsstyrel- sen.
I förslagets 9 % stadgas att skogsstyrelsen skall i frågor rörande förordningens tillämp- ning biträdas av en nämnd, skogsutsädes- nämnden, vars ledamöter skall utses av Kungl. Maj:t.
Av motiven framgår att skogsutsädes- nämnden förutsätts ersätta den nuvarande Samarbetsnämnden för skoglig växtförädling och genetik. Någon principiell ändring av den skogliga förädlingsverksamhetens veten- skapliga ledning har därmed inte avsetts. Inom skogsstyrelsen bör en särskild avdel- ning för kontrolluppgifter samt för upplys- nings- och konsultativ verksamhet inrättas.
l författningsförslaget finns vidare intagna bestämmelser om ansvar och förverkande m. m. vid överträdelse av förordningens föreskrifter.
Närmare föreskrifter rörande förordning- ens tillämpning liksom också i särskilda fall dispens därifrån avses skola meddelas av skogsstyrelsen.
7.1.1.4 Remissyttranden
Samtliga remissorgan med undantag av Skogsindustriernas samarbetsutskott uttalar att en skärpt kontroll behövs för att erhålla ett fullvärdigt och med hänsyn till använd- ningsorten lämpligt frö- och plantmaterial. Samarbetsutskottet har inte uttalat sig i principfrågan.
Svenska skogsarbetareförbundet och sta- tens centrala frökontrollanstalt tillstyrker oreserverat det i betänkandet framförda författningsförslaget. Domänstyrelsen, lant- bruksstyrelsen, skogsstyrelsen, skogshög- skolan, Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF) och Samarbetsnämnden för skoglig växtförädling och genetik uttalar sig i
stort för ett genomförande av författ- ningsförslaget men framlägger dock vissa reservationer. Statskontoret, kommerskolle- gium, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges Skogs- ägareföreningars Riksförbund (SSR) och 1960 års Svalövsutredning ifrågasätter nöd- vändigheten av speciell lagstiftning i här förevarande sammanhang eller hemställer att ny eller kompletterande utredning verkställs med syfte bl.a. att förenkla och begränsa det i betänkandet framlagda författningsför-
slaget.
Sålunda anför statskontoret att erforderlig kon- troll av kottinsamlingen bör kunna ordnas genom skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas försorg utan att den föreslagna lagstiftningen införs. Enligt statskontoret torde det inte heller vara nödvändigt att införa särskild lagstadgad kontroll av skogs- vårdsstyrelserna i vad avser själva framställningen av skogsfrö och skogsplantor. Huvudfrågan synes enligt statskontoret närmast vara om tillräckliga skäl kan anses föreligga för att införa en särskild lagstiftning om allmän kvalitetskontroll för den mindre del av skogsfrö- och skogsplantproduktio— nen som faller utanför skogsvårdsstyrelserna. En dylik lagstiftning kan statskontoret inte anse fullt motiverad så länge frö- och plantproduktionen i så hög grad handhas av skogsvårdsstyrelserna.
Kommerskollegium ansluter sig till uppfattning- en att kvalitetskraven på skogsutsädet bör sättas så högt som möjligt men det synes emellertid kolle- gium som om skogsstyrelsen förordat alltför långt gående statliga ingripanden. Kollegium erinrar allmänt om att statsmakterna sedan flera år genom olika åtgärder sökt jämna vägen för så obundna konkurrensförhållanden som möjligt inom närings- livet. Erfarenheten har nämligen visat att det från samhällets synpunkt i regel är till fördel på längre sikt om näringslivet får utvecklas fritt. Avsteg från denna grundsats bör göras endast när det av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Kollegium anser att väsentliga ändringar i den nuvarande ordningen på här ifrågavarande område bör genomföras endast om det framkommit att den är behäftad med nackdelar. Såvitt kollegium kan finna ger betänkandets innehåll inte belägg för att så skulle vara fallet. Det förordade kontrollsyste- met synes enligt kollegium vara för strängt och betungande för den enskilde varjämte det torde komma att föranleda avsevärda kostnad er.
Skogsindustriernas samarbetsutskott anser den föreslagna regleringen alltför omfattande. För skogsvårdsstyrelsernas del synes någon lagstiftning inte behövas för att åstadkomma en eventueut erforderlig ändring i fråga om deras verksamhet med frö och plantor. En ändring torde sålunda lämpligen kunna ordnas på administrativ väg. Vad domänstyrelsen och skogsbolagen beträffar kan enligt samarbetsutskottet sägas att dessa företag allmänt faster mycket stor vikt vid att insamlings-
arbetet sker med beaktande av fröets kvalitet. Därvidlag gäller dock att en awägning är ofrånkom- lig mellan kvalitetskrav och lönsamhetskrav. Mot den praxis som i detta hänseende tillämpas av ifrågavarande företag har samarbetsutskottet veter- ligt någon kritik icke framkommit.
Sveriges skogsägareförbund framhåller att in- samlingen, utklängningen och distributionen av det ”handelsmässiga", inhemska skogsfröet företrädes- vis är och bör förbli en angelägenhet för skogs- vårdsstyrelserna. Det är därför inte nödvändigt med en i statlig regi så starkt utbyggd kontroll av fröinsamlingen som föreslagits. Det torde enligt förbundet inte erbjuda några större svårigheter för skogsvårdsstyrelsema och deras tjänstemän att i samband med inköpet av fröpartierna erhålla de uppgifter som är av betydelse för bedömningen av fröets odlingsvärde och som alltid bör fordras för att täcka Skogsägarens — köparens berättigade krav på uppgifter om fröets proveniens, klass m. m.
Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund (SSR) förklarar sig anse varudeklaration och kvalitetsgaranti önskvärda för sådant skogsodlings— material som förs ut i handeln. Det sätt på vilket kontrollen föreslås bli genomförd kommer emeller- tid att medföra betydande kostnader som slår igenom på frö- och plantpriserna. Det bör därför utredas om man kan nå tillfredsställande effekt på andra vägar. Av det skogsodlingsmaterial som kommer i handeln förmedlas huvudparten genom skogsvårdsstyrelserna. Om skogsstyrelsen utfärdar bestämmelser för skogsvårdsstyrelsernas fröinsam- ling kan man nå önskvärt resultat för det genom dem insamlade fröet. En sådan anordning skulle förbilliga proceduren bl. a. genom att olika instruk- tioner kunde utfärdas för olika landsdelar eller grupper av lån. En genomförd reglering i dessa avseenden för skogsvårdsstyrelserna torde få bety- delse också för handeln med återstående förhållan- devis mindre kvantiteter frö och plantor. Köparna lär sig att värdesätta kulturmaterial som försetts med varudeklaration och garanti.
Ett antal remissinstanser har tagit upp frågan om kontroll vid insamling av frö och vid framställning av frö och plantor för eget behov.
Sålunda anser domänstyrelsen att kontroll av insamling och framställning av frö för egen förbrukning inte torde vara nödvändig. Styrelsen säger vidare att om den föreslagna förordningen trots allt skulle göras tillämplig även på insamling för egen skogsodling bör domänverket undantas från denna kontroll. Lantbruksstyrelsen anser att förslaget till viss del bör överarbetas och att därvid bl. a. bör övervägas om något system liknande det i Norge tillämpade, innebärande att viss högsta kvantitet frö under vissa villkor skördas för användning på egen mark, skulle kunna avgränsa de ur övervakningssynpunkt sannolikt mest svårbe- mästrade mindre enheterna. Riksförbundet Lands- bygdens Folk (RLF) anser att frötäkt för skogs- ägamas eget behov (från egna, icke olämpliga skogar) samt enstaka överlåtelser grannar och
bekanta emellan bör undantas från den föreslagna förordningens tillämpning. Enligt Samarbets- nämnden för skoglig växtförädling och genetik bör insamling av kott och frö samt uppdragning av skogsplantor för eget bruk tills vidare inte belastas med den föreslagna kontrollen. Skogsindustriernas samarbetsutskott avstyrker genomförandet av en insamlingskontroll enligt de föreslagna riktlinjerna, i vart fall för det frö som framställs för egen förbrukning. Utskottet ställer sig emellertid vidare frågande till behovet av bestämmelser om insam- lingskontroll för sådant frö som insamlas för försäljning respektive kommersiell plantframställ- ning. Sveriges skogsägareförbund framhåller att man inom det större skogsbruket genom insamling av skogsfrö i egen regi, genom anläggning av fröplantager och genom uppdragning av plantor i egna plantskolor i möjligaste mån sökt skapa garantier för att ett tillfredsställande skogsodlings- material skall erhållas. Då detta material, åtminsto- ne vad skogsbolagen beträffar, nästan uteslutande produceras för egen förbrukning och därför endast i undantagsfall torde komma ut i handeln faller det i stort sett utanför de föreslagna bestämmelserna för handeln med skogsfrö och skogsplantor. Vad gäller själva insamlingen av frö motsätter sig förbundet på det bestämdaste att förslaget om kontroll, plombering m.m. görs tillämpligt på det enskilda större skogsbruket eftersom en sådan reglering — som framgår av de nyss anförda skälen — inte fyller någon verklig uppgift och därför måste vara helt omotiverad. Sveriges Skogsägare- föreningars Riksförbund (SSR) framhåller att sta- tens, bolagens och de större godsens skogar liksom skogsbruksområdena m.fl. står under förvaltning eller eljest under ledning av skogliga fackmän med sådan kompetens att de, eventuellt i samråd med särskild expertis, måste förutsättas handha frö- och plantanskaffning för eget behov på lämpligt sätt. Skogsägaren bör även i detta fall i eget intresse utöva kontroll men han bör inte vara hunden att följa just de regler som skogsstyrelsen finner skäl föreskriva för dem som idkar handel med frö och plantor. Övriga skogsägares frö- och plantanskaff- ning för eget behov torde vara av så begränsad omfattning att särskild kontrollagstiftning är obe- hövlig.
Förslaget om att insamling av skogsfrö för odlingsändamål må äga rum endast inom områden eller bestånd, som av skogsstyrelsen förklarats vara för ändamålet lämpliga har närmast rönt invändningar av den anled- ningen att frötäktsinventeringen ej var ge- nomförd.
Sålunda anser kommerskollegium att arbetet med att indela landet i plus-, normal- och minusonrråden borde fullföljas så skyndsamt som möjligt samt att skogsstyrelsen därefter borde kungöra var fröinsamling inte bör ske samt var förstklassigt frö står att finna. Enligt lantbruks- styrelsen synes stadgandet innebära ett mera
långtgående tvång än som ansetts erforderligt och möjligt att genomföra i frölags- och liknande sammanhang inom jordbruket. Stadgandets tillämpning skulle medföra svårigheter inte minst med hänsyn till att inventeringarna av minusområ- dena än så länge var ofullständiga. Enligt skogshög- skolan bör bestämmelsen ändras så att den endast avser sådan insamling av frö som sker för handels- ändamål. Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF) anser det riktigt och nödvändigt att skogsstyrelsen skall kunna förbjuda frötäkt från olämpliga områ- den och bestånd. Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund (SSR) anser att efterlevnaden av föreskriften i praktiken inte skulle kunna kontrol- leras när fråga är om sådant skogsfrö som icke kommer i handeln. l skogsstyrelsens yttrande över betänkandet sägs att i den mån skogsvårdssty- relserna riktar anmärkningar mot den föreslagna skogsutsädesförordningen dessa främst avser ifråga— varande förslag. Skogsstyrelsen framhåller i detta sammanhang bl. a. följande.
"Paragrafens bestämmelser har av vissa skogs- vårdsstyrelser tolkats så, att frötäkt skulle omöj- liggöras eller i hög grad försvåras, om skogsutsädes- förordningen trädde i kraft innan en fullständig och landsomfattande inventering av särskilt lämp- liga respektive olämpliga frötäktsområden eller bestånd ägt rum och dessa närmare fixerats. Denna tolkning vilar emellertid på en missuppfattning av bestämmelsemas innebörd. Skogsstyrelsens avsikt är, att styrelsen med stöd av paragrafen skall kunna förhindra frötäkt inom olämpliga områden eller bestånd — minusornråden resp. minusbestånd. Inom alla övriga områden må givetvis frötäkt äga rum. När en eventuell skogsutsädesförordning träder i kraft kan redan då kända minusområden avlysas och senare ytterligare andra allt efter som inventeringsarbetet fortskrider. Motsvarande förfa- ringssätt måste tillämpas även vid fastställande av s. k. plusområden och plusbestånd.
En annan från skogsvårdsstyrelsehåll framförd synpunkt är, att så länge' fröplantagerna icke lämnar några nämnvärda skördar och inventeringen av särskilt lämpliga frötäktsområden och bestånd ej genomförts, dvs. så länge möjlighet att klassificera skogsutsädet i skilda kvaliteter ej föreligger, saknas själva grunden för en frölagstiftning. Skogsstyrelsen vill på intet vis förringa de nämnda inventeringar- nas fundamentala betydelse för erhållande av frö av tillfredsställande kvalitet utan vill kraftigt under- stryka angelägenheten av att inventeringarna kom- mer till stånd snarast möjligt. Styrelsen kan emellertid icke dela den uppfattningen, att av- saknaden av fullständiga inventeringar skulle vara ett motiv för att uppskjuta en skogsutsädesförord- nings ikraftträdande. En av huvudtankarna bakom det framlagda förslaget till utsädesförordning är nämligen, att brukarna av skogsutsäde skall tillför- säkras trovärdiga uppgifter inte endast om varans kvalitet utan också beträffande dess ursprung. Den senare uppgiften är icke minst viktig, särskilt i Norrland, och har inget samband med frötäktsin- venteringama. Nödvändigheten av att särskilja de ur klimatiska betingelser härrörande skilda prove- niensema är klart dokumenterad. Brister härvidlag,
som t. ex. kan förorsaka att frö härstammande från norrländska kusttrakter felaktigt kommer till an- vändning i högre belägna landsdelar, kan få de mest ödesdigra följder. Tillförlitliga ursprungsuppgifter kan enligt skogsstyrelsens förmenande erhållas endast om frötäkten sker och kontrolleras i enlighet med i betänkandet angivna grunder. En uppmjukning av dessa, vilket en del skogsvårdssty- relser har ifrågasatt, skulle i hög grad minska den tilltänkta frölagstiftningens värde. Styrelsen anser dock att inom de delar av landet, där sannolikheten är liten för att utsäde av direkt felaktigt ursprung skall komma till användning och där inventeringar av plus— respektive minusområden eller bestånd vid förordningens eventuella ikraftträdande saknas, dispens från bestämmelserna om kontroll vid utsädets insamling bör kunna medges”.
Bestämmelserna om auktorisation har flera remissinstanser vänt sig emot.
Kommerskollegium ställer sig sålunda avvisande till_ tanken att handeln med bruksfärdigt skogsfrö och skogsplantor skulle auktoriseras. Kollegium här tidigare i olika sammanhang tillkännagett sin allmänt negativa inställning till auktorisationer. Ett sådant system ger enligt kollegium lätt upphov till krångel och godtycke. Statskontoret anser att förslaget ej är fullt motiverat så länge frö— och plantproduktionen i så hög grad handhas av skogsvårdsstyrelserna. Sveriges skogsägareförbund anser att när det gäller handeln med skogsfrö och skogsplantor bör kontrollsystemet kunna förenklas väsentligt i förhållande till vad som föreslagits. De föreslagna bestämmelserna om auktorisation bör enligt förbundet kompletteras med ett stadgande att sådan inte erfordras för den som endast tillfälligtvis (någon enstaka gång) överlåter frö eller plantor. Sveriges Skogsägareföreningars Riksfär- bund (SSR) anser att en skogsägare som regelrnäs- sigt framställer frö och plantor för eget behov men önskar avyttra ett tillfälligt överskott bör kunna lämnas medgivande därtill utan omgången med auktorisation.
Mot förslaget att vid insamling av skogs- frö skall på insamlingsplatsen till frövaran fogas vissa uppgifter om denna och att dessa uppgifters riktighet skall intygas av härför särskilt utsedda tillsyningsmän har vissa remissinstanser riktat starka erinringar. Sålunda anför Skogsindustriernas samarbetsut- skott att förfarandet med fröförpackningars plom- bering m.m. av särskilt utsedda tillsyningsmän skulle avsevärt fördyra kottinsamlingen och organi- satoriskt bli mycket betungande. För att följa dessa bestämmelser skulle tillsyningsmännen dagligen behöva besöka de trakter där kottplockning pågår. Den praktiska konsekvensen av de föreslagna bestämmelsemas tillämpning torde bli att den plockade kotten skulle få stå flera dagar ute på insamlingsstället med risk för inträdande kvalitets- försämring och minskad skärpa i kontrollen. De merkostnader, som en dylik organisationsform skulle medföra, bleve enligt samarbetsutskottet
uppenbarligen mångfaldigt högre än det belopp, som i betänkandet redovisas såsom den årliga kostnaden för omläggningen, innefattande utgifter- na enbart för den kontrollverksamhet skogsutsädes- nämnden skulle utöva. Sveriges skogsägareförbund framhåller att det i skogsstyrelsens betänkande (s. 65) sägs att ”det icke torde vara möjligt att föreskriva uppgiftsskyldighet och kontroll annat än beträffande sådant material, som försäljes eller eljest överlåtes mot vederlag”. Mot bakgrunden bl.a. härav finner förbundet det synnerligen anmärkningsvärt, att styrelsen ifråga om själva insamlingen av frö vill föreslå en rigorös och kostnadskrävande kontroll av all frötäkt under uppsikt av särskilt förordnade tillsyningsmän, med plombering av fröförpackningarna m.m. Förbun- det ifrågasätter vidare om det är behövligt att införa en direktkontroll av skogsvårdsstyrelsernas fröinsamling redan ute i fältet genom särskilt utsedda tillsyningsmän. Om kontrollen sätts in först vid kottklängningen och fröframställningen förenklas enligt förbundet kontrollarbetet väsent- ligt. Registrering av skogsfrö på sätt som föreslås av skogsstyrelsen kan enligt Sveriges Skogsägare- föreningars Riksförbund (SSR) icke kontrolleras. [ skogsstyrelsens utlåtande sägs bl. a. följande. "Av- slutningsvis vill styrelsen anmäla, att den funnit viss komplettering erforderlig av 65 förslaget till skogsutsädesförordning. Såsom framgår av s. 65 i betänkandet förutsättes endast sådant frömaterial som försäljes eller som eljest överlåtes mot vederlag komma att underkastas den i förordningen före- slagna uppgiftsskyldigheten och kontrollen. Med beaktande härav vill styrelsen föreslå att första stycket av 65 i förslaget kompletteras enligt följande: Vid insamling av skogsfrö för auktorise- rad frö- eller planthandlares räkning skall på insamlingsplatsen till frövaran fogas uppgift om insamlad kvantitet jämte de uppgifter som är av betydelse för bedömningen av fröets odlingsvärde. Uppgiftemas riktighet ...... utsedda tillsynings- man”.
Kommerskollegium framhåller att den som så önskade skulle kunna underkasta sig de regler angående lämnande av uppgifter m. in. som angesi förslagets 6ä och med stöd därav utfärdade föreskrifter. I sådan ordning kontrollerade frön eller plantor skulle därefter få försäljas under viss av skogsstyrelsen fastställd beteckning eller, om detta skulle befinnas önskvärt, under olika beteck- ningar allt efter den kontrollerade varans art, kvalitet o.d. I detta system skulle då självfallet ingå att annan vara inte skulle få försäljas under fastställd beteckning.
Angående växtförädlingen på skogens om— råde nämner 1960 års Svalövsutredning att den funnit anledning överväga om inte organisatoriska och ekonomiska vinster för såväl Sveriges Utsädesförening som Förening- en Skogsträdsförädling skulle kunna uppnås med ett närmare samband mellan de båda föreningarna. Vad gäller övriga spörsmål i
betänkandet finner utredningen det erforder— ligt att dessa görs till föremål för överarbet- ning i syfte att förenkla och förbilliga den föreslagna kontrollen.
Den föreslagna skogsutsädesnämnden bör enligt skogshögskolan ges en mera auktori- tativ ställning i förhållande till skogsstyrelsen än som förutsatts i förslaget. Samarbets- nämnden för skoglig växtförädling och gene- tik föreslår att uppgifterna för den tilltänkta skogsutsädesnämnden får ett i viss mån annat innehåll än deti betänkandet avsedda.
7.1.2. Kontrollsystem och organisationer i Sverige
Någon särskild lagstiftning som syftar till att åstadkomma kvalitetskontroll eller annan reglering vid insamling och framställning av skogsfrö eller skogsplantor finns ej i Sverige. Ej heller finns någon reglering av den inhemska handeln med dessa varor eller med
importerat material.
Däremot finns bestämmelser angående införseln av skogsfrö och skogsplantor i en kungörelse av den 3 juni 1949, nr 446 (ändrad 1959z232, l960:449). Av kungörel- sen framgår bl. a. att frö, ollon eller okläng- da kottar av skogsträd eller plantor av al, ask, asp, björk, bok, ek, gran, lind, lärk, lönn, poppel eller tall ej må införas till riket utan skogsstyrelsens tillstånd (importlicens). Vidare förordnas att skogsstyrelsen äger att efter samråd med skogshögskolan meddela de närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av kungörelsen. Genom licens- förfarandet har skogsstyrelsen inblick i var- ifrån importen sker och hur den bedrivs samt möjlighet att styra den. För att erhålla införseltillstånd fordras i princip följande: 1 fröet skall komma från goda fenotyper (de för observation tillgängliga, av arv och miljö betingade, egenskaperna hos ett individ) å respektive växtlokaler 2 fröet skall helst ingå i några proveniens- försök i Sverige och plantorna skall därvid ha visat nödig frosthärdighet samt god tillväxtförmåga.
Den 4 mars 1970 har skogsstyrelsen utfärdat särskilda riktlinjer för införande av skogsfrö och skogsplantor av gran. I dem märks bl. a. att beträffande kvalitetsegenska- perna bör officiella svenska frötäktsinventev ringar utgöra grundval för bedömningen. Skogsstyrelsen skall utfärda rekommenda- tioner för importen så utformade att endast material härstammande från vid officiella inventeringar som ”lämpliga för frötäkt" eller ”mycket lämpliga för frötäkt” beteck- nade områden rekommenderas för införsel till Sverige.
Underlag för viss reglering finns dock genom att det i skogsvårdsstyrelseförord- ningen sägs att skogsvårdsstyrelse har att ”svara för att inom verksamhetsområdet såvitt möjligt finnes tillräcng tillgång på skogsfrö och skogsplantor av fullvärdig, för Worten lämplig beskaffenhet”. Denna passus torde vara underlag för de åtgärder och den styrning på administrativ väg som vidtagits av skogsvårdsstyrelserna och skogsstyrelsen. Sålunda utgav skogsstyrelsen år 1950, efter samråd med representanter för andra myn- digheter och organisationer, vissa anvisningar angående frötäkt och handel med skogsod- lingsmaterial. Samarbetsnämnden för skoglig växtförädling och genetik har senare kom- pletterat anvisningarna. I avsaknad av lag- stiftning på området var dessa anvisningar avsedda att fungera som en vägledning för producenter och konsumenter av skogsfrö och skogsplantor. Anvisningarna skulle även tjäna som hjälp för att kartlägga områden lämpliga ur fröinsamlingssynpunkt, s. k. frö- täktsinventering. Frötäktsinventeringen har nu genomförts för gran och ihuvudsak även för tall inom Svealand och Götaland. I Norrland utom Västerbottens län är frötäkts- inventeringen ej genomförd. Arbete därmed pågår dock inom Gävleborgs län. Invente— ringen möjliggör i princip att kottinsam- lingen kan dirigeras till områden och bestånd som är lämpliga för frötäkt.
För att i frö- och plantfrågorna bl.a. åstadkomma kontakter och viss frivillig samordning mellan olika kategorier har i många län genom skogsvårdsstyrelsernas ini-
tiativ bildats s. k. fröråd som ivissa län även utvecklats till att omfatta plantor. Väster- norrlands och Jämtlands län hade liksom Norrbottens och Västerbottens län ett ge- mensamt råd.
För att exemplifiera verksamheten kan nämnas att det gemensamma frö- och plant- rådet för Västerbottens och Norrbottens län skulle verka för att såvitt möjligt erforderliga mängder skogsfrö och skogsplantor av lämp— lig proveniens fanns tillgängliga för skogsod— ling inom länen. Rådet skulle vidare verka för en på behovsprognoser grundad plantpro- duktion, varigenom överproduktion av vissa plantslag i görligaste mån undveks. Vid fullgörandet av sina arbetsuppgifter skulle rådet hålla intim kontakt med motsvarande råd i angränsande län.
Rådet bestod av nio ledamöter varvid ingick representanter för domänverket, det enskilda större skogsbruket, det enskilda mindre skogsbruket samt skogsvårdsstyrel— serna.
Hösten 1971 sammanslogs de två råden till ett gemensamt råd för de fyra nordligaste länen.
7.1.3. Kontrollsystem och organisationer i Danmark, Finland och Norge
7.1.3.l Danmark
Kontroll i handelssammanhang rörande skogsfröets och skogsplantornas härkomst har i Danmark alltsedan år 1960 omhänder— hafts av Herkomstkontrollen med Skovfrö og -planter. Kontrollen vilar på frivilliga överenskommelser mellan å ena sidan Her- komstkontrollen, å andra sidan skogsfrö— producenterna, skogsfröhandlarna och plant— skoloma. Herkomstkontrollen leds av en styrelse bestående av chefen för statens skogliga försöksväsen, chefen för Fröutskott- et eller dennes ställföreträdare, chefen för Fröplantageutskottet eller dennes ställföre- trädare, en skogsägare som skall tillvarata förbrukarintressena, två skogsfröhandlare representerande de fröhandlare som är an-
slutna till kontrollen, två representanter för de plantskoleägare som är anslutna till kontrollen, två skogsfröproducenter samt två medlemmar utsedda av chefen för den skogliga Försökskommissionen. Det nyss nämnda Fröutskottet tillsattes av Dansk Skovforening på 1930-talet. Det har bl. a. till uppgift att för frötäkt välja ut särskilt lämpade bestånd. Fröplantageutskottet har bl. a. till uppgift att granska och i förekom- mande fall godkänna fröplantager.
Det bör understrykas att kontrollen är en ren härkomstkontroll. Kvalitets- och sund- hetskontroll ingår sålunda ej i verksamheten.
Följande kategorier av frö och plantor kontrolleras. a. Frö och plantor uppdragna av frö, som insamlats i av Fröplantageutskottet god- kända fröplantager och i av Fröutskottet utvalda frötäktsbestånd. b. Importerat skogsfrö (och härav uppdrag— na plantor) när en sådan kontroll önskas av importören och där det för de aktuella fröpartierna föreligger utländska här— komstcertifikat, som av Herkomstkon- trollen kan anses vara till fyllest. Mellan Herkomstkontrollen och varje en- skild ansluten _skogsfröhandlare respektive plantskola upprättas en direkt överens- kommelse. Kontrollen genomförs stickprOVS- vis under fröinsamling, klängning, lagring av frö, handel med frö samt vid genomgång av plantskolornas bokföring av Sådder och om- skolningar. Som stöd för kontrollens genom- förande tjänar ett blankettsystem, som inne- bär att respektive fröpartier hela vägen till förbrukaren ledsagas av härkomstdokumen- tation.
I de fall en skogsfröproducent ej själv vill utnyttja fröproduktionen i sina utvalda frötäktsbestånd eller godkända fröplantager men vill överlåta insamlingsrätten till danska skogsfröhandlare må detta blott ske till sådana som har tecknat överenskommelse med Herkomstkontrollen. Såväl vid egen insamling som när insamlingsrätten överlåtits på skogsfröhandlare skall skogsfröprodu- centen låta tillse att insamling äger rum endast i anvisat eller anvisade bestånd.
Innan fröinsamlingen påbörjas skall skogs- fröproducenten fylla i tre exemplar av ett s. k. insamlingstillstånd och insända ett exemplar av detta till Herkomstkontrollen. Skogsfröproducenten överlämnar de två res- terande exemplaren av tillståndet till den person som skall vara ansvarig för tillsynen vid insamlingen. På tillståndets baksida (= insamlingsbevis) skall den för insamlingen ansvarige notera insamlad kvantitet och varans identitet. Innan säckarna med råvaran sänds till egen eller annans klängningsanstalt eller renseri skall de såväl in- som utvändigt förses med märksedlar, vilka skall innehålla följande uppgifter: a. nummer på insamlingstillståndet, b. namnet på det skogsdistrikt där fröet är insamlat,
c. trädart, d. frötäktsbeståndets nummer eller nummer på fröplantagen. När insamlingen är avslutad undertecknas insamlingsbeviset och ett av de två exempla— ren sänds till den klängningsanstalt eller det renseri, som skall behandla råvaran. Det andra exemplaret förvaras på skogsdistriktet. Så snart hela råvarupartiet kommit till klängningsanstalten skall den där ansvarige fylla i och underteckna mottaget insamlings- bevis och sända det till Herkomstkontrollen som på basis härav till Skogsfröproducenten, i förekommande fall skogsfröhandlaren, ut- färdar s. k. vitt ursprungsbevis A. I de fall då insamlingsrätten överlåtits till fröhandlare förfares på liknande sätt som här beskrivits.
Vitt ursprungsbevis A utfärdas för frö från utvalda danska frötäktsbestånd och godkända fröplantager. Den till vilken ursprungsbeviset är utfärdat- skall varje säsong på beviset notera försäljning, svinn och lagerbehållning. Med dessa noteringar införda skall beviset, sålänge lager finns eller försäljning ägt rum, årligen sändas in till Herkomstkontrollen för granskning och avstämp- ling.
Vitt ursprungsbevis B utfärdas av _Herkomst- kontrollen vid import av fröpartier till importören om denne så önskar och om varan åtföljs av betryggande härkomstcertifikat från exportören. Bevis B behandlas i övrigt på samma sätt som bevis A.
Grönt ursprungsbevis används mellan skogsfrö- handlare vid handel med utländskt kontrollfrö och färdigvara av danskt kontrollfrö. Vidare används
det gröna beviset vid handel med danskt kontroll- frö mellan skogsfröproducenter och skogsfrö- handlare. Blanketten fylls i av säljaren, som lämnar ett exemplar till köparen, ett till Herkomstkontrol- len och själv behåller ett. Det gröna beviset påförs samma nummer som det vita bevis, vilket utfärdats för det aktuella engrospartiet. Köparen skall på det gröna beviset föra noteringar om försäljning, svinn och lagerbehållning samt varje år, så länge lagret räcker eller försäljning skett, sända in beviset till Herkomstkontrollen för granskning.
Gult ursprungsbevis utfärdas av säljaren vid försäljning av frö direkt till förbrukaren (om partiet är större än 0,1 kg eller för ek- och bokollon 1,0 kg). Gult ursprungsbevis A påförs samma nummer som det för fröpartiet aktuella vita ursprungsbeviset A. Gult bevis A ifst i tre exemplar, varav säljaren behåller ett och köparen respektive Herkomstkontrollen erhåller vardera ett exemplar. Gult bevis B används i de fall då det för frövaran föreligger B-numrerat vitt eller grönt bevis. De gula blanketterna är till stor del utformade som plantskolekontrollblad för köpa- rens användning.
Blått ursprungsbevis används vid handel med plantor när handeln äger rum mellan till Herkomst- kontrollen anslutna plantskolor när plantorna är uppdragna ur på här angivet sätt kontrollerat frö. Blått bevis utfärdas av säljaren till köparen. Ett exemplar lämnas till köparen och ett till Her— komstkontrollen medan säljaren behåller det tred- je. Det blå beviset påförs samma nummer som det gula beviset för det fröparti varifrån plantorna är uppdragna.
Danska direktförbrukare av plantor er— håller icke något ursprungsbevis från plant- skolan men på fakturan skall anges trädart, plantålder, härkomstbeteckning, plantantal och nummer på ursprungsbeviset för det fröparti varur plantorna är uppdragna.
Kontrollen skall vara ekonomiskt självbä— rande. Den finansieras på två sätt, nämligen genom en fröavgift och genom en årlig plantskoleavgift. Skogsfröproducenter och skogsfröhandlare betalar vid försäljning av frö direkt till förbrukare en procentuell avgift av fakturabeloppet. Avgiften erläggs i form av avgiftsmärken, som köps hos Her- komstkontrollen och klistras på det exem- plar av det gula ursprungsbeviset som sänds till Herkomstkontrollen. Vid fröförsäljning från skogsfröproducent till sådana skogsfrö- handlare som har tecknat överenskommelse med Herkomstkontrollen och vid inbördes försäljning mellan dessa betalas ingen avgift till Herkomstkontrollen. Plantskolorna beta- lar årligen en fast avgift som anpassas efter
storleken på den areal som används för plantproduktion. Här nämnda avgifter fast- ställs årligen av Herkomstkontrollens styrel- se.
Produktionen av och handeln med skogs— frö och skogsplantor berörs i Danmark av vissa lagar och officiella regleringar utöver tidigare omtalade frivilliga överenskommel- ser. Sålunda ger en ”Lov om beskyttelse af förädlerrettigheder for planter” visst skydd för växtförädlarrätten. Lagen, som är en slags patentlag, administreras av en nämnd, plantnyhetsnämnden (Plantenyhedsnävnet), i vilken skogsbruket representeras med tre medlemmar. Enligt en ”Lov om sundheds- kontrol med planteskoleplanter" är alla plantskolor med undantag av de få som producerar plantor uteslutande för eget bruk underkastade obligatorisk sundhetskontroll. Denna utförs av nämnden för produktion och sundhetskontroll av trädgårdsplantor. Om de fastställda kraven uppfylls vid inspek- tionen får plantorna försäljas. Uppfvlls ei kraven skall plantorna kvarstå till senare inspektion eller förstöras i de fall de är angripna av speciellt farliga och smitto- samma sjukdomar eller skadedjur. I anslut- ning till ”Lov om bekaempelse af smitsomme plantesygdomme og skadedyr” är plantsko- lorna underkastade ytterligare vissa bestäm— melser. I samband med export av plantor krävs enligt ”Bekendtgörelse om udförsel af planter og plantedele” för de flesta länder att plantorna före leveransen har kontrolle- rats av statens planttillsyn. Samma kontroll kan krävas vid import av plantor. Importen av skogsplantor är i övrigt fri.
Statsfrökontrollen ombesörjer uttagning av fröprover och utför analyser med avseen- de på renhet och grobarhet. Kontrollen är icke obligatorisk.
Statsskovenes Plantavlstation och en mot- svarande institution under Det danske Hede— selskab, som är privat men under statlig kontroll, omhänderhar ca 80 % av fröförsörj- ningen i Danmark. Det finns därutöver några privata fröhandlare. Det mesta fröet kommer från godkända bestånd och är i vad avser barrträdsfröet i huvudsak plockat från ståen-
de träd. Plantproduktionen domineras av privata plantskolor.
7.1.3.2 Finland
I Finland föreligger ingen lagstiftning som reglerar handel och handhavande av skogsfrö och skogsplantor. Det föreligger clock förslag att skogsfrö skall inneslutas i den lag om handel med utsäde av alla slag, som är under utarbetande.
Statens skogsforskningsinstitut i Finland har emellertid överinseende över fröplanta- gerna såtillvida att man för att få anlägga fröplantager måste få planerna godkända av institutet.
Däremot finns ett av bl. a. privatskogs- bruket, skogsforskningen, skogsförädlings— stiftelsen och skogsbolagen bildat organ, Skogsbrukets frö- och plantråd, som fungerar som ett centralt organ när det gäller frö- och plantproduktionen i Finland. Rådet är ett helt frivilligt organ som har som uppgift att på riksnivå leda och organisera frö- och plantproduktionen på så sätt att det är möjligt att uppnå skogsodlingens mål. För att verkställa sin uppgift bör rådet enligt sina stadgar bl. a. överse frö- och plantförrådets tillräcklighet, ordna samarbete vid insamling av frö, taga initiativ till och utarbeta planer för utvecklandet av plantproduktionen, tillse att landet fortlöpande har ett lager och även ett reservlager av frö, dra försorg om att goda bestånd utväljs för frötäkt, fastställa kvalitetsnormer för skogsfrö och skogsplan- tor, i någon mån koordinera fröodlings- arbetet och uttala sig i fråga om import och export av skogsfrö och skogsplantor. Rådet skallrockså upprätta förslag till gemensamma priser för frö, plantor och övrigt skogsod- lingsmaterial samt tillse att frö- och plant- produktionens finansieringsfrågor fungerar tillfredsställande.
7.1.3.3 Norge
I Norge finns ett flertal officiella föreskrifter om produktion av och handel med skogsod- lingsmaterial.
Enligt beslut i Stortinget övertog staten ansvaret för fröförsörjningen i skogsbruket från den 1 juli 1938. Sedan dess har fröförsörjningen varit en av skogdirektora- tets uppgifter. Bortsett från några få skogsfö— retag som själva skaffar sig frö genom kottplockning i egna skogar är det staten som finansierar all kottplockning och import av frö. Inventering av bestånd och träd lämpliga för frötäkt är underlagd statens skogfröverk. Det mesta urvalsarbetet har hittills gjorts av Det norske Skogsforsöks- vesen, avdelningen för plantförädling. Sta- tens skogfröverk undersöker kottprover före insamlingens start. Kottplockningen sätts igång av skogdirektoratet via fylkes- skogkontoren och på Vestlandet av Vest- landets skogliga försöksstation. Plockning sker i huvudsak på fällda träd men i viss utsträckning även genom klättring i stående träd. Kotten klängs vid statens skogfröverk på Hamar och vid en klängningsanstalt på Vestlandets skogliga försöksstation.
År 1955 bildades ”Frörådet för skogs— bruket”. Rådet förordnas på fyra år i sänder av lantbruksdepartementet. Rådet har utar- betat föreskrifter och riktlinjer för fröför- sörjningen.
Fröförbrukningen per år är i Norge f.n. ca 4 500 kg granfrö, ca 500 kg tallfrö och ca 350 kg sitkagranfrö. För några år sedan var granfröförbrukningen uppe i ca 8 000 kg per år men fröet var då av sämre kvalitet än det är numera. Staten har f.n. ganska stora frölager — speciellt av granfrö. I stort sett har man i Norge försökt täcka fröbehovet med inhemskt frö. Från början av 1950-talet har emellertid betydande kvantiteter granfrö importerats. Riktlinjer för användning av utländskt granfrö har upprättats. Import av skogsfrö sker i regel i statens regi och eljest på ett sådant sätt att skogdirektoratet har översikt och kontroll över verksamheten.
Fröpriset fastställs av skogdirektoratet på så sätt att det skall täcka de direkta produktionskostnaderna. All försäljning av skogsfrö sker genom statens skogfröverk och genom en skogsfrökläng vid Vestlandets skogliga försöksstation.
Fröplantageverksamhet startades i Norge i större skala år 1958. Arealen — köpt eller förhyrd — omfattar f. n. ca 500 ha fördelade på 25 platseri Sydnorge. Finansieringen sker delvis med statsmedel men täcks i stor utsträckning även från andra källor.
I Norge är det Det norske Skogselskaps underavdelningar (fylkesskogselskap) och staten som sörjer för den största delen av plantproduktionen. Bara ca 15 % av produk- tionen kommer från privata plantskolor. Skogssällskapen har f. n. 26 plantskolor som täcker drygt 60 % av landets plantproduk- tion. Staten äger f.n. 4 plantskolor som täcker drygt 20% av landets produktion. För produktion av skogsplantor används idag ca 500 hektar effektiv plantskolemark och den årliga produktionen ligger på drygt 100 milj. plantor. Under 1960-talet har den årliga utplanteringskvantiteten legat på drygt 100 milj. plantor, varav ca 85 % gran, ca 7 % tall, ca 6% sitkagran och ca 2% diverse andra trädslag. Plantförmedling sker planmässigt mellan över— och underskottsområden.
Det norska skogssällskapet och skogdirek- toratet samarbetar i en mängd frågor som rör plantskoleverksamheten. I Norge finns ett plantskoleråd med sex medlemmar, som representerar statens, skogssällskapens och de privata ägarnas plantskolor samt forsk- ningen på området. Rådet har ingen officiell status så som fallet är med ”Frörådet för skogbruket”. Avsaknaden av officiell status verkar, enligt norsk uppfattning, sannolikt hämmande på verksamheten varför det före- slagits att plantskolerådet borde samman— slutas med frörådet.
Man lägger i Norge vikt vid att plantpro- duktionen inom respektive fylke skall ba- lansera mot plantbehovet inom fylket. Detta fylkessystem har enligt norsk mening varit naturligt emedan det norska skogssällskapet, vars underavdelningar i de flesta fall omfat- tar ett fylke, har engagerat sig så starkt i plantproduktionen och därför att det bjuder administrativa fördelar. För utbyggnad av skogssällskapets plantskolor har det beviljats bidrag både av statsmedel och ur ”Rasjona- liseringsfondet for skogbruket”. Statsbidra-
gen har under senare år legat på 250 000 kr och bidragen från Rationaliseringsfonden på omkring 150 000 kr per år. För statens plantskolor krävs att driften i stort sett skall balansera. Under 1960—talet har driftsresul- taten mestadels legat på minussidan.
Plantimport ordnas som regel av skog- direktoratet genom en av statens plant- skolor. Importlicens från lantbruksdeparte- mentet krävs. I övrigt krävs det sundhets- certifikat från exportlandet. Kontrollen handhas av tullväsendet och ”Statens plante- inspeksjon”. Skogsplantor för export produ- ceras ej.
Beträffande de närmare reglerna rörande frö- och plantförsörjningen kan följande nämnas.
Bestämmelser som gäller både skogsfrö och skogsplantor
Dessa bestämmelser omfattar bl. a. en zon- indelning för landets försörjning med skogs- frö och skogsplantor av norska trädslag (gran, tall och lövträd). Indelningen har utarbetats av ”Frörådet for skogbruket” och fastställts av lantbruksdepartementet. Zon- indelningen grundas på en uppdelning i insamlingsområden och höjdlägen. Vidare finns bestämmelser om beteckning av fröets och plantornas proveniens samt förflytt- ningsschema för frö och plantor.
Frö fö rsörjn ing
I kraft av ”Lov om såvarer av 17 juli 1953” och ”Forskrifter for handel med såvarer av 30 juni 1955” har det norska lantbruksde- partementet utfärdat regler för framställ- ning, handel, import och export av skogsfrö. 1 det följande lämnas en viss redogörelse för dessa regler.
Reglerna omfattar alla arter av följande trädslag: tall (Pinus), gran (Picea), ädelgran (Abies), Iärk (Larix), douglasgran (Pseudotsuga), hemlock (Tsuga), thuja (Thuja), cypress (Chamaecyparis), sequoia (Sequoia), björk (Betula), ask (Fraxinus), ek (Quercus) och bok (Fagus).
Envar som framställer skogsfrö för avsalu skall på förhand inhämta tillåtelse från skogdirektören dvs. chefen för skogdirektoratet. Den fackliga ledningen skall tillfredsställa de krav på fack- kunskap som fastställs av skogdirektören.
Även den som driver inhemsk handel med skogsfrö för avsalu liksom den som importerar eller exporterar skogsfrö skall på förhand inhämta tillstånd från skogdirektören. Följande upplysning- ar skall lämnas innan tillstånd till import eller export kan ges, nämligen uppgift på importland respektive exportland, kvantiteter av olika trädslag och provenienser samt närmare upplysningar om var fröet skall användas. För import och export av frömängder upp till 100 gram behövs dock inga tillstånd.
Slutligen skall den som producerar skogsfrö att användas i egen skog för två eller flera års behov (minst 50 kg frö) meddela detta till skogdirektören innan verksamheten påbörjas.
Insamling av kottar och frö för handelsändamål får påbörjas efter besked av skogdirektören. Insam- lingen kontrolleras av statens skogfröverk, Vest- landets skogliga försöksstation, fylkesskogkon- torene, herredsskogmestrene och tillitsmännen för kottinsamlingen (om tillitsmännen se längre fram). Inköpspriset för kottama och försäljningspriset för fröet bestäms av skogdirektören. Utgifterna för kottinsamling, klängning m.m. bestrids av det allmänna genom statens skogfröverk. Skogfröver- kets kyllager skall i största möjliga utsträckning användas för förvaring av skogsfrö från hela landet.
Fylkesskogrådet har att sörja för att det så vitt möjligt finns tillräckligt med frö av passande proveniens för bruk inom fylket. I samråd med skogdirektören skall fylkesskogkontoren leda kott- insamlingen och ha fullt ansvar för denna. Fylkes- skogkontoren antar tillitsmän som leder kottinsam- lingen i herredene. Härvid sker samråd med skogsägaren eller skogsförvaltaren. Fylkesskogkon- toren skall varje år inhämta uppgifter om skogsträ- dens frösättning. Dessa uppgifter skall insändas till skogdirektören. Fylkesskogkontorets uppgifter skall innehålla förslag om hur mycket kottar som bör insamlas i respektive fylke under den kom- mande hösten och vintern.
Fylkesskogkontoret bör i samråd med statens skogfröverk utvälja unga och medelålders bestånd med speciellt goda egenskaper och som lämpar sig för frötäkt. Kottar och frö från utvalda träd eller bestånd skall betecknas särskilt och märkas med ”utsökt stamme”. I kultur- eller naturskog med utpräglat dålig utveckling som antas bero på nedärvda egenskaper bör fylkesskogkontoret för- bjuda kottinsamling.
När kottillgången är god skall fylkesskogkon- toren i tid organisera fällning av kottbärande trädi privat- och kommunskogar. Fylkesskogkontoren sörjer för att närmaste tillitsman får besked om var fällningen har företagits och att kottama blir insamlade. I vissa fall skall fylkesskogkontoren organisera plockarlag som samlar kott från stående träd. Fylkesskogkontoren skall kontrollera att bra kottar levereras. Fylkesskogkontoren lämnar till skogdirektören varje år före 15 november uppgift
över frölager vid plantskolor m.m. och över fröbehov för kommande sommar.
Herredsskogmesteren leder kottinsamlingen i herredet med hjälp av tillitsmännen. Tillitsmannen skall se till att Skogsägarens tillstånd föreligger innan insamlingen påbörjas. I alla allmänna (offent- liga) skogar är insamling tillåten men skogsförval- taren skall underrättas i förväg. Insamlingen av- bryts när fröfallet hos friska kottar har börjat på allvar eller när den fastställda kottkvantiteten är uppnådd. Tillitsmannen bestämmer var kottama kan mottas. Han kan bestämma att de skall levereras i vissa minirnimängder och på bestämda dagar. Tillitsmannen skall noga hålla reda på varifrån kottama kommer samt hålla strängt åtskilda kottar från olika insamlingsområden och höjdlägen. Kottsäckarna förses in- och utvändigt med märksedel (merkelapp), vilken även tjänar som ursprungsbevis (opprinnelsesbevis). På märksedeln noteras antal kg i säcken, trädslag, insamlingsplats, höjdläge, insamlingstid, insamlarens namn samt tillitsmannens underskrift.
Kottar som anländer till statens skogfröverk utan betryggande upplysningar skall icke godtas förrän insamlingsområde och höjdläge med säker- het fastslagits. Kan detta ej fastslås skall kottama anses som värdelösa och förstöras.
Vid beställning av frö skall förutom trädslag och kvantitet även angivas proveniens eller plats där fröet skall användas. Fröverket bör icke leverera frö om dessa uppgifter ej är angivna. För frö som säljs skall det finnas groningsanalysbevis som ej är över ett år gammalt. Analysen skall vara utförd av statens frökontroll, statens skogfröverk eller Vest- landets skogliga försöksstation. Vid fröförsäljning skall räkningen påföras fröpartiets nummer var- jämte ifyllt och attesterat stambrev skall bifogas. Följande upplysningar skall ges: trädslag (art), mottagare, frömängd, proveniens (stam), fröpar- tiets nummer med avseende på analysstationens böcker, renhet i procent, groningshastighet (efter 7 dygn) i procent, grobarhet (efter 21 dygn) i procent, tidpunkt (datum) då fröet blev gronings- undersökt, packarens initialer. Gran- och tallfrö med grobarhet lägre än 50% bör vanligtvis icke utsändas. För utländskt frö anges härkomstortens namn och höjd över havet eller längd— och breddgrad samt höjd över havet. Utländskt frö skall betas före försäljning.
Beträffande klängning av kött stadgas i instruk- tionen för fröverk att det skallnoga tillses att kottar från skilda insamlingsområden och höjdlä- gen icke blandas samman vid klängningen. Helst bör också kott från mindre lokaler hållas åtskild. De till klängningsanstalten inkommande kottama åtföljs av märksedlar för varje säck och bildar för varje parti ett klängnummer. Märksedlarna utbyts mot en klängsedel som följer fröet fram till färdig vara.
Plan tfö rsörjn ing
Alla plantskolor som producerar skogsplan- tor för avsalu är underkastade kontroll av
skogdirektören eller den han bemyndigar. Plantskolorna indelas i två grupper, grupp 1 omfattande plantskolor som huvudsakligen producerar skogsplantor och grupp 2 omfat- tande plantskolor där produktionen av skogsplantor utgör en mindre del av verk- samheten. Även för plantskoleverksamheten finns en av lantbruksdepartementét fastställd instruktion. lnstruktionen gäller i sin helhet för statens plantskolor. Alla andra plant- skolor som producerar skogsplantor för avsalu är förpliktade att följa vissa angivna punkter i instruktionen. Plantskolor i grupp 1 bör i övrigt så vitt möjligt följa instruktio- nen i dess helhet.
Av instruktionens innehåll kan följande framhållas.
Den årliga sådden av varje trädslag avpassas så att den antas täcka efterfrågan efter plantor för de olika insamlingsområdena och höjdlägena. Stick- provsmässig räkning av plantorna i plantskolan företas på hösten efter det säsongen är avslutad. Sortering företas i enlighet med gällande regler. Priserna för plantor från statens plantskolor fast- ställs av skogdirektören. Med kontraktsodling för- stås att omskolningsplantor i samråd med fylkes- skogkontoret överlåts från en av fylkets plantsko- lor till privata kontraktsodlare för vidare upp- iragning. Statens plantpriset och sorteringsregler gäller också för kontraktsodling. Kontraktsodling kan även startas på initiativ av statens skogsplant— skolor. Vid försäljning av plantor skall den för plantskolan ansvarige se till att det så vitt möjligt levereras plantor av för respektive utplanterings- plats riktig härkomst. Han är ansvarig för att varje plantförsåndelse ledsagas av riktigt ursprungsbevis (stammeattest) med uppgift om trädslag, antal plantor, ålder och proveniens. Plantornas prove- niens betecknas på samma sätt som gäller för fröet. Före I november skall alla plantskolor som huvudsakligen producerar skogsplantor till fylkes- skogkontoret sända in uppgifter om plantbehåll- ning per 1 november senaste är samt antal levererade plantor senaste är och om möjligt uppskattad leverans för de kommande fyra åren.
För omskolnings- och saluplantor av gran finns fastställda sorteringsregler, vilka alla plantskolor som producerar skogsplantor är förpliktade att följa. Genom hela produktionen skall ett visst urval försiggå, varvid de dåligaste och minsta plantorna av varje fröparti kasseras. Bakgrunden till detta är enligt de norska föreskrifterna att söka utnyttja varje möjlighet till att uppnå så god genetisk standard som möjligt hos det plantmaterial som skogsproduktionen skall bygga på.
7.1.4. Internationella kontrollsystem och or- ganisationer
7.1.4.l Nordiska
År 1967 avhölls i Stockholm en internordisk frö- och plantkonferens. Konferensen anord- nades av Nordiska skogsunionen. Konferen- sens syfte var att analysera behovet av utvidgat samarbete mellan de nordiska län- derna inom området för skogsbrukets frö- och plantförsörjning samt att besluta om åtgärder för att söka få till stånd det utvidgade samarbete som konferensen ville förorda.
Ett förslag angående tillskapandet av ett internordiskt organ eller forum för central uppföljning av samarbetets genomförande behandlades. Konferensen beslutade därvid att föreslå Nordiska skogsunionen att till- sätta ctt beredningsutskott med uppgift att närmare utreda hur uppföljningen av samar- betet inom frö- och plantverksamheten lämpligast borde bedrivas. År 1969 tillsattes utskottet. I skrivelse till unionen har bered- ningsutskottet föreslagit att ett fast nordiskt råd för skogsfrö och skogsplantor bör tillsät- tas inom ramen för Nordiska skogsunionen. Vid Nordiska skogsunionens möte ijuni 1970 beslutades att inrätta nämnda råd. Vid rådets första sammanträde i oktober 1970 utarbetades förslag till statuter för rådet, vilka sedermera har fastställts av Nordiska skogsunionens representantskap. Statuterna återges i det följande.
”Statuter för Nordiska skogsbrukets frö- och plantra'd Utformade vid Rådets möte i Helsingfors den 5—6 oktober 1970.
5 1 Nordiska skogsbrukets frö- och plantråd (NSFP) har till syftemål att förbättra skogsbrukets frö- och plantförsörjning inom de nordiska länder- na genom att '
— följa det nordiska samarbetet och taga initiativ till utökat sådant beträffande praktiskt arbete och administration; — följa den nordiska forskningen inom ämnesområdet samt vid behov initiera ytterligare sådan; — förmedla information mellan de nordiska länderna; —— bidraga till ordnan— det av utbildning, konferenser och exkursioner; —
verka för och vid behov organisera gemensamt uppträdande av de nordiska länderna i frågor av internationell art.
52 Rådet består av åtta medlemmar — två från vardera Danmark, Finland, Norge och Sverige. Medlemmarna utses av Nordiska Skogsunionens representantskap för en period av fyra år.
,53 Rådet utser inom sig en ordförande och en vice ordförande. Ordförandeskapen cirkulerar i 4-årsperioder mellan de fyra länderna. Rådet utser inom eller utom sig en sekreterare. Rådet samman- träder på kallelse av ordföranden. Årligen hålles minst ett sammanträde. Rådet är beslutsmässigt då minst en medlem från varje land är närvarande. Varje land har två röster. För besluts fattande gäller enkel röstpluralitet.
& 4 Ändring av dessa statuter samt eventuth upplösande av Rådet beslutas av Nordiska Skogs- unionens representantskapsmöte”.
7.1.4.2 Organisationen för ekonomiskt sam- arbete och utveckling (OECD)
År 1963 väcktes i OECD (Organization for Economic Cooperation and Development) förslag om att försöka utarbeta regler för kontroll av skogligt reproduktionsmaterial i internationell handel i likhet med vad som redan var genomfört för vissa jordbruks- växter. År 1967 antog OECD:s rådsförsam- ling ett förslag till kontroll av skogligt reproduktionsmaterial i internationell han- del, OECD Scheme for the Control of Forest Reproductive Material moving in Intema- tional Trade. Till det av OECD:s rådsförsam- ling antagna förslaget hade fram till den 4 november 1970 anslutit sig Österrike, Bel- gien, Kanada, Danmark, Italien, Nederländer— na, Norge, Portugal, Sverige, Schweiz och Förenta Staterna.
Syftet med kontrollen är att befrämja produktionen och användningen av frö, plantor och plantdelar, som har insamlats, transporterats, bearbetats, dragits upp och distribuerats på ett sådant sätt att tillförlit- ligheten i materialets beteckning är säkrad.
Kontrollen enligt planen omfattar tre huvudkategorier av skogligt reproduktions- material:
a. med avseende på insamlingsorten identi- fierat reproduktionsmaterial (Source- Identified Reproductive Material), b. utvalt reproduktionsmaterial (Selected Reproductive Material), c. intygsgaranterat reproduktionsmaterial (Certified Reproductive Material). Standarden enligt a. utgör minimistan- dard, b. överensstämmer med den önskade standarden för närvarande och c. represente- rar den standard av genetiskt förbättrat reproduktionsmaterial som bör eftersträvasi framtiden.
Anslutning till kontrollen är öppen för alla medlemsstater i OECD och i FN. Om en stat ansluter sig till schemat för kontrollen måste reglerna i detta noga iakttas för allt reproduktionsmaterial som åsätts den i sche- mat reglerade s. k. OECD-etiketten. Det land som önskar ansluta sig till OECD-kontrollen skall ha en av regeringen utsedd och inför densamma ansvarig tillsynsmyndighet. Den- na myndighet är för Sveriges del skogsstyrel- sen.
Reglerna för OECD-kontrollen är att se som minimikrav. Reglerna enligt minimikra- ven samt mera detaljerade regler som ett land kan komma att stipulera skall göras tillgängliga av tillsynsmyndigheten i en of- ficiell publikation.
Beträffande utvalt resp. intygsgaranterat reproduktionsmaterial skall beståndet vari- från materialet hämtas inspekteras av en kvalificerad person som handlar på uppdrag av tillsynsmyndigheten. Härvid skall kontrol- leras att beståndsgränserna, beståndets kvali- tet, förekomsten av undermåliga träd och isoleringens effektivitet uppfyller givna krav. Efter den första inspektionen skall förnyade kontroller företas med tidsmellanrum som beslutas av tillsynsmyndigheten.
Insamling av skogligt reproduktionsmate- rial skall utföras av insamlare (collector) som är registrerad hos tillsynsmyndigheten; klängning, rensning och förpackning av frö skall ske vid klängningsanstalt som är re- gistrerad hos tillsynsmyndigheten; fröet skall lagras i frölager som är registrerat hos tillsynsmyndigheten. Sådd av frö eller ve-
getativ förökning av avskurna stam- och rotdelar, blad, ympar och avläggare skall ske i plantskola som är registrerad hos tillsyns— myndigheten. Sålunda kan frö eller plantor gå in under OECD-kontrollen endast om insamlare, producent och leverantör är re- gistrerad hos tillsynsmyndigheten. Tillsyns— myndigheten skall informeras om planerna och arrangemangen för fröinsamling. Redo- görelser för insamling, bearbetning och lag- ring skall vara tillgängliga för inspektion. Etikettering och försegling måste överens- stämma med minimifordringarna. Alla kate- gorier av skogligt reproduktionsmaterial mås- te under insamling, transport, bearbetning, uppdragning och lagring hållas i partier, åtskilda och identifierade enligt preciserade normer, t. ex. uppgifter om släkte, art, insamlingsområde, ursprung, klon, årtal för frömognad, växttid i plantskola. Tillsyns- myndigheten är skyldig att företa inspek- tion, åtminstone genom stickprovskontroll, på alla slag av skogligt reproduktionsmaterial vid insamling, bearbetning, lagring, uppdrag- ning, etikettering och försegling för att reproduktionsmaterialet skall kunna anses vara i överensstämmelse med OECD:s regler och direktiv. Tillsynsmyndigheten har skyl- dighet att tillhandahålla behövliga etiketter för alla typer av skogligt reproduktions- material.
Frö skall saluföras i förpackningar. Frö— förpackningarna skall förseglas av leverantö- ren och en etikett innehållande vissa be- stämda uppgifter skall fästas vid försegling- en. Ett förseglingsmärke som ej kan tas bort och återplaceras skall användas. En dubblett av etiketten skall placeras inuti förpack- ningen. I övrigt skall alla partier av skogligt reproduktionsmaterial förses med etikett innehållande vissa uppgifter tillhandahållna av leverantören.
Alla kategorier av skogligt reproduktions- material som avses för export skall åtföljas av ett provenienscertifikat (certificate of provenance) då det gäller material produce- rat på könlig väg eller ett certifikat om klonidentitet för material producerat på vegetativ väg.
Certifikatet skall innehålla följande upp— gifter. Land och referensnummer. Kategori av reproduktionsmaterial (t. ex. utvalt). Slag av produkt: frö, plantdelar, plantor. Släkte, art, underart, botanisk varietet, sort (anges med vanligt namn och botaniskt namn). Plats eller proveniensregion (referensnum— mer, kort benämning och höjdläge — enligt nationell förteckning). Ursprung: orts- ursprungligt, okänt, infört från . . . (plats). Frömognadsår, tidlängd i plantskola som såddplanta eller omskolad planta, mängd, förpackningarnas antal och typ. Frivilliga ytterligare informationer. Tillsynsmyndig- hetens stämpel. Underskrift.
I OECD-reglerna särskiljs två typer av skogligt utgångsmaterial (basic material) nämligen dels bestånd och fröplantager för reproduktionsmaterial som produceras ge- nom könlig förökning, dels kloner för reproduktionsmaterial som produceras ge- nom vegetativ förökning.
Bestånd beskrivs som en population av träd som besitter tillräcklig likformighet i sammansättning, konstitution och behand- ling för att kunna urskiljas från intilliggande populationer. Ett ortsursprungligt bestånd är ett bestånd, som uppkommit genom konti- nuerlig naturlig föryngring eller som uppdra- gits genom kultur ur frö från ett ortsur- sprungligt bestånd i samma proveniens- region. Som utvalt bestånd betecknas ett bestånd som är överlägset vedertagna medel— tal vid rådande ekologiska betingelser med avseende på vissa kriterier såsom isolering från undermåliga bestånd av samma art, normal grad av individuell variation i morfo- logiskt hänseende, volymproduktion, virkes- kvalitet, storlek på populationen m. m. och som kan behandlas för fröproduktion.
Som fröplan tage (seed orchard) betecknas en plantering bestående av förmodat eller verifierat genetiskt överlägsna träd, vilken är isolerad genom bestämda avstånd till kring- stående bestånd för att minska pollination från dessa och vilken är skött så att den skall producera ofta återkommande, rikliga och lättinsamlade fröskördar. Det förekommer två typer av fröplantager nämligen klonfrö-
plantager, vilka består av kloner från ympar eller sticklingar samt fröplantsplantager vil- ka består av utvalda fröplantor.
Som proveniens (provenance) betecknas det område inom vilket ett bestånd av träd växer. Beståndet kan vara ortsursprungligt (indigenous) eller icke ortsursprungligt (non indigenous). Ett bestånds ursprung (origin) definieras för ett ortsursprungligt bestånd som det område inom vilket träden växer samt för ett icke ortsursprungligt bestånd den plats från vilken fröet eller plantorna ursprungligen infördes. Proveniensregion (re- gion of provenance) är för ett släkte, en art, en underart eller en bestämd varietet det område eller den grupp av områden som vid tillräckligt enhetliga ekologiska förhållanden har bestånd med likartade genetiska eller fenotypiska karaktärer.
Som tidigare nämnts särskiljs tre katego- rier av skogligt reproduktionsmaterial i OECD-reglerna. En närmare beskrivning av dessa lämnas i det följande.
Med avseende på insamlingsorten identi- fierat reproduktionsmaterial (Source- Identified Reproductive Material). De två kraven på denna kategori är: a. Proveniensregionen där reproduktionsma- terialet är insamlat skall definieras med hjälp av administrativa och geografiska gränslinjer samt, där så är tillämpligt, med höjd- och andra ändamålsenliga gränser som bedöms betydelsefulla i det berörda landet. En officiell eller officiellt erkänd nationell förteckning över proveniensre- gioner för vilka provenienskontroll finns skall upprättas och publiceras. Prove- niensregionerna skall i förteckningen vara ordnade efter släkte, art samt där så är tillämpligt efter underart och varietet. Beståndens ursprung skall klassificeras som ortsursprungligt eller icke ortsur- sprungligt. Vidare skall reproduktions- materialets ursprung (origin) anges. b. Frö skall insamlas, bearbetas och lagras samt plantor uppdragas under kontroll av tillsynsmyndigheten. Utvalt reproduktionsmaterial (Selected
Reproductive Material). De tre kraven på denna kategori är: a. Proveniensregionen där reproduktions- materialet är insamlat skall definieras med hjälp av administrativa och geografiska gränslinjer samt, där så är tillämpligt, med höjd- och andra ändamålsenliga gränser som bedöms betydelsefulla i det berörda landet. En nationell förteckning över utvalda bestånd, fröplantager, som icke har avkommeprövats och över kloner vilka har godkänts för insamling eller uppdragning av utvalt reproduktionsmate- rial skall upprättas och officiellt publice- ras. Det skogliga utgångsmaterialet skall i denna förteckning ordnas efter släkte, art, lokal eller proveniensregion samt, där så är tillämpligt, efter underart och varietet. Det skogliga utgångsmaterialets ursprung skall klassificeras som ortsursprungligt eller icke ortsursprungligt. Vidare skall reproduktionsmaterialets ursprung anges. b. Reproduktionsmaterialet skall härröra från utgångsmaterial (basic material) som godkänts och registrerats av tillsynsmyn- digheten och som uppfyller vissa minimi- krav angående ursprung, isolering, likfor- mighet, volymproduktion, virkeskvalitet, form eller växtkaraktär, sundhet och resistens, effektiv storlek på populationen samt ålder och utveckling. c. Frö skall insamlas, bearbetas och lagras samt plantor uppdragas under kontroll av tillsynsmyndigheten. In tygsgaran terat reprodu ktio nsmaterial (Certified Reproductive Material). De fyra kraven på denna kategori är: a. Proveniensregionen där reproduktions- materialet är insamlat skall definieras med hjälp av administrativa och geografiska gränslinjer samt, där så ärtillämpligt, med höjd- och andra ändamålsenliga gränser som bedöms betydelsefulla i det berörda landet. En nationell förteckning över utgångsmaterial som har godkänts för insamling och uppdragning av intygs- garanterat reproduktionsmaterial skall upprättas och officiellt publiceras. För- teckningen över utgångsmaterial som an-
vänds för könlig förökning skall ordnas efter släkte, art, lokal eller proveniens- region och där så är tillämpligt efter underart, varietet eller sort. Det för könlig förökning avsedda utgångsmate- rialet skall klassificeras som ortsursprung— ligt eller icke ortsursprungligt. För ut- gångsmaterial som används för vegetativ förökning skall förteckningen ordnas ef- ter kloner (clones) eller där så är tillämp- ligt efter sorter (cultivars). Vidare skall reproduktionsmaterialets ursprung (ori— gin) anges. b. Reproduktionsmaterialets överlägsna ge- netiska egenskaper skall vara styrkta genom proveniensförsök eller avkomme- prövning enligt vissa bestämda normer angivna i planen. c. Antalet enskilda komponenter i fröplan- tager och resultatet av avkommepröv- ningar skall registreras av tillsynsmyndig- heten.
d. Frö skall insamlas, bearbetas och lagras samt plantor uppdragas under kontroll av tillsynsmyndigheten.
7.1.4.3 Europeiska ekonomiska gemen- skapen (EEC)
EEC—rådet har den l4juni 1966 godkänt två direktiv avseende varuutbyte med skogligt förökningsmaterial. Enligt det första skall en administrationskommitté bildas för att be- handla ärenden beträffande varuutbytet m. m. med utsädes- och plantmaterial inom jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk. Det andra innehåller riktlinjer för att sam- ordna det yrkesmässiga varuutbytet med skogigt förökningsmaterial mellan och inom EEC—länderna. Särskilda bestämmelser an— gående materialets beskaffenhet anges även för varuutbyte med icke EEC-länder. Av praktiska skäl inskränks reglerna till att avse de trädsläkten och trädarter som spelar en viktig roll för virkesproduktionen inom EEC—länderna men riktlinjerna överensstäm- mer i huvuddragen med reglerna i den i det föregående beskrivna OECD—konventionen. I varuutbytet skall sålunda uppgifter lämnas
om materialets genetiska kvalitet och här- komst. Enligt riktlinjerna fordras en officiell kontroll av riktigheten i lämnade uppgifter om en vara. De behandlar även frågor om godkännande och certifiering av varan. Bestämmelserna skall, varierande för de olika arterna, träda i kraft tidigast l.7.1969 och senast l.7.1971. Ikraftträdandet får dock skjutas framåt två år för redan insamlat barrträdsfrö och en viss tid även för plant- material.
EEC-kommissionen har den 20 mars 1969 förelagt rådet ett förslag till fastställande av normer för den yttre beskaffenheten hos skogligt förökningsmaterial. Förslaget syftar till att genom enhetliga normer underlätta det yrkesmässiga varuutbytet av skogligt förökningsmaterial såväl mellan som inom EEC-länderna. Vissa undantag skall kunna göras för sådant material som exporteras till länder utanför EEC-området. Reglerna avser även här endast sådana trädarter som allmänt spelar en viktig roll för virkesproduktionen inom EEC-länderna. Faktorer som skall undersökas och anges är bl. a. friheten från sjukdomar, antal levande groddar per kilo frö, grobarhet hos det rena fröet, tusenkorn- vikt för fröpartiet, uppgift om fröets even- tuella lagringstid i kylrum, storleksklass för plantdelar och plantor av släktet Populus och, om ett land så önskar, även av andra släkten eller arter. Uppgifterna skall officiellt kontrolleras. Förökningsmaterialet får bringas i yrkesmässigt varuutbyte inom EEC-länderna endast om det fyller de i förslaget angivna normerna för yttre beskaf- fenhet.
Inom EEC behandlas även ett utkast till riktlinjer för åtgärder avsedda att för- hindra införande i medlemsstaterna av skade- organismer på bl. a. skogligt återväxtmaterial och skogsträd.
7.2 Kontrollsystem i Sverige inom jordbruk och trädgårdsnäring
Grundläggande förordningar rörande fröhan— del ges i lag angående handel med utsädesva-
ror (l928:289 ändrad 193654, 1950z200, l954:l 18). Jfr i dessa sammanhang även vad som sagts i kapitel 6, avsnitt 6.3. Lagen äger tillämpning på köp av frö, som är avsett till utsäde. Skogsfrö och frö av växter som odlas blott till prydnad avses ej i lagen. Säljaren är, oavsett om köparen påfordrar det eller ej skyldig att skriftligen ge köparen uppgifter om namn och adress, fröets slag och sort (lantbruksstyrelsen får dock medge undantag från skyldigheten att uppge fröets sort), fröets renhetsgrad resp. ogräshalt då det gäller annat frö än köksväxtfrö samt fröets grobarhet. Dessa uppgifter behöver ej läm- nas:
a. där den som odlat fröet säljer det utan offentligt utbjudande eller till någon som icke själv skall använda det till utsäde, b. där köp av frö sker mellan köpmän i och för deras rörelse, c. där fröet är förpackat i emballage, försett med obruten plomb i enlighet med gällande bestämmelser angående stats— plombering av frövara, och tiden för plomberingsbevisets giltighet ej utgått vid tiden för varans avlämnande.
Vidare stadgas att frövara ej må salu- hållas till utsäde, om den i fråga om ren- hetsgrad, ogräshalt eller grobarhet ej upp- fyller av lantbruksstyrelsen fastställda fordringar. Lagen innehåller härutöver diverse detaljregler samt bestämmelser om påföljd vid brott mot densamma. I kungörelsen den 15 november 1928 (nr 444 ändrad senast 1967:408) ges föreskrifter rörande tillsynen å efterlevnaden av lagen angående handel med utsädesvaror. I kungö- relsen stadgas bl. a. om provtagning av frövara och om undersökning av prov.
I förordningen den 26 april 1967 (nr 139 ändrad senast l97l:836) stadgas om obliga- torisk statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift. Sålunda får utsäde från flertalet jordbruksväxter icke avlämnas till köpare, som kan antagas använda det till utsäde, eller föras ut ur landet annat än i förpackning som är tillsluten och försedd med plomberingsbevis enligt bestämmelser om statsplombering av utsädesvara (omfattar
ej sockerbeta, lin och hampa). Detta gäller dock ej vid enstaka försäljning utan offent- ligt utbud, om säljaren odlat utsädet och icke yrkesmässigt driver handel med utsädes- varor. Den som begärt plombering av utsä- desvara skall vid plomberingen erlägga avgift, växtförädlingsavgift, med visst belopp per deciton. Systemet med växtförädlingsavgift har behandlats i kap. 6 avsnitt 6.3.
I kungörelsen den 19 april 1968 (nr 214 ändrad senast 1971 :394) om statsplombering av utsäde förordnas bl.a. följande. Med utsäde förstås dels utsädesvara som avses i lagen den 14 juni 1928 (nr 289) angående handel med utsädesvaror, dels utsäde av potatis (utsädespotatis). Statsplombering får ske endast av:
]. utsäde av sådan sort som prövats lämplig att odla här i landet,
2. stamutsäde av sådan ny växtförädlings- produkt som prövats lämplig att föröka,
3. annat utsäde än som avses i 1 och 2, om lantbruksstyrelsen anser statsplombering nödvändig för att tillgodose försörjnings- behov eller möjliggöra lämplig export.
Prövning enligt 1 och 2 utförs av en nämnd i vilken ingår företrädare för veten- skap och praktisk erfarenhet. Statsplombe— ring av utsäde som är avsett att användas inom landet och av utsädespotatis som är avsedd att föras ut ur landet får ske endast om utsädet efter undersökning befunnits uppfylla de kvalitetsfordringar som lant- bruksstyrelsen fastställer.
För annat utsäde än utsädespotatis får kvalitetsfordringarna gälla:
1. grundutsäde till den odling varifrån
utsädet skördats,
2. utsädesodlingens belägenhet och till-
stånd under växttiden,
3. utsädets sortrenhet,
4. utsädets livs- och lagringsduglighet,
5. utsädets renhet. För utsädespotatis får kvalitetsfordringar- na gälla:
1. grundutsädet till den odling varifrån
utsädespotatisen skördats,
2. utsädesodlingens belägenhet och till—
stånd under växttiden,
4. utsädets lagringsbetingelser. Statspblombering av utsäde utförs av sta- tens centrala frökontrollanstalt eller, i fråga om annat utsäde än utsädespotatis, av sådan lokal frökontrollanstalt som lantbruksstyrel- sen förklarat behörig att utföra statsplom- bering. I kungörelsen förordnas även om försäljning av utsäde i detaljförpackning och i anslutning härtill om s. k. isärvägrring.
I lantbruksstyrelsens kungörelse angående statsplombering av utsäde utom potatis för inhemskt bruk eller för internationell handel (196815) meddelar styrelsen bestämmelser för tillämpningen av Kungl. Maj:ts kungörel- se den 19 april 1968 (nr 214) om stats- plombering av utsäde. Enligt lantbrukssty- relsen har reglerna i tillämpliga delar givits en utformning, som vad sort och sortrenhet angår möjliggör anslutning mellan det svens- ka statspblomberingssystemet och OECD- systemet för jordbruks- och trädgårdsväxter. Av lantbruksstyrelsens kungörelse framgår bl.a. följande. Statsplombering av utsäde utförs av statens centrala frökontrollanstalt eller lokal frökontrollanstalt, som lantbruks- styrelsen förklarat behörig därtill. Lokal frökontrollanstalt äger dock utföra plombe- ring endast av klasserna D, E och U inom statsplomberingssystemet. De ordinarie stats- plomberingsklasserna är statsplomb A (= stamutsäde = utsäde i förädlarens hand, vilket ej finns tillgängligt i allmän handel), statsplomb B (= basutsäde, grundutsäde för all vidare utsädesproduktion som är avsedd för statsplombering), statsplomb C (=grund- utsäde med generationsbeteckning räknat från statsplomb B), statsplomb D (= bruksut- säde med generationsbeteckning räknat från statsplomb B) samt statsplomb E (= bruksut- säde utan generationsbeteckning). Under vis- sa förutsättningar kan utsäde plomberasi klass statsplomb U. Rätten att få utsäde plomberat i klass statsplomb B är förbehål- len förädlaren eller dennes representant. En förutsättning för att plombering i denna klass skall medgivas är att varan utgör skörd av odling, som grundats på av förädlaren utvalt stamutsäde, vilket i fråga om sortren-
het godkänts av centrala frökontrollanstal- ten. Plombering av stamutsäde, i klass stats- plomb A, medges endast på särskilda villkor och endast för uppförökning hos förädlarens kontraktsodlare.
Sedan förpackningen tillslutits på betryg- gande sätt fästes utanpå densamma ett plomberingsbevis, svarande mot den plombe- ringsklass vari partiet godkänts, och utanför beviset en plomb. Efter godkännande av lantbruksstyrelsen får även annan förslutning än plomb användas. Plomberingsbeviset skall innehålla uppgifter om växtslag och sort, klass med eventuell generationsbeteckning, plomberingsnummer, vissa analystal samt plomberingens giltighetstid. Efter medgivan- de av lantbruksstyrelsen kan plomberings- bevis få ersättas med tryck på förpack- ningen. Om plomberingsbevis eller motsva- rande tryck på förpackningen insänds till på beviset respektive i trycket angiven frökon- trollanstalt kan köpare efter avslutade under- sökningar erhålla upplysning om sortren- heten.
Så kallat partiellt plomberingsbevis eller provtagningsbevis får användas i fall, när laboratorieundersökning av frövarukvaliteten uppenbart icke kan medhinnas innan varan expedieras till köpare. På bevis av båda slagen får högst den klass anges i vilken statsplombering kan ske med hänsyn till partiets härstamning och redan medhunna undersökningar.
Statsplombering får utföras hos odlare eller företag som har tillgång till av lant- bruksstyrelsen godkända lager- och sorte- ringslokaler.
Så kallat obrutet samband mellan utsädes- generationerna skall föreligga vid produktion av utsädesvara som skall statsplomberas med sortnamn. Detta innebär att odling av utsäde för plombering i viss generation skall vara grundad på en föregående generation i statsplomberingssystemet.
Kontrollodling skall ske av allt stats- plomberat utsäde för vilket sortnamn upp- givits. Kontrollodling skall vid behov kom- pletteras med laboratorieundersökning. För odling av klasserna statsplomb B och C
meddelar centrala frökontrollanstalten före- skrifter om
a. högsta tillåtet antal sorter på bruk-
ningsenheten av den art varav od- llingen består, b. ej tillåtna förfrukter till odlingen samt
0. odlingens fribelägenhet. Fältbesiktning skall ske av odling för plombering i klasserna statsplomb B eller C. Anmälan av odling till fältbesiktning ingives till centrala frökontrollanstalten, som ombe- sörjer och svarar för fältbesiktning. Vid besiktningen skall särskilt avseende fästas vid förekomst i odlingen av främmande sort och andra skadliga inblandningar samt av utsä- desburna sjukdomar. Vidare skall uppmärk- sammas huruvida odlingen kan anses till- fredsställande skyddad mot inblandning och inkorsning.
Utsädesparti som anmälts till plombering skall genom uppdragsgivarens försorg och på dennes ansvar vara så om- sorgsfullt blandat att det är enhetligt. Partiet skall hållas tillgängligt på sådant sätt att provtagning kan ske i föreskriven ordning. Provtagning skall verkställas av provtagare, som utsetts av frökontrollanstalt vilken är behörig att utföra statsplombering. På allt utsäde som provtagits för statsplombering skall företagas laboratorieundersökning i den omfattning som krävs med hänsyn till för varje plomberingsklass uppställda minirni- fordringar.
Lantbruksstyrelsens kungörelse 1968:5 innehåller även bestämmelser om särskild statsplombering av utsäde för internationell handel. Bestämmelserna gäller vid utförsel ur riket av annat än i det inhemska statsplom- beringssystemet plomberat utsäde.
Sålunda utför centrala frökontrollanstal- ten sortplombering i anslutning till av OECD utfärdade regler härom (OECD-plombering). Denna plombering får ske av sorter av strå- och trindsäd samt vallväxter, som finns upptagna i OECD:s sortlista eller är berätti- gade därtill. Utsäde av sort som är berättigad till plombering inom både OECD-systemet och det inhemska statsplomberingssystemet kan valfritt plomberas i ettdera av de båda
stats-
systemen. Plombering enligt OECD:s regler får ske högst i den klass vartill ett utsädes sortrenhet berättigar. Utsäde som plomberas enligt dessa bestämmelser skall åtföljas av deklaration som visar frövarukvaliteten samt skall vara plomberat och märkt med OECD:s plomberingsbevis. Utsäde som införs till landet under OECD-plomb kan omplombe- ras i den klass av det inhemska statsplombe- ringssystemet vartill varans sortegenskaper och frökvalitet berättigar.
Statsplombering av utsäde (ej potatis) för export med enbart varudeklaration utförs av centrala frökontrollanstalten eller lokal frö- kontrollanstalt som lantbruksstyrelsen för- klarat behörig att verkställa statsplombering. Utsädesvara av alla växtslag är berättigad till här avsedd plombering oberoende av varans sortegenskaper och rrövarukvalitet. Som ett villkor för plombering av stråsäd skall dock gälla att sorten uppges. Frövarukvaliteten skall alltid anges vid exporten. Deklarationen därav skall ske enligt av ISTA (ISTA = International Seed Testing Association) ut- färdade bestämmelser. Deklarationen skall föreligga antingen som ISTA:s s.k. orange- certifikat eller i form av svenskt analysbevis. Uppges utsädets sort skall härstamningen dokumenteras och sortrenheten undersökas. Före utförseln ur landet skall utsädesvaran förses med speciellt plomberingsbevis avseen- de denna typ av vara.
Lantbruksstyrelsens kungörelse angående statsplombering av utsädespotatis (196816) grundas även på den förut nämnda K. kung. Av lantbruksstyrelsens kungörelse framgår bl.a. att statsplombering av utsädespotatis skall verkställas av centrala frökontrollan- stalten.
Beträffande frökontrollanstalternas belä- genhet m. m. kan nämnas att statens centrala frökontrollanstalt ligger i Solna och att dess fyra filialer är belägna i Landskrona, Ge- tinge, Lund och Umeå. Härutöver finns av lantbruksstyrelsen godkända lokala frökon- trollanstalter i Linköping, Örebro och Skara.
Vid centrala frökontrollanstalten och dess filialer har i viss, mindre omfattning utförts provtagning på frö av skogsträd. Under de
tre budgetåren 1966/67—1968/69 togs så- lunda 75, 213 och 88 dylika prover. Enligt uppgift är laboratoriekapaciteten vid centra- la frökontrollanstalten och dess filialer avse- värd, varför dessa organ skulle kunna utföra ett stort antal analyser åt skogsbruket.
8. Framtidens skogliga återväxtmaterial
8.1. Officiell reglering
Skogsbruksutredningen har i det föregående visat att i det svenska skogsbruket under närmaste lO-årsperiod en areal av ca 400 000 ha per år bör förses med ny skog. Bortses från den uppskattade självföryngringen skall av denna areal inemot 300 000 ha skogsodlas nästan uteslutande genom plantering. Efter 50—100 år skall denna odlingsinsats ge möjlighet till en årlig skörd i storleks- ordningen 100 milj. rn3 sk. Vid nuvarande rotvärde representerar denna kvantitet ett totalvärde av omkring 3 miljarder kronor. Särskilda'insatser t. ex. gödsling kan betala sig genom ännu högre och bättre skördere- sultat. För realiserandet av slutvärdena ford- ras utbyggda transportleder, awerkningsor- ganisationer, förädlingsindustrier och distri- butionssystem.
För sistnämnda investeringar och ifallan- de skala allt efter tidsavståndet från realisa- tionstidpunkten även för sådana insatser under växttiden som gallring, gödsling etc. kan den i närheten av realisationstillfället befintlige ägaren förväntas i huvudsak svara. Kostnader och intäkter av dessa åtgärder sammanfaller nämligen i tiden så pass nära att de kan ekonomiskt bedömas utifrån den enskilda, fysiska eller privata juridiska perso- nens intresse. Det är däremot förståeligt att enskilda personer eller privata juridiska per- soner inte vill eller kan på samma positiva
sätt engagera sig i en investering som på grund av det långa tidsavståndet till realisa- tionstillfället kan påverkas av en mängd faktorer — politiska, tekniska och ekonomis- ka — vilka icke så långt i förväg kan med någon större grad av säkerhet inkalkyleras. En samhällelig övervakning t. ex. genom vår nuvarande skogsvårdslagstiftning för att söka trygga en viss skogsproduktion har också sedan länge funnits i vårt land.
Genom forskningens ständigt ökande landvinningar har det blivit alltmer känt att produktionen i våra framtida skogar i första hand är beroende av egenskaperna hos det frö som ger upphov till dem. Val av för varje tidpunkt och plats i biologiskt avseende och i fråga om friskhet och fysiologiskt tillstånd bäst lämpat frö framstår därtill som den ur miljövårdssynpunkt minst kontroversiella åt- gärden för att höja skogsmarkens avkastning. Tiden synes mogen och lämplig för att samhället skall söka trygga att det skogsod- lingsmaterial som brukas skall vara imöjlig omfattning känt till sitt ursprung. Som framgår bl. a. i föregående kapitel kan ett bestånd vara ortsursprungligt eller icke orts- ursprungligt. Med ett bestånds ursprung avses för ett ortsursprungligt bestånd det område inom vilket träden växer och från vilket de också i tidigare sammanhängande generationer härstammar samt för ett icke ortsursprungligt bestånd den plats från vilket fröet eller plantorna ursprungligen infördes.
Eftersom det inom svenskt skogsbruk många gånger torde möta oöverstigliga svårigheter att klargöra vid icke ortsursprungliga bestånd den plats från vilken fröet eller plantorna ursprungligen infördes har utredningen an- sett det lämpligt att begränsa de egentliga kraven till att härkomsten (proveniensen) skall vara känd dvs. det område inom vilket det bestånd av träd växer som materialet direkt kommer från. Det torde emellertid få anses som en naturlig följd av detta att i samband med uppgiften om härkomst även upplyses om materialet är ortsursprungligt eller icke och att i senare fallet även ursprungsorten anges om den är känd.
Huruvida krav kan och bör ställas på att användaren skall bruka ett visst slags mate- rial för ett visst område är mera tveksamt. Intresset att i framtiden få bästa möjliga skogar i landet leder väl till att bästa möjliga dvs. för området lämpligaste skogsodlings- material borde användas. Att säkra detta önskemål genom rättsregler torde dock av flera skäl vara uteslutet. Bl.a. får det betraktas som omöjligt att med tillräcng säkerhet fastslå vilket skogsodlingsmaterial, t. ex. vilken härkomst, som är lämpligast för ett visst område. Vid skogsvårdslagens till- komst diskuterades motsvarande proble- matik i fråga om skogsmarkens utnyttjande. Därvid begränsades kraven på skogsägaren till att åstadkomma ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte.
Det fordras ej heller mera än att skogs marken skall utnyttjas på lämpligt sätt, ej lämpligaste eller bästa sätt (jfr Bogren: 1948 års skogsvårdslagstiftning). Kraven enligt skogsvårdslagen på återväxtåtgärder gäller också endast sådana som är erforderliga för nöjaktig återväxt inom skälig tid alltså inte lämpligaste eller bästa återväxt. Med utgångs- punkt från dessa resonemang synes det framstå som konsekvent att ställa vissa krav på användaren vid valet av skogsodlings- material men att begränsa kraven till att den som skogsodlar mark skall välja ett skogs- odlingsmaterial som med avseende på här- komsten kan förväntas leda till nöjaktig skog på det område det gäller.
Det kan i och för sig diskuteras huruvida icke redan den nuvarande skogsvårdslagen avsett att möjliggöra en viss övervakning av skogsodlingsmaterialet från samhällets sida, dvs. att exempelvis kravet på nöjaktig åter- växt enligt 14 5 innebär krav på återväxtma- terialets genetiska egenskaper. I skogsod- lingssammanhang torde därvid materialets härkomst vara vad som i första hand är av betydelse. I 165 stadgas att om skogstill- ståndet är uppenbarligen otillfredsställande, sådana åtgärder skall vidtagas, som erfordras för att inom skälig tid nöjaktig skog skall finnas å marken. I förarbetena till paragrafen sägs att till dylika skogsbestånd räknas bland annat de s.k. skräpskogarna och att bland dessa märks ”undermåliga tysktallbestånd ävensom andra i genetiskt avseende uppen- barligen mindervärdiga bestånd”. Om befint- liga i genetiskt avseende mindervärdiga be- stånd kan konstituera rättslig grund för byte till bestånd som är tillfredsställande borde krav även föreligga på utsädets genetiska kvalitet.
Det bör emellertid uppmärksammas att departementschefen i propositionen 1948 nr 34 icke godkände ett förslag från skogssty- relsen att å marker av hög bonitet, som särskilt lämpade sig för produktion av ädla lövträd, annan återväxt än ädla lövträd icke kunde anses nöjaktig. Om kravet på nöjaktig- net icke skulle avse ens trädslaget borde det än mindre kunna tillämpas i fråga om fröets
:.netiska egenskaper. Skogsstyrelsen har vis- :rligen i sina anvisningar till skogsvårdslagen under 14 & framhållit att ”då en skogsmarks avkastning är starkt beroende av hur skogs- beståndet med avseende på trädslag, här- komst m.m. passar växtplatsen och dess jordmån är det uppenbart att återväxt av för marken klart olämpligt trädslag i regel måste underkännas såsom icke nöjaktig”. Bortsett från att skogsstyrelsen enligt ordalagen en- .last utdömer olämpligt trädslag men icke olämplig härkomst torde större avseende böra fästas vid uttrycket klart olämpligt trädslag och att anvisningarna endast skall tjäna till ledning vid lagens tillämpning. Av vikt i lagtolkningssammanhanget är också att
de citerade förarbetena till löå talar om uppenbarligen mindervärdiga bestånd. En överensstämmelse mellan anvisningarnas uttryck klart olämpligt och lagens uppen- barligen mindervärdiga finns således. En bristande nöjaktighet enligt skogsvårdslagen synes vid ett beaktande av detta resonemang endast kunna grundas på en bedömning av plantbeståndets synliga beskaffenhet. Att med stöd av skogsvårdslagen kunna ingripai valet av frö och annat återväxtmaterial på ett stadium före användningen av materialet i en skogsodling framstår i vart fall som synner- ligen tveksamt. Rättsligt irrgripande med stöd av skogsvårdslagen för att avstyra användningen av t.ex. en härkomst som skogsvårdsmyndigheten bedömt som olämp- lig har inte heller förekommit.
I det praktiska handhavandet av skogs— vårdslagen synes ej heller en sådan genetisk tolkning av nöjaktighetsbegreppet ha tilläm- pats även om rekommendationer och upplys- ningsverksamhet kring härkomstbegrepp och förflyttningar av skogsodlingsmaterial fått ett allt fastare underlag och spelat en allt större roll. Tolkningen har hittills ej heller alltid varit tekniskt möjlig. Den förutsätter nämligen att det kan fastställas varifrån fröet kommer, varifrån plantorna kommer med avseende på det frö ur vilket de dragits upp och var det sålunda kända skogsodlingsmate- rialet i realiteten kommer till användning i skogsmarken. Nuvarande regler för fröinsam- ling, plantskoledrift och skogsodling ger inte fast rättslig grund för dessa krav på nöjaktig- hetsbegreppet.
Därtill kommer att skogsvårdslagen, enligt 45 å i lagen, i huvudsak icke omfattar skogsmark med därå växande skog å eckle- siastika boställen och andra fastigheter av kyrklig natur, på sådana fastigheter, som avses i 4 5 förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket samt på _övriga kronan tillhöriga fastigheter, som icke innehas med stadgad åborätt. En förutsättning för att regleringen av frö- och plantförsörjningen skall fungera och kunna godtas av skilda skogsägarkategorier är emellertid att regle-
I skrivelse den 13 augusti 1970 har Sverige anslutit sig till den i kapitel 7, avsnitt 7.1.4.2 nämnda internationella konventio- nen för kontroll av skogligt reproduktions- material iinternationell handel. Enligt denna konvention förbinder sig länderna att beträf- fande sådana frö- och plantpartier, som är försedda med en viss i konventionen närmare angiven märkning, garantera att partierna beträffande insamling, härkomst, beredning, plantskoledrivning och packning fyller de i märkningen angivna reglerna. Anslutningen till konventionen har väl i främsta rummet motiverats med att Sverige som framgår av det föregående under en lång tid importerat icke oväsentliga mängder av frö och plantor. En fortsatt import har av utredningen antagits komma att ske även i framtiden. Angelägenheten av att ständigt söka förbätt- ra den svenska skogens produktion torde göra en dylik väl selekterad import i hög grad motiverad. Därvid torde en granskning av de för import avsedda fröerna och plantorna utöver konventionens bestämmel- ser i vissa fall visa sig lämplig.
Produktionen av fröer och plantor inom landet kommer emellertid allt efter som kunskapen om olika arter och provenienser ökar och differentieringen därigenom blir större att allt mindre kunna avpassas helt efter det inhemska behovet av de olika grupperna. Särskilt den ökande fröproduk- tionen i plantagerna leder till ett högvärdigt och dyrbart frö, som ivissa lägen till mindre delar även kan användas för export. Det angelägna i att väl utnyttja goda fröår eller serier av sådana för att alltid ha fröbehovet tryggat i förening med en på senare tid på vetenskapligt håll uttryckt skepsis mot allt- för långa lagringstider för frö kan också skapa anledning till en viss utjämnande export. Även plantskoledriften kan på grund av konjunktursvängningar och rubbningar i arbetskraftstillgången inom skogsbruket leda till tillfälliga överskott på vissa arter eller provenienser som möjligen kan avlastas ge- nom försäljningar utomlands. Över huvud taget torde utvecklingen leda till större
behov av rörlighet även på denna marknad. OECD-konventionen underlättar denna rör- lighet.
Som framgår av kapitel 5, avsnitt 5.2.2 beräknar utredningen att nästan hela beho- vet av skogsodlingsmaterial kommer att täckas av inhemsk produktion. Import av sådan storleksordning att den påverkat kal- kylerna har beräknats endast beträffande frö och plantor av gran för användning i södra Sverige. Differentieringen inom landet be- träffande arter och provenienser blir därför av helt övervägande betydelse. Den svenska skogsmarkens utbredning i såväl breddgrads- avseende som höjd över och avstånd från havet ger speciellt skiftande krav på skogsod— lingsmaterialets härkomst. Behovet av kon- troll på inhemskt producerat och brukat skogsodlingsmaterial framstår därför som minst lika viktigt som behovet av kontroll på det importerade eller eventuellt exporterade materialet. Därtill kommer att det ur admi- nistrativ synpunkt ger stora fördelar om ett likformigt kontrollsystem kan uppbyggas för allt skogsodlingsmaterial oavsett varifrån det kommer och var det används. OECD-reglerna synes vara väl ägnade att ligga till grund även för bestämmelserna i den nationella regle- ringen. Motsvarande överensstämmelse mel- lan de internationella konventioner till vilka Sverige anslutit sig och den nationella regle- ringen har även så småningom kommit att vinna tillämpning på jordbruksväxtemas om— råde.
Tidigare utredningar och förslag angående kontrollen av skogsodlingsmaterial synes i stort sett ha begränsat sig till handeln därmed. Skogsstyrelsens förslag är 1962 kunde dock tolkas som att det avsåg även kontroll av produktionen av skogsfrö för eget bruk. I de yttranden, som utgick från en sådan tolkning, avstyrktes förslaget i allmän- het i den delen eller krävdes vissa lindringar t. ex. undantag för mindre kvantiteter för eget bruk. De rent avstyrkande yttrandena synes emellertid mindre ha grundat sig på önskemålet om att stå utanför en kontroll än på det starkt uttalade motståndet mot själva sättet för insamlingskontrollen. Den tidigare
framlagda motiveringen för en kontroll av skogsodlingsmaterialet förutsätter att denna princip skall omfatta även material för eget bruk. Därigenom blir även samhällets och ägarens ansvar för framtidens skogar formellt fastslaget. Att grunder skapas för rörlighet och utjämning av över- och underskott på eftersträvade och påkostade frö- och plant- materialier måste vara ett intresse för alla skogsägarkategorier.
Det sätt på vilket den svenska frö- och plantdistributionen sker gör det heller icke ändamålsenligt att begränsa regleringen en— bart till handeln. Anskaffning av frö, kläng- ning, plantuppdragning, packning och distri— bution t. ex. inom ett bolag med över stora områden spridda ägor eller en skogsvårds- styrelse eller ett antal samverkande styrelser eller skogsägareföreningar ske. i största om- fattning utan att handel i flera avgörande led i juridisk mening föreligger. Sä'crandet av ett genomgående enhetligt förfarande som möj- liggör att t.ex. olika härkomster särhålls under hela kedjan från fröets insamling till plantans utsättande framstår dock som lika angeläget.
För att nöjaktig skog skall kunna för- väntas vid en skogsodling är det givetvis väsentligt att skogsodlingsmaterialet är av lämplig härkomst. Av största betydelse är också att materialet i görligaste mån är fritt från skador och sjukdomar samt även i övrigt är tillfredsställande i fråga om fysiologiskt tillstånd. Bestämda gränser för vilken frihet från sjukdomar som ett skogsodlingsmaterial bör ha eller i vilket fysiologiskt tillstånd det bör vara för att det skall få överlåtas eller användas torde icke utan betydande svårig- heter kunna fastställas. På grund härav och med hänsyn till möjligheterna att andra vägar t. ex. genom forskning och upplysning på ett smidigare sätt nå resultat bör ej heller en samhällelig reglering i tvingande form på denna punkt eftersträvas. Däremot bör det krävas att vissa för användningen avgörande uppgifter på skogsodlingsmaterialets friskhet och fysiologiska tillstånd i en del betydelse- fulla sammanhang lämnas. I fråga om frö synes t. ex. uppgifter på ålder, tomfröhalt,
kornvikt och grobarhet böra vara obligatoris- ka. Detta bör även vara fallet för vissa skador av t. ex. insekter och sjukdomar, i samband med avvingning etc. Det kan i detta samman- hang erinras om att i den internationella handeln med fröer på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden genom samarbe- tet mellan olika länders frökontrollanstalteri International Seed Testing Association (ISTA) utvecklat sig en överenskommelse om att frö, däribland skogsfrö, som förses med ett s.k. ISTA-certifikat de nämnda fröegenskaperna skall vara deklarerade. OECD-konventionen har inga regler om fröets tillstånd i dessa avseenden men har däremot krav på moderbeståndens sundhet beträffande vissa frögrupper.
Beträffande annat skogsodlingsmaterial än frö är det svårare att finna hållpunkter för en deklarationsskyldighet. Här har emellertid redan OECD-konventionen krav på vissa uppgifter angående plantor. Sålunda skall plantornas art, ålder, omskolningstid och härkomst vara angiven. Det framstår som självklart att dylika uppgifter skall vara obligatoriska även i en inhemsk deklaration. Det bör också vara lämpligt att fordra att vid deklarationen av ett plantparti skall anges om detta är fritt eller icke från synliga sjukdomar. Önskvärt skulle också vara att plantans fysiologiska tillstånd t. ex. i fråga om vätskebalans kunde anges. Med hänsyn bl.a. till hanteringens stora och snabba inverkan på plantans tillstånd i berörda avseenden är detta dock inte möjligt.
Berörda egenskaper hos frö- och plantpar- tier har väl i flera avseenden olika innehåll och i vissa sammanhang brukar talas om materialets kvalitet. Såväl de fysiologiska tillstånden som sjukdomsförhållandena torde dock kunna sägas ha sundhetsmässiga aspek- ter eftersom det gäller materialets växtmöj- ligheter, bortsett från de rent genetiska faktorerna och plantmaterialets ålder. Utred- ningen har därför valt att som samlings- begrepp utnyttja ordet sundhet att ställa bredvid uttrycken härkomst och ålder för att tillsammans ange skogsodlingsmaterialets egenskaper för att åstadkomma nöjaktig skog. 98
Nu diskuterade krav på varudeklaration angående ett frö- eller plantpartis sundhets- tillstånd kommer givetvis att ändra karaktär och omfång alltefter utvecklingen inom forskningen och praktiken på området. Det bör därför göras administrativt lätthanterligt att precisera reglerna i berörda avseenden och även genomföra förändringar som kan påkallas av utvecklingen.
Uppenbart är att inom den helt domine- rande delen av frö- och planthanteringen inom landet verksamheten drivs på ett sätt som avser att fylla de kriterier som en officiell kontroll skulle på angivet sätt utgå ifrån. En samhällelig reglering skulle dock för dessa delar innebära en stabilisering och en enhetligare utformning av de administra- tiva anordningarna, t.ex. märknings- och förslutningssystemet. Detta underlättar rör- ligheten av partierna. Enhetligheten möjlig- gör också en samordnad data- och statistik- behandling. Härigenom skapas goda grunder för en framtida kunskap om den svenska skogens sammansättning. Ett enhetligt sy- stem bör också kunna leda till en sänkning av vissa kostnader för uppläggning och uppfölj- ning av administrativa rutiner på området för de enskilda intressenterna vare sig dessa utgörs av domänverk, bolag, skogsvårds- styrelser eller skogsägareföreningar etc. Ge- nom att den helt övervägande delen av det svenska skogsbruket i princip torde arbeta efter de avsedda riktlinjerna för frö- och plantförsörjningen bör också kontrollen av ett officiellt system kunna bli ganska enkel och i stort sett begränsa sig till vissa stickprov. Även om kravet på ett kontrolle- rat frö- och plantmaterial i inledningsskedet skulle kunna leda till vissa mindre kostnader för den skogliga administrationen — vartill utredningen återkommer — bör detta dock sättas i relation till de framtida vinsterna för svenskt skogsbruk. Det bör i sammanhanget uppmärksammas att återställningskostnader— na efter en totalavverkning rör sig i stor- leksordningen 500—1 000 kronor per hektar under det att frökostnaden även för plan- tagefrö endast uppgår till 15 å 30 kronor per hektar vid plantering.
Slutligen bör det vara av betydande värde att i tid få till stånd ett system för varudeklaration och kontroll av skogs- odlingsmaterial, som underlättar anpass— ningen till EEC på ifrågavarande område. Därigenom skulle även nödvändiga kunska— per och erforderlig organisation finnas för att möta den friare handel rn. ni. som skulle bli följden av Sveriges anknytning i en eller annan form till EEC.
Som framgår av vad som sagts har regleringen av skogsodlingsmaterialet beträf- fande såväl härkomst som sundhet begrän- sats till en varudeklaration. Uppenbart är att det skulle vara önskvärt att kunna kräva viss minimistandard på materialet. Som tidigare berörts i samband med sundhetsfrågan är det dock knappast möjligt att fastställa några så fasta kriterier härför att de lämpligen kan införas i lag. Vad gäller härkomsten, dvs. de genetiska egenskaper som konstituerar beho- vet av härkomstredovisning, torde det också än så länge i stort sett vara ogörligt att fastställa absoluta kriterier på materialet, oberoende av förhållandena på platsen där det är hämtat och där det skall användas. Emellertid har det i det praktiska skogsbru- ket ansetts så tydligt att vissa områden bär sådana antagligen ur genetisk synpunkt un- dermåliga skogsbestånd att användningen av förökningsmaterial från dem inte bör kom- ma ifråga. En möjlighet att förbjuda använd- ning av skogsodlingsmaterial från dylika områden bör därför skapas. Liknande skäl kan även tänkas föreligga på grund av t. ex. vissa sjukdomar i ett område. Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestäm- mer, bör därför äga att avlysa visst område från insamling av frö eller annat skogsod- lingsmaterial. Bestämmelsen kan visserligen principieut leda till en inskränkning i skogs- ägarens rätt att utnyttja skogens produktion av frö etc. I praktiken kommer väl dock bestämmelsen att verka förmånlig eftersom den leder till en granskning och ett bestäm- mande av vilka områden som skall uteslutas från frötäkt. Redan nu torde flertalet skogs- ägare som är medvetna om skogsodlings- materialets betydelse för egen del önska
sådana bedömningar. I det tidigare har verk- samheten med frötäktsinventeringar berörts. Vid dessa inventeringar har vissa områden angivits vara olämpliga för frötäkt.
För att icke i onödan tynga den admi- nistrativa kontrollen torde vissa mindre kvantiteter skogsodlingsmaterial, som en skogsägare insamlar på egen mark och på egen mark använder i form av frö eller av honom uppdragna plantor, böra undantagas från regleringen. Detta är så mycket mer befogat som ett ingripande beträffande valet av slutawerkningsform, t.ex. total slutav- verkning eller slutavverkning med kvarläm- nande av fröträd, icke torde med stöd av skogsvårdslagen kunna ske. Ett dylikt avgö- rande bör givetvis inte heller fråntas den ansvarige ägaren. Undantaget bör dock be- gränsas till så pass små ägor att en eventuell förflyttning av fröer inom ägorna icke i betydelsequ omfattning kan befaras leda till användning av för något område helt felakti- ga härkomster. Utredningen har övervägt att låta denna inskränkning i regleringen även avse dylika små ägor som ingår i ett område, där insamling av skogsodlingsmaterial förbju- dits. Med hänsyn till angelägenheten att så snart som möjligt inom ett dylikt område få fram nya härkomster har dock utredningen stannat för att avlysningen av området bör gälla även all insamling av material för eget bruk. Användningen av självföryngring inom dessa områden torde genom upplysning och propaganda kunna inskränkas till ett mini- mum.
Olika former för att avgränsa undantaget från kontrollen kan övervägas. Den mest närliggande torde vara insamling för eget bruk av ett visst maximerat antal kilogram frö. Det norska systemet anknyter till denna princip. Det kan dock ifrågasättas om icke storleksordningen av den ägda skogsmarken närmare ansluter sig till det med regleringen åsyftade ändamålet. Det bör här uppmärk- sammas att skogsägare med mindre areal än ca 400 ha produktiv skogsmark torde prak- tiskt taget helt köpa sitt behov av skogsod- lingsmaterial och då nästan uteslutande från skogsvårdsstyrelserna. Utredningen har uti-
från detta varit tveksam till om något undantag egentligen är erforderligt. I de alltmer sällsynta fall där en dylik skogsägare själv insamlar kott, klänger den och använder fröet till sådd eller plantuppdragning för egen mark skulle dock en kontroll i lagens mening framstå som onödig ur ändamålssyn— punkt och endast belasta tillsynsmyn- digheten eftersom det formellt rent antals- mässigt berör ett stort antal personer. Enligt skogsstatistisk årsbok 1969 fanns det om- kring år 1963 ca 260 000 privata bruknings- enheter med högst 400 ha produktiv skogs- mark, tillsammans ca 9,8 miljoner hektar produktiv skogsmark. Aktiebolag med högst 400 ha skogsmark har ej räknats in, men detta torde ej nämnvärt påverka talet. Endast ca 1600 privata brukningsenheter omfattade vardera över 400 ha produktiv skogsmark om tillsammans ca 1,3 miljoner hektar. Till denna grupp bör i förevarande hänseende föras även de egentliga skogsbola- gen, som år 1968 tillsammans ägde ca 5,8 miljoner hektar produktiv skogsmark. Med hänsyn till frö- och plantförsörjningens struktur torde sålunda utan att det medför någon nämnvärd försvagning av regleringens syfte undantaget kunna gälla all insamling och framställning av skogsodlingsmaterial på skogsmark som ingår i brukningsenhet om högst 400 ha produktiv skogsmark för användning på samma brukningsenhet. Ut- redningen har också övervägt att föreslå att överlåtelse till grannar av eget skogsodlings- material för användning på närbelägen mark också skulle undantas från regleringen. Med hänsyn— till att avgränsningen av dylika överlåtelser från en mer eller mindre yrkes- mässig hantering med skogsodlingsmaterial kan bli svår att fastställa har utredningen inte velat medge dylika överlåtelser utan vederbörlig kontroll.
För att i berörda enskilda och förvalt— ningsmässiga sammanhang få den rättsliga grunden för en reglering av frö- och plantför- sörjningen helt klar anser utredningen att det i första hand erfordras en lagstiftning som enligt vad i det föregående motiverats fast- ställer att insamling och odling av skogsfrö,
odling av skogsplantor samt överlåtelse" av skogsfrö och skogsplantor skall bedrivas så att partier med skilda egenskaper beträffan- de art, härkomst, ålder och i vissa hänseen— den sundhet särhålls. För fullständighetens skull bör deklarationskraven även gälla annat skogsodlingsmaterial än frö och plantor.
Genom den nu diskuterade regleringen blir det möjligt för den som skall skogsodla ett visst område att välja sådant material att nöjaktig skog ur dessa synpunkter kan förväntas på området. I andra hand kan då diskuteras att en sådan skyldighet åläggs honom för att få kravet på nöjaktig skog infört redan i detta valstadium och därige- nom som ett genomgående led i hela skogsproduktionskedjan. Härigenom skulle också en viss övervakning av framställaren och överlåtaren av skogsodlingsmaterial så att säga automatiskt bli inbyggd i systemet. Uppgiften om härkomst innebär ett direkt angivande av vilket skogsodlingsmaterial det i detta avseende är fråga om. Som utredning- en i ett senare sammanhang närmare utveck- lar förutsätter skyldigheten 'att regler om härkomstanvändning och härkomstområden utfärdats. Uppgifter på sundhet har däremot inte sådan fasthet i kriterierna att det därmed kan avgöras om nöjaktig skog kan åstadkommas eller inte. En stor andel tom- frö eller en låg grobarhet i ett fröparti kan sålunda kompenseras genom en större frö- giva. Skyldigheten för användaren att välja sådant skogsodlingsmaterial som kan förvän- tas ge nöjaktig skog måste därför begränsas till valet av härkomst.
Det kan i och för sig också diskuteras huruvida en skyldighet att redan vid valet av skogsodlingsmaterial göra detta så att nöjak- tig skog kan förväntas erfordras som en precisering eller ett tillägg till skogsvårds- lagen och om det i så fall bör införas i nu ifrågasatt lagstiftning. Å ena sidan hör det nära samman medådet nöjaktighetsbegrepp som i 145 skogsvårdslagen avser befintlig återväxt. Å andra sidan är det tidsmässigt bundet vid ett skeende som ligger före den egentliga skogsodlingen. Tekniskt hänger det också helt samman med regleringen av
skogsodlingsmaterialets härkomst. Med be- aktande av det sagda och även av vad utredningen i det följande föreslår om formen för avgörandet av om en viss härkomst kan förväntas leda till nöjaktig skog har utredningen funnit att bestämmel- sen i vart fall i avvaktan på en eventuell fullständig omarbetning av skogsvårdslagen bör införas i nu förevarande sammanhang.
Fråga om ett skogsodlingsmaterial är av sådan härkomst att det kan förväntas leda till nöjaktig skog på ett område kan i vissa fall t. ex. vid användningen av en utländsk art eller härkomst eller vid extrema förflytt- ningar av en inhemsk härkomst bli av kontroversiell natur och av betydande prin- cipiellt intresse för svenskt skogsbruk. Det synes angeläget att skapa en form för avgörande av dylika frågor som tryggar vederbörligt hänsynstagande till såväl kon- trollmyndighetens och skogsforslcningens som det praktiska skogsbrukets åsikter och intres- sen. En på särskilt sätt sammansatt nämnd ledd av en lagfaren person framstår som lämplig att avgöra dylika frågor.
Grunderna för regleringen av dessafrågor bör med hänsyn till regleringens ingripandei den enskildes rätt till användningen av sin egendom fastläggas i lag. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på området genom forskning och teknik bör det skapas goda möjligheter att anpassa tillämpningen av lagen till ändrade förhållanden. I lagen bör därför stadgas att Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer utfärdar närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen. I de av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifterna bör grunderna angivas för kontrollsystemets uppbyggnad. Vidare bör i föreskrifterna bestämmas vilka trädslag som skall omfattas av regleringen samt i vilka grupper återväxtmaterialet skall indelas. I Kungl. Maj:ts föreskrifter bör med nuvaran— de uppbyggnad av den skogliga administra— tionen skogsstyrelsen utses att vara tillsyns- myndighet. Denna bör också bemyndigas att utfärda de närmare anvisningar, som kan befinnas erforderliga för tillämpningen av lagen och Kungl. Maj:ts föreskrifter. Skogs-
bruksutredningen kommer i det följande att närmare motivera och föreslå bestämmelser för regleringens uppbyggnad.
8.2. Lagförslag och specialmotivering
På grundval av anförda allmänna motivering— ar föreslår skogsbruksutredningen införandet av en lag om skogsodlingsmaterial i enlighet med bilaga (bilaga 8.1). Utredningen vill här lämna specialmotiveringar till lagens bestäm- melser.
Lagens rubrik
Regleringen omfattar i praktiken huvudsakli- gen skogsfrö. I andra hand har den stor betydelse för försörjningen med skogsplan- tor samt i tredje hand och bl. a. för att få överensstämmelse med OECD—konventionen har även annat skogsodlingsmaterial än frö och plantor medtagits. På jordbruksområdet och i våra grannländer även på skogsområdet har ofta regleringen av frötillsynen samlats i särskilda författningar. För att ge tydligt uttryck åt vad den föreslagna lagen omfattar skulle uppräkningen av frö, plantor och annat skogsodlingsmaterial ha kunnat använ- das i lagens rubrik och i lagtexten. Genom att enbart använda samlingsbegreppet skogs- odlingsmaterial i lagtexten möjliggörs en betydande förenkling av densamma jämfört med om en uppräkning i alla sammanhang av uttrycket frö, plantor och annat skogsod- lingsmaterial skulle ha behövt ske.
l &. Lagen omfattar endast skogsodlings- material som avses för odling av skog. Utformningen av sistnämnda uttryck kan diskuteras utifrån att såväl OECD-reglerna som bestämmelserna inom EEC använder uttryck som mer direkt översatta talar om förökningsmaterial avsett för virkesproduk- tion. Utredningen har emellertid ansett ut- trycket ”för odling av skog" dels omfatta uttrycket ”för virkesproduktion”, dels vara mer lämpligt för svenska förhållanden sär-
skilt som föryngringsmaterial för Skyddssko- gar därigenom klarare faller under bestäm- melserna. Material avsett enbart för pryd- nadsändamålv inbegrips sålunda inte. Ej heller omfattas material avsett enbart för forsk- ning. Här kan visserligen vissa gränsdrag- ningsproblem tänkas uppkomma. Skulle så visa sig bli fallet bör tillsynsmyndigheten kunna lämna erforderliga anvisningar. Genom att anskaffningen av frö i första hand oftast sker genom insamling av kottar, frukter och dylikt som sedermera behandlas för att utvinna fröet har det bedömts som erforderligt att utöver frö särskilt ange den ursprungliga insamlingsprodukten dvs. kotte och frukt. Naturligt är att planta hänförs till skogsodlingsmaterial men även annan växt- del har medtagits eftersom rotskott, delar av rötter och av grenar, ympris etc. beträffande vissa trädslag kan användas som föröknings- material. Härigenom vinnes även överens- stämmelse med OECD-konventionen.
2 5. Barrträd och björk får anses ha så stor betydelse för svenskt skogsbruk att de ioch för sig skulle kunna direkt inskrivas i lagtexten.
Betydelsen av andra trädslag i svenskt skogsbruk är för närvarande relativt ringa men kan vara svår att överblicka för en längre period. Som framgår av kapitel 7 har det sedan lång tid tillbaka ansetts lämpligt att ställa ett antal av dem under importkon- troll. Bland där uppräknade trädslag kan en del förlora i betydelse och nya kan komma att aktualiseras. För att snabbare kunna möta dylika förändringar har utredningen ansett det lämpligast att Kungl. Maj:t skall äga att bestämma vilka av dessa trädslag som skall falla under regleringen. Med hänsyn till formen för lagstiftningsarbete av denna art skulle det emellertid icke vara tekniskt vanligt att göra en dylik uppdelning mellan lag och kungörelse. Första stycket i paragra- fen överlämnar därför åt Kungl. Maj:t att bestämma på vilka trädslag som lagen skall äga tillämpning. Utredningen återkommer till frågan om vilka trädslag som regleringen bör omfatta vid diskussionen av förslaget till
tillämpningskungörelse.
Beträffande paragrafens andra stycke sy- nes utöver vad som redan framgått av den allmänna motiveringen endast behöva anmär— kas, att begreppet brukningsenhet medför att en ägare till flera brukningsenheter icke fritt får överföra skogsodlingsmaterial mellan dem även om de tillsammans skulle under- stiga 400 ha produktiv skogsmark.
3 &. Syftet med paragrafen är att genom alla led av ett skogsodlingsmaterials gång från skog på ett visst område till skog på annat område trygga att i härkomst- och sundhetsavseende i stort sett enhetliga par- tier hålls åtskilda så att en ur skogsodlings- synpunkt tillfredsställande varudeklaration kan lämnas. I lagen upptas i första hand insamlingen. Härigenom finns rättslig grund för tillämpningsbestämmelser om hur insam- lingen skall genomföras för att trygga tillför- litligheten av uppgifterna om härkomsten. Dessa regler bör till avgörande delar inflyta i tillämpningskungörelsen. Odlandet av skogs- frö har särskilt angetts i lagen för att därmed särställa den framställning av skogsfrö som sker i för ändamålet anlagda plantager. Under begreppet faller också den framställ- ning av frö som kan ske i för fröproduktion särskilt utvalda och skötta bestånd. Härige- nom skapas den rättsliga grundvalen för tillämpningsföreskrifter, som motsvarar OECD-konventionens bestämmelser om ut- valt reproduktionsmaterial och även om s. k. intygsgaranterat reproduktionsmaterial. Med uttrycket ”bereder” avses framför allt kläng- ning av kott, avvingning av frö o.d. Enär olika partier bereds i samma klängnings- anläggning är det inte minst viktigt att i detta skede tillse att partierna särhålls. ”Framställning” avser närmast plantuppdrag— ning men härunder faller även framställning av ympar och annat vegetativt förökat material. Att Särhållandet av olika här- komster och partier med skilda egenskaperi fråga om ålder och sundhet är viktigt vid lagring och saluhållande torde vara uppen- bart. Därutöver har det framstått som nödvändigt att i lagen under samlingsut-
trycket ”till annan överlåter” få med sådana mycket vanliga transaktioner som gåvor, byten, lån etc. av skogsodlingsmaterial.
Paragrafens första stycke förutsätter såda- na anordningar som möjliggör och tryggar tillförlitligheten i en varudeklaration. Själv- klart är att tillsynsmyndigheten när som helst skall kunna kontrollera att olika partier särhålls så att möjligheten att lämna en tillfredsställande varudeklaration finns. Det- ta gör det nödvändigt att partierna är märkta och att löpande anteckningar om dem förs. Det är givetvis rättsligt viktigast att deklara- tionen av ett partis härkomst, ålder och sundhet ges i samband med överlåtelse av partiet. Det torde dock vara uppenbart att vissa omvandlingar och vissa fördelningar av skogsodlingsmaterial sker inom samma rätts- subjekt och sålunda utan överlåtelse men är av sådan art att en dokumentation av det nya partiets härkomst, ålder och sundhet bör komma till stånd vid omvandlingstillfället. Detta är t. ex. fallet, när en skogsvårds- styrelse eller större skogsägare insamlar kott i olika partier, som sedan förs till klängar för fröutvinning, när de sålunda framvunna fröpartierna förs till frölager och eventuellt även blandas till nya partier, när ett fröparti omvandlas till plantor och när plantpartiema distribueras för omskolning eller utsättningi skogsmark. I tillämpningskungörelsen har tillsynsmyndigheten ålagts att utfärda erfor- derliga bestämmelser angående den löpande märkningen och dokumentationen inom ett rättssubjekt, som handhar skogsodlingsmate- rial.
I paragrafens andra stycke stadgas att den som överlåter skogsodlingsmaterial skall läm- na förvärvaren uppgift om materialets här- komst, ålder och sundhet. Uppgiften skall lämnas oberoende av om mottagaren kräver det eller ej. Utredningen har övervägt huruvi- da icke mindre partier av t. ex. fröer eller plantor vid överlåtelse till en skogsodlare skulle kunna undantas från deklarationsskyl- digheten. Det bör dock beaktas att även mindre partier har en mycket långsiktig verkan i skogsbruket och att deklarations- skyldigheten i dessa fall inte kan anses
särskilt betungande, eftersom det väl prak- tiskt taget alltid är fråga om en uppdelning av ett större parti. Dessutom skulle om ett undantag infördes tillsynsmyndigheten få mycket stora svårigheter att vägleda och inrikta användningen av skogsodlingsmate- rialet på sätt Så avser. Utredningen har därför icke velat föreslå något undantag.
4 5. I paragrafen ges möjlighet att förbjuda insamling av skogligt förökningsmaterial i områden där bestånden är olämpliga härför genom att de bedömts vara genetiskt under— måliga eller av andra skäl. I sakens natur ligger att förbudet givetvis avser visst trädslag på området. En ganska stor försiktighet bör iakttagas vid dylika avlysningar eftersom olämpligheten ofta torde framgå av fenoty- pen, dvs. vara resultatet av ett samspel mellan arv och miljö. På forskningens nuva- rande ståndpunkt torde det mer sällan vara möjligt att klargöra vad somi kombinationen ger det dåliga beståndet. För att understryka detta har uttrycket ”uppenbarligen” använts. Skäl kan anföras för att avlysningen borde ske beståndsvis i stället för områdesvis. Administrativt och rättsligt skulle en sådan avgränsning knappast kunna fungera. Förbu— det måste därför avse ett visst geografiskt område, där gränserna är administrativt och rättsligt klara och även möjliga att identifiera på marken.
5 5. För att icke få tveksamhet om vem som ytterst är ansvarig för valet av skogsod- lingsmaterial har ansvarigheten lagts på markägaren även om det i praktiken kan förekomma att skogsodlingsansvaret t.ex. vid upplåtande av avverkningsrätt avtalsmäs- sigt åvilar annan. Samma kan vara fallet vid vissa mer omfattande förvaltningsavtal.
Som framgår av den allmänna motive- ringen avser förväntningskravet på nöjaktig skog samma kriterier på skogen som enligt skogsvårdslagen. Paragrafen kompletterar skogsvårdslagen så tillvida att skyldigheten föreligger för envar som står i begrepp att odla skog.
I detta sammanhang har i utredningen
diskuterats huruvida skyldighet skulle kunna åläggas den som överlåter skogsodlingsmate- rial att tillse att materialet är passande för den avsedda växtplatsen. För en dylik bestämmelse talar att överlåtaren vare sig denne är en plantskola hos en skogsvårds- styrelse, ett bolag, domänverket eller någon annan ofta besitter större kunskap om materialet och dess användbarhet på olika områden än nyttjaren av materialet om denne t. ex. är en småskogsägare. Mot skyldigheten talar dock att överlåtaren här- igenom skulle åläggas en praktiskt taget omöjlig uppgift. Överlåtaren behärskar ju inte själva användandet och följaktligen skulle även möjligheterna att styrka uppsåt (jfr straffbestämmelsen i 9 5 första stycket 2) hos överlåtaren sällan föreligga. Det får förutsättas att genom utbildning och upplys- ning överlåtaren kommer att i eget intresse söka medverka så långt det går till att förvärvaren av ett skogsodlingsmaterial gör ett rätt val. Med beaktande av att tillsyns— myndigheten i tillämpningskungörelsen ges allmän befogenhet att utfärda ytterligare föreskrifter för tillämpningen av lagen bör tillsynsmyndigheten om det visar sig lämpligt kunna föreskriva att förvärvaren av skogsod- lingsmaterial skall lämna uppgift om på vilken plats det är avsett att brukas. Den norska regleringen har en sådan bestämmel- se. Härigenom torde det bli väl sörjt för att så passande material som möjligt kommer till användning.
6 &. Rätten att påkalla prövning enligt paragrafen har begränsats till tillsynsmyn- digheten, huvudorganet för forskningen på området och till den ekonomiskt berörde, nämligen ägaren av mark. Eftersom pröv- ningen avser viss härkomst i förhållande till visst område måste ägare av mark, som påkallar prövningen, vara ägare av det be- rörda området. Tillsynsmyndigheten kan i visst fall vara så tveksam beträffande ett avgörande att den vill och bör överlämna ställningstagandet till nämnden. Ur forsk- nings- och utvecklingssynpunkt kan också en önskan föreligga att få en fråga om använd-
ningen av ett visst trädslag eller en viss härkomst prövad. Givetvis föreligger även ett intresse hos en del organisationer på skogs- området att få dylika frågor prövade. Dessa torde emellertid i sådana fall kunna bringa ärendet under prövning genom ägare av mark eller genom sina kontakter i tillsynsmyndig- hetens eller skogshögskolans styrelser. Någon självständig rätt för dem att påkalla nämn- dens prövning synes därför icke erforderlig.
7 5. Nämndens sammansättning bör vara sådan att dess avgöranden blir auktoritativa inom svenskt skogsbruk. Eftersom vissa intressemotsättningar kan föreligga bör nämndens ordförande vara fristående från intressena. Beträffande sammansättningen i övrigt har utgåtts från att det enskilda mindre skogsbruket omfattar ca 50% av skogsmarksarealen, det enskilda större skogs- bruket ca 25 % och det statliga och övriga allmänna skogsbruket ca 25 %. Med hänsyn till att olika forskningsområden är berörda har två ledamöter ansetts böra representera forskningen. Genom systemet med ersättare kan flera forskningsområden än två bli representerade. Att tillsynsmyndigheten blir företrädd med två ledamöter ger möjligheter att låta såväl de centrala som lokala syn- punkterna komma till tals. Genom uppbygg- naden vinnes även viss likställighet mellan företrädarna för den enskilda sektorn och företrädarna för den allmänna samhällssidan.
8 &. Tillsynsmyndighetens beslut kan i all- mänhet i vanlig ordning överklagas hos Kungl. Maj:t. När det gäller prövning av fråga enligt 6 & i lagen skall dock prövningen ske hos nämnden. Dennas beslut är av annan art än administrativa myndigheters beslut. På grund härav och med hänsyn till att avgöran- det av frågan om ett nöjaktigt skogsodlings- material föreligger bör ske relativt snabbt, bör nämnden vara sista instans. Detta är så mycket mer motiverat, som nämndens sam- mansättning bör trygga, att ett materiellt riktigare beslut knappast i annan ordning kan åstadkommas.
9—10 55. Straffet har för den som uppsåtli- gen eller av oaktsamhet bryter mot 35 första stycket eller mot förbud som med- delats med stöd av 45 bestämts till böter. Till samma straff bör den dömas som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 35 andra stycket eller uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift. Förfarandet vid brott mot 3 5 andra stycket kan dock t. ex. genom medvetet felaktiga uppgifter beträffande trädslag, härkomst, skogsodlingsmaterialets tillstånd etc. vara av sådan art att det även faller under brottsbal- kens bestämmelser. Inskränkningarna i åtals- rätten enligt 105 föreligger därvid inte. Straff för förseelse mot 55 bör endast utdömas när förseelsen varit uppsåtlig. Att skilja mellan bristande kunskap angående val av nöjaktigt skogsodlingsmaterial hos en skogsägare och oaktsamhet torde bl.a. ur bevissynpunkt många gånger vara ogörligt. Det framstår därför som lämpligare och ändamålsenligare att i dessa fall helt lita till upplysning och rådgivning.
Övergångsbestämmelse
Tiden från det ett skogsodlingsmaterial an- skaffas, t. ex. i form av frö till dess materialet föreligger i form av en utsättnings— färdig planta kan även utan lagringstider uppgå ända till 4 a 5 år. Nådvändigheten att utnyttja goda fröår och att ha en tillfreds- ställande beredskap beträffande frötillgången har därtill gjort att frölager finns som kan behöva användas flera år framåt. Samtidigt som det är eftersträvansvärt att den nya regleringen så snabbt som möjligt blir tillämplig på kommande insamling och han— tering av skogsodlingsmaterialet måste be- fintliga lager av fröer och plantor under utveckling på ett rimligt sätt utnyttjas. Under en avsevärd övergångstid synes ej heller förutsättningarna för tillämpning av 5 &; finnas. Det lämpligaste sättet att reglera förhållandena under denna övergångsperiod synes vara att ge tillsynsmyndigheten i uppgift att besluta om erforderliga dispenser.
Dessa kan vara både generella, vilket fram- står som nödvändigt från början, och mera begränsade, vilka kan komma till stånd både genom tillsynsmyndighetens egna initiativ och på grund av särskilda framställningar.
8.3. Tillämpningskungörelsen
Under avsnitt 8.1 har berörts att tillämp- ningskungörelsen bör ange vilken myndighet som skall vara tillsynsmyndighet och sam— tidigt sagts att med nuvarande uppbyggnad av den skogliga administrationen denna bör vara skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen kan vid fullgörandet av sina uppgifter enligt skogs— vårdslag, instruktion etc. verka genom de lokala organen, skogsvårdsstyrelserna. Vid handhavandet av tillsynen beträffande regle- ringen av skogsodlingsmaterialet gentemot privatägda plantskolor och plantager och i privat regi anordnad insamling av fröer och dylikt eller gentemot klängningsanstalter, handel med frö och plantmaterial osv. skulle väl skogsstyrelsen också kunna verka genom skogsvårdsstyrelserna. Emellertid kan detta ur vissa synpunkter te sig mindre lämpligt eftersom huvuddelen av frö- och plantför- sörjningen här i landet omhänderhas direkt av skogsvårdsstyrelserna. Dessa har därvid såväl det tekniska som det ekonomiska ansvaret för verksamheten. Beträffande skogsvårdsstyrelsernas egen verksamhet på området måste sålunda kontrollen rimligen ligga på skogsstyrelsen. Det kan då också ses som mindre tillfredsställande att organ som på området i fråga kontrolleras av ett överordnat organ själva skulle ha del i kontrollen av den privata sektorn. Samma synpunkter kan anläggas om skogsvårdssty- relserna skulle ha kontrollen av domänver- kets frö- och plantförsörjning. Med nuvaran- de uppbyggnad på området skulle därför kontroll- och tillsynsverksamheten böra vara samlad hos skogsstyrelsen. Som närmare framgår av kapitel 9 ämnar utredningen till diskussion framlägga vissa utkast till omorga- nisationer av skogsvårdsstyrelsernas frö- och plantförsörjningsverksamhet. Dessa kan leda
till att styrelserna friställs från det ekonomis- ka och tekniska ansvaret för nämnda verk- samhet. Även om därigenom några formella invändningar ej skulle föreligga mot skogs- vårdsstyrelsernas medverkan i tillsynen, tor- de det dock vid regleringens uppläggning och under dess introduktionstid vara rationellt att det i största omfattning sammanhålls hos skogsstyrelsen.
I detta sammanhang vill utredningen fästa uppmärksamheten på att enligt EEC-reglema kontrollåtgärderna måste företas antingen av statstjänstemän eller av under statligt ansvar verkande offentligrättsliga eller privaträtts- liga juridiska personer, som icke har vinst- intresse med avseende på åtgärdemas verk- ningar. Skogsvårdsstyrelserna torde få hän- föras till offentligrättsliga juridiska personer som med hänsyn till att de omhänderhar frö- och plantproduktion har omnämnt vinstin- tresse.
Skogsstyrelsen kommer att i sin verksam- het med regleringen ha behov av att samråda med flera andra myndigheter. Dylika samråd torde väl i allmänhet kunna ske utan direkta föreskrifter och närmast kunna grundas på den allmänna skyldigheten för myndigheter- na att räcka varandra handen. I vissa fall kan det dock vara lämpligt att direkt ålägga berörda myndigheter en skyldighet både att söka samråd och ge sådant. Skogsodlings- nämnden har i lagen getts en självständig prövningsrätt i vissa bestämda frågor. Den erfarenhet och intresseavvägning som är tillfinnandes i nämnden bör vara av stort värde för tillsynsmyndigheten att utnyttjai vissa andra frågor. Särskilt gäller detta vid utfärdande av tillämpningsföreskrifter kring regleringen, vid principiella ställningstagan- den till avlysning av vissa områden från frötäkt samt vid utfärdande av regler om härkomstområden (proveniensregioner). Skogsstyrelsens skyldighet att före beslut inhämta yttranden liksom nämndens skyldig- het att yttra sig bör begränsas till dessa frågor. Detta bör klargöras i tillämpnings- kungörelsen. Naturligtvis kan och kommer skogsstyrelsen att som del iberedningen av vissa ärenden i vanlig ordning ha samråd och
inhämta synpunkter också från andra myn- digheter, organisationer, institut etc.
Tillämpningskungörelsen bör där lagen erfordrar detaljbestämmelser innehålla så- dana beträffande regleringens omfattning, skogsodlingsmaterialets indelning i kvalitets- grupper och myndigheternas uppgifter i samband med regleringen.
Den föreslagna regleringen kommer atti princip omfatta även importerat föröknings— material. De särskilda reglerna beträffande importen som nu ingår i kungörelsen (19491446 ändrad 1959z232 och 1960:449) med vissa bestämmelser angående införsel av skogsfrö och skogsplantor, bör därför inarbe- tas i här avsedda föreskrifter. Härutöver erfordras vissa särskilda bestämmelser an- gående plockningen av kott m.m. för att trygga materialets särhållning. Skogsbruksut- redningen föreslår att Kungl. Maj:t om tillämpningen av skogsodlingsmateriallagen förordnar i enlighet med bilaga (bilaga 8.2).
Utredningen vill här lämna särskilda moti- veringar till kungörelsens paragrafer samt till övergångsbestämmelserna.
] 5. Enligt 1 5 kungörelsen (1949z446) med vissa bestämmelser angående införsel av skogsfrö och skogsplantor får frö, ollon eller oklängda kottar av skogsträd eller plantor av al, ask, asp, björk, bok, ek, gran, lind, lärk, lönn, poppel eller tall ej införas till riket utan skogsstyrelsens tillstånd. I princip har utredningen föreslagit att den nya reglering— en skall omfatta samma trädslag som den nuvarande importkontrollen. Ask, lind och lönn har dock inte tagits med eftersom skogsodlingsmaterial från dem numera inte torde användas för odling av skog. Den genomgripande skillnaden ligger givetvis i att de uppräknade trädslagen skulle komma att omfattas av regleringen även beträffande handhavandet av förökningsmaterial från dem inom landet. OECD-konventionens av- gränsning gäller förökningsmaterial av träd- slag avsedda för virkesproduktion. Samma princip för avgränsningen ligger till grund för EEC-regleringen men i EEC-rådets beslut finns en uppräkning av trädslagen. Uppräk-
ningen innehåller samtliga de trädslag som den föreslagna svenska regleringen omfattar utom björk och al. Eftersom dessa två trädslag har betydelse, björken t. o. m. stor betydelse, för odling av skog i Sverige men knappast är av någon vikt inom EEC- området är skillnaden på denna punkt helt motiverad. Givetvis innefattar de i utredning- ens förslag uppräknade trädslagen alla arter och härkomster, såväl inhemska som utländ- ska.
2 &. Såväl OECD—konventionen som EEC- reglema förutsätter indelning av länderna i härkomstområden (proveniensområden, pro- veniensregioner). Med hänsyn till att här- komstvalet inom svenskt skogsbruk på grund av landets skilda betingelser i fråga om temperatur-, ljus- och fuktighetsförhållan- den, höjdlägen etc. är av så utslagsgivande betydelse i skogsodlingen bör det vara särskilt viktigt att i vårt land åstadkomma en väl grundad och officiellt fastställd och kungjord områdesindelning. Underlaget för denna har i paragrafen utformats i överens- stämmelse med reglerna i OECD- konventionen och inom EEC. Skogsodlings- nämnden kan komma att meddela vissa prejudicerande beslut om en härkomst får användas inom ett visst härkomstområde. Tillsynsmyndigheten bör då inte fastställa härkomstområdena utan att nämnden givit sin syn i frågan.
Enär härkomstområdena kommer att få en så grundläggande betydelse för den enskilde skogsägarens val av föryngrings- material skulle det kunna övervägas att Kungl. Maj:t skulle fastställa områdesindel— ningen. Utredningen har dock funnit det tillfredsställande om fastställelsen sker av en officiell myndighet efter samråd med den föreslagna nämnden.
Det är av vikt att förteckningen blir allmänt känd. Detta torde böra ske genom att den intas i Svensk författningssamling och sprids genom annonser i pressen samt tillställs myndigheter, organisationer och institutioner som har beröring med bestäm- melserna genom sina kontakter med skogs-
bruket och skogsägarna. Härigenom är också kraven i OECD-konventionen och i EEC- reglema på publicering fyllda.
I 85 har tillsynsmyndigheten ålagts att föra förteckning över härkomstområdena och att göra förteckningama allmänt kända.
3 5. Paragrafen bygger på 3 & skogsodlings- materiallagen, där skyldigheten att särhålla förökningsmaterialet i partier med avseende på härkomst, ålder och sundhet är fastlagd. Förevarande regler ger kriterierna för hur materialet skall indelas. Härigenom möjlig- görs en gruppering av materialet i klasser. Dessa ansluter sig till indelningarna i OECD- konventionen. Reglerna inom EEC innebär icke någon klassindelning. Däremot är ford- ringarna för förökningsmaterialet så utfor- made att kraven i realiteten överensstämmer med kraven på material enligt grupp 2 i denna paragraf. Enligt EEC-reglerna kan dock användning av förökningsmaterial med lägre anspråksnivå övergångsvis tillåtas under tidsperioder då försörjningen med förök- ningsmaterial enligt de mot grupp 2 svarande kraven bereder svårigheter. Det torde kunna förutsättas att denna lägre anspråksnivå i Sverige skulle kunna täckas av kraven för materialet enligt grupp 1. En svensk likfor- mighet med EEC-marknadens regler bör alltså kunna vinnas genom grupperna 1 och 2, varvid det bör observeras att grupp 1 endast övergångsvis och i brist på föröknings- material enligt grupp 2 skulle vara tillåten inom EEC. Sveriges läge ifråga om försörj- ning med härkomst- och sundhetsdeklarerat skogligt förökningsmaterial framgår av att införandet av reglerna för grupp 1 för vårt lands del innebär en uppryckning eller i vart fall en formalisering av de inhemska ansprå- ken.
Förökningsmaterial som fyller fordringar- na för grupp 3 framställs för närvarande endast i ringa omfattning inom landet. Det är emellertid synnerligen viktigt att även mindre mängder av dylikt föröknings- material redan från början kan klassificeras enligt nationella och internationella system. Målsättningen för försörjningen med skogligt
förökningsmaterial inom svenskt skogsbruk måste bli att övergångsvis nöja sig med material från grupp 1 och att sedan helt komma över i första hand till grupp 2 och i andra hand till grupp 3.
Enligt 8 5 2 skall tillsynsmyndigheten föra förteckningar över enligt grupperna 2 och 3 godkända och kontrollerade skogsfrö- plantager och bestånd. Det är av synnerligen stor vikt att inventeringen av bestånd, som tillsynsmyndigheten kan godkänna, forceras. Endast härigenom synes det möjligt att särskilt beträffande granen i önskvärd takt kunna höja tillgången på förökningsmaterial i grupp 2. Resurserna hos tillsynsmyndighe- ten synes böra koncentreras till att i första hand utvälja bestånd, som kan godkännas, och i andra hand till att avgränsa områden som bör avlysas enligt 4 & skogsodlingsma- teriallagen. Gjorda förtäktsinventeringar un- derlättar ett dylikt urvalsarbete.
4 &. Registreringsföreskrifterna i denna pa- ragraf överensstämmer med kraven enligt OECD-konventionen. Det bör observeras att det här inte är fråga om någon auktorisation. Skogsstyrelsen föreslog en sådan i sitt betän- kande år 1962 men förslaget rönte i den delen bl. a. principiella invändningar från kommerskollegium. Skogsbruksutredningen har inte funnit någon auktorisation erforder- lig men anser att redan en registrering positivt påverkar den ansvarige till att följa givna föreskrifter för verksamheten. Re- gistreringen underlättar och förenklar även på ett synnerligen avgörande sätt myndighe- tens kontrollfunktioner.
5 5. Bestämmelsen om uppgiftslämnandet före insamlingsperiodens början har sin mot- svarighet i den norska regleringen av fröför- sörjningen. Det är uppenbarligen av betydel- se för såväl insamlare som tillsynsmyndighet att kunna i god tid överblicka den komman- de tillgången på anskaffat frö. Det minskar riskerna för insamlarna att överskotten kan bli så stora att avsättningen äventyras. Det möjliggör för tillsynsmyndigheten att initiera insamling om bristsituation på frö av ett visst
trädslag eller en viss härkomst befaras. Planering av fröklängning och lagring samt utjämning av över- och underskott mellan olika områden underlättas. Särskilt betydel- sefull blir bestämmelsen i förening med en enhetligare organisation än den nuvarande på fröförsörjningsområdet. Slutligen blir kon- trollen av insamlingen enklare.
Skyldigheten att lämna uppgifter om insamlingsresultaten ger än större möjlighe- ter att överblicka fröförsörjningssituationen.
Det kan vara anledning att i detta sammanhang erinra om att tillsynsmyndig- heten enligt 195 kan utfärda ytterligare föreskrifter för tillämpningen.
6 %. Frågan om förbud för frötäkt m.m. inom ett visst område kommeri sin karaktär nära frågan om val av härkomst, vilken fråga enligt 65 skogsodlingsmateriallagen kan komma att i det enskilda fallet avgöras av skogsodlingsnämnden. Ett förbud mot frö- täkt innebär också att skogsodlingsmaterial avsett för det avlysta området måste anskaf- fas från annat håH. Detta förhållande har gjort att utredningen ansett det lämpligt att föreskriva samråd med nämnden, innan tillsynsmyndigheten beslutar i ett förbuds- ärende. Tillsynsmyndigheten har alltså en- sam beslutanderätten men det kan väl förutsättas att myndigheten knappast utfär- dar förbud på ett område mot en klar majoritetsuppfattning i nämnden.
Beslut om förbud är av intresse och betydelse för bl.a. skogsägarna inom ett geografiskt område och för en administrativ och organisatorisk personkrets. Den förra gruppen nås lämpligen genom kungörelseri ortspressen. Den senare gruppen bör kunna direkt underrättas.
Den i 8 & föreskrivna förteckningen över för frötäkt avlysta områden medger dessut- om att den intresserade vare sig han är skogsägare eller tjänsteman i myndighet eller organisation ständigt kan få upplysning om dylika områden.
Det bör påpekas att detta system med avlysningar och förteckning över dylika områden icke förekommer i t.ex. EEC-
regleringen, som endast tillåter insamlingi plantager och utvalda bestånd. En sådan reglering framstår dock inte som möjlig i Sverige under närmast överskådlig tid. Här i landet måste med hänsyn till att det i nuläget helt saknas officiella bestämmelser beträffande förökningsmaterialet fordringar— na i vart fall övergångsvis sättas lägre.
7 &. I paragrafen har tillsynsmyndigheten ålagts att utarbeta vissa bestämmelser och även fastslagits nämndens skyldighet att medverka i ett samråd. Vid utarbetandet av de skilda bestämmelserna torde det även ligga i ärendenas natur att samråda ien eller annan form med vissa andra myndigheter och institutioner, såsom skogshögskolan, frökontrollanstalten, växtskyddsanstalten, institutet för skogsförbättring m.fl. Under ärendenas beredning kan det givetvis även visa sig lämpligt att ha kontakter med skilda organisationer inom skogsbruket. Att kon- taktverksamheten fungerat på beredelse- planet visar sig och kontrolleras vid och genom det uppföljande samrådet med nämn- den.
Bestämmelserna bör i största möjliga utsträckning ansluta till internationella be- stämmelser på respektive avsnitt. Eftersom Sverige redan anslutit sig till OECD- konventionen, är det i första hand fråga om en utformning av de svenska bestämmelserna så att de i görligaste mån även i detaljerna överensstämmer med denna. Detta är så mycket mer eftersträvansvärt som EEC- bestämmelsema i de avseenden som reglerats nära överensstämmer med motsvarande reg- ler i OECD-konventionen. I OECD-kon- ventionen finns noggranna regler för märksedlar, förslutningsmetoder och dylikt. I den mån det skulle visa sig lämpligt att för transaktionerna på den svenska marknaden förenkla och anpassa dessa regler bör detta ske. Det bör dock inte drivas längre än att ommärkning av ett parti till OECD-reglerna kan ske utan att speciella, nya undersökning- ar om partiets härkomst m. m. erfordras.
Utöver vad under den allmänna motive— ringen till skogsodlingsmateriallagen anförts
om fröanalys enligt de s.k. ISTA-reglerna bör i detta sammanhang uppmärksamheten fästas på att frökontrollanstalten redan ru- tinmässigt gör sina analyser på skogsfrö enligt nämnda regler och att en arbetsgrupp inom skogsstyrelsen år 1967 beslutade att rekommendera ISTA-reglerna för analys av skogsfrö. Inom EEC krävs att de officiella undersökningarna beträffande föröknings— materialets yttre beskaffenhet utförs enligt internationth vanliga metoder. Det torde kunna förutsättas att ISTA-reglema fyller dessa anspråk.
8 5. I paragrafen har samlats ålägganden för tillsynsmyndigheten att föra vissa förteck- ningar och att offentliggöra dem. De skilda förteckningarna har kommenterats under respektive paragraferi denna kungörelse.
9 5. Enligt företrädare för Sverige i över- läggningarna kring OECD-konventionens textutformning skulle ordet ”collector” i den engelska texten avse fröhandlare, skogs- ägare eller annan som i egen regi insamlar för försäljning eller överlåtelse och alltså ej den som utför själva insamlingen. I överens- stämmelse med denna tolkning har i skogs- odlingsmateriallagen samt i 4 och 5 Så skogsodlingsmaterialkungörelsen använts ut- trycket ”den, som insamlar”. I förevarande paragraf avses den person, som utför själva insamlingen. För att i texten klart markera skillnaden har därför använts uttrycket ”den, som plockar”.
Onekligen är det helt avgörande för säkerheten om fröets härkomst att uppgiften om på vilken plats det plockats är riktig och att riktigheten styrkts på ett tillfreds- ställande sätt. I skogsstyrelsens betänkande år 1962 hade frågan lösts så att en särskild tjänsteman skulle försegla kottsäckarna ute i skogen. Förslaget rönte en nära nog sam- stämmig remisskritik. Bortsett från det om- ständliga och kostsamma i förslaget kunde förfarandet inte heller garantera att säckarna ej flyttats före förseglingen. Väntan på tjänstemannen befarades också kunna leda till skador på materialet. Genom att istället
låta plockaren eller förmannen för ett plockarlag själv försluta säckarna och på heder och samvete intyga uppsamlings- platsens läge anser skogsbruksutredningen att fullt tillräcklig garanti för härkomstredo- visningen erhålls. Den som lämnar osann uppgift kan bestraffas enligt brottsbalken. Underlåtenhet att fullgöra uppgifts- och intygsskyldighet kan medföra penningböter enligt 15 ä 2 denna kungörelse. Förfarandet medför knappast några ökade kostnader för insamlingen och leder ej heller till någon onödig tidsutdräkt för borttransporten av insamlad kott. Genom att samla och arkivera märksedlarna hos tillsynsmyndigheten eller dess organ skulle om så erfordras vid en annan tolkning av ordet ”collector” irealite- ten även en officiell registrering av plockarna föreligga.
10—17 55. Dessa paragrafer är i huvudsak endast en överföring till denna kungörelse av bestämmelserna i kungörelsen (19492446) med vissa bestämmelser angående införsel av skogsfrö och skogsplantor. I samband med överföringen har en viss modernisering av texten skett. Väsentliga materiella ändringar är dock att tillsynsmyndighetens tillstånd fordras även för export av skogsodlingsmate- rial och att i ansökan om införseltillstånd skall anges i vilket härkomstområde mate- rialet skall användas.
Tillstånd för export föreslås närmast av två skäl. För det första kan det inhemska behovet av skogsodlingsmaterial periodvis och i fråga om vissa arter och härkomster bli så stort i förhållande till tillgången att en viss återhållsamhet i fråga om exporten kan visa sig påkallad. I vart fall är det nödvändigt att genom en tillståndsgivning för exporten fortlöpande kunna följa avgången av frö och plantor till annan mottagare än svenskt skogsbruk. För det andra möjliggör till- ståndsgivningen en kontroll och uppföljning av material som i och för sig helt eller delvis skulle kunna omfattas av OECD-reglerna men exporteras utan iakttagande av dessa.
Bestämmelsen i 115 angående uppgift om härkomstområde för användningen är
givetvis särskilt viktig för att tillsynsmyndig- heten skall kunna bedöma om medgivande till import bör ske. Just i sådana importären- den, där det importerade materialets lämplig- het för ett visst svenskt härkomstområde kan diskuteras, torde skäl kunna föreligga även för tillsynsmyndigheten att påkalla prövning av frågan hos skogsodlingsnämnden. Denna fråga kan nämnden enligt Gå skogsodlings- materiallagen pröva även på hemställan av skogshögskolan eller ägare av mark.
Om påföljd för olovlig införsel eller utförsel av skogsodlingsmaterial som avses i 105 första stycket och för försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. I 155 bestraffas vissa överträdelser mot bestämmelser av ordningskaraktär med penningböter.
18 &. Såväl OECD-reglerna som EEC- besluten fastslår att kontroll inte behöver vara mer än stickprovsvis. Med hänsyn till förhållandena inom den svenska frö- och plantförsörjningen torde det kunna förutsät- tas, att lagstiftningen redan genom sin tillkomst kommer att bli respekterad. Till- synsmyndighetens resurser bör därför kunna inriktas på att genom anvisningar, framställ- ning av lämpliga märksedlar, blanketter för deklarationer, etc. underlätta lagstiftningens efterföljd. Den egentliga stickprovskontrol- len torde kunna bli rätt begränsad och göras i form av rådgivande inspektioner samt i första hand insättas på de områden där missförhållande eller bristande ordning kan befaras.
Kontrollen och tillsynen av regleringen underlättas om enhetliga blanketter används. Tillsynsmyndigheten bör därför inte endast utfärda formulär för dessa utan även till- handahålla samtliga föreskrivna blanketter mot självkostnadspris. Genom denna sam- lade framställning bör priset kunna hållas så lågt att inköp av blanketterna i och för sig blir så förmånligt att någon egen framställ- ning knappast blir aktuell. Om så visar sig erforderligt bör tillsynsmyndigheten före- skriva att av myndigheten tillhandahållna blanketter skall användas. Tillgången och
behovet av frö och plantor av olika trädslag, åldrar, härkomstområden, etc. bör ständigt följas upp. Detta är endast möjligt genom automatisk databehandling. Härigenom och särskilt om optisk läsning av blanketterna skall vara möjlig är toleransmarginalerna i fråga om blankettemas utformning mycket små. En enhetlig blankettframställning är därför praktiskt taget nödvändig.
19 &. Paragrafen innebär att tillsynsmyndig- heten både har befogenhet och skyldighet att utfärda de ytterligare föreskrifter som kan visa sig erforderliga för tillämpningen av skogsodlingsmateriallagen. Utredningen hari det föregående under vissa paragrafer berört dylika föreskrifter.
20 &. Som angetts i den allmänna motive- ringen till lagstiftningen har utredningen med nuvarande uppläggning av administra- tionen på jordbrukets och skogsbrukets område ansett det självklart att skogsstyrel- sen skall vara tillsynsmyndighet.
Övergångsbestäm melse
Övergångsbestämmelsen till kungörelsen tor- de inte erfordra kommentarer utöver vad som anförts i samband med övergångsbe- stämmelsen till skogsodlingsmateriallagen. Dispens från vissa delar av bestämmelserna i 3 & skogsodlingsmateriallagen torde i flerta- let fall leda till att dispens bör ges även från 3 och 4 55 i,skogsodlingsmaterialkungörel— sen för det berörda materialet. Förhållandet torde ofta bli att ett frölager eller en plantskola innehåller såväl partier, som mås- te dispenseras från regleringen, som partier, som bör vara inordnade under bestämmelser- na. Det är då angeläget att dispensbesluten utformas så att sammanblandning av de skilda partierna ej sker".
9. Framtida organisation av försörjningen med
sko gsodlingsmaterial
9.1. Inledning
Som en utgångspunkt vill utredningen erinra om vad som i skilda sammanhang i betänkan- det utförligare beskrivits, nämligen att det är skogsvårdsstyrelserna, de större skogsbolagen och domänverket som framställer och im- porterar praktiskt taget allt skogsodlings- material som behövs inom landet. Därvid har skogsvårdsstyrelserna under perioden 1962—1968 producerat ca hälften av såväl frö- som plantbehovet av tall och gran. De större skogsbolagen och domänverket täcker själva sitt frö- och plantbehov, men vissa inköp från skogsvårdsstyrelserna förekom- mer dock. Skogsvårdsstyrelsemas produk- tion går sålunda nästan helt till det enskilda, mindre skogsbruket som också omfattar ca hälften av rikets skogsmarksareal.
Fröet anskaffas huvudsakligen genom kottplockning på fällda träd. Mindre mängd- er kott _och då speciellt av gran insamlas dock från stående träd. Plockningen har blivit alltmer inriktad på bestånd som är speciellt åtråvärda med hänsyn till fröets härkomst och fysiologiska beskaffenhet samt tillgången på kott. Vidare erhålls för varje år allt större kvantiteter frö, dock nästan ute- slutande tallfrö, från fröplantager. Härutöver sker viss import av frö, speciellt av gran för södra Sverige. Som utredningen visat i kapi- tel 4 kommer behovet av frö under närmaste lO-årsperiod kvantitativt inte att i högre grad
skilja sig från den mängd, genomsnittligt omkring 16 ton per år, som förelegat under perioden 1962—1968. Det totala plantbe- hovet under kommande lO-årsperiod beräk- nas däremot bli nära dubbelt så stort som under det gångna decenniet, dvs. uppgå till inemot 600 milj. plantor per år.
Plantorna har hittills nästan uteslutande framställts i frilandsplantskolor och i form av barrotsplantor. Allt fler plantproducenter, framför allt inom storskogsbruket, har dock övergått till produktion i växthus av rotade plantor. Viss import speciellt av granplantor förekommer.
Ursprungligen arbetade skogsvårdsstyrel- serna i vad avsåg fröanskaffning och plant- produktion nästan helt inom det egna länet. Bl. a. tillämpningen av resultaten från pro- veniensforskning och frötäktsinventering gör dock att det ej alltid är möjligt att anskaffa frö av rätta härkomster och kvalitéer i tillräckliga kvantiteter inom det egna länet. Rationaliseringen av plantskoloma har krävt ökad storlek på dem och därigenom även större avnämarområden. Skogsvårdsstyrelser- na ägde sålunda år 1965 55 plantskolor med en medelareal av 14,7 ha och år 1970 43 plantskolor med 22,2 ha i medelareal. Ford- ringama på klimat och jordmån, tillgången till lämplig mark etc, har också lett till placering av plantproduktion inom eller i närheten av andra skogsvårdsstyrelsers om- råden. Nämnda faktorer har haft särskilt stor
betydelse för lokaliseringen av plantagerna. Samtliga dessa förhållanden har medfört ett allt mer ökat samarbete över länsgränser och mellan flera skogsvårdsstyrelser. Särskilt be- hovet av storleksrationalisering och den öka- de tillämpningen av proveniensforskningens resultat har också medfört ett utvidgat sam— arbete på frö- och plantförsörjningens områ— de över gränserna mellan olika ägarkatego- rier.
Inom domänverket har storleksrationali- seringen på plantskoleområdet gett än större utslag än inom skogsvårdsstyrelserna. Under perioden 1965—1970 minskade sålunda domänverkets plantskolor i antal från 33 till 8 stycken varvid medelarealen per skola ökade från 4,6 ha till 17,3 ha. Också inom gruppen aktiebolag med mer än 100 000 ha skogsmark minskade antalet plantskolor un- der nämnda period, nämligen från 24 till 18 stycken, varvid medelarealen per skola ökade från 11,7 ha till 15,1 ha. Beträffande den totala trenden under perioden 1965—1970 kan nämnas att antalet skogsplantskolor — avseende alla ägarkategorier — minskade från 185 till 96 stycken, varvid medelarealen per skola ökade från 8,0 ha till 15,9 ha.
Det i utvecklingen motiverade samarbetet har sökt sig fram i olika former med avse- ende på samarbetsgrader och samarbetsob- jekt. Behoven av överblick över tillgång och efterfrågan på skogsodlingsmaterial samt önskan att utbyta erfarenheter och uppfatt— ningar har sålunda i vissa delar av landet tidigt lett till i första hand bildande av fröråd, som sedermera utvecklats till att behandla även plantfrågor (jfr kap. 7, avsnitt 7.1.2). Behovet av försörjning med väl läm- pat frö och behovet av storleksrationalisering av fröplantager och av plantproduktionen över skogsvårdsstyrelse- och ägargruppsgrän- ser har resulterat i att vissa skogsvårdsstyrel- ser och även vissa skogsbolag samt domän- verket anlagt gemensamma eller samordnade plantager och även köper och byter frö och plantor. Ett system som vunnit en viss utbredning är att en del skogsvårdsstyrelser producerar plantor på kontraktsbasis till andra skogsvårdsstyrelser, till domänverket,
till bolag m. fl. Genom dylika kontrakt har eftersträvats att erhålla grund för i vart fall storleksuppbyggnaden av plantskolor som avsetts skola gemensamt tjäna skogsägarna inom flera skogsvårdsstyrelseområden eller flera olika skogsägargrupper. Kontrakten kan ha skilda utformningar med hänsyn till de kontrakterande parternas intressen. Som exempel återges i det följande huvuddragen i ett avtal som slutits mellan en plantlevere- rande skogsvårdsstyrelse och en större plant- köpare.
Säljaren förbinder sig att varje vår och höst till köparen leverera skogsplantor enligt en för närmas- ' te fyraårsperiod upprättad specifikation. Antalet
plantor bestäms i specifikationen. ] avtalet anges vissa leveransmarginaler, vilka efter årlig överens- kommelse kan revideras. '
Köparen äger bestämma hur kontrakterat plant- material skall fördelas på höst- respektive vårleve- rans. Köparen äger att tillhandahålla frö, vilket i sådant fall skall inlösas av säljaren till gällande marknadspris. Om säljarens frö används skall det godkännas av köparen i fråga om proveniens, höjdläge och breddgrad. Plantorna skall uppfylla av köparen angivna kvalitetsnormer. Plantorna skall dras upp enligt det skötselprogram som eljest tillämpas i plantskolan. Önskar köparen ändringar i detta skötselprogram skall överenskommelse härom träffas och den eventuella kostnaden därför ersät- tas av köparen. Plantorna skall sorterade, räknade och buntade levereras vid plantskolan fritt lastade på bil. Leverans skall verkställas enligt av köparen lämnad leveransplan inom ramen för säljarens normala plantupptagningstider.
Säljarens officiella marknadspris skall gälla som grundpris. På grundpriset medger säljaren en kvan- titets— och långtidsrabatt om 10 %. Rabatten kan varje år omprövas.
Köparen äger kontrollera levererad vara, eventu- ellt i form av stickprovsundersökning vid plantsko- lan i samband med utlastning av plantorna. Skulle omständighet utom säljarens kontroll — t. ex. naturkatastrof eller onormal plantavgång i plant— skolan — hindra fullgörandet av någon leverans enligt avtalet är säljaren inte ersättningsskyldig för den skada som därigenom åsamkas köparen. Sälja- ren skall dock bemöda sig att skaffa sådana ersättningsplantor och till sådant pris som köparen- kan godkänna. Likaså skall säljaren om så erfordras biträda vid försäljning av kvantitet, som köparen ej kan mottaga.
Vill säljaren eller köparen säga upp avtalet skall uppsägningen göras i februari månad. Uppsägning- en innebär att efter nämnda månads utgång ingen åtgärd för ny plantproduktion får vidtas av säljaren på grundval av avtalet. I övrigt skall avtalet fortsätta att löpa till dess att alla plantor, som producerats av säljaren på grund av avtalet, levere- rats och betalats i enlighet med avtalets föreskrif- ter.
Det torde observeras att i detta avtal — liksom i andra avtal som utredningen tagit del av — den för köparen bindande avtalsti- den är mycket kort. Den överskrider inte en fyraårig plantas produktionstid.
9.2 Nuvarande organisation 9.2.1 Allmänt
Vid en granskning av vad som framstår som positivt och negativt i nuvarande organisa- tionsförhållanden på området för försörj- ningen med skogsodlingsmaterial synes det ändamålsenligt att dela problemställningarna i två grupper. Den ena omfattar spörsmålen om och på vad sätt den nuvarande uppdel- ningen av försörjningen på skilda skogsvårds- styrelser, bolag och domänverk förhindrar en lämplig storleksrationalisering av verksam— heten och, om så är fallet, detta uppvägs av fördelar. Den andra gäller spörsmålen om en teknisk och ekonomisk integration mellan frö- och plantförsörjningen och skogsbruks- driften i övrigt är värdefull och i vad mån denna integration föreligger eller är möjlig att åstadkomma. Båda problemställningarna men särskilt den sistnämnda är rätt olikarta- de evad det gäller det enskilda, mindre skogsbruket och storskogsbruket.
9.2.2. Storleksförhållandena
Vad gäller storleksrationaliseringen av pro- duktionen av skogsodlingsmaterial är denna av något olika art ifråga om plantproduktio- nen, dvs. frågan om plantskolornas optimala storlek, och ifråga om fröproduktionen, dvs. det ekonomiskt och biologiskt-tekniska orga- nisationssamarbetet för plantage- och be- ståndsfröets' rationella framställning och an- vändningi det svenska skogsbruket.
Vad först angår plantskoloma torde hit- tillsvarande storleksökningar närmast ha be- rott på att de snabbt växande kostnaderna för manuth arbete liksom de tilltagande svårigheterna att erhålla arbetskraft till den-
na typ av obekväma sysslor lett till en anskaffning av maskiner och tekniska anlägg- ningar. Denna tekniska omställning har både möjliggjort och på grund av sina kostnader fordrat en betydande storlek på plantskolan. Ökade kunskaper på det tekniska liksom biologiska området har också medfört krav på ökad specialisering av personalen, vilket i sin tur motiverat storleksökningar på anlägg- ningarna.
Storleksrationaliseringen av plantskoloma har hittills i betydande omfattning kunnat ske inom gällande organisationsgränser för skolornas ägare. Den kända optimala stor- leksgränsen är dock inte nådd. Enligt vissa analyser emås nämligen rationaliseringsvins— ter i vart fall ända upp till en storlek av 40—50 ha per skola och som framgått tidigare är medelarealen per plantskola en- dast ca 16 ha. Men härtill kommer att de förhållanden som hittills frammanat storleks- ökningen kan förväntas komma att accentu- eras. Kravet på ökad specialisering hos plant- skolepersonalen växer med införandet inom svenskt skogsbruk av nya trädarter, med ökad användning av dyrbart plantagefrö i plantskoloma och genom tillkomsten av nya och mer specialiserade maskiner och skötsel- metoder. Den stigande kunskapen om och bevakningen även ur miljösynpunkt av göd- ningsmedel samt ogräs-, insekts- och sjuk- domsbekämpningsmedel m.m. ökar också kraven på personalen.
Den högre mekaniseringsgraden liksom den högre tekniska och biologiska standar- den i plantskoleverksamheten kräver bred- dad ekonomisk grund för densamma. Bak- slag och påfrestningar får nämligen betydligt större ekonomiska konsekvenser i en verk- samhet av denna utvecklade typ än ien mer primitiv produktion. Givetvis finns också skäl som talar mot större plantskolor. Det är dock tveksamt hur pass bärkraftiga de oftast framförda skälen egentligen är. De vanligaste farhågorna som framförts i den allmänna diskussionen är kalamitetsrisker, ökade transportkostnader och bristande tillgång på arbetskraft.
För att undvika omfattande katastrofer
genom insekts— och sjukdomsangrepp samt på grund av extrema klimatutslag kan det synas lämpligt att fördela produktionen på ett stort antal mindre plantskolor. Hittillsva- rande erfarenheter talar dock för att risken för skador i en stor frilandsplantskola är lägre än i många av de nu i drift varande små plantskoloma. Orsakerna härtill torde bl. a. ligga i att den stora plantskolan genom att den betjänar ett stort område kan placeras med större valfrihet och sålunda bättre än den lilla plantskolan i såväl geologiskt som klimatiskt avseende. Den stora plantskolan bör kunna ha tillgång till mer specialiserad personal. Specialmaskiner och därigenom effektivare metoder kan användas såväl i det ordinarie arbetet som vid bekämpningsåtgär- der av skilda slag. Det kan vidare noteras att risken för kalamiteter anses vara lägre i plastväxthus än i frilandsplantskolor, bl. a. beroende på den miljöoptimering som kan åstadkommas i växthuset.
Avståndet mellan plantskolan och plante- ringsplatsen ökas självfallet vid en storleks- ökning av plantskolan. Betydelsen av här- emot svarande ökning av transportkostnaden kan dock vara överdriven. Särskilt liten inverkan bör ökningen av transportkostna- derna ha i fråga om barrotsplantor. Vid skogsstyrelsen har dock gjorts en exemplifie- rande analys av transportavståndens inverkan på kostnaden vid distribution med lastbil ut till avnämama av rotade plantor (S-informa- tion nr 75 5.4.1971, Något om kostnader för planttransporter). Analysen avser de förhål- landen som råder i området söder om Värm— lands, Kopparbergs och Gävleborgs län. Inom området, bortsett från Gotlands län, har skogsvårdsstyrelserna 30 plantskolor som sammanlagt producerar 120 milj. plantor per år. Undervägskostnaden har beräknats utgöra 0,0016 öre per planta och vägkilometer och medeltransportavståndet vara 40 km. Om hela plantproduktionen i stället förlades till 10 plantskolor skulle medeltransportavstån- det bli 69 km och ökningen i transportkost- nad per planta 0,046 öre. Vid tre plantskolor skulle motsvarande siffror blir 126 km respektive 0,138 öre per planta samt vid en
plantskola (med produktionen 120 milj. plantor) 219 km respektive 0,286 öre per planta.
Beträffande arbetskraftstillgången är det ett känt faktum att plantskoleskötseli tradi- tionell form fordrar en stor insats av manuell arbetskraft. Därtill kommer att arbetskrafts- behovet är synnerligen växlande under olika delar av året. Som tidigare nämnts är också många av arbetsmomenten obekväma och smutsiga. Samtidigt har emellertid arbets- momenten inte varit allt för tunga och härigenom samt på grund av de korta säsong- erna synes arbetet ha varit relativt eftersökt av kvinnlig arbetskraft, som velat göra mer tillfälliga insatser. Även om stora plan "skolor på över 50 ha, som varit lämpligt placerade med hänsyn till förekomsten av dylik irbets- kraft, icke hittills haft några allvarligare svårigheter att skaffa denna, kan vid ännu större plantskolor sådana svårigheter upp- komma. Överhuvudtaget kan i normala sys- selsättningslägen svårigheterna att skaffa sä— songarbetskraft till dessa arbeten komma att öka särskilt som den kvinnliga arbetskraften genom ändrade familjebeskattningsregler etc. blivit mer inställd på kontinuerlig sysselsätt- ning.
Emellertid finns faktorer som talar mot att arbetskraftsbrist i och för sig skulle sätta stopp för utvecklingen mot större plant— skolor. Mekaniseringen kan på praktiskt taget alla områden i plantskoledriften ersätta det manuella arbetet. På grund av lönehöj- ningarna blir mekaniseringen också allt mer ekonomiskt betingad. Kemisk ogräsbekämp- ning ersätter manuellt arbete. Säsongmässig- heten i arbetskraftsbehovet kan ytterligare utjämnas t. ex. genom bättre lagringsanord— ningar för plantor. Särskilt påverkas behovet av arbetskraft i utjämnande riktning genom övergång till odling .av rotade plantor i klimatreglerade anläggningar. På grund av sistnämnda utveckling kombinerad med en starkt ökad mekanisering kommer arbets- kraftsbehovet säkerligen både att totalt min- ska och att kunna jämnas ut i stort sett över hela året.
Utredningen har efter genomgång av nu
angivna faktorer kommit till den uppfatt— ningen att varken förändringen av kalami- tetsriskema, ökningen av transportkost- naderna eller risken för bristande tillgång på arbetskraft är av sådan art eller omfattning att storleken av plantskoloma därigenom bör & stanna i nuvarande läge. Tvärtom torde möjligheterna att såväl bekämpa olika kala- miteter som åstadkomma förbättrade för- hållanden i arbets- och anställningsavseende för en erforderlig, kvarvarande arbetskrafts- del öka vid en ytterligare storleksrationalise— ring. Det kan också här uppmärksammas att, även om som tidigare nämnts medelarealen på nuvarande plantskolor endast uppgår till ca 16 ha, nära 40 procent av befintlig plantskoleareal dock redan återfinns i skolor om 30 ha och däröver.
Det kan också här noteras att inom visst bolagsskogsbruk planeras efter ingående tek- niska och ekonomiska utredningar att upp— rätta en enda anläggning för en årlig produk- tion i växthus av 25 milj. rotade plantor.
Det nu diskuterade storleksproblemet be- träffande den enskilda plantskolan har en fortsättning ehuru med något annorlunda aspekter när det gäller storleksordningen och ansvarsomfattningen för plantskoleverksam- heten i större räjonger eller grupperingar. Den ekonomiska utjämningen, sysselsätt- ningen av kvalificerad expertis, specialise— ringen på skilda plantsortiment o.d. kan nämligen också åstadkommas genom att till storleken relativt måttliga plantskolor är samlade i en fast ekonomisk organisation. En dylik lösning av storleksrationaliseringen är för övrigt den enda användbara när det gäller fröförsörjningssidan.
Som tidigare konstaterats behöver ej frö- produktionen öka under närmaste lO-års- period. Av denna orsak erfordras sålunda inte någon ändring i insamlingsorganisa- tionen. Den tekniska, biologiska och ekono- miska utvecklingen samt de internationella organisatoriska förändringarna bildar emel- lertid, som närmare motiverats i kapitel 8, underlag för en i förhållande till nuläget grundligare och härjämte officiellt kontrol- lerad gallring och särhållning av skogsfröet
allt efter härkomst och sundhet. Beträffande beståndsfröet bör vidare kottinsamlingen allt konsekventare dirigeras till de ur frötäkts- synpunkt lämpligaste bestånden. Utveckling och specialisering på kottplockningens om- råde både när det gäller metoder och» hjälp- medel fordrar en rationell, planerad använd- ning av resurserna. Fröplantagernas ökande betydelse i fröförsörjningen motiverar en
samordning av denna fröproduktion med fröanskaffningen i bestånd. Samtliga nu nämnda förhållanden leder till att behovet av enhetliga eventuellt landsomfattande frö-
, anskaffningsorganisationer växer.
Storleken och kvaliteten på fröklängarna varierar starkt och många av dem är ned- slitna och omoderna. Kontrollen av särhåll- ningen beträffande skilda härkomster etc. underlättas och förbilligas om klängarna blir färre men rationellare. Vid klängning, avving- ning och rensning skadas fröet mindre i moderna anläggningar och om klängningen sker under tillsyn av specialiserad personal. Minskningen av skadefrekvensen är särskilt viktig med hänsyn till den ökande produk- tionen av dyrbart plantagefrö. Denna om- ställning kräver en samverkan på klängnings- sidan. I sammanhanget kan nämnas att i Norge sker nästan all klängningi endast två klängningsanstalter.
Under senare år har genom forskningen och praktiken kunskaperna om lagring av skogsfrö blivit betydligt ökade. En mer differentierad uppdelning av fröpartierna efter härkomst och sundhet ger lagringsför- hållandena allt större betydelse. Partier med skilda fysiologiska egenskaper erfordrar olika _ lagringsmiljöer i fråga om t. ex. temperatur
och fuktighet. En stor del av nuvarande frölagringslokaler fyller inte de krav på moderna anläggningar som det nu sagda medför.
Frö från plantagerna, och kanske än mer
_ under de närmaste åren från av tillsynsmyn-
digheten kontrollerade och godkända be- stånd enligt vad som föreslagits i föregående Akapitel, .bör tas till vara även om vissa
härkomster inte 'skulle få användning så snart. Genom en dylik upplagring av frö från
godkända plantager och bestånd skulle Sverige tidigare än annars är möjligt kunna anpassa sina bestämmelser till de generella EEC-besluten på området. En dylik anpass- ning är eftersträvansvärd oavsett vilken form Sveriges samarbete med EEC-länderna tar. Även detta torde leda till behov av bättre lagringsutrymmen. Vidare krävs möjligheter till en vidgad kännedom vid skilda tidpunkt-
er om landets totala frölagring och frökvanti— _
teternas fördelning på olika härkomster etc. Med hänsyn till nu angivna förhållanden framstår en förbättrad samordning av frö- lagringsverksamheten som synnerligen önsk- värd.,
Efter denna genomgång rörande frö- och plantförsörjningens uppdelning på skilda skogsvårdsstyrelser, skogsbolag och domän- verket anser sig utredningen kunna konstate- ra att nackdelarna inte uppvägs av odlings- tekniska, lagringstekniska eller i övrigt pro— duktionsmässiga fördelar och att splittringen motverkar och i vissa ekonomiska _och an- svarsmässiga avseenden närmast förhindrar en ur produktionssynpunkt motiverad stor- leksrationalisering.
9.2.3. Integrationsförhållandena
Beträffande integrationsförhållandena gäller i förevarande sammanhang frågeställningen om redovisade nackdelar uppvägs av fördelar i integrationen mellan frö- och plantförsörj- ningen och skogsbruksdriften i övrigt. Det är nödvändigt att först klargöra i vad mån och på vad sätt integration föreligger. Sedan bör diskuteras, därest en integration mellan frö- och plantförsörjningen och skogsbruks- driften i övrigt inte föreligger, om den kan åstadkommas på något sätt i samband med en övergång till en samlad frö- och plantför- sörjningsorganisation. Slutligen bör övervä- gas, därest integrationen redan föreligger, på vad sätt den kan bevaras i någon form vid övergången. Läget är som tidigare nämnts ganska olika inom det enskilda, mindre skogsbruket och inom storskogsbruket.
När en ordnad anskaffning av frö och plant- or för det enskilda, mindre skogsbruket började komma till stånd var sambandet mellan genomförandet och upprätthållandet av en tvingande reproduktionsplikt och till- handahållandet av skogsodlingsmaterial klart motiverat. I samband med kontrollen av reproduktionsplikten framstod rådgivningen om hur de skogliga reproduktionsåtgärdema kunde genomföras som en smidig form för att åstadkomma ett efterföljande av lagstift- ningen. Givetvis var åtgärderna lättare att få genomförda i de fall där av staten subventio- nerat material i samband med rådgivningen och påminnelserna om lagstiftningen ställdes till förfogande. För att möjliggöra denna kombination av lagtillämpning, rådgivning och ekonomiskt stöd ålades tidigt skogs- vårdsstyrelserna att i vad avsåg det enskilda skogsbruket svara för att inom deras respek- tive verksamhetsområde såvitt möjligt fanns tillräckhg tillgång på skogsfrö och skogs- plantor av fullvärdig, för orten lämplig beskaffenhet. Denna bestämmelse finns fort- farande i skogsvårdsstyrelseförordningen. Alltifrån verksamhetens tillkomst och in_- till senaste tid har plantdistributionen och det tekniska utförandet av skogsodlingsar- betet pågått i sådana former inom nu ifråga- varande skogsbruk att spridningen av frö- och plantproduktionen på skilda skogsvårds- styrelser och på ett stort antal mindre enheter ur dessa synpunkter närmast torde ha varit till fördel. Genom att samordnade_ avverkningar först på senare år börjat bli vanliga och det ekonomiska samarbetet i det' mindre skogsbruket i t.ex. skogsägarföre- ningarna tidigare varit mindre långt utvecklat har ej heller grunden till en ekonomisk-tek- nisk organisation av skogsägarna beträffande återställningsarbetena efter avverkningarna funnits. Den relativt smidiga övergången i Sverige från ett exploaterande till ett repro- ducerande skogsbruk torde till stor del ha berott på att skogsvårdsstyrelserna handhaft såväl formella som vissa materiella delar i de skogliga reproduktionsåtgärdema. Förhål-
landet mellan lagtillämpningen, rådgivningen och subventioneringen å ena sidan, och den manuella och individuella formen för åter- växtåtgärdemas utförande å andra sidan har sålunda hittills förklarat och motiverat kon— centrationen av frö- och plantproduktionen till den regionala skogsvårdsstyrelsen eller t. o. m. i vissa avseenden till närmast belägna plantskola. Det kan dock konstateras att den tekniska och ekonomiska utvecklingen nui snabb takt leder till att förhållandet mellan avverknings— och industrisidan och frö- och plantproduktionen, dvs. allt mer avgörande delar av reproduktionssidan, blir viktigare. Den ökade industrialiseringen, till stor del även ägarmässigt genomförd inom det enskil- da, mindre skogsbruket, innebär ökade krav på integration mellan avverkningspolitik och återväxtpolitik. Denna omständighet torde också inom nämnda skogsbruk liksom inom storskogsbruket i nuvarande utveckling leda till ökad användning av rotat plantmaterial och av nya trädarter. En efter hand ökad mekanisering av skogsodlingsarbetet ställer även krav på en fastare bindning mellan plantproduktion och plantanvändning. Här- vid blir det t. ex. mera nödvändigt än hittills att exakt anpassa plantmaterialets typ, leve- ranstid m. m. till fältorganisationens krav. I detta sammanhang bör också uppmärk— sammas att det rotade plantmaterialet möj— liggör en betydligt längre planteringssäsong. Detta bör vara av stort värde såväl för den enskilde skogsägaren, som själv fullgör plan- teringsarbetena, som för organisationer, vilka vill rationellt utnyttja planteringsmaskiner och långtidsanställd och specialiserad arbets— kraft. Integrationen mellan ansvaret för frö- och plantförsörjningen och ansvaret för skogsbruksdriften i övrigt blir sålunda av övergripande betydelse.
Nämnda integration får också allt större betydelse för såväl det mindre skogsbrukets ekonomi som för ekonomin i skogsvårds- styrelsernas plantskolor. Sedan mer än ett decennium har skogsvårdsstyrelsernas frö- och plantproduktion arbetat under principen om full kostnadstäckning. Det mindre skogs- bruket har sålunda i likhet med storskogs-
bruket — i detta sammanhang bortses från vissa särskilda bidrag — betalat kostnaden för frö- och plantproduktionen utan att ha någon direkt organisatorisk möjlighet att bestämma över produktionens uppläggning i ekonomiskt, tekniskt eller biologiskt avseen- de. Om utvecklingen inom det mindre skogs— bruket medför behov av snabbt ändrade plantsortiment med avseende på planttyp eller trädslag eller om behovet av plantor snabbt ökar och detta ej tillräckligt snabbt effektueras genom ändringar i plantskole- verksamheten kan i realiteten betydande ekonomiskt avbräck uppkomma i nämnda skogsbruk. Å andra sidan kan vid snabbt minskad efterfrågan på plantor på grund av ändrade förhållanden inom skogsbruket svå- ra förluster uppstå i den fristående plantpro- duktionen. Många exempel härpå finns, be- roende på nedgång ivirkeskonjunkturema, temporär brist på arbetskraft och traktorer inom planteringsverksamheten på grund av att resurserna måst koncentreras på tillvara- tagande av stormfällt virke osv. Dessa förlus- ter i plantproduktionen kan med nuvarande organisation av densamma inte balanseras mot skogsbruksdriften i övrigt.
9.2.3.2 Storskogsbruket
Inom storskogsbruket är ofta produktionen och användningen av skogsodlingsmaterial tekniskt, ekonomiskt och i viss omfattning arbetskraftsmässigt integrerad med skogs— bruksdriften i övrigt. Detta innebär bl. a. att plantproduktionen dimensioneras och inrik- tas med hänsyn till planerade slutawerk- ningar, otillfredsställande återväxter samt befintlig eller anskaffningsbar maskinpark och organisation för transporter och plante- ringar. Det innebär också att plantproduk- tionen snabbt kan omändras till framställj ning av nya trädslag som kan läggas till grund för en annan avverkningspolitik i befintliga skogar. Denna nya politik kan vara betingad av föreliggande industrikapacitet och/eller förväntade marknadsförhållanden. Exempel härpå ger bl. a. vissa större skogsföretag som
nu mycket snabbt lägger om från frilands- produktion av barrotsplantor till produktion i växthus av rotade plantor. Den fasta integreringens värde har på senare tid även exemplifierats i de fall där företag i stor- skogsbruket inom kort tid efter beslut här- om har kunnat framställa och på återväxt- ytorna införa plantor av nya trädslag, t. ex. contortatall. Produktionen av skogsodlings- material utgör en komponent i storskogs- brukets totala ekonomiska verksamhet, vil- ket innebär att den drivs under lika tryggade ekonomiska förhållanden som skogsbruks- driften i övrigt.
Inom storskogsbruket föreligger i viss mån en motsättning mellan intresset av frö- och plantproduktionens integration med den övriga skogsbruksdriften och intresset av storleksrationalisering av ifrågavarande pro- duktion. I likhet med vad som anförts beträffande skogsvårdsstyrelserna är näm- ligen även de flesta skogsbolagens liksom domänverkets och övriga allmänna skogars områden för små för att storleksrationalise- ringens vinster i plantskoledriften skall fullt kunna ernås. Under vissa skeden synes intres- set för storleksrationaliseringen och vinster— na av samarbete på området ha fått överväga integrationsaspektema. Sålunda har även stora skogsbolag liksom vissa revir av domän- verket tagit betydande delar av sitt plantbe- hov från skogsvårdsstyrelsema. Detta före- kommer även fortfarande men under senare år verkar det som om integrationsintresset kommit att framstå allt starkare. Det skärpta konkurrensläget för skogsföretagen torde ha bidragit till denna utveckling genom att olikheter företagen emellan även framhävt skilda problem och önskemål beträffande plantmaterialets egenskaper och därmed även beträffande dess framställningsmetoder. Samtidigt har viss annan typ av nödvändigt samarbete för att nedbringa kostnaderna för marknadskännedom beträffande frö- och plantläget och för utvecklingsarbetet på plantproduktionens och planteringens om- råde kunnat uppbyggas genom fröråden, institutet för skogsförbättring och Forsk- ningsstiftelsen Skogsarbeten.
9.3. Framtida organisations form 9.3.1 Allmänt
Av vad som tidigare redovisats och före- slagits framgår att stora omställningar i försörjningen med skogsodlingsmaterial måste antas komma till stånd. Sålunda kom- mer plantproduktionen nära nog att fördub- blas och i stor omfattning omställas till rotat material samt bör en lagstiftning om och skärpt kontroll över produktionen och an— vändningen av 'frö och plantor införas. Vidare har visats att ekonomiska skäl talar för att en redan inledd rationalisering av frö- och plantproduktionen ur såväl storleks— som samordningssynpunkt bör i än större omfatt— ning fortsätta över hittillsvarande ägar- och organisationsgränser. Slutligen kan konstate- ras att förhållandet mellan skogsproduktion- en och förädlingsindustrin utvecklats på ett sådant sätt att en integration mellan nämnda produktion och framställningen av skogsod— lingsmaterial i någon form bör upprätthållas eller — där en dylik integration f.n. inte finns — tillskapas. Utredningen är av den uppfattningen att de nuvarande organisa- tionsformerna på frö- och plantförsörjning- ens område inte utan betydande förändring— ar och utbyggnader på ett adekvat sätt kan fylla de sålunda angivna framtida önske- målen. Frågan är då vilken eller vilka orga- nisationsformer som kan förmodas bättre svara mot framtidens krav och i vilken omfattning och på vad sätt förändringen i organisationsstrukturen lämpligen skulle kunna komma till stånd.
Samordningen och storleksrationalisering- en av frö- och plantförsörjningen kan princi- piellt ske i flera olikartade organisations- former. Såväl i Sverige som i andra länder finns exempel på flera av dessa former, såsom ämbetsverksformen, institutsformen och bolagsformen. Givetvis kan en viss sam- ordning och storleksrationalisering ske även på detta område genom av enskilda privata personer drivna företag. Föreningsformen torde i detta sammanhang få diskuteras samtidigt med bolagsformen. De angivna
formerna har emellertid sinsemellan helt olika verkningar när det gäller att bibehålla eller skapa önskvärda integrationer mellan produktionen av skogsodlingsmaterial, skogs- bruksdriften i övrigt och förädlingsindustrin. Slutligen blir valet av organisationsform även beroende på efter vilka vägar förändringen i organisationsstrukturen kommer till stånd och vilken omfattning förändringen ges. Ut- redningen diskuterar i det följande de skilda organisationsformema var för sig.
9.3 .2 Ämbetsverksform
Enligt Kungl. Maj:ts förordning den 3 juni 1960 (nr 267; ändrad senast 1970: 52) an- gående skogsvårdsstyrelser har dessa bl. a. till uppgift att främja och stödja den enskilda skogshushållningen och utöva den uppsikt som enligt gällande skogsvårdslag och andra författningar ankommer på styrelserna. Skogsvårdsstyrelse har som tidigare angivits att till fullgörande av sin uppgift bl. a. svara för att det inom verksamhetsområdet såvitt möjligt finns tillräcklig tillgång på skogsfrö och skogsplantor av fullvärdig, för orten lämplig beskaffenhet. I Kungl. Maj:ts in- struktion för skogsstyrelsen den 3 december 1965 (nr 769; ändrad 1967: 424) sägs bl. a. att det åligger styrelsen att vara ledande, samordnande och rådgivande organ för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.
Skogsvårdsstyrelserna har alltså redan en- ligt nämnda förordning ålagts vissa allmänna uppgifter beträffande försörjningen med skogsodlingsmaterial och härigenom samt genom att styrelsernas offentliga verksamhet direkt finansieras av statsmedel kan styrelser- nas verksamhet på frö- och plantområdet , redan i nuvarande läge betecknas ske i ämbets- verksform. För att åstadkomma den tidigare motiverade samordningen och storleksra- tionaliseringen och ändock bibehålla och renodla ämbetsverksformen kan frö- och plantverksamheten i styrelserna samman- föras till ett särskilt ämbetsverk. I Norge fungerar det 5. k. fröverket i viss mån på ett dylikt sätt.
En omläggning som i vissa avseenden påminner härom har genomförts beträffande delar av hushållningssällskapens verksamhet. Det må i sammanhanget uppmärksammas att hushållningssällskapen i många avseenden var förebilder vid skogsvårdsstyrelsernas till- komst och att organisationerna ifråga om förvaltningsrättslig ställning haft väsentliga drag gemensamma. Det var dock inte de affärsdrivande enheterna av hushållningssäll- skapen som överfördes till ren verksorganisa- tion, utan konsulentverksamheten. Denna överfördes icke till ett nytt verk utan in- fogades i det befintliga lantbruksverket. En liknande omorganisation skulle väl på skog- ens område kunna genomföras på det sättet _ att skogsvårdsstyrelsernas befattning med i frö- och plantproduktion överfördes till skogsstyrelsen. En viss uppdelning i regionala områden borde då genomföras. Fristående förvaltningsenheter i vissa avseenden kunde också komma till stånd.
Vad som närmast kan andragas till fördel för ämbetsverksformen är den fristående ställning till olika intressegrupper inom skogsbruket som de i verksamheten syssel- satta personerna kan förutsättas få och som kan bli av i vart fall formell betydelse vid beslut i vissa frågor inom frö- och plantom- rådet. Vidare skulle en samordning med skogsstyrelsen befrämja samspelet och kon- takten med de i det centrala ämbetsverket gällande uppfattningarna om skogsvård. Med ett helt fristående frö- och plantverk skulle detta samspel med det centrala skogliga ämbetsverket komma att försvagas. Ett fri- . stående ämbetsverk torde emellertid få be- . traktas som uteslutet även av andra skäl. Sålunda är icke skogsstyrelsen och ett nytt verk på frö- och plantområdet synes ej heller bli av sådan storlek att denna motiverar ett särskiljande. Vinsterna av gemensam admi- nistration och vissa övriga gemensamma an- ordningar blir säkerligen betydande. Slut- , ligen gör användningen av programbudget-
system i statsförvaltningen att kostnader etc. numera lätt kan särredovisas mellan olika verksamheter även inom samma verk.
. Sammanfattningsvis kan konstateras att om
ämbetsverksformen skulle komma till an- vändning bör detta ske på så sätt att skogs— vårdsstyrelsernas frö- och plantverksamhet överförs till skogsstyrelsen.
Det finns emellertid förhållanden som visar att ämbetsverksformen inte är nöd- vändig för frö- och plantförsörjningen. Det finns också flera skäl som överhuvudtaget talar mot formen. Det mest närliggande skälet mot är att verksamheten som sådan har en klart affärsmässig sida. Dess intäkter består i huvudsak av vad skogsbruket betalar för frö och plantor. Det finns sålunda inga generella statliga subventioner som gör att det ur den synpunkten krävs eller motiveras att verksamheten drivs i ämbetsverksform.
Den tidigare omnämnda bestämmelsen i skogsvårdsstyrelseförordningen om viss skyl- dighet för styrelserna att svara för att frö och plantor finns skulle möjligen kunna tolkas som en produktions- eller anskaff- ningsskyldighet som näppeligen kunde åläg- gas annan än ett statligt verk och då ses som en komplettering till att staten ålagt det enskilda skogsbruket reproduktionsskyldig- het. Det må då först uppmärksammas att anskaffnings- eller produktionsskyldigheten ej är absolut utan begränsad till ”såvitt möjligt”. För det andra och än viktigare kan konstateras att statsmakterna på många om- råden, t. ex. inom trafikområdet, miljövård- en etc. ålagt enskilda att rätta sig efter föreskrifter som innebär anskaffande av speciella anordningar eller produkter utan att staten ansett det nödvändigt att ikläda sig något direkt ansvar för att dylika anordning- ar eller produkter finns tillgängliga. Numer torde ej heller reproduktionspliktens full- görande vara beroende av att produktion av frö och plantor blivit ålagd någon av staten. Att så är förhållandet framgår väl även av det faktum att endast ca hälften av förbrukning- en av frö och plantor täcks av skogsvårds- styrelserna.
Ej heller i övrigt synes några skäl finnas för en oganisation i ämbetsverksform. Det starkaste skälet emot formen torde dock ;lvara att den inte egentligen möjliggör någon lösning av det tidigare motiverade behovet av
frö- och plantproduktionens integration med skogsbruksdriften och förädlingsapparaten. Överföringen av frö- och plantverksamheten till ett centralt ämbetsverk blir väl irealitet- en begränsad till skogsvårdsstyrelsernas och möjligen domänverkets andel i densamma. Den återstående verksamheten torde näm- ligen endast genom lagstiftning kunna över- föras till ämbetsverket. Då någon dylik lagstiftning knappast kan antas komma till stånd lägger formen som sådan hinder i vägen för ett totalt samarbete och för en geografiskt betingad storleksrationalisering på området.
Vid diskussionen av ämbetsverksformen bör slutligen uppmärksammas att, genom den föreslagna uppbyggnaden i kap. 8 av lagstift— ningen på frö- och plantförsörjningens om- råde och kontrollen av densamma, de äm- betsmässiga avgörandena torde på ett organi- satoriskt lämpligt sätt ha särats från den produktionsmässiga och affärsmässiga sidan.
9.3.3. Institutsform
Institutsformen har ibland använts vid den organisatoriska uppbyggnaden av vissa verk- samheter, som fordrat ett *samarbete över intressegränser och där personalen ansetts böra ges en mot intressenterna fristående ställning. Formen har huvudsakligen kommit till användning iverksamheter som inneburit olika aktiviteter av tillämpad forskning, råd- givning o.d. och då ofta på grundval av samarbetsavtal mellan staten och olika branschsammanslutningar. Egentlig affärs- mässig verksamhet bedrivs dock sällan i dessa institut om icke dit räknas olika former av beställningsforskning, utredningsarbete och konsulttjänster. Institutet för skogsförbätt- ring, som nämare behandlats i kap. 6, avsnitt 6.2.2, torde vara bland de institut som även upptagit verksamheter vilka mest närmar sig rena affärsuppgifter. Institutet omhänderhar t. ex. mot ersättning skötseln av en stor del av landets skogsfröplantager, verkställer rutinmässigt fröanalyser, försäljer mindre mängder frö, plantor och ympar osv.
Motiv för att använda institutsformen för frö- och plantförsörjningen kan grundas på flera omständigheter. Så t. ex. bör verksam— heten med frö- och plantproduktion innefat- ta ett samarbete mellan skilda intresse- grupperingar, mellan stat, bolag och en- skilda, etc. Vidare ligger i verksamheten ett visst mått av forskning, utvecklingsarbete och rådgivning. Den affärsmässiga driften av verksamheten torde också smidigare kunna inpassas i en organisation av institutskaraktär än i ett ämbetsverk. Slutligen kan det för- modas att en överföring av skogsvårdsstyrel- sernas nuvarande frö- och plantverksamhet till en institutsform redan p. g. a. skogsvårds- styrelsernas förvaltningsmässiga status för många inom dessa styrelser skulle framstå som den enklaste och mest acceptabla förändringen.
Om institutsformen skulle komma till användning för frö- och plantförsörjningen bör övervägas att i stället för ett nytt institut tillgodogöra sig den organisation och erfaren- het som redan finns iinstitutet för skogsför- bättring. Detta institut synes inom ramen för sina stadgar redan ha principiell möjlighet att driva en för landet och de skilda skogsägare- kategorierna samlad frö- och plantförsörj- ningsverksamhet. Som tidigare nämnts om- händerhar institutet skötseln av landets skogsfröplantager enligt avtal som träffats med respektive plantageägare. Institutets verksamhet skulle avtalsvägen kunna utvid- gas att omfatta hela eller delar av frö- och plantförsörjningen. Nödvändiga modernise- rings- och' storleksrationaliseringsåtgärder kan härvid initieras av institutets styrelse och genomföras i samråd med dess uppdrags- givare.
Den nya verksamheten medför givetvis krav på vissa ändringar i institutets formella organisation och i dess stadgar. Till det som talar för utnyttjandet av institutet hör att det är ett delstatligt organ med ett redan uppbyggt samarbete mellan staten och skogs- bruksintressentema. De skilda skogsägarka- tegorierna är representerade i styrelsen. En redan fungerande anknytning finns mellan produktion, utvecklingsarbete och forskning.
Det finns emellertid många skäl som också talar mot utnyttjandet av institutet för skogsförbättring för samordningen av frö- och plantproduktionen. Användningen av institutet för rationaliseringen av frilands- plantskolorna och uppbyggnaden av en stor produktion av rotat plantmaterial kan icke genomföras enbart som skötselåtaganden i likhet med plantageverksamheten. För att åstadkomma de ekonomiska omställningarna krävs att institutet förses med erforderliga ekonomiska resurser. Dessa blir som framgår av det efterföljande av betydande storleks- ordning. Det måste betraktas som tveksamt huruvida staten och skogsbruksintressenter- na kan eller bör ikläda sig stora ekonomiska åtaganden utan att ha mot dem svarande realiserbara tillgångar t. ex. i form av aktier eller föreningsandelar. Även om så skulle kunna ordnas t.ex. genom bildande av en stödorganisation i form av förening eller bolag för institutet bör det uppmärksammas att den ekonomiska bakgrunden för det nuvarande institutet till avgörande delar hän- för sig till äldre avtal och uppgörelser mellan storskogsbmket och staten. Därtill kommer att denna del av skogsbruket i nuvarande utveckling torde vara mest tvek- sam till en samordning som visserligen kan medföra rationaliseringsmöjligheter för frö- och "plantproduktionen men också på visst sätt försvagar den fasta integration som inom detta skogsbruk föreligger mellan produk- tionen av skogsodlingsmaterial och skogs- bruket i övrigt. Vidare måste det av organisa- toriska skäl framstå som lämpligt, om den mycket omfattande verksamheten med frö- och plantproduktion skulle överföras till institutet, att detta i görligaste mån koncen— trerade sig på denna stora uppgift. För att möjliggöra detta kunde den av institutet bedrivna vetenskapliga verksamheten på det genetiska området och på skogsgödslings- sidan inlemmas i skogshögskolans verksam- het på dessa områden.
Det nu sagda leder till antagandet att det kommer att möta betydande svårigheter och hinder att använda institutet för skogsförbät- tring för sammanföring av frö- och plantpro-
duktionen. Det finns emellertid också starka skäl mot att överhuvud taget utnyttja insti- tutsformen för denna verksamhet. Dessa skäl är redan nämnda vid diskussionen av institut- et för skogsförbättring men kan vid resone- mang om institutsformen som sådan ges en mer allmän utformning. Även om den affärs- mässiga driften lättare kan genomföras i institutsform än i ämbetsverksform är det sålunda uppenbart att institutsorganisa- tionen allmänt taget riskerar att bli för bunden i ursprungliga överenskommelser om finansiering och ändamål för att tillräckligt smidigt kunna anpassa sig efter en affärsverk- samhets snabbt ändrande förutsättningar. Institutsformen erbjuder inte heller någon helt tillfredsställande form för samspelet mellan frö- och plantproduktionen och den övriga skogsbruksdriften. Finansieringen av ett institut av denna storleksordning blir vidare ett mycket besvärligt problem av närmast två skäl. De erforderliga kapitalbe— loppen blir av sådan storleksordning att de ingående intressenterna borde på ett eller annat sätt få behandla sina insatser som realiserbara och utbytbara tillgångar. Detta går icke att ordna på ett smidigt sätt vid en direkt satsning i ett institut eller genom en stiftelse som stödorganisation till institutet. Genom att i stället utforma stödorganisa- tionen som bolag eller förening vinnes visser- ligen syftet att kunna behandla satsningen som en ekonomisk tillgång för intressenterna men i stället blir — liksom vid användningen av stiftelseformen som stödorgan — den organisatoriska vägen mellan institutets ar- bete med produktion av skogsodlingsma- terial och intressenternas verksamhet längre. Slutligen kan tilläggas att ekonomiska väx- lingar som ändrar på kapitalbehovet, en utveckling som gör att nya intressenter vill inträda i verksamheten, etc. vid institutsfor- men leder till behov av nya förhandlingar och ändrade avtal över hela intresseområdet. Detta framstår som en stor nackdel eftersom flera omständigheter talar för att utveckling- en mot en samlad organisation för frö— och plantproduktionen i svenskt skogsbruk torde komma att ske etappvis och med anslutning
av vissa intressenter och intressentgrupper först när tillfället är lämpligt just för dem.
9.3.4. Bolagsform
Bolaget och då givetvis närmast aktiebolaget är den organisationsform, som av skilda skäl torde mest utförligt böra diskuteras i nu förevarande sammanhang. I samband med aktiebolagsformen bör också den ekonomis- ka föreningen övervägas som alternativ. Redan av föregående behandling av ämbets- verks- och institutsformerna torde framgå att bolaget som organisationsform för en mer samlad frö- och plantförsörjningsverksamhet visserligen har såväl nackdelar som fördelar men att nackdelarna inte framstår som sär- skilt betydande och — där de kan befaras — synes vara relativt lätt avhjälpta. Den prin— cipiellt viktigaste invändningen mot bolags- formen rör väl frågan om den affärsmässigt inriktade bolagsformen kan anses lämplig för handhavande av en så långsiktig verksamhet som försörjningen med frö och plantor utgör. Verksamheten har nämligen avgöran- de betydelse för Sveriges framtida skogar. Sammanhängande med denna frågeställning är också spörsmålet om den i bolagsformen anställde blir så bunden av bolagets ekono- miska syfte att tillbörlig hänsyn till biologis- ka och andra med bolaget eventuellt kontro- versiella intressen inte tas. Mot den ekono- miska föreningen kan riktas samma invänd- ningar, men i den mån föreningen direkt är anknuten till medlemmarnas verksamhet torde risken för intressentkonflikter mellan föreningens verksamhet och medlemmarnas kunna betraktas som mer avlägsen. Beträffande båda dessa invändningar mot bolagsformen respektive föreningsformen kan i första hand erinras om vad som påpekats redan under diskussionen av äm- betsverksformen, nämligen att genom den föreslagna uppbyggnaden i kap. 8 av lagstift- ningen på frö— och plantförsörjningens om- råde och kontrollen av densamma de ämbets- mässiga avgöranden särats från den produk- tionsmässiga och affärsmässiga sidan. Sam—
hällets långsiktiga intressen med avseende på egenskaperna hos återväxtmaterialet har tryggats genom lagstiftningen. Vad härefter angår frågan om den ställning som ojävig tjänsteman mellan ibland konkurrerande in-
tressen som den anställde i en samordnad _ frö- och plantproduktion kan diskuteras ha, _
torde inte denna vara ovanlig inom vissa andra bolag i svenskt näringsliv. Skulle det emellertid anses behövligt att understryka vissa anställdas speciella status i ett bolag på , frö- och plantområdet kan åtgärder vidtagas i likhet med dem som kommit till användning i fråga om föreståndare för det halvstatliga aktiebolaget Laboratorietjänsts veterinär- medicinska laboratorier. Dessa föreståndare har i propositionen om laboratorieverksam- heten (prop. 1969z43, JoU 12, rskr. 135) förklarats ha ställning som offentliga tjänste- män.
Om sålunda i nuläget några vägande in- vändningar mot bolagsformen knappast går att andraga finns det å andra sidan mycket starka skäl just för att utnyttja denna organi- sationstyp för en mer samlad frö- och
plantförsörjning. Det kanske mest avgörande . motivet ligger i att formen är så anpassnings- bar efter organisatoriska och ekonomiska förhållanden. Detta kommer särskilt till ut- tryck när utredningen i det efterföljande diskuterar organisationens omfattning och vägarna till dess uppbyggnad. Här skall på- pekas att i bolagsformen är den offentliga insynen och kontrollen liksom minoritetsin- tressenas skydd automatiskt reglerat. Mot- svarande gäller också den ekonomiska före- ningen. Däremot torde kunna göras gällande att kapitaluppbyggnaden, när samtliga intres- senters verksamhet inte ansluter sig (är acces- sorisk) till det gemensamma företagets verk- samhet, är fastare och enklare i bolaget. Bolaget framstår också som den riktigaste formen för en numera så pass ren affärsverk- samhet som produktionen av frö och plant— or utgör. I sammanhanget kan uppmärksam- mas att vid de diskussioner om sammanför- ning av frö- och plantverksamheten som bl. a. förts mellan ett antal skogsvårdsstyrel- ser i Mellansverige, bildandet av ett gemen-
samt bolag för verksamheten varit det mest närliggande objektet. Slutligen ger bolags- formen den bästa utgångspunkten för en förening av önskemålen om ett brett och ekonomiskt fast samarbete över hela åter- växtmaterialförsörjningen med önskemålen om ett bibehållande och uppbyggande av en viss integration mellan återväxtmaterialpro— duktionen och den övriga skogsbruksdriften. Detta kan nämligen ske genom att de olika intressenterna i styrelse och bolagsstämma,i särskilda, i bolagsordningen utformade regio- nala eller ämnesbestämda råd o. d. ges möjligheter att besluta å bolagets vägnar och därigenom även kommer att ta del i ansvaret för bolagets verksamhet. Överskott och un- derskott i verksamheten kan på olika sätt fördelas på intressenterna t. ex. genom ut- ökning av aktiekapitalet, medelst fondupp- lösningar eller nyteckningar, genom vinstut- delningar och koncerntillskott osv.
9.4. Organisationens omfattning 9.4.1 Allmänt
Organisationens omfattning kan diskuteras utifrån olika utgångspunkter. Därvid kan ' skilda utgångspunkter leda till samma om- fattning även om detta ej gärna inträffar i annat fall än när organisationen omfattar samtliga intressegrupper och av verksam- heten berörda aktiviteter. Utredningen har valt att överväga omfattningen utifrån följan- de kriterier nämligen verksamhetens art, regional utsträckning och intressenternas grupperingar. Utredningen har vidare i detta sammanhang utgått från organisationsfor- men aktiebolag men berört andra former därest organisationens omfattning blivit sådan att annan form framstått som särskilt användbar.
. 9.4.2 Verksamhetens art
Organisationens omfattning bedömd utifrån verksamhetens art kan gälla enbart fröför-
sörjningen, både frö- och plantförsörjningen men i skilda organisationer och slutligen frö- och plantförsörjningen i en samlad organisa- tion.
9.4.2.l Fröförsörjningen
Fröproduktionen synes vara den del av försörjningen. med skogsodlingsmaterial som ställer sig enklast att samordna för större områden och mellan skilda skogsägarekate- gorier. Den i kapitel 8 föreslagna lagstiftning- en baseras primärt på kännedom om fröets härkomst. Ur denna synpunkt är det sålunda väsentligt att åstadkomma en samordnad och lätt överblickbar fröproduktion. Därigenom underlättas upprätthållandet av den föreslag- na lagstiftningen.
Beträffande fröinsamlingen har i det före- gående bl. a. framhållits att utvecklingen och specialiseringen på kottplockningens område både när det gäller metoder och hjälpmedel fordrar en rationellt planerad användning av resurserna. Detta kan i och för sig ske i en Enlad organisation, begränsad till fröför- sörjningen. Det framstår dock som ganska klart att ändringar i insamlingsteknik, fast- ställande av tidpunkter för kottplockning o.d. på ett mycket direkt sätt påverkar klängningen och lagringen såväl tekniskt och tidsmässigt som kvantitativt..Att sära någon av dessa aktiviteter från en fröförsörjnings- organisation kan därför knappast komma ifråga. Sambandet mellan fröinsamling, plan- tageverksamhet, fröklängning och frölagring är alltså sådant att dessa verksamheter med fördel drivs i en enhetlig organisation. Däri- genom ökas också möjligheterna att maxi- malt utnyttja goda fröår och att driva verksamheten på en så bred ekonomisk grund att utjämning i behoven av och till- gången på resurser på ett enkelt sätt kommer till stånd.
[ den allmänna debatten på skogsfröom- rådet har i olika sammanhang framförts förslag om att ett fröbankssystem borde inrättas för det svenska skogsbruket. Vid en samlad fröförsörjningsorganisation ligger rea-
liserandet av denna tanke nära till hands. Genom ett fröbankssystem skulle bl. a. över- blicken över tillgängliga frölagers storlek och sammansättning bli bättre. Därigenom un- derlättas en ändamålsenlig fördelning av fröet till de bäst lämpade geografiska om- rådena och plantskolorna samt planeringen av kommande fröinsamlingars storlek och inriktning med avseende på arter och här— komster. Därutöver vinns att fröet kan lagras bättre allt eftersom moderna lagringsanlägg- ningar byggs ut. En koncentration av lagring- en torde även medföra fördelar i form av jämnare och mer stadigvarande sysselsättning för personalen och därigenom ökad kunskap och specialisering hos densamma. Om frö- bankssystemet skall ge åsyftad effekt bör den gemensamma organisationen äga fröet. Det kan dock bli nödvändigt att i praktiken göra vissa avsteg från denna princip t. ex. om en fröleverantör vill förbehålla sig första- handsrätt till vissa speciella fröpartier. Dessa partier kan då inlämnas endast för lagring. Fröbanksorganisationens lagringsutrymmen tjänstgör då endast som centrallager för skilda ägare till fröet.
9.4.2.2 Plantförsörjningen
Om fröförsörjningen samordnas i en särskild organisation hindrar detta givetvis icke att även plantförsörjningen samlas i en särskild från fröförsörjningen fristående organisation. För en dylik uppdelning talar att plantpro- duktionen antagligen är praktiskt svårare än fröproduktionen att samordna för större områden och över skilda skogsägarkategori- er. Sålunda finns på plantsidan fasta anlägg- ningar av helt andra dimensioner och ekono- miska värden samt med starkare geografisk och intressemässig bundenhet än vad som gäller för frösidan. Kraven från skilda intres- senter varierar starkare ifråga om plantorna än vad gäller fröet. Oavsett skälen mot en samordning med frösidan finns motiv som starkt talar' för att plantförsörjningen i och för sig borde samordnas. Hit hör utöver de allmänna rationaliseringsskäl som tidigare
angivits särskilt det förhållandet att utred- ningen i sin slutliga grunduppskattning räk- nat med ett nära nog fördubblat plantbehov för det enskilda, mindre skogsbruket och att stora delar av plantproduktionen kommer att omläggas från barrotsplantor till rotade plantor. Härför erfordras nya investeringar samtidigt som vissa gamla investeringar i frilandsplantskolor torde bli mer eller mind- re värdelösa. Tidpunkten är sålunda synner- ligen lämplig för en organisatorisk förnyelse på området.
9.4.2.3 Samlad frö- Och plantorganisation
Av de föregående två avsnitten har framgått att övervägande skäl talar för en samordning på såväl frö- som plantsidan. Det återstår då att söka få klarhet i om en gemensam organisation för båda verksamheterna är ändamålsenlig. I föregående avsnitt har be- rörts vissa omständigheter som kan anses tala mot en dylik sammanförning. Det bör dock beaktas att nämnda skäl icke på något sätt innebär hinder för samordningen. De kan möjligen i själva verket endast motivera att skilda framgångssätt och tidsplaner i fråga om frö- och plantsidan används vid uppbyg- gandet av en gemensam organisation. För- delarna i denna framstår så mycket påtag- ligare. För det första bör uppmärksammas att utvecklingen gått och går mot att nästan allt anskaffat frö omsätts i odlat plant— material. Den nuvarande uppbyggnaden av frö- och plantförsörjningen innebär också såväl i skogsvårdsstyrelserna som i storskogs- bruket en nära samordning, ekonomiskt och administrativt mellan de två grenarna. Häri- genom får såväl specialister som övriga an- ställda jämnare och mer stadigvarande syssel- sättning under året. Därjämte kommer att administrativa och ekonomiska resurser, lag- rings- och andra lokaler, transportapparat m.m. utnyttjas effektivare. För det andra skall observeras att storleken av en samlad organisation även om den skulle omfatta hela det svenska skogsbrukets försörjning med skogsodlingsmaterial inte blir sådan, att
förvaltningsmässiga olägenheter därigenom behöver uppkomma. Det bör i samman- hanget beaktas att organisationen i väsentliga produktionsavsnitt kommer att vara decen- traliserad, att datatekniken ger goda möjlig- heter att överblicka större verksamheter samt att användningen av programbudget- system möjliggör klara kostnadsredovisning- ar även för delområden inom organisationen, t. ex. för frö och plantor. Det finns sålunda numera mindre anledning än tidigare att bryta det organisatoriska sambandet mellan frö- och plantförsörjningen.
9.4.3. Regional utsträckning
Oavsett organisationsformen kan det vid diskussion av regionala avgränsningar av frö- och plantförsörjningsverksamheten vara an— ledning uppmärksamma att verksamheten in- till de senaste åreni stort sett varit uppdelad på skilda skogsvårdsstyrelser, skilda skogs- bolag och vad beträffar domänverket t. o. m. skilda revir. Både utvecklingen och de skäl som i det föregående anförts för en ökad samordning talar för att denna borde regio- nalt innebära en ganska fullständig brytning med den skisserade, tidigare splittringen. Sålunda kan läns-, revir- och bolagsgränser inte längre ur regional synpunkt anses som rationella avgränsningar. Däremot skulle olikheterna i skogsbruket mellan norra, mel- lersta och södra Sverige kunna motivera att en motsvarande regional organisationsupp- delning övervägdes. Viss bakgrund till en dylik uppdelning kan också skönjas i de grupperingar som kommit till stånd inom det enskilda, mindre skogsbrukets förenings- rörelse. Utredningen har emellertid i sin spaltning av olika uppgifter om det svenska skogsbruket nöjt sig med'en uppdelning mellan norra och södra Sverige. Denna spalt- ning mellan norra och södra Sverige går onekligen också igen ifråga om problemen och olikheterna när det gäller frö- och plantförsörjningen. Ägarfördelningen är ock- så olika mellan dessa två områden. I norra Sverige har stat och skogsbolag större an-
delar av skogsmarken än det enskilda, mind- re skogsbruket medan i södra Sverige sist- nämnda skogsbruk är helt dominerande.
Utredningen har att överväga frågan om det statliga stödet till bl.a. norra Sveriges skogsbruk. En särskild statlig insats för att t. ex. underlätta frö- och plantförsörjningen för skogsbruket i norra Sverige skulle enkelt kunna ske genom statligt stöd till en orga- nisation som omfattade endast den delen av landet.
Det finns emellertid skäl också mot en uppdelning i två regionala organisationer. Vinster kan göras genom ökad specialisering och minskad dubblering av tjänster 0. d. om en ekonomisk enhet för hela landet skapas. Plantager kan oftast med fördel anläggas i södra Sverige för att åstadkomma frö för norra Sverige. Många provenienser kan som tidigare sagts användas över stora områden. Gränsen går beträffande många av dem inte just mellan norra och södra Sverige. Därige- nom hindras givetvis inte ett särskilt stöd för verksamheten i norra Sverige.
9.4.4. Intressentemas grupperingar
Som tidigare framgått är frö- och plantför- sörjningsverksamheten f. n. i stort sett delad i två grupper. Den ena omfattar i huvudsak det enskilda, mindre skogsbruket, den andra storskogsbruket, såväl det statliga, dvs. domänverket, som de större skogsbolagen. Den första gruppens verksamhet på om- rådet omhänderhas av skogsvårdsstyrelserna, som i huvudsak var och en driver och ansvarar för verksamheten inom sitt område. Fröet och plantorna används och bekostas av det enskilda, mindre skogsbruket. Intresse- grupperingen kring denna verksamhet utgörs sålunda av detta skogsbruk samt av staten genom skogsvårdsstyrelserna. De värden som finns i organisation, plantager, klängar, lager- lokaler och plantskolor tillhör formellt skogsvårdsstyrelserna, även om en ganska betydande del tillkommit genom statliga subventioner, men måste anses ha reella värden endast så länge och i den mån
verksamhetens produkter köps av det en- skilda, mindre skogsbruket. Staten, skogs- vårdsstyrelserna och det enskilda, mindre skogsbruket framstår sålunda som den ge- mensamma intressegrupperingen kring den av skogsvårdsstyrelserna drivna verksamhet- en. Kravet på storleksrationalisering, produk- tionsomläggning och administrativ samord- ning lederi första hand till att en mer samlad organisation av skogsvårdsstyrelsernas frö- och plantverksamhet borde komma till stånd. Med hänsyn till statens allmänna ansvar på detta näringsområde, vilket när- mare utvecklats i kap. 8, och med beaktande av det ekonomiska stöd som staten lämnat eller lämnar skogsvårdsstyrel- serna synes redan denna samordning vara ett direkt statligt intresse. Den måste också betraktas som ett direkt intresse för det frö— och plantköpande enskilda, mindre skogs- bruket, eftersom samordningen bör kunna leda till en rationellare organisation med bättre möjligheter att hålla kvaliteterna på frö och plantor uppe och priserna nere. Sistnämnda förhållanden gör att samordning- en måste vara av direkt intresse även för skogsvårdsstyrelserna, både med hänsyn till nödvändigheten att driva den affärsmässiga verksamheten på området så ekonomiskt som möjligt och med hänsyn till styrelsernas rent ämbetsmässiga åligganden i fråga om frö- och plantförsörjningen. Vissa samord- ningsåtgärder mellan flera skogsvårdsstyrel- ser har — som redan omtalats — kommit till stånd och t. o. m. bildandet av gemensamma aktiebolag eller ekonomiska föreningar för frö- och plantproduktionen har diskuterats.
Den väsentligaste frågan i detta samman- hang är dock om samordningens omfattning kan och bör drivas därhän att det enskilda, mindre skogsbruket får direkt ekonomiskt och organisatoriskt inflytande över och an- svar i frö- och plantproduktionen. Som tidigare utvecklats närmast under avsnitt 9.2.3 torde behovet av integration mellan frö- och plantförsörjningen och skogsbruks- driften i övrigt entydigt peka på önskvärd- heten av en fastare anknytning av det enskil- da, mindre skogsbruket till frö- och plant-
produktionen för detta skogsbruk. Det kvar- stående spörsmålet om och på vad sätt en dylik anknytning kan åstadkommas torde närmast ha sin grund i att genom den hittillsvarande verksamhetens formella upp- byggnad betydande nominella värden byggts upp inom vissa skogsvårdsstyrelser och att verksamhetens rekonstruktion i nya former kan komma att fordra icke oväsentliga kapi- talinsatser från det enskilda, mindre skogs- brukets sida. Utredningen återkommer till detta.
Den andra gruppens verksamhet på frö- och plantområdet, dvs. domänverkets och skogsbolagens, kännetecknas av att produk- tionen av frö och plantor omhänderhas av förbrukarna själva. Verksamheten blir häri- genom väl integrerad med förbrukarens öv- riga skogsbruksdrift. Även i detta fall har staten ett direkt intresse i att verksamheten är lämpligt ordnad med hänsyn till sitt allmänna ansvar för näringsområdet. Beträf- fande domänverkets frö- och plantproduk- tion tillkommer för staten ett direkt ekono- miskt intresse. Såväl staten som ifrågavaran- de storskogsägare har sålunda intresse av att en storleksrationalisering kommer till stånd även på detta område. Under vissa perioder har som nämnts även de större skogsbolagen liksom domänverket i skiftande omfattning anskaffat frö och plantor genom skogsvårds- styrelserna eller genom köp och byte av varandra. För närvarande är samspelet mel- lan frö- och plantproduktionen och den övriga skogsbruksdriften inom storskogs- bruket särskilt påtagligt. Om detta skogsbruk nu skulle gå in i en med det enskilda, mindre skogsbruket gemensam organisation för frö- och plantförsörjningen torde förutsättningen bli att de värden i sig som integrationen har på något sätt bevaras i den nya organisation- en. Detta borde bli möjligt genom delägar- skapet i den gemensamma organisationen, genom att inom denna i betydande omfatt- ning decentralisera beslutanderätten till plantskolorna eller geografiska grupper av dessa, genom att skapa rådgivande organ med företrädare för intressenterna för regio- nala grupper av plantager och plantskolor
bygga upp organisationen så att stor hänsyn kan tas till intressenternas speciella önske- mål. Härvidlag skulle de nuvarande frö- och plantrådens kunskaper och erfarenheter kun- na tillvaratas genom att samma personer som nu sitter i dem utnyttjades i den nya organisationens rådgivande regionala organ.
9.5. Organisationens kapitalbehov 9.5.1 Allmänt
Vid en diskussion av kapitalbehov och finan- siering för frö- och plantförsörjningen på skogsbrukets område kan till en början konstateras att kapitalbehovet bör i princip bli lika stort .oavsett vilken organisations- form som väljs. Ämbetsverket, institutet och bolaget/föreningen behöver alltså samma mängd kapital för samma verksamhet. Sär- skilt klart framgår detta sedan till sina huvuddrag likartade programbudgetsystem börjat användas såväl inom statlig som privat verksamhet.
Kapitalbehovet blir däremot givetvis av- hängigt av verksamhetens omfattning. Det blir sålunda om organisationen omfattar enbart skogsvårdsstyrelsernas frö— och plant- produktion endast något över hälften av det behov som föreligger om organisationen om- . fattar hela rikets skogsbruk. Utifrån regiona-
la uppdelningar skulle många olika variation-
. er i kapitalbehoven för skilda organisationer . kunna framräknas. Utredningen har valt att _ med utgångspunkt från de organisationsom-
fattningar, som framstår som mest intressan- ta, diskutera och skatta kapitalbehoven för dels en fröorganisation omfattande hela det svenska skogsbruket respektive enbart skogs- vårdsstyrelsernas avnämare, dels en frö- och plantorganisation med samma alternativa omfattning. Förutsättningar och metodik för samt resultat av skattningama framgår de- taljerat av bilaga 9.1 som uppgjorts inom utredningens sekretariat. I det följande åter- ges endast vissa viktigare totalbelopp.
Det torde först få betonas att skattningar-
na av kapitalbehoven rn. m. vid de olika uppläggningarna av den framtida försörjning- en med skogsodlingsmaterial bygger på nyan- läggningar av klängar och plantskolor. I fråga om plantagerna måste nyanläggning som alternativ till de befintliga helt naturligt betraktas som utesluten. Kapitalinsatsen har i detta fall skattats som en inlösenkostnad.
Skattningen har givit uppgifter som bör kunna tjäna som ledning för kommande diskussioner och avvägningar hos de berörda intressenterna. I verkligheten torde dock förfarandet vid skapandet av en mer samlad organisation bli annorlunda än vad som legat till grund för skattningen. Sålunda måste det bli fråga om inlösen också av ett antal klängar och plantskolor i vart fall de större och bättre belägna. Däremot kan det visa sig lämpligt beträffande plantagerna att helt eller delvis sluta långsiktiga arrendeavtal i stället för att lösa in dem. Det nystartade företagets kapitalbehov skulle därigenom radikalt minskas. Svårigheter för att inte säga omöjligheter att inlösa plantagerna kan även förefinnas genom att plantagemarkerna ej är eller kan bli avskilda till särskilda fastigheter. Arrendeavtal bör kunna slutas även beträf- fande frötäkter i godkända bestånd. I arren- delavtalen kan på ett smidigt sätt regleras speciella avvikelser, t. ex. om en ägare till en plantage eller ett godkänt bestånd sätter som villkor för anslutningen att få viss förhands- rätt till plantagens eller beståndets avkast- ning.
Som närmare framgår av bilagan har skattningen av kapitalbehoven skett utifrån vissa i bilagan angivna förutsättningar. Som framgått bl. a. av föregående resonemang kommer att och måste en del av dessa förutsättningar diskuteras närmare utifrån aktuella och förhandlingsanknutna grunder vid den tidpunkt då organisationen kan komma till stånd. Utredningen vill redan nu peka på ett par av dessa grunder. Den ena gäller ingångsvärdena av plantager, klängar och plantskolor. Den andra avser de i skatt- ningarna använda räntesatserna.
Vad först gäller ingångsvärdena så har frågan om vilka värden som dessa skulle
upptagas till vid bildandet av t. ex. ett gemensamt företag mellan staten/skogsvårds- styrelserna och det enskilda, mindre skogs- bruket berörts i det föregående. Det synes dock vid en diskussion av inlösenvärdena böra understrykas att samtliga anläggningar endast har värden så länge och i den mån skogsbruket betalar mer för frö och plantor än vad som motsvarar de rörliga kostnaderna för skogsodlingsmaterialets framställning. En övergång inom det frö- och plantköpande skogsbruket till egen produktion av material- et genom nyanläggning av t. ex. plantskolor skulle kunna göra skogsvårdsstyrelsernas an- läggningar praktiskt taget värdelösa. Totalt sett skulle en dylik utveckling innebära onödiga kostnader både för det berörda skogsbruket och för iamhället. Med hänsyn härtill och med beaktande av det sätt på vilket värdena byggts upp synes det vara synnerligen eftersträvansvärt att ett gemen- samt företag bildades varvid enighet om ingångsvärdena på befintliga, användbara an- läggningar måste åstadkommas genom för- handlingar. Därvid bör vikt fästas vid att det nya företaget redan i starten ges en finansiell ställning som skapar goda förutsättningar för dess utveckling inom området. Emedan an- läggningarna är av mycket varierande stan- dard och värde torde som grund för förhand- lingar om ingångsvärdena förslag beträffande dem böra utarbetas av en särskild av de ingående parterna utsedd värderingsnämnd. En dylik värderingsnämnd torde bli erforder- lig även om samgåendet skulle bli begränsat till ett antal skogsvårdsstyrelser.
De i bilagan använda räntesatserna sju och tio procent överensstämmer med acceptabla räntesatser för kapital till investeringar inom olika områden vid berörda tidsperioder. An- vändandet i visst'fall av räntesatsen fem procent har motiverats i bilagan. Som där berörts kan emellertid ifrågasättas om icke ett helt annat ränteresonemang kan föras beträffande investeringarna i frö- och plant- produktionen i skogsbruket. Enligt skogs- styrelsens anvisningar till skogsvårdslagen måste återväxtåtgärder som ger en beräknad avkastning av ca tre procent vidtagas. Detta
gäller sålunda även om alternativa in- vesteringsmöjligheter med marknadsanpassad och betydligt högre avkastning finns. I kost- naden för den påbjudna återväxtåtgärden ingår kostnaden för frö och/eller plantor därest självföryngring inte kan påräknas. Eftersom frö och plantor då utgör en förut- sättning för att den med ca tre procents förräntning påbjudna åtgärden skall kunna verkställas måste det betraktas som lika motiverat att den ingående delen kalkyleras med samma räntekrav. Så länge investe- ringarna i återväxtåtgärdema kalkyleras efter denna låga räntesats synes det följdriktigt att även framställningen av frö och plantor kalkyleras på samma sätt. Utredningen är dock medveten om svårigheterna att för en från den direkta skogsbruksdriften fristående organisation finna former för att täcka mel- lanskillnaden mellan nämnda räntesats och en högre räntesats för utifrån anskaffat kapital. I praktiken blir väl ofrånkomligt att kostnaderna för använt kapital återspeglasi frö- och plantpriserna. I efterföljande upp- gifter om kapitalbehoven har för jämförel- sens skull även i vissa fall visats behoven vid en genomgående användning av treprocents— räntesatsen.
9.5.2. Fröförsörjningen 9.5.2.1 Samtliga avnämare
Enligt bil. 9.1 blir behovet av kapital för denna organisation störst under femte året efter dess tillkomst och uppgår då till drygt 36 milj. kr. Häri ingår kapital för inlösen av plantagerna med 24,5 milj. kr. Resten av kapitalbehovet utgörs av 1,8 milj. kr för anläggning av två klängar, 2,6 milj. kr för lager av kott och frö samt 7,6 milj. kri form av ackumulerat betalningsunderskott. Detta har huvudsakligen uppkommit genom att plantagerna ännu befinner sig i uppbyggnads- skedet men beror just år fem även till 1,8 milj. kr på periodiciteten i kottinsamlings- och klängningsverksamheten. En arrendering av plantagerna skulle om arrendet mot-
svarade samma räntekostnad som i bilagan och skötselkostnaden blev densamma minska det maximala kapitalbehovet till ca 12 milj. kr.
Det kan givetvis diskuteras huruvida en koncentration av hela landets fröutvinning till två centrala klängar motsvarar en prak- tiskt-ekonomiskt optimal lösning. Skatt- ningen skall därför icke ses som ett definitivt förslag. Koncentrationsåtgärdema måste på detta liksom på flertalet andra områden ligga under organisationsledningens ekonomiska och administrativa ansvar.
9.5.2.2 Skogsvårdsstyrelsemas avnämare
Behovet av kapital för en organisation av denna omfattning blir enligt bilagan även här störst under femte året. Det uppgår då till nära 19 milj. kr. Kapital för inlösen av plantagerna ingår med 12,2 milj. kr. För anläggning av två klängar erfordras drygt 1 milj. kr. Lager av kott och frö svarar mot nära 1,5 milj. kr och det ackumulerade betalningsunderskottet mot 4,2 milj. kr. Underskottet uppkommer av samma orsaker som angivits under avsnitt 9.5.2.1. En arren- dering av plantagerna skulle minska det maximala kapitalbehovet till ca 7 milj. kr.
9.5.3. Frö- och plantförsörjningen 9.5.3.l Samtliga avnämare
Kapitalbehovet för en samlad organisation för frö- och plantförsörjningen avseende hela det svenska skogsbruket blir enligt bilagan störst under våren fjärde året och uppgår då till ca 120 milj. kr. Redan första året skulle över 88 milj. kr erfordras. Att kapitalbeho- vet växer så snabbt beror i första hand på att skattningen bygger på en nyanläggning av bl. a. frilandsplantskolorna och i dessa växer plantlagrets värde från 7,5 milj. kr år ett till 24 milj. kr är fem. För övrigt kan nämnas att i fjärde årets kapitalbehov under våren ingår 66 milj. kr för anläggningar, drygt 28 milj. kr
för del av kott-, frö- och plantlager samt 12,5 milj. kr för ackumulerade betalnings- underskott.
Kapitalbehovet kan fördelas med ca 107 milj. kr svarande mot investeringari anlägg- ningar och bundna lager samt ackumulerat betalningsunderskott och med ca 14 milj. kr i korta krediter.
Som exempel kan nämnas att om plantag- erna och hälften av den kalkylerade kapaci- teten i fråga om klängar och plantskolor skulle arrenderas kunde kapitalbehovet kom- ma att minskas med ca 45 milj. kr.
Skulle i stället för i bilagan använda räntesatser genomgående kalkyleras med samma räntesats som enligt anvisningarna till skogsvårdslagen nyttjas för att fastställa in- vesteringarna i återväxtåtgärder, dvs. tre procent, blir kapitalbehovet störst under våren tredje året och uppgår då till ca 96 milj. kr.
9.5.3.2 Skogsvårdsstyrelsemas avnämare
Denna organisation erfordrar den största mängden kapital under våren fjärde året, då ca 61 milj. kr behövs, härav ca 7 milj. kri korta krediter. Redan i slutet av första året krävs något över 44 milj. kr. I fjärde årets kapitalbehov under våren ingår 33 milj. kr för anläggningar, därav ca 12 milj. kr för plantager, inemot 15 milj. kr för kott-, frö— och plantlager samt ca 7 milj. kr för ackumulerade betalningsunderskott.
Som exempel kan nämnas att om planta- gerna och hälften av den kalkylerade kapaci- teten i fråga om klängar och plantskolor skulle arrenderas kunde kapitalbehovet kom- ma att minskas med inemot 23 milj. kr.
Därest räntesatsen tre procent används blir det totala behovet av kapital störst under våren tredje och fjärde åren. Det uppgår då till nära 50 milj. kr. Skulle med denna kalkyl plantagerna samt hälften av beräknade anlagda klängar och plantskolor arrenderas minskas kapitalbehovet med in- emot 19 milj. kr.
Diskussionen om frö- och plantförsörjningen i svenskt skogsbruk i tidigare avsnitt av detta kapitel har påvisat det affärsmässiga sam- bandet mellan verksamheten på detta om- råde och skogsbruksdriften i övrigt. Den har vidare understrukit behovet av fast ekono- miskt samarbete över ägargränser och geogra- fiska gränser på området liksom behovet av ett rörligt administrativt-ekonomiskt sys- tem för frö- och plantverksamheten som kan göra den anpassningsbar till skogsbrukets konjunkturer. Slutligen har storleksordning- en av kapitalbehovet vid olika omfattningar av mer samlade organisationer visats.
Av resonemangen framgår ganska otve- tydigt att ur organisationssynpunkt löses den beskrivna problematiken smidigast och enk- last i aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens form. Sistnämnda form har dock som tidigare framhållits inga sådana påtagliga fördelar i förevarande sammanhang att de skulle uppväga vissa nackdelar jämfört med bolaget. Möjligheten att i föreningen genom efterlikvider eller återbäringar utan skatte- konsekvenser utdela överskott på verksam- heten synes i bolag av här ifrågavarande art kunna åstadkommas genom prisreduktioner före bokslut eller avskrivningar på lager och anläggningar som senare möjliggör en reduk- tion av frö- och plantpriset.
Att i ett ämbetsverk åstadkomma ett medinflytande och medansvar för de skilda skogsägargrupperna av liknande slag som vid en gemensam bolagsbildning är ogörligt. Svårigheterna att göra det med institutsfor- men är som tidigare visats påtagliga. Aktie- bolagsformen skapar däremot goda förutsätt- ningar för att medinflytande och ekonomisk ansvarighet skall på ett smidigt sätt balansera varandra.
Även utifrån diskussionen angående or- ganisationens omfattning framstår bolagsfor- men som den mest användbara. Resone- mangen leder fram till att även om endast skogsvårdsstyrelserna skulle sammanföra sin frö- och plantverksamhet till en gemensam organisation denna lämpligast är i aktiebo-
lagsform. Utöver vad som tidigare anförts som motiv för formen kan i detta fall också erinras om att styrelserna antagligen inträder i en gemensam organisation på området med olika ekonomiska tillskott och med olika krav på inflytande m. rn. i densamma. Redan vid denna begränsade samordning framstår därför bolagsformen som smidigast och lät- tast genomförbar. Detta framgår än klarare vid nästa steg i organisationens omfattning, nämligen om det enskilda, mindre skogs- brukets organisationer ingår som delägare, oavsett om detta sker omedelbart eller sena- re. Samma är förhållandet om staten på annat sätt än genom skogsvårdsstyrelserna engagerar sig i frö- och plantproduktionen. Detta skulle kunna ske genom direkta stat— liga investeringar i verksamheten. Det åstad- kommes också på sätt och vis om domän- verket ansluter sin frö- och plantproduktion till den gemensamma organisationen på om- rådet. Av diskussionen om omfattningen framgår vidare att det vore önskvärt ur flera synpunkter att även de större skogsbolagen kunde gå in i den gemensamma organisation- en på skogsodlingsmaterialproduktionens område. Med hänsyn till olika intressenters skilda lägen i fråga om sin hittillsvarande anskaffning av frö och plantor måste orga- nisationen växa etappvis. Resonemangen så- väl angående omfattningen som angående det etappvisa bildandet leder till att aktiebo- laget framstår som den mest lämpade orga- nisationsformen.
Många skäl synes också tala för att organisationen uppbyggs så att ett enda aktiebolag omfattar både frö- och plantför- sörjningen. Detta borde då ha staten, direkt eller genom skogsvårdsstyrelserna och domänverket, det enskilda, mindre skogs- brukets organisationer och de större skogs- bolagen med som aktieägare. En regional uppdelning av verksamheten på flera bolag kan dock komma att behöva övervägas av traditionella, ekonomiska och förhandlings- mässiga skäl. Eftersom förhållandena och uppfattningarna liksom de ekonomiska möj- ligheterna varierar mellan olika områden kan det vinnas tid och erfarenhet genom att
acceptera regionala och intressegruppvis av- gränsade samgåenden. Fusioner mellan dessa kan längre fram visa sig — på dessa liksom på andra delar av näringslivet — bli naturliga länkar i utvecklingskedjan.
Bolaget eller bolagen bör administrativt, tekniskt och ekonomiskt handha frö- och plantförsörjningen på sätt delägarna sins- emellan avtalar. I vad avser fröförsörjningen bör bolagsorganisationen sålunda svara för anskaffning, klängning och lagring av allt skogsfrö, oavsett om det härleder sig från bestånd vars lämplighet ur frötäktssynpunkt ej särskilt granskats eller från bestånd som granskats, utvalts och godkänts såsom sär- skilt lämpade för frötäkt, från plantager och från import. Handhavandet av plantagerna och de godkända bestånden kan som tidigare berörts ske på olika sätt. Plantagerna kan föras in i ett bolag som dess egendom eller genom långsiktiga leveransavtal bindas vid detsamma. Liknande uppgörelser kan ske beträffande befintliga klängar, lagerhus och plantskolor. Beträffande de godkända be- stånden kan t. ex. enkla standardavtal angå- ende beståndens skötsel och fröskördens utnyttjande slutas med markägare.
Syftet med att redan från början endast bilda ett enda bolag bör vara att klart och tydligt ange att en enhetlig och riksomfat- tande organisation kring frö- och plantför- sörjningen i sinom tid bör komma till stånd. Däremot behöver det inte nödvändigtvis innebära att ett dylikt bolag omedelbart skall vara fullt ekonomiskt och tekniskt utbyggt och handha all frö- och plantpro- duktion. Uppbyggnaden måste ske genom frivilliga överenskommelser mellan intressen- terna, bortsett från skogsvårdsstyrelserna och domänverket beträffande vilka stats- makterna måste anses ha formella och fak- tiska möjligheter att besluta om och genom- föra en samordning. Särskilt beträffande övriga intressenter kan det bli fråga om en relativt lång uppbyggnadstid. Bolaget kan då till att börja med komma att handha endast den verksamhet på frö- och plantförsörj- ningsområdet som nu sker inom skogsvårds- styrelserna.
En viss modell för bildande av ett mer eller mindre allomfattande bolag kan hämtas från tillkomsten av aktiebolaget Laboratorie- tjänst som innebar att staten och dåvarande Sveriges Lantbruksförbund tillsammans bildade ett bolag, vilket i sin tur övertog den av hushållningssällskapen drivna laboratorie- verksamheten (prop. 1969: 43, JoU 12, rskr. 135). Dels hade som tidigare nämnts hushåll- ningssällskapen en offentligrättslig ställning som i vissa avseenden överensstämde med skogsvårdsstyrelsernas, dels erinrade labora- toriernas verksamhet i fråga om finansiering och anknytning till de enskilda jordbrukar- nas verksamhet och till statens stöd till jordbruksnäringen i hög grad om skogsvårds- styrelsernas verksamhet på frö- och plantom- rådet och dess förhållande till det enskilda, mindre skogsbruket. I sammanhanget kan även nämnas att Lantbruksförbundet har rätt att fördela sitt aktieinnehav i Labora- torietjänst enligt egen önskan. Detta medger sålunda principiellt att Lantbruksförbundet närstående organisationer kan genom att överta aktier bli delägare i Laboratorietjänst.
Frö- och plantförsörjningsbolaget bör inte ha någon legaliserad ensamrätt på den in- hemska frö- och plantproduktionens om- råde, beträffande importen eller i annat avseende. Om t.ex. någon inte anser sina importbehov täckta genom bolaget eller inte vill ha dem täckta den vägen har vederböran- de att söka importtillstånd på sätt föreslagits i föregående kapitel. Givetvis måste också bolaget söka sådana tillstånd.
Även om många skäl talar för att ett hela skogsbruket omfattande aktiebolag kunde och borde komma till stånd för att handha frö- och plantverksamheten vill utredningen understryka att detta icke kan åstadkommas utan att en betydande enighet därom före- ligger inom berörda skogsägarkategorier. Redan en samordning av skogsvårdsstyrelser- nas verksamhet på området skulle på ett avgörande sätt underlättas om varje ingående styrelse var positivt inställd även om stats- makterna dvs. regering och riksdag här synes ha möjligheter att genomföra en samordning. Redan medverkan ansvarsmässigt och ekono-
miskt av det enskilda skogsbruket förutsätter att detta skogsbruks organisationer inte en- dast är positivt inställda utan även vill och kan anskaffa ekonomiska medel i sådan omfattning att ett verkligt medinflytande uppstår. I det sammanhanget bör det upp- märksammas att eftersom frö— och plantverk- samheten icke längre subventioneras, så inne- bär kapitalanskaffningen från skogsbrukets sida icke i det långa loppet någon ökad ekonomisk belastning. För det större skogs- bruket, oavsett om det är enskilt eller icke, innebär anslutningen ett omförande av gjor- da eller framtida investeringar i egna plan- tager eller plantskolor. Givetvis skall detta också i det långa loppet medföra fördelar. Här torde dock möjligheterna att åstadkom- ma en tillfredsställande integration med den egna skogsbruksdriften spela en stor roll för anslutningen. Detaljuppbyggnaden av bolag- et med decentraliseringen av beslutanderätt- en i vissa frågor torde få särskild betydelse för dessa företags anslutning. Det är dock enligt utredningen nödvändigt även för annat skogsbruk att det organisatoriskt tryggas att utformningen av bolagets verksamhet bio- logiskt, tekniskt och ekonomiskt ansluter sig till intressenternas skogsbruksdrift.
Med hänsyn till nämnda omständigheter och överväganden har utredningen inte an- sett det ändamålsenligt att nu framlägga ett detaljutformat förslag till organisation på området. Dels är det nödvändigt på grund av de mycket framträdande förhandlingsmäs- siga aspekterna på organisationsbildningen att få till stånd en fri och obunden allmän diskussion i frågan inom skogsbruket, dels är det rent utredningsmässigt erforderligt att begränsa detaljgenomgången till helst endast ett alternativ, som från början framstår som klart eftersträvat av berörda intressen. Utred- ningen har därför stannat för att föreslå statsrådet och chefen för jordbruksdeparte- mentet att, efter att utredningens föreliggan- de betänkande genom remiss blivit under- ställt berörda statliga och enskilda organ och organisationer, hemställa hos Kungl. Maj:t att det måtte uppdragas åt en särskild organisa- tions- och förhandlingskommitte' att fram-
lägga förslag till en organisation av den omfattning och uppbyggnad, som funnit tillfredsställande stöd hos remissinstanserna och till vilken anslutning från sammanhör- ande grupp eller grupper av skogsbrukets intressenter visat sig kunna påräknas.
10. Kostnads- och anslagsfrågor
10.1 Kontrollkostnader
I förevarande kapitel ämnar utredningen först behandla de kostnader som den i 8:e kapitlet föreslagna kontrollen av frö- och plantförsörjningen kan antas komma att medföra för statsverket. Redan i nämnda kapitel har utredningen framhållit att genom att den helt övervägande delen av det sven- ska skogsbruket i princip torde arbeta efter de föreslagna riktlinjerna, kontrollen av sys- temet borde bli ganska enkel och i stort sett begränsa sig till vissa stickprov. Behovet av arbetskraft för ändamålet kan uppskattas till en tjänsteman. Denne behöver emellertid resa relativt mycket varför minst 8 000 kr i resekostnader per är bör beräknas. Tjänste- mannens löneläge torde enligt gällande ord- ning bli föremål för förhandlingar. I av- vaktan härpå har utredningen beräknat löne- kostnader och sociala kostnader till ca 70000 kr per år. Detta belopp täcker i inledningsskedet utgifter för utarbetande av skogsstyrelsens anvisningar till lagstiftningen, erforderliga blanketter o. d. Utredningen som icke haft att i sammanhanget undersöka skogsstyrelsens- personaltillgångar anser sig på grund därav icke böra uttala sig om huruvida styrelsen helt eller delvis kan full- göra erforderlig insats på området genom omdisponeringar av nuvarande personal. Redan nu pågår en inventering och klas- sificering av bestånd lämpliga för frötäkt.
Utredningen har uttalat att denna verksam- het bör fullständigas. För att göra de inven- teringar som ännu återstår samt erforderliga kompletteringar krävs vissa resurser. Utred- ningen vill föreslå att 20 000 kr per år beräknas för ändamålet.
Som tidigare framhållits i kap. 8 torde på grund av innehållet i de internationella kon- ventioner beträffande frö och plantor till vilka Sverige anslutit sig, kontrollen inte kunna fullgöras av i skogsvårdsstyrelserna anställd personal. Därest verksamheten med produktionen av frö och plantor flyttas över till ett fristående aktiebolag eller annan organisation kan kontrollen decentraliseras till någon tjänsteman i respektive skogsvårds- styrelse. Därvid torde uppgiften kunna in- ordnas i dennes ordinarie skyldigheter.
Det är svårt att ge en säker uppgift angående kostnaderna för den föreslagna skogsodlingsnämnden, eftersom erfarenheter saknas av hur ofta den kommer att behöva sammanträda. Utredningen har skattat an- talet sammanträden under det första året till minst fyra. I nämndens uppgifter ingår också granskning av förslag till anvisningar o. d. Utredningen skattar kostnaderna för nämnd- en under första året till 10 000 kr iarvoden och 8 000 kr i rese- och traktamentskostnad- er. Totalt har utredningen sålunda velat beräkna kontrollkostnaderna under det för- sta året till avrundat 120 000 kr. Beloppet skulle kunna anvisas under förslagsanslaget Skogsstyrelsen.
I Kungl. Maj:ts särskilda uppdrag den 15 februari 1963 åt utredningen beträffande skogsfrö och skogsplantor ingick att utred- ningen i anslutning härtill skulle överväga frågan om statens medverkan i det skogliga växtförädlingsarbetet. Den 14 maj 1965 till- kallades emellertid en statlig utredning om stödet till den skogliga forskningen jämte därmed sammanhängande frågor. Uppdraget har som närmare framgår av kap. 6 bl.a. resulterat i avtal mellan staten och Stiftelsen skogsförbättring om vissa åtgärder som även berör det skogliga växtförädlingsområdet. Skogsbruksutredningen har i nämnda kapitel utöver redogörelsen för dessa avtal gjort en översikt av statens medverkan i växtförädlingsarbetet. Utredningen har med beaktande av tilläggsdirektivens ordalag och därefter på annat håll genomfört utrednings- och förhandlingsarbete funnit sin befattning med frågan böra begränsas till vad som direkt ansluter till de av utredningen över- vägda andra möjligheterna att främja använd- ningen av skogsfrö och skogsplantor av god och lämplig kvalitet. Tillkomsten av den i kap. 8 föreslagna lagstiftningen, liksom ett genomförande av en organisatorisk omlägg- ning av frö- och plantförsörjningen av den innebörd som skisseras i kap. 9, skulle enligt utredningen innebära en kraftig utveckling av det skogliga växtförädlingsarbetet. Sär- skilt dess kvantitativa inverkan på de svenska skogarna kan och bör bli mycket omfattan- de. Statens medverkan i lagstiftningens till- skapande och upprätthållande behöver inte här ytterligare diskuteras. Däremot kan stat- ens medverkan i den eller de nya organisa- tionerna på området ges olika omfattning och innehåll. Omfattningen bestäms väl när- mast av storleken på de medel som staten ställer till förfogande. Skillnaden blir dock stor beträffande statens egentliga satsning om denna sker i form av ett förräntat insatskapital i en organisation för frö- och plantproduktionen eller genom direkta sub- ventioner till delar av verksamheten. Utred- ningen har ansett ”lämpligast att statens
insatskapital i frö- och plantföretaget ges samma karaktär som övriga intressenters insats i detsamma. Detta behöver inte ute- sluta att staten kan ge särskilt stöd till organisationen t.ex. genom krediter eller kreditgaranti. Vid sidan härom eller härut- över bör emellertid övervägas frågan om direkta subventioner till sådana delar av verksamheten som är speciellt kostsamma och långsiktiga men som samtidigt är särskilt betydelsefulla för att främja kvaliteten på skogsodlingsmaterialet. Härvid framstår plan- tageverksamheten som helt artskild och syn- nerligen viktig. Av skogsstyrelsens till utred- ningen remitterade skrivelse den 19 decem- ber 1966 framgår som närmare återgivits i avsnitt 6.2.4 de svårigheter som föreligger med finansieringen av kostnaderna under plantagernas uppbyggnadsperiod. Med hän- syn till det sätt på vilket anläggandet av skogsvårdsstyrelsernas plantager hittills finansierats, har skogsstyrelsen begränsat sina anspråk till att avse skötselkostnaderna under uppbyggnadstiden. Som framgår av utredningens kalkyleri avsnitt 9.6 och bilaga 9.1 har dock samtliga kostnader dvs. ränta på investerat kapital och på ackumulerat betalningsunderskott samt utgifter för sköt- seln under uppbyggnadstiden i princip sam- ma karaktär. Det som skiljer skötselkostnad— en från övriga kostnader är att skötselåt- gärderna kan mer eller mindre utelämnas. Brist på medel kan därför medföra att värdet av gjorda och till betydande mått av stats- medel bekostade investeringar inte upprätt- hålls och utvecklas i avsedd omfattning. Att enbart ge stöd till skötselkostnaderna synes dock inte vara av den storleksordningen att det påverkar utvecklingen i någon högre grad. Som framgår av tabell 1 i bil. 9.1 skattas det totala underskottet för samtliga plantager år 1971 till 1,2 milj. kr. Utredning- en är därför av den uppfattningen att det lämpligaste sättet för staten att i detta sammanhang påverka framtidens skogar är att ge ett på visst sätt utformat bidrag till täckande av plantagernas totala underskott under uppbyggnadstiden. Storleken av ett dylikt bidrag måste avvägas mot möjligheter-
na att få dagens frö- och plantköpare att betala dels högre priser för plantagefröet, dels högre priser än de aktuella produktions- kostnadema för övriga fröer och plantor. Utredningen har generellt skattat skötsel- kostnaderna till 600 kr. per ha och år. Kostnaderna uppges dock starkt variera efter plantagernas ålder m. m. När och i vilken omfattning inkomsterna börjar uppstå skif- tar också. Ett eventuellt stöd bör därför anknyta till de verkligt nedlagda kostnader- na. Dessa bör mer eller mindre automatiskt framkomma i en ordentligt differentierad program- och bokföringsuppläggning, vilket utredningen även av andra skäl utgått ifrån som ofrånkomligt i för frö- och plantproduk- tionen nybildade organisationer. För att i organisationen upprätthålla ansvaret för kostnadssidan bör stödet lämpligen läggas upp som en del av skillnaden mellan kost- naderna och intäkterna av under året från plantagen försålda fröer. Därvid kan det visa sig nödvändigt att som underlag för intäkts- sidan utgå från viss prisschablon. Utred- ningen skall enligt sina direktiv ej behandla storleken av några bidragsanslag. För att emellertid ge en uppfattning om vilket be- lopp ett stöd av diskuterat slag skulle röra sig om vill utredningen nämna att om staten under år 1971 skulle ha täckt 50 procent av det enligt tab. 1 i bil. 9.1 skattade under- skottet skulle stödet ha uppgått till 600 000 kr. Utgående medel skulle kunna tills vidare anvisas lämpligast under förslagsanslaget Bi- drag till skogsförbättringar.
I avsnitt 6.2.7 behandlas två befintliga stödformer för produktion av skogligt åter- växtmaterial, nämligen lånefonden för in- samling av skogsfrö samt kungörelsen den 3 juni 1960 nr 373 om statlig garanti för län till viss skoglig plantskoleverksamhet.
Om det skapas en samlad organisation för fröproduktion eller frö- och plantproduktion vare sig denna omfattar enbart skogsvårds- styrelserna eller hela landets skogsbruk bör lånefonden, vars inrättande förordnades i K.br. den 25 februari 1949, avvecklas. Lika- så bör nämnda lånegarantikungörelse upp- höra att gälla. Vid upphörandetillfället gäl-
lande lånegarantier bör därvid avvecklas i den takt som fastställts vid beviljandet av garantiema.
Särskilt yttrande
av experten Erik Sillerström
avseende skogsbruksutredningens förslag till officiell reglering betr. skogsodlingsmaterial (Kap. 8.).
Skogsbruksutredningen skall enligt sina direktiv överväga andra möjligheter att främ- ja användningen av skogsfrö och skogs- plantor av god och lämplig kvalitet än den form av kontroll som skogsstyrelsen föreslog i ett betänkande i ämnet den 21 maj 1962.
Skogsstyrelsens förslag till officiell regle— ring avsåg i huvudsak dels regler för handeln med skogsodlingsmaterial i fråga om varu- deklarationsskyldighet och uppgiftskontroll, dels restriktioner för insamlingen av skogs- frö.
Utredningens förslag innehåller i huvud- sak motsvarande regler, dock med följande avvikelseri deras omfattning. — Varudeklara— tionsskyldigheten är mera långtgående och omfattar icke blott materialets härkomst, som i skogsstyrelsens förslag, utan även dess ålder, sundhet och fysiologiska kvalitet. — Kontrollsystemet är mera extensivt. Det baserar sig endast på stickprovskontroller och ej kontroll genom särskilda tillsynsmän vid varje insamlingstillfälle. — Insamlingsrest- riktionerna avser endast att förbud skall kunna utfärdas för insamling i uppenbarligen olämpliga områden, medan insamling enligt skogsstyrelsens förslag ej skulle få ske annat än i godkända områden.
De nämnda regleringarna av handeln med skogsodlingsmaterial tillförsäkrar köparen er- forderliga uppgifter, ger honom garantier för uppgifternas riktighet samt skyddar honom mot saluförandet av uppenbart mindervär-
digt material. Dessa finner jag vara de väsent- ligaste intentionema för en lagstiftning inom området. Utredningen har emellertid i sitt förslag även inrymt bestämmelser med andra syftemål än de nämnda, nämligen dels viss rapportskyldighet till underlag för en över- gripande fröförsörjningsplanering, dels skyl- dighet för skogsägaren i fråga om använd- ningen av skogsodlingsmaterial, syftande till att förhindra skogsodling som kan förväntas leda till icke nöjaktig skog. Jag anser att dessa båda tillägg icke bör göras. Skogsägamas skyldighet att vidta åtgärder som leder till nöjaktig skog regleras i princip i 1948 års skogsvårdslag. Skogsvårdslagens krav på nöjaktig återväxt efter slutavverk- ning är givetvis inget självändamål utan syftar till att återväxten minst skall ge upphov till nöjaktig skog. Om en förutsätt- ning för att få nöjaktig återväxt (nöjaktig skog) bedöms vara att det använda skogsod- lingsmaterialet icke är undermåligt med avse— ende på dess härkomst, så kan — om sådant material används — skogsodlingen i fråga otvivelaktigt underkännas på basis av skogs- vårdslagens bestämmelser. Dessa torde enligt mitt förmenande t. o. m. utgöra tillräckligt underlag för en skogsvårdsstyrelse att utfär- da generellt förbud för användning av viss härkomst inom visst område. Jag delar såle- des inte utredningens uppfattning att nu gällande skogsvårdslag icke utgör tillräcklig grund för att förhindra att skogsodlingsma-
terial används som är undermåligt med avse- ende på dess härkomst.
Den skogliga s. k. proveniensforskningen har kunnat framlägga relativt omfattande försöksresultat och påvisa de sannolika vins- ter som kan emås med skogsodlingsmaterial av lämplig härkomst. Resultaten ligger till grund för rekommendationer för valet av skogsodlingsmaterial. Dessa eftersträvar skogsbruket idag att noggrant följa.
Det är emellertid svårt, för att inte säga ogörligt, att — utan långtgående och tidskrä- vande avkommeprövningar i fråga om ett skogsodlingsmaterials genetiskt fixerade egenskaper — fastställa sådana absoluta krite- rier på ett materials lämplighet för en viss ort eller ett visst område som erfordras för lagstadgade ålägganden. Detta accentueras av att lämpligheten konstitueras av ett flertal genetiskt fixerade egenskaper av delvis kom- plex natur, såsom frosthärdigheten, sjuk- domsresistensen, tillväxtförmågan och vir- keskvaliteten.
Dessa förhållanden torde vara en av anled- ningarna till att frågan om härkomsten hit- tills berörts endast ytligt i anvisningarna till skogsvårdslagen och att skogsodlingar endast i undantagsfall förklarats icke nöjaktiga på grund av undermålig härkomst. En annan orsak torde vara att insamling av och han- deln med skogsodlingsmaterial hittills icke varit officiellt reglerad och att därmed det använda skogsodlingsmaterialets härkomst i princip icke kunnat juridiskt fastläggas.
Den i föreliggande. förslag till lag angivna skogsodlingsnämnden kommer att möta sam- rria svårigheter som ovan nämnts att fast- ställa kriterier för minimikrav i fråga om val av härkomst. Det ges ej heller i betänkandet något materiellt. underlag för sådana bedöm- ningar utöver vad som kan utläsas av förarbetena till 1948 års skogsvårdslag.
Med hänvisning till det ovan anförda anser jag med bestämdhet att 5 5 i förslaget till skogsodlingsmateriallag bör utgå.
Enligt 5 3 i förslaget till skogsodlingsma- teriallag skall material särhållas med avse- ende på härkomsten. Omfattningen av detta
krav bör fastställas av tillsynsmyndigheten efter hörande av den föreslagna odlingsnämnden. Som ovan nämnts upp- rättas förflyttningsregler och ges relativt långt- gående rekommendationer för val av sanno- likt bästa härkomst. Vidare genomförs frö- täktsinventeringar som anvisar lämpliga här- komster främst med avseende på ärftliga virkesegenskaper fenotypiskt bedömda. Det föreligger således ett omfattande underlag till grund för skogsägarna att välja skogsod- lingsmaterial som kan förväntas ge bästa skogsavkastning. Material bör därför särhål- las i skilda härkomstpartier i sådan omfatt- ning att val av bästa härkomst kan ske. Omfattningen av skyldigheten att särhålla material måste dock bli beroende av utform- ningen av det föreslagna kontrollsystemet och dess möjligheter att ge tillfredsställande garanti för härkomstuppgifternas riktighet. Det är dock enligt mitt förmenande icke tillfyllest att, så som lagförslagets 53 kan tolkas, ställa ett krav i fråga om särhållandet som icke sträcker sig längre än att materialet skall förväntas leda till nöjaktig skog. Här har tydligen utredningen gjort en ej motive- rad sammankoppling med lagförslagets krav på skogsägaren i fråga om skyldigheten att använda visst material, vilket krav helt natur- ligt måste vara betydligt extensivare.
skogs-
Kravet att skogsägare (med över 400 ha skog) även skall särhålla material för skogs- odling på egen mark synes böra motiveras främst av att delar av sådant material kan komma att överlåtas eller saluföras. Utred- ningen synes dock ha som huvudmotiv för bestämmelsen att den skall utgöra ett skogs- politiskt instrument för tillförsäkrandet av nöjaktig skog. Analogt med vad jag tidigare anfört anser jag att sådana aspekter icke bör läggas på ifrågavarande lagstiftning utan hän- skjutas till skogsvårdslagen.
Utredningen föreslår att krav på materials särhållande skall omfatta även phytosanitärt tillstånd (sundhet) och fysiologisk kvalitet (grobarhet, tomfröhalt, plantstorlek etc). Ett sådant krav bör dock icke ställas, emedan det otvivelaktigt är ett praktiskt oöverkom- ligt krav bl. a. därför att dessa egenskaper
icke är beständiga utan kan förändras under materialets produktion och lagring. Vidare kan köparen även lätt låta kontrollera de av säljaren meddelade uppgifterna om egenska- perna i fråga, till skillnad från uppgifterna om materialets härkomst och ålder. Utredningen har som sammanfattande be- grepp för phytosanitärt tillstånd och fysiolo- gisk kvalitet använt begreppet "sundhet". Jag anser de anförda motiven därför icke vara övertygande samt att det måste bli förvillande om man i detta speciella samman- hang inför ett begrepp som i gängse bruk har en trängre innebörd. Sålunda avser exempel- vis växtskyddsanstaltens sundhetscertifikat endast uttalanden om frihet från farliga sjukdomar och skadedjur. Vidare kan exem- pelvis erinras att i instruktionen för Statens plantskolenämnd (SFS 338/1966) sägs att nämnden handhar kontrollen av ”sundhet, sortäkthet och kvalitet hos plantskolealster”.
Med hänsyn till vad jag ovan anfört, bör enligt mitt förmenande & 3 i skogsodlingsma— teriallagen ges följande utformning: ”Det åligger den som insamlat, odlar, bereder, framställer, lagrar, saluhåller eller till annan överlåter skogsodlingsmaterial att, i den om- fattning som Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer skall vara tillsynsmyn- dighet förordnar, hålla i sär material i fråga om dess härkomst och ålder. — Den som överlåter skogsodlingsmaterial skall lämna förvärvaren uppgift om materialets här- komst, ålder, sundhet och kvalitet."
I konsekvens med min uppfattning att ifrågavarande lagstiftning icke bör omfatta skyldighet för skogsägaren att använda visst material, följer att lagförslagets 55 6, 7 och 8 — om särskild nämnd för prövning av om viss härkomst kan användas — bör utgå. I stället bör bestämmelse införas'i skogsodlingsmate- rialkungörelsen om inrättande av en motsva- rande nämnd med uppgift att biträda till- synsmyndigheten inför dess beslut om om- fattningen av skyldigheten att särhålla mate- rial (lagens & 3 enl. mitt förslag), om restrik- tioner i fråga om tillåten insamling av skogs- odlingsmaterial (5 4) samt om föreskrifter
för beviljande av införsel- eller utförsel- tillstånd.
Betr. skogsodlingsmaterialkungörelsen i övrigt önskar jag betona att den i 52 föreslagna indelningen i härkomstområden givetvis endast kan avse de i 5 l omnämnda trädslag vilka är inhemska samt att en indelning på basis av de i & 2 angivna kriterierna endast kan ha till ändamål att utgöra underlag för den i 5 3 angivna gruppe— ringen och beskrivningen av materialet. l utredningens motiveringar till ä 2 framställs däremot indelningen i härkomstområden så- som varande av betydelse främst för bedöm- andena av vilket material som bör få använ- das vid skogsodling inom "härkomstområ- det”. För våra huvudträdslag sammanfaller dock ej alltid härkomstområde och lämpligt användningsområde.
I anslutning till det senast anförda anser jag att & 11 i kungörelsen bör ändras till: ”I ansökan om införseltillstånd skall anges var inom landet materialet skall användas”. Ordet ”härkomstområde” är ej adekvat. Eftersom enhetliga ”användningsområden” kan vara svårt att fastställa, räcker att i kungörelsetexten skriva: ”var inom landet".
Det huvudsakliga syftemålet med upp- giftsskyldigheten i 5 5, lzsta stycket i kungö- relsen bör vara att ge tillsynsmyndigheten underlag för i 5 18 angiven stickprovskon- troll, Eftersom det enligt mitt förmenande ej är tillfyllest att kräva ett särhållande av material enbart i härkomstområden böri & 5 orden ”vilket härkomstområde” utbytas mot ”vilken härkomst" eller helst: ”var insam- lingen skall företas”.
Utredningen anför önskvärdheten av en övergripande fröförsörjningsplanering som huvudmotiv för skyldigheten att lämna upp- gifter dels om att insamling skall ske (5 5, lzsta stycket), dels om resultatet av irsam- lingen (2:a stycket). Jag ifrågasätter lärtplig- heten av att knyta en sådan planeringiupp- gift för tillsynsmyndigheten till ifrågava- rande lagstiftning. För övrigt skulle en frö- försörjningsplanering baserad på uppgifts- skyldigheter även kräva ålägganden om rap- portering av förbrukning och lagerföränd-
ringar i övrigt som sker under produktions- tiden. En tillfredsställande frö- och plant- försörjningsplanering torde mycket väl kun- na genomföras av t.ex. skogsstyrelsen på basis av frivilligt samarbete genom de s.k. frö- och plantråden. Med anledning av det sagda anser jag att 2:a stycket 5 5 i kungörel- sen bör utgå.
För den som genomför insamling av skogsodlingsmaterial avsett att föras i han- deln kan vara värdefullt att kunna uppvisa ett av tillsynsmyndigheten upprättat här- komstcertifikat. I kungörelsen bör därför tilläggas att tillsynsmyndigheten mot själv- kostnad skall tillhandagå med utfärdande av sådant certifikat baserat på direkt tillsyn vid insamlingen. Tillsynen bör då kunna utföras av samma personal och på enahanda sätt som vid i 5 18 angivna stickprovskontroller.
Bilaga 7.1
I skogsstyrelsens betänkande år 1962 (1962: 6 stencilerat) Kvalitetskon- troll av skogsfrö och skogsplantor framläggs följande förslag till förord- ning.
”Förslag till
Förordning ang. insamling av skogsfrö samt handel med skogsfrö och skogsplantor m. m. (Skogsutsädesförordningen) Härigenom förordnas som följer
l 5. Denna förordning skall äga tillämpning å insamling och framställ- ning av skogsfrö samt handel med skogsfrö och skogsplantor.
2 5. I denna förordning förstås med
skogsfrö: frö, kottar och frukter av trädslag, som är av betydelse för det svenska skogsbruket ävensom övrigt skogligt förökningsmaterial, allt i enlighet med vad skogsstyrelsen därom särskilt stadgar;
specialfrö : frö från plantager och kontrollerade korsningar; bruksfärdigt skogsfrö: skogsfrö, som genom klängning, rensning eller annan jämförbar åtgärd så beretts, att detsamma är lämpat att nyttjas för avsett ändamål;
skogsplantor: ur skogsfrö eller av annat skogligt förökningsmaterial uppdragna plantor;
handel: försäljning eller annan överlåtelse av skogsfrö eller skogsplan- tor.
3 &. Vad i denna förordning sägs om skogsfrö och bruksfärdigt skogsfrö skall jämväl gälla specialfrö. Beteckningen specialfrö må användas endast efter skogsstyrelsens medgivande.
4 &. Insamling av skogsfrö för odlingsändamål må endast äga rum inom områden eller bestånd, som av skogsstyrelsen förklarats vara för ändamålet lämpliga.
5 &. Envar, som har för avsikt att mot vederlag framställa eller driva handel med bruksfärdigt skogsfrö (fröhandlare) eller skogsplantor (planthandlare), skall härför äga av skogsstyrelsen meddelad auktorisa- tion.
Vad i första stycket sägs om auktorisation skall icke äga tillämpning å den som för auktoriserad planthandlares räkning utför legoodling av skogsplantor.
Skogsstyrelsen skall föra register över auktoriserade frö- och plant— handlare.
6 s. Vid insamling av skogsfrö skall på insamlingsplatsen till frövaran fogas uppgift om insamlad kvantitet jämte de uppgifter, som är av betydelse för bedömningen av fröets odlingsvärde. Uppgifternas riktighet skall intygas av särskilda av skogsstyrelsen eller, efter skogsstyrelsens bestämmande, av skogsvårdsstyrelserna utsedda tillsyningsmän.
Vad i första stycket sägs om uppgiftsskyldighet skall jämväl gälla den som driver handel med bruksfärdigt skogsfrö och skogsplantor.
Skogsstyrelsen har att utfärda närmare föreskrifter härom.
7 5. För införsel till riket eller utförsel därifrån av skogsfrö eller skogsplantor gäller vad därom särskilt är stadgat.
8 &. Tillsynen över efterlevnaden av denna förordning och de föreskrifter, som meddelas med stöd av densamma, tillkommer skogssty- relsen, som äger att hos frö- eller planthandlare för sådant ändamål verkställa inspektion av förefintliga anläggningar, granska lagerbokfö- ringen samt taga erforderliga varuprov.
Det åligger frö- och planthandlare att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som skogsstyrelsen för kontroll av fröets och plantornas härstamning och beskaffenhet meddelar.
9 &. Skogsstyrelsen skall i frågor rörande denna förordnings tillämp- ning biträdas av en särskild nämnd, skogsutsädesnämnden. Nämndens storlek och sammansättning bestämmes av Kungl. Maj:t som även utser dess ledamöter.
10 &. Den som
underlåter att fullgöra honom enligt denna förordning åliggande uppgiftsskyldighet, eller
vid fullgörande av sådan skyldighet lämnar uppgift, vilken han insett eller bort inse är oriktig, eller
företager eller låter företaga frötäkt i strid mot bestämmelserna i 4 5, eller
utan vederbörlig auktorisation idkar handel med skogsfrö eller skogsplantor, eller
vägrar tillträde för tillsyn och granskning enligt förordningen eller att låta verkställa erforderlig provtagning, eller
underlåter att ställa sig till efterrättelse av skogsstyrelsen enligt förordningen meddelade föreskrifter
straffas med dagsböter. Fälles någon till ansvar enligt denna paragraf äger skogsstyrelsen besluta om indragning av meddelad auktorisation.
11 &. Frövara, som insamlats i strid mot bestämmelserna i 4 & skall förklaras förverkad. Frö- eller plantvara, som vid företagen kontroll saknar i 6ä föreskrivna uppgifter eller till vilken fogats oriktig proveniensbeteckning, skall förklaras förverkad, därest varans rätta proveniens icke kan med säkerhet fastställas.
Är påföljd som nyss sagts uppenbart obillig, må den eftergivas.
12 &. Förseelse, som avses i 10 &, åtalas av allmän åklagare. Allmän åklagare eller befattningshavare hos skogsstyrelsen äger att med beslag belägga frö- eller plantvara, som kan förklaras förverkad. Verkställes beslag av befattningshavare hos skogsstyrelsen skall anmälan härom skyndsamt göras hos allmän åklagare, som har att omedelbart pröva, om beslaget skall bestå.
När beslag lagts å frö- eller plantvara, som kan antagas vara enligt denna förordning förverkad, skall åklagaren så snart ske kan väcka talan vid domstol med yrkande om varans förverkande.
13 &. Vara, som enligt denna förordning förklarats förverkad genom lagakraftvunnen dom, skall förstöras eller på annat sätt oskadliggöras.
14 %. Över skogsstyrelsens beslut, varigenom auktorisation vägrats eller meddelad auktorisation indragits, må talan föras hos Konungen genom besvär, vilka skola ingivas till jordbruksdepartementet.
15 &. Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas av skogsstyrelsen, vilken jämväl äger medgiva de undantag från förordningens tillämpning, som med hänsyn till särskilda förhållanden kunna finnas påkallade.
Denna förordning träder i kraft den ...”
Förslag till lag om skogsodlingsmaterial (skogsodlingsmateriallagen)
Härigenom förordnas som följer.
1 5. I denna lag förstås med skogsodlingsmaterial kotte, frö, frukt, planta, ris och annan växtdel, som avses för odling av skog.
2 5. Lagen äger tillämpning på trädslag som Konungen bestämmer.
Lagen är ej, såvitt ej annat följer av 4 5, tillämplig i fråga om insamling och framställning av skogsodlingsmaterial på brukningsenhet om högst 400 hektar produktiv skogsmark för användning på samma brukningsen- het.
3 5. Det åligger den som insamlat, odlar, bereder, framställer, lagrar, saluhåller eller till annan överlåter skogsodlingsmaterial att hålla isär material med i fråga om härkomst, ålder och sundhet skilda egenskaper på sådant sätt att vid odling av skog sådant material kan väljas att nöjaktig skog kan förväntas.
Den som överlåter skogsodlingsmaterial skall lämna förvärvaren uppgift om materialets härkomst, ålder och sundhet.
4 5. Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer skall vara tillsynsmyndighet kan förordna att insamling av skogsodlingsmaterial icke skall äga rum på visst område, där skogen uppenbarligen är sådan att användning av förökningsmaterial från den icke bör förekomma.
5 5. Ägare av mark skall vid odling av skog använda skogsodlingsmate- rial som med hänsyn till sin härkomst kan förväntas leda till nöjaktig skog.
6 5. Tillsynsmyndigheten, skogshögskolan eller ägare av mark kan få
frågan huruvida användning på ett område av trädslag med viss härkomst kan förväntas leda till nöjaktig skog prövad av en särskild nämnd, skogsodlingsnämnden.
7 5. Nämnden består av ordförande och åtta andra ledamöter.
Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. Två ledamöter skall företräda den statliga skogsvårdsorganisationen, två den skogliga forskningen, två det enskilda mindre skogsbruket, en det enskilda större skogsbruket och en det statliga skogsbruket.
Konungen förordnar ordförande, övriga ledamöter och i den utsträckning det behövs, ersättare för dem. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare.
8 5. Som nämndens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig. Mot nämndens beslut får talan icke föras.
9 5. Till böter dömes den som
1. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 5 första stycket eller mot förbud som meddelats med stöd av 4 5,
2. underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 3 5 andra stycket eller uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken, eller
3. uppsåtligen bryter mot 5 5. Skogsodlingsmaterial som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt.
10 5. Allmänt åtal för brott som avses i denna lag får väckas endast efter anmälan av tillsynsmyndigheten eller av enskild målsägare.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
I fråga om skogsfrö som anskaffats före lagens ikraftträdande får tillsynsmyndigheten för viss tid medge undantag från bestämmelserna i 3 och 5 55.
Bilaga 8. 2
Förslag till skogsodlingsmaterialkungörelse
given Stockholms slott den ................................... Kungl. Maj:t har funnit gott förordna som följer.
1 5. Skogsodlingsmateriallagen (l973:000) skall äga tillämpning på alla barrträd och på följande lövträd, nämligen al, asp, björk, bok, ek och poppel.
2 5. Tillsynsmyndigheten, skall efter samråd med skogsodlingsnämnden i fråga om trädslag som avsesi l 5 indela landet i områden med likartade miljömässiga förhållanden och med skogsbeståndsom beträffande ärftliga eller, där dessa ej kan fastställas, synliga egenskaper uppvisar för virkesproduktion likvärdiga kännetecken (härkomstområden).
3 5. Skogsodlingsmaterial skall med avseende på kännedomen om dess härkomst och reglerna för dess utväljande anges enligt följande
1. material som är identifierat med avseende på insamlingsorten (ortsidentifierat material),
2. material som kommer från av tillsynsmyndigheten godkända och kontrollerade skogsfröplantager eller bestånd (utvalt material), eller
3. material som kommer från av tillsynsmyndigheten godkända och kontrollerade skogsfröplantager eller bestånd och som har visats äga särskilt goda ärftliga egenskaper, styrkta genom avkommeprövning som ägt rum enligt av tillsynsmyndigheten angivna regler (avkommeprövat material).
4 5. Den som insamlar, odlar, bereder, framställer, lagrar, saluhåller eller till annan överlåter skogsodlingsmaterial skall vara registrerad hos tillsynsmyndigheten.
Lokal eller anläggning vari någon under första stycket angiven verksamhet bedrivs skall vara registrerad hos tillsynsmyndigheten.
5 5. Den som insamlar frö, avsett för odling av skog, skall före insamlingsperiodens början lämna tillsynsmyndigheten uppgift om vilket trädslag, vilken ungefärlig mängd och vilket härkomstområde insamlingen avser.
Efter insamlingens avslutande skall motsvarande uppgifter om insamlingens resultat lämnas.
6 5. Tillsynsmyndigheten skall före beslut om förordnande enligt 4 5 skogsodlingsmateriallagen (l973:000) samråda med skogsodlingsnämn- den. Beslut om förordnande skall kungöras i tidning med spridning inom orten samt tillställas berörda myndigheter och skogsägarorganisationer.
7 5. Tillsynsmyndigheten skall meddela bestämmelser om
I. villkor för godkännande av skogsfröplantager och bestånd som avses i 3 5 2 och 3,
2. avkommeprövning som avses i 3 5 3,
3. skogsodlingsmaterialets beskrivning i sundhetsavseende,
4. plantpartiernas gruppering i åldersklasser,
5. metod för undersökningar av frö- och plantpartiernas sundhet, samt
6. märkning, förslutning, registrering, härkomstbevis, m.m. för särhållande med avseende på härkomst, ålder och sundhet av olika partier av skogsodlingsmaterial.
Bestämmelserna skall meddelas efter samråd med skogsodlingsnämn- den och i största möjliga utsträckning ansluta till internationella bestämmelser om metoder, normer, grupperingar, märkningar, förslut- ningar och dylikt på området.
8 5. Tillsynsmyndigheten skall föra förteckning över
1. härkomstområden som aVSesi 2 5,
2. godkända och kontrollerade skogsfröplantager och bestånd som avsesi 3 5 2 och 3,
3. områden beträffande vilka förordnande enligt 4 5 skogsodlings- materiallagen (1973:000) meddelats.
Förteckningarna skall på lämpligt sätt göras allmänt kända.
9 5. Den som plockar kott, frukt och frö av trädslag som avsesi 1 5 för odling av skog eller förman som på platsen håller direkt uppsikt över plockningen skall på en av tillsynsmyndigheten fastställd märksedel lämna uppgift om plats för plockningen m. m. samt på platsen försluta förpackningen. Plockaren eller förmannen skall på heder och samvete skriftligen intyga uppgifternas riktighet.
10 5. Skogsodlingsmaterial av trädslag som avsesi l 5 får ej införas till eller utföras ur riket utan tillsynsmyndighetens tillstånd.
Beträffande kontroll genom statens växtskyddsanstalt och veterinär- styrelsen över införseln av växter är särskilt stadgat.
11 5. I ansökan om införseltillstånd skall anges i vilket härkomstom- råde materialet skall användas.
12 5. Vid beviljande av införsel- eller utförseltillstånd får tillsynsmyn- digheten föreskriva de villkor för införseln eller utförseln som myndig- heten finner påkallade.
13 5. Vad i 10 5 första stycket sägs om införsel av viss vara utgör ej hinder för transitering eller annan befordran under tullverkets kontroll eller uppläggning på tullager eller i frihamn av sådan vara.
14 5. Om påföljd för olovlig införsel eller utförsel av vara som avsesi 10 5 första stycket och för försök därtill stadgas i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Med vara, som förklaras förverkad, förfares på sätt tillsynsmyndigheten i varje särskilt fall bestämmer.
15 5. Till böter, högst 500 kronor, dömes den som
1. bryter mot 4 5, eller
2. underlåter att fullgöra uppgifts- och intygsskyldighet enligt 5 eller 9 55.
16 5. Ankommer till riket vara som enligt vad i 10 5 första stycket sägs ej får införas hit, får varan ej utlämnas från tullverket. Skall ej varan enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling vara förverkad, får den under tullkontroll åter utföras på de villkor och i den ordning tullstadgan (1958z318) föreskriver i fråga om returförtullning. Har sådan utförsel ej skett inom föreskriven tid, skall med varan förfaras på sätt tillsynsmyndigheten efter anmälan av generaltullstyrelsen bestämmer.
17 5. Tullmyndighet i införselort åligger att övervaka efterlevnaden av 10 5 första stycket samt att, om brott som avses i 14 5 misstänkes föreligga, ofördröjligen göra anmälan till åklagare.
18 5. Tillsynsmyndigheten skall hava uppsikt över att bestämmelserna i skogsodlingsmateriallagen (1973:000) och denna kungörelse efterföljes. Kontrollen skall härvid ske stickprovsvis.
19 5. Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av skogsodlingsmate- riallagen (1973:000) meddelas av tillsynsmyndigheten.
20 5. Tillsynsmyndighet är skogsstyrelsen.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1973, dock att tillsynsmyndig- heten i den mån den beslutat om undantag från bestämmelserna i 3 5 skogsodlingsmateriallagen (1973:000) får besluta om undantag från bestämmelsemai 3 och 4 55 denna kungörelse.
Genom kungörelsen upphävs kungörelsen (1949:446) med vissa bestämmelser angående införsel av skogsfrö och skogsplantor.
till bilaga 9.1
l Fröförsörjningen 1.1 Samtliga avnämare 1. l. 1 Fröbehovet åren 1— 6 1.1.2 Skogsfröplantager 1. 1. 2.1 Arealfördelning och pro- duktionskapacitet 1.1.2.2 Kostnader och kapitalbe- hov ........... 1 1221 Plantagernas värde 1.1.2.2.2 Betalningsflödesresultat åren 1—21 ...... 1.1.3 Övrig fröverksamhet . l .1 .3.1 Klängning, modellkalkyl, åren 1—6- 1.1.3.1.1 Erforderlig maximal klängningskapacitet 1.1.3.1.2 Klängningens omfattning åren 1-6 l.1.3.2 Kostnader och kapitalbe- hov ........... 1.l.3.2.1 Plockning och transport av kott 1.1.3.2.2 Klängning 1.1.3.2.3 Lagring 1.1.3.2.4 Sammandrag av be— ståndsfröets kostnad . . 1.1.4 Ekonomiska sammanställ- ningar över fröförsörjningen, åren 1—5 ........ 1 .1.4.1 Betalningsflödesresultat 1.1.4.2 Tillgångar ....... 1.1.4.3 Tillgångar och betalnings- underskott — kapitalbehov
1.2 Skogsvårdsstyrelsemas avnämare 1.2.1 Fröbehovet åren'l—6 1.2.2 Skogsfröplantager
153
154 154
154 154
154 154 156 156 156 158 158 159 159 159 159 161 161 161 162
1.221 Arealfördelning och pro-
duktionskapacitet _ . . 162 1.222 Kostnader och kapitalbe- hov ........... 162 1.2.2.2.1 Plantagernas värde . . 162 1.2.2.2.2 Betalningsflödesresultat åren 1—21 ...... 162 1.2.3 Övrig fröverksamhet . . . 162 l.2.3.1 Klängning, modellkalkyl, åren 1—6 ........ 162 l.2.3.1.l Erforderlig maximal klängningskapacitet . . 162 l.2.3.1.2 Klängningens omfattning åren 1—6 ....... 162 1.232 Kostnader och kapitalbe- hov .......... 163 l.2.3.2.1 Plockning och transport av kott ........ 163 l.2.3.2.2 Klängning ...... 163 12323 Lagring ........ 164 12324 Sammandrag av be- ståndsfröets kostnad . . . 164
1.2.4 Ekonomiska sammanställ- ningar över fröförsörjningen, åren 1—5 ........ 164 l.2.4.1 Betalningsflödesresultat . 164 1.2.4.2 Tillgångar ....... 164 1.2.4.3 Tillgångar och betalnings- 166 underskott — kapitalbehov
2 Plantförsörjningen ........ 166 2.1 Samtliga avnämare ....... 166 2.1.1 Plantbehov och plantpro-
duktion .......... 166
2.1. 2 Frilandsplantskolor . . . 167 2. 1.2. l Beräkningar, åren 1— 5 för
en modellplantskola . . 167
2.2
anläggningstillgångar
2.1.2.1.2 Plantproduktion — plant- lager — omsättningstill- gångar ......... 2.1.2.1.3 Kapital- och driftkost- nader ......... 2.l.2.l.4 Intäkter ....... 2.1.2.1.5 Betalningsflödesresultat 2.1.2.1.6 Normalårskalkyl 2.1.2.1.7 Behovet av korta kredi- ter ........... 2.1.2.l.8 Tillgångar och betal- ningsunderskott — kapi- talbehov .......
2.1.2.2 Kapitalbehov, åren 1—5, för hela arealen frilands- plantskolor 2.1.3 Växthusanläggningar 2.1.3.1 Beräkningar, åren 1—2 för en modellanläggning
2.1.3.1.1 Anläggningskostnader —
anläggningstillgångar
Plantproduktion — plant lager — ornsättningstill- gångar .........
Kapital- och driftkostna- der Intäkter Betalningsflödesresultat Normalårskalkyl
Behovet av korta kredi-
ter ...........
Tillgångar och betalnings-
underskott — kapitalbe-
hov ..........
2.1.3.2 Kapitalbehov, åren 1—2, för hela arealen växthusan- läggningar 2.1.3.1.2 2.1.3.1.3 2.1.3.1.4 2.1.3.1.5 2.1.3.1.6 2.1.3.1.7 2.1.3.1.8 Skogsvårdsstyrelsemas avnä- mare ........... . 2.2.1 Plantbehov och plantpro- duktion .......... 2.2.2 Frilandsplantskolor — kapi- talbehov m.m. åren 1—5 2.2.3 Växthusanläggningar — kapi- talbehov m.m. åren 1—2
167
167 168 168 168 168
169
170
170 170
170
170
171 171 171 171 171
172
172
173
. 173
173
. 173
. 174
3 Frö- och plantförsörjningen 3.1
3.2
Samtliga avnämare 3.1 . l Betalningsflödesresultat , åren 1—5 3.1.2 Normalårskalkyl 3.1.3 Tillgångar och betalningsun- derskott -— kapitalbehov å- ren 1—5 Skogsvårdsstyrelsemas avnämare 3.2.1 Betalningsflödesresultat åren 1—5 ............ 3.2.2 Normalårskalkyl 3.2.3 Tillgångar och betalningsun- derskott — kapitalbehov åren 1—5
174 175
175
- 178
178 178
Bilaga 9.1
Skattning av kapitalbehov m.m. vid vissa olika uppläggningar av' den framtida försörjningen med
sko gsodlingsmaterial
Skattningen bygger på ett stort antal förut- sättningar och antaganden, som i vissa av- seenden kan diskuteras. De har dock i görligaste mån anknutits till kända eller framräknade fakta. Skattningen kan icke ge en direkt uppgift om behov av anläggnings- och rörelsekapital vid skilda organisations- omfattningar, eftersom flera av de kompo- nenter som kommer att avgöra kapitalbeho- vet är beroende av förhandlingar mellan de blivande intressenterna i en eventuellt kom- mande organisation. Detta torde gälla även om det endast blir ett samgående mellan ett begränsat antal skogsvårdsstyrelser. Skatt- ningen ger dock en uppfattning om storleks- ordningen i ekonomiskt avseende av de olika verksamhetsgrenarna. Den måste därför bli av värde även vid nuvarande investeringsöver- väganden och prissättningar i fråga om skogs- odlingsmaterial.
Några allmänna förutsättningar som avser räntefoten i vissa beräkningar torde avsevärt skilja sig från vad som hittills ofta tillämpats. De ger också stora utslag i fråga om rörelse- resultat och kapitalbehov. Som generell rän- tefot vid beräkningar av kostnader för an- vänt kapital har räknats med 10 %. Vid skattningen av före år 1970 gjorda investe- ringar har räknats med 7 % ränta fram till nämnda år. Det väsentligaste avsteget från 10- procentsräntan har gjorts vid beräkningen av fröplantagernas kapitalkostnader från år 1970 och framåt. Där har räknats med 5 %
med hänsyn till bl. a. att än lägre räntesatser tillämpas vid kalkyler och skälighetsbedö- manden ifråga om skogsvårdslagens återväxt- krav. Den använda 5-procentsräntefoten har också bäst överensstämt med strävandena att nu tillämpat fröpris skulle kunna vara till- räckligt för att under en längre period ge ett någorlunda utjämnat rörelseresultat. Uppen- bart är dock att de för beräkningen av plantagernas kapitalbehov använda räntesat- serna 7 % respektive 5 % inte får ses som annat än uttryck för hur med givna räntesat- ser kapitalbehovet kan bli. Tillkomsten av investeringskapitalet för plantagernas anlägg- ning liksom osäkerheten om deras aktuella marknadsvärde gör att plantagernas definiti- va pris vid överföring till en annan organisa— tion till mycket stor del torde få bestämmas utifrån andra faktorer än anläggningskostna- der och därpå radade skötsel- och räntekost- nader.
] Fröförsörjningen
1.1 Samtliga avnämare
1.1.1 Fröbehovet åren 1—6
[ utgångsläget för de ekonomiska beräk- ningarna har beaktats dels att uppbyggnaden av nya frilandsplantskolor skulle som närma- re framgår av avsnitt 2 ta en tid av 5 är, dels
År Landsdel Tall Gran plantagefrö beståndsfrö beståndsfrö kg kg kg
1 norra Sverige 240 3 460 2 030
södra Sverige 260 1 270 6 400
totalt 500 4 730 8 430
2 norra Sverige 300 3 340 2 030 södra Sverige 290 1 210 6 400
totalt 590 4 550 8 430
3 norra Sverige 400 3 140 2 030 södra Sverige 320 1 150 6 400
totalt 720 4 290 8 430
4 norra Sverige 500 2 940 2 030 södra Sverige 350 1 090 6 400
totalt 850 4 030 8 430
5 norra Sverige 600 2 740 2 030 södra Sverige 380 1 030 6 400
totalt 980 3 770 8 430
6 norra Sverige 720 2 500 2 030 södra Sverige 420 950 6 400
totalt 1 140 3 450 8 430
att en sexårsperiod någorlunda återger perio- diciteten beträffande fröproduktion i be- stånd.
Vid beräkningen av plantagefröproduk- tionen har beträffande år 1970 utgåtts från den det året verkligen erhållna frökvantite- ten medan produktionen för övriga är grun- das på bedömningar som gjorts vid institutet för skogsförbättring. Fröproduktionen i tall- plantagerna inverkar sänkande på behovet av beståndsfrö av tall. Härvid har räknats med att plantagefröet ger dubbelt så högt plantut- byte per kg som beståndsfröet. Fröbehoven har redovisats i kapitel 4 tabell 4.16. I den tabellen anges granfröbehovet för södra Sve- rige till 8 000 kg per år. I här förevarande sammanhang har denna kvantitet med hän- syn till import av frö och plantor reducerats med 1 600 kg.
1.1.2 Skogsfröplantager
1.1.2.1 Arealfördelning kapacitet
och produktions-
Areal fördelning år I 9 70
Trädslag Areal, ha
Tall 5 86
Gran 232 Ovriga trädslag 56 Summa 874
Produktionskapacitet åren I 9 70— I 990 (jfr kap. 5, avsnitten 5211 och 52.12)
Träd- Utvunnet Beräknad fröprod., kg åren slag frö, kg år
1970 1970 1975 1980 1990 Tall 508 285 1 140 2 200 4 260 Gran — — — —— 350
1.1.2.2 Kostnader och kapitalbehov 1.1.2.2.1 Plantagernas värde
Plantagernas värde år 1970 har uppskattats utifrån anläggningskostnadema med tillägg av ränte- och skötselkostnader under tiden fram till nämnda år. Anläggningskostnaden har i genomsnitt för samtliga här aktuella trädslag generaliserats till 11 000 kr/ha. Be- loppet bygger på skogsvårdsstyrelsernas upp- gifter. Kostnaderna för skötseln av fröplanta- gerna har i medeltal per år och hektar beräknats till 600 kr för samtliga trädslag. Beträffande tallfröplantagema har uppgif- ter om arealvis åldersklassfördelning kunnat anskaffas. Fröplantagerna av gran och övriga trädslag är yngre än tallplantagerna och har därför åsatts ett läge värde per hektar. Tallfröplantagemas värde är 1970 har med angivna beräkningsförutsättningar blivit 32 000 kr/ha och värdet av övriga plantager bedömts till 20 000 kr/ha. Skillnader i plan- tagernas kondition m. m. har ej beaktats. Plantagernas totala värde blir sålunda
Tallplantager 18 752 000 kr Granplantager 4 640 000 kr Plantager av övriga trädslag 1 120 000 kr
Summa 24 512 000 kr
1.1.2.2.2 Betalningsflödesresultat, åren 1—21
Skötselkostnaden har som nämnts hittills uppskattats till 600 kr per år och hektar.—I beräkningen förutsätts en allt rationellare skötsel innebärande successivt minskande skötselkostnader. Dessa kostnaders utveck- ling antas bli följande.
Plantageålder, Skötselkostnad, år kr/år och ha 0— 10 600 11— 20 500 21 —30 400 31—40 300
Plantager började anläggas omkr. år 1950. Tallplantagernas genomsnittsålder förutsätts år 1970 vara 11 år medan vid samma tidpunkt plantagerna av gran och övriga trädslag förutsätts ha en genomsnittsålder av 7 år. Skötselkostnader per år och hektar under perioden 1970—1990 förutsätts vara följande.
Tallplan- Skötsel- Plantager Skötsel- tager, år kostnad av gran kostnad kr/år och övr. kr/år och ha trädsl., år och ha 1970—1979 500 1970—1973 600 1980—1989 400 1974—1983 500 1990— 300 1984—1990 400
Kostnader för kottplockning och trans- port till kläng har uppskattats till 120 kr per kg frö. Fröets värde vid kläng (före kläng- ning) har i nära anslutning till nuvarande prisläge antagits vara 1000 kr/kg. Beräk- ningarna utgår från 1.1.1970. Övriga förut- sättningar liksom betalningsflödesresultat framgår av beräkningarna i tab. 1.
Kapitalbehovet uppgår sålunda till 24,51 milj. kr jämte under året i tab. 1 angivet ackumulerat betalningsunderskott. Det maximala behovet inträffar under 11:e året (är 1980) då det överstiger 33 milj. kr. Därvid har behovet av korta krediter i detta sammanhang betraktats som försumbart.
1.1.3 Övrig fröverksamhet 1.1.3.1 Klängning, modellkalkyl, åren 1—6
1.1.3.1.1 Erforderlig maximal klängnings- kapacitet
Utgångspunkt är ett tänkt läge år 1980.— Plantagefröet har då uppnått viss kapacitets- påverkande volym. Ett gott kottår i bestånd av gran har antagits samt vidare att granen ger kott som täcker halva fröbehovet med i norra Sverige 10 års intervall och i södra Sverige 5 års intervall.
Tabell ] Fröplantager, samtliga avnämare. Betalningsflödesschema åren 1—21 (1970—1990) Måttenhet: milj. kr. Räntefot: 5 %.
År- År Kostnader Intäkter Betalningsflödes- År tal nr resultat nr Ränta på Skötsel Kott- Ränta på Summa _ anlägg- plock- ing. Årets re- Ackumu- nings- ning och ackumu- sultat. Be- lerat re— tillgångar transport lerat be- talnings- sultat. Be- talnings- underskott talnings- under— underskott skott 1970 1 1,23 0,47 0,06 — 1,76 0,51 1,25 1,25 1 1971 2 ” ” 0,08 0,06 1,84 0,64 1,20 2,45 2 1972 3 " " 0,09 0,12 1,91 0,78 1,13 3,58 3 1973 4 " " 0,11 0,18 1,99 0,89 1,10 4,68 4 1974 5 ” 0,44 0,12 0,23 2,02 1,02 1,00 5,68 5 1975 6 ” ” 0,14 0,28 2,09 1,14 0,95 6,63 6 1976 7 " ” 0,16 0,33 2,16 1,36 0,80 7,43 7 1977 8 ” ” 0,19 0,37 2,23 1,56 0,67 8,10 8 1978 9 ” ” 0,21 0,40 2,28 1,78 0,50 8,60 9 1979 10 ” ” 0,24 0,43 2,34 1,98 0,36 8,96 10 1980 11 ” 0,38 0,26 0,45 2,32 2,20 0,12 9,08 11 1981 12 ” ” 0,29 0,45 2,35 2,40 '/' 0,05 9,03 12 1982 13 ” ” 0,31 0,45 2,37 2,62 -/. 0,25 8,78 13 1983 14 ” ” 0,34 0,44 2,39 2,82 ./- 0,43 8,35 14 1984 15 ” 0,35 0,36 0,42 2,36 3,02 -/- 0,66 7,69 15 1985 16 " ” 0,39 0,38 2,35 3,22 ./- 0,87 6,82 16 1986 17 ” " 0,41 0,34 2,33 3,44 ./- 1,11 5,71 17 1987 18 ” " 0,44 0,29 2,31 3,67 -/. 1,36 4,35 18 1988 19 " ” 0,46 0,22 2,26 3,87 -/— 1,61 2,74 19 1989 20 ” ” 0,49 0,14 2,21 4,07 -/- 1,86 0,88 20 1990 21 ” 0,29 0,55 0,04 2,11 4,61 ./. 2,50 0,00 21
Beräkningar utifrån olika tidpunkter och sydsvensk grankott. Med hänsyn till kottens förutsättningar har visat att nedanstående kal- variation i klängbarhetsavseende blir den kyl motsvarar den maximalt erforderliga nämnda klängens dygnskapacitet för skilda klängningskapaciteten för så vitt inte gott trädslag och landsdelar följande. fröar for bade gran och tall inträffar samti— Tallkott Grankott digt. Utgångspunkt beträffande klängningsan- hl/dygn lll/dygn läggningens typ är en stor, modern kläng i Norra Sverige 73 110 södra Sverige vars dygnskapacitet är 220 111 Sodra Sverige 147 220
Fröutvinning under år 1980 (klängning från 1.1.1980)
Norra Sverige kg frö kg frö/ hl kott klängn.tid "hl. dygn" hl kott dygn (hl. X dygn) Plantagefrö tall 1 360 0,65 2 100 1,0 (24 tim.) 2 100 Beståndsfrö gran 2_03_0 ' 10 = 10 150 0,60 17 000 0,67 (16 tim.) 11 390 2 SUMMA 11 510 — 19 100 — 13 490 Södra Sverige Plantagefrö tall 840 0,65 1 300 0,50 (12 tim.) 650 Beståndsfrö gran 6 400 ' 5 = 16 000 0,60 27 000 0,33 (8 tim.) 8 910 2 SUMMA 16 840 — 28 300 — 9 560 SOU 1972:35 155
Antal erforderliga dygn för klängning enligt de siffror som angivitsi det föregående blir år 1980 följande.
Norra Sverige Södra Sverige dygn dygn Plantagefrö tall 29 9 Beståndsfrö gran 155 123 Summa 184 132
Arbetet i en kläng kan under året beräk- nas maximalt pågå ca 200 dygn. Det är sålunda tillräckligt med en kläng av här förutsatt storlek och kapacitet i norra och en i södra Sverige.
1.1.3.1.2 Klängningens omfattning åren 1—6
Klängama antas bli uppbyggda under år 1 (i exemplet är 1970). Fröorganisationen an- skaffar kottar först under vintern år 1 till 2. Utvecklingen. förutsätts p. g. a, periodicite- ten i kottillgången bli följande.
1.1.3.2 Kostnader och kapitalbehov 1.1.3.2.1 Plockning och transport av kott
Kostnaderna för plockning och transport till kläng av plantagekott av tall är redan inkal- kylerade i plantageberäkningama i det tidiga- re.
Motsvarande kostnader för beståndskott har beräknats enligt följande.
Norra Sverige
kr/kg kr/hl kr/kg kr/hl
Södra Sverige
Beståndsfrö
av tall Plockning 200 100 140 70
Transport till kläng 8 4 4 2 Summa 208 104 144 72
Beståndsfi'ö
av gran Plockning 83 50 8 3 50
Transport
till kläng 7 4 3 2 Summa 90 54 86 52
Beståndskotten har antagits plockad på fällda träd. Plockning på stående gran kan beräknas vid samma tidpunkt ha kostat ca 150 kr/kg. Plockningskostnaderna har an-
År Fröslag Norra Sverige Södra Sverige
1 plantagefrö tall ingen klängning ingen klängning beståndsfrö tall ingen klängning ingen klängning beståndsfrö gran ingen klängning ingen klängning
2 plantagefrö tall kl. av årets skörd kl. av årets skörd beståndsfrö tall kl. för år 2 kl. för år 2 beståndsfrö gran kl. för år 2 och 3 kl. för år 2
3 plantagefrö tall kl. av årets skörd kl. av årets skörd beståndsfrö tall kl. för år 3 och 4 kl. för år 3 och 4 beståndsfrö gran ingen klängning kl. för år 3 och 4
4 plantagefrö tall kl. av årets skörd kl. av årets skörd beståndsfrö tall ingen klängning ingen klängning beståndsfrö gran kl. för år 4, 5 och 6 ingen klängning
5 plantagefrö tall kl. av årets skörd kl. av årets skörd beståndsfrö tall kl. för år 5 och 6 kl. för år 5 och 6 beståndsfrö gran ingen klängning kl. för år 5 och 6
6 plantagefrö tall kl. av årets skörd kl. av årets skörd beståndsfrö tall ingen klängning ingen klängning beståndsfrö gran ingen klängning ingen klängning
År Fröslag Kg frö Kg frö per 111 kort Klängnkapacitet Antal klängn. hl kott hl per dygn dygn 2 p T 300 0,65 460 73 7 b T 3 340 0,50 6 680 73 92 b G 4 060 0,60 6 770 110 62 summa & 3 p T 400 0,65 620 73 9 b T 6 080 0,50 12 160 73 167 b G — 0,60 — 110 — summa _1_7_6 4 p T 500 0,65 770 73 11 b T — 0,50 — 73 — b G 6 090 0,60 10 150 110 93 summa l_04 5 p T 600 0,65 920 73 13 b T 5 240 0,50 10 480 73 144 b G — 0,60 — 110 - summa 15_7 6 p T 720 0,65 1 110 73 16 b T — 0,50 — 73 — b G — 0,60 — 110 — summa 16 p T = plantagefrö av tall;b T = beståndsfrö av tall;b G = beståndsfrö av gran Klängningens omfattning: södra Sverige År Fröslag Kg frö Kg frö per Hl kott Klängnkapacitet Antal klängn. hl kott hl per dygn dygn 2 p T 290 0,65 450 147 3 b T 1 210 0,50 2 420 147 17 b G 6 400 0,60 10 670 220 49 summa £? 3 p T 320 0,65 490 147 4 b T 2 240 0,50 4 480 147 31 b G 12 800 0,60 21 330 220 97 summa & 4 p T 350 0,65 540 147 4 b T — 0,50 — 147 _ b G — 0,60 — 220 — summa _! 5 p T 380 0,65 580 147 4 b T 1 980 0,50 3 960 147 27 b G 12 800 0,60 21 330 220 97 summa & 6 p T 420 0,65 650 147 5 b T — 0,50 — 147 — b G — 0,60 —— 220 — summa 5 SOU 1972:35 157
getts med utgångspunkt från hektoliterpri- set. Fröutbytet har för tall uppskattats till 0,50 kg/hl och för gran till 0,60 kg/hl.
1.1.3.2.2 Klängning Anläggningskostnader
Anläggningskostnaden i prisläge 1970 har per kläng beräknats till 880 000 kr, dvs. för de två anläggningarna totalt 1,76 milj. kr.
Klängningskostnader Kostnader för anläggningstillgångar
Det har ej räknats med avskrivningar på klängarna under åren 1—6. Den årliga ränte- kostnaden blir vid 10 % ränta 176 000 kr.
Driftkostnader
Rörliga kostnader per dygn vid klängning
Arbetskraft 970 kr Ovriga kostnader 280 » Summa 1 250 kr
För underhåll och tillsyn, oavsett om klängen används eller inte, beräknas en kostnad av 2 % per år på det ursprungliga anläggningskapitalet, dvs. ca 18 000 kr per kläng.
Utbetalningar för ränta på anläggningar, driftkostnader vid klängning och kostnader för underhåll och tillsyn har beräknats sär- skilt. För åren 1—6 har klängningskostna- derna beräknats för norra och södra Sverige och för olika kottslag. De sålunda erhållna beloppen har, insatta som inbetalningar i rörelsekalkyler för åren, visat sig ge tillfreds- ställande rörelseresultat. Klängningskost- naderna är följande. Kottslag norra södra
Sverige Sverige
kr/hl kr/ hl Plantagekott av tall 32 22 Beståndskott av tall 30 21 Beståndskott av gran 21 14
Dessa belopp ligger i samma nivå som de priser som tillämpas i praktiken.
1.1.3.2.3 Lagring Kottlagring
Lagerlokalerna har inräknats i klänganlägg— ningarna. Skötselkostnaderna i samband med lagring har i detta sammanhang betraktats som försumbara.
Klängningen har beräknats starta först år 2. Beståndskott av tall och gran har uppskat- tats bli lagrad mellan 1 och 3 månader beroen- de på storleken av insamlade kottkvantiteter och om det gällt norra eller södra Sverige. Plantagekott av tall har beräknats bli ome- delbart klängd varför några räntekostnader för denna kott ej upptagits.
Räntekostnaderna för övrig kott har blivit följande.
År Räntekostn. kr 2 33 000 3 56 000 4 9 000 5 51 000
Summa 149 000
Frölagri ng
Några lagringskostnader utöver räntekost- naderna för. fröet har ej inkalkylerats. Ett generellt användbart underlagsmaterial för en dylik kalkyl har ej förelegat. Vid en idealisk fryshuslagring av fröet torde dessa kostnader icke kunna betraktas som försum- bara men höga kostnader torde å andra sidan kunna leda till att lagringskvantiteterna minskar.
Plantagefrö av tall har betraktats bli omedelbart försålt varför några räntekost- nader för detta frö ej upptagits. Räntekost- nader för beståndsfrö av tall och gran har beräknats på fröets värde vilket tagits upp som summan av kottplockningskostnad, transportkostnad och klängningskostnad.
Ingående lager har beräknats försålt per den 1.4 det år då fröet skall användas. Lagringstiden under försäljningsåret har i nämnda fall skattats till 3 månader. För frö som klängs samma år som det används har någon lagringstid icke räknats. I de detaljera- de underlagsberäkningama har lagringsti- derna kommit att växla från ca 3 månader till 2 år och lagrade kvantiteter för ett enda fröslag från ca 1 000 kg till över 6 000 kg.
Räntekostnaderna, varvid ränta på ränta ej beräknats, för lagring av beståndsfrö har då blivit följande.
Ål” Räntekostn. kr 2 19 000 3 143 000 4 85 000 5 158 000 Summa 405 000
De samlade räntekostnaderna för lagring av kott och frö blir sålunda.
År Räntekostn. kr 2 52 000 3 199 000 4 95 000 5 209 000 Summa 555 000
1.1.3.2.4 Sammandrag av beståndsfröets kostnad
I följande uppställning har kostnader för beståndsfröet fördelats i kr/kg.
1.1.4 Ekonomiska sammanställningar över fröförsörjningen åren 1—5
1.1.4.1 Betalningsflödesresultat
Intäktsidan har baserats på följande fröpriser.
Norra Sverige Södra Sverige
Tall Gran Tall Gran kronor/kg Plantagefrö 1 05 0 1 035 Beståndsfrö 285 135 195 115
Beträffande utbetalningar rörande frö- plantager har utgåtts från tab. l. Beträffande klängningarna har räknats med att de anläggs under år 1, varvid räntekostnad på halva investeringsbeloppet upptagits för nämnda år.
Betalningsflödesresultat framgår av tab. 2. Sektorn ”övrig verksamhet” kommer under år 6 att visa ett betydligt bättre resultat än är 5 emedan, enligt de i det tidigare angivna förutsättningarna, fullt lager av beståndsfrö för användning är 6 finns vid slutet av år 5 och ingen insamling eller klängning av be- ståndsfrö beräknas ske under år 6.
1.1.4.2 Tillgångar Anläggningstillgångar per den 3] . 1 2 åren I —5
Fröplantager Klängar Sum ma Kr
24 500 000 1 760 000 26 260 000
Omsättningstillgångar per den 31.12 resp. år
Omsättningstillgångarna upptas med själv- kostnadsvärdet för kott- och frölager. Be- träffande kott räknas med att per den 31.12 visst är finns i lager halva den kvantitet
Norra Sverige Södra Sverige kottar vars insamlingskostnader i de tidigare tall tall beräkningarna hänförts helt till påföljande gran gran år. Omsättningstillgångarna blir följande. Kottplockning 200 83 140 83 ___—— Transport av Är kr kott 8 7 4 3 Klängn, rensn, 1 1 215 000 etc. 60 35 42 23 2 2 011 000 Lagring 14 12 9 6 3 2 576 000 4 2 302 000 Summa 282 137 195 115 5 2 559 000 SOU 1972:35 159
Tabell 2 Fröförsörjning, samtliga avnämare. Betalningsflödesschema, åren 1—5 (1970—1974). Måttenhet: 1 OOO-tal kr. Räntefot: plantager 5 %; klängar, övrig verksamhet 10 %.
År- År Kostnader Intäkter Betalningsflödesresultat År tal nr fröförsäljn. nr
Ränta på Driftskostnader Summa Totalt Härav Årets resultat. Ackumulerat resultat. för Betalningsunderskott Utgående betalnings- plan- underskott tage— _ Anläggnings— Ingående Lag— Plantager Be- Klängning sektorn” Plan- Övrig Totalt Plan- Övrig Totalt tillgångar betalnings- ring stånds— tager verk- tager verk- underskott kott- samhet sam- — plock- het Plan- Kläng- Plan- Övr. Sköt- Kott— ning Arb. Under- tager ar ta— verk- sel plock- och kraft håll ger sam- ning trp. och och het och övr. till- trp. rörl. syn
1230 88 — — 470 60 — — —— 1848 510b 510b 1250 88 1338 1250 88 1 338 1230 176 60 9 52 470 80 1785 288 36 4186 2 863 64017 1200 123 1323 2 450 211 2 661 1230 176 120 21 199 470 90 2 688 385 36 5 415 2 940 780b 1 130 1345 2 475 3 580 1556 5 136 1 230 176 180 156 95 470 110 548 135 36 3 136 2 988 890b 1 100 ./.952 148 4 680 604 5 284 1 230 176 230 60 209 440 120 2 476 356 36 5 333 3 055 1020b 1000 1 278 2 278 5 680 1882 7 562
1970 1971 1972 1973 1974
v—tNmVl/å v—cNMQV')
" Tillgodoräknas plantagesektorn i resultatberäkningen. bAvser försäljning av plantagekott.
1.1.4.3 Tillgångar och betalningsunderskott — kapitalbehov
Till grund för uppskattning av kapitalbe- hovet ligger de i det följande, tab. 3, för åren 1—5 redovisade tillgångarna och betalnings- underskotten.
Av tabell 3 framgår att det största kapital- behovet under perioden uppstår år 5 och uppgår till drygt 36 milj. kr. Kapitalbehovets fördelning på plantager och övrig verksamhet är därvid följande.
Övrig verksamhet
! Plantager Miljoner kronor Anläggningar 24 ,5 1,8 Lager —- 2 ,6 Betalnings- underskott 5 ,7 1 ,8 Summa 30,2 6,2
1.2 Skogsvårdsstyrelsemas avnämare
De följande beräkningarna som avser skogs- vårdsstyrelsernas avnämare grundar sigi till- lämpliga delar på de förutsättningar som angivits i det tidigare. Skogsvårdsstyrelserna innehar 45 % av landets areal av tallplantager och det förutsätts att de svarar för samma andel av landets produktion av plantagefrö av tall. Vidare förutsätts mot bakgrund av hittillsvarande förhållanden att skogsvårds-
Tabell3 Fröförsörjning, samtliga avnämare.
styrelserna svarar för 60 % av beståndsfrö- produktionen av tall och gran.
1.2.1 Fröbehovet, åren 1—6
Beräkningen har baserats på uppställningeni avsnitt 1.1.1.
År Landsdel Tall/kg Gran/kg plantage- bestånds- bestånds- frö frö frö
1 norra Sverige 110 2 080 1 220
södra Sverige 120 760 3 840 Totalt 230 2 840 5 060
2 norra Sverige 140 2 000 1 220 södra Sverige 130 7 30 3 840 Totalt 270 2 7 30 5 060
3 norra Sverige 180 1 880 1 220 södra Sverige 140 690 3 840 Totalt 320 2 570 5 060
4 norra Sverige 220 1 760 1 220 södra Sverige 160 660 3 840 Totalt 380 2 420 5 060
5 "norra Sverige 270 1 640 1 220 södra Sverige 170 620 3 840 Totalt 440 2 260 5 060
6 norra Sverige 320 1 500 1 220 södra Sverige 190 570 3 840 Totalt 510 2 070 5 060
Tillgångar och betalningsunderskott per den
31.12 åren 1—5 (1970—1974). Måttenhet: 1 OOO-tal kr.
År 1
2
Tillgångar Anläggningar
Lager av katt och frö Acku mulerat betalnings- underskott
26 260” 1 215
1 338b
26 260a 2 om
2 6616
26 260" 2 576
5 136al
26 260" 2 302
5 2849
26 260” 2 559
7 562!
Summa 28 81 3 30 932 33 972 33 846 36 381
Varav plantager 24,50 milj. kr. Varav plantager 1,25 milj. kr. Varav plantager 2,45 milj. kr. Varav plantager 3,58 milj. kr. Varav plantager 4,68 milj. kr. Varav plantager 5,68 milj. kr.
Hannu-n
1.2.2.l Arealfördelning och produktions- kapacitet
Arealfördelning år 1970
Trädslag Areal, ha Tall 264 Gran 149 Ovriga trädslag 39 Summa 45 2
Produktionskapacitet åren 1970—1990
Utvunnet Beräknad fröproduktion, frö, kg år kg åren Trädslag 1970 1970 1975 1980 1990 Tall 230 130 510 990 1920 Gran — — — — 220
l.2.2.2 Kostnader och kapitalbehov 1.2.2.2.1 Plantagernas värde Plantagernas värde har uppskattats enligt samma principer som angivits i avsnitt 1.1.2.2.1. Värdet blir följande.
Kronor Tallplantager 8 448 000 Granplantager 2 980 000 Plantager av övr. trädsl. 780 000 Summa 12 208 000
1.2.2.2.2 Betalningsflödesresultat, åren 1—21
Beträffande kostnader för skötsel, kott- plockning och kottransport samt fröets vär- de vid kläng (före klängning) antas de
förutsättningar gälla som angivits i avsnitt 1.1.2.2.2. Övriga förutsättningar liksom be- talningsflödesresultat framgår av beräk- ningarna i tabell 4.
Kapitalbehovet uppgår sålunda till 12,21 milj. kr. jämte under året i tab. 4 angivet ackumulerat betalningsunderskott. Det maximala behovet inträffar under 13:e året (är 1982) då det i det närmaste uppgår till 18 milj. kr. Därvid har behovet av korta krediter i detta sammanhang betraktats som försumbart. En jämförelse mellan tab. ] och tab. 4 visar att överskott uppstår senare för skogsvårdsstyrelsegruppen än för samtliga avnämare. Detta beror på att skogsvårds- styrelserna relativt sett har en större — och icke fröproducerande — andel granplantager än gruppen samtliga.
1.2.3 Övrig fröverksamhet l.2.3.1 Klängning, modellkalkyl, åren 1—6
12311 Erforderlig maximal klängnings- kapacitet
I avsnitt l.1.3.1.l har för samtliga avnämare beräknats att det år 1980 under vissa angivna förutsättningar skulle behövas ett totalt an- tal ”hektoliterdygn” om i norra Sverige ca 13 500 och i södra Sverige ca 9 600. Mot- svarande behov blir för skogsvårdsstyrelse— gruppen ca 7 700 resp. 5 600 eller 57 % resp. 58 % av vad som erfordras för gruppen samtliga. Det förutsätts tillräckligt att i såväl norra som södra Sverige ha en kläng med en kapacitet som motsvarar 60 % av vad som angivitsi avsnitt 1.1.3.1.1.
l.2.3.1.2 Klängningens åren 1—6
omfattning
Samma grundförutsättningar tillämpas somi avsnitt 1.1.3.1.2.
Tabell 4 Fröplantager, skogsvårdsstyrelsernas avnämare. Betalningsflödesschema, åren l—21 (1970—1990). Måttenhet: milj. kr. Räntefot: 5 %.
År- År Kostnader Intäkter Betalningsflödes- År tal nr resultat nr Ränta på Skötsel Kott- Ränta på Summa _— anlägg- plock- ing. Årets re- Ackumul- nings- ning och ackumu- sultat. Be— erat re- tillgångar transport lerat be- talnings- sultat. Be- talnings- underskott talnings- under- under- skott skott 1970 1 0,61 0,25 0,03 — 0,89 0,23 0,66 0,66 1 1971 2 ” ” 0,03 0,03 0,92 0,29 0,63 1,29 2 1972 3 " ” 0,04 0,06 0,96 0,35 0,61 1,90 3 1973 4 ” ” 0,05 0,09 1,00 0,40 0,60 2,50 4 1974 5 " 0,23 0,06 0,13 1,03 0,46 0,57 3,07 5 1975 6 ” ” 0,06 0,15 1,05 0,51 0,54 3,61 6 1976 7 ” ” 0,07 0,18 1,09 0,61 0,48 4,09 7 1977 8 ” ” 0,08 0,20 1,12 0,70 0,42 4,51 8 1978 9 ” ” 0,09 0,23 1,16 0,80 0,36 4,87 9 1979 10 ” ” 0,11 0,24 1,19 0,89 0,30 5,17 10 1980 11 ” 0,20 . 0,12 0,26 1,19 0.99 0,20 5,37 11 1981 12 " " 0,13 0,27 1,21 1,08 0,13 5,50 12 1982 13 ” " 0,14 0,28 1,23 1,18 0,05 5,55 13 1983 14 ” " 0,15 0,28 1,24 1,27 . /- 0,03 5,52 14 1984 15 ” 0,18 0,16 0,28 1,23 1,36 -/-0,13 5,39 15 1985 16 ” ” 0,17 0,27 1,23 1,45 -/-O,22 5,17 16 1986 17 ” ” 0,19 0,26 1,24 1,55 ./-0,31 4,86 17 1987 18 ” ” 0,19 0,24 1,22 1,65 - /- 0,43 4,43 18 1988 19 ” ” 0,20 0,22 1,21 1,74 -/-0,53 3,90 19 1989 20 ” ”, 0,22 0,19 1,20 1,83 - /- 0,63 3,27 20 1990 21 ” 0,15 0,26 0,16 1,18 2,14 '-/o0,96 2,31 21 1.232 Kostnader och kapitalbehov Klängningskostnader
l.2.3.2.1 Plockning och transport av kott
Kostnaderna per volym- (hl) och viktenhet (kg)vantas vara desamma som angivits i avsnitt 1.1.3.2.1.
l.2.3.2.2 Klängning Anläggningskostnader
Anläggningskostnaden i prisläge 1970 antas uppgå till 60 % av den kostnad om 1,76 milj. kr. som angivitsi avsnitt 1.1.3.2.2. Kostnad— en för de två klängarna blir sålunda 1,06 milj. kr.
Kostnader för anläggningstillgångar
Det har ej räknats med avskrivningar på klängarna under åren 1—6. Den årliga ränte- kostnaden blir vid 10 % ränta 106 000 kr.
Drift kostnader
De rörliga kostnaderna vid klängning antas per volym- (hl) och viktenhet (kg) vara desamma som för gruppen samtliga av- nämare.
För underhåll och tillsyn, oavsett om klängarna används eller inte, beräknas en kostnad av 2 % per år på det ursprungliga anläggningskapitalet, dvs. ca 21000 kr för de två klängarna.
De samlade klängrringskostnaderna per hektoliter kott antas vara desamma som angivits i avsnitt 1.1.3.2.2.
l.2.3.2.3 Lagring Kottlagring
Samma grundförutsättningar tillämpas som angivits i avsnitt 1.1.3.2.3. Kostnaderna har beräknats såsom utgörande 60 % av de kost- nader som angivits i nyssnämnda avsnitt och blir då följande.
År Kr.
2 20 000 3 33 000 4 5 000 S 31 000 Summa 89 000 Frölagring
De grundförutsättningar som angivits i av- snitt l.l.3.2.3 har tillämpats även i här förevarande sammanhang. Lagringstiderna har kommit att växla från ca 3 månader till 2 år och lagrade kvantiteter för ett enda fröslag från ca 600 kg till i det närmaste 4 000 kg.
Kostnaderna har beräknats såsom ut- görande 60 % av de kostnader som angivitsi avsnitt 1.1.3.2.3 och blir då följande.
Kr.
11 000 86 000 51 000 95 000
243 000
Utåt.—JN En
Summa
De samlade räntekostnaderna för lagring av ,kott och frö blir följande.
År Kr.
2 31 000 3 119 000 4 56 000 5 126 000 Summa 332 000
12.324 Sammandrag av beståndsfröets kostnad
Beståndsfröets kostnad i kr/kg och kost- nadernas fördelning antas vara densamma som angivits i avsnitt 1.1.3.2.4.
1.2.4 Ekonomiska sammanställningar över fröförsörjningen, åren 1—5
1241 Betalningsflödesresultat
Intäktssidan har baserats på de fröpriser som framgår av avsnitt 1.1.4.l.
Beträffande kostnader plantager har utgåtts från uppgifterna i tab. 4.
rörande frö-
Beträffande klängarna har räknats med att de anläggs under år 1 varvid räntekostnad på halva investeringsbeloppet upptagits för nämnda år. Betalningsflödesresultatet fram- går av tab. 5.
Sektorn ”övrig verksamhet” kommer un- der år 6 att visa ett betydligt bättre resultat än är 5 emedan, enligt de i det tidigare angivna förutsättningarna, fullt lager av be- ståndsfrö för användning är 6 finns vid slutet av år 5 och ingen insamling eller klängning av beståndsfrö beräknas ske under år 6.
1.2.4.2 Tillgångar
Anläggningstillgångar per den 31. 1 2 åren I —5
Fröplantager Klängar Summa
Kr *
12 200 000 1 060 000 13 260 000 SOU 1972 : 35
Tabell 5 Fröförsörjning, skogsvårdsstyrelsernas avnämare. Betalningsflödesschema, åren 1—5 (1970—1974). Måttenhet: 1 OOO-tal kr. Räntefot: plantager 5 %; klängar, övrig verksamhet 10 %.
År- tal
1970 1971 1972 1973 1974
År
nr
v-ANMQV)
Kostnader
Intäkter fröförsäljn.
Betalningsflödesresultat
Ränta på
Driftskostnader
Anläggnings- Ingående tillgångar betalnings- underskott
Lag- ring
Plantager
Plan- Kläng— Plan- Övr. tager ar ta- verk- ger sam-
het
610 53 — — 610 106 30 5 610 106 60 13 610 106 90 94 610 106 130 37
31 119 56 126
Be- stånd s- kott- plock-
Sköt- Kott- ning plock- och ning trp.
sel
250 250 250 250 230
och trp.
30 30 40 50 60
" Tillgodoräknas plantagesektom i resultatberäkningen. b Avser försäljning av plantagekott.
1071 1613
329 1486
Arb. kraft och övr. rörl.
176 228 210
Summa
943 2 324 3 060 1 684 3 016
Totalt Härav för plan- tage- sektorn"
23019 23010 1 620 290?7 1 641 350 b 1 653 400 b 1 674 460
Årets resultat. Betal— Ackumulerat resultat. ningsundersko tt
Utgående betalnings- underskott
Plan- Övrig tager verk-
660 630 610 600 570
samhet
53 74 809 ./.569 772
Totalt Plan- Övrig Totalt tager verk- sam- het
713 660 53 713 704 1290 127 1417 1419 1900 936 2 836 31 2 500 367 2 867 1342 3 070 1139 4 209
Omsättningstillgångar per den 31. 12 resp. år
Grundförutsättningarna för beräkning av omsättningstillgångarnas värde är desamma som angivits i avsnitt 1.1.4—.2. Omsättnings- tillgångarna i form av kott- och frölagervärde (självkostnad) blir följande.
År Kr
1 680 000 2 1 145 000 3 1 479 000 4 1 303 000 5 1 448 000
1.2.4.3 Tillgångar och betalningsunderskott — kapitalbehov
Till grund för uppskattning av kapitalbe— hovet ligger de i tab. 6 redovisade tillgångar- n_a och betalningsunderskotten.
Av tab. 6 framgår att det största kapital- behovet under perioden uppstår år 5 och då uppgår till i det närmaste 19 milj. kr. Kapitalbehovets fördelning på plantager och övrig verksamhet är därvid följande.
Plantager Övrig verksamhet Miljoner kronor Anläggningar 12 ,20 1,06 Lager — ' 1,45 Betalnings- . underskott 3,07 1,14 Summa 15 ,27 3 ,65
2 Plantförsörjningen
Beräkningarna i förevarande avsnitt görs med utgångspunkt från att plantförsörjningsverk- samheten år fristående och sålunda ej inte- grerad med fröförsörjningsverksamheten. I avsnitt 3 görs däremot beräkningar för en samlad frö- och plantförsörjningsverksamhet. Beräkningarna har gjorts vid nyanläggning.
2.1 Samtliga avnämare
2.1.1 Plantbehov och plantproduktion
Totalt behov av tall- och granplantor antas i enlighet med skogsbruksutredningens slutliga grunduppskattning vara 592 milj/år (jfr kap. 4, tab. 4.16). Fråndras beräknad import av ca 30 milj. granplantor skulle inom landet behöva produceras ca 560 milj. plantor per . år. Plantbehovets fördelning på norra och
södra Sverige är följande.
' Tall Gran Tall och gran Miljoner plantor Norra Sverige 15 1 6 8 219 Södra Sverige 77 266 343 Summa 228 334 562
I norra Sverige antas produktionen för- delad med 25% på friland och 75% i växthus. I södra Sverige antas fördelningen 50 % på friland och 50% i växthus. Den nuvarande produktionskapaciteten på friland
Tabell 6 Fröförsörjning, skogsvårdsstyrelsernas avnämare. Tillgångar och betalningsunder- skott per den 31.12 åren 1—5 (1970—1974). Måttenhet: ] OOO-tal kr.
År 1 2
3 4 5
Tillgångar Anläggningar
Lager av kott och frö Ackumulerat betal- ningsunderskott
13 260” 680
71311
13 260"
1417”
13 260”- 1 448
4 209f
13 260" 1 479
2 8361
13 260': 1 303
2 8678
145
Summa 14 653 15 822 17 575 17 430 18 917
Varav plantager 12,20 milj. kr. Varav plantager 0.66 milj. kr. Varav plantager 1,29 milj. kr. Varav plantager 1,90 milj. kr. Varav plantager 2,50 milj. kr. Varav plantager 3,07 milj. kr.
W&QDUD
är ca 200 000 utsättningsdugliga plantor per ha och år. Genom i olika avseenden för- bättrade uppdragningsmetoder m.m. antas produktionen höjd till 300 000 utsättnings- dugliga plantor per ha och år. Produktions- kapaciteten vid uppdragning i växthus av rotade plantor antas vara 25 milj. utsätt- ningsdugliga plantor per år i en anläggning med bruttoarealen 6 ha.
Enligt angivna förutsättningar skulle i växthus produceras 335 milj. plantor per år och i frilandsplantskolor 225 milj. Arealbe- hovet för produktion i Växthusanläggningar blir drygt 80 ha och för produktion i frilandsplantskola 750 ha.
Beträffande anläggningamas storlek och geografiska fördelning kan t. ex. för norra Sverige tänkas fyra frilandsplantskolor om vardera ca 46 ha (tot. 183 ha) och fyra Växthusanläggningar om vardera ca 10 ha (tot. 39,6 ha) samt för södra Sverige elva frilandsplantskolor om vardera ca 52 ha (tot. 567 ha) och elva Växthusanläggningar om vardera ca 3,7 ha (tot. 40,8 ha).
Det förutsätts att växthusanläggningama förläggs i anslutning till frilandsplant- skolorna.
2.1 .2 Frilandsplantskolor
2.1.2.l Beräkningar, åren 1—5 för en mo- dellplantskola
I beräkningarna har utgåtts från en tänkt frilandsplantskola om 50 ha, som benämnts modellplantskola. Beräkningarna avser kost- nadsläge 1970. Plantskolan antas vara fullt utbyggd och i full produktion år 5.
2.1.2.1.1 Anläggningskostnader — ningstillgångar
anlägg-
Kostnaden för markanskaffning har av utred- ningen förutsatts variera mellan 2 000 kr/ha och 10 000 kr/ha. Den lägre kostnaden avser norra och den högre södra Sverige. I kalky- len har medeltalet 6 000 kr/ha använts. En
så vid kostnadsvariation har realiter före- kommit bland skogsvårdsstyrelsernas plant- skolor. Uppgifter om anläggningskostnader har i övrigt hämtats från en kalkyl som upprättats vid skogsstyrelsen. Kostnadsupp— gifterna i nämnda kalkyl avser prisläget år 1967 och har av utredningen omräknats att gälla prisläget år 1970.
Investeringskostnaderna för anläggnings- tillgångama har beräknats utgöra 1 094 000 kr i vad avser mark, planering, jordförbätt- ring, täckdikning, bevattningsanläggning och byggnader med kylanläggning och inventari- er samt 284 000 kr i vad avser maskiner och redskap. De totala kostnaderna vid en fullt utbyggd anläggning blir sålunda 1 378 000 kr eller ca 28 000 kr/ha (27 560 kr/ha).
Anläggningen antas vara fullt utbyggd år 3 enligt följande.
Anläggningstillgångar åren I —3.
År Anläggningar Maskiner och Summa redskap Kronor 1 680 000 144 000 824 000 2 894 000 214 000 1 108 000 3 1 094 000 284 000 1 378 000 2.1.2.1.2 Plantproduktion — plantlager — omsättningstillgångar Plantproduktion
Plantskolan antas komma i full produktion fr. o. rn. år 5 och då producera 15 milj. utsättningsfärdiga plantor per år. Produk- tionen åren 1—5 antas bli följande.
År Miljoner plantor Kapacitet av full produktion
1 0,0 0 % 2 4,5 30 % 3 11,0 70 % 4 13,0 90 % 5 15,0 100 %
Plantlagrets värde (produktionskostnads- värde) när full produktion uppnåtts har av utredningen med utgångspunkt från tidigare nämnd av skogsstyrelsen upprättad kalkyl uppskattats till i årsgenomsnitt 1,6 milj. kr.
Omsättningstillgångar
Plantlagrets värde åren l—5 antas bli för respektive år 500 000, 800 000, 1 000 000, 1 300 000 och 1 600 000 kronor. Beloppen avser såväl genomsnitt under året som värdet per den 31.12.
2.1.2.1.3 Kapital- och driftkostnader Kapitalkostnader
För åren 1—5 har antagits att avskrivningar ej sker. Kapitalkostnaderna för resp. år kommer sålunda att utgöras av räntekostna- der (enligt 10 % räntefot) för anläggningstill- gångar och omsättningstillgångar. Dessa kost- nader framgår av tab. 7 under avsnitt 2.1.2.1.5.
Driftkostnader
Med ledning av från skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelser erhållet kostnadsstatistik- material har utredningen uppskattat drift- kostnadema (avseende direkta driftutbetal- ningar) i modellplantskolan till 800 000 kr per år vid fullt uppbyggd produktion dvs. från och med år 5. Uttryckt per ha och år blir kostnaden 1.6 000 kr.
I driftutbetalningama ingår bl. a. kostnad- er för underhåll av anläggningar och inven- tarier, frö- och i viss mån plantinköp, löner, resor, traktamenten, ATP m m., jordförbätt- ringsmedel, kemiska preparat, traktorer och drivmedel, el.- och bränsleförsörjning, frakt- er och emballage, administration samt vissa skatter och försäkringar.
Driftutbetalningarna åren 1—5 skattas bli för respektive år 400 000, 500 000, 600 000, 700 000 och 800 000 kronor.
2.1.2.1.4 Intäkter
Med ledning av ingående underlagsberäkning- ar har utredningen valt att, som genomsnitt för de olika plantsortimenten, i sina beräk- ningar använda priset 90 kr per 1 000 plantor.
Med utgångspunkt från nämnda pris och antagen utveckling av plantproduktionen (jfr avsnitt 2.1.2.1.2) erhålls från densamma under åren 1—5 följande intäkter nämligen respektive 0, 405 000, 990 000, 1 170000 och 1 350 000 kronor.
2.1 .2. 1.5 Betalningsflödesresultat
Beräkningar av betalningsflödesresultat åren 1—5 framgår av tab. 7. Avskrivningar på anläggningstillgångar har antagits ej ske. I förekommande fall uppstående överskott har däremot antagits bli använda för täckning av ackumulerade betalningsunderskott. För- utsättningari övrigt framgår av tabellen.
2.1.2.1.6 Normalårskalkyl
För att få en något närmare uppskattning av lönsamheten har gjorts en normalårskalkyl för år 5. Avskrivningar antas påbörjade per den 31.12 år 5. Kalkylränta 10 %.
Avskrivningar och räntor på anläggnings- tillgångarna har med utgångspunkt från den tidigare nämnda vid skogsstyrelsen upprätta- de kalkylen beräknats enligt följande.
För planering, jordförbättring, täckdik— ning och markanskaffning har ingen avskriv- ning beräknats men däremot ränta på använt kapital. Denna räntekostnad blir 43 500 kr per år.
För byggnader med inventarier har be- räknats en avskrivningstid av 25 år (anskaffn. värde 429 000 kr), för bevattningsanläggning
Tabell 7 Plantförsörjning — frilandsplantskolemodell om 50 hektar. Betalningsflödesschema, åren 1—5 (1970—1974). Måttenhet: 1 OOO-tal kr. Räntefot: 10 %.
År- År Kostnader Intäkter Betalningsflödesresultat År tal nr plantför- _— nr Ränta på Drift- Summa säljning Årets re— Ackumule- kostnader sultat. rat re- Anlägg- Omsätt- Ingående Betalnings- sultat. ningstill— ningstill- betal- underskott Utgående gångar gångar ningsun- betalnings- derskott underskott 1970 1 82 50 — 400 532 0 532 532 1 1971 2 111 80 53 500 744 405 339 871 2 1972 3 138 100 87 600 925 990 , ./. 65 806 3 1973 4 138 130 81 700 1049 1 170 ./. 121 685 4 1974 5 138 160 69 800 1 167 1 350 J. 183 502 5
15 år (anskaffn. värde 230 000 kr), för traktorer, rensningsmaskiner och omskol- ningsmaskiner 5 år (anskaffn. värde 174 000 kr) samt för övriga maskiner och redskap 10 år (anskaffn. värde 110 000 kr). Kostnader- na för avskrivning och ränta på dessa till- gångar, beräknade som annuiteter, blir sam- manlagt 141 300 kr.
Beräkningarna har gjorts enligt två alter- nativ varvid det från år 4 ingående ackumule- rade betalningsunderskottet om 685 000 kr (jfr tab. 7) i ena fallet antagits bli täckt på 5 år och i andra fallet på 10 år. Resultaten har blivit följande.
Alternativ ]
Det ackumulerade betalningsunderskottet antas bli täckt på 5 år. Intäkter Plantförsäljning Summa kr 1 350 000 Kostnader Driftsutbetalningar 800 000 Ränta på använt kapital a. Mark, planering, jordförbättr.,
täckdikn. 43 500 b. Plantlager 160 000 Avskrivning och ränta på använt kapital a. Byggnader, maskiner, m. m. 141 300 b. Ackumulerat betalningsunderskott 180 700
Summakr 1 325 500
Alternativ 2
Det ackumulerade betalningsunderskottet antas bli täckt på 10 år. ”Avskrivning” och ränta på det ackumulerade betalningsunder- skottet sjunker till 111 500 kr. och summa kostnader minskar sålunda till 1 256 300 kr.
Kalkylen enligt alt. ] resulterar i ett över- skott av ca 25 000 kr och enligt alt. 2 ca 94 000 kr.
En eventuell utjämning av överskottet i alt. 1 skulle medge en sänkning fr. o. m. år 5 av plantpriset med ca kr 1:70 dvs. till ca 88 kr (88:30) per 1 000 plantor. En motsvarande utjämning i alt. 2 skulle resultera i priset 84 kr. (83:73) per 1 000 plantor.
2.1.2.1.7 Behovet av korta krediter
För att undersöka rörelsens behov av korta krediter för täckande av driftsutbetalningar har upprättats en begränsad likviditetsbud- get. Räntekostnader för dessa korta krediter har därvid ej beaktats.
Det samlade största behovet av korta krediter uppstår under våren och uppgår till storleksordningen 20 % av årets totala drift— utbetalningar.
Tabell 8 Plantförsörjning — ' modellplant- skola. Behov av korta krediter.
År kronor/50 ha kronor/ha
2 105 000 2 100 3 126 000 2 500 4 147 000 2 900 5 168 000 3 400
2.1.2.1.8 Tillgångar skott — kapitalbehov
och betalningsunder-
Till grund för uppskattning av kapitalbe- hovet i modellplantskolan ligger de i tab. 9 för åren 1—5 redovisade tillgångarna och betalningsunderskotten.
Tabell 9 Plantförsörjning — modellplant- skola. Tillgångar och betalningsunderskott per den 31.12 åren 1—5. Måttenhet: 1 000- ,tal kr.
År 1 2 3 . 4 5
Tillgångar
Anläggningar 824 1 108 1378 1378 1 378 Plantlager 500 800 1 000 1300 1 600 Ackumulerat
betalnings-
underskott 532 871 806 685 502 Summa 1856 2 779 3 184 3 363 3 480
Av tab. 9 framgår att, bortsett från behovet av korta krediter, det största kapi- talbehovet under perioden uppstår år 5 och för modellplantskolan då uppgår till ca 3,5 milj. kr. dvs. i genomsnitt per ha 70 000 kr.
2.1.2.2 Kapitalbehov, åren 1—5, för hela arealen frilandsplantskolor
Behovet av frilandsplantskoleareal har som tidigare framgått uppskattats till 750 ha för gruppen samtliga avnämare.
Till grund för uppskattning av kapitalbe- hovet ligger de i det följande, tab. 10, för åren l—S redovisade tillgångarna och betal- ningsunderskotten samt uppgifterna om be- hov av korta krediter.
Tabell 10 Plantförsörjning, frilandsplant- skolor — samtliga avnämare. Tillgångar och betalningsunderskott per den 31.12 samt behov av korta krediter under våren åren 1—5. Måttenhet: milj. kr.
År 1 2 3 4 5
Tillgångar
Anläggningar 12,4 16 ,6 20,7 20,7 20 ,7 Plantlager 7 ,5 12 ,0 15 ,0 19 ,5 24 ,0 A cku mu lerat betalnings underskott 7,9 13 ,1 12,1 10,3 7,5 Summa 27,8 41,7 47,8 50,5 52,2
Behov av korta krediter 1,6 1,9 2,2 2,5
Det kan nämnas att kapitalbehovet inklusive behov av korta krediter maximeras under våren år 6 och uppgår då till inemot 55 milj. kr.
2.1 .3 Växthusanläggningar
2.1.3.l Beräkningar, åren 1—2 för en mo- dellanläggning
Utredningens beräkningar har baserats på uppgifter i en kalkyl som utförts vid ett större svenskt skogsföretag och avser kost— nadsläget 1970. Företagets kalkyl avser en produktion av 25 milj. rotade, ettåriga, ej omskolade plantor (paper-pot) per år vid en anläggning. Härför skulle enligt denna metod erfordras ca 6 ha mark brutto varav ca 2 ha växthus. Utredningen har valt en dylik an- läggning som modell för beräkningarna i förevarande avsnitt. Anläggningen har anta- gits vara fullt utbyggd vid slutet av år ].
2.1.3.1.1 Anläggningskostnader — ningstillgångar
anlägg-
I skogsföretagets kalkyler har ej upptagits någon kostnad för markanskaffning. Utred- ningen har i sina beräkningar upptagit mark- anskaffningskostnaden till genomsnittligt
3 000 kr. per hektar. Växthusanläggningama har antagits ligga i anslutning till frilands- plantskolor varför extra behov av varmbona- de byggnader ej beräknats uppstå.
Investeringskostnaderna för anläggnings- tillgångarna har beräknats utgöra 493 000 kr. i vad avser mark, kallutrymmen för torv och lådor, växthus och såddbänkar samt 923 000 kr. i vad avser bevattningsanläggningar, ma- skiner, fordon, plantlådor rn. rn. De totala kostnaderna vid en fullt utbyggd anläggning blir sålunda 1 416 000 kr.
2.1.3.1.2 Plantproduktion — plantlager — omsättningstillgångar
Växthusanläggningen har förutsatts uppnå halv produktion av utsättningsfärdiga plant- or (12,5 milj.) år 1 och full produktion (25 milj.) fr. o. m. är 2.
Plantlagrets genomsnittliga värde under året har vid uppnådd full produktion beräk- nats till 0,8 milj. kr. och för år 1 till 0,4 milj. kr. Fr. o. rn. år 1 har plantlagrets värde per den 31.12 resp. år beräknats vara 0,8 milj. kr.
2.1.3.1.3 Kapital- och driftkostnader Kapitalkostnader
För åren 1—2 har antagits att avskrivningar ej sker. Kapitalkostnadema för resp. år kommer sålunda att utgöras av räntekostnad- er (enligt 10 % räntefot) för anläggningstill- gångar och omsättningstillgångar. Dessa kost- nader framgår av tab. 11 under avsnitt 2.1.3.1.5.
Driftkostnader
Driftkostnaderna (avseende direkta driftut- betalningar) har beräknats till 1 287 000 kr. per år vid full produktion, dvs. från och med år 2. Under år 1 har driftkostnaderna anta-
gts utgöra 70 % av kostnaderna vid full produktion dvs. 900 000 kr.
I driftkostnaderna ingår bl. a. kostnader för arbetskraft, personaltransporter, maskin- er, torv, paper-pot, gödsel, kemiska preparat, frö, plast till växthus, värme, vatten och el.
2.1.3.1.4 Intäkter
Med ledning av gjorda underlagsberäkningar har utredningen valt att i sina kalkyler använda priset 70 kr. per 1 000 plantor. Med utgångspunkt från detta pris och antagen utveckling av plantproduktionen blir intäkt- erna från plantförsäljningen 875 000 kr. år 1 och 1 750 000 kr. fr. o. m. år 2.
2.1.3.1.5 Betalningsflödesresultat
Beräkningar av betalningsflödesresultat för år 1 och 2 framgår av tab. ll. Avskrivningar på anläggningstillgångar har antagits ej ske. Del av år 12 uppkommet överskott har antagits bli använd för täckning av från år 1 ingående betalningsunderskott.
2.1 .3. 1.6 Normalårskalkyl
För att få en något närmare uppskattning av lönsamheten har gjorts en normalårskalkyl för år 2. Avskrivningar har härvid antagits påbörjade per den 31.12 är 2. Kalkylränta 10 %.
Avskrivningar och räntor på anläggnings- tillgångarna har med utgångspunkt från den tidigare nämnda kalkylen beräknats enligt följande.
På kostnaden för markanskaffning har ingen avskrivning beräknats men däremot en årlig räntekostnad på 1 800 kr.
För byggnader (kallutrymmen) har beräk- nats en avskrivningstid av 15 år (anskaffn. värde 60 000 kr.), för växthus, fyllnings— och såddlinje samt bevattningsanläggningar 10 år (anskaffn. värde 745 000 kr.), för maskiner och redskap 5 år (anskaffn. värde 583 000
Tabell ]] Plantförsörjning — växthusanläggning, modell. Betalningsflödesschema, åren 1—2 (1970—1971). Måttenhet: 1 OOO-tal kr. Räntefot: 10 %.
År- År Kostnader Intäkter Betalningsflödesresultat tal nr plant- Ränta på Drift- Summa försälj- Årets resul- Ackumule- kost- ning tat. rat resultat. Anlägg- Omsätt- Ingående nader Betalnings- Utgående be- nings- nings- betal- underskott talnings- till- till- ningsun- underskott gångar gångar derskott 1970 1 70 40 — 900 1010 875 135 135 1971 2 140 80 14 1287 1521 1750 J. 229 J. 94
kr.) samt för såddbänkar 3 år (anskaffn. värde 10 000 kr.). Kostnaderna för avskriv- ning och ränta på dessa tillgångar, beräknade som annuiteter, blir sammanlagt 287 000 kr. Från år 1 ingående betalningsunderskott är 135 000 kr. Betalningsunderskottet har antagits bli täckt på 5 år. Beräkningsresultatet har blivit följande.
Intäkter Plantförsäljning Summa kr 1 750 000
Kostnader Driftutbetalningar 1 287 000 Ränta på använt kapital a. Mark 1 800 b. Plantlager 80 000
Avskrivning och ränta på använt kapital
a. Byggnader, maskiner m. m. 287 000
b. Ingående betalningsunderskott 35 600 Summa kr 1 691400
Kalkylen resulterar i ett överskott av ca 59 000 kr. En eventuell utjämning av över- skottet skulle medge 'en sänkning fr. o. m. år 2 av plantpriset med ca kr. 2:40 dvs. till ej fullt 68 kr. per 1 000 plantor.
2.1.3.1.7 Behovet av korta krediter
För att undersöka behovet av korta krediter för täckande av driftutbetalningar har upp- rättats en begränsad likviditetsbudget. Rän- tekostnader för dessa korta krediter har därvid ej beaktats.
Det samlade största behovet av korta krediter uppstår under våren.
Tabell 12 Plantförsörjning — växthusanlägg- ning, modell. Behov av korta krediter.
årl år2
617 000 kr. 881 000 kr.
2.1.3.1.8 Tillgångar skott — kapitalbehov
och betalningsunder-
Till grund för uppskattning av kapitalbe- hovet i växthusanläggningen ligger de i tab. 13 för åren 1 och 2 redovisade tillgångarna och betalningsunderskotten.
Tabell 13 Plantförsörjning — växthusanlägg- ning, modell. Tillgångar och betalningsunder- skott per den 31.12 åren 1—2. Måttenhet: 1 OOO-tal kr.
År 1 2
Tillgångar
Anläggningar 1 416 1 416 Plantlager 800 800 Ackumulerat betalnings- underskott 135 0 Summa 2 351 2 216
Det från år 1 ingående betalningsunder- skottet har i förevarande sammanhang anta- gits helt täckt per den 31.12 år 2 genom utnyttjande av det inbetalningsöverskott som uppstår år 2. Avskrivningar på anlägg- ningstillgångama har däremot ej upptagits. Av tab. 13 framgår att, bortsett från behovet av korta krediter, kapitalbehovet är störst
vid slutet av första året och då uppgår till ca 2,4 milj. kr för en anläggning av här ifråga- varande storlek.
2.1.3.2 Kapitalbehov, åren 1—2, för hela arealen Växthusanläggningar
Som framgått av avsnitt 2.1.1 har för grupp- en samtliga avnämare behovet av plantpro- duktion i växthus beräknats till 335 milj. plantor per år.
Till grund för uppskattning av kapitalbe- hovet ligger de i tab. 14 för åren 1 och 2 redovisade tillgångarna och betalningsunder- skotten samt uppgifterna om behov av korta krediter.
Tabell 14 Plantförsörjning, växthusanlägg- ningar — samtliga avnämare. Tillgångar och betalningsunderskott per den 31.12 samt behov av korta krediter under våren åren 1—2. Måttenhet: milj. kr.
År 1 2
Tillgångar Anläggningar 19,0 19,0
Plantlager 10,7 10,7 Ackumulerat betalnings- underskott 1 ,8 0 Summa 3 1 ,5 29 ,7
Behov av korta krediter 8,3 11,8
Av tab. 14 framgår att det maximala kapitalbehovet inklusive behov av korta kre- diter uppstår under våren andra året och då uppgår till ca 43 milj. kr.
2.2 Skogsvårdsstyrelsemas avnämare
Beräkningarna i förevarande avsnitt grundar sig i tillämpliga delar på de förutsättningar och modellkalkyler som framgår av det föregående avsnittet 2.1.
2.2.1 Plantbehov och plantproduktion
Skogsvårdsstyrelserna har under senare år svarat för ca hälften av landets totala pro-
duktion av skogsplantor. Denna andel antas oförändrad i här förevarande beräkningar vilket innebär att produktionen för skogs- vårdsstyrelsernas avnämare har beräknats uppgå till 280 milj. plantor per år. Mot bakgrund av den nuvarande plantproduk- tionens geografiska fördelning inorn skogs- vårdsstyrelserna har antagits att inom norra
"Sverige skall produceras 80 milj. (30 %) och
inom södra Sverige 200 milj. (70 %) plantor.
Enligt nyssnämnda och i det tidigare angivna förutsättningar skulle i norra Sverige produceras 20 milj. plantor på friland och 60 milj. i växthus. Arealbehovet för produktion på friland blir ca 67 ha och i växthus ca 14 ha. I södra Sverige blir produktionen på friland och i växthus vardera 100 milj. plantor och arealbehoven blir 330 ha fri- landsplantskola resp. 24 ha växthusanlägg- ningar. Totalt för dessa avnämare skulle sålunda behövas 400 ha frilandsplantskolor för produktion av 120 milj. plantor och 38 ha Växthusanläggningar för produktion av 160 milj. plantor.
Beträffande anläggningamas storlek och geografiska fördelning kan t. ex. för norra Sverige tänkas två frilandsplantskolor om vardera drygt 30 ha (tot. 67 ha) och två Växthusanläggningar om vardera 7 ha (tot. 14 ha) samt för södra Sverige sex frilands- plantskolor om vardera 50 ha (tot. 300 ha) och en frilandsplantskola om drygt 30 ha (tot. 33 ha) jämte sju Växthusanläggningar om vardera ca 3,5 ha (tot. 24 ha).
2.2.2 Frilandsplantskolor — rn. m. åren 1—5
kapitalbehov
Till grund för uppskattning av kapitalbehov- et ligger de i tab. 15 för åren 1—5 redovisade tillgångarna och betalningsunderskotten samt uppgifterna om behov av korta kredit- er.
Det kan nämnas att det största kapital- behovet under perioden uppstår under våren är 6 och uppgår då till ca 29 milj. kr.
Tabell 15 Plantförsörjning, frilandsplant- skolor — skogsvårdsstyrelsernas avnämare. Tillgångar och betalningsunderskott per den 31.12 samt behov av korta krediter under våren åren 1—5. Måttenhet: milj. kr.
År 1 2 3 4 5 Tillgångar
Anläggningar 6,6 8,9 11,0 11,0 11,0 Plantlager 4,0 6 ,4 8,0 10 ,4 12 ,8 Ackumulerat betal- ningsunderskott 4,2 6,9 6,5 5 ,5 4,0 Summa 14,8 22,2 25,5 26,9 27,8
Behov av korta
krediter 0,8 1,0 1,2 1,3
2.2.3 Växthusanläggningar — kapitalbehov m. m. åren 1—2
Till grund för uppskattning av kapitalbehov- et ligger de i tab. 16 för åren 1 och 2 redovisade tillgångarna och betalningsunder- skotten samt uppgifterna om behov av korta krediter.
Tabell 16 Plantförsörjning, växthusanlägg— ningar — skogsvårdsstyrelsernas avnämare. Tillgångar och betalningsunderskott per den 31.12 samt behov av korta krediter under våren åren 1—2. Måttenhet: milj. kr.
År 1 2
Tillgångar Anläggningar 9,0 9,0 Plantlager 5,1 5,1 Ackumulerat betalnings- underskott 0,9 0 Summa 15,0 14,1
Behov av korta krediter 3,9 5,6
Av tab. 16 framgår att det maximala kapitalbehovet uppstår under våren andra året och då uppgår till ca 20 milj. kr. 3 Frö- och plantförsörjningen
Grundförutsättningarna för beräkningarna i detta avsnitt är i tillämpliga delar desamma
som angivits i det tidigare. I kalkylerna betraktas emellertid frö- och plantförsörj- ningen som en helt integrerad verksamhet. På intäktssidan har tagits upp dels intäkter från plantförsäljningen vilka i sig innehåller ersättning för frökostnaden, dels intäkter från försäljning av mindre kvantiteter be- ståndsfrö avsett att användas för fältsådd.
Dessa kvantiteter har beräknats med ut- gångspunkt från uppgifter i SBU 111 vilka sedan korrigerats på sätt angives 1 kap. 4 i förevarande betänkande. För beräkning av intäkter från detta frö har använts de priser som angivits i avsnitt 1.1.4.l. På plantför- sörjningsverksamhetens driftkostnadssida har kostnaderna för frö frånräknats. Allt plan- tagefrö har beräknats bli använt för plant- uppdragning.
I det tidigare har bl.a. förutsatts att klängning och full fröproduktion inträder fr.o.m. år 2, att frilandsplantskolorna är i full produktion fr.o.m. år 5 samt att växthusanläggningama är i halv produktion år ,1 och i full produktion fr. 0. m. är 2. Det har antagits att fröproduktionen vart är finner full avsättning för de i det tidigare beräknade årliga fröbehovskvantiteterna. I sammanhanget kan noteras att även om frilandsplantskolorna uppnår full produktion först år 5 så uppträder för dem fullt fröbe- hov några år tidigare emedan det tar 2 till 4 år att producera en utsättningsfärdig planta.
I beräkningarna som omfattar åren 1—5 har förutsatts att eventuella betalningsöver- skott skall användas för täckning av ackumu- lerade betalningsunderskott.
3.1 Samtliga avnämare 3.1.1 Betalningsflödesresultat, åren 1—5
Beräkningar av betalningstlödesresultat åren 1—5 framgår av tab. 17. Avskrivningar på anläggningstillgångar har antagits ej ske.
Försäljningen fr. 0. rn. år 2 av beståndsfrö för fältsådd har beräknats inbringa 460 000 kr per år.
För att få en något närmare uppskattning av lönsamheten har .orts en normalårskalkyl för år 5. Fr.o.m. år 5 har enligt förutsätt- ningarna uppnåtts full och för varje kom- mande år lika stor produktion inom hela plantförsörjningssektorn. Fröförsörjning- sektorn kommer däremot ständigt att variera i omfattning mellan åren. Detta dels p. g. a. successiva förskjutningar i förhållandet mel- lan produktion av plantagefrö och därav påverkat behov av beståndsfrö, dels genom att beståndsfröskördama uppträder period- iskt.
Avskrivningarna har antagits påbörjade per den 31.12 år 5. För plantagerna har ingen avskrivning beräknats ske. Från, år 4 ingående ackumulerat betalningsunderskott avseende plantager har antagits bli täckt på 10 år och kalkylräntan har satts till 5 %. Från år 4 ingående ackumulerat betalnings- underskott avseende sektorn ”övrigt" har beräknats bli täckt på 10 år och kalkyl- räntan har satts till 10 %. Klängama har beräknats bliavskrivna på 30 år. För plant- försörjningssektorn har de avskrivningsförut- sättningar tillämpats som angivits i tidigare sammanhang. Beräkningarna av avskrivningar har gjorts enligt annuitetsmetoden.
l OOO-tal kr
Intäkter Frö— och plantförsäljning 44 160 Kostnader Driftutbetalningar a. Plantager 560 b. Ovrigt 29 728
Summa 30 288 Ränta på använt kapitala a. Mark m. m., frilandsplant-
skolor 653 b. Mark, växthus 24 c. Plantlager friland 2 400 d. Plantlager växthus 1 072 e. Plantager (enl. 5 %) 1 230
Summa 5 379 Avskrivning och ränta på använt kapital a. Klängar 187 SOU 1 972 : 3 5
landsp1.skolor 2 119
__c. Byggn., maskiner m.m. växt-
hus 3 846 d. Ing. ack. bet. undersk. antager (5 %) 470 e. Ing. åbk. bet. undersk."övrigt” 564
7 186 42 853
Summa Summa kostnader totalt
a. Räntekostn. för kott- och frölagring ingår i driftkostnader ”övrigt”.
Kalkylen resulterar i ett överskott av 1 307 000 kr. Om de ackumulerade under- skotten täcktes på 5 i stället för 10 år skulle överskottet minska till 589 000 kr.
3.1.3 Tillgångar och betalningsunderskott — kapitalbehov åren 1—5
Till grund för uppskattning av kapitalbehov- et ligger de i tab. 18 för åren 1—5 redovisade tillgångarna och ackumulerade betalnings- underskotten. Uppgifterna angående betal- ningsunderskott har hämtats ur avsnitt 3.1.1. Avskrivningar på tillgångarna har ej skett. Behovet av korta krediter har här ej uppta— gits. Det uppgår till 8,3 milj. kr år 1, 13,4 milj. kr år 2, 13,7 milj. kr år 3, 14,0 milj. kr år 4 och 14,3 milj. kr år 5 för plantsektom. Härvid har för växthusanläggningama räk- nats med att behovet av korta krediter håller sig oförändrat fr. o. m. år 2. Beräkningar för .frösektorn visar att dess behov uppträder i stort sett vid annan tidpunkt än plantsek- torns toppbehov. Därför innebär en.samman- läggning av behoven i huvudsak endast någon förlängning av tiden för kreditbehoven som de angivits under plantsektom.
Av tab. 18 framgår att det största kapital- behovet för finansiering av tillgångar och ackumulerat betalningsunderskott uppstår vid slutet av år 3 och då uppgår till ca 107 milj. kr. Kapitalbehovet ligger emellertid i ungefär denna nivå även för åren 4 och 5. Anläggningstillgångamas värde stabiliseras fr. o. m. är 3 och plantlagervärdet fr. o. m. är 5. För de år då överskott uppkommit har dessa antagits bli använda för täckning av det ackumulerade betalningsunderskottet.
Tabell 1 7 Frö- och plantförsörjning —- samtliga avnämare. Betalningsflödesschema åren 1—5 (197041974) utan avskrivningar på anläggningstill-
gångarna. Måttenhet: 1 OOO-tal kr. Räntefot: Plantager 5 %; i övrigt 10 %.
År
2
KOSTNADER Räntekostnader på anl. tillg. lantager Klängar Plantskolor Växthus
på omsättn. tillg. Plantlager, friland Plantlager, växthus
på ing. bet. undersk. lantager
Övrigt
Summa räntek. plantager Summa räntek. övrigt
Summa räntek. totalt
Driftkostnader
Plantager
Kott- o frölagring (1) Plockn. best. kott (2)
Klängning (3) Summa 1 — 3
Plantskolor (4)
Växthus (5)
Avgår frökostn. ./. (6) Summa 4—6
Summa driftk. plantager Summa driftk. övrigt
Summa driftk. totalt
_Summa kostn. (ränta + drift)
Plantager
Övrigt Summa totalt
1 230 1 230 938
750 536
1 230 1 665 1 876 1 200 1 072 88 937 1 230 2 070 1 876
1500 1072
181 1081
1 230
176 2 070 1 876
1950 1072
181 887
1 230 2 070 1 876 2 400 1 072
181 347
1 230 3 542
1318 6 926 1411 7775 1411 8031 1411 7941
4 772 8 244
9186
9 442 9 352
6 000 12 060 510”
530
17 550
52 1 785 324 7 500 17 246 2 4036
550
2161
22 343
199 2 688 421
9 000 17 246 2 4809
560
3 308
23 766
95 548 171
10 500 17 246 2 5283
580 814
25 218
209 2 476 392
12 000 17 246, 2 595'
560
3 077
26 651
530 17 550 550 24 504 560 27 074 580 26 032 560 29 728
18 080 25 054 27 634 26 612 30 288
1 760 21 092 1 868 31 430 1 971 34 849
1991 34 063
1 971 37 669
22 852 33 298 36 820 36 054 39 640
INTÄKTER
Fröförsäljning — 460 Plantförs. friland — 6 075 Plantförs. växthus 11 725 23 450
Summa 11 725 29 985 NETTOUTBETALNING 11 127 3 313
Årets bet. undersk. plantager 1 760 1 868
Årets bet. undersk. övr. 9 3671” 1 445
't:
Årets bet. undersk. totalt 11 127 3 313 Utg. ack. bet. undersk. plantager 1 760 3 628 Utg. ack. bet. undersk. övr. 9 367 10 812 Utg. ack. bet. undersk. totalt 11 127 14 440
:e" ..::? ut.-I
Avser oklängd plantagekott.
460 14 850 23 450
38 760
./.1940
of of
0
3 628 8 872f
12 500
Intäkterna förutsätts bli använda för bestridande så långt möjligt av årets kostnader inom sektorn
”övrigt”.
Beräknat enl.: de totala intäkterna under året enl. tab. 2 för fröverksamheten (2 863 000 kr) minskade med inkomsten av försålt frö för fältsådd (460 000 kr). Se amn. b. Beräknat enl. anm. c (2 940 000 kr — 460-000 kr).
Intäkterna förutsätts bli använda för bestridande av årets kostnader och det resterande överskottet
”Övrigt". Beräknat enl. anm. c (2 988 000 kr — 460 000 kr). Se anm. f.
Beräknat enl. anm. c (3 055 000 kr — 460 000 kr).
förutsätts använt för täckning av ingående ackumulerat betalningsunderskott inom sektorn
Intäkterna förutsätts bli använda för bestridande av årets kostnader och det resterande överskottet
förutsätts använt för täckning av ingående ackumulerat betalningsunderskott.
460 17 550 23 450 41 460 ./.5 406
oh
3 628 3 466” 7 094
460 20 250 23 450 44 160
./.4 520
Tabell 18 Frö- och plantförsörjning — samt- liga avnämare. Tillgångar och betalningsun- derskott per den 31.12 åren 1—5. Måttenhet: milj. kr.
För att få en något närmare uppskattning av lönsamheten har gjorts en normalårskalkyl för år 5. Beträffande förutsättningar se År 1 2 3 4 5 avsnitt 3.1.2. Tillgångar 1 OOO-tal kr Anläggn.tillg. Plantager 24,5 24,5 24,5 24% 24,2 Intäkter Klängar 1,8 1,8 1,8 1, 1, —-_ —— - Fril.pl.skolor 12,4 16,6 20,7 20,7 20,7 Fm ”Ch plantforsallnmg 22 406 Växthusanl. 19,0 19,0 19,0 19,0 19,0 Kosmde, Summa 57,7 61,9 66,0 66,0 66,0 333323”? 290 Omsättn.titllg. b. Övrigt 15 212 Kott- och rö- lager 1,2 2,0 2,6 2,3 2,6 summa 15 502 Plantlager fril.- .. . .. . pisk.la 7,5 12,0 15,0 19,5 24,0 Emgnagmgägggf Plant ger växt- ' ' " 4 husanl. 10,7 10,7 10,7 10,7 10,7 h_fåäifågåaus 31% . l tla f' d 280 Summa 19,4 24,7 28,3 32,5 37,3 351315; åååh, 1512 Utg. ack. betaln.- 9" Plantager (5 %) 610 underskott Summa 2 762 Alåseende 8 3 6 3 6 3 6 2 6 p ntager 1, , , , . - - h -'— å Avseende 9,3 10,8 8,9 3,5 0,0 33.336 """” övrigt _ _. Summa 11,1 14,4 12,5 7,1 2,6 ålägga maskinemmum ”2 Totalsumma 88,2 101,0 106,8 105,6 105,9 landsplskolor 1 130 e. Byggn., maskiner m.m., växthus 1 837 d. Ing. ack. bet.under- skott plantager (5 %) 236 3.2 Skogsvårdsstyrelsemas avnämare 6- Ins- 3919: th-under' skott 'ovrrgt" 407 3.2.1 Betalningsflödesresultat, åren 1—5 Summa 3 722 Summa kostnader totalt 21 986
Förutom i det tidigare angivna förutsättning- ar gäller för här ifrågavarande intressegrupp följande. Emedan skogsvårdsstyrelserna har antagits svara för produktion av 60% av beståndsfröet har det antagits att intäkterna från försäljning av frö avsett för fältsådd under åren 2—5 uppgår till 60% av det belopp om 460 000 kr som angivits i avsnitt 3.1.1. Här ifrågavarande intressegrupp har enligt vad som tidigare framgått förutsatts svara för 50% av plantförsörjningen. Mot bakgrund av relationerna frö 60 % och plant- or 50 % har det i beräkningarna förutsatts att viss ytterligare fröförsäljning utöver den redan nämnda kommer att ske.
Beräkningar av betalningsflödesresultat åren 1—5 framgår av tab. 19. Avskrivningar på anläggningstillgångar har antagits ej ske.
Kalkylen resulterar i ett överskott av 420000 kr. För att medge täckning på 5 år av de ackumulerade betalningsunderskott- en skulle krävas en höjning av intäkterna med 18 000 kr.
3.2.3 Tillgångar och betalningsunderskott — kapitalbehov åren 1—5
Till grund för uppskattning av kapitalbehov- et ligger de i tab. 20 för åren 1—5 redovisade tillgångarna och ackumulerade betalnings- underskotten. Uppgifterna angående betal- ningsunderskott har hämtats ur avsnitt 3.2.1. Avskrivningar på tillgångarna har ej skett.
Behovet av korta krediter har här ej upptagits. Det uppgår till 3,9 milj. kr år 1, 6,4 milj. kr år 2, 6,6 milj. kr år 3, 6,8 milj. kr år 4 och 6,9 milj. kr år 5 för plantsektom.
Härvid har för växthusanläggningama räk- nats med att behovet av korta krediter håller sig oförändrat fr. o. m. är 2. Beräkningar för frösektorn visar att dess behov uppträder i stort sett vid annan tidpunkt än plantsek- torns toppbehov. Därför innebär en samman- läggning av behoven i huvudsak endast någon förlängning av tiden för kreditbehoven som de angivits under plantsektom.
Tabell 20 Frö- och plantförsörjning — skogsvårdsstyrelsernas avnämare. Tillgångar och betalningsunderskott per den 31.12 åren 1—5. Måttenhet: milj. kr.
År 1 2 3 4 5
Tillgångar Anläggntillg. Plantager 12,2 12,2 12,2 12,2 12,2 Klängar 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0
Fril.pl.skolor 6,6 8,9 11,0 11,0 11 ,0 Växthusanl. 9,0 9,0 9,0 9,0 9,0 Summa 28,8 31,1 33,2 33,2 33,2
0msättn.tillg.
Kot t- och frö- lager 0,7 1 ,1 1,5 1,3 1,4 Plantlager fril.- . pl.sk. 4,0 6,4 8,0 10,4 12,8 Plantlager växt— husanl. 5,1 5,1 5,1 5,1 5,1 Summa 9,8 12,6 14,6 16,8 19,3
Utg. ack. betalm- underskott Avseende plantager 0,9 1 ,8 1,8 1,8 1,8 Avseende övrigt 4,9 5,9 5,2 2,5 0,4 Summa 5,8 7,7 7,0 4,3 2,2
Totalsumma 44,4 51,4 54,8 54,3 54,7
Av tab. 20 framgår att det största kapital- behovet för finansiering av tillgångar och ackumulerat betalningsunderskott uppstår vid slutet av år 3 och då uppgår till ca 55 milj. kr. Kapitalbehovet ligger emellertid i ungefär denna nivå även för åren 4 och 5. Anläggningstillgångarnas värde stabiliseras
fr. o. m. är 3 och plantlagervärdet fr. o. m. år 5. För de år då överskott uppkommit har dessa antagits bli använda för täckning av det ackumulerade betalningsunderskottet in- om sektorn ”övrigt”.
Tabell 19 Frö- och plantförsörjning anläggningstillgångarna. Måttenhet: 1 OOO-tal kr. Räntefot: Plantager S %;i övrigt 10 %.
— skogsvårdsstyrelsernas avnämare. Betalningsflödesschema åren 1—5 (1970—1974) utan avskrivningar på
År
1 2 3
KOSTNADER Räntekostnader Blå anl. tillg. antager Klängar Plantskolor Växthus
på omsättn. tillg. Plantlager, friland Plantager, växthus
gå ing. bet. undersk. _ lantager
Övrigt
Summa räntek. plantager Summa räntek. övrigt
Summa räntek. totalt
Driftkostnader
Plantager
Kott- o frölagring (1) Plockn. best. kott (2)
Klängning (3) Summa 1 — 3
Plantskolor (4)
Växthus (5)
Avgår frökostn. ./ . (6) Summa 4—6
Summa driftk. plantager Summa driftk. övrigt
Summa driftk. totalt
Summa kostn. (ränta + drift) Plantager
Övrigt
Summa totalt
610 656 448 400 256 610 888 896 640 512
45 494
610 106
896 800 512
91 595
610 106 1 104 896
1 040 512 91 521
610 1 104 896
1 280 512 91 250
610 1 813 655 3 536 701 4 013
701 4 179 701 4 148
2 423
4191
4 714 4 880 4 849
3 200 5 760 230”
280
8 730
31 1071 191 4 000 8 237 1 1840
280
1 293
11053
119 1613 249
4 800 8 237 1 2152
290
1981
11 822
300 484
12 600
126 1486 231
6 400 8 237. 1 268'
290
1 843
13 369
280 8 730 280 12 346 290 13 803 300 13 084 290 15 212
9010
12 626 14 093 13 384 15 502
890 10 543 935 15 882 991 17 816
1 001 17 263
991 19 360
11433
16 817 18 807 18 264 20 351
INTÄKTER
Fröförsäljning '— Plantförs. friland — Plantförs. växthus 5 600
Summa 5 600 NE'I'I'OUTBETALNING 5 833
Årets bet. undersk. plantager 890 Årets bet. undersk. övr. 4 943
.a
Årets' bet. undersk. totalt 5 833
Utg. ack. bet. undersk. plantager 890 Utg. ack. bet. undersk. övr. 4 943
Utg. ack. bet. undersk. totalt 5 833
a. b. 6 64544
Avser oklängd plantagekott.
436
3 240 11 200 14 876 1 941
935 1 006d
1941
1 825 S 949 7 774
426
7 920
11 200 19 546 J. 739
85
0
1825 5 210f
7 035
Intäkterna förutsätts bli använda för bestridande så långt möjligt av årets kostnader inom sektorn
”övrigt".
Beräknat enl.: de totala intäkterna under året enl. tab. 5 för fröverksamheten (1620 000 kr) minskade med inkomsten av försålt frö (436 000 kr). Se anm. b. Beräknat enl. anm. c (1 641 000 kr—426 000 kr).
Intäkterna förutsätts bli använda för bestridande av årets kostnader och det resterande överskottet förutsätts använt för täckning av ingående ackumulerat betalningsunderskott inom sektorn
"övrigt".
Beräknat enl. anm. c (1 653 000 kr—416 000 kr). Se anm. f. Beräknat enl. anm. c (1 674 000 kr—406 000 kr). Se anm. f.
416 9 360 11 200
20 976
./.2712
oh
1 825 2 498” 4 323
406 10 800 11 200
22 406
./.2 055
1 825_ 443, 2 268
t.....J'Gi. 013
] SJU-4197
li,!" .*1
, . ) [j.f.".'.'
t.. ..
' iii-"rikes en Kommersiell eerv ; éeb
:Bostadsanpassmågebrdmg y ' Förhandlih'gstätt 'för pens! när
Ämbeaanevmtll [1 ] ' ** ' Godsbelordrantlllsose. [10] , » ,.: ' Skadeståndlv 12 ' -' åavlsåpn gähenlageni 11132. [14le sf N "kad s run ningen y regerng orm. » y rr a — . ordningag [15] 2. Ny regeringsform . Ny fikedegsordnrgng CiVlldepartåmontat ' (Följdtörfattnmgar) [1] 3 Nomineringeförferande", vid Kommunalt samlingsetyre eller majoritetestyre? [32] riksdagsval - Rjksdaganai proggen. [1|Z]skr4_.N organ och den ' , nere excregeringen un eran ra var iget. _ Domstolsvasendet IV Skiljedoms'tol. [22] '"""Stf'depa'temdnt" 4 , 1 ' . . Väglraktavtaletll. [24 ] . * Svensk möbelindustri. [2] . , :- Konsumentköplag. [28] * NaturgasiSverigo. [25] -
Försvarsdepanementot
Personal förtyg- och lntendenturforvaltnmg [3] '" , * " , '( ,, . *" * Säkerhets- och först/arspolitiken. [4 ] . - . .
Socialdepartementet
1968 års barnstugeutredning. 1. Förskolan 1. [26]. 2. För- _ skolan 2 [27 . Familjestöd. [34]
Kommunlkatio'hsdepartementet CKR. (Centrala körkortsregistret) [5] Svävarfa'rtelag. :[21 ]
Finanedapartementet » . . Förenkladlöntagarbeskattning. [11] _ " : - "
Utbildningsdepartementet
.,,— Reklamutrednlngenm Reklaml. Beskattning avreklamen. [6] ”. ," 2. Reklam II. Beskrivning och anal s [ 3. Reklam lll. .. Ställningstaganden och forsla. . Reklam lV. Reklamen: beetåmningsfaktorar. "S]
Uppsökande verksamhet för cirkulstudier inom vuxenut- bildningen. 19] Läs- och okvanor i fem svenska samhällen. Litte- raturutradningens läsvanestudier. [20] Högre utbildning - regional rekrytering och samhälle-- ekonomiska kalkyler. [23
J ord bru ksdepa rtemontet
Lag om hälso- och miljöfarliga varor. [31] Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. [35]
Handel'sdapartomentet _ Konsumentupplysning om försäkringar. [29]
Anm. siffrorna inom klammer betecknar utrednrnqemae "."—"' " " " ; "" nummer! den kronologiska förteckningenf _ . :K.L BeckmaanryckerlerAB 1972 . lSBN 911-38-00265-5 _