SOU 1972:60

Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m. m.

Till Statsrådet och chefen för socialdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 tillkallade chefen för so— cialdepartementet, statsrådet Aspling, den 16 juni 1970 undertecknad, numera över- direktören i riksförsäkringsverket Hans Järn- brink, som sakkunnig med uppdrag att utre- da de tekniska förutsättningarna för att in- ordna sjukpenningen ibeskattningssystemet. Utredningen skulle även omfatta förmåner som utgår vid arbetslöshet. Genom beslut den 28 januari 1972 har Kungl. Maj:t upp- dragit åt utredningen som antagit namnet sjukpenningutredningen att jämväl övervä- ga frågan om beskattning av det utbildnings- bidrag som utgår enligt arbetsmarknadskun- görelsen.

Departementschefen har såsom experter åt utredningsmannen tillkallat, den 16 juni 1970 numera kanslirådet Gunnar Björne, finansdepartementet, utredningssekreteraren Yngve Hjalmarsson, Tjänstemännens central- organisation, numera kommunalrådet Gustav Persson, Landsorganisationen, numera depar- tementsrådet Björn Sjöberg, socialdeparte- mentet, och direktörsassistenten Inge Svens- son, Svenska arbetsgivareföreningen, den 30 juni 1970 numera kammarrättsrådet Sten Bergh, finansdepartementet, numera avdel- ningsdirektören Tore Lundin, riksskatte- verket, och byråchefen Göran Ossung, riks- försäkringsverket, den 1 juli 1970 sekrete- raren Lars-Olof Lundberg, Landsorganisa- tionen, i stället för Persson som begärt ent- ledigande, och den 7 september 1971 utred-

ningssekreteraren Bo Johansson, Tjänste- männens centralorganisation, i stället för Hjalmarsson som begärt entledigande, samt den 30 september 1971 rådmannen Ingemar Cosmo, inrikesdepartementet, och den 27 januari 1972 byrådirektören Olof Cohn, ar- betsmarknadsstyrelsen.

Såsom sekreterare åt utredningsmannen har tjänstgjort Bergh t.o.m. den 31 januari 1972 och fr.o.m. den 30 september 1971 avdelningsdirektören Einar Edvardsson, riks- försäkringsverket.

Utredningen har samrått med familjepoli- tiska kommittén, skadeståndskommittén, KSA-utredningen, utredningen om företa- gens uppgiftsplikt och den av statskontoret och riksförsäkringsverket gemensamt bedriv- na RAFA-utredningen.

Remissyttranden har avgivits över dels be- tänkandet Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet (SOU 1971 242—44), dels betänkandet Översyn av bidragsbestämmel- ser m.m. inom arbetsmarknadsutbildningen (Stencil Ds In 1971113), dels ock framställ- ning till finansdepartementet den 7 oktober 1971 från Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige om viss ändring i kommunalskattelagen m.m. i den del framställningen angick gruppsjukförsäk- ring (AGS).

Utredningens arbete har bedrivits så, att experterna deltagit i alla förekommande frå- gor. Med föreliggande betänkande har utred-

Till betänkandet har fogats särskilda ytt- randen av experterna Bo Johansson och Lars-Olof Lundberg i fråga om obligatorisk sjuklön, av experten Bo Johansson i fråga om kompensationsnivån och sammanträffan- de av förmåner vid sjukdom samt av exper- ten Inge Svensson i fråga om obligatorisk sjuklön och arbets]öshetsförsäkringens admi- nistration.

Stockholm den 7 september 1972. Hans Järnbrink /Einar Edvardsson

1. Sjukpenning och allmän pension m. m.

1 .] Sjukpenning inom sjukförsäkringen

De grundläggande bestämmelserna om sjuk- försäkringen finns i lagen (1962381) om allmän försäkring (AFL). Sjukförsäkringen avser dels sjukvårdsersättning, dels sjuk- penning och kontarfta förmåner vid moder- skap. I den följande redogörelsen bortses från sjukvårdsersättning. Bestämmelserna om sjukpenning och moderskapsförmåner finns i huvudsak i lagens 3 kap. Till den allmänna försäkringen är ansluten en frivillig sjuk- penningförsäkring.

1.1.1 Obligatorisk sjukpenning

Sjukpenningförsäkringen omfattar försäk- rade som är inskrivna i försäkringskassa. Försäkrade är enligt huvudregeln svenska medborgare och i Sverige bosatta utlänningar (1 kap. 3 å). Den som är försäkrad skall, om han är bosatt i riket, vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad då han fyller 16 år (1 kap. 4 å).

Den försäkrades rätt till sjukpenning är beroende av att han är placerad i sjuk- penningklass. Varje försäkrad, som har en inkomst av förvärvsarbete (anställning eller annat förvärvsarbete) på minst 1 800 kr. om året, skall vara placerad i sjukpenningklass (2 & första stycket).

Under vissa förutsättningar är dock för- säkrad, som är inskriven hos försäkrings- kassa, placerad i sjukpenningklass fastän han inte har en årsinkomst av förvärvsarbete som

uppgår till 1 800 kr. Undantaget utgörs av den s.k. hemmamakeförsäkringen. Förut- sättningarna för sådan försäkring är att vederbörande är gift och stadigvarande sam- manbor med maken eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under 16 år egna eller makes barn eller foster- barn — eller stadigvarande sammanbor med någon, som han tidigare varit gift med, eller har eller har haft barn med (Zå sista stycket). Hemmamakeförsäkringen upphör senast med utgången av den månad då den försäkrade fyller 67 år (3 å).

För ålderspensionär är sjukpenningförsäk- ringen begränsad till 180 dagar sammantaget efter pensioneringen. Förtidspensionär med hel pension kan inte vara sjukpenningför- säkrad (4 kap. 3 5 och 3 kap. 3 5).

Sjukpenningklasserna är 21 till antalet. Den som omfattas av hemmamakeförsäk- ringen är placerad i sjukpenningklass nr 1, där hel sjukpenning utgör 6 kr. för dag. Inplaceringen i de övriga klasserna sker med hänsyn till storleken av inkomsten av för- värvsarbete. Storleken av hel sjukpenning i de sistnämnda klasserna framgår av följande tabell.

Av sjukpenningbeloppet i varje klass utgör 6 kr. grundsjukpenning och återstoden tilläggssjukpenning. Sjukpenningen i klasser- na nr 1 och 2 är alltså enbart grundsjuk- penning.

Sjukpenningklassplaceringen beslutas vid inskrivningen i försäkringskassa. Placeringen

Sjukpen- Inkomsten av förvärvsar- Sjukpen- ningklass bete uppgår för år ning kr. nr till men ej till kr. kr.

2 1 800 2 600 6 3 2 600 3 400 7 4 3 400 4 200 8 5 4 200 5 000 9 6 5 000 5 800 10 7 5 800 6 800 12 8 6 800 8 400 14 9 8 400 10 200 16 10 10 200 12 000 19 11 12 000 14 000 22 12 14 000 16 000 25 13 16 000 18 000 28 14 18 000 21 000 31 15 21 000 24 000 34 16 24 000 27 000 37 17 27 000 30 000 40 18 30 000 33 000 43 19 33 000 36 000 46 20 36 000 39 000 49 21 39 000 52

i sjukpenningklass skall omprövas, när för- säkringskassan fått kännedom om att den försäkrades förhållanden undergått ändring av betydelse (5 é). Försäkrad är skyldig att snarast och senast inom två veckor anmäla stadigvarande inkomständring av betydelse för placeringen i sjukpenningklass (6 €)).

Det är den försäkrades årsinkomst av förvärvsarbete som skall ligga till grund för klassplaceringen. Med årsinkomst av för- värvsarbete avses den inkomst av anställning resp. av annat förvärvsarbete än anställningi pengar eller naturaförmåner (kost eller bo- stad) som den försäkrade kan antas komma att få för den närmaste framtiden (ett åt två år framåt). Inkomsten skall beräknas som en genomsnittsinkomst och tillfälliga föränd- ringar uppåt eller nedåt skall alltså inte tillmätas betydelse. I praktiken tillämpas en sexmånadersregel, innebärande att man vid inkomstbedömningen bortser från föränd- ringar som varar upp till ett halvt år. För att den som går ut i förvärvsarbete skall få bli placerad i sjukpenningklass fordras således att förvärvsarbetet har minst ett halvt års varaktighet. Kortare perioder av förvärvs- arbete än nu nämnts medför inte placeringi sjukpenningklass såvida inte förvärvsarbetet

är säsongarbete som återkommer regel- bundet, vilket kan gälla t.ex. studerande som arbetar varje sommarlov. Inkomsten av förvärvsarbete under säsongen betraktas då som årsinkomst och medför sjukpenning- klas5p1acering. Den försäkrade kvarstår i denna sjukpenningklass även under tid då han inte förvärvsarbetar.

Vid inplacering i sjukpenningklass på grund av inkomst som härrör av annat förvärvsarbete än anställning gäller, att in- komsten inte får beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Har emellertid en egen företagare under en följd av år deklarerat för lägre inkomst än den som i orten brukar åtnjutas av en anställd person i motsvarande ställning, uppskattas vid inkomstbedöm- ningen enligt praxis hans inkomst i regel ej till högre belopp än det, för vilket han sålunda årligen deklarerat. Driver makar för- värvsverksamhet gemensamt eller driver den ena maken sådan verksamhet med biträde av den andra, fördelas inkomsten från verksam- heten på makarna i förhållande till värdet av vardera makens arbetsinsats i verksamheten.

Sjukpenning utgår vid sjukdom som för- orsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften. Är arbetsförmågan helt för- lorad utgår hel sjukpenning, eljest halv sjuk- penning (7 å).

Om den försäkrade åtnjuter sjukhusvård minskas sjukpenningen med 5 kr., dock med högst hälften av Sjukpenningens belopp. Minskningen skall intill ett belopp av 3 kr. anses belöpa på grundsjukpenningen. Sam- manbor en försäkrad stadigvarande med barn under tio år till honom eller hans make eller till någon, med vilken han stadigvarande sammanbor och med vilken han varit gift eller har eller har haft barn, åtnjuter han dock även vid sjukhusvård alltid sjukpenning med lägst 6 kr. (4 5).

Till sjukpenning utges barntillägg för den försäkrades eller hans makes barn under 16 år, med vilket den försäkrade stadigvarande sammanbor. Barntillägg kan också under vissa förutsättningar utgå för barn som den försäkrade är underhållsskyldig för men inte

stadigvarande sammanbor med. Barntillägg till hel sjukpenning utgör 1 kr. för ett eller två barn, 2 kr. för tre eller fyra barn samt 3 kr. för fem eller flera barn. En försäkrad som stadigvarande sammanbor med barn under tio år får dock alltid lägst 2 kr. i barntillägg till hel sjukpenning. Till halv sjukpenning utgår barntillägg med hälften av nu angivna belopp. Vid tillämpning av bestämmelserna om barntillägg jämställs med make annan som den försäkrade stadigvarande samman- bor med under förutsättning att de tidigare varit gifta eller har eller har haft barn tillsammans (9 15).

Sjukpenning utgår enligt huvudregeln fr. o. m. dagen efter insjuknandedagen. För- lorar den försäkrade dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa på grund av sjukdomen eller är det fråga om sjukperiod som börjar inom 20 dagar från föregående sjukperiods slut ersätts även insjuknandedagen. För sjuk- perioder som inte varar mer än sex dagar utöver insjuknandedagen gäller en s.k. fri- dagsregel, som innebär att sjukpenning utgår endast för dag då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete i sin huvudsakliga sys- selsättning. Under en sjukperiod borträknas dock högst två fridagar enligt regeln. Fridags- regeln gäller inte hemmamakeförsäkrade och inte heller sådana förvärvsarbetande som är sjukpenningklassplacerade för enbart grund- sjukpenning och som skulle ha varit hemma- makeförsäkrade om deras årsinkomst av för- värvsarbete understigit 1 800 kr. (10 5). Den gäller inte heller försäkrad som vid sjuk- periodens början har rätt till dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och tillämpas vida- re inte på semesterdagar.

Vad gäller tilläggssjukpenning som grundas på annat förvärvsarbete än anställ- ning kan en karenstid på 3, 33 eller 93 dagar bringas i tillämpning på begäran av den försäkrade (1 l ä).

Kungl. Maj:t kan föreskriva undantag från bestämmelserna om sjukpenningklassplace- ring för arbetstagare, som enligt statliga föreskrifter eller på grund av kommunala bestämmelser är berättigade till lön vid sjukdom eller barnsbörd. Om sådant undan-

tag inte föreskrivits kan s.k. arbetsgivarin- träde ske för de nämnda gruppernas del. Detta innebär att arbetsgivaren i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer har rätt att erhålla sjukpenning och barntillägg som tillkommer arbetstagaren i den mån nämnda förmåner inte överstiger den utbetalda lönen. Arbets- givarinträde kan också komma till stånd genom kollektivavtal, som på arbetstagar- sidan slutits av huvudorganisation (16 å).

1.1.2 Frivillig sjukpenning

De grundläggande bestämmelserna om den frivilliga sjukpenningförsäkringen finns i 21 kap. AFL. Den frivilliga försäkringen hos allmän försäkringskassa står i princip öppen för två kategorier försäkrade, nämligen dels hemmamakeförsäkrade och sådana som skulle ha omfattats av hemmamakeförsäk- ringen om de inte haft förvärvsinkomst, dels vissa studerande. Såsom villkor för att för- säkrade tillhörande den förra kategorien skall få tillhöra den frivilliga försäkringen gäller att de inte åtnjuter förtidspension. Den frivilliga försäkringens förmåner utgår som komplement till den obligatoriska för- säkringen i form av sjukpenningtillägg.

Studerandeförsäkringen står öppen för försäkrade, som till följd av studier eller annan utbildning som beräknas pågå minst ett halvt år inte eller endast i ringa utsträck- ning ägnar sig åt förvärvsarbete. Försäk- ringen gäller sjukpenning jämte barntillägg eller, i fråga om den som är sjukpenning- klassplacerad, sjukpenningtillägg till den ob- ligatoriska sjukpenningen.

Närmare bestämmelser finns i kungörelsen (1962:402) om frivillig sjukpenningförsäk- ring hos allmän försäkringskassa (ändr. 1966: 352, 1970:145 och 1971:946). Enligt denna skall försäkring för sjukpenningtillägg gälla helt krontal mellan 1 och 9 kr. för dag. Tillägget och sjukpenningen enligt den ob- ligatoriska försäkringen får dock inte sam— manlagt uppgå till mer än 15 kr. för dag. Försäkring för sjukpenning skall gälla helt krontal mellan 6 och 15 kr. för dag. I fråga om den frivilliga försäkringen för hemma-

makar m.fl. skall efter den försäkrades val gälla en karenstid av 3, 18, 33 eller 93 dagar. Försäkrad som är placerad i sjukpenningklass nr 1 eller 2 kan välja även försäkring utan karenstid. För studerandeförsäkringen gäller alltid en karenstid av 18 dagar. Sjukpenning eller sjukpenningtillägg enligt studerandeför- säkringen utgår endast vid sjukdom som medför förlust av hela arbetsförmågan.

Frivillig sjukpenningförsäkring får i all- mänhet meddelas endast den som inte fyllt 55 år och som har god hälsa. Viss möjlighet finns till kollektiv anslutning av medlemmar i en sammanslutning eller elever vid en undervisningsanstalt.

1.1.3 Moderskapsförmåner

Bestämmelser om moderskapsförmåner finns i3 kap. 12—14ååAFL.

Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa eller skulle ha varit inskriven om hon fyllt 16 år, har rätt till moderskapspenning vid barnsbörd. Denna uppgår till 1 080 kr. (vilket motsvarar 180 dagars grundsjukpenning). Vid flerbörd till- kommer 540 kr. för varje barn utöver det första (12 5).

En kvinna som under minst 270 dagar i följd omedelbart före nedkomsten, eller den beräknade tiden för denna, har varit placerad i sjukpenningklass som ger rätt till tilläggs- sjukpenning är berättigad till tilläggssjuk- penning med anledning av barnsbörden. Mot- svarande gäller kvinna som inte fyllt 16 år och till följd därav inte varit placerad i sjukpenningklass men vars inkomstför- hållanden eljest skulle ha uppfyllt kvalifika- tionskraven. Sjukpenningen utgår tidigast fr. o. m. sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast fr. o. m. förlossningsdagen. Den utgår i högst 180 dagar. Rätten till fortsatt sjukpenning upphör om kvinnan utför förvärvsarbete mer än trettio dagar under denna tid. Dagar då barnet åtnjuter sjukhusvård medräknas inte därvid. Fr.o.m. trettionde dagen efter för- lossningen utgår sjukpenning endast om kvinnan har eller på grund av sjukdom är

förhindrad att ha barnet hos sig. Barntillägg utgår ej till tilläggssjukpenning på grund av barnsbörd (13 å).

Den som har rätt till moderskapspenning får inte åtnjuta grundsjukpenning eller barn- tillägg för tiden fr.o.m. förlossningsdagen t.o.m. den tjugonionde dagen därefter

(14 å).

1.1.4 Smittbärarersättning

Enligt lag (1956:293) om ersättning åt smitt- bärare utges ersättning av statsmedel till smittbärare som på grund av myndighets ingripande, företaget med stöd av smitt- skyddslagen, livsmedelslagen eller mejeri- stadgan, underkastas observation eller isole- ring eller eljest inskränkning i arbetet till förekommande av smittspridning. Med smitt- bärare avses i lagen den som utan att det lett till förlust av arbetsförmågan lider av smitt- sam sjukdom eller eljest är smittförande och likaledes den som misstänks föra smitta. Den som inte är föremål för ingripande längre tid än 90 dagar i följd benämns tillfällig smitt- bärare. Består ingripandet längre benämns han efter utgången av denna tid kronisk smittbärare ( l 5).

Ersättning till tillfällig smittbärare utgår dels för inkomstbortfall, dels för resor (2 å). Till den som omfattas av den allmänna sjukförsäkringen utgår ersättningen för in- komstbortfall under tiden för ingripandet med det högsta belopp som han är berättigad till i sjukpenning, barntillägg och sjuk— penningtillägg på grund av AFL eller med stöd av AFL meddelade bestämmelser. Er- sättning åt den som har annan inkomst av förvärvsarbete än inkomst av anställning skall dock alltid utgå med det belöpp som skulle ha utgått om inkomsten härrört från anställning. Den som vid sjukdom inte är berättigad till sjukpenning har rätt till ersätt- ning som om han varit placerad i sjuk- penningklass enligt 3kap. AFL. Den som inte fyllt 16 år måste dock för rätt till ersättning visa att han genom ingripandet går miste om arbetsinkomst (3 5).

Från ersättning görs avdrag vid sjukhus-

vård enligt samma normer som för sjuk- penning enligt 3kap. 4å AFL (4 å) och avräknas sjukpenningförmåner enligt andra författningar liksom livränta som någon åt- njuter på grund av att han är smittbärare, till den del förmånerna belöper på samma tid som ingripandet (5 å). Den som under tiden för ingripandet är tillförsäkrad lön av all- männa medel har rätt till ersättning för inkomstbortfall endast i den mån lönen understiger förmånerna enligt smittbärar- lagen (6 å). På ersättning åt tillfällig smitt- bärare skall bestämmelser i AFL äga motsva- rande tillämpning i åtskilliga avseenden, bl. a. i vad avser verkan av arbetsgivarinträde (9 å).

Kronisk smittbärare som till följd av ingripandet tillfogats inkomstbortfall eller annan förlust kan erhålla ersättning med belopp som prövas skäligt med hänsyn till ersättningsbehovet, förlustens storlek och övriga omständigheter i det särskilda fallet (10 å). Ersättningsfrågor prövas av läns- styrelse (11 å).

1.1.5 Sjukpenningens konstruktion

Som torde ha framgått av redogörelsen för reglerna inom sjukförsäkringen och de regler som gäller för smittbärare, är sjukpenningen i allmänhet konstruerad så att den skall täcka ett inkomstbortfall. Bedömningen an- knyts därvid till vederbörandes normala in- komst av förvärvsarbete. Inom ett och samma inkomstskikt varierar sjukpenning- förmånernas sammanlagda belöpp i viss män med hänsyn till familjesituationen. Barnän- talet beaktas nämligen. En särskild regel föreskriver nedsättning av sjukpenningen vid sjukhusvistelse. Undantag från sjuk- penningens anknytning till ett inkomstbort- fall föreligger när det gäller hemmamakeför- säkringen och den frivilliga sjukpenningför- säkringen. Sådan anknytning föreligger inte heller i fråga om moderskapspenningen.

Med det undantag i fråga om korta sjuk- domsfall som föranleds av fridagsregeln utgår sjukpenning för alla sjukdagar oavsett om dagen skulle ha varit arbetsdag om arbets- hindret inte förelegat.

1.2. Sjukpenning inom yrkesskadeförsäk- ringen

Bestämmelserna om yrkesskadeförsäkring finns huvudsakligen i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL).

Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen omfattar i stort sett alla arbetstagare i allmän eller enskild tjänst med vissa undantag för anställda som är anförvanter till arbets- givaren. I den mån Kungl. Maj:t så förordnar gäller den obligatoriska försäkringen även för elever i yrkesutbildning m. m. (3—5 åå).

Till ersättningsberättigande yrkesskador hänförs skador till följd av olycksfall i arbetet, sjukdomar till följd av kemiska inverkningar i arbetet och vissa andra hälso- rubbningar av andra orsaker än olycksfall. Till olycksfall i arbetet räknas även olycks- fall vid färd till eller från arbetet, om färden föranleds av och står i nära samband med arbetet (6 å).

1.2.1. Obligatorisk yrkesskadeförsäkring

Vid yrkesskada ersätts kostnader för sjuk- vård (läkar- och tandläkarvård, sjukhusvård, resor m. m.). Nedsättning av arbetsförmågan berättigar vid sjukdomstillstånd till sjuk- penning och vid invaliditet till livränta. Om yrkesskadan medfört döden utgår, förutom begravningshjälp, livräntor till efterlevande.

[ fråga om bl.a. sjukpenningförmåner är yrkesskadeförsäkringen under viss tid sam- ordnad med den allmänna sjukförsäkringen. En yrkesskadad som är omfattad av sjukför- säkringen äger för tid t.o.m. nittionde dagen efter den då yrkesskadan inträffade, dock längst till den dag skadan medfört rätt till livränta eller t.o.m. den dag rätten till sjukpenning upphör enligt 4 kap. 3 å AFL, rätt att från allmän försäkringskassa få sjuk- penning enligt samma grunder som vid annan sjukdom. Om han inte har rätt till sjuk- penning från sjukförsäkringen, får han i regel ändå ersättning under samordningstiden. Sjukpenningen bestäms då till det belopp som skulle ha gällt om han hade varit omfattad av sjukförsäkringen, men utgår

Efter samordningstidens utgång regleras yrkesskadeersättningen helt av riksförsäk- ringsverket. Därvid bestäms sjukpenningen av den sjukpenningklass enligt 3 kap. 4å AFL, som motsvarar den försäkrades årliga arbetsförtjänst (se nedan). Sjukpenning får dock inte utgå med lägre belopp än som skulle ha utgått från försäkringskassa om skadan inte utgort yrkesskada. Detta är av betydelse främst när en försäkrad, som på grund av inkomstökning efter skadan har placerats i högre sjukpenningklass, sjukskrivs

emedan skadan har recidiverat. Vid recidiv" efter det att invaliditetslivränta har blivit be- stämd får sjukpenningen inte understiga liv- räntans dagsbelopp. Hel sjukpenning utgår om arbetsförmågan är helt förlorad. Är arbetsförmågan nedsatt med minst hälften men ej helt borta utgår halv sjukpenning (13 å).

Den skadades årliga arbetsförtjänst be- räknas till det belopp, vartill hans inkomst av förvärvsarbete uppgår vid tiden för skadan, frånsett övergående sjukdom, tillfälligt över- tidsarbete eller andra särskilda omständig- heter. När arbetsförtjänsten är högre än 5 gånger basbeIOppet enligt AFL vid skade- årets början, tas det överskjutande be10ppet inte i beräkning. För ungdomar, personer i yrkesutbildning, deltidsarbetande hustrur m.fl. gäller särskilda regler om arbetsför- tjänstens beräkning.

Till sjukpenning enligt YFL utgår barn- tillägg och avdrag görs på sjukpenningen vid sjukhusvistelse enligt samma regler som i AFL (14 och 15 åå). Sjukpenningen kan förhöjas med ett vårdbidrag av högst 5 kr. per dag om den skadade under längre tid är ur stånd att reda sig själv (17 å).

1.2.2. Frivillig yrkesskadeförsäkring

Vid sidan av den obligatoriska yrkesskade- försäkringen finns frivilliga yrkesskadeför- säkringar, som kan meddelas enskilt åt varje svensk medborgare som är bosatt i Sverige liksom åt här bosatt och mantalsskriven utlänning. Frivillig försäkring kan också med-

delas åt arbetsgivare för arbetstagare hos honom, åt utbildningsanstalt för eleverna där och åt yrkes- eller fackorganisation till förmån för dess medlemmar (45 å). För de obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade blir fri— villig försäkring enligt YFL gällande för skador utom arbetet, under det att frivilliga försäkringar för andra kategorier t.ex. egna företagare eller husmödrar —— avser skador både i och utom arbete. Förmånerna på grund av denna försäkring är i princip de- samma som i den obligatoriska försäkringen men försäkringen kan begränsas i försäk- ringsavtalet. Från ersättning under sjukdoms- tid dras av vad som utgår i sjukhjälp från allmän försäkringskassa för motsvarande ändamål.

1.2.3. Yrkesskadeförsäkringen närstående er- sättningssystem

Kring YFL grupperar sig ett flertal författ- ningar, enligt vilka ersättningar utges efter principer som i stort sett överensstämmer med de i YFL fastslagna. Beträffande skador under militärtjänst finns bestämmelser i militärersättningsför- ordningen (1950:261). Denna förordning äger tillämpning på värnpliktiga, vissa med dem likställda, personal i hemvärnet och åtskilliga andra frivilliga försvarsorganisa- tioner m.fl. Ersättning utgår för skada på grund av olycksfall eller sjukdom som ådras under militärtjänstgöringen. I fråga om för- månerna ansluter sig militärersättningsför- ordningen i allt väsentligt till YFL. Vissa särbestämmelser förekommer dock. Sålunda skall sjukpenning och livränta i regel inte utgå så länge anställningen eller tjänstgö- ringen varar. Vidare gäller det att den årliga arbetsförtjänsten för värnpliktiga m. fl. inte får beräknas till lägre be10pp än två och en halv gånger det basbelopp som gällde vid skadeårets ingång. För värnpliktiga som är till minst hälften arbetsoförmögna på grund av sjukdom när tjänstgöringen upphör eller insjuknar under utryckningsmånaden eller månaden näst efter denna utan att sjuk- domen har orsakssamband med tjänst-

göringen finns en rätt till särskild sjuk- penning. Denna innebär rätt till sjukpenning, baserad på den nyssnämnda minimiin- komsten, i de fall den värnpliktige inte är placerad i högre sjukpenningklass på grund av bestämmelserna i AFL.

Ersättning enligt i stort sett samma regler som i YFL utgår vidare enligt förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, kungörelsen (19621607) om ersättning på grund av verksamhet för brand- släckning m. m. och kungörelsen (1961:457) om ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i atomanläggningar m. m., förordningen (1954:250) om ersätt- ning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse a' anstalt m. m. och lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

1.2.4. Sjukpenningens konstruktion

Sjukpenningen är som framgått av den före- gående redogörelsen konstruerad på liknande sätt inom yrkesskadeförsäkringens område som inom den allmänna försäkringens. Några renodlade undantag från principen om in- komstbortfall som grundval för sjukpenning kan inte påvisas här. Även här förekommer barntillägg liksom sjukpenningavdrag vid sjukhusvistelse.

Den årliga arbetsinkomst som skall läggas till grund för bestämning av sjukpenningens storlek beräknas i vissa avseenden på ett annat sätt än enligt AFL. Till skillnad mot den framtida beräknade årsinkomsten enligt AFL fastställs årsinkomsten enligt YFL i regel med hänsyn till inkomsten vid skade- tillfället. Har den skadade en fast anställning då skadan inträffar, kan vanligen hans in- komst vid denna tidpunkt utan vidare utred- ning läggas till grund för beräkning av årsinkomsten. För den som har tillfällig anställning grundas beräkningarna vanligen på sysselsättningen och arbetsinkomsten under de sista tolv månaderna före skadetill- fallet. Om lönenivån har stigit, så att den faktiska arbetsförtjänsten under senaste året

inte motsvarar situationen vid skadans in- träffande, får en uppräkning göras. Uppgifter om vad den skadade hade ämnat syssla med i fortsättningen kan också påverka beräk- ningarna.

1.3 Den allmänna pensioneringen

Den allmänna pensioneringen utgörs av folk- pensionering och tilläggspensionering. Inom vart och ett av systemen finns ålders-, förtids- och familjepensionering. inom folk- pensioneringen finns därutöver vissa tilläggs- förmåner. Grundläggande bestämmelser finns i AFL.

1.3.1. Folkpensioneringen

Rätt till folkpension tillkommer varje svensk medborgare som är bosatt i Sverige eller som varit mantalsskriven här för det år då han fyllde 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan (5 kap. 1 å). Utlänning kan ha rätt till ålderspension på grund av konven- tion som Sverige tillträtt.

Ålderspension utgår i regel från 67 års ålder men kan tas ut redan från 63 års ålder. Dess årsbelopp utgör 90% av basbeloppet för ogift och i regel 70 % av basbeloppet för gift pensionsberättigad. Årsbeloppet minskas vid förtida uttag och ökas vid uppskjutet uttag (6 kap. 1—2 åå).

Förtidspension utgår till den vars arbets- förmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är varaktigt nedsatt med minst hälften. 1 vissa fall kan förtids- pension enligt regler som trätt i kraft den 1 juli 1972 utgå vid varaktig arbetslöshet utan särskild medicinsk prövning. Kan nedsätt- ning av arbetsförmågan inte anses varaktig, utgår tidsbegränsad förtidspension i form av sjukbidrag (7 kap. 1 å). Är arbetsförmågan nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del återstår, utgår hel förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår halv pension (7 kap. 2 å). Be-

träffande beräkningen av pensionsbeloppet gäller i övrigt samma regler som för ålders- pension (7 kap. 4 å). Under vissa förutsätt- ningar utgår invaliditetsersättning (9 kap. 3 å).

Änkepension utgår enligt närmare be- stämmelser i 8 kap. 1—4 åå AFL till änka som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under sexton år eller som vid makens död fyllt 36 år och varit gift med honom minst fem år. Med änka jäm- ställs under vissa förutsättningar kvinna som utan äktenskap stadigvarande sammanbott med man som sedan avlidit. Änkepensionens årsbelopp utgår normalt med 90 % av basbe- loppet.

Barnpension tillkommer barn, vars fader eller moder avlidit och som ej fyllt 16 år. Pensionens årsbelopp uppgår till 25 % eller, om bägge föräldrarna avlidit, 35 % av basbe- loppet (8 kap. 5—6 åå).

Tilläggsförmåner till folkpension är barn- tillägg, invaliditetstillägg, pensionstillskott, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg (9 kap. 1, 2,4, 5 åå).

1.3 .2 Tilläggspensioneringen Allmänt

Inom tilläggspensioneringen finns i fråga om ålder, nedsättning av arbetsförmåga etc. som förutsättning för olika pensionsförmåner lik- nande regler som inom folkpensioneringen (12—14 kap.). Medan pensionerna inom folkpensioneringen utges med enhetsbelopp oberoende av tidigare inkomster eller avgifts- betalning, byggs pensionsrätten inom till- läggspensioneringen upp genom förvärvs- arbete individuellt för varje försäkrad. I gengäld är rätten till tilläggspensionen ej knuten till medborgarskapsvillkor eller vill- kor om fortsatt bosättningi Sverige.

Pensionsgrundande inkomst

Pensionsrätt inom tilläggspensioneringen byggs sålunda upp kalenderårsvis av svenska medborgare och här bosatta utlänningar

genom att inkomst av anställning och in- komst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas dem som pensionsgrundande inkomst. Be- räkning av pensionsgrundande inkomst görs dock inte för år före 16 års ålder eller efter 65 års ålder och inte heller för år då ålders- pension eller förtidspension enligt AFL (] kap. 3 å, 11 kap. 1 å) utgått.

Anställning

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänförs dock ej från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under året inte uppgått till 300 kr. Med inkomst av anställning kan, om parterna är ense, lik- ställas ersättning för arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan att anställning förelegat. Hänsyn tas som regel inte till ersättning från utomlands bosatt arbets- givare, utländsk juridisk person eller främ- mande makts beskickning eller konsulat (11 kap. 2 å).

Annat förvärvsarbete

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses dels inkomst av rörelse som bedrivs i Sverige, dels inkomst av här belägen jordbruksfastig- het som brukas av den försäkrade, dels i den mån inkomsten inte är att hänföra till inkomst av anställning — ersättning i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad för arbete för annans räkning. ln- komst som inte uppgått till 500 kr. för år tas ej i beräkning (11 kap. 3 "så).

Beräkningen av tilläggspension

Den pensionsgrundande inkomsten för ett år utgörs av summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. varvid man bortser från inkomstdelar som under- stiger det vid årets ingång gällande basbe- loppet (sådana inkomstdelar täcks av folk- pensioneringen) eller överstiger 7,5 gånger

detta basbelopp (11 kap. 5 å). För varje år då pensionsgrundande inkomst fastställts för försäkrad tillgodoräknas han pensionspoäng, som motsvarar den pensionsgrundande in- komsten dividerad med det vid årets ingång gällande basbeloppet (11 kap. 6 å).

Inom ålderspensioneringen utgör pensio- nen 60 % av produkten av basbeloppet för den månad som pensionen avser och medel- talet av de pensionspoäng som tillgodoräk- nats den försäkrade. Har pensionspoäng till- godoräknats för mer än 15 år, görs medel- talsberäkningen enbart på de 15 högsta poängtalen. Har pensionspoäng tillgodo- räknats den försäkrade mindre än 30 år, sker en proportionell reduktion av pensionen. Specialregler finns för fall då undantagande från tilläggspensioneringen gällt under något år. Likaledes finns regler om minskning av pensionens årsbelopp vid uttag från tidigare pensionsålder än 67 år (12 kap. 2 å).

Inom förtidspensioneringen förekommer två olika metoder vid pensionsberäkningen. Den ena används då den försäkrade vid tidpunkten för pensionsfallet antingen är placerad i lägst den sjukpenningklass, som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete uppgående till det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller har tillgodoräknats pen- sionspoäng för minst tre av de fyra åren närmast före pensionsfallet. Samma beräk- ningssätt gäller där den försäkrade inte är placerad i sjukpenningklass som nyss angivits men skulle ha varit placerad i sådan klass om försäkringskassan känt till alla relevanta om- ständigheter.

1 nu nämnda fall skall hel förtidspension motsvara den ålderspension som skulle till- komma den försäkrade från 67 års ålder. Vid beräkningen antas att den försäkrade för tiden till dess han uppnår 65 års ålder tillgodoräknas pensionspoäng som motsvarar ett medeltal av de poäng som han tidigare tillgodoräknats, antingen under de fyra åren närmast före pensionsfallet eller under samt- liga år från fyllda 16 år till pensionsfallet. När medeltalet beräknas bortses från år, intill ett antal av hälften, för vilka pensions- poäng ej tillgodoräknats eller för vilka poäng-

Den beräkningsmetod som nu beskrivits för förtidspension får ej användas i vissa fall då undantagande från tilläggspensioneringen gällt och inte heller då den försäkrade vid 67 års ålder inte kan komma i åtnjutande av ålderspension inom tilläggspensioneringen. ] dessa fall liksom övriga fall då den förut beskrivna beräkningsmetoden inte är tillämp- lig gäller att förtidspension utgår med belopp motsvarande vad den försäkrade skulle ha varit berättigad till i ålderspension därest han uppnått 67 års ålder det år då pensionsfallet inträffat.

Beträffande familjepensionerna som utgår till efterlevande gäller att beräkningen av pensionsbeloppet anknyter till det belopp som utgått eller skulle ha utgått till den avlidne som egenpension inom förtids- eller ålderspensioneringen enligt förut redovisade beräkningsmetoder. Om den avlidne vid dödsfallet var ålders- eller förtidspensionär, avgörs således storleken av den efterlevandes pension i princip av storleken av den ut- gående egenpensionen. ] annat fall är ut- gångspunkten den förtidspension som skulle ha utgått om rätt till sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Änkepensio- nens årsbelopp utgör 40 % av den nämnda egenpensionens årsbelopp eller 35 % om efter den försäkrade också finns pensionsbe- rättigat barn. Barnpension för ett barn utgår, om någon samtidigt är berättigad till änke- pension, med 15 % av egenpensionens årsbe- lopp och eljest med 40 % av detta belopp. Är barnen flera ökas barnpensionsbeloppet med 10% för varje barn och det sammanlagda beloppet fördelas lika mellan barnen (14 kap. 3 och 5 åå).

Den allmänna tilläggspensioneringen in- fördes år 1960 och pensionsgrundande in- komst tillgodoräknas först fr. o. m. sagda år. Vissa övergångsbestämmelser har införtsi 15 kap. AFL till förmån för personer som med hänsyn till sin ålder inte med tillämpning av de allmänna reglerna skulle ha möjlighet att tjäna in pensionspoäng för 30 år före pensio- neringen.

Övergångsreglerna

innebär att ålde rs-

pension till den som är född senast 1914 beräknas med utgångspunkt från att 20 pensionsgrundande år krävs för full pension. För den som är född något av åren 1915—1923 ökas det nyssnämnda talet 20 med ett för varje år som han är född senare än 1914 (1 å).

Vidare gäller vissa undantagsregler till förmån för alla som är födda senast 1927 och som drabbas av längre perioder av sjukdom eller arbetslöshet. Har en sådan försäkrad ett visst år uppburit sjukpenning under mer än 90 dagar enligt AFL eller YFL eller motsvarande ersättning enligt lagen om ersättning åt smittbärare, och har han därvid varit placerad lägst i den sjukpenningklass som han skulle ha tillhört om hans inkomst uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet, skall vid beräkning av medeltal pensronspoäng för ålderspension bortses från nämnda år om medeltalet därigenom höjs och i övrigt vid tillämpning av 12 kap. anses som om pensionspoäng tillgodoräknats för året. Dessa bestämmelser skall äga mot- svarande tillämpning för fall, då den för- säkrade visst år under mer än 60 dagar uppburit dagpenning från erkänd arbetslös- hetskassa eller då han för jämförlig tid uppburit utbildningsbidrag — därest han var berättigad till dagpenning när bidraget börja- de utgå eller omställningsbidrag. Nu åter- givna bestämmelser tillämpas ej på år då den försäkrade åtnjutit ålders- eller förtids- pension och får ej tillämpas med avseende på mer än tre år (2 å).

1.4 Finansiering av förmåner enligt AFL och YFL

1.4.1. Sjukförsäkringen

Sjukförsäkringen finansieras genom avgifter från de försäkrade, arbetsgivaravgifter och statsbidrag (19 kap. AFL).

Den försäkrades avgift

Den försäkrades avgift (sjukförsäkringsav- giften), som till storleken bl.a. är beroende

av vilken försäkringskassa den försäkrade är inskriven i, uttas i samband med uppbörd av direkt skatt och uträknas av försäkrings- kassan efter den klass den försäkrade tillhör. Avgiften avser kassans utgifter för sjukvårds- ersättning, grundsjukpenning och tilläggs- sjukpenning (2 å). Sjukförsäkringsavgiften fastställs av riksförsäkringsverket efter för- säkringskassans hörande (6 å).

Avgift för sjukvårdsersättning, beräknad för hett år, skall erläggas av inskriven för- säkrad, för vilken beräknats till statlig in- komstskatt beskattningsbar inkomst vid taxeringen året efter det år avgiften avser. Avgiften skall dock inte erläggas om den försäkrade vid utgången av det år avgiften avser upphört att vara inskriven i kassan eller fyllt 67 år eller om denne för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension (sjukbidrag) enligt AF L.

Avgift för grundsjukpenning, beräknad månadsvis, skall erläggas under förutsättning dels att den försäkrade under det år avgiften avser varit placerad i sjukpenningklass, dels att det för honom beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst för det år avgiften avser.

Avgifterna för sjukvårdsersättning och grundsjukpenning får tillsammans inte över- stiga en tiondel av den försäkrades till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst.

Avgift för tilläggssjukpenning skall er- läggas av den som under det år avgiften avser varit tillförsäkrad tilläggssjukpenning och be- räknas för varje månad under vilken den försäkrade varit placerad i sjukpenningklass nr 3 eller högre.

Den som fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst befrias från avgift för gmndsjukpenning och tilläggssjukpenning för varje hel månad av tjänstgöringsuden. För sjömän gäller särskilda regler.

F.n. varierar storleken av sjukförsäkrings- avgiften mellan försäkringskassorna be- roende främst på regionala variationer i utgifterna för försäkringen men också på varierande förvaltningskostnader.

A rbetsgivaravgi ft

Arbetsgivaravgiften utgår på summan av ut- betalda löner med bortseende från den del av varje arbetstagares lön som för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Hänsyn tas ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit 300 kr. Avgiften utgår med 3,1 %. Därav går 10/31 till täckande av försäkringskassornas utgifter för sjukvårdser- sättning inklusive läkemedel. Återstoden an- vänds till bestridande av utgifter för tilläggs- sjukpenning i vad den svarar mot inkomst av anställning (1 och 4 åå).

Statsbidrag

Statsbidrag utgår med 55 % av kostnaderna för sjukvårdsersättning, grundsjukpenning, barntillägg och moderskapspenning. Till de kostnader för sjukvårdsersättning som avser sjukhusvård i Sverige utgår dock inte stats- bidrag (7 å).

1.4.2. Yrkesskadeförsäkringen

Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen finansieras helt genom arbetsgivaravgifter och den frivilliga på motsvarande sätt genom avgifter av dem som tecknat försäkringen. Underlaget för arbetsgivaravgiften är det- samma som gäller för avgiften till sjukför- säkringen.

l.4.3 Den allmänna pensioneringen

Kostnaden för folkpensioneringen täcks till en del genom en egenavgift, folkpensionsav- giften. 1 övrigt bestrids kostnaderna av stats- medel utom kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen som bestrids av kom- munerna (lag l962:398 om finansiering av folkpensioneringen).

Den allmänna tilläggspensioneringen finansieras i vad gäller inkomst av anställning genom avgifter från arbetsgivarna. Avgifts- underlaget är i stort sett detsamma som för arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen. Vid

bestämmandet av avgiftsunderlaget avräknas emellertid ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multi- plicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året (19 kap. 1 å AFL). Av försäkrad som haft pensionsgrundande inkomst på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete än an- ställning uttas egenavgift tilläggspensions- avgift svarande mot denna inkomst (19 kap. 3 å AFL).

1.5 Administrationen enligt AFL och YFL

Den allmänna försäkringen och yrkesskade- försäkringen handhas av riksförsäkrings- verket, de allmänna försäkringskassorna och de lokala skattemyndigheterna. När det gäller besvärsärenden tillkommer dessutom försäkringsrådet och försäkringsdomstolen.

1.5.1. Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket är central förvaltnings- myndighet för ärenden om den allmänna försäkringen och har därvid bl. a. att utöva tillsyn över de allmänna försäkringskassorna, att vara besvärsmyndighet för frågor rörande förmåner inom denna försäkring, att betala ut allmän pension, att debitera och uppbära arbetsgivaravgifter, att bedriva försäkrings- verksamhet enligt lagen om yrkesskadeför— säkring och militärersättningsförordningen m. fl. författningar, att förvalta vissa fonder, och att bedriva verksamhet till förebyggande och hävande av invaliditet.

Tillsyn

Tillsynsverksamheten över lokalorganisa- tionen, i första hand de allmänna försäk- ringskassorna men även i viss utsträck- ning de lokala skattemyndigheterna, handhas av riksförsäkringsverkets tillsynsbyrå. Vad beträffar de lokala skattemyndigheterna av- ser tillsynsverksamheten arbetet med beräk- ning av pensionsgrundande inkomst. Byrån utarbetar anvisningar för lokalorganisationen och lämnar direktiv och råd i övrigt rörande

verksamhetens bedrivande. Uppföljning av verksamheten vid lokalorganen sker dels genom inspektioner, dels genom granskning av infordrat material. En sektion inom till- synsbyrån svarar för den centrala plane- ringen samt för uppläggning och uppföljning av utbildningen av verkets och lokalorganens personal. En annan sektion handhar ekono- miska frågor och bokföringsfrågor rörande försäkringskassorna m.m.

Besvär

I besvärsärenden rörande den allmänna för— säkringen är' riksförsäkringsverket första be- svärsinstans. Inom verket finns för denna arbetsuppgift en besvärsavdelning omfattan- de fyra besvärsbyråer med ett antal besvärs- grupper.

Utbetalning av allmän pension m.m.

Utbetalningen av allmän pension omhänder- has av riksförsäkringsverkets tekniska byrå. Genom byråns dataanläggning ombesörjs också utbetalning av yrkesskadelivräntor, och anläggningen utnyttjas även för debite- ring och uppbörd av arbetsgivaravgifter.

För närvarande erhåller över 1,4 milj. pensionstagare allmän pension. Pensions- tagare, som har personalpension på grund av statlig eller kommunal anställning, erhåller både den allmänna pensionen och personal- pensionen från statens personalpensionsverk respektive kommunernas pensionsanstalt. Dessa institutioner utbetalat allmän pension för över 180 000 pensionstagare. Alla övriga erhåller de löpande pensionerna från riksför- säkringsverket. Försäkringskassorna svarar för vissa förstagångsutbetalningar och retro- aktivutbetalningar.

För att försäkringskassorna kontinuerligt skall ha uppgift om de pensionstagare som registrerats i verkets dataanläggning, över- sänder verket månatligen datamaskinfram- ställda s.k. huvudkort på de nytillkomna och ändrade pensionsfallen. Dessutom ut- sänds speciella kort för de pensionstagare som avförs ur registret.

Avdrag för preliminär och kvarstående skatt görs i enlighet med kungörelsen (1968: 97) om skatteavdrag i vissa fall från folk- pension m.m. samt enligt föreskrifter som särskilt meddelats av riksskatteverket. För- utsättningen för skatteavdrag är, förutom att skatten skall uppbäras i form av A-skatt och att pensionen är den största inkomsten, att ATP utgår med minst 125 kr. per månad.

Skatteavdraget görs enligt ett särskilt data- program så att det så nära som möjligt motsvarar den slutliga skatten. Hänsyn tas bl.a. i programmet till att den som har ålderspension eller förtidspension (sjukbi- drag) är befriad från folkpensionsavgift och i regel också från sjukförsäkringsavgift. Vidare tas i förekommande fall hänsyn till det extra avdrag som folkpensionärer utan större sido- inkomster tillerkänns vid taxeringen.

Datasystemet för utbetalning av yrkes- skadelivräntor är i huvudsak uppbyggt på samma sätt som pensionssystemet. Utbetal- ning görs dock ej med pensionsanvisning utan med postgiroutbetalningskort.

Arbetsgivaravgi fter

Riksförsäkringsverkets arbete med att debi- tera och uppbära arbetsgivaravgifter till den allmänna försäkringen och yrkesskadeförsäk- ringen (liksom byggnadsforskningsavgift, all- män arbetsgivaravgift, lönegarantiavgift, ar- betarskyddsavgift och redareavgift för sjö- folks pensionering) utförs av verkets avgifts- byrå.

Underlaget för avgiftsdebiteringen utgörs främst av s. k. arbetsgivaruppgifter på blan- kett som verket sänder ut till arbetsgivarna vid varje årsskifte. Här redovisar- arbets- givarna bl. a. kontant utgiven lön och värdet av fri kost och bostad för anlitad arbetskraft. Arbetsgivaruppgifterna avlämnas senast den 31 januari till lokala skyttemyndigheten, som utför viss granskning av dem innan de sänds in till verket.

Om den uträknade arbetsgivaravgiften uppgår till högst 1 000 kr. påförs den som regel arbetsgivarens debetsedel för slutlig skatt. Avgifterna redovisas i dessa fall till

länsstyrelsernas datakontor medelst magnet- band. Arbetsgivaravgift på högre belopp än 1 000 kr. debiteras arbetsgivaren direkt på särskild räkning. lnbetalning av dessa s.k. direktdebiterade avgifter sker under sex upp- bördsterminer.

Yrkesskadeförsäkring

Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen och närstående ersättningssystem admini- streras av riksförsäkringsverket. De s.k. social- försäkringsbolagen kan dock till och med år 1973 fortsättningsvis sköta regleringen av skadefall som inträffat före år 1969.

Till följd av bestämmelserna om samord- ning mellan sjukförsäkringen och yrkes- skadeförsäkringen i fråga om utbetalning av ersättning för yrkesskadefall under de 90 första dagarna efter skadedagen (samord- ningstiden), regleras mer än 90% av alla yrkesskadefall helt av försäkringskassorna enligt AFL:s bestämmelser.

Oavsett om yrkesskadefallet slutreglerats under samordningstiden eller ej, sänds an- mälan om yrkesskada in till riksförsäkrings- verket. Regleringen av yrkesskadefall som pågår efter samordningstidens utgång sköts av riksförsäkringsverket.

1.5.2. De allmänna försäkringskassorna

För varje landstingskommun liksom för varje kommun som ej tillhör landstingskommun skall finnas en allmän försäkringskassa. Då särskilda förhållanden föranleder därtill kan dock en försäkringskassas verksamhets- område omfatta två landstingskommuner eller en landstingskommun och landstingsfri kommun. Antalet försäkringskassor är f. n. 26.

Ledningen av verksamheten inom kassa- området utövas från kassans centralkontor, som i allmänhet ligger i länets residensstad, när det gäller en länskassa. För att betjäna allmänheten finns förutom centralkontoret även lokalkontor. Antalet lokalkontor inom ett försäkringskasseområde varierar bl. a. be- roende på områdets folkmängd. Flera kom-

För sjukförsäkringen är försäkrings- kassorna försäkringsgivare och kassorna har ett självständigt ekonomiskt ansvar för den- na verksamhet.

De mera kvalificerade sjukförsäkringsären- dena handläggs av centralkontoren medan lokalkontoren handhar de löpande ärendena, huvudsakligen utbetalning av sjukpenning och ersättning för sjukvårdskostnader samt med dessa uppgifter sammanhängande ut- rednings-, kontroll- och redovisningsfunk- tioner. Vidare ankommer på lokalkontoren att föra erforderliga register, ombesörja pla- cering av de försäkrade i sjukpenningklass och medverka vid debiteringen av sjukförsäk- ringsavgifterna.

Inom pensioneringen är försäkrings- kassorna enbart förvaltningsorgan. Kassorna har sålunda inte ekonomiskt ansvar för pensioneringen.

Försäkringskassorna medverkar i admini- strationen av yrkesskadeförsäkringen med mottagande, granskning och vidaresändning av skadeanmälningar samt med utbetalning av sjukpenning under samordningstiden. Efter samordningstidens utgång har kassan i vissa fall att förskottera utbetalning av er- sättning enligt sjukförsäkringens regler till dess riksförsäkringsverket avgjort om ersätt- ning skall utgå enligt yrkesskadeförsäkrings- lagen.

1.5.3. De lokala skattemyndigheterna

De lokala skattemyndigheterna beräknar varje år den pensionsgrundande inkomst, som ligger till grund för rätten till tilläggs- pension. Beräkningen sker med ledning av samma uppgiftsmaterial som används vid taxeringen, dvs. självdeklarationer, kontroll- uppgifter m. m. Den pensionsgrundande inkomsten rapporteras till länsdatakontoret varefter uträkning sker av pensionspoäng. Länsdatakontoren framställer och tillställer årligen vederbörande försäkringskassa pen- sionspoängregister omfattande alla försäkrade och deras registrerade poäng för samtliga tidigare år.

De lokala skattemyndigheterna medverkar också med granskning av de arbetsgivar- uppgifter som läggs till grund för arbets- givarnas avgifter till bl.a. tilläggspensione- ringen, sjukförsäkringen och yrkesskadeför- säkringen.

l.6 Sjuklöneförmäner för vissa grupper av anställda

I det följande lämnas en kortfattad redo- görelse för sjuklöneförmånerna för statsan- ställda (inklusive icke-statliga tjänstemän med statligt reglerade löner), de allmänna försäkringskassornas anställda, kommunal- och landstingsanställda samt för tjänstemän och arbetare i enskild tjänst.

1.6.1. Statsanställda

Bestämmelserna om sjuklöneförmåner för statsanställda finns intagna i allmänt av- löningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST), i avlöningsavtal för stat- liga tjänstemän med R-tjänster (AST-R) samt i ramavtal (RA) angående allmänna be- stämmelser för arbetstagare, som icke är tjänstemän. Genom kungörelse 1971 1940 har Kungl. Maj:t förordnat, att arbetstagare hos staten skall anställas som tjänsteman fr.o.m. den 1 januari 1972. Genom kollek- tivavtal för vissa kategorier arvodesanställda tjänstemän har bestämmelserna i AST gjorts tillämpliga även på dessa. Vissa kom- pletterande bestämmelser, främst av admini- strativ natur, har intagits i kungörelse (1963 2362) om sjukkontroll m.m. för vissa statsanställda m. fl. (sjukkontrollkungörel- sen), cirkulär (19661736) med anvisningar om regleringen av sjuklöner och sjukvårds- förmåner m. rn. som utgår till statstjänste- män m. fl., kungörelse (1968z595) angående anmälan om olycksfall samt vissa andra kungörelser och cirkulär.

I fråga om löneförmåner kan de statsan— ställda fr.o.m. den 1 juli 1972 i huvudsak hänföras till löneplansanställda tjänstemän (i det följande kallade AST-tjänstemän), tjänste- män med R-tjänster (i det följande kallade

AST-R-tjänstemän) och tjänstemän med av- löning enligt ramavtal (i det följande kallade RA-tjänstemän) samt arvodesanställda tjäns- temän. Därtill kommer några andra grupper såsom städpersonal och fastighetsskötare. Totala antalet statsanställda uppgår till ca 450 000.

Sjuklön och arbetsgivarinträde

För huvuddelen av de statsanställda gäller ett s.k. arbetsgivarinträde, vilket innebär att arbetsgivaren betalar ut sjuklön till den anställde och i gengäld enligt bestämmelser— na i 3 kap. 16å AFL erhåller den sjuk- penning som tillkommer arbetstagaren. Ar- betsgivarinträdet omfattar även den tilläggs- sjukpenning som utgår vid barnsbörd men däremot inte moderskapspenningen.

Arbetsgivarinträdet gäller för AST-tjänste- män och AST-R-tjänstemän, för extra tjänstemän dock endast om de tillhör s.k. förmånsgrupp A, dvs. om de har rätt till sjuklön. Till förmånsgrupp A hänförs extra tjänstemän som under sammanlagt sex hela kalendermånader av den senaste treårs- perioden innehaft statligt reglerad eller kom- munal anställning avsedd för minst halvtids- tjänstgöring eller som samtidigt innehar lägre ordinarie eller extra ordinarie tjänst. Arbets- givarinträdet gäller (efter viss tids anställ- ning) även för RA-tjänstemän samt i vissa fall även arvodesanställda tjänstemän.

Till tjänsteman som inte har rätt till sjuklön utgår sjukpenning från försäkrings- kassan enligt AFL.

Undantag från arbetsgivarinträde gäller för tjänsteman som anmäler till arbetsgivaren att han själv önskar uppbära honom till- kommande sjukpenning. Anmälan om un- dantagande respektive anmälan om att så- dant skall upphöra skall göras skriftligen till arbetsgivaren och gäller i princip fr.o.m. nästföljande kalenderårsskifte. För den som begärt undantag från arbetsgivarinträde utgår sjuklön enligt AST reSpektive AST-R endast under sådan insjuknandedag då sjukpenning inte utgår. Övriga dagar utgår endast förmå- ner enligt AFL. Liknande bestämmelser gäller

även för RA-tjänsteman.

Undantag från arbetsgivarinträde gäller vidare i princip för AST- och AST-R-tjänste- man sedan han under mer än 90 dagar i följd åtnjutit tjänstledighet med helt löneavdrag, s. k. C-avdrag, av annan anledning än offent- ligt uppdrag ävensom när sådan tjänsteman vidkänns C-avdrag av annan anledning än tjänstledighet. För RA-tjänsteman gäller un- dantag från arbetsgivarinträde i alla de fall då tjänstledighet med helt löneavdrag åtnjutits mer än 90 dagari följd.

Till tjänsteman som omfattas av arbets- givarinträde utgår enligt vad förut sagts sjuklön. Sjuklönenivån är densamma under hela sjukdomstiden. Sjuklönen regleras ge- nom avdrag på lönen.

För AST- och AST-R-tjänsteman är av- draget (A-avdrag) fastställt i respektive avtal till visst belopp för dag och motsvarar i princip följande procenttal av daglönen i 30-dagarsmånad.

l—"ör AST-tjänsteman För AST—R-tjänsteman

avd ragsprocent i

ilöneklass avdrags- alla lönelägen procent

A 1——12 U 1—4 8 9

A 13—23 9 U 5——15

A 2433 B 1—7 10 U 16—26

C 1—8 U 27-31 ”

För RA-tjänsteman utgör sjuklönen 90 % av den s. k. medeltimförtjänsten.

Förekommande lönetillägg för AST- och AST-R—tjänsteman utgår vid sjukdom efter ettdera av följande två systern.

Stadigvarande lönetillägg (tillsynstillägg, avlöningsförstärkning, uppdragstillägg, arvo- de för tilläggstimmar etc.) utgår med 90% vid lön med A-avdrag.

Sporadiska tillägg (vikariatstillägg, obe- kvämtidstillägg, jour- och beredskapstillägg, sjötillägg, patrulleringstillägg, flygrisktillägg

m.fl.) är i princip sjuklönegrundande på så sätt, att de vid sjukdom ersätts av ett s.k. tjänstledighetstillägg som utgår med ett på särskilt sätt beräknat belopp för tjänstledig- hetsdag under året efter det varunder för- månen intjänats.

Sjukanmälan och sjukkontroll

Sjukanmälan görs till myndigheten per tele- fon, skriftligen eller på annat sätt som myndigheten föreskriver.

Rätten till tjänstledighet med sjuklön för- utsätter att tjänstemannen styrker behovet av ledigheten samt vidare underkastar sig de åtgärder som myndigheten med stöd av sjukkontrollkungörelsen finner lämpliga för sjukkontroll. Definitivt beslut om sjukledig- het fattar myndigheten därför först sedan vissa föreskrivna villkor för tjänstledigheten är uppfyllda.

Ett av villkoren för tjänstledigheten är att tjänstemannen omedelbart efter sjukledig— hetens slut avger en försäkran på heder och samvete att han på grund av sjukdom varit oförmögen att tjänstgöra under ledighets- tiden. Myndigheten har rätt att avkräva tjänstemannen sådan försäkran även under pågående sjukledighet.

Omfattar sjukperioden högst sju dagar skall behovet av sjukledighet i allmänhet anses tillfredsställande styrkt genom nämnda försäkran. Varar däremot sjukperioden läng- re skall arbetsoförmågan styrkas med läkar- intyg. Därutöver kan myndigheten, om det föreligger särskild anledning, avkräva tjänste- mannen läkarintyg utfärdat av anvisnings- läkare, tjänsteläkare eller annan särskilt an- given läkare. Sådan särskild anledning kan vara att fall av onormal sjukledighetsfrekvens förekommit eller att det på andra grunder kan misstänkas att rätten till sjuklön miss- brukas. Personalledningen har också rätt att i kontrollsyfte göra hembesök hos den sjuke. Sjukkontrollen sker i samråd med veder- börande försäkringskassa.

Myndighet kan vägra ledighet med sjuklön eller ompröva preliminärt beviljad sådan ledighet. Anledning till sådan vägran eller

omprövning kan föreligga exempelvis om tjänsteman inte avger föreskriven försäkran, vägrar låta undersöka sig av anvisad läkare, nekar ta emot hembesök, utför förvärvs- arbete under sjukdomstiden eller underlåter meddela ändringar angående vistelseorten.

Efter avslutad tjänstledighet för havande- skap eller barnsbörd är tjänsteman, för vil- ken arbetsgivarinträde tillämpas, även skyldig att avge försäkran.

Myndighets anmälan till försäkrings- kassa m. m.

Tjänsteman med rätt till sjuklön skall inte anmäla inträffat sjukdomsfall till försäkrings- kassan. I stället gör myndigheten sådan anmälan på ett s.k. sjukkort A beträffande tjänsteman för vilken arbetsgivarinträde gäller och på sjukkort B beträffande tjänsteman som anmält att han önskar vara undantagen från arbetsgivarinträde. Myndighet kan också föreskriva att tjänsteman som inte har rätt till sjuklön skall göra sjukanmälan till myn- digheten, som i sådant fall vidarebefordrar anmälan till försäkringskassan på sjukkort B. Det åligger myndigheten att snarast möj- ligt till försäkringskassan översända den skriftliga försäkran som tjänsteman avgivit efter avslutad sjukledighet. Försäkran från tjänsteman som är undantagen från arbets- givarinträde behålls av myndigheten. Tjänste- männen anmäler i sistnämnda fall själv till kassan från och med vilken dag han åter är arbetsför. Detta sker i den ordning som tillämpas inom den allmänna försäkringen. Sjukkort A behålls av försäkringskassan till dess sista dagen för rätt till sjukpenning blivit bestämd. Försäkringskassan återsänder sedan kortet till myndigheten med uppgift om de dagar för vilka rätt till sjukpenning föreligger. Vid yrkesskada återsänds kortet till myndigheten när sjukpenningen upphört att utgå från försäkringskassan efter samord- ningstidens slut. - Sjukkort B återsänds till myndigheten så snart det kunnat fastställas om fridagsregeln i 3 kap. lOå andra stycket AFL blivit tillämplig. Har sjukpenning utgivits för in-

sjuknandedagen anges detta på kortet. Sjukkort används även för anmälan till försäkringskassa av tjänstledighet för havan— deskap eller barnsbörd, som beviljats ordi- narie eller extra ordinarie tjänsteman eller sådan extra tjänsteman som vid tjänstledig- hetens början tillhör förmånsgrupp A.

Lön vid olycksfall och yrkessjukdom

Olycksfall i tjänsten och yrkessjukdom jäm- ställs i allmänhet under sjukperiodens första 90 dagar med sjukdom. De ovan redovisade reglerna skall alltså tillämpas. Om tjänstledig- het på grund av olycksfall i tjänsten eller yrkessjukdom överstiger 90 dagar, prövas fallet av riksförsäkringsverket. Befinns därvid att orsaken till ledigheten varit yrkesskada, utbetalas ett belopp motsvarande de sjukav- drag (A-avdrag/motsvarande) som gjorts un- der de första 90 dagarna. I princip gäller -nämligen för sjuklöneberättigad att full lön

skall utgå vid yrkesskada.

Om krOppsskada åsamkats i tjänsten och arbetsgivaren bedömer skadan vara för- orsakad av uppenbart olycksfall utgår full lön även under den första tiden. För att ett olycksfall skall vara uppenbart skall det enligt utfärdade anvisningar finnas ett klart olycksfallsmoment. Någon medicinsk utred- ning om orsakssammanhanget behövs inte. Olycksfallet måste ha inträffat under själva arbetet, således inte exempelvis på väg till eller från arbetet.

När tjänsteman har rätt till sjukpenning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring på grund av yrkesskada i statligt reglerad an- ställning är en del av lönen (fiktiv sjuk- penning) skattefri. För att beakta skattefri— heten görs ett s.k. yrkesskadeavdrag enligt nedanstående tabell.

Lön vid barnsbörd

Under tjänstledighet för barnsbörd utgår avlöningsförmåner efter samma regler som vid sjukdom. Lön vid barnsbörd kan erhållas under högst 180 dagar. Den utgår tidigast fr.o.m. 60:e dagen före den beräknade

Yrkesskadeavdrag Månadsinkomsten uppgår Yrkesskadeavdrag för dag kr. till kr. men ej till kr. 150 217 217 283 283 350 350 417 417 483 1 483 567 2 567 700 4 700 850 7 850 1 000 9 I 000 1 167 12 1 167 1 333 15 1 333 1 500 16 1 500 1 750 18 1 750 2 000 21 2 000 2 250 25 2 250 2 500 29 2 500 2 750 34 2 750 3 000 42 3 000 3 250 51 3 250 3 500 59 3 500 4 000 64 4 000 5 000 71 5 000 6 000 73 6 000 — 82

nedkomsten och längst t.o.m. 180:e dagen efter nedkomsten. Förutsättning för lön i samband med havandeskap och barnsbörd är i fråga om AST- Och AST-R-tjänsteman att tilläggssjukpenning i anledning av barns- börden utgår under någon del av den tid tjänstemannen avhåller sig från förvärvs- arbete och i fråga om RA-tjänsteman i princip att tjänstemannen vid tidpunkten för nedkomsten varit anställd sedan tio måna- der.

Moderskapspenning från försäkringskassan berörs som förut nämnts inte av arbetsgivar- inträde utan betalas ut av kassan direkt till tjänstemannen.

1.6.2. De allmänna försäkringskassornas anställda

Bestämmelserna om sjuklöneförmåner för anställda hos de allmänna försäkrings- kassorna finns intagna i allmänt avlönings- avtal för vissa tjänstemän hos allmänna försäkringskassor (AFT), vilket är tillämpligt

på sådana anställda hos kassorna vilkas av- löningsvillkor fastställs under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Dessa tillhör löneplan A fr. o. m. lönegrad 26 samt löneplan B och C. För löneplansanställda under lönegrad 26 finns bestämmelser om sjuklöneförmåner i avlöningsavtal för tjänstemän vid allmänna försäkringskassor. Antalet löneplansanställda som omfattas av de båda avtalen, uppgår till ca 10000. Därutöver finns drygt 1000 anställda som ej är löneplansanställda.

För löneplansanställda hos försäkrings- kassorna gäller i fråga om sjuklön, lön vid olycksfall och yrkessjukdom samt lön vid barnsbörd samma bestämmelser som för motsvarande grupp av statsanställda. Till övriga anställda utgår vid sjukdom sjuk- penning enligt AFL.

1.6.3. Kommunal- och landstingsanställda

Bestämmelserna om sjuklöneförmåner för kommunal- och landstingsanställda finns in- tagna i kollektivavtal om Allmänna be- stämmelser för tjänstemän, resp. arbets- tagare, ABT 70, LABT 70, resp. ABK 70 och LABK 70, med bilagor.

Kommunal- och landstingsanställda upp- bär enligt dessa avtal utöver sjukpenning från försäkringskassan enligt AFL komp- letterande ersättning från arbetsgivaren. Den

.anställde garanteras en viss bestämd total

kompensation för inkomstbortfall under tjänstledighet för sjukdom eller havande- skap.

Vad gäller de i avtalen garanterade sjuk- löneförmånerna indelas de anställda i två grupper. Till grupp ] hänförs dels anställd med fortlöpande regelbunden heltidstjänst- göring, dels anställd med fortlöpande regel- bunden deltidstjänstgöring omfattande minst hälften av den för motsvarande heltids- anställd gällande arbetstiden. Anställda till- hörande denna grupp garanteras sjuklön med ett belopp motsvarande 90 % av lönen obe- roende av sjuktidens längd. För att vara berättigad till sjuklön krävs dessutom att den anställde avlämnat ett tjänstbarhetsintyg ut-

färdat av läkare. Anställda i grupp 2 i regel mer tillfälligt anställd personal — saknar rätt till sjuklön vid sjukdom och havandeskap. Förorsakas frånvaron av olycksfall, miss- handel eller insjuknande i smittosam sjuk- dom i samband med tjänsten utgår ersättning motsvarande full lön. Denna kompensation för inkomstbortfallet erhålls under högst 365 kalenderdagar för varje sjukdomsfall. För tid därutöver utgör sjuklönen 90% av lönen för anställd med pensionsrätt. Sjuklön med 90 % av lönen utgår också vid annan i tjänsten ådragen yrkesskada än som ovan nämnts under den s.k. samordningstiden på 90 dagar. Varar ledigheten längre utgår i stället full kompensation från första dagen. För kommunala arbetstagare, anställda efter ABK 70 (Kommunalarbetareför- bundet), utgörs underlaget för sjuklön av s. k. frånvarolön. Frånvarolön utgör för tim-

avlönad arbetstagare ett belopp motsvarande semestertimlönen. För annan arbetstagare motsvarar frånvarolönen ett belopp mot— svarande tidlönen jämte kallortstillägg. Se- mestertimlönen utgör arbetstagarens verkliga arbetsförtjänst under kvalifikationsåret mins- kad med övertidstillägg, dividerat med totala antalet arbetstimmar.

Sjuklön utgår inte för tid då den anställde undantas från sjukpenningförmåner enligt 3 kap. 15å AFL och inte heller för tid då den anställde undantas från förmån enligt 27 å YF L.

Under tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd är den garanterade kompensa- tionsnivån 80 % av lönen. llavandeskaps- lönen utgår därvid under högst 180 dagar, då tilläggssjukpenning utgår från försäkrings- kassan. En sammanhängande anställning hos arbetsgivaren på minst 300 kalenderdagar

Sjukpenningavdrag — Yrkesskadeavdrag och havandeskapsavdrag

Sjukpen- Mänadsinkomsten Sjukpenningavdrag Yrkesskadeavdrag, kr. Havande— ningklass +— Avdragsdag under pågående kalenderår skapsav- upp- men ej drag per går till kr. l:a—45 :e 46:e—l83ze 184 :e— kalender— till Vid sjuk- Vid sjuk- Vid sjuklönenivå dag, kr. kr. lönenivå lönenivå 90—100% 90—100% 90% 100% 6 150— 217 6 6 6 6 0 7 217— 283 7 7 7 7 1 8 283— 350 8 8 8 8 2 9 350— 417 9 9 9 9 3 10 417— 483 12 10 10 10 4 12 483— 567 16 12 11 12 6 14 567— 700 20 15 13 14 8 16 700— 850 25 20 15 16 13 19 850—1000 30 26 18 20 18 22 1 000—1 167 35 33 22 24 24 25 1 167—1 333 40 40 26 29 30 28 1 333—1 500 44 44 31 35 36 31 1500—1750 49 49 37 41 42 34 1 750—2 000 55 54 43 48 48 37 2 OOO—2 250 64 59 50 55 53 40 2 250—2 500 73 64 56 61 59 43 2 500—2 750 83 70 61 67 65 46 2 750—3 000 98 77 66 73 73 49 3 000—3 250 115 85 70 78 81 52 3 250—3 500 126 95 74 82 89 52 3 500—4 000 126 105 78 84 98 52 4 00045 000 126 120 82 89 109 52 5 OOO—6 000 126 124 98 110 120 52 6000— 143 124 115 124 121 32 sou 1972:60

före tidpunkten för beräknad eller inträffad nedkomst utgör ett villkor för erhållande av havandeskapslön.

För de sjukdagar, då sjukpenning enligt AFL inte utgår, svarar arbetsgivaren för den garanterade sjuklönen. För övriga sjukdagar inom sjuklönetiden sker en samordning av den sjukpenning från försäkringskassan och de sjuklöneförmåner från arbetsgivaren, som den anställde erhåller. Från dagslönen görs av arbetsgivaren ett s.k. sjukpenningavdrag.

Sjukpenningavdraget, som görs enligt sär- skild tabell, är beroende av marginalskattens storlek i det aktuella inkomstintervallet och sjukpenningens storlek. Det blir därför i flertalet inkomstlägen större än sjuk- penningen, eftersom denna är skattefri. Av- dragen varierar med sjukdomstidens längd beroende på att avdragsperiodernas längd påverkar den slutliga skatten. För att åstad- komma en mer rättvis samordning för lång- tidssjuka, har en indelning i tre grupper gjorts, där avdragen i princip avtar med sjuktidens längd.

Behov av tjänstledighet på grund av sjuk- dom utöver sju dagar skall styrkas med läkarintyg. Arbetsgivaren har dock rätt att fordra intyg även vid kortare frånvaro. I speciella fall kan arbetsgivaren också efterge fordran på läkarintyg. Arbetsgivaren kan föreskriva, att läkarintyget skall vara ut- färdat av anvisad läkare.

1.6.4. Ombordanställda' sjömän

Enligt sjömanslagen har ombordanställda sjö- män vid sjukdom rätt till full lön t.o.m. avmönstringsdagen. Därefter har den som går i utrikes fart rätt till full lön i ytterligare två månader och den som går i inrikes fart en månad.

Genom kollektivavtal har tiden för sjuk- löneförmånerna utökats så att sjuklön för allt befäl utgår under två månader oavsett fart. Härutöver utgår sjuklön under högst tre månader till befäl och rederianställt manskap med en anställningstid av tolv månader i följd och under högst fem månader vid en anställningstid av minst fem år.

För tid då sjuklön utgår har redaren jämlikt 3 kap. 16å AFL rätt att uppbära 'den anställde tillkommande sjukpenning —(arbetsgivarinträde).

1.6.5. Tjänstemän i enskild tjänst

Bestämmelserna om sjuklön är likartade för de TCO-anslutna förbunden. Framställ- ningen begränsas därför till vad som i detta hänseende gäller för tjänstemän inom in- dustrin, handeln, bankväsendet och för- säkringsbranschen. Bestämmelserna om sjuk- lön finns i kollektivavtalen om allmänna anställningsvillkor.

Gemensamma bestämmelser

För dag, då sjukpenning från försäkrings- kassan enligt AFL inte utges, utgår full lön. För övriga sjukdagar inom sjuklöne- berättigad tid görs av arbetsgivaren sjukav- drag från dagslönen enligt nedanstående tabell. Eftersom sjukavdraget är beroende av

Månadslön i kr. Sjukavdrag i kr./dag

uppgår men ej för tjänste- för övriga till till män med prel. tjänstemän A-skatt enl. kol. 1 i skat- tetabellen 150 217 dagslönen 4 217 283 ,. 7 283 350 ,, 8 350 417 ,, _ 9 417 483 ,, 12 483 567 » 15 567 700 " 18 700 850 » 21 850 1 000 ,, 27 1 000 1 167 ,, 32 1 167 1 333 ,, 37 1 333 1 500 ,, 43 1 500 1 750 ,, 48 1 750 2 000 ,, 56 2 000 2 250 ,, 64 2 250 2 500 ,, 70 2 500 2 750 ,, 79 2 750 3 000 ,. 87 3 000 3 250 ,, 96 3 250 3 500 ,, 104 3 500 111 111 33

marginalskattens storlek i det aktuella in- komstintervallet, blir det i regel större än sjukpenningen som är skattefri.

Avdragstabellen är lika för industrin, handeln och bankerna. För försäkrings- branschen gäller vissa avvikelser från ovan- stående tabell.

Återstoden av dagslönen, sedan sjukav— draget gjorts, utgör sjuklön. Sjuklönen komp- letterar alltså sjukpenningen. Tillsammans ger förmånerna från försäkringskassa och arbetsgivare i princip full kompensation för inkomstbortfallct under sjukdom.

Industrin '

Det nuvarande sjuklönesystemet avser att ge full kompensation för inkomstbortfallct efter slutlig skatt. Sjuklönesystemet gäller emellertid inte en del deltidsanställda, kort- tidsanställda, praktikanter, provanställda och vikarier. Undantag från rätt till sjuklön kan bl. a. göras, då anställd förtigit sjukdom vid anställningsavtalets ingående eller inte kun- nat uppvisa begärt friskintyg för viss sjuk- dom.

De sjuklöneberättigade är indelade i två grupper. För grupp I utgår sjuklön under tre kalendermånader' utöver insjuknandemåna- den. Till denna grupp räknas de som har en anställningstid av minst ett år i följd i företaget samt en ålder av lägst 21 år. För grupp 11 (övriga) utgår sjuklön under en - månad utöver insjuknandemånaden.

Vid upprepade fall av arbetsoförmåga begränsas rätten till sjuklön under tolv på varandra följande månader till 105 dagar för grupp I och 45 dagar för grupp 11. Sjuklöne- rätten upphör för anställd som är försäkrad för invalidpension vid den tidigare tidpunkt än ovan sagts, då sjuk- och invalidpension börjar utgå.

Blir någon till följd av sjukdom, olycksfall eller yrkesskada förhindrad upprätthålla sin tjänst, åligger det honom att så skyndsamt som möjligt underrätta arbetsgivaren eller sin närmaste överordnade därom liksom att, så snart kan ske, lämna meddelande om tid- punkten för beräknad återgång i tjänst-

göring. Om arbetsgivare så begär, skall sjuk- dom styrkas med intyg, utfärdat av läkare, som arbetsgivaren anvisat.

Anställd har därjämte att göra sjukan- mälan till försäkringskassan. Detta gäller dock ej i de fall, då arbetsgivaren åtagit sig att svara för sådan anmälan.

Vid tjänstledighet i samband med havan— deskap eller barnsbörd2 erhåller anställd med minst ett helt anställningsår hos före- taget havandeskapslön under en månad. Uppgår anställningstiden till två år eller mera hos företaget utgår havandeskapslön under två månader. Sådan lön utgår dock ej för längre tid än tjänstledigheten omfattar. För dag då tilläggssjukpenning utgår görs i regel sjukavdrag på lönen enligt särskilda regler.

Havandeskapslön utgår endast under för- utsättning att anställningen fortsätter under minst tre månader efter tjänstledigheten, och hälften av ersättningen betalas ut först efter tremånaderstjänstgöringens slut.

Havandeskapslön utgår inte i de fall då den försäkrade är undantagen från moder- skapsförmåner enligt AFL. Utgår nedsatta förmåner enligt lagen, nedsätts havande- skapslönen i motsvarande grad.

Handeln

För handelns tjänstemän gäller i fråga om löneförmåner i samband med sjukdom och havandeskap i stort sett samma eller lika- lydande bestämmelser som för industrins tjänstemän.

] .. .. . .

Ur avtalen om allmänna anstallnmgsvrllkor mellan SlF/SALF/CF och SAF:s branschför- bund.

2 För Svenska byggnadsindustriförbundct, Svens- ka väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareioruuno, Järnbruksförbundet, Mellansvenska gruvförbundet, Sveriges pappersindustriförbund och Sågverksför— bundet gäller delvis andra regler. För Livsmedelsbranschens arbetsgivareförbund gäller att de företag, som tidigare utgett havande- skapslön under tre månader, skall bibehålla denna bestämmelse.

Bankväsendet

Sjuklön från arbetsgivaren utgår till ordinarie tjänsteman under insjuknandemånaden samt ytterligare under högst tre månader. Vid upprepade fall av arbetsoförmåga är tjänste- man inte berättigad att under tolv på varandra följande månader erhålla sjuklön under sammanlagt mer än 120 dagar. Övriga tjänstemän än ordinarie erhåller sjuklön under sammanlagt högst 30 dagar under tolv på varandra följande månader, Sjuklön från arbetsgivare och sjukpenning enligt AFL syftar till att ge full kompensation för inkomstbortfallct under sjukdom.

Sjukanmälan till försäkringskassa skall göras redan första sjukdagen. Till arbetsgiva- ren skall göras anmälan om insjuknandedag med uppgift om från vilken dag sjukpenning börjar utgå.

Vid ledighet för havandeskap och barns- börd utgår till ordinarie tjänsteman och aspirant med minst ett års sammanhängande anställning s. k. moderskapsbidrag från ban- ken med belopp motsvarande 15 % av lönen. Ersättningen utgår under högst sex månader. Arbetsgivaren äger fordra att befattnings- havare för att erhålla moderskapsbidrag för- binder sig att återinträda i tjänst efter nämnda ledighet.

F örsäkringsbranschen

Sjuklön utgår till ordinarie tjänsteman samt till extra tjänsteman som fyllt 16 år och varit anställd minst ett år i följd. Ersättningen utgår för insjuknandemånaden och därpå följande tre månader med ett belopp mot- svarande full lön. För dag då sjukpenning enligt AFL utgår, görs sjukavdrag från lönen enligt nedanstående tabell.

Sjukavdraget enligt angiven tabell re- duceras med 10% fr.o.m. den 31:a sjuk- dagen vid sjukfrånvaro längre än 30 dagari följd.

Till extra tjänsteman som inte fyllt 16 år eller inte varit anställd ett år i följd utgår sjuklön under högst tre sjukdagar för vilka sjukpenning inte utgår från försäkrings- kassan. I sistnämnda fall motsvarar ersätt-

Tjänstemännens Motsva- Sjukavdrag i kr./dag månadslön i kr. rande ___—___ (inkl. lunch- sjukpen- för tjänste- för, avgift) ning i män med prel. ovriga ___—_ kr. A-skatt enl. tjänste- uppgår men ej kol. 1 iskat- män till till tetabellen 483— 567 12 dagslönen 15 567— 700 14 " 18 700— 850 16 ” 22 850—1 000 19 n 27 1000—1 167 22 n 31 ] 167—1333 25 ,, 35 l 333—1500 28 ,, 40 1500—1750 31 H 46 1 750—2 000 34 » 54 2 000—2 250 37 » 63 2 50,2 500 40 ,, 72 2 500—2 750 43 » 77 2 750—3 000 46 ): 86 3 000—3 250 49 ,, 96 3 250—3 500 52 ): 104 3 500— 52 111 111

ningen från arbetsgivaren halva dagslönen.

Vid upprepade sjukdomsfall är den an- ställde inte berättigad att under tolv på varandra följande kalendermånader åtnjuta ersättning för sammanlagt längre tid än sex månader.

Det åligger den anställde att snarast möj- ligt anmäla inträffat sjukdomsfall till veder- börande försäkringskassa samt att till försäk- ringsinrättningen länma uppgift om de sjuk- dagar, för vilka sjukpenning utgått. För- summar han att i behörig tid göra anmälan om sjukdomsfallet, görs avdrag enligt den angivna tabellen fr.o.m. den dag då sjuk- penning eljest skulle ha utgått.

Ledighet i samband med barnsbörd be- viljas för sex månader. Till ordinarie tjänste- man samt extra tjänsteman, som varit an- ställd minst ett år i följd, utgår under sådan ledighet från och med den fjärde till och med den sjätte månaden s.k. moderskapsbi- drag. Bidraget utgör 50% av månadslönen och utbetalas månadsvis. Bidraget kan också fördelas med 25 % under var och en av de sex månaderna. För att erhålla bidraget krävs inte att den anställde skall återgå till arbetet efter ledigheten.

Med några undantag har de privatanställda inom LO-kollektivet tidigare inte erhållit några sjuklöneförmåner utöver sjukpenning enligt AFL. Till undantagen har hört han- deln samt vissa andra områden, där sjuklön av varierande konstruktion förekommit. I 1971 års avtalsuppgörelse mellan LO och SAF ingick en överenskommelse om en avtalsgruppsjukförsäkring (AGS). Denna trädde i kraft den 1 september 1972 och kan beräknas komma att omfatta ca 1,2 milj. anställda.

AGS

AGS är en s.k. lång sjukförsäkring, som utfaller efter en karenstid av 30 dagar. LO och SAF har bildat ett särskilt bolag, Arbets- marknadsförsäkringar sjukförsäkringsaktie- bolag (AMF-sjukförsäkring), som handhar administrationen.

Försäkringen kan gälla tidigast fr.o.m. det kalenderkvartal, under vilket den anställ- de fyller 18 år och längst t.o.m. kalender- månaden före den, då den anställde fyller 67 år. Ett villkor är att den anställde är placerad i sjukpenningklass enligt AFL.

För att kunna omfattas av försäkringen fordras att den anställde fullgjort en viss kvalifikationstid hos en arbetsgivare. Den anställde skall under ett kalenderkvartal ha arbetat minst 208 timmar för att försäkrings- skyddet skall kunna gälla fr.o.m. ingången av närmast följande kvartal.

Under kvartalet infallande helgdagar, som inträffar måndag—lördag, får på visst sätt inräknas i arbetstiden. Vid starten den 1 september 1972 gällde speciella övergångsbe- stämmelser för att göra det lättare att komma in i försäkringsskyddet.

När försäkringen trädde i kraft måste den anställde sedan minst en vecka ha varit ar- betsför till minst 50 %. I annat fall gäller för- säkringen först sedan den anställde arbetat minst en vecka under för vederbörande nor- mal arbetstid.

Sedan kvalifikationstid fullgjorts gäller försäkringen för den anställde, så länge

vederbörande arbetar minst 208 timmar varje kalenderkvartal. Tiden efter kvalifika- tionstiden kallas försäkringsgrundande an- ställningstid. Till skillnad från kvalifikations- tiden får i den försäkringsgrundande tiden inräknas även anställningstid, då arbete inte utförts, t.ex. semester, sjukdom, militär repetitionsutbildning, havandeskap och barnsbörd samt permittering.

Enligt huvudregeln skall såväl kvalifika- tionstid som försäkringsgrundande anställ- ningstid ha fulllorts hos en och samma arbetsgivare. ] vissa branscher år dock an- ställningsförhållandena sådana, att man nor- malt byter arbetsgivare relativt ofta i sam- band med att ett visst projekt är färdigt. För ett antal branscher räcker det att de 208 tim- marna under ett kvartal fullgjorts inom branschen, dvs. man kan ha arbetat hos flera arbetsgivare under kvartalet och får då lägga samman arbetstimmarna hos de olika arbets- givarna, förutsatt att resp. arbetsgivare an- slutit sig till AGS. Den s.k. branschregeln gäller bl.a. för byggnads- och anläggnings- verksamhet liksom för t. ex. skogsbruket.

Försäkringen gäller med ett efterskydd under två kalenderkvartal under förutsätt- ning, att den anställde fullgjort kvalifika- tionstid eller försäkringsgrundande anställ- ningstid. En ytterligare förutsättning är att den anställde slutat sin anställning med iakttagande av avtalsenlig uppsägningstid. Detta efterskydd gäller såväl vid arbetslöshet som när den anställde går över till annan anställning där någon försäkring ej gäller.

Om den anställde fullgjort försäkrings- grundande anställningstid under två på varandra följande kalenderkvartal och där- efter blir arbetslös, kan efterskyddet för- längas ytterligare. Om den försäkrade under de två första efterskyddskvartalen varit ar— betslös minst sju veckor i kvartalet, förlängs efterskyddet ett kvartal. Har den försäkrade även under detta kvartal varit arbetslös minst sju veckor, förlängs efterskyddet ytterligare ett kvartal. Efterskyddet kan sålunda gälla fyra kvartal. I vissa fall, då sjukdom inträffat under efterskyddstid, kan den totala skydds- tiden utsträckas längre än ett år, eftersom

sjukdomstid som ersätts från AGS jämställs med arbetad tid enligt en schablonregel och följaktligen räknas som kvalifikationstid resp. försäkringsgrundande anställningstid.

Om den försäkrade genom annan anställ- ning erhåller sjuklön eller ersättning från annan avtalsenlig sjukförmån, nedsätts dags- respektive månadsersättningen från AGS med värdet av de övriga ersättningarna efter avdrag för eventuell skatt.

Försäkringen har, som nämnts, en karens- tid av 30 dagar. Vid upprepade sjukdomsfall under en tolvmånadersperiod får sjukperio- der på mer än sju dagar läggas samman så att ersättning kan utgå tidigare än efter 30 dagar, dock aldrig förrän fr.o.m. åttonde .sjukdagen. Denna sammanläggningsregel gäll- de sålunda vid försäkringens start den 1 sep- .tember 1972 för sjukdomsfall som till någon del inträffat under tiden 1 september 1971—31 augusti 1972.

Då hel sjukpenning utges från försäkrings- kassan, lämnas hel dagsersättning från AGS. Vid halv sjukpenning lämnas halv dagsersätt- ning. Vid förtidspension (sjukbidrag) gäller motsvarande bestämmelse.

För att ersättningsnivån skall bli i stort sett densamma under hela sjukdomstiden höjs ersättningsbcloppet under förtids- pensionstid eftersom förtidspensionen (sjuk-

bidraget) ger en något lägre kompensa- tionsnivå än sjukpenningen. Ersättningen från AGS under förtidspensionstid ligger l ä 2 kr. högre per dag än under sjukpenningtid.

Ersättningen från AGS är skattefri.

Vid längre sjukdomsperioder (över 24 månader) träder en regel om värdesäkring i funktion. Om prisnivån stigit utges höjd ersättning med högst 4 % per år, räknat från ersättningsperiodens början.

Försäkringen innehåller den garantiregeln att om en arbetsgivare, som enligt kollektiv- avtal skall teckna försäkring och betala premier, underlåter detta, de anställda ändå är skyddade. Denna garantiregel gäller ej för anställda hos arbetsgivare, som inte omfattas av något kollektivavtal, innehållande skyldig- het för honom att teckna AGS.

Överenskommelsen om AGS gäller mellan SAF och LO tills vidare med en ömsesidig uppsägningstid av sex månader. Den kan dock ej uppsägas att upphöra före den 1 januari 1980. Mellan förbunden på ömse sidor har träffats kollektivavtal om AGS. I förhandlingsprotokollet mellan SAF och LO angående AGS anges bl. a. följande (& 11):

Om förutsättningarna för avtalet eller för denna överenskommelse skulle undergå mer väsentliga förändringar, skall avtalet kunna upphöra eller ändras på grund härav utan

Sjukpenningklass, inkomst och sjukpenning enligt AFL

Ersättning från AMF

_ . . sjukförsäkring Sjukpcn- Inkomsten av förvärvsarbete Sjukpen- ningklass uppgår för år ning kr. Per dag Per månad under under för- till kr. men ej till kr. sjukpen- tidspen- ningtid sionstid kr. kr. 2--10 1800 12000 6—19 2 120 11 12000 14000 22 3 120 12 14 000 16 000 25 4 150 13 16000 18000 28 4 180 14 18 000 21000 31 5 180 15 21 000 24 000 34 5 210 16 24 000 27 000 37 6 240 17 27 000 30 000 40 7 270 18 30 000 33 000 43 7 300 19 33 000 36 000 46 8 330 20 36 000 39 000 49 9 360 21 39 000 52 10 390 SOU 1972:60 37

iakttagande av regeln om giltighetstid. Exem- pel på sådana väsentliga förändringar ut- gör ändringar av den allmänna försäkringen, annan sociallagstiftning eller skattelagstift- ningen -— såsom införande av skatteplikt för sjukpenningen jämlikt AFL.

Tnzgghetsförsäkring

Sedan den 1 januari 1972 finns en trygghets— försäkring för anställda inom bleck- och plåtslageri- samt stuveribranscherna. Enligt denna har arbetstagare som skadas genom olycksfall i arbetet bl. a. rätt till ersättning motsvarande inkomstbortfallct. För tid upp t.o.m. 30 dagar beräknas inkomstbortfallct på grundval av den sjukpenningklass som den skadade tillhör (se nedanstående tabell). För tid därefter ger försäkringen ersättning enligt skadeståndsrättsliga regler; dock ersätts en- dast nettoförlusten, vilket innebär att exem- pelvis ersättning enligt AFL och YFL samt AGS avräknas.

Ersättningar för förlorad arbetsinkomst vid olycksfall i arbete under de första 30 dagarna

Inkomst Sjukpen- Sjukpen— Belopp per kalenderdag från av förvärvsarbete ningklass ning kr. trygghetsförs. under sjuktidens kr./år första 30 dagar, olycksfalls— dagen inräknad, kr. Preliminärskattekolumn 1 och 3 2 och 4

12 000 2 10 6 19 2 4

12 000—14 000 11 22 3 5 14 000—16 000 12 25 4 6 16 OOO—18000 13 28 4 6 18 000—21 000 14 31 5 7 21 000—24 000 15 34 5 7 24 000—27 000 16 37 6 8 27 000—30 000 17 40 7 9 30 000—33 000 18 43 7 9 33 000—36 000 19 46 8 10 36 000—39 000 20 49 9 11 39 000— 21 5 2 10 12

2. Kontant stöd vid arbetslöshet

2. ] Arbetslöshetsförsa'kringen 2.1.1 Ersättningen

Den frivilliga statsunderstödda arbetslöshets- försäkringen handhas av arbetslöshetskassor, organiserade av de försäkrade själva och erkända av Kassorna är i föreningsrättsligt hänseende organiserade som understödsföreningar och lyder som sådana under lagen (1938:96) om understödsföreningar (UFL). Enligt l % kun- görelsen (1912z304) angående tillsyn å un- derstödsföreningar i dess lydelse jämlikt kun- görelsen (1957224) är arbetsmarknads- styrelsen tillsynsmyndighet för kassorna.

Gällande föreskrifter om arbctslöshetsför- säkringen finns 1 övrigt i förordningen (1956z629) om erkända arbetslöshetskassor (arbetslöshetskasseförordningen; omtryckt 19641495, ändrad senast 1971 :140), förord- ningen (1956:630) om statsbidrag till erkän- da arbetslöshetskassor (statsbidragsförord- ningen; omtryckt 19681141, ändrad senast 19711141), kungörelsen (1957z481) med tillämpningsföreskrifter till arbetslöshets- kasseförordningen (ändrad senast 19681142) och kungörelsen (1957z482) angående hand- läggningen av frågor om statsbidrag till er— kända arbetslöshetskassor.

Som allmänt villkor för rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen gäller att er- sättning endast får utgå till arbetslös medlem över 16 år, som är arbetsför och i övrigt oförhindrad att äta sig arbete (20 5). För-

en statlig tillsynsmyndighet.

säkrad som önskar ersättning skall person- - ligen söka arbete hos offentlig arbetsförmed-

ling (22 å). Möjlighet finns dock att i sär- skilda fall efterge denna skyldighet. Den försäkrade skall dessutom vara beredd att ta erbjudet lämpligt arbete.

Medlem skall för en tid av 28, i vissa fall 14 kalenderdagar, avstängas från rätt till ersättning, om han frivilligt utan giltig anled- ning lämnat sitt arbete eller om han av- skedats på grund av otillbörligt uppförande. Samma påföljd inträder, om medlemmen avvisat lämpligt arbete eller utan att uttryck- ligen ha avvisat sådant arbete likväl genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat, att anställning inte kommit till stånd (36é första stycket). I vissa fall kan kassa besluta att ersättning inte skall utges förrän medlem har förvärvsarbetat 20 dagar (365 tredje stycket)

Arbete som erbjuds arbetslös skall anses lämpligt, om det motsvarar medlemmens krafter och färdigheter, om det är förenat med avlöning som prövas vara skälig i för- hållande till lön som utgår för sådant arbete enligt kollektivavtal eller, om kollektivavtal inte finns, i förhållande till i arbetsorten förekommande avlöning för samma arbete, om det inte hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder, om förhållandena på arbetsplatsen väsentligen motsvarar vad som i lag finns föreskrivet om åtgärder till före- byggande av ohälsa och olycksfall och om det inte heller i övrigt föreligger särskilda

omständigheter med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller arbetets natur (36 & fjärde stycket).

Rätten till ersättning är vidare beroende av att medlem fullgort viss avgiftsbetalning till kassan.

I 23 och 24 åå kassaförordningen har bl.a. uppställts ett 12—månadersvillkor som förutsättning för rätt till ersättning. 12-månadersvillkoret är avsett att bl.a. trygga medlemskapets kontinuitet. Det inne- bär att medlem för att kunna få ersättning måste antingen ha arbetat och erlagt avgifter för minst tolv månader eller först ha arbetat och erlagt avgifter för minst tre månader samt därefter ha 1. genomgått av tillsynsmyndigheten godkänd yrkesutbild- ning eller 2. fullgjort värnplikt eller 3. åtnjutit tilläggssjukpenning på grund av ha- vandeskap samt på grund härav varit befriad från avgiftsskyldighet så länge att den sam- manlagda tiden uppgår till minst tolv måna- der.

Utöver lZ—månadersvillkoret uppställs i 23 och 24 åå kassaförordningen ett S-månaders- villkor som förutsättning för rätt till ersätt- ning. S-månadersvillkoret innebär att med- lem för att kunna få ersättning — under de 12 månaderna närmast före arbetslöshetens inträdande måste sammanlagt minst 5 måna- derha 1. arbetat och erlagt avgift eller 2. varit befriad från avgiftsplikt på grund av yrkesut- bildning (godkänd av tillsynsmyndigheten) eller värnplikt eller 3. åtnjutit tilläggssjuk- penning i anledning av barnsbörd.

I den nämnda 12-månadersperioden in— räknas inte tid, då medlem har avgiftsbefriats på grund av styrkt sjukdom (överhoppnings- bar tid).

S-månadersvillkoret skall uppfyllas innan medlemmen första gången erhåller ersättning under försäkringsåret (1.9 31.8). Tillsyns- myndigheten får i vissa fall medge att 5-månadersperioden ersätts med en 4-måna- dersperiod.

Vid prövningen av 5-månadersvillkoret får endast sådana avgifter tillgodoräknas som erlagts för tid, då medlem antingen utfört avlönat arbete för annans räkning utanför

sitt hem i minst den omfattning som angesi kassans stadgar (10—15 dagar per månad) eller med bibehållen lön åtnjutit ledighet av annan anledning än sjukdom, värnplikts- tjänstgöring och barnsbörd (t. ex. semester). I vissa fall får avgifter tillgodoräknas även för tid då medlem arbetat som företagare eller som hemarbetare.

En del kassor har infört bestämmelsen att medlem skall erlägga avgift för varje månad, oavsett om han utfört avlönat arbete eller ej (kontinuerlig avgift). Detta innebär i princip ingen ändring i fråga om kravet att medlem skall ha utfört avlönat arbete för rätt att tillgodoräkna erlagd avgift.

Med stöd av en överenskommelse mellan samtliga arbetslöshetskassor får medlem, som övergår från en kassa till en annan, i den senare kassan tillgodoräkna avgifter som erlagts i den förra.

I nuvarande bestämmelser förutsätts att avgift erläggs antingen per vecka eller månad. Under senare år har kassorna alltmer över— gått till månadsavgifter. För närvarande tillämpas ej veckoavgifter i någon erkänd arbetslöshetskassa. Troligen kommer inte heller i framtiden veckoavgifter att uttasi någon arbetslöshetskassa.

Enligt 28å kassaförordningen får ersätt- ning inte utges till medlem förrän han varit arbetslös fem dagar (karenstid). Dessa dagar behöver inte ligga i följd utan kan vara utspridda över en sammanhängande tid av högst fem kalenderveckor. Om karenstid har fullgjorts en gång under försäkringsåret gäller den för återstoden av detta år (28 5 3 mom. första stycket).

För att få räkna viss dag som karensdag måste medlem den dagen vara arbetslös, vara anmäld som arbetssökande hos arbetsför- medlingen och även i övrigt uppfylla villko- ren för ersättningsrätt. Arbetslös dag före första besöket på förmedlingen får således ej räknas som karensdag. Dag för vilken per- mitteringslön utgår får räknas som karens- dag.

Enligt 31 ä 1 mom. kassaförordningen får medlem inte uppbära dagpenning för mer än 150 dagar (30 veckor) under varje försäk-

ringsår. Tillsynsmyndigheten kan dock för viss kassa eller viss klass medge att dagpen- ning får utgå för högst 200 dagar (40 veckor) under varje försäkringsår. Sådant medgivan- de har lämnats till kassor med sammanlagt ca 600 000 medlemmar. Dessa kassor är verk- samma lnom tjänstemannaområdet och hari allmänhet få men relativt långvariga ersätt- ningsfall.

Försäkrad som fyller minst 60 år det försäkringsår då nämnda ersättning enligt 31% lmom. har börjat utgå kan erhålla extra ersättning i högst 300 dagar utöver angivna ersättningstid (31 & 2mom. första stycket). Arbetsmarknadsstyrelsen kan med- ge sådan förlängning av ersättningstiden även för försäkrad som fyllt minst 55 år, om han har blivit arbetslös på grund av företagsned- läggning eller bestående driftsinskränkning eller, om han är företagare, måst nedlägga rörelsen på grund av omfattande eller ge- nomgripande förändring i ortens näringsliv eller inom ifrågavarande näringsgren (31 ä 2 mom. tredje stycket).

Extra ersättning får utgå längst till och med månaden före den då medlemmen fyller 67 år eller till dess ålderspension, hel förtids- pension eller helt sjukbidrag börjar utgå till honom enligt AFL.

Medlem som fyllt 67 år får i de kassor där ersättning utgår efter 67 års ålder ersättning för högst 75 dagar per försäkringsår.

Arbetslöshetsförsäkringen är så konstrue- rad, att utgående förmåner skall kompensera inkomstbortfall för högst fem dagar per kalendervecka (32 å).

Ersättningsformerna är dagpenning enligt fjorton klasser, den högsta 60 kr., och barntillägg. Tillägget utgör 2 kr. om dagen för varje barn under 16 år.1—Iel dagpenning får utges även för dag, då den som i övrigt är arbetslös utför avlönat arbete i högst två timmar. Utför han avlönat arbete under längre tid, dock högst fyra timmar, äger kassa med tillsynsmyndighetens medgivande utge dagpenning och barntillägg med hälften av vad eljest skulle ha utgått (29 ä 2 mom.).

I 305 kassaförordningen behandlas de s.k. överförsäkringsbestämmelserna. De in-

nebär att ersättning inte får utges med högre belopp i förhållande till medlemmens dags- förtjänst än som framgår av en av Kungl. Maj:t fastställd överförsäkringstabell. Med dagsförtjänst avses en femtedel av den vecko- inkomst eller, i fråga om medlem med månadslön, en tjugotvåondel av den månads- inkomst som medlemmen före arbetslös- hetens inträdande vanligen erhöll under ar- betstid som var normal för honom. [ sär- skilda fall kan tillsynsmyndigheten medge att större andel skall anses utgöra dagsför- tjänsten. Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten skall som sådan räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbets- tagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen. Iallmänhet erhålls erforderliga uppgifter för tillämpning av överförsäkringsbestämmelserna i det ar- betsgivarintyg som medlemmen skall lämna till arbetslöshetskassan vid arbetslöshetens början.

Överförsäkringsbestämmelserna skall en- ligt 30 ?) 2 mom. tillämpas även i de fall då medlem på grund av arbetslöshet fortlöpan- de erhåller understöd från arbetsgivaren eller från annan sammanslutning för meddelande av arbetslöshetshjälp än erkänd arbetslös- hetskassa. Ersättning från arbetslöshets- kassan får utges med högst det belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta be- lopp som får utgå enligt överförsäkrings- tabellen och understödet.

Enligt gällande tillämpningsföreskrifter skall i den inkomst som läggs till grund för prövningen av överförsäkringen inräknas nor- malt förekommande ersättningar för obe- kväm arbetstid, skifttillägg, regelbundet ut- gående drickspengar, naturaförmåner (exem- pelvis beklädnadsersättning) och ersättning för mera regelbundet förekommande över- tidsarbete. Ersättning för tillfälligt övertids- arbete, gratiftkationer eller andra inte regel- mässigt utgående ersättningar skall däremot inte in räknas i inkomsten.

Den nuvarande överförsäkringstabellen har varit gällande fr.o.m. den 1 september 1968. Den är beräknad efter en kommunal utdebitering den vanligast förekommande

år 1967 — av 19 kr. per skattekrona och med avdrag från inkomsten efter skatt med 8,3 %.

Föreskrifter om pensionsavdrag behandlas i 30,8; 3mom. kassaförordningen. Bestäm- melserna innebär att medlem som får ålders- pension skall inplaceras i avdragsklass enligt en av Kungl. Maj:t fastställd avdragstabell. Dagpenning och barntillägg skall nedsättas med det för avdragsklassen angivna avdrags- beloppet. Ersättning understigande fem kr. för dag utbetalas inte.

Gällande bestämmelser innebär att dager- sättningen i arbetslöshetskassa minskas med 1/350 av årspensionens belopp. Endast med- lemmens egen ålderspension läggs till grund för avdraget från kassaersättningen. Däremot inverkar inte familjepension eller makes ål- derspension på avdraget. Pensionsavdraget beräknas av praktiska skäl på bruttopensio- nen, dvs. pensionen före avdrag av skatt, eftersom vid debiteringen av skatt även andra inkomster ofta påverkar debiteringens storlek.

lnplacering i avdragsklass sker i samband med ansökan om ersättning första gången under ett försäkringsår. I allmänhet görs under en ettårsperiod endast smärre mera indexbetonade justeringar av pensionsbe— loppen. Skulle mera väsentliga ändringar ske, tar kassan dock hänsyn härtill.

2.1.2 Finansiering

Arbetslöshetskassornas utgifter omfattar kostnaderna för försäkringsersättning (dag— penning jämte barntillägg), fondering och förvaltning.

Förvaltningskostnaderna varierar starkt mellan kassorna beroende bl. a. på medlems- antal och verksamhetens omfattning. [ många kassor har kostnaderna kunnat ned- bringas genom gemensam administration med vederbörande fackliga organisation, t. ex. gemensam personal, lokaler o.dyl.

Arbetslöshetskassomas inkomster utgörs av medlemsavgifter, statsbidrag och räntor på fonderade medel. Medlemmarna i kassa är i regel indelade i klasser, beroende på med- lemmarnas arbetslöshetsrisk och inkomstför-

hållande. Medlemsavgifterna fastställs av ar- betsmarknadsstyrelsen. De varierar starkt mellan såväl kassor som klasser beroende på arbetslöshetsrisken och försäkringsersätt- ningens storlek. Någon utjämning kassorna emellan beträffande avgiftema förekommer inte. Däremot är statsbidraget konstruerat så att en avgiftsutjärnnan de effekt uppnås.

Statsbidraget till dagpenningersättningeni arbetslöshetsförsäkringen omfattar en pro- portionell del, grundstatsbidraget, och en till antalet ersättningsdagar per årsmedlem knu- ten progressiv del, dagpenningbidraget. Stats- bidraget till kassorna utbetalas årsvis i efter- skott. När särskilda skäl föreligger, kan dock under verksamhetsåret förskott på statsbi- draget utbetalas.

I kassaförordningen (41 &) finns be- stämmelser om fondbildning. Avgifterna i kassan skall vara så avvägda att de till- sammans med övriga inkomster uppfyller kravet på föreskriven fondbildning. Med hänsyn till riskutjämningen är fondkravet större i en arbetslöshetskassa med litet med- lemsantal än i kassa med högre medlemsan— tal. Fondens storlek" bestäms dessutom av förvaltningskostnader, genomsnittligt ersätt- ningsbelopp per ersättningsdag och medlem senaste året samt genomsnittligt antal ersätt- ningsdagar per medlem under de senaste tio åren.

2.1.3 Administration

De nuvarande arbetslöshetskassorna är i all- mänhet bildade av de fackliga organisa- tionerna på olika yrkesområden men är juridiskt sett fristående i förhållande till dessa. Även inte fackligt organiserade arbets- tagare inom en kassas verksamhetsområde har rätt till medlemskap i kassan.

För att en understödsförening skall kunna antas till erkänd arbetslöshetskassa fordras bl. a. att föreningens stadgar står i överens- stämmelse med förordningen om erkända arbetslöshetskassor. Denna förordning är ut- formad så' att den anger vad som skall intasi stadgarna. De skall sålunda innehålla före- skrifter om medlemskap. avgifter, villkor för

rätt till arbetslöshetsersättning, ersättningens former och storlek, ersättningstidens längd och kassans fondbildning.

Erkänd arbetslöshetskassa är öppen för alla löntagare inom kassans verksamhetsom- råde. Samtliga kassor är organiserade som rikskassor och är i allmänhet avsedda för anställda inom vissa avgränsade yrkesom- råden. Undantagsvis kan även företagare tillhöra arbetslöshetsförsäkringen.

För arbetslöshetskassans administration svarar en av medlemmarna på föreningsmöte utsedd styrelse, i vilken även ingår en av tillsynsmyndigheten utsedd ledamot. Den centrala handläggningen av kassaärenden handhas av ett huvudkontor, vilket leds av en kassaföreståndare. Det lokala arbetet som innefattar bl. a. avgiftsuppbörd och utbetal- ning av kassaersättning skötsi regel av lokala redogörare, vilka vanligen samtidigt är fack- föreningskassörer. Några kassor har central utbetalning av ersättning. Arbetslöshets- kassornas lokala administration centraliseras allteftersom storavdelningar bildas inom för- bunden.

Arbetslöshetskassornas samorganisation är en frivillig sammanslutning av samtliga ar- betslöshetskassor med uppgift att företräda dessa i fall då kassorna har anledning att uppträda gemensamt.

Tillsynsmyndighet för arbetslöshetsförsäk- ringen är arbetsmarknadsstyrelsen.

Beslutanderätten inom arbetsmarknads- styrelsen i viktigare frågor, som samman- hänger med styrelsens uppgift att vara till- synsmyndighet för kassorna utövas av arbets- löshetsförsäkringsdelegationen. Denna utgörs av styrelsens generaldirektör och över- direktör samt tre av de erkända arbetslös- hetskassornas samorganisation föreslagna av Kungl. Maj:t utsedda representanter för kassorna. Försäkringsärendenas löpande ad- ministration handhas av arbetsmarknads- styrelsens försäkringsbyrå.

Arbetsmarknadsstyrelsen är inte bara till- synsmyndighet utan även besvärsmyndighet. Besvärsordningen innebär att beslut av ar- betslöshetskassa kan överklagas hos arbets- marknadsstyrelsen och beslut av arbetsmark-

nadsstyrelsen i ärenden om försäkring hos försäkringsdomstolen och i andra ärenden hos regeringsrätten.

2.2 Kommunalt kontantunderstöd 2.2.1 Ersättningen

Arbetslöshetshjälp genom kommunala kon- tantunderstöd med statsbidrag har i olika former förekommit sedan år 1914. Nu gäl- lande bestämmelser är införda i arbetsmark- nadskungörelsen (1966z368; omtryckt 19721300). Kommunalt kontantunderstöd är en av de i denna kungörelse angivna former- na för arbetslöshetshjälp tillsammans med beredskapsarbete, arkivarbete, musikerhjälp och statligt omställningsbidrag (71 å).

Som allmänna förutsättningar för kom- munalt kontantunderstöd gäller att det får lämnas arbetslös som a. är svensk medborgare eller tillhör stat med vilken överenskommelse träffats om ömse- sidighet beträffande hjälpåtgärder vid arbets- löshet, b. fyllt 16 men ej 67 år,

0. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för annans räkning, d. söker arbete genom den offentliga arbets- förmedlingen, e. inte kan anvisas lämpligt arbete på den öppna marknaden och inte lämpligen kan hjälpas med annan åtgärd för att underlätta placering i lämpligt arbete samt f. behöver sådan hjälp på grund av arbetslös- het som varat minst fem dagar efter det ansökan om arbetslöshetshjälp har gjorts (72 5)-

Den som uppbär kontantstöd är skyldig att anmäla sig hos den offentliga arbetsför- medlingen i den ordning'arbetsmarknads- styrelsen föreskriver (94 å).

[ fråga om bedömningen av lämpligt ar- bete gäller bestämmelser motsvarande arbets- löshetsförsäkringens (75 å).

Arbetslös som önskar komma i fråga för kontantunderstöd skall göra ansökan därom i den kommun där han uppehåller sig. Utbetalning sker även i den kommunen

(92 5). Till ansökan fogas uppgift om senaste anställning och inkomst styrkt genom s.k. arbetsgivarintyg eller på annat sätt.

Kontantunderstöd utgörs av dagunderstöd och barntillägg. Kommunen bestämmer un- derstödsbeloppen. Dessa får dock inte över- stiga, dagunderstöd till ensamstående 24 kr. om dagen, dagunderstöd till makar 28 kr. om dagen och barntillägg två kr. om dagen för varje barn under 16 år. Understödet utgår för högst fem arbetsdagar under en kalendervecka (88 och 89 åå).

Enligt anvisningar från arbetsmarknads- styrelsen får kommunen intill angivna maxi- migränser för understödsbelopp själv besluta om understödets storlek såväl individuellt som generellt. Det ankommer på kommunen att fastställa erforderliga regler för behovs- prövning.

Den som före arbetslösheten eller som därunder begränsar sitt arbetsutbud till halv- dagsarbete kan enligt anvisningarna endast erhålla halvt kontantunderstöd.

Halvt kontantunderstöd kan dessutom ut- gå då den arbetslöse arbetar mer än två och högst fyra timmar per dag men i övrigt är arbetslös eller då den arbetslöse uppbär halv sjukpenning enligt AFL eller YFL.

Som allmän regel gäller att dagunderstöd inte får överstiga gängse lön i orten för icke kvalificerad arbetskraft. Det får ej heller överstiga vad den arbetslöse med hänsyn till sin tidigare inkomst skulle ha kunnat få på grund av arbetslöshetsförsäkring (90 å).

Den som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete, skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande, avvisar erbjudet lämpligt arbete eller på annat sätt uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd, äger inte erhålla kontant- understöd under 28 dagar, eller om arbetet avsågs v-ara högst två dagar, under 14 dagar närmast efter det något av nämnda förhållan- den inträffat (74 å).

Kontantunderstöd får inte utges till ar— betslös som i anledning av arbetslösheten uppbär socialhjälp för sig eller sin familj. Undantag får dock göras för den som i synnerligen trängande fall tillfälligt erhåller

Dagunderstöd får ej utges för tid då arbetslös uppbär dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller statligt omstställ- ningsbidrag. Undantag kan dock i ömmande fall och under vissa villkor medges för dagunderstöd till bostadskostnad (91 å).

2.2.2 Administration och statsbidrag

Kontantunderstödsverksamheten leds cen- tralt av arbetsmarknadsstyrelsen och regio— nalt av länsarbetsnämnderna. Lokalt handhas verksamheten inom kommunerna av särskilt inrättade arbetslöshetsnämnder eller där sådan ej har tillsatts av drätselnämnd eller annan kommunens nämnd. Om kommuns handläggning av frågor om arbetslöshetshjälp enligt arbetsmarknadskungörelsen gäller la— gen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd och kungörelsen (1966369) med närmare före- skrifter om arbetslöshetsnämnd och dess verksamhet.

Länsarbetsnämnd skall fortlöpande hålla kommunerna i länet underrättade om be- hovet av kontantunderstöd åt arbetslösa (86%) Kommun som vill utbetala kontant- understöd med statsbidrag skall innan verk- samheten påbörjas ansöka om tillstånd hos arbetsmarknadsstyrelsen. Har tillstånd givits bestämmer styrelsen det största antal arbets- lösa inom kommunen till vilket understöd med statsbidrag får utgå vid varje tidpunkt. Sedan tillstånd givits får kontanta under- stöd som kommunen utgett till arbetslösa inte i något fall anses som socialhjälp (97 å).

Statsbidrag till kommunal kontantunder- stödsverksamhet utgår med 20 % av de kost- nader för verksamheten— som arbetsmark- nadsstyrelsen godkänner. Kostnad för kon- tantunderstöd åt utlänningar bestrids helt av statsmedel (98 å).

2.3. Statligt omställningsbidrag

Arbetslöshetshjälp i form av statligt omställ- ningsbidrag infördes år 1968. De nya be- stämmelserna infördes i arbetsmarknadskun- görelsen.

Ärenden rörande statligt omställningsbi- drag skall prövas av arbetsmarknadsstyrelsen som dock äger uppdra prövningen åt länsar- betsnämnd. Det sistnämnda gäller dock inte ärende om bidragsrätt för sökande i ålder under 60 år (11 å).

Stödformen är avsedd för äldre arbetslösa. Omställningsbidrag utgår till medlem i er- känd arbetslöshetskassa som under försäk- ringsåret fyller minst 60 år (eller i vissa fall fyllt 55 år) och erhållit dagpenning under längsta för sådan medlem föreskriven för- längd ersättningstid (101 å). Annan arbetslös som fyller minst 60 är (i vissa fall fyllt 55 år) under kalenderåret kan även få omställnings- bidrag (102 å). Villkor härför är att han i minst 24 månader under de senaste tre åren närmast före arbetslöshetsanmälan har haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning eller genom seder- mera avvecklad verksamhet som självständig företagare.

Samma regler som för annan arbetslös- hetshjälp och för arbetslöshetsförsäkring gäller i fråga om avstängning från ersättnings- rätt vid frivillig och självförvållad arbetslös- het samt för bedömning'av erbjudet arbetes lämplighet (74—75 åå). Den som uppbär omställningsbidrag är skyldig att anmäla sig hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver (1 10 å).

För omställningsbidrag gäller även i övrigt i huvudsak samma allmänna förutsättningar som för andra former av arbetslöshetshjälp (71—75 åå). Omställningsbidrag enligt 102å till den som ej är arbetslöshetsförsäkrad bör- jar dock utgå först när arbetslösheten varat två månader räknat från och med den dag då anmälan gjorts om arbetslöshetens inträde (103 s).

Bidragsbeloppet är högst 800 kr. i måna- den (106 å). I vissa fall utgår halvt bidrag (107 och 109 åå). Bidragsbeloppet får inte överstiga elva tolftedelar av tidigare normal månadsinkomst. Denna bestämmelse får dock inte föranleda att helt omställningsbi- drag sätts lägre än 400 kr. eller halvt bidrag lägre än 200 kr. i månaden (108 å). Bidraget

skall reduceras även på grund av sökandens förmögenhet samt med hänsyn till viss pen- sion och livränta (108 å).

] motsats till ersättning från arbetslöshets- försäkring och kommunalt kontantunder- stöd utgör omställningsbidrag skattepliktig inkomst (anvisningarna till 19 å kommunal- skattelagen).

2.4. KSA-utredningens förslag (SOU 1971:42)

2.4.1. Försäkring och annat kontantstöd vid arbetslöshet

Skyddet mot inkomstbortfall vid arbetslös— het som har förorsakats av bristande tillgång på arbetstillfällen skall enligt utredningens förslag främst vara arbetslöshetsförsäkring. Möjlighet att vara arbetslöshetsförsäkrad bör finnas för alla förvärvsarbetande, företagare likaväl som arbetstagare. Samhällets stöd åt arbetslöshetsförsäkringen är ett led i arbets- marknadspolitiken. Det finns ett naturligt samband mellan arbetslöshetsförsäkringen och samhällets arbetsmarknadsåtgärder i övrigt. Till arbetsförmedlingen måste den försäkrade vända sig för att anmäla sig som arbetssökande. Han måste både i initial- skedet av arbetslösheten och därefter fort- löpande ha nära kontakt med arbetsmark- nadsorganen.

Utredningens majoritet anser att helt över- vägande skäl talar för att arbetslöshetsförsäk- ringen även i fortsättningen skall utvecklas på samma frivilliga väg som hittills. De erkända arbetslöshetskassornas verksamhet har utvecklats under samverkan med staten och den fackliga rörelsen, framhåller utred- ningen. Statens medverkan har skapat orga- nisatoriska och ekonomiska förutsättningar för en mycket betydande utveckling av arbetslöshetskassornas verksamhet. Denna kan numera beräknas omfatta i det närmaste alla fackligt organiserade arbetstagare. Med- lemmarna i de flesta arbetslöshetskassorna har under lång tid anpassat sig till dessa förhållanden. Det fordras enligt utredningen starka skäl för att upplösa detta system och

ersätta det med en helt ny försäkringsform. Utredningen har undersökt i vilken ut- sträckning samordning av arbetslöshetsför- säkringens administration med den allmänna försäkringen skulle innebära fördelar. Vissa beSparingar skulle, enligt utredningens majoritet, möjligen kunna vinnas bl.a. i fråga om registrering av försäkrade. En sådan minskning av de administrativa kostnaderna skulle enligt utredningen emellertid värde- mässigt bli obetydlig i jämförelse med de begränsningar av försäkringsutgifterna och den medverkan till effektivare sysselsättning av arbetskraften, som kan åstadkommas ge- nom arbetslöshetskassornas uppföljnings- och kontrollverksamhet samt arbetsmarknads- mässiga uppgifter i övrigt. Därtill kommer att de allmänna försäkringskassorna ansågs stå inför nya och utökade uppgifter inom sitt nuvarande verksamhetsområde. Över- tagande av arbet'slöshetsförsäkringens admi- nistration skulle, särskilt vid mindre och medelstora enheter, förorsaka avsevärda per- sonal- och utbildningsproblem. Majoriteten har därför funnit att grundförutsättningarna inte föreligger för överförande av arbetslös- hetsförsäkringens administration till de all- männa försäkringskassorna.

En försäkringsmässig reglering av skyddet vid arbetslöshet kan emellertid enligt utred- ningen inte täcka alla uppkommande situa- tioner. De senaste årens sysselsättningsför- hållanden på arbetsmarknaden visar att nya arbetssökande, t.ex. ungdomar och andra som övergår från utbildning till förvärvs- arbete, löper betydande arbetslöshetsrisker. Speciella problem möter vidare dem som i olika åldrar söker sig ut i arbetslivet efter att längre tid huvudsakligen ha ägnat sig åt att vårda och hjälpa åldring eller handikappad. Detta gäller även den som har blivit ensam- stående och söker förvärvsarbete efter att tidigare ha haft sin sysselsättning i gemen- samt hushåll med make eller annan person. För ensamstående kan behovet av förvärvs— inkomst vara oundgängligt och en arbetslös- hetssituation svårlöst även i andra fall. Ett exempel härpå är ensamstående kvinnor som har barn att försörja under förhållanden då

de huvudsakligen är beroende av egen för- värvsinkomst .

För dessa olika grupper nya arbetssökande är förmedling av arbete, yrkesvägledning, arbetsvård, arbetsmarknadsutbildning och andra samhällsåtgärder för att underlätta arbetsplacering enligt utredningen det pri- märt betydelsefulla. Först sedan sådana åt- gärder har prövats en tid och arbetsmark- nadsorganen därvid fått en uppfattning om sökandens faktiska arbetsutbud bör hjälp genom kontant stöd komma i fråga.

Utredningen har funnit att en komplette- ring av arbetslöshetsförsäkringen med en särskild stödform är den naturliga vägen att skydda olika kategorier nytillträdande på arbetsmarknaden. Denna komplettering er- fordras vare sig försäkringen görs frivillig eller obligatorisk. Stödformen skall i det av utredningen föreslagna systemet omfatta även den som har en fastare anknytning till arbetsmarknaden men ej är ersättnings- berättigad i arbetslöshetsförsäkringen eller inte tillhör erkänd arbetslöshetskassa. Utred- ningen föreslår att stödformen utformas som ett kontant arbetsmarknadsstöd, helt finan— sierat av staten genom skattemedel och administrerat av arbetsmarknadsverket. De är 1968 införda temporära stödformerna för äldre arbetslösa, förlängd (extra) ersättning till "försäkrade och statligt omställningsbi— drag, bör integreras med arbetslöshetsförsäk- ringens reguljära förmåner Och det kontanta arbetsmarknadsstödet. ] fråga om det statliga omställningsbidraget innebär utredningens förslag till övergångsbestämmelser att det kan utgå endast till den som före det nya stödsystemets ikraftträdande har beviljats sådant bidrag samt därjämte till den som inom ett år därefter ansökt om bidraget. Det kommer därmed att successivt avvecklas.

Efter genomförande av utredningens för— slag finns det ej skäl att bibehålla arbetslös- hetshjälp i form av kommunalt kontant- understöd. Den stödformen bör därför kunna avvecklas omedelbart.

I fråga om beskattning av utgående förmå- ner vid arbetslöshet konstaterar utredningen att sjukpenningutredningen prövar förutsätt-

ningarna för att beskatta arbetslöshetsförsäk- ringens dagpenning samt vid sidan därav utgående kontant stöd från samhällets sida. I avvaktan på resultaten av den utredningen föreslår KSA-utredningen att dagpenningen och det kontanta arbetsmarknadsstödet tills vidare skall vara icke skattepliktiga samt att omställningsbidraget alltjämt skall vara skat- tepliktigt.

2.4.2. Allmänna förutsättningar för ersättningsrätt

Grundläggande för det kontanta arbetslös- hetsskyddets allmänna omfattning och be- gränsning är att den arbetslöse står till arbetsmarknadens förfogande. dvs. kan och vill förvärvsarbeta samt i övrigt är oförhind- rad att åtaga sig sådant arbete.

Från denna utgångspunkt får kravet på att arbetslöshet skall föreligga huvudsakligen den innebörden att ersättningssökande har förlorat ett förvärvsarbete eller i varje fall inte har någon inkomst av förvärvsarbete.

Företagare skall enligt utredningens för- slag anses arbetslös när hans arbete och övriga personliga verksamhet i rörelsen har upphört, ej endast tillfälligt, såvida inte arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda skäl föreskriver annat.

Även kravet på arbetsförhet ansluter sig till grundförutsättningen att ersättnings- sökande skall stå till arbetsmarknadens för- fogande.

Lägsta ålder för rätt att bygga upp ersätt- ningsrätt är enligt utredningens förslag 15 år. Ersättningsrätten vid arbetslöshet upphör i princip vid 67 års ålder. I arbetslöshetsför- säkringen bör det dock enligt utredningens majoritet finnas möjlighet för arbetslöshets- kassa att medge ersättning sammanlagt under 150 dagar för arbetslös medlem i åldern 67—70 år.

Liksom enligt gällande bestämmelser ford- ras att ersättningssökande skall vara anmäld som arbetssökande vid den offentliga arbets- förmedlingen.

Som allmänt villkor för ersättningsrätt anges i utredningens förslag att sökanden

inte kan erhålla lämpligt arbete. Som första förutsättning för att erbjudet arbete skall vara lämpligt anger utredningen att — inom ramen för tillgången på arbetstillfällen * skälig hänsyn tagits såväl till sökandens yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet som till hans önskemål i fråga om arbetsval och andra personliga förhållanden. Nya regler föreslås i fråga om förmånerna i

erbjuden anställning. De skall vara skäliga i

förhållande till den försäkringsersättning resp. det kontanta arbetsmarknadsstöd som sökanden är berättigad till. Vidare skall de vara förenliga med kollektivavtal, om sådant finns, och ej oskäliga i förhållande till de för- måner som vid jämförliga företag utgår till arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter gch kvalifikationer.

Påföljden av att sökande avvisat erbjudet lämpligt arbete eller i övrigt, enligt särskilda regler därom, själv vållat sin arbetslöshet är enligt utredningens förslag avstängning från rätt till ersättning viss tid, högst 28 dagar. Är det uppenbart att sökanden ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då han upprepade gånger har avvisat sådant arbete, kan han avstängas från ersättningsrätt till dess han har förvärvsarbetat under 20 dagar. 1 fall då awisat arbete sannolikt skulle ha pågått högst 5 dagar eller mer än 5 men högst 10 dagar föreslås att avstängningstiden blir 7 resp. 14 dagar.

2.4.3. Förslag till ändringar i arbetslöshetsförsäkringen

Det nuvarande lZ-månadersvillkoret föreslås utgå. Det har bl.a. varit avsett att trygga kontinuiteten av medlemskap i arbetslöshets- kassorna och innebär i stort sett att medlem för att kunna få ersättning måste ha arbetat och erlagt avgifter för minst tolv månader. Arbetsvillkoret enligt utredningens förslag innebär att rätt till ersättning föreligger, när den försäkrade utfört förvärvsarbete i fem månader efter senaste inträde i arbetslöshets- kassan inom en ramtid av högst tolv månader omedelbart före arbetslöshetens början. Ar- betsmarknadsstyrelsen skall dock kunna

medge att beräkning av tiden i förvärvsarbete görs i annan tidsenhet än månad. Med tid i förvärvsarbete jämställs tid då den för- säkrade har genomgått arbetsmarknadsut- bildning, fullgjort värnplikt, åtnjutit tilläggs- sjukpenning vid havandeskap och barnsbörd — i samtliga dessa fall dock högst två månader samt liksom enligt gällande regler tid då sökanden har haft semester eller eljest med helt eller delvis bibehållen lön varit ledig av annan anledning än sjukdom, värn- pliktstjänstgöring eller barnsbörd.

Vid bestämmande av arbetsvillkorets ram- tid inräknas inte tid då försäkrad varit förhindrad att förvärvsarbeta på grund av sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenut- bildning, nykterhetsvård på anstalt, frihets- berövande på kriminalvårdens område eller vårdande av barn som inte fyllt tre år. Detta gäller i den mån nämnda tider inte enligt förslaget skall jämställas med tid i förvärvsar- bete. De s.k. överhoppningsbara tiderna vid ramtidsberäkningen kommer således enligt utredningens förslag att omfatta nya och avsevärt utvidgade områden i förhållande till nu gällande regler.

Karensvillkoret har helt slopats i utred- ningens förslag. Ersättning kan därmed utgå från första arbetslösa dagen, dock tidigast fr.o.m. den dag föreskriven anmälan om arbetslöshet har gjorts till arbetsförmed- lingen. Utredningens förslag skall ses mot bakgrunden av en preliminär överens- kommelse som har träffats mellan SAF och LO om vederlag vid avsked och permittering.

Utredningen föreslår att ersättning skall utgå längst under 300 dagar från arbetslös- hetens början. Har den försäkrade uppnått. 55 års ålder innan denna ersättningsperiod gått till ända är perioden i stället 450 dagar. Om arbetslösheten upphör innan ersättnings- perioden upphör har den försäkrade vid ny arbetslöshet rätt till ersättning under åter- stående antal dagar av perioden även om han då inte uppfyller arbetsvillkoret. Har ersätt- ningsperioden gått till ända men har den försäkrade dessförinnan ånyo uppfyllt. ar- betsvillkoret, utgår ersättning under ytter- ligare en hel period. Denna räknas från

inträdet av den arbetslöshet då den försäkra- de senast uppfyllde arbetsvillkoret. Utredningen föreslår att barntillägg och hjälp till rese- och flyttningskostnader slopas som ersättningsform i arbetslöshetsförsäk- ringen. Den enda ersättningsformen blir dag- penning, som även i fortsättningen skall utgå för högst fem dagar i veckan. Arbetslöshets- kassan beslutar om medlemmarnas placering i dagpenningklasser. Dessa betecknas med följande krontal som anger beloppet av medlemmarnas tillförsäkrade dagpenning: 30, 35, 40, 45, 50, 55, 60, 65, 70, 75. Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva att lägsta gällande dagpenningklass inte längre skall tillämpas. Med arbetsmarknads- styrelsens godkännande får arbetslöshets- kassa höja den högsta dagpenningen enligt. den angivna skalan med icke statsbidrags- grundande dagpenningbelopp. Ersättningsbeloppet bör bestämmas -— för- utom av tillförsäkrad dagpenning av sär- skilda regler om överförsäkringsavdrag och pensionsavdrag. De tabeller som nu gäller för sådana avdrag har utredningen omarbetat. ] fråga om överförsäkringsavdrag bygger majo- ritetens tabellförslag på att det s. k. margi- nalavdraget sänks från 8,3 till S%. Detta innebär att ersättning till den, för vilken överförsäkringsregeln blir tillämplig, kan ut- gå med högst 95 % i stället för 91,7 % av den försäkrades inkomst efter skatt. Förslaget till tabell för pensionsavdrag bygger på en kronas i stället för tre kronors intervaller. Ersättningen i de olika avdragsklasserna re- duceras med belopp som motsvarar omkring 1/300 av den årliga ålderspensionen. Utredningen anser att ersättningsrätten för den som före arbetslösheten har haft eller därunder får deltidsarbete bör bli så fullständigt reglerad som möjligt. En allmän förutsättning för ersättningsrätt i dessa fall är att arbetsutbudet omfattar i genomsnitt minst 17 timmar i veckan och minst tre timmar per arbetsdag. Utredningens huvud- förslag bygger på ett schematiskt vecko- beräkningssystem, dvs. omräkning enligt tabell till antal hela och halva dagpenningbe— lopp per vecka. Utredningen föreslår att

beräkningsmetoden anges i lagen om arbets- löshetsförsäkring men att Kungl. Maj:t be- myndigas att fastställa tabellutformningen. Utredningens förslag till ifrågavarande om- räkningstabell avser i första hand arbetslösa som före arbetslösheten har haft deltidsar- bete och fortfarande önskar sådant arbete. Tabellen kan även tillämpas på den som före arbetslösheten har haft heltidsarbete och fortfarande önskar sådant arbete men under ifrågavarande vecka utför arbete någon be- gränsad tid. Den är även tillämplig på den som önskar deltidsarbete och under veckan utför arbete kortare tid än arbetsutbudet avser. Vidare kan föreslagen omräknings- tabell tillämpas då någon under veckan har varit helt eller delvis arbetsoförmögen på grund av sjukdom. Även vid arbetshinder av annat slag skulle tabellen kunna tillämpas.

2.4.4. Förslag till kontant arbetsmarknadsstöd

För reglering av ersättningsrätten anges lik- som i arbetslöshetsförsäkringen ett arbets- villkor. Bestämmelserna därom är desamma som i försäkringen men därutöver gäller att som tid i förvärvsarbete skall räknas även tid under de tolv månaderna närmast före an- mälan till arbetsförmedlingen, då sökande i enskilt hem har vårdat eller hjälpt åldring eller handikappad i sådan utsträckning att sökanden har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Ytterligare möjligheter till ersättningsrätt öppnas för dem som i anslutning till att utbildning avslutats nyinträder eller återin- träder på arbetsmarknaden. De kan bli er- sättningsberättigade sedan de under tre månader efter avslutad utbildning har stått till arbetsmarknadens förfogande antingen i förvärvsarbete eller som arbetssökande vid arbetsförmedlingen och därefter är eller blir arbetslösa. Denna särskilda kvalifikations- möjlighet för rätt till kontant arbetsmark- nadsstöd avser arbetssökande som övergår till förvärvsarbete från ungdomsutbildning eller från därmed i fråga om studiesocialt stöd likställd vuxenutbildning. Enligt majori-

tetens förslag bör möjligheten även omfatta sökande som slutfört arbetsmarknadsutbild- ning, vilken har bedrivits enligt arbets- marknadsverkets beslut och med klar mål— sättning att sökanden efter utbildningen skall kunna få varaktigt förvärvsarbete. Upp- fyllande av dessa särskilda kvalifikationsvill— kor för nytillträdande medför ersättningsrätt endast under en ersättningsperiod, såvida inte särskilda skäl kan påvisas för att medge en upprepad kvalifikationsperiod.

För växelarbetande jordbrukare skall er- sättningsrätt föreligga trots att han inte har lämnat jordbruket. Vissa begränsande förut- sättningar anges dock. Jordbrukaren skall vara född år 1920 eller tidigare, och jord- bruket skall ha varit hans huvudsakliga sys— selsättning de senaste fem åren. Jordbru- karen skall lämna en förhandsdeklaration av den tid arbetsutbudet avser. Under varje be- räkningsår (1.10—30.9) skall alltid finnas en kvalifikationstid av två månader. Den är att betrakta som jordbrukarens självrisk och kan infalla när som helst under den förhands- deklarerade perioden.

Ersättningsrätt för den som har uppfyllt arbetsvillkoret inträder efter en karenstid, fem dagar anmälningsdagen inräknad, sedan den arbetslöse har anmält sig som arbets- sökande till arbetsförmedlingen. Dessa dagar behöver inte ligga i en följd utan kan vara utspridda över en ramtid av högst fem kalenderveckor. För den som kvalificerat sig för ersättning utan att ha uppfyllt arbetsvill- koret föreskrivs inte någon karenstid.

Den allmänna regeln för ersättningstidens längd är att kontant arbetsmarknadsstöd skall kunna utgå i 150 dagar dock 300 dagar till arbetslös som har fyllt 55 år innan ersättningsperioden gått till ända. Ersätt- ningsperioden räknas från den dag då den försäkrade första gången blir arbetslös och uppfyller arbetsvillkoret eller föreskrivet sär- skilt kvalifikationsvillkor. Därefter kan ny- prövning av arbetsvillkor utlösa en ny ersätt- ningsperiod enligt regler motsvarande dem som föreslagits för arbetslöshetsförsäkringen. För den som under kalenderåret fyller 60 år gäller inte någon annan begränsning av tiden

för ersättning än att den utgår längst till och med månaden före den då den arbetslöse fyller 67 år eller när han dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt AFL. Dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen och kontant ar- betsmarknadsstöd skall ej kunna utgå sam- tidigt.

Stödbeloppet kan vara helt eller halvt. Det beräknas per dag och fem dagars arbets— vecka. Helt stöd skall motsvara basbeloppet enligt AFL. Det fastställs för ett år i sänder på så sätt att det för maj månad gällande basbeloppet avgör stödbeloppets storlek nästkommande år. Med'utgångspunkt i ett basbelopp av 6400 kr. har stödbeloppet, utjämnat till närmast högre hela antal kronor, beräknats till 25 kr. per dag. Halvt stödbelopp skulle enligt motsvarande be- räkning bli 13 kr. per dag.

Med hänsyn till stödbeloppens nivå och stödformens syfte att vara ett grundskydd för arbetssökandens försörjning under ar- betslösheten föreslår utredningen att be- stämmelserna ej skall tyngas av regler om överkompensationsavdrag eller reduktioner på grund av sökandens allmänna inkomst- och förmögenhetsförhållanden i övrigt. Där- emot föreslår utredningen att pensionsavdrag på samma sätt som beträffande statligt om- ställningsbidrag skall göras med det på ersätt- ningstiden belöpande beloppet dock efter skatteavdrag — av annan ålderspension än enligt AFL samt av partiell förtidspension, partiellt sjukbidrag och livränta på grund av yrkesskada eller olycksfall. Vidare skal] av- drag på samma sätt göras för pension som sökande uppbär efter avliden make, om pensionen grundas på allmän försäkring eller i övrigt på den avlidnes tjänsteförhållanden.

Utredningen har inte funnit skäl att i denna stödform göra annan differentiering av stödbeloppet än att det kan utgå med antingen helt eller halvt belopp per dag. Helt belopp skall utgå till den som före arbetslös- heten har haft heltidsarbete och söker hel- tidsarbete samt vidare till den som söker heltidsarbete och är berättigad till stöd utan att ha utfört förvärvsarbete. Halvt belopp ut-

går till den som söker deltidsarbete som omfattar minst 17 timmar i veckan och till den som närmast före arbetslösheten har haft sådant deltidsarbete. För dag då sökan- dens arbetsutbud inte uppgår till minst tre timmar utgår ej stöd. Utredningen förordar att arbetsutbud, som omfattar 36 arbets- timmar eller mer per vecka, skall medföra rätt till helt stödbelopp.

2.4.5. Förslag till finansiering av försäkringen

Utredningens majoritet föreslår att en sär- skild arbetsgivaravgift till arbetslöshetsför- säkringen skall utgå och temporärt i avvaktan på resultatet av pågående utredning om företagsbeskattning beräknas på un- derlaget för arbetsgivaravgiften till sjukför- säkringen enligt AFL. Något preciserat för- slag om avgiftens storlek avges ej. Som riktpunkt för beräkningen av avgiften i förväg bestämd för en femårsperiod i sänder — anges dock en andel av arbetslöshetsför- säkringens inkomster som i hela tiondels procent av avgiftsunderlaget kan beräknas komma att motsvara de försäkrades avgifter jämte avkastningen från arbetslöshets- kassornas fonder under perioden. Statsbidragen till arbetslöshetsförsäk- ringen koncentreras i utredningens förslag till tre bidragsformer, nämligen grundbidrag, progressivt bidrag och förvaltningsbidrag. Grundbidraget ligger genom sin konstruktion på betydligt högre nivå än nuvarande grund- statsbidrag. Det progressiva bidraget är så utformat att det bl. a. möjliggör större av- giftsutjämning mellan de olika arbetslöshets- kassorna än nuvarande statsbidragssystem. Även förslaget till förvaltningsbidrag bygger på att bidraget skall stegras under år då antalet ersättningsdagar i kassan ökar.

3. Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning

3.1 Allmänt

Med arbetsmarknadsutbildning avses utbild- ning som beviljas på sysselsättningspolitiska grunder. Syftet med utbildningen är att underlätta för arbetslösa och personer, som riskerar att bli arbetslösa vid omställningar i näringslivet, att gå över till nya uppgifter. Syftet är också att bereda handikappade och andra som har svårigheter att erhålla stadig- varande arbete sådan utbildning att deras sysselsättningsproblem kan lösas. Ytterligare ett syfte är att tillgodose näringslivets efter- frågan på yrkesutbildad arbetskraft.

Under 1940—talet omfattade utbildningen huvudsakligen arbetslösa med handikapp samt ensamställda mödrar. I början av 1950-talet utvidgades den till att avse också arbetslösa utan handikapp. Sedan mitten av 1960-talet kan även den som löper risk att bli arbetslös erbjudas arbetsmarknadsutbild- ning.

lnom arbetsmarknadsutbildningens ram bedrivs sedan budgetåret "1966/67 en för- söksverksamhet med s. k. bristyrkesutbild- ning. Denna utbildning syftar till att öka tillgången på yrkeskunnig personal inom betydelsefulla yrkesområden med brist på arbetskraft. Krav på arbetslöshet eller risk för arbetslöshet gäller inte för denna utbild- ning.

Den som kommer i fråga för arbets- marknadsutbildning kan få utbildningsbi- drag. Utbildningsbidrag kan enligt arbets- marknadskungörelsen utgå till den som är

eller löper risk att bli arbetslös eller som är svårplacerad på arbetsmarknaden. under f ör- utsättning dels att han fyllt 20 år och söker arbete genom arbetsförmedlingen, dels att utbildningen kan antas medföra stadigvaran- de arbete som inte kan komma till stånd utan utbildningen. Handikappade, ensam- stående mödrar, flyktingar och elever vid riksyrkesskolor kan få utbildningsbidrag även före fyllda 20 år. Den som fyllt 18 men inte 20 är kan få bidrag om han har för— sörjningsbörda, tidigare haft stadigvarande försörjning genom förvärvsarbete, inte kan beredas utbildning inom det ordinarie utbild- ningsväsendet och inte kan beredas omskol- ning på hemorten.

Den som önskar genomgå arbetsmarknads- utbildning och få utbildningsbidrag skall ansöka därom hos arbetsförmedlingen innan utbildningen påbörjas. Utbildningen skall prövas och planeras av arbetsförmedlingen i samråd med sökanden.

Utbildningstidens längd varierar. Rikt- punkten för utbildningen är att hjälpa veder- börande över den tröskel som bristande yrkeskunskaper kan utgöra, så att han kan få ett stadigvarande lämpligt arbete. Den ge— nomsnittliga utbildningstiden är f. n. ca sex månader, men den kan i vissa fall omfatta flera år.

Arbetsmarknadsutbildningen sker före- trädesvis vid av skolöverstyrelsen för ända- målet särskilt anordnade kurser (omskol- nings-, fortbildnings- och nybörjarkurser).

Många får dock utbildning inom det regul- jära utbildningsväsendet (folkhögskolor, gymnasieskolor etc.), i företag (främst s.k. lokaliseringsutbildning) eller vid kurser an- ordnade av andra statliga myndigheter och av utbildningsorganisationer.

Arbetsmarknadsutbildningens fördelning på skilda utbildningsanordnare budgetåren 1968/69, 1969/70 och 1970/71 framgår av följande sammanställning.

1968/69 1969/70 1970/71

% % %

Skolöverstyrelsens kurser 45 43 45 Reguljära utbild- ningsväsendet 26 25 26 Företagsutbildning (inkl. lokalise— ringsutbildning) 13 14 14 Övriga kurser 16 18 15

Summa 100 100 100

Planeringen av kurser anordnade av skol- överstyrelsen, andra statliga myndigheter och utbildningsorganisationer ombesörjs av arbetsmarknadsstyrelsen i samarbete med skolöverstyrelsen och arbetsmarknadens parter. Verksamhetens volym och inriktning bestäms genom en för varje budgetår fast- ställd ramplan som justeras allt efter behovet under budgetåret.

Sitt egentliga genombrott fick arbetsmark- nadsutbildningen i samband med konjunk- turdämpningen 1957 — 1958. Antalet perso- ner som deltagit i arbetsmarknadsutbildning- en (inkl. lokaliseringsutbildning) har därefter ökat år från år.

Budgetåret 1959/60 deltog 14 200 perso- ner, varav 15% kvinnor, 1964/65 39600 personer — 40% kvinnor och 1970/71 deltog över 114 000 personer, varav 49 % var kvinnor. Från mitten av 1960-talet har an- talet deltagare sålunda tredubblats. Den 15 mars 1972 deltog ca 55000 personer i arbetsmarknadsutbildning. Antalet kvinnor i arbetsmarknadsutbildning har sedan budget- året 1959/60 ökat från 2 100 till nära 57 000 budgetåret 1970/71. Ca en tredjedel

av de kvinnor som deltog i utbildning sist- nämnda budgetår var att hänföra till gruppen hemarbetande.

För de närmaste åren beräknar arbets- marknadsstyrelsen att antalet personer i annan arbetsmarknadsutbildning än lokalise- ringsutbildning kommer att öka med 5 000 per budgetår. Styrelsen beräknar att 140 000 personer kommer att beröras budgetåret 1976/77. Kostnaderna för arbetsmarknads- utbildningen som bestrids helt av stats- medel var budgetåret 1970/71 562 milj. kr.. varav arbetsmarknadsstyrelsens andel (ut- bildningsbidrag) utgjorde ca 345 milj.kr. och skolöverstyrelsens ca 217 milj.kr. för drift av kurserna.

När det gäller effekten av utbildningen visar gjorda undersökningar att omkring 80% av de elever som står till arbetsmark- nadens förfogande får anställning inom tre månader efter utbildningens slutförande.

3.2 Gällande bestämmelser om utbildningsbidrag m. m.

3.2.1 Inledning

Bestämmelserna om utbildningsbidrag åter- finns dels i arbetsmarknadskungörelsen, dels i flera kungl. brev, dels också i av arbets- marknadsstyrelsen utfärdade cirkulär och cirkulärmeddelanden. Årets riksdag har med giltighet fr.o.m. den 1 juli 1972 fattat beslut om dels höjningar av vissa bidragsbe- lopp dels en del förändringar av bidragssy- stemets konstruktion.

Bidragsbestämmelserna m. rn. inom ar- betsmarknadsutbildningen har nyligen varit föremål för en översyn. Betänkandet (Ds ln 1971213) överlämnades den 6 september 1971 till statsrådet och chefen för inrikes- departementet.

Det bidragssystem som f. n. tillämpas inom arbetsmarknadsutbildningen, säger ovan- nämnda utredning. har i sina huvuddrag varit oförändrat under de senaste 15 åren och fortsätter:

I korthet kännetecknas det av att bidraget avpassas efter behovet i det enskilda fallet med hänsyn till å ena sidan den bidrags-

berättigades civilstånd, bostadskostnader, barnantal, resekostnader m.m. och å andra sidan vissa inkomster. Detta system innebär en fördel såtillvida att kursdeltagaren får ett bidrag som är så avvägt att det i de allra flesta fall blir ekonomiskt möjligt för honom att genomföra utbildningen. Genom att kurs- deltagaren i stort sett heller inte får mer i bidrag än vad som motsvarar bidragsbehovet begränsas samtidigt anspråken på statsverket. Men ett system med i detalj och efter delvis mycket komplicerade regler avpassade bidrag är med dagens omfattning av arbetsmark— nadsutbildningen också förenat med olägen- heter. Uträkningen av bidragen ställer bl. a. stora krav på personal. Olägenheterna med nuvarande bidragssystem kommer att accen- tueras allt efter som arbetsmarknadsut- bildningen ökar i omfattning.

Enligt utredningens mening motiverar re- dan dagens omfattning av arbetsmarknadsut- bildningen en radikal omläggning av bidrags- systemet i syfte att förenkla fastställandet av bidragen i de enskilda fallen. Ett sätt att åstadkomma en sådan förenkling vore att efter mönster från t.ex. sjukförsäkringen göra bidragens storlek beroende av de bi— dragsberättigades inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete före utbildningens påbörjande och att med utgångspunkt här- ifrån hänföra dem till bidragsklasser i huvud- sak motsvarande de nuvarande sjukpenning— klasserna. Med hänsyn till bl. a. vikten av att kunna intressera personer, som helt saknat inkomst eller haft obetydlig inkomst på grund av att de under längre tid varit borta från förvärvsarbete, att genomgå utbildning och därefter träda ut på arbetsmarknaden borde dock utbildningsbidraget i de lägsta klasserna sättas högre än sjukpenningen i samma klasser. Också i övrigt fick man förmodligen tänka sig att i stimulanssyfte lägga utbildningsbidraget på en högre nivå än sjukpenningen. Naturligtvis borde utöver det sjukpenningen motsvarande utbildningsbi- draget ersättning utgå för kostnader, direkt föranledda av utbildningen, såsom kostnader för dagliga resor och undervisningsmateriel, merkostnader på grund av hushåll på två orter osv. Därutöver borde i förekommande fall ersättning utgå för kostnader för barns omhändertagande i daghem, eftermiddags- hem eller familjedaghem.

Att med ett bidragssystem som det ovan antydda fastställa utbildningsbidraget i det enskilda fallet skulle — om här bortses från den del av bidraget som direkt föranleds av kostnader förenade med utbildningen, såsom

kostnader för dagliga resor m.m. kräva obetydlig arbetsinsats i jämförelse med den insats som idag erfordras för att räkna ut ett utbildningsbidrag på grund av t. ex. ändrat civilstånd eller ändrade bostadskostnader # som i dag är i hög grad arbetsbetungande för länsarbetsnämnderna Eftersom bi- draget skulle avpassas efter bidragstagarens tidigare inkomst borde reduktion av bidraget till följd av exempelvis makes inkomst heller inte komma i fråga. Betydande lättnader i arbetet skulle härigenom uppkomma. Vidare skulle beslutsfattningen rörande bidragens storlek kunna delegeras till arbetsförmed— lingarna. Ett bidragssystem med sjuk- penningsystemet som förebild skulle slut— ligen, om statsmakterna längre fram beslutar att sjukpenning och liknande ersättningar skall beskattas och beloppen i stället höjas, underlätta en motsvarande ändring av utbild- ningsbidraget.

Utredningen har inte undersökt vad en omläggning av bidragssystemet i enlighet med vad som här skisserats skulle komma att medföra i ökade kostnader för arbetsmark- nadsutbildningen. Det är dock helt klart att en sådan omläggning i ett stort antal fall skulle medföra höjningar av nu utgående bidrag och därmed påtagligt ökade kostnader för arbetsmarknadsutbildningen. Med hän— syn härtill har utredningen inte ansett sig kunna lägga fram ett formligt förslag om ersättande av det nuvarande bidragssystemet med ett nytt av den konstruktion som här antytts. Utredningen nödgas i stället med hänsyn till sina direktiv inskränka sig till att föreslå förenklingar inom ramen för det nu gällande bidragssystemet.

Utbildningsbidrag utgörs av grundbidrag, hyresbidrag, traktamente, barntillägg och särskilt bidrag. Fr.o.m. den 1 juli 1972 gäller följande.

3.2.2 Grundbidrag

utgår som bidrag till kostnaderna för uppe- hället. För den som är gift eller fullgör underhållsskyldighet mot tidigare make ut- går bidraget med högst 625 kr. imånaden. Samma bidragsbelopp tillämpas för den som har någon som förestår hans hushåll och varaktigt har gemensam bostad med honom, dock endast om förutsättningar för familje- tillägg för barn eller särskilda skäl föreligger. Som särskilt skäl räknas t.ex. att bidrags-

tagaren under längre tid och i väsentlig mån bidragit till andra partens försörjning. I andra fall utgår bidraget med högst 575 kr.i månaden.

Enligt. bestämmelser som utfärdats av ar- betsmarknadsstyrelsen skall de här nämnda bidragsbeloppen reduceras med 50 kr./må— nad för elev som utbildas vid skola som till- handahåller fri lunch. För elev som inte fyllt 18 år reduceras grundbidraget med ytterli- gare 50 kr. i månaden.

3.2.3 Hyresbidrag

utgår antingen som ersättning för bidrags- tagarens faktiska bostadskostnad eller som normalersättning. Normalersättningen utgår med högst 200 kr. i månaden. I vissa fall kan utbildningsbidrag utgå både i form av ersätt— ning för faktisk bostadskostnad och i form av normalersättning. Till den som utbildas i hemorten utgår ersättning för faktisk bo- stadskostnad om han har fast bostad och normalersättning i annat fall. Till den som är gift (motsvarande) och utbildas utom hem- orten utgår ersättning för faktisk bostads- kostnad i hemorten om han har fast bostad där. Till den som inte är gift kommer ersättning för faktisk bostadskostnad i fråga vid utbildning utanför hemorten endast om särskilda skäl föreligger. Som sådant särskilt skäl anses t. ex. att utbildningen avses pågå endast kortare tid.

Med faktisk bostadskostnad förstås hyra inklusive värmetillägg. Bidrag till driftkost- nader för egen fastighet utgår med ett schab- lonbelopp av 125 kr. i månaden. Härutöver ersätts räntekostnader för lån. Bidrag till amorteringar utgår inte. Kommunala bo- stadstillägg verkar reducerande på hyres- bidraget.

3.2.4 Traktamente

utgår vid utbildning utom hemorten med högst 350 kr. i månaden till den som är gift, fullgör underhållsskyldighet mot tidigare make eller har någon som förestår hans hushåll — dock endast om förutsättningarna

för barntillägg eller särskilda skäl föreligger. Till annan som utbildas utom hemorten utgår traktamente med 200 kr. i månaden.

3.2.5 Barntillägg

utgår för eget eller makes barn under 16 år som stadigvarande bor samman med bidrags- tagaren. Tillägget är 120 kr. i månaden för varje barn. Är det fråga om ensamstående förälder kan tillägget utgå med 150 kr. i månaden för varje barn. Även i andra fall kan förhöjt barntillägg komma i fråga, t. ex. när utgifterna för barntillsynen ökar på grund av makes sjukdom eller på grund av att båda makarna är under utbildning. För- höjt barntillägg kan utgå även om bidrags— tagaren inte sammanbor med barnet men har underhållsskyldighet mot det.

Barntillägg kan utgå till barn under 16 år som inte stadigvarande sammanbor med bi- dragstagaren, om han fullgör underhålls- skyldighet mot dem. Summan av tilläggen får emellertid inte överstiga underhållsbi- draget.

När två makar eller tidigare makar sam- tidigt utbildas och uppbär utbildningsbidrag utgår barntillägg endast till en av makarna.

3.2.6 Särskilt bidrag

omfattar bl. a. ersättning för resekostnader och traktamente vid resor mellan hemorten och utbildningsorten, bidrag till dagliga resor i utbildningsorten mellan bostaden och ut- bildningsplatsen samt bidrag till kursavgifter och undervisningsmateriel.

Resekostnadsersättning utgår till annan än familjeförsörjare vid utbildningens början och slut. då" utbildningen avbryts, vid som— maruppehåll, vid vissa helger m.m. och i övrigt när särskilda skäl föreligger.

Till familjeförsörjare utgår resekostnadser- sättning vid utbildningens början och slut eller då utbildningen avbryts. Dessutom ut- går ersättning för en tur- och returresa i månaden mellan utbildningsorten och hem- orten.

Traktamente vid resa i anslutning till

utbildning utgår vid utbildningens början och slut samt — vid flerårig utbildning _ vid läsårets början och slut.

Till den som har kostnader för dagliga resor mellan hemmet och utbildningsplatsen utgår bidrag härtill med 60 kr. i månaden. Kan det styrkas att resekostnaden är högre utgår bidraget med den faktiska kostnaden.

Bidraget till kursavgifter och undervis- ningsmateriel utgår med belopp som mot- svarar de faktiska kostnaderna. För undervis- ningsmateriel kan utgå ett av länsarbets- nämnd för olika utbildningar fastställt schab— lonbelopp som får överskridas när den fak- tiska kostnaden är högre.

3.2.7 Reducering av utbildnings- bidrag på grund av inkomst som annan familjemedlem än barn har m. 111.

Vid fastställande av utbildningsbidraget till familjeförsörjarel skall hänsyn tas till makes inkomst under utbildningstiden. Makes in- komst eller underhållsbidrag från make eller tidigare make får dock inte reducera grund- bidraget till mindre än hälften av det grundbidrag som annars skulle utgått. Som makes inkomst räknas även lön under havan- deskap och sjuklön samt sjukpenning från försäkringskassa. Av makes beräknade netto- inkomst utgör enligt av arbetsmarknads- styrelsen meddelade anvisningar 600 kr. i månaden icke reducerande belopp. Hälften av det överskjutande beloppet reducerar utbildningsbidraget. Lägsta barntillägget re- duceras aldrig. För den som inte stadig- varande bor samman med sin familj får sammanlagda beloppet för månad av ersätt- ning för faktisk bostadskostnad och barn- tillägg inte överstiga vad han under tiden närmast före utbildningens påbörjande be— talade till familjens underhåll eller skulle ha betalat om han haft inkomst av förvärvs— arbete,

Utbildningsbidraget (grundbidrag, hyres- bidrag på hemorten och barntillägg) får inte överstiga 1 700 kr. i månaden.

Pension, livränta, sjukpenning eller jäm- förlig ersättning som bidragstagaren uppbär

under utbildningstiden minskar utbildnings- bidraget med motsvarande belopp. Reduce- ring skall dock inte ske av ersättning för merkostnader till följd av vistelse utom hemorten. Grundbidraget reduceras aldrig till lägre belopp än vad som motsvarar halvt grundbidrag. Vidare utgår alltid lägsta barn- tillägget för varje barn.

Invaliditetstillägg eller invaliditetser- sättning reducerar inte utbildningsbidraget. Inte heller tas hänsyn till stipendier som har karaktär av gåva och lämnas av enskilda eller av organisationer. Däremot inverkar statliga och kommunala stipendier reducerande på bidraget.

Inkomst (lön, flitpengar etc.) som är förenad med utbildning minskar utbildnings- bidraget med det nettobelopp som överstiger 100 kr. i månaden. Egen inkomst av tjänst, kapital och rörelse reducerar utbildningsbi- draget på samma sätt som reduktion med hänsyn till makes inkomst.

När utbildning pågår under kortare tid än sex timmar per dag reduceras bidraget i proportion härtill. För den som beviljats utbildning och av läkare bedömts inte kunna delta i undervisning sex timmar per dag görs dock ingen reduktion av bidraget.

Vid kortare utbildning där det är kameralt Och administrativt lämpligt att anknyta ut- bildningsbidraget till närvarotimmar erhåller kursdeltagare utan behovsprövning 3 kr. per närvarotimme förutom erforderliga särskilda bidrag. De sistnämnda värderas ofta till 1 kr./tim., varför det sammanlagda bidraget blir 4 kr./tim.

3.2.8 Utbildningsbidrag vid ledighet

Vid ledighet på grund av sjukdom utgår utbildningsbidraget under högst 25 dagar per år. Om särskilda skäl föreligger kan det utgå under ytterligare tio dagar per år. Vid sjukledighet minskas bidraget med den er-

1 Med familjeförsörjare menas enligt ar- betsmarknadskungörelsen den som bor samman med make, eget eller makes barn under 16 år eller annan till vars försörjning han under längre tid och i väsentlig mån bidragit och fortfarande bidrar.

sättning som bidragstagaren ägt erhålla från försäkringskassa, dock högst med en tret- tiondedel av utbildningsbidraget per dag, vilket kan medföra att den som har relativt hög sjukpenning kan få högre ersättning vid sjukledighet. Person som av arbetsmarknads- verket hänvisas till arbetsmarknadsutbildning bibehåller sin sjukpenningklass under utbild- ningstiden. Ledighet för rekreation eller för enskild angelägenhet kan medges med högst 24 arbetsdagar för helt år.

När undervisningen inställs under någon tid i samband med helger utgår bidraget oavkortat. Däremot utgår ej bidrag i sam- band med sommarferier.

3.2.9 Förskott och lån

Förskott på utbildningsbidrag får utges för högst en månad åt gången och maximalt med det för månaden beviljade bidraget. För- skottet skall normalt vara reglerat vid utbild- ningens slut.

Lån kan beviljas vid tillträdande av anställ- ning efter utbildningen. Lånet får uppgå till högst det belopp som motsvarar utbildnings- bidrag under en månad. Lånet skall som regel återbetalas senast inom ett är.

3.2. 10 Utbildningsbidrag — ersättning från arbetslöshetskassa

Medlem i arbetslöshetskassa kan välja att i stället för utbildningsbidrag uppbära kassaer- sättning under utbildning. Kassaersättning — som beslutas av vederbörande arbetslöshets- kassa — utgår som regel inte vid utbildning av längre varaktighet än sex månader.

3.2.11 Utbildningsbidrag _ studiemedel

Normalt utgår inte utbildningsbidrag för studier som kan finansieras med studie- medel. Utbildningsbidrag kan dock beviljas handikappad studerande som på grund av otillräckliga studieresultat erhållit avslag på ansökan om studiemedel och studerande som av åldersskäl inte erhåller studiemedel. Vidare kan handikappad studerande, jäm-

sides med studiemedel, erhålla ersättning för förhöjda kostnader som beror på handi- kappet. Ensamställd studerande med minder- årigt barn kan få utbildningsbidragi form av hyresbidrag för den del av hyreskostnaden som överstiger 200 kr. i månaden.

3.2.12 Studiehjälp enligt studiehjälps- reglementet

i form av bidrag och län kan ej utgåjämsides med utbildningsbidrag.

3.2.13 Utbildningsbidrag sjukpenning m.m.

Enligt AFL åligger det allmän försäkrings- kassa att så snart sjukpenning eller ersättning för sjukvård utgivits för 90 dagar i följd undersöka om skäl föreligger att vidta åtgärd som är ägnad att förkorta sjukdomstiden. Leder detta till utbildning kan den försäkra- de, efter beslut av försäkringskassan. få ersättning från kassan under utbildnings- tiden. Under utbildningen kompletteras sjuk- penningen med utbildningsbidrag. De re- duceringsregler som härvid gäller har redo- visats tidigare i detta kapitel. När utbild- ningen påbörjas resp. avslutas/avbryts skall länsarbetsnämnden i utbildningslänet lämna försäkringskassan meddelande härom. Rapport om frånvaro som inte föranletts av sjukdom och som medför avdrag på utbild- ningsbidrag lärrmas till försäkringskassan utan tidsutdräkt.

Frågan om sjukpenning vid arbetsvård m.m. har utretts av en av chefen för socialdepartementet tillkallad sakkunnig som den 15 december 1971 överlämnat betän- kandet Sjukpenning vid arbetsvård m.m. (Stencil S 197126).

32.14. Utbildningsbidrag vid företag

När utbildning sker vid företag uppbär den som utbildas i regel avtalsenlig lön från företaget, och detta får i sin tur utbildnings— stöd från arbetsmarknadsverket med visst belopp per utbildningstimme. Utbildningsbidrag direkt till eleven i sam- band med utbildning vid företag kan utgå vid

s. k. provanställning av äldre arbetskraft. Ut- bildningsbidrag kan vidare utgå vid utbild- ning av handikappade vid företag och vid viss lärlingsutbildning.

3.3 Handläggning av ärenden rörande utbildningsbidrag

3.3.1. Ansökan och beslutsfattandet

Ansökan om utbildningsbidrag ges som regel in till arbetsförmedlingen i den sökandes hemort. Före den 1 juli 1971 hade arbetsför- medlingen i de allra flesta fall att med eget yttrande vidarebefordra ansökningen till länsarbetsnämnden för beslut. Undantag gäll- de för sju större kontor som bemyndigats att själva besluta angående utbildningsbidrag.

Sedan ny kontorsorganisation för arbets- förmedlingen fastställts fr.o.m. den 1 juli 1971 har beslutanderätten i viss utsträckning delegerats till de 69 distriktskontor, som jämte ett antal lokalkontor ersatt de tidigare förmedlingskontoren. Chef för distrikts- kontor får sålunda numera bevilja utbild- ningsbidrag i samband med följande slag av kurser inom det egna länet:

a) av skolöverstyrelsen anordnad omskol- ningskurs med kontinuerlig intagning,

b) av skolöverstyrelsen anordnad fortbild- ningskurs,

c) kurs inom kommunal hemservice (hem- samariter, barndagvårdare, barnavårdare),

d) provanställning för äldre arbetstagare som utbildas för nya arbetsuppgifter. Beslut av chef för distriktskontor i ärende rörande utbildningsbidrag avser ej bidragets storlek. Bidragets storlek fastställs alltjämt av länsarbetsnämnden.

Beslut rörande utbildningsbidragi ärenden som gäller kurser av följande slag fattas alltjämt av länsarbetsnämnden:

a) ku rs utanför det egna länet,

b) annan kurs än under a) med gemensam intagning (SÖ-kurs),

c) kurs inom det reguljära utbildningsväsen- det med undantag av kurs inom kom— munal hemservice. Ansökan som chef för distriktskontor äger

ta ställning till men som han inte anser sig kunna bifalla skall vidarebefordras till läns- arbetsnämnden för beslut.

Beslutsfattandet vid länsarbetsnämnderna i ärenden som gäller arbetsmarknadsutbild- ning kan ske på olika nivåer. I allmänhet fattas besluten av utbildningsinspektören.

3.3.2. Beräkning av utbildnings- bidragets storlek

Som framgår av avsnitt 3.2 krävs tillgång till en rad detaljuppgifter om den bidrags- sökande för att ställning skall kunna tas till med vilket belopp utbildningsbidraget skall utgå. Uppgifter behövs sålunda om civil- stånd, antal barn under 16 år, eventuell underhållsskyldighet mot tidigare make, bo- stadsförhållande, bostadskostnader, resekost- nader, egen inkomst, makes inkomst etc. Uppgifterna härom lämnas av den bidrags- sökande på särskild blankett.

Bidragets storlek räknas ut av länsar- betsnämnden. Uträkningen går till så. att på ansökningsblanketten noteras sökandens bidragsbehov med ledning av de uppgifter som han lämnat i ansökningen. Sålunda anges grundbidraget med sitt maxi- mibelopp. Hyresbidraget noteras på samma sätt med beaktande av att eventuellt kom- munalt bostadstillägg skall verka reduceran- de. För varje barn under 16 år uppförs 120 kr. eller i förekommande fall 150 kr. varefter de olika delposterna summeras. Summan utvisar sökandens bidragsbehov. Därefter noteras eventuella inkomster (efter skatteav- drag) av den art att de skall inverka reduce- rande på bidragsbehovet. För reducerings- reglerna har redogjorts under 3.2.7.

Skillnaden mellan bidragsbehovet och re- ducerande inkomster utgör det utbildnings- bidrag som kan beviljas sökanden, varvid dock skall beaktas att bidragsbeloppet (= grundbidraget, hyresbidraget på hemorten och barntillägget) inte får överstiga 1 700 kr. per månad. Härvid bortses från bidrag som har samband med att utbildningen sker utom hemorten.

Utöver de angivna bidragen beviljas sökan-

den bidrag till dagliga resor och undervis- ningsmateriel och, i förekommande fall, till s. k. månadsresa samt ev. traktamente.

3.3.3. Registrering och utbetalning av utbildningsbidrag

När bidragsuträkningen skett överförs per- sonuppgifter och uppgift om bidragsbelopp m.m. på en registerblankett som därefter stansas. Stansmaterialet sänds in till arbets- marknadsstyrelsen, som ombesörjer utbetal- ning av bidraget via ADB. Utbetalning som äger rum en gång imånaden sker först sedan s.k. närvarouppgift inkommit. Sådan upp- gift skall lämnas månatligen av bidrags- tagaren till utbildningslänets länsarbets- nämnd. Vid skolöverstyrelsens kurser ombe- sörjs närvarorapporteringen till länsarbets- nämnden av kursledningen. Uppgifterna överförs i båda fallen på underlag för optisk läsning som därefter sänds in till arbetsmark- nadsstyrelsen.

4. Beskattningssystemet

4.1 Allmän kommunalskatt och statlig inkomstskatt

4.1.1 Allmänt

Skatt på inkomst betalas till kommunen och till staten. Den allmänna kommunalskatten är en repartitionsskatt som tas ut för att täcka kommunernas utgifter. Den är i prin- cip proportionell och betalas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören som påförs varje skattskyldig (en skatte- krona = 100 kr. beskattningsbar inkomst). Den statliga inkomstskatten är progressiv för fysiska personer, oskiftade dödsbon och familjestiftelser samt proportionell för övriga inkomsttagare.

Som underlag för beskattningen bestäms en beskattningsbar inkomst. Denna inkomst fastställs för kommunalbeskattningen och statsbeskattningen var för sig genom ett årligt taxeringsförfarande.

De huvudsakliga bestämmelserna finns i fråga om kommunalbeskattningen i kom- munalskattelagen (1928370, KL) och be- träffande statsbeskattningen i förordningen (19471576) om statlig inkomstskatt, Sl. För- ordningen om statlig inkomstskatt hänvisar emellertid i väsentliga hänseenden till kom- munalskattelagen.

4.1.2 Allmän kommunalskatt

Allmän kommunalskatt beräknas för varje skattskyldig på grundval av inkomst och av

garantibelopp för fastighet (2 & KL). Garan- tibeloppet beräknas till 2 % av fastighetens taxeringsvärde (47 å).

Skatteplikt föreligger för inkomst avjord- bruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapi- tal. För vart och ett av dessa inkomstslag skall inkomsten av varje särskild förvärvs- källa uppskattas för sig (17 å). Särskild förvärvskälla utgör exempelvis, i fråga om rörelse, varje förvärvsverksamhet som är att anse som självständig rörelse och, i fråga om tjänst, all till tjänst hänförlig förvärvsverk- samhet, som skattskyldig utövat ävensom alla honom tillkommande, till tjänst hänför— liga inkomstgivande rättigheter (18 5). In- täkt. som inte kan hänföras till någon av de i KL angivna förvärvskällorna, är skattefri.

Vid beräkningen av inkomsten från sär- skild förvärvskälla får den skattskyldige från de skattepliktiga intäkterna räkna av alla omkostnader som är nödvändiga för in- täkternas förvärvande och bibehållande (20 5). 1 lagen redovisas en utförlig exempli- fiering för varje inkomstslag av kostnader som är avdragsgilla i förvärvskällan.

Från de sammanräknade inkomstbeloppen för olika förvärvskällor får avdrag ske för vissa allmänna avdrag. Till dessa räknas underskott i förvärvskälla. periodiskt under- stöd, olika pensions- och försäkringsavgifter samt förvärvsavdrag. För en del av de all- männa avdragen gäller viss maximering (46 å).

Förhållandena under beskattningsåret bil- dar regelmässigt grundval för beräkningen av beskattningsunderlaget. Möjlighet finns dock att enligt särskilda bestämmelser reducera ett års inkomster med förlust som är att hänföra till tidigare beskattningsår.

Beskattningsåret skall för huvuddelen av de skattskyldiga utgöra kalenderåret. Vissa skattskyldiga har emellertid rätt att använda räkenskapsår, som inte sammanfaller med kalenderår (s.k. brutet räkenskapsår), som beskattningsår. Rätt att använda brutet rä- kenskapsår som beskattningsår har bl. a. rörelseidkare, som är bokföringsskyldiga en- ligt bokföringslagen (1929zll7), och jord- brukare som redovisar sin inkomst efter bokföringsmässiga grunder.

Vid beräkningen av inkomsten för de olika förvärvskällorna gäller såsom huvud- regel den s. k. kontantprincipen. Denna inne- bär att en inkomst skall beskattas det be- skattningsår, under vilket den blivit för den skattskyldige ”tillgänglig för lyftning”, dvs. då den från den skattskyldiges synpunkt är att anse såsom verkligen förvärvad och till sitt belopp känd. En omkostnad anses enligt principen belöpa på det beskattningsår den betalats, även om den hänför sig till inkomst som tidigare förvärvats eller först senare beräknas inflyta. För bl. a. jordbrukare med bokföringsmässig redovisning och rörelse— idkare sker såsom tidigare berörts inkomst- beräkningen enligt bokföringsmässiga grun- der (41 5).

De sammanlagda inkomsterna från de olika förvärvskällorna inom en viss kommun minskat med allmänna avdrag och förlustav- drag samt med tillägg för eventuellt garanti- belopp utgör taxerad inkomst inom kom— munen (47 a 5). För fysiska personer medges i hemortskommunen under vissa förutsätt- ningar avdrag från den taxerade inkomsten med grundavdrag (48 å). Grundavdraget är 4 500 kr. för skattskyldig vars statligt taxe- rade inkomst inte överstiger 30 000 kr. Vid högre inkomst minskas grundavdraget med 20% av överskjutande belopp. Vid statligt taxerad inkomst på 52 500 kr. och högre medges inte grundavdrag. Om en person varit

bosatt i Sverige endast en del av beskatt- ningsåret reduceras grundavdraget. Fysiska skattskyldiga kan efter framställning erhålla extra avdrag på grund av nedsatt skatteför- måga med i regel högst 6 000 kr. Förutsätt- ning härför är bl. a. långvarig sjukdom eller att inkomsten understiger existensminimum. Vad som återstår sedan grundavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga från räknats utgör beskattningsbar inkomst. Inkomstbe- loppet avrundas nedåt till helt hundratal kronor (50 å). Den beskattningsbara in- komsten ligger till grund för skatteberäk- ningen.

Skattskyldigheten för fysiska personer är anknuten till personens vistelse här i riket. En fysisk person är med vissa undantag skattskyldig för all inkomst förvärvad här eller på utländsk ort under tid han varit att anse som bosatt här. För övriga fysiska personer sådana som inte är här bosatta — är Skattskyldigheten begränsad och omfattar inkomst som har direkt anknytning till Sverige (53 5).

I fråga om skattskyldighetens fördelning mellan olika kommuner gäller som huvud- regel att inkomst av tjänst och kapital skall beskattas i hemortskommunen, dvs. den kommun där den skattskyldige skall vara mantalsskriven för året före taxeringsåret. Detsamma gäller om inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Inkomst av realisations— vinst vid försäljning av fastighet beskattas dock i den kommun där fastigheten är belägen, liksom inkomst av jordbruksfastig- het och annan fastighet. Inkomst av rörelse beskattas i den kommun där rörelsen utövas från fast driftställe (56 och 57 åå).

Den genomsnittliga kommunala utdebite- ringen är för år 1972 ca 24 kr. per 100 kr. beskattningsbar inkomst, dvs. en skattesats på 24 %.

För skattskyldiga makar gäller i viss ut- sträckning särskilda bestämmelser. Makar som levt tillsammans under beskattningsåret taxeras var och en för sin inkomst. Därvid har vardera maken rätt att tillgodogöra sig allmänna avdrag och förlustavdrag som andra maken inte kunnat utnyttja på grund av att

inkomsten varit för låg. Grundavdraget be- räknas dock individuellt och någon rätt att utnyttja andra makens grundavdrag före- ligger inte (52 å).

För inkomsttagare som gift sig under beskattningsåret skall de bestämmelser som gäller för makar i regel tillämpas först vid taxering för det därpå följande beskattnings- året (65 å).

De särskilda bestämmelser som gäller för makar tillämpas också för dem som lever tillsammans utan att vara gifta, om de tidigare varit gifta med varandra eller om de gemensamt har eller haft barn (65 å).

Fråga huruvida inkomsttagare haft barn eller inte liksom barnets ålder skall bedömas efter förhållandena den 1 november året före taxeringsåret. Med barn avses förutom eget barn även styvbarn och fosterbarn (65 å).

4.1.3 Statlig inkomstskatt

Förordningen om statlig inkomstskatt hän- visar som nämnts till KL i väsentliga hän- seenden. De gemensamma bestämmelserna avser främst frågan om vad som är skatte- pliktig inkomst och hur inkomsten för olika förvärvskällor skall beräknas. Bl.a. garanti- belopp beräknas dock inte vid statsbeskatt- ningen. Skillnaderna hänför sig huvudsak- ligen till själva skatteberäkningen.

Vid beräkningen av statlig inkomstskatt gäller följande.

Skatten tas ut med ett visst grundbelopp av den till statlig inkomstskatt beskattnings- bara inkomsten. Gr'undbeloppet beräknas med ledning av en skatteskala som gäller för alla fysiska personer, dödsbon och familje- stiftelser (10 ä). 1 tablån härinvid visas de skattesatser som gäller f.n. och de som enligt beslut av 1972 års vårriksdag (prop. 197295, SkU 32, rskr 238) skall gälla fr.o.m. 1973 års inkomst.

För varje år bestäms i särskild ordning med vilken procent av grundbeloppet skatten skall utgå. Under senare år har regelmässigt tagits ut 100 % av grundbe- loppet.

De särskilda bestämmelserna för makar är

Beskattningsbar Skattesats inom skiktet inkomst kr./år i % 1972 års 1973 års inkomst inkomst 15 000 10 7 15 000— 20 000 16 13 20 000— 30 000 22 19 30 000- 52 500 28 28 52 5004 70 000 38 38 70 000—100 000 44 47 100 000—150 000 49 49 150 000— 54 54

mera omfattande vid statsbeskattningen än vid kommunalbeskattningen. Den statliga inkomstskatten för makar beräknas indivi- duellt i fråga om arbetsinkomst, s.k. A-in- komst. Beträffande annan inkomst, s.k. B-inkomst, sker en form av sambeskattning som innebär att makarnas sammanlagda B-in- komst beskattas ”på toppen” av den största A-inkomsten (9å 3 mom.). Förfarandet är följande.

Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst med några få undantag samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skatt- skyldige varit verksam i förvärvskällan ”i ej blott ringa omfattning”. Med B-inkomst förstås övriga inkomster.

Beskattningsbar A-inkomst utgörs av de sammanlagda A—inkomsterna minskade med allmänna avdrag, förlustavdrag, grundavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga. Be- skattningsbar B-inkomst utgörs av skillnaden mellan den på sätt tidigare nämnts beräkna- de beskattningsbara inkomsten och den be- skattningsbara A-inkomsten (9 5).

Beskattning av B-inkomster hos makar sker i huvudsak på följande sätt. Den taxera- de inkomsten, som måste bestämmas för alla skattskyldiga med hänsyn till särskilda regler för avtrappning av grundavdraget, fram- räknas utan uppdelning på A- resp. B-in- komst. Sedan beräknas först beskattningsbar inkomst på vanligt sätt genom att grundav- draget och eventuellt avdrag för nedsatt skatteförrnåga görs från den taxerade in- komsten. Den beskattningsbara inkomsten avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Härefter bestäms beskattningsbar A-inkomst genom att den sammanlagda A-inkomsten minskas med allmänna avdrag, förlustavdrag, grundavdrag och extra avdrag. Summan av- rundas nedåt till helt hundratal kronor, och utgör efter avrundningen således beskatt- ningsbar A-inkomst. Blir denna summa ett negativt tal eller efter avrundningen lika med noll är den beskattningsbara B-inkomsten lika med den beskattningsbara inkomsten. ] annat fall framkommer den beskattningsbara B-inkomsten som skillnaden mellan den be- skattningsbara inkomsten och den beskatt- ningsbara A—inkomsten.

En uppdelning av inkomsten i A-inkomst och B-inkomst behöver göras bara i vissa fall. Har endast den ena maken beskattningsbar inkomst beräknas skatten på hans beskatt- ningsbara inkomst utan uppdelning i beskatt- ningsbar A- resp. B-inkomst. Har båda ma- karna beskattningsbar inkomst beräknas skatten på beskattningsbar A-inkomst indivi- duellt, alltså för vardera maken för sig. Har makarna enbart beskattningsbar B-inkomst beräknas skatten på det sammanlagda belop- pet av B—inkomsterna och fördelas för ma- karna efter förhållandet mellan de beskatt- ningsbara inkomsterna. 1 andra fall läggs B—inkomst hos make som har den lägsta beskattningsbara A-inkomsten samman med den andra makens totala beskattningsbara inkomst. Summan skattläggs sedan såsom om den utgjort denna makes beskattnings- bara inkomst. Det skattebelopp som därvid erhålls minskas med skatten på hans beskatt- ningsbara A-inkomst. Skillnaden utgör ma- karnas sammanlagda skatt på B-inkomst. Den— na skatt fördelas sedan mellan makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara B-inkomster och avrundas enligt gällande regler. Härvid iakttas att B-inkomster till ett belopp som sammanlagt för makarna inte överstiger 2 000 kr. i nu förevarande hän- seende behandlas som A-inkomst (11 €).

4.1 .4 Närmare bestämmelser om skatteplikt och skattefrihet för socialförsäkrings- förmåner m. rn.

Skattefrihet föreligger enligt 19% KL och 2 & SI för vissa utfallande försäkringsbelopp. Det gäller ersättning, som tillfallit försäkrad på grund av sjukförsäkring enligt AFL eller försäkring enligt YFL, vidare inbetalad er- sättning enligt annan lag eller särskild för- fattning som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring. Till skattepliktig inkomst räknas inte heller ersättning, som tillfallit någon vid sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet på grund av annan försäkring. som inte tagits i samband med tjänst. Räck- vidden av nu nämnda bestämmelser begrän— sas dock därav att till skattepliktig inkomst räknas ersättning, som utgått i form av pension eller annan livränta. Samma gäller ersättning som utgått på grund av trafikför- säkring eller annan ansvarighetsförsäkring och avsett förlorad inkomst av skattepliktig natur.

Skattefrihet gäller vidare för bl. a. vinst- andel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäk- ring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i sam- band med tjänst och för ersättning som utgått enligt lagen om ersättning åt smittbä- rare.

Som skattepliktig inkomst räknas inte heller allmänna barnbidrag, kontantunder- stöd som utges av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel, invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning enligt 9 kap. AFL, hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommu- nala eller landstingskommunala medel till vårdbehövande, kommunalt bostadstillägg enligt lagen (19621392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, statliga bostadstillägg till barnfamiljer enligt kungörelse (1968z425) samt kommunala bostadstillägg till barnfamiljer enligt kun- görelse (1968z426).

Enligt anvisningarna till 195 KL gäller

därutöver bl. a. att socialhjälp och underhåll, som lämnas fånge eller patient på hospital m. m. dyl., inte är skattepliktig inkomst.

Engångsbelopp vid utbyte av livränta eller del därav, som enligt vad nedan nämns utgör skattepliktig intäkt av tjänst, likställs i be- skattningshänseende med livräntan. Engångs- belopp vid byte av annan livränta utgör däremot inte skattepliktig intäkt.

Den tidigare nämnda skattefriheten för ersättning som på grund av sjukförsäkring enligt AFL tillfallit försäkrad avser inte lön som utgår från arbetsgivare i det fall arbets- givaren på grund av 3 kap. 16% andra och tredje styckena AFL äger uppbära arbetsta- garnas ersättning från allmän försäkrings- kassa. I de fall arbetsgivarinträde tillämpas utgör uppburen sjukpenning skattepliktig in- komst för arbetsgivaren. Undantag gäller dock om den till den anställde utbetalade lö- nen inte utgör för arbetsgivaren avdragsgill utgift i förvärvskälla.

Yrkesskadeersättning som utbetalas av arbetsgivare i annan form än pension eller annan livränta, då arbetsgivaren enligt YFL står s.k. självrisk, räknas inte till skatte- pliktig inkomst i vidare mån än ersättningen överstiger vad som skulle ha utgått vid försäkring enligt nämnda lag.

Statligt eller kommunalt bidrag, som utgår enligt av Kungl. Maj:t eller av statlig myndig- het meddelade bestämmelser i samband med utbildning eller omskolning till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, är undantagna från skatteplikt. Inte heller bidrag som utgår enligt förordningen (1960:603) om bidrag till vanföra ägare av motorfordon utgör skattepliktig intäkt.

Näringshjälp och bidrag enligt 57, 58 eller 62 & arbetsmarknadskungörelsen är inte skattepliktig intäkt i den mån hjälpen eller bidraget lämnats till bestridande av kostna- der, för vilka avdragsrätt inte föreligger vare sig som omkostnad eller i form av värde- minskningsavdrag. Omställningsbidrag enligt nämnda kungörelse är däremot skatte- pliktigt.

Vid beräkning av inkomst av jordbruks-

fastighet, annan fastighet och rörelse medges i princip avdrag för avlöning, pensionering och försäkring av arbetspersonal (22,25 och 29 åå KL).

Skattepliktig intäkt av tjänst är enligt 32 % KL bl.a. avlöning, arvode och annan förmån i penningar eller natura, som utgått för tjänsten. Till skattepliktig intäkt hänförs också pension och med visst undantag liv- ränta som utgått på grund av sjuk-, olycks- falls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring. Även ersättning, som i annan form än livränta utgått på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, med undan- tag för ersättning för sjukvårds- eller läkar- kostnader, är skattepliktig. Detsamma gäller exempelvis belopp uppburet vid återköp av försäkring, om beloppet utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tas i samband med tjänst (32 ä 1 mom.).

I fråga om livränta som utgått vid sjuk- dom eller olycksfall på grund av försäkring, som inte tagits i samband med tjänst och ej heller utgör trafikförsäkring eller annan än- svarighetsförsäkring eller obligatorisk försäk- ring enligt YFL, skall såsom skattepliktig intäkt räknas viss procent av livräntans be- 10pp. Procentsatsen varierar från 80% ned till 10% beroende på livräntetagarens ålder (32 5 2 mom.).

Från skatteplikt undantas förmän av fri sjukvård eller fri tandvård och av fri grupp— livförsäkring. Skattefriheten gäller oavsett förmåner åtnjutits på grund av statlig, kom- munal eller enskild tjänst. Beträffande en- skild tjänst föreskrivs dock den begräns- ningen att om förmånen åtnjutits efter väsentligt förmånligare grunder än som gäller för befattningshavare i statens tjänst förmå- nen skall upptas som intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de som gäller för den statlige befattningshavaren. Förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mel- lan arbetsmarknadens huvudorganisationer upptas under vissa förutsättningar ej som in- täkt (32 ä 3 mom.).

Vid beräkning av inkomst av tjänst med- ges avdrag för bl. a. avgifter som den skatt- skyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst (33 & KL).

Som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet räknas restituerad, avkortad eller avskriven folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift eller allmän arbetsgivar- avgift, i den mån beloppet påverkat stor- leken av avdrag enligt 46 ä 2 mom. (allmän- na avdrag) som åtnjutits vid tidigare års taxering (35 & KL).

Allmänt avdrag medges för sådan tilläggs- pensionsavgift, som påförts den skatt— skyldige under året näst före det taxeringsår det är fråga om. Vidare får avdrag ske för avgift till annan pensionsförsäkring än som tagits i samband med tjänst, under förut— sättning att avgiften erlagts under beskatt- ningsåret och gäller försäkring som ägs av den skattskyldige själv eller i förekommande fall hans make eller hans omyndiga barn (46 & 2 mom. KL).

Allmänt avdrag medges också för sjukför- säkringsavgift enligt 19 kap. 2 & AFL, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår som det är fråga om. Dessutom medges avdrag för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar av följande slag, vilka ägs av honom själv eller, iförekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som inte är tagen i sam- band med tjänst och som inte utgör sjukför- säkring enligt 2—4 kap. AFL (46 ä 2 mom. KL). Avdraget för kapitalförsäkringspremier m.m. får åtnjutas med högst 250 kr., eller, för gifta som levt tillsammans under beskatt— ningsåret, med högst 500 kr. Det högre avdraget högst 500 kr. åtnjuts även av ogift skattskyldig (varmed jämställs änka, änkling eller frånskild) om han haft hemmavarande barn under 18 år.

4.2. Taxering 4.2.1 Allmänt

Förfarandet vid fastställandet av beskatt- ningsunderlaget för den statliga och kom- munala inkomstskatten regleras i huvudsaki taxeringsförordningen (1956:623), TF. Den- na innehåller bestämmelser om bl.a. upp- giftsskyldighet, kontroll och det processuella förfarandet. Allmänna förfarandebestämmel- ser finns också i förvaltningslagen(1971:290) och förvaltningsprocesslagen(1971 2291 ).

4.2.2. Uppgiftsskyldigheten

Den grundläggande principen i TF såvitt avser uppgiftsskyldigheten är att den skatt- skyldiges egna uppgifter om inkomstför- hållanden i första hand skall läggas till grund för taxeringen. Den skattskyldige skall där- för avlämna självdeklaration. Skyldighet att avlämna självdeklaration åligger bl. a. fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till minst 4 500 kr. Om den skatt— skyldige inte varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret inträder deklarations- plikt då bruttointäkterna uppgått till minst 100 kr. För makar föreligger deklarations- skyldighet så snart de gemensamma brutto- intäkterna uppgått till de belopp som ovan nämnts (22 ä 1 mom.). Självdeklaration läm- nas i princip utan anmaning och avges på heder och samvete.

I hemortskommun, dvs. den kommun där den skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven för inkomståret, skall allmän självdeklaration avlämnas till ledning för taxering till statlig inkomstskatt och till kommunal inkomstskatt i samma kommun. Om skattskyldighet till kommunal inkomst- skatt föreligger i annan kommun än hemorts- kommunen, skall särskild självdeklaration avlämnas till ledning vid taxering till sådan skatt (24 ä 3 mom.).

Självdeklaration avlämnas i flertalet fall senast den 15 februari under taxeringsåret. Under särskilt angivna förutsättningar kan på ansökan av deklarationsskyldig utsättas an-

nan tid för avlämnande av självdeklaration. Ansökan görs hos skattechefen i det län där hemortskommunen är belägen (34 ä 1 och 2 mom.).

4.2.3. Kontrollverksamheten

Ett väsentligt led i taxeringen utgör kontroll av att lämnade uppgifter är riktiga. Kontrol- len sker bl. a. genom en taxeringsorganisa- tion.

I varje län finns dels lokala, dels särskilda taxeringsdistrikt. För varje lokalt distrikt finns en lokal taxeringsnämnd som normalt verkställer alla taxeringar inom distriktet. Med hänsyn bl. a. till effektiviteten i kon- trollen har dock föreskrivits att vissa deklara- tioner skall handläggas av särskilda nämnder (4 å). Även den lokala skattemyndigheten har betydande arbetsuppgifter beträffande taxeringsarbetet i första instans. Allt arbete med taxering i första instans skall vara avslutat före den 1 juli under taxeringsåret (71 å).

Enligt TF gäller utförliga föreskrifter om skyldighet såväl för den skattskyldige själv som för annan att lämna uppgifter efter anmaning eller utan att sådan erhållits för kontroll av avgivna självdeklarationer. Kon- trolluppgift skall i princip lämnas av arbets- givare utvisande lön m.m. till arbetstagare. Försäkringsanstalt skall också lämna uppgift om utgiven försäkringsersättning, för vilken skatteplikt föreligger (37 5).

Skyldighet föreligger för deklarations- och uppgiftsskyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens full- görande Och för kontroll därav. Underlaget skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser (20 5). Om- fattningen och beskaffenheten av det under- lag som i varje särskilt fall skall anses tillfredsställande får bedömas med hänsyn till hur komplicerade inkomstförhållandena ar.

Taxeringsrevision får företas för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldigheten

fullgjorts riktigt och fullständigt, men även för att bereda beskattningsmyndighet upp- lysning till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering (56 58 åå).

[ anmaning att fullgöra deklarationsskyl- dighet eller att lämna uppgifter kan i de flesta fall vite föreläggas. Vite skall bestäm- mas till lägst 100 kr. och högst 5 000 kr.

(53 5)-

4.2.4 Taxering i första instans

Taxering i första instans verkställs av taxe- ringsnämnd. Nämnden beslutar varje år för envar skattskyldig om och till vilket belopp taxering till kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomstskatt och statlig förmögen- hetsskatt skall åsättas honom (66 &) Taxe- ringsnämndens beslut införs i taxeringslängd bestående av inkomstlängd och förmögen- hetslängd (68 å).

Om självdeklaration inte blivit följd vid taxeringen, skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Den skattskyldige skall underrättas om i vilka hänseenden deklarationen frångåtts samt om skälen härför (69 ä 1 mom.).

Talan mot taxeringsnämnds beslut förs genom besvär hos länsskatterätten. Om skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser om be— skattningsort är att hänföra till skilda län, skall besvären dock prövas av mellankom— munala skatterätten (73 å).

Talerätt tillkommer skattskyldig i sak som rör honom. Kommun får också anföra besvär i fråga om taxering till kommunal inkomst- skatt. Taxeringsintendent äger genom besvär hos länsskatterätten framställa yrkande rö- rande taxeringsåtgärd, som av taxerings- nämnd vidtagits eller bort vidtagas. Han kan yrka ändring i taxeringsnämnds beslut även till den skattskyldiges förmån (74 å).

Besvär av skattskyldig skall ha inkommit senast den 15 augusti under taxeringsåret. Kommuns besvärstid utgår med utgången av september månad under taxeringsåret. Taxe- ringsintendent äger anföra besvär till ut- gången av april månad året efter taxerings-

Utöver dessa bestämmelser om besvärstid finns bestämmelser om s.k. extraordinär besvärsrätt (99 och 100 55).

Mot skatterätts beslut förs talan hos kam- marrätt (33% förvaltningsprocesslagen). Be— svär över kammarrätts beslut i fråga som fullföljts till eller underställts kammarrätten prövas av regeringsrätten endast om rege- ringsrätten meddelat prövningstillstånd. Om prövningstillstånd inte meddelas, står kam- marrättens beslut fast (355 förvaltnings- processlagen).

4.3. Debitering och uppbörd

Förfarandet vid uppbörd av skatt reglerasi huvudsak i uppbördsförordningen (1953: 272). Ett system med källskatt tillämpas. Systemet innebär att preliminär skatt erläggs i anslutning till eller om så ej kan ske ——i så nära anslutning till intäkternas förvärvande som möjligt.

Den preliminära skatten betalas i avräk- ning på slutlig skatt. Preliminär skatt utgår som preliminär A-skatt eller preliminär B—skatt. Preliminär skatt skall utgå med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten.

4.3.1. Preliminär A-skatt

Preliminär A-skatt erläggs av skattskyldig som uppbär inkomst av tjänst om inkomsten helt eller delvis utgår i pengar. Vidare krävs att inkomsten skall hänföras till den skatt- skyldiges huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgöra hans huvudsakliga inkomst av tjänst. Om arbetstagare jämte sin huvud- syssla har en eller flera bisysslor skall skatte- avdrag göras av den arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren har sin huvudanställning. Skatteavdrag skall i princip göras oavsett anställningens längd. Vid anställning hos fysisk person eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka (s.k. korttids- anställning), skall dock preliminär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en av arbetsgivaren bedriven rörelse.

Preliminär A-skatt skall normalt beräknas med ledning av skattetabell som fastställs av riksskatteverket för varje inkomstår och för olika kommunala utdebiteringar. Kungl. Maj:t kan dock föreskriva särskild beräk- ningsgrund. För enskilda fall kan lokala skattemyndigheten föreskriva särskild beräk- ningsgrund. Skatten kan i så fall beräknas bl. a. på viss del av inkomsten, på inkomsten minskad med visst belopp eller med särskilt angiven procent av inkomsten (3 & 2 mom. 1).

Vid utbetalning av s.k. engångsbelopp beräknas preliminär A-skatt efter 30% av inkomsten. Om engångsbeloppet uppbärs vid sidan av regelbunden inkomst (månadslön, veckolön el. dyl.) beräknas preliminär A-skatt enligt grunder som fastställts av riksskatte- verket (7 å).

4.3.2 Preliminär B—skatt

Preliminär B-skatt erläggs i hemortskom- munen av skattskyldig, som inte har att erlägga preliminär A-skatt. Preliminär B—skatt utgår enligt särskild debitering (35 2mom.2).

B-skatt debiteras i princip med samma belopp som senast i kommunen påförd slutlig skatt. Som undantag från denna regel gäller att B-skatt debiteras med ledning av preliminär taxering. Sådan debitering sker om den skattskyldige inte påförts slutlig skatt i kommunen och det kan antas att han kommer att taxeras i kommunen året näst efter inkomståret. B-skatt debiteras vidare med ledning av preliminär taxering vid in- komstökning eller inkomstminskning av viss storlek (13 5).

4.3.3. Slutlig skatt

Med slutlig skatt förstås skatt som påförts vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering (25 2mom.).

Debitering sker i debiteringslängd, som

underskrivs av lokal skattemyndighet senast den 5 december taxeringsåret. Sedan debi— teringslängden upprättats sänder länsstyrel- sen debetsedel på slutlig skatt till den skatt- skyldige senast den 15 december taxerings- året (35 å).

Vid debitering av slutlig skatt avräknas dels debiterad preliminär skatt och dels annan skatt, som av den skattskyldige erlagts (27 ä 2 mom.).

Skatt som återstår att erlägga, sedan pre- liminär skatt avräknats från slutlig skatt, ut- tas som kvarstående skatt. Om den kvar- stående skatten är av viss storlek skall den skattskyldige erlägga ränta (2 & 2 mom., 27 ä 3 mom.).

Kvarstående skatt (i förekommande fall jämte ränta) förfaller till betalning i regel med lika belopp under vardera av uppbörds- terminerna i mars och maj månader året efter taxeringsåret (28 å). Kvarstående skatt under tio kr. uttas inte.

Om erlagd preliminär skatt överstiger motsvarande slutliga skatt återbetalas det överskjutande beloppet till den skattskyl- dige. Om be10ppet uppgår till minst 1 100 kr. tillkommer ränta (69 ä 1 mom.). Återbe- talning sker vanligen med ett vid den slutliga debetsedeln fogat återbetalningskort, som kan inlösas på postanstalt inom riket senast den 31 januari året efter taxeringsåret (79 % uppbördskungörelsen, 19671626).

4.3.4. Tillkommande skatt

Med tillkommande skatt förstås skatt som skall erläggas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt avslutats (2 5 2 mom.). Debi- tering av skatteposter i samband med uträk- nande av tillkommande skatt sker iprincip efter samma grunder, som gällt för debite- ring av motsvarande slutliga skatt. Tillkom— mande skatt förfaller till betalning under uppbördstermin eller uppbördsterminer, som lokal skattemyndighet bestämmer, dock högst under sex på varandra följande upp- bördsterminer, men bör fördelas på samma antal uppbördsterminer och efter samma grunder som kvarstående skatt (31 å).

Vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fast— ställande av preliminär A-skatt åtnjuts skattereduktion under vissa förutsättningar. Skattereduktionen är 1800 kr. för ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och för gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt Sl. För gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt Sl understigande 4 500 kr. är Skattereduktionen 40 % av skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten.

För att skattereduktion skall få åtnjutas krävs att den skattskyldige varit bosatt i riket någon del av beskattningsåret. För gift skattskyldig krävs även att maken är bosatt här i riket under någon del av beskattnings- året. Har maken varit bosatt här under mindre än hälften av beskattningsåret före- ligger rätt till halv skattereduktion.

Vid beräkning av skattereduktion jäm- ställs beskattningsbar inkomst enligt sjö- mansskatteförordningen med taxerad in- komst. För den som erlagt sjömansskatt minskas Skattereduktionen med en tolftedel för varje period om 30 dagar, för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar in- komst enligt sjömansskatteförordningen (2 5 4 mom.).

4.3.6. Skatteavdrag

Arbetsgivare är skyldig att göra skatteavdrag vid utbetalning av lön till arbetstagare. Med lön menas härvid inkomst av tjänst enligt KL med undantag för periodiskt understöd eller därmedjämförlig periodisk utbetalning. Avdragsskyldigheten gäller både prelimi- när A-skatt och kvarstående skatt. Avdrags- skyldigheten för kvarstående skatt gäller endast för arbetstagare som har att vidkän- nas skatteavdrag för preliminär A-skatt. Kvar— stående skatt skall dock ej avdras vid s.k. korttidsanställning. Kvarstående skatt som förfaller till betalning under viss uppbörds- termin avdras vid de utbetalningstillfällen som infaller under de två månader, som

närmast föregått uppbördsterminen (39% 1 mom.).

Arbetstagare som skall vidkännas avdrag för preliminär A-skatt skall överlämna debet- sedel på sådan skatt till arbetsgivaren ome- delbart efter det han mottagit den (405 1 mom.). Omedelbart efter det han mottagit debetsedel på slutlig skatt skall han lämna arbetsgivaren uppgift angående kvarstående skatt (40 ä 2 mom.).

Länsstyrelsen och den lokala skattemyn- digheten äger på begäran av arbetsgivare lämna besked beträffande arbetstagares skatteavdrag. Sådant besked lämnas normalt med magnetband till sådana arbetsgivare, som erhållit tillstånd att vid särskilt på magnetband lagrat register (centrala skatte- förfrågningsregistret) erhålla erforderliga uppgifter om arbetstagares skatteförhållan- den för verkställande av skatteavdrag. Om så skett behöver arbetstagarna inte lämna upp- gift beträffande vare sig preliminär eller kvarstående skatt (40 ä 3 mom.).

Om arbetstagaren underlåter att över- lämna debetsedel på preliminär A-skatt till arbetsgivaren eller visa att han inte har att erlägga sådan skatt, skall arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt särskilda bestämmelser (40 5 1 mom.).

Om arbetstagaren underlåter att lämna uppgift beträffande kvarstående skatt skall arbetsgivaren under tiden januari april göra skatteavdrag för kvarstående skatt med lika stort belopp som skall avdras för preli- minär A-skatt (40 ä 2 mom.).

4.3.7. Uppbörd av skatt

Arbetsgivare med en arbetstagare skall inbe- tala skatt för arbetstagaren senast under den uppbördstermin, då skatten förfaller till be- talning. lnbetalning sker på post eller bank. Vid inbetalningen överlämnas skatteanvis- ning, av vilken framgår debetsedelsnummer m.m.

Arbetsgivare med minst två arbetstagare skall inbetala det belopp som innehållits på arbetstagares lön till länsstyrelsen i länet. lnbetalning skall ske senast den 18 i upp-

bördsmånaden. Redovisningshandlingar skall samtidigt insändas till länsstyrelsen. Hand- lingarna kan bestå av skatteanvisningar. Arbetsgivare kan dock i stället för skattean- visningar sända förteckningar om debet- sedelsnumren anges på förteckningarna med datamaskin, hålkortsmaskin, adresseringsma- skin eller på annat jämförligt sätt. Efter tillstånd av riksskatteverket får redovisning av skatt ske med magnetband. Skatteredovis- ningen kan förenklas genom användning av s.k. summarisk redovisning. Sådan redovis- ning får användas av bl. a. statlig och kom- munal myndighet. Annan arbetsgivare, som har minst 50 arbetstagare, får efter tillstånd av länsstyrelsen tillämpa sådan redovisning (55 5?)-

4.3.8. Arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt

Arbetsgivare, som utan skälig anledning underlåter att göra skatteavdrag, är jämte arbetstagaren ansvarig för den skatt han skolat avdraga. Arbetsgivarens ansvarighet fastställs av den lokala skattemyndighet som utfärdat arbetstagarens debetsedel.

Sedan arbetsgivarens ansvarighet beslutats kan såväl arbetsgivaren som arbetstagaren krävas på skattebeloppet. Arbetstagaren skall krävas i första hand. Betalar arbetstagaren inte, kan beloppet indrivas hos arbetsgivaren (75 å). Arbetsgivare, som efter beslut av lokal skattemyndighet erlagt arbetstagares skatt, har regressrätt mot arbetstagaren (76 5)—

Har arbetsgivare verkställt skatteavdrag men underlåtit att inbetala det innehållna be10ppet i vederbörlig tid och ordning, kan beloppet indrivas hos arbetsgivaren i samma ordning som gäller för restförd skatt. Arbets- tagaren är fri från betalningsansvar för mot- svarande skattebelopp (77 å).

4.3.9. Användning av ADB-teknik inom skatteuppbörden

ADB-teknik med dator används vid debi- tering och uppbörd av skatt. Även arbets-

givare kan använda dator ikällskattearbetet. Arbetsgivarnas användning av dator gäller huvudsakligen förfrågan hos det centrala skatteförfrågningsregistret rörande arbetsta- gares skatteförhållande, uträkning av preli- minär och kvarstående skatt vid avlöningstill- fällena och redovisning av skatt med magnet- band.

Myndigheterna använder ett regionalt sy- stem. Datorer finns således vid 141änsstyrel- ser. Varje sådan länsstyrelse betjänar det egna länet och i regel även annat län.

Länsstyrelserna använder dator vid debi- tering och uppbörd av skatt huvudsakligen vid utfärdande av debetsedel på preliminär och slutlig skatt, debitering av slutlig skatt i debiteringslängd, kreditering av preliminär och kvarstående skatt. Dessutom används datorn vid arbetsgivarkontrollen.

4.4. Folkpensionsavgiften

Skyldighet att betala folkpensionsavgift reg- leras i lagen (1962:398) om finansiering av folkpensioneringen. Svensk medborgare skall erlägga folkpensionsavgift för varje år, då för honom beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst, under förutsätt- ning att han vid utgången av året fyllt minst 18 och högst 66 år samt varit mantalsskriven i riket för året näst före taxeringsåret. Folkpensionsavgift erläggs även av utlänning som enligt konvention tillförsäkrats folk- pensionsförmånen. Avgift påförs emellertid inte den som för december månad året näst före taxeringsåret åtnjutit folkpension i form av ålderspension eller förtidspension, liksom för den som avlidit före ingången av året näst före taxeringsåret.

Folkpensionsavgiften är 5 % av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkoms- ten, dock högst 1 500 kr. För gifta personer beräknas avgiften individuellt, dvs. vardera maken påförs avgift med hänsyn till sin inkomst. Det innebär att två maximiavgifter kan påföras i familjer där båda makarna har inkomst. Folkpensionsavgiften uppbärs till- sammans med de allmänna inkomstskatter- na.

Sjömansskatt är en skatt som uttas på vissa sjömäns lön enligt bestämmelserna i förord- ningen (1958:295) om sjömansskatt. Skatten träder i stället för statlig och kommunal inkomstskatt, folkpensionsavgift och sjuk- försäkringsavgift. Sjömansskatten är en definitiv källskatt.

Envar som är anställd i redares tjänst ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton erlägger sjömansskatt om fartyget huvudsak- ligen används i närfart eller fjärrfart. Förord- ningen är dock i regel inte tillämplig på fartyg i inre fart. Sjömansskatt utgår för inkomst ombord på fartyg (1 Ö). Med in- komst förstås lön Och annan ersättning såsom naturaförrnåner vilka enligt KL hän- förs till tjänst. Den beskattningsbara inkoms- ten utgörs av inkomsten ombord minskad med eventuella avgifter som sjömannen på grund av tjänsten ombord har att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering samt med vissa särskilt angivna avdragsbeIOpp (2 ä)-

Skatteavdraget verkställs av redaren med ledning av bl.a. särskilda Sjömansskatte- tabeller (7—9 åå). Det åligger redaren att för varje redovisningsperiod omfattande två månader inbetala och redovisa under perio- den innehållen sjömansskatt (14 ä 1 mom.). Ärenden angående sjömansskatt handläggs av riksskatteverket (sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret). Har skatt inte er- lagts i rätt tid framställer riksskatteverket s.k. revisionskrav mot redaren (175 2 mom.). Om redaren visar att underlåten- heten berott på oriktig uppgift från sjöman- nen riktas revisionskravet mot denne (17 ä— 3 mom.). Åtgärder för uttagande av sjömans- skatt får inte vidtas senare än fem år efter utgången av detär, under vilket skatteavdrag verkställts eller skulle ha verkställts (20 å). Besvär över riksskatteverkets beslut kan an- föras hos kammarrätten och prövas i sista hand av regeringsrätten (31 , 32 åå).

III

Utländska bestämmelser

5. Sjukpenning m. m.

5 .1 Danmark

Den nuvarande sjuk- och moderskapsförsäk- ringen i Danmark administreras av statligt erkända sjukkassor, vilkas funktioner är reg- lerade i lagstiftning. Genom en förra året antagen ”lov om offentlig sygesikring”, som träder i kraft den 1 april 1973, skall dock administrationen av sjukförsäkringen övertas av kommunerna.

[ det följande lämnas en kortfattad redo- görelse för de nuvarande bestämmelserna om dagpenning (sjukpenning) vid sjukdom, moderskap och yrkesskada. Dessa bestäm- melser kommer att ändras väsentligt genom en nyligen antagen ”dagpengelov”, som trä- der ikraft den 1 april 1973. Därför redovisas också huvudinnehållet i den nya lagen.

5.1.1 Nuvarande ordning

F. n. utgår dagpenningen enligt två skilda system, dagpenning till löntagare och dag- penning från den frivilliga försäkringen.

Dagpenning till löntagare

Personer, som utfört avlönat arbete för andra i minst 40 timmar under de senaste fyra veckorna, är i princip garanterade dag- penning. Flera stora grupper av löntagare, som enligt särskild lagstiftning har rätt till sjuklön, är emellertid undantagna, t. ex. tjänstemän och sjömän.

Dagpenning utgår vid arbetsoförmåga som

förorsakats av sjukdom samt vid moderskap. Den utbetalas för sex dagar per vecka och fastställs till visst belopp med hänsyn till försörjningsplikt och ålder samt i förhållande till arbetsinkomst. För de första sex dagarna av varje sjukperiod utgår inte dagpenning (karenstid). Är emellertid sjukperioden längre än tre veckor utges dagpenning även för karenstiden.

Dagpenningbeloppet utgör fr. o. rn. den 1 april 1972 högst 106 Dkr. per dag för familjeförsörjare och högst 86 Dkr. för annan person över 18 år. Det får dock ej överstiga 90 % av den försäkrades arbetsin- komst och utgår för sammanlagt 312 dagar under en 24-månadersperiod.

Frivillig försäkring

Självständiga företagare och husmödrar har möjlighet att frivilligt försäkra sig för dag- penning, som för företagarnas del kan uppgå till högst samma belopp som för arbetstagare. Husmödrar kan teckna försäkring för högst 40 Dkr. för dag.

Dagpenning vid havandeskap och barnsbörd

Vid havandeskap och barnsbörd utbetalas dagpenning till anställd i 14 veckor. Dagpen- ningen är lika stor som till familjeförsörjare vid sjukdom.

Husmödrar, som har frivillig försäkring, får dagpenningi fyra veckor.

Dagpenning varom här är fråga administre- ras av kommunerna, som dock kan överlåta utbetalningen till sjukkassan.

Yrkesskadeförsäkring

Yrkesskadeförsäkringen, som omfattar olycksfall i arbete och yrkessjukdomar, är obligatorisk för arbetstagare och själv- ständiga fiskare. Försäkringen handhas av privata försäkringsbolag. Dagpenningen utgår fr. o. m. fjärde dagen efter skadedagen, dock fr.o.m. första dagen om sjukdomen varat minst tio dagar. I sådant fall betalas dagpen- ning för karensdagama, i likhet med vad som gäller för sjukförsäkringen, i efterskott (”efterbetalning”).

Beskattning av dagpenning

Dagpenningen vid sjukdom, barnsbörd och yrkesskada ; både obligatorisk och frivillig är skattepliktig inkomst. Sjukkassoma innehåller källskatt för utbetald dagpenning till arbetstagare. Källskatten dras efter en schablonmässig skala, som är fastställd av finansministeriet.

5.1.2 Den nya ”dagpengeloven”

[ regeringens i mars 1972 framlagda, av folketinget numera antagna förslag har be- stämmelserna om dagpenning vid sjukdom, olycksfall och barnsbörd samlats i en lag. Dagpenningförsäkringen blir obligatorisk både för anställda och egna företagare. Rät- ten till dagpenning är beroende av att den förvärvsinkomst som dagpenningen ersätter beskattas i Danmark. Dagpenning till an- ställd vid sjukdom och olycksfall skall utges av arbetsgivaren för de första fem veckorna (arbetsgivarperioden), därefter av kommu- nens sociala nämnd. I övriga fall skall dagpen- ning utges av den sociala nämnden. För egna företagare gäller försäkringen med fem vec- kors karenstid. En frivillig försäkring anordnas för dessa under den nu nämnda karenstiden samt för personer med husligt arbete (hemmamakar), vilka senare över huvud taget

inte omfattas av den obligatoriska försäk— ringen.

En ”sikringsstyrelse” (en central försäk- ringsmyndighet) upprättas som skall bistå kommunerna vid administrationen av lagen. ”Sikringsstyrelsen” skall överta de arbets— uppgifter som nu åvilar ”direktoratet for sygekassevaesenet” och ”direktoratet for ulykkesforsikringen".

Dagpenning under arbetsgivarperioden

Arbetstagare, som vid sjukdomens inträffan- de har haft sysselsättning hos arbetsgivaren minst 40 timmar under de senaste fyra veckorna och som inte enligt annan lagstift- ning har rätt till full lön vid sjukdom, får vid varje sjukperiod rätt till dagpenning från arbetsgivaren i fem veckor fr.o.m. den första hela frånvarodagen, dock tidigast från den dag då sjukanmälan gjorts hos arbetsgiva- ren, såvida hinder för anmälan ej förelegat. Rätten till dagpenning kvarstår även om anställningen upphör under de fem veckor- na. Arbetsgivaren har rätt att kräva att sjukdomen styrks med läkarintyg, som be- kostas av den anställde. Varar sjukdomen mer än två veckor kan arbetsgivaren påfordra att den anställde från läkare som den an- ställde själv väljer skaffar fram upplysningar om sjukdomens varaktighet. Sådant intyg betalas av arbetsgivaren.

Dagpenning som arbetsgivaren svarar för skall beräknas på arbetstagarens genomsnitt- liga arbetsinkomst hos arbetsgivaren under de senaste fyra veckorna före sjukfallets inträffande eller, om arbetstagaren varit sys- selsatt kortare tid än fyra veckor, på denna tid. Dagpenningen skall utgöra 90 % av den på nyss angivet sätt beräknade arbetsinkoms- ten och beräknas för en vecka åt gången. Ett generellt maximibelopp för dagpenning per vecka fastställs dock med verkan för ett år från den 1 april varje år. Detta maximum motsvarar 90 % av den genomsnittliga vecko- förtjänsten för samtliga arbetare i industri och hantverk för andra kvartalet närmast föregående år. Med nuvarande inkomstläge utgör detta maximum 636 Dkr. per vecka.

ingen lägsta gräns finns för dagpenning under arbetsgivarperioden.

Dagpenning under arbetsgivarperioden ut- ges vid fullständig arbetsoförmåga. Vid par- tiell arbetsförmåga kan reducerad dagpen- ning utges efter regler som fastställs av chefen för ”sikringsstyrelsen”.

[ ”dagpengeloven” ges möjlighet för arbetsgivare att, enligt de närmare bestäm- melser härom som fastställs av socialminis- tern, frigöra sig från att utbetala dagpenning till samtliga sina anställda genom att erlägga en avgift till en dagpenningfond. Arbetsgiva- rens skyldighet att utge dagpenning övertas då av sociala nämnden i kommunen. Denna undantagsbestämmelse är närmast avsedd för mindre arbetsgivare och för arbetsgivare med speciella risker samt för arbetsgivare som har behov av att bli befriade från de administra- tiva problem som dagpenningutbetalningen kan komma att förorsaka. För att inte, på grund av lagens regler om arbetsgivarperiod, försvåra för bl.a. handikappade att erhålla och behålla anställning finns en bestämmelse om att arbetsgivaren och arbetstagaren kan avtala om att göra undantag från arbetsgiva- rens skyldighet att utge dagpenning. Bestäm- melserna härom fastställs också av social- ministern.

Chefen för ”sikringsstyrelsen" kan fast- ställa regler om att arbetsgivare inte skall vara skyldig att utbetala dagpenning till arbetstagare med kortvariga eller tillfälliga anställningar och om betalning av ett särskilt bidrag till dagpenningfonden från arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare under sådana förhållanden.

Uppstår tvist om rätten till dagpenning från arbetsgivare, kan besvär anföras hos ett av socialministern tillsatt dagpenningutskott. Utskottet består av tre medlemmar, av vilka arbetsgivareföreningen och landsorganisa- tionen vardera får föreslå en ledamot. Ut- skottets avgörande kan överklagas hos ”den sociale ankestyrelse”, som är högsta besvärs- instans.

Kommunens sociala nämnd skall svara för dagpenningutbetalningen till arbetstagare efter arbetsgivarperiodens utgång, till arbets- tagare som inte har rätt till dagpenning från arbetsgivaren, till egna företagare samt till andra som har rätt till dagpenning (t. ex. dag- penning till arbetslös som blir sjuk).

Dagpenning enligt den obligatoriska för- säkringen till arbetstagare som har rätt till dagpenning från arbetsgivaren samt till egen företagare, skall utges sedan sjukdomen varat fem veckor. Till arbetstagare, som inte har rätt till dagpenning från arbetsgivaren skall dagpenning utges fr.o.m. första frånvaro- dagen. En förutsättning för att dagpenning skall kunna utges till arbetstagare fr.o.m. arbetsgivarperiodens utgång är att anmälan inges till sociala nämnden inom en vecka efter periodens utgång. För egna företagare och hemmamakar skall anmälan inges den första frånvarodag som medför rätt till dag- penning. Om anmälan inges senare än här nämnts, utges dagpenning först fr. o. m. an- mälningsdagen. Chefen för ”sikrings- styrelsen” skall dock kunna fastställa regler om dispens för fall då anmälan kommit in för sent.

Dagpenning som utges av sociala nämnden skall beräknas på den försäkrades årsin- komst. I de fall arbetsgivaren frigjort sig från att utbetala dagpenning under arbetsgivar- perioden skall dock sociala nämnden be- räkna dagpenningen för ifrågavarande an- ställda på den genomsnittliga arbetsinkoms- ten under de senaste fyra veckorna.

Den dagpenninggrundande årsinkomsten som avser föregående år och varom uppgift erhålls från skattemyndigheterna omkring den 1 april, registreras för varje försäkradi dagpenningförsäkringens ADB-system. Den höjs i förhållande till den generella inkomst- utvecklingen dels i samband med registre- ringen den 1 april och dels den 1 oktober. Skulle för en försäkrad det aktuella inkomst- läget avvika väsentligt, uppåt eller nedåt, från den registrerade inkomsten, kan den aktuella arbetsinkomsten fastställas som in-

Dagpenning från sociala nämnden skall utgöra högst 90% av den på angivet sätt beräknade årsinkomsten och beräknas för en vecka åt gången. Den får dock inte uppgå till högre be10pp än 90 % av den genomsnittliga veckoförtjänsten för danska arbetare enligt vad förut sagts för dagpenning under arbets- givarperioden. BeIOppet avrundas till när- maste hela krontal. Som förut nämnts utgör detta maximum vid nuvarande inkomstläge 636 Dkr. [ motsats till vad som gäller för dagpenning under arbetsgivarperioden finns här en lägsta gräns för dagpenning. Om årsinkomsten nämligen skulle ge en dagpen- ning, som är mindre än 10 % av nyssnämnda maximibelopp, utgår inte dagpenning. Detta motiveras med att man, bl. a. av administra- tiva skäl, har ansett sig från rätt till dagpen- ning böra utesluta personer med så låga årsinkomster, därför att de inte kan anses ha en reell anknytning till arbetsmarknaden.

Om dagpenningen tillsammans med annan dagsersättning vid sjukdom, bortsett från offentlig hjälp, skulle överstiga den dagpen- ninggrundande inkomsten, nedsätts dagpen- ningen med det överskjutande beloppet.

Dagpenningen skall i princip utgå under obegränsad tid. Den sociala nämnden skall dock ha skyldighet att pröva om den sjuke kan rehabiliteras. Nämnden kan också för- anstalta om pension åt den som uppbär dagpenning utan att den försäkrade själv ansökt härom.

För personer, som har pension, skall dag- penningtiden vara begränsad till tretton veckor. Detsamma gäller den som inte har pension, men på grund av sviktande hälsa hade kunnat få pension om inte allmänna förutsättningar för pension såsom medbor- garskap och bosättning lagt hinder i vägen eller som fyllt 67 år.

Arbetsgivare som utger lön under sjukdom får rätt till den försäkrades dagpenning, dock högst med belopp motsvarande 90 % av utbetald lön.

Egna företagare ges rätt att teckna frivillig försäkring upp till 90 % av förvärvsinkoms- ten för de fem första veckorna av varje

sjukperiod. Sådan dagpenning kan utgå från första sjukdagen.

Den som utför husligt arbete i eget hem för minst en person (hemmamake) får också rätt att teckna frivillig försäkring till högst hälften av maximibe10ppet för obligatorisk dagpenning. Sådan dagpenning kan utgå tidigast efter en veckas sjukdom.

[ samband med havandeskap och bams- börd kan under vissa förutsättningar dagpen- ning utges till kvinna i fjorton veckor.

Beslut av sociala nämnden i frågor om dagpenning kan överklagas hos ”sikrings— styrelsen". Styrelsens beslut kan överklagas hos ”den sociale ankestyrelse”.

Finansiering

Utgifterna för dagpenningen i arbetsgivar- perioden skall arbetsgivaren svara för. De arbetsgivare, som frigör sig från sina förplik- telser att utge dagpenning under arbetsgivar- perioden, skall erlägga så stor avgift att den täcker sociala nämndens utgifter i dessa fall.

För dagpenningen i övrigt skall den för- säkrade erlägga en egenavgift av en procent av det belopp varpå statlig inkomstskatt beräknas. Utgifterna för den frivilliga försäk- ringen skall till tre fjärdedelar täckas av egenavgifter. De övriga utgifterna för dag- penningen skall täckas genom anslag från den kommun där den försäkrade är bosatt samt av statsbidrag.

Beskattning av dagpenning

Dagpenningen skall vara skattepliktig in— komst och arbetsgivaren Och den sociala nämnden skall innehålla källskatt på dagpen- ningen efter arbetstagarens skattekort, dvs. på samma sätt som sker för anställda vid löneutbetalning.

5.2 Finland

Den finska sjukförsäkringen är obligatorisk. Försäkrade är alla i Finland bosatta perso- ner. Såsom i Finland bosatta anses även personer som tjänstgör ombord på finskt fartyg och finska medborgare som tjänstgör i

Finlands utrikesrepresentation eller har an- ställning hos FN.

Vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom utbetalas dagpenning och vid havandeskap och barnsbörd moderskapspenning.

Den finska yrkesskadeförsäkringen, som omfattar olycksfall i arbete och yrkessjuk- domar, är också obligatorisk. Försäkrade är som regel alla arbetstagare, oavsett med- borgarskap. Vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom utgår dagpenning.

5.2.1 Dagpenning och moderskapspenning inom sjukförsäkringen

Sjukförsäkringen administreras centralt av Folkpensionsanstalten. För den lokala admi- nistrationen är landet indelat i 5 sjukförsäk- ringskretsar och 204 sjukförsäkringsdistrikt. Dessutom finns 123 arbetsplatskassor.

Dagpenning

Rätten till dagpenning inträder när försäkrad fyller 16 år och upphör med utgången av den månad varunder han fyller 65 år. Dagpen- ning utbetalas vid arbetsoförmåga, som för- orsakats av sjukdom. Arbetsoförmögen anses den som på grund av sjukdom är oförmögen att utföra sitt sedvanliga eller därmed nära jämförligt arbete. För att ha rätt till dagpen- ning måste dock den försäkrade ha utfört arbete för egen eller annans räkning under de tre månader, som närmast föregick arbets- oförmågan. För den som utan egen förskyl- lan varit arbetslös under dessa tre månader går dagpenningrätten likväl inte förlorad. Såsom till dagpenning berättigande eget arbete anses arbete i egen eller familjemed- lems förvärvsverksamhet, som arbetstagare i lamt-, skogs-, hem- eller annan hushållning, självständigt vetenskapligt arbete samt stu- dier vid läroanstalt eller på yrkeskurser med karaktär av huvudsyssla. Rätt till dagpenning har alltså bl.a. folkskoleelever, läroverks- elever och personer som sköter eget hushåll. I fråga om dagpenning är sjukförsäkrings- lagen subsidiär. Detta innebär att, om försäk- rad har rätt till motsvarande ersättning enligt

annan lag, dagpenning utgår endast med det belopp varmed dagpenningen eventuellt överstiger ersättning enligt den andra lagen.

Dagpenning utgår först efter en karenstid, som omfattar insjuknandedagen och de sju därpå följande vardagama. För den som regelbundet arbetar även söndagar, räknas till karenstiden även arbetsskift, som infaller på söndag. Om samma sjukdom ger upphov till förnyad arbetsoförmåga inom 30 dagar från det dagpenning utgick eller sjukhusvård avslutades, utgår dagpenning fr.o.m. den första vardagen efter insjuknandedagen. Dag- penning utgår endast för vardagar.

Dagpenningen beräknas på den arbetsin- komst, som fastställts vid beskattningen för året före arbetsoförmågans inträde. Var in- komsten strax före insjuknandet väsentligt större, kan efter ansökan dagpenningen be- räknas på den inkomst, som uppbars under de sex månader som närmast föregick arbets- oförmågan. Är denna inkomst, multiplicerad med två, 20 % större än den vid beskattning- en konstaterade arbetsinkomsten, tas den förra som underlag för dagpenningen.

Den som till följd av arbetslöshet, värn- plikt, sjukdom eller annan liknande omstän- dighet varit frånvarande från arbetet under de senaste sex månaderna har rätt att såsom arbetsinkomst. på vilken dagpenning skall uträknas, uppge arbetsinkomsten för en sex- månadersperiod närmast före arbetsoför- mågans inträde, under vilken arbete utförts minst fyra månader. Såsom underlag för dagpenning får dock inte räknas arbetsin- komst för längre tid tillbaka än det kalender- år som närmast föregick arbetsoförmågan.

Dagpenningen utgår per vardag med 1,5 0/00 av årsarbetsinkomsten. Minimidag- penningen är dock f.n. 10 ka och utgår till den som helt saknar arbetsinkomst eller vars arbetsinkomst understiger 6700 ka per år. För arbetsinkomst överstigande 25 500 ka utgår ingen dagpenning. Den högsta dagpenningen är sålunda 38,25 ka.

Utöver dagpenningen utgår försörjartillägg med 15 % av dagpenningen för make och med 10 % för varje barn under 16 år. Sammanlagt kan försörjartillägget utgöra

För en och samma sjukdom utgår dagpen- ning längst till utgången av kalendermånaden före den då antalet dagar, för vilka dagpen- ning utbetalas, kommer att uppgå till 300. Om arbetsoförmågan härefter fortgår, har den försäkrade i allmänhet rätt till invalid- pension enligt folkpensionslagen. Har dag- penning utgått för en sjukdom under den maximala tiden, kan för denna sjukdom dagpenning ånyo utgå först när den försäk- rade i två år utan hinder av sjukdomen varit i stånd att utföra arbete.

Moderskapspenning

Varje barnaföderska har rätt till moderskaps- penning från sjukförsäkringen för 72 dagar. Moderskapspenningen beräknas på arbetsin- komsten på samma sätt som dagpenningen. Lägsta moderskapspenning är sålunda 720 ka. Är modern familjeförsörjare, har hon rätt till försörjartillägg för såväl make som varje barn under 16 år utöver den nyfödde.

Utbetalning av dag- och moderskaps- penning till arbetsgivare

Dag- och moderskapspenning kan utbetalas till arbetsgivare, om denne betalar arbetsta- garen lön eller motsvarande ersättning under sjuk- eller barnsbördsledighet.

Om försäkrad har enligt lag grundad rätt till lön för den tid sjukledighet varar, utgåri dag— eller moderskapspenning endast det belopp, varmed förmånen kan överstiga den försäkrades lön under sjukledigheten.

Utgår eljest lön under sjukledighet efter karenstidens slut eller under barnsbördsledig- het, betalas dagpenningen till den försäk- rade. Arbetsgivare och arbetstagare eller organisationer företrädande dessa kan emel- lertid då sluta avtal om att dag— eller moder- skapspenningen utbetalas till arbetsgivaren. Bestämmelse härom kan även ingå i tjänste- stadga. För att erhålla dag- eller moderskaps- penning måste arbetsgivaren tillställa sjukför- säkringsbyrån för den försäkrades hemort eller vederbörande arbetSplatskassa en dag-

eller moderskapspenningansökan, vilken antingen arbetsgivaren eller arbetstagaren undertecknar.

Besvär

Beslut i frågor om dag- och moderskapspen- ning kan överklagas hos vederbörande sjuk- försäkringsnämnd; det finns en sådan i varje sjukförsäkringskrets. Sjukförsäkringsnämn- dens beslut kan överklagas hos prövnings- nämnden.

Finansiering

l sjukförsäkringens finansiering deltar de försäkrade, arbetsgivarna och staten.

Försäkrads avgift motsvarar 1,25 % av den inkomst som är underkastad kommunal be— skattning. Arbetsgivares avgift utgår med 1,5 % av lönesumman. Resten av kostnader- na svarar staten för.

Beskattning av dag- och moderskapspenning

Enligt gällande skattelagar är dag— och moderskapspenning som utgivits till försäk- rad eller dennes rättsinnehavare skattefri in- komst. Skattskyldig som uppburit lön under sjuk- eller barnsbördsledighet har rätt att från löneinkomsterna dra av det be10pp som betalats ut till arbetsgivaren.

5.2.2 Dagpenning inom yrkesskade- försäkringen

Yrkesskadeförsäkringen handhas av försäk- ringsbolag som erhållit koncession för bedri- vande av försäkringen.

Vid arbetsoförmåga på grund av yrkes- skada utgår dagpenning till försäkrad som inte har anhöriga med 1/600 av årsinkoms— ten. Till försäkrad som har anhöriga utgår dagpenningen med 1/450 av årsinkomsten.

Dagpenningen utgår fr.o.m. dagen efter insjuknandet och utbetalas i längst tolv månader.

Försäkringsbolags beslut i yrkesskade- ärende kan överklagas hos försäkringsdom-

stolen. Över försäkringsdomstolens beslut kan, såvitt fråga är om skadestånd för olycksfall, besvär anföras hos högsta dom- stolen.

För finansiering av yrkesskadeförsäk- ringen svarar arbetsgivarna med riskgrade- rade avgifter. Staten subventionerar vissa arbetsgivaravgifter.

Dagpenning inom yrkesskadeförsäkringen är, i likhet med sjukförsäkringens dagpen- ning, skattefri inkomst.

5 .3 Norge

1 Norge ingår sjuk- och moderskapsförsäk- ringen samt yrkesskadeförsäkringen i ”folke- trygden”, som är en obligatorisk försäkring. Försäkrade enligt folketrygden är (med få undantag) alla som är bosatta i Norge, oavsett medborgarskap. Dessutom är vissa personer som inte är bosatta i Norge försäk- rade. Som exempel kan nämnas person som, utan att vara bosatt, utför avlönat arbete i Norge eller som är norsk medborgare och antingen anställd på norskt fartyg eller an- ställd hos staten men bosatt utomlands.

Folketrygden administreras centralt av Rikstrygdeverket och lokalt av trygdekon- toren.

Sjukpenning vid sjukdom och yrkesskada

Som yrkesskada räknas i huvudsak skada eller sjukdom, förorsakad av olycksfall i arbete, samt yrkessjukdomar. Olycksfall, som inträffar på väg till eller från arbetet, räknas normalt inte som yrkesskada.

Sjukpenning utgår vid sjukdom och yrkes- skada, som medför arbetsoförmåga. Vid full- ständig arbetsoförmåga utgår hel sjukpen- ning och vid nedsatt arbetsförmåga kan det utges partiell sjukpenning.

Vid sjukskrivning skall den försäkrade först besöka läkare. Arbetsoförmågan anses vanligen ha inträtt tidigast den dag läkaren sökts. Denne sänder sjukanmälan till trygde- kontoret, varpå kontoret beträffande arbets- tagare infordrar uppgift om inkomstför- hållandena m.m. från arbetsgivaren. Sjuk-

penning utgår i regel inte för de tre första dagarna, insjuknandedagen inräknad. ] övrigt utgår sjukpenning för alla dagar utom sön- dagar.

Rätt till sjukpenning har försäkrad som har lön eller annan ersättning för arbete i allmän eller enskild tjänst. Detsamma gäller för försäkrad som, utan att vara anställd, uppbär ersättning i pengar eller naturaför- måner för arbete, som utförs för annans räkning, eller som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Försäkrad som är arbetslös har också rätt till sjukpenning om han blir arbetsoförmögen under tid då han uppbär dagpenning för arbetslösheten. En förutsättning för rätt till sjukpenning är att den årliga arbetsinkomsten uppgår till 4 000 Nkr.

För anställda fastställs arbetsinkomsten på grundval av den anställdes inkomst omedel- bart före arbetsoförmågans inträffande. Upp- gift om inkomsten infordras, som förut nämnts, från arbetsgivaren av trygdekonto— ret. Det är den anställdes bruttolön per timme, dag, vecka eller månad vid den tidpunkt, då arbetsoförmågan inträdde, som skall uppges av arbetsgivaren. Tillfälliga av- vikelser uppåt eller nedåt skall inte beaktas. Däremot skall inkomst från vanligen före- kommande övertid tas med. Den av arbets- givaren på nyss nämnt sätt uppgivna lönen räknas om till årslön.

För egna företagare fastställs årsin- komsten i regel enligt det för den försäkrade förmånligaste av följande två sätt, nämligen

1. folketrygdens grundbelopp (basbelopp, fr.o.m. januari 1972 = 7900 Nkr.) + grundbeloppet gånger senast tillgängliga pen- sionspoäng eller

2. grundbelOppet + grundbeloppet gånger medeltalet av pensionspoängen för de tre senaste åren.

För vissa grupper fastställs av social- departementet en normalårsinkomst, som skall läggas till grund vid beräkning av sjukpenningens storlek. Så har exempelvis skett för sjömän på norska fartyg i utrikes fart.

För den som har inkomst av både an- ställning och annat förvärvsarbete beräknas sjukpenningen på den sammanlagda årsin- komsten.

Sjukpenning utgår inte vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom, som inträffat innan anställningen eller förvärvsverksamheten varat i minst 14 dagar. Detta gäller dock inte den som haft rätt till sjukpenning i minst 14 dagar före arbetsoförmågan eller som blir arbetsoförmögen på grund av yrkesskada eller olycksfall.

Sjukpenningens storlek per dag utgör 4 Nkr. + 1 0/00 av årsinkomsten, avrundad till närmaste tusental Nkr. inkomst under 9 000 Nkr. avrundas dock alltid uppåt. För den del av årsinkomsten som överstiger 12 gånger grundbeloppet (f.n. 7 900x 12 = 94800 Nkr.) beräknas ingen sjukpenning och årsin- komst mellan 8 och 12 gånger grundbelop- pet medräknas bara med 1/3. Den lägsta sjukpenningen blir således 8 Nkr. och den högsta 78 Nkr. med nuvarande grundbelopp. Försäkrad över 18 år, som blir arbetsoför- mögen på grund av yrkesskada, skall oavsett årsinkomsten ha rätt till en sjukpenning av minst 7 Nkr. per dag.

För den som försörjer maka och barn under 18 år, som är försäkrade, ökas sjuk- penningen med ett försörjartillägg av 4 Nkr. per dag för varje sådan person. Ensamstå- ende som bor samman med barn får också detta tillägg.

Sjukpenning med tillägg får inte uppgå till mer än 90 % av den nettoarbetsinkomst som den försäkrade hade när arbetsoförmågan inträffade. Med nettoarbetsinkomst avses arbetsinkomsten minskad med skatt och avgift till folketrygden.

Vid sjukhusvård utgår sjukpen ningen utan minskning. För den som inte har rätt till försörjartillägg minskas dock sjukpenningen med hälften fr.o.m. fjärde kalendermåna- den efter den då han blev intagen på sjukhuset.

Sjukpenning utgår i 312 dagar för samma sjukdom. Om arbetsoförmågan kvarstår vid utgången av denna tid, har den försäkrade i regel rätt till antingen rehabiliteringsersätt-

ning eller förtidspension. För den som uppbär ålderspension är sjukhjälpstiden be- gränsad till 90 dagar. Har den försäkrade varit arbetsför i minst ett år sedan han uppbar sjukpenning eller åtnjöt sjukhusvård, kan han få sjukpenning i ytterligare 312 dagar för samma sjukdom.

Sjukpenning vid havandeskap och barnsbörd

Kvinnlig försäkrad kan få sjukpenning i samband med havandeskap och barnsbörd. En förutsättning härför är att kvinnan har varit sjukpenningförsäkrad, dvs. utfört för- värvsarbete, under de tio månaderna närmast före barnsbörden. Under dessa tio månader får dock avbrott upp till åtta veckor i förvärvsarbetet ske, om hon under de två första månaderna har förvärvsarbetat oav- brutet. Slutar kvinnan förvärvsarbetet senare än fyra månader före nedkomsten, har hon likväl rätt till sjukpenning om hon utfört förvärvsarbete under de två första månader- na av tiomånadersperioden.

Sjukpenning som här avses är lika stor som sjukpenning vid sjukdom och beräknas på motsvarande sätt. Försörjartillägg utgår Också på motsvarande villkor. Sjukpenningen utgår i sammanlagt 72 dagar (vardagar) varav minst 36 dagar räknas fr. o. m. nedkomsten. Kvinna, som inte uppfyller villkoren för rätt till sjukpenning vid barnsbörd, erhåller ett engångsbelOpp, som utgör 6 % av grundbe- loppet (dvs. f. n. 474 Nkr.).

Utb etalning av sjukpenning till arbetsgivare

De offentligt anställda har som regel rätt till full lön vid sjukdom och barnsbörd. För dessa utbetalas sjukpenningen till arbets- givaren.

Vissa andra grupper av anställda kan också ha full lön vid sjukdom och barnsbörd. För dessa tillämpas följande ordning. På trygdekontorets förfrågan till arbetsgivaren om storleken av den anställdes lön vid sjukfalls inträffande uppger arbetsgivaren om

han utbetalar full lön till den anställde och om han önskar erhålla sjukpenningen eller om han inte vill ha sjukpenningen. Arbets- givaren kan nämligen välja mellan att betala ut full lön och ta emot sjukpenningen eller att göra avdrag på lönen motsvarande sjuk- penningen. [ sistnämnda fall betalar trygde- kontoret ut sjukpenningen till den anställde.

Besvär

Trygdekontors beslut kan överklagas hos Trygderetten. Beslutet blir i samband där- med prövat av Rikstrygdeverket.

Finansiering

Sjukpenningutgifterna finansieras genom arbetsgivarbidrag, som utgör ca 2 % av utbe- tald lön. Egna företagare betalar en avgift, som motsvarar 1,1 % av pensionsgrundande inkomst.

Tillaggs försäkring för vissa arbets- tagare ; sju klöneordningen

Mellan landsorganisationen och arbetsgivar- föreningen i Norge finns ett avtal om tilläggs- försäkring för sjukpenning till arbetstagare. Avtalet omfattar ca 350 000 personer. Administrationen av denna försäkring hand- has av Rikstrygdeverket och trygdekontoren.

Enligt avtalet har en arbetsgivare på vissa villkor rätt att hos trygdekontoret i kom- munen teckna tilläggsförsäkring för sjuk- penning för grupper av arbetstagare (med undantag av lärlingar på kontrakt). Tilläggs- försäkringen täcker den övervägande delen av de arbetstagare som enligt avtalet skall ha ökad sjukpenning. Vid några företag är det dock egna sjukkassor som omhänderhar administrationen.

För att få rätt till sjukpenning enligt tilläggsförsäkringen skall arbetstagaren ha varit försäkrad i minst 14 dagar, såvida det inte är fråga om olycksfall i arbetet eller yrkesskada. Karenstiden, som tidigare varit sex dagar, är numera (sedan den 1 juli 1972) tre dagar i likhet med sjukförsäkringens

bestämmelser. Vid sjukhusvård utgår sjuk- penningen fr. o. m. intagningsdagen.

Sjukpenning enligt tilläggsförsäkringen ut— går i 312 dagar för samma sjukdom. Sjuk- penningens storlek är avhängig arbetsin- komsten, men med begränsning för inkomster över 40 000 Nkr. Sjukpenningen skall vara lika med skillnaden mellan 90% av arbets- tagarens nettoarbetsinkomst (dvs. brutto- arbetsinkomsten minus skatter och avgift till folketrygden) och den sjukpenning som ut- går enligt folketrygden. Försörjartillägg utgår inte.

Tilläggsförsäkringen finansieras genom av- gifter från arbetsgivare och arbetstagare. Totalkostnaden utgör 2,5 % av den utbetalda bruttolönen, bortsett från lönedelar som överstiger 40 000 Nkr. Arbetstagarens avgift varierar mellan 0:50 och 1:60 Nkr. per vecka, beroende på arbetsinkomsten. Åter- stoden svarar arbetsgivaren för.

Beskattning av sjukpenning

Om den försäkrade under sjukdom uppbär lön från arbetsgivaren och sjukpenningen jämte denna lön inte överstiger 90% av nettoarbetsinkomsten (dvs. bruttoarbetsin- komsten minus skatter och avgift till folke- trygden), är såväl sjuklönen som sjukpen- ningen skattefria. l motsatt fall åligger det arbetsgivaren att innehålla skatt även för sjukpenningen. Något skatteavdrag sker inte hos trygdekontoren.

6. Dagpenning m. m.

6.1 Danmark

Arbetslöshetsförsäkringen i Danmark är en frivillig statsunderstödd försäkring, som administreras i anknytning till de fackliga organisationerna. Kassorna är i princip själv- styrande. De har upprättats av de fackliga organisationerna men är i ekonomiskt avse- ende skilda från förbunden. Kassorna står under tillsyn av Arbejdsdirektoratet, vilket sorterar under Arbejdsministeriet. Försäkringsersättning utges i form av dag- penning. Det absoluta maximum är fastslaget till 90 % av den genomsnittliga förtjänsten för alla arbetstagare inom hantverk och industri i landet. Dagpenningen utgör skatte- pliktig inkomst. Den 1 april 1972 ut|orde högsta dagpenningbeloppet 106 Dkr. Varje kassa bestämmer själv inom tidigare nämnda maximumbeIOpp den eller de dagpenningar som kassan skall tillämpa för sina medlem— mar. Om endast en dagpenning skall tillämpas utgår kassan vid beräkningen av denna dagpenning i regel från kassamedlemmarnas medelinkomst och fastställer dagpenningen till 80% av denna inkomst. Skall kassan tillämpa två eller flera dagpenningar delas medlemmarnas inkomst upp i klasser och görs därefter motsvarande beräkning. Dag- penning utges för sex dagar i veckan. Dagpenningens storlek är i princip lika för alla medlemmar i kassan eller, om kassan omfattar flera yrkesgrupper, lika för varje yrkesgrupps medlemmar, dock att dagpen- ningar till varje enskild medlem kan utbe-

talas med högst 90 % av medlemmens tidiga- re arbetsförtjänst per dag. Tidigare system med utbetalning av ersättning för hel dag har avlösts av ett system, där ersättning per vecka beräknas efter förlorad arbetstid med halvtimmesintervaller.

Den tidigare begränsningen av antalet er— sättningsdagar per försäkringsår till 270 är borttagen. Numera hänger begränsningen av antalet ersättningsdagar samman endast med arbetsvillkoret. Detta innebär i princip,att ersättningsrätten upphör efter två och ett halvt år.

Av det totala antalet anställda (ca 1,6 milj.) är drygt 50 % arbetslöshetsförsäkrade (ca 810 000).

Endast arbetstagare (lonearbejdere), som har sin huvudsakliga inkomst av avlönat arbete, kan upptas som medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa. Självständiga närings- idkare kan således inte upptas i försäkringen.

Arbetslöshetskontrollen sker genom att de medlemmar som är arbetslösa oeh söker ersättning genast vid arbetslöshetens början personligen skall anmäla sig på arbetsförmed- lingen för att söka arbete. Kontrollen bygger i övrigt i stor utsträckning på stickprovs- undersökningar av de uppgifter medlemmen lämnat kassan.

Försäkringen finansieras genom medlems- avgifter, statsbidrag och arbetsgivaravgifter. Ändringar i arbetslöshetslagen 1967 innebar en radikal ändring av principerna för kassor- nas finansiering. Ditintills hade det varit en

betydande skillnad på storleken av de av- gifter, som den enskilda kassan krävde av sina medlemmar, genom att avgiften bl. a. var beroende av arbetslösheten inom kassans verksamhetsområde vilket ofta innebar att medlemmar med förhållandevis låg lön var tvungna att betala en förhållandevis hög avgift. För att motverka detta fastslogs det nu i den nya lagen att medlemsavgiften endast skulle vara beroende av vilken dag- penningsats kassan önskar tillförsäkra sina medlemmar under arbetslöshet.

Kassorna kan ta ut en särskild medlems- avgift för att täcka administrationskost- naderna. Om en kassa har andra inkomster än medlemsavgifter eller om den har kapital- behållning, är den berättigad att använda dessa inkomster samt upp till 10 % årligen av kapitalbehållningen.

Staten ersätter varje kassa de utgifter för ersättning som kassan har haft under det föregående räkenskapsåret och som ej täcks av influtna avgifter. Överskott på avgifterna inlevereras till statskassan.

För att nedbringa statens utgifter uttas en avgift av alla arbetsgivare, som är försäkrings- pliktiga enligt lagen om olycksfallsförsäk- ring. Arbetsgivaravgiften utgör normalt 45 Dkr. per år och försäkrad helårsarbetare.

6.2 Finland

Arbetslöshetsskyddet i Finland består av en frivillig statsunderstödd försäkring, komplet- terad med arbetslöshetsunderstöd. Liksom i Sverige administreras kassorna i anknytning till de fackliga organisationerna. Kassornas verksamhet övervakas av Social- och hälso- vårdsministeriet.

Eftersom arbetslösheten i Finland under de senaste åren antagit betydande propor- tioner, har frågan om införandet av obliga- torisk arbetslöshetsförsäkring varit föremål för överväganden. Redan år 1959 avläts en proposition härom till riksdagen, men den lämnades dock vilande över nyval. Därefter avläts i början av år 1960 en ny proposition, vilken förkastades av riksdagen. Däremot godkände riksdagen ett förslag om ändring i

lagen angående riksomfattande arbetslöshets- kassor, vilket innebar att också arbetsgivarna skulle erlägga avgifter till arbetslöshets— kassorna. Varje arbetsgivare som enligt lagen om olycksfallsförsäkring är skyldig att för- säkra sina arbetstagare är också förpliktad att erlägga en särskild arbetslöshetsförsäk- ringspremie, som bestäms för ett åri sänder.

Ersättning från försäkringen kan enligt lagen utges i form av dagunderstöd, hyres— understöd, beklädnadsunderstöd, reseunder- stöd och specialdagunderstöd.

Arbetslöshetskassoma utbetalar dock i en- lighet med sina stadgar endast dag- och reseunderstöd. Största delen av kassorna utbetalar endast dagunderstöd.

Dagunderstödet utgår med högst 2/3 av den i vederbörande medlems yrke gängse dagslönen på orten, dock högst med 19 ka för den som har en eller flera anhöriga, och 15 ka för annan medlem. Understödet är inte skattepliktigt.

Dagunderstöd utges för maximalt 150 dagar under ett kalenderår. Det s. k. special- dagunderstödet kan utgå under högst 210 dagar. Förutsättningen är dock att den ar- betslöse fyllt 50 år och att han varit anställd hos samma arbetsgivare under minst tre år innan företaget hade upphört eller inskränkt sin verksamhet.

Ca 46 % (dvs. ca 730 000 år 1970) av de förvärvsarbetande i Finland tillhör någon arbetslöshetskassa och är således arbetslös- hetsförsäkrade.

För kontrollens skull skall den arbetslöse besöka arbetsförmedlingen vanligen en gång varannan vecka. Det ankommer i första hand på de enskilda arbetslöshetskassorna att se till att medlemmarna uppfyller villkoren för rätt till ersättning.

Till de utbetalade understöden erhåller kassorna 50 % av staten och 43 % av en av arbetsgivarna bildad centralkassa för arbets- löshetskassorna. Återstoden 7% finansieras genom medlemsavgifter.

För bestridande av förvaltningskost- naderna erhåller kassorna ett statsbidrag av 50 penni per medlem och år. Dessutom erhåller kassorna i statsbidrag till förvalt—

ningskostnaderna 0,5% av det av kassan under det senaste kalenderåret utbetalade arbetslöshetsunderstödet. Centralkassan för arbetslöshetskassorna erlägger till kassorna i s.k. stödavgift samma belopp i mark som staten. Statsbidraget och centralkassans stöd- avgift får dock inte sammanlagt utgöra mera än 4/5 av de av kassan erlagda skäliga förvaltningskostnaderna.

6.3. Norge

Sedan år 1939 har man i Norge haft en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Detta gör att försäkringen i dag är fullständigt förenad med den offentliga arbetsmarknads- administrationen. Således handhas arbetslös- hetsförsäkringen både centralt och lokalt av samma myndigheter som sköter arbetsför- medlingen. Försäkringen ingår numera i fol- ketrygden.

Försäkringen administreras centralt av Arbejdsdirektoratet, vilket lyder under Kom- munal— og arbeidsdepartementet. l fylkena handhas försäkringen av fylkets ”arbeids- og tiltaksnemnd”. l arbetsförmedlingsdistriktet har distriktets arbeids- og tiltaksnemnd sam- ma funktion. Denna nämnd förvaltar de lokala arbetslöshetsfonderna i distriktet och avgör de flesta frågor om ersättning. Utbe- talning av ersättning sker via trygdekontoren, vilka också kräver in avgifter och kommun- bidrag.

Ersättning utges i form av 1) dagpenger, 2) res- och flyttningsbidrag, 3) starthjälp, 4) familjebidrag, 5) utbildningsbidrag och 6) omskolningsbidrag.

Dagpenger utges endast till den som har tillhört arbetslöshetsförsäkringen. För att få de övriga ovan nämnda bidragen är det inte nödvändigt att ha tillhört försäkringen.

Ersättningens storlek varierar i enlighet med den inkomst vederbörande hade före arbetslösheten. Ersättningen (grunddel och tillägg) får dock inte utgöra mer än 90 % av den arbetslöses tidigare inkomst sedan skatt, försäkringspremier o.d. dragits av. Ersätt- ningen uppgår till 4 Nkr. ökat med en promille av den försäkrades årsinkomst. Till

den som försörjer äkta make och barn under 18 år betalas dessutom ett s. k. försörjnings- tillägg på 4 Nkr. per dag och person. Ersättningen är inte skattepliktig.

Under ett försäkringsår (110—30.9) utges ersättning för så lång tid som svarar mot 1/3 av den försäkrades avgiftsveckor under de tre senaste försäkringsåren. Ersättning får dock inte utbetalas under längre tid än 21 veckor och inte kortare tid än 13 veckor. En arbetslös person som har fyllt 50 år men inte 70 kan dock få ersättning under längre tid. Är vederbörande mellan 50 och 65 år kan ersättning utges under upp till 30 veckor. Är personen i fråga mellan 65 och 70 år kan han få ersättning så länge han är arbetslös och uppfyller de vanliga villkoren för rätt till ersättning.

Som allmän regel gäller att alla löntagare under 70 år som har en arbetsinkomst på minst 2 000 Nkr. per år omfattas av försäk- ringen. Detta gäller även norska medborgare eller personer med fast bostad i Norge, som har anställning på norskt fartyg som huvud- sakligen går i utrikes fart. Beträffande dern gäller dock vissa särbestämmelser.

För att vara berättigad till dagpenger måste den arbetslöse bl.a. ha haft arbete, som medfört skyldighet att tillhöra försäk- ringen, minst 30 veckor under det senaste försäkringsåret (1.10—30.9), eller 45 veckor under de tre senaste försäkringsåren. Nor- malt måste den försäkrade kunna antaga arbete med full arbetstid. Barai speciella fall kan reducerad arbetstid (halvt arbetsutbud) godtas.

Den arbetslöse skall anmäla sig vid arbets- förmedlingen i den kommun där han vistas och ansöka om ersättning. Arbetsförmed- lingen sänder ansökan till trygdekontoret i vistelsekommunen, vilken ifall vistelsekom- munen inte är den försäkrades hemkommun —— i sin tur sänder ansökan till det behöriga kontoret. Arbetsförmedlingen och kontoret skall ge de upplysningar som är nödvändiga för att bedöma rätten till ersättning. Trygde- kontoret sänder sedan ansökan till vederbö- rande ”arbeids- og tiltaksnemnda”, som av- gör rätten till ersättning.

När arbetsförmedlingen har mottagit kra- vet underrättas den arbetslöses senaste arbets- givare härom. Gör denne inga erinringar inom fem dagar, utgår nämnden ifrån att han icke har något emot att ersättning utges.

Därefter krävs att den arbetslöse skall besöka arbetsförmedlingen, vanligen en gång i veckan, och att han är villig att anta lämpligt arbete. I vissa fall kan anmälan ske skriftligen eller per telefon.

Arbetstagare som är arbetslöshetsförsäk- rade kan bilda en s. k. hjelpekasse, som utger tilläggsersättning, sedan den arbetslöse utför- säkrats från vanlig ersättning.

Arbetslöshetsförsäkringen finansieras ge- nom en gemensam avgift för samtliga för— säkringar vilken uträknas och krävs in av skattemyndigheterna.

7. Utbildningsbidrag m. m.

I detta kapitel lämnas en kort beskrivning av de närmaste motsvarigheterna till den svenska arbetsmarknadsutbildningen i Danmark, Finland och Norge. Verksamhetens omfatt- ning är betydligt större i Sverige än i Finland och Norge. När det gäller Danmark är det svårt att göra några jämförelser eftersom aktuell utbildning inte enbart avser personer som är arbetslösa.

7 .1 Danmark 7 .1 .1 Allmänt

I april 1971 infördes i Danmark en lag om utbildning av specialarbetare m.fl. Lagen avser utbildning för specialarbetare, yrkesut- bildade, arbetsledare och i vissa fall också egna företagare samt reglerar även omskol- ning. Utbildningen står öppen såväl för arbetslösa som för personer som har anställ- ning.

7.1.2 Bidrag under kurstiden

Den ersättning som utgår vid aktuell vuxen- utbildning bygger på bestämmelserna om arbetslöshetsförsäkring och avser att täcka förlorad arbetsinkomst under utbildnings- tiden.

Dagersättningen svarar mot dagpenning- satsen i den erkända arbetslöshetskassa av vilken deltagaren är eller skulle kunna vara medlem. Även den som inte haft arbetsin-

komst eller haft endast ringa inkomst är alltså berättigad till ersättning som motsvarar kassans dagpenning. För personer under 18 år gäller dock att ersättningen inte får överstiga tidigare inkomst. Förhöjd ersätt- ning kan utgå till den som under de senaste fyra veckorna före anmälan till kursen haft högre genomsnittlig inkomst per dag än dagpenningsatsen. Ersättningen är begränsad till högst 125 % av kassans dagpenning. Dagpenningersättningen är skattepliktig inkomst. Det finns en särskild källskatteskala för omskolning och viss annan utbildning.

Ersättning per dag, Dkr. Skatt, Dkr. 0— 39 0 40— 41 6 42— 44 7 45— 47 8 48— 49 9 50— 52 10 53— 55 11 56— 58 12 59— 61 13 62— 64 14 188—189 77

Vid dagersättning från 190 Dkr. beräknas skatten till 77 Dkr. på 190 Dkr. och 60 % på resten. Om kompletterande ersättning utges från fackförening eller annan organisation beräknas skatt på det sammanlagda be- loppet.

Ersättning utbetalas normalt av vederbö- rande arbetslöshetskassas lokalavdelning och för icke försäkrad av arbetsförmedlingen.

85 % av kursanordnarens utgifter för ut- bildningen täcks av statsmedel.

7 .2 Finland 7.2.1 Allmänt

För att främja sysselsättningen anordnar arbets- och yrkesutbildningsmyndigheterna i samråd yrkesutbildande grund-, komplet- terings- och omskolningskurser som bekostas av staten. Arbetsförmedlingen anvisar elever till kurserna. Kurserna är avgiftsfria och mat och logi tillhandahålls gratis. Eleverna upp- bär vidare vissa bidrag. Kurstiden är mellan 2 och 12 månader.

Kurserna står öppna för personer som fyllt 17 år ; som är arbetslösa eller under den närmaste tiden väntas bli arbetslösa och vilkas placering i varaktigt arbete kan främjas genom yrkesutbildning

_ som i sitt arbete inte har tillräcklig eller fortgående utkomstmöjlighet

—för vilka kompletterande utbildning i yrket är nödvändig för att trygga utkomsten.

Den 17 mars 1972 deltog 8 200 personer i denna utbildning. Under kalenderåret 1971 deltog 12000 personer. Närmare 72% av dessa gick i kurser som klassificerats som tillverkningsarbete, maskinskötsel m. m.

7.2.2 Bidrag under kurstiden

Dagpenning utgår med 10 ka till familje— försörjare och envar som fyllt 20 år samt med 5 ka till övriga. Om familjens ut- komst försämras på grund av att familjeför- sörjare deltar i kurs kan arbetsförmedlingen betala viss hyreskostnad och särskilt familje- understöd. Till kursdeltagarens familj kan familjeunderstöd med 150 ka per månad utgå för en försörjningstagare och med 50 ka per månad till varje ytterligare försörj- ningstagare. Familjeförsörjare kan vidare få ersättning för hyreskostnad som motsvarar en bostadsyta av högst 50 m2 om en försörj-

ningstagare bor i bostaden. Därutöver kan utgå ersättning som motsvarar kostnaden för 7 m2 för varje ytterligare försörjningstagare.

Annan än familjeförsörjare som har kost- nad för bostad på hemorten kan om särskil- da skäl föreligger få ersättning för faktisk hyra intill ett belopp som motsvarar en bostadsyta av högst 35 m2.

För egen fastighet kan ersättning med upp till 100 ka per månad utgå för såväl familjeförsörjare som andra. Arbetskrafts- ministeriet kan i särskilda fall besluta om högre hyresersättning.

Eleverna får fria resor från hemorten till kursplatsen och efter avslutad kurs åter hem. Fria resor beviljas också i samband med ledighet och sjukdomsfall.

Elev som är bosatt i närheten av kursorten får, om han intar måltid i eget hem, 1,50 ka per måltid, dock högst 4,15 ka per dag.

Bidraget är skattefritt.

7.3. Norge

7.3.1 Allmänt

Yrkesutbildning för vuxna (över 20 år) finansieras med anslag över statsbudgeten och genom arbetslöshetsförsäkringen. Kurs- verksamheten tar sikte på arbetslösa, under- sysselsatta och personer som har små möjlig- heter till rationell och stadigvarande syssel- sättning i sitt yrke. Verksamheten startade 1958. Läsåret 1970—71 genomfördes 690 kurser med 8 541 deltagare, varav 2 345 var kvinnor. 68 kurstyper var representerade med tyngdpunkten på kurser inomjärn- och metallområdet, byggnads- och anläggnings- arbete, sjöfart samt handel och kontor. Kurstiden, som varierar mellan 3 veckor Och 10 månader, var i allmänhet 3 a 5 månader.

Till yrkesutbildning för vuxna utnyttjades under läsåret 1970—71 27,2 milj. Nkr. av medel som anslagits istatsbudgeten. Merpar- ten av detta belopp avsåg driftkostnader. Vidare användes 28,2 milj. Nkr. av arbetslös— hetsförsäkringens medel till kursstöd till eleverna.

För läsåret 1971—72 beräknas deltagaran- talet överstiga 10 000 personer.

7.3 .2 Bidrag under kurstiden

Grundbidrag utgår med 34 Nkr. per kursdag till kursdeltagare, som under de senaste 12 månaderna före kursen haft inkomst av arbete på minst 4 000 Nkr. och till den som under kurstiden inte kan bo hemma. Övriga kursdeltagare får 16 Nkr. per kursdag. Det högre beloppet utgår dock alltid till änkor/ änklingar, hemskilda och frånskilda.

Försörjningstillägg utgår med 4 Nkr. per kursdag för make och barn under 18 år om de inte har egen inkomst som uppgår till 4 000 Nkr. eller mer per år. Extra försörj- ningstillägg med 19 Nkr. per kursdag utbeta- las till kursdeltagare som inte kan bo hemma under kurstiden och som tidigare bidragit med minst en tredjedel av familjens samlade kontantinkomst.

Barnpassningstillägg, som utgår för styrkta nödvändiga utgifter för tillsyn av barn under 10 år, kan täckas med högst 15 Nkr. per kursdag för första barnet och högst 10 Nkr. per kursdag för vart och ett av övriga barn. Sammanlagt utgår dock högst 35 Nkr. per kursdag för barntillsynskostnader.

Logitillägg med 6 Nkr. per kursdag utgår till kursdeltagare som inte kan bo i hemmet under kurstiden och som själv måste skaffa sig inkvartering på kursorten.

Hyrestillskott utbetalas efter särskilda reg- ler till kursdeltagare som kan styrka att de har högre hyra på hemorten än 200 Nkr. per månad.

Bidrag utgår till kostnader för resa till och från kursorten samt för besök hos make och/eller barn om kurstiden är minst 6 månader.

Grundbidrag och försörjningstillägg redu- ceras för den som har lön under kurstiden.

Kursstödet är skattefritt.

IV

Utredningens överväganden och förslag

8. Skattefrågornas tidigare behandling

8.1 Sjukpenning enligt AFL och YFL

Obligatorisk sjukförsäkring genomfördes år 1955. I samband därmed togs i prop. 1954z64 upp frågan om den skattemässiga behandlingen av sjukpenning från sjukförsäk- ringen och yrkesskadeförsäkringen. Beträf- fande sjukförsäkringen framhöll departe- mentschefen i propositionen (s.21) att de olägenheter som i vissa fall kunde uppkomma. genom skattefrihet för ersättningsbeloppeni varje fall i då rådande läge var mindre tungt vägande än de olägenheter som skulle bli följden om ersättningarna gjordes skatteplik- tiga. I fråga om yrkesskadeförsäkringen utta- lade departementschefen (s.45f) att det måhända skulle vara riktigast att beskatta utfallande belopp. Emellertid skulle, fram- höll departementschefen, en beskattad sjuk- penning vid yrkesskada bli av lägre värde än den Obeskattade sjukpenningen enligt sjuk- försäkringslagen. Med hänsyn till samord- ningen mellan de nämnda ersättningsfor- merna ansåg sig departementschefen kunna föreslå att inte heller sjukpenning inom yrkesskadeförsäkringen skulle beskattas hos mottagaren. Propositionen bifölls av riksda- gen.

Frågan om skatteplikten för angivna för- måner har under tiden efter 1955 tagits upp i olika sammanhang.

År 1959 yrkades i motioner att riksdagen skulle begära utredning av frågan om de sociala förmånernas beskattning i hela dess vidd. Bevillningsutskottet (BeU 1959157)

ville inte bestrida att en samlad översyn av gällande beskattningsregler på detta område ur vissa synpunkter kunde vara motiverad. Emellertid utgick utskottet från att Kungl. Maj:t hade uppmärksamheten riktad på frå- gan och att åtgärder för att åstadkomma största möjliga likformighet i fråga om de sociala understödens och bidragens beskatt— ning efter hand skulle bli vidtagna. Utskottet ansåg därför anledning inte föreligga att begära särskild utredning.

I sitt betänkande Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m. (SOU 1961:29) föreslog 1958 års socialförsäkringskommitté att skattefrihet för sjukpenning skulle be- hållas. Kommittén framhöll att, om skatte- plikt infördes, frågan uppkom huruvida skattskyldighet borde föreligga för samtliga utbetalade sjukpenningbelopp oavsett deras storlek eller huruvida förmåner understigan- de visst belopp per år eller belöpande på viss kortare tid borde undantas från beskattning. En begränsning på ena eller andra sättet skulle enligt kommittén säkerligen bli nöd- vändig. Skulle sjukpenningen bli skatteplik- tig, måste sjukkassoma bli skyldiga att åt- minstone i viss omfattning göra avdrag för källskatt och att lämna taxeringsmyndighe- terna uppgift om utgivna belopp. Sådan skyldighet skulle medföra avsevärt merarbete för sjukkassoma. Praktiska skäl talade såle- des enligt kommittén mot beskattning. Vida- re skulle det bli erforderligt att väsentligt höja beloppen i sjukpenningskalan. En sådan

höjning skulle såväl öka de försäkrades avgif- ter till försäkringen som kräva en höjning av arbetsgivarnas bidrag till denna, framhöll kommittén.

Betänkandet låg till grund för prOp. 1962190 med förslag till lag om allmän försäkring, m.m. I propositionen (s. 275) anförde departementschefen att, vilken upp- fattning i saken som än kunde vara den principiellt riktiga eller den mest konsekven- ta, han ansåg att det av uppbördstekniska och andra praktiska skäl inte då var möjligt att göra sjukpenningen skattepliktig.

Vid 1966 års riksdag diskuterades ånyo frågan om beskattning av sjukpenning i samband med förslag om utökning av antalet sjukpenningklasser och höjning av sjuk- penningens kompensationsgrad. Dessa åtgär- der skedde under förutsättningen att sjuk- penningen liksom dittills skulle vara skatte- fri. Detta medförde att kompensationsgra- den kunde variera beroende på bl.a. in- komstläge och beskattningsförhållanden, t.ex. om sambeskattning tillämpades eller inte. Chefen för socialdepartementet fram- höll (prop. 19662113 5.31) att en annan ordning torde förutsätta beskattad sjuk- penning, varigenom sjukpenningen skulle bli mer jämförbar med sjuklön i fråga om anpassning till individuella förhållanden. De- partementschefen uttalade avslutningsvis att han hade för avsikt att pröva hithörande frågor i ett annat sammanhang. Andra lagut- skottet (2LU 1966:47 s. 42) förordade att verkningarna av reformen skulle följas och att, om erfarenheterna gav anledning därtill, den översyn av reglerna som visade sig påkallad skulle verkställas. Utskottet anslöt sig alltså till propositionen i denna del.

Frågan om beskattning av samtliga social- försäkringar har diskuterats även vid 1968 års riksdag. I en motion (12682) hade yrkats att riksdagen måtte anhålla om prövning och förslag rörande höjning av dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen Och sjukpenning samt införande av beskattning av dessa i syfte att göra dem ATP-grundande. Andra lagutskottet (2LU 1968z65) ansåg att det för flertalet försäkrade inte skulle vara några

väsentliga fördelar att vinna genom en be- skattning. Därtill kom att det förelåg admini- strativa skäl som talade mot en så väsentlig omläggning av systemet. Det sagda hindrade dock inte att det kunde finnas anledning att, när de administrativa förutsättningarna be- dömdes föreligga, frågan upptogs till pröv- ning. Utskottet konstaterade att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på frågan. Något riksdagens initiativ i anledning av motionen ansåg utskottet inte erforder- ligt.

Vidare har socialförsäkringsersättningar- nas beskattning diskuterats vid 1969 års riksdag. Liksom vid föregående riksdag hade i en motion (11:872) yrkats, att dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen samt sjuk- penning från den allmänna sjukförsäkringen och från yrkesskadeförsäkringen skulle höjas och göras skattepliktig. Andra lagutskottet (2LU 1969z76) inhämtade att en utredning skulle tillsättas om inordnande av sjuk- penningen i skattesystemet. Det kunde enligt utskottet förutsättas att även andra skatte- fria socialförsäkringsförmåner, såsom ersätt- ning från arbetslöshetsförsäkringen, aktuali- serades under utredningsarbetet. Motionen skulle härigenom komma att bli tillgodo- sedd. Någon åtgärd från riksdagens sida ansåg utskottet därför inte erforderlig.

8.2 Arbetslöshetsersättningrn m.

Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen äri likhet med vad gäller sjuk- och olycksfalls- försäkring skattefri. 1944 års allmänna skattekommitté föreslog emellertid i sitt betänkande med förslag till ändrade bestäm- melser angående beskattning av livförsäk- ringsanstalter och livförsäkringstagare m. m. (SOU 1948 :22), att avdragsrätten för premier skulle utvidgas att gälla hela be10ppet av erlagda premier utan någon begränsning. I anslutning härtill föreslog kommittén att ersättning på grund av arbetslöshetsförsäk— ring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring skulle utgöra skattepliktig intäkt, dock inte i den mån ersättningen vid sjuk- Och olycks- fallsförsäkring avsåg sjukvårds- eller läkar-

kostnad. Som skäl för skatteplikt åberopade kommittén att dessa försäkringsformer stod pensionsförsäkringen synnerligen nära och att sjuklön var skattepliktig. Vidare föreslog kommittén att den som betalt ut ersättning skulle bli uppgiftsskyldig för belopp som sammanlagt uppgick till 300 kr. per år. Ledamoten av kommittén Axel Strand hade avvikande mening och förordade att den dittillsvarande begränsade rätten till avdrag för premier skulle bibehållas och att som följd härav utfallande ersättning inte skulle beskattas. Till stöd härför åberopade Strand bl.a. praktiska synpunkter. Han framhöll därvid följande:

Varje deklaration kommer att innehålla yrkande om avdrag för premier av något slag. Detta före- kommer emellertid redan nu, varför utvidgningen icke blir så betungande i detta avseende. Däremot måste skatteplikten för understöd förmodligen för- anleda uppgiftsskyldighet från försäkringsorganet beträffande utanordnat understöd. Då det rör sig om hundratusentals understödsfall per år med för de flesta obetydliga understödsbelopp, erfordras en stor apparat för att få till stånd en tillfredsställande kontroll. Denna fråga kompliceras ytterligare ge- nom källskatten. Enligt kommittéförslaget skall nämligen försäkringsorganet icke verkställa käll— skatteavdrag under de tre första månaderna försäk- rad åtnjuter understöd. Härav följer att det över— vägande antalet av dem, som uppburit understöd får, i den mån skatteplikt inträder, betala skatten i efterskott.

Vid remissbehandlingen blev kommittéför- slaget avstyrkt eller starkt kritiserat i ett stort antal yttranden. Därvid framhölls i regel att förslaget visserligen innebar en i princip riktig lösning men att en anordning med avdrag för erlagda premier och beskatt- ning av utfallande belopp av sociala skäl var otillfredsställande och skulle minska de utgå- ende förmånerna. Vidare ansågs förslaget medföra ett betungande merarbete för för- säkringsanstalterna och taxeringsmyndighe- terna.

Pensionsstyrelsen framhöll att, eftersom flertalet av försäkringstagarna inte skulle kunna utnyttja avdraget för försäkringspre- mier, dessa skulle ibeskattningshänseende få en sämre ställning än tidigare. Arbetsmark- nadsstyrelsen uttalade att, om det ändå skulle anses lämpligt att införa beskattning

av ersättningarna, detta under inga omstän- digheter lcunde ske förrän ingående utred- ningar verkställts beträffande den inverkan beskattningen skulle få på arbetslöshetsför- säkringen. Länsstyrelsen i Jämtlands län ut- talade att beskattning av ersättningen inte syntes böra komma i fråga, om inte avdrag för fackföreningsavgifter medgavs.

I den prOp0sition (195093) som lades fram på grundval av skattekommitténs be— tänkande konstaterade chefen för finansde— partementet att kommittéförslaget om skatteplikt visserligen skulle medföra vissa fördelar. Enhetliga beskattningsregler skulle nämligen komma att gälla beträffande ersätt- ning vid sjukdom, Olycksfall och arbetslöshet vare sig ersättningen utgick direkt från ar- betsgivare eller på grund av försäkring i samband med tjänst eller annan försäkring. Emellertid skulle ett genomförande av kommittéförslaget enligt departements- chefens mening föranleda betydande Olägen- heter. Om de utfallande beloppen skulle beskattas, kom de då utgående förmånerna att minskas, vilket givetvis var otillfreds— ställande. Härav torde följa att i varje fall vissa av ersättningsbeloppen måste omräknas till högre belopp. För försäkringsanstalter och beskattningsmyndigheter skulle uppstå ett betungande merarbete. Med hänsyn till dessa olägenheter var departementschefen inte beredd att förorda ett genomförande av kommittéförslaget. Frågan om beskattning av alla de ifrågavarande försäkringarna ansåg departementschefen emellertid böra i annat sammanhang tas upp till ytterligare övervä- ganden. I stället föreslog departements- chefen en utvidgning av skattefriheten att gälla även vissa tidigare beskattade olycks- fallsersättningar. Bevillningsutskottet (BeU l950:49) tillstyrkte i huvudsak propositio- nen och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Svenska industritjänstemannaförbundet berörde skattefrågan i skrivelse år 1968 till riksskattenämnden. Förbundet hemställde om uttalande angående beskattningen av extra bidrag under arbetslöshet till vissa medlemmar. Förbundet framhöll därvid

bl. a. följande. Ersättning enligt de två lägsta klasserna, 25 resp. 40 kr., kunde höjas inom ramen för gällande förordning. Däremot kunde en dagpenning om 50 kr. inte höjas trots att den gav en dålig kompensation. Förbundet avsåg därför att till medlemmar med lön överstigande 2 500 kr. utbetala 10 kr. extra utöver dagpenningen på 50 kr. Finansieringen av denna extra ersättning skulle ske genom medlemsavgifterna och ett visst belopp skulle avsättas härför i årsbud- geten. Utbetalningen skulle följa samma be- stämmelser som för dagpenning.

Riksskattenämnden anförde i yttrande över framställningen att medlemsavgifterna inte är avdragsgilla vid taxeringen och att skatteplikt därför inte bör föreligga, när medlemsavgifterna återbetalas till vissa med- lemmar i förbundet i form av extra bidrag vid arbetslöshet.

Socialhja'lp kan utgå till arbetslösa om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda för erhållande av sådan hjälp. Enligt särskilt stadgande i anvisningarna till 19 & KL är socialhjälp helt undantagen från skatteplikt. Såsom motivering för skattefriheten har, förutom sociala skäl, anförts att viss återbe- talningsskyldighet föreligger för erhållen socialhjälp.

Kontantunderstöd som utges av arbetslös- hetsnämnd med bidrag av statsmedel är sedan år 1959 (prop. l959:153) undantaget från skatteplikt. Dessförinnan saknades ut- tryckligt stadgande om skattefrihet och i praxis ansågs dessa understöd hänförliga till skattepliktig inkomst. Eftersom preliminär skatt inte togs ut blev beskattningen av understöden aktuell först vid taxeringen.

Konfliktunderstöd till arbetstagare är skattefritt medan motsvarande ersättning till arbetsgivare är skattepliktig. Skälet be- träffande arbetstagare är att understödet utgått av förut erlagda avgifter till organisa- tioner, för vilka avdrag inte medgetts vid inkomstberäkningen.

Utbildnings och omskolningsbidrag är skattefria sedan år 1959. Sålunda stadgas i anvisningarna till 19%KL att skatteplikt inte föreligger för bidrag från stat eller

kommun, vilka utgår enligt av Kungl. Maj :t eller av statlig myndighet meddelade be- stämmelser till arbetslösa och partiellt ar- betsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

1959 års lagstiftning tillkom på grund av Olika tolkning av den sedan KL:s antagande år 1928 gällande bestämmelsen om skattefri- het för stipendier till studerande vid under- visningsanstalter eller som eljest var avsedda för mottagarens utbildning. Som skäl för skattefrihet för omskolningsbidragen anför- des (prop. l959:153) att vissa däri ingående förmåner — främst hyresbidrag, resekost- nadsersättning och traktamente hade till syfte att täcka sådana utgifter som direkt sammanhängde med utbildningen och så- ledes hade sådan karaktär att de var att anse som skattefritt stipendium. Beträffande övriga förmåner dvs. de som utgör bidrag främst till familjens försörjning under utbild- ningstiden anfördes en rent social motive— ring, nämligen att dessa förmåner behövdes för att undvika att familjen måste anlita socialhjälp under utbildningstiden. Därvid erinrades om de väsentliga undantag från skatteplikt som genom särskild lagstiftning redan då förelåg i fråga om bidrag av social natur. Vidare framhölls att bidragsmottaga- ren Ofta har en arbetslöshetsperiod bakom sig, när han undergår utbildningen, och på grund därav saknar skatteförmåga. Slutligen anfördes som skäl för skattefrihet för famil- jetilläggen, att dessa i åtskilliga hänseenden kan jämföras med socialhjälp och därför i beskattningshänseende bör vara likställda med sådan hjälp.

Ndringshjälp samt bidrag enligt 5 7, 58 och 62 55 arbetsmarknadskungörelsen är enligt anvisningarna till 19 & KL inte att hänföra till skattepliktig inkomst, i den mån närings- hjälpen eller bidraget lämnats till bestridande av kostnader, för vilka rätt till avdrag inte föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag.

När skattefriheten för näringshjälp inför- des år 1963 på förslag av bevillningsutskottet (BeU 1963z43), framhölls att denna hjälp utgjorde en del av arbetsmarknadsstyrelsens

sysselsättningspolitiska åtgärder och att be- skattningen försvårade rehabiliteringen av de handikappade. Eftersom näringshjälpen är att betrakta som ett av sociala skäl lämnat bidrag till försörjningen av mindre bemed- lade personer ansåg utskottet att hjälpen borde vara skattefri i den utsträckning som nyss angivits.

Genom 1966 års arbetsmarknadskungörel- se erhöll begreppet näringshjälp en mer begränsad innebörd än tidigare. Eftersom någon motsvarande begränsning av skattefri- heten för den gamla näringshjälpen inte avsågs, infördes år 1967 (prop. 130, BeU 53) uttryckligt stadgande om skattefrihet även för vissa bidrag som då inte längre beteckna- des som näringshjälp, nämligen sådana som avses i 57, 58 och 62 åå arbetsmarknads- kungörelsen. .

Omställningsbidrag enligt arbetsmarknads- kungörelsen är alltsedan bidragets införande år 1968 skattepliktig intäkt enligt uttrycklig bestämmelse i anvisningarna till 19 å KL.

Som skäl för att göra omställningsbidraget skattepliktigt anfördes följande (prop. 196829 och 81). En förutsättning för bidrag är att bidragstagaren haft förvärvsarbete före arbetslöshetens början och att han skall kun- na ställas Om till nytt arbete som bereder ho— nom inkomst. Departementschefen räknade därför med att åtskilliga av dem som fick omställningsbidrag skulle ha inkomstskatt att betala för samma år som det då bidrag utgick. Detta ansågs utgöra skäl för att bidra- get skulle bli skattepliktigt, eftersom orätt- visor mellan olika grupper därigenom kunde minskas avsevärt. Det erinrades också om att folkpension och tilläggspension enligt AFL är skattepliktiga. Eftersom det var troligt att omställningsbidrag för en del äldre följs direkt av pension, ansågs skatteplikten för pensionen vara ytterligare ett skäl att göra också omställningsbidraget skattepliktigt.

Avgångsbidrag (AGB), dvs. ersättning på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring som tecknats av arbetsgivare till förmån för arbetstagare, enligt central avtalsuppgörelse år 1964 mellan Svenska arbetsgivareför— eningen och Landsorganisationen i Sverige,

räknas enligt 32 å 1 mom. KL endast delvis som intäkt av tjänst. Som intäkt av tjänst räknas sålunda enligt punkt 11 av anvisningar- na till 32å KL i första hand ersättningens A-belopp, som bestäms med hänsyn endast till den försäkrades levnadsålder och anställ- ningstid. I fråga om B—beloppet, som bestäms med hänsyn även till övriga omständigheter i det enskilda fallet, skall såsom skattepliktig inkomst räknas den del av B-beloppet som överstiger ett belopp motsvarande två gånger det basbelopp som fastställts för januari månad under taxeringsåret med stöd av 1 kap. 6 å AFL. Hittills utgående B-belopp har fyllt förutsättningarna för skattefrihet.

Som skäl för att avgångsbidrag i princip skulle beskattas anfördes (prop. 1967239 5. 17) att, eftersom arbetsgivaren betalar premien till förmån för arbetstagaren, av- gångsbidragsförsäkringen enligt KL:s bestäm- melser måste hänföras till sådan försäkring som är tagen i samband med tjänst. Ersätt- ningen utgör då skattepliktig inkomst för mottagaren. Detta gäller även i fråga om ersättning på grund av arbetslöshetsförsäk- ring i den mån sådan tecknas och vidmakt- hålls av arbetsgivare till förmån för arbets- tagare. I praktiken är arbetslöshetsförsäkring emellertid, påpekades det vidare, regel- mässigt tecknad och vidmakthållen av arbets- tagaren själv och på grund härav i regel skattefri. Bidrag från de stora fonderna för avgångsbidrag ansågs självfallet inte utgöra ersättning på grund av försäkring, men efter- som arbetsgivarna tillskjutit fondkapitalet ansågs det råda sådant samband mellan bi- draget och den avskedades tidigare anställ- ning hos företaget att bidraget borde utgöra skattepliktig inkomst av tjänst.

När det gällde B-beloppet ansåg departe- mentschefen dock ömmande omständigheter föreligga som motiverade en Skattelättnad, eftersom B-beloppet utgår endast till arbets- tagare med lång tjänst och som på grund av ålder o.dyl. kan förutsättas ha särskilt små möjligheter att få nytt arbete. Enligt bevill- ningsutskottets mening (BeU 1967228) hade det varit förenat med vissa fördelar om B-beloppet hade kunnat göras helt skatte-

fritt. Utskottet konstaterade att utgående B-belopp genom förslaget blev obeskattat, eftersom skattefriheten maximerades till ett belopp som då blev 11 000 kr. Med hänsyn till att B-beloppet i framtiden kunde komma att väsentligt höjas, ville utskottet emellertid inte motsätta sig den föreslagna begräns- ningen av skattefriheten för B-beloppet.

Vid 1970 års riksdag (prop. 1970:111, BeU 38) beslöts att vissa ytterligare avgångs- bidrag till friställda skulle vara delvis skatte- fria, nämligen sådana som utbetalas av staten efter liknande grunder som bidrag enligt AGB-försäkring. Skattefriheten gäller fr.o.m. 1970 års taxering och har givits retroaktiv tillämpning även i fråga om 1967—1969 års taxeringar.

Avgångsersa'ttning (A GE) är ersättning till tjänstemän och arbetsledare, som har upp- nått 40 års ålder samt uppsagts och lämnat företag på grund av personalinskränkningar och inte av orsak som hänför sig till deras person. Sådan ersättning utgår enligt avtal som med verkan från den 1 april 1970 träffats mellan Svenska arbetsgivareför- eningen, Svenska industritjänstemannaför- bundet, Sveriges arbetsledareförbund och Sveriges civilingenjörsförbund. Ersättningen betalas helt av arbetsgivaren. Enligt överens- kommelse mellan parterna sker avsättning till en AGB-fond fr.o.m. oktober 1969. Ersättningsbeloppen bestäms på grundval av en värdering av Olika faktorer med hänsyn till deras relativa inverkan på arbetslöshets- situationen och i förhållande till den anställ- des aktuella månadsinkomst. Det synes ha förutsatts att ersättningsbeloppen i sin hel- het skall utgöra skattepliktig inkomst av tjänst för mottagaren. En motsvarande över- enskommelse med verkan från den 1 januari 1971 har träffats på handelstjänstemanna— området. Avtalsparter är Svenska arbets- givareföreningen samt för arbetstagarna Handelstjänstemannaförbundet och Sveriges arbetsledareförbund.

9. Skattefrihetens effekter m. m.

9.1 Inledning

Sjukpenningutredningens uppgift är enligt dess direktiv att utreda de tekniska förutsätt— ningarna för att inordna sjukpenning vid sjukdom Och yrkesskada, kontant stöd vid arbetslöshet och utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning i beskattnings- systemet. Särskild uppmärksamhet bör enligt direktiven ägnas åt frågor om sammanträf- fande av olika förmåner och överkompensa- tion. För uppdragets fullgörande krävs en analys av vad den nuvarande skattefriheten för berörda förmåner innebär.

Förmånerna syftar till att ekonomiskt stödja den som är sjuk, skadad eller arbetslös eller genomgår arbetsmarknadsutbildning. De är avsedda att lösa tillfälliga ekonomiska problem för den som eljest har sin utkomst genom förvärvsarbete. Det är kombinationen av beskattad arbetsinkomst och skattefri ersättning vid bortfall av denna inkomst som vållar ett av de centrala problemen i detta sammanhang.

En bärande tanke vid utformningen av här avsedda förmåner har varit att på något sätt anknyta förmånens storlek till det be- räknade individuella inkomstbortfallet. Den som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet har utgifter, som regelmässigt är anpassade efter arbetsinkomstens storlek. En hastig och drastisk omläggning av ekonomin genom nedskärning av utgifterna exempelvis i sam- band med en sjukdomsperiod är i flertalet fall knappast möjlig.

Inkomstbortfallsprincipen har i olika hög

grad dominerat vid förmånernas utformning. Vid utformningen av sjukpenningförsäk- ringen har den intagit en central plats på så sätt att ersättningen inom klassplacerings- systemets ram individuellt anpassats till be- räknat inkomstbortfall. När det gäller arbets- löshetsförsäkringen har den haft en mindre framträdande roll. Ersättningen från försäk- ringen har nämligen bestämts med hänsyn till olika yrkesgruppers särskilda inkomstför- hållanden. Vad angår övriga ersättningar vid arbetslöshet kan dessa ses som schablonmäs- sigt anpassade till en viss inkomstnivå med möjlighet till individuell variation. Det- samma gäller utbildningsbidraget.

Med hänsyn till att sjukpenningen be- loppsmässigt direkt anknutits till ett be- räknat inkomstbortfall har det befunnits lämpligt att för en belysning av de effekter som skattefriheten har i första hand inrikta analysen på denna förmån. Resultaten av analysen har emellertid en direkt betydelse för förståelsen av skattefrihetens innebörd oavsett vilken förmån det är fråga om. Analysen har av praktiska skäl skett med utgångspunkt i beräkningar av vad dagens skattefria sjukpenning skulle motsvara vid en omräkning till skattepliktiga belopp.

9.2 Analys av skatteeffekten inom sjukpenningförsäkringen

9.2.1 Förutsättningar

I direktiven sägs att vid en beskattning av sjukpenningen de nuvarande beloppen måste

räknas upp till en sådan nivå att de efter skatt ger minst samma kompensationsgrad som f. n. Den tekniska lösning av utrednings- uppdraget, som i och för sig kunde tyckas ligga närmast till hands, vore att höja nuva- rande sjukpenning med ett belopp, som skul- le täcka skatten. Problemet skulle då gälla att beräkna hur stor en skattepliktig sjuk- penning måste vara för att efter skatt ge den försäkrade ett behållet belopp som motsva- rar minst nuvarande sjukpenning.

Med hänsyn till inkomstbeskattningens utformning kan inledningsvis konstateras att en generell uppräkning, som i varje enskilt fall skulle ge en sjukpenning efter skatt motsvarande den nuvarande, inte är möjlig. Här skall endast erinras om några faktorer, som har betydelse i det enskilda fallet, nämligen rätten i vissa fall till förvärvsavdrag och till avdrag för underhållsbidrag, avdrags- rätten för individuella kostnader för intäk- ternas förvärvande samt reglerna om sär- och sambeskattning av Olika förvärvsinkomster.

Mot bakgrunden av det anförda har det varit nödvändigt att utgå från vissa grund- läggande förutsättningar angående inkoms- tens art och avdragens storlek samt skattens beräkning. Analysen avser en skattskyldig med enbart inkomst av anställning (A-in— komst) med schablonavdrag (100 kr.) i för- värvskällan tjänst, med sjukförsäkringsavdrag men utan förvärvsavdrag och andra allmänna avdrag samt utan skattereduktion. Till grund för analysen har dessutom legat en kom- munal utdebitering motsvarande medelut- debiteringen i rikets kommuner. Förutsätt- ningarna har valts så för att få en inkomst- situation som skattemässigt så nära som möjligt ansluter sig till de grunder som torde ha tillämpats vid bestämmandet av den nuvarande sjukpenningen enligt 1966 års reform. Reglerna' i 1970 års skattesystem och de kommunala utdebiteringama för 1972 års taxering har dock använts.

Till grund för analysen har legat nuvaran- de klassplaceringssystem. Analysmetoden kan i korthet beskrivas så att med tillämp- ning av gällande regler för beräkning av skatt det bruttobelopp framräknats som skatt-

skyldig med årsinkomst i klassmitten måste ha för att efter skatt få kvar ett belopp motsvarande den för klassen nu gällande sjukpenningen.

Analysen har verkställts för sjukperioder av olika längd, nämligen för 6, 10, 20, 30 och 90 dagar. Den försäkrades inkomst för återstående del av beskattningsåret har an- tagits utgöra inkomsten i klassmitten mins- kad med inkomstbortfallct för sjukperioden. Några av de beräkningar som utredningen .ort som grund för analysen redovisas i bilaga 1.

9.2.2 Preliminär och slutlig skatt

Som framgår av kap. 4 är skatteuppbörden så ordnad att den skattskyldige med jämna mellanrum under den tid han förvärvar skattepliktig inkomst har att erlägga prelimi- när skatt. Summan av preliminärskatte- beloppen avräknas mOt den skatt som slut- ligen debiteras efter det taxering skett. Är summan högre än den slutliga skatten återbe- talas skillnaden i form av överskjutande preliminär skatt. ] motsatt fall skall den skattskyldige inbetala resterande belopp i form av kvarstående skatt.

Preliminär A-skatt beräknas med ledning av centralt utfärdade tabeller. Dessa tabeller är utformade med den målsättningen, att den preliminära skatten skall motsvara den slutliga. Målsättningen uppfylls i det enskilda fallet då inkomsten är jämnt fördelad under året. Genom speciella regler, bl. a. omjämk- ning av preliminär skatt, har skapats vissa författningsenliga möjligheter att med från- gående av tabellerna anpassa den preliminära skatten i de fall där större avvikelser från den slutliga skatten kan förutses.

Variationer i inkomsterna under ett be- skattningsår medför som regel avvikelse mellan preliminär och slutlig skatt. Denna skillnad är bl.a. en följd av att den statliga inkomstskatten är progressiv. Progressivite- ten gör att det vid en månadsinkomst som är högre än medelinkomsten under året uttas en preliminär skatt som är för hög i för-

hållande till den slutliga skatten. Understiger inkomsten en månad avsevärt den genom- snittliga inkomsten övriga månader av året, kan den preliminärskatt som inbetalts dessa övriga månader på motsvarande sätt bli för hög och leda till skatteåterbäring. Att märka är här att en skattefri förmån överhuvud- taget inte kommer i betraktande som in- komst i skattehänseende. Ersätts den skatte- pliktiga arbetsinkomsten under en del av året med en skattefri förmån, exempelvis sjuk- penning, blir således följden att preliminär- skatten som betalats in under arbetsperioden blir för hög i förhållande till den slutliga skatten. l värdet av att en förmån är skattefri ligger därigenom också att den förmånsbe- rättigade får en återbäring som han eljest inte skulle ha fått på den preliminärskatt han betalt in på sin skattepliktiga inkomst.

För att ytterligare åskådliggöra den ovan nämnda skatteeffekten då skattefri förmån ersätter skattepliktig inkomst under en del av beskattningsåret lämnas här ett schematiskt exempel. Det antas för enkelhetens skull att vid en årsinkomst av 24 000 kr. (2 000 kr./månad) den slutliga skatten uppgår till 30 %, alltså 7 200 (600x 12) kr. och att skatten vid en årsinkomst av 20000 kr. (1 666 kr./månad) utgör 27 % av inkomsten eller 5 400 (450 x 12) kr. Den preliminära skatten vid den högre årsinkomsten är 600 kr./månad och vid den lägre 450 kr./månad. Om en skattskyldig, som vid arbete hela året har en årsinkomst på 24 000 kr., på grund av sjukdom förlorar sin arbetsinkomst under två månader, blir hans skattesituation i exemplet följande. Den preliminära skatt som inbetalas för en var av de tio månaderna han arbetar uppgår till (10 x 600) 6 000 kr. På grund av inkomstbortfallct under två månader blir hans skattepliktiga årsinkomst (24 000 — 2 000 — 2 000) 20 000 kr. och hans slutliga skatt 5 400 kr. Resultatet blir en överskjutande preliminär skatt på 600 kr. Den sjukpenning som uppburits under sjuk— tiden påverkar inte beräkningen eftersom sjukpenningen är skattefri.

Exemplet visar att den skattskyldige av sin arbetsinkomst netto efter skatt på

grund av sjukdomen förlorar, sett från pre- liminärskattesynpunkt, 1 400 kr./månad (= 2 0004600) eller ca 46 kr./dag (löne- kuverteffekten). Uppbär han under sjuktiden en skattefri sjukpenning enligt sjukpenning- klass nr 16 med 37 kr./dag blir resultatet att han under sjuktiden genom sjukpenningen erhåller en kompensation för inkomstbort- fallet, som uppgår till ca 80 %. Dessutom får han som förut angivits i samband med den slutliga skatteregleringen — ett ytterligare be10pp i form av skatteåterbäring. Vad han på detta sätt sammanlagt får blir över 100 %, således en överkompensation.

9.2.3 Beräkningar

Exemplet ovan antyder att en uppräkning av sjukpenningen skulle ge olika resultat be- roende på om den sker med hänsyn till lönekuverteffekten eller slutskatteeffekten.

Beräkning med hänsyn till lönekuverteffekten

Som i annat sammanhang nämnts var mål- sättningen vid sjukpenningreformen år 1966 att omkring 80% av den förlorade in- komsten efter avdrag för preliminär skatt skulle kompenseras genom sjukpenningen. Liksom tidigare utgick man således från lönekuverteffekten. Till grund för b'eräk- ningarna låg vidare då gällande progressions- skala och en kommunal medelutdebitering av 17 kr.

En omräkning med hänsyn till nuvarande skattebestämmelser och de förutsättningar som analysen bygger på visar att kompensa- tionsgraden i procent av inkomstbortfallct för flertalet försäkrade med förvärvsarbete f. 11. ligger vid drygt 80 %. Emellertid förelig- ger i flertalet klasser en viss spridning i kompensationsnivå mellan inkomsttagare i klassbotten (lägsta inkomst som berättigar till sjukpenning enligt klassen) och inkomst- tagare i klasstOppen (högsta inkomst som berättigar till sjukpenning enligt klassen). I varje klass är kompensationsnivån högst i

En uppräkning av de gällande sjuk- penningbeloppen i de olika sjukpenning- klasserna i samband med beskattning, så att de efter preliminärskatteavdrag ger försäkrade med kommunal medelutdebitering i stort samma ersättning som i dag, visar att sjuk- penningen i de olika klasserna skulle behöva höjas till följande belopp. (Preliminärskatte— tabell 24 kr., som ligger närmast gällande medelutdebitering, har tillämpats).

1 2 3 Sjukpen- Nuvarande skatte- Uppräknad ningklass, fria sjukpenning skattepliktig nr. ___— sjukpenning, Belopp, Kompensa- kr./dag kr./dag tionsnivåi klassmit- ten, %

2 6 100 6 3 7 85 7 4 8 77 8 5 9 74 9 6 10 75 10 7 12 82 12 8 14 85 16 9 16 82 20 10 19 86 25 11 22 88 30 12 25 88 35 13 28 88 40 14 31 87 45 15 34 85 50 16 37 83 55 17 40 83 61 18 43 85 66 19 46 84 72 20 49 87 78 21 52 86X 86

* Som klassmitten har här räknats med 40 500 kr.

En uppräkning ger i stort samma resultat oberoende av vilken sjuktid man väljer.

En försäkrad, som är bosatt på en ort där skattetabell med lägre utdebitering än 24 kr. tillämpas, får netto efter skatt i princip kvar ett högre belopp än ovan anges i tabellens kolumn 2. För den som är bosatt på en ort med högre utdebitering blir resultatet det

motsatta. Som exempel på skillnaderna i nettobelopp/dag kan nämnas, att den beräk- nade sjukpenningen i klass nr 21, alltså 86 kr., som efter preliminärskatteavdrag ger ett behållet belopp av 52 kr. vid utdebitering en- ligt skattetabell 24, ger netto ca 56 kr. enligt tabell 19 (lägsta tabellen) och ca 48 kr. en- ligt tabell 30 (högsta tabellen).

Beräkning med hänsyn till slutskatteeffekten

Som komplettering till beräkningarna i före- gående avsnitt har beräkningar gjorts även från slutskattesynpunkt. De i första hand redovisade beräkningarna har grundats på en sjukperiod av 30 dagar och den kommunala medelutdebiteringen 1972 (23:79 kr.). Re- sultatet av beräkningarna kan sammanfattas enligt följande.

Den nuvarande skattefria sjukpenningens kompensationsgrad är sedd från slutskatte- synpunkt genomgående högre än den som framkommer vid en beräkning från prelimi- närskattesynpunkt. Från sjukpenningklass nr 10 upp till klass nr 17 ligger nivån i klassbotten något över 100% och i klass- toppen något under 100 %. Från klass nr 18 (motsvarande inkomster mellan 30000 och 33 000 kr.) upp till inkomster något under 50000 kr. i klass nr 21 ligger kompensa- tionsgraden genomgående över 100 %. I vissa inkomstlägen 33 000, 36 000 och 39 000 kr. — stiger kompensationsnivån upp mot 130 % (se bilaga 1, diagram 2).

Kompensationsgraden varierar avsevärt så- väl inom varje klass som mellan de olika klasserna. Spridningen i kompensationsgrad mellan klassbotten och klasstOppen är något större än som gäller för lönekuverteffekten och utgör omkring 15 % i flertalet klasser. Språnget i kompensationsgrad vid övergång från en klass till en annan uppgår i några fall till över 20 %, från klass 18 till klass 19 inemot 30 %.

Beräkningarna ger vidare vid handen att, för att ge samma kompensation från slut- skattesynpunkt som f.n., nuvarande sjuk- penningbelopp vid en sjukperiod av 30 dagar skulle behöva höjas till följande belopp.

1 2 3 Sjukpen- Nuvarande skatte- Uppräknad ningklass, fria sjukpenning skattepliktig nr. __— sjukpenning, Belopp, Kompensa- kr./dag kr./dag tionsnivå i klassmit- ten, %

2 6 100 6 3 7 85 7 4 8 77 8 5 9 71 9 6 10 132 20 7 12 136 23 8 14 130 26 9 16 103 26 10 19 102 31 1 1 22 101 36 12 25 99 41 13 28 98 46 14 31 95 51 15 34 100 62 16 37 98 68 17 40 104 81 18 43 109 95 19 46 125 119 20 49 126 129 21 52 124X 137

X Som klassmitten har här räknats med 40 500 kr. '

En uppräkning ger inte väsentligt ändrat resultat om den avser 6, 10 eller 20 dagars sjuktid. Först vid längre sjukperioder börjar beloppen i kolumn 3 från klass nr 6 och uppåt att långsamt bli lägre. Som exempel kan nämnas att beloppet 137 kr./dag i klass nr 21 vid en beräkning avseende en sjukperiod av 90 dagar skulle bli 135 kr. per dag. Beloppen sjunker sedan allteftersom sjuk- perioden blir längre. Vid sjukperiod som sträcker sig över ett helt beskattningsår kommer beloppen i princip att överensstäm- ma med de som redovisats för lönekuvert- effekten.

I likhet med vad i föregående avsnitt sagts visar beräkningarna att beloppen ikolumn 2 varierar med hänsyn till storleken av den kommunala utdebiteringen. Variationerna här är något större än den som där angivits. Som exempel på skillnaderna i nettobe-

lopp/dag kan nämnas att den beräknade sjukpenningen i klass nr 21, alltså 137 kr., som från slutskattesynpunkt ger ett behållet belopp av 52 kr./dag vid den genomsnittliga kommunala utdebiteringen 23:79 kr., vid den lägsta utdebiteringen (19:31 kr.) ger ca 59 kr./dag och vid den högsta (29:90 kr.) ca 42 kr./dag.

9.3. Några kompletterande uppgifter beträffande arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag

Den tidigare redovisade analysen i fråga om sjukpenningen gäller i princip varje form av skattefri ersättning. Den kan, som inled- ningsvis nämnts, användas för att i stort belysa skattefrihetens effekter beträffande arbetslöshetsersättning och utbildnings- bidrag. Härvid bör dock i fråga om arbetslös- hetsförsäkringen erinras om att vissa skillna- der uppstår genom att spännvidden mellan klassbotten och klasstOppen är större än beträffande sjukförsäkringen samt att över- försäkringsavdrag görs inom arbetslöshetsför- säkringen. Dessutom kan anmäi'kas att ar- betslöshetsförsäkringen har fem karensdagar. Effekten av nämnda skillnader framgår när- mare av de beräkningar som redovisas i bilaga 1 tabellerna 3—10.

En analys av skattefrihetens effekter lik- nande den som ovan redovisats beträffande sjukpenningen och dagpenningen är inte möjlig såvitt avser utbildningsbidraget. Detta bidrag har inte någon direkt anknytning till mottagarens tidigare inkomstsituation. Be- räkningen av skattefrihetens värde är därför alltid betingad av den enskildes förhållanden i det individuella fallet.

Utöver dessa anmärkningar i fråga om arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag lämnar utredningen här några exempel som visar skillnaden mellan preliminär— och slut- skatteeffekter i vissa typsituationer. Som framgår av redogörelsen under avsnitt 9.2.2 leder skattefriheten genomgående till åter- bäring av erlagd preliminärskatt.

1 Ogift person utan barn Inkomster under år 1972

a 1.1 —31.7 Anställning Lön 2 700 kr./mån. 18 900 kr. 1.8 —31.8 Dagpenning från arbetslöshetskassa 50 kr. x 22 dagar 1 100 kr. 1.9 —30.11 Utbildningsbidrag 807 kr./mån. 2 421 kr. 1.12—31.12 Anställning Lön 3 000 kr./mån. 3 000 kr. S:a 25 421 kr.

Preliminärskatt beräknas endast för an- ställningsinkomsten 21 900 kr. Enligt tabell 24 kolumn 1 blir det månatliga skatteav- draget 1 071 kr. under tiden 1.1.—31.7. och 1 264 kr. för december. Den totala prelimi- nära skatten blir således 8 761 kr. Endast anställningsinkomsten är skattepliktig in- komst. Den slutliga skatten beräknas till 7386 kr. , dvs. en återbäring av 1 375 kr.

b 1.1—30.4 Anställning Lön 3 300 kr./mån. 13 200 kr. 1.5—31.5 Dagpenning från arbetslöshetskassa 55 kr. x 22 dagar 1 210 kr. 1.6 —3 1.12 Utbildningsbidrag 1 175 kr./mån. 8 225 kr. S:a 22 635 kr.

Preliminärskatt beräknas endast för an- ställningsinkomsten. Enligt tabell 24 kolumn 1 blir det månatliga skatteavdraget 1 452 kr. under tiden 1.1.—30.4. Den totala preliminä- ra skatten blir således 5 808 kr. Endast anställningsinkomsten är skattepliktig in- komst. Den slutliga skatten beräknas till 3 765 kr., dvs. en återbäring av 2 043 kr.

2 Gift man med hemmafru och två barn under 16 år. Inkomster under år 1972

1.1—31.3 Dagpenning och barn- tillägg från arbets- löshetskassa 59 kr.] dag (66 dagar) 3 894 kr.

1453 kr./mån. 4 359 kr. 1.7—31.8 Dagpenning och barn-

tillägg från arbets- löshetskassa 59 kr./ dag (44 dagar) 2 596 kr. 1.9—31.12 Anställning

Lön 3 500 kr./mån. 14 000 kr.

S:a 24 849 kr.

Preliminärskatt beräknas endast för löne- inkomsten 14 000 kr. Enligt tabell 24 kolumn 2 blir det månatliga skatteavdraget 1 428 kr. Detta belopp dras under fyra månader och den totala preliminära skatten blir således 5 712 kr. Endast anställningsin- komsten är skattepliktig inkomst. Den slut- liga skatten beräknas till 2298 kr., dvs. en återbäring av 3 414 kr.

3 Gift man, tre barn under 16 år, makes årsinkomst 15 544 kr. Inkomster under år 1972

1.1—29.2 Anställning Lön 4 000 kr./mån. 8 000 kr. 1.3—31.3 Socialhjälp 1 000 kr./mån. 1 000 kr. 1.4»306 Utbildningsbidrag 1 500 kr./mån. 4 500 kr. 1.7—31.12 Anställning Lön 3 600 kr./mån. 21 600 kr. S:a 35 100 kr.

Preliminärskatt beräknas endast för an- ställningsinkomsten 29 600 kr. Enligt tabell 24 kolumn 1 blir det månatliga skatteav— draget 1 890 kr. under tiden fl.—29.2 och 1 639 kr. under tiden 1.7.—31.12. Den totala preliminära skatten blir således 13 614 kr. Endast anställningsinkomsten är skatte- pliktig inkomst. Den slutliga skatten beräk- nas till 11 199 kr., dvs. en återbäring av 2 415 kr.

9.4. Några ytterligare synpunkter

Vad som redovisats i föregående avsnitt beträffande sjukpenningen visar bl.a., att det till följd av skattesystemets konstruktion

f.n. föreligger ett betydande överkompen- sationsproblem. Överkompensation före- kommer genomgående för alla sjukpenning- klasser såvitt gäller försäkrade med års- inkomster som ligger i nedre delen av klas- sen. I klasserna nr 18—20 (30 000—39 000 kr.) överkompenseras samtliga försäkrade och i klass nr 21 försäkrade med inkomster upp till något under 50 000 kr. Utredningen vill framhålla att den överkompensation som här beskrivits i huvudsak kommer de kort- tidssjuka till del. För de som är sjuka under längre tid uppkommer inte någon överkom- pensation av betydelse på grund av skattereg- lerna.

] fråga om arbetslöshetsförsäkringen skall här endast nämnas att dess utformning ge- nom överförsäkringstabellen medför, att nå- gon betydande överkompensation liknande den som f.n. föreligger i vissa sjukpenning- klasser knappast förekommer. Kompensa- tionsgraden i procent av normal inkomst äri stället ofta låg i de högre inkomstlägena.

Utöver vad nu sagts bör nämnas effekten av skattefriheten för här avsedda förmåner när det gäller rätt till andra sociala förmåner som är inkomstprövade. Utbetalda förmåner i form av sjukpenning, dagpenning och ut- bildningsbidrag representerar en inte ovä- sentlig ersättning för bortfallen inkomst vid sjukdom, arbetslöshet och arbetsmarknads- utbildning. Genom att förmånerna inte är skattepliktiga kommer emellertid inte de ge- nom beskattningen redovisade inkomsterna att utvisa de verkliga inkomsterna för den som råkat ut för sjukdom eller arbetslöshet eller för den som genomgår arbetsmarknads- utbildning. Detta leder bl. a. till att,i de fall rätten till annan social förmån är knuten till exempelvis storleken av den beskattnings- bara inkomsten, den som uppburit sjukpen- ning, dagpenning eller utbildningsbidrag kan erhålla sådan förmån även om hans faktiska inkomstnivå egentligen inte skulle motivera det. Ett nära till hands liggande exempel är bostadstillägget till barnfamiljer, vilket redu— ceras med hänsyn till storleken av den be— skattningsbara inkomsten. Vid en beskatt- ning av förmånerna kan en mera rättvis jäm-

förelse mellan olika personers inkomstför- hållanden härvidlag åstadkommas. Genom att förmånerna är skattefria beaktas vidare dessa inte f. n. vid bestämmande av pensions- grundande inkomst inom tilläggspensione- ringen. Den negativa effekten härav mildras dock av de s.k. 15- och 30-årsreglerna samt, för äldre försäkrade, de särskilda reglerna i 15 kap. 2 ?; AFL.

Resonemanget som förts om preliminär- contra slutskatteeffekt visar också att man med skattefria förmåner inte utan ett särskilt förfarande för jämkning av preliminärskatte- uttaget kan undvika att en avsevärd del av den totala kompensationen kommer den som uppbär förmånen till godo först efter den slutliga skatteavräkningen. Denna del av kompensationen kan man med hänsyn till att förmånen skall ge stöd under den tid då inkomstbortfallet föreligger inte räkna med när man fastställer regler om förmåner vid olika former av inkomstbortfall. Följden blir, som analysen beträffande sjuk- penningen och exemplen avseende dag- penning och utbildningsbidrag visar, anting- en överkompensationseffekter eller en låg förmånsnivå under stödtiden. Vare sig följ- den blir den ena eller andra finns fog för om- dömet att de insatser som görs för att trygga försörjningen under tid då den ordinarie in- komsten bortfallit inte kommer till optimal nytta.

10

Som framgår av ett tidigare kapitel har beskattning av sjukpenning diskuterats i oli- ka sammanhang. Med hänsyn till bl.a. admi- nistrativa svårigheter, framför allt i fråga om källskatteavdrag och taxeringskontroll, har man hittills avstått från att göra sjukpenning- en skattepliktig. I föregående kapitel har beskrivits de effekter skattefriheten för sjuk- penningen medför.

I ett inledande avsnitt av detta kapitel skisseras en teknisk lösning av de frågor som är förknippade med sjukpenningens beskatt- ning och framläggs förslag om hur administ- rationen kan ordnas för en skattepliktig sjuk- penning. I detta sammanhang tar utredning- en upp frågorna om obligatorisk sjuklön under en första sjukvecka och om arbetsgi- varinträde åtgärder som avsevärt skulle underlätta administrationen vid beskattad sjukpenning. Förslag redovisas till ett sjuk- penningsystem med beskattad sjukpenning inom AFL, YFL och närstående ersättnings- former ävensom' förslag om kompensations- nivå för sjukpenningen. Dessutom behandlas frågan om sammanträffande av olika förmä- ner vid sjukdom.

De förslag som framförs har, beträffande den tekniska utformningen, utarbetats i sam- råd med RAFA-utredningen.

Beskattad sjukpenning m. 111.

10.1 Administrationen av beskattad sjukpenning

För att visa omfattningen av de nya arbets- uppgifter som skulle kunna komma att åvila försäkringskassorna vid utbetalning av be- skattad sjukpenning med tillämpning av reg— lerna för huvudarbetsgivare kan nämnas, att under år 1970 sjukpenning utbetalades till 2,5 milj. försäkrade för ca 5,3 milj. sjukfall i ca 9 milj. poster. Kravet på att kontrollupp- gifter avseende utbetald sjukpenning måste tillställas skattemyndigheterna och de för— säkrade under januari månad för föregående kalenderår medför att kassorna måste regist- rera de utbetalda sjukpenningsbeloppen för varje försäkrad och ackumulera uppgifterna så att totalsumman blir tillgänglig omedel- bart efter årsskiftet. Med den omfattning sjukpenningutbetalningarna har, torde det få anses alltför betungande att i ett manuellt system klara denna arbetsuppgift.

lnom RAFA—utredningen, med vilken sjukpenningutredningen som förut nämnts samrått, utarbetas f.n. systemförslag som inom ett år torde komma att medföra att avancerad ADB-teknik tas i anspråk i stor omfattning för bl.a. pensioneringen inom den allmänna försäkringen. Sålunda kommer

en ADB-anläggning för administrationen av den allmänna försäkringen att stationerasi Sundsvall i slutet av år 1972.

Det pågår vidare inom RAFA-utredningen försöksverksamhet inom sjukförsäkringen för att automatisera en betydande del av nuvarande manuellt förda register, bl. a. för- säkringsregistret. Även aviseringsförfarande- na mellan den allmänna försäkringens regis- ter och i första hand folkbokföringens och uppbördsväsendets register avses bli automa- tiserade. Både central- och lokalkontor avses bli utrustade med bildskärmsterminaler, i re- gel med därtill kopplade skrivare. ADB- anläggningen förutsätts då vara försedd med s. k. direktåtkomstminne. Ett genomförande av automatiserade register inom sjukförsäk- ringen kräver emellertid Kungl. Maj:ts beslut. Enligt en preliminär tidsplan beräknas ge- nomförandet kunna ske något av åren 1976—1977.

Beskattad sjukpenning i ADB-system

I ett färdigutvecklat ADB—system för sjuk- försäkringen bör flertalet av försäkringskas- sornas arbetsuppgifter med skatteavdrag kunna utföras utan att den manuella hante- ringen av skatteavdragen i kassorna behöver bli så omfattande. Följande arbetsordning bör kunna tillämpas.

] ADB—anläggningen förutsätts sjukförsäk- ringens försäkringsregister lagrat för hela lan- det. Terminaler anslutna till datorn skall finnas vid varje central- och lokalkontor. Uppgifter om de försäkrades preliminärskat- teförhållanden (tabell och kolumn) överförs vid varje årsskifte datatekniskt från skatte- myndigheterna till datorn. Förändringar i dessa förhållanden registreras veckovis i ADB-systemet. Har beslut om jämkning eller existensminimum fattats gäller dock — precis som vid ett vanligt arbetsgivarförhållande att den försäkrade måste meddela detta till försäkringskassan, varefter kassan via termi- nal överför dessa uppgifter till datorn.

När sjukanmälan för sjukpenningförsäkrad inkommer till lokalkontor, utskrivs enligt nuvarande ordning blankett för Försäkran

för sjukpenning S 1, i regel manuellt, och tillställs den försäkrade. Före utbetalning av sjukpenning skall försäkran vederbörligen ifylld inlämnas till lokalkontoret. I det auto- matiserade systemet kommer sjukanmälning- ar att via terminalen matas in i datorn som skriver ut blankett för försäkran S ]. Blan- ketten tillställs därefter den försäkrade di- rekt från dataanläggningen. Före utsändan- det anger datorn på blanketten med ledning av registrerade uppgifter dels den sjukpenning som skall utges, dels det preliminära A-skat- teavdrag som skall göras, båda beloppen angivna per dag. Innan preliminärskatte- avdraget anges, har av datorn beaktats till- lärnplig skattetabell och -kolumn samt even- tuellt jämkningsbeslut och beslut om exis- tensminimum.

Efter en veckas sjukskrivning eller vid friskanmälan dessförinnan skall den försäkra- de lämna in försäkran S 1 ifylld till lokalkon- toret. När sjukpenning utbetalas, innehålls A-skatt med det belopp per dag som angivits på denna försäkran. Försäkringskassan kom- mer sålunda att kunna göra avdrag för preli- minär A-skatt på samma sätt som en arbets- givare men utan att den försäkrade behöver visa upp debetsedel på preliminär A—skatt för kassan. Genom att tillämplig sjukpenning och tillämpligt skatteavdrag anges på den utsända blanketten erhåller den försäkrade full inblick i förfarandet och får tillfälle att anmäla eventuella felaktigheter i de registre— rade uppgifterna,

Efter varje utbetalning av sjukpenning in- rapporteras utbetalt bruttobelopp och inne- hållen A—skatt via terminal till datorn, där beloppen ackumuleras för varje försäkrad. I det slutgiltiga ADB-systemet kan utskrift av utbetalningshandling ske automatiskt så snart erforderliga uppgifter rapporterats in. Skatteredovisning sker därefter under resp. uppbördsmånader genom s. k. summarisk re- dovisning. Detta innebär, att under de fem första uppbördsterminerna innehållen preli- minär A-skatt, som dragits under närmast föregående tvåmånadersperiod, inbetalas i klumpsumma. Vid den sjätte uppbördstermi- nen inbetalas de belopp som avdragits under

november-december och samtidigt lämnas re- dovisning utvisande den A-skatt som under uppbördsåret dragits för varje försäkrad som erhållit sjukpenning.

För försäkrad med B-skatt sker utbetal- ning utan skatteavdrag. Det utbetalda sjuk- penningbeloppet registreras dock även i det— ta fall i datorn för att beaktas vid framställ- ning av kontrolluppgift.

Datorn framställer vid årets utgång kon- trolluppgifter, som utsänds till de försäkra- de. Kontrolluppgift till skattemyndigheterna blir överflödig genom att uppgift om utbe— tald bruttosjukpenning och innehållen A- skatt datatekniskt överförs till taxeringsavin.

[ fråga om kvarstående skatt uppkommer särskilda problem. Det övervägande antalet sjukpenningfall är av kort varaktighet. Ca 65% av samtliga sjukfall varar högst sju dagar. I dessa fall torde det inte finnas någon anledning att göra avdrag för kvarstående skatt. Om man i de återstående, mera långva- riga fallen skall göra sådant avdrag uppkom- mer svårbemästrade kommunikationspro- blem. Innan sådant avdrag kunde verkställas torde kassan ofta behöva inhämta uppgifter från den försäkrades arbetsgivare om vilket avdrag för kvarstående skatt denne gjort. Omvänt måste arbetsgivaren underrättas om vilket avdrag kassan verkställt. Detta skulle föra med sig att hjälpregister över de försäk— rades arbetsgivare behövde upprättas. Den försäkrade kan vidare själv ha betalt in kvar- stående skatt, ett förhållande som kassorna kommer att sakna kännedom om.

De problem som skulle uppkomma för försäkringskassorna i samband med uppbörd av kvarstående skatt torde bli så svårbemäst- rade att kassorna, för att undvika en allt för betungande administration, bör befrias från att obligatoriskt innehålla sådan skatt även med ett fullt utbyggt ADB-system. Man bör i detta sammanhang också hålla i minnet att det är sjukskrivna personer det är fråga om, alltså sådana som kan få anstånd med inbe- talning av kvarstående skatt. Detta behöver inte hindra att försäkringskassorna i särskilda fall, t.ex. vid lång sjukfrånvaro, kan göra avdrag för kvarstående skatt efter särskild

anmodan av den försäkrade eller lokal skat- temyndighet.

Provisoriskt system för beskattad sjukpenning

Det system för skatteavdrag på sjukpen- ning som i det föregående beskrivits avser ett fullt utbyggt ADB—system för sjukförsäkring- en, som visserligen är planerat att vara i funktion år 1976 eller 1977 men varom slutgiltigt beslut ännu inte har fattats. Utred- ningen har inhämtat att det skulle vara möj- ligt att påskynda denna utbyggnad så att systemet skulle kunna vara i funktion den 1 januari 1975. En förutsättning är att beslut om utbyggnaden fattas innevarande år.

Den fråga man i sammanhanget måste ställa sig är, om försäkringskassorna kan verkställa skatteavdrag på sjukpenning innan ett fullt utbyggt ADB-system har kommit till stånd och i så fall från vilken tidpunkt. De arbetsuppgifter som i samband med skatteav- drag på sjukpenning oundgängligen kräver medverkan av ett ADB-system avser registre- ring av utbetald sjukpenning och innehållen skatt, Skatteredovisning och framställning av kontrolluppgifter. För att kunna lösa dessa och de ändrade arbetsuppgifter inom sjuk- penningsystemet i övrigt, som utredningen i avsnitt 10.4 föreslår som en förutsättning för att kunna göra sjukpenningen skattepliktig, krävs att sjukförsäkringens försäkringsregis- ter förs in i ADB—systemet. Fördenskull be— höver, utöver tidigare beslutade och beställ- da terminaler för pensioneringen, ytterligare ca 50 terminaler installeras på centralkonto— ren. Övriga arbetsmoment bör övergångsvis kunna utföras manuellt.

Det nyss sagda innebär, att automatise— ringen av sjukförsäkringen delvis skulle behö- va tidigareläggas. Men vid ett införande av beskattad sjukpenning torde också den full- ständiga utbyggnaden av ADB-systemet för sjukförsäkringen behöva påskyndas. Detta torde bli nödvändigt eftersom man som framgår av det följande, trots de åtgärder som föreslås bli genomförda i en första etapp, ändock i viss utsträckning måste till-

gripa provisoriska lösningar av skattefrågorna innan ADB-systemet är fullt utbyggt.

De anordningar, som enligt vad nyss sagts skulle behöva åstadkommas för att proviso- riskt lösa problemen vid ett införande av beskattad sjukpenning, torde tidigast kunna genomföras under andra halvåret 1973. En förutsättning är att beslut härom fattas un- der år 1972. Därigenom skulle tekniska för- utsättningar föreligga att kunna inordna sjukpenningen i beskattningssystemet redan fr. o. m. är 1974. Utredningen vill emellertid framhålla att ett provisoriskt genomförande av beskattad sjukpenning som ovan sagts från ingången av år 1974 kommer att kräva tillfälliga personalförstärkningar vid försäk- ringskassornas lokalkontor på grund av att dessa inte hinner utrustas med terminaler.

Även om, som ovan förutsatts, försäk- ringsregistret förs in i ADB-systemet och terminaler för sjukförsäkringens behov in- stalleras vid centralkontoren, kan vid sjukan- mälan utskrift av blankett för försäkran S 1 ej ske genom datasystemets försorg, efter- som terminaler för inmatning av sjukanmä- lan ej finns vid varje kontor. Denna utskrift måste liksom f. n. ombesörjas av lokalkonto- ren. En konsekvens av detta är att kontoren ej kan automatiskt genom notering på blan- kett för försäkran S 1 få uppgift om vilket skatteavdrag som skall tillämpas. Detta av— drag kan dock för provisorietiden anordnas enligt ettdera av följande två alternativ.

Det ena alternativet förutsätter att A-skatt dras i enlighet med den skattetabell och -kolumn som gäller för varje enskild försäk- rad. För detta ändamål skulle krävas, att skattemyndigheternas uppgifter om prelimi- närskattetabell och -kolumn överfördes till sjukförsäkringens ADB—system. Från ADB- systemet kunde därefter dessa uppgifter överföras till kassorna på något sätt, t. ex. på listor, kort eller liknande. Överföringen till ADB-systemet förutsätts då ske så snart uppgifterna om skattetabell och -kolumn fastställts av skattemyndigheterna. Av prak- tiska skäl torde man behöva inskränka sig till en överföring per år. Detta i sin tur skulle medföra att, i de fall jämkning av preliminär-

skatt eller byte av kolumn beslöts under året, den försäkrade själv måste lämna med- delande härom till kassan för att det skulle kunna beaktas. Ur nyssnämnda listor eller kort kunde vid utskrift av blankett för för- säkran S 1 vid varje sjukfall hämtas uppgift om skatteavdragets storlek.

Det andra alternativet innebär, att skatte- avdrag under övergångstiden fram till dess ADB-systemet är fullt utbyggt görs efter en schablontabell. Tabellen skulle uppta en en- da avdragskolumn, upprättad som ett ge- nomsnitt av preliminärskattetabellerna för hela landet. Ett motsvarande förfarande föreslås i kap. 11 gälla för skatteavdrag på dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen. Schabloniseringen medför givetvis en särskild risk för kvarstående eller överskjutande skatt. Denna nackdel bör dock inte överdri- vas. Det kan återigen erinras om att ca 65 % av alla sjukfall varar högst sju dagar. I fråga om det stora flertalet sjukfall kan således antas att skatteavdrag enligt scha- blontabell inte vållar några större problem. Intet hindrar att man i mera långvariga sjuk- fall baserar avdraget på den i det särskilda fallet tillämpliga skattetabellen.

Enligt sjukpenningutredningen bör alter— nativet med skatteavdrag enligt schablon, vil- ket synes smidigare att tillämpa, kunna kom- ma till användning till dess ADB-systemet är fullt utbyggt.

I fråga om sjukpenning enligt YFL och närstående ersättningssystem, som betalas ut av riksförsäkringsverket, bör skatteavdrag re- gelmässigt ske enligt tillämplig skattetabell och -kolumn.

För försäkrad som har B-skatt skall skatte- avdrag ej verkställas hos försäkringskassan. För att kassan skall få kännedom om vilka som har sådan preliminär skatt bör den försäkrade ange detta på försäkran S ]. Kassan bör, när skäl föreligger, kontrollera uppgiften. Den som erhållit beslut om jämk- ning eller existensminimum får själv förete beslutet för kassan för att det skall kunna beaktas.

När en utbetalning verkställts eller ett sjukpenningfall avslutats måste uppgift om

utbetalt sjukpenningbelopp och innehållen skatt rapporteras till ADB-systemet för att redovisning av innehållen preliminär A-skatt skall kunna ske. Även utbetald sjukpenning för den som har B-skatt måste inrapporteras, eftersom utskrift av kontrolluppgifter skall göras vid årets slut för samtliga som erhållit skattepliktig sjukpenning under året. Detta förutsätter att uppgifter för samtliga avsluta- de sjukfall som alltså finns på ett antal lokalkontor inom varje försäkringskasseom- råde, manuellt insamlas till centralkontoret för att därifrån rapporteras in till ADB- systemet.

Sjukpenning enligt AFL kan enligt nu gällande regler grundas antingen på inkomst av anställning eller på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Fall kan också förekomma då försäkrad har inkomster av bägge dessa slag, blandad inkomst. I fall av sistnämnda art utgår en sjukpenning som till en del täcker inkomstförlusten i anställning och till återstående del täcker annat bortfall av förvärvsinkomst. I och med att sjukpen- ningen görs skattepliktig bör den i taxerings- hänseende hänföras till den förvärvskälla, vari det inkomstbortfall sjukpenningen skall kompensera har inträffat. För den som har sjukpenning grundad på blandad inkomst bör sjukpenningen schablonmässigt uppdelas på de olika förvärvskällorna i enlighet med de inkomstuppgifter som ligger till grund för sjukpenningen, varvid anställningsinkomsten läggs i botten. I de kontrolluppgifter försäk- ringskassorna utfärdar måste anges till vilket slag av inkomst sjukpenningen hänför sig. I fall av blandad inkomst får utbetald sjukpen- ning i kontrolluppgiften uppdelas i enlighet med den förut antydda schablonen. Detta berör ca 60 000 försäkrade.

Obligatorisk sjukpenning enligt YFL bör i taxeringshänseende hänföras till förvärvskäl- lan tjänst medan sjukpenning från den frivil— liga försäkringen avses hänföras till vederbör- lig förvärvskälla.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis vill sjukpenningutred- ningen framhålla, att de tekniska förutsätt- ningarna torde föreligga att införa skatte- plikt för sjukpenning fr.o.m. år 1974. För den skull föreslår utredningen att det plane— rade ADB-systemet för sjukförsäkringen tidi- gareläggs enligt vad ovan sagts och att det uppdras åt RAFA-utredningen att utarbeta de närmare detaljerna för de tekniska lös- ningarna i samband med beskattningen. In- nan ett fullt utbyggt ADB-system föreligger, bör skatteavdrag på sjukpenningen i normal- fallen göras enligt schablontabell, utarbetad av rikSSkatteverket. Därefter bör skatteav- drag kunna ske enligt för varje försäkrad gällande skattetabell och -kolumn. Förslaget förutsätter att s.k. summarisk Skatteredovis- ning sker samt att avdrag för kvarstående skatt normalt inte verkställs av kassorna.

Det system för skattepliktig sjukpenning som här skisserats är som angivits med ADB- metod fullt möjligt att tekniskt genomföra. Otvivelaktigt kommer dock systemet att medföra att administrationen blir vidlyftiga- re än nu. För kassorna tillkommer enligt vad förut sagts att registrera de försäkrades skat- teförhållanden, vid sjukfall räkna ut och verkställa skatteavdrag, redovisa och inbetala innehållen skatt och årligen sända ut kon- trolluppgifter, förutom att besvara förfråg- ningar från försäkrade och andra, som har avseende på skattefrågorna. För skattemyn- digheterna och de försäkrade tillkommer yt- terligare inkomstposter, som skall tas upp i deklarationerna. I sammanhanget bör erinras om att försäkringskassorna, såvitt man kan bedöma, under de närmaste åren även i öv- rigt kommer att åläggas omfattande arbets- uppgifter, bl.a. om familjepolitiska kom- mitténs förslag i betänkandet Familjestöd (SOU 197234) genomförs.

I utredningens direktiv framhålls som en viktig uppgift för utredningen att åstadkom- ma regler som så långt möjligt förenklar administrationen i kassorna då det gäller skatteavdragen. Med bl.a. det syftet tas i följande avsnitt (10.2) upp frågorna om sjuk-

lön och arbetsgivarinträde i försäkringsersätt- ningen.

10.2 Frågan om sjuklön

I föregående avsnitt har bl.a. angivits vilka olika anordningar som bör tillskapas för att försäkringskasgorna skall kunna betala ut skattepliktig sjukpenning. Även om ett ut- byggt ADB-system gör det möjligt att be— mästra de administrativa problemen kommer försäkringskassorna att få omfattande arbets— uppgifter. Det behöver bara erinras om att samtliga sjukpenningutbetalningar i kassorna måste ackumuleras under året för att erfor- derliga kontrolluppgifter skall kunna fram- ställas vid årets slut. Antalsmässigt kommer kontrolluppgifterna årligen att uppgå till två år tre milj. Samtidigt är det att märka att inemot hälften av de försäkrade som varit sjuka under året drabbats av endast ett sjuk-' fall och att omkring 65 % av de under året inträffade sjukfallen varat högst en vecka. De registrerade ersättningarna har således i de flesta fallen varit av begränsad ekonomisk betydelse för de ersättningsberättigade.

Det föreligger sålunda behov att så långt möjligt begränsa de administrativa bestyren med den beskattade sjukpenningen inom för- säkringskassorna. En lösning härvidlag kan, som också framhålls i direktiven, vara att ersättningen vid sjukdom i fråga om anställ- da betalas ut av arbetsgivaren. Härvid är flera former tänkbara. En form är att man, som skett i 3 kap. 16 & AFL, anknyter till avtal om sjuklön och ersätter arbetsgivaren med den sjukpenning som eljest skulle ha tillkom- mit den anställde. Man kan också tänka sig att arbetsgivaren i lag åläggs skyldighet att obligatoriskt utge sjuklön med rätt att upp- bära den anställdes sjukpenning. En tredje form är att arbetsgivaren under viss tid utger sjuklön utan att sjukförsäkringen lämnar ho- nom någon direkt gottgörelse. Sistnämnda lösning har valts i Västtyskland och skall tillämpas också i Danmark. 1 föreliggande avsnitt tar utredningen upp dessa frågor.

10.2.1 Sjuklön med arbetsgivarinträde

1 nu gällande lagstiftning finns i 3 kap. 16 & AFL bestämmelser om arbetsgivarinträde, vilka innebär att arbetsgivare, som vid arbets— tagares sjukdom eller barnsbörd utger sjuk- lön till denne, inträder i arbetstagarens rätt till sjukpenning. Detta betyder inte att den av arbetsgivaren utgivna sjuklönen måste stå i en viss relation till den sjukpenning som kassan tillhandahåller arbetsgivaren. Sjuklö- nens storlek är sålunda i princip oberoende av sjukpenningens storlek.

Andra stycket i 16 & avser fall då arbets- tagare enligt statliga föreskrifter eller på grund av bestämmelse, som beslutats av kommun eller landstingskommun, är berätti- gad att uppbära lön vid sjukdom eller barns- börd. Sedan statstjänstemännens sjuklöne- förmåner numera, efter införandet av för- handlingsrätt, blivit baserade på kollektivav- tal, omfattar andra styckets bestämmelser endast särskilda grupper arbetstagare, främst sjömän som enligt sjömanslagens bestämmel- ser är tillförsäkrade sjuklön under viss tid.

Tredje stycket i 16 & avser andra fall, då arbetstagare på grund av avtal är berättigad att vid sjukdom eller barnsbörd uppbära lön. För arbetsgivarinträde i sådant fall krävs att överenskommelse har träffats i form av kol- lektivavtal och på arbetstagarsidan slutits el- ler godkänts av organisation som enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att an- se såsom huvudorganisation.

De ovan nämnda bestämmelserna om ar- betsgivarinträde avser numera i huvudsak frivilligt sådant, grundat på avtal om sjuklön. Som nämnts omfattar det de statsanställda. Även anställda hos försäkringskassorna har arbetsgivarinträde. Att arbetsgivarinträde in- te fått någon anslutning i övrigt torde hänga samman med att arbetsgivarens kompensa- tion för utgiven sjuklön blir låg, beroende på att sjukpenningens storlek är bestämd med hänsyn till skattefriheten. I samband med att sjukpenningen görs skattepliktig och belop- pen därmed höjs ändras detta förhållande radikalt. Därigenom skapas förutsättningar för en utvidgad användning av institutet ar-

betsgivarinträde.

Det statliga arbetsgivarinträdet har i be- tydande grad underlättat försäkringskassor- nas hantering av sjukfallen för statsanställda. Antalet utbetalningar från kassorna till res- pektive myndigheter har kunnat minskas be- tydligt genom att beloppen slagits samman till kvartalsutbetalningar. Detta faktum har haft inte oväsentlig betydelse för arbetssitua- tionen hos kassorna. Eftersom handläggning- en av ärendena ej varit kundstyrd, har arbe— tet kunnat förläggas till veckodagar och tider under dagen då den kundstyrda delen av arbetet varit liten. Härigenom har admini- strationskostnaderna kunnat begränsas.

Systemet har dock även medfört vissa problem. Sålunda har arbetsgivaren i viss utsträckning vållats förluster genom att den anställde underlåtit att anmäla ändrad ar— betsinkomst för ändring av klassplaceringen. På grund av rätten till sjuklön saknar nämli- gen den anställde eget ekonomiskt intresse av klassplaceringen. I vissa fall kan förkla- ringen vara att den försäkrade haft intresse av att stå i låg sjukpenningklass för att därigenom få lägre sjukförsäkringsavgift.

Därutöver har det i vissa fall uppstått svå— righeter för kassan att förebygga missbruk av försäkringen. Oklarhet har vidare ibland upp- kommit om vem som borde ta initiativet att beivra fall av misstänkt bedrägligt förfarande m. m.

Dessa erfarenheter kan tjäna till ledning när man har att bedöma arbetsgivarnas förut- sättningar att medverka i en vidgad använd- ning av institutet arbetsgivarinträde. Efter- som det är ofrånkomligt att arbetsgivaren i flera avseenden måste iaktta försäkringens intresse vid kontakten med den försäkrade, är kännedom om sjukförsäkringsbestämmel- serna en förutsättning för att ett system med arbetsgivarinträde skall kunna fungera. Hos arbetsgivare med ett fåtal anställda har den som driver företaget oftast att själv ta hand om frågor rörande skatteavdrag, redovisning o.dyl. Man kan rimligen inte i sådana fall begära att han vid ett obligatoriskt arbetsgi— varinträde dessutom skall kunna sätta sig in i sjukförsäkringsbestämmelserna på det sätt

som det faktiskt krävs för att handlägga dessa frågor. Förhållandena blir annorlunda i företag med ett större antal anställda. Där finns i regel särskilt avdelad personal, som kan ges tillfälle att sätta sig in i bestämmel- serna. Erfarenheterna från bl. a. redovisning- en av preliminärskatt och arbetsgivaravgifter synes styrka denna bedömning.

Det är tydligt att arbetsgivarinträde under vissa förutsättningar kan underlätta försäk— ringskassornas arbetsuppgifter i avsevärd om— fattning. Vid en skattepliktig sjukpenning ökar fördelarna med arbetsgivarinträde. Självfallet innebär arbetsgivarens åtagande en viss överflyttning av arbetsuppgifter från för- säkringskassan till arbetsgivaren. Eftersom arbetsgivaren redan har underlag för beräk- ning av skatteavdrag på utbetalda ersätt- ningar begränsas det administrativa merar- betet för arbetsgivaren. Försäkringskassan skulle slippa att vid sjukdom för samma personer också vidta skatteavdrag som en- bart avser sjukersättningen. För den försäk- rade skulle det kunna innebära en lättnad att vid sjukdomsfall behöva göra anmälan endast hos arbetsgivaren, inte dessutom till försäk- ringskassan. Glömska i sistnämnda avseende har ej sällan vållat rättsförlust.

Ett generellt arbetsgivarinträde knutet till en lagbestämmelse att obligatoriskt utge er— sättning vid anställds sjukdom, vilket alltså skulle omfatta även de mindre arbetsgivarna, är emellertid utredningen mot bakgrunden av ovan åberopade erfarenheter inte beredd att föreslå. Arbetsgivarinträdet bör därför liksom hittills vara beroende av att kollektiv- avtalad sjuklön föreligger. Genom arbets— marknadsparternas medverkan skapas en viss garanti för att denna form av sjuklön förbe- hålls fall där en godtagbar tillämpning kan påräknas. För att underlätta ett sådant ar- betsgivarinträde torde det vara nödvändigt att försäkringskassorna medger arbetsgivare är kontoutbetalning på sjukpenning i erforder- lig omfattning.

Som förut sagts torde genom införande av skattepliktig sjukpenning förutsättningar ha skapats för en vidgad användning av kollek- tivavtalad sjuklön innefattande arbetsgivarin-

träde. Härvidlag måste emellertid beaktas den utformning av sjukförmåner som AGS utgör. I förhandlingsprotokollet mellan SAF och LO rörande AGS har dock antecknats att avtalet kan bringas till upphörande eller ändras före avtalstidens utgång till följd av förändringar i sociallagstiftningen, såsom exempelvis införande av skatteplikt för sjuk- penning enligt AFL.

10.2.2 Obligatorisk sjuklön utan arbetsgivarinträde

I närmast föregående avsnitt har utredningen förklarat sig inte vara beredd att föreslå en obligatorisk sjuklön med arbetsgivarinträde. Utredningen har dock mot bakgrunden av direktivens önskemål att så långt möjligt för- enkla administrationen övervägt frågan om inte arbetsgivaren skulle kunna svara för ut'- betalning av sjuklön vid varje sjukfall under en kortare tid om försäkringskassan inte be— hövde registrera sjukfallet och ej heller beta— la ut sjukpenning till arbetsgivaren. Det sag- da innebär att arbetsgivare skulle åläg- gas att obligatoriskt och utan återkravsrätt mot sjukförsäkringen utge sjuklön under be- gränsad tid när en anställd blir sjuk. Försla— get om obligatorisk sjuklön har inte utfor- mats i alla detaljer men framförs som ett alternativ för ytterligare bearbetning.

Som framgår av tillgängliga statistiska uppgifter är ca 65 % av alla sjukfall för försäkrade med anställningsinkomst avveck- lade efter sju dagar. Av de f.n. drygt 4,8 milj. försäkrade, som är sjukpenningklasspla- cerade, är ca 3,6 milj. försäkrade med enbart anställningsinkomst. Om en obligatorisk sjuklöneperiod vid sjukdom sattes till sju da- gar, skulle det innebära att mer än hälften av samtliga sjukfall reglerades utan att sjuk- försäkringen behövde träda in. Med en skat- tepliktig sjukpenning skulle det, totalt sett, innebära betydande förenklingar. Arbetsgiva- ren har ju anordningar för att innehålla preliminär A-skatt och kassorna slapp hante- ringen. Dubbelarbetet i skattehänseende kunde därmed avsevärt nedbringas.

I sammanhanget bör erinras om att kost-

naderna för korttidsfrånvaron genom arbets- givarnas skyldighet att svara för ersättningen vid sjukdom utan rätt till återbäring från sjukförsäkringen kommer att i särskilt hög grad drabba arbetsgivare med hög sjukfrån- varo bland de anställda. Härigenom bör sjuk- löneförpliktelsen leda till att arbetsgivaren i större utsträckning beaktar arbetsmiljöns problem, där sådana kan ha medverkat till sjukdomsfallet och frånvaron från arbetet. Mot förslaget om en obligatorisk sjuklöne- vecka skulle kunna resas den invändningen att det skulle åsamka personer med olika slags handikapp svårigheter att få anställning. Det är givetvis angeläget att man inte försvå- rar för arbetsmarknadsmyndigheterna att be- reda dessa grupper anställning i den öppna marknaden. Utredningen anser sig emellertid kunna förutsätta att arbetsgivarnas ansvar för dessa grupper inte minskat om det införs en förpliktelse att utge obligatorisk sjuklön vid korttidsfrånvaro. Det kan anmärkas att arbetsmarknadsmyndigheterna f. n. har vissa möjligheter att stimulera arbetsgivare att an- ställa handikappade. Till arbetsgivare som har handikappad anställd kan således utges bidrag till lönen med upp till 40 %. Sjuklönen från arbetsgivaren skulle iprin- cip utgöra ersättning för det inkomstbortfall, som genom sjukdomen drabbat arbetstaga- ren. I sjukpenningförsäkringen finns scha— blonregler, som inte kan undvaras i en all- män försäkring, men som i det särskilda fallet kan få mindre lämpliga konsekvenser. En sådan schablonregel är fridagsregeln. En- ligt vad sjukpenningutredningen erfarit före- kommer på vissa håll vid skiftarbete att försäkrad arbetar längre skift under en korta- re tid och därefter är ledig flera dagari följd. Det förekommer också att arbetet utförs oavbrutet i skift under en eller två veckor och att därefter ledighet tar vid under mot— svarande tid. Den kompensation som erhålls genom sjukförsäkringen kan då inte alltid bli rättvisande. Liknande problem kan vållas av den schablonisering som följer av att sjuk- penningen betalas ut enbart som hel eller halv och av att en nedsättning av arbetsför- mågan understigande 50% ej berättigar till

sjukpenning. Med en obligatorisk sjuklön skulle ersättningen av arbetsgivaren kunna anpassas till inkomstbortfallet på ett mera individuellt sätt.

Självfallet måste en bestämmelse för ar- betsgivare att vid arbetstagares sjukdom utge sjuklön vara villkorad av att anställningen varat viss tidrymd. I Danmark gäller ett villkor om sysselsättning hos arbetsgivaren minst 40 timmar under de senaste fyra vec- korna. En annan utgångspunkt kunde vara den tid som KSA-utredningen föreslog för att en månad skulle vara tillgodoräkningsbar inom arbetslöshetsförsäkringen, nämligen 70 timmars arbetad tid under månaden. Utred- ningen har inte ansett det möjligt att på detta stadium närmare precisera tidskravet.

Med arbetstagare åsyftas här det civilrätts- liga arbetstagarbegreppet med den innebörd det har i semesterlagen . Den som inte upp- fyller detta krav eller är arbetslös avses vid sjukdom få sjukpenning från försäkrings- kassan enligt vanliga regler.

För arbetstagare som avlönas uteslutande genom andel i vinst eller omfattas av sjö- manslagen bör bestämmelserna om sjuklön ej gälla. Den som avlönas genom andel i vinst torde få anses stå i ett sådant förhållande till arbetsgivaren att sjuklön ej bör föreskrivas i sådant fall. I sjömanslagen finns bestämmel- ser om sjuklön som gör det överflödigt att ta med den som omfattas av nämnda lag.

Sjuklönen skall enligt vad utredningen tänkt sig utgå under de sju första dagarna av varje sjukperiod. En förutsättning för att arbetstagaren skall erhålla sjuklön bör givet- vis vara att han anmält sjukfallet till arbets- givaren. Före anmälan torde arbetsgivare inte böra åläggas skyldighet att utge sjuklön, såvida inte arbetstagaren påvisar att han på grund av sjukdomen eller av annan godtagbar orsak varit förhindrad att omedelbart anm'äla sjukfallet. Rätten till sjuklön bör gälla även om anställningen upphör före utgången av de sju dagarna.

Sjuklönen bör utgå i relation till inkomst- bortfallet i det särskilda fallet. Kompensa- tionsnivån bör lämpligen vara densamma som i det följande föreslås för sjukpenning.

Sjuklöneunderlaget kan bestämmas på olika sätt. Det är därvidlag angeläget att det för arbetsgivaren fastställs en beräkningsmetod som är enkel att tillämpa. Liksom ifråga om arbetstagarbegreppets innebörd synes man här kunna knyta an till semesterlagens be- stämmelser. Har arbetstagaren inte varit an- ställd så lång tid att det är möjligt att beräkna Sjuklöneunderlaget på sätt nu än- tytts, kunde man med ledning av inkomst- läget för andra jämförliga arbetstagare på ar- betsplatsen göra en beräkning av vad veder- börande skulle ha tjänat om han hade haft sin anställning under hela kvalifikationsåret.

Beräkningen för semesterlön är såväl ar- betsgivare som arbetstagare väl förtrogna med. En anknytning till denna beräknings- metod bör därför underlätta tillämpningen av sjuklönebestämmelsema och motverka uppkomsten av tolkningstvister. Om parter- na finner annan beräkningsgrund lämpligare, bör det finnas möjlighet att i kollektivavtal föreskriva sådan annan grund.

Den obligatoriska sjuklönen är tänkt att i princip ersätta den inkomstförlust som ge- nom sjukdomen drabbat arbetstagaren. Det- ta innebär att arbetstagaren erhåller sjuklön under hela frånvaron, således även under insjuknandedagen. Med denna princip be- hövs ingen särskild regel för det fall att arbetstagaren enbart är delvis arbetsoförmö- gen på grund av sjukdomen utan sjuklön utgår även i detta fall i förhållande till det faktiska inkomstbortfallet. Om arbetsgivaren finner skäl därtill, bör han kunna påfordra att arbetstagaren styrker arbetsoförmågan med läkarintyg. Denna möjlighet bör dock tillämpas med viss restriktivitet. Enligt utred- ningens mening skulle det vara värdefullt om arbetsmarknadens parter kunde enas om riktlinjer härvidlag.

Om arbetstagare som har mer än en an- ställning inte uppfyller villkoren för sjuklön från sina arbetsgivare bör han, om han är tillförsäkrad en sjukpenning som är högre än den sjuklön han kan få, erhålla mellanskillna- den från försäkringskassan. Detsamma bör gälla när någon eljest är sjukpenningförsäk- rad för högre inkomst än som svarar mot

inkomsten i den aktuella anställningen. Med den metod för sjuklöneberäkningen som här angivits bör den ersättning som arbetsgivaren har att betala ut överensstämma med vad sjukförsäkringen skulle ge i de fall det rör sig om arbetstagare med inte allt för oregel- bundna arbetsförhållanden.

Vid arbetskonflikt torde arbetsgivaren in- te böra anses skyldig att utge sjuklön. Även i sådant fall skulle alltså den försäkrade vid sjukdom få vända sig till försäkringskassan.

Uppkommer tvist om tillämpningen av bestämmelser om obligatorisk sjuklön, bör en sådan tvist kunna prövas av arbetsdomsto- len eller allmän domstol. Om så i kollektivav- tal föreskrivs, bör dock tvisten i stället kun- na hänskjutas till avgörande av skiljemän. Underlåter arbetsgivare att efter ett för at- betstagaren positivt avgörande betala ut sjuk- lön, bör efter hänvändelse till försäkringskas- san sjukpenning betalas ut av kassan som därigenom inträder som fordringsägare i för- hållande till arbetsgivaren.

De kostnader som arbetsgivarna skulle åläggas genom en förpliktelse att utge sjuk- lön och konsekvenserna för sjukförsäk- ringens vidkommande återkommer utred- ningen till i kap. 14.

10.3 Skattepliktens omfattning

Sjukpenningförsäkringen för förvärvsarbe- tande är uppbyggd på inkomstbortfallsprin- cipen. Denna princip ligger däremot inte till grund för hemmamakeförsäkringen och den frivilliga försäkringen för hemmamakar och studerande. Hemmamakeförsäkringen har motiverats främst med de ökade kostnader, som i regel uppkommer för familjen när hemmavarande make blir sjuk.

] direktiven för sjukpenningutredningen sägs bl. a. följande i fråga om Skattepliktens omfattning.

Om sjukpenningförmånerna blir skatte- pliktig inkomst, innebär detta att också så- dan ersättning, som inte baserar sig på ar- betsinkomst blir skattepliktig inkomst, såvi- da inte vissa förmånsformer undantas från skatteplikt. Utredningsmannen bör övervä-

ga den lämpliga lösningen med utgångspunkt i ett så långt möjligt konsekvent genomfö- rande av principen om skatteplikt för sjuk- penningförmånerna.

Den nuvarande lägsta inkomstgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen för förvärvsarbetande är ] 800 kr. Deklarations— plikt inträder efter 1970 års skattereform som regel vid en årsinkomst av 4 500 kr. Gränsdragningen anknyter till grundavdraget vid taxeringen, vilket medför att det inte blir någon skatt för inkomster som inte överstiger 4 500 kr. Även om sjukpenning som grundas på lägre inkomst skulle göras skattepliktig borde utbetalning av sådan förmån inte med- föra något skatteavdrag, då den ju inte heller föranleder någon slutlig beskattning, om inte den försäkrade har andra skattepliktiga in- komster. Försäkringskassorna skulle ändock få ackumulera under året utbetald sjukpen- ning och framställa kontrolluppgifter för sådana försäkrade. Det sagda leder till stånd- punkten att endast sjukpenning som grundas på förvärvsinkomst av minst 4 500 kr. per är bör bli skattepliktig.

I enlighet med vad nyss sagts torde sjuk- penning inom hemmamakeförsäkringen och den frivilliga sjukpenningförsäkringen också böra undantas från beskattning. Även för dessa förmånsformer gäller, att det vid be- skattning inte skulle bli något skatteavdrag, om inte beloppen höjdes avsevärt. En sådan förändring av dessa försäkringsformer ingår inte i utredningens uppdrag. När det gäller hemmamakeförsäkringen bör det i samman- hanget erinras om att dess inordnande i skattesystemet skulle leda till det resultatet att den förvärvsarbetande makens skattere- duktion minskade med 40% av hemma— makesjukpenningens belopp. Ett införande av beskattad hemmamakesjukpenning med— för alltså att sjukpenning till hemmavarande make i många fall ökar skattebelastningen för andra maken. En reell förbättring ur familjesynpunkt av denna sjukpenningför- säkring ernåddes därför först vid en ganska väsentlig höjning. Å andra sidan kommer den rätt till schablonavdrag från intäkt av tjänst och till förvärvsavdrag som kan tillkomma

den hemmavarande maken till följd av att sjukpenning har uppburits att minska skatte- effekten för den förvärvsarbetande maken. En beskattning av hemmamakesjukpenning- en skulle således leda till resultat som varie- rar betydligt i de enskilda fallen.

Med hänsyn till att utredningen i det följande föreslår att barntillägget avskaffas, uppkommer emellertid i detta sammanhang behov av en uppräkning av sjukpenningen till hemmamake. Barntillägg utgår f.n. i drygt hälften av sjukfallen i hemmamakeförsäk- ringen. På grund av garantireglerna uppgår barntillägget vanligen till 2 kr. Med bortseen- de från att inte alla hemmamakar f.n. är berättigade till barntillägg finner utredningen det av administrativa skäl mest lämpligt att generellt räkna upp hemmamakesjukpen- ningen till 8 kr., skattefritt.

En annan fråga är att hemmamakens sjuk- penning gällt oförändrad sedan år 1967, och att det därför med hänsyn till penning- värdets förändring och den allmänna kost- nadsutvecklingen kan vara aktuellt att pröva frågan om uppräkning av en icke skatteplik— tig sjukpenning för hemmamakar.

Som framgår av specialmotiveringen före- slår utredningen en höjning av det belopp för vilket frivilligt sjukpenningtillägg skall kunna tecknas så att de totala sjukpenningförrnå- nerna kan uppgå till högst 20 kr.

Enligt utredningens direktiv skall moder- skapspenningen, som vid barnsbörd utgår med ett engångsbelopp av 1 080 kr. vid enkelbörd, lämnas utanför beskattning. Änd- rade förutsättningar torde dock uppkomma vid ett genomförande av familjepolitiska kommitténs förslag om föräldrapenning i kommitténs förut nämnda betänkande Fa- miljestöd (SOU 1972:34). Enligt förslaget skall moderskapspenningen och den tilläggs- sjukpenning vid havandeskap och barnsbörd som utgår till förvärvsarbetande ersättas med en föräldrapenning. Föräldrapenningen skall, oavsett förvärvsinkomst, utgå med lägst 20 kr. per dag i längst 240 dagar. För den som enligt nuvarande bestämmelser har en högre sjukpenning än 20 kr. per dag skall föräldra- penningen vara lika stor som sjukpenningen.

Familjepolitiska kommittén har överlåtit till sjukpenningutredningen att överväga frågan om uppräkning och beskattning av föräldra- penningen. Enligt sjukpenningutredningens mening bör, vid ett genomförande av familje- politiska kommitténs förslag, även föräldra- penningen, som med tillämpning av nuvaran- de sjukpenningtabeller skulle motsvara en förvärvsinkomst av ca 12000 kr. per år, göras skattepliktig.

Familjepolitiska kommittén har utöver vad nu sagts föreslagit införande av rätt till sjukpenning vid vård av sjukt barn. Om en sådan förmån införs bör den beskattas i lik- het med vad ovan föreslagitsi fråga om sjuk- penning vid försäkrads egen sjukdom.

Sjukpenningutredningen föreslår samman- fattningsvis att, om sjukpenningen skall be- skattas, sådan sjukpenning enligt AFL, YFL och närstående ersättningssystem (se kap. ], avsnitten 1.1.4 och 1.2.3), som grundas på förvärvsinkomst av minst 4 500 kr. för år görs skattepliktig. Om föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn införs i enlighet med familjepolitiska kommitténs förslag bör också dessa förmåner beskattas. Övrig sjukpenning _ alltså hemmamakesjuk- penning, sjukpenning från frivillig försäkring enligt AFL samt (övergångsvis) sjukpenning från obligatorisk försäkring enligt AFL som grundas på förvärvsinkomst understigande 4 500 kr., om året bör liksom f. n, vara skattefri.

10.4 Sjukpenningens utformning

Om sjukpenningen görs skattepliktig och i samband därmed beloppen höjs, kan sjuk- penningen bli merajämförbar med sjuklön. I ett sådant system är det riktigast, att sjuk- penningen kompenserar bortfall av förvärvs— inkomst med en för samtliga sjukpenningbe- rättigade lika stor andel av den bortfallna inkomsten. Detta innebär att den nuvarande metoden att bestämma den försäkrades er- sättning vid sjukdomsfall på grundval av en inplacering i viss sjukpenningklass sätts i fråga. 1 förevarande avsnitt behandlas detta spörsmål. Utredningen börjar därvid med

synpunkter på det nuvarande klassplacerings- systemet inom sjukpenningförsäkringen och redovisar vidare andra sätt att beräkna sjuk- penning. Därefter går utredningen in på för- slag om sjukpenninggrundande inkomst, sjukpenningens kompensationsnivå och de övriga frågor som har samband med sjukpen- ningens utformning.

10.4.1 Synpunkter på det nuvarande klassplaceringssystemet

En fördel med klassplaceringssystemet är, att den försäkrade i förväg vet vilken sjukpen- ning han kan påräkna vid sjukdom. Genom att den försäkrade på förhand erhåller under- rättelse om sin klassplacering, kan vidare sjukpenningen som regel utbetalas vid inträf- fat sjukdomsfall utan föregående utredning om den försäkrades ekonomiska förhållan- den. Härmed undviks dröjsmål vid utbetal- ningen och man undgår att tvist uppstår mellan den försäkrade och kassan om beräk- ningen av inkomstunderlaget för sjukpen- ningen i ett läge då den försäkrade har akut behov av att få sjukpenningen utbetald. En annan fördel med klassplaceringssystemet är att — som en följd av att den inkomst som ligger till grund för klassplaceringen är en framtida beräknad årsinkomst sjukpen- ningens storlek inte påverkas av perioder av sjukdom, arbetslöshet eller kortvarigt in- komstbortfall av annan anledning. Den ut- formning som klassplaceringssystemet har med ett begränsat antal klasser och därmed stora intervaller mellan klassbotten och klasstOppen medför att inte varje inkomst- ändring behöver föranleda beslut om ändrad klassplacering. Denna administrativa fördel var en bidragande orsak till införandet av

klassplaceringssystemet år 1955. De stora intervallen mellan klassbotten och klasstop- pen framstår emellertid numera som en på— taglig nackdel. Genom att försäkrade med upp till 3 000 kronors skillnad i årsinkomst sammanförs till en och samma sjukpenning- klass, är i systemet inbyggt ett moment som motverkar en från kompensationssynpunkt likformig sjukersättning. Som framgår av föregående kapitel kan skillnaderna i kom- pensationsgrad bli betydande.

Klassplaceringssystemet kräver vidare att den försäkrade är aktiv för att han skall komma i åtnjutande av rätt sjukpenning. Denne måste underrätta försäkringskassan om inkomständringar för eventuell klassänd- ring. Försummas detta, riskerar han att vid sjukdom få en sjukpenning som inte svarar mot den aktuella inkomstsituationen. Klass- ändring får nämligen som regel inte ske under pågående sjukperiod. Den ekonomiska följden av felaktig klassplacering slår i dessa fall ofta hårt, särskilt vid långvarig sjukdom.

Genom att de försäkrades avgifter till sjukförsäkringen debiteras på grundval av klassplaceringen, har det ansetts nödvändigt att upprätthålla kravet på att klassändring inte får ske under sjukdom. I annat fall skulle det ges möjlighet till spekulation. Om ändring av sjukpenningklass finge ske vid insjuknandet, skulle det nämligen kunna bli en strävan att anmäla en låg inkomst och därmed bli placerad i en låg sjukpenningklass i syfte att hålla egenavgiften nere. Skulle man bli sjuk kunde man i samband därmed anmäla ökad inkomst och få den högre sjuk— penningen.

För att ge en allmän uppfattning om den av klassplaceringssystemet föranledda admi- nistrationens omfattning lämnas i det följan-

Enbarl sjukvårdsförsäkrade Sjukpenningförsäkrade Därav enbart grundsjukpenningförsäkradc tried förvärvsinkomst med enbart anställningsinkomst över 2 600 kr. för år med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning över 2 600 kr. för år med blandad inkomst över 2 600 kr. för år hemmamakeförsäkrade

] 460 000 4 840 000 130 000 3 600 000 260 000 60 000 790 000

Vid 1972 års början hade försäkringskas- sorna sammanlagt ca 6,3 milj. inskrivna för- säkrade, vilka fördelade sig enligt samman- ställning på föregående sida.

Klassplaceringssystemets funktion bygger, såsom förut nämnts, främst på de försäkra- des skyldighet att till försäkringskassan an- mäla sådana ändringar i inkomstförhållande- na som påverkar placeringen i sjukpenning- klass. Kassorna har emellertid också skyldig- het att utöva kontroll över de försäkrades klassplacering. Klassplaceringskontroll full— görs genom att de försäkrade tillställs för- frågningar beträffande inkomstförhållandena fortlöpande, månatligen och årligen så snart anledning förekommer. Följande av kassorna utifrån erhållna uppgifter jämte interna med- delanden utgör exempel på impulser, som kan utlösa förfrågan till den försäkrade, nämligen anställningskort om anställning el- ler anställnings upphörande, personavi om ingånget äktenskap, äktenskapsskillnad eller makes frånfälle, personavi om flyttning, meddelande om beviljad eller upphörd för— tidspension (sjukbidrag), meddelande om förtida eller uppskjutet uttag av ålderspen- sion, meddelande om undantagande från tilläggspensioneringen eller om återkallelse av sådan anmälan, meddelande om utskriv- ning eller försökspermittering från allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, kom- pletteringsuppgift vid yrkesskada, avisering om upphörd arbetsvård samt uppgift om att enbart sjukvårdsförsäkrad kvinna fött barn.

Utöver nyss nämnda åtgärder genomförsi regel en årlig klassplaceringskontroll. Vid denna kontroll jämförs datamässigt registre— rade uppgifter om pensionsgrundande in— komst och tilläggssjukpenningavgift. I fall av påtagligt bristande överensstämmelse mellan dessa data motsvarande två sjukpenning- klasser eller mera utreds anledningen härtill.

De totala kostnaderna för klassplacerings- arbetet och näraliggande arbetsuppgifter be- räknades av RAFA-utredningen för år 1968 till 23,4 milj. kr. I 1972 års lönenivå torde detta motsvara ca 30 milj. kr. Även vid ett genomförande av de rationaliseringsåtgärder

som RAFA-utredningen avser att föreslå, torde kostnaderna komma att uppgå till ca 16 milj. kr. i 1972 års löneläge.

I syfte att utröna om sjukpenningklasspla- ceringen vid sjukdom ger den försäkrade den kompensation för inkomstbortfall som av- setts i lagstiftningen dvs. om klassplace- ringarna är riktiga har sjukpenningutred- ningen låtit utföra två undersökningar, som redovisas i bilagorna 2 och 3.

Av bilaga 2 som avser en undersökning av den faktiska klassplaceringen i inträffade yr- kesskadefall framgår att, av uttagna 386 försäkrade, 37,6 % var rätt klassplacerade, 18,9 % för högt placerade och 43,5 % för lågt placerade. I den andra undersökningen, som bl. a. avsåg klassplaceringen för sjukpen- ningförsäkrade som efter sjukfall friskanmält sig under tiden 19—25 november 1971 och som redovisas i bilaga 3, framkom att av 5 586 försäkrade (i detta sammanhang bort- ses från 29 försäkrade som var arbetslösa) 46,3 % var rätt placerade, 10,5 % för högt och 43,2 % för lågt placerade.

Den relativa andelen försäkrade i de båda undersökningarna med för låg klassplacering (ca 43 %) överensstämmer väl. Undersök- ningarna ger otvivelaktigt vid handen att de försäkrades klassplaceringar i stor utsträck- ning inte svarar mot de verkliga inkomstför- hållandena. Anledningen härtill torde vara, att klassplaceringssystemet för sin funktion i så hög grad är beroende av inkomstanmälan från den enskilde.

En annan nackdel med klassplacerings- systemet är, som förut sagts, den varierande kompensationsgraden inom ett och samma inkomstintervall i sjukpenningskalan och en språngvis förändring av kompensationsgra- den vid intervallgränserna. Dessa effekter var efter införandet av den allmänna sjukförsäk- ringen till en början av underordnad betydel- se.

De reformer av socialförsäkringen, som genomförts sedan klassplaceringssystemet in- fördes, bl. a. den successiva utbyggnaden av sjukpenningskalan med allt större sjukpen- ningbelopp och högre kompensationsnivå, har förändrat de ursprungliga förutsätt-

ningarna för systemet. En inte oväsentlig faktor, som i detta sammanhang måste beak- tas mot bakgrunden av att sjukpenningen är skattefri, är att skattens andel av förvärvsin- komsten blivit större, som en följd av in- komstutvecklingen och i fråga om kommu- nalskatten på grund av inträffade höjningar av de kommunala utdebiteringama. Dessa höjningar och den statliga inkomstskattens progressivitet har kommit att accentuera svagheterna i klassplaceringssystemet. Den ojämnhet i kompensationsgraden mellan oli- ka inkomster i samma sjukpenningklass och närliggande inkomster i olika klasser, som är en del av konstruktionen i det schablonisera- de klassplaceringssystemet, har sålunda skärpts särskilt i de högre sjukpenningklas- serna.

10.4.2 Andra sätt att beräkna sjukpenning

Den arbetsinkomst, som bör ligga till grund för sjukpenningens storlek, kan i huvudsak beräknas enligt något av följande alternativ, nämligen på grundval av 1) förvärvsinkoms- ten under ett föregående kalenderår — dvs.i regel den inkomst som framkommer vid taxeringen —, 2) förvärvsinkomsten vid tiden för sjukfallets inträffande eller 3), såsom i det nuvarande klassplaceringssystemet, den förvärvsinkomst som den försäkrade kan an- tas komma att tills vidare åtnjuta.

Som framgår av kap. 5 tillämpas i Finland alternativ 1, vilket innebär att sjukpenningen grundas på den förvärvsinkomst som tas fram vid taxeringen och som avser föregåen- de kalenderår. Det är ganska enkelt att här- igenom få fram ett underlag för sjukpen- ningen. Beroende på att det genom taxe- ringsarbetet hinner förflyta en viss tid innan inkomstuppgifterna blir tillgängliga för för- säkringsadministrationen kan underlaget för sjukpenningen emellertid lätt bli inaktuellt. Därigenom kommer sjukpenningen i många fall inte att ge åsyftad kompensation för inkomstbortfallct när ett sjukfall inträffar. [ vårt land skulle det enligt vad utredningen inhämtat inte vara tekniskt möjligt att få fram inkomstuppgiftema från skattemyndig-

heterna för ett inkomstår förrän tidigast i september månad påföljande år. I Finland har man försökt komma tillrätta med detta problem genom att skapa regler som under vissa förutsättningar gör det möjligt att be- räkna sjukpenningen på en i förhållande till sjukdomsfallet mera näraliggande inkomst (jfr. kap. 5). Måste man göra omprövningar av inkomstunderlaget när sjukfall inträffar, går å andra sidan den administrativa förenk- ling för sjukförsäkringen, som det innebär att erhålla sjukpenningunderlaget från skat- temyndigheterna, förlorad.

Enligt den i Danmark nyligen antagna ”dagpengeloven" (se kap. 5) skall där använ- das en beräkningsgrund för dagpenning un- der den s. k. arbetsgivarperioden motsva- rande alternativ 2.

För tiden efter utgången av arbetsgivar— perioden, när sociala nämnden i kommunen skall svara för dagpenningutbetalningen, skall dagpenningen beräknas med ledning av uppgifter från skattemyndigheterna, dvs. i huvudsak enligt alternativ 1. Men även i Danmark har man måst skapa bestämmelser om undantag, så att inkomstunderlaget för sjukpenningen kan bli mera aktuellt.

Att beräkna sjukpenningens storlek enbart på uppgifterna från taxeringen kan sålunda ge en sjukpenning som mången gång inte ger en riktig kompensation vid sjukfall. För att rätta till dessa förhållanden måste sjukför- säkringsorganen ges möjligheter att göra av- steg från den taxerade inkomsten. Detta kan med nuvarande löneutveckling beräknas medföra ett betydande merarbete om man skall kunna tillgodose den försäkrades intres- se att få sjukpenningen beräknad efter den verkliga arbetsinkomsten vid sjukfallet.

Det andra alternativet att beräkna sjuk- penningens storlek innebär, som förut nämnts, att låta förvärvsinkomsten vid tiden för sjukfallets inträffande vara sjukpenning- grundande. I praktiken torde detta alternativ kunna tillämpasi stort sett endast för arbets- tagare. För egna företagare måste i regel annan beräkningsgrund användas. För tillämpningen krävs att i samband med sjuk- fallets inträffande uppgifter kan inhämtas

från arbetsgivaren om arbetsinkomstens stor- lek. Den tid som krävs för att i samband med inträffat sjukfall fastställa den årsinkomst som skall ligga till grund för sjukpenningens storlek gör att utbetalningen kan försenas avsevärt.

Inom yrkesskadeförsäkringen används en sådan beräkningsgrund för sjukpenningen ef— ter samordningstidens utgång och för förmå- nerna från denna försäkring i övrigt. Under samordningstiden (de 90 första dagarna) ut- går däremot sjukpenning enligt sjukförsäk- ringens regler. Sjukpenning enligt yrkesska- deförsäkringslagens regler behöver således in- te utbetalas omedelbart efter skadefallets inträffande.

Inom den norska socialförsäkringen beräk- nar man sjukpenningens storlek på arbetsin- komsten vid tiden omedelbart före insjuk- nandet såvitt avser arbetstagare, medan man för egna företagare som huvudregel går ut från registrerad pensionspoäng för ATP (jfr. kap. 5).

Vid besök i Norge har utredningen tagit del av erfarenheterna av detta system. För tillämpningen krävs att försäkringsadminist- rationen från arbetsgivaren kan inhämta upp- gifter om den aktuella arbetsinkomsten. Först när dessa uppgifter erhållits, kan sjuk- penningen bestämmas och betalas ut. Tillvä- gagångssättet i Norge förutsätter läkarbesök eller annan kontakt med läkare före sjukan- mälan. Läkaren sänder därefter sjukanmälan till trygdekontoret med uppgift om sjukdo- mens art och den försäkrades arbetsgivare. På begäran av trygdekontoret lämnar arbets- givaren sedan uppgift om arbetsinkomstens storlek. Om sådan uppgift inte inkommer eller om lämnade uppgifter är ofullständiga eller uppenbart oriktiga, kan trygdekontoret fastställa arbetsinkomsten skönsmässigt och därvid bygga på bl.a. tidigare årsinkomst eller eventuellt på upplysning om pensions- poäng.

Utredningen, som vid sitt besök i Norge sarnmanträffat med företrädare för rikstryg- deverket, trygdekontor, arbetsgivare och lä- kare, har kunnat konstatera, att erforderliga uppgifter i stort sett kommer trygdekonto-

ren tillhanda utan längre dröjsmål. Däremot saknas det väl inte exempel på att det vid utfärdandet av intyget om arbetsinkomstens storlek kan uppkomma en situation som leder till press på arbetsgivaren från den försäkrades sida att få arbetsinkomsten be- räknad så fördelaktigt som möjligt, eftersom det är denna som skall utgöra grunden för sjukpenningen. Detta kan också understun- dom föranleda att förhandlingsliknande dis- kussioner förs mellan arbetsgivare och ar- betstagare om vilken inkomst som skall tas med och hur långt tillbakai tiden arbetsgiva- ren skall gå i fråga om arbetsinkomsten, när trygdekontorets förfrågan om arbetsinkoms- tens storlek besvaras. Utredningen är inte beredd att föreslå införandet av en sådan ordning som huvudregel i den svenska sjuk- försäkringen, ehuru det norska förfarandet syftar till att fastställa ett så rättvisande aktuellt inkomstunderlag som möjligt. Må- hända kan det bli lättare att genomföra ett sådant system om fastare löneformer, t. ex. månadslön, kommer till större användning.

I sammanhanget bör erinras om att riks- trygdeverket tillsatt en arbetsgrupp, beståen- de av företrädare för trygdekontoren, med uppgift att bl. a. se över gällande bestämmel- ser för beräkning av den sjukpenninggrun- dande inkomsten. Denna arbetsgrupp har, efter att ha framfört kritiska synpunkter mot de nuvarande reglerna, också avlämnat förslag till ändringar genom vilket med från— gående av det nuvarande systemet den re- gistrerade pensionsgrundande inkomsten för tidigare år skall utgöra underlaget för sjuk- penningberäkningen även för anställda. För- slaget har ännu inte föranlett någon åtgärd från rikstrygdeverket.

Mot bakgrunden av det anförda kan såle- des, enligt sjukpenningutredningens uppfatt- ning, resas invändningar mot att beräkna sjukpenninggrundande inkomst enligt något av de nämnda alternativen 1 och 2, och en övergång till något av dessa beräkningssätt synes därför inte motiverad i samband med att skatteplikt för sjukpenning införs.

I vårt land har, alltsedan den allmänna sjukförsäkringen trädde i kraft år 1955, den

årsinkomst som den försäkrade kan antas komma att tills vidare åtnjuta, alltså en beräknad framtida inkomst, varit sjukpen- ninggrundande. Beräkningen som sådan tor- de ge ett godtagbart underlag för sjukpen- ningen och det torde inte i förevarande sammanhang finnas anledning att överge denna metod. I det nuvarande klassplace- ringssystemet, med vilket denna beräknings- princip kombinerats, har man emellertid låtit inkomsterna inom vissa intervaller motsvaras av en för hela intervallet gällande sjukpen- ning, vilket har medverkat till att vissa ogynnsamma effekter uppkommit. Frågan är då närmast vilka förändringar som i samband med beskattning av sjukpenningen är påkal- lade för att undanröja dessa ogynnsamma effekter.

1043 Förslag i fråga om sjukpenninggrundande inkomst

Av vad förut sagts torde framgå att för beräkning av den arbetsinkomst, som skall ligga till grund för sjukpenningens storlek, alternativ 1 och 2 inte bör komma i fråga i detta sammanhang, när sjukpenningen förs in i beskattningssystemet. Alternativ 3, en- ligt vilket till grund för sjukpenningens stor- lek skall läggas den förvärvsinkomst som den försäkrade kan antas komma att tills vidare åtnjuta, bör därför liksom f. n. också använ- das när sjukpenningen görs skattepliktig. De nu tillämpade principerna för att beräkna förvärvsinkomsten bör sålunda enligt utred- ningens mening vara oförändrade. Däremot synes det vara möjligt att utforma bestäm- melserna i övrigt så att klassplaceringssyste- mets nyss påtalade nackdelar väsentligt mild- ras.

I föreliggande avsnitt tar utredningen upp förslag i fråga om sjukpenninggrundande in- komst, inkomstgränser och vissa övergångs- anordningar, som kan bli påkallade i sam- band med att sjukpenningen beskattas.

Fastställande av sjukpenninggmndande inkomst

[ avsikt att komma till rätta med de förut påtalade felaktiga, oftast för låga klassplace- ringarna föreslår utredningen en ny ordning att tillämpas vid fastställande av sjukpen- ninggrundande inkomst. Förslagen bygger på att sjukförsäkringens försäkringsregister är infört i ADB-systemet enligt vad sagts i avsnitt 10.1 och att ändringar av sjukpen— ninggrundande inkomst registreras i detta system.

Utredningens förslag innebär att den sjuk- penning som skall utgå direkt anknyts till den hos försäkringskassan registrerade årsin- komsten utan tillämpning av några sjukpen- ningklasser. Sjukpenningen skall utgå som en viss bestämd procentuell andel av den för dag bortfallna inkomsten. Härigenom und- viks nuvarande varierande kompensationsgra- der. För att den registrerade inkomst varpå sjukpenningen skall grundas skall bli så rätt- visande som möjligt föreslås att försäkrings- kassan självmant i den utsträckning som skä- ligen påkallas genom förfrågningar hos de försäkrade och på annat lämpligt sätt inför- skaffar uppgifter om ändringar i inkomst- förhållanden och andra omständigheter som har betydelse för sjukpenningförsäkringen. Tanken är att de försäkrade årligen efter för- frågan från försäkringskassan skall få tillfälle att lämna aktuella inkomstuppgifter. Det förutsätts att tillsynsmyndigheten lämnar närmare anvisningar om tillvägagångssättet och omfattningen av kontrollen. Utöver det- ta har den försäkrade, liksom hittills, rätt och skyldighet att till försäkringskassan lö- pande anmäla inkomständringar av betydelse i detta sammanhang.

Enligt nuvarande ordning bestämmer de lokala skattemyndigheterna pensionsgrun- dande inkomst för tilläggspension. Därvid beaktas inkomst av förvärvsarbete ned till ett belopp motsvarande det vid inkomstårets ingång gällande basbeloppet. Här föreslås att skattemyndigheterna i fortsättningen även tar med inkomst av förvärvsarbete ned till deklarationspliktsgränsen 4 500 kr., vilket i

princip endast innebär att den nedre in- komstgränsen flyttas vid beräkningen. Den av skattemyndigheterna sålunda bestämda årsinkomsten av anställning och av annat förvärvsarbete förs över till den allmänna försäkringens ADB-system. Vid beräkning av pensionspoäng lämnas inkomst under ett basbelopp åsido. Förutom att utnyttjas för den i det följande föreslagna kontrollen av försäkringsskyddet avses denna av skatte- myndigheterna för den allmänna försäk- ringens behov bestämda årsinkomst av för- värvsarbete också komma till användning vid avgiftsdebiteringen, vilket utredningen åter- kommer till.

För varje inskriven försäkrad med för- värvsinkomst som berättigar till anslutning till sjukpenningförsäkringen skall försäk- ringskassan fastställa årsinkomsten, avrundad till närmaste hundratal kronor. Denna in- komst utgör den försäkrades sjukpenning- grundande inkomst. Därvid skall man, lik- som f. n., skilja på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Fast- ställandet av den sjukpenninggrundande in- komsten bör tillgå så att, med ledning av skattemyndigheternas uppgifter och försäk- ringskassans ADB-registrerade uppgifter om sjukpenninggrundande inkomst, en förfrågan om framtida beräknad årsinkomst, för- sedd med vissa förtryckta uppgifter, data- mässigt tas fram och tillställs den försäkrade. Förfrågningsblanketten bör sålunda innehål- la uppgift om 1) den av skattemyndigheterna bestämda årsinkomsten av förvärvsarbete för föregående år, 2) den försäkrades senaste av kassan fastställda sjukpenninggrundande in- komst samt 3) uppmaning till den försäkrade att uppge den framtida beräknade inkomsten av förvärvsarbete.

Man skulle i och för sig kunna tänka sig att göra en årlig förfrågan till de försäkrade utan att lämna uppgift om föregående års arbetsinkomst. Men att genomföra en årlig kontroll av den sjukpenninggrundande in- komsten, som utgör underlaget för sjukpen- ningen, utan att samtidigt tillhandahålla den av skattemyndigheterna för föregående år bestämda årsinkomsten av förvärvsarbete ger

enligt utredningens uppfattning inte samma resultat. Många försäkrade, i synnerhet de som har ackordslön eller annan form av prestationslön, har nämligen svårt att utan tillgång till jämförelseunderlag göra en till- förlitlig bedömning av sina framtida in- komstförhållanden. Genom att de tillhanda- hålls uppgift om föregående års inkomst torde uppskattningen av den framtida årsin- komsten i betydande grad underlättas, var- igenom också utsikterna att få in uppgifterna från de försäkrade torde förbättras.

Svaret bör av den försäkrade få sändas in i portofritt svarskuvert, liksom f.n. sker. I de fall svar ej inkommer från de försäkrade, bör den sjukpenninggrundande inkomsten kunna fastställas på grundval av för kassan kända förhållanden, om så erfordras efter särskild utredning av kassan.

Med här föreslagna anordningar torde man tillgodose rimliga krav på att den försäkrades sjukpenning grundas på en så aktuell årsin- komst som möjligt.

När försäkrad från försäkringskassan där- efter genom översändande av försäkringsbe- sked underrättas om fastställd sjukpenning- grundande inkomst och om sjukpenningens storlek, bör också anges att, om den beräk- nade framtida årsinkomsten ändras uppåt eller nedåt, skyldighet föreligger att anmäla den nya årsinkomsten till försäkringskassan för att förändringen skall kunna beaktas. Till ledning för dessa löpande anmälningar, som med hänsyn till den nyssnämnda årliga ge- nomgången torde bli av mindre omfattning, bör i försäkringsbeskedet datamässigt anges vilken förändring som i det särskilda fallet föranleder att sjukpenningen för den försäk— rade skall ändras ökas eller minskas med minst en krona.

Inkomstgrz'inser

I ett system, där både den allmänna pensio- nen och sjukpenningen är skattepliktig in- komst och där sjukpenningen, enligt vad i kap. 13 föreslås, avses bli pensionsgrundande för tilläggspension, synes det vara naturligt att i vart fall den högsta årsinkomst, som

skall grunda rätt till sjukpenning, sätts vid samma nivå som motsvarande inkomst för tilläggspension. Eftersom sistnämnda in- komst är begränsad till 7 1/2 gånger basbe- loppet per år, föreslår sjukpenningutred- ningen att den högsta årsinkomst av förvärvs- arbete, som skall grunda rätt till sjukpen- ning, också skall vara högst 71/2 gånger basbeloppet. Det kan i detta sammanhang erinras om att nuvarande högsta inkomst- gräns för sjukpenning, vilken fastställdes år 1966, bestämdes i anslutning till då gällande ATP-tak. Riktgivande för beräkningen av den övre inkomstgränsen bör vara det basbe- lopp som gäller vid ingången av året. På grundval av 1972 års förhållanden skulle högsta sjukpenninggrundande inkomst där- igenom bli 53 200 kr. 7 1/2 gånger basbelop- pet 7 100 kr. blir 53 250 kr. Avrundat till närmaste hundratal kronor skulle detta bli 53 300 kr. men eftersom den högsta årsin- komst som skall grunda rätt till sjukpenning inte får överstiga 7 1/2 gånger basbeloppet blir den högsta sjukpenninggrundande in- komsten vid nämnda basbelopp 53 200 kr.

Den nedre inkomstgränsen för skatteplik- tig sjukpenning bör, som framgår av avsnitt 10.3, ej vara lägre än inkomstgränsen för deklarationsplikt, vilken f. n. i regel är 4 500 kr. Fråga uppkommer emellertid då om till- hörigheten till sjukpenningförsäkringen för den som har lägre förvärvsinkomst än 4 500 kr.

Den nedre inkomstgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen har genom åren tämligen nära följt deklarationspliktsgränsen. Den nuvarande gränsen ] 800 kr. bestämdes vid AFL:s tillkomst år 1962. Inkomstgrän— serna för tillhörighet till sjukpenningförsäk- ringen kan helt naturligt också ses i direkt anknytning till utvecklingen av de försäkra- des förvärvsinkomster. Ser man på denna utveckling oavsett om den är uttryckt i förändringar av medelpensionspoängen för tilläggspension eller i ett löneindex torde den fr.o.m. år 1974 väl motivera en ökning av 1 800-kronorsgränsen till mer än det dubbla.

I sammanhanget bör också framhållas att

KSA-utredningen i betänkandet Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet (SOU 1971:42) bl.a. understrukit att den som skall erhålla ersättning från arbetslös- hetsförsäkringen bör ha viss anknytning till arbetsmarknaden. Ett förvärvsarbete av 70 timmars omfattning per månad under fem månader ansågs i detta sammanhang norm- givande. Om man överförde detta krav på förvärvsarbete till sjukförsäkringens område skulle, med tillämpning av sjukförsäkringens regler om årsinkomst och en timförtjänst av 10 kr., den lägsta inkomstgränsen för sjuk- penning komma att bli betydligt högre än 4 500 kr.

Det kan också ifrågasättas om försäkrad med årsinkomst under 4 500 kr. kan anses ha en sådan varaktig inkomst av förvärvsar- bete och därmed anknytning till förvärvsli- vet, som en obligatorisk sjukpenningförsäk- ring egentligen är avsedd för. Enligt utred- ningens mening bör försäkrad med årsin- komst under nämnda belopp inte på grund av förvärvsinkomsten omfattas av sjukpen— ningförsäkringen. Dock bör försäkrade, som vid tiden för lagändringens ikraftträdande tillhör sjukpenningförsäkringen, men vilkas inkomster ligger under den nya inkomstgrän- sen, övergångsvis få behålla sin sjukpenning- försäkring enligt nuvarande bestämmelser, så länge de har förvärvsinkomst uppgående till 1 800 kr. men ej 4 500 kr. per år. Eftersom sjukpenningen i dessa inkomstlägen inte för- anleder skatt för den försäkrade finns ej grund för uppräkning av sjukpenningen för dem.

Antalet försäkrade som berörs av den ifrå- gasatta övergångsbestämmelsen har sjunkit kraftigt under senare år och uppgår f. n. till drygt 200 000. Med hänsyn till det påvisade stora antalet för lågt klassplacerade torde det vara realistiskt att räkna med att vid den första föreslagna årliga inkomstkontrollen, vilken som nedan beskrivs avses komma till stånd före omläggningen, en betydande del av de försäkrade som nu är placerade i här avsedda sjukpenningklasser kommer att noteras för högre årsinkomst än 4 500 kr.

Vissa övergångsanordningar

Om skatteplikt införs för sjukpenning fr.o.m. år 1974, bör den förut nämnda årliga kontrollen och fastställelsen av sjuk- penninggrundande inkomst ske första gången under hösten 1973. Lokal skattemyndighet bör därför beräkna förut angiven årsinkomst första gången i samband med 1973 års taxe- ring. Det bör dock erinras om att i denna inkomst något belopp svarande mot vad den försäkrade uppburit från sjukpenning- och arbetslöshetsförsäkringarna inte ingår under detta första år. Sådana belopp kan av skatte- myndigheterna beaktas först vid 1975 års taxering.

Sjukpenning från hemmamakeförsäk- ringen, sjukpenning på grund av förvärvsin- komst mellan 1800 och 4500 kr. för år samt sjukpenning från den frivilliga försäk- ringen inom AFL blir enligt förslaget inte skattepliktiga förmåner. Däremot bör sättet för fastställande av sjukpenninggrundande in- komst och de i det följande föreslagna regler- na om tidpunkt för ändring av sådan inkomst gälla också här nämnda förmåner.

10.4.4 Sjukpenningens kompensationsnivå m. m.

I förarbetena till den lagstiftning genom vilken lagen om allmän sjukförsäkring inför ikraftträdandet fick sin definitiva utform- ning, anfördes i fråga om kompensationsni- vån bl. a. att en ersättning motsvarande om- kring två tredjedelar av inkomstbortfallct efter källskatteavdrag var lämplig i sjukpen- ningskalans högre inkomstlägen. Det fast- slogs dock att det inte var möjligt att kon- struera en skala, som gavjust denna kompen— sationsgrad i varje särskilt fall. Beskatt- ningens variation med hänsyn till civilstånd och kommunal utdebitering utgjorde ett hin- der därför. Karenstiden inverkade också på kompensationsgraden vid de vanliga, mera kortvariga sjukdomsfallen. I fråga om de lägsta och mellersta inkomstlägena ansågs skäl föreligga för en något högre kompensa- tion än för de högre. För tiden efter ut-

gången av samordningstiden med yrkesskade- försäkringen ansågs en betydande begräns- ning i fråga om sjukpenningens storlek inom sjukförsäkringen vara motiverad. Tilläggs- sjukpenningen föreslogs därför vara lägre i de högsta sjukpenningklassema efter den nit- tionde sjukhjälpsdagen.

När karenstiden inom sjukpenningförsäk- ringen togs bort och sjukpenningskalan bygg- des ut fr.o.m. år 1967 höjdes också sjuk- penningen överlag. Därvid fastslogs att sjuk- penningen för dag räknat skulle ersätta i genomsnitt ungefär 80% av den förlorade nettoinkomsten för dem som låg i klassmit- ten och med skattefrihetens värde beräknat med utgångspunkt i preliminärskatteavdra- get, dvs. den s.k. lönekuverteffekten. Man räknade därvid med dåvarande skatteskalor och med en kommunal utdebitering av 17 kr. per skattekrona. Det framhölls att för- stärkningen av sjukpenningen i viss mån bor- de få sin tyngdpunkt i de lägre sjukpenning- klasserna.

Frågor som är förknippade med kompen- sationsnivån är sammanträffande av olika förmåner vid sjukdom och risken för över- kompensation i samband därmed. Enligt di- rektiven skall i anslutning därtill övervägas spörsmålet om lämpligheten av en viss från samhällsekonomiska synpunkter motiverad självrisk vid sjukdomsfall. Dessa frågor avser utredningen återkomma till i avsnitt 10.5.

Vid bedömningen av kompensationsnivån för en beskattad sjukpenning bör rimligtvis Sjuklönenivån för de offentligt anställda vara till viss ledning. Vid avvägningen av den kompensationsgrad som förekommer för de i offentlig tjänst anställda, torde samhällseko— nomiska synpunkter ha påverkat ställningsta- gandet. För statligt anställda varierar sjuk- lönenivån mellan 89 och 92 % av bruttolö- nen, medan den för kommunalanställda är 90 %.

Enligt den nyligen antagna danska ”dag- pengeloven” får dagpenningen, som är be- skattad, utgöra högst 90 % av bruttoinkoms- ten. I Norge är sjukpenningen jämte tillägg maximerad till 90 % av nettoinkomsten efter skatt. Sjukpenningen är där skattefri.

Utredningen vill erinra om svårigheterna att vid en skattefri sjukpenning erhålla en lika kompensation t.o.m. för försäkrade med lika stora arbetsinkomster. Man behöver bara peka på försäkrade som är bosatta i kommuner med skilda kommunala utdebi- teringar. För försäkrad som är bosatt i kom- mun med hög kommunalskatt innebär givet- vis den skattefria sjukpenningen en högre kompensation för inkomstbortfallct än för den som bor i en kommun med låg skatt. Med en beskattad sjukpenning som utgår med en viss procentuell andel av årsinkoms- ten blir kompensationsnivån före skatt lika för alla.

Sjukpenningen är det grundläggande eko- nomiska skyddet vid sjukdom. Som rikt- punkt för denna gäller f. n. att den skall ge omkring 80% kompensation för inkomst- bortfallet under sjuktiden. Genom skatte- systemets konstruktion medför den nuvaran- de skattefriheten, som förut utvecklats, att den sjuke dessutom får en ytterligare kom- pensation i form av skatteåterbäring vid den slutliga skatteavräkningen. Vid ett införande av beskattad sjukpenning öppnas möjligheter att göra den totala kompensationen tillgäng— lig redan under sjuktiden. Med hänsyn härtill finner utredningen en förstärkning av kom- pensationsnivån inom sjukförsäkringen vara befogad. Utredningen har kommit fram till att en kompensationsnivå genom den allmän- na sjukförsäkringen av 90 % av inkomstbort- fallet torde vara försvarbar från samhällseko- nomisk synpunkt.

Genom att låta sjukpenningen utgå med 90 % av varje försäkrads beräknade framtida årsinkomst har man undanröjt den påtalade nackdelen med varierande kompensations- grader inom det nuvarande klassplacerings- systemet.

Om kompensationsnivån inom sjukförsäk- ringen fastställs till 90 %, bör sjukpenningen per dag utgöra 1/365 av 90 % av den enligt vad förut sagts fastställda sjukpenninggrun- dande inkomsten. Sjukpenningbeloppet av- rundas alltid till helt krontal (50 öre och högre uppåt, 49 öre och lägre nedåt).

Då sjukpenningen utgår med 1/365 av

90 % av årsinkomsten, föreligger inte något behov av uppdelning av sjukpenningen i grundsjukpenning och tilläggssjukpenning. Bestämmelsen härom kan därför utgå. Nämnda uppdelning är visserligen f.n. på visst sätt knuten till finansieringsreglerna men i kap. 14 föreslår utredningen härvidlag ändring, varför detta inte behöver utgöra hinder för att avskaffa uppdelningen. Ka- renstidsreglerna vid inkomst av annat för- värvsarbete än anställning bör liksom regler- na om verkan av undantagande från tilläggs- pensioneringen i fortsättningen avse hela sjukpenningen (3 kap. 2 % första stycket och 11 % AFL).

I det föregående har föreslagits att föräld- rapenningen vid ett genomförande av famil- jepolitiska kommitténs förslag skall göras skattepliktig. Den föreslagna garantinivån på 20 kr. motsvarar enligt nuvarande sjukpen— ningskala en årsinkomst av ungefär 12 000 kr. Uttryckt som 90 % av denna årsinkomst blir föräldrapenningen beskattad genomsnitt- ligen ca 30 kr. för dag. Härigenom blir för- äldrapenningens nettobehållning efter skatt regelmässigt minst 20 kr. Utredningen före- slår en garantinivå av 30 kr. för dag för en skattepliktig föräldrapenning.

Vid framräknandet av sjukpenningens be- lopp skall försäkringskassan bestämma om sjukpenningen är grundad på anställningsin- komst eller på inkomst av annat förvärvsar- bete. Vid s.k. blandad inkomst har kassan att med ledning av tillgängliga uppgifter för- dela sjukpenningen på de båda inkomstsla- gen. Nämnda åtgärder erfordras för att kas- san skall kunna lämna kontrolluppgift på sätt som angetts i avsnitt 10.1. Utgiven föräldrapenning till försäkrad som saknar förvärvsinkomst eller som har sådan inkomst understigande 4 500 kr. för är bör därvid hänföras till förvärvskällan tjänst.

10.5 Sammanträffande av förmåner vid sjukdom m. m.

Vad beträffar sammanträffande av förmåner vid sjukdom sägs i direktiven följande.

Risk för överkompensation kan uppkom- ma genom att den försäkrade under sjukdom uppbär sjuklön från arbetsgivare och försäk- ringsförmåner från annat håll eller genom att den försäkrade samtidigt uppbär förmåner från olika försäkringar. Utredningsmannen bör ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om sammanträffande av olika förmåner vid sjukdom och överväga behovet av lagstift- ning som syftar till att begränsa möjligheter- na till överkompensation vid sjukdom. I detta sammanhang bör också övervägas spörsmålet om lämpligheten av en viss från samhällsekonomiska synpunkter motiverad självrisk vid sjukdomsfall. Under arbetet med hithörande frågor bör utredningsmannen samråda med 1966 års skadeståndskommitté som bl. a. överväger frågor rörande överkom- pensation i skadeståndsfall.

I syfte att få en uppfattning om i vilken utsträckning sjuklön från arbetsgivare eller försäkringsförmåner från annat håll utgår samtidigt med sjukpenning, har utredningen inhämtat uppgifter om dessa förhållanden i den förut åberopade undersökningen vars resultat redovisas i bilaga 3. Även om under- sökningen, enligt vad som framgår av bila- gan, endast kan sägas representera populatio- nen förvärvsarbetande med sjukpenningför- säkring, som varit sjukskrivna och som under år 1971 lämnat in friskanmälan, torde den ändock kunna ge en bild av omfattningen av ifrågavarande förmåner.

Av tabell 2 i bilaga 3 framgår att av 5 615 försäkrade endast drygt 6 % utöver sjukpen- ningen hade försäkringsförma'n från annat håll. Ersättningens storlek varierade avsevärt. I det övervägande antalet fall var karenstiden kort och höll sig inom sju dagar (tabell 3).

Av tabell 4 i bilagan framgår att ca 7 % av de försäkrade förutom sjukpenning även ha- de kompletterande sjuklön från arbetsgiva- ren. Ungefär samma andel hade enbart sjuk— lön.

Av de som råkat ut för sjukdom under undersökningsperioden har sålunda en rela- tivt begränsad andel antingen kompletteran- de sjuklön utöver sjukpenningen eller enbart sjuklön. De sistnämnda är huvudsakligen statsanställda, för vilka gäller 5. k. arbets— givarinträde i försäkringsersättningen. För

dem varierar sjuklönen mellan 89 och 92 ”a av den ordinarie lönen och är beskattad. I dessa fall kan det sålunda inte bli fråga om någon överkompensation.

Försäkrade, som utöver sjukpenningen har kompletterande sjuklön, är enligt undersök- ningen inte antalsmässigt större än de med enbart sjuklön. Avtalen med bestämmelser om sjuklön rör totalt ca 1,2 milj. anställda, varav ca 400000 statsanställda. För en del av de anställda med sjuklön är emellertid, som framgår av redogörelsen 1 kap. 1, sjuk— löneförmånerna begränsade. När sjuklön ut- går som komplement till sjukpenningen kan naturligtvis överkompensation uppkomma. Såsom förut i olika sammanhang uttalats bör den allmänna försäkringen vara grunden för skyddet under sjukdom. Kompletterande hjälpformer, oavsett om det rör sig om sjuk- löneförmåner eller ersättningar från privata försäkringar, bör anpassas efter denna för— säkring. Med en skattefri sjukpenning kan det vara svårt att sätta den kompletterande förmånen så att det i det särskilda fallet totalt sett inte blir överkompensation. Som framgår av kap. 9 är nämligen sjukpen- ningens kompensationsgrad i det särskilda fallet svår att beräkna med hänsyn särskilt till att värdet av sjukpenningens skattefrihet växlar med de för den enskilde gällande skatteskalorna, tillämplig kommunal utdebi- tering etc. Vid en skattepliktig sjukpenning blir det väsentligt lättare att vid förhand- lingar om kompletterande ersättningar under sjukdom bedöma den sammanlagda kompen- sationen och att lämpa kompletteringarna efter sjukpenningen.

Enligt den förut nämnda undersökningen uppgick de försäkrade som hade försäkrings— förmåner utöver sjukpenningen till 6 % av de tillfrågade. Huvuddelen av de försäkringar som är aktuella torde vara sådana enskilda sjuk- och olycksfallsförsäkringar, som hän- förs till kapitalförsäkringar, och vilkas utfal- lande förmåner sålunda inte är skatteplikti- ga. Procenttalet torde komma att stiga vä- sentligt genom tillkomsten av den s. k. AGS- försäkringen, som också tillhör sistnämnda grupp av försäkringar.

Genom kompletteringsförsäkringar av här nämnt slag kan givetvis risk för överkompen- sation uppkomma, i synnerhet om försäk- ringsförmånerna är skattefria. I den mån försäkringen tagits i samband med tjänst och anmälan härom gjorts till försäkringsanstal- ten, blir dock utgående ersättning skatteplik— tig.

När frågan om överkompensation och spörsmålet om lämpligheten av en från sam- hällsekonomiska synpunkter motiverad gene- rell självrisk vid sjukdomsfall övervägs, kan det vara lämpligt med en kortfattad tillbaka- blick över behandlingen av dessa frågor i enskild sjuk- och olycksfallsförsäkring.

I förarbetena till lagen om allmän sjukför— säkring behandlades även frågan om överför- säkring. I prop l953zl78 anslöt sig departe— mentschefen till principen att den försäkrade ej genom sjukpenningen får försättas i bättre ekonomiskt läge än då han är frisk. Han sade sig också kunna instämma i socialförsäkrings- utredningens uttalande, att den obligatoriska sjukpenningförsäkringen bör vara den grund för medborgarnas skydd under sjukdom, ef- ter vilken kompletterande hjälpformer bör avpassas.

Inom de enskilda försäkringsbolagen vid- togs olika åtgärder för att anpassa det på privat väg åstadkomna sjukförsäkringsskyd— det till den nya obligatoriska sjukförsäk- ringens förmåner. En av dessa var att i sjukförsäkringsbolagens instruktioner till fältmännen ge uppgift om högsta tillåtna försäkringsbelopp i olika inkomstlägen vid försäljning av sjukförsäkringar. Under år 1955 kom efter samråd med socialdeparte— mentet en överenskommelse i denna fråga till stånd inom försäkringsbranschen. Denna överenskommelse, som registrerades i försäk- ringsinspektionen, innebar att komplette- ringsförsäkringar i enskild regi skulle så be- gränsas, att den totala kompensationen med hänsyn tagen till skatt uppgick till högst 80 å 90 %.

Sedan betydande utvidgningar av den all- männa försäkringen genomförts och kollek- tivavtalade tilläggsförmåner för anställda vid sjukdom vunnit ökad utbredning och om-

fattning, utfärdade försäkringsinspektionen år 1963 en rekommendation, som avlöste den tidigare ordningen och som accepterades av försäkringsbolagen. Rekommendationen innebar att förmånerna från frivillig sjuk- och olycksfallsförsäkring skulle så begränsas att de tillsammans med förmånerna från den allmänna försäkringen och eventuella kollek- tivavtalade eller andra tjänsteförmåner kom- penserar högst 93 % av den försäkrades för- lorade inkomst efter skatt. Den rekommen- dationen gäller i princip fortfarande.

Vid olycksfall kan utöver sjukpenningen tillkomma skadestånd för inkomstförlust. En huvudregel inom skadeståndsrätten är att den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar annan person skada är skyldig att ersätta skadan (culparegeln). Med utgångs- punkt i denna regel har utbildats ett system av skadeståndsrättsliga bestämmelser. I hu- vudsak innebär dessa att den skadelidande skall ha full ersättning för den förlust han har lidit. Det sagda innebär bl. a. att skade- ståndet i princip skall täcka inkomstbortfal- let helt och hållet. Vid beräkningen av skade- ståndsbeloppet tar man dock hänsyn till bl.a. förmåner från den allmänna försäk- ringen (jfr. 20 kap. 7 & första stycket AFL).

I prop. l972:5 med förslag till skade- ståndslag, vilken nu godkänts av riksdagen, antydde departementschefen bl.a. att det kan vara en väg att lösa specifika ersättnings- frågor på olika samhällsområden genom för— säkringsanordningar i stället för genom ut- byggnad av skadeståndslagstiftningen.

Planer på olika anordningar av detta slag börjar nu också ta form hos försäkringsbola- gen. I viss omfattning är de redan i praktisk funktion. De två viktigaste exemplen torde vara följande.

1) En form av trygghetsförsäkring är re- dan i funktion. Försäkringen ansluter till ett mellan Sveriges stuvareförbund och Svenska transportarbetareförbundet träffat avtal om ett utvidgat skadeståndsansvar för arbets- givarna i samband med olycksfall i arbete och ger kompletterande ersättning utöver socialförsäkringen. Ett motsvarande avtal har träffats mellan Plåtslageriernas riksförbund

Ersättningen, som utgår oavsett vållande, bestäms i princip enligt skadeståndsreglerna.

2) En försäkring mot skador som upp- kommit i samband med medicinsk behand- ling är på planeringsstadiet. Den skall omfat- ta skador som åsamkas patienter inom sjuk- vården och skall alltså tecknas i första hand av sjukvårdshuvudmännen. Även pri- vatpraktiserande läkare och tandläkare be- rörs emellertid. Ersättningen avses utgå oav- sett vållande. Även här är det tänkt att skadeståndsreglerna skall ligga till grund för bedömningen av ersättningens storlek.

Anknytningen till skadeståndsreglerna i de nu angivna försäkringsformerna innebär bl. a. att i princip full ersättning för den lidna skadan skall utgå. Enligt skadestånds- rättslig praxis beaktas emellertid inte vid prövning av ersättningsanspråk effekten av att ett ersättningsbelopp som utbetalats till den skadelidande från annat håll är skatte- fritt (NJA 1961 s. 215). Eftersom sjukpen— ningen f.n. är skattefri, har därför i försäk- ringsbestämmelsema sådana inskränkningari hänvisningen till de allmänna skadeståndsreg- lerna gjorts, att man inte av denna anledning får in överkompensationseffekter i försäk— ringsanordningama.

När det gäller trygghetsförsäkringen, som vilar på kollektivavtal, har frågan lösts så att de som skyddas av försäkringen (dvs. de anställda) i avtalet har avstått från sin rätt att föra talan om ersättning utöver vad som följer av avtalet.

Sjukpenningutredningen har haft samråd med skadeståndskommittén (Ju 1967168), som f.n. utreder nya regler om skadestånd vid personskada. Därvid har bl.a. berörts frågan om den överkompensation som kan uppkomma därför att man vid bestämmande av skadestånd inte tar hänsyn till sjukpen- ningens skattefrihet, liksom frågan om be- hovet av självrisk i skadeståndsfallen.

Skattefriheten för sjukpenning torde va- ra en av de vanligaste orsakerna till överkom- pensation i skadeståndsfallen. Om sjukpen- ningen skattebeläggs kan man utgå från att det blir betydligt enklare att ge full täckning

för inkomstförlust utan risk för överkom- pensation. Skadestånd för inkomstförlust är nämligen, oavsett om det utgår i form av försäkringsersättning eller på annat sätt, skattepliktigt och därmed direkt jämförbart med sjukpenningen och med den inkomst som bortfallit och skall ersättas. Från skade- ståndskommitténs sida har framhållits att de nuvarande problemen med överkompensa- tion får en lämplig lösning genom skatteplikt för sjukpenningen.

Enligt sjukpenningutredningens mening kan det givetvis inte bli fråga om att göra gällande någon princip om självrisk när er- sättning bestäms enligt skadeståndsreglerna. Detta gäller oavsett om frågan om ersättning har reglerats via en särskild försäkringsanord- ning av trygghetsförsäkringens typ eller skall bedömas direkt enligt skadeståndsreglerna. I de nu avsedda situationerna står ju skadefal- lets inträffande helt utanför den skadelidan- des kontroll. I viss omfattning måste man t.o.m. kunna acceptera viss kompensation över lOO-procentsnivån, nämligen när den skadelidande skyddas av egen sjuk- eller olycksfallsförsäkring och försäkringsersätt- ningen håller sig inom måttliga gränser. Det bör anmärkas att försäkringsersättning av detta slag f. n. har s.k. summakaraktär, vil- ket medför att den över huvud taget inte beaktas när skadestånd bestäms. Inom skade- ståndskommittén övervägs nya regler som skulle innebära en ändring i dessa principer men som ändock även i fortsättningen skulle medföra att den skadelidande utan avräkning på skadeståndet får tillgodoräkna sig mera måttliga sjuk- och olycksfallsförsäkringsbe— lopp.

De övriga fall där utöver sjukpenningen annan ersättning kan ifrågakomma är dels när arbetsgivaren utger kompletterande sjuk- lön, dels när enskild sjuk- eller olycksfallsför— säkring har tecknats.

Det är en självklarhet att sjukfrånvaron totalt sett påverkar samhällsekonomin i vä— sentlig omfattning. Man behöver bara erinra om att sjukfrånvaron som regel medför pro- duktionsbortfall, att den med nuvarande Obeskattade sjukpenning betyder minskade

skatteintäkter för stat och kommun och att den innebär kostnader för sjukförsäkringen. Mot den bakgrunden är det enligt utred- ningens uppfattning motiverat att upprätt- hålla principen om en viss självrisk. I ett system med beskattad sjukpenning torde det heller inte medföra några svårigheter att tillämpa en sådan princip om självrisk, i vart fall inte när det gäller sjuklöneförmåner från arbetsgivare och ersättning från försäkring som tagits i samband med tjänst, vilka för- måner ju också är skattepliktiga. I båda dessa fall bör enligt utredningens mening självrisk— momentet kunna av arbetsmarknadens par— ter anordnas antingen i form av en karenstid, varigenom man undviker att de komplette— rande förmånerna utgår vid korttidsfrånvaro, eller, om förmånen utgår utan karenstid, genom att ersättningen tillsammans med sjukpenningen ej ger täckning för hela in- komstbortfallet.

Har sjukperioden pågått så lång tid som en månad torde inte några vägande skäl kunna framföras mot att den försäkrade genom försäkringsanordningar eller på annat sätt erhåller full kompensation för det fortsatta inkomstbortfallet. Om karenstiden sålunda fastställts till 30 dagar, synes därefter på— gående sjukdom kunna kompenseras med full täckning för inkomstbortfallet. För sjuk- fall av kortare varaktighet bör försiktighet iakttas. Att i sådana fall ge högre samman- lagd kompensation än vad KSA-utredningen angav som överförsäkringsgräns (95 %) anser sjukpenningutredningen inte vara väl fören- ligt med samhällsekonomiska hänsyn.

Som förut i olika sammanhang antytts har man skäl anta att den problematik som sammanhänger med bestämmandet av kom- pensationsnivån vid sjukdom blir väsentligt förenklad vid en omläggning till skattepliktig sjukpenning. I avbidan på att erfarenheter vinns av hur ett system med beskattad sjuk- penning faller ut i tillämpningen, föreligger enligt utredningens mening inte anledning att på det här berörda området gå in med lagstiftningsåtgärder. Utgående förmåner från försäkringar av typen AGS, som kom- mit till stånd genom avtalsförhandlingar, bör

emellertid i fortsättningen inte kunna undan- tas från skatteplikt. 32å KL bör därför enligt utredningens mening ändras i detta hänseende.

Övriga enskilda sjuk- och olycksfallsför- säkringar betraktas i skattehänseende regel- mässigt som kapitalförsäkringar. Detta inne- bär att utgående ersättningar blir skattefria. Att skattebelägga sådana förmåner torde va- ra en alltför vidlyftig åtgärd med hänsyn till den begränsade omfattning de har. Med den förstärkning av den allmänna försäkringens skydd vid sjukdom som utredningen föror- dat i det föregående lär omfattningen av sådana kompletterande försäkringar komma att ytterligare minska. I de fall komplette- rande försäkring tecknas kan motivet för övrigt tänkas vara att täcka in en risk för förlust på grund av sjukdom som inte är av typen bortfall av inkomst.

På grund av skattefriheten kan emellertid risk för överkompensation uppkomma, om kompletteringsförsäkring tillåts utan in- skränkningar. Enligt utredningen bör det an— komma på försäkringsinspektionen att i sam- band med sjukpenningens skattebeläggning och under hänsynstagande till vad här an- förts utfärda sådana rekommendationer till försäkringsbolagen att en på det ena eller andra sättet utformad begränsning iakttas vid meddelande av kompletteringsförsäk- ringar. Man torde kunna utgå från att försäk- ringsinrättningama i eget intresse tillser att en viss självrisk kommer att gälla.

ll Beskattad ersättning vid arbetslöshet

1 1.1 Kontant arbetsmarknadsstöd m. m.

F. n. finns vid sidan om arbetslöshetsförsäk- ringen två former av kontant stöd vid arbets- löshet. Den ena är kommunalt kontantun- derstöd och den andra är statligt omställ- ningsbidrag.

Den kommunala kontantunderstödsverk- samheten har haft en begränsad omfattning. Understödet, som är skattefritt, består av dagunderstöd och barntillägg. Dagunderstö- det får inte överstiga 24 kr. om dagen till ensamstående och 28 kr. om dagen till ma- kar. Barntillägget får inte överstiga 2 kr. om dagen för varje barn under 16 år. Understö- det utgår för högst fem arbetsdagar under en kalendervecka. Statsbidrag utgår till kommu- nal kontantunderstödsverksamhet med 20 % av de kostnader som arbetsmarknadsstyrel- sen godkänner.

Statligt omställningsbidrag är en stödform som infördes år 1968 för äldre arbetslösa. Bidraget utgår i princip till arbetslösa som är 60 år, i vissa fall 55 år gamla. Bidragsbelop- pet är högst 800 kr. i månaden och får inte överstiga elva tolftedelar av tidigare normal månadsinkomst. I vissa fall utgår halvt bi- drag. Omställningsbidraget utgör skatteplik- tig inkomst.

Sjukpenningutredningen har enligt sina di— rektiv att beakta resultatet av KSA—utred- ningens arbete. Denna utredning som under fjolåret lade fram sitt betänkande har funnit att försäkringen liksom hittills måste kom- pletteras med annan kontantunderstödsverk-

samhet. En särskild stödform är enligt utred- ningen den naturliga vägen att skydda olika kategorier nytillträdande på arbetsmarkna- den. Stödformen bör emellertid stå öppen även för den som har en fastare anknytning till arbetsmarknaden men inte är ersättnings- berättigad i arbetslöshetsförsäkringen eller inte tillhör denna försäkring. KSA-utred- ningen föreslår att stödet utformas som ett kontant arbetsmarknadsstöd helt finansierat av staten genom skattemedel och administre- rat av arbetsmarknadsverket. Enligt förslaget skall stödet i avvaktan på resultatet av sjuk- penningutredningens betänkande utgå med ett årligt skattefritt belopp motsvarande bas- beloppet för maj månad föregående år. Med hänsyn till bl.a. beloppsnivån anser KSA- utredningen att regler om överkompensa- tionsavdrag inte är erforderliga.

KSA-utredningen anser vidare att den år 1968 införda temporära stödformen för äld— re arbetslösa, statligt omställningsbidrag, suc- cessivt bör avvecklas. Bidraget bör under en övergångstid utgå endast till den som före det nya stödsystemets ikraftträdande har beviljats sådant bidrag samt till den som inom ett år därefter har ansökt om bidraget. Efter genomförande av förslaget finns det enligt KSA-utredningen inte skäl att bibehål- la arbetslöshetshjälp i form av kommunalt kontantunderstöd. Denna stödform bör där— för avvecklas.

Eftersom det kommunala kontantunder- stödet enligt förslaget skall avvecklas, lägger

sjukpenningutredningen inte fram något för- slag om hur en beskattning av denna ersätt- ning skulle se ut. Det statliga omställningsbi- draget är f.n. skattepliktig inkomst. När storleken av det skattepliktiga beloppet räk- nades fram (prop. 1968129 s. 67), beräkna— des skatten på en kommunal utdebitering av 19 kr. Den statliga inkomstskatten var vid detta tillfälle konstruerad på ett annat sätt än den är i dag. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om inte bidraget borde räknas om till belopp som närmare anknyter till nu gällande skatter. Eftersom KSA-utredningen föreslår att bidraget endast skall gälla under en övergångstid, anser sjukpenningutred— ningen att bidraget under denna tid bör utgå med oförändrat belopp.

KSA-utredningen har som tidigare anförts föreslagit att det kontanta arbetsmarknads- stödet skall utgå med ett skattefritt belopp som för år motsvarar basbeloppet enligt AFL. Om det kontanta arbetsmarknads- stödet skall göras skattepliktigt måste stö- dets belopp räknas upp. Vid denna uppräk- ning synes det nödvändigt att använda sig av vissa schabloner. Det är nämligen så olika personer som kan komma i fråga för kontant arbetsmarknadsstöd. Det är personer som kommer från ungdomsutbildning, som ge- nomgått arbetsmarknadsutbildning eller som haft förvärvsarbete före arbetslöshetens bör- jan.

Sjukpenningutredningen, som vid sina beräkningar utgått från ett basbelopp av 7 100 kr., ställer därför upp som förutsätt- ning att den som får ersättning under helt år i princip skall ha kvar detta belopp sedan skatten är dragen. Utredningen utgår därvid från de belopp på preliminär skatt som är intagna i skattetabellens kolumn 1. Skatten beräknas på en kommunal utdebitering av 24 kr. (riksgenomsnittet) och på ett riksgenom- snitt för sjukförsäkringsavgift. Mot denna bakgrund motsvarar enligt utredningens be- räkningar det av KSA-utredningen föreslagna kontanta arbetsmarknadsstödet ett årligt skattepliktigt belopp av 9 000 kr. Detta be— lopp bör för att få den anknytning till förändringar i det allmänna prisläget som

KSA-utredningen har föreslagit räknas om till procent av basbeloppet. Beloppet blir 127% av basbeloppet. Vid sjukpenningut- redningens beräkningar har avrundning skett till 130 %. Sjukpenningutredningen som vid utformningen av sina förslag i övrigt har försökt att få så aktuell anknytning som möjligt på ersättningsbeloppen vill framhålla att det torde vara lämpligt att bestämma en aktuellare anknytning till prisnivån än basbe- loppet för maj föregående är, förslagsvis november månad.

Vid beräkning av det dagbelopp som skall utgå kan antalet ersättningsdagar per år med utgångspunkt i att ersättning skall utgå fem dagar i veckan förutsättas vara 264. Dagbe— loppet blir då 92282 eller 34:90 kr. Utjämnat till närmast högre kronbelopp i enlighet med KSA-utredningens förslag blir beloppet 35 kr. per ersättningsdag. Vid det fr. o. rn. juli månad 1972 gällande basbeloppet, 7 300 kr., blir beloppet 36 kr. per ersättningsdag. En- ligt sjukpenningutredningen bör utbetal- ningen av det kontanta arbetsmarknadsstö- det kunna verkställas på samma sätt och vid samma tidpunkt som f.n. sker i fråga om omställningsbidraget. Länsarbetsnämnden bör alltså kunna betala ut stödet den 15 i månaden efter den bidraget avser.

För den som har att erlägga A-skatt bör länsarbetsnämnden i samband med utbetal— ningen av det kontanta stödet verkställa avdrag för preliminär skatt enligt för stödta— garen gällande skattetabell och fastställd ko- lumn. Erforderliga uppgifter bör kunna er- hållas genom att stödtagaren företer sin de- betsedel. Om stödtagaren även har påförts kvarstående skatt enligt av honom för läns— arbetsnämnden uppvisad slutlig skattsedel gällande föregående års taxering, bör nämn- den liksom i fråga om omställningsbidraget vara skyldig att även innehålla medel för reglering av denna skatteskuld. Till länssty— relsens skattepostgiro har länsarbetsnämnden att senast den 18:e i månaderna mars, maj, juli, september, november och januari betala in den innehållna skatten. Länsarbetsnämn- den bör dessutom senast den 31 januari varje år efter inkomståret avge kontrolluppgift till

stödtagaren och den lokala skattemyndighe- ten. Kontrolluppgiften kommer liksom i frå- ga om omställningsbidraget att omfatta bi- dragen för månaderna december—november, eftersom bidraget för december månad inte betalas ut förrän omkring den 15 januari. I likhet med vad som gäller för omställningsbi- draget bör det kontanta arbetsmarknadsstö- det i taxeringshänseende hänföras till för— värvskällan tjänst.

1 1.2 Arbetslöshetsförsäkring

Arbetslöshetsförsäkringen handhas av arbets- löshetskassor, vilka är understödsföreningar som har antagits till erkända arbetslöshets- kassor av arbetsmarknadsstyrelsen. En förut- sättning för att kassorna skall erkännas av styrelsen och som en följd härav få statsbi- drag till sin verksamhet är, att de tillämpar de bestämmelser om försäkringen som finns intagna i arbets]öshetskasseförordningen.

I förordningen finns bl. a. föreskrifter om ersättningsbelopp, överförsäkringsavdrag och pensionsavdrag. Enligt den nu gällande för- ordningen är ersättningsformerna dagpen- ning enligt fjorton klasser, den lägsta 18 kr. och den högsta 60 kr. samt barntillägg. Tillägget utgör 2 kr. om dagen för varje barn under 16 år. Det ankommer på kassorna att själva bestämma vilka klasser de skall tilläm- pa för sina medlemmar. Trots att det finns fjorton klasser att välja mellan använder flertalet arbetslöshetskassor endast en eller två av dessa klasser, och ingen kassa använ- der mer än fyra klasser. Det kan vidare anmärkas att tendensen när nya kassor bildas är att ha endast en eller högst två klasser. Detta system innebär att medlemmarna i en kassa ofta får samma ersättningsbelopp vid arbetslöshet. Eftersom medlemmarnas in- komster kan variera högst betydligt medför det nuvarande systemet att medlemmarnai en kassa har varierande kompensation för inkomstbortfall. De enda direkta bestämmel- ser om kompensationsnivå som finns inom arbetslöshetsförsäkringen är överförsäkrings- regler, som i princip innebär att ingen är berättigad till högre ersättning vid arbetslös-

het än 91,7% av lönen efter skatt. För pensionärer finns föreskrifter om avdrag av viss del av ålderspensionen från kassaersätt- ningen. Dessa bestämmelser skall hindra allt- för höga ersättningar vid arbetslöshet.

Även i fråga om arbetslöshetsförsäkringen har sjukpenningutredningens förslag om be- skattning av dagpenningen byggts på KSA- utredningens förslag angående den framtida utformningen av försäkringen.

KSA-utredningen har också i fråga om arbetslöshetsförsäkringen föreslagit omfat- tande förändringar. Principen att kassorna själva skall bestämma vilka ersättningsbelopp som skall gälla för medlemmarna i kassan har emellertid lämnats oförändrad. Bestämmel- serna om ersättningsbeloppen har ändrats så till vida, att lägsta ersättningsklassen har föreslagits till 30 kr. och att högsta statsbi- dragsgrundande ersättningsklassen har före- slagits till 75 kr. Mellan dessa belopp skall enligt KSA-utredningens förslag finnas klas- ser med 5 kr. intervall. Vidare skall det vara möjligt för arbetslöshetskassa att med arbets- marknadsstyrelsens godkännande höja den högsta dagpenningen med inte statsbidrags- grundande dagpenningbelopp. KSA-utred- ningen har dessutom ansett att barntillägget bör slopas. I fråga om överförsäkringsbe- stämmelserna har utredningen föreslagit sä- dan ändring att det blir möjligt att få ersätt- ning som motsvarar högst 95 % av lönen efter skatt. Vissa ändringar har föreslagits i fråga om pensionsavdragen.

Som nyss nämnts har KSA-utredningen ansett att den lägsta dagpenningklassen bör bestämmas till 30 kr. Detta förslag hänger delvis samman med att det kontanta arbets- marknadsstödets dagersättning med det bas- belopp som utredningen hade som utgångs- punkt för sina beräkningar framräknades till 25 kr. Den lägsta klassen inom försäkringen borde enligt utredningen vara högre än detta belopp. Dessutom borde enligt KSA-utred— ningen basdelen i statsbidraget till försäk- ringen motsvara det kontanta arbetsmark- nadsstödet. Arbetslöshetskassorna skulle här— igenom få statsbidrag med 100 % för den del av utbetalda ersättningar som motsvarade

det kontanta arbetsmarknadsstödet.

Sjukpenningutredningen har i det föregå- ende förslagit att det kontanta arbetsmark- nadsstödet, om det blir skattepliktigt, skall utgå med 36 kr. per dag vid ett basbelopp av 7300 kr. Mot denna bakgrund synes den lägsta dagpenningklassen inom arbetslöshets— försäkringen böra bestämmas till 40 kr. om dagpenningen skall utgöra skattepliktig in- komst.

Det högsta statsbidragsgrundande dagpen- ningbeloppet har av KSA-utredningen före- slagits till 75 kr. per dag. Med hänsyn till bl. a. de varierande inkomstbortfall som med nuvarande system för fastställande av dag- penningklasser kommer att täckas av detta belopp, anser sjukpenningutredningen det nödvändigt att använda vissa schabloner vid bestämmande av det skattepliktiga belopp som skall motsvara det av KSA-utredningen föreslagna skattefria beloppet på 75 kr. per dag. Sålunda bör preliminärskattetabellema kunna användas. I många fall kommer under året fasta inkomster att under en period de arbetslösa är i genomsnitt arbetslösa ca 50 dagar per år ersättas med en inkomst från arbetslöshetsförsäkringen som utgör ca 90 % av normal inkomst. Den preliminära skatten awiker i dessa situationer inte mer från den slutliga skatten än att den uppräkning det här är fråga om bör kunna göras med preli- minärskattetabellen som grund. Därvid bör kolumn 1 i skattetabellerna användas. Detta innebär att beräkningen i princip görs med den förutsättningen att alla som är försäkra- de i 75-kronorsklassen skall få ut 75 kr. per dag efter skatt. Sjukpenningutredningen an- ser även att den kommunala medelutdebite- ringen i landet bör ligga till grund för beräk- ning av den preliminära skatteeffekten varför tabell 24 bör användas. Med dessa förutsätt- ningar kommer den högsta statsbidrags- grundande dagpenningklassen på 75 kr. att vid skattepliktig dagpenning motsvaras av en klass på 130 kr.

Med hänsyn till att kassorna själva bestäm— mer vilken eller vilka klasser deras medlem- mar skall tillhöra, finns det enligt sjukpen— ningutredningens mening ingen anledning att

göra några särskilda beräkningar för de klas- ser som skall ligga mellan lägsta och högsta klassen. Dessa klasser bör kunna bestämmas så att intervallen mellan dem är 10 kr. KSA-utredningens klasser på 30, 35, 40,45, 50, 55, 60, 65, 70 och 75 kr. bör alltså, om dagpenningen skall vara skattepliktig in- komst, motsvaras av klasser på 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110, 120 och 130 kr.

I fråga om kompensationsnivån inom ar- betslöshetsförsäkringen har, som tidigare nämnts, KSA-utredningen föreslagit att er- sättningen från arbetslöshetsförsäkringen skall kunna utgå med högst 95 % av inkoms- ten efter skatt. För sjukförsäkringen har i det föregående föreslagits en 90-procentig kompensationsnivå för i princip alla försäk— rade. I fråga om arbetslöshetsförsäkringen bör emellertid framhållas att det endast är ett fåtal försäkrade som kommer upp till högsta kompensationsnivån. Detta beror på att kassorna bestämmer sina dagpenningklas- ser så att överförsäkringsavdrag i regel inte blir erforderligt. Det är således endast de medlemmar som har den lägsta lönen i klas- sen som kommer upp till den högsta kom- pensationsnivån. För att belysa detta fram- höll KSA-utredningen att överförsäkringsav— draget under försäkringsåret 1967/68 endast utgjorde 0,5 % av bruttoersättningarna. Med hänsyn till de skillnader som föreligger mel- lan sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäk- ringen har sjukpenningutredningen från sina utgångspunkter ingen erinran mot KSA-ut- redningens förslag i denna del.

För att bestämma vilken ersättning som högst skall kunna utgå vid viss inkomst använder kassorna den s. k. överförsäkrings- tabellen. Vid framräknandet av den tabell som KSA-utredningen föreslog gjordes ett generellt avdrag från dagsinkomsten motsva- rande en preliminärskatt som täcker statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, folk- pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift en— ligt skattetabell 22/1971. Detta avdrag måste göras, eftersom försäkringsersättningen före- slogs vara skattefri. På den sålunda erhållna nettoinkomsten beräknade KSA-utredningen den 95-procentiga kompensationsnivån. Ef-

tersom överförsäkringstabellen föreslogs gäl— la generellt, kunde emellertid kompensa- tionsgraden komma att variera från fall till fall beroende på de skiftande förhållanden som förelåg i det enskilda fallet.

Om försäkringsersättningen blir skatte- pliktig inkomst, är det möjligt att fastställa en överförsäkringstabell som innebär betyd- ligt mindre variationer i kompensationsnivån i de enskilda fallen. Eftersom två skatteplik- tiga belopp skall jämföras kan som högsta ersättningsbelopp upptas 95 % av dagsin— komsten. En sådan tabell skulle kunna se ut på vidstående sätt. Tabellen bör givetvis krona för krona ange vilken ersättning som högst kan utgå vid viss dagsinkomst. Sjukpenning- utredningen har emellertid förkortat tabellen något. Belopp på 50 öre och däröver har i tabellförslaget avrundats uppåt och belopp under 50 öre avrundats nedåt.

Kassaersättning till den som uppbär ål- derspension nedsätts f.n. i viss relation till pensionens storlek. Dagersättningen minskas enligt avdragstabell som är konstruerad så att ersättningen minskas med 1/350 av årspen- sionen. Pensionsavdraget beräknas av praktis- ka skäl på bruttopensionen, dvs. pensionen före avdrag av skatt, eftersom vid debitering av skatt även andra inkomster ofta påverkar debiteringens storlek. Arbetslöshetsersätt- ningen är beräknad efter ca 260 arbetsdagar per år, men när avdragstabellen fastställdes togs bl. a. hänsyn till att pensionen i motsats till kassaersättningen är skattepliktig in- komst.

Enligt KSA-utredningen har den under år 1970 beslutade skattereformen med lättna- der i den direkta beskattningen på de in— komstnivåer, där ålderspensionärerna vanli- gen befinner sig, medfört att skattemotive- ringen för att hålla pensionsavdragen på så låg nivå som 1/350 bortfaller. KSA-utred- ningens förslag till pensionsavdragstabell bygger på att ersättningen i de olika avdrags- klasserna reduceras med belopp som motsva- rar omkring 1/300 av årspensionen. Om pen- sionen understiger ] 050 kr. skall avdrag inte göras. Lägsta avdrag blir härigenom 4 kr. per dag.

Förslag till överförsdknngstabell

Inkomst, kr. Högsta er- per dag vecka månad sättnings- bclopp per dag, kr. 16 80 352 15 17 85 374 16 20 100 440 19 21 105 462 20 25 125 550 24 26 130 572 25 29 145 638 28 30 150 660 29 31 155 682 29 32 160 704 30 35 175 770 33 36 180 792 34 40 200 880 38 42 210 924 40 45 225 990 43 46 230 1 012 44 50 250 1 100 48 51 255 1 122 48 52 260 1 144 49 53 265 1 166 50 55 275 1 210 53 60 300 1 320 57 63 315 1 386 60 65 325 1 430 62 66 330 1 452 63 71 355 1 562 67 74 370 1 628 70 79 395 1 738 75 84 420 1 848 80 85 425 1 870 81 90 450 1 980 86 91 455 2 002 86 92 460 2 024 87 95 475 2 090 90 96 480 2 112 91 104 520 2 288 99 105 525 2 310 100 107 535 2 354 102 111 555 2 442 105 116 580 2 552 110 118 590 2 596 112 122 610 2 684 116 126 630 2 772 120 127 635 2 794 121 130 650 2 860 124 131 655 2 882 124 135 675 2 970 128 136 680 2 992 129 137 685 3 014 130 145 725 3 190 138 147 735 3 224 140 150 750 3 300 143 151 755 3 322 143 158 790 3 476 150 SOU 1972:60

Kassaersättningens belopp bygger på in- komstbortfall under fem dagar per vecka. Pensionsbeloppet bör bygga på samma förut- sättningar. Mot denna bakgrund bör avdrags- tabellen konstrueras så att ersättningen redu- ceras med belopp som motsvarar ca 1/260 av årspensionen.

För att lägsta avdrag i enlighet med KSA- utredningens förslag skall bli 4 kr. per dag bör om pensionen understiger 910 kr. per år avdrag inte göras. Under dessa förutsätt- ningar bör pensionsavdragstabellen se ut på följande sätt. Tabellen bör krona för krona ange avdraget. Här har emellertid tabellen förkortats.

Förslag till pensionsavdragstabell

Pension Avdrag

kr. för år kr. för månad kr.

910 75 0 911— 1 170 76— 97 4 1171— 1430 98— 118 5 1431— 1690 1194 140 6 1691— 1950 141— 162 7 1951— 2 210 163— 183 8 2211— 2470 184— 205 9 2471— 2 730 206— 227 10 5 071— 5 330 423— 443 20 7 671— 7 930 639— 660 30 10 271—10 530 855— 877 40 12 871—13 130 1073—1093 50 15 471—15 730 1289—1310 60 18 071—18 330 1506—1527 70

Om försäkringsersättningen blir skatte- pliktig inkomst måste preliminärt skatteav- drag verkställas av arbetslöshetskassorna för dem som har att erlägga A-skatt. Detta kom- mer givetvis att medföra ett inte obetydligt merarbete för kassorna, eftersom utbetal- ningarna i regel sker manuellt. Ivissa kassor, t. ex. industritjänstemännens och byggnads- arbetarnas, görs utbetalningarna eller plane- ras de ske med hjälp av automatisk databe-

handling, och utvecklingen går mot allt stör- re användning av sådan teknik. Innan denna utveckling har medfört att den huvudsakliga delen av utbetalningarna av kassaersättning sker på nämnda sätt, anser sjukpenningutred- ningen att ett administrativt hanterligt sys- tern förutsätter att vissa schabloner används vid fastställande av de preliminärskatteav- drag som skall göras av kassorna. Med hän- syn till att man i många kassor har att göra skatteavdrag för medlemmar i hela landet föreligger svårighet att göra avdrag med led- ning av tillämplig skattetabell och -kolumn för envar av medlemmarna. I stället bör avdraget kunna schabloniseras.

Enligt sjukpenningutredningens mening synes det inte nödvändigt att här ta hänsyn till olikheter i den kommunala utdebitering- en. Skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt blir vid arbetslöshet som är att anse som normal inte särskilt stor om medelut- debiteringen för landet används som schab- lon. Dessutom bör i detta sammanhang kunna bortses från de försäkrades individuel- la förhällanden. För samtliga försäkrade bör utan alltför stora olägenheter kolumn 1 i skattetabellerna kunna användas. Utred- ningen anser att riksskatteverket lämpligen med dessa förutsättningar bör konstruera en tabell som visar det preliminära skatteavdrag som kassorna skall verkställa. En tabell ut- räknad efter en kommunal utdebitering av 24 kr. och kolumn 1 kunde se ut sålunda (se nästa sida).

I fråga om kvarstående skatt bör samma bestämmelser gälla som föreslagits beträffan- de sjukförsäkringen, dvs. avdrag för sådan skatt skall normalt inte behöva verkställas. Dagpenningen bör i taxeringshänseende hän- föras till förvärvskällan tjänst.

Inbetalningen av den skatt som arbetslös- hetskassorna drar av på dagpenningen bör i enlighet med gällande bestämmelser av kas- sorna göras varannan månad. Därvid förut- sätts s.k. summarisk redovisning kunna tillämpas. Detta innebär att vid de inbetal- ningar som verkställs i mars, maj, juli, sep- tember och november dessa görs utan sär- skild redovisning om vilka personer inbetal-

Tabell för beräkning av skatteavdrag för preliminar skatt på dagpenningen inom ar- betslöshetsförsäkringen

Dagpen- Skaneav- Dagpen- Skaneaw ning,kr. drag,kr. ning,kr. drag,kr 18 0 74 24 19 1 75 24 20 1 76 25 21 2 77 25 22 3 78 25 23 3 79 26 24 3 80 27 25 4 81 27 26 4 82 27 27 5 83 28 28 5 84 28 29 6 85 29 30 6 86 29 31 6 87 30 32 7 88 30 33 7 89 31 34 8 90 31 35 8 91 32 36 9 92 32 37 9 93 33 38 9 94 33 39 10 95 33 40 10 96 34 41 11 97 35 42 11 98 35 43 11 99 36 44 12 100 36 45 12 101 36 46 13 102 37 47 13 103 38 48 13 104 38 49 14 105 39 50 14 106 39 51 15 107 40 52 15 108 40 53 15 109 41 54 16 110 41 55 16 111 42 56 17 112 42 57 17 113 43 58 17 114 43 59 18 115 44 60 18 116 45 61 19 117 45 62 19 118 46 63 19 119 47 64 20 120 47 65 20 121 48 66 21 122 48 67 21 123 49 68 21 124 49 69 22 125 50 70 22 126 51 71 23 127 51 72 23 128 52 73 23 129 53

130 53 130

ningen avser. Vid inbetalningen i januari skall specifikation lämnas över samtliga per- soner för vilka preliminär A-skatt dragits un- der året. För försäkrad med B-skatt görs inget skatteavdrag.

Kravet på att kassorna skall lämna kon— trolluppgift till skattemyndigheterna och den försäkrade under januari månad året efter inkomståret beträffande under föregå- ende kalenderår utbetald dagpenning torde vara svårt att uppfylla för de flesta kassorna utan stora administrativa kostnader. Det är nämligen fråga om 150 000—200 000 upp- gifter som skall lämnas vid den tid på året då kassorna har som mest att göra med att betala ut ersättningar. För att sprida ut arbetet över en något längre tid bör kassor- na, i den mån ADB-teknik inte används, ha möjlighet att skicka ut kontrolluppgifter re- dan under december månad för de arbetsta- gare som fått ersättning under tiden ljanua- ri—3O november och som inte är arbetslösa vid sistnämnda tidpunkt. Underjanuari må— nadkankasonmskmkautkonUoHuppgRer för dem som var arbetslösa den 30 november och för dem som i övrigt har fått ersättning under december månad. I några fall kommer både skattemyndigheten och den försäkrade att med detta system kunna få två kontroll- uppgifter. Risk föreligger givetvis för att den försäkrade i sådant fall kan missuppfatta innehållet i uppgifterna och endast tar med i sin deklaration den inkomst som anges idet ena beskedet. Det är emellertid fråga om få fall, och riskerna för misstag bör kunna undanröjas genom tydliga uppgifter från kas- sorna i det besked som skickas ut ijanuari.

Sammanfattningsvis vill sjukpenningutred- ningen framhålla, att tekniska förutsätt- ningar föreligger att införa skatteplikt för dagpenning och kontant arbetsmarknads- stöd. Eftersom en övergång till skatteplikt bör genomföras vid kalenderårsskifte, är en sådan reform möjlig tidigast fr. o. m. är 1974.

12. Beskattat utbildningsbidrag

12.1 Utbildningsbidragets beståndsdelar

Som framgår av kap. 3 (avsnitt 3.2) består utbildningsbidrag av grundbidrag, hyresbi- drag, traktamente vid utbildning utom hem- orten, barntillägg och särskilt bidrag, vari bl. a. ingår traktamente vid resor till och från kursorten. Bidragen är beräknade på sådant sätt att de med hänsyn tagen till bidragstaga- rens egna och makes inkomster skall täcka nödvändiga levnadskostnader under utbild- ningstiden. Om man inför beskattning av utbildningsbidraget bör målsättningen vara att bidraget räknas upp så mycket att det behållna beloppet efter skatteavdrag motsva- rar det belopp som utgår f. n. Utbildningsbidragets särskilda bidrag avser huvudsakligen att täcka kostnader som är direkt föranledda av utbildningen, t. ex. traktamenten och kostnader för resor till och från utbildningsorten, dagliga resor på utbildningsorten mellan bostaden och utbild- ningsplatsen samt kursavgifter och undervis- ningsmateriel. Även traktamente vid utbild- ning utom hemorten utgår för att täcka merkostnader som föranleds av utbildningen. För den som har familj och utbildas på annan ort än där familjen bor avser trakta- mentet sålunda att täcka en del av merkost- nader för hushåll på två orter och extra hyreskostnad. Traktamentet till den som in- te har familj och utbildas på annan ort än hemorten utgör närmast gottgörelse för hyra av rum på kursorten. De bidrag som här nämnts avser således att täcka kostnader som bidragstagaren åsamkas på grund av utbild-

ningen. Enligt utredningens uppfattning är det inte befogat att beskatta dessa förmåner. Att undanta dessa delar av utbildningsbidra- get från beskattning kan också sägas vara i överensstämmelse med de normer som gäller i övrigt, t. ex. för statstjänstemännens trakta- mente.

Då det från beskattningssynpunkt gäller att bedöma grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg, finns det däremot skäl som talar för en jämförelse med arbets— inkomst. Vid en eventuell beskattning av utbildningsbidrag bör enligt utredningens uppfattning dessa delar av bidraget därför betraktas som skattepliktig inkomst. Nu nämnda poster utgör tillsammans den ojäm— förligt största delen av utbildningsbidraget.

Utbildningsbidraget skulle enligt förslaget komma att bestå av en skattepliktig del och en skattefri del.

Den skattepliktiga delen skulle utgöra summan av de med hänsyn till skatten upp- räknade beloppen som för närvarande utgår som grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg.

Den skattefria delen av utbildningsbidra- get skulle komma att omfatta vad som enligt ovan hänförts till traktamente vid utbildning utom hemorten samt särskilt bidrag, såsom reseersättning, kursavgifter och undervis- ningsmateriel.

12.2. Omräkning till skattepliktigt belopp

Med hänsyn till att skatten på en viss in- komst kan variera betydligt beroende på

förhållandena i det enskilda fallet är det knappast en framkomlig väg att fastställa nya skattepliktiga belopp för grundbidrag och barntillägg som gäller för alla, om man samtidigt vill tillgodose att bidraget i enlig- het med hittills tillämpade principer skall täcka behovet i det individuella fallet. Det sagda framträder än tydligare i fråga om hyresbidraget. För att överföra hyresförmå- nen till skattepliktigt belopp skulle det bli nödvändigt att räkna upp hyreskostnaden så att hyresbidraget efter skatt motsvarar den faktiska hyreskostnaden.

Om utbildningsbidrag skall beskattas mås- te det anses önskvärt att detta medför min- sta möjliga intrång i de nu gällande materiella reglerna för utbildningsbidrag. Utredningen förordar en lösning som innebär att man vid bestämmandet av utbildningsbidraget i det enskilda fallet utgår från nu gällande belopp och med hjälp av en för ändamålet konstrue- rad tabell räknar upp summan av grundbidra- get, hyresbidraget och barntillägget till ett bruttobelopp som bestäms med hänsyn till preliminärskatten enligt vederbörandes skat— tekolumn.

En tabell för omräkning av utbildningsbi- dragets nettobelopp avseende grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg till skattepliktiga belopp bör baseras på en skat— tetabell för preliminär A—skatt. Skatt beräk- nas enligt 12 olika tabeller (tabell 19—30) med vardera fyra kolumner. Att beakta samtliga dessa varianter vid fastställande av utbildningsbidrag torde emellertid inte vara praktiskt genomförbart. Medelutdebite— ringen i riket svarar f.n. ungefärligen mot tabell 24. Det stora flertalet skattebetalare betalar skatt enligt någon av tabellerna 23, 24 och 25. Förhållandevis få personer skat- tar enligt de allra högsta och allra lägsta tabellerna. Det förefaller därför rimligt att omräkningstabellen grundar sig på tabell 24. Utredningen förutsätter att ny omräknings- tabell utfärdas när förhållandena så påkallar.

Det bidragsbehov som föreligger täcks av summan av grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg minskat med bl. a. den del av bidragstagarens eller dennes ma-

kes inkomst som skall reducera utbildnings- bidraget. Bidraget får uppgå till högst 1 700 kr. per månad. Preliminärskattetabellerna omfattar inte månadsbelopp under 400 kr. Anledningen härtill är att månadsinkomst under 400 kr. under ett helt är normalt inte medför skatt. Härav följer att de belopp som skall uppräknas kommer att ligga mellan 400 och 1 700 kr./månad.

Tabellen nedan är ett exempel på hur omräkningstabellen kan konstrueras. Obe- skattat belopp upptas i exemplet med 50- kronorsintervaller. För att undvika tröskel- effekter kan den omvandlingstabell som fast- ställs vid ett eventuellt införande av beskatt- ning av utbildningsbidrag ta upp varje belopp för obeskattat utbildningsbidrag krona för krona mellan 400 och 1 700 kr.

Tabell för omräkning av utbildningsbidragets grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg till skattepliktiga belopp (kr. per månad)

Obeskattat Beskattat Kol 1 Kol 2 Kol 3 Kol 4 400 431 400 403 400 450 529 450 455 450 500 628 500 508 500 550 711 550 589 550 600 794 600 670 600 650 875 650 761 650 700 957 711 853 700 750 1 042 793 935 750 800 1 127 875 1 017 800 850 1210 956 1103 853 900 1 294 1 038 1 190 932 950 1375 1124 1271 1015 1000 1457 1211 1353 1099 1050 1542 1 292 1435 1 184 1100 1628 1375 1517 1269 1150 1722 1456 1598 1355 1200 1816 1538 1679 1442 1250 1 908 1 630 1 767 1524 1 300 2 000 1 723 1 856 1 606 1350 2102 1815 1946 1688 1400 2 204 1 907 2 036 1 769 1450 2 302 2 001 2127 1858 1500 2 400 2 095 2 219 1947 1550 2 535 2 209 2 329 2 039 1600 2 671 2 324 2 440 2131 1650 2 784 2 443 2 554 2 235 1 700 2 897 2 562 2 669 2 339 SOU 1972:60

Kolumn i Skatteavdrag enligt Skillnad i skatteavdrag jämfört med skattetabell tabell 24 tabell 24

Tabell 19 Tabell 30 Bidrag I 000 kr. 1 457 54 + 65 2 21 1 42 + 51 3 353 40 + 49 4 99 28 + 34 Bidrag 1 500 kr. 1 900 102 + 121 2 595 86 + 103 3 719 83 + 101 4 447 70 + 85

I ovanstående tabell visas de skillnader som råder vid skatteavdrag enligt tabellerna 19 och 30 jämfört med tabell 24 (= omräk- ningstabellen) vid bidrag med 1 000 kr. resp. 1 500 kr./månad.

Som framgår av vad som sägs under av- snitt 12.3 nedan skall vid utbetalning av utbildningsbidraget skatteavdrag göras enligt den skattetabell och kolumn som gäller för den enskilde bidragstagaren. Vid bidragsbe- räkning uppstår enligt utredningens förslag till följd härav för bidragstagaren en ”vinst” på omkring 100 kr. per månad om bidragsbe- hovet uppgår till 1 500 kr. och han skattar enligt tabell 19 kolumn 1. Motsvarande ”för- lust” för den som betalar skatt enligt tabell 30 uppgår till omkring 120 kr. eller 65 kr. vid den mer frekventa bidragsnivån 1 000 kr. Dessa skillnader gäller emellertid även vid skatteuttag för andra inkomster.

Spännvidden i skatteuttag mellan kolum- nerna 1 och 4 är dock avsevärt större än skillnaden mellan de olika skattetabellerna. Vid ett bidrag av 1 000 kr. är skillnaden i skatteavdrag 358 kr. enligt tabell 24 mellan kolumn 1 och 4 och vid ett bidrag av 1 500 kr. uppgår den till 453 kr. Dessa skillnader är uppenbarligen så stora att man vid omräk- ning av utbildningsbidraget måste ta hänsyn till dem. Det bör observeras att de skillnader som redovisas beträffande skattetabellerna är extrema och att flertalet bidragstagare torde betala skatt enligt tabell 24 eller näraliggan- de tabeller (se exempel nedan).

1 kap. 10 har utredningen föreslagit att avdrag för kvarstående skatt inte skall göras vid utbetalning av sjukpenning. Motsvarande bör gälla för utbildningsbidrag. Enligt utred— ningens uppfattning torde beskattning av utbildningsbidraget ej medföra kvarstående

Exempel på omräkning till skattepliktigt utbildningsbidrag och beskattning enligt tabellerna 22 och 26 jämfört med tabell 24

Bidrag Kolumn i skatte- Bruttobelopp enligt Skillnad i skatteavdrag jämfört tabell omräkningstabell med tabell 24 (tabell 24) Tabell 22 Tabell 26 1 000 1 1 457 — 21 + 22 1 000 2 1 211 _ 16 + 17 1 000 3 1 353 16 + 17 1 000 4 1 099 11 + 11 1 500 1 2 400 _ 41 + 40 1 500 2 2 095 — 35 + 34 1 500 3 2 219 33 + 34 1 500 4 1 947 _ 28 + 28

skatt i större utsträckning än som normalt gäller för löntagare under förutsättning att avdrag för preliminär skatt görs enligt till- lämplig tabell och kolumn. Utbildningsbidrag bör hänföras till förvärvskällan tjänst.

12.3 Administration

Efter ett införande av beskattat utbildnings- bidrag avses den administrativa rutinen bli ungefärligen följande. Länsarbetsnämnden beräknar det Obeskattade utbildningsbidra- get som skall beviljas per månad genom att först summera grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg. Från summan drar man bl.a. den del av bidragstagarens egen eller makes inkomst som skall reducera ut- bildningsbidraget. Om kvarstående belopp överstiger 1 700 kr./månad medräknas ej den överskjutande delen. I omräkningstabellen kan det skattepliktiga bruttobelopp som sva- rar mot det Obeskattade bidraget avläsas. Därvid skall som ovan anförts beaktas bi- dragstagarens kolumn enligt debetsedeln för preliminär skatt. För bidragstagare som har preliminär B-skatt kan man inte av debetse- deln utläsa skattekolumn. Uppgift bör kunna inhämtas från lokala skattemyndigheten om i vilken kolumn han skulle varit placerad därest han haft A-skatt. Utbildningsbidraget uppräknas därefter enligt omräkningstabel- len.

Övriga delar av utbildningsbidraget som vederbörande är berättigad till, och som enligt utredningens förslag inte skall beskat- tas, räknas härefter fram.

Bidragstagaren tillställs meddelande om beviljat skattepliktigt belopp och övriga bi- dragsposter.

För att göra avdrag för preliminär skatt

måste länsarbetsnämnden ha kännedom om ,

vilken skattetabell och kolumn som skall tillämpas. För ändamålet måste bidragstagar- nas debetsedlar för preliminär skatt inford- ras. I en framtid kan detta förfarande kom- ma att underlättas genom att möjlighet öpp- nas att göra förfrågningar på dataterminal till ett personregister. För den som har B-skatt görs inte skatteavdrag. Uppgifter om utbetal-

då skattepliktiga bidrag och gjorda skatteav— drag lagras i arbetsmarknadsverkets datasys- tem och kan utnyttjas vid utskrift av kon- trolluppgift.

Det bör framhållas att beräkning och ut- betalning av utbildningsbidrag redan i dag är mycket arbetskrävande och att bidragssyste- met för den enskilde är svåröverskådligt. Arbe tsmarknadsverkets tjänstemän kan ibland ha svårt att lämna en blivande kursdeltagare förhandsbesked om det bidrag som skall utgå under utbildningstiden. De problem som finns nu i dessa avseenden kommer att för- stärkas om utbildningsbidraget beskattas.

Sammanfattningsvis vill sjukpenningutred- ningen framhålla att tekniska förutsättningar föreligger att införa skatteplikt för utbild— ningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörel— sen. Som ovan framhållits bör skatteplikten avse grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg. Eftersom en övergång till skatteplikt bör genomföras vid kalenderårs- skifte, torde en sådan reform vara möjlig tidigast fr. o. m. är 1974.

13

I direktiven anges bl. a. att, om sjukpenning- förmånerna blir skattepliktig inkomst, möj- lighet öppnas att på ett enkelt sätt göra dem pensionsgrundande för tilläggspension. Ut- gångspunkten därvidlag bör enligt direktiven vara att sjukpenning skall vara pensionsgrun- dande i den mån den ersätter arbetsinkomst. Även om det ej är utsagt i direktiven torde vad nu sagts om sjukpenning under samma förutsättningar få anses gälla även andra förmåner som utredningen har att behandla.

I det föregående (kap. 10—12) har utred- ningen föreslagit att följande förmåner bör bli skattepliktiga, nämligen sådan sjukpen- ning enligt AFL, YFL och närstående ersätt- ningssystem som grundas på förvärvsinkomst av minst 4 500 kr. för år, kontant arbets- marknadsstöd, dagpenning från arbetslös- hetsförsäkringen samt utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning i form av grund- bidrag, hyresbidrag på hemorten och barn- tillägg. Om föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn införs enligt familje- politiska kommitténs förslag bör även dessa förmåner göras skattepliktiga.

Med i direktiven angivna förutsättningar bör i första hand sjukpenning och dagpen- ning kunna hänföras till pensionsgrundande inkomst för tilläggspension. Dessa förmåner utgör ju ersättning för arbetsinkomst som bortfallit på grund av sjukdom eller arbets- löshet. De delar av utbildningsbidraget som föreslagits bli skattepliktiga kan enligt ut- redningens uppfattning i detta hänseende

Pensionsgrundande inkomst för tilläggspension

jämställas med arbetsinkomst och bör därför kunna anses som pensionsgrundande in- komst.

Föräldrapenning som utgår till förvärvs- arbetande bör självfallet betraktas som pen- sionsgrundande inkomst. Om föräldrapen- ning utgår till den som enbart är sjukvårds- försäkrad eller till hemmamake skulle det kunna ifrågasättas om den inte borde betrak- tas på annat sätt av den anledningen att den inte skulle anses ersätta arbetsinkomst. Ut- redningen finner emellertid att föräldrapen- ningen även i detta fall i princip bör anses som pensionsgrundande inkomst. Det bör dock påpekas att den föreslagna garantinivån på 30 kr. på grund av basbeloppsavdraget inte föranleder pensionsgrundande inkomst för den som har enbart föräldrapenning av denna storlek. Föräldrapenningens garanti- nivå kan ge högst 7 200 kr., en nivå som basbeloppet nu passerat. Först när föräldra- penningen för år är större än basbeloppet kan pensionsgrundande inkomst uppkomma. Detta inträffar enbart för den som till följd av förvärvsinkomst har en föräldrapenning överstigande garantinivån. Av praktiska och administrativa skäl bör därför all föräldra- penning kunna hänföras till sådan inkomst som i princip grundar rätt till pensionsgrun- dande inkomst.

KSA—utredningen har, som tidigare an- förts, föreslagit att det statliga omställnings- bidraget skall utgå övergångsvis och att ett kontant arbetsmarknadsstöd skall införas.

Dessa förmåner utgör regelmässigt kompen- sation för inkomstbortfall och bör också anses som pensionsgrundande inkomst för tilläggspension.

På den kontrolluppgift som skall avlämnas bl. a. till den försäkrade bör, såsom angivits 1 kap. 10—12, utgiven skattepliktig förmån hänföras till anställningsinkomst resp. in- komst av annat förvärvsarbete än anställning. När självdeklarationen upprättas bör den för- säkrade ta upp förmånen i den förvärvskälla till vilken den vid taxeringen är att hänföra.

Genom utredningens förslag ovan skulle förmånerna bli pensionsgrundande. Med hän- syn främst till att endast den del av den för- säkrades årsinkomst som överstiger ett bas- belopp grundar rätt till tilläggspension, kom- mer det sammanlagda beloppet av tillkom- mande pensionsgrundande inkomster i prak— tiken inte att överensstämma med total- beloppet av utbetalda förmåner. Storleken av tillkommande pensionsgrundande in- komst synes kunna uppskattas enligt följan- de.

I bilaga 4 har tillkommande pensionsgrun- dande inkomst, härrörande från sjukpenning, uppskattats till 3 987 milj. kr. om sjukpen- ning utgår från försäkringen enligt nuvarande regler om karenstid och fridagsregel m.m. (alternativ 1). Om obligatorisk sjuklön införs under de sju första dagarna av varje sjukpe- riod (alternativ 2), skulle visserligen den pensionsgrundande inkomst som härleddes från sjukpenning uppgå till ett lägre belopp eller ca 2 977 milj. kr. Men även sjuklönen skulle komma att ingå i den pensionsgrun- dande inkomsten, varför ökningen av de pensionsgrundande inkomsterna samman- taget i stort sett skulle bli densamma som i alternativ 1. Om sjukpenning vid vård av sjukt barn och föräldrapenning införs i enlig- het med familjepolitiska kommitténs förslag och görs skattepliktiga skulle pensionsgrun- dande inkomster på ca 731 milj. kr. tillkom- ma._

Vad beträffar ersättningen vid arbetslös- het beräknas enligt kap. 14 de totala utgif- terna till nära 1 500 milj. kr., fördelade på 1 350 milj. kr. för dagpenning, 128 milj. kr.

för kontant arbetsmarknadsstöd samt 15 milj. kr. för kvarstående statligt omställ- ningsbidrag. Det torde inte vara möjligt att mera exakt beräkna hur stor del av nänmda utgifter som kan komma att hänföras till pensionsgrundande inkomst. Med hänsyn till att många arbetslösa är över 65 år och till basbeloppsavdragets verkningar får man tro- ligen vid beräkning av den pensionsgrundan- de inkomstens storlek för dagpenningens del kalkylera med att ca 150 milj. kr. bortfaller. Som pensionsgrundande inkomst skulle då kvarstå ca 1 200 milj. kr. För det kontanta arbetsmarknadsstödet och omställningsbidra- get torde man få räkna med att vid beräk— ning av storleken av den tillkommande pen- sionsgrundande inkomsten minska utgifts- posten med ett belopp motsvarande ett bas- beloppsavdrag per försäkrad. Då skulle åter- stå ca 30% att hänföras till pensionsgrun- dande inkomst. Med denna uppskattning skulle av det kontanta arbetsmarknadsstödet och omställningsbidraget ca 33 milj. kr. komma att räknas till pensionsgrundande inkomst. Totalt skulle alltså pensionsgrun- dande inkomst som härrör från ersättning vid arbetslöshet kunna uppskattas till minst 1 233 milj. kr.

Utgifterna för det beskattade utbildnings- bidraget har i kap. 14 uppskattats till drygt 500 milj. kr. För detta är det ännu svårare att uppskatta hur stor del somi det enskilda fallet blir pensionsgrundande för tilläggspen- sion. Även här kommer basbeloppsavdraget att inverka. Under alla omständigheter torde återstå ca 475 milj. kr. som skulle komma att hänföras till pensionsgrundande inkomst.

Sammanlagt torde alltså ökningen av pen- sionsgrundande inkomst kunna beräknas uppgå till ca 6 400 milj. kr. De pensionsgrun- dande inkomster som tillkommer vid ett genomförande av utredningens förslag i det föregående kan med ledning härav uppskat- tas till drygt 8 % av de sammanlagda fram- tida pensionsgrundande inkomsterna. Det kan nämnas att riksförsäkringsverket beräk- nat summan av pensionsgrundande inkoms- ter för åren 1972 och 1973 till 76 600 resp. 79 500 milj. kr.

I samband med att här avsedda ersätt- ningar vid sjukdom och arbetslöshet, inräk- nat utbildningsbidrag, görs pensionsgrundan- de för tilläggspension, kan som närmare ut- vecklas i specialmotiveringen de särskilda be- stämmelserna i 15 kap. 2 & AFL om förmån- ligare pensionsberäkning vid sjukdom och ar- betslöshet för vissa äldre försäkrade utgå.

Sammanfattningsvis föreslår sålunda sjuk- penningutredningen att skattepliktig sjuk- penning enligt AFL, YFL och närstående ersättningssystem, kontant arbetsmarknads- stöd, statligt omställningsbidrag, dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen samt utbild- ningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning i form av grundbidrag, hyresbidrag på hemor- ten och barntillägg hänförs till pensionsgrun- dande inkomst för tilläggspension och att de nuvarande bestämmelserna i 15 kap. 2 % AFL utgår. Om föräldrapenning och sjuk- penning vid vård av sjukt barn införs enligt familjepolitiska kommitténs förslag och görs skattepliktiga, bör också dessa förmåner hän- föras till pensionsgrundande inkomst.

14

I detta kapitel tar sjukpenningutredningen upp frågor om kostnader för och finansiering av beskattade förmåner vid sjukdom, arbets- löshet och arbetsmarknadsutbildning. Vidare görs en uppskattning av det skatteutfall som införandet av beskattade förmåner medför. Dessutom behandlas frågan om hur den ök- ning av de pensionsgrundande inkomster som uppkommer vid genomförande av utred- ningens förslag påverkar kostnaderna för till- läggspensioneringen.

14.1 Sjukpenning och föräldrapenning Kostnader

I bilaga 4 redovisas kostnadsberåkningar för en beskattad sjukpenning. Beräkningarna grundar sig på ett genomsnitt av sjukligheten under åren 1969 och 1970 och redovisar kostnaderna såväl med som utan sjukpen. ningavdrag vid sjukhusvård. Här anges endast utgifter som uppkommer vid ett föreslaget avdrag på sjukpenning av 10 kr. under tid för sjukhusvård (se specialmotiveringen till 3 kap. 4 & AF L).

Alternativ 1 avser försäkringens utgifter om sjukpenning utgår enligt nuvarande för- säkringsregler. I alternativ 2 har beräknats sjukpenningutgifterna om utredningens för- slag om obligatorisk sjuklön under de första sju dagarna av varje sjukperiod genomförs. Vid beräkningen har samtliga anställda tagits med.

Kostnader och finansiering

Utgifter för sjukpenningi milj. kr.

Alt. 1 Alt. 2

Hemmamakeförsäkrade 85 85 Försäkrade i sjukpenning— klassema 2, 3 och 4 17 17 Övriga försäkrade med anställningsinkomst 4 038 2 890 Övriga försäkrade med inkomst av annat för- värvsarbete än anställning 233 233

Summa 4 373 3 225

Tabellen visar att de nuvarande kostna- derna, ca 2 850 milj. kr., ökat till närmare 4 400 milj. kr. i alternativ 1 resp. 3 225 milj. kr. enligt alternativ 2.

Det bör anmärkas att försäkringens utgif- ter för sjukpenning till anställda enligt alter- nativ 2 torde bli större än vad som framgår av tabellen på grund av kravet på viss arbetad tid som förutsättning för rätt till sjuklön. Vid mycket kortvarig anställningstid förelig- ger således inte rätt till sjuklön. Man torde därvidlag få räkna med en ytterligare kost- nad av minst 150 milj. kr. Försäkringens ut- gifter skulle då komma att uppgå till närma- re 3 400 milj. kr.

I de nu angivna beloppen ingår kostna- derna för den föreslagna förstärkningen av sjukpenningsförsäkringens kompensations- nivå oeh för utvidgningen av försäkringens omfång till att omfatta inkomster upp till 7,5 gånger basbeloppet.

Till dessa belopp får läggas ca 90 milj. kr.

vid ett genomförande av familjepolitiska kommitténs förslag om sjukpenning vid vård av sjukt barn.

Om familjepolitiska kommitténs förslag om föräldrapenning i betänkandet Familje- stöd (SOU 1972:34) genomförs och föräldra- penningen därvid görs skattepliktig enligt vad som anförts i kap. 10, blir försäkringens utgifter för föräldrapenning före preliminär skatt följande.

Utgifter för föräldrapenning i milj. kr.

Enbart sjukvårdsförsäkrade, hemma- makeförsäkrade och försäkrade i de nuvarande sjukpenningklassema 2, 3 och 4 368 Övriga försäkrade med anställningsinkomst 658 Övriga försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning 7 Summa 1 033

Till ovanstående belopp torde få läggas minst 50 milj. kr. beroende på att fadern enligt familjepolitiska kommitténs förslag kommer att omfattas av föräldraförsäk- ringen.

De nuvarande kostnaderna för motsvaran- de förmåner (moderskapspenning och till- läggssjukpenning vid havandeskap Och barns- börd) uppgick för år 1971 till 425 milj. kr. Familjepolitiska kommitténs förslag om för- äldrapenning innebär enligt kommittén en kostnadsökning med ca 320 milj. kr. för en icke skattepliktig föräldrapenning.

Sjukpenning enligt YFL och närstående ersättningssystem föreslås också bli skatte- pliktig. De nuvarande kostnaderna för sådan sjukpenning torde för år kunna uppskattas till närmare 40 milj. kr. fördelat på ca 36 milj. kr. avseende yrkesskadeförsäkringen och ca 2,5 milj. kr. för de övriga ersättnings- systemen. Om denna sjukpenning görs skat- tepliktig, kan utgifterna beräknas stiga till drygt 60 milj. kr. för år.

Administration

Ett införande av beskattad sjukpenning in- nan ADB-systemet för den allmänna försäk-

ringen är fullt utbyggt medför under över- gångstiden i viss utsträckning en manuell hantering, som kommer att kräva en ökning av expeditionspersonalen på försäkringskas- sorna. Det ökade personalbehovet är svårt att beräkna. Enligt RAFA-utredningen har personalbehovet inklusive vad som torde för- anledas av den föreslagna kontrollen av den sjukpenninggrundande inkomsten uppskat- tats motsvara ca 10% av den nuvarande expeditionspersonalen i kassorna eller ca 360 anställda. Eftersom de här avsedda arbets- uppgifterna vid ett fullt utbyggt ADB-system automatiseras i mycket stor utsträckning tor- de man kunna utgå ifrån att uppgifterna knappast föranleder något varaktigt ökat personalbehov i förhållande till nuläget. Det etappvisa överförande av nya arbetsuppgifter till försäkringskassorna, som avses ske under de närmaste åren, föranleder emellertid yt- terligare personalbehov. Detta i förening med den naturliga personalavgången ikassor- na medför att man under alla förhållanden inte torde ha anledning räkna med att fri- ställning av den personal det här gäller blir aktuell oavsett den nedgång i personalbeho- vet avseende arbetsuppgifter i samband med skattefrågorna som kan förutses.

Om obligatorisk sjuklön under de första sju dagarna av varje sjukperiod införs, skulle detta komma att innebära att över tre miljo- ner sjukfall undantogs från kassornas hand- läggning. Med ledning av tidsstudier rörande handläggning av sjukfall som verkställts av RAFA-utredningen torde det bortfall av ar- betsuppgifter som skulle uppkomma kunna beräknas motsvara drygt 400 anställda.

En vidgad användning av arbetsgivarinträ- de enligt 3 kap. 16%; AFL i samband med avtal om sjuklön för anställda i enlighet med vad utredningen förordat påverkar också kas- sornas administration. Enligt de beräkningar som gjorts av RAFA-utredningen skulle för- säkringskassorna besparas arbetsuppgifter motsvarande en anställd per 10 000 arbets- tagare med sjuklön som kombinerats med arbetsgivarinträde.

Enligt nuvarande bestämmelser finansieras sjukpenningkostnaderna genom de försäkra- des avgifter, arbetsgivaravgifter och statsbi- drag. Principen för fördelningen av kostna- derna mellan dessa tre finansieringskällor är följande. Statsbidrag utgår med 55 % av ut- gifterna för grundsjukpenning (de första sex kronorna av sjukpenningen) samt barntillägg. Av utgifterna för tilläggssjukpenning (den del av sjukpenningen som överstiger sex kr.) bestrids ca 75 % med arbetsgivaravgifter så- vitt gäller anställda. Resterande utgifter 45 % av grundsjukpenning och barntillägg, 25 % av tilläggssjukpenningen för anställda och hela tilläggssjukpenningen för försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete sva- rar de försäkrade för genom egenavgifter (sjukförsäkringsavgifterna).

Av bilaga 4 framgår att utgifterna för sjukpenningförsäkringen för år 1971 uppgick till 2 861 milj. kr. Till finansieringen av dessa kostnader bidrog arbetsgivarna med 1605 milj. kr.. staten med 320 milj. kr. och de försäkrade med 936 milj. kr.

Vid behandlingen av finansieringsfrågani det följande utgår utredningen från det med sjukpenning enligt nuvarande regler närmast jämförliga alternativet, dvs. alternativ 1 i kostnadsredovisningen. Sjukpenningförsäk- ringens kostnader uppgår enligt detta alter- nativ till närmare 4 400 milj. kr. Därav belö- per 233 milj. kr. på försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning och 102 milj. kr. på försäkrade med hemma- makeförsäkring och förvärvsinkomst under 4 500 kr. för år. [ beloppen har inte inräk- nats kostnad för genomförande av familje- politiska kommitténs förslag om sjukpenning vid vård av sjukt barn.

Om de beräknade kostnaderna för den skattepliktiga sjukpenningen skulle finansie- ras på samma sätt som för närvarande och om man vidare antar att de första sex kro- norna av den skattepliktiga sjukpenningen motsvarade den nuvarande grundsjukpen- ningen, skulle arbetsgivaravgiften till sjuk- penningförsäkringen komma att stiga till

2925 milj. kr., statsbidraget bli detsamma som det nuvarande eller 320 milj. kr. samt de försäkrades egenavgifter stiga till 1 155 milj. kr. Kostnadsökningen skulle medföra att uttagsprocenten för arbetsgivaravgiften till sjukpenningförsäkringen inklusive ar- betsgivaravgiften på 225 milj. kr. till nuva- rande tilläggssjukpenning vid havandeskap m.m. — behövde höjas från 2,1 % till ca 3,6 % av lönesumman, vartill skall läggas ] % för sjukvårdsförsäkringen, dvs. en total ar— betsgivaravgift till sjukförsäkringen av 4,6 %. De egenavgifter de försäkrade i dag betalar för sin sjukpenningförsäkring skulle genom- snittligt behöva höjas med ca 23 %.

Ett annat sätt att finansiera de beräknade kostnaderna är att det allmänna, som på grund av att sjukpenningen görs skattepliktig får ökade skatteintäkter, svarar för de ökade kostnaderna. Det synes naturligt att de i anledning av skattebeläggningen ökade skat- teintäkterna i första hand används för att finansiera kostnadsökningen. De ökade skat- teintäkterna kommer att tillfalla både staten och primär- och sekundärkommunerna rn. ll. Att införa kommunala bidrag som en finan- sieringskälla för sjukförsäkringen synes inte påkallat. Som utredningen återkommer till i avsnitt 14.4 synes man i skatteutjämnings- sammanhang kunna åstadkomma en avräk- ning av de uppkommande skatteintäkterna mellan staten och kommunerna. Vid oför- ändrade avgifter från de försäkrade ooh ar— betsgivarna skulle med denna finansierings- metod statsbidraget behöva höjas med ca 1 540 milj. kr. till ca 1 860 milj. kr.

Vid införande av den av utredningen före- slagna obligatoriska sjuklönen (alternativ 2), skulle sjukpenningförsäkringens kostnader komma att uppgå till närmare 3 400 milj. kr., alltså en minskning i förhållande till alternativ 1 med ca 1000 milj. kr. Denna minskning hänger samman med att motsva- rande utgifter överförs på arbetsgivarna ge- nom sjuklöneförpliktelsen. Utgår man från att arbetsgivarna ges kollektiv kompensation för den ålagda sjuklöneförpliktelsen, skulle arbetsgivaravgiften till sjukpenningförsäk- ringen behöva sänkas med 1000 milj. kr.

Med en finansieringsmetod motsvarande den nu gällande, skulle arbetsgivaravgifterna efter minskningen med 1 000 milj. kr. komma att uppgå till 1 925 milj. kr. Inräknat arbetsgi- varavgiften till nuvarande tilläggssjukpenning vid havandeskap m.m. (225 milj. kr.) mot- svarar detta 2,5 % på lönesumman, vartill skall läggas 1% för sjukvårdsförsäkringen, dvs. en total arbetsgivaravgift till sjukförsäk— ringen av 3,5 %. Liksom i alternativ 1 skulle statsbidraget uppgå till 320 milj. kr. och de försäkrades avgifter till 1 155 milj. kr.

Med tillämpning på sjuklönealternativet av den förut angivna finansieringsmetoden som innebär att det allmänna svarar för kostna- derna för införande av skattepliktiga sjukför- måner skulle de försäkrades egenavgifter och statsbidraget liksom i alternativ 1 bli 936 resp. 1 859 milj. kr. medan arbetsgivaravgif- terna skulle bli 605 milj. kr.

Vid ett genomförande av familjepolitiska kommitténs förslag om sjukpenning vid vård av sjukt barn ökar finansieringsbehovet i för- hållande till förut angivna belopp med 90 milj. kr. Detta gäller oavsett vilket alternativ man väljer. Ledighet för vård av sjukt barn faller nämligen inte inom området för den föreslagna obligatoriska sjuklönen.

Uträkning och debitering av sju k försäkringsavgifter

Sjukförsäkringsavgifterna uträknas f. n. av försäkringskassorna och debiteras av de loka- la skattemyndigheterna. Enligt förslaget i kap. 10 kommer de lokala skattemyndighe- terna att i samband med bestämmande av pensionsgrundande inkomst för tilläggspen- sion beräkna årsinkornster ned till deklara- tionspliktsgränsen 4 500 kr., främst för för- säkringskassornas kontroll av sjukpenning- grundande inkomst och sjukpenning. De 10- kala skattemyndigheterna får med detta till- vägagångssätt även underlag för att kunna beräkna de försäkrades avgifter, förutsatt att man anser att avgifterna kan beräknas på den förvärvsinkomst som framkommer vid taxe- ringen med bortseende från den inkomst som legat till grund för försäkringsskyddet.

Med den i kap. 10 föreslagna regelbundna uppföljningen av registrerade sjukpenning- grundande inkomster och de i specialmotive- ringen till 3 kap. 5 & AFL närmare beskrivna ändrade reglerna för tidpunkt för ändring av sjukpenninggrundande inkomst bör spekula- tion i försäkringsskyddet kunna undvikas.

Enligt utredningens mening bör med hän- syn till vad ovan sagts lokal skattemyndighet kunna räkna ut sjukförsäkringsavgifterna för försäkrade med anställningsinkomst på grundval av nyss nämnda, av myndigheten bestämd årsinkomst. Avgiften kan lämpligen fastställas till en viss procent av den av lokala skattemyndigheten fastställda årsinkomsten av anställning. Det föreslagna förfarandet förutsätter att skattemyndigheten liksom f. n. från försäkringskassorna erhåller uppgift om vilka som skall påföras avgift.

Den nyss beskrivna metoden att räkna ut sjukpenningavgiften ger för försäkrade i lägre inkomstlägen en lägre sammanlagd sjukför- säkringsavgift än den nuvarande metoden att beräkna, förutom avgift för sjukvårdsförmå— ner, särskilda avgiftsposter för grundsjukpen- ning och tilläggssjukpenning. Som utred- ningen återkommer till i specialmotiveringen till 19 kap. 6å AFL föreslås dessutom att den nuvarande avtrappningsregeln som inne- bär att avgift för sjukvårdsförmåner och grundsjukpenning tillsammans inte får över- stiga en tiondel av den till statlig inkomst- skatt beskattningsbara inkomsten i fortsätt- ningen skall tillämpas på hela sjukförsäk- ringsavgiften, vilket verkar i samma riktning.

Försäkrad med inkomst av annat förvärvs- arbete än anställning kan, på grund av ut- formningen av bestämmelserna i 3 kap. 2 ?; andra stycket AFL om beräkning av årsin- komst, bli tillförsäkrad en sjukpenning som i viss mån avviker från den sjukpenning som skulle ha föranletts av den sedermera taxera- de inkomsten. Bestämmelserna ger nämligen möjlighet att beräkna den sjukpenninggrun- dande inkomsten med ledning av inkomstlä- get för anställd arbetskraft med motsvarande arbetsuppgifter även med avvikelse från den behållna inkomst den egne företagaren har. Av den anledningen bör för dessa försäkrade

uträkningen av avgiften liksom f. n. ske hos försäkringskassan. Samma föreslås gälla för sjukpenningförsäkrad enligt övergångsregler- na med årsinkomst understigande 4 500 kr.

Metoden att beräkna avgift för sjukpen- ningförsäkringen som en andel av förvärvsin- komsten är inte användbar såvitt gäller för- säkrade tillhörande hemmamakeförsäk- ringen. För dessa försäkrade avses liksom hittills en enhetlig avgift tas ut. Till följd av avtrappningsregeln kommer i praktiken det övervägande antalet av de hemmamakeför- säkrade liksom f.n. inte att bli påförda avgift.

Det nuvarande statsbidraget utgår med 55 % av försäkringskassornas kostnader för grundsjukpenning. Om utredningens i det föregående framförda förslag genomförs för- svinner uppdelningen i grundsjukpenning och tilläggssjukpenning. Av den anledningen torde statsbidraget i fortsättningen böra be- räknas med en procentuell andel av hela kostnaden för de delar av sjukförsäkringen vartill statsbidrag är avsett att utgå, nämligen sjukvårdsersättning frånsett ersättning för sjukhusvård i riket och sjukpenning inräk- nat kontantförmåner vid havandeskap och barnsbörd.

Finansiering av kostnaderna för föräldrapenning

Den nuvarande moderskapshjälpen, som be- står av moderskapspenning och tilläggssjuk- penning, föreslås av familjepolitiska kommit- tén i det förut nämnda betänkandet Familje- stöd bli ersatt av en föräldrapenning.

Som framgår av det föregående har kost- naderna vid ett införande av beskattad för- äldrapenning. i övrigt baserad på familjepoli- tiska kommitténs förslag, beräknats till nära ] 100 milj. kr. för år.

Moderskapspenningen som under år 1971 drog en kostnad av 125 milj. kr. finansieras f. n. genom statsbidrag till 55 % (ca 69 milj. kr. för år 1971) och till 45 % (ca 56 milj. kr. för år 1971) genom de försäkrades egna avgifter. Tilläggssjukpenning vid barnsbörd finansieras i fråga om anställda genom ar-

betsgivaravgifter, vilka liksom för tilläggs- sjukpenning vid sjukdom uppgår till ca 75 % av kostnaderna. Återstoden av kostnaderna täcks genom de försäkrades egna avgifter. De egna företagarnas tilläggssjukpenning vid barnsbörd finansieras helt genom egenavgif- ter på samma sätt som tilläggssjukpenning vid sjukdom. Utgifterna för här avsedd till- läggssjukpenning för anställda uppgick under år 1971 till ca 300 milj. kr. varav arbetsgiva- ren alltså svarade för 225 milj. kr. och de försäkrade för 75 milj. kr. Tilläggssjukpen- ning vid barnsbörd till egna företagare upp- gick för samma år till ca 3 milj. kr.

Familjepolitiska kommittén föreslår i sitt betänkande att kostnadsökningen för den av kommittén föreslagna, icke skattepliktiga föräldrapenningen, vilken uppgår till 320 milj. kr., skall finansieras genom ökat stats- bidrag med 100 milj. kr., ökade arbetsgivar— avgifter med ca 100 milj. kr. och ökade egen- avgifter med ca 120 milj. kr.

Sjukpenningutredningens förslag om be- skattning av föräldrapenningen ökar kostna- derna vid ett genomförande med ytterligare ca 335 milj. kr.

Utgår man ifrån att de av beskattningen föranledda ökade kostnaderna för föräldra- penningen fördelas enligt den av familjepoli- tiska kommittén föreslagna finansierings- principen, skulle den härav orsakade ök- ningen av statsbidraget och arbetsgivaravgif- terna komma att uppgå till 105 milj. kr. för vardera och ökningen av de försäkrades av- gifter till ca 125 milj. kr. Den sammanlagda arbetsgivaravgiften till föräldrapenningen skulle då beräknas till 430 milj. kr., statsbi- draget till 274 milj. kr. och de försäkrades avgifter till 376 milj. kr.

Ett annat sätt att finansiera de beräknade ökade kostnaderna är att det allmänna, lik- som förut antytts beträffande den skatte- pliktiga sjukpenningen, svarar för dem. Det som talar härför är att de ökade kostnaderna förorsakas av att föräldrapenningen blir skat- tepliktig. Med en sådan finansieringsmetod blir statsbidraget 504 milj. kr., arbetsgivarav— giften 325 milj. kr. och de försäkrades avgif- ter 251 milj. kr.

Finansiering av kostnaderna för sjukpenning enligt YFL och närstående ersättningssystem

[ det föregående har angetts att kostnaderna för sjukpenning enligt YFL och närstående ersättningssystem vid beskattning kan beräk- nas stiga till drygt 60 milj. kr. för år. Med nuvarande finansieringsmetod skulle arbets- givarna svara för de ökade kostnaderna inom yrkesskadeförsäkringen. De totala kostnader- na för sjukpenning från denna försäkring kan uppskattas till ca 55 milj. kr. Kostnaderna för sjukpenning från de övriga ersättnings- systemen beräknas till ca 5 milj. kr. för vilka staten skulle svara. En annan lösning som det synes naturligt att välja är att det allmänna även beträffande YFL svarar för kostnads- ökningen med hänsyn till att utgiftsökningen förorsakas av att sjukpenningen blir skatte- belagd. De ökade kostnaderna för staten skulle då bli drygt 20 milj. kr.

1 4.2 A rbetslöshetsersättning Kostnader

Utredningens kostnadsberäkningar i fråga om ersättningar vid arbetslöshet har skett med utgångspunkt i följande antaganden. KSA-utredningens förslag genomförs. An- talet arbetslöshetsförsäkrade kommer det närmaste året efter genomförande av utred- ningens förslag att uppgå till 2,4 milj. Det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per arbetslöshetsförsäkrad under året kommer att uppgå till 5,5. Vid sistnämnda antagande

har sjukpenningutredningen godtagit den av KSA-utredningen gjorda uppskattningen att de av KSA-utredningen föreslagna förbätt- ringar som inte sammanhänger med den till- försäkrade dagpenningens belopp medför en höjning av det genomsnittliga antalet ersätt- ningsdagar med en dag. På grund av utveck- lingen under senare år finner utredningen anledning utgå ifrån något högre genomsnitt- lig arbetslöshet än KSA-utredningen gjorde.

Sjukpenningutredningen vill i detta sam— manhang erinra om KSA-utredningens reser- vation att det belopp som framräknas med dessa antaganden kan bli lägre genom för- ändringar i efterfrågan på arbetskraft, effek- tivisering av arbetsmarknadsåtgärderna och förändringar av försäkringskollektivets sam- mansättning.

Genomsnittligt ersättningsbelopp per dag kan det närmaste året efter genomförande av utredningens förslag beräknas uppgå till 100 kr. för arbetslöshetsförsäkringen och 32 kr. för kontant arbetsmarknadsstöd. Detta an- tagande bygger såvitt angår försäkringen på att 100-kronorsklassen ungefärligen kommer att motsvara nuvarande 60-kronorsklass. Härvid har hänsyn tagits till att kassorna erfarenhetsmässigt relativt snabbt anpassar sig till nya högre dagpenningklasser.

] fråga om administrationskostnaderna för arbets]öshetsförsäkringen vill sjukpenningut- redningen understryka att dessa torde öka avsevärt om dagpenningen görs skattepliktig. Kostnadsökningarna kan uppskattas till 5 år 10 milj. kr. Sammanställningen nedan bygger emellertid enbart på de av KSA-utredningen

Kostnader enligt sjukpenningutredningens förslag Milj. kr. Härav prel. År 1974 skatt Arbetslöshetsförsäkringen kostnadsberäknad med 2,4 milj. försäkrade och efter en arbetslöshet motsvarande genomsnittligt 5,5 ersättnings- dagar per år och försäkrad samt en genomsnittlig dagpen- ning av 100 kr. jämte en av KSA-utredningen beräknad administrationskostnad av 30 milj. kr. 1 350 475 Kontant arbetsmarknadsstöd 128 30 Kvarstående statligt omställningsbidrag 15

Summa milj. kr. ca 1 493 505

Köstnader enligt gällande bestämmelser Milj. kr. År 1974

Arbetslöshetsförsa'kringen

Genomsnittligt Antal för- Genomsnittlig antal ersätt- säkrade ersättning ningsdagar per (tusen) (utredningens medlem under beräkning) året kr.

4,5 x 2 400 x 50 = 540

Tillkommer försäkringens administrationskostnad ca 25 Summa för arbetslöshetsförsäkringen 565

Statligt omställningsbidrag

beräknad årskostnad ca 27

Kommunalt kontantunderstöd beräknad årskostnad ca 5 Summa milj. kr. ca 597

beräknade administrationskostnaderna, 30 milj. kr.

Finansiering

För det kontanta arbetsmarknadsunderstö- det anser KSA-utredningen inte att det finns anledning att överväga annan finansierings- väg än den som nu gäller för statligt omställ- ningsbidrag. Stödet bör således helt finansie— ras med statliga skattemedel. Sjukpenningut- redningen har inte anledning att göra något annat övervägande på grund av att stödet görs skattepliktigt.

KSA-utredningen föreslår att en särskild arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäk- ringen skall utgå och temporärt i avvaktan på resultatet av pågående utredning om före- tagsbeskattning _ beräknas på underlaget för arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen en- ligt AFL. Något preciserat förslag om avgif- tens storlek avges ej. Som riktpunkt för beräkningen av avgiften — i förväg bestämd för en femårsperiod i sänder anges dock en andel av arbetslöshetsförsäkringens inkoms- ter som i hela tiondels procent av avgiftsun- derlaget kan beräknas komma att motsvara de försäkrades avgifter jämte avkastningen från arbetslöshetskassornas fonder under pe- rioden. Med denna riktpunkt torde avgiften bli 0,2% av avgiftsunderlaget, dvs. ca 200 milj. kr. per år, under den första femårs-

perioden. Skatteplikt för dagpenningen änd- rar enligt sjukpenningutredningens mening inte grunden för dessa uttalanden.

Statsbidragen till arbetslöshetsförsäk— ringen koncentreras i KSA-utredningens för- slag "till tre bidragsformer. nämligen grundbi- drag, progressivt bidrag och förvaltningsbi- drag. Grundbidraget ligger genom sin kon- struktion på betydligt högre nivå än nuvaran- de grundstatsbidrag. Det progressiva bidraget är så utformat att det bl. a. möjliggör större avgiftsutjämning mellan de olika arbetslös— hetskassorna än nuvarande statsbidragssys- tem. Även förslaget till förvaltningsbidrag bygger på att bidraget skall stegras under år då antalet ersättningsdagar i kassan ökar. De av KSA-utredningen föreslagna statsbidragen bör, om skatteplikt införs, för dagpenningen beräknas på utbetalda ersättningsbelopp. Vid bestämmande av förvaltningsbidraget bör en- ligt sjukpenningutredningen hänsyn tas till de ökade administrationskostnader som blir en följd om skatteplikt införs för dagpen- ningen.

Här bör erinras om KSA—utredningens ut— talande att de av sistnämnda utredning före- slagna förbättringarna av försäkringsförmå- nerna bör kunna genomföras utan någon höjning av medlemsavgifterna. De höjningar av försäkringens kostnader som kommer att bli en följd av att dagpenningen beskattas bör enligt sjukpenningutredningens mening

inte heller föranleda höjda medlemsavgifter. Ett särskilt statsbidrag som motsvarar de belopp som kassorna har betalt in i prelimi- när skatt bör därför införas.

Med bortseende från skattedelen skulle de av KSA-utredningen föreslagna statsbidragen till arbetslöshetsförsåkringen utgöra omkring 80 % av försäkringens totala kostnader eller ca 690 milj. kr. I detta belopp ingår det av KSA-utredningen föreslagna arbetsgivarbi- draget som enligt vad förut nämnts kan beräknas till ca 200 milj. kr. Resterande kostnader enligt KSA-utredningens förslag, ca 185 milj. kr., skulle täckas av de försäkra- des avgifter'och fondavkastning. Om dagpen- ningen görs skattepliktig tillkommer skatte- delen som utgör ca 475 milj. kr. och som bör finansieras genom statsbidrag. Det kontanta arbetsmarknadsstödet och kvarstående stat- ligt omställningsbidrag, tillsammans ca 143 milj. kr.. bör som förut nämnts finansieras av statliga medel.

Om skatteplikt införs för dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen, bör vissa ändringar övervägas i det system för utbetal- ning av statsbidrag som KSA—utredningen föreslagit. Enligt nuvarande bestämmelser betalas statsbidraget ut till arbetslöshetskas- sorna i efterskott för varje försäkringsår. Under försäkringsåret får, när skäl därtill föreligger, efter arbetsmarknadsstyrelsens prövning till kassa betalas ut statsbidrag. KSA-utredningen har föreslagit att statsbi- draget liksom hittills betalas ut i efterskott per verksamhetsår. En fast ordning för a konto-utbetalning av statsbidraget bör dock införas. Sådan utbetalning bör kunna ske två gånger om året, dels den 31 december för tiden 1 september—31 december, dels den 30 april för tiden ] januari—30 april. Per den 31 augusti skall det definitiva statsbidraget bestämmas.

För att underlätta administrationen bör enligt KSA-utredningen vid avräkningen en förenklad metod för beräkning av statsbidra- get tillämpas vid å konto—utbetalningar. 90 % av ett på förenklat sätt framräknat bidrags- belopp skall betalas ut till kassan å konto. Skulle någon kassa vara i behov av statsbi-

drag vid annat tillfälle bör arbetsmarknads- styrelsen kunna medge å konto-utbetalning vid annan tidpunkt.

De förutsättningar som KSA—utredningens förslag i fråga om statsbidragets utbetalning bygger på kommer delvis att förändras om dagpenningen görs skattepliktig. För ersätt- ningar som betalas ut i januari och februari skall kassan betala in preliminär skatt i mars månad. För att kassan skall ha möjlighet att verkställa denna inbetalning, som kommer att vara nästan lika stor som utbetalade ersättningsbelopp under de två föregående månaderna är det enligt sjukpenningutred- ningens mening nödvändigt att kassan får statsbidrag i förskott vid flera tillfällen än vad KSA-utredningen föreslagit. Inbetal- ningarna av preliminär skatt skall verkställas varannan månad. Sjukpenningutredningen anser det därför lämpligt att kassorna varan- nan månad får statsbidrag för föregående tvåmånadersperiod beräknat enligt den scha- blonmetod som KSA—utredningen har före- slagit.

14. 3 Utbildningsbidrag

Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbild- ning finansieras sedan 1962 helt med stats- medel. Förslagsanslaget Arbetsmarknadsut- bildning m. m. uppgick för budgetåret 1971/72 till 600 milj. kr. Av anslaget, som disponeras av skolöverstyrelsen och arbets- marknadsstyrelsen gemensamt, faller om- kring 400 milj. kr. på arbetsmarknadsstyrel- sens del av verksamheten. Ca 90 % av sist- nämnda belopp avser utbildningsbidragets grundbidrag, hyresbidrag och barntillägg, dvs. de bidragsposter som i kap. 12 föreslås bli skattepliktiga vid ett eventuellt införande av beskattning av utbildningsbidrag.

Före år 1959 utgjorde utbildningsbidra- gets grundbidrag, hyresbidrag och familje- tillägg skattepliktig inkomst. De särskilda bidragen, dvs. bidragen till kostnader för resor, undervisningsmateriel, arbetskläder m. m., var däremot ej skattepliktig inkomst.

T.o.m. den 30 juni 1962 svarade kom- munerna för en del av kostnaderna för ut-

bildningsbidrag. Det ålåg då länsarbetsnämn- den att innan utbildningsbidrag beviljades från vederbörande kommun införskaffa en skriftlig förbindelse på att kommunen skulle svara för 25 % av utbildningsbidragets grund- bidrag, hyresbidrag och familjetillägg. Nedanstående tabell avser att visa hur mycket anslaget för arbetsmarknadsutbild- ning behöver räknas upp om utbildningsbi- dragen beskattas i enlighet med utredningens förslag i kap. 12. I tabellen redovisas antal personer som påbörjat utbildning under en tolvmånadersperiod (april 1971—mars 1972). Eftersom genomsnittlig utbildnings- tid är ca sex månader har utbildningsbidra- gens månadsbelopp multiplicerats med sex vid framräkningen av kostnaderna för det Obeskattade utbildningsbidraget under ett år.

Uppgifterna beträffande det skattepliktiga utbildningsbidraget grundar sig på en beräk- ning enligt en genomsnittsskattekolumn. Be- räkningarna visar att införande av beskatt- ning vid oförändrad utbildningsvolym skulle medföra ett ökat medelsbehov för utbild- ningsbidrag av omkring 115 milj. kr. per år.

Enligt det föreslagna systemet för införan- de av beskattning av utbildningsbidrag kom- mer de ökade kostnaderna för utbildnings- bidrag att helt motsvaras av en ökning av preliminärskatteintäkterna.

Vare sig infordrande av uppgift om skatte- tabell och kolumn sker manuellt eller över data medför det vissa merkostnader. Det blir nödvändigt att bygga ut dataregistret för utbildningsbidrag och införa nya program för att sammanställa kontrolluppgifter och

Kostnadsökning vid beskattning av utbildningsbidrag

1 2 3 4 5 Bidragsnivå, Antal elever Ej skatteplik- Skatteplik- Ökning på kr. per månad 16.4.1971— tigt utbild- tigt utbild— grund av 15.4.1972 ningsbidrag, ningsbidrag, skatt 6 mån. 6 mån. (4—3)

— 399 11883 14 331930 14 331930 — 400— 425 747 1 792 800 1 860 030 67 230 426— 475 2 601 7 022 700 7 678 152 655 452 476— 525 1519 4 557 000 5 158 524 601524 526— 575 6 980 23 034 000 26 091 240 3 057 240 576— 625 1 934 6 962 400 8 227 236 1 264 836 626— 675 4 501 17 553 900 21 118 692 3 564 792 676— 725 8 172 34 322 400 41 824 296 7 501 896 726— 775 5 534 24 903 000 30 580 884 5 677 884 776— 825 4 803 23 054 400 28 846 818 5 792 418 826— 875 4 647 23 699 700 28 802 106 5 102 480 876— 925 3 436 18 544 400 24 038 256 5 483 856 926— 975 3 186 18 160 200 23 875 884 5 715 684 976—1 025 2 992 17 952 000 23 947 968 5 995 968 1026—1075 2 776 17 488 000 23 601552 6112 752 1076—1125 2755 18 183000 24 811 530 6628 530 1 126—1 175 2 602 17 953 800 24 807 468 6 853 668 1 176—1225 2 243 16149 600 22 569 066 6 419 466 1226—1275 2065 15487 500 21917910 6430 410 1276—1325 1913 14 921400 21360 558 6 439158 1326—1 375 1641 13 291890 19 278 468 5 986 578 1 376—1425 1 203 10105 200 14 832 990 4 727 790 142641475 909 7 908 300 11731544 3 823 254 1476—1525 657 5 913 000 8 857 674 2 944 674 1526—1575 460 4 278 000 6 546 720 2 268 720 1576—1 625 344 3 302 400 5 153 808 1 851 408 1626—1675 249 2 465 100 3 903 822 1438 722 1 676—1 700 73 744 600 1 195 302 405 702 1701— 434 4426 800 7106 316 2679 516

Summa 83 259 388 520 220 504 056 754 115 536 534 146 SOU 1972:60

betala skattemedel m. m. Ökade driftskost- nader uppstår varje månad på grund av större register och längre bearbetningstid och också genom ökat manuellt arbete med anledning av skatteavdrag, uppbörd, kontrolluppgifter m. 111. En viss begränsad personalökning torde bli erforderlig på flertalet länsarbets- nämnder och möjligen också centralt.

14.4 Skattefrågor m. m.

Av i bilaga 4 redovisade beräkningar framgår att prelirninärskatteavdraget på skattepliktig sjukpenning beräknas uppgå till ca 1 440 milj. kr. eller, om obligatorisk sjuklön införs, till ca 976 milj. kr. för år. I praktiken är de bägge alternativen ur skattesynpunkt likvär- diga eftersom skillnaden mellan de angivna beloppen kommer att intlyta i form av skatt på utgiven sjuklön. lnförs sjukpenning vid vård av sjukt barn och föräldrapenning enligt familjepolitiska kommitténs förslag, kan yt- terligare ca 30 milj. kr. tillkomma i prelimi- närskatt avseende sjukpenningen och ca 216 milj. kr. i fråga om föräldrapenningen.

I det föregående har angetts att prelirni- närskatteavdraget för ersättningen vid arbets- löshet beräknas uppgå till ca 505 milj. kr. för år. Motsvarande avdrag på utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning uppskattas till 1 15 milj. kr. för år.

Den nuvarande skattefriheten för förmå- ner vid sjukdom, arbetslöshet och arbets- marknadsutbildning leder, som visats i kap. 9, genom skattesystemets konstruktion till att en del av den preliminärskatt som betalts in för den försäkrades skattepliktiga inkoms- ter under resten av året betalas tillbaka en skatteåterbäring som skulle ha uteblivit om de nu nänmda förmånerna varit skatteplik- tiga. Om sjukpenning, dagpenning m. fl. för- måner görs skattepliktiga, kommer de att be- aktas vid taxeringen på samma sätt som ar- betsinkomster. Den på grund av de tidigare skattefria förmånerna uppkomna skatteåter— bäringen kommer då i stort sett att försvinna.

Det ställer sig svårt att beräkna storleken av det slutliga skatteutfallet, inklusive verkan av denna minskade skatteåterbäring. För att

få en uppfattning om skatteutfallet har ut- redningen räknat med marginalskatteuttaget på de arbetsinkomster som bortfallit på grund av sjukdom, arbetslöshet och andra här avsedda förhållanden. Därvid har utred- ningen utgått från de marginalskatteuttag som angetts i prop. 1972195 med förslag till ändring i förordningen om statlig inkomst- skatt vilken i förevarande avseende oföränd- rad godtagits av riksdagen. Dessa är följande.

Årsinkomst, kr. Total marginalskatt i %

— 20100 36,0

20 100— 25 100 42,0 25 100— 30 700 48,0 30 700— 34 400 57,6 34 400— 53 200 62,4 53 200— 70 700 62,0 70 700—100 700 71,0 100 700—150 700 73,0 150 7004 78,0

Med utgångspunkt i inkomstfördelningen enligt klassplaceringen för de sjukpenning- försäkrade och den arbetsinkomst som enligt sjuktalet (= genomsnittliga antalet sjukdagar per år för försäkrade i sjukpenningklassen) bör ha bortfallit har marginalskatten på den till följd av sjukdom bortfallna inkomsten beräknats. Det genomsnittliga vägda procent- talet för marginalskatteuttaget blir ca 48 %. Ett på motsvarande sätt framräknat genom- snittligt vägt procenttal såvitt angår havande- skap och barnsbörd uppgår till 40 %.

För inkomst som bortfallit av annan an- ledning än sjukdom, havandeskap och barns- börd går det ej att göra en fristående beräk- ning av marginalskatteuttaget, eftersom någon fördelning på inkomstklasser motsva- rande den inom sjukförsäkringen inte finns. Utredningen har därför fått utgå från de nyss nämnda genomsnittliga procenttalen för sjukdom, havandeskap och barnsbörd. För sjukdom som föranleder sjukpenning enligt YFL har samma procenttal som för sjukdom som täcks av AFL använts, nämligen 48 %. För arbetslöshet och arbetsmarknadsutbild- ning har lägre procenttal använts, nämligen 46 resp. 43 %.

Beräknade Ökad slutlig Därav ökad Minskad skatte- utgifter skatteintäkt prel. skatt återbäring Sjukpenning enligt AFL 4 373 2 108 1 5201 588 Föräldrapenning 1 080 432 216 216 Sjukpenning enligt YFL 60 29 20 9 Arbetslöshetsersättning 1 493 687 505 182 Utbildningsbidrag 504 217 115 102

_7510 3 473 2 376 1097

1 Inklusive ett för egna företagare uppskattat B—skattebelopp på 80 milj. kr.

Med den beräkningsmetod som nyss angi- vits torde man kunna få en uppfattning om den ökning i total slutlig skatteintäkt som uppkommer i samband med att skatteplikt införs för här avsedda förmåner. Utgår man från att den preliminärskatt som dragits på förmånerna i stort sett motsvarar den slutliga skatten på dessa, bör skillnaden mellan preli- minärskattebeloppet och beloppet för den beräknade totala ökade slutliga skatten till stat och kommun i huvudsak motsvara den skatteåterbäring som enligt vad förut sagts f. n. utgår till följd av systemet med skatte- fria förmåner. Ovan angivna belopp erhålls (i milj. kr.). 2

Det totala skatteutfallet av en beskattning av förmåner vid sjukdom, arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning enligt nu framlag— da förslag kan således beräknas till ca 3 500 milj. kr. Dessa skatteintäkter torde uppskatt- ningsvis komma att fördela sig med ca 1 700 milj. kr. på staten och ca 1 800 milj. kr. på primär- och sekundärkommuner rn. fl.

Införande av skatteplikt för förmåner vid sjukdom, arbetslöshet och arbetsmarknads- utbildning ökar således skatteintäkterna för såväl staten som kommunerna. Som utred- ningen anfört i avsnitt 14.1 synes det natur- ligt att de i anledning av skattebeläggningen ökade skatteintäkterna används för att finan- siera ökningen av kostnaderna för förmå- nerna. Utredningen har inte ansett det på- kallat att införa kommunala bidrag som en finansieringskälla utan förordat att man i skatteutjämningssammanhang skall kunna åstadkomma en avräkning mellan staten och kommunerna. Därigenom kan staten, som avses svara för finansieringen av kostnads-

ökningen, tillgodoföras dessa skatteintäkter. I sammanhanget vill utredningen erinra om den kompensation som staten utger till kom— muner m. fl. i anledning av 1970 års skatte- reform samt om de förslag till nya bestäm- melser om skatteutjämning som nyligen lagts fram av skatteutjämningsrevisionen i be- tänkandet Reformerad skatteutjämning (SOU 1972:44). Avräkningen bör kunna ske inom denna ram. Utredningen har emellertid inte ansett sig böra gå in på den tekniska utformningen av avräkningssystemet utan förutsätter att denna fråga tas upp i annat sammanhang.

En beskattning av dagpenning från arbets- löshetsförsäkringen aktualiserar frågan om rätten till avdrag för avgift till denna försäk- ring. Avdragsrätt föreligger f. n. enligt 46 ä 2 mom. KL inom ramen för det s.k. sociala försäkringsavdraget på högst 250 kr. för ensamstående resp. 500 kr. för makar.

Uppgifter om utnyttjandet av avdragsrät- ten har lämnats av utredningen om definitiv källskatt i betänkandet Förenklad löntagar- beskattning (SOU 1972:11). Nämnda utred- ning anger att förevarande avdrag tillgodo- förs ca 2,8 milj. inkomsttagare med en sam- manlagd avdragssumma av 600 milj. kr. Här- av torde ca 100 milj. kr. belöpa på avgift till arbets]öshetsförsäkringen. Antalet inkomst- tagare med sådant avdrag torde vara omkring 2,2 milj. Det genomsnittliga avdragsbeloppet är alltså under 50 kr.

I praktiken erhålls redan nu avdrag för utgiven avgift till försäkringen inom ramen

2 [ uträkningen har inte tagits hänsyn till sjuk- penning vid vård av sjukt barn.

för gällande beloppsgräns. Sjukpenningutred- ningen har därför inte funnit anledning att föreslå ändrade regler i förevarande hänseen- de. Det kan emellertid i sammanhanget näm- nas att avdrag för påförd avgift till den allmänna sjukförsäkringen sedan några år faller utanför det sociala försäkringsavdraget.

14.5 Pensionsgrundande inkomst för tilläggspension

I kap. 13 har utredningen föreslagit att, i samband med att skatteplikt införs för för- måner vid sjukdom, arbetslöshet m.m., för- månerna bör utgöra pensionsgrundande in- komst för tilläggspension. De pensions- grundande inkomster som därigenom skulle tillkomma kan uppskattas till ca 8 % av de sammanlagda framtida pensionsgrundande inkomsterna för år eller vid alternativet med obligatorisk sjuklön ca 7%l. Härvid upp- kommer frågan hur denna ökning påverkar finansieringen av tilläggspensioneringen.

En grundläggande princip inom alla för- säkringar är att ett kollektiv av personer samverkar för att gemensamt betala de kost- nader som uppstår när försäkringsfall inträf- far. Försäkringspremierna eller avgifterna fastställs så att de med rimlig säkerhet täcker kostnaderna för försäkringsfallen. Inom för— säkringen för tilläggspension skall de löpande utgifterna täckas av inflytande avgifter för- utom av avkastning på allmänna pensions— fondens tillgångar. Avgifterna för löntagar- nas pensionering betalas av arbetsgivarna och beräknas som viss procent av den del av ut- betald lön som ligger mellan en och sju och en halv gånger basbeloppet. För egna före- tagare beräknas avgiften på motsvarande sätt på den taxerade förvärvsinkomsten.

Vad först gäller anställningsinkomster har utredningen fört följande resonemang. Om hela det tillkommande beloppet av pensions- grundande inkomster slog igenom på för- månssidan skulle det innebära att man fick göra ett schablonmässigt påslag på det verk- liga avgiftsunderlaget med ca 8 % alternativt ca 7 % eftersom de tillkommande pensions- grundande inkomster det här är fråga om

inte ingår i den lönesumma arbetsgivaravgif- ten beräknas på. Det bör anmärkas att skill- naden mellan de bägge alternativen, ca en procentenhet, svarar mot den föreslagna obligatoriska sjuklönen. lnförs obligatorisk sjuklön blir uppburen sjuklön inräknad i den lönesumma för vilken arbetsgivaravgift uttas i likhet med vad som gäller för övriga löne- förmåner. Det hittills sagda har emellertid enbart gällt storleken av de pensionsgrun- dande inkomsterna. Man torde kunna utgå från att ett genomslag på förmånssidan sva- rande mot hela ökningen i de pensionsgrun- dande inkomsterna inte kommer att inträffa. Femton- och trettioårsreglerna samt special- reglerna i 15 kap. 2 & AFL motverkar redan nu att de från den försäkrades synpunkt sämre åren drar ned pensionsförmånerna. Med hänsyn härtill finns anledning anta att ökningen av utgående förmåner kommer att bli mera begränsad än de i det föregående angivna procenttalen kunde synas ge vid handen.

Enligt utredningens mening bör utgångs- punkten för avgiftsuttaget till ATP även i fråga om den rätt till tilläggspension som blir följden av att sjukpenning m.fl. här avsedda förmåner görs pensionsgrundande vara den att det skall vara de aktiva som svarar för avgifterna. Arbetsgivaravgifterna liksom egenavgifterna till tilläggspensione- ringen bör således avpassas så att de täcker även här avsedda pensionskostnader. På grund av att, som nyss anförts, ökningen av ATP-förpliktelserna torde bli begränsad, sy- nes emellertid något särskilt beslut avseende avgifterna till ATP med anledning av utred- ningens förslag tills vidare inte vara påkallat. Avgifterna till ATP läggs enligt allmänna regler fast för en femårsperiod åt gången efter förslag av riksförsäkringsverket. Om utredningens förslag genomförs, kommer kostnadsutveeklingen i anledning därav att ingå bland de faktorer som riksförsäkrings- verket har att beakta vid framläggande av förslag rörande arbetsgivaravgiftens storlek

* Utöver den ökning i pensionsgrundande in- komst som blir en följd av sj uklöneförpliktelsen.

under en kommande femårsperiod. Först när de nya bestämmelserna tillämpats under någ- ra år kan man bedöma deras inverkan på kostnaderna för tilläggspensioneringen.

Beträffande arbetsgivarinträde som grun- dar sig på avtal om sjuklön enligt bestämmel- serna i 3 kap. 16 å AFL uppkommer särskil- da problem i samband med att sjukpen- ningen görs pensionsgrundande. Om inga sär- skilda anordningar vidtas får arbetsgivaren erlägga avgift till ATP för hela sjuklönen, alltså även den del som motsvarar den sjuk- penning försäkringskassan betalar till arbets- givaren. För att inte arbetsgivare som träffat avtal om sjuklön med arbetsgivarinträde skall belastas med en arbetsgivaravgift till ATP även för denna del av sjuklönen, bör gälla att vid bestämningen av avgiftsunderlaget för ATP den från försäkringskassan till arbets- givaren utbetalda sjukpenningen avräknas. Detta torde enklast kunna ske genom att arbetsgivaren i arbetsgivaruppgiften gör av- drag från lönesumman för sjukpenning som erhållits från försäkringskassan. Motsvarande bör gälla även beträffande avgiftsunderlagen för sjuk- och yrkesskadeförsäkringen, även- som för allmän arbetsgivaravgift, lönegaranti- avgift, arbetarskyddsavgift och byggnads- forskningsavgift samt för redareavgift för sjöfolks pensionering och redares avgifter i vissa fall enligt AFL.

För den som har inkomst av annat för- värvsarbete än anställning, dvs. i stort sett egna företagare, skulle pensionsgrundande inkomst som grundas på sjukpenning enligt de principer som hittills tillämpats komma att föranleda egenavgift för den försäkrade på samma sätt som för övriga inkomster. Egenavgiften till tilläggspensioneringen som den kategori försäkrade det här är fråga om har att erlägga baseras nämligen på den pen- sionsgrundande inkomst som i samband med taxeringen beräknas för den försäkrade. Med hänsyn till att man vid bestämmandet av ut- tagsprocenten för ATP-avgifterna inte gör skillnad mellan arbetsgivaravgiften och egen- avgiften och alltså kostnaderna för tilläggs- pensioneringen påverkar uttagsprocenten för egenavgiften på samma sätt som för arbets-

givaravgiften, skulle uttag av egenavgift för sjukpenningen i princip innebära att de egna företagarna får betala de ökade kostnaderna två gånger. För att undvika denna konse- kvens bör — i likhet med vad nyss sagts om arbetsgivaravgiften vid arbetsgivarinträde _ egenavgift för tilläggspension m.m. ej debi- teras för inkomst som grundas på sjukpen- ning härrörande från annat förvärvsarbete än anställning. Därigenom undviker man också att en försäkrad med inkomst av annat för- värvsarbete, som drabbas av inkomstbortfall på grund av sjukdom, personligen belastas med ATP-avgift för erhållna förmåner. Vad gäller övriga här avsedda förmåner uppkom- mer inte motsvarande problem. Som framgår av kap. 11 och 12 föreslås nämligen dessa förmåner alltid bli hänförliga till inkomst av anställning och föranleder inte egenavgift.

V Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962z381) om allmän försäk-

ring,

dels att 3 kap. 9 och 15 åå samt 15 kap. 2 % skall upphöra att gälla, dels att 3 kap. 1—7,10,11,16—185å,4 kap. 3 5, 11 kap. 2 och 3 åå, 13 kap. 2 5, 17 kap. 1 &, 19 kap. 1—3, 6 och 7 åå, 20 kap. 2 och 3 & samt 21 kap. 1 & skall ha nedan angivna lydelse.

3 kap.

Nuvarande lydelse

Försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpenning på grundval av placering i sjukpen- ningklass.

Hos allmän försäkringskassa in- skriven försäkrad, vars inkomst av

25

Föreslagen lydelse

Hos allmän försäkringskassa in- skriven försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpenning, därest hans sjukpenninggrundande inkomst för är räknat uppgår till minst jjrratusenfemhundra kro- nor.

Försäkrad, som är inskriven i allmän försäkringskassa men vars sjukpenninggrundande inkomst för är räknat icke uppgår till fyratusenfemhundra kronor, skall likväl vara berättigad till sjukpen- ning enligt vad nedan sägs, såframt han är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande samman— bor med barn under sexton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

Sjukpenninggrundan- de inkomst ärdeninkomsti

förvärvsarbete för är räknar upp- går till minst ettusenåttahundra kronor, skall med hänsyn till sagda inkomst vara placerad i sjukpenningklass. Har den försäk- rade inkomst säväl av anställning som av annat förvärvsarbete, skall placeringen anses grundad på inkomsten av anställning såvitt avser den sjukpenningklass, i vil- ken den försäkrade skulle hava placerats med hänsyn enbart till sagda inkomst, samt i övrigt på inkomsten av annat förvärvsarbe- te. För tid då undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 759 äger giltighet för den försäkrade skall för placering i högre sjukpenningklass enligt 4 5 än klassen nr 2 hänsyn icke tagas till inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

Med inkomst av förvärvsarbete avses den inkomst i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (in k 0 m s t a v

anställning) eller ock eljest (inkomst av annat för- värvsarbe te). Ersättning i penningar eller naturaförmåner som nyss sagts för arbete som för- säkrad utför för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst anses såsom inkomst av an- ställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen äro ense därom samt överenskom- melse tillika träffas enligt 11 kap. 2 5 andra stycket; och skall i dy- likt fall den förre anses såsom ar- betstagare och den senare såsom arbetsgivare.

Beräkning av inkomst av för-

penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som för— säkrad kan antagas komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete, an- tingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (i n k 0 m s t av anställning) eller ock eljest (inkomst av annat förvärvsarbete). Sjuk- penninggmndande inkomst fast- ställes av försäkringskassan. In— komst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skola där- vid var för sig avmndas till när- maste hundratal kronor. För tid då undantagande frän försäk— ringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 5 äger giltighet för den för- säkrade må dock inkomst av annat förvärvsarbete icke tagas i be- aktande.

Vid beräkning av sjukpenning- grundande inkomst bortses från inkomst av anställning och annat förvärvsarbete i vad summan därav överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Belopp, från vilket sålunda skall bortses, avräknas i första hand ä inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i pen- ningar eller naturaförmåner som i första stycket sagts för arbete som försäkrad utför för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen äro ense därom samt överenskom- melse tillika träffas enligt 11 kap. 25 andra stycket; och skall i dylikt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.

Beräkning av sjukpenninggrun-

värvsarbete skall, där förhållan- dena ej eljest äro kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar, som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som må kunna framgå av den uppskatt— ning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning må ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Utgöres in— komst helt eller delvis av natura- förmåner, skola dessa uppskattas efter de regler, som tillämpas vid taxering till kommunal inkomst- skatt.

Försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa men vars inkomst av förvärvsarbete icke uppgår till ettusenåttahundra kro- nor för år, skall likväl vara placerad i sjukpenningklass, så- framt han är gift och stadigvaran- de sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sam- manbor med barn under sexton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

Försäkrad, som åtnjuter hel förtidspension enligt denna lag eller under månaden närmast före den, varunder han uppnått sextio- sju års ålder, åtnjutit sådan pen- sion eller på grund av vad i 4 kap. 3 59 stadgas icke vidare äger komma i åtnjutande av sjukpen- ning, må ej vara placerad i sjukpenningklass. Ej heller må försäkrad på grund av vad i 25 sista stycket stadgas vara placerad i sjukpenningklass för tid efter

dande inkomst skall, där fö rhållan- dena ej eljest äro kända för försäk- ringskassan, grundas på de upplys- ningar, som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbets- givare eller som må kunna framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning må ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Utgöres inkomst helt eller delvis av naturaförmåner, skola dessa uppskattas efter de regler, som tillämpas vid beräk- ning av preliminär skatt.

Försäkrad, som åtnjuter hel förtidspension enligt denna lag eller under månaden närmast före den, varunder han uppnått sextio- sju års ålder, åtnjutit sådan pen- sion, har ej rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sextiosju år eller dessförinnan börjat åtnjuta ålderspension enligt denna lag, må sjukpenning utgå för högst etthundraåttio dagar.

Ej må försäkrad på grund av

den månad, varunder han fyller sextiosju år.

Försäkrad som avses i 2 59 sista stycket skall tillhöra sjukpenning- klass nr 1. Hel sjukpenning i denna klass utgör sex kronor för dag. Övriga sjukpenningklasser och beloppet av hel sjukpenning för dag i varje klass framgår av följande tabell:

Sjuk— Inkomsten av förvärvs- Sjuk- pen- arbete uppgår för år pen- ning- __ ning klass till kr. men ej kr. nr till kr. 2 1 800 2 600 6 3 2 600 3 400 7 4 3 400 4 200 8 5 4 200 5 000 9 6 5 000 5 800 10 7 5 800 6 800 12 8 6 800 8 400 14 9 8 400 10 200 16 10 10 200 12 000 19 11 12 000 14 000 22 12 14 000 16 000 25 13 16 000 18 000 28 14 18 000 21 000 31 15 21 000 24 000 34 16 24 000 27 000 37 17 27 000 30 000 40 18 30 000 33 000 43 19 33 000 36 000 46 20 36 000 39 000 49 21 39 000 — 52

Av sjukpenningbeloppet i varje klass utgöra sex kronor grundsjuk— penning och återstoden tilläggs- sjukpenning.

För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning minskas med fem kronor, dock med högst hälften av sjukpenning- ens belopp. Minskningen skall intill ett belopp av tre kronor

vad i 159 andra stycket stadgas uppbära sjukpenning för tid efter den månad, varunder han fyller sextiosju år.

Hel sjukpenning utgör för dag nittio procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med trehundrasextiofem. Sjukpenningen avrundas till när- maste hela krontal. För försäkrad som avses i 1 9" andra stycket utgör hel sjukpenning åtta kronor för dag.

För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning minskas med tio kronor, dock med högst en tredjedel av sjuk- penningens be10pp. Utan hinder av vad nyss sagts utgör sjukpen-

Nuvarande lydelse

anses belöpa på grundsjukpenning. I övrigt skall minskningen i första hand anses belöpa på sådan del av tilläggssjukpenning, som svarar mot inkomst av anställning.

Utan hinder av vad i tredje stycket stadgas utgör sjukpenning- en vid sjukhusvård lägst sex kronor för försäkrad som stadigva- rande sammanbor med barn under tio år till honom eller hans make eller till någon, med vilken han stadigvarande sammanbor och med vilken han varit gift eller har eller har haft bam.

Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av för- säkrad besluta angående den för— säkrades placering i sjukpenning- klass. Av beslutet skall framgå i vad mån placeringen grundas på inkomst av anställning eller på inkomst av annat förvärvsarbete. Den försäkrades placering i sjuk— penningklass skall omprövas

a) när till kassans kännedom kommit att försäkrads inkomst- förhållanden undergått ändring av betydelse för placeringen [ sjuk- penningklass,

b) när undantagande som avses i 2 & första stycket sista punkten blir giltigt eller upphör att äga giltighet, samt

c) när förtidspension enligt den- na lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring av den försäkrades arbetsförmåga.

ningen vid sjukhusvård lägst åtta kronor för försäkrad som stadig- varande sammanbor med barn under tio år till honom eller hans make eller till någon, med vilken han stadigvarande sammanbor och med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av för- säkrad besluta angående den för- säkrades tillhörighet till sjukpen- ningförsäkringen och därvid, i annat fall än som avses i I 5 andra stycket, fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Av beslutet skall framgå i vad mån sjukpenninggrundande inkomst är att hänföra till anställning och till annat förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet till sjukpenningförsäk- ringen skall omprövas

a) när till kassans kännedom kommit att försäkrads inkomst- förhållanden undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpen- ning eller för sjukpenningens stor- lek,

b) när undantagande som avses i 2 % första stycket sista punkten blir giltigt eller upphör att äga giltighet, samt

0) när förtidspension enligt den- na lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller

Ändring av försäkrads placering i sjukpenningklass i fall som avses under a), b) och c) här ovan må ej ske förrän vid det månadsskifte som inträffar närmast efter det beslutet härom fattats. Ändring av försäkrads placering [ sjukpenning- klass i annat fall skall ske vid månadsskiftet närmast efter det anledning till ändringen uppkom- mit eller, i fall då försäkrads placering i sjukpenningklass enligt 2 5 sista stycket skall upphöra på grund av att hans make eller någon med vilken han varit gift eller har eller har haft barn avlider, vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

Under tid då försäkrad lider av sjukdom som avses i 75 må hans placering i sjukpenningklass icke ändras, med mindre sådant fall är för handen som avses under b) och c) här ovan eller rätt till sjukpenning upphör till följd av vad i 4 kap. 3 eller 5 5 stadgas.

Under tid då försäkrad efter förmedling av arbetsmarknads- myndighet eller arbetsvårdsorgan hos kommun eller landstingskom- mun undergår arbetsprövning, yr- kesutbildning eller arbetsträning må han ej placeras i lägre sjukpen- ningklass än den han närmast dessförinnan tillhörde, med mind- re sådant fall är för handen som avses under b) och c) här ovan eller, vad angår arbetsträning, denna pågått sex månader.

Försäkrad är skyldig att så snart ske kan och senast inom två veckor till den allmänna försäk-

Föreslagen lydelse

möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete.

Ändring må i fall som avsesi första stycket a) ej ske förrän femton dagar efter det försäk- ringskassan fått kännedom om inkomständringen. Ändring skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit eller, i fall då sjukpenningförsäkring en- ligt ] 5 andra stycket skall upphö- ra på grund av att den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade varit gift eller har eller har haft barn avlider, när fyra månader förflutit efter dödsfallet.

Under tid då försäkrad efter förmedling av arbetsmarknads- myndighet eller arbetsvårdsorgan hos kommun eller landstingskom- mun undergår arbetsprövning, yr- kesutbildning eller arbetsträning må fastställd sjukpen— ninggrundande inkomst ej sänkas, med mindre sådant fall är för handen som avses i första stycket b) eller c) eller, vad angår arbets- träning, denna pågått sex måna- der.

Försäkrad är skyldig att så snart ske kan och senast inom två veckor till den allmänna försäk-

ringskassan anmäla sådan stadigva- rande ändring i sina inkomstför- hållanden, som är av betydelse för placeringen [ sjukpenningklass.

Sjukpenning utgår vid sjukdom, som förorsakar nedsätt- ning av arbetsförmågan med minst hälften. Såsom sjukdom anses jämväl sådant tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som förorsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgivits och som alltjämt kvarstår efter sjukdomens upphörande.

ringskassan anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden, som är av beskaffenhet att påverka rätten till sjukpenning eller sjukpenning- ens storlek.

Allmän försäkringskassa skall självmant i den utsträckning det skäligen påkallas genom förfråg- ningar hos de försäkrade eller på annat lämpligt sätt införskaffa uppgifter om ändringar i inkomst- förhållanden och andra omstän- digheter som ha betydelse för sjukpenningförsäkringen.

Sjukpenning utgår vid sjukdom, som förorsakar nedsätt- ning av arbetsförmågan med minst hälften och därigenom ger upphov till bortfall av förvärvsinkomst eller, beträffande försäkrad som avses i 1 5 andra stycket, avbräcki möjligheterna att sköta sysslorna i hemmet. Såsom sjukdom anses jämväl sådant tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som förorsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgivits och som alltjämt kvarstår efter sjukdomens upphörande.

Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan utgives hel sjukpenning. [ annat fall utgår halv sjukpenning.

Allmän försäkringskassa må, när skäl äro därtill, påfordra att nedsättning av arbetsförmågan styrkes genom intyg av läkare.

Till sjukpenning utgives barntillägg för den försäk- rades eller hans makes barn under sexton år, med vilket den försäk- rade stadigvarande sammanbor. Detsamma gäller där den försäkra- de är underhållsskyldig beträf- fande barn under sexton år, med

vilket han icke stadigvarande sam- manbor, såframt han på sätt riks- försäkringsverket föreskriver styr- ker att underhållsskyldigheten fullgöres.

Barntillägg till hel sjukpenning utgör en krona för ett eller två barn, två kronor för tre eller fyra barn samt tre kronor för fem eller flera barn, allt för dag. Till sjukpenning, som tillkommer för- säkrad vilken stadigvarande sam- manbor med barn under tio år, utgör dock barntillägg lägst två kronor för dag.

Barntillägg till halv sjukpenning utgör hälften av belopp som i föregående stycke sägs.

Vid tillämpning av denna para- graf skall med make jämställas den, med vilken den försäkrade stadigvarande sammanbor och med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

105

För den dag då sjukdomsfallet inträffade utgår sjukpenning endast om den försäkrade på grund av sjukdomen gått miste om dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller sjukperioden börjar inom tjugu dagar efter föregående sjukperiods slut.

Varar sjukperioden högst sex dagar utöver den dag då sjukdomsfallet inträffade, utgår sjukpenning för dag, då den försäkrade icke skulle hava l utfört förvärvsarbete i sin huvudsakliga sysselsättning, endast i den mån antalet sådana dagar, den dag då sjukdomsfallet inträffade oräknad, överstiger två.

Utan hinder av andra stycket utgår

a) sjukpenning för semesterdag;

b) sjukpenning till försäkrad som vid sjukperiodens början äger uppbära dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa;

c) sjukpenning till försäkrad c) sjukpenning till försäkrad, som är placerad i sjukpenningklass som avses i 1 5 andra stycket. nr ] eller är placerad i sjukpen- ningklass nr 2 och skulle hava varit placerad i sjukpenningklass nr 1 om hans inkomst av förvärvs- arbete icke uppgått till ettusen-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

åttahundra kronor för år.

Sjukpenning må ej utgivas för tid, innan anmälan om sjukdomsfallet .orts hos den allmänna försäkringskassan, där ej hinder mött för sådan anmälan eller eljest särskilda skäl föranleda att sjukpenning bör utgå.

Såsom sjukperiod anses tid, varunder försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 7 5.

115

Därest försäkrad gör anmälan därom till den allmänna försäkringskas- san, skall i fråga om sjukperiod, som börjar efter nästa månadsskifte, tilläggssjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete icke utgå för de första tre. trettiotre eller nittiotre dagarna av varje sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad (k 3 r e n s t i d). Därvid äga 10 & första—tredje styckena icke tillämpning i fråga om sådan sjuk- penning. Vid beräkning av karenstid skola, därest sjukperiod börjar inom tjugu dagar efter föregående sjukperiods slut, de båda perioderna anses såsom en sjukperiod.

Försäkrad, som gjort anmälan enligt första stycket, må övergå till försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid, om han ej fyllt femtiofem år samt har god hälsa. Sådan ändring skall gälla från och med månaden närmast efter den, då framställning härom gjordes hos kassan, men må ej äga tillämpning vid sjukdom, som inträffat innan ändringen blivit gällande.

I fråga om försäkring med karenstid skall vid tillämpning av 5 5 andra stycket första punkten den i sagda punkt angivna tiden femton dagar ökas med det antal dagar som svarar mot den valda karenstiden.

Upphör undantagande som avses i 2 5 första stycket sista punkten att äga giltighet, skall beträffande tilläggssjukpenning, som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete, gälla en karenstid av nittiotre dagar. Den försäkrade må dock under de förutsättningar som angivas i andra stycket välja försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid; och skall därvid jämväl i övrigt tillämpas vad i andra stycket är stadgat.

Ej må i något fall sjukpenning som avses i denna paragraf utgivas vid sjukdom, som inträffat medan undantagande ägde giltighet.

15%

Sjukpenning utgår ej för tid då försäkrad

a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst,-

b) är intagen i annat barnhem än mödrahem eller i ungdoms- vårdsskola;

c) är häktad eller intagen i fångvårds- eller tvångsarbetsan— stalt;

d) är intagen i allmän vårdan- stalt för alkoholmissbrukare;

eji annat fall än ovan sagts av annan orsak än sjukdom tagits i förvar på det allmännas bekost- nad.

Beträffande arbetstagare, som enligt statliga föreskrifter eller på grund av bestämmelse, som beslu- tats av kommun eller landstings- kommun, är berättigad att upp- bära lön vid sjukdom eller barns- börd, äger Konungen föreskriva undantag helt eller delvis från vad som är stadgat om placering i sjukpenningklass.

Har undantag som i första stycket sägs icke föreskrivits eller gä11er det endast delvis, äger arbetsgivaren i den ordning Ko- nungen bestämmer från allmän försäkringskassa erhålla arbetsta- garen tillkommande sjukpenning jämte barntillägg, i den mån nämnda förmåner icke överstiga den utbetalda lönen.

Överenskommelse att arbetsgi- vare, som vid arbetstagares sjuk- dom eller barnsbörd utgivit lön till arbetstagaren, skall hos allmän försäkringskassa äga uppbära ar— betstagaren tillkommande sjuk- penning jämte barntillägg är bin- dande för kassan, endast såframt överenskommelsen har form av kollektivavtal och å arbetstagarsi- dan slutits eller godkänts av organisation, som enligt lagen om

Beträffande arbetstagare, som enligt statliga föreskrifter eller på grund av bestämmelse, som beslu- tats av kommun eller landstings- kommun, är berättigad att upp- bära lön vid sjukdom eller barns— börd, äger Konungen föreskriva undantag helt eller delvis från vad som är stadgat om rätt till sjukpenning vid sjukdom.

Har undantag som i första stycket sägs icke föreskrivits eller gäller det endast delvis, äger arbetsgivaren i den ordning Ko- nungen bestämmer från allmän försäkringskassa erhålla arbetsta- garen tillkommande sjukpenning, i den mån sjukpenningen icke över» stiger den utbetalda lönen.

Överenskommelse att arbetsgi- vare, som vid arbetstagares sjuk- dom eller barnsbörd utgivit lön till arbetstagaren, skall hos allmän försäkringskassa äga uppbära ar- betstagaren tillkommande sjuk— penning är bindande för kassan, endast såframt överenskommelsen har form av kollektivavtal och å arbetstagarsidan slutits eller god- känts av organisation, som enligt lagen om förenings- och förhand-

Nuvarande lydelse

förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation. Föreligger dylikt kollektivavtal, må det av arbetsgivare, som är bunden av avtalet, efter överens- kommelse åberopas jämväl beträf— fande arbetstagare, vilken icke omfattas av avtalet men sysselsät- tes i sådant arbete för vilket avtalet gäller.

Har försäkrad, som drabbats av sjukdom utom riket, därvid erhål- lit underhåll genom utrikesförvalt- ningens försorg, äger förvaltningen i den ordning Konungen bestäm- mer från allmän försäkringskassa erhålla den försäkrade tillkom- mande sjukpenning jämte barn- tillägg, i den mån nämnda förmå- ner icke överstiga utgivet under- håll.

Sjukpenning jämte barntillägg må indragas eller skäligen nedsät- tas, om försäkrad

Föreslagen lydelse

lingsrätt är att anse såsom huvudor- ganisation. Föreligger dylikt kol— lektivavtal, må det av arbetsgivare, som är bunden av avtalet, efter överenskommelse åberopas jämväl beträffande arbetstagare, vilken icke omfattas av avtalet men sysselsättes i sådant arbete för vilket avtalet gäller.

Har försäkrad, som drabbats av sjukdom utom riket, därvid erhål- lit underhåll genom utrikesförvalt- ningens försorg, äger förvaltningen i den ordning Konungen bestäm- mer från allmän försäkringskassa erhålla den försäkrade tillkom- mande sjukpenning, i den mån sjukpenningen icke överstiger utgi- vet underhåll.

Sjukpenning må indragas eller skäligen nedsättas, om försäkrad

a) vägrar att mottaga besök av person, som av den allmänna försäkringskassan erhållit uppdrag att verkställa sjukkontroll;

b) under sjukdom ändrar vistelseort utan att underrätta den allmänna försäkringskassan därom eller avreser till utlandet, där ej kassan medgivit att sjukpenning mä utgå under vistelse därstädes;

c) utan giltigt skäl underlåter att på sätt stadgas i 65 första stycket anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden, som är av betydelse för placeringen i sjukpenningklass.

c) utan giltigt skäl underlåter att på sätt stadgas i 65 första stycket, anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden, som är av betydelse för rätten till sjuk- penning eller för sjukpenningens storlek.

Angående nedsättning eller indragning av sjukpenning i andra fall stadgas i 20 kap. 3 5.

På framställning av nykterhets- nämnd äger allmän försäkringskas-

På framställning av nykterhets- nämnd äger allmän försäkringskas-

Nuvarande lydelse

sa besluta, att sjukpenning jämte barntillägg samt moderskapspen- ning tillkommande försäkrad, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i 15 & första stycket lagen om nykter— hetsvård sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndig- het eller den försäkrades make eller annan person att användas till den försäkrades samt, vad angår sjukpenning jämte barn- tillägg, hans familjs och, i fråga om moderskapspenning, barnets nytta.

Föreslagen lydelse

sa besluta, att sjukpenning samt moderskapspenning tillkommande försäkrad, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i 15% första stycket lagen om nykterhetsvård sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller den försäkrades make eller annan person att användas till den försäkrades samt, vad angår sjuk- penning, hans familjs och, i fråga om moderskapspenning, barnets nytta.

Beträffande moderskapspenning, som tillkommer kvinna vilken ej uppnått tjugu års ålder, må försäkringskassan på framställning av barnavårdsnämnd besluta om utbetalning till annan enligt vad i första stycket sägs.

Är kvinna vid tiden för nedkomsten intagen i barnhem, ungdomsvårds- skola, fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, må försäkringskassan på framställning av förestånda- re för inrättningen besluta, att moderskapspenningen skall utbetalas till honom att användas till kvinnans och barnets nytta.

4 kap. 3 5

För tid efter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sextiosju år eller dessförinnan börjat åtnjuta ålderspension enligt denna lag, må ersättning för sjukhusvård utgå för högst tre- hundrasextiofem dagar och sjuk- penning för högst etthundraåttio dagar. För tid, varunder den försäkrade åtnjuter hel förtidspen- sion, må ersättning för sjukhus- vård utgå för högst trehundrasex- tiofem dagar; och skall med sådan tid jämställas efterföljande tid, därest förtidspensionen upphört att utgå med månaden näst före den, varunder den försäkrade fyller sextiosju år.

För tid efter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sextiosju år eller dessförinnan börjat åtnjuta ålderspension enligt denna lag, må ersättning för sjukhusvård utgå för högst tre- hundrasextiofem dagar. För tid, varunder den försäkrade åtnjuter hel förtidspension, må ersättning för sjukhusvård utgå för högst trehundrasextiofem dagar; och skall med sådan tid jämställas efterföljande tid, därest förtids- pensionen upphört att utgå med månaden näst före den, varunder den försäkrade fyller sextiosju år.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

Med inkomst av an- ställning avses denlönipen- ningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäk- rad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till så- dan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åt-

Med inkomst av an- ställning avses denlönipen- ningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäk- rad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till så- dan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åt-

njuten lön, som under ett år ej njuten lön, som under ett år ej uppgått till trehundra kronor. uppgått till trehundra kronor. Så- som inkomst av anställning anses även sjukpenning i den mån sjuk- penningen träder i stället för för- säkrads inkomst såsom arbetsta- gare i allmän eller enskild tjänst, kontant stöd vid arbetslöshet samt utbildningsbidrag enligt arbets- marknadskungörelsen (] 96 6 :3 6 8 ).

Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs för arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall, om ersättningen under ett år uppgått till minst trehundra kronor, anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen varit ense därom; och skalli dylikt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn icke tagas till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet eller i rörelse som bedrives från här beläget fast driftställe. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 5.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för

avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. l &. Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses a) inkomst av häririket bedriven rörelse;

b) inkomst av här belägen jord- bruksfastighet, som brukas av den försäkrade; samt

0) ersättning i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad för arbete för annans räkning;

b) inkomst av här belägen jord- bruksfastighet, som brukas av den försäkrade;

c) ersättning i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad för arbete för annans räkning; samt

d ) sjukpenning vilken trätt i stål- let för inkomst som ovan nämnts

allt i den mån inkomsten icke enligt 2 & är att hänföra till inkomst av

anställning.

Har inkomst som avses i första stycket a), b) eller c) icke uppgått till femhundra kronor för år, tages den ej i beräkning.

13 kap.

Är den försäkrade vid tidpunk- ten för pensionsfallet placerad lägst i den sjukpenningklass, som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete uppgående till det vid årets ingång gällande basbelop- pet, eller har pensionspoäng tillgo- doräknats honom för minst tre av de fyra år, som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utgå med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket. Detsamma skall gälla för det fall den försäkrade icke är placerad i sjukpenningklass som nu sagts men skulle hava varit placerad i sådan klass, därest den allmänna försäkringskassan haft kännedom om samtliga de förhål- landen som skola ligga till grund för placeringen i sjukpenningklass.

Uppgår den sjukpenninggrun- dande inkomst, som fastställts för den försäkrade, vid tidpunkten för pensionsfallet lägst till ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller har pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst tre av de fyra år, som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall för— tidspension utgå med tillämpning av bestämmelserna i andra styc— ket. Detsamma skall gälla då vid tidpunkten för pensionsfallet sjuk- penninggrundande inkomst upp- gående till belopp som nyss sagts icke fastställts för den försäkrade, men skulle ha fastställts, därest den allmänna försäkringskassan haft kännedom om samtliga på beslutet inverkande förhållanden.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspension, som skulle tillkomma den försäkrade, därest sådan pension skulle börja utgå från och med den månad varunder han fyller sextiosju år. Härvid skall ålderspensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och med det då han uppnår sextiofem års ålder tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande medeltalet av de pensionspoängtal, vilka tillgodoräknats honom under de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under samtliga är från och med det då han fyllt sexton år till och med det som närmast föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses från de år intill ett antal av hälften, för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst.

Pension enligt denna paragraf må ej utgå, om undantagande enligt 11 kap. 75 ägde giltighet för den försäkrade då pensionsfallet inträffade samt undantagandet tillika föranlett, att den försäkrade för något av de fyra närmast föregående åren gått förlustig mer än en pensionspoäng. Ej heller må pension som nu sagts utgå, om den försäkrade vid sextiosju års ålder icke kan komma i åtnjutande av ålderspension enligt 12 kap.

15 kap. 25

Har försäkrad, som är född år 1927 eller tidigare, visst är under mer än nittio dagar uppburit sjukpenning enligt denna lag eller lagen om yrkesskadeförsäkring el- ler motsvarande ersättning enligt lagen om ersättning åt smittbärare och har han därvid varit placerad lägst i den sjukpenningklass, vil- ken han skulle hava tillhört om hans årsinkomst av förvärvsarbete uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet, skall vid beräkning av det i 12 kap. 2 5? första stycket angivna medeltalet av pensionspoäng bortses från nämnda är, därest medeltalet därigenom höjes, samt vid tillämp- ningen i övrigt av 12 kap. anses som om pensionspoäng tillgodo- räknats den försäkrade för det året. Vad nu sagts skall icke avse är, då den försäkrade åtnjutit ålderspension eller förtidspension

Nuvarande lydelse

enligt denna lag eller då undanta- gande enligt 11 kap. 7 39 varit gällande för honom och må ej tillämpas med avseende å mer än tre år.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning, då försäkrad, som är född år 1 927 eller tidigare, visst är under mer än sextio dagar uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa el- ler då han för jämförlig tid uppburit utbildningsbidrag, därest han var berättigad till dagpenning när bidraget började utgå, eller omställningsbidrag. Utbildningsbi- drag eller omstållningsbidrag för hel månad motsvarar härvid dag- penning under tjugutvå dagar. Bidrag för del av månad motsvarar dagpenning under det antal dagar som erhålles, om det tal, som angiver förhållandet mellan det uppburna beloppet och beloppet för hel månad multipliceras med tjugutvå. Brutet dagantal avrundas till närmast högre tal.

Föreslagen lydelse

17 kap.

Det pensionsbelopp, som först förfaller till betalning efter bevil- jande av förtidspension, skall minskas med den försäkrade till- kommande sjukpenning jämte barntillägg enligt denna lag i den mån pension och sjukförsäkrings- förmåner belöpa på samma må- nad. Beviljas förtidspensionen att utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag, skall minskning dock göras endast å belopp, varmed pensionen i anledning av ytterliga- re nedsättning av arbetsförmågan överstiger sjukbidraget. I första hand minskas folkpension.

Det pensionsbelopp, som först förfaller till betalning efter bevil— jande av förtidspension, skall minskas med den försäkrade till- kommande sjukpenning enligt denna lag i den mån pension och sjukpenning belöpa på samma månad. Beviljas förtidspensionen att utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag, skall minskning dock göras endast å belopp, varmed pensionen i anledning av ytterliga- re nedsättning av den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete översti- ger sjukbidraget. I första hand

Nuvarande lydelse

Har vid omprövning jämlikt 3 kap. 5 & första stycket c) den försäkrade placerats i sjukpenning- klass för tid efter det pensionen beviljats, skall för dag, då hel sjukpenning utgivits, sjukförsäk- ringsförmånerna föranleda minsk- ning av pensionen endast i den mån de överstiga vad som skulle hava utgått enligt den sjukpen- ningklass, i vilken den försäkrade är placerad efter det pensionen beviljats.

Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämp- ning beträffande belopp, varmed förtidspension ökas i anledning av ytterligare nedsättning av arbets- förmågan.

Föreslagen lydelse

minskas folkpension.

Har vid omprövning jämlikt 3 kap. 55 första stycket c) befun- nits att den försäkrade även efter det pensionen beviljats är berätti- gad att vid sjukdom uppbära sjukpenning, skall för dag, då hel sjukpenning utgivits, sjukpenning- en föranleda minskning av pensio- nen endast i den mån den överstiger vad som skulle hava utgått därest sjukdomsfallet in- träffat efter det pensionen bevil- jats.

Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämp- ning beträffande belopp, varmed förtidspension ökas i anledning av ytterligare nedsättning i den för- säkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete.

19 kap. 1 %

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga avgift dels till sjukförsäkringen, dels till försäkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner iform av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 5 andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 1 1 kap. 2 _8, andra stycket är för handen, annan ersättning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas

till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till trehundra kronor, och ej heller till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat över- stiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Vad gäller sjukförsäkringen skall vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 % andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av avgift bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 & tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk med- borgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbets- tagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbets— givare äger uppbära enligt bestäm- melserna i 3 kap. 16 93.

Om redares avgift för lön till vissa sjömän stadgas särskilt.

Försäkrad, som visst är är inskriven hos allmän försäkrings- kassa, skall för nämnda år till kassan erlägga sj u k fö r s å k- ringsavgift, som enligt vad nedan sägs avser kassans utgifter för sjukvårdsersättning, grundsjuk- penning och tilläggssjukpenning.

Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning, vari inbegri- pas de utgifter för läkemedel som åvila de allmänna försäkringskas- sorna, skall erläggas under förut- sättning att vid taxering året närmast efter det år avgiften avser till statlig inkomstskatt beskatt— ningsbar inkomst beräknats för den försäkrade. Sådan avgift skall dock icke erläggas, om den försäk-

Försäkrad, som visst år är inskriven hos allmän försäkrings- kassa, skall för nämnda är till kas- san erlägga sjukförsäk- ringsavgift, som enligt vad nedan sägs avser kassans utgifter för sjukvårdsersättning och sjuk- penning, under förutsättning att vid taxering året närmast efter det år avgiften avser till statlig in- komstskatt beskattningsbar in- komst beräknats för den försäkra- de.

Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning, vari inbegri- pas de utgifter för läkemedel som åvila de allmänna försäkrings— kassorna, erlägges av den som vid utgången av det år avgiften avser är inskriven hos allmän försäk- ringskassa, såvida han ej fyllt sextiosju år eller för december månad samma år åtnjutit ålders- pension eller förtidspension enligt

rade vid utgången av det år avgiften avser upphört att vara inskriven hos allmän försäkrings- kassa eller fyllt sextiosju år eller för december månad samma år åtnju tit ålderspension eller förtids- pension enligt denna lag.

Avgift avseende utgifter för grundsjukpenning, vari inbegripas utgifterna för barntillägg och moderskapspenning, skall erläggas under förutsättning dels att den försäkrade under det år avgiften avser varit placerad i sjukpenning- klass, dels att vid taxering året närmast efter det år avgiften avser till statlig inkomstskatt beskatt- ningsbar inkomst beräknats för den försäkrade.

Avgift avseende utgifter för tilläggssjukpenning skall erläggas under förutsättning att den för- säkrade under det år avgiften avser varit placerad i sjukpenningklass nr 3 eller högre sjukpenningklass.

denna lag.

Avgift avseende utgifter för sjukpenning, vari inbegripas utgif- terna för moderskapspenning, er- lägges av den som det år avgiften avser varit berättigad att vid sjuk- dom uppbära sjukpenning.

Försäkrad, för vilken för visst år fastställts pensionsgrundande inkomst på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, skall för nämnda år erlägga tilläggspen sionsavgift å den pensionsgrundande inkomsten, i vad denna härrör från inkomst av annat förvärvsarbete.

Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hö- rande. Sådan avgift utgär för varje avgiftspliktig med visst be10pp i hela kronor, varvid öretal bortfal- ler.

Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning beräknas för hela året, avgift avseende utgifter

Avgift erlägges dock icke för sjukpenning, som avses i 11 kap. 3 5 första stycket d).

Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hö- rande. Sådan avgift beräknas för helt år och utgår för varje avgifts- pliktig med visst belopp i hela kronor, varvid öretal bortfaller.

för grundsjukpenning för varje månad under vilken den försäkra- de varit placerad i sjukpenning- klass och avgift avseende utgifter för tilläggssjukpenning för varje månad under vilken den försäkra- de varit placerad i sjukpenning- klass nr 3 eller högre sjukpenning- klass.

Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning, grundsjukpen- ning och tilläggssjukpenning skola var för sig vara avvägda så, att de i förening med andra medel som äro tillgängliga för motsvarande del av försäkringen förslå till bestridande av den allmänna för- säkringskassans utgifter för den delen samt till förvaltningskostna- der och erforderlig fondering.

Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning och grundsjuk- penning skola var för sig vara lika stora för samtliga avgiftspliktiga försäkrade i den allmänna försäk- ringskassan. Försäkrads avgifter för dessa ändamål må för år räknat tillsammans icke överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst vid tax— ering året närmast efter det år sjukförsäkringsavgiften avser. I första hand nedsättes avgiften avseende utgifter för sjukvårdser- sättning.

Avgifterna avseende utgifter för tilläggssjukpenning skola, till den del sådan sjukpenning svarar mot inkomst av anställning, vara lika stora för alla försäkrade i den allmänna försäkringskassan, som med avseende på sådan inkomst tillhöra samma sjukpenningklass. Till den del tilläggssjukpenning svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete skola avgifterna va-

Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning och sjukpen- ning skola var för sig vara avvägda så, att de i förening med andra medel som äro tillgängliga för motsvarande del av försäkringen förslå till bestridande av den allmänna försäkringskassans utgif— ter för den delen samt till förvaltningskostnader OCh erfor- derlig fondering.

Avgiften avseende utgifter för sjukvårdsersättning skall vara lika stor för samtliga avgiftspliktiga försäkrade i den allmänna försäk- ringskassan.

Avgiften avseende utgifter för sjukpenning skall för försäkrad som avses i 3 kap. 1 59 första stycket utgöra en andel av den försäkrades inkomst av förvärvsar- bete det år avgiften avser, fast- ställd med hänsyn till i vad mån inkomsten härrör från anställning och från annat förvärvsarbete samt, 1" sistnämnda fall, om karens- tid gäller för sjukpenningförsäk- ringen. I fråga om beräkning av inkomst som här avses skola be- stämmelserna i 3 kap. 2 5? i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning. Hänsyn tages ej till lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst en- ligt förordningen (l958.'295j om sjömansskatt. Såvitt gäller försäk- rade som avses i 3 kap. 1 5 andra stycket skall avgiften avseende ut-

ra lika stora för samtliga försäkra- de i kassan, för vilka den nämnda delen av sjukpenningen är lika stor och för vilka försäkringen är lika i fråga om karenstid.

Är försäkrad på grund av vad i 4 kap. 3 5 stadgas vid ingången av månad, för vilken avgift avseende utgifter för grundsjukpenning eller tilläggssjukpenning skall utgå, icke berättigad till sjukpenning för minst nittio dagar, nedsättes avgif- ten till hälften av det belopp, vartill den eljest skolat uppgå. Har försäkrad under visst är uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst en- ligt förordningen ( 1958:295 ) om sjömansskatt, skall sådan avgift avseende utgifter för grundsjuk- penning eller tilläggssjukpenning, som hänför sig till samma år, nedsättas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken sådan lön eller gottgörelse uppburits. Avgift avseende utgif- ter för tilläggssjukpenning skall icke erläggas av den som uppburit sådan lön eller gottgörelse om vid taxering året närmast efter det år avgiften avser icke för honom beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst.

Den som fullgör värnplikts- tjänstgöring eller vapenfri tjänst är befriad från avgift avseende utgif- ter för grundsjukpenning eller tilläggssjukpenning för varje hel månad av tjänstgöringstiden.

gifter för sjukpenning vara enhet- lig för samtliga försäkrade i den allmänna försäkringskassan som tillhör denna grupp.

Försäkrads sjukförsäkringsav- gift må icke överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskatt- ningsbara inkomst vid taxering året närmast efter det år avgiften avser. I första hand nedsättes av- giften avseende utgifter för sjuk- värdsersättning.

Är försäkrad på grund av vad i 3 kap. 3 39 första stycket andra punkten stadgas vid ingången av det år, för vilket avgift för sjukpenning skall utgå, icke berät- tigad till sjukpenning för minst nittio dagar, nedsättes avgiften till hälften av det belopp, vartill den eljest skolat uppgå. Har i sådant fall all rätt till sjukpenning upp- hört vid årets utgång, skall den försäkrade dock vara befriad från avgift.

Till allmän försäkringskassa ut- går förvarje år statsbidrag med femtiofem procent av kassans utgifter för

Föreslagen lydelse

Till allmän försäkringskassa ut- går förvarje år statsbidrag med 00 procent av kassans utgif- ter för

a) sjukvårdsersättning, dock ej ersättning för sjukhusvård i riket;

b) grundsjukpenning; 0) barn tillägg; d) moderskapspenning.

b) sjukpenning; c) moderskapspenning.

20 kap.

Vid tillämpning av bestämmelse i 3 kap. 2, 4 och 9åå samt 21 kap. 1 5 om försäkrad, som sammanbor med barn, skall med barn som där sägs likställas foster- barn.

Vid tillämpning av bestämmelse i 3 kap. 2 och 4 åå samt 21 kap. 1 5 om försäkrad, som samman- bor med barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.

Ersättning enligt denna lag må indragas eller skäligen nedsättas, om den som är berättigad till ersättningen

a) uppsåtligen åsamkat sig sjukdom eller skada, som orsakat den utgift eller nedsättning av arbetsförmågan, för vilken ersättning begäres;

b) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid förövandet av handling, för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom;

c) vägrar att underkasta sig undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter eller eljest gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur

hälsosynpunkt;

d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till

ersättning.

Vägrar försäkrad utan giltig anledning att underkasta sig åt- gärd av beskaffenhet som avses i 4 kap. Zå, må sjukpenning jämte barntillägg eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förväg- ras honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd.

Vägrar försäkrad utan giltig anledning att underkasta sig åt- gärd av beskaffenhet som avses i 4 kap. Zå, må sjukpenning eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd.

21 kap.

Försäkrad, som är placerad i sjukpenningklass och som ej åtnju- ter förtidspension enligt denna lag, skall, såframt han är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigva- rande sammanbor med barn under sexton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn, genom frivilliga avgifter kunna hos den allmänna försäk- ringskassa, hos vilken han är inskriven, försäkra sig för erhållan- de av visst sjukpenningtillägg.

Genom frivilliga avgifter skall ock hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad, vilken till följd av studier eller annan utbild- ning, som beräknas pågå minst ett halvt är, icke eller endast i ringa utsträckning ägnar sig åt förvärvs- arbete, kunna hos kassan försäkra sig för erhållande av viss sjukpen- ning jämte barntillägg eller av visst tillägg till den sjukpenning, vartill han är berättigad enligt 3 kap.

Sjukpenning som avses i denna paragraf må ej uppgå till högre belopp än femton kronor för dag. Ej heller må sjukpenningtillägg uppgå till högre belopp än som motsvarar skillnaden mellan fem- ton kronor och den sjukpenning, vartill den försäkrade är berättigad enligt 3 kap.

Försäkrad, som enligt bestäm- melserna i 3 kap. är berättigad att vid sjukdom uppbära sjukpenning och som ej åtnjuter förtidspension enligt denna lag, skall, såframt han är gift och stadigvarande samman- bor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under sexton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn, genom frivilliga avgifter kunna hos den allmänna försäkringskassa, hos vilken han är inskriven, försäkra sig för erhållande av visst sjukpenningtillägg.

Genom frivilliga avgifter skall ock hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad, vilken till följd av studier eller annan utbild- ning, som beräknas pågå minst ett halvt är, icke eller endast i ringa utsträckning ägnar sig åt förvärvs- arbete, kunna hos kassan försäkra sig för erhållande av viss sjukpen- ning eller av visst tillägg till den sjukpenning, vartill han är berät- tigad enligt 3 kap.

Sjukpenning som avses i denna paragraf må ej uppgå till högre belopp än tjugu kronor för dag. Ej heller må sjukpenningtillägg uppgå till högre belopp än som motsva— rar skillnaden mellan tjugu kronor och den sjukpenning, vartill den försäkrade är berättigad enligt 3 kap.

Vid tillämpning av 16 kap. 1 5 andra stycket och 17 kap. l & skall med sjukpenning som där sägs likställas sjukpenning och sjukpenningtillägg på grund av försäkring som avses i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgift och statsbidrag för tid före ikraftträdandet.

Den som är inskriven hos allmän försäkringskassa och vid utgången av år 1973 placerad i sjukpenningklass men som inte skulle bli sjukpenningförsäkrad enligt de nya bestämmelserna skall kvarstå i sjukpenningklass enligt nu gällande bestämmelser så länge hans inkomst av förvärvsarbete uppgår till ettusenåttahundra kronor men ej till fyratusenfemhundra kronor. För försäkrad som här avses skall äldre bestämmelser alltjämt gälla. I fråga om ändring av sjukpenningklass skall dock de nya bestämmelserna i 3 kap. 5 5 äga motsvarande tillämpning. Avgift för sjukpenningförsäkringen beräknas med tillämpning av bestäm- melserna i 19 kap. 6 & rörande avgift för försäkrad som avsesi 3 kap. 1 5 första stycket.

Bestämmelserna i 15 kap. 2 & skall fortfarande gälla såvitt avser tid före ikraftträdandet.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1954:243) om yrkesskadeför- säkring,

dels att 14 och 15 åå skall upphöra att gälla, dels att 9, 11, 13, 28, 30, 37, 38 och 47 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 5

Med årlig arbetsförtjänst avses, därej annat följeravvad nedan sägs, det belopp, vartill försäkrads inkomst av förvärvsarbete, utan hänsyn till övergående sjukdom, tillfälligt övertidsarbete eller annan sär- skild omständighet, vid tid då skada inträffar kan antagas uppgå för år räknat.

Har hushållsarbete i hemmet hindrat försäkrad att utföra förvärvs- arbete i full utsträckning, skall efter vad som prövas skäligt hushålls- arbetet likställas med förvärvsarbete. Värdet av hushållsarbete i hemmet ävensom inkomst av förvärvsarbete för egen räkning må ej beräknas högre än som motsvarar i orten gängse avlöning för liknande arbete för annans räkning. Utgöres inkomst helt eller delvis av naturaförmåner, skola dessa uppskattas efter de regler, som tillämpas vid taxering till kommunal in- komstskatt.

För försäkrad, som vid tiden för skadans inträffande ej fyllt tjugufem år, skall den årliga arbetsförtjänsten vid bestämmande av ersättning för tid efter det han uppnår nämnda ålder eller av livränta till efterlevande beräknas till det belopp, vartill hans inkomst av förvärvsarbete skäligen kan, med hänsyn till arten av hans sysselsättning vid tiden för skadans inträffande, antagas hava kommit att uppgå vid denna ålder, därest ska- dan ej inträffat. På motsvarande sätt skall, om den försäkrade ej fyllt tjuguett år, hans sannolika inkomst vid tjuguett års ålder läggas till grund för bestämmande av ersättning till honom för tid mellan tjuguett och tjugufem års ålder och, om den försäkrade ej fyllt aderton är, hans sanno- lika inkomst vid aderton års ålder läggas till grund för bestämmande av ersättning till honom för tid mellan aderton och tjuguett års ålder.

Undergår försäkrad vid tiden för skadans inträffande yrkesutbildning, må den årliga arbetsförtjänsten icke bestämmas till lägre belopp än det, vartill hans inkomst av förvärvsarbete skäligen kan antagas hava uppgått, om han, därest skadan ej inträffat, vid denna tidpunkt avbrutit yrkes- utbildningen och i stället ägnat sig åt dylikt arbete. Vad nu sagts skall äga

motsvarande tillämpning därest den försäkrade vid den senare tidpunkt, som enligt tredje stycket skall vara avgörande för arbetsförtjänstens be- räkning, skulle hava ägnat sig åt yrkesutbildning, om skadan ej inträffat.

Åtnjöt försäkrad i anledning av tidigare skada pension, livränta eller annan ersättning, skall efter vad som finnes skäligt sådan ersättning anses såsom inkomst av förvärvsarbete vid bestämmande av livränta till efter- levande.

Har försäkrad, som ådragit sig skada genom långvarig inverkan av sådan beskaffenhet som avses i 6 å första stycket b) eller c), först avsevärd tid efter skadans yppande varaktigt upphört att arbeta i verksamhet, i vilken fara föreligger för dylik skada, må den årliga arbetsförtjänsten vid be- stämmande av ersättning för tid efter arbetsavbrottet icke beräknas till lägre belopp än som skolat fastställas, om skadan yppats vid tiden för arbetsavbrottet.

Uppgår den årliga arbetsför- tjänsten icke till ettusenåttahund- ra kronor, skall den beräknas till detta belopp. Överstiger den årliga arbetsförtjänsten ett belopp mot- svarande fem gånger det bas- belopp enligt 1 kap. 6 å lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring som gällde vid ingången av det år då skadan inträffade, ta— ges överskjutande belopp icke i beräkning.

Drabbas någon, som är omfat- tad av sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring, av yrkesskada, äger han för tid till och med nittionde dagen efter den då skadan inträffade, dock längst till den dag skadan medför rätt till livränta eller till och med den dag rätten till sjukpenning upphör enligt 4 kap. 3 59 nämnda lag (samordningstid) rätt att från allmän försäkringskassa erhål- la ersättning enligt samma grunder som vid annan sjukdom.

Är skadad, som avses i första

Uppgår den årliga arbetsför- tjänsten icke till fyratusenfem- hundra kronor, skall den beräknas till detta belopp. Överstiger den årliga arbetsförtjänsten ett belopp motsvarande fem gånger det bas- belopp enligt 1 kap. 6 å lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring som gällde vid ingången av det år då skadan inträffade, ta- ges överskjutande belopp icke i beräkning.

Drabbas någon, som är omfat- tad av sjukförsäkringen enligt lagen ( 196238] ) om allmän för- säkring, av yrkesskada, äger han för tid till och med nittionde dagen efter den då skadan inträf- fade, dock längst till den dag skadan medför rätt till livränta eller till och med den dag rätten till sjukpenning upphör enligt 3 kap. 3 5 första stycket andra punkten nämnda lag (3 a 111 o r d - nin g 5 t i d) rätt att från allmän försäkringskassa erhålla ersättning enligt samma grunder som vid an- nan sjukdom.

Är skadad, som avses i första

stycket, under samordningstiden eller del därav ej berättigad till sjukpenning från allmän försäk- ringskassa, skall för sådan tid till honom utgivas sjukpenning enligt denna lag med belopp motsvaran- de vad han skulle hava ägt uppbära från försäkringskassan, därest han varit placerad i sjuk- penningklass enligt lagen om all- män försäkring. Vad nu sagts skall icke gälla försäkrad, som avsesi 3å andra stycket denna lag, och ej heller arbetstagare, som enligt 3 kap. 16 å första stycket lagen om allmän försäkring undantagits från placering i sjukpenningklass.

stycket, under samordningstiden eller del därav ej berättigad till sjukpenning från allmän försäk— ringskassa, skall för sådan tid till honom utgivas sjukpenning enligt denna lag med belopp motsvaran- de vad han skulle hava ägt uppbära från försäkringskassan, därest han varit sjukpenningför- säkrad jämlikt 3 kap. lagen om allmän försäkring. Vad nu sagts skall icke gälla försäkrad, som avses i 3å andra stycket denna lag, och ej heller arbetstagare, som enligt 3 kap. 16å första stycket lagen om allmän försäkring undan- tagits från rätt till sjukpenning vid sjukdom.

Är den, som drabbas av yrkesskada, under samordningstiden eller del därav ej omfattad av sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring, skall för sådan tid till honom utgivas ersättning enligt denna lag med belopp, som han skulle hava ägt uppbära, därest 2 och 3 kap. lagen om allmän försäkring varit tillämpliga å honom.

Medför yrkesskada under samordningstiden behov av sjukvård utom riket eller tandläkarvård eller sådana särskilda hjälpmedel, som avses i 12 å, skola erforderliga kostnader härför, utgifter för nödiga resor inräknade, ersättas enligt denna lag, i den mån ersättning icke utgår enligt lagen om allmän försäkring. Vad nu sagts skall ock gälla i fråga om ' kostnader för särskild vård, som på riksförsäkringsverkets begäran lämnas den skadade.

13å

Förorsakar olycksfall eller inverkan, som avses i 6 å, efter samordningstidens utgång sjukdom, äger den skadade uppbära hel sj u k p e n n i n g för varje dag, sjukdomen medför förlust av arbets- förmågan, och h a 1 v sj u k p e n nin g för varje dag, arbetsförmågan till följd av sjukdomen är nedsatt med minst hälften.

Sjukpenningens storlek bestäm- mes, där ej annat följer av vad i fjärde stycket sågs, av den sjuk- penningklass, till vilken den skada- de med hänsyn till sin årliga arbetsförtjänst är att hänföra.

Sjukpenningklasserna och be- loppet av hel sjukpenning inom

I fråga om sjukpenningens stor- lek och avdrag på sjukpenning för dag då yrkesskada föranleder sjukhusvård äga bestämmelserna i 3 kap. 4 5 lagen (1962:381 ) om allmän försäkring motsvarande tillämpning. Med sjukpenning- grundande inkomst avses därvid

varje klass bestämmas med ledning av tabellen i 3 kap. 4 å lagen om allmän försäkring. Med inkomst av förvärvsarbete för år avses därvid den skadades årliga arbetsförtjänst beräknad enligt 9 å.

Sjukpenning må ej i något fall utgå med lägre belopp än som skolat utgå i sjukpenning från allmän försäkringskassa, därest skadan ej utgjort yrkesskada. För tid, beträffande vilken livränta, som tillerkänts den skadade, enligt 16 å första stycket andra punkten icke må uppbäras, må hel sjukpen- ning jämte barntillägg, som avsesi 14 å, icke utgå med lägre belopp än som motsvarar livräntan för dag räknad.

14å

Är skadad vid tillämpning av lagen om allmän försäkring eller med stöd av densamma meddelade bestämmelser berättigad till barn- tillägg till sjukpenning eller skulle han hava varit berättigad till så- dant tillägg, därest han omfattats av sjukförsäkringen enligt nämnda lag, skall barntillägg utgå jämväl till sjukpenning enligt den- na lag; och skola därvid bestäm— melserna i 3 kap. 9 39 och 20 kap. 2 39 lagen om allmän försäkring äga motsvarande tillämpning.

lSå

För tid, då yrkesskada föranle- der sjukhusvård, skall sjukpenning minskas med fem kronor för dag, dock med högst hälften av sjuk- penningens belopp.

För skadad, som stadigvarande sammanbor med eget eller makes barn eller fosterbarn under tio år,

den skadades årliga arbetsförtjänst beräknad enligt 9 å. Med barn som angives i nämnda bestämmel- ser likställes fosterbarn.

Sjukpenning må ej i något fall utgå med lägre belopp än som skolat utgå i sjukpenning från allmän försäkringskassa, därest skadan ej utgjort yrkesskada. För tid, beträffande vilken livränta, som tillerkänts den skadade, enligt 16 å första stycket andra punkten icke må uppbäras, må hel sjukpen- ning icke utgå med lägre belopp än som motsvarar livräntan för dag räknad.

utgör sjukpenningen vid sjukhus- vård lägst sex kronor för dag.

28å

Sjukpenning jämte barntillägg samt livränta, som avses i 16 å, må skäligen nedsättas, såframt den försäkrade ådragit sig skadan vid förövande av handling, för vilken straff genom lagakraftägande dom ådömts honom, eller, sedan ska- dan inträffat, gör sig skyldig till gr0v ovarsamhet ur hälsosynpunkt eller medvetet eller av grov vårds- löshet lämnar oriktig eller vilsele- dande uppgift angående förhållan- de, som är av betydelse för rätten till ersättning.

Sjukpenning och livränta, som avses i 16 å, må skäligen nedsät- tas, såframt den försäkrade ådragit sig skadan vid förövande av handling, för vilken straff genom lagakraftägande dom ådömts ho- nom, eller, sedan skadan inträffat, gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt eller medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning.

Vägrar den skadade utan giltig anledning att rätta sig efter föreskrift, som i syfte att förkorta sjukdomstiden eller eljest lindra menliga följder av skadan givits av riksförsäkringsverket eller arbetsgivaren eller läkare, och har till följd härav skadan medfört väsentligt mera långvarig eller höggradig nedsättning av arbetsförmågan, må ock skälig nedsättning ske av ersättning som avses i första stycket.

Livränta till efterlevande må skäligen nedsättas, såframt denne annorledes än i 27 å sägs vållat dödsfallet genom handling, för vilken straff genom lagakraftägande dom ådömts honom, eller medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till livräntan.

30å

Är någon, som har rätt till sjukpenning, barntillägg eller liv- ränta, icke svensk medborgare och är han ej bosatt i riket, äger riksförsäkringsverket att med hans samtycke när som helst i stället för sådan ersättning till honom utgiva ett belopp för en gång, motsvarande högst femtio och minst tjugu procent av ersättning- ens kapitalvärde. Har utbyte som nu nämnts ägt rum, föreligger ej rätt till vidare ersättning på grund av skadan.

Är någon, som har rätt till sjukpenning eller livränta, icke svensk medborgare och är han ej bosatt i riket, äger riksförsäkrings- verket att med hans samtycke när som helst i stället för sådan ersättning till honom utgiva ett belopp för en gång, motsvarande högst femtio och minst tjugu procent av ersättningens kapital- värde. Har utbyte som nu nämnts ägt rum, föreligger ej rätt till vidare ersättning på grund av skadan.

Riksförsäkringsverket äger att, om anledning föreligger härtill, i stället för sjukpenning eller livränta eller del därav bereda den, som är hemfallen åt dryckenskap eller naturaförmåner.

På framställning av nykterhets- nämnd äger riksförsäkringsverket besluta, att sjukpenning jämte barntillägg tillkommande den, som är hemfallen åt alkoholmiss- bruk och beträffande vilken före- ligger omständighet i övrigt som i 15 5 första stycket lagen om nykterhetsvård sägs, skall utbeta- las till kommunal myndighet eller den ersättningsberättigades make eller annan person att användas till den ersättningsberättigades el- ler hans familjs uppehälle.

allvarligt läkemedelsmissbruk,

ersättning i

På framställning av nykterhets- nämnd äger riksförsäkringsverket besluta, att sjukpenning tillkom- mande den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet i övrigt som i 155 första stycket lagen om nykterhetsvård sägs, skall utbetalas till kommunal myndighet eller den ersättningsbe- rättigades make eller annan person att användas till den ersättningsbe- rättigades eller hans familjs uppe- hälle.

385

Arbetsgivare erlägger för varje år försäkringsavgift enligt vad nedan sägs.

Avgift utgår å summan av vad arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare, som omfattas av obligatorisk försäkring enligt denna lag, såsom lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad,

Vid beräkning av avgift skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Hänsyn skall ej heller tagas till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i l 5 första stycket förordningen (l958c295) om sjömansskatt.

Avgift erlägges icke för arbets— tagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbets- givare äger uppbära enligt bestäm- melserna i 3 kap. 16 58 lagen (1962381) om allmän försäkring.

475

I fråga om ersättning på grund ] fråga om ersättning på grund av den frivilliga försäkringen skall gälla vad som stadgats beträffande

av den frivilliga försäkringen skall gälla vad som stadgats beträffande

Nuvarande lydelse

ersättning på grund av den obliga- toriska försäkringen. Från ersätt- ning, som avses i 12—1555 och som belöper på tid innan den skadade blivit berättigad till liv- ränta, skall dock avdragas vad som för motsvarande ändamål utgår ] sjukhjälp från allmän försäkrings- kassa.

Föreslagen lydelse

ersättning på grund av den obliga- toriska försäkringen. Från ersätt- ning, som avses i 12 eller 13 5 och som belöper på tid innan den skadade blivit berättigad till liv- ränta, skall dock avdragas vad som för motsvarande ändamål utgår i sjukhjälp från allmän försäkrings- kassa.

I försäkringsavtalet må rätten till ersättning begränsas utöver vad som följer av första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. De nya bestämmelserna i 9 & sista stycket skall ej äga tillämpning i fall då yrkesskada inträffat före lagens ikraftträdande. Beträffande sjukpen- ning i sådant fall till den vars årliga arbetsförtjänst ej uppgår till fyra- tusenfemhundra kronor skall övergångsbestämmelsema till lagen (19731000) om ändring i lagen (1962z381) om allmän försäkring äga motsvarande tillämpning.

Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgift för tid före ikraft- trädandet.

Förslag till Lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261)

Härigenom förordnas, att 6 ä 2 mom., 12 ä 2 mom., 21 å och 22 aå militärersättningsförordningen (1950:261) skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse 6 &

2 mom. Har olycksfallet medfört sjukdom, som varat mer än två dagar efter dagen för olycksfallet, utgives, där ej annat följer av 5 mom., från och med dagen efter sistnämnda dag sjukpenning så länge sjukdomen förorsakar förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av denna med minst hälften. Vid förlust av arbetsförmågan utgives för varje dag hel

Nuvarande lydelse

sjukpenning och vid nedsättning av arbetsförmågan halv sjukpenning.

Sjukpenningens storlek bestäm- mes, där ej annat följer av vad i fjärde stycket sägs, av den sjuk- penningklass, till vilken den skada- de med hänsyn till sin ärliga ar- betsförtjänst är att hänföra.

Sjukpenningklasserna och be- loppet av hel sjukpenning inom varje klass bestämmas med ledning av tabellen i 3 kap. 4 5 lagen om allmän försäkring. Med inkomst av förvärvsarbete för är avses därvid den skadades årliga arbetsförtjänst beräknad enligt 9 &.

För tid beträffande vilken liv- ränta, som tillerkänts den skada- de, enligt 3 mom. första stycket andra punkten icke må uppbäras, må hel sjukpenning jämte barn- tillägg, som avses i nästa stycke, icke utgå med lägre belopp än som motsvarar livräntan för dag räk- nad.

I fråga om utgivande av barn- tillägg till sjukpenningen och om sjukpenning under tid för sjukhus- vård skola bestämmelserna i 14

I fråga om sjukpenningens stor- lek och avdrag pä sjukpenning för dag då skada till följd av olycks- fall som ovan avses föranleder sjukhusvård äga bestämmelserna i 3 kap. 4 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring motsvarande tillämpning. Med sjukpenning- grundande inkomst avses därvid den skadades årliga arbetsförtjänst beräknad enligt 9 %. Med barn som angives i nämnda bestämmel- ser likställes fosterbarn.

För tid beträffande vilken liv- ränta, som tillerkänts den skada- de, enligt 3 mom. första stycket andra punkten icke må uppbäras, må hel sjukpenning icke utgå med lägre belopp än som motsvarar livräntan för dag räknad.

Nuvarande lydelse

och 15 %% lagen om yrkesskade- försäkring äga motsvarande tillämpning.

2mom. Sjukpenning jämte barntillägg samt livränta, som till- kommer den skadade, må skäligen nedsättas, såframt denne ådragit sig skadan vid förövande av hand- ling, för vilken straff genom laga- kraftägande dom ådömts honom, eller, sedan skadan inträffat, gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt eller medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angåen- de förhållande, som är av betydel- se för rätten till ersättning.

2 mom. Sjukpenning och liv- ränta, som tillkommer den skada- de, må skäligen nedsättas, såframt denne ådragit sig skadan vid för- övande av handling, för vilken straff genom lagakraftägande dom ådömts honom, eller, sedan ska- dan inträffat, gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt eller medvetet eller av grov vårds- löshet lämnar oriktig eller vilsele- dande uppgift angående förhållan- de, som är av betydelse för rätten till ersättning.

Vägrar den skadade utan giltig anledning att rätta sig efter föreskrift, som i syfte att förkorta sjukdomstiden eller eljest lindra menliga följder av skadan givits av militär myndighet, riksförsäkringsverket eller läkare, och har till följd härav skadan medfört väsentligt mera långvarig eller höggradig nedsättning av arbetsförmågan, må ock skälig nedsättning ske av ersättning som avses i första stycket.

Livränta till efterlevande må skäligen nedsättas, såframt denne annorle- des än i 1 mom. sägs vållat dödsfallet genom handling, för vilken straff genom lagakraftägande dom ådömts honom, eller medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållan- de, som är av betydelse för rätten till livräntan.

21%

Är någon, som har rätt till sjuk- penning, barntillägg eller livränta enligt denna förordning, icke svensk medborgare, och är han ej i riket bosatt, äger riksförsäkrings- verket att med hans samtycke när som helst i stället för sådan ersätt- ning till honom utgiva ett belopp för en gång, motsvarande högst femtio och minst tjugu procent av ersättningens kapitalvärde. Har ut- byte som nu nämnts ägt rum före- ligger ej rätt till vidare ersättning på grund av skadan.

Är någon, som har rätt till sjuk- penning eller livränta enligt denna förordning, icke svensk medborga- re, och är han ej i riket bosatt, äger riksförsäkringsverket att med hans samtycke när som helst i stället för sådan ersättning till ho- nom utgiva ett belopp för en gång, motsvarande högst femtio och minst tjugu procent av ersätt- ningens kapitalvärde. Har utbyte som nu nämnts ägt rum föreligger ej rätt till vidare ersättning på grund av skadan.

22aå

Har en värnpliktig under grundutbildning eller motsvarande utbildning enligt 27 ä 1 mom. D. värnpliktslagen eller under repetitionsutbildningi direkt anslutning till grundutbildning ådragit sig sjukdom, som efter tjänstgöringens slut medför nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften men som ej berättigar till ersättning enligt denna förordning, har han rätt till särskild sjukpenning. Detsamma gäller om han efter tjänst- göringens slut ådragit sig sjukdomen under utryckningsmånaden eller månaden närmast efter denna.

Den särskilda sjukpenningen ut- går med det belopp som skulle ha utgått enligt lagen om allmän för- säkring, om placering i sjukpen- ningklass grundats på den i 95 denna förordning angivna lägsta årliga arbetsförtjänsten. Ifråga om barntillägg till sjukpenning äga be- stämmelserna i lagen om allmän försäkring motsvarande tillämp- ning. Från den särskilda sjukpen- ningen skall avräknas sjukpenning som utgår enligt lagen om allmän försäkring eller lagen om yrkesska- deförsäkring eller enligt grunderna för sistnämnda lag.

Den särskilda sjukpenningen ut- går med det belopp som skulle ha utgått enligt lagen om allmän för- säkring vid en sjukpenninggrun- dande inkomst svarande mot den i 9 & denna förordning angivna lägsta årliga arbetsförtjänsten. Från den särskilda sjukpenningen skall avräknas sjukpenning som ut- går enligt lagen om allmän försäk- ring eller lagen om yrkesskadeför- säkring eller enligt grunderna för sistnämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare

Härigenom förordnas, att 345 och 9 åå lagen (1956:293) om ersätt- ning åt smittbärare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Ersättningen för inkomstbort— fall åt den som omfattas av sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring utgår för dag räknat med det högsta belopp som han vid sjukdom är berättigad att uppbära i sjukpenning, barntillägg och sjukpenningtillägg på grund av försäkring enligt närrmda lag eller med stöd därav meddelade be- stämmelser; dock att ersättning åt den som åtnjuter annan inkomst av förvärvsarbete än inkomst av anställning alltid skall bestämmas till det belopp för dag räknat som skulle hava utgått till honom, därest hela hans årsinkomst av förvärvsarbete utgjort inkomst av anställning.

Ersättningen åt den som vid sjukdom icke är berättigad till sjukpenning på grund av försäk- ring som i första stycket sägs skall med tillämpning av de i nämnda stycke angivna grunderna utgå med det belopp för dag räknat som han skulle hava ägt uppbära från allmän försäkringskassa, därest han varit placerad i sjuk- penningklass jämlikt 3 kap. lagen om allmän försäkring.

Föreslagen lydelse

Ersättningen för inkomstbort- fall åt den som omfattas av sjuk- försäkringen enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring utgår för dag räknat med det högsta be- lopp som han vid sjukdom är berättigad att uppbära i sjukpen- ning och sjukpenningtillägg på grund av försäkring enligt nämnda lag eller med stöd därav meddela- de bestämmelser; dock att ersätt- ning åt den som åtnjuter annan in- komst av förvärvsarbete än in- komst av anställning alltid skall bestämmas till det belopp för dag räknat som skulle hava utgått till honom, därest hela hans års- inkomst av förvärvsarbete utgjort inkomst av anställning.

I annat fall än i första stycket avses skall ersättningen ät tillfällig smittbärare för inkomstbortfall med tillämpning av de i nämnda stycke angivna grunderna utgå med det belopp för dag räknat som han skulle hava ägt uppbära från allmän försäkringskassa, därest han varit sjukpenningför- säkrad jämlikt 3 kap. lagen om allmän försäkring.

Den som ej fyllt sexton år må ej åtnjuta ersättning med mindre han visar att han genom ingripandet går miste om arbetsinkomst.

Är den till ersättning berättiga- de intagen å sjukhus som i lagen om allmän försäkring omförmäles, skall ersättningen för inkomst- bortfall minskas med fem kronor för dag, dock med högst hälften av ersättningens belopp. Det lägsta ersättningsbeloppet till den, som stadigvarande sammanbor med eget eller makes barn eller foster- barn under tio år, skall för tid då han är intagen ä sjukhus utgöra åtta kronor för dag.

Från ersättningen för inkomst— bortfall skola avräknas sjukpen— ning, barntillägg och sjukpenning- tillägg, vartill smittbäraren under tiden för ingripandet må vara berättigad på grund av försäkring enligt lagen om allmän försäkring eller med stöd därav meddelade bestämmelser, lagen med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpen- ningförsäkring i allmän sjukkassa eller lagen om yrkesskadeförsäk- ring.

För dag da" den till ersättning berättigade är intagen å sjukhus som i 2 kap. 4 5 lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring omförmäles, skall ersättningen för inkomst- bortfall minskas med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 4 3? andra stycket nämnda lag. Med barn som där sägs lik- ställs fosterbarn.

Från ersättningen för inkomst— bortfall skola avräknas sjuk- penning och sjukpenningtillägg, vartill smittbäraren under tiden för ingripandet må vara berättigad på grund av försäkring enligt lagen (196238!) om allmän försäkring eller med stöd därav meddelade bestämmelser, lagen ( 1954:774 ) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa eller lagen ( 1954:243 ) om yrkesskadeförsäk— ring.

Från ersättningen skola jämväl avräknas sjukpenning som för tid för ingripandet utgår enligt annan lag eller enligt särskild författning eller en— ligt Konungens förordnande och som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverket eller bolag som omförmäles i l % lagen om yrkes- skadeförsäkring ävensom livränta, som någon åtnjuter på grund av att han är smittbärare, till den del den belöper å tid för ingripandet.

Vad i nästföregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning, därest smittbäraren äger uppbära ersättning enligt främmande makts lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

Nuvarande lydelse

Beträffande ersättning åt tillfäl- lig smittbärare skola i övrigt bestämmelserna i 3 kap. 5 & tredje stycket, 15 5, 16% andra stycket och 17 % samt 20 kap. 3 % första stycket och 4—13 %% lagen om allmän försäkring äga motsvarande tillämpning.

Beträffande ersättning åt tillfäl- lig smittbärare skola i övrigt bestämmelserna i 3 kap. 5 & tredje stycket, 16% andra stycket och 17% samt 20 kap. 35 första stycket och 4—13 55 lagen (1962: 381 ) om allmän försäkring äga motsvarande tillämpning.

Utöver vad i 3 kap. 17 å och 20 kap. 3 5 första stycket nämnda lag sägs må ersättning nedsättas eller indragas, om smittbärare underlåter att ställa sig till efterrättelse av myndighet meddelade föreskrifter angående vad han har att iakttaga under den tid ingripandet avser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Förslag till Lag om ändring i förordningen (l959z555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 3 och 4 åå förordningen (19591555) angå- ende redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 %

Avgiften till sjukförsäkringen utgår efter den för året gällande procentsatsen och beräknas för varje redare å summan av lön till arbetstagare som i l & sägs, sedan därifrån för varje arbetstagare dragits sådan del av lön, som för år räknat överstigit sju Och en halv gånger det i 1 kap. 6 5 lagen om allmän försäkring avsedda basbelopp som gäller vid årets ingång. Härvid skall bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbets- tagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbets- givare äger uppbära enligt bestäm- melserna i 3 kap. 16 39 lagen om allmän försäkring.

45

Avgiften till försäkringen för tilläggspension utgår efter den för året gällande procentsatsen och beräknas för varje redare å summan av lön till arbetstagare som i lä sägs, sedan därifrån dragits dels ett belopp motsvarande det beräknade genomsnittliga antalet dylika arbetstagare hos honom under året multiplicerat med det i 1 kap. 6 & lagen om allmän försäkring omförmälda basbelopp, som gäller vid årets ingång, dels ock för varje arbetstagare sådan del av lön, som för år räknat överstigit sju och en halv gånger nämnda basbelopp. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal.

Avgift erlägges icke för arbets- tagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbets- givare äger uppbära enligt bestäm- melserna i 3 kap. 16 39 lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall dock äldre bestämmelser alltjämt

gälla.

Förslag till Lag om ändring i förordningen (1960177) angående byggnadsforsknings- avgift

Härigenom förordnas, att 2 5 förordningen (1960177) angående bygg— nadsforskningsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 %

Byggnadsforskningsavgift utgår för kalenderår med fem tiondels procent av den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som arbetsgivare under året utgivit till arbetstagare, för vilken arbetsgivaren skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vilken är att hänföra till näringsgrenen b y g g n a d si n d u s t ri i näringsgrensindelningen för yrkesskadeförsäkringsstatistik.

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året ej uppgått till trehundra kronor, och ej heller till arbetstagares lön i vad lönen för år räknat överstiger sju och en halv gånger det i 1 kap. 6 & lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring avsedda basbeloppet som gäller vid årets ingång.

Avgift erlägges icke för arbets- tagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbets- givare äger uppbära enligt bestäm- melserna i 3 kap. 16 5 lagen om allmän försäkring.

Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall dock äldre bestämmelser alltjämt gälla.

Förslag till Lag om ändring i lagen (l96lz300) om redareavgift för sjöfolks pensionering.

Härigenom förordnas, att 2 & lagen (1961 :300) om redareavgift för sjö- folks pensionering skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 %

Redareavgift utgår för varje är å vad redaren sammanlagt under året utgivit i lön till sådana arbetstagare, som avses i l 5 första stycket förordningen den 16 maj 1968 (nr 295) om sjömansskatt.

Avgiften beräknas för varje redare å lön i penningar och naturaförmåner i form av kost eller bostad, sedan därifrån för varje arbetstagare dragits sådan del av lön, som för år räknat överstiger sju och en halv gånger deti 1 kap. 6 _8, lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring avsedda basbelopp som gäller vid årets ingång. Vid beräkningen skall bortses från lön till arbetstagare som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbets- tagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbets- givare äger uppbära enligt bestäm- melserna i 3 kap. 16 5 lagen om allmän försäkring.

Konungen fastställer procentsats för redareavgiften med hänsyn till det avgiftsbehov som föranledes av de enligt 1 & bestämda eller eljest gällande grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats får tillämpas tidigast för året näst efter det år varunder den fastställts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall dock äldre bestämmelser alltjämt gälla.

Förslag till Lag om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas, att Zå förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 %

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande två procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 % första stycket förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som Konungen fastställer med motsvarande tillämpning av 2 å andra stycket förordningen den 18 december 1959 (nr 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, eller arbetstagare, som ej är obligatoriskt försäkrad enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring, eller till fall, som avses i 3 kap. 2 & andra stycket sista punkten lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Avgift erlägges icke för arbets- tagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbets- givare äger uppbära enligt bestäm- melserna i 3 kap. 16 5 lagen om allmän försäkring.

45

Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 5 lagen om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av honom, erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsva- rande två procent av sådan inkomst, i den mån arbetsgivare icke har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 % denna förord- ning.

Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxerings- året.

Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra kronor för år tages den ej i beräkning.

A vgift erlägges dock icke för sjuk— penning, som avses i 11 kap. 3 5 första stycket d) lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall dock äldre bestämmelser alltjämt gälla.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift

Härigenom förordnas, att Zå lagen (1970:742) om lönegarantiavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 %

Arbetsgivare erlägger årligen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare ipengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 & andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 & första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. Zå andra stycket sista punkten lagen om allmän försäkring är för handen.

Avgift erlägges icke för arbets- tagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbets- givare äger uppbära enligt bestäm- melserna i 3 kap. 16 5 lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall dock äldre bestämmelser alltjämt gälla.

Förslag till Lag om ändring i lagen (19711282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom förordnas, att 3 & lagen (19711282) om arbetarskyddsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 %

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar fem hundradels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för år räknat överstiger sju och halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 & första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbets- tagares lön vid sjukdom eller barnsbörd till den del lönen motsvarar sjukpenning som arbets- givare äger uppbära enligt bestäm- melserna i 3 kap. 16 3? lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall dock äldre bestämmelser alltjämt gälla.

Förslag till Lag om ändring i lag om arbetslöshetsförsäkring1

KSA-utredningens förslag

Dagpenning får utges i dagpen- ningklasser om 30, 35, 40, 45, 50, 55, 60, 65, 70 och 75 kronor. Erkänd arbetslöshetskassa beslutar om försäkrads placering i dagpen- ningklass. Arbetsmarknadsstyrel— sen kan föreskriva att gällande lägsta dagpenningklass ej längre skall tillämpas.

Sjukpenningutredningens förslag

Dagpenning får utges i dagpen— ningklasser om 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110, 120 och 130 kronor. Erkänd arbetslöshetskassa beslutar om försäkrads placering i dagpenningklass. Arbetsmarknads- styrelsen kan föreskriva att gällan- de lägsta dagpenningklass ej längre skall tillämpas.

Med arbetsmarknadsstyrelsens godkännande får kassa höja högsta dagpenning enligt första stycket med icke statsbidragsgrundande dagpenningbelopp.

195

Dagpenning får ej utgå med högre belopp i förhållande till den försäkrades dagsförtjänst än som framgår av en av Konungen fastställd överförsäkringstabell.

Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåondel av den månadsinkomst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för honom. Där särskilda omständigheter föreligger, får arbetsmarknadsstyrelsen medge att större andel av medlems inkomst än som sagts nu skall utgöra hans dagsförtjänst.

Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket, skall såsom medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen.

Åtnjuter medlem med anled- ning av arbetslöshet fortlöpande ersättning från annan än erkänd

Åtnjuter medlem med anled- ning av arbetslöshet fortlöpande ersättning från annan än erkänd

1Med lag om arbetslöshetsförsäkring avses KSA-utredningens lagförslag.

KSA-utredningens förslag

arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får utgå enligt första — tredje stycket och ersätt- ningen, sedan denna minskats med preliminär skatt.

20%

Sedan försäkrad erhållit ålders- pension skall han, då ansökan om ersättning därefter första gången göres under verksamhetsåret, in- placeras i avdragsklass enligt en av Konungen fastställd pensionsav- dragstabell. Dagpenning skall ned- sättas med det mot avdragsklassen svarande avdragsbeloppet. Ersätt- ning understigande fem kronor för dag utbetalas ej.

Sjukpenningutredningens förslag

arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får utgå enligt första 4 tredje stycket och ersätt- ningen.

Sedan försäkrad erhållit ålders- pension skall han, då ansökan om ersättning därefter första gången göres under verksamhetsåret, in- placeras i avdragsklass enligt en av Konungen fastställd pensionsav- dragstabell. Dagpenning skall ned- sättas med det mot avdragsklassen svarande avdragsbeloppet. Ersätt- ning understigande fyra kronor för dag utbetalas ej.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1974.

Förslag till Lag om ändring i lag om kontant arbetsmarknadsstödl

KSA-utredningens förslag

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår för dag med en tvåhundra- sextiofjärdedel av det för maj föregående år fastställda basbelop- pet enligt lagen (19622381) om allmän försäkring. Brutet krontal utjämnas till närmast högre kron- tal. '

Uppbär stödtagare änke- eller änklingspension eller annan ålders- pension än enligt lagen (19622381) om allmän försäkring, nedsättes det kontanta arbets- marknadsstödet med pensionsbe- loppet. Uppbär han mindre än hel förtidspension eller mindre än helt sjukbidrag enligt nämnda lag, får arbetsmarknadsstödet icke översti- ga ett belopp som motsvarar helt sådant stöd minskat med ersätt— ningsbeloppet efter avdrag för preliminär skatt.

Sjukpenningutredningens förslag

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår för dag med en tvåhundra- sextiofjärdedel av etthundratrettio procent av det för november föregående år fastställda basbelop- pet enligt lagen (19622381) om allmän försäkring. Brutet krontal utjämnas till närmast högre kron- tal.

20å

Uppbär stödtagare änke- eller änklingspension eller annan ålders- pension än enligt lagen (19621381) om allmän försäkring, nedsättes det kontanta arbets- marknadsstödet med pensionsbe- loppet. Uppbär han mindre än hel förtidspension eller mindre än helt sjukbidrag enligt nämnda lag, får arbetsmarknadsstödet icke översti- ga ett belopp som motsvarar helt sådant stöd minskat med ersätt- ningsbeloppet.

Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkesskada eller olycksfall, nedsättes stödet enligt grunderna i första

stycket.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1974.

1Med lag om kontant arbetsmarknadsstöd avses KSA-utredningens lagförslag.

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928z370) dels att 19 &, 32 %, 53 ä 1 mom. och anvisningarna till 19 & skall ha nedan angivna lydelse,

dels att till anvisningarna till 21, 24, 28 och 32 åå skall fogas nya punkter, benämnda respektive punkt 11, 9, 9 och 12, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

195

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 33 & 3 eller 4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av sjukförsäkring jämlikt lagen om allmän försäkring eller försäkring jämlikt lagen om yrkesskadeför- säkring tillfallit den försäkrade, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänst- göring, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom, olycksfall eller ar- betslöshet tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke ta- gits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räk- nas ersättning i form av pension

ersättning, som på grund av sjukförsäkring jämlikt lagen om allmän försäkring eller försäkring jämlikt lagen om yrkesskadeför- säkring tillfallit den försäkrade om ersättningen icke grundas pa" för- värvsinkomst av 4 500 kronor el- ler högre belopp för är, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som ut- gått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänst- göring om ersättningen icke grun- das pa" förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning vilken vid

eller annan livränta, så ock ersätt- ning som utgår på grund av trafik- försäkring eller annan ansvarig- hetsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäk- ring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skatte- pliktig inkomst i sin helhet räknas ersättning i form av pension eller annan livränta, så ock ersättning som utgår på grund av trafikför- säkring eller annan ansvarighets- försäkring och avser förlorad in- komst av skattepliktig natur; belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring; ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller motsvarande sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor; vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilket rätt till avdrag för premie icke förelegat; ersättning jämligt lagen om er- sättning åt smittbärare;

ersättning jämlikt lagen om er- sättning åt smittbärare om ersätt- ningen icke grundas pä förvärvsin- komst av 4 5 00 kronor eller högre belopp för är;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därför givaren jämlikt bestämmelserna i 20 & icke är berättigad till avdrag;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

allmänt barnbidrag; lön eller annan gottgörelse, som enligt förordningen om sjömansskatt utgör inkomst ombord;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel1 ;

invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

1Vid ett genomförande av KSA-utredningens förslag (SOU 1971:42) upphör detta kontantunderstöd.

bostadstillägg som avses i kungörelserna den 28 maj 1968 (nr 425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och (nr 426) om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer; sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg. (Se vidare anvisningarna.)

325

3mom. Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader, såsom:

utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket statione- rad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser; å stat uppförd häst- och båtlega; till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning; ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utgifter.

Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller skogsvårdsstyrelse. Riksskatteverket må därjämte, när skäl därtill äro, förklara att vad i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande ersätt- ning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård, så ock av fri gruppliv- försäkring upptages icke såsom in- täkt, oavsett om förmånen åtnju- tits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånliga- re grunder än som gälla för befatt- ningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom in- täkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de för

Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård, så ock av fri gruppliv- försäkring upptages icke såsom in- täkt, oavsett om förmånen åtnju- tits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånliga- re grunder än som gälla för befatt- ningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom in- täkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de för

nämnda befattningshavare gällan- de. Förmån av fri gruppsjukför- säkring enligt grunder som fast- ställts i kollektivavtal mellan ar- betsmarknadens huvudorganisatio- ner upptages ej såsom intäkt, o'm den dagersättning som kan utgå till arbetstagare i högsta sjukpen- ningklassen enligt lagen (1962:

381) om allmän försäkring, upp- går till högst 10 kronor per dag under tid då sjukpenning kan utgå ' enligt lagen och till högst 13 kro- nor per dag under tid då förtids- pension kan utgå enligt samma lag.

nämnda befattningshavare gällan- de. Förmån av fri gruppsjukför- säkring enligt grunder som fast- ställts i kollektivavtal mellan ar- betsmarknadens huvudorganisatio- ner upptages såsom intäkt.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde, som utgåtti annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

53%

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 åå sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt: för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats; samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt: för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse, som här bedrivits; för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension enligt lagen om all- män försäkring eller på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kom- mun;

för pension och annan ersätt— ning enligt lagen om allmän för- säkring eller pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kom- mun;

för ersättning enligt lagarna om yrkesskadeförsäkring och om er- sättning ät smittbärare samt enligt annan lag eller särskild författ-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänst- göring;

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för belopp vilket motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift eller allmän arbetsgivaravgift och med vilket avdrag enligt 46% 2 mom. åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

b) staten: för inkomst av jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkringsrörelse eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anlägg- ningar eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna behov;

c) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållnings- sällskap med stadgar som fastställts av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslut- ningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundärlåne- kassa, norrlandsfonden, malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbe- te, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet aktiebolag, allmänna pensionsfonden, allmänna sjukförsäkringsfonden, pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m., allmänna försäk- ringskassor, understödsföreningar, som icke bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet, personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfastelse m.m. med ändamål uteslutande att lämna under- stöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utgiva avgångsersättning till friställd arbetstagare ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeför- säkring:

för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan därest de utöva kyrklig verksamhet, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsak- ligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forsk- ning, ävensom sådana föreningar vilka, utan att i sin verksamhet tillgodo- se medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ända- mål av den i fråga om stiftelser här angivna att:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

f) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund, stiftel- ser, understödsföreningar, som bedriva till livförsäkring hänförlig verk- samhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, därun- der inbegripna ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade bespa- ringsskogar, häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, samtliga i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e):

för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

g) utländska bolag: för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Anvisningar till 19 %

Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller patient å hospital, m.m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsav- gifter.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som enligt bestämmelserna i 32 å i sin helhet skall räknas såsom skattepliktig intäkt, mot belopp för en gång, skall beträffande detta belopp i beskattningshänseende gälla vad om sådan livränta är stadgat. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nyss sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt.

Bestämmelsen att till skatte- Lön, som utgår från arbets—

pliktig inkomst icke räknas ersätt- ning, som på grund av sjukförsäk- ring jämlikt lagen om allmän för- säkring tillfallit den försäkrade, avser icke lön, som utgår från arbetsgivare i sådant fall, då denne på grund av 3 kap. 16 å andra eller tredje stycket nämnda lag äger uppbära arbetstagaren till- kommande ersättning från allmän försäkringskassa. För arbetsgiva- ren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från för- säkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i an- ledning av kostnad för den anställ- des räkning att betrakta som skat- tepliktig inkomst, dock att ersätt- ningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pen- sion eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada i de fall, då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen om yrkesska- deförsäkring, räknas icke till skat- tepliktig inkomst i vidare män än ersättningen överstiger vad som skulle hava utgått vid försäkring enligt sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger icke för bidrag från stat eller kommun, vilka enligt av Kungl. Maj:t eller av statlig myndighet meddelade be- stämmelser utgå, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda. Skatteplikt före- ligger ej heller för bidrag som ut- går enligt förordningen om bidrag till vanföra ägare av motorfordon.

givare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16% andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbä- ra arbetstagaren tillkommande er- sättning från allmän försäkrings- kassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersätt- ningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att be- trakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skat- tepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvs- källa. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada i de fall, då arbets- givaren står s.k. självrisk enligt lagen om yrkesskadeförsäkring räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sist- nämndalag.

Skatteplikt föreligger icke för bidrag från stat eller kommun, vil- ka enligt av Kungl. Maj:t eller av statlig myndighet meddelade be- stämmelser utgå, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidra- gen avse traktamente och särskilt bidrag. Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag som utgår enligt förordningen om bidrag till vanfö- ra ägare av motorfordon.

Näringshjälp eller bidrag enligt 57, 58 eller 625 arbetsmarknadskun-

görelsen den 3 juni 1966 (nr 368) är icke att hänföra till skattepliktig inkomst, i den mån näringshjälpen eller bidraget lämnats till bestridande av kostnader, för vilka rätt till avdrag icke föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Omställningsbi- drag enligt nämnda kungörelse utgör dock skattepliktig intäkt] .

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammar- skjölds Minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottaga- rens utbildning.

Enligt 46 å 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt till avdrag för bidrag till barns underhåll. Med hänsyn till begränsningarna i avdragsrät- ten är sådant bidrag det oaktat att likställa med periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därför givaren jämlikt bestämmel- serna i 20 % icke är berättigad till avdrag. [ följd härav skall underhålls- bidraget icke hänföras till skattepliktig intäkt av tjänst som avses i 31 och 32 åå.

till 21 ä

1]. Sjukpenning enligt lagen (1962:38]) om allmän försäkring och lagen ( 1954:243 ) om yrkes- skadeförsäkring hänföres till skat- tepliktig intäkt av jordbruksfastig- het om sjukpenningen grundas på inkomst, som utgör intäkt av jord- bruksfastighet och uppgår till 4500 kronor eller högre belopp för är. Till intäkt av jordbruksfas- tighet hänföres under nämnda för- utsättningar ocksä ersättning en— ligt lagen ( 1956:293 ) om ersätt- ning a"! smittbärare.

till 24 &

9. Sjukpenning enligt lagen ( ] 962.381 ) om allmän försäkring och lagen ( 1954:243 ) om yrkes- skadeförsäkring hänföres till skat- tepliktig intäkt av annat fastighet om sjukpenningen grundas på in- komst som utgör intäkt av annan fastighet och uppgår till 4 5 00 kronor eller högre belopp för är. Till intäkt av annan fastighet hän-

1Vid ett genomförande av KSA—utredningens förslag (SOU 1971:42) bör skatteplikten omfatta även kontant arbetsmarknadsstöd.

föres under nämnda förutsätt- ningar också ersättning enligt la- gen (1956.'293) om ersättning ät smittbärare.

till 28 ä

9. Sjukpenning enligt lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring och lagen ( 1954:243 ) om yrkes— skadeförsäkring hänföres till skat- tepliktig intäkt av rörelse om sjuk- penningen grundas på inkomst, som utgör intäkt av rörelse och uppgår till 4 500 kronor eller hög- re för är. Till intäkt av rörelse hänföres under nämnda förutsätt- ningar ocksä ersättning enligt la- gen ( 1956:293 ) om ersättning ät smittbärare.

till 32 &

12. Sjukpenning enligt lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring och lagen ( 1954:243 ) om yrkes- skadeförsäkring hänföres till skat- tepliktig intäkt av tjänst om sjuk- penningen grundas på inkomst som utgör intäkt av tjänst och uppgår till 4 500 kronor eller hög- re belopp för är. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda för- utsättningar också ersättning en- ligt lagen ( ] 956.293) om ersätt- ning ät smittbärare samt annan lag eller särskild författning, som ur- gått annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till nå- gon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militär- tjänstgöring. Dagpenning vid arbetslöshet räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Detsamma gäller grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och

barntillägg, vilka enligt av Kungl. Maj:t eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå, :" samband med utbildning eller om- skolning, till arbetslösa eller par- tiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om 1974 års taxering och eftertaxering för år 1974 och tidigare år. De äldre bestämmelserna gäller också i fråga om sådana ersättningar och förmåner som avser tiden före ikraftträdandet.

Förslag till Lag om ändring i uppbördsförordningen (l953:272)

Härigenom förordnas, att 3 ä 3 mom. och 39 5 3 mom. uppbördsför- ordningen (1953 :272) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 %

3mom. Kungl. Maj:t må förordna, att preliminär A-skatt skall utgå för tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring samt för folkpension som utbetalas tillsammans med tilläggspension eller annan förmån.

Om det är särskilt påkallat från uppbördssynpunkt, må Kungl. Maj:t förordna att preliminär A-skatt skall utgå även för annan inkomst än sådan som utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst eller likställes därmed enligt 2 mom. under 1 andra stycket.

Har förordnande meddelats enligt detta moment, skall i fråga om inkomst som förordnandet avser gälla vad Kungl. Maj.t föreskriver om beräkning av preliminär skall, avdrag för preliminär och kvarstående skatt samt ansvarighet för sådan skatt, m. m.

Även i andra fall äger Kungl. Maj:t, då så är särskilt påkallat, föreskriva om beräkning av preli- minär skatt samt avdrag för preli- minär och kvarstående skatt.

(Se vidare anvisningarna.)

395

3 mom. Har Kungl. Maj:t meddelat föreskrift som i 3 & 2 mom. under I tredje stycket sägs, skall i fråga om skyldighet att verkställa skatteav- drag, m. m., gälla vad Kungl. Maj:t med anledning därav förordnar.

Även i andra fall äger Kungl. Maj:t, då så är särskilt påkallat, föreskriva att skatteavdrag för kvarstående skatt inte skall göras.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

VI

Specialmotivering

Lagen (] 962.381 ) om allmän försäkring 3 kap.

1 & Avskaffandet av systemet med placering av de försäkrade i sjukpenningklasser har för- anlett betydande omredigeringar av de inle- dande bestämmelserna i kapitlet. De grund- läggande förutsättningarna för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen har samlats i denna paragraf. Första stycket upptar hu- vudfallet, nämligen försäkringstillhörighet grundad på förvärvsarbete. ] andra stycket ges bestämmelser för hemmamakeförsäk- ringen.

2å I denna paragraf anges liksom hittills grunderna för beräkningen av den inkomst som ligger till grund för skyddet genom sjuk- försäkringen. Som framgått av den allmänna motiveringen införs här ett system med be- räkning av sjukpenninggrundande inkomst, som får en funktion motsvarande den nuva— rande placeringen i sjukpenningklass.

Första stycket innehåller en definition av termen sjukpenninggrundande inkomst som anknyter till nuvarande regler för bestäm- ning av årsinkomst av förvärvsarbete för in- placering i sjukpenningklass. Undantagande från försäkringen för tilläggspension medför f.n. för sjukpenningförsäkringens del den konsekvensen att den försäkrade, såvitt gäl- ler inkomst av annat förvärvsarbete än an- ställning, är försäkrad enbart för grundsjuk- penning. I och med att uppdelningen i

grundsjukpenning och tilläggssjukpenning försvinner har ansetts att undantagande bör få konsekvensen att sjukpenningförsäkringen helt träder ur funktion såvitt gäller annat än anställningsinkomst. En regel härom har ta- gits upp i sista punkten av första stycket.

Andra stycket innehåller bestämmelser om fördelning av den sjukpenninggrundande inkomsten på anställningsinkomst och in- komst av annat förvärvsarbete när den sam- manlagda inkomsten överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Regeln, vars före- *bild är motsvarande regel beträffande pen- sionsgrundande inkomst, innebär att anställ- ningsinkomst alltid läggs ibotten och får be- tydelse bl. a. för avgiftsdebiteringen.

] tredje stycket som handlar om beräk— ningen av den sjukpenninggrundande in- komsten har i fråga om uppskattningen av värdet av naturaförmåner anknytningen till reglerna om taxering till kommunal inkomst- skatt ersatts med en hänvisning till de regler som gäller för beräkning av preliminär skatt. Syftet med ändringen är att få ett så aktuellt värde som möjligt på förmånerna. De värden som gäller återfinns i preliminärskattetabel- len.

3 5 Frånsett redaktionella ändringar har vid- tagits den ändringen att regeln i 4 kap. 3å som bestämmer omfattningen av sjukpen- ningförsäkringen för ålderspensionärer över- förts till förevarande paragraf, vilket ansetts vara till fördel från systematisk synpunkt.

4å Som framgår av den allmänna motive- ringen avses sjukpenning utgå med en fast andel av den sjukpenninggrundande inkoms- ten. Tabellen som f. n. finns intagen i första stycket i paragrafen har således kunnat und- varas. ] stället anges att hel sjukpenning för dag utgör 90% av den fastställda sjukpen- ninggrundande inkomsten delad med 365, alltså utslagen på kalenderdag. Regeln att sjukpenning utgår i hela kronor har avseende också på halv sjukpenning. Sjukpenningen för hemmamake har som utvecklats i den all- männa motiveringen räknats upp till åtta kronor i samband med att barntillägget slo- pats.

Andra stycket i paragrafen upptar bestäm- melser om sjukpenningavdrag vid sjukhus- vård.

F. 11. minskas sjukpenningen med 5 kr. för dag. dock högst med hälften av sjukpen- ningen, för tid dä försäkrad åtnjuter sjukhus- vård. Ett generellt sjukpenningminimum på 6 kr. gäller dock för försäkrade med barn. Avdragsbestämmelsen motiverades vid till- komsten med att försäkrad under tid för sjukhusvård i regel inte har några särskilda kostnader för mat, läkemedel m.m. Enligt förslag i prop. 19721104 skall avdraget _ med bibehållande av de särskilda begräns- ningsreglerna höjas till 10 kr. per dag fr. o. m. är 1973.

Även om minskningen av sjukpenningen under tid för sjukhusvård är relativt blygsam, begagnas den i vårdpolitiken i syfte att neu- tralisera effekten av den avgiftsfrihet som rå- der för de försäkrade vid sluten vård,jämfört med den avgiftsbelagda öppna vården, och således för att i viss mån styra inriktningen av efterfrågan på sjukhusvård. Från admini- strativ synpunkt medför emellertid avdraget betydande komplikationer. Här kan hänvisas till framställningen i detta avseende i sjukför- säkringsutredningens betänkande Förmåner och avgifter i sluten vård m.m. (SOU 1967: 63). För den händelse avdraget på sjukpen- ning vid sjukhusvård bibehålls vill utred- ningen, för att lösa de administrativa pro- blem som avdraget vållar i samband med in- förande av skattepliktig sjukpenning, uttala

att prelirninärskatteavdraget på sjukpen- ningen enligt utredningens mening bör göras före sjukhusavdraget. De ovan angivna kost- nadsposter som motiverat sjukhusavdraget är nämligen närmast att hänföra till privata lev- nadskostnader, som ju inte är avdragsgilla vid beskattning. Hela det nominella sjukpen- ningbeloppet bör således bli skattepliktigt även i detta fall.

De föreslagna nya bestämmelserna har ut- formats med nyss nämnd utgångspunkt. Det har i enlighet med förslaget i propositionen räknats med ett maximalt avdragsbelopp på 10 kr. Liksom f.n. bör avdragsmaximum i det enskilda fallet också bli beroende av stor- leken av sjukpenningen (före skatt). På grund av att avdrag också skall göras för skatt har garantiregeln ansetts böra skärpas så att högst en tredjedel av sjukpenningen skall kunna tas i anspråk för avdrag vid sjuk- husvård. Maximalt sjukpenningavdrag skall således göras först när sjukpenningen uppgår till 30 kr. Som en konsekvens av förslaget om barntilläggets avskaffande har vidare det särskilda garantibeloppet för försäkrad med barn höjts till 8 kr.

4å innehåller f.n. också bestämmelser om fördelning av sjukpenningavdraget på grundsjukpenning, tilläggssjukpenning grun- dad på anställningsinkomst och tilläggssjuk- penning grundad på inkomst av annat för- värvsarbete. Dessa bestämmelser, som har be- tydelse i finansieringshånseende, förorsakar oproportionerligt administrativt arbete och har ansetts kunna utgå. De beräkningar som erfordras i här angivet hänseende synes i stål- let kunna grundas på en schablonmässig upp- delning av sjukpenningavdraget.

5 & Första stycket har genomgått ändringar med anledning av att sjukpenningklassplace- ringen ersätts av ett nytt förfarande för be- stämmande av tillhörighet till sjukpenning- försäkringen. Grundas försäkringstillhörighe- ten på förvärvsarbete skall i beslutet anges den sjukpenninggrundande inkomstens stor- lek och art. För den som blir sjukpenning- försäkrad som hemmamake skall detta anges.

Vad gäller de omständigheter som föranle-

der omprövning av försäkringstillhörigheten har punkten c) som avser fall av förtidspen- sion formulerats om med hänsyn till att för- tidspension enligt fr. o. m. den ljuli 1972 gäl- lande regler kan beviljas på enbart arbets- marknadsmässiga grunder.

Andra stycket innehåller bestämmelser om tidpunkt för ändring av försäkrads place- ring i sjukpenningklass och tredje stycket ett principiellt förbud mot ändring under på- gående sjukdom. I dessa bestämmelser före- slår utredningen i samband med avskaffandet av klassplaceringssystemet materiella änd— ringar. Bakgrunden till förslaget är följande.

Enligt 6 5 är försäkrad skyldig att så snart ske kan och senast inom två veckor till för- säkringskassan anmäla sådan stadigvarande ändring i sina inkomstförhållanden som är av betydelse för placeringen isjukpenningklass. Enligt 5 & andra stycket träder ändringen i kraft vid det månadsskifte som inträffar när- nrast efter det försäkringskassan fattat beslut härom, dvs. i regel vid månadsskiftet efter det anmälan kommit in till kassan. Om den försäkrade då är sjuk, uppskjuts ändringen till efter tillfrisknandet.

Att det vid tillkomsten av den allmänna sjukförsäkringen fastställdes att klassplace— ringsändringarna skulle ske vid månadsskif- ten, föranleddes av att sjukpenningavgiften skulle debiteras för månad. Detta förfarande tillämpas alltjämt.

Med anledning av motioner till 1969 års riksdag uttalade andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 48 bl. a. att de nuvarande reglerna i AFL om tidpunkten för ändring av sjukpenningklass kan leda till otillfredsställande resultat för den enskilde vid långtidssjukdomar. Utskottet framhöll att detta inte minst gäller i fall då en person första gången går ut i förvärvslivet eller då han på grund av studier eller av annan anled- ning under en längre tid inte haft arbetsin- komst. Enligt utskottet borde därför AFL ändras i det aktuella avseendet. Det borde således göras möjligt för den, som iakttagit sin skyldighet att anmäla inkomständring, att bli inplacerad i högre sjukpenningklass även om han efter anmälningen drabbades av

sjukdom som varade vid det månadsskifte då ändringen skulle ske.

] skrivelse till riksförsäkringsverket den 12 december 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt ver- ket att verkställa utredning rörande den av andra lagutskottet i ovannämnda utlåtande behandlade frågan.

Riksförsäkringsverket har i anledning här- av den 11 april 1972 avlämnat förslag till ändringar i lagstiftningen. I anslutning till sitt utredningsuppdrag har verket tagit upp till behandling även en i motion till inneva- rande års riksdag berörd fråga om ändrad klassplacering vid inkomständring under på- gående sjukdom. Förslaget har överlämnats till sjukpenningutredningen för att beaktas vid utredningsuppdragets fullgörande.

Den huvudsakliga innebörden i riksförsäk- ringsverkets förslag är att, när försäkrad an- mält inkomstökning men därav föranledd placering i högre sjukpenningklass på grund av sjukdom inte träder ikraft vid påföljande månadsskifte, klassplaceringen skall träda i tillämpning dagen efter den då sjukpenning utgått under en väntetid av 30 dagar. Riks- försäkringsverket framhåller, att också änd- ring till lägre sjukpenningklass bör kunna ske vid sjukdom med tillämpning av den före- slagna väntetiden.

Riksförsäkringsverkets förslag innebär i princip ingen ändring av reglerna om att klassplaceringsändring skall ske vid månads- skifte. Den som anmäler inkomständring till försäkringskassan under t. ex. juli månad skall — om han inte blir sjuk — få sjukpen- ningklassen ändrad fr.o.m. den 1 augusti. Har han anmält inkomständring den 2 juli och insjuknar han påföljande dag, uppskjuts däremot ändringen av klassplaceringen om han fortfarande är sjuk vid månadsskiftet juli—augusti. Utgår man från att han får sjuk- penning fr. o. m. den 4 juli, kan klassplace- ringsändringen enligt verkets förslag träda i kraft den 3 augusti. Då har han uppburit sjukpenning för tiden 4juli—2 augusti, alltså i 30 dagar.

Som utredningen närmare utvecklat i kap. 14 torde sjukförsäkringsavgiften för försäk- rade med anställningsinkomst kunna debite-

ras av den lokala skattemyndigheten på grundval av den av myndigheten bestämda årsinkomsten av förvärvsarbete för före- gående år. För försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning samt för försäkrade med sådan sjukpenning som grun- das på förvärvsinkomst understigande 4 500 kr. bör kassorna liksom för närvarande räkna ut sjukförsäkringsavgiften.

Med här avsett sätt för debitering av sjuk- försäkringsavgiften bortfaller skälet för att bibehålla månadsskifte som tidpunkt för ändring av sjukpenninggrundande inkomst, i vart fall för försäkrade med anställningsin- komst. Den försäkrade får nämligen med detta förfarande erlägga en sjukförsäkrings- avgift som grundas på hans verkliga inkomst av förvärvsarbete under året oberoende av det försäkringsskydd som gällt under året. Efter anmälan från den försäkrade om ändrad sjukpenninggrundande inkomst skulle där-. för i och för sig ändringen kunna tänkas ske omedelbart.

Kravet på anmälan om inkomständring i anslutning till inträffad förändring bör enligt utredningens mening finnas kvar. Denna form av förhandsanmälan har flera fördelar. För försäkringskassan är det betydelsefullt att beslutet om ändring av sjukpenninggrun- dande inkomst blir fattat när den försäkrade är frisk, så att sjukpenningutbetalning kan ske utan föregående utredning vid sjukdom. Förfaringssättet är också ägnat att nedbringa risken för tvist mellan den försäkrade och kassan om beräkningen av inkomstunderla— get för sjukpenning. För den försäkrade in- nebär det att han vet vilken sjukpenning han kan få vid sjukdom.

Om kravet på anmälan om inkomständ- ring inom två veckor bibehålls, men ändring av sjukpenninggrundande inkomst får ske omedelbart efter det anmälan inkommit, tor- de man kunna utgå från att ett avsevärt antal anmälningar om ändrad inkomst kommer att lämnas in till kassorna först i samband med inträffat sjukfall. Den som tidigare glömt bort att anmäla ändrad inkomst upptäcker sin försummelse i samband med insjuknan- det. En sådan ordning skulle kunna ge upp-

hov till en mängd utredningar i samband med sjukfall och försena sjukpenningutbetal- ningen.

Med hänsyn till vad nyss sagts är utred- ningen i princip ense med riksförsäkringsver- ket om att beslut om ändrad sjukpenning- grundande inkomst i samband med sjuk- domsfall bör få träda i tillämpning först efter en viss väntetid.

Om emellertid ändring av sjukpenning- grundande inkomst får ske först efter en vän- tetid för den som är faktiskt sjuk men ome- delbart efter inkommen anmälan för den som är frisk, skulle den som är sjuk när han gör anmälan om ändrad inkomst genom att vänta med sjukanmälan kunna åstadkomma att han får sin sjukpenninggrundande in- komst höjd med omedelbar verkan. Skulle han däremot ha sjukanmält sig genast isam— band med anmälan om ändrad arbetsinkomst måste han under väntetiden nöja sig med en lägre sjukpenning. [ sistnämnda fall skulle nämligen väntetid för ändringen tillämpas. Detta leder fram till att man, för att förhind- ra sådan spekulation, bör bestämma en viss väntetid efter anmälan om inkomständring i samtliga fall innan ändringen tillåts träda i kraft. Frågan är då om, som riksförsäkrings- verket föreslagit, 30 dagar är en lämplig tid. Med verkets förslag kan den som är frisk få ändring vid månadsskiftet t.o.m. om han anmält ändringen den sista dagen i månaden. Enligt utredningens förslag skall däremot väntetid alltid tillämpas och ändringsbeslu- tens anknytning till månadsskifte bryts. De förändringar i avgiftsreglerna som utred- ningen tänkt sig minskar också behovet av en längre väntetid. Efter övervägande av olika alternativa tider har utredningen funnit att 15 dagar skulle kunna vara en godtagbar vän— tetid för ikraftträdande av beslut om höjning eller sänkning av sjukpenninggrundande in- komst. Enligt utredningen saknas motiv att tillämpa särskilda regler för försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete än an- ställning. För dessa försäkrade bör dock, för att syftet med väntetidsregeln inte skall för- felas, förekommande karenstid för sjukpen- ningen läggas till väntetiden.

När sjukpenninggrundande inkomst fast- ställs i samband med inskrivning i försäk- ringskassa bör på motsvarande sätt som nu inkomsten gälla fr.o.m. tidpunkten för in- skrivningen.

Det principförslag för vilket nu redogjorts har resulterat i att i andra stycket av Så givits en regel om femton dagars frist för be- slut om ändring av sjukpenningförsäkring förorsakad av inkomständring. Beträffande ändring av annan anledning anges att änd- ringen skall ske så snart anledning till änd- ringen uppkommit. Den specialregel som gi- vits för upphörande av hemmamakeförsäk- ring i samband med dödsfall har också jäm- kats med hänsyn till att ändring inte längre knyts till visst månadsskifte. Intet hindrar gi- vetvis att riksförsäkringsverket, exempelvis för att tillgodose kravet på samordning mel- lan sjukpenningförsäkring och pensionering, utfärdar anvisningar om tidpunkt för ändring av sjukpenningförsäkring i därav berörda fall.

Beträffande försäkrade som övergångsvis kvarstår i sjukpenningklass till följd av att de har en förvärvsinkomst av 1 800 men ej 4 500 kr. per år skall enligt vad utredningen förordat i kap. 10 de nuvarande reglerna för sjukpenningförsäkringen alltjämt gälla. [ frå- ga om beslut om klassändring i dessa fall bör emellertid de föreslagna reglerna i 3 kap. 5 & äga motsvarande tillämpning.

Tredje stycket av paragrafen, som innehål- ler förbud mot ändring av sjukpenningklass under sjukdom, har mot nyss angiven bak- grund fått utgå.

Fjärde stycket har undergått formella ändringar.

6 5 1 första stycket fastslås, i likhet med vad nu gäller, den försäkrades skyldighet att an- mäla ändringar i sina inkomstförhållanden som är av beskaffenhet att påverka rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek. Som en motsvarighet till den försäkrades nu angivna åliggande har i ett andra styckei paragrafen tagits in bestämmelser om försäk- ringskassans skyldighet att självmant skaffa in uppgifter om ändringar i inkomstförhål- landen och andra omständigheter som har

betydelse för sjukpenningförsäkringen. Be- träffande bakgrunden till bestämmelsen hän- visas till den allmänna motiveringen i kap. 10.

7å Genom en omformulering av paragra- fens första stycke har understrukits att det i princip är en förutsättning för att sjukpen- ning skall utgå att det faktiskt förelegat ett av sjukdom förorsakat bortfall av förvärvsin- komst. I fråga om hemmamakeförsäkringen som inte anknyter till inkomstbortfall får för utbetalning av sjukpenning likaledes i princip krävas att sjukdomen nedsatt förmågan att utföra hushållssysslor med minst hälften och därigenom faktiskt vållat den försäkrade av- bräck.

Ändringarna har till syfte att möjliggöra ett slopande av bestämmelserna i 15 å, som givit upphov till missförstånd om sjukpen- ningförsäkringens innebörd i konventions— sammanhang. Europarådets generalsekretera- re har sålunda i skrivelse till svenska rege- ringen begärt klarläggande huruvida bestäm- melserna i 3 kap. 15 & AFL är förenliga med Sveriges åtaganden enligt den sociala balk jämte tilläggsprotokoll som Europarådet an- tagit och Sverige anslutit sig till.

Bestämmelserna i 155 har behövts till stöd för att vägra utbetala sjukpenning i si- tuationer då den försäkrade visserligen lidit av sjukdom som förorsakat nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften men nå- got faktiskt inkomstbortfall som hänfört sig till sjukdomen inte uppkommit. De situa- tioner som avsetts med bestämmelserna i 15% är bl. a. då någon fullgör värnplikts- tjänstgöring eller vapenfri tjänst, är intagen i häkte eller fångvårdsanstalt eller är intageni allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Dessa bestämmelser avses därför bli upp- hävda.

Någon saklig ändring i vad hittills gällt åsyftas inte med vad nu föreslagits. Liksom hittills skall man således i andra fall än som avsetts i 15 5 inte vara nödsakad att under- söka i vad mån sjukdomen i det särskilda fallet gett upphov till inkomstbortfall.

9 & Till den nuvarande sjukpenningen utges enligt bestämmelserna i 9å barntillägg för barn under 16 år. Bestämmelser härom har gällt sedan den allmänna sjukförsäkringen in- fördes år 1955. Eftersom sjukpenningens kompensationsgrad då bedömdes uppgå till ca två tredjedelar av nettoinkomsten, kunde det vara naturligt att ge ett ytterligare eko- nomiskt stöd till försäkrad med barn. Sedan dess har kompensationsgraden inom sjukför- säkringen höjts till ca 80% och i det före- gående har utredningen föreslagit en ytterli- gare förstärkning av sjukpenningskyddet. Ut- redningen har med hänsyn härtill ansett att det inte längre finns fog att arbeta med sär- skilda barntillägg till sjukpenning. Till följd härav har 9 & föreslagits upphävd. Det kan i detta sammanhang nämnas att det i familje- politiska kommitténs förut angivna slutbe- tänkande förutsatts att barntillägget slopas. Sjukpenningbeloppet inom hemmamakeför- säkringen har, som redan angivits i motive- ringen till 2 &, föreslagits höjt med 2 kr., vilket motsvarar det barntillägg som vanligt- vis utgår i dag.

Beträffande försäkrade som övergångsvis är sjukpenningförsäkrade till följd av att de har en förvärvsinkomst av 1800 men ej 4 500 kr. per år avses barntillägg fortfarande utgå till sjukpenningen enligt nuvarande reg- ler.

Är försäkrad i den situationen att han uppfyller villkoren för hemmamakeförsäk- ring enligt de nya bestämmelserna och sam- tidigt har rätt att vara sjukpenningförsäkrad på grund av förvärvsinkomst enligt över- gångsbestämmelserna, bör han enligt utred- ningens mening ha rätt att välja det för ho- nom gynnsammaste alternativet.

10 & Denna paragraf innehåller den s. k. fri- dagsregeln. Enligt bestämmelse i tredje stycket 0) tillämpas ej fridagsregeln i fråga om hemmamakeförsäkrade och inte helleri fråga om försäkrade som till följd av för- värvsinkomst placerats i sjukpenningklass nr 2 men eljest skulle ha uppfyllt villkoren för hemmamakeförsäkring.

I och med att systemet med placeringi

sjukpenningklass avskaffas anmäler sig frågan hur gränsen skall dras för tillämpningen av den nu nämnda undantagsregeln på andra än hemmamakeförsäkrade. Sjukpenningklass nr 2 omfattar försäkrade med förvärvsinkomst mellan 1 800 och 2 600 kr. Förvärvsinkomst av sådan storlek medför i det föreslagna nya systemet inte tillhörighet till sjukpenningför- säkringen. Familjepolitiska kommittén har på särskilt uppdrag undersökt frågan om en utvidgning av undantagsregelns tillämplighet till ytterligare persongrupper än som nu om- fattas av den. Kommittén har dock i sitt slut- betänkande inte funnit någon framkomlig väg att utvidga regelns tillämplighet utan samband med en radikal omformning av hemmamakeförsäkringen, vilken fråga inte föll inom kommitténs uppdrag. Sjukpen- ningutredningen, som för sin del instämmer i kommitténs bedömning, har stannat för att regeln i det läge som uppkommer när klass- placeringssystemet avskaffas bör avse enbart försäkrade som faktiskt omfattas av hemma- makeförsäkringen. Försäkrade i nuvarande sjukpenningklass 2 som omfattas av undan- tagsregeln kommer i fortsättningen att vara hemmamakeförsäkrade, varför någon änd- ring i praktiken inte inträder.

115 Beträffande det nya tredje stycket i paragrafen, som avser väntetiden för ändring av sjukpenninggrundande inkomst, hänvisas till vad som sagts vid 5 &.

15 5 Denna paragraf föreslås upphävd i en- lighet med vad som anförts vid 7 5.

l6—185å Ändringarna i förevarande para- grafer betingas av avskaffandet av klasspla- ceringssystemet och barntilläggen.

4 kap.

3 & Regeln i denna paragraf om begränsning av sjukpenningtiden för ålderspensionärer och likställda har överförts till 3 kap. 3 &.

11 kap.

2—3 55 Genom tillägg till bestämmelserna i dessa paragrafer klargörs hur sjukpenning,

kontant stöd vid arbetslöshet m. fl. här avsed- da förmåner skall betraktas vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Härom hän- visas till framställningen i 13 kap. av be— tänkandet. Bestämmelsernas avfattning med- för att de allmänna beloppsminima som i paragraferna uppställts för att en inkomst skall beaktas vid beräkning av pensionsgnm- dande inkomst — 300 kr. resp. 500 kr. inte blir tillämpliga på här avsedda intäkts- poster. Med det system som i 10—12 kap. skisserats för redovisningen av uppburna för- måner har nämligen de praktiska skäl som motiverat införandet av dessa beloppsmini- ma inte den bärkraft att de bör gälla i fråga om här avsedda förmåner.

lnförs föräldrapenning enligt familjepoli- tiska kommitténs förslag och görs sådan för- mån skattepliktig bör den hänföras till pen- sionsgrundande inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 %.

13 kap.

25 Vissa omformuleringar har gjorts med hänsyn till att fastställande av sjukpenning- grundande inkomst träder i stället för place- ring i sjukpenningklass.

15 kap.

2 & Bestämmelserna i 15 kap. 2 & AFL inne- håller två Specialregler om förmånligare pen- sionsberäkning. Reglerna är tillämpliga på försäkrad som är född 1927 eller tidigare och som under visst år uppburit sjukpenning enligt AFL eller YFL eller motsvarande er- sättning enligt smittbärarlagen i mer än 90 dagar och därvid varit placerad lägst i den sjukpenningklass han skulle ha tillhört om hans årsinkomst av förvärvsarbete uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet. Med angiven förutsättning om ålder tilläm- pas reglerna också på den som under visst är i mer än 60 dagar uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller utbildningsbi- drag, om han var berättigad till dagpenning när bidraget började utgå, eller omställnings- bidrag.

Reglerna är avsedda att tillgodose de ål- dersgrupper som går i pension under ATP- systemets uppbyggnadsskede. För en person i sådan ålder kan låg pensionspoäng, orsakad av inkomstbortfall i samband med t. ex. sjukdom eller arbetslöshet, ej såsom för yngre försäkrade neutraliseras genom den s.k. femtonårsregeln som allmänt gäller vid beräkning av medelpoängen. Likaledes kan bortfallet av pensionspoäng för något år ej kompenseras av den s. k. trettioårsregeln.

Specialreglerna i 15 kap. 2 & AF L innebär att man vid bestämmande av det poängme- deltal, som skall ligga till grund för beräk- ningen av tilläggspension bortser från år var- under sjukpenning uppburits under mer än 90 dagar, om medelpoängen därigenom höjs. Vidare gäller att, när det skall bestämmas hur många poängår den försäkrade har, det alltid skall anses som om pensionspoäng till- godoräknats honom för år varunder förut- sättningarna enligt 15 kap. 2 & AFL bl. a. det nyss angivna 90-dagarsvillkoret före- ligger. De båda Specialreglerna kan tillämpas endast med avseende på sammanlagt tre kalenderår.

I och med att sjukpenning, arbetslöshets- ersättning och utbildningsbidrag blir pen- sionsgrundande inkomst framstår till en bör- jan specialregeln i 15 kap 2ä AFL om att pensionspoäng alltid skall tillgodoräknas för år för vilket sjukpenning resp. arbetslöshets- ersättning utgått i mer än 90 resp. 60 dagar som överflödig.

Den andra specialregeln i 15 kap. 2 % AFL ger möjlighet att bortse från år med låg pen- sionspoäng vid beräkningen av poängmedel- talet. 1 det övervägande antalet fall torde det vara sjukdom som medför tillämpning av re- geln. Med en pensionsgrundande sjukpenning som kompenserar 90 % av arbetsinkomsten bortfaller motiven för specialregeln i fråga om sjukpenningtid. Motsvarande bedömning kan göras beträffande dagpenning från ar- betslöshetsförsäkringen. Inte heller förhål- landen i samband med utbildningsbidrag och kontant arbetsmarknadsstöd utgör anledning att behålla regeln när uppburna förmåner i princip grundar rätt till tilläggspension. Ut-

redningen föreslår därför att Specialreglerna i 15 kap. 2 % AFL inte skall tillämpas för tid efter det de förmåner 'som här avses har gjorts pensionsgrundande. För år dessför- innan måste givetvis reglerna fortfarande gälla.

17 kap.

l & Paragrafen har formulerats om med hän- syn främst till att klassplaceringssystemet och barntilläggen avskaffas.

19 kap.

1 & I ett nytt femte stycke har inskjutits be- stämmelser som innebär att när arbetsgivar- inträde skett enligt 3 kap. 1625 utgiven lön vid sjukdom eller barnsbörd inte skall tas i beaktande vid beräkningen av arbetsgivarav- gift till den del lönen motsvarar sjukpenning. Angående skälen för bestämmelsen hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 14.5.)

2å Paragrafen har omarbetats med hänsyn till att uppdelningen av avgiften för sjukpen- ningförsäkringen i en grundsjukpenning- och en tilläggssjukpenningdel avses upphöra. Se härom den allmänna motiveringen (14 kap.).

För debitering av sjukförsäkringsavgift av- ses genomgående gälla att den försäkrade vid taxering året efter det som avgiften avser på- förts till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst. Detta villkor gäller f.n. ej beträf- fande avgiften till försäkringen för tilläggs- sjukpenning. Bestämmelse i detta avseende har införts i första stycket.

I andra och tredje styckena har upptagits övriga förutsättningar för debitering av sjuk- försäkringsavgift utan att någon saklig för- ändring i förhållande till vad som nu gäller beträffande avgift för sjukvårdsförrnåner resp. grundsjukpenning åsyftats. Fjärde stycket som avser avgift för tilläggssjukpen- ning har utgått.

35 Angående skälen för ändringen i para- grafen hänvisas till den allmänna motive-

ringen (avsnitt l4.5.).

6é Paragrafen anger normerna för faststäl- lande av sjukförsäkringsavgiftens olika del- poster. Bestämmelserna har omarbetats med hänsyn till att avgiften för sjukpenningför- säkringen, som angivits i den allmänna moti- veringen, avses utgöra en årsavgift och, såvitt gäller förvärvsarbetande, skall beräknas som en procentuell andel av den försäkrades för- värvsinkomst. De nuvarande föreskrifterna om beräkning av månadsavgifter för tilläggs- sjukpenning i andra stycket har således inte fått motsvarighet i de nya bestämmelserna. Eftersom inträffande avbrott i förvärvsarbete under ett år påverkar årsinkomstens storlek kommer sådana avbrott emellertid normalt att liksom nu medföra minskning av sjukför- säkringsavgiften.

[ ett nytt fjärde stycke har intagits be- stämmelser om beräkning av avgiften för sjukpenningförsäkringen. En konsekvens av bestämmelserna om att varje försäkringsgren skall täcka sina egna kostnader är att skilda procentsatser för avgiften skall fastställas för anställningsinkomst resp. inkomst av annat förvärvsarbete. Vad gäller inkomst av annat förvärvsarbete måste vidare skilda procent- satser bestämmas för försäkring utan karens— tid och för försäkring med 3, 33 resp. 93 dagars karenstid.

I fråga om beräkningen av den inkomst som skall utgöra underlag för avgift hänvisas i fjärde stycket till bestämmelserna i 3 kap. 2 5, som i tillämpliga delar skall äga motsva- rande tillämpning. Detta innebär bl.a. att begränsningen till sju och en halv gånger bas- beloppet skall gälla, likaså verkan av s. k. lik- ställighetsavtal enligt 3 kap. 2 5 andra stycket sista punkten. Utgångspunkten för beräkningen är däremot om man bortser från inkomst av arbete för egen räkningi vissa fall de uppgifter om den faktiska in- komsten som kommer fram vid taxeringen, inte en uppskattning av en framtida inkomst. Eftersom Sjömansskatten innehåller en schablonmässigt beräknad sjukförsäkrings- avgift har inkomst som föranleder sjömans- skatt undantagits vid den inkomstberäkning som skall ligga till grund för sjukförsäkrings- avgiften.

Som angivits i den allmänna motiveringen avses att de lokala skattemyndigheterna skall göra beräkningen såvitt gäller försäkrade med anställningsinkomst medan försäkrings- kassan skall göra beräkningen i fråga om in- komst av annat förvärvsarbete.

Den nuvarande begränsningen att försäk- rads avgift för sjukvårdsförmåner och grund- sjukpenning inte får överstiga en tiondel av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten har som antytts i den allmänna motiveringen utsträckts att omfatta hela sjukförsäkringsavgiften. Bestämmelse härom återfinns i paragrafens femte stycke.

I sjätte stycket finns f. n. i en första punkt ett stadgande som innebär att pensionär som till följd av bestämmelserna i 4 kap. Bä (föreslagna 3 kap. 3 &) om begränsad sjuk- penningtid har rätt till sjukpenning för mind- re än 90 dagar vid ingången av den månad avgiften avser skall erlägga hälften av vanlig avgift. I och med övergången till årsavgifter har detta stadgande formulerats om så att nedsättning skall ske om mindre än 90 dagar av sjukpenningtiden återstod vid ingången av det år avgiften avser. Har all rätt till sjukpen- ning upphört vid årets utgång skall befrielse från avgift inträda. Detta avses gälla vare sig rätten till sjukpenning uttömts till följd av 180-dagarsregeln eller den försäkrade upp- hört att ha sjukpenninggrundande inkomst uppgående till sådant belopp att rätt till sjukpenning föreligger.

Övriga reduktionsregler i sjätte stycket, vilka gäller avgifter till sjukpenningförsäk- ringen för sjömän i vissa fall, har kunnat utgå som överflödiga med hänsyn till övriga för- ändringar i avgiftssystemet. Avgift till sjuk- försäkringen skall således som tidigare nämnts aldrig påföras någon som inte haft till statlig inkomstskatt beskattningsbar in- komst och avgift för sjukpenningförsäk- ringen beräknas inte på inkomst som föranle- der sjömansskatt.

Inte heller bestämmelserna i nuvarande sjunde stycket om befrielse från avgift för grund- och tilläggssjukpenning under tid för värnpliktstjänstgöring har ansetts kräva mot- svarighet. Anledningen härtill är att det av-

brott i förvärvsarbetet som värnpliktstjänst- göringen innebär i fortsättningen direkt på- verkar storleken av avgiften till sjukpenning- försäkringen.

7 5 I enlighet med förslaget om att den nu- varande uppdelningen i grund- och tilläggs- sjukpenning skall upphöra har punkten b) i paragrafen jämkats. Likaså har punkten c) fått utgå med hänsyn till att barntilläggen till sjukpenning föreslås avskaffade. I förslaget till lagtext har däremot här som i övrigt inte beaktats det behov av ändringar som kan uppkomma vid ett genomförande av familje- politiska kommitténs förslag om en ombild- ning av moderskapsförsäkringen till en för- äldraförsäkring.

Avskaffandet av uppdelningen av sjukpen- ningen i grund- och tilläggssjukpenning krä- ver en omräkning av statsbidragsprocenten i 7 &. Utredningens överväganden i kap. 14 i frågan om finansieringen av de föreslagna ändringarna i lagstiftningen har icke utförts i förslag till författningsbestämmelser och följ- aktligen har bl. a. statsbidragsprocenten i förslaget till lydelse av 19 kap. 7 & lämnats öppen.

20 kap.

2 och 3 55 Ändringarna betingas av att be- stämmelserna om barntillägg i 3 kap. 9 & av- ses upphävda.

21 kap.

] & Ändringen i första stycket är av formell natur.

I samband med att barntilläggen avskaffas och sjukpenningen inom hemmamakeförsäk- ringen höjs till 8 kr. föreslås att den totalram för förmåner som gäller enligt bestämmelser- na i paragrafens tredje stycke höjs till 20 kr.

Lagen ( 1954:243 ) om yrkesskadeförsäkring

9 & I sista stycket finns en regel som innebär att i fall då yrkesskadad inte har en årlig ar- betsförtjänst av 1 800 kr., inkomsten ändock

skall beräknas till detta belopp. I samband med att lägsta inkomstgränsen för sjukpen- ning enligt AFL har höjts till 4 500 kr. har på grund av samordningen med AFL och i överensstämmelse med tidigare praxis nyss- nämnda inkomstminimum höjts till 4500 kr.

Det nya inkomstminimum skall enligt övergångsbestämmelserna inte tillämpasi fall då yrkesskada inträffat före den 1 januari 1974. Beträffande sjukpenning i sådant fall till den vars årliga arbetsförtjänst inte uppgår till 4 500 kr. skall övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om ändring i AFL äga motsvarande tillämpning. Detta innebär att den yrkesskadade i sådant fall skall ha skattefri sjukpenning enligt någon av nuva— rande sjukpenningklasserna 2—5 allt efter förhållandena i det enskilda fallet.

11 & Ändringen i första stycket föranleds av att bestämmelserna om begränsad sjukpen- ningtid för ålderspensionärer i AFL överförts från 4 kap. 3 & till 3 kap. 3 %. I andra stycket företagna ändringar betingas av klass- placeringssystemets avskaffande.

13—15 55 Hänvisningarna i andra—tredje styckena av 13 & till sjukpenningklassernai AFL har ersatts med ett nytt andra stycke som hänvisar till de nya bestämmelserna i 3 kap. 4 & AFL. I samband härmed har hänvis- ningen utvidgats till att omfatta bestämmel- serna i sagda paragraf om sjukpenningavdrag vid sjukhusvård, varigenom bestämmelserna i 15% kan upphävas. Eftersom YFL saknar motsvarighet till bestämmelsen i 20 kap. 2 & AFL om att fosterbarn likställs med eget barn bl. a. vid tillämpning av bestämmelserna om sjukpenningavdrag vid sjukhusvård har särskild bestämmelse härom tagits in i före- varande stadgande.

Avskaffandet av särskilda barntillägg till sjukpenning föranleder upphävande av 145 och en jämkning i sista stycket av 13 €.

28, 30, 37 och 47 55 Ändringarna i dessa paragrafer föranleds av barntilläggens avskaf- fande samt upphävandet av 13—14 åå.

38 & Angående skälen för ändringen i para- grafen hänvisas till den allmänna motive- ringen (avsnitt 14.5.).

Lagen (1956293) om ersättning är smitt- bärare

35 Ändringarna i denna paragraf föranleds av klassplaceringssystemets avskaffande och slopandet av barntillägg till sjukpenning.

4å De tidigare, till reglerna i 3 kap. 45 tredje—fjärde styckena AF L anslutande men formellt självständiga bestämmelserna i den- na paragraf om sjukpenningavdrag vid sjuk- husvård har i samband med barntilläggens slopande ersatts med en bestämmelse som i likhet med motsvarande bestämmelse i 13 & YFL enbart innehåller en hänvisning till 3 kap. 4 & AFL.

5 & Ändringen står i samband med barntill- läggens slopande.

9ä Ändringen föranleds av att 3 kap. lSå AFL avses upphävd. Någon saklig ändring är ej avsedd, då utgivande av smittbärarersätt- ning, som framgår av 2 &, förutsätter ett fak- tiskt inkomstbortfall hänförligt till myndig- hets ingripande till förekommande av smitt- spridning. Härom hänvisas närmare till vad som anförts i specialmotiveringen vid 3 kap. 7 & AFL.

VII

Sammanfattning

Sjukpenningutredningen har enligt direkti- ven haft att utreda de tekniska förutsätt- ningarna för att inordna vissa förmåner nämligen sjukpenning vid sjukdom och yr- kesskada, kontant stöd vid arbetslöshet och utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbild- ning i beskattningssystemet.

Bakgrunden till utredningsuppdraget är bl.a. att den nuvarande skattefriheten för nämnda förmåner försvårat en riktig anpass- ning av förmånen till det inkomstbortfall som skall ersättas. Vad gäller sjukpenningen medför en skatteplikt också att förmånen blir mera jämförbar med sjuklön. Vidare kan vid beskattning de berörda förmånerna på ett enkelt sätt göras pensionsgrundande för tilläggspension.

Den nuvarande skattefriheten för här av- sedda förmåner påverkar i hög grad beskatt- ningen av förmånstagarens övriga inkomster. Anledningen härtill är följande. Variationer i inkomsterna under ett beskattningsår med- för som regel avvikelse mellan preliminär och slutlig skatt. Avvikelsen beror på progressivi- teten i beskattningen och på utformningen av källskattesystemet. Progressiviteten gör att det vid en månadsinkomst som är högre än medelinkomsten under året tas ut en preliminär skatt som är för hög i förhållande till den slutliga skatten. Understiger in- komsten någon eller några månader den ge— nomsnittliga inkomsten övriga månader av året, kan den preliminärskatt som tas ut dessa övriga månader på motsvarande sätt bli

för hög och leda till skatteåterbäring. Härvid är att märka att en skattefri förmån över huvud taget inte kommer i betraktande som inkomst i skattehänseende. Ersätts den skat- tepliktiga arbetsinkomsten under en del av året med en skattefri förmån, exempelvis sjukpenning, blir följden att den preliminär- skatt som betalats in under arbetsperioden blir för hög i förhållande till den slutliga skatten. Skattefriheten för förmånen medför alltså, till följd av skattesystemets konstruk- tion, att den förmånsberättigade i sinom tid får en återbäring som han eljest inte skulle ha fått på den preliminärskatt han betalt in på sin skattepliktiga inkomst. Det bör fram- hållas att denna ytterligare ersättning iform av skatteåterbäring i huvudsak tillkommer de korttidssjuka. För dem som är sjuka under längre tid uppkommer inte denna effekt.

Genom att förmåner vid sjukdom, arbets- löshet eller arbetsmarknadsutbildning inte är skattepliktiga, kommer vidare den vid taxe- ringen fastställda inkomsten inte att utvisa det verkliga inkomstläget i dessa fall. Det leder bl. a. till att sociala förmåner som anknutits till den beskattningsbara inkoms- ten kan utgå i fall där den faktiska inkoms- ten inte skulle motivera det. Detta gäller framför allt bostadstilläggen till barnfamiljer. Vid en beskattning av förmånerna kan en mera rättvis jämförelse mellan olika perso- ners inkomstförhållanden härvidlag åstad- kommas.

Sjukpenningutredningen har funnit att

tekniska förutsättningar finns att beskatta de förmåner som det här gäller. En övergång till skatteplikt bör genomföras vid kalender- årsskifte och kan ske tidigaste fr.o.m. år 1974.

Enligt utredningens uppfattning bör om en övergång till beskattade förmåner beslutas skatteplikten omfatta sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring (AFL), lagen om yrkesskadeförsäkring ( YFL ) och närstående ersättningssystem som grundas på förvärvs- inkomst av minst 4 500 kr. för år. Om för— äldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn införs i enlighet med familjepoli- tiska kommitténs förslag i betänkandet Familjestöd (SOU 1972:34), bör också dessa förmåner beskattas. Vad beträffar ersättning vid arbetslöshet bör dagpenning från arbets- löshetsförsäkringen och kontant arbetsmark- nadsstöd bli skattepliktiga. Det f. n. utgåen- de omställningsbidraget, som avses bli bibe— hållet övergångsvis, är redan skattepliktigt. Om utbildningsbidraget vid arbetsmarknads- utbildning skall föras in i skattesystemet, föreslår utredningen att beskattningen skall omfatta grundbidrag, hyresbidrag på hem- orten oeh barntillägg

Om sjukpenningen görs skattepliktig och i samband därmed beloppen höjs, blir sjuk- penningen mer jämförbar med sjuklön. 1 ett sådant system bör sjukpenningen kompense— ra bortfall av förvärvsinkomst med en för samtliga sjukpenningberättigade lika stor an- del av bortfallen inkomst.

Klassplaceringssystemet har ett begränsat antal klasser med stora intervaller mellan klassbotten och klasstOppen. Försäkrade med upp till 3 000 kronors skillnad i årsin— komst sammanförs till en och samma sjuk— penningklass. Härigenom är i systemet in- byggt ett moment som motverkar en från kompensationssynpunkt likformig sjuker- sättning. Skillnaderna i kompensationsgrad kan bli betydande. Vid beskattning av sjuk— penningen och med de förhållandevis höga sjukpenningbelopp som i samband därmed blir aktuella accentueras nyss påtalade nack- delar. Med hänsyn härtill förordar utred— ningen att klassplaceringssystemet överges.

Utredningens förslag innebär att den sjuk- penning som skall utgå anknyts direkt till den hos försäkringskassan registrerade årsin- komsten utan tillämpning av några sjukpen- ningklasser. Med årsinkomst avses liksom f.n. den framtida beräknade inkomsten av förvärvsarbete. Sjukpenningen bör utgå som en viss bestämd procentuell andel av den för dag räknat bortfallna inkomsten. Härigenom undviks de variationer i kompensationsgrad som följer av systemet med sjukpenning- klasser. För att den registrerade inkomsten, varpå sjukpenningen grundas, skall bli så rättvisande som möjligt, föreslås att försäk— ringskassan självmant i den utsträckning som skäligen kan påkallas genom förfrågningar hos de försäkrade och på annat lämpligt sätt införskaffar uppgifter om ändringar i in- komstförhållandena och andra omständig- heter som har betydelse för sjukpenningför— säkringen. Det är avsett att de försäkrade i princip årligen efter förfrågan från kassan skall få tillfälle att lämna aktuella inkomst- uppgifter. Det förutsätts att riksförsäkrings- verket lämnar närmare anvisningar om till- vägagångssättet och omfattningen av kon- trollen. Utöver detta skall den försäkrade, liksom hittills, ha rätt och skyldighet att till kassan anmäla inkomständringar av betydel- se i sammanhanget. Förslaget bygger på att sjukförsäkringens försäkringsregister införs i den allmänna försäkringens ADB-system och att ändringar av sjukpenninggrundande in- komst registreras i detta system.

Enligt nuvarande ordning bestämmer de lokala skattemyndigheterna pensionsgrun- dande inkomst för tilläggspension. Därvid beaktas inkomst av förvärvsarbete ned till ett belopp motsvarande det vid inkomstårets ingång gällande basbeloppet. Utredningen föreslår att skattemyndigheterna i fortsätt- ningen även tar med inkomst av förvärvsar— bete ned till deklarationspliktsgränsen 4 500 kr. Den av skattemyndigheterna sålunda be- stämda årsinkomsten av anställning och av annat förvärvsarbete förs över till ADB- systemet för att bl.a. tjäna till ledning vid den årliga uppföljningen av de försäkrades inkomstförhållanden.

För varje inskriven försäkrad med för- värvsinkomst som berättigar till anslutning till sjukpenningförsäkringen skall försäk- ringskassan fastställa en årsinkomst, avrun- dad till jämnt hundratal kronor. Denna in- komst utgör den försäkrades sjukpenning- grundande inkomst. Därvid skall man, så- som f.n., skilja på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete.

I fråga om tidpunkt för försäkringskassans beslut om ändring av sjukpenninggrundande inkomst föreslår utredningen att en väntetid av 15 dagar alltid skall tillämpas från det anmälan om inkomständring kommit in. Detta innebär att det nuvarande förbudet mot ändring av sjukpenningens storlek under sjukdom upphävs. Sedan 15 dagar gått efter det anmälan om ändrad inkomst kommit in till försäkringskassan skall sjukpenningen all- tid grundas på den nya inkomsten. När sjukpenninggrundande inkomst fastställs i samband med inskrivning i försäkringskassa bör dock, på motsvarande sätt som nu sker, inkomsten gälla fr.o.m. tidpunkten för in- skrivningen.

Sjukpenningutredningen föreslår att den nedre inkomstgränsen för skattepliktig sjuk- penning bestäms till 4 500 kr., dvs. samma inkomstgräns som regelmässigt gäller för deklarationsplikten. Den övre gränsen för årsinkomst av förvärvsarbete som skall grun- da rätt till sjukpenning bör liksom inom tilläggspensioneringen direkt anknytas till basbeloppet enligt AFL och vara 7 1/2 gånger det basbelopp som gäller vid ingången av året. På grundval av 1972 års förhållanden skulle högsta sjukpenninggrundande inkomst därigenom bli 53 200 kr.

Sjukpenningen ger f.n. omkring 80% kompensation för inkomstbortfallct under sjuktiden (lönekuverteffekt). Den nuvarande skattefriheten för sjukpenningen medför, så- som förut nämnts, att den sjuke förutom själva sjukpenningen får även en skatteåter- bäring vid den slutliga skatteavräkningen. Vid ett införande av beskattad sjukpenning öppnas möjlighet att göra den totala kom- pensationen tillgänglig redan under sjuk- tiden. En förstärkning av kompensations—

nivån inom sjukförsäkringen är därför befo- gad. Utredningen anser att en kompensa- tionsnivå inom den allmänna sjukförsäk- ringen uppgående till 90 % av inkomstbort- fallet är försvarbar från samhällsekonomisk synpunkt.

Om kompensationsnivån inom sjukförsäk- ringen fastställs till 90 %, bör sjukpenningen per dag utgöra 1/365 av 90 % av den enligt vad förut sagts fastställda sjukpenninggrun- dande inkomsten. Sjukpenningbeloppet av- rundas till helt krontal (50 öre och högre uppåt, 49 öre och lägre nedåt).

Till den nuvarande sjukpenningen utges barntillägg för barn under 16 år. Gällande bestämmelser härom har funnits, sedan den allmänna sjukförsäkringen infördes år 1955. Eftersom sjukpenningens kompensationsgrad bedömdes uppgå till ca 66% av nettoin- komsten upp till en viss inkomstnivå, kunde det vara naturligt att ge ett ytterligare eko- nomiskt stöd till försäkrad med barn. Sedan dess har kompensationsgraden inom sjukför- säkringen höjts till ca 80 % och utredningen föreslår en ytterligare höjning till 90 %. Med hänsyn härtill finns det enligt utredningen inte längre fog för att utge barntillägg till sjukpenningen.

Sjukpenning från hemmamakeförsäk- ringen och den frivilliga sjukpenningförsäk- ringen föreslås bli undantagen från beskatt- ning. Med hänsyn till att utredningen före- slagit att barntillägget till sjukpenningen av- skaffas, uppkommer behov av en uppräkning av sjukpenningen till hemmamake. Barn— tillägg utgår f. n. i drygt hälften av sjukfallen i hemmamakeförsäkringen. På grund av garantireglerna uppgår barntillägget vanligen till 2 kr. per dag. Med bortseende från att inte alla hemmamakar är berättigade till barntillägg finner utredningen det av admi— nistrativa skäl lämpligast att generellt räkna upp hemmamakesjukpenningen från 6 till 8 kr., skattefritt. Utredningen föreslår även en höjning för studerande och hemmamakar av det belopp för vilket frivillig sjukpenning resp. sjukpenningtillägg skall kunna tecknas, så att de totala sjukpenningförmånerna kan uppgå till högst 20 kr., skattefritt.

Den nedre inkomstgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen har genom åren tämligen nära följt deklarationspliktsgränsen. Nuvarande inkomstminimum, 1 800 kr., bestämdes vid AFL:s tillkomst år 1962. Med hänsyn till utvecklingen sedan dess anser ut- redningen det befogat att gränsen nu höjs på samma sätt som deklarationspliktsgränsen och att således nedre inkomstgränsen för till— hörighet till sjukpenningförsäkringen sätts vid 4 500 kronors årlig förvärvsinkomst. Det— ta skulle emellertid innebära att försäkrade som f. n. har en årlig förvärvsinkomst mellan 1 800 och 4 500 kr. ställdes utanför sjukpen- ningförsäkringen, om ej övergångsbestäm- melser tillskapades. Utredningen föreslår där- för att försäkrade, som vid tiden förlagänd- ringens ikraftträdande är sjukpenningförsäk- rade men vilkas inkomster ligger under den nya inkomstgränsen, övergångsvis får behålla sin sjukpenningförsäkring enligt nuvarande bestämmelser så länge de har inkomst upp- gående till nu gällande 1 800 kr. per år. Sådan sjukpenning skall vara skattefri även i fortsättningen.

Om föräldrapenning införs enligt familje- politiska kommitténs förslag och görs skatte- pliktig, bör den av kommittén föreslagna garantinivån på 20 kr., som motsvarar en årsinkomst av ungefär 12 000 kr. enligt nu- varande sjukpenningskala, uppräknas till 30 kr. per dag. lnförs enligt kommit- téns förslag sjukpenning vid vård av sjukt barn, bör den i här relevanta avseenden följa samma regler som den sjukpenning som den försäkrade har vid sjukdom.

I fråga om sjukförsäkringsavgifterna, som f. n. uträknas av försäkringskassorna och de- biteras av de lokala skattemyndigheterna, föreslår sjukpenningutredningen att skatte- myndigheterna även räknar ut avgifterna för försäkrade med inkomst av anställning. Den- na uträkning bör kunna ske med ledning av den av skattemyndigheterna bestämda årsin- komsten. Avgiften bör fastställas till viss procent av den sålunda bestämda årsin- komsten av anställning. Denna metod att räkna ut sjukpenningavgiften ger för försäk- rade i lägre inkomstlägen en lägre samman-

lagd sjukförsäkringsavgift än nuvarande be- räkningsregler. I samma riktning verkar ut- redningens förslag att nuvarande avtrapp- ningsregel, vilken innebär att avgift för sjuk- vårdsförmåner och grundsjukpenning tillsam- mans inte får överstiga en tiondel av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara in- komsten, i fortsättningen skall tillämpas på hela sjukförsäkringsavgiften. Det föreslagna förfarandet förutsätter att skattemyndig- heten liksom f. n. från försäkringskassan er- håller uppgift om vilka som skall påföras avgift. Försäkrad med inkomst av annat för- värvsarbete än anställning kan bli tillförsäk- rad en sjukpenning som i viss mån avviker från den sjukpenning som skulle ha föran- letts av den sedermera taxerade inkomsten. Av den anledningen bör för dessa försäkrade uträkningen av avgiften liksom f. n. ske hos kassan. Samma föreslås gälla för sjukpen- ningförsäkrad med årsinkomst understigande 4 500 kr. enligt övergångsreglerna.

Som förut nämnts har utredningen funnit att de tekniska förutsättningarna för att införa skatteplikt för sjukpenning finns fr.o.m. år 1974. Vid denna tidpunkt är dock inte ett ADB-system för sjukförsäk- ringen fullt utbyggt. Den lösning av admi- nistrationsproblemen i samband med be- skattning av sjukpenningen, som utredningen i samråd med RAFA-utredningen utarbetat för ADB-mässig hantering, kan därför inte från början användas fullt ut. Intill dess systemet är utbyggt behövs provisoriska an- ordningar. Följande ordning bör därvid kun- na tillämpas.

Försäkringsregistret för sjukförsäkringen förutsätts vara infört i ADB—systemet, vars medverkan krävs beträffande registrering av utbetald sjukpenning och innehållen skatt samt i fråga om Skatteredovisning och fram- ställning av kontrolluppgifter. Avdrag för preliminär A-skatt görs däremot manuellt efter en schablontabell, upprättad som ett genomsnitt av preliminärskattetabellerna för hela landet. För försäkrad som har B-skatt görs ej skatteavdrag hos försäkringskassan. Regelmässigt sker ej heller avdrag för kvar— stående skatt hos kassorna.

Efter varje utbetalning rapporteras utbe- talt belopp och innehållen skatt till ADB- systemet via terminaler hos centralkontoren. Skatteredovisning sker under resp. uppbörds- månader genom 5. k. summarisk redovisning. Vid årets slut framställs kontrolluppgifter genom ADB-systemets försorg.

På sjukpenning enligt YFL och närstående ersättningssystem, som betalas ut av riksför- säkringsverket, görs skatteavdrag som regel enligt tillämplig skattetabell och kolumn.

1 utredningens direktiv har framhållits som en viktig uppgift att åstadkomma regler som så långt möjligt förenklar administratio- nen i kassorna i fråga om skatteavdragen. Med hänsyn härtill har utredningen tagit upp frågorna om sjuklön och om arbetsgivar- inträde beträffande arbetstagaren tillkom— mande sjukpenning.

Vad gäller sjuklön med arbetsgivarinträde har utredningen funnit att sådant arbets— givarinträde liksom hittills bör vara beroende av att kollektivavtalad sjuklön föreligger (fri- villigt arbetsgivarinträde). Arbetsmarknads- parternas medverkan ger en viss garanti för att denna form av sjuklön förbehålls fall där en godtagbar tillämpning kan påräknas. I samband med att sjukpenningen görs skatte- pliktig och sjukpenningbeloppen därmed höjs, skapas enligt utredningens mening för- utsättningar för en utvidgad användning av sjuklön med arbe tsgivarinträde.

Utredningen har även övervägt huruvida arbetsgivaren skulle kunna svara för utbetal- ning av sjuklön vid varje sjukfall under en kortare tid, om försäkringskassan inte behöv- de registrera sjukfallet och ej heller betala ut sjukpenning till arbetsgivaren. Det sagda skulle innebära att arbetsgivare skulle åläggas att obligatoriskt och utan återkravsrätt mot sjukförsäkringen utge sjuklön under begrän- sad tid när en anställd blir sjuk.

Av tillgängliga statistiska uppgifter fram— går att ca 65 % av alla sjukfall för försäkrade med anställningsinkomst är avvecklade efter sju dagar. Drygt 4,8 milj. försäkrade är f. n. sjukpenningklassplacerade, och av dem är ca 3,6 milj. försäkrade med enbart anställnings- inkomst. Om en obligatorisk sjuklöneperiod

vid sjukdom sattes till sju dagar, skulle det innebära att mer än hälften av samtliga sjukfall reglerades utan att sjukförsäkringen behövde träda in. Med en skattepliktig sjuk— penning skulle det, totalt sett, innebära bety- dande förenklingar. Arbetsgivaren har anord- ningar för att innehålla preliminär A-skatt och kassorna skulle besparas motsvarande arbete. Dubbelarbetet i skattehänseende kunde därmed avsevärt nedbringas.

Mot den nyss angivna bakgrunden har utredningen som ett alternativ för vidare bearbetning framfört förslag att för arbets— givare föreskrivs skyldighet att under de sju första dagarna av varje sjukperiod, inkl. in— sjuknandedagen, utgiva sjuklön vid sjukdom till arbetstagare, som utfört arbete i anställ- ning hos arbetsgivaren av viss varaktighet. Den som inte uppfyller kravet på anställning av viss varaktighet eller är arbetslös skulle ha rätt att vid sjukdom få sjukpenning från försäkringskassan enligt vanliga regler.

Utredningen har enligt direktiven ägnat uppmärksamhet åt frågan om sammanträf- fande av olika förmåner vid sjukdom och om hur möjligheterna till överkompensation bör begränsas i sådana fall. I samband därmed har också övervägts spörsmålet om lämplig- heten av en viss från samhällsekonomiska synpunkter motiverad självrisk vid sjukdoms- fall.

Fall där utöver sjukpenning annan ersätt— ning kan förekomma är dels när skadestånds- reglerna blir tillämpliga, dels när arbetsgivare betalar kompletterande sjuklön och dels när enskild sjuk- eller olycksfallsförsäkring har tecknats av den försäkrade. Utredningen, som anser att en sammanlag