SOU 1976:26
Bostadsverket
Till Statsrådet och chefen för bostadsdepartementet
Den 4 oktober 1974 bemyndigade Kungl Maj:t chefen för bostadsdepar- tementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att utreda den statliga organisationen för uppgifter avseende byggnadsväsen. fysisk planering och bostadspolitik. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departements- chefen den 1 november 1974 såsom sakkunnig statssekreteraren Göte Sven- son.
Den sakkunnige har antagit namnet Byggadministrationsutredningen. Sekreterare i utredningen har varit departementssekreteraren Lennart Myhlback (sedan 1974-11-01) och byrådirektören Jan Wisén (sedan 1974- 12-01). Inom sekretariatet har som biträde tjänstgjort kansliskrivaren Eva Jonsson (sedan 1975-01—22).
Experter i utredningen har varit numera tf länsbostadsdirektören Sven Åke Andersson (sedan 1975-08-20). byråchefen Göte Berggren (sedan 1974- ll-12), länsbostadsdirektören Elis Larsson (sedan 1974-11-12), numera de- partementssekreteraren Krister Orrell (sedan 1974-11-12), kommunalrådet Nils Yngvesson (sedan 1974-11-12) och avdelningsdirektören Fritz Åberg (sedan 1974-11-12). Samtliga experter har deltagit ijustering av betänkandet.
Kungl Maj:t har den 20 december 1974 till utredningen överlämnat en motion (1974zl921) angående utredningens arbete.
Chefen för bostadsdepartementet har den 2 april 1975 överlämnat en skri- velse från HSB:s Riksförbund angående belåningsbestämmelserna för bo- stadsbyggandet, Vidare har chefen för bostadsdepartementet den 27 juni 1975 överlämnat dels en promemoria angående förslag om förbättrad kontroll av småhusbyggen, dels en skrivelse i ämnet från Svenska konsultföreningen och Föreningen Sveriges praktiserande arkitekter.
Utredningen har i sitt arbete tagit kontakter med företrädare för berörda ämbetsverk, länsstyrelser. kommuner och olika intresseorganisationer. Ut- redningen får härmed överlämna sitt betänkande Bostadsverket, samordning — decentralisering.
För innehållet i bilagorna 2 och 3 svarar respektive författare: Särskilt yttrande har lämnats av Elis Larsson. Utredningen har härmed slutfört sitt uppdrag.
Stockholm i maj 1976
Göte Svenson
Sven Åke Andersson Elis Larsson Nils Yngvesson
Göte Berggren Krister Orrell Frit: Åberg / Lennart Myh/back
Jan Wisén
Sammanfattning 1 Inledning 2 Allmänna utgångspunkter/ör ansvars/örde/ningen mellan stat och kommun . . . . . 2.1 Stat och kommun i samverkan 2.2 Centralisering — decentralisering . . . . . 2.3 Grundläggande principer för Uppgiftsfördelningen mellan olika huvudmän och mellan olika nivåer 2.4 Statlig styrning . 2.4.1 Begreppet statlig styrning 2.4.2 Mål och målformulering . . . . . . 2.4.3 Olika sätt för staten att styra den kommunala verk- samheten. 2.4.4 Sambandet mellan styrning och organisation 2.4.5 Statens styrning av bostadspolitik, fysisk planering och byggnadsväsen . . . . . . . . 2.4.6 Begreppen norm normering och normerande . 2.5 En ny roll för staten i förhållande till kommunerna 3 Framväxten av uppgi/is/örde/ningen mellan olika organ . 3.1 Uppgiftsfördelningen inom bostadspolitiken 3.1.1 Bostadssociala utredningen . . . 3.1.2 Den bostadspolitiska organisationen utreds . 3.1.3 Decentraliseringssträvanden år 1948 . . . 3.1.4 Ny bostadspolitisk organisationsutredning år 1957 3.1.5 Betänkande av bostadspolitiska organisationskommit- ténårl961. 3.1.6 Sambandet mellan bostadspolitisk planering och övrig samhällsplanering . . 3.2 Uppgiftsfördelningen inom plan- och byggnadsväsendet .
3.2.1 Syftet med byggnadslagstiftningen 3.2.2 Ökat statligt intresse för planfrågorna | 1947 års bygg-
nadslag . . . 3.2.3 Nya förslag till decentralisering år 1950 .
11
17
21 21 23
24 25 25 26
27 29
30 30 31
33 33 34 36 38 40
42
45 45
46 48
3.3
4.2
5.2
5.3
5.4
5.5
5.6 5.7 5.8
6 6.1
3.2.4 Ny byggnadsstadga år 1959 3.2.5 Ökat statligt intresse för översiktlig fysisk planering 3.2.6 Bygglagutredningens förslag till ny byggnadslagstift-
ning . . . . . 3.2.7 Fortsatt arbete med en ny byggnadslagstiftriing . Sammanfattande synpunkter på utvecklingen fram till nuva- rande arbetsfördelning mellan stat och kommun
Nuvarande uppgi/"ts/ördelning mellan stat och kommun Stat och kommun i bostadspolitiken 4.1.1 Riksdag och regering 4.1.2 Bostadsstyrelsen
4. l. 3 Länsbostadsnämnderna
4.1.4 Kommunerna . . . . . . . Stat och kommun inom plan- och byggnadsväsendet . 4.2.1 Riksdag och regering
4.2.2 Statens planverk 4.2.3 Länsstyrelserna 4.2.4 Kommunerna
Ändrad uppgiftsfördelning inom bostadspolitiken Prövning av den bostadspolitiska organisationen mot princi- perna för uppgiftsfördelning mellan stat och kommun Kan kommunalt organ bevilja kommunen statliga lån och bi- drag? . . . . . Kommunernas möjligheter att själva fatta beslut i låne- och bidragsärenden . 5.3.1 Kommunernas nuvarande befattning med lån-e och
bidragsärenden
5.3.2 Kommunernas nuvarande resurser för bostadspolitisk
verksamhet .
Förslag till ny uppgiftsfördelning mellan stat och kommun
inom bostadspolitiken . 5.4.1 Kommunala uppgifter .
5.4.2 Uppgifter för länsstyrelserna
5.4.3 Uppgifter för bostadsverket . . . . 5.4.4 Regeringens och riksdagens uppgifter .
Fördelning av ramar för bostadsproduktionen vid kommunalt ansvar för låne- och bidragsbeslut
5.5.1 Gällande ramfördelningssystem . . .
5.5.2 Konsekvenser för ramfördelningen vid kommunalise- ring av låne- och bidragsbeslut
5.5.3 Ramar uttryckta i kronor . .
Ökat ekonomiskt risktagande för kommunerna
_Bostadsbidragen
Besvärsförfarandet
Överföring av./fötva/tningen av bostadslån m m till riksbanken Beskrivning av låneförvaltande uppgifter .
49 49
50 52
52
55 55 55 56 57 57 59 59 59 60 61
65
65
74
76
76
79
85 85 86 87 87
88 88
89 90 91 91 94
97 97
6.2 6.3
7.1 7.2
7.3
8.1 8.2
8.3
8.4 8.5
8.6
9.1 9.2
9.3
9.4
Gränsdragning mellan långivning och låneförvaltning . Förslag att föra över ansvaret för låneförvaltningen från den bostadspolitiska organisationen till riksbanken . 6.3.1 Kritik år 1961 mot att flytta låneförvaltningen till riks-
banken . . . . . . . . 6.3.2 Riksbankens förutsättningar att ta över förvaltningen av bostadslånen
6.3.3 Olika möjligheter att organisatoriskt förankra låneför-
valtningen . 6.3.4 Konsekvenser för riksbanken
Ändrad uppgiftsfördelning inom plan- och byggnadsväsendet . Fortsatt arbete med en ny byggnadslagstiftning
Principer för arbetsfördelningen stat — kommun .
7. 2 1 Fysisk planering
7. 2. 2 Byggnadsväsen Allmänna riktlinjer för det fortsatta arbetet med en ny lagstift-
ning
Ny roll för den statliga organisationen inom bostadspolitik och plan- och byggnadsväsen . . . . . . . . . . Förändringar i arbetsuppgifter kräver organisatorisk anpassning information till de boende 8.2.1 Att informera | boendefrågor' är inte enbart en uppgift
för samhällsorgan
8.2.2 Kommunernas roll vad gäller information och service
till de boende . . . Statliga aktiviteter inom bostadspolitiken
8.3.1 Åtgärder som i första hand riktar sig till de boende 8.3.2 Åtgärder som i första hand riktar sig till kommuner och beställare . . . . .
8.3.3 Bedömningar av bostadsbyggandet m m . .
Statliga aktiviteter inom plan- och byggnadsväsendet . Behov av bättre erfarenhetsåterföring inom plan- och bygg-
nadsväsendet . . . . . .
Behov av erfarenheter för att ge råd och service
Samband mellan bostadspolitik, fysisk planering och byggnads-
VÖSEH . . . . . .
Styrning av bostadens och bostadsmiljöns kvalitet .
Samband mellan fysisk planering och kommunernas bo-
stadsbyggnadsprogram . . . . . . . . . . .
9.2.1 Samband mellan bostadssaneringsprogram och fysisk pla- nering 9 2. 2 Samband mellan kommunala markförvärvsprogram och fysisk planering Behov av samordning mellan bostadspolitik och plan- och byggnadsväsen på regional nivå . Redogörelse för en kontaktundersökning
98
100
100
101
102 104
107 107 108 108 110
111 113 113 114 114 115 116 116 118 120 121 124 125 127 127 129 130
131
131 134
10 10.1 10.2
10.3 10.4 10.5
10.6
10.7
10.8 10.9
11 11.1 11.2
9.4.1 Bakgrund . 9.4.2 Kontaktmönstret . . . . 9.4.3 Statskontorets slutsatser av kontaktundersökningen
Organisation . . . . . . . . . . .
Utgångspunkter för utformningen av organisationen Eventuella nackdelar med att föra samman bostadsstyrelsen
och statens planverk till en myndighet . . .
10.2.1 Trots sammanläggning lever de två gamla organisa- tionerna kvar sida vid sida . . .
10.2.2 En ytterligare beslutsnivå tillkommer .
10.2.3 Flera departementala huvudmän försvårar styrningen
Alternativa organisationsmodeller . .
Principer för utformningen av organisationen .
Förslag till central organisation för bostadspolitik fysisk pla—
nering och byggnadsväsen . . . . . . . . .
10.5.1 Några utmärkande drag i den nya organisationen 10.5.2 Kompletteringar till den organisatioriska samordning- en
Utformningen av bostadsverkets organisation .
10.6.1 Bostadsverkets styrelse . . .
10.6.2 Till verket knutna delegationer och råd . 10.6.3 Sekretariatet för planering och utveckling 10.6.4 Huvudenheten för bostadsförsörjningsfrågor 10.6.5 Huvudenheten för markfrågor . 10.6.6 Huvudenheter för byggnadsfrågor 10. 6. 7 Huvudenheten för administrativa frågor .
Organisationen på regional nivå . . . .
10.7.1 Utgångspunkter för utformningen av den regionala or- ganisationen
10.7.2 Allmänna synpunkter på förhållandet mellan centrala
myndigheter och länsstyrelserna .
10.7.3 Erfarenheter av att inordna länsarkitekterna i
länsstyrelsen
10.7.4 Förtroendemannainflytande i bostadspolitiska frågor
10.7.5 Nackdelar med en planeringsavdelning med allt fler enheter . . . . . .
10.7.6 Förslag att inrätta en bostadsenhet i länsstyrelserna Den bostadspolitiska organisationen på lokal nivå
Personalresurser . .
10.9.1 Central nivå .
10.9.2 Regional nivå .
10.9.3 Lokal nivå
Avgränsning mot andra myndigheter Avgränsning mot konsumentverket Statistik över byggnadspriser och hyror m m 11.2.1 Behov av statistik
134 | 134 * 136
137 137
138
138 139 139 139 140
141 141
141 147 148 148 150 150 154 158 162 166
166 167
169 170
170 171 172 173 173 178 179
181 181 184 184
12 12.1 12.2 12.3
12.4 12.5
13 13.1 13.2
13.3
13.4
14
11.2.2 Ansvarsfördelningen mellan olika statistikproduceran- de myndigheter . 11.2.3 Överväganden och förslag
Kontroll och besiktning av småhus Bakgrund . . Gällande bestämmelser Konsumentverkets förslag till ny organisation för kontroll och
besiktning av småhus . Utredningens förslag
Behov av ytterligare åtgärder för att stärka småhusköparens ställning
Alternativa metoder/ör att beräkna låneunderlag och pantvärde Inledning
Beräkningsmetodernas utveckling och nuvarande bestämmel-
ser
13. 2. 2 Nuvarande beräkningsmetod
Synpunkter på beräkningsmetoden . . 13.3.1 Negativa omdömen om värderingsmetoden 13.3.2 Positiva omdömen om beräkningsmetoden . Överväganden och förslag
Genom/ätande
Särskilt yttrande av Elis Larsson
Bilaga] Byggadministrationsutredningens direktiv. Anförande av
statsrådet Carlsson till statsrådsprotokollet den 4 oktober 1974
Bilaga 2 Kontaktmönster' mom den statliga organisationen för bygg-
nadsväsen. fysisk planering och bostadspolitik
Bilaga3 Förtroendemännen i länsbostadsnämnderna
13.2.1 Utvecklingen fram till nuvarande beräkningsmetod .
185 189
195 195 196
197 198
202
203 203
204 204 205 209 210 212 213
219
221
225
229 255
Sammanfattning
Uppdraget
Vår uppgift är att se över ansvarsfördelning och organisation för uppgifter inom bostadspolitik, fysisk planering och byggnadsväsen. Våra direktiv in- nefattar tre viktiga utgångspunkter för en dylik översyn. Den första är att uppgifter bör decentraliseras. Den andra är att näraliggande uppgifter bör samordnas organisatoriskt. Den tredje är att staten i förhållande till kom- muner och byggherrar bör begränsa de kontrollerande och granskande upp- gifterna och lägga tonvikten i högre grad på information, råd och service.
Framväxten av uppgiftsfördelningen mellan olika organ
Sedan slutet av 1940-talet hat möjligheterna att decentralisera uppgifter inom bostadspolitik. fysisk planering och byggnadsväsen diskuterats. En successiv decentralisering har också skett. Den har till största delen gällt utflyttning av uppgifter från central till regional nivå. Den senaste kommunindelningsre- formen har skapat nya förutsättningar för kommunerna att ta ett ökat ansvar för olika samhällsuppgifter. Våra förslag innebär en konsekvent fortsättning av den utveckling som pågått under många år.
Ändringar i uppgiftsfördelningen
Vi föreslår att beslutanderätten i ett stort antal låne- och bidragsärenden flyttas från länsbostadsnämnderna till kommunerna. Det gäller bl a beslut om bostadslån. förbättringslån. bostadsanpassningsbidrag. statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus och beslut om tomträttslån. Vid beslut i låne- och bidragsärenden är kommunerna i regel bundna av de ramar som ställs till deras förfogande.
Beslut om markförvärvslån decentraliseras från central verksnivå till länsstyrelserna.
Beslut om förhöjt låneunderlag och tilläggslån för kulturhistoriskt vär- defull bebyggelse. beslut om eftergifter av och räntebefrielser från hyres- förlustlån och beslut om dispenser från markvillkoret samt medgivande
att lämna lån till integrerade skollokaler och lån för ändrad lägenhetssam- mansättning decentraliseras från regeringen till länsstyrelserna.
Från regeringen förs till central verksnivå bl a uppgiften att besluta om ändring av tidskoefflcienten.
Vi föreslår att det regionala bostadspolitiska organet blir första instans och att den centrala bostadspolitiska myndigheten blir andra och i regel sista instans för besvär över kommunernas beslut om lån och bidrag för bostadsändamål. Ärenden av större omfattning eller av större principiell betydelse skall överlämnas till regeringen för avgörande.
Mot bakgrund av den viktiga roll som bostadsbyggandet spelar för den regionala utvecklingen anser vi att beslut om fördelning på län av ramar för långivningen samt tillstånd för icke statligt belånat byggande bör fattas av regeringen. Därigenom skapas bättre förutsättningar att samordna denna fördelning med övriga regionalpolitiska insatser. På regional nivå sker redan i dag sådan samordning i och med att länsstyrelsen beslutar om ramarnas fördelning på kommuner.
Vill tillstyrker boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas förslag att på sikt föra över administrationen av bostadsbidrag till försäkringskassorna. Fullföljd av talan i sådana ärenden skall dock ske i länsstyrelse och bo- stadsverk.
Uppgiftsfördelningen inom plan- och byggnadsväsendet är i hög grad av- hängig av den översyn av byggnadslagstiftningen som nu pågår inom bo- stadsdepartementet. Vi har därför inte utarbetat detaljerade förslag till ny uppgiftsfördelning mellan stat och kommun inom detta område. Vi anser emellertid att bl a följande principer bör vara vägledande för att bestämma statens och kommunernas ansvar inom plan- och byggnadsväsendet.
. Kommunerna bör ha ett avgörande inflytande i plan- och byggnadsfrågor av enbart lokal räckvidd. . Staten bör genom generella föreskrifter kunna verka för att vissa mi- nimikrav uppfylls i planering och byggande. . Staten bör kunna ställa upp krav som skall uppfyllas i den kommunala planeringen när så behövs för att tillgodose ett riksintresse. . Ett kommunalt markanvändningsbeslut bör kunna undanröjas om det strider mot gällande föreskrifter eller kränker enskild rätt.
Förvaltning av bostadslån mm
Förvaltning av bostadslån kan inte föras ut till kommunerna. En förut- sättning för att kommunerna kan ges rätt att besluta i huvuddelen av låne- och bidragsärendena är därför att dessa beslut organisatoriskt kan skiljas från låneförvaltningen. Detta är möjligt utan påtagliga nackdelar. Vi har prövat olika möjligheter att organisatoriskt förankra låneförvaltningen på regional nivå. Därvid har vi funnit att avgörande skäl talar för att riksbanken med dess avdelningskontor blir huvudman för låneförvaltningen.
Ny roll för den statliga organisationen
Våra förslag till förändringar i uppgiftsfördelningen ställer krav på föränd- ringar av den statliga organisationen. I stället för att i efterhand granska kommunala beslut bör staten i ökad grad bistå kommuner och andra in- tressenter med råd, service och information på ett tidigt skede i byggpro- cessen.
En förskjutning av tyngdpunkten i den statliga verksamheten är också motiverad av de förändringar som ägt rum på bostadsmarknaden. De statliga organen bör ha en roll som svarar mot de problem som är aktuella i dag. Vi föreslår att verksamheten i högre grad inriktas på bl a åtgärder för att främja konsumentupplysning och varudeklaration i fråga om bostäder. ge information om planexempel och goda projekt. ge information och råd till småhusköpare i fråga om t ex finansiering. upphandling och kontraktsfrågor. ge information om bostadsbidrag. ge information och råd i upphandlings- frågor. utveckla underlag för att utarbeta program och infordra anbud, följa pågående försök med vidgad boendedemokrati samt stödja experimentverk- samhet inom bostadsbyggandet och projekt för att utveckla boendemiljön.
Samband mellan bostadspolitik, fysisk planering och byggnads- väsen
Sambanden mellan bostadspolitik och plan- och byggnadsväsen är starka. En god samordning av dessa verksamheter är av stor betydelse för en än- damålsenlig samhällsplanering. Det gäller bla i fråga om bostadens och bostadsmiljöns kvalitet, kommunernas bostadsbyggnads- och bostadssane- ringsprogram och fysisk planering samt mellan kommunala markförvärvs- program och fysisk planering.
En kontaktundersökning som statskontoret utfört för vår räkning visar att kontakterna mellan berörda organ i dag är av mycket liten omfattning. Det krävs organisatoriska ingrepp för att stärka kontakterna mellan bo- stadsstyrelsen och statens planverk och mellan länsbostadsnämnderna och länsstyrelserna.
Organisation
Vi föreslår att bostadsstyrelsen och statens planverk läggs samman till ett verk — statens bostadsverk. På regional nivå bör de uppgifter som skall ankomma på den statliga bostadspolitiska organisationen föras in i länsstyrel- sen. Vi föreslår att en bostadsenhet inrättas i länsstyrelsens planeringsav- delning. En särskild bostadsdelegation bestående av fyra ledamöter med landshövdingen som ordförande inrättas i länsstyrelsen med uppgift att bl a fatta beslut med anledning av besvär över kommunernas beslut i Iåne- och bidragsärenden. Den organisatoriska utformningen i kommunerna bör an- passas till de krav och förutsättningar kommunerna själva anser föreligga.
Statens bostadsverk består av tre sakenheter — huvudenheterna för bo- stadsförsörjningsfrågor. markfrågor och byggnadsfrågor — samt en service-
och stödenhet, huvudenheten för administrativa frågor. Bostadsverket leds av en styrelse med åtta ledamöter förutom ordföranden som är verkets generaldirektör. Till bostadsverket knyts två delegationer — delegationen för boendemiljö och delegationen för samlingslokaler. Fyra råd är knutna till bostadsverket — rådet för samhällsplanering, tekniska rådet. rådet för energihushållning samt rådet för belånings- och värderingsmetoder.
Vi har beräknat personalbehovet för statens bostadsverk till omkring 285 årsarbetskrafter. Detta innebär en minskning med drygt 40 årsarbetskrafter i förhållande till nuläget. Av dessa sparas drygt 20 genom samordningsvinster i samband med sammanläggningen. Huvuddelen av de övriga förs över till riksbanken.
På regional nivå kommer en stor del av länsbostadsnämndernas personal att föras över till riksbanken. Det gäller ungefär 270 tjänster. Vi föreslår att byggnadsteknisk kompetens tillförs samtliga länsstyrelser. Den föreslagna bostadsenheten blir därmed i de flesta län av storleksordningen sex till sju personer.
Enligt de intervjuer vi genomfört i anslutning till vån utredningsarbete behöver flertalet kommuner personalförstärkningar för att klara av de vid- gade arbetsuppgifterna.
Avgränsning mot andra myndigheter
Det principuttalande om gränsdragningen mellan den bostadspolitiska or- ganisationen och konsumentverket som gjordes år 1972 bör utgöra riktmärke för ansvarsfördelningen även i fortsättningen. Frågor som rör bostadens lösa inredning och utrustning tillhör konsumentverkets arbetsområde. Frå- gor som rör själva bostaden och dess fasta inredning ankommer i huvudsak på bostadsverket.
Bostadsverket bör svara för föreskrifter. råd och anvisningar i fråga om utformning och inredning av bostaden i den omfattning det rör fast egendom och tillbehör till fast egendom. Initiativ till normer på detta område kan tas av konsumentverket. Normerna skall publiceras av bostadsverket.
Gällande fördelning av uppgifter mellan bostadsstyrelsen. statistiska cen- tralbyrån och statens pris- och kartellnämnd är i vissa delar oklar när det gäller vem som har ansvaret att producera statistik över byggnadspriser och hyror och att informera i dessa frågor.
Statistiska centralbyråns statistik på bostads- och byggnadsområdet bör liksom hittills publiceras av centralbyrån. Ansvaret för att ta fram kom- pletterande information som kan belysa prisutvecklingen bör åvila bostads- verket.
Bostadsverkets ansvar för information inom dess verksamhetsområde fordrar ett vidgat samarbete med i första hand statistiska centralbyrån. Även statens pris- och kartellnämnd, statens institut för byggnadsforskning m fl myndigheter och branschorgan berörs. Bostadsverkets samarbete med sta- tistiska centralbyrån bör gälla statistikens innehåll. administrativa rutiner för insamling av primärmaterial. formerna för specialbearbetningar rn m. Bostadsverket bör samråda med statens pris- och kartellnämnd i frågor om
branschstudier och information om prisutvecklingen på varor och tjänster inom byggnads- och bostadsområdet.
Vi föreslår vidare att formerna för den s k revisionsverksamheten ändras. Arbetet bör bedrivas under ledning av en arbetsgrupp med representanter för bostadsverket, statistiska centralbyrån och pris- och kartellnämnden. Det direkta arbetet med undersökningarna bör ske i bostadsverket.
Frågor som rör belånings- och värderingsmetoder handhas i dag både av låneunderlagsgruppen som är knuten till bostadsdepartementet och av en särskild samrådsgrupp vid bostadsstyrelsen. Vi föreslår att dessa organ förs samman i rådet för belånings- och värderingsmetoder. Rådet knyts till bostadsverket.
Kontroll och besiktning av småhus
Småhusköparens ställning i förhållande till byggherrar, entreprenörer och husfabrikanter behöver stärkas. Ett medel är därvidlag en utökad kontroll och besiktning av småhusproduktionen.
Vi föreslår att kommunerna får skyldighet att utföra en noggrann gransk- ning och kontroll av alla småhus som uppförs med statliga lån. Kommu- nernas kostnader för denna kontroll och besiktning skall helt täckas genom avgifter. Denna avgift skall räknas in i underlaget för det statliga bostads- lånet.
Vi pekar på två möjligheter för kommunerna att lösa ansvaret för gransk- ning, kontroll och besiktning. Den ena är att kommunen bygger ut den nuvarande kommunala byggnadsinspektionen. Den andra är att kommunen anlitar konsulter för nämnda uppgifter.
Förslag till produktionskostnadsanpassad belåning
Storleken av de statliga krediterna fastställs i dag med hjälp av en särskild metod för beräkning av låneunderlag och pant—värde. Beräkningsmetoden styr i vissa fall byggandet på ett sätt som inte är önskvärt. Större negativa effekter uppkommer emellertid genom att låneunderlags- och pantvärde- nivån inte i tillräcklig grad anpassats till prisutvecklingen inom bostads- byggandet.
1 ett läge där anbudsvillkoret fullt ut slagit igenom och gett effekt på ' byggherrarnas och producenternas beteende anser vi att nuvarande beräk- ningsmetod inte längre är nödvändig för att bestämma bostadslånens storlek. Vi föreslår därför att produktionskostnaden enligt bästa anbud läggs till grund för belåningen. Produktionskostnaden för ett projekt får dock inte väsentligt överskrida en jämförelsekostnad. beräknad i princip enligt nu- varande beräkningsmetod. Storleken av den avvikelse som kan tolereras bör kommunerna bedöma väsentligen enligt den praxis som utvecklats hos länsbostadsnämnderna.
Metoden att använda produktionskostnaden som finansieringsunderlag skall användas uteslutande för projekt som upphandlats i konkurrens. [ övriga fall. det gäller projekt i egen regi eller upphandlade genom förhandling.
skall den kostnad som fastställs genom beräkningsmetoden utgöra underlag för belåningen. Detsamma gäller styckebyggda småhus som inte upphandlats i konkurrens.
Genomförande
Våra förslag beräknas kunna genomföras den 1 januari 1978. När det gäller förslaget till produktionskostnadsanpassad belåning föreslår vi inte någon viss tidpunkt från vilken denna bör gälla. Det bör ankomma på regeringen att bedöma när konkurrensförhållandena medger att detta förslag träder i kraft.
1. Inledning
Vår uppgift är att se över ansvarsfördelning och organisation för uppgifter inom bostadspolitik. fysisk planering och byggnadsväsen. Den bostadspo- litiska organisationen består av bostadsdepartementet, bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna och de kommunala förmedlingsorganen. Organisa- tionen inom plan- och byggnadsväsendet innefattar bostadsdepartementet, statens planverk. länsstyrelserna med i första hand planeringsavdelningens planenhet och på kommunal nivå bla byggnadsnämnderna.
Ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan skilda samhälleliga organ är inte något en gång för alla givet. Samhällsutvecklingen i stort medför sådana förändringar i betingelserna för den offentliga administrationen att rollför- delningen mellan de olika organen från tid till annan måste omprövas och anpassas till utvecklingen. Även förvaltningens organisation bör givetvis anpassas till nya förutsättningar. Såväl den bostadspolitiska organisationen som organisationen för plan- och byggnadsväsendet har ställts inför be- tydande förändringar i de yttre betingelserna sedan de organisatoriska grund- dragen lades fast. En översyn av ansvarsfördelning och organisation är därför motiverad.
Våra direktiv innefattar tre viktiga utgångspunkter för en dylik översyn. Den första är att en decentralisering av uppgifter bör komma till stånd. Den andra är att näraliggande uppgifter bör samordnas organisatoriskt. Den tredje är att staten i förhållande till kommuner och byggherrar bör begränsa de kontrollerande och granskande uppgifterna och lägga tonvikten i ökad grad på information. råd och service.
Ett demokratiskt samhälle kännetecknas bl a av att beslut i samhälls- angelägenheter fattas så nära medborgarna som möjligt. I särskilt hög grad gäller detta samhällen på en hög utvecklingsnivå — både därför att den of- fentliga sektorn i sådana samhällen tenderar att påverka individernas lev- nadsbetmgelser på ett mera genomgripande sätt än i samhällen som är mindre utvecklade och därför att medborgaren besitter de kunskaper som gör ett bredare medborgerligt engagemang i de offentliga besluten möjligt. Därav följer att möjligheterna till decentralisering i vårt land bör tas till vara fullt ut. Decentralisering medför vanligen förbättrad service till allmänheten och ökad effektivitet i den meningen att besluten blir bättre anpassade till lokala och regionala förutsättningar. Genom decentralisering vinns också att den centrala statsförvaltningen kan avlastas tidsödande arbete med detaljproblem av endast lokal räckvidd. Den får därmed mera tid för planering och andra verksamheter av övergripande karaktär.
Den kommunstruktur som skapats genom kommunindelningsreformerna har gett kommunerna förutsättningar att ta väsentligt ökat ansvar för olika samhällsuppgifter. I takt med den kommunala verksamhetens expansion har kommunernas förvaltningsorganisation byggts ut. Kommunerna har i dag tillgång till kvalificerad sakkunskap på olika områden. Mot den bak- grunden skall vi enligt våra direktiv pröva frågan om ytterligare ökning av kommunernas ansvarsområde. Decentralisering av bostadspolitiska upp- gifter och av uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet ligger i linje med reformarbetet på andra områden inom samhället.
Det finns emellertid en gräns för hur långt decentraliseringen kan drivas. Önskvärdheten av bättre service åt allmänheten och anpassning av offentliga beslut till lokala förutsättningar måste balanseras av krav på en rimlig grad av enhetlighet i tillämpningen av offentligrättsliga bestämmelser och åt- gärder för att tillförsäkra medborgarna sysselsättning och tillgång till en så långt möjligt lika samhällsservice oavsett bostadsort. Vissa uppgifter måste därför handhas av centrala organ.
Bostadspolitiska frågor och frågor om plan- och byggnadsväsen är sedan december 1973 samordnade i ett departement. bostadsdepartementet. Där- med har förutsättningarna ökat för att också samordna dessa uppgifter or- ganisatoriskt på central verksnivå och på regional nivå. I kommunerna bör dessa frågor utan särskilda organisatoriska åtgärder kunna få en samordnad behandling i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige.
Ett betydelsefullt steg på väg mot en ökad samordning av nyssnämnda arbetsuppgifter har redan tagits genom regeringens beslut att Svensk Bygg- norm 1975 skall innefatta både de föreskrifter, råd och anvisningar som planverket utfärdar med stöd av byggnadsstadgan och den regelsamling med motsvarande syfte som bostadsstyrelsen utfärdat med stöd av bo- stadsfinansieringsförordningen. De byggnadstekniska bestämmelserna för bostäder återfinns således numera i den regelsamling som innefattar allt husbyggande.
Bostadsstyrelsen påverkar bebyggelsen bl a genom lånevillkor. Denna styr- ning är kopplad till ett visst ekonomiskt ansvar genom att det